Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 77 (Proposition 1913:77)

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 77.

Nr 77.

Kungl Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående beviljande
av ytterligare låneunderstöd för järnvägsanläggning
från Varberg över Ullar ed till Air ans station;
given Stockholms slott den 22 november 1912.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgiva,

att åt Varberg—Åtrans järnvägsaktiebolag må för fullbordande av
järnvägsanläggning från Varberg över Ullared till Åtrans station kunna
å det av Riksdagen enligt skrivelse den 24 maj 1910 till låneunderstöd
åt enskilda järnvägar beviljade och till Kungl. Maj:ts förfogande ställda
extra anslag av 7,500,000 kronor anvisas ett låneunderstöd av 65,000
kronor utan iakttagande av vissa i Riksdagens berörda skrivelse stadgade,
i statsrådsprotokollet närmare omförmälda villkor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 46 käft. (Nr 77.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

Ifrågasatt
koncession å
smalspårig
bana Yarberg
—Ullared.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
november 1912,

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte, anförde därefter:

Varberg—Åtrans järnvägsaktiebolag har hos Kungl. Maj:t gjort
framställning om beredande åt bolaget av ytterligare statslån, utöver
bolaget redan beviljat låneunderstöd, för fullbordande av bolagets järnväg
från Varberg över Ullared till Åtrans station.

Innan jag närmare redogör för bolagets berörda ansökning, tilllåter
jag mig erinra om tillkomsten av ifrågavarande järnväg samt
vad därmed äger sammanhang.

År 1902 anhöllo landshöfdingen A. Asker m. fl. om beviljande av
koncession å järnvägsanläggning av 0,890 meters spårvidd från Varberg
till Ullareds station å Falkenbergs järnväg.

KungV. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

Såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som järnvägsstyrelsen,
vilka hördes över berörda ansökning, ansågo emellertid en smalspårig
järnväg å denna sträckning icke böra komma til! stånd, varemot en
normalspårig bana, därest densamma fortsattes längre inåt landet,
syntes myndigheterna kunna bliva av större betydelse.

Vid underdånig föredragning den 18 november 1904 av berörda
framställning fann Kungl. Maj;t icke skäl att lämna bifall till densamma.

Därefter inkom i början av år 1905 ansökning av borgmästaren
Emil Svensson m. fl. om koncession å järnvägsanläggning från Varberg
över Ullared till Åtrans station å Kinnared—Åtrans järnväg.
Jämväl enligt detta förslag skulle järnvägen byggas smalspårig.

Uti avgivet utlåtande över sistberörda framställning yttrade Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Hallands län, bland annat, att, då den ifrågasatta
järnvägen från Varberg till Åtran skulle vid sina båda ändpunkter
komma att träffa normalspåriga järnvägar, det uppenbarligen
läge i det allmännas intresse, att även den föreslagna järnvägslinjen
Varberg—Åtran byggdes normalspårig. Den ökade kostnad, som anläggandet
av en normalspårig järnväg å denna sträcka skulle medföra,
förmenade Kungl. Maj:ts befallningshavande icke kunna anses överstiga
de kommuners och enskildas ekonomiska bärkraft, vilka komme att för
framtiden hava nytta av järnvägen.

Vid antydda förhållanden ansåg sig Kungl. Maj:ts befallningshavande
sakna anledning att tillstyrka bifall till den då föreliggande
framställningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrade uti sitt i ärendet avgivna
utlåtande, bland annat, att den ifrågasatta bandelen Varberg—Åtran, i
fall den utfördes bredspårig, syntes komma att, bortsett från dess rent
lokala nytta, få en avsevärd betydelse såsom del av en förbindelse
mellan landets sydostkust till dess västkust samt att denna förbindelse
i sin helhet vore av sådant värde, att den vore förtjänt av att icke
allenast erhålla koncession utan ock, om så skulle erfordras, understödjas
med statslån. Styrelsen tillstyrkte koncession å järnvägsanläggning
Varberg—Åtran under villkor, att den bleve bredspårig.

Järnvägsstyrelsen uttalade såsom sin mening, att man icke borde
eftergiva kravet på banans byggande såsom bredspårig. Styrelsen
ansåg sig icke kunna tillstyrka beviljande av koncession å en smalspårig
bana.

Åven chefen för generalstaben, som ansåg den ifrågasatta järnvägen
böra byggas såsom normalspårig, avstyrkte den då föreliggande ansökningen.

Koncessionsansökning
å
järnväg
Yarberg—Ullared—Åtran.

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

Koncession
beviljad å
normalspårig
järnväg.
Statslån
beviljat.

Ansökning
om ytterligare
statslån.

Samtliga koncessionssökandena ingåvo slutligen till Kungl. Maj:t
en skrift, däruti de, för den händelse Kungl. Makt av strategiska eller
andra skäl icke skulle anse sig kunna bevilja den sökta koncessionen
å järnväg av 0,890 meters spårvidd, anhöllo om tillstånd att få anlägga
ifrågavarande järnväg med normal spårvidd.

Vid denna sistnämnda, ansökning var fogat ett kostnadsförslag för
den normalspåriga järnvägen, däri kostnaden var beräknad till 1,755,000
kronor. Vid granskning av berörda kostnadsförslag ansåg emellertid
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beloppet böra höjas till 2,140,000
kronor.

Koncession å normalspårig järnväg från Varberg över Ullared till
Åtrans station blev därefter av Kungl. Maj:t beviljad den 23 november
1906.

Sedan koncessionshavarna hos Kungl. Maj:t gjort framställning om
beviljande av låneunderstöd för anläggningens utförande, verkställdes
genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg kontrollering av
arbetsplanen, och befanns kostnaden enligt uppgjord kostnadsberäkning
böra höjas till 2,370,000 kronor.

