Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 173 (Proposition 1913:173)

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 173.

Nr 173.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Ltiossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare
malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, angående ökad malmbrytning inom Kirunavara
och Gellivare malmfält; given Stockholms slott
den 4 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att bemyndiga Kungl. Magt att å statens vägnar med Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund träffa överenskommelse angående ökad
brytning och ^fraktning av järnmalm m. in. i enlighet med härvid fogat
förslag till sådan överenskommelse.

Kungl. Magt förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 125 höft. (Nr 173.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är följande överenskommelse
träffad:

§ 1.

Utöver de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag enligt 1907 ocli 1908 års kontrakter med svenska staten
äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig
inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget mot den i § 3
här nedan stadgade ersättning till staten under tiden 1913—1932 äga
rätt att bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare
högst trettioen (31) miljoner ton, därav högst 21,600,000 ton inom
Kiirunavaara malmfält samt högst 9,400,000 ton inom Gellivare malmfält,
oberäknat varpmalm, varom förmäles i § 7 av 1907 års kontrakt.

§ 2-

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att under
perioden 1913—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver
de malmkvantiteter, som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års
kontrakt samt § 3 av 1908 års kontrakt ytterligare den malm, tillsammans
trettioen miljoner ton, som bolaget genom detta kontrakt erhåller
rätt att biyta inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, mot den
i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje fall bestämda frakt och
under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna kvantitet fördelas
sålunda, att bolaget äger frakta

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

under	år	1913	upp	till	300,000	ton
»		1914	»	))	400,000	)>
»	:»	1915	»	;»	650,000	)>
»		1916	:»	»	900,000	»
»	»	1917	)>	))	1,150,000	))
■»	)>	1918	:»	»	1,350,000	»
>	»	1919	»		1,600,000
»	:»	1920	»		1,850,000	)> samt under vart och ett av åren
1921-	-1932			1,900,000	» ;

dock att den del av ovannämnda in almkvantiteter, som bolaget under
något eller några år icke hunnit utfrakta, må — efter överenskommelse
med järnvägsstyrelsen, huruvida transporterna av dessa restpartier skola
gå i riktning mot Svartön eller mot Riksgränsen — senare såvitt för
statens järnvägar möjligt utfraktas, dock — med undantag för det i
§ 6 här nedan avsedda fall — ej efter 1932 års slut.

Den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i
olika riktningar må i följd av nyssberörda bestämmelse jämte 1908 års
kontrakt uppgå till högst 5,000,000 ton malm från Kiruna till Riksgränsen,
1,400,000 ton eller den kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver kan
medgiva, från Kiruna till Svartön och 1,400,000 ton Gellivaremalm från
Gellivare (Malmberget) till Svartön.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget jämnt fördelar
alla malmavsändningar på olika linjer under årets särskilda månader
eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen
av statens järnvägar icke råder.

Ifrågasättes ökning av utfraktningen från Kiruna till Svartön med
mera än 400,000 ton för år räknat, måste samtidig minskning med motsvarande
mängd malm å linjen Kiruna—Riksgränsen ske, och åligger
det för sådant fall bolaget att därom göra framställning hos järnvägsstyre!sen
minst 2 år före ingången av det kalenderår, varunder sådan
omläggning skulle äga rum, därest ökningen avser en transportmängd
av mera än 400,000 ton och upp till 900,000 ton; önskas större årlig
ökning än 900,000 ton i transporterna å linjen Kiruna—Svartön, skall
meddelande härom lämnas minst 3 år före ingången av det kalenderår,
varunder sådan ökning är avsedd att äga rum.

För den händelse bolaget skulle önska att för visst fall försända
malm från Gällivare malmfält till Riksgränsen, äger bolaget att efter överenskommelse
med järnvägsstyrelsen få sådan transport utförd mot en frakt
av 3 kronor 43 öre per ton, under villkor att bolaget utöver i transport -

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

planen.angivna kvantiteter försänder minst motsvarande kvantitet malm
från Kiruna till Svartön och i övrigt så ordnar transporten av malmen,
att de vagnar, som använts för malmtransporten från Kiruna till Svartön.
kunna vid återgåendet användas för berörda malmtransport från Malmberget
till Riksgränsen.

b ör magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt
lör transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande
fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per dag.
Erfordras ett större antal vagnar tillhandahålla statens järnvägar sådana
i män av tillgång mot en hyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.

Bolaget anskaffar och tillhandahåller statens järnvägar senast den 1
juni 1914 ett antal av 100 malmvagnar av statens järnvägars tvp M2
enligt nu gällande bestämmelser samt av svensk tillverkning, vilka vägnar
utan någon ersättning till bolaget få disponeras för den allmänna malmtrafiken.
^ Kostnaden för dessa vagnars underhåll bestrides av bolaget,
Lika många vagnar, som under tiden kl. 6 e. m. ena dagen till kl. 6
e. in. påföljande söckendag ankommit lastade till Svartön, skola återlämnas
tömma successivt senast under loppet av därpå följande söckendag,
räknad till kl. 12 midnatt. Försenas återlämnandet utöver denna tid,
erlägges av bolaget en vagnhyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.

Genom förestående upphäves bestämmelsen rörande begagnandet
av vagnar å Svartön i Kungl. Majrts brev av den 1 juli 1898, åberopat
i 1907 års kontrakt § 8 mom. l:o).

för.hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag enligt bestämmelserna i § 1 här ovan bryter och bortfraktar,
skall staten uppbära den vid nämnda hälfts försäljning uppstående
nettovinsten, vilken vinst med stöd av för statens räkning nu verkställda
undersökningar härmed fastställes till sex (6) kronor per ton. Å vinsten
skall dock avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets
preferensaktier på grund av bolagsordningens bestämmelser äger bekomma
i utdelning för ifrågavarande femton och en halv miljoner ton; och skall
sålunda utöver berörda avgift vinsten utgå för åren 1913—1927 med
5 kronor per ton Kiirunavaara-malm och 5 kronor 50 öre per ton
Gellivaremalm samt för åren 1928—1932 med 4 kronor 50 öre per ton
Kiirunavaara-malm och 5 kronor 25 öre per ton Gellivaremalm.

Den 31 december varje år skall approximativ likvid av ifråga -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

varande vinst erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens
ungefärliga beräkningar under året brutits och utfraktats
på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den slutliga
regleringen av likviden äga rum i samband med erläggandet av den
utdelning, som enligt bolagsordningen skall utgå till staten såsom ägare
av preferensaktierna.

§ 4.

Begagnar staten den i § 9 av 1907 års kontrakt stipulerade rätt
att den 31 december 1932 inlösa de Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga aktierna i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, skall, såsom vederlag för den genom
detta kontrakt föranledda minskningen av malmtillgången i Kiirunavaara
och Gellivare malmfält, den enligt de i nämnda § angivna grunder
bestämda lösesumman minskas med ett belopp motsvarande 3 kronor
per ton å hälften av de enligt detta avtal brutna och bortfraktade
malmkvantiteter.

Skulle staten icke hava den 31 december 1932 begagnat sin förenämnda
inlösningsrätt, skall det härovan angivna beloppet jämte ränta
efter 4 procent från den 1 januari 1933 till den 31 december 1942
avdragas från den lösesumma, som jämlikt de i § 12 av 1907 års
kontrakt angivna grunder skall bestämmas, för det fall att staten till
sistnämnda dag påkallat begagnande av sin lösningsrätt.

§ 5.

}''id den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning
av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under
åren 1920—1929 haft å malm försälj ningen, skall icke hänsyn tagas till
försäljningsprisen å den malmkvantitet, bolaget på grund av nu förevarande
avtal brutit och tillgodogjort sig; ej heller skall genom detta
kontrakt ändring ske med avseende å de i § 9 mom. l:o av 1907 års
kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton från
Kiirunavaara malmfält och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält —
som vid inlösen få tagas i beräkning. Dessa bestämmelser skola äga
motsvarande tillämpning för det fall att lösningsrätt kommer att utövas
i enlighet med § 12 i 1907 års kontrakt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

§ 6.

Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till den tiden ej medhunnit att bryta
och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget enligt detta kontrakt äger
tillgodogöra sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget
under femårsperioden 1933 — 1937 först utfrakta vad som må återstå av
sistnämnda malmkvantiteter, innan brytning och utfraktning av de i
§ 10 i 1907 års kontrakt angivna malmkvantiteter må ifrågakomma.

§ 7.

Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej göra ändring i vad i 1907
års kontrakt är stadgat därom, att, om de malmtillgångar, som vid 1932
respektive 1942 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp än 150
miljoner ton i Kiirunavaara eller 37 V2 miljoner ton i Gellivare malmfält,
från lösesumman för de aktier, staten äger lösa, skall avdragas, vad som
svarar mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

§ 8-

Vad i §§ 13, 14, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är
stadgat skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,
som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag genom detta kontrakt erhåller
rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet
såsom för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

§ 10-

Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg
—Oxelösund medgiva, att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser
enligt 1908 års kontrakt samt enligt detta kontrakt, de i § 21 mom. l:o
av 1907 års kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

§ 11.

Uppstår mellan parterna tvist om tolkningen eller tillämpningen
av detta kontrakt, skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt
i § 28 i 1907 års kontrakt finnes städadt.

Stockholm den 4 april 1913.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG-OXELÖSUND.
Ax. G. Svedelius. Erik Frisel!.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.

Ax. G. Svedelius. Erik Frisell.

L LOSSA V A A RA -KUR ti X A VA ÅR A AKTIEBOLAG.

Ax. G. Svedelius. Erik Frisell.

Bevittnas

C. H. Byström. H. I. Fröcklin.

Kung!. Majds Nåd, Proposition Nr 173.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1913.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhreNSVÅRD,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd
anförde:

I. Statens gruvegendom i Norrbotten och gällande grunder för dess

tillgodogörande.

Jag tillåter mig- härmed att framlägga förslag till åtgärder för
åstadkommande av ökade statsinkomster genom ökad export av järnmalm
från de malmfält i Norrbotten, i vilka staten har andel. Till en
början får jag därvid lämna en redogörelse för statens gruvegendom i
Norrbotten och nu gällande grunder för dess tillgodogörande.

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Som bekant är staten ägare till halva aktiekapitalet i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag — som jag härefter benämner bolaget i fall där icke
bolagets firma angives — i det att staten äger alla preferensaktierna i bolaget
till ett nominellt belopp av 40,000,000 kronor. Den andra hälften
av aktierna, stamaktierna, jämväl till nominellt belopp av 40,000,000
kronor, äges av trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, som jag
benämner Grängesbergsbolaget där icke bolagets firma anses böra angivas.
Förstnämnda bolag är ägare av Kirunavara, Luossavara och
Gellivare malmfält.

Nu rådande rättsförhållanden mellan staten å ena sidan och nämnda
bolag å den andra äro reglerade genom överenskommelser, som efter
Riksdagens godkännande åren 1907 och 1908 träffats genom särskilda
kontrakt, för vilka jag nu ber att få i korthet redogöra. Dessa överenskommelser
torde i sin helhet få biläggas detta protokoll (bil. A. och B.).

1907 års överenskommelse avslöts mellan staten å ena sidan samt
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund å den andra. Dessförinnan
ägdes Kirunavara malmfält av förstnämnda bolag och Gellivare malmfält
av aktiebolaget Gellivare malmfält. Grängesbergsbolaget innehade
aktiemajoriteten inom de båda gruvbolagen. Staten ägde jordägarandelen
inom vissa fyndigheter å Kirunavara, Luossavara och Gellivare
malmfält.

Genom 1907 års överenskommelse gjordes den förändringen beträffande
dessa bolag, att Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ökade sitt
aktiekapital från dåvarande 24 miljoner kronor till 80 miljoner kronor,
därav 40 miljoner kronor preferensaktier, vilka samtliga tillfälle staten.
För de nyemitterade IG miljoner kronor i stamaktier inköpte Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag Gellivarebolagets samtliga tillgångar (med
undantag av vissa fordringar, obligationer in. m.). Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag blev sålunda ägare till alla tre malmfälten. Såsom ägare
av preferensaktierna i bolaget (halva aktiekapitalet) kan staten sägas äga
hälften av bolagets tillgångar, således även hälften av malmfälten.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund kan såsom ägare av stamaktierna
sägas äga den andra hälften av tillgångarna, inberäknat malmfälten.

Staten erhöll genom 1907 års överenskommelse förutom preferensaktierna
ytterligare

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags övriga malmfält (Syväjärvi,
Kokatusvara och Haukivara);

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt 125 käft. (Nr 173.)

Statens förvärv
enligt
1907 års
kontrakt.

Malmbrytningens
begränsning

enligt 1907
års kontrakt.

Utdelningen
å statens aktier
i bolaget
enligt 1907
års kontrakt.

Utvidgad
brytning
genom 1908
års kontrakt
och vederlag
till staten
härför.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

samtliga aktier i Mertainens gruvaktiebolag, nominellt 5 miljoner
kronor, med detta bolag tillhörande Mertainens och Ekströmsbergs malmfält
m. fl. fyndigheter;

nyttjanderätt samt efter år 1937 eventuellt uteslutande äganderätt
utan något vederlag till Luossavara malmfält.

Såsom motvaluta från statens sida överlätos till LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag statens nämnda jordägarandelar inom vissa utmål,
inom vilka malmbrytning dock icke ägt rum, varjämte staten på
arrende åt bolaget upplät vissa områden vid Gellivare och Kiruna.

I kontraktet är stadgad viss begränsning av malmbrytningen. Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag förband sig nämligen att under 25-årsperioden
1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagt
75,000,000 ton järnmalm inom Kirunavara malmfält och 18,750,000
ton inom Gellivare malmfält. Jämväl för de årliga brytningskvantiteterna
äro i kontraktet bestämda vissa gränser, i det att staten icke
åtagit sig att å järnvägen Luleå—Riksgränsen utfrakta mera än vissa
stigande maximikvantiteter per år.

I fråga om statens rätt till utdelning å pr ef er ens aktier tia är i bolagsordningen
stadgat, att dylik utdelning utgår för åren 1908—1937
av bolagets vinst med ett belopp, motsvarande följande avgift å hälften
av den kvantitet malm, som årligen brytes i Kirunavara och Gellivare
malmfält samt därifrån bortföres. Avgiften utgör för åren:

Kirunamalm Gellivaremalm
kr. per ton kr. per ton

1908—27....................................... 1:— —: 50

1928—32....................................... 1: 50 —: 75

1933—37....................................... 2:— 1: —

Övrig vinst å bolagets rörelse tillfaller stamaktieägarna.

Av den vinst, som bolagets verksamhet lämnar under tiden efter
1937, erhålla preferensaktierna och stamaktierna utdelning med lika rätt,
därest staten icke dessförinnan begagnat sig av sin i kontraktet stadgade
rätt att inlösa stamaktierna i bolaget.

I sammanhang med det år 1908 avslutade inköpet för statens räkning
av aktiebolaget Svappavaara malmfälts gruvor medgavs genom kontrakt
mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å den andra, från statens sida

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

rätt för Luossavaara-Kiirunayaara aktiebolag att under tiden 191o—1932
bryta och tillgodogöra sig inom Kirunavara malmfält ytterligare 9,000,000
ten malm, dock med rätt för bolaget att därav bryta högst 2,500,000
ton inom Gellivare malmfält i stället för inom Kirunavara malmfält. Utfraktningen
av dessa kvantiteter får ske sålunda:

under vart av åren 1915—17 150,000 ton.

» >. 1918—20 450,000 »

» » » » 1921—32 600,000 »

Såsom vederlag för berörda brytningsrätt erlade bolaget till staten
den 1 juli 1908 ett kontant belopp av 3,500,000 kronor, att jämte 5
miljoner kronor som för ändamålet anvisades av statsmedel användas
till inköpet av Svappavarabolagets gruvor. Dessutom förband sig bo laget

att till staten erlägga royalty av 3 kronor per ton för hälften av
ifrågavarande malmkvantiteter, från vilken royalty dock skall avräknas
den avgift per bruten ton, som staten enligt vad förut nämnts skall
erhålla såsom utdelning å preferensaktierna.

De enligt 1907 och 1908 års kontrakt till brytning och utfraktning
under åren 1908—1932 medgivna maximikvantiteterna järnmalm
uppgå sålunda till

Kirunavara- Gellivare malm.

malm.

enligt 1907 års kontrakt........................... 75,000,000 ton 18,750,000 ton

„ 1908 » » ........................... 6,500,000 » 2,500,000 »

81,500.000 lön 21,250,000 ton

eller tillsammans 102,750,000 ton.

I 1907 års kontrakt förband sig staten att intill år 1933 (eventuellt
1938) icke för annat ändamål än järn- eller ståltillverkning i
Sverige bryta eller låta bryta malm från de malmtillgångar, varöver
staten sålunda fick full äganderätt eller uteslutande nyttjanderätt.

Enahanda bestämmelser inrycktes i 1908 års kontrakt i fråga om
brytning inom Svappavara, Levieniemi, Tansari och Salmivara
malmfält.

Av särskild betydelse för bedömandet av det förslag jag nu kommer
att göra äro just dessa stadganden, genom vilka staten är förhindrad
att bryta malm för export ur något staten tillhörigt malmfält.

Staten äger rätt att under vissa villkor inlösa stamaktierna.

Denna rätt inträder första gången den 31 december 1932 efter

Begränsning
av statens rått
Ull malmbrytning
i
egna gruvor.

Statens rätt
att inlösa
stamaktierna.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

därom under år 1930 gjord tillsägelse lios trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
samt lios aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta
bolag då ännu äger bestånd. För inlösen skall värdering av stamaktierna
verkställas av 9 ojäviga gode män, utsedda på sätt i kontraktet sägs.
Dessa skola uppskatta den årliga medelvinst, som Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag skäligen bör anses hava haft å försäljningen av den
malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—1929.
Har under nämnda 10-årsperiod brutits mer än 30,000,000 ton malm från
Kirunavara malmfält eller 7,500,000 ton från Gellivare malmfält, skall
från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt å de överskjutande
kvantiteterna. Lösesumman skall utgöra 25 gånger hälvten av den
sålunda uppskattade medelvinsten. Grunderna för inlösningen finnas
intagna i § 9 av 1907 års kontrakt (bil. A), till vilket jag i övrigt ber
att få hänvisa.

Begagnar staten icke sin lösningsrätt den 31 december 1932, äger
staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. För beräkning
av medelårsvinsten skall då läggas till grund kvantiteten av den
malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under tioårsperioden
1928—1937.

De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933,
respektive år 1938, må hava ådragit sig, har Grängesbergsbolaget enligt
kontraktet förbundit sig att gälda utan rätt till regress. I följd härav
får vid utgången av år 1932, respektive år 1937, Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag icke i balansräkning vara påfört andra belopp än aktiekapital,
reservfond samt vinstmedel. Vidare har bolaget förbundit sig
att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick ävensom att
under åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan
egendom.

Staten har, såsom av det anförda framgår, rätt att på angivna
villkor förvärva ensam äganderätt till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags
alla tillgångar, främst däribland Kirunavara och Gellivare malmfält.
Använder staten icke denna inlösningsrätt, blir staten fortfarande endast
delägare i bolaget såsom innehavare av halva aktiekapitalet, och få
stamaktier och preferensaktier efter 1937 lika rätt.

Före den bestämda tidpunkten för en eventuell inlösning av stamaktierna
kan från statens sida icke något åtgöras för en ökad malmexport
med mindre nytt avtal med Grängesbergsbolaget kommer
till stånd.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 173.

II Den ökade malmexportens önskvärdhet nr nationalekonomisk och

statsflnansiell synpunkt.

Det syftemål, som vid upprättandet av 1907 års kontrakt var det
bestämmande från statens sida, var som bekant — förutom önskan att
åt staten förvara en värdefull egendom — i första band strävandet
att kunna utöva kontroll over exploateringen av ifrågavarande rika malmlalt
och förebygga,. att deras malmförråd alltför hastigt tömdes. De skäl
härutinnan gjorde sig gällande, kan man i sammanfattning framställa
sålunda, att en oinskränkt rätt till brytning innebure en fara för att
de norrbottniska malmförråden skulle uttömmas till skada för kommande
generationer, att detta skulle kunna bliva särskilt ödesdigert för den
gamla svenska järnindustrien, som en gång sannolikt skulle nödgas i
avsevard utsträckning lita till de norrbottniska gruvfälten för tillgodoseende
av sina malmbehov, samt att norrbottensmalmen, sparad för

framtida tillgodogörande, kunde väntas lämna vida större avkastning
an nu. ö

Innan jag går in på att tala om de skäl, som föranlett mig- att
nu upptaga frågan om ökad export av malm, vill jag något närmare
granska inneborden och betydelsen av nu antydda synpunkter.

Vad till. eu början beträffar den förmenta faran av ökad export Den ökade
or val järnindustri, sa utgör förutsättningen för dess förefintlighet malmexpordels
att mellersta Sveriges malmtillgångar äro så begränsade, att den för^KsT
mellansvenska järnindustrien inom en icke allt för avlägsen framtid järnindustri,
skulle vara nödsakad att tillgodose sitt malmbehov från annat håll, dels
att brytningen i norrbottensfälten ägde rum i sådan omfattning, att
den innebure en fara för dessa malmfälts snara uttömmande.

^ad vunnen erfarenhet och verkställda undersökningar under
tiden etter 1907 ars överenskommelse givit vid handen, vill det synas
ingen av dessa förutsättningar skulle förefinnas. Jag håller
alltså lore, att de för närvarande kunna lämnas ur räkningen, och iae veckla

memng på skä1’ som Jag härmed ber att få närmare ut Tnm,

“»de malmtillgångarna har jag låtit företaga en undersök- statens
nin^, varvid närmast kommit i betraktande Kirunavara och Gellivare malm- fångar.
a t. i genom de senare årens fortsatta undersökningar av dessa malmfält

Kung!. Maj ds Nåd, Proposition Nr 173.

har utrönts, att malmtillgångarna därstädes äro betydligt större an vad
mm var käk vid de tidpunkter, åren 1907 och 1908, då de nu medgivna
brytniugskvantiteterna bestämdes. Eu sammanfattande redogörelse för
dessa undersökningar har på mitt uppdrag nu utarbetats av professorn
vid tekniska högskolan Walfrid Petersson, och under hänvisning i övrigt
till denna redogörelse, vilken torde såsom bilaga htt. Gr. fa åtfölja detta
protokoll, vill jag här endast omnämna slutsiffrorna i denna redogörelse.
Under det att vid den inventering, som av honom för statens rakning
verkställdes år 1907, malmtillgången inom de 31 utmål (av maltes b4)
å Kimnavara malmfält, vilka då ägdes ak'' Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
ensamt, beräknades till i runt tal 480 miljoner ton, bor med hänsyn
"till den genom 1907 års kontrakt gjorda regleringen af agandferätten
till utmålen nämnda kvantitet upptagas till 525,000,000 ton (se
Bil. litt. G.). Deri totala malmtillgången i namnda malmfält uppskattas
nutid 740 miljoner ton. A

Yad beträffar Gellivare malmfält (Malmberget) raknade man ai 1
endast med den malmtillgang av 50 miljoner ton som beräknades finnas
ovan och intill 100 meter under dåvarande tillrednmgsnivaer i resp.
o-ruvor. På grund av resultaten av de sedan dess utförda undersöknings-
och tillrednings arbetena är man nu enligt professor Peterssons
åsikt berättigad att räkna med en malmtillgång ovan och intill 100 meter
under nuvarande tillredningsnivåer av cirka 70 miljoner ton.

Den totala malmtillgången i detta malmfält bär nu uppskattats till

cirka 233 miljoner ton. ..... ,..

Inom Grängesbergsfältet, vars malmtillgångar icke hora Ananas
ur räkningen vid bedömandet av nu föreliggande fråga, hava dessa ettei
tillkomsten av 1907 års avtal, då rätten till brytning begränsades till
650,000 respektive 450,000 ton per år, enligt av bolaget verkställda och
ännu pågående undersökningar kunnat uppskattas till 67,500, _

intill 500 meter nivån och till 142,000,000 ton intill 1,000 meter mvan.

Den mera ingående kunskap, som sålunda vunnits rörande nuvarande
malmfält, ger vid handen, att även med eu, givetvis inom mattliga
gränser företagen, ökad brytning de dan befintliga malm tillgång <
komma att räcka sekler framåt. Härvid bör ej heller förglömmas, att
utöver de hittills berörda malmfälten stå till statens förfogande såsom
reserver ett antal, såväl kvantitativt som kvalitativt mycket betydande
malmfyndigheter, vilka staten åren 1907 och 1908 förvärvat, och i vilka
enligt “ beräkningar, gjorda vid olika tillfallen av olika peisoner malm
tillgången kan uppskattas till sammanlagt vida over hundra m
joner ton.

Kunyl. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

Dessa malmtillgångar kunna emellertid, såsom jag redan påvisat
pa grund av nu gällande avtal med Grängesbergsbolaget icke tillo-odogoras
annat än för inhemsk förbrukning, emedan staten förbundit sioatt
icke för export. bryta dessa malmer under kontraktstiden. Det
vore lör övrigt nationalekonomiskt sett synnerligen ofördelaktigt att
nedlägga de betydande kapital, som härför erfordrades, i järnvägar och
anordning8* for gruvbrytning vid dessa malmfält, innan malmtillgångarna
vid ^Kirunavara och Gellivare, vid vilka gruvor mycket stora kapital för
brytning och utfrågning redan äro nedlagda, blivit fullt utnyttjade.

oasom framgår av nedanstående sammanställning, äro dessa nu
hända malmtillgångar betydligt större än de, med vilka man räknade
da exportkvantiteten senast fixerades.

Tablå

över malmtillgångarna:

Noggrannare undersökta

Totala malmkvantiteten
enligt uppskattning

1907 1913 -------

Kiruna vara ........... 480,000,000 ton 525,000,000 ton 740,000,000 ton

Gellivare ............... 50,000.000 :» 70.000,000 t> 233,000,000 »

S:a malmtillgång 530,000,000 ton 595,000,000 ton 973,000,000 ton

t m ,Jag\ansei: därjämte i detta sammanhang böra meddela, att

trankformagan a de statens järnvägar, som uteslutande äro anlagda för
tillgodogörandet av ifrågavarande malmfält, icke ännu är fullt utnyttjad.
An mindre ar kraften från den dyrbara vattenverksanläggningen vid
Torjus pa långt nar tagen i anspråk. Ur dessa synpunkter finnas, såsom
.lag längre fram skall närmare visa, inga som hälst hinder för eu
malmexporten.

Beträffande farhågan för att de kapitaltillgångar, som ligga i de
norrländska järnmalmsfälten alltför hastigt skulle tagas i anspråk, torde
det fram? av de utav mig nu angivna siffror, att, även om exporten
skulle betydligt okas utöver den nuvarande, skulle likväl vida mera
malm finnas kvar an vad som beräknades bliva händelsen då exportkvantiteten
senast bestämdes. Beträffande den inhemska järntillverkningen
har det visat sig, att den starka begränsningen av exporten från
Norrland snarare blivit denna järntillverkning till skada än till o-ao-n
Nödvändigheten för utlandet, särskilt Tyskland, att skaffa sig järnmalmer
för därstädes i koldistrikten befintliga järnverk, har tvingat denna
utländska järnindustri till att, då icke tillräckligt med malm kunde er -

Utländska
r avför värr i
mellersta
Sverige.

Försäljningsmöjligheter

och försäljningspris
för
norrbottensmalmerna
nu
och i framtiden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

hållas från Norrland, förvärva denna från annat håll, vilket har skett
o-enom att ersätta de norrländska malmerna dels med utländska malmer
från delvis nyupptäckta fvndigheter, dels genom järnmalmer från me -

leiSta Denn? malmexport från gruvor i mellersta Sverige har på senare
år skett i en utsträckning, som måste betraktas såsom ganska betan ig
för vår inhemska järnindustris framtid. I främsta rummet galler detta,
då gruvor innehållande malmer av särskilt god beskaffenhet, lampliga
för frambringandet av träkolstackjärn av hog kvalitet, avsett for tillverkning
av finare stålsorter, bearbetas för export av malm.

" Jao- har låtit verkställa en utredning i förevarande flaga och liar
därigenom kunnat konstatera, att ett icke ringa antal av gruvfälten i
mellersta Sverige bearbetas för export. Den verkställda utredningen
har tillika givit vid handen, att åtskilliga av dessa gruvor kunna vantas
bliva utnyttjade på ett sätt, som icke överensstämmer med önskvärd god
hushållning i avseende på våra mellansvenska malmer. Såsomexempel
kan jag nämna, att från sex av ifrågavarande gruvfält exporten a\
malm eller därav förarbetad slig uppgivits komma att för naimaste
SÄ från för närvarande 147,000 ten till 460,000 ten per a.
Till belysande av betydelsen av detta tal torde fa erinras om vad jag
nyss nämnt, nämligen att genom 1907 ars avtal med Grangesbe ö
bolaget malmexporten från bolaget tillhöriga gruvor i Dnmgcsber
malmfält blivit begränsad för tiden t. o. m. 1917 till högst 6o0,000 ton
om året och för tiden därefter till högst 450,000 ton årligen.

Det är uppenbart, att intresset och behovet för den utländska
järnindustrien att förvärva malm från järngruvor i meilersta Svenge
blir mindre i samma mån möjligheten för denna industri att erhålla
malm från de norrländska gruvorna bill- större.

Det har, som jag förut framhållit, anförts såsom skal för malmbrytningens
begränsning, att den sparade malmen i framtiden skulle
lämna vida större avkastning än den, nu tagen i anspråk, skulle kun .

g01''l‘ Jag hänvisar härvidlag till eu av överingenjören vid järnkontoret,
fil doktor J. A. Brinell på mitt uppdrag verkställd utredning i amnet,
vilken torde få åtfölja detta protokoll såsom bilaga (bil. C). Av denna
utredning: framgår, att det icke finnes nagra som helst fakta till stod
för det antagande!, att malmpriset framdeles skulle komma att stiga i
den grad, att prisstegringen uppvägde den ränteförlust, som uppstå!
genom uppskov i brytningen. Däremot finnas mycket stärka skal att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173. 17

befara att avsättningsmöjligheterna skola komma att minskas, därest
icke ökningen i exporten snart äger rum.

Detta sammanhänger med det nuvarande affärsläget på malmmarknaden
och möjligheterna för den svenska malmexporten att nu och
framdeles anpassa sig efter särskilt den tyska järnindustriens malmbehov.
Man är härmed inne pa sakens bedömande ur ren affärssynpunkt.
Med hänsyn till möjligheten, att staten i sinom tid kan komma att inlösa
gruvfälten, är denna synpunkt jämväl för statens del av utomordentlig
betydelse.

Enligt nu gällande avtal med Grängesbergsbolaget äger staten,
såsom omförmält är, rätt mot vissa bestämda villkor att vid kontraktstidens
utgång år 1932 förvärva de nu bolaget tillhöriga malmtillgångarna
i Kirunavara och Gellivare. Det är uppenbarligen av största betydelse
att dessa tillgångar, då staten kommer i besittning av desamma, hava
största möjliga värde. Ifrågavarande tillgångar bestå till övervägande
del av fosforrika, men på samma gång järnrika malmer, vilkas användning
är jämförelsevis begränsad. De kunna med fördel användas endast
för en särskild metallurgisk j>rocess, den s. k. Thomas-metoden, vanligen
i blandning med de järnfattiga men fosforrika så kallade minettmalmer,
av vilka kolossala tillgångar finnas i Luxemburg och Lothringen.

De järndistrikt i Ehenland-Westfalen, där dessa järnfattiga fosforrika
malmer förarbetas, äro i behov av de norrländska, järnrikare malmerna
för att höja järnhalten i sina masugnsbeskickningar och förbruka
nu största delen av hela Sveriges järnmalmsexport, men få ändock icke sitt
behov fyllt, Då samtidigt ingå svårigheter möta för att från andra
håll . erhålla malm med lägre fosforhalt, tenderar järnindustrien i dessa
distrikt att frigöra sig från beroendet av norrlandsmalmerna genom att
ytterligare utvidga tillämpningen av den så kallade basiska Martinmetoden,
vid vilken malm med hög fosforhalt icke erfordras.

Jag ^anser mig i detta sammanhang böra nämna, att på upprepade
förfrågningar från konsumenters sida om ytterligare leveranser
av malm bolaget måst lämna avböjande svar.

Det är sålunda att befara, om utvecklingen får fortgå på detta
sätt, att 1932, då staten kan bli ensam ägare av de norrbottniska gruvorna,
möjligheten för ett ökat tillgodogörande av dessa malmer är
begränsad, och det är under angivna förutsättning antagligt, att priset
åo de fosförlika malmerna med anledning av den minskade efterfrågan
på sådana skulle komma att sjunka.

Om däremot en ökning i exporten nu medgives, så att de verk,
som hava användning för fosforrik malm kunna fortfara och eventuellt
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 125 höft. (Nr 173.) 3

Utländska

malmtill gångar.

Den Bkade
malmexportens
inverkan
på handelsbalansen.

18 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

utvidgas, är säkerheten tämligen stor såväl lör ökad avsättningsmöjlighet
som ock för att tillfredsställande priser skola även i framtiden
kunna erhållas för de norrländska malmerna.

Nya utländska malmtillgångar håva på senare år upptäckts och
hava även börjat exploateras, vilket för exporten av norrlandsmalmerna
redan gjort sig märkbart såtillvida att någon avsevärd avsättning av
svensk malm på Amerika till lönande priser hädanefter knappast är
att förvänta. En ytterligare konkurrens är dessutom att räkna med
inom de närmaste åren från de i Brasilien och Chile med flera länder
befintliga stora järnmalmsfälten.

Två stora bolag med huvudsakligen engelskt och amerikanskt
kapital (det ena med ett aktiekapital av icke mindre än 20 miljoner
pund sterling) göra sig genom byggande av järnvägar, hamnar och ångbåtsflotta
beredda att inom några år uppträda å marknaden med stora
kvantiteter av ifrågavarande järnrika och oartfria malm, för vilken Europa
anses bliva den största avnämaren. Även härvidlag gäller det sålunda att
bevaka ett viktigt intresse för staten i dess egenskap av delägare i
Kirunavara och Gellivare malmfält. Och detta sker bäst därigenom,
att tillfälle beredes till ökad brytning inom dessa malmfält.

Till närmare belysning av hithörande förhållanden ber jag få hänvisa
till överingenjören Brinells förutberörda utredning.

Sedan jag nu sökt påvisa, hurusom den svenska järnindustrien
icke torde hava något att befara av en inom rimliga gränser hållen ökning
av malmexporten från norrbottensfälten, utan i stället i viss mån
därav kan komma att draga fördel, hurusom vidare en sålunda begränsad
ökning kommer att kvarlämna högst avsevärda malmreserver, tillräckliga
för århundraden framåt, och hurusom ett ökat tillgodogörande av
malmen redan nu ur ren affärssynpunkt är för statens clel att föredraga
framför ett uppskov därmed på obestämd tid, tillåter jag mig betona
den ökade malmexportens betydelse för vår handelsbalans.

En enkel beräkning giver vid handen att den ökade export av
malm, som nu ifrågasättes, kommer att under den tjuguårsperiod, varom
här är fråga, förbättra vår handelsbalans med över 400 miljoner kronor
och att denna förbättring ökas i samma mån som transporten i större
utsträckning kommer att ske på svensk köl.

I detta sammanhang ville jag också framhålla, att sedan de i utländsk
ägo befintliga aktierna i Grängesbergsbolaget under senare år i
stor utsträckning förvärvats av svenska undersåtar, det beräknas att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

numera endast cirka 7 procent av aktiekapitalet befinnes på utländska
händer.

