Kungl. Majlis proposition Nr 12 (Proposition 1931:12)

Kungl. Majlis proposition Nr 12.

Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av ön
Kalven eller kronolägenheten Kalven nr 1 i Öckerö socken av
Göteborgs och Bohus län; given Stockholms slott den 3 januari
1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström:

Jag anhåller att för Kungl. Majit få anmäla uppkommen fråga angående
försäljning av den kronan tillhöriga, av lotsverket disponerade
ön Kalven eller kronolägenheten Kalven nr 1 i Öckerö socken av Göteborgs
och Bohus län. Kalven är en bergig ö i Göteborgs yttre skargård
och utgör i areal cirka 35 hektar, varav omkring en sjättedel tomtmark.
Kalvsunds municipalsamhälle, som omfattar nämnda ö, är ett fiskläge
med ett femtiotal bostadshus och en befolkning uppgående till omkring
>00 personer. Under år 1910 hava ett antal husägare å ön hos Kungl.
Maj:t anhållit, att Kungl. Majit mätte vidtaga åtgärder i syfte att
bereda befolkningen å ön möjlighet att med äganderätt forvarva mark
för bostäder. Nämnda framställning har föranlett ett omfattande utredBihang
till riksdagens protokoll 19.11. I sami. 11 haft. INr 12).

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

ningsarbete, vilket nu fortskridit så långt, att frågan kan föreläggas
Kungl. Majit till avgörande.

Ägande- och Innan jag närmare ingår på försäljningsfrågan, anser jag mig böra
rätten till ön. meddela några uppgifter rörande ägande- och dispositionsrätten till ifrågakomna
lägenhet, vilka uppgifter i huvudsak hämtats ur ett av kammarkollegium
den 30 juli 1903 avgivet yttrande i fråga örn ordnande av
bostadsförhållandena för fiskarebefolkningen i Göteborgs och Bohus län.

Ön Kalven har alltsedan år 1659 i jordeböckerna upptagits såsom kronolägenhet
med ränta. Räntan har till en början utgått med 13 öre silvermynt
och sedermera förhöjts till 17 öre samma mynt.

Redan före år 1777 synes ön hava tagits i anspråk för lotsverkets räkning,
enär ön nämnda år för första gången i jordeboken angivits såsom
iotslägenhet. En år 1769 upprättad förteckning å lotsverket anslagna
hemman och lägenheter upptager nämligen, bland andra sådana, även
»Lilla Kalfsund».

Med anledning av Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1820 angående ny
reglering av lots- och båkinrättningen i riket förrättades undersökning
angående Kalvsunds lotsplats, varefter Konungens befallningshavande i
länet i utslag den 3 juni 1823 förklarat, att, då ön Kalven enligt jordeboken
vöre av krononatur med 8 sk. 6 rst. kronan behållen ränta, samt
upplyst blivit, att av 34 stycken på ön varande husägare allenast tre
kunnat förete upplåtelser utfärdade av Konungens befallningshavande,
den 5 maj 1778 för jaktuppsyningsmannen Kjellberg, den 5 mars 1794
för salterifiskaren Lorentz Hasselgren och den 13 mars 1798 för fiskaren
Pehr Utboldt, ävensom att nämnda Utboldt till år 1814 er lagt räntan''
8 sk. 6 rst., vilken ränta därefter guldits av lotskontoret, så kunde endast
nyssnämnda tre personer, örn de levde och själva innehade platserna, därvid
behållas i sin livstid, men i annat fall och därest tomterna kommit
till någon annans än lotsbetjäningens disposition, dessa skulle liksom
alla andra på ön Kalven varande tomtplatser, vilka innehades av personer,
som ej vore i lotsverkets tjänst, anses för åbolediga och genast avträdas
till kronans och lotsverkets disposition. Över nämnda utslag an
förde husägarna på Kalven besvär hos kammarkollegium, som genom
utslag den 4 december 1827, enär klagandena påstått, att denna ö innehades
av dem under skattemannarätt, med stöd av 10 kap. 16 § rättegångsbalken
förklarade, att klagandena ägde att sitt påstående i denna
del vid vederbörande domstol inom viss tid anhängiggöra, varefter och
sedan tvisten blivit genom domstols lagakraftvunna beslut avgjord, Konungens
befallningshavande skulle hava att efter då förekomna omständigheter
vidare utlåta sig i målet. Efter det i anledning härav husägarna
på Kalven instämt vederbörande lotsdistriktschef å kronans vägnar
till 1828 års lagtima höstting med Västra och Östra Hisings härad
under påstående örn äganderätt till ön Kalven, blev denna talan av hä -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

radsrätten genom utslag den 11 mars 1829 ogillad. Enligt anteckning i
1852 års lotsjordebok disponeras ön Kalven av lotsverket, som ansvarar
för årliga räntan till kronan, sedan ön efter avgörandet av omförmälta
rättegång år 1830 efter hållen syn överlämnats till därvarande lotsars
disposition. I 1881 års jordebok för länet upptages Kalven nr 1, en lotsplats,
bland kronoegendomar under allmän disposition, jordlägenheter,
med ränta 27 öre och med anteckning, att lägenheten innehaves av lotsarna
å Kalvsunds lotsstation.

Sedermera har lotsstyrelsen i ett antal fall mot avgift utarrenderat
strandplatser å ön, men för det största antalet upplåtelser har något
avtal icke förelegat mellan kronan och enskilda rörande de områden å
ön, som av enskilda personer innehafts.

