Kungl. Maj:is proposition nr 224 (Proposition 1953:224)

Kungl. Maj:is proposition nr 224.

Nr 224.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område; given Stockholms
slott den t7 april 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg
och vete;

2) förordning angående slaktdjursavgift; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 10 juli 1947 (nr
378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost;

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Sedan överenskommelse träffats mellan statens jordbruksnämnd, å ena,
samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för
prissättningen å jordbrukets produkter under regleringsåret den 1 september
1953 — den 31 augusti 1954, har Kungl. Maj :t den 10 april 1953 meddelat
beslut i prisfrågan. Sagda prisöverenskommelse samt i anslutning därtill
stående förslag till åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område
under nyssnämnda tid underställes i propositionen riksdagens prövning.

Prisöverenskommelsen innebär i huvudsak, att ett överskott i jordbrukskalkylcn
för det kommande regleringsåret av 113,2 miljoner kronor skall
utjämnas genom sänkning av priserna på brödsäd, fabrikspotatis, oljeväxtlrö,
ägg och köttvaror med 71,6 miljoner kronor samt genom minskning av
de allmänna bidragen för mjölk med 30,6 miljoner kronor. Härtill kommer
en prishöjning på importkraftfoder med 5 miljoner kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 224.

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

I propositionen framlägges vidare förslag till, bland annat, förordning
med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete samt till
förordning angående slaktdjursavgift.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under
regleringsåret 1953/54 beräknas till 201 miljoner kronor, därav 187 miljoner
kronor till allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar
av landet samt leveranstillägg, 6 miljoner kronor till kompensation för
smörlagring, 2 miljoner kronor till stöd åt odlingen av lin och hampa samt
6 miljoner kronor till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen.
Under förutsättning av bifall till ett i propositionen framlagt förslag,
att av överskottet i clearingkassan för fettvaror ett belopp av 37,6 miljoner
kronor skall disponeras för att nedbringa den eljest erforderliga medelsanvisningen
under prisregleringsanslaget, begränsas anslagsäskandena i förevarande
hänseende till 164 miljoner kronor. Vidare begäres ett förslagsanslag
å 5 miljoner kronor till omkostnader för statlig lagerhållning av vissa
jordbruksprodukter m. in. På grund av förefintlig reservation begäres icke
ytterligare medel till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet.

Slutligen begäres å kapitalbudgeten investeringsanslag av dels 50 miljoner
kronor till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö, dels 35 miljoner kronor till
ytterligare lagring av jordbruksprodukter. Å andra sidan föreslås, att ett
belopp av 54 miljoner kronor skall tillföras riksstatens inkomstsida såsom
inkomst av införselavgifter för fettvaror.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Förslag

till

förordning med vissa bestämmelser angående prisregleringen

för råg och vete.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För upprätthållande av prisregleringen för råg och vete skall, där Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd så
förordnar, vad i 2—It §§ stadgas helt eller delvis äga tillämpning.

Har förordnande som i första stycket sägs meddelats, skola även 12—20 §§
i tillämpliga delar gälla.

Avgifter.

2 §•

För råg och vete, som användes för tillverkning av mjöl, och för vete, som
användes för tillverkning av gryn, skall erläggas viss avgift (förmalningsavgift).

Förmalningsavgiften utgår med det belopp, högst 5 öre för varje kilogram
av varans nettovikt, som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
jordbruksnämnden bestämmer.

För förmalningsavgiftens erläggande svarar tillverkaren.

3 §.

I samband med att prishöjning sker å råg eller vete skall för lager av sådan
spannmål hos kvarnar och spannmålshandlare uttagas särskild avgift
(prishö jningsavgift).

Prishöjningsavgiften skall utgå högst med belopp motsvarande den prishöjning,
som föranleder avgiftens uttagande. Avgiftens storlek bestämmes av
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Skyldighet att erlägga prishöjningsavgift skall åligga envar, som i kvarnrörelse
använder råg eller vete för framställning av mjöl till avsalu (handelsförmalning)
eller bedriver yrkesmässig handel med spannmål.

4 §.

I denna förordning avsedda avgifter skola erläggas i den ordning jordbruksnämnden
bestämmer.

Avgift må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning, på framställning
av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden
efter verkställd undersökning fastställer densamma.

5 §.

Vid export eller eljest då särskilda skäl därtill äro må jordbruksnämnden
medgiva återbäring av eller befrielse från sådan avgift, som i denna förordning
avses, eller del därav.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

6 §.

Medel, som inflyta genom uppbörd av i denna förordning avsedda avgifter,
skola enligt de föreskrifter Kungl. Maj :t meddelar användas till täckande av
kostnader i samband med jordbruksregleringen.

Tillfälliga inskränkningar i rätten att vid kvarn förmala råg och vete.

7 §•

Vid kvarn må under viss av jordbruksnämnden angiven tid icke utan
tillstånd av nämnden användas större kvantiteter vete och råg för handelsförmalning
än som motsvarar viss procent av handelsförmalningen av dessa
sädesslag vid kvarnen under viss förfluten tid.

Inmalning och inblandning.

8 §.

Jordbruksnämnden äger föreskriva vilka myckenheter råg eller vete av
olika slag eller råg eller vete av svenskt eller utländskt ursprung som skola
ingå i brödsäd vid handelsförmalning. Dessa myckenheter skola bestämmas
under beaktande av att framställning i erforderlig omfattning skall kunna
ske av olika kvaliteter mjöl av god bakningsduglighet.

9 §.

Den, som till riket inför rågmjöl eller vetemjöl, är pliktig att, medan varan
ännu står under tullverkets uppsikt, låta däri inblanda mjöl av svensk råg
eller svenskt vete i sådan omfattning, att andelen svenskt mjöl kommer att
motsvara den inmalning av svensk spannmål, som på grund av förordnande
enligt 8 § må vara föreskriven vid handelsförmalning.

Uppgiftsskyldighet m. m.

10 §.

Det åligger den, som yrkesmässigt bedriver förmalning av brödsäd eller
som använder vete för yrkesmässig tillverkning av gryn eller som yrkesmässigt
bedriver handel med spannmål, att inom fjorton dagar efter det förordnande
enligt 1 § trätt i kraft göra anmälan om rörelsen hos jordbruksnämnden.
Därest sådan rörelse påbörjas först efter ikraftträdande av förordnande,
skall anmälan som nu sagts göras inom fjorton dagar från det förmalning
första gången ägde rum.

Den, som bedriver handelsförmalning av råg eller vete och som på grund
av bestämmelserna i 2 § kungörelsen den 22 juni 1950 (nr 397) med vissa
bestämmelser om förmalning av vete och råg, in. in. verkställt anmälan om
sin rörelse, skall därmed anses ha fullgjort den anmälningsskyldighet som
föreskrivits i första stycket.

11 §.

Den, som bedriver sådan rörelse för vilken anmälningsskyldighet enligt
10 § första stycket stadgats, är skyldig att i den mån jordbruksnämnden så
föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden
meddelar

dels föra sådana anteckningar över lager, inköp, tillverkning och försälj -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

ning, som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i denna förordning
eller med stöd av densamma givna föreskrifter iakttagas;

dels till ledning vid fastställande av prishöjningsavgift lämna deklaration
rörande sitt lager av olika slag av brödsäd;

dels till ledning vid fastställande av förmalningsavgift lämna regelbundna
deklarationer rörande sin användning av råg och vete för tillverkning avmjöl
eller gryn;

dels ock i övrigt lämna regelbundna uppgifter angående sin rörelse och på
anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud förda handelsböcker
med därtill hörande handlingar ävensom sådana anteckningar, som ovan
sagts.

12 §.

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevnaden
av bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav givna föreskrifter,
verkställa undersökning av7 lokal, vari kvarnrörelse eller tillverkning
av gryn av vete bedrives, ävensom av därtill eller till spannmålshandel
hörande lagerlokaler. Nämnden eller dess ombud äger jämväl taga prov av
spannmål och förmalnings- eller tillverkningsprodukter, som förvaras i sådana
lokaler. Rörelseidkare är ej berättigad till ersättning för dylika prov.

13 §.

Vad som inhämtas av deklaration, handelsbok eller annan handling, som
avgivits eller tillhandahållits på grund av stadgande i 11 § eller vid undersökning
enligt 12 §, må ej yppas i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver;
dock må deklaration, på sätt Kungl. Maj :t förordnar, för statistisk bearbetning
utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl.
Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Straff m. m.

14 §.

Bryter någon mot förbud, som stadgats med stöd av 7 §, eller uraktlåter
någon att fullgöra med stöd av denna förordning stadgad skyldighet att verkställa
inmalning eller inblandning, straffes med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader.

15 §.

Underlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, som avses i 10 §
första stycket, eller att föra anteckningar eller lämna deklarationer eller
uppgifter enligt vad som stadgas ill §,

eller vägrar någon att i enlighet med föreskrifterna i 11 § tillhandahålla
jordbruksnämnden eller dess ombud där omförmäld handling,
straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänseende
men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver
oriktigt eller ofullständigt innehåll åt i 11 § avsedda anteckningar eller uppgifter.
Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare straffet
dagsböter.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration till ledning vid fastställande
av allmän avgift lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Om straff för vägran att lämna tillträde för undersökning eller provtagning
enligt 12 § stadgas i allmänna strafflagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

16 §.

Bryter någon mot den i 13 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han ej
för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter
eller fängelse.

17 §■

Husbonde ansvarar för sådan i 14 § eller 15 § första eller andra stycket
omförmäld förseelse, som förövas av lians husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna
göra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och
vilja.

18 §.

Brott, varom i 16 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

19 §.

Vägrar någon att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till
lokal för verkställande av undersökning eller provtagning enligt 12 § eller att
på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller annan
handling, som avses i 11 §, eller underlåter någon att i föreskriven ordning
avlämna där avsedd deklaration eller uppgift, må nämnden förelägga
honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

20 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1953.

Genom denna förordning upphävas följande författningar:
förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) om användande av svenskt vete
och svensk råg vid framställning av mjöl m. m.;

kungörelsen den 14 augusti 1930 (nr 330) angående ikraftträdande av
förordningen den 30 juni 1930 (nr 249) om användande av svenskt vete
och svensk råg vid framställning av mjöl m. in.;

kungörelsen den 14 augusti 1930 (nr 331) med tillämpningsföreskrifter
till förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) om användande av svenskt
vete och svensk råg vid framställning av mjöl in. in.;

kungörelsen den 30 augusti 1943 (nr 667) med vissa bestämmelser angående
framställningen av vetemjöl och rågmjöl;

förordningen den 7 juni 1935 (nr 280) om veteavgift;
kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 499) med tillämpningsföreskrifter
till förordningen den 7 juni 1935 (nr 280) om veteavgift;

kungörelsen den 23 augusti 1937 (nr 769) angående restitution av veteavgift; kungörelsen

den 22 juni 1950 (nr 397) med vissa bestämmelser om förmalning
av vete och råg, m. in.;

kungörelsen den 27 augusti 1951 (nr 608) om skyldighet att lämna uppgifter
angående s. k. löneförmalning av vete och råg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Förslag

till

förordning angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För upprätthållande av prisregleringen för köttvaror skall, där Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd så
förordnar, viss avgift (slaktdjursavgift) enligt vad nedan sägs upptagas för
kött och fläsk, som blivit vid offentligt slakthus, kontrollslakteri eller kommunal
köttbesiktningsbyrå godkänt vid besiktning enligt lagen den It maj
1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus eller kungörelsen den
30 november 1934 (nr 559) angående kontrollslakterier.

2 §•

Slaktdjursavgift skall utgå för hel kropp eller del därav med belopp, som
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer,
under iakttagande att avgiften, räknat för hel kropp, högst må
utgöra för nötkreatur, som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram
(storboskap), och för häst femton kronor, samt för nötkreatur, som efter
nedslaktningen väger mindre än 150 kilogram (kalv), ävensom för svin åtta
kronor.

Jordbruksnämnden äger från avgiftsskyldigheten medgiva undantag, där
så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt.

3 §.

Uppbörd av slaktdjursavgift för kött och fläsk, som besiktigats vid offentligt
slakthus eller kommunal köttbesiktningsbyrå, skall omhänderhavas av
det samhälle, genom vars försorg köttbesiktningen ägt rum.

För erläggande av slaktdjursavgift för kött och fläsk, som besiktigats
vid kontrollslakteri, ansvarar slakteriinrättningens innehavare.

4 §.

Slaktdjursavgift skall erläggas i den ordning jordbruksnämnden bestämmer.

5 §.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skola enligt
av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter användas till täckande av kostnader
i samband med jordbruksregleringen.

6 §■

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Kungi. Maj:ts proposition nr 224.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1953.

Genom denna förordning upphävas följande författningar:
förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift;
kungörelsen den 20 juni 1935 (nr 363) med tillämpningsföreskrifter till
förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift;

kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 635) med förordnande angående slaktdj
ursavgiften;

förordningen den 30 juni 1943 (nr 456) om fortsatt giltighet av förordningen
den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 10 juli 1947
(nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 10 juli 1947 om viss
avgift å mjölk, grädde och ost1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

3 §•

Utjämningsavgift för ost med lägre fetthalt i torrsubstansen än 45 procent
må bestämmas till högst en krona tjugufem öre per kilogram. För
margarinost må avgiften sättas till högst femtio öre per kilogram. För
a.nnan vara skall avgiften utgå med högst ett belopp, som motsvarar femtio
öre för etthundra gram av det mjölkfett varan innehåller.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse av 3 § se 1952: 364.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 april 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1953/54 beräkna dels (p. 111) till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 152 000 000
kronor, dels (p. 113) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 6 500 000 kronor, dels (p.
114) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 9 000 000 kronor.

I skrivelse den 27 mars 1953, som inkommit till jordbruksdepartementet
den 2 april samma år, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag angående
prissättningen på jordbrukets produkter och vissa jordbruksförnödenheter
för regleringsåret 1953/54. Förslaget grundas på en den 25 mars
1953 mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffad överenskommelse
i ämnet. Vid nämndens skrivelse hade fogats, bland annat,
särskilda skrivelser från Svenska spannmålsaktiebolaget och statens priskontrollnämnd,
dagtecknade den 14 respektive den 28 mars 1953. I anledning
av jordbruksnämndens framställning har Kungl. Maj:t den 10 april
1953 meddelat beslut i prisfrågan. I detta sammanhang torde jag få anmäla
sedermera inkomna framställningar från Svenska kvarnföreningen, Svenska
bygdekvarnars riksförbund samt Riksförbundet Lin och hampa.

Jag torde nu få underställa riksdagen frågan om den närmare utformningen
av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret
1953/54 och därmed sammanhängande spörsmål.

Prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1952/53.

1 sin förut nämnda skrivelse den 27 mars 1953 har jordbruksnämnden
till en början redogjort för det system för prissättningen på jordbrukets
produkter och förnödenheter, som tillämpats under innevarande regleringsår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Därvid har nämnden i huvudsak anfört följande.

I början av år 1952 hade kalkylsakkunniga på sedvanligt sätt upprättat
en förkalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1952/53. I kalkylen infördes året 1950/51 som basår i stället för det
dittills använda basåret 1938/39. Beräkningarna visade, med tillämpning
av två olika alternativ för räntekostnaderna, ett kalkylmässigt underskott
av 173,i respektive 216,8 miljoner kronor.

Efter förhandlingar mellan nämnden, å ena, samt eu av Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation,
å andra sidan, träffades den 1 april 1952 en prisöverenskommelse,
som av nämnden sammanfattats på följande sätt.

Till grund för överenskommelsen skulle läggas den kalkyl över jordbrukets
inkomster och kostnader, som visade ett underskott på i runt tal
215 miljoner kronor. Av underskottet beräknades cirka 55 miljoner kronor
hänföra sig till ökade räntekostnader på grund av höjning av jordvärdena
för jordbruksfastigheter enligt 1952 års fastighetstaxering ävensom ökade
värden å kreaturs- och förrådskapital. Av räntekostnadsökningen skulle en
femtedel eller 11 miljoner kronor beaktas vid prissättningen för år 1952/53,
medan återstående del eller 44 miljoner kronor successivt skulle intäckas
med en fjärdedel under vart och ett av de följande åren. Underskottet för
år 1952/53 skulle sålunda anses vara täckt om jordbruket tillfördes inkomstökningar
av tillhopa 171 miljoner kronor.

Sistnämnda belopp beräknades skola täckas genom följande åtgärder.
Priset på vete av 1952 års skörd skulle ökas med 3 öre per kilogram utöver
det pris, som upptagits i jordbrukskalkylen. Därigenom skulle uppnås en
inkomstökning av cirka 16 miljoner kronor. Genom att ostpriserna avsågs
bli fria under regleringsåret 1952/53 beräknades jordbruket komma
att tillföras en inkomstökning av 15 miljoner kronor. För att undvika en
sänkning under kalenderåret 1952 av de gällande avräkningspriserna på
kött och fläsk, däri inräknade de statliga pristilläggen för fläsk, skulle baspriserna
i avtalet mellan nämnden och Sveriges slakteriförbund höjas med
belopp, som för perioden den 1 september—den 31 december 1952 skulle
motsvara 10 miljoner kronor. I statliga pristillägg för mjölk skulle jordbruket
tillföras 130 miljoner kronor.

Enligt överenskommelsen skulle vidare det allmänna mjölkpristillägget,
det extra mjölkpristillägget i norra Sverige samt leveranstillägget på mjölk
vid den mjölkvolym, som beräknats i jordbrukskalkylen, utgå med i genomsnitt
samma belopp per kilogram och enligt samma grunder i övrigt
som för tiden mars—augusti 1952. Detta beräknades medföra en kostnad
av 169 miljoner kronor utöver de redan före mars 1952 utgående bidragen.
För att täcka beloppet skulle, utöver det nyssnämnda beloppet av 130 miljoner
kronor, medel erhållas dels genom att ost belädes med en särskild avgift,
motsvarande prishöjningar, dels genom att jordbruket tillfördes 12
miljoner kronor, utgörande beräknad inbesparing vid producentbidragets
omläggning till kontantbidrag, dels genom medel, som inbesparats vid avvecklingen
av pristillägget på fläsk, och dels genom vissa hos Svenska mejeriernas
riksförening innestående medel.

Förlusten på export av smör och andra mejeriprodukter utöver det belopp
på 7,2 miljoner kronor, som upptagits i jordbrukskalkylen, skulle
täckas med vinst, som uppstått eller kunde komma att uppstå vid export
av svenska oljeväxtfröer eller därav beredda oljor, i den mån den icke åt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

gick för att täcka clearingkassans för fettvaror löpande utgifter. Ett villkor
härför var emellertid, att förlusterna icke förorsakades av en ökning av
smörproduktionen.

Nämnden förklarade sig beredd att såsom tidigare till prövning upptaga
önskemål om justering av priserna å vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter
i den mån så erfordrades för att täcka inkomstbortfall på grund av att förutsatta
priser icke helt kunnat uttagas.

Överenskommelsen skulle gälla hela regleringsåret 1952/53, varvid den
s. k. 4-procentregeln skulle äga tillämpning. Omräkning av kalkylen skulle
på grund härav ske under hösten 1952, dock endast försåvitt sådan omräkning
begärdes av nämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation. Under
förutsättning att skörderesultatet icke mera väsentligt avvek från normalskörd,
ansågs det tillräckligt, att kalkylsakkunniga utan fullständig omräkning
av kalkylen konstaterade, huruvida avvikelser i skördeutfallet från normal
skörd skulle medföra överskott eller underskott, som var större än 4
procent av den totala inkomstsumman. Därest man vid en summarisk
granskning inom kalkylsakkunniga uppnådde enighet om att variationerna
höll sig inom 4-procentmarginalen, syntes någon omräkning av kalkylen icke
böra påfordras.

Oavsett 4-procentregeln skulle jordbruket genom höjning av produktpriserna
äga rätt att erhålla kompensation, därest till följd av lönehöjningar på
grund av nya kollektivavtal för lantarbetare, eller andra arbetargrupper,
jordbrukets kostnader ökades.

Kungl. Maj :t meddelade därefter den 25 april 1952 beslut rörande prissättningen
på jordbrukets produkter under år 1952/53. Kungl. Maj :t godtog därvid
nämnda prisöverenskommelse. Beslutet underställdes sedermera riksdagens
prövning i propositionen nr 236/1952. I denna uttalade jag, bland annat,
att jag förutsatte att, därest jordbruket skulle ställas inför krav på nya
kostnadsökningar till följd av lönehöjningar på grund av nya kollektivavtal
för lantarbetare eller andra grupper, nämndens och jordbrukets organisationer
skulle i vanlig ordning upptaga förhandlingar om kompensation därför.

Propositionen godkändes sedermera av riksdagen (jordbr. utsk. uti. nr
48, r. skr. nr 404).

Jordbruksnämnden anför vidare i sin skrivelse, att nämnden för att få
klarhet i frågan, huruvida den för sin del borde begära en omräkning av
jordbrukskalkylen, i augusti 1952 lät företaga vissa överslagsberäkningar på
grundval av, bland annat, skördeuppskattningen för den 15 juli samma år.
Vid sin granskning av dessa beräkningar konstaterade kalkylsakkunniga, att
avvikelserna från normkalkylen rymdes inom 4-procentmarginalen och att
en förnyad granskning med utgång från skördeuppskattningen för den 30
augusti enligt deras uppfattning icke skulle ändra detta förhållande. Nämnden,
som för sin del funnit att överskottet sannolikt låg inom 2 procent av
den totala intäktssumman, beslöt att icke påkalla omräkning av kalkylen.
Samma ståndpunkt intogs även av jordbrukets förhandlingsdelegation. Statens
priskontrollnämnd å sin sida ansåg lämpligast alt föreslå, att ett ställningstagande
till frågan, huruvida en omräkning av jordbrukskalkylen
skulle företagas under hösten 1952, skulle anstå till dess skördeuppskattningen
för den 15 oktober förelåg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

I detta läge hänsköt jordbruksnämnden frågan om omräkning av jordbrukskalkylen
till Kungl. Maj :ts avgörande. Den 3 oktober 1952 uppdrog
Kungl. Maj :t åt nämnden att omräkna kalkylen på grundval av skördeuppskattningen
för den 30 augusti. Rörande den omräkning, som företogs med
anledning härav, anför nämnden i huvudsak följande.

Vid kalkylomräkningen togs hänsyn till de prisförbättringar, som beslutats
våren 1952. Den reviderade kalkylen visade ett överskott på 86,7 miljoner
kronor eller drygt 2 procent av normkalkylens inkomstsumma (inklusive
beräknad inkomstökning till följd av årets prisöverenskommelse). Vid användandet
av normkalkylens priser skulle ett överskott av 164,i miljoner
kronor (genom volymförändring) ha uppstått eller något över 4 procent
av normkalkylens intäktssumma. Emellertid hade inträffat prissänkningar
på inkomstsidan och prishöjningar på kostnadssidan motsvarande sammanlagt
77,4 miljoner kronor, överskottet reducerades till följd härav till 86,7
miljoner kronor. Av volymförändringen var 113,7 miljoner kronor att hänföra
till ökad produktion och 50,4 miljoner kronor till minskad användning
av produktionsmedel.

En minoritet av kalkylsakkunniga anförde i ett särskilt yttrande, att beräkningar
med utgångspunkt från, bland annat, tillgången på fläsk samt
erfarenheterna om konsumtionen vid det senaste årets prisläge motiverade
priser, som gav minst 38 miljoner kronor lägre inkomst än det i kalkylen
upptagna inkomstbeloppet.

Vid granskningen av den reviderade kalkylen förklarade nämndens råd
sig inse svårigheterna att vid denna tidpunkt göra en exakt bedömning av
intäkterna av kött och fläsk men ansåg ändå, att de i kalkylen upptagna
inkomsterna för dessa produkter borde nedräknas med ytterligare minst 20
miljoner kronor utöver de 14 miljoner kronor, varmed avdrag redan skett.

Enligt prisöverenskommelsen våren 1952 skulle den s. k. 4-procentregeln
gälla för regleringsåret 1952/53. Detta innebar, att det framräknade kalkylmässiga
överskottet — drygt 2 procent — ej föranledde någon ändring i
prisöverenskommelsen för nämnda regleringsår.

De kalkylsakkunniga redovisade även i en särskild efterskrift, hur resultatet
skulle ha blivit, om kalkylomräkningen utförts med skördeuppskattningen
för den 15 oktober som underlag. Det kalkylmässiga överskottet
sjönk därvid med cirka 6 miljoner kronor. Förändringen på grund av det
dåliga bärgningsvädret efter den 30 augusti var dock i verkligheten större
än detta belopp. Nämndens råd ansåg för sin del, att de i efterskriften framlagda
siffrorna ej på ett nöjaktigt sätt belyste de före och efter den 15 oktober
1952 inträffade skördeskadorna, men godkände siffermaterialet.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att den omräknade kalkylen enligt
Kungl. Maj :ts beslut den 12 december 1952 icke skulle föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd. 1

1 fortsättningen framhåller jordbruksnämnden, att en uppskattning av de
skördeskador, som inträffade under hösten 1952, sedermera verkställts av
nämnden på grundval av uppgifter från hushållningssällskapen. Denna gav
till resultat, att för jordbruket i dess helhet en avvikelse av högst cirka 100
miljoner kronor skulle uppstå. Större delen av detta belopp avsåg skador på
fodersäd. Som jämförelse anger nämnden, att den reviderade jordbrukskalkylen
hösten 1952 lämnade ett överskott av 87 miljoner kronor. Nämnden

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

framhåller vidare, att skadorna på 1952 års skörd sålunda, bland annat till
följd av mycket goda skördar för vissa grödor, var små i förhållande till jordbrukets
totala intäkter. Vissa områden och i många fall enskilda jordbrukare
hade emellertid lidit betydande förluster.

Jordbruksnämnden erinrar till slut om att riksdagen sedermera, efter förslag
framlagda i propositionerna nr 253/1952 och nr 47/1953, beslöt anvisa
sammanlagt cirka 50 miljoner kronor för utbetalning av stödlån till jordbrukare,
som lidit förluster på grund av skördeskador. I sistnämnda proposition
förklarade sig Kungl. Maj :t vidare, om ej riksdagen hade något att
erinra däremot, ämna godkänna en överenskommelse mellan nämnden och
jordbrukets förhandlingsdelegation om att 5 miljoner kronor, som tillgodoförts
jordbruket för regleringsåret 1952/53, skulle få användas till bidrag
utan återbetalningsskyldighet åt särskilt behövande jordbrukare. Eftersom
bidragen sålunda skulle utgöra en rent intern utjämning inom jordbruket,
skulle de icke medföra några nya anspråk på statskassan. Riksdagen biträdde
även detta förslag.

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader
under produktionsåret 1953/54.

För att skapa ett underlag för behandlingen av frågan om prissättningen
på jordbrukets produkter under regleringsåret 1953/54 har kalkylsakkunniga
på uppdrag av jordbruksnämnden utarbetat en förkalkyl över jordbrukets
inkomster och kostnader under nämnda år. Kalkylen, som granskats
och godkänts av nämndens råd vid sammanträde den 11 mars 1953, torde
som bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 5). Nämnden har i sin skrivelse
den 27 mars 1953 lämnat en redogörelse för innebörden och resultatet
av ifrågavarande kalkyl.

I redogörelsen anför nämnden till en början, att liksom i fjolårets vårkalkyl
som basår använts regleringsåret 1950/51. Kalkylen för år 1953/54 ansluter
sig för övrigt i metodiskt hänseende till de under en följd av år utförda
inkomst- och kostnadsberäkningar, som legat till grund för prissättningen
på jordbruksprodukter. Den har karaktären av en normkalkyl såtillvida,
att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det kommande
produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden,
oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på produkter
och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande förändringar
i priser med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses med en viss
grad av säkerhet.

Nämnden övergår därefter till att redogöra för beräkningarna av j o r dbrukets
ink o in s t e r. Inledningsvis framhåller nämnden därvid, att
särskild uppmärksamhet denna gång ägnats producentprisberäkningen på
matpotatis, vilken delvis omlagts efter förslag av en särskild expertkommitté.
Beräkningen av inkomsterna av mejerimjölk har även varit föremål för en

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

speciell undersökning, varvid i synnerhet mejerikostnaderna uppmärksammats.

Vad härefter angår beräkningarna av skörden anför nämnden i huvudsak
följande.

Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av
skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden om arealerna
av olika grödor samt hektaravkastningen.

De för år 1953 angivna arealerna har i fråga om höstvete och höstråg beräknats
med ledning av arealinventeringen i oktober 1952, varvid från de
enligt denna inventering besådda arealerna gjorts ett avdrag för »normal
utvintring». De för år 1953 (höstsådden 1952) gjorda avdragen för normal
utvintring utgör — liksom i tidigare kalkyler — för vete 8 procent och för
råg 4 procent av de höstsådda arealerna.

1 tabell 1 i kalkylpromemorian (s. 54* ) finns angivna de arealer av olika
växtslag, med vilka räknas i kalkylen för år 1953. Såsom jämförelse har
medtagits de skördade arealerna för vissa tidigare år. I förhållande till närmast
föregående år räknas med en ökning av brödsädsarealen med cirka
72 000 hektar, nämligen från 458 100 hektar år 1952 (skördad areal) till
530 000 hektar år 1953. Fodersädsarealen upptas till oförändrat 1 miljon
hektar. Ökningen av brödsädsarealen från år 1952 heror på den uppgång i
odlingen av höstvete och höstråg, som kunde konstateras vid arealinventeringen
i oktober 1952. Även i fråga om vårvete har de sakkunniga, bland
annat med hänsyn till den senaste prisutvecklingen och till följd av den
sannolika tillbakagången av oljeväxtodlingen, räknat med en ökad areal.

Arealerna för sockerbetor och foderrotfrukler beräknas däremot minska
något. En viss minskning förutsättes även vad beträffar arealerna av bland
annat vall till slätter samt vall till grönfoder. Oljeväxtarealen beräknas minska
med icke mindre än 43 000 hektar eller med nära 30 procent. Den totala
skördade arealen har antagits bli praktiskt taget oförändrad från år 1952.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har verkställts på
samma sätt som i fjol. De sakkunniga har härvid ansett, att normskördarna för
vissa växtslag med hänsyn till utvecklingen på längre sikL bör förändras
något i förhållande till dem, som begagnats i normkalkylen för år 1952/53.
De normskördar, som har upptagits i inkomstkalkylen för år 1953/54, har
för vårvete och korn höjts med 50 kilogram, för höstråg med 70 kilogram
samt för hö från odlad jord med 25 kilogram, medan normskörden för sockerbetor
har sänkts med 500 kilogram. Normskördarna för åren 1950—1953
samt vissa uppgifter belysande hektarskördeutvecklingen sedan år 1921 har
sammanställts i tabell 2 i kalkylpromemorian (s. 55*).

Efter denna översikt av areal- och skördeförhållandena har nämnden behandlat
inkomstberäkningarna för olika vegetabiliska produkter och därvid
till en början anfört, att produktionen av vegetabiliska slutprodukter beräknats
på grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande arealer
och antagna normskördar per hektar. Den erhållna totalskörden av brödsäd
har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster, avrens och utfodring
samt utsäde. Av korn har utöver husbehovsförmalningen endast medtagits
de kvantiteter, som beräknats komma att åtgå vid grynkvarnar, bryggerier
och brännerier samt för export. På motsvarande sätt har av havre medtagits
endast den beräknade förbrukningen vid grynkvarnarna samt för export
och arméns inköp.

Kungl. Maj. ts proposition nr 224. 15

Beträffande de olika vegetabilieposterna har nämnden i övrigt anfört i
huvudsak följande.

Med hänsyn till den höga vattenhalten i 1952 års hrödsädsskörd och de
sedan basåret höjda taxorna för artificiell torkning har kalkylsakkunniga
gjort vissa överslagsberäkningar av torkningskostnaderna för brödsäd. I
fråga om brödsädspriserna har de sakkunniga räknat med en sänkning av
priserna på höst- och vårvete med 3 kronor per deciton, medan någon sänkning
icke har beräknats för råg. För korn, havre och kokärter har de sakkunniga
för prognosåret räknat med i stort sett oförändrade priser i förhållande
till innevarande regleringsår.

Jordbrukets sammanlagda inkomster av brödsäd beräknas år 1953/54 stiga
till 451,2 miljoner kronor mot 400,i miljoner kronor innevarande år. Ökningen
beror på att kvantiteterna beräknas bli avsevärt större än för innevarande
år på grund av den tidigare nämnda arealökningen. I fråga om
övrig spannmål väntas en mindre sänkning av inkomsterna från 68,2 miljoner
kronor år 1952/53 till 67,8 miljoner kronor under prognosåret.

Förbrukningen av inhemsk matpotatis har liksom för föregående år upptagits
till 825 miljoner kilogram. Någon mera betydande export av potatis
har icke ägt rum under de senaste åren och beräknas för närvarande ej heller
skola ske under år 1953/54. Beräkningen av producentpriset på matpotatis
har som redan nämnts delvis omlagts efter förslag av en särskild expertkommitté.
För år 1953/54 räknas med samma pris som för 1952/53 eller
20 kronor 50 öre per deciton. Inkomsterna av matpotatis under prognosåret
upptages med 169,i miljoner kronor, d. v. s. med samma belopp som för innevarande
regleringsår.

Förbrukningen av fabrikspotatis under år 1953/54 har beräknats till 255
miljoner kilogram. Beräkningen utgår från normal skörd av potatis samt
normal stärkelsehalt. Priset per hektoliter och stärkelseprocent har för år
1953/54 upptagits till oförändrat 50 öre. Detta innebär, att priset vid normal
stärkelsehalt — 17,25 procent — kommer att utgöra 12 kronor 32 öre per deciton.
Jordbrukets inkomster av fabrikspotatis minskas med 0,7 miljoner
kronor i jämförelse med inkomsterna under år 1952/53 och uppgår till 31,4
miljoner kronor. Inkomstsumman för all potatis utgör i den föreliggande
kalkylen 200,5 miljoner kronor år 1953/54 mot 201,2 miljoner kronor innevarande
år.

Skörden av sockerbetor har beräknats till 1 750 miljoner kilogram år 1953
mot 1 598 miljoner kilogram år 1952. Grundpriset har förutsatts bli detsamma
som för 1952 års odling, d. v. s. 7 kronor 35 öre per deciton vid 16
procent sockerhalt. De faktiska genomsnittspriserna beräknade med hänsyn
till sockerhalt och inkluderande olika ersättningar och tillägg utgör i kalkylen
8 kronor 18 öre per deciton för år 1953/54 mot 7 kronor 67 öre för
innevarande regleringsår. Det lägre priset i år beror på väsentligt lägre sockerhalt
än normalt. Jordbrukets inkomster av sockerbetor beräknas öka från

122,6 miljoner kronor år 1952/53 till 143,2 miljoner kronor år 1953/54.

Totalskörden av oljeväxtfröer beräknas på grund av den tidigare nämnda
arealminskningen komma att sjunka från 223,3 miljoner kilogram under
innevarande år till 157,6 miljoner kilogram år 1953/54. I fråga om höstraps
och höstrybs av 1953 års skörd har de av Kungl. Maj :t fastställda priserna
insatts i kalkylen och i fråga om de vårsådda oljeväxtcrna vissa priser,
som preliminärt — i avvaktan på de förestående jordbruksförhandlingarna
— överenskommits mellan nämnden och representanter för odlarna. På
grund av de sänkta priserna och den beräknade kvantitetsminskningen
väntas inkomsterna av oljeväxtfröer minska från 203,4 miljoner kronor innevarande
år till 133 miljoner kronor år 1953/54.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Jordbrukets inkomster av spånadsväxter upptages i den föreliggande
kalkylen för år 1953/54 till 4,6 miljoner kronor mot 3,2 miljoner kronor för
innevarande år.

Den fältmässiga odlingen av köksväxter har för år 1952/53 beräknats
tillföra jordbruket en inkomst av 46,2 miljoner kronor. Beloppet var i vårkalkylen
1952 upptaget till 60 miljoner kronor men har reducerats på
grund av, bland annat, minskad odling av bruna bönor och låga skördar
för vissa växtslag till följd av den under hösten 1952 dåliga väderleken.
För regleringsåret 1953/54 har de sakkunniga insatt ett belopp av 50,5 miljoner
kronor i kalkylen. Härvid har bland annat räknats med en viss återhämtning
i odlingen av bruna bönor.

Jordbrukets inkomster av tobaksodling utgör liksom föregående år l,i
miljoner kronor.

Jordbrukets totala inkomster av vegetabilier utgör enligt föreliggande
beräkningar 1 046 miljoner kronor år 1952/53. För prognosåret 1953/54
utgör motsvarande belopp 1 051,9 miljoner kronor. Uppgången, som uppgår
till 5,9 miljoner kronor, beror på väsentligt ökade inkomster av brödsäd
och sockerbetor. Samtidigt minskar emellertid inkomsterna av oljeväxter.
Sålunda upptar normkalkylen för år 1953/54 en ökning av vegetabilievolymen
— värderad i 1952/53 års priser — av 26,5 miljoner kronor, främst
hänförande sig till brödsäd och sockerbetor, medan nedgången i priserna
på brödsäd och oljeväxter samtidigt orsakar en inkomstminskning av 20,6
miljoner kronor.

Härefter redogör nämnden för jordbrukets inkomster av animaliska produkter
och behandlar därvid först mjölk och mejeriprodukterna. Nämnden
anför härom.

Medelantalet mjölkkor år 1952/53 har av de kalkylsakkunniga upptagits
till 1 566 000 djur och motsvarande antal prognosåret 1953/54 till 1 548 000
djur. Minskningen utgör l,i procent. För år 1952/53 har de sakkunniga
räknat med en produktion per ko av 2 902 kilogram. Enär förutsättningen
för kalkylen för år 1953/54 är normal fodertillgång för mjölkkorna, har
kalkylsakkunniga funnit det rimligt att antaga, att den på längre sikt fortgående
ökningen av avkastningen per ko åter skall komma till synes under
år 1953/54. Avkastningsökningen från år 1952/53 har med hänsyn härtill
uppskattats till 1,5 procent. Den antagna avkastningen per ko år 1953/54
blir således 2 946 kilogram. Totalproduktionen av mjölk har med utgång
från nu nämnda data beträffande koantal och avkastning beräknats till
4 560 miljoner kilogram år 1953/54 mot 4 544 miljoner kilogram innevarande
år. Ökningen utgör 0,4 procent.

Beräkningen av jordbrukets inkomster av den vid mejerierna invägda
mjölken har utförts efter i stort sett samma metod som i vårkalkylen 1952.
Tillvägagångssättet vid beräkningarna är i huvudsak följande. En inkomstoch
kostnadsberäkning (jämväl för prognosåret) utföres för var och en
av de viktigaste produkterna, vilken beräkning ger en schematisk uppfattning
om det värde inklusive statliga bidrag, som mejerierna kan betala leverantörerna
med hänsyn till föreliggande pris- och kostnadsläge. Vid beräkningen
infångas den allra största delen av mejeriernas mjölklikvider.
Vissa speciella inkomster och förluster kommer emellertid ej med (t. ex.
merinkomster av mesvaror, kapsylmjölk och vitaminerad mjölk, respektive
förluster i samband med prissänkningar och underpris vid export). För
dessa sker kompletterande specialberäkningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Det tidigare tillämpade mejerikostnadsindexet med 1938 som basår har
nu ersatts med ett nytt index, grundat på mejerikostnadernas sammansättning
år 1950.

Det allmänna mjölkpristillägget, vilket år 1952/53 uppgår till 123 öre per
kilogram smörfett, har för prognosåret upptagits till 42,4 öre per kilogram,
d. v. s. till samma belopp, som utgick före den höjning av pristillägget, vilken
infördes fr. o. in. år 1951/52. Det extra tillägget i norra Sverige liksom
leveranstillägget har för år 1953/54 upptagits till samma belopp som för
år 1952/53. Leveranstillägget har därvid antagits skola helt finansieras av
statsmedel. Mjölkpristillägg har beräknats även för den del av mjölken,
som användes för tillverkning av exportprodukter. För åren 1950/51—
1952/53 samt i prognosen för år 1953/54 har hänsyn även tagits till väntade
förluster vid export av smör och ost. Tillägg har dock gjorts för beräknade
importavgifter för ost.

De sålunda beräknade mejeriinkomsterna jämföres med de verkligt utbetalda
mjölklikviderna, vilka senare användes i kalkylen så långt de är
kända. Jämförelsen har därför endast till syfte att för prognosåren åstadkomma
en korrektion av beräkningarna, så att kalkylsummorna så nära
som möjligt ansluter sig till jordbrukarnas faktiska inkomst av mejerimjölken.
För prognosåren göres därför ett tillägg med ledning av den genomsnittliga
skillnaden under de tre senaste åren.

De på antytt sätt beräknade inkomsterna av mejerimjölk utgör 1 351,i
miljoner kronor år 1952/53 och 1 281,o miljoner kronor år 1953/54. Medelliltviden
utgör 37,27 respektive 34,97 öre per kilogram, varav 6,14 respektive
3,90 öre per kilogram motsvarar statliga bidrag.

Jordbrukets inkomster av den utanför mejerier försålda konsumlionsmjölken,
den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken samt lantsmöret har
beräknats på i huvudsak samma sätt som tidigare. De tre inkomstposterna
visar på grund av minskade kvantiteter tillsammans en minskning från

252,6 miljoner kronor år 1952/53 till 244,4 miljoner kronor år 1953/54.

Det sammanlagda beloppet för producent- och kontantbidragen har för
åren 1952/53 och 1953/54 upptagits till 63 respektive 57 miljoner kronor.

Den för jordbruket kalkylerade totalinkomsten av mjölk och mejeriprodukter
(inklusive producent- och kontantbidragen) utgör för prognosåret
1953/54 1 582,4 miljoner kronor mot 1 666,7 miljoner kronor innevarande
år. Nedgången sammanhänger som förut nämnts främst med att mjölkpristilläggen
för år 1953/54 upptagits till ett 80 miljoner kronor lägre belopp
än för år 1952/53.

Statistik över partihandelns ägginköp jämte införskaffade upplysningar
om hönsstammens utveckling har föranlett de sakkunniga att i kalkylen
räkna med en äggproduktion av 81 miljoner kilogram för innevarande år
och 82 miljoner kilogram för prognosåret 1953/54. Äggpriset (svensk äggnotering
med partihandelns månadsinköp som vägningstal) har för år 1953/
54 uppskattats till 320 öre per kilogram mot 325 öre för innevarande år.
Det totala värdet av äggproduktionen beräknas till 263,2 miljoner kronor
år 1952/53 och 262,4 miljoner kronor år 1953/54. Därav utgör jordbrukets
andel 223,6 respektive 223 miljoner kronor. Fjäderfäslaktens värde för
jordbruket har beräknats till 20 miljoner kronor för såväl 1952/53 som
1953/54. Jordbrukets totalinkomster av ägg och slaktfjäderfä (vad som produceras
utanför jordbruket frånräknat) utgör sålunda i den föreliggande
kalkylen 243 miljoner kronor år 1953/54 mot 243,6 miljoner kronor innevarande
år.

Det genomsnittliga producentpriset år 1953/54 på kött av nötkreatur och

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 224.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

häst samt fläsk har beräknats på samma sätt som tidigare. Man har därvid
utgått från de i mitten av februari 1953 gällande baspriserna på kött och
fläsk i partihandelsledet samt de vid samma tid gällande priserna på hudar,
organ, inälvor och slakterifett. I fråga om fårkött har priset antagits
bli detsamma som under år 1952/53 eller 425 öre per kilogram.

Beräkningarna i fråga om slakten visar beträffande saväl nötkreatur som
hästar viss minskning från innevarande år till år 1953/54.

Svinslakten under år 1953/54 har av de sakkunniga med hänsyn till bland
annat fodertillgångarna och marknadsutsikterna för fläsk bedömts komma
att uppgå till 187 miljoner kilogram. Denna produktion är drygt 0,5 procent
lägre än för år 1952/53. Beräkningen förutsätter en ökning av antalet
betäckta suggor år 1952/53 (oktober—september) med cirka 3 procent jämfört
med motsvarande tid år 1951/52.

Beräkningarna visar en minskning av de totala inkomsterna av slaktdjur
under år 1953/54 i jämförelse med år 1952/53, nämligen 1 145,8 miljoner
kronor mot 1 168 miljoner kronor.

Försäljningen av militärhästar beräknas tillföra jordbruket 1,4 miljonei
kronor under år 1953/54 mot 1,3 miljoner kronor år 1952/53. \ärdet av exporten
av levande djur har för såväl 1952/53 som 1953/54 beräknats ge 1
miljon kronor. Jordbrukets inkomster av ull beräknas till 2,1 miljoner kronor
för vart och ett av de båda åren.

Vid beräkningen av kreaturskapitalet har i den nu föreliggande kalkylen
för åren 1952/53 och 1953/54 insatts priser, som anknyter till det aktuella
prisläget men, liksom tidigare, är försiktigt uppskattade. Antalet djur har
beräknats med ledning av resultaten från den representativa husdjursräkningen
den 3 juni 1952 samt de sedvanliga korrigeringar, som erfordras för
att erhålla djurantalet vid produktionsårets slut. Nedgången i kreaturskapitalet
under åren 1952/53 och 1953/54 har uppskattats till 69,2 respektive
42,5 miljoner kronor.

Jordbrukets totala inkomster av animalier (utan beaktande av förändringarna
i kreaturskapitalet) utgör enligt de nu utförda beräkningarna
2 975,7 miljoner kronor år 1953/54 mot 3 082,7 miljoner kronor innevarande
år. Nedgången beror till nära fyra femtedelar på minskade inkomster av
mjölk- och mejeriprodukter (minskade mjölkpristillägg) och till en femtedel
på minskade inkomster av slaktdjur.

Jordbrukets sammanlagda inkomster (med beaktande av förändringarna
i kreaturskapitalet) för år 1952/53 uppgår enligt de nu föreliggande beräkningarna
till 4 059,5 miljoner kronor. För prognosåret 1953/54 är motsvarande
inkomsttal 3 985,i miljoner kronor. Minskningen — 74,4 miljoner kronor
— beror, såsom framgått av det föregående, huvudsakligen på en nedgång
i intäkterna av mjölk och mejeriprodukter samt slaktdjur. Index för
jordbrukets inkomster vid basårsbeloppet 3 295,9 miljoner kronor utgör
120,9 för år 1953/54. Vid oförändrade priser från år 1952/53 kommer, anför
nämnden, en ökning av 42,4 miljoner kronor att uppstå, varav 26,5 miljoner
kronor hänför sig till vegetabilier och 15,9 miljoner kronor till animalier.
Emellertid har prissänkningar förutsatts skola äga rum på flera produkter
och pristillägg på mjölk minskas med belopp, som innebär en sammanlagd
inkomstminskning av 116,8 miljoner kronor, därav 20,6 miljoner kronor för
vegetabilier och 96,2 miljoner kronor för animalier.

Kungl. iMaj. ts proposition nr 224.

Vad härefter angår jordbrukets kostnader anför nämnden
till en början, att dessa i den nu framlagda kalkylen i stort sett beräknats
enligt liknande principer som vid tidigare kalkyltillfällen. Anledning till
speciella undersökningar och överväganden har emellertid funnits i fråga
om utvecklingen av jordbrukets arbetsvolym, vilken belysts med material
från, bland annat, den jordbruksekonomiska undersökningen och befolkningsstatistiken.
Vidare har kostnadsberäkningarna för driv- och smörjmedel
varit föremål för revision i anslutning till uppgifter om traktorbestånd
samt förbrukning av driv- och smörjmedel enligt den särskilda undersökning
för år 1951, som verkställts i samband med 1952 års arealinventering. Vid
beräkningen av kostnaderna för ekonomibyggnader har även denna gång
ansetts motiverat att — med hänsyn till att förhållandena på trävarumarknaden
ännu icke synes ha normaliserats — göra avsteg från gängse beräkningsmetodik.
I fråga om skördegarn, hösalt, AlV-syra och andra foderkonserveringsmedel
samt växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel m. m. beräknas
i den nu upprättade kalkylen — för att liksom tidigare i fråga om
handelsgödsel erhålla bättre korrespondens mellan kostnader och intäkter
— kostnaderna under ett visst produktionsår med utgångspunkt från priser
och förbrukade kvantiteter under närmast föregående år.

Av de olika i kalkylen ingående kostnadsposterna har nämnden först redogjort
för arbetskostnaderna och anfört härom.

Liksom under tidigare år har arbetskostnaderna erhållits såsom en produkt
av arbetsvolymen, uttryckt i miljoner arbetstimmar, och en kalkylerad
timlön.

De reviderade beräkningar över förändringarna i jordbrukets arbetsvolym
sedan år 1945/46, vilka kalkylsakkunniga framlade i höstkalkylen 1951,
resulterade i en minskning av arbetsvolymen med 2,94 procent per år från
och med år 1946/47. Till nu föreliggande kalkyl har nya data framkommit.
Preliminära resultat från 1950 års folkräkning har blivit tillgängliga och ger
möjlighet till jämförelse med folkräkningen 1945. Det visar sig, att den
totala yrkesverksamma befolkningen i jordbruk med binäringar sjunkit med
12,7 procent under denna 5-årsperiod. För yrkesverksamma män enbart blir
minskningen 14,9 procent, medan man i kalkylen för åren 1945/46—1950/51
beräknat arbetsvolymens minskning till 13,9 procent.

Direkta uppgifter om jordbrukets arbetskraft har dessutom lämnats av
omkring 28 000 jordbrukare i samband med arealinventeringarna åren 1951
och 1952. Uppgifterna avser dock endast en enda dag respektive år. Minskningen
för familjemedlemmar är 3 procent, för fast anställd lejd arbetskraft
nära 9 procent och för tillfällig arbetskraft väsentligt större.

Anförda siffror tyder på att den höjning av reduktionsfaktorn, som gjordes
hösten 1951, från 1,5 till 2,94 procent, var motiverad och icke överdrev
minsknings takten. Kalkylsakkunnigas beräkningar byggde den gången liksom
tidigare helt på uppgifterna i den jordbruksekonomiska undersökningen.
Då det kunde befaras, att den starka ökningen av antalet bokföringsgårdar
under senare år kunnat påverka arbetsvolymens förändringar i materialet,
har utom en beräkning av samma slag som tidigare också en annan
bearbetning av materialet blivit utförd. Den senare har tillgått så, att man
år efter år undersökt arbetsvolymens förändring enbart bos de gårdar, som
lämnat uppgifter två på varandra följande år. Enligt den med uppgifter för

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

år 1951/52 kompletterade äldre beräkningen blir den årliga minskningen
från år 1945/46 3,04 procent i stället för 2,94 procent. Den nya beräkningsmetoden
har givit till resultat en betydligt större minskning eller 3,30 procent.
Båda beräkningsmetoderna anses dock av de sakkunniga lida av vissa
principiella svagheter, och skillnaderna dem emellan är icke statistiskt säkerställda.
Kalkylsakkunniga har ansett det lämpligt att icke ändra arbetsvolymen
i det nya basåret 1950/51 men utgår från en årlig minskning för
åren 1951/52 och 1952/53 med 3,3 procent. Med hänsyn till den avtagande
flyttningen från jordbruket och de vikande konjunkturerna för vissa delar
av näringslivet har arbetsvolymens minskning från 1952/53 till 1953/54
antagits stanna vid 3,o procent.

På samma sätt som de närmast föregående båda åren bär arbetsvolymen
för år 1953/54 ökats med 0,76 procent på grund av den ännu kvarstående
förändring i lönerelationen mellan män och kvinnor, som gjordes i 1951
års lantarbetsavtal. Denna förändring beaktas nämligen icke vid beräkningen
av arbetsvolymen på grundval av den jordbruksekonoiniska undersökningen.

I 1952 års lantarbetsavtal ingick, bland annat, ändrade bestämmelser om
tiden för arbetets början. I vårkalkylen 1952 gjordes med anledning härav
och i avvaktan på närmare utredning ett avdrag på kostnadssumman för år
1951/52 med 13,3 miljoner kronor och för 1952/53 med 20 miljoner kronor,
vilket motsvarar 0,8 procent av hela kostnadssumman. Material för en exakt
bedömning av verkan utav avtalsändringen saknas fortfarande och synes ej
kunna erhållas utan omfattande specialundersökningar. En förnyad uppskattning
ger till resultat, att denna verkan troligen överskattades i vårkalkylen
1952 med 2 ä 3 miljoner kronor. Med hänsyn till osäkerheten i skattningarna
upptages dock posten fortfarande avrundad till 20 miljoner kronor.

Kalkylsakkunniga anser, att verkan av avtalsförändringen bör läggas på
arbetsvolymen. Dessa 20 miljoner kronor motsvarar vid 1952/53 års timlön
7,39 miljoner timmar. Detta timantal har avdragits från arbetsvolymen nyssnämnda
år och framskrivningen bör från och med år 1953/54 ske på den
sålunda reducerade volymen.

Den totala arbetsvolymen har av de sakkunniga för år 1953/54 uppskattats
till 881,62 miljoner manstimmar mot 908,89 miljoner timmar år 1952/53.

Liksom i vårkalkylen 1952 grundas arbetskostnadsberäkningarna på avtalslöner.
I fråga om lantarbetarnas löner från och med januari 1953 pågick
ännu förhandlingar vid avslutandet av kalkylen. Kalkylsakkunniga
har därför icke kunnat beakta eventuella ändringar i det nya avtalet. Till
de avtalsenliga lönerna göres i kalkylen tillägg för semesterersättning och
för egentlig övertid.

De totala arbetskostnaderna, beräknade på angivet sätt, utgör 2 384,8 miljoner
kronor år 1953/54 mot 2 458,5 miljoner kronor innevarande år. Minskningen
utgör 73,7 miljoner kronor och beror på minskad ar betsvolym.

Under samlingsrubriken kapitalkostnader behandlas i kalkylen kostnaderna
för avskrivning och underhåll av markanläggningar (grundförbättringar),
ekonomibyggnader samt maskiner och redskap ävensom kostnaderna
för elektricitet samt räntekostnaderna. Beträffande dessa poster anför
nämnden.

Kostnadsposten grundförbättringar (täckdikningskostnader, underhåll av
större öppna diken) har för prognosåret 1953/54 upptagits till ett i stort
sett oförändrat belopp jämfört med innevarande år eller till 24,9 miljoner
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader har
beräknats enligt samma metodik som tidigare, d. v. s. genom en framskrivning
av den kostnadssumma, som genom särskilda beräkningar fastställdes
för år 1940. Liksom i höstkalkylen 1951 samt vår- och höstkalkylerna 1952
har de sakkunniga av skäl, som närmare redovisats i propositionen nr 176/
1952, lämnat utvecklingen av priserna på trävaror obeaktad från och med
januari 1950. Dessa priser har i stället fått följa prisutvecklingen för andra
material än trävaror. Den totala kostnaden blir produktionsåret 1953/54

189,6 miljoner kronor mot 190,7 miljoner kronor innevarande regleringsår.

Kostnaderna för maskiner och redskap är fördelade på avskrivnings- och
underhållskostnader. De förra fastställes med utgångspunkt från beräkningar
över maskinbeståndets volym, grundade på ett omfattande material
från tillverkare och importörer, under förutsättning av en 15-årig avskrivningstid.
De senare upptages i enlighet med resultaten från statistiska centralbyråns
deklarationsundersökningar. Vid beräkningen av avskrivningskostnaderna
för traktorer har de sakkunniga tagit hänsyn till att den allt
rikligare tillgången på traktorer medfört en rabattering av bruttopriserna.
Från och med produktionsåret 1952/53 har de sakkunniga därför räknat
med en genomsnittlig rabatt av 5 procent på bruttopriserna för traktorer.
Jordbrukets kostnader för maskiner och redskap stiger enligt den nu föreliggande
kalkylen till följd av ökad maskinvolym från 351,4 miljoner kronor
år 1952/53 till 366,5 miljoner kronor år 1953/54.

Kostnaderna för elektricitet har beräknats med ledning av resultaten av
deklarationsundersökningar och uppgifter om förändringar i elskatt samt
grund- och energiavgifter. Hänsyn har därvid tagits till nu pågående höjningar
av eltaxorna. Man har sålunda räknat med en genomgående höjning
av elkostnaderna med 12,5 procent från och med den 1 april 1953. De totala
elektricitetskostnaderna beräknas därför komma att uppgå till 64,30 miljoner
kronor år 1953/54 mot 56,56 miljoner kronor innevarande år.

Beräkningen av jordbrukets räntekostnader har liksom tidigare skett med
tillämpning"av den metod, som föreslogs av de sakkunniga för utredning av
frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader
m. m. (SOU 1950: 29). Metoden innebär bland annat ett beaktande av den
kostnadsstegring, som är en följd av ökningen i kapitalvolymens värde.

Beräkningen av fastighetskapitalet har liksom i vårkalkylen 1952 skett
efter ett medeltal av taxeringsvärdena vid 1945 och 1952 års fastighetstaxeringar,
varvid en reducering gjorts för de i nämnda värden ingående
bostadsvärdena. Medeltalet för jordbruksfastigheternas taxeringsvärde (exklusive
skogsvärde) enligt 1945 års fastighetstaxering och motsvarande
värde enligt beräkningar för 1952 års taxering är 6 780 miljoner kronor.
Detta medeltal har reducerats för bostadsvärdet med 34,5 procent. Det fastighetskapital,
som nu har upptagits i kalkylen för åren 1952/53 och 1953/
54, uppgår därför till 4 441 miljoner kronor. Till följd av att tillgång funnits
på fullständigare material är kapitalbeloppet 43 miljoner kronor större än
i förra årets normkalkyl. Liksom i höstkalkylen 1952 har för beräkningen
av fastighetskapitalet under basåret 1950/51 använts medeltal av 1938 och
1945 års fastighetsvärden.

Värderingen av kreaturskapitalet vid beräkningen av jordbrukets räntekostnader
har hittills skett genom framskrivning av priserna för år 1938/
39 medelst ett produktionskostnadsindex för djuruppfödningen och ett prisindex
för kött. Möjlighet att använda uppgifter från livdjursstatistik har
emellertid denna gång tillkommit. I samband med den nu upprättade kal -

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

kylen har också de sakkunniga övergått till att använda priser ur livdjursstatistiken
vid värderingen av kreaturskapitalet.

Jordbrukets totala räntekostnader uppgår för prognosåret 1953/54 till

396,7 miljoner kronor mot 3,96,o miljoner kronor för innevarande år.

Jordbrukets sammanlagda kapitalkostnader uppgår sålunda till 1 042
miljoner kronor år 1953/54 mot 1 019,7 miljoner kronor innevarande år. Ökningen
utgör 22,3 miljoner kronor.

Härefter övergår nämnden till att behandla jordbrukets kostnader för olika
slag av förnödenheter. De viktigaste hithörande posterna i jordbrukskalkylen
är driv- och smörjmedel, handelsgödsel och kalk samt köpfodermedel.
Övriga slag av förnödenheter, vilka är av mindre betydelse, är i kalkylen
sammanförda under rubriken »diverse förnödenheter». Beträffande de nu
nämnda kostnadsposterna anför nämnden i huvudsak följande.

Vad angår jordbrukets kostnader för driv- och smörjmedel har i närmast
föregående kalkyl beräkningen av antalet traktorer baserats på arméfcrvaltningens
undersökning hösten 1950. I anslutning till arealinventeringen den
3 juni 1952 inhämtades emellertid uppgifter om innehav av traktorer i jordbruket
den 3 juni 1951 och den 3 juni 1952 samt om förbrukningen av drivoch
smörjmedel vid traktordrift och om antalet traktortimmar under år

1951. Resultaten av denna undersökning är nu tillgängliga och har använts
vid beräkningen av driv- och smörj medelsförbrukning för egentliga traktorer.

I följande tabell redovisas från och med produktionsåret 1950/51 dels den
beräknade anskaffningen av nya traktorer, dels det beräknade antalet traktorer
i drift.

Produktionsår	Nyanskaffning	Antal i drift
1950/51	13 402	63 750
1951/52	14 478	74 175
1952/53	12 263	83 825
1953/54	10 333	91 175

Vid beräkningarna av antalet traktorer i drift har man utgått från resultaten
av de nyss nämnda arealinventeringarna åren 1951 och 1952 samt tagit
hänsyn till en uppskattad nedskrotning av äldre traktorer. Under hela perioden
1950/51—1953/54 har de sakkunniga dessutom räknat med 8 500
dragbilar och drygt ett halvt tusental jeepar.

För de sedan år 1951 nytillkomna traktorerna har de sakkunniga liksom
i tidigare kalkyler räknat med en lägre driv- och smörjmedelsförbrukning
per traktor, enär de nya traktorerna främst torde ha anskaffats till mindre
brukningsdelar, där den årliga driftstiden samt driv- och smörjmedelsförbrukningen
är lägre än den genomsnittliga. Vid beräkningen av driv- och
smörj medelsförbrukningen för dessa traktorer har i nu föreliggande kalkyl
använts de kvantiteter, som i 1952 års arealinventering redovisades för traktorer
vid brukningsenheter i storleksgruppen 10—20 ha.

Driv- och smörjmedelskostnaderna har beräknats till 103,8 miljoner kronor
för 1953/54 mot 99 miljoner kronor för innevarande år.

Några större förändringar i förbrukningen av handelsgödsel har de sakkunniga
ej räknat med. En nedgång i förbrukningen av kalksalpeter och superfosfat
har ansetts sannolik, bland annat med hänsyn till den starka minsk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

ningen i oljeväxtarealen. Eftersom den inhemska produktionen av kalkkväve
nu åter stigit, räknar man med en ökad förbrukning härav.

Kostnaderna för jordbrukslcalk har beräknats på samma sätt som i torra
årets vårkalkyl. Närmare redogörelse för principerna finnes intagen i propositionen
nr 212/1949. , .

Jordbrukets sammanlagda kostnader för handelsgödsel och kalk uppgai
för prognosåret 1953/54 till 230,4 miljoner kronor, vilket innebär en minskning
med 1 miljon kronor jämfört med innevarande år.

I fråga om förbrukningen av viktigare köpfodermedel har de sakkunniga
räknat med att den rikliga tillgången på inhemska fodermedel skall medverka
till att förbrukningen av importfodersäd kommer att sjunka ytterligare under
prognosåret 1953/54. Denna förbrukning beräknas under såväl innevarande
som följande år komma att bestå av enbart majs. Förbrukningen av
oljekraftfoder har emellertid beräknats öka jämfört med år 1951/52. De
beräknade kostnaderna för köpfodermedel utgör 244,7 miljoner kronor ar
1952/53 och 241,4 prognosåret 1953/54. Avdrag har därvid liksom tidigare
gjorts för de köpfodermedel, som förutsättes skola falla på äggproduktionen

utanför jordbruket. ... ,. , , ,

Samlingsposten »diverse förnödenheter» uppgår i den nu föreliggande kalkylen
till 49,2 miljoner kronor år 1953/54 mot 52,4 miljoner kronor ar 19o2/
53. Nedgången beror på sänkt pris på skördegarn.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för förnödenheter utgör 627,5 miljoner
kronor år 1952/53 och 624,8 miljoner kronor prognosåret 1953/54.

Under samlingsrubriken frakter m. m. har i kalkylen förts några kostnadsposter,
som är att hänföra varken till kapital- eller till förnödenhetskostnader.
Beträffande dessa poster har nämnden anfört följande.

Jordbrukets kostnader för frakter utvisar enligt de nu utförda beräkningarna
en obetydlig ökning från 99,3 miljoner kronor 1952/53 till 100 miljoner
kronor 1953/54. Posten seminkostnader beräknas öka från 6,5 till 7,i miljoner
kronor, medan kostnaderna för mjölkkontroll upptagits till oförändrat

6,8 miljoner kronor.

De sammanlagda kostnaderna för frakter m. m. utgör 112,6 miljoner kronor
år 1952/53 och 113,9 miljoner kronor år 1953/54.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för år 1952/53 uppgår enligt de nu
föreliggande beräkningarna till 4 218,3 miljoner kronor. För prognosåret
1953/54 är motsvarande kostnadstal 4 165,5 miljoner kronor. Kostnadsminskningen
utgör 52,8 miljoner kronor. Index för jordbrukets kostnader vid
basårsbeloppet 3 436,5 miljoner kronor utgör 121,21 för prognosåret 1953/54.
Vid 1952/53 års priser skulle minskningen ha uppgått till 55,5 miljoner kronor.
Arbetskostnaderna och kostnaderna för förnödenheter skulle vid oförändrade
priser ha minskats med 73,7 respektive 0,2 miljoner kronor, medan
kapitalkostnaderna och kostnaderna för frakter m. m. skulle ha ökat med
17,1 respektive 1,3 miljoner kronor. Beräknade prishöjningar har emellertid
medfört en kostnadsökning med 2,7 miljoner kronor. Därav kommer på kapitalkostnaderna
5,2 miljoner kronor, medan förnödenhetskostnaderna visar
en minskning med 2,5 miljoner kronor.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader
bar av nämnden sammanfattats i följande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54
Kostnader, milj. kr............	3 436-5	3 991-5	4 218-3	4 165-5
Kostnadsindex.................	100-00	116-15	122-75	121-21
Inkomster, milj. kr............	3 295-9	3 810-1	4 059-5	3 985-1
Avgår överskott 1950/51 enligt
kalkyl med 1938/39 som basår .	8-4	•—	—	—
Basinkomst, framskriven medelst
kostnadsindex, milj. kr.......	3 287-5	3 818-4	4 035-4	3 984-8
Kalkylmässigt över- eller under-
skott, milj. kr...............	—	— 8-3	24* 1	+ 0-3

Nämnden har härefter erinrat om att enligt prisöverenskommelsen våren
1952 av det dåvarande underskottet för år 1952/53 55 miljoner kronor beräknades
hänföra sig till ökade räntekostnader på grund av höjning av jordvärdena
för jordbruksfastigheter enligt 1952 års fastighetstaxering ävensom
ökade värden å kreaturs- och förrådskapital. Av räntekostnadsökningen
skulle 1/5 eller 11 miljoner kronor beaktas vid prissättningen för år 1952/
53, medan återstående del eller 44 miljoner kronor skulle successivt intäckas
med en fjärdedel under ett vart av de följande fyra åren. I enlighet härmed
bör enligt nämnden det kalkylmässiga överskottet för år 1952/53 ökas med

45.8 miljoner kronor (44 miljoner kronor plus en avrundning vid prisöverenskommelsen
av 1,8 miljoner kronor), överskottet för år 1952/53 blir då

69.9 miljoner kronor. På samma sätt bör det kalkylmässiga överskottet för år
1953/54 vid kalkylens användning för prissättningen på jordbrukets produkter
ökas med 33 miljoner kronor. Härigenom uppkommer för år 1953/54 ett
överskott av 33,3 miljoner kronor.

Nämnden anför vidare, att man i fråga om mejerimjölk sökt fastställa de
faktiska inkomsterna under år 1953/54. Beräknade förluster på export av
mejeriprodukter har sålunda avdragits. I kalkylen har räknats med mjölkpristillägg
för all invägd mjölk. De statliga bidragen på mjölk har dock endast
upptagits till det belopp per kilogram mjölkfett, som utgick före den
höjning av bidragen, som infördes år 1951/52. I beräkningarna för 1953/54
ingår sålunda statliga mjölkbidrag med ett cirka 80 miljoner kronor lägre
belopp än i beräkningarna för år 1952/53.

I följande tablå belyser nämnden kvantitets- och prisförändringarnas inverkan
på resultatet av förkalkylen för år 1953/54 jämfört med resultatet
av den reviderade kalkylen för år 1952/53.

Värdeförändring beroende på förändring i
kvantiteter priser kvantiteter och priser

milj. kr. milj. kr. milj. kr.

Inkomster................. + 42-4 — 116-8 —-74-4

Kostnader1................ +53-1 1 2 — 15-3 4- 37-8

Totalt.................... + 95-5 —132-1 —36-6

1 Kostnadsförändringar överförda till inkomstsida.

2 I texten omnämnd räntekostnadshöjning inräknad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Såsom förut nämnts har jordbrukskalkylen granskats av jordbruksnämndens
råd vid sammanträde den It mars 1953. Härvid beslöts, att den angivna
inkomsten av lantsmör för 1953/54 skulle sänkas med 0,6 miljoner kronor,
varjämte flertalet av rådets jordbruksrepresentanter yrkade, att det i kalkylen
upptagna producentpriset på ägg, 3 kronor 20 öre per kilogram, skulle
sänkas till 3 kronor 10 öre per kilogram. Härefter godkände rådet ifrågavarande
kalkyl såsom underlag för prissättningen på jordbrukets produkter
under regleringsåret 1953/54. Ledamoten Falk reserverade sig i fråga om
beräkningen av antalet traktorer och drivmedelsförbrukningen.

I sin skrivelse den 28 mars 1953 till jordbruksnämnden har priskontrollnämnden
förklarat, att den icke har något att invända mot kalkylberäkningarna.

Överläggningar mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
organisationer om prissättningen.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse anfört, alt sedan jordbrukskalkylen
behandlats i nämndens råd överläggningar om prissättningen för regleringsåret
1953/54 ägt rum mellan nämnden samt en av Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation.
Dessa överläggningar resulterade den 25 mars 1953 i en prisöverenskommelse
av följande lydelse.

»Vid förhandlingar, som ägt rum mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets
förhandlingsdelegation, har träffats följande överenskommelse om
prisregleringarna på jordbruksprodukter för regleringsåret 1953/54.

1. Till grund för prissättningen skall ligga den kalkyl över jordbrukets inkomster
och kostnader, som granskats och godkänts vid sammanträde
med jordbruksnämndens råd den 11 mars 1953. Vid fullt hänsynstagande
till räntekostnaderna för ökat fastighetskapital visar den ett överskott på
0,3 milj. kr, men vid beaktande av räntekostnaderna i den reducerade
omfattning, som följer av prisöverenskommelsen av år 1952, ger den ett
överskott av 33,3 milj. kr. De statliga pristilläggen har härvid upptagits
till belopp, som med 80,7 milj. kr understiger de pristillägg, som skulle
utgå, om de beräknades efter samma grunder som de för 1952/53 utgående.
Vid oförändrade statliga pristillägg skulle därför uppstå ett överskott
av 114 milj. kr. Härifrån avgår en i kalkylen icke beaktad stegring av
kostnaderna för mjölkkontrollen av 0,8 milj. kr, varigenom överskottet
reduceras till 113,2 milj. kr. Det sålunda beräknade överskottet utgör utgångspunkt
för de ändringar i prissättningen, som anföres i det följande.

2. Jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation är ense om
att de erforderliga prissänkningarna bör fördelas på olika produkter med
beaktande av i första hand marknadsförhållandena, produktionens utveckling
och olika produktionsgrenars lönsamhet. Med hänsyn till mjölkproduktionens
förhållandevis svaga lönsamhet och dess särskilda bely -

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

delse för det mindre jordbruket har det befunnits önskvärt, att mjölkpriset
sänkes endast i ringa mån.

Priserna på höstvete och råg samt höstraps och höstrybs av 1953 års
skörd har i kalkylen upptagits till de lägsta priser, som enligt förut träffade
överenskommelser och Kungl. Maj :ts beslut skall gälla för dessa produkter.
För skörd av vårsådda grödor kan icke tillämpas lägre priser än
häremot svarande paritetspriser. På grund av den pågående ökningen av
brödsädsodlingen och den prissänkande inverkan obeskurna brödsädspriser
skulle få för de animaliska produkterna vid kalkylöverskottets utjämnande,
har jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen dock
enats om att en viss del av brödsädspriset innehålles genom en allmän avgift
på brödsäd. Det förutsättes, att de härigenom influtna medlen tillföres
en särskild regleringskassa, som ställes till förfogande för senare
behövliga regleringsåtgärder på brödsädsodlingens område och räknas som
inkomst för jordbruket under de år, då medlen tages i anspråk för angivna
ändamål.

3. Det i punkt 1 angivna överskottet på 113,2 milj. kr utjämnas genom följande: Beräknad

inkomstminskning

mil], kr.

a) Grundpriset på vårvete sättes lika med grundpriset på höstvete 3

b) Allmän avgift på brödsäd uttages med 3 öre per kilogram enligt
punkt 2 ........................................... 26,8

c) Försäljningspriserna på importfodermedel anpassas successivt

till priserna på världsmarknaden ........................ 5

d) Det i kalkylen upptagna priset på fabrikspotatis sänkes med

4 öre per hl och stärkelseprocent........................ 2,5

e) Det i kalkylen upptagna priset på vitsenap sänkes med 5 öre

per kilogram .......................................... 0,5

f) Producentpriset på mejerimjölk sänkes med 1 öre per kilogram
genom minskning av nu utgående generella bidrag för

mjölk med motsvarande belopp. De extra pristilläggen i norra
Sverige, leveranstilläggen och producentbidragen förutsättes
utgå efter oförändrade grunder.......................... 36,6

g) Priset på ägg upptages i jordbrukskalkylen till 3 kronor 10 öre

per kilogram i stället för 3 kronor 20 öre per kilogram .... 7,o

h) Priserna på kött sänkes med belopp, motsvarande ........ 31,8

113,2

4. Från och med den 1 september 1953 skall ansvaret för fryshuslagringen
av smör övertagas av Svenska mejeriernas riksförening. De med lagringen
förenade kostnaderna, beräknade till 6 milj. kr, skall ersättas riksföreningen
genom en motsvarande ökning av de statliga mjölkbidragen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224. 27

Å andra sidan göres en inbesparing på anslaget till statlig lagerhållning
med 6 milj. kr.

5. Till allmänt mjölkpristillägg har i statsverkspropositionen för 1953/54
beräknats ett anslag motsvarande 42,4 öre per kilogram mjölkfett. För
att producentpriset på mjölk icke skall sänkas mer än som angivits i
punkt 3 måste Svenska mejeriernas riksförening tillföras ytterligare 32
öre per kilogram mjölkfett. Det förutsättes, att nämnda anslag höjs med
ett däremot svarande belopp (44,i milj. kr vid den i jordbrukskalkylen
beräknade mjölkinvägningen). För utjämning i riksstaten av denna utgift
tillföres statskassan 37,6 milj. kr från clearingkassan för fettråvaror, varjämte
ett i statsverkspropositionen beräknat anslag av 6,5 milj. kr till
kostnader i samband med spannmålsbolagets verksamhet återkallas.

6. Jordbruksnämnden är beredd att som hittills till prövning upptaga önskemål
om justering av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter i
den mån så erfordras för att täcka inkomstbortfall på grund av att förutsatta
priser icke helt kan uttagas.

7. överenskommelsen gäller hela regleringsåret 1953/54 och förutsätter att
den s. k. 4-procentregeln skall äga tillämpning. Omräkning av kalkylen
skall på grund härav ske under augusti 1953 på grundval av skörderapporterna
per den 15 juli, dock endast för såvitt sådan omräkning begäres
av jordbruksnämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation.

8. Därest till följd av lönehöjningar på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare
eller andra arbetargrupper, berörande regleringsåret 1953/54,
jordbrukets kostnader ökas, har jordbrukets förhandlingsdelegation förbehållit
sig att, oavsett 4-procentregeln, upptaga förhandlingar med statens
jordbruksnämnd om kompensation härför genom prishöjningar på
jordbrukets produkter.»

Till överenskommelsen har fogats följande protokollsanteckningar.

»1. Det förutsättes, att exportförluster på kött och fläsk, i den mån de icke
utjämnas genom importavgifter, skall täckas genom medel ur clearingkassan
för kolonialvaror.

2. Vid förhandlingarna har å ömse håll önskemål uttalats om att priserna
på smör och margarin i likhet med priserna på flertalet andra jordbruksprodukter
skulle sänkas. Härför skulle ha erfordrats ytterligare statliga
subventioner, vilka emellertid enligt erhållna upplysningar icke kan lämnas
av statsfinansiella skäl. På grund härav har dessa önskemål måst
frånträdas. Skulle fråga senare uppkomma om ändring av priserna på
smör och margarin, skall förhandlingsdelegationens samtycke till ändringen
först inhämtas.»

Nämnden har upplyst, att överenskommelsen godkänts av dess råd den
26 mars 1953. Reservation har härvid avgivits av direktören Hjalmar Carlborn
beträffande den föreslagna allmänna avgiften på brödsäd.

överenskommelsen innebär alltså, att kalkylöverskottet, 113,2 miljoner
kronor, skall utjämnas genom sänkning av priserna på brödsäd, fabrikspotatis,
oljeväxtfrö, ägg och köttvaror med 71,6 miljoner kronor samt ge -

Kungi. Maj:ts proposition nr 224.

nom minskning av de generella bidragen för mjölk med 36,6 miljoner kronor
och av de statliga subventionerna på importfodermedel med 5 miljoner
kronor. De sålunda överenskomna prissänkningarna belyser nämnden i
följande sammanställning, i vilken dessutom intagits de tidigare preliminärt
beslutade prissänkningar, som beaktats redan i normkalkylen för år
1953/54.

I jordbruks-
Enligt
kal- priskylen
överbe-
ens aktad

komför-
meländ-
sen

ring

Höstvete ... 3 3

Vårvete.... 3 5

Råg.......— 3

Fabrikspotatis

Höstraps och
-rybs .... 5 —

Vårraps och

-rybs .... 8 —

Vitsenap ... 10 5

Oljelin..... 23 —

Mejerimjölk — 1

Ägg....... 10 10

Kött......— 24

öre/kg

Summa

Minskning

i procent -

11-3

14-6

6-2

9-6

18-8

22-3

2-8

6-1

6-8

I jordbrukskalkylen

beaktad

förändring -

Milj. kr.

11-2

9-2

— 0-99 0-99 8-0 —

5-5 6-2

Enligt

pris överens kom melsen -

20-4

12-3

6-4

2-5

1-4

1-1

1-4

7-0 7-0

0-5

10-1 —
36-6
7-0
31-8

0''

36-

Summa 37-5

Tillkommer: Prishöjning på importfodermedel —

Totalt 37-5

Summa

29-8

22-3

21-5

6-4

2-5 2-5

6-2

1-4

1-6

1-4

36-6

14-0

31-8

6
7-0

31-8

108-2

5-0

113-2

50-2

2-5

10-6

36-6

14-0

31-8

145-7

5-0

150-7

Av sammanställningen framgår, att de relativt största prissänkningarna
drabbar de vårsådda oljeväxterna samt höst- och vårvete. Den relativt sett
minsta prissänkningen träffar mejerimjölk. Enär för vissa produkter —
bland annat sockerbetor, matpotatis och annan mjölk än mejerimjölk —
någon prissänkning ej förutsatts, stannar den genomsnittliga prissänkningen
vid cirka 3 procent.

Såsom närmare utvecklas i skrivelsens avsnitt om brödsädsregleringen
föreslår nämnden, att den i uppgörelsen överenskomna allmänna brödsädsavgiften
skall uttagas i samband med förmalningen. Den regleringskassa
för brödsäd, som föreslås skola inrättas, beräknas därigenom komma
att tillföras cirka 21 miljoner kronor under år 1953/54. Avgiften sänker
emellertid priset på all brödsäd med 3 öre per kilogram eller sammanlagt
26,8 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Enligt punkt 4 i överenskommelsen skall, anför nämnden vidare, Svenska
mejeriernas riksförening från och med den 1 september 1953 övertaga ansvaret
för fryshuslagringen av smör. Nämnden framhåller, att övertagandet
bör ske efter samråd mellan nämnden och riksföreningen.

Enligt överenskommelsen skall jordbruket därjämte under år 1953/54 —
utöver i statsverkspropositionen för samma år upptagna belopp för mjölk
— av statliga medel tillföras 44,i miljoner kronor vid den i jordbrukskalkylen
beräknade mjölkinvägningen. För utjämning i riksstaten av denna
utgift skall statskassan tillföras 37,6 miljoner kronor från clearingkassan
för fettråvaror, varjämte det i statsverkspropositionen beräknade anslaget
av 6,s miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet skall utgå.

Till belysning av statens kostnader för regleringarna på jordbrukets område
år 1953/54 har nämnden i följande tablå sammanställt uppgifter rörande
de för nämnda år i statsverkspropositionen upptagna och de nu föreslagna
kostnadsbeloppen, allt i miljoner kronor.

	Statsverks- propositionen	Förslag
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område . .		152-0	200-9
Allmänt mjölkpristillägg....................		57-0	102-5
Extra tillägg i norra Sverige................		33-0	31-4
Leveranstillägg............................		53-0	53-0
Kompensation för smörlagring..............		—	6-0
Stöd åt odlingen av lin och hampa.........		3-0	2-0
Diverse kostnader..........................		6-0	6-0
Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet................................		6-5	—
Statlig lagerhållning..........................		9-0	5-0
Smör.....................................		5-0	—
Slaktvaror................................		2-0	3-0
Beredskapslagring..........................		2-0	2-0
	Totalt	167-5	205-9
Avgår överföring av medel från clearingkassan för fettråvaror	—	37-6
	Netto	167-5	168-3

Den nu träffade uppgörelsen för år 1953/54 (inklusive redan tidigare
beslutade prisförändringar för samma år) beräknas enligt nämnden komma
att medföra en sänkning av socialstgrelsens levnadskostnadsindex (utan
skatter; basår = 1935) med närmare en enhet. Härvid har även inräknats
en sänkning av priset på socker av 2 öre per kilogram. Indexeffekten för
olika varuslag specificeras i följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Prissänkningarnas inverkan på socialstyrelsens levnadskostnadsindex med
W35 som basår (december 1952).

Beräknad indexeffekt,

enheter

Vete (mjöl och bröd).................... 0-27

Socker.................................. 0-05

Ägg.................................... 0-17

Köttvaror............................... 0-47

Summa 0-96

Nämnden tillägger upplysningsvis, att om de allmänna mjölkpristilläggen
om cirka 102 miljoner kronor ersättes med prishöjningar, så inträffar
till följd därav en stegring av levnadskostnadsindex med cirka 1,1 enheter,
vartill kommer erforderliga höjningar av handelsmarginalerna.

I sin skrivelse lämnar nämnden vidare en redogörelse för de statliga subventionerna
på livsmedelsområdet för åren 1948/49—1953/54 (se nedanstående
sammanställning). Beräkningarna avser faktiska utgifter och sammanfaller
sålunda icke helt med de i statsverkspropositionerna upptagna an 1951/52

1952/53 1953/54

	1948/49	1949/50	1950/51	(prel.)	(prog- nos)	(prog- nos)
Sv. spannmålsaktiebolagets kost-
nader och arealtillägg för vete ..	49-4	32-4	70-4	168-6	34-0	33-0
Lin och hampa.................	1-7	1-7	1-6	1-8	3-0	2-0
Mjölk och mejeriprodukter.......	107-4	162-0	111-1	230-8	228-2	192-9
Allmänt mjölkpristillägg.......	71-3	118-3	78-6	168-4	167-1	102-5
Extra tillägg i norra Sverige...	18-9	21-1	23-5	27-7	31-4	31-4
Leveranstillägg...............	—	—	—	11-7	24-2	53-0
Diverse......................	7-3	12-5	0-5	17-4	—	—
Kompensation för smörlagring.. Marginaltillägg på mjölk och	—	—	—	—	—	6-0
grädde .....................	5-4	5-3	1-8	—	—	—
Smörlagring..................	4-5	4-8	6-7	5-6	5-5	—
Producent- och kontantbidrag____	69-9	72-4	70-4	67-6	63-0	57-0
Kött och fläsk.................	32-8	37-2	9-4	54-3	2-0	3-0
Pristillägg....................	30-6	32-5	7-1	1 52-4	—	—
Lagring och export...........	2-2	4-7	2-3	1-9	2-0	3-0
Ägg...........................	2-5	4-7	0-4	0-3	—	—
Ull............................ »Devalveringssubventioner» (havre-	O-o	0-1	0-1	0-1	0-2	0-2
gryn, ost och kaffe)...........	21-8	32-1	26-6	—	—	—
Summa	285-5	342-6	290-0	523-5	330-4	288-1

1 Härav disponeras 3,4 miljoner kronor för bidrag till vissa lantbrukare, som drabbats av
skördeskador hösten 1952.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 31

Prissänkningarnas effekt i olika delar av landet.

	Prissänkning Motsvarande	intäktsminskning per gård (15	ha) kr.
	öre/kg	% Ssl	Smb	Msl	Msk	N
Höstvete............	6	146	86	132	40	—
Vårvete.............	8	163	50	129	97	17
Håg................	3	44	71	13	20	3
Summa		353	207	274	157	20
Fabrikspotatis.......	0-99	28	128	—	—	—
Höstraps o. höstrybs..	5	74	50	22	2	—
Vårraps o. vårrybs....	8	2	—	10	2	—
Senap ..............	15	26	—	2	—	—
Linfrö ..............	23	32	5	28	5	2
Summa		134	55	62	9	2
Mjölk...............	1	228	243	215	244	224
Ägg................	20	120	98	48	66	24
Nötkreatur..........		6-8 177	186	117	166	118
Kraftfoder (prishöj-ning) .............		+ 3-0 139	103	33	55	30
Summa summarum		1 179	1 020	749	697	418
I procent av summa intäkter...........		3-3	3-6	3-9	3-6	2-7
	Prissänkning Motsvarande	intäktsminskning per gård (25	ha) kr.
	öre/kg	% Ssl	Smb	Msl	Msk	N
Höstvete............	6	268	146	260	155	13
Vårvete.............	8	278	58	292	192	112
Håg................	3	79	124	23	32	4
Summa		625	328	575	379	129
Fabrikspotatis.......	0-99	31	239	—	—	—
Höstraps o. höstrybs..	5	270	155	74	36	0
Vårraps o. vårrybs . ..	8	18	23	58	17	—
Senap ..............	15	56	8	6	2	—
Linfrö..............	23	189	7	46	7	25
Summa		533	193	184	62	25
Mjölk...............	1	249	335	298	335	283
Ägg................	20	98	126	50	46	20
Nötkreatur..........		6-8 211	299	177	227	155
Kraftfoder (prishöj- ning).............		+ 3-0 130	133	46	Öl	34
Summa summarum		1 877	1 653	1 330	1 100	646
I procent av summa intäkter...........		3-7	3-8	4-6	4-0	2-7

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

slagen. Inkomster eller förluster för olika clearingkassor samt statens inkomster
av margarinaccis har icke medtagits. Nämnden erinrar i detta sammanhang
om att till anslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
år 1952/53 överförts 47 miljoner kronor från clearingkassan för fettråvaror
samt att ett belopp av 37,6 miljoner kronor nu föreslås skola bli
överfört under år 1953/54.

Rörande de berörda prissänkningarnas regionala effekt har verkställts
vissa beräkningar med utgångspunkt från material, som sammanställts av
jordbruksprisutredningens typdelegation. Beräkningarna, som visar den ungefärliga
effekten av prissänkningarna dels för en gård på 15 hektar, dels
för en gård på 25 hektar, redovisas av nämnden i sammanställningen på
föregående sida.

Prisöverenskommelsen för år 1953/54 skall, framhåller nämnden, gälla
under hela regleringsåret och förutsätter, att den s. k. 4-procentregeln skall
tillämpas. Omräkning av kalkylen under augusti 1953 på basis av skörderapporterna
för den 15 juli skall ske endast därest sådan begäres av nämnden
eller jordbrukets förhandlingsdelegation. Fördelen med nu nämnda bestämmelser
är enligt nämndens mening främst, att man undgår de mycket
tidsödande omräkningarna av kalkylen under löpande regleringsår, därest
skörderesultatet icke mera väsentligt avviker från normalskörd. I praktiken
torde det nämligen icke innebära större svårigheter för kalkylsakkunniga
att utan fullständig omräkning av kalkylen avgöra, om avvikelser i skördeutfallet
från normalskörd medför överskott eller underskott större än 4 procent
av den totala intäktssumman (normkalkylens intäktssumma reducerad
med prissänkningarna). Därest man vid en summarisk granskning inom kalkylsakkunniga
uppnår enighet om att variationerna sannolikt håller sig inom
4-procentmarginalen, synes någon omräkning av kalkylen icke böra påfordras.

Slutligen anför nämnden, att den liksom tidigare bör ha möjlighet att vidtaga
justeringar av priserna, då så påkallas av försörjningsläget eller marknadsförhållandena.
Dylika justeringar bör emellertid ske på sådant sätt, att
relationen mellan inkomst- och kostnadsumman i kalkylen icke påverkas.
Det bör också enligt nämnden eftersträvas, att justeringarna skall medföra
minsta möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper av jordbrukare.
Innan någon justering vidtages, bör vidare samråd ske med jordbrukets organisationer.
Gäller det endast smärre ändringar, bör kontakt tagas med ledningen
i den ekonomiska organisation, som närmast beröres av ändringen.
I andra fall torde ordföranden i jordbrukets förhandlingsdelegation böra
kontaktas. Det bör sedan ankomma på denne att avgöra, huruvida i anledning
av den planerade justeringen överläggning bör ske även med andra
representanter för jordbruket. I de fall, då priserna på sådana jordbruksprodukter,
som icke är föremål för statlig prissättning, sänkes utan ingripande
från myndigheternas sida, bör statsmakterna, i överensstämmelse med
vad som hittills gällt, icke ha skyldighet att kompensera prissänkningarna
genom prishöjningar på andra produkter.

Knngl. Maj:ts proposition nr 224.

I sin förut berörda skrivelse den 28 mars 1953 har priskontrollnämnden
anmält, att den lämnat prisöverenskommelsen utan erinran. Samma ståndpunkt
har även intagits av nämndens råd, dock att rådsledamoten fru Öhman
uttalat tveksamhet beträffande sänkningen av producentpriset på mjölk.

Jordbruksnämndens förslag angående jordbruksregleringen
under regleringsåret 1953/54.

Allmänna riktlinjer.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse den 27 mars 1953 såsom bakgrund
till sina förslag angående prissättningen och regleringsåtgärder under regleringsåret
1953/54 lämnat en översikt över det allmänna livsmedelsläget
och dess återverkningar på planeringen av den svenska jordbruksproduktionen.
Nämnden anför därvid inledningsvis, att den bristsituation, som präglade
den internationella livsmedelsmarknaden under de första efterkrigsåren,
successivt övervunnits och att det allmänna försörjningsläget avsevärt
förbättrats. Utbudet av olika jordbruksprodukter svarar nu bättre mot den
köpkraftiga efterfrågan, och priserna har uppvisat en tydligt fallande tendens
sedan Koreakrigets följdverkningar upphört att göra sig gällande. Den
västeuropeiska jordbruksproduktionen överstiger numera med omkring en
åttondel förkrigsproduktionen, och produktionsstegringen har varit något
starkare än befolkningsökningen. Produktionen i de transoceana länderna,
som under 1940-talet kraftigt utvidgades, ligger fortfarande på en hög nivå;
för vissa produkter har rätt betydande pristryckande överskott uppstått. En
stor del av överskottsproduktionen är koncentrerad till dollarområdet, i förhållande
till vilket de flesta europeiska importländer har kännbara betalningssvårigheter.
Denna omständighet är en av huvudanledningarna till den
utpräglat autarkiska inställningen i ett flertal europeiska länder; genom att
i möjligaste mån utvidga den inhemska produktionen söker man i dessa
länder minska beroendet av importerade livsmedel.

Enär koststandarden i åtskilliga europeiska länder ännu ingalunda är
optimal, skulle enligt nämnden en lösning av betalningssvårigheterna gentemot
dollarområdet troligen leda till ökad efterfrågan på livsmedel på den
internationella marknaden. Konsumtionsreserver av betydligt större omfattning
än i Europa finns i åtskilliga utomeuropeiska områden, där näringsstandarden
alltid har varit och fortfarande är mycket låg. Lösningen
av försörjningsproblemet i dessa underutvecklade områden kräver dock,
utom en utvidgning av deras industriella och agrikulturella produktionskapacitet,
en begränsning av den kraftiga befolkningsökningen. Detta är
otvivelaktigt ett viktigt såväl humanitärt som politiskt problem. Än så länge
är det dock enligt nämndens åsikt alltjämt utvecklingen i västerlandet, som
är avgörande för prisutvecklingen på den internationella livsmedelsmarknaden.

8 Bihang till riksdagens protokoll 49.r>3. 1 samt. Nr 224.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

För att närmare klargöra produktionsutvecklingen i utlandet för olika
varugrupper har nämnden upprättat en särskild promemoria, vilken torde
såsom bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 8). Efter att ha understrukit
att det aktuella läget generellt karakteriseras av avspänning och vikande
priser, framhåller nämnden, att utvecklingen för skilda produkter
uppvisar åtskilliga särdrag. Om denna utveckling anför nämnden i huvudsak
följande.

Vetepriserna har icke uppvisat några mera betydande förändringar sedan
första halvåret 1952, då de reducerades väsentligt i förhållande till den efter
Koreakriget högt uppskruvade nivån. Produktionen i exportländerna har
dock stigit kraftigt under det senaste året och man kan räkna med att de
ökade vetetillgångarna snart kommer att leda till ytterligare prisreduktioner.
Marknaden har hittills varit avvaktande; det internationella veteavtalet
utlöper i år och förhandlingarna om ett nytt avtal har nyligen påbörjats.
Fodersädspriserna har sedan början av förra året sjunkit väsentligt, vilket
bland annat sammanhänger med prisnedgången på den internationella fettmarknaden
och de därigenom reducerade priserna på oljekraftfoder. Svängningarna
på fettmarknaden har varit markanta. Fram till hösten 1952 gick
priskurvan brant nedåt. Därefter har priserna stigit och synes nu stabilisera
sig på en något högre nivå än i höstas. För socker har däremot prisfallet
fortsatt även under innevarande år under trycket av betydande överskott i
exportländerna. Smörpriserna har icke uppvisat några mera betydande förändringar,
men den alltmer stigande margarinkonsumtionen i olika länder
signalerar om framtida avsättningssvårigheter för denna produkt. Fläskpriserna
har sedan sommaren 1952 varit fallande. Bland annat har det danska
baconpriset vid försäljning till England sänkts med 7,5 procent. Köttpriserna
har visat en annan utveckling och ligger numera något högre än i fjol.

Nämnden framhåller, att den skisserade utvecklingen för Sveriges del medfört,
att de inhemska priserna numera genomgående överstiger priserna på
den internationella marknaden. Den genomsnittliga skillnaden för sådana
produkter, som omfattas av den internationella handeln, uppgår enligt
nämnden för närvarande till omkring 15 procent. Variationerna kring detta
genomsnitt är naturligtvis betydande. Än så länge hävdar sig priset på vetet
bäst vid en jämförelse. Det inhemska priset på denna produkt ligger för
närvarande ungefär i paritet med importpriset för icke avtalsbundet vete.
Rapsfrö och rapsolja, som tidigare kunnat exporteras med god vinst, kan
numera säljas endast till priser, som med cirka 15 procent understiger de
för 1953 års skörd fastställda priserna. Samma prisskillnad föreligger även
för smör, medan skillnaden för fläsk är något större. Importkött och importsocker
är drygt 30 procent billigare än motsvarande inhemska produkter.

Innan nämnden närmare ingår på konsekvenserna för den svenska jordbruksregleringen
av den sålunda redovisade internationella utvecklingen,
lämnar den några upplysningar angående den svenska produktions- och
konsumtionsutvecklingen. Nämnden anför härom.

I Sverige väntas volymen av jordbrukets slutprodukter (räknad i konstant
penningvärde) under innevarande regleringsår bli cirka 3 procent stör -

Kangl. Maj. ts proposition nr 224.

re än under 1951/52 men cirka 1 procent mindre än under år 1950/51. Under
år 1953/54 väntas volymen uppnå 1950/51 års nivå och därmed överstiga
1938/39 års volym med ungefär 7 procent. Vid beräkningarna för år
1953/54 har man utgått från, bland annat, normala väderleksförhållanden
samt fullt tillräcklig försörjning med förnödenheter av olika slag.

Efter den nedgång i produktionsvolymen, som inträffade under år 1951/
52 till följd av svartrostskadorna på vete samt i samband med omläggningen
av produktionsinriktningen, har sålunda tendensen åter svängt. Jämfört
med år 1950/51 har dock ännu icke någon ökning i form av slutprodukter
inträffat. Emellertid föreligger latenta produktionsresurser i form av fodersädsöverskott,
vilka måste resultera i en ökning av animalieproduktionen,
eftersom de ej torde kunna exporteras.

Produktionen av brödsäd låg år 1952 drygt 10 procent över 1950 års produktion
och täckte väl förmalningsbehovet. Vid normal hektarskörd kan
produktionen beräknas öka ytterligare. Den kommande skörden väntas sålunda
ge ett överskott av 150 å 200 miljoner kilogram. De år 1952 höjda priserna
på brödsäd har nämligen stimulerat till en kraftig arealökning för
såväl höstvete som råg, och en ökning av vårvetearealen anses vara tämligen
säker bland annat på grund av en väntad ytterligare tillbakagång av
oljeväxtodlingen. Denna odling, som nådde sin kulmen år 1951, sjönk år
1952 med ungefär en fjärdedel och väntas år 1953 bli reducerad med ytterligare
en tredjedel. Fodersädsarealen, särskilt för korn, ökade under 1952
starkt och nådde i det närmaste 1930-talets arealsiffror. För i år räknar man
med i stort sett oförändrad areal. Under förutsättning av normala hektarskördar
kan man emellertid vid nuvarande husdjursbestånd vänta en ytterligare
stark ökning av fodersädsöverskottet. Såvida icke särskilt gynnsamma
exportmöjligheter yppar sig, något som för närvarande förefaller mindre
sannolikt, måste överskottet snart medföra en utvidgad animalieproduktion.

Mjölkproduktionen, som under de tre senaste åren minskat förhållandevis
kraftigt, synes under den gångna vintern ha stabiliserats. Mycket tyder på
att en vändpunkt har nåtts. Det är därför icke osannolikt, att mjölkproduktionen
i fortsättningen kommer att öka. Äggproduktionen företer en liknande
utveckling; tillbakagången under de senaste åren har dock varit mindre
än för mjölk. Slakten av storboskap, som under 1951/52 var rekordartad
och hade en stark reduktion av kostammen som följd, har i år varit av mera
normal omfattning och väntas under det kommande året närmast uppvisa
en nedåtgående tendens.

Fläskproduktionen har kraftigt expanderat under 1952. Ökningen står i
samband med den ökade lönsamheten till följd av prishöjningar och statliga
pristillägg samt med den ökade tillgången på fodermedel. Att döma av utvecklingen
på smågrismarknaden och i fråga om antalet suggbetäckningar
synes emellertid, trots relativt låga fodersädspriscr och riklig tillgång på
fodermedel, eu viss återhållsamhet ha förelegat i vinter. Denna har givetvis
samband med de prisfall på fläsk, som ägde rum under höstmånaderna. Det
är dock troligt, alt fläskproduktionen kommer att öka under det kommande
året. Priserna på smågrisar har sålunda stigit, medan priserna på fodersäd
sjunkit.

Sammanfattningsvis anför nämnden, alt produktionsvolymen för animaj
liska slutprodukter under åren 1952/53 och 1953/54 enligt den aktuella
jordbrukskalkylen beräknas bli 2 respektive 1 procent lägre än år 1950/51.

I fråga om vegetabiliska slutprodukter väntas volymen däremot öka med 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

respektive 3 procent. I fråga om konsumtionsutvecklingen framhålles, att
den totala livsmedelskonsumtionens volym år 1952 (räknad i konstant penningvärde)
visserligen har ökat jämfört med år 1951 men fortfarande är
lägre än år 1950. Bakom genomsnitten för livsmedelskonsumtionen ligger
emellertid en skiljaktig utveckling för olika produkter. Konsumtionen av
mjöl och kött ävensom av fläsk har sålunda minskat från 1951, samtidigt
som prisstegringen för dessa produkter varit förhållandevis stark. Relativt
betydande prisuppgång noteras även för socker. Konsumtionen härav har
emellertid icke minskat ytterligare efter den starka tillbakagången år 1951.
Uppgång i förbrukningen i förhållande till år 1951 föreligger för bland annat
ost, tjock grädde och margarin. Därvid är konsumtionsstegringen för
margarin särskilt anmärkningsvärd.

Nämnden framhåller härefter, att den relaterade utvecklingen, vilken resulterat
i lägre priser i utlandet, naturligtvis icke är oväntad. I de riktlinjer
för den framtida svenska jordbrukspolitiken, som fastställdes genom 1947
års riksdagsbeslut, räknade man med att det svenska jordbruket under lång
tid framåt icke skulle kunna bereda jordbruksbefolkningen tillfredsställande
inkomstvillkor, om det måste arbeta i full konkurrens med utlandet. Genom
prisstöd i form av gränsskydd skulle man därför eliminera den lägre
utländska prisnivåns inkomstnedpressande effekt, samtidigt som man genom
en inre och yttre rationalisering av det svenska jordbruket skulle söka
stärka dettas konkurrenskraft gentemot utlandet. De naturliga betingelserna
för jordbruksdriften är nämligen enligt nämndens mening åtminstone i
de egentliga svenska jordbruksbygderna ingalunda sämre än i åtskilliga exportländer.
Den betydande driftsrationaliseringen vid de medelstora och stora
brukningsdelarna bär också givit belägg för att man medelst ett bättre
utnyttjande av produktionsförutsättningarna så småningom kan nå ett
gynnsammare läge i konkurrenshänseende. Det svenska jordbruket skall sålunda
på längre sikt hävda sig i den internationella konkurrensen icke genom
en sänkning av jordbruksbefolkningens inkomstnivå utan genom ett
effektivare utnyttjande av sina resurser. För att detta skall kunna ske, har
dock en omdaning av det svenska jordbrukets struktur ansetts vara nödvändig.
Genom sammanslagningen av mindre brukningsdelar till större skulle
man söka få fram en brukningsstruktur, där bland annat mekaniseringens
fördelar bäst kunde utnyttjas. Strukturrationaliseringen skulle dock ske på
ett socialt varsamt sätt i samband med generationsskiftet på mindre gårdar.

I fortsättningen anför jordbruksnämnden, att den svenska jordbruksproduktionen
numera täcker genomsnittligt något mer än 100 procent av den
inhemska förbrukningen. Härvid föreligger överproduktion av mejeriprodukter,
fläsk, ägg och oljeväxter. Man måste vidare räkna med att efter den
kommande skörden även ett överskott av brödsäd kan komma att föreligga.
Däremot måste enligt nämnden import äga rum av socker, vissa oljefröer
och kött. Vid utarbetandet av riktlinjerna för den framtida svenska jordbrukspolitiken
var man väl medveten om att åtskilliga faktorer verkade i
riktning mot en utvidgning av den svenska jordbruksproduktionen. Det an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

sågs dock, att prisregleringen avsevärt skulle försvåras, om produktionen
skulle komma att ligga i närheten av eller överstiga vad som kunde avsättas
på hemmamarknaden. Som mål för produktionens omfattning uppsattes
därför en produktion, som skulle vara något mindre än det inhemska avsättningsutrymmet.
Utvecklingen mot en överproduktion skulle bland annat
motverkas av strukturrationaliseringen. Genom skapandet av större brukningsenheter
skulle produktionen kunna extensifieras. Vidare skulle produktionen
på vissa mindre lämpliga jordar nedläggas. Produktionsstegringen
har sedan dess dock varit så kraftig, att den icke har kunnat uppvägas av
de nämnda åtgärderna.

Den starka produktionsstegringen inom jordbruket är enligt nämnden i
och för sig enbart glädjande, så länge den åstadkommes genom ett rationellare
och effektivare utnyttjande av tillgängliga produktionsmedel. Nämnden
anför vidare i detta sammanhang.

Överskottsproduktionen utgör i nyss angivna fall en marginalproduktion,
som arbetar med stora fasta kostnader vilka — inom vissa givna gränser -—
icke förändras med produktionskvantiteterna. På kort sikt kan överskottsproduktionen
sålunda vara lönande såväl ur jordbrukets som ur samhällets
synpunkt, även om den får avsättas i utlandet till lägre priser än de inhemska.
Frågan får däremot en annan aspekt, om överskottsproduktionen drar till
sig nya produktionsmedel, som med större ekonomiskt utbyte kan användas
i någon annan näringsgren. Under de senaste åren har animalieproduktionen
kraftigt ökat vid de mindre brukningsdelarna, varvid ökningen åstadkommits
ej enbart genom ett effektivare utnyttjande av fasta produktionsmedel
utan även genom bland annat en utvidgad användning av fodermedel.
Denna utveckling har lett till betydande mjölköverskott från sådana
brukningsdelar. Särskilt med tanke på de begränsade avsättningsmöjligheterna
för smör i utlandet, vilka är en följd av margarinkonsumtionens snabba
frammarsch i våra avnämarländer, utgör den utvidgade mjölkproduktionen
vid dessa jordbruk otvivelaktigt ett allvarligt problem. Förekomsten
av en överskottsproduktion, som endast med svårighet och till lägre priser
än här hemma kan avsättas på utlandsmarknaden, kan naturligtvis väsentligt
försvåra fullföljandet av den jordbrukspolitiska målsättningen om inkomstlikställighet
mellan jordbruksbefolkningen och andra jämförliga befolkningsgrupper.
Jordbrukspriserna kan nämligen då icke längre avvägas
med utgångspunkt från denna målsättning utan blir även beroende av de
priser, till vilka överskottet kan avsättas i utlandet.

Med hänvisning till nu anförda synpunkter framhåller nämnden angelägenheten
av en intensifiering av sådana åtgärder, som leder till lägre produktionskostnader,
samt av att försiktighet iakttages, så att åtgärder ej genomföres,
som kan leda utvecklingen i motsatt riktning. Nämnden anser
det också vara angeläget, att prissättningen ger jordbrukarna god vägledning
för produktionsplaneringen och icke missleder dem att göra investeringar,
som saknar täckning med hänsyn till framtida avsättningsmöjligheter.
Delta gäller givetvis även beträffande utformningen av de socialt betonade
bidrag, som under övergångstiden utgår till vissa småbruk. Det är
enligt nämnden synnerligen önskvärt, att dessa ej direkt anknyts till produktionen
utan främst utgår i form av kontantbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

I fortsättningen behandlar nämnden frågan om förhållandet mellan smör
och margarin och anför därvid till en början, att den produktionsomläggning,
som år 1951 beslöts i samråd med jordbrukets organisationer, under
de gångna åren lett till en minskning av den totala mjölkproduktionen. Det
synes nämnden som om denna produktionsomläggning ur olika synpunkter
varit väl befogad.

Nämnden anför vidare, att det är betydelsefullt att överskottsproduktionen
fördelas på olika produktionsgrenar på ett sådant sätt, att minsta möjliga
förluster för samhället uppstår. Med tanke på margarinkonsumtionens tidigare
nämnda snabba frammarsch i våra avnämarländer synes avsättningsmöjligheterna
för smör bli alltmer begränsade. Trots produktionsnedgången
uppgår smöröverskottet år 1952/53 till 17 miljoner kilogram och väntas
öka till nära 19 miljoner kilogram under nästa produktionsår. Under oförändrade
förutsättningar har mjölkproduktionen en tydlig tendens att väsentligt
öka över det inhemska konsumtionsutrymmet. Detta kan illustreras med
följande beräkning. Beträffande produktionen antages, att koantalet är oförändrat
och att avkastningen per ko stiger med 1,5 procent årligen, d. v. s.
med samma procentsats som hittills. Beträffande konsumtionsutvecklingen
antages dels (1) att proportionen mellan smör- och margarinkonsumtion
förblir oförändrad och att konsumtionen av de båda produkterna endast
ökar proportionellt mot folkmängdsökningen, dels (2) att andelen margarin
ökar i samma takt som från 1934/38 till 1952. Det första antagandet ger en
överproduktion av smör, som år 1960/61 kommer att uppgå till 30 miljoner
kilogram och år 1965/66 till 42 miljoner kilogram. Det andra alternativet
ger ännu större överskott, nämligen 37 respektive 53 miljoner kilogram.
Även under förutsättning av oförändrad konsumtionsrelation mellan smör
och margarin och oförändrat koantal kommer sålunda smöröverskottet att
i början av 1960-talet bli dubbelt så stort som nu.

Nämnden påpekar i fortsättningen, att det från konsumenthåll vid åtskilliga
tillfällen framställts önskemål om en sänkning av margarinpriset.
Såsom förut nämnts har margarinkonsumtionen även i våra avnämarländer
ökat väsentligt på smörkonsumtionens bekostnad. Nämnden anför, att en
liknande utveckling även har skett i Sverige. År 1951 var konsumtionen av
smör och margarin i vårt land per capita 24,o kilogram, varav 50,9 procent
utgjordes av margarin. I förhållande till år 1950 hade margarinkonsumtionen
stigit med 12 procent, medan smörkonsumtionen reducerats med 14 procent.
Margarinkonsumtionens ökning hade skett trots en minskning av
prisspänningen mellan smör och margarin. Margarinpriset utgjorde nämligen
år 1951 52,7 procent av smörpriset mot 46,4 procent föregående år. För
år 1952 kan konstateras en liknande utveckling. Margarinkonsumtionens andel
i matfettskonsuintionen utgjorde sistnämnda år 52,3 procent, trots att
margarinpriset numera var 57,5 procent av smörpriset. En ökad prisspänning
mellan smör och margarin skulle förmodligen leda till en ännu större
ökning av margarinkonsumtionen på smörkonsumtionens bekostnad. En
nedgång i den inhemska förbrukningen av smör skulle å andra sidan medföra
ett betydande smöröverskott, vilket svårligen kan avsättas i utlandet.

