Kungl. Majlis proposition Nr 138 (Proposition 1932:138)

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

Nr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till
spannmålsodlingens fortsatta stödjande; given Stockholms slott
den 26 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
Sedan vid 1930 års riksdag (prop. nr 108; R, skr. nr 376) beslutats vissa
åtgärder i syfte att genom inmalnings- och inblandningstvång befordra
avsättningen av svenskt vete och svensk råg, utfärdade Kungl. Majit, i
anslutning till riksdagens beslut, den 13 juni 1930 förordning (nr 249) örn
användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning av mjöl
m. m., i det följande benämnd inmalningsförordningen.

Förordningen avser, såsom i densamma angives, att säkerställa, att till
brödsäd lämplig svensk spannmål av vete och råg, som ej åtgår för andra
ändamål än den inhemska brödsädsförbrukningen, varder använd såsom

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil höft- (Nr 138.) 1

1930 års
riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

brödsäd. I förordningen stadgas, till fullföljande av detta syfte, att envar,
som driver kvarn och därvid använder utländskt vete eller utländsk råg,
tillika skall vid framställning av vetemjöl och rågmjöl använda svenskt
vete och svensk råg i sådan omfattning, att det svenska vetet respektive
den svenska rågen i genomsnitt under varje fastställd förmalningsperiod
uppgår till viss procent av allt det vete respektive den råg, som under perioden
förmales vid kvarnen (inmalningsprocent), samt att vid framställning
av vetemjöl därjämte skall iakttagas, att det svenska vetet uppgår
till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent). Beträffande
beräkningen av den myckenhet vete, som vid viss kvarn under
förmalningsperiod förmales, stadgas i förordningen, bland annat, att hänsyn
ej skall tagas till »svenskt vete, som förmales tillsammans med annan
brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandas med
mjöl av annan brödsäd». Fastställande av förmalningsperiod samt av inmatnings-
och minimiprocent ankommer enligt förordningen på Kungl.
Majit. Förordningen stadgar vidare i fråga örn införsel till riket av
utländskt mjöl, att den, som till riket inför vetemjöl, är pliktig att, medan
varan ännu står under tullverkets uppsikt, låta däri inblanda mjöl
av svenskt vete så, att det svenska mjölet kommer att i genomsnitt svara
mot gällande inmalningsprocent och ej för någon del av partiet understiger
stadgad minimiprocent, samt att vad sålunda stadgats skall, såvitt
angår inblandning intill gällande inmalningsprocent, äga motsvaran
de tillämpning, i fråga örn rågmjöl. Från sist omförmälda inblandningsskyldighet
äro i förordningen vissa undantag medgivna. Kungl. Majit
äger enligt förordningen medgiva sådana ytterligare undantag från i förordningen
stadgad skyldighet att verkställa inmalning eller inblandning,
som av förhållandena påkallas.

För den centrala handläggningen av de ärenden, som kunde komma att
föranledas av den beslutade spannmålsregleringen, inrättades ett särskilt
organ, benämnt statens spannmålsnämnd. Nämnden tillsattes av Kungl.
Majit den 14 juli 1930 och samma dag utfärdades instruktion för nämnden
(nr 316).

Genom kungörelse den 14 augusti 1930 (nr 330) förordnade Kungl. Majit,
att inmalningsförordningen skulle träda i kraft den 1 september 1930. Den
14 augusti 1930 utfärdade Kungl. Majit tillika kungörelse (nr 331) med
tillämpningsföreskrifter till inmalningsförordningen.

Den 15 augusti 1930 avlämnade vissa handelskvarnar till spannmålsnämnden
en förbindelse att, under vissa angivna förutsättningar, under tiden
den 1 september 1930—den 31 augusti 1931 vid inköp av svenskt vete
och svensk råg tillämpa betalning efter viss successivt stigande skala. Enligt
denna skala skulle betalas under september 1930 för vete minst 18 kronor
och för råg minst 15 kronor samt under maj—augusti 1931 för vete minst
20 kronor och för råg minst 17 kronor, allt för 100 kilogram. Priserna skulle
enligt förbindelsen gälla fullgod (frisk och oskadad) spannmål med en
kvalitetsvikt av 77.5 kilogram per hektoliter för vete och 72.8 kilogram
per hektoliter för råg, allt fritt kvarn. Beträffande prisbestämningen för
andra hektolitervikter samt ifråga örn villkoren i övrigt skulle enligt förbindelsen
de inom delegationen för svensk spannmålsnotering överenskomna
grunder iakttagas. Förenämnda priser skulle betalas av kvarnar
belägna inne i landet (inlandskvarnar). Vid kusten belägna kvarnar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

(kustkvarnar) skulle enligt förbindelsen betala pris, som nied minst 50 öre
för 100 kilogram överstege vad kvarnarna inne i landet skulle erlägga.
Uppkomme tvistighet, huruvida kvarn vore att hänföra till den ena eller
andra gruppen, ägde spannmålsnämnden härutinnan besluta.

Kvarnförbindelsen trädde, sedan förutsättningarna för densamma blivit
uppfyllda, i tillämpning den 1 september 1930. Förbindelsen biträddes
inom viss fastställd tid av sammanlagt ett åttiotal handelskvarnar,
omfattande cirka 97 procent av den i industristatistiken redovisade vetemjölsproduktionen
och cirka 80 procent av motsvarande rågmjölsproduktion
i riket.

Vid 1931 års riksdag blev beslut fattat örn fortsatta statliga åtgärder för
spannmålsodlingens stödjande under konsumtionsåret 1931—1932. Samtidigt
beslötos åtgärder till tryggandet av att de vid slutet av konsumtionsåret
1930—1931 av odlare och spannmålshandlare icke avyttrade förråden
av svensk brödspannmål skulle kunna vinna avsättning till de i
kvarnförbindelsen av den 15 augusti 1930 för sistnämnda konsumtionsårs
sista månader utfästa priserna.

De vid 1931 års riksdag till spannmålsodlingens främjande beslutade åtgärderna
byggde i huvudsak på ett av spannmålsnämnden i skrivelse till
Kungl. Majit den 21 april 1931 framlagt förslag.

Enligt detsamma skulle ett för ändamålet inrättat organ till visst pris
inköpa all den svenska spannmål av kvarnduglig beskaffenhet, som vid
slutet av ett vart av konsumtionsåren 1930—1931 och 1931—1932 funnes
kvarliggande icke avyttrad hos odlare och spannmålshandlare, samt sedermera
ombesörja försäljning av denna spannmål till kvarnarna. Över
organets verksamhet, som icke skulle avse att bereda vinst, skulle statskontroll
utövas. Säkerhet för att den spannmål, som inköptes av organet,
också vunne avsättning vid kvarnarna skulle erhållas därigenom att
kvarnarnas import av vete och råg gjordes beroende av åtagande från
deras sida att övertaga den spannmål, organet köpt. Övertagandet skulle
ske till pris, som motsvarade det vid tiden för övertagandet gällande marknadspriset.
För täckande av förlust, som för organet kunde uppstå vid
spannmålens försäljning till kvarnarna, skulle medel beredas på det sätt,
att vid införsel till riket av brödspannmål samt mjöl och gryn därav under
tid systemet vore gällande av importören uppbures en särskild gottgörelse
med belopp ställt i relation till kvantiteten av den spannmål, det mjöl eller
det gryn, som infördes. Importen av såväl vete och råg som därav framställt
mjöl och gryn skulle med ensamrätt överlämnas åt organet med
befogenhet och i vissa fall skyldighet för detta att medgiva import för
dem, som önskade komma i åtnjutande därav, samt med rättighet att uppbära
nyssnämnda gottgörelse. Organet skulle givas formen av en ekonomisk
förening utan personlig ansvarighet. Föreningen skulle gentemot
staten förbinda sig att inköpa nämnda saluöverskott av den svenska brödspannmålen
samt i gengäld av staten erhålla importmonopol i förut berörda
omfattning och rättighet att till täckande av sina kostnader och
förluster uppbära gottgörelse, som förut sagts. Medlemmar i föreningen
skulle vara sådana kvarnföretag, som önskade komma i åtnjutande av
rätt till användning av utländskt vete eller utländsk råg. Med medlemskap
i föreningen skulle följa skyldighet att för föreningens räkning lagra och

1931 års
riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

av föreningen övertaga den spannmål föreningen inköpte. Vad beträffade
de priser, till vilka föreningens inköp skulle ske, skulle för inlösen av
1930 års skörd gälla de priser, vilka fastställts i kvarnförbindelsen av den
15 augusti 1930. Fastställandet av priserna för föreningens inköp av 1931
års skörd skulle ankomma på Kungl. Majit. Under den med förslaget
avsedda tiden skulle inmalningsförordningen förbliva gällande.

Inom nämnden hade vid förslagets uppgörande diskuterats möjligheten
att omedelbart fastställa priserna för 1931 års skörd. De priser, vilka
därvid inom nämnden övervägts för normalkvaliteter av vete och råg,
hade varit för vete 17 kronor 50 öre och 18 kronor samt för råg 15 kronor
och 15 kronor 50 öre. Nämnden hade emellertid funnit lämpligt, att avgörandet
av prisfrågan uppskötes till en tidpunkt, då större möjligheter
förelåge att bedöma skördens antagliga storlek och kvalitet, och då man
bättre kunde överblicka läget på världsmarknaden för kommande konsumtionsår.
Prissättningen måste likväl efter nämndens mening under
alla förhållanden ske så tidigt, att odlarna vid saluförandet av 1931 års
skörd kunde inrikta sina priser efter de för föreningens inköp fastställda.

Genom de föreslagna anordningarna skulle enligt nämndens tanke
först och främst avsättningen av den svenska brödspannmålen tryggas.
Nämnden förmenade emellertid tillika, att genom den visshet, som i sådant
hänseende bereddes odlare och spannmålshandlare, och kännedomen
örn inköpspriset vid konsumtionsårets slut även skulle åstadkommas en
viss stabilisering av priserna under hela konsumtionsåret.

I syfte att åstadkomma bildande av en förening, sådan som förut
nämnts, och för åvägabringande av avtal mellan föreningen och staten av
förut angivna innehåll hade nämnden fört överläggningar med ett antal
kvarnföretag i riket. Med sin skrivelse överlämnade nämnden på grundvalen
av dessa överläggningar utarbetade förslag såväl till stadgar för
den ifrågasatta föreningen, benämnd Svenska spannmålsföreningen u. p.
a., som till kontrakt mellan föreningen och staten jämte därtill hörande
särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor. De storkvarnar, som
deltagit i berörda överläggningar, hade samtliga utom en under viss förutsättning
förklarat sig villiga att, därest Kungl. Majit för sin del godkände
förslagen, biträda desamma.

Den 24 april 1931 bemyndigade Kungl. Majit mig att under förutsättning
av riksdagens godkännande å statens vägnar underteckna det av
spannmålsnämnden överlämnade kontraktsförslaget. Samma dag blev
även, efter det vid konstituerande sammanträde med Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. stadgar för föreningen i överensstämmelse med spannmålsnämndens
förslag antagits och styrelse utsetts samt stadgarna registrerats,
kontraktet undertecknat av mig och av styrelsen.

Beträffande kontraktets innehåll1 torde här följande böra anmärkas.

Kontraktet skulle, enligt stadgande i 13 §, träda i kraft den dag, Kungl.
Majit bestämde, dock senast den 1 juni 1931. och skulle gälla till och med
den 31 december 1932. Staten tillförsäkrade, enligt 1 § första stycket,
föreningen för den i 13 § omförmälda tid, att annan än föreningen ej
skulle äga laglig rätt att, utan föreningens medgivande, till riket införa
vete eller råg eller spannmålsblandning, vari vete eller råg inginge,

1 Kontraktet återfinnes å sid. 56.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 738.

eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller gryn av vete. Föreningen
skulle dock, enligt vad i 5 § andra stycket stadgades, ej
äga rätt att för egen räkning driva handel med utländsk spannmål eller
därav framställt mjöl eller gryn. Från den föreningen tillförsäkrade ensamrätten
till införsel gjordes i 1 § andra stycket undantag för vissa angivna
särskilda fall. I 5 § första stycket stadgades vidare, att föreningen
ej finge vägra att för annan införa eller att i för varje fall angiven myckenhet
låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn av vete, föreningens
styrelse likväl obetaget att för tiden intill den'' 1 september 1931, örn statens
spannmålsnämnd därtill lämnade tillstånd, motsätta sig sådan import,
i den mån den kunde antagas ske i spekulativt syfte. Föreningen förband
sig, enligt 2 §, att till minst de priser, som i 4 § stadgades, vartdera året
1931 och 1932 under tiden från och med den 1 juni till och med den 31 juli
inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och råg, som
vore av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig beskaffenhet och
hembjödes föreningen före den 1 juni det år. inköpet skulle äga rum. För
år 1931 skulle hembudstiden under viss förutsättning kunna för angiven
kortare tid förlängas. Fe partier spannmål, som föreningen enligt 2 §
vore skyldig inköpa, skulle enligt vad i samma paragraf vidare stadgades
levereras till uppsamlingsställen, som anvisades av föreningens styrelse,
och skulle styrelsen söka fördela leveranserna så rättvist som möjligt
samt med hänsyn till att fraktkostnaderna i görligaste mån inskränktes.
Under vissa förhållanden skulle enligt kontraktet för föreningen inträda
en utöver vad i 2 § angivits utsträckt inköpsskyldighet. Syftet därmed
var att bereda möjlighet till genomförande i viss omfattning av stödköp.
I 3 § stadgades i sådant hänseende, att det skulle åligga föreningen att då
statens spannmålsnämnd så påfordrade, efter anvisningar av nämnden,
före den 1 juni 1932 även under andra tider än de i 2 § omförmälda vidtaga
inköp av svenskt vete och svensk råg av den i 2 § angivna beskaffenhet,
örn och i den mån de till föreningen anslutna kvarnarna enligt
föreningens stadgar vore skyldiga att mottaga och lagra sålunda inköpt
spannmål. Bestämmelser angående betalningen av spannmål, som föreningen
inköpte under de i 2 § angivna tiderna, upptogos, såsom förut
nämnts, i 4 §. Beträffande föreningens inköp under tiden den 1 juni—
den 31 juli 1931 lämnades bestämmelser härutinnan i 4 § 1 mom. I fråga
örn föreningens inköp under tiden den 1 juni—den 31 juli 1932 stadgades
i 4 § 2 morn., att för fullgod (torr, frisk oell oskadad) svensk spannmål
med en kvalitetsvikt av 77 kilogram per hektoliter (129 holländska skålpund)
för vete och 72.2 kilogram per hektoliter (121 holländska skålpund)
för råg skulle betalas fritt anvisat uppsamlingsställe det för hela riket
enhetliga pris. Kungl. Majit för vete respektive råg av nämnda kvaliteter
funne skäligt bestämma, ävensom att till angivna pris skulle göras
ett tillägg av ett öre för varje fulla 100 kilogram för var dag, leveransen
i enlighet med köpeavtalet ägde rum senare än don 1 juni 1932. I 4 § 3
moni. stadgades vidare, att beträffande villkoren i övrigt och prisbestämningen
för andra hektolitervikter än de förut angivna skulle de grunder
iakttagas, vilka funnes angivna i kontraktet bilagda, efter förslag av delegationen
för svensk spannmålsnotering uppgjorda bestämmelser och
prisregleringsskalor, men att tillägg till och förändring av sagda bestämmelser
och skalor finge av statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse,
därest nämnden och styrelsen därom vore ense, verkställas. Från
de i 4 § 1, 2 och 3 mom. stadgade pris skulle, enligt samma paragraf, 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

morn., avdrag ske med 50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den
levererade myckenheten med mer än 10 procent understege den saluk.
''?u.c^a’ där ej underlåtenheten kunde anses ursäktlig. Föreningens försäljning
av svenskt vete och svensk råg inköpt på grund av stadgandet
i 2 § eller i annan ordning finge enligt 7 § icke ske till pris, understigande
det _ vid tiden för försäljningen gällande marknadspris. Ifråga
örn beräkningen av marknadspriset lämnades i 7 § vissa bestämmelser.
Till täckande av sina kostnader samt förluster vid utövandet av sin verksamhet
skulle föreningen enligt. 8 § äga att för de myckenheter vete och
råg, spannmålsblandningar, vari vete eller råg inginge, vetemjöl, rågmjöl
och gryn av vete, vilka infördes till riket, av vederbörande importör uppbara
gottgörelse i enlighet med de i samma paragraf angivna grunder.
Vissa särskilda förmåner tillerkändes slutligen enligt kontraktet föreningsmedlemmarna.
I 11 § andra stycket stadgades, att föreningsmedlemmarna
berättigades att vid förmälning vid egna kvarnar under den i
13 § omförmälda tid tillämpa en inmalnings- och minimiprocent för vete,
som understege de jämlikt 2 § i inmalningsförordningen fastställda eller
medgivna lägsta motsvarande procentsatserna med 10 enheter, därvid dock
icke avsåges sådan dispensvis vid enstaka tillfällen för begränsad kvantitet
medgiven inmalnings- eller minimiprocent, som åsyftade förmälning
för särskilt ändamål, liggande utom ramen för den vanliga mjölhandeln.
Föreningsmedlemmarna tillförsäkrades därjämte enligt stadgande i 11 §
treuje stycket, att under den i 13 § omförmälda tid förenämnda stadgande
i inmalningsförordningen beträffande »svenskt vete, som förmales tillsammans
med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren
blandas med mjöl av annan brödsäd,» ej skulle äga tillämpning
beträffande deni.

Vid kontraktet funnos såsom bilagor fogade dels de till kontraktet hörande,
i 4 § 3 mom. av kontraktet omförmälda särskilda bestämmelser och
prisregleringsskalor1, dels ock föreningens stadgar1 2.

Genom proposition till 1931 års riksdag, nr 216, föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att dote besluta, att för tid, som Kungl. Maj:t bestämde i anslutning
till syftet med och innehållet i förut berörda kontrakt mellan staten
och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., rätt att till riket införa vete
och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg inginge, mjöl framställt
av vete eller råg samt gryn av vete med av Kungl. Maj:t stadgade undantag
icke skulle tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t
överläte sådan rätt, dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare
föreskrifter, som kunde erfordras för upprätthållande av nu angivna ensamrätt,
dels ock godkänna nämnda kontrakt mellan staten och Svenska
spannmålsföreningen u. p. a.

I skrivelse nr 288 anmälde riksdagen, under åberopande av sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande nr 3, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts proposition.

Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet anförde i nämnda ut -

1 Återfinnas å sid. 62.

2 Återfinnas å sid. 67.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 138.

låtande — efter att hava förordat det genom propositionen framlagda förslaget
— vidare följande:

»Utskottet vill härvid hava uttalat, att utskottet, som förutsätter, att
Kungl. Maj:t med uppmärksamhet kommer att följa avtalets tillämpning
och verkningar, håller för naturligt, att Kungl. Majit dels tillser, att de
åtgärder, vilka inom ramen för avtalet kunna vidtagas till brödsadsprisets
stabilisering under den tid av året, då marknaden är fri, också bliva
vidtagna, dels ock, örn förhållandena det påkalla, söker träffa överenskommelse
med Svenska spannmålsföreningen örn sådana förändringar i
avtalet, som kunna bidraga till uppnåendet av syftet med detsamma. I
förstnämnda hänseende vill utskottet särskilt erinra örn den möjlighet,
sorn föreligger, att genom stödköp enligt 3 § i kontraktet lätta trycket
på marknaden. Vid ordnandet av ifrågavarande köp torde det givetvis
vara angeläget tillse, att icke de enskilda jordbrukarna eller deras sammanslutningar
på något sätt bliva missgynnade. De avseenden åter, i
vilka det för utskottet framför allt framstår såsom önskvärt, att vissa
ändringar i avtalet komme till stånd, gälla villkoren för leveransgill
vara enligt de till kontraktet hörande särskilda bestämmelserna. Vad
härutinnan stadgats såväl angående högsta groddprocent som angående
lägsta kvalitetsvikt synes utskottet innefatta väl stora krav på spannmålens
beskaffenhet. Enligt utskottets förmenande bör vid fastställandet
av fordringarna i berörda hänseenden hänsyn i viss mån tagas till
hur innevarande års skörd utfaller.

Departementschefen har anfört, att för föreningens inlösen av 1931 ars
skörd skulle kunna tänkas ifrågakomma priser av för normalkvalitet
av vete 17 kronor 50 öre ä 18 kronor samt för normalkvalitet av råg 15
kronor å 15 kronor 50 öre, allt för 100 kilogram. Utskottet anser, att berörda
priser med hänsyn till produktionskostnaderna äro de lägsta, som
böra komma under omprövning. Härvid vill utskottet till en början framhålla,
att rågpriset enligt utskottes förmenande icke skäligen bör understiga
priset å vete med mer än högst 2 kronor för 100 kilogram. Blir, såsom
torde kunna förväntas, 1931 års skörd av brödsäd av mindre storlek än
skörden varit de närmast föregående åren, synes det emellertid utskottet
som skulle högre priser än de av departementschefen föreslagna kunna
tillämpas beträffande såväl vete som råg. Utskottet förbiser icke den av
departementschefen framhållna fara för en överproduktion av brödsäd,
som upprätthållande av en stark spänning mellan brödsädspris och fodersädspris,
till förmån för förstnämnda sädesslag, kan innebära. Jordbrukarna
måste sålunda göra klart för sig, att den spänning i berörda, hänseende,
som under av utskottet angiven förutsättning för nästföljande
konsumtionsår skulle bevaras, icke får anses normgivande för framtiden.

Enligt kontraktet berättigas föreningen att uppbära gottgörelse vid
import av vete och vetemjöl, utan att undantag stadgats för det fall, att
vetet skall användas för förmälning till mjöl för makaronitillverkning,
eller att det importerade vetemjölet skall nyttjas för sådan tillverkning.
Däremot är importen av makaroner fri från gottgörelse, varom här är
fråga. Såsom förslaget nu är gestaltat kan det innebära en försämring
av de inhemska makaronitillverkarnas ställning gentemot makaroniimportörerna.
Då denna följd av förslaget måste betraktas såsom icke tillfredsställande,
förutsätter utskottet, att, därest mjöl, framställt av inhemskt
vete. bofinnes icke fylla de fordringar, man med fog kan ställa
på makaronimjöl. Kungl. Majit söker med föreningen ernå överenskom -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Åtgärder för
verkställighet
av 1931 års
riksdagsbeslut
m. m.

melse till undanröjande av ovan berörda olägenhet. Detta synes böra ske
antingen sålunda, att importen av vete och vetemjöl för makaronitill
verkning fritages från gottgörelse enligt kontraktet eller därigenom, att
restitution beviljas av gottgörelse, som erlagts för till makaroniberedning
använt utländskt vete eller vetemjöl.»

Utskottet förklarade slutligen, att utskottet förutsatte, att undantag från
den föreningen enligt 1 § första stycket i kontraktet tillförsäkrade ensamrätt
i enlighet med ett av generaltullstyrelsen i ärendet avgivet yttrande
gjordes beträffande transitering, returförtullning eller uppläggning å
tullager eller provianteringsfrilager av de varor, kontraktet avsåge.

Den 29 maj 1931 utfärdade Kungl Majit förordning (nr 119) angående
reglering av införseln av vissa slag av omalen och malen spannmål. I
förordningen stadgades, att vete, råg, spannmålsblandning, vari vete eller
råg inginge, mjöl av vete eller råg ävensom gryn av vete icke finge till
riket införas av annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överläte
sådan rätt. Den, åt vilken införselrätt överlåtits, ägde emellertid lämna
annan tillstånd till införsel av vara, som avsåges i förordningen. Förordningen
skulle träda i kraft den 1 juni 1931. I brev till generaltullstyrelsen
den 29 maj 19311 tillkännagav Kungl. Majit vidare för styrelsen
och övriga vederbörande, att Kungl. Majit genom förutnämnda
kontrakt å Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överlåtit den i förordningen
omförmälda införselrätt, och i samma brev förordnad*
Kungl. Majit, att kontraktet skulle träda i kraft den 1 juni 1931. Den 29
maj 1931 anbefallde Kungl. Majit slutligen statens spannmålsnämnd att
iakttaga och verkställa vad enligt kontraktet ankomme på nämnden, att
efter verkställd utredning vidtaga de åtgärder och till Kungl. Majit skyndsammast
inkomma med de förslag, vilka kunde föranledas av sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottets uttalanden, samt att, därest ändring
enligt 4 § 3 mom. av kontraktet vidtoges i avseende å däri omförmälda
bestämmelser och skalor, därom ofördröjligen göra anmälan hos Kungl.
Majit.

Genom brev till statens spannmålsnämnd den 19 augusti 19311 2 angående
pris å svenskt vete och svensk råg vid Svenska spannmålsföreningens
u. p. a. inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 har Kungl. Majit sedermera
bestämt de i 4 § 2 mom. i kontraktet mellan staten och föreningen angivna
pris till 18 kronor 50 öre för 100 kilogram vete och 16 kronor 50 öre för
100 kilogram råg.

Kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. har
efter 1931 års riksdag undergått ändring såtillvida, att 1 § andra stycket
erhållit ny lydelse i enlighet med vad generaltullstyrelsen i sitt av sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottet åberopade yttrande föreslagit.
Beträffande tillämpningen av bestämmelserna örn gottgörelse i 8 § av
kontraktet har därjämte föreningens styrelse, till uppfyllande av det här 1

Transumt av brevet är intaget i Svensk fört. sami. nr 120.

2 Transumt av brevet är intaget i Svensk förf. sami. nr 314.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

utinnan av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet uttalade
önskemål, beslutat, att gottgörelse, som erlagts för till makaroni använt
vete eller vetemjöl, skall restitueras. De vid kontraktet fogade föreskrifterna
örn prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. undergingo i fråga
örn 1930 års skörd genom en överenskommelse mellan statens spannmålsnämnd
och föreningens styrelse vissa modifikationer vad beträffade fordringarna
å leveransgill vara och bestämmelserna rörande avdragen för
grodd. Nämnden och styrelsen överenskommo dessutom den 23 september
1931, att femte och sjätte punkterna av nämnda föreskrifter skulle, i vad
angingo 1931 års skörd, erhålla viss ändrad lydelse1, vilken medförde en
utsträckt skyldighet för föreningen att mottaga spannmål, innehållande
sönderslagna korn eller grodda kärnor. De mellan nämnden och föreningens
styrelse sålunda träffade överenskommelserna avsågo att tillgodose
av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet i dessa hänseenden
uttalade önskemål. Beträffande föreningens stadgar har Kungl. Majit
lämnat tillstånd till intagande i 15 § av stadgarna av sådan bestämmelse
angående styrelsebeslut, som följer av stadgandet i 8 § tredje stycket i
kontraktet. Denna stadgeändring, vilken är av uteslutande formell art,
var förutsatt redan i propositionen till 1931 års riksdag.

I skrivelse den 13 januari 1932 har statens spannmålsnämnd efter anmodan
framlagt förslag till de åtgärder för spannmålsodlingens stödjande,
som spannmålsnämnden för konsumtionsåret 1932—1933 funnit erforderliga
och lämpliga. Skrivelsen torde såsom bilaga 2 fogas till detta protokoll.

Spannmålsnämnden har i skrivelsen först lämnat —- förutom en redogörelse
för vissa av de i det föregående berörda förhållandena — en framställning
av läget å den inhemska spannmålsmarknaden särskilt under
konsumtionsåret 1930—1931 samt av den sannolika utvecklingen under den
närmaste framtiden å den internationella spannmålsmarknaden. I sammanhang
därmed har nämnden även redogjort för Svenska spannmålsföreningens
verksamhet under tiden till utgången av år 1931. Nämnden
har dessutom i skrivelsen lämnat en sammanfattning av de synpunkter
och önskemål, som framkommit vid en av nämnden genom cirkulärskrivelser
till hushållningssällskap, spannmålshandlare, jordbrukarsammanslutningar
med flera verkställd undersökning av verkningarna av inmalningsbestämmelserna
och övriga statliga åtgärder till spannmålsodlingens
stödjande.

Vid den behandling, som nämnden därefter i skrivelsen ägnat frågan
örn behovet av åtgärder till spannmålsodlingens fortsatta stödjande, har
nämnden förklarat sig utgå ifrån att inmalningsförordningen komme att
förbliva i gällande kraft under konsumtionsåret 1932—1933, enär efter
nämndens förmenande ett slopande av inmalningstvanget efter 1932 års utgång
skulle vara ur flera synpunkter vanskligt. Om emellertid den svenska
spannmålsodlingen icke därjämte erhölle stödet av åtgärder i prisreglerande
syfte, voro det enligt nämndens mening anledning förmoda,

1 Se transumt av Kungl, brev till statens spannmålsnämnd den 2 oktober 1931, intaget i
Svensk för!, sami. nr 335.

Statens
spannmålsnämnds
förslag
till åtgärder
för
konsumtionsåret
1932—
1933.