I den ovan omförmälda ansökningen rörande ordnande av bostadsför- Framstöta
hällandena å ön, vilken är dagtecknad den 12 november 1910, hava trettio- säljning av
sex invånare i Kalvsunds municipalsamhälle anhållit, att Kungl. Majit tomtmark.
måtte vidtaga åtgärder dels för att bereda befolkningen å kronoholmen
Kalven rätt att med äganderätt förvärva mark för bostäder, dels ock för
att den till ön hörande stranden måtte bliva en samfällighet för befolkningen
å ön.

Till stöd för framställningen anföres bland annat.

Ägarna till husen å ön hade ingen trygghet för, att deras med stora
uppoffringar åstadkomna hem finge kvarstå å de för viss kort tid upplåtna
tomtområdena, och de vore helt och hållet beroende av lotsverket
med hänsyn till den avgift och de villkor, som de för framtiden måste
underkasta sig för att hava sina hus kvar på ön. De, som vore födda
på ön och som skulle önska att där skaffa sig egna hem, måste under
rådande förhållanden avstå härifrån. Detta tillstånd måste för dem, som
där bodde och som vore fästa vid ön, å vilken förfäder till en stor del
av invånarna varit boende, vara synnerligen otillfredsställande. Härtill
komme ytterligare, att de rådande förhållandena lade hinder i vägen för
bedrivande av den näring, varav befolkningen levde, eller fiskeri. Strandplatsen
å ön vore nämligen till sin väsentligare del uthyrd till personer,
boende utanför ön, och vore upptagen av deras bryggplaner, vid vilka
båtar ej finge annat än efter samtycke från planägarna angöras. Då
dessa funne sitt intresse vara att förbjuda dylikt angörande, vore övriga
båtägare så gott som utestängda från tillträde till stranden med sina
båtar. Det vore ju klart, att detta betydde, att all utveckling av fiskarnes
näring omöjliggjordes. De sålunda anmärkta olägenheterna med hänsyn
såväl till bostads- som näringsförhållanden åstadkomme givetvis, att
hela samhällets utveckling hämmades och det uppväxande släktets lust
att söka sin utkomst i främmande land befrämjades.

I anledning av denna framställning verkställdes viss förberedande ut- Förberedande
redning, varvid efter hörande av vederbörande lokala myndigheter ytt- “" mna
randen i ärendet avgåvos av lotsstyrelsen den 31 december 1913 och den

Förnyad utredning.

4 Kungl. Majus proposition Nr 12.

23 augusti 1918, av länsstyrelsen i länet den 18 maj 1915 samt av kammarkollegium
den 23 januari 1918.

Från denna utredning må anmärkas, att sökandena vid sammanträde
inför lotskaptenen framhållit, att den väsentligaste olägenheten för dem
under nu rådande förhållanden på ön vore saknaden av förtöjningsplatser
för deias båtar, att, därest sökandena bleve ägare till de tomter, varå
deras hus vore uppförda, deras rättigheter i andra avseenden skulle kunna
bättre tillgodoses än nu vore förhållandet samt att sökandena saknade
möjlighet att upptaga lån mot inteckningar i husen, enär dessa
vore belägna på ofri grund.

De vid utredningen hörda myndigheterna hava i stort sett tillstyrkt,
att under vissa villkor, bland annat att område avsattes för lotsverkets
behov, ön försåldes till Kalvsunds municipalsamhälle. Lotsstyrelsen har
dock endast med tvekan delat denna uppfattning.

Emellertid beslöt Kungl. Majit den 13 december 1918 att föranstalta
örn grundligare utredning av förevarande spörsmål. För sådant ändamål
uppdrog Kungl. Majit genom brev nämnda dag åt domänstyrelsen
dels att i samråd med lotsstyrelsen avgiva förslag rörande det område å
ön Kalven, som kunde anses erforderligt för lotsverket och som sålunda
borde avsättas för dess behov, dels att i samråd med byggnadsstyrelsen
låta verkställa uppmätning och kartläggning av ön, därvid särskilt skulle
uppmätas och till sina gränser fastslås de tomter, som vore bebyggda,
samt förslag upprättas rörande mark, som borde avsättas till vägar,
öppna platser och allmän båtplats, dels att låta verkställa saluvärdering
av ön, därvid skulle fastställas ej mindre saluvärdet av ön i dess helhet
med undantag av det område, som kunde bliva av domänstyrelsen oell
lotsstyrelsen föreslaget att avsättas för lotsverkets behov, än även saluvärdena
av de redan bebyggda tomterna, dels ock att, under förutsättning
av riksdagens bifall, till inköp hembjuda ön med förberörda undantag
till Kalvsunds municipalsamhälle med skyldighet för municipalsamhället
att till innehavare av bebyggda tomter försälja dessa till åsätta
saluvärden.

För uppdragets fullgörande har på förslag av nyssnämnda tre ämbetsverk
tillsatts en kommitté, bestående av representanter för ämbetsverken,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt ortsintresset.