Ledamöterna i nämnden Degerstedt och Meidner har i ett särskilt uttalande
i anslutning härtill, bland annat, ifrågasatt lämpligheten av att av

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

statsfinansiella skäl i längden bibehålla en så hög beskattning som för närvarande
är fallet på en nödvändighetsvara som margarin.

Av mjölkproduktionen faller enligt nämnden för närvarande omkring två
femtedelar på brukningsdelar med en åkerareal mindre än 10 hektar. Dessa
jordbruk är i stor utsträckning hänvisade till sådan produktion. Deras
möjligheter att ändra produktionsinriktning är begränsade. En nämnvärd
minskning av den totala mjölkproduktionen kan enligt nämndens mening
egentligen endast åstadkommas på längre sikt och främst i samband med
bildandet av brukningsdelar med alternativa produktionsmöjligheter. Även
om man lyckas begränsa ökningen av mjölkproduktionen vid de mindre
brukningsdelarna, kommer emellertid mjölkproduktionen under de närmaste
åren att betydligt överstiga det inhemska avsättningsutrymmet. Skulle
den inhemska smörkonsumtionen samtidigt minska mera väsentligt och betydande
smöröverskott därigenom uppstå, vilka är svåra att avsätta, skulle
den svenska jordbruksregleringen ställas inför svåra om icke olösliga problem.
Nämnden framhåller till slut, att samtidigt som största uppmärksamhet
bör ägnas åt frågans lösning på längre sikt, viss försiktighet för närvarande
måste iakttagas, så att någon starkare förskjutning från smör- till
margarinkonsumtion icke åstadkommes.

Härefter kommer nämnden in på frågan om ansvaret för uppkommande
produktionsöverskott inom jordbruket. Nämnden erinrar härvid om att den
svenska jordbruksproduktionen numera täcker mer än 100 procent av den
inhemska förbrukningen och att överskottsproduktion föreligger beträffande
flera produkter. Enligt riktlinjerna för den framtida svenska jordbrukspolitiken,
som antagits av 1947 års riksdag, skall det statliga prisstödet högst
utgå för en produktion, motsvarande det inhemska avsättningsutrymmet.
Däremot skall jordbruket självt taga ansvaret för avsättningen av en eventuell
överskottsproduktion. Detta innebär, att sådana förluster vid export av
överskottskvantiteter, som icke kan utjämnas inom exportorganen eller
täckas med importavgifter, skall slås ut på den löpande produktionen.

Beträffande animalierna har, framhåller nämnden, nyssnämnda princip redan
vunnit tillämpning och de för ändamålet nödvändiga organen har bildats.
Statligt stöd utgår sålunda icke vid export av animalier med undantag för
smör, där återbetalning av allmänt mjölkpristillägg ej sker för de exporterade
kvantiteterna. Detta statliga bidrag utgår sålunda även vid export. Förhållandet
överensstämmer dock med 1947 års riksdagsbeslut, enligt vilket
stöd åt smörexporten skall kunna lämnas, om så är behövligt för att få till
stånd ett lämpligt förhållande mellan smörkonsumtionen och margarinförbrukningen
på den inhemska marknaden.

För de vegetabiliska slutprodukterna, främst brödsäd och oljeväxter, har
hittills garantipriser varit gällande, vilket innebär, att staten tar ansvaret
för förlusterna i samband med en eventuell överskottsproduktion. Nämnden
anför, att den anser det vara synnerligen angeläget, att ett system i enlighet
med 1947 års riktlinjer genomföres även på detta område. Denna ståndpunkt
har enligt nämnden accepterats av jordbrukets förhandlingsdelegation och
oljeväxtodlarnas representanter. Åtgärder har redan vidtagits för åt! reali -

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

sera det nya systemet för såväl brödsäd som oljeväxter från och med år
1954/55. Sedan jordbruket även på vegetabilieområdet övertagit ansvaret
för eventuella överskott, har 1947 års riksdagsbesluts principer angående omhändertagandet
av en eventuell överskottsproduktion vunnit tillämpning för
samtliga jordbruksprodukter.

Vidare framhåller nämnden, att enligt 1947 års riksdagsbeslut statligt
lagringsstöd icke skall utgå för animalier. Det utgående lagringsstödet bör
sålunda avvecklas. Nämnden har vid årets förhandlingar med jordbrukets
förhandlingsdelegation ånyo upptagit frågan om avvecklingen av det statliga
lagringsstödet för smör samt kött och fläsk. Därvid överenskoms, att
ansvaret för smör lagringen skulle överflyttas till Svenska mejeriernas riksförening.
Beträffande kött och fläsk ställde sig förhandlingsdelegationen i
princip icke avvisande till avvecklingen av lagringsstödet, men den ansåg
sig icke kunna tillstyrka en överflyttning av ansvaret för lagringen av kött
och fläsk till jordbrukets egna organisationer redan från och med kommande
produktionsår. Avvecklingen av det statliga lagringsstödet för kött och
fläsk har därför tills vidare uppskjutits.

Brödsädsregleringen.

Om försörjningsläget beträffande brödsäd framhåller jordbruksnämnden
till en början, att enligt vad som nu kan bedömas övergångslagren inom landet
den 1 september 1953 •— om ytterligare export dessförinnan ej företages
— torde komma att uppgå till omkring 425 000 ton, varav cirka 325 000
ton vete och 100 000 ton råg. Häri innefattas även kvarnarnas lager av
brödsäd utav gammal skörd. Vidare har inräknats vissa kvantiteter mältat
vete, framförallt vårvete, som Svenska spannmålsaktiebolaget är skyldigt
att efter hembud inlösa men som kan beräknas finna avsättning såsom
kvarnvara endast om tillgången på helt omältad vara blir tillfredsställande.
Däremot har icke inbegripits sådan skadad brödsäd, som ej uppfyller kvalitetsfordringarna
för hembud och som därför måste hänföras till fodervara.
Under förutsättning att ytterligare export ej kommer till stånd, blir sålunda
lagertillgångarna betydligt större än vad som ur beredskapssynpunkt angivits
såsom minimum nämligen 300 000 ton. Med hänsyn till den ökade rågodlingen
innevarande år bör enligt nämnden särskilt övergångslagret av råg
nedbringas, lämpligen till omkring 50 000 ton.

Frågan om beredskapslagringens omfattning har även berörts av spannmålsbolaget,
som framhållit svårigheterna att omsätta och förnya ett större
beredskapslager av brödsäd än cirka 200 000 ton. Nämnden anser sig dock
för sin del ej böra föreslå någon ändring av nuvarande direktiv, enligt vilka
lagret bör omfatta 300 000 ton.

Vad angår saluöverskottet av 1953 års brödsädsskörd, däri inberäknat
löneförmalningen, beräknar nämnden detta på grundval av uppskattningar
i samband med jordbrukskalkylen till cirka 370 000 ton höstvete, 310 000
ton vårvete och 215 000 ton råg. Då den sammanlagda handels- och löneförmalningen
kan väntas uppgå till 550 000 ton vete och 170 000 ton råg, torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

sålunda 1953 års brödsädsskörd vid normala övervintrings- och skördeförhållanden
komma att betydligt överstiga det inhemska behovet.

I detta sammanhang berör nämnden även något importen och exporten
av brödsäd. Den anför därvid, att under innevarande regleringsår från utlandet
inköpts endast 28 000 ton vete. Denna kvantitet utgjorde återstoden
av Sveriges kvot enligt det internationella veteavtalet och har därför kunnat
köpas 10 å 12 kronor per deciton billigare än på den »fria» marknaden.
Å andra sidan har under regleringsåret för export sålts cirka 55 000 ton vete
och 8 000 ton råg. Vidare upplyser nämnden, att spannmålsbolaget erhållit
bemyndigande att för export sälja ytterligare intill 50 000 ton vete och
40 000 ton råg, om så kan ske till acceptabla priser. I fråga om råg är förutsättningarna
för export mindre goda. Under de senaste månaderna har
nämligen priserna fallit så kraftigt, att man för närvarande ej kan påräkna
högre pris vid export än cirka 38 kronor per deciton fob. Innan övervintringsresultaten
blir kända, är det därför enligt nämnden motiverat att hålla
sig avvaktande i fråga om rågexporten, såvida icke marknadsläget förbättras.

I en till jordbruksnämnden ingiven, den 14 mars 1953 dagtecknad skrivelse
har Svenska spannmålsaktiebolaget redogjort för sin synpunkt på,
bland annat, brödsädsregleringens utformning under regleringsåret 1953/54.
Skrivelsen torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 7). I skrivelsen
har bolaget anfört, att det med hänsyn till de inträffade förändringarna
på världsmarknaden i september 1952 uppdrog åt en kommitté med
representanter för jordbruk, handel och industri att utreda möjligheterna
för ett friare system i fråga om spannmåls- och fodermedelshandeln. Vad
beträffar brödsädsregleringen har denna kommitté på längre sikt och vid en
återgång till normala förhållanden förordat 1942 års jordbrukskommittés
förslag, att prisstödet åt brödsädsodlingen i första hand bör lämnas genom
reglering av införseln medelst importavgifter samt genom bestämmelser om
inmalningstvång. På grund av de förändringar i fråga om skördens mottagande,
som sedan början av 1940-talet inträffat genom den alltmer omfattande
skörde- och direkttröskningen, har förstnämnda kommitté dock icke
ansett ett system med stödköp och utjämningslagring genomförbart utan
har framhållit, att det för att stödja ett visst lägsta brödsädspris blir nödvändigt
med ett inlösensförfarande. Den har vidare uttalat, att den egentliga
beredskapslagringen bör omhänderhas av det statliga regleringsorganet. Import
och export av brödsäd har dock förutsatts skola ske genom handeln
och industrin, även om det ansetts kunna bli nödvändigt, att regleringsorganet
i vissa situationer företager utlandsaffärer. I fråga om inlösensförfarandet
har kommittén diskuterat dels ett prisortssystem, dels ett system med
uppsamlingsområden. Förord har emellertid icke lämnats för någotdera av
dessa system. Slutligen har kommittén funnit de nuvarande prisförhållandena
såväl på den internationella som på den inhemska marknaden vara sådana,
att det icke är lämpligt att nu ändra regleringssystemet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

I likhet med omförmälda kommitté har spannmålsbolaget ansett, att nuvarande
regleringssystem bör bibehållas även under regleringsåret 1953/54.
I anslutning härtill har bolaget påpekat, att såväl den stora prisspänningen
mellan brödsäd och fodersäd som de onormalt stora lagertillgångarna försvårar
den övergång till ett inlösensförfarande, som redan föregående
år övervägdes av bolaget.

Spannmålsbolaget har i sin skrivelse även berört de till riksdagens jordbruksutskott
hänvisade likalydande motionerna 1: 333 och II: 412 till 1953 års
riksdag, i vilka motioner hemställes om utredning rörande en omläggning av
brödsädsregleringen, så att odlare av brödsäd så långt möjligt erhåller samma
reella pris för brödsäd av lika kvalitet, oavsett avståndet till de nuvarande
prisorterna, exempelvis genom införande av fraktbidrag. Bolaget har
framhållit, att anordningar i sådant syfte skulle medföra en utvidgad och
försvårad regleringsapparat, vilket bör undvikas. Med hänsyn härtill har
bolaget ansett sig böra avstyrka den utredning i ämnet, som begärts i nämnda
motioner. I fråga om prisorterna har bolaget föreslagit endast den ändringen,
att Norrköping och Åhus skall innefatta även de närbelägna kvarnplatserna
Djurön respektive Kristianstad.

För sin del anser jordbruksnämnden, att det nuvarande regleringssystemet
bör bibehållas även under nästa regleringsår, dock med den av spannmälsbolaget
föreslagna prisortsjusteringen. Utöver vad förut nämnda kommitté
samt bolaget anfört framhåller nämnden såsom skäl härför, att en
ändring av systemet skulle försvåra infriandet av de för 1953 års skörd
lämnade prisgarantierna.

Beträffande de av bolaget berörda motionerna framhåller nämnden, att
de däri angivna spörsmålen torde komma att närmare behandlas i samband
med de utredningar, som förutsättes komma att äga rum rörande ett ändrat
regleringssystem för nästföljande år. I övrigt hänvisar nämnden härutinnan
till vad den föregående år uttalade i anledning av förslagen i motionerna
I: 232 och II: 306 till 1952 års riksdag angående utökning av antalet
prisorter (prop. nr 236/1952 s. 47).

Vad härefter angår priserna på brödsäd av 1953 års skörd har jordbruksnämnden
till en början erinrat om att Kungl. Maj :t den 8 augusti 1952 förklarat
Sig ämna för höstvete och råg fastställa samma priser, som gällde
för 1952 års skörd, dock med det förbehållet, att förhandlingar om en sänkning
av höstvetepriset skulle upptagas om världsmarknadspriset mot betalning
i mjukvaluta under ett kvartal av regleringsåret 1952/53 skulle komma
att understiga då gällande pris. En eventuell prissänkning skulle dock
begränsas till 3 kronor per deciton. Beslutet överensstämde helt med en
mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffad överenskommelse.
Nämnden hade redan vid detta tillfälle föreslagit, att priset på
vårvete skulle fastställas till samma pris som för höstvete, bland annat emedan
vårveteodlingen tenderade att överstiga höstveteodlingen.

Vid de förhandlingar, som nu förts mellan nämnden och förhandlingsde -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

legationen, har bland annat med hänsyn till utvecklingen på världsmarknaden
överenskommelse träffats om en sänkning av höstvetepriset med maximibeloppet,
d. v. s. 3 kronor per deciton. Förhandlingsdelegationen har icke
heller gjort någon erinran mot nämndens förslag, att grundpriset på vårvete
skall bli detsamma som för höstvete. Grundpriset för vårvete gäller för
närvarande vid en proteinhalt av 11,5 procent och en rymdvikt av 79 kilogram
per hektoliter, under det att grundpriset för höstvete avser en vara
med 10,o procent proteinhalt och en rymd vikt av 78 kilogram per hektoliter.
Prisregleringsskalorna är dessutom något olikartade för höst- och vårvete.
Vid en övergång till gemensamt grundpris blir det nödvändigt att även
införa samma prisregleringsbestämmelser för de båda veteslagen. Den nominella
prissänkningen genom slopandet av överpriset för vårvete — 2 kronor
per deciton — blir härigenom i verkligheten betydligt mindre, och torde
enligt nämnden reellt komma att uppgå till högst 1 krona per deciton.
För att bibehålla en önskvärd stimulans till odling av vårvete med hög proteinhalt
synes det vidare lämpligt att fastställa prisregleringsskalor, som i
vissa aveenden avviker från de nu tillämpade. Frågan härom är för närvarande
under utredning.

Såsom förut anförts har emellertid nämnden och förhandlingsdelegationen
enats om att en viss del av brödsädspriserna 1953/54 — 3 kronor per deciton
-— skall innehållas genom en allmän avgift på brödsäd. Det har därvid
förutsatts, att de inflytande medlen skall tillföras en särskild regleringskassa,
som skall ställas till förfogande för senare behövliga regleringsåtgärder
på brödsädsodlingens område, och räknas som inkomst för jordbruket under
de år, då medlen tages i anspråk. Den nominella prissänkningen för vara
av normalkvalitet i förhållande till innevarande regleringsår blir sålunda
för vårvete 8 kronor, för höstvete 6 kronor och för råg 3 kronor, allt per
deciton.

Enligt nämnden bör den nu föreslagna allmänna avgiften på brödsäd av
tekniska skäl uttagas i samband med förmalningen (såväl handels- som
löneförmalningen). Frågan härom har diskuterats med representanter för
de olika kvarnorganisationerna, vilka framförde starka betänkligheter mot
en sådan anordning. De ansåg det sålunda principiellt oriktigt, att kvarnindustrien
skulle behöva administrera insamlandet av medel för jordbrukets
räkning. Dessutom påtalades svårigheterna effektivt kontrollera, att företagen
i föreskriven ordning redovisade förmalningen och inbetalade avgifterna.
Nämnden har emellertid icke ansett det möjligt att finna någon lämpligare
form för att genomföra en avgiftsbeläggning av brödsädsodlingen. I samband
härmed erinrar nämnden om att förmalningsavgift uttogs under 1930-talet
utan att föranleda någon allvarligare invändning. Möjligheterna att effektivt
kontrollera uppbörden är dessutom till följd av den fortgående koncentrationen
av brödsädsförmalningen till större kvarnar betydligt bättre nu än
före kriget.

Nämnden erinrar härefter om att en viss förändring i reglerna för den
successiva prisstegringen genomfördes för regleringsåret 1952/53 med hän -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

syn till de genom höjningarna av arbetslöner och grundpriser ökade kostnaderna
för lagring och ränta. Ändringen innebar, att prisstegringen under
månaderna september till och med december fastställdes till 15 öre per 10-dagarsperiod mot tidigare 10 öre per 10-dagarsperiod, vilken höjning motsvarade
sammanlagt 60 öre per deciton. Den för 1953 års skörd föreslagna
sänkningen av garantipriserna för brödsäd kommer emellertid att medföra
en minskning av räntekostnaderna vid oförändrat ränteläge med cirka 30
öre per deciton och år. Denna minskning bör enligt nämnden utjämnas genom
att den högre successiva prisstegringen får gälla endast under två månader,
lämpligen under september—oktober.

Nämndens förslag till producentpriser för brödsäd av 1953 års skörd vid leverans
till prisort från och med den 1 september 1953 redovisas i följande
sammanställning. Förslaget förutsätter, att innevarande års regleringssystem
skall bibehållas samt att nyss föreslagna successiva prisstegring skall
gälla. Vidare har räknats med den särskilda prissänkning, som blir en följd
av den ifrågasatta avgiften på brödsädsförmalningen. Till jämförelse har i
sammanställningen även medtagits garantipriserna för 1952 års skörd. Priserna
avser kronor per deciton.

		Vårvete	Höstvete	Råg
		1952/53	1953/54	1952/53	1953/54	1952/53	1953/54
1—10	september ..	55: 10	47: 10	53: 10	47: 10	48: 60	45: 60
11—20	»	55: 25	47: 25	53: 25	47: 25	48: 75	45: 75
21—30	»	55: 40	47:40	53: 40	47: 40	48: 90	45: 90
1—10	oktober......	55: 55	47: 55	53: 55	47: 55	49: 05	46: 05
11—20	» ......	55: 70	47: 70	53: 70	47: 70	49: 20	46: 20
21-31	» ......	55: 85	47:85	53: 85	47:85	49: 35	46: 35
1—10	november....	56: 00	48: 00	54: 00	48: 00	49: 50	46: 50
11—20	» ....	56: 15	48: 10	54: 15	48- 10	49:65	46: 60
21—30	» ....	56: 30	48: 20	54: 30	48: 20	49: 80	46: 70
1—10	december....	56: 45	48: 30	54: 45	48: 30	49: 95	46: 80
11—20	» ....	56: 60	48: 40	54: 60	48: 40	50:10	46: 90
21—31	» ....	56: 75	48: 50	54: 75	48: 50	50: 25	47: 00
1—10	januari......	56: 90	48:60	54: 90	48: 60	50: 40	47: 10
11—20	» ......	57: 00	48: 70	55: 00	48: 70	50: 50	47: 20
och så	vidare med 10	öres pristillägg	den 1, 11	och 21 i	varje månad och

med sista prisstegringen den 21 maj. För 1952 års skörd blir sålunda sistnämnda
dag priserna — alltjämt i kronor per deciton — 58,30 för vårvete, 56,30
för höstvete samt 51,so för råg, medan motsvarande priser vid samma tidpunkt
år 1954 för 1953 års skörd skulle bli 50, 50 och 48,so kronor för
deciton. Om man vidare med utgångspunkt från priserna den 21 maj 1953
med fortsatt successiv prisstegring framräknar priserna för gammal skörd
till den 1 september, blir dessa för vårvete 59,30, för höstvete 57,30 och för
råg 52,80, allt i kronor per deciton. Prissänkningen för brödsäd av gammal

Kungi. Maj:ts proposition nr 224.

skörd uppgår sålunda nominellt i kronor per deciton för vårvete till 12,20,
för höstvete till 10,20 och för råg till 7,20. Den reella prissänkningen blir dock
något olika, beroende på vilka ändringar som göres i fråga om kvalitetsfordringar
och prisregleringsskalor.

I sin förut omförmälda skrivelse har spannmålsbolaget även upptagit vissa
frågor i samband med övergången till nytt konsumtionsår. Bolaget har sålunda
erinrat om att kvarnarna och spannmålshandlarna enligt avtal med
bolaget har möjlighet att skydda sig för prisfallsförluster genom att till detta
hembjuda brödsäd av gammal skörd. Sådant hembud skall enligt avtalet
verkställas före den 1 juni. Även om några definitiva föreskrifter icke kan
meddelas förrän i samband med den slutliga utformningen av regleringsåtgärderna,
har bolaget nu funnit sig böra föreslå, att hembudstiden för kvarnarna
skall utsträckas till den 1 augusti. Därjämte har ifrågasatts, att kvarnarna
för övergångslager av brödsäd av gammal skörd vid utgången av
augusti månad skall erhålla prisfallsersättning motsvarande grundprissänkningen
för brödsäd. Bolaget har vidare uttalat, att ett viss överpris — med
hänsyn till mervärdet i förhållande till ny skörd — i början av regleringsåret
bör uttagas vid dess försäljning av gammal skörd.

Med anledning av förslagen framhåller jordbruksnämnden, att bolaget vid
deras avgivande icke haft kännedom om den i det föregående närmare omförmälda
förmalningsavgiften på brödsäd. Enligt nämnden uppstår genom
denna avgift vissa problem. Härom anför nämnden följande.

Övergången till nytt regleringsår har hittills skett den 1 september, från
vilken dag priserna gällt även för gammal skörd. Redan före denna tidpunkt
inlevereras som regel vissa kvantiteter brödsäd av ny skörd. Särskilt gäller
detta i fråga om råg men i mindre omfattning även höstvete. Överenskommelsen
med jordbrukets förhandlingsdelegation innebär, att avgift för brödsädsförmalningen
skall uttagas under regleringsåret 1953/54, d. v. s. från
och med den 1 september 1953. Den kvarn, som före den 1 september kan
förmala brödsäd av ny skörd, erhåller denna råvara omkring 10 kronor per
deciton billigare än om gammal skörd kommit till användning. Av prisskillnaden
hänför sig 3 kronor till prissänkning i samband med förmalningsavgiften.
Kvarnen kommer sålunda att själv tillgodogöra sig detta belopp, om
avgift ej behöver inbetalas för förmalning före den 1 september. Bland annat
av denna anledning kan ifrågasättas, om det icke skulle vara lämpligare
att införa sådan avgift redan från och med den 1 augusti. Det blir emellertid
i så fall nödvändigt att verkställa prisjusteringen för gammal skörd
redan vid månadsskiftet juli/augusti. Även ur en annan synpunkt torde en
sådan åtgärd vara fördelaktig. Med hänsyn till det höga råvarupriset torde
nämligen förmalningen under månaden närmast före prissänkningstillfället
komma att bli mycket obetydlig. Det är emellertid önskvärt, att förmalningen
blir av normal omfattning just då den nya skörden börjar saluföras, så att
kvarnarna därigenom kan frigöra utrymme för mottagning av spannmål.

Den här ifrågasatta förskjutningen av prissänkningstillfället kommer att
innebära, att kvarnarnas råvarupris för augustiförmalningen blir i genomsnitt
omkring 10 kronor per deciton lägre än det eljest skulle ha varit. Med
en beräknad förmalning under augusti av 30 000 ton brödsäd erhålles närmare
1 miljon kronor i form av förmalningsavgift före 1953/54 års början.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

De för augustiförmalningen influtna förmalningsavgifterna bör användas
för bestridande av spannmålsbolagets kostnader i samband med prissänkningen
och icke fonderas för jordbrukarnas räkning, i den mån de hänför
sig till förmalning av brödsäd av gammal skörd.

I princip bör kvarnarna hållas skadeslösa för de prisfallsförluster, som
uppstår på grund av förändringar i prisnivån för brödsäd, medan kvarnindustrien
själv i fråga om ett normalt övergångslager bör bära förlusterna
av ett prisfall, som kan hänföras till den successiva prishöjningen under det
gångna regleringsåret. Kvarnarna har ju tidigare ålagts att inbetala prishöjningsavgifter
vid de tillfällen, då prisnivån höjts. Om nu prisändringarna
äger rum den 1 augusti i stället för den 1 september, kan det finnas visst
skäl för att lämna prisfallsersättning även för den genom successiv prisstegring
uppkomna sänkningen, vilken uppgår till 4 kronor 20 öre per deciton.
Till väsentlig del uppväges nämligen denna därav, att avgift uttages även
för augustiförmalningen.

Emellertid förklarar sig nämnden ännu icke beredd att taga ställning till
förevarande fråga. Denna kan för övrigt utan olägenhet avgöras vid en senare
tidpunkt efter förhandlingar med spannmålsbolaget och kvarnindustrien.
För att bereda nämnden behövlig frihet vid dessa förhandlingar torde
Kungl. Maj :t dock böra erhålla bemyndigande av riksdagen att lämna kvarnarna
full ersättning för prisfallsförluster enligt de grunder, som angivits i
det föregående.

Spannmålsbolaget har slutligen framhållit, att det bland annat på grund
av gällande kreditrestriktioner under regleringsåret 1952/53 i betydande omfattning
medverkat till att finansiera kvarnarnas och spannmålshandelns
inköp av brödsäd. Maximalt har något över 60 miljoner kronor ställts till
förfogande för sådant ändamål. Bolaget har räknat med att en motsvarande
finansiering kommer att behövas även under regleringsåret 1953/54. I anslutning
härtill har bolaget påpekat, att handelns kreditbehov kommer att
öka, om importen av fodermedel lämnas fri. Med hänsyn till härigenom uppkomna
större risker har bolaget uttalat, att bättre säkerhet måste krävas för
en fortsatt finansiering, än vad som bolaget hittills ansett sig böra påfordra.
För sin del instämmer jordbruksnämnden helt i vad bolaget sålunda anfört.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Rörande försörjningsläget i fråga om fodermedel anför jordbruksnämnden,
att tillgången på inhemsk fodersäd under innevarande regleringsår varit
mycket god. Detta har medfört, att priserna blivit betydligt lägre än man
tidigare räknat med. De förhållandevis höga priser, som spannmålsbolaget
uttagit för importerad fodersäd, synes icke ha påverkat prisutvecklingen för
inhemsk fodersäd. Till den rikliga tillgången på fodersäd har bidragit, att
betydande kvantiteter vete på grund av det dåliga bärgningsvädret blev så
pass skadade, att de endast kunnat användas som foder. Nämnden upplyser
vidare, att en viss export av fodersäd förekommit, nämligen dels närmare
40 000 ton malt- och foderkorn, dels inemot 10 000 ton fodervete. Underhandlingar
om ytterligare export av foderkorn och fodervete pågår, men de

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

priser, som nu kan uppnås, synes ej täcka det inhemska producentpriset
jämte handelns kostnader.

Lagret av majs var vid regleringsårets början 35 000 ton. Därefter har
importerats cirka 12 000 ton. Försäljningen har under tiden september 1952
—februari 1953 uppgått till knappt 30 000 ton och synes huvudsakligen ha
gällt majs för utfodring av höns. Spannmålsbolagets pris vid försäljning till
partihandlare har varit 45 kronor 50 öre per deciton i importhamn. Som
jämförelse nämnes, att producentnoteringarna i Mellansverige i mitten av
mars månad var för foderkorn 35 å 36 kronor, för vithavre 32 kronor och
för svarthavre 30 kronor, allt per deciton.

Av importerat kli var lagret den 1 september 1952 omkring 25 000 ton.
Därefter har importerats cirka 40 000 ton. Försäljningen har till och med
februari 1953 uppgått till samma kvantitet.

Vad slutligen angår oljekraftfoder anför nämnden, att endast 40 000 ton
inköpts från utlandet sedan regleringsårets början. Samtidigt har inemot
30 000 ton exporterats.

Frågan om den fortsatta fodermedelsregleringen har behandlats av såväl
spannmålsbolaget som den kommitté, som enligt vad förut nämnts tillsatts
av bolaget. Härom anför jordbruksnämnden följande.

Kommittén har framhållit önskvärdheten av att spannmålsbolagets import-
och exportverksamhet snarast möjligt upphör och överföres till handelsföretagen.
Statens reglerande åtgärder skulle då inskränkas till att lämna
stöd åt den inhemska odlingen genom importavgifter samt skatt på inom
landet producerat oljekraftfoder. En eventuell beredskapslagring skulle dock
enligt kommitténs mening omhänderhas av bolaget. Samtidigt som importen
överfördes till handeln, skulle bestämmelserna om standardiserade foderblandningar
upphävas. Avsättningen av svenskproducerat oljekraftfoder
borde säkerställas genom föreskrifter om viss minimiinblandning av sådant
foder.

Bolaget har icke haft något att erinra mot vad kommittén anfört. Det har
sålunda förordat, att Kungl. Maj:t skall utverka sådana bemyndiganden,
att en överflyttning av importhandeln från bolaget till handeln kan äga rum,
när förhållandena så medger. Vidare har bolaget framhållit, att det bör upprätthålla
en beredskapsreserv av oljekraftfoder och fodersäd — i första hand
majs — men ej av kli. Reserverna bör enligt bolaget med hänsyn till de
ovissa marknadsförhållandena och de rådande kreditrestriktionerna tills
vidare vara så stora, att handeln vid behov skall kunna företaga inköp från
bolagets reservlager.

I fråga om handhavandet av samt utbyten i beredskapslagren har såväl
bolaget som kommittén framhållit, att samarbete bör äga rum med handeln.
En förutsättning för en överflyttning av utrikeshandeln från bolaget till
handelsföretagen har vidare ansetts vara, att importen icke behöver subventioneras;
världsmarknadspriserna skall således få slå igenom på den
svenska marknaden. Beträffande tidpunkten för överflyttningen har bolaget
anfört, att denna kan företagas praktiskt taget när som helst i fråga om
fodersäd och kli. I fråga om oljekraftfoder har bolaget däremot funnit det
nödvändigt alt låta någon tid, förslagsvis 3 å 4 månader, förflyta från den
tidpunkt, då beslut fattas, till den dag handeln själv skall börja saluföra

Iiungl. Maj:ts proposition nr 224.

oljekraftfodret. Handelns inköp av råvaror måste nämligen planeras med
hänsyn till sammansättningen av blandningarna.

Jordbruksnämnden anser det för sin del önskvärt, att utrikeshandeln
med fodersäd och andra fodermedel snarast möjligt överföres till handelns
egna organ. Med nuvarande världsmarknadspriser skulle detta emellertid betyda
vissa höjningar av priserna på importfoder. Om överföringen sker successivt,
bör dock höjningarna icke bli av sådan storleksordning, att de behöver
utgöra något hinder. Vid jordbruksförhandlingarna har för övrigt förutsatts,
att spannmålsbolagets förslag skall genomföras, och i överenskommelsen har
jordbruket tillgodoförts kompensation för den kostnadsfördyring, som uppkommer
genom att priserna på importfoder successivt anpassas till världsmarknadsnivån.

Ett överförande av utrikeshandeln till handelsföretagen förutsätter, anför
nämnden vidare, att spannmålsbolaget håller ett beredskapslager av majs
och utländskt oljekraftfoder. Då detta lager tills vidare skall få användas
för att utjämna eventuella brister i handelns lagerhållning, bör det ankomma
på nämnden att bestämma lagrets storlek. Som lämplig genomsnittlig
beredskapskvantitet förordar nämnden 25 000 ton majs och 100 000 ton oljekraftfoder.
Under övergångstiden är det av särskild vikt, att bolagets lagerhållning
ej är för låg.

Såsom framhållits av spannmålsbolaget och kommittén, kan emellertid
ett upphävande av föreskrifterna om standardiserad oljekraftfoderblandning
i samband med importens överförande till handeln medföra avsättningssvårigheter
för svenskproducerat raps- och senapsmjöl. Nämnden
anser det därför nödvändigt, att möjlighet skapas att föreskriva minimiinblandning
av dessa foderslag. I sådant syfte föreslås en komplettering av
kungörelsen den 29 september 1950 (nr 521) om tillverkning av och handel
med vissa fodermedel. Beträffande den närmare innebörden av förslaget
hänvisar nämnden till vad som i det följande anföres under avsnittet
rörande vissa författningsfrågor. Även vissa andra smärre jämkningar i
kungörelsen eller tillämpningsföreskrifterna än de nu antydda torde bli behövliga.

Slutligen framhåller nämnden, att den nu föreslagna omläggningen torde
göra det nödvändigt att införa införselavgift för oljekraftfoder av raps och
senap.

I anslutning till det anförda föreslår jordbruksnämnden, att utrikeshandeln
med fodersäd, kli och oljekraftfoder skall överföras från spannmålsbolaget
till handelsföretagen. Beträffande tidpunkten för överföringen anser
nämnden, att den bör bestämmas efter samråd mellan bolaget och handelns
organisationer. Om förhållandena så medger, bör överföringen ske
före den 1 september 1953. Vidare föreslår nämnden, att fraktbidrag för
transporter av fodersäd och andra fodermedel till Norrland skall lämnas
under regleringsåret 1953/54 enligt nu gällande regler.

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

Potatisregleringen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 oktober 1952 har jordbruksnämnden
träffat överenskommelse med Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. angående föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse
under tiden den 1 oktober 1952—den 30 september 1953. Avtalet
innebär, bland annat, att föreningen skall inköpa den mängd potatisstärkelse,
som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst
300 000 deciton. Enligt 7 § i avtalet har nämnden åtagit sig — under förutsättning
av statsmakternas godkännande och därest avtalet ej skulle förnyas
för tillverkningsåret 1953/54 — att vidtaga eller föranstalta om åtgärder
från statens sida, vilka bereder föreningen möjlighet att erhålla dels
minst 92 kronor 50 öre per deciton för den 1 oktober 1953 inneliggande lager
av potatisstärkelse, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ersättning
för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder för inneliggande
lager av potatisstärkelse med undantag av 30 000 deciton under tre
månader från och med den 1 oktober 1953. Vidare skall enligt 9 § i avtalet
av den föreningen tillerkända handelsmarginalen, sammanlagt tre öre
per kilogram potatisstärkelse, ett belopp motsvarande ett öre per kilogram
under tillverkningsåret försåld potatisstärkelse avsättas till en särskild
fond, benämnd rationaliseringsfonden. Medel ur denna fond skall användas
till främjande av rationaliseringsåtgärder inom stärkelseindustrien och
inå ej disponeras utan medgivande av nämnden eller annan statlig myndighet.

Vid bemyndigandet av nämnden att ingå ifrågavarande avtal gjorde Kungl.
Maj :t förbehåll för att den i 7 § av avtalet gjorda utfästelsen skulle vinna
riksdagens godkännande och förklarade Sig vilja framdeles göra framställning
härom till riksdagen. Nämnden hemställer nu, att sådant godkännande
måtte inhämtas.

Vad försörjningsläget beträffar anför jordbruksnämnden, att föregående
års potatisskörd från början såg synnerligen lovande ut. Förhoppningen om
en rekordskörd infriades emellertid icke. Eftersommarens och höstens rikliga
regn och kalla väderlek inverkade nämligen oförmånligt på potatisens
normala utveckling och mognad. Kvantitativt sett blev emellertid 1952 års
potatisskörd något större än vad man brukar räkna som normalskörd och
uppgick enligt skördeuppskattningen per den 15 oktober till cirka 1 950 000
ton. Nämndens undersökningar av förra årets skördeskador visar vidare beträffande
potatisen att, även om i enskilda fall mycket betydande skador
inträffat, dessa torde vara förhållandevis obetydliga i förhållande till totalskörden.
Tillförseln av matpotatis uppges ha varit god under den hittills
gångna delen av regleringsåret. För matpotatis, tillhörande de lägre sortklasserna,
har det varit svårt att finna avsättning för konsumtionsändamål.
Sådan matpotatis har därför i större utsträckning än tidigare måst användas
för utfodring eller för försäljning till stärkelsefabriker och potatisbrännerier.

4 Iiihamj till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. AV 224.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

I fråga om priset på matpotatisen framhåller nämnden, att detta under
hösten 1952 var normalt med en sakta stigande priskurva. Sedan årsskiftet
har stockholmsnoteringen på prima matpotatis varit oförändrad intill
mitten av mars, då en mindre sänkning inträdde. Producentpriset på matpotatis
har hittills hållit sig inom ramen för det i jordbrukskalkylen angivna
priset.

Jordbruksnämnden anför härefter, att under vinterns förlopp gjorts framställningar
om tillstånd till import av matpotatis från Danmark. Som skäl
härför har åberopats, att den svenska matpotatisen i år vore av sämre kvalitet
än tidigare. För att tillgodose konsumenternas krav på fullgod matpotatis
hade potatishandeln därför i större utsträckning än tidigare måst
inrikta inköpen på potatis av de mest högklassiga sorterna. Den inhemska
odlingen av dessa potatissorter vore emellertid otillräcklig för att tillgodose
den ökade efterfrågan. Med anledning av vad sålunda anförts framhåller
nämnden, att önskemålet om import av dansk matpotatis icke enbart torde
bero på att den svenska potatisen i år på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden
i viss utsträckning blivit av sämre kvalitet än tidigare. De
gjorda framställningarna synes även sammanhänga med undan för undan
stegrade önskemål från konsumenternas sida att i större utsträckning övergå
till att använda mera högklassiga potatissorter än de som hittills odlats
i landet. För att få full avsättning för den svenska matpotatisen och
samtidigt tillgodose konsumenternas önskemål om en mera högklassig vara,
torde det enligt nämndens mening vara mest angeläget att på olika sätt understödja
en övergång till odling i större utsträckning än för närvarande
av potatis tillhörande den högsta sortklassen. Enär odlingen av högklassig
potatis i allmänhet är mera arbetskrävande och hektarskördarna i regel
lägre än vid odling av vanlig matpotatis, har från odlarehåll framställts
önskemål om garanti för att prissättningen på den högklassiga potatisen
blir så hög, att merkostnaderna kompenseras. I syfte att främja en sådan
prissättning på de verkligt förstklassiga potatissorterna, att odlingen därav
blir lika lönsam som odling av vanlig matpotatis, bör enligt nämndens mening
införas en införselavgift på potatis av sådan storlek, att en import av
högklassig matpotatis icke hindrar de svenska potatisodlarna att utfå ett
tillfredsställande pris på dylik potatis. För detta ändamål anses en införselavgift
om cirka 5 öre per kilogram vara tillräcklig. Nämnden anför vidare.

Det bör i detta sammanhang omnämnas, att potatisodlarnas organisationer
tillsammans med representanter för potatishandeln låtit utarbeta bestämmelser
angående nya kvalitetsklasser för matpotatis ävensom uppgjort förslag
till en effektiv kontroll av att dessa bestämmelser efterföljes. Man har
nämligen ansett, att saluhållandet av matpotatis efter kontrollerade kvalitetsklasser
utgör ett medel att tillgodose odlarnas krav på att en verkligt högklassig
potatis åsättes ett pris, som svarar mot dess värde ur konsumentsynpunkt.
För en utvidgad odling av högklassig matpotatis föreligger inom vissa
potatisdistrikt det hindret, att förhållandevis stora arealer förklarats smittade
av potatiskräfta eller utgör skyddsområden i anledning av dylik smitta.
Inom dessa områden får enligt gällande bestämmelser endast odlas sådan po -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

tatis, som är immun mot potatiskräfta. Enär de högklassiga matpotatissorterna
på något undantag när saknar sådan immunitet, är det angeläget, att
man söker bereda möjlighet för odling av högklassig matpotatis inom
skyddsområdena. I sådant syfte bör undersökas dels huruvida gällande
skyddsbestämmelser kan uppmjukas, dels huruvida möjlighet finns att få
fram högklassiga matpotatissorter, som är immuna mot potatiskräfta. En av
lantbrukshögskolan tillsatt samarbetskommitté för potatisförsöksverksamheten
har redan ägnat sistnämnda fråga sin uppmärksamhet.

Slutligen framhåller nämnden, att såväl det tilltänkta organet för kontrollen
av att de nya kvalitetsbestämmelserna för matpotatis efterföljes som
nyssnämnda samarbetskommitté för sitt fortsatta arbete beträffande potatisodlingen
i skyddsområden i anledning av potatiskräfta är i behov av vissa
statliga bidrag. Då den verksamhet, som utföres av dessa organ, torde bli av
betydande värde ur försörjnings- och prisregleringssynpunkt, föreslår nämnden,
att Kungl. Maj:t bemyndigas att för verksamheten anvisa medel ur delposten
till diverse kostnader under anslaget till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område.

Nämnden övergår härefter till frågan om tillverkningen av potatisstärkelse
och anför därom följande.

För framställning av potatisstärkelse har nämnden för tillverkningsåret
1952/53 utlämnat licenser om sammanlagt cirka 250 000 deciton, vilka licenser
såvitt nu kan bedömas torde komma att utnyttjas. Enär det föregående
år höjda priset å fabrikspotatis medfört en motsvarande höjning av priset
på potatisstärkelse, har priset på denna vara kommit att ligga på en så hög
nivå, att tullen på potatisstärkelse och därav tillverkade produkter (glykos
samt dextrin och limämnen m. in.) varit otillräcklig för att hindra import.
På grund härav har på framställning av nämnden Kungl. Maj:t med stöd av
5 § förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införsel av
vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. utfärdat kungörelse den
13 februari 1953 (nr 29) om införselavgift för stärkelse och stärkelseprodukter.
Med stöd av bemyndigande i sagda kungörelse har nämnden beslutat, att
avgift från och med den 2 mars 1953 skall tills vidare utgå med 15 öre per
kilogram för stärkelse och vissa därav tillverkade produkter såsom glykos
samt med 20 öre per kilogram för dextrin, stärkelseklister och därmed jämställda
produkter. Även om införandet av ifrågavarande införselavgifter
kommer att bereda ett ökat skydd mot den utländska konkurrensen beträffande
potatisstärkelse och därav tillverkade produkter, synes försäljningen
av potatisstärkelse i år komma att bli lägre än under de närmast föregående
åren. Det är därför anledning räkna med att det blir nödvändigt att företa
en viss minskning av tillverkningen av potatisstärkelse under det kommande
året.

Vad angår tillverkningen av potatissprit anför nämnden, att Sveriges Bränneriidkareförening
träffat avtal med Aktiebolaget Vin- och spritcentralen om
tillverkning innevarande regleringsår av sammanlagt 30 miljoner liter råbrännvin
av normalstyrka. Härtill kommer tillverkningen av potatissprit vid
bolagets eget potatisbränncri. Den rikliga tillgången på fabrikspotatis och sådan
matpotatis, som icke kunnat avsättas för konsumtionsändamål, torde
enligt nämnden komma att medföra att nyssnämnda förening kan fylla sitt
åtagande att tillverka angivna kvantitet råbrännvin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Till sist erinrar nämnden om att ingångspriset på fabrikspotatis för närvarande
utgör 49 öre per stärkelseprocent och hektoliter. Genomsnittspriset
är cirka 50 öre per stärkelseprocent och hektoliter. Vid förhandlingar med
odlareorganisationerna för potatis förklarade sig dessa icke vara beredda att
taga ställning till ett förslag av nämnden om viss sänkning av priset på fabrikspotatis.
Det överenskoms i stället att hänskjuta frågans avgörande till
jordbrukets förhandlingsdelegation. Denna har, som framgår av det förut
anförda, överenskommit med nämnden om att sänka priset med 4 öre per
stärkelseprocent och hektoliter. Ingångspriset på fabrikspotatis under det
kommande tillverkningsåret skulle därigenom bli 45 öre per stärkelseprocent
och hektoliter med sedvanliga säsongtillägg samt genomsnittspriset cirka 46
öre per stärkelseprocent och hektoliter.

Oljeväxtregleringen.

Jordbruksnämnden erinrar inledningsvis om att man vid förhandlingar
mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation på sommaren 1952
sökte att mot bakgrunden av den internationella prisutvecklingen och försörjningsläget
avpassa priserna på brödsäd och oljeväxter så, att höstveteodlingen
stimulerades, medan oljeväxtodlingen begränsades till ungefär vad
som erfordrades för den inhemska försörjningen. Enligt nämnden skulle den
önskade effekten för oljeväxtodlingens del nås vid ett odlarpris på höstraps
och höstrybs av 85 öre per kilogram. Sedermera förklarade Sig Kungl. Maj :t
den 8 augusti 1952 -— i avvaktan på kommande allmänna förhandlingar om
jordbrukets prisfrågor — ämna fastställa ett odlarpris av nämnda storlek på
höstraps och höstrybs av 1953 års skörd. Priset skulle gälla vara med en
renhet av 96 procent och en vattenhalt av 18 procent samt — såvida individuell
prisreglering efter oljehalt infördes — en oljehalt av 44 procent. Om
priserna på höstraps och höstrybs på utländska marknader under ett kvartal
av regleringsåret 1952/53 skulle stiga så, att export bleve möjlig till högre
pris än det, som motsvarade 85 öre per kilogram till odlare, skulle förhandlingar
upptas om höjning av garantipriset intill ett högsta pris av 1 krona
för kilogram. Någon användbar metod för individuell prisreglering efter
oljehalten har hittills icke framkommit. Ej heller har priserna på höstraps
och höstrybs på utländska marknader hittills överstigit vad som motsvar
85 öre per kilogram till odlarna.

Efter förhandlingar mellan nämnden och Sveriges oljeväxtodlares centralförening
träffades därefter den 25 februari 1953 preliminär uppgörelse om
prissättningen på vårsådda oljeväxter av 1953 års skörd, innebärande följande
odlarpriser, nämligen för vårraps och vårrybs 75 öre, för vitsenap 70
öre och för oljelin 80 öre, allt räknat per kilogram. Samtidigt uttalade nämnden,
att uppgörelsen skulle bli föremål för omprövning i samband med jordbruksförhandlingarna.
Det meddelades vidare, att odlarna fortsättningsvis
icke borde räkna med garantiprissättning för oljelin, emedan odlingen därav
till följd av hård utländsk konkurrens icke längre kunde anses ekonomiskt

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

motiverad. Den preliminära uppgörelsen med centralföreningen har sedermera
biträtts av jordbrukets förhandlingsdelegation med den ändringen, att
priset för vitsenap sänkts till 65 öre per kilogram.

I det följande behandlar nämnden frågan om omfattningen av den svenska
oljeväxtodlingen samt av den statliga garantien för denna odling. Härom
anför nämnden följande.

Frågan om omfattningen av den svenska oljeväxtodlingen, sedd på längre
sikt, har vid vårens jordbruksförhandlingar upptagits till särskild diskussion.
Sedan priserna på vegetabiliska oljor starkt fallit på världsmarknaden,
är det uppenbarligen icke befogat att bibehålla samma stora inhemska odling
som under senare år. Så länge differensen mellan produktionskostnaden för
svensk olja och importkostnaden för utländsk icke är större än skillnaden
mellan motsvarande kostnader för andra jordbruksprodukter, kan man å
andra sidan väl försvara en betydligt större odling än den, som förutsattes i
1947 års riksdagsbeslut. Oljeväxter^ intager nu en stark ställning inom den
svenska växtodlingen, och det finns knappast anledning att ur beredskapseller
andra synpunkter behandla den annorlunda än exempelvis brödsädsodlingen.
Prissättningen bör därför ske under hänsynstagande till ungefär
samma faktorer, som gäller i fråga om brödsäd, nämligen relationen till andra
grödor, beredskapsintresset, lagerhållningen, världsmarknadspriserna, de inhemska
produktionskostnaderna o. s. v. Flera av dessa faktorer kan ändras
från det ena året till det andra. Bedömningen bör helst ske i samband med
prissättningen på andra grödor.

Den statliga garantien, som hittills omfattat praktiskt taget all oljeväxtodling
inom landet, synes för framtiden böra begränsas till en odling, motsvarande
vad som kan finna användning inom landet. Försök har visat, att
man kan tillverka användbart margarin enbart av rapsolja. Kvaliteten blir
emellertid något annorlunda än om utländska fetter, framför allt kokosolja,
inblandas. En maximigräns för odlingen, motsvarande den totala inhemska
förbrukningen av margarinoljor, får därför anses ligga för högt. Odlingen har
tidigare ett par år varit uppe i denna storleksordning, men då avsattes betydande
kvantiteter oljeväxtprodukter på utlandsmarknaden med vinst. En annan
gräns för odlingen, som kan synas naturlig, ligger vid vad som motsvarar
den mängd inhemsk olja (flytande och härdad), som under nuvarande
tekniska förutsättningar lämpligen kan inblandas i margarin utan att dettas
kvalitet märkbart förändras. Man kommer då till inemot 50 procent av
konsumtionen. Om härtill lägges behovet av olja för vissa andra ändamål
än margarinframställning erhålles en kvantitet, motsvarande drygt 90 000
hektar skördad areal. En så stor odling kan vid normalskörd väntas ge inemot
135 000 ton frö med 18 procent vattenhalt eller i nedtorkad vara cirka
120 000 ton. Till jämförelse kan nämnas, att kalkylsakkunniga uppskattat
1953 års odling av matnyttiga oljeväxter till 100 000 hektar skördad areal,
därav 75 000 hektar böstraps. Enligt statistiska centralbyråns arealinventering
utgör den hösten 1952 besådda arealen 84 000 hektar, vilken med tanke
på utvintring bör reduceras med 10 procent.

Att inblanda så mycket som 50 procent inhemsk olja i margarinet skulle
emellertid vara dålig ekonomi. Rapsoljan såsom margarinråvara bar sitt
största värde som flytande olja. Vid nuvarande regleringssystem användes
normalt högst 25 procent flytande olja. Huruvida denna andel kommer att
förbli oförändrad efter övergång till det nya regleringssystemet på fettvaruområdet,
som är avsett att genomföras vid budgetårsskiftet, är icke möjligt
att förutsäga. Det torde vara ekonomiskt fördelaktigt att i varje fall byta ut

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

större delen av återstående 25 procent mot den på världsmarknaden billigare
valoljan. I vissa lägen kan det vara lämpligt att driva utbytet längre. Av
nyssnämnda årskvantitet, inemot 135 000 ton frö med 18 procent vattenhalt,
skulle med utgångspunkt härifrån mellan 35 000 och 45 000 ton komma att
exporteras i form av frö eller olja.

Nämnden förklarar härefter, att den är ense med odlarnas representanter
om att prisgarantien för oljeväxter bör inriktas på en skörd av ungefärligen
nyssnämnda storlek, d. v. s. cirka 135 000 ton vid nuvarande margarinförbrukning.
Denna begränsning av statens åtagande gentemot odlarna bör
dock icke hindra en odling av större omfattning än vad den statliga prisgarantien
omfattar. För den överskjutande delen bör emellertid i princip odlarna
själva bära ansvaret. Någon kvotering av odlingen synes sålunda enligt
nämndens mening icke böra tillgripas. Nämnden framhåller, att inom vissa
andra grenar av jordbruksnäringen redan nu tillämpas den regeln, att producenterna
själva får taga ansvaret för uppkommande överskott och eventuella
exportförluster. Så är förhållandet i fråga om kött och fläsk samt
smör och ägg. För ändamålet har beträffande kött och fläsk samt ägg tillskapats
särskilda ekonomiska föreningar med av staten utsedda ordförande.
Med avseende å smör skötes dessa föreningars uppgift av Svenska mejeriernas
riksförening. Goda skäl synes enligt nämnden tala för att man även
för vegetabiliernas del slår in på samma väg och att början nu göres med
oljeväxterna. Härom anför nämnden vidare följande.

På oljeväxtområdet finns redan en ekonomisk förening, som lämpligen
kan taga hand om uppgiften, nämligen Sveriges oljeväxtintressenter, förening
u. p. a., som tillkom 1951 för att omhändertaga den inhemska oljeväxtskörden
från odlarna. I denna förening ingår som medlemmar odlarna,
Svenska spannmålsaktiebolaget och oljefabrikerna. Odlarna, som representeras
av Oljeväxtodlarnas centralförening och Sveriges lantbruksförbund,
å ena sidan, samt industrien och spannmålsbolaget, å andra sidan, har för
närvarande lika stort inflytande inom föreningen. Genom en av nämnden
tillsatt opartisk ordförande är statens inflytande utslagsgivande, om motsättningar
uppkommer. I samband med övertagandet av exportansvaret bör
överläggningar upptagas mellan nämnden och de intresserade parterna om
vilka ändringar i föreningens sammansättning, som kan vara erforderliga.
Vidare må här nämnas, att enligt föreningens stadgar minst fem procent
av årsöverskottet skall avsättas till en reservfond. Återstående överskott
åligger det föreningen att inleverera till den av centralföreningen förvaltade
clearingfonden för oljeväxtfröer. Därest förlust uppkommer i föreningens
rörelse, skall den täckas genom bidrag ur denna clearingfond, i den mån
fondens medel förslår därtill.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår nämnden, med instämmande
av odlarna, att följande anordning av garantiprissystemet för oljeväxterna
skall genomföras från och med 1954 års skörd.

Efter förhandlingar i vanlig ordning bör ett garantipris fastställas för den
kvantitet, som erfordras för den inhemska förbrukningen, för närvarande
cirka 101 000 ton frö med 18 procent vattenhalt. Detta garantipris bör bestämmas
med viss marginal, beräknad så, att den i första hand täcker den

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

förmodade förlusten på den exportkvantitet, cirka 40 000 ton, som ligger
inom ramen för den garanterade odlingen. Då man genom prissättningen
icke exakt kan nå den avsedda volymen, måste marginalen vidare avpassas
så, att den även inrymmer täckning för en mindre överodling. Någon bärande
invändning häremot synes enligt nämnden icke kunna resas, så länge
världsmarknadspriserna på oljeväxtodlingens produkter relativt sett icke
ligger lägre än på övriga jordbruksvaror. Den del av garantipriset, som motsvarar
nyssnämnda marginal, bör av odlarna avsättas till en clearingkassa,
som skall omhänderhas av Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a.,
och disponeras för att täcka förluster såväl på export inom ramen för den
garanterade odlingen som på export av eventuellt överskjutande produktion.
Som export anses därvid böra räknas även försäljning till världsmarknadspriser
av frö till oljefabrikerna för tillverkning av olja för export.

Kan högre priser erhållas vid export än som förutsetts vid garantiprissättningen,
eller blir skörden mindre än den vid prissättningen förutsatta,
så att de på nu angivet sätt till clearingkassan inflytande medlen helt eller
delvis icke behöver tagas i anspråk, bör överskottsmedlen efter nämndens
godkännande fonderas eller användas för efterbetalning till odlarna. Räcker
å andra sidan clearingkassans medel icke till för att täcka exportförlusterna,
anser nämnden, att odlarna bör äga rätt att i mån av tillgång anlita
den av centralföreningen förvaltade clearingfonden för oljeväxtfröer.

Om det nu angivna systemet genomföres, kan man enligt nämnden avveckla
den clearingkassa för fettvaror, som nämnden har hand om. I fråga
om formerna för försäljningen på hemmamarknaden av svenskt frö och
olja därur innebär systemet icke någon ändring av vad som hittills gällt
(se prop. nr 207/1951 bil. 10).

Slutligen föreslår nämnden, att Kungl. Maj:t skall utverka bemyndigande
att, om så erfordras, under iakttagande av de i det föregående angivna principerna
fastställa garantipriser beträffande höstraps och höstrybs av 1954
års skörd.

Stödet åt lin- och hampodlingen.

I förevarande avsnitt av sin skrivelse erinrar jordbruksnämnden till en
början om att enligt riktlinjerna för det statliga stödet åt lin- och hampodlingen
Kungl. Maj :t årligen skall fastställa de priser — riktpriser — som odlarna
bör erhålla per kilogram halm. Vid bestämmandet av dessa riktpriser,
vilka ej är att betrakta såsom garantipriser, skall hänsyn tagas till priserna
på andra grödor, så att en odling av avsedd storleksordning kan erhållas.
Riktpriserna användes bland annat vid upprättandet av de driftskalkyler för
beredningsverken, som läggcs till grund för det statliga pristillägget för den
beredda fibern. Riktpriserna har såväl i fråga om 1951 som 1952 års skörd
varit 27 öre per kilogram för linhalm och 15 öre per kilogram för hamphalm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vad angår stödet åt linodlingen erinrar nämnden om att i propositionen
nr 192/1951 föreslogs, att en årlig produktion motsvarande omkring 1 500
ton fiber av spinnbar kvalitet skulle stödjas. Härvid förutsattes, att fiberberedningen
skulle äga rum vid fyra beredningsverk, belägna i Laholm,
Växjö, Gimo och Hybo, under det att verksamheten vid verken i Kristinehamn
och Mellansel skulle avvecklas. Vidare förutsattes en utbyggnad av
beredningsverket vid Laholm, motsvarande en kapacitetsökning med omkring
300 ton stödberättigad fiber. Riksdagen beslöt emellertid, att även
verket i Mellansel skulle bibehållas tills vidare. Efter en i februari 1952 inträffad
brand har emellertid verksamheten vid hyboverket avvecklats. Vidare
har vederbörande linodlarförening beslutat nedlägga verksamheten vid verket i
Gimo, så snart halmen av 1952 års skörd upparbetats. För 1953 års skörd räknar
nämnden sålunda med beredning av linhalm vid endast tre beredningsverk,
nämligen de, som är belägna i Laholm, Växjö och Mellansel. För ett rationellt
utnyttjande av dessa tre verk anser nämnden det vara erforderligt
med en linodling, motsvarande över 2 000 ton fiber per år. I detta sammanhang
upplyser nämnden, att det statliga stödet för 1952 års skörd utgår för
1 900 ton fiber av stödberättigad kvalitet. Kvantiteten fördelas med 850 ton
på Laholm, 500 ton på Växjö samt 275 ton på vartdera Gimo och Mellansel.

Den kraftiga nedgång i priserna på linfiber, som skett under det senaste
året, anser nämnden i och för sig motivera en sänkning av riktpriset på linhalm.
Emellertid företogs icke för 1952 års skörd någon höjning av riktpriset,
trots att priserna på övriga jordbruksprodukter höjdes. I förhållande
till år 1950 har halmpriset höjts omkring 30 procent. Priserna på brödsäd
har samtidigt höjts med över 50 procent även om den sänkning beaktas, som
enligt prisöverenskommelsen föreslagits för 1953 års skörd. Med hänsyn härtill
och till att den förutsatta kraftiga prissänkningen på linfrö från 103 till
80 öre per kilogram även kommer att påverka lönsamheten vid odling av
spånadslin, föreslår nämnden, att ett oförändrat riktpris skall fastställas för
linhalm av 1953 års skörd eller 27 öre per kilogram.

Riksdagsbeslutet 1951 innebar, att det allmänna pristillägget till linberedningsverken
skulle grundas på driftskostnaderna vid laholmsverket. Verken i
Växjö och Gimo skulle därutöver erhålla särskilt stöd med 15 öre per kilogram
fiber av stödberättigad kvalitet samt norrlandsverken ett särskilt stöd
med 55 öre per kilogram. För närvarande utgör det allmänna pristillägget
84 öre per kilogram stödberättigad fiber, vilket tillägg utgör laholmsverkets
stödbehov med nuvarande produktionskostnader. Genom den ökning av produktionen,
som blir en följd av utbyggnaden av laholmsverket, torde man
enligt nämnden kunna räkna med en viss minskning av produktionskostnaderna
vid detta verk i vad avser bearbetningen av 1953 års skörd av linhalm.
Under förutsättning att priserna på linfiber blir oförändrade, räknar nämnden
därför med en sänkning av det allmänna pristillägget till 73 öre per kilogram
fiber av stödberättigad kvalitet. Härvid förutsättes, att verken skall
drivas med utnyttjande av 90 procent av kapaciteten, att 80 procent av verkens
produktion av rötad fiber blir av anslagsberättigad kvalitet samt att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

huvudsak samma procentuella fördelning på olika kvalitetsklasser, som i
medeltal förekommit under åren 1949/50—1951/52 vid laholmsverket, skall
erhållas även av 1953 års skörd.

Genom att verksamheten vid gimoverket nedlägges, minskas samtidigt
maximikvantiteten stödberättigad fiber med 275 ton eller från nuvarande
1 900 ton till 1 625 ton per år. Efter fördelning av denna kvantitet på respektive
verk enligt en mellan nämnden och Riksförbundet Lin och Hampa träffad
överenskommelse skulle kostnaderna för pristillägg för spånadslin uppgå
till följande belopp.

Beredningsverk	Anslags- berättigad kvantitet, kg	Erforderligt statsbidrag per kg fiber, kr	Totalt statsbidrag, kr
Laholm ....	790 000	0,73	576 700
Växjö ......	535 000	0,73 + 0,15	470 800
Mellansel....	300 000	0,73 +0,55	384 000

Summa kronor 1431 500

Med hänsyn till svårigheterna att redan nu i detalj bedöma avsättningsförhållandena
och prisutvecklingen samt resultatet av utbyggnaden och rationaliseringen
vid verken i Laholm och Växjö, anser nämnden, att den bör
erhålla bemyndigande att inom angivna ram — 1 431 500 kronor — göra den
omdisponering mellan verken, som kan befinnas lämplig.

I motsats till vad fallet är beträffande hampfiber gäller för linfiber icke
någon maximering av det allmänna pristillägget. Nämnden anser, att det
kan ifrågasättas, om icke även i fråga om linfiber en maximering av stödet
bör införas. Härigenom skulle man förhindra en i förhållande till världsmarknadspriserna
på fiber orimligt hög subventionering av linodlingen.
Nämnden, som i denna fråga haft överläggningar med representanter för
beredningsverken och Riksförbundet Lin och Hampa, föreslår därför, att det
allmänna pristillägget för linfiber skall begränsas till ett belopp av högst
75 öre per kilogram fiber av stödberättigad kvalitet.

Vad härefter angår stödet åt hampodlingen torde jag få erinra om att
Kungl. Maj:t i propositionen nr 195 till årets riksdag föreslagit, att stödet,
sedan 1952 års skörd upparbetats, ej längre skall innefatta hampberedningsverket
i Värmbol utan endast avse verket i Visby. Nämnden har i sin skrivelse
förutsatt, att beredning av hamphalm av 1953 års skörd kommer att
äga rum endast vid ett beredningsverk och att produktionen där skall uppgå
till totalt 900 ton fiber. Med hänsyn till svårigheterna att anskaffa utsädesfrö
anser nämnden det icke vara möjligt att uppnå en större areal än
vad som motsvarar sagda produktion.

Beträffande riktpriset på hamphalm av 1953 års skörd föreslår nämnden,
att det liksom för halm av 1951 och 1952 års skördar skall utgöra 15 öre per
kilogram. Nämnden erinrar i detta sammanhang om att priset för halm av
1950 års skörd utgjorde 14,2 öre per kilogram. Att större prishöjning icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

företagits beror på att man räknat med ett högre utbyte av halm och frö
vid odling av s. k. samkönad hampa. Till följd av skördeskadorna hösten 1952
kan någon nämnvärd odling av samkönad hampa emellertid icke komma till
stånd. Det oförändrade riktpriset innebär sålunda enligt nämnden i realiteten
en prissänkning.

I fråga om pristillägget å hampfiber anför nämnden till en början, att sådant
hittills utgått för all fiber oavsett kvalitet. Stödet har emellertid samtidigt
varit maximerat till 60 öre per kilogram. För att stimulera verken till
framställning av så högvärdig fiber som möjligt anser nämnden, som därvid
är helt ense med odlarorganisationen, att pristillägg icke bör utgå för de
lägsta fiberkvaliteterna, nämligen för rötade hampblånor av klass IV, och
grönberedda hampblånor av klass III samt ej heller för s. k. kortfiber. Stödet
skulle härigenom få samma omfattning som i fråga om linfiber. Eftersom
nu nämnda låga fiberkvaliteter normalt beräknas omfatta sammanlagt
20 procent av produktionen, skulle efter den föreslagna ändringen pristilllägg
komma att utgå för endast 80 procent av fiberproduktionen. Som följd
härav bör enligt nämndens mening maximistödet höjas från nuvarande 60
öre till 75 öre per kilogram.

Med utgångspunkt från en total produktion av 900 ton fiber, varav 80 procent
eller 720 ton utgöres av fiber av stödberättigad kvalitet, uppgår medelsbehovet
för pristillägg för hampa av 1953 års skörd till 540 000 kronor.

Anslagsbehovet för pristillägg för fiber av lin och hampa under budgetåret
1953/54 utgör under angivna förutsättningar 1 971 000 kronor, varav för lin
cirka 1 431 000 kronor och för hampa cirka 540 000 kronor. Härtill kommer
bidrag till bestridande av kostnader för odlingsförsök (6 000 kronor) och
för tekniskt sakkunniga (8 000 kronor) samt till Sveriges Allmänna linodlingsförenings
verksamhet (5 000 kronor). Det totala anslagsbehovet för stödjandet
av odlingen utav lin och hampa uppgår sålunda till (1 971 000 +
6 000 + 8 000 + 5 000 =) 1 990 000 kronor.

Regleringen av kött och fläsk m. m.

I fråga om regleringen av kött och fläsk framhåller jordbruksnämnden till
en början, att försörjningsläget beträffande dessa produkter varit tillfredsställande
under år 1952. Den löpande slakten av storboskap har icke täckt
hela konsumtionen men skillnaden mellan tillförsel och konsumtion har till
stor del kunnat utfyllas med de lager av nötkött, som tillkom under sommaren
och hösten 1951 till följd av den övernormala utslaktningen i samband
med omläggningen av produktionsinriktningen. Importen av nötkött
har härigenom under år 1952 kunnat nedbringas till cirka 2 000 ton. Fläskförsörjningen
har icke endast lämnat full behovstäckning utan även medgivit
en omfattande lagring under senare delen av år 1952.

Vidare anför nämnden, att utvecklingen av fläskproduktionen delvis varit
oväntad. Vid prisförhandlingarna våren 1952 tydde nämligen flera omstän -

Kungl. RIaj:ts proposition nr 224.

digheter på ett minskat intresse för sådan produktion, om icke prisstimulerande
åtgärder vidtogs. Bland annat hade fläskförsörjningen till julen 1951
endast kunnat klaras med hjälp av en viss import till priser, som låg avsevärt
över de inhemska. Även utvecklingen av suggbctäckningarna tydde på
att en minskning av fläskproduktionen var att vänta. Nämnden erinrar om
att man i nämnda läge ansåg det nödvändigt att på något sätt stimulera
produktionen. Härom anför nämnden följande.

Vid de prisöverenskommelser, som kom till stånd under 1952, avseende
dels tiden januari—augusti 1952 och dels regleringsåret 1952/53, beaktades
behovet av stöd åt fläskproduktionen. Förutom viss höjning av baspriserna
för fläsk beslöts, att statligt pristillägg skulle utgå med 30 kronor för samtliga
svin, som slaktats eller kom att slaktas under regleringsåret 1951/52.
Detta beslut ändrades sedermera i så måtto, att en successiv avveckling av
pristilläggen förutsattes skola äga rum redan under regleringsåret 1951/52, i
samband varmed motsvarande höjning av fläskpriset skulle genomföras. De
vidtagna prisförbättringarna förutsattes skola medföra en sådan ökning av
produktionen, att denna skulle motsvara hela konsumtionsbehovet. Det ansågs
icke otänkbart, att ett mindre överskott kunde framkomma, vilket i så
fall avsågs att i första hand bli lagrat i säsongutjämnande syfte. Under
vissa omständigheter beräknades också en viss export kunna äga rum.

De produktionsstimulerande åtgärderna föranledde genast en markant
höjning av intresset för fläskproduktionen, vilket bland annat tog sig uttryck
i kraftigt stigande priser på smågrisar och en ökning av suggbetäckningarna.
Redan under sommaren 1952 steg tillförseln av svin till slakterierna
betydligt starkare än man tidigare räknat med. På grund av den korta
tid, som förflutit sedan de prisstimulerande åtgärderna vidtogs, kunde ökningen
i tillförseln icke bero på dessa, utan måste förklaras med att antalet
suggbetäckningar under sommaren och hösten 1951 legat på en högre
nivå än som framgått av betäckningsstatistiken. Genom den kraftiga tillförseln
blev det omöjligt att marknadsmässigt uttaga de fläskpriser, man
hade kalkylerat med i överenkommelserna, varför avvecklingen av pristillägget
måste ske utan motsvarande höjning av partipriset. Oron för ytterligare
prisfall föranledde producenterna att forcera leveranserna av slaktsvin, så
att dessa levererades vid lägre slaktålder än tidigare. Under senare hälften
av kalenderåret 1952 sjönk sålunda medelslaktvikterna på gödsvin från cirka
78 till omkring 70 kilogram. Under den tid sänkningen av slaktvikterna pågick,
steg tillförseln till slakterierna rekordartat och en del av fläsket måste
lagras. Statligt stöd till lagringen lämnades, sedan priserna gått ned till den
nivå, vid vilken enligt riksdagens direktiv sådant stöd kunde utgå.

Nämnden framhåller i detta sammanhang, att det redan vid ingången av
regleringsåret 1952/53 stod klart, att avsättningsmöjligheter för fläsköverskottet
måste skapas och lagringen nedbringas. En viss konsumtionsförskjutning
från kött till fläsk på grund av de vidtagna prissänkningarna kunde
visserligen tänkas komma till stånd. Hela överskottet ansågs emellertid
icke kunna absorberas härigenom, varför en viss export skulle bli nödvändig.
Eu undersökning visade emellertid, att stora svårigheter förelåg att få
till stånd eu dylik export. Det enda land, som vid denna tidpunkt kunde
komma i fråga, var Västtyskland. Där låg emellertid priserna avsevärt under
den svenska prisnivån. Täckning av exportförlusterna genom import -

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vinster på kött kunde icke påräknas under de närmaste månaderna, enär
import ej var aktuell, eftersom slakt av storboskap säsongmässigt låg på en
hög nivå och detta förhållande kunde beräknas fortsätta ytterligare några
månader. Rörande de åtgärder, som nämnden vidtog för att främja fläskexporten,
uppger nämnden följande.

För att snabbt få till stånd en export till Västtyskland och sålunda minska
lagringen beslöt nämnden i enlighet med riksdagens direktiv, att en viss
del av de beräknade exportförlusterna skulle få täckas med bidrag ur nämndens
clearingkassa för kolonialvaror. Huvudparten av förlusterna skulle
dock täckas av slakteriorganisationen. Sedermera fick organisationen tillstånd
att för ändamålet taga i anspråk vissa vinstmedel vid export av nötkött
under 1951, vilka ännu icke redovisats och inlevererats till clearingkassan.
Exporten till Västtyskland kom dock av skilda anledningar icke i
gång förrän i slutet av december 1952. Till och med den 21 mars 1953 har
till Västtyskland exporterats cirka 1 000 ton i form av fryshuslagrat fläsk.

En betydande lättnad uppkom, då handelsförhandlingarna med Storbritannien
ledde till att den traditionella svenska baconexporten, som varit avbruten
sedan 1940, kunde återupptagas under år 1953. Avsikten är, att baconexporten
under innevarande år skall uppgå till 6 000 ton. Totalt har för närvarande
exporterats cirka 1 200 ton.

I samband med att fläskexporten igångsattes, har föreningen Svensk kötthandel
u. p. a., som i enlighet med beslut av 1947 års riksdag med ensamrätt
skall omhänderha export och import av de viktigaste köttvarorna, börjat sin
verksamhet. Nämnden har meddelat föreningen direktiv som ansluter sig
till de av Kungl. Maj :t och riksdagen meddelade allmänna riktlinjerna för
köttvaruregleringen under regleringsåret 1952/53. Enligt dessa skall vinster
och förluster i första hand utjämnas inom föreningen. Härjämte får clearingkassan
för kolonialvaror under vissa villkor användas för att täcka förluster
i föreningens verksamhet.

Vad beträffar det nuvarande marknadsläget för fläsk framhåller nämnden,
att tillförseln alltjämt är högre än vad som motsvarar den löpande inhemska
konsumtionen samt exporten. En mindre lagring måste därför fortfarande
äga rum. Denna har kunnat hållas på en nivå, som icke är onormal med hänsyn
till tidpunkten på året. Fläsktillförseln under den återstående delen av
regleringsåret är enligt nämndens mening svår att beräkna med hänsyn till
den starka försämring i betäckningsstatistikens tillförlitlighet, som inträtt
under de senaste åren. Statistiken ger emellertid vid handen, att den kraftiga
ökningen av betäckningarna våren 1952 senare under året följts av en viss
nedgång, vilket i första hand förklaras av det inträdda prisfallet på fläsk.
Med ledning av statistiken anser nämnden därför, att en nedgång av fläsktillförseln
med därav följande lagerminskning kan väntas längre fram under
sommaren 1953. I anslutning härtill framhåller nämnden, att den med viss
oro sett den minskning av suggbetäckningarna, som skedde under fjärde
kvartalet 1952 och som kunde ge vid handen att intresset för fläskproduktionen
åter höll på att starkt nedgå med brist på fläsk som följd. Enligt
nämndens mening bör skarpa kastningar i fläskproduktionen såvitt möjligt
undvikas. Nämnden anser emellertid, att mycket tyder på att den relativa stabilitet
i fläskpriserna, som nu synes ha inträtt, jämte den rika tillgången på

Kungi. Maj.ts proposition nr 224.

fodermedel, lämpliga för svingödning, i viss mån liar vänt utvecklingen. Så
har t. ex. suggbetäckningarna under första kvartalet 1953 visat en viss ökning
i förhållande till motsvarande tid i fjol. Nämnden påpekar, att kalkylsakkunniga
med hänsyn till den rika tillgången på foder räknat med i stort
sett samma fläskproduktion under regleringsåret 1953/54 som under innevarande
regleringsår.

Med utgångspunkt från det sålunda anförda framhåller nämnden, att man
även under nästa regleringsår torde kunna påräkna en fortsatt export av
fläsk. Enligt nämndens mening kan några väsentliga invändningar icke riktas
mot en sådan utveckling. Exportmöjligheterna för fläsk kan nämligen
för närvarande icke bedömas vara ogynnsammare än för flertalet andra produkter,
för vilka överskott föreligger. Med Storbritannien har som förut
nämnts tecknats leveranskontrakt för 6 000 ton bacon under kalenderåret
1953, och enligt nämnden torde anledning finnas att räkna med fortsatt sådan
export under kalenderåret 1954. Härjämte har i handelsavtalet med
Västtyskland inrymts icke obetydliga kvantiteter fläsk. Nämnden påpekar
emellertid, att vid fläskexporten för närvarande utvinnes lägre priser än på
hemmamarknaden. Vid export till England beräknas sålunda förlusten till
cirka 70 öre per kilogram.

Vad härefter beträffar produktionen av kött anför nämnden, att denna för
närvarande icke helt täcker behovet utan måste utfyllas med en viss import,
som framdeles torde komma att ytterligare ökas. Nämnden framhåller i anslutning
härtill, att importpriserna är låga i förhållande till de inhemska
priserna och att importen därför lämnar betydande vinst. Då importen med
ensamrätt sker genom föreningen Svensk kötthandel, erhåller föreningen på
detta sätt medel till täckning av exportförlusterna för fläsk. Man räknar med
att importvinsterna jämte övriga medel, som enligt särskilda beslut av Kungl.
Maj :t står till föreningens förfogande —- såsom införselavgifter vid import av
salt hästkött, ätbara djurdelar, charkuterivaror och vissa költkonserver — i
stort sett skall täcka de exportförluster, som kan uppstå under den närmaste
tiden. Nämnden påpekar emellertid, att förhållandena lätt kan ändras i en för
föreningen ogynnsam riktning, t. ex. om importpriserna stiger. Vidare torde
importvinsterna komma att minska till följd av den nu föreliggande prisöverenskommelsen
för rcgleringsåret 1953/54. I denna har man nämligen utgått
från att prissänkningar på köttvaruområdet skall vidtagas till ett belopp av
31,8 miljoner kronor. Det har förutsatts, att dessa i huvudsak skall avse kött,
medan fläskpriset i stort sett skall hållas oförändrat. Genom den rörlighet i
prissystemet, som för närvarande tillämpas och som nämnden anser bör
råda även under nästa år, kan visserligen, om marknadsförhållandena så påfordrar,
sänkningarna även taga sig uttryck i cn nedgång i fläskpriset. Emellertid
beräknar nämnden, mot bakgrunden av det aktuella marknadsläget,
att huvudparten av prissänkningarna kommer att slå igenom på köttvaruområdet
med minskad vinst vid köttimporten som följd.

Nämnden anser, att föreningen Svensk kötthandel under regleringsåret

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

1953/54 bör liksom för närvarande åläggas att driva sin affärsverksamhet
så, att vinster och förluster i första hand balanseras inom föreningen. Föreningen
bör dock, såsom under innevarande år, efter nämndens godkännande
kunna få täckning ur clearingkassan för kolonialvaror för förluster, som kan
uppkomma vid import och export. Skulle å andra sidan vinst uppvisas i föreningens
affärsverksamhet vid regleringsårets slut, bör denna enligt nämndens
mening icke få användas på annat sätt än nämnden föreskriver. Enär
förlusterna, i den mån de icke kommer att täckas av till föreningen inflytande
inkomster, i princip skall bäras av producenterna, bör föreningen ha
möjlighet att hos nämnden påkalla upptagande av slaktdjursavgift för bestridande
av sina kostnader. Nämnden erinrar om att enligt förordningen
den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift sådan avgift enligt Kungl.
Maj :ts bestämmande kan utgå med högst följande belopp, räknat för hel
kropp, nämligen beträffande nötkreatur, som efter nedslaktningen väger
minst 150 kilogram, och häst 3 kronor, beträffande svin 2 kronor samt ifråga
om kalv, får och get 1 krona. Slaktdjursavgift har icke uttagits sedan 1940.
Enligt nämndens mening bör i det läge, som nu uppkommit, de högsta beloppen
för slaktdjursavgifterna höjas. Nämnden avser därför att i det avsnitt
av sin skrivelse, som behandlar vissa författningsfrågor, förorda en höjning
av avgifterna till 15 kronor för storboskap och häst samt till 8 kronor för
svin och kalv.

I fråga om prisregleringen av kött- och fläskvaror anför nämnden, att denna
under innevarande regleringsår varit utformad på i huvudsak samma sätt
som föregående år. Prissättningen har sålunda närmare reglerats genom ett
avtal mellan nämnden och Sveriges slakteriförbund. Avtalet innebär, att förbundets
prissättning skall avpassas så, att prisläget för helt år räknat icke
överstiger det av Kungl. Maj :t och riksdagen förutsatta med mer än högst
1 procent. Vidare skall de av slakteriförbundet noterade partipriserna i Stockholm
med vissa avdrag och tillägg i övriga delar av landet gälla som normalpriser.
Enligt nämndens åsikt bör några väsentliga ändringar i detta prissystem
icke vidtagas under nästkommande regleringsår. Normalpriserna i partiledet
bör sålunda bibehållas, i vart fall så länge detaljpriserna på styckade
köttvaror och charkuterivaror regleras genom marginalöverenskommelser
mellan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden, å ena, samt kötthandelns
branschorganisationer, å andra sidan. Jordbruksnämnden framhåller
vidare, att den sänkning av jordbrukets inkomster för kött och fläsk under
nästkommande regleringsår om tillhopa 31,8 miljoner kronor, som förutsatts
i prisöverenskommelsen, motsvarar en sänkning av baspriserna för kött med
cirka 24 öre per kilogram. Emellertid har nämnden icke för avsikt att sänka
baspriserna lika för alla de ifrågavarande varuslagen utan anser, att sänkningarna
—- efter samråd med slakteriförbundet -— bör avpassas till det faktiska
prisläget.

I detta sammanhang anför nämnden, att garantipriset för smågrisar under
innevarande regleringsår fastställts till 3 kronor per kilogram. Denna garan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

ti har emellertid hittills icke behövt tagas i anspråk. Nämnden anser, att stödet
åt smågrisproduktionen kan bidraga till att utjämna svängningarna i
fläskproduktionen och föreslår därför, att stöd skall kunna utgå på oförändrade
villkor under nästkommande år.

Nämnden behandlar slutligen frågan om lagring av kött och fläsk. I detta
avseende förordar nämnden, att statligt stöd vid sådan lagring även under
nästa regleringsår skall få utgå enligt huvudsakligen samma grunder, som
tillämpas för närvarande. Nämnden anför härom följande.

Som förut nämnts har under regleringsåret 1952/53, sedan prisnivån gått
ned till stödgränsen, lagring av inhemskt fläsk ägt rum med statligt stöd.
Sådan lagring har även ägt rum av importerade köttvaror, som icke omedelbart
vunnit avsättning. För närvarande sker lagring på villkor, som innebär
tillhandahållande av rörelsemedel och täckning för omkostnader men
icke avser garanti för förluster, som kan uppkomma genom kvalitetsförsämring
under lagringstiden.

Nämnden har med jordbrukets förhandlingsdelegation upptagit frågan om
att under kommande regleringsår slopa lagringsstödet för kött och fläsk.
Från delegationens sida har framförts, att man i princip ställer sig välvillig
till en sådan tanke men att man för närvarande icke anser sig vara beredd
att låta jordbrukets organisationer själva helt taga ansvaret för sådan lagring.

Nämnden föreslår med anledning härav, att statligt stöd vid lagring skall
få utgå även under nästkommande regleringsår på i huvudsak samma grunder
som de för närvarande tillämpade. Kött, som importeras genom föreningen
Svensk kötthandel och icke omedelbart vinner avsättning, bör sålunda få
lagras med statligt stöd. Sådant stöd bör även få utgå för lagring av inhemska
köttvaror, då det aktuella partipriset för en varugrupp med mer än
10 procent understiger basprisnivån. Denna gräns bör dock icke vara ovillkorlig
utan nämnden bör äga befogenhet att, om så befinnes lämpligt, vidtaga
någon jämkning nedåt i detta procenttal. Nämnden bör även äga befogenhet
att vid ett högre prisläge få ge lagringsstöd i begränsad omfattning,
t. ex. utbetala rörelsemedel mot en räntefot, motsvarande det officiella
diskontot med tillägg av 0,5 procent.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter.

Jordbruksnämnden behandlar i detta sammanhang först frågan om produktionen
och konsumtionen av mjölk. Härvid upplyser nämnden, att mjölkinvägningen
vid mejerierna under år 1952 uppgått till omkring 3 627 000
ton, innebärande en minskning i förhållande till nästföregående år med 4,7
procent. Såvitt angår innevarande regleringsår har under tiden till och med
januari 1953 mjölkinvägningen visat en nedgång med omkring 3 procent i
jämförelse med samma tid 1951/52. För återstående del av regleringsåret
1952/53 har kalkylsakkunniga räknat med nästan samma mjölkinvägning
som föregående år.

I fråga om konsumlionsmjölkens fetthalt erinrar nämnden om att bestämmelserna
rörande standardisering till 3 procent alltjämt är i kraft. Nämnden
har dock enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 oktober 1951 medgivit
försäljning av mjölk, som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

3,5 procent och försäljes i kapsylförsedd glasflaska. Då försäljningen av sistnämnda
mjölk får anses som en försöksanordning, har nämnden tidigare
ansett, att prövningen av frågan om medgivande av en allmän höjning av
fetthalten i konsumtionsmjölken borde anstå till dess erfarenhet vunnits angående
omfattningen av försäljningen av den 3,5-procentiga mjölken. Hittills
har denna försäljning nått en förhållandevis liten omfattning. Sålunda
uppgick försäljningen under år 1952 till endast omkring 18 000 ton, utgörande
icke fullt 2 procent av den totala försäljningen av konsumtionsmjölk
från mejerier.

Nämnden anför vidare, att Kungl. Maj :t genom remiss den 1 april 1952
anbefallt nämnden att avge utlåtande över en framställning av lantbruksstyrelsen
om att kungörelsen den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa bestämmelser
angående handeln med mjölk måtte ändras på sådant sätt, att föreskrifterna
om viss högsta fetthalt i standardiserad mjölk, skummjölk och
kärnmjölk upphävdes. Nämnden delar uppfattningen, att tillräckliga skäl numera
icke finns för att behålla dessa föreskrifter. Enligt nämndens mening
bör redan nu kontrollen över standardiseringsbestämmelserna i ifrågavarande
avseende kunna indragas. Fördenskull avser nämnden att träffa överenskommelse
med lantbruksstyrelsen, som handhar kontrollen, att denna skall
slopas såvitt angår högsta fetthalt i mjölk. Nämnden har för avsikt att senare
till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de författningsändringar, som är
erforderliga i berörda hänseende.

Härefter behandlar nämnden vissa med produktionen av smör sammanhängande
frågor och anför till en början följande.

Produktionen av mejerismör har under år 1952 uppgått till cirka 94 000
ton. För hela regleringsåret 1952/53 beräknas produktionen bli 97 000 ton.
Enligt de kalkylsakkunniga beräknas smörproduktionen under regleringsåret
1953/54 komma att uppgå till 99 000 ton. Smörkonsumtionen uppgick under
regleringsåret 1951/52 till omkring 83 000 ton och beräknas för innevarande
regleringsår komma att uppgå till 80 000 ton. Överskottsproduktionen av smör
kan sålunda beräknas till omkring 17 000 ton för innevarande regleringsår
och, under förutsättning av oförändrad smörkonsumtion, till närmare 19 000
ton för regleringsåret 1953/54.

Nämnden erinrar om att den — i enlighet med de av statsmakterna godkända
riktlinjerna för jordbruksregleringen under innevarande regleringsår
—• bemyndigats att till täckande av förluster vid export av smör under
regleringsåret taga i anspråk under samma år uppkommande vinster vid
export av oljeväxtprodukter samt i nämndens clearingkassa för fettvaror
kvarstående vinster från tidigare sådan export. Samtidigt har förutsatts,
att dylika förluster får täckas av vinsterna endast i den mån de under regleringsåret
överstiger 7,2 miljoner kronor. Härvid skall dessutom gälla, att
förlusterna icke får vara orsakade av någon ökning av smörproduktionen.
Nämnden upplyser att, såvitt nu kan bedömas, förlusterna icke kommer att
överstiga nämnda belopp, varför clearingkassan icke behöver tagas i anspråk
för ändamålet.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 224.

Vidare anför nämnden, att förlusten på smörexporten under nästa regleringsår
beräknats till i genomsnitt 50 öre per kilogram eller till sammanlagt
9,4 miljoner kronor. Härvid har förutsatts att, liksom under innevarande
regleringsår, utjämningsavgift ej skall utgå vid exporten. Vid beräkningen i
jordbrukskalkylen av mejeriernas intäkter under 1953/54 för olika produktslag
har denna exportförlust fråndragits. I jordbruksöverenskommelsen för
nästa regleringsår har också förutsatts, att förlusterna vid export av smör
och andra mejeriprodukter skall täckas av tillgängliga medel i Svenska mejeriernas
riksförenings kassa för regleringsändamål.

I fråga om smörpriset på hemmamarknaden uppger nämnden, att den efter
förslag av Svenska mejeriernas riksförening i avsikt att stimulera mejerierna
till deltagande i runmärkeskontrollen för smör beslutat att från och
med den 1 maj 1953 införa skilda normalpriser på runmärkt och omärkt
smör. Priset på runmärkt mejerismör höjes sålunda i samtliga handelsled
med 5 öre per kilogram, vilken höjning indrages till föreningen genom en
samtidigt införd avgift av 5 öre per kilogram för allt tillverkat runmärkt
mejerismör. De influtna avgiftsmedlen skall av föreningen användas till
att täcka dels de förluster, som kan uppkomma därigenom att föreningen
inköper runmärkt smör, som efter lagring måste säljas som omärkt smör,
dels vissa särskilda kostnader för lagersmörets bedömning. Vid avvägningen
av priset på det omärkta smöret skall gälla, att detta bestämmes så,
att den enligt jordbrukskalkylen beräknade intäkten för smörproduktionen
blir oförändrad. Med utgångspunkt härifrån har nämnden beräknat, att
det omärkta smöret skall säljas till ett pris, som under regleringsåret med
i genomsnitt 50 öre per kilogram understiger priset på runmärkt smör.
Nämnden anser, att ett genomförande av prisdifferentieringen kommer att
verksamt bidraga till en förbättring av smörets kvalitet vid försäljning till
konsument.

Vad beträffar prisrelationen mellan smör och margarin anför nämnden
följande.

Nämnden har i inledningen till sin skrivelse framhållit, att — med hänsyn
till den beräknade stegringen i mjölkproduktionen under de närmaste
åren och därigenom befarade smöröverskott, som blir svåra att avsätta -—
för närvarande viss försiktighet måste iakttagas, så att någon starkare förskjutning
från smör- till margarinkonsumtion icke åstadkommes. I vissa
sammanhang har föreslagits, att man vid en genomsnittligt oförändrad
prisrelation mellan smör och margarin skulle låta smör- och margarinpriserna
variera under året efter tillgången på och avsättningsmöjligheterna
för smör. Nämnden, som undersökt möjligheten av ett dylikt system, har
funnit att det av praktiska skäl icke går att genomföra någon nämnvärd
förändring, så länge man håller fast vid att prissänkningarna under regleringsårct
skall kompenseras av prishöjningar med motsvarande belopp. Systemet
skulle nämligen leda till uppköp och lagring av smör och margarin
under de perioder, då priserna ligger lägst, och försäljning av de lagrade
varorna, sedan priserna höjts. En sådan lagring i syfte alt göra prisstegringsvinst
innebär ofta, att varan lagras under ogynnsamma förhållanden, vilket
kan medföra en stark kvalitetsförsämring. Följden av det nu berörda sy 5

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 224.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

stemet skulle alltså bli, att konsumenterna skulle få lagrade produkter av
sämre kvalitet.

Nämnden behandlar härefter frågan om produktionen av och priserna på
ost. I denna del anför nämnden till en början följande.

Under regleringsåret 1951/52 uppgick ostproduktionen till 59 000 ton,
motsvarande 56 000 ton salufärdig ost. Under innevarande regleringsår beräknas
enligt jordbrukskalkylen ostproduktionen komma att sjunka till
omkring 56 000 ton, motsvarande 53 000 ton salufärdig ost. Exporten av
ost uppgick under regleringsåret 1951/52 till cirka 2 000 ton. För innevarande
regleringsår beräknas exporten bli ungefär lika stor. Importen av ost utgjorde
under regleringsåret 1951/52 omkring 3 000 ton. För innevarande
regleringsår kan den beräknas till omkring 3 400 ton. Från och med innevarande
regleringsår är enligt den av statsmakterna godkända jordbruksöverenskommelsen
prissättningen på ost fri. Den prishöjning, som beräknades
bli en följd därav, har med stöd av samma överenskommelse samt
förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift på mjölk, grädde
och ost uttagits genom en avgift av 30 öre per kilogram ost av högre fetthalt
än 30 procent, vilken försäljes från mejeri. På grund av en väsentlig
ökning av tillverkningen under sommaren 1952 har tillgången på ost under
innevarande regleringsår hittills varit tillfredsställande. Genom den fria
prissättningen har mejerierna haft möjlighet att för ost med längre lagringstid
uttaga ett högre pris än för annan ost. Detta har medfört att handelns
och konsumenternas önskemål i fråga om ostens kvalitet kunnat tillgodoses
bättre än tidigare. Sedan i slutet av 1952 vissa tendenser till överproduktion
konstaterats, föreskrev nämnden, efter samråd med Svenska
mejeriernas riksförening samt med stöd av kungörelsen om mjölkpristilllägg
(SFS 632/1948) och förenämnda överenskommelse, att från och med
den 1 januari 1953 en särskild tillverkningsavgift i produktionshämmande
syfte skulle uttagas på all ost med en fetthalt av minst 10 procent. Denna
avgift är avsedd att användas till vissa med regleringen av ostpriserna m. m.
sammanhängande ändamål, som närmare bestämmes av nämnden i samråd
med föreningen. Tillverkningsavgiften har från och med den 1 januari
1953 utgått med 20 öre per kilogram.

Nämnden framhåller vidare att, trots den särskilda tillverkningsavgiften,
en tendens till alltför hög ostproduktion alltjämt föreligger. I syfte att motverka
denna tendens har därför med giltighet från och med den 1 april 1953
vidtagits vissa åtgärder, varigenom produktionens lönsamhet ytterligare begränsats.
Sålunda har överenskommits, att producentpriset på ost under
högproduktionstiden sommaren 1953 skall sänkas med 10 öre per kilogram.
I anslutning härtill har nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
kommit överens om att detta inkomstbortfall skall anses utjämnat dels genom
att jordbruket i enlighet med statsmakternas beslut erhåller restitution
av bensinskatt, dels genom att ett belopp av 1,3 miljoner kronor av
kvarvarande vinster på exporten av oljeväxtprodukter inbetalas till Svenska
mejeriernas riksförening.

I detta sammanhang förordar nämnden att en enhetlig avgift skall få
uttagas för ost oavsett dess fetthalt. Till stöd härför anför nämnden följande.

Kungi. Maj.ts proposition nr 224.

Enligt de författningsbestämmelser, som ligger till grund för avgiftsbeläggningen
av ost (3 § förordningen den 10 juli 1947, nr 378, om viss avgift
å mjölk, grädde och ost samt 2 § andra stycket kungörelsen den 26
augusti 1948, nr 632, angående pristillägg för mjölk in. in.), skall avgiften
maximeras med hänsyn till varans innehåll av mjölkfett. Detta medför, att
ost i de lägre fetthaltsklasserna endast kan beläggas med förhållandevis
obetydliga avgifter, ett förhållande som i sin tur i vissa lägen kan föranleda
en icke önskvärd inriktning av ostproduktionen på dessa klasser.
Med hänsyn härtill och då dessutom förutsättningarna att uttaga en avgift
med stöd av kungörelsen nr 632/1948 även för den fetare osten minskas
genom den i annat sammanhang föreslagna sänkningen av det allmänna
mjölkpristillägget, har nämnden funnit önskvärt, att möjligheter nu skapas
att för all ost uttaga en enhetlig, ej alltför obetydlig avgift. Denna synes
lämpligen böra maximeras till 1 krona 25 öre per kilogram.

Beträffande priserna på ost anför nämnden, att man vid jordbruksförhandlingarna
förutsatt, att prisbildningen skall vara fri även under regleringsåret
1953/54. I fråga om importen av ost under nämnda regleringsår
erinrar nämnden vidare, att nämnden enligt kungörelsen nr 29/1952 äger
rätt att förordna om uttagande av en införselavgift av högst en krona för
kilogram. Avgiften, som är avsedd att utjämna skillnaden mellan den inhemska
och den utländska prisnivån, utgick första gången från och med
den 18 februari 1952 med 15 öre per kilogram och har därefter höjts vid
olika tillfällen, senast den 6 mars 1953, till 70 öre per kilogram. Nämnden
påpekar, att genom uttagandet av en lämpligt avvägd införselavgift det tidigare
tillämpade systemet med kvotering av importen har kunnat undvikas.
Under innevarande regleringsår har importen varit fri, dock med den
begränsningen, att den mera betydande importen från Danmark och Holland
förlagts till ur inhemsk försörjningssynpunkt lämpliga tider. Nämnden
har för avsikt att under nästa regleringsår lämna importen fri under hela
året och reglera denna enbart genom införselavgifter.

Vad beträffar produktionen av torrmjölk meddelar nämnden, att denna
under regleringsåret 1951/52 uppgått till 11 400 ton samt att under samma
tid exporterats 6 300 ton. Tillverkningen har för innevarande år beräknats
komma att uppgå till 11 800 ton.

Härefter övergår nämnden till frågan om de olika mjölkpristilläggen och
därmed sammanhängande spörsmål. Nämnden anför i detta avseende bland
annat följande.

Under innevarande regleringsår har mjölkpristillägg utgått för all vid
mejeri invägd mjölk. Dessa tillägg är av två slag, nämligen allmänt mjölkpristillägg,
som utgår i hela landet, och extra mjölkpristillägg, som utgår
endast inom vissa delar av landet, främst Norrland. Det allmänna mjölkpristillägget
har från och med den 1 mars 1952 utgått med 123 öre per
kilogram mjölkfett. De allmänna och extra mjölkpristilläggen beräknas för
innevarande regleringsår komma att uppgå till sammanlagt 198,5 miljoner
kronor. — Vidare utgår för innevarande regleringsår s. k. leveranstillägg
till mjölkproducent, vilkens leverans av mjölk till mejeri motsvarar en årligt
kvantitet av 4 000—10 000 kilogram. Tillägget utgår med 5 öre per

Kungl. Maj:Is proposition nr 224.

kilogram för den del av leveransen, som ligger mellan nämnda kvantiteter.
Till producent, vilkens leverans överstiger 10 000 kilogram per år, utbetalas
leveranstillägg beräknat efter ett belopp av 300 kronor för helt år. Kostnaderna
för leveranstilläggen beräknas till 53 miljoner kronor för helt år.
— För att åstadkomma en utjämning av lönsamheten olika mjölkprodukter
emellan har liksom tidigare upptagits utjämningsavgifter för grädde och
ost. Dessa avgifter har återgått till mejerinäringen i form av utjämningsbidrag
till all vid mejeri invägd mjölk.

Nämnden erinrar vidare om att jordbruksöverenskommelsen för regleringsåret
1951/52 syftade till en omläggning av jordbruksproduktionen, innebärande
bland annat en minskning av mjölkproduktionen. En minskning
kom också till stånd under sagda år. Därefter har emellertid produktionen
stabiliserats, och tendenser till en ökad mjölkproduktion har åter
börjat visa sig. Nämnden anser att, om denna utveckling fortsätter, nya
svårigheter ganska snart kan uppstå i fråga om avsättningen av överskotten
på mejeriprodukter. Med hänsyn härtill är det enligt nämndens mening
riktigt, att vid nu föreliggande prisavvägning även mjölkproduktionen
skall få bära en viss, ehuru relativt liten del av det erforderliga prissänkningsbeloppet.

I detta sammanhang framhåller nämnden, att man vid överenskommelsen
för nästa regleringsår utgått från att mejeriernas avräkningspris för
mjölk skall minskas med 1 öre per kilogram. Denna minskning kan emellertid
i föreliggande läge icke komma konsumenterna till godo i form av prissänkningar
på mjölk och mejeriprodukter. Det har nämligen ansetts angeläget
att i motsvarande grad minska de belopp, som utgår i form av statliga
mjölkpristillägg. Härvid har förutsatts, att de särskilda bidragen till norra
Sverige, leveranstilläggen och producentbidragen skall utgå oförändrade.
Vidare erinrar nämnden om att i riksstaten för budgetåret 1953/54 under
nionde huvudtiteln medel till allmänna mjölkpristillägg beräknats efter ett
belopp av 42,4 öre per kilogram mjölkfett, d. v. s. samma belopp som utgick
före höjningen av mjölkpristillägget till 123 öre per kilogram. För att
begränsa sänkningen av mejeriavräkningspriset till 1 öre per kilogram invägd
mjölk, måste enligt nämndens mening det allmänna mjölkpristillägget
under regleringsåret 1953/54 utgå med 74,4 öre per kilogram mjölkfett. Härför
krävs, att allmänna medel till ett beräknat belopp av 44,i miljoner kronor
ställs till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande utöver det anslag
å 57 miljoner kronor, som upptagits i riksstaten. Nämnden påpekar, att
finansieringen av denna merutgift enligt prisöverenskommelsen skall ske
dels därigenom, att det för Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet begärda
anslaget, vilket i statsverkspropositionen upptagits till 6,5 miljoner
kronor, icke skall anvisas, dels genom att ett belopp av 37,6 miljoner kronor
tages i anspråk från nämndens clearingkassa för fettråvaror.

I fråga om lagring av smör med statligt stöd anför nämnden slutligen följande.

Den lagring av smör, som enligt avtal mellan nämnden och Svenska mejeriernas
riksförening för närvarande sker med statligt stöd — därvid före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ningen erhåller täckning för samtliga kostnader i samband med lagringen
jämte rörelsemedel — förutsättes enligt jordbruksöverenskommelsen komma
att överföras till föreningens egen regi från och med den 1 september
1953. I överenskommelsen har vidare förutsatts, att de beräknade kostnaderna
för smörlagringen under regleringsåret 1953/54, 6 miljoner kronor,
skall tillföras föreningen i form av ett med detta belopp ökat anslag till
mjölkpristillägg. Detta innebär emellertid icke någon nettoökning i förhållande
till de utgifter, som beräknats i riksstaten, enär i denna upptagits ett
särskilt anslag för att bestrida lagringskostnader för bland annat smör. Det
förutsättes emellertid, att föreningen tills vidare alltjämt utan räntekostnader
skall erhålla rörelsemedel, motsvarande det inlagrade smörets värde.

Regleringen av fettråvaror.

Jordbruksnämnden lämnar inledningsvis en redogörelse för prisutvecklingen
på världsmarknaden för fettråvaror samt anför därvid bland annat.

Världsmarknadspriserna på fettråvaruområdet kännetecknades under år
1951 av starka och snabba växlingar. Även under år 1952 uppvisade priserna
betydande variationer. I början av året låg priserna förhållandevis högt och
sjönk sedan successivt fram till eftersommaren. Under hösten 1952 kunde
en viss uppgång inregistreras. Priserna uppnådde dock icke före årsskiftet
den nivå, som förelåg vid årets början. Till belysande av prisutvecklingen
kan nämnas, att kokosolja i början av året betingade ett cif-pris av 190 öre
per kilogram. I mitten av augusti månad kunde varan köpas till ett pris av
112 öre för att i november ha stigit till 178 öre. Under de första månaderna
av år 1953 fortsatte priset att stiga, och i mars hade det åter uppnått 190
öre per kilogram. Svängningarna i prisnivån var icke lika starka beträffande
flytande oljor. Sålunda kunde sojaolja i början av året köpas till ett cifpris
av 181 öre. Priset på denna vara var lägst i början av juni, då den betingade
ett pris av 150 öre. Vid årsskiftet hade priset stigit till 166 öre, och
i mars 1953 betingade varan ett pris av 185 öre.

Linoljan har såtillvida avvikit från övriga vegetabiliska fetter, att priserna
på denna vara under hela året oavbrutet fallit och att prisnedgången varit
förhållandevis större än på övriga oljor. Linoljan kostade i januari 1952
270 öre och kunde i december köpas för 158 öre. I mars 1953 betingade
uruguayansk linolja ett pris av 139 öre per kilogram eif.

Nämnden framhåller, att världsmarknadspriserna givetvis påverkat de
priser, som kunnat erhållas vid export från Sverige av rapsfrö och rapsolja.
Härom anför nämnden vidare.

Den svenska exporten av rapsfrö och rapsolja har under det gångna året
rönt ökad konkurrens från sojabönor och sojaolja. Under hösten 1952
omöjliggjordes till följd härav praktiskt taget all export av svenskt rapslrö
och svensk rapsolja. I slutet av år 1952 och under de första månaderna
av år 1953 inträdde en viss fasthet i marknadsläget, vilket gjorde att Sverige
åter kunde sälja rapsprodukter på världsmarknaden till någorlunda godtagbara
priser.

Den inhemska oljeväxtodlingens omfattning kulminerade år 1951. Skörden
år 1952, som uppgick till cirka 184 000 ton nedtorkat frö (exkl. oljelin),
understeg närmast föregående års skörd med cirka 24 000 ton. Huvudparten
av skörden eller cirka 166 000 ton utgjordes av raps- och rybsfrö. Avtal om
export av 1952 års skörd har hittills träffats beträffande cirka 37 000 ton

Kungl. Maj ds proposition nr 224.

rapsfrö och i runt tal 8 000 ton olja, vilket omräknat i frö utgör cirka 20 000
ton. Sammanlagt har sålunda hittills avslut träffats om export av en kvantitet,
motsvarande inemot 60 000 ton frö av 1952 års skörd. Dessa export -

kvantiteter fördelar sig på olika länder	sålunda.
	Kvantitet,	ton
	Frö	Olja
Västtyskland ...............	..... 25 200	3 671
Storbritannien...............	..... 4 725	420
Österrike...................	..... 1750	120
Jugoslavien.................	..... 5 250	2 625
Övriga länder...............	..... 35	1 235
	36 960	8161

För dessa försäljningar har genomsnittspriset för frö uppgått till cirka
90 öre per kilogram fob, inklusive kvalitetstillägg, och för olja cirka 175 öre
per kilogram fob. Motsvarande siffror för föregående års export var 116
öre respektive 237 öre. Fob-värdet av den del av exporten, som sålts i form
av frö, uppgår till drygt 33 miljoner kronor och fob-värdet av oljeexporten
till något mer än 14 miljoner kronor. För att värdet av oljeutförseln skall
kunna jämföras med värdet av fröexporten skall dock till sistnämnda belopp
läggas värdet av det fodermjöl, som framvunnits vid tillverkning av den exporterade
oljan. I förevarande fall rör det sig om ett tillägg av cirka 4 miljoner
kronor. Den kvantitet frö, som exporterats i form av olja, har om man
till dess värde lägger värdet av det vid tillverkningen framvunna fodermjölet,
inbringat 90 öre per kilogram. Då priset för nedtorkat frö av 1952
års skörd uppgår till 109 öre per kilogram, har såväl frö- som oljeexporten
lett till en förlust i förhållande till produktionskostnaderna av 19 öre per
kilogram. Den sammanlagda förlusten på exporten av 1952 års skörd beräknas
komma att uppgå till cirka 14 miljoner kronor. Det kan nämnas, att
export av rapsfrö och rapsolja förekommit endast sedan 1949. Exporten av
1949 års skörd ledde till cirka 9 miljoner kronors förlust, varemot exporten
av 1950 och 1951 års skördar medförde vinster på cirka 12 miljoner kronor
respektive omkring 25 miljoner kronor. Då exportförlusten på 1952 års
skörd beräknats ge en förlust av cirka 14 miljoner kronor, skulle det sammanlagda
resultatet av exporten till och med 1952 års skörd bli en vinst av
cirka 14 miljoner kronor. Förlusten på exporten av rapsfrö och rapsolja ligger
relativt sett vid samma nivå, som gäller för flertalet övriga jordbruksprodukter.

Beträffande vårt lands försörjningsläge i fråga om fettråvaror upplyser
nämnden, att 1952 års inhemska skörd av linfrö uppgår till cirka 15 000 ton
nedtorkad vara, vilket motsvarar drygt 5 000 ton olja. Vidare anför nämnden,
att för självförsörjning med linolja enligt senaste beräkningar krävs
16 000 å 17 000 ton olja. För innevarande försörjningsår erfordras sålunda
en betydande import. Tillgången på linfrö och linolja på världsmarknaden
betecknas av nämnden såsom god. Under år 1952 uppgick nettoimporten av
kopra och kokosolja till 33 900 ton olja samt införseln av valolja och sjödjursolja
till sammanlagt cirka 23 000 ton. För år 1953 har avslut träffats
om import av 5 000 ton kopra och 10 000 ton val- och sjödjursolja. Enligt
vad nämnden framhåller är tillgången på fettråvaror på världsmarknaden
god.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Nämnden redogör härefter för den inhemska prisutvecklingen och konsumtionen
i fråga om fettråvaror. I detta avseende anför nämnden följande.

Konsumentpriset på margarin uppgick vid ingången av år 1952 till 3 kronor
60 öre per kilogram. 1 enlighet med uppgörelsen angående prissättningen
på jordbruksprodukter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952 höjdes
priset till 4 kronor. Under tiden från den 24 maj till den 10 november 1952
genomfördes en tillfällig sänkning av priserna på margarin och smör med
15 öre per kilogram. Syftet med denna sänkning var att kompensera konsumenterna
för en i maj 1952 genomförd prishöjning på mjöl och bröd. Sänkningen
finansierades med medel, som inflöt genom upptagandet av prishöjningsavgifter
på brödspannmål. Efter den 10 november 1952 har margarinpriset
bibehållits vid 4 kronor per kilogram. Margarinkonsumtionen har även
under år 1952 fortsatt att öka. Försäljningen av margarin uppgick sålunda
under nämnda år till drygt 92 000 ton mot nära 85 000 ton år 1951. Förbrukningen
av fettvaror för margarinframställning uppgick år 1952 till 29 300
ton kokosolja, 18 200 ton valolja, 21 000 ton inhemsk raps- och senapsolja
samt 7 400 ton svenskt slakterifett.

Beträffande det ekonomiska resultatet av regleringsverksamheten på fettvaruområdet
har nämnden i likhet med föregående år utarbetat en särskild
redogörelse, vilken som bilaga torde få fogas till detta protokoll (bilaga 6).
Redogörelsen, som även innehåller en prognos för verksamheten under nästa
budgetår, utvisar att clearingkassans för fettvaror tillgångar den 30 juni
1953 beräknas komma att uppgå till i runt tal 74 miljoner kronor. Vid överenskommelsen
om prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret
1953/54 har förutsatts, att av detta belopp 37,6 miljoner kronor skall
överföras till anslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,
medan 1,3 miljoner kronor skall tillföras Svenska mejeriernas riksförenings
kassa för regleringsändamål. Resterande belopp av behållningen, cirka 35
miljoner kronor, bör enligt nämndens mening tills vidare reserveras för att
täcka utgifter i samband med den omläggning av fettvaruregleringen, som
föreslagits i Kungl. Maj :ts proposition nr 196 till årets riksdag.