Genom beslut den 13 december 1907 beviljade Kungl. Maj:t —
med fastställande av omförmälda kostnadsberäkning å 2,370,000 kronor
— Varberg—Åtrans järnvägsaktiebolag, å vilket bolag koncessionen blivit
med Kungl. Maj:ts samtycke överlåten, för utförande av järnvägsanläggningen
i fråga ett lån å 1,185,000 kronor att utgå av de medel, som av
1906 års Riksdag ställts till Kungl. Majrts förfogande till låneunderstöd
åt enskilda järnvägar.

Vid utförandet av anläggningen har det emellertid visat sig, att
den verkliga kostnaden för densamma kommer att högst väsentligt
överstiga den beräknade.

I sin nu föreliggande framställning har därför Varberg—Åtrans
järnvägsaktiebolag anhållit, att Kungl. Maj:t måtte i och för fullbordan
av järnvägen Varberg—Åtran bevilja bolaget ett lån å 140,000 kronor
att utgå ur handels- och sjöfartsfonden.

Till stöd för ansökningen har järnvägsaktiebolaget anfört, bland
annat, följande.

Vid järnvägsanläggningens utförande hade bolaget, så vitt varit
möjligt, sökt hålla utgifterna inom kostnadsförslagets ram, och hade
detta jämväl lyckats beträffande själva banbyggnadsarbetet, där verkliga
kostnaden till och med understege kostnadsförslaget.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

Beträffande åter jordlösen samt kostnaderna för anslutningarna i
Åtran, Ullared och Varberg hade kostnadsförslaget blivit så avsevärt
överskridet, att dessa utgiftsposter icke blott slukat behållningen å andra
konton, utan även krävde nya medel till ett då beräknat belopp av
omkring 140,000 kronor.

För fullbordandet av järnvägen vore det således nödvändigt, att,
utöver förut tillgängliga medel, anskaffades ytterligare 140,000 kronor,
och då bolaget, med hänsyn till de synnerligen stora uppoffringar, intresserade,
såväl kommuner som enskilda, redan gjort, icke kunde
hoppas från dessa erhålla ytterligare bidrag i form av aktieteckning
eller lån, hade bolaget sett sig nödsakat att hos Kungl. Maj:t anhålla
om ytterligare understöd i form av lån ur handels- och sjöfartsfonden.

Det allmänna vore ju, yttrar bolaget, redan genom det beviljade
statslånet intressent i järnvägen, och syntes järnvägen, som sammanbunde
förut befintliga järnvägar med en av VästkustensJjbästa hamnar,
böra vara förtjänt av det ytterligare bidrag det sökta lånet skulle
innebära.

Vid ansökningen var fogad en så lydande

Översikt av ställningen den 14/X2 1911.

Återstående

fordringar och tillgångar.

Återstående

utgifter och skulder, såvitt nu kan bedömas.

Aktiekapital............ kr. 1,196,550: 36

därav inbetalt...... » 1,144,550:36

återstår aktier för jordlösen ..........

Statslån ............... kr. 1,185,000: -

därav lyftat......... » 790.000: -

Innestående å deposition...............

D:o å löpande

räkning.. kr. 32,100: —

avgår obetalda räkningar » 4,100:

Summa

Brist ....

Kronor.
52,000	—
395,000	_
100,000	—
28,000	—
575,000
41,906	69

		Kronor.
Entreprenörerna J.	Saabye och O.
Lerche enligt Bentz
uppgift 17/ia........	kr. 1,154,197:40
därav utbetalt......	» 1,085,026:50	69,170	90
Slöinge snickerifabriks fordran .........	5,603	27
J. Nilsson, Varberg,	clio .........	1,437	50
Lån i banker.........		400,000	—
Jordlösen enligt eipro-
priationslängdema.	. kr. 135,675:02
Inställelser in. in.....	. » 6,900: —
Förut utbetalt .......	. »> 52,013:80
S:ma kr. 194,588: 82
därav lyftat .......	. ». 53,893:80	140,695	02
	Summa	616,906 [69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
utlåtande.

Statskontorets

yttrande.

	Kronor.
Överslag.
Ovanstående brist......................... Tillkommer:	41,906	69
Inköp av räls för grusspår..............	4,959	23
Diverse räkningar...........................	6,000	—
Varbcrgs station ........................... J. Saabye och O. Lerche extraräkningar	70,000	—
högst ....................................	15,774	13
Räntor att betalas: d. pa 1912.................. kr. 3,000: — » i3/i » .................. ». 3,000: — » 6/e » n 3,000: — \|> **/o » .................. .i 1,500: —	138,640	05

Bristen har uppstått av nedannämnda orsaker:

Jordlösen och skadeersättningar uppgår
till ................................. kr. 194,588: 82

Kostnadsförslaget upptager ......... » 126,850: —

Brist kr. 67,738:82

Anslutning till Yarberg torde komma

att uppgå till ........................ kr. 82,000: —

(inberäknat Varberg Norra)

Kostnadsförslaget upptager	........ ))	20,000: —
	Brist kr.	62,000: -
Tillsammans brist......... .	........ kr.	129,738: 82

Dessutom ha kostnader för föreningsstationerna
Ullared och Ätran uppgått till o:a 100,000 kronor
högre än kostnadsförslaget.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande den 19
mars 1912 tillstyrkt det begärda lånets beviljande.

Statskontoret, som den 19 april 1912 yttrat sig i ärendet, har anfört
följande.