Kommitténs arbete är numera slutfört. Sedan kommittén avgivit ett
den 28 november 1927 dagtecknat yttrande samt i skrivelse samma dag
under förutsättning av riksdagens bifall på i skrivelsen närmare angivna
villkor hembjudit municipalsamhället ön med visst undantag till inköp,
har länsstyrelsen i länet med utlåtande den 11 december 1929 till domänstyrelsen
översänt kommitténs yttrande jämte därtill hörande handlingar,
däribland dels en av andre stadsingenjören A. Södergren år 1919
upprättad karta över ön, dels ett av kommittéledamoten, nuvarande stads -

Kungl. May.ts proposition Nr 12. o

pianedirektören i Stockholm Albert Lilienberg utarbetat förslag till
stadsplan oell stadsplanebestämmelser för viss del av ön. Domänstyrelsen
har sedermera med skrivelse den 15 augusti 1930 jämte eget utlåtande
till Kungl. Maj :t överlämnat ovannämnda till styrelsen översända
handlingar ävensom av styrelsen i ärendet införskaffade yttranden från
byggnadsstyrelsen, dagtecknat den 11 februari 1930, och från lotsstyrelsen,
dagtecknat den 23 maj 1930.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Kommittén meddelar inledningsvis i sitt yttrande, att invånai antalet
inom Kalvsunds municipalsamhälle den 31 december 1926 utgjorde 189
personer. Inom samhället funnes ett skolhus, två missionshus, en lotsvaktstuga,
femtioen boningshus samt sex magasin. Taxeringsvärdet å
fast egendom inom samhället, varför bevillning erlagts, hade år 1926
utgjort 254,200 kronor, därav 219,000 kronor byggnadsvärde. Den till
bevillning taxerade inkomsten inom samhället hade nämnda år utgjort
62,050 kronor samt det belopp, varå kommunalutskylder utdebiterats,
40,280 kronor.

1 fråga örn det område, som borde avsättas för lotsverkets behov, redogör
kommittén till en början för de underhandlingar, som därom förts
mellan kommittén och lotsstyrelsen. Dessa underhandlingar hade utmynnat
däri, att lotsstyrelsen i skrivelse den 22 september 1925 medgivit,
att det för lotsverkets framtida behov avsedda området å ön Kalven begränsades.
på sätt kommittén föreslagit, att omfatta ett å en av kommittéledamoten
Lilienberg upprättad skiss med gredelina streck oell siffran
VI utmärkt område. Emellertid hade lotsstyrelsen i tidigare utlåtande
ifrågasatt, att för lotsverkets räkning skulle undantagas jämväl det
område, varå den å ön befintliga håken vore uppförd. Då detta område
icke vore behövligt för ©befolkningen, hade kommittén ansett, att det
borde undantagas från eventuellt köp. Området funnes angivet med
siffran 55 ä den av andre stadsingeniören Södergren upprättade kartan
och uppginge i areal till 1.000 kvadratmeter. Kommittén linde vidare
ansett, att lotsverket borde förbehållas rätt till behövlig väg.

Kommittén anför vidare, att andre stadsingeniören Södergren på
uppdrag av kommittén verkställt uppmätning och kartläggning av
ön. Därförutom skulle genom kommitténs försorg förslag upprättas
rörande den mark, som borde avsättas till vägar, öppna platser och
allmän båtplats. Då sistnämnda uppgift enligt byggnadsstyrelsens
mening även finge anses innebära uppgörande av stadsplan, hade kom
nättén uppdragit handhavandet av denna fråga ät kommittéledamoten
Lilienberg. I detta sammanhang anför kommittén.

Som bekant vore ön Kalven belägen i den yttre skärgården. Den vöre
till följd därav i hög grad utsatt för havsvindarna. Av naturliga skal
kunde därför stadsplanen icke omfatta hela ön. Pa grund därav hade
arbetet med stadsplanen kommit att beröra endast den del av on. som
vöre något så när skyddad mot havsvindarna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

Efter att liava länmat en redogörelse för de förberedande arbetena
nied stadsplanen yttrar kommittén vidare.

Lilienberg hade år 1927 avgivit definitivt förslag till stadsplan oell
stadsplanebestammelser för den del av ön, som vore avsedd att stadsplanelaggas,
vilka förslag bilagts handlingarna i ärendet. Den till stadsplanearendet
hörande beskrivningen vore dagtecknad den 28 juni 1927.
1 stadsplaneförslaget inginge jämväl det område, som i enlighet med
lotsstyrelsen medgivande i skrivelse den 23 september 1925 skulle undantagas
för lotsverkets behov. Området i fråga hade å stadsplanekar
tan särskilt utmärkts med gredelin färg och'' siffra VI.

Kommitténs övriga ledamöter hade för sin del godkänt det av Lilienberg
salunda upprättade förslag till stadsplan för del av ön Kalven samt
särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande.

I fråga örn den mark, som borde avsättas till vägar och öppna platser,
torde enligt kommitténs mening något förslag i detta hänseende icke vara
erforderligt för annat område än det i stadsplanen angivna. Vidkommande
detta område torde frågan på ett fullt tillfredsställande sätt blivit
ordnad genom de i planen upptagna gator och öppna platser.

Såsom av stadsplanen framginge hade också vid dess upprättande häntagits
till att invanarnas inom municipalsamhället behov av
båtplats kleve på ett tillfredsställande sätt tillgodosett. I övrigt hade
kommittén i fråga örn de i stadsplanen upptagna hamnområdena tänkt
sig, att dessa icke skulle upplåtas med äganderätt utan i den män de
icke voro behövliga för allmän båtplats endast med tomträtt.

Kommittén övergår därefter att behandla frågan örn saluvärdet å den
till försäljning avsedda delen av ön. Härom anföres i huvudsak följande.