Kungl. Marits proposition Nr 138.

att priserna för svenskt vete oell svensk råg skulle komma att sjunka rätt
avsevärt under nu betalade, relativt låga priser. På grund därav och
med hänsyn till av nämnden i övrigt anförda omständigheter har nämn
den funnit spannmålsproducenterna allt fortfarande vara i behov av sådana
åtgärder från statsmakternas sida, som kunde bereda dem större
trygghet i prishänseende, än den inmalningstvånget som sådant ilin elni re.
Då nämnden övervägt den form, som borde givas ett fortsatt stöd åt
spannmålsodlingen, har den för sin del ansett, att en förlängning av de
åtgärder, villia beslutades av 1931 års riksdag, vore lämpligast och lättast
att genomföra men att smärre förändringar i nu gällande kontrakt och
stadgar samtidigt borde företagas.

För ernående av en förlängning — med vissa förändringar — av kontraktet
mellan staten och Svenska spannmålsföreningen att gälla även 1932 års
skörd har nämnden, såsom i skrivelsen närmare angives, fört underhandlingar
med föreningens styrelse. Nämnden har därvid förelagt styrelsen
förslag till ändringar i gällande kontrakt och stadgar, vilka dels endast
hade avseende på själva förlängningen, dels inneburo några förändringar
av nu gällande bestämmelser. Vid föreningens ordinarie sammanträde
den 18 december 1931 hava i anslutning till nämndens därom gjorda slutgiltiga
hemställan de förslag till ändringar av föreningens kontrakt med
staten och av föreningens stadgar, som återfinnas i de vid nämndens skrivelse
fogade bilagorna C och D, vunnit föreningens godkännande. Föreningens
sålunda fattade beslut har, i vad det angår stadgeändringarna,
sedermera fastställts vid extra föreningssammanträde den 22 januari 1932.
vilket föreningen i skrivelse samma dag bringat till Kungl. Maj:ts kännedom,
samtidigt som föreningen anhållit, att Kungl. Majit måtte lämna
tillstånd till stadgeändringarnas vidtagande.

Förslagen till kontraktsändringar och stadgeändringar åtföljas i nämndens
skrivelse av vissa närmare anvisningar och motiv. Vad först
angår ändringarna i kontraktet äro vissa av dem beroende uteslutande på
kontraktets förlängning att gälla även 1932 års skörd. Detta är fallet med
ändringen av 2 § första stycket, utbytet i 3 § av årtalet »1932» mot årtalet
»1933», ändringen av 4 § 2 mom. första stycket, utbytet i 7 § av orden
»år 1932» mot orden »åren 1932 och 1933» samt ändringarna av 13 och 14 §§.
De i 7 § införda orden »intill dess ny skörd kommer i marknaden» innefatta
endast ett förtydligande av de nu gällande bestämmelserna örn beräkningen
vid föreningens försäljningar av marknadspriset för spannmål
av gammal skörd. Det till 2 § tredje stycket gjorda tillägget innebär enligt
nämndens mening icke något avsteg från de grunder, som under nu
gällande kontraktstid ansetts böra vara bestämmande för spannmålsleveransernas
fördelning. 4 § 1 mom. andra stycket i kontraktet, som uteslutits
i nämndens förslag till kontraktsändringar, återfinnes i det nya
6 momentet i samma paragraf och har där endast undergått den redaktionella
ändringen, att ordet »annat» inskjutits framför ordet »uppsamlings -

Kungl. May.ts proposition Nr 188.

ställe». De i 3 § införda nya slutorden »eller andra lagringsutrymmen stå
till förfogande» oell ändringen i samma paragraf av »7 § c)» till »7 § b)»
innebära däremot en förändring av nn gällande bestämmelser. Dessa
ändringar och den därmed i samband stående föreslagna ändringen av
7 § b) i stadgarna åsyfta att skapa utvidgade möjligheter till företagande
av stödköp. Genom det föreslagna nya tredje stycket i 4 § 2 mom.
Ilar beträffande föreningens inköp under sommaren 1933 avsetts att återinföra
den ursprungligen enligt kvarnförbindelsen av deli 15 augusti 1930
gällande bestämmelsen, att priset vid kustkvarn skall vara 50 öre högre
än vid inlandskvarn. Nämnden har i fråga örn denna bestämmelse anfört,
bland annat, att den återinförts av den anledningen, att föreningen därigenom
kunde bliva i tillfälle att, örn än i begränsad omfattning, utan
större egna kostnader eller förluster för utjämnande av spannmålstillgången
förflytta till billigare pris inköpt spannmål till andra konsumtionsorter
än de inom uppsamlingsområdena befintliga. I 4 § 3 mom. har
i stället för den nuvarande hänvisningen till kontraktet bilagda särskilda
bestämmelser och prisregleringsskalor upptagits en hänvisning till »särskilda
mellan statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna
bestämmelser och prisregleringsskalor». Ändringen har enligt
vad nämnden anfört tillkommit av praktiska hänsyn och anslöte sig enligt
nämndens mening till det i praktiken hittills tillämpade förfarandet.
Beträffande innebörden av ändringen har nämnden tillika framhållit, att
de vid kontraktet för närvarande fogade bestämmelserna och prisregleringsskalorna
givetvis alltjämt skola äga tillämpning beträffande föreningens
inköp av 1931 års skörd, i den mån icke utöver vad redan skett jämkningar
av desamma överenskommas mellan nämnden och föreningens styrelse,
samt att samma bestämmelser och prisregleringsskalor även skola förbliva
i gällande kraft i fråga örn föreningens inköp av 1932 års skörd, såvida
någon ny överenskommelse härutinnan icke träffas mellan nämnden och
föreningens styrelse. I det nya 5 momentet i 4 § har upptagits stadgande,
att föreningen jämväl vid stödköp enligt 3 § skall tillämpa omförmälda bestämmelser
och prisregleringsskalor. 5 § första stycket har ändrats på
det sätt, att orden »för tiden intill den 1 september 1931» uteslutits. Föreningen
har därigenom beretts möjlighet att. förutsatt nämnden därtill
lämnar tillstånd, när som helst under kontraktstiden motsätta sig i
stadgandet avsedd import av mjöl och gryn. Då föreningens verksamhet
enligt kontraktsförslaget skall komma att fortgå ända till utgången
av år 1933 och då under denna tid den gottgörelse, föreningen äger
uppbära, för vissa tider helt kan komma att bortfalla för att sedermera
ånyo uttagas, har det enligt vad nämnden anfört ansetts nödvändigt att på
föreslaget sätt kunna förhindra spekulativ import av mjöl och gryn. Dylik
import kunde enligt nämnden också tänkas framträda för det fall, att tillgången
på svensk brödspannmål vid något tillfälle bleve så knapp, att inmalningsprocenterna
under viss period måste sättas särskilt låga, och be -

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 138.

stämmelserna borde enligt nämndens mening även då gälla. I 7 § stadgas
för närvarande, att, örn nämnden finner, att det pris, föreningen betingat
sig vid i paragrafen avsedd försäljning, är väsentligt lägre än det pris,
som enligt bestämmelserna i paragrafen bort erläggas, föreningen skall
efter anmodan av nämnden utkräva prisskillnaden av köparen. Till detta
stadgande har nu fogats den bestämmelsen, att anmodan från nämnden i
ty fall skall vara föreningen tillhandakommen senast fjorton dagar efter
det nämnden erhållit meddelande örn det pris, föreningen betingat sig. I
den därefter följande punkten bär tillika vidtagits en av tillägget betingad
redaktionell ändring. Nämnden har beträffande tillägget anfört, att det
ansetts olämpligt, att nämnden, såsom enligt nu gällande kontrakt är möjligt,
utan tidsbegränsning skall äga påkalla rättelse i fråga örn av föreningen
uttaget försäljningspris samt att bestämmelsen, att detta skall
ske inom fjorton dagar efter det nämnden erhållit meddelande örn priset,
av nämnden ansetts skälig.

Beträffande förslaget till stadgeändringar har nämnden särskilt framhållit,
att de ändringar, som innefattades i 7 § f) och 13 § 1 mom. andra
stycket, icke vore av nämnden föreslagna eller tillkomna i samband med
kontraktets tilltänkta förlängning. De hade förordats av föreningens styrelse
och avsåge dels att möjliggöra för föreningen att vid förhöjning eller
upptagande på nytt av gottgörelse retroaktivt uttaga skillnaden i gottgörelsebeloppet
eller gottgörelsen i dess helhet och dels att tillförsäkra medlemmarna
att vid sänkning av gottgörelsebeloppet eller gottgörelsens borttagande
återbekomma mellanskillnaden i gottgörelse eller hela gottgörelsebeloppet
för de kvantiteter, för vilka de erlagt gottgörelse. Nämnden har
funnit dessa ändringar lämpliga, enär de dels förhindrade spekulation i
förändrad gottgörelse och dels beredde medlemmarna trygghet mot förluster
på importerad utländsk brödspannmål på grund av ändring i gottgörelsen.
Å de i övrigt föreslagna ändringarna av stadgarna torde i detta
sammanhang ej föreligga anledning att närmare ingå.

Nämnden har i sin skrivelse under åberopande av vad nämnden anfört
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels, under förutsättning av riksdagens
godkännande, träffa avtal med Svenska spannmålsföreningen u. p. a. örn
förlängning av kontraktet mellan staten och föreningen i överensstämmelse
med omförmälda förslag till kontraktsändringar, dels ock lämna
föreningen tillstånd att företaga ändringar av föreningens stadgar i enlighet
med det av nämnden överlämnade förslaget till stadgeändringar.

Inom nämnden hava ledamoten av riksdagens andra kammare C. W. M.
Andersson i Igelboda och direktören Sigfr. Engström var för sig anmält
avvikande mening beträffande frågan om förlängningen av kontraktet.
Av dem i sådant hänseende avgivna reservationer finnas såsom bilagor E.
och F fogade vid nämndens skrivelse.

Kungl. May.ts proposition Nr 138.

över span lim alson m neleus förslag hava infordrade utlåtanden avgi
vits den 1 februari 1932 av lantbruksstyrelsen och den 5 samma månad av
kommerskollegium.

Lantbruksstyrelsen har ej funnit anledning till erinran mot spannmålsnämndens
förslag.

Kommerskollegium har förklarat, att kollegium — som av de skäl,
nämnden i sin motivering anfört, icke kände sig övertygat örn nödvändigheten
av en fortsatt spannmålsreglering genom Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. —- närmast ville, i anslutning till vad den inom nämnden
skiljaktige ledamoten C. W. M. Andersson utalat, ifrågasätta, örn ej
föreningens verksamhet horda avvecklas. Skulle emellertid Kungl. Majit
finna en spannmålsreglering i dess hittillsvarande form ofrånkomlig,
hade kollegium ej någon erinran mot de föreslagna kontrakts- och stadgeändringarna.

I detta sammanhang torde jag få redogöra för vissa framställningar
angående spannmålsregleringen, som inkommit till Kungl. Majit.

Östergötlands läns hushållningssällskap har i skrivelse den 24 november
1931 gjort framställning i syfte dels att Kungl. Majit måtte söka
åvägabringa sådan ändring av kontraktet mellan staten och Svenska
spannmålsföreningen, att kvalitetsvikten för vete sänkes från 77 kilogram
till 75 kilogram per hektoliter och lägsta kvalitetsvikten för vete
från 74.5 kilogram till 72 kilogram per hektoliter, dels ock att för framtiden
kvalitetsvikten å brödspannmål måtte fastställas först sedan skördens
genomsnittliga kvalitet för det ifrågavarande året är känd. Över
denna framställning Ilar spannmålsnämnden den 13 januari 1932 avgivit
infordrat utlåtande och därvid tillika överlämnat ett yttrande av Svenska
spannmålsföreningen.

Spannmålsföreningen har avstyrkt hushållningssällskapets framställning
samt såsom skäl därför anfört, bland annat, att en sänkning av
kvalitetsvikten skulle vara till skada för strävandena att höja den svenska
spannmålens kvalitet och att den lägsta hektolitervikten fastställts
efter ingående överläggningar, i vilka även representanter för jordbruket
deltagit. Föreningen har därutöver framhållit, att det enligt föreningens
mening under alla förhållanden vore nödvändigt, att bestämmelserna
örn uppköp, således även bestämmelserna örn hektolitervikterna, vore
kända redan när den nya skörden började föras i marknaden.

Spannmålsnämnden har uttalat, att de av Kungl. Majit fastställda
spannmålspriserna enligt nämndens mening borde sättas för en relativt
god kvalitet, som nära anslöte sig till den, som man under normala förhållanden
genomsnittligt kunde frambringa här i landet. Samma bestämmelser
syntes nämnden också i allmänhet böra tillämpas år från år.
Beträffande lägsta hektolitervikten vore förhållandena enligt nämndens
uppfattning något annorlunda. En i övrigt kvarnduglig spannmål av
vete och råg borde efter nämndens förmenande icke kasseras som kvarnvara
endast av den anledningen, att den icke nådde upp till en lägsta kvalitetsvikt,
vilken måhända som regel utgjorde cn rimlig griins men under
vissa förhållanden måste anses onödigt sträng.

Yttranden
över spannmålsnämndens
förslag.

Vissa framställningar

till Kungl.
Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Gotlands läns och Blekinge läns samt Örebro läns hushållningssällskap
hava efter det spannmålsnämndens förslag avgivits i särskilda skrivelser
gjort framställning i syfte att nppsamlingsställen för spannmål måtte anordnas
jämväl i Koma respektive i Karlshamn och i Hallsberg. Spannmålsnämnden
har avgivit infordrade utlåtanden över framställningarna
från förstnämnda två hushållningssällskap den 12 februari 1932 och över
framställningen från det sistnämnda hushållningssällskapet den 23 februari
1932. Spannmålsnämnden har med sitt förstnämnda utlåtande tilllika
överlämnat yttrande från Svenska spannmålsföreningen.

Hushållningssällskapen hava till stöd för sina framställningar åberopat,
att jordbrukarna å nämnda orter förfogade över tillräckliga, med
moderna anordningar för torkning och rensning med mera utrustade lagringsutrymmen
för spannmålens förvaring samt att det för jordbrukarna
skulle medföra stora fördelar, örn uppsamlingsställen därstädes anordnades.

Spannmålsföreningen har i sitt yttrande, som avser framställningarna
från Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap, förklarat sig icke
kunna biträda dessa framställningar. Föreningen Ilar till stöd därför särskilt
anfört, att enligt de uttalanden, som legat till grund för 1931 års riksdagsbeslut
angående kontraktet mellan staten och föreningen, föreningskvarnarna
i första hand skulle vara uppsamlingsställen och att vid uppsamhngsställenas
anordnande hänsyn tillika skulle tagas till att de levei
ansf örhållanden, som förut varit radande, såväl för producenterna som
för kvarnarna, så litet som möjligt rubbades. Skulle uppsamlingsställen
på. sätt hushållningssällskapen begärt anordnas oberoende av örn föreningskvamarna
kunde erbjuda tillräckliga lagringsutrymmen, komme
man enligt föreningens mening att göra ett avsteg från de för spannmålsregleringens
genomförande antagna principerna. För den händelse
föreningskvarnarnas lagringsutrymmen skulle visa sig otillräckliga,
skulle föreningen ej underlåta att i överskottsområdena anordna erforderligt
antal extra uppsamlingsställen och då givetvis, örn så erfordrades,
°även inom de med hushållningssällskapens framställningar avsedda
områdena. För närvarande saknades dock efter föreningens förmenande
anledning antaga, att något sådant behov skulle komma att göra sig gällande
i avseende å 1931 års skörd.

Spannmålsnämnden har i sitt utlåtande över framställningarna från
Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap erinrat örn att Svenska
spannmålsföreningen år 1931 anordnat uppsamlingsställen även på Gotland
och i Blekinge men för den därstädes levererade spannmålen erlagt
betalning med inlandspris, eller 50 öre mindre för 100 kilogram än vid
kustkvarn. Som spannmålen från Gotland och Blekinge plägat transporteras
till kvarnar utanför nämnda områden och betalas med det lägre pris,
som betingades av fraktkostnaden, kunde nämnden icke göra några erin
ringar mot detta förfarande utan ansåge tvärtom, att detsamma även i
fortsättningen borde komma till användning. Några vägande principiella
invändningar mot att från början anordna uppsamlingsställen även på
Gotland och i Blekinge syntes vid en tillämpning av nämnda förfarande
ej kunna framställas, då berörda prisskillnad av 50 öre ungefär motsvarade
de fraktkostnader, som kunde ifrågakomma. Nämnden finge i detta sammanhang
också erinra om, att befintligheten på lämpliga platser av spann -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

målslager, över vilka Svenska spannmålsföreningen kunde — i motsats till
vad som vore tallet med den spannmål, som lagrades lios kvarnarna fritt
förfoga, skulle giva föreningen möjlighet att i viss mån utjämna de olägenheter,
vilka vid en för hela landet gällande inmalningsprocent kunde
framträda för vissa utom överskottsområdena belägna kvarnar. I sitt utlåtande
över framställningen från Örebro läns hushållningssällskap har
spannmålsnämnden tillagt, att den svårighet, som mötte för Svenska
spannmålsföreningen att under sommaren 1932 anordna extra uppsamlingsställen
i Gotlands, Blekinge oell Örebro län, därigenom att under nämnda
sommar skulle tillämpas ett för hela landet enhetligt pris, skulle kunna
neutraliseras, örn det ansåges möjligt, att lör säljare, som så ville, vid sådant
uppsamlingsställe betala ett pris, vilket med 50 öre understege det
fastställda.

I skrivelse den 3 februari 1932 har Svenska spannmålsföreningen hemställt,
att Kungl. Majit måtte oberoende av övriga ifrågasatta stadgeändringar
lämna tillstånd till de förut berörda, av föreningens styrelse
ursprungligen föreslagna ändringarna av 7 § f) och 13 § 1 mom. andra
stycket av stadgarna.

Föreningen har såsom skäl för denna hemställan i skrivelsen åberopat,
att det för föreningen skulle vara av särskild betydelse,, att de med sistnämnda
stadgeändringar åsyftade åtgärderna kunde vidtagas vid förestående
nedsättning av gottgörelsebeloppet. I en senare inkommen promemoria
har föreningens styrelse till stöd för framställningen lämnat
vissa kompletterande uppgifter. Styrelsen hade i cirkulärskrivelse till
föreningens samtliga medlemmar meddelat, att gottgörelsen skulle förbliva
oförändrad intill den 1 april 1932. Emellertid syntes föreningens ekonomiska
ställning den 31 mars 1932 komma att vara sådan, att föreningen
icko hade anledning att uttaga ytterligare gottgörelse. Styrelsen hade
därför tänkt sig, att gottgörelsen skulle helt upphöra den 1 april 1932.
Vissa kvarnar hade emellertid med ledning av styrelsens gjorda uttalande
—• på grund av väntade transportsvårighéter under vintern — på
hösten lagrat utländsk spannmål till myckenhet, motsvarande behovet intill
den 1 maj 1932. Skulle möjlighet till restitution ej föreligga den 1
april 1932, bomme dessa kvarnar att, när gottgörelsen då upphörde, tillskyndas
opåräknade utgifter.

Sedermera har till Kungl. Majit inkommit protokoll från sammanträde
med föreningens styrelse den 10 februari 1932, utvisande att styrelsen beslutat,
att, sedan Kungl. Majit godkänt ifrågavarande stadgeändringar,
enahanda grunder skulle gälla, där annan än medlem av föreningen importerade
utländskt vete eller utländsk råg eller spannmålsblandning,
vari utländskt veto eller utländsk råg inginge.

Spannmålsnämnden har tillstyrkt bifall till föreningens framställning.

Sedan de slutliga resultaten av kvalitetsinventeringen av 1931 års brödsädsskörd
blivit tillgängliga, har spannmålsnämnden upptagit förhandlingar
med styrelsen för Svenska spannmålsföreningen om vidtagande med
avseendo å nämnda skörd av vissa ändringar i de vid kontraktet mellan
staten och föreningen fogade föreskrifterna örn prisberäkning och kvali -

Fråga orri
omedelbar
ändring av
7 § f) och
13 § 1 mom.
andra stycket
i stadgarna.

Anmälan av
spannmålsnämnden
örn
viss överenskommelse
rörande
1931
års skörd,
m. m.

Departements

chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

tetsbestämning m, m. Nämnden bar beträffande dessa förhandlingar och
därvid uppnådda resultat i särskild skrivelse den 12 februari 1932 anmält
huvudsakligen följande.

Föreningens styrelse hade förklarat sig villig att med avseende å föreningens
inköp av 1931 års skörd godtaga följande ändrade lydelse av
sjätte punkten i nyssnämnda föreskrifter:

»Spannmålen skall räknas som oskadad vid halt av högst 1 procent
grodda kärnor. Köparen är dock skyldig mottaga spannmål, även örn
densamma visar sig innehålla beträffande vete högst 4 procent och beträffande
råg högst 5 procent grodda kärnor men är därvid berättigad att
göra följande särskilda avdrag från det avtalade priset:

Groddhalt

vete och råg....................... 2.o—3.0 %

3.1—3.5 X

3.6— 4.o X

enbart råg............................ 4.1—4.5 %

4.6— 5.o X

Därjämte skall prisreglering enligt punkt 2:o äga rum.»

Nämnden hade funnit prisavdragen väl höga, men då nämnden härutinnan
icke kunnat utverka något medgivande av styrelsen, hade den för
sin del godtagit förslaget.

Vid förhandlingarna hade nämnden även ifrågasatt vissa jämkningar
av bestämmelserna örn lägsta hektolitervikt, men styrelsen hade icke velat
medgiva någon ändring härutinnan.

Jordbrukets ekonomiska läge, som under de sista åren föranlett särskilda
ingripanden i understödjande syfte från statsmakternas sida, är
alltjämt ägnat att ingiva allvarliga bekymmer. Sedan förra årets riksdag
fattade beslut örn åtgärder för spannmålsodlingens fortsatta stödjande
under konsumtionsåret 1931—1932, hava svårigheterna för jordbruksnäringen
ytterligare ökats genom det avsevärda prisfall även å animaliska
produkter, som under mellantiden ägt rum. Det svaga utfallet av
1931 års brödsädsskörd samt jordbrukskrisens långvarighet hava också
bidragit till att skärpa svårigheterna i jordbrukets nuvarande läge. Det
är med hänsyn till dessa förhållanden jämväl uppenbart, att den allmänna
depressionen, som även sträckt sina verkningar in på jordbrukets
område, måst drabba jordbruksnäringens utövare hårt.

Vad nu särskilt angår den inhemska spannmålsproduktionen torde det i
betraktande av angivna och övriga föreliggande omständigheter icke
böra råda tvekan därom, att inmalningsförordningen bär bibehållas även
för konsumtionsåret 1932—1933. Fråga är emellertid, örn ej därjämte för
samma konsumtionsår från statsmakternas sida höra i likhet med vad som
skett för innevarande konsumtionsår vidtagas särskilda åtgärder för upphållande
av priserna å den inom landet odlade brödspannmålen. Finnes
så vara förhållandet, måste tillika övervägas vilka åtgärder som i
sådant syfte lämpligen höra vidtagas.

Avdrag från det
avtalade priset

1 X

2 X

3.5 x
5 X

6.5 X

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

Behovet av särskilda åtgärder i nämnda syfte synes mig genom spannmålsmämndens
utredning och i övrigt kända förhållanden vara till fullo
ådagalagt. De efter förra riksdagens beslut i spannmålsfrågan inträffade
händelserna å penningmarknadens område hava visserligen medfört,
att de i Sverige noterade priserna å utländsk spannmål stigit. Med de
ovissa utsikter, som råda i avseende å valutaförhållandena och prisbildningen
över huvud taget, kail dock ej med säkerhet påräknas, att de svenska
spannmålsodlarna skulle kunna, med hjälp allenast av inmatnings
förordningens bestämmelser, i fråga örn 1932 års brödsädsskörd uppnå
priser, som skulle kunna anses stå i skälig proportion till produktionskostnaderna.
Situationen å den internationella spannmålsmarknaden ter
sig också alltjämt synnerligen oviss, och beträffande vetemarknaden, vilken
för prisutvecklingen torde vara den dominerande, synes såsom spannmålsnämnden
framhållit någon snar förbättring knappast vara att förvänta.

Beträffande frågan vilken form, som bör givas ett fortsatt stöd åt spannmålsodlingen,
har spannmålsnämnden för sill del ansett, att en förlängning
av de åtgärder, vilka beslötos vid 1931 års riksdag, skulle vara lämpligast och
lättast att genomföra. Jag delar härutinnan spannmålsnämndens mening.
Det genom kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen införda
systemet för spannmålsodlingens stödjande har visat sig ägnat att
på ett för spannmålsodlarna i huvudsak tillfredsställande sätt fylla sin
uppgift utan att andra berättigade intressen därav tagit skada. Vissa av de
utav spannmålsnämnden föreslagna ändringarna i kontraktet torde komma
att ytterligare förbättra systemets tillämpning i praktiken. Detta gäller
särskilt de utsträckta möjligheterna till företagande av stödköp under
den tid, då den inhemska spannmålsmarknaden är fri. Att anlitandet av
en redan förefintlig organisation även måste vara den lättast framkomliga
vägen för fortsatt stödjande av spannmålsodlingen är uppenbart. Jag
får sålunda för min del tillstyrka den av spannmålsnämnden föreslagna
förlängningen av kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen
att gälla även 1932 års skörd.

De ändringar av kontraktet, som i samband med dess förlängning föreslagits
av spannmålsnämnden, innefatta ej några förändringar av principiell
innebörd. Den största betydelsen torde få tillmätas de nyssnämnda
ökade möjligheterna till företagande av stödköp samt upptagandet av
bestämmelsen, att priset vid kustkvarn skall vara 50 öre högre än vid inlandskvarn.
Det torde därjämte böra nämnas, att till det förlängda kontraktet
enligt spannmålsnämndens förslag ej skulle, såsom fallet är i fråga
örn kontraktet i dess ursprungliga lydelse, fogas några särskilda föreskrifter
örn prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. Spannmålsnämnden
Ilar föreslagit, att i stället i kontraktet skulle intagas en hänvisning
till särskilda mellan spannmålsnämnden och Svenska spannmålsföreningens
styrelse överenskomna bestämmelser och prisregleringsskalor.

Biliana till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil höft. (Nr 138) 2

Kungl. Martts proposition Nr 138.

Mot denna anordning har jag ej något att erinra, då jag förutsätter såsom
självfallet, att spannmålsnämnden ej skall underlåta att i dessa avseenden
iakttaga spannmålsodlarnas intressen.

De föreslagna ändringarna av kontraktet synas mig i ett avseende
kunna föranleda vissa erinringar. Detta gäller det ifrågasatta fastställandet
av vissa uppsamlingsområden. Beträffande fördelningen av spannmålsleveranserna
gäller enligt kontraktet i dess nuvarande skick, att
spannmålen skall levereras till uppsamlingsställen, som av Svenska spann -målsföreningens styrelse anvisas, samt att styrelsen skall söka fördela leveranserna
så rättvist som möjligt och med hänsyn till att fraktkostnaderna
i görligaste mån inskränkas. Det framlagda förslaget till kontraktsändringar
innebär nu, bland annat, att till de nyss nämnda bestämmelserna
örn spannmålsleveransernas fördelning skulle fogas vissa föreskrifter,
varigenom samtliga spannmålsleverantörer tillförsäkras rätten att leverera
sin spannmål inom vissa angivna uppsamlingsområden. Denna
komplettering av kontraktet är uppenbarligen av värde för spannmålsleverantörerna.
Jag har ej heller något att erinra mot dessa föreskrifter i
och för sig. Däremot synes det mig kunna med skäl ifrågasättas, örn icke
spannmålsodlarna i vissa delar av landet blivit i någon mån missgynnade,
då de utan vidare hänvisats till att fullgöra sina spannmålsleveranser
inom något av de angivna uppsamlingsområdena. Såsom framgår av den
förut lämnade redogörelsen för vissa efter avgivandet av spannmålsnämndens
förslag till Kungl. Majit inkomna framställningar hava också krav
blivit resta på anordnande av vissa uppsamlingsställen utanför de i förslaget
till kontraktsändringar angivna uppsamlingsområdena, nämligen i
Roma, Karlshamn och Hallsberg. Svenska spannmålsföreningen har under
anförande av vissa principiella skäl, för vilka jag förut redogjort, förklarat
sig icke kunna tillmötesgå de sålunda framkomna kraven. Spannmålsnämnden
har emellertid i de av nämnden över berörda framställningar
avgivna utlåtanden givit anvisning på en utväg att tillmötesgå nämnda
krav på sådant sätt, att de av Svenska spannmålsföreningen anförda principiella
betänkligheterna skulle komma att förlora sin giltighet. Den av
spannmålsnämnden i sådant hänseende föreslagna anordningen innefattar,
att uppsamlingsställen skulle anordnas inom Gotlands, Blekinge och Örebro
län men att den därstädes levererade spannmålen skulle betalas med
ett pris, som med 50 öre för 100 kilogram understiger det eljest gällande
priset. Detta prisavdrag förmenar nämnden skola ungefär motsvara kostnaden
för ifrågavarande spannmåls transport från de ifrågasatta särskilda
uppsamlingsställena till närmaste föreningskvarn. Örn täckning beredes
för de ökade fraktkostnaderna, synes mig något hinder ur de av föreningen
anförda synpunkterna ej längre kunna möta mot anordnande av uppsamlingsställen
inom sagda län. Jag anser mig därför kunna förvänta,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

att föreningens styrelse bereder spannmålsodlare inom Gotlands, Blekinge
och Örebro län möjlighet att leverera sin spannmål till uppsamlingsställe
inom respektive län mot ett avdrag å eljest gällande pris av förslagsvis
50 öre för 100 kilogram.