Av prognosen för nästa budgetår framgår, att regleringsavgifterna på importerade
fettvaror anses komma att inbringa 72 miljoner kronor. Restitutioner
och regleringsbidrag för sådana fettvaror, som disponeras för annat
än matnyttigt ändamål samt för export, beräknas komma att draga en kostnad
av 18 miljoner kronor. Vidare har inkomsterna under samma budgetår
av sådana inhemska oljor, som kommer att försäljas på den svenska marknaden,
uppskattats till cirka 12 miljoner kronor. Detta belopp, som avses
skola tillföras clearingkassan för fettvaror, beräknas komma att åtgå till täckande
av exportförlusterna på 1953 års inhemska oljeväxtskörd. Nämnden
understryker emellertid, att beräkningarna för budgetåret 1953/54 är mycket
osäkra, särskilt med hänsyn till den förestående omläggningen av fettvaruregleringen.
Beräkningarna grundar sig på nuvarande världsmarknadspriser
på fettvaruområdet och förutsätter oförändrade priser på magarinråvaror
under nästa budgetår.

I fråga om den fortsatta regleringen av fettråvaror anser nämnden — såsom
förut nämnts — det vara nödvändigt att reservera 35 miljoner kronor av

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

clearingkassans beräknade tillgångar vid utgången av budgetåret 1952/53 för
att täcka utgifter i samband med avvecklingen av det nuvarande regleringssystemet
på fettvaruområdet. Nämnden framhåller, att kassan under nästa
budgetår icke kommer att tillföras andra medel än överskott vid försäljning
inom landet av svensk olja. Dessa medel beräknas komma att helt åtgå för
täckande av förluster på export av frö och olja av 1953 års skörd. Vidare
anför nämnden, att fettvaror under de gångna åren genom fettimportföreningens
och oljefabrikernas försorg inköpts med clearingkassan som garant.
Då man avser, att industrien efter övergången till det nya systemet skall övertaga
vid budgetårsskiftet kvarvarande lager av dessa varor till världsmarknadspris
och för desamma erlägga regleringsavgift enligt den nya ordningen,
blir det enligt nämndens åsikt nödvändigt att nedskriva varornas anskaffningsvärde
till aktuella världsmarknadspriser. Man torde i detta sammanhang
även böra nedskriva inköpsvärdet på de under statens garanti lagrade
inhemska fettvarorna. För dessa ändamål beräknas med utgångspunkt från
dagens prisnivå åtgå i runt tal 20 miljoner kronor. Då man emellertid icke
nu med säkerhet kan bedöma den internationella prisutvecklingen, anser
nämnden, att återstående del av clearingkassans tillgångar tills vidare bör
reserveras för oförutsedda utgifter.

Nämnden föreslår slutligen, att inlösningen av den svenska oljeväxtskörden
skall finansieras genom att ett belopp av 50 miljoner kronor för detta
ändamål anvisas å riksstaten. Till stöd för sitt förslag anför nämnden följande.

Hittills har nämnden haft bemyndigande att med anlitande av clearingkassans
medel finansiera inlösningen av den inhemska oljeväxtskörden. För
detta ändamål har under det gångna året av clearingkassan tagits i anspråk
drygt 60 miljoner kronor. Då denna möjlighet att finansiera inlösningen till
följd av clearingkassans ändrade status icke längre kommer att stå till buds,
erfordras att medel för ändamålet ställes till förfogande i annan ordning.
Med hänsyn till statens garantiåtagande gentemot odlarna synes det lämpligast,
att detta sker genom anslag å kapitalbudgeten. Då en viss minskning
i odlingens omfattning är att förvänta, torde medelsbehovet för ändamålet
kunna begränsas till 50 miljoner kronor. Medelsanvisningen kan lämpligen
ske genom att investeringsanslaget till lagring av jordbruksprodukter höjes
med motsvarande belopp, varjämte nämnden bör bemyndigas att utnyttja anslaget
även för finansiering av inlösning och lagring av oljeväxtfrö.

Äggregleringen.

Jordbruksnämnden erinrar om att enligt de av riksdagen fastställda direktiven
prisbildningen på ägg skall vara fri under regleringsåret 1952/53.
Dock gäller den inskränkningen, att då producentnoteringen tenderar att nå
den övre prisgränsen, d. v. s. 4 kronor 25 öre per kilogram, import av ägg
bör företagas, ifall sådan kan ske utan förlust. Dessutom får i dylikt fall
export endast i undantagsfall äga rum. För att stödja det medelproducentpris,
3 kronor 30 öre per kilogram, som insatts i den våren 1952 upprättade
jordbrukskalkylen för innevarande regleringsår, har nämnden föreskrivit,

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

att Sveriges export- och importförening för ägg u. p. a. vid ett producentpris
ej överstigande 3 kronor 90 öre per kilogram får utbetala exportbidrag av
medel, som föreningen enligt eget bestämmande upptagit av sina medlemmar
genom regleringsavgifter eller avgifter vid export. Nyssnämnda direktiv
innebär vidare, att under vissa förhållanden en utjämningsavgift kan uttagas
vid export av ägg. Några omständigheter, som motiverat detta, har emellertid
icke förelegat under den gångna delen av regleringsåret.

Nämnden redogör härefter för produktions- och prisutvecklingen samt anför
därvid.

Äggproduktionen har hittills under regleringsåret legat på i stort sett samma
nivå som föregående år, vilket tyder på att en viss stabilitet i produktionen
har inträtt. Den utjämning av ägginvägningens säsongvariation, som
observerats under de senaste åren, har under innevarande regleringsår ytterligare
accentuerats. Sålunda tåg invägningen under lågproduktionstiden
september—november 1952 betydligt högre än under föregående år och på
en så pass hög nivå, att någon egentlig brist på färska ägg icke uppkom. De
kvantiteter ägg, som lagrats under våren, hade därför svårt att vinna avsättning
inom landet och fick i ganska stor utsträckning exporteras, å andra
sidan har invägningen under högproduktionsmånaden januari liksom under
februari och mars innevarande år legat lägre än samma tid i fjol. Visst överskott
av ägg föreligger dock alltjämt. Under 1952 uppgick exporten till cirka
8 500 ton.

Den goda tillgången på ägg under lågproduktionstiden har medfört en
försiktig noteringspolitik. Den högsta producentnotering, som hittills tillämpats
under innevarande regleringsår, har sålunda varit 3 kronor 75 öre per
kilogram, vilken notering gällde under tiden den 5 september—den 23 november
1952. De priser, som kunde utvinnas vid export under denna tid,
hade emellertid under vissa veckor motiverat en något högre producentnotering.
Det ansågs dock av marknadsskäl icke lämpligt att höja noteringen
vid dessa tillfällen. Genom Sveriges export- och importförening för ägg
belädes i stället exporten av ägg med en avgift i utjämnande syfte. De medel,
som på detta sätt insamlades, jämte exportavgifter och regleringsavgifter
från föregående regleringsår användes längre fram under regleringsåret
för att genom tidvis höga bidrag vid export hålla producentnoteringen uppe.
För närvarande ligger producentnoteringen vid 3 kronor per kilogram. Mycket
tyder på att det för innevarande regleringsår förutsatta medelproducentpriset
av 3 kronor 30 öre icke helt kan uppnås. Kalkylsakkunniga har också
vid omräkning av kalkylen på våren 1953 ansett sig böra räkna med ett pris
av 3 kronor 25 öre per kilogram.

Med hänsyn till de ovissa exportutsikterna och till att äggpriset delvis
hållits uppe med hjälp av medel, som insamlats under tidigare regleringsår,
har kalkylsakkunniga beräknat medelpriset under nästkommande regleringsår
till endast 3 kronor 20 öre per kilogram. Vid prisöverenskommelsen har
man emellertid mot bakgrunden av en marknadsmässig bedömning och med
hänsyn till att begränsade medel står till förfogande ansett, att detta pris
skall sänkas med ytterligare 10 öre per kilogram eller till 3 kronor 10 öre.

För sin del uttalar nämnden, att direktiven för äggregleringen under nästkommande
regleringsår bör bli i stort sett oförändrade. Mot bakgrunden av
de ovissa exportutsikterna och den försämring i likviditeten hos Sveriges

Kungl. Maj:ts proposition, nr 224.

export- och importförening för ägg, som inträtt under detta år, anser nämnden,
att äggpriset, för att nyssnämnda medelpris av 3 kronor 10 öre per
kilogram skall uppnås, bör få utveckla sig fritt med samma importgräns som
i år eller 4 kronor 25 öre per kilogram. När producentnoteringen tenderar
att nå denna gräns, bör föreningen åläggas att importera ägg, om så kan
ske utan förlust för denna. Export bör i en sådan situation tillåtas endast
efter nämndens bestämmande och blott i undantagsfall. För att stödja det
förutsatta medelpriset bör vidare föreningen efter direktiv av nämnden relativt
fritt få utbetala bidrag vid export. Därest foderpriserna under kommande
regleringsår blir fria, torde frågan om utjämningsavgift vid export av ägg
icke bli aktuell. Om importpriserna på fodermedel skulle sjunka så mycket,
att en införselavgift kommer att uttagas, bör slutligen efter förslag av nämnden
den del av dessa medel, som kan beräknas falla på äggproduktionen,
överföras till föreningen.

Stödet åt ullproduktionen.

Jordbruksnämnden erinrar, att statsmakterna för att söka uppehålla en ur
beredskapssynpunkt lämplig storlek hos fårstammen från och med regleringsåret
1948/49 anvisat medel till stödjande av ullproduktionen. Bidraget,
som under regleringsåret 1951/52 utgick med 1 krona per kilogram ull, höjdes
med 50 öre från den 1 september 1952 och bär sålunda under innevarande
regleringsår utgått med 1 krona 50 öre. Vidare anför nämnden, att
priserna på ull och fårkött stabiliserats sedan våren 1952. Nu rådande prisläge
väntas bestå under den återstående delen av innevarande regleringsår.

Nämnden föreslår, att bidrag till stöd åt ullproduktionen under regleringsåret
1953/54 skall utgå med oförändrat belopp. Som skäl härför anför nämnden,
att minskningen av fårstammen icke fortgått i samma omfattning
som tidigare. Husdjursräkningen den 3 juni 1952 visar sålunda en minskning
med 1,7 procent jämfört med husdjursräkningen 1951, medan den procentuella
minskningen från 1950 till 1951 uppgick till cirka 7 procent. Sedan
bidragsbeloppen höjts, har ett ökat intresse för klassificering av ull
kunnat konstateras. Det utgående bidraget till ullproduktionen är därför enligt
nämndens mening av viss betydelse för uppehållande av fårstammen.

Vad beträffar anslagsfrågan framhåller nämnden, att för regleringsåren
1948/49, 1949/50 och 1950/51 anvisats sammanlagt 500 000 kronor till stöd
åt ullproduktionen. Då dessa medel icke helt utnyttjades under de regleringsår,
för vilka de avsetts, erhöll nämnden bemyndigande att för täckande av
bidragskostnaderna under regleringsåren 1951/52 och 1952/53 få disponera
kvarstående belopp. Det ökade intresse för klassificering av ull, som inträtt
sedan bidraget höjts till 1 krona 50 öre, har emellertid medfört, att de av
nämnden för innevarande regleringsår beräknade kostnaderna för bidragsverksamheten
kommer att överskridas. Sålunda torde de sedan regleringsåret
1948/49 utbetalda bidragen den 31 augusti 1953 komma att överstiga de anvisade
medlen med cirka 40 000 kronor. För att täcka detta underskott samt
för att bestrida kostnaderna för bidragen under regleringsåret 1953/54 bör
enligt nämnden beräknas ett belopp av 250 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Konstgödselregleringen.

Jordbruksnämnden anför, att priserna på de inom landet tillverkade gödselmedlen
under året 1952/53 — i likhet med vad fallet varit föregående år
— fastställts efter överenskommelse mellan priskontrollnämnden och tillverkarna.
För de importerade gödselmedlen har prisbildningen varit fri utom
för de slag, som även tillverkas inom landet. Förbrukarpriserna för sistnämnda
gödselslag framräknas såsom genomsnittspriset för importvara och
inhemsk vara samt underställes jordbruksnämnden för godkännande. För
flertalet gödselslag har priserna varit oförändrade i förhållande till föregående
år. För vissa gödselslag har emellertid någon prissänkning ägt rum.

Jordbruksnämnden beräknar, att det för nästa gödselår kommer att verkställas
ytterligare prissänkningar, omfattande flertalet gödselslag. Vidare
framhåller nämnden, att tillgången på konstgödsel kan väntas alltjämt förbli
god. Behovet torde därför kunna väl tillgodoses, i synnerhet som en stabilisering
av förbrukningen har börjat märkas.

Prissättningen på brödsäd av 1954 års skörd.

Såsom jordbruksnämnden i ett tidigare sammanhang uttalat, anser nämnden,
att jordbrukarna själva bör i enlighet med de riktlinjer, som godkänts
av 1947 års riksdag, övertaga ansvaret för en eventuell överskottsproduktion
av jordbruksprodukter. Nämnden framhåller, att denna princip vid årets förhandlingar
accepterats av jordbrukets förhandlingsdelegation. För brödsäd
innebär detta system, att garantipriserna i dess nuvarande, obegränsade omfattning
skall slopas från och med 1954 års skörd.

Nämnden lämnar härefter följande redogörelse för huvuddragen av det
nya systemet. Samtidigt framhåller nämnden, att den närmare utformningen
av systemet kommer att bli föremål för en särskild utredning.

Kungl. Maj :t bör liksom hittills erhålla riksdagens bemyndigande att efter
förslag av nämnden fastställa »garantipriser» för, bland annat, höstvete och
höstråg. Avsättning till dessa priser garanteras emellertid endast såvitt angår
en brödsädskvantitet, motsvarande det inhemska konsumtionsutrymmet. Blir
den totala brödsädsskörden större än vad som kan avsättas på den inhemska
marknaden med påföljd att en del av skörden måste exporteras, skall
eventuella exportförluster slås ut på garantikvantiteten. Garantipriserna bör
i ett sådant fall reduceras genom uttagandet av en förmalningsavgift, som inbringar
ett belopp, ungefär motsvarande exportförlusten. Liksom tidigare
har skett i fråga om ägg samt kött och fläsk, avses ett särskilt organ skola
bildas för export av brödsäd. Förluster vid exporten av brödsäd skall täckas
med de genom förmalningsavgiften erhållna medlen.

I detta sammanhang anför nämnden vidare, att i överenskommelsen mellan
nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation föreslagits, att en förmalningsavgift
på 3 öre per kilogram skall uttagas redan av 1953 års skörd.
Denna avgift väntas inbringa ungefär 21 miljoner kronor, vilket belopp skall
användas för det nyss skisserade clearingförfarandet och sålunda bilda
grundstommen i den för ändamålet nödvändiga regleringskassan. Med tanke

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

på de redan genom den aktuella förmalningsavgiften influtna medlen torde
enligt nämndens mening förmalningsavgiften vid 1954 års skörd även vid ett
relativt betydande produktionsöverskott och reducerade världsmarknadspriser
näppeligen behöva överstiga 5 öre per kilogram.

Vad beträffar beredskapslagringen av brödsäd bör denna enligt nämndens
åsikt liksom hittills omhänderhas av Svenska spannmålsaktiebolaget. För
omsättningen av detta lager bör bolaget som regel träffa överenskommelse
med handeln och industrien, att dessa skall verkställa sådan omsättning mot
skälig gottgörelse för transporter, torkning, in- och uttagning m. m.

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader.

Jordbruksnämnden redogör i fortsättningen för innehållet i spannmålsbolagets
skrivelse till nämnden den 14 mars 1953, i vilken bolaget bland annat
lämnat uppgifter rörande kostnaderna i samband med sin verksamhet
under regleringsåren 1951/52—1953/54. Av dessa uppgifter framgår i huvudsak
följande.

Till täckande av bolagets kostnader under regleringsåren 1951/52 och
1952/53 har disponerats sammanlagt 202 790 366 kronor 93 öre. Underskottet
för verksamhetsåret 1951/52 uppgick enligt godkänt bokslut till
112 923 453 kronor 67 öre. Härutöver kommer ett belopp av 7 680 670 kronor
84 öre, utgörande merpris vid bolagets inköp från Argentina, för vilket utjämningsbidrag
genom clearingorganet — Aktiebolaget Sukab — ej kan påräknas.
Av äldre anslag återstod sålunda per den 1 september 1952 82 186 242
kronor 42 öre. Bolaget har tidigare beräknat sina kostnader för regleringsåret
1952/53 till 45 miljoner kronor. Enligt en nu verkställd omräkning torde
dessa emellertid komma att stanna vid 34 miljoner kronor. För verksamheten
under regleringsåret 1953/54 skulle sålunda av redan anvisade medel
återstå omkring 48 miljoner kronor.

Nämnden påpekar vidare, att bolaget vid sin uppskattning av kostnaderna
i samband med verksamheten under regleringsåret 1953/54 förutsatt, att
brödsädsregleringen skall få i stort sett samma utformning som under innevarande
regleringsår, att import av brödsäd ej skall äga rum samt att importen
av fodervaror skall handhas av handelns organ. Bolaget har även utgått
från att det skall svara för upprätthållande och avsättning av ett beredskapslager
av 100 000 ton oljekraftfoder och 25 000 ton majs ävensom att fraktbidrag
alltjämt skall utgå vid försäljning av fodervaror till Norrland. Under
angivna förutsättningar har bolaget uppskattat sina kostnader för nästa regleringsår
till cirka 20 miljoner kronor. Då såsom förut nämnts ett belopp av
48 miljoner kronor kvarstår odisponerat, har bolaget ansett, att något ytterligare
anslag icke erfordras nu.

Nämnden framhåller emellertid, att bolaget vid sina beräkningar icke tagit
hänsyn till den sänkning av brödsädspriserna, som blir en följd av förmalningsavgiften
på brödsäd. Denna prissänkning beräknas, enligt vad bolaget
numera uppgivit, komma att för regleringsåret 1953/54 medföra ytterligare
kostnader om 5 miljoner kronor på grund av prisfallsersättningar

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

in. in. I detta sammanhang påpekar nämnden, att förmalningsavgiften sänker
värdet med 3 kronor per decition även på bolagets eget lager av brödsäd.
Några nya anslag å riksstaten för budgetåret 1953/54 är dock enligt nämndens
mening ej behövliga. Det i statsverkspropositionen upptagna anslagsbeloppet
av 6,5 miljoner kronor bör således icke anvisas.

Vad beträffar den kostnad, som uppkommit genom att spannmålsbolaget
ej erhållit beräknat bidrag från Aktiebolaget Sukab, föreslår nämnden slutligen
att ifrågavarande belopp — 7 680 670 kronor 84 öre — skall inräknas
i kostnaderna för regleringsåret 1952/53.

Kostnader i samband med lagring av jordbruksprodukter.

Jordbruksnämnden behandlar till en början frågan om de medel till lagringsverksamheten,
som bör anvisas å kapitalbudgeten för nästa budgetår.
Härvid erinrar nämnden, att Kungl. Maj :t, med anledning av en framställning
i ämnet av nämnden, i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen,
att å kapitalbudgeten för budgetåret 1953/54 till Lagring av jordbruksprodukter
anvisa ett investeringsanslag av 20 miljoner kronor. Denna hemställan
har nyligen bifallits av riksdagen.

Nämnden framhåller emellertid, att utöver de sålunda anvisade medlen
för nästa budgetår erfordras ytterligare 85 miljoner kronor, därav 50 miljoner
kronor till rörelsemedel för inlösen av svenskt oljeväxtfrö och 35
miljoner kronor till rörelsemedel för utjämnings- och beredskapslagring
av andra jordbruksprodukter. Till stöd för sin framställning anför nämnden
i huvudsak följande.

Nämnden har i avsnitten om oljeväxtodlingen och fettvaruregleringen
föreslagit, att för nästa regleringsår de för inlösen av svenskt oljeväxtfrö,
i samband med fullgörandet av garantiåtaganden för 1953 års skörd, erforderliga
rörelsemedlen skall ställas till förfogande i form av anslag å
budgeten, och har därvid angivit medelsbehovet till 50 miljoner kronor. För
ändamålet — som icke omfattas av framställningen i årets statsverksproposition
— erfordras alltså en ytterligare medelsanvisning på kapitalbudgeten.

I samband med beräkningarna av medelsbehovet för lagringen under
nästa budgetår har nämnden i den framställning, som legat till grund för
statsverkspropositionen, uppskattat behovet av rörelsemedel för utjämningslagring
av kött och fläsk till sammanlagt omkring 30 miljoner kronor,
för utjäinningslagring av smör till cirka 55,5 miljoner kronor, för beredskapslagring
av fett och fettråvaror till cirka 22 miljoner kronor och för
annan beredskapslagring, huvudsakligen av socker, till i runt tal 24 miljoner
kronor eller således till sammanlagt cirka 131,5 miljoner kronor. På
grundval av beräkningar och prognoser med utgångspunkt från den senaste
tidens produktions- och marknadsutveckling samt under förutsättningar i
övrigt, som angivits i tidigare avsnitt av förevarande skrivelse, uppskattar
nämnden numera behovet av rörelsemedel för utjäinningslagring av kött
och fläsk till 35 miljoner kronor och för utjäinningslagring av smör till 70
miljoner kronor. Då det emellertid är mindre sannolikt, att dessa båda belopp
samtidigt skall behöva tagas helt i anspråk, anser nämnden, att jnedelsbebovet
för lagringen av slaktvaror och smör för närvarande, totalt

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

sett, icke behöver beräknas till högre belopp än 90 miljoner kronor. Till rörelsemedel
för beredskapslagring av fett och fettråvaror räknar nämnden
nu med ett anslagsbelopp av 45 miljoner kronor. Härvid har nämnden förutsatt,
att under det kommande budgetåret, efter avveckling av nuvarande
statliga prisfallsgaranti för industriens fett- och fettråvarulager, skall behövas
ett statligt beredskapslager av åtminstone sådan omfattning, att det till sitt
anskaffningsvärde, räknat efter dagens världsmarknadspriser, motsvarar
det nyss angivna beloppet av 45 miljoner kronor. Genom att lägga upp ett
beredskapslager av denna storlek, vilket svarar mot ungefär tre månaders
förbrukning, beräknar man kunna kompensera den minskning av de privata
lagren, som med säkerhet sker till följd av prisfallsgarantiens bortfall. Det
beredskapslager av fetter och fettråvaror, som redan är finansierat av här
ifrågavarande anslag, har ett värde av cirka 5 miljoner kronor. Återstoden
avses skola uppläggas under nästa budgetår med anlitande av medel från
anslaget. Beredskapslagringen av socker avser nämnden att, i anslutning
till vad som angivits redan i nämndens framställning angående jordbruksregleringen
under innevarande regleringsår, utvidga med en kvantitet, som
motsvarar ett anskaffningsvärde av cirka 3 miljoner kronor. I fråga om behovet
av rörelsemedel för lagringsverksamheten förutses i övrigt nu icke
någon ändring i förhållande till vad som tidigare beräknats. Sammanlagt
uppskattar alltså nämnden för närvarande behovet av rörelsemedel för lagring,
som här avses, under budgetåret 1953/54 till (90 + 45 + 24 + 3 =)
162 miljoner kronor eller till i runt tal 35 miljoner kronor mer än vad som
redan anvisats.

Vad härefter angår behovet av medel å driftbudgeten för budgetåret
1953/54 erinrar nämnden, att i årets statsverksproposition i avbidan på särskild
proposition i ämnet beräknats ett förslagsanslag av 9 miljoner kronor
till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.
Beräkningen överensstämmer med vad nämnden i sitt
anslagsäskande för nästa budgetår ansett skola komma att erfordras för
ändamålet. Nämnden hade därvid bland annat utgått från ett uppskattat
medelsbehov av 2 miljoner kronor för lagringen av slaktvaror och 5 miljoner
kronor för smörlagringen. Emellertid beräknar nämnden nu, att kostnaden
för utjämningslager av smör, med hänsyn till väntad större smörlagring,
kommer att uppgå till 6 miljoner kronor. Denna kostnad är dock, såsom
angivits i det föregående, avsedd att under nästa regleringsår bäras av
jordbrukarnas mejeriorganisation. Ifrågavarande anslag beräknas på grund
härav såvitt avser smörlagringen endast komma att belastas med vissa mindre
betydande utgifter under budgetårets två första månader. Anslaget kan
å andra sidan, närmast till följd av något större fläsklagring än som förut
beräknats, komma att för lagringen av slaktvaror belastas med 3 miljoner
kronor i stället för tidigare beräknade 2 miljoner kronor. Nämnden anser,
att de tidigare antagna kostnaderna för beredskapslagringen — vari nämnden
inräknar en mindre utgift för bevarande av apparatur för tillverkning
av potatisflingor — totalt sett icke kommer att undergå några avgörande
förändringar. Med hänsyn till samtliga föreliggande faktorer kan därför enligt
nämndens mening lagringsanslaget för nästa budgetår minskas med 4
miljoner kronor till 5 miljoner kronor.

Kungl. 3Iaj:ts proposition nr 22i.

Förslag till vissa författningsändringar m. m.

Jordbruksnämnden erinrar om att den i fråga om prissättningen å brödsäd
utgått från att i fortsättningen för råg och vete skall kunna uttagas en
förmalningsavgilt, som tills vidare skall fonderas hos nämnden för alt vid
behov på lämpligt sätt tillföras odlarna såsom bidrag i anledning av förlust
vid export av brödsäd. Enligt nu gällande författning — förordningen den
7 juni 1935 (nr 280) — kan emellertid sådan avgift uttagas endast för vete.
I ett utkast till förordning har nämnden dels utsträckt avgiftsbeläggningen
till att avse jämväl råg, dels inarbetat alla de nu gällande bestämmelser om
förmalning i övrigt av råg och vete samt om prishöjningsavgifter för brödsäd,
vid vilkas tillkomst riksdagen har medverkat i någon form. Härigenom
skulle i analogi med vad som redan skett i fråga om regleringen av importen
och exporten av jordbruksprodukter m. m. skapas en enhetlig ramförfattning
för den interna regleringen på brödsädsområdet.

Vad angår fodermedlen erinrar nämnden om att bestämmelserna i 3 §
kungörelsen den 29 september 1950 (nr 521) om tillverkning av och handeln
med vissa fodermedel medger att föreskrift meddelas om att visst fodermedel
icke alls eller endast till viss myckenhet får ingå i foderblandning,
som framställes till avsalu. När handeln med fodermedel ges helt fri,
kan emellertid särskilda åtgärder komma att behövas för att trygga en tillfredsställande
avsättning av inhemskt rapsmjöl och annat oljekraftfoder av
inhemskt raps- och senapsfrö. Bland annat bör vid riklig tillgång på sådant
oljekraftfoder föreskrift kunna utfärdas, att viss minsta myckenhet
därav skall ingå i foderblandning, som framställes till avsalu. Nämnda författningsrum
föreslås därför skola ändras på så sätt, att föreskrift om minimiinblandning
göres möjlig. I samband härmed anmäler nämnden, att
den har för avsikt att i anslutning till den av Kungl. Maj :t anbefallda översynen
av lagen den 30 september 1938 (nr 611) om handel med fodermedel
för sin del avge förslag till mera definitiva författningsbestämmelser på
ifrågavarande område även såvitt angår inblandningsplikten.

För att täcka förluster vid export av köttvaror, i första hand fläsk, under
regleringsåret 1953/54 bör enligt nämnden en slaktdjursavgift kunna uttagas.
Då avgiften kan tänkas bli så stor, att den icke ryms inom de bemyndiganden,
som lämnats genom förordningen den 7 juni 1935 (nr 279),
har nämnden i ett utkast till ny förordning angående slaktdj ursavgift föreslagit
en höjning av de högsta avgifterna, nämligen för storboskap från 3 till
15 kronor, för kalv från 1 krona till 8 kronor samt för svin från 2 till 8
kronor, allt för hel kropp räknat. Det förutsättes, att dessa högsta belopp
skall kunna underskridas på sådant sätt, att avgifterna inom var och en av
de angivna grupperna differentieras med hänsyn till djurkropparnas viktklass.

Vidare erinrar nämnden om att den efter förslag av statskontoret i skrivelse
den 27 februari 1953 till Kungl. Maj :t förordat, att i kungörelsen den

Kungl. Mnj:ts proposition nr 224.

21 juni 1940 (nr 605) angående lån från hemslöjdslånefonden skall intagas
en bestämmelse av innehåll, att säkerhet för linberednings- och hampberedningslån
skall prövas av Kungl. Maj :t i stället för, såsom för närvarande,
statskontoret. Som skäl härför anför nämnden i huvudsak följande.

Jämlikt 3 § kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 605) kan linberedningslån
beviljas ur hemslöjdslånef onden till belopp motsvarande högst 85 procent
av den beräknade kostnaden för anläggningen. I 9 § andra stycket enligt
dess lydelse jämlikt kungörelsen den 22 november 1940 (nr 952) fick såsom
säkerhet för lån ur fonden godtagas, bland annat, inteckning med bästa förmånsrätt
å motsvarande belopp i den fastighet, till vilken linberedningsanstalten
var förlagd eller avsedd att förläggas.

I propositionen nr 192/1951 upptog och biträdde Kungl. Maj :t ett förslag
om att Hallands läns linodlareförening skulle erhålla lån för utvidgning av
sina anläggningar utan att behöva lämna botteninteckning som säkerhet.
I propositionen anfördes, att motsvarande medgivande borde få ges även om
någon annat verk skulle söka nytt lån efter det att förut beviljade lån helt
återbetalats. I samband därmed uttalades, att det dock givetvis borde tillses,
att säkerheten blev betryggande. Förslaget lämnades utan erinran från
riksdagens sida.

Härefter utfärdade Kungl. Maj :t den It januari 1952 (nr 16) kungörelse
om ändrad lydelse av, bland annat, 9 § förstnämnda kungörelse. Genom den
nya lydelsen stadgades, att som säkerhet fick godtagas inteckning med betryggande
läge i fastigheten. Härefter har emellertid statskontoret ansett
sig förhindrat att utlämna lån i fall, där inteckningssäkerheten icke kan anses
betryggande i vanlig mening, även om kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
beviljat lånet med tillämpning av 85-procentregeln. En avsevärd
skärpning av lånereglerna har därigenom inträtt utan att någon sådan
varit avsedd. För att uppnå den av statsmakterna uppenbarligen avsedda
lättnaden i lånemöjligheterna bör författningsrummet ändras. Enligt ett av
statskontoret framfört förslag bör ändringen lämpligen ske på så sätt, att
det nuvarande stadgandet om lånesäkerhet ersättes med en bestämmelse att
säkerheten skall prövas av Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang har nämnden slutligen framhållit, att den i skrivelse
till Kungl. Maj :t den 9 januari 1953 föreslagit, att genom särskild lagstiftning
garantier skall skapas för att vinster, som i prisreglerande och därmed
sammanhängande annan samhällsnyttig verksamhet uppkommer hos de
s. k. regleringsföreningarna på jordbrukets och fiskets område, icke skall
bli förmål för kommunalskatt eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Såsom redan existerande sådana föreningar på jordbrukets område angavs
Sveriges Export- och importförening för ägg, Föreningen Svensk kötthandel,
Sveriges stärkelseproducenters förening, Sveriges oljeväxtodlares centralförening
och Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter. I skrivelsen framhölls,
att den ifrågasatta lagstiftningen syntes böra tillämpas från och med
1953 års taxering. Nämnden framhåller, att den nu förutsätter, att denna
fråga i vart fall löses principiellt vid innevarande års riksdag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Anslagsäskanden.

Jordbruksnämndens anslagsäskanden framgår av följande sammanställning.

Miljoner kronor

Allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg och leveranstillägg .. 186''9

Kompensation för smörlagring................................... 6''o

Stöd åt odlingen av lin och hampa.............................. 2''0

Stöd åt ullproduktionen ........................................ 0"2

Diverse kostnader.............................................. 6''o

Statlig lagerhållning ............................................ 5''o

Summa 206''i

Härtill kommer ett till lagring av jordbruksprodukter äskat investeringsanslag
av 85 miljoner kronor.

I fråga om det till diverse kostnader begärda beloppet av 6 miljoner kronor
anför nämnden, att detta avses skola disponeras till ersättning till Svenska
mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med regleringen av
mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uppgifter samt ersättning av
förluster i samband med lagring och annat omhändertagande av animaliska
produkter. Vidare bör enligt nämndens mening dessa medel kunna tagas i
anspråk för bestridande av vissa kontroll- och försökskostnader i samband
med främjandet av kvalitetsodling av matpotatis.

Såsom tidigare angivits föreslår nämnden vidare, att av överskottet i clearingskassan
för fettvaror ett belopp av 37,6 miljoner kronor skall disponeras
för att täcka medelsbehovet för prisregleringen på jordbrukets område under
nästa budgetår. Medelsbehovet för detta ändamål minskas härigenom
till (186,9 -j- 6,o + 2,o + 0,2 -f- 6,o — 37,6 ==) 163,5 miljoner kronor.

Slutligen framhåller nämnden, att bruttoinkomsten för statskassan av regleringsavgifterna
å importerade fettvaror under nästa budgetår beräknas
komma att uppgå till 72 miljoner kronor. Restitutioner och regleringsbidrag
för sådana fettvaror kan vidare uppskattas till 18 miljoner kronor. Med hänsyn
härtill föreslår nämnden, att ett belopp av (72 — 18 =) 54 miljoner kronor
skall tillföras riksstaten såsom inkomst av införselavgifter för fettvaror.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan.

Kungl. Maj:t har, såsom förut nämnts, den 10 april 1953 meddelat beslut
rörande grunderna för prissättningen på jordbruksprodukter under
regleringsåret den 1 september 1953—den 31 augusti 1954. Kungl. Maj :t har
därvid godtagit den överenskommelse, som ingåtts mellan statens jordbruksnämnd,
å ena, och den av jordbrukets riksorganisationer utsedda förhandlingsdelegationen,
å andra sidan,
t! Fii ha it g till riksdagens protokoll 1953. I samt. X r 224.

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

Beslutet innebär alltså, bland annat, att garantipriserna på brödsäd av
1953 års skörd skall sänkas för vårvete med 5 kronor och för höstvete med 3
kronor för deciton jämfört med motsvarande priser år 1952. Dessutom skall
ett belopp av 3 kronor för deciton vete och råg innehållas genom en allmän
avgift på brödsäd. Grundpriserna på oljeväxter fastställes till följande belopp,
nämligen för höstraps och höstrybs 85 öre, för vårraps och vårrybs
75 öre, för oljelin 80 öre samt för vitsenap 65 öre för kilogram. Priset på
fabrikspotatis sänkes med 4 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Riktpriserna
för spånadsväxter ändras icke och har alltså angivits till 27 öre per
kilogram linhalm och 15 öre per kilogram hamphalm. Beträffande mjölkregleringen
innebär beslutet, att det allmänna mjölkpristillägget sänkes med
1 öre per kilogram mjölk. Prissättningen på ägg skall liksom hittills vara
i det närmaste fri.

Till övriga i jordbruksnämndens skrivelse berörda frågor angående prissättningen
och därmed sammanhängande förhållanden har Kungl. Maj:t
förklarat Sig vilja senare taga ställning.

Framställningar från Svenska kvarnföreningen och Svenska
bygdekvarnars riksförbund i fråga om förmalningsavgiften
för brödsäd.

I särskilda skrifter, dagtecknade den 10 april 1953, har Svenska kvarnföreningen
ävensom Svenska bygdekvarnars riksförbund framfört vissa synpunkter
på frågan om den för det kommande regleringsåret föreslagna förmalningsavgiften
på brödsäd.

Svenska kvarnföreningen anför till en början, att de genom upptagandet
av förmalningsavgift inflytande medlen — 21 miljoner kronor — är avsedda
att återgå till jordbruket, oaktat de ingår i det överskott av 113 miljoner
kronor, varmed jordbrukets inkomster skulle minskas. Man har här enligt
föreningen gjort ett principiellt avsteg från de ursprungligen av riksdagen
uppdragna riktlinjerna för regleringsåtgärderna på jordbrukets område till
avsevärd nackdel för konsumenterna. Dessa kommer härigenom att år 1953/
54 få högre mjöl- och brödpriser än som eljest skulle bli fallet. Om nämligen
det angivna överskottet av 113 miljoner kronor icke reduceras med angivna
21 miljoner kronor, kommer indexsänkningen att uppgå till cirka 1,3 enheter
i stället för av jordbruksnämnden beräknade 0,96 enheter.

Föreningen anför i fortsättningen bland annat följande.

Härutöver nödvändiggör avgiftens uttagande uppbyggnad av en omständlig
reglering, vilken skulle bli kostsam för det allmänna samt arbetsbetungande
och dyrbar för hela kvarnindustrien. Ett avsevärt utvidgat rapportsystem
och en helt ny landsomfattande kontrollapparat erfordras för kontroll
av det stora antalet handels- och bygdekvarnar. Kontrollen kommer lika litet
nu som under kriget att kunna tillfredsställa ens lågt ställda anspråk på tillförlitlighet.
Jordbruksnämndens utlåtande att möjligheterna att effektivt
kontrollera uppbörden till följd av den fortgående koncentrationen av bröd -

Kungl. Maj.ts proposition nr 22''t.

sädsförmalningen till större kvarnar skulle vara betydligt bättre nu än före
kriget är kanske i viss män riktigt. Emellertid märkes dels att avgift nu skall
uttagas även för råg, vilket kommer att försvåra kontrollen högst betydligt,
dels att den koncentration av förmalningen, som ägt rum, är ett resultat av
den hårda priskonkurrens, som kvarnindustrien fört i fri tävlan mellan olika
företagsformer. Om kontrollen icke blir helt effektiv, kommer den lojala industrien
att bli missgynnad och tvingas arbeta under svårare ekonomiska
förhållanden, med dyrare råvaror och försvagad konkurrenskraft. Härigenom
skulle den koncentration av förmalningen, som nämnden åberopar såsom
förmånlig för regleringen, komma att avstanna och försvinna.

Det måste även ur allmän rättvisesynpunkt anses vara synnerligen otilliredsställande,
att jordbrukets egen förmalning'', hemmaförmalningen, lämnas
helt fri genom att avgiften uttages vid kvarnarna. Detta innebär, att
jordbrukets egen konsumtion av mjöl i större eller mindre utsträckning icke
kommer att träffas av denna livsmedelsfördyring. Genom en ökning avhemmaförmalningen
— och en ökning kommer på lång sikt otvivelaktigt att ske
— har jordbruket sålunda möjlighet att i viss mån kompensera sig för prisnedsättningen
på spannmål, under det att den stora allmänheten icke kan
värja sig emot förmalningsavgiften utan måste betala detta stöd åt jordbruket.

Ur principiell synpunkt måste det även vara oriktigt, att en näringsgren,
kvarnindustrien, skall genom lagstiftning kunna åläggas att administrera insamlandet
av medel för stöd åt en annan näringsgren^ jordbruket, i en tid då
krig, krigsfara eller livsmedelskris icke föreligger. Avgifter av detta slag bör
insamias inom jordbruket, exempelvis i form av arealavgift eller avgift å
konstgödning eller liknande. — Vad som vidare framstår som särskilt skrämmande
är att regleringen icke kan väntas bli en engångsföreteelse utan tvärtom
är avsedd att utgöra en permanent pålaga på industrien och en ständig
kostnad för det allmänna.

Under åberopande av nämnda synpunkter hemställer kvarnföreningen, att
nämndens förslag att införa en förmalningsavgift icke måtte föranleda någon
åtgärd samt att därest det ändock skulle befinnas oundgängligen nödvändigt
med en sådan åtgärd denna måtte genomföras på annat sätt än som
föreslagits av nämnden.

Även Svenska bygdekvarnars riksförbund anför starka betänkligheter mot
förslaget om förmalningsavgifter i dess helhet. Förbundet vänder sig främst
mot den föreslagna avgiftens uttagande vid löneförmalning för odlares räkning
och anför därvid bland annat följande.

Det kan möjligen framstå som en viss orättvisa mot de egentliga handelskvarnarna,
om löneförmalningen befrias från förmalningsavgift. Omständigheter
av psykologisk och praktisk art talar emellertid för att så ändock bör
ske. De odlare — huvudsakligen småbrukare — som låter förmala brödsäd
mot lön, producera som regel denna vara endast för husbehov. Det är för
dem svårförståeligt, att de genom en extra avgift skall bidraga till att täcka
andra — kanske bättre gynnade — odlares förluster vid överproduktion av
brödsäd. En befrielse från förmalningsavgift vid löneförmalning för odlares
räkning kommer icke alt rubba den fördelning av förmalningen mellan
handelskvarnar och lönekvarnar som nu råder. Däremot råder det ingen tvekan
om att en extra förmalningsavgift kommer att medföra en avsevärd
minskning av löneförmalningen. Rättvisesynpunkter talar sålunda för att
löneförmalningen bör befrias från förmalningsavgift.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Statens jordbruksnämnd har den 14 april 1953 yttrat sig över förevarande
framställningar. Nämnden anlör därvid inledningsvis, att kvarnföreningens
skrivelse enligt nämndens mening delvis bygger på ett missförstånd. Föreningen
tycks nämligen vara av den uppfattningen att medel, som förmalningsavgiften
beräknas inbringa, skall återgå till jordbruket utan avräkning
i jordbrukskalkylen. Detta är enligt nämnden icke riktigt, eftersom avsikten
är att medlen, då de senare tages i anspråk för regleringsändamål, skall upptagas
som inkomst i kalkylen. Innebörden härav är, att beloppet då föranleder
antingen en minskad konsumentbelastning eller ett minskat anspråk
på statskassan. Det är alltså, framhåller nämnden, närmast fråga om en
utjämning mellan olika regleringsår. Anledningen till valet av denna form
är, anför nämnden vidare, att Kungl. Maj:t sommaren 1952 garanterade
brödsädsodlarna att erhålla lägst 50 kronor per deciton vete och oförändrat
pris för råg. Denna garanti kunde naturligtvis icke återkallas av staten i
samband med förhandlingarna. Å andra sidan hade det framstått som en
orättvisa, om brödsädsproducenterna vid det relativt stora överskott, som
förelåg i jordbrukskalkylen, skulle ha fått uppbära de fastställda garantipriserna.
När jordbrukets förhandlingsdelegation förklarade sig kunna godtaga
en förmalningsavgift av 3 kronor per deciton, vilken gav möjlighet till
en mera rättvis prissättning under innevarande år, föll det sig naturligt för
nämnden att biträda denna mening. Att den härigenom åstadkomna producentprissänkningen
först vid den senare tidpunkt, då avgifterna tages i anspråk,
kommer att slå igenom i konsumentledet, utgör visserligen en nackdel
på kort sikt men får i varje fall anses bättre än ett avstående från förmalningsavgiften.
Det alternativ, som kvarnföreningen nu förordar, nämligen att
garantipriserna skall sänkas med samma belopp som förmalningsavgiften,
har enligt nämnden i verkligheten icke funnits att tillgå. Om överenskommelse
icke träffats om förmalningsavgift, hade följden därav endast blivit,
att både producentpriserna på brödsäd och mjölpriserna bibehållits på den
nivå, som svarar mot den tidigare lämnade garantien. I så fall hade vidare
26 miljoner kronor av överskottet fått utjämnas genom ytterligare prissänkningar
för någon eller några andra jordbruksprodukter, varvid främst animalierna
kommit i fråga. Detta hade inneburit en icke önskvärd förskjutning
av prisrelationerna mellan vegetabilie- och animalieprodukter.

I fortsättningen anför nämnden, att införandet av en förmalningsavgift
icke innebär ett principiellt avsteg från de ursprungliga av riksdagen uppdragna
riktlinjerna för jordbrukspolitiken.

Beträffande kvarnföreningens påstående om att förmalningsavgiftens uttagande
skulle nödvändiggöra uppbyggandet av en omständlig reglering, som
skulle bli kostsam för det allmänna samt arbetsbetungande och dyrbar för
hela kvarnindustrien, anför nämnden.

Uttalandet torde vara högst överdrivet. Under större delen av 1930-talet
uttogs förmalningsavgift för vete. Upptagandet av sådan avgift avbröts i
samband med krigsutbrottet. Kungl. Maj :ts fullmakt att föreskriva veteavgift
står emellertid alltjämt kvar. Svenska bygdekvarnars riksförbund

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

vitsordar i sin skrivelse, att systemet med veteavgift under 1930-talet fungerade
relativt friktionsfritt, ehuru kvarnidkarna var kritiskt inställda mot
den deklarationsplikt och det intrång i deras verksamhet, som förelåg. Det
merarbete, som avgiften kan komma att föranleda för kvarnindustrien, kan
knappast bli av den storleksordningen, att någon personalökning blir erforderlig.
Kvarnarna är nämligen redan nu skyldiga att lämna uppgift om sin
förmalning till nämnden och merarbetet inskränker sig därför till att multiplicera
förmalningskvantiteten med 3 kronor och att inleverera det sålunda
framkomna beloppet till staten. Däremot torde systemet med förmalningsavgift
föra med sig ett ökat arbete för nämnden, ett merarbete som helt är
att hänföra till kontrollen av uppbörden av avgifterna. Ifrågavarande merarbete
är emellertid icke av den storleksordning, att det kan motivera ett
avståndstagande från avgiften.

Betydligt större avseende fäster nämnden vid invändningen, att en tillfredsställande
kontroll över uppbörden icke skulle kunna uppehållas. Nämnden
anför härom.

Kontrollmöjligheterna är numera betydligt större än under 1930-talet,
vilket beror dels på den koncentration av förmalningen, som har ägt rum,
dels också på att avgiften fortsättningsvis kommer att uttagas både för vete
och råg. Det är enligt nämndens bestämda uppfattning icke rättvisande att
jämföra kontrollen av förmalningsavgiften med kontrollen av de förmalningsbestämmelser,
som gällde under krigstiden. Nämnden kan vitsorda, att
det förelåg stora svårigheter att kontrollera då gällande inmalnings- och
inblandningsbestämmelser samt att överträdelser av dessa bestämmelser sannolikt
förekom i rätt stor omfattning. Det ligger i sakens natur, att upptagandet
av en förmalningsavgift är avsevärt mycket lättare att kontrollera.
Det gäller här närmast att få tillförlitliga uppgifter om de mängder brödsäd,
som inköpes och förmales. Ett missledande av myndigheterna i detta hänseende
torde i regel förutsätta falsk bokföring från kvarnföretagets sida.
Att skydda sig mot en sådan är naturligtvis icke lätt. Å andra sidan är falsk
bokföring i och för sig av så allvarlig art, att man torde kunna utgå ifrån
att förfarandet blott undantagsvis skall komma i fråga.

Det är ägnat att förvåna, att kvarnföreningen nu uppger, att avgiftssystemets
utökande till att avse även råg skulle försvåra kontrollen högst betydligt.
Vid de underhandlingar som förts mellan nämnden och representanter
för kvarnarna kort innan överenskommelsen slöts framhölls tvärtom från
flera håll, att rågens medtagande i och för sig skulle underlätta kontrollen.

I fortsättningen erinrar nämnden om att kvarnföreningen funnit det otillfredsställande,
att jordbrukets egen förmalning undantages från avgiftsbeläggning,
medan Svenska bygdekvarnars riksförbund däremot önskar, att
även löneförmalningen skali bli fri från avgift. Nämnden anför härom.

Vad beträffar kvarnföreningens uttalande må framhållas, att förmalning
1 »å gårdarna för hushållsförbrukning nu knappast torde förekomma och att
den, om den i enstaka fall förekommer, under alla förhållanden torde vara
av mycket liten betydelse. Det måste anses vara osannolikt, att en jordbrukare
för att tjäna fyra öre per kilogram mjöl, som användes i hushållet,
skulle skaffa sig dyrbara anordningar för förmalning av brödsäd till mjöl.
Att löneförmalningen avgiftsbelägges är av flera skäl riktigt. Såtillvida kan
nämnden instämma i kvarnföreningens åsikt, att det skulle vara otillfredsställande
om den spannmål, som efter förmalning vid kvarn förbrukas av
brödsädsodlarna själva, skulle bli fri från avgift. Därtill kommer, att kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

trollen skulle försvåras om man undantoge löneförmalning, som avser odlares
eller i hans tjänst anställda personers husbehov. Det skulle nödvändiggöra
ett mycket omständligt förfarande med intyg o. s. v. För kvarnar, som
bedriver både handels- och löneförmalning, skulle det vidare bli lättare att
kringgå avgiftsbestämmelserna, om löneförmalningen undantogs.

Vad beträffar kvarnföreningens uttalande att det får anses oriktigt att en
näringsgren, kvarnindustrien, genom lagstiftning ålägges att administrera
insamlandet av medel för stöd åt en annan näringsgren, jordbruket, i en tid
då krig, krigsfara eller livsmedelskris icke föreligger, framhåller nämnden,
att den icke vill bestrida att det kan ligga något beaktansvärt i detta. Nämnden
påpekar emellertid, att kvarnindustrien icke skulle bli ensam om att uppbära
avgifter för det allmännas räkning. Så är fallet med vissa andra branscher
såsom mejeriindustrien (utjämningsavgifter in .in.), slakteriindustrien
(slaktdjursavgifter in. in.) och oljefabrikerna för extraktion av oljeväxtfrö.

Beträffande slutligen föreningens förslag, att förmalningsavgiften skall utbytas
mot en arealavgift eller en avgift på konstgödning (kväveavgift) eller
liknande, anför nämnden, att detta icke är genomförbart. Om konstgödningen
belädes med avgift, måste för övrigt denna administreras genom
konstgödningsindustrien och importörerna. En konstgödningsavgift skulle
vidare ur allmänt ekonomiska synpunkter te sig mycket litet tilltalande. Frågan
om en arealavgift har flera gånger varit uppe till övervägande. Tanken
härpå har emellertid varje gång måst förkastas, beroende dels på den utomordentligt
stora svårigheten att kontrollera vederbörandes uppgifter om besådd
areal, dels också på att en arealavgift, med hänsyn till de mycket olika
avkastningsförhållandena, skulle komma att verka i högsta grad orättvis.

Framställning av Riksförbundet Lin och hampa i fråga om
Föreningen Norrlandslins lån från hemslöjdslånefonden.

Riksdagens beslut år 1951 om det fortsatta stödet åt den svenska lin- och
bampodlingen innebar, bland annat, att viss del av det Föreningen Norrlandslin
beviljade statslånet för linberedningsverket i Mellansel skulle förvandlas
till ett ränte- och amorteringsfritt lån. I gemensam skrivelse den 25
november 1952 har lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden framlagt förslag
rörande denna omvandling av det föreningen beviljade lånet m. m.
Kungl. Maj:t har därefter den 10 april 1953 meddelat beslut i anledning
av myndigheternas framställning.

I en den 16 april 1953 dagtecknad framställning har Riksförbundet Lin
och hampa upplyst, att föreningens kapitalskuld per den 30 april 1953 beräknas
uppgå till 1 309 960 kronor. Härtill kommer en ränteskuld av 122 262
kronor 90 öre. Förbundet har vidare anfört i huvudsak följande.

På grund av föreningens svaga ekonomiska ställning är det icke möjligt
att under ett och samma år utbetala dels två amorteringar, dels förfallna
räntor. Det skulle nämligen innebära, att föreningen måste under inneva -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

rande år erlägga 218 121 kronor 70 öre. Om föreningen nu ålägges inbetala
ett så stort belopp, blir resultatet med största sannolikhet, att den nödgas
träda i likvidation. Följaktligen skulle man icke uppnå den konsolidering
av företagets ekonomi, som statsmakterna avsett med beslutet om förvandling
av viss del av lånet till stående lån.

Riksförbundet har efter noggrann undersökning av föreningens ekonomiska
resurser och efter samråd med ledningen för föreningen kommit till det
resultatet, att förutsättning för att föreningen skall kunna fullgöra återbetalningen
av lån och förfallna räntor är, att räntebeloppet, 122 262 kronor
90 öre, lägges till den återstående kapitalskulden (1 309 960—830 666 =)
479 294 kronor och summan härav (479 294 -f 122 269: 90 =) 601 556 kronor
90 öre delas i nio lika stora amorteringar å 66 839 kronor 66 öre. Föreningen
anser sig i så fall kunna lämna en första amortering den 1 maj
och därefter en amortering årligen, exempelvis den 1 januari. Därigenom
skulle med statsmakternas tidigare beslut avsett resultat uppnås.

Nämnden anför i yttrande denna dag över förbundets framställning, att
den inhämtat närmare upplysningar om föreningens ekonomiska ställning.
Av dessa framgår, bland annat, att föreningens tillgångar på likvida medel
senaste årsskiftet uppgick till omkring 45 000 kronor. Nämnden anför vidare
bland annat följande.

Likviditetsställningen har icke nämnvärt förändrats sedan årsskiftet. Föreningen
kan sålunda icke väntas ha möjlighet att under året erlägga både
upplupen ränteskuld och två amorteringar. Frågan huruvida föreningens
rörelse på längre sikt kan möjliggöra amorteringar på sätt föreningen föreslagit
undandrager sig nämndens bedömande. Då riksförbundets framställning
inkom till nämnden först den 16 april, har nämnden icke nu kunnat
göra någon ekonomisk utredning vare sig om likviditetsställningen eller
lönsamheten på lång sikt. Nämnden har dock det allmänna intrycket, att
verkets ekonomiska ställning måste betecknas som svag. Det är emellertid
tydligt, att föreningen nödgas träda i likvidation omedelbart, om staten nu
gör sitt räntekrav gällande. Bifall till framställningen utgör sålunda en nödvändig
förutsättning för att verket skall kunna fortsätta sin drift. Inräknandet
av förfallna räntor i kapitalskulden kan sägas utgöra en viss parallell
till myndigheternas förfarande beträffande de båda hampberedningsverkens
lån.

Vad gäller tidpunkten för amorteringarna innebär föreningens framställning
jämfört med myndigheternas förslag, att amorteringarna å ena sidan
blir mindre betungande under innevarande år men å andra sida skall sluttöras
sex månader före utgången av den tidsfrist, som avsetts i riksdagsbeslutet
år 1951 angående hithörande frågor.

Departementschefen.

Allmänna synpunkter.

Världsproduktionen av livsmedel har efter kriget ökat avsevärt. Det oaktat
råder fortfarande inom åtskilliga områden en betydande livsmedelsbrist.
Särskilt gäller detta vissa utomeuropeiska länder, där näringsstandarden
alltjämt är skrämmande låg efter europeisk måttstock.

Kungl. Maj.ts proposition nr 22i.

För Västeuropas del beräknas jordbruksproduktionen numera med 10
å 15 procent överstiga produktionen före det andra världskriget och är fortfarande
stadd i tillväxt. Ökningen, som varit något snabbare än befolkningstillväxten,
får delvis tillskrivas den för många länder gemensamma strävan
att genom utvidgning av den inhemska produktionen minska beroendet av
importerade livsmedel. Koststandarden är i många europeiska länder trots
detta icke tillfredsställande. Att öka importen för att på så sätt åstadkomma
bättre förhållanden hindras ofta av betalningssvårigheter, framför allt
gentemot dollarområdet. En lösning av dessa svårigheter skulle troligen
leda till ökad efterfrågan på livsmedel på den internationella marknaden.

På världsmarknaden, där Europa fortfarande dominerar på köparesidan,
svarar för närvarande utbudet av olika jordbruksprodukter bättre än tidigare
mot den köpkraftiga efterfrågan. Sedan Koreakrigets följdverkningar
upphört att göra sig gällande, har priserna visat en tydligt fallande tendens.
Utvecklingen för de skilda produkterna uppvisar dock åtskilliga särdrag.

Det allmänna pris- och löneläget i vårt land kännetecknas numera av
stabilitet. Årets avtalsförhandlingar, däribland förhandlingarna om nytt
lantarbetaravtal, har i allmänhet resulterat i oförändrade löner för det närmaste
året. Betecknande för läget är, att man i jordbruksöverenskoinmelsen
för regleringsåret 1953/54 förutsätter viss sänkning av priserna på ett
flertal jordbruksprodukter.

Den antydda utvecklingen har för Sveriges del medfört, att de inhemska
priserna på jordbruksprodukter numera genomgående överstiger priserna
på den internationella marknaden. Jordbruksnämnden uppskattar för närvarande
den genomsnittliga skillnaden för sådana produkter, som omfattas
av den internationella handeln, till omkring 15 procent. Även om det får
anses ligga i sakens natur, att det är vanskligt med prisjämförelser av ifrågavarande
slag, torde man kunna utgå från att nämndens bild av prisläget
är i huvudsak riktig. Nämndens jämförelse avser skillnaden mellan de inhemska
priserna och priserna vid export eller import och utgör således icke
någon jämförelse mellan producentpriser i Sverige och andra länder. Såsom
nämnden påpekat förekommer betydande variationer kring det nyss
angivna procentuella medeltalet. Enligt nämnden ligger sålunda det inhemska
vetepriset ungefär i paritet med importpriset på sådant vete, som
icke är bundet av det internationella veteavtalet. Prisskillnaden för rapsfrö
och rapsolja samt för smör ligger ungefär vid det förut angivna medeltalet.
För fläsk är skillnaden något större. De största prisskillnaderna, omkring 39
procent, föreligger enligt nämnden för kött och socker.

I de riktlinjer för den svenska jordbrukspolitiken, som fastställdes av
1947 års riksdag, förutsattes att det svenska jordbruket under lång tid
framåt, nämligen intill dess rationaliseringen inom näringen fortskridit tillräckligt
långt, icke skulle kunna bereda jordbruksbefolkningen tillfredsställande
bärgning utan prisstöd i form av gränsskydd. Dagens läge, med
högre priser här hemma än på världsmarknaden, är alltså förutsett i det

Kungl. Maj:ts proposition nr 22i.

jordbrukspolitiska programmet. Situationen kännetecknas emellertid även
av att ett produktionsöverskott föreligger för exempelvis mejeriprodukter,
fläsk och ägg samt, efter den kommande skörden, troligen även brödsäd.
Enligt nyss angivna riktlinjer skall det statliga prisstödet utgå endast för
en produktion motsvarande högst det inhemska avsättningsulrymmet. För
avsättningen av en eventuell överskottsproduktion skall jordbruket däremot
självt bära ansvaret. Innebörden härav är, att sådana förluster vid export
av överskott, som icke kan utjämnas genom förefintliga exporlorgan eller
täckas med importavgifter, skall slås ut på den löpande produktionen.

Beträffande animaliska produkter —- mejeriprodukter, köttvaror samt
ägg — har nyssnämnda princip redan vunnit tillämpning och de för ändamålet
nödvändiga organen bildats. Vid export av animaliska produkter utgår
sålunda icke statligt stöd, om man undantager smör, för vilken vara återbetalning
av allmänt mjölkpristillägg ej sker för exporterade kvantiteter. Då i
1947 års riksdagsbeslut har förutsatts, att i vissa situationer bidrag skall
kunna lämnas vid export av smör, torde ett dylikt förfaringssätt icke stå
i strid mot detta beslut. För vegetabiliska slutprodukter åter, främst brödsäd
och oljeväxter, har hittills gällt ett system med garantipriser, som inneburit
att staten tagit ansvaret för förluster i samband med förekommande
överskottsproduktion. I likhet med nämnden anser jag det vara angeläget,
att ett system i enlighet med 1947 års program genomföres även på detta
område. Såsom nämnden upplyst, har vissa åtgärder redan vidlagits för att
förverkliga ett dylikt system för såväl brödsäd som oljeväxter från och med
regleringsåret 1954/55.

Enligt de fastställda riktlinjerna för jordbrukspolitiken skall statligt stöd
icke utgå för lagring av animalier. Även på detta område sker ett stegvis
förverkligande av programmet. Årets prisöverenskommelse — till vilken jag
i övrigt återkommer senare — innebär i detta avseende, att ansvaret för
smörlagringen skall överflyttas på Svenska mejeriernas riksförening. Staten
förutsättes dock fortfarande skola hålla för lagringsverksamheten erforderliga
rörelsemedel. Vid årets förhandlingar har man från jordbrukets
sida i princip icke ställt sig avvisande till en avveckling även av lagringsstödet
för kött och fläsk. Man har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka
en överflyttning av ansvaret för lagringen av dessa produkter redan under
det kommande regleringsåret. Även om avvecklingen av lagringsstödet
för kött och fläsk sålunda tills vidare ställts på framtiden, torde frågan böra
bli föremål för fortsatta överläggningar mellan nämnden och företrädare för
jordbruket.

Under de senaste åren har från olika håll vid åtskilliga tillfällen framställts
önskemål om en sänkning av margarinpriset. Jag vill i detta sammanhang
blott erinra om att priskontrollnämnden i december föregående
år hemställde om undersökning av förutsättningarna för en temporär sänkning.
Framställningen föranledde dock icke någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Vid
årets prisförhandlingar har från såväl jordbruksnämndens som jordbrukets

Kungl. Maj. ts proposition nr 22b.

förhandlingsdelegations sida uttalats önskemål om att priserna på smör och
margarin — i likhet med priserna på flertalet andra jordbruksprodukter —
skulle sänkas. Härför skulle emellertid erfordras ytterligare statliga subventioner,
något som bland annat av statsfinansiella skäl icke torde böra
ifrågakomma. På grund härav har dessa önskemål måst frånträdas. Skulle
fråga senare uppkomma om ändring av priserna på smör och margarin, skall
enligt en till prisöverenskommelsen fogad protokollsanteckning förhandlingsdelegationens
samtycke till ändringen inhämtas.

Såsom jordbruksnämnden anfört skulle en ökad prisspänning mellan
smör och margarin sannolikt leda till en ännu större ökning av margarinkonsumtionen
på bekostnad av smörförbrukningen än som redan skett.
En nedgång i den inhemska förbrukningen av smör skulle å andra sidan
medföra ett betydande smöröverskott, beträffande vilket möjligheterna till
export är ovissa. På grund av mjölkproduktionens stora betydelse för de
mindre brukningsenheterna och svårigheterna att på sådana enheter lägga
om produktionen, anses en nämnvärd minskning av den totala mjölkproduktionen
endast kunna åstadkommas på längre sikt och främst i samband
med bildandet av brukningsenheter med alternativa produktionsmöjligheter.
Såsom nämnden framhållit kommer mjölkproduktionen att under
de närmaste åren betydligt överstiga det inhemska avsättningsutrymmet.
Om den inhemska smörkonsumtionen samtidigt kommer att mera väsentligt
minska, skulle svåra och måhända olösliga överskottsproblem uppstå.
I likhet med nämnden anser jag att nu antydda förhållanden motiverar en
viss försiktighet, så att någon starkare förskjutning från smör- till margarinkonsumtion
icke åstadkommes. Frågan om produktionen och konsumtionen
av smör och margarin är emellertid ett centralt problem inom jordbrukspolitiken,
och jag kommer att i fortsättningen liksom hittills följa utvecklingen
på området med stor uppmärksamhet. Skulle under regleringsärets
förlopp fråga uppkomma om en ändring av priserna på smör och margarin,
kommer givetvis förhandlingar att upptagas med förhandlingsdelegationen.
I

I föregående års prisregleringsproposition (nr 236) tillkännagav jag min
avsikt att hos Kungl. Maj :t hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga
för att undersöka, hur man skulle kunna finna en sådan form för prisregleringen,
som bland annat i högre grad än det nuvarande systemet medgav
en smidig anpassning till förändringar i produktions- och avsättningsförhållandena
ävensom i den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen. Med
stöd av ett av Kungl. Maj :t den 30 maj 1952 givet bemyndigande tillkallade
jag den 6 påföljande månad sakkunniga för att utreda frågan om översyn
av jordbrukskalkylen m. in. De sakkunniga, vilka antagit benämningen jordbruksprisutredningen,
beräknas fortsätta sitt utredningsarbete under år
1953, varför frågan om en omläggning av prissättningssystemet för jordbruksprodukter
torde kunna upptagas till prövning av statsmakterna tidigast
våren 1954.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

I överensstämmelse med vad som skett under en följd av år har därför
jämväl i år upprättats en kalkyl med prognos angående jordbrukets inkomster
och kostnader under det kommande regleringsåret. Jordbrukskalkylen
har som vanligt utarbetats av kalkylsakkunniga. Den har godkänts av nämndens
råd.

Vid fullt hänsynstagande till räntekostnaderna för ökat fastighetskapital
visar den föreliggande jordbrukskalkylen ett överskott av 0,3 miljoner kronor.
Om man däremot beaktar räntekostnaderna i den reducerade omfattning,
som följer av 1952 års prisöverenskommelse, ger den ett överskott av
33,3 miljoner kronor. Härvid har de statliga pristilläggen för mjölk upptagits
till ett belopp, som med 80,7 miljoner kronor understiger de pristillägg, som
skulle utgå, om de beräknades efter samma grunder, som gäller för innevarande
år. Vid oförändrade statliga pristillägg utgör sålunda överskottet 114
miljoner kronor. Tages hänsyn till en i kalkylen icke beaktad stegring av
kostnaderna för mjölkkontrollen med 0,8 miljoner kronor, reduceras överskottet
till 113,2 miljoner kronor. Det sålunda beräknade överskottet utgör
utgångspunkten för prissättningen på jordbruksprodukter under regleringsåret
1953/54 enligt den mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
den 25 mars 1953 ingångna överenskommelsen.

Sagda överenskommelse har som förut nämnts den 10 april 1953 godkänts
av Kungl. Maj :t. Överenskommelsen innebär, bland annat, att det förut
nämnda kalkylöverskottet av 113,2 miljoner kronor skall utjämnas genom
sänkning av priserna på brödsäd, fabrikspotatis, oljeväxtfrö, ägg och köttvaror
med 71,6 miljoner kronor samt genom minskning av de allmänna bidragen
för mjölk med 36,6 miljoner kronor och borttagande av subventioner
på importfodermedel med 5 miljoner kronor. De förhållandevis största prissänkningarna
gäller de vårsådda oljeväxterna samt höst- och vårvete, medan
den relativt minsta sänkningen avser mejerimjölk. Beträffande fördelningen
av prissänkningarna på olika produkter liksom i övriga hänseenden synes
prisöverenskommelsen utgöra en godtagbar lösning av de föreliggande
frågorna och torde därför böra godkännas, överenskommelsen innebär vidare,
bland annat, att den s. k. 4-procentregeln skall äga tillämpning jämväl
under det kommande regleringsåret. Omräkning av kalkylen skall på grund
härav ske i augusti 1953 på grundval av skörderapporterna per den 15 juli,
dock endast såvitt sådan begäres av nämnden eller förhandlingsdelegationen.

Den för det kommande regleringsåret träffade prisöverenskommelsen bör.
i enlighet med vad som tidigare gällt, icke utgöra hinder för nämnden att
vidtaga justering av priserna, då så påkallas av försörjningsläget eller marknadsförhållandena.
Liksom tidigare bör emellertid dylika prisjusteringar om
möjligt avvägas så, att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i
kalkylen icke påverkas. Vidare bör eftersträvas, att justeringarna skall medföra
minsta möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper av jordbrukare.
Innan beslut fattas om dylika justeringar, bör överläggningar på lämpligt
sätt äga rum med jordbrukets organisationer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

I den mån priserna på sådana jordbruksprodukter, som icke är föremål
för statlig prissättning, sänkes utan ingripande från myndigheternas sida,
bör statsmakterna däremot, i överensstämmelse med vad som hittills gällt,
icke ha skyldighet att kompensera prissänkningarna genom medverkan till
prishöjningar på andra produkter. Jag vill vidare erinra om att förhandlingsdelegationen
gjort förbehåll om att, oavsett 4-procentregeln, få upptaga
förhandlingar med jordbruksnämnden om kompensation till följd av löneökningar
på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller andra arbetargrupper.
Enligt min mening är det i nuvarande läge ur allmän synpunkt
olägligt, att livsmedelspriserna stegras. Man bör därför hysa förhoppning
om att löneavtal med dylik verkan icke skall komma till stånd. Därest
denna förhoppning infrias, blir givetvis nyssnämnda förbehåll icke aktuellt.

I anslutning till vad som gällt under senare år torde Kungl. Maj :t även
nästa år böra äga befogenhet att inom den anslagsram, som kan komma att
anvisas, handha jordbruksregleringen enligt här angivna riktlinjer och vidtaga
av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle det befinnas
erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad riksdagen ställt
till förfogande, bör frågan självfallet underställas riksdagen. Kungl. Maj :ts
nu nämnda befogenhet torde böra gälla hela det kommande regleringsåret.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att de grundläggande, av riksdagen
antagna regleringsförfattningarna gäller tills vidare. Nämnden har, bland
annat, framlagt förslag om förordning med vissa bestämmelser angående
prisregleringen för råg och vete ävensom förordning angående slaktdjursavgift.
Till frågan om dessa förslag torde jag få återkomma i det följande.

Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas giltighet utgår i slutet
av innevarande regleringsår, torde där ej annat angives böra förlängas
för ytterligare ett år. Jag får härvid anmäla, att det är min avsikt att i den
proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område,
som torde komma att framläggas för nästa års riksdag, närmare redovisa
vilka bemyndiganden som då behöver förlängas.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande
spörsmålen torde jag få övergå till att behandla de grunder, som för nästa
regleringsår synes böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen.

Enligt de av 1947 års riksdag antagna riktlinjerna för jordbrukspolitiken
skall prisstödet åt brödsädsodlingen i första hand lämnas genom reglering
av införseln medelst importavgifter samt genom bestämmelser om inmalningstvång.
Med hänsyn till inträffade förändringar på världsmarknaden
uppdrog Svenska spannmålsaktiebolaget förra hösten åt en kommitté med
representanter för jordbruk, handel och industri att utreda möjligheterna
att övergå till ett friare system i fråga om spannmåls- och fodermedelshandeln
än det nuvarande. Kommitténs förslag innebär i huvudsak anslutning

Kungl. Maj.ts proposition nr 22i.

till 1947 års riktlinjer, ehuru med i vissa avseenden icke oväsentliga modifikationer.
Kommittén har emellertid funnit de nuvarande prisförhållandena
såväl på den internationella som på den inhemska marknaden vara sådana,
att det icke är lämpligt att nu ändra regleringssystemet i fråga om brödsäd.
Samma mening har jämväl uttalats av spannmålsbolaget och jordbruksnämnden.

Även för min del är jag av den uppfattningen, att det nuvarande regleringssystemet
bör bibehållas i stort sett oförändrat under nästa regleringsår.
I likhet med nämnden anser jag mig därvid böra förorda den ändringen i
prisortsystemet, att Norrköping och Åhus skall innefatta även de närbelägna
kvarnplatserna Djurön respektive Kristianstad. I övrigt innebär ett bibehållande
av nuvarande regleringssystem, bland annat, att spannmålsbolaget
liksom hittills skall handha importen och exporten av brödsäd.

Beträffande prissättningen på brödsäd får jag erinra om att Kungl. Maj :t
den 10 april 1953 fattat beslut om sänkning av garantipriset på vårvete med
5 kronor och på höstvete med 3 kronor per deciton. Dessutom skall ett belopp
av 3 kronor per deciton för såväl vete som råg innehållas genom en
allmän avgift på brödsäd. Därvid har förutsatts, att de inflytande medlen
skall tillföras en särskild regleringskassa, som skall ställas till förfogande
för senare behövliga regleringsåtgärder på brödsädsodlingens område och
räknas som inkomst för jordbruket under de år, då medlen tages i anspråk.
Nämnden har föreslagit, att ifrågavarande avgift skall uttagas i samband
med förmalningen. Från kvarnorganisationernas sida har framförts starka
betänkligheter mot en sådan anordning, varvid bland annat framhållits det
enligt deras mening principiellt oriktiga i att kvarnindustrien skall administrera
insamlandet av medel för jordbrukets räkning. Vidare har påtalats
svårigheterna att effektivt kontrollera, att företagen i föreskriven ordning
redovisar förmalningen och inbetalar avgifterna. Även om den föreslagna
förmalningsavgiften kommer att innebära visst merarbete för kvarninduslrien,
synes det föreslagna sättet för avgiftsupptagningen utgöra den enda
framkomliga vägen. Under sådana omständigheter och då — såsom nämnden
påpekat — förmalningsavgift uttagits under 1930-talet utan att föranleda
någon allvarligare invändning, anser jag att nämndens förslag om förmalningsavgift
utgör en godtagbar lösning av den föreliggande frågan. På
i huvudsak de skäl, som i övrigt anförts av nämnden, kan jag ej heller förorda
de jämkningar i förslaget, varom framställning gjorts.

Såsom nämnden framhållit kommer den för 1953 års skörd föreslagna
prissänkningen å brödsäd att medföra en minskning av räntekostnaderna
vid oförändrat ränteläge. Minskningen uppgår till cirka 30 öre per deciton
och år. Mot nämndens förslag, att denna skall utjämnas genom att den högre
successiva prisstegringen får gälla endast under två månader, har jag
icke något att erinra.

I samband med övergången till det nya regleringsåret uppkommer denna
gång frågan om att lämna kvarnarna ersättning för sådana prisfallsförluster,
som uppstår till följd av sänkningen av brödsädspriserna. Som bekant

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

har kvarnarna tidigare ålagts att inbetala prishöjningsavgift vid de tillfällen,
då prisnivån höjts. I konsekvens härmed bör givetvis ersättning utgå
vid den sänkning av priserna, som nu förestår. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att efter förslag av nämnden meddela närmare föreskrifter i
ämnet.

Jordbruksnämnden har upplyst, att jordbrukets förhandlingsdelegation
vid årets förhandlingar om jordbrukspriserna för nästkommande regleringsår
godkänt principen, att jordbrukarna själva skall bära ansvaret för en
eventuell överskottsproduktion. Detta innebär enligt nämnden, att garantipriserna
i deras nuvarande obegränsade omfattning skall slopas från och
med 1954 års skörd. Jag har intet att erinra häremot. Kungl. Maj :t torde
emellertid liksom hittills böra erhålla riksdagens bemyndigande att fastställa
vissa priser för höstvete och höstråg. Avsättning till dessa priser skall
emellertid garanteras endast såvitt angår en brödsädskvantitet, motsvarande
det inhemska konsumtionsutrymmet.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

För närvarande är handeln med fodermedel liksom även prisbildningen å
dessa i stort sett fri. I fråga om fodersäden har under senare år icke förekommit
några andra prisreglerande åtgärder än att priser fastställts i vissa
importhamnar för av Svenska spannmålsaktiebolaget tillhandahållen fodersäd,
huvudsakligen importerad sådan vara. Samma system tillämpas i stort
sett beträffande bolagets försäljning av oljekraftfoder och kli.

I fråga om den framtida fodermedelsregleringen har såväl spannmålsbolaget
som den i den tidigare redogörelsen omnämnda, av bolaget tillsatta
kommittén förordat, att utrikeshandeln med fodersäd, oljekraftfoder och
kli skall överflyttas från bolaget till handelsföretagen. I samband därmed
avses de nu gällande bestämmelserna om standardiserad oljekraftfoderblandning
skola upphävas. De reglerande åtgärderna från statens sida skall
därefter i huvudsak inskränkas till att avse stöd åt den inhemska odlingen
genom införselavgifter o. d., varjämte en viss beredskapslagring skall åligga
bolaget. Fn förutsättning för överflyttningen anges vara, att importen
icke skall behöva subventioneras.

I likhet med jordbruksnämnden anser jag det önskvärt, att utrikeshandeln
på ifrågavarande område överföres till handelns organ. Såsom nämnden
framhållit torde överföringen böra ske successivt för att undvika att de höjningar
av priserna på importfoder, som därvid kommer att inträffa på grund
av högre världsmarknadspriser, blir alltför kännbara. Det må anmärkas, att
jordbruket i prisöverenskommelsen tillgodoförts kompensation för denna
fördyring. Jag biträder även nämndens förslag, att tidpunkten för överföringen
skall bestämmas i samråd med spannmålsbolaget och handelns organisationer.
Det torde vidare såsom nämnden framhållit vara önskvärt, att
överföringen sker före den 1 september 1953.

Den sålunda förordade omläggningen torde kräva, att spannmålsbolaget

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

i fortsättningen håller ett beredskapslager av majs och utländskt oljekraftfoder,
vilket tills vidare skall få användas för att avhjälpa de brister, som
kan finnas i handelns lagerhållning. Jag biträder vad nämnden anfört härom.

Det föreslagna upphävandet av föreskrifterna om standardiserad oljekraftfoderblandning
kan såsom nämnden framhållit komma att medföra
svårigheter för avsättningen av det inhemska raps- och senapsmjölet. I likhet
med nämnden anser jag det därför vara nödvändigt att möjlighet skapas
att föreskriva minimiinblandning av dessa produkter i kraftfodret. Likaså
torde omläggningen påkalla införandet av införselavgift för oljekraftfoder
av raps och senap. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att få vidtaga de
författningsändringar, som föranledes härav.

De nu utgående fraktbidragen vid transport av fodermedel till Norrland
torde i enlighet med nämndens förslag böra bibehållas oförändrade under
nästa regleringsår.

Intill utgången av innevarande regleringsår är korn och malt befriade från
tull. Någon förlängning av denna befrielse har icke begärts och torde icke
heller vara påkallad.

Potatisregleringen.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär i fråga om fabrikspotatis, att
odlarpriset för nästa regleringsår skall sänkas med 4 öre per hektoliter och
stärkelseprocent.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t den 3 oktober
1952 bemyndigat jordbruksnämnden att med Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning
av potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1952—den 30 september
1953 i huvudsaklig överensstämmelse med ett upprättat förslag till avtal.

I bemyndigandet har emellertid gjorts förbehåll om att den utfästelse, som
nämnden gjort i 7 § av avtalsförslaget, skall underställas riksdagens provning.

Det avtal, som träffats med stöd av bemyndigandet, innebär i likhet med
motsvarande nu gällande avtal, bland annat, att föreningen är skyldig att
köpa den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser
å högst 300 000 deciton med undantag av vad som erfordras
till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt nyssnämnda
7 g har nämnden åtagit sig att — under förutsättning av statsmakternas
godkännadc och därest avtalet icke skulle förnyas för tillverkningsåret
1953/54 — vidtaga eller föranstalta om sådana åtgärder från statens
sida, som bereder föreningen möjlighet att erhålla dels minst 92 kronor 50
orc per deciton för den 1 oktober 1953 inneliggande lager av potatisstärkelse,
dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ock ersättning för ränte- och lagl
ingskostnader enligt i avtalet närmare angivna grunder för inneliggande
lager av potatisstärkelse med undantag av 30 000 deciton under tre månader
från och med den 1 oktober 1953.

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

De av nämnden sålunda gjorda åtagandena torde nu böra underställas
riksdagens prövning.

I fråga om matpotatisen har producentpriset hittills under innevarande
regleringsår i genomsnitt legat under det i jordbrukskalkylen angivna priset.
Nämnden har framhållit, att potatishandeln för att kunna tillgodose
konsumenternas krav i större utsträckning än vanligt måst inrikta sina inköp
på potatis av de mest högklassiga sorterna. Framställningar har därför
gjorts om import av sådan potatis från Danmark. För att få avsättning för
den inhemska matpotatisen och samtidigt tillgodose önskemålet om hög
kvalitet anser nämnden det vara angeläget, att man på olika sätt medverkar
till eu övergång till odling i större utsträckning än för närvarande av potatis,
tillhörande den högsta sortklassen. Då odlingen av sådan potatis emellertid
i allmänhet är mera arbetskrävande och lämnar mindre hektarskördar
än odlingen av vanlig matpotatis, har önskemål framställts om garanti
för att prissättningen på den högklassiga potatisen blir så hög, att odlingen
därav blir lika lönsam som odlingen av annan matpotatis. I anslutning härtill
har potatisodlarnas organisationer samt representanter för potalishandeln
låtit utarbeta bestämmelser angående nya kvalitetsklasser för matpotatis
jämte förslag till en effektiv kontroll av att bestämmelserna efterföljes.
Nämnden framhåller, att det vidare är angeläget att undersöka huruvida
gällande skyddsbestämmelser rörande potatiskräfta kan uppmjukas
ävensom om möjlighet finns att få fram högklassiga matpotatissorter, som
är immuna mot denna sjukdom. Sistnämnda spörsmål har enligt nämnden
redan blivit föremål för uppmärksamhet av en utav styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök tillsatt samarbetskommitté för potatisförsöksverksamheten.
Såväl kommittén som det förut angivna kontrollorganet
är för sin verksamhet i behov av statligt bidrag.

Vad nämnden sålunda anfört kan jag i huvudsak ansluta mig till. I samband
därmed vill jag erinra om att Kungl. Maj :t genom beslut förut denna
dag bemyndigat nämnden att förordna om införselavgift å matpotatis av
högst 5 öre per kilogram för att import av högklassig potatis skall kunna
medges utan att detta medför ur regleringssynpunkt icke önskvärd prisnedsättning
på inhemsk fullgod potatis. Den verksamhet, som nyssnämnda
kontrollorgan och kommitté avses skola bedriva på här ifrågavarande
område, torde få betydande värde ur försörjnings- och prisregleringssynpunkt.
Jag har därför intet att erinra mot att verksamheten sättes i gång.
Beträffande det begärda bidraget av allmänna medel till verksamheten får
jag framhålla, att medel därtill icke bör anvisas under reservationsanslaget
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Vad angår kontrollorganet
är det min avsikt att upptaga bidragsfrågan till prövning längre fram,
i samband med att förslag till dess verksamhet framlägges. I fråga om kommittén
torde medel böra få tagas i anspråk ur förslagsanslaget till Bekämpande
av växtsjukdomar.

Vad nämnden i övrigt anfört angående potatisregleringen föranleder icke
någon erinran från min sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Oljeväxtregleringen.

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj :t den 10 april 1953 fastställt följande
grundpriser för oljeväxtfrö vid leverans från odlare, nämligen för höstraps
och höstrybs 85 öre, för vårraps och vårrybs 75 öre, för oljelin 80 öre
samt för vitsenap 65 öre per kilogram. Priserna gäller för oljeväxtfrö vid 18
procent vattenhalt och 96 procent renhet.

Vidare må erinras om att i propositionen nr 196 till innevarande års riksdag
föreslagits att det nuvarande systemet för stöd åt den inhemska smörproduktionen
och oljeväxtodlingen skall ersättas med ett system, enligt
vilket importen av utländska fettvaror och fettråvaror i princip skall släppas
fri men beläggas med en särskild avgift.

För att eventuellt uppkommande överskottspartier av frö utav olj edådra,
fiskebysenap, vallmofrö och hampfrö skall kunna tillgodogöras för oljeutvinning,
bör jordbruksnämnden äga befogenhet att föranstalta om inlösen
av dessa fröslag till priser, som avväges med hänsyn till oljehalten. Enahanda
befogenhet bör tillkomma nämnden även beträffande andra oljehaltiga
fröslag, till exempel solros, soja, crambe med flera. I fråga om icke kontraktsodlade
fröpartier bör emellertid hinder icke möta att fastställa inlösningspriserna
till lägre belopp än de priser, som skall utgå till kontraktsodlare.

För att prissättningen på höstsådda oljeväxter skall kunna ske i god tid
före sådden erhöll Kungl. Maj:t våren 1952 bemyndigande att fastställa
odlarpriset för höstraps och höstrybs av 1953 års skörd. Motsvarande bemyndigande
torde nu böra lämnas beträffande höstraps och höstrybs av
1954 års skörd. Härvid skall, om så erfordras, iakttagas de principer som
nämnden med instämmande av odlarna föreslagit skola gälla från och med
1954 års skörd och vilka jag funnit mig böra godtaga.

Stödet åt lin- och hampodlingen.

I fråga om stödet åt lin- och hampodlingen får jag till en början erinra
om att enligt beslut av 1951 års riksdag statligt stöd skall ges åt linberedningsverken
i Laholm, Växjö, Gimo, Hybo och Mellansel samt åt hampberedningsverken
i Visby och Värmbol.

Efter en i februari 1952 inträffad brand har, såsom jag anmält i propositionen
nr 236/1952, verksamheten vid verket i Hybo avvecklats. Vidare
har vederbörande linodlareförening beslutat nedlägga driften vid verket
i Gimo, så snart halmen av 1952 års skörd bearbetats. I propositionen nr
195 till årets riksdag har jag föreslagit, att statligt stöd åt hampodlingen
från och med nästa års skörd skall begränsas till visbyvcrket, varför sålunda
driften vid verket i Värmbol skall nedläggas. Det statliga stödet åt
lin- och hampodlingen under regleringsåret 1953/54 skulle alltså avse lin 7

llihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. .Yr 224.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

beredningsverken i Laholm, Växjö och Mellansel samt — under förutsättning
av riksdagens bifall till sistnämnda proposition — hampberedningsverket
i Visby.

Jordbruksnämnden har föreslagit, att statligt stöd under det kommande
regleringsåret skall lämnas beträffande lin till en sammanlagd kvantitet
av 1 625 ton fiber, fördelade med 790 ton på verket i Laholm, 535 ton på
växjöverket och 300 ton på verket i Mellansel, samt beträffande hampa till en
kvantitet av 720 ton, vilken skulle falla på visbyverket. Mot vad nämnden
sålunda föreslagit har jag icke något att erinra.

Såsom framgår av det föregående uppgick de av Kungl. Maj:t fastställda
riktpriserna för 1952 års skörd av lin- och hamphalm till 27 öre respektive
15 öre per kilogram. Nämndens förslag innebär, att dessa priser skall fastställas
oförändrade för 1953 års skörd. Ej heller mot detta förslag har jag
något att invända.

Vid beräkningen av kostnaderna för stödet åt lin- och hampodlingen
under nästa år har nämnden utgått från ett allmänt pristillägg å lin av
73 öre per kilogram stödberättigad linfiber samt i fråga om hampa ett pristillägg
av högst 75 öre per kilogram stödberättigad hampfiber. Detta har jag
icke något att erinra mot. Jag kan vidare biträda vad nämnden föreslagit
i fråga om kvalitetskrav rörande hampa samt om maximering av stödet
beträffande såväl lin som hampa.

Med utgångspunkt från den i det föregående förutsatta produktionen
och det av nämnden uppgivna stödbehovet av 73 öre per kilogram såsom
allmänt pristillägg, kan bidragskostnaderna för spånadslin beräknas till
1 431 500 kronor. Motsvarande medelsbehov för hampa utgör 540 000 kronor.
Det totala anslagsbehovet till stödjande av lin. och hampodlingen torde
i anslutning härtill och med hänsynstagande till kostnader för odlingsförsök
in. m. böra beräknas till avrundat 2 miljoner kronor.

Såsom framgår av framställningen i propositionen nr 195/1953 hemställde
nämnden i samband med förslaget om nedläggande av driften vid
verket i Värmbol, att av de 500 000 kronor, som torde inbesparas å det för
innevarande budgetår beräknade beloppet för stöd åt hampodlingen, 170 000
kronor skulle utbetalas i form av likviditetsbidrag till verket i Visby såsom
kompensation för att dess kapacitet utnyttjats endast till en del till
följd av skador å 1952 års körd. Återstoden skulle tagas i anspråk för avvecklingskostnader
i samband med nämnda driftsnedläggelse. Vidare föreslog
nämnden efter att ha upplyst att Gotlands hampodlareförening i
Visby numera driver visbyverket men ännu icke formellt övertagit Aktiebolaget
Hampberednings i Visby tillgångar och skulder — att nedskrivning
av statens fordringar hos bolaget skulle ske med det belopp, som behövdes
för att möjliggöra eu nedskrivning av bolagets anläggningar till 700 000
kronor i bokslut per den 30 september 1953. Beloppet, som beräknades
komma att uppgå till 1 890 000 kronor, föreslogs skola maximeras till 2
miljoner kronor. Därvid förutsatte nämnden, som i frågan samrått med
lantbruks styrelsen och kommerskollegium, att bolagets aktieägare vid lik -

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

vidalion icke skulle erhålla mer än hälften av sitt inbetalda aktiekapital
samt att aktieägarna i samband med sådan nedskrivning av bolagets skulder
skulle förbinda sig att ingå som stödjande medlemmar med belopp,
motsvarande vad som kunde komma att tillskiftas dem för aktierna vid likvidationen.
Vidare förutsattes, att man vid nedskrivningen skulle bortse
från nyssnämnda likviditetsbidrag av 170 000 kronor.

Under förutsättning av att riksdagen bifaller nyssnämnda proposition, aktualiseras
dessa frågor.

Vad först angår verket i Visby får jag erinra om att 1951 års riksdag beslöt,
att verket skulle konsolideras på så sätt, att dess anläggningar skulle
nedskrivas till ett värde av 700 000 kronor. För att nå detta mål krävdes
en nedskrivning av statens fordran hos Aktiebolaget Hampberedning med
1 096 000 kronor. Emellertid har det visat sig, att det numera erfordras en
nedskrivning med åtminstone 1 890 000 kronor för ändamålet. Jag föreslår,
att Kungl. Maj :t skall bemyndigas att besluta om avskrivning av så stor del
av ifrågavarande fordran, som erfordras för att bolagets anläggningar i
bokslut per den 30 september 1953 skall kunna nedskrivas till 700 000 kronor,
dock högst med 2 miljoner kronor. Jag finner mig även kunna biträda
det av nämnden föreslagna villkoret för nedskrivningen. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att efter förslag av nämnden i övrigt meddela erforderliga
föreskrifter för åtgärden.

Mot förslaget att av innevarande års anslag till hampodlingen ställa
170 000 kronor till visbyverkets förfogande såsom likviditetsbidrag har jag
intet att erinra.

Beträffande verket i Värmbol föreligger ännu icke någon tillräckligt uttömmande
utredning om vilka kostnader som blir förenade med nedläggandet
av driften vid detta. Man måste till en början räkna med att en betydande
del av verkets statslån icke kan gäldas. I den män detta blir förhållandet,
torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att avskriva de oguldna beloppen.
Därvid torde i enlighet med vad som uttalats i propositionen nr 192/1951 frågan
om förhållandet mellan statens fordran och medlemmarnas insatser
böra lösas så, att statens fordran kan få avskrivas i den mån så behövs för
att medlemmarna skall kunna återfå hälften av det av dein inbetalda insatskapitalet.

För övriga avvecklingsåtgärder erfordras enligt .inhämtade upplyspingar
ett belopp av omkring 350 000 kronor. Detta torde få ställas till förfogande
ur anslaget till prisreglerandc åtgärder på jordbrukets område för innevarande
budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av
nämnden meddela de föreskrifter, som kan befinnas erforderliga.

Riksdagens beslut år 1951 om det fortsatta stödet åt den svenska linodlingen
innebar, bland annat, att viss del av det Föreningen Norrlandslin beviljade
statslånet för linberedningsverket i Mellansel skulle förvandlas till
ett ränte- och amorteringsfritt lån. Beslut om ifrågavarande förvandling av
det föreningen beviljade lånet bar nyligen meddelats av Kungl. Maj:t. Enligt
vad som nu upplysts har föreningen under de senaste åren icke fullgjort

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

några räntebetalningar, varför den häftar i en betydande ränteskuld till staten.
Såsom jordbruksnämnden framhållit skulle föreningen nödgas träda i
likvidation omedelbart, om staten nu gjorde sitt räntekrav gällande. Riksförbundet
Lin och hampa har hemställt, att förfallna räntor skall inräknas i föreningens
kapitalskuld och därefter gäldas efter en särskild amorteringsplan.
Nämnden har anfört, att bifall till förbundets framställning utgör en nödvändig
förutsättning för att verket skall kunna fortsätta sin drift. Under sådana
omständigheter har jag funnit det skäligt att, om riksdagen icke har
något att erinra häremot, föreningens ränteskuld tillägges dess kapitalskuld
och gäldas genom amorteringar i huvudsaklig överensstämmelse med
vad förbundet föreslagit.

Äggregleringen.

I normkalkylen för innevarande regleringsår upptages medelproducentpriset
för ägg till 3 kronor 30 öre per kilogram. Prisbildningen är emellertid i
huvudsak fri. Producentnoteringen får sålunda fritt variera intill en övre
gräns, som fastställts till 4 kronor 25 öre per kilogram. Därest noteringen
tenderar att nå denna gräns bör import företagas, om sådan kan äga rum
utan förlust för Sveriges export- och importförening för ägg, som omhänderhar
handeln med utlandet. I en dylik situation får vidare export förekomma
endast i undantagsfall.

Vad regleringsåret 1953/54 beträffar innebär jordbruksnämndens förslag,
att äggpriset fortfarande skall vara i stort sett fritt. Rörande den närmare
utformningen av äggregleringen har nämnden hemställt, att denna skall vara
anordnad på i huvudsak samma sätt som för närvarande. Medelproducentpriset
har dock beräknats till endast 3 kronor 10 öre. Med hänsyn till att exportutsikterna
är ovissa och likviditeten hos nyssnämnda förening har försämrats,
kan det emellertid bli förenat med betydande svårigheter att upprätthålla
detta pris. På grund härav föreslår nämnden, att den övre prisgränsen
skall bibehållas oförändrad. Vidare bör i vissa av nämnden närmare
angivna situationer exportbidrag och restitution av införselavgift på
fodermedel kunna komma i fråga.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär ett bifall till nämndens förslag
i denna del. Vad nämnden anfört angående riktlinjerna i övrigt i fråga om
äggregleringen kän jag i huvudsak biträda. Dock torde, därest importpriserna
på fodermedel skulle sjunka så mycket, att införselavgift kommer att
uttagas, endast den del av de därigenom inflytande medlen, vilken beräknas
falla på fodermedel, som använts för produktion av exporterade ägg, efter
förslag av nämnden böra restitueras och överföras till föreningen.

Köttvaruregleringen m. m.

Jordbruksnämnden har i sin tidigare berörda redogörelse för försörjningsläget
anfört, att tillgången på fläsk för närvarande är större än vad som
motsvarar den löpande inhemska konsumtionen samt den kvantitet, som
exporteras, men att den kan väntas minska under sommaren 1953. Med

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

101

hänsyn till den rika tillgången på foder beräknas fläskproduktionen bli av
ungefär oförändrad storlek under nästa regleringsår. Produktionen av kött
täcker däremot icke behovet utan måste utfyllas med en viss import, som
anses komma att öka framdeles.

Den bristande jämvikt, som sålunda föreligger mellan tillgång och efterfrågan
på kött- och fläskvaror, synes böra leda till att prisregleringen på
sådana varor bibehålies jämväl under nästa regleringsår. Prisregleringen
torde böra utformas efter i stort sett samma principer som under innevarande
år. Sålunda torde prissättningen liksom för närvarande böra ordnas
genom särskilt avtal mellan nämnden och Sveriges slakteriförbund samt avpassas
så, att prisnivån — räknat för helt år — icke kommer att med mer
än högst 1 procent överstiga den, som förutsetts av statsmakterna. Därvid
bör — i vart fall så länge detaljhandelspriserna på styckade köttvaror och
charkuterivaror regleras genom marginalöverenskommelser med kötthandelns
branschorganisationer — såsom normalpriser i partihandelsledet gälla
de av slakteriförbundet noterade partipriserna i Stockholm med vissa avdrag
och tillägg såvitt angår de övriga delarna av landet.

I den föreliggande prisöverenskommelsen för regleringsåret 1953/54 förutsättes,
att priserna på kött skall sänkas så, att jordbrukets inkomst av
dessa varor nedgår med tillhopa 31,8 miljoner kronor, vilket motsvarar en
sänkning av baspriserna med cirka 24 öre per kilogram. Häremot torde icke
vara något att erinra. Såsom nämnden framhållit torde sänkningen genom
den rörlighet i prissystemet, som för närvarande tillämpas, även taga sig
uttryck i en nedgång i fläskpriserna, om marknadsförhållandena så påfordrar,
men sistnämnda priser torde i huvudsak bibehållas oförändrade. Jag delar
vidare nämndens uppfattning, att sänkningen icke obetingat skall göras
lika för alla här avsedda varuslag utan efter föregånget samråd med slakteriförbundet
bör avpassas till det faktiska prisläget.

Liksom för innevarande år bör av skäl, som nämnden anfört, garantipriset
för smågrisar fastställas till 3 kronor per kilogram.

Vid nu angivna utformning av regleringen utav kött- och fläskvaror bör
statligt stöd åt lagring av sådana varor för nästa regleringsår utgå efter huvudsakligen
samma grunder, som nu gäller.

Vad nämnden föreslagit rörande Föreningen Svensk kötthandels verksamhet
under nästa regleringsår har jag intet att erinra mot. Jag kan även biträda
den föreslagna höjningen av de gällande högsta beloppen för slaktdj
ursavgifter. I

I detta sammanhang torde jag slutligen få upptaga frågan om stöd åt
ullproduktionen. I syfte att söka uppehålla eu fårstam av ur beredskapssynpunkt
lämplig storlek utgår sedan regleringsåret 1948/49 särskilt statsbidrag,
vilket för innevarande år höjts från 1 krona till 1 krona 50 öre per
kilogram ull. Enligt nämndens uppgift har det ökade bidraget medfört ett
större intresse för klassificeringen av ull, och minskningen av fårstammen
har avtagit. Då bidraget sålunda torde vara av viss betydelse för uppehållan -

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 22b.

det av fårstammen, biträder jag nämndens förslag, att sådant skall utgå med
oförändrat belopp under nästa regleringsår.

För att täcka kostnaderna härför ävensom ett underskott å 40 000 kronor,
som till följd av det ökade intresset uppstått under innevarande budgetår å
det för ändamålet anvisade anslaget, torde enligt nämnden ett belopp av
250 000 kronor vara erforderligt. Mot denna beräkning bär jag icke något
att erinra.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter.

Under innevarande år utgår pristillägg för vid mejeri invägd mjölk i
form av dels allmänt mjölkpristillägg, som gäller hela landet, dels extra
mölkpristillägg, som avser endast vissa delar av landet, främst Norrland.
Vidare utgår s. k. leveranstillägg för den del av den årliga leveransen till
mejeri, som ligger mellan 4 000 och 10 000 kilogram.

Vid den prissättning på jordbrukets produkter, som ägde rum under våren
1951, sökte man stimulera till en produktionsomläggning i riktning mot
ökad produktion av spannmål samt kött och fläsk. En viss nedgång i mjölkproduktionen
blev följden av de åtgärder, som vidtogs. Sedermera har emellertid
produktionen stabiliserats, och på senare tid har vissa tecken till en
begynnande ökning av densamma framkommit.

Vid nu angivna förhållanden synes det vara riktigt, att mjölkproduktionen
får bära en viss del av den prissänkning, som skall komma till stånd
under nästa regleringår. 1 enlighet härmed innefattar Kungl. Maj :ts beslut
i prisfrågorna, att — såsom föreslagits i prisöverenskommelsen — det allmänna
mjölkpristillägget skall sänkas med 1 öre per kilogram invägd
mjölk, varvid producentpriset på mejerimjölk beräknas nedgå med samma
belopp. Det extra mjölkpristillägget och leveranstillägget avses däremot
skola utgå efter oförändrade grunder.

För att begränsa sänkningen av mejeriavräkningspriset till 1 öre per kilogram
måste enligt nämnden det allmänna mjölkpristillägget för nästa budgetår
utgå med 74,4 öre per kilogram mjölkfett. Såsom framhållits i prisöverenskommelsen
erfordras härför, att till kostnaderna för nämnda pristillägg
anvisas 44,i miljoner kronor utöver det belopp av 57 miljoner kronor,
som preliminärt beräknats för ändamålet å riksstaten. Detta ytterligare
belopp skall enligt överenskommelsen täckas på så sätt, att 37,6 miljoner
kronor tages i anspråk från clearingkassan för fettvaror samt att den tidigare
gjorda hemställan om anvisande av 6,5 miljoner kronor för Svenska
spannmålsaktiebolagets verksamhet återkallas.

I fråga om konsumtionsmjölken gäller fortfarande bestämmelsen, att sådan
mjölk icke må saluhållas eller överlåtas, med mindre den standardiserats
till en fetthalt av 3 procent, dock med undantag för skummjölk och
kärnmjölk med en fetthalt understigande 0,1 respektive 1 procent. Efter bemyndigande
av Kungl. Maj :t har jordbruksnämnden försöksvis medgivit
försäljning i kapsylförsedd glasflaska av mjölk, som vid mejeri standardiserats
till en fetthalt av 3,5 procent. Försäljningen har hittills haft ringa

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

omfattning. I anslutning till en framställning av lantbruksstyrelsen om upphävande
av bestämmelserna om viss högsta fetthalt har nämnden förklarat
sig dela styrelsens uppfattning, att tillräckliga skäl numera icke föreligger
för att behålla dessa.

För min del har jag intet att erinra mot att bestämmelserna om viss högsta
fetthalt upphäves såvitt angår skummjölk och kärnmjölk. I fråga om
annan mjölk finner jag mig däremot icke kunna biträda nämndens förslag.
Liksom under innevarande regleringsår bör det emellertid få ankomma på
Kungl. Maj :t att besluta om de ändringar i regleringsåtgärderna, som kan
anses påkallade.

Vad härefter angår handeln med smör gäller för närvarande, att vinster,
som uppkommit vid export av inhemska oljeväxtfröer och oljor under
regleringsåret eller tidigare, skall få användas för att täcka förluster vid
export av smör i den mån dessa överstiger ett belopp av 7,2 miljoner kronor,
dock icke sådan förlust, som är att hänföra till en ökning av smörproduktionen.

Under nästa regleringsår beräknas överskottsproduktionen av smör stiga
till icke fullt 19 000 ton. Med en beräknad genomsnittlig exportförlust av
50 öre per kilogram har den sammanlagda förlusten uppskattats till i runt
tal 9,4 miljoner kronor. Det har förutsatts, att denna förlust liksom även
förluster vid export av andra mejeriprodukter skall täckas av tillgängliga
medel i Svenska mejeriernas riksförenings kassa för regleringsändamål. Vad
sålunda anförts föranleder ingen erinran från min sida.

Jag finner mig vidare böra biträda, att den lagring av smör, som för närvarande
äger rum med statligt stöd, skall från och med den 1 september
1953 övertagas av nyssnämnda förening, därvid kostnaderna för lagringen,
vilka beräknas till 6 miljoner kronor, skall tillföras föreningen i form av
en motsvarande ökning av medlen till mjölkpristillägg. Vid bifall härtill
bör det särskilda anslaget till statlig lagerhållning, av jordbruksnämnden
numera beräknat till It miljoner kronor, därest kostnaden för smörlagringen
inbegripes, minskas med motsvarande summa. Såsom nämnden anfört,
bör föreningen liksom hittills utan räntekostnad erhålla rörelsemedel
till belopp, motsvarande det inlagrade smörets värde.

Vad i övrigt anförts rörande handeln med smör föranleder icke någon
erinran från min sida.

Nämndens förslag i fråga om priserna på ost under nästa regleringsår
kan jag godtaga. I

I detta sammanhang torde jag få upptaga frågan om ändrad lydelse av
förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och
ost. Såsom nämnden framhållit är ifrågavarande avgift, vilken upptages i
syfte att åstadkomma en utjämning av intäkterna från olika grenar av mejerirörelsen,
fastställd med hänsyn till den mängd mjölkfett, varan innehåller.
Följden härav blir, att ost med låg fetthalt kan beläggas med endast
relativt obetydlig avgift. Detta förhållande kan uppenbarligen leda till en

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

icke önskvärd inriktning av ostproduktionen. Med hänsyn framför allt härtill
anser jag mig böra biträda nämndens förslag, att en enhetlig avgift skall
få uttagas för ost, oavsett dennas fetthalt. Denna avgift, som torde böra
maximeras till 1 krona 25 öre per kilogram, bör dock begränsas till att avse
ost med lägre fetthalt i torrsubstansen än 45 procent. I samband därmed
synes den högsta avgiften, beräknad efter mjölkfettsinnehållet, böra höjas
till 50 öre per 100 gram.

Förslag av nu angivet innehåll till förordning om ändrad lydelse av 3 §
förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och
ost torde få föreläggas riksdagen till antagande.

Konstgödselregleringen.

Vad jordbruksnämnden anfört i fråga om konstgödselregleringen föranleder
ingen erinran från min sida.

Regleringen av fettråvaror.

I propositionen nr 196 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj :t föreslagit,
att från och med nästa budgetår det nuvarande accis- och clearingförfarandet
rörande fettvaror och fettråvaror skall ersättas med ett nytt
system, som innebär att importen av utländska fettvaror och fettråvaror i
princip skall släppas fri men beläggas med särskild avgift; dock skall accis
även i fortsättningen utgå å fettemulsion. Möjlighet till restitution av avgiften
skall införas beträffande sådana importerade varor, som användes till
icke matnyttigt ändamål eller som återutföres. Vidare innebär förslaget, att
regleringsbidrag, högst motsvarande restitutionsbeloppet, skall utgå för oljor
och fetter av inhemskt ursprung, vilka exporteras eller användes för icke
matnyttigt ändamål. Linfrö och härdad linolja avses skola falla utanför regleringssystemet.

De på importen belöpande avgiftsmedlen skall enligt förslaget direkt tillföras
statskassan över riksstatens inkomstsida. I fråga om inkomsterna av
de inhemska oljeväxtprodukterna föreslås däremot, att någon ändring icke
skall ske tills vidare. Under en övergångstid föreslås importen skola ombesörjas
av en för ändamålet särskilt bildad ekonomisk förening, i vilken oljefabriker,
margarinfabriker, raffinaderier och andra industriella fettkonsumenter
skall vara representerade.

Jordbruksnämnden har beräknat, att avgifterna på importerade fettvaror
för nästa budgetår kommer att inbringa 72 miljoner kronor. Restitutioner och
regleringsbidrag har uppskattats till sammanlagt 18 miljoner kronor. Det belopp,
som direkt skall tillföras statskassan, uppgår alltså enligt denna beräkning
till 54 miljoner kronor. Regleringsavgifterna å inhemska oljeväxtprodukter
torde enligt nämnden under samma tid komma att uppgå till cirka
12 miljoner kronor, vilket belopp anses komma att gå åt för att täcka exportförluster
på 1953 års inhemska oljeväxtskörd. Såsom nämnden framhållit
är beräkningarna mycket osäkra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

105

Beträffande den fortsatta regleringen av fettråvaror anför nämnden, att
dessa under de gångna åren inköpts med clearingkassan för fettvaror som
garant. Vid övergången till det nya systemet avses, att industrien skall övertaga
det vid budgetårsskiftet kvarvarande lagret av sådana varor till världsmarknadspris
och i samband därmed erlägga regleringsavgift enligt den
nya ordningen. Därvid torde varornas anskaffningsvärde böra nedskrivas
till de aktuella världsmarknadspriserna. Likaså torde inköpsvärdet böra
nedskrivas i fråga om de inhemska fettvaror, som lagrats under statens garanti.
Mot den av nämnden beräknade kostnaden för dessa åtgärder, omkring
20 miljoner kronor, har jag intet att erinra. Beloppet torde få tagas i
anspråk ur clearingkassan. Med hänsyn till att utvecklingen på fettvaruområdet
är synnerligen osäker, anser jag mig även böra biträda nämndens förslag,
att återstoden av kassans tillgångar, cirka 15 miljoner kronor, skall tills
vidare reserveras för oförutsedda utgifter. För att förhindra oberättigade
prisstegringsvinster i samband med omläggningen torde Kungl. Maj :t böra
få befogenhet att uttaga en särskild avgift å vid budgetårsskiftet inneliggande
lager av fettvaror.

Inlösningen av den inhemska oljeväxtskörden har tidigare finansierats
med anlitande av medel ur nyssnämnda kassa. Under det sistförflutna året
bär 60 miljoner kronor tagits i anspråk för ändamålet. Då denna utväg icke
kommer att stå öppen efter omläggningen av fettvaruregleringen, torde såsom
nämnden föreslagit erforderliga medel böra ställas till förfogande genom
anslag å riksstaten. Mot det yrkade beloppet, 50 miljoner kronor, har
jag icke något att erinra.

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget.

I årets statsverksproposition har till kostnader för Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet för budgetåret 1953/54 upptagits ett beräknat belopp
av 6,5 miljoner kronor. Bolaget har i sin förut nämnda skrivelse uppskattat
kostnaderna för verksamhetsåret 1953/54 till cirka 20 miljoner kronor.
Därvid har bolaget utgått från att brödsädsregleringen skall få i stort
sett samma utformning som under innevarande regleringsår, att import av
brödsäd icke skall äga rum och att importen av fodervaror skall handhas av
handelns organ. Vidare har förutsatts, att bolaget skall svara för viss beredskapslagring
av oljekraftfoder och majs ävensom att liksom för närvarande
fraktbidrag skall utgå vid försäljning av fodervaror till Norrland. Däremot
har bolaget icke tagit hänsyn till den sänkning av priserna för brödsäd, vilken
kommer att bli en följd av den föreslagna förmalningsavgiften på brödsäd.
Sänkningen torde på grund av därav föranledda prisfallsersättningar
in. in. enligt jordbruksnämndens beräkningar komma att för nästa reglelingsår
medföra ytterligare kostnader å 5 miljoner kronor, varjämte värdet
av bolagets eget lager av brödsäd kommer att nedgå med 3 kronor per
deciton.

