Kungl. Majlis proposition Nr 149 (Proposition 1940:149)

Kungl. Majlis proposition Nr 149.

Nr 149.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag till
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till
avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet;
given Stockholms slott den 1 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Bagge följande:

Under punkterna 74 och 80 i 1940 års åttonde huvudtitel har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet, som
bleve riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1940/41

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 708,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag
av 3,670,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag
av 2,150,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1,600,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett
förslagsanslag av 1,350,000 kronor.

Ärendena ha numera färdigberetts, och jag får ånyo anmäla desamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 149.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i skrivelse den 24 november
1939 framlagt sina anslagsäskanden för budgetåret 1940/41 beträffande
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Över
denna framställning ha utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret,
allmänna lönenämnden, djurgårdskommissionen samt 1938 års
hälso- och sjukvårdssakkunniga.

Sedan Kungl. Maj:t den 15 januari 1940 anbefallt direktionen att i anledning
av vad i de i ärendet avgivna yttrandena anförts inkomma med
utlåtande, innefattande utredning rörande dels uppskov med upprättande
vid karolinska sjukhuset av ögonklinik och psykiatrisk klinik med därtill
hörande polikliniker, dels höjning av avgifterna för vård och behandling å
nämnda sjukhus och serafimerlasarettet, dels ock de åtgärder i övrigt, som
under rådande förhållanden borde vidtagas för att nedbringa det allmännas
utgifter för sagda sjukvårdsinrättningar, ävensom de förslag, som av nämnda
utredning föranleddes, har direktionen den 3 februari 1940 inkommit
med sådant utlåtande. Med skrivelse den 10 februari 1940 har direktionen
även överlämnat en framställning från professorn Nanna Svartz Malmberg
angående bestämmandet av ovanberörda vårdavgifter.

Utlåtande i ärendet har den 24 februari 1940 jämväl avgivits av kanslersämhetet
för rikets universitet efter hörande av lärarkollegiet vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet.

Beträffande fortsatt utnyttjande av de genom vissa klinikers överflyttning
till karolinska sjukhuset lediga vårdplatserna vid serafimerlasarettet
m. m. har direktionen gjort framställning i skrivelse den 4 mars 1939, över
vilken utlåtanden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen
och styrelsen för stiftelsen serafimerlasarettet. Sedermera har direktionen
i skrivelse den 14 oktober 1939, varöver utlåtanden avgivits
av statskontoret och byggnadsstyrelsen, hemställt örn anslag för budgetåret
1940/41 till vissa byggnadsarbeten m. m. för en neuro-kirurgisk klinik
och personalbostäder vid serafimerlasarettet. Detta ärende befinner sig för
närvarande på återremiss till sjukhusdirektionen i anledning av vissa av
byggnadsstyrelsen framställda erinringar.

Vidare ha arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt
fortifikations- och sjukvårdsstyrelser — med anledning av en framställning
från t. f. chefläkaren vid garnisonssjukhuset — med skrivelse den 15 december
1939 inkommit med förslag rörande vissa ändringar i planen för
ordnandet av garnisonssjukvården i Stockholm, över vilket förslag utlåtanden
avgivits av direktionen för karolinska sjukhuset, statskontoret och
riksräkenskapsverket, varefter arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i anledning
av en i ärendet inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria
ånyo yttrat sig i ärendet.

Vidare har kansler sämb etet för rikets universitet, efter framställning av
lärarkollegiet, i skrivelse den 1 november 1939 avgivit förslag rörande

Kungl. Maj:ts proposition Nr lJt9.

ändrad löneställning för den sociala kuratorn vid psykiatriska kliniken å
karolinska sjukhuset, varöver direktionen avgivit utlåtande.

Slutligen har kansler sämb etet med skrivelse den 21 december 1939 framlagt
äskanden om anslag till avlöningar vid karolinska medikokirurgiska
institutet, varefter direktionen yttrat sig i ärendet.

I. Vissa organisationsfrågor m. m.

1. Uppskov i vissa delar med karolinska sjukhusets igångsättande.

Enligt vad i propositionen nr 206 till 1939 års lagtima riksdag angavs,
beräknades karolinska sjukhuset i den del, som omfattade första utbyggnadsetappen,
komma i full drift under budgetåret 1939/40. Sjukhuset skulle
då komma att omfatta de kliniker och avdelningar, som angåvos å sid. 9
i propositionen. Av klinikerna har Konung Gustaf V:s jubileumsklinik
redan varit i bruk under några år. I anledning av vad vid nämnda riksdag
beslutades har Kungl. Majit beträffande övriga kliniker, polikliniker och
avdelningar vid sjukhuset den 22 juni 1939 meddelat föreskrift rörande
de tidpunkter under innevarande budgetår, då verksamheten vid desamma
tidigast skulle påbörjas. Därvid har föreskrivits, att ögonkliniken med poliklinik,
som skulle överflyttas från serafimerlasarettet, skulle öppnas tidigast
den 1 januari 1940 samt att verksamheten vid psykiatriska kliniken
och polikliniken, vilka skulle överflyttas den förra från psykiatriska sjukhuset
och den senare från serafimerlasarettet, skulle taga sin början tidigast
den 1 februari 1940.

Med utgångspunkt från nämnda organisationsplan har direktionen hemställt,
att de utrymmen å serafimerlasarettet, som skulle frigöras genom
överflyttning av en utav de medicinska klinikerna och ögonkliniken till
karolinska sjukhuset, måtte få disponeras för utökning av antalet vårdplatser
å den kvarvarande medicinska kliniken, den kirurgiska kliniken,
den neurologiska kliniken och den neurokirurgiska kliniken. Utökningen
motiveras, såsom av handlingarna i ärendet framgår, i fråga örn den neurokirurgiska
kliniken ur sjukvårdssynpunkt och i fråga örn de övriga klinikerna
ur undervisningssynpunkt. Den föreslagna anordningen skulle kräva
vissa ändrings- och påbyggnadsarbeten vid lasarettet samt anskaffande av
ytterligare utrustning, vartill enligt direktionens i skrivelse den 14 oktober
1939 framlagda beräkningar skulle erfordras statsanslag av omkring 515,000
kronor. I ärendet hörda myndigheter ha i huvudsak tillstyrkt framställningen.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har direktionen utgått från
att karolinska sjukhuset under nämnda budgetår skulle vara i full verksamhet
samt att utvidgningen av medicinska och neurologiska klinikerna
vid serafimerlasarettet skulle komma till stånd under budgetåret 1939/40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

ävensom att ögonklinikbyggnaden vid serafimerlasarettet skulle kunna
disponeras för de utökade kirurgiska och neurokirurgiska klinikerna från
början av år 1941.

I utlåtande över direktionens anslagsäskanden för budgetåret 1940/41
har emellertid statskontoret i besparingssyfte ifrågasatt, örn icke med överflyttningen
av ögonkliniken och psykiatriska kliniken till karolinska sjukhuset
kunde tills vidare anstå. Ämbetsverket har anfört i huvudsak följande: Med

hänsyn till nödvändigheten av att statsutgifterna under nuvarande
statsfinansiella läge i möjligaste mån begränsades, torde det vara ofrånkomligt
att jämväl i fråga örn förevarande båda sjukhus söka uppnå en
minskning av statens kostnader för deras verksamhet. Fråga hade därför
uppkommit, huruvida icke viss besparing kunde vinnas genom att icke
taga karolinska sjukhuset i bruk i avsedd utsträckning. Vid beviljandet
av anslag till karolinska sjukhuset för innevarande budgetår hade räknats
med att sjukhuset skulle komma i full drift (första byggnadsetappen)
under budgetåret. Den beräknade tidpunkten för öppnandet av de olika
klinikerna hade emellertid, enligt vad statskontoret erfarit, kommit att
förskjutas. Sålunda beräknades ögonkliniken samt psykiatriska kliniken
komma att tagas i bruk tidigast den 1 mars 1940. Samtidigt skulle motsvarande
avdelningar å serafimerlasarettet respektive psykiatriska sjukhuset
nedläggas. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat, hade ögonkliniken
å serafimerlasarettet — vilken för närvarande rymde 64 vårdplatser
— icke varit belagd i samma utsträckning som övriga avdelningar
av lasarettet. Ögonklinikens överflyttande till karolinska sjukhuset — där
den skulle omfatta 82 platser — syntes alltså icke vara oundgängligen
påkallat av behovet av ökade vårdplatser. Det mellan Kungl. Majit och
kronan samt Stockholms stad och län träffade avtalet angående dispositionen
av de allmänna vårdplatserna å karolinska sjukhuset, vilket tillförsäkrade
staden och landstinget sammanlagt 40 vårdplatser å ögonkliniken,
syntes ej heller utgöra hinder för bibehållande av sagda klinik å
serafimerlasarettet. Statskontoret ville därför ifrågasätta, huruvida icke
möjligheterna att på angivet sätt uppnå en minskning av utgifterna för
sjukhusen borde särskilt övervägas.

Frågan örn överflyttandet av den psykiatriska kliniken från psykiatriska
sjukhuset tili karolinska sjukhuset sammanhängde emellertid med spörsmålet
örn nedläggandet av förstnämnda sjukhus och exploateringen av
Konradsbergsområdet. Sagda spörsmål hade varit föremål för övervägande
av 1939 års urtima riksdags första särskilda utskott vid behandlingen av
propositionen nr 79 angående åtgärder för begränsning av statsutgifterna
under budgetåret 1939/40 m. m. I sitt utlåtande nr 77 i anledning av sagda
proposition hade sålunda utskottet angående förslaget örn viss begränsning
av utgifterna under femte huvudtitelns anslag till utrustning av nya
sinnessjukhus uttalat, att utskottet med hänsyn till önskvärdheten av att
tomtmark funnes tillgänglig för huvudstadens bostadsbyggnadsbeliov samt
till inkomsterna vid exploatering av Konradsbergsområdet förutsatte, att
kostnaderna för anordnandet av ersättningsplatser för psykiatriska sjukhuset
icke skulle stå hindrande i vägen för den ifrågavarande tomtmarkens
lösgörande.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

Enligt vad statskontoret inhämtat, syntes man icke kunna räkna med
att psykiatriska sjukhuset skulle kunna nedläggas före utgången av budgetåret
1940/41. Medicinalstyrelsen hade ock hemställt om anslag till verksamheten
vid sjukhuset jämväl för nästkommande budgetår. Vid nu angivna
förhållande funne sig statskontoret böra ifrågasätta, huruvida icke
möjligheten av att tills vidare bibehålla psykiatriska kliniken å psykiatriska
sjukhuset samt därigenom åstadkomma besparingar borde särskilt
övervägas.

Därest ögonkliniken skulle komma att tills vidare bibehållas å serafimerlasarettet,
syntes den åsyftade utvidgningen av kirurgiska och neurokirurgiska
klinikerna icke kunna komma till stånd, vilket torde böra medföra
motsvarande nedsättning av personalkostnaderna och omkostnaderna
för avdelningarna i fråga. Vidare syntes bibehållandet av ögonkliniken å
serafimerlasarettet föra med sig förändringar jämväl i fråga örn den föreslagna
personaluppsättningen å lasarettets poliklinik för ögonsjukdomar.

Med anledning av statskontorets förslag har Kungl. Maj:t den 12 januari
1940 föreskrivit, att verksamheten vid karolinska sjukhusets ögonklinik
och psykiatriska klinik med därtill hörande polikliniker finge påbörjas
först vid den senare tidpunkt, som av Kungl. Majit efter framställning av
sjukhusdirektionen framdeles kunde varda bestämd, samt att, i avbidan
på beslut i sådant hänseende, med ytterligare åtgärder för tillsättande av
tjänster vid nämnda kliniker och polikliniker skulle tills vidare anstå.

I fråga örn överflyttningen av psykiatriska kliniken har djurgårdskommissionen
avgivit utlåtande, varav inhämtas:

Redan år 1935 hade kommissionen framhållit önskvärdheten av att åtgärder
vidtoges för bortflyttning av psykiatriska sjukhuset från Marieberg-Konradsbergsområdena
i Stockholm, så att en exploatering av dessa
områden kunde påbörjas snarast möjligt. Sedan stadsplan kommit till
stånd för nämnda områden, hade den kronan tillhöriga marken å exploateringsområdet
ställts under kommissionens förvaltning. Med anledning av
framställning av kommissionen hade 1939 års lagtima riksdag anvisat ett
anslag av 500,000 kronor för anordnande av provisoriska ersättningsplatser
för de patienter vid psykiatriska sjukhuset, åt vilka icke kunde beredas
plats å psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset, detta i . syfte, att
kommissionen skulle snarast få taga i anspråk mark å psykiatriska sjukhusets
område. Såsom statskontoret erinrat, hade vid urtima riksdagen förutsatts,
att kostnaderna för ersättningsplatsernas anordnande icke skulle
hindra den ifrågavarande tomtmarkens lösgörande. Kommissionen åberopade
vidare, att riksdagens år 1939 församlade revisorer framhållit önskvärdheten
av att de nuvarande institutionerna å Marieberg-IConradsberg
snarast möjligt förflyttades därifrån, så att exploateringen kunde igångsättas.

Ett fullföljande snarast möjligt av statsmakternas beslut om överflyttande
av verksamheten vid det nuvarande psykiatriska sjukhuset med
tillhörande klinik vore av betydelse ur flera synpunkter. Ur ren sjukhusoch
medicinsk synpunkt vunnes den nuvarande föråldrade och ur driftssynpunkt
dyrbara institutionens ersättande med moderna och ur driftssynpunkt
lämpliga sådana. Vidare uppkomme genom ersättningsinstitutionernas
tillskapande vissa arbetstillfällen. Detta skedde jämväl genom ar -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

betena för exploateringen och därvid uppkommande bebyggelse. Behovet
av byggnadstomter i Stockholm hade icke hittills kunnat tillgodoses och för
närvarande rådde stor brist på tomtmark i de inre delarna av staden, men
denna brist skulle mildras, om exploateringen av Marieberg-Konradsberg
kunde påbörjas. Slutligen torde nämnda exploatering medföra avsevärda
inkomster för kronan.

Kommissionen hemställde därför örn vidtagande skyndsammast möjligt
av alla de åtgärder, vilka vore ägnade att möjliggöra igångsättandet av
exploateringsverksamheten å Marieberg-Konradsbergsområdena.

I utlåtande rörande de ifrågasatta besparingsåtgärderna har direktionen
anfört bland annat:

En minskning av kostnaderna för sjukhusens drift kunde i första hand
åstadkommas genom inskränkning av antalet under nästa budgetår använda
vårdplatser vid sjukhusen. Därigenom ökades visserligen kostnaderna
per underhållsdag därstädes, då vissa delar av driftkostnaderna —
såsom avlöningskostnader för kontors- och ekonomipersonal samt omkostnader
för värme, lyse, vatten, skrivmaterialier, telefon och telegramavgifter
m. fl. ändamål — icke kunde nedgå i proportion till minskningen av
antalet vårdplatser. Driftkostnaderna per underhållsdag, som nu uppginge
till mycket höga belopp, även örn sjukhusen vore i full drift, komme således
vid en reduktion av platsantalet att ytterligare stegras. Men då statens
nettokostnad per underhållsdag vore betydande, borde dock en minskning
av antalet ibruktagna vårdplatser i viss utsträckning medföra minskade
nettoutgifter för staten.

Karolinska sjukhusets ögonklinik, vilken omfattade 82 platser,
torde ha beräknats för tillgodoseende av ett stegrat vårdbehov i jämförelse
med vad för närvarande vore fallet. Den nuvarande ögonkliniken på serafimerlasarettet,
som omfattade 62 vårdplatser, syntes, såvitt nu kunde bedömas,
vara tillräcklig för det nuvarande behovet, i det medeltalet belagda
vårdplatser på denna klinik uppginge till cirka 40. Det syntes sålunda
icke förefinnas någon större olägenhet av ett uppskov med ögonklinikens
överflyttning från lasarettet. Med hänsyn till det omfattande
samarbete, som nu påginge mellan ögonkliniken å ena samt lasarettets
neurologiska och neurokirurgiska avdelningar å andra sidan, kunde ögonklinikens
kvarstannande på lasarettet innebära en viss fördel för dessa
avdelningar. Å andra sidan finge det anses vara beklagligt, örn de tidsenliga
lokaler, som iordningställts för ögonkliniken på karolinska sjukhuset,
och de moderna apparater, som anskaffats för densamma, skulle
under tiden stå outnyttjade. Till karolinska sjukhuset skulle under alla
förhållanden förläggas en ögonklinik för garnisonen, som skulle förestås
av en militärläkare med biträde av militär sjukvårdspersonal. Denna avdelning
torde — även om ögonklinikens förflyttning bleve uppskjuten —
kunna utöva sin verksamhet i därför avsedd lokal inom karolinska sjukhuset.
Den läkare, som förestode avdelningen, torde även kunna mot särskild
ersättning utöva den konsultation i fråga örn ögonsjukdomar, som
erfordrades beträffande de på sjukhuset intagna patienterna. I den mån
mera ingående behandling erfordrades beträffande de patienter, som hänvände
sig till denna poliklinik, torde dessa kunna hänvisas till serafimerlasarettets
ögonklinik.

Vare sig ögonkliniken vore förlagd till karolinska sjukhuset eller sera -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

fimerlasarettet, måste dess drift medföra kostnader, som per vårdplats
bleve ungefär likvärdiga. Såsom förut angivits, syntes antalet vårdplatser
på serafimerlasarettets ögonklinik bättre motsvara det nuvarande behovet.
I huvudsak samma resultat kunde emellertid vinnas, örn endast två
allmänna avdelningar och en enskild avdelning av karolinska sjukhusets
ögonklinik toges i bruk och alltså antalet vårdplatser på denna klinik
minskades till 59. Den huvudsakliga ekonomiska vinsten av ett uppskov
med ögonklinikens överflyttning syntes alltså vara, att karolinska sjukhusets
behov av inre ögonpoliklinik för sjukhusets patienter torde vara
mindre än serafimerlasarettets motsvarande behov och i följd därav kräva
mindre kostnad än vad som erfordrades för lasarettets del vid klinikens
överflyttning till karolinska sjukhuset.

Ett uppskov med ögonklinikens överflyttning skulle enligt verkställda
beräkningar föranleda en minskning av karolinska sjukhusets avlöningsanslag
med cirka 190,000 kronor, av sjukhusets omkostnadsanslag med
cirka 144,000 kronor eller tillsammans omkring 334,000 kronor samt av
sjukhusets inkomstanslag med cirka 278,000 kronor, vadan minskningen
av sjukhusets nettokostnader skulle uppgå till cirka 56,000 kronor.

Direktionen hade tidigare utgått ifrån att psykiatriska sjukhuset i
Stockholm skulle komma att nedläggas under innevarande kalenderår och
att det vid denna tidpunkt bleve behövligt att taga den psykiatriska
kliniken i bruk. I följd därav hade direktionen tillsatt större delen
av de för kliniken avsedda skötar- och skötersketjänsterna dock utan att
fastställa tidpunkten för tillträdet till desamma. I händelse psykiatriska
sjukhusets drift skulle komma att fortgå under nästa budgetår, förelåge
icke något hinder för att den psykiatriska klinik, som nu vore förlagd där,
fortfarande dreves på nämnda sjukhus. Direktionen ville samtidigt framhålla,
att vårdbehovet för sinnessjuka i Stockholm under den senaste tiden
avsevärt stegrats. I följd härav hade meddelats, att stadens sjukvårdsmyndigheter
önskade arrendera antingen de vårdplatser på psykiatriska
sjukhuset, som skulle frigöras genom psykiatriska klinikens ibruktagande,
eller den psykiatriska klinikens vårdplatser. Ett uppskov medförde dock,
såsom ovan framhållits i fråga örn ögonkliniken, att för undervisningen och
sjukvården fortfarande skulle utnyttjas otidsenliga lokaler och en knapphändig,
delvis föråldrad utrustning, medan tidsenliga lokaler med modern
utrustning stöde outnyttjade. Psykiatriska sjukhusets drift medförde förhållandevis
stora kostnader, särskilt örn hänsyn toges till värdet av den
tomtmark, som sjukhuset disponerade. Örn emellertid en exploatering av
tomtmarken ansåges böra uppskjutas och man således bortsåge från dennas
värde, torde kostnaderna flir sjukhusets drift bli lägre än vad dels
driften av den psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset och dels anordnande
av provisoriska ersättningsplatser för sjukhusets övriga vårdplatser
och driften av dessa ersättningsplatser skulle betinga. Ett uppskov
under nästa budgetår av psykiatriska klinikens ibruktagande skulle enligt
verkställda beräkningar föranleda en minskning av karolinska sjukhusets
avlöningsanslag med 248,000 kronor och av sjukhusets omkostnadsanslag
med 190,000 kronor eller tillhopa med omkring 438,000 kronor samt av
sjukhusets inkomstanslag med 120,000 kronor, i följd varav nettokostnaden
skulle nedgå med omkring 318,000 kronor.

Med hänsyn till de uttalanden örn angelägenheten av Konradsbergsområdcts
snara exploaterande, som gjorts vid urtima riksdagen, syntes det
ännu vara ovisst, huru länge ibruktagandet av karolinska sjukhusets psy -

Kungl. Marits proposition Ar 1/+9.

katriska klinik kunde uppskjutas. Direktionen hade ej ansett sig kunna
räkna med längre uppskov härmed än till den 1 januari 1941, i följd varav
karolinska sjukhusets anslag skulle för budgetåret 1940/41 nedsättas, avlöningsanslaget
med 124,000 kronor, omkostnadsanslaget med 95,000 kronor
och inkomstanslaget med 60,000 kronor.

Direktionen hade därjämte låtit verkställa utredning, huruvida en minskning
av utgifterna för sjukhuset under budgetåret 1940/41 kunde vinnas,
i händelse de medicinska och kirurgiska klinikerna
icke toges helt i bruk under nämnda budgetår. Denna utredning hade
emellertid utvisat, att den minskning av utgifterna å sjukhusets avlöningsoch
omkostnadsanslag, som därvid skulle uppkomma, sannolikt skulle uppvägas
av en motsvarande minskning å sjukhusets inkomstanslag, varför
en dylik inskränkning av ifrågavarande kliniker troligen icke komme att
medföra någon reduktion av nettokostnaderna för sjukhuset.

Direktionen ville i detta sammanhang meddela, att Stockholms stads
och Stockholms läns landstings representanter i direktionen bestämt hävdat
den uppfattningen, att, då staden och landstinget enligt träffade avtal
örn visst antal specialsjukvårdsplatser vid karolinska sjukhuset och örn till
sina grunder i avtalen närmare angivna antal allmänna vårdplatser å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet betalat utrustningen av platserna
samt byggnadsbidrag eller platskostnadsersättning för dem, staden och
landstinget, som i sina sjukvårdsplaner beräknat att omedelbart få taga i
bruk eller utnyttja ifrågavarande för dem ytterst behövliga vårdplatser,
måste kräva att jämväl av statsverket med beaktande av tidsförhållandena
största möjliga hänsyn toges till de träffade avtalen.

Det uppskov i fråga om ibruktagandet av vissa avdelningar vid sjukhuset,
som sålunda ifrågasatts, syntes böra föranleda ändring av den för
sjukhuset fastställda personalförteckningen allenast i vad densamma avsåge
de för sjukhusets ögonklinik avsedda ordinarie befattningshavarna.
Även örn en sådan ändring knappast syntes erforderlig, under förutsättning
att Kungl. Maj:t för nästa budgetår liksom för det nu löpande bemyndigade
direktionen att taga i anspråk befattningshavare vid det ena
sjukhuset för tjänstgöring vid det andra, ansåge sig direktionen därfolunder
angiven förutsättning böra föreslå, att antalet i karolinska sjukhusets
personalförteckning upptagna sjuksköterskor minskades från 170
till 158 och antalet kanslibiträden från 13 till 12. Ifrågasatt uppskov med
den psykiatriska klinikens ibruktagande syntes icke böra föranleda någon
ändring av personalförteckningen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har i anledning av vad av sjukhusdirektionen
sålunda anförts yttrat bland annat följande:

Vid utformningen av ögonkliniken å karolinska sjukhuset hade
särskilt beaktats den betydelse för undervisningen, som utnyttjandet av
det polikliniska klientelet innebure. Dessutom stöde här till undervisningens
förfogande ett nytt och tidsenligt undersökningsinstrumentarium. Slutligen
vore det möjligt att inom klinikens ram planlägga väsentligt ökade
möjligheter för forskningsarbete.

Samtidigt ville lärarkollegiet dock uttala, att under nuvarande tidsläge
de hittillsvarande möjligheterna för undervisningens bedrivande vore att
anse som någorlunda tillfredsställande. Det vore emellertid lärarkollegiet
angeläget framhålla, att ögonklinikens överflyttning borde ske så snart
förhållandena ansåges medgiva detta samt att de lokaler, som avsetts för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

ögonkliniken och inretts med speciell hänsyn härtill, icke borde tagas i
bruk för annat ändamål.

Påpekas borde, att under den tid, ögonkliniken kvarbleve å serafimerlasarettet,
dess nuvarande utrymmen ej kunde användas för planerad utvidgning
av neurokirurgiska kliniken, som vore i trängande behov av utökade
och förbättrade lokaler.

Beträffande upprättandet vid karolinska sjukhuset av en psykiatrisk
klinik och poliklinik ville kollegiet främst anföra, att det för
de intressen, som kollegiet hade att företräda, skulle vara ytterst skadligt,
om icke den nya psykiatriska kliniken toges i bruk så snart som den vore
färdigställd. De föråldrade lokalerna på psykiatriska sjukhuset, vilka icke
kunde åskådliggöra nutida psykiatrisk sjukvård, de intagna klinikpatienternas
vård tillsammans med kroniska asylpatienter, vilket försvårade intagningen
av lindrigare sjuka, bristen på laboratorier och teknisk utrustning,
frånvaron av en till sjukhuset förlagd poliklinik m. m. gjorde klinikens
fortsatta läge vid psykiatriska sjukhuset ytterst otillfredsställande.
Bristerna hade numera gjort sig särskilt gällande, ty den förutsedda förflyttningen
till nya lokaler och den likaledes förutsedda nedläggningen av
sjukhuset hade medfört, att alla reparationer, nyanskaffningar och förbättringar
sedan åratal upphört. Den nya kliniken, vars uppförande kostat
cirka 1,300,000 kronor och vars utrustningskostnader uppgått till cirka
400,000 kronor, lämnade däremot de bästa villkor åt den psykiatriska undervisningen
och forskningen.

Med anledning av förslaget att Stockholms stads myndigheter skulle
arrendera vårdplatserna på den nya kliniken ville kollegiet anföra, att det
för tillgodoseendet av klinikens behov av för undervisningen lämpligt patientmaterial
givetvis vore att föredraga, att kliniken dreves av staten,
varigenom patienter från hela riket därstädes kunde intagas. Om staden
arrenderade vårdplatserna, skulle dessa komma att reserveras för i Stockholm
bosatta personer. Detta skulle medföra den allvarliga olägenheten,
att kliniken icke kunde anlitas för patienter på de andra klinikerna, vilka
icke vore stockholmare. Det lede dock intet tvivel örn, att ett för kliniken
lämpligt patientmaterial även under dessa förhållanden skulle kunna stå
till förfogande, därest intagnings- och evakueringsförhållandena ordnades
på ett för undervisningen tjänligt sätt. I ett eventuellt avtal med staden,
avseende dess arrenderande av vårdplatserna på den nya kliniken, borde
därför bestämmelser inryckas, som garanterade, att klinikens behov av
lämpligt patientmaterial väl tillgodosåges.

För den nya klinikens snara öppnande talade jämväl det trängande behovet
av nya vårdplatser för sinnessjuka. Vid statens sinnessjukhus hade
den växande överbeläggningen nått en sådan höjd, att medicinalstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Hajd den 16 januari 1940 förklarat, att den »allvarligen
äventyrar sjukvårdens kvalitet och effektivitet». Vid Stockholms
stads sinnessjukhus vore platsbristen — enligt vad kollegiet hade sig bekant
— så stor, att staden stöde inför nödvändigheten att omedelbart anskaffa
nya vårdplatser i provisoriska lokaler. Även örn psykiatriska sjukhuset
bibehölles i drift förelåge således ett trängande samhällsbehov av
nya vårdplatser, vilket, den nya kliniken kunde i sin mån på ett utmärkt
sätt. tillgodose, örn den icke finge stå obrukad.

Skulle psykiatriska sjukhuset, såsom djurgårdskommissionen påyrkade,
nedläggas, mäste givetvis den nya kliniken redan för undervisningens skull

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

tagas i bruk. Behovet att genom kliniken lindra bristen på vårdplatser
bleve vid den angivna förutsättningen ännu mer framträdande.

Kollegiet ville slutligen fästa uppmärksamheten på att en jämförelse
mellan å.ena sidan summan av de höga driftkostnaderna för vårdplatserna
vid psykiatriska sjukhuset och kostnaderna för den obelagda nya klinikens
uppvärmning och underhåll, å andra sidan summan av driftkostnaderna
för den nya kliniken och för de vårdplatser vid psykiatriska sjukhuset,
som måste ersättas på annat håll (för vilka man kunde beräkna att kostnaden
motsvarade den på landsortens sinnessjukhus eller snarare på sekundär''likhus),
kunde antagas ådagalägga, att de förra kostnaderna vore
de högre. Om man däremot, såsom direktionen för karolinska sjukhuset
gjort, till de senare driftkostnaderna lade anskaffningskostnader för ersättningsplatser,
bleve dessa driftkostnader de högre. Då direktionen emellertid
syntes förutsätta, att ersättningsplatserna skulle stå till förfogande den 1
januari 1941, kunde anskaffningskostnaderna icke undgås. En väsentlig del
av dessa hade för övrigt redan tagits, i det att Kungl. Majit den 9 februari
1940 uppdragit åt medicinalstyrelsen att förändra Järvsö sjukhus till sinnessjukavdelning
och för ändamålet anvisat 137,500 kronor av de medel,
riksdagen anslagit till ersättningsplatser för psykiatriska sjukhuset. Under
de angivna förhållandena kunde ett uppskov med psykiatriska klinikens
öppnande i varje fall icke medföra någon besparing för statsverket.

Kollegiet ville sålunda hemställa, att den nya psykiatriska kliniken toges
i bruk snarast möjligt. Beträffande den närmare tidpunkten för dess öppnande
ville kollegiet framhålla önskvärdheten av att sjukvårdsarbetet vid
kliniken kommit väl i gång, när den första undervisningskursen för medicine
kandidater skulle taga sin början. Den kurs, som ägde rum i april
och maj detta år, syntes icke kunna förläggas till den nya kliniken. Nästa
kurs toge sin början den 1 oktober. Därför vore den l juni 1940 en synnerligen
lämplig tidpunkt för klinikens öppnande.

Universitetskanslern har såsom eget utlåtande åberopat vad lärarkollegiet
sålunda yttrat.

Enligt fastställd plan för karolinska sjukhusets upprättande skulle, såsom
redan nämnts, de för sjukhuset nu disponibla lokalerna i sin helhet tagas
i anspråk under innevarande budgetår. De förändrade statsfinansiella förhållandena
ha emellertid föranlett en omprövning av frågan örn möjligheterna
att begränsa den kostnadsökning, som sjukhusets fulla drift skulle
medföra. Av de olika utvägar, som i detta syfte prövats, har uppskov med
överflyttningen av ögonkliniken och psykiatriska kliniken ansetts vara de
lämpligaste. Enligt verkställda beräkningar skulle ett uppskov med ögonklinikens
överflyttning medföra en minskning av karolinska sjukhusets
nettokostnader med omkring 56,000 kronor för helt år räknat och ett motsvarande
uppskov med psykiatriska kliniken medföra en minskning av
nämnda kostnader med omkring 318,000 kronor för helt år räknat. Gällande
avtal med Stockholms stad och Stockholms län anses icke lägga hinder
i vägen för åtgärder av denna art.

För egen del vill jag framhålla, att ett dröjsmål med genomförandet i
vissa delar av den för karolinska sjukhuset uppgjorda organisationsplanen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11+9.

kan ur flera synpunkter ingiva betänkligheter. Därest det åt sjukhusdirektionen
givna uppdraget att undersöka möjligheterna att nedbringa kostnaderna
för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet resulterat i några
mer avsevärda utgiftsreduktioner i övrigt, skulle jag för min del icke ha
tvekat att tillstyrka ett fullföljande av organisationsplanen. Då emellertid,
såsom av det efterföljande framgår, möjligheterna att ernå sådana utgiftsreduktioner
befunnits vara ganska begränsade, har jag ansett mig böra
förorda en framflyttning av de tidpunkter, då karolinska sjukhusets nämnda
båda kliniker med därtill hörande polikliniker skola tagas i bruk.