Ön Kalven ägde numera icke den stora betydelse för vintersillfiskel.
som den enligt vad handlingarna utvisade tidigare haft. Sillfångsterna
fördes sedan några år tillbaka förbi ön Kalven direkt in till Göteborgs
fiskhamn, där varans distribuering lättare kunde ordnas. Även örn ett
givande sillfiske skulle återkomma, torde detta icke medföra någon förändring
därutinnan. Därför hade också de för vintersillfisket å Kalven
anordnade stora packningsplaner i viss män fått förfalla. På samma
gång hade de ändrade förhållandena försämrat öbefolkningens inkomstmöjligheter,
vilket å andra sidan medfört en betydande minskning i municipalsamhällets
ekonomiska bärkraft. Man torde icke heller, icke minst
med hänsyn till fiskerinäringens för närvarande i allmänhet mindre
gynnsamma ställning, inom den närmaste tiden kunna räkna med
något egentligt uppsving inom samhället med dess isolerade läge. Vid
sådant förhållande torde man icke heller för närvarande kunna påräkna
någon nämnvärd byggnadsverksamhet inom samhället. Ville man emellertid
tillgodose den nuvarande öbefolkningens intresse av ordnade bostadsförhållanden,
torde man bliva nödsakad tillse, att den för ett rimligt
pris kunde få förvärva sina tomtområden.

Vid saluvärderingen av ön och de bebyggda tomterna hade kommittén
också ansett sig böra taga hänsyn till de här ovan angivna förhållanden.

Vad anninge saluvärdet för de särskilda bebyggda tomterna inom det
till försäljning avsatta området, hade kommittén dessutom bland annat
särskilt tagit hänsyn till dels huruvida tomterna vore belägna vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12. 7

sjön eller in på ön, dels huruvida tomterna hade mer eller mindre
skyddat läge och dels huruvida till tomterna hörde jord eller icke.

Till följd därav hade dessa tomter, vars antal vore femtiosex, kommit
att åsättas olika saluvärden. För 41 av dessa eller omkring 75 procent
av samtliga tomter hade bestämts samma saluvärde per kvadratmeter
eller 11.5 öre. Fem tomter hade åsatts ett värde av 17 öre per kvadratmeter
och ytterligare fem ett värde av 23 öre. Att dessa tio tomter erhållit
så pass höga värden, hade i regel berott på att de vore belägna
invid eller i omedelbar närhet till sjön eller hade ett lämpligt handelsiäge.
Återstående fem tomter hade i allmänhet ett ogynnsamt läge i
förhållande till övriga tomter, varjämte markens beskaffenhet merendels
vore mindre lämplig. Dessa fem tomter hade också åsatts ett värde av
endast 6 öre kvadratmetern.

I sammanhang med saluvärderingen hade dessa områden blivit uppmätta
samt till sina områden fastslagna. Tomtmätningen hade verkställts
genom Lilienbergs försorg. Vid mätningstillfället hade innehavarna av
de särskilda tomterna beretts tillfälle att överlägga med förrättningsmannen
örn gränserna för områdena. De önskemål, som därvid framkommit från
tomtinnehavarnas sida, hade också vunnit behörigt beaktande vid tomtgränsernas
fastställande. Tomterna, som till sina gränser blivit angivna
å den av andre stadsingenjören Södergren upprättade kartan, hade betecknats
med nummer från och med 1 till och med 54. Numren 12 och
44 vore vardera uppdelade i a och b.

Med ledning av de sålunda bestämda å-priserna hade tomterna åsatts
de saluvärden, som angåves i följande förteckning, därvid tomtnumren
motsvarade tomternas beteckning å andre stadsingenjören Södergrens
karta.

Tomt nr	Areal i kvadratmeter \|	Å-pris	Saluvärde kronor	Tomt nr	Areal i kvadratmeter	1 A-pris	Saluvärde kronor
i	1,242.0	0.11.5	1 142.8 3	28	465.7	0.11.5	53.6 7
2	808. o	0.11.5	92.92	29	614.7	0.11.5	70.69
3	1,637.8	0.11.5	188.3 5	.30	987.1	0.11.5	113.52
4	962.7	O.oo	57.7 6	31	1,007.3	0.11.5	115.84
5	1,369.7	0.23	315.08	32	567.5	0.11.5	65.26
6	1,092.8	0,11.»	125.6 7	33	1,436.9	0.11.5	165.24
7	1.711.2	0.11.6	196.79	34	603. o	0.11.5	69.35
8	8,226.5	0.06	493.9 0	35	1,139.2	0.11.5	131.01
9	1.520.9	0.11.5	174.90	36	866.3	0.11.5	99.62
LO	1,895.4	0.11.5	217.97	37	904.5	0.11.6	104.02
U	1,414.3	0.11.5	162.04	38	1,492.5	0.11.6	171.64
; 12 a	882.1	0.11.5	101,44	39	1,130.5	0.11.5	130.01
12 b	383.fi	0.11.5	44.11	40	350. o	0.11.5	40.2 5
13	999.5	0.11.5	114.94	41	558.0	0.11.5	64.17
14 15	2,034.2	0.11.5	233.98	42	468.0	0.23	107.64
1,081.1	0.11.6	124.33	13	606. o	0.2 3	139.38
lii	1,166.8	0.11.5	134.18	44 a	1,440.5	0.28	331.32
; 17	648.5	0. t 1.5	74.58	44 b	844.5	0.2 8	194.24
18	l,248.fi	0.11.5	143.59	45	1,401.8	0.11.5	161.15
19	1,013.5	0.06	60.81	i 46	946.5	0.11.5	108.8 5
1 20	638.5	O.oo	38.31	47	1,809.7	0.11.5	208.12
21	619.5	0.11.5	71.24	1 48	1,203.7	0.11.5	138.4 8
22	955.0	0.11.6	109.98	49	4,024.7	0.11.5	462.84
! 23	1,399.0	0.11.5	160.8 9	50	700. o	0.1 7	119.—
1 24	1.391.2	0.06	83.4 7	51	592.4	0.17	100.7 1
I 25	988.4	0.11.5	113.67	52	667.fl	0.17	113.44
1 26	405.7	0.11.5	46.0 6	53	584.3	0.17	99.83
27	545.1	0.11.5	62.72	54	868.0	0.1 7	147.66

S Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

Sunaman av de .särskilda tomternas saluvärden utgjorde alltså 7,713
kronor 96 öre.

Från den sålunda erhållna värderingssumman hade kommittén ansett
sig böra utgå vid bestämmande av saluvärdet för den del av ön.
som vore avsedd till försäljning. Säkerligen komme emellertid samhället,
såsom framhållits, åtminstone under de närmaste åren att icke gå till
mötes någon nämnvärd utveckling. Under sådana förhållanden torde nå
gon försäljning av områden till nya byggnadstomter kunna påräknas endast
i synnerligen ringa omfattning, vadan samhället icke heller torde
kunna räkna med nämnvärd inkomst på dylik försäljning. Under så
ovissa förhållanden hade det synts kommittén som örn köpeskillingen folden
del av ön, som skulle säljas, icke kunde sättas mycket högre än summan
av de för de särskilda tomterna åsätta saluvärdena. Kommittén hade
därför enat sig örn ett saluvärde av 8,000 kronor för den till försäljning
avsedda delen av ön.

Kommittén framhåller därefter, att endast i ett fåtal fall förelåge
avtal mellan kronan och enskilda rörande upplåtelse av de å ön av enskilda
innehavda områden. Kommittén redogör i samband härmed för
de upplåtelser, som ännu äga bestånd, samt förklarar sig för sin del anse.
att dessa icke behöva omnämnas i ett eventuellt köpeavtal mellan kronan
och municipalsamhället, då vid en försäljning ä upplåtelserna endast behövde
tillämpas gällande rättsregler.

Kommitténs utredning utmynnar i förslag, att ön Kalven, med undantag
av dels det område, som å det av nuvarande stadsplanedirektören A.
Lilienberg år 1927 upprättade förslaget till stadsplan för del av samma ö
angivits med gredelin färg och siffran VI, dels ock det område, utgörande

1,000 kvadratmeter, som utmärkts med siffran 55 å den av andre stadsin
genjören A. Södergren år 1919 upprättade kartan över ön, må försäljas till
Kalvsunds municipalsamhälle mot en köpeskilling av 8,000 kronor samt
under villkor i övrigt:

att municipalsamhället bestrider alla med lagfart å fanget förenade
kostnader;

att innehavare av bebyggda tomter inom det försålda området må förvärva
dessa mot de av kommittén åsätta saluvärden och med de av kommittén
fastslagna gränser; samt

att lotsverket skall över det försålda området äga rätt till behövlig
väg till det med siffran 55 å andre stadsingeniören Södergrens karta angivna
området av 1,000 kvadratmeter.

Såsom ovan nämnts, har kommittén i skrivelse den 28 november 1927
under förutsättning av riksdagens bifall åt municipalsamhället till inköp
hembjudit ön med ovan angivna undantag samt på i kommitténs yttrande
angivna villkor.

I anledning av nämnda hembud beslöts vid municipalstämma med
Kalvsunds municipalsamhälle den 26 december 1927 att antaga det gjorda
köpeanbudet dock på ytterligare villkor, att köpeskillingen skulle gäldas
vid tillträdet samt att tillträdet skulle äga rum först vid ingången
av året näst efter det, riksdagen medgivit försäljningen.

Kungl. Majit* proposition Nr 12.

Av myndigheternas utlåtande!! över kommitténs förslag inhämtas huvudsakligen
följande.

Länsstyrelsen, som tidigare uttalat sig angående invånarnas a örn
behov av att kunna med äganderätt förvärva de markområden, vara
deras hus uppförts, framhåller, att det för invånarna givetvis vore
av största vikt, att så stora områden som möjligt av samhällets bebyggda
delar kunde bliva föremål för enskild äganderätt. Mot vad kommittén
föreslagit har länsstyrelsen ej uttalat erinran.

Byggnadsstyrelsen förklarar sig'' icke hava något väsentligt att erinra
varken mot den föreslagna stadsplanen och stadsplanebestämmelserna
eller mot de uppgjorda förslagen i övrigt. I fråga örn det av kommittén
åsätta saluvärdet av ön anför styrelsen.

Kommittén hade i sin utredning icke angivit grunderna för det enhetspris,
varpå de föreslagna tomtpriserna beräknats. Kommittén framhölle
emellertid, att Kalvsunds municipalsamhälle numera icke ägde den tidi
gare betydelsen för vintersillfisket, i och med att sillfångsterna sedan
några år tillbaka fördes förbi ön Kalven direkt in till Göteborgs fiskhamn.
Även örn ett mera givande sillfiske skulle återkomma, torde detta
icke medföra någon ändring härutinnan. Summan av de föreslagna värdena
å de befintliga 56 stycken tomplatserna uppginge enligt kommit
tén till 7,713 kronor 96 öre. Detta belopp, utökat till 8,000 kronor, hade
kommittén föreslagit såsom skäligt pris vid en försäljning till Kalvsunds
municipalsamhälle av hela ön Kalven, med undantag av för lotsverket
reserverade områden. Tomternas sammanlagda areal utgjorde i runt tal

66,000 kvadratmeter. Försäljningspriset motsvarade alltså ett pris av
0.14 kronor per kvadratmeter tomtmark. Det vore därvid att märka, att
iordningställandet av gatumark och öppna platser helt bomme att överskjutas
på samhället. Då det stadsplanelagda området efter byggnadsstyrelsens
beräkning uppginge till nära 20 hektar, motsvarande salupriset
0.04 kronor per kvadratmeter råmark inom detta område. Detta pris
måste anses högt vid jämförelse med t. eic. det av 1923 ars riksdag biträdda
råmarkspriset 0.or> kronor per kvadratmeter för de delar av kronohemmanet
Stora och Lilla Avesta, som utgjorde odlingsbar jord invid
Krylbo. Kommittén utginge vidare ifrån, att den enda mark, som i huvudsak
kunde utnyttjas, vore den redan bebyggda, oell att försäljning
av ytterligare tomter vore synnerligen oviss. Byggnadsstyrelsen ansåge
sig kunna biträda den gjorda värdesättningen och den föreslagna försäljningssumman,
då enligt styrelsens mening ej funnes skäl att lägga oris
totalyta 35.:* hektar till grund för råmarksberäkningen, alldenstund den
mot väster och havet vettande delen av ön ej syntes användbar för något
praktiskt ändamål.

Till jämförelse ville byggnadsstyrelsen hänvisa till den av 1917 års
i-iksdag biträdda försäljningen av kronolägenheterna Klädesholmen nr 1
samt Stora och Lilla Koholmen nr 1 i Göteborgs och Bohus län, där en
areal av omkring 16 hektar försålts för 10,000 kronor. Det bebyggbara
området hade där varit större än å ön Kalven.

En undersökning av markvärdet med hänsyn till nu gällande arrenden
gäve icke någon ledning för värderingen, då endast få arrendebelopp
angivits och dessa avsåge områden, som kunde anses huva en särskilt god
belägenhet, som förklarade arrendebeloppens storlek.

Bihang lill riksdagens protokoll 19,11. I sand. II haft. f\''r 12). 2

Inkomna

yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

Kostnaderna för den av Kungl. Maj:t anbefallda utredningen, inberäknat
uppgörande av stadsplan, tomtvärdering m. m., enligt av byggnadsstyrelsen
från länsstyrelsen infordrade, yttrandet bilagd uppgift belöpande
sig till i det närmaste 6,000 kronor, hade av kommittén ej omnämnts.
De torde dock knappast kunna påläggas markvärdet, då detta.
skulle medföra ett pris för markell inom det stadsplanelagda området,
sorn överstege arrendatorernas ekonomiska möjligheter.

Vid bestämmande^ av försäljningspriset hade här liksom vid försäljningen
av markområdena vid Klädesholmen och Koholmen gjorts gällande,
att staten vid försäljningen önskade bereda ortsinvånarna möjlighet
att med äganderätt förvärva de områden, varå de hade sina byggnader
uppförda. Frågan utgjorde ett led i strävandena att bereda den
bohuslänska fiskarbefolkningen tryggade bostadsförhållanden, vilket
spörsmål under en följd av år stått på dagordningen.

Byggnadsstyrelsen tillstyrker ifrågavarande försäljning till föreslagna
belopp och angivna villkor. Styrelsen hemställer därjämte, att Kungl.
Majit täcktes, oberoende av försäljningsfrågan, dels med förordnande om
stadsplans upprättande jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i lagen örn
fastighetsbildning i stad fastställa den uppgjorda stadsplanen jämte tillhörande
särskilda bestämmelser med de av byggnadsstyrelsen föreslagna
ändringar, dels jämlikt 46 § första stycket i samma lag meddela föreskrifter
örn stadsplaneområdets bebyggande (byggnadsordning) enligt
kommitténs förslag, dels och med godkännande av den för byggnadsinspektören
uppgjorda instruktionen, bemyndiga länsstyrelsen att fastställa
taxa för byggnadsinspektören.

Till ytterligare belysning av ärendet har byggnadsstyrelsen bilagt två
skrivelser från kommitténs ordförande, landssekreterare E. Thorin. Denne
framhåller, bland annat, att föreliggande fråga vore socialt betonad
och att dess ordnande utgjorde ett led i strävandena att bereda den bohuslänska
fiskarbefolkningen tryggade bostadsförhållanden. Kommittén
hade ansett, att de särskilda tomternas saluvärde borde läggas till grund
för saluvärdet för den del av ön, som skulle säljas. Det kunde enligt
kommitténs mening rimligtvis icke begäras, att detta lilla municipalsam
hälle skulle i köpeskilling erlägga större belopp än den i huvudsak kunde
återfå. Thorin fortsätter.

Huru kommittén beräknat de olika tomternas saluvärden framginge
av dess yttrande. Därvid hade icke tagits någon hänsyn till de utgifter,
som staten på grund av statsmyndigheternas initiativ ådragit sig. De
åtgärder, som åsamkat staten dessa utgifter, hade, huru värdefulla de
än kunde bliva, väl i stort sett knappast varit nödvändiga för öns försäljning.
Det vore att märka, att staten sålde hela ön utom ett visst
område, som den själv bibehölle. Annorlunda ställde sig frågan örn en
enskild, ja även för det fall att staten ansåge sig böra exploatera ett
område. Då vore det naturligt, att vid beräkningen av de särskilda köpeskillingarna
hänsyn toges till exploatörens kostnader för områdets uppdelande.
Nu läge förhållandena icke så till. Försäljningen avsåge endast
att tjäna ett rent socialt intresse.

Kungl. Marits proposition Nr 12.

Vad beträfiade den av kommittén föreslagna och av länsstyrelsen
tillstyrkta köpeskillingen 8,000 kronor, hade kommittén kommit till
denna summa efter grundliga undersökningar samt ingående förhandlingar
inom kommittén.

Jämförde man vad Klädesholmens municipalsamhälle fått betala till
kronan för kronolägenheterna Klädesholmen nr 1 och Koholmen nr 1
Stora och Lilla, torde den av det lilla Kalvsunds municipalsamhälle bjudna
köpeskillingen 8,000 kronor få anses rätt så hög. (Se Kungl. Maj:ts
proposition nr 355 år 1917 samt riksdagens skrivelse nr 364 samma år.)

Vidare tilläte Thorin sig erinra örn, att staten i enlighet med Kungl.
Maj:ts brev den 27 februari 1925 gäldade kostnaderna för upprättande
av stadsplan för Käringöns municipalsamhälle. Det kunde då frågas,
varför Kalvsunds municipalsamhälle skulle gälda kostnaderna för den
nu genom myndigheternas försorg upprättade stadsplanen.

Vidare vore det att märka, att, när samhället bomme att en gång förvärva
ön, byggnadsförhållandena kunde där på grund av nu gällande
lagstiftning hava ordnats på ett enklare sätt än genom upprättande av
stadsplan; och ville man vara fullt uppriktig, hade de av staten havda
kostnaderna icke på minsta sätt ökat öns värde; och sålunda borde samhället
icke heller bidraga till täckandet av desamma.

Lotsstyrelsen erinrar därom, att styrelsen redan tidigare förklarat sig
icke hava något att erinra mot försäljning av ön Kalven under villkor,
bland andra, att erforderlig mark för lotsverkets behov avsattes. Styrelsen
yttrar vidare.

Ursprungligen hade lotsstyrelsen avsett, att ett jämförelsevis vidsträckt
område vid Lilla Kalvsund skulle undantagas för lotsverkets räkning,
men hade styrelsen — för att i största möjliga utsträckning tillmötesgå
ortsbefolkningens önskemål utan att likväl åsidosätta lotsverkets egna
intressen — ansett sig efter förda underhandlingar med kommittén kunna
medgiva, att allenast ett mindre område, utmärkt med gredelin färg
och med siffran VI å den av nuvarande stadsplanedirektören A. Lilienberg
år 1927 upprättade stadsplanekartan, avsattes för lotsverkets nuvarande
och framtida behov. Å detta område funnes uppförda tre byggnader,
vilka tillhörde enskilda personer å ön. Styrelsen såge för närvarande
ingen möjlighet att bereda dessa personer tillfälle att med äganderätt
förvärva mark för byggnaderna. Så länge lotsverket — såsom för
närvarande vore fallet — icke behövde taga marken i anspråk, torde
byggnaderna emellertid kunna utan olägenhet kvarstå och marken till
vederbörande utarrenderas mot en med hänsyn till markens åsätta saluvärde
bestämd arrendeavgift. Förbehållas lotsverket borde ävenledes —
till undvikande av framtida tvekan — det utanför ifrågavarande markområde
belägna vattenområde, som folie inom förlängningen i rak linje
av de gränser för landområdet, som träffade strandlinjen. — Förutom
nu ifrågavarande land- och vattenområde borde, såsom kommittén ävenledes
föreslagit, ytterligare ett markområde, varå den å ön befintliga,
lotsverket tillhöriga håken funnes uppförd, avsättas för lotsverkets behov.
Detta sistnämnda område funnes med talet 55 angivet å den av
andre stadsingenjören A. Södergren år 1919 upprättade kartan. Arealen
av detta område uppginge till 1,000 kvadratmeter. Tillika borde lotsver -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

kets personal tillerkännas rätt att taga erforderlig väg till detta område
över det till försäljning avsedda området.

Såsom kommittén framhållit torde vid en försäljning av ön gällande
rättsregler få tillämpas i fråga örn de alltjämt existerande arrendeupplåtelserna,
varför dessa icke torde behöva omnämnas i ett eventuellt köpeavtal
mellan kronan och municipalsamhället.

Vad beträffade storleken av den för området föreslagna köpeskillingen.

8,000 kronor, hade styrelsen — med hänsyn till det med försäljningen
avsedda ändamålet att bereda ortsinvånarna möjlighet att med äganderätt
förvärva de områden, varå de hade sina byggnader uppförda — icke
något att erinra mot densamma. Härvid förutsatte emellertid styrelsen,
att municipalsamhället skulle bestrida alla med lagfart å fånget förenade
kostnader.

Domänstyrelsen anför i sitt utlåtande.

Styrelsen funne visserligen det föreslagna och till grund för köpeskillingens
beräknande lagda markvärde, 7,713 kronor 96 öre, anmärkningsvärt
lågt, helst som detta markvärde egentligen motsvarade allenast de
sammanlagda värdena av de på ön förefintliga bebyggda tomterna. Men
med hänsyn till att försäljningens ändamål vore att bereda ortsinne
vånarna möjlighet att förvärva de områden, varå de hade sina byggnader
uppförda, och försäljningsåtgärden sålunda utgjorde ett led i de pä
dagordningen stående spörsmålen att bereda den bohuslänska fiskarbefolkningen
tryggare bostadsförhållanden, hade styrelsen ansett sig böra
godtaga ifrågavarande av kommittén föreslagna markvärde. Det syntes
dock styrelsen icke riktigt att, såsom skett, lägga allenast detta värde
till grund för beräknande av öns köpeskilling. Efter vad styrelsen funne
klart, hade vid bestämmandet av saluvärdet för ön hänsyn jämväl bort
tågås till de kostnader, som förorsakats statsverket, i detta fall domänfonden,
för den av Kungl. Majit anbefallda utredningen, däri inberäknat
upprättande av stadsplan, tomtvärdering med mera. Enligt det byggnadsstyrelsens
utlåtande bilagda sammandraget över dessa kostnader
hade desamma uppgått till 5,964 kronor 80 öre, alitsa i det närmaste 6,000
kronor. Till följd därav syntes köpeskillingen hava bort ökas med sistnämnda
belopp eller från 8,000 kronor till 14,000 kronor, en ökning som
ingalunda kunde anses orimlig. I varje fall funne styrelsen en dylik
ökning påkallad. Köpeskillingen torde böra tillföras domänfonden.

Mot det av kommittén framlagda förslaget i övrigt hade styrelsen
ingen erinran.

Domänstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit mätte föreslå riksdagen
försälja ön Kalven med angivna undantag mot en köpeskilling av 14,000
kronor samt i övrigt på de av kommittén föreslagna villkor med tillägg,
att ön skall tillträdas å tid, som med köparen kunde överenskommas,
samt att köpeskillingen skall vid tillträdet kontant erläggas.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att ön Kalven eller kronolägen
heten Kalven nr 1, belägen i Göteborgs yttre .skärgård, tillhör statsverket
samt disponeras av lotsstyrelsen. Emellertid hava invånarna i Kalvsunds
fiskläge, vilket utgör ett municipalsamhälle och omfattar nämnda
ö, anhållit att få med äganderätt förvärva mark för sina å ön uppförda
bostäder, vilka för närvarande äro belägna å ofri grund. I anledning av

Kungl. Majlis proposition Nr 12.

denria framställning igångsattes ett omfattande utredningsarbete, i huvudsak
utfört av en för ändamålet tillsatt kommitté, vari såväl kronans
som ortsbefolkningens intressen varit representerade. Kommitténs arbete
utmynnade i förslag, att till Kalvsunds municipalsamhälle måtte försäljas
hela ön med undantag av vissa smärre områden, vilka ansågos
böra bibehållas för lotsverkets nuvarande och framtida behov; dock med
skyldighet för municipalsamhället att till de nuvarande tomtinnehavarna
försälja tomterna till av kommittén uppskattade värden. Samtliga i
ärendet hörda myndigheter hava tillstyrkt det framlagda försäljningsförslaget,
vilket även godtagits av municipalsamhället. I betraktande
av de fördelar i olika hänseenden, som det måste medföra för tomtinnehavarna
att bliva ägare till den mark, varå de hava sina hus uppförda,
och med hänsyn jämväl till betydelsen för municipalsamhällets framtida
utveckling av att samhället får förvärva äganderätt till den till
försäljning föreslagna delen av ön, vill även jag biträda försäljningsförslaget.

I fråga örn köpeskillingens belopp hava olika meningar framkommit,
huruvida detta hör bestämmas allenast till det av kommittén uppskattade
markvärdet eller till sistnämnda värde ökat med de kostnader, statsverket
fått vidkännas för upprättande av stadsplan och tomtvärdering
med mera. Med hänsyn till att den ifrågasatta försäljningen utgör ett
led i de sedan åtskillig tid pågående strävandena att förbättra den bohuslänska
fiskarebefolkningens bostadsförhållanden, synes det mig, att
köpeskillingen icke bör i avsevärdare mån överstiga det sammanlagda
belopp, som kan beräknas inflyta till municipalsamhället för försålda
tomter. Då därtill kommer, att de kostnader, som staten nedlagt för upprättande
av stadsplan och tomtindelning, till största delen komma att
bliva för municipalsamhället improduktiva, vill jag ansluta mig till
kommitténs av samtliga myndigheter utom domänstyrelsen tillstyrkta
förslag, att köpeskillingen bestämmes till 8,000 kronor.

Köpeskillingen för ön torde böra tillföras statens domäners fond. I
fråga örn de särskilda villkoren och bestämmelserna för försäljningen
ansluter jag mig till domänstyrelsens förslag.

För försäljningens genomförande erfordras riksdagens medverkan.
De i samband med försäljningsärendet väckta frågorna örn stadsplan
och därmed sammanhängande förhållanden torde få bliva föremål för
Kungl. Maj:ts prövning, sedan riksdagens beslut i försäljningsfrågan
föreligger.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att den kronan tillhöriga, av lotsverket disponerade ön
Kalven eller kronolägenheten Kalven nr 1 i Öckerö socken av Göteborgs
och Bohus län — med undantag av dels det område, som å den av nu Hihang

till riksdagens protokoll 19.11. 1 sami. 11 hafi. (Nr 12.)

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

varande stadsplanedirektören A. Lilienberg år 1927 upprättade stadsplanekartan
för viss del av ön angivits med siffran VI, jämte det utanför
detta landområde belägna vattenområde, som faller inom förlängningen
i rak linje av de gränser för landområdet, som träffa strandlinjen, dels
ock det område örn 1,000 kvadratmeter av ön, vilket betecknats med ägofiguren
nr 55 å den av stadsingenjören A. Södergren år 1919 upprättade
kartan över nämnda ö — må försäljas till Kalvsunds municipalsamhälle
mot en köpeskilling av 8,000 kronor samt under villkor i övrigt, att ön
må tillträdas å tid, som med köparen överenskommes, att köpeskillingen
erlägges kontant vid tillträdet, att köparen bestrider alla med lagfart å
fånget förenade kostnader, att innehavare av bebyggda tomter må förvärva
dessa mot de av kommittén åsätta saluvärden och med de av kommittén
fastställda gränser, samt att lotsverkets personal skall äga rätt till
erforderlig väg över det till försäljning avsedda området till det område,
som å stadsingenjören Södergrens karta betecknats med ägofiguren nr 55;

dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens
domäners fond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.

3026.32. Stockholm, Isaac Marens Boktryckeri-Aktiebolag, 1631.