Med hänsyn till storleken av den reservation å anslaget, som torde komma
att föreligga vid utgången av innevarande regleringsår, synes någon ytterli -

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 22''r.

gare medelsanvisning för här ifrågavarande ändamål icke vara nödig. Jag biträder
sålunda nämndens förslag, att bolagets kostnader för nästa budgetår
skall bestridas av nämnda reservation. Likaså vill jag förorda, att i enlighet
med nämndens framställning den kostnad, som uppkommit genom att bolaget
ej utfått ett beräknat bidrag om 7 680 670 kronor 84 öre från Aktiebolaget
Sukab, skall inräknas i bolagets kostnader för regleringsåret 1952/53.

Kostnader i samband med lagring av jordbruksprodukter.

Såsom jordbruksnämnden framhållit har å kapitalbudgeten för budgetåret
1953/54 till Lagring av jordbruksprodukter anvisats ett investeringsanslag
av 20 miljoner kronor.

Nämndens nu föreliggande framställning avser, bland annat, en ytterligare
medelsanvisning på kapitalbudgeten av 85 miljoner kronor, därav 50 miljoner
kronor till rörelsemedel för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö och 35
miljoner kronor till ytterligare rörelsemedel för utjämnings- och beredskapslagring
av andra jordbruksprodukter.

I enlighet med vad jag förut anfört tillstyrker jag, att i samband med
omläggningen av systemet för fettvaruregleringen 50 miljoner kronor skall
anvisas för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Medlen torde böra anvisas under
ett särskilt investeringsanslag, benämnt Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö.

Likaså finner jag mig med hänsyn till tidigare beslutad lagring av andra
jordbruksprodukter böra förorda, att 35 miljoner kronor anvisas för sådant
ändamål. Även denna anvisning torde böra ske i form av ett investeringsanslag.
Detta torde lämpligen benämnas Ytterligare lagring av jordbruksprodukter.

I årets statsverksproposition har, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
för nästa budgetår beräknats ett förslagsanslag av 9 miljoner
kronor. Därav avses 2 miljoner kronor till lagring av slaktvaror och 5
miljoner kronor till lagring av smör. Såsom förut anförts bör kostnaden för
sistnämnda lagring icke längre belasta detta anslag. Däremot beräknas lagringen
av slaktvaror under nästa regleringsår komma att draga en kostnad
av 3 miljoner kronor. Anslaget synes sålunda kunna nedsättas till 5 miljoner
kronor för nästa budgetår. Mot nämndens beräkning i övrigt har jag intet
att erinra.

Vissa författningsändringar.

Vad först angår förslaget till förordning med vissa bestämmelser angående
prisregleringen för råg och vete må framhållas, att detta icke innefattar
några nya former av regleringsåtgärder. Beträffande den föreslagna förmalningsavgiften
har i förhållande till nu gällande bestämmelser skett den
utvidgningen, att avgift kan upptagas icke blott som nu — enligt förordningen
den 7 juni 1935 (nr 280) — för vete utan även för råg. Prishöjningsavgift
för brödsäd har tidigare uppburits i samband med prisändringar, senast
enligt kungörelse den 23 maj 1952 (nr 250).

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

107

Det har tidigare visat sig erforderligt att i samband med prisändringar
kunna förhindra att onormalt stora kvantiteter brödsäd förmales. I detta
syfte utfärdades den 14 mars 1952 (nr 82) kungörelse om tillfällig inskränkning
i rätten att förmala vete och råg. Denna kungörelse upphävdes genom
kungörelse den 23 maj 1952 (nr 251). Genom stadgande i förevarande förordning
har sådan tillfällig inskränkning av förmalning angivits kunna användas
som ett led i prisregleringen. Rörande inmalnings- och inblandningstvång
stadgas nu i förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) om användande
av svenskt vete och svensk råg vid framställning av mjöl in. in. samt kungörelsen
den 22 juni 1950 (nr 397) med vissa bestämmelser om förmalning
av vete och råg in. in.

Den föreslagna förordningen om slaktdj ursavgift överensstämmer, utom
i vad avser högsta beloppen för avgifterna, i allt väsentligt med tidigare gällande
förordning den 7 juni 1935 (nr 279).

I fråga om de föreslagna författningsändringarna torde jag i övrigt fä
hänvisa till vad jag anfört under tidigare avsnitt.

I enlighet med det anförda torde förslag till dels förordning med vissa bestämmelser
angående prisregleringen för råg och vete, dels förordning angående
slaktdjur savgift få föreläggas riksdagen till godkännande.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande ändring av bestämmelsen om säkerhet
för lån ur hemslöjdslånefonden synes böra beaktas. Jag har därför
för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t en ändring av föreslaget innehåll, så att
syftet med det av statsmakterna år 1952 fattade beslutet kan ernås.

Vad slutligen angår nämndens framställning om att vissa prisregleringsföreningar
på jordbrukets och fiskets område skall komma i åtnjutande av
skattefrihet för inkomster, som de uppbär i sin prisreglerande eller därmed
jämförliga verksamhet, finner jag vad nämnden därvidlag anfört vara värt
beaktande. Enligt vad jag inhämtat kommer chefen för finansdepartementet
att begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla en särskilt utredningsman
med uppdrag att utreda hithörande frågor. Enär eventuell skattebefrielse
icke kan vinna tillämpning förrän tidigast vid 1954 års taxering,
har jag för avsikt att undersöka möjligheterna att anslagsvägen bereda
kompensation åt förening, som för tidigare år påförts skatt för sådan
inkomst, som framdeles kan komma att undantagas från beskattning.

Anslagsäskanden. *

Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, skulle kostnaderna
för prisreglerande åtgärder för nästa regleringsår uppgå till i runt
lal 201 miljoner kronor. Av detta belopp avser cirka 187 miljoner kronor
allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar av landet samt
leveranstillägg, (i miljoner kronor kompensation för smörlagring, 2 miljoner
kronor stöd åt odlingen av lin och hampa samt 0 miljoner kronor diverse
kostnader i samband med jordbruksregleringen. Enligt vad jordbruksnämnden
anfört, är sistnämnda belopp bland annat avsett att användas till ersätt -

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

ning åt Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med
regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uppgifter samt
för ersättning av förluster i samband med lagring och annat omhändertagande
av animaliska produkter.

Såsom framgår av det föregående har jag emellertid tillstyrkt nämndens
förslag, att av överskottet i clearingkassan för fettvaror ett belopp av 37,6
miljoner kronor skäll disponeras för att nedbringa den eljest erforderliga
medelsanvisningen under prisregleringsanslaget. Ifrågavarande anslag kan
därför begränsas till ett belopp av i runt tal 164 miljoner kronor.

I enlighet med vad förut förordats bör till Statlig lagerhållning: Omkostnader
för statlig inköps- och försäljningsverksamhet äskas ett förslagsanslag
av 5 miljoner kronor. Däremot behövs icke för nästa budgetår någon medelsanvisning
för att täcka Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader.

Slutligen torde å kapitalbudgeten böra anvisas ett investeringsanslag av
50 miljoner kronor till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö ävensom ett investeringsanslag
av 35 miljoner kronor till ytterligare lagring av jordbruksprodukter.

Vad beträffar riksstatens inkomstsida synes såsom nämnden föreslagit
ett belopp av 54 miljoner kronor böra tillföras denna såsom inkomst av
införselavgifter för fettvaror.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

1) att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under nästkommande regleringsår av produktions-
och avsättningsförhållandena på jordbrukets område
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit
i det föregående;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa priser på brödsäd
och oljeväxter av 1954 års skörd i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som förut angivits;

dels å riksstaten för budgetåret 1953/54 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Prisrcglerande åtgärder på jordbrukets område ett
reservationsanslag av 164 000 000 kronor; och

b) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps-
och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av
5 000 000 kronor;

dels å kapitalbudgeten för budgetåret 1953/54 under Fonden
för förlag till statsverket anvisa

a) till Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö ett investeringsanslag
av 50 000 000 kronor;

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

109

b) till Ytterligare lagring av jordbruksprodukter ett investeringsanslag
av 35 000 000 kronor;

2) att förslagen till följande förordningar måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande:

a) förordning med vissa bestämmelser angående prisregleringen
för råg och vete;

b) förordning angående slaktdjursavgift; samt

c) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den
10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Eklund.

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

Bilaga 1.

med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder
på jordbrukets område.

Beträffande de regleringsåtgärder, som från statsmakternas sida företagits
till och med första kvartalet 1952, hänvisas, utöver vad i det följande
anföres, till Kungl Maj:ts proposition nr 236/1952, bilaga 1. Nedanstående
redogörelse omfattar regleringen av spannmål, fodermedel, lin- och hampodlingen,
oljeväxter, fettvaror, potatis, socker, mjölk och mejeriprodukter,
ägg samt köttvaror varjämte i de avslutande avsnitten redogörelse lämnas
för stödet åt ullproduktionen samt en sammanfattning av utjämnings- och
införselavgifter för varor inom jordbruksnämndens verksamhetsområde.

Spannmålsregleringen. De av jordbruksnämnden meddelade begränsningarna
i fråga om rätten till yrkesmässig överlåtelse av brödsäd, för vilka redogörelse
lämnats i propositionen nr 236/1952, upphörde med utgången av
regleringsåret 1951/52, och för närvarande få alla slag av spannmål fritt
överlåtas (cirkulär nr 74/1952).

Enligt kungörelse den 22 juni 1950 (nr 397) med vissa bestämmelser om
förmalning av vete och råg m. m. äger jordbruksnämnden föreskriva, att
i brödsäd, som användes vid handelsförmalning, skola ingå vissa myckenheter
av olika slag av råg och vete. Någon föreskrift härom har icke utfärdats
av nämnden. Enligt andra bestämmelser i samma kungörelse föreligger
skyldighet för den som bedriver handelsförmalning av råg och vete att
fullgöra viss anmälnings- och rapportskyldighet till nämnden. Rapportskyldighet
föreligger även för vissa spannmålshandlare. Av nämnden lämnade
föreskrifter för regleringsåret 1952/53 framgå av cirkulär nr 74/1952.

I kungörelse den 27 augusti 1951 (nr 608) om skyldighet att lämna uppgifter
angående s. k. löneförmalning av vete och råg samt nämndens cirkulär
nr 74/1952 har skyldighet föreskrivits för den som yrkesmässigt bedriver
förmalning av brödsäd mot ersättning i form av lön eller tull alt lämna uppgift
om sådan förmalning under tiden 1 september 1951—31 augusti 1952.

Genom kungörelse den 14 mars 1952 (nr 82) och nämndens cirkulär nr
18/1952 om tillfällig inskränkning i rätten att förmala vete och råg bestämdes,
att handelsförmalningen av råg och vete skulle kvoteras under tiden
mars—augusti 1952. Kungörelsen föranleddes av den höjning av brödsädspriserna,
som enligt riksdagens beslut skulle ske den 1 september 1952 och
som i verkligheten genomfördes från och med 24 maj 1952. Förmalningskvoten
utgjorde 115 procent av handelsförmalningen under tiden mars—-augusti 1950. Bestämmelserna om förmalningskvotering upphävdes emellertid
i samband med sistnämnda höjning av brödsädspriserna. Då förmalningskvoten
icke var uppdelad på olika perioder, kom kvoteringen att sakna
betydelse även för tiden 1 mars—24 maj. Förmalningen är för närvarande
helt fri.

Bestämmelserna om priser in. in. för regleringsårct 1952/53 innebära i
stort sett ett bibehållande av det för regleringsåret 1951/52 tillämpade systemet
med garantipriser till odlare, vilket bl. a. innebär, att svenska spannI*
II i hrtn g till riksdagens protokoll 19511. 1 samt. AV 224.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

målsaktiebolaget, på villkor, som godkänts av jordbruksnämnden, träffar
avtal med spannmålshandlare och kvarnar om att dessa vid sina inköp av
fullgod brödsäd skola betala sådana priser, att de minst motsvara de för
vissa prisorter fastställda garantipriserna.

Vissa ändringar ha vidtagits beträffande den successiva prisstegringen,
som föregående regleringsår var 10 öre var tionde dag, så att prisstegringen
höjdes till 15 öre var tionde dag för tiden 1 september 1952—10 januari
1953. Från och med den 11 januari 1953 sänktes den åter till 10 öre var
tionde dag (cirkulär nr 74 och 84/1952).

Liksom föregående regleringsår ha några bestämda priser icke fastställts
vid spannmålshandlares försäljning till kvarnar eller andra handlande.
Spannmålsbolaget har emellertid garanterat kvarnindustrien, att i mån avtillgång
försälja brödsäd till priser, som med visst av jordbruksnämnden
godkänt belopp överstiga garantipriserna till odlarna. Dessa priser baseras
på leverans i vissa importhamnar. Fraktkostnaderna från närmaste importhamn
belasta kvarnarna, oavsett varifrån leverans sker. Systemet medför
viss begränsad rörelsefrihet i prisbildningen. Importhamnar för brödsäd äro
Stockholm, Norrköping, Kalmar, Åhus, Malmö och Göteborg, varjämte från
och med innevarande regleringsår tillkommit Landskrona, Hälsingborg och
Halmstad. För brödsäd, som fraktas från Gotland till fastlandet, lämnar
spannmålsbolaget under vissa förutsättningar fraktbidrag med 75 öre per
deciton.

I samband med prishöjningarna den 24 maj 1952 föreskrev Kungl. Maj :t
i kungörelse den 23 maj 1952 (nr 250) skyldighet för den, som bedrev handelsförmalning
av vete eller råg eller yrkesmässig handel med spannmål,
att till spannmålsbolaget erlägga prishöjningsavgift för det lager av vete och
råg av 1951 års eller äldre skörd, som han innehade den 23 maj 1952. Avgiftens
storlek utgjorde 9 kronor 40 öre för vete och 6 kronor 40 öre per deciton
för råg, motsvarande prishöjningen den 24 maj 1952.

Garantipriserna gälla såsom ovan anförts brödsäd av normalkvalitet. För
avvikande kvalitet sker prisreglering enligt särskilda regler. Till följd av
föregående års synnerligen dåliga bärgningsväder uppstodo allvarliga kvalitetsskador
på 1952 års brödsädsskörd, speciellt vårvete. Kvalitetsförsämringen
yttrade sig framför allt i allvarliga mältningsskador. Spannmålens höga
vattenhalt har dessutom medfört bland annat att rymdvikten blivit lägre än
normalt. För att 1952 års brödsädsskörd trots dess nedsatta kvalitet i största
möjliga omfattning skall komma till användning för förmalning av mjöl
till människoföda, har jordbruksnämnden efter underhandlingar med bland
annat representanter för jordbrukarna, handeln och kvarnarna, genomfört
vissa ändringar i bestämmelserna om kvalitetsfordringar och prisregleringsskalor
för brödsäd (cirkulär nr 104/52). Ändringarna innebära i stort sett
att den högsta tillåtna groddhalten för såväl höst- som vårvete ändrats från
5 till 15 procent samt att den högsta tillåtna rymdvikten för vårvete sänkts
från 75,5 till 74,5 kilogram per hektoliter. Prisreglering sker genom en direkt
utbyggnad av avdragsskalorna för groddhalt. Därjämte har införts ett särskilt
groddhaltsavdrag för vårvete med över 5 procent groddhalt. Dessa ändringar
innebära, att spanmålsbolaget, om vetets kvalitet i övrigt är fullgod,
inlöser vete med groddhalter upp till 15 procent.

För att bereda jordbrukarna kompensation för kostnadsstegringar under
regleringsåret 1951/52 beslutade riksdagen den 24 maj 1952, att såsom ytterligare
likvid för vete av 1951 års skörd skulle utgå ett särskilt arealbidrag
med 15 kronor för varje 1/10 hektar, på vilket vete skördades år 1951. Till
grund för jordbruksnämndens utbetalning av dessa bidrag, vilkas sammanlagda
belopp beräknades till 48 miljoner kronor, ha lagts de uppgifter om

Kungl. Maj:ts proposition nr 22''r. 3*

åkerjordens användning, som lämnades vid den allmänna jordbruksräkningen
år 1951.

Prisbildningen på inhemsk fodersäd är i princip fri. Jordbruksnämnden
fastställer emellertid priser att gälla vid spannmålsbolagets försäljning av
importerad fodersäd, vilka priser i viss mån kunna påverka de svenska
fodersädspriserna. 1952 års stora fodersädsskörd har gjort, att priserna på
svensk fodersäd, trots den avsevärda höjningen av brödsädspriserna och de
höga priserna på importerad fodersäd (majs), varit i stort sett oförändrade
sedan föregående regleringsår.

Genom svenska spannmålsbolagets försorg utbetalas alltjämt fraktbidrag
för fodersäd, som fraktas per järnväg eller fartyg från södra och mellersta
Sverige till norra Sverige (cirkulär nr 74/52).

Fodermedelsregleringen. I fråga om fodermedelsregleringen hänvisas till
den redogörelse, som i propositionen nr 236/1952 lämnats för bestämmelserna
angående tillverkningen av och handeln med vissa fodermedel. Bestämmelserna,
som äro oförändrade, innehålla bl. a. föreskrifter om högsta
tillåtna inblandning av vissa fodermedel (huvudsakligen oljekraftfoder) i
olika foderblandningar.

Några bestämmelser om normalpriser eller stoppriser för fodermedel gälla
numera icke. Vid försäljning till handeln av oljekraftfoder och importerat
vetekli håller dock spannmålsbolaget vissa av jordbruksnämnden fastställda
priser. Vad beträffar oljekraftfoder ha dessa, frånsett smärre justeringar
för kokoskakor, hållits oförändrade sedan hösten 1951. För vetekli ha priserna
höjts vid flera tillfällen (jämför bilaga 3). Intill den 1 april 1952 fastställde
jordbruksnämnden även de högsta priser, som vid försäljning i importhamn
till förbrukare skulle gälla för nu nämnda varor. Importen av
fiskmjöl, som till och med början av år 1953 verkställts av spannmålsbolaget,
sker numera genom fodermedelshandlarna. Importen av oljekraftfoder,
fodersäd och kli ombesörjes fortfarande av spanmålsbolaget.

Vid transport från södra och mellersta Sverige till norra Sverige av vetekli,
rågkli, vetefodermjöl, oljekraftfoder samt "foderblandningar för fjäderfän
eller pälsdjur utgå fraktbidrag efter samma grunder som för fodersäd
(cirkulär nr 74/1952).

Stödet åt lin- och hampodlingen. De tidigare statliga åtgärderna i fråga om
lin- och hampodlingen omfattade dels lån och bidrag för uppförande av beredningsverk,
dels ekonomiskt stöd åt odlarna genom s. k. arealbidrag till
beredningsverken, som lämnade en garanti för ett odlarpris för halm av
viss kvalitet. Detta garantipris motsvarade i fråga om linhalm 80 procent
och i fråga om hamphahn 50 procent av rågpriset. Närmare redogörelse för
tidigare stödåtgärderna återfinnes i Kungl. Maj :ts proposition nr 192/ I

I fråga om stödet åt lin- och hampodlingen från och med 1951 års skörd
bär Kungl. Maj :t, efter riksdagens godkännande, meddelat beslut den 11

januari 1952. För halmen fastställes före odlingens början det pris _

r i k t p r i s — som odlarna anses böra erhålla per kilogram halm. Detta
riktpris, som ej är att betrakta såsom garantipris, bestämmes med hänsynstagande
till priserna på andra grödor och till önskvärdheten av alt erhålla
eu odling av avsedd storleksordning. Riktpriset användes vid upprättandet
av driftskalkylcr för beredningsverken och blir härigenom grundläggande
för storleken av de statsbidrag, som utgå till beredningsverken för dessas
fiberproduktion. Storleken av bidragen baseras på de kalkylerade framställningskostnaderna
respektive utförsäljningspriserna för fibern. För linfiber

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

lämnas dels ett allmänt pristillägg till alla beredningsverk, dels ett särskilt
tillägg därutöver till vissa verk, vilka ha lägre kapacitet och till följd därav
högre produktionskostnader. Pristillägg utgå i fråga om linfiber endast för
spinnbart material. För hampfibern lämnas enhetligt pristillägg till de två
beredningsverken.

Riktpriserna ha för såväl 1951 som 1952 års skörd varit för linhalm 27
öre och för hamphalm 15 öre för kilogram.

Det allmänna pristillägget för linfibrer av 1951 års skörd utgjorde för
kilogram för leveranser till och med mars 1952 26 öre, för leveranser under
tiden april—juni 1952 72 öre och för leveranser under tiden därefter 1 krona
per kilogram. För linfiber av 1952 års skörd är det allmänna pristillägget
tillsvidare fastställt till 84 öre per kilogram. Särskilt^ pristillägg enligt vad
ovan sagts utgår för närvarande med för två verk 15 öre och för ett verk
55 öre per kilogram. Pristillägget för hampfiber har utgått med 45 öre per
kilogram för leveranser till och med juni 1952 och därefter med 60 öre. Sistnämna
belopp motsvarar av riksdagen fastställt maximitillägg (Kungl.
Maj:ts beslut den 9 maj, den 12 september och den 12 december 1952).

Oljeväxtreglcringen. Genom beslut den 25 april 1952 fastställde Kungl.
Maj:t priser för frö av oljeväxter av 1952 års skörd. I förhållande till priserna
på 1951 års skörd innebar beslutet en höjning för höstraps och höstrybs
med 20 öre, för vårraps och vårrybs med 13 öre, för vitsenap med 5 öre och
för oljelin med 23 öre, allt per kilogram. För frö av oljedådra av 1952 års
skörd har icke fastställts något garantipris. (Priserna framgå av bilaga 3.)

Organisationen av oljeväxtodlingen har liksom tidigare uppdragits åt Sveriges
oljeväxtodlares centralförening u. p. a., med rätt för denna att teckna
odlingskontrakt med odlare på samma sätt som tidigare.

Det år 1951 bildade centralorganet för omhändertagande av den inhemska
skörden av oljeväxter, Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a., har
enligt avtal med jordbruksnämnden handhaft inköp och försäljning av oljeväxtfrö
ävensom andra uppgifter, som stå i samband därmed, såsom lagring
och torkning m. in.

Överskott, som kan komma att uppstå från intressentföreningens rörelse,
skall inlevereras till den av Sveriges oljeväxtodlares centralförening förvaltade
clearingfonden, vilken även skall täcka eventuellt uppkommande underskott.

Genom beslut av Kungl. Maj :t den 8 juni 1951 bemyndigades jordbruksnämnden
bland annat att disponera vinst, som under regleringsåret 1951/52
kunde uppkomma vid export av svenska oljeväxtfröer eller därav beredda
oljor, för att täcka förlust vid export av mejeriprodukter i den mån vinsten
icke åtginge till löpande utgifter för nämndens clearingkassa för fettvaror.

Fettvaruregleringen. Fettvaruregleringen har i huvudsak fortgått efter
samma linjer som nnder näst föregående regleringsår i avvaktan på beslut
rörande det förslag till omläggning, som av kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden
framlagts med skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 april 1952. Den
inhemska oljeväxtskörden har sålunda, såsom ovan angivits, omhändertagits
till av staten fastställda priser och i form av frö eller olja disponerats för
inhemsk förbrukning och för export. Dessutom ha vissa partier fettråvaror
och fettvaror importerats till landet.

Enligt särskilda avtal mellan å ena sidan jordbruksnämnden, samt å andra
sidan AB Karlshamns Oljefabriker, AB Kalmar Oljefabrik, Linoljeslageriernas
Försäljnings AB samt Svenska Fettindustriernas Råvara- och Importförening
u. p. a., ha de avtalsslutande företagen varit förpliktade att

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

inköpa svenskt oljeväxtfrö, importera utländska fettråvaror och fettvaror,
bearbeta råvarorna samt lagra och försälja inköpta och vid bearbetningen
framvunna produkter. Det ekonomiska mellanhavandet mellan staten och
företagen har reglerats genom avräkning över nämndens clearingkassa för
fettvaror i enlighet med i avtalet närmare angivna regler. Oljefabrikerna ha
enligt egna åtaganden varit skyldiga att vid inköp av inhemska oljeväxtfröer
betala av statsmakterna fastställt pris. För att få sluta avtal om import av
fettråvaror och fettvaror ha företagen haft att inhämta jordbruksnämndens
godkännande beräffande priset.

Jordbruksnämnden har fastställt de priser (clearingpriser), som tillämpats
vid försäljning av inom landet framvunna oljor och fettsyror, och de
utförsäljningspiser, vilka gällt för fodermedel, framvunna vid bearbetning
inom landet av inhemska eller utländska fettråvaror. Likaledes har nämnden
bestämt de clearingpriser, som tillämpats vid försäljning på den svenska
marknaden av importerade fettvaror. Särkilda bestämmelser ha gällt i fråga
om clearingförfarandet beträffande margarin samt tvätt- och rengöringsmedel.
Enligt överenskommelse mellan margarinindustrien och de prisvårdande
myndigheterna har vidare ett högsta pris varit fastställt för hushållsmargarin.
Accisen på margarin, som slopades den 10 februari 1951, har icke
heller utgått under nu ifrågavarande tidsperiod. (Cirkulär nr 110 för år
1951 samt nr 22, 33, 41, 56, 103, 106 och 116 för år 1952.)

Exporten av frö och olja har ägt rum till av jordbruksnämnden godkända
priser och villkor i övrigt. Exportörer av varor, vid vilkas tillverkning fettvaror
använts, ha vid sina inköp av fettvaror på den svenska marknaden haft
att betala för fettvaran gällande clearingpris. Anpassning till världsmarknadsprisnivån
har emellertid skett genom uttagande av en utjämningsavgift
i fall, då clearingpriset på viss fettvara understigit världsmarknadspriset,
samt genom utgivande av clearingbidrag, då varans clearingpris varit högre
än världsmarknadspriset (cirkulär nr 116/1951).

Bestämmelser om beslag å och handelsreglering av fettråvaror gälla alltjämt
för vissa feta oljor och andra fettämnen, som äro av särskild "betydelse
för tillverkningen av margarin samt tvätt- och rengöringsmedel (livsmedelskommissionens
cirkulär nr 3347).

Potatisregleringen. I likhet med vad tidigare tillämpats har jordbruksnämnden
för tillverkningsåret 1952/53 träffat ett av Kungl. Maj:t den 3
oktober 1952 godkänt avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening u.
p. a. angående föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse. I avtalet
har jordbruksnämnden, under förutsättning av statsmakternas godkännande,
åtagit sig att bereda föreningen möjlighet att erhålla minst 92 kronor
50 öre per deciton för vid tillverkningsårets slut inneliggande lager av potatismjöl
med avdrag av viss kvantitet ävensom ersättning för ränte- och lagringskostnader
i avseende på inneliggande lager. Denna del av avtalet hår
av Kungl. Maj :t, som för egen del godkänt avtalet den 3 oktober 1952, förelagts
riksdagen för godkännande. I likhet med vad som tillämpats under tillverkningsåren
1950/51 och 1951/52 har i innevarande års avtal i syfte att
främja rationaliseringssträvandena inom potatisstärkelseindustrien föreskrivits,
att av den föreningen tillerkända handelsmarginalen ett belopp, motsvarande
ett öre för kilogram under tillverkningsåret försåld stärkelse, skall
avsättas till eu särskild fond, benämnd rationaliseringsfonden. Medel ur denna
fond må icke disponeras utan medgivande av jordbruksnämnden eller
annan statlig myndighet.

Den kvantitativt tillfredsställande tillgången på potatis beräknas göra det
möjligt för stärkelseföreningen att vid slutet av innevarande tillverkningsår

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

återföra sitt övergångslager av potatismjöl till en mera normal storleksordning
än de två senaste åren. Den under föregående tillverkningsår tillämpade
kvoteringen av försäljningen av potatismjöl till stärkelseföreningens kunder
har som en följd härav upphävts från och med den 1 oktober 1952.

Tillverkningen av potatisbrännvin beräknas innevarande tillverkningsår
uppgå till minst 25 miljoner liter råbrännvin av normalstyrka.

Sockerregleringen. Då sockerregleringen detta år liksom tidigare behandlas
i särskild proposition, hänvisas beträffande vidtagna regleringsåtgärder
på detta område till ifrågavarande proposition.

Regleringen av mjölk och mejeriprodukter. Sammanfattande bestämmelser
rörande mejeriprodukter ha upptagits i livsmedelskommissionens cirkulär
nr 3376, som utkom den 11 april 1950. Senaste tillägg till och ändringar
i detta cirkulär återfinnas i jordbruksnämndens cirkulär nr 1 för år 1953.

Den redogörelse, som i propositionen nr 280/1947 lämnats beträffande
förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift samt beträffande
denna författnings tillämpning, äger alltjämt giltighet. Något förordnande
om uttagande av mjölkavgift har alltså fortfarande icke meddelats.

Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk ha
för tiden intill den 1 januari 1953 utgått enligt grunder, för vilka redogjorts
i propositionen nr 212/1949. Från och med ingången av år 1953 ha de äldre
bestämmelserna upphävts och i stället gälla nu bestämmelserna i kungörelse
den 12 december 1952 (nr 787) om producentbidrag.

Ändringarna, vilka nämast framgå av propositionen nr 236/1952 och jordbruksutskottets
utlåtande nr 48/1952, innebära i huvudsak följande. För att
icke bidrag skall (utgå i sådana fall då detta med hänsyn till brukarens ekonomiska
förhållanden skulle te sig direkt stötande, har man infört en bestämmelse,
enligt vilken bidrag icke skall utgå om det med hänsyn till brukarens
inkomst- eller förmögenhetsförhållanden är uppenbart, att han ej är
beroende av jordbruket på brukningsdelen för sin utkomst. Vissa justeringar
av bidragsskalorna ha vidtagits, och man har infört den gemensamma
benämningen producentbidrag såväl för bidrag, vilket bestämmes efter årlig
mejerileverans som för bidrag, vilket bestämmes efter antalet kor på
brukningsenheten. För att undvika att i förekommande fall mjölkleveransernas
storlek skall påverkas av bidragsskalornas konstruktion har man bestämt
att avgörande skall vara den genomsnittliga myckenhet mjölk och till
mjölk omräknad grädde, som under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni
1952 årligen levererats från brukningsenheten till mejeri.

Mjölkpristillägg till mejeri utgår enligt oförändrade grunder. Fn redogörelse
härför har lämnats i propositionen nr 245/1950. Det allmänna mjölkpristillägget,
vilket lämnas lika över hela landet med visst belopp per kilogram
mjölkfett i den vid mejeri från producenter invägda mjölken och grädden,
utgår sedan den 1 mars 1952 med 123 öre per kilogram. Enligt de bestämmelser,
som gällde dessförinnan, utgick det allmänna mjölkpristillägget
med 42,4 öre per kilogram mjölkfett. För tiden den 1 september 1951—den
29 februari 1952 infördes emellertid ett särskilt mjölkpristillägg av 3 öre per
kilogram mjölk, motsvarande omkring 80,6 öre per kilogram mjölkfett
(d. v. s. skillnaden mellan 123 och 42,4 öre). Extra mjölkpristillägg utgår
liksom tidigare för Norrland och vissa delar av Svealand och Götaland. Beloppet
varierar sedan den 1 mars 1952 mellan 180 öre (Norrbottens län och
Västerbottens läns lappmark samt vissa delar av Jämlands och Västernorr -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

lands län) och 30 öre per kilogram mjölkfett (Gästrikland samt vissa delar
av Kopparbergs, Uppsala, Västmanlands, Värmlands, Örebro och Älvsborgs
län). Jordbruksnämndens bestämmelser om mjölkpristillägg återfinnas i cirkulär
nr 19 och 90 för år 1952.

För mjölk och till mjölk omräknad grädde, som under tiden från och
med den 1 mars 1952 till och med den 31 augusti 1953 av mjölkproducent
levereras till mejeri berättigat till allmänt mjölkpristillägg, utgår s. k. leveranstillägg
enligt följande grunder. Berättigad att erhålla leveranstillägg är
mjölkproducent, vars leverans av mjölk motsvarar en årlig kvantitet av
lägst 4 000 kilogram. Vid en årlig leverans av mellan 4 000 och 10 000 kilogram
utgör tillägget 5 öre per kilogram på den del av leveransen, som
ligger mellan nämnda kvantiteter. Till producent, vars leverans överstiger
10 000 kilogram per år, utbetalas leveranstillägg beräknat efter ett belopp
av 300 kronor för helt år (cirkulär nr 19 och 90 för år 1952).

Med stöd av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å
mjölk, grädde och ost (ändrad 1948: 428 och 1952: 364, förlängd 1950: 474)
samt vederbörligt bemyndigande har jordbruksnämnden förordnat om uttagande
i vissa fall av utjämningsavgift för grädde och ost. (Redogörelse
för syftet med och innebörden av förordningen har lämnats i propositionerna
nr 275/1948 och 212/1949.) För grädde, som för annat ändamål än
framställning av torr- eller kondensmjölk från och med den 1 april 1952
levereras från mejeri till annan än mejeri eller som från och med sistnämnda
dag av mejeri användes för tillverkning av andra varor än smör,
grädde, ost, torrmjölk eller kondensmjölk skall utgå utjämningsavgift, nämligen
för färsk grädde med en fetthalt understigande 40 procent med 32 öre
per kilogram, för färsk grädde med en fetthalt av lägst 40 procent med 43
öre per kilogram samt för steriliserad grädde med en fetthalt av högst 15
procent 25 öre per kilogram. För svensk löpeost, som från och med den
1 april 1952 tillverkas av mejeri, skall utjämningsavgift utgå med 30 öre
per kilogram. (Kungl. brev den 10 juli 1947.) Från och med den 1 april
1952 utgår ej utjämningsavgift för mjölk och ej heller för grädde, som för
framställning av torr- och kondensmjölk levereras från mejeri eller av
mejeri användes för sådant ändamål (cirkulär nr 29/1952). Avgiftsmedlen,
som inflyta till Svenska mejeriernas riksförening, användas av riksföreningen
för utbetalning av dels utjämningsbidrag enligt förordningen 1947:
378, dels leveranstillägg.

Enligt den av Kungl. Maj :t den 25 april 1952 godkända överenskommelsen
angående grunderna för prissättningen på jordbrukets produkter under
regleringsåret 1952/53, skulle prissättningen på ost vara fri under regleringsåret.
Den prishöjning på ost, som beräknades bli en följd härav, skulle
enligt överenskommelsen uttagas genom en avgift på ost att användas för
utbetalande av statliga pristillägg på ost. Med anledning härav föreskrev
jordbruksnämnden i cirkulär nr 77/1952 att utöver ovannämnda utjämningsavgift
skulle för svensk löpeost utgå ytterligare en utjämningsavgift
(försäljningsavgift) med 30 öre per kilogram. Avgiften utgår på försäljningen
av sådan från mejeri levererad svensk löpeost med en fetthalt i
torrsubstansen av minst 30 procent, som från och med den 25 augusti 1952
försäljes till annan än mejeri.

För att åstadkomma en med hänsyn till avsättningsläget för smör ändamålsenlig
fördelning av tillverkningen av olika mejeriprodukter har jordbruksnämnden
(cirkulär nr 1/1953) med stöd av kungörelsen den 26 augusti
1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk, in. in. och Kungl. Maj:ts
beslut i anslutning till förordningen 1947: 378 om viss avgift å mjölk, grädde
och ost, föreskrivit, att mejeri skall, utöver ovannämnda tillverknings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

och försäljningsavgifter på ost, inbetala 20 öre per kilogram ost (med undantag
för skummjölks-, mes- och margarinost), som vid mejeriet tillverkats
efter den 31 december 1952. Rörande användningen av ifrågavarande
avgiftsmedel beslutar jordbruksnämnden efter samråd med riksföreningen.
För ost, som exporteras, utgår ej någon av ovan nämnda avgifter.

Bestämmelserna om mjölkstandardisering (jfr propositionen nr 236/1952)
äro oförändrade.

Normalpriser gälla fortfarande vid försäljning av mjölk, tunn grädde och
steriliserad grädde till förbrukare, vid försäljning av skummjölk, kärnmjölk
och smör till förbrukare och handlande ävensom vid all försäljning
av tjock grädde (cirkulär nr 55/1950, nr 9, 62, 68 och 103/1951 samt nr
1, 19, 75 och 103/1952).

Prissättningen på såväl svensk som importerad ost har i enlighet med
ovannämnda av statsmakterna godkända överenskommelse angående grunderna
för prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret
1952/53 lämnats helt fri från och med den 25 augusti 1952.

Kungl. Maj:t har den 30 maj 1952, i anslutning till att Kungl. Maj :t tilldelat
Svenska smörprovningarna ett av riksdagen anvisat statsbidrag att
under år 1952 användas till fortgående smörprovningar samt kvalitetskontroll
av ost och ägg, bemyndigat jordbruksnämnden att utfärda närmare
bestämmelser rörande utövandet av ifrågavarande smör-, ost- och äggkontroll,
däribland reglemente för smörprovningarna och de närmare villkoren
för begagnande av smörprovningarnas varumärke, ävensom övervaka
smörprovningarna samt ost- och äggkontrollen. Med stöd av sagda bemyndigande
har jordbruksnämnden, med giltighet från och med den 4 februari
1953, utfärdat reglemente för Svenska smörprovningarna. Enligt reglementet
skall smörprovningarnas verksamhet hädanefter bedrivas under
namnet Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg (cirkulär
nr 9/1953).

Genom kungörelser den 6 juni 1952 (nr 449 och 451—453), vilka trätt i
kraft den 1 juli 1952, har Kungl. Maj :t vidtagit ändringar i kungörelserna
den 10 augusti 1926 (nr 404) angående bestämmelser att iakttagas vid
införsel till riket av hönsägg, den 1 juli 1927 (nr 332) angående bestämmelser
att iakttagas vid införsel till riket av samt handel med utländskt
smör, den 18 oktober 1929 (nr 355) med vissa bestämmelser att lända till
efterrättelse vid utförsel ur riket av hönsägg samt den 26 april 1935 (nr
122) med vissa bestämmelser rörande utförsel ur riket av smör. Ovannämnda
kungabeslut och författningsändringar innebära bland annat, att
lantbruksstyrelsens befattning med smörprovningarna och den kvalitetskontroll,
som har samband med runmärkning av ägg, smör och ost, överflyttats
till jordbruksnämnden. Vidare har i livsmedelsstadgan, som trätt
i kraft den 1 juli 1952, uppdragits åt jordbruksnämnden att meddela närmare
bestämmelser angående även annan märkning av ost.

Jordbruksnämnden har i anslutning härtill beslutat, att de föreskrifter som
tidigare utfärdats av lantbruksstyrelsen eller eljest gälla för ifrågavarande
kvalitetskontroll, tillsvidare skola tillämpas med de ändringar, som föranledas
av ovannämnda reglementes ikraftträdande samt av att lantbruksstyrelsens
uppgifter på detta område överflyttats till jordbruksnämnden
(cirkulär nr 63/1952).

Som följd av Svenska smörprovningarnas namnändring har Kungl. Maj :t
den 30 januari 1953 utfärdat kungörelser (nr 16 och 17) om ändrad lydelse
i vissa delar av förenämnda kungörelser 1929: 355 respektive 1935:
122.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Äggregleringen. De bestämmelser angående märkning och kontroll av lagrade
och konserverade ägg, som angivits i propositionen nr 303/1945, gälla
alltjämt.

I samband med att överinseendet över Svenska smörprovningarnas verksamhet
ävensom äggkontrollen överflyttats från lantbruksstyrelsen till jordbruksnämnden
har nämnden förordnat, att lantbruksstyrelsens bestämmelser
angående utförsel ur riket av hönsägg samt angående begagnande av
rumärket på ägg tillsvidare skola gälla. (Angående ombildningen av Svenska
smörprovningarna till Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och
ägg och om de ändringar som under året ägt rum i fråga om bestämmelserna
för kvalitetskontrollen å ägg se ovan).

Export och import av ägg ha på samma allmänna villkor, för vilka redogjorts
i propositionen nr 236/1952, med ensamrätt ombesörjts av Sveriges
export- och importförening för ägg, förening u. p. a., och dess medlemmar.
För regleringsåret 1952/53 har jordbruksnämnden meddelat föreningen närmare
föreskrifter, vilka ansluta sig till de allmänna direktiv, som Kungl.
Maj:t och riksdagen meddelat beträffande äggregleringen under detta regleringsår.
Förhållanden, som motiverat uttagande av utjämningsavgift vid
export av ägg, ha hittills icke förelegat.

Köttvaruregleringen. Den redogörelse, som i propositionen nr 267/1946
lämnats angående s. k. slaktdjursavgift, äger alltjämt giltighet. Sådan avgift
har alltså ej utgått under det senaste året.

Med stöd av ett av Kungl. Maj:t den 6 april 1951 givet bemyndigande har
jordbruksnämnden från och med den 8 december 1952 till Svensk kötthandel,
förening u. p. a., på vissa villkor överlåtit ensamrätt till export och
import av slaktdjur och de viktigaste köttvarorna. De allmänna bestämmelser,
som gälla för föreningens verksamhet, framgå av jordbruksnämndens
cirkulär nr 114/1952 och 4/1953. Jordbruksnämnden har vidare för
föreningens verksamhet meddelat närmare föreskrifter, vilka ansluta sig till
de allmänna direktiv, som Kungl. Maj :t och riksdagen meddelat beträffande
köttvaruregleringen under regleringsåret 1952/53.

Statliga pristillägg för fläsk ha enligt kungörelsen den 21 mars 1952 (nr
105) angående pristillägg för fläsk utgått för tiden 1/9 1951—12/10 1952.
Med stöd av nämnda kungörelse föreskrev jordbruksnämnden, att fläsk, som
besiktigades efter den 6 april 1952, skulle vägas i samband med besiktningen.
Pristillägget utgjorde 30 kronor för helt och 15 kronor för halvt svin för
tiden 1/9 1951—2/6 1952 och sänktes därefter successivt ned till 5 kronor
för helt och 2 kronor för halvt svin, med vilka belopp tillägget utgick för
tiden 22/9—12/10 1952 (cirkulär nr 52, 54, 80, 89 och 96 för år 1952).

Det normalprissystem i fråga om hela, halva och fjärdedels kroppar av
nötkreatur, häst och svin, för vilket redogörelse lämnats i propositionen nr
207/1951, tillämpas alltjämt. Detaljpriserna på köttvaror regleras sedan den
4 februari 1952 genom en marginalöverenskommelse mellan myndigheterna
och handelns organisationer.

I fråga om klassificeringen av kött och fläsk ha från och med den 12 maj
1952 utfärdats nya bestämmelser, innebärande bättre anpassning till inträdda
förändringar i marknadsförhållanden och konsumtionsvanor. Nu gällande
bestämmelser återfinnas i jordbruksnämndens cirkulär nr 32/1952
och nr 7/1953.

Statsbidrag till ullproduktionen. Den i propositionen nr 212/1949 lämnade
redogörelsen för bestämmelserna om statsbidrag till ullproduktionen äger
alltjämt giltighet dock med den ändringen, att bidragsbeloppet höjts från

10*

Kungl. Maj ris proposition nr 224.

och med den 1 september 1950 från 50 öre till 1 krona per kilogram (cirkulär
nr 13/1950) samt från och med den 1 september 1952 till 1 krona 50
öre per kilogram (cirkulär nr 82/1952).

Utjämningsavgifter enligt kungörelsen den 31 mars 1950 (nr 156) angående
utjämningsavgift vid utförsel av vissa till livsmedelskommissionens
verksamhetsområde hörande varor utgå för närvarande icke (redogörelse för
kungörelsen har lämnats i propositionen nr 207/1951). Utjämningsavgiften
för de varor, vilka voro avgiftsbelagda den 1 april 1952, slopades, för socker
den 19 maj 1952, för spannmål, vissa spannmålsprodukter och oljeväxtfröer
den 30 juli, för fläsk den 25 augusti samt för grädde, smör och vissa slag av
ost den 1 september 1952. Utjämningsavgift för korn återinfördes den 5
augusti 1952 för att åter slopas den 1 februari 1953 (cirkulär nr 42, 68, 71,
78 och 83 för år 1952 samt nr 12 för år 1953).

Införselavgifter. I fråga om de allmänna bestämmelserna om införselavgifter
hänvisas till redogörelse i propositionen 236/1952. Införselavgiften
för bruna bönor, som med stöd av kungörelsen den 14 mars 1952 (nr 83)
med ändrade bestämmelser angående införselavgift för bruna bönor höjdes
den 1 maj 1952, slopades den 1 december 1952 efter att dessförinnan sänkts
ned till 10 öre per kilogram (cirkulär nr 31, 107 och 110 för år 1952). Införselavgiften
för ost (hård löpeost) har sedan den 1 april 1952 höjts vid
olika tillfällen och utgör från och med den 6 mars 1953 70 öre per kilogram
(cirkulär nr 27 och 95 för år 1952 samt nr 18 för år 1953). Avgiften för
salt hästkött höjdes den 1 september 1952 men sänktes åter den 19 januari
1953, då den fastställdes till 70 öre per kilogram (cirkulär nr 79 för år 1952
och nr 3 för år 1953). Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 30 december 1952
skola medel, som inflyta genom införselavgiften på ost, av jordbruksnämnden
tillföras Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. för att av föreningen
användas enligt nämndens bestämmande till prisreglerande åtgärder beträffande
mjölk och mejeriprodukter. Medel, som inflyta genom införselavgifter
på salt hästkött skola av nämnden tillföras Svensk kötthandel, förening
u. p. a. att användas av föreningen till ändamål, som nämnden bestämmer.

Sedan den 1 april 1952 har ytterligare ett antal varor belagts med införselavgift.
Med stöd av kungörelse den 11 juli 1952 (nr 584) om införselavgift
för ätbara, i tulltaxan ej särskilt nämnda delar av får, häst, nötkreatur och
svin har jordbruksnämnden beslutat, att för lever av häst, nötkreatur och
svin, som införes till riket från och med den 15 september 1952, införselavgift
skall utgå med 70 öre per kilogram samt för tunga av häst, nötkreatur
och svin, som införes från och med sistnämnda dag, en avgift av 50 öre per
kilogram (cirkulär nr 79/1952). I ovannämnda beslut av den 30 december
1952 har Kungl. Maj :t föreskrivit, att medel, som influtit eller inflyta vid
införselavgift för här avsedda varor skola tillföras föreningen Svensk kötthandel
att användas för ändamål, som jordbruksnämnden bestämmer.

Med stöd av kungörelse den 23 januari 1953 (nr 11) om införselavgift
för vissa slag av köttkonserver och charkuterivaror har jordbruksnämnden
beslutat att för korv och andra till statistiskt nr 281 hänförliga varor av kött
eller andra delar av får, häst, nötkreatur och svin (t. ex. blodpudding, leverpastej,
sylta) samt till statistiskt nr 314 och 321: 3 hänförliga konserver av
kött eller andra delar av nämnda djur med undantag av corned beef, vilka
från och med den 18 februari 1953 införas till riket, införselavgift skall utgå
med 25 öre per kilogram. Medel, som inflyta genom sistnämnda införselavgift,
skola enligt beslut av Kungl. Maj :t den 23 januari 1953 tillföras Svensk

Kimgl. Maj ris proposition nr 224.

11*

kötthandel för att täcka av nämnden konstaterade förluster vid föreningens
export (cirkulär nr 15/1953).

Med stöd av kungörelse den 13 februari 1953 (nr 29) om införselavgift
för stärkelse och stärkelseprodukter har jordbruksnämnden beslutat, att —
utöver tull — införselavgift skall utgå med 15 öre per kilogram för potatismjöl
och annan stärkelse, gryn tillverkade av stärkelse, druv- och stärkelsesocker
samt stärkelsesirap, som införas till riket från och med den 2 mars
1953, och med 20 öre per kilogram för dextrin och stärkelseklister, ävensom
appreturmedel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem och dylikt,
som införas från och med nämnda dag. Införselavgift åvilar dock icke majsstärkelse
i form av paketerad majsena eller risstärkelse, som användes vid
tvättinrättning (cirkulär nr 16/1953).

12*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Bilaga 2.

med uppgifter angående produktionsutvecklingen på
jordbrukets område.

Allmän översikt. Under senare hälften av 1930-talet gynnades Sverige av
en rad goda skördeår, vilka medgåvo en som det sedermera skulle visa sig
mycket värdefull beredskapslagring av såväl brödspannmål som vissa fodermedel.
Mot bakgrunden av denna i produktionshänseende ovanligt gynnsamma
period har skördeutfallet krigsåren 1940 och 1941 allmänt karakteriserats
med ordet missväxt. De felslagna skördarna de båda nämnda åren hade
som följd en kraftig nedskärning av landets husdjursstam.

Den efterföljande perioden fram till och med år 1950 har, om man bortser
från år 1947, i stort sett inneburit en återhämtning för det svenska jordbruket,
vilket bland annat kommit till synes däri, att den till följd av svaga
skördar och otillräcklig fodermedelsimport starkt reducerade animalieproduktionen
så småningom utökats. Det dåliga skördeutfallet år 1947 medförde
ett tillfälligt avbrott i denna utveckling. Under efterföljande år återtog
jordbruksproduktionen, som skall framgå av nedanstående översikt, sin
uppåtgående trend. Under år 1951 gick dock produktionsvolymen tillbaka,
till större delen beroende på 1951 års svaga brödsädsskörd men även på en
nedgång i mjölkproduktionen. För år 1952 noteras en i stort sett oförändrad
produktionsvolym. Minskningen av mjölkproduktionen har fortsatt under
produktionsåret, men denna nedgång i produktionsvolymen kompenseras av
en ökning av spannmåls- och fläskproduktionen. Vid en bedömning av försörj
ningsläget och dess förändringar sedan slutet av 1930-talet bör man
hålla i minnet, att Sveriges folkmängd visat en oavbruten stegring och nu är
ca 14 procent större än år 1939. Jämväl bör vid en dylik bedömning tagas i
beaktande de betydande förskjutningar i vår utrikeshandel med jordbruksprodukter
och jordbruksförnödenheter, som ägt rum sedan krigsutbrottet.

De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finnas intagna i en
särskild tabellbilaga.1

Brödsädsmarknaden. (Jfr tabellerna 3 och 4.) Beträffande de från och
med år 1938 skördade brödsädsarealerna hänvisas till följande sammanställning,
som hämtats ur den officiella jordbruksstatistiken. Uppgifterna för
1952 äro preliminära.

I förhållande till 1947 års låga brödsädsareal, som var den lägsta som
redovisats på mycket länge, medförde 1948 en arealökning med 17 procent.
Ären 1949—1951 minskade återigen arealen och 1951 års areal, var den lägsta
sedan 1947 och den näst lägsta under den redovisade perioden. Arealen
för år 1952 visade dock en mindre ökning — 8 procent — jämfört med 1951
års ovanligt låga arealsiffra. Vad beträffar den inbördes fördelningen mellan
de olika brödsädsslagen framgår att arealerna höstvete och råg i stort sett
oavbrutet minskat sedan 1938, medan vårvetearealen ökat starkt.

Bestämmande för storleken av skördade arealer höstsådda grödor äro

1 Införd sist i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

13*

förutom såddens omfattning utvintringen under året. Storleken av denna
senare kan direkt angivas. Från och med år 1940 ha nämligen arealinventeringar
företagits såväl på sommaren som på hösten. Vid höstinventeringarna
ha uppgifter bland annat lämnats om de arealer, som vid inventeringstillfället
besåtts med brödsäd. Vid sommarinventeringarna ha uppgifter
erhållits om skördad areal av olika växtslag. En jämförelse mellan en
höstinventering och påföljande sommarinventering visar alltså den omfattning,
i vilken utvintring förekommit.

År	Areal i hektar
Höstvete	Vårvete	Summa vete	Höstråg	Vårråg	Summa råg	Summa brödsäd
1938 ............	240 460	68 014	308 474	181 569	6 558	188 127	496 601
1939 ............	253 507	83 639	337 146	168 646	6 296	174 942	512 088
1940 ............	216 770	91 998	308 768	163 735	7 196	170 931	479 699
1941............	177 039	109 371	286 410	198 477	8 171	206 648	493 058
1942 ............	164 009	114 535	278 544	241 236	8 263	249 499	528 043
1943 ............	153 342	115 223	268 565	212 247	7 690	219 937	488 502
1944 ............	190 296	83 137	273 433	195 383	6 006	201 389	474 822
1945 ............	203 891	87 105	290 996	162 824	5 358	168 182	459 178
1946 ...........	212 323	90 477	302 800	152 595	4 143	156 738	459 538
1947 ............	140 862	151 633	292 495	110 394	4 771	115 165	407 660
1948 ............	172 792	142 859	315 651	155 561	4 279	159 840	475 491
1949 ............	167 736	139 464	307 200	130 956	3 912	134 868	442 068
1950 ............	178 219	160 940	339 159	126 697	126 697	465 856
1951 ...........	148 125	179 863	327 988	97 764	97 764	425 752
1952 ............	160 545	171636	332181	126 031	126 031	458 212

De svåra vintrarna 1940/41 och 1941/42 orsakade en betydande utvintring
av höstvete (23 resp. 14 procent), medan höstrågen klarade sig relativt
bra (3 procent under båda åren). Under åren 1942/43—1945/46 var utvintringen
låg och uppgick till högst 5 procent av den besådda arealen. De svåra
väderleksförhållandena vintern 1946/47 medförde däremot, att ej mindre än
22 procent av höstvetearealen och 14 procent av höstrågarealen måste plöjas
upp och sås om. Utvintringen 1947/48 utgjorde i fråga om höstvete 14 procent
och i fråga om höstråg 6 procent av de besådda arealerna. För vintrarna
1948/49 och 1949/50 noteras återigen ganska låga procenttal, nämligen
högst 5 procent för såväl vete som råg. Motsvarande procentsiffror för 1950/
51 voro 10 och 12. Hösten 1950 nedgick den besådda arealen höstvete och
höstråg starkt i jämförelse med närmast föregående år. Nedgången berodde
huvudsakligen på den ovanligt starka nederbörden under höstmånaderna,
vilken särskilt i västra delarna av landet praktiskt taget omöjliggjorde sådden
av höstvete, och endast i mindre grad på ökad odling av oljeväxter. Beträffande
höstvete fortsatte arealminskningen hösten 1951, vilket torde få
sättas i samband med svartrostangreppen på 1951 års veteskörd. Enligt 1951
års höstinventering ökade däremot rågarealen ganska avsevärt, varför den
sammanlagda arealen höstvete och höstråg kom att öka något i jämförelse
med den 1950 höstsådda arealen. Någon nämnvärd utvintring för höstsäden
förekom ej 1951/52. — För år 1952 ha de höstsådda arealerna av vete och
råg kraftigt ökats jämfört med föregående år (33 resp. 17 procent), trots att
den stora nederbörden gjort att höstsådden i vissa delar av landet i hög
grad försvårats och försenats.

Beträffande skördeutbytet av brödsäd per hektar hänvisas till uppgifter i
följande tablå ur statistiska centralbyråns skördestatistik (talen för år
1952 äro preliminära).

14*

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

År	Skörd i kilogram per hektar
Höstvete	Vårvete	Höstråg	Vårråg
1938 .........	2 740	2 010	2 010	1 440
1939 .........	2 780	1 860	2 040	1 460
1940 .........	1 250	1 630	1 570	1 200
1941.........	1 070	1 290	1 370	910
1942 .........	1 780	1 580	1 820	1 120
1943 .........	2 330	1 450	1 870	1 060
1944 .........	2 180	1 480	1 780	1 100
1945 .........	2 230	1540	1 660	1 no
1946 .........	2 470	1 740	1 860	1 190
1947 .........	1 250	1 470	1 250	940
1948 .........	2 480	1920	2 040	1 140
1949 .........	2 540	1 950	2 080	1 210
1950 .........	2 440	1890	1 950	1 180
1951 .........	1690	1 260	1 810	1 130
1952 .........	2 830	1910	2 340	1 260 ;

För såväl 1948 som 1949 redovisas förhållandevis höga hektarskördar och
utbytet per arealenhet ligger för båda åren genomsnittligt högre än något
tidigare år under 1940-talet. Till de sista förkrigsårens höga hektarskördar
hade man dock enligt dessa siffror ännu icke kommit. De låga veteskördarna
år 1951 bero, som tidigare antytts, huvudsakligen på svartrostangreppen
ifrågavarande år. I fråga om höstvete redovisas lägre skördar endast under
åren 1940, 1941 och 1947. Hektaravkastningen för vårvete var den lägsta
under de senaste 27 åren. Av de preliminära siffrorna för år 1952 framgår
att hektarskördarna för höstvete samt höst- och vårråg varit de högsta under
hela den redovisade perioden. Siffran för vårvete är hög men överträffas
av 1948 och 1949 års skördar. Att ej årets vårveteskörd blev större beror på
den sena mognaden och de ogynnsamma bärgningsförhållandena under hösten
1952.

I följande sammanställning redovisas den officiella skördestatistikens
uppgifter rörande skördeutbytet av brödsäd från och med 1938. Uppgifterna
för 1952 äro preliminära.

Den totala brödsädsskörden 1952 var 64 procent större än 1951 års skörd
och den högsta sedan 1939, medan 1951 års brödsädsskörd med undantag
för skörden 1947 var den lägsta, som erhållits sedan missväxtåret 1941.

Å r	3 Skörd i ton
Höst- vete	Vår- vete	Summa vete	Höstråg	Vårråg	Summa råg	Summa brödsäd
1938 .........	667 532	136 600	804 132	365 231	9 422	374 653	1 178 785
1939 .........	704 978	155 880	860 858	344 401	9 169	353 570	1 214 428
1940 .........	270 669	150 060	420 729	257 290	8 603	265 893	686 622
1941.........	189 929	141128	331 057	271 848	7 395	279 243	610 300
1942 .........	291 486	180 545	472 031	438 841	9 248	448 089	920 120
1943 .........	356 956	167 259	524 215	396 640	8 113	404 753	928 968
1944 .........	418 512	124 202	542 714	350 108	6 674	356 782	899 496
1945 .........	454 452	133 811	588 263	270 326	5 946	276 272	864 535
1946 .........	523 695	157 157	680 852	284 222	4 949	289 171	970 023
1947 .........	176 247	222 783	399 030	138 098	4 502	142 600	541 630
1948 .........	427 976	274 361	702 337	317 062	4 878	321 940	1 024 277
1949 .........	426 565	271 829	698 394	271 951	4 725	276 676	975 070
1950 .........	434 610	304 260	738 870	243 670	243 670	982 540
1951 .........	250 930	226 400	477 330	175 250	175 250	652 580
1952 .........	454 130	328 520	782 650	290 070	290 070	1 072 720

Kiingl. Maj.ts proposition nr 224.

15*

Fodermedelsmarknadcn. Beträffande den inhemska foderskörden kunna
nedanstående sammanställningar vara av intresse. Uppgifterna ha hämtats
ur den officiella skördestatistiken samt äro preliminära för år 1952.

Å r			Areal i	hektar
Kom	Havre	Blandsäd	Summa fodersäd	Foderrot- frukter	Vall till slåtter1
1938........	101 518	660 839	252 838	1 015 195	70 985	1 390 569
1939........	104 240	660 030	252 037	1 016 307	67 600	1 375 732
1940........	106 847	635 045	284 259	1 026 151	63 645	1 357 915
1941........	99 184	629 266	290 627	1 019 077	67 695	1 315 882
1942........	111777	597 230	278 387	987 394	67 982	1 320 475
1943........	113 162	574 834	276 804	964 800	64 566	1 329 394
1944........	95 950	550 634	277 502	924 086	65 968	1 317 675
1945........	93 286	542 727	277 378	913 391	65 582	1 342 671
1946........	89 556	531 215	277 040	897 811	65 372	1 347 826
1947........	100 033	529 156	287 610	916 799	60 933	1 352 230
1948........	87 806	489 648	281 600	859 054	60 807	1318 524
1949........	86 084	501 794	309 377	897 255	53 959	1 297 499
1950........	93 952	502 334	318 089	914 375	49 718	1 274 610
1951........	103 875	500 453	325 240	935 568	46 466	1 261 223
1952........	153 779	516 549	331 215	1 001 543	42 600	1 225 248

Skörd i kilogram per hektar

År	Korn	Havre	Blandsäd	Foderrot- frukter	Hö från odlad jord	Hö från naturlig äng
1938 .......	2 370	2 080	2 480	39 740	3 950	1 290
1939 .......	2 220	1 930	2 350	37 680	3 360	1 330
1940 .......	1 770	1 480	1 680	36 860	2 250	980
1941.......	1 590	1 230	1 450	33 330	1 610	910
1942 .......	1 970	1 550	1 900	33 760	3 000	1 100
1943 .......	2 060	1 480	1 790	35 120	2 930	1 130
1944 .......	1 840	1 310	1 690	29 660	3 770	1 270
1945 .......	1 810	1390	1 670	32 140	3 880	1 400
1946 .......	2 040	1 470	1860	32 550	4 000	1 380
1947 .......	1 760	1 280	1 500	27 820	2 490	1 180
1948 .......	2 200	1620	2 030	34 210	3 260	1200
1949 .......	2 070	1670	2 090	35160	3 670	1290
1950 .......	2 230	1 610	2 060	35 350	3 630	1320
1951........	2 260	1 650	2100	32 820	3 540	1360
1952 .......\|	2 230	1 660	2 180	31 440	3 760	1 350

Medan fodersädsskörden år 1952 utgjorde den största som redovisats sedan
förkrigstiden, var skörden av foderrotfukter den minsta som noterats
under samma tid. Höskörden det gångna året låg lägre än 1949—1950 års
skördar och kom icke heller upp till 1944—1946 års skördetal.

Den inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga beräknade
inhemska förbrukningen av oljekraftfoder och kli av såväl inhemskt som utländskt
ursprung (jfr tabell 5) redovisas produktionsårsvis i tablån på följande
sida.

1 Arealen slåtteräng utgjorde enligt 1937 års jordbruksräkning 336 186 hektar och enligt 1944
års jordbruksräkning 239 052 hektar.

16*

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

År i			Skörd	i ton
Korn	Havre	Blandsäd	Summa fodersäd	Foderrot- frukter	Hö 1
1938 .......	240 140	1 374 885	627 802	2 242 827	2 820 846	5 924 707
1939 .......	231 723	1 271 083	591 373	2 094 179	2 547 143	5 072 968
1940 .......	189 281	937 128	478 136	1 604 545	2 346 244	3 387 970
1941.......	157 697	775 733	420 966	1 354 396	2 256 312	2 424 970
1942 .......	220 103	926 039	528 415	1 674 557	2 295 302	4 331 312
1943 .......	232 621	850 306	494 682	1 577 609	2 267 356	4 272 643
1944 .......	175 294	730 037	470 469	1 375 800	1 960 190	5 485 249
1945 .......	168 750	754 895	462 660	1 386 305	2 107 809	5 537 352
1946 .......	182 770	782 750	515 051	1 480 671	2127 674	5 715 087
1947 .......	175 967	678 181	432 069	1 286 217	1 695 293	3 644 045
1948 .......	192 885	792 536	572 356	1 557 777	2 080 249	4 583 697
1949 .......	177 900	840 216	647 981	1 666 097	1 897 428	5 067 750
1950 .......	209 530	806 980	653 630	1 670 140	1 757 610	4 944 160
1951.......	248 430	828 000	682 530	1 758 960	1 525 050	4 789 080
1952 .......	343 220	855 730	723 340	1 922 290	1 339 170	4 926 250

Produktionsår	Förbrukning i ton
Oljekraftfoder	Kli
1938/39 ......................	241 000	196 000
1939/40 ......................	205 000	203 000
1940/41 ......................	158000	174 000
1941/42 ......................	125000	151000
1942/43 ......................	90000	126 000
1943/44 ......................	105 000	158 000
1944/45 ......................	179000	168000
1945/46 ......................	175 000	199000
1946/47 ......................	156 000	272000
1947/48 ......................	183 000	247000
1948/49 ......................	180 000	261000
1949/50 ......................	216 300	263 050
1950/51 ......................	195 500	248 800
1951/52 ......................	123 600	227 600
1952/53 (prel.).................	170 000	236 100

Den från år till år växlande tillgången på oljekraftföder och kli under
1940-talet beror för flertalet år främst på fluktuationer i importen. Nedgången
i oljekraftfoderförbrukningen under 1951/52 sammanhänger med minskningen
av kostammen och de starkt stegrade priserna på oljekraftfoder.
Den verkliga förbrukningen torde dock ha varit större än den redovisade,
enär en viss upplagring hos jordbrukare och detaljhandel torde ha ägt
rum inför de väntade prishöjningarna åren 1949/50 och 1950/51. En gynnsammare
prisrelation mellan oljekraftfodret och mjölken har orsakat en
stegring i förbrukningen 1952/53.

Potatismarknaden. Den inhemska skörden av potatis redovisas i följande
sammanställning, som hämtats ur den officiella skördestatistiken. Uppgifterna
för år 1952 äro preliminära.

Av tablån framgår, att 1952 års potatisskörd var något större än skördarna
de närmast föregående åren.

1 Inklusive hö från slåtteräng.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

17*

Å r	Areal, hektar	Skörd per hektar, kilogram	Skörd, ton
1938 ...............	133 142	13 950	1 857 554
1939 ...............	131967	13 710	1 809 264
1940 ..............	134 816	17 020	2 294 417
1941..............	137 375	15 080	2 071 086
1942 ..............	142 096	12 950	1 840 136
1943 ..............	147 307	14 740	2 171 118
1944 ..............	138 174	10 340	1 434 574
1945 ..............	145 252	11 420	1 658 874
1946 ...............	143 297	13 550	1 941019
1947 ...............	142 292	12 360	1 758 251
1948 ...............	147 875	15 390	2 276511
1949 ...............	134 566	12 780	1 719 744
1950 ...............	130 492	13 290	1 734 170
1951 ...............	130 799	13 430	1 756 340
1952 ...............	136 292	13 660	1 862 060

Beträffande konsumtionen av matpotatis föreligga icke några direkta
statistiska uppgifter. Med ledning av bland annat socialstyrelsens konsumtionsundersökningar
ha dock inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga
verkställts följande beräkningar rörande storleken av denna
konsumtion.

1938/39 .......		1946/47...........	... 900 000	ton
1939/40 .......	....... 755 000 »	1947/48...........	... 900 000	»
1940/41 .......	....... 810 000 »	1948/49 ...........	... 875 000	»
1941/42 .......		1949/50...........	... 825 000	»
1942/43 .......	....... 1 000 000 »	1950/51...........	. .. 825 000	»
1943/44 .......	....... 950 000 »	1951/52...........	... 825 000	»
1944/45 ....... 1945/46........	....... 900 000 » ...... 900 000 »	1952/53 (prel.).....	... 825 000	»

Fram till och med 1942/43 redovisas en betydande konsumtionsökning
främst orsakad av bristen på andra livsmedel. Därefter beräknas förbrukningen
av matpotatis åter ha gått tillbaka och antages för närvarande per
capita räknat ligga något under förkrigsnivån.

Förbrukningen av fabrikspotatis har från och med konsumtionsåret 1938/
39 uppgått till följande kvantiteter.

1938/39 ........	...... 273 000 ton	1946/47 ..........	. . .. 200 000	ton
1939/40 ........	...... 267 000 »	1947/48 ..........	.. .. 109 000	>
1940/41 ........	...... 255 000 »	1948/49 ..........	.... 319 000	»
1941/42 ........	...... 202 000 »	1949/50 ..........	.... 198 000	»
1942/43 ........	...... 230 000 »	1950/51 ..........	.. . . 197 000
1943/44 ........	...... 270 000 »	1951/52 ..........	.... 210 000	»
1944/45 ........ 1945/46 ........	...... 60 000 » ....... 177 000 »	1952/53 (prel.) ....	.. .. 272 000	»

Sockerbetsodlingen. (Jfr tabell 5.) Rörande areal, hektarskörd och totalskörd
av sockerbetor samt råsockertillverkning från och med kampanjåret
1936/37 kunna följande uppgifter meddelas.

Den odlade arealen sockerbetor har, som framgår av tabellen, under perioden
1938/39—1946/47 varierat mellan 50 000 och 55 000 hektar. Under
perioden 1947/48—1949/50 var den lägre än 50 000 hektar för att kampanjåret
1950/51 d. v. s. skördeåret 1950 åter avsevärt ökas.

2* liihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 22é.

18*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Kampanjår	Betareal för hela riket	Skörderesultat Betskörd, inköpt vikt	Sockerhalt, %	Tillverkat råsocker, ton
Hela riket, ton	Deciton per hektar
1938/39 ..................	50 760	1834 081	361	17-58	292 359
1939/40 ..................	50 750	1902 212	375	17-69	308 411
1940/41 ..................	54 439	1859 635	341	17-82	300 263
1941/42 ..................	53 403	1 843 680	345	18-07	308162
1942/43 ..................	53 255	1 733 660	325	16-89	263 983
1943/44 ..................	50 335	1868 260	371	17-10	290 907
1944/45 ..................	54 979	1803 350	328	17-ot	278 668
1945/46 ..................	54 586	1814 414	332	17-51	294 405
1946/47 ..................	54 664	1777 062	325	17-50	289 130
1947/48 ..................	48 203	1 493143	310	17-1*0	242 706
1948/49 ..................	47 544	1 808 162	380	17-47	291136
1949/50 ..................	49 287	1 770 050	359	17-69	290 154
1950/51 ..................	54 427	1 978 404	363	16-92	304100
1951/52 ..................	54 080	1 732 241	320	18-01	286 300
1952/53 (prel.) ............	153 850	1598 400	297	16-40	234 700

Skördeåret 1952 minskades dock arealen, enligt preliminära uppgifter,
något i jämförelse med 1950 och 1951.

De ovanligt låga hektarskördarna 1947 i förening med den begränsade
betarealen resulterade i en utomordentligt låg totalskörd, den lägsta under
den i tabellen redovisade perioden, medan däremot 1950 års skörd var den
största under den redovisade perioden. Betskörden år 1951 minskades med
13 procent i jämförelse med 1950 års skörd, trots att arealerna voro ungefär
lika stora. Sockerhalten i 1951 års skörd var däremot osedvanligt hög. Av
de preliminära uppgifterna framgår att 1952 års betskörd blev ovanligt låg
och med undantag för år 1947 den lägsta under de senaste 15 åren. Skördeminskningen
och den låga sockerhalten orsakades av det regniga och kyliga
vädret.

Oljeväxtodlingen. Nedanstående tablåer utvisa utvecklingen på oljeväxtodlingens
område.

Skördade arealer, hektar.

Å r	Höst- raps	Höst- rybs	Vårraps	Vårrybs	Vitsenap	Oljelin	Övriga	Summa
1941 ......	931				5119	926	1003	7 979
1942 ......	1377	—	205	13 985	1733	799	18 099
1943 ......	4844	—	7 065	12 991	2 656	1941	29 501
1944 ......	11946	_	8 655	7 709	13 258	2 783	44 351
1945 ......	7 230	390	7 962	4 549	15 468	2 120	37 719
1946 ......	5 393	429	6 906	5 240	8 729	299	26 996
1947 ......	2 577	409	9 935	13 666	15 964	in	42 662
1948 ......	14 310	1020	23 592	18 019	21669	119	78 729
1949 ......	36 466	3 326	39 391	1417	14 613	46 960	—	142173
1950 ......	61400	5 900	51 940	7 260	6 700	35 600	—	168 800
1951 ......	88 750	15 200	36 750	12 150	12 475	23 475	1200	190 000
1952 (prel.) 1953 ......	64 900 256 033	20 800 227 660	18 700	4 000	18 700	20 500		147 600

1 Därav 296 ha betor, som på grund upptagningssvårigheter ej ha levererats till sockerbruk.

2 Besådd areal enligt arealinventeringen i oktober 1952. Normalt kan förutsättas en utvintring
av ca 10 procent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224. 19*

Skörd per hektar av oljeväxtfrö, exklusive utsäde, 18 % vattenhalt, kilogram.

Å r	Höstraps	Höstrybs	Vårraps	Vårrybs	Vitsenap	Oljelin
1942 ....................	1820		1395		1315
1943 ....................	2 375	—	1315	—	1145
1944 ....................	1490	—	1005	_	915	1040
1945 ....................	1430	770	1070	—	870	1210
1940 ....................	1725	775	975	—	955	760
1947 ....................	1035	805	1305	_	1175	1040
1948 ....................	2 100	995	1160	—	1140	1190
1949 ....................	2 025	1085	1250	835	1060	1230
195'') ....................	1800	1075	1310	880	955	•1305
1951 ....................	1830	1 165	1165	720	1160	1025
1952 (prel.)..............	2 140	1575	820	625	1090	660
Medeltal 1942/52 ........	1795	H 030	1160	—	1070	21050
> 1948/52 ........	1980	1180	1140	s765	1080	1080

Skörd av oljeväxtfrö exklusive utsäde, 9 % vattenhalt, ton.

Å r	Höst- raps	Höst- rybs	Vår- raps	Vår- rybs	Vit- senap	Summa matnyttiga1 * 3 4	Olje- och spånadslin	Total- summa
1941........		5181		4 969	5 570	1 022	6 592
1942........		62 518		16 552	19 567	1725	21292
1943........		618 743		13 423	33 286	5 380	38 666
1944........	16 029		7 822	6 370	32 030	13 597	45 627
1945........	9 305	271	7 678	3 556	21734	18 294	40 028
1946........	8 379	300	6 055	4 515	19 261	6 883	26144
1947........	2 408	297	11680	14 458	28 860	16 523	45 383
1948........	27 095	916	24 636	18 470	71 185	24 701	95 886
1949........	65 297	3 201	44 282	1066	13 665	127 511	50 791	178 302
1950........	99 554	5 722	61268	5 757	5 760	178 061	43 768	221829
1951........		5201 500		12 600	214 100	23 200	6238 200
1952 (prel.)	125 000	29 600	13 800	2 200	18 400	189 000	13 600	202 600

Oljeväxtarealen har som synes, med undantag för åren 1945 och 1946 ökats
i snabb takt fram t. o. m. år 1951, varefter den minskades med 22 procent år

1952. Den starka nedgången av oljeväxtarealen 1952 berodde på den skedda
prisförskjutningen till förmån för en ökad spannmålsodling. Arealnedgången
har hårdast gått ut över odlingarna av vårraps och vårrybs. Nedgången i vårrapsarealen
under de senaste åren sammanhänger dock även med svåra angrepp
av vissa sjukdomar och skadedjur, vilka i hög grad försvårat vårrapsodlingen.

Hektarskördarna av de olika redovisade oljeväxtslagen visa med undantag
för höstrybs ingen utpräglad tendens. Variationerna synas vara i huvudsak
betingade av tillfälliga orsaker. Det gångna årets regniga och kyliga höst har
medfört låga hektarskördar för de vårsådda oljeväxterna.

Den totala skörden av oljeväxtfrö har fram t. o. in. år 1951 ökats avsevärt.
Nedgången i totalskörden från 1951 till 1952 sammanhänger med den
minskade totalarealen.

1 Medeltal för 1945—52.

* » > 1944-52.

3 > , 1949—52.

4 För vissa år Inkluderas här vissa ej specificerade fröer.

6 Specificerade uppgifter föreligga ej för åren 1941—1943 och 1951.

0 Inklusive 900 ton oljedådra.

20*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tabellerna 7—-10.) Inom
kalkylsakkunniga utförda beräkningar rörande mjölkproduktionen ha sammanställts
i efterföljande tablå.

1938/39 .......		1946/47 ...........	.. 4 636 000	ton
1939/40 .......	....... 4 628 000 »	1947/48 ...........	. . 4 367 000	»
1940/41 .......	....... 4 151 000 »	1948/49 ...........	. . 4 546 000	»
1941/42 .......	....... 3 668 000 »	1949/50 ...........	.. 4 908 000	»
1942/43 .......	....... 3 834 000 »	1950/51 ...........	.. 4 833 000	»
1943/44 .......	....... 4 229 000 »	1951/52 ...........	. . 4 622 000	»
1944/45 ....... 1945/46 ......	....... 4 385 000 » ....... 4 656 000 »	1952/53 (prognos) ..	.. 4 544 000	»

Mjölkproduktionen, som med undantag för åren 1946/47 och 1947/48
oavbrutet stigit under perioden 1941/42—1949/50, har under de senaste
åren åter visat sjunkande tendens. Medan 1949/50 års produktion — den
högsta som redovisats sedan förkrigstiden — var 4 procent högre än produktionen
under år 1938/39, beräknas produktionen under år 1952/53 bli
nära 4 procent lägre. Medelkoantalet år 1952/53 uppskattas till omkring
1 566 000 djur mot 1 920 000 år 1938/39. Detta innebär att kostammen minskat
med närmare en femtedel sedan förkrigstiden. Samtidigt som kostammen
sålunda sjunkit avsevärt har produktionen per ko sedan förkrigsåret
1938/39 beräknats öka med inemot 20 procent.

Under kalenderåret 1952 har mjölkinvägningen vid mejerierna uppgått
till 3 627 milj. kg mot 3 806 milj. kg år 1951. Minskningen utgör 5 procent
av 1951 års invägning. I förhållande till 1939 föreligger en uppgång med 13
procent, vilket främst beror på att antalet mejerileverantörer betydligt ökat
(jfr tabell 8). Invägningen år 1950, som var den högsta hittills redovisade,
låg 22 procent över 1939 års. Jämsides med ökningen av mjölkinvägningen
vid mejerierna har försäljningen av mjölk från producent direkt till förbrukare
successivt minskat liksom tillverkningen och försäljningen av lantsmör.

Av följande uppställning framgår den vid mejerierna invägda mjölkens
relativa andel av den totala mjölkproduktionen.

	Invägning i %		Invägning i %
År	av totalproduk-	År	av totalproduk-
	tionen		tionen
1938/39 .........	........... 66-4	1946/47 .............	....... 76-0
1939/40 .........	........... 67-2	1947/48 .............
1940/41 .........	........... 66-2	1948/49 .............	....... 77-9
1941/42 .........	........... 68-8	1949/50 .............	...... 79''9
1942/43 .........	........... 70-9	1950/51 .............	....... 79-8
1943/44 .........	........... 72-5	1951/52 .............	....... 79-4
1944/45 .........	........... 74-4	1952/53 (prognos) ....	....... 79-8
1945/46 .........

Den vid mejerierna invägda mjölkens användning redovisas i följande två
tablåer.

Av tablåerna framgår, att användningen av mjölk för produktberedning
absolut sett nådde ett minimum år 1942. I förhållande till invägningen nåddes
minimum under 1943, varefter i stort sett skett en successiv ökning som
kulminerade år 1950. År 1952 var kvantiteten produktmjölk 2 603 milj. kg
eller 9 procent högre än motsvarande tal år 1939 men 9 procent lägre än rekordåret
1950. Ser man på utvecklingen för försåld konsumtionsmjölk finner
man, att denna tidigare visat en mycket kraftig stegring fram till år 1943,

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

21*

Å r	Invägd mjölk ton	Därav
använd för produktbered-ning ton	försåld såsom konsum-tionsmjölk1 ton	försåld grädde (omräknad till mj ölk) samt svinn ton
1939 ..................	3 205 688	2 395 153	494 367	316 168
1940 ..................	2 9S8 933	2 202 644	519 500	266 789
1941..................	2 659 251	1 940 169	610 512	122 850
1942 ..................	2 517 931	1 740 033	855 273	63 421
!1943 ..................	2 852 031	1 963 235	963 192	72 381
1944 ..................	3 107 561	2 183 544	940 625	138 213
!1945 ...................	3 375 019	2 421 439	939 628	170 025
1946 ...................	3 520 348	2 564 015	939 908	183 730
11947 ...................	3 422 935	2 449 500	954 365	189 848
1948 ...................	3 361 485	2 359 026	978 588	195 247
1949 ..................	3 679 434	2 662 618	965 229	226 477
1950 ...................	3 912 727	2 860 730	943 277	290 653
1951...................	3 805 941	2 797 369	931 709	261 971
\|1952 ...................	3 626 839	2 602 998	938 264	273 003

År	Produktmjölk	Konsumtionsmj ölk1 2	Grädde (i mjölk) samt svinn	Summa k-mjölk o. grädde
1939 = 100	i % av invägn.	1939 = 100	i % av invägn.	1939 = 100	i % av invägn.	1939 = 100	i % av invägn.
1939 .........	100-0	74-7	100-0	15-4	100-0	9-9	100-O	25-3
1940 .........	92-0	73-7	105-1	17-4	84-4	8-9	97-0	26-3
1941.........	81-0	73-0	120-6	22-4	38-9	4-6	88-7	27-0
1942 .........	72-6	69-1	144-5	28-4	20-1	2*5	96-0	30-9
1943 .........	82-0	68-8	165-1	28-6	22-9	2-5	109-7	31-2
1944 .........	91-2	70-3	159-0	25-3	43-7	4-4	114-0	29-7
1945 .........	101-1	71-7	158-5	23-2	53-8	5-0	117-6	28-3
1946 .........	107-1	72-8	156-3	21-9	58-1	5-2	118-0	27-2
1947 .........	102-3	71-0	158-5	22-9	60-0	5*5	120-1	28-4
1948 .........	98''5	70-2	163-3	24-0	61-8	5-8	123-7	29-8
1949 .........	111-2	72-1	159-9	21-5	71-6	6-2	125-4	27-6
1950 .........	119-1	73-1	154-0	19-5	91-9	7-4	129-8	26-9
1951.........	116-8	73-5	151-0	19-6	82-9	6-9	124-4	2 -5
1952 .........	108-7	71-8	151-9	20-7	86-3	7-5	126-3	23-2

då ett maximum nåddes. Under de följande åren höll sig försäljningen vid ca
940 milj. kg för att år 1947 stiga till 954 milj. kg. År 1948 nåddes den hittills
högsta siffran, 979 milj. kg, medan försäljningen därefter i stort sett successivt
sjunkit för att 1952 utgöra 938 milj. kg. Det bör anmärkas, att den sedan
november 1941 från mejerier försålda mjölken har varit standardiserad
och hållit en felthalt av ca 3 mot tidigare omkring 3,5 procent. Sedan november
1951 är på vissa villkor försäljning av mjölk som standardiserats
till minst 3,5 procents fetthalt tillåten. Försäljningen av sådan mjölk har
under 1952 uppgått till 18 milj. kg eller 1,9 procent av mejeriernas försäljning
av konsumtionsmjölk. Den ökning av försäljningen av konsumtionsmjölk,
som förekommit, motsvaras endast delvis av en verklig konsumtionsstegring,
enär som förut påpekats samtidigt ägt rum en nedgång i försäljningen
av mjölk från producent direkt till konsument. Av betydelse är

1 Fr. o. m. november 1941 standardiserad mjölk.

2 Mjölk av verklig rncdelfettlialt.

22*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vidare att jordbruksbefolkningens konsumtion har avtagit i samband med
befolkningsomflyttningen. Med stöd av kalkylsakkunnigas uppskattningar
kan sålunda den totala fprbrukningen av konsumtionsmjölk i riket beräknas
ha ökat med omkring 25 procent sedan 1939. Per invånare räknat stannar
ökningen vid 9 procent.

Den i november 1940 genomförda sänkningen av konsumtionsgräddens
fetthalt (liksom den under tiden 20/11 1941—31/1 1944 gällande ransoneringen
av grädde) medförde, att för gr äddför sälj ning togs i anspråk en betydligt
mindre kvantitet helmjölk än före kriget. Detta tillika med mjölkstandardiseringen
har medfört att den sammanlagda mjölk- och gräddförsäljningen
räknad i oskummad mjölk kommit att ligga lägre än den eljest skulle
ha gjort. Sedan försäljning av tjock grädde från den 12 juli 1949 åter medgavs,
inträdde under åren 1949 och 1950 en ökning av mjölkanvändningen
för produktion av konsumtionsgrädde. Ökningen var något större än den
förut påvisade minskningen av konsumtionsmjölksförsäljningen. År 1952
nådde mjölkanvändningen för gräddframställning räknat i procent av invägningen
sitt högsta värde sedan år 1940. Mejeriernas totala försäljning av
mjölk och grädde, räknad i oskummad mjölk, minskade med ca 43 000 ton
mellan åren 1950 och 1951. Från år 1951 till år 1952 ökade emellertid konsumtionen
med ca 15 000 ton.

Mejeriernas produktion av smör och ost framgår av följande sammanställning.

Å r	Produktion, ton
Smör	Ost
1939 ..........	83 735	43 653
1940 ..........	80 760	35 328
1941..........	77 687	22 383
1942 ..........	71 926	14 991
1943 ..........	79 263	21296
1944 ..........	87 304	29'', 924
1945 ..........	94 058	38 102
1946 .........	99 622	44*412
1947 ..........	94 954	47 690
1948 ..........	89 687	51 695
1949 ..........	98 051	65 515
1950 ..........	108 571	51 517
1951..........	106 288	54 435
1952 ..........	93 585	59 975

Smörproduktionen år 1952 var 12 procent lägre än föregående års produktion
men översteg ändå 1939 års produktion med 9 800 ton. Lantsmörsproduktionen
beräknas emellertid samtidigt ha sjunkit från 16 200 till 2 100
ton, varför totalproduktionen av smör visar en nedgång med 4 200 ton. Det
bör här anmärkas, att år 1939 förekom en smörexport av i runt tal 26 200 ton
mot 13 000 ton år 1952 och 26 500 ton år 1951. Den stora smörexporten under
1951 sammanhängde med att smörkonsumtionen inom landet efter den
betydande prishöjning på smör och margarin, som företogs från och med
den 1 januari 1951, minskades rätt väsentligt. Smörkonsumtionen per capita
åren 1951 och 1952 låg sålunda endast 5—6 procent över förkrigsnivån,
medan motsvarande tal för 1950 var 23 procent.

År 1949 uppnåddes den största ostproduktion, som hittills förekommit.
Genom olika regleringsåtgärder och export sökte man under år 1950 ernå
bättre balans på ostmarknaden och vinna avsättning för de onormalt stora

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

23*

lagren. En ökning av ostkonsumtionen och -exporten kom också till stånd,
samtidigt som produktionen reducerades till endast 79 procent av 1949 års
produktion. Härigenom nedbringades lagren till lämplig storlek. Åren 1951
och 1952 ökade produktionen åter och antog en med hänsyn till det inhemska
konsumtionsutrymmet mera normal omfattning. Produktionsökningen
under 1952 medförde dock att lagren vid årsskiftet 1952/53 voro rätt stora.

Margarinet är vid sidan av smöret det viktigaste matfettet i folkhushållet.
I följande tabell lämnas några uppgifter om produktionen härav.

Å r	Hushålls- margarin ton	Bageri- margarin ton	Summa ton
1939 ..............	51 390	8 609	59 999
1940 ..............	29 174	9 548	38 722
1941..............	18 263	7 947	26 210
1942 ..............	34 848	5 391	40 239
1943 ..............	30 830	5 424	36 254
1944 ..............	29 800	8 378	38 178
1945 ..............	35 601	12 343	47 944
1946 ..............	14 034	9 556	23 590
1947 ...............	21 942	9 983	31 925
1948 ...............	36 905	12 730	49 635
1949 ...............	47 050	22 355	69 405
1950 ...............	54 271	24 747	79 018
1951...............	65 039	20 865	85 904
1952 ...............	71 484	21 413	92 897

Som synes har margarintillverkningen (av såväl importerad som inhemsk
råvara) år 1952 varit 7 000 ton högre än år 1951.

Slaktdjursmarknaden. (Jfr tabellerna 11 och 12.) I nedanstående tablå har
sammanställts uppgifter om den totala slakten (såväl marknadsförd slakt
som hemslakt) av nötkreatur, svin, får och getter samt häst enligt inom livsmedelskommissionen
respektive jordbruksnämnden utförda beräkningar.
Slakten av nötkreatur år 1952/53 väntas som synes minska med ca 9 procent
i förhållande till år 1951/52 medan svinslakten samtidigt beräknas öka
ungefär lika mycket. Totala slakten år 1952/53 väntas därför bli ungefär lika
stor som närmast föregående år.

Total slakt, milj. kg

Å r	Stor- boskap	Större kalv	Mindre kalv	Summa nöt- kreatur	Svin	Summa nötkreatur och svin	Får och getter	Häst	Samtliga djurslag
1937/39 ..	89-7	33-0	12-9	135-0	151-2	286-8	3-1	ll-o	300-9
1941/42 ..	77''2	15-8	120	105-0	99-1	204-1	2-0	112	217-3
1942/43 ..	47-8	il-o	14-1	72-9	1101-3	174-2	2-0	6-3	182-5
1943/44 ..	67 •?	13-7	16-8	98-4	>143-7	242-t	4-0	9-1	255"2
1944/45 ..	68-G	14-0	14-3	96-9	>131-5	228-4	3-8	9-0	241-8
1945/46 ..	74-7	18''4	13-0	106-7	>130-2	236-9	4-0	11-3	252-2
1946/47 ..	85-2	19-2	14-2	118-6	>124-5	243 1	3’9	15-9	262-9
1947/48 ..	88-0	16-7	14-7	119-4	>138-4	257-8	3-8	13-2	274-8
1948/49 ..	75-4	19-t	16-4	110-9	>158-9	269-8	2-8	12-8	285-4
1949/50 ..	78-7	21-9	ISO	113-6	>169-5	283-1	2-7	13-4	299-2
1950/51 ..	88-7	23-4	13 4	125-5	>169-8	295-3	2-3	11-8	309-4
1951/52 .. 1952/53	2 103-1	23-1	12-6	138-8	1 -T73-4	312-2	2-2	14 5	328-9
(prognos)	91-6	22-3	12-0	126-5	<188-1	3140	2-1	11-7	328-4

1 Den i angivna kvantiteter ingående hcmslakten av svin beräknad med utgång från an^
talet behållna icke besiktade hemslaktade svin och en medelslaktvikt av 90 kg/st.

2 Exklusive de i anledning av mai- och klövsjukan nedslaktade och nedgrävda djuren.

24*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Importen av kött och fläsk — räknad i vara med ben — har under 1952
uppgått till 4 300 ton, vilket är 15 300 ton mindre än 1951. Någon nämnvärd
export av kött och fläsk har ej förekommit under de båda senaste åren. Från
årsskiftet 1952/53 har emellertid baconexporten till Storbritannien återupptagits.
Export av fläsk förekommer numera även till Västtyskland. Åren
1937—1939 hade landet ett exportöverskott av kött och fläsk av i medeltal
8 900 ton. I de senaste årens import har nötköttet dominerat men icke obetydliga
kvantiteter fläsk ha också importerats. Förkrigsexporten omfattade
till huvudsaklig del fläsk.

Äggmarknaden. De inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga
verkställda beräkningarna rörande äggproduktionen redovisas i följande
tablå.

År	Äggproduktion	År	Äggproduktion
ton	ton
1938/39........	.......... 60 860	1946/47.............	..... 62 000
1939/40........	.......... 60 026	1947/48.............
1940/41 ........	.......... 51910	1948/49.............	..... 75 000
1941/42 ........	.......... 37 530	1949/50.............	..... 83 000
1942/43 ........		1950/51.............	..... 83 000
1943/44........	.......... 43 943	1951/52.............	..... 80 000
1944/45........	.......... 50 220	1952/53 (prognos) ...	..... 81000
1945/46........	.......... 59 640

Produktionen av ägg steg som synes snabbt efter nedgången i krigets början
och kulminerade under åren 1949/50 och 1950/51, varefter den år
1951/52 gick tillbaka för att nu åter befinna sig i stigande. Den beräknade
produktionen under innevarande år är 33 procent högre än under sista förkrigsåret.
Vad utrikeshandeln beträffar redovisades för åren 1938 och 1939
en nettoexport av 5 300 respektive 4 700 ton ägg, medan åren 1947 och 1948
uppnåddes en nettoimport av 1 700 respektive 1 900 ton. Den inhemska marknaden
har på senare år absorberat en betydligt större kvantitet ägg än före
kriget. Sedan hösten 1948 har emellertid den inhemska efterfrågan ökat obetydligt
eller icke alls, varför överskott uppkommit. Dessa ha kunnat avsättas
på utlandsmarknaden. År 1949 medförde sålunda en nettoexport av 5 400
ton ägg, medan exporten 1950 uppgick till 12 400 ton, 1951 till 9 000 ton och
1952 till 8 600 ton.

Till belysande av ägghandelns utveckling meddelas i följande tablå uppgifter
om partihandelns invägning av ägg under åren 1938—1952.

	Invägning		Invägning
År	absoluta tal ton	index 1938 = 100	År	absoluta tal ton	index 1938 = 100
1938........	27 570	100-0	1946........	27 440	99-5
1939........	28 025	101-7	1947........	26 875	97-5
1940........	26 658	96-7	1948........	31176	113 1
1941........	18 960	68-8	1949........	37 679	136-7
1942........	10 538	38-2	1950........	42 845	155-4
1943........	11 767	42-7	1951........	38826	140-8
1944 ........ 1945 ........	17205 22 397	62-4 81-2	1952........	39111	141-9

Av sammanställningen framgår, att partihandelns invägning av ägg under
1951 och 1952 varit ca 9 procent lägre än under 1950. Partihandelns inköp
under de båda senaste åren äro dock, med undantag för år 1950, de största
som förekommit under den period, som redovisas i tabellen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

25*

Bilaga 3.

med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på
vissa förnödenheter för jordbrukets behov.

Efterföljande redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa
förnödenheter för jordbrukets behov begränsas beträffande en del varuslag
till innevarande regleringsår men avser i övrigt i huvudsak den tid, som förflutit
sedan inom jordbruksnämnden våren 1952 upprättades motsvarande
sammanställning.1 De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finnas
intagna i en särskild tabellbilaga.1 2

Brödsäd. (Jfr tabell 2.) Liksom föregående regleringsår gäller under regleringsåret
1952/53 garantipriser för odlarnas försäljning av fullgod brödsäd.
Vissa ändringar ha vidtagits beträffande den successiva prisstegringen,
vilken under tiden 1 september 1952—10 januari 1953 varit större än föregående
år och varit så genomförd att den per den 1, 11 och 21 i varje månad
ökat med 15 öre fram till den 10 januari 1953, varefter den åter sänkts
till 10 öre var tionde dag.

Leveranstid		Priser i kronor normalkvalitet	per 100 kg för vara av med 16''5 % vattenhalt
1—10	augusti	1952 ..........	Vårvete 54: 80	Höstvete 52: 80	Råg 48: 30
11—20		1952 ..........	54: 90	52: 90	48:40
21—31	»	1952 ..........	55: 00	53:00	48: 50
1—10	september 1952 ..........	55:10	53:10	48: 60
11—20	»	1952 ..........	55:25	53: 25	48:75
1—10	januari	1953 ..........	56: 90	54: 90	50:40
11—20	»	1953 ..........	57: 00	55:00	50: 50
O. S. V. maj	fram till och med den 21 1953, då priserna bli......	58: 30	56: 30	51:80

Vid leverans till prisort äro garantipriserna de ovan angivna. Vid leverans
till annan ort än prisort minskas garantipriset med kostnaderna för
transport från mottagningsorten till närmaste prisort. I fråga om Gotland
reduceras fraktavdraget med 75 öre per deciton, som lämnas i form av
fraktbidrag från spannmålsbolaget.

Samtliga angivna priser avse fullgod vara av normalkvalitet. För fullgod
vara av annan kvalitet verkställes prisreglering enligt vissa regler.

På grund av den kvalitetsförsämring, som kunnat konstateras speciellt
på 1952 års vårveteskörd till följd av de dåliga bärgningsförhållandena har
jordbruksnämnden genomfört vissa tillfälliga ändringar i bestämmelserna
för kvalitets- och prisregleringsskalorna för vårvete av 1952 års skörd.

1 Se Kungl. Maj:ts prop. nr 236/1952.

2 Införd sist i propositionen.

26*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Fodermedel. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på fodersäd är fortfarande fri.
Vid försäljning från Svenska spannmålsaktiebolaget gälla dock vissa av
jordbruksnämnden fastställda priser. Fram till den 1 april 1952 voro dessa
fastställda som högsta priser vid försäljning till förbrukare. Därefter ha endast
priser vid försäljning från spannmålsbolaget fastställts och inga föreskrifter
lämnats om storleken av handelsmarginalerna. Försäljningarna från
spannmålsbolaget avse uteslutande importerad vara. Denna utgöres huvudsakligen
av majs, men under första halvåret 1952 salufördes även rätt betydande
kvantiteter sorghum. Importen av denna vara har numera upphört
och spannmålsbolagets lager därav äro obetydliga. Vidare ha smärre kvantiteter
korn saluförts av bolaget. Medelpriserna för vithavre och korn till
producenter enligt gällande noteringar från och med februari 1952 framgå
av efterföljande sammanställning. Uppgifterna avse kronor per deciton.

Februari.............	Vithavre ......... 33:38	Korn 34: 84
Mars ...............	......... 33:13	34:92
April................	......... 33:67	36:10
Maj.................	......... 35:48	38: 57
Juni.................	......... .	—
Juli.................	......... .	—
Augusti..............	......... —	—
September...........	......... 33:14	36:11
Oktober.............	......... 33:28	35: 55
November ...........	......... 34:45	36: 56
December............	......... 34:66	36:38
Januari..............	......... 34:59	36:40
Februari.............	......... 33:69	36:28

Priset på majs var vid 1952 års början 37 kronor 50 öre per deciton och
från och med den 19 februari samma år 38 kronor 50 öre per deciton, i båda
fallen fastställt som förbrukarpris. Bestämmelserna om högsta förbrukarpris
slopades den 1 april 1952. Spannmålsbolagets nettoutförsäljningspris
utgjorde då, liksom dessförinnan, 37 kronor 20 öre per deciton. Detta pris
höjdes den 1 maj till 40 kronor 20 öre och den 1 juni till 43 kronor 50 öre.
Från och med den 11 augusti 1952 är priset 45 kronor 50 öre per deciton.
Till dessa priser komma således handelsmarginalerna, innan förbrukarpriset
erhålles. Priset på sorghum har vid samtliga här nämnda tillfällen varit 3
kronor lägre än priset på majs. Även priserna på annan av spannmålsbolaget
importerad fodersäd ha undergått successiva höjningar.

Liksom i fråga om fodersäd gäller vid spannmålsbolagets försäljningar av
oljekraftfoder, utländskt kli och fiskfodermjöl vissa av jordbruksnämnden
fastställda priser. Även för dessa varor — vad fiskmjöl beträffar från och
med den 7 februari 1952, och för de båda andra varorna från och med den
1 april 1952 — ha bestämmelserna om högsta förbrukarpris slopats. För alla
andra fodermedel är prisbildningen numera helt fri, sedan prisstoppsbestämmelserna
för foderjäst och dinatriumfosfat slopats under 1952. Importen av
fiskmjöl har numera lämnats helt fri, sedan spannmålsbolagets medverkan
vid denna icke längre är behövlig.

Spannmålsbolagets nettopris vid försäljning av oljekraftfoderblandning
var vid ingången av år 1952 48 kronor 30 öre per deciton. Intill den 1 april
1952 har även fastställts högsta pris vid försäljning till förbrukare, nämligen
50 kronor per deciton. Efter nu nämnda datum är förbrukarpriset fritt
men det nettopris om 48 kronor 30 öre per deciton för spannmålsbolagets
försäljningar, som gällde vid 1952 års ingång, gäller tillsvidare oförändrat

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

27*

även efter den 1 april 1952. Fri försäljning är numera medgiven även för
linfröfodermedel, extraherat rapsmjöl samt kokoskakor. För linkaksmjöl var
spannmålsbolagets nettopris vid ingången av år 1952 54 kronor 30 öre per
deciton och för rapsmjöl 40 kronor 30 öre per deciton. Motsvarande högsta
förbrukarpriser utgjorde intill den 1 april 1952 respektive 56 och 42 kronor
per deciton. Efter nu nämnda datum är förbrukarpriset fritt och de nämnda
nettopriserna gälla tills vidare. Priset på kokoskakor, av vilka den fria försäljningen
började i januari 1952, överensstämmer med priset på oljekraftfoderblandningen.
Förbrukarpriset på utländskt vetekli, som den 1 januari
1952 utgjorde 33 kronor per deciton, har ävenledes höjts vid upprepade
tillfällen. Det höjdes sålunda den 19 februari 1952 till 33 kronor 50 öre per
deciton. Sistnämnda pris svarade mot spannmålsbolagets nettopris 31 kronor
70 öre per deciton. Efter den 1 april 1952 ha inga förbrukarpriser fastställts.
Bolagets nettopris höjdes den 1 maj samma år till 33 kronor 70 öre
per deciton och har sedan den 1 juni utgjort 35 kronor 50 öre per deciton.

Priserna på svenskt kli av vete och råg ha undergått höjningar i samband
med prishöjningarna på importerat kli. Priset på svenskt havrekli har däremot
sjunkit rätt avsevärt, vilket beror på att tillgången på andra mera
högvärdiga fodermedel under det sistförflutna året varit god. De av lantbruksförbundet
sedan februari 1952 noterade priserna framgå av följande
sammanställning. Uppgifterna avse medelpriser i kronor per deciton vid

kvarnar.	Svenskt	Svenskt	Svenskt
	vetekli	rågkli	havrekli
1952 Februari ..............	.......... 34:30	32:92	21: 33
Mars..................	.......... 34:48	32:96	21: 17
April...................	.......... 35:58	33:19	19: 47
Maj ...................	.......... 37:53	33:82	18: 83
Juni...................	.......... 38:81	34: 45	18: 67
Juli....................	.......... 38:90	34:53	18: 52
Augusti................	.......... 38:96	34: 63	18: 42
September..............	.......... 38:23	33: 38	17: 28
Oktober ..............	.......... 37: 17	32:23	16:50
November..............	.......... 38:38	32:90	15: 63
December..............	.......... 38:95	33: 56	15: 50
1953 Januari................	.......... 39:54	34: 25	15: 50
Februari ..............	.......... 40:00	34:67	15: 50

Sedan februari 1952 utvisa priserna på hö och halm enligt lantbruksförbundets
noteringar följande utveckling. Uppgifterna avse medelpriser i kronor
per deciton på pressad vara till producent, på station i Mellansverige.

	Vallhö	Höstsädshalm
Februari..............	........ 16: 28	6:00
Mars.................	........ 16:22	5: 88
April.................	......... 16:25	5: 83
Maj..................	........ ..	—
Juni..................	........ .	—
Juli..................	........ —	—
Augusti...............	....... .	—
September............	........ 13: 50	5:00
Oktober..............	........ 13:50	5:00
November.............	......... 13:88	5: 25
December............	........ 15:03	6: 00
Januari...............	......... 15:06	6: 13
Februari..............	......... 14:63	5: 75

28*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Potatis. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har jordbruksnämnden
för tillverkningsåret 1952/53 fastställt de priser, som tillverkare av potatisstärkelse
eller potatisbrännvin ha att vid inköp av potatis av normalkvalitet
för fabriksändamål erlägga till leverantören. Priserna ha varit följande: Under
tiden från kampanjens början till och med den 31 oktober 1952 49 öre,
1 november—31 december 1952 50 öre, 1—31 januari 1953 51 öre samt från
och med den 1 februari till kampanjens slut 52 öre, allt räknat per hektoliter
och stärkelseprocent fritt fabrik.

Sockerbetor. (Jfr tabell 2.) För sockerbetor av 1952 års skörd ha odlare
erhållit ett grundpris av 7 kronor 35 öre per deciton ''säd 16 procents sockerhalt.
Härav var 30 öre att anse såsom ett för året utgående stimulanstillägg,
som skulle inräknas i jordbrukskalkylen. Något av odlingens omfattning beroende
stimulanstillägg har ej utgått under året. För varje tiondels procent,
varmed sockerhalten överstigit 16 procent, har som vanligt utgått ett tillägg
med 1/160 av grundpriset. Det för 1952 års skörd utbetalda genomsnittspriset
blev med här angivna och vissa andra tillägg och ersättningar 7 kronor
67 öre per deciton.

Oljeväxter. För oljeväxtfröer av 1952 års skörd erhålla odlare vid leverans
av vara med en vattenhalt av 18 procent och en renhetsgrad av 96
procent följande grundpriser:

för höstraps och höstrybsfrö............... 90 öre per kilogram

» vårraps och vårrybsfrö................. 83 » » »

» vitsen apsf ro............................ 80 » » »

» oljelinfrö ............................. 103 » » »

För oljeväxtfröer med annan vattenhalt och renhetsgrad verkställes prisreglering
enligt särskilda regler. Producent, som ej tecknat odlingskontrakt,
erhåller ett grundpris, som ligger 2 öre lägre än de angivna priserna.

Spånadsväxter. För såväl 1951 som 1952 års skörd ha såsom riktpriser
gällt i fråga om linhalm 27 öre per kilogram och i fråga om hamphalm 15 öre
per kilogram. Priserna avse halm av grundkvalitet med 15 procents vattenhalt.
För avvikande kvalitet sker prisreglering enligt särskilda bestämmelser.

Mjölk- och mejeriprodukter m. m. (Jfr tabellerna 1 och 2.) Den genomsnittliga
likviden för mejerimjölk under 1951/52 uppgick enligt kalkylsakkunnigas
beräkningar till 35,56 öre per kilogram, varav 5,66 öre statliga bidrag.
För år 1952/53 har preliminärt upptagits 37,27 öre per kilogram, varav
6,14 öre i bidrag.

Riksnoteringen på runmärkt smör, som sedan den 1 januari 1951 stått
oförändrad i 5 kronor 70 öre, höjdes från och med den 17 mars 1952 med
30 öre till 6 kronor per kilogram. Samtidigt höjdes normalpriset på mejerismör
och lantsmör vid försäljning till detaljhandlare från 5 kronor 85 öre
till 6 kronor 15 öre per kilogram och vid försäljning till förbrukare från 6
kronor 45 öre till 6 kronor 85 öre per kilogram. Den 24 maj 1952 genomfördes
en sänkning av smörpriset med 15 öre per kilogram såsom kompensation
åt konsumenterna för höjda priser på mjöl och bröd. Sedan konsumenterna
beräknats ha erhållit den avsedda kompensationen, höjdes smörpriserna
den 10 november med 15 öre till samma nivå som före den 24 maj.
Under tiden 24 maj—9 november har sålunda riksnoteringen på runmärkt
smör stått i 5 kronor 85 öre per kilogram, medan normalpriserna på mejerismör
och lantsmör varit 6 kronor per kilogram vid försäljning till detalj -

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

29*

handlare och 6 kronor 70 öre per kilogram vid försäljning till förbrukare.
Priserna på osaltat smör ligga 10 öre över nyss angivna priser.

Partipriserna (priset från mejeri) på runmärkt ost av sveciatyp höjdes
från och med den 17 mars 1952 med 30 öre per kilogram till 365 och 295
öre per kilogram helfet respektive halvfet vara. Konsumentpriserna höjdes
samtidigt med 50 öre per kilogram till 500 respektive 420 öre per kilogram.
Enligt överenskommelsen angående grunderna för prissättningen på jordbrukets
produkter under regleringsåret 1952/53 skall prissättningen på ost
vara fri under regleringsåret. Till följd härav upphävdes från och med den
25 augusti 1952 alla av jordbruksnämnden eller livsmedelskommissionen
utfärdade bestämmelser angående normalpriser på svensk och importerad
ost. Partipriserna på runmärkt ost av sveciatyp höjdes enligt Riksosts prislista,
gällande från och med den 25 augusti 1952, med ca 30 öre per kilogram.
Priserna på helfet och halvfet ost av minst 2 månaders ålder blevo därvid
395 respektive 325 öre per kilogram. Priserna vid försäljning till detaljhandlare
höjdes likaledes med 30 öre per kilogram och utgöra enligt nämnda
prislista för klassad och runmärkt helfet och halvfet ost av minst 2 månaders
ålder 420 respektive 350 öre per kilogram.

Normalpriserna på konsumtionsmjölk, som från och med den 14 januari
1952 höjdes med 3 öre per liter, ha sedan dess varit oförändrade. För konsumtionsmjölk,
som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av lägst 3,5
procent och som försäljes i tillsluten glasflaska, har normalpriset enligt jordbruksnämndens
beslut den 13 november 1951 bestämts till 5 öre per liter
utöver det för 3-procentig mjölk gällande priset.

Normalpriserna på färsk grädde vid försäljning till förbrukare utgöra
sedan den 1 september 1951 flerstädes i riket 250 öre per liter för tunn och
580 öre per liter för tjock grädde (i Stockholm 600 öre och i Göteborg 590
öre).

Kött och fläsk. (Jfr tabell 2.) Prissättningen på hela, halva och fjärdedels
kroppar av nötkreatur, häst och svin regleras genom normalpriser. Som
normalpriser gälla de partipriser, som av Sveriges slakteriförbund noteras i
Stockholm (tolfte prisområdet) med vissa avdrag och tillägg i öre per kilogram
för övriga prisområden. Normalpriserna äro rörliga i anslutning till
marknadsläget. Genom ett avtal med jordbruksnämnden har slakteriförbundet
utfäst sig att söka reglera prissättningen så att på helt år medelpriset
för samtliga köttvaror överensstämmer med den av Kungl. Maj :t och riksdagen
för regleringsåret 1952/53 angivna medelprisnivån. De priser, som
ansluta sig till denna medelprisnivå, kallas baspriser. Rörligheten i prisbildningen
har begränsats genom att det aktuella priset icke för någon varugrupp
vid något tillfälle får överstiga basprisnivån med mer än 20 procent.
De baspriser, som den 1 mars 1953 gälla för tolfte prisområdet, återges här
nedan (putsad vara i öre per kilogram).