Direktionen för karolinska sjukhuset har icke framlagt något bestämt
förslag i ämnet men synes närmast luta åt den meningen, att ögonkliniken
med poliklinik kan bibehållas vid serafimerlasarettet under nästa budgetår
och att överflyttningen av psykiatriska kliniken och polikliniken kan uppskjutas
till omkring den 1 januari 1941.

Med hänsyn till vad av direktionen och av karolinska institutets lärarkollegium
yttrats anser jag mig böra föreslå ett uppskov med ögonklinikens
överflyttning under nästa budgetår. Jag förutsätter, att de lokaler,
som vid karolinska sjukhuset inretts för ögonkliniken, icke skola kunna
annat än efter Kungl. Maj:ts medgivande tagas i anspråk för annat ändamål.
Vid beslut i enlighet med vad av mig nu föreslagits förfaller för tillfället
frågan örn utökande av lokalerna för neurokirurgiska kliniken och
kirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet. Däremot lägges härigenom icke
hinder i vägen för den av direktionen ifrågasatta utvidgningen av medicinska
och neurologiska klinikerna vid nämnda lasarett.

Vad angår psykiatriska kliniken, finner jag övervägande skäl tala för
att denna klinik igångsättes under nästa budgetår. Dock torde, i anslutning
till vad av sjukhusdirektionen yttrats, kliniken böra öppnas tidigast
omkring den 1 januari 1941. Jag vill fästa uppmärksamheten på att härigenom
ernås möjligheter att redan under nästa budgetår lösgöra psykiatriska
sjukhusets område för andra ändamål, i vilket hänseende önskemål
framställts icke blott av 1939 års urtima riksdag utan även av 1939 års
riksdagsrevisorer och djurgårdskommissionen.

Enligt vad från sjukhusdirektionen upplysts, äro för ögonkliniken och
psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset med därtill hörande polikliniker
avsedda

dels följande ordinarie befattningshavare, nämligen

för ögonkliniken

12 sjuksköterskor, 1 kanslibiträde,

för psykiatriska kliniken

15 sjuksköterskor, 1 kanslibiträde,

6 sjukvårdare, 1 kontorsbiträde,

1 arbetsföreståndarinna,

dels följande befattningshavare med arvoden, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.
för ögonkliniken

1 överläkare, 1 biträdande läkare,

för psykiatriska kliniken

1 biträdande läkare,
dels ock följande andra icke-ordinarie befattningshavare, nämligen

för ögonkliniken

9 assistentsköterskor, 3 andre underläkare,

1 kanslibiträde, 8 provsköterskor,

17 städerskor, 13 sköterskeelever,

1 förste underläkare,

för psykiatriska kliniken

1 förestånderska av andra klass, 1 förste underläkare,

3 sjukvårdare, 2 andre underläkare,

11 assistentsköterskor, 10 provsköterskor,

1 kameralbiträde, 11 sköterskeelever.

13 städerskor,

Ett uppskov med inrättande av nämnda kliniker synes icke böra föranleda
ändring i gällande personalförteckning. Däremot böra bestämmelser meddelas,
att nämnda tjänster vid ögonkliniken tills vidare icke må tillsättas
och att tjänsterna vid psykiatriska kliniken må tillträdas först från och
med tidpunkt, som Kungl. Majit efter förslag av direktionen med beaktande
av vad ovan anförts bestämmer. Vidare böra vederbörande poster
i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset nedräknas med de lönebelopp,
som belöpa på förutnämnda befattningshavare, vad psykiatriska kliniken
beträffar för halvt år räknat.

Härtill liksom till de förändringar i övrigt i anslagen till karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet, som föranledas av vad sålunda föreslagits,
återkommer jag i det följande.

2. Garnisonssjukvården i Stockholm.

Enligt det för 1930 års riksdag framlagda förslaget rörande karolinska
sjukhusets organisation (proposition 232, sid. 115—144) skulle garnisonssjukhuset
i Stockholm sammanslås nied förstnämnda sjukhus. Garnisonssjukhuset
skulle nedläggas och för garnisonens sjuka inrättas särskilda avdelningar
vid karolinska sjukhuset för medicinska och kirurgiska sjukdomsfall.
Andra än medicinska och kirurgiska fall skulle alltefter deras beskaffenhet
vårdas på de kliniska specialavdelningarna vid karolinska sjukhuset.
Karolinska sjukhusets polikliniker skulle till vård mottaga sådan försvarsväsendet
tillhörande personal, som vore berättigad till fri poliklinikvård.
Garnisonssjukhusets tandpoliklinik skulle anslutas till karolinska sjukhuset.
Sedan hud- och könsklinik uppförts vid sistnämnda sjukhus (detta avsågs
skola ske vid en andra byggnadsetapp), skulle vården av garnisonens
könssjuka förläggas dit. Under mellantiden kunde vård för dessa sjuka an -

Kungl. Martts ''proposition Nr 149.

ordnas å Göta livgardes sjukhus. Sistnämnda fråga borde dock göras till
föremål för ytterligare utredning.

För garnisonsavdelningen å karolinska sjukhuset skulle disponeras 100
av de allmänna platserna (50 på medicinska och 50 på kirurgiska kliniken)
samt 8 av de enskilda platserna, alltså sammanlagt 108 platser.

Riksdagen (skrivelse nr 386) beslöt, att garnisonssjukhuset skulle sammanslås
med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med
nyss angivna allmänna grunder.

Bestämmelser rörande organisationen av garnisonsavdelningarna vid
karolinska sjukhuset ha meddelats i det för sjukhuset gällande reglementet
(Svensk författningssamling nr 416/1939).

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1939 skulle verksamheten vid
karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar påbörjas tidigast den 1 oktober
1939. Kungl. Majit anbefallde sjukhusdirektionen att vidtaga alla på direktionen
ankommande åtgärder för igångsättande av verksamheten vid sjukhuset
i den utsträckning och ordning, som direktionen med iakttagande av
vad sålunda och i övrigt föreskrivits funne lämpligt.

I skrivelse den 20 november 1939 till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
framlade t. j. chefläkaren för garnisonssjukhuset förslag örn vissa jämkningar
av provisorisk karaktär i den sålunda uppgjorda planen för garnisonssjukhusets
överförande till karolinska sjukhuset. Förslaget innebar i
huvudsak, att den medicinska avdelningen vid garnisonssjukhuset skulle
tills vidare kvarstanna vid sistnämnda sjukhus samt utökas med alla eller
en del av den kirurgiska avdelningens vårdplatser samt att den sistnämnda
avdelningen skulle överflyttas till karolinska sjukhuset och taga i anspråk
alla de 108 platser, som avsetts för båda garnisonsavdelningarna därstädes.

Av skrivelsen inhämtas:

Vid planläggandet av karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar hade
man haft 1925 års härordning till utgångspunkt för beräknandet av platsbehovet.
Sedan genom riksdagsbeslut år 1936 (1936 års härordning) och
ytterligare år 1939 de till Stockholm förlagda militärstyrkorna väsentligen
utökats, hade emellertid behovet av vårdplatser för försvarsväsendets personal
i Stockholm helt naturligt också stigit. De tillgängliga platserna på
karolinska sjukhuset hade därigenom blivit otillräckliga.

Då sedermera förstärkt försvarsberedskap hösten 1939 anbefallts, hade
de truppkontingenter, som skulle erhålla sjukhusvård pa garnisonssjukhus
i Stockholm, ytterligare ökat i antal och storlek, varigenom det blivit än
tydligare, att garnisonens behov av sjukhusvårdplatser icke tillnärmelsevis
kunde täckas med de på karolinska sjukhuset till buds stående vårdplatserna,
medan manskapsstyrkan hade denna omfattning.

Det funnes för närvarande ingen möjlighet att överskåda, hur länge detta
tillstånd med ökade inkallelser skulle kunna fortfara, men all sannolikhet
talade för att det komme att räcka betydligt utöver (leii tidpunkt —
januari 1940 — då det nuvarande garnisonssjukhuset avsåges överflytta till
karolinska sjukhuset.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Härav följde sålunda, att, om icke särskilda åtgärder vidtoges, så skulle
garnisonen efter denna överflyttning sakna sjukvårdsmöjlighet för ett betydande
antal sjuklingar.

Med stöd av skrivelsen bifogat statistiskt material konstaterades, att
man under nuvarande militära beredskap borde göra sig beredd på att
kunna taga emot 100 patienter på kirurgisk avdelning och 125 ä 150 på
medicinsk.

Det vore under alla förhållanden uppenbart, att de 108 platser, som på
karolinska sjukhuset avsetts för garnisonens medicinska och kirurgiska sjukdomsfall,
icke tillnärmelsevis försloge. Garnisonssjukhuset syntes fördenskull
icke böra nedläggas utan fortsätta sin verksamhet. Då emellertid detta
i sitt nuvarande omfång vore otillräckligt vid den ökade storlek på Stockholms
garnison, som i nuvarande oroande politiska läge alltjämt torde tills
vidare bliva bestående, syntes klokheten kräva, att garnisonsavdelningen
på karolinska sjukhuset toges i besittning för garnisonens räkning så fort
ske kunde, och att alltså garnisonssjukvården komme att äga rum såväl på
karolinska som på det nuvarande garnisonssjukhuset. Att förflytta garnisonens
sjukhusvård till ett tredje ställe syntes endast böra ifrågakomma,
därest det nuvarande garnisonssjukhuset icke skulle kunna disponeras. Då
t. f. chefläkaren icke hade kännedom örn att någon annan funktion för
sjukhuset planerades än att statens sjuksköterskeskola där skulle ha sin
förläggning och sina lektioner, syntes ett fortsättande av sjukhusets drift
för garnisonens sjukvård endast vara beroende av sjuksköterskeskolan.

Sköterskeskolan hade redan börjat, och undervisningen påginge i lokaler,
som ställts till förfogande. Skolans elever skulle egentligen lia sin bostad
inom sjukhuset, men sådan bostad hade tills vidare icke kunnat beredas
dem. Möjlighet funnes emellertid efter sjukhusets omorganisation enligt här
framförda förslag att bereda plats för ett avsevärt antal, varjämte eleverna
kunde bo i förhyrda bostadslägenheter i privathus i sjukhusets närhet. Dylika
bostäder vore för närvarande förhyrda till den 1 oktober 1940. Härigenom
syntes det kunna bliva väl sörjt för elevernas bostadsförhållanden.
Det förefölle huvudsakligen vara fråga om erforderliga anslag.

Organisationen a,v garnisonssjukvården skulle alltså få tänkas sålunda.

Endera av garnisonssjukhusets medicinska eller kirurgiska avdelningar
inflyttade i karolinska sjukhusets garnisonsavdelning, då denna kunde taga
emot. Detta tillfälle borde påskyndas, enär det med visshet kunde förutses,
att det nuvarande garnisonssjukhuset vilken dag som helst kunde visa
sig otillräckligt för hela sjukhusbehovet vid Stockholms garnison. Företräde
vid flyttningen borde givas åt den kirurgiska avdelningen, som måste anses
mest i behov av karolinska sjukhusets modernare utrustning och samarbete
med dess specialavdelningar och även av den anledningen, att de 108 platserna
ganska säkert icke komme att räcka till för vården av de medicinska
sjukdomsfallen under vintern och våren.

Av garnisonssjukhusets genom den kirurgiska avdelningens flyttning frigjorda
utrymmen erhölle statens sjuksköterskeskola lokaler i den utsträckning,
som kunde vara behövligt, i den mån som sjukvården icke bleve
lidande därav. Återstoden toges i bruk för medicinsk avdelning utom den
nuvarande venerologiska avdelningen, som kvarstannade och i mån av behov
även erhölle ökat utrymme, i så fall alltså del av den medicinska. Härigenom
vunnes den utomordentliga fördelen, att hud- och könssjukdomarnas
vårdnadsfråga finge en god lösning och den planerade förläggningen till
f. d. Göta livgardes etablissement kunde undvikas.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149. 15

Chefen för armén och chefen för IV arméfördelningen tillstyrka förslaget.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse yttrade i skrivelse den 15 december
1939, att styrelsen i likhet med t. f. chefläkaren vid garnisonssjukhuset
och på av honom anförda skäl ansåge det nödvändigt, att, intill dess
erforderliga sjukvårdsplatser kunde genom nybyggnad beredas garnisonens
sjuka vid karolinska sjukhusets medicinska och kirurgiska garnisonsavdelningar,
endast sistnämnda avdelning borde överflyttas till detta sjukhus,
och att sålunda vården av de medicinska sjukdomsfallen tills vidare
borde förläggas till garnisonssjukhusets nuvarande byggnader. Någon svårighet
att samtidigt disponera lokaler för statens sjuksköterskeskola inom
det nuvarande garnisonssjukhusets byggnader torde icke föreligga.

För den händelse den av t. f. chefläkaren föreslagna planen för garnisonssjukvårdens
ordnande skulle vinna statsmakternas bifall, torde
man undgå de svårigheter, som genom förläggning till förutvarande Göta
livgardes etablissement av garnisonssjukhusets avdelning och poliklinik
för hud- och könssjukdomar skulle uppstå för Svea livgarde. Härjämte vunnes
den fördelen, att kostsamma ombyggnadsarbeten, som oundgängligen
vore förenade med en dylik förläggning, icke bleve erforderliga. Sjukvårdsstyrelsen
ansåge fördenskull lämpligt, att även denna avdelning och poliklinik
tills vidare fortsättningsvis kvarbleve i nuvarande förläggning inom
garnisonssjukhusets byggnader. Vid sådant förhållande och då i varje fall
garnisonssjukhusets avdelning för hud- och könssjukdomar på grund av
riksdagens beslut avsetts att inom överskådlig tid nedläggas och dess verksamhet
övertagas av karolinska sjukhuset, ansåge sjukvårdsstyrelsen ändamålsenligt,
att detta konnne att ske i sammanhang med karolinska sjukhusets
övertagande av garnisonssjukhusets övriga verksamhet.

Vad beträffade vissa av t. f. chefläkaren till behandling upptagna
frågor om bibehållande av garnisonssjukhusets köks- och tvättavdelningar
för de föreslagna sjukavdelningarna i garnisonssjukhusets nuvarande etablissement,
torde dessa frågors lösning böra bliva beroende av direktionens för
karolinska sjukhuset prövning. Från arméförvaltningens intendenturdepartements
sida vore emellertid intet att erinra emot att, därest så skulle
anses erforderligt, garnisonssjukhusets nuvarande inåt- och tvättinrättningar
dreves med ianspråktagande av därstädes befintliga inventarier m. m.

I samband härmed finge sjukvårdsstyrelsen i fråga om erforderliga läkarkrafter
vid ett genomförande av den föreslagna planen erinra om att jämlikt
1939 års riksdags beslut de underordnade läkarna vid karolinska sjukhusets
medicinska garnisonsavdelning skulle utgöras av en underläkare å
sjukhusets stat och en underläkare å stat under fjärde huvudtiteln, under
det att motsvarande antal ä den kirurgiska avdelningen skulle utgöras av
endast en underläkare å stat under sistnämnda huvudtitel.

Enligt vad som framginge av propositionen till 1939 års lagtima riksdag
nr 206 (sid. 57) hade arméförvaltningen i yttrande rörande denna fråga pil
anförda skill ansett anledning saknas att, med avvikelse från vad härutinnan
förutsattes vid statsmakternas behandling av frågan år 1930, minska
antalet underordnade läkartjänster å den kirurgiska garnisonsavdelningen
från förut föreslaget antal av två till en.

Enär patientantalet vid den kirurgiska avdelningen ökat i betydande
omfattning efter tidpunkten för ifrågavarande yttrande, främst till följd av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11+9.

1936 års härordningsbeslut men även på grund av beredskapsinkallelser,
och en betydande del av denna ökning kunde förväntas bliva bestående,
kunde platstillgången på den kirurgiska garnisonsavdelningen tills vidare
icke hållas under 100, d. v. s. dubbelt mot vad som tidigare beräknats.
På grund därav måste även läkarbehovet beräknas för det dubbla antalet
platser. Utöver den underläkare, som för denna avdelning upptagits å stat
under fjärde huvudtiteln, vore det sålunda ett oavvisligt krav, att en underläkare
upptoges å karolinska sjukhusets stat.

De kostnader, som kunde uppkomma till följd av den här föreslagna
organisationen av karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar, borde i enlighet
med vid 1939 års lagtima riksdag fattade beslut bekostas av medel
under staten för karolinska sjukhuset. En annan anordning enbart för de
patienter, som skulle komma att vårdas i nuvarande garnisonssjukhusets
byggnader, ansåge arméförvaltningens civila departement icke kunna ifrågakomma.
Praktiska skäl talade för att jämväl utgifterna för avdelningen för
hud- och könssjukdomar bestredes av för karolinska sjukhuset anvisade
medel.

Arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt fortifikations-
och sjukvårdsstyrelser ha i anslutning till det ovan anförda yttrat,
att till staten för karolinska sjukhuset borde överföras den för avdelningen
för hud- och könssjukdomar vid förutvarande Göta livgardes etablissement
beräknade personalen, nämligen 1 överläkare, 1 sjuksköterska, 1 assistentsköterska
och 1 kvinnligt sjukhusbiträde. För befattningen såsom assistentsköterska
borde avses en vid garnisonssjukhuset i Stockholm nu anställd
undersköterska. Härigenom skulle ernås en minskning från 48,000 kronor
till 36,300 kronor av det anslag till avlöningar vid karolinska sjukhusets
garnisonsavdelningar m. m., som skulle för budgetåret 1940/41 uppföras å
fjärde huvudtiteln. Vad beträffade vid garnisonssjukhuset nu tjänstgörande
personal, borde åt denna, på det sätt och i den omfattning, som tidigare avsetts,
beredas anställningar vid karolinska sjukhuset. För uppehållande av
verksamheten vid de av t. f. chefläkaren föreslagna avdelningarna i garnisonssjukhusets
etablissement borde direktionen för karolinska sjukhuset i
mån av behov anställa särskild personal i enlighet med ett av t. f. chefläkaren
framlagt förslag. Beräkningar av anslagskostnaderna härför torde i
syfte att vinna överensstämmelse med karolinska sjukhusets motsvarande
personal böra ankomma på direktionen för nämnda sjukhus.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i yttrande den 2 januari 1940
anfört följande:

Vid anvisande av anslag för karolinska sjukhuset för innevarande budgetår
hade riksdagen förutsatt, att garnisonsavdelningarna — liksom sjukhusets
övriga färdigställda avdelningar — skulle bliva fullbelagda under
innevarande budgetår. I sjukhusets avlöningsstat för budgetåret hade upptagits
avlöningar för den personal, som erfordrades för avdelningarna —
frånsett 4 läkare och 11 sjukvårdare, vilkas löner ansetts böra utgå av
anslag under fjärde huvudtiteln. Omkostnaderna för avdelningarnas drift
hade avsetts skola helt bestridas av medel, som anvisats å karolinska sjukhusets
omkostnadsstat.

Kungl. Maj:ts proposition Nr l/f9.

Av sjukvårdsstyrelsens framställning jämte därvid fogade bilagor framginge,
att platsantalet på ifrågavarande avdelningar av karolinska sjukhuset
icke vore tillräckligt för tillgodoseende av stockholmsgarnisonens nuvarande
behov av sjukhusvård. Under juli, augusti, september och oktober
månader 1939 hade patientantalet på den medicinska avdelningen på garnisonssjukhuset
varit lägst respektive 50, 39, 48 och 59 samt högst 83, 60,
75 och 77, medan patientantalet på den kirurgiska avdelningen under samma
månader varit lägst 40, 47, 53 och 08 samt högst 62, 65, 102 och 96.
Det syntes vara uppenbart, att de 50 allmänna och 4 enskilda vårdplatser,
varö ver vardera avdelningen skulle komma att disponera på karolinska sjukhuset,
icke fyllde det behov av sjukhusvård, som nu förelåge för garnisonen.

Det skulle kunna tänkas att, vid fullföljande av den för innevarande
budgetår fastställda planen för garnisonssjukvårdens ordnande, de patienter
från garnisonen, för vilka icke kunde beredas plats på karolinska sjukhusets
garnisonsavdelningar, inlades på sjukhusets för civila patienter avsedda
kirurgiska och medicinska avdelningar. Med hänsyn till de betydande
växlingar, som behovet av sjukhusvård för garnisonen företedde,
syntes emellertid en dylik anordning innebära en betryggande lösning av
garnisonens sjukvårdsbehov allenast under den förutsättning, att ett femtiotal
av de för civila patienter avsedda vårdplatserna på envar av sjukhusets
kirurgiska och medicinska avdelningar helt reserverades för garnisonens
patienter och att alltså dessa avdelningars platsantal för civila patienter
minskades med motsvarande antal. En sådan beskärning skulle vara
försvarlig, örn den uppkomna utökningen av garnisonens behov av sjukhusvård
kunde anses vara av tillfällig natur och således komma att fortgå
under allenast en kortare tid, men då densamma av allt att döma komme
att bestå en lång tid framåt, syntes en sådan anordning, vilken skulle innebära
en betydande rubbning av de fastställda planerna för sjukhusets organisation
och möjligen kunde föranleda behov av ändring i gällande avtal
med Stockholms stad och län rörande upplåtelse av vårdplatser på karolinska
sjukhuset, vara mindre lämplig.

Såvitt direktionen kunnat finna, vore därför det av sjukvårdsstyrelsen
framlagda förslaget den lämpligaste lösningen av frågan. Men hänsyn till
att densamma icke påkallade några omedelbara anläggnings- eller omändringskostnader
finge den även ur ekonomisk synpunkt anses vara fördelaktig.
Direktionen finge sålunda tillstyrka, att endast garnisonssjukhusets
kirurgiska avdelning överflyttades till karolinska sjukhuset, att för denna
avdelning upplätes samtliga de 108 vårdplatser, som avsetts för båda garnisonsavdelningarna
därstädes, och att den medicinska garnisonsavdelningen
kvarstannade på garnisonssjukhuset samt utökades med samtliga eller
cn del av den kirurgiska avdelningens nuvarande vårdplatser. Genom denna
anordning skulle antalet sjukhusplatser för Stockholmsgarnisonens räkning
utökas till det dubbla i förhållande till vad densamma skulle disponera
enligt den för karolinska sjukhuset fastställda planen, vilket torde i tillbörlig
grad säkerställa garnisonens behov av sjukhusvård.

Denna utökning av antalet vårdplatser för garnisonen måste givetvis
medföra ökade driftkostnader. Enbart driftkostnaderna för den kirurgiska
avdelningens fördubblade platsantal på karolinska sjukhuset kunde beräk Bihang

till riksdagens protokoll 19/fO. 1 sami. Nr 1/jD. 2

Kungl. Marits proposition Nr l/t9.

lias bliva i stort sett lika höga som de i innevarande ars stat beräknade
kostnaderna för båda avdelningarna därstädes.

Härtill bomme kostnaderna för den kvarvarande, utvidgade medicinska
garnisonsavdelningen på garnisonssjukhuset.

Det syntes ligga närmast till hands, fortsätter direktionen, att den fortsatta
drift av garnisonssjukhuset, sorn förslaget innebure, fortfarande liksom
hittills bestredes av sjukvårdsstyrelsen med medel, som anvisades under
fjärde huvudtiteln. Någon undervisningsverksamhet av beskaffenhet
att böra föranleda avdelningens införlivning med det karolinska undervisningssjukhuset
torde nämligen icke komma att bedrivas å avdelningen. Mot
en sådan anordning skulle kunna anföras, att det ur principiell synpunkt
kunde te sig egendomligt, örn den kirurgiska sjukhusvården för stoekholmsgarnisonen
gäldades av anslag under åttonde huvudtiteln och den
medicinska sjukhusvården av anslag under fjärde huvudtiteln. I stort sett
torde kostnaderna för avdelningens drift bliva desamma vare sig avdelningen
dreves av sjukvårdsstyrelsen eller av direktionen för karolinska sjukhuset
eller i sistnämnda fall vare sig driftkostnaderna bestredes av medel
under fjärde eller åttonde huvudtitlarna, varför ett ställningstagande i
nyssnämnda frågor egentligen vore av betydelse i statistiskt hänseende och
ur bokföringssynpunkt. För en samdrift med karolinska sjukhuset kunde
måhända anföras en omständighet av praktisk betydelse. De betydande
växlingar i beläggningen, som finge anses utmärka garnisonens sjukhusvård,
syntes kunna medgiva vissa jämkningar i fråga örn avdelningens personaluppsättning,
så att dennas storlek minskades eller ökades alltefter
beläggningens minskning eller ökning. En dylik elasticitet i fråga om personaluppsättningen
syntes vara lättare att genomföra, örn avdelningen Greves
såsom en del av en större sjukvårdsinrättning än om densamma fungerade
såsom en självständig anstalt.

I fråga örn den venerologiska avdelningen vid garnisonssjukhuset hade
sjukvårdsstyrelsen föreslagit, att även denna avdelning skulle fortfarande
vara förlagd till garnisonssjukhuset och att kostnaderna för densammas
drift skulle överföras till karolinska sjukhusets stat. Beträffande den förra
delen av detta förslag — avdelningens fortsatta förläggning vid garnisonssjukhuset
— ansåge direktionen praktiska skäl tala för ett fortsatt utnyttjande
av befintliga lokaler vid garnisonssjukhuset för denna verksamhet.
Därigenopi skulle undvikas de kostnader, som bleve erforderliga
för anordnande av lokaler för ifrågavarande ändamål inom Göta livgardes
hittillsvarande kasern. Däremot ställde sig direktionen synnerligen
tveksam beträffande sjukvårdsstyrelsens förslag i vad detsamma
innebure, att kostnaderna även för driften av den venerologiska avdelningen
skulle utgå av karolinska sjukhusets anslag. De synpunkter, som
direktionen ovan åberopat i fråga örn driftkostnaderna för den på garnisonssjukhuset
kvarvarande medicinska garnisonsavdelningen, syntes i än
högre grad kunna göras gällande beträffande driften av den venerologiska
avdelningen därstädes. Det hade tidigare icke varit ifrågasatt, att driften
av denna avdelning skulle ankomma på karolinska sjukhuset eller att kostnaderna
för densamma skulle gäldas av sjukhusets anslag. Direktionen ansåge
sig dock icke böra motsätta sig ifrågavarande förslag, örn detsamma
av allmänna skäl ansåges böra genomföras.

Då direktionen sålunda funne sjukvårdsstyrelsens förslag örn fortsatt
drift vid garnisonssjukhuset av därvarande medicinska och venerologiska

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

avdelningar innebära en praktisk lösning av nu föreliggande frågor, ansåge
sig direktionen alltså — under förutsättning att så befunnes lämpligt —
icke böra motsätta sig förslaget, att driften av dessa avdelningar överflyttades
till direktionen. I händelse att en sådan överflyttning ansåges böra
äga rum och att därvid kostnaderna för garnisonssjukhusets drift ansåges
böra i huvudsak gäldas av medel på karolinska sjukhusets stat, finge direktionen
framlägga följande förslag i avseende å de anslag, som i så fall borde
anvisas.

Enligt direktionens mening borde samtliga läkare vid garnisonssjukhuset
innehava anställning som beställningshavare å arméns stat, varför några
läkarbefattningar vid garnisonssjukhuset icke ansetts böra upptagas å karolinska
sjukhusets stat.

Däremot borde där upptagas erforderliga befattningar för kontors-, sjukvårds-
och ekonomipersonal.

Huruvida garnisonssjukhusets mat- och tvättförsörjning kunde vid ett
bifall till sjukvårdsstyrelsens förslag tillgodoses av köks- och tvättinrättningarna
vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet eller huruvida
verksamheten vid garnisonssjukhusets motsvarande inrättningar borde
fortgå, syntes icke kunna avgöras förrän närmare utredning härom verkställts.
I avbidan härå borde vid beräkning av anslag för garnisonssjukhuset
upptagas erforderliga belopp för drift av dessa inrättningar och för
avlöningar åt där behövlig personal.

Överförandet av avlöningskostnaderna för garnisonssjukhusets nuvarande
personal till karolinska sjukhusets stat syntes icke böra föranleda
någon mera betydande rubbning av de löneförmåner, som nu tillkomme
vederbörande befattningshavare. Såvitt av sjukvårdsstyrelsens framställning
framginge, skulle från nämnda stat utgå grundavlöningar till följande
befattningshavare, vilka, i den mån deras avlöningar nu utginge enligt
fastställda löneplaner i vederbörande militära avlöningsreglementen, borde
uppbära lön i motsvarande lönegrader enligt det civila icke-ordinarie reglementet
samt, i den mån deras avlöning utginge i annan form, borde tills
vidare bibehållas vid nu utgående avlöningar. De naturaförmåner, som nu
tillkomme vissa befattningshavare vid garnisonssjukhuset, syntes fortfarande
tills vidare böra utgå enligt hittills tillämpade grunder.

Sjukhusets avlöningsanslag skulle under angivna förutsättningar
beräknas på följande sätt:

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar:

Kontorspersonal.

1 intendent.................kronor 3,72c1

1 förrådsförvaltare............ » 2,8551

1 skrivbiträde...........Ex 2 » 2,382 kronor 8,957

Sjukvårdspersonal.

1 husmoder.............Eo 7 kronor 3,321

9 sjuksköterskor......... »7 » 29,889

1 assistentsköterska...... »5 » 2,976

1 fotografbiträde ........Ex 3 » 2,472

] sjukgymnast............... » 1,2301

7 sjuksköterskeelever ä 720 kronor » 5,040 » 44,928

1 Häri inräknades f. n. utgående dyrtidstillägg.

Kungl. Majlis proposition Nr 1J+9.

Ekonomipersonal.

1 maskinist............Eo 10

1 köksförestånderska .... » 8

1 ambulansförare....... » 6

2 eldare.............. » 6

2 kokerskor (å 2,634 kronor) » 2

1 tvättförestånderska .... » 4

10 sjukvårdsbiträden å 1,569 kronor

1 baderska.................

2 städerskor å 1,773 kronor . . . .

1 sömmerska................

6 köksbiträden å 1,773 kronor . .
5 tvättbiträden ä 1,569 » . .

1 gårdsvaktmästare...........

1 köksvaktmästare...........

1 portvakt .................

kronor	3,837
»	3,495
	3,147
»	6,294
	5,268
»	2,802
»	15,6901
»	1,56g1
»	3,546*
»	1,749*
	10,638*
	7,845*
	3,198*
»	2,392*
»	1,650* kronor 73,120

Summa kronor 127,005

b. Avlöningsförhöjningar.....................kronor 6,000

4. Rörligt tillägg............................. » 7,000.

Omkostnaderna för garnisonssjukhuset, frånsett den venerologiska
avdelningen, hade i t. f. chefläkarens vid framställningen fogade bilaga
beräknats till 114,000 kronor. I händelse även driftkostnaderna för den venerologiska
avdelningen skulle — såsom sjukvårdsstyrelsen förutsatt —
gäldas av karolinska sjukhusets anslag, tillkomme omkostnader för denna
avdelning, som enligt samma promemoria syntes kunna beräknas till 20,000
kronor jämte kostnader för mathållning under beräknade 12,000 portionsdagar.
Under förutsättning att portionspriset uppginge till omkring 1 krona
för dag, skulle omkostnaderna komma att stiga till (114,000 -j- 20,000 -|--f- 12,000 =) omkring 146,000 kronor för år.

Statskontoret har i utlåtande den 10 januari 1940 anfört, att de anordningar
för tillgodoseende av Stockholmsgarnisonens behov av vårdplatser,
som av sjukvårdsstyrelsen sålunda förordats, syntes vara av ekonomiska
och praktiska skäl motiverade. Ämbetsverket funne sig ock böra biträda
sjukvårdsstyrelsens förslag i denna del.

Vad beträffade kostnaderna för garnisonssjukvården, syntes den föreslagna
ändrade dispositionen av garnisonsavdelningarna å karolinska sjukhuset
självfallet icke böra medföra ändring i den av 1939 års riksdag beslutade
ordningen, att kostnaderna för den militära sjukvården å karolinska
sjukhuset skulle till huvudsaklig del bestridas från sjukhusets stat. Vad åter
anginge de vårdavdelningar, som skulle förläggas å garnisonssjukhuset,
hade direktionen för karolinska sjukhuset i sitt i ärendet avgivna utlåtande
framhållit, att någon undervisningsverksamhet av beskaffenhet att böra
föranleda vårdavdelningarnas införlivande med det karolinska undervisningssjukhuset
icke torde komma att bedrivas å desamma. Vid sådant förhållande
kunde statskontoret icke tillstyrka förslaget, att jämväl kostnaderna
för driften av sistnämnda avdelningar skulle belasta karolinska sjuk -

1 Häri inräknades f. n. utgående dyrtidstillägg.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 1^9.

husets stat, utan ansåge för sin del, att dessa kostnader allt fortfarande
borde bestridas av medel, som anvisades under fjärde huvudtiteln.