På den föreliggande frågan inverkar slutligen i hög grad behöv- Statens skuldligheten
eller önskvärdheten ur statslinansiell synpunkt av vidtagande 83 n1"8''
av åtgärder till beredande av ökade tillgångar för framtida statsregleringar.

Då här gäller att lösgöra och göra räntebärande ett nu oanvänt
och räntelöst kapital, har spörsmålet i främsta rummet, rent statsfinansiellt
sett, betydelse för statens lånepolitik. Jag ber härmed att få belysa
denna sida av saken.

Under de senaste åren har statens skuldsättning i en anmärkningsvärd
grad ökats. Utvidgningen av statens affärsdrivande verksamhet
med därav följande stora utgifter för nyanläggningar, vilka företrädesvis
bestritts av lånemedel, samt upprättandet av lånefonder till olika ändamål
har härtill givit anledning.

Jag tillåter mig erinra, att vid statsregleringarna för nedan angivna
år lånemedel^ tagits i anspråk på sätt följande tablå utvisar. Tablån
angiver tillika vilka belopp under samma år använts till amortering av
statsskulden.

Lånemedel

Anslag till amortering -

1906.. .

1907..

1908.. .

1909.. .

1910.. .

1911.. .

1912.. .

1913.. .

kronor 13,052,329: 3 5
23,724,900: —
» 45,140,066: 29

» 59,649,887: 64

29,571,816: 83
32,412,000: —
43,789,900: —
44,805,300: — I

kronor 3,596,021: 14

» 3,878,212: 47

» 4,052,505:7 2

» 4,911,278: 68

» 5,325,831:2 3

)» 5,658,382:5 7

» 6,204,081: —

» 6,368,000: —

I den för innevarande års Riksdag framlagda riksstaten beräknas
erforderliga lånemedel till 42,683,000 kronor och anslag för amortering
å statsskulden till 6,514,000 kronor.

Varnande röster hava såväl inom som utom riksdagen höjts mot
eu fortsatt skuldsättning i samma utsträckning som under de sist förflutna
åren, och en särskild anledning till försiktighet har på senare
tider yppats i de förändrade förhållanden, som uppstått på den internationella
lånemarknaden, vilken numera icke erbjuder samma lätthet som
förr för erhållande av nya statslån. Åven om sådana fortfarande kunna
erhållas, är det i varje fall omöjligt att upplägga lån på samma goda

Ökade stats
utgifter.

Användning
av inkomsterna
av
den ökade
malmexporten.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

villkor som hittills. Man torde kunna förutsätta, att med all säkerhet
kapitalrabatter och räntor under åtskilliga år framåt måste komma att
bliva betydligt högre än dem man för närvarande anser vara normala
för svenska statens lån. Visserligen användas de svenska statslånen till
produktiva företag eller till utlåning, i regel mot ränta, men avkastningen
av flera av de företag, till vilka lånen användas, och en del av
utlåningsräntorna äro icke tillräckligt höga för att täcka inlåningsräntan,
utan årliga förluster uppstå, vilka, i samma mån lånevillkoren försämras,
komma att ökas.

Men även de statsutgifter, för vilka icke lånemedel kunna tagas i
anspråk, hava under de senaste åren visat en stark och regelbunden
tendens att ökas. Nya oundvikliga krav på statskassan förestå, för
vilkas tillgodoseende man icke vågar räkna med allenast den normala
successiva ökningen av de nuvarande inkomstkällornas avkastning. Förr
eller senare är man hänvisad att söka nya sådana. Den utgiftsökning
jag nu närmast tänker på är den, som blir en följd av den allmänna
pensionsförsäkringen. Statens kostnad härför blir betydande och denna
är till allra största delen ny.

Med vad jag nu sagt tror jag mig hava ådagalagt att många och
starka skäl tala för att i tid se till att nya inkomstkällor öppnas för
fyllande av statens ökade utgiftsbehov och att bland de möjligheter,
som härvidlag stå till buds, ingen torde finnas, för vilkens anlitande
redan nu i och för sig så starka skäl tala som ett ökat tillgodogörande
av Norrbottens malmtillgångar.

Alla de av mig nu åberopade skäl göra, att jag ansett det vara
min oavvisliga plikt att föreslå Kung!. Magt att snarast möjligt vidtaga
åtgärder för en ökad malmexport.

Jag förutsätter emellertid, att det av eu ökad malmexport i form
av inflytande vinstandelar frigjorda kapitalet, vilket, enligt vad jag här
nedan skall visa, varder högst betydande, i budgeten upptages under
rubriken »i anspråk tågna kapitaltillgångar». Vidare förutsätter jag, att
ett mot det varje år sålunda frigjorda kapitalet svarande belopp användes
till statens »utgifter för kapitalökning», varigenom upplåningen i
motsvarande grad kan minskas. Tillgodogörandet av den statens kapitaltillgång,
som ligger uti malmerna, blir sålunda endast att betrakta såsom
en överflyttning till räntebärande kapital av ett räntelöst sådant.

De indirekta vinster av en ökad malmexport, som uppstå genom
ökade inkomster av järnvägar och vattenfall, ingå däremot bland veder -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 173.

börande affärsdrivande verks inkomster och bidraga till att möjliggöra
ökade nya utgifter. Detsamma är förhållandet med de indirekta vinster,
som uppstå genom räntebesparingar och ökade skatteinkomster.

III. Kontraktsförslaget.

Såsom jag förut framhållit, kan eu ökad malmexport från de norrbottniska
gruvfälten icke komma till stånd utan en förnyad överenskommelse
mellan staten och bolagen. Statens fördel av den ökade
exporten varder givetvis i främsta rummet beroende av arten av denna
överenskommelse.

Det ligger i sakens natur, att man ej kan frånkänna Grängesbergsbolaget
såsom ägare av stamaktiekapitalet i Luossavara-Kirunavarabolaget
berättigade anspråk att få tillgodonjuta andel i vinsten av
malmexportens ökande, så mycket mindre som det ansetts nödvändigt
att stamaktiekapitalet ensamt får sörja för åvägabringande av det ökade
rörelsekapital, som den ökade brytningen betingar.

Från bolagens sida har också gjorts gällande att så länge stamaktiekapitalet
är i enskild ägo detta måste anses berättigat att vid ökad
brytning dela lika med preferensaktiekapitalet. Å andra sidan måste
man emellertid härvid taga hänsyn till, att staten äger rätt att vid en
viss tidpunkt inlösa stamaktiekapitalet för en lösesumma, vars belopp
skall bestämmas uteslutande med hänsyn till den exportkvantitet, som
medgivits i 1907 års kontrakt och att sålunda varje fördel av eu ökad
brytning måste för stamaktiekapitalet räknas som ett tillägg till de
förmåner, som tillförsäkrats detta vid 1907 års uppgörelse.

Med beaktande av dessa särskilda omständigheter har man kommit
till en preliminär uppgörelse på den grundval, att staten och Grängesbergsbolaget
såsom ägare av var sin hälft av aktiekapitalet i LoussavaaraKiirunavaara
aktiebolag skola åtnjuta hälften vardera av den vinst, som kan
uppkomma av den ökade brytningen, men att Grängesbergsbolaget skall
få vidkännas ett avdrag i lösesumman för stamaktiekapitalet, därest
staten begagnar sin rätt att på den i 1907 års kontrakt angivna tid inlösa
detta stamaktiekapital.

Sedan departementschefen härefter uppläst det upprättade förslaget
till överenskommelse, anförde departementschefen vidare:

Jag övergår härmed att motivera de viktigaste bestämmelserna i
det förslagsvis uppgjorda kontraktet mellan staten och de trenne bolagen.

Allmänna förutsättningar

för åvägabringande
av
överenskommelse
om
ökad malmexport -

Kontraktets
särskilda bestämmelser.

Malm kvantitet,

Statens

vinstandel.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 173.

Vid bestämmandet av den malmkvantitet, som uppgörelsen skulle
avse, bär jag haft att utgå dels från vilken kvantitet, bolagets styrelse
ansett möjligt att före 1932 års utgång bryta och utan att nedpressa
malmprisen avsätta, dels vilken ökad malmkvantitet järnvägarna utan
anläggande av dubbelspår kunde utfrakta.

Såsom av § 1 i kontraktet framgår, bär denna kvantitet blivit satt
till högst 31 miljoner ton, vilken kvantitet jämväl överingenjör Briuell
i sitt utlåtande enligt däri gjorda beräkningar finner med hänsyn till
föreliggande försäljningsmöjligheter väl avpassad. Järnvägsstyrelsen
bär förklarat det möjligt att utan omfattande nyanläggningar på järnvägen
Luleå—Riksgränsen utfrakta samma kvantiteter.

Såsom jag nyss meddelat, är kontraktsförslaget byggt på den förutsättningen^
att den av den ökade malmexporten direkt inflytande årliga
vinsten skulle delas mellan staten (preferensaktieägaren) och Grängesbergsbolaget
(stamaktieägaren).

Med hänsyn till de praktiska svårigheterna att med ledning av
räkenskaperna dela på den vinst, som kommer att härflyta från den
ökade malmbrytningen och den, som uppkommer a den malm, som
bolaget äger rätt bryta på grund av äldre avtal ävensom för att undvika
de anledningar till tvister, som skulle kunna uppstå rörande vinstens
beräkning, bär jag ansett det oundvikligt att statens vinstandel fixeias
till ett visst bestämt belopp per ton. För ett sådant tillvägagångssätt
talar jämväl den omständigheten, att staten givetvis icke kan komma
att utöva något större inflytande på bolagets förvaltning. _ Vid dylik
fixering av vinstandelen beredes staten den fördel att dess inkomst av
den ökade brytningen kan med säkerhet på förhand beräknas. Grängesbergsbolaget
såsom ägare till stamaktierna åter har beträffande sin
vinstandel visserligen chansen av någon ökning utöver den nu beräknade
vinsten, för den händelse eu sådan kan uppstå genom högre försäljningspris
eller lägre omkostnader än de beräknade, men å andra
sidan löper det en däremot svarande förlustrisk, för den händelse
nämnda faktorer komma att bliva ogynnsammare än som förutsatts.

Vid beräknandet av den vinst, som skulle komma på statens andel,
således för halva malmkvantiteten eller 15,500,000 ton, och som till
Mitt belopp skulle på förhand fixeras, har jag utgått ifrån försäljningsprisen
per ton malm enligt nu gällande malmförsäljningskontrakt och
de sista årens brytnings- och fraktkostnader. Det är härvid att observera,
att tidigare till lägre priser uppgjorda försäljningskontrakt,. som
ännu löpa åtskilliga år framåt, icke äro tågna i beräkning. Skeppnings -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173. 2 8

kostnaderna äro beräknade efter vida lägre belopp än under nuvarande
högkonjunktur gällande frakter.

Statens vinstandel är på grundval härav fastställd till 6 kronor
per ton.

Det är givetvis ytterst svårt att vid en beräkning, som avser så
lång tid framåt, komma till ett absolut riktigt värde, men jag är övertygad
om att, då vinsten per ton satts till 6 kronor, man har kommit
sa nära det rätta som möjligt, och jag är så mycket mer förvissad om
att man för statens vidkommande med denna siffra är på den säkra
sidan, som det finnes större sannolikhet för att brytningskostnaderna
komma att ökas, än att försäljningsprisen på malmen komma att stiga.
Försäljningskontrakt finnas nämligen avslutade för så lång tid framåt
som till och med år 1930 och av den malm, som bolaget enligt nuvarande
avtal har rätt att exportera, är allt vad som får brytas intill 1920
och största delen av vad som får brytas intill 1928 slutsålt. Av kontrakten
äro flera avslutade så sent som under år 1912.

Då den allra största delen av den malm bolaget nu har rätt exportera
redan är såld och säkerligen stora försäljningar av den malm, som
enligt mitt förslag ytterligare skulle få säljas, kommer att ske under
närmaste tiden, sedan eventuellt tillstånd till brytningen lämnats, till nu
gällande kända malmpriser, kan den verkliga vinsten per ton icke tänkas
komma att i avsevärd mån avvika från den beräknade. För att vinna
största möjliga trygghet i detta hänseende har på mitt uppdrag statens
ledamot i bolagets styrelse jämte statens hittillsvarande tvenne revisorer
granskat de siffror i bolagets räkenskaper och kontrakter, som ligga till
grund för denna beräkning och däröver avgivit ett utlåtande, som torde
ta bifogas detta protokoll (bil. D.). Vinsten per ton malm för år 1911
utgjorde kronor 4.96 och för år 1912 kronor 5.07.

I detta sammanhang förtjänar påpekas, att bolaget för att åstadkomma
en så betydande ökning i malmbrytningen som den nu ifrågasätta
måste gorå avsevärda kapitalutlägg, icke allenast för nyanläggningar
och utvidgningsarbeten vid själva gruvorna och utvidgningar av
hamnanläggningarna vid Narvik,_ utan jämväl för arbetarbostäder och
därmed sammanhängande anläggningar, vilka bliva en följd av den ökade
arbetarbefolkningen i gruvsamhällena. Det är naturligtvis omöjligt att
redan nu angiva, den exakta kostnaden för dessa anläggningar, men
enligt en^ approximativ beräkning, som bolagets styrelse på min uppmaning
låtit verkställa, kommer den att uppgå till över 10,000,000
kronor. . Dessa bolagets anläggningar tillfalla utan särkild ersättning
staten, i fall staten använder sin inlösningsrätt år 1932.

Avdrag på
inlosningssumman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Det har redan framhållits, att den bolagen medgivna fördelen att
få tillgodonjuta vinst för en större kvantitet malm, än som beräknats
vid 1907 års uppgörelse, bör föranleda en minskning i den lösesumma,
som efter de i samma uppgörelse stadgade grunder skall utgå för stamaktierna.
Huru ett dylikt avdrag rätteligen bör beräknas eller med andra
ord vilken minskning i stamaktiekapitalets värde den nu medgivna ökade
brytningen kan betinga, torde det vara fullständigt omöjligt att efter
rationella grunder beräkna.

Man har emellertid enats att såsom en skälig grund för avdraget
sätta hälften av den vinst per ton, som efter den gjorda beräkningen
skulle komma på bolagets lott, och sålunda bestämma avdraget till 3
kronor för varje ton, som bolaget på grund av förevarande avtal bryter
och utfraktar. Härigenom skulle alltså staten, i händelse inlösen sker,
komma att tillgodonjuta, frånsett ränteberäkning, 7* av den beräknade
vinsten på den ökade brytningen.

Det överenskomna avdraget skulle sålunda komma att uppgå till

46,500,000 kronor.

Begagnar staten ej sin rätt att inlösa stamaktierna vid 1932 års
utgång utan först vid utgången av år 1942, skall bolaget å nämnda
avdragssumma vidkännas ränta efter 4 procent för år, räknat från den
1 januari 1933 till den 31 december 1942.

De i § 9 av 1907 års kontrakt fastställda grunderna för beräknandet
av den ersättning, som staten, om den begagnar sin inlösningsrätt,
skall erlägga för stamaktierna i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag,
har jag förut antytt. Vinsten per ton malm under tioårsperioden 1920
—1929 kan med stöd av i så stor utsträckning som förut angivits redan
avslutade försäljningskontrakt beräknas bliva omkring 6 kronor eller
samma belopp som i nu föreliggande kontraktsförslag satts såsom statens
vinstandel. Det bör i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, att vid
bestämmandet av lösesumman, vinsten å de enligt nu förevarande kontraktsförslag
uttagna malmkvantiteter icke må beräknas. Härom stadgas
i § 5 i nämnda förslag.

Efter den sålunda beräknade vinsten per ton av 6 kronor skulle
lösesumman komma att uppgå till högst ................. kronor 281,250,000.

Dragés från detta belopp nyssnämnda avdragssumma, skulle återstående
inlösningssumman utgöra ............................... kronor 234,750,000

Efter inlösen år 1932 skvdle staten, under förutsättning att hela
inkomsten av malmexporten kunde användas till inlösningssummans
täckande, kunna förränta efter 4 procent samt amortera den reducerade
lösesumman 234,750,000 kronor med årlig export av 6,420,000 ton

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

(maximum enligt det föreliggande kontraktsförslaget) på omkring 7 år,
varemot under enahanda förutsättning den icke reducerade lösesumman
av 281,250,000 kronor med maximiexport enligt 1907 och 1908 års
kontrakt av omkring 4,500,000 ton om året icke skulle kunna amorteras
på kortare tid än 13 år.

TV. Statens utgifter med anledning av ökad malmexport.

Efter erhållna nådiga remisser hava järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
avgivit underdåniga utlåtanden ej mindre rörande de nyanläggningar
och utvidgningar vid järnvägen och Porjusverket, som
bliva erforderliga för att ökad malmexport skall kunna komma till stånd
i ifrågasatt omfattning, samt om kostnaderna härför än även angående
den ökning i inkomsterna, som kan påräknas av förenämnda anledning.

Jag ber att med ledning av berörda utlåtanden, som torde få
såsom bilagor fogas till detta protokoll (bil. E. och F.), nu först få belysa
frågan om de utgifter för staten, som bliva en följd av den ökade
malmbrytningen.

De kostnader, som för statens järnvägar nödvändiggöras av den
ökade trafiken och som avse inköp av rullande materiel, anordnande
av tågmötesplatser, diverse byggnader in. m., beräknas av järnvägsstyrelsen
till:

Linjen Kiruna—Svartön ............ kronor 800,000: —

Linjen Kiruna —Riksgränsen...... » 3,200,000: —

Summa kronor 4,000,000: —

Härav skulle erfordras under år 1914 för ökning av rullande
materiel kronor 500,000.

Enligt vattenfallsstyrelsen erfordras inga nya byggnader eller
maskinella anordningar vid Porjus förutom för kraftlinjen Porjus—Gellivare—Kiruna,
vilken med hänsyn till framtida ökad energileverans behöver
byggas starkare för en beräknad kostnad av kronor 160,000.

Däremot kräves, såsom framgår av vattenfallsstyrelsens utlåtande,
åtgärder för att öka vattenmängden. Det har alltid varit förutsatt, att
i den mån vattenkraften från Porjus komme att tagas mer i anspråk,
en reglering av vattendraget, i vilket vattentillgången under olika årstider
är mycket olika, måste äga rum. En sådan reglering skulle i detta
sammanhang behöva vidtagas och kan utföras genom anläggandet av
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 125 höft. (Nr 173.) 4

Kostnad för
statens järnvägar.

Kostnad för
Porjusverket.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

en regieringsdamm vid en av de till vattendraget hörande sjöarna. Någon
detaljerad beräkning av kostnaden för en sådan damm har ännu icke kunnat
verkställas, men vattenfallsstyrelsen angiver, att det högsta belopp, som
för detta ändamål behöver tagas i anspråk, är 1,000,000 kronor. Genom
denna reglering vinnes emellertid vida mer vatten än vad som erfordras
för den nu ifrågavarande ökningen, så att en ytterligare tillgång av
vattenkraft kan erhållas utan några nya anordningar för vattenreglering.

För närvarande är vattenmängden vid Porjus beräknad till

under exceptionella torrår lägst 24 sekundkubikmeter
)> normala » » 40 »

Vattenåtgången för transport av 5,100,000 ton skulle utgöra 22.5 sm3
Genom läckning i dammar och luckor bortgår ........................ 1.5 »

Summa 24 sms.

Genom den nu föreslagna regleringen skulle vattenmängden ökas
med 20 å 25 sm3, varav endast omkring 5.5 sm3 för nu ifrågavarande
ökning av kraftbehovet för järnvägsdriften behöva tagas i anspråk och
för malmfälten ytterligare högst 5 sm3.

Hela den ökade anläggningskostnaden för Porjus kraftverk jämte
kostnaden för förstärkning av kraftlinjen Porjus—Gellivare—Kiruna skulle
sålunda bliva .......................................................................... kronor 1,160,000.

Härav erfordras under år 1914 kronor 660,000.

Av vad jag förut anfört framgår, att den totala kapitalutgiften från
statens sida, som är erforderlig för förslagets genomförande, uppgår till

för järnvägen.............................. kronor 4,000,000: —

:» Porjus kraftverk.................... » 1,160,000: —

Summa kronor 5,160,000: —.

Härav erfordras för år 1914:

för järnvägen ..............	................. kronor	500,000: —
,» Porjus kraftverk...	.................. »	660,000: —
	Summa kronor	1,160,000: —

Chefen för civildepartementet har meddelat mig, att han efter
verkställd granskning funnit sig kunna lämna de av järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen gjorda beräkningarna rörande de av den ökade
malmexporten föranledda ökade utgifterna för staten utan anmärkning.
Nämnda departementschef kommer ock att göra framställning om avlåtande
till Riksdagen av proposition om de anslag, som för förevarande
ändamål behöva äskas av den nu samlade Riksdagen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

Statens i

ökade brytningen av 31,000,000 ten malm.

avgörande vikt för bedömandet av den föreliggande frågan är
först och främst hurusom den förnyade inventering, som med stöd av
senare årens erfarenhet nu blivit av professor Walfr. Petersson verkställd
rörande malmtillgångarna i Kirunavara och Gellivare malmfält, ådagalagt,
att man nu är berättigad räkna med så mycket större malmkvantiteter
än åren 1907 och 1908, att den nu ifrågasatta ökade brytningen av
högst 31 miljoner ton på intet vis kan anses annat än motsvarande ett
rationellt utnyttjande. Inräknas sistnämnda malm kvantitet, skulle de
till brytning under tiden 1908—1932 medgivna maximikvantiteterna
utgöra:

enligt 1907 års kontrakt
).> 1908 » »

)) 1913 » ;»

Inom Kirunavara
malmfält

75,000,000 ton

6,500,000 »

21,600,000 »

103,100,000 ton

Inom Gellivare
malmfält

18.750.000 ton

2.500.000 »

9.400.000 »

30.650.000 ton.

Det är sålunda i allt högst 133,750,000 ton malm, som skulle
kunna komma till brytning under åren 1908—1932, eller om man räknar
i medeltal per år under nyssnämnda 25-årsperiod 5,350,000 ton, med
en maximikvantitet under sista delen av 20-årsperioden av 6,420,000
ton. Pa den hittills kända malmtillgången inom de ifrågavarande båda
malmfälten kan uppskattas till 973,000,000 ton (samt därtill kommer
att lika reserver stå staten ''till buds), framstår klart, att en årsbrytning
a\ 6,420,000 ton ingalunda överstiger vad man med allt samvetsgrant
beaktande av framtida malmbehov utan tvekan bör kunna tillgodogöra
sig från dessa gruvor.

Eu viktig synpunkt härvidlag är ock, att de viktigaste kapitalplaceiingai,
staten gjort uti ifrågavarande trakter av vårt land, nämligen
föl i iksgränsbanan och kraftverket vid Porjus, kunna genom den ökade
järnvägstrafiken och malmbrytningen på ett alltmera fullständigt sätt
tillgodogöras och bringas att lämna större avkastning.

Vad beträffar de rent ekonomiska fördelarna av det förevarande
förslaget, te sig dessa i ett sammanhang på följande sätt.

Staten lösgör ur eu nu bunden räntelös kapitaltillgång under de

Statens

vinstandel.

Räntevinst.

Avdrag å
lösesumman

Vinst ä järnvägen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

närmaste 20 åren tillhopa ........................................ kronor 93,000,000: —

vilka kunna disponeras för ett så nödvändigt ändamål som minskande
av statens utländska skuldsättning.

Om, såsom jag ovan förutsatt vara en ovillkorlig betingelse för
medgivandet av en ökad malmbrytning, den av densamma direkt inflytande
inkomsten endast avses till utgifter för kapitalökning, varigenom
statens upplåning kunde minskas, besparas räntor, som eljest
skulle utbetalas för motsvarande lån. Vid beräkning av den verkliga
vinsten måste därför hänsyn tagas till dessa räntor. ^

Under förutsättning att bolaget kan under vart av aren 1913
1932 tillgodogöra sig den i kontraktets § 2 angivna malmkvantitet
kommer att till statsverket inflyta efter en vinstandel av 6 kronor per ton:

under år 1913 .................................

» » 1914 ...............................

» >» 1915 ...............................

). >. 1916 ...................................

» J. 1917 .................................

» » 1918 .................................

» » 1919 ..................................

» » 1920 ................................

under vart och ett av åren 1921

......... kronor 900,000: —

........ )> 1,200,000: —

......... » 1,950,000: —

........ » 2,700,000: —

..... » 3,450,000: —

4,050,000: —

......... » 4,800,000: —

......... » 5,550,000: — samt

1932 ):> 5,700,000: —

Sammanlagda

summan av dessa under åren 1913—1932 inflytande

avgifter uppgår alltså till ...................................... kronor 93,000,000: -

Ränta å dessa belopp efter 4 procent per år och under förutsättning
att beloppen till huvudsakligaste del årligen inflyta den 31 december
S 3 i det föreliggande kontraktsförslaget uppgår den 31 december

jämlikt ej

1933 till

kronor 32.868.000.

Därest staten år 1932 begagnar sin rätt att inlösa stamaktierna i
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, skall, såsom förut är nämnt, å den
lösesumma, som, beräknad enligt kontraktets bestämmelser och efter
en vinst av 6 kronor per ton skulle uppgått till 281,250,000 kronor,
göras ett avdrag av 46,500,000 kronor, vilket belopp alltså utgör en
direkt inkomst eller rättare sagt minskad utgift, föranledd av den ökade
malmbrytningen.

Den ökade malmbrytningen kommer att medföra såväl ökad trafik
på de staten tillhöriga järnvägarne Kiruna—Riksgränsen och Kiruna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Svartön som ökad åtgång av elektrisk energi från kraftverket vid Porjus
till dels järnvägsdriften, dels gruvdriften. Järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
hava, såsom nämnt är, i sina förberörda utlåtanden yttrat
sig jämväl rörande den ökning i inkomsterna, som kan påräknas av
den ökade exporten.

Enligt järnvägsstyrelsens utlåtande kan den för brytning nu ifrågasatta
malmkvantiteten utfraktas på järnvägen enligt den angivna planen
för brytningens fördelning under olika år. Maximitransportförmågan
för linjen Kiruna—Riksgränsen angives till högst 5,100,000 ton per år,
sedan elektrisk drift blivit införd.

Genom den ökade trafiken beräknas det ökade driftsöverskottet på
järnvägen under 20-årsperioden att uppgå till:

för linjen Kiruna—Riksgränsen.............. omkr. kronor 36,500,000

» » Kiruna—Svartön ................... j> » 10,300,000

summa kronor 46,800,000

Genom elektrifiering av linjen Kiruna—Riksgränsen uppstår enligt
beräkning ytterligare driftsöverskott av kronor 6,635,000. Den sammanlagda
ökningen i driftsöverskottet under 20-årsperioden å järnvägarna,
sedan elektrisk drift anordnats å linjen Kiruna—Riksgränsen, blir sålunda
i runt tal............................................................................. kronor 53,500,000.

Jag ber att här få anmärka, att den nyss uppgivna vinsten på
elektrifiering av linjen Kiruna—Riksgränsen innefattar hela den ökade
vinsten härav i jämförelse med ångdrift utan avdrag för kostnaden för
den elektriska energien vid turbinaxeln i Porjus. En del av denna vinst
bör rättvisligen gottgöras Porjus kraftverk, vilket emellertid är en räkenskapsfråga,
som i detta sammanhang saknar betydelse.

Genom den ökade trafiken på linjen Kiruna—Svartön skulle det
bliva ekonomiskt fördelaktigt att även elektrifiera denna linje, varigenom
en betydlig kolimport lind vekes och vattenkraften vid Porjus bleve bättre
utnyttjad samt det på Porjus kraftanläggning nedlagda kapitalets räntabilitet
betydligt förbättrades. Järnvägsstyrelsen framhåller emellertid,
att någon elektrifiering av denna linje ej bör ifrågakomma förrän erfarenhet
vunnits om den elektriska driften å linjen Kiruna—Riksgränsen. Jagdelar
fullkomligt denna uppfattning och upptager därför icke i denna
beräkning den vinst, av järnvägsstyrelsen angiven till över 5,000,000
kronor för 20 år, som kunde uppkomma efter elektrifiering av linjen
Kiruna—Svartön, så mveket mer som denna förutsätter avsevärda kapitalutlägg-
för nyanläggningar, ungefärligt beräknade till kronor 11,000,000.

Elektrifiering
av linjen
Kiruna—
Svartön,

Ränta å
trafik inkomsterna.

Elektrisk
kraft till
gruvdriften,

Nyanläggningar
vid
gruvorna m.m.

Skattein komster.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Skäl kan nog också anföras för att beräkna ränta jämväl å järnvägens
ökade vinster för varje år av tjugoårsperioden, under vilken
den ökade malmbrytningen skulle äga rum, i likhet med vad som i
motsvarande fall ägde rum i Kung! Maj:ts proposition rörande kontraktet
av år 1907. Då det kan vara omtvistligt, huruvida en sådan
ränteberäkning kan anses berättigad vid nu ifrågavarande inkomstberäkning,
föredrar jag att icke upptaga den i något värde.

Beträffande vinsten å Porjusanläggningen framgår av vad jag nyss
nämnde, att någon särskild vinst för ökad leverans av elektrisk energi
till järnvägsdriften icke upptagits på kraftverket, utan för överskådlighetens
skull förts i en post på järnvägsdriften. Genom ökad energileverans
för gruvdriften in. in. vid Gellivare och Kiruna erhålles
emellertid en ökning i inkomsten för Porjus, vilken är svår att exakt
beräkna, då helt naturligt inga säkra uppgifter på förhand kunna
lämnas om den ökade åtgången av kraft för gruvdriften, för elektrisk
belysning i gruvsamhällena m. in. För denna beräkning är det emellertid
tillräckligt att utgå från den ökade garanti, som jag förmått bolaget
ingå på beträffande det minimibelopp, som bolaget årligen skall erlägga
för elektrisk energi från Porjusverket.

Enligt härom nu gällande kontrakt fastställdes det minimibelopp,
som bolaget skulle garantera, till kronor 350,000 per år. Detta belopp
skulle enligt vad nu överenskommits höjas till

för åren 1916—1919...................................... kronor 410,000

» ). 1920—1932..................................... » 445,000

Den ökning i egendomens värde, som blir eu följd av de anläggningar
av olika slag, som bolaget måste utföra för att kunna öka brytningen
och som på sätt ovan angivits belöper sig till minst kronor

10,000,000, kommer vid eu inlösen 1932 staten till godo, men upptages
i denna inkomstberäkning ej i något värde.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att bolaget
enligt § 2 i kontraktsförslaget förbundit sig att anskaffa 100 malmvagnar,
värda 500,000 kronor, vilka ställas till statens disposition och
av bolaget därefter underhållas.

Statsverket kommer givetvis att tillföras ytterligare avsevärd inkomst
genom de ökade skattemedel, som uppstå icke blott direkt genom
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags ökade affärsverksamhet, utan även
såsom eu följd av den utveckling på olika områden, vilken kommer att

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.
trafik^ m0m (le °rter’ SOm beröras av malmbrytningen och järnvägs Att

på förhand till beloppet beräkna någon annan skatteökning
an deri som kan grundas på bolagets i anledning av den ökade malmexporten
vidgade affärsverksamhet är icke möjligt. Ökningen av bolagets
inkomstskatt belöper sig, enligt beräkningar som jag låtit verkställa^
om man utgår från en vinst av 6 kronor per ton å försäljningen
thl något över 11,000,000 kronor för tiden 1913—1933.

, l)e aJ. ^en ifrågasätta ökade malmbrytningen beräknade statsinkomsterna
fördela sig efter de särskilda slagen av inkomster och på de
särskilda åren på sätt efterföljande tablå utvisar:

Sammanfattning av statsinkomsterna av den ökade exporten av 31,000,000 ton
malm, fördelade på de särskilda åren.

		Statens	Ä statens		Järn-	j Ökning av	Ökning i	\|
År	Ton	vinstandel	vinstandel	! Avdrag å	; vägens	garanterad	i komstskatt	j
	malm	å 15,500,000 ton å kr. 6: —	räntevinst efter 4 %	J lösesumman	ökade ! driftsöver-	jinkomst av Porjus	j till följd av den ökade malm-exporten	J Summa \|
					skott	kraftverk
1913	300,000	900,000	— f		389,000			1,289 000
1914	400,000	1,200,000	36,000		558,000	—	113,550	1,907,550
1915	650,000	1,950,000	84,000		1,076,000	—	147,600	3,257,600:
: 1916	900,000	2,700,000	162,000		1,484,500	60,000	249,906	4,656,406)
1917	1,150,000	3,450,000	270,000		1,898,000	60,000	330,600	6,008,600!
1918	1,350,000	4,050,000	408,000		2,301,000	60,000	425,250	7.244,250!
1919	1.600,000	4,800,000	570,000		2,843,000	60,000	494,175	8,767,175:
1920	1,850,000	5,550,000	762,000		3,251,500	95,000	592,350	10,250,850^
1921	1,900,000	5,700,000	984,000		3,306,500	95,000	672,240	10,757,740!
t 1922 1 1923	1,900,000	5,700,000	1,212,000		3,306,500	95,000	688,920	11,002,420
	1,900,000	5,700,000	1,440,000		3,306,500	95,000	689,190	11,230,690
1.924	1,900,000	5,700,000	1,668,000		3,306,500	95,000	689,280	11,458,780:
192o	1,900,000	5,700,000	1,896,000		3,306,500	95,000	676,800	11,674,300
; 1926 1	1,900,000	5,700,000	2,124,000		3,306,500	95,000	677,700	11,903,200
j 1927	1,900,000	5,700,000	2,352,000		3,306,500	95,000!	677,700,	12,131,200
1928	1,900,000	5,700,000	2,580,000		3,306,500	95,000’	677,700	12,359,200
1929	1,900,000	5,700,000	2,808,000		3,306,500	95,000	677,700	12,587,200
1930	1,900,000	5,700,000.	3,036,000		3,306,500	95,000!	677,700!	12,815,200
1931	1,900,000	5,700,000	3,264,000:		3,306,500	95,000	677,700	13,043,200
1932	1,900,000	5,700,000	3,492,000\|		3,306,500	95,000	677,700	13,271,200
1933 \|	—	— \|	3,720,000i	46,500,000’	— I	—	677,70o\|	50,897,7001
1	31,000,000	93,000,00o\|	32.868,OOOj	46,500,000	53,479,000	l,475,OOo\|	11,191,4611	238,513,4611

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Statens sammanlagda inkomst genom den ökade exporten och ett
tidigare tillgodogörande under perioden 1913—1932 av 31,000,000 ton
malm uppgår alltså till i runt tal kronor 238,500,000, vilket motsvarar
per ton malm omkring kronor 7: 7 0 och i medeltal per år under 20-årsperioden nära kronor 12,000,000.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kung].
Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar med Luössavaara—
Kiirunavaara aktiebolag'', aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund träffa överenskommelse angående
ökad brytning och utfraktning av järnmalm m. in. i enlighet med det
av mig upplästa förslaget till sådan överenskommelse.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade tians Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall och förordnade, att till
Riksdagen skulle avlåtas proposition i ärendet av den
lydelse bilagan lätt . . . till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISA A O MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Bilaga A.

1907 års kontrakt.

i i- i. svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget^ Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grän^esbero—Oxelösund
är följande överenskommelse träffad:

§ I I

ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfästa sig detsamma att, så fort sådant
lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som till
denna § hörande bilaga n:r 1 utvisar.

Såsom bilaga n:r 2 till denna § följer förteckning å de fastigheter
gruvor och inmutade områden, som nu tillhöra Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, ävensom, till upplysning om bolagets övriga egendom, förteckning
a den lösegendom, som bolaget ägde den 31 december 1906.

§ 2.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig vidare att i samman “S

med °Yan 1 bolagsordningen öka sitt aktiekapital

till åttio miljoner (80,000,000) kronor, varav halva beloppet skall utföras
av preferensaktier och halva av stamaktier.

§ 3.