Klass

Ko,

oxe

Kviga,

slut,

ungtjur

Tjur

Gräs-

kalv

Gödkalv

Späd-

kalv

Häst

I.....

. 317

332

314

338

438

298

232

III.....

. 287

292

313

363

278

222

till eller liulv

kropp av gödsvin suggfläsk,

med huvud renskuret

och folier

Extra prima......... -— 337

Prima............... 368

30*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Priserna på styckade köttvaror av nötkreatur, häst och svin samt charkuterivaror
vid försäljning till förbrukare äro sedan februari 1952 fria. Genom
en överenskommelse mellan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden,
å ena, och handelns organisationer å andra sidan, har ett avtal emellertid
träffats om handelsmarginalernas storlek.

För fårkött är prisbildningen helt fri i samtliga handelsled.

Ägg. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på ägg är sedan april 1948 fri inom
ramen för de av statsmakterna fastställda riktlinjerna. För regleringsåret
1952/53 innebära dessa bl. a. att äggpriset skall vara fritt intill en övre
gräns, som fastställts till 4 kronor 25 öre per kilogram till producenter i
södra Sverige. Vid denna gräns gäller att Sveriges export- och importförening
för ägg skall vara skyldig att importera i den mån så är möjligt utan
förlust och att export icke får ske utan särskilt tillstånd av jordbruksnämnden.
Medelpriset för regleringsåret 1952/53 har beräknats till 3 kronor
30 öre per kilogram. För att uppnå detta medelpris äger föreningen utbetala
bidrag vid export av ägg, då utlandspriserna ligga under motsvarande
svenska priser. Bidragen finansieras i huvudsak genom medel, som influtit
genom avgifter vid export av ägg, då de utländska priserna legat högre än
motsvarande svenska priser.

Svensk äggnotering (= producentpris i öre per kilogram på ägg i de viktigaste
produktionsområdena i Götaland) har från och med februari 1952
utvecklats på följande sätt.

1952 Februari ........	........ 263	1952 September........	....... 372
Mars............	........ 270	Oktober..........	....... 375
April............	........ 270	November........	....... 372
Maj.............	........ 270	December........	....... 337
Juni ............	........ 298	1953 Januari...........	....... 297
Juli.............	........ 315	Februari.........	....... 300
Augusti .........	........ 351

Handelsgödsel. (Jfr tabell 2.) Förbrukarpriserna på de inom landet tillverkade
gödselmedlen (kalkkväve, kalkammonsalpeter, ammoniumsulfat, superfosfat
och thomasfosfat) fastställas efter överenskommelse mellan myndigheterna
och tillverkarna. Prissättningen på importgödselmedlen (kalksalpeter,
chilesalpeter och kali) är fri. För år 1952/53 gälla följande priser.

	Kronor per	deciton vid leverans	under tiden	Priset avser leverans
Varuslag	i/e—ao/9 1952 l:a perioden be-taln.per ‘/io 1952	Vio 1952—81/i 1953 2:a perioden betaln. per l/2 1953	Vä—31/6 1953 3:e perioden betaln. per l/e 1953	banfritt å följande platser
Chilesalpeter, 16%......		_	37:40	importhamn
Kalksalpeter, 15''5 %____	24: 60	25:30	26:00	tariffhamn \|
Kalkkväve, 18 % ......	31: 65	31: 65	32: 50	Svartvik "
Ammoniumsulfat, 20 8 %	—	31:80	32: 65	Ljungaverk
Kalkammonsalpeter, 20-5 % ..............	28:90	29: 55	30: 40	fabrik
Kali, 40 %............	16:85	17:45	18: 05	tariffhamn
Superfosfat, pulvr., 19''5 %	15: 70	16: 20	16: 70	fabrikshamn
> kornad,l )-5 %	16: 60	17: 10	17: 60	>
Thomasfosfat, 17 % ....	13:50	14: 00	14: 50	Domnarvet

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

31*

Bilaga 4.

angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1951.

I Kungl. Maj :ts proposition 319/1942 lämnades en redogörelse för jordbrukarnas
kontanta inkomster och utgifter under dels åren 1932, 1935 och
1937, dels åren 1938 och 1940, grundad på bearbetningar av självdeklarationer,
vilka beträffande de tre förstnämnda åren verkställts av 1938 års
jordbruksutredning och beträffande åren 1938 och 1940 av statens livsmedelskommission.
Denna redogörelse har sedermera i Kungl. Maj :ts propositioner
246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/1948, 212/
1949, 245/1950, 207/1951 och 236/1952 kompletterats med liknande undersökningar
för åren 1941—49, verkställda av statens livsmedelskommission
respektive statens jordbruksnämnd och för år 1950 av statistiska centralbyrån.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 mars 1951 överflyttades bl. a.
denna arbetsuppgift från jordbruksnämnden till statistiska centralbyrån.
Efter särskilt bemyndigande den 29 augusti 1952 har centralbyrån nu utfört
en motsvarande bearbetning av självdeklarationer, avseende inkomståret
1951, och i det följande framlägges en sammanfattande redogörelse för
de härvid erhållna resultaten.

Material och metod.

Såsom framgår av tabell 1 har för undersökningen av jordbrukarnas kontanta
inkomster och utgifter år 1951 kunnat utnyttjas sammanlagt 8 490
av jordbrukare avgivna självdeklarationer för av ägaren själv brukade gårdar.
Samtliga dessa härröra, liksom fallet varit vid föregående deldarationsundersökningar,
från brukningsenheter, som deltogo i den av 1938 års jordbruksutredning
verkställda undersökningen av jordbrukets driftsförhållanden.
Sedan föregående år har antalet undersökta gårdar minskats med 257,
vilka fördela sig på alla områden och inom dessa på samtliga storleksgrupper.
Minskningen har orsakats dels av att länsstyrelserna av olika skäl ej
kunnat avstå vissa deklarationer, dels av att gårdar bytt ägare eller utlämnats
på arrende, på grund varav brukningsenheterna måst uteslutas vid
denna bearbetning. Det skulle kräva omfattande undersökningar för att nu
i detalj bedöma verkningarna av dessa förändringar i primärmaterialets
omfattning; de synas dock icke nämnvärt inverka på jämförbarheten med
föregående års resultat. Deklarationsmaterialets relativa fördelning på olika
storlek sgrupper inom vart och ett av de tre huvudområdena har, såsom
framgår av tabell 2, endast obetydligt förändrats sedan föregående år.

I detta sammanhang vill centralbyrån meddela, att det är ämbetsverkets
avsikt, att med hjälp av primärmaterialet till 1951 års allmänna jordbruksräkning
inom den närmaste tiden göra ett aktuellt, på modern samplingsmetodik
grundat urval av jordbruk, vilket i fortsättningen skall ligga till
grund för undersökningar av detta slag. I samband härmed ämnar centralbyrån
även i övrigt ompröva metoden för dessa undersökningar.

Beträffande sättet för materialets bearbetning ha utförliga redogörelser
lämnats i de ovan nämnda sammanfattningarna av de föregående dcklara -

32* Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tafo. 1. Antal 1 deklarationsundersökningarna Ingående brukningsenheter.

......... 1	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
Livsmedelskommissionens undersök- ]	2—5	5—10j	10-20	20—30	30—50j 50-100	Över 100	liga

ning för år 1946.
Södra och mellersta Sveriges slätt-							104	3 456
	199	605	1207	607	490	244
Södra och mellersta Sveriges skogs-			48	14	4 042
och dalbygder.................	874	1683	1086	213	124
Norra Sverige...................	1111	1143	368	27	—	—		2 649
Hela riket	2184	3 431	2 681	847	614	292	118	10147
Jordbruksnämndens undersökning
ning för är 1949.
Södra och mellersta Sveriges slätt-						228	92	3 053
bygder........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	173	539	1067	527 197	427 94
43	12	3 682
och dalbygder.................	838	1541	957
Norra Sverige...................	952	1039	329	30	—	—	—	2 350
Hela riket	1983	3119	2 353	754	521	271	104	9 085
Statistiska centralbyråns undersök-
ning för år 1950.
Södra och mellersta Sveriges slätt-						230	97	3 015
bygder........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	174	513	1061	523	417 95
44	12	3 544
och dalbygder.................	785	1469	940	199
Norra Sverige...................	890	969	303	26	—	—	—	2 188
Hela riket	1819	2 951	2 304	748	512	274	109	8 747
Statistiska centralbyråns undersök-
ning för år 1951.
Södra och mellersta Sveriges slätt-					397	228	90	2 960
bygder........................ j Södra och mellersta Sveriges skogs-	172	505	1051	517 168
85	39	10	3 416
och dalbygder.................	762	1445	907
Norra Sverige...................	862	940	291	21	—	—	—	2 114
Hela riket	1796	2 890	2 249	\| 706	i 482	267	\| 100	8490

tionsundersökningarna. Såsom däri framhållits ha de ur självdeklarationernas
A-bilaga erhållna uppgifterna rörande jordbrukarnas kontanta inkomstter
och utgifter omräknats dels till totalsiffror för riket, dels till siffror per
hektar jordbruksjord. Vid beräkningen av arealen jordbruksjord har arealen
ängsmark omräknats till åker med ledning av den officiella statistikens
uppgifter om avkastningen på åker och äng. Beräkningen av totalsiffrorna
för riket grundar sig på en för varje särskild storleksgrupp och varje produktionsområde
enligt den officiella jordbruksstatistikens indelning verkställd
uppräkning av självdeklarationernas uppgifter. Härvid har förhållandet
mellan å ena sidan den totala åkerarealen enligt 1944 års jordbruksräkning
vid samtliga brukningsenheter inom respektive storleksgrupp och område
samt å andra sidan åkerarealen vid de undersökta brukningsenheterna
inom samma storleksgrupp och område tagits till utgångspunkt för omräkningen.

Vid bedömningen av undersökningens resultat i vad avser kontanta inkomster
och kostnader får beaktas, att den icke med säkerhet klargör den
ekonomiska utvecklingen inom jordbruket, om man företager en jämförel -

Kimgl. Maj:ts proposition nr 224.

33*

Tab. 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsenheter på olika

storleksgrupper.

		Storleksgrupper, hektar	åker		Samt- liga

Samtliga brukningsenheter med över 2 hektar åker enligt 1944 års jord-	2-5	5-10	10—20	20-30	30-50	50-100	över 100


bruksräkning.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
	19	25	30	12	8	4	2	100
Södra och mellersta Sveriges skogs-
och dalbygder.................	40	37	17	3	2	i	0	100
Norra Sverige...................	57	34	8	1	0	0	0	100
De i livsmedelskommissionens dekla-rationsundersökning för år 1946 in-
gående brukningsenheterna.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
	6	17	35	18	14	7	3	100
Södra och mellersta Sveriges skogs-
och dalbygder.................	22	42	27	5	3	i	0	100
Norra Sverige...................	42	43	14	1	—	—	—	100
De i jordbruksnämndens deklarations-undersökning för år 1949 ingående
brukningsenheterna.
Södra och mellersta Sveriges slätt-bygder ........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	6	18	35	17	14	7	3	100
och dalbygder.................	23	42	26	5	3	1	0	100
Norra Sverige...................	41	44	14	1	—	—	—	100
De i statistiska centralbyråns deklara-tionsundersökning för år 1950 ingå-
ende brukningsenheterna.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
	6	17	35	17	14	8	3	100
Södra och mellersta Sveriges skogs-
	22 41	41 44	27 14	6	3	1	0	100 100
Norra Sverige.....................	i
De i statistiska centralbyråns dekla-rationsundersökning för år 1951 in-
gående brukningsenheterna.
Södra och mellersta Sveriges slätt-bygder ........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	6	17	36	17	13	8	3	100
och dalbygder................	23	42	27	5	3	0	0	ioo s
Norra Sverige...................	41	44	14	1	—	—	--	100 1

se över en längre tidsperiod. Nu anfört förhållande beror på vissa inom
jordbruket under senare tid försiggångna strukturella förändringar. För
det första märkes här, att försäljningsinkomsternas andel av totalinkomsterna
successivt ökats i samband med övergången från natura- till penninghushållning.
Samtidigt har deklarationen av försäljningsinkomster blivit
fullständigare. Denna utveckling har varit särskilt markant i norra
Sverige. I samband med utflyttningen av arbetskraft från jordbruket har
vidare kontantlönernas andel av de totala arbetskostnaderna (om i dessa
senare även inräknas lön till brukarna själva) undergått en minskning. Så
har framför allt varit fallet inom det större och medelstora jordbruket.
Ifrågavarande förhållanden medföra, att sedan förkrigstiden dels skett en
raskare stegring av jordbrukets kontanta inkomster än av dess totala inkomster,
dels skett en långsammare uppgång av kontantlönerna i jordbru3*
Dihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 224.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

34*

ket än av de totala arbetskostnaderna. Undersökningsresultaten ge på grund
härav icke eu riktig bild av den totala inkomst- och kostnadsutvecklingen
inom jordbruket på längre sikt. Deklarationsundersökningarnas brister i
berörda hänseende hindra emellertid icke, att resultat av desamma komma
till användning för många ändamål, såsom specialundersökningar av olika
slag för jordbrukskalkylen, nämligen i fråga om vissa kostnadsposter, vilka
äro av den natur, att de icke i nämnvärd grad influeras av förutnämnda
strukturella förändringar inom jordbruket. Vid studium av resultaten från
dessa undersökningar bör man vidare observera, att deklarationsundersökningarna
avse kalenderår och att skogsbruket ingår däri, under det att den
s. k. totalkalkylen för jordbruket avser produktionsår och ej tar hänsyn
till skogsbruket.

Ytterligare bör vid bedömningen av undersökningsresultaten hänsyn tagas
till att de i undersökningen ingående egendomarna genomsnittligt taget torde
representera en något högre produktionsförmåga och mera rationella
driftsförhållanden än genomsnittsjordbruket. Till följd härav torde de vid
undersökningen erhållna totalbeloppen för såväl inkomster som utgifter
vara något för höga. Deras huvudsakliga uppgift är emellertid att avspegla
de från år till år inträffade förändringarna i jordbrukarnas kontanta inkomster
och utgifter och icke att ange dessa posters absoluta storlek.

Det bör ytterligare beaktas, att brukningsenheter med mindre än 2 hektar
åker icke ingå i det bearbetade materialet. Likaså bör framhållas, att vid
upprättande av självdeklaration inom jordbruket den s. k. kontantprincipen
tillämpas. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar vid
beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet
enligt deklarationsuppgifterna växla mera från år till år än vad som eljest
skulle varit förhållandet.

I tidigare års redogörelser har 1938 använts som basår. De ovan nämnda
strukturella förändringarna ha emellertid nödvändiggjort valet av ett senare
jämförelseår. I avvaktan på att nytt basår skulle fastställas för jordbrukskalkylen,
ansågs det lämpligt, att år 1946 tillsvidare i tabellerna användes
som utgångspunkt för jämförelserna. Detta system har använts vid undersökningarna
för åren 1949—1951. I samband med kommande omläggning
av dessa undersökningar torde år 1950 i fortsättningen bli basår
i anslutning till att produktionsåret 1950/1951 användes i jordbrukskalkylen.
Tabellerna i föreliggande redogörelse lämna uppgifter för åren 1946
och 1949—1951. Textframställningen behandlar emellertid i det stora hela
endast utvecklingen mellan åren 1950 och 1951.

Jordbrukets kontanta inkomster.

Resultaten av den beräkning av jordbrukarnas sammanlagda kontanta
inkomster under år 1951, som verkställts på grundval av de på självdeklarationernas
A-bilaga lämnade uppgifterna, redovisas i tabellerna 3 och 4.
I tabell 3 återgivas för hela riket och de tre stora huvudområdena — södra
och mellersta Sveriges slättbygder samt skogs- och dalbygder och norra
Sverige — de till totalsiffror uppräknade inkomstbeloppen, och i tabell 4 ha
dessa omräknats till indextal med 1946 och 1950 som basår. I anslutning
till A-bilagans uppställning ha inkomsterna fördelats på följande poster:
spannmål och frö varor; sockerbetor; potatis jämte rotfrukter, grönsaker och
trädgårdsprodukter; hö jämte halm och grönfoder; hästar och nötkreatur;
svin och grisar; fjäderfä och ägg; mjölk och produkter därav, dels vid leverans
till mejeri, dels vid annan försäljning; diverse produkter (får och get -

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 35*

Ta b. 3. Jordbrukets kontanta Inkomster ären 1946 och 1949—1951, miljoner kronor.

	1946	1949	1950	1951
Södra och mellersta Sveriges slättbygder. Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och frövaror...........	304-3	483-2	504-9	508-4
sockerbetor......................	94-1	110-9	121-2	117-5
potatis m. m....................	68-6	68-7	66-8	77-4
hö, halm och grönfoder..........	12-6	7-0	5-9	5-9
Summa vegetabiliska produkter	479-6	669-8	698-s	709-2
hästar och nötkreatur............	191-3	206-2	240-3	281-0
svin och grisar.................	162-4	238-6	261-3	304-4
fjäderfä och ägg.................	50-4	70-5	79-1	83-1
mjölk till mejeri................	469-3	561-3	600-4	616-4
mjölk till enskilda...............	18-9	21-0	20-3	19-7
Summa animaliska produkter	892-3	1 097-6	1201-4	1304-6
diverse produkter................	10-1	11-8	9-7	11-4
Summa inkomster av försålda produkter	1882-0	1779-2	1909-9	2 025-2
Diverse inkomster........................	26-0	29-7	32-7	38-2
därav för körslor......................	15-5	14-1	13-7	18-5
Inkomster av skogsbruk..................	90-0	81-2	80-o	184-7
Arrenden och avgälder...................	19-0	21-8	21-6	21-5
Samtliga kontanta inkomster	1517-0	1911-9	2 044-2	2 269 6
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder. Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och frövaror...........	45-1	68-9	71-9	61-5
sockerbetor......................	1-8	1-9	2-5	2-7
potatis m. m....................	30-9	41-0	42-2	47-5
hö, halm och grönfoder..........	4-5	3-2	3-7	4-2
Summa vegetabiliska produkter	82-3	115-0	120-3	115-9
hästar och nötkreatur............	125-6	148-6	173-2	209-5
svin och grisar..................	87-9	120-0	131-1	154-9
fjäderfä och ägg.................	30-6	43-3	48-1	50-6
mjölk till mejeri.................	292-7	381-3	412-3	432-9
mjölk till enskilda...............	16-3	19-4	17-8	17-7
Summa animaliska produkter	553-1	712-6	782-5	865-6
diverse produkter................	5-3	4-8	4-2	5-3
Summa inkomster av försålda produkter	6407	832-4	907-0	986-8
Diverse inkomster.......................	36-9	31-9	30-1	39-4
därav för körslor......................	30-5	23-4	20-9	29-1
Inkomster av skogsbruk..................	260-8	215-8	228-1	468-0
Arrenden och avgälder...................	9-1	11-0	12-3	13-8
Samtliga kontanta inkomster	9475	1091-1	1177-5	1508-0
Norra Sverige. Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och frövaror...........	1-2	3o	3-5	3-6
sockerbetor......................	—	--	—	—
potatis m. m....................	5-1	6-8	6-8	6-8
hö, halm och grönfoder..........	5-7	7-1	4-9	7-3
Summa vegetabiliska produkter	12-0	15-9	15-2	17-1

36*

Kunql. Maj:ts proposition nr 224.

Tab. 3 (forts.). Jordbrukets kontanta inkomster åren 1946 och 1949—1951,

miljoner kronor.

	1946	1949	1950	1951
hästar och nötkreatur............	36-6	45-3	45-6	60-7
svin och grisar..................	9-2	14-5	16-2	19-0
fjäderfä och ägg.................	1-8	4-7	5-8	7-3
mjölk till mejeri.................	135-3	182-0	204-1	207-3
mjölk till enskilda...............	9-6	10-5	11-0	10-4
Summa animaliska produkter	192-5	257-0	282-7	304-7
diverse produkter................	3-9	3-3	2-7	3-4
Summa inkomster av försålda produkter	208-4	276-2	300-6	325 8
Diverse inkomster.......................	67-7	53-8	41-3	53-3
därav för körslor .....................	63-9	49-8	36-5	48-1
Inkomster av skogsbruk.................	236-3	185-1	167-7	324-5
Arrenden och avgälder..................	5-2	5-5	5*7	5*4
Samtliga kontanta inkomster	5176	520 6	515 3	709-0
Hela riket.
Inkomster av försålda produkter			580-3	573-4
därav spannmål och frövaror..........	350-6	555-1
sockerbetor .....................	95-9	112-8	123-7	120-3
potatis m. m....................	104-6	115-5	115-8	131-6
hö, halm och grönfoder..........	22-8	17-3	14-5	17-5
Summa vegetabiliska produkter	573-9	800-7	834-3	842-s
hästar och nötkreatur............	353-5	400-1	459-1	551-2
svin och grisar.................	259-5	373-1	408-6	478-3
fjäderfä och ägg.................	82-8	118-5	133-0	140-9
mjölk till mejeri................	897-3	1124-6	1 216-8	1 256-0
mjölk till enskilda..............	44-8	50-9	i 49-1	47-9
Summa animaliska produkter	1637-9	2 067-2	2 266-e	2 474-9
diverse produkter...............	19-3	19-9	16-6	20-2
Summa inkomster av försålda produkter	2 231 1	2 887-s	3117 5	3 337-9
Diverse inkomster.......................	130-6	115-4	104-1	130-9
därav för körslor.....................	109-9	87-3	71-1	95-8
Inkomster av skogsbruk.................	587-1	482-1	475-8	977-2
Arrenden och avgälder..................	33-3	38-3	39-6	40-6
Samtliga kontanta inkomster	2 982-1	3 523 6	\| 3 737-0	\| 4 486-6

ter, fisk och vilt, ull, hudar och skinn m. in.), inkomster av skogsbruk; arrenden
och avgälder; diverse inkomster (körslor, uthyrning av maskiner och
dragare; försäljning av döda yttre inventarier samt av sten, grus, torv m. m.,
ersättning för vägunderhåll och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter).

Såsom framgår av tabell 3 ha jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster
år 1951 beräknats till 4 486,6 milj. kronor. Inkomstsumman för år
1950 uppskattades till 3 737,o milj. kronor. I jämförelse med år 1950 föreligger
sålunda en ökning med 749,6 milj. kronor eller med 20,i procent.

Av den sammanlagda inkomstsumman härrör över hälften eller 2 474,9
milj. kronor (55,i procent) från försäljning av animaliska produkter, medan
inkomsterna av vegetabiliska produkter uppgå till 842,8 milj. kronor
(18,8 procent). Inkomsterna av skogsbruk ha för år 1951 beräknats till
977,2 milj. kronor (21,8 procent). Dessa tre grupper av inkomster omfatta
nära 96 procent av samtliga inkomster.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224. 37*

Tab. 4. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1946 och 1949—1951. Indextal.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Vegetabiliska produkter................

Animaliska produkter..................

Samtliga jordbruksprodukter............

Diverse inkomster......................

Skogsbruk.............................

Samtliga kontanta inkomster

Södra och mellersta Sveriges skogs- och
dalbygder.

Vegetabiliska produkter................

Animaliska produkter..................

Samtliga jordbruksprodukter............

Diverse inkomster......................

Skogsbruk .............................

Samtliga kontanta inkomster
Norra Sverige.

Vegetabiliska produkter................

Animaliska produkter..................

Samtliga jordbruksprodukter............

Diverse inkomster......................

Skogsbruk.............................

Samtliga kontanta inkomster
Hela riket.

Vegetabiliska produkter................

Animaliska produkter..................

Samtliga jordbruksprodukter............

Diverse inkomster......................

Skogsbruk .............................

Samtliga kontanta inkomster I

År 1946 = 100	År 1950 = 100
1949	1950	1951	1951
139-7	145-7	147-9	101-5
123-0	134-6	146-2	108-6
128-7	138-2	146-5	106-0
113-9	125-5	146-4	116-7
90-2	88-8	205-2	231-0
1260	1348	149-6	111-0
139-8	146-3	140-9	96-3
128-9	141-5	156-5	110-6
129-9	141-6	154-0	108-8
86-5	81-6	106-9	130-9
82-8	87-5	179-5	205-2
1152	1243	1591	128-1
132-6	126-4	147-5	116-7
133-5	146-8	158-3	107-8
132-5	144-2	156-4	108-4
79-5	61-0	78-7	129-1
78-4	71-0	137-3	193-4
100-6	99-6	1370	1376
139-5	145-4	146-9	101-0
126-2	138-4	151-1	109-2
129-4	139-7	149-6	107-1
88-3	79-7	100-2	125-7
82-1	81-0	166-5	205-4
1182	1253	1505	120-1

I förhållande till år 1950 ökade inkomsterna av försålda jordbruksprodukter
med 220,4 milj. kronor eller 7,i procent. Härav kommer största delen
på animaliska produkter, nämligen 208,3 milj. kronor (ökning 9,2 procent)
och på vegetabiliska produkter endast 8,5 milj. kronor (ökning l,o procent).
Skogsinkomsterna ha under år 1951 ökat med ej mindre än 501,4 milj. kronor,
motsvarande 105,4 procent.

ökningen mellan åren 1950 och 1951 i försäljningen av animaliska produkter,
208,3 milj. kronor, fördelar sig med 92,i milj. kronor på posten »hästar
och nötkreatur», 69,7 milj. kronor på posten »svin och grisar», 7,9 milj.
kronor på posten »fjäderfä och ägg» samt 38,6 milj. kronor på posten
»mjölk».

Relativt sett innebära dessa tal en ökning i fråga om samtliga animaliska
produkter med som förut nämnts 9,2 procent samt i fråga om hästar och
nötkreatur 20,i procent, svin och grisar 17,i procent, fjäderfä och ägg 5,9
procent samt mjölk 3,o procent.

ökningarna under år 1951 i inkomsterna av animalier äro i första hand
ett resultat av under året inträffade mer eller mindre starka prishöjningar
på de olika produkterna. Endast i fråga om slakten märktes en ökning av

38*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Ta b. 5. Jordbrukets kontanta inkomster av vegetabiliska respektive animaliska
produkter i procent av kontanta inkomster av samtliga försålda produkter inom
olika storleksgrupper och områden åren 1946 och 1949—1951.

	År	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
	2—5	5—10	10—20	20—30	30-50 50-100	Över 100	liga
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder.
Vegetabiliska produkter.....	1946	12-6	17-4	25-5	34-3	40-9	46-2	50-2	34-7
1949	12-0	18-9	27-2	37-3	44-4	51-8	55-8	37-6
	1950	10-7	18-1	26-6	35-7	42-8	52-0	54-2	36''6
	1951	10-3	15-4	23-7	34-4	42-0	51-0	54-5	35-0
Animaliska produkter......	1946	86-6	81-3	73-8	65-1	58-4	53-1	49-2	64-6
1949	87-4	80-5	72-2	61-8	54-9	47-8	43-6	61-7
	1950	88-8	81-3	73-1	63-7	56-5	47-6	45-2	62-9
	1951	89''0	83-9	75-9	64-9	57-4	48-4	45-1	64-4
Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder.
Vegetabiliska produkter.....	1946 1949	4-8 7-0	7''4 7-6	12-2 12-7	16-6 18-2	22-6 24-1	34-7 31-0	47- 0 48- 7	12-8 13-8
	1950	5-4	6-9	12-1	17-7	25-1	331	49-6	13-3
	1951	5-7	6-7	10-1	13-5	20-3	31-0	50-1	11-7
Animaliska produkter......	1946	94-3	91-8	87-2	82-4	76-4	62-9	52-7	86-3
1949	92-5	91-8	86-9	81-2	75-1	68-3	50-4	85-6
	1950	94-2	92-6	87-6	81-4	74-1	66-4	50-0	86-3
	1951	94-0	92-6	89-6	85-6	79-3	68-4	49-2	87-7
Norra Sverige.
Vegetabiliska produkter.....	1946	3-6	4-9	8-9	17-4				5-8
1949	3-6	5-o	8-6	20-8				5*8
	1950	2-9	4-6	7-9	17-9				5o
	1951	3-2	4-7	7-5	24''2				5-4
Animaliska produkter......	1946	94-4	93-6	88-9	79-5				92-4
1949	95-3	94-1	89-9	75-9				93-0
	1950	96-6	94-5	90-5	79-1				94-0
	1951	96-3	94-4	91-1	70-2				93-5

produktionen. Sålunda var slakten av storboskap betydligt större än under
år 1950, men även för andra djurslag, utom svin och får, förelåg en ökning.

Beträffande inkomsterna från försålda vegetabiliska produkter märkes
ökning främst för posten »potatis m. in.», som stigit med 15,8 milj. kronor
(13,6 procent), men även posten »hö, halm och grönfoder» har ökat, nämligen
med 3,o milj. kronor (20,7 procent). Däremot ha inkomsterna av spannmål
och frövaror samt sockerbetor minskat under året. Sålunda redovisas
en nedgång för spannmål och frövaror med 6,9 milj. kronor (1,2 procent)
och för sockerbetor med 3,4 milj. kronor (2,7 procent).

Inkomstminskningen av spannmål och frövaror samt sockerbetor sammanhänger
med det under år 1951 försämrade skördeutfallet för brödsäd och
sockerbetor. I detta sammanhang må erinras om de svåra svartrostskadorna
påvetet. Prishöjningar förekommo under år 1951 även för olika vegetabilier.
Starkast synes prishöjningen ha varit för potatisen, som trots obetydligt
större skörd än år 1950, gav den största ökningen i inkomsterna.

Inkomsterna av skogsbruk ha efter år 1946 årligen undergått viss minskning.
Såsom i föregående års redogörelser framhållits, kännetecknades nämnda
år av ett toppläge i fråga om skogsinkomster, orsakat av prisstoppets
upphävande den 1 juli 1946 och i samband därmed ökning av avverkning -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

39*

arna; omläggningen av taxeringsförfarandet torde även ha medverkat. Nedgången
från år 1947 till år 1948 berodde främst på en minskning av de avverkade
kvantiteterna, föranledd av avverkningspliktens upphävande sommaren
1948. Den fortsatta minskningen under åren 1949 och 1950 torde i
första hand sammanhänga med de prissänkningar på massaved, som förekommo
under år 1949 och som blevo bestående under större delen av år

1950.

Under år 1951 ha skogsinkomterna åter starkt ökat och i jämförelse med
år 1950 mer än fördubblats. Skogsinkomsternas utveckling under de senaste
åren framgår av nedanstående sammanställning.

Inkomster av skogsbruk.

År Milj. kronor Index

1946 ............ 587-1 100

1949 ............ 482-1 82-1

1950 ............ 475-8 81-0

1951 ............ 977-2 166-4

Orsaken till den starka ökningen av skogsinkomsterna under år 1951
är de kraftiga prisstegringar på skogsprodukter, främst massaved men även
brännved och sågtinnner, som ägde rum särskilt under årets senare hälft
och som stimulerade till ovanligt stora avverkningar. Under detta år synas
även ovanligt stora skogsposter ha försålts på rot.

De nu anförda siffrorna avse riket i dess helhet. Mellan de olika områdena
föreligga vissa olikheter. I jämförelse med år 1950 har norra Sverige den
största ökningen av jordbrukets samtliga kontanta inkomster, nämligen

37,6 procent, under det att inkomstökningen i södra och mellersta Sverige
är 28,i procent för skogs- och dalbygderna och 11,o procent för slättbygderna.
Enligt tabell 4 förklaras den gynnsamma utvecklingen inom samtliga
områden främst av starkt ökade skogsinkomster. Inkomsterna av försålda
vegetabiliska produkter ha ökat med 16,7 procent i norra Sverige, under
det att södra och mellersta Sveriges slättbygder visa obetydlig ökning
samt skogs- och dalbygderna 3,7 procent minskning. Inkomsterna av animaliska
produkter däremot ha ökat i ungefär samma omfattning i hela landet.

Förskjutningarna i de viktigaste inkomstposternas inbördes betydelse belysas
närmare av följande sammanställning av deras procentuella andel av
jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster enligt självdeklarationerna.

	1946	1949	1950	1951
Vegetabiliska produkter................	19-3	227	22-3	18''8
Animaliska produkter..................	54-9	587	60-7	55-1
Skogsbruk............................	19-7	13-7	12-7	2U8
Diverse inkomster.....................	61	4-9	4-3	43
Samtliga kontanta inkomster	1000	100 0	100-0	1000

Den starka ökningen av skogsinkomsterna sätter sin prägel på denna
fördelning för år 1951; den visar likhet med motsvarande siffror för år
1946 med dess relativt stora skogsinkomster.

De vegetabiliska respektive animaliska produkternas andel storleksgruppsvis
i inkomsterna av samtliga försålda jordbruksprodukter belyses i tabell

5. I denna framträder tydligt det kända förhållandet, att de vegetabiliska
produkternas relativa betydelse ökar starkt med stigande egendomsstorlek

40*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

samt att den genomgående är större inom slättbygderna i södra och mellersta
Sverige än i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige.

Göres en uppdelning av samtliga kontanta inkomster och av försäljningsinkomsterna
på rikets tre huvudområden erhålles följande procentuella
fördelning.

Samtliga kontanta inkomster	1946	1949	1950	1951
Södra och mellersta Sveriges slättbygder Södra och mellersta Sveriges skogs- och	50-9	54-2	547	50-6
dalbygder .........................	318	310	31-5	33-6
Norra Sverige ......................	17 3	14-8	13 8	15 8
Hela riket	100 0	1000	100-0	100-0
Inkomster av försålda jordbruksprodukter
Södra och mellersta Sveriges slättbygder Södra och mellersta Sveriges skogs- och	620	616	613	60-7
dalbvgder .........................	28-7	28-8	291	29-6
Norra Sverige.......................	93	9-6	9‘6	9-7
Hela riket	100-0	100-0	1000	100-0

Tablån visar, att andelen av jordbrukets samtliga kontanta inkomster år
1951 ökat något för södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder och
norra Sverige men minskat för slättbygderna i södra och mellersta Sverige.
Beträffande inkomsterna av försålda jordbruksprodukter har fördelningen
på de olika områdena ej undergått några nämnvärda förändringar under de
två senaste undersökta åren.

Jordbrukets kontanta utgifter.

De på självdeklarationernas A-bilaga redovisade kontanta utgifterna ha
vid bearbetningen sammanförts i följande grupper: arrenden och kontanta
undantagsförmåner; arbetslöner; inköp av spannmål och frövaror; kraftfoder
och betmassa; potatis och rotfrukter; hö, halm m. fl. fodermedel;
gödselmedel och torvströ; inköp av levande inventarier med fördelning på
hästar och nötkreatur, svin och grisar samt får, getter och fjäderfä; inköp
av döda inventarier; underhåll av dels inventarier, dels byggnader; diverse
driftskostnader (bl. a. elektrisk kraft samt bränn- och smörjolja) jämte
räntor. Dessutom ha även uppgifterna rörande kostnaderna för nyuppsättning
av yttre inventarier samt för ny-, till- eller ombyggnad bearbetats. Beträffande
dessa sistnämnda uppgifter bör emellertid nämnas, att dessa kostnader
icke berättiga till avdrag vid taxeringen, varför de kunna antagas
vara mindre fullständigt redovisade i deklarationerna. Av de vid bearbetningen
av dessa poster erhållna resultaten torde därför icke alltför bestämda
slutsatser böra dragas.

Besultaten av beräkningarna redovisas i tabellerna 6 och 7.

För hela riket beräknas jordbrukarnas samtliga kontanta utgifter år 1951
ha uppgått till sammanlagt 3 003,8 milj. kronor, vartill komma ytterligare

88,7 milj. kronor för nyuppsättning av inventarier och 87,3 milj. kronor
för ny-, till- och ombyggnader. Motsvarande utgifter år 1950 utgjorde respektive
2 605,7, 69,8 och 79,6 milj. kronor. I jämförelse med år 1950 ökade
således samtliga kontanta utgifter år 1951 med 398,i milj. kronor eller 15,3
procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 41*

Tab. 6. Jordbrukets kontanta utgifter Åren 1946 och 1949—1951, miljoner kronor.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Södra och mellersta Sveriges skogs- och
dalbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm in. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Norra Sverige.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm in. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

1946	1949	1950	1951
10-6	13-4	14-4	15-0
356-7	401-9	405-0	440-6
51-5	70-9	71-4	80-2
91-4	128-9	142-5	154-4
6-4	7-3	6-7	7-1
23-6	32-7	34-5	39-2
96-8	126-8	148-3	167-7
82-1	94-8	106-1	119-2
41-5	86-2	90-3	103-2
56-5	75-6	77-2	86-2
78-3	112-9	120-2	134-2
145-7	208-1	229-7	262-4
54-4	59-2	61-4	66-7
1095 5	1418 7	1507-7	1676-1
15-6	36-2	46-3	51-o
32-3	39-2	39-1	37-5
4-7	5-7	6-2	7-1
173-5	193-2	194-2	227-7
28-8	34-1	34-2	42-0
48-4	73-4	82-0	101-3
3-7	3-9	3-9	3-9
12-G	16-2	17-2	23-4
53-5	66-7	72-5	81-7
59-7	70-5	79-7	87-6
26-4	38-1	41-0	50-4
26-7	34-0	35-8	40-9
51-3	76-3	86-0	119-0
71-2	98-3	110-1	129-1
23-0	25-5	27-0	29-7
588-5	735-9	789-8	9438
9-4	19-6	18-9	31-4
26-8	24-7	28-7	37-0
2-2	2-4	2-5	3-0
103-4	92-8	82-5	113-9
10-7	12-5	13-2	13-9
15-2	20-2	23-1	26-7
1-0	l-i	1-0	1-0
13-7	20-2	19-7	22-3
15-8	20-9	21-3	22-6
26-3	25-7	26-0	31-6
12-3	16-0	16-8	21-5
7-8	10-3	10-0	12-2
22-3	37-8	34-9	47-7
33-4	45-3	48-5	57-9
8-4	8-4	8-7	9-6
272-5	3130	308-2	388-9
3-6	4-4	4-7	6-3
9-7	16-0	11-9	12-9

42*

Kangl. Maj.ts proposition nr 224.

Tab. 6 (forts.). Jordbrukets kontanta utgifter åren 1946 och 1949—1951,

miljoner kronor.

Hela riket.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

1946	1949	1950	1951
17-5	21-5	23-0	25-1
633-6	687-9	681-7	782-2
91-0	117-5	118-8	136-2
155-0	222-5	247-7	282-4
11-1	12-3	11-6	12-0
49-9	69-1	71-4	84-9
166-1	214-4	242-1	272-0
168-1	191-0	211-8	238-4
80-2	140-3	148-1	175-1
91-0	119-9	123-0	139-3
151-9	227-0	241-1	300-9
250-3	351-7	388-3	449-4
85-8	93-1	97-1	105-9
1951-5	2 468-2	2 605-7	3003 8
28-6	60-2	69-8	88-7
68-8	79-9	79-6	87-3

Som framgår av tabell 7 ha de relativa utgiftsökningarna för hela riket
i förhållande till år 1950 varit av ungefär samma storleksordning för posterna
»arbetslöner», »inköp av förnödenheter», »inköp av levande och döda
inventarier» samt »diverse driftskostnader», som stigit med 13,9—15,7 procent.
Orsaken till ökningen av kostnaderna för arbetslöner äro dels de under
året höjda timlönerna för lantarbetarna, dels lönerna i samband med
de starkt ökade skogsavverkningarna. Posterna »underhåll av inventarier
och byggnader» samt »räntor» ha ökat med 20,9 respektive 9,i procent. Dessa
ökningar ha i första hand orsakats av de under året starkt stegrade kostnaderna
för underhåll och förbättringar av byggnadsbeståndet men även av
höjda kostnader, på grund av att maskinbeståndet alltmer utökats.

Om man närmare undersöker kostnadsutvecklingen för de i tabell 6 angivna
delposterna, framträder stark stegring för fyra av de under rubriken
»inköp av förnödenheter» ingående varugrupperna, nämligen »kraftfoder och
betmassa», »gödselmedel och torvströ», »spannmål och frövaror» samt
»hö, halm in. fl. fodermedel», som stigit med respektive 12,4, 14,o, 14,6 och

18,9 procent. Denna stegring förklaras främst av de under året ökade priserna
på dessa förnödenheter. Delposten »potatis och rotfrukter» har undergått
obetydlig ökning.

De hittills anförda siffrorna för kontanta utgifter avse riket i dess helhet.
Av tabell 7 framgår den procentuella kostnadsförändringen beträffande
huvudposterna inom de 3 huvudområdena i förhållande till åren 1946
och 1950. Samtliga kontanta utgifter ha ökat med 11,2 procent i södra och
mellersta Sveriges slättbygder, 19,5 procent i skogs- och dalbygderna samt
24,6 procent i norra Sverige. Liksom i fråga om utvecklingen av de totala
kontanta inkomsterna har alltså ökningen även i fråga om utgifterna varit
störst i norra Sverige. Beträffande kostnaderna för arbetslöner föreligger
ökning inom alla tre områdena, uppgående till respektive 8,8, 17,3 och 38,i
procent. Som förut nämnts ha timlönerna höjts under år 1951 men den starka
uppgången särskilt för skogs- och dalbygderna och norra Sverige sammanhänger
med den under år 1951 ökade omfattningen av skogsbruket.
För norra Sverige har skogsbruket större relativ betydelse än för de båda

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 43*

Tab. 7. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1946 och 1949—1951. Indextal.

	År 1946 = 100	År 1950 = 100
	1949	1950	1951	1951
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
Arbetslöner.............................	112-7	113-5	123-5	108-8
Inköp av förnödenheter.................	136-0	149-6	166-4	111-2
Inköp av levande och döda inventarier ...	146-4	158-9	179-9	113-3
Underhåll av inventarier och byggnader ..	139-7	146-4	163-4	111-6
Diverse driftskostnader...................	142-9	157-7	180-1	114-2
Räntor.................................	108-8	112-9	122-5	108-5
Samtliga kontanta utgifter	1295	1376	1530	111-2
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dal-bygder.
Arbetslöner.............................	111-4	111-9	131-2	117-3
Inköp av förnödenheter.................	132-0	142-7	171-6	120-2
Inköp av levande och döda inventarier ...	126-2	140-3	160-3	114-3
Underhåll av inventarier och byggnader . .	141-6	156-3	205-2	131-3
Diverse driftskostnader..................	138-0	154-6	181-3	117-3
Räntor.................................	111-2	117-2	129-2	110-2
Samtliga kontanta utgifter	1261	1854	1617	1195
Norra Sverige.
Arbetslöner.............................	89-7	79-8	110-2	138-1
Inköp av förnödenheter.................	133-1	139-0	153-6	110-5
Inköp av levande och döda inventarier ...	108-0	110-7	137-5	124-2
Underhåll av inventarier och byggnader . .	159-4	148-7	198-4	133-4
Diverse driftskostnader..................	135-6	145-3	173-3	119-2
Räntor.................................	99-1	103-6	113-4	109-4
Samtliga kontanta utgifter	llö-i	1181	1409	1246
Hela riket.
Arbetslöner.............................	108-6	107-6	123-5	114-7
Inköp av förnödenheter.................	134-4	146-2	166-5	113-9
Inköp av levande och döda inventarier ...	133-4	144-9	166*5	114-9
Underhäll av inventarier och byggnader . .	142-8	149-9	181-2	120-9
Diverse driftskostnader..................	140-5	155-1	179-5	115-7
Räntor.................................	108-5	113-1	123-4	109-1
Samtliga kontanta utgifter	126-5	1335	1539	1153

Övriga områdena. De under år 1951 starkt ökade avverkningarna och de
därmed ökade möjligheterna till skogskörslor ha medfört, att lejd arbetskraft
måst anlitas i betydligt ökad omfattning. För tidigare år med mindre
omfattning av skogsbruket ha lönekostnaderna för norra Sverige legat lägre
än för de övriga områdena, beroende av att en proportionellt stor del av arbetet
i såväl jordbruket som skogsbruket där utföres av jordbrukarna själva
och deras familjemedlemmar. Kostnaderna för underhåll av inventarier och
byggnader ha under året ökat inom samtliga områden; i södra och mellersta
delarna av landet med 11,6 respektive 31,3 procent och i norra Sverige med

33,4 procent. Denna allmänna stegring tyder på att en icke ringa del av de
under året ökade skogsinkomsterna använts för underhåll och förbättringar
av främst byggnadsbeståndet. Större regionala olikheter framträda ej beträffande
övriga delposter (jfr tab. 7).

Av följande sammanställning framgår de viktigaste utgiftsposternas procentuella
andel av jordbrukets totala kontanta utgifter under åren 1946 och
1949—1951.

44* Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

	1946	1949	1950	1951
Arbetslöner.............................	32-5	279	26-2	26-0
Inköp av förnödenheter.................	24-2	25-8	26-5	26-2
Inköp av levande och döda inventarier...	12-7	134	13-8	13-8
Underhåll av inventarier och byggnader ..	12-5	140	14-0	14-7
Diverse driftskostnader..................	13 7	15-1	15-8	15-8
Räntor.................................	4-4	3-8	3-7	3-5
Samtliga kontanta utgifter 100-0	100-0	100-0	100-0

Tablån visar, att arbetslönernas andel av samtliga kontanta utgifter efter
en tidigare fortgående minskning hållit sig nära oförändrad under de två
sista åren. Kostnaderna för inköp av förnödenheter ha efter tidigare ökning
något minskat, medan underhållskostnadernas andel däremot ökat. Kostnaderna
för inköp av inventarier av olika slag och diverse driftskostnader visa
oförändrade andelar under de två sista åren. Uppgifter om arbetslönernas
och ränteutgifternas betydelse vid olika egendomsstorlek finnas angivna i
tabell 8.

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och utgiftsutvecklingen
inom olika storleksgrupper av jordbruk.

Olikheterna mellan olika storleksgrupper belysas genom den beräkning
av de kontanta inkomsterna och utgifterna per hektar jordbrpksjord, vars
resultat återgivas i tabell 9. Genom detta material erhålles också en ytterligare
belysning av förskjutningarna från år till år liksom nya möjligheter
till jämförelser mellan de tre huvudområdena.

Det framgår av indextalen i tabell 10, att de kontanta inkomsterna per
hektar jordbruksjord mellan åren 1950 och 1951 relativt sett ökat i ungefär
samma omfattning i flertalet storleksgrupper inom södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder och norra Sverige. För slättbygderna är ökningen
av något mindre storleksordning. Beträffande utgifterna per arealenhet
föreligger liksom för inkomsterna ungefär lika stor ökning för skogs- och
dalbygderna som för norra Sverige, medan ökningen är något mindre för
slättbygderna.

Att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord under år 1951
liksom tidigare i regel varit högre i norra Sverige än i södra och mellersta
delarna av landet beror framförallt därpå, att vanligen jämförelsevis stora
skogsarealer ingå i brukningsenheterna i norra Sverige, medan till desamma
hörande åkerareal är förhållandevis liten. Det har således varit inkomsterna
av skogsbruket, som verkat höjande på dessa siffror. Under år 1950, då
skogsinkomsterna voro särskilt låga i norra Sverige, voro även de kontanta
inkomsterna per hektar jordbruksjord lägre.

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse vid brukningsenheter
av olika storlek och inom olika områden belyses närmare av tabell 11,
i vilken inkomsterna i kronor per hektar jordbruksjord av vegetabiliska
och animaliska produkter samt av skogsbruk redovisas. På motsvarande sätt
redovisas i tabell 12 jordbrukarnas kontanta utgifter, likaledes beräknade
per hektar jordbruksjord, för arbetskraft, kraftfoder och betmassa, gödselmedel
och torvströ samt för räntor.

Beträffande den relativa betydelsen av jordbrukarnas olika inkomstkällor
föreligga markanta olikheter såväl mellan olika områden som mellan olika
storleksgrupper. De vegetabiliska produkternas betydelse stiger med växande

Kungl. Maj:ts proposition nr 224

45*

Tab. 8. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av jordbrukets

kontanta utgifter inom olika storleksgrupper och områden åren 1946 och 1949—1951.

	År	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
	2-5	5-10	10—20	20—30	30-50	50-100	Över 100	liga
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder.
Arbetslöner................	1946	12-2	16’1	25-1	30-8	35-6	40-7	46-2	32-6
	1949	9-3	13-9	20-7	26-5	32-3	36-4	40-9	28-3
	1950	8-3	13-1	19-6	24-8	30-5	34-9	39-4	26-9
	1951	9-2	130	18-9	24-7	29-5	34-2	39-2	26-3
Räntor....................	1946	3-9	5-2	4-5	4-9	5-1	5-3	6-2	5-0
	1949	30	4-0	3''8	3-9	4-3	4-7	4-7	4-2
	1950	2-6	3-8	3-6	3-9	4-4	4-5	4-6	4-1
	1951	2-7	3-7	3-6	3-9	4-2	4-4	4-5	4-0
Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder.
Arbetslöner................	1946	20-2	25-5	31-8	34-5	39-5	44-5	43-5	29-7
	1949	17-3	21-6	26-8	31-1	38-3	40-8	41-7	26-3
	1950	16-0	20-3	25-3	29-7	36-0	37-5	38-8	24-6
	1951	16-9	20-7	24-6	28-3	340	36-3	35-5	24-1
Räntor....................	1946	30	3-3	4-0	4-5	4-8	6-4	6-0	3-9
	1949	2-5	3-0	3-5	4-0	4-2	6-1	4-4	3-5
	1950	2-5	2-9	3-6	3-8	4-4	6o	4-5	3-4
	1951	2''1	2-7	3-2	3-8	3-9	5-4	4-9	3-1
Norra Sverige.
Arbetslöner................	1946	35-4	36-5	42-5	55-2				37-9
	1949	25-0	28-8	37-3	46-4				29-6
	1950	22-0	26-5	34-5	41-0				26-8
	1951	25-8	29-5	34-9	44-1				29-7
Räntor....................	1946	30	3-2	3-1	2-4				3-1
	1949	2-7	2-8	2-8	1-6				2*7
	1950	2-9	2-8	3-0	1-7				2-8
	1951	2-5	2-6	2-4	1-9				2-5
Hela riket.
Arbetslöner................	1946	25-2	25-9	29-2	32-5	36-5	41-5	45-9	32-3
	1949	18-7	21-2	24-4	28-0	33-5	37-2	41-1	27-9
	1950	16-7	19-6	22-9	26-3	31-6	35-4	39-3	26-2
	1951	18-9	20-6	22-5	26-1	30-5	34-7	38-7	26-0
Räntor....................	1946	3-2	3-8	4-2	4-8	5-0	5-5	5-3	4-4
	1949	2-7	3-2	3-6	3-9	4-2	4-9	4-6	3-8
	1950	2-7	31	3-6	3-8	4-3	4-7	4-6	3-7
	1951	2-4	2-9	3-3	3-8	4-1	4-5	4-6	3*5

egendomsstorlek; den, är störst inom slättbygderna samt avsevärt mindre
inom skogs- och dalbygderna och i norra Sverige. De animaliska produkternas
ekonomiska betydelse avtager däremot med stigande areal; den visar
obetydlig avvikelse mellan de båda områdena i södra och mellersta delen av
landet och inom varje storleksgrupp av dessa områden är den större än i
norra Sverige. Inkomsterna av skogsbruk äro givetvis störst i norra Sverige
och minst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige.

I jämförelse med år 1950 ha arbetskostnaderna per hektar jordbruksjord
under år 1951 ökat inom alla tre områdena och inom samtliga storleksgrupper;
ökningen är starkast i norra Sverige. Såsom förut nämnts sammanhänger
denna genomgående ökning med dels de höjda timlönerna, dels,

46*

Kiingl. Maj.ts proposition nr 224.

Tab. 9. Kontanta inkomster och utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid

jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1946 och

1949—1951.

	År		Storleksgrupper, hektar	åker		Samt-
	2-5	5-10	10-20	20—30	30-50 50-100	liga
Samtliga kontanta inkomster. Södra och mellersta Sveriges	1946	828	744	718	699	709	704	693	714
slättbygder	1949	1122	947	904	904	897	869	842	900
1950	1196	1022	972	967	959	917	902	963
	1951	1395	1168	1100	1076	1052	1011	952	1069
Södra och mellersta Sveriges	1946	995	897	775	679	675	606	594	816
skogs- och dalbygder	1949	1137	1007	891	808	793	681	907	943
1950	1219	1084	973	866	846	792	921	1018
	1951	1660	1413	1229	1043	1074	937	1006	1304
Norra Sverige	1946	1190	1016	909	987		.	.	1056
1949	1208	1033	902	1017	.	.	.	1070
	1950	1203	1003	918	1098	.	.	.	1063
	1951	1733	1371	1242	1305		•	•	1471
Samtliga kontanta utgifter. Södra och mellersta Sveriges	1946	579	478	469	487	524	553	578	516
slättbygder	1949	784	627	610	654	675	708	722	668
1950	833	677	657	692	717	727	775	710
	1951	940	771	739	773	798	815	824	790
Södra och mellersta Sveriges	1946	571	502	471	455	499	508	521	502
skogs- och dalbygder	1949	702	630	601	672	620	586	822	636
1950	754	681	647	613	657	671	804	683
	1951	901	821	775	727	816	783	904	816
Norra Sverige	1946	655	602	485	574	.	.	.	556
1949	731	598	580	663	.	.		645
	1950	726	578	575	699		.	.	636
	1951	921	715	731	844	•	•		797

och till större delen, med de under år 1951 starkt ökade skogsavverkningarna.
De avsevärt större kontanta arbetskostnaderna per hektar jordbruksjord
i norra Sverige förklaras av skogsbrukets stora betydelse för brukningsenheter
av olika storlekar i denna del av landet. Ett närmare studium av
tabellmaterialet visar även en viss samvariation mellan å ena sidan inkomsterna
av skogsbruk och å andra sidan löneutgifterna. Det bör emellertid
härvid observeras, att löneutgifterna ej i sin helhet höra samman med jordbrukarnas
försäljning och avverkning av egen skog. En del av arbetskostnaderna
äro avlöningar till skogsarbetare, som jordbrukarna anställa vid avverkningar
åt skogsbolagen.

Jordbrukarnas taxerade nettointäkter och jordbrukarfamiljens arbetsinkomster.

Den i det föregående lämnade redogörelsen för utvecklingen av jordbrukarnas
kontanta inkomster och utgifter grundar sig på en bearbetning av
motsvarande uppgifter i den s. k. A-bilagan till självdeklarationerna. Härutöver
ha även deklarationernas uppgifter rörande jordbrukarnas taxerade
nettointäkter statistiskt bearbetats, varvid desamma dels uppräknats till
totalsiffror för hela riket och tre huvudområden, dels beräknats per hektar

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

47*

Tab. 10. Kontanta inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord vid Jordbruksfastighet
inom olika storleksgrupper och områden åren 1916 och 1949—1951.

Indextal: 1946= 100.

	År		Storleksgrupper, hektar	åker		Samt-
	2—5	5-10	10—20	20-30	30—50 50-100 1	över 100	liga
Samlliga kontanta inkomster. Södra och mellersta Sveriges	1949	135-5	127-3	126-0	129-3	126-5	123-5	121-5	126-1
slättbygder	1950	144-4	137-3	135-5	138-2	135-2	130-3	130-2	134-9
	1951	168-5	156-9	153-3	153-8	148-3	143-6	137-5	149-7
Södra och mellersta Sveriges	1949	114-2	112-2	115-0	119-0	117-5	112-2	152-8	115-6
skogs- och dalbygder	1950	122-4	120-8	125-5	127-7	125-5	130-6	155-1	124-8
	1951	166-8	157-5	158-5	153-6	159-2	154-6	169-4	159-8
Norra Sverige	1949	101-5	101-6	99-2	103-1				101-3
	1950	101-1	98-7	101-0	111-3				100-6
	1951	145-6	134-9	136-6	132-3	.		.	139-3
Samtliga kontanta utgi/ler. Södra och mellersta Sveriges	1949	135-4	131-1	130-1	134-2	128-9	128-0	124-8	129-6
slättbygder	1950	143-8	141-6	140-1	142-0	136-9	131-4	134-0	137-7
	1951	162-3	161-1	157-8	158-7	152-5	147-4	142-4	153-1
Södra och mellersta Sveriges	1949	122-8	125-6	127-7	125-9	124-2	115-4	157-9	126-6
skogs- och dalbygder	1950	132-0	135-8	137-4	134-8	131-0	132-2	154-4	135-9
	1951	157-7	163-8	164-6	159-9	163-5	154-1	173-6	162-4
Norra Sverige	1949	111-6	119-1	119-5	115-5				115-9
	1950	110-9	115-2	118-6	121-8				114-3
	1951	140-7	142-4	150-8	147-0		.	.	143-2

jordbruksjord och per brukningsenhet. Huvudresultaten av denna del av
undersökningen redovisas i tabell 13. Det bör observeras, att vad förut anförts
om deklarationsundersökningarnas brister vid jämförelser över längre
tidsperioder icke gäller i fråga om de taxerade nettointäkterna.

De taxerade nettointäkterna av jordbruksfastighet ha i genomsnitt för
riket stigit med 27,8 procent i jämförelse med år 1950. I överensstämmelse
med förändringarna i förhållandet mellan kontanta inkomster och kontanta
utgifter visa även nettointäkterna, att år 1951 varit gynnsammare för norra
Sverige och för skogs- och dalbygderna i södra och mellersta Sverige. Nettointäkterna
av jordbruksfastighet ha nämligen där ökat med 45,4 respektive

38,o procent, medan södra och mellersta Sveriges slättbygder visa en ökning
med blott 11,5 procent. Beträffande övriga slag av nettointäkter konstateras
även en allmän höjning i förhållande till år 1950.

För att ytterligare belysa jordbrukarnas ekonomiska förhållanden ha beräkningar
utförts rörande storleken av den arbetsinkomst, som enligt självdeklarationerna
kommit jordbrukarfamiljen till godo. Dessa beräkningar
ha verkställts på så sätt, att till nettointäkterna av jordbruksfastighet lagts
skuldräntorna, varefter den därvid erhållna summan minskats med ett belopp,
som ansetts motsvara »normala ränteanspråk». Detta sistnämnda belopp
utgör förräntningen av det i självdeklarationen såsom tillgång redovisade
värdet av jordbruksfastigheten, av levande och döda inventarier samt
av inneliggande lager. Vid beräkningen av detsamma har man vid de sex
senast utförda undersökningarna utgått från en räntefot av 3 procent för
fastighetsvärdet och 4 procent för värdet av inventarier och lager. Resultaten
av denna beräkning redovisas i tabell 14.

48*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224,

Tab. 11. Kontanta inkomster i kronor per hektar jordbruksjord vid Jordbruks fastighet

inom olika storleksgrupper och omr&den åren 1946 och 1949—1951.

	År	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
	2—5	5-10	10-20	20—30	30-50	50-100	över 100	liga
Inkomster av försålda vegeta-
biliska produkter.
Södra och mellersta Sveriges	1946	94	118	168	221	270	293	307	226
slättbygder	1949	123	167	232	319	378	415	417	315
1950	121	172	245	326	387	439	444	329
	1951	123	158	233	333	399	458	464	334
Södra och mellersta Sveriges	1946	30	43	66	81	in	159	225	711
skogs- och dalbygder	1949	56	57	87	118	154	177	374	99
1950	47	57	93	123	174	212	394	104
	1951	55	61	85	99	158	205	380	100
Norra Sverige	1946	15	22	38	69	.	.	.	25
1949	22	29	44	103	.	.	.	33
	1950	20	28	43	95	.	.	.	31
	1951	23	32	45	142	•	•	•	37
Inkomster av försålda anima-
tiska produkter.
Södra och mellersta Sveriges	1946	647	548	488	420	385	336	301	420
slättbygder	1949	893	710	616	529	466	383	326	517
1950	1004	772	671	582	511	402	371	566
	1951	1064	863	745	628	546	435	385	615
Södra och mellersta Sveriges	1946	576	539	473	404	374	287	253	476
skogs- och dalbygder	1949	750	693	597	527	480	389	387	616
1950	830	758	669	565	513	425	397	676
	1951	896	838	757	631	616	451	373	748
Norra Sverige	1946	387	413	379	317	,	.	.	393
1949	567	543	460	376	.	.	.	528
	1950	661	579	487	419	.	.		583
	1951	709	631	547	413	•		•	632
Inkomster av skogsbruk. Södra och mellersta Sveriges	1946	46	50	43	41	34	44	45	42
slättbygder	1949	49	42	36	32	25	39	56	38
1950	24	48	36	34	29	43	45	38
	1951	145	113	95	87	74	83	64	87
Södra och mellersta Sveriges	1946	328	268	202	162	143	112	78	225
skogs- och dalbygder	1949	273	214	175	130	120	78	99	187
1950	292	230	178	145	118	118	70	197
	1951	644	463	346	274	248	231	187	405
Norra Sverige	1946	532	467	413	612	.		.	482
1949	420	358	332	473	.	.	.	381
	1950	367	318	323	511		.	.	346
	1951	799	614	570	664	•		•	673

Kungl. Maj:ts proposition nr 224,

49*

Tab. 12. Kontanta utgifter i kronor per hektar JordbruksJord vid Jordbruksfastig het

inom olika storleksgrupper och områden åren 1946 och 1949—1951.

	År	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
	2-5	5-10	10-20	20-30	30-50	50-100	Över 100	liga
Arbetslöner.
Södra och mellersta Sveriges	1946	71	77	118	150	186	225	267	168
slättbygder	1949	73	87	126	173	218	258	295	189
	1950	69	89	129	171	219	253	305	191
	1951	87	100	140	191	236	279	323	208
Södra och mellersta Sveriges	1946	116	128	150	157	197	226	226	149
skogs- och dalbygder	1949	122	136	161	178	238	239	343	167
	1950	121	138	164	182	237	252	312	168
	1951	152	170	191	206	277	284	321	197
Norra Sverige	1946	232	183	206	317				211
	1949	182	172	216	308				191
	1950	160	153	198	287				170
	1951	238	211	255	372	.	.		236
Inköp av kraftfoder och
betmassa.
Södra och mellersta Sveriges	1946	74	57	47	42	39	36	33	43
slättbygder	1949	113	84	69	62	53	47	41	61
	1950	157	98	76	67	54	48	45	67
	1951	158	113	84	68	61	53	46	73
Södra och mellersta Sveriges	1946	57	45	40	32	31	28	28	42
skogs- och dalbygder	1949	83	68	62	49	46	36	59	63
	1950	95	77	71	55	49	40	45	71
	1951	118	95	85	68	67	50	60	88
Norra Sverige	1946	38	28	25	22				31
1949	52	39	31	26				42
	1950	61	45	35	28				48
	1951	74	49	41	33	.	.		55
Inköp av gödselmedel och
torvströ.
Södra och mellersta Sveriges	1946	48	44	45	46	46	46	46	46
slättbygder	1949	65	56	56	61	61	64	61	60
1950	67	62	65	71	74	77	72	70
	1951	70	65	73	81	86	88	82	79
Södra och mellersta Sveriges	1946	65	48	44	43	41	39	40	46
skogs- och dalbygder	1949	67	59	54	53	47	45	79	58
1950	69	64	58	57	61	57	76	63
	1951	77	71	68	66	70	59	85	71
Norra Sverige	1946	39	30	25	26				32
1949	51	41	34	34		.		43
	1950	54	41	34	35				44 1
	1951	57	44	36	39	•	•	•	47
Räntor.
Södra och mellersta Sveriges	1946	23	25	21	24	27	30	30	26
slättbygder	1949	23	25	23	26	29	34	34	28
	1950	22	26	24	27	31	33	36	29
	1951	26	28	27	30	33	36	37	31
Södra och mellersta Sveriges	1946	17	17	19	20	24	32	31	20
skogs- och dalbygder	1949	18	19	21	23	26	35	36	22 j
	1950	19	20	23	23	29	40	36	23
	1951	19	22	25	28	32	43	44	26
Norra Sverige	1946	20	16	15	14				17
	1949	20	16	16	11				17
	1950	21	16	17	12				18
	1951	23	19	18	16		§	•	20

4* Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 224.

50*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tab. 13. Jordbrukets taxerade nettointäkter inom olika områden
åren 1946 och 1949-1951.

		Nettointäkter av
	År	jordbruks- fastighet	tjänst och tillfällig förvärvs-	kapital	övriga förvärvs- källor	Samtliga netto- intäkter
			verksamhet
Absolula tal, milj. kronor. Södra och mellersta Sveriges	1946	508-0	39-8	23-4	12-8	584-0
slättbygder	1949	605-0	61-4	25-6	8-3	700-3
1950	648-6	59-0	26-4	6-2	740-2
	1951	723-0	69-0	29-2	7-9	829-1
Södra och mellersta Sveriges	1946	475-9	43-3	18-0	15-0	552-2
skogs- och dalbygder	1949	489-8	66-4	21-6	11-7	589-5
1950	527-3	67-6	21-9	17-4	634-2
	1951	727-6	77-5	26-9	18-8	850-8
Norra Sverige	1946	321-7	55-8	8-1	10-8	396-4
1949	295-9	66-9	10-o	11-0	383-8
	1950	296-1	67-1	10-3	8-9	382-4
	1951	430-3	83-5	11-6	9-8	535-2
Hela riket	1946	1305-6	138-9	49-5	38-6	1532-6
	1949	1 390-7	194-7	57-2	31-0	1 673-6
	1950	1 472-0	193-7	58-6	32-5	1 756-8
	1951	1 881-0	230-1	67-6	36-4	2 215-1
Indextal. År 1946 = 100.
Södra och mellersta Sveriges	1949	119-1	154-0	109-6	64-6	119-9
slättbygder	1950	127-7	148-0	113-0	48-4	126-7
1951	142-3	173-2	124-8	61-3	142-0
Södra och mellersta Sveriges	1949	102-9	153-5	119-5	78-1	106-7
skogs- och dalbygder	1950	110-8	156-2	121-6	116-2	114-8
1951	152-9	179-2	149-0	125-3	154-1
Norra Sverige	1949	92-0	119-8	123-3	102-1	96-8
1950	92-0	120-2	126-8	83-1	96-5
	1951	133-8	149-6	142-7	91-0	135-0
Hela riket	1949	106-5	140-1	115-4	80-3	109-2
	1950	112-7	139-4	118-4	84-4	114-6
	1951	144-1	165-6	136-6	94-4	144-5
Indextal. År 1950 = 100.
Södra och mellersta Sveriges					126-7	112-0
slättbygder.............. Södra och mellersta Sveriges	1951	111-5	117-0	110-5
107-8	134-2
skogs- och dalbygder.....	1951	138-0	114-7	122-5
Norra Sverige.............	1951	145-4	124-4	112-5	109-5	140-0
Hela riket.................	1951	127-8	118-8	115-4	111-9	126-1

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

51*

Tab. 14. Jordbrukarfamiljens arbetsinkomst 1 kronor per bruknlngsenhet

åren 1946 och 1949—1951.

Områden	År	Storleksgrupper, hektar åker
2-5	5—10	10-20	20—30	30-50	50—100	över 100

Södra och mellersta Sveriges	1946	1653	2 746	3 907	5 001	6 327	8 516	14 831
slättbygder	1949	2187	3 377	4 823	6184	8 083	10110	14 805
1950	2 275	3 630	5164	6 779	8 842	11 260	17 095
	1951	2 784	4 219	6 018	7 740	9 691	12 061	16120
Södra och mellersta Sveriges	1946	2 455	3 664	4564	6 345	6 049	4 979
skogs- och dalbygder	1949	2 617	3 701	4 485	5 457	6 896	6 776
1950	2 773	3 961	5 094	5 972	6 949	7199
	1951	4 215	5 736	7 043	7 737	9453	9762
Norra Sverige	1946	2 953	4660	6149	10 275
1949	2 868	4179	4 941	8 221
	1950	2 823	4134	5 291	9916
	1951	4550	6179	7 803	11655	•	.

Mellan åren 1950 och 1951 framträder en markerad ökning av arbetsinkomsten
inom alla tre områdena. Vid bedömandet av dessa tal bör beaktas,
att det här är fråga om en uppskattande beräkning av den samlade
arbetsinkomsten för hela jordbrukarfamiljen. Till denna inkomst kommer
— åtminstone vid de större egendomarna — icke obetydliga belopp i form
av ränta å det egna lantbrukskapitalet. Stockholm den 21 mars 1953.

Otto Zetterberg

Kungl. statistiska centralbyrån
KARIN KOCK

Tage Zander

52*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Bilaga 5.

med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader
under produktionsåren 1950,51—1952/53 jämte en förkalkyl
för produktionsåret 1953 54.1

Grunderna för den för produktionsåret 1953/54 upprättade förkalkylen.

De beräkningar av jordbrukets inkomster och kostnader, som kalkylsakkunniga
framlägga i denna promemoria avse liksom förra årets normkalkyl
att ge ett mått på den procentuella förändring, som jordbrukets sammanlagda
inkomster och kostnader undergått sedan produktionsåret
1950/51.

Beräkningarna äro begränsade till att avse enbart den egentliga jordbruksdriften.
Jordbrukarnas inkomster av och kostnader för skogsbruk falla sålunda
utanför kalkylen. Ej heller ha jordbrukarnas inkomster av körslor
utanför jordbruket medtagits. Sådana kostnader, som icke beröra den egentliga
jordbruksdriften, ha så långt möjligt frånskiljts. Helt har dock en dylik
uppdelning icke kunnat genomföras, exempelvis i fråga om kostnaderna för
jordbrukets hästar och traktorer. Inkomsterna och kostnaderna äro i övrigt
ej fullständigt redovisade, och åtskilliga poster äro dessutom omgivna av
betydande felmarginaler. De absoluta talen för inkomster och kostnader
kunna därför icke direkt jämföras med varandra. En jämförelse mellan inkomster
och kostnader måste i stället grunda sig på indextal för inkomster
respektive kostnader. Enär de ojämförligt största inkomst- och kostnadsposterna
inom den egentliga jordbruksdriften ingå i beräkningarna, torde
sådana indextal giva en tämligen god ledning för att bedöma de verkliga förändringarna
från år till år i de sammanlagda inkomst- och kostnadssummorna.

Den nu framlagda förkalkylen för 1953/54 har karaktären av en normkalkyl
såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under
det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden,
oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på
jordbrukets produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens
upprättande prisförändringar med hänsyn till marknadsläget eller andra
omständigheter kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.

Särskild uppmärksamhet har i samband med upprättandet av förkalkylen
ägnats vissa poster på såväl inkomst- som kostnadssidan. De närmare detaljerna
redovisas under de olika posterna. Här må endast nämnas, att beräkningen
av producentpriset på matpotatis delvis omlagts efter förslag av
en särskild expertkommitté och att beräkningen av inkomsterna av mejerimjölk
varit föremål för speciell undersökning, varvid mejerikostnaderna
särskilt uppmärksammats. Anledning till speciella undersökningar och övervägande
har även funnits i fråga om utvecklingen av jordbrukets arbets -

1 Föreliggande inkomst- och kostnadskalkyl justerades av kalkylsakkunniga den 2 mars 1953.

53*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

volym, vilken belysts med material från bl. a. den jordbruksekonomiska
undersökningen och befolkningsstatistiken. Kostnadsberäkningarna för drivoch
smörjmedel ha varit föremål för revision i anslutning till uppgifter om
traktorbestånd samt förbrukning av driv- och smörjmedel enligt den särskilda
undersökning för 1951, som verkställts i samband med 1952 års arealinventering.
Vid beräkningen av kostnaderna för ekonomibyggnader har
vidare ansetts motiverat att — med hänsyn till att förhållandena på trävarumarknaden
ännu icke synas ha normaliserats — i år liksom i fjol göra avsteg
från gängse beräkningsmetodik. I fråga om skördegarn, hösalt, AIVsyra
och andra foderkonserveringsmedel samt växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel
m. in. beräknar man i den nu upprättade kalkylen — för att
liksom tidigare i fråga om handelsgödsel erhålla bättre korrespondens mellan
kostnader och intäkter —- kostnaderna under ett visst produktionsår med
utgång från priser och förbrukade kvantiteter under närmast föregående år.

I samband med upprättandet av förkalkylen för 1953/54 har även en översyn
av inkomst- och kostnadsberäkningarna för 1952/53 företagits. Härvid
ha i allmänhet statistiska uppgifter funnits tillgängliga t. o. m. januari 1953.

Jordbrukets inkomster.

Skörden.

Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av
skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden om arealerna
av olika grödor samt hektaravkastningen.

I tabell 1 ha sammanställts uppgifter om åkerjordens användning åren
1936—40 (medeltal), 1948—52 samt prognos för 1953. Uppgifterna avse
t. o. m. 1952 de enligt jordbruksstatistiken skördade arealerna. De för 1953
angivna arealerna ha i fråga om höstvete och höstråg beräknats med ledning
av arealinventeringen i oktober 1952, varvid från de enligt denna inventering
besådda arealerna gjorts avdrag för »normal utvintring». De för 1953
(höstsådden 1952) gjorda avdragen för normal utvintring utgöra liksom i
tidigare kalkyler för vete 8 procent och för råg 4 procent av de höstsådda
arealerna.

Beträffande arealerna av de olika växtslagen 1953 må i övrigt följande
framhållas. I förhållande till närmast föregående år räkna de sakkunniga
som synes med en ökning av brödsädsarealen med ca 72 000 hektar, nämligen
från 458 100 hektar 1952 (skördad areal) till 530 000 hektar 1953. Fodersädsarealen
upptages till ungefär oförändrat 1 000 000 hektar, ökningen av
brödsädsarealen från 1952 beror på den uppgång i odlingen av höstvete och
höstråg, som kunde konstateras vid arealinventeringen i oktober 1952. Även
i fråga om vårvete ha de sakkunniga bl. a. med hänsyn till den senaste prisutvecklingen
och till följd av den sannolika tillbakagången av oljeväxtodlingen
räknat med en ökad areal.

Arealerna för sockerbetor och foderrotfrukter beräknas däremot minska
något. I fråga om sockerbetor ha de sakkunniga beaktat de dåliga erfarenheterna
av 1952 års odling och ha därför reducerat arealen. Kalkylsakkunniga
utesluta icke möjligheten av en ytterligare minskning. Det får emellertid
beaktas, att en minskad sockerbetsareal kommer att motvägas av annan
avsalugröda. Arealerna av bl. a. vall till slåtter samt säd till grönfoder antagas
gå ned med ca 29 000 hektar. Öljeväxtarealen beräknas minska med icke
mindre än närmare 43 000 hektar eller med nästan 30 procent och för spånadsväxter
antages en arealminskning av 500 hektar. Den totala skördade
arealen har antagits bli praktiskt taget oförändrad från 1952.

54*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanstående år.

	År 1936/40	År 1948	År 1949	År 1950	År 1951	År 1952 (Prel.)	År 1953 Prognos)
	hektar	hektar	hektar	hektar	hektar	hektar	hektar
	231 297	172 792	167 736	178 219	148 125	160 500	190 000
	75 644	142 859	139 464	160 940	179 863	171 600	200 000
	181 193	155 561	130 956		97 764	126 000	140 000
	8 020	4 279	3 912
Summa brödsäd	496154	475491	442068	465 856	425 752	458100	530000
	102 344	87 806	86 084	93 952	109 875	153 800	155 000
	656 769	489 648	501 794	502 334	500 453	516 600	515 000
	259 793	281 600	309 377	318 089	325 240	331200	330 000
Summa fodersäd	1018 906	859 054	S97255	914 375	935 568	1001 600	1000000
	\| 19 727	14 638	14 279	12 051	12 264	11500	12 000
	6 562	8 521		12 222	10 600	11000
	4 777	3 521	5 280
Summa trindsäd	24 504	24 721	28080	23083	24 486	22100	23000
Summa säd	1 639 564	1 359 266	1 367 403	1 403 314	1 385 806	1 481 800	1 553 000
	132 847	147 875	134 566	130 492	130 799	136 300	137 000
	52 514	47 551	49 287	54 428	54 080	54 200	50 000
	69 684	60 807	53 959	49 718	46 466	42 500	40 000
Summa potatis och rotfrukter	265 045	256 233	237 812	234 638	231 345	233 000	227 000
Grönfoder av säd o. baljväxter Vall till hö och ensilage ....	98 752 1379 444 \|	134 126 1318 524 37 466	118 654 1 297 499 40 044	105 680 1274 610 37 247	105 348 1261223 39199	90 500 1225 200 40 800	85 000 1200 000 41000
Vall till grönfoder och avbet-	j 231191	316 560	144 676 161 221	134 262	131100	130 000
	1333 166	181512	182 500	185000
Summa foderväxter	1 709 387	1 823 282	1 772 757	1 723 434	1 721 644	1 670 100	1 641 000
	1	78 731	141 836	168 808	190 051	147 600	105 000
	\| 10 311	5 743	6 499	6 788	5 451	5 000	4 500
	8 727	10 090	9 834	9 674	8 900	10 000
	)	10 686	12 946	9 464	9 022	9 600	9 500
Summa	10 311	103 887	171 371	194 894	214 198	171 100	129 000
Summa skördad areal	3 514307	3 542 668	3 549 343	3556 280	3552 893	3556 00C	3 550 000
Träda och obrukad åkerjord	223 040	181830	177 405	172 172	177 496	174 400	180 000
Summa åkerjord	3 737 3*7	3 724498	3 726 748	3 728452	3730389	3 730 406	3 730 000

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har verkställts på
samma sätt som i fjol. De vid uppgörandet av prognoser använda hektarskördeuppgifterna
ha sammanställts i tabell 2.

Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade
hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas
till normerade hektarskördar. De normerade hektarskördarna, böra i
stort sett vara befriade från de årliga skördefluktuationerna till följd av
väderleksförhållandena, varför de på ett mera tillförlitligt sätt än de observerade
återge sekulära förändringar i avkastningen, exempelvis till följd av

Tabell 2. Observerade och normerade skördar 1 kilogram per hektar 1921—1952 samt antagna normskördar 1950—195S.

Växtslag	Observerade hektarskördar	Normerade hektarskördar1	Antagna normskördar
1921/ 30	1931/ 40	1948	1949	1950	1951	*1952	1921/ 30	1931/ 40	1948	1949	1950	1951	1952	1950	1951 och 1952	1953
Höstvete............	2190	2 350	2 480	2 540	2 440	1690	2 830	2180	2 360	2 320	2 380	2 440	2 410	2 500	2 450	2 500	2 500
Vårvete............	1 480	1820	1920	1 950	1 890	1 260	1 910	1430	1 750	1920	1 950	2 100	1 990	2 050	1 950	1 950	2 000
Höstråg............	1640	1880	2 040	2 080	1950	1810	2 340	1620	1820	1970	2 010	2 090	2170	2190	2 000	2030	2100
Vårråg.............	1140	1340	1 140	1210	1180	1130	1260	1100	1320	1320	1340	1360	1300	1450	1350	1350	1350
Korn...............	1 760	2 020	2 200	2 070	2 230	2 260	2 230	1760	2 010	2 060	2140	2160	2190	2 570	2150	2 200	2 250
Havre..............	1590	1800	1620	1670	1610	1650	1660	1580	1790	1680	1 730	1790	1770	1840	1750	1750	1750
Blandsäd...........	1940	2130	2 030	2 090	2 060	2 100	2180	1910	2140	1960	2 020	2130	2100	2180	2050	2 075	2 075
Ärter...............	1420	1510	1650	1420	1570	1480	31460	1430	1530	1650	1700	1680	1590	1560	1650	1650	1650
Potatis.............	11400	14300	15 390	12 780	13 290	13430	313660	12 200	13 900	14 430	14 740	14 770	14 390	14130	14 500	14 500	14 500
Sockerbetor .........	28 000	35300	38030	35 910	36 350	32030	32 190	28 900	33 900	32 600	35 910	34080	31320	35 770	35000	35 500	35000
Foderrotfrukter.....	32 200	37 700	34 210	35 160	35350	32 820	331440	33 400	37 100	33100	36 370	35 350	35160	34 930	34 000	34 000	35 000
Hö från odlad jord..	3 520	3 480	3 260	3 670	3 630	3 540	3 760	3310	3 610	3 620	3 670	3 630	3 790	3 530	3 600	3 625	3 650

1 För åren 1941—1952 ha de observerade skördarna omräknats efter skördesiffran 3"0. Under åren 1921—1940 har omräkningen skett efter
de genomsnittliga skördesiffrorna för perioden 1913—1940, vilka obetydligt avvika från värdet 3''0.

* Preliminära uppgifter enligt statistiska centralbyråns publikation Årsväxten 1952.

s För ärter, potatis och foderrotfrukter föreligga ännu ej direkta uppgifter om hektarskördarnas storlek. Skörden av nämnda växtslag
har av statistiska centralbyrån i år beräknats genom att multiplicera kvoten mellan tioårsmedeltalet av hektarskörden och tioårsmedeltalet
av siffervärdena för skördeomdömena inom varje län med de i oktober angivna siffervärdena för skördeomdömena. Om tioårsmedeltalet
för hektarskörden och för skördeomdömena antages vara 1 500 kg resp. 2''6 och årets skördeomdöme 2’5 blir den beräknade skörden per hektar
1500

• 2’B -

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 224,

56*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

växtförädlingens landvinningar, förbättrad gödsling etc. En framskrivning
till 1953 av de medelst minsta kvadratmetoden utjämnade värdena för de
normerade hektarskördarna fr. o. m. 1921 enligt olika alternativ har företagits.

Vid sina överväganden av frågan om de normskördar, vilka böra upptagas
i inkomstkalkylen för 1953/54, ha de sakkunniga ansett, att normskördarna
för vissa växtslag med hänsyn till utvecklingen på längre sikt böra
höjas något i förhållande till de i normkalkylen för 1952/53 begagnade. Med
beaktande av de aktuella utvecklingstendenserna ha normskördarna för
vårvete och korn höjts med 50 kg, för höstråg med 70 kg samt för hö från
odlad jord med 25 kg, medan normskörden för sockerbetor har sänkts med
500 kg.

Vegetabilier.

Brödsäd.

År 1951/52. I nedanstående tablå redovisas saluöverskott och löneförmalning
av brödsäd av 1951 års skörd. Saluöverskottet utgöres av jordbrukarnas
försäljning till spannmålshandeln och kvarnarna, reducerad för försäljningen
av utsäde samt försäljningen av brödsäd för utfodring. Den totala
löneförmalningen av vete — 46 milj. kg — antages liksom tidigare fördela
sig på höst- och vårvete i samma proportion som saluöverskottet.

	Salu- överskott,	Löne- förmalning,	Summa,
	milj. kg	milj. kg	milj. kg
Höstvete............	179	26	205
Vårvete............	137	20	157
Råg................	104	20	124
Summa brödsäd	420	66	486

Genomsnittspriserna på brödsäd under 1951/52 ha beräknats med användning
av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter under
månaderna september, december, mars och juni (nämligen de månader, för
vilka prisuppgifter inhämtas) samt jordbrukarnas faktiska försäljningar
under augusti—september, oktober—december, januari—mars, april—augusti
enligt Svenska spannmålsaktiebolagets leveransstatistik. Efter avdrag från
kvarnpriserna för handelsmarginaler och frakter ha producentpriserna för
höstvete, vårvete och råg beräknats till respektive 40,95, 43,45 och 39,75 kr/dt.

År 1952/53. Under tiden t. o. m. december 1952 ha följande kvantiteter
brödsäd av 1952 års skörd levererats till spannmålshandeln (inklusive utsädeshandeln)
och kvarnarna: höstvete 317 milj. kg, vårvete 177 milj. kg och
råg 185 milj. kg, sammanlagt 679 milj. kg.

Med ledning av leveransernas fördelning på olika delar av året under tidigare
år samt efter avdrag för beräknade leveranser till utsädeshandeln och
beräknade kvantiteter icke kvarnduglig vara till utfodring kan det sammanlagda
saluöverskottet av kvarnduglig brödsäd beräknas till 326 milj. kg höstvete
och 202 milj. kg råg. Beräkningarna rörande vårvetet måste bli synnerligen
approximativa, eftersom verkningarna av skördeskadorna på vårvetets
kvalitet ännu inte kunna överblickas. På grundval av gjorda bedömanden
upptages i kalkylen ett saluöverskott om 173 milj. kg kvarnduglig vara
och 10 milj. kg fodervete för export.

Eftersom inga löpande uppgifter föreligga antages löneförmalningen bli
av samma omfattning som under 1951/52. Sammanställas uppgifterna om

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

57*

saluöverskott och löneförmalning erhållas följande kvantiteter brödsäd att

upptagas i kalkylen.	Salu- överskott,	Löne- förmalning,	Summa
	milj. kg	milj. kg	milj. kg
Höstvete ..............	326	26	352
Vårvete................	1831	20	203
Båg...................	202	20	222
Summa brödsäd	711	66	777

Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet (månadsmedeltal av de
fastställda garantipriserna vägda med fördelningen av brödsädsleveranserna
på olika månader) utgöra 1952/53 för höstvete 53,so kr/dt, för vårvete 56,os
kr/dt och för råg 49,35 kr/dt. Med användning av de av kvarnarna erlagda
priserna för mottagna kvantiteter under september och december 1952 (justerade
för handelsmarginal, frakter och kvalitet) samt med hänsyn till den
under året stigande prisskalan ha priserna på höstvete, vårvete och råg preliminärt
beräknats till respektive 53,70, 56,25 och 48,95 kr/dt. I fråga om vårvete
gäller dock att kvarnarna icke torde vara villiga att inköpa hela avsalukvantiteten,
utan att Svenska spannmålsaktiebolaget enligt Kungl. Maj :ts bestämmelser
kommer att inlösa ganska betydande kvantiteter. De angivna
priserna tyda för övrigt på att kvarnarna koncentrerat sina inköp av vårvete
till de högre kvaliteterna. Det antages att spannmålsbolaget kommer att inlösa
50 milj. kg till ett genomsnittspris av 48 kr/dt. För fodervete till export
antages priset bli 40 kr/dt. Sammanvägas de sålunda antagna priserna erhålles
ett medelpris för vårvete om 53,40 kr/dt.

Torkningskostnader för brödsfid.

Aren 1951/52—1953/54. Kalkylsakkunniga har med hänsyn till den höga
vattenhalten i 1952 års brödsädsskörd och de sedan basåret höjda taxorna
för artificiell torkning funnit det nödvändigt att göra beräkningar av torkningskostnaderna
för brödsäd. Beräkningarna, vilka grunda sig på uppgifter
från centralföreningarna, äro mycket ungefärliga och visa jämfört med
basåret en uppgång i torkningskostnaderna 1952/53 av 6,o milj. kr. För
1953/54 beräknas ökningen med hänsyn till de ökade taxorna till 2,i milj.
kr. Nu nämnda belopp ha i översikts- och sammandragstabellerna införts
som en avdragspost för brödsäd.

År 1953/54. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna
rörande arealer och antagna normskördar per hektar har skörden av brödsäd
beräknats till 1 166 milj. kg, varav 475 milj. kg höstvete, 400 milj. kg
vårvete och 291 milj. kg råg.

Den erhållna totalskörden har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster
(2 procent), avrens och utfodring samt utsäde. Avrens och utfodring
har antagits utgöra för vete 10 procent och för råg 15 procent av skörden.
Vid beräkningen av utsädet (för sådden 1953/54) har räknats med samma
besådda arealer som för 1953 års skörd samt med en utsädeskvantitet per
hektar av 220 kg för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för råg (utsädeskvantiteterna
per hektar enligt statistiska centralbyråns undersökning
av utsädesmängderna 1946). Beräkningen av den till försäljning och löneförmalning
disponibla kvantiteten brödsäd redovisas i följande sammanställning.

1 Härav 10 milj. kg fodervete för export.

58*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Höstvete,
milj. kg

Skörd................... 475"0

Avgår: lagringsförlust .... 9''5

avrens o. utfodring 47''5

utsäde........... 45" 6

Kvarstår till försäljning och
löneförmalning........ 372"4

Vårvete,	Summa vete,	Råg,	Summa brödsäd,
milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg
400-0	8750	291-0	1 1660
8-0	17-5	5-8	23-3
40-0	87-5	43-6	131-1
45''0	90-6	28-0	118-6
307-0	679-4	213-6	893-0

De sakkunniga ha räknat med en sänkning av höstvetepriset med 3 kr/dt
och med samma sänkning av priset på vårvete, medan däremot ingen sänkning
här beräknats för råg. Med utgångspunkt från de vägda genomsnittspriserna
på brödsäd av normalkvalitet 1952/53 erhållas följande genomsnittspriser
1953/54 för brödsäd av normalkvalitet: höstvete 50,so kr/dt, vårvete

53,05 kr/dt och råg 49,35 kr/dt. Efter justering för »normal» kvalitetsavvikelse
(jfr Kungl. Maj :ts prop. 76/1951, sid. 45 och 207/1951, sid. 158) kunna
följande priser insättas i kalkylen: höstvete 50,65 kr/dt, vårvete 52,40 kr/dt
och råg 48,60 kr/dt.

Till närmare belysning av de här verkställda kalkylerna meddelas följande
sammanställningar av skördar samt saluöverskott inklusive löneförmalning
under senare år.

Skörd av brödsäd, milj. kg.

1950

Höstvete .................. 435

Vårvete.................... 304

Råg....................... 244

Summa brödsäd 983

1951	1952	1953
(prel.)	(prognos)
254	454	475
230	329	400
176	290	291
660	1073	1166

Saluöverskott och löneförmalning, milj. kg.

	1950/51	1951/52	1952/53 (prel.)	1953/54 (prognos)
Höstvete .	................. 322	205	352	372
Vårvete ..	................. 215	157	203	307
Råg......	................. 159	124	222	214
	Summa brödsäd 696	486	777	893

Arealbidrag lör vete.

År 1951/52. För varje hektar av den areal, varå vete odlats under 1951,
utgår ett arealbidrag med 150 kr. Totalbeloppet har beräknats till 48 milj.
kr.

Korn.

Åren 1951/52—1953/5i. Förbrukningen av korn (för andra ändamål än
utfodring och utsäde), vilken beräknats efter samråd med jordbruksnämndens
vegetabiliebyrå, framgår av följande tablå. På grund av en omläggning
av statistiken tillämpas nu för såväl basåret som 1951/52 de vid
bryggerier, mälterier och brännerier använda kvantiteterna korn enligt kontrollstyrelsens
beräkningar. Eventuella lagerförändringar bli härvid icke be -

59*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

aktade. Husbehovsförmalningen i Norrland har liksom tidigare upptagits till
25 milj. kg per år. (Kvantiteterna i tablån i milj. kg.)

1950/51 1951/52

Grynkvarnar...................... 4 5

Bryggerier och mälterier .......... 37 38

Brännerier....................... 3 3

Export .......................... 1 2

Husbehovsförmalning i Norrland .. 25 25

Summa korn 70 73

Genomsnittspriset på korn har beräknats som ett vägt medeltal av priserna
på malt- och foderkorn enligt lantbruksförbundets noteringar, varvid
maltkornet tilldelats vikten 2 och foderkornet vikten 1. Under 1951/52 erhölls
ett medelpris om 37,60 kr/dt, medan medelpriset för 1952/53 med ledning
av hittills föreliggande noteringar beräknats till 39,25 kr/dt. För 1953/
54 upptages priset till 39 kr/dt.

1952/53 1953/54

(prel.) (prognos)

5 5

42 43

5 5

40 30

25 25

117 108

Havre.

Åren 1951/52—1953/54. Den beräknade försäljningen av havre framgår
av följande tablå, som uppgjorts efter samråd med jordbruksnämndens vegetabiliebyrå.
(Uppgifterna i tablån i milj. kg.)

	1950/51	1951/52	1952/53 (prel.)	1953/54 (prognos)
Grynkvarnar	.............. 18	20	33	38
Armén......	.............. 9	6	6	6
Export......	.............. 4	1	2	2
	Summa havre 31	27	41	46

Priset på havre — priset på vithavre enligt Lantbruksförbundets noteringar
— utgjorde under 1951/52 33,56 kr/dt. Priset för 1952/53 har med utgång
från föreliggande noteringar beräknats till 34,30 kr/dt. För 1953/54 upptas
priset till 34 kr/dt.

Kokärter.

Åren 1951/52—1953/54. De för försäljning och hemmaförbrukning disponibla
kvantiteterna kokärter ha beräknats med tillämpning av tidigare
använda metoder. Skörden 1953/54 har erhållits på grundval av de i tabellerna
1 och 2 anförda uppgifterna om areal och antagen normskörd per
hektar. Beräkningen framgår av fölande tablå (milj. kg).

Skörd .............................

Avgår: lagringsförlust, 1/...........

avrens, 7 %.................

utsäde.....................

Kvarstår till försäljning och hemmaförbrukning
.....................

1950/51	1951/52	1952/53 (prel.)	1953/54 (prognos)
18-4	18-2	16-8	19-8
0-2	0-2	0 2	02
1-3	1-3	1''2	1-4
2-9	2-8	29	2-9
140	139	12''5	15-3

Genomsnittspriset på kokärter 1951/52 har på grundval av Lantbruksförbundets
noteringar beräknats till 56,58 kr/dt. För 1952/53 har priset med
ledning av hittills gjorda noteringar beräknats till 65,90 kr/dt. Priset för
1953/54 upptages till 66 kr/dt.

60*

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

Matpotatis.

Aren 1951/52—1953/54. Förbrukningen av inhemsk matpotatis upptages
för alla tre åren till oförändrat 825 milj. kg. Någon mer betydande export av
potatis har icke ägt rum under de senaste åren och beräknas för närvarande
ej heller för 1953/54.

Föregående år hemställde kalkylsakkunniga till jordbruksnämnden om
en utredning dels av frågan om principerna för noteringen av engrospriserna,
dels på vilket sätt man skulle kunna komma fram till en bättre metod
för beräkning av producentpriset på matpotatis. Jordbruksnämnden har
påbörjat en sådan utredning genom en särskild kommitté bestående av representanter
från nämnden, Lantbruksförbundet, Stockholms stads slakthus-
och saluhallsstyrelse samt potatishandeln.

I skrivelse till jordbruksnämnden har kommittén påpekat att prisnoteringen
bygger på uppgifter från ett förhållandevis litet antal uppgiftslämnare.
Kommittén har därför undersökt, huruvida man skulle ernå ett mera
rättvisande resultat genom utökning av antalet uppgiftsläinnare men har
icke funnit anledning föreslå en sådan utökning. Ej heller i övrigt bär kommittén
gjort erinran mot det sätt varpå Lantbruksförbundet handhar ifrågavarande
notering.

Kommittén framhåller att beteckningen »prima välsorterad potatis» kan
inrymma ett flertal rätt varierande kvalitetsklasser. Följden härav har blivit
att den noterade potatisen icke alltid är av samma kvalitet. Vid riklig
tillgång på potatis skärpas kvalitetskraven regelmässigt, medan vid knapphet
ett motsatt förhållande inträder. Detta medför i sin tur att vid jämförelse
av noteringspriset för olika perioder detta pris det ena året kan avse
en genomgående bättre kvalitet än jämförelseårets notering. En annan följd
av den vaga kvalitetsbestämningen har blivit att de mest högklassiga potatissorterna
numera noteras till ett högre pris. Kommittén har emellertid ansett
sig böra avvakta resultatet av nu pågående arbete på en ny potatisklassificering,
innan den framlägger något slutligt förslag rörande eventuellt
nya principer för potatisnoteringen. I avvaktan på detta förslag vilja de sakkunniga
endast understx*yka vikten av att man fortsättningsvis följer proportionerna
mellan försäljningarna för olika kvalitetsklasser.

Vad beträffar beräkningen av producentpriset har kommittén behandlat
frågan om den vid sammanvägningen antagna fördelningen av leveranserna
på olika perioder. På grundval av dels material rörande potatishandelns omfattning
under olika delar av året, dels särskilda överväganden har kommittén
föreslagit att tidigare tillämpat viktsystem (jfr Kungl. Maj :t prop. 246/
1943, sid. 105) ersättes med följande system.

September—december ........... 37 %

Januari—mars ................................ 23 %

April—juni.................................... 26 %

Juli........................................... 8 %

Augusti........................................ 6 %

100 %

I Stockholm försäljas mycket små kvantiteter gannnal potatis under juli
månad, men med hänsyn till förhållandena inom landet i övrigt föreslår
kommittén att den i kalkylen tillämpade julinoteringen skall vara beräknad
som om försäljningen till lika delar avsåge gammal och ny potatis. Kommittén
har i övrigt icke gjort någon erinran mot det tillämpade beräkningssättet.

61*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

För såväl basåret som senare år tillämpas det av kommittén föreslagna
systemet för prisberäkningen. För 1950/51 och 1951/52 erhålles ett pris
på matpotatis om 17,92 respektive 18,13 kr/dt. För 1952/53 beräknas priset
med ledning av hittills föreliggande noteringar till 20,so kr/dt. Även för 1953/
54 räknas med ett pris om 20,so kr/dt.

Fabrikspotatis.

Åren 1951/52—1953/54. Förbrukningen av fabrikspotatis har beräknats
efter samråd med jordbruksnämndens vegetabiliebyrå, vilken även införskaffat
uppgifter om stärkelsehalten. Beräkningen för 1953/54 utgår från
normal skörd av potatis samt normal stärkelsehalt (jfr Kungl. Maj:ts prop.
236/1952, sid. 60*). Priset per hl och stärkelseprocent 1953/54 har upptagits
till oförändrat 50 öre.

Kvantitets- och prisberäkningarna sammanfattas i följande tablå.

	1950/51	1951/52	1952/53 (prel.)	1953/54 (prognos)
Potatisstärkelse, milj. kg..................	.. 20-4	22-1	25-0	22-5
Potatisbrännvin, milj. normalliter.........	.. 17-9	191	30-0	300
Stärkelsepotatis, milj. kg..................	,. 116	124	140	125
Bränneripotatis, milj. kg..................	. 81	86	132	130
Summa fabrikspotatis, milj. kg............	. 197	210	272	255
Stärkelsehalt, %...........................		17-24	16-50	17-25
Pris per hl och stärkelseprocent, öre......	. 35	42	50	50
Pris per dt, vid angiven stärkelsehalt, kr. .	8-25	10 34	11-79	12-32

Sockerbetor.

Åren 1951/52—1953/54. Uppgifter om skörd, sockerhalt, råsockerproduktion
och priser för 1951/52 och 1952/53 ha erhållits från Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Skörden av sockerbetor 1953/54 har beräknats på grundval
av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna om areal och antagen
normskörd per hektar. Sockerhalten har liksom tidigare antagits bli 17,5
procent. Grundpriset har förutsatts bli detsamma som för 1952 års odling,
varjämte principerna för pristilläggen antagits bli oförändrade. Beräkningarna
framgå av följande tablå.

Sockerbetsskörd, milj. kg...........	1950/51 1978	1951/52 1 732	1952/53 (prel.) 1598	1953/54 (prognos) 1 750
Sockerhalt, %......................	16-92	18-01	16-4	17-5
Råsockerproduktion, milj. kg.......	304	286	235	280
Grundpris, kr/dt...................	5-55	6-25	7-35	7-35
Genomsnittligt tilläggspris försocker-
halt över 16 f, kr/dt..........	0-32	0-78	9 18	0-69
Arealtillägg, utslaget på hela bet-
skörden, kr/dt.................	0-01	0-01	0-01	0-01
Täckningskostnader, utslagna på
hela betskörden, kr/dt.........	0 13	0-12	0-12	0-12
Tillägg för 63-dagarsregeln, kr/dt..	0-01	0-01	0-01	0-01
Summa betpris, kr/dt	602	7-17	767	8-18

62*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vissa tillägg — stenbundenhetstillägg, tillägg för reskostnader för betarbetare
m. m. — ha inte inkluderats i prisberäkningen. De ha varit helt obetydliga
samtliga år utom 1952 och ha icke utgått till odlarna utan till betarbetarna.
År 1952 motsvarade dessa tillägg sammanlagt 4 öre/dt.

Oljeväxter.

År 1951/52. Från Oljeväxtintressentföreningen ha uppgifter erhållits om
de till odlare utbetalda beloppen för oljeväxtfrö av 1951 års skörd. Beloppen
— efter avdrag för kostnaderna för försålt utsäde — återfinnas i följande
tablå, vilken även upptager preliminära uppgifter om de kvantiteter oljeväxtfrö
av 1951 års skörd, som levererats till fabrik eller exporterats (räknade
i 18 % vattenhalt).

Frökvantitet,

Fröslag (18 3= vattenhalt)

milj. kg

Höstraps
Höstrybs
Vårraps
Vårrybs.
Vitsenap

■ 223-6
145

Värde,
milj. kr

115-8

12-5

28-4

11-2

Summa 238 1 173‘7

Oljedådra........................ TO 0-6

Oljelin........................... 1 25-7 204

Totalt 264-8 194-7

År 1952/53. I följande tablå ha sammanställts uppgifter om oljeväxtskörden
1952/53 (exkl. utsäde). Arealuppgifterna ha erhållits från arealinventeringen
den 3 juni 1952, varvid den redovisade arealen rybs fördelats på
höstrybs och vårrybs med ledning av uppgifter från Oljeväxtintressentföreningen.
Den i arealinventeringen uppgivna arealen »övriga oljeväxter» har
antagits i sin helhet hänföra sig till senapsodlingen. Preliminära uppgifter
om totalskörden av olika oljeväxter ha erhållits från Oljeväxtintressentföreningen.
Hektarskördarna ha beräknats på grundval härav.

Fröslag		Areal, ha	Skörd,1 2 ka/ha totalt’ Kg/na milj. kg	Pris,2 öre/kg	Värde, milj. kr
Höstraps...		64 900	2140	138-8	90	124-9
Höstrybs... Vårraps .... Vårrybs ....		20 800	1575	328	90	295
	18 700	820	15-3	83	12-7
	4 000	625	2-5	83	2-1
Vitsenap....	Summa	18 700 127 100	1090	20-4 209-8	80	16-3 185-5
Oljelin.....	Totalt	20500 147 600	660	13-5 223-3	103	13-9 199-4

Renhetsgraden i de från odlarna levererade oljeväxtfröerna har regelmässigt
visat sig överstiga den renhetsgrad, på vilken grundpriset baserats. Med
hänsyn härtill samt till att i basåret upptagits faktiskt utbetalda belopp

1 Inkl. 1-7 milj. kg spånadslinfrö (ej medtaget vid fastställandet av produktvärdet).

2 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantiteter exkl. utsäde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

63*

(inkluderande även ersättning för högre renhetsgrad) ha de sakkunniga beslutat
liksom tidigare göra ett tillägg till ovan anförda inkomstbelopp. Tillläggets
storlek har varit föremål för omprövning baserad på uppgifter röran»
de renhetsgraden under de fyra åren 1948—51 och har fastställts till oförändrat
2 procent. Det totala inkomstbeloppet för oljeväxter att upptagas i
kalkylen blir sålunda 203,4 milj. kr.

År 1953/54. Beträffande arealen oljeväxter av 1953 års skörd föreligga
uppgifter om liöstraps och höstrybs, av vilka vid den i oktober 1952 företagna
arealinventeringen redovisades 56 033 respektive 27 660 hektar. Dessa
arealer ha före beräkningen av skörden och värdet av denna reducerats för utvintring
med i runt tal 10 procent. Arealerna vårsådda oljeväxter ha uppskattats
med ledning av rådande förhållanden och utvecklingstendenser. Avkastningen
per hektar har beräknats efter samma grunder som i den på
våren 1952 upprättade normkalkylen för 1952/53.

Fröslag	Areal, ha	kg/ha	Skörd,1 totalt, milj. kg	Pris,1 öre/kg	Värde, milj. kr
Höstraps.. .	.......... 50 000	1 900	95-0	85	80-8
Höstrybs ... Vårraps .... Vårrybs ....	.......... 25 000	1 150	28-8	85	24-5
.......... 12 000	1 200	14-4	75	10-8
.......... 3 000	800	2-4	75	1-8
Vitsenap....	.......... 10 000	1 100	ILO	70	7-7
	Summa 100 000		1516		125 6
Oljelin.....	.......... 5 000	1 200	60	80	4-8
	Totalt 105 000		1576		1304

Priserna för höstraps och höstrybs av 1953 års skörd äro de av Kungl.
Maj :t fastställda. I fråga om vårsådda oljeväxter ha de preliminärt överenskomna
priserna insatts.

Liksom för 1952/53 har för 1953/54 med hänsyn till den normala renhetsgraden
gjorts ett tillägg av 2 procent eller 2,6 milj. kr till ovan beräknade
värde. Jordbrukets totala inkomster av oljeväxter beräknas sålunda till

133,o milj. kr.

Olj e- och spånadsväxtskördarnas sammanlagda oljeinnehåll och foderinnehåll
framgå av följande tablå (milj kg).

1q=n/M 1951/52 1953/53 1953/54

'' (prel.) (prel.) (prognos)

Olja.............. 89-5 94 1 825 58-6

Foder............ 125 6 135 1 114 5 80-2

SpånadsvSxter.

Aren 1951/52—1953/54. Jordbrukets inkomster av spånadsväxter (efter
avdrag för utsädeskostnader) ha för 1951/52 och 1952/53 beräknats med
ledning av uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa.

Arealerna lin och hampa beräknas 1953 komma att uppgå till 3 500 respektive
1 200 hektar. Avkastningen per hektar har fastställts med hänsyn till
de senaste årens skördar. Beräkningen av inkomsterna från spånadsväxtodlingen
framgår av följande sammanställning.

1 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantiteter exkl. utsäde.

64*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

För linfrö tillämpas det nya priset på frö av oljelin och för hampfrö priset
för 1952 års odling minskat med 10 öre/kg. Priserna på halm antagas
bli oförändrade. Följande tablå avser 1953 års skörd.

[Areal, Hektarskörd, Kvantitet, Pris, Värde,

ha kg milj. kg öre/kg milj. kr

Lin Halm.......... 3 500 3 000 10 5 27 28

Frö........... 3 500 350 1-2 80 lo

Hampa Halm.......... 1200 4 000 4 8 15 0-7

Frö........... 1 200 75 Öl 90 Öl

Summa 4 6

Uppgifterna om jordbrukets beräknade inkomster av spånadsväxter under
1951/52—1953/54 ha sammanställts i följande tablå (milj. kr).

	1950/51	1951/52	1952/53 (prel.)	1953/54 (prognos)
Lin Halm ..		2-5	31	1-4	28
Frö1 ...		1-7	1-5	16	10
	Summa	42	4''6	3 0	3-8
Hampa Halm ..		0-7	10	0-4	0-7
Frö1 ...		0-1	0-2	-0-2	5-1
	Summa	08	12	0 2	0 8
Summa spånadsväxter	50	5-8	32	4-6

Fältmfissigt odlade köksväxter.

Arealer. Vid upprättandet av vårkalkylen 1952 var arealen känd enligt
arealinventeringen 1951. Vid nu utförd beräkning har funnits uppgifter från
arealinventeringen 1952. Totalarealen fältmässigt odlade köksväxter uppgick
1951 till 9 700 ha. Härav upptog odlingen av bruna bönor 2 200 ha, varför
den totala arealen av andra köksväxter i fältmässiga odlingar stannade
vid 7 500 ha. Under 1952 uppgick den totala arealen enligt arealinventeringen
till 8 900 ha, varav endast 700 ha upptogos av bruna bönor och 8 200 ha
av övriga köksväxter. Arealen bruna bönor 1952 var alltså 1 500 ha mindre
än föregående år, medan arealen för övriga köksväxter hade ökat med 700
ha.

Förutom den här omnämnda förändringen i arealen bruna bönor är ingenting
känt angående eventuella förskjutningar i fråga om totalarealens fördelning
på olika slag av köksväxter. Den starka minskningen av arealen
bruna bönor under 1952 torde stå i samband med att garantipriserna upphävdes
för detta år. Trots upphävandet av garantipriserna har emellertid
prisläget varit stabilt, varför en ökad odling under 1953 ånyo bör kunna
1''örväntas. Kalkylsakkunniga ha nu räknat med 1 200 ha bruna bönor under
1953.

Hektarskördar. Uppgifter för bedömning av hektarskördarnas storlek ha
som vanligt inhämtats från konservfabrikerna (om skörden per hektar på
kontraktsodlade arealer) samt från trädgårdskonsulenterna i de län, inom
vilka fältmässig köksväxtodling bedrives i större omfattning. Därjämte har
nu liksom till vårkalkylen 1952 inhämtats uppgifter över hektarskördarnas
storlek för olika köksväxter hos ett 60-tal odlare i Malmöhus län. Därigenom

1 Exkl. utsäde. På grund av skördeskador beräknas jordbrukets försäljningar av hampfrö
under 1952/53 komma att bli mindre än inköpen av utsäde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

65*

torde ha erhållits relativt tillförlitliga uppgifter för det län, som har den
största betydelsen på detta område. Vidare må omnämnas, att skörden per
hektar av konservärter, som upptager ca 15 procent av den totala arealen av
fältmässigt odlade köksväxter, är i det närmaste exakt känd. I övrigt äro
uppgifterna om hektarskördarnas storlek osäkra.

På grund av den säregna väderleken under 1952 har skörden för de olika
köksväxterna varit synnerligen växlande. För de växtslag, som kunde tolerera
den kyliga väderleken, var skörden normal eller t. o. in. god. För de
växtslag däremot, som för sin utveckling äro beroende av värme och solljus
i normal omfattning, blev skörden mycket dålig. Detta gäller i synnerhet
gurkor och bönor. Även skörden av rödbetor har genomsnittligt varit
svag. För flera växtslag gäller, att sena sorter eller andra odlingen under
sommaren icke hunnit utvecklas. Vissa arealer av exempelvis rotsaker ha
icke kunnat skördas.