Det förhållandet, att utgifterna för verksamheten vid garnisonssjukhuset
icke komme att gäldas från karolinska sjukhusets anslag, torde icke utgöra
hinder för garnisonssjukhusets ställande under direktionen för karolinska
sjukhuset eller för en samdrift med detta sjukhus, därest en sådan
anordning skulle befinnas lämplig. Statskontoret holle dock för sin del före,
att garnisonssjukhuset allt fortfarande borde drivas av sjukvårdsstyrelsen.
Oavsett vilken lösning, som gåves nämnda spörsmål, borde alla åtgärder
till nedbringande av driftkostnaderna vid sagda sjukhus vidtagas. Såsom
direktionen för karolinska sjukhuset framhållit borde därvid möjligheterna
att för tillgodoseende av garnisonssjukhusets mät- och tvättförsörjning anlita
köks- och tvättinrättningarna vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet
särskilt övervägas.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 19 januari 1940 anfört att —
i överensstämmelse med numera tillämpade budgetprinciper — ett ställningstagande
till den med den föreslagna provisoriska anordningen av
sjukvården för stockholmsgarnisonen sammanhängande redovisnings- och
bokföringsfrågan borde bliva helt avhängig av den ställning i organisatoriskt
hänseende, som de till garnisonssjukhuset förlagda avdelningarna under
provisorietiden skulle intaga. Därest garnisonssjukhuset ur praktiska
synpunkter funnes böra bliva ett filialsjukhus till karolinska sjukhuset
och underställas direktionen för sistnämnda sjukhus, borde driftkostnaderna
bestridas från de under åttonde huvudtiteln för karolinska sjukhuset
anvisade anslagen. Skulle däremot övervägande skäl tala för bibehållande
tills vidare av garnisonssjukhuset såsom ett fristående militärsjukhus under
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, borde driftkostnaderna bestridas
från anslag under fjärde huvudtiteln. Vid tillämpande av det först angivna
alternativet torde i de för karolinska sjukhuset upprättade avlönings- och
omkostnadsstaterna särskild redovisning böra lämnas för å ena sidan garnisonsavdelningarna
och å andra sidan karolinska sjukhuset i övrigt. I

I en inom ecklesiastikdepartementet i ärendet upprättad promemoria yttrades
följande:

Att döma av tillgänglig statistik skulle å karolinska sjukhusets garnisonsavdelning,
om med bifall till föreliggande förslag denna avsåges endast för
de kirurgiska garnisonsfall, som icke vårdades å specialavdelningar, komma
att råda permanent underbeläggning, vilken syntes kunna undvikas endast
genom tillämpning av de bestämmelser i sjukhusreglementet, som medgåve
intagning å karolinska sjukhusets garnisonsavdelning av sjuka, som icke
tillhörde försvarsväsendet, när så kunde ske utan intrång i garnisonssjukvården.
Förslagets genomförande skulle i så fall innebära en utvidgning icke
blott av garnisonssjukvården utan även av den civila sjukvården vid karolinska
sjukhuset.

För bedömandet av det föreliggande förslaget, icke minst ur de nyss anförda
synpunkterna, vore av intresse att erhålla uppgifter, som tilläte en
säkrare uppskattning av platsbehovet inom garnisonssjukvården.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Den föreliggande utredningen gåve icke någon vägledning beträffande i
vilken grad avsaknaden av medicinska och kirurgiska polikliniker vid garnisonssjukhuset
bidragit till att öka behovet av vårdplatser å sjukhusets
medicinska och kirurgiska avdelningar. Vid övervägandet av sjukvårdsstyrelsens
förslag vore även önskvärt att erhålla en uppfattning om möjligheterna
och lämpligheten av att vid inskrivning av patienter tillämpa strängare
bedömningsgrunder än nu skedde. I detta sammanhang vore uppgifter
om vårdtiden för de inskrivna patienterna, exempelvis under år 1939, av
värde.

I anledning härav har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse med utlåtande
den 15 februari 1940 överlämnat ytterligare statistiska uppgifter, utvisande
beläggningen å garnisonssjukhuset under tiden september 1939—
februari 1940, vilka uppgifter enligt styrelsens mening vore mer utslagsgivande
än de tidigare företedda.

Av nämnda uppgifter framginge, att beläggningen på den kirurgiska avdelningen
utgjorde omkring 90 patienter per dag — om man bortsåge från
tiden kring jul- och nyårshelgerna, då vid garnisonssjukhuset liksom vid
alla andra sjukhus patientantalet tillfälligt minskades. Den ovannämnda
beläggningen, 90 patienter per dag, angåve dessutom icke det verkliga
behovet av vårdplatser, utan allenast det antal patienter, som varit möjligt
att mottaga på den kirurgiska avdelningen på garnisonssjukhuset med
dess nuvarande lokaler. Garnisonssjukhuset vore nämligen sedan september
1939 ständigt fullbelagt och hade för medicinska och kirurgiska avdelningarna
tillsammans 185 vårdplatser, då alla utrymmen toges i anspråk. De
statistiska uppgifterna visade emellertid icke sällan ett betydligt mindre antal
patienter än 185. Detta berodde på, att tillströmningen till sjukhuset
vore så stor, att i början av varje vecka dagligen 30 å 40 platser måste göras
lediga och i slutet av veckan 15 å 25 platser. Det vore givet, att icke
alltid dessa i beredskap stående platser bleve belagda, varigenom de bomme
att redovisas såsom lediga. Då emellertid ej sällan upp till 50 vårdbehövande
inställde sig på en dag, utan att detta stora antal kunnat förutses,
måste den åtgärden av rent förutseende vidtagas, att ovan angivna antal
patienter dagligen utskreves. Sjukhuset kunde endast i yttersta nödfall beläggas
med mer än 185 patienter. Medeltalet vårdade måste sålunda ligga
under 185. Därmed vore ingalunda sagt, att behovet av vårdplatser vore
fyllt med 185 sängplatser. För att dagligen kunna göra platser disponibla
på sätt ovan angivits, hade i regel patienterna måst utskrivas tidigare än
önskvärt. Sedan dess hade dylik tidig utskrivning blivit än vanligare, trots
att medelvårdtiden under 1939 å garnisonssjukhuset torde vara den kortaste
i landet — 11 dagar på medicinska avdelningen och 9 dagar på den
kirurgiska. Medelvårdtiden hade efter den 1 september 1939 med säkerhet
än mer förkortats på grund av ovannämnda forcering av utskrivningarna.
En av orsakerna till detta vore det ökade vårdbehov, som uppstått i samband
med beredskapsinkallelserna.

Som i det föregående anförts, omfattade medicinska och kirurgiska avdelningarna
tillsammans 185 platser. Ecklesiastikdepartementets promemoria
berörde endast platsantalet i vad anginge den kirurgiska avdelningen.
För närvarande måste emellertid sagda avdelnings platsbehov bedömas
i samband med den medicinska avdelningens behov av platser. Båda avdelningarna
disponerade var för sig ett bestämt antal platser men dess -

Kungl. Marits proposition Nr 11+9.

utom en avdelning om 40 platser, som finge disponeras av den avdelning,
vars ordinarie sängplatser vore otillräckliga för det föreliggande behovet.

På grund av ovan anförda förhållanden syntes det ofrånkomligt, att de
på karolinska sjukhusets garnisonsavdelning befintliga 108 vårdplatserna
väl behövdes för de kirurgiska sjukdomsfallen. Även den medicinska avdelningen
vore i trängande behov av ökad utvidgning inom garnisonssjukhusets
lokaler. Detta franninge bland annat därav, att vissa truppförband i
Stockholm nödgades hyra särskilda lokaler utanför vederbörande kasernlorläggning
för vård av de sjuka, som ej kunnat emottagas på garnisonssjukhusets
medicinska avdelning.

I promemorian framhölles vidare, att utredningen icke gåve någon vägledning
i vilken grad avsaknaden av medicinska och kirurgiska polikliniker
vid garnisonssjukhuset bidragit till att öka behovet av vårdplatser å
sjukhusets medicinska och kirurgiska avdelning. I anledning härav finge
sjukvårdsstyrelsen framhålla, att truppförbandens sjukvisitationer utgjorde
en form av poliklinik, där vissa undersökningar och behandlingar utfördes,
varvid de patienter, som vore i behov av ytterligare vård eller undersökningar,
intoges på truppförbandens egna sjukavdelningar. Till garnisonssjukhuset
avpolletterades endast sådana sjuka, som vore i behov av
en mera ingående undersökning än vad vid truppförbanden kunde verkställas.
Härav franninge, att flertalet av de till garnisonssjukhuset avpolletterade
patienterna måste där intagas. Endast i enstaka undantagsfall
och detta gällde vissa röntgenundersökningar och poliklinisk behandling av
mindre kirurgiska skador hade poliklinisk undersökning möjligen varit tillräcklig.
Dessa fall utgjorde dock ett så ringa antal, att de icke inverkade
på bedömandet av platsbehovet.

Vidare kunde framhållas, att utredningsfall översändes ofta av den anledningen,
att truppförbandsläkarna vore i behov av läkarnas vid garnisonssjukhuset
erfarenhet vid bedömande av den avpolletterades tjenstbarhet
i vissa avseenden. Bedömandet bleve därför beroende av militärmedicinsk
erfarenhet, vilken vid karolinska sjukhusets polikliniker i regel icke
torde kunna påräknas. Dessa polikliniker kunde därför endast i mycket
ringa utsträckning avlasta garnisonsavdelningarna.

Av vad sålunda anförts franninge, att några strängare bedömningsgrunder
än som hittills tillämpats för intagande av patienter å garnisonssjukhuset
icke kunde komma i fråga. Det torde icke vara tillrådligt att på sjukhuset
införa en spärr mot intagning, även av den anledningen, att patienterna
till mycket stor del komme från truppförband, dit de icke kunde återvända
samma dag, till exempel från Strängnäs, Vaxholm, Rosersberg, från
förläggningar och bevakningsavdelningar i hela skärgården, från flottans
fartyg, som ofta sedermera avginge, från flygförband förlagda på olika orter.
1 sådana fall mäste vederbörande givetvis beredas plats på sjukhuset.

Det vore icke heller rådligt att söka begränsa truppförbandsläkarnas
möjlighet att insända sina patienter. Det komme alltid att finnas ett flertal
fall av oklar natur, vilka icke kunde utredas vid truppförbanden. Ett beskärande
av truppförbandsläkarnas konsultationsmöjligheter skulle säkerligen
leda till misstag och försämrande av sjukvården för deras klientel.

De under de senare åren beslutade försvarsorganisatoriska åtgärderna
ha, såsom det föregående ger vid handen, åstadkommit ett ökat behov av
vårdplatser inom garnisonssjukvården i Stockholm, av allt att döma av
stadigvarande karaktär. En ytterligare ökning av vårdplatsbehovet har in -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

trätt genom den under rådande extraordinära förhållanden anbefallda förstärkta
försvarsberedskapen. Det synes ådagalagt, att de å karolinska sjukhuset
för garnisonssjukvården avsedda vårdplatserna — 108 till antalet —
icke äro tillräckliga under här förevarande förhållanden, och det kan icke
med säkerhet förutsägas, örn ytterligare vårdplatser kunna för garnisonssjukvården
ställas till förfogande vid sjukhusets för civila patienter avsedda
avdelningar.

Under sådana omständigheter måste åtgärder vidtagas för att öka antalet
vårdplatser inom garnisonssjukvården i Stockholm. Jämlikt riksdagens
förutberörda beslut skall garnisonssjukhuset nedläggas samtidigt med
att garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset tagas i anspråk. De i
ärendet hörda myndigheterna äro ense örn att denna plan nu bör såtillvida
modifieras, att nämnda garnisonsavdelningar tagas i anspråk enbart för de
kirurgiska garnisonsfallen, medan garnisonssjukhuset tills vidare bibehålies
och avses för de medicinska och venerologiska garnisonsfallen. Av praktiska
skäl skulle emellertid garnisonssjukhuset anknytas till karolinska sjukhuset
som ett slags filialsjukhus och följaktligen stå under inseende av direktionen
för karolinska sjukhuset.

Förslagets genomförande medför, såsom utredningen utvisar, en avsevärd
ökning av statens utgifter för garnisonssjukvården men icke några
direkta fördelar för den till karolinska sjukhuset förlagda medicinska undervisningen.
Då någon annan och bättre lösning av frågan icke synes stå
till buds, har jag efter samråd med chefen för försvarsdepartementet ansett
mig böra tillstyrka förslaget. I avvaktan på närmare erfarenheter rörande
behovet av vårdplatser inom garnisonssjukvården under normala förhållanden
bör den ifrågasatta anordningen erhålla endast provisorisk karaktär.
Skulle erfarenheterna visa, att det antal vårdplatser, som kan ställas till
förfogande på karolinska sjukhuset, under nyssnämnda förhållanden är tillräckligt,
bör den ursprungligen tänkta organisationsplanen fullföljas. Blir
så icke fallet, torde åtgärder böra framdeles vidtagas i syfte att mera permanent
ordna en utvidgad sjukhusvård för garnisonen.

Alla de i ärendet hörda myndigheterna utom statskontoret förorda, att
kostnaderna för nämnda filialsjukhus skola — med undantag för vissa avlöningskostnader,
som skola bestridas från anslag under fjärde huvudtiteln
— bestridas från anslag under åttonde huvudtiteln. Med hänsyn till
den ståndpunkt, som i denna fråga intogs av 1939 års lagtima riksdag (jfr
propositionen nr 96 och riksdagens skrivelse nr 352), anser jag mig icke
böra framställa erinran häremot och ej heller mot förslaget om bestridande
på samma sätt jämväl av kostnaderna för venerologiska avdelningen. Dock
förutsätter jag i likhet med direktionen för karolinska sjukhuset och på av
denna anfört skäl, att kostnaderna för vid garnisonssjukhuset anställda
läkare helt bestridas från anslag å fjärde huvudtiteln. Jag har heller
intet att erinra mot att anslagsmedel för driften av garnisonssjukhusets
köks- och tvättinrättningar anvisas men förutsätter i likhet med direktio -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

nen för karolinska sjukhuset och statskontoret, att möjligheterna att för
ändamålet anlita motsvarande inrättningar vid karolinska sjukhuset eller
serafimerlasarettet närmare övervägas. Lämpligen böra kostnaderna för garnisonssjukhuset
under åttonde huvudtiteln bestridas från de för karolinska
sjukhuset uppförda anslagen. I enlighet med riksriiken skaps verkets förslag
torde dock i sjukhusets avlönings- och omkostnadsstater särskild redovisning
böra lämnas för å ena sidan garnisonsavdelningarna (inklusive de på
garnisonssjukhuset kvarvarande) och å andra sidan karolinska sjukhuset
i övrigt.

De av direktionen verkställda anslagsberäkningarna synas kunna godtagas.
I det följande återkommer jag till frågan om anvisande av erforderliga
anslagsmedel. Motsvarande spörsmål torde, vad beträffar de kostnader
för garnisonssjukvården, som enligt det föregående skola bestridas
från anslag å fjärde huvudtiteln, komma att i annat sammanhang upptagas
av chefen för försvarsdepartementet.

3. Verksamheten vid vissa av serafimerlasarettets polikliniker.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår räknade sjukhusdirektionen
med inställande av den »yttre verksamheten» vid vissa av serafimerlasarettets
polikliniker, då verksamheten vid motsvarande polikliniker vid
serafimerlasarettet började. Detta gällde ögonpolikliniken, öron-, näs- och
halspolikliniken, kvinnopolildiniken och psykiatriska polikliniken. Då den
»inre verksamheten» skulle fortgå oförändrad och väl kvalificerade läkare i
dessa specialiteter därjämte vore oundgängligen nödvändiga för undersökning
och eventuell behandling av på lasarettets kliniker och avdelningar vårdade
patienter, hade direktionen ej ansett sig böra för budgetåret 1939/40
föreslå ändring i arvodena till föreståndarna för berörda polikliniker. I
yttrande över nämnda förslag anförde statskontoret, att det varit av intresse,
om omfattningen av den inre verksamheten under de senaste åren
siffermässigt belysts. Ämbetsverket ansåge sig böra ifrågasätta, om icke
hela detta spörsmål enklast och bäst skulle erhålla sin lösning, ifall för
dessa uppgifter lämpliga läkare vid karolinska sjukhuset ålades att i tjänsten
vid behov verkställa undersökning av patienter, som intagits för vård
å serafimerlasarettet. I anledning härav lämnade direktionen vissa kompletterande
uppgifter beträffande verksamheten vid serafimerlasarettets polikliniker
(jfr sid. 115 f. i propositionen 206 till 1939 års lagtima riksdag).
Min företrädare i ämbetet (sid. 135 i propositionen) förklarade sig icke
beredd att taga definitiv ståndpunkt till den av statskontoret berörda frågan
men ville framhålla nödvändigheten av att sjukhusdirektionen i sina
anslagsäskanden för budgetåret 1940/41 upptoge till övervägande, huruvida
icke det av statskontoret framställda förslaget borde kunna genomföras
från oell med sistnämnda budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

I anledning härav har sjukhusdirektionen i sina anslagsäskanden för
sistnämnda budgetår yttrat:

I sin skrivelse med anslagsäskanden för budgetåret 1939/40 (se propositionen
nr 206/1939, sid. 20) hade direktionen beräknat, att den yttre
verksamheten vid serafimerlasarettets polikliniker för ögon-, öron-, näsoch
hals-, kvinno- och psykiska sjukdomar skulle helt upphöra, då verksamheten
började vid karolinska sjukhuset. Vidare hade direktionen beräknat,
att i motsvarande sammanhang verksamheten vid medicinska och
kirurgiska poliklinikerna skulle komma att minskas till följd av att många
sjuka skulle finna det fördelaktigare att söka hjälp vid karolinska sjukhuset.

Ett nedläggande av verksamheten vid de medicinska och kirurgiska
poliklinikerna kunde icke komma i fråga, främst därför att de
vore komplement till vid lasarettet befintliga kliniker och att de vore nödvändiga
för undervisningen. Den förmodade minskningen av patientantalet
vid sistnämnda polikliniker hade icke ansetts böra föranleda någon
indragning av personal. Vad beträffade psykiatriska polikliniken
hade den hittillsvarande biträdande läkaren redan i staten för budgetåret
1939/40 beräknats indragen. Den konsulterande verksamhet i denna specialitet,
som kunde erfordras vid serafimerlasarettet, hade direktionen i
samråd med den blivande överläkaren vid psykiatriska kliniken vid karolinska
sjukhuset, professorn V. Wigert, funnit "kunna ordnas nied anlitande
av läkare, anställd vid detta sjukhus.

I fråga örn behovet av gynekologisk specialist för konsultation
vid serafimerlasarettet hade den blivande överläkaren vid kvinnokliniken
vid karolinska sjukhuset, professorn E. Ahlström, ansett, att denna verksamhet
bomme att bliva av den omfattning, att densamma icke kunde
skötas av honom underställd läkare vid karolinska sjukhuset. Arvode till
sådan specialist borde därför även i fortsättningen finnas å serafimerlasarettets
stat. Det syntes emellertid direktionen, som örn denna specialist icke
skulle behöva stå till förfogande mera än tre dagar i veckan. Under sådana
förhållanden torde hittillsvarande arvode å 4,800 kronor kunna minskas
till hälften.

Polikliniken för ögonsjukdomar samt polikliniken för öro n-,
n ä s- och halssjukdomar hade en betydande inre verksamhet,
bestående i undersökning och eventuell behandling ej blott av patienter,
som söht läkare å någon av kirurgiska, medicinska eller nervpolikliniken och
därvid ansetts böra hänvisas för specialundersökning, utan även av patienter
från lasarettets kliniker. Överläkaren vid ögonkliniken vid serafimerlasarettet,
professorn J. W. Nordenson, hade uppgivit, att för ifrågavarande
verksamhet vid ögonpolikliniken icke kunde undvaras särskilt avlönad läkare,
vars arbete krävde 5—6 timmar örn dagen. Beträffande öron-, näs- och
halspolikliniken hade den blivande överläkaren vid öron-, näs- och halskliniken
vid karolinska sjukhuset, professorn G. Holmgren, ansett, att den inre
verksamhet, som fortfarande skulle bedrivas vid sagda poliklinik vid serafimerlasarettet,
vore mycket högt specialiserad och tidskrävande samt att en
föreståndare och en avlönad assistent torde för detta ändamål vara nödvändiga.
Direktionen hade vid beräkningar av personalbehovet icke ansett
sig kunna frångå professorerna Nordensons och Holmgrens uttalade mening
om behovet av läkare. Till hjälp åt dessa läkare hade enligt tidigare
fastställd plan beräknats vid vardera polikliniken en sköterska samt vid

Kungl. Majlis proposition Nr 149.

öron-, näs- och halspolikliniken dessutom ett sköterskebiträde. Arvodena
till de biträdande läkarna vid de båda poliklinikerna ansåge direktionen
böra utgå med oförändrade belopp. Den assistent, som dessutom erfordrades,
torde böra vara en andre underläkare med avlöning enligt lönegrad
Ex 22 såsom för övriga motsvarande underläkare.

Universitetskanslern och lärarkollegiet vid karolinska institutet ha icke
framställt någon erinran mot sjukhusdirektionens ifrågavarande förslag.

Statskontoret har utgått från att frågan örn personalens storlek vid de
ifrågavarande poliklinikerna upptoges till förnyad omprövning efter vunnen
erfarenhet rörande omfattningen av verksamheten vid dessa kliniker. Vidare
har statskontoret påpekat, att ett bibehållande av ögonkliniken vid serafimerlasarettet
syntes föra med sig förändringar i fråga om den föreslagna
personaluppsättningen å lasarettets poliklinik för ögonsjukdomar.

Vad av sjukhusdirektionen föreslagits synes kunna i huvudsak biträdas.
En omprövning framdeles av personalbehovet vid de ifrågavarande poliklinikerna
torde dock, såsom statskontoret påpekat, vara önskvärd. Vid
ett uppskov med överflyttningen till karolinska sjukhuset av ögonkliniken
bör verksamheten vid serafimerlasarettets ögonpoliklinik fortgå i oförändrad
omfattning (jfr punkten 1). Vid anslagsberäkningarna i det följande kommer
detta att beaktas.

4. Inkomster vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Ehuru frågan örn vårdavgifterna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
icke är av beskaffenhet att behöva underställas riksdagen, synes
det med hänsyn till inkomstberäkningens betydelse för bedömandet av
utgiftsfrågorna vara lämpligt att lämna en kort redogörelse för ifrågavarande
spörsmål.

I sina ursprungliga anslagsäskanden beräknade direktionen statens inkomster
av karolinska sjukhuset till 3,219,700 kronor. Av det
beräknade beloppet belöpte 2,456,800 kronor på vårdavgifter för intagna
patienter och 320,000 kronor på vårdavgifter för polikliniskt behandlade
patienter. Av förstnämnda vårdavgifter beräknades 1,143,450 kronor belöpa
på sjuka från Stockholms stad och 344,850 kronor på sjuka från Stockholms
län. Enligt mellan staten samt staden och landstinget träffade avtal
skall stadens och länets bidrag bestämmas efter den genomsnittliga vårdkostnaden
för dag under året på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar.
Stadens och länets bidrag hade beräknats med utgångspunkt
från en medelkostnad för vårddag och vårdplats under nästa budgetår för
staden av 11 kronor och för länet av 9 kronor 50 öre.

I fråga örn serafimerlasarettet beräknade direktionen inkomsterna
till 2,084,000 kronor, av vilket belopp på sjukvårdsavgifter belöpte
1,577,000 kronor (härav enligt avtal med Stockholms stadsfullmäktige
528,700 kronor och enligt avtal med Stockholms läns landsting
523,300 kronor) och på poliklinikavgifter 105,000 kronor. I fråga örn sjuk -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

vårdsavgifterna hade direktionen räknat nied höjning i jämförelse med
föregående budgetår på den grund, att bidragen från staden och landstinget
stöde i visst förhållande till nettoutgifterna, och dessa hade beräknats
komma att ökas. Däremot hade direktionen icke föreslagit någon höjning av
dagavgifterna för direkt betalande sjuka, då hänsyn måste tagas till vilka avgifter
som kunde komma att fastställas för stadens sjukhus. Direktionen påpekade,
att dagavgiften för i allmänt rum vid serafimerlasarettet vårdade
sjuka från Stockholm ej finge höjas utan stadsfullmäktiges medgivande.
Inkomstberäkningarna rönte givetvis inverkan av den planerade överflyttningen
av vissa avdelningar till karolinska sjukhuset.

Sedan direktionen anmodats inkomma med utredning rörande möjligheten
att nedbringa det allmännas utgifter för karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet genom höjning av patientavgifterna, har direktionen
anfört huvudsakligen följande:

Vårdavgifterna för sjuka, intagna på karolinska sjukhuset (frånsett psykiatriska
klinikens allmänna avdelningar) utginge med följande belopp för
dag, nämligen:

Enskilt rum:

Sjuka boende inom riket samt svenska medborgare boende på

utrikes ort ........................................... 15 kronor

Utländska medborgare, ej mantalsskrivna inom riket........ 17 »

Halvenskilt rum:

Sjuka boende inom riket samt svenska medborgare boende på

utrikes ort ........................................... 10 »

Utländska medborgare, ej mantalsskrivna inom riket........ 12 »

Allmänt rum:

Sjuka boende inom annan del av riket än Stockholms stad eller
Stockholms län samt svenska medborgare boende på utrikes

ort ................. 5 »

Utländska medborgare, ej mantalsskrivna inom riket ...... 7 »

För sjuka, vårdade enligt avtal med Stockholms stad och Stockholms
läns landsting, bestämdes avgiften enligt vederbörande avtal.

Avgiften för vård i allmänt rum av sjuka, boende inom annan del av
riket än staden och länet, kunde under vissa förutsättningar minskas med
kronor 2: 50 för vårddag.

Från och med innevarande år utginge sjukvårdsavgifterna vid stadens
sjukhus nied avsevärt förhöjda belopp. För ett riktigt utnyttjande av vårdplatserna
på de allmänna sjukhusen i Stockholm måste det anses vara nödvändigt,
att vårdavgifterna på de särskilda sjukhusen utginge med belopp,
som ej i allt för hög grad avveke från varandra. Direktionen ansåge sig
därför böra föreslå höjda vårdavgifter även på karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet.

Vad först anginge avgifterna i enskilt och halvenskilt rum
på sjukhusen, vilka avgifter i huvudsak överensstämde med nuvarande avgifter
för Stockholms patienter på stadens sjukhus, förelåge emellertid ingen
anledning till höjning i vad dessa avgifter avsåge sjuka boende inom riket
och svenska medborgare boende på utrikes ort. För dessa sjuka föresloge
direktionen därför oförändrade belopp. I fråga örn utländska medborgare,

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

som ej vore mantalsskrivna i riket, syntes avgifterna kunna sättas till förhöjda
belopp. Direktionen ifrågasatte emellertid härvid, att en något lägre
avgift tillämpades för medborgare i de övriga nordiska länderna än för andra
utlänningar. Därvid hade direktionen särskilt tanke på de medborgare i Finland,
som under nu rådande förhållanden kunde tänkas söka sig till Stockholm
vid behov av sjukhusvård. Direktionen föresloge en avgift i enskilt
rum på båda sjukhusen av 17 kronor för medborgare i Danmark, Finland,
Island och Norge samt 22 kronor för medborgare i andra länder och i halvenskilt
rum av respektive 12 och 14 kronor. Dock syntes vårdavgifterna
för sjuka, som vårdades i vissa enklare halvenskilda rum på serafimerlasarettet,
där sängantalet i varje rum överstege två, böra något reduceras,
förslagsvis med 2 kronor för dag.

I fråga om avgift för vård i allmän säl syntes vissa skäl tala för att
sjuka, boende inom annan del av riket än Stockholms stad och Stockholms
län, eriane avgift till belopp, som efter avdrag av det bidrag ä kronor 2: 50
för dag, som under vissa förutsättningar utginge från vederbörande landsting,
överensstämde med de avgifter, vilka nu tillämpades för stockholmspatienter
på Stockholms stads sjukhus. Sjuka, bosatta i Stockholm, syntes
nämligen vid vård på stadens egna sjukhus eller på sådan vårdplats å karolinska
sjukhuset eller serafimerlasarettet, för vilken staden bestått större
delen av anläggningskostnaden, icke böra erlägga högre avgift än en sjuk,
bosatt inom annan del av riket än Stockholms stad och län. Å andra sidan
kunde anföras dels att avgiften för sistnämnda kategorier av patienter
skulle stegras till belopp, som komme att uppgå till och möjligen överstiga
driftkostnaden per vårdplats å vissa länslasarett och dels att sålunda förhöjda
avgifter kunde komma att menligt inverka på den tillströmning av
patienter från landsorten, sorn för närvarande förefunnes och som vöre till
stort gagn för såväl undervisningen som för den allmänna sjukvården.
Under förutsättning att denna synpunkt i nuvarande läge ansåges böra tillmätas
mindre betydelse än den minskning av statsutgifterna, som ifrågavarande
avgiftshöjning kunde medföra, föresloge direktionen, att avgifterna
i allmän sal för sjuka boende inom annan del av riket fastställdes till
7 kronor för var och en av de 15 första dagarna och 6 kronor för var och
en av de följande. För danska, finska, isländska och norska medborgare,
som ej vore mantalsskrivna inom riket, torde avgifterna böra utgå med 8
kronor för dag och för andra utländska medborgare med 10 kronor för
dag.

Även avgifterna för p o 1 i k 1 i n i s k behandling på sjukhusen
syntes böra jämkas till huvudsaklig överensstämmelse med de avgifter, som
fastställts av Stockholms stad för tillämpning från och med år 1940 på
stadens sjukhus. Direktionen hade därför för avsikt att för tillämpning
från och med den 1 mars 1940 fastställa vissa närmare angivna poliklinikavgifter.

Under förutsättning att de sålunda föreslagna dagavgifterna komme att
tillämpas under budgetåret 1940/41 torde karolinska s j u k h u s e t s
inkomster av dagavgifter, som tidigare beräknats till 2,450,800 kronor och
som vid uppskov med ibruktagandet av ögonkliniken och psykiatriska kliniken
skulle nedgå med omkring 250,000 kronor, ökas med omkring 119,000
kronor till omkring 2,325,000 kronor. En tillämpning av de nu angivna
ändrade poliklinikavgifterna skulle medföra en ökning av karolinska sjukhusets
inkomst av poliklinikavgifter — som tidigare beräknats till 320,000

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr LjO.

kronor och som vid uppskov med ibruktagandet av ögonpolikliniken beräknades
minskas med 50,000 kronor — med omkring 130,000 kronor till

400.000 kronor. Vissa inkomster av ersättningsmedel och övriga inkomster,
som tidigare beräknats till 442,900 kronor, beräknades vid uppskov med
överflyttningen av ögonkliniken och psykiatriska kliniken nedgå med

38.000 kronor till omkring 404,000 kronor. Sammanlagt skulle inkomstanslaget
nedgå med omkring 80,000 kronor till 3,139,700 kronor.

För seraf imerlasar ettets del kunde de föreslagna höjda dagavgifterna
under angiven förutsättning väntas medföra en ökad inkomst av

155.000 kronor. Under samma förutsättning beräknades dock ersättningen
för vård av sjuka enligt avtal med Stockholms stad och Stockholms läns
landsting nedgå med sammanlagt 153,900 kronor. Likaså kunde väntas en
minskning av vissa andra bidrag från staden och landstinget med tillhopa
7,700 kronor. Komme ögonpoliklinikens yttre verksamhet fortfarande att
uppehållas vid lasarettet, kunde denna omständighet jämte förut nämnd
avgiftshöjning medföra en ökning av poliklinikinkomsterna med omkring

119.000 kronor. Den sammanlagda nettoökningen i de för budgetåret
1940/41 beräknade inkomsterna skulle sålunda bli 112,400 kronor. De av
direktionen tidigare till 2,084,000 kronor beräknade totala inkomsterna vid
lasarettet kunde således beräknas till 2,196,400 kronor.

Inom direktionen har skiljaktig mening anförts av sjukhusdirektören
von Dardel, som framhållit, att det syntes föreligga anledning, att även frågan
örn förhöjda avgifter för de patienter i hel- och halvenskilda rum på
sjukhusen, vilka vore bosatta i riket, eller svenska medborgare, bosatta
på utrikes ort, upptoges till prövning.