De av mig nu ej särskilt nämnda föreslagna kontraktsändringarna föranleda
ej någon erinran från min sida.

Förslaget till stadgeändringar finner jag mig kunna tillstyrka i dess
föreliggande skick. Svenska spannmålsföreningens framställning örn tillstånd
att omedelbart vidtaga de förut särskilt berörda ändringarna av
7 § f) och 13 § 1 mom. andra stycket i stadgarna har jag ansett mig icke
lämpligen kunna biträda. Mot beredande av möjlighet till restitution
under de nied nämnda stadgeändringar avsedda omständigheter av gottgörelse,
som erlagts enligt 8 § i kontraktet, har jag visserligen ej något
att erinra. Jag finner det emellertid icke vara lämpligt, att denna del av
förslaget till stadgeändringar prövas särskilt för sig. Sedan riksdagens
beslut i ärendet föreligger, torde denna fråga få av mig ånyo anmälas i
sammanhang med övriga föreslagna stadgeändringar. Skulle Kungl. Maj:t
ej kunna meddela beslut beträffande stadgeändringarna före den 1 april
1932, torde tillstånd till restitution för det vid utgången av mars 1932 inneliggande
lagret få meddelas genom särskilt beslut.

Beträffande de pris, som för den händelse förslaget örn förlängning av
det mellan staten och Svenska spannmålsföreningen ingångna kontraktet
vinner riksdagens bifall lämpligen böra fastställas för föreningens inköp
av vete och råg av 1932 års skörd, har spannmålsnämnden funnit sig icke
kunna göra något uttalande. Spannmålsnämnden har såsom skäl därför
särskilt åberopat de ovissa valutaförhållandena. Även jag finner det
vara förenat med svårigheter att nu göra något bestämt uttalande härutinnan.
Vid fastställandet av inköpspriserna för 1932 års skörd torde
emellertid de av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet vid
förra årets riksdag gjorda uttalandena böra vara i tillämpliga delar vägledande.
Priserna för föreningens inköp av 1932 års skörd böra, i likhet
med vad som skett i avseende å 1931 års skörd, fastställas innan den nya
skörden föres i marknaden.

För förlängningen av kontraktet mellan staten och Svenska spamimålsföreningen
samt genomförandet av de i samband därmed föreslagna ändringarna
av kontraktet erfordras riksdagens samtycke.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att godkänna det såsom bilaga 1 till detta protokoll intagna förslaget till
överenskommelse om förlängning av samt ändringar i kontraktet den 24
april 1931 mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningenu. p. a.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Bilaga 1.

Förslag

till överenskommelse örn förlängning av samt ändringar i kontraktet
den 24 april 1931 mellan svenska staten och Svenska spannmålsföre ningen

u. p. a.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överenskommes
härigenom, att nedannämnda paragrafer i det mellan staten
och föreningen ingångna, uti Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen
den 29 maj 1931 (Sv. förf. nr 120) omlormälda kontrakt skola erhålla följande
ändrade lydelse:

2 i

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas, ettvart
av åren 1931, 1932 och 1933 under tiden fran den 15 juni.

Leveransterminen---leveranstiden.

De partier spannmål,---inskränkas. \ id fördelningen skall gälla,

att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen inom det av följande
sju områden, som ur fraktsynpunkt är för honom gynnsammast,
nämligen: 1) Stockholms stad och län; 2) Östergötlands län; 3) Kalmar
län; 4) Malmöhus och Kristianstads län; 5) Hallands län; 6) Göteborgs och
Bohus län samt 7) Skaraborgs län; föreningen likväl obetaget att kräva
leveransens fullgörande varhelst föreningen sa önskar, däiest föreningen
gäldar den härav föranledda merfrakten. 3 4

3 §.

Det åligger föreningen, att då statens spannmålsnämnd så påfordrar,
efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1933 även under
enligt 7 § h) av---spannmål eller andra lagringsutrymmen stå till

förfogande.

4 §.

Mom. 1. Vid inköp---inlandskvarn.

Morn. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 samt 1 juni—31
juli 1933 skall---bestämma.

Till de ----den 1 juni.

Vad angår inköp under ovannämnda tid 1933 skall, utöver nu angivna
pris, vid leverans till kustkvarn eller till annat uppsamlingsställe å ort,
där kvarn, som av spannmålsnämnden förklarats hauf örlig till kustkvain,
finnes, betalas ytterligare 50 öre för varje fulla 100 kilogram.

Morn. 3. Beträffande---finnas angivna i särskilda mellan statens

spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna bestämmelser
och prisregleringsskalor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Mom. 4. Från — — — ursäktlig.

Mom. 5. Vid inköp enligt 3 § skolla de i moni. 3 omförmälda bestämmelser
ock prisregleringsskalor tillämpas.

Mom. 6. Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn
-eller kustkvarn eller huruvida annat uppsamlingsställe är att likställa
med inlandskvarn eller kustkvarn, äger statens spannmålsnämnd
härutinnan besluta.

5 §.

Föreningen--— obetaget att, örn statens spannmålsnämnd därtill

lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import, i den mån den kan antagas
ske i spekulativt syfte.

Föreningen---gryn.

7 §.

Föreningens försäljning---marknadspris.

Marknadspriset---månader, intill dess ny skörd kommer i mark naden,

anses utgöra

år 1931---år, samt

åren 1932 och 1933 minst---sker.

Vid---skörden.

Statens---köparen. Anmodan från nämnden skall i ty fall vara

föreningen tillhandakommen senast fjorton dagar efter det nämnden erhållit
meddelande örn det pris, föreningen betingat sig. Uppstår i anledning
av nämndens anmodan tvist med köparen — — — foderämneshandeln.

Föreningen---bestämmelser.

13 §.

Detta kontrakt —- —— den 31 december 1933.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1933 icke förslå
--- gryn.

De —---upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt
efter den 31 december 1933, efter---domstol.

Oberoende — ---från och med den 1 april 1934 eller---gälla.

Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Maj:t bestämmer,
dock senast den 1 juni 1932. Överenskommelsen är för kontrahenterna
bindande från dagen för undertecknandet, under förutsättning att
den godkännes av 1932 års riksdag.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 138.

Bilaga 2.

Statens spannmålsnänind, angående
åtgärder till spannmålsodlingens
fortsatta stödjande.

Till Konungen. I

I skrivelse den 30 oktober 1931 bär Eders Kungl. Majit anbelallt statens
spannmålsnämnd att verkställa utredning, huruvida åtgärder för spannmålsodlingens
stödjande enligt i huvudsak de grunder, som vunnit god -

Kungl. Majds proposition Nr 138.

kännande vid 1931 års riksdag, borde vidtagas jämväl för konsnmtionsåret
1932—1933, samt rörande de jämkningar i gällande författnings- oell avtalsbestämmelser
i ämnet, vilka i dylikt fall knnde anses böra ifrågakomma,
ävensom att därmed oell med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda,
inkomma till Eders Kungl. Maj:t inom sådan tid, att ärendet måtte
kunna föreläggas 1932 års riksdag.

Med anledning därav får spannmålsnämnden anföra följande.

^Nämnden tillåter sig till en början erinra om sin skrivelse till Eders
Kungl. Majit den 21 april 1931. däri bland annat anfördes, att kvarnförbindelsen
av den 15 augusti 1930, innefattande åtagande från kvarnarnas
sida att vid inköp av svenskt vete och svensk råg under konsumtionsåret
1930—1931 betala vissa lägsta priser, utlöpte den 31 augusti 1931 samt att
spannmålspriserna därefter bleve helt oreglerade, därest icke nytt åtagande
från kvarnarnas sida bringades till stånd eller ingripande eljest skedde
från statens sida. I detta sammanhang framhöll nämnden, att det icke
syntes nämnden rimligt, att de spannmålsproducenter, vilka lojalt sökt
främja kvarnförbindelsens syfte genom att återhålla utbuden och icke
sälja annat än i anslutning till de utfästa lägsta prisen samt av sådan
anledning ännu vid utgången av förbindelsens giltighetstid icke kunnat
avyttra sin vara, skulle bliva lidande för detta sitt handlingssätt genom
att därefter nödgas sälja till väsentligt lägre pris. Detsamma gällde i
tillämpliga delar spannmålshandlarna. Snarare syntes det med hänsyn
till omständigheterna, som örn så väl spannmålshandlarna som spannmålsproducenterna
bort kunna räkna med att under konsumtionsårets gång
få sälja sin vara till pris, svarande mot de utfästa prisen.

För spannmålsodlingen och därmed för landet i dess helhet syntes det
vidare vara av väsentlig vikt, att icke en allt för tvär omkastning i berörda
odlings betingelser ägde rum. Att emellertid en sådan omkastning komme
att inträffa vid början av konsumtionsåret 1931—1932, därest spannmålsodlingen
lämnades helt utan bistånd från statens sida. syntes ställt utom
allt tvivel.

Med hänsyn till det sålunda anförda hade nämnden funnit statsmakternas
ytterligare mellankomst ofrånkomlig. Nämnden hade därvid icke
förbisett de vanskligheter, som vore förenade med statens ingripande i den
fria näringsutövningen. Då nämnden övervägde möjligheterna till lösningen
av ifrågavarande problem, tryggandet av den svenska brödspannmålens
avsättning till priser, med vilka producenterna skäligen kunde åtnöjas,
hade nämnden därför tagit sikte på att finna en form, som, samtidigt
ined att jordbruket skänktes den erforderliga hjälpen, innebar möjligheter
till en successiv avveckling.

Då en frivillig överenskommelse örn minimipris icke kunde uppnås och
då på statlig väg införda minimipriser syntes erbjuda mycket stora svårigheter,
hade nämnden övergivit tanken på minimiprisbestämmelser och inriktat
sig på att i annan form söka uppnå en lösning av spörsmålet. Nämnden
hade därvid stannat inför ett förslag, som enligt nämndens förmenande
kunde vara godtagbart ur de synpunkter, man här ville beakta. Enligt
detta skulle ett för ändamålet skapat organ till visst pris inköpa all
den svenska spannmål av kvarnduglig beskaffenhet, som fanns inom landet,
samt sedermera ombesörja försäljningen av denna spannmål till kvarnarna.
Över verksamheten, som icke skulle avse att bereda vinst, skulle
tillbörlig statskontroll utövas.

Organets inköpsverksamhet borde förläggas till konsumtionsårets sista

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

månader. Detta följde redan av svårigheten att tidigare anskaffa erforeler
liga lagerutrymmen. Av hänsyn härtill borde inköpen icke verkställas
förrän tidigast den 1 juni. En begränsning av inköpen till slutet av konsumtionsåret
medförde emellertid också den fördelen, att därigenom marknaden
lämnades fri under årets större del.

Genom en anordning av det ifrågasatta slaget skulle först och främst avsättningen
av spannmålen tryggas. Vidare avsågs, att genom vissheten
härom samt kännedomen örn inköpspriset vid konsumtionsårets slut en
viss stabilisering av priserna skulle kunna åstadkommas under hela året.

I syfte att åstadkomma en anordning sådan som den antydda och att
åvägabringa avtal mellan en för ändamålet bildad förening,^ svenska
spannmålsföreningen u. p. a., och staten av ovan berörda innehåll fördes
av nämnden vidlyftiga underhandlingar med de större kvarnföretagen i
riket.

Dessa underhandlingar ledde som bekant till en överenskommelse, som
Eders Kungl. Maj:t, med godtagande av densamma, i propositionerna nr
216 och 217 föreläde 1931 års riksdag. I förstnämnda proposition föreslog
Eders Kungl. Majit riksdagen att

dels besluta, att för tid, som Kungl. Majit — i anslutning till syftet
och innehållet i ett mellan Kungl. Majit, under förutsättning av
riksdagens bifall, å ena sidan, samt svenska spannmålsföreningen u. p. a.
å andra sidan, ingånget kontrakt — bestämde, rätt att till riket införa vete
och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg inginge, mjöl framställt
av vete eller råg, samt gryn av vete med av Kungl. Majit stadgade undantag
icke skulle tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit
övcrllitc sådan rätt*

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som
kunde erfordras för upprätthållandet av nu angivna ensamrätt;

dels ock godkänna kontraktet mellan staten och svenska spannmålsföreningen
u. p. a.

Riksdagen godkände, vad Eders Kungl. Majit sålunda föreslagit.

Omförmälda kontrakt samt i samband därmed stående stadgar för Svenska
spannmålsföreningen u. p. a. bifogas (Bilaga A och bilaga B).

Nämnden vill vidare erinra därom, att vid behandlingen av irågan inom
riksdagens sammansatta bevillnings- och jordbruksutskott, bland annat
uttalades, att utskottet, som förutsatte, att Kungl. Majit med uppmärksamhet
bomme att följa avtalets tillämpning och verkningar, holle för
naturligt, att Kungl. Majit dels tillsåge, att de åtgärder, vilka inom ramen
för avtalet kunde vidtagas till brödsädesprisets stabilisering under den
tid av året, då marknaden vore fri, också bleve vidtagna, dels ock, örn
förhållandena det påkallade, sökte träffa överenskommelse med svenska
spannmålsföreningen örn sådana förändringar i avtalet, som kunde bidraga
till upprätthållandet av syftet nied detsamma. I förstnämnda hänseende
ville utskottet särskilt erinra örn den möjlighet, som förelåge. att genom
stödköp enligt 3 § i kontraktet lätta trycket på marknaden. Vid ordnandet
av ifrågavarande köp borde det givetvis vara angeläget tillse, att icke de
enskilda jordbrukarna eller deras sammanslutningar på något sätt bleve
missgynnade. De avseenden åter, i vilka det för utskottet iramför allt
framstode som önskvärt, att vissa ändringar i avtalet bomme till stånd,
gällde villkoren för leveransgill vara enligt de till kontraktet hörande särskilda
bestämmelserna. Vad härutinnan stadgats såväl angående högsta
groddprocent som angående lägsta kvalitetsvikt syntes utskottet inne -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

fatta väl stora krav på spannmålens beskaffenhet. Enligt utskottets förmenande
borde vid fastställandet av fordringarna i berörda avseenden hänsyn
i viss mån tagas till huru 1931 års skörd utfölle.

Utskottet framhöll vidare, att enligt kontraktet föreningen berättigades
att uppbära gottgörelse vid import av vete och vetemjöl, utan att undantag
stadgats för det fall, att vetet skulle användas för förmälning till mjöl
för makaronitillverkning, eller att det importerade vetemjölet skulle nyttjas
för sådan tillverkning. Däremot vore importen av makaroner fri från
gottgörelse, varom här vore fråga. Såsom förslaget nu vore gestaltat, kunde
detta innebära en försämring av de inhemska makaronitillverkarnas
ställning gentemot makaroniimportörerna. Då denna följd av förslaget
måste betraktas såsom icke tillfredsställande, förutsatte utskottet, att, därest
mjöl, framställt av inhemskt vete, befunnes icke fylla de fordringar,
man med fog kunde ställa på makaronimjöl, Kungl. Maj:t sökte med föreningen
ernå överenskommelse till undanrödjande av ovan berörda olägenhet.
Detta, syntes böra ske antingen sålunda, att importen av vete och
vetemjöl för makaronitillverkning fritoges från gottgörelse enligt kontraktet
eller därigenom, att restitution beviljades för gottgörelse, som erlagts
för till makaroniberedning använt vete eller vetemjöl.

Sedan riksdagen på sätt förut antytts, beslutat i enlighet med Eders
Kungl. Maj:ts förslag och i skrivelse den 29 maj 1931, nr 288, gjort anmälan
därom, har Eders Kungl. Maj:t den 29 maj 1931
dels utfärdat förordning angående reglering av införseln av vissa slag
av omalen och malen spannmål (Sv. F. nr 119:1930);

dels tillskrivit generaltullstyrelsen oell övriga vederbörande med tillkännagivande,
att Kungl. Majit genom förenämnda kontrakt å svenska
spannmålsföreningen u. p. a. överlåtit den i förordningen sistnämnda dag
angående reglering av införseln av vissa slag av omalen och malen spannmål
omförmälda införselrätt (Sv. F. nr 120:1930);
dels förordnat, att kontraktet skulle träda i kraft den 1 juni 1931;
dels för en tid av ett år, räknat från och med den 1 juni 1931, förordnat
och utsett till ordförande i styrelsen för svenska spannmålsföreningen
u. p. a. landshövdingen Walter Murray samt till ledamöter i samma styrelse
sekreteraren i socialstyrelsen Hugo Ivar Heyman och förvaltaren av
Ultuna egendom Karl Einar Sjögren;

dels anbefallt statens spannmålsnämnd att iakttaga och verkställa vad
enligt förenämnda kontrakt ankomme på nämnden;

dels anbefallt statens spannmålsnämnd att efter verkställd utredning
vidtaga de åtgärder och till Kungl. Majit skyndsammast inkomma med de
förslag, vilka kunde föranledas av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets
förenämnda uttalanden;

dels ock anbefallt statens spannmålsnämnd att, därest ändring enligt 4
§ 3 mom. av kontraktet viatoges i avseende å däri omförmälda bestämmelser
och skalor, härom ofördröjligen göra anmälan hos Kungl. Majit.

Med anledning av vad Eders Kungl. Majit sålunda anbefallt underhandlade
spannmålsnämnden med styrelsen för svenska spannmålsföreningen
och kunde i skrivelse den 6 juni 1931 till Eders Kungl. Majit anmäla att
styrelsen beslutat

dels föreslå föreningen,_ som kallats till stämma den 16 juni 1931,
att godkänna den ändringen i de för föreningen gällande stadgar, att i
desamma intoges sådan bestämmelse angående styrelsebeslut, som följde av
stadgandet i 8 § tredje stycket av kontraktet, samt

Kunc/l. Maj:ts proposition Nr 138.

att för sin del i anslutning till av Kungl. Majit oell riksdagen därom uttryckta
önskemål vidtaga ändring i omförmälda kontrakt på sätt generaltullstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Majit den 24 april 1931 därutinnan föreslagit,
,

dels ock att kontraktsenlig gottgörelse, som erlagts tor till makaroni

använt vete eller vetemjöl, skulle restituera^.

Omlörmäida föreningsstämma beslutade i enlighet med styrelsens förslag
och vad beträffar stadgeändringen har densamma sedermera slutgiltigt
fastställts vid ordinarie föreningsstämma den 18 december 1931.

Vidkommande kvalitetsbestämmelserna och prisregleringsskalorna ansåg
sig nämnden böra söka träffa en särskild överenskommelse redan beträffande
föreningens inköp av 1930 års skörd. Enligt den ovan nämnda kvarnförbindelsen
och de inom delegationen för svensk spannmålsnoteiing åi
1930 överenskomna grunder skulle spannmålen räknas såsom oskadad vid
halt av högst 1 procent grodda kärnor. Hade spannmålen köpts såsom
oskadd, var köparen icke skyldig mottaga densamma, örn den innehöll mer
än 1 procent grodda kärnor. Enligt de vid kontraktet fogade bestämmelserna
skulle köparen emellertid likväl vara skyldig mottaga spannmål, som
innehöll högst 2 procent grodda kärnor, men var berättigad att vid förekomst
av l.i ä 2 procent grodda kärnor göra ett särskilt prisavdrag med 1
procent av det avtalade priset. Däremot var köparen icke skyldig mottaga
spannmål nied högre innehåll av grodda kärnor än 2 procent, örn \ aran
köpts som oskadd.

Inom vissa områden av riket var spannmålen av 1930 års skörd ratt avsevärt
grodd. Emellertid var det nämnden bekant, dels att grodden hos
1930 års skörd i stor utsträckning visat sig. vara relativt ofarlig och dels
att kvarnarna i viss icke obetydlig omfattning inköpt grodd spannmål.

På grund av dessa förhållanden ansåg nämnden i anslutning till sammansatta
utskottets förenämnda uttalande, att en uppmjukning av fordringarna
å leveransgill vara samt av bestämmelserna rörande avdragen
för grodd vore påkallad. En överenskommelse härutinnan träffades mellan
nämnden och föreningens styrelse och anmälan därom gjordes till
Eders Kungl. Majit i nyss nämnda skrivelse den 6 juni 1931. Denna överenskommelse
innebar, att i fråga örn hembjuden spannmål av 1930 års
skörd groddprocenten för i övrigt kvarngill vara finge uppgå tiU 3 procent
därvid för spannmål med en groddprocent från 2.1—3 procent från det för
spannmål av normalkvalitet gällande priset skulle avdragas 80 öre för 100
kilogram.

I sammanhang härmed bestämdes, att för den händelse någon till föreningen
ansluten kvarn efter överenskommelse med föreningen för egen
räkning uppköpte spannmål med groddprocent överstigande 3 procent,
bomme från priset att avdragas, örn groddprocenten utgjorde mellan 3.i—4
procent, 1 krona 40 öre och, örn den utgjorde mellan 4.1—5 procent, 2 kronor.

Sedermera har spannmålsnämnden dels i anledning av Eders Kungl.
Majits förberörda skrivelse den 29 maj 1931 och dels på grund av en viss
ofullständighet i punkt 5:o i de vid kontraktet fogade föreskrifterna örn
prisberäkning och kvalitetsbestämning med mera med spannmålsföreningens
styrelse överenskommit, att 5:o och 6io av dessa föreskrifter vad anginge
inköp av 1931 års skörd skulle erhålla följande ändrade lydelse-.

* ;>r7:o. Sönderslagna korn, få. utan att särskilt avdrag härför göres, ingå i
spannmål spartiet till, beträffande vete högst 1.5 procent och beträffande
råg högst 2 procent. Köparen är dock skyldig att emottaga spannmål, som

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

innehåller beträffande vete högst 3 procent och beträffande råg högst 4
procent sönderslagna korn men är därvid berättigad göra ett avdrag med
1 procent av det avtalade priset för varje påbörjad procent, varmed sagda
förekomst överstiger 1.5 respektive 2 procent. Därjämte skall prisreglering
enligt punkt 2:o äga rum.

6:o. Spannmålen skall räknas som oskadad vid halt av högst 1 procent
grodda kärnor. Köparen är dock skyldig mottaga spannmål, även örn densamma
visar sig innehålla beträffande vete högst 3 procent och beträffande
råg högst 4 procent grodda kärnor men är därvid berättigad att göra följande
särskilda avdrag från det avtalade priset:

Avdrag från det

	Groddhalt G	avtalade priset o/
	/O 1 l.o—2.o	. o 1
vete och råg ...................	................... 2.1—2.5	2
	( 2.6—3.o	3.5
enbart råg .........................	( 3.1—3.5 .......( 3.6—4.o	5 6.5

Därjämte skall prisreglering enligt punkt 2:o äga runi.

Groddprocenten skall beräknas allenast på kärnor med synliga groddar,
varmed förstås alla kärnor med utvuxna eller avslagna groddar samt kärnor
med sprucken groddhinna utom sådana, där sprickan icke är förorsakad
genom groning.»

Beträffande de för olika groddprocenter gällande prisavdragen må i
detta sammanhang framhållas, att groddhalterna 2.o, 2.5 och 3.o procent
och så vidare givetvis äro att betrakta såsom övre gränser, och att sålunda
vid groddhalt överstigande dessa gränser närmast högre prisavdrag skola
tillämpas.

Anmälan angående nyssberörda överenskommelse gjordes till Eders
Kungl. Majit i nämndens skrivelse den 25 september 1931. Samtidigt anmälde
nämnden, att styrelsen för svenska spannmålsföreningen förklarat
sig villig att, efter viss utredning, med nämnden förhandla örn ändring
av sista stycket av förberörda mom. 6:o, samt att låta utreda i vad mån
den för närvarande använda metoden för bestämning utav mältningsgraden
måtte kunna kompletteras med viss kemisk metod.

Denna kemiska metod har efter uppdrag av spannmålsnämnden utarbetats
av fil. lic. J. Lindberg å cereallaboratoriet hos Sveriges utsädesförening.
Det av Lindberg utformade förslaget har av nämnden remitterats
till spannmålsföreningens styrelse, som i sin tur tillsatt en expertkommitté
för frågans vidare utredning, vilken kommitté sedermera infordrat
yttranden över metoden från de större kvarnarnas laboratorier. Representanter
för dessa kvarnlaboratorier ävensom för statens centrala frökontrollanstalt
hava sedermera sammanträtt den 25 november 1931 tillsamman
med förenämnda expertkommitté, som därefter uppdragit åt Lindberg att
vidtaga vissa smärre förändringar i metoden, så att den bleve möjligast
enkel och snabb samt lätt att handhava.

I anslutning härtill vill nämnden, som med stort intresse följt detta arbete,
uttala, att. såvitt den kunnat finna, förenämnda metod inom en ganska
snar framtid bör kunna komma till praktisk användning samt bliva
av icke ringa betydelse, särskilt med hänsyn därtill att av utredningen i
ämnet framgått, att en viss lägre groddhalt icke alltid har sådan skade -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138. 29

görande inverkan på mjölet, som man tidigare populärt ansett vara förhållandet.

Vidkommande hittills företagna åtgärder från statens sida beträffande
1931 års skörd är vidare att anföra, att Eders Kungl. Maj:t i skrivelse till
spannmålsnämnden den 19 augusti 1931 fastställt de priser, till vilka svenska
spannmålsföreningen enligt 4 § mom. 2 av kontraktet mellan staten och
föreningen skall inköpa år 1932 salubjuden spannmål att vara för vete 18
kronor 50 öre och för råg 16 kronor 50 öre allt för 100 kilogram.

Spannmålsnämnden övergår härefter till att lämna en kortfattad redo- Produktion
görelse för förhållandena å spannmålsmarknaden under i huvudsak det °™n
sist förflutna konsumtionsåret. Det torde därvid vara lämpligt att i första spannmål.
hand redogöra för den nuvarande inhemska produktionen och konsumtionen
av brödspannmål.

Vid spannmålsnämndens skrivelse den 21 april 1931 var fogad en promemoria
angående nämndens verksamhet, vari rätt ingående redogjordes för
förhållandena dittills å den inhemska spannmålsmarknaden med särskild
hänsyn till verkningarna av inmalningstvånget och minimipriserna. Till
denna promemoria får nämnden anledning att här nedan hänvisa.

Beträffande brödsädesarealerna år 1930 föreligga olika uppgifter, som av
statistiska centralbyrån ställts till spannmålsnämndens förfogande. Dels
har inom byrån år 1930 företagits en representativ jordbruksräkning och
dels har vid brödsädesinventeringen den 1 februari 1931 erhållits uppgifter
angående de år 1930 skördade arealerna. En sammanställning av dessa
olika resultat utfaller sålunda:

	Areal	i hektar enligt
	brödsädes-	repr. jord-
	inventeringen	bruksräkningen
Höstvete .......	.............................. 199,111	213,999
Vårvete .......	.............................. 43,879	47,125
	Summa vete 242,990	261,124
Höstråg ......	.............................. 233,490	231,976
Vårråg...........	.............................. 5,049	5,849
	Summa råg 238,539	237,825

För vetet är överensstämmelsen mellan dessa båda uppgifter mindre god,
men beträffande rågen är den fullt tillfredsställande.

Vidkommande uppgifterna över 1930 års skörd förefinnas emellertid, såsom
här nedan angives, ännu större skiljaktigheter:

Skörd 1930, i deciton enligt

Höstvete . Vårvete.....		brödsädes- inventeringen 4,361,000 653,000	den officiella skördestatistiken 4,887,000 768,000
	Summa vete	5,014,000	5,655,000
Höstråg..... Vårråg .....		3,766,000 45,000	4,238,000 74,000
	Summa råg	3,811,000	4,312,000

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

De enligt skördestatistiken kär återgivna talen avse statistiska centralbyråns
definitiva beräkning.