Aktiebolaget Gellivare malmfält försäljer och överlåter till Luossavaara-Knrunavaara
aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undantag
av

a) fordran hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestaende
medel,

c) aktier i Trollhättans elektriska aktiebolag och aktiebolaget Expressdynamit,
samt ° F

d) egna inneliggande 472 % obligationer.

Såsom bilaga till denna § följer förteckning å de fastigheter, gruvor
och inmutade områden, som ingå i denna försäljning. Övrig lösegendom

1 T IT* .. J«*_______ I »VT. /-v /-I 1 -VT TT

och mmutaae omrauen, aum mg» * . o- . °

överlåtes i huvudsaklig överensstämmelse med inventarietörteckriin0
den 31 december 1906 utan andra förändringar än gruvrörelsens drivande
och malmens försäljning intill tillträdesdagen må föranleda.

Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugutyra
miljoner tjugufyratusen (24,024,000) kronor och likvideras av LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp av sexton
miljoner sextontusen (16,016,000) kronor med kuponger för tiden från och
med år 1908. överkursen för aktierna, åtta miljoner åttatusen (8,008,000)
kronor, föras i Luossavaara-Iviirunavaara aktiebolags räkenskaper till bolagets
ervfond

I samband med omförmälda försäljning åtager sig trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund att, i den mån de förfalla, betala aktiebolaget
Gellivare malmfälts nuvarande och blivande skulder utan ratt for tiahkaktiebolaget
att för sin regressfordran mot aktiebolaget Gellivare malmfält
göra sig betald i egendom, som enligt denna § överlåtits till LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag, ändå att egendomen häftar såsom pant for skulden.

§ 4.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlåter å trafikaktiebolaget
Gräno-esberg-Oxelösund sina räntebärande värdepapper, nämligen.

° a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen
å en miljon tvåhundrafemtiotusen (1,250,000) kronor ma såsom
pant kvarligga, så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fortfar att gälla,

b) Förenade Separatorintressenternas aktiebolags obligationer och

bolagets egna inneliggande obligationer,

c) aktier i aktiebolaget Expressdynamit, samt

d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.

Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till regress
o-älda samtliga de skulder, för vilka Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
vid innevarande års utgång häftar; skolande det belopp varmed den av
trafikaktiebolaget sålunda vid innevarande ars utgång övertagna skuld ma
överskjuta bokförda värdet av de tillgångar, som enligt denna § a trafikaktiebolaget
överlåtas, avskrivas å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebok,,

återstående tillgångar. . i .■

I överensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara aktie

bolags ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets till -

gångar uteslutas vad under a), b), c) och d) här ovan är uppräknat samt
ui bolagets skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden
samt vinstmedel. De nya tillgångar, som genom förevarande avtal tillföras
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må icke i samma balansräkning
bokföras till högre värde, än som erfordras för att samtliga tillgångar
skola motsvara det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel. °
Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten
då icke begagnat sin i § 9 otnförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke
i bolagets räkenskaper uppskrivas i värde med högre belopp, än som å
samma tillgångar verkligen nedlagts; ej heller må under samma tid ny
egendom bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå använts.

_ De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933, respektive
år 1938, må hava ådragit sig, förbinder sig trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund att gälda utan rätt till regress; och må i följd
härav vid. utgången av år 1932, respektive år 1937, Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag icke i balansräkning vara påfört andra belopp än aktiekapital,
reservfond samt vinstmedel.

§ 5.

1:°) Svenska staten överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
med äganderätt de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i
utmål och gruvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och
Gellivare.

2:o) I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda
arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag nyttjanderätt dels till mark, som för närvarande innehaves av
aktiebolaget Gellivare malmfält men den 1 januari 1908 av detta bolag
avträdes, dels till områden, som redan innehavas av Luossavaara-Kiirunar
vaara aktiebolag, och dels slutligen till nya områden vid Gellivare och
Kiirunavaara, som för bolagets rörelse äro behövliga; och tillförsäkrar staten
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att få behålla nyttjanderätten till
de sålunda upplåtna områdena på de i arrendekontrakten stadgade villkor,
så länge Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag uppehåller gruvdriften inom
Gellivare, respektive Kiirunavaara malmfält; skolande i följd härav staten,
når en arrendeperiod gått till ända, lämna bolaget nytt arrendekontrakt
på enahanda villkor för så lång tid, som nyttjanderätt enligt lag må
upplåtas.

Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags nyttjanderätt
till det område vid Luossavaara, som å en, i kontrakt av den 9 september

1899 emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag åberopad karta''betecknats med Kitt. B, upphöra den 1 januari
1908; dock tillförsäkrar staten bolaget, att, därest vid utgången av år
1937 Luossavaara malmfält jämlikt § 6 mom. 4:o) här nedan, återlämnas
till bolaget, detsamma skall ånyo erhålla och, så länge bolaget uppehåller
gruvdriften inom malmfälten, bibehålla nyttjanderätten till ifrågavarande
område emot arrende, utgående med enahanda belopp per kvadratkilometer
som för den enligt ovan avsedda kontrakt upplåtna marken vid Kiirunavaara
och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt äro stadgade.

3:o) Staten ansvarar för att den malm, som utom nu lagligen gällande
utmål må finnas inom de i mom. 2:o) avsedda områden, icke, så
länge dessa äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må
annat än för kronans räkning inmutas eller brytas, samt utfäster sig att
icke före utgången av år 1932 eller, om staten då ej begagnar sin i § 9
här nedan omförmälda lösningsrätt, före utgången av år 1937 därstädes
bryta eller låta bryta malm.

§ 6.

För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för övriga i detta
kontrakt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillerkända rättigheter och
förmåner erhåller staten vederlag på följande sätt:

l:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlämnar den 1 januari
1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp av
trettionio miljoner niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor och medgiver
staten, att dess nuvarande 16 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag utbytas mot preferensaktier, varigenom staten bliver . ägare
till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp av fyrtio miljoner
(40,000,000) kronor. För de nya aktier till belopp av trettionio miljoner
niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, som till staten överlämnas,
skall emissionsstämpelkostnad icke drabba bolaget, utan åligger det staten,
därest sådan stämpelkostnad varder av bolaget uttagen, att ofördröjligen
ersätta bolaget beloppet.

2:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlåter med äganderätt
till svenska staten samtliga aktier i Mertainens gruvaktiebolag till nominellt
belopp av fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill år
1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda
lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom de Mertainens gruvaktiebolao-
°nu tillhöriga gruvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta
järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund förpliktar sig att utan
rätt till regress betala samtliga de skulder, för vilka Mertainens gruvaktiebolag
vid utgången av år 1907 häftar.

Såsom, bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter,
gruvor och inmutade områden, som tillhöra Mertainens gruvaktiebolao ö:o)

Luossavaara-Knrunavaara aktiebolag överlåter till svenska staten
med äganderätt de bolaget nu tillhöriga gruvor och inmutade områden
i Sy va.] ar vi, Nokutusvaara och Haukivaara, dock att staten
11 ar 1f3o.eller- om staten da icke begagnat sin i § 9 här nedan omformalda
lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande
gruvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än
ioi järn- eller ståltillverkning i Sverige.

4:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåter till staten uteslutande
nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara
mai nita! t, innefattande de gruvor och inmutade områden, som i bil. n:r 2
till b 1 angivas tillhöra samma malmfält, dock att staten icke ä.<mr''att
under sagda tidsperiod inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järnmalm
annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid uto-åno-en
av ovannämnda 30-årsperiod äger staten rätt att efter sitt gottfinnande
antingen behålla ifrågavarande gruvor och inmutade områden med full
äganderätt och utan lösen, eller ock att, mot återlämnande av gruvorna
av Luossavaara-Knrunavaara aktiebolag erhålla lösen för alla för gruvornas
tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter, byggnader och
annat, likasom maskiner, redskap och materiel. Vill staten'' begagna sist
atmiVna ,rät^h®t’o tll]säge därom bolaget under år 1936. Lösesumman
g1..1. brlc Pa.asämJande bestämmas av nio ojäviga gode män, utsedda

31 december 1937. m°m'' ^ här nedan SäSS’ Sarat erlägSas kontant den

, i J:°) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sena de
bolaget tillhöriga inmutningar, för vilka utmål ännu ej blivit lagda, och
medgiver att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som
ma vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas, såsom vore samma
utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.

§ 7.

. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att under 25-årspenoden
1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlag
sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara
malmfält samt aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton

järnmalm inom Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet mralmas
dock el nu befintlig eller under nämnda 25-årsperiod fallande s. k. varpmalm.
Med varpmalm förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid
brytningen av malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig,
fattigt för att kunna med fördel i oberett skick exporteras.

men ar

för

§ B.

Med avseende å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags inalmfraktning
å järnvägen Svartön—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908—1932

följande bestämmelser gälla: -, . s

‘ l:o) Staten tillförsäkrar bolaget att under omförmalda tjugufem ar
mot en avgift av två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen
frakta den malm, sammanlagt sjuttiofem miljoner ton, som bolaget enligt
S 7 äo-er att bryta inom Kiirunavaara malmfält, vilken kvantitet skall
sålunda fördelas, ätt bolaget äger under år 1908 frakta omkring en innjon
femhundratusen (1,500,000) ton, varefter kvantiteten småningom, dock
höo-st med fyrahundratusen (400,000) ton under ett ar, ökas intill tre miljoner
trehundratusen (3,300,000) ton årligen; åliggande bolaget att före
den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefarliga kvan
titel, bolaget under närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna
till Riksgränsen, samt att, om bolaget för något kommande ar önskar oka
kvantiteten med mera än tvåhundratusen (200,000) fou utöver den för
närmast föregående år avsedda mängden, därom lämna järnvägsstyrelsen
meddelande minst två år före ingången av det kalenderår, varunder sådan

ökning skulle äga rum. „ . ,

"Så framt ej bolaget självt vill ombestyra a dess spår och dess egen

bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra
densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda
växellokomotivs underhåll och materialförbrukning samt för den för vagnrörelsen
erforderliga personalen ävensom ränta och amortering a anskatlningskostnaden
för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent, allt okat

med tio (10) procent. . , f

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordi ade

ersättningens storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljeman
Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det satt, att medeltal
av omloppstid, från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets
förfogande för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit
till Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets för -

fogande

för

lastning

ställda

vagnar.

För uppkommet överskott i tid

över fem dagar betalar bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. I omloppstiden
inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över
dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna
lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden
icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas
efter den angivna bärigheten.

Luossavaara-Iviirunavaara aktiebolag berättigas att årligen frakta intill
en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet,
Kungl. Maj:t därutöver kan medgiva, från Kiruna till Svartön, mot en
avgift av tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för
upplagsplats och begagnande av lastningsanordningar på Svartön, i likhet
med vad som gäller angående malm, som fraktas från Gellivare till
Svartön enligt kungl. brevet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att
sammanlagda kvantiteten av vad bolaget enligt detta mom. under ett år
fraktar från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke
överstiger tre miljoner femhundratusen (3,500,000) ton och icke under
ett år ökas från föregående år med mer än högst fyrahundratusen (400,000)
ton; skolande Luossavaara-Iviirunavaara aktiebolag, om det vill begagna
rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrelsen
göra anmälan minst ett år före ingången av det kalenderår, varunder
fraktningen från Kiruna till Svartön är avsedd att äara rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största möjliga
jämnhet fördelar malmavsändningaen på årets särskilda månader eller
trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen av
statens järnvägar icke råder.

2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ovannämnda period
1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm,
sammanlagt 18,750,000 ton, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom
Gellivare malmfält, mot en avgift av två (2) kronor 75 öre för ton och under
de bestämmelser i övrigt, som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898;
skolande sagda kvantitet fördelas ungefär lika på vart av ifrågakomna år,
dock med rätt för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill
en miljon (1,000,000) ton årligen.

I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om fraktning
av varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att under år
1907, utöver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den
2 juli 1898 angivna kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton,

2—130236

från Kiruna till Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotusen

(150,000) ton järnmalm emot en avgift av två (2) kronor 64 öre för ton
och på de villkor i övrigt, som innehållas under mom. l:o) i denna §.

§ 9.

l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, vilka nu tillhöra eller intill sagda
dag förvärvats av trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget
Gcllivare malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom
tillsägelse under år 1930 hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
samt hos aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu äger
bestånd. Har sådan tillsägelse skett, står det likväl staten öppet att senast
sex månader före inlösningsdagen återkalla sin tillsägelse.

För dylik inlösen skall värdering av berörda aktier verkställas av
nio. ojäviga gode män, av vilka tre utses av Kungl. Maj:t, tre av trafikaktiebolaget,
en av magistraten i Stockholm, en av magistraten i Göteborg
och en av styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Vid värderingen,
varunder Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags böcker och övriga handlingar
skola hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas den årliga
medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hava haft å försäljningen
av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—
1929, varvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perioden
gjort skäliga avskrivningar, utan även till alla andra på bedömandet
inverkande omständigheter. Angående avskrivningar är att iakttaga, att
bolaget icke har skyldighet att på grund av malms bortförande göra avskrivning
å själva gruvorna ej heller att å fastigheter göra andra avskrivningar,
än som föranledas av byggnaders nedgång i värde. Har kvantiteten
av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under nämnda
tioårsperiod, överstigit . trettio miljoner (30,000,000) ton från malmfältet
i Kiirunavaara eller sju miljoner femhundratusen (7,500,000) ton från
Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt
å de överskjutande kvantiteterna. Om till följd av krig eller blockad avbrott
i utfraktningen av malm ägt rum under ifrågavarande tioårsperiod,
skall i stället för den tid, avbrottet varat, medtagas i beräkningen en lika
lång tidrymd närmast före år 1920.

Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften av den sålunda uppskattade
medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de malmkvantiteter,
som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål,

till mindre belopp än etthundrafemtio miljoner (150,000,000) ton i Kiirunavaara
malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000) ton
i Gellivare malmfält, från lösesumman skall avdragas vad som svarar emot
bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

Den efter angivna grunder bestämda lösesumman, med avdrag för
vad därav proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas
av trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare
malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med rätt för
staten att dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav intill
den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela
bolagen dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra
(4) procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess
betalning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom
ägare av preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier, som
enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning
å stamaktierna må äga rum, äger staten från lösesumman avdraga det
belopp, som brustit i sådan utdelning.

Inför sjode männen må såväl staten som bolagen framställa och
grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej överklagas.
Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat,
såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning
i fråga om det i detta mom. avsedda förfarande. Har icke, sedan
ena parten med uppgift om sitt val av gode män gjort framställning hos
den andra parten om utseende å dess sida av gode män, sådan åtgärd ägt
rum inom tre månader, är förstnämnda part berättigad att välja gode män
i den andras ställe.

2:o) Begagnar staten sin inlösningsrätt, och Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag icke medhunnit att till utgången av år 1932 bryta och utfrakta
hela de i nästföregående § bestämda malmkvantiteter, från Kiirunavaara
sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare aderton miljoner
sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton, skall staten vid inlösen, varom i
mom. l:o) sägs, utöver lösesumman för aktierna lämna trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning,
i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper,
för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera
än fem miljoner (5,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris,
motsvarande bolagets enligt mom. l:o) uppskattade medelvinst under åren
1920—1929 per ton malm med avdrag av det vinstbelopp, som, därest
malmen utfraktats under åren 1928—1932, skolat jämlikt Luossavaara -

Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomms preferensaktierna
i bolaget.

Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på
åsämjande av nio ojävige gode män, utsedde på sätt i mom. l:o) sägs,
och beloppet erlägges kontant före utgången av år 1933.

§ 10.

Begagnar ej staten den i nästföregående § omförmälda lösningsrätt,
äger Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under femårsperioden 1933—1937
utöver de i § 7 här ovan bestämda malmkvantiteter bryta ytterligare
i Kiirunavaara malmfält sammanlagt femton miljoner (15,000,000) ton
järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtiotusen

(3.750.000) ton järnmalm, oberäknat varpmalm, så ock utfrakta nämnda
kvantiteter mot den i § 8 för varje fall bestämda frakt och under övriga
däri stadgade fraktningsvillkor.

Det åligger bolaget att under den i denna § avsedda period fördela
malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på vart av de fem åren.

§ 11.

Har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke medhunnit att till utgången
av år 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 här ovan
bestämda sammanlagda malmkvantiteter, från Kiirunavaara nittio miljoner
(90,000,000) ton och från Gellivare tjugutvå miljoner femhundratusen

(22.500.000) ton, skall staten lämna trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning, i den mån på deras
aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper, för vad av nämnda
kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner
(5,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris motsvarande den
vinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skäligen bör anses hava haft å
sin malmförsäljning under åren 1928—1937 med avdrag av det vinstbelopp,
som, därest malmen utfraktats under åren 1933—1937, skolat
jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm
tillkomma preferensaktierna i bolaget.

I händelse av olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning
äga rum på sätt i § 9 stadgats.

Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en
femtedel på vart av åren 1938—1942.

§ 12.

Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen av
stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag vid utgången av år 1932;,
ägei staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill staten ber
gagna denna lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940 hos trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund samt hos aktiebolaget Gellivare
malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om statens
rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna
därför, om avdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande,
vad i § 9 är därom stadgat Tiga motsvarande tillämpning, dock att°för beräkning
av medel årsvinsten skall läggas till grund kvantiteten av den malm;
bolaget brutit och tillgodogjort sig under tioårsperioden 1928—1937.

§ 13.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke exportera
. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i
Knrunavaara utöfver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000)
ton , som redan blivit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans
från och med år 1908.

§ 14-

l.o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag1 har
att jämlikt i § 8 inom. l:o stadgad grund till staten erlägga för transport
å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något år ej skulle uppgå till saminanlagda
beloppet av kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll
jämte fem (5) procent å nuvarande och blivande anläggningskostnad för
samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala en summa,
som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej
inräknas utgift, som, enligt vad av järnvägens räkenskaper utrönes, föranletts
allenast av persontrafik, postbefordran och transport av annat o-ods
än bolagets. ö

o staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm

från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet av minst trehundra*
tusen 300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse;
gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen
ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden för järnvägens
drift och underhåll jämte (5) procent å nuvarande och blivande

anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant
år betala, med ^beräkning av fraktavgiften för transporterad malmkvantitet,
en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till
hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt
enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande
andel av ovannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle
ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den av bolaget anmälda
kvantitet, skall vid beräkning av bolagets andel i nämnda kostnadsoch
procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas hava ut

gjort den anmälda kvantiteten. .

2;o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget)—
Svartön ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden
förnäm vilkens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och
blivande anläggningskostnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla
statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i allt fall för sådant år betala, med
inberäkning av fraktavgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet,
den på bolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden
på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid
statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel av ovannämnda
sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sadant ar
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet
denna väg, som bolaget anmält till befordran, skola vid beräkning av
bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transportmängder
i allt fall beräknas hava utgjort de en gång anmälda kvantiteterna
från Kiruna till Svartön och från Malmberget till Svartön.

3-o Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av
malm ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna § upphöra för
den tid, avbrottet varar.

§ 15.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att av den malm,
som bolaget enligt detta kontrakt äger att intill år 1933, respektive år
1938, bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gellivare,
i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget
bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de prisei,
som efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som
för fullgörande av sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti;

oeh skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna $
gälla följande: ° 3

a) Bolagets. leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna § äger rum, högst

tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år hö^st
yrahundratusen (400,000) ton, varefter leveransskyldigheten5 småningom
stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyltifnnoMU.
nder 6tt är 1 ,intet fal1 s%er med “er än etthundrafemtiotusen
levererat ^ Ut°Vei’ Vad bo3aSet under nästföregående år enligt denna §

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende

nrSfi + rekvlsltl0,nen äl‘ skyldigt att leverera intill etthundratusen

(100,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldig
leverera, med mindre rekvisition göres, J °

... däl‘ den enligt denna § försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt

tvåhundratusen (200,000) ton minst ett år,
dar den skulle uppgå till sammanlagt

fyrahundratusen (400,000) » > två år,

dar den skulle uppgå till sammanlagt

femhundrafemtiotusen (550,000) » » tre år före det

S då leverans skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitionstiden
för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen (150,000) ton.

uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det
av bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kund.
Maj.t sadant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän.

§ 16.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sörja för eu i
allo rationell ma inbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämplig
anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder sig jämväl
att halla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick ävensom
egendom" 1928-1937 icke Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan

§ 17.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att, på sätt i Grängesberg
och i Kiruna redan ägt rum, även i Gellivare, där den med staten
pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande
av sadana avsikter, vidtaga åtgärder för beredande av tjänliga bostäder åt

arbetarna samt för övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras
trevnad.

§ 18.

Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan
pålaga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten pålägga*
järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra
hälften av nästpåföljande kalenderår gottgöra trafikaktiebolaget Grängesberg_Oxelösund
och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag vad de av sagda

grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti

denna överenskommelse avsedd fyndighet. .

Därest under sagda tid något av nämnda tva bolag eller aktiebolaget
Gellivare malmfält måst vidkännas direkt beskattning av vad slag det vara
må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med årlig inkomst
uppgående till beloppet av nettovinsten för det svenska bankbolag,
som undersamma år haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet
uppgående till beloppet av förmögenheten hos det svenska bankbolag, som
vid''llutet av samma år ägt den största förmögenheten, skalig staten under
loppet av nästpåföljande kalenderår gottgöra detta bolag ej mindre vad
bolaget nödgats utgiva utöver vad det bort utgiva, därest beskattning u
o-ått° efter samma grunder som för bolag med ovan sagda inkomst eller
förmögenhet, än även ränta å skillnadsbeloppet efter fyra (4) procent om
året: dock att där beskattningen icke utgått efter annan eller högre grund
än som gäller för bolag med en årsinkomst av en million femhlin^atusen

(1,500,000) kronor eller med en förmögenhet av trettio miljoner (o0,000,000)
kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga ruin.

§ 19.

i Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller,
om staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill 1937
års uto-åno-, icke låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen

Svartön—Riksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivits Luossävaara—Kiirunavaara
aktiebolag, ävensom att efter 1932 resp. 1937 ars
uto-åno- låta bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för
export" avsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.

§ 20.

Värnar s

>. i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å, statens
kola alla Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fånges- och åtkomst -

l:o. I

handlingar till fastigheter, — däri inbegripet även till de fastigheter, som
aktiebolaget Gellivare malmfält enligt detta kontrakt skall överlåta till
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank såsom
i taka händer mot åtagande av riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna
desamma förrän efter utgången av år 1932 eller, om staten icke begagnar
sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, efter utgången av år 1937, samt med
fullmakt för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning
och på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å vilka lagfart
icke redan blivit för sistnämnda bolag meddelad.

De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller
aktiebolaget Gellivaare malmfält grunda åtkomst till gruvor och inmutade
områden, och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolagen
i bänk nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolaget Gellivare malmfälts
förlagsinteckningsbara egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola,
så snart och i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser,
överlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande av riksbanken
att utlämna dem till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, dock ej
förrän efter utgången av år 1932 resp. 1937-

2:o. All fast eller lös egendom, som enligt denna överenskommelse
skall övergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.

o J O

§ 21.

l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält förbinder sig att icke före utgången
av år 1942 överlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
till annan än trafikaktieboiaget Grängesberg—-Oxelösund. Likaledes
förbinder sig trafikaktieboiaget Grängesberg—Oxelösund att icke före nyss
angivna tid till annan överlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
som trafikaktieboiaget Grängesberg—Oxelösund nu äger eller intill
nämnda tid förvärvar; dock skall denna bestämmelse icke utgöra hinder
för överlåtelse av aktier, i den mån sådan erfordras för uppehållande av
aktieägarnes antal vid lagstadgat minimum.

2:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktieboiaget Grängesberg—Oxelösund
ikläda sig härmed ansvar såsom för egen förbindelse

O o O O

för alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag.

3:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktieboiaget Grängesberg-—Oxelösund
medgiva att till säkerhet för samtliga deras förbindelser

3—130236.

enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de
uti mom. l:o oinförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om
pantsättningen gälla vad i mom. 4:o stadgas.

4:o. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12 så
ock till fullgörande av den i nästföregående mom. oinförmälda pantsättning
skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens
vägnar de aktier, tillsammans minst trettioniotusen åttahundrafemtiotvå
(39,852) stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som tillhöra trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund samt aktiebolaget Gellivare malmfält,
försedda med överlåtelser in blanko, nedsättas såsom i taka händer
hos Sveriges riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat
sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna, överlämna dem med ifylld
överlåtelse till staten, samt mot åtagande av riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar
och icke till annan utlämna desamma;

att värjo år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag hållits, till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
och aktiebolaget Gellivare malmfält utlämna föregående års vinstkuponger
till vartdera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande
dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för vilken
aktierna jämlikt mom. 3:o häfta såsom pant, staten är berättigad att
utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av
dess fordran, samt

att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten
begagnat sig av samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger
fordran, för vilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla vartdera bolaget
dess aktier.

§ 22.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka
exporten av malm från de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvor
i Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej överstiger sexhundrafemtiotusen
(650,000) ton samt efter år 1917 ej överstiger fyrahundrafemtiotusen
(450,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs gruvaktiebolags
gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna
förbindelse under något år överträdd, skall trafikaktiebolaget under påföljande
år till staten erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per

ton för varje ton malm, som utöver den stadgade maxirnikvantiteten blivit
exporterad.

§ 23.

Staten utfästa- sig att, om staten begagnar sig av den i §§ 9 och
12 här ovan angivna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske,
bibehålla den hos Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag anställda personal
ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då utgående, till beloppet
rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda
vid nämnda bolag.

§ 24.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att för tiden från
och med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den royalty,
som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar ej mindre
vid bolagets förutvarande egendom än även vid den egendom, bolaget enligt
denna överenskommelse förvärvar av aktiebolaget Gellivare malmfält;
dock att staten ikläder sig ifrågavarande förpliktelse beträffande den malm,
som staten enligt detta kontrakt kan komma att bryta i Luossavaara
malmfält.

Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betalningsskyldighet
för den i omförmälda avtal bestämda royalty, i vad den
vilar på Mertainens grinaktiebolags nuvarande egendom.

l:o) Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmfält
in. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,
i vilken rättegång Svea Hovrätt givit dom den 23 februari 1906
nedlägges till alla delar, och parterna bära var sina kostnader för samma
rättegång.

2:o) Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av
aktiebolaget Gellivare malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt,
dock att detta icke verkar någon inskränkning i träff k aktiebolaget Grängesberg
Oxelösunds förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i den
pantsättning, som enligt § 21 här ovan ägt rum.

§ 26.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LuossavaaraIviirunavaara
aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malmtillgången
såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom
att själv låta anställa sådana undersökningar, i den män det kan ske utan
att arbetet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.

Genom detta kontrakt upphäves med 1907 års utgång den emellan
staten, å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å den andra sidan,
den 2 juli 1898 ingångna överenskommelse. Till ytterligare säkerhet för
uppfyllande av bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skall intill
år 1938 hos staten kvarbliva det intecknade skuldebrev å två miljoner
(2,000,000) kronor, som av bolaget överlämnats till staten såsom säkerhet
för ett i sagda överenskommelse stadgat vite, varemot de såsom pant för
samma överenskommelse till staten avlämnade depositionsbevis å en miljon
femhundratusen (1,500,000) kronor skola, jämlikt § 4 här ovan, tillställas
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

§ 28.

Där enligt stadgande i denna överenskommelse tvist skall avgöras
av skiljemän, skola, för såvitt icke här ovan annorlunda bestämts, skiljemännen
vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten
utser en och överståthållareämbetet i Stockholm den tredje.

§ 29.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan
överlåtas.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång1,
men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten
inom samma tid godkännes.

Stockholm den 7 mars 1907.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
Vollrath Tham.

Aktiebolaget Gellivare malmfält
Vollrath Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
Vollrath Tham

Bevittnas:

C. H. Byström, G. Lagerhjelm,

Bilaga B.

1908 års kontrakt.

Under förutsättning, att det denna dag upprättade köpeavtal, varigenom
Aktiebolaget Svappavaara Malmfält till Svenska Staten försålt bland
annat samtliga bolaget tillhöriga gruvor och gruveandelar jämte utmål,
samt inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Levieniemi och Tansari
malmfält i Jukkasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare socken,
varder å statens sida slutligen godkänt, träffas emellan Svenska Staten,
å ena, samt Luossavara-Kiirunavara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, följande överenskommelse:

§ 1.

Utöver den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
enligt 1907 års kontrakt emellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta
och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara Malmfält, skall bolaget mot den i
§§ 4 och 5 här nedan stadgade ersättning till staten under tiden 1915—
1932 äga att bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare
nio (9) millioner ton, dock med rätt för bolaget att, om det sådant önskar,
inom Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra sig intill 2,500,000 ton av
sistberörda malmkvantitet, oberäknat varpmalm, varom förmäles i § 7 av
1907 års kontrakt.

§ 2.

Staten förbinder sig att intill år 1933, eller, om Staten då icke begagnat
den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
som enligt § 9 mom. ko i 1907 års kontrakt är Staten tillförsäkrad, intill
år 1938 icke inom Svappavaara, Levienimi, Tansari eller Salmivaara
malmfält bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning
inom Sverige.

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under
perioden 1915—1932 frakta å järnvägen Svartön-Riksgränsen. utöver de
malmkvantiteter, som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års kontrakt,
ytterligare den malm, tillsammans nio millioner ton, som bolaget
genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare
Malmfält, mot den i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje
fall bestämda frakt och under Övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna
kvantitet skall sålunda fördelas, att bolaget under vart och ett av åren
1915—1917 äger frakta etthundrafemtiotusen (150,000) ton, under vart
och ett av åren 1918—1920 fyrahundrafemtio (450,000) ton samt under
vart och ett av åren 1921—1932 sexhundratusen (600,000) ton; dock att
den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i olika
riktningar icke må i följd av nyssberörda bestämmelse ökas till mera än

3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000 ton från Kiruna
till Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare (Malmberget)
till Svartön.

§ 4.

Såsom vederlag för de bolaget genom detta kontrakt tillerkända rättigheter
och förmåner erlägger bolaget till staten dels ett kontant belopp
av 3,500,000 kronor, vilket betalas den 1 juli 1908, dock med rätt för
bolaget att uppskjuta betalningen intill den i september 1908 mot erläggande
av fyra procent årlig ränta å vad som ej betalas den 1 juli från
sistnämnda dag till betalningsdagen, dels ock en royalty, enligt nedan
givna bestämmelser.

§ 5.

För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag genom bestämmelserna i § 1 här ovan erhåller rätt att
bryta, eller alltså för fyra och eu halv (41/2) millioner ton skall bolaget
till staten erlägga en royalty av tre (3) kr. per ton, dock att å denna
royalty skall avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets
preferensaktier på grund av bolagsordningens bestämmelser äger bekomma

1 utdelning för ifrågavarande fyra och en halv millioner ton.

Royaltyn skall erläggas sålunda, att Luossavaara-Iviirunavara Aktiebolag
utöver nyssberörda avgift betalar omedelbart efter ordinarie bolagsstämma
vart av åren 1916, 1917 och 1918 royalty för 75,000 ton med

2 kr. per ton för Kiirunavaaramalm och 2 kr. 50 öre per ton för Gelli -

varemalm, vart av åren 1919, 1920 och 1921 royalty för 225,000 ton
efter samma grund, vart av åren 1922—1928 royalty för 300,000 ton
likaledes efter samma grund samt vart av åren 1929—1933 royalty för

300,000 ton med 1 kr. 50 öre per ton för Kiirunavaaramalm och 2 kr.
25 öre per ton för Gellivaremalm.

Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till
utgången av är 1932 bryta och affrakta de malmkvantiteter, som bolaget,
dels enligt 1907 års kontrakt, dels enligt detta kontrakt, äger tillgodogöra
sig från Iviirunavaara och Gellivare malmfält, tillhopa etthundratvå millioner
sjuhundrafemtiotusen (102,750,000) ton, skall den ersättningsskyldighet,
som enligt § 9 mom. 2:o av 1907 års kontrakt för visst fäll åligger
staten, omfatta vad som brister i 102,750,000 ton dock högst sju (7)
millioner ton. Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång
och har bolaget till den tiden ej medhunnit att bryta och utfrakta

102,750,000 ton, skall bolaget äga utfrakta vad som brister under femårsperioden
1933—1937, dock ej mera än högst 2,000,000 ton utöver vad
bolaget enligt 1907 års kontrakt äger frakta under samma femårsperiod;
skolande härvid bestämmelserna i § 10 i 1907 års kontrakt i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

§ 7.

Bo. Den i § 9 mom. Bo av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning
av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under
åren 1920—1929 haft å malmförsäljningen, skall jämväl omfatta vad bolaget
på grund av nu förevarande avtal brutit och tillgodogjort sig under
sagda period, därvid jämväl den enligt andra stycket av § 5 här ovan för
samma malm erlagda särskilda royalty skall inräknas i vinsten; dock att
härigenom ändring icke sker, med avseende å de i anförda § 9 mom. Bo
av 1907 års kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton
från malmfältet i Kiirunavaara och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält
— som vid inlösen få tagas i beräkning.

2:o. Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej heller göra ändring
i vad i § 9 mom. Bo av 1907 års kontrakt är stadgat därom, att om
de malmtillgångar, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp
än 150 millioner i Kiirunavaara eller 37V2 millioner i Gellivare

malmfält, från lösesumman för de aktier, staten äger lusa, skall avdragas,
vad som svarar mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp,

§ 8.

Vad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat
skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,
som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller
rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund ikläder sig ansvarighet
såsom för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara.
Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång
men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten
inom samma tid godkännes.

Stockholm den 9 april 1908.

Trafikaktiebolaget Grängesberg— Luossavaara—Kiirunavaara

Oxelösund. aktiebolag.

Vollrath Tharn. Vollrath Them).

Bevittnas:

C. IT. Byström. Herman Buse.

Förestående avtal godkännes. Stockholm den 26 juni 1908.

A Kungl. Maj:ts och kronans vägnar:

Carl Swartz.

Herr statsrådet Carl Swartz egenhändiga namnteckning bevittna:

F. Lambert-Meuller. F. St. Linroth.

1—130233.

Bilaga C>

Till

Herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Av herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet anmodad
att yttra mig om, huruvida eu ökad malmexport av 81 miljoner
ton under åren 1913—1932 från Kiruna och Gellivare malmfält under
nuvarande förhållanden kan anses tillrådlig, får jag vördsamt i denna
fråga avgiva följande yttrande.

Ett utredande av detta spörsmål synes mig i huvudsak innebära ett
besvarande av följande frågor:

1) Tillåta de nu kända malmtillgångarne i Kiruna och Gellivara
utan otillbörligt ökad brytning en sådan ökning i malmbrytningen under
ifrågavarande år?

2) Då enligt tillgänglig statistik Tyskland inköper 70 so % av Sveriges
hela malmexport, vilket ökat behov av svensk malm kan anses uppstå i
Tyskland under de år, som omfattas av utredningen?

3) Om Tyskland antages icke erhålla sitt behov av rik malm från
Sverige, kan Tyskland fylla detta sitt behov från annat håll och då varifrån?

4) Bör man befara, att den föreslagna ökningen av malmexporten
kan inverka sänkande på det exportpris på malm, som för närvarande
erhålles, och är det antagligt, att om man uppskjuter ökandet av malmskeppningen,
den eventuella höjningen av världsmarknadspriset skall motsvara
den ränteförlust, som göres genom detta uppskov i skeppningen?