Direktionens förslag örn bibehållande av nuvarande avgifter för dessa
patienter skulle i viss mån rubba det förhållande mellan avgifter i olika
hetalningsklasser, som förelåge enligt nuvarande bestämmelser. Riktigare
hade därför varit, om direktionen föreslagit, viss avgiftshöjning även för
denna kategori patienter. Med hänsyn till den jämförelsevis enkla och föråldrade
utrustning, som i viss utsträckning utmärkte serafimerlasarettets
avdelningar för ifrågavarande patienter, syntes dock skäl tala för att med
en sådan avgiftsförhöjning finge för lasarettets vidkommande anstå, till
dess förefintliga brister i fråga örn utrustningen blivit avhjälpta. Vad åter
anginge karolinska sjukhuset, där ifrågavarande avdelningar vore synnerligen
väl utrustade och fyllde högt ställda fordringar i avseende å trevnad
och komfort, syntes anledning till dylikt uppskov icke föreligga.

Direktionen hade bort föreslå dagavgiften för vård på karolinska sjukhuset
av sjuka, som vore boende inom riket, eller svenska medborgare, boende
å utrikes ort, till 18 kronor i enskilt rum och 12 kronor i halvenskilt
rum samt i följd därav dagavgiften för vård å samma sjukhus av medborgare
i övriga nordiska länder till respektive 20 kronor och 13 kronor.

Även må nämnas, att professorerna Gustaf Söderlund, Elis Berven och
Nanna Svartz Malmberg hos direktionen framhållit de beklagliga verkningar,
som den föreslagna höjningen av dagavgiften på allmän sal för
svenska medborgare, boende utom Stockholms stad och Stockholms län,
skulle få för landets sjuka och för läkarutbildningen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

Det är att beklaga, om de enskildas utgifter för vård och undersökning
å de allmänna sjukvårdsinrättningarna måste ökas genom höjda sjukhustaxor.
Då de fastställda sjukhusavgifterna äro avsedda att täcka en del
av kostnaderna för sjukvårdsinrättningarnas verksamhet, är det å andra
sidan tydligt, att en ökning av nämnda kostnader kan motivera en höjning
också av avgifterna för vård och undersökning på sjukhusen. Vad de
båda nu förevarande sjukhusen beträffar, framgår av det följande, att från
direktionens sida framställts en rad förslag, som medföra en fördyring av
sjukhuskostnaderna och som även jag av olika skäl anser mig böra i viss
omfattning biträda. Redan av denna anledning är en höjning av vårdavgifterna
befogad. En sådan höjning är nödvändig jämväl med hänsyn till
den av den höjda prisnivån framkallade ökningen av sjukvårdskostnaderna
och till den höjda taxan för vård och undersökning å de kommunala sjukhusen
i Stockholm.

Jag torde framdeles få anmäla frågan örn utfärdande av bestämmelser
rörande vårdavgifterna å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Jag
vill emellertid redan nu framhålla, att de av direktionen ifrågasatta nya
taxebestämmelserna synas välgrundade. I fråga örn avgifterna för patienter
på hel- och halvenskilda rum synas vissa skäl tala för sjukhusdirektörens
mening om höjning av dessa avgifter vid karolinska sjukhuset. Denna
fråga lärer emellertid böra närmare övervägas, därvid särskilt bör beaktas,
om den differentiering av avgifterna för dessa patienter vid de båda förevarande
statssjukhusen, som skulle bli en följd av ett accepterande av sjukhusdirektörens
mening, kan vålla olägenheter.

De slutliga beräkningarna för nästa budgetår av inkomsterna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet torde få utgå från den förutsättningen,
att avgifterna bestämmas i anslutning till direktionens förslag.
Under sådana förhållanden torde, enligt vad från direktionen meddelats,
inkomsterna vid karolinska sjukhuset kunna vid bifall i övrigt till vad av
mig föreslås beräknas till i runt tal 3,140,000 kronor och vid serafimerlasarettet
till omkring 2,150,000 kronor, innebärande en minskning med 10,000
kronor i jämförelse med de i riksstatsförslaget beräknade inkomstsiffrorna. II.

II. Anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset.

1. Nuvarande förhållanden.

I riksstaten för budgetåret 1939/40 är under åttonde huvudtiteln förslagsanslaget
till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar
uppfört med 2,785,000 kronor. Anslaget disponeras jämlikt av 1939 års
lagtima riksdag godkänd personalförteckning och avlöningsstat, vilka jämte
därtill hörande bestämmelser finnas införda å sid. 439 ff. i statsliggaren
för budgetåret 1939/40.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

2. Ersättning för obduktioner och patologiskt-diagnostiska

undersökningar.

Direktionen har anmodats att inkomma med utredning och förslag rörande
ersättning för patologiska undersökningar vid karolinska sjukhuset. För innevarande
budgetår har såsom en tillfällig anordning (jfr propositionen 206,
sid. 60 och 95) för ifrågavarande undersökningar anvisats ett belopp av
högst 6,000 kronor under sjukhusets omkostnadsanslag. Ersättning har avsetts
skola utgå till föreståndaren för sjukhusets patologiska avdelning
och föreståndaren för svulstpatologiska avdelningen av Konung Gustaf
V:s jubileumsklinik.

Direktionen har i förevarande hänseende anfört bland annat följande:

Förhandlingar i denna fråga hade förts mellan delegerade för direktionen
å ena och svenska patologförbundet å andra sidan. Direktionens förslag
innebure ett tillmötesgående av önskemål, som vid dessa förhandlingar
framställts av förbundets delegerade.

För den avdelning av sjukhuset, som redan vore i verksamhet, nämligen
radiumhemmet, fullgjordes de patologiska uppgifterna å den radiopatologiska
forskningsavdelningen av jubileumskliniken. Avdelningen stöde
under ledning av en föreståndare, som tillsattes och avlönades av fondens
styrelse. Från sjukhusets omkostnadsanslag hade t. o. m. budgetåret
1938/39 utgått ersättning till föreståndaren för de diagnostiska undersökningar,
som erfordrats för radiumhemmet, med 6,000 kronor för år.

De patologiska arbetsuppgifter, som bomme att erfordras för sjukhusets
övriga avdelningar, skulle utföras å den vid sjukhuset uppförda patologiska
institution, som skulle tjäna undervisningen i patologi vid karolinska
institutet. Föreståndare för denna avdelning vore professorn i patologisk
anatomi vid karolinska institutet. I olikhet med de övriga professorer vid
institutet, vilka förestode avdelningar vid sjukhuset, uppbure nämnde patologiprofessor
icke något överläkararvode.

Enligt vad direktionen inhämtat plägade sjukhusen inom landet såsom
ersättning för de patologiska undersökningar, som utfördes för sjukhusens
räkning, i stor utsträckning erlägga ett visst årsbelopp, vars storlek bestämdes
genom överenskommelse mellan sjukhuset och den patolog, som
anlitades för ändamålet. Detta belopp uppginge exempelvis för Sabbatsbergs
sjukhus, där sjukhuset åt patologen tillhandahölle en modernt utrustad
patologisk institution, till cirka 7,000 kronor och för S:t Eriks sjukhus
till likaledes cirka 7,000 kronor. I de fall, då sådant årsbelopp ej utginge,
plägade ersättningen utgå med visst belopp för undersökning, varvid,
där ej annat tidigare överenskommits, tillämpades en av patologförbundet
uppgjord taxa, vari ersättning för ordinär histopatologisk undersökning
vore bestämd till 15 kronor.

För bedömande av nu föreliggande spörsmål vore förhållandena vid landets
övriga undervisningssjukhus av särskilt intresse. Vid Lunds lasarett
utförde den patologiska institutionen vid Lunds universitets medicinska
fakultet kostnadsfritt obduktioner för lasarettets räkning under
den del av året, som motsvarades av de akademiska lästerminerna (september—maj).
För utförande av obduktioner och histopatologiskt-diagnostiska
undersökningar under den återstående delen av året erlade lasarettet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

sedan år 1921 ett årligt belopp av 5,500 kronor, varav 900 kronor per månad
tillf olle den av institutionens tjänstemän, som då utförde prosektorsarbetet.
Därjämte erlades sedan år 1932 ett årligt belopp av 3,000 kronor
såsom bidrag till det tekniska utförandet av de histopatologiskt-diagnostiska
undersökningarna under den del av året, dä undervisningen påginge.
På grund av den ökade omfattningen av det arbete, som institutionen
utfört för lasarettets räkning, hade lasarettets ersättning fr. o. m. år 1938
höjts med 2,400 kronor för år i och för anställandet av en extra ordinarie
amanuens. Den sammanlagda ersättningen från lasarettet uppginge således
numera till 10,800 kronor för år, vilket belopp, såsom syntes, i huvudsak
disponerades för avlöning åt underordnad personal vid institutionen. Tillläggas
kunde, att de med lasarettsdirektionen förhandlande institutionsföreståndarna
städse betonat, att allt prosektorsarbete utöver ovannämnda
obduktioner betecknade ett frivilligt åtagande, och att detta arbete, som
med åren blivit såväl kvantitativt som kvalitativt alltmera krävande, vore
värt att honoreras med särskilda arvoden åt dem, som utförde detsamma
i ansvarig ställning.

Vid akademiska sjukhuset i Uppsala utfördes enligt
meddelade uppgifter obduktioner kostnadsfritt vid den patologiska institutionen
av Uppsala universitets medicinska fakultet. För de histopatologiskt-diagnostiska
undersökningar, som avsåge patienter i allmän sal vid
sjukhuset, erlade sjukhuset ersättning med tio kronor för undersökning.
Därjämte uppbure patologen ersättning för dylika undersökningar, avseende
patienter på hel- och halvenskilda rum, med femton kronor för undersökning.
Ersättningen för sistnämnda undersökningar erlades av vederbörande
patienter men inkasserades genom sjukhusets försorg samt uppgåves
i genomsnitt uppgå till omkring 2,500 kronor för år. Sammanlagt beräknades
de ersättningsbelopp, som institutionen uppbure för undersökningar
av ifrågavarande slag, uppgå till omkring 10,000 kronor för år.

Vid serafimerlasarettet hade hittills årligen till den professor
i patologi vid karolinska institutet, som ombesörjt histopatologisktdiagnostiska
undersökningar för sjukhusets räkning, utgått ersättning med
visst belopp för undersökning, dock högst 8,000 kronor för år.

Vad ovan anförts torde, yttrade direktionen, med tillräcklig tydlighet
utvisa, att de patologiska undersökningarna spelade en viktig roll i den
praktiska sjukhusdriften. Med hänsyn emellertid till att patologin plägat
räknas till de teoretiska grenarna av den medicinska undervisningen hade
ifrågasatts, huruvida den professor i patologi, som ombesörjde patologiska
arbetsuppgifter för vederbörande undervisningssjukhus räkning, vore skyldig
att i sin befattning fullgöra dylika arbetsuppgifter i större utsträckning
än vad som erfordrades för undervisningen i ämnet, och det hade i
samband därmed uttalats den uppfattningen, att undervisningens krav i
sådant avseende skulle kunna inskränkas till erforderliga obduktioner under
de delar av året, då undervisning påginge, och att i följd därav såväl de
obduktioner, vilka erfordrades under återstående delen av året, som samtliga
histopatologiskt-diagnostiska undersökningar skulle falla utanför området
för hans skyldigheter. Ovan meddelade uppgifter angående förhållandena
vid de hittillsvarande undervisningssjukhusen tydde på att denna
uppfattning i huvudsak godtagits och att överenskommelse träffats — helt
eller delvis — om särskild ersättning till vederbörande professor eller patologiska
universitetsinstitution i fråga om patologiska arbetsuppgifter, som
fallit utanför nu angivna gräns.

Bihang lill riksdagens protokoll J9//0. / sami. iXr 1//0. .''{

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Vid akademiska sjukhuset i Uppsala hade frågan om vederbörande patologiprofessors
skyldighet att verkställa undersökningar för sjukhusets
räkning gjorts till föremål för övervägande, sedan patologiprofessorn vägrat
att utan ersättning utföra dylika undersökningar. Efter verkställd utredning
hade direktionen för sjukhuset funnit sådan skyldighet icke föreligga
samt därefter träffat överenskommelse örn ersättning för undersökningarna
av innebörd, som ovan angivits.

Direktionen för karolinska sjukhuset hade i detta sammanhang ansett
sig böra överväga innebörden av de i kungörelsen den 6 juni 1925 meddelade
bestämmelserna beträffande avlöningsförhållandena för professorer
m. il. vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet, enligt
vilka bestämmelser befattningshavare skulle vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändring i vederbörande universitets eller institutions
organisation eller verksamhet eller eljest i allmänhet kunde varda
stadgad. Därvid hade emellertid direktionen funnit, att den patologiska
institutionens överflyttning till sjukhuset icke kunde anses innefatta en
sådan förändring i institutionens organisation, som kunde föranleda tilllämpning
av nämnda bestämmelse, och att bestämmelsen ej heller eljest
syntes kunna tillämpas i fråga om en enskild befattning utan motsvarande
förändring av tjänstgöringsskyldigheten beträffande andra motsvarande
befattningar. Tillräcklig anledning att för lösningen av den fråga, som
nu förelåge vid karolinska sjukhuset, vidtaga åtgärder, som påverkade
tjänstgöringsförhållandena för andra befattningar, syntes emellertid ej föreligga,
och torde ej heller erfordras, om den vid sjukhusets patologiska institution
placerade patologiprofessorn erbjödes skälig ersättning för det
arbete, han utförde för sjukhusets räkning.

Såväl med hänsyn till den viktiga roll, de patologiska undersökningarna
numera spelade i den moderna sjukhusdriften, som den omständigheten
att dylika undersökningar i praktiken torde i avsevärd utsträckning utnyttjas
för undervisningen i patologi, förelåge anledning för övervägande,
huruvida icke vederbörande professor i patologi vid karolinska institutet
borde beredas ersättning för sagda arbete efter i huvudsak samma grunder
som tillämpades för de professorer, vilka samtidigt vore överläkare vid
karolinska sjukhuset. Det regelmässiga behov av histopatologiskt-diagnostiska
undersökningar, som utvecklingen av sjukhusväsendet medfört, torde
förr eller senare medföra såsom konsekvens, att flertalet större, modernt
rustade sjukhus försåges med särskilda patologiska avdelningar, ställda
under ledning av läkare, som i huvudsak vore jämställda med överläkarna
vid sjukhuset. I samband med karolinska sjukhusets ibruktagande syntes
en sådan anordning redan från början böra träffas därstädes.

Den professor eller annan akademisk befattningshavare i patologi, som
fungerade såsom chef för sjukhusets patologiska avdelning, borde därför
erbjudas ett föreståndararvode till samma belopp, som tillkomme de såsom
överläkare vid sjukhuset tjänstgörande professorerna, eller 1,500 kronor
för år. Härutöver syntes patologiprofessorn, åt vilken icke kunde beredas
de förmåner, som en enskild vårdavdelning innebure för flertalet
av sjukhusets överläkare, böra erhålla gottgörelse för de histopatologisktdiagnostiska
undersökningar, som av honom ombesörjdes på den honom
underställda avdelningen, till belopp av förslagsvis 4,500 kronor för år,
vilket belopp syntes böra utgå ur omkostnadsanslaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149. .‘i.l

Det hade ifrågasatts, att viss ersättning skulle utgå till patologen från
patienter å enskilda och halvenskilda rum för varje av honom utförd undersökning
å sådana patienter. I anledning härav ville direktionen såsom sin
mening framhålla, att det knappast torde kunna anses lämpligt att knyta
ersättningsfrågan för patologerna till undersökningar å patienter i enskilda
och halvenskilda rum. Erforderliga undersökningar av detta slag
syntes, oberoende av örn patienterna hade plats å enskilt, halvenskilt eller
allmänt rum, böra liksom erforderliga specialundersökningar i allmänhet
betalas såsom en omkostnad vid sjukhuset. Det förtjänade i detta sammanhang
även beaktas, att på grund av dessa sjukhus särskilda karaktär av
undervisningssj ukhus behovet av att få undersökningar av förevarande
slag i demonstrations- och undervisningsavseende utförda genom patologens
försorg i betydlig grad ökades. Detta talade likaledes mot att ersättningsfrågan
knötes till undersökningar å enskilda och halvenskilda rum.
Befunnes en höjning av ersättningen för sistnämnda rum böra ske, borde
då en enhetlig reglering härav genomföras. En sådan hade dock ägt rum så
sent som från och med den 1 juli 1939.

Det förslag beträffande de patologiska undersökningarna vid karolinska
sjukhuset, som nu angivits, hade närmast åsyftat de undersökningar av
nämnda slag, som skulle utföras på den vid sjukhuset nyuppförda patologiska
avdelningen och som skulle avse patienter vid samtliga avdelningar
vid sjukhuset med undantag för jubileumskliniken, eller således 800 patienter
i allmän sal och 118 patienter i hel- eller halvenskilda rum. Undersökningar
avseende patienter på jubileumskliniken, omfattande 125 allmänna
och 13 enskilda vårdplatser, hade hittills ombesörjts av föreståndaren
för klinikens radiopatologiska forskningsavdelning. Antalet dylika
undersökningar vore på grund av den särskilda betydelse, som desamma
hade för sjukvården vid kliniken, proportionsvis mycket stort och torde
komma att snarast något överstiga det antal, vartill motsvarande undersökningar
för sjukhusets samtliga övriga avdelningar komme att uppgå.
Undersökningarna inginge i avsevärd omfattning i det forskningsarbete,
som utfördes på den radiopatologiska avdelningen och krävde i viss mån
särskild erfarenhet i svulstpatologi. Det finge därför anses vara ändamålsenligt,
att ifrågavarande undersökningar fortfarande ombesörjdes av föreståndaren
för den radiopatologiska avdelningen. Härför talade även den
omständigheten, att arbetsbelastningen på den nyuppförda för sjukhusets
övriga avdelningar avsedda patologiska avdelningen, torde bliva mycket
betydande, även örn den stora mängden av de för radiumhemmet behövliga
undersökningarna icke utfördes därstädes. Direktionen förutsatte emellertid,
att samarbete etablerades mellan de två patologiska avdelningarna och
att där behov av konsultation uppkomme, den erfarenhet vardera avdelningen
besutte, utan ersättning ställdes till den andra avdelningens förfogande.

Åled hänsyn till att nämnde föreståndare intogc en motsvarande ställning
till dc för radiumhemmet erforderliga undersökningarna, som den till
sjukhuset knutna patologiprofessorn till dc på dennes avdelning ankommande
undersökningarna, syntes anledning föreligga att beträffande ersättning
till båda patologiföreståndarna tillämpa likartade grunder. Direktionen
föresloge sålunda, att ett föreståndararvode ä 1,500 kronor finge utgå
jämviil till föreståndaren för den radiopatologiska avdelningen med skylrighet
för denne att på niimnda avdelning ombesörja de patologiska undersökningar,
som erfordrades för radiumhemmets räkning, samt att .även

Kungl. Maj.ts proposition Nr lJj9.

denne föreståndare finge därutöver uppbära gottgörelse för de undersökningar
av angivna slag, som avsåge hemmets patienter till belopp av 4,500
kronor för år.

Under åberopande av vad sålunda anförts finge direktionen hemställa,
att under arvodesposten i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset måtte
upptagas ytterligare två arvoden å 1,500 kronor, vilka skulle utgå till
vederbörande föreståndare för den nyuppförda patologiska avdelningen vid
sjukhuset och den radiopatologiska forskningsavdelningen vid jubileumskliniken,
med skyldighet för dem att ombesörja utförandet på dem underställda
patologiska avdelningar av samtliga erforderliga patologiska arbetsuppgifter,
som sjukhusets drift — vari givetvis borde inbegripas jämväl
driften av sjukhusets allmänna polikliniker — kunde komma att påkalla,
men med rätt för envar av dem till ytterligare ersättning för histopatologiskt-diagnostiska
undersökningar, som avsåge patienter å, vad den förre
anginge, sjukhusets samtliga avdelningar med undantag för radiumhemmet,
och, vad anginge den senare, nämnda hem, till belopp av 4,500 kronor för
år. Direktionen komme att, i samband med avgivande av förslag till omkostnadsstat
för sjukhuset upptaga nämnda belopp, tillhopa 9,000 kronor,
bland sjukhusets omkostnader.

Sjukhusdirektören von Dardel, som anfört skiljaktig mening, vore så
tillvida ense med direktionen, att han ansåge, att envar av de avdelningsföreståndare,
som skulle handha patologiska undersökningar för sjukhusets
räkning, borde erhålla ett föreståndararvode å 1,500 kronor. Ifrågavarande
föreståndare borde tillika komma i åtnjutande av gottgörelse
— utöver ovannämnda arvoden — för de arbetsuppgifter, som de skulle
fullgöra för sjukhusens räkning, men denna gottgörelse syntes böra utgå
efter andra grundel1, som stöde i närmare överensstämmelse med vad
som gällde eller vore avsett att gälla för överläkarna vid sjukhuset. För
att i nämnda avseende bjuda patologen likställighet med övriga överläkare
torde det därför vara lämpligt att vidtaga en anordning av det
slag, som tillämpades vid akademiska sjukhuset i Uppsala, nämligen att
avgift fastställdes för de patologiska undersökningar, som erfordrades för
sjukhusets rumspatienter, samt att denna avgift inkasserades genom sjukhusets
försorg för att överlämnas till patologen. Sjukhusdirektionen borde
därför enligt sjukhusdirektörens mening ha åtminstone alternativt föreslagit,
att — utöver de arvoden å 1,500 kronor, vilka föreslagits skola utgå
till vederbörande föreståndare för den nyuppförda patologiska avdelningen
vid sjukhuset och för den radiopatologiska forskningsavdelningen vid jubileumskliniken
— till envar av dessa föreståndare skulle utgå ersättning för
histopatologiskt-diagnostiska undersökningar, som avsåge patienter i heloch
halvenskilda rum å, vad den förre anginge, sjukhusets samtliga avdelningar
med undantag för radiumhemmet, och, vad anginge den senare,
nämnda hem, till belopp av 4,500 kronor för år. Nämnda belopp, tillhopa

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 149.

9,000 kronor, borde ha upptagits bland sjukhusets omkostnader. Bland sjukhusets
beräknade inkomster borde vidare ha upptagits motsvarande belopp
såsom inkomst av avgifter, som av sjukhuset skulle upptagas såsom gottgörelse
för histopatologiskt-diagnostiska undersökningar, avseende patienter
i hel- och halvenskilda rum vid sjukhuset.

Statskontoret har för sin del icke funnit anledning till erinran mot att
föreståndaren för den patologiska avdelningen vid sjukhuset erhölle ett
särskilt föreståndararvode å 1,500 kronor för handhavande av patologiska
undersökningar för sjukhusets räkning. Icke heller ville statskontoret motsätta
sig, att särskild ersättning bereddes sagde föreståndare ävensom föreståndaren
för den radiopatologiska forskningsavdelningen för histopatologiskt-diagnostiska
undersökningar. Därvid anslöte sig statskontoret emellertid
till sjukhusdirektörens förslag, att sådan gottgörelse skulle utgå för
undersökningar av angivna slag, som avsåge patienter i hel- och halvenskilda
rum, samt fastställas till högst 4,500 kronor för år. Såsom sjukhusdirektören
föreslagit, borde särskild avgift för dessa undersökningar upptagas
av rumspatienterna samt tillföras sjukhusets inkomster. Förslaget att jämväl
föreståndaren för den radiopatologiska forskningsavdelningen skulle
erhålla ett särskilt föreståndararvode å 1,500 kronor ansåge sig ämbetsverket
dock icke böra biträda. Enligt den mellan Kungl. Majit och kronan, å
ena, samt styrelsen för jubileumsfonden, å andra sidan, träffade överenskommelsen
skulle jubileumsfonden bestrida kostnaderna för den forskningsverksamhet,
som bedreves å den radiopatologiska forskningsavdelningen.
Från jubileumsfonden bestredes jämväl avlöningen till föreståndaren
för avdelningen. Enligt vad direktionen i föreliggande framställning
uppgå ve, inginge de patologiska undersökningar, som ombesörjdes av
sagde föreståndare, i avsevärd omfattning i det forskningsarbete, som utfördes
på den radiopatologiska avdelningen. Vid nu angivna förhållande
borde, så länge nämnda avtal mellan Kungl. Majit och kronan samt jubileumsfonden
gällde, föreståndarens arvode helt gäldas från fonden.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot den av direktionen
föreslagna anordningen. Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida
icke beloppet 4,500 kronor borde undergå någon sänkning.

För obduktioner och övriga patologiska undersökningar å karolinska
sjukhuset ansvara professorn i patologisk anatomi och, beträffande patienter
å radiumhemmet, föreståndaren för svulstpatologiska forskningsavdelningen
vid jubileumskliniken. För innevarande budgetår erhålla dessa
befattningshavare i ersättning för nämnda undersökningar inalles 6,000
kronor, vilket belopp bestrides från sjukhusets omkostnadsanslag. Anordningen
är provisorisk.

Sjukhusdirektionen har enligt det föregående verkställt en uttömmande
utredning rörande den liimpligaste ersättningsformen och med hänsynstagan -

Departe mentschefen.

Kungl. Marits proposition Nr 149.

de till de för universitetsprofessorer gällande lönebestämmelserna föreslagit,
att vardera av dessa patologer skulle dels för att bli likställd med de såsom
överläkare tjänstgörande professorerna tillerkännas arvode å 1,500 kronor
såsom föreståndare för sin patologiska avdelning, dels ock utöver dessa arvoden
erhålla ersättning för de patologiska undersökningarna med högst
4,500 kronor för år. Arvodena å sammanlagt 3,000 kronor skulle bestridas
från avlöningsanslaget och nämnda ersättningar, tillhopa 9,000 kronor, från
omkostnadsanslaget.

Jag har intet att erinra mot att nämnda arvoden anvisas. Då ifrågavarande
undersökningar till stor del få betraktas som ett sjukvårdsintresse
och ej en undervisningsuppgift, tillstyrker jag jämväl, att särskilda ersättningar
härutöver må utgå för de utförda undersökningarna. Ehuru vissa
skäl av principiell natur onekligen kunna anföras för den av en reservant
inom direktionen hävdade uppfattningen, att särskild gottgörelse för ifrågavarande
undersökningar bör uttagas av patienterna på hel- och halvenskilda
rum, har jag dock med hänsyn till vad av direktionen yttrats och i likhet
med allmänna lönenämnden funnit mig böra förorda den av direktionens
majoritet ifrågasätta anordningen. Jag föreslår, att ersättningen bestämmes
till 4,500 kronor för var och en av de nämnda befattningshavarna, men utgår
i anslutning till lönenämndens yttrande från att ersättningarna, örn erfarenheterna
skulle ge anledning därtill, framdeles undergå sänkning. På
grund av jubileumsfondens begränsade ekonomiska tillgångar torde det
icke böra påfordras, att ifrågavarande arvode till föreståndaren för svulstpatologiska
forskningsavdelningen skall gäldas av fonden. Jag avstyrker
sålunda det av statskontoret i detta hänseende framställda förslaget.

Närmare bestämmelser i de nu berörda avseendena torde få meddelas av
Kungl. Majit.

I detta sammanhang vill jag omnämna, att framställning gjorts örn bibehållande
av den patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet i anslutning
till undervisningen vid vissa kliniker därstädes. Till denna fråga återkommer
jag i det följande.

3. Underläkarnas antal och löneställning.

Frågan örn yngre sjukhusläkares avlöningsförhållanden har hänskjutits
till utredning genom särskilda sakkunniga — 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga
— som av chefen för socialdepartementet tillkallats enligt
Kungl. Majlis bemyndigande den 31 augusti 1938.

Av chefen för socialdepartementet ha vidare enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 20 juli 1939 tillkallats sakkunniga för att verkställa omprövning
av gällande bestämmelser rörande utfärdande av samt ersättning
för läkarintyg, såvitt angår socialförsäkringens olika områden ävensom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1^9.

kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring. Provisoriska bestämmelser
rörande ersättning för utfärdande av vissa intyg och utlåtanden vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet ha av Kungl. Maj:t, med tillämpning
under budgetåret 1939/40, utfärdats den 22 juni 1939 (jfr statsliggaren
för nämnda budgetår, sid. 443). Rörande denna fråga torde i övrigt få hänvisas
till propositionen nr 206 till 1939 års lagtima riksdag, sid. 116—134,
och riksdagens skrivelse nr 352.

Nämnda utredningar ha ännu icke slutförts.

För innevarande budgetår har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni
1939 medgivits anställande vid karolinska sjukhuset av 16 förste underläkare
i lönegraden Ex 23, 24 andre underläkare i lönegraden Ex 22 samt 7
tredje underläkare i lönegraden Ex 15. Genom beslut den 29 September
1939 har Kungl. Majit med tillämpning från och med den 1 oktober 1939
tills vidare under budgetåret 1939/40 föreskrivit, att vid karolinska sjukhuset
finge anställas högst 26 andre underläkare i lönegraden Ex 22 och
högst 6 tredje underläkare i lönegraden Ex 15.

Direktionen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt, att
ytterligare en förste underläkartjänst måtte inrättas vid karolinska sjukhuset
samt att tredje underläkarna måtte uppflyttas från 15 till 18 lönegraden.
Härom har direktionen anfört bland annat:

Utöver för innevarande budgetår medgivna antal underläkare erfordrades
för nästa budgetår vid karolinska sjukhuset ytterligare en förste underläkare.
Denne avsåges i första hand skola tjänstgöra som personalläkare.
För närvarande utginge ett arvode av 1,500 kronor till den
underläkare, som, utöver sin underläkarbefattning, fullgjorde uppdraget
som personalläkare.

Vid sammanträde den 4 september 1939 med överläkarna vid serafimerlasarettets
kliniker samt karolinska sjukhusets nuvarande och blivande kliniker
hade behandlats frågan om möjlighet för en underläkare att utöver
sin befattning fullgöra uppdrag som personalläkare. Med hänsyn till de
omfattande arbetsuppgifter, som tillkomme en verksläkare med en personal
av inemot 1,200 personer, hade vid sammanträdet ansetts nödvändigt
att anställa en särskild personalläkare med god kompetens i inre medicin
och placerad åtminstone i lönegrad Ex 23 samt med skyldighet att den tid,
han ej upptoges av göromål såsom personalläkare, tjänstgöra å medicinska
polikliniken.

Direktionen anslöte sig till den av överläkarna uttalade uppfattningen,
att det icke syntes vara möjligt, att någon av de för sjukhuset beräknade
underläkarna skulle vid sidan av den heltidstjänstgöring, som i sådan egenskap
ålåge honom, kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra verksläkarbestyren
för den talrika personal, som komme att vara anställd vid karolinska
sjukhuset. Direktionen ansåge det därför vara nödvändigt, att ytterligare
en underläkare anställdes för verksläkarbestyrens behöriga fullgörande.
Med hänsyn till den erfarenhet, en verksläkare borde besitta, och det
ansvar, som vore förenat med hans uppgift, borde ifrågavarande läkare
erhålla en förste underläkares ställning. Ytterligare en förste underläkare
borde därför för nämnda ändamål få anställas vid sjukhuset, varigenom

Kungl. Majda proposition Nr 149.

dess antal dylika läkare skulle ökas till 17. Vid bifall härtill torde undantag
från tillämpning av kungörelsen den 22 juni 1939 angående verksläkare
vid den civila statsförvaltningen, varom föreskrift meddelats i nådigt brev
samma dag, icke längre vara påkallat för sjukhusets vidkommande. Då
det vore antagligt, att verksläkarbestyren ej bomme att upptaga verksläkarens
hela tjänstetid, syntes hans arbetskraft jämväl kunna tagas i användning
på någon av de avdelningar vid sjukhuset, där behov av ökad
läkarpersonal kunde föreligga. Vid det förnyade övervägande av sjukhusets
personaluppsättning, som anbefallts direktionen, torde direktionen bli i
tillfälle att taga ställning till denna fråga.

I samband med att serafimerlasarettet övertagits av staten hade verkställts
utredning genom särskilda sakkunniga angående lönereglering
för lasarettets läkare. De sakkunniga hade föreslagit, att tredje underläkarna,
då benämnda andre underläkare, skulle placeras i lönegrad Ex 11. I
Kungl. Maj:ts förslag om lönereglering för lasarettets befattningshavare
(propositionen nr 272 till 1937 års riksdag) hade tredje underläkarna placerats
i 11 lönegraden. Vid nämnda riksdag hade emellertid väckts motion om
dessa läkares placering i 18 lönegraden. Sedan statsutskottet i avgivet utlåtande
förklarat sig finna en placering i 11 lönegraden alltför låg samt en placering
i 15 lönegraden bättre motsvara arten och omfattningen av dessa
läkares tjänstgöringsskyldighet, hade riksdagen placerat de tredje underkäkarna
i sistnämnda lönegrad.