Huruvida de vid den representativa jordbruksräkningen eller de vid inventeringen
erbållna arealerna äro de mest tillförlitliga är icke lätt att
avgöra. Nämnden är emellertid för sitt vidkommande närmast böjd att
antaga, att de på grundval av den representativa jordbruksräkningen beräknade
arealerna blivit något boga beträffande vete. På av statistiska
centralbyrån närmare angivna grunder är det emellertid uppenbart, att de
vid inventeringen redovisade skördarna äro alldeles för lågt uppgivna. Med
godtagande av centralbyråns definitiva skördeberäkningar kunna numera
i nämndens omförmälda promemoria lämnade uppgifter angående förbrukningen
av vete och råg till människoföda och utfodring kompletteras
sålunda:

Sveriges förbrukning av vete och råg.

Konsumtionsår ''/8-S1/7	Skörd, utsäde avdraget ton	Import av omalen spannmål ton	Export av omalen spannmål ton	Import av mjöl1 ton	Export av mjöl1 ton	Import av gryn1 ton	Förbruk- ning ton
1927-1928 .........	369,300	250,476	38,643	A. Vele. 25,350	8,064	2,300	600,719
1928—1929 ........	450,114	277,239	77,290	26,838	7,798	2,254	671,357
1929—1930 .........	462,463	226,043	45,547	24,503	5,839	1,704	663,327 ,
1930—1931 .........	2 508,500	130,579	1,367	4,606	205	2,446	644,559 1
Medeltal	447,594	221,084	40,710	20,324	5,477	2,176	644.991 :
1927-1928 .........	332,036	97,871	14,578	B. Råg 2,982	681		417,630 j
1928—1929 .........	376,844	115,870	6,108	3,710	488	-	489,828 i
1929—1930 .........	365,121	101,605	473	3,265	311		469,207 1
1930—1931 .........	2 386,200	23,553	223	551	226	—	409,855 1
Medeltal	365,051	84,725	5,346	2,627	427	- \|	446,630 i

Därest de vid brödsädesinventeringen erhållna arealsiffrorna läggas till
grund, skulle veteförbrukningen konsumtionsåret 1930—1931 varit omkring

38,000 ton lägre, än ovan angivits.

Vad som bär i första band framträder, är den stora förändring, som till
följd av inmalningstvånget inträffat ifråga örn importen och exporten av
maien och omalen spannmål. Vidare torde man av ovanstående uppgifter
att döma kunna antaga, att förbrukningen av vete och råg för år knappast i
normala fall kan understiga 600,000 ton vete och 400,000 ton råg, men väl att
dessa tal överskridas framför allt under sådana år, då relativt stora mängder
vete och råg på grund av skador eller av andra anledningar bliva använda
till kreatursföda.

Av statistiska centralbyrån bar 1931 års brödsädesskörd preliminärt
beräknats sålunda:

Skörd i ton

Höst veto................................................................... 390,000

Vårvete .................................................................... 102,000

Summa vete 492,000

1 Omräknat till omalen spannmål.

2 Preliminära tal.

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

Skörd i ton

Höstråg .................................................................... 291,000

Vårråg ................................................................. 9,000

Summa råg 300,000

Avdragas från dessa kvantiteter, såsom för konsumtionsåret 1930/1931,

57.000 ton vete och 45,000 ton råg till utsäde, återstå till förbrukning

435.000 ton vete och 255,000 ton råg.

Med hänsyn till vad nyss sades skulle således importbehovet under
konsumtionsåret 1931—1932 preliminärt kunna uppskattas till lägst

165.000 ton vete och 145,000 ton råg.

På grund av under hösten 1931 inkomna meddelanden angående trösknings-
och skörderesultat finnes emellertid anledning förmoda, att veteskörden
kommer att visa sig ännu lägre än vad ovan uppgivits. Vidare
är att märka, att de vid konsumtionsårets början befintliga relativt
stora råglagren samt i övrigt avtagande rågförbrukning kunna i någon
mån minska importbehovet av råg.

Beträffande inmalningsprocenterna och kvarnindustriens råvaruför- inmainingshrukning
är att omförmäla, att sedan inmalningsförordningen den 1 sep- vinter.
temher 1930 trädde i kraft inmalningsprocenterna för vete och råg ge- Ammarnäs

ståltät sig på följande sätt:			f UCUI Ulf VI brukning.
Förmalningsperiod	Inmalningsprocent för Teie råg
1930 september—oktober..............	.......... 60	70
november—december ..........	.......... 75	85
1931 januari—februari	.......... 80	95
mars ......................................	.......... 85	95
april .....................................	.......... 85	95
maj—juni..............................	.......... 85	95
juli..........................................	.......... 85	95
augusti—september..............	.......... 80	95
oktober—november..............	.......... 70	60
december ..............................	.......... 60	40
1932 januari ..................................	......... 60	40.

För de till den tidigare kvarnförbindelsen anslutna kvarnarna samt
från och med den 1 juni 1931 för medlemmarna av spannmålsföreningen
hava inmalningsprocenterna för vete varit 10 enheter lägre än de ovan
angivna. Beträffande råg gällde samma förhållande, dock endast under
tiden för det ursprungliga kvarnavtalet och blott för de till denna förbindelse
anslutna kvarnarna.

Inmalningsprocenterna under tiden september 1930—september 1931
voro sålunda relativt höga och tidvis uppe vid sådan höjd, att en ytterligare
ökning i vissa fall kunde befaras verka oförmånligt på mjölkvaliteterna.

Beträffande användningen av svensk och utländsk råvara hänvisas
till nedanstående uppgifter, vilka hämtats från de till spannmålsnämnden
ingivna rapporterna över inköp och förmälning med mera:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Av kvarnarna mottagna partier brödspannmål under tiden 1 september 1930—31

augusti 1931.

År och månad	Mottaget vete	Mottagen råg
svenskt ton	utländskt ton	svensk ton	utländsk ’ ton
1930 september.................................	52,036 34,722 34,385 22,641 17,352 22,826 18,061 15,187 22,519 22,429 13,775 7,449	19,186 14,816 18,296 17,967 4,939 4,834 11,229 5,367 8,429 6,544 6,400 8,148	17,659 13,106 13,277 8.148 6,530 6,523 6.148 6,427 9,999 10,747 10,201 8,053	4,004 5,596 2,899 973 1,229 698 763 539 889 968 1,554 1,723



februari.................................... mars ....................................... april ...................................... maj.......................................... juni ....................................... juli.......................................... augusti .................................... Summa
283,382	126,155	116,818	21,835 \|

Vidkommande dessa uppgifter bör observeras, att desamma jämväl
omfatta smärre kvantiteter — omkring 7,000 ton vete och 2,000 ton råg
— såväl svensk som utländsk spannmål, vilka försålts kvarnarna emellan
eller till andra förbrukare.

Vidare må anföras följande uppgifter över de förmalda spannmålskvantiteterna: -

Av kvarnarna förmalda partier brödspannmål under tiden 1 september 1930 — 31

augusti 1931.

År och månad	Förmalt vete	Förmald råg
svenskt ton	utländskt ton	summa ton	svensk ton	utländsk ton	summa ton
1930 september ..................	22,865	18,826	41,691	8,353	4,530	12,883
oktober .....................	26,985	25,869	52,854	10,498	6,458	16,956
november .................	27,130	14,445	41,575	8,581	2,659	11,240
december ..................	24,128	11,980	36,108	9,885	2,745	12,630
1931 januari .....................	15,857	6,913	22,770	5,677	774	6,451
februari .....................	24,250	9,574	33,824	8,062	1,340	9,402
mars ........................	19,500	6,647	26,147	9,072	1,404	10,476
april ........................	22,814	7,414	30,228	8,992	1,419	10,411
maj...........................	20,728	6,951	27,679	8,443	1,312	9,755
juni...........................	19,026	5,949	24,975	8,803	1,412	10,215
juli ...........................	20,826	7,165	27,991	9,424	1,462	10,886
augusti .....................	20,863	11,374	32,237	9,371	1,481	10,852
Summa	264,972	133,107	398,079	105,161	26,996	132,157

Genomsnittligt under konsumtionsåret har således vid dessa kvarnar
förmalts 66.57 procent svenskt vete och 79.57 procent svensk råg.

Till jämförelse härmed återgivas från jordbruksutredningens betänkande
den 18 januari 1930 uppgifter angående förmalningen vid 36
större kvarnar under tiden 1 augusti 1928—31 juli 1929, vilka utvisa:

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

F ii	r m a 1 t ve	t e	]	Förmäld	råg
svenskt	utländskt	summa	svensk	utländsk	summa
ton	ton	ton	ton	ton	ton
148,620	251,975	400,595	29,446	93,554	123,000

Detta motsvarar endast 37.i procent svenskt vete och 23.9 procent
svensk råg.

Beträffande förhållandena innevarande konsumtionsår må återgivas
följande uppgifter angående mottagna och förmalda kvantiteter spannmål: -

Av kvarnarna mottagna partier brödspannmål under tiden X september—

31 december 1931.

Månad	Mottaget vete	Mottagen råg
svenskt ton	utländskt ton	svensk ton	utländsk ton
; September .......................................	27,265	10,302	8,487	1,242
Oktober .........................................	36,813	11,888	12,253	7,742
November ......................................	29,489	25,315	6,974	8,069
December .......................................	31,978	18,141	7,095	7,196
Summa	125,545	65,706	34,809	24,249

Av kvarnarna förmalda partier brödspannmål under tiden 1 september—

31 december 1931.

Månad

Förmalt vete

Förmald råg

svenskt

ton

utländskt

ton

summa

ton

svensk

ton

utländsk

ton

summa

ton

September ........................

Oktober ..........................

November ........................

December..........................

28,262

31,058

27,050

20,834

10,399

16,723

19,045

17,438

38,661

47,781

46,095

38,272

11,755

10,820

8,658

6,200

647

6,288

5,388

5,9o5

12,402

17,108

14,046

12,155

Dessa uppgifter visa, att kvarnarna hösten 1931 mottagit avsevärt
mindre kvantiteter svensk brödspannmål än föregående höst. I viss utsträckning
torde detta sammanhänga därmed, att 1931 års skörd var re -

lativt sen, men även med den omständigheten, att	denna skörd var av
så ringa storlek att, framför	allt	beträffande råg,	några större partier
ännu icke kunnat saluföras. I synnerhet gäller detta hela Mellansverige.
Belysande för dessa förhållanden	äro följande uppgifter över kvarnar-
nas lager av svenskt vete och	svensk råg vid olika	tillfällen:
		Hos kvarnarna inneliggande
År oell dog		lager av svensk spannmål Vete Råg
		toll	ton
1930 1 september .......		............. 22,400	13,795
1 oktober .........		............. 51,428	24,143
1 november .......		............. 58,570	26,547
1 december ......		............ 65,184	31,181
1931 1 januari ...........		............. 63,460	29,301
1 februari...........		............. 64,287	29,859
1 mars ..............		............. 62,309	28,297

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil haft. (Nr 138.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

1932

	Hos kvarnarna	inneliggande
År och (Lag	lager av svensk spannmål
Vete	Råg
	ton	ton
april ......................	.............. 59,883	25,074
maj..........................	.............. 51,959	22,461
juni..........................	.............. 53,183	23,160
juli..........................	.............. 56,096	25,149
augusti ..................	.............. 48,663	25,583
september ..............	............. 34,113	24,008
oktober ..................	.............. 32,241	20,375
november ..............	.............. 37,191	20,884
december ..............	.............. 38,379	19,030
januari ..................	.............. 46,540	19,334.

De totala lagerutrymmena hos dessa redovisade kvarnar uppgå till
över 140,000 ton. Den 1 januari 1932 lågo vidare hos dessa kvarnar
något över 40,000 ton utländskt vete och utländsk råg, varför omkring

106,000 ton av de disponibla lagerutrymmena voro tagna i anspråk vid
detta tillfälle.

_ Beträffande industrikvarnarnas förbrukning av brödspannmål föreligga
numera en del uppgifter, som äro utav ganska stor betydelse för
ett bedömande av industriens råvarubebov. De till svenska spannmålsföreningen
anslutna kvarnarna hava nämligen preliminärt uppgivit sin
råvaruförbrukning sålunda:

Förmald spannmål
Vete Råg

ton ton

1928 .............................................. 405,990 144,831

1929 ............................................... 421,199 142,339

1930 ................................................ 416,716 139,467.

Då dessa kvarnar enligt uppgift från kommerskollegium år 1929 omfattat
icke mindre än 97.8 procent av all industristatistikens vetemjölsproduktion
och 92.5 procent av dess rågmjölsproduktion, böra under sagda
år vid de egentliga handelskvarnarna förmalts omkring

! Vete Råg

ton ton

1928 ................................................ 415,000 157,000

1929 ................................................ 431,000 154,000

1930 ................................................ 426,000 151,000

Medeltal 424,000

154,000.

Med hänsyn till tidigare uppgiven förmälning under konsumtionsåret
1931—1932 vid de till nämnden rapporterande kvarnarna, vilka varit fler
än de till spannmålsföreningen anslutna, är det uppenbart, att handelskvarnarna
under detta konsumtionsår haft en icke obetydligt lägre förmälning
än de närmast föregående åren. Ännu mer anmärkningsvärt är
detta förhållande, då mjölimporten samtidigt varit så avsevärt mindre
än tidigare. Man torde kunna uppskatta bandelskvarnarnas totala förmälning
under nyssnämnda konsumtionsår till ungefär 410,000 ton vete
och 140,000 ton råg. Detta förhållande får säkerligen icke i nämnvärd
grad tillskrivas någon minskad mjölkonsumtion utan vinner sin förklaring
huvudsakligen av den ökade tullförmalning, som förekommit under
konsumtionsåret 1930—1931. Under innevarande konsumtionsår synes

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

en återgång av förmätningen till handelskvarnarna komma att äga rum,
varlör dessas produktion torde bliva icke obetydligt större än under det
föregående.

Vad angår spannmåls- och mjölpriserna är att märka, att under konsumtionsåret
1930—1931 priserna på utländskt vete och utländsk råg voro
synnerligen låga. Efter det kraftiga prisfallet under sommaren och
hösten 1930 bibehöllo sig de utländska vete- och rågpriserna, sådana de
framträda på den svenska marknaden, under hela våren och sommaren
1931 på en i det närmaste konstant nivå. Först i november 1931 inträdde
på världsmarknaden ifråga örn vete en liten prisförbättring, som
dock redan efterföljts av en återgång till priser, vilka, örn hänsyn tagea
till den svenska valutans depreciering, ganska obetydligt överstiga september
månads bottenpriser. Ifråga örn rågpriserna kan man emellertid
under hösten 1931 tala örn en återhämtning.

Vid studiet av nedan återgivna tabeller över priser för utländskt vete
och utländsk råg framträda emellertid dessa prisrörelser icke fullt tydligt,
enär som sagt de inhemska valutaförhållandena i högre grad påverkat
prisbildningen än de å världsmarknaden noterade priserna gjort.

Priser å importerat och svenskt vete enligt svensk spannmålsnotering januari

1930—december 1931 i kronor för 100 kg.

År och månad	M	a n i t o b	a	Hard Winter nr 2	La Plata	Svenskt vete
I	ii	ni
1930
Januari........................	—	25.29	24.79	23.91	22.2 7	18.60
Februari ....................	—	23.24	22.78	21.85	20.2 7	18.08
Mars...........................	—	21.56	21.06	20.74	19.04	17.8 5
April...........................	—	22.04	21.56	20.83	20.03	17.56
Maj ...........................	—	21.49	21.14	20.76	19.61	17.42
Juni ..........................	—	20.71	2".44	19.78	19.04	18.97
Juli ...........................	19.78	19.43	19.08	18.43	18.19	18.91
Augusti ......................	19.53	19.29	—	18.67	18.47	18.81
September ..................	17.77	17.49	—	17.51	16.76	3 18.60
Oktober ....................	10.92	16.60	—	1 16.62	15.42	3 18.80
November ..................	15.98	15 67	—	1 16.53	14.83	3 19.20
December....................	15.09	14.82	—	—	13.56	3 19.60
1931
Januari......................	14.6 7	14.49	—	—	12.49	3 19.90
Februari .....................	15.41	15.3 1	—	—	12.78	3 20. i o
Mars ..........................	14.96	14.86	—	—	12.68	3 20.2 5
April...........................	15.02	14.84	—	—	12.55	3 20.40
Maj ...........................	15.01	14.73	—	—	12.63	3 20.6 0
Juni ...........................	14.61	14.23	—	—	12.3 2	3 20.50
Juli ...........................	14 18	—	—	—	11.86	3 20.50
Augusti........................	13.87	—	—	1 12.08	11.38	3 20.50
September .................	3 13.79	—	—	1 12.01	11.41	15.94
Oktober ....................	3 15.81	(15.50)	—	1 13.89	12.71	16.24
November ..................	3 18.59	17.67	—	1 16.90	15.30	17.16
December.....................	3 18.40	17.88	—	1 16.81	14.6 4	17.42

1 Harti Winter nr 1.

3 Priset vid kustkvarn enligt kvarnförbindelsen.

8 Till priserna för utländskt vete skall för att erhålla de priser kvarnarna betalat
läggas under september och oktober månader en gottgörelse av 3 kronor för 100 kg samt
linder november och december månader 1 krona 50 öre för 100 kg.

Spannmålsoch
mjöl.
priser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Som synes voro de i september och oktober 1931 för svenskt vete betalade
priserna ganska låga, och det förtjänar anmärkas, att de ledande
skånekvarnarna från början endast behövde betala 15 kronor 50 öre och
14 kronor för 100 kilogram vete respektive råg. Dessa priser kunna med
hänsyn till inlösenspriserna knappast anses fullt tillfredsställande. Det
skall likväl erkännas, att kvarnarnas lager av såväl vete som råg, då
den nya skörden började marknadsföras, voro väl stora för att någon
större köplust skulle förefinnas.

Priser å importerad och svensk råg enligt svensk spannmålsnotering januari
1930—december 1931 i kronor för 100 kg.

Månad	19 3 0		19 3 1
Tysk	Kysk	Svensk	Tysk	Rysk	Svensk
Januari........................	14.3 7		14.94	10.75	11.15	1 16.90
Februari .....................	13.31	—	14.12	10.40		1 17.10
Mars...........................	12.li	—	13.28	_	_	1 17 25
April...........................	13.38	—	13.63	_	_	1 17-40
Maj ...........................	11.*»	—	13.29		_	1 17.50
Juni ...........................	10.8 9		13.32		11.81	1 17.60
Juli ...........................	12.44		15.94	—	11.16	1 17.50
Augusti........................	12.54	—	15.81	_	10.15	1 17.50
September ..................	11.38	10.93	1 15.50	2 11.73	10.26	14.61
Oktober .....................	11.33	10 95	1 15.80	3 13.17	11.74	15.48 1
November .................	11.16	10.35	1 16.20	3 15.82	15.84	15.92 1
December.....................		10.92	1 16.60	2 _	15.84	16.07 j

Vidkommande dessa uppgifter över rågpriserna skall endast framhållas,
att priset på svensk råg varit betydligt fastare än motsvarande vetepris
och i november månad icke mycket skilt sig från föregående års
avtalspris. Strängt taget torde kvarnarna betalat bättre priser för råg
hösten 1931 än föregående höst, enär de på grund av den ringa rågtillgången
i många fall fått betala fulla priser för en vara, som varit långt
ifrån oskadad.

Mjölpriserna inom landet hava icke undergått några större förändringar
sedan hösten 1930. Under vår- och sommarmånaderna 1931 voro de
ganska låga i förhållande till råvarupriserna. Detta får givetvis tillskrivas
konkurrensen från de utanför kvarnförbindelsen stående kvarnarna.
I stället hava mjölpriserna under den senast gångna hösten varit
relativt högre utan att därför kunna betecknas såsom i det avseendet
anmärkningsvärda, enär de ovissa och varierande valutaförhållandena
förorsakat en stor del av kvarnindustrien ganska betydande svårigheter
och förluster vid inköpen av utländsk spannmål.

Enligt svenska kvarnföreningens noteringar hava nämnda förenings
mjölpriser gestaltat sig sålunda: 1

1 Priset vid kustkvarn enligt kvarnförbindelsen.

3 Till priserna för utländsk råg skall för att erhålla de priser kvarnarna betalat under
september—december månader 1931 läggas en gottgörelse av 1 krona för 100 kg.

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

Priser å inom landet framställt vetemjöl under åren 1930 och 1931.

Ar och månad	Extra kärnmjöl	Kärnmjöl	Bagerimjöl	Flormjöl	Extra l:a svenskt	l:a svenskt
1930 Januari........................	37.42	35.4 2	33.42	31.42	29.67	27.6 7
Februari .....................	36.54	34.54	32.6 4	30.64	28.79	26.7 9
Mars...........................	35.2 7	33.2 7	31.27	29.2 7	27.83	25.83
April...........................	35.36	33.85	31.35	29.3 5	28.10	26.10
Maj ..........................	35.00	33.00	31.00	29.00	27.75	25.7 5
Juni ........................	3o. 3 7	33.87	31.8 7	29 3 7	28.48	26.48
Juli ...........................	35.50	33.50	31.50	29.50	29.7 2	27.72
Augusti.......................	35.08	33.6 8	31.68	29.68	29.98	27.98
September ..................	35.35	33.3 5	31.85	29.35	29.75	27.75
Oktober .....................	34-16	32.16	30.16	28.16	29.7 5	28.4 0
November ..................	34.00	32.00	30-oo	28.00	29.7 5	29.7 5
December.....................	34.00	32.00	30. oo	28.00	29.75	29.75
1931
Januari........................	34.00	32.00	30. oo	28.00	29.75	29.7 5
Februari ........... ........	34.00	32.00	30.00	28.00	29.75	29.75
Mars...........................	33.84	31.84	29. s 4	27.84	28.91	28.01
April...........................	33.oo	31.00	29.00	27.00	28.oo	27.00
Maj ...........................	33.16	31.16	29.16	27.16	28 16	27.16
Juni ...........................	33.57	31.57	29.57	27.57	28.57	27.57
Juli ...........................	34.00	32.00	30. oo	28.0 0	29.oo	28.00
Augusti.......................	34.00	32.00	30. oo	28.oo	29.oo	28.00
September ..................	33.65	31.65	29.66	27.65	28.65	27.65
Oktober .....................	33.48	31.43	29.43	27.48	27.73	26.73
November ..................	33.00	31.60	29.60	27.60	27.00	26.50
December.....................	33.54	31.64	29.54	27.54	27.44	26.44

Priser å inom landet framställd r&gsikt under åren 1930 och 1931.

År och månad	000	00	01	Samsikt nr 1	Samsikt nr 2
1930
Januari ....................................	28.42	26.9 2	25.4 2	23.9 2	22.00
Februari...................................	27.52	26.02	24.56	23.0 2	21.52
Mars .......................................	25.60	24.10	22.60	21.io	19.60
April ........................................	26.30	24.8 0	23.30	21.80	20.30
Maj........................................	26.00	24.50	23.0 0	21.50	20.oo I
Juni .......................................	26.87	25.3 7	23.87	22.37	20.8 7
Juli..........................................	29. os	27.58	26.08	24.58	23.08
Augusti ....................................	29.68	28.18	26.68	25-18	23.68
September.................................	29.36	27.85	26.35	24.85	23.8 5
Oktober....................................	28.50	27.00	25.50	24.00	22.50
November ................................	28.60	27.00	25.50	21.00	22.50 !
December .................................	28.50	27.oo	25.50	24.00	22.50
1931
Januari ....................................	28.5 0	27.oo	25.50	24.oo	22.50
Februari...................................	28.07	26.57	25.07	23.5 7	22.0 7
Mars .......................................	27.oo	25.60	24.00	22.50	21.oo
April .......................................	27.oo	25.50	24.00	22.5 0	21.oo
Maj .......................................	27.16	25.66	24. i o	22.66	21.10
Juni .......................................	27.63	26.13	24.63	23.18	21.08
Juli..........................................	28.17	26.6 7	25.17	23.6 7	22.17
Augusti ....................................	28.25	26.7 5	25.25	23.7 5	22.2 5
, September.................................	27.87	26.3 7	24.87	23.3 7	21.87
'' Oktober..................................	27.6 8	26.18	24.68	23. i s	21.68
November .................................	28.0 7	26.5 7	25.07	23.5 7	22.0 7
December ................................	28.7 6	27.26	25.7 6	24.26	22.76

Kungl. Majäs proposition Nr 13S.

Av dessa tabeller framgår, att priserna å mjöl under en längre tid vant
anmärkningsvart janina. Detta är i icke ringa mån att tillskriva det
satt, varpa spannmalsreglermgen i praktiken genomförts.

Spannmåls föreningens verksamhet.

Svenska spannmålsföreningen u. p. a., som bildades den 24 april 1931
började sin kontraktsenliga verksamhet först den 1 juni 1931, enär riksdagens
beslut i spannmålsfrågan fattades så sent, att en tidigare tidpunkt
e,.var Pa grund härav ansåg föreningens styrelse det nöd vandigt,

att med stöd av bestämmelserna i 2 § av kontraktet med staten
torlånga hembudstiden för föreningens inköp år 1931 till den 15 juni.
Med postverket träffades omedelbart sådan överenskommelse, att särskilr-*\.
f^eUin^n uppgj°rda 0(''h tillhandahållna hembudskort kostnadstdl
vederbörande säljares disposition å rikets postanstalter
1..V.0taland oca Svealand samt Gävleborgs län. Ä dessa kort skulle varje
säljare av brödspannmål dels ifylla uppgifter angående de kvantiteter
vete och rag, vilka han önskade sälja till föreningen och dels lämna andra
uppgifter, såsom angående namn och adress med mera. I samband
härmed lät föreningen genom annonsering i landets tidningar tillkännagiva
sina inköp.

Vid kembudstidens utgång hade till föreningen inkommit något över
7,300 hembudskort, avseende omkring 17,000 ton vete och 23,000 ton råg,
varjämte föreningskvarnarna i enlighet med kontraktet med staten hembjödo
avsevärda kvantiteter. I detta sammanhang bör nämnas, att kvarnarna
i slutet av maj och början av juni månad efter uppmaning av föreningen
företogo rätt avsevärda inköp av såväl vete som råg och att detta
i rätt hög grad underlättade föreningens inköpsverksamhet.

Mycket kort tid efter det hembudskorten inkommit till föreningen hade
desamma bearbetats och en preliminär plan för inköpens verkställande
utarbetats. Det visade sig därvid, dels att de hos kvarnarna tillgängliga
lagerutrymmena icke voro tillräckliga för den. hembjudna spannmålens
mottagande, och dels att den salubjudna spannmålen var i hög grad
ojämnt fördelad i förhållande till lagerutrymmena. Denna situation medförde
till en början att ett mindre antal leverantörer fingo försända sin
spannmål förhållandevis långt och därigenom förorsakades en del för
dem oparäknade fraktkostnader och besvär. Snarast möjligt vidtogos
emellertid sådana dispositioner, att extra uppsamlingsställen anordnades
inom alla mera betydande inköpsområden. Såsom föreningens ombud
anlitades därvid, förutom kvarnarna, dels statens spannmålslagerhus och
dels jordbrukarsammanslutningar och spannmålshandlare.

Enligt av föreningen lämnade uppgifter inköptes vid detta tillfälle av
densamma 53,550 ten vete och 34,394 ton råg, varav emellertid endas*
8,383 ton vete och 14,385 ton råg härrörde ifrån de ovan nämnda, av ickeföreningsmedlemmar
till föreningen hembjudna kvantiteterna. 45,166 ton
vete och 20,009 ton råg inköptes från föreningskvarnarnas egna lager.

Något mer än hälften av de till föreningen av andra än föreningskvarnar
hembjudna vetekvantiteterna samt omkring 9,000 ion råg blevo sålunda
icke inköpta av föreningen. Vissa hembud annullerades emellertid
meri föreningens medgivande och försåldes direkt till förbrukare, andra
till föreningen hembjudna spannmålspartier, som av föreningen beordrats
till dess uppsamlingsställen, avhördes aldrig. Större delen av de icke
mottagna partierna folio emellertid för kvalitetsbestämmelserna och
tillbakavisades av den anledningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Kvarnarnas och övriga uppsamlares arbete för spannmålens mottagande
torde hava varit ganska omfattande. Det stora flertalet av de hembjudna
partierna voro relativt små, i flera fall uppgående till endast
några få säckar, och spannmålens kvalitet var i många fall synnerligen
dålig. Till nämnden inkomna uppgifter synas dock giva vid handen, att
större delen av all till föreningen hembjuden spannmål, trots att stora
kvantiteter av ovan anförda skäl icke mottogos av föreningen, ändock
slutligen kommit fram till kvarnarna.

Vidkommande föreningens ekonomiska verksamhet må i detta sammanhang
anföras, att föreningen allt som allt och i enlighet med vad tidigare
omförmälts inköpt i runda tal 53,550 ton vete och 34,394 ton råg,
varvid för vetet betalats 10,910,771 kronor 65 öre och för rågen 5,886,870
kronor 1 öre. Vid försäljningen av denna spannmål, vilken försiggått
under hela sommaren och hösten 1931 och icke avslutats förrän i slutet
av december, har föreningen erhållit för vetet 10,287,186 kronor 83 öre och
för rågen 5,395,029 kronor 34 öre.