5) Uppstår för den svenska järnhanteringen någon olägenhet av
den föreslagna ökningen i skeppning från gruvorna i Norrbotten? 1

1) Enligt vad som är mig bekant, kommer professor Walfr. Petersson
att angående denna fråga avgiva särskilt detaljerat yttrande, varför
i a er här endast bör inskränka mig till eu kort sammanfattning av de
resultat, till vilka han enligt till mig lämnat meddelande kommit. Redan

i de beräkningar angående malmtillgångarna i Norrbottens gruvor, som
professor Petersson 1907 utförde, angav han, att de faktiska tillgångarne
sannolikt väsentligen torde överträffa, vad han enbart på grund av utförda
borrningar och andra undersökningar då kunde beräkna. Dessa förmodanden
hava redan nu besannats, i vad det rör Gellivare malmfält.
Enligt uppgifter, som av professor Petersson ställts till mitt förfogande,
måste malmtillgången i nämnda malmfält beräknas 22 % större per sänkmeter
än vad som skedde år 1907. För varje 100 meters avsänkning gör
detta en ökning av malmtillgången av 8*22 miljoner ton. Om häremot
ställes det belopp av 9‘r miljoner ton, varmed exporten från Gellivara
är ifrågasatt att ökas under de nu avsedda 20 åren, och om man utgår
ifrån, att den år 1907 beslutade malmexporten — såsom otvivelaktigt
är förhållandet — måste anses välbetänkt, så kan man ur denna synpunkt
ej hysa betänkligheter mot den ifrågasatta ökningen af exporten. Som
bekant är det närmast rörande Gellivara med dess mera begränsade malmförråd,
som sådana betänkligheter yppat sig. I Kiruna äro nämligen tillgångarna
så stora, att den nu ifrågasatta exportökningen av 21‘6 miljoner
ton från detta fält ej är av större betydelse.

2) Sveriges malmproduktion är som bekant till allra största delen
förbunden med export. Under de senaste åren 1906—1911 har i medeltal
ur gruvorna uppfordrats c:a 4*83 miljoner ton, varav blott c:a 1 miljon
ton nedsmälts inom landet. De övriga 3''9 miljoner ton eller 80 % av
landets hela malmuppfordring hava exporterats.

Enligt Sveriges officiella statistik fördelar sig exporten till respektive
länder på följande sätt:

	Sveriges total?, järn-nialms-uppford-ring. Ton.	Sveriges export av järnmalm till	Summa export. Ton.
Tyskland. Ton.	Stor- britannien. Ton.	Belgien. Ton.	Frank- rike. Ton.	Amerika. Ton.	Andra länder.1) Ton.
1906 . . .	4.501.656	1.143,163	204,161	18,341	26,400	30	2,269,121	3,661.216
1907 . . .	4,478,917	2,710.692	446,635	112.153	26,252	11,119	214.866	3,521,717
1908 . . .	4.712,494	2,918,729	450,014	79,768	39.521	11.140	155,096	3,654,268
1909 . . .	3,885,046	2,519,048	407,855	89,062	24.898	121,139	34,451	3,196,453
1910 . . .	5.549,987	3.276,605	584.185	141,579	42,251	270,661	98,319	4,413.600
1911 . . .	6.150,718	-) 3,502,185	—		-	—		5,106,764
1912 . . .	—	-) 3,875.126	—			—

D I dessa tal ingår bl. a. export till Norge och Nederländerna, till vilka länder likväl
ingen malm exporteras annat än i deras egenskap av transitoland, huvudsakligen för Tyskland.
3) Enligt tysk statistik.

Som synes av denna sammanställning, är Tyskland den utan all jämförelse
största avnämaren av svensk malm — c:a 75 %'' av exporten går
till detta land. Det är av denna anledning av intresse att i någon man

O . o

undersöka förhållandena inom Tysklands järnindustri och densammas ställning
till den svenska malmen.

Den tyska järnindustrien har under de senaste åren undergått en
oerhört rask utveckling. Den årliga produktionen av tackjärn, som år
1902 uppgick till 8\r> miljoner ton, är för närvande uppe i närmare
18 miljoner ton. De exakta siffrorna för några av de senaste åren äro
enligt Verein deutscher Eisen- lind Stahlindustrieller följande:

1905 ....... 10,987,623 ton

1906 ....... 12,478,067 »

1907 ....... 13,045,760

1908 ....... 11,813,511

1909 .......12,917,653

1910 .......14,793,325

191 1 ....... 15,557,030

1912 ....... 17,852,571

Sedan år 1905 har således produktionen ökats med c:a 70 /. Den
är i oavbrutet stigande och har av en tysk författare, professor Wust, redan
1909 beräknats sålunda:

1912.......17''3 mill. ton (i verkligheten

1915.......20-4 » 17,852,571 ton)

1917......• 22\s >

1920 ....... 26‘s

Nu anförda statistik utvisar bl. a., att för åren 1907—1912 proportionstalet
mellan den svenska malmexporten till Tyskland och detta lands
tackjärnstillverkning i ton räknat i medeltal motsvarar 0''2i87. Enligt
professor Wusts beräkning över Tysklands blivande tackjärnsproduktion,
vilken hittills visat sig väl överensstämma med verkligheten, skulle under
förutsättning, att svensk malm framgent till samma proportion komme att
ingå i de tyska masugnarnes beskickning, Tysklands behov av svensk malm

bliva

Tackjärnsproduktion Malmbehov

milj. ton ton

20 m ........ 4.461,000

22-8 4,986,000

26-8 5,861,000

År 1915 . .
. 1917 . .
. 1920 . .

ton

Enligt tillgänglig statistik exporterades år 1912 till Tyskland 3,875,000
svensk malm. Antager man, att även under åren 1913—1920 Tvskkinds
andel i den svenska malmexporten bleve densamma som hittills eller
io %, och således 75 % av den för respektive år föreslagna ökningen lä°-

ges
bliva

till

1912 års export, skulle den svenska malmexporten till Tyskland

År 1913
1914
> 1915

1916

1917

1918
» 1919
» 1920

4.100.000 ton

4.175.000 »

4.362.000

4.550.000 »
4, <37,000 »

4.887.000 •

5.075.000 »

5.262.000 »

Härvid bör bemärkas, att en eventuell ökning av exporten från mellansvenska
gruvfält icke medräknats.

, „..^v ^en uu ai^örda beräkningen framgår, att under åren 1913—1920

(ten föreslagna ökningen av exporten synes ganska val motsvara den tvska
järn han termgens ökning i malmbehov. Då enligt det nu föreWande^förslaget,
efter ar 1921 icke någon vidare utvidgning av malmexporten från
norrbottensgruvorna ifrågakommer, skulle efter detta år den svenska malmexporten
icke längre kunna hålla jämn takt med ökningen i den tvska
tackjärnsproduktionen. •’

Emellertid torde man redan på grund av dessa siffror kunna säo-a
att den nu föreslagna ökningen i exporten är väl avpassad efter den ökade
afsättning. av järnmalm i Tyskland, som man kan vänta sig erhålla utan
forcenng i försäljningen.

i- 32t°“i (l wi. ro11’ som sven8k malm spelår i Tysklands järnindustri
lämna följande siffror upplysning. Hela Tysklands malmförbruknino- under

So 39U tllI139 mili°ner ton.1 Därav utgjordes icke mindre än

• av "tländska inalrner- Enligt den tyska officiella statistiken fördelade
sig importen under 1912 på följande sätt:

från Sverige...... 3,875,126 ton

Spanien...... 3,726,206 »

» Frankrike..... 2,691,982 »

» Ryssland..... 654,483 »

31-9 Ji
30‘s »
22-2 *
54 s

1 ^Stall! und Eisen», 1913, s. 142.

från Norge.......

» Österrike-Ungern . .

» Belgien......

» andra länder . . . .

113,584	ton . .	. . . 0''9 %
104,657	» . .	. . . 0*9 »
96,689	» . .	. . . 0*9 »
857,363	» . .	. . . 7*o »
12,120,090	ton	100*o io.

Tyskland är, såsom tyska författare medgiva, fullkomligt^ beroende
av denna utländska malmtillförsel. Särskilt gäller detta om Tysklands
förnämsta järnverksdistrikt, Bil en land-West falen, vars egna malmtillgångar
äro försvinnande små. Detta distrikt hämtar ungefär 40 ?. av sina malmer
från andra delar av Tyskland (och Luxemburg). Resten importeras
till allra största delen från Sverige och Spanien. Af tyska malmer ingå
Lothringens och Luxemburgs minetter till ej fullt en tredjedel i beskickningen.
Dessa minetter, av vilka finnas ofantliga kvantiteter 1^ tyskland
och Frankrike - uppskattade år 1909 till 5*6 miljarder ten “ förutom
mycket betvdande reserver — ingå som eu värderad beståndsdel i beskick
nino-en vid‘ blåsning av thomastackjärn. Minetterna äro nämligen lättsmälta
och°lättreducibla, de äro ofta kalkiga och visa eu fosforhalt, som i gynn -

samt fall kan stiga till 1*2 * Emellertid är järnhalten hos de tyska
minetterna mycket lag, 30-3?» S. Detta gör att i Rhenland och
falen, dit fraktförhållandena äro gynnsamma, det befunnits fördelaktigt att
anrika beskickningarne med rika malmer från Sverige och Spanien. Huvud
delen av dessa malmer användas för tillverkning av fosfornkt tackjarn,
avsett att förarbetas till stål enligt den s. k. thomasprocessen. Ihomastackiärnets
dominerande anpart i den tyska tackjärnsframställmngen framgår
''av följande statistik över Tysklands tackjärnsproduktion under ar 1912.

Av 1912 års tillverkning utgjorde enligt förutnämnda statistiska källa

thomastackjärn........

gjuteritackjärn.........

puddel tackjärn........

»Stahleisen» (martintackjärn) och spegeljärn
.........

bessemertackjärn.......__

1,397,965 ton
3,338,839

525,423 » 15,262,227

2,201,489 >

388,855 » 2,590,344 17,852,571

Bessemertackjärn, »Stahleisen» (martintackjärn)
fosforfattiga tackjärn ssorter; de utgöra 14*r» % av hela 1 2 3

och spegeljärn äro
produktionen. För

1 »Gluckauf», 1911, s. 116.

2 »Bihang till J. K. A.», 1911, s. 198.

3 »Gluckauf», 1911, s. 117.

dessa användas en del fosforfattiga tyska och dessutom betydande mäimder
spanska malmei, under det att de återstående 85''s % d. v. s. i första hand
thomas-, därjämte gjuteri- och puddeltackjärn blåsas av fosforhaltio-a malmer.
De svenska norrbottensmalmerna, som exporteras, äro sådana” fosforhaltiga
malmer.

1 Rhenland—Westfalen ingå de svenska malmerna uti thomasbeskickmngarne
i växlande mängder, vanligen ej över So 1 De äro för detta
ändamål synnerligen begärliga, dels på grund av sin höga järnhalt och
dels darfor att de tillföra. beskickningen eu hög fosforhalt, vilken för thomasprocessen
är nödvändig. Orsaken till att halten av dem ej är hö me
ligger ingalunda i tekniska svårigheter. Tvärtom har man ''i Tyskland
konstaterat, att man utan svårighet kan smälta en beskickning med 50 °i
svenska malmer, och någon verklig gräns, utöver vilken halten därav ej
l,0''‘ Sa — ur rent teknisk synpunkt — är ej påvisad. Orsaken lio-a-er i
stället på det ekonomiska området, i de svenska malmernas höo-a pris''lämfört
med de visserligen mindervärdiga minetternas. För distnktet i''dess
helhet är naturligtvis den begränsade tillgången det väsentliga skälet till
att ej större mängder svenska malmer förbrukas. Enstaka verk äro på
grund av särskilda omständigheter (t. ex. långa kontrakt med malmbolagen
etc.) lyckligare lottade än andra, och dessa senare, som i flere fall använda
blott Oö till 6 tf1 skulle säkerligen med tillfredsställelse hälsa en
^ a tillgång. Man finner härav och ännu mera, om man tager hänsyn
till deri enastående raska utveckling, som nu karaktäriserar Tysklands järnindustri,
att den svenska malmen f. n. hav en stark ställning på den tyska
marknaden — d. v. s. under de inom tyska järnindustrien f. n. rådande
jörhallandena.

Dessa förhållanden äro skapade därigenom, att den tyska ståltillverkningen
i huvudsak är baserad på thomasprocessen. Detta är för den föreliggande
frågan av den största betydelse. I England har man vid utvecklingen
av ståltillverkning liksom i Amerika lagt huvudvikten på framställande
av s. L surt bessemer- och martinstål. Detta återspeglas även i vår
malmexport till dessa länder, vilken till större del består av malmer med
lägre fosforhalt mera lämpade för framställning av tackjärn för nyssnämnda
stålsorter. Eu är emellertid känt, att huvuddelen av våra norrbottensmalmer
innehålla eu fosforhalt, som gör dem särskilt lämpliga för fabrikation
av thomastackjarn. Det är därför av den största vikt, att vi ordna vår
malmpolitik med avseende på exporten så att vi bibehålla den inflvtelsenka
position, som vi för närvarande intaga på den tyska malmmarknaden.

1 »Glöckauf», 1911, s. 123.

Därtill hörer i första rummet, att vi åtminstone i samma utsträckning som
hittills söka motsvara ökningen av Tysklands taekjärnspreduktion inom de
distrikt, där svensk malm kan med fördel användas, eller med andra oid
avpassa exporten så att de svenska fosforrika malmerna kunna allt fortfarande
ingå till samma % i dervarande masugnars beskickning. Ovan har
visats, att den föreslagna exportökningen är väl avpassad för att fylla detta

önskemål. ,

Skulle tillgången på svensk malm icke bliva tillräcklig härför, exempelvis
därigenom, att Riksdagen icke lämnade tillstånd till den nu föie
slagna ökningen, är det av det sagda tydligt, att Tyskland blir nödsakat
söka fylla sitt behov av rik malm från annat håll. Att Tyskland har detta
önskemål för ögonen visas bl. a. av den energi, varmed den tyska riks*
regeringen trädde i bräschen för att försvara Gebruder Mannesmanns grutförvärv
i Marocko, vilka gåvo anledning till allvarliga internationella föivecklingar,
men även om de marockanska, liksom över huvud taget de
nordafrikanska malmerna äro eu faktor att. räkna med vid bedömandet a\
den framtrida malmmarknaden, så är det dock icke därifrån som enligt
min åsikt den allvarligaste faran för närvarande hotar för den svenska
malmexporten. Såsom vid den i Stockholm år 1910 samlade geologkongressen
visades, förefinnas i Brasilien mycket betydande tillgångar av järnmalm,
vilka i järnrikedom väl kunna jämföras med de norrländska malmerna.
Enligt meddelande från en engelsk gruvexpert, som under två år
o-jort. undersökningar i de brasilianska malmdistrikten, och som nyligen
besökt Sverige, linnes i det mest befolkade av nämnda distrikt 300 till
400 miljoner ton rik järnmalm med 68''t % järn och mindre än 0 3 « fois
för (ofta mindre än 0’ois % och enligt talrika analyser mindre än 0''oio %
fosfor). Av något mindre rika malmer, 55—65 % järn, beräknas tillgano-arne
till 600 k 700 miljoner ton. Den tid kan därför betraktas som
förgången, då vi kunde säga, att den tyska och engelska järnhanteringen
voro i hög grad beroende av Sverige för erhållande av de högpi ocentiga
malmer, som de behöva för att göra sina masugnsbeskickningar tillräckligt
järnrika. Den hotande faran är så mycket allvarligare, som det är kant,
''att. bakom det konsortium, som nu börjat arbeta för att exploatera de brasilianska
malmfälten, står bl. a. en framstående engelsk finansman, som
lär hava avyttrat huvuddelen av sina aktier i de norrländska gruvbolagen,
under det att han kraftigt engagerat sig i de brasilianska gruvföretagen.

Nu bör emellertid särskilt bemärkas, att de brasilianska malmerna, samtidigt
som de besitta eu mycket hög järnhalt hava sa låg fosforhalt att de ej lämpa,
sig för thomasprocessen men val för den sura bessemerprocessen och martinprocessen.
Härav följer, att om tillräcklig tillgång pa s\ensk fosforrik malm

förefinnes, mindre anledning föreligger för de tyska järnverken, särskilt i Rhenland—Westfalen,
att i någon större utsträckning intressera sig för de brasilianska
malmerna. Skulle däremot den svenska malmexporten för framtiden
icke hålla jämna steg med tackjärnsproduktionen, så skulle utan tvivel
följa att den brasilianska malmen skulle ligga närmast till för att fylla
den uppstående bristen. Men för att på bästa sätt kunna utnyttja de brasilianska
malmerna skulle då den tyska järnindustrien bliva nödsakad att
inskränka användningen av thomasprocessen. Hava emellertid en gång de
tyska järnverken i större skala inrättat sig för andra metoder samt vunnit
egen erfarenhet om de icke oväsentliga fördelar, som dessa processer i
vissa fall faktiskt erbjuda framför thomasprocessen, så föreligger sedan
icke blott omöjligheten för oss att öka vår export av fosforrika malmer,
utan är det dessutom stor risk för att den export, som vi nu hava av sådan
malm, successivt kommer att minskas. Det skulle då kunna sägas,
att vi med vår export kunna vända oss till andra länder såsom England
och Amerika, till vilka sistnämnda land vår export under de senaste åren
varit betydande, men vill jag då hänvisa till det nyssnämnda faktum, att
i dessa land den sura bessemerprocessen och martinprocessen redan nu äro
förhärskande, och att sålunda fosforrik malm är väsentligt mindre begärlig.
Angående vår export till Amerika vill jag i detta sammanhang i förbigående
framhålla, att i och med öppnandet av Panamakanalen våra malmer
få en ny konkurrent i de chilenska malmer, som nu skola exploateras,
och för vilka transportmöjligheter öppnas till de nordamerikanska järnverken.
Frågan om vår malmexport får sålunda icke enbart bedömas från
eu trängre svensk synpunkt utan måste tillbörlig hänsyn tagas till de nya
förhållanden, som rörande järnmalmer under de senaste åren uppträtt på
världsmarknaden. Järnmalmen är nämligen numera en i eminent grad internationell
handelsvara, och av samma skäl som det nu med gott ekonomiskt
resultat går att exportera järnmalm från Norrbotten till Nord-Amerika,
bör det också kunna befaras, att en konkurrens med brasiliansk malm
i Tvskland kan bliva för oss ganska allvarlig.

Ett talande exempel på vilka följder eu ej tillräckligt vidsynt malmpolitik
kan medföra, har man i de kaukasiska mangangruvornas historia,
vilket exempelvis relateras i publikationen »Gemeinfassliche Darstellung
der Eisenhuttenkunde . Tack vare det till följd av den växande ståltillverkningen
stigande behovet av manganmalm lyckades de kaukasiska malmerna
i början av detta århundrade ernå en verklig monopolställning, och
deras pris växte ofantligt. Den ryska regeringen och exportörerna ansågo
sig säkra på sina malmers monopol. Under trycket av den rådande malmbristen
vände sig järnindustrien åt andra håll, och snart fördes från Bra5— -

silien och Indien manganmalm i marknaden. Till följd av konkurrensen
sjönko prisen, och exporten från Kaukasus gick redan år 1906 starkt tillbaka.
Det kommer troligen att dröja mycket länge, innan de kaukasiska
manganmalmerna kunna helt hämta sig från denna kris.

4) För besvarande av frågan om eu ökad malmexport för närvarande
är tillrådlig, bör man ävenledes söka göra klart för sig den frågan, om ökningen
kan komma att verka skadligt på malmexporten själv genom sänkande
inflytande på hittills uppnådda pris. Den ifrågasatta ökningens
måttliga storlek — uppgående för 1913 till blott c:a 0''2 % av världsförbrukningen
och, efter vad man med stöd av hittillsvarande utveckling har
anledning antaga, under 1921—1932, da ökningen av exporten nått sitt
maximum, fortfarande till mindre än 1 % av densamma gör att alla
farhågor i detta avseende synas ogrundade.

I nära sammanhang med frågan om priset å den svenska exportmalmen
ställer sig ett annat spörsmål, nämligen om det finnes anledning
antaga, att den svenska malmen, för den händelse den reserverades för
framtiden, skulle kunna afsättas till afsevärdt högre priser än dem, som
för närvarande kunna ernås. För att besvara denna fråga är nödvändigt
att först undersöka, vilken stegring i malmpriset eller vinsten per ton bruten
malm, som svarar mot de räntevinster, staten skulle komma att göra
enligt den nu ifrågasatta malmexporten. Det är till en början tydligt, att
denna stegring måste räknas högre, ju längre malmens brytning uppskjutes.
För att taga ett exempel kan man emellertid välja den kortaste tid,
som egentligen kan komma ifråga, nämligen att utbrytningen börjar omedelbart
efter år 1932, då staten eventuellt gör sin rätt att inlösa grufvorna
gällande. Genom eu beräkning finner man, att sammanlagda beloppet
av en royalty, som till följd av den ifrågasatta exportökningen eventuellt
skall erläggas till staten, jämte ränta på ränta efter 372 % vid nyssnämnda
tidpunkt, eller närmare angivet den 1 mars 1933 uppgår till
123,600,835 kronor. Om brytningen av de 15 72 miljoner ton uppskjutes
till denna tidpunkt, måste man för att komma upp till samma belopp
i stället för den nu påräknade vinsten av 6 kronor per ton räkna med
7: 97 kronor per ton. Emellertid är det icke gärna möjligt att omedelbart
utbryta den stora kvantitet, det här är fråga om, ej heller att fördelaktigt
avyttra den, utan densamma måste successivt uttagas under en
följd av år. Som lämpligt exempel kan man då välja samma plan som
för den nu ifrågasatta exporten med den skillnad, att man utgår från år
1933 i stället för 1913. Varje ton malm skulle då komma att brytas precis
20 år senare, och den vinst, som då erfordras per ton motsvara beloppet
6 kronor, kapitaliserat efter 3 7''2 %:s ränta under 20 år, d. v. s.

11:94 kronor per ton, om statens ekonomiska behållning av malmbrytningen
vid en senare brytning skall bliva, densamma. Härtill bör väl rätteligen
läggas även ränta på ränta å den vinst, som staten gör å malmtransporten.
Om denna beräknas till 1: 50 kronor per ton och lägges till det förut
beräknade beloppet, kommer man till en summa av c:a 13: 50 kronor per
ton. Åven om en så väsentligt ökad vinst som från 6 till 13: 50 kronor
per ton icke är helt otänkbar, så förefaller den likväl av flere anledningar
mycket osannolik. Förutsätter man, att brytnings- och fraktningsomkostnaderna
bliva desamma, så återstår att undersöka vad som kan vara att
vinna genom malmprisens ökning.

Som bekant växla malmprisen efter konjunkturerna liksom även
prisen å järn och stål. Dock äro fluktuationerna i råvarans pris vanligen
betydligt mindre än i de förädlade produkternas. Om man med stöd av
de noteringar, som exempelvis publiceras i tidskrifterna »Stahl und Eisem
och »Engineering & Mining Journal», beräknar medelprisen för några av
de vanligaste malmerna, kominer man till följande resultat

Brun minett........

Rostad spat........

OM Hänge, bessemerkvalitet
> > , annan kvalitet

Mesabi, bessemerkvalitet
> , annan kvalitet

Medelpris under åren
1890—1900. 1901—11.

8: 88 Rmk. per ton 3: 57
. 13:85 » > - 15: 95

I 3:64 > » 4:34

> 2: 90 3 > 3:59

> 2:80 5 > 3:88

> 2:30 » > 3: 29

Följer man uppmärksamt malmprisen under de senaste 20 åren,
skall man finna, att de visa tendens till stegring, men denna är ganska
obetydlig och för vissa malmer knappast märkbar. Ett undantag härifrån
bilda de spanska malmerna, som nu stå betydligt högre i pris än på
1890-talet. Malmen »Rubio» t. ex. betalades då vid vissa tillfällen blott
med hälften mot »Rostad spat» men gick under år 1910 upp till samma
pris som denna malm. Orsaken är troligen den, att under 1890-talet då
efterfrågan på järnmalm ej var så stor som under det senaste decenniet,
de spanska malmerna i stora kvantiteter bragtes i marknaden och såldes
till föga mer än brytningspriset, och att man först senare börjat mera
försiktigt hushålla med tillgångarna, sedan dessa starkt avtagit. Ingå omständigheter
finnas, som särskilt tyda på att i prisförhållandena en ändring
skulle vara att vänta under den närmaste framtiden.

Som förut har påpekats är världens tackjärnsproduktion stadd i en
mycket rask utveckling, men av allt att döma kommer malmproduktionen

att under den tid, man nu kan överskåda, källa jämna steg därmed. Såsom
ävenledes framhållits, arbetas ihärdigt för att öppna nya källor för
järnmalinstillförseln. För att till de förutgående lägga ännu några exempel
kan man erinra om de upprepade gruvinköpen från Tyskland i mellersta
Sverige och om den starkt stegrade brytningen av franska minetter i
bassängen vid Briey. Den inventering av världens järnmalmstillgångar,
som framlades vid geologkongressen i Stockholm, gav till resultat, att
desamma för närvarande kunna uppskattas till 22,408 miljoner ton förutom
ofantliga reserver. Det ligger i dylika uppskattningars natur, att
de bliva för låga, om de samvetsgrant utföras med ledning av kända data,
och att förnyade efterforskningar ofta nog visa förekomsten av betydligt
större tillgångar. 1 den utredning, som professor A. E. Törnebohm framlade
till 1905 års riksdag rörande Sveriges järnmalmstillgångar jämförda med
utlandets, och som visat sig ingalunda för optimistiskt hållen, förekommer
till sist följande uttalande: »Platserna för framtidens järntillverkning komma
att bestämmas av koltillgångarnas läge och transportförhållandena. Dessa
båda faktorer jämte metallurgiens framsteg i fråga om malmernas tillgodogörande,
bliva de avgörande för framtidens järnproduktion. Tillgång
på järnmalm att fylla världens järnbehov kommer sannolikt aldrig att
saknas».

Då järnmalmsförråden äro så betydande, är det tydligt, att en väsentlig
värdeökning hos järnmalmen på grund av knapp tillgång inom eu nära
liggande framtid ej är sannolik. Tvärtom finnas skäl antaga, att om en
dylik av någon anledning skulle inträda, åtskilliga mindre rika och för
närvarande mindre välbelägna malmer skulle i stora mängder tagas under
brytning, medförande en sänkning i järnmalmsprisen.

5) Angående denna fråga och därmed sammanhängande omständigheter
har jag redan tidigare varit i tillfälle utveckla mina åsikter i samband
med den kungl. propositionen rörande de norrbottniska malmfälten,
som 1907 framlades för Riksdagen. Ehuru denna utredning enligt min
åsikt fortfarande kan åberopas såsom riktig, kan det måhända vara lämpligt
att ännu en gång rekapitulera de därvid dragna slutsatserna i belysningen
av sedan dess vunna erfarenheter, särskilt på den elektriska malmsmältningens
område. Liksom vid sagda tidpunkt står fortfarande fast,
att så länge avsevärda malmtillgångar av lämplig kvalitet ännu för en
lång framtid stå järnverken till buds från mellansvenska gruvor ett användande
i större utsträckning av norrbottensmalmer vid redan befintliga
järnverk till följd av de jämförelsevis höga frakterna icke kan ifrågasättas.
En användning av den fosforrika norrbottensmalmen i mellersta Sverige
är icke att påräkna, då alla mellansvenska verk med två undantag icke

åro inrättade för användning av dylik malm. Skulle emellertid i en framtid
Mellansveriges förråd av fosforfattig malm börja tryta, och av denna
anledning en förändring måste ske för möjliggörande av förädling av fosforrik
malm, hava järnverken tillgång till de stora fyndigheterna av sådan
malm i Grängesberg, där dessutom under den sista tiden konstaterats befintligheten
av nya, störa förråd av fosforrik malm. Sålunda måste även
i sådant fall en förädling av fosforrik malm från Norrbotten vid redan
befintliga mellansvenska verk träda i bakgrunden.

Upptages därefter till granskning frågan, huruvida icke vid ett
eller flere nyanlagda verk en förädling av norrbottensmalm till färdiga
massprodukter, såsom till räls, balkar, plåt och fasonjärn skulle kunna tänkas
antingen i Norrland eller i mellersta Sverige, så måste mitt svar även
i detta fall bliva, detsamma som år 1907. Vad först en sådan förädling
i Norland beträffar, så utgör den korta sjöfartsperioden samt de höga arbetslönerna
allvarligt hinder för att där bedriva en sådan förädling, vilken
mera förmånligt skulle kunna tänkas igångsatt vid en sydligare hamn såsom
Oxelösund eller Göteborg. Då vidare frakterna för malmen från
Norrland till dessa platser ställa sig nästan lika höga som till järnverk i
Westfalen eller England, vilka verk därjämte hava fördelen av tillgången
på fossilt bränsle i sin omedelbara närhet samt en stor inhemsk marknad,
så är det tydligt, att ett sådant massproduktionsverk till följd av konkurrensen
för huvuddelen av sin avsättning bleve hänvisat till marknaden
inom Sverige. Dessutom är det antagligt, att ett verk åtminstone i Oxelösund
skulle basera sig på Grängesbergsmalm i stället för norrbottensmalm,
men även om ett sådant sydsvenskt verk skulle komma till stånd
för förädling av norrbottensmalmer, vilket jag icke anser osannolikt, så
blir dess malmbehov relativt taget så obetydligt, att detsamma icke kan
eller bör få inverka på frågan om storleken av vår malmexport. Anläggande
av ytterligare svenska verk för att av Norrbottens fosforrika
malmer framställa massprodukter för avsättning på världsmarknaden anser
jag uteslutet, förnämligast till följd av brist på lämpligt bränsle och även
på grund av utländskt tullskydd.

På många håll låter man förstå, att lösningen av frågan om eu
järntillverkning i nutida stor skala skulle kunna tänkas med användning
av den elektriska masugnen och på detta sätt vår malmexport ersättas
med järnexport. Donna lovande uppfinning har under de senaste åren på
järnkontorets bekostnad noggrant undersökts genom försöksdrift i stor
skala vid Trollhättan. De resultat, som vunnits, hava emellertid ej givit
stöd åt en sådan uppfattning. De hava nämligen endast visat, att tillverkning
på elektrisk väg av kvalitetstackjärn under användning av trä -

kol är ekonomiskt och tekniskt möjlig, då betingelserna därför, nämligen
billig kraft och rika, rena malmer förefinnas. Försöken att använda koks
som reduktionsmedel hava i Trollhättan ej utfallit lyckligt.

En omständighet, som vid diskussion om export av norrbottensmalmer
ej får lämnas ur räkningen, är den omständigheten, att även den
fosforrika malmen från Gellivara är särdeles lämplig för anrikning till hög
järnhalt och låg fosforhalt. Den anrikade malmen kan naturligtvis såsom
ock redan sker med fördel direkt användas vid tillverkning av kvalitetsjärn
men har därjämte befunnits mycket lämplig för framställning av s. k.
järnsvamp enligt den inom Höganäsbolaget gjorda uppfinningen. Emellertid
har det konstaterats, att även andra malmer med fördel kunna användas
för denna nya förädlingsprocess, och att malmer från Grängesberg kunna
genom anrikning giva en produkt av så låg fosforhalt, att den därav erhållna
järnsvampen i flertalet fall är för ståltillverkningen tillfredsställande.
Till framställning av stål av högsta kvalitet kan den visserligen ej användas,
utan är då slig av Gellivaremalm eller annan fosforfattig, järnrik
slig erforderlig, men de kvantiteter, det i detta fall eventuellt kan bliva
fråga om, äro så obetydliga, att de för bedömande av föreliggande spörsmål
sakna betydelse.

Såsom en sammanfattning av det ovan sagda rörande inverkan av
eu ökad malmexport från gruvfälten i Norrbotten på den svenska järnhanteringen
kan sägas, att, såvitt man nu kan se, vår järnhantering ej
kan hava några olägenheter av att de malmkvantiteter, det här är fråga
om, ställas till den utländska industriens förfogande varken direkt eller
indirekt. Direkt skulle detta kunna tänkas ske därigenom att den ökade
tillgången på svensk malm skulle bereda den utländska industrien ökade
fördelar gentemot den svenska järnhanteringen. Emellertid är som bekant
ställningen sådan, att den svenska industrien under nu rådande förhållenden
varken konkurrerar eller kan konkurrera med den utländska i
de artiklar — massartiklar — som framställas av norrbottensmalm, och
orsaken härtill är huvudsakligen bristen på lämpligt fossilt bränsle. Mera
indirekt skulle den möjligen kunna skadas, om de ifrågavarande malmkvantiteterna
nu eller framdeles erfordrades för dess egen räkning. Som
bekant är, kan emellertid den svenska järnhanteringen, som är en kvalitetstillverkning,
med undantag av jämförelsevis små kvantiteter Gellivaremalm,
ej tillgodogöra sig de fosforrika malmer, som exporteras från
Norrbotten.

1 ett avseende kan man påstå, att malmexporten från Norrbotten,
sådan den hittills utvecklat sig, bragt skada åt Sveriges järnhantering.
Till följd av den begränsade tillförseln av högprocentig svensk malm från

Norrbotten har den tyska järnindustrien kastat sina blickar på gruvorna i
mellersta Sverige, där den som bekant förvärvat ett flertal betydande järnmalmsfyndigheter.
Dessa gruvförvärv, som vid eu något rikligare tillförsel
av norrbottensmalm med all sannolikhet ej hade tagit en så betydande
omfattning, kunna säkerligen få ett mycket menligt inflytande på vår
järnhanterings framtid.

Ovanstående utredning har sålunda visat

1) att malm ti 1 lgångarne i Norrbotten genom nya undersökningar
visats vara av en sådan betydenhet, att den föreslagna exportökningen i
förhållande till malmtillgången måste betraktas såsom oväsentlig;

2) att den ifrågasatta ökningen är väl avpassad efter det väntade
större malmbehovet i Tyskland;

3) att om vi icke genom en ökning i malmexporten söka motsvara
det väntade tyska köpebehovet, risk uppstår, att Tyskland gör sig oberoende
av våra malmer genom förändringar i sin järnhantering med åtföljande
malminköp från andra malinproducerande länder;

4) att den ifrågasatta exportökningen icke kan antagas inverka sänkande
på försäljningspriset på vår exportmalm, och att ett uppskof
med denna ökning även vid väsentligt stegrade världsmarknadspris kan
antagas bliva nationalekonomiskt förlustbringande genom mistade räntevinster; 5)

att den svenska järnhanteringen varken direkt eller indirekt kan
antagas lida skada genom en ökning av malmexporten i föreslagen omfattning.

Med stöd av denna utredning tvekar jag sålunda icke att till sist
såsom min mening uttala, att den ifrågasatta ökningen av exporten av
järnmalm från Kiruna och Gellivare malmfält måste anses icke blott såsom
tillrådlig utan såsom synnerligen välbetänkt.

Stockholm, Jernkontoret 18/''2 1913.

Vördsammast
J. A. Brinell.

Bilaga D.

Till

Statsrådet och Chefen för Kung!. Finansdepartementet.

Herr Statsrådet har begärt vårt yttrande i frågan, huruvida en beräknad
nettoinkomst av 6 kr. per ton ä exporterad malm från LuossavaraKiirunavara
Aktiebolags gruvor i Norrbotten kan anses vara en lämplig
utgångspunkt vid ett eventuellt avtal mellan staten och bolaget angående
ökad export av malm från bolagets gruvor.

För att bilda oss en mening härom hava vi efter tagen kännedom
om gällande försäljnings- och fraktavtal samt med övervägande av övriga
på frågan inverkande omständigheter, granskat den beräkning, vara antagandet
av nämnda nettovinst är grundat.

De faktorer, av vilka nettovinsten betingas, äro uppenbarligen av
beskaffenhet att kunna väsentligt växla under den utsträckta tidrymd,
varom här är fråga. Försäljningspris, sjöfrakter, arbetslöner och övrig
brytningskostnad äro underkastade förändringar. Varje beräkning av den
antagliga nettovinsten för någon längre tid framåt måste därför bliva i
hög grad oviss.