Att handels- och sjöfartsfondens medel anlitas för beredande av
tillgång till lån för enskilda järnvägsanläggningar kan icke i och för
sig anses främmande för fondens ändamål, och dylika lån hava också
vid flera tillfällen, då av ena eller andra orsaken de av Riksdagen för
sådant ändamål anslagna medel icke kunnat anlitas, blivit genom nådiga
beslut beviljade att utgå från nämnda fond, senast enligt nådigt brev
den 29 oktober 1909 till Tidaholms järnvägsaktiebolag. Under erinran
att statskontoret i sitt den 7 maj 1908 avgivna underdåniga utlåtande
i fråga om sist berörda lån framhållit betänkligheter mot en dylik placering
av fondens tillgångar, genom vilken de bindas för en .lång tid
framåt, har statskontoret ansett sig böra ytterligare tillägga, att betänkligheterna
givetvis vinna i styrka, därest, såsom i förevarande fall
synes skola bliva händelsen, säkerheten för lånet bleve så svag, att
fonden blott komrae att äga ringa garanti för det behöriga fullgörandet
av ränte- och kapitalbetalningarna å lånet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

Statskontoret framhåller vidare vikten därav, att handels- och sjöfartsfondens
till Kungi. Maj:ts disposition ställda tillgångar icke minskas
eller bindas, så att Kungl. Maj:t berövas möjligheten att i lika mån
som hittills tillgodose de många viktiga, tid efter annan uppkommande
behov, som äro av beskaffenhet att kunna med fondens medel bestridas.
Skulle emellertid det ifrågavarande järnvägsföretaget, vilket redan av
statsmedel erhållit låneunderstöd, befinnas vara av den vikt och betydelse
för det allmänna, att utan hänsyn till nyss anförda betänkligheter ytterligare
låneunderstöd anses böra av allmänna medel beredas detsamma,
kunde, enligt vad statskontoret upplyser, tillgång till det begärda lånet,

140.000 kronor, utan!större svårighet beredas å handels- och sjöfartsfonden.

Då den ansökning, som föranledde beviljande av koncession å nu
ifrågavarande järnväg först framkom, avsåg densamma, såsom nämnt,
endast en smalspårig järnväg. Sedan vissa över ansökningen hörda
myndigheter avstyrkt beviljandet av koncession å eu dylik bana, framtvingades,
så att säga, begäran om koncession å en bredspårig järnväg.
Koncessionen blev ock meddelad å en bredspårig bana.

Enligt den kostnadsberäkning, som verkställdes, då fråga förelåg
om statslån för järnvägen, skulle ett belopp av 2,370,000 kronor erfordras
för anläggningens utförande. Statslånet beviljades med 1,185,000
kronor, motsvarande halva den sålunda beräknade anläggningskostnaden.

På grund av ogynnsamma förhållanden har emellertid befunnits,
att banan icke kan fullbordas för den i nämnda kostnadberäkning upptagna
summan.

Jordlösen och skadeersättningar hava sålunda kostat omkring

67.000 kronor mer än som beräknats. Föreningsstationerna i Ullared och
Åtran hava dragit en kostnad, som med omkring 100,000 kronor överstiger
det belopp, som för detta ändamål upptagits i kostnadsberäkningen.
Kostnaden för inledningen på Varbergs station, vilken i kostnadsberäkningen
satts till 20,000 kronor, torde i själva verket komma
att betinga den betydande kostnaden av 82,000 kronor.

Å andra sidan hava kostnaderna för själva banbygget blivit något
lägre än de beräknade.

För att bliva i tillfälle att närmare bedöma bolagets ställning har
jag från bolaget infordrat en överslagsberäkning, avseende förhållandena
vid ungefär nuvarande tidpunkt, och är densamma så lydande:

Departe mentschefens yttrande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

»Debet. Balans Konto. Kredit.

Tillgångar:			Skulder:
Administrations konto....................	113,786	42	Aktiekapitalet .......................	1,195,519	36
Jordlösen och skadeersättnings konto..	192,975	68	Gåvors konto.................................	2,100	—
Slipers konto...............................	114,499	06	Riksgäldskontoret kapital ...............	1,185,000	—
Eäls » ................................	375,713	31	anståndsränta ......	106,650	—
Ullareds stations konto ..................	102,842	67	ränta den Vi 1912	15,802	63
Ätrans » » .................	85,775	42	Lånekonto ....................................	50,000	—
Yarbergs » » ..................	8,358	54	Löpande räkning ...........................	48,400	—
Järnvägsbyggnadens konto..............	1,128,098	62	Slöinge snickerifabrik .....................	3,882	27
Anståndsräntans å statslånet konto ...	106,650	—	J. Nilsson, Varberg........................	665	—
Husbyggnads konto........................	109,174	43	Förrådets konto, obetalda räkningar...	3,304	67
Rullande materielens konto...............	261,860	—	Trafikntgifters konto »	1.599	85
Depositions konto..........................	50,000	—	Kapitalkonto (överskott, uppkommet
Förrådets konto..............................	32,196	49	genom räntor under byggnadstiden m. m. samt överskott å driften)	73,637	43
Trafikinkomsters (fordringar) konto ...	4,926	34
Kontant i kassan............................	204	23
Kronor	2,686,561	21	Kronor	2,686,561	21

Obs. Utgiften 70,000 kronor för Varbergs station är icke här intagen varken i debet eller kredit.»

Den verkliga bristen, sådan den torde komma att te sig i början
av år 1913, framgår av följande tablå, vilken jämväl erhållits från bolaget.

Återstående			Återstående
fordringar, tillgånger och brist.		utgifter och skulder.
Innestående i statskontoret som säker-het för järnvägens fullbordande ... Brist .........................................	10,000 130,447	27	Skuld till Slöinge snickerifabrik ..................... J. Nilsson, Varberg........................	3,882 665	27
			Utgift för Varbergs station ............	70,000	—
			» » inventarier.....................	900	—
			Lån i banken mot Varbergs stads ga-ranti .......................................	50,000	_
			Skuld å löpande räkning emot styrel-sens borgen ..............................	15,000	—
			Därtill kommer endast skulden till Riks-gäldskontoret; och några andra skul-der av någon betydenhet äro ej kända för styrelsen eller undertecknad ...
Kronor	140,447	27	Kronor	140,447	27

C. O. Collin.

Verkst. direktör.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

Bristen skulle alltså i början av år 1913 hava nedgått till något
över 130,000 kronor, beroende huvudsakligen på att under byggnadstiden
influtit vissa räntor.

De i företaget intresserade kommunerna och enskilda hava redan för
detsamma gjort så betydande uppoffringar, att ingen som hälst möjlighet
längre lärer föreligga att genom deras mellankomst uppbringa hela
det belopp, som erfordras för järnvägens fullbordande.

Bolaget står därför nu i den situation att, om ej nödiga medel till
bristens täckande kunna anskaffas, bolaget torde få träda i likvidation.

Även om staten vid en eventuell likvidation kan antagas hava tillräcklig
säkerhet för det redan beviljade statslånet, synas mig dock i
detta särskilda fall sådana omständigheter föreligga, att ytterligare
understöd från statens sida kan ifrågasättas.

Av järnvägsaktiebolaget har hemställts, att bolaget för järnvägens
fullbordande skulle erhålla ett lån från handels- och sjöfartsfonden.
För min del måste jag emellertid hysa stora betänkligheter mot en
dylik placering av nämnda fonds tillgångar, varigenom de skulle bindas
för en lång tid framåt, betänkligheter, som, enligt vad jag inhämtat,
delas av statsrådet och chefen för finansdepartementet. Däremot
synes mig den utvägen kunna väljas, att järnvägsbolaget erhåller
ett ytterligare lån från det av Riksdagen år 1910 till låneunderstöd åt
enskilda järnvägar beviljade anslaget å 7,500,000 kronor, för vilken
åtgärd emellertid fordras Riksdagens medgivande.

Vad beträffar beloppet av det låneunderstöd, som vid bifall till mitt
nu antydda förslag skulle tilldelas bolaget, tillåter jag mig erinra, att
enligt de av Riksdagen uppställda villkor dylikt understöd icke må beviljas
till högre belopp än halva anläggningskostnaden. I analogi med
detta stadgande synes mig det nya låneunderstödet böra beviljas till ett
belopp av 65,000 kronor, motsvarande hälften av den numera till 130,000
kronor beräknade bristen. Bolagets kapitalskuld till statsverket skulle
sålunda härigenom stiga till 1,250,000 kronor.

Enligt vad jag inhämtat har staden Varberg iklätt, sig borgen för
ett belopp av 50,000 kronor, och torde på enskild väg kunna anskaffas
ett lån å ytterligare 15,000 kronor. Under förutsättning att ett statslån
å 65,000 kronor nu beviljades bolaget, skulle alltså medel finnas till
anläggningens fullbordande.

Vad angår den säkerhet, som staten skulle fordra för det nya
statslånet, torde, därest inteckning för detsamma erhålles närmast efter
den till säkerhet för det förra statslånet beviljade inteckning, säkerheten
kunna anses tillfyllest. Enligt en av kontrollerande ingenjören vid

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 46 höft. (Nr 77.) 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

järnvägsbyggnaden lämnad uppgift uppgår anläggningskostnaden och
nuvarande värdet å järnvägen, enligt de över anläggningen förda räkenskaper,
till omkring 2,514,000 kronor. Lägges härtill kostnaden för
anslutning till Varbergs station, skulle järnvägens värde i fullbordat
skick uppgå till omkring 2,584,000 kronor. Inteckning för det nu
ifrågasatta statslånet närmast efter det förut beviljade skulle således
falla inom hälften av anläggningskostnaden. Den inträdda ökningen i
anläggningssumman kan icke anses hava uppkommit genom någon
bristande omtanke vid företagets utförande från bolaget självt, utan
har tydligen sin orsak i de ökade kostnader, som anslutningen till förutvarande
järnvägar visat sig kräva, icke minst i de anspråk, som uppställts
för anslutningen till Varbergs station. Om jag således i detta
fall anser mig kunna förorda ett låneanslag efter ungefär de verkliga
kostnaderna för järnvägsföretaget, vill jag uttryckligen betona, att detta
icke får innebära några konsekvenser för andra liknande fall. Alldeles
särskilda förhållanden synas mig, på sätt förut framhållits, böra kunna
motivera ett dylikt tilläggslån: de allmänna kommunikationsintressena
hava med avseende ,å föreliggande järnvägsanläggning uppenbarligen
fått göra sig starkare gällande än ortens, varigenom väsentligt högre
kostnader för järnvägens fullbordande uppstått än vad eljest skulle
hava erfordrats. Särskilda av bolaget ej framkallade svårigheter hava
också mött för anslutningen till Varbergs station.

Vidkommande frågan om järnvägens förmåga att kunna förränta
ett ökat statslån, har byrådirektören i järnvägsstyrelsen Adolf d’Ailly
verkställt en utredning, vilken torde få bifogas detta protokoll. Anmärkas
må dock, att d’Ailly utgått från att bolaget skulle beviljas ett ytterligare
statslån å 70,000 kronor, vilket belopp till en början ifrågasattes.

Enligt nämnda utredning skulle inkomsten per dag och bankilometer
för år 1912 kunna beräknas till i medeltal minst 7,25 kronor.
Lägges härtill den till 3 kronor per dag och bankilometer uppskattade
förlusten i inkomst på grund av frånvaron av dels anslutning till Varbergs
station och dels tillfredsställande tillfartsvägar till stationer,
skulle alltså inkomsten per dag och bankilometer uppgå till 10,25 kronor,
motsvarande en bruttoinkomst för helt år av 183,321 kronor.

Driftkostnaden utgör för närvarande 5,90 kronor per dag och bankilometer
eller 81,io procent av bruttoinkomsten. Därest fullständig
anslutning vid Varbergs station hade funnits under år 1912, skulle en
direkt minskning av driftkostnaderna med 7,260 kronor hava vunnits,
varigenom driftkostnaden med nuvarande trafik skulle hava nedgått till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77. 11

62,74 procent av bruttoinkomsten, motsvarande ett årsnetto av 58,305
kronor.

Under nyssnämnda förutsättning skulle alltså nettoinkomsten med
nuvarande trafikförhållanden hava varit i det närmaste tillräcklig- att
förränta ett statslån å tillhopa 1,250,000 kronor — årsräntan efter 5
procent å nämnda summa uppgår till 62,500 kronor.

Antages emellertid bruttoinkomsten av förut anförda grunder till
10,25 kronor per dag och bankilometer och driftkostnaden till 61,56 procent
av bruttoinkomsten, skulle nettoinkomsten för år uppgå till 70,467
kronor. Denna senare vore alltså tillräcklig att efter 5 procent förränta
ett kapital av 1,409,340 kronor.

Med hänsyn emellertid till järnvägens förmåga att uppamma trafik
anser d’Ailly det med säkerhet kunna antagas, att ifrågavarande bana
med tiden skall komma att förete växande trafikinkomster, avsevärt
överstigande de sålunda beräknade.

Men även om banan icke finge någon som helst ökad inkomst utöver
den, som hittills uppnåtts, anser d’Ailly i allt fall beviljande av ett
ytterligare lån vara från ren affärssynpunkt väl motiverat. Därest nämligen
bolaget bleve i stånd att förskaffa sig fullständig anslutning vid
Varbergs station, skulle såsom nämnt en årlig besparing i driftkostnad
av 7,260 kronor kunna göras, till följd varav skulle frigöras ett belopp,
som vore tillräckligt att efter 5 procent förränta ej blott det av mig
nu ifrågasatta statslånet, utan jämväl en icke obetydlig del av det förut
erhållna statslånet.

Den av d’Ailly sålunda verkställda utredningen synes mig alltså giva
vid handen, att relativt goda utsikter förefinnas, att banan skall bliva
i stånd att förränta ett förhöjt statslån samt att företagets bärighet
torde förbättras genom det av mig nu föreslagna tillskottet i statslån.

Såsom jag redan nämnt, torde Riksdagens medgivande erfordras
för beviljande av ett nytt låneunderstöd från järnvägslånefonden. Enligt
skrivelse den 24 maj 1910 har nämligen Riksdagen såsom villkor för
beviljande av lån från nämnda fond, vilken dessutom är avsedd endast
för nya, ännu ej påbörjade järnvägsanläggningar, föreskrivit dels i punkt
2:o, att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd,
skall vara skyldigt hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar över ett
kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens
utförande, på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla, och
varav minst så stor del, som motsvarar hälften av den beräknade anläggningskostnaden,
bör utgöras av inbetalt eller tecknat aktiebelopp
eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott till järnvägs -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

anläggningens utförande, dels ock i punkt 3:o, bland annat, att låneunderstöd
må utgöra högst hälften av anläggningskostnaden efter det fastställda
kostnadsförslaget och att vid lyftningen av understödet skall
iakttagas, att inbetalningarna å den del av anläggningskapitalet, som
bör utgöras av aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lämnat tillskott, skola ske i förhållande till de andelar av lånesumman,
som lyftas, och före lyftningen av dessa låneandelar.

Det är från dessa villkor, som undantag för nu ifrågavarande lån
måste vinnas. Uppenbarligen bör emellertid det nya lånebeloppet, för
vilket säkerhet bör lämnas i inteckning i järnvägen med förmånsrätt
närmast efter det redan beviljade statslånet, icke utgå, förrän järnvägsbolaget
hos Kungl. Maj:t styrkt, att det förfogar över de medel, som,
utöver statslånet, erfordras för fullbordande av järnvägen i sin helhet.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva,

att åt Varberg—A träns järnvägsaktiebolag må
för fullbordande av järnvägsanläggning från Varberg
över Ullared till Åtrans station kunna å det av Riksdagen
enligt skrivelse den 24 maj 1910 till låneunderstöd
åt enskilda järnvägar beviljade och till Kungl.
Maj:ts förfogande ställda extra anslag av 7,500,000
kronor anvisas ett låneunderstöd av 65,000 kronor
utan iakttagande av nyss omförmälda, i Riksdagens
berörda skrivelse stadgade villkor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till Riksdagen.

Ur protokollet:

E. Lomm.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

Bilaga.

Beräkning rörande utsikterna för att Yarberg—Ätrans järnväg skall kunna
med 5 0 o förränta ett statslån å tillsammans 1,355,000 kronor.

Av Yarberg—Ätrans järn vägsaktiebolag anmodad verkställa en utredning, huruvida
sannolikhet förefunnes, att Varberg—Ätrans järnväg, sedan anslutning till Varbergs
station erhållits, skulle kunna lämna en nettobehållning av trafiken tillräckligt
stor att med 5 % förränta och amortera ett statslån av tillsammans 1,255,000 kronor,
får jag äran anföra följande.

Då 62,750 kronor utgör 5 % å 1,255,000 kronor, blir utredningens uppgift att
undersöka, huruvida en så stor nettobehållning av trafiken kan beräknas uppkomma.

Enligt hittills tillgängliga trafikuppgifter har Varberg—Ätrans järnväg att för
tiden januari—oktober 1912 uppvisa en inkomst pr dag och bankilometer av 7,16
kronor. Enär banan i sin helhet vid oktober månads slut endast trafikerats under
något mera än 15 månader, i det att linjen Varberg—Ullared öppnades för trafik den
1 april 1911 och linjen Ullared—Ätran den 22 juli samma år, måste den hittills uppnådda
trafikinkomsten anses ganska tillfredsställande. Denna inkomst kan emellertid
icke läggas till grund för ett bedömande av banans ekonomiska bärighet, utan är
tvärtom i hög grad missvisande.