Vid den^ konflikt med de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet,
som uppstått sommaren 1939 och som utsträckts att avse även läkarbefattningar
vid karolinska sjukhuset, hade från underläkarnas sida påyrkats,
att tredje underläkarna skulle placeras i 21 lönegraden. Vid ovannämnda
sammanträde den 4 september 1939 med överläkarna hade även frågan örn
tredje underläkarnas löneställning behandlats, varvid överläkarna ansett,
att tredje underläkarna borde placeras i 18 lönegraden. Vid överenskommelse
örn konfliktens hävande, som den 16 september 1939 träffats mellan
delegerade för direktionen och Sveriges läkarförbund, hade direktionen,
som funnit en förbättring av tredje underläkarnas löneställning vara motiverad
med hänsyn till arten och omfattningen av ifrågavarande läkares
arbetsuppgifter, förklarat sig villig att i samband med anslagsäskandena
för budgetåret 1940/41 göra framställning om tredje underläkarnas placering
i 18 lönegraden.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit hemställde direktionen, att
tredje underläkarna från och med nästa budgetår placerades i lönegraden
Ex 18.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att läkarvården för personalen torde
medföra så lång arbetstid, att personalläkarens arbete å poliklinikerna torde
böra begränsas till ett pär timmar örn dagen.

Statskontoret har funnit sig icke böra för närvarande tillstyrka förslaget
örn inrättande av en förste underläkartjänst för personalläkaren. Ytterligare
erfarenhet angående omfattningen av personalläkarens arbetsbörda borde
avvaktas. I avbidan på resultatet av den utredning rörande de under -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

ordnade sjukhusläkarnas avlöningsförhållanden, som 1938 års hälso- och
sjukvårdssakkunniga anbefallts verkställa, borde förslaget om tredje underläkarnas
lönegradsplacering icke föranleda någon åtgärd.

Allmänna lönenämnden har ej framställt erinran mot direktionens förslag
i berörda delar.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga ha avstyrkt direktionens ifrågavarande
förslag.

De sakkunniga hade ingående undersökt möjligheterna att fullgöra sitt
återstående uppdrag, som avsåge frågan om de underordnade sjukhusläkarnas
avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden, i två etapper, därvid
de statliga sjukhusläkarnas lönefråga skulle bli föremål för bedömande för
sig och föranleda förslag från de sakkunniga, som, därest Kungl. Majit så
prövade lämpligt, skulle kunnat läggas till grund för proposition till 1940
års riksdag, medan förslag framdeles skulle avgivas beträffande de landstings-
och kommunalanställda läkarna. En dylik uppdelning av ärendet
hade emellertid efter noggrann prövning icke visat sig möjlig, och de sakkunniga
nödgades vid sådant förhållande begränsa sig till att uttala sig
mot bakgrunden av de förslag, som de sakkunniga kunde komma att framställa.

I detta avseende ville de sakkunniga principiellt understryka, att enligt
de sakkunnigas mening anledning saknades att vidtaga rubbning i de så
sent som 1937 och 1939 fastställda lönesatserna, därest sportelsystemet fortfarande
skulle bibehållas. Allenast under den förutsättningen, att en grundväsende
ändring härutinnan vidtoges, kunde de sakkunniga förorda ändrad
löneställning för olika grupper av underläkare.

Vid sin prövning av lönefrågan med utgångspunkt från angivna allmänna
förutsättning hade de sakkunnigas överväganden lett fram till ett preliminärt
förslag, som i åtskilliga avseenden skulle innebära avsevärda förbättringar
för de underordnade läkarna men som tillika i flera punkter
medförde rubbningar i nuvarande ordning, bland annat i proportionen
mellan underläkare av olika grader.

Under angivna förhållanden måste särskilt inrättande av nya förste eller
andre underläkarbefattningar vara ägnat att föregripa den slutliga prövningen
och försvåra en övergång till den ordning, som de sakkunniga avsåge
att föreslå. Likaledes funne de sakkunniga av samma skäl en förändring
av tredje underläkares löneställning utan sammanhang med reformen
i övrigt vara ägnad att ingiva bestämda betänkligheter.

De sakkunniga finge alltså avstyrka framställningen, i vad den avsåge
en ökning av antalet förste och andre underläkare samt ändrad löneställning
för tredje underläkare. Det av direktionen hävdade behovet av ytterligare
underläkare borde sålunda tillgodoses genom inrättande av erforderligt
antal tredje underläkarbefattningar, att, i avbidan på den fortsatta
utredningens slutförande, avlönas enligt hittills gällande grunder.

Skiljaktig mening har anförts av en av de sakkunnigas läkarledamöter,
P. Rousthöi, som bland annat anfört:

Direktionen hade förklarat, att samtliga tjänster vore för sjukvården
nödvändiga och i konsekvens härmed hade direktionen föreslagit en ökning
av antalet av de bättre avlönade underläkarbefattningarna, vilket måste

Departementschefen
.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

anses vara riktigt. Direktionen hade här beträtt den väg, som av läkarna
själva alltid ansetts vara den rätta, enär den medförde en relativt god lön
på ett relativt tidigt stadium, som möjliggjorde ett tidigare upphörande
av skuldsättningen och ett tidigare minskande av skuldbördan. Forså vitt
de sakkunniga verkligen hade för avsikt att föreslå förbättrade förhållanden
för de yngre sjukhusläkarna, syntes sålunda direktionens förslag icke
böra kunna verka försvårande på övergången till den ordning, som de sakkunniga
preliminärt tänkt sig.

I olikhet med majoriteten bland de sakkunniga ville reservanten därför
tillstyrka direktionens förslag.

Ersättningen för utfärdade intyg och utlåtanden kunde icke betraktas
som sportelinkomster. Det förelåge ej skäl att sammankoppla frågan om
viss ersättning för extra arbete av icke sjukvårdande karaktär med frågan
om ersättning för arbete med avseende på sjukvården inom sjukhusen. När
emellertid fråga härom uppstått, borde avgivande av yttrande anstå, till
dess spörsmålet blivit utrett — så mycket hellre som utredning påginge
genom särskilda sakkunniga.

Direktionen har i anledning av statskontorets utlåtande yttrat:

Direktionen, som vid uppgörelse med Sveriges läkarförbund örn hävande
av konflikten utfäst sig att framlägga förslag örn inrättande av förste
underläkarbefattningen, hade därvid utgått från att det inte skulle bliva
möjligt för någon av de läkare, som redan upptagits på sjukhusets stat,
att vid sidan av sina egentliga arbetsuppgifter medhinna verksläkarbestyren
för sjukhusets talrika personal. Denna uppfattning hade bestyrkts av
erfarenheter, som därefter redan vunnits. Den jämförelsevis obetydliga ökning
av sjukhusets personal, som hittills ägt rum, hade medfört en ökning
av verksläkarbestyren, som föranlett den hittillsvarande personalläkaren
att undanbedja sig fortsatt förordnande, och svårigheter hade uppstått att
för ifrågavarande uppdrag förvärva annan av sjukhusets underläkare. Tills
vidare torde det dock vara möjligt att genom lämplig arbetsfördelning mellan
underläkarna åstadkomma erforderlig lättnad för den underläkare, som
skulle tjänstgöra såsom personalläkare, men i den mån personalens antal
utökades, bleve svårigheterna i detta hänseende allt större. Vid ingången av
nästa budgetår bleve det enligt direktionens uppfattning nödvändigt att
anställa ytterligare en läkare för ifrågavarande ändamål, varför direktionen
vidhölle sin framställning i denna del.

I fråga om tredje underläkarnas löner ville direktionen framhålla angelägenheten
av den jämförelsevis obetydliga löneförhöjning, som enligt direktionens
förslag skulle beredas ifrågavarande, för sjukvården betydelsefulla
grupp av unga läkare, av vilka ett stort antal vore familjeförsörjare.

En slutlig reglering av de förutnämnda frågorna rörande avlöningsförmåner
för de yngre läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
samt rörande ersättningar för omförmälda intyg och utlåtanden kan
tyvärr icke nu ske, eftersom de i ärendet pågående utredningarna ännu icke
slutförts. Vid sådant förhållande torde de förutnämnda provisoriska bestämmelserna
om ersättningar för sagda intyg och utlåtanden böra, såsom
jämväl sjukhusdirektionen synes ha förutsatt, bibehållas ännu ett budgetår.
Då det emellertid synes mig vara av vikt, att de underordnade läkarna erhål -

Kungl. Marits ''proposition Nr 149.

la förbättrade löneförmåner, anser jag mig böra i likhet med allmänna lönenämnden
förorda sjukhusdirektionens förslag örn uppfattning av de tredje
underläkarna från 15 till 18 lönegraden. En sådan reglering av löneförmånerna,
vilken med hänsyn till de på området pågående utredningarna måste
bli av provisorisk karaktär, synes icke kunna föregripa en omprövning av
nämnda utredningars resultat, så mycket mindre som, enligt vad av handlingarna
i ärendet framgår, de nu ifrågavarande tredje underläkarna i denna
egenskap endast undantagsvis utfärda intyg, för vilka de kunna erhålla
särskild gottgörelse.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles taga ställning till
frågan örn inrättande av den av sjukhusdirektionen föreslagna första underläkartjänsten
vid karolinska sjukhuset, vars innehavare enligt direktionens
förslag skulle tjänstgöra som personalläkare. Då emellertid goda skäl
anförts för detta förslag, anser jag mig böra vid anslagsberäkningarna i det
följande utgå från att nämnda tjänst kommer till stånd.

4. Den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens avlöning m. m.

Rörande den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens tjänsteställning
och löneförmåner har direktionen anfört följande:

De sakkunniga, som i samband med statens övertagande av serafimerlasarettet
verkställt utredning rörande bland annat ifrågavarande personals
löneställning, hade i anslutning till motsvarande förhållanden vid sinnessjukhusen
föreslagit en särskild löneplan — benämnd U — för personal med
lägre löneförmåner än dem, som utginge till en icke-ordinarie befattningshavare
i lägsta lönegraden av den statliga löneplanen. Vederbörande personalorganisationer
hade begärt, att ifrågavarande befattningshavares löneförmåner
skulle regleras genom kollektivavtal. I proposition nr 272/1937
hade departementschefen anfört, att han då icke vore beredd att taga ställning
till sistnämnda fråga, som ägde betydelse jämväl för andra allmänna
sjukvårdsinstitutioner och som därför borde prövas i ett vidare sammanhang.
För att icke föregripa en sådan prövning hade departementschefen
funnit erforderligt, att den personal, som enligt då föreliggande förslag
skulle inplaceras å löneplan U, tills vidare erhölle ställning allenast som
extra befattningshavare.

Sedermera hade vederbörande personalorganisation gjort förnyad framställning
angående kollektivavtal, varö ver direktionen den 4 mars 1939 avgivit
yttrande till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1939 hade direktionen bemyndigats
att för tiden efter utgången av juni 1939 fastställa särskild löneplan
samt att jämväl i övrigt besluta angående avlöningsförmånerna för ifrågavarande
personal.

Jämlikt 50 § 2 mom. 2 p. 1 st. civila icke-ordinarereglementet fastställde
Kungl. Majit i särskild ordning lönegrader och löneklasser ävensom
erforderliga avlöningsföreskrifter i övrigt för sådana grupper bland
extra ordinarie ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus, beträffande
vilka lönen ansåges böra bestämmas till lägre belopp jin som angåves i
löneplan Eo. Med stöd av nämnda stadgande hade Kungl. Majit genom
beslut den 15 juni 1939 fastställt särskilda avlöningsföreskrifter för ifråga -

Kungl. Maj:ts proposition Nr l/+9.

varande personal vid sinnessjukhusen. Vidare hade genom nådigt beslut
den 14 juli 1939 pensionsförmånerna reglerats för samma personal.

Då sålunda motsvarande personal vid statens sinnessjukhus beretts anställning
som extra ordinarie tjänstemän, funne direktionen, att extra ordinarie
anställningsform nu, såsom ovanberörda sakkunniga föreslagit, borde
beredas sköterskebiträden Th. fl. vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
vilka för närvarande innehade ställning som extra befattningshavare.
^

Den personal, varom nu vore fråga, omfattade dels följande sjukvårdspersonal,
nämligen sköterskebiträden, fotografibiträden och baderskor, dels
ock följande ekonomipersonal, nämligen köks- och serveringsbiträden,
tvättbiträden, städerskor, sömmerskor, förrådsbiträden samt första tvätt-,
köks- och serveringsbiträden. För denna personal hade direktionen för innevarande
budgetår fastställt följande löneplan:

Lönegrad
Nr	Omfattar löneklasserna	Löneklass nr	Fast del
e. U 4	f—d	f	2,031
e. U 5	e—c	e	2,118
		d	2,205
		c	2,292

Utöver i tabellen angivna fasta del utginge en rörlig del med belopp,
motsvarande rörliga tillägget till ordinarie tjänstemän.

Till lönegrad e. U 4 hade hänförts sköterskebiträden, köks- och serveringsbiträden,
tvättbiträden samt städerskor. Till lönegrad e. U 5 hade
hänförts fotografibiträden, baderskor, sömmerskor, förrådsbiträden, första
tvätt-, köks- och serveringsbiträden.

Direktionen föresloge sålunda, att nämnda personal vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet erhölle ställning som extra ordinarie tjänstemän
samt att för dem måtte fastställas följande löneplan U:

Lönegrad
Nr	Omfattar löneklasserna	Löneklass nr	Årslön
e. o. U 1	e—a	e	2,118
e. o. U 2	d—i	d	2,205
		c	2,292
		b	2,382
		a	2,472
		i	2,562

Kungl. Majlis proposition Nr 11$.

Vad anginge karolinska sjukhuset
Ian lönegraderna:

Sjukvårdspersonal.

10 sköterskebiträden . . E. o. U 1
5 fotografibiträden. . . E. o. U 2
9 baderskor........ »

föresloges följande fördelning mel Ekonomip

er sonak
46 köks- och serverings -

biträden.........E. o. U 1

30 tvättbiträden..... »

250 städerskor....... »

6 sömmerskor......E. o. U 2

1 förrådsbiträde..... »

6 första köks- och serveringsbiträden
. . .

Vidare föresloge direktionen, att för denna personal måtte få tillämpas
ett tjänstepensionsunderlag av 1,236 kronor och ett tjänstepensionsavdrag
för år räknat av 33 kronor samt ett familjepensionsunderlag av 720 kronor
och ett familjepensionsavdrag för år räknat av 69 kronor, att pensionsåldern
bestämdes inträda vid utgången av den månad, under vilken befattningshavare
uppnådde en levnadsålder av 60 år, samt att ifrågavarande befattningshavare,
som omedelbart före den 1 juli 1940 innehaft anställning
vid sjukhusen, måtte såsom tjänsteår få tillgodoräkna tjänstetid före sistberörda
dag.

I detta sammanhang ville direktionen meddela, att förhandlingar förts
mellan direktionen och representanter för vederbörande personalorganisation
angående lönereglering för nu förevarande personal, varvid personalorganisationen
förklarat sig godkänna direktionens nu framlagda förslag.

Statskontoret har påpekat, att enligt direktionens förslag ifrågavarande
personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle komma att
uppbära lön enligt en högre löneskala ävensom beredas högre tjänstepension
än motsvarande personal vid statens sinnessjukhus. Enligt statskontorets
mening borde det icke komma i fråga, att befattningshavare med varandra
motsvarande arbetsuppgifter ställdes olika i löne- och pensionshänseende.
Därest direktionens förslag, att avsedda personal vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet skulle beredas extra ordinarie anställning,
skulle vinna bifall, borde för densamma fastställas enahanda löne- och
pensionsförmåner som för personalen vid psykiatriska sjukhuset. Statskontoret
ville emellertid ifrågasätta, huruvida icke med hänsyn till nuvarande
statsfinansiella läge med den föreslagna löneregleringen tills vidare
borde anstå.

I detta sammanhang ville statskontoret erinra om att de bestämmelser
ifråga om pensionsunderlag, som utfärdats för här avsedd personal vid sinnessjukhusen,
endast vore provisoriska samt att spörsmålet om ett definitivt
bestämmande av pensionsunderlagen för dessa befattningshavare underställts
1938 års pensionssakkunniga.

Allmänna lönenämnden har anfört, att lönebeloppen å den föreslagna
löneplanen syntes lia hämtats från den av Kungl. Majit den 15 juni 1939
fastställda löneplanen Ek för kvinnliga ekonomister av 3 och 4 klass

Departe mentschefen.

Kungl. Marits proposition Nr 149.

vid statens sinnessjukhus. Emellertid innebure den av direktionen föreslagna
inplaceringen i lönegrader av de olika befattningshavargrupperna
genomgående en högre löneställning för den ifrågavarande personalen vid
de båda sjukhusen än för motsvarande personal vid sinnessjukhusen. Likaså
hade tjänstepensionsunderlaget föreslagits till högre belopp än vid sistnämnda
sjukhus. Ehuru dylika olikheter med avseende å löne- och pensionsvillkoren
måhända kunde vara påkallade på grund av särskilda förhållanden
vid de ifrågavarande båda sjukhusen, hade lönenämnden likväl
ansett sig böra särskilt påpeka dessa avvikelser, detta med hänsyn till de
konsekvenser för sinnessjukhusens personal ett godtagande av direktionens
förslag möjligen kunde föranleda.

Direktionen har vidhållit sitt förslag och yttrat bland annat följande:

Sedan Stockholms kommunalarbetares samorganisation hos direktionen
påkallat förhandlingar angående träffande av kollektivavtal för ifrågavarande
personal, hade under hösten 1939 förts långvariga förhandlingar i
lönefrågan mellan representanter för direktionen och nämnda sammanslutning.
Såsom utgångspunkt vid dessa förhandlingar hade för direktionens del
tjänat de löner, som tidigare med hänsyn till avlöningarna för motsvarande
personal i Stockholms stads tjänst tillerkänts personalen i fråga. Då någon
överenskommelse med personalens representanter icke kunnat träffas örn
löner, som understege de förut utgående lönerna, hade direktionen funnit
sig böra föreslå, att ifrågavarande personal skulle erhålla extra ordinarie anställning
med löner enligt de lönegrader på den för statens sinnessjukhus
fastställda särskilda löneplanen, som motsvarade personalens förutvarande
löner. Detta förslag hade godtagits av personalens representanter. Direktionen,
som ansåge det vara önskvärt, att ifrågavarande personal från och
med nästa budgetår erhölle anställning såsom extra ordinarie befattningshavare,
vidhölle det av direktionen i detta avseende framlagda förslaget.

Såsom av det föregående framgår, har vederbörande personalorganisation
ifrågasatt kollektivavtal för den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen.
Dessa befattningshavares anställningsförhållanden äro nu reglerade
på sätt gäller för extra befattningshavare. Direktionen har icke ansett sig
böra förorda kollektivavtal men föreslagit, att personalen skulle, med bibehållande
i stort sett av sina nuvarande löner, erhålla extra ordinarie anställning.
Härvid skulle motsvarande bestämmelser för statens sinnessjukhus
tillämpas men personalen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
med hänsyn till den redan gällande lönenivån, genomgående placeras
i högre lönegrader än som fastställts för samma personal vid sinnessjukhusen.
Direktionen har vid uppgörandet av sitt förslag icke kunnat
undgå att beakta löneförhållandena vid Stockholms stads sjukhus. Särskilt
med hänsyn till önskvärdheten att kunna på ett fastare sätt binda
personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet och därigenom
undvika för arbetet störande, ständiga personalombyten anser jag direktionens
förslag böra biträdas. Rörande de föreslagna löneförmånerna, vilka
i allmänhet understiga de i civila icke-ordinarie reglementet reglerade, torde

Kungl. May.ts proposition Nr 149.

särskilda bestämmelser böra utfärdas. Vad beträffar personalens pensionsförmåner,
torde det få ankomma på Kungl. Majit att härom meddela bestämmelser
med stöd av 28 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet och
14 § 3 mom. allmänna familjepensionsreglementet.

5. Anslagsberäkningar.

Direktione,n har erinrat, att anslagsberäkningarna för innevarande budgetår
i stort sett motsvarade kostnaderna för karolinska sjukhusets drift
under tre kvartal. För budgetåret 1940/41 borde däremot anslag beräknas
för helt budgetår. Direktionen hade anbefallts att taga i förnyat övervägande
frågan örn personalorganisationen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
och därmed sammanhängande spörsmål.

I anledning härav ville direktionen anföra, att direktionen i samband
med öppnandet av de nya avdelningarna vid karolinska sjukhuset och med
ledning av de erfarenheter, som därvid vunnes, ämnade vidtaga en omprövning
av personalorganisationen vid nämnda sjukhus samt därefter inkomma
med förslag i sådant avseende. Innan någon närmare erfarenhet erhållits
angående de krav, som driften av sjukhusets olika avdelningar visade
sig medföra i fråga örn personalens antal och kvalifikationer, vore det
förenat med stora svårigheter att med någon större säkerhet kunna bedöma,
i vad mån jämkningar i den beräknade personaluppsättningen borde
vidtagas. Direktionen hade därför vid beräkningen av anslagsbehovet för
sjukhuset för budgetåret 1940/41 ansett sig i avbidan på ifrågavarande omprövning
av personalbehovet i stort sett böra utgå från den för sjukhuset
fastställda personaluppsättningen.

På uppdrag av direktionen hade dess ledamot statskommissarien K.
Tottie verkställt utredning angående avlönings- och pensionsförmåner för
vissa biträdande läkare vid karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets
kliniker. Sådana läkare finnas nu anställda allenast vid karolinska
sjukhusets medicinska klinik, kirurgiska klinik och kvinnoklinik med
ett arvode av 7,500 kronor. Enligt nämnda utredning skulle ifrågavarande
läkare hädanefter benämnas biträdande överläkare och erhålla ordinarie
anställning med placering i lönegraden A 28. Härförutom föreslås av utredningsmannen,
att sådana befattningar inrättas jämväl vid serafimerlasarettets
medicinska och kirurgiska kliniker, detta i anslutning till det i
propositionen nr 206 till 1939 års lagtima riksdag gjorda uttalandet, att
dylika befattningar icke borde komma till stånd med mindre platsantalet å
vederbörande klinik överstege 90. Inalles skulle alltså vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet finnas fem tjänster av denna art. Slutligen
föreslås, att överläkaren vid serafimerlasarettets röntgenavdelning, som nu
uppbär arvode med 9,000 kronor, skulle erhålla ställning som biträdande
överläkare med placering i lönegraden A 29.

Med hänsyn till ovannämnda åt direktionen meddelade uppdrag att taga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

sjukhusets personalorganisation under förnyat övervägande och då direktionen,
såsom ovan angivits, ansåge sig böra utföra detta uppdrag med
ledning av de erfarenheter, som yppade sig i samband med att verksamheten
på sjukhusets olika avdelningar påbörjades, ville direktionen icke dessförinnan
taga ställning till de sålunda framställda förslagen. Direktionen
ansåge det böra övervägas, om ej pensionsfrågan, med hänsyn till att ifrågavarande
läkare liksom även underläkarna i många fall ambulerade mellan
sjukhus, som lydde under olika huvudmän, i stället skulle kunna lösas
på det sätt, att på de allmänna kroppssjukhusen tjänstgörande biträdande
läkare och underläkare allmänt bleve anslutna till den pensionering för
lasarettsläkare, som omhänderhades av statens pensionsanstalt. Direktionen
funne det vara önskvärt, att utredning härom verkställdes.

Direktionen ansåge sig emellertid böra föreslå, att nämnda fem biträdande
läkare, vilka skulle övertaga en del av överläkarnas arbetsuppgifter på
klinikerna, skulle redan från och med budgetåret 1940/41 benämnas biträdande
överläkare och att arvodena skulle för envar av dem förhöjas
med 500 kronor. På grund härav borde arvodena, med inräknande av dyrtidstillägg,
bestämmas till 9,200 kronor.

Mot direktionens beslut ha skiljaktiga meningar anförts dels av sjukhusdirektören
von Dardel, dels ock av professorn Söderlund och statskommissarien
Tottie, von Dardel har ansett, att förslag om förhöjd avlöning åt de
fem biträdande läkarna ej bort framställas, innan direktionen fullgjort det
ovanberörda förnyade övervägandet av karolinska sjukhusets personalorganisation.
Söderlund och Tottie ha bland annat anfört, att, i anslutning till
de av departementschefen vid behandlingen av sjukhusets stater för innevarande
budgetår angivna linjerna beträffande fördelningen av ansvaret
för sjukvården å klinikerna, en uppdelning borde ske mellan vederbörande
klinikchef och den biträdande överläkaren, så att envar av dem ålades det
direkta ansvaret för vissa allmänna avdelningar och även finge till sitt förfogande
vissa enskilda vårdplatser.

Statskontoret har på det av von Dardel anförda skälet icke funnit sig
kunna biträda direktionens förslag. Ämbetsverket har dock understrukit
ovan återgivna uttalande av reservanterna Söderlund och Tottie.

Även allmänna lönenämnden har anslutit sig till von Dardels mening.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga ha avstyrkt, att icke heltidstjänstgörande
befattningshavare inplacerades i avlöningsreglementet. Sådana
befattningar borde enligt de sakkunnigas mening bibehållas såsom
arvodesavlönade. Och med hänsyn till att jämväl för sagda befattningshavare
framdeles borde stadgas skyldighet att icke uppbära annan ersättning
för arbete i tjänsten, kunde de sakkunniga icke tillråda, att nu någon ändring
vidtoges i arvodenas belopp utan samtidig jämkning av villkoren för
arvodets utgående.

Direktionen har föreslagit följande avlöningsstat för karolinska
sjukhuset:

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149. 49

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, för slagsvis

................................kronor 1,188,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp...............kronor 187,196

b. Vikariatsersättningar m. m., för slagsvis

................. »_36^304 » 228,500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslags vis

.....................kronor 1,992,500

b. Avlöningsförhöjningar m. m., för slagsvis

................. »_87,000 » 2,079,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ................... » 300,000

Summa förslagsanslag kronor 3,791,000.

I anslagsposten till arvodesgrundbelopp har direktionen inräknat dyrtidstillägg
enligt 16 procent å de arvoden, varå dyrtidstillägg nu utgår. Sammanlagda
beloppet av de arvodeshöjningar, som av denna anledning företagits,
uppgår till 17,560 kronor. I delposten ingå ovannämnda föreståndararvoden
till professorn i patologi och föreståndaren för radiopatologiska
forskningsavdelningen med sammanlagt 3,000 kronor. Vidare ingår i delposten
ett belopp av 1,500 kronor, utgörande arvodesförhöjningar för de
föreslagna biträdande överläkarna. Å andra sidan har arvodet till personalläkaren,
nu 1,500 kronor, uteslutits, då såsom ovan nämnts dennes tjänst
skulle förvandlas till förste underläkarbefattning.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har förhöjts
bland annat på grund av de föreslagna förändringarna av underläkarnas
antal och lönegradsplacering samt den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens
tjänsteställning.

Medicinalstyrelsen har anslutit sig till direktionens inställning till frågan
om personalorganisationen men samtidigt framhållit önskvärdheten av
att frågans avgörande icke onödigtvis bleve uppskjuten. Styrelsen har tillstyrkt
ett av professorn E. Ahlström framfört, av direktionen ej upptaget
förslag örn anställande av ytterligare en assistentsköterska å förlossningsavdelningen,
detta särskilt med hänsyn till den mottagning för väntande
mödrar, som otvivelaktigt måste komma till stånd därstädes. Sedermera
har, enligt vad i ärendet upplysts, t. f. överläkaren vid sjukhusets kvinnoklinik
uttalat önskvärdheten av att en sköterskebefattning i lönegraden
A 7 vid nämnda avdelning utbyttes mot en i samma lönegrad placerad
barnmorsketjänst. Beträffande skälen härtill torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet.

Kanslern för rikets universitet har i enlighet med framställning av lärarkollegiet
vid karolinska institutet hemställt, att befattningen som social
kurator vid psykiatriska kliniken å karolinska sjukhuset
måtte förändras från extra ordinarie tjänst i lönegraden Eo 7 till

Bihang till riksdagens protokoll 19//0. 1 sami. Nr 1^9. 4

Departe mentschefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

ordinarie befattning i lönegraden All. Framställningen är grundad på en
skrivelse till lärarkollegiet från överläkaren å den psykiatriska kliniken,
professorn V. Wigert, som anfört i huvudsak följande:

Vid den psykiatriska undervisningen å karolinska sjukhuset komme även
att behandlas sådana lindrigare psykiska sjukdomsfall, för vilka behov av
vard på sinnessjukhus icke förelåge. Då dessa ofta hade den intimaste beröring
med de sjukas sociala levnadsförhållanden och då de terapeutiska
åtgärderna ofta vöre av social natur, vore det av synnerlig vikt, att en väl
kvalificerad funktionär (social kurator) stöde till förfogande för sociala utredningar
och patienternas rationella omhändertagande. Förutom särskilda
personliga kvalifikationer krävdes av kuratorn sjuksköterske- och socialvårdsutbildning
m. m.

Ursprungligen hade också i personalstaten upptagits en kurator i lönegrad
Ali, d. v. s. samma lönegrad som bestämts för övriga kuratorer vid
sjukhuset. Av besparingsskäl hade befattningshavaren dock placerats i lönegrad
Eo 7. Med anledning av väckt motion hade statsutskottet år 1939
övervägt frågan men icke ansett sig då kunna tillstyrka ordinarie löneställning
för kuratorn.

Den väl kvalificerade kurator, som kliniken disponerade på psykiatriska
sjukhuset (studentexamen, treårig sjuksköterskeskola, flerårig sjuksköterskeverksamhet,
socialinstitutet, flerårig psykiatrisk kuratorsverksamhet),
kunde befaras söka sig till en bättre tjänst (exempelvis hos Stockholms
stad). Att förvärva en kompetent befattningshavare för nuvarande lön,
motsvarande en e. o. sjuksköterskelön, vore knappast möjligt.

I utlåtande över kanslerns framställning har direktionen, inom vilken
dock reservationer anförts av professorerna Nanna Svartz Malmberg, Bergstrand
och Berven, avstyrkt densamma under åberopande, att närmare erfarenhet
örn arbetsuppgifterna m. m. borde vinnas.

Med hänsyn till den rådande osäkerheten rörande sjukhusverksamhetens
blivande omfattning har Kungl. Majit föreskrivit, att åtgärder för tillsättande
av ordinarie tjänster vid karolinska sjukhuset ej må under innevarande
budgetår vidtagas, förrän Kungl. Majit lämnat tillstånd därtill,
samt att direktionen må under nämnda budgetår vidtaga åtgärder för tillsättande
av övriga tjänster vid sjukhuset först efter prövning av behovet.
Motsvarande föreskrift torde böra, med beaktande av vad i det föregående
(sid. 12) anförts, meddelas även för nästa budgetår. De jämkningar i den
avsedda personaluppsättningen, som kunna befinnas påkallade, böra, såsom
direktionen ansett, företagas först efter det erfarenhet om personalbehovet
under sjukhusets drift vunnits.

Ändrad löneställning för de förutnämnda biträdande läkarna anser jag
mig i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna icke kunna nu tillstyrka.
Däremot har jag intet att erinra mot att dessa läkare i fortsättningen
benämnas biträdande överläkare och att en uppdelning av arbetsuppgifterna
mellan vederbörande klinikchef och den biträdande överläkaren
kommer till stånd i anslutning till vad av omförmälda reservanter i
sjukhusdirektionen angivits.

Kungl. Maj:ts proposition Nr lJj9.

För framställningen om ändrad löneställning för kuratorn vid psykiatriska
kliniken ha enligt min mening anförts goda skäl. Numera torde man
icke minst på grundval av erfarenheterna från sjukhus i utlandet men även
från verksamheten vid svenska sjukvårdsinrättningar äga en så säker kännedom
om arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som ankomma
på nämnda befattningshavare, att någon tveksamhet rörande lämpligheten
av den för den sociala kuratorn vid psykiatriska kliniken ifrågasatta löneställningen
knappast kan föreligga. Jag vill erinra, att de två sociala kuratorer,
som finnas anställda vid karolinska sjukhuset i övrigt, äro placerade i lönegraden
All och att det icke kan vara befogat att för motsvarande befattningshavare
vid psykiatriska kliniken bestämma lägre löneförmåner eller
att av denna befattningshavare fordra lägre kvalifikationer. Även bör
framhållas, att kuratorn vid Beckomberga sjukhus åtnjuter löneförmåner,
som i stort sett motsvara de till de nuvarande två kuratorerna vid karolinska
sjukhuset utgående. Jag vill därför tillstyrka, att ifrågavarande extra
ordinarie befattning i 7 lönegraden ändras till ordinarie befattning i lönegraden
All men utgår därvid också från att av innehavaren av denna
tjänst liksom av motsvarande tjänster vid sjukhuset i övrigt skall fordras
speciell utbildning för social verksamhet av denna art, motsvarande den,
som förmedlas inom vårt land genom institutet för socialpolitisk och kommunal
utbildning och forskning i Stockholm.