Vår undersökning har följaktligen måst inskränka sig till att söka
utröna, huruvida nettovinstens beräkning till 6 kr. per ton kan med hänsyn
till för närvarande avtalade försäljningspris och frakter samt nu gällande
brytningskostnader in. in. anses befogad.

Vid denna undersökning hava vi icke funnit anledning till erinran
mot nämnda beräkning.

Ivar Afzelius. Julius Juhlin. Victor Moll.

Stockholm den 3 februari 1913.

Bilaga 1<J.

Till KONUNGEN.

Ang. ökning av in alm t rån spor tern a å linjen Riksgränsen—

Svartön.

Genom nådig remiss denna dag har Eders Kungl. Maj:t anmodat
Järnvägsstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande över ett förslag till
överenskommelse mellan Svenska staten samt Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund angående rätt
för dessa bolag att, utöver de kvantiteter järnmalm, de enligt 1907 och
1908 års kontrakter äga bryta under 25-årsperioden 1908-—1932, i Kiruna
och Gällivare ytterligare bryta och tillgodogöra sig högst 31,000,000 ton
järnmalm.

Med anledning härav får Järnvägsstyrelsen, med remisshandlingarnas
återställande, i underdånighet anföra följande, i vad förslaget avser järnvägstransporterna.

Vad angår de å statens järnvägar under åren 1908—1912 verkställda
malmtransporter, som skett med stöd av 1907 och 1908 års kontrakter,
hava dessa från resp. brytningsplatser i Kiruna och Gällivare uppgått till
följande tontal:

från Kiruna från Gällivare (Malmberget)

År till Riksgränsen till Svartön till Svartön till Riksgränsen

ton ton ton ton

1908 ...... 1,597,962 71,323 831,760

1909 ...... 1,324,048 83,840 721,175 980

1910 ...... 2,000,490 125,060 959,010 45,130

1911 ..... 2,367,142 151,710 1,021,725 102,231

1912 ...... 2,587,391227,520943,906143,797

Samma 9,877,033 659,453 4,477,576 292,138

För dessa transporter hava enligt de åberopade kontrakterna tillämpats
följande fraktsatser:

6 —130836.

Kiruna-Riksgränsen......2,64 kr. pr meterton

* -Svartön........3,48 > » »

Malmberget-Svartön......2,75 » » »

Dessutom har Eders Kungl. Maj:t uti nådigt brev den 14 oktober
1910 bestämt en fraktsats av kr. 3,43 pr meterton från Malmberget till Riksgränsen.

Enligt nu gällande avtal med bolaget äro de återstående mal mtransporterna
till Riksgränsen och Svartön beräknade att uppgå till nedan angivna
kvantiteter, varvid även angivits storleken av de redan vei''kställda
transporterna.

I. Beräknade malmtransporter enligt 1907 oeli 1908 års kontrakter.

		till Kiksgränsen til!	Svartön
År		från Kiruna	från Kiruna	från Gällivare
		ton	ton	ton
1908-	—1912 (avrundat)	. . 9,877,000	660,000	4,770,000 >)
1913		. . 2,925,000	300,000	700,000
1914		. . 2,930,000	570,000	700,000
1915		. . 3,338,000	—	750,000
1916		. . 3,400,000	—	750,000
1917		. . 3,450,000	—	750,000
1918		. . 3,500,000	—	825,000
1919		. . 3,550,000	—	825,000
1920		. . 3,550,000	—	805,000
1921		. . 3,550,000	—	840,000
1922		. . 3,550,000	—	855,000
1923		. . 3,550,000	—	860,000
1924		. . 3,600,000	—	860,000
1925-	-1932 å 3,650,000	. . 29,200,000	— k 870,000 6,960,000
		S:a 79,970,000	S:a 1,530,000	S:a 21,250,000 a)

Summa: 81,500,000 ton

Utöver dessa fraktmängder framforslas för närvarande ungefär följande
årliga kvantiteter malm å linjen Riksgränsen-Svartön, och torde man

’) Härav hava 292,000 ton brutits i Gällivare och enligt nådiga brevet den 14/io 1910 fraktats
till (Riksgränsen.

a) Av de 9 miljoner ton malm, som bolaget enligt 1908 års kontrakt äger tillgodogöra sig, hava
6,500,000 ton antagits komma att brytas i Kiruna och 2,5u0,000 ton i Gällivare.

även för framtiden böra vid sidan av kontrakterna med bolaget räkna med
minst lika stora malmfraktningar som de nedan angivna, nämligen:
av Tuolluvaara A.-B...... 75,000 ton från Kiruna till Riksgränsen

Bergverks A.-B. Freja

45,000

200,000

Gälliv

are

» Luossavaara-Ki irun avaara A.-B.

(varpmalm)....... 60,000

» » » 60,000

Svartön

Gammelstad

Svartön

Höganäs-Billesholms A.-B.

(varpmalm)........ 50,000 » » > ; »

Om transporterna under perioden 1913—1932 ökas med 31,000,000
ton, varav 21,600,000 brytas i Kiruna samt 9,400,000 vid Gällivare (Malmberget),
och utfraktningen av dessa kvantiteter skall fördelas på olika år
enligt den plan, som är intagen i kontraktsförslagets § 2, så komma mycket
stora krav att ställas på de olika linjernas trafikförmåga under de båda
åren 1913 och 1914, innan linjen Kiruna-Riksgränsens elektrifiering blivit
fullbordad. Denna beräknas bliva genomförd till utgången av år 1914.

Vad beträffar ökningen under de båda nämnda åren får Järnvägsstyrelsen
framhålla, att Styrelsen redan utkast sig att år 1913 för bolagets
räkning å linjen Kiruna-Riksgränsen utfrakta 2,925,000 ton och å linjen Kiruna-Svartön
300,000 ton. Jämväl för år 1914 äro transportkvantiteterna
för bolagets räkning redan bestämda, nämligen högst 2,930,000 ton till
Riksgränsen från Kiruna och 570,000 ton å linjen Kiruna-Svartön, varjämte
bör under vart och ett av dessa år räknas med ovannämnda transporter
av varpmalm och annan malm, uppgående till 75,000 ton från
Kiruna till Riksgränsen, 45,000 ton från Kiruna till Svartön och 370,000
ton från Gällivare till Svartön.

Eu verkställd utredning angående linjernas transportförmåga under
nuvarande förhållanden ger vid handen, att transportförmågan för linjen
Kiruna-Riksgränsen ej kan bringas upp till mer än 3,000,000 ton pr år med
bibehållande av ångdrift. Om Järnvägsstyrelsen nu icke desto mindre för år
1913 anser sig kunna åtaga sig transport av ytterligare 100,000 ton och
under år 1914 200,000 ton, varigenom den totala transportmängden å
denna linje, inklusive transporterna för Tuolluvaara A.-B., kommer att uppgå
till 3,100,000 ton för år 1913 och 3,200,000 ton för ar 1914, så sker
detta under den förutsättningen, dels att ifrågavarande förslag till nytt
avtal med snaraste fastställes, dels att vagnarnas omloppstid i möjligaste
mån minskas, dels slutligen att transporterna jämnt fördelas på årets olika
månader. Vidkommande linjen Gällivare-Svartön skulle, inberäknat de
föreslagna ökade transportkvantiteterna, under år 1913 inalles 1,615,000

ton och under år 1914 l,885,0o0 ton å densamma, utfraktas. Då den högsta hitintills
till Svartön utfraktade malmkvantiteten uppgått till cirka 1,500,000
ton malm, är det med den tillgång på rullande materiel, som för närvarande
linnes, icke möjligt att med bestämdhet kunna påräkna en större
transportkvantitet över Svartön än den sistnämnda. För att därför kunna
godtaga den i förslagskontraktet upptagna kvantiteten 300,000 ton för år
1913, av vilka 100,000 såsom ovan nämnts skulle transporteras till Riksgränsen
från Kiruna och 200,000 från Gällivare till Svartön, måste Järnvägsstyrelsen
räkna med, att transporterna för bolagets räkning av järnmalm
från Gällivare till Svartön enligt nu gällande kontrakter och det
föreslagna nya avtalet erhålla förmånsrätt och att följaktligen, om så
skulle påfordras, transporterna av varpmalm från Gällivare i erforderlig
grad inskränkas. Såsom ett bestämt villkor för möjligheten av ökning
år 1913 av transporterna utöver 1,500,000 ton å linjen GällivareSvartön
måste jämväl för denna linje stipuleras, att alla transporter för
bolagets räkning skola ske med den allra största jämnhet under årets alla
månader. Dessutom erfordras att malmvagnarnas uppehåll å Svartön i möjligaste
mån minskas. För år 1914 komma transporterna på linjen Gällivare-Svartön
enligt Styrelsens redan gjorda åtaganden att betydligt ökas,
nämligen till ungefär 1,685,000 lön, men Styrelsen beräknar att. därutöver
kunna transportera nu ifrågasatta 200,000 ton under ovan gjorda förbehåll
rörande transporternas jämna fördelning. Härför erfordras emellertid
ökning av den rullande inaterielen, och bör anslag härtill beviljas av innevarande
års riksdag.

Sedan elektrisk drift blivit införd å linjen Kiruna-Riksgränsen, kan tratikförmågan
å denna linje afsevärt ökas. Verkställda utredningar hava
givit till resultat, att omkring 5,000,000 ton malm kunna transporteras pr
år å denna linje med elektrisk drift, och har Styrelsen vid uppgörandet
av transportplanerna utgått från, att transportmängden för bolagets vidkommande
får uppgå till högst denna kvantitet. Därvid har Styrelsen
förutsatt, att transporterna, bliva så fördelade under årets olika månader,
att de kunna fullgöras med 12 tåg pr dag under c:a 300 transportdagar.
För den enligt de tidigare avtalen beräknade största transportmängden av

3,850,000 ton pr år har antagits ett tågantal, varierande mellan 9 och 12
pr dag under olika årstider.

I fråga om linjen Gällivare-Svartön möta, med undantag för åren
1913 och 1914, varom Styrelsen ovan yttrat sig, inga svårigheter för verkställandet
av de ökade transporter, som föranledas av det nu ifrågasatta
nya avtalet..

Då det är önskvärt., att för dessa ökade malmtransporter redan från

början en plan uppgöres, tillåter sig Järnvägsstyrelsen föreslå följande fördelning
av de 31 miljonerna ton malm på de olika åren.

II. Malxntransporter enligt förevarande förslag.

	Till Riksgränsen	Till Svarton
	från Kiruna	från Gällivare
	ton	ton
År 1913 ............	..... 100,000	200,000
1914............	..... 200,000	200,000
1915............	..... 400,000	250,000
1916............		350,000
1917............		•150,000
1918...........		450,000
1919............	..... 1.200.000	400,000
1920 ............	..... 1,350.000	500,000
1921............		550,000
1922 ............		550,000
1923 ............	..... 1,350,000	550,000
1924 ............	..... 1.350,000	550,000
1925 -1932 it 1,350.000 ....	..... 10,800,000 ä 550,000 4,400,000
	S:a 21,600,000	S:a 9,400,000

Summa: 31.000,000 ton.

De totalkvantiteter, som enligt förestående skulle transporteras för
bolagets räkning under åren 1908—1932, bliva alltså följande:

III. Summa malmtransporter enligt I och II.

	Till Riksgränsen	Till Svartön	Till Svartön
	från Kiruna	från Kiruna	från Gällivare
	ton	ton	ton
1908—1912 (avrandat) . .	9,877,000	660,000	4,770,000'')
1913..........	3,025,000	300,000	900,000
1914..........	3,130,000	570,000	900,000
1915..........	3,738,000	_	1,000,000
1916..........	3,950,000	—	1,100,000
1917.........	4,150,000	—	1,200,000
Transport	27,870,000	1,530,000	9,870,000

‘) Se motsvarande anm. vid tabell I.

		Till Riksgränsen	Till Svartön	Till Svartön
		från Kiruna	från Kirnna	från Gällivare
		ton	ton	ton
	Transport	27,870,000	1,530,000	9,870,000
År 1918		4,400,000	—	1,275,000
1919		4,750,000	—	1,225,000
1920		4,900,000	—	1,305,000
1921		4,900,000	—	1,390,000
1922		4,900,000	—	1,405,000
1923		4,900,000	—	1,410,000
1924		4,950,000		1,410,000
1925-	-1932 ii 5,000,000 . .	40,000,000	— ä 1,420,000 11,360,000
	S:a	101,570,000'') S:a	1,580.000	S:a 30,050,000'')

Samma: 103,100,000 ton

Summa: 183,750,000 ton

Om föreliggande förslag till avtal angående ökning av malmtransporterna
fastställes, komma såsom redan framhållits ökade krav att ställas
på de olika linjernas trafikförmåga, vilka påkalla beviljandet av anslag
till motsvarande ökning av den rullande matcrielen och till behövliga anläggningar.
Vad som sålunda kräves för linjen Kiruna—Riksgränsen är
ökat antal elektriska lokomotiv, malmvagnar och ett mindre antal konduktörsvagnar,
vidare bostäder för personalen, stallrum för lokomotiven samt
verkstadsutrymme för malmvagnarnas underhåll. Sammanlagda kostnaderna
härför beräknas för denna linje till 3,200,000 kronor.

Linjen Gällivare—Svartöns trafikförmåga kan ökas till omkring

3,000,000 ton pr år, sedan den nu pågående ombyggnaden av Svartö bangård
fullbordats. En så stor trafikökning förutsätter emellertid dels att
erforderlig rullande materiel anskaffas, dels att en eller annan ny tågmötesplats
anordnas, lokomotiv- och vattenstationer samt reparationsverkstäder utvidgas,
bostäder för personal uppföras samt fartygslastningsanordningaraa
vid Svartön utvidgas. Enligt ovan uppgjorda plan för transporterna skulle
dessa med den nu föreslagna ökningen komma att under år 1914 uppgå till
sammanlagt omkring 1,885,000 ton, i vilken kvantitet medräknats 45,000
ton i Kiruna för Tuolluvara A.-B. bruten malm samt 370,000 ton i Gällivare
bruten varpmalm och annan malm. För den sålunda redan för nästa
år ifrågasatta transportökningen erfordras rullande materiel, lokomotiv och
malmvagnar, och beräknas kostnaden härför till 500,000 kronor. Dessutom
komma de nyanläggningar av ovan anförda slag, som även med bortseende

'') Se motsvarande amu. vid tabell I.

från den ifrågasatta transportökningen bliva erforderliga för linjen Gällivare—Svartön,
givetvis att få en större omfattning, därest det nya avtalet
kommer till stånd. Motsvarande kostnadsökning har anslagits till 300,000
kronor. Kostnaden för såväl rullande materiel som nyanläggningar för bandelen
Gällivare—Svartöns vidkommande uppgår således till 800,000 kronor.

Den ökade transportmängden skulle således i sin helhet påfordra ett
ökat kapitalutlägg för Statens järnvägars del av tillsammans 4,000,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen övergår nu till att yttra sig över, huru den ifrågasatta
transportökningen skulle inverka på statens järnvägars driftöverskott.

I sitt underdåniga utlåtande den 21 mars 1907 (prop. n:r 107/1907
sid. 168) uppskattade Järnvägsstyrelsen kostnaderna för drift och underhåll
för malmtransporterna å linjen Kiruna—Riksgränsen till 1 kr. 10 öre
pr ton. Dessa kostnader hava emellertid kunnat icke obetydligt nedbringas
genom lämpliga transportanordningar och till följd därav, att transporterna
ägt rum under i allmänhet gynnsamma förhållanden. Järnvägsstyrelsens
senaste utredningar rörande kostnaderna för malmtransporter avse år 1911,
under vilket år drift- och underhållskostnaderna å linjen Kiruna—Riksgränsen,
beräknade enligt bestämmelserna i 1907 års kontrakt § 14, uppgingo
till 80 7 öre per ton malm, uti vilken kostnad medräknats behöriga
andelar i allmänna förvaltningskostnader och i kostnader för centralförvaltningen
i Stockholm samt avsättning till förnyelsefond men däremot icke ränta å
det i anläggningarna nedlagda kapitalet. För framtiden kan man emellertid
icke räkna med så låga driftkostnader. Dels är nämligen att förvänta eu
höjning av avlöningarna, dels var sten kol spriset under år 1911 jämförelsevis
lågt. Med hänsyn tagen till dessa faktorer anser Järnvägsstyrelsen att
de rena driftkostnaderna vid ångdrift böra för malmtransporter å linjen
Kiruna Riksgränsen beräknas till 95 öre pr ton malm, varvid räknats med
samma stenkolspris, som legat till grund vid beräkning av vinsten till följd
av införandet av elektrisk drift. Skulle ångdrift hava bibehållits, borde
därför diiftkostnaden hava räknats omkring 5 / högre. Då fraktsatsen utgör
kr. 2,64 pr ton, kan driftöverskottet vid ångdrift sålunda anslås till
kr. 1,69 pr ton malm. Det nu förevarande förslaget om utfraktning av

21,600,000 ton Kirunamalm till Riksgränsen skulle alltså vid ångdrift komma
att medföra en ökning av Statens järnvägars driftöverskott med sammanlagt
omkring 36 V-2 miljoner kronor.

Sedan bandelen Kiruna Riksgränsen blivit elektrifierad, kan man,
såsom redan framhållits i Järnvägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 14
januari 1910 (Prop. n:r 119/1910 sid. 121), påräkna en minskning av driftkostnaderna
i jämförelse med motsvarande kostnader vid ångdrift, vilken
minskning blir större i samma mån som transporterna ökas. Enligt verk -

ställd utredning kan totala vinsten vid elektrisk drift i jämförelse med ang
drift å linjen Kiruna-—Riksgränsen, under antagande att den föreslagna
trafikökningen kommer till stånd, beräknas för de olika åren uppgå till följande
belopp, varvid i kostnaden för den elektriska driften medräknats ränta
å det, vad statens järnvägar vidkommer, för elektrifieringen nedlagda kapitalet,
men däremot ieke kostnaden för den elektriska energien vid turbinaxeln.

	Transportmängd1)	Vinst
	ton	kr.
År 1916............	. . . . 3,838,000	785,000
1916............	. . . 4,050,000	850,000
1917............	. . . 4,250.000	915,000
1918............	. . . . 4,500,000	995,000
1919............	.... 4,850,000	1,105,000
1920 ............	.... 5,000,000	1,150,000
1921............	.... 5,000,000	1,150,000
1922 ............	. . . . 5,000,000	1,150,000
1929............	.... 5,000.000	1,150,000
1924 ............	.... 5,050,000	1,165,000
1925 1932 ä 5,100,000 ....	. . . 40,800,000 ä 1,180,000	9,440,000

Summa ton S7,338.000 Summa kr. 19,855.000

Motsvarande vinst under förutsättning att transporterna för bolagets
räkning begränsas till de uti 1907 och 1908 års kontrakter fastställda
kvantiteterna, d. v. s. enligt tabell 1 (å sid. 2), har beräknats uppgå föi
åren 1915—1932 till sammanlagt 13,220,000 kronor. Utfrakt,ningen vid
elektrisk drift av här ifrågavarande 21,600,000 ton malm skulle således i
jämförelse med transportkostnaderna vid ångdrift tillföra statens järnvägar
en vinst av 6,635,000 kronor. Detta tal representerar samtidigt ökningen
av driftöverskottet till följd av de ökade transporterna, emedan det för
elektrifieringen nedlagda kapitalet, frånsett kostnaden för lokomotiv, blii
oförändrat, vare sig den nu ifrågasatta transportökningen kommer till
stånd eller icke. Den totala ökningen av driftöverskottet till följd av de
ökade transporterna å linjen Kiruna—Riksgränsen skulle alltså uppgå till
omkring 43 miljoner kronor. Dessa tal äro emellertid, som ovan framhållits,
beräknade utan avdrag av kostnaden för den elektriska energien vid
turbinaxeln.

1 fråga om linjen Kiruna-Svartön gäller likaledes att malmtransporterna
redan nu giva ett driftöverskott, som räcker väl till att förränta det

‘) Här har utöver de i tabell III angivna kvantiteterna tillagts eu beräknad transport av
100000 ton pr är för T nolla vara A.-B.

i anläggningarna nedlagda kapitalet, även om avbomstprocenten är lägre
än för linjen Kiruna-Riksgränsen. Enligt för år 1911 jämväl för denna
linie verkställd utredning hava drifts- och underhållskostnaderna, beräknade
enligt bestämmelserna i 1907 års kontrakt § 14, uppgått till 137*9 öre
pr ton malm, varvid i kostnaderna medräknats behöriga administrationskostnader
och avsättning till förnyelsefond. Av samma anledningar som
ifråga om linjen Kiruna—Riksgränsen torde man även här böra räkna
med ökning av driftkostnaderna, och anser Järnvägsstyrelsen, att dessa för
framtiden höra beräknas till kr. 1,65 pr ton malm under förutsättning av
ångdrifts bibehållande. Då fraktsatsen är kr. 2,75 pr ton, blir alltså motsvarande
driftöverskott kr. l,io pr ton malm, vilket för den föreslagna ökade
transportmängden av 9,400,000 ton gör omkring 10,300,000 kronor.

Med den föreslagna ökningen av malmtransporterna å linjen KirunaSvartön
skulle elektrifiering av denna linje likaledes medföra reducerade
driftkostnader. Järnvägsstyrelsen har verkställt en preliminär utredning
fr åga om den ekonomiska innebörden av en elektrifiering av denna linje,
och framgår av denna utredning, att kostnaden för elektrifiering skulle
uppgå till c:a 11,000,000 kronor, vilket belopp innefattar kostnaderna för
erforderlig elektrisk utrustning i kraftstationen, överföringsledningar, transformatorstationer,
kontaktledningar och lokomotiv. Härvid är att märka,
att motsvarande antal ånglokomotiv i händelse av elektrifiering bliva disponibla
för annan tjänst. Årsvinsten med elektrisk drift i jämförelse med
ångdrift har här nedan beräknats på samma sätt som ovan skett för linjen
Kiruna—Riksgränsen, d. v. s. utan medräknande uti driftkostnaderna av
kostnaderna för den elektriska energien vid turbinaxeln. Denna bruttovinst
skulle enligt de gjorda antagandena i fråga om transportkvantiteternas
storlek under olika år uppgå till nedan angivna belopp.

Kiruna—Gällivare—Svartön

År Transportmängd1) Vinst

ton kr.

1915 ................ 1,415,000 180,000

1916 ................ 1,515,000 210,000

1917 ................ 1,615,000 240,000

1918 ................ 1,690,000 261,000

1919 ................ 1.640;000 246,000

1920 ................ 1,720,000 270,000

1921 ................ 1,805,000 296,000

1922 ................ 1,820,000 300,000

1923 ................ 1,825,000 302,000

1924 ................ 1,825,000 302,000

1925—1932 å 1,835,000 ....... 14,680,000 k 305,000 2,440,000

Summa ton 81,550,000 Summa kr. 5,047,000

*) Härvid har utöver de i tabell III angivna kvantiteterna tillagts en beräknad transport från
Kiruna till Svartön av 45,000 ton pr år för Tuolluvara A.-B. och 370,000 ton varpmalm och annan
malm än för bolagets räkning från Gällivare till Svartön.

7—130238.

Vid beräkning av vinsten vid elektrisk drift har uti driftskostnaderna
inräknats ränta med 4 % på anläggningskapitalet, vilket såsom ovan nämnts,
beräknats till 11,000,000 kronor. 1 detta belopp ingå elektriska lokomotiv
med en kostnad av 3,500,000 kronor och beräknas således kostnaden för
övriga anläggningar uppgå till 7,500,000 kronor. Vid beräkning av driftöverskottet
bör tydligen ovan angivna vinst ökas med ränta efter 4 % å

7,500,000 kronor eller sammanlagt omkring 5,400,000 kronor. Det totala
driftöverskottet å linjen Kiruna—Svartön, oberäknat kostnaden för den
elektriska energien vid turbinaxeln, utgör således omkring 10 V2 miljoner
kronor.

Av ovan lämnade tablå framgår, att vinsten vid elektrisk drift å linjen
Kiruna—Svartön är i förhållande till den transporterade malmkvantiteten
mindre än för bandelen Kiruna—Riksgränsen, men då statens tillkommande
självkostnader för framställande av den för här ifrågavarande ändamål erforderliga
elektriska energien vid turbinaxeln bliva oväsentliga, är största
delen av ovan angivna belopp att anse såsom ren vinst. Vidare är att
märka, att den elektriska anläggningen med undantag av lokomotiven måst
beräknas för den i kontraktsförslagets § 2 medgivna överflyttningen av
en transportmängd upp till 1,400,000 ton pr år från bandelen Kiruna—
Riksgränsen till Kiruna—Svartön. Vid en dylik överflyttning måste under
förutsättning att ångdrift bibehålies å linjen Kiruna—Svartön, ånglokomotiv
anskaffas i sådan utsträckning, som svarar mot hela ökningen av transportkvantiteten.
År däremot hela linjen Svartön—Riksgränsen elektrifierad,
så är det möjligt att vid en sådan omläggning av transporterna, som ovan
antagits, utnyttja de för linjen Kiruna—Riksgränsen avsedda elektriska
lokomotiven, vilka bliva disponibla vid trafikens minskning å denna linje.

Med stöd av vad ovan anförts får Järnvägsstyrelsen vitsorda, att de
nu ifrågasatta transporterna kunna utföras utan någon större svårighet och
att de skulle tillföra statens järnvägar en betydlig ökning av dess driftöverskott.
Sedan bandelen Kiruna-Riksgränsen blivit elektrifierad, är trafikförmågan
av linjen Svartön-Riksgränsen tillräcklig icke blott för transport
av de ifrågasatta malmkvantiteterna med den fördelning på olika linjer
och år, som ovan föreslagits i tabell III, utan även för transport till
Svartön av ytterligare över en miljon ton malm, vilken omständighet blir
av betydelse, för den händelse utfraktningarna över Norge icke skulle
kunna fortgå i den utsträckning som här förutsatts.

Då för den ifrågasatta transportökningen ny rullande materiel erfordras
redan år 1914, får Järnvägsstyrelsen, med hänvisning till sin ovan
förebragta utredning, i underdånighet hemställa, att det täcktes Eders
Kungl. Maj:t, i händelse förevarande förslag vinner statsmakternas bifall,

till innevarande års riksdag avlåta nådig proposition om anslag för år 1914
av 500,000 kronor till ny rullande materiel för malmtrafik. Övriga för
transportökningen erforderliga medel bliva behövliga först senare än år 1914,
och kommer Järnvägsstyrelsen att, för den händelse transportökningen kommer
till stånd, framdeles i vanlig ordning hemställa om anslags beviljande.

Vad slutligen beträffar den ovan framlagda förberedande utredningen
rörande elektrifiering av linjen Kiruna—Gällivare—Svartön, anser Järnvägsstyrelsen,
att frågan om denna linjes elektrifiering ej bör upptagas till
närmare prövning, förrän någon tids erfarenhet föreligger av den elektriska
driften å linjen Kiruna—Riksgränsen, och således tidigast under
loppet av år 1915. Stockholm den 3 april 1913.

Underdånigst
F. W. H. PEGELOW.

Viktor Klemming.
Ivan Öfverholm.

Erik von Friesen,

föredragande.

Bilaga F.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 3 dennes har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
vattenfallsstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande om uppgjort förslag
till överenskommelse emellan svenska staten å ena samt Luossavaara -

Öl

Kiirunavaara A.-B., A.-B. Gellivare Malmfält och Trafik A.-B. Grängesberg
Oxelösund å andra sidan rörande ökad brytning av malm inom Kiirunavaara
och Gellivare malmfält.

Till åtlydnad härav får vattenfallsstyrelsen, som vågar antaga, att
dess yttrande ej påkallas rörande annat, än det inflytande överenskommelsens
antagande utövar på Porjus kraftverk, i underdånighet anföra följande: Överenskommelsen

skulle bland annat innebära, att Luossavaara—
Kiirunavaara A.-B. under tiden 1913—1932 mot viss ersättning berättigades
inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra sig högst

31.000. 000 ton malm utöver den malmmängd, som omhandlas i de år
1907 och 1908 upprättade kontrakten om malmbrytning in. m.

Enligt överenskommelsen skall malmen utfraktas sålunda, att högst

5.000. 000 ton årligen få föras från Kiruna till Riksgränsen. Läggas härtill
de 100,000 ton, vilka Tuolluvaara A.-B. får sända samma väg, blir sålunda
den största transporten på ifrågavarande handel 5,100,000 ton malm. Enligt
meddelande från järnvägsstyrelsen kan Riksgränsbanans trafikförmåga
ökas från de 3,850,000 ton, som enligt hittills gällande kontrakt i max.
där skola fraktas, till 5,100,000 ton på sådant sätt, att den intensivare
drift, vilken enligt förutvarande plan var avsedd att äga rum under sommarmånadernas
söckendagar, skulle utsträckas jämväl till vintermånaderna
samt i mån av behov dessutom till sön- och helgdagar. Den ifrågasatta
ökningen i tra n sportmängden kan sålunda genomföras utan ökning av
maximiantalet tåg per dygn och till följd därav utan ökning i den maximieffekt,
som utvecklas i Porjus kraftverk av de för ändamålet avsedda tvenne
enfasmaskinerna därstädes. Någon tillökning av själva kraftverket är sålunda
ej heller erforderlig för ifrågavarande ökning i malmtransporten.

Däremot kräfves anskaffande av större vattenmängd till kraftverket
under lågvattenperioderna, vilka i regel inträffa vintertiden, så att även då
den nödiga maximieffekten kan alstras. Före regleringen är nämligen vattenmängden
vid Porjus beräknad till

under exceptionella torrår lägst.......24 sm3

» normala år » .......40 »

Vattenåtgången för transport av 5,100,000 ton skulle utgöra . . 227, sm3
Om genom läckning i dammar och luckor bortgår......17 »

Summa 24 sm3

skulle järnvägens behov sålunda redan utan reglering kunna tillgodoses.
Däremot tinnes vatten under exceptionella torrperioder icke disponibelt för
att till malmfälten leverera någon elektrisk energi. Enligt det den 16 september
1911 mellan vattenfallsstyrelsen och Luossavaara—Kiirunavaara
A.-B. i anslutning till 1910 års riksdagsbeslut upprättade kontraktet om
elektrisk energileverans till Kiruna och Gellivare äger vattenfallsstyrelsen
visserligen rätt att vid vattenbrist inskränka eller avstänga leveransen, men
skall då medgiva ett avdrag på betalningen för energien, vilket vid fullständig
avstängning uppgår till 6,730 kronor för hel vecka. Med hänsyn
härtill och till osäkerheten, om läckning o. d. kan begränsas till 1,5 sm3,
är det tydligen påkallat att anskaffa större vattenmängd. Detta måste ske
genom reglering av någon av sjöarna i Lule älvs vattensystem ovanför
Porjus. Tillräckligt noggranna undersökningar hava ännu ej utförts för
att kostnaden för den erforderliga regleringen för närvarande skall kunna
bestämt angivas. Eders Kungl. Maj:t har emellertid på underdånig hemställan
av vattenfallsstyrelsen i årets statsverksproposition föreslagit Riksdagen
bevilja för dessa undersökningar behövliga medel. Men de preliminära
uppskattningar, som med stöd av hittills föreliggande material blivit
gjorda, giva med mycket stor sannolikhet vid handen, att kostnaden för
en tillräckligt genomgripande reglering under inga förhållanden bör överstiga
1,000,000 kronor samt att motsvarande årskostnader, inberäknat ränta,
amortering, underhåll och skötsel, kunna uppskattas till högst 70,000 kronor
årligen. Det kan ock redan nu sägas, att eu dylik reglering kommer
att öka vattentillgången vid lågvatten med betydligt större kvantitet, än
som kräves enbart för den ifrågasatta ökningen i malmtransporten.

Den erforderliga ökningen i vattentillgången utgör nämligen endast
omkring 5,5 sm3, om malmfältens andel i minimivattentillgången skall behållas
vid status quo, under det att en rationell reglering lämpligast genomföres
så, att minst 20—25 sm3 ökning av lågvattenmängden erhålles;
detta beroende på ifrågakommande sjöars storlek och beskaffenhet. Det
må för övrigt i detta sammanhang påpekas, att den återstående vattenkvantiteten
kan tillgodogöras genom insättning av ett ytterligare maskinaggregat
i Porjus kraftverk, och att detta är anlagt med hänsyn härtill,
liksom att en reglering av vattenmängden, vid Porjus givetvis ökar värdet av
vattenkraften i hela Lule älv, vars flesta och största fall tillhöra kronan.

Hela ökningen i omkostnaderna vid Porjus kraftverk för den ifrågasatta
ökningen i leverans av elektrisk energi till Riksgränsbanan blir sålunda
högst 70,000 kronor årligen.

Kraftverkets hela årskostnad för en transportmängd av 3,850,000
ton oxel. den elektriska utrustningen för bandriften (enfassystemet) samt

ränta och eventuell amortering av järnvägen Gellivare—Porius är enligt

Eders Kungl. Majrts proposition n:r 119/1910:

Enfasström för järnvägsdriften, kostnad på turbinaxeln . . . 287,000 kr.

Irefasström för malmfälten, hela kostnaden med ledningar

till Kiruna och Gellivare............435,000 j>

Summa 722,000 kr.

bagges härtill 4 % ränta å ränteförlusten under byggnad s tiden.

..................''.°omkr. 34,000 >

blir årskostnaden 756,000 kr.

Dessutom bör, sedan numera naturkraften i Porjusfallen i
liksstaten upptagits till ett värde av 1,000,000 kronor,

4 % ränta därå påläggas med............

För transport av o,100,000 ton tillkomma regleringskostnader
högst......,

Summa beräknad årskostnad för Porj usverket, om malmtransporten
för Riksgränsbanan ökas över 3,850,000 ton intill

5,100,000 ton.............

40.000 »

70.000 kr.

866,000 kr.

Verkets inkomster bestå f. n. dels av den avgift för enfasström till
järnvägsdriften, som kan krediteras Porj usverket, dels av inkomsterna
för leverans av trefasenergi till malmfälten. Bestämmandet av den förstnämnda
avgiftens storlek är en ren bokföringsfråga järnvägsstyrelsen och
vattenfallsstyrelsen emellan, och behöver knappast ske i detta sammanhang
Inkomsten av leveransen till malmfälten enligt kontrakt av den 16 september
1911 är minst lika med den i kontraktet garanterade minimiavgiften,
350,000 kronor årligen, men kan bliva icke obetydligt större, i den
män malmfältens förbrukning av energi ökas utöver den storlek, vilken
efter det kontraherade priset, 35 kronor per kw. och år -f- V2 öre per kwt.
motsvarar den garanterade minimiavgiften 350,000 kronor. Dessutom
kunna ökade inkomster erhållas från det sista maskinaggregatet, för vilket
vattenbyggnader nu utföras, men för vars maskinella utrustning medel
ännu ej anslagits.