Priser. De i kalkylen använda priserna bygga som vanligt på uppgifter
från följande uppgiftslämnare, nämligen Stockholms stads slakthus- och
saluhall sstyrelse (noteringar sammanvägda enligt månadskvantiteter från
Konsum i Stockholm och reducerade till producentpriser), konservfabrikerna
(priser till producent vid fabrik), Konsums Grönsakscentral i Stockholm
(vägda inköpspriser reducerade till producentpriser) samt Grönsakscentralen
i Malmö (vägda inköpspriser reducerade till producentpriser).

Priserna för hela 1951/52 voro kända redan vid upprättandet av höstkalkylen
1952. För 1952/53 äro priserna från vissa uppgiftslämnare nu kända
t. o. m. januari 1953 samt för andra t. o. m. december 1952.

Priserna för 1952 års skörd ha, så långt dessa äro kända, jämförts med
priserna för 1951 års skörd under motsvarande tid. Med tillämpning av
härvid erhållna relationstal ha priser för 1952/53 preliminärt framräknats.
Härvid erhållna priser äro i regel något lägre än för 1951 års skörd.

Beräknade inkomstsummor. År 1951/52. I vårkalkylen 1952 beräknades
inkomsten av fältmässigt odlade köksväxter till 53,3 milj. kr för 1951/52.
Den slutgiltiga omräkningen i samband med höstkalkylen 1952, då priserna
voro definitivt kända, resulterade i en beräknad inkomstsumma av 55,7
milj. kr.

Är 1952/53. I vårkalkylen 1952 upptogs för 1952/53 en inkomstsumma
av 60,o milj. kr. Beloppet beräknades under förutsättning av normal skörd
samt med hänsyn till den då sannolika prisutvecklingen. I höstkalkylen
1952 beräknades på grund av den då kända prisutvecklingen fram till september
1952 inkomstbeloppet till 56,o milj. kr. Vid detta beräkningstillfälle
var emellertid skördens storlek och beskaffenhet icke känd. I föreliggande
kalkyl har inkomstbeloppet beräknats till 46,2 milj. kr. Enbart den''dåliga
skörden av gröna gurkor har medfört en minskning av inkomstbcloppet med

2,5 milj. kr i jämförelse med 1951/52. Inkomstsumman för vitkål beräknas
ca 2,o milj. kr lägre än 1951/52. Nedgången i arealen bruna bönor medför en
inkomstminskning med 2,5 milj. kr.

År 1953/55. Som förut nämnts, har för detta år räknats med en viss återhämtning
i fråga om odlingen av bruna bönor. I övrigt har räknats med samma
arealer som de i arealinventeringen 1952 observerade. Vidare har genomgående
förutsatts normal skörd samt samma priser som de nu för 1952/53
preliminärt beräknade. Under dessa förutsättningar har irikomstsumman
för 1953/54 beräknats till 50,5 milj. kr. Den så erhållna prognossumman
ligger 4,3 milj. kr högre än den nu preliminärt beräknade inkomstsumman
för 1952/53. Inkomstbeloppen redovisas i följande tablå:

5* intrång till riksdagens protokoll 19r>3. t sand. Nr 221.

66*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

År Milj- kr Index

1960/61.............. 42-1 100-0

1951/62.............. 55 7 132 3

1952/53.............. 46-2 109-7

1953/54.............. 50 5 1200

Tobak.

Åren 1951/52—1953/54. Jordbrukets inkomster av tobaksodlingen ha liksom
tidigare beräknats med ledning av uppgifter från Tobaksmonopolet. Inkomsterna
framgår av följande tablå.

År	Antal	Areal,	Av tobaks-monopolet in-	Pris,	Värde,
odlare	ha	köpt kvantitet	öre/kg	milj. kr
1950/51 .............	804	186	tobaksblad, ton 343	295	l-o
1951/52 .............	762	170	326	343	1-1
1952/53 (prel.).......	762	166	280	387	1-1
1053/54 (prognos)....		165	275	400	11
Animalier. Mjölk.

År 1951/52. Mjölkinvägningen vid mejerierna har under produktionsåret
1951/52 uppgått till 3 670 milj. kg, vilken kvantitet med 4,9 procent understiger
invägningen under 1950/51. Försäljningen av konsumtionsmjölk utanför
mejeri har antagits minska från 1950/51 med 2 procent eller 3 milj. kg.
Hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk har beräknats sjunka i takt
med minskningen av arbetsvolymen eller ca 3 procent per år. Kvantiteten
mjölk för beredning av lantsmör har liksom tidigare beräknats minska med
5 milj. kg per år. Förbrukningen av fodermjölk har beräknats med utgång
från antalet liv-, göd- och spädkalvar och en helmjölksgiva per kalv och år
av respektive 200, 360 och 10 kg samt en uppskattad mindre kvantitet helmjölk
till smågrisar. Räknat per ko erhålles för 1951/52 en mjölkproduktion
av 2 867 kg, vilket är 1,3 procent mindre än under 1950/51. Nedgången i
avkastningen per ko får ses mot bakgrunden av bl. a. den starka reduktion
av kostammen, som synes ha ägt rum i områden och vid gårdar med relativt
högt avkastande kor, samt den minskning av oljekraftfoderanvändningen,
som då ägde rum.

År 1952/53. För en bedömning av mjölkproduktionens utveckling under
1952/53 föreligga bland annat uppgifter om mjölkinvägningen vid mejerierna
t. o. in. januari 1953. Under tiden september 1952—januari 1953 har
mjölkinvägningen uppgått till 1 323 milj. kg mot 1 364 milj. kg samma tid
1951/52, vilket innebär en nedgång med 3,o procent. Minskningen faller till
två tredjedelar på oktober 1952, då en exceptionellt låg mjölkinvägning förelåg.
För återstående del av 1952/53 ha de sakkunniga räknat med nästan
samma mjölkinvägning som under motsvarande tid 1951/52. Med utgång
från dessa överväganden har den totala mjölkinvägningen under 1952/53
beräknats till 3 625 milj. kg. — Försäljningen av konsumtionsmjölk utantör
mejeri, hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk och förbrukningen
av lantsmörmjölk har liksom för 1951/52 antagits minska med respektive
3 milj. kg, ca 3 procent och 5 milj. kg.

Den totala mjölkproduktionen under 1952/53 blir under angivna förutsättningar
4 544 milj. kg. Räknat per ko erhålles en mjölkproduktion av

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

67*

2 902 kg, vilket är 1,2 procent mer än under 1951/52. Återhämtningen i avkastningen
per ko får ses mot bakgrunden av bland annat den ökning av
oljekraftfoderanvändningen, som skett.

År 1953/5A. Av beräkningarna rörande slakten och kreatursantalet (se
under rubriken Köttproduktionen) framgår att de sakkunniga räknat med
en betydligt mindre nedgång i koantalet under 1953/54 än under 1952/53.
Enär förutsättningen för kalkylen för 1953/54 är normal tillgång på foder
till mjölkkorna, ha de sakkunniga funnit det rimligt att antaga att den på
längre sikt fortgående ökningen av avkastningen per ko (till följd av förbättrad
utfodring och förbättrat djurmaterial m. m.) åter skall komma till
synes i riksgenomsnittet för produktionen per ko. Avkastningsökningen från
1952/53 har uppskattats till 1,5 procent. (Som jämförelse kan nämnas, att
den genomsnittliga stegringstakten under mellankrigstiden beräknats till

1,5 procent per år.)

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen sammanfattas i följande tablå,
vilken även belyser mjölkinvägningen vid mejerierna.

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54

Medelkoantal, 1 000-tal .... 1 920 1 726 1 690 1 664 1612 1 566 1 548

Procentuell förändring sedan
föregående år .... — —3-8 — 2''1 —15 — 3’1 —2-9 — Tl

Produktion per ko, kg ... 2 455 2 634 2 904 2 904 2 867 2 902 2 946

Procentuell förändring sedan
föregående år..... — + 8‘3 +10''3 + 0-0 —1’3 + T2 4- 1''5

Total mjölkproduktion,

milj. kg............... 4 714 4 546 4 908 4 833 4 622 4 544 4 560

Procentuell förändring sedan
föregående år..... — + 4T + 8''0 — 1*5 — 4-4 — 1''7 + 0’4

Invägning vid mejerier,

milj. kg ............. 3 129 3 541 3 923 3 858 3 670 3 625 3 663

Procentuell förändring sedan
föregående år.....+ 3''6 + 6*8 + 10''8 — 1-7 — 4''9 — T2 + l O

Förändringen i användningen av mjölk till lantsmör, försäljningen av
konsumtionsmjölk utanför mejeri, hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk
samt förbrukningen av fodermjölk har beräknats på samma sätt som
tidigare.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionens användning sammanfattas i
följande tablå (milj. kg).

	1938/	1948/	1949/	1950/	1951/	1952/	1953/
	39	49	50	51	52	53	54
Invägning vid mejerierna...... Konsumtionsmjölk utanför me-	3129	3 541	3 923	3858	3 670	3 625	3 663
jeri....................... Konsumtionsmjölk för hemma-	240	153	153	153	150	147	144
förbrukning ................	537	532	522	512	497	482	468
Mjölk till lantsmör...........	420	105	65	60	55	50	45
Fodermjölk .................	388	215	245	250	250	240	240
Total mjölkproduktion	4 714	4 546	4 908	4833	4 622	4 544	4 560

68*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Inkomster av mejerimjölk.

Beräkningen av jordbrukets inkomster av vid mejerierna invägd mjölk
har utförts enligt samma metod som i vårkalkylen 1952. Inkomsterna av
mejerimjölken utgöras av dels inkomster genom försäljning av mejeriprodukter
(försäljningsinkomster), dels statliga bidrag.

Vid beräkning av försaljningsinkomsterna för de enskilda produktslagen
har för åren t. o. in. 1951/52 använts försålda kvantiteter för mjölk och
grädde respektive tillverkade kvantiteter för smör och ost (ostkvantiteten
med avdrag för lagringsförlust) enligt mejeristatistiken. För 1952/53 och
1953/54 ha ifrågavarande kvantiteter beräknats med hänsyn till hittillsvarande
utvecklingstendenser.

De helmjölkskvantiteter, som svara mot de beräknade kvantiteterna färdiga
produkter, framgå av följande tablå (milj. kg).

Fetthalt, procent.. ..	1950/51 ..... 3-72	1951/52 3-74	1952/53 3-75	1953/54 3-76
Helmjölk till: Stand. mjölk.....	...... 747	750	749	747
Grädde ..........	258	253	261	260
Ost.............	...... 397	428	404	411
Torrmjölk in. m..	...... 48	108	70	70
Smör............	...... 2 394	2118	2 127	2 161
Svinn...........	...... 14	13	14	14
Summa 3 858	3 670	3 625	3 663

I fråga om priserna har t. o. m. 1951/52 använts föreliggande minut- eller
partipriser med avdrag för handelsmarginaler. Vid beräkning av medelpriserna
för 1952/53 och 1953/54 har tillämpats de priser/som gällt från 1 september
1952.

Från mejeriernas beräknade bruttoinkomster för de olika produkterna ha
mejerikostnaderna avdragits. I föreliggande kalkyl ha tillämpats mejerikostnader
grundade på en nu företagen undersökning över 1950 och 1951
års kostnader per kilogram mjölk för olika produktslag. För prognosåren
sker framskrivning av kostnaderna med hjälp av en mejerikostnadsindex.
Kostnaderna ha i undersökningen beräknats enligt följande metodik.

Smörmjölkskostnad. Kostnaden per kg smörmjölk har hämtats ur driftsanalysens1)
beräkningar över normalkostnad för smör vid medelinvägning
inom landet.

Ystmjölkskostnad. Merkostnaden för ystmjölken (i jämförelse med smörmjölken)
har erhållits från en i driftsanalysen utförd regressionsberäkning.

K-mjölkskostnad. Kostnaden för k-mjölk har beräknats enligt saldoprincipen,
d. V. s. mejeriernas totalkostnader ha minskats med kostnaderna för
smör- och osttillverkning samt övriga speciella kostnader. Det så erhållna
saldot har slagits ut på antalet kg k-mjölk och till k-mjölk omräknad grädde.

Den tidigare tillämpade mejerikostnadsindexen med 1938 som basår har
nu ersatts med en ny index, grundad på mejerikostnadernas sammansättning
1950. Beräkningen av mejerikostnadsindex har liksom tidigare utförts
av Svenska Mejeriernas Riksförening.

•I fråga om de statliga bidragen ha de utbetalda beloppen införts t. o. m.
1951/52. För 1952/53 ha upptagits bidragsbelopp beräknade enligt de grunder,
som gälla för utbetalning av dylika bidrag. Det allmänna mjölkpristilllägget,
vilket för 1952/53 uppgår till 123,o öre per kg smörfett, har för pro 1

Den av SMR bedrivna årliga drifts analysen för svenska mejerier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

69*

gnosåret upptagits till 42,4 öre per kg smörfett, d. v. s. till samma belopp, som
utgick före den höjning av pristillägget, som infördes fr. o. m. produktionsåret
1951/52. Det extra tillägget i norra Sverige liksom leveranstillägget har
för 1953/54 upptagits till samma belopp som för 1952/53. Pristillägg har
upptagits även för de kvantiteter smör och ost, som beräknas bli exporterade.

De på ovan angivet sätt beräknade inkomsterna ha kompletterats dels för
vissa speciella inkomster, som inte komma fram vare sig vid beräkningen
av försäljningsinkomsterna eller pristilläggen, dels för förluster, som sammanhänga
med prissänkningar och underpris vid export. Dessa kompletteringar
ha sammanförts i en post för respektive år.

De sålunda beräknade mejeriinkomsterna jämföras med verkligt utbetalda
mjölklikvider, vilka senare användas i kalkylen så långt de äro kända.
Jämförelsen har därför endast till syfte att för prognosåren åstadkomma en
korrektion av beräkningarna, så att kalkylsummorna så nära som möjligt
ansluta sig till jordbrukarnas faktiska inkomst av mejerimjölken. För prognosåren
göres därför ett tillägg med ledning av den genomsnittliga skillnaden
under några av de senaste åren. Tidigare användes härvid ett femårsmedeltal.
Genom att en ny kostnadsundersökning nu företagits och tilllämpas
från 1950/51 har det emellertid ansetts riktigast att begränsa jämförelsen
till perioden 1949/50—1951/52. I den mån prisregleringarna i form
av avgifter och pristillägg handhafts på ett sådant sätt, att de på visst år
belöpande inkomsterna också utgått i form av bidrag eller ersättningar samma
år, erbjuder jämförelsen inga svårigheter. Beräknade inkomster av mejerimjölk
kunna då direkt jämföras med redovisade mjölklikvider. Emellertid
uppkommer ofta tidsförskjutning, så att belopp, vilka upptagits som inkomst
ett år, delvis icke bli utbetalda förrän ett följande år. Under senare
år ha dessa förskjutningar fått en vidgad omfattning. En undersökning har
gjorts för att i möjligaste mån eliminera verkan av denna tidsförskjutning,
så att de beräknade mejeriinkomsterna och de verkliga mejerilikviderna bli
mera direkt jämförbara. Resultatet av denna undersökning framgår av nedanstånde
sammanställning. I medeltal för de tre åren framkommer där
en skillnad på 20,2 milj. kr per produktionsår, vilken summa tillagts de beräknade
inkomsterna för 1952/53 och 1953/54. För 1951/52 upptages en
särskild tilläggspost motsvarande saldobeloppet å det anslag, som förra
året ställdes till mejeriorganisationens förfogande för prisregleringsändamål.

Jämförelse mellan beräknade inkomster av mejerinijölk och redovisade

mjölklikvider, milj. kr. I

	1949/50	1950/51	1951/52
1 kalkylen beräknade inkomster..............	1 122-3	1 128 9	1 318-2
Justeringsposter.............................	- 40	+ 3-2	- 22-2
Justerade inkomster.........................	1 118-3	1 132-1	1 296 0
Mejeriernas mjölklikvider....................	1 134-9	1 167-1	1 304-9
Skillnad mellan mjölklikvider och justerade in-komster..................................	16-6	350	8-9

Medeltal 202

I tabell 3 har jordbrukets inkomster av mejerimjölk sammanställts. Som
framgår av tabeilen beräknas dessa uppgå till 1 351,i milj. kr för 1952/53
och 1 281,o milj. kr för 1953/54. I det senare året ingå statliga bidrag med
omkring 80 milj. kr liigre belopp än 1952/53.

70*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tabell 3. Jordbruket* Inkomster av mejerlmjölk, milj. kr.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54
Beräknade inkomster
Försäljningsinkomster
K-mjölk ..................................	232-8	248-3	253-8	253-9
Grädde....................................	107-4	111-3	113-7	113-7
Ost........................................	120-0	157-3	180-1	183-4
Torrmjölk m. ............................	13-3	321	21-9	22-0
	554-5	527-5	544-9	555 2
Prisstegringsvinster, exportförluster, import-
resp. exportavgifter m. m., saldo..........	- 30	165	— 6* *2	— 10-2
Summa	1 0250	1 0930	1 108-2	11180
Statliga bidrag
Allmänt mjölkpristillägg....................	78-6	168-4	1671	58-4
Extra tillägg i norra Sverige ..............	235	27-7	31*4	31-4
Leveranstillägg ............................		>11-7	224-2	530
Körllnjebidrag ............................	1-7	—	—	—
Merfrakttillägg ............................	0-1	—	—	—
Medel för regleringsändamål................	—	17-4	—
Summa	103 9	225 2	222 7	1428
Summa beräknade inkomster ..............	1128-9	1818 2	1330-9	1260-8
Mejeriernas mjölklikvider3 ....................	1167 1	1804 9
Tillkomma medel för regleringsändamål......		17-4
Tillägg i prognosberäkningen med stöd av sär-
skild undersökning ......................			20-2	20-2
Kalkylsummor	1167 1	1322 3	135M	1 2810

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster
av mejerimjölk har i följande översikt anförts hur likviden, räknad i öre
per kg invägd mjölk, fördelar sig på försäljningsinkomster respektive statliga
bidrag.

Likvider i öre per kilogram mjölk 1950/51—1953/54.

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54

Försäljningsinkomster............. 27-56 2990 31 13 31 07

Statliga bidrag.................... 2 69 4 5 66 6-14 3 90

Summa 3025 35-56 37"27 3497

Priset på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken har liksom tidigare
beräknats med utgång från de priser på ostandardiserad mjölk vid
försäljning direkt till konsument, som jordbruksnämnden efter särskild ansökan
fastställt. Genomsnittspriset för riket har erhållits genom att väga genomsnittspriserna
i varje län med den i länen försålda kvantiteten enligt
den representativa undersökningen av mjölkproduktionen och dess användning
1949.

* Härutöver har som clearingtillägg och leveranstillägg utbetalts 27''5 milj. kr genom överföring
av medel från ovan redovisade försäljningsinkomster.

» Härutöver utgår som leveranstillägg 28-8 milj. kr dels ur statliga medel från föregående
regleringsår (17’4 milj. kr), dels medel överförda från ovan redovisade försäljningsinkomster
samt från SMR.

* Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid och leveranstillägg, fritt mejeri, vid
årets medelfetthalt, exkl. värdet av återlevererad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

4 Detta bidrag per kg framkommer, när de reserverade medlen, 17 4 milj. kr, ej medräknas.
Medtagas dessa blir bidraget 6-14 öre per kg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

71*

De beräknade priserna på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken
framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54

36-60 39-40 40-50 4050

Priset på den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken (förbrukad i hushållet
m. in. samt försäljning till arbetare och övriga anställda) har liksom
tidigare beräknats på grundval av gällande normalpris på konsumtionsmjölk
vid utminutering för varje län (»länet i övrigt»). Enligt lantarbetaravtalet
skall detta pris uttagas vid försäljning av mjölk till lantarbetare. Vid medeltalsberäkningen
ha som vikter använts uppgifter om jordbruksbefolkningens
storlek i olika län enligt 1945 års folkräkning.

De beräknade priserna på hemmaförbrukad konsumtionsmjölk framgå av
följande sammanställning (öre/kg).

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54

33-42 36-55 37 65 37 65

Priset på mjölk till lantsmör har för 1952/53 liksom tidigare beräknats
med utgång från riksnoteringen på mejerismör. Det vid beräkningen av värdet
av lantsmörmjölken använda smörpriset har emellertid ansetts vara ca
3 procent (f. n. 18 öre/kg) lägre än gällande riksnotering. Till grund för
denna reduktion har legat förhållandet mellan riksnoteringen och lantsmörpriset
före kriget. Fr. o. m. 1953/54 kommer priset på omärkt mejerismör
att bli 50 öre/kg lägre än priset på runmärkt mejerismör. Med hänsyn
härtill har priset på lantsmör beräknats bli detsamma som på omärkt mejerismör
fr. o. in. 1953/54.

De beräknade priserna på lantsmörmjölk framgå av följande sammanställning
(öre/kg).

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54

21-15 22-50 23-20 22-00

Producent- och kontantbidrag för mjölk.

Åren 1951/52—1953/54. Enligt uppgift från Svenska mejeriernas riksförening
har producent- och kontantbidragen under 1951/52 utgått med 59,2
respektive 8,4 milj. kr eller sammanlagt 67,6 milj. kr. För 1952/53 och
1953/54 beräknas det sammanlagda beloppet till 63 respektive 57 milj. kr.

Ägg och slaktljädertä.

Åren 1951/52 och 1953/54. För en bedömning av äggproduktionens utveckling
föreligger bl. a. dels resultaten av hönsräkningen i Svea- och Götaland
den 21 april 1952, dels uppgifter om partihandelns inköp av ägg t. o. m.
januari månad 1953. I syfte att erhålla ett underlag för bedömning av den
aktuella utvecklingen ha de sakkunniga liksom tidigare från hushållningssällskap
och äggcentraler genom en cirkulärskrivelse införskaffat uppgifter
om troliga förändringar under senare år i olika landsdelar av antalet värphöns
och påläggets storlek in. m. De erhållna upplysningarna järnte statistiken
över partihandelns ägginköp ha givit anledning att ändra den tidigare
gjorda uppskattningen av produktionen för 1952/53 till 81 milj. kg. För
1953/54 har i kalkylen upptagits en produktion av 82 milj. kg.

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vägningstal)
utgjorde 304 öre/kg 1951/52. För 1952/53 har priset med ledning

72*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

av hittillsvarande noteringar och en bedömning av den sannolika utvecklingen
under återstoden av året uppskattats till 325 öre/kg. För 1953/54 ha de
sakkunniga räknat med ett pris av 320 öre/kg.

Värdet av fjäderfäslakten har liksom tidigare beräknats med utgång från
värdet under 1949/50 samt prisutvecklingen för slakthöns enligt Svenska
ägghandelsförbundets noteringar. För 1953/54 har upptagits ett oförändrat
inkomstbelopp.

Jordbrukets andel av äggproduktionen och fjäderfäslakten har med ledning
av hönsräkningarna upptagits till 83 procent för 1950/51, 84 procent
för 1951/52 samt 85 procent för 1952/53 och 1953/54.

Beräkningarna av äggproduktion och fjäderfäslakt sammanfattas i följande
tablå.

Å r

1950/51
1951/52
1952/53
1953/54

Köttproduktionen.

År 1951/52. Den marknadsförda slakten har liksom tidigare beräknats
med utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur och medelslaktvikter
under det senaste år, då fullständiga uppgifter härom förelågo (i livsmedelskommissionens
ransoneringsstatistik) samt de därefter inträdda relativa
förändringarna i antalet besiktigade slaktdjur enligt veterinärstyrelsens statistik
och i medelvikterna av slaktade kroppar inom slakteriföreningarna.

I fråga om hemslakten 1951/52 finnas inga insamlade uppgifter. Hemslakten
av storboskap, får och häst har antagits vara lika stor som under 1950
enligt då verkställd särskild undersökning.1 Hemslakten av kalv har erhållits
som restpost vid de utförda beräkningarna av nötkreatursantalet och
dess förändringar under 1951/52. Hemslakten av kalv har antagits fördela
sig på större och mindre kalv i samma proportioner som under 1950 enligt
nyssnämnda undersökning. — Medelslaktvikterna på hemslaktade djur ha
upptagits oförändrade från 1950/51.

Resultaten av beräkningarna över slakten under 1951/52 framgå av tabell
4. Inkomsterna av slakten ha beräknats på grundval av de i tabell 4
angivna kvantiteterna samt de på vanligt sätt beräknade producentpriserna
på slaktdjur.

Den storboskap, som i anledning av mul- och klövsjukan nedslaktats (nedslaktningen
av kalv och får har varit relativt obetydlig), har vid inkomstberäkningen
behandlats särskilt. Anledningen härtill är att jordbrukarna för
dessa icke fått slaktdj urspriser utan erhållit ersättning av statsmedel till
aktuella livdj urspriset. Med hänsyn härtill ha de i kalkylen upptagits till
samma värde som i beräkningarna över kreaturskapitalets förändringar.

Av den i tabell 4 redovisade storboskapsslakten utgöres ca 6 000 st av djur,
som nedslaktats i anledning av mul- och klövsjukan och tillvaratagits. Skillnaden
mellan livdj ursvärde enligt kreaturskapitalberäkningen och slaktvärde
för storboskap utgör 75 kr/st eller totalt 0,4 milj. kr. Antalet i anledning
av mul- och klövsjukan nedslaktade och nedgrävda djur beräknas till
ca 6 000 st. Livdjursvärdet enligt kreaturskapitalberäkningen utgör 750 kr/st

Äggproduktion,	Pris, öre/kg
milj Totalt	• kg Jordbruket
83-0	68-9	272
80-0	67-2	304
81-0	68-8	325
82-0	69-7	320

Värde, milj. kr	tens värde för
Totalt	Jordbruket	jordbruket,
		milj. kr
225-8	187-4	16-9
243-2	204-3	18-5
263-2	223-6	20 0
262-4	223-0	20-0

> 8e prop. 176/1952 s. 60—Cl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 73*

Tabell 4. Köttproduktionen 1951/52.

Djurslag	Antal djur	Medelslakt-vikt, kg	Total slakt-vikt, ton
Storboskap
Marknadsförd slakt........................	486 100	211-1	102 599
Hemslakt ................................	3100	150-0	465
Summa	489200	2107	103 064
Större kalo
Marknadsförd slakt........................	412 100	530	22 106
Hemslakt ................................	20 400	50-0	1020
Summa	432 500	53-5	23 126
Mindre kalv
Marknadsförd slakt........................	559 300	206	11549
Hemslakt ................................	57 600	19-0	1094
Summa	616 900	20-5	12 643
Fdr och getter
Marknadsförd slakt........................	115 300	17-2	1986
Hemslakt ................................	17 000	15-0	255
Summa	182 300	16-9	2 241
Häst
Marknadsförd slakt........................	41000	352-7	14 462
Hemslakt ................................	200	330-0	66
Summa	41200	352-6	14 528

eller totalt 4,5 milj. kr. Dessa belopp (0,4 resp. 4,5 milj. kr) ha i sammandragstabellen
inräknats i värdet av storboskapsslakten.

År 1952/53. Med ledning av de preliminära resultaten av den representativa
husdjursräkningen den 3 juni 1952, den för tiden 3 juni—15 september
1952 beräknade slakten av kor samt en under samma tid antagen rekrytering
har koantalet beräknats till 1 580 000 djur vid början av 1952/53
eller 20 000 djur mera än vad som antogs i normkalkylen. Det totala antalet
storboskap (oxar, tjurar, kor och ungnöt) har beräknats till 2 119 000
djur.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under 1952/53 har med beaktande av
hsudjursräkningens uppgifter om antalet kalvar avsedda för pålägg beräknats
till 390 000 djur mot 445 000 djur under 1951/52. Slakten av storboskap
har liksom i förra vårkalkylen bedömts komma att uppgå till 430 000 djur.
Antalet storboskap vid 1952/53 års slut beräknas sålunda sjunka med 40 000
djur till 2 079 000 djur. Härav beräknas 1 551 000 st utgöra kor.

Kalvantalet i september 1953 antages bli detsamma som i september 1952
eller 443 000 djur. Antalet under 1952/53 födda kalvar beräknas med ledning
av medelkoantalet och kalvprocenten (91 procent)1 till 1 425 000 st.
Härav beräknas 1 035 000 st komma att slaktas. Slakten av mindre kalv
1952/53 antages med ledning av hittills föreliggande uppgifter bli ungefär
lika stor som under 1951/52, medan slakten av större kalv beräknas minska.

Slakten av får har uppskattats till 130 000 djur. Fårstammen minskar
härvid ytterligare något. Antalet slaktade hästar beräknas till 33 000 under
1952/53.

1 Procenttalet 91 har framkommit genom jämförelse mellan antalet kalvar, som kommit till
nyttig användning, och medelkoantalet under 1950 51.

74*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under 1952/53 ha använts
medelslaktvikter, som beräknats med ledning av medelslaktvikterna för
1951/52 samt förändringar i dessa mellan september—december 1951 och
1952.

Vid beräkningen av producentpriserna på slaktdjur av nötkreatur, häst
och svin 1952/53 har man utgått från de för 1951/52 erhållna avräkningspriserna.
Dessa ha justerats för de över- och underskridanden av basprisnivån
för kött och fläsk, som förekommit den 31 december 1951 och den 31
augusti 1952. Priserna ha vidare minskats med anledning av den kostnadsökning
för slakterierna, som har uppkommit under loppet av 1951/52 genom
höjda löner och järnvägsfrakter samt ökade bilfrakter. Till de så erhållna
priserna ha lagts de höjningar av baspriserna på kött och fläsk i
partihandelsledet, som ägt rum mellan 1951/52 och 1952/53. Dessutom ha
förändringarna mellan 1951/52 och 1952/53 i priserna på hudar samt organ,
inälvor och slakterifett beaktats. De i mitten av februari 1953 gällande priserna
på dessa produkter ha antagits gälla under återstoden av 1952/53. De
efter anförda tillägg och avdrag erhållna priserna ha använts för beräkning
av totalvärdet å kött av nötkreatur och häst samt fläsk i kalkylen för 1952/
53. Då de faktiska priserna för varje enskilt djurslag kunna avvika och i
verkligheten också avvika från baspriserna, ha de för varje djurslag beräknade
priserna icke anförts i kalkylen.

De sakkunniga ha vid beräkningen utgått från det mellan jordbruksnämnden
och Sveriges slakteriförbund gällande avtalet om priserna på kött
och fläsk. Av den särskilda prishöjning på kött och fläsk om sammanlagt
10 milj. kr, som enligt statsmakternas beslut skulle ske under tiden september—december
1952 och som icke ingår i förevarande beräkningar, har
kunnat uttagas 2 milj. kr (jfr i det följande under rubriken Särskild prishöjning
på kött och fläsk m. in.).

I fråga om fårkött har priset under 1952/53 med hänsyn till den hittillsvarande
och sannolika framtida prisutvecklingen antagits bli 425 öre/kg,
vilket i jämförelse med år 1951/52 innebär en ökning med 13 öre/kg.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna för slaktdjur ha sammanställts
i en tablå, som följer efter avsnittet om fläskproduktionen.

År 1953/5b. Slakten av storboskap under 1953/54 har uppskattats till
420 000 djur. Rekryteringen av ungnötsgruppen har bedömts komma att
uppgå till 410 000 djur, varvid storboskapsantalet minskar med 10 000 djur
till 2 069 000 st vid 1953/54 års slut. Hälften av nedgången har beräknats
komma på koantalet, som minskar till 1 546 000 st och hälften på ungdjursgruppen,
som minskar till 505 000 st.

Kalvantalet i september 1954 antages oförändrat från september 1953
eller 443 000 djur. Antalet under 1953/54 födda kalvar beräknas med ledning
av medelkoantalct och kalvprocenten (91 procent) till 1 409 000 st.
Härav beräknas 1 000 000 st till slakt. Relationen mellan större och mindre
kalv antages 1953/54 bli densamma som 1952/53 eller 40,5 : 59,5.

Slakten av får har uppskattats till 130 000 djur. Antalet slaktade hästar
uppskattas till 30 000 djur.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under 1953/54 ha använts
samma medelslaktvikter, som tidigare angivits för 1952/53.

Producentpriserna 1953/54 på slaktdjur av nötkreatur, häst och svin ha
beräknats på samma sätt som priserna för 1952/53. Man har därvid utgått
från de i mitten av februari 1953 gällande baspriserna på kött och fläsk i
partihandelsledet samt de vid samma tid gällande priserna på hudar samt
organ, inälvor och slakterifett.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

75*

I fråga om fårkött har priset antagits bli detsamma som under 1952/53
eller 425 öre/kg.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna för slaktdjur ha sammanställts
i en tablå, som följer efter avsnittet om fläskproduktionen.

Flfiskproduktionen.

År 1951/52. Antalet slaktsvin och medelslaktvikten för de marknadsförda
svinen 1951/52 har beräknats på samma sätt som slakten av övriga
djurslag (jfr under rubriken Köttproduktionen). Hemslakten av svin har
beräknats med utgång från antalet enligt särskild undersökning för 1951,
vilket verkställts i samband med 1952 års arealinventering.1 Antalet har
dock liksom i novemberkalkylen 1952 reducerats för beräknad slakt av husliållssvin
under sommaren 1952, enär det förutsatts, att en stor del av hushållsvinen
under denna tid besiktigats på grund av tillkomsten av de statliga
pristilläggen på fläsk. — Medelslaktvikten för de hemslaktade icke
veterinärbesiktigade svinen har liksom tidigare upptagits till 90 kg.

Resultatet av beräkningarna framgår av följande tablå.

Antal djur

Marknadsförd slakt... 1 840 800

Hemslakt............ 270 000

Medelslakt- Total slaktvikt,
kg vikt, ton

81 0 149 074

90-0 24 300

Summa 2 110 800 82 1 173 374

Åren 1952/53 och 1953/5k. Kvoten mellan totalantalet producerade svin
1950/51 och antalet suggbetäckningar ca 11 månader tidigare utgjorde 9,27.
Med hänsyn till den ökning av slaktåldern, som inträdde under 1950/51,
var denna kvot något för låg. Beaktades den under 1950/51 inträffade ökningen
av slaktåldern, erhölls kvoten 9,42. — Kvoten mellan totalantalet producerade
svin 1951/52 och antalet suggbetäckningar ca 11 månader tidigare
utgör 10,08. Beaktas emellertid den minskning av slaktåldern, som inträtt
under 1951/52, erhålles kvoten 10,04.

Kvoten mellan slakt och betäckningar har ökat med ca 6,5 procent från
1950/51 till 1951/52. Detta visar, liksom jämförelserna mellan svinräkningarna
och betäckningsstatistiken i normkalkylen 1952 (jfr prop. 236/1952
s. 72*), att betäckningsstatistiken blivit ofullständigare mellan 1949/50 och
1950/51. En jämförelse mellan antalet grisar under 3 månader enligt svinräkningarna
i april och oktober 1951 och 1952 och häremot svarande antal
betäckta suggor antyder, att suggbetäckningsstatistiken under 1951/52 försämrats
ytterligare. Försämringen synes emellertid ha varit något mindre
än under närmast föregående år, motsvarande en ökning av ovannämnda
kvot om 10,04 med ca 5 procent.

Medelslaktvikten på gödsvin har under 1952/53 gått ned rätt avsevärt och
beräknas vid slutet av året bli 71 kg. Nedgången i slaktvikten avspeglar en
minskning av slaktåldern. Beräkningar visa att intervallet mellan betäckning
och slakt till följd härav minskat med drygt en halv månad i genomsnitt.
Detta innebär, att antalet under 1952/53 slaktade svin härrör från
drygt 12''/2 månaders betäckningar. Till grund för beräkningen av 1952/53
års svinproduktion har också lagts det i statistiken redovisade antalet suggbetäckningar
för tiden oktober 1951 — drygt halva oktober 1952. Utbylestalet
har med hänsyn till vad som sagts ovan beräknats bli ca 5 procent
större än under närmast föregående år. Med utgång härifrån har
antalet slaktsvin under 1952/53 beräknats till 2 448 000 st. Medelslakt 1

Undersökningen bär utförts på samma sätt som en motsvarande undersökning för 191)0.
Jfr prop. 176/1959 s. 60—61.

76*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vikten har beräknats till 76,8 kg (medeltal för gödsvin, suggor och galtar
samt hemslaktade svin). Hänsyn har härvid tagits till att nedgången
i medelslaktvikten på gödsvin i stort sett ägt rum under hösten 1952. —
Totalproduktionen har beräknats till 188,i milj. kg. Som jämförelse kan
nämnas att en beräkning med utgång från 12 månaders betäckningar och
under året oförändrad medelslaktvikt ger en kvantitet av 190,6 milj. kg.

Svinslakten under 1953/54 ha de sakkunniga med hänsyn till bl. a. fodertillgångarna
och marknadsutsikterna för fläsk bedömt komma att uppgå till
187 milj. kg. Denna produktion är drygt 0,5 procent lägre än 1952/53 års.
Beräkningen förutsätter en ökning av antalet betäckta suggor 1952/53 (oktober—september)
av ca 3 procent jämfört med motsvarande tid 1951/52.

Medelpriset för 1951/52 har på vanligt sätt beräknats med ledning av
slakteriföreningarnas avräkningspriser (exkl. pristillägg på fläsk). Beträffande
prisberäkningen för 1952/53 och 1953/54 hänvisas till ovan angivna
beräkning av priserna på nötkreatur och häst, vilka tillsammans med priserna
för svin, ingå i avtalet mellan jordbruksnämnden och slakteriförbundet.

Beräkningarna av svinslaktens storlek under 1951/52—1953/54 ha sammanställts
i nedanstående tablå över slakten.

Statliga prlstlUBgg på flfisk.

År 1951/52. Jämlikt statsmakternas beslut har under 1951/52 utgått statliga
pristillägg på fläsk. Det sammanlagda beloppet för pristillägg beräknas
till 52,4 milj. kr. Häri ingår en besparing av 3,4 milj. kr, vilken användes
för bidrag till vissa jordbrukare, som drabbats av skördeskador hösten 1952.
Totalbeloppet upptages som särskild post i översiktstabellen.

Sammandrag av slaktberäkningarna

	Antal	Medelslakt-	Köttproduktion,	Pris,	Värde,
	slaktdjur	vikt. kg	milj. kg	öre/ka	milj. kr
1951152
Storboskap .	...... 489 200	210''7	103 1	319	1 333 8
Större kalv .	...... 432 500	52-5	23 1	428	98-9
Mindre kalv	...... 616 900	20-5	12-6	340	42-8
Häst.......	...... 41200	3526	14-5	223	32-3
Svin.......	...... 2 110 800	821	173-4	2 347	601 7
Summa		326-7	340	1109 5
Får........	...... 132 300	16-9	2-2	412	91
	Totalt		328-9		1118 6
1952/53
Storboskap .	...... 430 000	213-0	91-6
Större kalv .	...... 420 000	530	22-3
Mindre kalv	...... 615 000	20-5	12-6
Häst.......	...... 33 000	3550	11-7
Svin.......	...... 2 448 000	76-8	188 1
Summa		326-3	353	1 153 2
Får........	...... 130 000	16-5	2-1	425	8-9
	Totalt		328-4		11621

1 Inkl. värdet av de i anledning av mul- och klövsjukan nedslaktade djuren (4''9 milj kr).

2 Exkl. subventioner.

77*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

	Antal	Medelslakt-	Köttproduktion,	Pris, öre/kg	Värde,
	slaktdjur	vikt, kg	milj. kg	milj. kr
1953/54 Storboskap .......	420 000	2130	89-5
Större kalv.......	405 000	530	2T5
Mindre kalv......	595 000	20-5	12-2
Häst.............	30 000	355-0	10-6
Svin.............	2 445 000	76-5	187-0
Summa			320-8	353	1133 0
Får..............	130 000	16-5	2-1	425	8-9
Totalt			322-9		1141 9

Särskild prishöjning på kött och fläsk m. m.

År 1952/53. Enligt statsmakternas beslut våren 1952 skulle priserna på
kött och fläsk för perioden september—december 1952 höjas med belopp,
som skulle tillföra jordbruket 10 milj. kr. Hela den häremot svarande höjningen
av marknadspriserna har emellertid icke kunnat ske. Den höjning,
som kunnat äga rum motsvarar ett belopp av 2 milj. kr, vilket också upptagits
i översikts- och sammandragstabellerna.

Åren 1952/53 och 1953/54. Det under 1951/52 utgående statliga pristilllägget
på fläsk skulle under 1952/53 avlösas av höjningar av baspriserna på
kött och fläsk, som skulle tillföra jordbruket ett belopp, som beräknades
till 60,9 milj. kr. Höjningar av baspriserna motsvarande 57 milj. kr ha hittills
skett. Av det för höjning av baspriserna på kött och fläsk beräknade
beloppet återstår sålunda (60,9 — 57,o =) 3,9 milj. kr, vilket belopp upptagits
som en särskild post för åren 1952/53 och 1953/54 i översiktstabellen.

Försäljning av militärhästar.

Åren 1952/53 och 1953/54. I samband med beräkningar om husdjursantalets
förändringar ha uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna angående
beräknad försäljning och inköp av militärhästar. Resultatet av beräkningarna,
vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Maj :ts
prop. 267/1946, s. 116), framgår av följande sammanställning.

		1951/52	1952/53	1953/54
	Antal	Milj. kr	Antal	Milj. kr	Antal	Milj.	kr
Militärens inköp
Remonter................	600	13	600	1-3	600	1-3
Övriga hästar............	721	1-2 2-6	437	0-7 2-0	468	0-8	21
Avgår
Slakt av militärhästar.....	1 377	10	610	0-5	610	0 5
Försäljning till jordbrukare	153	0-2 1-2	200	0-2 0-7	200	0-2	0 7
Nettoinkomst för jordbruket		13		1-3			1-4

78* Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september åren 1950—54, 1000-tal djur.

	1950	1951	1952	1953	1954
Hästar
3 år och däröver..................	388	363	330	306	282
Unghästar........................	26	25	24	22	20
Föl ..............................	15	13	13	11	10
Sumrna unghästar och föl	41	38	87	33	30
Summa hästar exkl. militärhästar	424	401	367	339	312
Nötkreatur
Oxar ............................	1	1	1	1	1
Tjurar, 2 år och däröver..........	17	17	17	17	17
Kor..............................	1684	1643	1580	1551	1546
Summa oxar, tjurar och kor	1702	1661	1598	1569	1564
Ungnöt ..........................	493	509	521	510	505
Kalvar under 1 år ................	483	485	443	443	443
Summa nötkreatur	2078	2655	2562	2522	2512
Svin
Fargaltar ........................	4	4	4	4	4
Modersuggor......................	131	131	158	158	158
Summa	135	135	162	162	162

Tabell 6. Husdjursbeståndets Tärde den 15 september åren 1950—54.

	Pris	Värde i milj. kr	Pris	Värde i milj. kr
	kronor				kronor

	per st	1950	1951	1952	per st	1952	1953	1954
Hästar1
3 år och däröver ........	1150	440''4	417-4	379-5	1300	429-0	397-8	366-6
Unghästar ..............	1150	29-9	28-8	27-6	1300	31-2	28-6	26-0
Föl ....................	500	7-5	6-5	6-5	500	6-5	5-6	5-0
Summa		477-8	452-7	4136		466 7	4319	8976
Nötkreatur
Kor, tjurar och oxar.....	750	1 2766	1 245-8	1198-5	900	1438-2	1412-1	1 407-6
Ungnöt..................	650	320-4	330-8	338-6	750	390-8	382-5	378-8
Kalvar..................	200	96-6	970	88-6	250	110-8	110-8	110-8
Summa		1693 5	1673 6	1625 7		1939 8	1905 4	1897 2
Svin
Fargaltar och modersuggor	350	47-2	47-2	56-7	400	64-8	64-8	64-8
Totalsumma		2218-5	2178 5	2 096 0		24718	2 402-1	2359-6
Värdeförändring från när-
mast föregående år ......		—	- 45 0	- 77-5		—	— 69''2	— 42-5

1 Exkl. militärhästar.

Tabell 7. översikt över Jordbrukets inkomster Aren 1950/51—1953/54.

Varuslag m. m.		1950/51		1951/52	1952/53	1953/54		Värdeförändring 1952/53 —1953/54 beroende på förändring av (milj. kr)
	Kvant, milj. kg	Pris öre/kg	Värde milj. kr	Kvant, milj. kr	Pris öre/kg	Värde milj. kr	Kvant, milj. kr	Pris öre/kg	Värde milj. kr	Kvant milj. kg	Pris öre/kg	Värde milj. kr	kvan- titeter	priser	summa
Höstvete............	322	30-00	96-6	205	40-95	83-9	352	53-70	1890	372	50-65	188-4	+ 10-8	- 11-4	— 0-6
Vårvete ............	215	33-15	71-8	157	43-46	68-2	203	53-40	108-4	307	52-40	160-9	+ 55‘5	- 3o	+ 52-6
Råg................	159	28-70	45-6	124	39-75	49-3	222	48-95	108-7	214	48-60	104-0	- 3-9	- 0-8	- 4-7
Torkningskostnadcr..	—	—	—	—	—	—	—	—	- 60	—	—	-2l	— 2-7	+ 6-6	+ 3-9
Arealbidrag för vete..	—	—	—	—	—	48-0	—	—	—	—	—	-	—	—	—
Korn ..............	70	29-67	20-8	73	37-60	27-4	117	39-25	45-9	108	39-00	42-1	- 3-5	- 0-8	— 3-8
Havre..............	31	27-38	8-5	27	33-56	9-1	41	34-30	14-1	46	34-00	15-6	+ 1-7	- 0-2	+ 1-6
Kokärter............	14-0	47-78	6-7	13-9	56-58	7-9	12-5	65-90	8-2	15-3	66-00	101	+ 19	+ 0-0	+ 1-9
Potatis, mat-........	825	17-92	147-8	825	18-13	149-6	825	20-50	169-1	825	20-50	169-1	__	_ ''	.
Potatis, fabriks-.....	197	8-25	16-3	210	10-84	21-7	272	11-79	32-1	255	12-32	31-4	- 0-7	_	- 0-7
Sockerbetor ........	1978	6-02	119-1	1732	7-17	124-2	1598	7-67	122-6	1750	8-18	143-2	+ 20-6	—	+ 20*6
Oljeväxter..........	—	—	188-2	—	—	194-7	—	_	203-4	_	_	133-0	-591	- 11-3	- 70-4
Spånadsväxter......	—	—	50	—	—	5-8	—	—	3-2	—	—	4-6	+ 1-6	- 02	+ 1-4
Köksväxter.........	—	—	421	—	—	55-7	—	—-	46-2	—	—	50-5	+ 4 3	—	+ 4-8
Tobak ..............	0-3	295	1-0	03	343	1-1	0-3	387	1-1	0-3	400	1-1	- 0-0	+ o-o	—
Mejerimjölk ........ K-mjölk utanför me-	3 858	30-25	1167-1	3 670	36-03	1322-3	3625	37-27	1351-1	3 663	34-97	1 281-0	+ 14-1	-84-2	-70-1
jeri .............. K-mjölk till hemma-	153	36-60	560	150	39-40	591	147	40-60	59-5	144	40-50	58-3	- 1-2	—	- 1-2
förbrukning ......	512	33-42	171-1	497	36-65	181-7	482	37 65	181-5	468	37-65	176-2	- 5-3	_	- 5-8
Lantsmörmjölk...... Producent- och kon-	60	21-15	12-7	55	22-60	12-4	50	23-20	11-6	45	22-00	9-9	- 1-2	- 0-5	- 1-7
tantbidrag för mjölk	—	—	70-4	—	—	67-6	—	—	63-0	—	—	570	—	- 6-0	- 6-0

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Varuslag m. m. ?''• U1S	1950/61	1951/52	1952/53	1953/54	Värdeförändring 1952/53 —1953/54 beroende på förändring av (milj. kr)
Kvant, milj. kg	Pris öre/kg	Värde milj. kr	Kvant, milj. kr	Pris öre/kg	Värde milj. kr	Kvant, milj. kg	Pris öre/kg	Värde milj. kr	Kvant, milj. kg	Pris öre/kg	Värde milj. kr	kvan- titeter	priser	summa
Ägg................	68-9	272	187-4	67-2	304	204-3	68-8	325	223-6	69-7	320	223-0	+ 2-9	- 3-5	— 0 6
Slakt av fjäderfä----	—	—	16-9	—	—	18-5	—	—	20-0		—	20-0	—	—	—
Storboskap .........	88-7	286	253-7	1031	319	333-8	91-6				89-6
Kalv, större.........	23-4	371	86-8	23-1	428	98-9	22-3				21-5
Kalv, mindre.......	13-1	295	39-5	12-6	340	42-8	12-6		353	1153-2	12-2		353	1 133-0	- 20-2	—	— 20-2
Häst................	11-8	151	17-8	14-5	223	32-8	11-7				10-6
Svin................	169-8	281	477-1	173-4	347	601-7	188-1				187-0
Får......:.........	2-3	334	7-7	2-2	412	9-1	2-1	425	8-9	2-1	425	8-9	—	—	—
Statliga pristillägg på
fläsk..............	—	—	—	—	—	52-4	—	—	“T-	—	—
Särsk. prishöjning på
kött och fläsk1 ....	—	—	—	—	—	—	—	—	5-9	—	—	3-9	—	- 2-0	- 2-0
Militärhästar........	—	—	1-8	—	—	1-8	—	—	1-3	—	—	1-4	+ Öl	—	+ 0-1
Ull ................	05	940	4-6	0-4	574	2-3	0-4	531	2-1	0-4	529	2-1	—	- 0-0	— 00
Export av levande
djur..............	—	—	1-8	—	—	0-6	—	—	l-o	—	—	l-o	—	—	—
Summa inkomster	—	—	3340 9	—	—	3887-6	—	—	4128 7	—	—	4027-6	+ 15 7	- 110 8	- lön
Index	—	—	100-0	—	—	116-4	—	—	123-6	—	—	120-6
Förändringar i krea-
i turskapitalet______	—	—	- 45-0	—	—	- 77-5	—	—	-69-2	—	—	- 42-6	+ 26-7	—	+ 26-7
Summa	—	—	3 295 9	—	—	3 810 1	—	—	4 059 6	—	—!	3985 1	+ 42-4	- 116-8	- 74-4
Index	—	—	100-o	—	—	115-6	—	—	123-2	—	—	120-9

1 Inkl. för höjning av basprisema på kött och fläsk kvarstående belopp (jfr texten).

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘224.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 81*

Tabell 8. Sammandrag av Jordbrukets inkomster åren 1950/51—1933/34, milj. kr.

					Värdeförändring 1952/53
					—1953/54 beroende på
	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	förändri	ng	av (milj. kr)
					kvan-
					titeter	priser	summa
Brödsäd........................	213 5	249-4	400-1	451-2	+ 59-7		8-6	+ 51-1
Övrig spannmål ................	360	44-4	68-2	67*8	+ 0-1	—	0-5	- 04
Potatis och sockerbetor..........	2»3’2	295-5	323-8	343-7	+ 19-9		—	+ 19-9
Olje- och spånadsväxter ........	193-2	200-5	206-6	137-6	- 57-5	—	11-5	- 69-0
Köksväxter och tobak ..........	43-1	56-8	47-3	51-6	+ 4-3	+	Oo	+ 4-3
Summa vegetabiliska produkter	769-0	846-6	1046o	1 051-9	+ 26-5	—	20-6	+ 5-9
Index	1000	110-1	136-0	136 8
Mjölk och mejeriprodukter ......	1 477-3	1 6431	1 666-7	1 582-4	+ 6-4	_	90-7	- 84-3
Ägg och slaktfjäderfä............	204-3	222-8	243-6	243-0	+ 2-9	—	3-5	- 0-6
Slaktdjur ......................	882-6	1 1710	1168-0	1145-8	- 20-2	—	2-0	- 22-2
övrigt..........................	7-7	4-1	4-4	4-6	+ 0-1	-	0-0	+ 0-1
Summa animaliska produkter	2571 9	8 041o	3082 7	2 975 7	- 10-8	—	962	- 107-0
Index	lCO-o	118-2	119-9	115-7
Samtliga inkomster	3 340-9	3 887-6	4128-7	4 027-6	+ 15-7	—	1168	- 1011
Index	100-0	116-4	123-6	120-6
Förändringar i kreaturskapitalet..	- 45 0	- 77-5	- 69-2	- 42-5	+ 26-7		—	+ 26-7
Summa	3 295-9	3 810 1	4 059-5	3 985-1	+ 42-4	—	116 8	— 74-4
Index	100-0	115-6	123-2	120-9				1

Export av levande djur.

Åren 1952/53 och 1953/54. Enligt uppgifter från lantbruksförbundet torde
man såväl under 1952/53 som under 1953/54 kunna räkna med en djurexport
till ett värde av l,o milj. kr.

Ull.

Åren 1951/52—1953/54. Kvantiteterna ull ha liksom tidigare med ledning
av antalet tackor beräknats till 0,4 milj. kg under 1951/52—1953/54. Medelpriset
på ull inklusive statligt pristillägg (100 öre/kg) har med utgång från
föreliggande noteringar för 1951/52 beräknats till 574 öre/kg. För 1952/53
och 1953/54 bär räknats med ett medelpris av 531 respektive 529 öre/kg
inklusive statligt pristillägg (150 öre/kg). Vid kalkyltillfället rådande priser
ha härvid antagits bestå under resten av 1952/53 och under hela 1953/54.

Förändringar i kreaturskapitalet.

Åren 1951/52—1953/54. Antalet djur vid slutet av 1951/52 har beräknats
med utgång från resultaten av den representativa husdjursräkningen den 3
juni 1952 samt de sedvanliga korrigeringar, som erfordras för att erhålla
djur vid produktionsårets slut.

Hästantalet har beräknats med ledning av uppgifterna från kreatursräkningarna
kompletterade med dels uppgifter från betäcknings- och slaktstatistiken,
dels uppgifter om antalet militärhästar, dels även approximativa
beräkningar rörande antalet självdöda djur.

C* Dihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. iVr 224.

82*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Förändringarna i nötkreatursantalet har beträffande kor, ungnöt och kalvar
behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen.
Antalet oxar och tjurar i september 1953 och 1954 har bibehållits oförändrat
i förhållande till antalet i september 1952.

Antalet fargaltar och modersuggor i september 1953 och 1954 antages bli
detsamma som i september 1952.

Våren 1952 användes vid beräkningen av förändringarna i kreaturskapitalet
djurpriser, vilka voro hänförliga till 1951 års prisförhållanden. I den
nu föreliggande kalkylen ha kalkylsakkkunniga för 1952/53 och 1953/54
insatt priser, som anknyta till det aktuella prisläget men som äro, liksom
tidigare, försiktigt uppskattade.

Jordbrukets kostnader.

Arbetskostnader.

Lönestatistik och avtal. Vid upprättandet av vårkalkylen 1952 för bl. a.
produktionsåren 1951/52 och 1952/53 beaktades lönehöjningen till lantarbetare
enligt avtal i mars 1952 för tiden januari—december samma år.
Lönehöjningen var något olika för olika grupper av arbetare, men en vägning
med de vägningstal, som tillämpas i jordbrukskalkylen, gav till resultat
en genomsnittlig höjning med 50,si öre per timme för ordinarie tid.

Löneutvecklingen enligt de senaste årens avtal framgår av följande översikt.

Lön

för ordinarie tid enligt avtal; vågd timlön för
som fyllt 20 år.

Avtalsperiod

Va-81/!. 1949 ..............................

Vi—1"/, 1950 ..............................

Vs -S1/l2 1950 ..............................

Vi —sl/i2 1951..............................

Vi — 1952 ..............................

manliga arbetare,

Timlön, öre

17119
173 19
177 17
202 17
252 68

Avtalet innebar vissa ändringar i fråga om ersättartjänstgöring, ersättning
för vissa speciella arbetsuppgifter, ackordslöner etc. samt dessutom
förändrade ersättningar för s. k. förberedelse- och avslutningsarbeten samt
ersättartjänstgöring. Vidare innebar avtalet, att manliga arbetare mellan 18
och 20 år erhöllo 5 öre lägre höjning av timlönen än de äldre manliga arbetarna.
I samband med löneavtalet borttogs den extra ersättning med 60
öre per dag, som tidigare utgått, då »egentlig lantarbetare» tillfälligt kört
traktor. Antalet fridagar per år beräknades öka för omkring 25 procent av
djurskötarna från 39 till 52 fr. o. m. juni månad 1952.

Dessa i olika riktning verkande förändringar, vilkas effekt svårligen kan
beräknas, behandlas närmare i Kungl. Maj :ts prop. nr 236/1952, sid. 77*—
78*. Kalkylsakkunniga ansågo rimligt att mot varandra kvitta verkningarna
av de nämnda mindre justeringarna i avtalet.

Avtalet innehöll emellertid även nya bestämmelser i fråga om tid för arbetets
igångsättande m. m. Ehuru exakta beräkningar över de ekonomiska
verkningarna av nämnda förändring icke kunde åstadkommas, ansågs vid
utarbetandet av vårkalkylen 1952, att förändringen borde beaktas. Detta
gjordes med utgångspunkt från överslagsberäkningar på så sätt, att den

Kungi. Maj:ts proposition nr 224.

83*

beräknade arbetskostnadssumman minskades med 20 milj. kr för helt år,
vilket för 1951/52 motsvarade 13,3 milj. kr. I övrigt hänvisas till Kungl.
Maj :ts prop. nr 236/1952.

I fråga om lantarbetarnas löner fr. o. m. januari 1953 pågingo ännu förhandlingar
vid avslutandet av föreliggande kalkyl. Kalkylsakkunniga ha
därför icke kunnat beakta eventuella förändringar i det nya avtalet.

Arbetsvolymen. Till höstkalkylen 1951 (Kungl. Maj:ts prop. 176/1952)
framlade kalkylsakkunniga reviderade beräkningar över förändringarna i
jordbrukets arbetsvolym sedan 1945/46. På grundval av dessa minskades
arbetsvolymen i kalkylen med 2,94 procent per år fr. o. in. 1946/47. Då inget
nytt material fanns tillgängligt, användes samma faktor i vårkalkylen 1952
för framräkning av arbetsvolymen för 1952/53.

Till föreliggande kalkyl finnes däremot åtskilligt nytt material. Preliminära
resultat från 1950 års folkräkning ha blivit tillgängliga och ge möjlighet
till jämförelser med folkräkningen 1945. Det visar sig att den totala
yrkesverksamma befolkningen i jordbruk med binäringar sjunkit 12,7 procent
under denna 5-årsperiod. Uppgifterna för kvinnliga yrkesverksamma
äro dock ej fullt jämförbara för de båda senaste folkräkningarna. För vrkesverksamma
män enbart blir minskningen 14,9 procent, medan man i kalkylen
för 1945/46—1950/51 beräknar arbetsvolymens minskning till 13,9
procent. Minskningen för män, som äro yrkesverksamma enbart inom jordbruk
och boskapsskötsel, blir enligt folkräkningarna 15,i procent. För män
i åldern 15—65 år tillhörande yrkesgrupp I (jordbruk med binäringar), är
minskningen 16 procent. Taxeringsstatistiken ger en minskning av hela antalet
inkomsttagare i jordbruket på 13 procent från 1945 till 1950.

För bedömning av förändringarna i antalet sysselsatta inom jordbruket
eller 1950 finnes viss avflyttningsstatistik för landsbygdskommuner för

1951. Den antyder ungefär samma utflyttning som under 1948—1950.

Direkta uppgifter om jordbrukets arbetskraft ha lämnats av omkring
28 000 jordbrukare i samband med arealinventeringarna 1951 och 1952.
Uppgifterna avse dock bara en enda dag respektive år. Minskningen för familjemedlemmar
är 3 procent, för fast anställd lejd arbetskraft nära 9 procent
och för tillfällig arbetskraft väsentligt större.

Anförda siffror tyda på, att den höjning som gjordes hösten 1951 av reduktionsfaktorn
i kalkylen från 1,5 till 2,94 procent var motiverad och icke
överdrev minskningstakten.

Kalkylsakkunnigas beräkningar byggde den gången liksom tidigare helt
på uppgifterna i den jordbruksekonomiska undersökningen. Då det kunde
befaras, att den starka ökningen av antalet bokföringsgårdar under senare
år kunnat påverka arbetsvolymens förändringar i materialet, har utom en
beräkning av samma slag som tidigare också en annan bearbetning av materialet
blivit utförd. Den senare går så till att man år efter år undersöker
arbetsvolymens förändring enbart hos de gårdar, som lämnat uppgifter två
på varandra följande år. Man erhåller eu serie procenttal, som kan sammankedjas.
Den genomsnittliga årliga minskningen beräknas med hjälp
av en regressionsberäkning. Enligt den med uppgifter för 1951/52 kompletterade
äldre beräkningen blir den årliga minskningen från 1945/46 nu 3.04
procent i stället för 2,94 procent. Kedjeberäkningen ger betydligt större minskning
eller 3,30 procent. Båda beräkningsmetoderna lida av vissa principiella
svagheter, och medelfelen äro så pass stora att skillnaderna dem emellan
icke äro statistiskt säkerställda. Sakkunniga ha ansett lämpligt att inte
ändra arbetsvolymen i det nya basåret 1950/51 men antaga en årlig minskning
för 1951/52 och 1952/53 med 3,3 procent. Med hänsyn till den avtagande
flyttning från jordbruket, som måste vara att vänta på grund av

84*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

den långt gångna uttömningen av de yngre årsklasserna på landsbygden
och de vikande konjunkturerna för vissa delar av näringslivet har arbetsvolymens
minskning från 1952/53 till 1953/54 antagits stanna vid 3,o procent.
Härigenom blir arbetsvolymen — frånsett de korrigeringar som omnämnes
nedan — för 1951/52 minskad med 3,50 miljoner timmar och för
1952/53 med 6,79 miljoner timmar i förhållande till uppgifterna i vårkalkylen
1952. För 1953/54 uppgår skillnaden mellan äldre och nyare heräkningssätt
till 7,14 miljoner timmar.

På samma sätt som de närmast föregående båda åren har arbetsvolymen
för 1953/54 ökats med 0,76 procent på grund av den ännu kvarstående förändring
i lönerelationen mellan män och kvinnor som gjordes i 1951 års
lantarbetsavtal. Denna förändring beaktas nämligen icke vid beräkningarna
av arbetsvolymen på grundval av den jordbruksekonomiska undersökningen.

1952 års lantarbetsavtal innehöll bl. a. ändrade bestämmelser ifråga om
tiden för arbetets början. Arbetstiden räknas enligt det nya avtalet i vissa
fall först från den tid, då det egentliga arbetet igångsättes. Förflyttning till
arbetsplatsen får i dessa fall ske på arbetarens egen tid. I vårkalkylen 1952
gjordes med anledning härav och i avvaktan på närmare utredning ett avdrag
på kostnadssumman för 1951/52 med 13,3 milj. kr och för 1952/53
med 20 milj. kr. Sistnämnda belopp motsvarar 0,8 procent av hela kostnadssumman.
Material för en exakt bedömning av avtalsändringens ekonomiska
verkan saknas fortfarande och synes ej kunna erhållas utan omfattande
specialundersökningar. En förnyad uppskattning ger till resultat att avtalsändringens
verkan troligen överskattades i vårkalkylen 1952 med 2 å 3
milj. kr. Med hänsyn till osäkerheten i skattningen upptas dock posten fortfarande
avrundat till 20 milj. kr.

Kalkylsakkunniga anse att verkan av avtalsförändringen bör läggas på
arbetsvolymen. 20 milj. kr motsvarar vid 1952/53 års timlön 7,39 miljoner
timmar. Detta timantal har avdragits från arbetsvolymen nyssnämnda år,
och framskrivningen bör fr. o. m. 1953/54 ske på den sålunda reducerade
volymen.

Ännu har det förändrade avtalet ingen verkan på prognosen för arbetsvolymen.
För att undvika en dubblering av avtalsändringens effekt bör därför
i kommande regressionsberäkningar den lejda arbetskraftens timantal
i bokföringsmaterialet uppräknas för de år, då ändringen varit gällande.
Uppräkningen bör procentuellt motsvara den ovan angivna korrektionen i
arbetsvolym i kalkylen.

Timlöner. Före vårkalkylen 1952 beräknades arbetskostnaderna som en
produkt av antalet manstimmar och genomsnittliga timförtjänster till manliga
lantarbetare enligt socialstyrelsens lönestatistik. Förfarandet förenklades
efter hand, i det att avtalslönen för de aktuella åren framskrevs med en
faktor, den s. k. »överbetalningsfaktorn», vilken uttryckte förhållandet mellan
observerade timförtjänster enligt lönestatistiken och avtalslöner för ordinarie
iid under en följd av år.

I samband med vårkalkylen 1951 gjordes en undersökning angående relationerna
mellan observerade timförtjänster och avtalslöner. Det föreslogs
samtidigt, att arbetskostnadsberäkningarna i samband med övergång till nytt
basår fr. o. in. det nya basåret skulle grundas på avtalslöner. Förslaget genomfördes
i samband med övergången till nytt basår i vårkalkylen 1952. Det
nya beräkningssättet, som närmare behandlas i Kungl. Maj:ts prop. 207/1951,
sid. 183—189, innebär, att semesterersättning och vissa andra avtalsstipulerade
extra förtjänster läggas till avtalslönen för ordinarie tid. Emellertid
beaktas endast de avtalsstipulerade tillägg, vilkas effekt med tillräcklig

85*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

säkerhet kan beräknas, nämligen semesterersättning och övertidsersättningar.
Semesterersättningens inverkan beräknas i form av ett tillägg med 4,2
procent av avtalslönen för samtliga arbetare t. o. m. 1950/51 samt därefter
med 6,4 procent. Tillägget göres på den genomsnittliga lönen efter hopväg(ningen.

Övertidsersättningen (tillägget utöver ordinarie lön vid övertidsarbete)
beräknas med utgångspunkt från uppgifter om övertid i procent av arbetad
tid för arbetare med kollektivavtal enligt socialstyrelsens lönestatistik.
I vårkalkylen 1952 tillämpades övertidsprocent omfattande såväl egentlig
övertid som tid för rykt och ersättartjänstgöring. Fr. o. m. 1950 avser emellertid
de av socialstyrelsen angivna procenttalen för övertid endast den
egentliga övertiden. I fortsättningen kommer redovisningen att avse endast
denna tid. Kalkylsakkunniga ha därför nu tillämpat den nya övertidsstatistiken
fr. o. m. 1950. Den genomsnittliga övertidsersättningen per timme
beräknas genom sammanvägning av avtalsmässig extra ersättning i öre per
timme vid övertidsarbete under å ena sidan vardagar samt å andra sidan
lördagar och helgdagsaftnar samt vid nattarbete. Härvid tillämpas viktstalet
1 för den sistnämnda gruppen av övertidsarbete, medan övertidsersättningen
under vardagar ges viktstalet 6. Övertidsprocenten för verklig övertid
har under de senaste åren varit följande.

1950 ................. 1-6

1951 .......................... l s

Medeltal....................... T7

Övertidsersättningen i öre per timme har varit följande.

	Lördagar och helg-
Å r	dagsaftnar samt vid	Vardagar
	nattarbete
1948.........	...... 90	60
1949.........		60
1950..........	...... 90	60
1951..........		70
1952..........	...... 140	90

Med utgångspunkt från övertiden i procent av arbetad tid och extra ersättning
per timme beräknas övertidsersättningen utslagen på all arbetad
lid. Den i vårkalkylen 1952 redovisade beräkningen över timlönerna införes
i följande tablå jämte komplettering för produktionsåret 1953/54.

Sammanställning rörande arbetsförtjänst per timme för lantarbetare 1950/
51—1953/54 enligt avtalslön inklusive vissa avtalsstipulerade tillägg.

Samtliga värden öre/tim.

Extra

Å r	Avtalslön för ordi-narie tid	Övertids- procent	Extra övertidsers. öre/över- tidstim.	övertidsers. utslagen på all arbetad tid b x c	Semester- ersättning	Summa kalkylerad timlön inkl. tillägg a + d + e
				1U0
	a	b	C	d	e	f
1950/51 .....	.. 193 84	1-7	71-9	1-22	814	203 20
1951/52 .....	.. 235-82	1-7	900	1-53	15-09	252-44
1952/53 .....	. . 252-68	1-7	97 1	1-65	1617	270-50
1953/54 .....	. . 252-68	1-7	97 1	1-65	1617	270-50

86* Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Kostnadssummor. I tabell 9 redovisas beräkningen av jordbrukets arbets
kostnader.

Tabell 9. Beräkning av Jordbrukets arbetskostnader.

	Arbetsvolym milj. mt och rmt	Avdrag för avtalsänd-ring enl. texten milj. mt		Avtalslön inkl. avtals-stipulerade tillägg öre/tim.	Kalkyl belopp
Å r	Återstår milj. mt	milj. kr	Index 1950/51 = 100
1950/51 ......	972-49			203-20	1976-1	100-0
1951/52 ......	947-55			252-44	1 2 378-7	120-4
1952/53 ......	916-28	7-39	908-89	270-50	2 458-5	124-4
1953/54......	881-62	270-50	2 384-8	120-7

Kapitalkostnader.

Grundtörbättringar, avskrivning och underhåll.

Kostnaderna för grundförbättringar ha alltsedan vårkalkylen 1947 redovisats
enligt grunder, som angivits av de sakkunniga för utredning om rationaliserings
inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Senaste vårkalkyl
har nu justerats med hänsyn till prisutvecklingen för tegelrör samt
förändringen i de från staten utbetalade bidragen. I fråga om lönerna hade
vid kalkylens avslutande icke träffats något avtal för 1953, varför beräkningarna
äro utförda med utgångspunkt från 1952 års lantarbetaravtal.

I vårkalkylen 1952 framhölls, att grävningsarbetet vid täckdikning numera
sannolikt i betydande grad utföres maskinellt och att den verkliga
kostnadsutvecklingen därför kunde avvika från den under förutsättning av
handgrävning beräknade. De sakkunniga ha nu inhämtat uppgifter från
lantbruksnämnderna om den maskinella täckdikningens omfattning under
1952 samt om kostnaderna vid olika grävningsmetoder. Dessa kostnadsuppgifter
överensstämma relativt väl med de för samma tid enligt den använda
metodiken beräknade kostnaderna. De sakkunniga ha därför använt samma
beräkningsmetod som i tidigare kalkyler. Den fortsatta utvecklingen av den
maskinella täckdikningen kan endast följas genom speciella undersökningar.
Någon löpande statistik förekommer icke.

Täckdikningskostnader. Mellan vårkalkylen och höstkalkylen 1952 inträffade
en prisstegring på tegelrör, medan priset efter höstkalkylen undergått
en sänkning. Kostnaderna för underhåll och avskrivning av täckdiken,
som för 1952/53 i förra årets vårkalkyl uppgingo till 14,34 milj. kr, beräknas
nu för nämnda år till 14,66 milj. kr. För prognosåret beräknas en kostnad
av 14,60 milj. kr.

De under 1951/52 utbetalda statliga bidragen för täckdikning uppgingo
till 1,02 milj. kr. Då någon ledning för bedömandet av täckdikningsverksamhetens
kommande omfattning knappast kan fås genom de av lantbruksstyrelsen
beviljade bidragsbeloppen, ha de sakkunniga tillämpat den konstaterade
summan för utbetalda statliga bidrag under 1951/52 även för 1952/53
och 1953/54.

Kostnader för underhåll av större öppna diken. Längden av underhållskrävande
öppna avloppsdiken har liksom i de närmast föregående kalkylerna
hållits oförändrad. Kostnaderna äro oförändrade sedan vårkalkylen
1952, emedan någon förändring i lönerna icke är känd. 1

1 Avdrag har här gjorts med hänsyn till ändrad tid för arbetets början (13''S milj. kr).

87*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Sammandrag över jordbrukets kostnader för grundförbättringar redo
visas i tabell 10, där även avdrag gjorts för de statliga bidragen.

Tabell 10. Jordbrukets kostnader för grundlfirbfittrlngar. Vfirdetal 1 milj. kr.

År	Täck- diknings- kostnader	Kostnader för underhåll av större öppna diken	Avgår statsbidrag	Nettosumma = jord-brukets kostnader	Index 1950/51 = 100
1950/51 ......................	11-24	8-46	0''58	19-12	100-0
1951/52 ......................	14-00	10-54	1-02	23-52	123-0
1952/53 ......................	14-66	11-33	102	24-97	130-6 i
1953/54 ......................	1460	11-33	102	24-91	130-3 j

Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader ha beräknats
enligt samma metodik som tidigare. Beräkningen består av en
framskrivning av en för 1946 fastslagen kostnadssumma med hjälp av ett
riksindex för ekonomibyggnadskostnader utarbetat inom Statens forskningsanstalt
för lantmannabyggnader (SFL). Från 1951 till 1952 har detta index
stigit med 3,o enheter till 319,8 (1935/37 = 100). Detta tal framskrives sedan
i sin tur enligt utvecklingen av lantbruksförbundets månadsindex för
hyggnadskostnader. Detta senare index, som i sig innefattar utvecklingen av
såväl arbetslöner som materialpriser, har sedan höstkalkylen 1952 enbart
påverkats av sänkta priser på en del byggnadsmaterial, vilket gjort att delindex
för material med 1946 som bas från medeltalet för 1952 till januari
1953 enligt beräkningarna sjunkit från 208,3 till 201,3. Träpriset har dock
varit oförändrat sedan juli 1952.

I höstkalkylen 1951 och i vår- och höstkalkylerna 1952 ha de sakkunniga
av skäl, som närmare redovisas i Kungl. Maj:ts prop. nr 176/1952, lämnat
utvecklingen av priserna på trävaror obeaktad fr. o. m. januari 1950. Pris»
utvecklingen för byggnadsmaterialier har i stället i beräkningen från nämnda
tidpunkt fått helt följa utvecklingen för andra materialier än trävaror.

I följande översikt visas lantbruksförbundets (SL:s) prisindex med 1946
som bas, dels för trävaror, dels för allt byggnadsmaterial såväl med som
utan full inverkan av prisutvecklingen på trävaror.

SL:s prisindex för byggnadsmaterial.

Allt byggnadsmaterial

med samma pris med

full inverkan utveckling för

År	Trävaror	av prisutvecklingen	trävaror som för
		på trävaror	övrigt material fr. o. m. 1 jan. 1950
1946 .......	....... 1000	100-0	1000
1949 .......	....... 128-9	117-2	117-2
1950 .......	....... 159-8	134-2	118-8
1951.......	....... 277-8	207-6	1460
1952 .......	....... 269-6	208-3	158-1
1953.......	....... 2614	201-3	151-7
1954 .......	....... 261-4	201-3	151-7

88*

Kungl. Maj ds proposition nr 224.

Som framgår av anförda indextal äro priserna på trävaror alltjämt mycket
höga i jämförelse med priserna på övrigt byggnadsmaterial. Sålunda
kvarstå alltjämt de skäl, som tidigare föranlett ett tillfälligt uteslutande
av trävarorna ur indexberäkningen. Kalkylsakkunniga ha därför ansett
lämpligt att tills vidare avvakta prisutvecklingen på trävarumarknaden och
även i denna kalkyl tillämpa den indexserie för priser på byggnadsmaterial,
i vilken prisutvecklingen på trävaror fr. o. m. 1950 icke tillfullo beaktats.
Det har dessutom ansetts erforderligt att undersöka byggnadskostnadernas
utveckling med hänsyn till förändringar i materialsammansättningen och
utförandet.

Den gängse framskrivningen av SFL:s index enligt utvecklingen av lantbruksförbundets
månadsindex för byggnadskostnader framgår av följande
översikt.

Framskrivning av SFL.s index med SL:s index.

År	SFL:s index 1935/37=100	SL:s index 1949 = 100	SFL:s index framskriven med SL:s index
1949 .....	....... 204-7	100-0	204-7
1950 .....	....... 2189	101-5	207-8
1951 .....	....... 316-8	122''2	250 1
1952 ......	....... 319-8	138-7	283-9
1953 .....		136-2	278-8
1954 .....		136 2	278-8

Framskrivning av kostnaderna. På vanligt sätt har verkställts framskrivning
av den kostnadssumma, som genom inventering och särskilda beräkningar
fastställts för 1946.

Tabell It. Framskrivning av 1946 års kostnadssumma med SFLss index.

År	SFL:s index 1946 = 100	Kalenderår milj. kr	Produk-tionsår milj. kr	Index 1950/51 = 100
1949 (1948/49)......................	112-7	139-2
1950 (1949/50)......................	114-4	141-3	140-6
1951 (1950 51)......................	137-7	1701	160-5	100-0
1952 (1951/52)......................	156-3	193-0	185-4	115-5
1953 (1952/53)......................	153-5	189-6	190-7	118-8
1954 (1953/54)......................	153-5	189-6	189-6	118-1

Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll.

Åren 1948/49—1953/54. Beräkningarna av kostnaderna för avskrivning
och underhåll av maskiner och redskap ha fr. o. m. vårkalkylen 1948 utförts
enligt de principer, som utarbetats av de sakkunniga för utredning rörande
frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader
m. m. Detta innebär, att avskrivningskostnaderna beräknas med utgångspunkt
från kända årliga inköpskostnader enligt en 15-årig avskrivningsplan
samt med tillämpning av återanskaffningsvärdeprincipen. Vad underhållskostnaderna
beträffar, innebär de sakkunnigas metod kostnadsberäkning
genom framskrivning av senaste kända kostnadssumma enligt deklarationsundersökningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

89*

Avskrivningskostnader. Vid upprättandet av vårkalkylen 1952 tillämpades
för avskrivningsberäkningen resultaten av undersökningar över jordbrukets
inköp av nya maskiner och redskap under 1951. Dessa undersökningar voro
i fråga om traktorerna definitiva men för övriga maskiner och redskap preliminära.
Undersökningen över jordbrukets anskaffning av andra maskiner
och redskap än traktorer under 1951 har emellertid sedermera slutförts, och
definitiva siffror kunde tillämpas i höstkalkylen 1952.

Till de nu ulförda beräkningarna av avskrivningssummornas storlek ha
företagits undersökningar rörande dels jordbrukarnas inköp av traktorer
under 1952, som i det föregående omnämnts, dels inköpen av övriga i avskrivningsberäkningen
medtagna grupper av maskiner och redskap under
samma år. Dessa undersökningar ha utförts enligt samma principer som
under de närmast föregående åren. Uppgifter ha sålunda inhämtats från
kända tillverkare och importörer av lantbruksmaskiner och redskap om
värdet (beräknat i bruttopriser) av försäljningen 1952. Undersökningen
över traktorinköpens storlek har kunnat definitivt slutföras, under det att
inköpen av övriga maskiner och redskap ännu endast preliminärt kunnat
fastställas.

Liksom vid tidigare undersökningar har nu konstaterats ett antal nya
tillverkare och importörer, vilka påbörjat sin verksamhet under 1951 och
1952 eller som tidigare icke varit kända.

I samband med undersökningen över jordbrukets maskinanskaffning är
det icke alltid möjligt att erhålla kännedom om nya tillverkare eller importörer
redan under det första år, då leveranser till jordbruket inträffat. I sådana
fall har tidigare den sammanlagda försäljningen redovisats på det år,
under vilket vederbörande företag först kommit med i undersökningen och
någon ändring för bakomliggande år har icke vidtagits vid bearbetningen av
det insamlade materialet. För 1951 verkställdes emellertid en fullständig
korrigering, vilken fullföljts vid bearbetningen av de för 1952 inkomna uppgifterna.
Sålunda ha för samtliga företag försäljningsbeloppen genomgående
påförts leveransåret. Detta medför en obetydlig omfördelning av inköpssummorna
under tidigare år.

I de undersökningar om jordbrukets inköpskostnader för maskiner och
redskap, som här omnämnts, ingår icke värdet av mjölktransportkärl. Inköpskostnaderna
för dessa undersökas separat, varvid uppgifter inhämtas
från tillverkare och importörer, varefter borträknas den del av inköpskostnaderna,
som bestritts av andra än jordbruket (främst mejeriföreningarna).
Denna undersökning har för 1952 liksom tidigare utförts i samarbete med
Svenska mejeriernas riksförening.

Beträffande de utförda undersökningarna om maskininköpen skall i det
följande lämnas vissa uppgifter.

Traktorer. Undersökningen angående inköpen av traktorer 1952 har liksom
föregående års undersökning omfattat traktorförsäljningen till å ena
sidan jordbrukare samt å andra sidan armén, industrien, väg- och gatuförvaltningar,
rena skogsbruk m. m. Beträffande de mindre traktorerna, vilka
delvis användas i trädgårdsbruk, har begärts och erhållits särskild redovisning
över försäljningar till jordbrukare respektive trädgårdsodlare. Denna
utökade redovisning begäres för att undvika, att avskrivningsberäkningen
belastas med traktorer, försålda till andra ändamål än jordbruk.

Jordbrukets inköp av traktorer har under 1952 nått sin hittills största omfattning
vad beträffar såväl antal som inköpssummornas storlek. Totalt har
enligt ingångna uppgifter under 1952 försålts 14 788 traktorer till jordbrukare,
däri icke inräknat ett antal mindre s. k. trädgårdstraktorer (ca BO st).

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

90*

vilka även försålts till jordbrukare. I följande tablå redovisas jordbrukarnas
inköp av traktorer under de sju senaste åren (exkl. trädgårdstraktorer).

1946 .......	...... 3 891
1947 .......	...... 7 332
1948 .......	...... 11309
1949 .......	...... 11173
1950 .......	...... 12 490
1951.......	...... 13 858
1952 .......	...... 14 788

Jordbrukarnas inköpskostnader för traktorer, som 1951 utgjorde 141,7
milj. kr (exkl. dragbilar) stego under 1952 till 164,8 milj. kr. I detta belopp
inkluderas även det trettiotal småtraktorer, som försålts till jordbrukare,
men som icke ingå i tablån. Någon anskaffning av dragbilar har icke räknats
med under senare år.

För prognosberäkningen har som vanligt måst göras en uppskattning av
traktorinköpen under ett år, i detta fall kalenderåret 1953. Det har räknats
med att antalet nyinköpta traktorer under detta år skall stanna vid 11 000,
vilket skulle innebära en minskning med omkring 3 800 jämfört med 1952.

På grund av den allt rikligare tillgången på traktorer i marknaden har en
avsevärd förändring inträtt i fråga om försäljningsmöjligheterna. Detta har
icke i någon större omfattning påverkat bruttopriserna, men enligt uppgifter
har det nya marknadsläget medfört vissa rabatter, som under tidigare
år med knapphet på traktorer icke förekommit. I större utsträckning synas
sådana rabatter ha lämnats fr. o. m. slutet av 1952 och början av 1953. Dessutom
förekommer vid byten numera dold rabattering genom uppvärdering
av bytesobjekten. Kalkylsakkunniga ha efter överläggningar med Statens
priskontrollnämnd räknat med en genomsnittlig rabatt av 5 procent på bruttopriserna
fr. o. in. början av produktionsåret 1952/53. Detta har beaktats
vid beräkningen av avskrivningskostnader för traktorer. I tablån över jordbrukets
inköp av maskiner och redskap redovisas däremot inköpssummorna
för traktorer, sådana dessa framkommit vid företagens beräkningar med
utgångspunkt från bruttopriserna.

Övriga maskiner och redskap. Beträffande övriga maskiner och redskap
har i det föregående omnämnts, att undersökningen av inköpens
storlek 1952 ännu icke slutförts. Uppgifter ha emellertid hittills ingått
från företag, som 1951 representerade 92 procent av den totala försäljningssumman.
I avskrivningsberäkningen ha nu upptagits jordbrukets inköpskostnader
för maskiner och redskap enligt aktuella uppgifter så långt
dylika föreligga samt för de återstående firmorna samma belopp, som dessa
redovisade 1951. Inköpssummorna äro följande.

Enligt hittills ingångna uppgifter för 1952 .................... 142-7 milj. kr

Försäljning under 1951 från företag, som hittills icke lämnat

uppgifter för 1952 ........................................ 12-2 » »

Preliminär summa för 1952 1649 » >

Den totala redovisade inköpssumman för maskiner och redskap exklusive
traktorer under 1951 var 158,i milj. kr. Det förefaller alltså som om jordbrukets
anskaffning av andra maskiner än traktorer skulle ha varit något
mindre 1952 än närmast föregående år.

För 1953 har analogt med principerna vid tidigare kalkyltillfällen räknats
med inköp av andra maskiner och redskap än traktorer till samma
volym, som nu preliminärt beräknats för 1952.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

91*

Mjölktransportkärl. Inköpskostnaderna för mjölktransportkärl under
1952 äro avsevärt lägre än under 1951.

I följande tablå anges de i det föregående diskuterade resultaten av olika
undersökningar av jordbrukets inköpskostnader för traktorer, andra maskiner
och redskap samt mjölktransportkärl. Liksom i de tidigare årens undersökningar
saknas uppgifter i fråga om jordbrukets inköp av vagnar, kälkar
och seldon, pumpar och hydroforer, elektriska motorer, äggkläckningsmaskiner
och andra utrustningsdetaljer till hönshus m. m. Här nämnda inventarier
ha hittills icke kunnat redovisas i enkätundersökningarna och ligga
för samtliga år utanför avskrivningsberäkningarna.

Jordbrukets inköp av maskiner och redskap m. m., redovisade
i enkätundersökningarna, tusental kr.

	I enkät-	Mjölktrans-		Trakto-	Total-
	undersök-	portflaskor	S:a redo-	rer enl.	summa	Index 1938 = 100
År	ningen med-tagna	enl. särskild undersök-	visat exkl. traktorer	särsk. un-dersök-	inkl. trak-
	grupper	ning		ning	torer
1938 ....	,.. 40 383	1503	41 886	20 971	62 857	100-0
1946 ....	.. 92 111	2 563	94 674	29 787	124 461	198-0
1947 ....	.. 102 475	2 387	104 862	53 965	158 827	252-7
1948 ....	.. 121 927	2 418	124 345	90 192	214 537	34P3
1949 ....	.. 125 465	3 213	128 678	102 156	230 834	367-2
1950 ....	.. 133 164	4 362	137 526	2120 874	258 400	411-1
1951 ....	.. 158 147	3 255	161 402	141 698	303 100	482-2
1952 ....	.. 1154 907	1875	156 782	164 819	321 601	511 6

I följande tabla anges inköpssummorna under de fem senaste åren, reducerade
till 1938 års prisläge; i jämförelse med de redovisade inköpssummorna
för 1938 (värdetal i tusental kronor).

År	Traktorer
1938 ............	......... 20 971
1948 ............	........ 51391
1949 ............	......... 57 683
1950 ............	........ 72 522
1951 ............	......... 74 735
1952 ............	......... 83 242

Övriga maskiner och redskap samt mjölktrans-	Summa	Index
portkärl
41 886	62 857	ioo-o
89 650	141 041	224-4
88 621	146 304	232-8
94 455	166 977	265-6
97 465	172 200	2740
83 350	166 592	265-0

Inköpssummorna omräknade till 1938 års prisläge visa en avsevärd uppgång
under 1952 för traktorerna (8,5 milj. kr), medan inköpsvolymen för
andra maskiner och redskap visar betydande nedgång (14,i milj. kr). Totalt
visa siffrorna en återgång till 1950 års inköpsvolym.

På grundval av nu tillgängliga, delvis preliminära uppgifter om maskininköpens
storlek under 1952 samt med hänsyn till omnämnda uppskattningar
av inköpen under 1953 har avskrivningsberäkningen justerats och
framförts t. o. in. 1953/54. Avskrivningskostnaderna redovisas för vissa år
i följande tablå.

1 Preliminärt — * Exkl. dragbilar, som betingat 5''75 milj. kr.

92*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Beräknade avskrivningskostnader för i enkätundersökningarna redovisade
maskiner och redskap, tusental kr.

Avskrivningskostnader beräknade på återanskaffningsvärde
för

År		Övriga redo-	samUiga		Relativa tal
traktorer	visade ma-skiner och	redovisade maskiner och		X Iviau V CA Lul 1950/51 = 100
		redskap	redskap
		m. m.	m. m.
	A	B	C	A	B	C
1950/51 ..	.. 40 824	95 141	135 965	100-0	ioo-o	ioo-o
1951/52 ..	.. 52 013	114 945	166 958	127-4	120-8	122-8
1952/53 ..	.. 58 129	126 240	184 369	142-4	132-7	135-6
1953/54 ..	.. 63 174	132 627	195 801	154-7	139-4	144-0

För produktionsåret 1952/53 uppgå de nu beräknade avskrivningskostnaderna
till 184,4 milj. kr mot 178,o milj. kr enligt vårkalkylen 1952. För
produktionsåret 1953/54 uppgå avskrivningskostnaderna till 195,8 milj. kr.

Underhållskostnader. Kostnaderna för underhåll av maskiner och redskap
beräknas genom framskrivning med utgångspunkt från storleken av dessa
kostnader för hela jordbruket enligt deklarationsundersökningen samt med
beräknat tillägg för kostnaderna vid jordbruk med mindre än 2 ha åkerjord.
Vid beräknandet av detta tillägg har liksom tidigare räknats med samma
kostnad per ha för de minsta brukningsdelarna som vid gårdar inom
storleksgruppen 2—5 ha.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1952 funnos uppgifter enligt deklarationsundersökningen
t. o. m. 1950. Uppgifterna för nämnda år voro emellertid
preliminära.

I samband med nu utförd beräkning ha funnits tillgängliga dels definitiva
siffror enligt bearbetningen av deklarationsmaterialet för 1950, dels
preliminära siffror för 1951.

Framskrivning av kostnadssummorna enligt deklarationsundersökningen
för de aktuella kalkylåren har sedan höstkalkylen 1951 gjorts med hänsyn
till verkstadstaxornas utveckling enligt de av priskontrollnämnden medgivna
ändringarna samt liksom tidigare även med hänsyn till utvecklingen av
priserna på reservdelar. I fråga om taxorna för reparationsverkstäder har
från priskontrollnämnden uppgivits, att anledning nu icke föreligger till
någon ändring av de i vårkalkylen 1952 gjorda beräkningarna. Priserna på
reservdelar äro praktiskt taget oförändrade sedan vårkalkylen 1952.

Framskrivningen av kostnadssumman för 1951 med hjälp av indextalen
för reservdelspriser och verkstadstaxor redovisas i följande översikt, där de
framräknade kostnadssummorna för kalenderår även omräknats till produktionsår
(värdetal i milj. kr).

	Underhålls-	Kostnadssum-mor efter upp-
År	kostnader	räkning med
enligt dekl.-	1*9 % per år å
	undersök-	1951 års
	ningen	summa
1950 (1949/50)	.... 127*5	(volymökning)
1951 (1950/51)	.... 142*9	—
1952 (1951/52)	____ —	145-6
1953 (1952/53)	____ —	148-4
1954	• •..	15P2

Index för verkst.-taxor och reservdels-priser, 1951 = 100	Kostnadssum-morna fr. o. m. 1952 fram-räknade med	Om- räknat till pro- duk-	Index, 1950/51 = 100-
prisindex	tions- år
_	_	126-4
100-0	—	137-8	1000
112-5	163-8	156-8	1138
113-6	168-6	167-0	1212
113-6	17P8	170-7	1239

93*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Införandet av den preliminära kostnadssunnnan för 1951 enligt deklarationsundersökningen
medför sänkning av kostnadssumman för underhåll
av maskiner och redskap såväl i basåret som för de aktuella åren.

Sammandrag. Totalkostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner
och redskap redovisas i tabell 12.

Tabell 12. Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader
för maskiner och redskap, mil), kr.

Å r	Avskriv- ningskost- nader	Underhålls- kostnader	Summa	Index 1950/51 = 100
1950/F. 1 .................	136-0	137-8	273-8	1000
1951/52 .................	167-0	156-8	323-8	118-3
1952,53 .................	184-4	167-0	351-4	128-3 ,
1953/54 .................	195-8	170-7	366-5	133-9

De totala kostnaderna för maskiner och redskap uppgå enligt beräkningarna
till 351,4 milj. kr 1952/53 samt 366,5 milj. kr 1953/54. Kostnadssumman
för prognosåret är alltså 15,i milj. kr högre än den nu beräknade kostnaden
för 1952/53.

Elektricitet.

Åren 1950/51—1953/54. Beräkningen av jordbrukets kostnader för elektricitet
har under senare år utförts genom framskrivning av senaste kända
kostnadssumma enligt deklarationsundersökningen med hjälp av en faktor,
som representerat den genomsnittliga procentuella stegringen av dessa kostnader
under de tre senaste år, för vilka uppgifter funnits tillgängliga. I vårkalkylen
1952 räknades med den stegring, som erhölls i medeltal för 1948—
1950. Den så erhållna kostnadssumman justerades med hänsyn till vissa
taxeförändringar in. m.

I samband med nu upprättad kalkyl ha definitiva uppgifter enligt deklarationsundersökningen
kunnat erhållas för 1950 samt preliminära uppgifter
enligt samma undersökning för 1951. Den definitiva uppgiften för 1950 avviker
obetydligt från den tidigare angivna preliminära. För 1951 visar deklarationsundersökningen
en ökning av elektricitetskostnaderna med 6,5 milj.
kr. Denna stod till huvudsaklig del i samband med dels införandet av elskatt
under budgetåret 1951/52, dels höjning av energiavgiften fr. o. in. 1
april 1951 samt slutligen höjning av grundavgiften fr. o. in. 1 juli samma
år. Elskatten utgick med 10 procent på såväl energi- som grundavgiften och
de båda taxehöjningarna beräknades sammanlagt höja elkostnaderna med
15 procent, sedan båda höjningarna trätt i kraft. På grund av dessa betydande
engångshöjningar samt vidare med hänsyn till att elskatten uttogs
endast under ett budgetår, ha de sakkunniga nu liksom i förra årets vårkalkyl
icke ansett lämpligt att utan vidare verkställa framräkning av elkostnaderna
enligt deklarationsundersökningen med ett beräknat treårigt
medeltal för kostnadsstegringen. I stället har förfarits så, att den enligt deklarationsundersökningen
för 1951 konstaterade kostnaden först har reducerats
för inverkan av elskatt och taxehöjningar. Därefter bar ett treårigt medeltal
för den procentuella kostnadsstegringen beräknats, vilket kan anses
återge endast den kostnadshöjning, som står i samband med ökad användning
av elkraft. Framskrivning har därefter gjorts med utgångspunkt från
kostnadssumman under kalenderåret 1951 reducerad för elskatt och taxe -

94*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

höjningar med sammanlagt 6,54 milj. kr. Genom denna framskrivning har
erhållits kostnadssummor t. o. m. kalenderåret 1954, vilka inkludera de
sannolika kostnadsförändringarna i 1950 års prisläge. Efter omräkning av
dessa kostnadssummor till produktionsår har slutligen tillägg gjorts för
prismässiga förändringar enligt följande.

1. höjning av energiavgiften motsvarande 9 procents stegring av den totala
elkostnaden fr. o. m. 1 april 1951,

2. höjning av grundavgiften motsvarande ytterligare 5 procents höjning av
den totala elkostnaden fr. o. m. 1 juli samma år,

3. 10 procents elskatt under tiden 1 juli 1951—30 juni 1952,

4. ytterligare höjning av eltaxorna, som beräknas motsvara 12,5 procents
höjning av den totala elkostnaden fr. o. m. 1 april 1953.

Verkningarna av elskatten samt de under 1951 genomförda taxehöjningarna
ha behandlats i Kungl. Maj:ts prop. nr 236/1952 sid. 90*. I fråga om
den ovan nämnda taxehöjningen från 1 april 1953 lämnas i det följande
närmare kommentarer.

Prissättningen på elström är numera fri. Fr. o. m. 1 januari 1953 har
Kungl. Vattenfallsstyrelsen genomfört tariffhöjningar, som för en genomsnittsabonnent
på landsbygden beräknas medföra en höjning av elkostnaderna
med 12—13 procent. Taxehöjningen tillämpades för alla nya abonnenter
redan fr. o. m. 17 november 1952 samt för förutvarande abonnenter
fr. o. m. 1 januari 1953. Taxehöjningen kan emellertid för de förutvarande
abonnenterna icke effektueras fortare än i den mån mätarna hinna avläsas
efter årsskiftet 1952/53. Höjningar av elkostnaderna inträffade sålunda för
Kungl. Vattenfallsstyrelsens abonnenter icke genomgående den 1 januari

1953. Sydsvenska Kraftaktiebolaget har genomfört taxeändringar analogt
med de av vattenfallsstyrelsen tillämpade. I fråga om övriga företag räknas
med, att höjningar av motsvarande storleksordning komma att slå igenom
vid något varierande tidpunkter. Med hänsyn till vad som är känt i fråga
om kraftleverantörernas tillämpande av taxehöjningarna ha kalkylsakkunniga
räknat med, att taxehöjningarna medföra en genomgående fördyring
av jordbrukets elström med 12,5 procent fr. o. m. 1 april 1953.

De totala elkostnaderna efter justering med hänsyn till taxehöjningar
och elskatt redovisas i tabell 13.

Tabell 13. Jordbrukets kostnader lör elektricitet Inkl. elskatt och

taxehöjningar.

A r	Elkostnader enl. dekl.-unders. i 1950 års prisläge, milj. kr	Kostnadsökning på grund av	Summa elkost- nad, milj. kr	Index
taxehöj-ningar milj. kr	elskatt milj. kr
1950/51...........	42-21	1-96	0-81	44-98	1000
1951/52 ...........	43-97	6-60	4-22	54-79	121-8
1952/53 ...........	46‘75	9-81	—	56-56	125-7
1953/54...........	49-69	14-61	—	64-30	1430

Räntekostnader.

Åren 1950/51—1953/54. Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader
ha skett liksom tidigare med tillämpning av den metod, som på sin tid föreslogs
av de sakkunniga för utredning av frågan om rationaliserings inver -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

95*

kan på jordbrukets arbetskostnader m. m. (SOU 1950: 29, s. 92 tf och 290
ff). Metoden innebär bl. a. ett beaktande av den kostnadsstegring, som är
en följd av ökningen av kapitalvolymens värde.

I vårkalkylen 1952 kom vid beräkningen av fastighetskapitalet för 1952/
53 preliminära resultat från beredningsnämndernas förslag vid 1952 års
fastighetstaxering till användning. Av det då ännu ofullständiga materialet
framgick, att taxeringsvärdena i förhållande till 1945 års fastighetstaxering
höjts med i genomsnitt 55 procent. Den bearbetning av beredningsnämndernas
förslag, som statistiska centralbyrån företagit på hela materialet
visar nu en höjning med 54,3 procent. Denna höjning har tillämpats vid de
aktuella beräkningarna. Enligt statistiska centralbyråns bearbetningar
uppgår jordbruksfastigheternas taxeringsvärde (exkl. skogsvärde) vid 1952
års fastighetstaxering sålunda till 8 227 milj. kr (8 265 milj. kr enligt de
våren 1952 företagna preliminära beräkningarna). I detta belopp ingår även
värdet av bostäder, vilket icke skall upptagas i jordbrukskalkylen.

Reduktionen för bostadsvärdet har skett på samma sätt som i vårkalkylen
1952. Vid framskrivning av bostadsvärdet för 1946 enligt undersökningar
av Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (SFL)
(2 817 milj. kr) har sålunda samma förfaringssätt tillämpats, som de sakkunniga
använt vid beräkningen av avskrivnings- och underhållskostnaderna
för ekonomibyggnader. (Härvid tages ej full hänsyn till de sedan
januari 1950 inträffade prishöjningarna på trävaror.) Framskrives det tidigare
angivna bostadsvärdet, erhålles för 1951 ett bostadsvärde av 3 871 milj.
kr (3 879 milj. kr enligt vårkalkylen 1952). Det med utgångspunkt från statistiska
centralbyråns överprisstatistik för 1951 framräknade saluvärdet för
jordbruksfastigheterna utgör samtidigt 11 229 milj. kr (10 984 milj. kr enligt
beräkningar våren 1952). Bostädernas värde i procent av jordbruksfastigheternas
saluvärde är sålunda enligt de nu redovisade beräkningarna 34,5 procent
(35,3 procent enligt vårkalkylen 1952). Motsvarande procenttal var
1945, enligt beräkningarna i det tidigare nämnda betänkandet, 35,4.

Medeltalet för jordbruksfastigheternas taxeringsvärde (exkl. skogsvärde)
enligt 1945 års fastighetstaxering och motsvarande värde enligt nu verkställda
beräkningar för 1952 års taxering är 6 780 milj. kr (6 798 milj. kr
enligt vårkalkylen 1952). Detta medeltal har reducerats för bostadsvärdet
med 34,5 procent, och det fastighetskapital, som nu har upptagits i kalkylen
för 1952/53 och 1953/54 uppgår sålunda till 4 441 milj. kr mot tidigare
4 398 milj. kr.

Värderingen av kreaturskapitalet vid beräkningen av jordbrukets räntekostnader
har hittills skett genom framskrivning av priserna 1938/39 medelst
en produktionskostnadsindex för djuruppfödningen och en prisindex för
kött. Därvid har man förutsatt att djuruppfödningen skulle innehålla samma
kostnadselement som hela jordbruksdriften och att dessa element skulle
väga lika mycket i de båda fallen. Så är emellertid knappast förhållandet.

De sakkunniga för utredning av frågan om rationaliseringens inverkan
på jordbrukets arbetskostnader m. in. ha med anledning härav övervägt
huruvida man skulle kunna använda livdjursstatistiken för att följa djurvärdenas
utveckling. Den ansågs emellertid då icke kunna användas för
detta ändamål på grund av att den icke hade haft samma karaktär och omfattning
under hela den tidsperiod, som man avsåg att följa. Framförallt
saknades möjlighet att följa utvecklingen bakåt till det gamla basåret
1938/39 på ett tillfredsställande sätt.

1 samband med nu upprättad kalkyl ha kalkylsakkunniga funnit det
lämpligt att övergå till livdjursstatistiken vid värderingen av kreaturskapitalet.
Därvid har Sveriges slakteriförbunds och Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolagets
statistik kommit till användning.

96*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Resultaten av beräkningarna om jordbrukets räntekostnader redovisas
i tabell 14.

Tabell 14. Beräkning av Jordbrukets räntekostnader. Lantbrukskapltalet med
fördelning på fastighets- och drittskapltal, milj. kr.

1950/51	1951/52	1952/53	1953/54
3 168	3 168	4 441	4 441
2 659	2 795	2 879	2 815
1024	1 201	1376	1491
730	846	1011	999
461	529	579	557
241	290	300	291
155	168	204	189
65	71	75	77
4 874	5 371	6 845	5 862
8 012	8539	10 286	10 303
1000	1062	127-9	128-1
3-22	3-25	3-27	327
3-72	375	3-77	3-77
435	453	4-52	4-52
376	3-84	385	385 -
302 4	327 9	396 0	3967
1000	108-4	1310	131-2

Fastighetskapital.....................

Driftskapital

Kreaturskapital...................

Maskin- och redskapskapital.......

Förrådskapital....................

Fältinventariekapital..............

Därav:

Arbete........................

Utsäde.......................

Konstgödsel...................

Summa

Summa lantbrukskapital.............

Index ..............................

Vid beräkningarna tillämpade
räntesatser.

Hypoteksränta......................

Hypoteksränta plus 0 5 procentenheter
Ränta å borgenslån in. m............

Medelränta

Räntekostnader.

Milj. kr.............................

Index ..............................

Kostnader för förnödenheter.

Driv- oeh smörjmedelskostnader.

I anslutning till arealinventeringen den 3 juni 1952 inhämtades uppgifter
om innehav av traktorer i jordbruket den 3 juni 1951 och den 3 juni 1952
samt om förbrukningen av driv- och smörjmedel vid traktordrift och om
antalet traktortimmar under 1951. Uppgifterna avsågo endast egentliga traktorer
och således ej dragbilar och jeepar. Resultaten av denna undersökning
äro nu tillgängliga, och de sakkunniga ha därför utgått från dessa vid beräkningen
av driv- och smörjmedelsförbrukningen för egentliga traktorer.

Antalet traktorer, dragbilar och jeepar i drift.

I närmast föregående kalkyler har beräkningen av antalet traktorer i
drift baserats på Arméförvaltningens undersökning hösten 1950, enligt vilken
59 750 egentliga jordbrukstraktorer funnos i landet i september—oktober
1950. Utgångspunkten i föreliggande kalkyl har i stället varit antalet
den 3 juni 1951 och den 3 juni 1952 enligt förut nämnda undersökning i
samband med arealinventeringen 1952. Dessa antal, som voro 65 625 respektive
76 366, ha här ansetts gälla som genomsnittliga antal traktorer i drift
under kalenderåren 1951 respektive 1952. För båda åren har tillagts dels ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

97*

mindre antal på grund av ofullständig redovisning till undersökningen från
mindre gårdar, dels 1 000 st traktorer, vilket är det ungefärliga antal, som
enligt pågående undersökningar inom Jordbrukets Utredningsinstitut innehas
av maskinstationsägare och maskinhållare, vilka ej äro jordbrukare och
vilkas traktorer ej redovisades i undersökningen i samband med arealinventeringen
1952. Efter dessa tillägg blir totalantalet egentliga traktorer i drift
i genomsnitt under kalenderåren 1951 och 1952 67 000 respektive 77 750.

Traktorantalet 1950 samt 1953 och 1954 ha sedan beräknats med utgångspunkt
från ovan angivna antal åren 1951 och 1952 och med ledning av jordbrukets
nyanskaffning av traktorer samt med hänsyn tagen till en uppskattad
nedskrotning av äldre traktorer. Eftersom såväl totalbeståndets förändring
som nyinköpen mellan mitten av 1951 och mitten av 1952 kunna anses
kända, kan skrotningen under samma tid beräknas. Vid såväl denna som
andra beräkningar har dock det antagandet måst göras, att nyinköpen av
traktorer äro jämnt fördelade under året.

Jordbrukets anskaffning av mja traktorer under t952.

En utförd undersökning om jordbrukets traktoranskaffning under 1952
visar ett inköp under året av 14 788 nya traktorer, vilket är den hittills
största årsanskaffningen av traktorer till jordbruket. Antalet överstiger 1951
års siffra med 930 st. Den i höstkalkylen 1952 preliminärt beräknade anskaffningen
av 13 500 traktorer under 1952 har alltså betydligt överskridits.
För 1953 och 1954 ha de sakkunniga antagit en nyanskaffning av 11 000
respektive 10 000 traktorer.

Anskaffningen av nya traktorer till jordbruket under olika kalender- och
produktionsår framgår av följande tablå.

Kalenderår Produktionsår

(enligt undersökningar) (beräknat)

Enligt undersökning...	1947	7 332
2>	» . . .	1948	11309	1947/48	9 983
	» . . .	1949	11173	1948/49	11 218
	7> . . .	1950	12 490	1949/50	12 051
		1951	13 858	1950/51	13 402
	3> • . .	1952	14 788	1951/52	14 478
Uppskattat	antal .....	1953	11000	1952/53	12 263
	» .....	1954	10 000	1953/54	10 333

Beräkning av antalet traktorer i drift under olika år.

Nedskrotningen av gamla traktorer mellan mitten av 1951 och mitten av
1952 har med ledning av traktorräkningarna vid dessa båda tidpunkter och
nyanskaffningen av traktorer under samma tidrymd kunnat beräknas till
3 570 traktorer. Med ledning av detta antal ha de övriga skrotningssiffror
uppskattats, vilka återfinnas i nedanstående beräkning över antalet i drift
varande egentliga traktorer vid mitten av olika kalenderår, vilket antal beräknas
motsvara det genomsnittliga antalet i drift under respektive år.

Antal i drift Tillkommer Avgår Antal

tidpunkt ett år tidigare inköp skrotning i drift

1.7.1950 ....... 57 225

1.7.1951 ....... 57 225 13 175 3 400 67 000

1.7 1952 ...... 67 000 14 320 3 570 77 750

1.7.1953 ...... 77 750 12 900 3 800 86 850

1.7.1954 ....... 86 850 10 500 4 000 93 350

7* Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 224.

98*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Antalet dragbilar.

Något nytt användbart material för bedömandet av detta antal föreligger
ej. I beräkningarna har därför för samtliga år fortfarande förutsatts ett antal
av 8 500 dragbilar i jordbruket enligt Arméförvaltningens undersökning
hösten 1950.

Antalet jeepar.

Antalet jeepar i jordbruket är föremål för en fortlöpande beräkning med
ledning av uppgifter om försäljningen till jordbrukare. Vid beräkningstillfället
ha dock fullständiga uppgifter om jordbrukets inköp av jeepar under
1952 icke kunnat erhållas, varigenom den i beräkningarna använda inköpssiffran
för 1952 troligen är för låg. Antalet jeepar i drift under olika år
framgår av tabell 15.

Fördelning med hänsyn till olika drivmedel.