Då spannmålsföreningen i augusti 1931 sökte beräkna, huru stort gottgörelsebelopp
skulle erfordras för täckandet av dess förluster å försåld
spannmål samt kostnader, antogs, att härtill skulle åtgå i runt tal 2.5
miljoner, varav ungefär 2 miljoner i ren förlust på inköpt spannmål.
Den 31 december 1931, då föreningens försäljningar av spannmål praktiskt
taget avslutats, hade emellertid prisfallsförlusterna jämte kostnaderna
för spannmålens lagring och skötsel med mera endast uppgått till
1,525,882 kronor 91 öre samt kostnaderna för förvaltning, kontrollverksamhet
med mera utgjort 139,125 kronor 16 öre.

Spannmålsföreningens ekonomiska ställning sagda dag belyses av nedanstående
balansräkning:

Aktiva

Kronor Passiva

Kronor

Inventarier 2,400: —

Medlemsreverser........... 10,860,900: —

Fordringar .................... 37,852: 8 3

Bank- och kassabehållning
............................ 922,315:io

Insatskapital:

Kontant 571,650: —

Revers. 10,860,900: — 11,432,550: —

Skulder............................ 296,878: oi

Överskott ........................ 94,039: 9 2

Summa 11,823,467: 93

Summa 11,823,467: 9 3

Vid det första fastställandet av det gottgörelsebelopp, som skulle uttagas
vid import av utländsk spannmål, ansag föreningen, särskilt roed
hänsyn till önskvärdheten att i möjligaste mån åstadkomma jämna mjölpriser,
lämpligt att börja med en relativt hög gottgörelse för att sedermera
i den mån priserna på den nya svenska skörden stege, sänka gottgörelsebeloppet.
Vid samma tidpunkt, alltså i mitten av augusti 1931, voro de
senare bekantgjorda och nedslående resultaten angående 1931 ars svenska
skörd icke kända. Försiktigheten syntes föreningen då bjuda att a
vete sätta gottgörelsen så högt som till 3 kronor samt att uttaga gottgorelso
även på råg med 1 krona, allt per 100 kilogram omalen spannmål.

Som nyss nämndes hava föreningens förluster och kostnader ratt avsevärt
understigit de en gång beräknade. Anledningen härtill har _ givetvis
i stor utsträckning varit den, att föreningens försäljningspriser
till följd av 1931 års ringa och mycket försenade skörd kunnat hallas

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

högre än som antagits. Den svaga skörden kar också föranlett att inmalmngsprocenterna
för vete och råg under hösfpn 1021 måat
relativt låga, vilket medfört en betydligt större import än den, med'' vik
ken föreningen fran början räknat. Redan den 1 november 1931 kunde
föreningen darior sänka gottgörelsen för vete till 1 krona 50 öre Nu och

föharåg°medri fU beSftamlnnaitt-iUtgå med fÖr vete sistnamnda belopp
marsf månadTg^1 ^ f°r 100 kllogram omalen spannmål till och med

1787250 krone,1 r ja?Uari, 1932 har föreningen i gottgörelse uppburit
1,787,2o0 kronog o4 ore och bar redan vid denna tidpunkt sina kostnader
J°r verksamhetsaret 1931-1932 helt och hållet täckta. kostnader

Beträffande de kvantiteter brödspannmål, vilka importerats under ti
ilen september-december 1931, och tor cilia nämp”a summa Ät, i
form a\ gottgorelse meddelas följande uppgifter:

V a r u s 1 a g

Gottgörelse

1 Kvantitet

Kronor för !

100 kg j Kilogram

Erlagt gottgö-relsebelopp

Vete

Råg ,

Vetemjöl Importerat ..........................

Rågmjöl

Vete t Inneliggande lager den 1 sep-

Ga£ / tern ber 1031 .................. j

3.00 '' 20,472,934

l-6o 42,748,322

1.00 21,850,561

4.»o 490,981

2.4 0 463,789

l.eo j 45,390

3.00 j 8,433,226

1.00 | 2,691,073

614,188.02

641,225.12

216,505.01

23,567.09

11,130.95

726.24

252,996.78

26,910.7.8

Summa

1,787,250.54

kroofU £vanståeade inkomstbelopp, 1,787,250 kronor 54 öre avgå 28,202
kronor . oo ore, utgörande gottgörelse, som restituerats för till makaroniberedning
anvant vetemjöl. Den 31 december 1931 bade förenin<>-en säle
des ett överskott å sill rörelse uppgående till 94,039 kronor 92 öre" Ränta
har emellertid da icke gottskrivits medlemmarna för deras kontant inbetalda
insatskapital, uppgående till 571,650 kronor.

u utgangea ay mars 1932 beräknar nämnden, att som gottgörelse
skola hava uppburits ytterligare 800,000 å 900,000 kronor, ett belopp som
utgör en god reserv for motandet av förluster på kommando års rörelse.

vttaianden _ Genom cirkulärskrivelser till hushållningssällskap, spannmålshandlare
verkarna rsammanslutnmgar och köpmannaorganisationer med flera bär

av de statliga sPannmålsnamnden infordrat vissa upplysningar beträffande verknin,
toddi- saraa av inmalmngstvånget och övriga statliga åtgärder till spannmåls garderva.

odlingens stodjando. Bland annat har nämnden därvid sökt utröna, huruvida
de tidigare tillampado mimmiprisen eller det nu tillämpade systemet.
med garanterad inlösen sommaren 1932 ansetts vara att föredraga
ur jordbrukarnas och handelns synpunkter. Ävenså bar nämnden sökt
införskaffa uppgifter angående de till jordbrukarna i allmänhet betalade
priserna för vete och råg under tiden februari—oktober 1931 för att
därigenom söka bilda sig en uppfattning örn de båda systemens verkningar
i pnsstödjande syfte.

En fullständig redogörelse för denna nämndens undersökning kommer
att ingå i nämndens berättelse över verksamheten under konsumtions -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 138.

året 1931 1932. Likväl torde det här vara på sill plats att lämna en kortsammanfattning
av do sålunda framförda synpunkterna oell önskemålen.

.Avsättningsf erhällan delia för såväl vete som råg hava av hushållningssällskapen
nästan genomgående betecknats som mycket svåra under
tiden februari—maj 1931. Endast från vissa bygder med ringare
spannmålsproduktion hava uppgifter lämnats, som i någon mån gå i annan
riktning.

Spannmålshandeln, framför allt inköpen ifrån jordbrukarna, torde
under berörda tid hava avstannat i rätt så stor utsträckning. Kvarnarnas
uppgifter över inneliggande lager giva visserligen vid handen, att
kvarnarna inköpte i det närmaste lika mycket som de förmalde, men i
övrigt stod handeln i stor utsträckning stilla. Den då rådande osäkerheten,
huruvida all spannmål skulle vinna avsättning till de utfästa
priserna, torde hava föranlett, att spannmålshandlarna och övriga mellanhänder
iakttogo mycket stor försiktighet vid sina inköp.

Dels det förhållandet, att enligt grunderna för inmalningsförordningen
skörden skulle förmalas successivt under hela konsumtionsåret, dels också
omöjligheten att till dåvarande priser å världsmarknaden exportera
svensk spannmål, hava därjämte väsentligen bidragit till ovannnämnda
avsättningssvårigheter. Vidare är att märka, att jordbrukarna tillförene
i allmänhet icke innehaft mycken osåld spannmål framemot april och
maj månader, och att med hänsyn härtill avsättningsmöjligheterna måhända
för dem framstått såsom svårare, än vad de i själva verket voro.

Huvudorsakerna till anhopningen av utbuden torde dock hava varit
dels en benägenhet hos jordbrukarna att för att undgå kvarnförbindelsens
stränga kvalitetsvillkor göra sig av med spannmålen i god tid dels
och framför allt oro för, att skörden, vars storlek av jordbrukarna otvivelaktigt
överskattades, icke skulle i sin helhet vinna avsättning till de
avtalade priserna.

Efter riksdagens beslut i spannmålsfrågan kommo dock spannmålsaffärerna
ånyo igång. Det visade sig, såsom ovan framhållits, att de
kvantiteter, vilka i juni 1931 från producenter och spannmålshandlare
hembjödos till svenska spannmålsföreningen, örn än betydande, icke voro
så överväldigande stora, detta dock i avsevärd utsträckning beroende på
kvarnarnas på föreningens anmodan företagna inköp.

Efterfrågan på marknaden hösten 1931 betecknas i hushållningssällskapens
yttranden i allmänhet såsom god och till och med mycket god.
Härtill hava givetvis flera omständigheter bidragit, I första hand bör
nämnas 1931 års svaga och sent inbärgade skörd. Vidare var höstbruket
inom hela landet så försenat, att tröskningen ännu vid årsskiftet icke hunnit
komma igång i full utsträckning, och dessutom torde .jordbrukarna i
långt större omfattning än tidigare avsiktligt underlåtit att sälja i avvaktan
på bättre priser.

Det från hushållningssällskapen erhållna prisstatistiska materialet är
visserligen ganska ofullständigt men synes likväl erbjuda åtskilligt av
intresse. Sålunda synes i början av år 1931 skillnaden mellan avtalspriserna
och de till jordbrukarna lito i orterna verkligen betalade priserna
ofta hava varit rätt mycket större än skillnaden mellan de vid do större
kvarnplatserna hösten 1931 noterade priserna oell de till jordbrukarna då
verkligen betalade priserna. Delvis förklaras detta av, att do officiella
noteringarna avso ilo till jordbrukarna betalade priserna, under det att

42 Kungl. Majlis proposition Nr 138.

avtalspriserna i realiteten voro maximipriser oell sålunda vörö de högsta
priser, som mellanhänderna erhöllo, men till stor del iår förklaringen sökas
däruti, att priserna i den lida marknaden våren 1931 voro betydligt
lägre, än de då garanterade priserna borde hava föranlett.

Vidare iakttages det förhållandet, att de egentliga spannmålsdistrikten
under våren 1931 på grund av sitt förmånligare läge i förhållande till
de stora kvarnarna bättre hävdat sin ställning i prishänseende än övriga
områden, samt att den stora tillgången på råg jämte obenägenheten hos
jordbrukarna att förvara densamma över våren vid den tiden i många
fall nedpressade rågpriserna synnerligen starkt. Hösten 1931 hava förhållandena
dock varit annorlunda. På grund utav den ringa spannmålstillgången
i Mellansverige hava priserna där ofta varit betydligt fastare
än i Sydsverige. Till oell med inom sådana i förhållande till de större
kvarnarna relativt ogynnsamt belägna landskap som Västmanland,
Närke och Värmland synas priserna hava varit betydligt fastare än i
Skåne och Halland, Beträffande rågen synas jordbrukarna i stora delar
av landet hava erhållit bättre priser i oktober 1931 än i februari och mars
samma år. De betalade vetepriserna i oktober 1931 voro däremot som
regel åtskilligt lägre än i början av året, dels beroende därpå, att kustkvarnspriset
på vete sommaren 1931 var 20 kronor 50 öre och sommaren
1932 blir 18 kronor 50 öre, under det att motsvarande pris för råg 1931
var 17 kronor 50 öre och 1932 blir 16 kronor 50 öre, dels ock därpå, att vetetillgången
innevarande konsumtionsår är förhållandevis betydligt större
än tillgången på råg.

En del hushållningssällskap hava uttalat, att det nuvarande systemet
vore att föredraga framför systemet med minimipriser. Från några hushållningssällskap
har emellertid framhållits, att det på grund utav 1931
års ringa skörd vore synnerligen vanskligt eller omöjligt att företaga en
jämförelse mellan verkningarna av de tidigare tillämpade, minimiprisen
och den nu lämnade inlösensgarantien i vad angår prisbildningen
och framför allt beträffande de priser, jordbrukarna själva erhålla för
sin spannmål.

I prisförbättrande syfte synas jordbrukarna i Uppland, Södermanland,
Östergötland, Kalmar län, Skåne, Skaraborgs län och Närke men även
på andra håll hava företagit organisatoriska åtgärder av olika slag. Så
lunda inrapporteras bildandet av försäljningsföreningar, anläggandet av
nya lagerhus, inköp av tork- och rensningsanordningar, en viss tendens
att övergå till bättre bärgningsmetoder med mera. Likvisst synes det nämnden,
som om vad sålunda åtgjorts är långt ifrån tillräckligt och vida mindre
än man haft anledning hoppas. Lantmännen hava otvivelaktigt ännu i
alltför ringa omfattning tagit itu med ett planmässigt och målmedvetet
arbete för att genom sammanhållning tillförsäkra sig skäliga pris för
sin spannmål. Man hade i detta hänseende väntat sig mera. Det framhölls
sålunda i propositionen till 1931 års riksdag, att det föreslagna
stödsystemet borde främja uppkomsten av en organiserad samverkan
mellan brödsädesproducenterna. som satte dem i stånd att framdeles i
högre grad än hittills själva tillvarataga sina intressen.

Nämnden har vidare till hushållningssällskapen framställt följande
fråga: »Huru utföllo inom eder ort inköpen av överskottet av 1930 års
skörd genom svenska spannmålsföreningen u. p. a.?» Svaren utgöra en

Kungl. Martts proposition Nr 138.

brokig provkarta på omdömen från de allra bästa till sådana, som utmärkas
av stor missbelåtenhet.

Emellertid har i allmänhet icke framkommit några större och mera
bärande anmärkningar mot själva uppsamlingen av spannmålen, det vill
säga dess beordring till olika uppsamlingsställen. Från vissa håll såsom
i Västergötland, Småland, Östergötland och Mälarprovinserna med
liera hava dock klagomål framkommit över att spannmålen emellanåt
beordrats allt för långa vägar och ibland som kasserad lått återtagas eller
försäljas till oskäliga underpriser. Vidare hava önskemål uttalats angående
anordnandet av särskilda uppsamlingsställen inom sådana områden
som Örebro län, Gotlands län, Skaraborgs län med flera.

Den egentligen svåra och från alla trakter av landet återkommande arn
märkningen beträffande föreningens inköp under sommaren 1931 gäller
kvalitetsbestämmelserna och dessas tillämpning av kvarnarna. Det har
tidigaro påvisats, att de vid föreningens inköp från producenter och
spannmålshandlare tillbakavisade kvantiteterna vete och råg varit synnerligen
stora i förhållande till de från dem liembjudna kvantiteterna.
Det har likaledes framhållits, att anledning förefunnes till det antagandet,
att större delen av de sålunda av föreningen icke mottagna partierna
likväl förr eller senare fått levereras till kvarnarna. De till nämnden
inkomna berättelserna peka på, att så varit förhållandet, men lämna
därjämte den upplysningen, att kvarnarna, vilka underlåtit att inköpa
spannmålen för föreningens räkning, vid eget mottagande av denna
spannmål betalat förhållandevis ganska låga priser. Dessa priser synas
hava varit lägre än dem, som skulle hava betalats, örn kvarnarna tilllämpat
den i nämndens skrivelse till Eders Kungl. Majit omförmälda
överenskommelsen, vilken medgav kvarnarna att till vissa nedsatta priser
såsom ombud för föreningen inköpa spannmål med en groddhalt av
3.1—5 procent. Det förefaller nämnden, som örn denna överenskommelse,
vilken var avsedd att vidmakthålla ett gott förhållande mellan producenter
och konsumenter, i rätt så stor utsträckning av kvarnarna lämnats
åsido, något som dock icke kan läggas föreningen som sådan till
last, Vidare vill nämnden framhålla att, örn den förut omtalade kemiska
metoden för bestämmandet av brödspannmålens kvalitet skulle,
såsom nämnden hoppas, av kvarnarna godtagas och komma till en vidsträcktare
användning, verkliga anledningar till missnöje i här ifrågavarande
avseende i icke ringa omfattning skulle bortfalla.

I stort sett hava verkningarna av de statliga åtgärderna till spannmålsodlingens
stödjande av hushållningssällskapen allmänt ansetts lyckliga.
Prisbildningen har emellertid enligt sällskapens förmenande icke
alltid varit till belåtenhet. Avsättningssvårigheterna våren 1931 medförde
i många fall, att de jordbrukare, som måste företaga försäljningar
till andra än avtalskvarnar, erhöllo rätt så låga priser i förhållande till
avtalspriserna samt att den enligt kvarnförbindelsen stigande prisskalan
ofta blev verkningslös i den fria marknaden. Do för 1931 års skörd
betalado priserna hava av åtskilliga sällskap ansetts allt för låga, vilket
skulle sammanhänga därmed, att de av Kungl. Majit fastställda inlösenspriserna
icke ansetts tillräckligt höga. Emellertid anses prisbildningen
som sådan numera i allmänhet mera tillfredsställande än vad fallet var
under tiden för minimiprisens giltighet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13S.

Bland spannmålshandlare och jordbrukarsammanslutningar har enstämmigt
uttalats den åsikten, att minimiprisen som sådana voro huvudorsaken
till den omlattanae stagnationen i handeln med spannmål, vilken
karakteriserade iörhållandena våren 1931. Härigenom bragtes spannmålshandeln
även in på andra banor, än de annars naturliga och prisbildningen
upphävdes. Vidare påtalas alltjämt den av vissa kvarnar
brukliga omlattande byteshandeln med spannmål och fodermedel respektive
spannmål och mjöl, som i stor utsträckning anses avstänga spannmålshandelns
mellanhänder från att uppträda på marknaden. Ovissheten
angåendo spannmålens avsättning våren 1931 föranledde dessutom,
att spannmålshandlarna och föreningarna icke vågade företaga inköp eller
också måste företaga dessa till i förhållande till avtalsprisen avsevärt
reducerade priser.

Icke utan skärpa framhålles även från dessa håll, att kvalitet sbestäm
melserna och deras tillämpning under våren och sommaren 1931 lämnat
åtskilligt övrigt att önska. Ävenledes påtalas, att spannmålsföreningen
anordnat uppsamlingsställen för sent och i för ringa omfattning,
samt att i en del fall korsförsändningar av spannmål med åtföljande
fraktfördyringar förekommit.

Då ett antal spannmålshandlare och centralföreningar av spannmålsföreningen
anlitats som uppsamlaro av spannmål och alltså inköpt och
lagrat dylik för föreningens räkning, hava de jämväl i sina yttranden
uppehållit sig vid detta samarbete. Härvid framhålles, att de kontrakt,
som ingingos mellan föreningen och dess lagerhållare, voro för stränga,
samt att till lagerhallarna utbetald ersättning varit för liten. I stort
sett anses likväl det organisatoriska genomförandet av inköpen hava
fungerat väl.

Det nu tillämpade systemet har av spannmålshandlarna och föreningarna
ansetts avgjort överlägset minimiprisbestämmelserna, dels enär
handeln fungerat på ett betydligt mera normalt sätt än tidigare, dels
också emedan hjälpen till jordbrukarna anses kunna bliva än mer effektiv,
sedan sådana förbättringar vidtagits, som betingas av det gångna
årets erfarenheter.

Även Sveriges allmänna lantbrukssällskap har ansett, att det nu tilllämpade
systemet är att föredraga framför de tidigare minimiprisen,
bland annat därför att detsamma främjar lantmännens organisationssträvanden.
Stor vikt har sällskapet fäst vid spannmålsföreningens åtgärd
att, örn än något sent. fastställa vissa uppsamlingsoinråden för 1931
års skörd och anser, att priserna numera på ett ganska tillfredsställande
sätt anpassat sig till inlösenspriserna.

Även sällskapet påtalar emellertid kvalitetsbestämmelserna och anser
att dessa böra tillämpas praktiskt, så att kvarnarna i den mån så kan ske
mottaga även sådan spannmål, som faller utanför bestämmelsernas ram.

Tillfrågade köpmannaorganisationer hava uttalat, att verkningarna
av inmalningstvånget varit goda samt att några anmärkningar mot
mjölkvaliteterna i stort sett icke förekommit. Vidare uppgives att mjölhandeln
icke undergått någon förändring samt att den alltjämt är tillfredsställande
ordnad.

Sveriges hageriidkareförening har icke lika oreserverat velat go inmalningstvånget
sitt erkännande utan har uttalat, att de mjölkvaliteter,
som under senaste tiden i vissa fall stått till förfogande, icke varit ur

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

kvalitetssynpunkt tillfredsställande. I huvudsak torde detta omdöme
emellertid rönt stort inflytande av att vissa större bageriidkare anskaffat
maskinella anordningar, som varit avpassade för en relativt stor användning
av starkare mjöl än de inom landet tillverkade.

Spannmålsnämnden övergår härefter till att orda något örn förhållan- Denutiandska
dena å den utländska spannmålsmarknaden. spannmåls Ett

någorlunda tillförlitligt bedömande i närvarande stund av den marknadensannolika
utvecklingen å denna marknad låter sig knappast göra. Förhållandena,
framför allt i prishänseende, å vår egen brödsädesmarknad
äro under normala förhållanden och utan prisstödjande åtgärder i synnerligt
hög grad beroende av det internationella marknadsläget. Trots
förefintliga vanskligheter kan det därför vara utav en viss betydelse för
en uppfattning örn den inhemska brödsädesodlingens möjligheter att i
korthet redogöra för nu kända faktorer å den utländska spannmålsmarknaden.

Redan tidigare anförda uppgifter över spannmålspriserna lämna full
klarhet därutinnan, att framför allt vetepriserna under det gångna året
i exportländerna icke endast varit synnerligen låga, utan att man med
fullt berättigande kan tala örn ett fullständigt sammanbrott på denna
marknad. I början av september 1931 noterades bottenpriser för vete.

Förtullat i svensk hamn kunde Manitoba I erhållas för 13 kronor 45
öre och La Plata-vete för 11 kronor 10 öre. En god inblick uti prisförhållandena
å vetemarknaden ge nedanstående, från kommerskollegii prisstatistik
hämtade uppgifter:

Vetepriser i juni månad åren 1920 — 1931, samt år 1913, i cents per bushel å
spannmålsbörserna i New York och Chicago.

Å r	New York Nr 2 Red Winter	Chicago Noterings- kvalitet	Å r	New York Nr 2 Red Winter	Chicago Noterings- kvalitet
1913 ..................	98	90.8	1926 ..................	167.5	134.4
1920 .................	312 8		1927 ..................	1o6.5	112.8
1921 ..................	167.8	122.5	1928 .................	180.5	141.0
1922 ..................	130.5	113.8	1929 ................	131.0	113.fi
1923 ..................	135.8	106.9	1930 .................	115.1	101 8
1924	193.7	112.6	1931 ..................	88.9	57.9
1925 ..............	196.1	155.3

Det lider intet tvivel, att den nuvarande situationen å vetemarknaden
framför allt är att tillskriva en överproduktion på detta varuslag. De
kralter, som före kriget hastigt nog skulle gjort slut på en period av överproduktion,
hava genom olika slags åtgärder blivit satta ur funktion. De
stora vetelagren i Förenta Staterna och Canada hava sålunda i huvudsak
uppstått därigenom, att myndigheterna sökt stödja priserna genom inköp
och lagring av vete år från år.

Under och närmast efter kriget ökades veteproduktionen synnerligen
starkt i de transoceana länderna. Då emellertid Ryssland samtidigt icke
kunde uppträda som veteexportör såsom föro kriget var fallet, absorberades
likväl skördeöverskotten av importländerna. Sedan framför allt Europa
börjat återhämta sig efter kriget och dess skördar kommit upp i nivå
med och till och med överträffat förkrigsskördarna, minskades efterfrågan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

på transatlantiskt vete. Likväl ökades vetearealerna i Canada, Argentina
och Australien och överskottslagren växte. Till belysande av situationen
under de allra senaste åren återges här nedan en från internationella lantbruksinstitutets
i Rom tidskrift1 gjord sammanställning över dessa förhållanden: -

Vete i millioner deciton.

		Kon	8 XL m t	iöns!	r e t
	1926 — 27	1927 — 28	1928 — 29	1929—30	1930—31 1931 — 32
Världsproduktion (utom Ryssland)	925	986	1,071	939	1,010	960
Produktion i Ryssland .....	249	214	216	191	295
Produktion i exportländer.........	629	661	738	572	685	625 j
Produktion i importländer ...........	296	325	333	367	325	335 \|
För export disponibla kvantiteter (utom Ryssland) .....................	279	304	387	304	339	315
För export disponibla kvantiteter i Ryssland..............................	11			2	30	20 i
Total export .............................	223	218	243	179	219	240
För export disponibla kvantiteter kvarliggande vid konsumsionårets slut ......................................	67	86	144	127	150	i 95 j

Härav framgår, hurusom överskotten vuxit men även, att det vid innevarande
konsumtionsårs slut kvarliggande överskottet högst avsevärt
kommer att understiga överskottet vid samma konsumtionsårs början.
I samband härmed uppgives, att det totala disponibla exportöverskottet är
ungefär 35 miljoner deciton mindre innevarande konsumtionsår än närmast
föregående, men att i stället importländernas behov är större. Detta
senare lörhållande föklaras dels därav, att Europas efterfrågan på vete
skulle ökas på grund av dess egna svaga rågskörd och det i förhållande till
vetet höga priset på råg, dels ock därav, att efterfrågan på vete från
utomeuropeiska importländer, bland andra Japan och Kina, anses komma
att öka.

Även örn dessa förutsägelser skulle hålla streck, kvarligger likväl vid
konsumtionsårets slut ett stort veteöverskott, som givetvis kommer att
trycka marknaden.

Vidkommande skördeförhållanden år 1932 är att anteckna, att den
hösten 1931 besådda vetearealen i Förenta Staterna uppgivits vara omkring
6 miljoner acres eller ungefär 13 procent mindre än den i genomsnitt
åren 1924—1930 besådda arealen, samt att utsikterna för denna
skörd i denna stund anses mindre goda. Härvid torde emellertid för
närvarande icke böra fästas allt för stort avseende, enär erfarenheten
visat, att förutheräkningar av den amerikanska skörden vid innevarande
tidpunkt som regel varit rätt så osäkra och påverkade av spekulationssynpunkter.

Sammanfattningsvis har Broomhall2 nyligen yttrat, att under säsongen
1931—1932 äldre reserver av vete komma att bliva något mindre än tidigare.
Den framtida prisutvecklingen kan, säger han. gå uppåt eller nedåt,
allt efter växlingarna i verklig eller beräknad tillgång och efterfrågan,
men allt tyder på en efterfrågan, som icke är tillfredsställande med hänsyn

1 Revue Internationale d’agriculture, oktober 1931.

1 Tidskriften Index (december 1931): Läget på vetemarknaden av G. J. S. Broomhall.

Kungl. Maida proposition Nr 138.

till exportländernas överflöd på vete. Vidare framhåller han, hurusom
Centraleuropas för närvarande svåra ekonomiska ställning kan tvinga till
importinskränkningar, som annars icke skulle ifrågakomma. Europas tidigare
nämnda, förmodade större efterfrågan på vete skulle därför kunna
helt utebliva.

I detta hänseende må hänvisas till förhållandena åren 1923 och 1924, som
kännetecknades av jämförelsevis låga vetepriser, under vilka år importländernas
nedsatta köpkraft säkerligen mera influerade på prisutvecklingen
nedåt än de befintliga saluöverskotten.

Under de senaste månaderna hava priserna å utländskt vete varit underkastade
rätt avsevärda förändringar. I november månad uppvisade världsmarknadspriserna
en rätt betydande stegring. Sålunda noterades Manitobavete
å Winnipegs börs som högst denna månad till 72 3/4 cents för bushel,
under det att den lägsta septembernoteringen varit 52 1/2 cents för bushel.
Sedermera hava priserna emellertid ånyo gått tillbaka och stå för närvarande
icke avsevärt över de tidigare låga priserna. Denna återhämtning
i priserna var måhända förklarlig med hänsyn till de då kända
svaga nordamerikanska skördeutsikterna och på grund av att La Platavetet,
som visat sig vara av en särdeles god kvalitet, då ännu icke kommit
i marknaden, men det strax därefter inträdande prisfallet synes tyda
på, att de stora världsförråden av vete äro allt för tyngande för att en
verklig prisförbättring skall vara att förvänta under den närmaste
framtiden. Att här i landet noterade priser å utländsk spannmål över
huvud sedan slutet av september månad varit föremål för en ganska''
kraftig höjning är emellertid, som tidigare framhållits, i huvudsak att
tillskriva valutaförhållandena. Något större inflytande på prisbildningen
inom landet, annat än möjligen beträffande rag, har man likväl härigenom
knappast kunnat iakttaga.

Beträffande den internationella rågmarknaden torde densamma under
innevarande konsumtionsår komma att gestalta sig annorlunda
än under det närmast föregående. Hedan nu iakttages, att rågpriserna
äro betydligt fastare än vetepriserna och rågskördarna synas nästan överallt
icke endast hava varit avsevärt mindre än föregående år utan även
betydligt mindre än vad som genomsnittligt erhållits de senaste åren. För
Ryssland saknas dock uppgifter örn rågskördens storlek. För närvarande
synes nian emellertid böra räkna med en viss knapphet på råg och som
följd härav måhända även stigande rågpriser å världsmarknaden.