Genom en preliminär överenskommelse, som träffats mellan vattenfallsstyrelsen
och Luossavaara Kiirunavaara A.-B. under förutsättning att

överenskommelsen om ökad malmbrytning avslutades, är emellertid en ökad
minimiinkomst att påräkna. Enligt denna preliminära överenskommelse,
som innebär förändring i det den 16 sept. 1911 avslutade kontraktet
mellan vattenfallsstyrelsen och bolaget om leverans av elektrisk energi
från Porjusverket och varav avskrift vidfogas, åtager sig nämligen bolaget
att öka årliga minimiavgiften från nuvarande 350,000 kronor till

410,000 kronor fr. o. in. 1/1 1916 och till 445,000 kronor fr. o. in. 1/1
1920. Av dessa belopp äro emellertid 10,000 kronor vederlag föröden i
punkt 2 omnämnda förstärkningen av kraftlinjen Porjus—Gellivare—Kiruna,
vilken förstärkning beräknas kosta omkring 160,000 kronor i anläggning
och c:a 10,000 kronor per år i ränta, amortering, underhåll och
skötsel, och vilken alltså höjer de årliga utgifterna till 806,000 kronor
före och 876,000 kronor efter regleringen, men vilken ej blott blir till
nytta för bolaget utan jämväl i avsevärd grad gynnar avsättningen av
ytterligare kraft från Porjus till ifrågavarande platser eller närliggande.
Återstoden resp. 400,000 och 435,000 kronor representera eu ren ökning
med 50,000 resp. 85,000 kronor av den med säkerhet inflytande minimiinkomsten
av trefasenergiens försäljning, vilken dock, som nyss påpekats,
genom insättning av ett nytt aggregat kan och även med säkerhet kommer
att sedermera giva ytterligare inkomster.

Porjusverkets ifrågavarande utgifts- och inkomstsiffror bliva under
nu angivna förutsättningar:

År.	Årskostnad.	Minimiinkomster av energileveransen till malmfälten.
1915........	..... 806,000	350,000
1916........	..... 876,000	410,000
1917........	..... 876.000	410,000
1918......	..... 876,000	410,000
1919........	..... 876,000	410,000
1920 ........	..... 876,000	445,000
1921........	..... 876.000	445,000
1922 ........	..... 876,000	445,000
1923 ........	..... 876,000	445,000
1924 ........	..... 876,000	445,000
1925-1932 ä 876,000	..... 7,008,000	ä 445,000 3,560,000
	Summa 15,698,000	7,775,000

Ehuruväl, såsom ovan anmärkts, det icke för närvarande behöver
fastslås, med vilket belopp järvägsstyrelsen bör ersätta den i Porjus kraft -

verk för järnvägsdriften tillhandahållna kraften, vill vattenfallsstyrelsen
dock i detta sammanhang påpeka, att Porjusverkets samtliga årskostnader
bliva fullt täckta, därest den vinst, som järnvägsstyrelsen beräknar uppstå
å elektrifieringen av Riksgränsbanan, fördelas sålunda:

År.	Vinsten å elek-trifieringen av Riksgränsbanan.	Krediteras Järnvägen. Rorjusverket.
1915.......	.... 785,000	329,000	456,000
1916.......	.... 850,000	384,000	466,000
1917.......	.... 915,000	449,000	466,000
1918.......	.... 995,000	529,000	466,000
1919.......	.... 1,105,000	639,000	466,000
1920 .......	.... 1,150,000	719,000	431,000
1921.......	.... 1.150,000	719,000	431,000
1922 .......	.... 1.150,000	719,000	431,000
1923 .......	.... 1,150,000	719,000	431,000
1924 .......	.... 1,165.000	734,000	431,000
1925—1932 summa	.... 9,440,000	5,992,000	3,448,000
	Summa 19,855,000	11,932,000	7,923,000

I avseende på de förändringar i energikontraktet av den 16 september
1911, vilka utöver höjningen av minimiavgifterna förekomma i
den villkorliga överenskommelsen må framhållas följande.

Enligt nyssnämnda kontrakt, jämfört med bolagets erbjudande av
den 20 dee. 1909, intaget såsom bihang till proposition N:o 119/1910 sid.
89, är bolaget berättigat att uttaga den effekt, som en maskinenhet om
maximalt 12,500 turbinhkr. i Porjus utan reglering av vattendraget kan
alstra, men äger att, intill dess bolaget för eget behov årligen förbrukar
så mycket energi, att betalningen därför, beräknad efter kontraktets enhetspris,
uppgår till 850,000 kronor, lämna kraft till vissa andra avnämare.

överenskommelsens punkt 3 är insatt för att till ömsesidig båtnad
klart bestämma den största lågvattenmängd, som bolaget får tillgodoräkna
sig efter en reglering av vattendraget, efter vars företagande det givetvis
skulle varit förenat med störa svårigheter att bestämma, huru mycket
vatten skulle framkommit, därest regleringen icke ägt rum.

Bestämmelserna i punkt 4 äro en självklar följd av de ökade minimiavgifterna.

Vid avlåtande av proposition till Riksdagen bör för år 1914 begäras
dels 160,000 kronor för den i överenskommelsen mellan vattenfallsstyrelsen

8—130238.

och Luossavaara—Kiirunavaara A.-B. punkt 2 angivna förstärkningen av
stolplinien från Porjus till Gellivare och Kiruna dels 500,000 kronor för
påbörjande av arbetena vid regleringen av avrinningen i Lule älf.

I behandlingen av detta ärende hava styrelsens samtliga ledamöter
deltagit.

Stockholm den 3 april 1913.

Underdånigst

F. VILH. HANSEN.

TF. Borgquist.

Bilaga G.

Om malmtillgångarna i Kiirunavaara och Gellivare malmberg.

Walfr. Petersson.

1. Kiirunavaara.

Kiirunavaara malmberg är en av järnmalm bestående bergsrygg,
som sträcker sig i ungefär nord-sydlig riktning till en längd av omkring
tre kilometer. Denna bergsrygg är uppdelad i en råd. av kullar,
benämnda, räknat från norr mot söder: Vaktmästaren, Gruvingenjören,
Geologen, Statsrådet, Bergmästaren, Direktören, Pojken, Kapten, Landshövdingen,
Professorn och Jägmästaren. Högsta toppen, Statsrådet, har
nått en höjd av 748 in. över havet eller ~24S in. över den norr om
malmberget'' belägna sjön Luossajärvi. Malmfyndighetens utsträckning i
dagen är till största delen noga känd, tack vare det förhållandet att malmen
i hela bergsryggen ligger nästan fullständigt blottad. Dess västra
gräns emot sidostenen, vilken utgöres av syenitporfyr,. har blivit följd
utefter nästan hela malmberget; dess östra gräns mot sidostenen, vilken
här utgöres af kvartsporfyr, är däremot till stor del dold av lösa jordavlagringar,
men har på ett stort antal ställen blottats genom jordrymning,
varjämte läget af dess gräns på djupare nivåer på flera ställen utrönts
genom diamantborrning. Att döma av magnetiska mätningar och diamantborrningsresultat
sträcker sig fyndigheten ytterligare dels söderut minst
600 in. från Jägmästarens kulle och dels norrut från Vaktmästarens kulle
framtill Luossajärvis södra strand samt att döma av kompassdraget ännu
längre norrut i sjön i form av tvenne paralleller. Fyndighetens totala
längd uppgår sålunda till mer än 5 kilometer. Bortses från de nämnda
endast ofullständigt kända delarna av fyndigheten bildar malmen en så

när som på ett par ställen sammanhängande massa av c:a 3 kilometers
längd ^ och en bredd, varierande emellan 196 och 40 meter eller i medeltal
96 in. Avbrott i sammanhanget förekomma endast emellan Jägmästaren
och Professorn i fältets södra del, och möjligen i den jordtäckta
sänkan emellan Lergmäst aren och Direktören i fältets mellersta del. Därjämte
övertväras malmfyndigheten i fältets norra del emellan Geologen
och Gruvingeniören av en c:a 15 in. bred gång av porfyr. Vid liggväggen
förekommer i Geologen ett parti, där malm och porfyr äga
en mycket oregelbunden begränsning emot varandra. Men i övrigt är
den stora malmstocken vid Kiirunavaara nästan fri från inblandningar av
gråberg. Detta framgår bl. a. därav, att under åren 1908—1912 vid en
sammanlagd malmbrytning av 10,447,318‘3 ton endast 84,775’9 ton gråberg
samtidigt brutits inom fyndigheten, d. v. s. malmprocenten inom fyndigheten
var nämnda år resp. 99''o, 99''s, 99''o, 99‘3 och 99‘s.1)

Malmfyndighetens sidostupning, vilken utrönts genom talrika diamantborrhal,
är ostlig, och till sin storlek något växlande. Inom den
centrala delen av fyndigheten d. v. s. från Landshövdingens nordligare
del i söder till Gruvingenjören i norr är sidostupningen 60—64° och i de
nordligare och sydligare ändarna flackare, 45—55°.

Såsom ett uttryck för malmfyndighetens storlek har malmarean i
dagen eller horisontalsnittet av malmstocken vid dess utgående i dagen
beräknats. Av den av staten år 1875 för undersökning av de lappländska
malmfyndigheterna utsända kommissionen beräknades malmarean vid
Kiirunavaara till 310,934 m2 och vid de på officiellt uppdrag år 1907 utförda
beräkningarna över malmtillgångarna inom vissa norrbottniska malmfält
fann förf.2 Kiirunavaaras säkert kända malmarea, då de jordtäckta *)

*) Däremot har en betydande gråbergsbryt.ning ägt rum, bestående i nedsprängande
av häng- och liggväggsbcrg samt i och för utfrakt av malmen drivande av stollar och orter.
Dessa kvantiteter utgjorde:

Summa 1,179,450-3

Oaktat så, stora gråbergskvantiteter utanför själva ma.mstocken brutits, har malmprocenten,
räknad pa hela den lösbrutna massan av gråberg och malm under nämnda åt ej blivit
lägre än resp. 80''s, 84''s, 86-3, 90''3, 92-o och 90-4.

2) K. M:ts nådiga proposition n:r 107 till 1907 års riksdag. Bil. II.

1908

1909

1910

1911

1912

280,528-6

210,470-1

207,757-0

200,155-7

280,538-9

delarna av fyndigheten norr och söder om malmberget lämnades ur räkningen
uppgå till c:a 286,000 m.2 Det av förf. sålunda i beräkning medtagna
området är på kartan Pl. 1 utmärkt såsom järnmalm i dagen.
Varje meters avsänkning av denna malmarea beräknades motsvara en kvantitet
av 1,287,000 ton malm.

I och för det till den internationella geologkongressen år 1910 utgivna
arbetet »Iron Ore Resources of the World»1 har slutligen dr Hj. Lundbohm
utfört en på detaljerade mätningar grundad beräkning, omfattande samtliga
sa\ äl ^fullständigt blottade som genom magnetiska mätningar och diamantborrning
mer eller mindre kända delar av fyndigheten, alltså samtliga de
på Pl. I. som järnmalm utmärkta områdena, och kom därvid till talet

436.000 in.2 Till väsentlig del beror olikheten emellan förf:s och dr Lundbohms
beräkningar därpå, att den senare medtagit den sannolika arean
av de ofullständigt kända fyndigheterna norr, söder och sydost om malmberget,
under det att förf., som nämnt, i sin beräkning avsåg endast de
delar av fyndigheten, som år 1907 kunde anses vara till sina gränser i
dagen fullständigt kända.

För utrönandet av malmfyndighetens utsträckning mot djupet hava
talrika diamantborrningar utförts — till en sammanlagd länsed av mera än

6.000 meter — och har därigenom fyndigheten blivit vid flera ställen undersökt
på djup av 100—300 in. vertikalt under dess utgående i dagen. Av
borrhålen har ett flertal träffat och övertvärat fyndigheten under Luossajärvis
yta. Pl. 2 avser att giva en bild av dessa borrningars omfattning
ävensom av de ort-, stoll- och schaktarbeten, som utförts inom malmfyndigheten.
Dessa undersökningar hava visat att fyndigheten till de vid borrningarna
uppnådda djupen äger i stort sett samma mäktighet som i
dagen; visserligen synes inom fyndighetens sydligaste del en avsmaining
förekomma men å andra sidan visa borrhålen''i fältets nordligaste del en
ökning av malmbredden mot djupet. Detta senare har, sedan förf:s utredning
ar 1907 avslutats, blivit ytterligare påtagligt visat genom det lodräta
borrhålet Zenobia, anbragt vid stranden av Luossajärvi. Detta borrhål,
hvilket, då nämnda utredning utfördes, på 236 m. djup under sjöns yta
träffat »något gråbergsblandad malm», har sedan ytterligare fortdrivits 64''in.
i malm utan att hava träffat malmgränsen eller till 300*6 in. under
Luossajärvis yta (537 in. avv.2). Malmfyndighetens bredd i dagen vertikalt
över borrhålet, d. v. s. på c:a 236 m. avv., var omkring 35 in. bred och

1 The Iron Ore Resources of the World; An inquiry made upon the initiative of the
executive Committee of the XI International Geological (kongress. Stockholm 1910.

Avvägningarna äro räknade under den pa kullen Landshövdingen anbragta nollpunkten.

av borrningsresultatet synes framgå att dess bredd på c:a 500 ra. avv.
(c:a 260 m. under Luossajärvis nivå) överstiger 55 in.

Vid 1907 års beräkningar gick förf. till väga så, att fyndigheten uppdelades
i ett antal sektioner, vardera bestående av en utmålsgrupp, och
för värjo sådan sektion beräknades med ledning av de inom sektionen fallande
borrhålsprofilerna och andra eventuellt föreliggande iakttagelser rörande
häng- och liggväggarnas lutning den inom sektionen fallande malmens
utsträckning mot djupet. Härvid sträckte sig dock beräkningen icke
längre än till den nivå, där ett genom fyndighetens mitt lågt plan skär
den lodräta östra gränsen för de 31 utmål, vilka tilldelats före d. 19/s
1889, då gruvstadgans bestämmelse rörande jordägarerätten på kronojord
för Norrbottens län upphävdes. Inom dessa utmål var bolaget nämligen
innehavare även av jordägareandelen, medan i de efter nämnda dag lagda
utmålen kronan hade förbehållit sig nämnda andel.

Beräkningen omfattade sålunda fyndigheten till ett djup, varierande
mellan 50 och 350 in. under Luossajärvis yta, och den gav till
resultat att malmtillgångarna inom dessa bolaget ensamt tillhöviga utmål
uppginge till i runt tal "480,000,000 ton, varav omkring 200,000,000 ton
befunne sig ovan Luossajärvis yta; i samband därmed uttalade förf. som
sin åsikt att det vore i hög grad sannolikt att betydande malmtillgångar
finnas under de djup, vilka beräkningarna avse.

Genom 1907 års överenskommelse emellan staten och gruvbolaget
överlätos emellertid de staten såsom jordägare tillhöriga andelarna i de
övriga utmålen vid Kiirunavaara med äganderätt till bolaget. Ln utredning
av på vilket djup fyndigheten i sin utsträckning mot djupet skulle
komma utanför dessa utmals gränser visar att detta varierar emellan 475
och 1.550 m. avv. eller mellan 200 och 1,310 in. under Luossajärvis yta
och för den allra största delen mer än 560 m. avv. (c:a 320 in. under
Luossajärvi). Under sådant förhållande kan den anförda kvantiteten

480.000. 000 ton ej längre gälla som mått på de bolaget ensamt tillhöriga
malmtillgångarna.

I ovan angivna arbete »Iron Ore Resources etc.» har d:r Lundbohm
meddelat en utredning rörande malmtillgångarnas storlek i Kiirunavaara.
Man har därvid utgått från en serie genom fyndigheten lagda tvårprofiler,
upprättade på grundvalen av genom jordrymningar, sprängningar och
diamantborrningar vunna data beträffande fyndighetens bredd och dess
begränsningsytors lutning. Med ledning av dessa profiler har den malmkvantitet
soin befinner sig ovan Luossajärvis yta beräknats uppgå till

240.000. 000 ton. Därjämte har beräknats att under nämnda sjös yta
anstår en malmkvantitet av 560,000,000 ton. Härvid har d:r Lundbohm

antagit att malmkvantiteten under Luossajärvis yta är minst så stor som
den kubikmassa som fås genom att multiplicera malmarean vid sjöytans
nivå med 300 in.; skulle malmarean vid detta djup (300 in. under Luossajärvis
yta) icke vara lika stor som vid sjöns yta anser han detta uppvägas
av de kvantiteter som finnas under denna nivå. För denna uppfattnfng
har han ett stöd i de av Professor Carlheim-Gyllenskiöld utförda magnetiska
undersökningarna, enligt vilka malmen beräknats hava ett djupgående
av minst 1,100 in. och på grund av vilka Carlheim-Gyllenskiöld beräknar
malmtillgångarna till minst 865,000,000 ton.

Olikheten emellan dessa uppgifter och de av förf. år 1907 lämnade
beror dels därpå att vid 1907 års beräkningar, som nämnt, endast räknats
med de delar av fyndigheten, vilka vid denna tidpunkt kunde anses
vara ganska fullständigt kända och dels därpå att därvid icke medräknats
de delar av fyndigheten som på djupare nivåer falla utanför gränserna för
de nämnda 31 utmålen. För att vinna en jämförelse mellan den av d:r
Lundbohm beräknade totala malmkvantiteten — 740,000,000 ton — och
den malmmängd som kan beräknas finnas i den del av fältet som ar 1907
gjordes till föremål för uppskattning har jag med användande av de i
1907 års utredning meddelade uppgifterna rörande malmarea och sidostupning
in. in. utfört en beräkning av malmkvantiteten intill 300 meter
djup under Luossajärvis yta, och därvid kommit till eu kvantitet av c:a

525,000,000 ton. Vid denna beräkning har antagits att fyndighetens närmast
dagytan iakttagna avsmalnande mot djupet i fältets södra del och
dess vidgande i norra delen fortgår likformigt ned till det djup, vilket
avses i beräkningen. Då fyndigheten har betydande utsträckning i dagen
utanför den ifrågavarande delen, ehuru där ännu ofullständigt undersökt,
och kraftiga skäl därtill tala för ett större djupgående än till 300 meters
djup, anser jag att man är berättigad att antaga den av d:r Lundbohm
angivna siffran 740,000,000 ton som ett uttryck för den totala malmtillgången
inom Kiirunavaara malmberg.

De gruvarbeten som sedan år 1907 utförts vid Kiirunavaara hava
bestått i malmbrytning i öppna dagbrott och i samband därmed betydande
jordrymningsarbeten och nedsprängning av sidostenen i malmfyndighetens
hängande och liggande för beredande av trygghet mot ras från dagbrottens
väggur. Därjämte har den redan 1907 påbörjade järnvägsstollen vid
bergets fot framdrivits till fyndigheten och sedan fortsatts i dennas
längdriktning till ungefär under Statsrådstoppen, varjämte schakt för malmens
nedstörtande från dagbrotten till stollnivån anordnats. Ävenså hava på

högre nivåer stollar indrivits från bergets östra sida in under Professorns,
Landshövdingens och Bergmästarens kullar och schakt mellan dessa stollar
och ovanbelägna pallar anordnats. Då dessa arbeten nästan uteslutande
drivits i själva malmfyndigheten och dessutom icke befinna sig på djupare
nivåer än de, å vilka fyndigheten förut blivit undersökt medels diamantborrning,
hava de ej lämnat avsevärda nya bidrag till frågan om fyndighetens
utsträckning mot djupet utöver vad år 1907 kunde anses vara kant.

Malmen i Kiirunavaara malmberg utgöres huvudsakligen av svartmalm
med inblandad apatit jämte, som nämnt, ytterst ringa mängd av andra
mineral. Malmen utmärkes i kemiskt hänseende av synnerligen hög järnhalt,
av växlande fosforhalt, låg svavelhalt och en titansyrehalt mellan
0‘04 och 0*8 %. Fosforhalten och i samband därmed järnhalten växlar i
allra högsta grad även inom små områden. Malmen levereras till järnverken
i följande kvaliteter, vilka sedan år 1907 haft nedan angivna genomsnittshalter
pr år:

1) A-malm:

1908 . . . .

1909 ....
1910. . . .

1911 ....

1912 ....

2) B-malm:

1908 ....

1909 ....
1910. . . .

1911 .....

1912 ....

3) C-malm:

1908 . . . .

1909 ....
1910. . . -

Järn	Fosfor
%	%
(6955	0-021
	0-014 ’)
. . 69-52	0-021
. . 69-49	0 023
. . 69-74	0 022
. . 69-58	0027
Järn	Fosfor
7-	%
. . 69-82	0''053
. . 69-41	0-047
. . 68-64	0066
	0085
	0-064
Järn	Fosfor
•/■	%
. . 68-49	0-199
. . 68-26	0-174
. . 68-01	0 234 * 2)

*) Skeppad över Luleå.

2) I proveu av C-malm detta år ingår även något Gellivaremalm, som skeppats till
sammans med Kiirunavaaramalmen.

	Järn	Fosfor
	%	%
1911...............	..........67-52	0-210
1912...............	..........67-83	0-242
4) D-malm:
	Järn	Fosfor
	%	%
	162-37	1-86
1908 ...............	..........	1-60 J)
1909 ...............	..........61-76	1-99
1910...............	..........61-93	1-91
1911...............	.......... 62 04	1-95
1912...............	...........62-11	1-74
5) G-malm:
	Järn	Fosfor
	%	%
1908 ...............	...........57-80	3''24
1909 ...............	...........58-77	2-91
1910..............	...........58-36	2-95
1911..............	...........57-89	3-02
1912...............	...........57-73	2-83

Under åren 1908—1912 har malmproduktionen varit fördelad på de
olika malmkvaliteterna på följande sätt:

	1908 ton.	1909 ton.	1910 ton.	1911 ton.	1912 ton.
'' A-malm............	108,190-2	143,101-8	111,124-1	68,706-1	65,353-2
B-malm............	19,582-2	16,997-7	21,953-4	23,658-6	2,645-2
C-malm............	62,426-3	104,663-8	269,944-6	286,499-4	334,238-8
D-malm............	1,237,275-0	1,041,508-4	1,264,197-6	1,382,924-2	1,815,221-2
G-malm............	183,483-0	285,909-1	386,840-6	740,208-6	604,891-3
Summa	1,610,956-7	1,592,180-9	2,058,5603	2,501,998-9	2,822,849 7

2. Gellivare malmberg.

Under det att Iviirunavaara malmberg med hänsyn till malmens uppträdande
och förekomstsätt företer relativt enkla förhållanden, vilka, tack

x) Skeppad över Luleå.

9—130236

vare de omfattande undersökningsarbeten, som utfördes huvudsakligen i
slutet av 1890-talet och i början av 1900-talet, möjliggjort bildandet av
en så bestämd uppfattning om malmtillgångarna, att densamma icke i
avsevärd grad modifierats genom erfarenheterna vid de senare årens gruvdrift,
är förhållandet ett helt annat beträffande Gellivare malmberg. Medan
malmen i Kiirunavaara bildar en så golf som enhetlig sammanhängande
massa, som till största delen icke är täckt av lösa jordavlagringar, förekommer
malmen i Gellivare som ett mycket stort antal, genom gråbergspartier
åtskilda., och till största delen av mer eller mindre mäktiga jordavlagringar
täckta förekomster av växlande storlek och spridda över en
areal av över 6 kilometers längd och 1 å 2 kilometers bredd. (Jämför
kartorna Pl. 1 och 3). Och medan Kiirunavaaras malmstock består av
malm nästan utan gråbergspartier, äro Gellivares malmfyndigheter till stor
del mycket rika på sådana, nämligen såväl inlagringar av samma slag
som sidostenen och av s. k. skarnberg som övertvärande gångar. Och
denna gråbergsinblandning är vid olika fyndigheter mycket olika stor
och växlar inom vida gränser även inom samma fyndighet. Då-dessa
gråbergspartier i regel förekomma på sådant sätt, att de måste lösbrytas
samtidigt med malmen, för att sedermera vid skrädningen frånskiljas, blir
den kvantitet malm, som erhålles vid brytningen, räknat i procent av den
i och för malmfångsten brutna bergmassan, dels i de bestå fyndigheter
väsentligt lägre än vid Kiirunavaara och dels mycket olika ej blott vid
olika fyndigheter utan även inom olika delar av samma fyndighet. Tab.
1, som angiver malmprocentens inom fyndigheten (d. v. s. oberäknat
ur hängandet och liggandet samt i stollar, orter och schakt lössprängda
bergmassor1), storlek vid de olika gruvorna å Malmberget* 2), under åren
1904—1912, avser att belysa detta.

Under det att sålunda malmprocenten vid Kiirunavaara växlat emellan
99.o och 99.3, har den i Malmbergets gruvor i genomsnitt varit väsentligt
lägre. Visserligen har den i vissa gruvor såsom i Kaptensberget och
Hermelin uppgått till 80 å 90, men har i andra åter varit ganska låg,
såsom exempelvis i Josefinagruvan, där den i genomsnitt uppgått till 55.

0 Dessa utgjorde:

1908 .................... 423,490-9 ton

1909 .................... . 376,098-0 »

1910 ..................... 461,037-1 »

1911 ..................... 406,648-7 »

1912 ..................... 425,359-4 »

2) Med detta namn betecknas den del av Gellivare malmberg, som disponeras av
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till skillnad från den av Frejabolaget ägda malmfyndigheten
vid Koskullskulle, vilken icke avses i föreliggande redogörelse.

Tab. /• Malmprocenter inom fyndigheten vid Malmberget 1904 1912.

	Välkomma!!	Baron	Hermelin	Tf W P CD	Joseflne	Upland	Tf o Pa	w p oq 6 Cfc CD P	Tingvalls Kulle	Dennevitz	M C+- o5 ni Cfc	Sele!	Kaptenslaget
Kaptens	w s crq Cfc	Fredrik
1904 . .	73-0	76''1	89''1	88-2	57''7	77-7	70-4	74''0	—	_	—	82''4		86''2
1905 . . ■	76-0	72-6	98-2	67-9	67-7	81''7	58-0	71-8	—	98''6	-	82''6		82-8
1903 . . .	69-4	73-6	97-2	67''6	59''7	87-9	67-3	75''3	-	97''6	—	81-9		89-0
1907 . . .	63-1	66-4	91-8	71-7	59 g	79-2	65''7	77-7	87''7	81-5	—	81-4	80''6	951	84-8
1908 . . .	60-S	69''2	92''0	64-7	78-9	67''4	61''2	78-0	86''7	74''9	821	82''8	89''9	93''5	81''2
1909 . . ■	72''5	63‘8	904	53-9	67-0	80''0	69''6	64''7	84l	65-0	85-0	84-8	78''3	900	84-0
1910 . . .	60 0	64''9	90-2	76-9	42 0	i 68-0	. 62-4	59''7	79-2	87-8	65'' o	78''8	77''0	84''0	77''9
1911 . . .	60-2	76''1	909	881	53''5	591	62 2	74''4	832	79''6	53''6	70-3	69''3	89 2	81-6
1912 . . .	66-7	j 52''3	1 89''0	665	i 791	! öS''3	! 78-c	83-9	591	45''.5	771	85 9

Som ett exempel på den stora växlingen i mängden av gråbergspartier
inom samma gruva må anföras att i sistnämnda gruva malmprocenten ett
år var 42 och två år senare 79*i. Klart är att detta förhållande i hög
oråd måste försvåra bedömandet av huru stor malmmängd, som är att
vinna ur dylika fyndigheter. Och först efter det brytningen fortgått en
följd av år regelbundet och på rationellt sätt, år ciet möjligt att gorå detta
med en större grad av tillförlitlighet.

Men därjämte har det oregelbundna förekomstsättet av dylika gråbergspartier
i åtskilliga fall föranlett missuppfattning rörande såväl den
brytvärda malmens längd och bredd som fyndighetens stupningsriktning.
Så hava exempelvis i vissa gruvor ofyndiga partier, som i dagytan varit
av stora dimensioner, vid gruvans avsänkning visat sig avsmalna eller utkila
emot djupet, under det i andra fall på djupare nivåer träffats gråbergspartier,
vilka icke nått upp till högre nivå. Att dylika förhållanden
i hög grad försvårat bedömandet av resultaten av diamantborrningar och
smärre undersökningsarbeten är tydligt, ävensom att dylika partiers oregelbundna
form kunnat förorsaka missuppfattning rörande eu hängande- eller
liggande-väggs sidostupning och därigenom också rörande fyndighetens
utsträckning till djupare nivåer. Då vidare de gråbergspartier, som icke
utgöras av° övertvärande gångbergarter, i de flesta fall äro långsträckta
och liksom malmerna lagerliknande med samma strykning och stupning
som malmfyndigheterna och därjämte ofta bestå av samma bergart som

sidostenen, hava de stundom felaktigt blivit uppfattade som hängande,
resp. liggande, varigenom fyndighetens mäktighet blivit underskattad. Likaså
hai i flera fall ett tillfälligt rikligare uppträdande av gråbergspartier i
en viss del av en fyndighet föranlett missuppfattning om fyndighetens
längdutsträckning, varjämte de för vissa fyndigheter egendomliga förgreningarna
av såväl malm- som gråbergspartier samt lokala veckningar berett
stora svårigheter vid utredandet av fyndigheternas storlek och läge.

, grund härav hava åsikterna om malmtillgångarnas storlek vid
Gellivare varit ganska växlande, och såväl betydande överskattning som
väsentlig underskattning därav har förekommit. Sedan nu gruvdriften
fortskridit längre i ett flertal gruvor och särskilt efter de senaste sex
årens . omfattande arbeten, är det numera lätt att förstå anledningen till
såväl överskattningen som underskattningen. Den senare har väsentligen
berott därpå att enstaka detaljer, som efteråt visat sig vara av rent tillfällig
art, lagts till grund för generella slutledningar rörande malmfyndigheternas
uthållighet mot djupet och sannolika storlek, överskattningen däremot
har till huvudsaklig del berott därpå, att man på grund av jordbetäckningen
inom den största delen av malmfältet använt sig av magnetiska undersökningar
för bestämmandet av malmfyndigheternas utsträckning i dagen.
Vid de undersökningsarbeten i form av jordrymnings- och sprängningsarbeten,
som alltsedan slutet av 1880-talet utförts i stor omfattning inom
malmfältet, visade det sig emellertid att en avsevärd del av kompassdragen
härrör av magnetiska skarnbergarter, som uppträda inom vissa
delar av fältet vare sig som självständiga bildningar eller omslutande eller
mlagrade i malmfyndigheterna. Det är således icke möjligt att av de magnetiska
förhållandena draga bestämda slutsatser om malmtillgångarnas storlek
vid Gellivare malmberg. I detta avseende förhåller sig Kiirunavaara
malmberg helt olika, i det att de malmen därstädes omgivande porfyrerna
åro omagnetiska.

Under sådana förhallanden är man uteslutande hänvisad till resultaten
av gruvdriften för bedömande av malmtillgångarna. Av vad som ovan
anförts . torde även framgå, att det först är sedan gruvdriften nått större
omfattning och hunnit till ett avsevärt djup under dagytan som mera säkra
slutsatser. kunna dragas härutinnan. Av denna orsak grundade förf. sin
uppskattning av malmtillgångarna vid Gellivare år 1907 på de dittills
vunna resultaten vid gruvdriften och berörde de fjmdigheter, vilka då ännu
icke tagits under bearbetning, mera i förbigående.

Vid gruvdriften vid Gellivare hade av naturliga skäl i första hand
^e. “lalmfyndigheter tagits under bearbetning, vilka helt eller delvis voro
fria från jordbetäckning och voro av mera betydande dimensioner. Bryt -

mmren skedde också i början uteslutande i dagbrott och underjordiskt arbete
utfördes endast i den man det var nödvändigt för åstadkommande av
utrraktsvägar för den i dagbrotten vunna malmen i form av dagorter eller
stollar. Djupbrytning av malm påböijades först år 1899 och hade vid
början av 1907 ej kommit till användning i mera än två fyndigheter.

Som förberedelse till blivande djupbrytning hade dock åtskilliga diamantborrhål
utförts inom olika delar av malmfältet och tvenne^ större
stollar, Hermelinstollen och Tingvallskullestollen påbörjats, men ännu ej
framförts så långt att genom dem en närmare kännedom om malmfyndioheternas
beskaffenhet och storlek pa: djupare nivåer vunnits.

1907 års beräkningar över malmtillgångarna vid Malmberget grundade
sig sålunda på erfarenheterna vid dagbrytning i ett tiotal och djupbryt i

^ gruvor med en sammanlagd malmproduktion sedan brytningens
aV f''.a ^ 5 iniWi°ner lön till ett djup, som i dagbrotten uppgick
till 30 a högst 70 m. och i djupbrytningsgruvorna till 35 k 120 m. under
dagytan, samt på resultaten av dittills utförda diamantborrningar.

Sedan denna tidpunkt har gruvarbetet vid Malmberget fortgått med
en i viss man förändrad karaktär, nämligen så till vida, att en väsentliodel
av arbetet ägnats åt att förbereda övergången från dagbrytning till djupbrytning
i de flesta av fältets gruvor. Dessa tillredningsarbeten hava huvudsakligen
bestått i dels drivandet av långa stollar och orter på djupare
nivåer än resp. dagbrotts bottnar, samt dels fyndigheternas övertvärande
genom tvärorter för utrönande av deras sidostupning, mäktighet och beskaffenhet
i övrigt.

Samtidigt härmed har malmbrytningen i såväl dagbrotten som i
djupbrytningsrummen fortgått och har väsentligt ökad kännedom om de
resp. fyndigheternas beskaffenhet i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende
även härigenom vunnits utöver vad som 1907 stod till buds.

• För att belysa omfattningen av de arbeten, som sålunda utförts efter
ovannämnda^ beräkning av malmtillgångarne vid Malmberget må anföras
att under åren 1907 1912 vid dervarande gruvor brutits och uopford r?0DÖAAA

ti0 millioner ton fyndig och ofyndigt berg, varav utvunnits
ö,733,000 ton malm eller nära hälften av hela den malmkvantitet som före
1907 brutits i samma gruvor. Vidare hava åren 1908—1912 mer än

160.000 in jord undanskaffats för blottande av bergytan och omkring

20.000 meter stollar, orter och schakt drivits. '' ~ '' °

., dertill kommer att brytningsresultaten vid dessa senare års gruvdrift
möjliggör ett säkrare bedömande av huru stor kvantitet malm som
kan beräknas utvinnas ur de resp. fyndigheterna än som va?- möjlio-t vid
1907 års uppskattning.

Under sådana förhållanden torde en revision av de år 1907 gjorda
beräkningarna över malmtillgångarne vara väl motiverad och skall därför
i det följande i korthet redogöras för vad numera år kändt rörande malrntillgångarne
vid Malmberget med särskild hänsyn till vad som utrönts
redan år 1907.

Järnmalmen vid Gellivare förekommer som ovan nämnts såsom ett
stort antal, från varandra genom »gråberg åtskilda, vanligen lager- eller
linsformiga partier, vilka till strykning och stupning överensstämma med

omgivande bergarter. .

Malmpartierna, vilka hava mycket växlande dimensioner, åt o spudda
på södra och östra sluttningarna av Malmberget (Pl. o). De flesta och
största fyndigheter, som hittills vant föremål för brytning, äro samlade i
en zon, benämnd »Stora malmen», vilken med en längd av c:a 4 5 kilometei
sträcker sig från sydvästra sluttningen av Malmbergets högsta topp, vålkomman
i en mot söder konvex båge mot öster samt vidare mot nordost
fram över den s. k. Kungsryggen till bergets näst högsta topp, Tingvalls

kulle.

Eu annan komplex av malmpartier befinner sig på Malmbergets östra
sluttning, där de förnämsta fyndigheterna äro de vid Dennevitz, Alliansen
och Hvitåfors samt den till Frej abolaget hörande Koskullskullegruvan. Eu
tredje malmkomplex är det s. k. Kaptenslagret, beläget på sydöstra sluttningen
av Malmbergets östra del med eu längd av mer än 1,000 m. Men
därjämte förekommer järnmalm i talrika fyndigheter belägna mom det
emellan ovannämnda tre komplexer belägna området ävensom pa Malmbergets
västligaste del, det s. k. Parvavaara. _

De malmen omgivande bergarterna utgöras av dels gneis- och dels
leptitliknande syenitiska bergarter, av professor Högbom betecknade med
namnen gneissoid och leptitoid. Malmerna äro antingen direkt omslutna
av dessa bergarter eller också skilda från dem genom s. k. skam, me
vilket namn betecknas eu mineralblandning med varierande sammansättnincr,
gom ofta åtföljer malmen. Såväl skarn sorn gneissoid, resp. leptitoid
förekommer Hven som större eller mindre partier i själva malmfyndig
laterna, vilka inom vissa delar av fältet därjämte äro genomsåga av

gångar av granit och metabasit. .