Vid beräkning av anslagsbehovet i det följande utgår jag från direktionens
kalkyler. Ovan har förutsatts, att i sjukhusets avlönings- och omkostnadsstater
särskild redovisning skall lämnas för å ena sidan sjukhusets
garnisonsavdelningar (inklusive de å garnisonssjukhuset kvarvarande)
och å andra sidan karolinska sjukhuset i övrigt.

Med utgångspunkt härifrån beräknar jag först de poster, som böra uppföras
under rubriken Sjukhuset i övrigt.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör enligt
direktionens beräkningar med hänsyn till uppskovet med inrättandet av
ögonkliniken minskas med 55,000 kronor och med hänsyn till uppskovet till
den 1 januari 1941 med inrättandet av psykiatriska kliniken med 50,000
kronor. Vidare bör från det av direktionen beräknade beloppet frånräknas
kostnaden för avlöningar till ordinarie personal å garnisonsavdelningarna
vid sjukhuset, enligt inhämtad uppgift, utgörande i avrundat tal 47,000
kronor. Med dessa avdrag skulle anslagsposten uppgå till (1,188,000 —
— 105,000 — 47,000 =) 1,030,000 kronor. Vid bifall till förslaget örn ändrad
löneställning för sociala kuratorn vid psykiatriska kliniken bör emellertid
posten höjas med 2,000 kronor till i runt tal 1,039,000 kronor. Detta belopp
bör dock i anslutning till de i årets statsverksproposition av chefen
för finansdepartementet angivna grunderna för beräkning av anslagsposter
av denna art sänkas med det belopp, varmed anslagsposten till
rörligt tillägg på grund av ökat indextal måste uppräknas, d. v. s. med
omkring 84,000 kronor. Anslagsposten skulle alltså bestämmas till
(1,039,000 — 84,000 =) 955,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Den under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, uppförda delposten till grundbelopp torde med
anledning av uppskovet med igångsättandet av ögonkliniken och psykiatriska
kliniken böra minskas med av direktionen uppgivet belopp, 13,386
kronor. Härvid har förutsatts, att överläkararvode skall för hela budgetåret
utgå till överläkaren vid psykiatriska kliniken trots att kliniken igångsättes
först den 1 januari 1941. Detta synes rimligt med hänsyn till att
nämnda befattningshavare måste förbereda klinikens upprättande. Med
hänsyn till vad chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition
i ämnet anfört torde inarbetande av dyrtidstillägg i arvodesbeloppen
icke böra ske. Av detta skäl bör delposten minskas med 17,560 kronor.
Vidare böra frånräknas de av direktionen föreslagna men av mig avstyrkta
arvodesförhöjningarna för biträdande läkare med 1,500 kronor. Posten
skulle alltså bestämmas till (187,196 — 13,386 — 17,560 — 1,500 =)
154,750 kronor. För vikariatsersättningar torde böra uppföras ett belopp
av förslagsvis 31,250 kronor.

Nyssberörda uppskov med sjukhusets upprättande bör enligt av direktionen
gjord beräkning föranleda en sänkning av delposten till grundavlöningar
m. m. för övrig icke-ordinarie personal med ett belopp av 165,000
kronor, varav belöpa på ögonkliniken i runt tal 108,000 kronor och på
psykiatriska kliniken i runt tal 57,000 kronor. Vidare torde särskiljandet
av avlöningskostnaderna för garnisonsavdelningarna enligt under hand från
direktionen inhämtad uppgift medföra en sänkning av posten med 51,000
kronor. Slutligen bör posten vid bifall till förslaget örn förändring av den
nuvarande icke-ordinarie tjänsten som social kurator vid psykiatriska kliniken
till ordinarie tjänst minskas med ytterligare omkring 1,600 kronor.
Delposten bör således beräknas till (1,992,500 — 165,000 — 51,000 —
— 1,600 =) i runt tal förslagsvis 1,775,000 kronor. Delposten till avlöningsförhöjningar
m. m. torde kunna beräknas till förslagsvis 74,000 kronor.

Posten till rörligt tillägg bör med hänsyn till uppskovet med sjukhusets
igångsättande minskas med omkring 24,000 kronor och med hänsyn till
att kostnaderna för garnisonsavdelningarna skola särskilt redovisas med
omkring 8,500 kronor. Posten torde böra uppföras med i avrundat tal förslagsvis
260,000 kronor.

För avlöningar vid karolinska sjukhuset utom garnisonsavdelningarna
böra således beräknas (955,000 + 154,750 + 31,250 + 1,775,000 + 74,000 +
+ 260,000 =) 3,250,000 kronor.

Kostnaden för avlöningar åt den vid garnisonsavdelningarna
å karolinska sjukhuset (inklusive garnisonssjukhuset) anställda personalen
— med undantag för bland andra läkare och militära sjukvårdare, vilkas
ersättningar förutsättas skola bestridas från anslag under fjärde huvudtiteln
— skulle enligt vad förut ifrågasatts redovisas å karolinska sjukhusets
avlöningsstat under en särskild avdelning. De under denna avdelning ingående
posterna beräknar jag på följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

För avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat beräknas såsom förut
nämnts ett belopp av i runt tal 47,000 kronor. Härifrån torde emellertid
på förut anförda skäl böra dragas ett belopp, motsvarande den ökade
medelsanvisningen till rörligt tillägg. Anslagsposten torde kunna bestämmas
till 40,000 kronor. Till avlöningar till icke-ordinarie personal kunna
enligt vad nyss sagts för grundavlöningar nu beräknas 51,000 kronor. Såsom
tidigare nämnts (jfr sid. 20), har direktionen beräknat motsvarande
kostnad för den vid garnisonssjukhuset erforderliga personalen till omkring
127,000 kronor. Härvid har direktionen i vissa fall medräknat nu till
ett antal befattningshavare utgående dyrtidstillägg. Mot denna beräkningsgrund
har jag intet att erinra. Delposten torde därför böra uppföras
med i runt tal 178,000 kronor. Lämpligen bör denna post — i likhet med
den nu i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset uppförda motsvarande
delposten — betecknas förslagsvis. Härvid förutsättes, att posten ej må
utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas. Såsom redan nämnts, har vid
anslagsberäkningarna förutsatts, att vid garnisonsavdelningarna skola under
nästa budgetår tjänstgöra ett antal militära sjukvårdare. Enligt vad
jag inhämtat, finnes anledning antaga, att sådana icke skola stå till förfogande,
om de nuvarande exceptionella förhållandena föreligga jämväl under
nästa budgetår. Blir så fallet, torde lönerna till den arbetskraft, som i
stället erfordras, få bestridas från den nu förevarande delposten. För avlöning
sför höjning ar m. m. torde kunna beräknas 8,000 kronor. Kostnaden
för rörligt tillägg synes kunna upptagas till 21,000 kronor. Avlöningsstaten
för garnisonsavdelningarna skulle alltså komma att sluta å (40,000 +
-f 178,000 + 8,000 + 21,000 =) 247,000 kronor.

Förslagsanslaget till Karolinska sjukhuset: Avlöningar skulle enligt vad
jag ovan anfört uppföras med (3,250,000 + 247,000 —) 3,497,000 kronor,
vilket i förhållande till det för innevarande budgetår uppförda beloppet
innebär en ökning med 712,000 kronor, betingad väsentligen därav, att anslaget
beräknats för helt budgetår mot nu endast för en del av budgetåret,
och av att i anslaget inräknats omförmälda kostnader för garnisonssjukhuset.

Såsom redan anförts, bör uppskovet med sjukhusets igångsättande ej
medföra ändring i den för sjukhuset fastställda personalförteckningen.
I denna förteckning torde emellertid i anslutning till vad ovan
yttrats den för garnisonsavdelningen avsedda personalen — 11 ordinarie
sjuksköterskor — böra redovisas särskilt för sig. En för kvinnokliniken avsedd
sjukskötersketjänst i lönegraden A 7 torde böra, såsom av det föregående
framgår, utbytas mot en barnmorsketjänst i samma lönegrad. Vidare
bör vid bifall till mitt i det föregående i ämnet framställda förslag antalet
sociala kuratorer ökas från två till tre. Jag anser mig härjämte böra
ifrågasätta ändrad benämning av sjukhusdirektörstjiinsten.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

III. Anslag till omkostnader vid karolinska sjukhuset.

Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader
är för innevarande budgetår uppfört med 1,555,000 kronor. Beräkningarna
av anslagsbehovet ha grundats på successivt igångsättande av
sjukhusets olika avdelningar under budgetåret, alltså icke på medelsåtgången
för helt budgetår. Omkostnadsstaten, som är införd å sid. 443 f. i
statsliggaren för budgetåret 1939/40, upptager bruttoutgifter å 1,621,500
kronor och inkomster av särskilda uppbördsmedel å 66,500 kronor, utgörande
ersättning från serafimerlasarettet för vid karolinska sjukhuset utförd
tvätt.

Direktionen har upplyst, att direktionen grundat sina anslagsberäkningar
för nästa budgetår till huvudsaklig del på de verkliga utgifterna
vid serafimerlasarettet under budgetåret 1938/39. Härvid hade direktionen
icke tagit hänsyn till de under rådande förhållanden inträffade eller väntade
prisförhöjningarna. Den av direktionen ifrågasatta omkostnadsstaten
slutar, såsom handlingarna i ärendet utvisa, å ett belopp av 2,265,000
kronor. Då direktionen — såsom av det följande framgår — föreslagit, att
tvättinrättningen vid serafimerlasarettet ånyo skulle tagas i bruk, har direktionen
för nästa budgetår icke å omkostnadsstaten upptagit inkomst av
tvätt för lasarettet. Beträffande den i staten till 9,000 kronor upptagna
kostnaden för patologiska undersökningar torde få hänvisas till vad därom
anförts i det föregående.

I sina anslagsberäkningar för innevarande budgetår upptog direktionen
till förbrukningsartiklar m. m. för radio-patologiska forskningsavdelningen
och radio-fysiska forskningsavdelningen förslagsvis respektive 12,000
och 4,000 kronor. Mot detta förslag framställdes icke av Kungl. Maj:t
eller riksdagen någon erinran. Direktionen har emellertid nu enligt förslaget
till omkostnadsstat förutsatt, att berörda belopp även skola användas
för bekostande av skrivmateriel, trycksaker, instrument samt reparation
av instrument. I denna fråga har förekommit i korthet följande:

Forskningsavdelningarna äro icke statliga institutioner utan stå till jubileumsfondens
förfogande för det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna.
Därjämte stå de emellertid till radiumhemmets (den statliga klinikens)
förfogande för arbeten i samband med sjukvården samt för undervisning
och forskning, varjämte den radio-fysiska avdelningens mät- och
kontrollsektioner även stå till förfogande för karolinska sjukhusets övriga
röntgenavdelningar. Utrustningen av forskningsavdelningarna bekostas
helt av jubileumsfonden och cancerföreningen. Enligt § 12 i överenskommelsen
angående jubileumskliniken bekostar staten de förbrukningsartiklar,
som erfordras för forskningsavdelningarnas löpande arbete åt radiumhemmet
och sjukhuset i övrigt, medan övriga kostnader i förevarande hänseende
bestridas av jubileumsfonden. Den personal, som regelmässigt erfordras
för utförande av sagda arbete, avlönas av staten.

Föreståndaren för radio-fysiska avdelningen har hemställt, att ovannämnda
för förbrukningsartiklar avsedda belopp måtte få disponeras icke
blott för förbrukningsartiklar i trängre bemärkelse (gummiduk, häfta, glas -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

varor o. d.) utan även för nyanskaffning av instrument, avsedda för den
löpande kontrollen av radiumhemmets röntgen- och radiumavdelningar,
samt reparation av sådana instrument ävensom för skrivmateriel och andra
expenser, vilka avsåge arbetet åt radiumhemmet. Å radiofysiska avdelningen,
vilken frågan huvudsakligen gällde, utexperimenterades genom vetenskapliga
undersökningar nya behandlingsmetoder, t. ex. för strålningsmätningar,
varefter dessa tillämpades vid sjukvården. Då antalet undersökningar
å avdelningen för radiumhemmets räkning starkt ökats, hade
uppstått behov av ytterligare arbetskraft för dessa undersökningar, men
för att undvika ökade kostnader härför hade arbetsbesparande anordningar
konstruerats. Skulle nu kostnaden för dylika hjälpmedel icke betalas
av staten, uppstode stora svårigheter att låta de vetenskapliga rönen
komma sjukvården till godo. Örn fonden skulle bekosta nyanskaffning av
instrument, måste den av fonden avlönade, redan nu otillräckliga personalen
minskas. De av cancerföreningen tidigare anvisade anslag, som motsvarade
de nu ifrågavarande beloppen, hade använts även för instrument
och dylikt. Det hade också vid överenskommelsens ingående varit avsett,
att samma förhållande skulle gälla efter statens övertagande av radiumhemmet.

Under åberopande särskilt av vad som torde varit avsett vid överenskommelsens
ingående har direktionen gjort framställning i enlighet med föreståndarens
hemställan. Styrelsen för fonden har tillstyrkt framställningen.
Statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka ansökningen, såvitt avser
nyanskaffning av instrument, men icke motsatt sig, att reparation av
instrument bekostades av anslagsbeloppen. Övriga ifrågavarande expenser
borde sjukhuset tillhandahålla.

Statskontoret har anfört, att beräkningarna av omkostnadsanslaget i
huvudsak undandroge sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket funne
sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke anslagsposten till inventariers underhåll
och komplettering — vilken upptagits till 190,000 kronor — skäligen
borde kunna nedsättas.

Därest ifrågasatt uppskov med inrättandet av ögonklinik och psykiatrisk
klinik vid karolinska sjukhuset komme till stånd, skulle enligt direktionens
i utlåtande den 3 februari 1940 gjorda beräkningar omkostnadsstaten erhålla
följande utseende:

1. Reseersättningar, förslagsvis..................kronor 2,000

2. Expenser, förslagsvis........................ » 354,000

3. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och kom plettering

................ kronor 107,000

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis » 45,000

c. Kosthåll, förslagsvis.......... » 617,000

d. Läkemedel, förslagsvis........ » 250,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för

sjukvården, förslagsvis...... » 573,000

f. Diverse utgifter ...............*_ 18,000 , 1,070,000

Summa kronor 2,020,000.

Såsom redan nämnts, har omkostnadsanslaget för innevarande budgetår
— liksom för (ivrigt även avlöningsanslaget — beräknats från den förut -

Dcparte menUchefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

sättningen, att sjukhuset skall vara i verksamhet endast under en del av
budgetåret. Någon närmare erfarenhet rörande den verkliga medelsåtgången
kan ännu icke sägas ha ernåtts. Det är givetvis vanskligt att under sådana
förhållanden i förväg beräkna omkostnaderna för sjukhuset för helt
budgetår räknat vid drift i den omfattning, som i det föregående avsetts.
Direktionens beräkningar anser jag mig böra i det väsentliga godtaga.
Eftersom sjukhuset för närvarande arbetar med fullständigt ny utrustning,
förefaller det dock troligt, att ett något mindre belopp än det, varmed direktionen
räknat, bör kunna avses till inventariers underhåll och komplettering.
Jämväl posten till övriga expenser torde kunna minskas. I enlighet
med vad jag i det föregående anfört (jfr sid. 38), lärer i omkostnadsstaten
böra på sätt direktionen förutsatt uppföras ett belopp av 9,000
kronor såsom ersättning för patologiska undersökningar. Med hänsyn till
jubileumsfondens försämrade ekonomi vill jag icke resa erinran mot att
forskningsavdelningarnas vid jubileumskliniken omkostnader för arbeten
åt radiumhemmet gäldas av statsmedel i den utsträckning, som av direktionen
ifrågasatts. Vid anslagsberäkningarna anser jag mig av skäl, som i det
följande anföras, vidare böra utgå från att verksamheten vid serafimerlasarettets
tvättinrättning återupptages.

Såsom ovan förordats, torde från karolinska sjukhusets omkostnadsanslag
jämväl böra bestridas omkostnaderna icke blott för de redan planerade
garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset utan även för garnisonssjukhuset.
För dessa kostnader bör emellertid som nämnts i omkostnadsstaten
lämnas särskild redovisning. Enligt vad jag under hand inhämtat,
kan av det av direktionen ursprungligen för karolinska sjukhuset
beräknade omkostnadsanslaget ett belopp av 202,600 kronor anses belöpa
å garnisonsavdelningarna vid sjukhuset. Såsom i det föregående omnämnts,
har direktionen beräknat omkostnaderna för garnisonssjukhuset, inklusive
den venerologiska avdelningen, till 146,000 kronor. Omkostnaderna för
garnisonsavdelningarna (inklusive garnisonssjukhuset) skulle alltså uppgå
till sammanlagt omkring 350,000 kronor. För karolinska sjukhuset i övrigt
synes med ledning av direktionens beräkningar ett belopp av (2,026,000 —
— 202,600 —) omkring 1,825,000 kronor vara erforderligt.

Karolinska sjukhusets omkostnadsanslag kan sålunda enligt vad jag nu
anfört uppskattas till (350,000 + 1,825,000 =) 2,175,000 kronor. Sistnämnda
belopp har emellertid, såsom redan nämnts, uppskattats på grundval
av den i augusti 1939 rådande prisnivån. Då priserna sedan dess i vissa
fall ej oväsentligt höjts, anser jag mig böra föreslå, att förevarande anslag
bestämmes till i runt tal 2,300,000 kronor, innebärande en ökning i jämförelse
med innevarande års anslag av 745,000 kronor. Sjukhusdirektionen
torde böra eftersträva att hålla kostnaderna inom denna anslagsram. Bland
annat torde böra övervägas, om icke en förenklad kosthållning kan vara
möjlig att genomföra.

Kungl. Majlis proposition Nr 149.

IV. Anslag till avlöningar vid serafimerlasarettet.

1. Nuvarande förhållanden.

I riksstaten för budgetåret 1939/40 är under åttonde huvudtiteln förslagsanslaget
till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar uppfört
med 1,532,700 kronor. Anslaget disponeras jämlikt personalförteckning
och avlöningsstat, vilka jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda
å sid. 444 ff. i statsliggaren för budgetåret 1939/40.

2. Vissa frågor rörande läkarpersonalen.

Såsom tidigare nämnts, har direktionen föreslagit, att överläkaren
å röntgenavdelningen, till vilken för innevarande budgetår för
tiden från och med den 1 oktober 1939, på direktionens eget förslag, anvisats
arvode å 9,000 kronor, måtte uppföras å ordinarie stat i lönegraden A 29.
Beträffande pensionsrätten har direktionen föreslagit, att för pension erforderligt
antal tjänsteår måtte bestämmas till 12 år och att levnadsåldern för
pensions erhållande måtte fastställas till 65 år. Direktionen har vidare hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte till förste innehavare av befattningen utnämna
docenten i medicinsk radiologi vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,
medicine doktorn Erik Lorenz Rudolf Lysholm.

Enligt statskontorets mening bör med lönereglering för sagde befattningshavare
anstå i avvaktan på den utredning angående sjukhusläkarnas avlöningsförhållanden
och den i samband därmed stående frågan om evalvering
av förekommande sportelinkomster, vilken vore avsedd att framläggas
av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga.

Allmänna lönenämnden har anfört, att det nuvarande arvodet bestämts
så sent som vid 1939 års lagtima riksdag. Med hänsyn härtill kunde lönenämnden
för sin del icke finna, att tillräcklig anledning förelåge att genomföra
någon förändring med avseende å överläkarens löneställning, innan
direktionen verkställt det förnyade övervägande av frågan om personalorganisationen
vid de båda sjukhusen, som direktionen anmodats att verkställa.
Vad särskilt anginge det av direktionen framställda förslaget, att befattningen
i fråga skulle förenas med rätt till full pension efter 12 års tjänstgöring,
ville lönenämnden framhålla, att en dylik pensionsform för närvarande
icke förekomme för befattningar tillhörande löneplan A i civila avlöningsreglementet.
Den föreslagna anordningen borde därför icke genomföras,
utan att frågan örn lämpligheten av sagda pensionsform för nyssnämnda
slag av tjänster gjordes till föremål för utredning beträffande förvaltningen
i allmänhet.

Direktionen har icke ansett sig kunna frångå sitt förslag. Såsom ytterligare
motivering har direktionen hänvisat till en av professorn Gösta Forssell
upprättad promemoria, beträffande vilken torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

På de skäl, som i skrivelse till direktionen anförts av professorn G. Söderlund,
ävensom på grund av utlåtanden, avgivna av professorerna E. Berven,
J. Hellström, J. W. Nordenson och H. Olivecrona, har direktionen ansett sig
böra hemställa, att i serafimerlasarettets arvodesstat måtte uppföras ett
arvode å 4,000 kronor till en specialist i plastisk kirurgi.

I professorn Söderlunds skrivelse har anförts bland annat följande:

Den rekonstruktiva eller plastiska kirurgien hade till uppgift att med
plastiskt förfarande rekonstruera defekter eller deformiteter till möjligast
normala förhållande. Deformiteterna kunde vara medfödda eller förvärvade
genom yttre våld, förfrysningar, förbränningar, sjukdomar eller tumörer.
Dessa defekter och deformiteter kunde medföra mer eller mindre starkt
funktionellt lyte med därav följande oförmåga till förvärvsarbete. I andra
fall kunde de vara så starkt kosmetiskt vanställande — detta gällde givetvis
framför allt de fall, där de sjukliga förändringarna vore lokaliserade till
ansiktet — att de skadade eller sjuka patienterna på grund härav icke
kunde erhålla tjänster, till vilka deras arbetsförmåga eljest skulle gjort dem
berättigade. Under de senaste decennierna, med början de närmaste åren
efter det senaste världskriget, hade den plastiska eller rekonstruktiva kirurgien
mer eller mer utvecklats till en särskild specialitet med egna utövare.
Detta sammanhängde med att åtminstone för många fall av plastisk kirurgi
krävdes en alldeles speciell och säregen grad av kirurgiskt kunnande.

Någon verklig specialist inom detta område, som fullt behärskat dessa
ofta ganska subtila behandlingsmetoder och som varit vuxen att utföra
även de mest krävande uppgifter inom detta område av kirurgien, hade
först under de senaste åren varit tillgänglig i vårt land, nämligen doktor
Allan Ragnell, som skaffat sig en grundlig utbildning hos den förnämste
kirurgen inom detta område i London. Ragnell hade sedan år 1936, vid
sidan av sin verksamhet som privatpraktiserande läkare, å serafimerlasarettet
i Stockholm, delvis också å radiumhemmet samt på Maria sjukhus,
utfört ett stort antal operationer inom detta område av på allmän sal intagna
patienter, sammanlagt 374 stycken. Det hade visat sig, att behovet
i vårt land av en kirurg, som fullt behärskade denna gren av kirurgien,
vore mycket stort. Allteftersom det blivit känt bland lasarettsläkarna i vårt
land, att operationer av denna typ kunde utföras å serafimerlasarettet,
hade patienter från olika delar av landet remitterats hit för olika plastiska
operationer.

Ragnell hade hittills utfört detta för hela landet synnerligen värdefulla
arbete utan någon som helst ersättning. Det vore emellertid uppenbart, att
det icke vore för Ragnell möjligt att i fortsättningen utföra detta mycket
ansträngande och tidskrävande arbete utan någon ekonomisk gottgörelse.
Ragnell borde därför tilldelas ett årligt arvode av 4,000 kronor för hans
fortsatta arbete med plastiska operationer vid serafimerlasarettets kirurgiska
klinik. I

I omförmälda utlåtanden har framhållits, bland annat, att ett fortsatt
utförande av de plastiska operationerna vore av största betydelse samt att
många av de plastiska operationerna vore så tidsödande och erfordrade så
speciell teknik, att en specialisering syntes väl berättigad, ävensom att
tiden syntes vara mogen att giva den plastiska kirurgien en fast organisation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1^9.

Mot direktionens förslag i förevarande hänseende har sjukhusdirektören
von Dardel anfört skiljaktig mening. Reservanten ansåge det kunna ifrågasättas,
om anställandet av en särskild läkare vid lasarettet för utförande
av plastiska operationer vore påkallat. Han medgåve till fullo det behjärtansvärda
i att tillfälle till sakkunnigt utförande av dylika operationer bereddes,
men ansåge det vara tveksamt, huruvida det borde ankomma på
serafimerlasarettet att meddela denna speeialistbehandling, särskilt som
någon undervisningsskyldighet icke syntes ha avsetts för läkaren.

Medicinalstyrelsen har ansett sig kunna tillstyrka anställandet av en
särskild läkare för utförande av plastiska operationer såsom ett provisorium.
Önskvärt hade varit, särskilt under nuvarande läge, att en särskild sjukhusavdelning
kunde inrättas för den plastiska kirurgien. Med läkartjänsten
å avdelningen hade då lämpligen kunnat förenas undervisningsskyldighet,
så att landets behov av plastikkirurger blivit tillgodosett genom utbildning
inom landet.

På skäl, som anförts av sjukhusdirektören von Dardel, har statskontoret
icke kunnat tillstyrka, att i lasarettets stat upptoges arvode till en specialist
i plastisk kirurgi.

Kanslern för rikets universitet har i likhet med karolinska institutets
lärarkollegium tillstyrkt sjukhusdirektionens ifrågavarande förslag.

Jag har förut avstyrkt förslag om lönereglering för vissa biträdande läkarbefattningar
vid karolinska sjukhuset. Ehuru den i samband därmed
upptagna frågan om förändring av den nu å arvodesstat uppförda befattningen
som överläkare å serafimerlasarettets röntgenavdelning till ordinarie
tjänst i lönegrad A 29 synes mig ligga i viss mån annorlunda till, anser
jag mig på grund av de vägande skäl, som mot direktionens förslag härom
anförts av i ärendet hörda myndigheter, icke böra nu förorda en sådan
lönereglering.

Framställningen örn anvisande av arvode åt en specialist i plastisk
kirurgi synes mig vara starkt motiverad, särskilt med tanke på värdet av
utbildning i sådan kirurgi för krigsförhållanden. Frågan örn specialistens
skyldighet att meddela undervisning å berörda specialområde av kirurgin
har icke klargjorts. När jag det oaktat nu anser mig böra särskilt med hänsyn
till vad av medicinalstyrelsen yttrats tillstyrka förslaget, sker det under
den förutsättningen, att med arvodet förbindes den undervisningsskyldighet,
som må varda av kanslern för rikets universitet bestämd, och de
tjänstgöringsåligganden i övrigt, som fastställas av sjukhusdirektionen. Jag
förutsätter även, att den ifrågasatta specialistens verksamhet skall efter
Kungl. Maj:ts bestämmande kunna förläggas till den kirurgiska kliniken
vid karolinska sjukhuset eller därvarande garnisonsavdelning, därest så
skulle befinnas lämpligt för tillgodoseende av de önskemål, som framställts
av medicinalstyrelsen. Dyrtidstillägg bör ej utgå å nämnda arvode.

Departe mentschefen.

Kungl. Majlis proposition Nr ljf).

3. Patologiska undersökningar.

I yttrande över sjukhusdirektionens anslagsäskanden för innevarande
budgetår ifrågasatte statskontoret en centralisering av de patologiska undersökningarna
till den nya patologiska institutionen vid karolinska sjukhuset,
varigenom en självständig avdelning för patologi icke skulle erfordras
vid serafimerlasarettet. Enligt propositionen nr 206 till 1939 års lagtima
riksdag fann min företrädare i ämbetet skäl tala för att en särskild patologisk
avdelning inrättades vid serafimerlasarettet men utgick från att den
föreliggande organisationsfrågan skulle närmare utredas med särskilt aktgivande
på den uppfattning, som till lärarkollegiets vid karolinska institutet
protokoll uttalats av professorn Nordenson. Som en provisorisk anordning
för innevarande budgetår tillstyrktes med vissa ändringar ett av sjukhusdirektionen
framlagt förslag om anställande av en icke-ordinarie prosektor,
en assistent och ett extra tekniskt biträde förutom en från karolinska institutets
stat för ändamålet överförd ordinarie vaktmästare. Det förutsattes,
att prosektorn icke skulle äga åtnjuta särskild ersättning för histologiska
undersökningar. Detta förslag godkändes av riksdagen (skrivelse nr 352).

I omförmälda särskilda yttrande hade professorn Nordenson med avseende
å den föreslagna prosektorstjänsten erinrat, att av karolinska institutets
båda professorer i patologi den ene vore obducent vid Sabbatsbergs
sjukhus. Då nu institutet behövde två undervisande obducenter vid sina
egna sjukhus, syntes det Nordenson riktigast och mest ekonomiskt, att den
vid Sabbatsbergs sjukhus verksamme återbördades till institutet och flyttades
till karolinska sjukhuset. Härigenom skulle prosektorslönen inbesparas.

Sjukhusdirektionen har nu inkommit med utredning rörande frågan om
ordnandet av den patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet och i
detta hänseende yttrat bland annat:

Det hade ifrågasatts, huruvida dessa undersökningar skulle utföras på
karolinska sjukhusets patologiska avdelning. En dylik anordning vore givetvis
förenad med betydande praktiska svårigheter, då fråga vore örn undersökningar
för ett så stort sjukhus som serafimerlasarettet. I allmänhet
torde patologiska undersökningar för sjukhus av motsvarande storlek, vilka
saknade egen patologisk avdelning och därför anlitade en utomstående patolog
för undersökningarnas verkställande, utföras i lokaler inom sjukhuset,
som ställdes till patologens förfogande. Därigenom undvelces de många
transporter av undersökningsmaterialet, som eljest erfordrades. En särskild
omständighet, som av direktionen åberopats såsom skäl mot en centralisering
av alla obduktioner till karolinska sjukhuset, vore betydelsen — särskilt
ur undervisningssynpunkt — av att de vid lasarettet tjänstgörande läkarna
och medicine kandidaterna närvore vid de obduktioner, som avsåge
därstädes avlidna patienter.

På grund av de mycket stora svårigheter, som sålunda skulle vara förenade
med den ifrågasatta centraliseringen till karolinska sjukhusets patologiska
avdelning, måste direktionen avråda därifrån. Full klarhet om möj -

Kungl. Maj:ts proposition Nr l/t9.

ligheterna för en sådan centralisering kunde givetvis vinnas först sedan försök
härtill blivit gjorda och direktionen vöre beredd att, om så skulle påfordras,
låta verkställa sådana försök, men då utsikten till ett positivt resultat
av desamma vore ringa, ansåge direktionen anslag till lasarettet för
nästa budgetår böra beräknas under förutsättning, att den för innevarande
budgetår föreskrivna provisoriska anordningen, enligt vilken de patologiska
undersökningarna för lasarettet fortfarande finge utföras inom lokaler vid
karolinska institutet, finge fortgå även under nästa budgetår. För ändamålet
skulle erfordras endast en del av den nuvarande patologiska institutionens
lokaler, medan återstoden av desamma skulle kunna av institutet
disponeras för andra ändamål.

Det hade jämväl ifrågasatts, att institutets nuvarande patologiska institution
skulle fortsätta sin verksamhet under ledning av den ene av institutets
professorer i patologi och att den andre professorn i nämnda ämne,
vilken nu meddelade undervisning för medicine studerande i en modernt
anordnad patologisk institution vid Sabbatsbergs sjukhus, skulle placeras
såsom föreståndare för karolinska sjukhusets patologiska avdelning. En
sådan anordning vore ur praktiska synpunkter olämplig. Den nuvarande
patologiska institutionen vid institutet vore i hög grad otidsenlig, och det
hade därför varit ett önskemål, att densamma snarast möjligt måtte överflyttas
till nya tidsenliga och tillräckligt rymliga lokaler. Sedan sådana lokaler
erhållits i den nyuppförda patologiska avdelningen av karolinska sjukhuset,
skulle det vara opraktiskt att fortsättningsvis använda de gamla
patologiska institutionslokalerna och samtidigt avstå från de tidsenliga undervisningslokaler
å Sabbatsbergs sjukhus, som genom avtal med Stockholms
stad ställts till förfogande för patologisk undervisning. Den förbättring
av patologiundervisningens lokalfråga, som finge anses ha avsetts med
uppförandet av den patologiska avdelningen vid karolinska sjukhuset,
skulle därmed åsidosättas. För institutet skulle anordningen därjämte innebära,
att den möjlighet att lätta institutets trångboddhet i avbidan på nya
institutionsbyggnadens uppförande genom avstående för andra trängande
ändamål av en del av den patologiska institutionens nuvarande lokaler
skulle bortfalla. Direktionen ansåge sig därför icke kunna tillråda en sådan
anordning.

Avlöningen till den prosektor, som under provisoriet skulle ombesörja
lasarettets patologiska undersökningar, torde kunna begränsas till å innevarande
års stat upptaget belopp av 8,500 kronor under förutsättning att
han, i den mån han meddelade undervisning åt vid lasarettet tjänstgörande
medicine kandidater, erhölle ersättning härför från karolinska institutets
stat.

Statskontoret har erinrat örn att förslag, att verksamheten vid karolinska
institutets patologiska avdelning skulle fortsätta under ledning av en
av institutets professorer i patologi, framställts redan i samband med behandlingen
av lasarettets pelita för innevarande budgetår. Då statskontoret
icke blivit övertygat örn att en dylik lösning av spörsmålet angående utförandet
av de patologiska undersökningarna för serafimerlasarettet skulle
ställa sig omöjlig eller olämplig, förordade ämbetsverket, att sagda förslag
Loges under förnyat övervägande.

Direktionen har vidhållit sitt förslag under åberopande även av vad
som anförts i en av professorerna Söderlund, Bergstrand och Henschen till
direktionen ingiven skrivelse.

Kungl. Marits proposition Nr 149.

_ I skrivelsen har anförts bland annat, att professorn i patologisk anatomi
vid karolinska institutet vore föreståndare för patologiska avdelningen vid
karolinska sjukhuset och den patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet.
Det ålåge honom nämligen att för de medicine kandidater, som fullgjorde
tjänstgöring vid de medicinska klinikerna vid dessa sjukhus, meddela
undervisning i patologisk anatomi. Den professor däremot, som nu
meddelade undervisning vid Sabbatsbergs sjukhus, hade skyldighet att undervisa
medicine studerande i allmän patologi, medan i hans verksamhetsområde
icke inginge uppgiften att undervisa medicine kandidater till medicine
licentiatexamen i patologisk anatomi. Den nybyggda patologiska
institutionen vid karolinska sjukhuset vore avsedd icke för den förra utan
för den senare uppgiften. Det av statskontoret åsyftade förslaget skulle
icke medföra någon besparing, då personalbehovet torde bli detsamma. En
centralisering av den patologiska verksamheten till karolinska sjukhuset
skulle nödvändiggöra transporter av lik, vilket vore olämpligt ur pietetssynpunkt
och av kostnadsskäl, samt innebära stort slöseri med hänsyn till
att läkare och medicine kandidater vid lasarettet måste resa till och från
karolinska sjukhuset.

Karolinska institutets lärarkollegium, som särskilt uppehållit sig vid möjligheterna
att realisera den av statskontoret enligt det föregående ifrågasatta
anordningen, har anslutit sig till sjukhusdirektionens förslag, som
jämväl förordats av kanslern för rikets universitet.

I sammanhang med förevarande fråga torde böra till behandling upptagas
en av kanslern gjord framställning örn arvode åt prosektorn för undervisning
i speciell patologisk anatomi, vilket arvode skulle uppföras å
karolinska institutets stat.

Framställning i sistnämnda hänseende har hos lärarkollegiet vid institutet
gjorts av professorn i patologisk anatomi F. Henschen, vilken anfört
i huvudsak följande:

Då det vore oklart, huruvida serafimerlasarettets prosektor skulle meddela
någon undervisning, men det å andra sidan syntes uppenbart, att lasarettets
obduktionsmaterial borde utnyttjas för undervisningen av de vid
lasarettet tjänstgörande medicine kandidaterna, föresloge han, att obduktionsundervisning
meddelades på serafimerlasarettets material från och
med den 1 oktober 1939, då patologiska institutionen flyttade över till karolinska
sjukhuset. Som arvode för denna undervisning syntes 4,500 kronor
vara den minsta summa, som kunde ifrågakomma.

Lärarkollegiet har anslutit sig till vad Henschen yttrat.

Kanslern har anfört bland annat:

Den föreslagna undervisningen syntes vara en ofrånkomlig konsekvens
av den patologisk-anatomiska institutionens förflyttning till Norrbackaområdet.
Det hade varit önskvärt, att nödvändigheten av denna utökning
av lärarpersonalen tidigare framhållits av lärarkollegiet. Då undervisningen
skulle äga rum i direkt anslutning till det obduktionsarbete, som ålåge prosektorn
i denna hans egenskap, vore det knappast motiverat att sätta arvodet
högre än till 3,000 kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg ej borde
utgå. Med hänsyn till den anbefallda utredningen angående den patologiska

Kungl. Maj:ts •proposition Nr 149.

verksamheten vid lasarettet borde förordnande såsom biträdande lärare i
patologisk anatomi meddelas för allenast ett år i sänder. Det torde böra
ankomma på kanslern att, efter lärarkollegiets hörande, meddela närmare
föreskrifter angående de kompetensfordringar, som borde ställas å befattningshavaren,
samt angående arten och omfattningen av den honom åliggande
undervisningen ävensom att meddela förordnande å befattningen.

I utlåtande över kanslerns framställning har direktionen förklarat sig
icke ha något att erinra mot vad kanslern föreslagit.

De obduktioner, om vilka här är fråga, avse i främsta rummet undersökningar
för serafimerlasarettets behov men ingå även som ett led i undervisningen
av de medicine kandidater, som under sina studier tjänstgöra å
medicinska kliniken vid lasarettet. Övervägande skäl synas tala för direktionens
förslag, att den provisoriska organisationen av den patologiska
verksamheten vid serafimerlasarettet tills vidare bibehålies, och för universitetskanslerns
framställning örn särskilt arvode till prosektorn vid serafimerlasarettet
i dennes egenskap av lärare. Prosektorn bör sålunda fortfarande
åtnjuta arvode å lasarettets stat med 8,500 kronor utan rätt för
honom att åtnjuta särskild ersättning för histopatologiskt-diagnostiska undersökningar.
Hans arvode såsom lärare, vilket bör utgå från karolinska institutets
avlöningsanslag, synes kunna sättas till det av kanslern föreslagna
beloppet, 3,000 kronor. Å arvodena torde dyrtidstillägg ej böra utgå.

4. Lasarettets tvättinrättning.

Vid beräkning av anslagsbehovet för innevarande budgetår utgick direktionen
från att serafimerlasarettets tvättinrättning skulle nedläggas från
och med den 1 juli 1939 och att tvätten skulle utföras vid karolinska sjukhuset,
dit huvuddelen av tvättpersonalen samtidigt skulle överflyttas. I enlighet
härmed har serafimerlasarettets tvättinrättning nedlagts. Sedan
karolinska sjukhusets tvättinrättning varit i drift en tid, hade det emellertid
visat sig, att dess kapacitet icke torde komma att förslå för båda sjukhusen.
Direktionen har fördenskull under hänvisning till en av sysslomannen
vid karolinska sjukhuset utarbetad promemoria föreslagit återupptagande
av driften vid lasarettets tvättinrättning.

Det starkaste motivet för tvättens centralisering till karolinska sjukhuset
hade varit, att de vid serafimerlasarettet därigenom ledigblivande lokalerna
skulle kunna ombyggas till en patologisk avdelning för lasarettets
behov. En dylik avdelning komme att bliva erforderlig, då de nuvarande
lokalerna vid karolinska institutet icke längre kunde disponeras för berörda
ändamål. Detta kunde tänkas inträffa vid den tidpunkt, då karolinska
institutets nybyggnader å Norrbaekaområdet blivit färdiga. Serafimerlasarettets
nuvarande tvättbyggnad torde visserligen vara lämpad för
omändring till patologisk avdelning, men dess läge i förhållande till vårdavdelningarna
finge med hänsyn till att den patologiska avdelningen borde
omfatta även ett gravkapell jämte visnings- och svepningsrum anses vara

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

mindre lämpligt. Möjlighet till lösning av lokalfrågan för berörda avdelning
genom nybyggnad på lämpligare plats torde icke saknas. En sådan
nybyggnad vore emellertid ej omedelbart erforderlig, vilket däremot bleve
fallet med en utbyggnad av karolinska sjukhusets tvättinrättning, örn
denna skulle betjäna även serafimerlasarettet. Direktionen hade vid övervägande
av dessa spörsmål funnit lämpligast att återupptaga driften vid
lasarettets tvättinrättning redan under innevarande budgetår.

I omförmälda promemoria har anförts bland annat, att det icke ens vore
möjligt för tvättinrättningen att i nuvarande skick med ett arbetsskift ombesörja
tvätten för karolinska sjukhusets eget behov vid det ökade platsantalet.
Därtill torde erfordras ytterligare 1 centrifug och 1 ångmangel.
Anslag till dessa torde böra begäras i samband med byggnadsarbetena för
pediatriska och dermatologiska klinikerna.

Örn tvättinrättningen samtidigt skulle ombesörja serafimerlasarettets
tvätt, skulle arbetet behöva läggas på dubbla skift eller tvättinrättningen
ombyggas. Att ordna arbetet i dubbla skift stötte emellertid på praktiska
svårigheter, bland annat på grund av att utrymmena för sortering av oren
tvätt vore knappt beräknade. Dessutom torde det näppeligen bliva ekonomiskt.
Dubbel arbetsledning skulle erfordras, och man finge nog även räkna
med högre arbetslöner för kvälls- och nattarbetet.

På grund av anförda omständigheter borde arbetet vid serafimerlasarettets
tvättinrättning återupptagas från och med den 1 mars 1940.

I anslutning till förslaget örn tvättinrättningens återupprättande har
direktionen å personalförteckningen uppfört en tvättföreståndarinna med
avlöning, motsvarande den tidigare å lasarettets stat uppförda, eller enligt
5 lönegraden. Kostnaden härför har direktionen beräknat till 3,888 kronor.
Vidare har direktionen bland den extra ordinarie ekonomipersonalen upptagit
3 sömmerskor i lönegrad Eo U 2, 2 första tvättbiträden i lönegrad
Eo U 2 och 11 tvättbiträden i lönegrad Eo U 1, för vilka en kostnad av
sammanlagt 32,691 kronor beräknats. Å andra sidan har vid beräkningen
av omkostnadsanslaget kostnaden för tvätt, som i anslaget för innevarande
budgetår uppgivits ingå med ett belopp av 66,500 kronor, sänkts
till 5,000 kronor.

Statskontoret har funnit det anmärkningsvärt, att beräkningarna angående
kapaciteten hos karolinska sjukhusets tvättinrättning uppgjorts
med så ringa förutseende, att det visat sig nödvändigt att redan under
innevarande budgetår återupptaga driften vid serafimerlasarettets tvättinrättning.
För avlönande av icke-ordinarie personal vid den senare tvättinrättningen
hade direktionen räknat med ett anslagsbehov av icke mindre
än 32,691 kronor. Statskontoret ville erinra om att det belopp, varmed
anslagsposten till grundavlöningar till icke-ordinarie personal för innevarande
budgetår minskats genom tvättinrättningens nedläggande, uppgått
till endast 28,134 kronor. Därest den av statskontoret ifrågasatta inskränkningen
av driften vid karolinska sjukhuset skulle visa sig genomförbar,
syntes därmed böra följa en omprövning av personalbehovet vid
de båda sjukhusens tvättinrättningar.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

Allmänna lönenämnden — som även funnit det anmärkningsvärt, att
den nya tvättinrättningen vid karolinska sjukhuset tilltagits så knappt,
att den redan visat sig vara otillräcklig — har icke funnit anledning till
erinran mot den föreslagna lönegradsplaceringen för den begärda tvättföreståndarinnan.

Med anledning av statskontorets erinran rörande kostnaden för den ickeordinarie
personalen har direktionen anfört, att de av statskontoret jämförda
beloppen bleve fullt jämförbara endast örn dyrtidstillägg och rörligt
tillägg medräknades. I så fall skulle kostnaden för den tidigare personalen,
örn denna kvarstått i tjänst, blivit 34,042 kronor och för den nu
föreslagna 33,340 kronor. Härvid hade direktionen ändock räknat med att
ytterligare en sömmerska nu erfordrades.

Ehuru jag finner det beklagligt, att kapaciteten hos tvättinrättningen
på karolinska sjukhuset beräknats så i underkant, att den knappast förslår
för sjukhusets eget behov och ännu mindre för serafimerlasarettets,
ser jag ingen annan utväg än att tillstyrka sjukhusdirektionens nu föreliggande
förslag om återupptagande av verksamheten vid serafimerlasarettets
tvättinrättning. Mot detaljerna i detta förslag har jag intet att
erinra.

5. Anslagsberäkningar.

Direktionen har beräknat avlöningsanslaget för nästa budgetår till
1,733,550 kronor, innebärande en anslagsökning med 200,850 kronor. Såsom
i det föregående nämnts, har direktionen vid sina beräkningar utgått
från att ändrad platsfördelning skulle komma till stånd beträffande medicinska
och neurologiska klinikerna under innevarande budgetår i samband
med den ena medicinska klinikens överflyttning till karolinska sjukhuset
samt att ögonklinikens flyttning till sistnämnda sjukhus skulle medföra
utökning av kirurgiska och neurokirurgiska klinikerna från början av år
1941. Vidare har förutsatts, att — delvis i anslutning till berörda förflyttningar
— vissa förändringar beträffande poliklinikerna skulle ske. I

I fråga örn anslagsposten till avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat, nu uppförd med förslagsvis 383,300 kronor, har
direktionen beräknat en ökning med 39,900 kronor till 423,200 kronor.

Såsom förut nämnts, har direktionen föreslagit, att befattningen som
överläkare å röntgenavdelningen skulle uppföras å ordinarie stat i lönegrad
A 29, vilket skulle medföra en ökning av denna post med 12,201
kronor.

Det ökade anslagsbehovet i övrigt betingades i huvudsak av att nio
ordinarie sköterskor befunnits behövliga på grund av den planerade ändrade
dispositionen av vårdplatserna. Den behövliga anslagshöjningen uppginge
till 21,195 kronor. Den väsentliga delen av denna personalökning

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 1//9. 5

Departe mentschefen.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

sammanhängde med utvidgning av neurokirurgiska och kirurgiska klinikerna.

För en tvättföreståndarinna å ordinarie stat i lönegraden A 5 har —
såsom tidigare nämnts — beräknats en kostnadsökning av 3,888 kronor.

Återstående anslagsökning förklarades av följande. Ä karolinska institutets
stat vore uppförda bland annat två tekniska biträden vid serafimerlasarettets
kliniska laboratorium med avlöning enligt 4 lönegraden. Sjukvårdens
starka utveckling under de senaste decennierna hade givit sig tillkänna
även å laboratorierna och föranlett anställande av personal å lasarettets
stat, bland annat en sjuksköterska i 7 lönegraden. Arbetsfördelning
mellan ifrågavarande personal hade ock blivit ändrad. Sålunda hade
det ena av de två tekniska biträdena fått arbetsuppgifter, som i huvudsak
motsvarade ett kanslibiträdes. Direktionen ansåge därför, att detta biträde
borde uppföras å lasarettets personalförteckning såsom kanslibiträde. Emellertid
torde, särskilt med hänsyn till avtalen med Stockholms läns landsting
och Stockholms stad, ej hela den härav föranledda anslagsökningen
böra drabba serafimerlasarettets stat. Direktionen föresloge därför, att ett
belopp av 3,711 kronor, motsvarande nettolön till berörda tekniska biträde
i 4 lönegraden, finge kvarstå å karolinska institutets stat för att därifrån
årligen gottgöras serafimerlasarettets anslag till avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat. Befattningen syntes emellertid böra avföras från institutets
personalförteckning. Anslagsökningen å lasarettets stat belöpte
sig vid bifall till detta förslag till 528 kronor.

Personalförteckningen borde minskas med 1 sjukgymnast (motsvarande
anslagsminskning gjord redan för innevarande budgetår) men komme vid
bifall till direktionens förslag att ökas med

1 överläkare .................................. i lönegrad A 29

9 sjuksköterskor ...............................» » A 7

1 tvättföreståndarinna ..........................» » A 5

1 kanslibiträde ................................. » » A 7.

Statskontoret har, såsom av det föregående framgår, ifrågasatt ögonklinikens
bibehållande vid serafimerlasarettet, vilket skulle medföra förändringar
i den föreslagna personaluppsättningen å neurokirurgiska och kirurgiska
klinikerna samt polikliniken för ögonsjukdomar. Vad beträffade
övriga polikliniker, där den yttre verksamheten vore avsedd att nedläggas,
funne statskontoret sig icke kunna föreslå någon reduktion av den för poliklinikerna
beräknade personalen, men ämbetsverket förutsatte, såsom redan
nämnts, att frågan örn personalens storlek upptoges till förnyad behandling
efter det erfarenhet vunnits rörande omfattningen av verksamheten
vid desamma. Den föreslagna omändringen av en å karolinska institutets
stat uppförd ordinarie befattning som tekniskt biträde till en ordinarie
kanslibiträdestjänst å serafimerlasarettets stat funne sig statskontoret
under nuvarande förhållanden icke böra tillstyrka.

Direktionen har i sitt utlåtande med anledning av myndigheternas yttranden
anfört bland annat:

Därest ögonkliniken ansåges böra tills vidare kvarbliva vid serafimerlasarettet,
vilket även nödvändiggjorde ett fortsättande av den yttre verksamheten
vid ögonpolikliniken därstädes, medförde detta en ökning av det

Kungl. Maj:ts proposition Nr H9.

av direktionen angivna anslagsbehovet med 12,717 kronor, motsvarande
avlöning till tre sjuksköterskor i 7 lönegraden. Kliniken hade för närvarande
endast två ordinarie sjuksköterskor. Överläkaren vid kliniken, professorn
J. W. Nordenson, hade tidigare hos direktionen framhållit behovet
av ytterligare en sköterska, avsedd till hjälp för läkarna vid laborat.orieoch
skrivarbete, men anställandet av sådan hjälp hade fått bero med hänsyn
till klinikens förestående flyttning till karolinska sjukhuset, där behovet
av dylik hjälp vore tillgodosett i personalstaten. Då nu ögonkliniken
ifrågasattes skola kvarbliva vid lasarettet, hade Nordenson, med framhållande
att övriga kliniker vore tillgodosedda med motsvarande arbetskraft
och att behovet för ögonklinikens vidkommande blivit mycket
trängande genom vissa nya behandlingsmetoder, hemställt, att direktionen
ville för ändamålet äska erforderliga medel. Direktionen hade ansett,
att Nordensons framställning borde bifallas. Det torde ej vara möjligt att
erhålla kvalificerad arbetskraft med lägre lönegradsplacering. Såsom statskontoret
framhållit innebure ögonklinikens kvarstannande vid serafimerlasarettet,
att den planerade utvidgningen av neurokirurgiska kliniken och
kirurgiska kliniken icke kunde komma till stånd. Detta medförde en minskning
i det uppgivna anslagsbehovet för budgetåret 1940/41 med 23,314
kronor (motsvarande avlöning till 11 sjuksköterskor under % år).

Utöver vad ovan angivits kunde det tidigare beräknade medelsbehovet
under förevarande anslagspost minskas med 4,200 kronor.

Direktionen vidhölle sitt förslag örn omändring av en å karolinska institutets
stat uppförd ordinarie befattning som tekniskt biträde till ett
ordinarie kanslibiträde å lasarettets stat med placering vid medicinska kliniken.
Direktionen kunde icke finna det rimligt, att en befattningshavare
vid denna stora klinik skulle fullgöra arbetsuppgifter, som vid kirurgiska,
neurokirurgiska och neurologiska klinikerna utfördes av befattningshavare,
placerade i 7 lönegraden, utan att erhålla en motsvarande löneställning.

Under ovan angivna förutsättningar skulle nettominskningen i det av
direktionen uppgivna medelsbehovet under förevarande anslagspost bliva
(12,717 — 23,314 — 4,200 —) 14,797 kronor. Personalförteckningen kunde
under samma förutsättning minskas med (3 — 11 =) 8 sjuksköterskor i 7
lönegraden eller från 65 till 57.

Kanslern för rikets universitet har instämt i ett av karolinska institutets
lärarkollegium gjort uttalande, enligt vilket kollegiet framhållit lämpligheten
av att de förutnämnda två tekniska biträdesbefattningarna vid serafimerlasarettets
kliniska laboratorium förändrades till tjänster som vetenskapligt
biträde, varvid det ena borde tjänstgöra vid karolinska sjukhusets
och det andra vid serafimerlasarettets medicinska klinik.

I fråga örn anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj: t, har direktionen
i sina anslagsäskanden beräknat en höjning med 14,350 kronor till 118,750
kronor, varav för grundbelopp 98,750 kronor och för vikariatsersättningar
m. m. 20,000 kronor.

T fråga om arvodena till befattningshavare vid den patologiska avdelningen
bär, såsom ovan nämnts, förutsatts, att ingen ändring i de för innevarande
budgetår bestämda beloppen skulle ske. I enlighet med vad i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

det föregående omförmälts har direktionen beräknat arvoden ii 9,200 kronor
till en biträdande överläkare vid vardera av de medicinska och kirurgiska
klinikerna. Såsom förut nämnts, har direktionen hemställt om anvisande
av ett arvode å 4,000 kronor till en specialist i plastisk kirurgi. I
stället för det arvode och den bostadsersättning å sammanlagt 7,800 kronor,
som för innevarande budgetår utgå till den särskilde direktören vid
lasarettet, har i enlighet med vad av 1939 års lagtima riksdag förutsattes
upptagits ett arvode till en vice direktör med 1,800 kronor, vilket sålunda
medför ett med 6,000 kronor minskat anslagsbehov. Då röntgenöverläkaren
föreslagits bli uppförd å ordinarie stat, har arvodesposten minskats
med det till denne utgående arvodet. Arvodet till överläkare vid neurokirurgiska
avdelningen, nu 1,000 kronor, har föreslagits till 1,500 kronor
såsom för övriga överläkare, vilka tillika äro professorer vid karolinska
institutet. Då såsom tidigare nämnts arvodet till biträdande läkare vid
gynekologiska polikliniken upptagits till hälften av det för närvarande
utgående, 4,800 kronor, men omräknat att innefatta dyrtidstillägg, har
anslagsposten minskats i denna del till 2,016 kronor.

Vidare ha förändringar i arvodesgrundbeloppen vidtagits på grund av
inräknande av dyrtidstillägg.

Frågan örn anställande av en biträdande överläkare vid kirurgiska kliniken
bör, enligt statskontorets mening, bli beroende av huruvida den
åsyftade utvidgningen av denna klinik kommer till stånd.

I sitt utlåtande den 3 februari 1940 har direktionen bland annat anfört:

Under förutsättning att ögonkliniken skulle kvarstanna vid lasarettet,
krävdes arvode till ytterligare en överläkare eller 1,500 kronor.

Därest psykiatriska kliniken ansåges böra kvarstanna vid psykiatriska
sjukhuset till den 1 januari 1941, torde det bliva nödvändigt, att den nuvarande
psykiatriska polikliniken vid lasarettet bibehölles under samma tid,
vilket medförde behov av arvode till en biträdande läkare å 3,600 kronor,
eller för % år 1,800 kronor, varå förutsattes skola fortfarande utgå dyrtidstillägg.

Därest arvodena till vissa biträdande läkare icke skulle omräknas, häri
inbegripet en biträdande överläkare vid envar av medicinska och kirurgiska
klinikerna, minskades anslagsbehovet med 9,540 kronor. Örn arvodena
till nyssnämnda biträdande överläkare skulle begränsas till 7,500 kronor
för år, minskades anslagsbehovet med ytterligare 1,000 kronor.

Beträffande frågan om anställande av en biträdande överläkare vid kirurgiska
kliniken ville direktionen anföra, att klinikens vårdplatsantal redan
nu uppginge till 134 och att Kungl. Majit prövat skäligt att vid karolinska
sjukhuset medgiva anställande av dylik läkare, då beläggningen av en
klinik uppginge till 90.

Under nu angivna förutsättningar uppginge nettominskningen i direktionens
tidigare anslagsäskanden under denna anlagspost till (1,500 +
+ 1,800 — 9,540 — 1,000 =) 7,240 kronor.

Den under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal uppförda delposten till grundavlöningar
m. m. har direktionen i sina anslagsäskanden beräknat till 1,001,600 kronor,
innebärande en ökning med 71,600 kronor av det för innevarande budgetår
uppförda beloppet. Till förklaring av det ökade anslagsbehovet har

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149. 69

direktionen hänvisat till en tablå, som torde få såsom bilaga A fogas vid
detta protokoll.

Allmänna lönenämnden har bland annat yttrat, att nämnden icke hade
något att erinra mot förslaget om inrättande av en extra bokhållartjänst
å lasarettets sysslomanskontor med placering i lönegraden Ex 12 (jfr bilaga
A) men att lönenämnden förutsatte, att frågan om befattningens placering
i lönegrad bleve föremål för förnyat övervägande, därest befattningshavaren
framdeles ansåges böra erhålla extra ordinarie eller ordinarie anställning.

I sitt utlåtande den 3 februari 1940 har direktionen yttrat bland annat:

Ögonklinikens kvarstannande vid lasarettet med därav följande konsekvenser
beträffande ögonpolikliniken ökade anslagsbehovet med 68,562
kronor, varvid icke förutsatts någon ändring i nuvarande personalorganisation
vid lasarettet.

Under ovan angiven förutsättning att planerad utvidgning av kirurgiska
och neurokirurgiska klinikerna icke kunde komma till stånd, minskades
det tidigare angivna anslagsbehovet för 1940/41 med 49,131 kronor (= %
år). Direktionen förutsatte, att, örn ögonkliniken skulle kvarstanna, arvoden
till en amanuens vid nämnda klinik (3,000 kronor) och en amanuens
vid ögonpolikliniken (2,400 kronor) åter uppfördes på karolinska institutets
stat för att liksom hittills gottgöras serafimerlasarettet. Lasarettets
anslagsbehov minskades därigenom med 5,400 kronor.

Under angivna förutsättningar komme å delposten till grundavlöningar
m. m. ett ökat medelsbehov av 14,031 kronor.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m., för innevarande
budgetår uppförd med 40,000 kronor, beräknade direktionen för nästa
budgetår till 50,000 kronor. Höjningen finge anses vara av automatisk natur.
Direktionen erinrade, att kostnaden för sjukvård åt lasarettets personal
tidigare ej särskilt bokförts.

För rörligt tillägg (nio procent) har direktionen i sin ursprungliga
framställning beräknat 140,000 kronor.

Det av direktionen till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat beräknade
anslagsbeloppet skulle, enligt direktionens senare förslag, vid uppskov
med överflyttningen av ögonkliniken och psykiatriska polikliniken till karolinska
sjukhuset, minskas med 14,797 kronor. Då jag emellertid icke
funnit mig böra i rådande läge biträda det eljest beaktansvärda förslaget
örn ökning av antalet sköterskor å ögonkliniken, föreslår jag, att avdraget
av nämnda anledning beräknas till i runt tal 19,000 kronor. Jag har i det
föregående icke funnit mig kunna nu ifrågasätta någon förändring av
röntgenöverläkarens tjänsteställning, och anslagsposten torde därför
böra minskas med omkring 12,200 kronor. Däremot har jag intet att erinra
mot att befattningen som tekniskt biträde å kirurgiska kliniken överföres
från karolinska institutets till serafimerlasarettets personalförteckning och
förändras till kanslibiträdestjänst samt att kostnaderna för denna tjänst
fördelas mellan institutets och sjukhusets avlöningsstater på sätt av (brek -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14-9.

tionen föreslagits. Jag har sålunda icke funnit mig böra taga fasta på karolinska
institutets lärarkollegiums uttalande rörande ombildning av nämnda
tjänst till befattning som vetenskapligt biträde. I det föregående har jag tillstyrkt,
att en ordinarie tvättföreståndarinna nyanställes, och jag biträder
alltså direktionens anslagsberäkning jämväl i denna del. Vid bifall till vad
jag nu hemställt skulle anslagsposten bestämmas till (423,200 — 19,000 —
— 12,200 —) i runt tal 392,000 kronor, innebärande en anslagshöjning med
8,700 kronor. Posten bör emellertid av skäl, som i det föregående angivits,
minskas med ett belopp, motsvarande ökningen av anslagsposten till rörligt
tillägg till följd av ökat levnadskostnadsindex, d. v. s. med omkring 47,000
kronor till 845,000 kronor.

Vad beträffar den under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, uppförda delposten till grundbelopp, vill
jag erinra om att jag i det föregående biträtt direktionens förslag om oförändrad
organisation av den patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet.
Delposten är nu, för helt budgetår räknat, bestämd till 101,810
kronor. Såvitt jag kan finna, har direktionen i sina båda förutnämnda
framställningar — med beaktande av det ifrågasatta uppskovet med
överflyttningen till karolinska sjukhuset av ögonkliniken och psykiatriska
polikliniken samt med bortseende från den av direktionen ursprungligen
ifrågasatta inräkningen av dyrtidstillägg i vissa arvodesbelopp — ifrågasatt
följande förändringar i nyssnämnda belopp:

Ökning Minskning

kronor kronor

a) anställande av biträdande överläkare vid vardera av de medi -

cinska och kirurgiska klinikerna................... 15,000

b) anvisande av arvode åt specialist i plastisk kirurgi........ 4,000

c) arvode och bostadsersättning, tillhopa 7,800 kronor, till direktör

vid lasarettet utbytas mot arvode å 1,800 kronor till vice

direktör................................... 6,000

d) arvode till röntgenöverläkaren bortfaller i samband med att

befattningen uppföres å ordinarie stat............... 9,000

e) höjning av arvodet till överläkaren å neurokirurgiska avdelningen 500

f) höjning av arvodet till överläkaren å ögonkliniken........ 500

g) minskning av arvodet till biträdande läkare vid gynekologiska

polikliniken................................. 2,400

h) hälften av arvode till biträdande läkare vid psykiatriska poli kliniken

bortfaller............................ 1,800

i) vissa andra ändringar i samband med klinikers överflyttning

till karolinska sjukhuset...................... 11,100

Summa kronor 20,000 30,300.

Då det är att antaga att patientantalet å medicinska och kirurgiska klinikerna
nästa budgetår kommer att överstiga 90, har jag intet att erinra
mot bifall till direktionens framställning örn anställande av biträdande över -

Kungl. Maj:ts proposition Nr H(9.

läkare vid dessa kliniker. Vidare tillstyrker jag i anslutning till vad i det
föregående anförts, att ett belopp av 4,000 kronor anvisas till arvode åt
specialist i plastisk kirurgi. Arvodet till röntgenöverläkaren bör såsom i det
föregående nämnts fortfarande utgå. Med en höjning av arvodet till överläkaren
å neurokirurgiska avdelningen torde kunna under nuvarande förhållanden
anstå. Motsvarande arvode å ögonkliniken torde däremot
böra i enlighet med direktionens förslag höjas med 500 kronor, d. v. s.
till det belopp, varmed arvodet skulle ha utgått, om kliniken överflyttats
till karolinska sjukhuset. Jag har intet att erinra mot att arvode uppföres
för gynekologisk konsultation och att i sådant syfte det eljest bortfallande
arvodet till biträdande läkare å kvinnopolikliniken bibehålies med ett till
hälften reducerat belopp. De i övrigt av direktionen förordade ändringarna
i arvodesstaten (c, h och i i sammanställningen härovan) överensstämma
med vad tidigare vid behandlingen av frågan örn karolinska sjukhusets
och serafimerlasarettets organisation förutsatts och lärer böra biträdas.
1 likhet med vad i det föregående beträffande karolinska sjukhuset
föreslagits torde dyrtidstillägg ej böra nu inarbetas i de biträdande läkarnas
arvoden.

Med beaktande av de av mig förordade ändringarna skulle den av direktionen
senast till 91,510 kronor beräknade delposten höjas med 8,500 kronor
till 100,010 kronor.

Den under nämnda anslagspost uppförda delposten till vikariatsersättningar
m. m., nu 18,000 kronor, torde böra i enlighet med direktionens förslag
höjas med 2,000 kronor till 20,000 kronor, vilket belopp dock för avrundning
av anslagspostens slutsumma torde böra sänkas till 19,990 kronor.

Vad angår beräkningen av delposten till grundavlöningar m. m. till övrig
icke-ordinarie personal, må erinras om att jag i det föregående tillstyrkt
direktionens förslag rörande förändring av underläkarnas antal och löneställning,
förbättring av den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens anställningsform
samt uppskov med bortflyttning av vissa kliniker, sistnämnda
ändring medförande en höjning av delposten i jämförelse med
direktionens ursprungliga kalkyler med omkring 14,000 kronor. Direktionens
beräkning av nämnda post torde kunna i det väsentliga biträdas. Posten
lärer sålunda böra uppskattas till (1,001,600 + 14,000 =) i runt tal

1.015.000 kronor. Anslagshöjningen utgör 85,000 kronor. Delposten till avl
ö n i n gsf örhöjn ingar m. m. åt sådan personal torde böra i enlighet med direktionens
förslag höjas med 10,000 kronor till 50,000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde kunna uppföras med i runt tal

130.000 kronor, innebärande en höjning med 55,000 kronor. Förevarande
anslag bör alltså för nästa budgetår bestämmas till (345,000 -f- 100,010 -f+
19,990 + 1,015,000 + 50,000 + 130,000 =) 1,660,000 kronor.

Vad personalförteckni n g e n beträffar, har direktionen i sina
ursprungliga anslagsäskanden räknat med följande nya tjänster, nämligen
en överläkare, nio sköterskor, en tvättföreståndarinna och ett kanslibiträde,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

men förutsatt, att en sjukgymnasttjänst skulle bortfalla. Enligt direktionens
senare beräkningar skulle å ena sidan tre skötersketjänster tillkomma men
elva bortfalla, d. v. s. endast (9 —(— 3 —11 —) en ny skötersketjänst inrättas,
avsedd för ögonkliniken. Då jag ansett mig böra för närvarande avstyrka
en utökning av antalet ordinarie skötersketjänster å ögonkliniken
och ej heller funnit mig böra tillstyrka direktionens förslag om inrättande
av en ordinarie överläkartjänst, bör i personalförteckningen endast vidtagas
den förändringen, att en befattning som sjukgymnast i lönegraden
A 9 uteslutes men en befattning som kanslibiträde i lönegraden A 7 och en
befattning som tvättföreståndarinna i lönegraden A 5 uppföras å förteckningen.

V. Anslag till omkostnader vid serafimerlasarettet.

Till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader har för budgetåret
1939/40 anvisats ett förslagsanslag av 1,276,000 kronor. Beträffande
anslagsdispositionen hänvisas till den i statsliggaren för nämnda budgetår
(sid. 448) införda omkostnadsstaten och till det följande.

Det för budgetåret 1940/41 erforderliga anslagsbeloppet har direktionen
beräknat till 1,472,400 kronor, vilket innebär en ökning med 196,400 kronor
i jämförelse med det för innevarande budgetår anvisade anslaget.
Direktionen har uppgjort följande specifikation rörande anslagsbehovet:

		I stat	an- Verkliga
	i Qj.n/j.1	slaget för utgifter
			1939/40 1938/39
	kronor	kronor kronor
Reseersättningar .................	500: —	500	— 133:45
Expenser:
Värme, lyse, vatten:
Värme..........................	55,500	—	50,000	— 53,603:84
Lyse...........................	39,000	—	33,000	— 37,490:80
Vatten..........................	24,500	—	16,000	— 23,521:45
Övriga..........................	1,500	—	2,000	1,496:08
Summa	120,500	—	101,000	— 116,112: 17
Övriga expenser:
Skrivmaterial, trycknings- och annonskostnader . .	24,000	—	20,000	— 23,016:80
Telefon- och telegramavgifter.............	22,000	—	17,000	— 20,864:67
Övriga..........................	2,500	—	2,500	2,451: 74
Summa	48,500	—	39,500	46,333: 21
Övriga utgifter:
Inventariers underhåll och komplettering:
Röntgeninstrument...................	9,500	—	9,500	— 6,602:56
Övriga instrument för den egentliga sjukvården . .	32,500	—	31,000	— 31,560:99
Möbler och dylikt...................	27,000	—	25,000	— 26,267:05
Linne-, gång- och sängkläder.............	42,000	—	37,000	- 40,653:57
Övriga..........................	26,000	—	24,000	— 25,157:01
För särskilda behov..................	20,000	—	20,000	— 20,000: —
Utgifter av engångskaraktär.............	115,000	—	45,000	21,500: —
Summa	272,000	—	191,500	- 171,741:18

Kungl. Majlis proposition Nr 149.		73
Tvätt och renhållning:
Tvätt..........................	5,000:	—	66,500: —	5,907: 41
Renhållning.......................	10,000:	—	8,000: —	9,794:11
Övriga..........................	5,500:	—	3,500: -	5,151: 63
Summa	20,500:	—	78,000: —	20,853:15
Kosthåll.......................	356,500	—	325,000: —	440,695: 81
Läkemedel......................	143,000	—	105,000: —	137,909: 02
Förbrukningsartiklar m. m. jör sjukvården:
Förbandsartiklar...................	54,500	—	45,000: —	52,723: 87
Röntgen- och ljusbehandlingsmateriel........	200,000	—	140,000: —	197,361:09
Laboratorieundersökningar ..............	16,000	—	17,000: —	23,082: 89
Övriga..........................	33,500	—	25,000: —	32,362: 68
Summa	304,000	—	227,000: —	305,530: 53
Särskild verksamhet:
Sjukgymnastutbildning.................	0	—	1,700: —	6,555: 36
Annuitet o lån hos pensionsstyrelsen.......	198,800: -	198,800: —	198,770: 51
Diverse utgifter:
Skatter och försäkringsavgifter............	1,600	—	2,000: —	1,574: 40
Medicinsk och annan facklitteratur.........	500	—	500: —	348:13
Tandvård........................	3,500	—	3,500: -	2,865: —
Patienters förströelse och sysselsättning.......	1,000	—	1,000: —	962: 76
Övriga . . .......................	1,500	—	1,000: —	1,183: 38
Summa	8,100	—	8,000: —	6,933: 67
Summa summarum	1,472,400	— 1,276,000: —	1,451,568:06.

Beträffande posten »Utgifter av engångskaraktär» har direktionen anfört: Direktionen

hade efter framställning av professorn N. Antoni med instämmande
av professorn Nanna Svartz Malmberg funnit sig böra under
denna titel beräkna anslag till en modern respirator, som lasarettet för närvarande
saknade. Kostnaden härför beräknades till 8,500 kronor. Till
modernisering och komplettering av röntgenutrustningen hade för innevarande
budgetår äskats 65,000 kronor, varav för sagda budgetår anvisats

25,000 kronor. Direktionen hade nu upptagit återstående del av det beräknade
för ändamålet erforderliga beloppet eller 40,000 kronor.

Direktionen ansåge det synnerligen angeläget, att lasarettets inventarier
av annat slag än instrument och apparater kunde bringas till samma
standard som vid karolinska sjukhuset. Detta gällde i alldeles särskild grad
sådana för den direkta sjukvården så viktiga inventarier som sängar och
nattduksbord. Direktionen beräknade härför för nästa budgetår 50,000
kronor. Möbleringen å lasarettets rum för sköterskor, och särskilt för sjuksköterskeelever,
vore vid jämförelse med utrustningen i motsvarande rum
vid karolinska sjukhuset torftig. Möbler saknades för utrustning av rum,
som erfordrades för beredande av bostad åt redan i stat uppförd sådan personal.
Direktionen hade för ifrågavarande ändamål beräknat 16,500 kronor
för budgetåret 1940/41.

Det sammanlagda beloppet av här särskilt berörd kostnad för inventarieanskaffning
uppginge till 115,000 kronor.

Inköp av siingar och nattduksbord m. m. för 50,000 kronor har medicinalstyrelsen
ansett motiverat med hänsyn till önskvärdheten av likformig ut -

Departe mentschefen.

74 Kungl. Mårds proposition Nr 149.

rustning å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Vid lasarettet vore
den nuvarande utrustningen synnerligen otidsenlig (från 1800-talet).

Statskontoret har yttrat, att beräkningarna av omkostnadsanslaget i
huvudsak undandroge sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket funne
sig emellertid böra ifrågasätta, huruvida icke det för modernisering och
komplettering av röntgenutrustningen begärda anslagsbeloppet å 40,000
kronor borde kunna fördelas på ytterligare ett eller annat år. Vidare syntes
den ifrågasatta nyanskaffningen av sängar och nattduksbord i nuvarande
läge böra anstå.

Direktionen har i sitt utlåtande den 3 februari 1940 beräknat, att ögonklinikens
kvarstannande vid lasarettet skulle kräva ökning av omkostnadsanslaget
med 44,600 kronor eller från det av direktionen föreslagna beloppet
1,472,400 kronor till 1,517,000 kronor. Vid beräkningen av sistnämnda
anslagsbelopp hade direktionen — liksom vid beräkningen av det ursprungliga
beloppet — icke tagit hänsyn till de under rådande förhållanden inträffade
eller väntade prisförhöjningarna.

De ändamål, som skola tillgodoses medelst de av direktionen beräknade
anslagsmedlen till utgifter av engångskaraktär, synas av utredningen att
döma vara av angelägen natur. Till bestridande av ifrågavarande utgifter
torde dock i rådande läge icke böra anvisas större anslagsbelopp än förslagsvis
75,000 kronor. Härav torde högst 25,000 kronor böra användas till inköp
av respirator och modernisering och komplettering av röntgenutrustningen
vid lasarettet. Vad sålunda föreslagits innebär en minskning med (115,000 —
— 75,000 =) 40,000 kronor av det av direktionen beräknade omkostnadsanslaget.
Uppskovet med överflyttningen av ögonkliniken ökar enligt direktionen
anslagsbehovet med 44,600 kronor. Med iakttagande av de nu angivna
förändringarna skulle det av direktionen beräknade anslagsbeloppet
minskas till (1,472,400 — 40,000 + 44,600 =) i runt tal 1,477,000 kronor.
Då emellertid direktionen vid sina anslagsberäkningar icke tagit hänsyn
till de ändrade prisförhållandena, föreslår jag, att anslaget bestämmes
till i avrundat tal 1,550,000 kronor. Anslagshöjningen utgör 274,000 kronor.
Direktionen torde böra söka hålla utgifterna inom den sålunda angivna
anslagsramen, om så erfordras och anses möjligt genom en förenkling av
kosthållningen vid serafimerlasarettet. VI.

VI. Anslag till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet m. m.

Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
är för innevarande budgetår uppfört med 745,400 kronor. Personalförteckning
och avlöningsstat jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda
å sid. 430 ff. i statsliggaren för budgetåret 1939/40.

Kanslern för rikets universitet har — med överlämnande av framställ -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

ningar från lärarkollegiet vid institutet — hemställt, att anslaget för nästa
budgetår måtte höjas med 22,100 kronor till 767,500 kronor. Flertalet av
de nya anslagsäskanden, som lärarkollegiet framställt, har kanslern med
hänsyn till den statsfinansiella situationen icke ansett sig kunna vidarebefordra.
Kanslern har föreslagit följande förändringar i anslaget:

Ökning Minskning

kronor kronor

1) Arvode åt prosektorn vid serafimerlasarettets patologiska avdel ning

för undervisning i speciell patologisk anatomi...... 3,000

2) Anställande av en förste amanuens vid ortopediska kliniken . . 3,000

3) Bortfallande arvoden till underläkare och amanuenser, vilka

överförts till karolinska sjukhusets stat.............. 16,300

4) Minskning av delposten till vikariatsersättning m. m. i anled ning

av sistnämnda överföring.................... 2,000

5) Dyrtidstilläggens inräknande i arvoden................ 34,400

Summa kronor 40,400 18,300.

Såsom en följd av att civila tjänstepensionsreglementet numera vore tilllämpligt
även å professorer och vissa andra lärare vid institutet, borde den
under I. 1. a. i avlöningsstaten intagna anmärkningen 3. om pensionsunderlag
för professor, laborator och prosektor samt pensionsavgift för professor
utgå.

För spörsmålet om arvode åt prosektorn vid serafimerlasarettets patologiska
avdelning för undervisning i speciell patologisk anatomi har redogjorts
i det föregående i samband med frågan örn ordnandet av de patologiska
undersökningarna vid lasarettet. I fråga om anställandet av en
förste amanuens vid ortopediska kliniken har lärarkollegiet erinrat, att
framställning härom gjorts varje år alltsedan år 1933 utan att ha vunnit
bifall. Behovet av en förstärkning av arbetskrafterna å kliniken hade numera
ytterligare skärpts.

I särskild skrivelse har kanslern — under åberopande av framställning av
lärarkollegiet — hemställt om utverkande dels av ett reservationsanslag av

75,000 kronor till inredning och utrustning av institutets nya hygieniska
institution i nybyggnaden för statens institut för folkhälsan, dels ock örn
inrättande av en ordinarie befattning som vaktmästare vid samma institution
i lönegraden A 7. Lärarkollegiet har i sin framställning anfört bland
annat följande:

I enlighet med beslut vid 1938 års riksdag skulle institutets hygieniska
institution sammanslås med första avdelningen av statens institut för folkhälsan.
Den för institutet för folkhälsan och hygieniska institutionen gemensamma
nybyggnaden beräknades bli färdig att tågås i bruk under senhösten
1940, varför institutets planerade organisation i sin helhet väntades
träda i kraft från och med den 1 januari 1941. För inredning och utrustning
av den nya byggnaden hade begärts ett anslag av 110,000 kronor, vari

Departe mentschefen.

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 11+9.

dock icke inninge de kostnader, som erfordrades för inredning och utrustning
av de för karolinska institutet avsedda lokalerna. Med ledning av en
inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning hade kostnaden för inredning
av sistnämnda lokaler beräknats till 30,000 kronor. För utrustning av den
hygieniska institutionen hade dess föreståndare ansett ett belopp av 60,000
kronor erforderligt, men detta belopp borde med hänsyn till krisläget kunna
minskas till 45,000 kronor. Samtidigt med hygieniska institutionens överflyttning
till den nya byggnaden måste den sedan åtskilliga år tillbaka
aktuella vaktmästarfrågan ofrånkomligen lösas. Tidigare framställningar
örn inrättande av en ordinarie vaktmästarbefattning hade ej lett till något
resultat på grund av institutionens svävande nybyggnads- och organisationsfrågor.
Institutionens nya lokaler och antalet kurser därstädes nödvändiggjorde
anställandet av åtminstone en ordinarie vaktmästare i lönegraden
A 7. Vid tillkomsten av institutet för folkhälsan hade förutsatts, att
karolinska institutet skulle tillhandahålla en vaktmästare.

Statskontoret har beträffande hygieniska institutionen anfört i huvudsak
följande:

Framställningen om anslag å 30,000 kronor till inredning funne statskontoret
befogad. Ämbetsverket saknade anledning till erinran emot storleken
av de beräknade kostnaderna för detta ändamål.

Vad däremot anginge det begärda anslagsbeloppet å 45,000 kronor till
utrustning, syntes det icke möjligt att nu i detalj bedöma behovet av den
vetenskapliga utrustning, som — utöver vad som kunde tagas i anspråk
av den vid karolinska institutet redan befintliga — för institutets del
måste nyanskaffas under första halvåret 1941, d. v. s. under verksamhetens
första sex månader. Ämbetsverket ville därför ifrågasätta, huruvida särskilda
medel för utrustning oundgängligen behövde anvisas för nästkommande
budgetår. I varje fall torde ett väsentligt lägre belopp än vad
som begärts kunna vara tillfyllest.

Vid upprättandet av statens institut för folkhälsan hade förutsatts, att för
hela institutet borde anställas två vaktmästare med placering, den ene
som ordinarie i lönegraden A 7 och den andre som extra ordinarie i 5
lönegraden. Därjämte hade förutsatts, att en vaktmästare skulle komma
att tillhandahållas av karolinska institutet. I anslutning härtill ansåge sig
statskontoret böra förorda, att den föreslagna vaktmästarbefattningen,
intill dess närmare erfarenhet kunde hava vunnits, inrättades som en
extra ordinarie tjänst i 5 lönegraden.

Under punkten 65 i 1940 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att vidtaga de ändringar i avlöningsstaten för karolinska
institutet, som kunde föranledas av de av 1939 års riksdag beslutade ändrade
pensionsbestämmelserna för professorer och lärare m. fl. Enligt vad
under samma punkt angivits, borde karolinska institutets nuvarande
avlöningsanslag minskas med omkring 20,000 kronor, motsvarande pensionsavdragen
under innevarande budgetår för ifrågavarande befattningshavare.
I överensstämmelse med erhållna närmare uppgifter föreslår jag därför, att
den i avlöningsstaten under avdelningen I. Professorer och
lärare m. fl. uppförda delposten till Avlöningar till tjänstemän å

Kungl. Marits proposition Nr 11+9.

ordinarie stat: Lön och tjänstgöringspenningar minskas med 24400 kronor
till (318,100 — 24,400 =) 293,700 kronor och den under samma avdelning
uppförda anslagsposten till avlöning till tjänsteman å indragningsstat
nied 450 kronor till 12,550 kronor.

Den under nämnda avdelning uppförda delposten Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Grundbelopp bör enligt vad jag
i det föregående anfört ökas med 3,000 kronor, utgörande arvode åt prosektorn
vid serafimerlasarettet för undervisning i patologisk anatomi. Delposten
bör å andra sidan minskas till följd av viss arvodespersonals överflyttning
till karolinska sjukhuset. I betraktande av att uppskov i vissa
delar med genomförandet av sjukhusets organisation föreslagits, bör minskning
ske med endast 9,150 kronor. Ehuru behovet av en förste amanuens
vid ortopediska kliniken blivit allt starkare, finner jag mig i
nuvarande läge förhindrad att tillstyrka framställningen om inrättandet
av en sådan tjänst. I de vid institutet utgående arvodena bör, såsom beträffande
de tidigare behandlade avlöningsanslagen framhållits, dyrtidstillägg
ej inräknas. Delposten bör alltså minskas med (3,000 — 9,150 —) 6,150
kronor till (208,300 — 6,150 =) 202,150 kronor. Posten till vikariatsersättningar
m. m. torde kunna minskas med 2,200 kronor till 3,800 kronor.

För den nya hygieniska institutionen vid institutet torde böra i enlighet
med statskontorets förslag inrättas en extra ordinarie vaktmästar^änst i
lönegrad Eo 5. Till följd härav bör den under avdelningen II. Vissa
tjänstemän vid institutet och dess institutioner
m. m. i avlöningsstaten uppförda delposten till grundavlöningar till
övrig icke-ordinarie personal ökas med 3,000 kronor till 24,700 kronor och
delposten till avlöningsförhöjningar m. m. till sådan personal med 300 kronor
till 3,100 kronor. I överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet
i årets statsverksproposition föreslagit rörande beräkning av vissa
anslagsposter i avlöningsstaterna torde den under samma avdelning uppförda
anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat böra
minskas med 4,200 kronor till (128,700 — 4,200 —) 124,500 kronor och anslagsposten
till rörligt tillägg ökas med samma belopp till (8,400 + 4,200 =)
12,600 kronor, vilket dock med hänsyn till berörda nya vaktmästar tjänst
torde böra avrundas uppåt till 13,000 kronor. Ökningen av denna post
skulle i så fall uppgå till 4,600 kronor. I enlighet med vad i det föregående
yttrats beträffande karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet förutsätter
jag, att dyrtidstillägg icke för närvarande inräknas i de arvoden, som nu
äro förenade med rätt till sådan löneförmån. Anmärkas må, att det i det
föregående framställda förslaget rörande ombildning av cn tjänst som tekniskt
biträde å institutets stat till en tjänst som kanslibiträde å serafimerlasarettets
stat på förut anförda skäl icke synes böra föranleda minskning
av den förevarande delposten men däremot minskning av antalet tekniska
biträden i lönegraden A 4 å institutets personalförteckning från två till ett,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1/+9.

Förevarande anslag torde således för nästa budgetår böra minskas med
(— 24,400 — 450 — 6,150 — 2,200 + 3,000 + 300 — 4,200 + 4,600 =)
29,500 kronor till 715,900 kronor.

Lämpligen torde Kungl. Maj:t böra utverka riksdagens bemyndigande
att i avlöningsstaten för karolinska institutet vidtaga de ändringar —
utöver de under punkten 65 i 1940 års åttonde huvudtitel avsedda — som
föranledas av vad sålunda av mig föreslagits.

Enligt det föregående har från universitetsmyndigheternas sida jämväl
framställts förslag örn anvisande av 75,000 kronor till inredning och
utrustning av de nya lokalerna för hygieniska
institutionen, vilka beräknas kunna tagas i anspråk under nästa
budgetår. Då det synes vara nödvändigt att anvisa medel till detta ändamål,
har jag funnit mig böra tillmötesgå nämnda framställning men förordar
i anslutning till vad av statskontoret yttrats, att anslagsbeloppet
begränsas till 45,000 kronor. Det bör vara möjligt för institutionen att
medelst detta belopp bestrida kostnaderna icke blott för inredningen utan
jämväl för utrustningen med instrument och dylikt av de nya lokalerna.
För ändamålet torde böra anvisas ett särskilt reservationsanslag.

VII. Sammanfattning.

De ovan framställda förslagen innebära följande förändringar i jämförelse
med medelsanvisningen för innevarande budgetår och de i riksstatsförslaget
beräknade anslagsbeloppen:

	Anvisat för I riksstatsför-	Av departe-
	1939/40	slaget beräk-nat för 1940/41	mentschefen föreslaget för 1940/41
	kronor	kronor	kronor
Karolinska sjukhuset: Avlöningar.........	2,785,000	3,670,000	3,497,000
* » : Omkostnader........	1,555,000	2,150,000	2,300,000
Serafimerlasarettet: Avlöningar...........	1,532,700	1,600,000	1,660,000
» : Omkostnader.......... Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlö-	1,276,000	1,350,000	1,550,000
ningar................ Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning	745,400	708,000	715,900
och utrustning av hygieniska institutionen . .	—	—	45,000
Summa kronor	7,894,100	9,478,000	9,767,900.

Av anslagshöjningen belöpa omkring 300,000 kronor på garnisonssjukhusets
upptagande å karolinska sjukhusets stater.

Anmärkas ma, att statsverkets nettokostnader för nämnda sjukvårdsinrättningar
kunna enligt handlingarna i ärendet för nästa budgetår beräknas
till

för karolinska sjukhuset .
» serafimerlasarettet . . .

2.600.000 kronor

1.200.000 »

Kungl. Majlis ''proposition Nr 149.

VIII. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, hemställer jag,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna följande personalförteckning för karolinska
sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

I. Garnisonsavdelningarna.

Tjänstemän å ordinarie stat.

11 sjuksköterskor....................... A 7

II. Sjukhuset i övrigt.

Tjänstemän å ordinarie stat.
Läkarpersonal m. m.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen av

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik ...... A 26

1 laborator vid radiofysiska forskningsavdelningen
av Konung Gustaf V:s jubileumsklinik
.............................. A 26

Sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna................. A 12

2 föreståndarinnor..................... All

3 sociala kuratorer..................... All

3 sjukgymnaster....................... A 9

2 andra föreståndarinnor................ A 8

158 sjuksköterskor....................... A 7

3 barnmorskor........................ A 7

6 kontrollbiträden...................... A 7

4 tekniska biträden .................... A 7

7 röntgenbiträden...................... A 6

6 sjukvårdare......................... A 6

6 fotografer.......................... A 5

Ekonomi person al.

1 maskinmästare....................... A 16

1 förste maskinist...................... A 12

1 första köksföreståndarinna.............. A 12

1 trädgårdsmästare..................... A 10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

3 andre maskinister.................... A 8

1 tvättföreståndarinna.................. A 7

3 andra köksföreståndarinnor............. A 7

4 reparatörer ......................... A 7

4 förste vaktmästare.................... A 7

1 arbetsföreståndarinna.................. A 6

1 tvättmästare........................ A 6

4 förste eldare........................ A 6

2 vaktmästare......................... A 5

1 maskintvättare....................... A 5

5 sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar......................... A 5

2 kokerskor .......................... A 2

1 kallskänka.......................... A 1

Administrations- och kontorspersonal.

1 överdirektör......................... CIO

1 syssloman........................ A 24

1 förste bokhållare..................... A18

1 bokhållare......................... A 15

1 kassör............................. All

1 kansliskrivare........................ All

1 kontorist........................... A 9

9 kanslibiträden....................... A 7

8 kontorsbiträden...................... A 4

Extra-ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den %0:e.

2 biträdande läkare vid Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik...................... Eo 23;

2. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,
att tillämpas under budgetåret 1940/41:

Avlöningsstat.

I. Garnisonsavdelningarna.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 40,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis. . kronor 178,000

b. Avlöningsförhöjning ar

m. m., förslagsvis » 8,000 » 186,000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis . ........ » 21,000

Summa kronor 247,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149. 81

11. Sjukhuset i övrigt.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 955,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp.....kronor 154,750

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis. . » 31,250 » 186,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis . .kronor 1,775,000

b. Avlöningsförhöjnin gar

m. m., förslagsvis »_74,000 » 1,849,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ........ * 260,000

Summa kronor 3,250,000

lil. Sammanfattning.

I. Garnisonsavdelningarna..........kronor 247,000

II. Sjukhuset i övrigt.............. * 3,250,000

Summa förslagsanslag kronor 3,497,000;

3. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Av löningar

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
..............................kronor 3,497,000;

4. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Om kostnader

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av........................kronor 2,300,000;

5. ur personalförteckningen för serafimerlasarettet utesluta
1 sjukgymnast men i nämnda förteckning uppföra
dels under rubriken Ekonomipersonal 1 tvättföreståndarinna
i lönegraden A 5, dels ock under rubriken Administrations-
och kontorspersonal 1 kanslibiträde i lönegraden
A 7;

6. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis...........kronor 345,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:

Bihang till riksdagens protokoll 19J0. 1 sami. Nr H9. 8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

a. Grundbelopp.....kronor 100,010

b. Vikariatsersättningar
ra. m., förslags v*s.

.......... * 19,990 kronor 120,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis kronor 1,015,000

b. Avlöningsförhöj ningar

m. m., förslagsvis.
......._»_______50,000 , 1,065,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 130,000

Summa förslagsanslag kronor 1,660,000;

7. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 1,660,000;

8. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av.........................ikronor 1,550,000;

9. i personalförteckningen för karolinska mediko-kirurgiska
institutet minska antalet tekniska biträden i lönegraden
A 4 från två till ett;

10. bemyndiga Kungl. Majit att i avlöningsstaten för
karolinska mediko-kirurgiska institutet — utöver under
punkten 65 i 1940 års åttonde huvudtitel avsedda ändringar
— vidtaga de ändringar, som föranledas av vad
av mig i det föregående anförts;

11. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Av löningar

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av..............................kronor 715,900;

12. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inred ning

och utrustning av hygieniska institutionen för budgetåret
1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av................kronor 45,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr !Jj9.

Bilaga A.

Beräkning av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal vid serafimerlasarettet.

Ökning Minskning

Läkarpersonal. kronor kronor

a) Kungl. Majit har genom beslut den 29/» 1939 medgivit in rättande

redan under budgetåret 1939/40 av 1 andre underläkare
vid kirurgiska polikliniken i lönegrad Ex 22...... 6,816

samt förändring av 2 tredje underläkartjänster vid neurokirurgiska
avdelningen till andre underläkare (6,816—4,590)X

X 2 = . . ............................... 4,452

Direktionen föreslår jämväl lönereglering för tredje underläkare,
som därefter kvarstå = 4 st. från Ex 15 till Ex 18 —

= 5,346 — 4,590 = 756 X 4 =................... 3,024_

Ökning 14,292

b) På grund av utvidgning av klinikerna föreslås antalet underläkare
ökat med 8 och minskat med 2 . . . ......... 53,484_14,484

Nettoökning 39,000

varav för budgetåret 1940/41, enär ökningen på kirurgiska,
neurokirurgiska och röntgenavdelningarna ej beräknas förrän
från mitten av budgetåret, likväl icke beräknas mer än . . . 22,482

c) Minskning av antalet underläkare på grund av inskränkt verksamhet,
delvis verkställd redan i stat för 1939/iO:

Ögonkliniken med poliklinik.

lie underläkare (1/a)......................... 3,621

2:e underläkare (l 1/a)........................ 10,224

Öron-, näs- och halspolikliniken.

2:e underläkare (l)................... 6316

Minskning 20,661

Sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonal.

d) 1 assistentsköterska vid röntgenavdelningen för eliminerande

av övertidsarbete, lönegrad Eo 5................ 2,976

1 fotograf, lönegrad Eo 5, ändrad till arvodestjänst (2,976 —

— 2,400)................................. 576

1 snickare, lönegrad Eo 6, tidigare anställd mot timpenning 3,147
1 tekniskt biträde vid neurologiska kliniken för utförande av
sådant rutinarbete, som hittills utförts av oavlönade läkare,

lönegrad Ex 4............................. 2,562

1 köksbiträde för tillhandahållande av kost åt elever vid statens
sjuksköterskeskola, lönegrad Ex U 1........... 2,118

1 bokhållare å sysslomanskontoret för eliminerande av övertidsarbete
för ordinarie bokhållare samt beredande av lindring
i sysslomannens arbetsbörda, lönegrad Ex 12..... 4,023

1 kontorsbiträde vid kirurgiska kliniken för eliminerande av
övertidsarbete och för beredande av ökad skrivhjälp på
läkarexpeditionen, lönegrad Eo 4................. 2,802

Kungl. May.ts ''proposition Nr 149.

Ökning Minskning

+ —

kronor kronor

1 kontorsbiträde för möjliggörande av inkassering och redovisning
av intygsersättningar, lönegrad Ex 4......... 2,562

V* kontorsbiträde för beredande av skrivhjälp vid kirurgiska

polikliniken, lönegrad Ex 4.................... 1,281

Summa 21,471 576

Nettoökning 20,895

e) På grund av återupptagande av driften vid lasarettets tvätt -

inrättning :

3 sömmerskor, lönegrad Eo U 2.................. 6,309

2 första tvättbiträden, lönegrad Eo U 2............. 4,206

11 tvättbiträden, lönegrad Eo U 1........ . . ....... 22,176

Ökning 32,691

f) På grund av utvidgning av klinikerna ökas antalet befatt -

ningshavare enligt följande:

kirurgiska kliniken............................ 14,384

neurokirurgiska kliniken........................ 17,071

personal för avlösning m. m..................... 1,158

neurologiska och medicinska klinikerna:

Den kvarvarande medicinska kliniken övertager de av den
flyttande kliniken disponerade vårdavdelningarna med undantag
av en, som övertages av den neurologiska kliniken.
Personalen å ifrågavarande avdelning blir oförändrad.

Ökning 32,613

g) Minskning på grund av inskränkt verksamhet, delvis verk -

ställd redan i stat för 1939/40:

Ögonkliniken med poliklinik

assistentsköterskor, lönegrad Eo 5, 21/*............ 7,440

provsköterskor, arvode å 600, 1 ................. 600

sjuksköterskeelever, arvode å 300, 1 .............. 300

sjuksköterskebiträden, lönegrad Eo U 1, 6.......... 12,096

Öron-, näs- och halspolikliniken

provsköterskor, arvode ä 600, 1 ................ 600

sjuksköterskebiträden, lönegrad Eo U 1, 1.......... 2,016

Gymnastikavdelningen

städerska, lönegrad Eo U 1, 71 ................ 504

Minskning 23,556

h) Ökning på grund av sänkt avdragsbelopp för amanuensarvoden
att gottgöras från karolinska institutets avlöning sanslag:

i 1939/40 års stat
i 1940/41 års stat

28,050

23.400 4,650

Kungl. Marits proposition Nr 14-9.

Sammandrag.

Ökning	Minskning
+	—
kronor	kronor
. 14,292 . 22,482	20,661
. 20,895 . 32,691 . 32,613	23,556
. 4,650
127,623	44,217

Summa förklarad nettoökning 83,406

Det belopp varmed ovan förklarade nettoökning överstiger
den vid jämförelse av för budgetåret 1940/41

beräknade anslagssumman å delposten eller.......

och motsvarande delpost i 1939/40 års stat......

framträdande utgiftsökningen................

kronor 1,001,600
» 930,000

kronor 71,600

motsvarar i huvudsak skillnaden mellan å ena sidan i 1939/40 års anslag inrymt
belopp för avlöning åt biträdespersonal och å andra sidan i statförslaget för 1940/41
beräknad avlöning åt ifrågavarande personal.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Vissa organisationsfrågor m. m.

1. Uppskov i vissa delar med karolinska sjukhusets igångsättande 3

2. Garnisonssjukvården i Stockholm..................... 12

3. Verksamheten vid vissa av serafimerlasarettets polikliniker . . 25

4. Inkomster vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet . . 27

II. Anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset.

1. Nuvarande förhållanden.............. 31

2. Ersättning för obduktioner och patologiskt-diagnostiska under sökningar

.....................................32

3. Underläkarnas antal och löneställning..................38

4. Den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens avlöning m. m.. 43

5. Anslagsberäkningar............................... 47

III. Anslag till omkostnader vid karolinska sjukhuset......... 54

IV. Anslag till avlöningar vid serafimerlasarettet.

1. Nuvarande förhållanden............................ 57

2. Vissa frågor rörande läkarpersonalen ..................57

3. Patologiska undersökningar.........................60

4. Lasarettets tvättinrättning..........................63

5. Anslagsberäkningar...............................65

V. Anslag till omkostnader vid serafimerlasarettet...........72

VI. Anslag till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
m. m...................................... 74,

VII. Sammanfattning................................... 78

VIII. Hemställan....................................... 79

Stockholm 1940, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

400760