I vad mån våra valutaförhållanden en längre eller kortare tid fortfarande
komma att hålla priserna på utländsk spannmål inom landet uppe i ungefär
nuvarande prisnivå undandrager sig för närvarande varje bedömande.
Säkert torde emellertid vara, att nu betalade priser för utländsk spannmål
icke skulle kunna hålla priserna på svenskt vete och svensk råg uppe
på nuvarande nivå, såvida de statliga stödåtgärderna icke funnes.

Av vad ovan sagts torde framgå, dels att man för närvarande icke kan
våga hysa några förhoppningar örn ett den internationella spannmålsmarknadens
snara tillfrisknande, och dels att de förhållanden i övrigt, vilka
kunna hava inflytande på vår egen brödsädesmarknad. äro så ovissa att
ett bedömande därav nu knappast låter sig göra. .Ett. flertal faktorer
såsom bland andra jordbrukets fortsatta rationalisering, Rysslands
återuppträdande som spannmålsexportör med mera synes emellertid
kunna ge anledning till det antagandet att, såvida icke alldeles särskilda
omständigheter inträffa, brödsädespriserna icke inom den närmaste tiden

Behovet av
fortsatta stat
liga stödåtgärder.

Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 138.

komma, att återgå till den höjd, de hade för några år sedan. Även om belintliga
stora överskott komma att absorberas, får man således räkna med,
att den genomsnittliga prisnivån antagligen kommer att stanna vid ett läge,
som ur svensk produktionssynpunkt icke kan anses tillfredsställande.
Dessa förhållanden bora givetvis icke lämnas obeaktade vid bedömandet av
utsikterna för vår egen brödsädesodling och dess närmare framtid.

Spannmålsnämnden är härmed inno på frågan örn behovet av fortsatta
statliga åtgärder till spannmålsodlingens stödjande.

hs dumdén anser sig i det följande kunna utgå ifrån, att inmalningsföroi
aningen kommer att förbliva i gällande kraft även linder konsumtionsåret
1932—1933. Ett slopande av inmalningstvånget efter 1932 års utgång
sj nes lör närvarande ur flera sjnpunkter vanskligt. I sådant avseende
torde det vara tillräckligt att erinra därom, dels att det numera med hänsyn
till handelsbalansen torde fa anses önskvärt att kunna begränsa importen
av utländskt vete och utländsk råg till det minsta möjliga, dels att under
det gångna året de i de europeiska importländerna för brödspannmål
vidtagna skyddsåtgärderna för den egna brödsädesodlingen icke mildrats
utan snarare skärpts samt att under året nya länder, såsom Finland och
England, slagit in på liknande vägar dels ock att inmalningsförordningens
bestämmelser icke med större fog kunna betecknas såsom särskilt menliga
vare sig för konsumenterna eller för den fria handeln.

Situationen å den internationella spannmålsmarknaden bär tidigare
tecknats som sjnnerligen oviss och beträffande vetemarknaden, vilken lör
prisutvecklingen är den dominerande, synes någon snar och väsentlig förbättling,
knappast vara att förvänta. Även örn valutasituationen skulle
kunna bidraga till att upprätthålla en prisnivå för inhemsk spannmål, som
icke allt för mycket understege den nuvarande, är detta förhållande dock
icke av den art, att man kan våga bygga därpå för någon längre tid framåt.
Snarare kail man förmoda, att örn den inhemska spannmålsodlingen
lämnas utan stöd i prisreglerande syfte, priserna för svenskt vete och
svensk råg komma att sjunka rätt avsevärt under nu betalade, relativt låga
priser. De åtgärder i prisstabiliserande sylte, som spannmålsnämnden i
april 1931 ansåg sig böra föreslå Eders Kungl. Maj:t voro avsedda som en
tillfällig, av jordbrukets dåvarande svårigheter påkallad anordning. En
huvudsaklig anledning till, att nian då icke ansåg inmalningsförfarandet
som tillräckligt för upprätthållandet av priserna var, som också departementschefen
framhöll i propositionen till 1931 års riksdag, att erfarenheten
visat, att jordbrukarna till följd av bristande sammanhållning och organisation
icke kunde i någon mera avsevärd grad inverka på spannmålens avsättning
och prisernas bestämmande i för dem förmånlig riktning. De då
föreslagna åtgärderna avsågo därför jämväl att bereda jordbrukarna tillfälle
att under relativt trygga förhållanden vidtaga dispositioner för att
bättre kunna hävda sin ställning gentemot kvarnarna och mellanhänderna.

Beträffande jordbrukets allmänna ekonomiska läge för närvarande torde
detsamma hava avsevärt försämrats, sedan spannmålsnämnden i april
1931 föreslog Eders Kungl. Maj:t åtgärder till spannmålsodlingens stödjande.
Svåra ekonomiska förhållanden över huvud, ett katastrofalt prisfall
på alla animaliska produkter, samt en i stora delar av landet mycket
svag brödsädesskörd äro de huvudsakliga och samverkande faktorer, vilka
för jordbruket i dess helhet skapat en situation, som måste betecknas
som jdterligt bekjunmersam.

Kungl. Maj:ts proposition Nr litti.

Till spannmåisnämnden avgivna berättelser beträffande förhållandena
inom de olika hushållningssällskapens verksamhetsområden hava enligt
ovan lämnad redogörelse otvivelaktigt givit vid handen, att jordbrukarna
i rätt så många fall företagit åtgärder för att förbättra avsättnings- och
prisförhållandena för brödspannmål, Föreningsrörelsen har på en del håll
utvecklats och gripit sig an med att ordna avsättningen. Uppmaningarna
från olika håll till jordbrukarna att hålla tillbaka utbuden hava ofta hörsammats
och möjligheterna att belåna spannmålen hava här och var
utnyttjats, ehuru räntelörhållandena i mycket stor utsträckning lagt hinder
i vägen härför. Även synes man i viss mån mer allvarligt än tidigare
sökt vidtaga åtgärder lör att bättre bärga och vårda spannmålen.

Av olika anledningar hava emellertid omförmälda organisationssträvanden
samt övriga åtgärder för förbättrade avsättnings- och prisförhållanden
ännu icke erhållit önskad omfattning. En starkt bidragande orsak
härtill har givetvis varit svårigheterna å den inhemska penningmarknaden.
I allt för många fall är det emellertid uppenbart, att bristande företagsamhet
och förståelse för betydelsen av en stark sammanhållning bland
producenterna alltjämt försvårat eller omöjliggjort effektiva åtgärder. Enbart
nedslående äro härvid .sådana meddelanden från starkt spannmålsproducerande
bygder, att man icke ansett sig behöva vidtaga någonting i
prisförbättrande syfte, enär 1931 års skörd var av så ringa storlek, att
man under alla förhållanden räknade med att finna avsättning för densamma.

Spannmåisnämnden hade visserligen förväntat, att producenterna under
den tid statsmakterna hittills ansett sig kunna lämna spannmålsodlingen
ett särskilt stöd, skulle bättre utnyttjat möjligheterna att tillvarataga sina
egna intressen än vad fallet blivit men inser också, att stora svårigheter
härför förefunnits, och vill gärna medgiva, att den tid, som hittills stått
till buds för detta ändamål, varit väl knapp. Med hänsyn särskilt till dessa
omständigheter samt det förhållandet, att jordbruket icke endast i närvarande
stund arbetar under särskilt svårt tryck utan även tidigare jin andra
verksamhetsområden drabbats av den numera allmänna depressionen,
har nämnden ansett, att spannmålsproducenterna allt fortfarande få anses
vara i behov av sådana åtgärder från statsmakternas sida, som kunna bereda
dem en större trygghet i prishänseende, än den inmalningstvånget
som sådant innebär. Ehuru 1931 års skörd av såväl vete som råg varit
ganska knapp, hava framför allt vetepriserna icke, trots prisgarantien viel
spannmålsföreningens inköp sommaren 1932, inom landet i dess helhet kunnat
hållas i ett sådant prisläge, som med hänsyn till nämnda garanti kan
anses skäligt. Bättre än något annat visar detta förhållande, att jordbrukarna
ännu icke satt sig i stånd att i någon större utsträckning påverka
prisbildningen. Skulle 1932 års skörd bliva av normal storlek eller däröver
tyder erfarenheten från innevarande konsumtionsår bestämt därpå,
att spannmålspriserna vid uteblivande av särskilda stödåtgärder kunna
Idiva synnerligen låga. Det bör emellertid med fog kunna förväntas, att
de goda resultat, som vissa lantmannaföreningar genom sin sammanhållning
vunnit, skola leda till att jordbrukarna, om, såsom nämnden nu fört''
slår, ett ytterligare rådrum därtill lämnas, mera allmänt sammansluta sig
till bevakandet av sina intressen uti bär ifrågavarande avseende.

Då nämnden övervägt den form, som borde givas ett fortsatt stöd åt sparmmäLspannmålsodlingcn,
har den för sin stol ansett, att en förlängning av de åt nämnden*

Firning.

,Bihang lill riksdagens protokoll I sami. 111 hafi ISr 1‘JX.j

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

gärder, vilka beslutades av 1931 års riksdag, vore lämpligast oell lättast att
genomföra, men att vissa smärre förändringar i nu gällande kontrakt ock
stadgar samtidigt borde företagas. Innan nämnden närmare ingår härpå,
vill nämnden i korthet redogöra för det nuvarande systemets verkningar,
så som nämnden uppfattat desamma.

Enligt nämndens mening har det nu tillämpade systemet rätt väl fyllt
sin uppgift. Beträffande svenska spannmålsföreningens inköp under sommaren
1931 hava såsom ovan nämnts emot desamma från jordbrukarhåll
huvudsakligen riktats deli anmärkningen, att kvalitetsfordringarna voro
allt för stränga och att på grund härav många spannmalspartier icke mottogos
av kvarnarna annat än till betydligt nedsatta priser. Nämnden kålnog,
såsom tidigare framhållits, den uppfattningen, att en del kvarnar i
detta avseende haft möjlighet att tillämpa bestämmelserna annorlunda än
som skedde. Samtidigt vill nämnden emellertid framhålla, att många utande
till föreningen hembjudna partierna spannmål kvalitativt, mest beroende
på groddskador, voro av sådan beskaffenhet, att de rimligtvis icke
kunde betraktas såsom kvarnvara. Örn prisskillnaden mellan brödspannmål
och federsäd vid den tiden icke varit alltför stor, hade dylika spannmålspartier
sannolikt aldrig i den utsträckning, som nu skedde, utbjudits
till kvarnarna. I detta sammanhang vill nämnden dessutom framhålla, att
fordringarna på den svenska brödsädens kvalitet med nödvändighet måste
vara större i samma män som inmalningsprocenterna sättas höga.

Vidare har mot föreningens inköp sistlidne sommar riktats dessa båda
anmärkningar, att föreningen icke på förhand tillkännagivit på vilka
platser eller inom vilka områden, den hembjudna spannmålen skulle komma
att uppsamlas samt att leverantörerna i vissa fall belastats med höga
fraktkostnader. Ävenledes hava vissa leverantörer klagat över att i
vissa fall spannmål skulle av föreningen dirigerats på ett mindre planmässigt
sätt.

Vidkommande dessa förhållanden har nämnden, som med uppmärksamhet
följt och tagit del utav vidtagna dispositioner, endast att anföra, alf
inköpsverksamheten i betraktande av omständigheterna utfallit tillfredsställande
och i överensstämmelse med de principer, nämnden vid avgivandet
av sitt förslag ansett riktiga. Vid planläggningen oell genomförandet
av första årets inköp hade föreningen så utomordentligt kort
tid till sitt förfogande, att man knappast kunde begära, att dess styrelse
då i varje detalj skulle kunna överblicka ställningen. Säkerligen kommer
inköpsförfarandet ett annat år, sedan erfarenhet numera hunnit
samlas, att betydligt lättare kunna genomföras, särskilt som föreningen
numera kungjort ett antal uppsamlingsområden.

Frågan huruvida den garanti beträffande avsättning och priser, som
föreningens inköpsskyldighet innebär, varit tillräcklig för en gynnsam
prisutveckling å inhemsk brödsäd, har i det föregående berörts vid ett par
olika tillfällen. Från hushållningssällskapen har man i vissa fall framhållit,
att det med utgående från förhållandena under innevarande konsumtionsår
med dess ringa skörd kunde vara svårt att riktigt bedöma de
verkningar, denna garanti ett år med stor skörd av såväl vete som råg kan
komma att medföra. I sådant fall och i händelse kvarnarna skulle visa
stor återhållsamhet vid sina inköp, kunde det tänkas, att prisbildningen
inom landet bomme att bliva ganska otillfredsställande.

Nämnden vill i anledning härav framhålla dels, att redan det nu befintliga
kontraktet medger företagandet av stödköp ehuru i viss begränsad

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

omfattning dels också, att nämnden på sätt bär nedan kommer att närmare
ntvecklas, med spannmålsföreningen överenskommit örn en väsentlig
utbyggnad av stödköpsinstitutet.

Som ovan nämnts ansåg nämnden för sin del en förlängning (med
vissa förändringar) av kontraktet mellan staten och svenska spannmålsioreningen
u. p. a. att gälla även 1932 års skörd såsom det under nuvarande
förhållanden bästa sättet att stödja brödsädesodlingen jämväl under
konsumtionsåret 1932—1933. Nämnden upptog därför vissa underhandlingar
med styrelsen lör sagda förening och föreläde därvid styrelsen förslag
till ändringar i gällande kontrakt och stadgar, vilka dels endast hade avseende
pä själva förlängningen men dels också inneburo några förändringar
av nu gällande*bestämmelser. Vid påbörjandet av dessa förhandlingar
förklarade kvarnrepresentanterna i föreningsstyrelsen, att de för sin
del icke voro beredda att göra något uttalande örn behovet eller lämpligheten
av en förlängning av kontraktet, men att de emellertid på grund av
Eders Kungl. Maj:ts anmodan till nämnden den 30 oktober 1931 icke ville
undandraga sig att förhandla örn villkoren för en eventuell förlängning.
Föreningsstyrelsen beslutade att förelägga den ordinarie föreningsstämman
do av nämnden uppgjorda förslagen till kontrakts- och stadgeändringar
med de modifikationer av desamma, som vid underhandlingarna
kunde komma att företagas.

Vid spannmålsföreningens ordinarie stämma den 18 december 1931 hava
i anslutning till nämndens därom gjorda slutgiltiga hemställan de förslag
till ändringar av föreningens kontrakt och stadgar, som återfinnas i
vid denna skrivelse fogade bilagorna C och D, vunnit stämmans godkännande.
Beträffande stadgeändringarna skola dessa för att äga giltighet
godkännas å extra föreningsstämma, vilken är utsatt att hållas den 22
januari 1932.

De i kontraktet och stadgarna företagna förändringarna får nämnden
härmed komplettera med följande närmare anvisningar och motiv.

Kontraktet.

2 §, tredje stycket. Beträffande fördelningen av spannmålsleveranserna
har nämnden i förenämnda skrivelse till Edei-s Kungl. Majit den 21 april
1931 uttalat, att föreningens styrelse borde tillse, att fraktkostnaderna bleve
de minsta möjliga. Samtidigt borde emellertid hänsyn tagas till, att
de leveranslörhållanden, vilka förut varit rådande för såväl producenter
som kvarnar, så litet som möjligt rubbades. Enahanda grunder synas
nämnden böra vinna tillämpning även i fortsättningen och avse såväl leverans-
som marknadsförhållanden.

Det tillägg som gjorts till detta slycke, varigenom samtliga spannmålsleverantörer
tillförsäkras rätten att leverera sin spannmål inom vissa uppsamlingsområden,
innebär icke något avsteg från dessa grunder. En av
nämndens sekreterare företagen undersökning, vilken på sin tid för beaktande
överlämnats till spannmålsföreningen, har nämligen givit vid banden,
att under tiden 1922—1930, alltså före do statliga regleringsåtgärdernas
tillkomst, de vid kustkvarnsplatserna enligt svensk spannmålsnotering
betalade priserna för vele. och råg över hela landet varit anmärkningsvärt
lika, vilket betyder att vid leveranser från överskottsområden
till kvarnar utom desamma, dessa kvarnar fått betala större delen av frakt -

Specialmot

tering.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

kostnaderna. Det skulle således innebära en orättvisa mot i sista hand
producenterna i överskottsområdena, om dessa nu skulle få bära liela fraktkostnaderna
till eventuella underskottsområden. Ett flertal framställnin
gar till löreningen i berörda hänseende hava genom det föreslagna tillägget
vunnit ett berättigat beaktande.

Under begreppet »merfrakten» i paragrafens tredje stycke falla givetvis
alla i sammanhang med befraktningen uppkommande merkostnader.

3 §. De nuvarande bestämmelserna för företagandet av stödköp synas
nämnden hava varit otillfredsställande särskilt med hänsyn därtill, att för
desamma enligt stadgarnas 7 § c) kunde disponeras lagerutrymmen svarande
mot allenast 1/i2 av medlemmarnas årsförmalning av vete och råg.
Enligt nu i kontraktet och stadgarna företagna ändringar, (se stadgeförslagets
7 § b), kunna för stödköpen disponeras intill hälften av kvarnar
nas lagerutrymmen men även andra lagringsutrymmen, som kunna stå
till förfogande för sådant ändamål. Nämnden har härvid i första hand
tänkt sig anlitandet av statens spannmålslager hus eller andra jämförliga
lagerutrymmen.

Nämnden finner uppenbart, att stödköp allenast böra ifrågakomma, när
spannmålen icke kan vinna avsättning annat än till priser, som stå i ett
tydligt missförhållande till dem, vilka med utgående från det i kontraktets
4 § 2 mom. första stycket omförmälda, av Kungl. Majit för hela riket
fastställda enhetliga pris, skäligen borde, med beaktande av lagrings- och
räntekostnader, erhållas för samma spannmål. Som nämnden redan i sin
skrivelse den 21 april 1931 framhållit, är det emellertid icke enbart prisfrågan,
som bör vara avgörande för spörsmålet örn vidtagandet av stödköp.
Anmärkningsvärd återhållsamhet i fråga om inköpen av svensk
brödsäd ävensom inom vissa odlingsområden uppträdande särskilda avsättningssvårigheter
äro givetvis sådana förhållanden, som genom stödköp
i viss mån kunna tillrättaläggas.

Slutligen vill nämnden framhålla att eventuella stödköp, vilkas verkningar
i olika riktningar ej så lätt låta sig i förväg överblickas, givetvis
måste företagas med stor försiktighet.

4 §, mom. 2, första stycket. Härutinnan är icke föreslagen annan förändring
än den formella, som föranledes av kontraktets förlängning. Meningen
är alltså fortfarande, att Kungl. Majit skall bestämma de för hela
riket enhetliga pris, med vilka respektive svenskt vete och svensk råg
skola sommaren 1933 av föreningen inlösas.

I sin skrivelse till Eders Kungl. Majit den 21 april 1931 uttalade sig
spannmålsnämnden angående de priser, som lämpligen borde ifrågakomma
vid inlösen sommaren 1932. Att göra något motsvarande uttalande för
sommaren 1933 är emellertid, icke minst med hänsyn till de ovissa valutaförhållandena,
så vanskligt, att ett sådant uttalande knappast skulle hava
något egentligt värde.

4 §, mom. 2, sista stycket. För föreningens inköp under sommaren 1933
har återinförts den ursprungligen enligt kvarnförbindelsen av den 15
augusti 1930 gällande bestämmelsen, att priset vid kustkvarn skall vara
50 öre högre än vid iulandskvarn. Denna förändring har icke tillkommit
som ett uttryck för den uppfattningen, att priset å brödsäd alltid ligger
eller bör ligga högre vid kustkvarn än i det inre av landet. Så är
ofta fallet, men någon gång kan förhållandet vara det motsatta. Emellan
åt råder också ungefärlig likhet mellan inlands- och kustkvarnspriset
Aven måste erkännas, att kustkvarnarna genom denna förändring vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

sina inköp av brödsäd kunna komma i sämre ställning till inlandskvarnarna
än vad som skulle varit fallet vid fri prisbildning och fri import.
Fastmer har bestämmelsen i fråga återinförts av den anledningen, att föreningen
härigenom kan bliva i tillfälle att, om än i begränsad omfattning,
utan större egna kostnader eller förluster för utjämnande av spannmålstillgången
förflytta sådan till billigare pris inköpt spannmål till andra
konsumtionsorter än de inom uppsamlingsområdena befintliga.

Mom. 3. De vid kontraktet ursprungligen fogade bestämmelserna och
prisregleringsskalorna, vilka som tidigare anförts redan tvenne gånger
blivit ändrade, och givetvis i sitt nuvarande skick alltjämt skola äga tilllämpning
beträffande inköpen av 1931 års skörd i den mån ytterligare
jämkningar av desamma icke överenskommas mellan nämnden och föreningens
styrelse, härrörde från ett av delegationen för svensk spannmålsnotering
uppgjort förslag. Den här föreslagna förändringen är tillkommen
av praktiska hänsyn och ansluter sig till det i praktiken hittills tilllämpade
förfarandet _ o

Såvida ny överenskommelse beträffande föreningens inköp av 193L ars
skörd icke träffas mellan nämnden och föreningens styrelse förbliva alltså
de vid det ursprungliga kontraktet fogade bestämmelser och skalor i gällande
kraft. . . ...

Mom. 5. Härigenom stadgas att föreningen jämväl vid stodkop enligt
3 § skall tillämpa nyss omförmälda bestämmelser och skalor.

Mom. 6. Momentet är likalydande med andra stycket i det tidigare
mom. 1. Vid bedömandet av nytillträdande kvarns egenskap av kustkvarn
eller ej bör beaktas det inflytande, kvarnen utövar på avsättningsförhållandena
för brödspannmål. Givetvis bör icke genom dylik åtgärd annars
bestående prisbildning förryckas. I huvudsak bestämmande vid spannmålsnämndens
avgörande torde böra vara, huruvida den kvantitet svensk
spannmål, som vid kvarnen förmales, har ett utslagsgivande inflytande på
prisbildningen inom ett större'' område.

5 §. Då föreningens verksamhet enligt det nu framlagda kontraktsförslaget
kommer att fortgå ända till utgången av år 1933 och då under
denna tid den gottgörelse, föreningen äger uppbära, under vissa tider helt
kan komma att bortfalla för att sedermera ånyo uttagas, har det ansetts
nödvändigt att på här föreslaget sätt kunna förhindra spekulativ import
av mjöl och gryn. Dylik import kan ock tänkas framträda för det fall,
att tillgången på svensk brödspannmål vid något tillfälle blir så knapp, att
inmalningsprocenterna under viss period måste sättas särskilt låga, och
böra bestämmelserna även då gälla.

7 §, femte stycket. Det har ansetts olämpligt, att statens spannmålsnämnd,
såsom enligt nu gällande kontrakt är möjligt, utan tidsbegränsning
skall äga påkalla rättelse beträffande av föreningen uttaget försäljningspris.
Den här införda bestämmelsen örn att detta skall ske inom
fjorton dagar efter det nämnden erhållit meddelande örn priset, har nämnden
ansett skälig.

Övriga här ovan icke omnämnda föreslagna förändringar i kontraktet
äro uteslutande en följd utav dess förlängning att gälla under ytterligare
ett år.

Kungl. -Maj:ts proposition Nr 138.

Stadgarna.

De förändringar i föreningens stadgar, vilka finnas intagna i förslaget
rinder 7 § f) samt 13 § mom. 1, andra stycket, äro icke av nämnden föreslagna
eller tillkomna i samband med kontraktets tilltänkta förlängning.
Desamma hava förordats av föreningens styrelse oell avse dels att möjliggöra
för föreningen, att vid förhöjning eller upptagande på nytt av gottgörelsen
retroaktivt uttaga skillnaden i gottgörelsebeloppet eller gottgörelsen
i dess helhet och dels att tillförsäkra medlemmarna att vid sänkning
av gottgörelsebeloppet eller gottgörelsens borttagande återbekomma mellanskillnaden
i gottgörelse eller hela gottgörelsebeloppet för de kvantiteter
spannmål, för vilka de erlagt gottgörelse. Spannmålsnämuden finner
dessa förändringar lämpliga, enär de dels förhindra spekulation i förändrad
gottgörelse och dels bereda medlemmarna trygghet mot förluster
på importerad utländsk hrödspannmål på grund av ändring i gottgörelsen.

4 §. Med hänsyn till föreningens tilltänkta fortsatta verksamhet hava
ändrade bestämmelser beträffande vinnande av medlemskap i föreningen
föreslagits. Som regel bör ny medlem icke intagas annat än under maj
månad varje år, enär medlemmens huvudsakliga skyldigheter mot föreningen
innebära mottagning, lagring och skötsel med mera av den spannmål,
föreningen är skyldig inköpa under juni och juli månader. Det har emellertid
ansetts, att detta icke borde vara ovillkorligen gällande.

5 §, tredje stycket. Bestämmelsen är nytillkommen och medgiver justering
av medlems i förhållande till medelförmalningen åliggande skyldighet
att övertaga av föreningen inköpt spannmål.

6 §, åttonde stycket. Bestämmelsen är en följd utav det i 5 § nyss omförmälda
tillägget.

7 § b). Bestämmelsen, som ansluter sig till 3 § i kontraktet, med dess
ändrade lydelse, motsvarar föregående 7 § c) och fastställer medlems utvidgade
skyldighet att ställa lagerutrymmen till förfogande vid stödköp.

7 § c). I huvudsak likalydande med tidigare 7 § b). Med hänsyn till
föreningens fortsatta verksamhet samt till följd av de ändrade bestämmelserna
för stödköpen har stycket erhållit sin nya lydelse.

7 § d). Då enligt kontraktets 7 § tvist mellan statens spannmålsnämnd
och föreningen angående försäljningspriset skall avgöras ax- Sveriges
skiljenämnd för spannmåls- och foderämnCshandeln, Ilar det ansetts lämpligt
införa en motsvarande bestämmelse i föreningens stadgar rörande
tvist mellan medlem och föreningen i samma hänseende.

7 § 1). Den ändrade lydelsen är en av föreningens styrelse förordad förändring,
varom ovan talats.

7 § h). Förändringen innebär endast en formell rättelse.

7 § i). Nämnden har icke ansett sig böra motsätta sig denna av kvarnrepresentanterna
påyrkade ändrade lydelse, vilken icke kan anses innebära
någon saklig inskränkning i nämnderis befogenhet.

7 § j). Förändringen har föranletts av vissa erfarenheter från föreningens
verksamhet och har av nämnden upptagits efter framställning från
föreningsstyrelsen.

9 §. De i denna paragraf föreslagna förändringarna hava företagits dels
för att underlätta det rent praktiska handhavandet av föreningens bokförings-
och avräkningsverksamhet och dels i huvudsak med anledning axföreningens
ökade stödköpsskyldigliet. Medlems ansvarighet för kvantitetsvikten
enligt det uppgjorda förslaget innebär en mindre skärpning axtidigare
bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Ersättningen för lagring, skötsel och försäkring av för föreningens räkning
lagrad spannmål har sänkts till ungefär 10 öro för 100 kilogram
och månad i stället för tidigare 12 öre för 100 kilogram och imbor jad manad.
I stället föreslås, att dylik ersättning skall utgå jamval för sadan
spannmål, som medlem själv övertager från föreningen, vare sig denna
spannmål inköpts enligt bestämmelserna i 2 § eller 3 § av kontraktet. Namn
den har ansett, att den utvidgade stödköpsskyldigheten bör berättiga till
viss ersättning, varom bär är fråga, samt att med den relativt låga ersättning,
som föreslagits, ersättning bör kunna utgå för all hos medlem
lagrad, föreningen tillhörig spannmål. o ■ .. inn

Förhöjningen av ersättningen för ntlastning från ^-0 till oO ore ioi 1UU

kilogram har jämväl ansetts skälig. ..

10 §, första stycket. Förändringen är endast föranledd av vidtagen ändring
i 7 § av stadgarna.

13 §, mom. 1, andra stycket. Bestämmelsen har tillkommit efter förslag
av föreningens styrelse, varom nämnden tidigare yttrat sig.

13 §, mom. 2. Det har ansetts lämpligt att i stadgarna intaga sådana
bestämmelser, som tillförsäkra medlemmarna rätt att i första hand inköpa
hos dem själva lagrad spannmål. En viss begränsning härutinnan
har likväl föreslagits med hänsyn därtill, att sådana förhållanden kunna
inträffa, som påkalla åtgärder från spannmålsnämndens sida, föranledda
av stadgandet i nämndens instruktion att följa tillförseln av vete och råg
till kvarnarna i syfte att ernå en jämn sådan tillförsel. .... ....

17 §, andra, stycket. Förändringen föreslagen av rent praktiska skal.

De förslag, nämnden sålunda avgivit, synes icke påkalla några jämkningar
i gällande författningar.