Mycket avsevärda delar av dessa gråbergspartier äro mer eller mindre
malmhaltiga och utskiljas vid skrädningen från det icke malmhaltiga gråberget
under namn av'' »malmskrot» eller »varpmalm». I och för tillgodo -

görandet av malmhalten däri är ett större anrikningsverk f. n. under anläggning
i dalen öster om Tingvallskullehöjden.

Malmen vid Gellivare malmberg utgöres av såväl svartmalm som
blodsten. Svartmalmen, som är den vanligast förekommande typen, har i
allmänhet en grovkristallinisk textur och består huvudsakligen av kantiga,
ganska löst sammanfogade magnetitkorn, vanligen blandade med apatit i
korn av likartad form och storlek samt med hornblende i mycket underordnad
mängd; undantagsvis är malmen mera finkornig såsom i Kaptenslagret
och. Koskullskullegruvan. Blodstensmalmen är i allmänhet mera
finkornig, i regel mindre apatitrik och ej sällan kvartsförande och mindre
järnrik än svartmalmen. Den förekommer huvudsakligen i fältets västra
och norra delar, ofta tillsammans med svartmalm, vanligen skild därifrån
genom mer eller mindre mäktiga gråbergspartier.

I kemiskt hänseende utmärkes Gellivaremalmen av en hög järnhalt,
en mycket växlande fosforhalt, en svavelhalt, som i regel understiger 0''05 %
och låg titansyrehalt (thor—()''82 /).

Vid skrädningen hava huvudsakligen följande malm kvaliteter, A-malm,
C-malm, CD-malm och D-malm blivit särskilda. Dessa malmkvaliteters
järn- och fosforhalter under brytningsperioden 1908—1912 framgå av
följande tablå, som angiver genomsnittshalten av järn och fosfor pr år:

1) A-malm.

1908 . . .

1909 . . .

1910 . . .

1911 . . .

Järn	Fosfor
%	%
69-6	0-021
69-3	0019
68-85	0-019
69-4	0-023

2) C-malm.

1908 . . .

1909 . . .

1910 . . .

1911 . . .

Järn

67-3

67-4 -68-1

66- 76—67-18

67- 32—67-48

Fosfor

0-271

0161—0-189
0-125—0-200
0-185—0-225

3) CD-malm.

1908 ....

1909 ....

1910 ....

1911 ....

1912 ....

Järn %	Fosfor °/n
65-7	7° 0-495
66-3	0-501
66-2	0-538
66-4	0-557
65-0	0-575

4) D-malm.

1908 . . .

1909 . . .

1910 . . .

1911 . . .

1912 . . .

Järn	Fosfor
%	%
. . 62-9	1173
. . 62-5	1-220
. . 62-9	1-122
. . 63-4	1-081
. . 62-7	0-978

Förutom dessa malmkvaliteter har vid skilda tider utskratta kvaliteter,
benämnda B, BA, DE och F; av dessa höll B-malmen 66—69 % järn
och O''o5—0''io % fosfor samt F-malmen i genomsnitt 60''4 % järn och 1''2 % fosfor.

För att giva en bild av de olika malmkvaliteternas förekomst inom
de olika fyndigheterna meddelas nedanstående tab. IT.

Tab. II. Malmproduktionens under åren 1892—1912 fördelning på resp.

malmkvaliteter och gruvor.

Gruva	A j	BA	B	C	OD	1)	DE	F	Summa
Johan
1895 1901 . . .	—	—	—	4,656	4,709	92,598	135,011	1,666	238,640
Välkomman.
1895—1907 . . .	—	360-5	250	14	218,857	1,250,741	131,975	2) 25,860	1,628,057
1908 . . .	_	—	—	—	13,700	57,600	—	—	71,300
1909 . . .	—	—	—	—	—	72,500	—	—	72,500
1910 . . .	—	—	—	—	—	75,777	—	—	75,777
1911 . . .	—	—	—	—	—	>) 43,881	—	-	43,881
1912 . . .	—	—	—	—	39,622	13,349	—	—	53,471
Summa	—	360	250	14	272,179	1,514,348	131,975	25,860	1,944,986
Baron.
1901—1907 . . .	_	—	—	—	193,965	204,198	9,269	2) 19,817	427,249
1908 . . .		—	—	—	22,200	66,300	—	—	88,500
1909 . . .	_	—	—	—	11,000	49,000	—	—	60,000
1910 . . .		—	—	—	11,821	53,384		—	65,205
1911 . . .	—	—	—	—	20,000	47,000	—	—	67,000
1912 . . .	—	—	—	_	3,401	13,168	—	—	16,569
Summa	—	—		1 _ 1	262,387	433,050	9,269	19,817	724,523

!) övervägande D-malm. — 2) Inclus. mull.

Gruva	A	BA	B	C	CD	D	DE	F	Summa \|
\| Hermelin. 1892—1907 . . .				10,648	344,265	333,547	4,096	*) 4,982	697,538
1908 . . .	—	—		—	49,500	39,500	—	—	89,000 i
1909 . . .	—	—	—	—	9,000	7,000	—		16,000
1910 . . .	—	—		—	23,200	21,000	—	—	44,200
1911 . . .	—	—	-	—	26,000	24,000	—		50.000;
1912 . . .	—	—	-	—	19,655	22,034	—■	_ 1	41,689
Summa	—	—	_	10,648	471,620	447,081	4,096	4,982	938,427
Skåne.
1900-1907 . . .	—	—	—	—	1,306	468,691	101,949	l) 31,678	603,624
1908 . . .	—	-		—	*) 3,400	29,400	—	—	32,800 ;
1909 . . .	_	—	—	—	3,500	13,500	—	—	17,000 \|
1910 . . .	—	—	_	—	—	3) 69,552		—	69,552
1911 . . .	—	—		—	—	99,223			99,223
1912 . . .	—	—	—	—	1,047	72,987	—	—	71,034 i
Summa	—	—	—	—	9,258	753,853	101,949	31,678	876,233
Josefina.
1895—1907 . . .	—	—	—	1,870	240,278	344,816	*) 22,562	>) 1,705	611,231
1908 . . .	—	—	—	—	19,000	7,500	—	—	26,500
1909 . . .	—	—	—	3,000	13,000	28,750	—	—	44,750 j
1910 . . .	—	—	—	3,780	22,175	26,000	—	—	51,955 1
1911 . . .	—	—	—	9,200	18,200	45,800	—	—	73,200 j
1912 . . .	—	—		1,488	34,686	36,270	—	—	72,444
Summa	—	—	—	19,388	347,339	489,136	22,562	1.705	880,080
Uppland.
1894—1907 . . .	1,118	—	241	23,331	199,690	246,854	86,967	■) 10,775	568,976
1908 . . .	—	—	—	_	—	12,000	—	—	12,000
1909 . . .	—	—	—	—	—	6,800	—	—	6,800
1910 . . .	—	—	—	—	—	8,289	—	—	8,280
1911 . . .	—	—	—	—	1,900	4,600	—	—	6,500
1912 . . .	—	—	—	—	2,481	1,711	—	—	4,192
Summa	1,118	—	241	23,831	204,071	280,254	86,967	10,775	606,757

‘) Inclus. mull. — s) Indus, varpmalm för Luleå järnverk. — s) »Mest D-malm».
— 4) Indus. Prins Oskargruvan 1892—1893. — 6) Indus, malm från Tingvallskulles dagbrott
(Kung Oscarsgrufvan).

10—130236.

Gruva	A	BA	B	C	CD	D	DE	P	Summa
Sofia.
1896—1907 . . .	—	—	—	3,451	988,186	684,056	9,897	>) 19,640	1,705,230
1908 . . .	—	—	—	_	54,000	45,000	—	—	99,000
1909 . . .	—	—	—		61,750	61,750	—		123,500
1910 . . .	—	—	—		56,000	96,000	—		152,000
1911 . . .	—	—	—	—	85,300	60,900	—		146,200
1912 . . .	—	—	_	a) 15,937	2)130,374	2) 254,294	—	-	2) 400,605
Samma	—		—	19,388	1,375(514	1,202,000	9,897	19(540	2.62(5,535
Tingvalls- kulle. 1892-1907 . . .				152,579	929,445	1,475,316	15,840	34,318	, 2,607,498
1908 . . .	—	—	—	—	83,000	145,000	—		228,000
1909 . . .	—	—	—		69,000	118,000	—	—	187,000
1910.. . .	—	—	—	-	85,000	168,000	—	—	253,000
1911 . . .	—	—		—	3) 88,400	3) 221,900	—	_	310,300
1912 . . .	—	—	—	33,855	15,886	54,673	—		D104.414
Samma	—	-	—	18(5,434	1.270,731	2,182,889	15,840	34,318	3,690,212
i Dennevitz.
1905—1907 . . .	—	—	—	11,119	77,533	32,003	—	145	120,800
1908 . . .	—	—	—	—	22,000	_	—	—	22,000
1909 . . .	_	—		1,350	21,500	—	—	—	22,850
1910 . . .	—	—	—	—	61,354	—	—	—	61,354
1911 . . .	—	—	—	—	82,000	12,000	—	—	94,000
1912 . . .	—	—	—	—	67,324	38,457	—	—	105,7811
Summa	—	—	—	12,4(59	331.711	82,4(50		145	426,785
Hvitåfors.
1908 . . .	—	—	—	—	25,700	1,400	—	—	27,100
1909 . . .	—	—	—	—	30,500	27,300	—	_	67,800;
1910 . . .	—	—	—	—	34,500	50,000	—	—	84,500''
1911 . . .	—	—	—	—	30,000	21,500	—		51,500 i
1912 . . .		—	—	—	17,585	36,392	—		53.977 !
Summa	—	-	—	1	138,285	13(5,592\|	—	-1	274,877 !

'') Inclus. mull. — 2) Indus. malm från dagbrytningen i Tingvallskullegruvan. —
a) Oberäknat från sovringsverket under okt.—dec. vunnen malm: 34,412 ton malm. —
*) Endast från underjordsbrytningen.

Gruva	A	BA	B	C	CD	D	DE	F	Summa i
Seid.									i
1892—1907 . . .	45,434	10,644	93,535	301,233	—	122	—	602	451,570
1908 . . .	3,400	—	—	11,500	—	—	—	—	Jfr» O O
1909 . . .	600	—	—	16,000	1,700	—	—	—	18,300;
1910 . . .	750	—	—	20,000	1,600	—	—		22,350 j
1911 . . .	—	—	—	18,774	—	—	—	—	18,774 i
1912 . . .	—	—	—	26,740		—	—	—	26,740 i
Summa	50,184	10,644	93,535	394,247	3,200	122	—	602	552,634:
Kaptenslagret.
1892—-1907 . . .	693,077	171,880	440,520	1,091,278	—	12,195	—	2,993	2,411,943
1908 . . .	25,000	—	—	80,000	‘) 3,000	—	—	—	108,000
1909 . . .	19,350	—	—	63,700	7,500	2,250	—	—	92,800
1910 . . .	22,900	—	—	90,500	—	5,000		—	118,400
1911 . . .	11,990	—	—	93,200	4,400	16,600	—	—	126,190
1912 . . .	—	—	—	97,583	20,388	15,169	—	—	133,146
Summa	772,317	171,880	440,520\| 1,516,261	35,288	51,214	—	2,993	2,990,473
Totalsummor	823,619 182,524	534,296)2,186,786	4,726,387	7,665,097	517,566	154,181	16,790,456

Läggas härtill de kvantiteter, som brutits före 1892 så betinnes totala
malmbrytningen inom Malmberget till och med 1912 hava utgjort omkring
18 miljoner ton.

Inom Stora malmen har gruvdriften före 1907 ägt rum dels i ett
tiotal dagbrott, upptagna på de malmfyndigheter, som vid gruvdriftens början
helt "eller delvis stucko upp över jordbetäckningen och dels i en underjordisk
gruva, nämligen Hermelinsgruvan. Dessa dagbrott hade då nätt ett
djup under dagytan av i genomsnitt 35—45 in. och Hermelinsgruvans
bottennivå befann sig på 75 in. djup under dagytan (200 in. avv.). Som tillredningsarbete
för blivande underjordisk brytning hade på c:a 200 in. avvägning*
2) eu ort, Baronorten, påbörjats från den från södra sluttningen av
Malmberget till Hermelinsgruvan drivna Hermelinstollen i riktning mot

x) Inclus. D-malm.

2) Avvägningarna i Malmberget äro räknade under en a Välkominans kulle anbrakt
nollpunkt.

Barongruvan, varjämte Hennelinstollen under namn av Skåneorten hade
framdrivits till Skånegruvans malmfyndighet. Vidare hade på 156 in. avv.
från norra sluttningen av Tingvallskulle en stoll framdrivits till Tingva] Iskull
egru vans malmfyndighet. Ingendera av dessa stollar hade emellertid då
framdrivits så långt att resp. malmfyndigheter genom dem blivit närmare
undersökta. För Välkommagruvans brytning under jord hade slutligen eu
stoll benämnd Linnéstollen börjat indrivas på 142 m. avv. från Välkommans
södra sluttning i riktning mot nämnda gruva men ännu icke hunnit
fram till malmfyndigheten.

Vid början av år 1913 hava dessa tillredningsarbeten fortskridit
väsentligt längre. Linnéstollen eller, som den numera benämnes, Vällkommastollen
på 142 m. av. har sålunda nått Välkommagruvans fyndighet
och orter i begge fältriktningar ne drivits till en sammanlagd längd av
560 in.; från dessa fältorter hava 15 st. tvärorter drivits över malmfyndigheten.

Baronorten på 200 in. avv. har f. n. eu längd av esa 900 in., räknat
från Hennelinstollen, och hava därifrån tvärorter drivits till och igenom
Barongruvans och öster därom befintliga fyndigheter.

Hermelinstollens med namnet Skåneorten betecknade del har nu en
längd av något över 1,000 in., räknat från Baronortens utgångspunkt, och har
passerat Skånegruvans fyndighet, som undersökts på denna nivå genom
5 st. tvärorter, samt nått Josefinagruvans fyndighet.

Tingvallskullestollen på 156 in. nivå har fortdrivits mot VSV i fyndighetens
liggande och vid 1913 års början nått något över 600 m. längd.
Lalrika tvärorter hava därifrån indrivits till Tingvallskulle- och Sofiagruvans
malmfyndighet. På samma nivå har från Skånegruvan drivits eu
ort mot NNO i riktning mot Tingvallskullestollen. Denna ort har f. n. en.
längd av c:a 625 in. och har nått fram under Josefinagruvan och i sned
riktning övertvärat dennas fyndighet. Genom tvärorter därifrån har Skånegruvans
fyndighet blivit undersökt på denna nivå.

Vidare har från Malmbergets östra sluttning ytterligare tvenne stollar
påbörjats, nämligen på 200 in. avv. eu ort, benämnd Hennelinstollen
n.o 2, och på 253 in. avv. den s. k. Hvitalorsstollen. Den förstnämnda
går först i VSVdig riktning och fortsätter sedan i eu kurva mot NV i
riktning mot lingvallskulle. Dess längd är f. n. c:a 600 in. Den avses
att möta den från vester drivna stora Hennelinstollen ungefär vid Tingvallskulle.
Hvitåforsstollen slutligen avser att betjäna Hvitåfors-, Dennevitzoch
Alliansgruvorna och är f. n. c:a 450 in. lång.

För Kaptenslagret har schakt avsänkts och tillredningsarbeten för en
ny djupbrytningsetage på 275 in. avv. framskridit så långt att bryt -

ning av denna etage kunnat påbörjas. Ett nytt donlägigt schakt, Centralschaktet,
är avsänkt i fyndighetens liggande och är i det närmaste färdigt
att tagas i bruk, hvarjämte ett af de äldre schakten, Hertigschaktet, afsänkts
till 360 in. avv. Även vid Se let-gruvan har sedan 1907 ett nytt
schakt fullbordats.

Förutom dessa omfattande tillredningsarbeten, vilka ännu icke äro
avslutade, men som framskridit så långt att de kunnat giva god ledning
för bedömandet av fyndigheternas beskaffenhet på djupare nivåer, förtjänar
anföras att eu ny stoll är planerad att från den branta sluttningen mot
ONO av Tingvallskulle på 252 m. avv. drivas i liggandet av Stora malmens
fyndigheter.

1 det följande lämnas eu kortfattad redogörelse för resultaten av
gruvbrytnings- och undersökningsarbetena i de resp. gruvorna. De i
resp. gruvor vunna malmkvantiteterna äro angivna i Tab. II (sid. 14—17).
A Pl. 4—12 meddelas i förminskad skala kopior av eu del plan- och profilkartor
från de officiella gruvkartorna, kompletterade med vid gruvfältet upprättade
kartor intill 1912 års slut. Plankartorna avse att giva en bild av
de viktigaste malmfyndigheternas förekomst-sätt och dimensioner samt omfattningen
av utförda arbeten, tvärprofilerna att visa sidostupningens storlek
samt resultat av diamantborrningar under n. v. gruvbottnar; längdskärningarna
slutligen avse att visa den hittillsvarande gruvdriftens omfattning
och åskådliggöra malmfyndigheternas storlek genom att möjliggöra en
jämförelse emellan de utbrutna rummens storlek i tvärsnitt med den därur
vurma malmkvantiteten.1) På längdskärningarna hava nivåerna för malmfältets
huvudstollar blivit angivna i syfte att bl. a. giva en föreställning
om den kvantitet malm, som kan beräknas kunna brytas i de resp. gruvorna
innan uppfordring genom schakt blir erforderlig.

Störa malmen.

Johangruvan, längst i väster, är åren 1895—1901 bruten på en bågformig
mot nordost konvex fyndighet av apatitrik malm i dagbrott till
45 in. djup (101 in. avv). Malmbredden är maximum 40 in. och fyndighetens
längd c:a 120 m. Sidostupningen är 50°—60° mot 8 och V.

Välkomma^ruvan (Pl. 4) är det nuvarande gemensamma namnet för
de sammanbrutna gruvorna Välkommagruvan, som upptogs år 1895, och

D Härvid har åtskillnad gjorts emellan brytningen före och efter Vi 1908 eller deri
tidpunkt då 1907 års överenskommelse mellan staten och bolaget trädde i kraft.

Linnégruvan, upptagen år 1896. Gruvan har brutits i ett c:a 450 m. långt
dagbrott till c:a 50 in. maxiinidjup (120 in. avv.). Malmbredden har i
dagbrottet växlat mellan 55 och 25 in. Pegmatitgångar och gneispartier
uppträda i riklig mängd inom fyndigheten och hava på grund av sitt
oregelbundna förekomstsätt under gruvbrytningens tidigare skede vållat
svårigheter och givit anledning till missuppfattning rörande såväl sidostupningen
som uthålligheten mot djupet. Genom de från Välkommastollen
och dess grenorter på 142 in. avv. utförda undersöknings- och
tillredningsarbetena har framgått att den generella sidostupningen mellan
dagytan och stollnivån är 50° SY, och synes malmfyndigheten hava i stort
sett samma mäktighet och beskaffenhet på angivna nivå som i dagbrottet.
Den brytvärda malmen har på denna nivå befunnits sträcka sig längre mot
SO än i dagen. Då emellertid brytvärd malm av intill 19 m. bredd blivit
blottad även i dagen på åtskilliga ställen emellan Välkommagruvans och Barongruvans
dagbrott, är tydligt att Välkominans fyndighet sträcker sig ända
fram mot Barongruvan, ehuru i Välkommagruvans dagbrotts östra gavel
uppblandad med gråberg i så stor mängd att den icke ansetts brytvärd,
vilket gråberg tydligen utkilat vid stollnivån. Det är sålunda tydligt att
Välkommagruvans malmlager har en längd av över 600 in. Malmen är
såväl svartmalm som blodsten och utgöres till huvudsaklig del av D-malm
(se sid. 14).

Den vid den hittillsvarande brytningen uppkomna sänkningens storlek
framgår av Pl. 4, längdskärningen.

Under åren 1904-—19121) erhölls vid skrädningen av den inom fyndigheten
lösbrutna bergmassan 66*5 % malm och 19''5 ^ »skrot» (varpmalm).

Barongruvan har sedan år 1901 brutits i dagbrott till c:a 35 in.
djup (140 in. avv.) på en malmfyndighet av c:a 25 in. bredd, strykande
i NV—SO och stupande c:a 45° SV (Pl. 5, tvärprofilen.) Gruvan har f. n.
eu längd av 270 in. Talrika granitgångar och gråbergsinlagringar förekomma
inom fyndigheten, ehuru icke med så stor mäktighet som i Välkommagruvan.

Malmen utgöres av D- och CD-malm (so sid. 14). Under åren 1904
—1912 erhöllos vid skrädningen av den inom fyndigheten brutna bergmassan
i medeltal 66*7 % malm och 18*9 % varpmalm. Pl. 5, längdskärningen,
visar storleken av den avsänkning som gruvbrytningen i denna gruva
åstadkommit.

Fyndigheten har från Baronorten blivit övertvärad på c:a 200 in.

J) Först It. o. in. år 1904 äro malm, varpmalm och gråberg inom fyndigheten angivna
i brytningsberättelserna var för sig.

avv. genom 4 st. tvärorter och synes där aga. samma karaktär och i genomsnitt
samma malmbredd som i dagen.

Baronorten har öster om Barongruvan passerat de i dagen kända
men ej närmare undersökta s. k. Ostra Baron-malmerna. Genom tvärorter
hava tvenne dithörande malmlinser anträffats. Dessa, hvilka på stollens
nivå hava blottats till resp. 45 och 100 in. längd och 2— 6 in. bredd,
hava belagts med arbete medelst inagasineringsbrytning, utgående från 200
in. nivå.

Hermelinsgruvan (Pl. 6) har sedan 1892 brutits dels i dagbrott till
c:a So in. djup (159 m. avv.) och dels medelst takbrytning från 200 in. avv.
uppåt på ett mot norr konvext, bågformigt svartmalmslager av c:a 300 in.
längd och c:a 20 in. bredd. Strykningen är dels NO—SV dels O—V,
sidostupningen c:a 50° S och fältstupningen c:a 60° V. Malmen i denna
fyndighet är svartmalm, som till övervägande del utgjorts av CD- och Dmalm
i ungefär lika proportion. Fyndigheten är synnerligen fri från gråbergsinblandningar.
Pl. 6, längdskärningen, antyder storleken av den
genom den hittillsvarande brytningen åstadkomna avsänkningen. Under
åren 1904—-1910 och 1912 erhölls vid skrädning av deri ur fyndigheten
lösbrutna och uppfordrade bergmassa!! 94''o % malm och 4"i % varpmalm.
Genom de senaste årens undersökningsarbeten har i liggandet om nämnda
fyndighet på 200 in. avv. träffats eu svartmalmsfyndighet, som hittills
genom ortdrivning blottats till c:a 85 in. längd och 9 m. bredd. Genom
j ordrym ningsarbeten har denna malm sedermera blottats även i dagen.
Möjligen är denna fyndighet sammanhängande med den nyssnämnda,
vilken i sådant fall i sin östra ände är starkt omböjd i en skarp, mot
öster konvex båge.

Genom ett diamantborrhål från Hermelinstollen har malmfyndigheten
övertvärats emellan 208 och 236 in. avv. och synes sålunda med oförändrad
mäktighet fortsätta mot djupet (jfr Pl. 6, tvärprofil).

Förutom Hermelins svartmalmsfyndighet har en blodstensfyndighet
av SO—50 in. bredd, den s. k. Johannes, blodsten, belägen i liggandet av
svartmalmsfyndigheten och skild från denna genom ett 15—25 in. brett
gneis- och granitparti, varit föremål för brytning i dagbrott till ringa
djup. Den har även övertvärats med Hermelinstollen på 200 in. avv.
och där visat sig hava 55 in. bredd. Närmare undersökningar rörande
denna betydande fyndighets utsträckning hava icke blivit utförda och då
därtill kommer att malmen delvis är relativt fattig (med 56—-57 % järn)
har denna fyndighet i det följande icke medtagits bland närmare kända
malmtillgångar.

Ännu ett annat blodstenslager af c:a 20 m. bredd har på samma

nivå övertvärats med Baronorten; det är endast obetydligt undersökt i
dagen och medräknas ej heller här, lika litet som den nordväst härom
förekommande svartmalmsfyndigheten i Meldercreutz utmål, vilken
likaledes icke är närmare känd till sin utsträckning. Däremot torde
ej höra lämnas ur räkningen den synnerligen rena och rika blodstensfyndighet,
som med Hermelinstollen träffas i närheten av Skånegruvans malmfyndighet.
och som visserligen icke blivit närmare undersökt till sin storlek,
men tvivelsutan representerar en betydande malmtillgång. I efterföljande
tablå upptagas densamma fördenskull med en till 600 m2 uppskattad
malmarea.

Skånegruvan (Pl. 7), som började bearbetas år 1900, har brutits i
dagbrott till c:a 40 m. djup eller 118 m. avv. på en i genomsnitt c:a 35 m.
bred malm; dagbrottets längd är f. n. c:a 300 m. Strykningen är NO—SV,
sidostupningen c,:a 60° SO och fältstupningen c:a 60° SV. Malmen utgöres
av både svartmalm och blodsten till huvudsaklig del av D-kvalitet. Pl. 7,
längd skändligen, avser att giva en bild av brytningens omfattning i denna
gruva. Aren 1904—1912 har vid skrädningen utvunnits i medeltal
73'';! / malm och 19''s % varpmalm.

Malmfyndigheten är genom Tings vallskulle- och Hermelin-stollarna
blottad å resp. 156 och 200 m. nivåer och har där i den mån utförda
undersökningsarbeten möjliggöra bedömandet därav, visat sig vara
av i huvudsak samma karaktär och storlek som i dagbrottet.

På 200 m. nivå synes fyndigheten hava mindre längd än på högre
nivåer, men är i stället bredare, delvis upp till SO m. bred.

Josefinagruvan har sedan år 1895 brutits i dagbrott till 20—50 in.
djup (c:a 105 in. avv.) på en dels av blodsten och dels av svartmalm bestående
fyndighet, som i sin västra del har en malmbredd av ända till 50 m.
men till huvudsaklig del har c:a 10—25 m. bredd, strykande i NO—SV,
med 60 — 72° sidostupning mot SO och fältstupning mot SV.

Under de senaste åren har en förut icke bearbetad blodstensfyndighet
omedelbart sydväst om den förut brutna fyndigheten och skild från
denna genom ett 10 m. brett gråbergsparti, tagits under arbete, varjämte
även fyndighetens östra del bearbetats vidare och är dagbrottets nuvarande
längd c:a 500 m. Malmen utgöres såsom framgår av sid. 15 till huvudsaklig
del av D- och CD-malm. Betydande gråbergspartier inom fyndigheten
hava vållat avsevärda svårigheter vid gruvdriften. Pl. 5 visar avsänkningens
storlek i denna gruva. Åren 1904—1912 erhöllos vid skrädningen
i medeltal 59''4 % malm och 29''a / varpmalm.

Josefinagruvans malmfyndighet har träffats dels på 150 m. avv. med
den ort från Skånegruvan, som avser att möta Tingsvallskullestollen, och

dels på 200 m. avv. i Hermelinsstollen. Den förra har drivits snett över
strykningsriktningen och har ännu icke nått dess gräns. Den senare synes
hava träffat malmfyndighetens sydvästra spets.

Omedelbart sydväst om Josefinagruvan bröts i början av 1890-talet
i ett c:a 35 m. brett och c:a 50 in. långt samt c:a 10 m. djupt dagbrott
en malmfyndighet, bestående av relativt fattig, silikatblandad malm genomsatt
av gråbergspartier. Denna malmtillgång har icke medtagits i nedanstående
beräkningar.

Genom ett från Upplandsgruvan drivet diamantborrhål har Josefinagruvans
malmlager övertvärats på 185—200 m. avv. (Pl. 8 tvärprofil 2)
och har där ungefär samma mäktighet som i dagen.

Upplandsgruvan (Pl. 8) har sedan år 1894 brutits i dagbrott till
i genomsnitt 45 in. djup eller till 105 m. avv. Därjämte har inom gruvans
östra del djupbrytning (magasineringsbrytning) anordnats emellan 88 och
108 in. avv. Malmbredden varierar emellan 10 och 25 m. Fyndigheten
stryker i NO-—SV med c:a 70° S sidostupning och västlig fältstupning.

Malmen, som är svartmalm, är övervägande av D-kvalitet.

De vid gruvdriften utbrutna rummens dimensioner antydas av Pl. 8,
längdskärningen. Vid brytningen i denna gruva har under 1904—1912
erhållits i medeltal 78''9 % malm och 17-9 % varpmalm.

Den å 108 m. avv. mot nordost drivna fältorten har på c:a 20 m.
avstånd från Upplandsfyndigheten träffat en i dagen icke blottad malm,
av c:a 100 m. längd och 5—10 m. bredd.

Sofiagruvan. (Pl. 9). Med detta gemensamma namn betecknas numera
de bägge Sofiagruvorna och de bägge Vulkangruvorna, de förra upptagna
år 1896 och de senare resp. 1902 och 1905. Sofiagruvans malmfyndighet
fortsätter utan avbrott västerut, där den delar sig i tvenne grenar, av
vilka den nordligare, vilken sträcker sig fram mot Josefinagruvan, brutits
under namn av Larsgruvan, medan den sydligare på 104 in. avv. endast
genom ett c:a 40 m. brett gråbergsparti är skilt från Upplandsgruvans
malmstreck. Österut fortsätter fyndigheten likaledes utan avbrott genom
Tingvallskullegruvan till utinålet Norrbotten. Den sammanlagda längden
av det på denna fyndighet anlagda dagbrottet är över 1,100 meter.

Den västligaste delen av dagbrottet, Larsgruvan, är c:a 15 m. djup
och f. ö. växlar djupet inom Sofiagruvans dagbrott emellan 20 och 45 m.,
på grund av terrängförhållandena motsvarande resp. 70, 88 och 104 in. avv.

• Den inom Sofiagruvans område -— detta räknas till en östlig gränslinje
tänkt dragen 270 in. väster om och parallellt med den å marken
utstakade tvärlinjen III — brutna malmfyndigheten har en bredd som
växlar emellan 8 å 10 och c:a 50 in. Malmen är mycket rik på gråbergs 11—130236 -

partier av dels granit, dels varpmalm och leptitoid med i fyndighetsstryknings-
och stupningsriktning utdragen form. Strykningen är ONO—VSV
och sidostupningen c:a 70° S; fältstupningen är västlig.

Malmen är svartmalm, till övervägande del av CD- och D-kvalitet.
Åren 1904—1911 erhöllos vid skrädningen i medeltal 65''o / malm och
32''5 •/• varpmalm.

Fyndigheten har på djupare nivåer än dagbrottens bottnar blottats
genom Tingvallskullestollen på 156 in. avv. (se Pl. 9), där ett antal
tvärorter drivits för fyndighetens tillgodogörande genom underjordisk
brytning. Vidare har på c:a 100 m. nivå en ort »Sofi aort en» drivits
emellan Sofiagruvan och Upplandsgruvan. Med denna ort har den sydligare
skänk eln av malmfyndighetens fortsättning mot SV övertvärats och
där visat sig äga c:a 40 in. bredd på c:a 50 in. djup under dagytan (se
Pl. 8). Den nordligare, i Larsgruvan brutna skänkeln har genom ett
från Sofiaorten drivet diamantborrhål övertvärats på c:a 180 in. avvägning,
alltså 130 in. under dagbrottets botten och synes där hava större malmbredd
än i dagen (se Pl. 9 tvärprofil 1). Vidare anstår i Tingsvallskullestollen
å 156 in. avv. på en sträcka av 230 in. en i dagen ej förut känd
malm av 6—8 in. mäktighet, vars storlek dock icke blivit närmare undersökt
(Pl. 9). Och slutligen finnes på c:a 40 m. avstånd i norr från
Sofiagruvans östra del en parallellmalm av 8—10 in. bredd, inom utmålet
Vulkan »Vulkanmalmen», vilken i dagen endast obetydligt blottats. Denna
malm är, såsom förut antagits och genom nyare undersökningar konstaterats,
sammanhängande med Tingvallskullegruvans fyndighets västra del.
Med Sofiastollen på c:a 100 in. avvägning har densamma övertvärats och
efterföljts med fältorter till 100 in. längd och är malmbredden där c:a 8 m.
Även på 156 in. avv. har samma fyndighet efterföljts med en kortare fältort.
Genom ett från 150 in. avv. drivet vertikalt diamantborrhål har, efter
allt att döma, samma fyndighet övertvärats emellan 260 och 308 m. avv.
(se Pl. 10 tvärprofil 4).

Tinyvallskullefyndigheten (Pl. 9) har sedan åren 1893 och 1894 brutits
dels i Kung Oscarsgruvans dagbrott till c:a 45 in. djup (112 m. avv.) och dels
i den s. k. Tingvallskullegruvan medelst magasineringsbrytning från 156 in.
avvägn. (Tingvallskullestollens nivå). Malmbredden är här i samband
med Stora malmens tvära omböjning från O—V:lig till NV—SO:lig
strykning stor, i själva vecket uppgående till 100 m. Mot väster
delar sig malmen i tvenne grenar, av vilka den nordligare är den
ovan nämnda Vulkan-malmen och den sydligare Sofia-fyndigheten. Mot
öster år fyndigheten, som nämnt, böjd i c:a 60° vinkel och sträcker sig
vidare mot sydost med 8—10 in. bredd. Sidostupningen är 50—60° S.

Genom nyare undersökningsarbeten på 112 m. avv. har det visat sig att
denna del av malmlagret sträcker sig längre mot SO än man förut antagit
och genom undersökningsarbeten i (lagen har det påvisats att i dess strykningsriktning
uppträder en 10—15 m. bred malm >Norrbottensmalmem av
c:a 100 m. längd, skild från den ovannämnda genom ett c:a 20 m. brett
leptitoidparti. Förutom redan omnämnda gråbergsparti, som i gruvans
västra del klyver fyndigheten i tvenne grenar, förekomma mer eller
mindre oregelbundna gråbergspartier i såväl västra som särskilt östra
delarna av gruvan.

Malmen än till huvudsaklig del svartmalm av D- och CD-kvalitet.

Pl. 10 visar avsänkningens storlek vid hittillsvarande brytning inom
Sofia-Tingvallskulle-fyndigheten.

Vid skrädningen av det från denna gruva utfraktade, resp. uppfordrade
berget har under åren 1904—1911 i medeltal vunnits 75''i ’/• malm
och 18''9 % varpmalm.

Såsom av Pl. 9 framgår, har Tingvallskulle-fyndigheten blivit ganska
fullständigt blottad i och genom tillredningsarbetena för djupbrytning på
156 m. nivå. Det ovan nämnda borrhålet från 150 in. avv. (Pl. 10 tvärprofil
4) har ytterligare visat att malmfyndigheten även på nivåer under
200 m. avv. har betydande mäktighet.

Dennevitz-komplexen.

I strykningsriktningen av den s. k. Norrbottensmalmen uppträda
flera smärre fyndigheter i utmålen Eugen, Norra Alliansen, Allmänna
Freden och östergruvan.

Av dessa är den inäst betydande den inom utmålet Norra Alliansen
uppträdande, vilken utgöres av flera av gråberg skilda malmpartier av
delvis 20—25 in. bredd, vilka generellt hava O—V-lig strykning och
60—70° sydlig sidostupning samt en fältstupning av 60° V(?). Fyndigheten
har på 55 och 100 m. djup under dagytan övertvärats genom
diamantborrhål, vilka visa att malmen även på dessa djup har betydande
mäktighet.