Undersökningen i samband med arealinventeringen 1952 ger ingen ledning
vid fördelning av det totala beståndet av egentliga traktorer med hänsyn
till olika drivmedel. Traktorantalet den 3 juni 1951 enligt nämnda undersökning
har därför fördelats efter samma procentsatser, som gälla för
den förut "i jordbrukskalkylen konstaterade fördelningen, applicerad på samma
tidpunkt. Denna senare fördelning bygger på Arméförvaltningens undersökning
hösten 1950 samt på fördelningen av nyinköpen av traktorer
från denna tidpunkt till juni 1951.

Den på ovan angivet sätt beräknade fördelningen av traktorantalet den 3
juni 1951 har ansetts gälla för genomsnittsantalet i drift 1951. Motsvarande
fördelning för övriga kalenderår har erhållits med utgångspunkt från 1951
års fördelning samt med ledning av inköpen av traktorer för olika drivmedel
mellan mitten av 1951 och mitten av vart och ett av de övriga åren.

Fördelningen av dragbilar med hänsyn till olika drivmedel är oförändrad
mot tidigare kalkyler.

Här beskrivna fördelning av traktorer och dragbilar redovisas i tabell 15,
där omräkning även gjorts till produktionsår.

Tabell 15. Egentliga traktorer, dragbilar och jeepar fördelade med
hänsyn till drivmedelsslag.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54
Egentliga traktorer.
Bensindrivna ....................	* 4 950	5 475	5 950	6 325
Brännoljedrivna med startbensin ..	2 775	2 800	2 825	2 825
D:o utan startbensin..............	8 500	10 500	12 550	14 200
Motorfotogendrivna..............	47 525	55 400	62 500	67 825
Summa	63 750	74175	83825	91175
ökning sedan föregående år		10 425	9 650	7 350
Dragbilar.		3 900	3 900	3 900
Bensindrivna ....................	3 900
Motorfotogendrivna..............	4 600	4 600	4 600	4 600
Summa	8 500	8 500	8500	8500
Jeepar, bensindrivna................	530	600	630	660

99*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Förbrukning av driv- och smörjmedel per maskin och är.

Egentliga traktorer. Beräkningarna ha baserats på uppgifter om driv- och
smörjmedelsförbrukningen per traktor och år under 1951 enligt undersökningen
i samband med 1952 års arealinventering. Dessa uppgifter grunda
sig dock på material från ett särskilt urval av de brukningsenheter, vilka
deltagit i undersökningen. De sakkunniga ha fördenskull verkställt kontrollberäkningar,
varvid den totalförbrukning per år, som de angivna kvantiterna
per traktor motsvara, jämförts med den totalförbrukning, som konstaterats
i undersökningen med ledning av uppgifter från samtliga deltagande
brukningsenheter. Det har därvid visat sig, att överensstämmelsen är relativt
god och att de ur det begränsade materialet erhållna driv- och smörjmedelskvantiteterna
per traktor och år kunna användas för det antal traktorer,
vilket enligt undersökningen i genomsnitt fanns i drift under 1951.

För de traktorer (1 000 st), vilka tillagts det i undersökningen för 1951
uppgivna antalet och vilka tillhöra maskinstationsägare och maskinhållare,
som ej äro jordbrukare, ha dock högre förbrukningssiffror per traktor och
år använts. Dessa senare kvantiteter ha beräknats med ledning av preliminära
resultat från en pågående undersökning vid Jordbrukets Utredningsinstitut.

Liksom i tidigare kalkyler ha de sakkunniga även nu förutsatt, att den
starka utökningen av traktorbeståndet till största delen torde gälla relativt
små brukningsenheter, där den årliga driftstiden och driv- och smörj medelsförbrukningen
per traktor är lägre än den genomsnittliga. Med hänsyn härtill
har för de traktorer, som tillkommit utöver det antal, som genomsnittligt
var i drift under 1951, förutsatts en lägre driv- och smörj medelsförbrukning
per traktor. Man har härvid använt de kvantiteter, som genom
bearbetning av det förut nämnda särskilt utvalda materialet från 1952 års
undersökning erhållits för traktorer vid brukningsenheter i storleksgruppen
10—20 ha. Dessa kvantiteter ha för kontrolländamål uppräknats till totalsiffror
för storleksgruppen 10—20 ha, vilka sedan jämförts med den med
ledning av hela undersökningsmaterialet konstaterade totalförbrukningen
för samma stor leksgrupp. Överensstämmelsen har vid denna jämförelse
varit relativt god.

I följande översikt redovisas i

kol. 1. tillämpad driv- och smörj medelsförbrukning per traktor och år för
det antal traktorer, som genomsnittligt fanns i drift 1951,

och i

kol. 2. tillämpad driv- och smörjmedelsförbrukning per traktor och år för
de traktorer, som tillkommit utöver genomsnittsantalet i drift 1951.

I kolumnerna 3—5 redovisas den erhållna genomsnittliga driv- och smörjmedelsförbrukningen
per traktor och år för genomsnittsantalet i drift under
de följande åren.

Driv- och smörjmedelsförbrukning, liter respektive	kg per	traktor	och år.
1951		1952	1953	1954
1	2	3	4	5
Drivmedel, liler Bensindrivna.................... 1 G30	1 390	1 610	1 590	1 580
Brännoljedrivna med startbensin.. 3 740	1 440	3 700	3 700	3 690
D:o utan startbensin.............. 3 220	1 520	2 900	2 690	2 570
Fologendrivna .................. 3 350	1 680	3 120	2 970	2 880

100*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Startbensin, liter

Brännoljedrivna med startbensin..
Fotogendrivna..................

Smörjmedel, kg

Bensindrivna....................

Brännoljedrivna med startbensin ..

D:o utan startbensin.............

Fotogendrivna ..................

1951		1952	1953	1954
1	2	3	4	5
125	135	125	125	125
215	155	205	200	200
60	50	60	60	60
160	100	160	160	160
190	105	175	165	160
120	70	115	no	105

Dragbilar och jeepar. Då något nytt material för bedömandet av dragbilarnas
och jeeparnas driv- och smörjmedelsförbrukning ej föreligger, ha
samma kvantiteter tillämpats som i tidigare kalkyler. Förbrukningen per
maskin och år förutsättes vara densamma under samtliga aktuella år.

Förbrukning per maskin och år av
drivmedel, startbensin, smörjmedel,

liter liter kg

Dragbilar

Bensindrivna............ 520 15

Fotogendrivna.......... 850 135 25

Jeepar................... 3 300 85

Prisutvecklingen för driv- och smörjmedel.

Sedan tiden för vårkalkylen 1952 ha såväl prisstegringar som prissänkningar
förekommit. Den 1 maj 1952 steg priset på samtliga traktordrivmedel
— för motorfotogen och bensin med 1 öre/liter och för motorbrännolja
med 0,5 öre. Den 25 juli 1952 inträffade en sänkning med 0,5 öre av priset
på motorfotogen och den 29 september 1952 en sänkning med 0,5 öre av
priset på motorbrännolja och med 2 öre av priset på bensin. Priset på smörjolja
har varit oförändrat.

Liksom vid tidigare beräkningar har förutsatts, att förbrukningen av drivoch
smörjmedel är jämnt fördelad över produktionsåret. Under denna förutsättning
erhållas följande årsmedelpriser inkl. zontillägg, öre/liter för
drivmedel samt öre/kg för smörjolja.

Motorfotogen Motorbrännolja Bensin Smörjolja

1950/51 .................. 25-68 23‘85 62‘33 186''63

1951/52 .................. 26-97 25 05 57-09 200-00

1952/53 .............. 27-25 24-79 55-90 200-00

1953 54 ................ 27 25 24’75 55''75 200-00

Kostnadsberäkningar.

Med utgångspunkt från i det föregående redovisade beräkningar över kvantiteter
och priser ha kalkylsakkunniga beräknat kostnaderna för driv- och
smörjmedel enligt följande översikt.

Kungl. iMaj:ts proposition nr 224.

101*

1950/51 1951/52

Kvantitet, in3 resp. ton	Milj. kr	Kvantitet, in3 resp. ton	Milj. kr
Motorfotogen, m3.............	163108	41-89	180 564	48-70
Motorbrännolja, in3...........	37 716	9 00	41824	10-48
Bensin, m3...................	23 046	14-36	25 319	14-45
Summa drivmedel	223 870	65’25	247 707	73-63
Smörjolja, ton................	8 278	1545	9 338	18-68
Totalsumma		80-70		92-31
	1952/53	1953/54
Motorfotogen, m3 ............	192 395	52-43	201 163	54-82
Motorbrännolja, m3 ..........	45 015	11-16	47 513	11-76
Bensin, m3 ..................	27 173	15-19	28 751	1603
Summa drivmedel	264 583	78-78	277 427	82-61
Smörjolja, ton ..............	10117	20-23	10 587	21-17
Totalsumma		9901		103-78

Avdrag från drivmedelskostnaderna för restitution av bensinskatt.

Principerna för beräkningen av restituerad bensinskatt äro oförändrade.
En översikt över dessa lämnades i vårkalkylen 1952. Restitutionen upphörde
fr. o. in. 1 januari 1951.

Beräkningarnas slutresultat.

I tabell 16 lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörjmedel
för produktionsåren 1950/51—1953/54.

Kostnaderna för basåret 1950/51 uppgå nu till 79,79 milj. kr, vilket är
10,90 mij. kr mer än enligt vårkalkylen 1952. För 1952/53 är nu beräknad
kostnad, 99,oi milj kr, 13,so milj. kr högre än motsvarande kostnad enligt
förra vårkalkylen. Kostnaden för prognosåret 1953/54 uppgår till 103,78 milj.
kr och överstiger nu beräknad kostnad för 1952/53 med 4,77 milj. kr.

Tabell 16. Jordbrukets kostnader för driv- och smörjmedel i sammandrag,

milj. kr.

År	Motor- fotogen, motor- brännolja, bensin	Drivmedel Avgår restitu- tion	Netto-summa för driv-medel	Smörj- medel	Total- summa	Index 1950/51 = 100
1950/51...........	65-25	0-91	64-34	15-45	79-79	100-0
1951/52 ...........	7363	—	73-63	18-68	92-31	115''7
1952/53...........	78-78	—	78-78	20-23	99-01	124-1
1953/54...........	82-61	—	82-61	21-17	103-78	130-1

102*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Jämförelse med uppgifter över oljebolagens drivmedelsförsäljning till jordbruket.

Från oljebolagen ha inhämtats ungefärliga uppgifter över försäljningen
av motorfotogen och motor brännolja till traktor driften inom jordbruket under
1952. En jämförelse har i följande tablå gjorts mellan oljebolagens
uppgifter för kalenderåren 1950—1952 och de kvantiteter motorfotogen och
motorbrännolja, som enligt förut behandlad beräkning erhållits för samma
år.

År

1950

1951

1952

Motorfotogen, Motorbrännolja, Summa,

milj. liter milj. liter milj. liter

enl. olje-	enl.	enl. olje-	enl.	enl. olje-	enl.
bolagen	kalkylen	bolagen	kalkylen	bolagen	kalkylen
149-6	146-6	44-8	33-8	1944	180-4
1641	171-4	49-4	39-7	213 5	2111
165-4	185-2	54-7	42-9	220 1	228-1

Jämförelse med uppgifter enligt deklarationsundersökningen.

Uppgift föreligger nu enligt deklarationsundersökningen om jordbrukets
totalkostnad för bränn- och smörjoljor under kalenderåret 1951 vid gårdar
över 2 ha. Sedan ett tillägg gjorts för gårdar under 2 ha, har en kostnadssumma
för produktionsåret 1950/51 framräknats. Denna blir 79,40 milj. kr
och är alltså av samma storlek som den i förut behandlad beräkning för
1950/51 erhållna kostnadssumman 79,79 milj. kr.

Handelsgödsel och kalk.

Handelsgödsel. Åren 1951/52—1953/54. Den handelsgödsel, som förbrukas
under ett visst produktionsår, kommer i realiteten den i kalkylen för
nästa produktionsår ingående skörden till godo. Därför beräknas numera de
kostnader för handelsgödsel, som skola anses belasta ett visst produktionsår,
med utgångspunkt från förbrukade kvantiteter och priser under närmast
föregående år (1 juli—30 juni).

Definitiva uppgifter föreligga nu fram t. o. in. förbrukningsåret 19ol/o2
(som i beräkningarna motsvarar produktionsåret 1952/53). Uppgifterna för
förbrukningsåret 1952/53 ha fastställts på basis av en inom jordbruksnämndens
vegetabiliebyrå uppgjord prognos. Priserna avse stockholmsområdet
och äro beräknade som ovägda medeltal av månadspriserna. Under 1952 genomfördes
en omläggning av prissystemet, och de priser som tillämpats efter
omläggningen, ha därför korrigerats på sådant sätt att full jämförbarhet erhållits.

Som framgår av tabell 17 räknar man inte med några större förändringar
i förbrukningen av handelsgödsel. En minskning i förbrukningen av kalksalpeter
och superfosfat har ansetts sannolik bland annat med hänsyn till
den starka minskningen i oljeväxtarealen. Eftersom den inhemska produktionen
av kalkkväve nu åter stigit räknar man med en ökad förbrukning
härav.

Den samlade förbrukningen av handelsgödsel under olika år (förbrukningsår)
anges i följande tablå (milj. kg).

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

103*

Gödselslag

Kvävehaltiga (15''5 %)

Fosfat (20 %) ......

Kalisalt (40 %) .....

1920/	1930/	1938/	1949/	1950/	1951/	1952/ 53
29	39	39	50	Öl	52	(pro-
70	150	179	385	439	403	gnos) 403
170	250	305	494	527	489	478
60	75	88	138	136	159	160

Jordbrukskalk. Åren 1951/52—1953/54. Kostnaderna för jordbrukskallc
ha beräknats på samma sätt som i förra årets vårkalkyl. Närmare redogörelse
för principerna finnes intagen i Kungl. Majits prop. nr 212/1949. Nu utförda
beräkningar äro baserade på preliminära uppgifter över tillverkad
jordbrukskalk 1951 enligt Kommerskollegii statistik. För 1952 finnas ännu
icke några kvantitetsuppgifter tillgängliga. 1951 års kvantitet har därför
enligt tidigare tillämpade principer framräknats till 1952 i enlighet med utvecklingen
av försäljningen under 1952 i jämförelse med 1951 vid 10 av de
största försäljningsenheterna. Dessa representerade 1951 ca 81 procent av
all levererad jordbrukskalk. Den på så sätt för 1952 beräknade kvantiteten
har fått gälla även för kalenderåren 1953 och 1954.

Den beräknade tillverkningen av jordbrukskalk för 1952 understiger tillverkningen
för 1951 med 5 procent.

Beträffande prisunderlaget må erinras om, att årsmedelpriser införskaffas
från de 4 största försäljningsenheterna i landet, varefter sammanvägning 1 2

Tabell 17. Kostnadsberäkning för handelsgödsel och jordbrukskalk.

(I fråga om handelsgödsel avses förbrukning och priser under närmast föregående år.)

j	1950/51	1951/52	1952,53	1953/54
	Förbrukn. ton (kr/dt)	Milj. kr	Förbrukn. ton (kr/dt)	Milj. kr	Förbrukn. ton (kr/dt)	Milj. kr	Förbrukn. ton kr/dt	Milj. kr
1 Chilesalpeter........	53 000	13-12	28 000	9-13	15 000	6-36	15 000	5’57
1 Kalksalpeter........	(24-76) 166 000	36-09	(32-61) 236 000	51-16	(42-41) 259 000	64-72	(37‘15) 240 000	60-12
J Kalkkväve..........	(21-74) 58 000	14-18	(21-68) 73 000	18-15	(24-99) 40 000	13-62	(25-06) 55 000	19-27
] Svavelsyrad amm....	(24''44) 14 000	3-78	(24-86) 15 000	4-13	(34-05) 19 000	6-97	(35-03) 18-000	6-36
■ Kalkammonsalpeter..	(27-00) >78 000	15-38	(27-56) ‘70 000	14-09	(36-71) 2 43 000	13-48	(35-33) 245 000	14-21
Kalisalt 40 %........	(19-72) 138 000	28-47	(20-13) 136 000	26É70	(31-34) 159 000	28-30	(31-57) 160 000	28-48
1 Superfosfat 19—20%.	(20-63) 494 00O	67-09	(19-63) 523 000	71-96	(17-80) 486-000	86-22	(17-80) 475 000	84-79
J Thomasfosfat.......	(13-58) 14 000	1-87	(13-76) 20 000	2-67	(17-74) 17 000	2-97	(17-85) 17 000	2-74
Summa index Jordbrukskalk....... Summa Index	(13-85)	179-98 ioo-o 8-46 188-44 ioo-o	(13-37)	197-99 110-0 8-66 206-66 109-7	(17-47)	222-64 123-7 8-77 231-41 122-8	(16-10)	221-54 1231 8-84 230-88 122-3

1 15''5 %-ig vara.

2 20''5 %-ig vara.

104*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tabell 18. Kostnadsberäkning för fodermedel.

A. Kraftfoder.

Majs...................

Sorghum................

Korn (importerat) ......

Havre (importerad).....

Fodervete (importerat)...
Kli av vete: inhemskt...

importerat .

Kli av råg..............

> > havre...........

> > korn ............

>Övrigt>................

Linkakmjöl och linfröka kor,

expeller...........

Sojamjöl, jordnötsmjöl och

-kakor................

Raps- och senapsmjöl----

Övrigt oljekraftfoder ....

Summa

B. Fabriksavfall.
Melass:

betodlare.............

övr. jordbrukare......

Importerad melasserad

trockensnitzel.......

Bet massa:

betodlare .............

övr. jordbrukare......

Betfor:

betodlare.............

övr. jordbrukare......

Drank, hl..............

Drav, hl................ 1 2

Summa

1950/51	1951/52	1952/53 (prel.)	1953/54 (prognos)
Förbrukn. ton (kr/dt)	Milj. kr	Förbrukn. ton (kr/dt)	Milj. kr	För- brukn. ton (kr/dt)	Milj. kr	För-brukn. ton kr/dt	Milj. kr i
106 500	34-39	94 600 i	37-77	60 000	28-44	50 000	23-70
(32-29)		(39-93)		(47-40)		(47-40)!	1
41350	13-17	37 060	13-86;	—	—
(31-85)		(37-39)				,
21800	5-92	18800	-4 W 05	—	—	—	—
(27-14)		(39-00)
250	0-06	—	—	—	—	— !	—
(26-00)
_	—	6 790	2-48	—	—	—	—
		(36-50)
111 200	33*55	118 500	40-41	120000	46-80	119 000	46-41
(30-17)		(35-60)		(39-00)		(39-00)
100 230	28-68	74 100	25-51	75 000	28-35	75 000	28-35
(28-61)		(34-42)		(37-80)		(37-80)
13 400	388	16 900	5''63	17 500	5''95	17 500	595
(28-99)		(33-34)		(34-00)		(34-00)
16 700	336	15 650	3*24	16 200	2-51	16 200	2-51
(20-12)		(20-72)		(15"50)		(15-50)
7 330	1-77	7 470	2-14	7 400	2-15	7 400	2-15
(24-20)		(28-70)		(29-001		(29-00)
1 7 640	2-54	2 490	0-17	—	—	—	—
10 940	5-36	5810	3-27	6500	369	6 500	3-69
(48-98)		(56-20)		(56-70)		(o6-70)
10 310	5-59	7 010	4-42	7 500	4-80	7 500	4-80
(54-25)		(63’00)		(64-00)		(64-00)
1980	0-73	7 360	3-11	9 000	382	9 000	3-82
(36-88)		(42-19)		(42-50)		(42-50)
172 230	76*37	103 470	51-90	147 000	74-24	147 000	74-24
(44-84)		(50-16)		(50-50)		(50-50)
	215*37		201*24		200 75		195-62
1 1 23100	1-46	23 550	1*50	24 000	1-52	24 000	1-52
(6-30)		(6-35)		(6-35)		(6-35)
38175	9-54	29 840	9-85	32 000	10-72	32 000	10-72
(25-00)		(33-00)		(33*50)		(33-50)
_	—	5 200	1-73	—		—
		(33-25)
795 720	2-35	692 150	2-08	717 000	2-19	715 000	2-18
(0-295)		(0-300)		(0-305)		(.0-305)
61 310	0-62	67100	1-11	93 000	1-70	93 000	l’< l
(1-013)		(1-654)		(1-830)		(1-830)
9600	1-68	7 780	2-06	7100	1-81	7 000	1-78
(17-50)		(26-50)		(25-50		(25-50)
17 300	4-37	16 320	6-08	20 300	7-36	20 000	7-2E
(25-25)		(37-25)		(36-25''		(36-251
1 160 000	0-46	1 230 000	0-62	1 890 OOC	0-94	1860 000	0’9i
(0-40)		(0-50)		(0-50		(0-50''
344 000	0''6S	353 000	0-97	391 000	1*17 4 (JO UUO	1*2(
(2-00)		(2-75)		(3-00		(300
	2117		26-00		27-41!	27-28

1 Tapioka- och maniokamjöl, risfodermjöl, majsglutenloder och melasserat kli.

2 Tapioka- och maniokamjöl samt risfodermjöl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

Tabell 18 (forts.). Kostnadsberäkning för fodermedel.

105*

	1950/51	1951/52	1952/53 (prel.)	1953/54 (prognos)
			Förbrukn. ton (kr/dt)
	Förbrukn. ton (kr/dt)	Milj.	Milj.	brukn.	Milj.	brukn.	Milj.
	kr	kr	ton (kr, dt)	kr	ton (kr/dt)	kr
C. Animaliskt foder in. m.	6 110	2-23	6 716	2-97	6 500	3-11	6 500	3io
	(36-44)	(44-24)		(47-90)		(47-75)
	5 261	1-55	5100	2-02	4 350	1-74	4 300	1-72
	(29-50)	(39-62)	(40-00)		(40-00)	0-84
	2 690	1-34	1 677	0-93	1500	0-65	2 000
	(49-65)	(55-50)	(43-00)		(42-00)	0-29
	718	0-35	161	0-09	500	0-24	600
	(48-70)		(55-10)		(48-00)		(47-50)	8-33
Blandat mineralfoder....	17 910	9-10	13616	7-73	16 200	8-io	17 000
	(50-80)		(56-77)		(50-00)		(49-00)	10-37
	8 785	6-19	10 933	8-18	12 500	9-94	13000
	(70-42)	(74-83)	(79-50)		(79-75)	8-48
	3 000	9-30	2 900	8-41	3100	8-06	3 200
	(310-00)	(290-00)		(260-00)	11-67	(265-00)	12-40
	6 278	9-18	6 588	10-33	7 500	8 000
	(146-15)	(156-84)	(155-60)		(155-00)
Summa!	39-24		4066		43-51		45-53

göres till årsmedelpris för bränd kalk respektive kalkstensmjöl. Uppgifterna
avse pris vid fabrik. Kvantitets-, pris- och kostnadsutvecklingen belyses av
följande uppgifter.

År	Kvantitet, milj. kg	Pris, kr/ton	Kostnad, milj. kr	Index, 1950/51 = 100
1950/51 ......	300-5	28-15	8-46	1000
1951/52 ......	285-4	30-34	8-66	102-4
1952/53 ......	268-8	32‘63	8-77	103-7
1953/54 ......	254-4	34-75	8"84	104-5

Köpfodermedel.

Åren 1951/52—1953/5b. För produktionsåret 1951/52 ha definitiva uppgifter
kunnat erhållas om såväl kvantiteter som priser, varigenom kostnadsberäkningarna
för köpfodermedel kunnat slutjusteras. För produktionsåret
1952/53 ha förnyade beräkningar verkställts med ledning av nu kända uppgifter
om försäljning, produktion, import m. m.

Beräkningen av kostnaderna för foder till äggproduktionen utanför jordbruket
har reviderats. Hänsyn har härvid tagits till den under olika år
växlande sammansättningen av fodret, dels till prognosen över äggproduktionen
och förändringen i priserna på olika fodermedel.

Förbrukningen av köpfodermedel under 1953/54 har beräknats med ledning
av liknande överväganden, som ligga till grund för de preliminära beräkningarna
för 1952/53. Man har härvid givetvis även beaktat storleken
av den inhemska normproduktionen av fodermedel samt husdjursantalets
och animalieproduktionens förändringar.

106*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Beräkningarna av kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna
18 och 19. I det följande lämnas några kortfattade kommentarer till de för
1952/53 och 1953/54 lämnade uppgifterna.

Kraftfoder. Förbrukningen av importerad fodersäd beräknas under såväl
innevarande som följande år komma att bestå av enbart majs. Förbrukningen
av importfodersäd utgjorde 1951/52 ungefär 157 milj. kg, men beräknas
för innevarande år komma att sjunka till 60 milj. kg och för kommande
år till 50 milj. kg. Orsaken till minskningen är främst att söka i den
goda tillgången på inhemska fodermedel.

I fråga om förbrukningen av oljekraftfoder räknar man med en återhämtning
i jämförelse med den särskilt låga förbrukningen under 1951/52.

Den beräknade användningen av vegetabiliskt kraftfoder belyses närmare
i följande tablå.

	Inhemskt, erhållet vid han-	1950/51 milj. kg	1951/52 milj. kg	1952/53 milj. kg (prel)	1953/54 milj. kg (prognos)
Vetekli
	delsförmalning......... Inhemskt, erhållet vid löne-	995	1040	111-0	1080
	förmalning............	11-7	9 5	100	no
	Importerat...............	100-2	741	75-0	75-0
	Summa	211-4	187-6	1950	194-0
Rågkli	Erhållet vid handelsförmal-
	ning...................	117	154	16-0	16-0
	Erhållet vid löneförmalning	1-7	1-5	1-5	1-5
	Summa	134	16-9	17-5	175
Havrekli	Erhållet vid handelsförmal-
	ning..................	16 7	15 7	16-2	16-2
Kornkli	Erhållet vid handelsförmal-
	ning.................. Erhållet vid husbehovsför-	1-1	1-2	12	1-2
	målning i Norrland ....	6-2	6-2	6-2	6-2
	Summa	7-3	7-4	7-4	7-4
	Summa kli	248-8	227-6	236 1	235 1
Oljekraftfoder, totalt..............	195-5	123-6	1700	1700
Importerad fodersäd, totalt.....	169 9	157-2	60 0	500

Vid kostnadsberäkningen har man liksom tidigare utgått från förbrukarpriser
fritt fordon och importhamn. För 1952/53 ha priserna beräknats
med ledning av hittills under produktionsåret gällande priser. För 1953/54
räknas med ungefär oförändrade priser.

Fabriks avfall. I fråga om melass, betmassa och betfor har förbrukningen
beräknats i samråd med Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Eftersom prisbildningen
nu i viss mån är fri, ha de i kalkylen tillämpade priserna baserats
på överväganden rörande den sannolika prisutvecklingen.

Förbrukningen av drank har som vanligt beräknats under förutsättning
att varje hektoliter potatis vid brännvinstillverkning ger 1 hektoliter drank
och att potatisens hektolitervikt är 70 kg. Förbrukningen av drav har även
som vanligt beräknats under förutsättning att 1 ton korn ger 9,3 hektoliter

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tabell 19. Sammandrag av kostnader för köpfoder, milj. kr.

107*

	1950/51	1951/52	1952/53 (prel.)	1953/54 (prognos)
	215-37	201-24	200-75	195-62 i
	21-17	26-00	27-41	27-28
	39-24	40-66	43-51	45-53
Summa	275''78	2G7-90	271-67	268-43
Index	1000	97-1	98-5	97-3
Avgår kostnader för foder till äggproduktionen	24-67	26-84	26-97	27-07

Nettosumma	251-11	24106	244-70	241-36
Index	100-0	96-0	97-4	96-1

drav. Förbrukarpriserna på drank och drav ha erhållits från Sveriges bränneriidkareförening
och Aktiebolaget Stockholms bryggerier.

Animaliskt foder in. in. På grund av svårigheterna att göra säkra kvantitetsberäkningar
ha de sakkunniga i föreliggande kalkyl icke medtagit fiskensilage
och foderjäst vare sig för basåret eller för senare år. Även blodmjöl
har uteslutits från beräkningarna. Tillsammans ha dessa poster tidigare
representerat ett värde av mindre än 1 milj. kr.

I fråga om mineral- och vitaminfodermedel räknas i denna kalkyl med
tillverkade och importerade kvantiteter korrigerade för lagerförändringar
hos tillverkare och importörer. Förbrukningen under 1952/53 och 1953/54
har uppskattats med ledning av tidigare års kvantiteter.

Kostnader för foder till äggproduktionen utanför jordbruket. Beräkningarna
ha utförts enligt samma principer som tidigare. Härvid har foderåtgångens
sammansättning blivit föremål för vissa smärre justeringar (om beräkningsmetoderna
se Kungl. Maj :ts prop. 280/1947 s. 134—136). Som redan
nämnts har hänsyn dessutom tagits till förändringar i kvantiteter och
priser.

Diverse förnödenheter.

Liksom i vårkalkylen 1952 skedde för handelsgödsel, har en omläggning
av beräkningarna gjorts för de kostnader inom gruppen »Diverse förnödenheter»,
vilka direkt kunna anses belasta växtodlingen. Så är fallet med skördegarn,
hösalt, foderkonserveringsmedel samt växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel
m. m. Tidigare ha kostnaderna för dessa produktionsmedel för
ett visst produktionsår beräknats med ledning av uppgifter om förbrukade
kvantiteter och priser under samma produktionsår eller under det kalenderår,
varunder det aktuella produktionsåret slutar. 1 realiteten komma
dock dessa produktionsmedel den under påföljande produktionsår ingående
skörden till godo och giva upphov till intäkter under detta år. Kostnaderna
under ett visst produktionsår beräknas sålunda nu med utgångspunkt från
priser och förbrukade kvantiteter under närmast föregående produktionsår
eller under det kalenderår, varunder det aktuella produktionsåret börjar.

Skördegarn. Behovet av skördegarn på den svenska marknaden täckes alltjämt
till största delen med pappersgarn. Under 1952 har dock eu viss tillverkning
av sisalgarn förekommit. Då ännu ingenting kan sägas om omfattningen
av denna tillverkning under 1953, har det icke ansetts möjligt
att beakta sisalgarnets inverkan på det genomsnittliga priset.

108*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Uppgifter om tillverkningen av skördegarn under 1952 ha inhämtats
från de svenska fabrikanterna. Från att under 1951 ha varit 6 700 ton har
tillverkningen under 1952 sjunkit till 5 800 ton, varav ca 350 ton utgöras
av sisalgarn. Till följd av den låga tillverkningen under 1952 ha de sakkunniga
ansett befogat att sänka den tidigare i kalkylen förutsatta årliga
förbrukningen av 6 700 ton till 6 300 ton för 1952/53 och 6 000 ton för
1953/54. Den förutsatta årliga förbrukningen har sålunda ej helt anpassats
till 1952 års tillverkningskvantitet, emedan den kraftiga sänkningen av tillverkningen
1952 mycket väl delvis kan vara tillfällig.

Till följd av fallande priser på råmaterial till pappersskördegarn räknades
i höstkalkylen 1952 med en sänkning av förbrukarpriset på skördegarn
från 2,55 till 2,23 kr/kg för skördesäsongen 1953. Till föreliggande kalkyl ha
emellertid informationer förelegat angående prisutvecklingen, vilka motiverat
en justering av priset till 2,os kr/kg, vilket pris sålunda nu anses gälla
för 1953/54 enligt förut diskuterad omläggning av beräkningsprinciperna
för bl. a. skördegarn. Ytterligare prissänkningar på råmaterialet äro tänkbara,
men någon möjlighet att uppskatta dessa eventuella prissänkningar föreligger
ej.

Nu tillämpade kvantiteter och priser samt beräknade kostnader framgå av
följande tablå.

s Kvantitet, Pris, Kostnad,

ton kr/kg milj. kr

1950/51 .......... 7 000 1-37 9-59

1951/52 .......... 6 700 2-40 16-08

1952/53 .......... 6 300 2’55 16 07

1952/53 .......... 6 000 2''05 12-30

Hösalt. Även här har den förut diskuterade omläggningen av beräkningsprinciperna
ägt rum. Kostnadsförändringarna äro ytterst obetydliga.

Foderkonserveringsmedel. För kalenderåret 1952 föreligga nu definitiva
förbruknings- och prisuppgifter för AlV-syra, myrsyra, myrsyrade salter
samt biologiska konserveringsmedel. Det har genomgående förutsatts, att
den under kalenderåret 1952 uppnådda förbrukningen kommer att gälla
även för de följande år, som beröras i kalkylen. Nedgången i AlV-syraförbrukningen
har fortsatt och förbrukningen av övriga konserveringsmedel
visar fortfarande en kraftig ökning. Kvantiteter och kostnader framgå av
följande tablå.

År	Kvant.,
	ton
1950/51........	...... 3 600
1951/52........	...... 2 400
1952/53........	...... 1270
1953/54........	...... 1 270

AlV-syra Pris,	Kostn.,	Övriga foder-konserverings-medel,
kr/ton	milj. kr	milj. kr
139-00	0-50	0-51
158-10	0 38	0-63
182-50	0-23	1-04
192-90	0-24	1-04

Summa
kostn.,
milj. kr

1-01

1-27

1-28

Kostnaderna för melass till foderkonservering upptagas som vanligt under
kostnadsgruppen »Fabriksavfall» i foderkostnadsberäkningen.

Hästskor och hästskosöm. I föreliggande kalkyl ha kvantiteterna korrigerats
med hänsyn till uppgifter enligt industristatistiken för 1951. I stället
för de tidigare beräknade kvantiteterna, 2 680 ton hästskor samt 680 ton
söm och hakar, har nu räknats med 2 550 ton hästskor samt 550 ton söm
och hakar. Dessa kvantiteter ha tillämpats fr. o. m. 1950/51. I höstkalkylen
beaktades mindre prisstegringar för såväl hästskor som söm och hakar. Ef -

Kungl. Maj.ts proposition nr 22k. 109*

ter nämnda kalkyl har emellertid en mindre prissänkning för hästskor inträffat.

Silfilter. Kostnaderna äro liksom tidigare beräknade på fast kvantitet.
Efter det att priset varit oförändrat under hela 1952, inträffade en prissänkning
i januari 1953, varför nu beräknad kostnadssumma för 1952/53 är
något lägre än i förra vårkalkylen. För 1953/54 har tillämpats det pris, som
gäller vid beräkningstillfället.

Torvströ. Basårets kvantitet, d. v. s. 1,8 milj. balar, har bibehållits för
samtliga berörda produktionsår. En omläggning av underlaget för prisstatistiken
för torvströ har emellertid befunnits önskvärd, varigenom även kostnadssumman
för basåret påverkas. Enligt de nya beräkningarna blir kostnadssumman
för basåret 6,07 milj. kr och för såväl 1952/53 som 1953/54
7,47 milj. kr.

Växtslcydds- och ogräsbekämpningsmedel in. m. I vårkalkylen 1952 infördes
definitiva uppgifter över jordbrukets kostnader för växtskydds- och
ogräsbekämpningsmedel m. in. under 1951. Till föreliggande kalkyl har på
vanligt sätt verkställts en undersökning om jordbrukets inköp av dessa förnödenheter
under föregående år. Den har liksom förut baserats på uppgifter
från samtliga kända tillverkare och importörer av hithörande varuslag
över deras leveranser under året. Definitiva siffror för 1952 äro dock ännu
ej kända, eftersom undersökningen icke är slutförd. Uppgifter ha emellertid
ingått från företag, som 1951 representerade 86 procent av den totala försäljningssumman
till jordbruket. För de företag, vilka ännu ej lämnat uppgifter
för 1952, ha för detta år antagits samma försäljningssummor som
under 1951.

Kostnadsredovisningen i kalkylen inkluderar nu liksom tidigare även bakteriekulturer.
Tidigare har — för att undvika dubbelräkning — från de av
försäljningsföretagen lämnade uppgifterna gjorts avdrag för de betningsmedel,
som bekostats av företag inom utsädesbranschen. Då utsädeskostnaderna
nu icke längre ingå i kalkylen, har det icke ansetts erforderligt att i
fortsättningen inhämta speciella uppgifter om utsädesfirmornas kostnader
för betningsmedel. I stället har nu i kalkylen genomgående medtagits de totala
beloppen.

Som tidigare nämnts, har en omläggning av beräkningsprinciperna gjorts
för bl. a. växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel in. m., i det att den för
ett visst kalenderår konstaterade kostnadssumman nu tillämpas för det produktionsår,
som börjar under kalenderåret. Kostnaden under 1951, 13,67
milj. kr, tillämpas alltså nu för produktionsåret 1951/52 och kostnaden under
1952, 14,68 milj. kr, får gälla för 1952/53. För produktionsåret 1953/54
har med hänsyn till utvecklingen under tidigare år upptagits en kostnad av
15,40 milj. kr.

Rengörings- och desinfektionsmedel. Till föreliggande kalkyl ha för dessa
förnödenheter liksom för växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel in. in.
uppgifter inhämtats från samtliga kända tillverkare och importörer över leveranserna
till jordbruket under 1952. Uppgifter ha vid beräkningstillfället
kunnat erhållas från företag, som 1951 representerade 84 procent av den totala
inköpssumman till jordbruket. För de resterande företagen ha 1951 års
försäljningssummor tillämpats även för 1952.

För 1951/52 uppgå de kända kostnaderna för rengörings- och desinfektionsmedel
till 2,90 milj. kr. För 1952/53 och 1953/54 ha insatts samma beloPP-
„

Sammandrag av jordbrukets kostnader för diverse förnödenheter atertinnas
i tabell 20.

110* Knngl. Maj:ts proposition nr 224.

Tabell 20. Kostnader lör diverse törnödenheter i sammandrag, milj. kr.

1	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54
Skördegarn..........................................	9-59	16-08	16-07	12-30
Hösalt..............................................	1-28	1-85	1-59	1-58
Foderkonserveringsmedel.............................	1-01	l-oi	1-27	1-28
Växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel m. m.........	14-39	13-67	14-68	15-40
Hästskor............................................	3ll	3‘85	3’93	3-88
Hästskosöm.........................................	1-43	1-93	2-09	2-09
Silfilter.............................................	2-66	2''59	237	2-26
Torvströ............................................	607	6-88	7-47	7-47
Rengörings- och desinfektionsmedel...................	3-00	2-90	2-90	2''90
Summa	42-54	50-26	52-37	49-16
j Index (1950/51 — 100)	100-0	118-1	123-1	115-6

Kostnader för frakter m. m.

Frakter.

Mjölkfrakter. Beräkningarna av kostnaderna för mjölkfrakter äro som
vanligt baserade på uppgifter från Svenska Mejeriernas Riksförening beträffande
för det första fraktkostnaderna per ton mjölk, för det andra den procentuella
andel, för vilken mejerierna betala frakt, samt för det tredje invägda
mjölkkvantiteter. Beträffande fraktkostnaderna per ton finnas uppgifter
t. o. m. november månad 1952.

I föreliggande kalkyl ha fraktkostnaderna per ton för 1951/52 definitivt
beräknats till 18,33 kr i genomsnitt mot 18,52 kr i vårkalkylen 1952. Statens
biltrafiknämnd medgav fr. o. m. mars månad 1952 taxehöjningar för lastbilstransporter.
Dessa höjningar förutsattes i förra årets vårkalkyl i fråga
om mjölktransporterna slå igenom till fullo fr. o. m. april månad 1952. Enligt
SMR:s statistik har fraktkostnaden per ton mjölk för månaderna april
—november 1952 i genomsnitt varit 10,4 procent högre än fraktkostnaden
under motsvarande månader 1951. Med utgångspunkt från den konstaterade
genomsnittliga stegringen av fraktkostnaden fr. o. in. april månad 1952 ha
fraktkostnaderna för 1952/53 beräknats enligt följande.

1. för september—november 1952 har tillämpats föreliggande uppgifter över
fraktkostnaderna för nämnda månader

2. för december 1952—mars 1953 har tillämpats fraktkostnaderna för motsvarande
månader under föregående produktionsår uppräknade med 10,4
procent

3. för april—augusti 1953 har tillämpats samma fraktkostnader som under
motsvarande månader föregående produktionsår.

Medelfraktkostnaden för 1952/53 enligt denna beräkning uppgår till 19,3»
kr per ton mjölk mot 19,8i kr enligt förra årets vårkalkyl. För prognosåret
har tillämpats samma fraktkostnader per ton som de nu för 1952/53 beräknade.

Den beräknade ökningen av invägda mjölkkvantiteter har medfört en
kostnadsökning av 0,7 milj. kr för 1953/54 i jämförelse med 1952/53. Fraktkostnader
per ton, mjölkkvantiteter och beräknade totalkostnader framgå av
följande tablå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

111*

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

Fraktkostnader
per ton, kr

. . 16-58

. . 18-33

. . 19-39

.. 19-39

Beräknad mjölkkvantitet
med
betald frakt,
milj. kg

3 824
3 641
3 609
3 647

Fraktkostnader
för mjölk,
milj. kr

63-40

66-74

69- 98

70- 72

Bilfrakter. I vårkalkylen 1952 beaktades de taxehöjningar för lastbilstransporter,
vilka av Statens biltrafiknämnd hade medgivits att gälla fr. o. m.
mars 1952. Statistiska uppgifter från Svenska lasttrafikbilägareförbundet
över frakttaxorna vid ett antal lastbilscentraler visa överensstämmelse med
de i samband med vårkalkylen 1952 beräknade taxorna för tiden efter 1
mars nämnda år. Kostnaderna ha därför i föreliggande kalkyl upptagits till
samma belopp för 1952/53 som i vårkalkylen 1952 (19,5 milj. kr). Då någon
ytterligare förändring i frakttaxorna icke inträffat, har samma belopp intagits
i kalkylen även för prognosåret.

JärnvägsfTäkter. Fr. o. m. april månad 1952 höjdes järnvägarnas frakttaxor,
vilket i höstkalkylen 1952 beräknades öka jordbrukets kostnader för
järnvägsfrakter med i genomsnitt 17 procent. Någon ändring av frakttaxorna
har sedan våren 1952 ej skett, varför i föreliggande kalkyl räknats med
samma kostnader för 1952/53 som i förra årets höstkalkyl. För 1953/54
har insatts samma belopp.

Mjölkkontroll.

Antalet kontrollassistenter. Definitiv statistik för 1951/52 visar, att antalet
kontrollassistenter detta år uppgick till 1 023. För 1952/53 och 1953/54
har antalet kontrollassistenter uppskattats till 1 000.

Assistentlönerna. Liksom i tidigare kalkyler ha assistentlönerna för kontrollår
(7u—31/10) tillämpats för produktionsår utan omräkning. Statistik
över löneutvecklingen under 1951/52 finnes ännu icke tillgänglig, varför
för nämnda år tillämpats samma kontantlön som i förra årets vår kalkyl.
Enär något nytt löneavtal ännu inte slutits för 1952/53, har i föreliggande
kalkyl samma lön tillämpats för 1952/53 och 1953/54.

Liksom tidigare har verkställts framräkning av kostnaderna för mat och
logi till assistenterna med hänsyn till prisutvecklingen. Den beräknade årskostnaden
för mat och logi uppgår för 1952/53 till 1 486 kr per assistent.

Statliga bidrag. Från lantbruksstyrelsen har erhållits uppgifter om utbetalda
statliga bidrag t. o. m. budgetåret 1951/52. Det utbetalda beloppet blev
l°r detta år 0,33 milj. kr. För budgetåret 1952/53 har anslagits ett belopp
av 0,30 milj. kr och för 1953/54 har av departementschefen förordats ett belopp
av 0,37 milj. kr. Vissa detaljer av kalkylerna redovisas i följande tablå.

Beräknad Total Avgår Kostnad

Kontroll- Antal årskostnad kost- statliga för jordår
assistenter per assistent, nåd, bidrag, bruket,

kr milj. kr milj. kr milj. kr

1950/51 ...... 1 087 5 993 6 51 0-31 6-2

1951/52 ...... 1 023 7 083 7-25 0-33 6-9

1952/53 ...... 1 000 7 128 7-13 Ost) 6 8

1953/54 ...... 1 000 7 128 7-13 0-37 6-8

112*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Tabell. 21. Kostnader för frakter m. m. i sammandrag, milj. kr.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54
Mjölkfrakten.........................	63''40	66*74	69-98	70-72
Övriga frakter: Bilfrakter..........................	15-57	18-47	19-46	19-46
Järnvägstransporter................	7-30	9-03	9-86	9-86
Summa frakter	86*27	94-24	99-30	10004
Mjölkkontroll........................	6-20	6-92	6-83	676
Seminkostnader......................	5*36	590	6*49	7*14
Summa	97-83	107-06	112-62	113-94
Index (1950/51 = 100)	100-0	109-4	115-1	116-5

Seminkostnader.

Kostnaderna för den artificiella inseminationen ha beräknats på samma
sätt som i förra årets vårkalkyl. Närmare redogörelse för principerna finnes
intagen i Kungl. Maj:ts prop. nr 207/1951. Beräkningarna äro baserade på
de totala seminkostnaderna t. o. in. 1951. För efterföljande år har verkställts
framskrivning med hänsyn till förväntad ökning av seminverksamheten.
Kostnaderna redovisas i följande tablå, fördelade på tjurhållning respektive
övriga kostnader.

	Total semin- kostn.	Avgår	Återstående seminkostnader, medtagna i kalkylen
Kalender- år	tjur- kost- nader	per ka-lenderår	per produk-tionsår	Stegring sedan närmast föreg. år 0*0
	milj. kr	milj. kr	milj. kr	milj.	kr
1945.......	... 0''72	0-21	0 51	1945/46	0-91	—
1946 .......	. . . 1-42	0 31	in	1946 47	1-43	57
1947 .......	. . . 2-08	0-48	1-60	1947/48	2-35	64
1948 .......	. . . 3-42	0 69	2-73	1948 49	3-63	54
1949 .......	. .. 4-88	0-79	4-09	1949 50	4-69	29
1950 .......	... 5-87	0-88	4-99	1950/51	5-36	(11)
1951.......	. .. 6 54	0-99	5-55	1951/52	5-90	(10)
				1952/53	6-49	(10)
				1953/54	7-14	(10)

Sammandrag. De olika delposterna under rubriken »Frakter m. m.» återfinnas
i tabell 21.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

113*

Tabell 22. Jordbrukets kostnader åren 1950/51—1953/54, milj. kr.

					Värdeförändring 1952/53—1953/54 beroende på föränd-
	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	ring kvan- titeter	av (mi priser	Ij. kr) summa
Arbetskostnader......................	1976 1	2 378-7	2 458 5	2 384 8	- 73-7	_	- 73-7
Index	100-o	120-4	124-4	1201	—	—	_
Kapitalkostnader.
Grundförbättringar .. .1 . , . Ekonomibyggnader... > Avskrivning Maskiner o. redskap..\| °'' underhåll	19-1	23-5	25-0	24-9	_	- o-l	- 0-1
160-5	185-4	190-7	189-6	—	-1-1	- 1-1
273-8	323-8	351-4	366''5	+ 13-5	+ 1-6	+ 15-1
Elektricitet.......................	45-0	54-8	56-6	64-3	+ 2-9	+ 4-8	+ 7-7
Räntekostnader...................	302-4	327-9	396’0	396-7	+ 0-7	+ 0-7
Summa kapitalkostnader	8008	916-4	1019 7	1 0420	+ 17-1	+ 6-2	+ 223
Index	lOOro	114-3	127-3	130-4	—	—	—
Kostnader för förnödenheter.
Driv- och smörjmedel.............	79-8	92-3	99-0	103-8	+ 4-9	-0-1	+ 4-8
Handelsgödselmedel och kalk......	188-4	206-6	231-4	230-4	— 1-6	+ 0-6	- l-o
Köpfodermedel....................	251-1	241-1	244-7	241-4	- 3-4	+ o-l	- 3-3
Diverse förnödenheter.............	42-5	50-3	52-4	49-2	- o-l	- 3-1	— 3-2
Summa förnödenheter	561-8	590-3	6275	624-8	- 02	- 2-5	- 27
Index	lOO-o	105-1	111 7	111-2	—	—	—
Frakter m. m.
Frakter...........................	86-2	94-3	99-3	100-0	+ 0-7	_	+ 0-7
Mjölkkontroll.....................	6*2	6-9	6-8	6-8		-o-o	- O-o
Seminkostnader...................	5-4	5-9	6''5	7-1	+ 0-6		+ 0-6
Summa frakter m. m.	97-8	1071	112 6	1139	+ 1-3	- 0-0	+ 1-3
Index	lOOo	109-s	115-1	116-3	—	—	—
Summa kostnader	3 436 5	3 991-5	4 218-3	4165-5	-55-5	+ 2-7	— 52-8
Index	lOOoo	116-ls	122-16	121-24	—	—	—

Sammanfattning av inkomst- och kostnadsberäkningarna.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader
har sammanfattats i följande tablå.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54
Kostnader, milj. kr.........	3 436-5	3 991-5	4 218-3	4 165-5
Kostnadsindex.........	100 00	116 15	122-75	121-21
Inkomster, milj. kr.......... Avgår överskott 1950/51 enligt kal-	3 295-9	3 8101	4 059-5	3 985-1
kyl med 1938/39 som basår...... Basinkomst, framskriven medelst kost-	8-4	—	—	—
nadsindex, milj. kr....... Kalkylmässigt över- eller underskott,	3 287-5	3 818-4	4 035-4	3 984-8
milj. kr..............	—	— 8-3	+ 24-1	+ 0-3

8* Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 224.

114*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Enligt prisöverenskommelsen våren 1952 beräknades av det dåvarande
underskottet för 1952/53 (avrundat nedåt med 1,8 milj. kr) 55 milj. kr hänföra
sig till ökade räntekostnader på grund av höjning av jordvärdena för
jordbruksfastigheter enligt 1952 års fastighetstaxering ävensom ökade värden
å kreaturs- och förrådskapital. Av denna räntekostnadsökning skulle
1/5 eller 11 milj. kr beaktas vid prissättningen för 1952/53, medan återstående
del eller 44 milj. kr skulle successivt intäckas med 1/4 under vart
och ett av de följande 4 åren. I enlighet härmed bör det kalkylmässiga överskottet
för 1952/53 ökas med 45,8 milj. kr (44 milj. kr plus avrundningen
vid prisöverenskommelsen 1,8 milj. kr), överskottet för 1952/53 blir då

69,9 milj. kr. På samma sätt bör det kalkylmässiga överskottet för 1953/54
vid kalkylens användning för prissättningen på jordbrukets produkter ökas
med 33 milj. kr. För 1953/54 uppstår då ett överskott av 33,3 milj. kr.

I fråga om mejerimjölk har man i beräkningen sökt fastställa de faktiska
inkomsterna under 1953/54. Beräknade förluster på export av mejeriprodukter
ha sålunda avdragits. I kalkylen har man räknat med mjölkpristilllägg
för all invägd mjölk. De statliga bidragen på mjölk ha dock endast
upptagits till det belopp per kilogram mjölkfett, som utgick före den höjning
av bidragen, som infördes 1951/52. I beräkningarna för 1953/54 ingå
sålunda statliga mjölkbidrag med ett ca 80 milj. kr lägre belopp än i beräkningarna
för 1952/53.

I följande tablå belyses kvantitets- och prisförändringarnas inverkan på
resultatet av förkalkylen för 1953/54 jämfört med resultatet av den reviderade
kalkylen för 1952/53.

Värdeförändring beroende på förändring i
kvantiteter priser kvantiteter och priser

milj. kr milj. kr milj. kr

Inkomster......... + 424 — 116-8 —744

Kostnader1........ + 53l 1 2 — 15 3 + 37 8

Totalt + 95-5 — 132 1 - 36 6

1 Kostnadsförändringar överförda till inkomstsida.

2 I texten omnämnd räntekostnadshöjning inräknad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

115*

Bilaga 6.

angående prisclearingen av fettvaror.

I en vid jordbruksnämndens regleringsskrivelse den 22 april 1952 fogad
bilaga (Bil. 6 till Kungl. Maj :ts proposition nr 236/1952) har lämnats dels
en redogörelse för clearingkassans för fettvaror verksamhet under budgetåret
1951/52, dels en prognos för budgetåret 1952/53. I redogörelsen har
kassans behållning den 30 juni 1952 upptagits till 58,6 milj. kr. Främst på
grund av att en utgiftspost om 7,5 milj. kr utgörande del av de 10,o milj.
kr, som enligt jordbruksuppgörelsen den 15 mars 1952 skulle disponeras ur
clearingkassan för täckande av vissa pristillägg till jordbruket, icke kom
att utbetalas förrän efter budgetårsskiftet 1 juli 1952, blev den verkliga behållningen
i kassan vid utgången av budgetåret 1951/52 i stället 68,7 milj.
kr. Av detta belopp har i enlighet med riksdagsbeslut 47,o milj. kr avsatts
för prisieglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret
1952/53.

Prognosen för budgetåret 1952/53 visade en behållning på 135,6 milj. kr.
Då häri ingår nyssnämnda 58,6 milj. kr, skall från behållningen avdragas
de 47,o milj. kr, som avsatts för prisreglerande åtgärder. Den ovannämnda
förskjutningen från budgetåret 1951/52 till 1952/53 av utgiftsposten på 7,5
milj. kr påverkar icke den beräknade behållningen vid utgången av budgetåret
1952/53. Enligt beräkningen skulle sålunda behållningen i clearingkassan
den 30 juni 1953 komma att uppgå till (135,6—47,o=) 88,6 milj. kr.
Härtill skall dock läggas ett belopp av 12,o milj. kr utgörande beräknade
utgifter för restitutioner och clearingbidrag under andra hälften av budgetåret
1952/53. Denna utgiftspost sammanhänger med att den beramade
omläggningen av fettvaruregleringen icke, som i prognosen förutsatts genomfördes
vid årsskiftet 1952/53. Med utgångspunkt från prognosen skulle
kassans tillgångar den 30 juni 1953 komma att uppgå till 100,6 milj. kr. Som
framgår av uppställningen i denna promemoria väntas emellertid behåll•llnpCn
nu stanna vid 74,o milj. kr. Differensen förklaras i sin helhet av att
världsmarknadspriserna på fettvaruområdet under innevarande budgetår
tallit betydligt kraftigare än beräknat. Bland annat medförde detta en till
14 milj. kr uppskattad förlust på exporten av 1952 års skörd. Vidare blev
inkomsterna på 1951 års rapsodling och linodling inemot 8,o milj. kr lägre
an beraknat. Det förändrade marknadsläget har också lett till minskade mtakter
om cirka 4,o milj. kr på de fettsyror, som framkommit vid raffinering
inom landet av såväl inhemska som importerade fettvaror.

Den i det följande intagna prognosen för budgetåret 1953/54 är givetvis
mycket osäker särskilt med hänsyn till att fettvaruregleringen väntas bli
torenia1 för en genomgripande omläggning från och med ingången av nämnda
budgetår. Det nya regleringssystemet innebär i stora drag, att man skiljer
de importerade fettvarorna från det nuvarande clearingförfarandet och
i stallet upptager en regleringsavgift på dessa varor. Denna avgift, som för
sagda budgetar beräknas inbringa 72 milj. kr, skall inlevereras direkt till
statskassan. De med det nya systemet sammanhängande restitutionerna och
cleanngbidragen for sådana fettvaror, som disponeras för annat än mat -

Regleringen av fettråvaror.

Redogörelse för clearingkassans för fettvaror verksamhet
den Vt 1952—1»% 1953.

	Inkomstsida		Utgiftssida
	Vt 1952— S8/a 1953 (Faktiska)	v»—*0/. 1953 (Beräknade)	Summa	Vt 1952-s8/s 1953 (Faktiska)	V»-90/« 1953 (Beräknade)	Summa
Inneslående medel den 1/t 1952................	_	_	18 365 785:64	—	—	—
A. Importerade fettvaror
1) Matnyttigt fett			71 081 076:23
Clearingavgifter......................	44 081076: 23	27 000 000: —	—	—	—
Clearingbidrag och restitution av utjäm-	1 344 103: 77	500 000: —	1 844 103: 77
ningsavgifter vid export ...........		_
Diverse utgifter (svinn vid raffinering						5 136 156: 95
				3 636 156: 95	1 500 000: —
2) Linolja
		1700 0C0: —	1 700 000: —	—	—	—
				1324 322:20	900 000: —	2 224 322:20
B. Svenska oljeväxlprodukler
Svensk olja, utom linolja
	14 878 220:95	12 000 000: —	26 878 220: 95	—	—	—
Clearingbidrag för senapsolja, som an-	431 800:11		431 800:11
vänts för margarintillverkning......		_	_	—
Restitution av utjämningsavgifter och				1 259: 89	500: —	1 759: 89
			_
Förskott till inlösen av oljeväxtfrö utom						57 654 454:30
		_	_	57 654 454:30	—
Förskott till inlösen av linfrö......... Återbetalning av förskott till inlösen av	—	—	—	3 549 781:20	—	3 549 781: 20
	34 070 046:08	57 654 454:30	91724 500:38	—	—	—
Överskott på export av oljeväxtfrö av
	1855512:84	_	1855 512: 84	—	—	—
Underskott på export av oljeväxtfrö av			14 000000: —	14 000 000: —
1952 års skörd....................		_	—	—
	8 510 528: 06		8 510 528:06	1 435006:69	—	1 435 006: 69
Ersättning för förlust vid export av		8 383 154: 05		8383154:05
smör..............................	—	—	—	—

116* Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

	Inkomstsida		Utgiftssida
	''/j 1952-28/a 1953 (Faktiska)	73—3% 1953 (Beräknade)	Summa	7j 1952— 28A 1953 (Faktiska)	7a—s% 1953 (Beräknade)	Summa
C. Margarin
Clearingavgifter......................	2 968882:37	1500000: —	4 468882:37
Prishöjningsavgifter för vete och råg,
vilka enl. Kungl. brev den 28/5 1952 skola disponeras för genomförandet av en tillfällig prissänkning på mar-garin ..............................	6 500 000:-	144 886:52	6 644 886:52	6 641886:52		6 644 886: 52
D. Diverse inkomster
Clearingavgifter för tvätt- och rengörings-
medel.............................. Clearingsavgifter för kakaosmörersätt-	8 374:05	5 000:-	13 374:05	—	—	—
ning...............................	104 007: 66	40000: —	144 007: 66	_	_	_
	136 661: 42	500 000- —	636 661:42 331 526: 65
Ränta å bankmedel...................	131 526: 65	200 000: —	—	—	—
E. Pristillägg
Till reservationsanslaget prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område enl. Kungl. brev den 3% 1952...........				10 000 000: —		10 000 000: —
F. Utgifter för prisreglerande åtgärder
Överföres före den lji 1953 till anslaget
för prisreglerande åtgärder på jord-
brukets område enl. Kungl. brev den 8 it 1952............................					47 000 000: — 63900 500: —	47 000 000: — 158 305 425: 68
	113 244 836:31	100.744340: 82	232 354 962:77	94404925:68

Sammanfattning.

Innestående medel den */» 1952 .......................... 18 365 785:64

Faktiska inkomster den ‘/t 1952—28/a 1953................ 113 244 836:31

Beräknade inkomster den Va—30/e 1953................... 100 744 340:82

Summa 232 354 962:77

Faktiska utgifter den ''/; 1952—28/a 1953 .................. 94 404 925:68

Beräknade utgifter den Va—:s% 1953 ..................... 63 900 500: —

Summa 158 305 425: 68

Beräknade tillgångar den so/6 1953........................ 74 049537:09

Kungl. Maj.ts proposition nr 224. 117*

118*

Kungl. Maj. ts proposition nr 22b.

Prognos angående det ekonomiska resultatet av fettvaruregleringen under
tiden den 1/1 1953—S0/6 195b.

	Inkomstsida Kronor	Utgiftssida Kronor
I. Clearingkassan för fettvaror	35 000 000
	12 000 000
	20000 000
Beräknad förlust på export av oljeväxtfrö av 1953 års skörd		12 000 000 15 000 000
XI. Regleringsavgifter, för importerade fettvaror, avsedda att	47 000000 72 000 000	47 000 000
Restitutioner och clearingbidrag för importerade fettvaror samt sveuskt slakterifett, som disponeras för annat än	18 000 000
		54 000 000
	72 000000	72 000 000

nyttigt ändamål och för export, kommer att direkt utgå från statskassan.
För detta ändamål beräknas åtgå 18 milj. kr. Beträffande de vegetabiliska oljorna
av inhemsk odling avses däremot clearingförfarandet bibehållas under
nästa budgetår. Efter den 30 juni 1953 kommer nämndens kassa icke
att tillföras andra medel än motsvarande överskottet på försäljningen inom
landet av svensk olja. Dessa medel, beräknade till 12 milj. kr, förutsättes
helt komma att åtgå till täckande av förluster på export av frö och olja av
1953 års skörd.

Av överskottet i clearingkassan vid innevarande budgetårs slut avses 35
milj kr bli reserverade till täckande av utgifter i samband med avvecklingen
av nuvarande regleringåtgärder på fettvaruområdet. Under de gångna
åren har genom fettimportföreningens och oljefabikernas försorg inköpts
fettvaror med clearingkassan som garant. Enär man tänkt sig att industrien,
efter övergången till det nya systemet, skall överta vid ingången av budgetåret
1953/54 kvarvarande lager av dessa varor till världsmarknadspris och
på desamma erlägga regleringsavgift enligt den nya ordningen, blir det
nödvändigt att nedskriva varornas anskaffningsvärde till aktuella världsmarknadspriser.
Härjämte har det ansetts lämpligt att i detta sammanhang
även nedskriva inköpsvärdet på de beredskapslagrade kvantiteterna
fettvaror. För dessa ändamål beräknas med utgångspunkt från dagens prisnivå
åtgå i runt tal 20 milj. kr. Då man emellertid icke nu med säkerhet
kan bedöma den internationella prisutvecklingen bör återstående delen av
clearingkassans tillgångar tills vidare reserveras för oförutsedda utgifter.

Beräkningarna för budgetåret 1953/54 har helt grundat sig på nuvarande
världsmarknadspriser på fettvaruområdet samt förutsätter oförändrade priser
på den svenska marknaden på margarinråvaror under nästa budgetår.
Stockholm den 27 mars 1953.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

119*

Bilaga 7.

Till Statens jordbruksnämnd.

Svenska spannmålsaktiebolaget får härmed i likhet med tidigare till Statens
jordbruksnämnd överlämna förslag till de prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område under konsumtionsåret 1953/54, som beröra bolagets
verksamhet. I samband härmed har bolaget företagit beräkningar över bolagets
kostnader under nämnda konsumtionsår ävensom gjort en förnyad
kalkyl över sina kostnader under nu löpande konsumtionsår. Dessutom kan
bolaget nu redovisa resultatet av verksamheten under regleringsåret 1951/
52.

Till bolaget är av nämnden för yttrande överlämnad motionen nr 412 till
riksdagens andra kammare angående viss omläggning av brödsädsregleringen.
Denna fråga kommer bolaget alltså även att upptaga till behandling.

Inledning.

Regleringsåtgärderna beträffande spannmål och fodermedel, sådana de
för närvarande äro utformade, hava varit i stort sett oförändrade i kraft de
senaste konsumtionsåren. Sålunda äro odlarna beträffande kvarngill brödsäd
garanterade vissa lägsta priser fritt ett antal prisorter. Genom avtal mellan
spannmålshandlare och kvarnar, å ena, samt bolaget, å andra sidan,
hava nämnda företag förbundit sig att till odlarna betala lägst de garanterade,
under konsumtionsåret successivt stigande priserna. Bolaget har å sin
sida åtagit sig dels gentemot spannmålshandlare och kvarnar att inköpa all
av dem hembjuden kvarngill brödsäd, dels ock mot kvarnarna att till dem
med hänsyn till deras behov och bolagets tillgångar försälja brödsäd till
vissa bestämda priser. I stort sett torde de sålunda träffade anordningarna
hava fungerat tillfredsställande. Emellertid hava skördeförhållandena inom
landet såväl 1951 som 1952 varit i olika hänseenden mycket otillfredsställande,
vilket i sin tur medfört att regleringsanordningarna utsatts för påfrestningar,
med vilka man normalt icke skulle behöva räkna. Sålunda blev
veteskörden år 1951, ehuru densamma — och detta gäller framför allt vårveteskörden
— under högsommaren tedde sig mycket lovande, i betydande
utsträckning förstörd av rost. Detta medförde i sin tur, att stora kvantiteter
vete måste importeras och detta till priser, som i vissa fall voro mycket höga.
Brödsädsslcörden 1952 tedde sig vid tiden för dess mognad ännu mera lovande
än skörden föregående år. Större delen av råg- och höstveteskörden
kunde även, trots otjänlig väderlek, inbärgas under jämförelsevis gynnsamma
lörhållanden. Däremot blev den rikliga vårvetegrödan i större delen
av landet mycket illa skadad av regn, frost och snö. Detsamma gällde en
stor del av övrig vårsädsgröda.

Med anledning av skördeskadorna 1951 och 1952 har jordbruksnämnden
efter samråd med och i vissa fall på förslag av bolaget företagit vissa uppmjukningar
i fråga om föreskrifterna för leveransgill brödsäd. Detta har
givetvis medfört, att bolaget fått samt kommer att få inköpa ej oväsentliga

120*

Kungl. Maj:ts proposition nr 22b.

myckenheter brödsäd, i första hand vårvete, som endast i mindre omfattning
torde komma att kunna omsättas till kvarnändamål. Bolaget vill i detta
sammanhang framhålla, att tillgångarna på brödsäd inom landet, även om
en ganska betydande reserv synes böra upprätthållas, för närvarande äro
alltför stora. Anledningen härtill är i första hand, att saluöverskottet av
1952 års skörd kommer att bliva avsevärt större, än vad man hösten 1952
hade anledning förmoda. De för närvarande stora lagren av brödsäd inom
landet bero emellertid även därpå att bolaget icke i den omfattning som varit
önskvärd kunnat företaga export av brödsäd. Visserligen torde det finnas
möjligheter att uppbringa utrymmen för de myckenheter brödsäd av gammal
skörd om 375 000/400 000 ton, som -— om någon export dessförinnan
icke kommer till stånd ■— den 1 september 1953 torde komma att finnas
inom landet utöver ca 50 000 ton i övergångslager för kvarnindustrien. En
upplagring inom landet av så stor omfattning kommer att bliva mycket
kostsam, och dessutom bör man, om detta ur andra synpunkter låter sig
göra, som beredskapslager om möjligt icke hålla större myckenheter, än att
de utan svårigheter kunna utbytas och omsättas* Redan ett beredskapslager
om 200 000 ton torde ur denna synpunkt vara jämförelsevis stort.

Även i fråga om fodersäd synas tillgångarna inom landet, särskilt om
hänsyn även tages till befintliga myckenheter icke kvarngill brödsäd, vara
mycket stora. Från handelns sida har det för övrigt ifrågasatts, att de måste
anses såsom alltför stora. Några importköp i fråga om fodersäd ha icke
heller företagits under nu löpande regleringsår, bortsett från inköp av vissa
mindre myckenheter majs. Däremot har viss export företagits av korn samt
av fodervete.

Den inhemska fodersädsmarknaden är ju sedan några år tillbaka fri. Prisbildningen
inom landet är därför avsedd att regleras genom de priser, som
tillämpas för importerad fodersäd. I anslutning till vad som nyss sagts om
fodersädstillgångarna bör det måhända i detta sammanhang framhållas,
att de inhemska fodersädspriserna under hela konsumtionsåret varit lägre
än vad man med hänsyn till priserna å importerad fodersäd haft anledning
förmoda.

Under konsumtionsåret 1951/52 förelågo inom olika delar av världen
vissa försörjningssvårigheter, samtidigt som skördeutfallet i vissa exportländer
— framför allt i Argentina — var mycket svagt. Dessa omständigheter
i förening med valutasvårigheterna medförde en viss uppgång i priserna
på spannmål och fodermedel, vilken för importländerna förstärktes därigenom
att sjöfrakterna kraftigt stego. Under nu löpande konsumtionsår har
utvecklingen varit en annan. I fråga om de flesta varor som här avses ha
prisfall inträffat, som emellanåt varit ganska betydande. Särskilt starka
prisreduktioner kunna sålunda iakttagas i fråga om havre och råg. Vidare
är att märka, att Argentina återkommit såsom exportör och därvid åtminstone
till vissa länder, ehuru icke till vårt land, tillämpat konkurrenskraftiga
priser. Vidare äro numera sjöfrakterna avsevärt lägre än under föregående
konsumtionsår. Till utvecklingen har givetvis ock bidragit att skördeutfallet
1952 i hela Västeuropa varit jämförelsevis gott samt även de stora skördarna
av vete i USA och Kanada, vilka föranlett en upplagring av vete av betydande
omfattning. Vad nu sagts talar närmast för att läget förändrats därhän,
att importmöjligheterna beträffande spannmål och fodermedel förbättrats.
Huruvida detta är en temporär företeelse eller av mera bestående karaktär
är svårt att avgöra. Flerstädes, såsom i England, Tyskland, Holland,
Belgien in. fl. andra länder, har den senare tidens utveckling på spannmålsoch
fodermedelsmarknaden emellertid föranlett mer eller mindre långt gåen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 22t.

121*

de åtgärder eller förberedelser till åtgärder för frigörande av importhandeln,
vilken handel i allmänhet alltsedan senaste världskriget varit statsreglerad,
ofta under form av statliga eller halvstatliga monopolföretag. Även här i landet
har denna fråga vid några tillfällen varit aktuell, ehuru densamma hittills
avvisats av statsmakterna. Anledningen härtill har huvudsakligen varit
de ovissa marknadsförhållandena utomlands, prisbildningen samt valutasvårigheterna.
Bolaget har emellertid ansett, att det allmänna marknadsläget,
även om detsamma alltjämt är ovisst, dock förbättrats i sådan grad,
att bolaget uppdragit åt en kommitté med representanter för jordbruk, handel
och industri att utreda möjligheterna till och formerna för ett eventuellt
frisläppande av spannmåls- och fodermedelshandeln. Denna utredning har
bolaget såsom bilaga fogat till denna skrivelse.1 Beträffande innehållet i samt
bolagets ställningstagande till densamma återkommer bolaget längre fram
i samband med att bolaget framlägger sina förslag till regleringsåtgärder
för konsumtionsåret 1953/54. Dessförinnan vill bolaget emellertid i likhet
med vad tidigare skett lämna en något fylligare översikt över marknadsförhållandena
utomlands än de korta antydningar härutinnan, som nyss an -

Marknadsöversikt.

Under loppet av 1952 har den inflationskonjunktur, som satte sin prägel
på de närmast föregående årens prisutveckling, mattats, och läget har i stort
sett undergått en stabilisering. I fråga om spannmål och fodermedel ha
priserna fallit, bl. a. under intryck av relativt goda skördeförhållanden. Kanadas
veteskörd 1952, som officiellt uppskattats till 18,4 miljoner ton, översteg
med stor marginal det tidigare rekordet på 17,3 miljoner ton från år
1928. Även USA har mottagit en stor skörd -—• 35,3 miljoner ton mot 26,8
miljoner ton året förut — och tangerade därmed tidigare rekord.

På södra halvklotet synes Argentinas veteskörd bli betydande. Man räknar
med över 7 miljoner ton mot 3 miljoner ton år 1952. Australien däremot
har för fjärde året i följd erhållit en mindre god skörd, ehuru skördeutfallet
dock varit bättre än de närmast föregående åren.

Efterkrigsåren ha på grund av de knappa tillgångarna i exportländerna
berett importländerna svårigheter, och läget har under en följd av år varit
till fördel för säljarna. Det finns emellertid tecken på en förändring. Det
har redan nu blivit klart, att det nordamerikanska vetet ej röner samma
efterfrågan som under de närmast föregående åren. På grund av det totalt
förbättrade försörj ningsläget behöva importländerna icke längre göra så
stora offer som köpen i dollarvalnta inneburit, och då andra länder än
Nordamerika ha överskott på spannmål söka sig importländerna i första
hand till dessa för att fylla sina behov. Så länge det icke blir någon lösning
på dollarproblemet — och en sådan lösning synes ännu avlägsen —-komma de europeiska importländerna att, så långt detta är möjligt, söka
sig till andra marknader. Den amerikanska marknaden, vars konkurrenskraft
sålunda är starkt begränsad, medverkar emellertid till att hålla priserna
på en relativt hög nivå, sannolikt över den som skulle ha utbildats
under fri internationell konkurrens. En betydande prissänkning ägde dock
rum under de första sex månaderna 1952. 1 Chicago sjönk priset å vete för
snar leverans ned med 30 cents per bushel och priset å högvärdigt »fritt»
Winnipeg-vete med 29 cents per bushel. På Chicago-börsen gick majspriset
ned med 30 cents per bushel och på Winnipeg-börsen kornpriset med 60
cenls samt havrepriset med 14 cents. Nedgången har icke endast begränsats

1 Denna bilaga liar icke intagits i propositionen.

122*

Kungl. Maj.ts proposition nr 22i.

till »dollar»-spannmålen. Irakiskt korn, som i början av februari betingade
ett pris av 46 pund per ton eif kontinenthamn, noterades i juni i 29 pund.
Under samma period sjönk cif-priset på foderhavre från Australien från
35 pund till 26 pund 5 sh. per ton. Den nedgång i priserna, som sålunda
skett, kan dock endast delvis förklaras av de gynnsamma skördeförhållandena,
enär nedgången kom så tidigt, att skörden icke kunde påverka prisbildningen.
Priserna började nämligen falla omedelbart sedan i Argentina
inbärgats den minsta brödsädskörden under detta århundrade. Samtidigt
erhöll Australien en betydligt under medelmåttig skörd och tvingades reducera
sin kvot inom det internationella veteavtalet.

Omsvängningen i den prisutveckling i inflationistisk riktning, som ledde
sitt ursprung från Korea-krisen sommaren 1950, beror sålunda icke uteslutande
på någon påtaglig förändring i försörj ningsläget. Nedgången i
prisrörelsen torde i stället i betydande grad kunna förklaras av en återhållsamhet
i efterfrågan till följd av de ansträgningar som gjorts av skilda
länder att erhålla balans i utrikeshandeln genom kreditrestriktioner.

I fråga om vete har under det senare halvåret 1952 de ökade tillgångarna
icke förmått pressa priserna ytterligare. På den amerikanska marknaden
har man tvärtom kunnat konstatera en viss återhämtning. Sålunda noterades
Red Winter-vete å Chicago-börsen den 31 december 1952 för snar leverans
till 234 cents per bushel, under det att noteringen den 1 juli 1952 var
nere i 227 cents per bushel. Senare har emellertid en ny omsvängning skett
i Chicago-noteringarna, och den 6 februari 1953 var vetepriset åter nere i
227 cents per bushel.

Även priserna på övrig spannmål på den nordamerikanska marknaden ha
i stort sett utvecklats på samma sätt, vilket framgår av följande tabell, upptagande
prisnoteringar på Chicago- och Winnepeg-börserna.

Prisnoteringar på Chicago- och Winnipeg-börserna i cents per bushel.

1951 1
1
1
1

1952 1
1
1
1

1953 1
2
2

	V e Chicago	t C \Yinnipeg No 1	Majs	Havre
	Winter och Hard Winter	Northern Manitoba	Chicago	Chicago
januari.......	....... 245 3/4	197 3/4	176	98 1/2
april .........	....... 250	224 1/4	178 3/4	94 1/4
juli...........	....... 233 1/4	232 1/8	174 3/8	79 1/2
oktober .......	....... 247 3/4	239 7/8	181 1/2	88 1/2
januari .......	....... 259 1/4	243 1/2	196 3/4	100
april .........	....... 250 1/8	227 1/4	184 1/4	85 5/8
juli...........	....... 227 3/4	206 1/4	184	84
oktober .......	....... 234	220 7/8	174 5/8	91 1/2
januari.......	....... 233 3/8	220 1/8	164 3/4	82 5/8
februari.......	....... 227 3/8	217 1/8	158 7/8	79 3/4
mars .........	....... 225 1/4	220	1551/2	73 3/4

Beträffande vete ha vid försäljningar inom ramen för det internationella
veteavtalet (IWA) tillämpats maximipriset, d. v. s. 1:80 dollar per bushel
för No. 1 Manitoba Northern Wheat i lager Fort Williams, med tillägg av
vissa lagringskostnader. Detta avtal, vars syfte varit att tillförsäkra importländer
tillgång till vete, och exportländer vetemarknader till skäliga
och stabila priser, utlöper den 31 juli 1953. Förhandlingar ha sedan mer än
år tillbaka förts för förnyelse av avtalet, men någon överenskommelse har
ännu ej träffats. Den främsta tvistefrågan har varit och är alltjämt vid nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

123*

pågående förhandlingar de maximi- och minimipriser, som skola gälla i ett
nytt avtal. Därest ett dylikt avtal kommer till stånd, bliva ifrågavarande
priser med säkerhet högre än i nu löpande avtal.

Argentina har fortfarande föga intresse av att ansluta sig till veteavtalet
utan föredrar att konkurrera på den »fria» vetemarknaden, vars pris med
stöd av de stora veteexporterande länderna hålles uppe på en nivå, som ligger
över IWA:s maximipris.

Den Argentinska återhållsamheten torde bl. a. få ses mot bakgrunden av
den kampanj, som bedrivits för att stimulera till ökad produktion och som
tagit sig uttryck i höjda priser till odlarna. För närvarande är det argentinska
exportorganet IAPI villigt att företaga försäljningar av vete endast i
fria dollars eller på basis av kompensation med viktiga industriella produkter.

Karakteristiskt för den nuvarande argentinska prispolitiken är diskrimineringen
i prissättningen. Som exempel härpå må anföras några av IAPI:s
noteringar i februari 1953 i pesos per 100 kg fob argentinska hamnar:

	Råg	Majs (ny skörd)	Vetekli	Jordnöts- kakor	Solros- kakor
Betalning i dollars............	, 33:50	35:50	24: —	41:50	33:50
Betalning i pund sterling...... Betalning över clearing med	, -	36:10	25: —	—	—
Tyskland och Italien........ Betalning över clearing med	36:50	37:10	25: —	—
Sverige....................	. 40:25	41: 50	28: 50	50: 60	41:90

I det föregående har lämnats en redogörelse för några utmärkande drag i
det nuvarande världsmarknadsläget för spannmål och fodermedel.

Till ytterligare belysning av prisutvecklingen fram till och med februari
1953 återgivas å nästa sida av spannmålsbolaget sammanställda uppgifter
angående priser på spannmål och fodermedel å skilda marknader vid leverans
eif svensk hamn.

Dessa uppgifter återspegla även utvecklingen å fraktmarknaden. Som
framgår av nedanstående sammanställning hava fraktsatserna sjunkit avsevärt
under första halvåret 1952 men därefter i stort sett undergått en stabilisering.

Fraktnoteringar, angivna i kronor/deciion för
tung spannmål till Sverige.

	Från	Från	Från
	USA	Australien	Argentina
1950 september........	........ 5	6	5
1951 januari ..........	........ 11	11	10
april ............		—	11
juli..............	........ 9	11	8
oktober ..........	........ 10	9	8
1952 januari ..........	........ 10	12	8
april ............	........ 6	8	6
juli..............	........ 5	6	5
oktober ..........	........ 5	9	5
1953 januari ..........	........ 5	9	5

124*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224,

Priser å spannmål och fodermedel i kronor per deciton
eif svensk hamn.

1951

19 5 2

1953

	sept.	okt.— dec.	jan.— mars	april —juni	juli— sept.	okt.— nov.	dec.	jan.
Vete.
USA .....................	1 50	1 49	1 49	1 47	1 42	1 43	i 44	i 44
	2 61	2 60	2 62	2 55	2 53	2 55	2 56	2 55
Argentina ................
Råg.
USA ....................	50	53	56	52	50	49	50	47
Argentina ................	66	73	75	—	—	—	56	49
Majs.
USA ....................	49	51	50	46	44	42	42	41
Argentina................	63	68	—	—	—	—	—	52
Burma ..................	—	—	63	55	—	49	47	46
Australien................	—	—	—	55	Öl	50	—	—
Korn.
USA ....................	—	48	48	41	—	43	43	41
Kanada..................	49	48	48	39	41	43	42	41
Nordafrika................	—	—	—	48	—	45	44	—
Irak......................	50	59	56	48	45	45	44	40
Argentina................	—	—	—	—	—	—	—	49
Havre.
Kanada..................	43	—	—	38	38	40	40	38
Australien................	49	53	54	42	38	36	35	32
Argentina................	—	—	—	—	—	—	““	37
Vetekli.
Turkiet ..................	41	43	44	39	39	39	39	39
Nordafrika................	39	43	43	36	38	38	38	39
Argentina................	41	44	49	—	—	48	48	40
Oljekraftfoder. Bomullsfrökakor.								47
Turkiet ..................	50	54	53	41	44	48	48
Argentina................	63	70	68	50	—		—	—
Burma ..................	—	—	54	43	47	49	—	45
Pakistan..................	—	—	—	—	—	47	—	45
Solroskakor.
Turkiet ..................	51	54	53	45	46	46	—	45
Uruguay..................	61	. 65	59	49	46	50	48	46
Argentina................	63	68	67	—	—	—	—	—
Jordnötskakor.
Dakar....................	55	59	58	45	54	55	—	54
Nigeria ..................	58	60	58	46	—	55	55	55
Belgiska Kongo ..........	55	62	—	—	—	54	54	—
Uruguay..................	62	67	60	—	—		—	—
Burma ..................	—	—	54	—	—	53	53	52
Argentina................
Linfrökakor.
Turkiet ..................	53	—	—	50	52	52	—	51
Uruguay..................	62	67	61	50	53	55	52	51
Argentina ................	63	71	69	—	—	—	—	—
Irak......................	—	—	—	—	—	51	—	—
Koprakakor.
Ceylon....................	41	47	—	—	—	54	55	55
Siarn ....................	43	46	—	—	—	43	44	45
Java ....................	43	45	—	40	43	43	44	45
Filippinerna..............	44	48	—	—	—		—	—

febr.

1 44

2 54
61

;

1 Inom IWA.

2 Utom IWA.

O» tU I tn U» 03105 050505 C» 05 I ^05

Kuncjl. Mcij:ts proposition nr 22i.

125*

Av den föregående redogörelsen framgår, att under år 1952 har på världsmarknaden
för spannmål och fodermedel skett betydande prisfall och att
utvecklingen hittills under 1953 medfört ytterligare smärre prisfall. Tendensen
är emellertid ingalunda enhetlig eller säker. En övergående prisstegring
i februari på den amerikanska vetemarknaden — sannolikt föranledd av förväntningar
om genomförande av ett nytt internationellt veteavtal — visar
hur labilt läget är och hur lätt även små förändringar i situationen påverka
utvecklingen. En väsentlig roll i det nuvarande marknadsläget spelar motsättningen
mellan hård- och mjukvalutaområdena, vilken medfört att någon
enhetlighet ej råder i prisbildningen och begränsat möjligheterna att utnyttja
de ur prissynpunkt mest gynnsamma marknaderna. Valutaproblemets lösning,
vilken är en förutsättning för prisbildning under fri internationell
konkurrens, synes emellertid ännu avlägsen.

Brödsädsregleringen.

Som tidigare antytts innebära de i kraft varande regleringsanordningarna
för brödsäd, att odlarna å ett begränsat antal prisorter tillförsäkras vissa
successivt stigande priser samt å andra orter däremot med hänsyn till fraktkostnaderna
svarande priser. Vidare har bolaget åtagit sig att den 1 juni
1953 inköpa till bolaget från handeln och industrien hembjuden brödsäd.
Några handelsmarginaler äro icke fastställda, men brödsädspriserna inom
handeln regleras i första hand därigenom att bolaget är skyldigt att i mån
av behov och tillgång till industrien försälja brödsäd till priser, som med
1 krona 50 öre per deciton överstiga de till odlarna garanterade priserna,
varvid bolagets priser skola gälla i vissa importhamnar. Vidare har handeln
under nu löpande konsumtionsår förbundit sig att till bolaget eller till
av bolaget anvisade företag försälja innehavd brödsäd till priser, som med
1 krona 25 öre per deciton överstiga å vederbörande handlares ort gällande
garantipriser till odlare. Slutligen gäller, att bolagets inlösningspriser med
1 krona per deciton överstiga garantipriserna till odlarna.

Föregående år liksom vid vissa tidigare tillfällen har bolaget övervägt,
huruvida icke stödet åt brödsädspriserna inom landet borde givas formen
av ett inlösningsförfarande. Redan sistlidna år förelågo vissa förutsättningar
härför. Bland annat voro tillgångarna av brödsäd tillräckligt stora. För närvarande
äro dessa tillgångar såsom redan antytts så stora, att om en avlastning
av desamma icke kan äga rum före den nya skörden, kommer bolaget
och samtidigt handeln att stå inför betydande svårigheter, vilka i och
för sig kunna försvåra ett inlösningsförfarande. Dessutom delar bolaget helt
den uppfattning, som kommit till uttryck i det härvid fogade kommittéutlåtandet,
att ett inlösningsförfarande svårligen kan fungera tillfredsställande,
så länge brödsädspriserna ligga högt över de priser, som kunna utvinnas
för fodersäd. Fn förutsättning för att ett renodlat inlösningssystem
friktionsfritt skall kunna tillämpas är i stället att vid icke alltför ringa
brödsädsskördar brödsäds- och fodersädspriserna möta varandra. Bolaget
förordar alltså på anförda grunder, att beträffande 1953 års brödsädsskörd
nu gällande anordningar för brödsädsregleringen bibehållas i stort sett oförändrade.
Vissa mindre justeringar i nu gällande bestämmelser synas dock
böra företagas. Härutinnan vill bolaget anföra följande.

De till odlarna garanterade priserna hänföra sig till vissa prisorter, liksom
ock bolagets inköpspriser vid inköp av till bolaget hembjuden spannmål.
Bolagets försäljningspriser till kvarn äro däremot baserade på vissa
importhamnar — ett system, som på sin tid kom att tillämpas dels i analogi
med vad fallet var beträffande fodermedel, dels ock vid eu tidpunkt då

126*

Kungl. Maj:ts proposition nr 22\.

importerad brödsäd erfordrades för vår försörjning. Enligt bolagets mening
vore det emellertid mer rationellt och dessutom mer i överensstämmelse
med vad 1942 års jordbrukskommitté en gång förordade, att bolaget vid
såväl inköp som försäljningar företoge dessa basis ett antal prisorter, som
borde vara de större kvarnorterna vid kusten. Härigenom skulle några av
de nuvarande prisorterna framför allt i Sydsverige komma att bortfalla.
Bolaget har emellertid ansett, att starka skäl tala för att icke nu göra någon
ändring i antalet prisorter samt att bibehålla försäljningarna till industrien
basis de nuvarande importhamnarna. Bolaget vill emellertid föreslå en
återgång till dubbelprisorterna Norrköping/Djurön samt Kristianstad/Åhus
samt att dessa ock betraktas som importhamnar. Detta förslag beror på
rent praktiska omständigheter och torde för bolagets vidkommande knappast
komma att medföra några ökade kostnader. Däremot torde en hel del
irritationsmoment härigenom komma att elimineras.

I motionen nr 412 till riksdagens andra kammare ha vederbörande motionärer
framhållit, hurusom den nuvarande anordningen med prisorter medför,
att vissa jordbrukare erhålla avsevärt lägre priser än andra, och ifrågasätta
därför att, om garantiprissystemet skall bibehållas, man möjligen
kunde tänka sig införandet av fraktbidrag för utjämning av fraktkostnaderna
för odlare i de trakter, som ligga långt från prisorterna, enligt samma
principer som ligga till grund för fjolårets riksdagsbeslut om fraktbidrag
till Gotland. Motionärerna ifrågasätta alternativt ett slopande av prisorterna
samt prisortssystemets ersättande med någon form av inlösningsförfarande
samt hemställa, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära utredning och förslag om en omläggning av brödsädsregleringen så,
att odlare av brödsäd må så långt detta är möjligt erhålla samma garantipris
för brödsäd av lika kvaliteter, oavsett avståndet till de nuvarande prisorterna.
Denna fråga har av liolaget behandlats vid upprepde tillfällen, och
bolaget har alltid framhållit, hurusom anordningar av det slag, som motionärerna
ifrågasätta, ovillkorligen måste medföra en utvidgad och försvårad
regleringsapparat. Då man för närvarande i stället snarast bör eftersträva
att förenkla de åtgärder i prisreglerande syfte, som vidtagas från det allmännas
sida, anser sig bolaget böra avstyrka vad i motionen ifrågasättes.
I detta sammanhang vill bolaget framhålla, att då bolaget enligt ovan förordat
ett bibehållande av det nu gällande regleringssystemet, så innebär detta
även att den i fjol beslutade anordningen med fraktbidrag för spannmål
från Gotland synes böra bibehållas, även om denna anordning icke överensstämmer
med vad bolaget principiellt anser böra gälla. Härvid är det emellertid
fråga om delvis alldeles speciella omständigheter.

I fråga om kommitténs förslag, att brödsädsregleringen, även om den bibehålies
i oförändrat skick under konsumtionsåret 1953/54, så snart som
möjligt bör givas formen av ett inlösningsförfarande med skyldighet för
spannmålsbolaget att vid viss tidpunkt inlösa all till bolaget hembjuden
brödsäd, ansluter sig bolaget i princip till detsamma. Bolaget finner nämligen
de skäl, som anförts för en dylik anordning, såsom fullt bärande. Då
man dessutom från handelns sida framhållit, att om handelns ordinarie lagerutrymmen
icke behöva tagas i anspråk för den beredskapslagring, som
kan anses böra äga rum, så disponeras numera lagerlokaler i sådan omfattning,
och handeln synes dessutom numera vara så organiserad, att ett inlösningsförfarande
icke torde behöva kompletteras med stödköp. Även denna
omständighet talar enligt bolagets mening för ett inlösningsförfarande. Kommitténs
förslag är emellertid icke i detalj utformat och dessutom har kommittén
avstått ifrån att taga ställning till prisortsfrågan. Bolaget har icke
heller ansett sig nu böra upptaga denna och andra detaljfrågor till behand -

127*

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

ling, enär bolaget i likhet med kommittén förordat bibehållande under konsumtionsåret
1953/54 av nu gällande anordningar i fråga om brödsädsregleringen.
Av samma skäl har bolaget icke heller anledning att nu taga ställning
till vad kommittén anfört om beredskapslagring samt om import och
export av brödsäd in. in.

En av bolaget tillsatt särskild kommitté har haft i uppdrag att utreda
samt att till bolaget avgiva förslag angående de förändringar i gällande kvalitetsbestämmelser
och prisregleringsskalor för vårvete, som eventuellt borde
företagas i händelse grundpriserna för vår- och höstvete sattes lika. Till
denna kommitté har ock för yttrande från jordbruksnämnden till bolaget
överlämnats en framställning från Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
rörande en justering av normalvattenhalten hos brödspannmål
enligt gällande kvalitetsbestämmelser. Vidare har Svenska kvarnföreningen
till bolaget ingivit eu skrift, i vilken föreningen gjort framställning
om vissa justeringar av gällande bestämmelser rörande prisreglering för halten
sönderslagna och djurätna kärnor, för mältad råg samt för halten groddknoppar
eller frö av lök. Enär nyssnämnda kommité ännu icke hunnit
slutiöra sitt arbete, är bolaget icke nu i tillfälle avgiva förslag eller yttranden
i de avseenden varom här är fråga. Bolaget har dock för avsikt att redan
inom någon månad aterkomma med förslag i berörda hänseenden. I detta
sammanhang vill bolaget framhålla, att bortsett från de förslag som bolaget
kan ha anledning komma med, bolaget förutsätter att nu gällande uppmjukningar
i kvalitetsbestämmelserna, vilka föranletts av skördeutfallet år 1952,
skola upphöra att gälla.

I regel ha vissa särskilda föreskrifter erfordrats beträffande övergången
från ett konsumtionsår till ett annat, såsom uttagande av prishöjningsavgift
eller utbetalande av prisfallsersättning in. in. Några definitiva dylika föreskrifter
kunna ej meddelas förrän i samband med den slutliga utformningen
av regleringsåtgärderna, sedan riksdagen fattat beslut härom. Så måste biiva
förhållandet även detta år. Emellertid torde det icke möta något hinder att
redan nu behandla ett par frågor, vilka, om de avgöras på ett tidigare stadium,
kunna medföra en viss lättnad i förhållandet mellan bolaget och
kvarnindustrien. Sålunda synes det ej böra möta binder för bolaget att mottaga
hembud från kvarnarna ända fram till den 1 augusti i år. Härigenom beledes
industrien ökad möjlighet att överblicka sina spannmålstillgångar, och
bolaget kan samtidigt räkna med minskade hembud och minskade återköp
från industiien. Bolaget förutsätter vidare, att vid kvarns återköp av hembjuden
spannmål bolaget vid försäljning, bortsett från den successiva prisstegringen,
skall tillämpa samma försäljnings- som inköpspriser. Slutligen
vill bolaget framhålla såsom önskvärt, att det snarast fastställes att industrien
skall äga erhålla prisfallsersättning för av kvarnarna innehavd spannmål
vid utgången av augusti månad, en prisfallsersättning, som bör motsvara
den eventuella sänkningen av grundpriserna för brödsäd.

Industrien synes böra äga hembjuda all innehavd brödsäd till bolaget för
mlosen. I början av varje konsumtionsår har brödsäd av äldre skörd som
regel ett mervärde i förhållande till brödsäd av ny skörd, varför prisfallsersättning
motsvarande den successiva prisstegringen ej bör utgå. Vilka priser
bolaget bör tillämpa vid försäljning till industrien av brödsäd av äldre
skörd i början av det nya konsumtionsåret torde dock icke nu kunna bestammas
utan få bli föremål för avgörande, då möjlighet finnes att bedöma
den gamla brödsädens mervärde i förhållande till värdet å brödsäd av nv
skörd. * J

Under nu löpande konsumtionsår har bolaget på grund av den stora skörden
1952, de höga spannmålspriserna samt de i kraft varande kreditrestrik -

128*

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

tionerna i betydande omfattning fått finansiera kvarnindustriens och handelns
inköp av brödsäd. Maximalt har bolaget för detta ändamål ställt något
över 60 miljoner kronor till förfogande. Formellt har detta skett genom att
bolaget från vederbörande företag inköpt brödsäd med rättighet för företagen
att återköpa densamma från bolaget. Av allt att döma komma förhållandena
under konsumtionsåret 1953/54 att bliva ungefär desamma.
Emellertid föreligger viss risk för att, om skörden även i år blir stor, kreditbehovet,
framför allt inom handeln, kan komma att ytterligare öka. Om
nämligen, såsom bolaget nedan under vissa förutsättningar ifrågasätter, importen
av fodersäd och övriga fodermedel lämnas fri, kommer detta att medföra
ett ökat behov av rörelsemedel inom handeln, samtidigt som handeln
därigenom påtager sig risker, med vilka den icke haft att räkna under den
tid bolaget omhänderhaft importen. Om bolaget alltså även under nästkommande
regleringsår måste biträda handeln på sätt skett under nu löpande
konsumtionsår, måste för en sådan medverkan måhända krävas starkare
garantier än dem bolaget nu ansett sig böra påfordra.

Sammanfattningsvis innebär bolagets förslag angående brödsädsregleringen
under konsumtionsåret 1953/54 sålunda följande:

a) Det nuvarande systemet för brödsädsregleringen bibehålies i princip oförändrat; b)

I stället för Norrköping och Åhus som prisorter och importhamnar införas
såsom dylika Norrköping/Djurön och Kristianstad/Åhus;

c) De under nu löpande konsumtionsår gällande uppmjukningarna i kvalitetsbestämmelser
och prisregleringsskalor för brödsäd skola upphöra att
gälla;

d) Vissa bestämmelser avseende övergången från nu löpande till nästkommande
konsumtionsår böra snarast meddelas;

e) Bolaget bör om så erfordras även under konsumtionsåret 1953/54 ha möjlighet
bidraga med finansieringen av brödsädshandeln.

Fodersäds- och fodermedelsregleringen.

Handeln inom landet med svenskproducerad fodersäd samt med inom landet
framvunnet kli har sedan några år tillbaka varit helt fri. I stort sett fri
har handeln även varit inom landet i fråga om importerad fodersäd samt importerat
kli. Däremot är handeln med oljekraftfoder alltjämt såtillvida reglerad,
som dylikt foder som regel måste försäljas i form av blandningar, vilkas
sammansättning fastställts av jordbruksnämnden. I fråga om importen av
fodersäd, oljekraftfoder och kli omhänderliaves densamma ännu helt av
spannmålsbolaget, som vid försäljning till handeln tillämpar vissa av nämnden
fastställda försäljningspriser. Sedan ett par månader tillbaka är importen
av fiskmjöl frigiven och bolaget befattar sig därför icke längre med
denna vara.

Sedan de av bolaget tillkallade kommitterade redogjort för de svårigheter
beträffande marknads- och valutaförhållanden in. m., som alltjämt synas utgöra
hinder för ett överflyttande av importen av fodersäd och övriga fodermedel
till handeln, därvid kommitterade dock även framhållit hurusom prisutvecklingen
gått i en för dylikt överflyttande gynnsam riktning, ha kommitterade
anfört följande:

»Förut har framhållits, att ett frisläppande av importhandeln av principiella
skäl är önskvärt. Dessutom anse de kommitterade, att det nuvarande
systemet, som icke tillåter importpriserna att slå igenom på den inhemska

129*

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 i.

marknaden och därför kräver en i många avseenden onödig regleringsapparat,
även av rent praktiska skäl borde avvecklas, allt såvida icke andra skäl
lägga hinder i vägen.

Därest försäljningen inom landet av de importerade varorna huvudsakligen
måste ske till sådana priser, att importen subventioneras, så föreligga
enligt kommitterades mening principiella och praktiska svårigheter för en
överflyttning från bolaget till handelns egna organ av importen av fodersäd
och övriga fodermedel. Det skäl, som skulle kunna anföras emot ett sådant
ställningstagande, vore att importen genom en decentralicering skulle kunna
rationaliseras och förbilligas.

Den subventionering av importen, som hittills ägt rum, innebär en utjämning
av skillnaden mellan anskaffningskostnaden, d. v. s. det pris spannmålsbolaget
erlagt på världsmarknaden jämte bolagets kostnader för varans
omhändertagande och distribution — förut uppskattade till inemot 2 kronor
per deciton — och priset vid spanninålsbolagets försäljning till partihandlare.

Det är emellertid icke endast nu berörda förhållanden, som böra beaktas
i samband med ett ställningstagande till frågan om överlåtande till handeln
av fodermedelsimporten. Även om tendensen under senaste tiden huvudsakligen
varit vikande i fråga om spannmåls- och fodermedelspriserna, kan
läget i detta hänseende förändras på ganska kort sikt. Vi kunna för övrigt
i händelse av missväxt inom landet bli tvingade att företaga inköp till priser,
som avsevärt överstiga de priser, som böra upprätthållas inom landet,
även om å vissa mjukvalutamarknader priserna kunna vara jämförelsevis
låga. Vidare torde handelns övertagande av importen av fodersäd och övriga
fodermedel komma att kräva ett ökat behov av rörelsekapital inom handeln,
som kommitterade vilja uppskatta till cirka 30 miljoner kronor. I dagens
läge torde en dylik utökning av rörelsemedlen bereda svårigheter och möjligen
fordra statsmakternas medverkan i en eller annan form.»

Vissa åtgärder vid övergång till en fri handel.

Sedan kommitterade här anfört vissa svårigheter, som för närvarande
föreligga för ett överförande till handeln av fodermedelsimporten, vilja kommitterade
likväl till prövning upptaga frågan om huru och under vilka former
ett dylikt överförande skall kunna ske. Som tidigare framhållits är ett
frisläppande av importhandeln önskvärt, dels av principiella skäl, och dels
anse kommitterade, att det nuvarande systemet som icke tillåter importpriserna
att slå igenom på den inhemska marknaden, om inga andra skäl lägga
hinder i vägen, av rent praktiska skäl borde avvecklas.

Kommitterade föreslå därför, att Kungl. Maj :t utverkar sådana bemyndiganden
att, om förhållandena så medgiva, åtgärder kunna vidtagas, innebärande
en överflyttning av importhandeln från spannmålsbolaget till handelns
egna organ. Kommitterade äro av den meningen att, utöver vad som
tidigare anförts beträffande importavgiftens uppbyggnad, nedanstående anordningar
böra komma till tillämpning i samband med en övergång till fri
handel. °

Spannmålsbolaget bör, innan handeln övertager importen och bolagets
lager av importerade fodermedel, upplägga beredskapslager, vilka i fortsättningen
skola handhavas av bolaget. De delar av bolagets lager, som vid
eu dylik övergång överstiga erforderliga beredskapslager, böra försäljas till
handeln till priser motsvarande dagspriserna i importhamn, med tillägg
av eventuella importavgifter.

Då handeln med fodersäd och övriga fodermedel lämnas fri, bör enligt kommitterades
mening icke endast den reguljära importen handhavas av han 9*

Bihang till riksdagens protokoll 19~>3. 1 samt. Nr 224.

130*

Kungl. Maj.ts proposition nr 22k.

delns organ, utan dessa böra dessutom i görligaste män och om skäliga
uppgörelser därom kunna träffas, ombesörja omsättningen av bolagets beredskapslager.
Bolagets inköp och försäljningar skulle nämligen, särskilt
om de finge för stor omfattning, kunna verka störande på handeln. Men å
andra sidan bör bolaget, bl. a. med hänsyn till de ovissa förhållanden som
alltjämt äro rådande samt för att av olika skäl men i första hand ur försörjningssynpunkt
tillvarataga det allmännas intressen, ej vara förhindrat
både att företaga import och export och att självt, helt eller delvis, omhänderhava
sina beredskapslager. Ett sådant uppträdande från spannmålsbolagets
sida torde för övrigt innebära en garanti för handeln att ostört kunna fortgå,
om oförutsedda situationer skulle uppstå. Spannmålsbolagets eventuella
ingripanden i marknaden skola dock först ske efter förhandlingar med och
i samråd med handelns organ.

Kommitterade ha förut anfört, att i fråga om oljekraftfoder bör avsättningen
av svenskproducerat oljekraftfoder säkerställas genom att regleringsorganet
fastställer viss minimiinblandning. Kommitterade äro även av den
meningen att, sedan fodermedelslagen trätt i kraft, förhållandena icke äro
sådana, att de böra utgöra hinder för släppande av kravet på av myndigheterna
utfärdade särskilda bestämmelser angående kontrollerade oljekraftfoderblandningar.

Från handelns sida har föreslagits, att därest det skulle visa sig, att svårigheter
möta att importera viss vara för försäljning inom landet utan subvention
från det allmännas sida, bör regleringsorganet (Statens jordbruksnämnd)
äga rätt att av influtna importavgifter lämna stöd åt denna varas
import med en importpremie.

I anslutning härtill vilja kommitterade erinra om att man för närvarande
icke torde böra räkna med att någon import av fodersäd och andra fodermedel
skall kunna subventioneras genom influtna importavgifter. Däremot
synes det icke böra vara uteslutet, att vederbörande regleringsorgan, därest
en friare import kommer till stånd, i undantagsfall ekonomiskt stöder viss
önskvärd import.

Kommitterade vilja därjämte framhålla, att det efter en övergång till fri
handel med fodersäd och övriga fodermedel kan finnas anledning för bolaget
att i fall av behov medverka till finansieringen av erforderlig import.
Härvid bör dock sådan försiktighet iakttagas, att bolaget icke löper några
ekonomiska risker.

Vad förut sagts beträffande regleringen av handeln med fodersäd och
fodermedel bör ock i överensstämmelse med vad kommittén inledningsvis
framhållit i tillämpliga delar gälla handeln med grynhavre.

Kommitterade äro sålunda av den meningen, att även importen av denna
vara ävensom färdigprodukter därav under förut angivna förutsättningar
bör handhavas av handeln och industrien och regleras genom uttagande av
importavgifter.»

Bolaget har för sitt vidkommande ingenting i princip att erinra emot vad
kommitterade anfört och vill sålunda förorda, att Kungl. Maj :t utverkar
sådana bemyndiganden att, om förhållandena så medgiva, åtgärder kunna
vidtagas, innebärande en överflyttning av importhandeln från bolaget till
handels egna organ.

Enligt bolagets mening bör, i likhet med vad kommitterade ifrågasatt,
bolaget upprätthålla en beredskapsreserv i fråga om oljekraftfoder och
måhända jämväl av fodersäd och därvid i första hand av majs. Däremot
torde någon reserv av kli icke vara erforderlig. Med hänsyn till vad kommitterade
anfört rörande de alltjämt ovissa marknadsförhållandena samt
rådande kreditrestriktioner m. m. torde dessutom bolagets reserver böra
tillsvidare vara så stora, att handeln vid behov skall kunna företaga inköp

131*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

från bolaget. Härvid bör bolaget givetvis tillämpa utförsäljningspriser, som
svara mot dagspriserna vid import av den vara, som av bolaget försäljes,
varvid hänsyn dock får tagas till av bolaget havda cif-kostnader samt vissa
ränte- och lagringskostnader in. in.

I fråga om handhavandet av samt utbyten i bolagets beredskapslager är
bolaget i likhet med kommitterade av den uppfattningen, att samarbete härvid
bör upprätthållas med handeln, men bolaget måste givetvis bl. a. med
hänsyn till sina kontraktsenliga åtaganden vara oförhindrat att självt företaga
inköp och försäljningar.

Beträffande den tidpunkt vid vilken det kan vara lämpligt att överföra
importen från bolaget till handeln torde följande böra beaktas. I fråga
om fodersäd och kli torde det icke bereda några svårigheter att vid praktiskt
taget vilken tidpunkt som helst företaga en "dylik överflyttning. I fråga om
oljekraftfoder synes det emellertid nödvändigt att låta någon tid, exempelvis
3 å 4 månader, förflyta mellan den tidpunkt, då beslut fattas om importens
överflyttande till handeln, samt den tidpunkt, då handeln själv
skall börja försälja oljekraftfoder inom landet. Bolaget delar nämligen
kommitterades uppfattning, att i samband med att importen av oljekraftfoder
lämnas fri, bör handeln själv äga bestämma sammansättningen av eventuella
foderblandningar samt över huvud de varor handeln önskar försälja.
I anslutning härtill måste handelns inköp alltså planeras.

Enligt föreskrifterna i Kungl. Maj :ts kungörelse nr 521/1950 om tillverkning
av och handeln med vissa fodermedel äger jordbruksnämnden utöva
kontroll över tillverkning och försäljning av alla slag av foderblandningar,
som äro avsedda för nötkreatur, hästar, får, getter, svin, pälsdjur och
fjäderfän och icke bestå uteslutande av spannmål, samt å ett flertal varor
i oblandat skick, bl. a. majs, kli och oljekraftfoder. Enligt samma kungörelse
kan nämnden, i den mån så befinnes påkallat med hänsyn till
tillgången på viss fodervara, föreskriva, att detta fodermedel icke alls eller
allenast till viss myckenhet må ingå i foderblandning, som framställts till
avsalu. Bolaget förutsätter att, om importen av fodersäd och övriga fodermedel
överlåtes till handeln, nämnden med stöd av ifrågavarande kungörelse
utövar den kontroll, som kan befinnas erforderlig. Nämnden kan emellertid
icke med stöd av bestämmelserna i denna kungörelse föreskriva sådan inblandning
i foderblandningarna av exempelvis rapsmjöl, som med hänsyn
till tillgångarna därav kan befinnas önskvärd. Bolaget anser därför, ätt
bemyndigande för nämnden i en eller annan form att lämna dylik föreskrift
bör utverkas. Slutligen förutsätter bolaget, att eventuella överskott av svenskproducerat
oljekraftfoder i likhet med vad nu sker, omhändertagas av bolaget.

I fråga om fodersäds- och fodermedelsregleringarna innebär sålunda bolagets
förslag att, om det visar sig möjligt, importen av fodersäd och övriga
fodermedel bör på sätt ovan ifrågasatts överflyttas till handeln. Erforderliga
beredskapslager omhänderhavas av bolaget, som jämväl — åtminstone
under viss tid -— kan böra vara handeln behjälplig med att vid behov tillhandahålla
varor ur beredskapslagren. Kontroll över handeln bör utövas av
nämnden i enlighet med vad ovan sagts, varjämte nämnden bör utverka
bemyndigande alt kunna föreskriva viss minimiinblandning i oljekraftfoderblandningarna
av svenskproducerat sådant foder. För det fall att handeln
icke kan lämnas fri på sätt bär ifrågasatts, anser bolaget, att nu gällande
anordningar i fråga om fodersäds- och fodermedelsregleringarna böra
bibehållas oförändrade.

Slutligen anser bolaget, att nu gällande anordning med fraktbidrag vid
försäljning av vissa fodermedel till Norrland bör bibehållas oförändrad.

132*

Kungl. Maj:is proposition nr 224.

Spannmålsbolagets kostnader.

I skrivelse till Statens jordbruksnämnd den 28 februari 1952 beräknade
bolaget kostnaderna för verksamhetsåret 1/9 1951—31/8 1952 till^cirka 160
miljoner kronor, vari dock inräknats ett belopp, uppskattat till 15 miljoner
kronor, svarande mot de xnerpriser bolaget betalat vid inköp från Argentina.
Enligt meddelade anvisningar skulle täckning för detta sistnämnda belopp
erhållas i särskild ordning.

För verksamhetsåret 1/9 1952—31/8 1953 ha kostnaderna beraknats uppgå
till 45 miljoner kronor.