Med åberopande av vad sålunda anförts får nämnden hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes , . ,

dels, under förutsättning av riksdagens godkännande, trafta avtal mea
svenska spannmålsföreningen u. p. a. örn förlängning av kontraktet mellan
staten och sagda förening i överensstämmelse med omförmälda förslag

till kontraktsändringar, .

dels ock lämna föreningen tillstånd att företaga de förändringar av dess
stadgar, som på sätt vidfogade förslag utvisar, dels föranledas av förenämnda
kontraktsändringar dels ock i övrigt på sätt ovan sagts ansetts
lämpliga.

I behandlingen av detta ärende hava nämndens ordförande och samtliga
ordinarie ledamöter deltagit. Riksdagsmannen C. W. M. Andersson
i Igelboda samt direktören Sigfr. Engström hava dock anmält avvikande
mening beträffande frågan örn förlängningen av kontraktet, samt avgivit
de reservationer, vilka som bilagorna E och F fogats vid denna skrivelse.

Stockholm den 13 januari 1932.

Underdånigst:

WALTER MURRAY.

Erik Carlsson.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Bilaga A.

Kontrakt

mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

Mellan svenska staten oell Svenska spannmålsföreningen u. p. a., i det
följande benämnd föreningen, är, i anslutning till föreningens vid detta
kontrakt fogade stadgar, följande överenskommelse träffad.

1 §•

Staten tillförsäkrar föreningen för nedan i 13 § omförmälda tid, att
annan än föreningen ej skall äga laglig rätt att, utan föreningens medgivande,
till riket införa vete eller råg eller spannmålsblandning, vari
vete eller råg ingår, eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller gryn
av vete.

Vad ovan sägs gäller ej i avseende å vara, som införes till riket samt,
utan att hava för förfogande inom riket från tullverket utlämnats, åter
under tullkontroll utföres, eller som införes i egentlig gränstrafik eller
eljest under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på
grund av annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) än den under s) upptagna eller på grund av 6 eller 8 §•
samma förordning.

2 §.

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas,
vartdera året 1931 och 1932 under tiden från och med den 1 juni till
och med den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål
av vete och råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig
beskaffenhet och hembjudes föreningen före den 1 juni det år, inköpet
skall äga rum. För år 1931 skall hembudstiden, där så för beaktande
av säljarnas intressen erfordras med hänsyn till tidpunkten för
detta avtals godkännande av riksdagen, på sätt i 16 § sägs, av föreningens
styrelse förlängas till och med den 15 juni.

Leveransterminen för sålunda inköpt spannmål bestämmes av föreningens
styrelse, därvid dock skall iakttagas, att sagda termin icke utan
säljarens samtycke får bestämmas kortare än till 14 dagar från dagen
för inköpet, samt att leveransen skall äga rum senast den 31 juli det år,
inköpet sker. Där de till föreningen anslutna kvarnarnas lagerutrymmen,
med hänsyn till vad 7 § a) och 8 § i föreningens stadgar innehålla
rörande medlemmarnas skyldighet att mottaga och lagra föreningens
spannmål, ej förslå till spannmålens mottagande och förvarande under
ändamålsenlig skötsel inom den sålunda bestämda tiden, äger föreningens
styrelse i erforderlig mån förlänga leveranstiden.

De partier spannmål, föreningen enligt det ovan sagda är skyldig in -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

köpa, skola levereras till uppsamlingsställen, som av föreningens styrelse
anvisas. Föreningens styrelse skall söka fördela leveranserna så
rättvist som möjligt samt med hiinsyn till att fraktkostnaderna i görligaste
mån inskränkas.

3 §.

Det åligger föreningen att, då statens spannmålsnämnd så påfordrar,
efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1932 även under andra tider
än de i 2 § omförmälda vidtaga inköp av svenskt vete och svensk
råg av den i sagda paragraf angivna beskaffenhet, örn och i den mån
de till föreningen anslutna kvarnarna enligt 7 § c) av föreningens stadgar
äro skyldiga att mottaga och lagra sålunda inköpt spannmål.

4 i

Mom. 1. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1931 skall föreningen
tillämpa betalning jämlikt de bestämmelser, som för samma tid gälla
enligt 2 § uti den i Kungl, brevet den 28 augusti 1930 till statens spannmålsnämnd
intagna förbindelse, därvid uppsamlingsställe å annan ort
än där kustkvarn är belägen skall likställas med inlandskvarn.

Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn
eller kustkvarn eller huruvida uppsamlingsställe är att likställa med
inlandskvarn, äger statens spannmålsnämnd härutinnan besluta.

Marn. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 skall för fullgod
(torr, frisk och oskadad) svensk spannmål med en kvalitetsvikt av 77
kilogram per hektoliter (129 holländska skålpund) för vete och 72.2 kilogram
per hektoliter (121 holländska skålpund) för råg betalas fritt anvisat
uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Majit
för vete respektive råg av nämnda kvaliteter finner skäligt bestämma.

Till de i detta moment angivna pris skall göras ett tillägg av ett öre
för varje fulla 100 kilogram för var dag, leveransen i enlighet med köpeavtalet
äger rum senare än den 1 juni.

Marn. 3. Beträffande villkoren i övrigt samt prisbestämningen för
andra hektolitervikter än de ovan angivna skola de grunder iakttagas,
vilka finnas angivna i bilagda, efter förslag av delegationen för svensk
spannmålsnotering uppgjorda bestämmelser och prisregleringsskalor. Tilllägg
till ävensom annan förändring av sagda bestämmelser och skalor må
av statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse, därest nämnden och
styrelsen därom äro ense, verkställas.

Mom. 4. Från de i mom. 1, 2 och 3 stadgade pris skall avdrag ske med
50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den levererade myckenheten
med mer än 10 procent understiger den salubjudna, där ej underlåtenheten
kan anses ursäktlig.

5 i

Föreningen må ej vägra att för annan införa eller att i för varje fall
angiven myckenhet låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn
av vete, föreningens styrelse likväl obetaget att för tiden intill den 1 september
1931, om statens spannmålsnämnd därtill lämnar tillstånd, motsätta
sig sådan import, i den mån den kan antagas ske i spekulativt syfte.

Föreningen må ej för egen räkning driva bandel med utländsk spannmål
eller därav framställt mjöl eller gryn.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

G§.

Föreningens verksamhet skall hedrivas på ett lojalt sätt och så att
icke enskilt intresse obehörigen gynnas.

Angående föreningsmedlems skyldighet att tillämpa normal förmalningslön
skall gälla vad 7 § g) av föreningens stadgar härom innehåller.

7 §.

Föreningens försäljning av svenskt vete och svensk råg, inköpt på
grund av stadgandet i 2 § eller i annan ordning, må icke ske till pris,
understigande det vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.

Marknadspriset för gammal skörd skall härvid under juni, juli och
augusti månader anses utgöra

år 1931 minst det pris, föreningen enligt 4 § har att betala för sina inköp
under juni och juli samma år, samt

år 1932 minst det pris, som föreningen jämlikt sistnämnda paragraf''
skulle haft att erlägga vid inköp av samma spannmål lör leverans vid
den tid, föreningens leverans enligt försäljningsavtalet sker.

Vid försäljning av spannmål av gammal skörd, sedan spannmål av ny
skörd kommit i marknaden, skall föreningen beakta det mervärde, som
den gamla spannmålen kan hava i förhållande till spannmål av den nya
skörden.

Statens spannmålsnämnd äger utöva kontroll över att ovanberörda
pris icke underskrides. Finner nämnden, att det pris, föreningen vid
försäljningen betingat sig, är väsentligt lägre än det pris, som enligt
det ovan sagda bort erläggas, skall föreningen efter anmodan av nämnden
utkräva prisskillnaden av köparen. Uppstår därvid tvist med köparen
rörande prisets storlek, skall sådan tvist avgöras av Sveriges skiljenämnd
för spannmåls- och foderämneshandeln.

Föreningen skall vid sin försäljning göra de förbehåll, som erfordras
med hänsyn till ovan upptagna bestämmelser.

8 §.

Till täckande av sina kostnader samt förluster vid utövandet av sin
verksamhet äger föreningen för de myckenheter vete och råg, spannmålsblandningar,
vari vete eller råg ingår, vetemjöl, rågmjöl och gryn av
vete, vilka införas till riket, av vederbörande importör uppbära gottgörelse,
varom nedan stadgas.

Beloppet av sagda gottgörelse per 100 kilogram spannmål bestämmes
av föreningens styrelse, därvid bör eftersträvas dels att såvitt möjligt
vinst vid kontraktstidens utgång icke kvarstår, dels ock att den tid, under
vilken föreningen jämlikt 14 § första stycket äger fortfara med utövandet
av importrätten, icke över hövan förlänges.

Beträffande vete skall gälla, att örn de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna
av styrelsen äro eniga rörande storleken av berörda belopp och
beloppet av dem icke . bestämmes högre än som motsvarar 20 procent av
det i Stockholm vid tiden för gottgörelsens bestämmande gällande marknadspriset
å svenskt vete av normalkvalitet, nämnda ledamöters beslut
skall tillämpas. För fastställande av högre belopp i fråga örn vete fordras
att minst sex ledamöter äro örn beslutet ense, och att detsamma godkännes
av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 138. 59

För fastställande av storleken av sagda gottgörelse för råg erfordras,
att minst sex ledamöter äro ense örn beslutet.

Gottgörelse, varom i denna paragraf stadgas, skall bestämmas för en
tid av minst två månader i sänder. Förändring i gottgörelsens belopp
skall tillkännagivas senast åtta dagar innan beslnt härom skall tilllämpas.

Vid gottgörelsens uttagande beträffande mjöl skall gälla, att mot 100
kilogram finsikta! mjöl och gryn svara 160 kilogram spannmål samt
mot 100 kilogram sammalet mjöl 100 kilogram spannmål. I fråga om
spannmålsblandning skall gottgörelsen beräknas efter den myckenhet
vete och råg, som ingår i blandningen.

9 i

Den, som till riket infört vete eller råg eller spannmålsblandning, vari
vete eller råg ingår, och visar, att han ur riket utfört utländsk spannmål
av samma slag, mjöl, framställt inom riket av utländskt vete, utländsk
råg eller utländsk spannmålsblandning, gryn, framställt inom riket av
utländskt vete, eller spis- eller knäckebröd, vid vars tillverkning använts
mjöl, framställt inom riket av utländsk råg, äger av föreningen återfå den
gottgörelse, han erlagt till föreningen vid importen av motsvarande myckenhet
spannmål.

Likaledes äger den, som till riket infört vetemjöl, rågmjöl eller gryn av
vete, rätt att, örn han visar, att han ur riket utfört samma mjöl eller
gryn eller spis- eller knäckebröd, framställt av det införda rågmjölet,
återbekomma den gottgörelse, han vid importen erlagt.

I anledning av bestämmelserna i denna paragraf erforderliga kontrollföreskrifter
fastställas av statens spannmålsnämnd efter förslag av föreningens
styrelse.

10 §.

Föreningen skall samarbeta med statens* spannmålsnämnd, som skall
äga tillgång till alla föreningen tillhörande handlingar och räkenskaper.

Det åligger föreningen att, vid anfordran, till statens spannmålsnämnd
lämna de uppgifter, nämnden finner erforderliga.

H i

Föreningens åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning
att statsmakterna under avtalstiden icke vidtaga åtgärder, som väsentligen
rubba do förhållanden, under villia kvarnindustrien nu arbetar,
och att vid tillämpning av förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) iakttages,
att inmalningsprocenten icke i något fall bestämmes högre än att
framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika kvaliteter mjöl
av god bakningsduglighet.

Föreningsmedlemmarna berättigas att vid förmälning vid egna kvarnar
under den i 13 § omförmälda tid tillämpa en inmalnings- och minimiprocent
för vete, som understiger de jämlikt 2 § i nämnda förordning fastställda
eller medgivna lägsta motsvarande procentsatserna med 10 enheter,
därvid dock icke avses sådan dispensvis vid enstaka tillfällen för
begränsad kvantitet medgiven inmatnings- eller minimiprocent, som åsyf -

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

tar förmälning för särskilt ändamål, liggande utom ramen för den vanliga
mjölhandeln.

Föreningsmedlemmarna tillförsäkras vidare, att under nämnda tid
stadgandet i berörda förordnings 4 § beträffande »svenskt vete, som förmales
tillsammans med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av
kvarninnehavaren blandas med mjöl av annan brödsäd», ej skall äga tilllömpning
beträffande dem.

12 i

Skulle föreningen underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt detta
kontrakt, äger staten ombesörja, att vad som underlåtits utföres eller rättas
samt, där underlåtenheten är av väsentlig beskaffenhet, inträda i föreningens
rättigheter enligt kontraktet; och är föreningen, därest underlåtenheten
varit en följd av omständigheter, som föreningen skäligen bort
avvända, skyldig såväl att bära de kostnader, vilka härigenom åsamkats
staten, som även att till staten utgiva ersättning för av underlåtenheten
orsakad skada.

Skulle staten underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt kontraktet,
och uppkommer därigenom skada för föreningen eller någon dess
medlem, må den, som skadan lidit, mot staten föra den ersättningstalan,
vartill han kan äga fog.

13 §.

Detta kontrakt träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock
senast den 1 juni 1931, och skall gälla till och med den 31 december 1932.

14 §.

. Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1932 icke förslå
till återgäldande av medlemmarnas insatser i föreningen jämte ogulden
utdelning, skall föreningen fortfarande för tiden intill dess så kan ske,
på de i 5 §, 6 §. första stycket, 8, 9 och 12 §§ av detta kontrakt stadgade
villkor äga åtnjuta den i 1 § av kontraktet omförmälda ensamrätt till
införsel av spannmål, mjöl och gryn.

De av Kungl. Majit utsedda ledamöterna av föreningens styrelse
skola hos Kungl. Majit göra anmälan örn den tidpunkt, då utövandet av
omförmälda ensamrätt enligt deras uppfattning med hänsyn till berörda
förhållanden må kunna upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att frän viss
tidpunkt efter den 31 december 1932, efter tillsägelse därom minst två
månader förut, föreningens importrätt skall upphöra. Staten skall därvid
övertaga, föreningens möjligen kvarstående förlust och dess ekonomiska
förpliktelser och föreningen, där ej annat avtalas, upphöra med
sin verksamhet och träda i likvidation. Har föreningen obehörigen gynnat
enskild medlem eller eljest uppenbart åsidosatt föreningens intressen,
och har därigenom förlust för föreningen uppkommit, skall vid övertagandet,
varom ovan sägs, sådan förlust bäras av föreningen. Uppkommen
tvist härom skall avgöras av domstol.

Oberoende av föreningens ekonomiska ställning äger jämväl föreningens
styrelse besluta, att, efter anmälan till Kungl. Majit minst två månader
förut, sagda rätt skall upphöra från och med den 1 april 1933
oller den senare tidpunkt, som styrelsen bestämmer. Vad ovan sägs om

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

statens övertagande av föreningens förlust och ekonomiska förpliktelser
samt föreningens trädande i likvidation skall även för sådant fall
gälla.

15 $.

Skulle tvist uppstå mellan staten och föreningen rörande rätta tolkningen
eller tillämpningen av de i denna överenskommelse intagna bestämmelser,
skall, med undantag, varom i 14 § förmäles, dylik tvist avgöras
enligt gällande lag örn skiljemän, med iakttagande dock av att
ledamöterna skola vara fem, av vilka vardera parten utser två samt de
sålunda utsedda tillkalla den femte, samt att ordföranden skall hava
såsom ordinarie ledamot tjänstgjort i svensk överrätt.

16 $.

Detta avtal är för kontrahenterna bindande från dess undertecknande,
dock under förutsättning att det godkännes av 1961 års riksdag.

Stockholm den april 1931.

Kungl. Majlis proposition Nr 138,

Bilaga.

Prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. för vete och råg.

l:o. Genom avtal bestämda eller i noteringar offentliggjorda priser för
vete och. råg av svensk produktion skola, örn ej annat angives, gälla per
100 kilogram netto för frisk, oskadad och i övrigt enligt bestämmelserna
linder punkt 4:o leveransgill vara av viss avtalad kvalitetsvikt. Därest
prisreglering efter vattenhalt skall äga rum enligt nedanstående punkt
2:o, skall det avtalade priset därjämte hänföra sig till vara med normal
vattenhalt, varmed förstås en vattenhalt av 18 procent.

2:o. För frisk, oskadad och i övrigt leveransgill vara regleras priset i
visst förhållande till det avtalade vid avvikelse i varans verkliga kvalitetsvikt
från den enligt punkt l:o bestämda samt, därest så överenskommits,
vid avvikelse i varans verkliga vattenhalt från normal-vattenhalten.
För denna prisreglering kunna följande tvenne tillvägagångssätt
alternativt tillämpas.

Prisreglering sker antingen enbart med hänsyn till kvalitetsvikten efter
nedanstående skala eller efter denna skala samt med särskild tillläggsreglering
för vattenhalt. Även i sistnämnda fallet skall, när vattenhalten
ligger mellan 17.5 och 18.5 procent, priset uteslutande regleras
efter kvalitetsvikt enligt skalan, men då vattenhalten ligger utanför
dessa gränser göres (förutom reglering enligt skalan) för varje procent,
varmed vattenhalten över- eller understiger 18 procent, ett avdrag respektivo
tillägg på 1 procent av det överenskomna priset, dock att tillägg ej
utgår för mera än 2.5 procent vattenhalt under 18 procent.

Örn säljaren eller köparen vid affärens avslutande begärt tilläggsreglering
för vattenhalt, skall sådan äga rum.

Avdrag och tillägg för vattenhalt skola utgå efter hela tiondedelar av
procent vatten.

Vid prisregleringen med hänsyn till kvalitetsvikt skola minst de tilllägg
och högst de avdrag, som angivas i följande skala, tillämpas för
olika över- respektive undervikter gent emot den avtalade kvalitetsvikten.

A. Prisberäkning och kvalitetsfordringar.

Prisregleringsskala.

a) då kvalitetsvikten bestämts i kilogram per hektoliter:

Kg pr hl

Pris

2.5 kg övervikt

2.0 % tillägg till avtalat pris

1.8 » » » » »

1.5 » » » » »

1.1 » » » » »

0.5 » » » » »

2.0 » »

1.5 » »

1.0 » »

0.5 » »

Kungl. May.ts proposition Nr 138. 63

Avtalad kvalitetsvikt	Avtalat pris
0.5 kg undervikt	0.7 %	avdrag från avtalat pris
1.0 » »	1.5 »	»	»	»	»
1.5 » »	2.5 »	»	»	»	»
2.o » »	3.7 »	»	»	»	»
2.5 » »	5.1 »	»	»	»	»
3.0 » »	6.5 »	»	»	»	»
kvalitetsvikten bestämts	i holländsk vikt:
Holl. vikt	Pris
4.0 skålpund övervikt	2.0 %	tillägg
3.5 » »	1.9 »	y>
3.o » »	1.7 »	»
2.5 » »	1.5 »	. »
2.0 » »	1.3 »	»
1.5 » »	1.0 »	»
1.0 » »	0.7 »	»
0.5 » »	0.4 »	»
Avtalad vikt	Avtalat pris
0.5 skålpund undervikt	0.4 %	avdrag
1.0 » »	0.9 »
1.5 » »	1.4 »	»
2.0 »	2.0 »	»
2.5 »	2.7 »	»
3.0 ’» »	3.5 »	»
3.5 » »	4.4 »	»
4.0	5.3 »	»
4.5 » »	6.3 »	»

Beträffande råg avdrages ytterligare för varje halvt kilogram undervikt
utöver 3 kilogram 1.5 procent eller för varje halvt skålpunds undervikt
utöver 4.5 skålpund 1 procent av det avtalade priset ned till en
kvalitetsvikt av 68 kilogram per hektoliter.

3:o. För vårvete, som klassificerats enligt nedan under punkt 7:o anförda
bestämmelser, göres, i stället för prisregleringen enligt punkt 2:o,
beträffande partier, hänförliga till:

grad III ett tillägg av 0.5 o kronor till avtalat pris,

» ii » » » i.— » » » » och

» I » » »1.50 » » » » .

I övrigt tillämpas vad som är föreskrivet i gällande bestämmelser örn
vårvetets klassificering.

4:o. För att varan skall anses såsom leveransgill enligt detta avtal,
skall den, förutom att vara frisk och oskadad, uppfylla följande villkor:

Halten av slökorn och dåligt utvecklade korn får i sin helhet ej uppgå
till sådan mängd, att en genom avrensning frånskild kvantitet, motsvarande
5 procent av provet, uppvisar en lägre hektolitervikt än, beträffande
vete 68 kilogram och beträffande råg 63 kilogram, då liektolitervikten
fastställes vid en vattenhalt av 17.5—18.5 procent.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

, Inblandning av andra sädesslag än det, som köpet gäller, får uppgå
till högst 2 procent, dock att inblandning av veto i råg får utgöra högst
5 procent.

Annat avfall än slökorn får jämte ogräs, sotkorn och annan orenhet
ingå med högst 1.5 procent.

Kvalitetsvikten för av föreningen inköpt spannmål skall vara, beträffande
vete lägst 74.5 kilogram per hektoliter och beträffande råg
lägst 68 kilogram per hektoliter.

Vattenhalten skall i såväl vete som råg vara högst 19.5 procent.

Påvisligen polerad eller putsad vara ävensom sådan, som är så starkt
körnad eller annorledes behandlad, att en undersökning av halten grodda
kärnor därigenom blivit omöjliggjord eller starkt försvårad, betraktas
såsom icke leveransgill.

5.o. Sönderslagna korn fa, utan att särskilt avdrag härför göres, ingå
i spannmålspartiet till, beträffande vete högst 1.5 procent och beträffande
råg högst 2 procent. Vid större förekomst av sönderslagna korn
an ovan sagts är köparen berättigad göra ett avdrag med 0.5 procent av
det avtalade priset för varje påbörjad procent, varmed sagda förekomst
överstiger 1.5 respektive 2 procent. Därjämte skall prisreglering enligt
punkt 2:o äga rum.

6:o. Spannmålen skall räknas såsom oskadad vid halt av högst 1 procent
grodda kärnor. Köparen är dock skyldig att emottaga spannmål,
vilken kopts såsom oskadad, även örn den visar sig innehålla högst 2
procent grodda kärnor, men är berättigad att vid förekomst av l.i å 2
procent grodda kärnor göra ett särskilt prisavdrag med 1 procent av det
avtalade priset. Spannmål med högre innehåll av grodda kärnor än 2
procent är köparen icke skyldig mottaga, örn varan köpts såsom oskadad.

Groddprocenten skall beräknas allenast på kärnor med synliga groddar,
varmed förstås alla kärnor med utvuxna eller avslagna groddar
samt kärnor med sprucken groddhinna utom sådana, där sprickan icke
är förorsakad genom groning.

B. Klassificering av vårvete.

7:o. För klassificering av svenskt vårvete tillämpas följande normer:

Grad 1.

Skall vara glutenrikt vårvete, som har en proteinhalt av minst 13.5
procent räknat på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 79.5 kilogram per hektoliter, acil fuktighetshalten
får vara högst 17 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat
veteslag högst 5 procent och orenhet högst 1 procent.

Grad II.

Skall vara vårvete, som har en proteinhalt av minst 12 procent, räknat
på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 78 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten
får vara högst 17.5 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat
veteslag högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent.

Kungl. Majlis proposition Nr 138.

Grad lil.

Skall vara vårvete, som har en proteinhalt av minst 11 procent räknat
på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 77 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten
får vara högst 18 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat
veteslag högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent.

Med skadade korn menas: grodda korn, omogna och skrumpna korn.

I orenhet inräknas andra sädesslag, sotkorn och främmande ämnen.

Kvalitetsvikten bestämmes med 1-liters normalvåg, justerad i överensstämmelse
med av tyska »Physikalisch-Technischen Reichsanstalt»
vedertagna grunder.

Proteinhalten bestämmes enligt Kjeldahls metod under användande av
reduktionsfaktorn 5.70.

Med procent menas alltid viktsprocent.

För att klassificering skall äga rum, skall det levererade partiet vara
av enhetlig beskaffenhet och utgöra minst 5 ton.

För vete, som hänföres till grad I, II eller lil, och som vid leveransen
visar sig hava lägre fuktighetshalt än som ovan angivits, göres ett pristillägg
av 1.2 procent för varje procent, varmed vattenhalten understiger
den för respektive grader angivna högsta fuktighetshalten, dock ej till
lägre vattenhalt än 15 procent.

Skiljedom.

Örn tvist uppstår mellan köpare och säljare örn den grad, till vilken
levererat vete skall hänföras, avgöres frågan av Sveriges skiljenämnd
för spannmåls- och foderämneshandeln efter analys och utlåtande av
Sveriges utsädesförening.

Kostnaden härför hestrides av den förlorande parten.

Om vid köpeavtalets undertecknande endera parten påyrkar, att klassificering
skall direkt utföras av utsädesföreningen, skall detta ske,
och kostnaden delas i sådant fall lika mellan köpare och säljare.

Provtagning.

Generalprov, som insändes till utsädesföreningen för bedömning, skall
utgöra minst 400 gram och vara inneslutet i glasburk med paraffinerad
propp.

Råder oenighet örn kvalitetsvikten, skall generalprov uttagas särskilt
och utgöra 5 kilogram, som fylles i en påse och därefter väl inlindas i
vaxduk eller oljeduk. Det på detta sätt skyddade provet insändes skyndsammast
möjligt till utsädesföreningen.

Generalprov skall vara förseglat och innehålla attest i vanlig ordning.

C. Allmänna bestämmelser.

S:o. Kvalitetsvikten skall bestämmas på sätt, sorn tidigare överenskommits
inom delegationen för svensk spannmålsnotering.

9:o. Vattenhalten fastställes genom torkning av spannmålen i krossat
tillstånd under en timme vid 130° C. konstant under iakttagande av här
nedan närmare preciserade detaljbestämmelser för utförandet:

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lil höft. (Nr 138.) 5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Minst 25 gram av det väl blandade provet krossas hastigt till grovt
mjöl i en härför lämpad kvarn, som lätt kan söndertagas och rengöras.
Kvarnen skall hållas kall och noga rengöras före målningen av varje
prov. Av den krossade massan avvägas emedelbart tvenne medelprov
örn vartdera 2.5 gram, vilka utan substansförlust överföras i med inslipat
lock försedda vågflaskor, vilkas taravikt fastställts efter torkning vid
130° O. samt avkylning i exsiccator till rumstemperatur. Vågflaskorna
skola hava en höjd av omkring 30 millimeter och en diameter av omkring
40 millimeter. Vågflaskorna med däri överförda prov inställas med locken
ställda på kant i ett elektriskt torkskåp med jämnt fördelad värme
och försett med termoregulator samt hållande en temperatur av 130° ±
3° C. och få där kvarstå under jämnt en timme, räknat från inställandet.
Efter denna tid påläggas locken, medan flaskorna ännu äro kvar i torkskåpet.
Flaskorna uttagas och placeras i en exsiccator med klorkalcium,
tills de svalnat till rumstemperatur (under minst 20 minuter), varefter
flaskorna med innehåll omedelbart vägas. Medeltalet av de båda parallellseriernas
viktminskning, omräknat i procent av provets vikt utgör
provets vattenhalt.

Endast speciellt utbildade personer böra tagas i anspråk för arbetets
utförande.

10 :o. Kostnaden för kontrollanalyser vid tvister bekostas av den förlorande
parten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Bilaga B.

Stadgar

för

Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

1 %.

Föremålet för föreningens verksamhet är att efter avtal med svenska
staten rörande importen av vete och råg m. m. driva handel med spannmål
och idka annan därmed förenlig verksamhet.

2 §.

Föreningens firma är Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

3 %.

Styrelsen skall hava sitt säte i Stockholm.

4 %.

Varje enskild eller juridisk person, som driver handelsvara, äger ingå
såsom medlem i föreningen, därest ansökan örn inträde göres före den 1
juli 1931; dock att, örn medlem överlåter sin kvarnrörelse eller del därav
å annan, denne må vinna inträde i föreningen, därest han sist inom en
månad efter överlåtelsen gör ansökan därom. 5

5 %.

Varje medlem skall i föreningen deltaga med en insats av ettusen kronor
för varje påbörjade lemtio ton vete och varje påbörjade femtio ton
råg av medelförmalningen för år räknat av dessa spannmålsslag, var för
sig, under tiden 1 januari 1928—31 december 1930 vid den kvarn eller de
kvarnar, medlemmen äger. Medlem må icke deltaga i föreningen med
mer än det antal insatser, som sålunda belöper å honom. Insatsernas antal
fastställes efter dessa grunder av styrelsen.