De förhållanden, under vilka banan hittills haft att arbeta, äro nämligen ingalunda
normala och hava varit i hög grad egnade att sänka den banan normalt tillkommande
inkomsten. På grund av att enighet icke kunnat uppnås om sättet för
Varbergs stations utvidgning, har nämligen Varberg—Ätrans järnväg icke kunnat
erhålla direkt anslutning till denna station, utan måst få sin ändpunkt vid en provisorisk
station, Varbergs norra, belägen en kilometer utanför staden.

Detta synnerligen ogynnsamma förhållande har dels berövat banan en betydande
trafik, som eljest varit att påräkna, och dels i hög grad ökat driftkostnaden för den
trafik, som förefunnits.

Enligt f. n. gällande bestämmelser framföres till Varbergs huvudstation endast
vagnslastgods och sådant ilgods, som skall gå vidare över Varbergs station i samtrafik,
under det att allt ilgods till och från Varberg, och detta är naturligen det
allra mesta, allt paketgods, alla resande och allt resgods och fraktstyckegods måste
mottagas resp. avlämnas vid Varbergs norra station. Då denna station därjämte är
belägen vid en provisoriskt anlagd och synnerligen otillfredsställande biväg till landsvägen
till Varberg, och denna själv är backig och dålig, inses lätt, vilket deprimerande
inflytande dessa tämligen ovanliga trafikförhållanden skola utöva på banans
ekonomi.

En följd av dessa förhållanden är också, att banan egentligen endast från stationerna
Kolfstorps, Obbhult och Åkulla har kunnat erhålla person-, paket- och ilsamt
fraktstyckegodstrafik i någon mån motsvarande vad annars normalt kunnat påräknas,
under det att vad stationerna Träslöf, Hunnestad och Grimeton, belägna inom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

ett avstånd av 10 km. från Varberg, beträffar, resande från dessas omgivning hellre
åka direkt till staden, än först använda järnvägen och sedan nödgas gå till fots eller
anlita skjuts mot en avgift av 0,7 5 å 1,0 0 krona pr person. Av liknande anledning
kan transporter av ovan nämnda godskategorier från och till dessa stationer endast
i mycket ringa mån påräknas. Vad åter beträffar motsvarande person- och godstrafik
vid stationer, belägna bortom Åkulla station, avledes den av samma anledning i
många fall med större fördel över Ullared eller Ätran till och från Falkenberg resp.
Halmstad.

Den trafik, som sålunda förloras, anses uppgå till omkring l/3 av den, som med
normala trafikförhållanden vore att påräkna, och vad särskilt personsamtrafiken angår,
har det visat sig, att minst 2/3 av den för Varberg—Ätrans järnväg naturliga i st. f.
att gå över Varberg avledes över andra vägar på grund av de med den annars fördelaktigaste
vägen förenade besvärligheterna.

Den förlust i inkomster, som banan lider på grund av saknad anslutning till
Varbergs station, uppskattas av trafikbefälet till minst 1,5 0 kronor pr dag och bankilometer.

En annan omständighet, som även inverkat i hög grad menligt på trafiken, är
frånvaron av tillfartsvägar till en del stationer samt en del befintliga sådana vägars
dåliga tillstånd. Vägfrågorna äro dock sedan ganska länge under arbete.

Sålunda kommer en landsväg från Stegared i Sibbarps socken söder om banan
att anläggas över Åkulla station till landsvägen i Nösslinge socken norr om banan.
Allmänna medel äro härtill beviljade och arbetet kommer i december 1912 att utlysas
på entreprenad för att påbörjas vintern 1912—1913.

Över stationen Skinnarlyngen kommer en väg att anläggas från Okome socken
söder om banan till landsvägen vid Svartensjön norr om densamma. Undersökning
rörande denna väg är hos Konungens befallningshavande begärd.

Likaledes skall en landsväg anläggas genom Askome, Krogsereds och Gällareds
socknar till Gällareds station och vidare från denna genom Gällareds och Gunnarps
socknar till landsvägen vid Kärnesjön. Denna väg kommer att gå genom Kila kronopark,
där avverkning påbörjats.

Stationerna Spetsebo och Silvergärde hava inga tillfartsvägar, som förtjäna namnet,
men åtgärder äro vidtagna till desammas iståndsättande och förbättrande. Likaledes
komma tillfartsvägarna vid stationerna Hunnestad, Grimeton och Rolfstorp att
förkortas och i övrigt förbättras.

Sedan vägförhållandena blivit i enlighet med vad ovan anförts förbättrade, anses
banans inkomster komma att ökas med omkring 1,5 0 kronor pr dag och bankilometer

Om man vidare betänker, dels att vattenfallen vid Skog och Bällforsen i närheten
av Gällareds station och vid Skåpanäs i närheten av Ätrans_ station, vilka uppgivas
representera flera tusen hästkrafter, ännu ej tagits i bruk och dels att inom
banans trafikområde i Rolfstorp, Svartrå och Gällared socknar finnes riklig tillgång
på goda ännu ej utnyttjade torvmossar samt slutligen att fältspatfyndigheter i närheten
av stationerna Skinnarlyngen och Ullared med för export på Ryssland och
Frankrike synnerligen lämplig, förstklassig fältspat utan tvivel torde komma att
exploateras, är det tydligt, att banan har att motse en betydande trafikökning.

Såsom förut angivits hava trafikinkomsterna för tiden januari—oktober 1912
uppgått till 7,15 kronor pr dag och bankilometer. Enär emellertid november månad
hittills utvisat en ej obetydlig ökning i förhållande till oktober, och det med säkerhet
kan antagas, att december med sin i allmänhet, särskilt vad angår resande, livligare
trafik skall utvisa en betydligt större inkomst, är det antagligt, att man för år 1912

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.. 15

kan räkna med eu inkomst av i medeltal minst 7,2 5 kronor pr dag och hankilometer.
(Under augusti var motsvarande inkomst 8,31 kronor cell under september 7,2 5 kronor.)

Om nu härtill lagges den till 3,00 kronor pr dag och bankilometer uppskattade
förlusten i inkomst på grund av frånvaron av tvenne för utnyttjande av banans
traflkmöjliglieter obetingat nödvändig;; förutsättningar, nämligen anslutning till Vårbergs
station och tillfredsställande tillfartsvägar till stationer, som nu sakna sådana,
erhålles en inkomst pr dag och bankilometer av 10,2 5 kronor, motsvarande en bruttoinkomst
av 183,321 kronor för helt år.

Det måste nu undersökas, huruvida det är antagligt, att, sedan driftkostnaden
avgått, en nettobehållning kan erhållas, tillräckligt stor att efter 5 % förränta och
amortera v:vid det förut erhallna slatslanet, 1,185,000 kronor, som det nu ytterligare
begärda, 70,000 kronor, eller tillsammans 1,255,000 kronor, vartill erfordras ett belonn
av 62,750 kronor.

För att erhålla ett sådant netto, som utgör 34,2 3 % av den beräknade bruttoinkomsten,
183,321 kronor, skulle driftkostnaden uppgå, till 65,7 7 ■'' av bruttot.

Lika litet som man, såsom ovan visats, kan bedöma banans inkomster under
den kommande tiden efter den hittills erhållna bruttoinkomsten, lika litet kan ett
riktigt begrepp om banans normala driftkostnad erhållas på grund av den hittills
framkomna utan undersökning av de på densammas storlek inverkande förhållandena.

Enligt det för tiden januari—oktober 1912 framkomna trafikresultatet uppgick
driftkostnaden till 5,9 0 kronor pr dag och bankilometer eller till 82,5 2 °/0 av bruttoinkomsten
för samma tid, 7,15 kronor pr dag och bankilometer.

Enär emellertid en stor del av utgifterna är fast och dels icke alls, dels endast
i. ringa mån beroende af trafikens storlek, såsom exempelvis kostnader för administration
och för underhåll av bana och husbyggnader m. in., är det naturligt, att under
den första tiden av eu banas tillvaro, innan trafiken ännu hunnit utveckla sig, trafikutgifterna
skola utgöra en mycket hög procent av trafikinkomsterna, och att de senare
kunna betydligt ökas, utan att utgifterna därför behöva • nämnvärt ökas. I alla händelser
ökas utgifterna med stigande trafik ingalunda i samma förhållande, som inkomsterna
för denna, detta naturligen under förutsättning av en med klok sparsamhet
ledd drift. .

En fullsatt personvagn kostar i framdragande sålunda icke mera än eu endast
till ringa del upptagen, och en mindre omfattande transport av paket-, il- och fraktstyckegods
kan högst betydligt ökas utan att medföra någon som helst ökning av
vagnantal och transportkostnad, och slutligen är den nuvarande personalen tillräcklig
för skötandet av en minst dubbelt så stor trafik.

Den i och med vunnen anslutning till Varbergs station beräknade ökningen af
den för år 1912 approximerade inkomsten pr dag och bankilometer, 7,2 5 kronor, med
1,5 0 kronor till 8,7 5 kronor härrörde emellertid av banan med rätta tillkommande
men hittills pa grund av de onormala trafikförhållandena, vid banans ändpunkt vid
Varbe rg ^ utebi i ven trafik av just resande och n3^ss omnämnda godskategorier, och kan
det därför med säkerhet antagas, att denna inkomstökning ej skall medföra någon
som helst ökning av den hittills uppkomna trafikutgiften, 5,9 0 kronor pr dag och
bankilometer.

Men icke nog härmed, utan i här föreliggande fall kommer samma anledning,
som skulle medföra ökade inkomster, att medföra en minskning av utgifterna. Förhållandet
är nämligen följande.

För transporten av vagnar och gods, där sådan överhuvud är medgiven, mellan
Varberg—-Atrans järnvägs nuvarande ändpunkt, Varbergs norra station, och huvud -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

stationen i Varberg har järnvägsbolaget att erlägga vissa överföringsavgifter, nämligen
för varje lastad vagn 2 kronor och för ilgods i samtrafik 10 öre pr kolly.
Dessa avgifter hava hittills uppgått till omkring 800 kronor pr månad.

Härtill kommer avlöning till stationspersonalen vid Yarbergs norra (1 stationsmästare
å 135 kronor pr månad, 1 kontors biträde å 70 kronor, 2 stationskarlar å
70 kronor, 1 extra kontorsbiträde å 30 kronor och 1 notisbärare å 30 kronor), utgörande
tillsammans 405 kronor pr månad.

Sedan numera stationsfrågan i Varberg blivit löst genom kompromiss mellan
resp. ägare, och Varberg—Ätrans järnväg får ingå på stationen mot erläggande av
ett belopp av 70,000 kronor, blir stationen vid den nuvarande ändpunkten obehövlig,
och kommer enligt kontrakt, som gäller från den dag Varberg—Ätrans järnväg ingår
till huvudstationen, hela kostnaden för skötseln av denna järnvägs trafik vid ändpunkten
att uppgå till 600 kronor pr månad.

I förut havda kostnader för motsvarande trafikskötsel eller (800 -f 405) 1,205
kronor göres sålunda en direkt besparing av 605 kronor pr månad eller 7,260 kronor
pr år. Fördelat pr dag och bankilometer gör detta 0,41 kronor, vadan resultatet av
trafiken för år 1912, om anslutningen till Varberg redan under detta år varit medgiven
och på samma villkor, varom nu träffats överenskommelse, bort uppvisa, i stället
för en bruttoinkomst av 7,2 5 kronor pr dag och bankilometer och en driftkostnad av
5,9 0 kronor eller 81,10 % av bruttot, ett brutto av 8,7 5 kronor och en driftkostnad
av 5,49 kronor, motsvarande 62,74 % av bruttot. Nettoinkomsten skulle alltså hava
utgjort, i stället för 1,35 kronor pr dag och bankilometer, 3,26 kronor, motsvarande
ett årsnetto av 58,305 kronor.

Sedan år 1912 skulle alltså under gjord förutsättning nettoinkomsten bort i
det närmaste vara tillräcklig att förränta ett statslån å tillsammans 1,255,000 kronor,
i det att densamma skulle motsvarat 4,6 5 % å detta belopp, vars fulla förräntande
efter 5 % erfordrar en nettoinkomst av 62,750 kronor eller 3,51 kronor pr dag och
bankilometer och således endast 4,445 kronor pr år eller 0,2 5 kronor pr dag och
bankilometer mera, än vad som normalt bort hava uppnåtts.

Tages emellertid därjämte hänsyn till den ökning i bruttoinkomst, som måste
vara att förvänta, sedan förut omnämnda väganläggningar blivit fullbordade, och vilken
väntas uppgå till minst 1,5 0 kronor pr dag och bankilometer, bleve bruttoinkomsten
10,2 5 kronor pr dag och bankilometer. Det ekonomiska resultatet kan då
antagas bliva följande.

I förhållande till förut beräknad bruttoinkomst, 8,7 5 kronor pr dag och bankilometer,
utvisar en sådan av 10,2 5 kronor en ökning av 17,14 %. Såsom förut
framhållits, kunna utgifterna för den nya trafiken icke väntas tillväxa i samma proportion,
som inkomsterna för densamma. Om man antager att utgifterna ökas med
lo %, vilket i förhållande till inkomstökningen dock måste anses för högt tilltaget,
bleve driftkostnaden 6,31 kronor pr dag och bankilometer eller 61,56 % av bruttoinkomsten,
och nettoinkomsten 3,9 4 kronor pr dag och bankilometer eller 70,467
kronor pr år. Denna senare vore alltså tillräcklig att efter 5 % förränta ett kapital
av 1,409,340 kronor eller 154,340 kronor mera, än det med 70,000 kronor ökade,
redan erhållna statslånet. För att nettoinkomsten skulle motsvara 5 % å det ökade
statslånet eller 62,750 kronor, skulle driftkostnaden alltså kunna få uppgå till 65,77 %
av bruttoinkomsten. Till jämförelse må meddelas, att under åren 1907*) och 1911**)

*) År 1907 = året närmast före depressionsperioden.

**) År 1911 = det sista, för vilket uppgifter föreligga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.

uppgick driftkostnaden vid Borås järnväg till resp. 67,8 % och 64,9 % samt vid Var
berg—Borås järnväg till resp. 66,0 % och 66,2 % av bruttoinkomsten.

Då en nettoinkomst av 62,750 kronor motsvarar en avkomst å anläggningskostnaden,
2,510,000 kronor, av endast 2,5 %, torde det väl ingalunda kunna anses
överdrivet att påräkna ett netto av detta belopp, utan måste man väl tvärtom med
kännedom om järnvägars förmåga att uppamma trafik med säkerhet kunna antaga,
att här ifrågavarande bana, som förbinder trafikdugliga trakter med utmärkt hamn
vid ständigt öppet hav, och vilken, såsom redan visat sig, förutom sin lokala trafik
har att påräkna en avsevärd transitofabrik av exportgods (hittills exempelvis trämassa
och papper) och som slutligen i betraktande av den korta tid, varunder trafiken pågått,
och de synnerligen ogynnsamma förhållanden, under vilka den hittills haft att
arbeta, dock redan kunnat uppvisa en oväntat tillfredsställande bruttoinkomst, med
tiden skall komma att förete växande trafikinkomster, avsevärt överstigande de här
ovan beräknade.

Till styrkande av ett sådant antagande må några siffror rörande inkomststegringen
för några banor i västra Sverige, vilka kunna anses i viss mån jämförliga, här
anföras.

I förhållande till inkomsten för det första året, under vilket banan i dess helhet
varit för trafik öppnad, utvisade det tionde året en ökning i inkomster av:

för Varberg—Borås järnväg ......................................... 56,6 3 %

» Markaryd—Veinge järnväg....................................... 78,3 7 »

» Halmstad—Bolmens järnväg*)................................ 92,3 9 »

» Borås järnväg .......................................... över**) 100,0 0 »

» Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnväg ......... 115,56 »

Av ovanstående utredning torde väl framgå, att någon farhåga, att banan ej
skulle mäkta förränta och amortera ett till 1,255,000 kronor ökat statslån, ej borde
behöva hysas.

Men även om banan icke finge någon som helst ökad inkomst utöver den, som
hittills uppnåtts, synes ett beviljande av de ifrågasatta 70,000 kronor från ren affärssynpunkt
vara väl motiverat. I och med erhållande av detta belopp sättes nämligen
banan i stånd att erlägga den för anslutningen till Varbergs station fordrade summan,
70,000 kronor. Genom anslutningen åter blir banan i tillfälle att göra en årlig
besparing i driftkostnad av 7,260 kronor, vadan härigenom frigöres ett belopp, tillräckligt
att med 5 % förränta ej blott det nu ifrågasatta statslånet, 70,000 kronor,
utan jämväl 75,200 kronor av det förut erhållna. Enbart denna omständighet synes
böra kunna tilldömas avgörande betydelse vid bedömandet av lämpligheten att bevilja
Varberg—Ätrans järnvägsbolag det nu sökta statslånet.

Stockholm i november 1912.

Adolf d''Ailly.

*) Den omständigheten att Halmstad—Bolmens järnväg är smalspårig, här vid förevarande
jämförelse ingen betydelse, då ju här räknas med procentisk ökning.

**) Första trafikårets inkomstsiffra i tillgängliga källor ej exakt angiven.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 46 käft. (Kr 77.)