Dennevitzgruvan inom malmfältets östra del började brytas år 1905
och har sedan brutits i dagbrott till 15—25 in. djup eller till 205 m.
avv. på huvudsakligen trenne sinsemellan skilda malmpartier, benämnda
Norra Dennevitz, Östra Dennevitz och Södra Alliansen. Fyndigheterna äro
tydligen starkt veckade och äro genomsatta av granitgångar och begränsade
dels av skarn och dels metabasit. Stupningsförhållandena hos dessa
malmfyndigheter äro ganska oregelbundna och ännu icke utredda.

Malmen är svartmalm till huvudsaklig del av CD-kvalitet. Malmprocenten
inom fyndigheten har utgjort 75*8, varjämte 16‘r> f varpmalm
avskiljts vid skrädningen.

Hvital''orsgruvan, som upptogs år 1908, har brutits i dagbrott till c:a
16 in. djup eller till 238 m. avvägning. Fyndigheten utgöres av flera
genom mer eller mindre breda gråbergspartier skilda, oregelbundet uppträdande
malmpartier av växlande dimensioner. Sidostupningen är c:a
50° S och fältstupningen c:a 60° V. Malmen är svartmalm, huvudsakligen
av I)-kvalitet.

Vid brytningen har en malmprocent av i medeltal 61''7 erhållits;
därtill komma 25''5 % utskrädd varpmalm.

Omedelbart väster härom är en malmfyndighet benämnd Ridderstolpemalmen,
vilken synes vara av betydande storlek, men som icke medtages
i nedan gjorda beräkningar över de säkert kända malmtillgångarna.
Ej heller upptagas däri de malmtillgångar, vilka att döma av ett, särdeles
vidsträckt kompassdrag, torde förefinnas inom utmålet Parta, c:a 300 in.
söder om Dennevitzgruvorna, men som ännu icke blivit närmare undersökta.

Kaptenslagret.

Med benämningen Kaptenslagret- betecknas en rad av dels bredvid
dels efter varandra liggande malmfyndigheter, vilka, från dagen brutna i
skilda gruvor, numera vid djupbrytningen brytas tillsammans såsom en
gruva. Räknat från öster mot väster äro dessa gruvor Fredrikagruvan,
V:a Kaptensgruvan, Kaptensgruvan, Kungsgruvan och Flertiggruvan. Brytningen
påbörjades här redan i slutet av 1880-talet och skedde i öppna
dagbrott till 40 ä 60 in. djup eller till c:a 170 m. avy. i de östligaste
och c:a 204 in. avv. i de västligare gruvorna. År 1899 påbörjades
underjordisk brytning i Fredrika- och Kaptensgruvorna på 204
m. avv. och år 1900 på 237 m. avv. inom hela Kaptenslagret. Uppfordringen
har ägt ruin genom de 50 in. från malmens hängande i dagen
lodrätt avsänkta schakten: Fredrikaschaktet, Kungsschaktet och Hertig schaktet.

Sedan schakten avsänkts ytterligare 50 meter har numera
s. k. magasineringsbrytning påbörjats, utgående från 275 m. nivån. För
uppfordringen har ytterligare ett schakt, kallat Centralschaktet, avsänkts
i fyndighetens liggande, med samma lutning som malmfyndighetens
sidostupning.

Gruvans sammanlagda längd är i dagen 700 m. Malmfyndigheten
sträcker sig emellertid vidare mot sydväst inom utmålet Flertigen av Dalarne
och bär där på 237 m. avv. börjat brytas medels magasineringsbrytning.
Huru långt fyndigheten sträcker sig åt detta håll är ännu

ej utrönt; ett starkt kompassdrag sträcker sig 150—200 m. fram mot
sydvest.

Mot öster har genom de senaste årens undersökningsarbete på 204 in.
avv., således ''80 m. under dagytan, träffats en förut icke känd malm, som
efterföljts med ort på en längd af c:a 90 m. utan att dess östra ände nåtts,
och genom tvänne tvärorter visats hava en bredd av 13—mera än 22 m.
Denna nyfunna malmfyndighet har ytterligare blivit undersökt medels
orter på 237 och 277 m. avv. (Pl. l!) och befunnits hava avsevärda dimensioner,
vilka dock ännu icke blivit bestämda. Även i dagen har samma
fyndighet numera blivit, blottad.

De enskilda malmlinser, av vilka Kaptenslagret består, hava olika
dimensioner: sålunda har förutom nyss anförda nyupptäckta, till Fredrikagruvan
hörande fyndighet Hertigmalmen en maximimäktighet av 30—40 m.
och en längd, räknat till dagbrottets västra ände, av 500 in., Kaptensmalmen
itr 200 m. lång med eu bredd, som växlar mellan 8—12 m. och 20 å 25
in. och Fredrikamalmen är 120 m. lång och 15—25 m. bred. Den
generella strykningen är O—V och sidostupningen c:a 75° mot söder;
fältstupningen är 45—60° västlig.

1 malmfyndigheten förekomma flera 2—4 in. mäktiga granitgångar,
vilka i det stora hela hava samma strykning och stupning som fyndigheten.
På sina ställen förekomma även skarn- och gneisspartier i malmen, dock
vida mindre än hos de flesta övriga fyndigheterna i Malmberget.

Malmen utgöres av svartmalm med i genomsnitt väsentligt lägre
fosforhalt än i den övriga delen av malmfältet. Av tab. II å sid. 16 framgår
sålunda att huvudmassan av i dessa gruvor vunnen malm hållit
mindre ån 0 2^ fosfor. Karaktäristisk för denna fyndighet är vidare den
höga järnhalten (se Tab. I och II).

Under åren 1904—1912 har vid skrädningen erhållits i genomsnitt
86’3 % malm och 6''s % varpmalm.

Pl. 12 visar en längdskärning och två tvärprofiler genom gruvan.

Under nuvarande djupaste arbetsnivå å 275 in avv. har fyndigheten
blivit undersökt medelst diamantborrning dels från Hertigschaktet på 240
in. avv., varvid malmfyndigheten övertvärats mellan 280 och 310 m. nivå,
antydande en ökning av malmbredden mot djupet, och dels från en ort
söder om Kungsgruveschaktet, där malm, som enligt fältstupningen beräknas
tillhöra Kaptensmalmens fyndighet, övertvärats mellan 375 och
410 in. avv. (Pl. 12, tvärprofil 1 och 2).

Seletgruvan, belägen c:a 500 m. norr om Kaptenslagret, är en av de
först brutna gruvorna på Malmberget och har brutits från dagen till 70
m. djup (160 m. avv.). Från 200 in. avv. har därjämte numera djupbrytning

påbörjats. Fyndigheten är stockformig av c:a 120 in. längd och en maximibredd
av c:a 40 in. Sidostupningen är c:a 65° S och fältstupningen
c:a 60° V. Genom nyare undersökningsarbeten har framgått att fyndigheten
har större utsträckning på c:a 200 m. avv. än i dagen.

Malmfyndigheten innehåller jämförelsevis få gråbergsinlagringar.
Malmen är relativt fosforfattig svartmalm och utgöresotiil vida övervägande
del av O-malm och ännu fosforfattigare kvaliteter. Åren 1904—1912 erhölls
i genomsnitt vid skrädningen 79''5 / malm och 15*6 % varpmalm.

Av ovan lämnade redogörelse för Malmbergets gruvor framgår bl. a.
att vid den hittillsvarande gruvdriften, vid vilken, som nämnt, omkring 18
millioner ton malm producerats, en ganska ringa avsänkning av de resp.
gruvorna ägt rum. Detta framgår även av de å Pl. 4—12 anförda
längdskärningarna genom flertalet av malmfältets gruvor. Gruvdriften
har till ojämförligt största delen försiggått i dagbrott, vilka endast undantagsvis
nått större djup än c:a 45 in. Underjordisk brytning har ägt rum
i avsevärd omfattning endast i Kaptenslagret, Hermelinsgruvan och Tingvallskullegruvan,
och även i dessa gruvor har arbetet icke nått djupare än
resp. 100—160 och 80 in. under dagytan. Redan denna ringa afsänkning
i förhållande till den betydande malmproduktionen torde omedelbart visa
att malmtillgångarna i Gellivare äro mycket stora och medgiva en betydande
brytning.

Man har i Sverige sedan gammalt använt sig av malmarean som
mått på en malmfyndighets storlek, och allt fortfarande plägar vid behandling
av frågan om en fyndighets malmtillgångar uppgift lämnas om denna.
Vid sådana magnetiska järnmalmsfyndigheter, vilka helt och hållet eller
till större delen äro täckta av lösa jordavlagringar, har man plägat i och
för bestämmandet av malmarean i dagen komplettera den ofullständiga
kännedomen om malmfyndighetens utsträckning genom magnetiska mätningar.
Ett dylikt tillvägagående, vilket, även då de i samband med malmen
uppträdande bergarterna äro omagnetiska, endast kan giva approximativt
riktiga resultat, måste bliva i hög grad osäkert, då malmen förekommer
tillsammans med bergarter som innehålla magnetit i avsevärd
kvantitet, liksom även då blodsten uppträder tillsammans med svartmalmen.
Då såväl det förra som det senare är fallet vid Malmberget är tydligt
att denna metod icke kan giva riktiga resultat vid detta malmfält.

Vid sådana fyndigheter inåste därför malmarean bestämmas där, varest
fyndigheten är så fullständigt som möjligt blottad eller på annat sätt
malmgränserna blivit nöjaktigt bestämda vare sig i dagen eller under jord.

I vissa gruvor, nämligen de, i vilka sådana brytningsmetoder användas,
som för sitt genomförande fordra att malmgränserna i förväg bliva
noggrannt utrönta, och i vilka brytning redan ägt rum på två eller flera
nivåer, år man i tillfälle att bestämma malmarean på dessa nivåer och
därav beräkna fyndighetens genomsnittsarea samt draga slutsater rörande
frågan om malmfyndighetens ökning eller minskning mot djupare
nivåer. Vid de gruvor åter, i vilka pallbrytning vare sig i dagbrott
eller under jord användes, förekomma sådan undersökningar av malmtillgången
i förväg vanligtvis icke, utan malmfyndighetens area blir säkert
känd först i mån som pallen framskrider och endast på den nivå, på
vilken arbetet pågår.

Vid nu ifrågavarande fyndigheter å Malmberget höra endast tre,
nämligen Hermelins-, Tingvallskulle- och Kapten slagrets gruvor, till den
förstnämnda kategorien. Flertalet av de övriga tillhöra den senare gruppen
och ännu år 1907 voro vid dem malmfyndighetens dimensioner i horisontal
led kända endast genom dagbrotten. Numera äro dock de flesta av
Stora malmens gruvor tillredda för djupbrytning på en nivå, djupare än
dagbrottens bottnar, och en, Skånegruvan, t. o. in. på två djupare nivåer,
och vid dessa gruvor har man sålunda vunnit väsentligt säkrare hållpunkter
för bedömandet av malmtillgången än år 1907.

\ id samtliga dessa gruvor hava undersökningarna visat att malmfyndigheterna
å de nivåer, på vilka de blivit undersökta, hava samma karaktär
och i stort sett samma storlek som i dagen; i flera gruvor hava t. o. in.
dimensionerna visat sig vara större på djupare nivåer. De oregelbundenheter
med hänsyn till malmbredd, gråbergsinlagringar o. d., som iakttagits
i dagen, förekomma i allmänhet i lika hög grad på de djupare nivåerna, och
någon generel olikhet med hänsyn till malmarea o. d. har icke visat sig. Dock
hava på flera ställen genom stollar och orter på djupare nivåer träffats
fyndigheter, vilka icke voro förut kända i dagen. Till de djup, till vilka
ifrågavarande tillredningsarbeten nått, har således en minskning av malm- ®
arean emot i dagen icke påvisats, utan snarare tvärom. Även de diamantborrningar,
som utförts till ännu större djup, hava på dessa djup
visat tillvaron av mäktiga malmer av samma karaktär som i dagen och
giva stöd åt den uppfattningen att förhållandena i stort sett äro likartade
även till och under de med dessa arbeten nådda djupen.

Under sådana förhållanden torde det vara berättigat att angiva den
i dagen eller, om fyndigheten blottats fullständigare på en djupare nivå,

Tab. III. Malmareor m. m. vid Malmbergets gruvor.

Gruva	a Halmarea m.1 2 3 * 5	b	C	d	e	/
malm pr in.3 ton	Malm per 1 meters avsänk-ning över hela malmarean ton	Tillrednings-nivåns djup under dag-ytan m.	Tillred- nings- nivå m.	Malm kvar ovan tillred-ningsnivån ton
Johan .........	2,000	3''0	6,000	45	101	—
Välkomman......	!) 19,200	2''8	53,760	80	142	2,196,000
Baron.........	8,000	2-8	22,400	90	200	1,324,000
Östra Baron......	500	2-8	1,400	70	200	70,000
Hermelin.......	4,800	4-3	20,160	70	200	250,000
Hermelin-Skåne ....	600	2''7	1,620	70	200	162,000
Skåne.........	9,000	3-1	27,900	140	200	2,348,000
! Josefina .... ....	10,300	2-4	24,720	50	*) 104	393,000
Upland....... •	5,300	35	18,550	45	105	80,000
j Lars.........	2,000	2-7	5,400	15	56	8,000
				( SO	(3) 156	1 „ „
Sofia.........	23,000	2-7	62,100	{-90	{ 112	V 2,689,000
■ Tingvallskulle.....	23,600	3-3	77,880	90	156	3,769,000
Hlerbotten......	1,000	8-3	3,300	90	112	132,000
N:a Alliansen.....	4,000	2''5	10,000	—	208	140,000
\| Bennevitz .... • . .	10,700	3-3	35,310	25	207	348,000
Hvitåfors.......	9,500	2-6	24,700	30	252	391,000
Selet.........	2,200	3-7	8,140	no	200	300,000
Kaptens lagret.....	13,300	4-0	53,200	f 90 “1 1-1701	275	2,624,000
Summor	140,000	--	456,540	—	—	17,224,000
Medeltal	—	3-1	—	—	—	—

1 Vid 1907 års inventering förelåg för denna gruva ett ofullständigt kartmaterial och
blev på grund därav malm arean då uppskattad för högt.

2 Malmlagret har blottats på 200 m. nivå, men är icke närmare undersökt till sin
utsträckning.

3 Enär malmlagret endast till ungefär hälften av sin längd blivit undersökt med

tvärorter på 156 m. avv. har endast hälften av fyndigheten beräknats till 156 m. avv. och

den andra hälften blott till pallbottnens huvudnivå eller 112 in. avv.

den på denna nivå uppmätta malmarean som ett generelt uttryck för
fyndighetens storlek.

I tab. III kolumn a äro sammanställda de malmareor, som jag efter
detaljerad granskning av de officiella gruvkartorna och de dessa kartor kompletterande
kartskisser o. a. uppgifter, som av bolaget på begäran ställts
till förfogande, funnit hos de fyndigheter, vilka f. n. äro under brytning
eller eljes kunna anses närmare undersökta. Av denna tab. framgår
att malmarean för dessa fyndigheter är 149,000 in2 alltså 20,000 in2
större än vid förf:s föregående uppskattning år 1907. Denna ökning beror
dels därpå att genom de senare årens undersöknings- och tillredningsarbeten
vissa fyndigheter, som förut upptagits såsom föga kända, helt eller
delvis kunnat inrangeras bland de säkert kända, och dels därpå att i vissa
fyndigheter malmpartier, som förut ansetts icke brytvärda, vid fortsatta
undersökningar visat sig fullt brytvärda och därför nu kunnat medräknas.

Vid ett malmfält, där det förefinnes en så stor variation i malmens
beskaffenhet och i förhållandet emellan malm och gråberg, som i det
föregående beträffande Malmberget påvisats, lämnar emellertid uppgiften
om malmarean i och för sig en ofullständig kännedom om malmtillgången.

För att kunna beräkna denna erfordras kunskap om huru mycket
malm, som vid brytningen erhålles av den inom fyndighetens gränser befintliga
bergmassan.

Såsom ovan anförts och tydligt framgår av tab. I (sid. 9) är malmprocenten
vid Malmberget mycket olika i olika gruvor och växlar även
inom samma gruva inom vida gränser. För att erhålla en riktig uppfattning
om den malmkvantitet, som vid reguljär brytning kan utvinnas t. ex.
vid en viss avsänkning, är det således nödvändigt att känna brytningsresultaten
under så lång tid som möjligt. Och dessa brytningsresultat
måste gälla arbetet inom fyndigheten, alltså med frånseende av de gråbergskvantiteter,
som eventuellt brutits i sidostenen utanför själva fyndigheten.
Sådan gråbergsbrytning har vid Malmbergets dagbrott ägt rum
i stor omfattning, såsom bl. a. framgår av sid. 8 not 1. Emellertid hava
dessa gradergskvantiteter före år 1904 icke i brytningsrapporterna särskilt
angivits. Vid de i början av 1907 utförda beräkningarna rörande malmtillgångarna
i Malmberget förelåg därför icke tillräckligt material för att göra
det möjligt att ur brytningsresultaten räkna ut malmfångsten inom fyndigheten.
Sedan numera fullständiga uppgifter rörande de vid brytning
inom fyndigheterna vunna kvantiteterna malm, varpmalm och gråberg under
åren 1904—1912 föreligga, hava sådana beräkningar av förf. utförts. Den
nämnda brytningsperioden är för flertalet gruvor så lång och de brutna

12—130236,

bergkvantiteterna så stora, att man torde vara berättigad att anse de härvid
erhållna resultaten giltiga för varje fyndighet i dess helhet. En sammanfattning
av brytningsresultaten under ifrågavarande år är lämnad i tab. IV.

Tab. IV. Brytningsresultat m. in. vid Malmberget under åren 1904—1912.

Gruva	Malm	Varpmalm	Gråberg	Ton malm pr 1 m3 av fyndig-heten
ton	Eg. v.	ton	Eg. v.	ton	Eg. v.
Yälkomman.......	760,006	4-7	226,861	4-0	159,807	2-9	2-78
Baron..........	534,092	4-6	151,557	4l	115,228	2-9	2-77
Hermelin.........	406,172	4-7	17,796	4-1	7,950	2-8	4-34
Skåne ..........	629,617	4-6	169,753	4-1	59,031	2-7	3''145
Josefina.........	438,667	4-4	216,257	4-0	83,756	2-9	2-40
Uppland.........	211,625	4-7	48,029	4-0	8,461	2-7	3-52
Sofia...........	'') 966.645	4''5	1)483,520	4-o	>)36,820	3o	2.725
Tingvallskulle......	2)2,105,663	4-7	530,235	4-1	167,981	3-0	3-29
Dennewitz........	425,275	4-7	92,577	4-1	43,315	2-9	3-32
Hvitåfors........	274,642	4-6	113,271	4''1	56,866	2 9	2-57
Selet..........	202,341	4-9	39,767	4-1	12,378	2-9	3''66
Kaptenslagret......	1,183,956	4-9	93,740	40	94,652	2-8	3-96

V 1912 års brytning ej medräknad.

*) Häri är Sofiagruvans brytning 1912 inräknad.

För beräknandet av malmfångsten pr volymsenhet erfordras utom
brytningsresultaten även kännedom om de resp. produkternas egentliga
vikt. Vid 1907 års beräkningar förelågo icke några utredningar härutinnan
beträffande Malmberget. Sedan dess hava omfattande undersökningar
rörande eg. v. hos malmer och bergarter vid de olika gruvorna i
Malmberget utförts av ingenjören A. O. Bergman. Med ledning därav
och av den personliga kännedom förf. äger om malmfältets malmer och
bergarter och dessas uppträdande vid de olika gruvorna, ävensom, beträffande
malmerna, med hjälp av de i tab. II (sid. 14—17) meddelade uppgifterna
rörande de olika malmkvaliteternas förekomst i de resp. gruvorna
har eg. v. för malm, varpmalm och gråberg beräknats särskilt för varje
fyndighet (se tab. IV). Ur dessa siffror har därpå uträknats för varje
särskild gruva huru många ton malm under nämnda brytningsperiod i

genomsnitt utvunnits pr in3 av fyndigheten (se tab. IV", sista kolumnen),
och vidare huru stor kvantitet malm, som sålunda bör kunna beräknas
bliva vunnen vid en meters afsänkning av fyndighetens ifråga malmarea
(se tab. III, kolumn c).

Som resultat av dessa utredningar och beräkningar har framgått att
vid Malmbergets fyndigheter erhållits från 2''4o upp till 3''96 ton malm
pr m3 fyndighet. Vid avsänkning 1 m. av hela den ovan angivna malmarean
för de under brytning varande eller närmare undersökta fyndigheterna
— 149,000 nr — kan man sålunda beräkna att vinna 456,540 ton malm.
motsvarande c:a 3''i ton malm pr m3 fyndighet (se tab. III).

Ovan refererade utredningar visa sålunda att malmtillgången inom
de brutna eller närmare undersökta fyndigheterna, uttryckt i ton malm
vid 1 meters avsänkning av malmarean, är större än som angives i 1907
års utredning. Ensamt kännedomen om tontalet malm per avsänkt meter giver
dock icke en fullt tydlig uppfattning av den förefintliga malmkvantiteten, alldenstund,
såsom av ovanstående redogörelse för de särskilda gruvorna framgår,
brytningen inom olika fyndigheter framskridit olika långt. Fördenskull
har förf. utfört en beräkning rörande de kvantiteter, som kvarstå obrutna
i olika fyndigheter ovan gruvornas bottnar eller — där tillredningsarbeten
för djupbrytning utförts på djupare nivå — ovan tillredningsnivån. Resultatet
av denna beräkning ävensom uppgift över gruvbottnarnes resp. tillredningsnivåernas
djup under dels dagytan och dels gruvfältets nollpunkt
meddelas i tab. III, kol. f, d och e. Härav framgår, såsom redan anförts,
att endast i tre fyndigheter tillredningsnivån befinner sig djupare än 90 meter
under dagytan och att 17,224,000 ton malm beräknats kvarstå ovan de resp.
tillredingsnivåerna. Jämföres denna kvantitet med den år 1907 på likartat sätt
beräknade kvantiteten, 3,871,100 ton, finner man i huru hög grad genom de
senaste årens arbeten kvantiteten »för brytning tillredd» — alltså i ordets
strängaste bemärkelse »säkert känd» —- malm ökats. Och jämför man den
vid 1907 års inventering beräknade kvantiteten malm över och intill 100
meters djup under tillredningsnivåerna i resp. gruvor med den, som man
på lika grunder är berättigad att beräkna till 100 meters djup under de
nuvarande tillredningsnivåerna, så finner man att vid de hittills brutna
gruvorna 1907 års 41,302,600 ton nu motsvaras av 62,878,000 ton, och,
att, om man medräknar de under nuvarande förhållanden brytvärda fyndigheter,
som ännu icke börjat brytas (se nästa sida), 1907 års 50,000,000
ton nu motsvaras av 70,000,000 ton.

Klart är emellertid att denna kvantitet under inga villkor bör uppfattas
såsom den totala malmtillgången inom fältet. Förutom det att
ovan anförda brytnings- och undersökningsarbeten icke givit någon antydan
om en förminskning af malmtillgången mot djupet utan delvis
tvärtom, finnes det i de geologiska förhållandena intet, som kan giva
anledning att antaga att dessa malmfyndigheter, vilka äro spridda över
ett vidsträckt område och som uppträda såväl inom de högst belägna
delarna som långt ned på sluttningarna av Malmberget, skulle vara särskilt
bundna vid den nuvarande bergytan, vars konfiguration därjämte beror
av vid denudationen inverkande omständigheter, som icke äga något
samband med malmbildninaren. Därtill kommer att malmen inom fältet

visar en synnerligen utpräglad stänglighet, som har en tämligen brant
stupning från horisontalplanet, vilket visar att malmen varit utsatt för en
sträckning i en riktning, som angives av denna stänglighet. Samma företeelse
visa malmfyndigheter i mellersta Sverige, som utmärkas af stort
djupgående i förhållande till dimensionerna i horisontell led, och vid Malmberget
visar bl. a. den lilla malmfyndigheten i Västra Kaptensgruvan —
med en malmarea av 500 m.2 — ett i förhållande till malmareans storlek
betydande djupgående, i det att densamma brutits till 158 m. vertikalt
djup under dagytan utan att malmarean avtagit i storlek.

Förf. är fördenskull av den bestämda uppfattningen att man är berättigad
antaga att Malmbergets malmfyndigheter hava stort djupgående.
Visserligen torde en del av de i det föregående angivna fyndigheterna
vid fortsatt avsänkning möjligen komma att avtaga i storlek eller
upphöra, men i lika hög grad sannolikt är det också att andra fyndigheter
tilltaga i storlek eller att, såsom redan skett, förut ej kända fyndigheter
uppdagas på djupare nivåer. Under sådana förhållanden anser förf. att
man vid översiktliga kalkyler rörande malmtillgångarne i Malmberget i
dess helhet även på djupare nivåer kan lägga den för ovan beskrivna fyndigheter
angivna malmarean till grund. Och detta så mycket hellre som
förutom dessa fyndigheter, vilka på kartan Pl. 3 lagts som »malm under
brytning», finnas talrika andra fyndigheter, vilka innehålla brytvärd malm
men på grund av sitt mera avskilda läge eller på grund av andra förhållanden,
såsom t. ex. djup jordbetäckning, ännu icke börjat bearbetas
och i regel ej äro till sin storlek säkert kända. Dessa fyndigheter, vilka
på kartan Pl. 3 äro utmärkta såsom »järnmalm, ej bearbetad», hava icke
upptagits i ovanstående beräkning av malmarean. Deras sammanlagda area
har av ingenjör A. Dellwik uppskattats till c:a 25,000 m2; även vid dessa
fyndigheter torde 1 in3 berg motsvaras av 3‘i ton malm, och sålunda vid 1 m.
avsänkning av dessa fyndigheter vinnas 77,500 ton malm. Malmarean av

under nuvarande förhållanden brytvärda fyndigheter vid Malmberget kan
sålunda beräknas uppgå till c:a 174,000 vi2, motsvarande c:a 534,000 lön
malm pr avsänkt meter av hela malmarean.

Men därtill kommer ytterligare ett stort antal skarnförekomster, vilka
innehålla järnmalm i mer eller mindre riklig mängd. Dessa förekomster
äro i allmänhet ännu föga undersökta, och det synes icke vara uteslutet
att mer än en av de på kartan utmärkta skarnpartierna kan befinnas innehålla
brytvärd malm eller visa sig brytvärd i samband med magnetisk
anrikning. Slutligen må icke lämnas oanmärkt att å Malmberget förekomma
blodstensfyndigheter så fria från rnagnetit, att de icke inverka på magnetiska
mätningsinstrument; då Malmberget till största delen är täckt av lösa jordavlagringar
är det möjligt att avsevärda malmfyndigheter av detta slag
finnas, vilka ännu icke blivit uppdagade, något som styrkes av de fynd
av dylika malmförekomster, som redan blivit gjorda därstädes.

Det torde under sådana förhållanden icke kunna råda något tvivel
om att de totala malmtillgångarna i Malmberget äro mycket stora. För
att giva en föreställning härom har d:r Lundbohm i ovan nämnda »Iron
Ore Resources» meddelat en del av ingenjören A. Dellwik utförda beräkningar.
Enligt dessa uppgå de totala malmtillgångarna inom Malmberget
intill ett antaget djup av 500 in. under fältets nollpunkt till 232,641,500
ton; malmarean som lagts till grund för dessa beräkningar utgör 206,240
in2, vari alltså även de ovan angivna förekomsterna av fattigare och i skarn
inbäddade malmer äro inbegripna.

En liknande beräkning rörande de enligt det ovan anförda under nuvarande
förhållanden brytvärda malmfyndigheterna, alltså med en malmarea
av 174,000 m2, giver till resultat c:a 195,000,000 ton ovan 500 in.
avv. Av dessa befinna sig c:a 67,660,000 ton ovan de f. n. planerade tillredningsnivåerna,
nämligen c:a 59,216,000 ton inom Stora malmen och
Dennevitzkomplexen ovan 250 m. avv., där malmen kommer att utfraktas
genom Nedre Tingvallskulle- och Hvitåforsstollarne utan att uppfordring
av berg och vatten behöver anordnas, och c:a 8,444,000 ton inom Kaptenslagret
och Seletgruvan ovan 355 in. avv., eller den nivå, till vilken Hertigschaktet
är avsänkt och Centralschaktet f. n. är avsett att avsänkas.

Stockholm. P. A. Norstedt & Soner 1913.

Pl. 1.

KURUNAVAARA MALMBERG

SKALA 1:16000

likasom. \

V Laiuhihitfilingcii .qW^P|

237 meter under O punkten

Bdrrhålet O
__Zeuobiu

~j Järnmalm. blottad 1907

□ Jordtäckt

och, kompassdrug

Daxjbrott

Gräns för utmål talj du före. 1889

Kyrka.

efter

Generalstabens Lito^r. Anst.

Kli FJUN AVAARA

PL.2

Box-rfiålsprofil er

Skala 1: 8000.

Vuklniäslorert 180

LuossuJ arv is vattenyta.

li ängdskämiitg
SkaJal:l6000

ljugssqjäryisyta

300 in . under T.uqss^äryisjU^ _

Orter. stxdLar och. schakt t mcOnefyndigheten,
DianumtborrhdL genom, tnilket fyndighetens hängande träffats

liggande, «

hade häiigiiTide. och. liggande träffats

FARGBETECKNINGAR
förFl. 4-12.

skam.

Granit

| Före. 7 1908 brutna, embetsrum.

GEN. STAB . UT AN ST.

GELLIVARE MALMBERG

SKALA: 1:16000

700

jekterfaä&.Ntxlrp.

tingVallsi

l o

Kol/fttmhlo

JOHANGR/

LARSGfc

JOSÉFINAGI

ROBsAHNt

sVäNEGI

ALLIANSEN

HERMELINGI

^DEt^EyiTZéR. .

ITC \ \

iVlTÅrCIRSGR

IKLTLLSI

tib it

LbJexgets Äi)

Järnmalm linjer brytning

j Järnmalm ej bestTbetaJL

Skarn

Yltf/jjrwjis för zcfrnålejb

ELvAli

PL.3.

Generalstabens Lito^r. Anst

GEELIVARE

VÄLKOMMAGRUFVAN

Flan på C:a85m.afV.

PIA.

Flarrpå cfllä2m.afv.

SKALA 1:3200

200M -

LänédsMming g

m__

Före 1908 Intim mabnkyantitet ct !b''28057tan.

WZi l VOUtonanjestoUens nivå

&d^7\u([ytOMuin^sMlrns nivå

m__

TvärprotUl.

JOli-,----

Tvärproffl 2.

_____0j±

A A

ne -

tto

GEN. STAB. LIT. ANST.

BARONGRUFVAN

1908 bruten, m/ilmJtvan&tet e r f ?7Zi/f/ton.

lledrei TbigvgllskiiQiestgUgiis lärd.

JOSEFINAGRUFVAN

F&re. 1908 truten mabnKvtuitUBt c:v 61/231

~N?äre TtnaväHsihullrsttdJms nivå

Geeltväre

HERM ELI N GFUJFVAN

Plan på c=a 200m. alv:

Planpå c :a 150 m. alv.

SKALA 1= 3 200

O 70 20 30 4Q 50 700

200 JkT.

L än&d skärning -

TvärprofiL.

före 1908 c*egrj53S tutt

1908~19K:C«wiO889t°n''

HmnetinsstoUens nivå.

_ JT(^V<?Hsfa4iEesÉrtfens ram

GEN. STAB. LIT. ANST.

(Velliyare

SKANEGRUFVAN

Pl. 7.

C:a 150 m. afV

C:a 100

C:a 195m.aiv.

SKALA 1:3200

200M.

Lftngdddimiju;

''IVärprofil

_,____________Om.

Före. 1908 bruten mnl/nkrtmtitrtc«60362''/ ton

1908-/912 brttlrn matmkrtmtitebc* 2726091m

tiW I >/t// vollskuTlesIvlLen *■ mxti

/Irnnr/in stoll rits,

msm

gK> _______ ________________________________ ______ ______________________________________________ ?w ....... ....................wto

Ntube.Tingvullskiillrstollensnivä ____.____ _____________ __________________ _ __ ________________________________________________________________________________________________

M) m>

GEN. STAB. LIT. ANST.

(tEIXIVARE

UPPLANOSGRUFVAN

PI. 8

/''SofraEfrulvHJis

laJrn fyndighet -

Ga90:m.afv:

C.alOSia.afv:

SKALA 1=3200

loa 200

TvärprofiL 1.

Boirhå] N? 3 från. Upplands fmfvan

__■_ Om*

lai-sgr.

J.S2.

?60.

Längdskämmg

Tvärprofil 2 .

____:__:___;______ Om.

Josefaiagr.

UppbmtLsgr.

fVre /5<>S bruten innhnkvanUtet

ce 568D7(>to>i

/008-I9IZ bruten, malinhvantilet c:a3778!ton.

tHC Tm(fy<i//.sJitr//e.i/i>''Ieri.s ruy<i

200 _Hfr[iielj7tstt>!lerts.

25V Stylrti. Jftigvti/lnftijIU•sA/Uens^

''EN. STAB. LIT. ANST.

wmm,

GEELTVARE

SOFIA-GRUFVAN

C»a. 60 m.. aTv.

TINGVALLSKULLE-GRUFVAN

Plan cl 156 m. nivå.

I l s k. u l l g

T tv

SKALA 1: 3200

GEN. STAB. LIT. AN

Geijjväre

Pl. 10.

LARSGRUFVAN

SOFIAGRUFVAN

TINGVALLSKULLEGRUFVAN

Längdsk&ming

f&rr. 1908 brulai mdlmJiymitUeti Sofia- och- TingvallstujJleijTiiJvor-rui c^ 4312728torv
1908-1919. it It n 2004019 n

158_. TLngvgOslqille.shiUrris ruyä

_Jfennclpi§foffgt3. nivå

959 _Jfa^Jfbtjiya/isfutffcsfoflau; ruva

Trärprofil 1

3VärproM 2.

Tvärprcxfil 3.

TVärprofil 5

TVärproffl k.

__fa?

==*

•«=■—-------«.L

200 ____

nimai

GEN. STAB . LIT. AN ST

(VE LLIVARE

KAPTENSLAGRET

Pl. 11

Plan.-på cal85m.afv:

Cezdrcrts äwteet

(3 Frerfrihaschaktet

\Z)J5uysschaktj’Z

jlHrrtiqsrh/rktrt.

Flanpå c.a 237 m afv

Centin /
rita k tet

FirtTrihiiscluiktet

ngsschakte\

Hertigschaktet.

JJiamantbuirhål \

.Plan på c a 275m.afv.

\Ccnl

Fredrikas cJuiJctet

Kungsschaktet

Heii/g schaktet -

SKALA 1: 3200

30 t/o 50

200

300M.

GEN. STAB. LIT. ANST.

(Velliyaiie

Pl. 12.

KAPTENSLAGRET

Län^dskämnig

Hertiyqr.

t''

Kung syr.

TVärprofil 1

Tvärproill 2

J Köp trjis lag pels grafkor brutna, maihikvaniiteter:
före. 1908 • ce 2 W9*13 ton_______

; ./I

_ Hertig grufkarl


w \ ''
\ i M Ji
Öb 1
i \ J /
i \ y g-» v
&P\ y

Kungsgrufvan

Till ......	W>
\ \ \ \ \	Z60
\ \ a	ISO
\ \ \ \ \ \	300
\ \	. _____320
\ '' \ f.	3*0 .
\ \ i\ A-\-1a	360
\l \ 1 \	380
	WO
GEN. STAB. Lll	1 AN ST.