Har vid viss kvarn rörelsen icke börjat förrän efter den 1 januari 1928
eller kan delaktigheten av annan anledning för viss medlem icke avgöras
enligt nyssnämnda beräkningsgrund, eller åtnöjes icke medlem med styrelsens
beslut och anmäler han hos styrelsen missnöje däremot inom två
veckor efter delfåendet, äger statens spannmålsnämnd med ledning av
uppgifter rörande kvarnens förmälning och efter styrelsens hörande bestämma
det antal insatser, med vilket medlemmen skall deltaga i föreningen.

Insats skall erläggas, en tjugondedel kontant och återstoden genom avlämnande
till föreningen av en av medlemmen till innehavaren utfärdad
skuldförbindelse, ställd att betalas tre månader efter uppsägning.

Erläggandet sker vid inträdet efter det antal insatser, för vilket medlemmen
anmält sig. Fastställes antalet insatser av styrelsen eller nämnden
annorlunda, skall felande insats omedelbart därefter erläggas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

6 %.

Medlems uppsägning till utträde ur föreningen får ej ske förrän ett ar
efter inträdet.

Upphör medlem att idka kvarnrörelse, medför detta hans avgång ur
föreningen.

Överlåter medlem utan styrelsens medgivande honom tillhörig kvarn
å annan, skall han, även efter avgången, för tid styrelsen bestämmer,
dock högst till den räkenskapsavslutning, som infaller näst efter ett år
och sex månader från inträdet, svara för fullgörande av honom enligt
dessa stadgar åliggande skyldigheter som örn han fortfarande vore medlem
av föreningen och ägare till samma kvarn.

Finnes uppenbart att medlem icke förmår fullgöra sina åtaganden och
förbindelser mot föreningen, åsidosätter han i väsentlig mån sina skyldigheter
enligt dessa stadgar, eller har han lämnat väsentligen oriktiga
uppgifter för fastställandet av antalet insatser eller bedömandet av hans
skyldigheter, må han av styrelsen ur föreningen uteslutas.

Uteslutes medlem ur föreningen, skall avgången anses äga rum vid tidpunkt,
som föreningens styrelse bestämmer.

Avgång ur föreningen i annat fall skall anses äga rum vid den tid för
räkenskapsavslutning, som infaller näst efter sex månader, sedan omständighet
inträffat, som föranlett avgången.

Avgången medlem äger ej, därest icke styrelsen för särskilt fall annorlunda
beslutar, återfå sin insats förrän tidigast ett år efter avgången.

7 i

Medlem åligger:

a) att, intill dess två tredjedelar av de utrymmen för lagring, varöver
medlemmen, på sätt i 8 § sägs, skall anses förfoga, blivit belagda med
svensk spannmål av vete och råg, varje år för föreningens räkning mottaga,
lagra och vårda den svenska spannmål, föreningen jämlikt ovannämnda
avtal med staten inköpt under juni och juli månader samma år;

b) att, med den i 10 § omförmälda inskränkning, varje år före den 31
december av den spannmål, föreningen köpt på sätt under a) sägs, av
föreningen köpa, av vete och råg var för sig, så stor myckenhet fullgod
(torr, frisk och oskadad) kvarnduglig vara, som vid spannmålens fördelning
å samtliga medlemmar i förhållande till deras insatser, särskilt för
vete och särskilt för råg, belöper å vederbörande medlem, därvid medlemmen
i första hand skall, där det rättvisligen kan begäras, köpa av den
spannmål, som lagrats hos honom;

c) att, varje gång föreningens styrelse så påfordrar, för föreningens
räkning före den 1 juni 1932 mottaga, lagra och vårda av föreningen efter
anmodan av statens spannmålsnämnd under annan tid än juni och juli
månader inköpt svenskt vete och svensk råg av beskaffenhet, som under
b) sägs, till så stor myckenhet, att den, jämte hos medlemmen då inneliggande
lager av eller för leverans under den då närmast följande månaden
inköpt sådan spannmål, minst motsvarar, för vete och råg var för
sig, en tolftedel av årsförmalningen av vete, respektive råg, under närmast
föregående kalenderår vid medlemmens kvarn eller kvarnar, bestämd
i den ordning 5 § föreskriver rörande insatsens fastställande, åliggande
det vederbörande medlem att av föreningen inköpa sålunda mottagen
spannmål senast två månader efter emottagandet;

Kungl. May.ts proposition Nr 13b. "9

d) att vid inköp från föreningen betala gällande marknadspris i enlighet
med vad därom i omförmälda avtal med staten bestämmes samt underkasta
sig vad samma avtal stadgar örn jämkning i sålunda erlagt

e) att icke utan medgivande av föreningens styrelse använda utländskt
vete eller utländsk råg annat än för egen förmälning i medlems kvarn;

f) att för de myckenheter utländskt vete och utländsk råg samt spannmålsblandningar,
vari vete eller råg ingår, vilka inkommit till riket före
den 1 september 1931 och medlemmen sistnämnda dag äger eliel däreiter
under den tid, föreningens importrätt enligt avtalet med staten är gällande,
förvärvar, till föreningen under’ villkor och förutsättningar, som i
sagda avtal stadgas, utgiva gottgörelse med belopp, som där sågs, örn
och i den mån sådan gottgörelse icke förut utgått till föreningen för sam
ma spannmål;

g) att för vetemjöl, rågmjöl och gryn av vete, som framställts vrd medlemmens
kvarn eller kvarnar, icke betinga sig högre pris än som bereder
normal förmalningslön, därvid som grund för beräkningen skall tilläm
pas den genomsnittliga förmalningslönen i riket för motsvarande kvalrteter
under de fem senaste åren före. den 1 januari 1931, ägande statens
spannmålsnämnd att utöva tillsyn uti ifrågavarande hänseende;

h) att till föreningens styrelse lämna uppgifter dels vid inträdet och
dels sedermera, då det av styrelsen begäres, i de hänseenden, efter vilka
medlems insatser och hans skyldigheter enligt detta kontrakt bestämmas,

i) att medgiva statens spannmålsnämnd att i den ordning, som stadgas
i kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 juni
1930 (nr 249) örn användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning
av mjöl m. m., inhämta de uppgifter, nämnden finner erforderliga;

samt , ta

j) att, därest medlem uraktlåter att fullgöra små förpliktelser enligt

dessa stadgar eller lämnar oriktig uppgift i de under h) och i) avsedda
hänseenden, förutom skadestånd, för var gång dylik förseelse begås till
föreningen gälda vite från och med 100 till och med 50.000 kronor.

8 §.

Sedan medlem inträtt i föreningen, skall styrelsen så snart ske kan,
efter medlemmens hörande fastställa storleken av de utrymmen för lagring
av spannmål under erforderlig skötsel, över vilka medlemmen vid
avgörande! av hans skyldighet enligt dessa stadgar skall anses förfoga.,
styrelsen obetaget att därefter med hänsyn till inträffande förändring i
medlems lagerutrymme besluta de jämkningar, som härav påkallas.

Statens spannmålsnämnd eller medlem, som är missnöjd med styrelsens
härutinnan fattade beslut, äger inom två veckor efter det besliitet delgivits
hänskjuta frågan till avgörande av Sveriges skiljenämnd för spannmåls-
och foderämnesbandeln vid äventyr att eljest hava förlorat sin rätt
till talan mot samma beslut.

Inträdande medlem äger icke påkalla ändring av beslut i ovannämnda
hänseende, som meddelats innan hans ansökan örn inträde i föreningen
göres.

9 §.

Det åligger medlem att ägna den spannmål, som medlemmen för föreningens
räkning mottagit, ändamålsenlig och erforderlig skötsel samt

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

ställa sig till noggrann efterrättelse de särskilda föreskrifter härutinnan,
styrelsen meddelar.

Medlemmen svarar för kvantitetsvikten av sålunda emottagen spannér
™ed avdrag av V4 procent för varje påbörjad månad. Förbättring
eller försämring av kvaliteten under lagringstiden i enlighet med de i avtalet
med staten omförmälda prisregleringsskalor med tillhörande bestämmelser
lillgodokommer, respektive håres av medlemmen.

_ For,.?agr.ing’ skötsel och försäkring av sådan spannmål, som medlem
fran föreningen enligt 7 § b) inköper under juni, juli och augusti 1932
eiler som ater for föreningens räkning utlossas, äger medlemmen av föreningen
erhålla ersättning, med 12 öre per 100 kilogram spannmål för

7nn;),e-1Pabor;iad månad samt, vid utlossning, ytterligare 20 öre för varje
1UU kilogram.

Därest spannmålen av särskild anledning fordrar särskild skötsel, eller
örn annan under vanliga förhållanden ej uppkommande kostnad uppstår
ma skalig ersättning härför utgå.

10 §.

• y*d beräknande av den myckenhet spannmål, medlem enligt stadgandet
1 / $ b) här ovan är skyldig inköpa av föreningen, äger medlem tillgodoräkna
sig eget inneliggande lager av svenskt vete, respektive svensk råg
den 31 juli det ar, inköpet skall ske.

a£ berättigad att med hänsyn till svårighet för viss medlem
att bereda erforderliga lagerutrymmen medgiva den jämkning i berörda
skyldighet, som härav föranledes. När två eller flera medlemmar äro
ense örn annan fördelning av inköpsskyldigheten sinsemellan än den var“V.
“arnida stadgande förmäles, och sådan fördelning kan äga rum utan
förfång för någon av övriga medlemmar, äga de påkalla jämkning i berörda
skyldighet i enlighet därmed.

11 %.

Styrelsen äger utse opartisk person, som skall äga obehindrat tillträde
till arbets- och lagerlokaler vid medlemmarnas kvarnar ävensom att undersöka
medelförmalningen under den tid, som i 5 § sägs
Styrelsen äger vidare rätt att hos statens spannmålsnämnd inhämta
upplysningar rörande storleken av medlemmarnas inneliggande lager av
vete och råg samt de myckenheter vete och råg, som vid kvarnarna för -

12 §.

Därest medlem på grund av force majeure blir ur stånd att fullgöra
honom enligt dessa stadgar åliggande förpliktelse, utgår ej skadestånd
ler vite enligt < § j), ej heller må medlemmen ur föreningen uteslutas,
dar det en mäste antagas, att hindret blir av varaktig beskaffenhet.

13 §.

Medlem, som uppfyller honom enligt dessa stadgar åvilande förpliktelser,
äger att genom föreningen införa vete och råg till riket samt att i för
varje fall angiven myckenhet få på sig överlåten rätt till införsel av sådan
spannmål. Därest den för import angivna myckenheten står i uppenbart
missförhållande till medlemmens förmälning, äger stvrelsen begränsa
nämnda myckenhet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

14 §.

Av föreningens årsvinst skall, sedan avdrag skett för täckande av möjligen
förelintlig brist från iöregående år samt minst en procent avsatts
till reservfond, utdelning till medlemmarna å deras kontanta insatsbelopp
äga rum efter fem procent örn året. Har sådan utdelning under något ar
ej ägt rum, skall densamma utgå av följande års vinst.

15 $.

Styrelsen består av åtta ledamöter med samma antal suppleanter.

Kungl. Majit äger för ett år i sänder utse ordförande och två ytterligare
ledamöter av styrelsen jämte suppleanter för dem. övriga ledamöter
och suppleanter väljas på ordinarie föreningssammanträde, likaledes tor
ett år i sänder. Därest Kungl. Majit icke begagnar sig av sin angivna
befogenhet, skola årligen för tiden intill dess så sker även de ledamöter
och suppleanter, Kungl. Majit äger utse, väljas å ordinarie föreningssammanträde.

16 *•

Dör granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
skola finnas två revisorer och två suppleanter för dem. En revisor och
suppleant för honom utses av Kungl. Majit för ett ar i sänder. Den andre
revisorn och suppleanten väljas å ordinarie föreningssammanträde likaledes
för ett år i sänder. Begagnar Kungl. Majit sig icke av sin rätt att
utse revisor och suppleant, skola jämväl dessa årligen väljas å ordinarie
föreningssammanträde för tiden intill dess Kungl. Majit använder sig av
sagda rätt.

17 §.

Räkenskapsavslutning skall äga rum den 31 augusti varje år.

Bokslut skall därjämte göras den 31 december 1932 samt, örn föreningens
verksamhet fortsätter efter sistnämnda dag, för varje manad, så snart
så påkallas av den av Kungl. Majit utsedde revisorn.

Medlem äger å föreningssammanträde en röst för varje av honom gulden
insats.

19 $.

Ordinarie föreningssammanträde hålles varje år i Stockholm före december
månads utgång. .

Å dylikt sammanträde skola, förutom i behörig ordning dit hanskjutna

frågor, förekomma följande ärenden i

1) Val av ordförande.

2) Fastställande av röstlängd.

3) Val av justeringsmän. . .

4) Föredragning av styrelse- och revisionsberättelse jämte vinst- och
förlusträkning samt balansräkning.

5) Fastställande av balansräkning.

6) Frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen.

7) Fastställande av arvoden till styrelseledamöter och revisorer.

8) Val av styrelseledamöter och suppleanter för dem.

9) Val av revisorer och suppleanter för dem.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

20 $.

Kallelse till föreningssammanträde skall ske genom rekommenderat
brev med allmänna posten minst fjorton dagar före ordinarie och minst
åtta dagar före extra sammanträde. På enahanda sätt delgivas andra
meddelanden till medlemmarna.

Skall, enligt vad ovan stadgats, viss tid beräknas från dagen för delgivning,
skall delgivningen anses hava ägt rum å andra dagen efter den,
då meddelandet blivit i rekommenderat brev med posten avsänt till vederbörande
medlem.

21 $.

Vid föreningens upplösning skola behållna tillgångar, sedan en var
medlem återbekommit sin insats jämte ogulden utdelning, tillfalla staten.

22 §.

Frågan örn skadestånd och vite enligt 7 § j) i dessa stadgar samt tvister
i övrigt mellan föreningen och föreningsmedlem eller mellan före?*ng.
?n °.ck styrelsen eller ledamot därav skola, där ej i dessa stadgar
för särskilt fall annorlunda bestämts, avgöras enligt gällande lag örn
skiljemän. Skiljemännen skola vara tre av Stockholms handelskammare
utsedda personer, av vilka ordföranden skall hava såsom ordinarie ledamot
tjänstgjort i svensk överrätt.

Jämväl statens spannmålsnämnd äger påkalla utdömande av vite, som
ovan sägs.

23 §.

Ändring av stadgarna må ej ske utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Bilaga C.

Förslag till kontraktsändringar.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., överenskommes
härigenom, att nedannämnda §§ i det mellan staten och föreningen
ingångna, uti Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen den 29
maj 1931 (Sv. förf. nr 120) omförmälda kontrakt skola erhålla följande
ändrade lydelse:

2 %.

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas, ettvart
av åren 1931, 1932 och 1933 under tiden från —---den 15 juni.

Leveransterminen — *--leveranstiden.

De partier spannmål, — — — inskränkas. Vid fördelningen skall gälla,
att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen inom det av följande
sju områden, som ur fraktsynpunkt är för honom gynnsammast,
nämligen: 1) Stockholms stad och län; 2) Östergötlands län; 3) Kalmar
län; 4) Malmöhus och Kristianstads län; 5) Hallands län; 6) Göteborgs och
Bohus län samt 7) Skaraborgs län; föreningen likväl obetaget att kräva
leveransens fullgörande varhelst föreningen så önskar, därest föreningen
gäldar den härav föranledda merfrakten.

3 §.

Det åligger föreningen, att då statens spannmålsnämnd så påfordrar,

efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1933 även under---

enligt 7 § b) av---- spannmål eller andra lagringsutrymmen stå till

förfogande.

4 §.

Morn. 1. Vid inköp--- — inlandskvarn.

Mom. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 samt 1 juni—31
juli 1933 skall---bestämma.

Till de---den 1 juni.

Vad angår inköp under ovannämnda tid 1933 skall, utöver nu angivna
pris, vid leverans till kustkvarn eller till annat uppsamlingsställe å ort,
där kvarn, som av spannmålsnämnden förklarats hänförlig till kustkvarn,
finnes, betalas ytterligare 50 öre för varje fulla 100 kilogram.

Mom. 3. Beträffande —--- finnas angivna i särskilda mellan statens

spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna bestämmelser
och prisregleringsskalor.

Mom. 4. Från — — — ursäktlig.

Mom. 5. Vid inköp enligt 3 § skola de i mom. 3 omförmälda bestämmelser
och prisregleringsskalor tillämpas.

Mom. 6. Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn
eller kustkvarn eller huruvida annat uppsamlingsställe är att likställa
med inlandskvarn eller kustkvarn, äger statens spannmålsnämnd
härutinnan besluta.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

5 %.

Föreningen —--obetaget att, om statens spannmåisnämnd därtill

lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import, i den mån den kan antagas
ske i spekulativt syfte.

Föreningen---gryn.

7 i

Föreningens försäljning---marknadspris.

Marknadspriset — — — månader, intill dess ny skörd kommer i marknaden,
anses utgöra

år 1931---år, samt

åren 1932 och 1933 minst---sker.

Vid---skörden.

Statens —--köparen. Anmodan från nämnden skall i ty fall vara

föreningen tillhandakommen senast fjorton dagar efter det nämnden erhållit
meddelande örn det pris, föreningen hetingat sig. Uppstår i anledning
av nämndens anmodan tvist med köparen — — — foderämneshandeln.

Föreningen---bestämmelser.

13 $.

Detta kontrakt — — — den 31 december 1933.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1933 icke förslå
--- gryn.

De---upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt
efter den 31 december 1933, efter---domstol.

Oberoende — — — från och med den 1 april 1934 eller---gälla.

Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer,
dock senast den 1 juni 1932. överenskommelsen är för kontrahenterna
bindande från dagen för undertecknandet, under förutsättning att
den godkännes av 1932 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Bilaga D.

Förslag till stadgeändringar.

4 §.

Varje enskild eller juridisk person, som driver handelskvarn, äger under
maj månad varje år vinna inträde i föreningen, därest ansökan örn medlemsskap
gjorts före den 1 i samma månad; styrelsen obetaget att, örn
särskilda skäl därtill anses föreligga, jämväl å annan tid än nu sagts medgiva
inträde.

Överlåter medlem sin kvarnrörelse eller del därav å annan, äger denne
ingå i föreningen, därest han sist inom en månad efter överlåtelsen gör ansökan
därom.

5 i

Varje ---styrelsen.

Har---föreningen.

Därest storleken av medlems årsförmalning ändras, så att den väsentligt
över- eller understiger den medelförmalning, efter vilken antalet insatser
för medlemmen fastställts, äger statens spannmålsnämnd, efter styrelsens
eller medlems hemställan, besluta, att sagda antal skall ökas eller
minskas.

Insats — ■— — uppsägning.

Erläggandet---erläggas.

6 i

Medlems ---— inträdet.

Upphör —---föreningen.

Överlåter — — — kvarn.

Finnes---uteslutas.

Uteslutes —--bestämmer.

Avgång---avgången.

Avgången---avgången.

Medlem, vilkens insatser nedsatts jämlikt 5 § tredje stycket, äger återbekomma
mellanskillnaden å tid och under villkor i övrigt, som gälla för
återfående av insats vid utträde efter uppsägning ur föreningen.

7 i

Medlem åligger:

a) att —--samma år;

b) att, intill hälften av medlemmens omförmälda lagringsutrymmen blivit
belagda med svensk spannmål av vete och råg, för föreningens räkning
mottaga, lagra och vårda av föreningen jämlikt förenämnda avtal efter anmodan
av statens spannmålsnämnd under annan tid än juni och juli månader
inköpt sådan spannmål;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

c) att, med den i 10 § omförmälda inskränkning, varje år före den 31 december
av den jämlikt avtalet med staten inköpta spannmål, som föreningen
äger den 1 närmast föregående augusti, av föreningen köpa, av vete
och råg vår för sig, så stor myckenhet fullgod (torr, frisk och oskadad)
kvarnduglig vara, som vid spannmålens fördelning å samtliga medlemmar
i förhållande till deras insatser, särskilt för vete och särskilt för råg, belöper
å vederbörande medlem, därvid medlemmen i första hand skall, där
det rättvisligen kan begäras, köpa av den spannmål, som lagrats hos honom; d)

att---erlagt pris; skolande vid tvist örn prisets storlek sådan

tvist avgöras av Sveriges skiljenämnd för spannmåls- och foderämneshandeln; e)

att--— kvarn;

f) att---spannmål, så ock att för de myckenheter utländskt vete och

utländsk råg samt spannmålsblandningar, vari utländskt vete eller utländsk
råg ingår, vilka medlemmen äger, då förhöjning inträder i gottgörelsens
belopp, till föreningen utgiva gottgörelse i den mån dylik, beräknad
efter det sålunda förhöjda beloppet, icke förut utgått till föreningen
för samma spannmål;

g) att---hänseende;

h) att---enligt dessa stadgar bestämmas;

i) att---uppgifter, som erfordras för kontroll av efterlevnaden av

dessa stadgar och föreningens avtal med svenska staten; samt

j) att---hänseenden eller eljest vidtager åtgärder, som skulle kunna

föranleda förlust för föreningen, förutom---kronor.

''9*.

Det---meddelar.

Medlemmen---med avdrag av O.oi procent för varje dag. Förbättring
— ---medlemmen.

För lagring, skötsel och försäkring av sådan spannmål, som medlem
lagrar för föreningens räkning enligt 7 § a) och b), äger medlemmen av
föreningen erhålla ersättning med V3 öre per 100 kilogram spannmål för
dag samt, vid utlastning, ytterligare 30 öre för varje 100 kilogram.

Därest---- utgå.

10 §.

Vid beräknande---stadgandet i 7 § c) är skyldig---ske.

Styrelsen ----därmed.

13 *.

Mom. 1. Medlem, som uppfyller sina förpliktelser mot föreningen, äger
---myckenhet.

Då sänkning inträder i den i 8 § i avtalet med svenska staten omförmälda
gottgörelsens belopp, åligger det föreningen att i förhållande till
de myckenheter utländskt vete och utländsk råg samt spannmålsblandningar,
vari utländskt vete eller utländsk råg ingår, vilka medlemmen
på sätt, föreningen bestämmer, styrker sig äga vid tiden för sänkningens
inträdande, till medlemmen i den mån, medlemmen guldit gottgörelse för
nämnda spannmål efter det högre beloppet, återbetala gottgörelse. beräknad
efter skillnaden mellan det högre och det sänkta beloppet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Menn. 2. Medlem är berättigad att till pris, som i 7 § d) sägs, under loppet
av varje tidsperiod av fjorton dagar av föreningen köpa intill hälften
av föreningens vid periodens början bos medlemmen inneliggande lager av
vete och råg, var för sig. Avtal örn köp av större myckenheter hos medlemmen
lagrad spannmål än nu nämnts, äger icke giltighet utan godkännande
av statens spannmålsnämnd.

Utan hinder av att därigenom den spannmålsmängd överskrides, som
medlem enligt vad ovan stadgats är berättigad att under viss tidsperiod
inköpa, skall medlemmen äga rätt att, till pris, som nyss sagts, köpa den
hos honom lagrade spannmål, som han enligt 7 § c) är pliktig köpa.

17 *.

Bäkenskapsavslutning--- — år.

Bokslut skall därjämte göras för varje månad, så snart--— revisorn.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

Bilaga E.

Reservation.

Då spannmålsnämnden i skrivelse till Kungl. Majit den 21 april 1931
framlade sitt förslag om bildande av Svenska spannmålsföreningen u. p. a.,
ävensom om vidtagande av i sammanhang därmed avsedda åtgärder, var
syftet närmast att åstadkomma en lugn avveckling av de svåra förhållanden
på brödsädesmarknaden, som väntades skola uppstå vid tiden för utgången
av 1930 års prisavtal. Nämnden framhöll sålunda, att den föreslagna
åtgärden endast vore avsedd som en tillfällig, av rörbrakets dåvarande
svårigheter pakallad anordning och nämnden sökte även finna en
foim för hjälpåtgärderna, som möjliggjorde en successiv avveckling av desamma.
Emellertid ansåg nämnden att därest jordbrukarna skulle beredas
någon hjälp utöver den för stunden, systemet måste omfatta jämväl 1931
års skörd. Att utöver denna tid fortsätta med ett system för brödsädesodlingens
stödjande, sådant som det nu tillämpade, synes emellertid då ej
hava varit av spannmålsnämnden påtänkt.

Även örn man vid denna tidpunkt måste ställa sig betänksam inför möjligheten
att vid tiden för nu löpande kontrakts utgång kunna åstadkomma
en avveckling, som ej medförde allt för stora rubbningar i prisiörhållandena
på den inhemska spannmålsmarknaden, då ju relationen mellan
världsmarknadspriset å brödsäd å ena och det i anslutning till kontraktet
med spannmålsföreningen fastlåsta priset på den inhemska spannmåls
å andra sidan var synnerligen betydande, så har emellertid förhållandet
på spannmålsmarknaden numera utvecklat sig på ett sätt, som
synes göra en avveckling av svenska spannmålsföreningens verksamhet
synnerligen lätt genomförbar under hösten 1932.

På grund av den ringa skörden i Sverige av såväl vete som råg, synes,
såvitt nian nu kan bedöma, något nämnvärt överskott av nämnda sädesslag
ej förefinnas den 1 juni innevarande år, vadan föreningens verksamhet
då blir helt obetydlig. På grund av förändringarna i världsmarknadspriset
å spannmål samt framförallt på grand av valutaförhållandena, har
också priset i Sverige å utländsk spannmål i sådan grad närmat sig det
av Kungl. Majit fastställda inlösenspriset per den 1 juni 1932, att någon
spänning dem emellan ej kan sägas föreligga.

Under sådana förhållanden anser jag, att förutsättningarna för en avveckling
av systemet just nu äro synnerligen gynnsamma. Jag kan därför
ej förena mig med nämndens majoritet i deras förslag örn en förlängning
av kontraktet med Svenska spannmålsföreningen. Visserligen har
spannmålsnämnden föreslagit kontraktets förlängning på endast ett år.
men som jag redan anfört, synes förutsättningarna för en avveckling utan
förluster för spannmålsföreningen och statsverket te sig synnerligen gynnsamma
under hösten 1932. Hur förhållandena kunna gestalta sig ett år senare,
därom vet man för närvarande intet, men all sannolikhet talar dock
tor att situationen då kan vara betydligt ogynnsammare. Skulle nästa års

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

skörd bliva stor, vilket hitintills kända förhållanden ingalunda motsäga,
skulle spannmålsföreningen vid en avveckling år 1933 ligga inne med betydande
lager av spannmål, vilka måhända icke skulle kunna försäljas
utan betydande förlust, en förlust som genom bestämmelserna i 14 § sista
stycket av kontraktet staten kan komma att få övertaga.

På grund av det ovan anförda har jag ansett, att spannmålsnämnden
bort förorda, att kontraktet mellan staten och svenska spannmålsföreningen
u. p. a. icke skulle förlängas.

Därest en sådan förlängning ändock kommer till stånd, har jag ej något
att erinra mot de av nämnden förordade ändringarna i kontraktet och
stadgarna. Stockholm den 13 januari 1932.

Martin Andersson.

Kungl, Majlis proposition Nr 138.

Bilaga F.

Reservation,

Svenska spannmålsföreningen bildades år 1931 enligt förslag av statens
spannmålsnämnd i syfte, dels att bereda jordbrukare och andra innehavare
av brödsäd till avsalu möjlighet att till enligt kvarnförbindelsen av den
15 augusti 1930 gällande priser vinna avsättning för all kvarnduglig
spannmål av vete och råg, dels ock att på ett rent tillfälligt sätt stödja
spannmålspriserna. Syftemålet med. föreningens verksamhet anser jag
vara i huvudsak uppnått och en förlängning av dess verksamhet därför
ej påkallad.

Inmalningsförordningen är avsedd att säkerställa för jordbrukarna avsättning
av till kvarnändamål lämplig brödsäd. Detta syftemål bör, enligt
vad den gångna tidens erfarenhet utvisar, kunna uppnås även vid riklig
skörd och inmalningsförordningen därför i sig själv skapa förutsättningen
för ett i övrigt helt lösgörande av den fria handeln, varigenom även
åstadkommes sundare förhållanden på den inhemska marknaden. Så länge
emellertid nuvarande abnorma och ovissa förhållanden råda, äro dock särskilda
statliga åtgärder i prisstödjande syfte av behovet påkallade. Dessa
statliga åtgärder böra, förmenar jag, vara av tillfällig karaktär. Det nu
föreliggande förslaget garanterar ett visst inlösenspris för brödsäden, men
vid rikligare skörd torde detsamma under stor del av konsumtionsåret,
särskilt under den stora tillförseln under höstmånaderna, icke kunna skapa
en önskvärd prisnivå, utan likvisst fordra åtgärder av kompletterande art.
Gentemot ett fastlåsande av riktlinjerna för en stödaktion i enlighet med
spannmålsnämndens nu föreliggande förslag har jag därför ansett mig
böra uttala min avvikande mening.

Stockholm den 13 januari 1932.

Sigfr. Engström.

»20466. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.