I förutnämnda spannmålsbolagets skrivelse till jordbruksnämnden framhöll
bolaget, att till täckande av kostnaderna för verksamhetsåret 1951/52
återstod av tidigare anvisade medel 82 790 366 kronor 93 öre. Härutöver hai
riksdagen för täckande av kostnaderna för verksamhetsåret 1951/52 beviljat
ett reservationsanslag på 75 miljoner kronor samt för verksamhetsåret
1952/53 ytterligare ett reservationsanslag på 45 miljoner kronor.

Sammanlagt disponeras sålunda för täckande av kostnaderna för verksamhetsåren
1951/52 och 1952/53 202 790 366 kronor 93 öre.

För verksamhetsåret 1951/52 föreligger nu godkänt bokslut. Underskottet
enligt detta uppgår till 112 923 453 kronor 67 öre. Härtill kommer ett belopp
på 7 680 670 kronor 84 öre, utgörande merpris vid bolagets inköp från
Argentina och för vilket utjämningsbidrag ej kan påräknas genom clearingorganet
vid Argentinaaffärerna, Aktiebolaget Sukab.

Sedan kostnaderna för verksamhetsåret 1951/52 blivit täckta återstå sålunda
av äldre anslag 82 186 242 kronor 42 öre.

I den beräkning, som låg till grund för anslagsäskandet till 1952 års riksdag,
uppgingo som ovan sagts spannmålsbolagets kostnader för verksamhetsåret
1952/53 till 45 miljoner kronor. Såvitt bolaget vid en omräkning av
de kostnader, varpå denna beräkning grundats, kan bedöma, torde kostnaderna
komma att stanna vid cirka 34 miljoner kronor.

För verksamhetsåret 1953/54 har bolaget räknat med kostnader uppgående
till cirka 20 miljoner kronor.

Därvid har bolaget utgått ifrån

1) att brödsädsregleringen får i stort sett samma utformning som innevarande
regleringsår;

2) att import av brödsäd ej skall äga rum;

3) att importen av fodervaror kommer att handhavas av handelns organ;

4) att bolaget skall svara för upprätthållande och avsättning av ett beredskapslager
på 100 000 ton oljekraftfoder och 25 000 ton majs;

5) att fraktbidrag vid försäljning av fodervaror till Norrland alltjämt skola
utgå.

Därest importverksamheten vad beträffar fodersäd och fodermedel även
under verksamhetsåret 1953/54 skulle omhänderhavas av spannmålsbolaget,
skull detta, om man utgår från det marknadsläge, som gäller för dagen, och
räknar med en import av 75 000 ton majs, 100 000 ton oljekraftfoder samt
60 000 ton kli, medföra en ytterligare kostnad av cirka 15 miljoner kronor,
varvid inberäknats kostnaderna för omhändertagandet av svenskproducerat
oljekraftfoder.

Enligt vad ovan sagts återstå av redan anvisade medel för bolagets verksamhet
något över 82 miljoner kronor.

Något ytterligare anslag skulle sålunda icke vara behövligt, även om importverksamheten
under ett kommande verksamhetsår skulle komma att

133*

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

handhavas av spannmålsbolaget, och under förutsättning att förhållandena
på den inhemska och den internationella marknaden skulle komma att undergå
väsentliga förändringar.

Med anledning av vad sålunda anförts får bolaget hemställa, att Statens
jordbruksnämnd vid avgivande av förslag till Kungl. Maj :t rörande prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret 1953/54 måtte
föreslå, att regleringsanordningarna beträffande spannmål och fodermedel
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget förordat.

Utdrag ur protokoll med särskilt yttrande av herrar Näsgård och Elofsson
bifogas.

Stockholm den 14 mars 1953.

Svenska spannmålsaktiebolaget

Ä. HOVGÅRD. ERIK CARLSSON. ; i

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Protokoll, hållet vid sammanträde med styrelsen
för Svenska spannmålsaktiebolaget
å bolagets lokal, Drottningsgatan 25 i
Stockholm, den 14 mars 1953 kl. 09.30.

Närvarande voro samtliga styrelseledamöter samt av suppleanterna herrar
Frödin, Ericson, Forsman, Rehnby, Hagander och Rolf Anderson.

Närvarande voro dessutom verkställande direktören samt herrar Strömsten,
v. Zweigbergk, Sandell, Bergqvist, Almér och Ribe ävensom vid protokollet
undertecknad Brolén.

1 §•

Justeringsman.

Att jämte ordföranden justera dagens protokoll utsågs herr Näsgård.

3 §.

Skrivelse ang. regleringsåtgärderna.

Till ledamöter och suppleanter i styrelsen hade i förväg utsänts förslag
till skrivelse till statens jordbruksnämnd angående de prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område under konsumtionsåret 1953/54, som beröra bolagets
verksamhet.

Förslaget till skrivelse genomgicks och föranledde i några avseenden diskussion.
Beslut fattades om ändring av skrivelsen i vissa punkter under det
densamma i övrigt godkändes, bl. a. i fråga om i skrivelsen intaget yttrande
över motion nr 412 till riksdagens andra kammare.

I denna punkt avgåvo herrar Näsgård och Elofsson ett särskilt yttrande,
så lydande:

»Det tillämpade systemet med ett fåtal prisorter har givetvis stora fordelar
ur reglerings- och kostnadssynpunkt. I vissa fall leder det emellertid
på grund av höga fraktkostnader till konsekvenser, som för odlarna
måste te sig som ganska orimliga. Exempel finnas på fraktkostnader
upp till 2 kronor 50 öre per 100 kilogram, i enstaka fall ännu
högre. I anslutning till vad som framhållits i motionen nr 412 till riksdagens
andra kammare ha vi ansett, att en utredning borde företagas
för att utröna om icke en utjämning genom fraktbidrag i enlighet med
fjolårsbeslutet i fråga om Gotland kunde ske i de mest extrema fallen.»

Skrivelsen skulle i dess efter beslutade ändringar slutliga utformning bifogas
protokollet (bil. 1). Till statens jordbruksnämnd skulle samtidigt med
skrivelsen översändas det vid nästföregående styrelsesammanträde föredragna
betänkandet av kommittén för utredning av vissa regleringstekniska anordningar
(se styr.prot. 2/53 5 §).

Styrelsen uppdrog åt direktionen att slutgiltigt utforma skrivelsen och att
i samband därmed granska beräkningen över medelsbehovet.

In fidem:

Nils Brolén.

Justeras:

Å. Hovgård.

Bernhard Näsgård.

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

135*

Bilaga 8.

angående utvecklingen på den internationella
livsmedelsmarknaden.

Historiska jämförelser är för det mesta riskabla — förhållandena är sällan
analoga och synbarligen liknande situationer kan utmynna i helt olika
händelseförlopp. Det är dock rätt frestande att åtminstone framhålla vissa
likheter mellan utvecklingen på den internationella livsmedelsmarknaden
efter första och andra världskriget. Gör man detta måste dock först och
främst den grundliggande skiljaktigheten mellan då och nu framhållas. Efter
första världskriget återgick nämligen världsekonomin relativt snart till något
som liknade förkrigstidens liberala ekonomiska system — efter andra
världskriget har orosmolnen legat kvar och världsekonomin har präglats av
bilateralism, kvantitativa importrestriktioner och världens klyvning i olika
monetära block.

Det europeiska jordbruket härjades svårt såväl under det första som under
det andra världskriget. För att klara försörjningen efter första världskriget
behövde man en betydande tillförsel av livsmedel från transoceana
länder, och det kritiska försörjningsläget kunde bemästras endast tack vare
dessa länders utvidgade överskottsproduktion. Den europeiska produktionen
byggdes dock upp i relativt rask takt, samtidigt som produktionen i exportländerna
förblev på en hög nivå. De ökade livsmedelstillgångarna möjliggjorde
därvid ej endast ett återställande av förkrigsförbrukningen, utan även
en allmän förbättring av konsumtionsstandarden kunde så småningom genomföras.
Snart nåddes dock den gräns, vid vilken den köpkraftiga efterfrågan
var tillfredsställd och nya avnämare kunde ej fås för en del av överskottsproduktionen.
Detta betydde naturligtvis icke att världsbefolkningen i
allmänhet hade nått en optimal konsumtionsstandard — många underförsörjda
stod fortfarande penninglösa vid den internationella livsmedelsaffärens
skyltfönster. Livsmedelslagren i överskottsländerna började svälla och
läget blev snart ohållbart; i slutet av 1920-talet följde också ett sammanbrott
med kraftiga prisfall. För att rädda det inhemska jordbruket från
ruin infördes nu i ett flertal länder långtgående protektionistiska åtgärder;
dessa har sedan dess i regel blivit bestående.

Svårt härjat blev det europeiska jordbruket även under det andra världskriget
och efter krigsslutet skildes dessutom Västeuropa från jordbruksbygderna
i öster. I detta svåra läge räddades Europas försörjning ånyo av de
transoceana länderna — det är svårt att säga hur den europeiska försörjningsfrågan
över huvud taget hade kunnat lösas, om den kraftigt utvidgade
nordamerikanska jordbruksproduktionen icke hade ställt betydande kvantiteter
livsmedel till vår världsdels förfogande. Men nu har åtta år gått sedan
krigsslutet; det europeiska jordbruket har återigen rest sig efter ett förödande
krig och produktionen överstiger numera förkrigsnivån. Återuppbyggnaden
har dock skett under andra förhållanden än på 1920-talet —• skillnaden
i det ekonomiska klimatet har redan inledningsvis antytts. Vidare är jordbruksprotektionismen,
som infördes på 1930-talet fortfarande kvar i flertalet
länder, och mot bakgrunden av denna protektionism har man i olika
länder eftersträvat den största möjliga ökningen av den inhemska produk -

136*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

tionen. Oron i världen och viljan att säkra försörjningen i händelse av clt
nytt krigsfall har naturligtvis väsentligt bidragit till denna autarkiska tendens.
En annan sporre till ökad produktion har utgjorts av svårigheten att
betala jordbruksimporten från transoceana länder; överskottsproduktionen
har ju efter kriget i hög grad förskjutits mot dollarområdet.

Naturligt nog låg de internationella livsmedelspriserna under efterkrigsårens
bristsituation på en hög nivå. Vid handelsförhandlingarna satt exportländerna
i överläge och vissa av dem utnyttjade också importländernas prekära
försörjningssituation på ett ganska hårdhänt sätt. Sedan produktionen
i de krigshärjade länderna åter kommit i gång, skönjdes i början av
1950 tydliga tendenser till prisreduktioner; dess» avbröts dock av Koreakriget
och de därav föranledda omfattande lagringsköpen. Sedermera har
prissänkningstendenser gjort sig märkbara med förnyad styrka, och under
det gångna året har priserna på åtskilliga produkter reducerats väsentligt.
Är nu dessa prisreduktioner ett preludium till ett kommande ännu kraftigare
prisfall och till en period med svåravsättbara livsmedelsöverskott eller
innebär de endast en anpassning till en något lägre prisnivå sedan efterkrigsårens
bristsituation har övervunnits?

Att ge ett entydigt svar på dessa frågor är naturligtvis omöjligt. Det är givetvis
ej enbart rent ekonomiska moment, som bestämmer utvecklingen —
även skiftningar i det internationella politiska läget återspeglas på detta område.
Vi har emellertid kunnat konstatera, att produktionskurvan i analogi
med utvecklingen efter första världskriget pekar uppåt såväl i import- som
exportländerna. I motsats till förhållandena under 1920-talet är dock de
flesta importländerna redan nu utrustade med en regleringsapparat på jordbruksområdet,
varigenom den inhemska produktionen skyddas mot utländsk
konkurrens. Exportländernas möjligheter alt genom sänkta priser vinna eu
större avsättning för sin överskottsproduktion är därigenom begränsade.
Naturligtvis är koststandarden i åtskilliga europeiska länder ännu ingalunda
optimal och billigare importprodukter kan sålunda i viss utsträcknng utnyttjas
till en förbättring av denna standard. Farhågor för en fortplantning av
ett prisfall från den internationella marknaden till den inhemska kan dock
leda till importrestriktiva åtgärder, vilka i en labil situation kan ha ödesdigra
följder. Något som särskilt måste observeras, är överskottsproduktionens
koncentration till dollarområdet, mot vilket de flesta europeiska importländerna
har betydande betalningssvårigheter. En lösning av valutornas
konvertibilitetsproblem skulle sålunda bland allt annat gott även kunna
medföra en bättre jämvikt på den internationella livsmedelsmarknaden.

Ovanstående rader har icke skrivits i tron att ett prissammanbrott på den
internationella livsmedelsmarknaden är nära förestående. Bland annat gör
de alltjämt goda konjunkturerna i andra näringar en sådan utveckling tills
vidare mindre sannolik. Här har endast pekats på vissa utvecklingslinjer som
under ogynnsamma omständigheter kan leda till allvarliga rubbningar inom
den internationella livsmedelshandeln.

Till sist något om de betydande konsumtionsreserver, som otvivelaktigt
finns i ålskiliga utomeuropeiska områden. Eu livlig diskussion har under
efterkrigsåren förts om den växande världsbefolkningen och de otillräckliga
livsmedelstillgångarna. Den låga näringsstandarden i de underutvecklade
områdena är också otvivelaktigt ett svårt humanitärt och politiskt problem.
Än så länge är dessa länders inflytande på den internationella livsmedelsmarknaden
dock tämligen begränsat. Lösningen av försörjningsproblemet
i de underutvecklade områdena kräver ej endast en utvidgning av deras
industriella och agrikulturella produktionskapacitet utan även en begränsning
av befolkningsökningen i dessa områden. Eljest leder eu förbättrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

137*

livsmedelsförsörjning till en omedelbar befolkningsökning och försörjningsstandarden
återföres till utgångsläget.

Utvecklingen för olika produkter har naturligtvis varit högst skiftande.
Här nedan lämnas redogörelse för utvecklingstendenserna för viktigare jordbruksalster;
en siffermässig bakgrund erhålles därvid även till den inledningsvis
förda diskussionen.

ö I

Vete.

Produktionen av vete i de ledande överskottsländerna — Förenta Staterna,
Kanada, Argentina och Australien — har 1952/53 väsentligt överstigit
produktionen under föregående år. Skörden i Förenta Staterna har stigit
från 26,9 till 35,4 milj. ton, i Kanada från 15,o till 18,7 milj. ton, i Argentina
från 2,o till 7,8 milj. ton och i Australien från 4,3 till 5,o milj. ton. Sammanlagt
har veteproduktionen i dessa länder ökat med ej mindre än 39 procent.
Den knapphet, som karakteriserade världens veteförsörjning efter de låga
skördarna i Argentina och Australien under 1951/52 har därmed hävts och
vetelagren i exportländerna har stigit kraftigt. I december 1952 uppgick vetelagren
i Förenta Staterna till 20,3 milj. ton mot 14,4 milj. ton i december
föregående år; i Kanada har vetelagren samtidigt stigit med 4,i milj. ton till
16,4 milj. ton. Det argentinska exportöverskottet har 1952/53 beräknats till
ca 3,o milj. ton.

Samtidigt med produktionsökningen i exportländerna har även de europeiska
importländerna kunnat rapportera en god veteskörd. Den euroepiska
veteskörden beräknas 1952/53 uppgå till 44,7 milj. ton mot 41,9 milj. ton
1951/52. En väsentlig produktionsstegring redovisas i Västtyskland och
Italien, där skörden har stigit med omkring en åttondel. Bland de övriga
mera betydande importländerna visar Holland eu rätt avsevärd skördeökning,
medan Storbritannien, som 1951/52 svarade för omkring en tredjedel
av den europeiska veteimporten, redovisar en produktionsminskning med
4 procent. Skörden i Frankrike har ökat från 7,i till 8,4 milj. ton och eu viss
export av franskt vete kommer troligen till stånd. I detta sammanhang kan
vidare nämnas, att veteskörden i Turkiet har varit rekordartad och att vissa
kvantiteter turkiskt vete redan har sålts till Italien och Jugoslavien.

Såsom framgår av ovannämnda siffror har det senaste skördeutfallet
medfört en avsevärd förbättring av den internationella veteförsörjningen.
Av särskild betydelse är de ökade tillgångarna på vete utanför dollarområdet,
även om en stor del av veteöverskottet fortfarande faller på Förenta
Staterna. År 1951/52 uppgick världsexporten av vete till 29,o milj. ton —
ca 3,6 milj. ton mera än 1950/51 — och av denna kvantitet kom 45 procent
från Förenta Staterna, 33 procent från Kanada, 9 procent från Australien,
endast 3 procent från Argentina och 10 procent från övriga länder. Under
det löpande handelsåret kan världsexporten av vete beräknas bli något lägre
än under föregående år; exporten från de fyra ledande exportländerna har
redan under första halvåret 1952/53 reducerats med nära en femtedel.

Mot bakgrunden av de gynnsamma skördeutfallen i såväl export- som importländerna
är det egentligen överraskande, att vetepriserna hittills har
reducerats endast obetydligt. Noteringarna på spannmålsbörsen i Chicago
har under hösten 1952 legat vid 235—240 cents per bushel (ca 45 kr/dt)
eller ungefär vid medelpriset under föregående år. En stabiliserande roll har
härvid utövats av det statliga stödlånepriset, som för närvarande uppgår till
220 cents per bushel (42 kr/dt). Vid införsel till Sverige kostar det amerikanska
vetet för närvarande ca 44 kr/dt eif vid köp inom det internationelna
veteavtalets ram och ca 54 kr/dt eif vid köp av det s. k. fria vetet. Dessa

138*

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

priser har icke uppvisat nämnvärda förändringar sedan sommaren 1952;
prisfallet, varigenom de efter Koreakriget kraftigt höjda priserna reducerades,
inträffade redan tidigare under våren 1952. Till minskningen av cifpriserna
har även fraktsänkningarna bidragit. Frakten från Nordamerika
för vete uppgick sålunda sommaren 1951 till över 10 kr/dt, men har numera
reducerats till endast ca 4—5 kr/dt. Vetepriser från andra exportländer
har i stort sett uppvisat en liknande utveckling som de amerikanska —
de ligger dock för det fria vetet något högre. Stabiliteten på vetemarknaden
kan delvis förklaras av den avvaktande hållning, som intages av exportländerna
under de pågående förhandlingarna om ett nytt veteavtal.

Det internationella veteavtalet, som har fungerat sedan 1949/50 utlöper
med innevarande handelsår. Maximipriset enligt det löpande avtalet har varit
180 cents per bushel fob (34,3 kr/dt fob), varvid de flesta försäljningarna
har skett till detta maximipris. Den under internationella veteavtalet exporterade
vetekvantiteten har 1951/52 uppgått till 15,6 milj. ton eller till
54 procent av världsexporten. Diskussionerna om ett nytt veteavtal har påbörjats
i Washington i februari; något nytt avtal har dock när detta skrives
ännu ej slutits. Enligt vad som hittills framkommit, har särskilt Förenta
Staterna insisterat på en väsentlig höjning av maximipriset. Med tanke
på de betydande skillnader, som under de gångna åren förelegat mellan avtalets
maximipriser och det fria priset, synes det också sannolikt att maximipriset
kommer att justeras uppåt. Höjningen kan gissningsvis beräknas
till 20,25 cents per bushel och det nya maximipriset skulle då uppgå till 200—
205 cents per bushel (38—39 kr/dt). Det bör anmärkas, att enligt veteavtalets
bestämmelser exportländerna är tvungna att exportera endast till maximipriser,
medan importländerna är förpliktade att importera endast om minimipriset
tillämpas.

Den aktuella prisutvecklingen påverkas naturligtvis i hög grad av de förväntningar,
som kan ställas på den kommande skörden. I Förenta Staterna
har man på officiellt håll varit medveten om överproduktionsriskerna och
jordbruksdepartementet rekommenderade i höstas en begränsning av höstvetearealen
med 8 procent. Denna uppmaning har dock icke följts av de
amerikanska jordbrukarna, och höstarealen var endast obetydligt lägre än
föregående år. Å andra sidan har övervintringsförhållandena hittills varit
betydligt sämre än under förra året och man får sålunda räkna med att den
amerikanska skörden näppeligen kommer att uppgå till 1952 års rekordnivå.
I Argentina synes produktionsförhållandena ha stabiliserats och under
förutsättning av någorlunda tillfredsställande väderleksförhållanden kan
landet väntas även fortsättningsvis kunna uppträda som en storexportör på
vetemarknaden. I Australien har producentpriserna på vete nyligen höjts;
eu uppgång i den australiska veteproduktionen synes därför sannolik.

Under förutsättning av någorlunda gynnsamma väderleksförhållanden
kan veteproduktionen sålunda väntas bli relativt stor även under det kommande
året. Med tanke på de goda produktionsutsikterna är det sålunda
sannolikt, att vetepriserna inom en icke alltför avlägsen framtid kommer
att ytterligare reduceras.

Fodersäd.

Medan vetetillgångarna har ökat kraftigt under det gångna året, har tillgångsökningen
för fodersäd varit mera begränsad. Skörden av fodersäd i
Förenta Staterna var tillfredsställande — majsskörden har beräknats till

84,o milj. ton och översteg därmed föregående års produktion med 12 procent.
Samtidigt har dock lägre skördar redovisats för korn, havre och bland -

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

139*

säd och den sammanlagda fodermedelsproduktionen har endast blivit 5 procent
högre än 1951/52. I Kanada har kornskörden nått rekordsiffran Cm
milj. ton, och även skörden av havre och blandsäd har varit god. Enär fodersädsskördcn
i Kanada var ovanligt stor redan under föregående år, har fodersädslagren
trots en kraftig exportökning visat en väsentlig stegring. I Argentina
har den för 1952/53 genomförda prishöjningen på majs ävenledes
resulterat i en utvidgad produktion. Den australiska produktionen av korn
och havre har däremot i stort sett varit oförändrad. De sekundära exportmarknaderna
uppvisar inga större förändringar — något större exportöverskott
föreligger dock i Mellersta Österns och Nordafrikas exportländer.
Skörden i Europa har blivit 6 procent mindre än under närmast föregående
år — den uppgår 1952/53 till 51,4 milj. ton, varav 14,2 milj. ton majs, 17,3
milj. ton korn och 19,8 milj. ton havre. Gynnsamma skördesiffror redovisas
därvid i nordvästra Europas importländer, medan produktionen i Donauländerna
har blivit avsevärt lägre än under 1951 och den jugoslaviska majsproduktionen
har sjunkit med ej mindre än 65 procent.

Världsexporten av fodersäd uppgick 1951/52 till 13,3 milj. ton, varav 71
procent var destinerade till Europa. Produktionsutvecklingen under det senaste
året har icke medfört någon väsentlig ändring i det europeiska importbehovet;
detta importbehov måste fortfarande i stor utsträckning täckas
med nordamerikansk fodersäd. Från Nordamerika härstammade 1951/52
mer än 40 procent av den europeiska fodersädsimporten och en liknande
andel kommer troligen även att hållas under det löpande året. Priserna på
fodersäd har sedan början av 1952 avsevärt reducerats. Trots en påtaglig
förbättring i den internationella fodersädsförsörjningen kan detta synas
anmärkningsvärt, särskilt med tanke på de hittills relativt sett mera stabila
vetepriserna. Prisreduktionerna på fodersäd måste dock ses mot bakgrunden
av det efter Koreakriget högt uppskruvade prisläget och de inträffade
prisreduktionerna på den internationella fettmarknaden, varigenom priserna
för oljekraftfoder väsentligen bär reducerats. Chicagonoteringen på majs,
som vid årsskiftet 1950/51 uppgick till 174 cents per bushel (35,4 kr/dt),
steg till 193 cents per bushel (39,3 kr/dt) i december 1951 men har sedan
dess nästan genomgående minskat och utgjorde i februari innevarande år
155 cents per bushel (31,6 kr/dt). Våra importpriser uppvisar en liknande
utveckling, vartill kommer att cifpriserna även har påverkats av svängningarna
i fraktkostnaderna. Sedan priserna och frakterna reducerats, har importpriserna
sålunda nedgått med i runt tal en femtedel. Importpriset för
amerikansk majs mot dollarbetalning uppgick under 1951 till något över
50 kr/dt eif; den motsvarande aktuella noteringen är 40 kr/dt. Priset för
argentinsk majs är högre — detta pris uppgick 1951 till omkring 65 kr/dt
eif och ligger för närvarande vid ca 47 kr/dt eif. Prisnedgången har vidare
varit särskilt markant för korn och havre från mjukvalutaområdet. Australisk
havre kan sålunda för närvarande köpas för ca 30 kr/dt eif, medan
noteringen vid årsskiftet 1951/52 låg vid 53—54 kr/dt eif.

Såsom nämnts, har prisutvecklingen på fodersädsmarknaden väsentligen
påverkats av prisnedgången på den internationella fettmarknaden och de
därigenom reducerade priserna på oljekraftfoder. Argentinska solroskakor,
som i slutet av 1951 betingade ett pris av 70 kr/dt eif, noteras för närvarande
50 kr/dt eif. För solroskakor från Turkiet är motsvarande siffror 54
och 44 kr/dt eif. A andra sidan bör observeras, alt världens fodermedelsförsörjning
icke har undergått någon genomgripande förändring och att
efterfrågan i importländerna fortfarande är betydande. Risken för avsättningssvårigheter
synes ej föreligga och sedan priserna nu anpassats till en
lägre nivå, är det sannolikt att inga större förändringar kommer att inträffa
åtminstone under den närmaste framtiden.

140*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Socker.

Världsproduktionen av socker har under efterkrigsåren undergått en kraftig
ökning och överstiger numera med omkring två femtedelar förkrigsproduktionen.
Liksom före kriget är även nu Kuba det ledande exportlandet;
av 1951 års totala exportkvantitet utgjordes ca 40 procent av kubanskt socker.
Sockerproduktionen på Kuba blev 1951/52 rekordartad och uppgick till
7.2 milj. ton. Tydliga avsättningssvårigheter uppstod och sockerpriserna
sjönk kraftigt. För att förhindra pristryckande överskott vidtog Kuba produktionsbegränsande
åtgärder och den kubanska produktionen gick 1952/53
ner till 5,2 milj. ton. övergångslagren vid årsskiftet 1952/53 var dock ca 2
milj. ton större än ett år tidigare, och de kubanska sockertillgångarna är
sålunda i stort sett oförändrade. En betydande del av de kubanska sockerlagren
faller dock under den s. k. stabiliseringsreserven och är under de
närmaste fem åren avsedda för export till Förenta Staterna.

Även sockertillgångarna i mjukvalutaområdet har under de senaste åren
avsevärt förbättrats. Därvid kan noteras större exportöverskott i brittiska
samväldsländer, Formosa och Indonesien samt i Europa i Spanien och Italien.
Det danska exportöverskottet har däremot reducerats på grund av den
ökade inhemska förbrukningen och minskad produktion. Sockerproduktionen
i Östeuropa är något mindre än under föregående år.

Den betydande tillgångsökningen medförde under det sistlidna året kraftigt
fallande priser på den internationella sockermarknaden. Prisfallet har
även fortsatt under första månaderna 1953. Importnoteringen för kubanskt
råsocker mot dollarbetalning, som sommaren 1951 var ca 90 öre/kg eif,
sjönk fram till årsskiftet 1952/53 till ca 50 öre/kg och beräknas i mitten
av mars 1953 något understiga 42 öre/kg. Om hänsyn tages till raffineringsoch
andra kostnader understiger det sistnämnda priset med över 30 öre/kg
det svenska priset på raffinerat socker. Sockerpriserna i mjukvalutaområdet
är något högre och motsvarande skillnad mellan svenskt och europeiskt
importsocker uppgår till 20—25 öre/kg.

Fett er och oljor.

Fetter och oljor intar beredskapsmässigt en central ställning och Koreakriget
medförde omedelbart betydande lagringsköp med kraftiga prisstegringar
som följd. Under de tidigare efterkrigsåren låg de internationella
priserna på fetter och oljor på en hög nivå — de ledande asiatiska överskottsländerna
härjades svårt under kriget och sedermera hämmades återhämtningen
av politiska oroligheler i dessa områden. Samtidigt ökade den inhemska
förbrukningen i dessa överskottsländer och den internationella fettmarknaden
kännetecknades av en utpräglad bristsitution. Priserna pressades
uppåt och det var först i början av 1950 som en mera allmän prisreduktion
inträffade. Såsom nämnts, avbröts denna utveckling av Koreakriget,
och priserna åkte ånyo i höjden. Det högt uppdrivna prisläget kunde dock
knappast väntas bestå länge, och en avmattning var att vänta sedan beredskapsköpen
hade fullföljts. Redan i slutet av 1951 lättades också marknadsläget
och priserna sjönk kraftigt fram till hösten 1952. Filippinsk kopra,
som i början av 1951 betingade ett pris av 1 700 kr/ton eif (2,74 kr/kg råolja
vid fabrik) sjönk i augusti 1952 till ej mindre än 775 kr/ton (l,n kr/kg), medan
motsvarande noteringar för Singapore-kopra var 1 875 respektive 825
kr/ton (3,03 respektive 1,20 kr/kg råolja). Vid årsskiftet 1952/53 skedde en
viss omsvängning på fettmarknaden och priserna har under de första månaderna
av 1953 varit stigande. Importnoteringen för kopra från såväl Filippinerna
som Singapore var i mars i år 1 275 kr/ton (1,94 kr/kg råolja).

Kungl. Maj:Is proposition nr 22 i.

141*

Den redovisade utvecklingen återspeglas också i de priser, som har kunnat
erhållas vid exporten av svenskt rapsfrö och -olja. Exportpriset för rapsfrö
av 1950 års skörd uppgick i genomsnitt till 109 öre/kg fob; vid exporten
av rapsfrö från 1951 års skörd erhölls i genomsnitt 115 öre/kg fob, medan
försäljningarna fram till februari i år av rapsfrö från 1952 års skörd har
gett ca 92 öre/kg fob.

Var då de låga priserna i fjol höst endast ett uttryck för en tillfällig reaktion
och kan den senaste prisuppgången väntas resultera i en stabilisering
av priserna på en högre nivå? Granskas produktionssiffrorna, ser man.
att världsproduktionen av fetter och oljor 1951 med över en tiondel översteg
förkrigsproduktionen. En omfördelning i förbrukningen av fettillgångarna
har dock skett sedan förkrigstiden och den inhemska förbrukningen i de
asiatiska överskottsländerna har avsevärt utvidgats. Före kriget täckte länder
med hög eller relativt hög fettkonsumtion ca 55 procent av sin förbrukning
genom import, samtidigt som ungefär tre fjärdedelar av exporten kom
från länder med låg fettkonsumtion. Det är sålunda rätt naturligt, att trots
en ökad total fet.lproduktion en ökning av den inhemska konsumtionen i
exportländerna har medfört, att världsexporten fortfarande ligger ca 5 procent
under förkrigsnivån.

Produktionsökningen under 1951 hänförde sig huvudsakligen till Indonesien,
Filippinerna och Västafrika. Å andra sidan sjönk produktionen av
linfrö i Argentina med ej mindre än 46 procent. Importefterfrågan minskade
1952 på grund av minskade lagringsköp och vissa importländers benägenhet
att minska sin tidigare lagerhållning. Enligt föreliggande uppgfter sjönk under
perioden januari—september 1952 exporten från de ledande överskottsländerna
med omkring en tiondel. Vid ingången av produktionsåret 1952/53
har lagerhållningen i exportländerna därför beräknats vara större än vid
ingången av föregående produktionsår. Samtidigt beräknas dock produktionen
minska något och exportöverskottet väntas totalt bli i stort sett oförändrat.
Importefterfrågan väntas samtidigt bli något större än 1951/52, då
vissa importländer täckte en del av sin förbrukning genom lagerförbrukning.
Det synes sålunda sannolikt, att fettpriserna tillsvidare kommer att ligga
ungefär vid den efter årsskiftet uppnådda nivån.

Mjölk och mejeriprodukter.

Mjölkproduktionen i Västeuropa har genomgående ökat efter kriget och
ligger numera ungefär 5 procent över förkrigsnivån. Under 1952 visade
dock produktionen en viss stagnation — produktionsminskningen i de kontinentala
delarna av Västeuropa uppvägde därvid den ökade produktionen
i Storbritannien och Irland. Särskilt kan noteras en nedgång i mjölkproduktionen
i Nederländerna och Danmark, medan samtidigt den västtyska
produktionen har stigit med 4 procent. Antalet mjölkkor har varit i stort
sett oförändrat; vissa mindre ökningar har dock rapporterats från Storbritannien,
Irland och Västtyskland.

Beträffande produktionen av smör kan en betydande minskning noteras i
de ledande europeiska exportländerna. Den nederländska smörproduktionen
uppgick sålunda 1952 till 73,3 milj. kg och understeg därmed produktionen
under föregående år med ej mindre än 12 procent. Utvecklingen i Danmark
har varit likartad — produktionen har nedgått med 9 procent och uppgick
1952 till 153 milj. kg. Den kraftiga nedgången i dessa länder förklaras av
den samtidigt kraftigt utvidgade ostproduktionen, som i Nederländerna steg
med 4 procent och i Danmark med 13 procent. Smörproduktionen har vidare
kraftigt reducerats i Sverige och Norge, medan en viss ökning har skett

142*

Kungl. Maj. ts proposition nr 22b.

i det viktiga importlandet Storbritannien. Totalt kan nedgången i den västeuropeiska
smörproduktionen beräknas till 4—5 procent.

Medan den europeiska smörproduktionen sålunda har minskat, har produktionen
i Nya Zeeland och Australien följt en stigande kurva. Produktionsstegringen
har därvid varit särskilt markant i Nya Zeeland, och landet
har 1952 redovisat en produktionsökning med 6 procent. I Australien har
produktionsökningen huvudsakligen skett under andra halvåret 1952; för
hela året uppgår produktionen till 151 milj. kg eller 6 procent mera än föregående
år. I Kanada skedde en utveckling, som var motsatt den för Nederländerna
och Danmark redovisade — produktionen av smör ökade nämligen
här på ostproduktionens bekostnad.

Den internationella handeln med såväl smör som ost minskade icke obetydligt
under 1952. Minskningen i smörexporten gäller i första hand de ledande
europeiska exportländerna. Den nederländska exporten har sålunda
beräknats till ca 50 milj. kg, vilket är 6 procent mindre än under föregående
år; den danska exporten har sjunkit från 139,5 till 116,o milj. kg. Den svenska
exportminskningen är välkänd — vi har 1952 exporterat 13,o milj. kg mot
26,4 milj. kg år 1951. Däremot har exporten från Nya Zeeland, vilken liksom
den australiska exporten uteslutande har varit destinerad till Storbritannien,
stigit med 5 procent till ca 155 milj. kg. Världshandeln med ost har reducerats
med ungefär 20 procent, varvid exportminskningen från Nya Zeeland,
Kanada och Förenta Staterna mer än väl uppvägt den ökade exporten från
Nederländerna, Danmark, Italien och Australien.

Priserna på såväl smör som ost har stigit, särskilt under senare delen av

1952. Rätt höga priser nåddes vid försäljningarna till s. k. sekundära
marknader, i vissa fall noterades priser uppgående till ej mindre än 6,50
kr/kg fob. Priset för danskt smör enligt långtidsavtalet med Storbritannien
höjdes i höstas från 4,48 kr/kg fob till 4,82 kr/kg fob. Den svenska smörexporten
har i slutet av 1952 och i början av 1953 huvudsakligen varit destinerad
till Väst- och Östtyskland; i genomsnitt erhölls vid denna export ca 5,95
kr/kg fob (exkl. exportkostnad 25 öre/kgl.

På längre sikt begränsas avsättningsmöjligheterna för smör av den stigande
margarinkonsumtionen i de flesta importländerna. I Västtyskland har
margarinkonsumtionen från 1950 till 1952 stigit med ungefär en tredjedel,
samtidigt som smörkonsumtionen är i stort sett oförändrad. I Storbritannien
är motsvarande ökning för margarin 14 procent, medan smörförbrukningen
har reducerats med 34 procent. Fortsätter denna utveckling måste man
räkna med, att exportländerna inom en icke alltför avlägsen framtid kommer
att få betydande avsättningssvårigheter med icke oväsentliga prisreduktioner
som följd.

Kött och fläsk.

Den senaste utvecklingen på den internationella marknaden för kött och
fläsk präglas av en betydande ökning av fläskproduktionen i de ledande exportländerna.
I Danmark och Nederländerna har svinbestånden stigit från
december 1951 till december 1952 med respektive 21 och 7 procent; svinbestånden
i dessa länder har sålunda ånyo ökat efter nedgången under 1951.
I Storbritannien har fläskproduktionen fortsatt att gå upp och svinbeståndet
har under det sistförflutna året utvidgats med 7 procent. I de två andra
viktiga importländerna — Västtyskland och Frankrike — redovisas däremol
en motsatt utveckling och svinstammen i dessa länder har reducerats. Av
utomeuropeiska exportländer uppvisar Nya Zeeland en stigande produktionskurva,
medan det australiska fläsköverskottet under de senaste åren har
reducerats till en obetydlighet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

143*

Det förbättrade produktionsunderlaget för fläsk har följts av rätt anmärkningsvärda
prisreduktioner. Det danska baconpriset vid export till Storbritannien
blev från och med oktober 1952 nedsatt med 8 procent till 3,60
kr/kg fob. Ett motsvarande pris erhålles för de 6 milj. kg svensk bacon, som
under den gångna vintern kontrakterats för export till Storbritannien.

Köttproduktionen i Europa uppvisade under förra året inga större förändringar.
I motsats till de flesta andra produkter kunde för kött redovisas
en relativt lugn och stabil prisutveckling och priserna på kött var närmast
något högre än tidigare.

Ägg.

Den europeiska äggproduktionen har under 1952 utvidgats rätt väsentligt
och de senaste uppgifterna över hönsbeståndet i olika länder tyder på en
fortsatt produktionsstegring under innevarande år. Det viktigaste undantaget
utgöres av Nederländerna, där hönsbeståndet har reducerats med 6
procent. Under det löpande året beräknas sålunda de europeiska äggtillgångarna
bli något större än i fjol. Produktionsökningen i Danmark och i vissa
importländer uppväges dock delvis av den väntade nedgången i den nederländska
äggproduktionen.

Äggpriserna har under det gångna året hållit sig relativt stabila och inga
tydliga tecken på en allmän upp- eller nedgång föreligger åtminstone för
närvarande. I den engelsk-danska äggöverenskommelsen justerades priserna
uppåt för handelsåret 1952/53 och likaså höjdes englandspriserna för den
australiska och nyzeeländska äggexporten. I den i början av mars mellan
Danmark och Storbritannien slutna överenskommelsen angående äggexporten
under handelsåret 1953/54 har dock priserna sänkts med 26 öre/kg.
Samtidigt har Danmarks leveransplikt till Storbritannien sänkts från tre
fjärdedelar till två tredjedelar av den totala danska äggexporten. Den danska
exportkontingenten till Storbritannien har liksom hittills ej maximerats.
Den engelska äggransoneringen har nyligen slopats och den sannolikt stigande
engelska äggkonsumtionen kommer troligen att verka stabiliserande på
den internationella äggmarknaden.

-‘Vi i >i i 1’! i .

!>-;nt »I-m» (.Ii



	'' ! ''	^ » »il>
	1:

mlToU''					. ■
3 f1 i ) vh;			/ * t -«''i y,i,-.
				/sb

fijjgj. ■• !U Tml n jo lAul j- . tiAx< ‘ji u i

.. i..i i

11 in»''»'' i



	•/bii'' • 1	■



■ ■ -1		■*>h
		.{» )









		MlO

TABELLBILAGA

10* Dihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 224.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224

147*

Tab. 1. Vissa jordbruksnäringen berörande prislndextal.

År och månad	Socialsty-relsens allmänna konsum-tionspris-index för livsmedel	Prisförändringar sedan år 1935 på vissa varor enligt socialstyrelsens prisstatistik	Kommerskollegii partiprisindex för
Mjöl	Bröd	Potatis	Mjölk1	Mejeri- smör	Nötkött, stek	Färskt2 sidfläsk	Anim. livsmedel	Veget. livsmedel	Foder- medel	Gödsel- medel
1935 ............	100-0	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100
1936 ............	102-4	102	101	107	102	98	108	no	104	101	105	102
1937 ............	105-9	no	107	in	107	in	107	in	108	107	117	102
1938 ............	109-6	114	109	113	112	116	no	124	113	104	112	105
1939 ............	112-9	113	113	119	117	122	120	128	120	105	114	106
1940 ............	126-8	118	130	157	127	138	129	144	140	131	148	135
1941............	150-6	121	141	142	139	161	171	188	176	157	164	146
1942 ............	164-1	125	139	202	134	170	182	198	186	181	175	213
1943 ............	161-9	127	138	160	134	170	185	213	194	187	175	229
1944 ............	156-5	126	137	162	135	170	177	218	194	189	176	224
1945 .............	155-1	123	137	175	135	170	177	212	190	185	180	218
1946 .............	158-0	133	139	196	137	170	179	220	191	182	182	179
1947 .............	163-4	146	145	209	151	191	173	218	203	196	191	157
1948 .............	175-8	179	156	198	156	194	185	229	217	208	198	158
1949 .............	177-9	182	161	187	155	205	221	207	219	205	201	162
1950 .............	181-2	182	162	227	155	209	234	196	222	218	214	168
1951 .............	212-4	217	189	286	175	241	264	247	252	262	272	195
1952 .............	239-6	270	215	304	189	250	311	307	292	286	294	222
1951 januari.....	196-0			240	174	241	228	221	241	242	232	170
februari.....	199-2			254	175	241	241	229	241	248	239	178
mars........	206-3	195	181	269	175	241	253	229	244	254	259	179
april........	209-3			298	175	241	258	234	246	260	269	180
maj........	212-3			315	175	241	268	235	248	262	280	181
juni........	211-2	207	184	316	175	241	272	240	247	266	281	181
juli.........	211-8			291	175	241	273	240	249	270	281	202
augusti.....	214-1			356	175	241	278	245	252	265	281	206
september...	219-4	234	195	280	175	241	277	257	260	267	279	208
oktober.....	221-6			266	175	241	274	273	264	269	284	214
november .. .	223-3			272	175	241	272	278	268	270	286	220
december ...	224-6	230	197	278	175	241	271	285	269	268	288	221
1952 januari......	226-0			287	189	241	274	285	270	270	288	222
februari.....	227-8			298	189	241	280	302	274	273	288	226
*nars........	231-6	230	197	306	189	241	287	314	285	275	287	226
april........	238-2			316	189	256	301	315	292	280	290	226
maj........	239-4			320	189	256	312	315	291	285	296	226
juni........	243-9	281	220	318	189	250	334	317	295	297	301	226
juli.........	244-3			301	189	250	350	316	299	297	301	217
augusti.....	245-8			353	189	250	345	323	302	288	302	217
september...	246-4	281	221	293	189	250	321	322	300	287	294	217
oktober.....	243-7			279	189	250	298	299	293	290	293	220
november . ..	244-7			285	189	256	304	291	299	291	296	219
december ...	243-3	289	221	291	189	256	330	286	303	295	297	219
1953 januari.....	242-7			296	189	256	339	273	300	294	297	219
februari.....	241-9			311	189	256	342	265	297	295	296	222

1 Indextalen baseras fr. o. in. dec. 1941 på priset för standardiserad mjölk. —2 Fr. o. m. mars 1943
följa indextalen priset för salt sidfläsk.

148* Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Tab. 2. Priser i Sverige.

År och månad			Kronor	per 100 kilogram
Höst- vete1	Vår- vete1	Råg1	Vete- mjöl2	Råg- sikt2	Mat- ärter, gula3	Mat- lotatis1	Fabriks- potatis*	Socker- betor*	Strö- socker7
1934 .............	16-97		15-69	26-99	23-51	26-99	6-02	3-30	2-25	29-21
1935 .............	16-69		15-59	29-80	25-08	25-33	8-28	3-25	2-25 1	29-09
1936 .............	17-01		15-92	30-61	25-86	21-21	8-53	3-31	2-25	29-79
1937 .............	19-60		18-29	32-56	29-11	20-79 1	9-02	3-76	2-55	30-89 1
i 1938 ............	18-85		17-27	33-84	29-43	19-90	8-66	4-37	2-70	31-03
11939 ............	17-99		17-29	33-82	28-58	27-81	9-03	4-60	2-70	31-64
1940 ............	23-30		23-29	34-49	29-83	43-19	13-67	4-81	3-10	35-88
1941............	26-09		26-09	34-50	30-50	50-97	13-66	5-75	4-10	39-88 1
:1942 ............	26-55	28-09	26-09	34-50	30-50	47-78	21-73	6-45	4-50	45-46 i
1943 ............	26-07	27-52	25-07	37-00	28-50	42-78	13-80	7-58	4-50	47-52 I
1944 ............	26-70	28-70	25-70	36-eo	28-50	37-36	16-18	7-58	4-50	47-52 1
1945 ............	26-80	28-80	25-80	35-83	28-17	35-33	16-97	7-65	4-65	47-52
1946 ............	26-59	28-70	26-04	38-61	31-66	36-08	17-87	7-83	4-65	47-52
1947 ............	27-47	30-06	27-47	43-00	36-17	39-08	18-64	8-02	5-00	60-04
1948 ............	28-99	32-90	28-99	48-27	40-86	43-85	17-49	8-77	5-30	62-44 j
1949 ............	30-01	35-01	30-01	49-42	42-80	44-82	16-48	9-33	5-30	63-27
1950 .............	30-85	34-94	30-39	48-14	43-07	47-28	22-05	9-27	5-55	64-53
1951.............	35-86	38-32	34-59	53-70	47-98	54-58	25-84	9-52	6-25	79-08
1952 .............	48-48	50-48	45-28	69-31	62-73	64-03	26-04	11-33	7-35	91-90
1 1951 januari.....	31-05	34-05	30-05	48-25	42-50	48-00	20-88	9-00	—	65-21
februari.....	31-25	34-25	30-25	49-05	43-30		21-00	9-25	—	71-79
mars........	31-45	34-45	30-45	50-75	45-00		23-59	9-25	—	76-28
april.......	31-65	34-65	30-65	50-75	45-00	—	27-62	9-25		77-75
maj........	31-85	34-85	30-85	51-17	45-42	—	29-75	9-25		77-75
juni........	34-65	36-65	33-15	51-75	46-00	—	32-78	9-25	—	77-75
juli.........	34-8 5	36-85	33-3 5	51-75	46-00	—	40-08	9-25	—	82-39 1
augusti.....	40-00	42-00	38-50	51-75	46-00	—	26-97	9-25	—	84-00
september. ..	40-20	42-20	38-70	60-25	54-50	55-00	20-60	9-25	—	84-00
oktober .....	40-50	42-50	39-00	60-25	54-50	55-00	20-86	10-25	6-25	84-00
november . . .	40-80	42-80	39-30	60-25	54-50	56-88	22-69	10-50	6-25	84-00
december . ..	41-10	43-10	39-60	58-38	53-10	58-oo	23-23	10-50	6-25	84-00
1952 januari.....	41-40	43-40	39-90	58-03	52-81	58-00	24-58	10-75	—	84-00
februari.....	41-70	43-70	40-20	58-03	52-81	—	25-00	11-00	—	84-00
mars........	42-00	44-00	40-50	58-03	52-81	—	25-00	ll-oo	—	88''84
april........	42-30	44-30	40-80	59-88	55-07	—	25-41	11-00	—	94-00
maj........	45-03	47-03	42-75	67-04	61-14	—	24-52	11-00	—	1 94-00
juni........	52-30	54-30	47-80	74-54	66-81	—	31-73	11-00	—	94-00
juli.........	52*6o	54-60	48-10	74-54	66-81	—	41-16	11-00	—	94-00
augusti.....	52-90	54-90	48-40	74-56	66-81	—	25-24	11-00	—	94-00
september. . .	53-25	55-25	48-75	74-54	66-81	65-00	22-00	11-00	—	94-00
oktober .....	53-70	55-70	49-20	77-52	70-31	65-25	21-54	12-25	7-35	94-00
november . . .	54-15	56-15	49-65	77-52	70-31	65-75	22-71	12-50	7-35	94-00
december . ..	54-60	56-60	50-10	77-50	70-31	66-13	23-63	12-50	7-35	94-00
1953 januari.....	55-00	57-00	50-50	77-50	70-31	66-88	24-00	12-75	—	94-00
februari.....	55-30	57-30	50-80	77-50	70-31	—	24-00	13-00	—	94-00
mars........	\| 55-60	57-60	51-10	i 77-85	70-66	1 —	23-46	13-00	—	94-00

Anm. Uppgifter med medieval stil avse priser under månader, då någon nämnvärd försäljning ej
ägt rum. Dessa priser lia ej medtagits vid beräkning av årsmedelpriser.

1 Medelpris till producent på kustorter t. o. m. 15 okt. 1940. Härefter av staten fastställda priser,
fr. o. m. aug. 1950 i form av garantipriser (på kustorter). — 2 Prisuppgifter från kvarnar, grundpris
fritt kvarn. Fr. o. m. okt. 1949 pris å patentvetemjöl resp. rågsikt 00.—3 Medeltal av producentpriser
i mell. Sverige. — 4 Engrospris i Stockholm på prima välsorterad vara. — 6 Av staten fastställt
producentpris vid 17.5 % stärkelsehalt och 70 kg hektolitervikt. — 3 Av staten fastställt grundpris
till producent vid 16 % sockerhalt. Tillägg för varje tiondels proc. högre sockerhalt med 1/160 av
grundpriset. — 7 Partipris i Skåne exkl. grosshandelsrabatt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 22b. 149*

Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

År och månad			Kronor per 100	kilogram
Korn1	Havre, vit1	Vallhö»	Höst- säds- halm*	Majs3	Vete- kli3	Kraft-foder-bland-ning3	Linfrö- mjöl3	Melass1
1934 .............	12-71	11-83	7-47	2-50	13-01	11-76	15-10	17-31	8-25
1935 .............	13-13	12-15	7-22	2-35	15-51	12-85	17-33	17-90	8-67
1936 .............	13-75	12-77	6-27	2-42	15-93	13-70	18-23	18-03	9-40
1937 .............	18-22	15-58	6-37	3-40	16-33	14-38	19-11	19-24	9-61
1938 ............	15-81	13-62	5-97	3-04	16-83	13-90	19-45	20-43	10-00
1939 ............	14-55	13-03	6-43	2-81	18-61	13-39	21-41	22-32	10-27
1940 ............	22-71	20-41	14-57	5-12	18-50	16-89	23-50	24-00	11-38
1941............	24-90	22-40	20-90	6-70	23-71	16-50	25-13	24-00	12-94
1942 ............	24-50	20-75	15-30	5-48	25-33	16-78	30-92		16-00
1943 ............	23-08	18-83	11-60	3-55	25-00	18-08	32-84	34-00	16-oo
1944 ............	23-24	19-03	10-88	3-oo	25-00	18-50	32-87	34-00	15-67
1945 ............	22-63	19-03	9-35	3-01	25-00	19-00	33-82	34-00	14-oo
1946 ............	22-63	19-03	8-54	2-83	25-00	19-00	35-04	34-17	14-00
1947 ............	24-68	20-03	14-83	3-20	25-12	19-67	36-00	36-00	14-00
1948 ............	27-00	21-52	15-81	4-03	26-30	21-41	36-05	36-05	15-11
1949 ............	25-79	22-21	13-08	3-03	27-22	22-15	36-15	36-40	20-21
1950 .............	25-09	23-42	11-33	3-13	29-01	25-49	38-98	40-61	21-88
1951 .............	33-47	31-90	13-41	5-06	34-74	32-55	47-67	53-35	27-00
1952 .............	35-99	33-87	15-11	5-61	43-44	37-10	50-35	56-42	33-13
1951 januari.....	29-43	27-92	10-68	3-93	30-18	27-35	40-oo	44-00	25-00
februari.....	31-43	29-83	10-85	4-25	30-71	28-75	40-54	44-75	25-00
mars.......	33-27	31-59	11-22	4-41	32-50	31-65	45-00	51-00	25-00
april........	35-14	33-15	12-23	4-65	32-50	33-35	46-50	52-50	25-00
maj........	—	—	—	—	34-11	33-65	50-00	56-00	25-00
juni........	—	—	—	—	36-50	33-71	öO-oo	56-00	25-00
juli.........	—	—	—	—	36*50	33-75	50-00	66-00	25-00
augusti.....	—	—	—	—	36-50	33-70	50-oo	56-00	25-00
september...	34-46	32-63	14-75	5-75	36-50	33-65	50-00	56-00	25-00
oktober .....	34-37	32-83	15-75	5-95	36-50	33-60	50-00	56-00	33-00
november .. .	34-76	33-48	15-85	5-75	36-83	33-60	50-oo	56-00	33-00
december . ..	34-89	33-77	15-92	5-79	37-50	33-79	50-oo	56-00	33-oo
1952 januari.....	34-89	33-65	16-18	5-95	37-50	33-96	fiO-oo	66-oo	33-oo
februari.....	34-84	33-38	16-28	6-00	37-88	34-30	50-oo	56-00	33-oo
mars .......	34-92	33-13	16-22	5-88	38-50	34-48	50''00	56-00	33-oo
april.......	36-10	33-67	16-25	5-83	38-62	35-58	50-14	56-20	33-00
maj........	38-57	35-48	—	—	41-98	37-53	50-17	56-25	33-00
juni........	—	—	—	—	45-25	38-81	50-50	56-59	33-00
juli.........	—	—	—	—	45-27	38-90	50-58	56-67	33-00
augusti.....	—	—	—	—	46-85	38-96	50-58	56-67	33-00
september...	36-u	33-14	13-50	5-oo	47-37	38-23	50-58	56-67	33-00
oktober .....	35-55	33-28	13-50	5-oo	47-37	37-17	50-58	56-67	33-50
november ...	36-56	34-45	13-88	5-25	47-37	38-38	50-58	56-67	33-50
december . ..	36-38	34-66	15-03	6-oo	47-37	38-95	50-50	56-67	33-50
1953 januari.....	36-40	34-59	15-00	6-13	47-37	39-54	50-50	56-67	34-17
februari.....	36-28	33-69	14-63	5-75	47-37	40-00	50-50	56-67	34-17
mars........	35-87	32-52	14-05	5-50	47-37	40-14	50-50	56-67	34-17

1 Medelpris till producent på flera orter för foderkorn och -havre. Under tiden 16 okt. 1940—•
juli 1949 av staten fastställda priser. — 3 Pris till producent för pressad vara på stationer i mell.
Sverige. — 3 Pris till förbrukare på kustorter. — * Pris på vissa orter till annan förbrukare än
sockerbetsodlare. Fr. o. m. 17 okt. 1949 inkl. fathyra.

150*

Kungl. Maj. ts proposition nr 22h.
Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

Öre per kilogram

År och månad	Mejeri- j mjölki ,	Kon- sum- tions- mjölk2	Smör, svensk riks- note- ring	Marga- rin	Ost, svecia3 1	Ägg5	Avräkningspriser6	Små- grisar®
Hel- fet	Halv-fe t-* j	Stor- bo- skap?	Större \| kalv kl. I	Mindre kalv kl. I	Svin kl. I	Får (lamm) kl. I	Häst kl. I
1934 ..........		21-o	230	141	125	86	99							61
1935 ..........		21-0	223	135	131	94	114	94	137	83	no			112
1936 ..........		22-0	221	133	137	104	127	96	144	88	118	149	46	124
1937 ..........		23-0	257	148	124	87	138	96	160	93	122	159	44	114
1938 ..........		24-0	269	160	131	89	136	97	160	92	135	162	44	144
1939 ..........		25-0	288	165	152	no	138	114	178	101	135	192	52	127
1940 ..........	16-5	27-2	325	224	168	127	163	127	203	109	158	224	69	132
1941..........	20-7	30-0	385	300	200	149	220	176	266	143	195	282	104	190
1942 ..........	23-0	28-8	405	300	—	159	261	194	282	164	207	331	122	214
1943 ..........	22-9	29-1	405	300	—	165	281	195	279	153	234	356	132	230
1944 ..........	23-1	29-2	405	293	—	165	295	193	282	139	233	343	119	252
1945 ..........	23-3	29-2	405	270	—	190	293	182	278	134	226	307	99	239
1946 ..........	23-9	29-5	405	270	—	189	295	181	315	165	240	306	109	245
1947 ..........	25-7	32-6	455	286	--	212	311	185	321	169	247	346	142	276
1948 ..........	28-1	33-6	455	300	—	229	320	213	364	222	257	413	141	289
1949 ..........	28-5	33-6	486	269	--	230	264	247	392	247	254	395	172	285
1950 ..........	29-1	33-6	495	260	253	146	259	272	395	264	253	320	138	276
1951..........	31-4	37-8	570	354	312	235	292	294	452	304	306	410	188	303
1952 ..........	34-4	40-8	587	385	369	299	315	340	517	361	357	449	230	410
1951 januari . .	30-7	37-6	570	345	305	230	260	288	488	331	266	368	137	210
februari ..	30-8	37-8	570	345	305	230	237	293	467	296	271	410	154	235
mars.....	30-8	37-8	570	345	305	230	255	294	463	269	280	458	174	230
april.....	30-7	37-8	570	345	305	230	268	294	444	284	289	451	177	260
maj.....	30-2	37-s	570	350	305	230	291	294	428	292	297	446	182	286
juni.....	29-5	37-8	570	360	305	230	250	291	418	292	308	436	185	313
juli......	29-5	37-8	570	360	305	230	267	297	421	292	309	396	191	334
augusti . .	29-6	37-8	570	360	305	230	302	302	447	292	313	386	204	337
september	33-8	37-8	570	360	325	245	345	299	457	300	321	379	209	358
oktober . .	34-7	37-8	570	360	325	245	345	295	457	318	329	377	215	359
november	35-o	37-8	670	360	325	245	345	292	460	337	341	400	216	359
december.	34-7	37-8	570	360	325	245	338	292	476	348	347	413	215	359
1952 januari . .	34-8	40-8	570	360	331	257	290	300	476	339	347	425	215	359
februari..	34-9	40-8	570	360	335	265	263	312	501	328	348	447	221	359
mars.....	“34-6	40-8	585	379	350	280	270	320	506	340	482	351	231	395
april.....	“34-G	40-8	600	400	365	295	270	328	529	348	350	502	235	484
maj.....	“34-1	40-8	596	396	365	295	270	333	506	348	350	492	234	483
juni.....	“33-3	40-8	585	385	365	295	298	346	502	349	385	469	234	469
juli......	»33-3	40-8	585	385	365	295	315	371	502	358	385	459	245	484
augusti . .	“33-5	40-8	585	385	372	302	351	370	502	358	385	452	258	475
september	“34-7	40-9	585	385	395	325	372	352	513	369	379	426	252	468
oktober ..	“35-5	40-8	585	385	395	325	375	337	518	374	335	389	216	354
november	“35-8	40-8	596	396	395	325	372	346	555	401	332	402	205	300
december.	“35-6	40-8	600	400	395	325	337	370	592	423	335	437	209	289
1953 januari . .	35-6	40-8	600	400	395	325	297	380	573	395	326	438	222	300
februari..		40-8	600	400	395	325	300	382	544	352	320	457	240	300
mars.....		40-8	600	400	395	325	300	390	572	335	321	498	251	341

1 Medelavräkningspris till producent för 3-5 %-ig mjölk, fritt mejeri, vid ett skummjölksvärde av
4‘5 öre/kg (2-0 öre/kg juli 1939—dec. 1941). Inkl. tuberkulostillägg, exkl. efterlikvider och producentbidrag.
Efterlikviderna ha utgjort följande belopp i öre/kg: 0-31 år 1942, 0-40 år 1943, 041 år 1944,
0-55 åren 1945 och 1946, 0-63 år 1947, 0-59 år 1948, 0-82 år 1949, 0-62 år 1950 och 0-85 år 1951. För
åren före 1942 saknas motsvarande uppgifter. — 2 Detaljpris i städer och tätorter. För mjölk öre/I. —
3 Partipris. —4 Partipris på mager (27 + ) ost 1941—1944. — 5 Svensk äggnotering, pris till producent i
södra Sverige. Åren 1941—1948 tidvis statliga normalpriser. — 6 Ovägda medeltal av avräkningspriser
till producenter vid större slakteriföreningar i Svea- och Götaland. Slaktad vikt. — 7 Ovägt medeltal av
priser för kor kl. I och II. — 8 Ovägt medeltal av producentpriser enl. (numera) Sv. slakteriförbunds riksnotering
för prima griskullar i kl. I med medelvikt av 17 kg/st. — 9 Exkl. leveranstillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224,

Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

151*

	K	rono	r per	1 00 k	i 1 o g r	a m		öre per liter
		Man	d e 1 s g	ödselmede	l1		D r	i v m e	del3
Chile- salpe- ter	Kalk- sal- peter	Kalk-kväve, 18 %	Ammo- nium- sulfat	Kalk- ammon- salpeter3	Super-fosfat, 19— 20 %4	Thomas- fosfat	Kali- salt, 40%	Ben- sin	Motor- bränn- olja	Motor- fotogen
								26-5	9-5	9*8
17-75	16-50	17-25	16-00	15-75	7-64	7-40	11-04	27-0	9-5	9-8
17-35	16-35	17-21	16-00	15-75	7-25	7-25	13-13	26-1	10-3	9-8
17-13	16-20	16-88	16-00	15-25	7-20	7-20	12-73	25-2	11-2	11-7
i 17-58	16-88	16-98	16-00	15-75	7-38	6-95	12-64	26-0	11-2	12-2
17-39	16-61	16-89	16-03	15-95	7-48	6-95	13-25	28-4	11-7	12-7
19-16	17-30	20-48	16-87	16-75	10-69	8-40	15-69	51-6	18-1	20-6
20-75	20-69	22-11	21-57	21-50	10-99	9-80	16-02	91-2	45-1	46-0
i 21-00	21-53	23-53	22-97	22-31	13-47	12-32	17-96	106-5	85-0	85-0
21-00	24-42	25-06	25-08	24-08	15-98	14-88	20-05	111-0	111-0	111-0
21-00	24-28	25-06	25-08	24-08	15-56	14-76	20-00	102-0	102-0	102-0
23-00	23-73	24-60	24-78	23-78	14-85	15-18	19-80	96-5	78-6	89-0
19-00	22-63	22-45	23-38	20-39	13-48	14-27	19-86	40-9	14-5	15-5
23-00	22-36	22-03	24-03	18-28	12-42	13-52	19-88	37-4	14-8	16-1
23-00	22-61	24-23	26-50	19-28	12-37	13-39	20-27	61-3	17-9	18-3
23-47	22-27	24-82	27-03	19-72	12-92	13-39	20-65	69-4	17-4	18-6
27-38	21-74	24-44	27-00	19-72	13-18	13-35	20-13	72-8	19-8	22-0
35-89	23-18	29-35	30-76	25-80	15-50	15-42	18-77	55-6	23-1	24-7
41-40	25-23	35-05	36-41	31-72	17-19	16-67	17-60	56-2	23-2	25-5
32-25	21-35	24-25	26-75	19-60	12-95	13-20	19-50	54-0	22-0	23-5
32-90	21-95	25-95	28-20	21-15	14-20	13-85	20-15	54-0	22-4	23-9
32-90	21-95	25-95	28-20	21-15	14-20	13-85	20-15	54-0	23-0	24-5
32-90	21-95	25-95	28-20	21-15	14-20	13-85	20-15	54-4	23-1	24-6
32-90	21-95	25-95	28-20	21-15	14-20	13-85	20-15	57-0	23-5	25-5
32-90	21-95	25-95	28-20	21-15	14-20	13-85	20-15	57-0	23-5	25-5
—	24-20	31-70	—	3 30-25	16-75	16-85	17-20	56-2	23-1	24-7
—	24-20	31-70	—	30-25	16-75	16-85	17-20	56-0	23-0	24-5
—	24-20	31-70	---	30-25	16-75	16-85	17-20	56-0	23-0	24-5
42-10	24-80	34-35	36-35	31-15	17-25	17-35	17-80	56-0	23-3	24-8
42-10	24-80	34-35	36-35	31-15	17-25	17-35	17-80	56-0	23-5	25-0
42-10	24-80	34-35	36-35	31-15	17-25	17-35	17-80	56-0	23-5	25-0
42-10	24-80	34-35	36-35	31-15	17-25	17-35	17-80	56-0	23-3	25-0
42-70	25-65	35-05	36-80	31-85	17-75	17-85	18-40	56-0	23-0	25-0
42-70	25-65	35-05	36’80	31''85	17-75	17-85	18-40	56-0	23-0	25''0
42-70	25-65	35-00	37-35	32-40	17-90	18-40	18-40	56-0	23-0	25-0
42-70	25-65	35-60	37-35	32-40	17-90	18-40	18-40	57-0	23-5	26-0
42-70	25-65	35-00	—	32-40	316-60	M6-85	l16-85	57-0	23-5	26-0
—	24-60	35-00	—.	31-10	16-60	15-30	16-85	57-0	23-5	26-0
—	24-60	35-00	—	31-10	16-60	15-30	16-85	57-0	23-5	26-0
—	24-60	35-00	—	31-10	16-60	15-30	16-85	56-9	23-5	26-0
39-00	25-30	35-00	35-55	31-75	17-10	15-80	17-45	55-0	23-0	25-5
39-oo	25-30	35-00	35-55	31-75	17-10	15-80	17-45	55-0	23-0	25-5
39-00	25-30	35-00	35-55	31-75	17-10	15-80	17-45	55-0	23-0	25-5
39-00	25-30	35-00	35-55	31-75	17-10	15-80	17-45	55-0	23-0	25-5
37-40	26-00	35-85	36-40	32-60	17-60	16-30	18-05	55-0	23-0	25-5
37-40	26-00	35-85	36-40	32-60	17-60	16-30	18-05	55-0	23-0	25-5

År och månad

1934

1935

1936

1937

1938 .

1939 .

1940 .

1941 .

1942

1943 .

1944 .

1945 .

1946 .

1947 .

1948 .

1949 .

1950

1951.

1952.

1951 januari . .
februari ..
mars . . . .

april......

maj......

juni......

juli.......

augusti . ..
september.
oktober ...
november .
december.,

1952 januari . . .
februari ..,

mars.....

april.....

maj.....

juni......

juli.......

augusti . .
september
oktober..
november
december.,

1953 januari . . .

februari ..
mars.....

1 Brutto för netto, fritt tariffhamn i Stockholmsdistriktet. För chilesalpeter fritt importhamn
fr. o. m. juli 1949. För kvävegödsel kontantpris, för superfosfat, thomasfosfat och kalisalt tidigare
kreditpris; fr. o. m. juni 1952 kontantpris. — 3 Pris till förbrukare i 0-zon (Stockholm och Göteborg
med omnejder, Malmöhus län). —- 2 T. o. m. juni 1951 pris å 15''5 %-ig vara, därefter 20''5 %-ig
vara. — 4 Juli 1942—juni 1946 15 %-ig superfosfat.

152*

Kiingl. Maj. ts proposition nr 22i.

Tab. 3. Jordbrukares leveranser samt lager hos handelskvarnar och
Sv. Spannmåls AB m. fl. av vete och råg, i ton.

År och månad	Jordbrukares leveranser av1	Lager av vete2	Lager	av råg2
Höstvete	Vårvete	Råg	Handels- kvarnar3	Sv. Spann-måls AB. m. fl.*	Handels- kvarnar3	Sv. Spann-måls AB. m. fl.4
1934..............				86 771	143 361	42 239	47 328
1935..............				90 656	121 571	39 045	53 441
1936..............				89 373	75143	45 926	6 287''
1937..............				89 985	65 070	30 167	18 743
1938..............				87 084	168 057	30 344	35 073
1939..............				116 085	248 150	30 241	46 755
1940..............				82 570	172 261	42 466	45 789
1911..............				47 407	* 67 752	32 477	*49 386
1949..............				117 442	111 988	52 000	137 161
1943..............	295 000	122 000	319 300	100 273	221 636	52 345	200 350
1944..............	315 500	77 800	253 900	109 833	180 073	44 548	162 514
1945..............	351 500	68 600	174 200	100 729	108 436	34 931	43 267
1946..............	421 238	94 513	176 626	121144	129 755	44 774	46 023
1947..............	173 382	154 527	106 301	95 554	77 241	34 991	48 025
1948..............	308 718	199 024	208 140	145 414	234 904	31175	120 563
1949..............	361 337	221 919	217 333	146 823	337 839	44 717	142 933
1950..............	343 203	240 041	171 595	139 035	305 542	38 811	100 004
1951.............	187 686	166 908	100 858	150 896	262 887	35 868	50 197
1952 .............	351 946	215 729	208 309	149 914	536 309	45 330	139 923
1951 januari......	13 287	15 899	5 365	119513	295 643	34188	93 746
februari.....	5 833	8 294	2 903	106 070	266 120	30121	84 971
mars........	1137	2184	851	105 087	240 165	27 072	78 445
april........	468	1505	350	99 475	200 494	25 035	64 415
maj.........	150	953	171	104 860	169 365	24 491	39 966
juni.........	2 983	3175	1218	119 313	162 905	25 010	26 952
juli..........	816	828	434	114176	143 389	23 347	18 947
augusti......	242	185	285	83 355	118 558	25 969	13 031
september ...	699 753	5 54 726	561 577	110 237	203 725	31 980	37 492
oktober .....	44 822	50 722	16 537	130 005	228 259	31567	50 626
november ...	10 407	16 150	6 067	138 637	237 658	30 326	52 298
december ....	7 788	12 287	5100	150 896	262 887	35 868	50 197
1952 januari......	12 481	12 770	4 593	145 276	273 471	32 048	55 658
februari.....	5 261	6138	4 412	128 360	267 196	30 150	58 657
mars........	2 799	4 305	2 365	107 663	234 505	27 873	52 465
april........	2 351	3 987	2 561	106 902	198 241	28 657	62 289
maj.........	967	1577	581	108 806	178 879	30 098	53114
juni.........	6 770	5 039	3 374	108 146	229 284	28 304	51 926
juli..........	2 764	2 402	1207	106 158	257 202	26166	45 263
augusti......	2 016	2 306	3 875	83 052	234 527	32 508	45 026
september ...	5221 236	5 57 967	5142 115	136 261	453 168	50 594	138 894
oktober......	63 363	59 635	25 710	150 017	508 562	48 025	147 695
november....	16 517	36 897	9188	151 728	528 004	47 468	140 004
december ....	15 421	22 706	8 328	149 914	536 309	45 330	139 923
1953 januari......	19 311	21080	10 076	144 467	524 829	44 567	133 629
februari.....	9 812	12 824	5 831	131 473	518 898	42117	128 859 \|

1 Leveranser till handelskvarnar och spannmålshandlare. — 2 Lager av inhemsk och utländsk
spannmål. Sista dagen resp. år och månad. Lagersiffror 31 aug. inkludera leveranser av
ny skörd. —-3 Före sept. 1940 lager vid större kvarnar. — 1 Lager hos Sv. spannmåls AB t. o. m.
31 dec. 1940, därefter även lager hos spannmåls- och utsädeshandlare. — 6 Inkl. leveranser av
ny skörd under augusti.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

153*

Tab. 4. Förmalning av vete, råg och havre samt import och export av vete

och råg, i ton.

År och månad	Förmalning av1	Import av	Export av
Vete	Råg	Havre	Vete (stat. nr 177)	Råg (stat. nr 176)	Vete (stat. nr 177)	Råg (stat. nr 176)
1934..............	408 803	120 547	39 808	45 861	925	24 048	75 454
1935..............	411 795	125 675	41306	42 602	1152	122 346	31035
1936..............	415 268	128 798	40 062	48 714	5 365	91 281	27 556
1937..............	424 214	134 516	46 653	50 349	2 728	29384	27
1938..............	419 956	129120	43 006	54 349	7 520	39105	20
1939..............	429 986	141 421	48 522	39 130	2 633	9191	13
1940..............	495 286	141 904	54 480	34 095	60 246	123	2 465
1941..............	448 568	199 928	39 993	40	368	26 536	4 707
1942..............	251 917	178 481	57 775	86 044	13330	45	3 007
1943..............	272 105	213 733	92 623	7 599	1407	4 610	401
1944..............	345 324	226 090	61 917	16 761	1	45 502	40 233
1945..............	504 038	166 294	50112	43 438	7	25 697	112 380
1946..............	462 749	145 997	47 711	36 399	987	4 336	6153
1947..............	435 551	113 624	70 420	81 231	4 614	16 793	3 557
1948..............	369 771	157 207	61123	132 468	34 883	13 484	219
1949..............	437 832	174134	44 834	906	8 761	3197	104
1950..............	484 636	141 675	43 285	75 986	221	168 507	66 547
1951..............	522 355	139 455	33 673	208 954	19 893	19 833	17 694
1952..............	498 383	144 981	35 899	334 831	50 600	62118	32
1951 januari......	47 902	12171	3 063	3 077		1616	2 745
februari.....	48 456	12185	2 608	—	—	1473	—
mars........	45 393	10 912	2150	6 224	—	1208	—
april........	54 973	13 133	2125	25 075	_	525	1264
maj.........	55 317	15 088	1387	21300	—	16	4 824
juni.........	26 816	8 948	2 882	40 564	—	—	4 908
juli..........	30 930	9 322	2 699	8 385	—	995	3 924
augusti......	45 854	11465	3 365	921	—	6 960	-.
september....	44 404	12 377	3 607	14 458	328	4 722	28
oktober......	47 804	12 496	4198	24 590	4 924	1795	—
november....	42 579	12 159	3 330	14 690	7 724	522	—
december ....	31927	9199	2 259	49 948	6 916	0	—
1952 januari......	36 095	12 033	3 444	22190	3 208	2	_
februari.....	48 249	12 099	3 258	21 697	8 702	—	—
mars........	42 966	12 758	3 517	4 463	12 324	5	—
april........	43 438	11918	3 233	6 370	2 990	0	--
maj.........	45 299	11572	2 709	31030	21187	—	0
juni.........	32143	10 435	3 398	37 910	—	—	—
juli..........	25 909	10 340	1385	56 457	2187	3 490	—
augusti......	40 237	12 349	2 529	34 672	—	33 716	—
september.. ..	61 312	15 706	3 229	42 000	2	717	32
oktober......	52 769	13 611	3 657	44158	—	5 091	—
november....	39 362	11657	3 310	17 660	—	6 981	—
december ....	30 604	10 503	2 230	16 495	—	12 117	—
1953 januari......	32110	10 828	2 730	7 480	_	15 981	2 593
februari.....	41 322	11571	3 046	925	—	408	2 528

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1952 samt månadssiffrorna preliminära.

1 Förmalning av inhemsk och utländsk spannmål vid handelskvarnar. Före sept. 1940 handelsoch
löneförmalning vid större kvarnar. Denna understeg 1940/41 den totala handelsförmalningen
med 1-5 % för vete och 4 % för råg.

154*

Kungl. Maj. ts proposition nr 224

Tab. 5. Försäljning och lager av socker och sirap, Import av socker samt försäljning
av oljekraftfoder, kli och melass, i ton.

År och månad	Försäljning	Lager av socker och sirap om-räknade i råsocker	Import av socker (stat. nr 283-287)	Försäljning
Socker	Sirap	Oljekraft- foder	Vete- och rågkli	Melass1
1938..............	275 080	20 711	360 000	11392
1939..............	333 208	21 783	305 500	6 796			.
1940..............	275159	24 494	291 900	5 656
1941..............	252 172	19 570	309 800	18	133 223	115 549	17 381
1942..............	262 637	23 380	262 900	757	110 864	93 860	4 505
1943..............	240 404	20 579	275 500	10 637	122 427	122 914	24317
1944.............	244 805	20 661	273 100	14 596	164 228	130 938	52124
1945..............	267 508	22 736	260 600	2 634	173 090	129 020	40 092
1946..............	246 439	22 460	266 300	5 259	167 831	164 609	47 797
1947..............	239 829	23 016	247 529	16 828	182 331	248 244	36 459
1948..............	276 947	24 772	291 028	61132	176 337	174380	43 372
1949..............	295 202	25 718	259 699	53 860	183 469	239 680	63 319
1950..............	342 129	26 010	294 804	106118	216 586	221 065	61751 !
1951..............	300 359	24523	309 328	66 356	145 336	216 218	76 554
1952..............	299 637	23 986	275 968	65 074	149 519	196 011	60 706
1951 januari......	27 936	2 410	279 881	6 523	20 761	29 040	6 938
februari.....	34 466	2 433	267 534	8 918	26 129	15 831	7156
mars........	30 484	2 402	234 392	4 303	14 249	10 609	6 778
april........	23 580	1798	204 813	4 523	24 933	17 837	5 695
maj ........	13 065	1083	193 595	4 932	8 045	35 302	1461
juni.........	21 727	1793	171125	2175	4 322	10 108	1127
juli..........	28 227	2108	147 294	4 956	2 840	17 852	396 1
augusti......	24 658	1827	119 236	13 494	6 731	19 236	214
september____	34 968	3 270	77 070	9 395	5 939	12 832	98 1
oktober......	27 937	1650	130 612	2 025	10 042	18 784	10 620 S
november____	18 656	2147	250 977	1585	11144	17 302	22 389
december____	14 655	1602	309 328	3 452	10 201	11485	13 682
1952 januari......	29 597	2 740	294 423	7 629	19 708	17 469	7 048
februari.....	24 724	1826	272 405	4124	12 324	20 618	3 074
mars........	25 730	2154	253 697	5 086	17 740	19 250	2 886
april........	18 833	1646	233 462	455	17 069	22 071	3122
maj.........	20 856	1540	210 190	6107	7 720	21544	1239
juni.........	21 241	1686	186 559	4 205	4137	10 105	750
juli..........	26165	1593	163 887	12 430	3161	9 873	108
augusti......	39158	2 364	128 352	13 611	4 471	12 076	16
september....	30 374	1859	101 278	4 326	9 356	17 280	27
oktober......	24 740	1872	135 335	2 518	16 842	15 702	9 012
november....	26 935	3 222	255 311	3134	15 926	14 449	25 801
december ....	11284	1484	275 968	1449	21065	15 574	7 623
1953 januari......	22 015	2168	264 205	4 720	20 717	16 375	4 730
februari.....	16 963	1703	245 087	2 663	18140	22 479	2 245

För foderändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

155*

Tab. 6. Inhemsk försäljning, import och export av vissa fodermedel, i ton.

År och månad	Inhemsk försälj-ning av olje- kraftfoder från fabrik	Import av olje-kraftfoder (stat. nr 359—365, 369 och 370)	Import av \| Export av annat krea- oljekraft- o. tursfoder a. kreaturs-(stat. nr foder (stat. 366—68 och nr 361, 363, 371—72) \| 366:1—372)	Import av majs (stat. nr 171)	Import av kli (stat. nr 191—194)
1934 ................	52 869	190 128	8 234	51574	107 186	38 158
1935 ................	59 919	200 420	4 802	61 238	43 009	8 775
1936 ................	65 109	158 630	5 444	74 560	76 043	10199
1937 ................	77 287	223 060	8 508	65 362	185 239	48 607
1938 ................	73 999	251 559	7 495	69 702	172 088	49115
1939 ................	75 524	166 866	6150	42 575	42 369	12 936
1940 ................	91 320	141 933	7162	2 349	49 065	14025
1941................	23 782	94 700	7158	119	3 878	30 727
1942 ................	44 449	117 502	1856	198	13 335	6 303
1943 ................	43 032	88 988	2149	1687	9 940	50
1944 ................	55 351	137 016	628	5 226	5 887	_
1945 ................	67 934	92 668	459	10 468	9 073	—
1946 .................	35 091	90 575	10187	10 890	85 557	90 941
1917................	36 316	149 860	9 749	16	40 505	149 672
1948 ................	51404	155 713	8 208	5 037	67 972	113 463
1949 .................	81 703	87 148	7 561	535	116 288	96 527
1950 .................	88 279	131 769	11738	8 381	113 903	94 320 i
1951.................	100335	123112	23 485	3187	89 246	127 442
1952 .................	82 011	27 373	8 740	34 096	101613	49 001
1951 januari.........	7 426	12 482	398	151	5 932	9 984
februari.........	6 944	9 962	1834	1	23 925	16 210
mars............	8 305	4 546	3 007	1	3 413	3 020
april............	11718	8 630	1311	26	283	2 905
maj............	7 042	18 697	2 682	—	7 739	13 645
juni............	8 276	17 636	2 597	0	1378	25 396
juli............	4112	21192	1473	—	2 965	21864
augusti.........	8 067	16 765	740	11	20130	4 820
september......	9 073	5 754	4 217	5	1297	11367
oktober .........	10 990	4 661	1822	264	12 063	2 667
november.......	8 510	1229	2 897	354	10 129	8 908
december.......	9 872	1575	510	2 374	2	6 655
1952 januari.........	8 251	1139	655	4 779	1177	3 274
februari.........	5 575	1613	945	6 517	14 979	3 679
mars............	8 235	743	239	3 379	41196	4 992
april...........	6 494	4 383	1986	507	29 853	1961
maj............	7 492	3 480	819	177	13 581	9 236
juni............	6 012	195	564	188	1	8 470
juli............	5 372	10 355	210	21	86	4 058
augusti.........	4 622	2 389	283	53	1	6118
september......	7 726	239	310	2 650	739	4 657
oktober.........	8 769	542	909	6 486	—	385
november.......	5 963	674	1196	5 058	—	717
december.......	7 600	1368	624	4 266	—	1452
1953 januari.........	7 051	1678	808	5 676	9	4 573
februari.........	6111	6 761	1557	4 982	0	5 489

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1952 samt månadssiffrorna preliminära.

156*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tab. 7. Invägning av mjölk samt försäljning av mjölk och grädde, i ton.

År och månad	Vid mejerier invägd mjölk	-	Mejeriproduktion av
Total kvantitet	Därav	Konsumtionsgrädde
Använd för pro-duktbe-redning	Försåld som kon-sumtions-mjölk1	Försåld grädde (om-räknad till mjölk) samt svinn	Tjock	Tunn
1934 ............	2 498 378	1 854 670	352 247	291 461	20 130	10 523
1935 ............	2 550 916	1 875 422	376 433	299 061	20 630	10 155
1936 ............	2 720 166	2 008 586	408 014	303 566	21 697	10 235
1937 ............	2 847 223	2115 010	434 246	297 967	22 000	10162
1938 ............	3 032 241	2 277 819	459 023	295 399	22 623	9 918
1939 ............	3 205 688	2 395 153	494 367	316 168	23 524	9 990
1940 ............	2 988 933	2 202 644	519 500	266 789	18 801	11985
1941............	2 659 251	1 940169	610 512	122 850	776	25 168
1942 ............	2 517 931	1 740 033	855 273	63 421	116	10 282
1943 ............	2 852 031	1 963 235	963192	72 381	48	11397
1944 ............	3 107 561	2 183 544	940 625	138 213	—	30141
1945 ............	3 375 019	2 421 439	939 628	170 025	—	38 831
1946 .............	3 520 348	2 564 015	939 908	183 730	—	45 589
1947 .............	3 422 935	2 449 500	954 365	189 848	—	46 880
1948 .............	3 361485	2 359 026	978 588	195 247	—	48 379
1949 .............	3 679 434	2 662 618	965 229	226 477	5 021	43 335
1950 .............	3 912 727	2 860 730	943 277	290 653	14 336	32 748
1951..............	3 805 941	2 797 369	931 709	261 971	13 131	29 096
1 1952..............	3 626 839	2 602 998	938 264	273 003	14 665	27 569
1951 januari.....	290 535	208 471	75550	21 226	1061	2 336
februari.....	270 587	189 328	73 080	21 574	1096	2 252
mars........	310 737	219 672	78 868	26 805	1470	2 539
april........	330 721	244 007	78 763	22 072	1046	2 518
maj........	366 725	278 384	79 297	22 846	1096	2 541
juni........	395 318	309 553	79130	21 796	1046	2 524
juli.........	384 552	305 500	72 258	21490	1053	2 487
augusti.....	357 619	272 110	79 534	21891	995	2 757
september...	321 651	241 862	77 872	18 365	874	2186
	282 767	199 999	81 739	18 813	892	2 328
	240 384	159 526	79 379	19 458	996	2 265
december . ..	254 345	168 957	76 239	25 635	1506	2 363
1952 januari.....	265 087	180 968	77 264	21964	1124	2 374
februari.....	253 777	170 036	75 807	22 401	1212	2179
mars........	281 313	190 286	80 353	25 923	1455	2 388
april.......	305 087	215 393	80 013	24 448	1308	2 362
maj........	355 526	263 430	82 916	24 345	1253	2 492
juni........	387 889	307 636	73 240	21 200	1086	2 217
juli.........	369 242	286 054	75 427	22 306	1113	2 446
augusti.....	353 105	269 613	77 049	21 933	1133	2 345
september...	310 781	228 856	79 316	19 385	973	2188
	255 428	171 660	81 473	20 434	1092	2 227
	235 707	153 723	77 323	21 858	1259	2130
december....	253 897	165 343	78 083	26 806	1657	2 221
1953 januari.....	266 179	177 754	78 200	25 417	1468	2 271
februari.....	245 875	161 813	74 062	23 708	1384	1997

1 Fr. o. m. nov. 1941 standardiserad till 3 % fetthalt samt fr. o. m. jan. 1952 även 3''5 %
fetthalt.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 224.

157*

Tab. 8. Mejerimjölkens medelfetthalt, antal mjölkleverantörer, medellnvägning
per leverantör samt produktion av smör, ost och torrmjölk.

År och månad	Den in-vägda mjölkens medel-fetthalt, procent	Mejeri-leveran-törer, antal1	Mjölk-invägningen i medeltal per leveran-tör, kg	Mejeriproduktion av	Produktion av torrmjölk
Smör, ton	Ost, ton	Fet, ton	Mager, ton
1934..............	3-42			62 509	31105		"I
1935..............	3-43			63 452	31 669
1936..............	3-45			67 168	37 759
1937..............	3-50			73 247	35 443
1938..............	3-52			80103	36 524
1939..............	3-53			83 735	43 653
1940..............	3-54	209 412	14 273	80 760	35 328
1941..............	3-55	220 283	12 072	77 687	22 383
1942..............	3-59	229 278	10 982	71926	14 991	1 054	191
1943..............	3-56	236 860	12 041	79 263	21 296	3 924	440
1944..............	3-58	245 910	12 637	87 304	29 924	3 485	546
1945..............	3-59	252 735	13 354	94 058	38 102	7 083	756
1946..............	3-63	255 431	13 782	99 622	44 412	8 412	1587
1947..............	3-64	253 776	13 488	94 954	47 690	7 248	3 358
1948..............	3-62	249 683	13 463	89 687	51695	7189	3 920
1949..............	3-65	251 999	14 601	98 051	65 515	10 999	3 980
1950..............	3-70	255 935	15 288	108 571	51 517	5 476	3 546
1951..............	3-73	253 341	15 023	106 288	54 435	5 035	3 034
1952..............	3-75	247 870	14 632	93 585	59 975	8 565	4126
1951 januari......	3-72	253 301	1146	7 640	4 472	895	268
februari.....	3-67	260 986	1078	6 878	4133	541	223
mars........	3-67	253 391	1226	8117	4 749	321	333
april........	3-65	252 410	1310	8 971	5 094	156	423
maj.........	3-64	254 414	1441	10 292	5165	399	441
juni.........	3-71	255 683	1546	11566	6 026	695	235
juli..........	3-74	255 396	1505	11580	5 861	530	154
augusti......	3-73	254 486	1405	10 611	4 718	251	428
september ...	3-78	254 408	1264	9 387	4 493	259	319
oktober......	3-82	253 353	1116	8 093	3 574	369	143
november____	3-88	249 646	962	6 596	2 620	242	29
december ....	3-81	248 244	1024	6 557	3 530	377	38
1952 januari......	3-73	247 244	1072	6 737	3 832	586	134
februari.....	3-71	245 265	1034	6 383	3 575	372	213
mars........	3-70	246 938	1139	6 945	3 978	516	317
april........	3-67	246 816	1236	7 653	5 240	625	434
maj.........	3-67	248 567	1430	8 854	6 609	794	539
juni.........	3-72	250 451	1548	9 833	8 391	1123	628
juli..........	3-72	250 029	1476	9 723	7 053	1231	511
augusti......	3-75	249 305	1416	9 559	6 031	1216	366
september ...	3-81	248 803	1249	8 719	4 946	744	444
oktober......	3-88	247 048	1033	6 990	3 051	384	160
november....	3-87	245 334	960	6011	3 035	383	163
december ..	3*82	244 342	1039	6178	4 234	591	217
1953 januari......	3-75	243 846	1091	6 590	4164	316	475
februari.....	3-72	242 635	1013	5 938	3 731	290	393

1 Arssiffrorna äro medeltal av månadssiffror, vägda med mjölkinvägningen per leverantör och
månad.

158*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tab. 9. Försäljning av smör, margarin, konstister och kokosfett, matolja och ost
samt partihandelns inköp av svenska ägg, i ton.

År och månad	Smör från mejeri	Margarin från fabrik	Konst-ister 0. kokosfett från fabrik	Bageri- och matolja1	Ost2	Parti-handelns inköp av svenska ägg3
Total kvan- titet	Därav av leveran-törer återtaget	Hus- hålls-,	Bage- ri-,
1934 ............	39 430		52 831	2 085		31 295
1935 ............	43 681	7 937	55 201	2 915		33 395
1936 ............	48 153	9180	56125	3 700	1232	35 864
1937 ............	49 098	10198	58 815	4 731	1313	37 353
1938 ............	51534	11246	58 407	6 303	1523	39 423	27 570
1939 ............	54 319	12 274	51 475	8 047	3 794	1901	42 866	28 025
1940 ............	74 002	13 580	29 468	9 519	1064	1405	38 073	26 658
1941............	76 184	10 859	17 531	7 987	9	1179	23 500	18 960
1942 ............	67 785	11519	34 631	5 374	0	1426	15 357	10 538
1943 ............	76 044	12 257	30 930	5 449	—	1306	19 788	11 767
1944 ............	92 483	13 897	29126	8125	—	1475	29 943	17 205
1945 ............	90 345	13 343	30 424	12 277	—	1541	33 681	22 397
1946 .............	101 076	13 028	13 694	9 650	—	1381	45100	27 440
1947 .............	98 723	14 023	[20 771	9 754	—	1577	49168	26 875
1948 .............	88 633	14 639	35 315	12 772	—	1684	54 321	31176
1949 .............	93 928	16 356	46 316	22 164	—	2 238	56 520	37 679
1950 .............	95100	17 317	54 950	25 831	—	2 761	53 036	42 845
1951..............	80 811	16 672	63 350	20 519	500	2 719	53 033	38 826
1952..............	82133	16 841	70 593	21 777	1754	2 364	59 534	39 431
1951 januari.....	4 955	1115	3 488	501	_	186	3 592	4 322
februari......	5 794	1176	4 678	1 136	—	237	3 442	3 513
mars........	6 987	1366	6138	1817	—	257	4 447	3116
april........	6 256	1261	6 410	2 004	—	247	4 377	3119
maj........	6 802	1354	5 011	2 005	—	269	4 219	4173
juni........	6 709	1425	4 588	1481	—	255	4 750	3 907
juli.........	7144	1 644	4 779	1939	16	210	4 841	3 201
augusti.....	7 481	1547	5 236	2118	18	214	5 907	2 914
september. ..	7 035	1474	5 313	1969	26	187	3 807	2 450
oktober .....	7 368	1493	5 938	2 042	41	201	4 830	2119
november . . .	7 002	1378	5 855	1838	64	200	4 759	2 329
december . ..	7 278	1439	5 916	1669	335	256	4 059	3 663
1952 januari.....	6 832	1285	5 525	1618	414	233	4155	4 533
februari.....	6 556	1266	5 472	1659	195	209	3 610	3 383
mars ........	6 719	1316	6 215	1991	141	225	4 443	3 345
april.......	6 452	1336	6104	1 601	121	214	4 426	3109
maj........	7 011	1477	5 787	1845	68	237	4 901	3 899
juni........	6 366	1354	5 573	1 744	58	172	5 983	3 305
juli.........	6 897	1529	5 388	2100	132	130	6 601	3 349
augusti.....	7 278	1542	5 475	1973	54	146	6 383	2 892
september...	7 216	1497	6 204	1929	65	211	4 385	2 578
oktober.....	7121	1469	6 423	1953	96	190	4 503	2 435
november . ..	6 428	1313	5 962	1843	136	227	4 552	2 789
december . ..	7 257	1457	6 465	1521	274	169	5 596	3 814
1953 januari.....	6 558	1320	5 589	1490	98	143	4 093	3 913
februari.....	6 026	1192	5 483	1593	79	140	3 433	3151

1 Inkl. import (stat. nr 262). — 2 Försäljning från mejeri med tillägg för import och avdrag för
export (stat. nr 69—70). — 2 För tiden 24 sept. 1941—31 dec. 1945 (ransoneringstiden) enligt
rapporter från auktoriserade partihandlare, för övrig tid enligt rapporter från flertalet större
partihandelsföretag. Inköp enligt sistnämnda rapporter uppräknade till totalsiffror i och för
jämförbarhet med ransoneringstidens siffror.

Kungl. Maj. ts proposition nr 224

159*

Tab. 10. Import och export av smör, margarin, ost, ägg samt export av

torrmjölk, i ton.

År och månad	Smör (stat. nr 68:1 o. 2)	Margarin (stat. nr 274)	Ost (stat. nr 69 o. 70)	Torrmjölk (stat. nr 65)	Ägg (stat. nr 71)
Import	Export	Import	Export	Import	Export	Export	Import	Export
1934 ..........	2	23 220	648	121	564	93	0	0	3128
1935 ..........	608	20 262	11	181	1134	124		77	3 095
1936 ..........	188	19 068	1	173	1600	234	0	987	2 606
1937 ..........	0	23 535	2	146	1088	350	. _	1 187	4117
1938 ..........	1	28 555	2	189	1223	616	_	35	5 365
1939 ..........	4	26172	55	no	1803	343	53	736	5 465
1940 ..........	560	9 833	0	3	497	160	77	1261	2 721
1941..........	—	1836	—	461	449	1	91	2 336	0
1942 ..........	0	—	0	0	305	0	0	499
1943 ..........	1	--	—	—	269	—	—	253	0
1944 ..........	229	—	—	—	223	0	10	493	0
1945 ...........	202	605	—	3 612	680	2 207	1957	730	0
1946 ..........	416	2	0	357	1551	536	3110	4 397	161
1947 ...........	1088	1	1	121	2 875	134	3 737	1741	1
,1948 ..........	3	1	0	1468	2 607	69	3113	1856	1
! 1949 ...........	4	1618	0	38	3 528	2 828	5 216	0	5 413
\|1950 ..........	—	14 368	—	2	1324	6 531	5 343	0	12 408
1951...........	1	26 406	—	5	1827	2 009	4 041	0	8 980
1952 ...........	0	13 087	0	1	4 425	1840	6 852	0	8 604
1951 januari . ..	1	1240	_	_	56	105	490		2 397
februari ...	—	1951	—	5	3	121	505	_	1727
mars......	—	570	—	0	341	101	314	0	372
april.....	—	331	—	0	43	115	141	0	15
maj......	—	3 232	—	—	3	134	181	0	502
juni......	—	1956	—	—	1	202	509	0	576
juli......	—	1134	—	—	1	218	702	—	646
augusti . . .	—	1495	—	—	6	210	123	—	210
september.	—	2 950	—	—	190	215	204	—	302
oktober ...	—	3 824	—	—	244	210	225	—	639
november .	—	4143	—	—	497	172	319	—	487
december .	—	3 685	—	—	439	206	341	0	1108
1952 januari .. .	—	823	—	0	93	196	594	_	2 403
februari . .	—	425	—	—	23	140	287	_	964
mars......	—	781	—	0	441	136	408	—	522
april......	0	928	—	0	311	45	179	_	119
maj......	—	460	0	0	616	194	608	0	517
juni......	—	266	—	—	152	54	624	_	269
juli......	—	1144	—	—	22	121	638	_	501
augusti . . .	—	2 357	—	—	13	360	1857	—	no
september.	—	1544	—	0	35	116	827	—	269
oktober ...	—	2 436	—	0	71	149	442	—	533
november .	—	841	—	—	545	155	211	—	1231
december .	—	1254	—	0	2106	173	176	—	1167
1953 januari ...	_	872	—	_	100	245	273	_	1890
februari...	—	531	—	—	20	311	170	—	757

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1952 samt månadssiffrorna preliminära.

160*

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tab. 11. Vid slakthus, kontrollslakterier och köttbesiklningsbyråer undersökta

slaktdjur in. m.

År och månad	Bctäckta suggor i Svea- och Götaland, antal	Tjänst-bara galtar i Svea- och Götaland, antal	Antal besiktigade hela och till hela omräknade halva kroppar1
Stor- boskap	Kalv	Svin
större	mindre
1934 ..................	255 886	4 682	258 295	407 182	253 759-5	1 424 688
1935 ..................	264 271	4 240	274 675	414 141-5	287 700	1 270 852-5
1936 ..................	284 044	4156 ,	302 503	440 738	354 234	1 324 497
1937 ..................	258 967	3 931	347 406	466 605	413 007	1480 022
1938 ..................	272 789	3 778	375 469-5	502 228-5	437 859	1 478 927
1939 ..................	282 702	3 747	397 069	519 013	467 212	1 608 873-5
1940 ..................	214 291	3 407	540 108	505 579-5	515 670	1 487 631
1941..................	192 403	2 876	550 661	401003	506 747	1 049 460
1942 ..................	167 453	2 525	234 453-5	212 355-5	424 966	596 673-5
1943 ..................	190 672	2 511	283 994	221 920-5	588 012	719 183-5
1944 ..................	182 368	2 504	348 600	255 852-5	640 198-5	1 064 267-5
1945 ..................	184 294	2 580	345 365	256 728	570 627-5	960 948
1946 ...................	178 266	2 612	391 455-5	372 634	598 369	1 053 842
1947 ...................	195 122	2 657	491 497	364 292-5	644 390-5	1 036 980
1948 ..................	202 596	2 762	342 351-5	300 409	634 873	1158 104
1949 ...................	224 595	3 060	353 190	341 328-5	630 006-5	1535 682
1950 ..................	225 908	3163	366 248	401 681	546 603	1 825 144-5
1951...................	206 023	3 084	456 060	401959-51	550 009-5	1 813167
1952 ...................	225 958	3 044	432 031	370 170-5	545 934-5	1 912 975
1951 januari...........	20 304	3 236	33 992	25 348-5	53 830	160 846-5
februari...........	16 669	3 207	30 252	26 866	44 873	148 677-5
mars..............	15 742	3135	33 189-5	29 785	55 227	157 375-5
april.............	17 268	3125	33 809-5	36 356-5	62 708-5	172 102-5
maj..............	17 881	3 094	34 927-5	42 533	55 351-5	157 717-5
juni..............	17 679	3 051	32 580-5	43 327-5	42 680	139 341-5
juli..............	15 931	3 051	27 158-5	41 072-5	37 916	147 368
augusti...........	14 831	3 003	34 494	34 760	35 758-5	124 033-5
september........	13 373	2 983	42 297-5	35 914-5	31256	134 616
oktober..........	16 076	2 994	55 630	35 499	42 115	160 438
november.........	20 139	3 029	55 356-5	27 385-5	48197	152 767
december.........	20 130	3101	42 462-5	23111-5	40 096	157 883-5
1952 januari...........	19104	3 047	44 063-5	26 764	55 214-5	155 469
februari..........	17 503	3 029	34 895	23 935	44 373	130 205-5
mars..............	19 614	3 004	33 844	27 011	49 151-5	140 400
april..............	22 500	3 054	33 948	35 007	67 635-5	165 728-5
maj..............	22 288	3 070	35 347	39 459	53 224	148 527-5
juni..............	18 739	3 050	24 900-5	37 763-5	37 304	157 082
juli..............	16 899	3 044	30 363-5	42 741	40 151-5	157 279
augusti...........	16 622	3 039	36 129	31485	31169-5	144 319-5
september........	16 029	3 031	42 364-5	33 557-5	32 103-5	157 340
oktober ..........	16 962	3 029	44 591	29 812-5	44 963-5	202 379
november.........	19 324	3 036	38 954	20 466	43 871-5	161189-5
december.........	20 374	3 092	32 631	22169	46 772-5	193 055-5
1953 januari...........	20 294	3132	37 253-5	22 820	50 437	182 400
februari...........	17 448	3134	30 661	21763	42 412-5	\| 177 713-5

1 Årssummorna för 1952 samt månadssummorna preliminära.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

161*

Tab. 12. Besiktigade och Icke besiktigade marknadstörda kvantiteter kött och

tlfisk, i ton.

Tid	Storboskap	Större kalv	Mindre kalv	Svin	Får och getter	Häst	Samtliga
1937/39	88 700	32 300	10 500	118 200	2 700	11 000	263 400
1940		109 800	30 500	11500	114 200	1700	13 600	281 300
1941		102 900	22 600	11200	82 500	1800	13 500	234 500
1942		45 972	11 249	9 205	45 337	1623	6 540	119 926
1943		56 708	11780	12 592	65 498	2 920	7 630	157 128
1944		69 871	13 480	13 668	95 652	3 476	9 370	205 517
1945		69 535	13 368	11 794	83 296	3 412	9 869	191 274
1946		79 379	19 592	12 598	91 325	3 352	12 777	219 023
1947		97 100	19 040	13 295	93 310	3 268	16 729	242 742
1948		69 355	15 461	13 068	101 056	2 533	11011	212 484
1949		73 885	17 890	13 091	132 257	2 369	13 446	252 938
1950		80 553	22 265	11492	147 224	2132	12 565	276 231
1951		100 007	22 782	11766	147 278	1952	13163	296 948
1952		95 053	21039	11666	154 805	1974	12 831	297 368
1946 1	kv.	19 228	3 362	2 851	22 428	252	2 715	50 836
	>	16 936	'' 5 535	3 804	26 294	353	2 549	55 471
3	»	17 531	6 437	2 922	19 421	994	1892	49 197
4	»	25 684	4 258	3 021	23 182	1753	5 621	63 519
1947 1	kv.	21126	3 854	3 228	21124	231	4 063	53 626
2	>	18160	5 352	3 978	25 627	346	3 566	57 029
3	>	24 153	5 904	2 983	19 954	1036	3 294	57 324
4	>	33 661	3 930	3106	26 605	1655	5 806	74 763
1948 1	kv.	19120	2 946	3379	26 474	208	3 062	55189
2	7>	13 669	4195	3 970	27 733	298	1586	51451
3	T)	17 998	4 891	2 592	20 883	844	1784	48 992
4	>	18 568	3 429	3127	25 966	1183	4 579	56 852
1949 1	kv.	16 719	3 284	3 596	28 784	195	3104	55 682
2	>	15 559	4 840	3 836	35 038	302	2 491	62 066
3	>	20 007	5 244	2 581	30 106	646	2 841	61 425
4	»	21 600	4 522	3 078	38 329	1226	5 010	73 765
1950 1	kv.	18 202	4 251	2 907	37112	240	3 670	66 382
2	»	18 639	'' 6 795	3 225	38 917	273	2 308	70157
3	>	20 851	6 238	2 396	33 385	546	2177	65 593
4	>	22 861	4 981	2 964	37 810	1073	4 410	74 099
1951 1	kv.	21 567	4 308	3 232	36 947	197	2 835	69 086
2	>	22 452	6 517	3 500	38 251	200	2 463	73 383
3	>	22 950	6 541	2 245	33118	519	2116	67 489
4	>	33 038	5 416	2 789	38 962	1036	5 749	86 990
1952 1	tv.	24 658	4 229	3138	35 426	214	3 540	71 205
8	>	20 723	6 016	3 419	39 183	254	2 645	72 240
3	>	24 398	6 240	2 228	37 093	592	2 629	73 180
4	»	25 274	4 554	2 881	43103	914	4 017	80 743

Anm. För åren 1937—1941 enligt beräkningar inom 1942 års jordbrukskommitté, för tiden
1942—juni 1949 i huvudsak enligt ransoneringsstatistiken, därefter enligt beräkningar med
ledning av bl. a. antalet besiktigade djur.

11* Bihang till riksdagens protokoll 190.1. 1 samt. Nr 224.

162*

Kungl. Maj. ts proposition nr 22\.

Tab. 13. Import och export av nötkött och fläsk samt Import av f&r- och

hästkött, i ton.

År och månad	Nötkött (stat. nr 19)	Fårkött (stat. nr 15 o. 16)	Hästkött (stat. nr 17 o. 18)	Fläsk (stat. nr 24—26)
Import	Export	Import	Import	Import	Export
1934 ..................	434	38	656	215	1523	19 097
1935 ..................	1356	36	934	505	3 724	13 214
1936 ..................	1553	48	673	964	3 098	12 704
1937 ..................	1272	999	606	841	1717	13 609
1938 ..................	1158	184	602	791	2198	13 295
1939 ..................	1428	157	602	960	2 829	13 939
1940 ..................	54	543	190	457	1239	4 386
1941..................	33	0	—	—	3 886	960
1942 ..................	6	—	—	—	4 736	—
1943 ..................	4	—	0	—	4 566	—
1944 ..................	2 023	—	0	—	6 465	—
1945 ..................	6 521	0	1	648	3 004	44
1946 ..................	8 679	0	43	1143	995	0
1947 .............	5 467	0	843	3 702	1076	0
1918....................	5 628	0	503	1127	882	1
1949 .............	10 066	1	221	1814	2183	229
1950 ..................	17 006	0	27	1447	5115	569
1951	11993	1693	—	998	3 270	411 1
1952....................	2 710	456	14	695	111	151
1951 Januari...........	2 006	0	—	29	9	43 \|
februari............	618	0	—	—	—	20
mars..............	477	0	—	—	423	71
april..............	1516	0	--	116	583	67 i
maj..............	2011	0	—	412	920	37
	2 707	0	—	144	366	27 I
juli..............	885	500	—	140	349	22
augusti...........	291	0	—	160	—	39
september........ oktober..........	56 458	420 384	0	—	106	27 49 i
november.........	310	0	—	—	274	l
december.........	658	388	--	—	256	5
1952 januari...........	160	102	—	—	—	25
februari...........	—	10	-.	0	—	11
mars..............	0	0	—	118	0	21
april.............	—	244	—	103	1	8
maj..............	95	85	--	88	—	15
juni..............	94	—	9	81	9	4 1
juli..............	204	9	5	152	51	10
augusti...........	1041	—	—	118	—	3
september........	406	—	—	35	—	—
oktober ..........	374	—	—	—	—	6
november.........	190	6	—	—	0	17
december.........	145	—	—	0	—	31
1953 januari...........	182	_		0	0	427
februari...........	50			—	0	839

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1952 samt månadssiffroma preliminära.

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 b. 163*

Innehållsförteckning.

Propositionen....................................................... 1

Författningsförslag

Förordning med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete 3

Förordning angående slaktdjursavgift.................................. 7

Förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 10 juli 1947 (nr 378)
om viss avgift å mjölk, grädde och ost............................... 8

Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 april 1953 ....................... 9

Prissättningen för jordbrukets produkter för regleringsåret 1952/53 ....... 9

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1953/54 ..................................................... 13

Överläggningar mellan jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer om

prissättningen.................................................... 25

Jordbruksnämndens förslag angående jordbruksregleringen under regleringsåret
1953/54 ..................................................... 33

Allmänna riktlinjer................................................ 33

Brödsädsregleringen................................................ 40

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel....................... 46

Potatisregleringen.................................................. 49

Oljeväxtregleringen................................................. 52

Stödet åt lin- och hampodlingen.................................... 55

Regleringen av kött och fläsk m. m................................. 58

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter............... 63

Regleringen av fettråvaror.......................................... 69

Äggregleringen..................................................... 72

Stödet åt ullproduktionen.......................................... 74

Konstgödselregleringen............................................. 75

Prissättningen på brödsäd av 1954 års skörd......................... 75

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader........................... 76

Kostnader i samband med lagring av jordbruksprodukter............. 77

Förslag till vissa författningsändringar m. m......................... 79

Anslagsäskanden................................................... 80

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan..................................... 81

Framställningar från Svenska kvarnföreningen och Svenska bygdekvarnars

riksförbund i fråga om förmalningsavgiften för brödsäd................ 82

Framställning av Riksförbundet Lin och hampa i fråga om föreningen Norrlandslins
lån från hemslöjdslånefonden.............................. 86

Departementschefen................................................. 87

Hemställan.......................................................... 108

164*

Kungl. Maj. ts proposition nr 22b.

Bilagor

1. PM med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jord brukets

område.............................................. 1*

2. PM med uppgifter angående produktionsutvecklingen på jordbru kets

område............,.................................... 12*

3. PM med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa

förnödenheter för jordbrukets behov........................... 25*

4. PM angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1951 31*

5. PM med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader

under produktionsåren 1950/51—1952/53 jämte en förkalkyl för
produktionsåret 1953/54 ......................................52*

6. PM angående prisclearingen av fettvaror ......................... 115*

7. Skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget till statens jordbruks nämnd

angående regleringen av spannmål och fodermedel ........ 119*

8. PM angående utvecklingen på den internationella livsmedelsmarknaden 135*

Tabellbilaga................................................... 147*

537285. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag