Kungl. Maji:» nåd. proposition nr 2HD (Proposition 1918:260)

Kungl. Maji:» nåd. proposition nr 2HD.

Nr 2(i().

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen, angående löne- och
pensionsreglering för lär ar personaler na vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna,
folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kommunala
mellanskolorna; given Stockholms slott den 22
mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

A. Beträffande grunder för kvinnas anställning vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier:

dels medgiva, att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen i
stadgad ordning utnämnas och befordras till

rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt folkskoleseminarium
och statssamskola,

lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och
folkskoleseminarium, samt

adjunkt vid allmänt läroverk;

dels ock föreskriva, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka
och innehava sådana lärarbefattningar vid ifrågavarande undervisningsanstalter,
till vilka kvinna må kunna befordras, skall gälla

att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter
av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;
samt

att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,
därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till befattningens
behöriga upprätthållande finner det nödigt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 Käft. (Nr 260.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

B. Beträffande lärarpersonalen vid de allmänna läroverken:

dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner ävensom
vad därsammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet för
övningslärare, att tillämpas från och med år 1919;

dels för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som föreslagits för
ordinarie befattningshavare, fastställa de av departementschefen i statsrådsprotokollet
föreslagna villkor och bestämmelser;
dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder befattning
vid allmänt läroverk, skall vara pliktig underkasta sig nämnda
villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före den
15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya staten
och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner;

dels föreskriva, att de till teckningsläraren och musikläraren vid
Göteborgs högre latinläroverk från kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen
nu utgående arvoden å respektive 125 och 150 kronor skola
upphöra att utgå från sagda stipendieinrättning;

dels, i händelse av godkännande av vad utav departementschefen
föreslagits i fråga om avlöningsförmåner och inrättande av nya lärartjänster
ävensom vid bifall till vad i nästföregående moment hemställts,
höja det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken med
1,779,261 kronor eller från 5,890,989 kronor till 7,670,250 kronor;
dels och på extra stat för år 1919 anvisa:

till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken
ett förslagsanslag, högst 460,000 kronor;

till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken
ett förslagsanslag, högst 41,500 kronor; samt

till provårskurser för blivande lärare vid de högre allmänna läroverken
i Göteborg ett förslagsanslag, högst 27,350 kronor.

C. Beträffande lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet:

dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner även -

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

som vad dersammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet
för övningslärare, att tillämpas från och med år 1919;

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder befattning
vid högre lärarinneseminariet, skall vara pliktig underkasta sig
nämnda villkor och bestämmelser; samt

dels, i händelse av godkännande av de utav departementschefen
föreslagna avlöningsförmåner, höja det ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet
med 40,135 kronor eller från 76,350 kronor till 116,485
kronor;

dels på extra stat för år 1919 till arvoden åt timlärare och vikarier
vid högre lärarinneseminariet anvisa ett förslagsanslag, högst 16,800
kronor;

dels ock medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare och till dess
Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer ej mindre den hyresersättning, som
tillkommer rektor och biträdande föreståndarinna, därest fri bostad ej åtnjutes,
må utgå till rektor med 2,400 kronor och till biträdande föreståndarinna
med 1,000 kronor för år räknat, än även det hyresbidrag,
som tillkommer lektor, må utgå med 800 kronor för år.

D. Beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna:

dels godkänna de förslag, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
framlagts i fråga om avlönings- och pensionsförmåner ävensom
vad därsammastädes föreslagits beträffande tjänstgöringsskyldighet
för övningslärare, att tillämpas från och med år 1919;

att nyssnämnda villkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar

4 Kungl Maj:ts nåd. proposition nr 260.

gälla i fråga om de adjunkter, vilka tilläventyrs komma att uppföras å
övergångsstat;

att i fråga om sistnämnda befattningshavare skall gälla, att adjunkt,
manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas de tjänstår utöver tre,
han eller hon, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola,
dock ej mer än tio år;

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder befattning
vid folkskoleseminarium, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda
villkor och bestämmelser;

att de förutvarande ordinarie befattningshavare, vilka icke före
den 15 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta sig vare sig ny
avlöningsstat eller övergångsstat och därvid fästade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande ordinarie stater tillkommande avlöningsförmåner
;

att adjunkt, manlig eller kvinnlig, vilken icke varder uppförd på
ny stat eller övergångsstat, skall, samtidigt som de nya staterna träda i
kraft, uppföras å allmänna indragningsstaten; samt

att å allmänna indragningsstaten uppförd befattningshavare skall
bibehållas vid ej mindre honom eller henne enligt nu gällande bestämmelser
tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, varav befattningshavaren
vid överflyttningen är i åtnjutande, än även honom eller henne vid
1918 års utgång tillkommande tillfällig löneförbättring; dock med skyldighet
dels att, i händelse befattningshavaren, efter förflyttning till indragningsstaten,
erhåller annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens
eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten,
såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna,
samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga berörda
nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag,
dels ock att, när befattningshavare, kvarstående å indragningsstaten, uppnått
den för pension stadgade levnadsåldern, åtnöjas med pension å indragningsstat
motsvarande den del av avlöningsförmånerna, som äro att
hänföra till lön jämte ålderstillägg;

dels, i händelse av godkännande av ovan föreslagna avlöningsförmåner
ävensom i statsrådsprotokollet framlagt förslag angående inrättande
av nya lärartjänster vid folkskoleseminarierna samt beredande av medel
för uppvärmning, belysning, materiell m. m. för folkskoleseminarierna i
Uppsala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till folkskoleseminarierna
med 656,815 kronor eller från 849,025 kronor till 1,505,840
kronor;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dels, vid bifall till förslaget om överförande å ordinarie stat av
medel till stipendier åt eleverna i parallellavdelningarna vid folkskoleseminarierna
i Uppsala, Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till
stipendier för seminarieelever med 28,800 kronor eller från 150,225
kronor till 179,025 kronor;

kommande, vid bifall till vad sålunda hemställts, det gemensamma
reservationsanslaget till folkskoleseminarierna att ökas från nuvarande
999,250 kronor med 685,615 kronor till 1,684,865 kronor;

dels till bestridande av hyresbidrag till rektorerna vid folkskoleseminarierna
i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå pa extra
stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst 6,200 kronor;

dels medgiva, att från och med år 1919 tills vidare, och intill dess
Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag må utgå

vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig lektor med
800 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å övergångsstat med 600 kronor,
till ordinarie lärare i teckning med 500 kronor, till ordinarie lärare*
i gymnastik med 500 kronor, till extra ordinarie ämneslärare, som tjänstgjort
under fyra lästerminer vid folkskoleseminarium, allmänt läroverk eller
annan under läroverksöverstyrelsens eller folkskolöverstyrelsens inseende
ställd läroanstalt, med 500 kronor och till extra ordinarie ämneslärare,
som fullgjort sådan tjänstgöring under tio lästerminer, med 600 kronor, samt
vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig lektor i första
lönegraden med 700 kronor, i andra lönegraden med 850 kronor och i
tredje lönegraden med 1,000 kronor, till ordinarie manlig adjunkt å övergångsstat
i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med
575 kronor samt i tredje, fjärde eller femte lönegraderna med 700 kronor,
till ordinarie lärare i teckning med 300 kronor, till ordinarie lärare i
gymnastik med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med
450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor;

dels ock för sistberörda ändamål på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag av 12,000 kronor.

E. Beträffande lärarpersonalen vid folk- och småskolor:

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagda
förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med
år 1919;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de närmare villkor
och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning,
åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas,
ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;

dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagt
förslag till grunder i fråga om utgående av statsbidrag till lärare
vid folkskolor och småskolor;

dels förklara,

att ordinarie folkskollärare, som tillsatts före den 1 januari 1919,
ävensom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande
lärare vid folkskola, vilken före den 1 januari 1919 erhållit den fastare
anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folkskolestadgan,
skall, därest han icke ingår på den nya löneregleringen och
därvid fästade villkor och bestämmelser, åtnjuta avlöning och pension
eller ålderdomsunderstöd enligt nu gällande bestämmelser; samt

att, i det fall att ordinarie folkskollärare eller lärare vid små•skolor,
^ lärare vid mindre folkskolor eller biträdande lärare vid folkskolor
med sådan fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom.
2 av folkskolestadgan, icke ingår på den nya lönestaten, statsbidraget
till sådan lärares avlöning skall efter den 1 januari 1919 utgå efter hittills
gällande grunder;

dels ock, vid bifall till i statsrådsprotokollet framlagt förslag till
avlöning för den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonal ävensom
dersammastädes framlagt förslag till grunder i fråga om statsbidrags utgående,
höja följande i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie
förslagsanslag, nämligen

anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor från
dess nuvarande belopp, 17,440,000 kronor, med 22,695,000 kronor till

40,135,000 kronor;

anslaget till avlöningsbidrag åt sjukvikarier för lärare vid folkoch
småskolor från dess nuvarande belopp, 282,000 kronor, med 201,000
kronor till 483,000 kronor; samt

anslaget till befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets
nordligaste trakter bosatta finnar från dess nuvarande belopp, 225,000
kronor, med 75,000 kronor till 300,000 kronor.

F. Beträffande lärarpersonalen vid högre folkskolor:

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagda
förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med
år 1919;

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare
villkor och bestämmelser, vilka i huvudsaklig överensstämmelse med den
uppfattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat
sin anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas,
ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;

dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagt
förslag till grunder ifråga om utgående av statsbidrag till högre folkskolor; dels

förklara, att ordinarie lärare vid högre folkskola, vilken tillsatts
före den 1 januari 1919, skall, därest han icke ingår på den nya
löneregleringen och därvid fästade villkor och bestämmelser, åtnjuta avlöning
och pension enligt nu gällande bestämmelser;

dels ock, vid bifall till vad i statsrådsprotokollet föreslagits ej mindre
i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid högre folkskolor än även beträffande
grunder och villkor för utgående av statsunderstöd till ifrågavarande
skolor, höja följande i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslag,
nämligen

anslaget till understöd åt högre folkskolor från dess nuvarande belopp,
157,000 kronor, med 253,000 kronor till 410,000 kronor; samt

anslaget till bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid högre
folkskola från dess nuvarande belopp, 2,000 kronor, med 1,000 kronor till

3,000 kronor.

G. Beträffande lärarpersonalen vid kommunala mellnnskolor:

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagda
förslag i avseende å avlöningsförmåner, att tillämpas från och med
år 1919;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare
villkor och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med den
uppfattning, åt vilken departementschefen i statsrådsprotokollet uttalat sin
anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas,
ävensom de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses erforderliga;

dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagt
förslag till grunder i fråga om utgående av statsbidrag till kommunala
mellanskolor;

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dels förklara, att ordinarie lärare vid kommunal mellanskof, vilken
tillsatts före den 1 januari 1919, skall, därest lian icke ingår på den nya
löneregleringen ock därvid fästade villkor ock kestämmelser, åtnjuta avlöning
ock pension enligt nu gällande kestämmelser;

dels och, vid kifall till vad i statsrådsprotokollet föreslagits ej
mindre i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
än även keträffande grunder ock villkor för utgående av statsunderstöd
till ifrågavarande skolor, koja det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt kommunala mellanskolor från dess nuvarande kelopp, 340,000
kronor, med 342,000 kronor till 682,000 kronor.

De till ärendet körande kandlingarna skola tillkandakållas riksdagens
vederkörande utskott; ock Kungl. Maj:t förkliver riksdagen med all
kungl. nåd ock ynnest städse välkevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén föredrog frågan om löneoch
pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna,
de högre folkskolorna samt de kommunala mellanskolorna. I detta avseende
anförde departementschefen följande:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t under åttonde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen
att i avbidan på proposition angående löne- och pensionsreglering för
lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och
de kommunala mellanskolorna för sådant ändamål under riksstatens åttonde
huvudtitel beräkna

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 2

Löne- och
pensionsreglering
för
lärarpersonalerna
vid
de allmänna
läroverken,
högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna,

folk- och
småskolorna,
de
högre folkskolorna

samt de
kommunala
mellanskolorna.

Kungl. Majtfs nåd. proposition nr 260.

dels ifråga om lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet ett
belopp av 65,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie anslaget
till seminariet 43,000 kronor samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst 22,000 kronor, till extra och vikarierande lärare m. m.
(punkten 135);

dels beträffande lärarpersonalen vid de allmänna läroverken ett
belopp av 1,860,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken 1,400,000 kronor samt på extra
stat för år 1919 såsom förslagsanslag, högst 460,000 kronor, till extra och
vikarierande lärare m. m. (punkten 138);

dels vad angår lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna
en ökning av det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt nämnda skolor
med 310,000 kronor (punkten 153);

dels beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna ett belopp
av 670,000 kronor, därav 663,800 kronor såsom ökning av det ordinarie
anslaget till nämnda seminarier, samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst 6,200 kronor, till hyresbidrag till rektorerna vid vissa
folkskoleseminarier (punkten 160);

dels ifråga om stipendier för seminarieelever en ökning av det i
riksstaten under åttonde huvudtiteln på ordinarie stat för ändamålet uppförda
anslaget med 28,000 kronor (punkten 161);

dels vidkommande lärarpersonalen vid folk- och småskolor ett belopp
av 22,500,000 kronor, därav 22,074,000 kronor såsom ökning av det ordinarie
förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folk- och småskolor, 335,000
kronor såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningsbidrag
till sjukvikarier för lärare vid folk- och småskolor samt 91,000 kronor
såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen
bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar (punkten
177);

dels och vad angår lärarpersonalen vid högre folkskolor en ökning
av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till understöd åt högre
folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183).

Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen ställts i
utsikt, anhåller jag att nu få ånyo föredraga inför Kung!. Maj:t.

Ofta hava uttalanden försports, som givit uttryck åt den meningen,
att lärarpersonalerna vid såväl statens undervisningsanstalter som de till
den allmänna folkundervisningen hörande skolorna under långa tider va -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

rit och allt fortfarande äro i avlöningshänseende tillbakasätta. Det torde
ej heller kunna bestridas, att bakom de krav på ökade löneförmåner, som
tid efter annan och på sistone allt oftare och kraftigare framställts från
lärarhåll, ligga synnerligen kännbara behov, åt vilkas tillgodoseende staten
har all anledning att ägna sin omsorg. Den störa betydelse, lönefrågan
har för arbetet vid och utvecklingen av de läroanstalter, varom här är
fråga, har jämväl beaktats av Kungl. Maj:t. Spörsmålet har sedan ett
par år tillbaka varit aktuellt, men på grund av själva lönefrågans komplicerade
beskaffenhet har den i ärendet erforderliga utredningen tagit en
längre tid i anspråk än man ursprungligen tänkt sig och först nyligen
nått sin fullständiga avslutning.

Innan jag emellertid närmare går att redogöra för det förslag, jag
har för avsikt att framlägga, tillåter jag mig att förutskicka en kortfattad
redogörelse för lönefrågans föregående utvecklingsskeden samt dess nuvarande
allmänna läge.

Lönefrågan intill tiden för nu gällande löneregleringar.

De allmänna läroverken.

Vid riksdagen 1856—58 lades grunden till den lönereglering för de
allmänna läroverkens lärare, som varade till och med år 1904. Härvid
gjorde statsutskottet följande uttalande, vilket synes mig ännu i våra dagar
äga fullt ut samma giltighet som för mer än ett hälft sekel tillbaka,
nämligen »att såväl en skälig rättvisa som det allmännas väl synes i närvarande
tid särskilt påkalla en förbättring i de tjänstemäns villkor, vilkas
verksamhet på en gång fordrar en så långsam och svår förberedelse och
tillika är av en så utomordentligt stor, ehuru icke alltid till fyllest bemärkt,
vikt för samhällets trevnad och utveckling».

Den år 1858 fastställda löneregleringen innebar för kolleger och
adjunkter fyra lönegrader å 1,000, 1,500, 2,000 och 2,500 kronor, för
lektorer likaledes fyra lönegrader å 2,000, 2,500, 3,000 och 3,500 kronor,
för rektorer avlöningar varierande mellan 2,000 och 4,000 kronor vid
olika slag av läroverk samt för övningslärare vid de högre läroverken
tre lönegrader å 500, 750 och 1,000 kronor, varjämte till Kungl. Maj:ts
förfogande ställdes vissa belopp för anställande av övningslärare även
vid de lägre läroveiken. Uppflyttning i högre lönegrad skulle äga rum
efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjänstgöring.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Efter år 1858 beviljades emellertid vid åtskilliga tillfällen löneförbättringar
och dyrtidstillägg, och upprepade försök gjordes att åvägabringa
en mer omfattande lönereglering. I detta avseende må i korthet
erinras om följande.

Vid riksdagen 1862—63 tillädes en ny högre lönegrad för adjunkter
och lektorer ävensom vissa rektorer; vissa andra rektorer fingo sin fasta
lön höjd med 500 kronor; gymnastiklärarna vid både högre och lägre
läroverk fingo även löneförbättring. — Vid riksdagen 1865—66 inrättades
en andra lönegrad för vissa rektorer. — Vid 1874 års riksdag erhöllo
samtliga ordinarie ämneslärare 500 kronor mer i varje lönegrad, och
övningslärarna fingo i allmänhet sina löner höjda.

Efter det en år 1878 tillsatt kommitté uppgjort förslag till förbättrade
avlöningsförmåner för ifrågavarande lärare, framlade Kungl. Maj:t
fem gånger, nämligen åren 1882, 1887, 1890, 1892 och 1898 för riksdagen
proposition om lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med
nämnda kommittés förslag. I följd av lönefrågans förknippande med
spörsmål av organisatorisk art lyckades emellertid icke dessa propositioner
vinna riksdagens bifall. Erkännande det berättigade i lärarnas anspråk
på en efter omfattningen och vikten av deras tjänståligganden anpassad
avlöning beviljade dock riksdagen tillfällig löneförbättring genom anvisande
av medel å extra stat. Så höjdes vid 1882 års riksdag en var
av de fyra första lönegraderna för adjunkter och lektorer med 500 kronor
samt femte lönegraden för adjunkter och lektorer ävensom samtliga lönegrader
för rektorer med 250 kronor; även övningslärarna fingo vid denna
riksdag någon löneförhöjning. Enahanda lönetillägg beviljades även de
följande åren.

Under tiden därefter beviljades vissa tillfälliga löneförbättringar, i
vilket hänseende särskilt må erinras, att vid 1898 års riksdag rektorerna
och ämneslärarna i högsta lönegraden, vilka dittills haft blott 250 kronor
i löneförbättring, beviljades en löneförbättring av 500 kronor. Enahanda
löneförbättring beviljades även de följande åren.

Slutligen må erinras, hurusom flertalet ämnes- och övningslärare
såväl vid de allmänna läroverken som vid övriga statens läroanstalter
genom beslut av 1901 —1903 årens riksdagar blevo delaktiga i det dyrtidstillägg,
som då beviljades ämbets- och tjänstemän i allmänhet.

I detta sammanhang bör även erinras därom, att ämneslärarna,
under avvaktan på en tillfredsställande lönereglering och inrättande av
ett tillräckligt antal ordinarie platser, erhöllo en småningom alltmer vidgad
rätt att, efter vunnen befordran, för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig vissa år av sin tjänstgöring, efter det de vunnit fullständig

Kungl. Majits nåd. proposition nr 260.

kompetens till ordinarie lärarbefattning. I detta avseende må endast
erinras om den lönetursrätt, som tillkom extra ordinarie lärare med full
kompetens ävensom under vissa villkor vikarierande lärare.

Högre lärarinneseminariet.

Tager man i betraktande lönefrågans utveckling för högre lärarinneseminariets
lärarpersonal under tidsskedet 1856—1904, ter sig denna i
korthet på följande sätt.

Sedan vid riksdagen 1859—60 medel anslagits till inrättande av
ett seminarium för bildande av lärarinnor och därav visst belopp anvisats
till lärarnas avlöning samt vid riksdagen 1862—63 i samband
med inrättande av en med nämnda seminarium förenad normalskola
för flickor ökade medel för ändamalet beviljats, fastställdes ar 1870 ny
utgiftsstat för seminariet och normalskolan. Denna stat upptog, bland
annat, utom arvoden åt rektor och två biträdande föreståndarinnor, löner
till följande belopp, nämligen för en var av fem lektorer 2,000 kronor,
för en adjunkt 1,000 kronor, för vardera av två lärarinnor 1,000 kronor
och för en lärarinna, tillika biträdande föreståndarinna för normalskolan,
800 kronor.

Genom beslut av 1871 års riksdag ''erhöllo bemälda lektorer och
adjunkt rätt till uppflyttning i högre lönegrad enligt samma grunder, som
gällde för lärarna vid elementarläroverken. — Vid 1874 års riksdag beviljades
medel till beredande av löneförhöjning såväl för seminariets sex
lärare med 500 kronor i varje lönegrad, i likhet med vad i fråga om
lärarna vid elementarläroverken samtidigt beslutats, som ock för fyra
lärarinnor likaledes med 500 kronor vardera. Vid 18 / 8 års riksdag
erhöllo de vid seminariet anställda lärarinnorna rätt till uppflyttning i
högre lönegrad efter samma grund, som gällde för den vid seminariet
anställde adjunkten.

Från tiden från och med år 1884 beviljade riksdagen årligen tillfälligt
lönetillägg för lektorerna och adjunkten till samma belopp som för motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken och för lärarinnorna i de fyra
lägre lönegraderna med 250 kronor.

Vid 1898 års riksdag beviljades en tillfällig löneförbättring för
rektor, lektor och adjunkt med 500 kronor i varje lönegrad, vilket medförde
en höjning av 250 kronor för rektor ävensom för övriga lärare i
högsta lönegraden. Enahanda förbättring beviljades även de följande åren.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
Folkskoleseminariema.

I fråga om lärarpersonalen vid folkskoleseminariema må erinras,
att enligt beslut av riksdagen 1862—63 och kungl. kungörelsen den 22
april 1864 skulle vid vart och ett av dessa seminarier vara anställda
en föreståndare med 3,000 kronor i lön och två ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, tre huvudlärare med 1000 kronor i lön och samma
ålderstillägg, som då tillkommo läroverksadjunkter, samt därjämte övningslärare,
vilkas avlöning — med undantag för några lärare, som skulle
åtnjuta vissa i ovanberörda kungörelse angivna avlöningsförmåner —
skulle utgå enligt bestämmelser, som framdeles komme att meddelas. I
stort sett kan man säga, att från denna tid likställighet i avlöningshänseende
ägt rum mellan seminariernas ämneslärare och läroverkens adjunkter,
under det att seminariernas lärare först senare likställts med
läroverkens lärare i fråga om lönetur och pensionsrätt.

I sammanhang med den vid 1874 års riksdag beviljade löneförhöjningen
för elementarläroverkens lärare erhöllo även seminariernas lärare
en på enahanda sätt beräknad löneförhöjning eller alltså rektorer och
adjunkter — motsvarande föreståndare och huvudlärare enligt äldre bestämmelser
— 500 kronor i varje lönegrad ävensom övningslärarna viss
ökning av lönerna. — Vid 1877 års riksdag beslöts inrättande av en
fjärde årsklass vid seminarierna, och i samband därmed höjdes övningslärarnas
löner.

Från och med år 1884 erhöllo lärarna vid seminarierna lönetillägg
till enahanda belopp, som år 1882 beviljats lärarna vid de allmänna
läroverken, eller alltså 250 kronor åt rektor och manlig adjunkt i högsta
lönegraden samt 500 kronor åt manlig adjunkt och 250 kronor åt kvinnlig
adjunkt i de fyra första lönegraderna; även vissa övningslärare erhöllo
lönetillägg.

I samband med den vid 1898 års riksdag beviljade löneförbättringen
för de allmänna läroverkens lärare erhöllo vid samma års riksdag
seminariernas rektorer ävensom manliga adjunkter i högsta lönegraden
en förhöjning i förut beviljad löneförbättring, så att denna kom att utgöra
500 kronor i alla lönegrader.

Vid riksdagarna åren 1898 och 1901 reglerades arvodena för övningsskolornas
lärare.

Folkskolorna.

Vid bestämmandet av folkskollärarnas avlöningsförmåner blev det
redan från början fråga icke blott om lönens storlek utan ock om av -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

löningssättet samt om olika myndigheters deltagande i avlöningens utgående.
Dessa synpunkter, vilka sedan alltfort utgjort lönespörsmålets
huvudsidor, hava under årens lopp än samtidigt, än var för sig varit
föremål för statsmakternas prövning och beslut.

Yad angår den kontanta avlöningen, blev densamma, efter att vid
riksdagen 1840—41 hava bestämts till minst 16 tunnor spannmål, varav
hälften alltid skulle betalas med penningar till visst angivet belopp, genom
beslut av riksdagen 1862—63 fastställd till 400 rdr rmt. Vid 1871 års
riksdag beslöts, att lönen skulle efter 10 års tjänstgöring kunna höjas
med 100 kronor; därigenom blev ålderstilläggsprincipen för första gången
tillämpad för folkskolans lärare. Kort därefter, år 1873, höjdes grundlönen
till 500 kronor, vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg å 100
kronor efter 5 års tjänstgöring.

Från början fanns intet stadgat rörande längden av den lästid under
året, för vilken den bestämda lärarlönen skulle utgå. Först vid 1859—
1860 årens riksdag fastslogs principen om särskild ersättning för varje
läsmånad över åtta månader.

Redan i 1842 års lönebestämmelser föreskrevs, att lärare, som åtnjöt
den i lag bestämda minimilönen, skulle erhålla tjänlig bostad och
nödigt bränsle, ävensom, så vitt sig göra låter, planteringsland. Vidare
tillkom läraren kofoder in natura eller ersättning därför.

Vad beträffar statens och kommunernas bidrag till läraravlöningen
må erinras, hurusom från början statsbidragen utgingo efter växlande
grunder. Redan tidigt gjorde sig inom riksdagen två riktningar gällande,
den ena förmenande, att lärarnas avlöning borde vara uteslutande eller
huvudsakligen en kommunernas angelägenhet, och den andra representerande
den åskådningen, att lärarna vid folkskolan borde, liksom läroverkens
lärare, avlönas med statsmedel. Dessa båda uppfattningar hava
sedan alltjämt stått emot varandra, och utvecklingen har så småningom
gått i den riktningen, att staten övertagit allt större del av läraravlöningen.
Vid 1871 års riksdag blev principen, att statsbidraget skulle
utgå med hälften av den lagstadgade lönen, i praktiken genomförd. Vid
1875 års riksdag sattes statsbidraget till 2/s av minimilönen.

Vid 1885 års riksdag bestämdes den lagstadgade avlöningen till,
förutom bostad, bränsle och kofoder eller ersättning därför ävensom ett
jordland till brukning av jordfrukter, lön av 600 kronor, varjämte, för
att förmå skoldistrikten att frivilligt bevilja läraren ett tillägg å lönen
av 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring, skoldistrikt förklarades
berättigat att såsom statsbidrag uppbära 2/3 av sålunda utbetalt ålderstillägg.
1891 års riksdag gjorde detta ålderstillägg obligatoriskt ge -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

nom att besluta, att ordinarie lärare, som i denna egenskap oförvitligt
tjänstgjort under fem år, skulle i lön erhålla, förutom förut bestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, minst 700 kronor. Genom beslut
av 1898 års riksdag tillkom ett andra ålderstillägg, likaledes å 100 kronor.
1900 års riksdag borttog rätten till kofoder och höjde i stället begynnelselönen
med 100 kronor, eller alltså till 700 kronor. Samtidigt fastställdes
ett tredje ålderstillägg, ävenledes å 100 kronor.

Småskolorna.

Avlöningsförmånerna för småskolans lärare blevo först år 1872
reglerade därigenom, att staten detta år började lämna bidrag till småskolekårens
avlöning och vissa villkor i följd därav beträffande avlöningen
uppställdes för statsbidrags utbekommande. Statsbidrag utgick då i förhållande
till antalet lärarkrafter och utgjorde, under förutsättning att
läraren åtnjöte i årlig lön minst 150 kronor och vore med undervisningen
sysselsatt minst 8 månader om året, 75 kronor årligen för varje
skola. Någon bestämd minimilön blev dock ej härigenom lärarpersonalen
tillerkänd.

Genom beslut av 1875 års riksdag bestämdes, att såsom bidragtill
avlönande av lärare eller lärarinna vid småskola samt av biträdande
lärare eller lärarinna vid folkskola vederbörande skoldistrikt skulle,
under villkor att sådan lärare eller lärarinna i årlig lön uppbure minst
200 kronor och vore med undervisningen sysselsatt minst 8 månader av
året, åtnjuta ett årligt statsanslag av 100 kronor. Varje skoldistrikt,
som ville öka lönen för dylik lärare från 200 till 250 kronor, ägde att,
utöver vad det förut erhållit, av statsmedel undfå hälften eller 25 kronor
av sådan löneökning, under villkor att distriktet tillsköte en lika stor
summa.

Vid 1877 års riksdag beslöts till ifrågavarande lärarpersonal ersättning
för övertidsläsning utöver 8 månader av året.

1877 års riksdag bestämde, att skoldistrikt, som ville öka årslönen
för lärare eller lärarinna vid småskola från 250 till 300 kronor, ägde
att, utöver förut medgivet statsbidrag och under vissa närmare angivna
villkor, av statsmedel undfå hälften eller 25 kronor av denna lönetillökning.
Sagda bestämmelse kom genom beslut av 1880 års riksdag även
att gälla biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och
lärarinnor vid mindre folkskolor.

Genom beslut av riksdagarna åren 1886 och 1887 blev på ifrågavarande
lärarpersonals avlöning tillämpad samma grundsats i fråga om

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

proportionen mellan statens och kommunernas andelar i den kontanta
avlöningen, som förut vunnit godkännande i avseende å folkskollärarnas
avlöning, d. v. s. att staten skulle bidraga med 2/3 av den kontanta avlöningen
intill ett lönebelopp av 300 kronor.

Vid 1897 års riksdag fastställdes minimilönen till 300 kronor, varjämte
lärare berättigades att efter tio års oförvitlig tjänstgöring erhålla
ett ålderstillägg av 50 kronor. Vid sistnämnda års riksdag infördes bestämmelser
angående naturaförmåner, varigenom skoldistriktet ålades att
förse läraren med tjänlig bostad jämte nödig vedbrand eller ersättning
därför med minst 50 kronor för år.

Efter det 1900 års riksdag tillerkänt ifrågavarande lärare rätt till
ytterligare ett ålderstillägg, likaledes å 50 kronor, att utgå efter femton
år, blev genom beslut av 1904 års riksdag en förhöjning av begynnelselönen
vidtagen från 300 till 350 kronor.

De högre folkskolorna.

Det inflytande på avlöningsbeloppen vid de högre folkskolorna, som
statsmakterna ägde före år 1907, från vilket år nu gällande lönereglering
daterar sig, inskränkte sig till fastställande av det för vederbörande skola
erforderliga statsunderstödet. Någon egentlig lönereglering för den högre
folkskolans lärarpersonal hade nämligen icke blivit genomförd före sistnämnda
år. ''Vid 1902 års riksdag hade visserligen fattats* beslut om viss
minimiavlöning åt vikarie för på grund av sjukdom tjänstledig ämneslärare,
men i stort sett hade skoldistrikten intill år 1907 ägt full frihet att
själva bestämma om lönevillkor för ifrågavarande lärare. Ofta funnos
dock redan före nämnda år i de för de olika högre folkskolorna gällande,
av Kungl. Maj:t godkända reglementena intagna bestämmelser även i
fråga om lärarnas avlöning. Någon skyldighet att i reglementet införa
sådana bestämmelser fanns emellertid icke.

De kommunala mellanskolorna.

Beslut om upprättande av kommunala mellanskolor fattades av
1909 års riksdag. Den lönereglering för lärarpersonalen vid nämnda
skolor, vilken fastställdes av 1911 års riksdag, innehåller de första allmänna
bestämmelserna i fråga om sagda lärarpersonals avlöningsförhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (AV 260.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nu gällande löneregleringar ävensom lönefrågans allmänna
läge för de olika läroanstalternas vidkommande.

Do allmänna läroverken.

Nu gällande lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
daterar sig från år 1904. På sätt av den ovan lämnade kortfattade
redogörelsen framgår, kan någon verklig lönereglering för sagda
lärarpersonal knappast sägas hava ägt rum under den långa tiden mellan
år 1858 och år 1904, oaktat behovet av löneförbättring gav sig tillkänna
redan kort efter den stora regleringen vid riksdagen 1856—58.

När omsider vid 1904 års riksdag den så länge uppskjutna löneregleringen
genomfördes, medförde densamma emellertid icke den förbättring
i avlöningshänseende, som man i början väntat sig. Till grund
för Kungl. Maj:ts framställning i läroverksfrågan vid 1904 års riksdag
låg 1899 års läroverkskommittés år 1902 avgivna betänkande. I detta
betänkande var förslaget till avlöningsbelopp uppgjort på grundval av
uppgifter om levnadskostnader, av vilka de senaste voro från år 1898.
Under den tid, som förflöt mellan detta år och år 1905, då löneregleringen
trädde i kraft, ägde en betydande böjning av den allmänna prisnivån
rum.

Under tiden före 1904 års lönereglering hade olägenheten av en
låg begynnelseavlöning delvis uppvägts av rätten att vid uppflyttning i
högre lönegrad tillgodoräkna sig extra ordinarie tjänstgöring efter vunnen
behörighet att utnämnas till ordinarie lärare. Läroverkskommittén ansåg,
att en större inskränkning av denna lönetursrätt ej vore med rättvisa
och billighet överensstämmande och föreslog med anledning därav bibehållande
av nämnda förmån. Riksdagen uttalade emellertid den åsikten,
att lärarna vid de allmänna läroverken i tillämpliga delar borde
underkastas de villkor och förbehåll, som i senast av riksdagen beslutade
löneregleringar blivit intagna, i följd varav lärarna från och med år 1905
gingo förlustiga denna lönetursrätt.

Jämför man den år 1904 genomförda löneregleringen med läroverkskommitténs
förslag, finner man, att densamma, genom att berörda
lönetursrätt borttogs, beträffande ämneslärares avlöningsförhållanden under
den tidigare delen av deras ordinarie tjänstetid innebar en betydande
försämring av de utav läroverkskommittén föreslagna avlöningsgrunderna.

Kung!. Maj:In nåd. proposition nr 260.

1!)

Den genomförda löneregleringen var emellertid i sä måtto gynnsammare
för lärarna än kommitténs förslag, att lärarna fortfarande 1''ingo
uppbära avlöning i fem lönegrader, rfledan kommittén föreslagit eu inskränkning
av lönegradernas antal till fyra. Värdet av detta ålderstillägg
reducerades dock i hög grad därav, att det så sent, först efter 20 års
ordinarie tjänstgöring, kommer lärarna till godo.

Det må vidare erinras om en omständighet, som i sin mån minskade
värdet av den nya löneregleringen, nämligen den lärarna ålagda
skyldigheten att bidraga till egen pensionering.

Verkställda beräkningar giva vid handen, att ordinarie adjunkt
enligt de år 1904 fastställda och ännu gällande avlöningsgrunderna
under de första 15 åren av sin ordinarie tjänstetid är ofördelaktigare
ställd än om de av läroverkskommittén föreslagna avlöningsgrunderna
varit gällande, samt att han under de första 20 åren av sin ordinarie
tjänstetid är ogynnsammare ställd än om de under åren 1901—1904
gällande avlöningsbestämmelserna fortfarande ägt giltighet.

Om sålunda 1904 års lönereglering redan i och för sig ej medförde
önskvärd förbättring av lärarnas ekonomiska villkor, ter den sig
också till sagda befattningshavares nackdel, om man skärskådar densamma
mot bakgrunden av de löneregleringar, som under i stort sett
samma tidsperiod genomfördes för andra statens tjänstemän. Man kan
säga, att läroverkslärarnas lönefråga, länge svävande, sent kom till avgörande,
men dock för tidigt, i det densamma erhöll sin dåvarande lösning
kort före den period, under vilken avlöningarna för stora grupper av
ämbets- och tjänstemän anlagts efter en gynnsammare måttstock än den,
som varit normgivande för lärarnas lönereglering.

1904 års lönereglering måste följaktligen betecknas ej endast såsom
otillfredsställande utan även med hänsyn till de grunder, som i allmänhet
tillämpats vid å senare tid vidtagna löneregleringar, såsom otidsenlig
och föråldrad.

Efter genomförandet av 1904 års lönereglering har en förbättring
i avlöningsvillkoren* vidtagits endast för extra lärarnas vidkommande.
Den tillfälliga löneförbättring, som riksdagen för år 1918 beviljat läroverkslärarna,
är endast att anse som eu provisorisk åtgärd i avvaktan
på en kommande definitiv reglering. För de detaljerade bestämmelserna
i 1904 års lönereglering ävensom för i övrigt nu gällande avlöningsbelopp
och andra därmed förbundna stadgande!! och föreskrifter redogör
jag närmare i det följande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Högre lärarinneseminariet.

Nu gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid högre
lärarinneseminariet fastställdes vid riksdagarna åren 1904 och 1909, varjämte
vid 1914 års senare riksdag löneförbättring tillerkändes vikarierande
lektorer vid seminariet.

Om dessa bestämmelser gäller i huvudsak vad redan anförts beträffande
de allmänna läroverken. Det samband, som förefunnits och alltjämt
ansetts böra bibehållas mellan sistnämnda läroanstalter och högre
lärarinneseminariet, har jämväl erhållit sitt uttryck därutinnan, att vid
seminariet i stort sett äro tillämpade enahanda avlöningsgrunder, som
genom 1904 års lönereglering blevo gällande för läroverkens lärare.

Man kan sålunda även ifråga om högre lärarinneseminariet med
fog fälla det omdömet, att de för dess lärarpersonal gällande lönesatserna
redan vid den tid, då de fastställdes, voro alltför knappt tillmätta samt
att de äro otidsenliga i förhållande till nu i allmänhet gällande avlöningsgrunder.

Folkskoleseminarierna.

Nu gällande lönereglering för folkskoleseminarierna daterar sig jämväl
från år 1904. Genom senare vidtagna löneförbättringar hava vikarierande
adjunkter ävensom åtskilliga lärare i trädgårdsskötsel erhållit något
förbättrade avlöningsförmåner.

Om nu gällande avlöningsbestämmelser för folkskoleseminariernas
lärarpersonal gäller i huvudsak vad förut sagts ifråga om de allmänna
läroverken. Förhållandena äro emellertid för seminariernas vidkommande
än mer otillfredsställande, detta beroende av andra omständigheter.

Efter det folkundervisningskommittén genom sina utredningar och
förslag förberett en reform av seminarieundervisningen, framlade Kungl.
Maj:t för 1913 års riksdag proposition angående ökade anslag till folkskoleseminarierna.
Genom att riksdagen beviljat .de av Kungl. Maj:t
äskade anslagsförhöjniugar för förstärkande av seminariernas lärarkrafter
och förbättring av deras utrustning, vilka erfordras för tillämpning av
ny undervisningsplan vid dessa, läroanstalter, har sörjts för de i dessa
avseenden nödvändiga förutsättningarna för en förbättrad seminarieundervisning.
En icke mindre förutsättning är emellertid den lönereglering
för seminarielärarna, som i berörda proposition betecknas såsom ett
oeftergivligt villkor för en verklig reform av seminarieundervisningen.

Enligt det nyssnämnda proposition bifogade statsrådsprotokollet
uttalade dåvarande departementschefen den meningen, att det syntes

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vara riktigast, att de nya lärartjänster, som vore erforderliga vid seminarierna,
icke besattes med ordinarie innehavare, innan en löneförbättring
blivit genomförd, som ifråga om dessa tjänster kunde få utöva den
med densamma avsedda verkan, och att det sålunda under förhandenvarande
förhållanden syntes lämpligast, att de nya lärartjänsterna tills
vidare uppehölles av extra ordinarie lärare samt att de ledigförklarades
och besattes med ordinarie innehavare, först sedan lönefrågan vunnit sin
lösning.

Om i det föregående avlöningsförhållandena för de allmänna läroverkens
vidkommande betecknats såsom otillfredsställande och otidsenliga,
kan man utan tvekan vedervåga det påståendet, att detta gäller i än
högre grad beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna. Att
med nuvarande lönesatser upprätthålla de krav, som efter senaste semiminariereform
måste uppställas på där anställd lärarpersonal, torde ej
vara möjligt.

Nu gällande avlöningsbelopp för seminariernas lärare måste alltså
anses icke stå i överensstämmelse med de reformerade undervisningsanstalter,
varom här är fråga.

Folkskolorna.

Nu gällande lönereglering för lärarpersonalen vid folkskolorna fastställdes
år 1906. Till detaljerna i densamma ävensom till därutinnan
vidtagna ändringar av såväl definitiv som provisorisk natur återkommer
jag i det följande.

Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1906 års riksdag var närmast
föranlett av en utav centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
gjord framställning. På sätt av det propositionen bifogade utdraget
av statsrådsprotokollet framgår, förklarade sig föredragande departementschefen
beträffande omfånget av den då ifrågasatta löneförbättringen
helst hava önskat kunna förorda ett förslag i fullständig överensstämmelse
med vad som blivit av centralstyrelsen begärt. Finansiella
skäl gjorde emellertid sådant omöjligt, och departementschefen hade därför
nödgats stanna vid förordandet av ett förslag, som ej ägde samma
räckvidd.

Jämväl om folkskollärarnas lönereglering gäller, att den inträffade
vid en tidpunkt, som omedelbart föregick den löneregleringsperiod, vilken
inleddes genom reglering av avlöningsförhållandena för statskontoret och
kommunikationsverken m. fl. Vid folkskollärarnas lönereglering tillämpades
ej samma grunder som vid de löneregleringar, vilka vidtagits efter

Klingl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

nämnda tidpunkt, och ifrågavarande lärare komrno sålunda att bliva
stående på en relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer, med vilka
de på grund av sin utbildning och sitt arbete borde vara jämnställda i
avlöningshänseende.

Eu jämförelse mellan folkskollärare och vissa grupper av tjänstemän
vid kommunikations verken giver vid handen, att de förra kommo
att intaga eu i avlöningshänseende synnerligen ogynnsam ställning. De
blevo icke blott sämre ställda än de studentbildade och realskolebildade
tjänstemännen vid dessa verk, vilkas utbildning är närmast jämförlig
med eller underlägsen folkskollärarnas, utan även sämre avlönade än
liera tjänstemannagrupper utan högre kompetens än genomgången folkskolekurs.
De manliga folkskollärarna blevo sålunda, trots den tid och
de kostnader deras utbildning krävde, i avlöningshänseende sämre ställda
än exempelvis linjeförmän, reparatörer och stationsförmän vid telegrafverket,
postiljoner och postvaktmästare vid postverket samt banmästare
av l:a och 2:a klass, tågmästare, vagnförmän och stationsmästare å 5:e
och 6:e klassens stationer vid statens järnvägar. De blevo i avlöningshänseende
närmast jämnställda med stationsbiträden vid telegrafverket
samt följande tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar: lokomotiveldare,
vagnskötare, förrådsförmän, maskin- och pannskötare samt
stationsmästare å 7:e klassens stationer.

Bedan denna jämförelse angiver, att om gällande avlöningsbestämnielser
för folkskollärarna kan fällas samma omdöme som i fråga om
förut omnämnda lärarkårer.

Kommer härtill vidare de förhöjda levnadskostnaderna, vilka även
frånsett nuvarande exceptionella förhållanden visat sig i hög grad kännbara
i synnerhet för redan förut svagt avlönade befattningshavare, de
ökade kostnader, lärarna måste vidkännas för sin egen utbildning, den
snabba utveckling, som skolväsendet i många avseenden på senare tiden
undergått, och de därav betingade större krav, som måste ställas på
lärarna, måste man beteckna nu gällande lönesatser, med hänsyn till
förhållandena, sådana de nu gestalta sig, såsom föråldrade.

Småskolorna.

Nuvarande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid småskolor
och mindre folkskolor ävensom biträdande lärare vid folkskolor härröra
från år 1908. Beträffande begynnelseavlöningen, som då fastställdes till
500 kronor, anförde föredragande departementschefen enligt det propositionen
i ämnet bifogade utdraget av statsrådsprotokollet, att när han

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 260.

2.">

stannat vid detta belopp, det ieke vore därför, att icke ett ännu något
högre belopp skulle komma det verkliga behovet närmare, utan med
föranledande av hänsynen till det allmännas ekonomi.

Om sålunda redan vid denna tidpunkt den föreslagna och av riksdagen
godtagna avlöningen för småskollärarkåren ansågs ej motsvara det
verkliga behovet, måste detta i ännu högre grad giilla för nuvarande
förhållanden.

Till de detaljerade föreskrifterna i nu gällande avlöningsbestämmelser
återkommer jag i det följande.

De högre folkskolorna.

På sätt ovan erinrats, daterar sig nuvarande lönereglering för de
högre folkskolornas lärarpersonal från år 1907. Det förslag, som av
Kung!. Maj:t detta år framlades för riksdagen, var närmast föranlett av
en från 1905 års riksdag avlåten skrivelse, vari riksdagen begärde utredning
och förslag ifråga om förbättrade lönevillkor för lärarna vid de
högre folkskolorna. I nämnda skrivelse gav riksdagen uttryck åt den
uppfattningen, att den högre folkskolans lärare borde komma i åtnjutande
av åtminstone samma löneförmåner, som då tillkomme de bättre avlönade
inom lärarkåren vid den egentliga folkskolan. Till samma uppfattning
anslöt sig Kungl. Maj:t i det förslag till lönereglering för ifrågavarande
lärarpersonal, som förelädes 1907 års riksdag och jämväl blev
av riksdagen antaget.

De kommunala mellanskolorna.

Såsom i det föregående erinrats, reglerades avlöningsförhållandena
för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna vid 1911 års riksdag.
Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till nämnda års riksdag var
närmast föranledd av en utav 1909 års riksdag avlåten skrivelse. I denna
skrivelse framhöll riksdagen å ena sidan, att såväl kompetensfordringar
som avlöningsförmåner borde avvägas med hänsyn därtill, att den kommunala
mellanskolans undervisning måste hållas uppe på samma plan
som realskolans och dess examen bliva fullt likvärdig med examen vid
realskolan, å andra sidan att kompetensfordringarna icke finge ställas så,
att dugliga lärare och lärarinnor, som vore behöriga för ordinarie anställning
vid högre folkskolor, utestängdes från möjligheten att, sedan
deras reella kompetens prövats av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk,
vinna anställning vid kommunala mellanskolor.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

Vid framläggande för 1911 års riksdag av förslag till löne- och
pensionsreglering för de kommunala mellanskolornas lärarpersonal utgick
föredragande departementschefen i anslutning till riksdagens skrivelse
närmast från de för de högre folkskolornas lärare gällande bestämmelser
i nämnda hänseende, dock med hänsyn tagen till olikheten mellan de
båda skolarterna i fråga om årlig undervisningstid och lärarnas undervisningsskyldighet.
Då emellertid departementschefen ansåg det nödigt,
att kompetensen för anställning vid kommunal mellanskola underginge
en icke oväsentlig skärpning utöver de för anställning vid högre folkskola
gällande kompetensfordringar, ansågos dessa skärpta kompetensfordringar
kräva en motsvarande höjning i avlöningen.

Vidare ansåg departementschefen det önskvärt, att lärare, vilka
förvärvat behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk, måtte
kunna fästas vid den kommunala mellanskolan. Ville man tillförsäkra
de kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, så finge
man säkerligen utgå ifrån att dessa i allmänhet toge anställning vid kommunal
mellanskola mera som en övergångsplats. Man finge därför nöja
sig med att ställa det så, att sådana lärare kunde finna det fördelaktigt
för det första att taga anställning vid kommunal mellanskola och vidare
att sedan kvarstanna där ett ej alltför litet antal år.

Kungl. Maj:ts med ledning av dessa synpunkter uppgjorda förslagtill
avlöning för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor vann riksdagens
bifall.

Lärarlönenämnden.

De otillfredsställande förhållanden, som känneteckna ovan berörda
löneregleringar, hava också medfört, att tiden efter deras fastställelse ej
blev, såsom man eljest haft anledning förvänta, en tid av lugnt och ostört
arbete, utan i stället, på grund av lärarnas bekymmersamma ekonomiska
villkor, inledningen till eu period av omfattande lönerörelser inom nästan
samtliga de kårer, varonr här är fråga. Det dröjde ej länge, efter det de
nu gällande löneregleringarna vunnit godkännande, förrän yrkanden framkommo,
som ej endast inneburo partiella löneförbättringar för olika lärargrupper
utan även avsågo en mer eller mindre genomgripande revision
av de nuvarande lönesystemen.

I fråga om de allmänna läroverken vill jag endast erinra därom,
att framställningar inkommo, bland andra, från svenska lärarsällskapet
angående revision av gällande lönestater (år 1910), från åtskilliga lärare

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

angående lektorernas löneförmåner (år 1910), från vissa rektorer angående
ändrade bestämmelser beträffande rektorernas avlönings- och pensionsförmåner
(år 1910), från åtskilliga rektorsämbeten angående ortstilllägg
till lärarna i Norrland (åren 1909 och 1910), från ämneslärarinnor
vid statssamskolor angående behörighet till adjunktsbefattningar (år 1910),
från teckningslärare angående ny lönereglering för teckningslärare (år
1910), från vissa rektorer angående avlöningsförhöjning för rektorer och
ordinarie lärare vid pro vår släroverken (år 1912), från gymnastiklärare
angående deras avlöningsförhållanden (år 1908), från svenska musiklärarsällskapet
angående musiklärarnas avlöningsförhållanden (år 1913) o. s. v.

Beträffande högre lärarinneseminariet gjordes år 1913 från rektor
och lektorer vid nämnda seminarium framställning angående förbättrade
avlöningsförmåner.

Yad angår folkskoleseminarierna må särskilt erinras om det av folkundervisningskommittén
år 1911 framlagda förslag angående omreglering
av seminarielärarnas avlöningsförhållanden. För seminariernas vidkommande
må vidare framhållas petitioner från vissa rektorer ° angående
ändrade bestämmelser rörande rektorernas pension (år 1910), från svenska
seminarielärarföreningen om löne- och pensionsreglering för lärarna i
trädgårdsskötsel (år 1911), från övningsskollärare angående lönereglering
(år 1913) m. fl.

I fråga om lärarpersonalen vid folk- och småskolor må erinras
om flera av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
gjorda framställningar angående nämnda personals avlöningsförhållanden
(åren 1909, 1912 och 1914), vidare om framställningar från vissa pensionerade
lärare angående förbättrade pensionsvillkor (år 1912), från centralstyrelsen
för Sveriges folkskollärarinneförbund angående löneregleringför
folkskollärarinnor (år 1912), från föreningen Svenska folkskolans
vänner angående småskollärarinnornas avlöningsförhållanden och rättsliga
ställning (år 1914) o. s. v.

Till förmån för lärarkårerna vid de högre folkskolorna och de
kommunala mellanskolorna gjordes framställningar såväl från vissa rektorer
vid dessa läroanstalter (år 1914) som från Sveriges kommunala
ungdomsskolors lärarförening (samma år).

Redan den 5 juli 1912 fann emellertid Kungl. Maj:t, med hänsyn
bland annat.till vad som anförts i åtskilliga då inkomna framställningar
av nu angiven art, anledning uppdraga åt en utredningsnämnd den
s. k. lärarlönenämnden, i det följande kallad nämnden att efter verkställd
undersökning framlägga förberedande förslag till ny löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalen dels vid rikets allmänna läroverk där Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (AV 260.) 4

K in tgl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vid även frågan om kvinnors anställning i utsträckt omfattning vid dessa
läroanstalter borde tagas i betraktande — dels vid folk- och småskolorna,
dels ock, i den mån förhållandena därtill kunde föranleda, vid med förutnämnda
skolor närbesläktade läroanstalter. Till ordförande i nämnden
föroi dnades förutvarande statsrådet, kanslirådet, numera överdirektören
P. E. Lindström samt till ledamöter ledamoten av riksdagens första kammare,
lektorn J. F. Nyström, läroverksadjunkten A. Holkers, ledamoten
av riksdagens första kammare, läroverksadjunkten O. Olsson, teckningsläraren
K. H. Segerborg, seminarieadjunkten Anna Sörensen, dåvarande
ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren, sedermera undervisningsrådet
N. O. Bruce, folkskolläraren S. Nylund, folkskollärarinnan
Mathilda Persson och småskollärarinnan Anna Olsson.

Vid avgivande av förslag rörande lärarlönenämndens tillsättning
anförde dåvarande departementschefen, att vid en förestående reglering
av läroverkslärarnas och folkskollärarnas m. fl. löner spörsmålet om förhållandet
mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavares avlöningsförmåner
måste komma under övervägande. Detta hade, yttrade departementschefen,
sin naturliga förklaringsgrund däri, att på undervisningsomiådet
det kvinnliga arbetet blivit ej blott till omfattning utan ock i
betydelse mera likvärdigt med det manliga än på de flesta andra verksamhetsfält,
vadan nämnda spörsmål här blivit mera brännande och mera
svårt att undanskjuta än annorstädes.

Vidare framhöll departementschefen, att i åtskilliga av de vid tillfället
föreliggande underdåniga framställningarna ifrågasatts en sådan
omläggning av hittillsvarande lönegrunder, att för lärarkårerna skulle
fastställas enligt somliga två löneplan, ett för familjeförsörjare och ett
för icke-familjeförsörjare, enligt andra åter tre löneplan, ett för familjeförsörjande
manliga lärare, ett annat för icke-familjeförsörjande manliga
lärare och ett tredje för kvinnliga lärare.

De frågor, som avhandlats i berörda framställningar, vore enligt
departementschefens mening i så måtto av mera sammansatt natur, än
lönefrågor i allmänhet plägade vara, att de innefattade önskemål icke
blott om högre lönebelopp utan därjämte om ändrade lönegrunder, avsedda
att skipa större rättvisa än hittills varit rådande mellan skilda
grupper av löntagare, framföi'' allt mellan de manliga och kvinnliga.

Den 31 oktober 1914 avgav lärarlönenämnden förslag till löneoch
pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, folk- och småskolor’
högre folkskolor samt kommunala mellanskolor. Vid avgivande av nämnda
förslag har nämnden jämväl tagit ståndpunkt till de spörsmål, vilka, på

Kanyl. Maj:t.i nåd. proposition nr ‘260.

sätt omförmälts, angivits såsom önskvärda att tagas under övervägande
vid prövning av själva lönefrågan. Till nämndens förslag, såväl i vad
det avser de mera allmänna och principiellt lönetekniska spörsmålen som
i vad det avser de i detalj utformade bestämmelserna, återkommer jag
närmare i det följande.

Lönefrågans ytterligare behandling.

Sedan sålunda nämnden avgivit sitt omförmälda löneregleringsförslag,
blev detta förslag remitterat till ett antal olika myndigheter.
De myndigheter, vilka avgivit infordrade utlåtanden över nämnda förslag,
äro följande: läroverksöverstyrelsen, som i sin ordning infordrat yttranden
från lärarkollegierna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och de kommunala mellanskolorna; folkskolöverstyrelsen, som
i sin ordning infordrat yttranden från lärarkollegierna vid folkskoleseminarierna
och lärarpersonalen vid de högre folkskolorna; samtliga domkapitel
och Stockholms stads konsistorium, vilka i sin ordning infordrat
yttranden från vederbörande folkskolinspektörer; samtliga Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länen, vilka i sin ordning infordrat yttranden från
styrelserna för vederbörande statssamskolor och högre folkskolor; direktionen
över Stockholms stads undervisningsverk; socialstyrelsen; inspektören
för teckningsundervisningen; musikaliska akademien; direktionen
över gymnastiska centralinstitutet; direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning.

Härjämte bereddes tillfälle åt vissa föreningar att yttra sig över
förslaget, nämligen läroverkslärarnas riksförbund, svenska extralärarförbundet,
svenska seminarielärarföreningen, Sveriges kommunala ungdomsskolors
lärarförening, centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening,
Sveriges folkskollärarinneförbund samt folkskolans vänner.

Dessutom inkommo till Kungl. Maj:t i anledning av lärarlönenämndens
omförmälda förslag utlåtanden och framställningar från vissa
korporationer och sammanslutningar, nämligen Stockholms lärarsällskap,
teckningslärarnas riksförbund, svenska gymnastiklärarsällskapet, svenska
musiklärarsällskapet, akademiskt bildade kvinnors förening, föreningen
G. C. T. samt Fredrika-Bremerförbundet.

Lärarlönenämndens förevarande förslag ävensom samtliga ovannämnda
över detsamma avgivna utlåtanden överlämnades sedermera till
löneregleringskommittén, vilken genom remiss den 3 september 1915 fick

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

sig anbefallt att avgiva utlåtande i ämnet. För ifrågavarande ärendes
behandling förordnade Kungl. Maj:t såsom särskilda ledamöter i kommittén
rektorn A. Nordfelt och ledamoten av riksdagens andra kammare,
folkskolläraren E. Kristensson. Efter det ärendet sålunda hänskjutits till
löneregleringskommittén, har till Kung]. Maj:t ingivits ett avsevärt antal
utlåtanden och framställningar, avseende lönereglerings- och därmed sammanhängande
frågor. Jämväl sistberörda utlåtanden och framställningar
hava genom särskilda remisser överlämnats till nämnda kommitté för
att tagas i övervägande i samband med prövning av lärarlönenämndens
förslag.

Den 21 februari 1918 har löneregleringskommittén avgivit betänkande
i ämnet. I detta betänkande redogör kommittén i korthet dels för såväl
nu gällande bestämmelser i förekommande frågor som nämndens förslag
jämte inom nämnden förefintliga olika meningar i vissa stycken, dels för
sådana över nämndens förslag direkt avgivna utlåtahden, vilka kommittén
ansett sig böra särskilt uppmärksamma, dels ock för de genom särskilda
remisser till kommittén överlämnade framställningar. Vad angår ovannämnda
över nämndens förslag direkt avgivna utlåtanden, har kommittén
utarbetat och till trycket befordrat en sammanfattning av samtliga dessa;
och har jag vid sådant förhållande ej ansett mig böra i detta sammanhang
närmare redogöra för sagda utlåtanden utan inskränker mig att
här hänvisa till nämnda sammanfattning. Jag upptager i det följande
endast de utlåtanden, vilka synas mig förtjänta av uppmärksamhet, likasom
jag ock i sammanhang härmed omnämner de särskilda framställningar,
vilka under lönefrågans senare skeden ingivits till Kungl. Maj:t.

^ id framläggande av mitt förslag följer jag den uppställning, som
föreligger i löneregleringskommitténs utlåtande och vilken i sin tur jämväl
legat till grund för lärarlönenämndens omförmälda betänkande.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 200.

Kap. I. Behovet av löneförbättring.

Lärarlönenämnden inleder sitt betänkande i ämnet med vissa uttalanden
i fråga om behovet av en löneförbättring för de olika lärarkårer,
vilkas avlöningsförhållanden nämnden anser böra underkastas revision.
Därvid erinras till en början, hurusom år 1907, då löneförhållandena
för statskontorets tjänstemän senast reglerades, kunde betraktas såsom
gränsskillnaden mellan den löneregleringsperiod, som tog sin början i
slutet av 1870-talet, och den nu pågående löneregleringsperioden; att såväl
läroverkslärarna som folkskollärarna fått sina löner reglerade, de förra
år 1904 och de senare år 1906, alltså kort före år 1907, då löneförhållandena
för statskontorets tjänstemän senast reglerades, samt hurusom
i anledning av de nya löneprinciper, som därvid och vid följande
löneregleringar kommit i tillämpning, nämnda lärare blivit stående på eu
relativt lägre lönenivå än tjänstemannakårer, med vilka de borde i avlöningshänseende
vara jämnställda. Detsamma gällde, enligt nämndens
mening, de lärarkårer, för vilkas avlöningsförhållanden läroverkslärarnas
och folkskollärarnas avlöningar vore normerande.

Med hänsyn till stegringen av levnadskostnaderna finner nämnden
det vara naturligt, att olika lärarkårer och lärargrupper funnit sig föranlåtna
att jämförelsevis kort tid efter det de erhållit sina senaste löneregleringar
framställa yrkanden om snar revision av dessa och om att därvid
erhålla lönesatser, vilka stode i överensstämmelse med dåmera rådande
levnadskostnader och gjorde dem i ekonomiskt avseende fullt likställda
med jämförliga tjänstemannakårer. Nämnden har ansett sig böra särskilt
betona detta till bemötande av den invändningen, att lärarna fått sina
löneförhållanden reglerade så nyligen, att de icke nu kunde göra anspråk
på en ny lönereglering.

Nämnden angiver vidare de särskilda omständigheter, som enligt
dess mening tala för en revision av gällande avlöningsförhållanden för
de olika lärarkårerna.

Lärarlöne nämnden.

Löneregle

ringskom mittén.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

Löneregleringskommittén har icke funnit anledning till några väsentliga
erinringar mot vad nämnden anfört i fråga om behovet av en
löneförbättring för de lärarkårer, om vilka i det följande är fråga. Utan
att dock kunna godtaga samtliga de motiv, som av nämnden andragits
till stöd för ett behov i förevarande avseende, anser kommittén sådana
omständigheter löreligga, som till fullo ådagalägga nödvändigheten av
genomgripande omregleringar av avlöningsförhållandena för ifrågavarande
lärarkårer.

Vidare erinrar kommittén därom, att behovet av eu löneförbättring
redan genom statsmakternas åtgöranden såtillvida behjärtats,
som riksdagen i anledning såväl av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar
som av enskilda inom riksdagen väckta motioner beviljat tillfällig
löneförbättring åt samtliga förevarande lärarkårer. Så har en tillfällig
löneförbättring beviljats för lärarpersonalen vid folk- och småskolor
för åren 1916, 1917 och 1918, för lärarpersonalen vid högre folkskolor
för åren 1917 och 1918 samt för lärarkårerna vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de kommunala
mellanskolorna för år 1918.

Under framhållande att kommittén följaktligen saknade anledning
att närmare än nu skett ingå på spörsmålet om behovet av lönereglering
för ifrågavarande lärarkårer — vilket behov torde genom riksdagens åtgöranden
och uttalanden få anses konstaterat — säger sig kommittén
emellertid vilja i detta sammanhang i korthet angiva den allmänna ståndpunkt
i avseende å de särskilda avlöningsbeloppens beräknande, vilken
kommittén ansett sig böra intaga vid bedömande av föreliggande lönefrågor.

Det har ej synts kommittén möjligt att vid de löneregleringar, som
måste under nu rådande förhållanden äga rum, taga hänsyn till penningvärdets
nuvarande ställning eller till förhandenvarande exceptionella läge,
än mindre att anpassa avlöningar efter förhållanden, vilka kunna antagas
i en framtid inträffa men vilka för närvarande undandraga sisr vane bedömande.

_ Den säkraste utgångspunkten i fråga om de statstjänare, vilkas
lönefrågor i detta ärende äro föremål för kommitténs prövning, anser
kommittén fördenskull vara den att ställa de avlöningsförmåner, som
må böra förordas, i viss relation till de avlöningar, som nu enligt stat
äro fastställda för andra statens befattningshavare av olika kategorier.
Härvid torde naturligen hänsyn jämväl böra tagas till den tillfälliga löneförbättring,
vilken riksdagen såsom ett provisorium redan beviljat olika
lärarkårer.

Kiinyl. Maj:tu nåd. proposition nr 260.

Då kommittén sålunda för de statsanställda befattningshavare, om vilka
nu är fråga, föreslår avlöningsbelopp, som äro ställda i visst förhållande
till vad för närvarande i ordinarie avlöningar utgår till statstjänstemän
i allmänhet, förutsätter kommittén, att de förra ävenledes må komma i
åtnjutande av den ytterligare löneförbättring, vilken i form av krigstidstilllägg
eller krigstidshjälp eventuellt kan komma statens tjänstinnehavare i
allmänhet till del.

Från en dylik förutsättning kan man enligt kommitténs mening däremot
icke utgå, då det gäller fastställande av kontanta avlöningsförmåner för
de kommunalt anställda befattningshavare, vilkas lönefrågor i detta sammanhang
jämväl äro föremål för kommitténs behandling. Visserligen bestrides
sistnämnda tjänstinnehavares avlöning till den långt övervägande delen av
statsmedel, och det är huvudsakligen endast formerna för deras anställning,
som göra dem till vederbörande kommuners tjänstemän. Dessa omständigheter
skulle till äventyrs kunna tala för ett jämnställande av dem med de
statsanställda befattningshavarna i förevarande avseende. Men de betraktas
dock såväl från kommunernas egen sida som av den gängse uppfattningen
i övrigt alltjämt såsom kommunernas befattningshavare, varjämte
må erinras, att de utav kommunerna förses med bostad och bränsle in
natura eller ersättning härför och, vad landsbygden angår, ofta med
planteringsland, ett förhållande, som bidrager att göra penningvärdets
fall mindre tryckande för dem än andra, som icke äro i åtnjutande av
dessa förmåner.

Vid bedömande av de avlöningsbelopp, som nu må böra förordas
för de kommunalt anställda befattningshavarna säger sig kommittén alltså
hava tagit hänsyn till å ena sidan, att krigstidstillägg eller krigstidshjälp
ej för närvarande utgår till dem, å andra sidan att en väsentlig och allmän
höjning av deras nuvarande avlöningar synes erforderlig. Huruvida
även med de avlöningsbelopp, som kommittén föreslår för de kommunalt
anställda lärarna, dessa i framtiden må kunna ifrågakomma till erhållande
av krigstidstillägg eller krigstidshjälp från staten är ett spörsmål, som
under förhandenvarande förhållanden kommittén finner undandraga sig
dess bedömande.

I sitt betänkande har lärarlönenämnden framhållit, hurusom de Departeyrkanden,
som från olika lärarkårers sida framställts angående förbätt- mcntsche/enrade
avlöningsförhållanden, vore enligt nämndens mening fullt berättigade.
De myndigheter och korporationer, vilka yttrat sig över nämndens
betänkande, hava ytterligare understrukit behovet av en genomgå -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

pande lönereglering, och från löneregleringskommitténs sida hava några
erinringar i detta avseende icke framställts.

Även från riksdagens sida hava uttalanden i omförmälda syfte
gjorts. Sålunda anslöt sig 1915 års riksdag till statsutskottets uttalade
förväntan, att de då fattade besluten om särskilda tillfälliga lönetillägg
åt lärarpersonalen vid folk- och småskolor ej borde föranleda dröjsmål
med framläggande för riksdagen av förslag om definitiv lönereglering för
kåren i fråga, och i liknande sammanhang uttalade 1916 års riksdag sin
förväntan, att ett förslag om fullständig lönereglering inom en snar framtid
bliver för riksdagen förelagt.

Av den kortfattade redogörelse, jag i det föregående gjort angående
lönefrågans nuvarande läge för de olika lärarkårernas vidkommande,
torde framgå, att samtliga nu gällande avlöningsbestämmelser för nämnda
kårer äro i mer eller mindre grad otidsenliga och föråldrade, samt att
jag följaktligen finner ett starkt behov föreligga av en genomgripande
förbättring av lärarnas ekonomiska villkor.

Det förslag, som i ämnet nu avgivits av löneregleringskommittén,
är till sina huvudgrunder och allmänna principer i stort sett enhälligt.
Endast i vissa ej alltför väsentliga detaljpunkter hava inom kommittén
avvikande meningar gjorts gällande. Kommitténs förslag synes mig
vara av en sådan beskaffenhet, att en på detsamma grundad framställning
torde kunna avlåtas till riksdagen. I det jag sålunda i det stora
hela uttalar min anslutning till kommitténs förslag, har jag emellertid i
en och annan punkt ansett mig böra avvika från detsamma. Härtill
återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr tidt t.

Kap. II. Allmänna avlöningsgrunder.

A. Särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare.

I anslutning till det yttrande, som av dåvarande departementschefen
gjordes vid tillsättande av lärarlönenämnden (sid. 26) har nämnden
till behandling upptagit frågan om särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare.

Nämnden redogör till en början för den under senare åren framförda
s. k. behovsprincipen, vars innebörd är, att befattningshavare, som
är familjeförsörjare, skall åtnjuta högre avlöning än befattningshavare,
som icke är familjeförsörjare.

Mot nämnda princip hade uppställts principen: lika arbete, lika lön,
vilken princip i allmänhet ansåges ligga till grund för statens nuvarande
avlöningsväsen.

Nämnden erinrar emellertid, att för närvarande betalningen för en
och samma statstjänst kunde växla avsevärt, beroende på befattningshavarens
rent personliga förhållanden. Sådana olikheter i avlöningen
betingades av en hel del efter hand införda avlöningsformer, såsom ålderstillägg,
ålderdomspension, invaliditetspension, reliktpension, avlöning under
sjukdom m. m., av vilka somliga finge del, andra icke. Nämnden anser,
att särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare vore lika mycket eller
lika litet som nämnda avlöningsformer stridande mot principen: lika arbete,
lika lön.

Enligt nämndens mening vore kravet på särskilt avlöningstillägg åt
familjeförsörjare i grunden av samma natur som de i statens löneregleringar
tillgodosedda kraven på underhåll under sjukdom, högre avlöning
för äldre tjänstemän, tjänstepension och reliktpension, av vilka förmåner
somliga komme i åtnjutande, andra icke. Frågan vore sålunda, huruvida
till de omständigheter, som för närvarande betingade variationer i avlöningen,
jämväl skulle läggas familjeförsörjningen, eller, som saken ock

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. {Nr 260.) 5

Lärarlöne nämnden.

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kunde uttryckas, huruvida till övriga, statstjänare ålagda försäkringar
även skulle läggas familj eförsäkring. Den fråga, behovsprincipen sökt
att lösa, vore icke en fråga om avlöningens storlek, utan om avlöningens
fördelning.

Nämnden undersöker därefter vad som i detta sammanhang borde
förstås med familjeförsörjare och kommer därvid till det resultat, att, om
familjetillägg skulle införas i statens avlöningsväsen, sådana tillägg endast
borde tillgodokomma familjer med barn.

Beträffande frågan, i vilken omfattning principen om särskilda lönetillägg
åt familjeförsörjare borde tillämpas, anför nämnden, bland annat,
att, enligt nämndens statistik rörande manliga ordinarie folkskollärare och
manliga småskollärare, år 1912 funnes inom dessa kårer 3,125 familjeförsörjande
män och 2,278 icke-familjeförsörjande män. Om man antoge,
att en lärares merkostnad för familjeförsörjning i genomsnitt uppginge
till 400 kronor om året, skulle vid tillämpningen av grundsatsen om lönens
bestämmande med hänsyn till familjeförsörjarnas behov statens årliga
utgifter för de nämnda manliga lärarnas avlöning bliva 400X2,278,
d. v. s. över 900,000 kronor större, än om den ifrågasatta nya principen
tillämpades. Sammanräknades både män och kvinnor inom nämnda kårer,
skulle hela antalet familjeförsörjare uppgå till 3,226 och hela antalet
icke-familjeförsörjare till 15,872. Om man nu vid dessa kårers lönereglering
skulle, utan att fördela lönen med hänsyn till familjeförsörjning,
sätta lönen så högt, att familjeförsörjarna erhölle en fullt tillräcklig
inkomst, skulle detta kosta staten 400X15,872, d. v. s. över 6 x/3
millioner kronor om året mera, än om den nya löneprincipen tillämpades.

Av den verkställda utredningen drager nämnden den slutsatsen,
att ju större en kår vore, desto svårare vore det att, utan lönens fördelning
med hänsyn till familjeförsörjning, för kåren åstadkomma en
lönereglering, vid vilken såväl familjeförsörjarnas intressen som ock statens
ekonomiska intressen på en gång behörigen tillvaratoges. Vid en
sådan konflikt bleve det i allmänhet familjeförsörjarnas intressen, som
finge stå tillbaka. Korteligen, folk- och småskollärarkåren kunde icke
erhålla en lönereglering, som fullt tillgodosåge de manliga familjeförsörjarnas
behov av en anständig bärgning, med mindre löneregleringen
byggdes på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn till familjeförsörjning.

Enligt nämndens mening angåve sålunda principen om särskilda
lönetillägg åt familjeförsörjare den enda utväg, på vilken man under nu -

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260. öf>

varande förhållanden kunde komma till en för folk- och smäskollärarna
fullt tillfredsställande lönereglering.

I fråga om läroverks- och seminarielärarna ställde sig enligt nämndens
uppfattning saken på ett annat sätt. Dessa kårer vore jämförelsevis
små i förhållande till folk- och småskollärarkårerna, vadan frågan om
den nya löneprincipens tillämpning vid de förra kårernas lönereglering
icke på långt när hade den statsfinansiella betydelse, som då det gällde
folk- och småskollärarna.

Vidare vore avlöningarna vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna
i allmänhet högre än vid folk- och småskolor, vadan behovet
av särskilda familjetillägg syntes vara mindre vid de förra läroanstalterna
än vid de senare.

Härtill komme, att läroverks- och seminarielärarna i förhållande
till övriga statstjänstemanuakårer intoge eu mindre isolerad ställning än
folk- och småskollärarkåren, vadan den nya löneprincipen svårligen kunde
tillämpas på de förra utan att draga med sig konsekvenser. Om den
nya löneprincipen skulle tillämpas vid reglering av lönen för statstjänstemän,
borde den enligt nämndens mening införas på en gång utefter
hela linjen.

Vidkommande lärarna vid de högre folkskolorna och vid de kommunala
mellanskolorna anser nämnden, på anförda skäl, att dessa i berörda
hänseende böra jämnställas med folkskollärarna.

Nämnden kommer alltså till det resultat, att den nya löneprincipen
bör tillämpas på de kommunalt anställda lärarna men icke på de
statsanställda.

Sin uppfattning om de närmare villkor och bestämmelser, som böra
stadgas i fråga om åtnjutande av familj etillägg, sammanfattar nämnden i
följande förslag till bestämmelser angående grunderna för familj etillägg:

Där i lönereglering, som av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställts,
avlöningsformen familj etillägg förekommer, skall sådant lönetillägg utgå
enligt nedan angivna grunder, ankommande det på Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare bestämmelser, som för tillämpning av dessa grunder
må finnas erforderliga.

1. Rätt till familj etillägg tillkommer ordinarie manlig befattningshavare
samt ordinarie kvinnlig befattningshavare, vars man är död, under
förutsättning att befattningshavaren har eget äkta barn, som är ogift och
icke uppnått 21 års ålder.

Har ordinarie manlig eller kvinnlig befattningshavare, vars äkten -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

skap ^ upplösts genom skilsmässa, eget äkta barn, som är ogift och icke
uppnått 21 års ålder, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida
rätt till familjetillägg skall tillkomma befattningshavaren.

2. Befattningshavare, som äger rätt till familj etillägg, skall erhålla
ett familj etillägg, därest han har ett sådant barn, som i punkt 1 säges;
två familj etillägg, därest han har tre sådana barn, och tre familj etillägg,
därest han har fem sådana barn.

3. Varder befattningshavare, som åtnjuter familjetillägg, pensionerad,
äger han enahanda rätt till familjetillägg, som tillkommer ordinarie
befattningshavare.

4. Kvinnlig befattningshavare, som för barn uppbär pupillpension
från offentlig änke- och pupillkassa, äger att som familjetillägg erhålla
endast vad som må erfordras för att utjämna skillnaden mellan beloppet
av det eller de familjetillägg, befattningshavaren eljest skolat uppbära,
och beloppet av den hennes barn tillkommande pupillpension.

5. Familjetillägg utgår från och med kalenderåret näst efter det,
varunder rätten till tillägget inträtt, till slutet av det kalenderår, under
vilket rätten till lönetillägget upphört.

6. Familjetilläggen utgå efter kalenderår.

7. Är befattningshavare tjänstledig på grund av styrkt sjukdom,
äger han åtnjuta honom eljest tillkommande familjetillägg; är befattningshavare
tjänstledig av annan anledning, ankommer det på Kungl.
Maj:t, huruvida familjetillägg skall under tjänstledigheten till honom utgå.

Vid nämn- j förevarande

dens förslag ,. n
fogade sär- yttranden

fråga äro vid nämndens förslag fogade särskilda

sfcilda yttranden.

dels av herr Per Elof Lindström, som omnämner, att han vid nämndens
diskussioner framfört den tanken,'' att vid statsläroverk anställd ordinarie
lärarinna, som vore änka och hade barn under 21 år, skulle komma
i åtnjutande av ett familjetillägg å ett mindre belopp, exempelvis 400
kronor om året för kvinnlig läroverksadjunkt;

dels av herr Sven Nylund, som anser, att ett av de föreslagna
familj etilläggen borde utgå såsom giftermålstillägg och de två övriga
såsom barntillägg, exempelvis efter tillkomsten av andra och fjärde barnet
(fröken Anna Olsson har förklarat sig i huvudsak instämma i herr
Nylunds yttrande);

dels ock av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda
nämndens förslag om tillämpningen av principen om särskilda lönetillägg
åt familjeförsörjare jämväl på lärarna vid de högre folkskolorna och vid
de kommunala mellanskolorna.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260. •>?

I likhet med nämnden anser löneregleringskommittén, att den ifråga- Lonereglevarande
löneprincipen ej bör komma till användning beträffande statsan- ^utén"
ställda lärare. Skulle det över huvud befinnas från statens sida sett ändamålsenligt
att för dess tjänstinnehavare tillämpa principen om särskilda avlöningstillägg
åt familjeförsörjare, anser kommittén detta spörsmål böra
underkastas en ingående utredning; och därest denna löneprincip eventuellt
skulle visa sig förtjänt av beaktande, synes den böra på en gång
genomföras inom statsförvaltningen i dess helhet eller åtminstone väsentliga
delar därav och ej, mera försöksvis, allenast inom vissa grenar
av statstjänsten.

Då kommittén funnit en allmän och väsentlig förhöjning av de
kommunalt anställda lärarnas avlöning påkallad och följaktligen förordar
en sådan, har kommittén så mycket mindre ansett tillrådligt att i
nämnda syfte för de ifrågavarande lärarna tillstyrka omförm älda löneprincip,
som därigenom uppenbarligen skulle föregripa den allmänna
utredning, vilken kommittén anser böra föregå ett eventuellt införande
av samma princip.

En sådan utredning har kommittén funnit så mycket mera nödvändig,
som ifrågavarande princips utformande i detalj visat sig vara
föremål för delade meningar beträffande ett flertal frågor. Dit höra,
bland annat, frågorna om giftermålstillägg i stället för ett av barntilläggen,
om den av barnen uppnådda ålder, vid vilken tilläggen skulle
upphöra att utgå, eller om deras eventuella utgående oberoende av barnens
ålder, om tilläggens åtnjutande efter lärarens pensionerande samt
om deras förhållande till ålderstilläggen och avlöningen i övrigt.

Lärarlönenämndens förslag i fråga om särskilda avlöningstillägg åt DeP^H''
familjeförsörjare söker förverkliga den enligt min mening riktiga grund-men sc eJm‘
satsen, att man bör på ett bättre sätt tillgodose växlingarna i levnadsbehoven
— i synnerhet den försörjningsplikt, som kan åligga löntagaren —-och därefter jämka avlöningsförmånerna. Förslaget kan jämväl bereda
större möjlighet att rättvist avväga lönebeloppen mellan manliga och
kvinnliga tjänstinnehavare än eljest tillämpade avlöningssystem.

Den av nämnden föreslagna löneprincipen har också tillvunnit sig
erkännande från olika håll i det offentliga meningsutbytet. Att principen
i fråga om de kommunalt anställda lärarkårerna särskilt framträtt och
gjort sig gällande beror givetvis därpå, att inom dessa kårer de kvinnliga
lärarkrafterna äro synnerligen talrika samt verksamma med enahanda
uppgift och med samma anspråk ställt på deras arbete i avseende å

Lärarlöne nämnden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

såväl arbetets kvalitet som dess kvantitet. Nämndens förslag innebär
också principens tillämpning endast på sistnämnda lärarkårer.

Till förmån för den föreslagna avlöningsprincipen talar ock den
omständigheten, att densamma bland de tjänstemannagrupper, förslaget
omfattar, vunnit en synnerligen stark anslutning.

.... Emellertid har det visat sig, att med principens genomförande äro
torenade vissa svårigheter. Löneregleringskommittén har framhållit, hurusom
principens utformande i detalj visat sig vara föremål för delade
meningar beträffande ett flertal frågor, på vilka kommittén anfört vissa
exempel, och har kommittén med hänsyn härtill pekat på nödvändigheten
av eu utredning i frågan. Det lärer ej heller kunna bestridas,
att ett genomförande av dessa avlöningsprinciper på nu förevarande
område kan vara ägnat att framkalla synnerligen vittgående konsekvenser
med hänsyn till avlöningarna för statens egna tjänstemän.

Om jag också å ena sidan såsom torde framgå av vad jag nedan
amorf — anser mig böra skänka mitt erkännande åt rättvisan i de
grundsats^, lärarlönenämnden med sitt förslag i nii berörda avseende
velat förverkliga, har jag å andra sidan icke knnnat undgå att
hnna de av löneregleringskommittén gjorda invändningarna under förhandenvarande
forhall afl den utgöra ett avgörande hinder för förslagets
avfattande efter nämndens linjer. Hela lönefrågans lösning skulle enligt
mm övertygelse aventyras på grund av uppkommande motsättningar med
avseende pa sjalva löneprincipen, och då eu ytterligare utredning skulle
tUI en oviss framtid uppskjuta denna synnerligen trängande lönereglering,
i UT!mt m*f ^öra ansluta mig till löneregleringskommitténs på

hittillsvarande grunder byggda och i denna punkt enhälliga förslag.

B. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares

avlöning m. in.

Efter skärskådande av grunderna till kvinnornas lägre avlöning i förhallande
till männens, framhåller lärarlönenämnden, hurusom, sedan industrialismen
inskränkt den husliga verksamhetskretsen och drivit ut en större
mangd kvinnor på den öppna arbetsmarknaden samt även i andra avseenden
omgestaltat de samhälleliga förhållandena, frågan om kvinnornas
lonei i förhållande till mannens inträtt i ett nytt och mera aktuellt skede
Den starka ökningen i antalet självförsörjande kvinnor, deras stegrade

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

självkänsla, kvinnornas ökade inflytande på de samhälleliga angelägenheterna,
deras sammanslutningar för gemensamma intressen och energiska
agitation kunde antagas komma att föranleda en höjning av deras löner i
förhållande till männens.

Att utvecklingen skulle resultera i eu mera generell tillämpning av
löneprincipen lika arbete, lika lön, anser nämnden icke sannolikt, i alla
händelser från statens synpunkt icke önskvärt. Enligt nämndens mening
borde staten åtminstone under nuvarande förhållanden hålla på att den
familj ef örsörj ande mannen skulle komma i åtnjutande av högre löneinkomst
än den icke-familjeförsörjande kvinnan.

Men även om man bortsåge från den differens i avlöning, som
kunde påkallas av mannens familjeförsörjningsplikt, ansåge dock nämnden
en allmännare formell likställighet i lönehänseende mellan kvinnor
och män icke kunna eller böra uppställas som utvecklingens mål. Den
olikhet i fysiskt och psykiskt hänseende, som faktiskt förefunnes mellan
könen, ledde vanligen till en differentiering mellan manligt och kvinnligt
arbete. Det i diskussionen om manliga och kvinnliga löner uppställda
postulatet lika lön för lika arbete saknade i de allra flesta fall sammanhang
med själva samhällslivet, i det att den faktiska organisationen genom
differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete innebure olika lön för
olika arbete.

Områden funnes emellertid och komme väl alltid att finnas, där
män och kvinnor utförde samma slags arbete. Exempel härpå erbjöde
just de områden, med vilkas avlöningsförhållanden nämnden hade att
syssla. Om över huvud taget kvinnor skulle kunna befordras till lärarbeställningar,
måste man enligt nämndens åsikt utgå från att kvinnorna
kunde sköta dessa beställningar ungefärligen lika väl som männen, ty
kvinnornas tillträde till dylika sysslor finge ej äga rum på bekostnad av
undervisningens halt. Man kunde hysa olika uppfattningar, vilka lärartjänster
kvinnorna kunde nöjaktigt bestrida, men diskussionen härom vore
en fråga för sig, som icke tillhörde detta sammanhang.

Men även om samma slags tjänster komme att stå öppna för såväl
kvinnor som män, funnes, såvitt för närvarande kunde ses, icke förutsättningar
för formell likställighet i lönehänseende mellan manliga och
kvinnliga lärare. För sådant ändamål skulle fordras, att, om man bortsåge
från övriga omständigheter, de kvinnliga lärarnas arbete vore icke
blott av samma art utan även av samma omfattning som de manliga
lärarnas, med andra ord att kvinnan ägde samma kraft och uthållighet
som mannen. Såvitt nämnden kunnat utröna, förhölle det sig så, att

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kvinnorna i allmänhet icke ansåges kunna rå med samma arbetsbörda
som männen, där arbetet vore av mera krävande art. I sammanhang
härmed ville nämnden erinra om att kvinnorna vanligen pensionerades
tidigare än männen.

Nämnden redogör härefter dels för de grunder, som tillämpats vid
nu gällande löneregleringar för kvinnliga lärare, dels ock för löneregleringskommitténs
förslag rörande grunderna för kvinnliga befattningshavares
avlöning (kommitténs betänkande delen XXVII), och kommer
därvid till det resultat, att, om man begränsade frågan till de fall, där
manliga och kvinnliga lärare hade samma utbildning och samma slags
tjänster, dessa grunder kunde sammanfattas sålunda, att de kvinnliga
lärarnas avlöning borde sättas lägre än de manliga lärarnas på grund av
dels männens familjeförsörjningsplikt, dels ock männens större arbetsprestation,
där skillnad i sådant avseende förefunnes.

Beträffande den del av mannens avlöning, som kunde anses betingad
av hänsyn till hans familjeförsörjningsplikt, har nämnden, i likhet
med löneregleringskommittén, ansett det avdrag från den manliga
lärarens avlöning, som kunde anses motsvara familjeförsörjningsbehovet,
böra bestämmas till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens
effektiva avlöning, för tjänstår räknat, bleve i medeltal omkring 90 procent
av motsvarande manliga tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår.
Detta vad anginge statsanställda lärare. De kommunalt anställda lärarna
skulle enligt förslaget erhålla särskilda familjetillägg, vadan vid jämförelse
mellan sålunda anställda manliga och kvinnliga lärares avlöning
den icke familjeförsörjande manliga lärarens avlöning, utan något dylikt
av familj eförsörj ning betingat avdrag, borde tagas till utgångspunkt vid
jämförelsen.

Beträffande skillnaden mellan manliga o.ch kvinnliga lärares arbetsprestation
diskuterar nämnden frågorna, huruvida kvinnan kan undervisa
lika många timmar om dagen som mannen, huruvida hon icke på
grund av hälsoskäl har behov av mera tjänstledighet än mannen, och
huruvida hon kan tjänstgöra lika många år som mannen. Nämnden
lutar åt den uppfattningen, att kvinnan i dessa avseenden är underlägsen
mannen i arbetskraft, men har, då erfarenheten på ifrågavarande område
ännu vore för liten, vid sina beräkningar utgått från förutsättningen av
likställighet mellan mannen och kvinnan, utom i fråga om pensionsåldern,
beträffande vilken nämnden, med vissa undantag, utgått från den skillnad,
som i sådant avseende för närvarande förefunnes.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nämnden har sålunda vid beräkningen av kvinnliga lärares avlöning
utgått, vad statsanställda lärare anginge, från den manliga lärarens
avlöning, på angivet sätt reducerad med hänsyn till familjeförsörjningsplikten,
och, vad kommunalt anställda lärare beträffade, från avlöningen
för icke-familjeförsörjande manlig lärare samt reducerat de sålunda angivna
beloppen med hänsyn till de kvinnliga lärarnas lägre pensionsålder,
där sådan föreslagits.

Till de faktorer, som ansetts böra betinga skillnad mellan manliga
och kvinnliga lärares löner, har nämnden lagt ytterligare en,
nämligen männens värnplikt, därvid nämnden beräknat värnpliktsåret som
ett tjänstår med en inkomst av 500 kronor, ungefärligen motsvarande
statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder och dagavlöning.

Slutligen har nämnden vid beräkningen av kvinnliga lärares avlöning,
i nära anslutning till löneregleringskommittén, tagit hänsyn till
de olika dödliglietsförhållandena bland manliga och kvinnliga lärare,
ävensom, i likhet med kommittén, till manliga lärares skyldighet att bidraga
till efterlevande anhörigas pensionering.

Yad nämnden sålunda föreslagit avsåge icke småskollärarkåren,
vars rekrytering med män nämnden icke anser för något statsintresse,
och för vilken kår nämnden därför endast föreslagit en — för kvinnan
avsedd — löneskala. I

I nu berörda avseenden hava vid nämndens betänkande fogats särskilda
yttranden

dels av herr Per Elof Lindström, som, bland annat, framhåller,
att man åtminstone tills vidare, och intill dess man erhållit en större
erfarenhet rörande kvinnornas prestationsförmåga i offentliga tjänster,
borde lösa frågan om kvinnliga befattningshavares löner oberoende av
vad som i de särskilda fallen kunde varda för tillfället stadgat rörande
deras anställnings-, tjänstgörings- och pensionsförhållanden m. in., att
man följaktligen måste avstå från att söka lösa frågan med matematisk
exakthet och i stället tänka sig en mera diskretionär lösning av spörsmålet,
samt att han för egen del ej kunde finna någon skäligare norm
för bestämmandet av de kvinnliga lärarnas löner än den, att avlöningen
skulle vara sådan, att den satte lärarinnan i stånd att hålla sig uppe på
samma sociala och kulturella nivå som hennes manlige kamrat;

dels av herr Olof Olsson, som förklarat sig ej kunna biträda förslaget
att vid bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner låta
reducera dessa med ett belopp, motsvarande familj eförsörjningsbehovet;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (AV 260.) 6

Vid nämndens
betänkandefoqade

särs kåda
yttranden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dels och av fröken Anna Sörensen, som anser, att nämnden bort
föreslå, att de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner avvägdes
så, att deras effektiva avlöning så nära som möjligt komme att
närma sig den effektiva avlöningen för manlig icke,-familjeförsörjare med
de av nämnden föreslagna avlöningsförmånerna.

Löneregie- Löneregleringskommittén erinrar, hurusom kommittén i sitt den 13

”mittén1 januari 1911 avgivna betänkande (delen XXVII) med förslag till grunder,
med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen
utnämnas och befordras till vissa befattningar, behandlat vissa av de
spörsmål, som i förevarande avseende varit föremål för nämndens omprövning,
och påpekar, att nämnden i sitt nu föreliggande förslag i stort sett
anslutit sig till den uppfattning, som kommittén i detta betänkande gjort
gällande beträffande förhållandet mellan manliga och kvinnliga befattningshavares
avlöningsförmåner.

Kommittén bringar vidare i erinran, att nämnden till grund för
sitt förslag i fråga om avlöningsbeloppen för de kvinnliga lärarna lagt
en av lektorn E. Göransson och docenten, numera byråchefen E. Stridsberg
gjord beräkning (Bil. II till nämndens betänkande).

Då nämndens förslag synes i huvudsakliga hänseenden ansluta sig till
den uppfattning, åt vilken kommittén förut givit uttryck, säger sig kommittén
varken i nämndens uttalanden i förevarande fråga eller av någon
i övrigt till kommitténs kännedom kommen omständighet hava funnit anledning
att nu frångå den sålunda i huvudsak för kommittén och nämnden
gemensamma ståndpunkten. Efter att hava preliminärt fastställt de avlöningar,
som kommittén kunde anse sig böra förorda för manliga lärare,
har kommittén uppdragit åt Göransson att verkställa en beräkning beträffande
kvinnliga lärares avlöning, gjord efter enahanda grunder som
den, på vilken nämndens lönebelopp grunda sig.

De belopp, vartill Göransson vid nämnda beräkning kommit, hava
för kommittén tjänat som utgångspunkt vid bedömandet av de kvinnliga
lärarnas avlöningar, varvid kommittén dock vidtagit sådana jämkningar,
som kommittén ansett av förhållandena påkallade, och sålunda
i viss mån beaktat den uppfattning, som erhållit ett uttryck i Lindströms
ovan berörda särskilda yttrande.

Pepnrte- Till de faktorer, vilka inverka på spörsmålet om beräkning av de

mentschefen. kvinnliga lärarnas avlöning, hör, bland andra, frågan om lärarinnornas
pensionsålder. På sätt av det följande framgår., har jag ansett mig böra
i avseende å den levnadsålder, vid vilken kvinnliga lärare skola äga rätt

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att komma i åtnjutande av pension, utgå från de bestämmelser, som i
den civila pensionslagen äro stadgade för kvinnliga tjänstinnehavare i
allmänhet. Härtill återkommer jag emellertid längre fram.

Från denna utgångspunkt och med tillämpning i övrigt av de
grunder, på vilka lärarlönenämndens och löneregleringskommitténs förslag
i förevarande avseende äro byggda, har jag låtit verkställa beräkning av
de avlöningsbelopp, vilka skulle tillkomma de kvinnliga befattningshavare,
om vilka här är fråga. Jag har därvid i stort sett kommit till samma
belopp, vilka återfinnas i kommitténs förslag, och torde detta bero därpå,
att kommittén, som utgått från en pensionsålder av 58 år, i avseende
å de efter matematisk uträkning erhållna beloppen vidtagit vissa
jämkningar uppåt. I ett fall har emellertid den av mig anbefallda beräkningen
givit till resultat högre belopp än dem, som av kommittén
framlagts, nämligen beträffande kvinnliga lärare vid folkskolor; att observera
är dock, att i detta fall kommittén vidtagit en jämkning nedåt
av det efter matematisk uträkning erhållna beloppet.

C. Grunderna för övningslärarnas avlöning vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Med avseende å den för undervisningen i övningsämnena erforderliga
utbildningen har lärarlönenämnden ansett, att dessa ämnen kunde
indelas i två grupper, nämligen å ena sidan teckning, musik och gymnastik,
å andra sidan manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål.
Med avseende å undervisningsstadiet har nämnden ansett, att en skillnad
borde göras mellan å ena sidan de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna
och högre lärarinneseminariet, å andra sidan realskolorna för
gossar och statssamskolorna.

Vidare förordar nämnden i fråga om förevarande tjänster:

att en ordinarie lön bestämmes med hänsyn till det minsta antalet
undervisningstimmar, som i ämnet förekommer vid det slag av läroanstalter,
varom i varje särskilt fall är fråga;

att för extra tjänstgöring ersättning lämnas, beräknad efter veckotimme,
utgående med högre belopp, allt eftersom läraren befinner sig i
högre lönegrad;

att lärare ej må erhålla ersättning för mera än 32 timmar i veckan,
däri inräknat det timantal, med hänsyn till vilket den ordinarie

Lärarlöne nämnden.

Kungl. M''aj:ts nåd. proposition nr 260.

lönen bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl.
Maj:t må kunna medgiva lärare i teckning vid allmänt läroverk och lärare
i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd vid folkskolesemmarium
ersättning för intill 34 veckotimmar;

att vid bestämmande av lärares avlöning under sjukdom och pension
ersättningen för den extra tjänstgöringen tillgodoräknas honom på
samma sätt som den ordinarie lönen.

Frågan om avlöningen för kvinnlig lärare, då hon innehar samma
slags tjänst som manlig lärare, anser nämnden böra lösas sålunda att
avlöningen för den förra sättes i ungefärligen samma relation till avlöningen
för den senare som avlöningen för kvinnlig läroverksadjunkt
till avlöningen för manlig läroverksadjunkt.

• intalet ålderstillägg bör enligt nämndens mening vara för samtliga
ovmngslärare detsamma, och förordar nämnden i sådant avseende samma
antal ålderstillägg, som nämnden ansett böra komma lärare, i allmänhet
till godo, nämligen tre.

Ersättningen för den s. k. extra tjänstgöringen anser nämnden
hora beraknas efter samma grunder som den ordinarie lönen eller ersättningen
för den tjänstgöring, efter vilken den ordinarie lönen beräknats

Nämnden har vidare sökt att få någon hållpunkt för bestämmande
av beloppet av ovnmgslärarnas avlöning. För sådant ändamål har nämnden
gjort en jämförelse mellan å ena sidan manliga tecknings-, musikoch
gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk och folkskoleseminarier,
a andra sidan manliga läroverksadjunkter. Av en sådan jämförelse framginge,
att de förra lärarna hade dels mindre omfattande utbildning, dels
mindre krävande hemarbete än de senare, båda omständigheterna av
natur att föranleda en minskning i de förra lärarnas avlöning i förhållande
till de senares.

Sedan nämnden med anledning härav beräknat, huru stor avlöning
tor veckotimme borde tillkomma manliga lärare i teckning, musik och
gymnastik vid berörda läroanstalter, har nämnden beräknat avlöningen
för motsvarande kvinnliga befattningshavare vid de högre allmänna läroverken,
folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet.

Genom att i de avlöningsbelopp, som sålunda beräknats för mallra
och för kvinnliga lärare i teckning, musik och gymnastik vid dessa
läroanstalter, göra skäliga reduktioner har nämnden kommit till de avlöningsbelopp,
som borde fastställas dels för undervisningen i övriga övningsamnen,
vilka förutsatte en mindre omfattande utbildning, dels ock
tor undervisningen i övningsämnena vid realskolor och samskolor, vilken
hnge anses i någon mån mindre krävande.

Kuntjl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

1 avseende å grunderna för ifrågavarande övnings)årares avlöning
giver löneregleringskommittén uttryck åt den uppfattningen, att det avlöningssystem,
som här varit tillämpat och vars bibehållande nämnden i
stort sett förordar, är synnerligen invecklat ävensom att det vore önskvärt,
att efter genomförandet av en länge påyrkad omorganisation av musikoch
gymnastikundervisningen på detta område enklare och mer enhetliga
grunder bleve gällande.

T de yttranden, som avgivits över nämndens betänkande, hade också
framkommit förslag i syfte att omlägga avlöningsförhållandena för
ifrågavarande lärarkårer, varvid främst borde erinras om de önskemål,
som gjorts gällande för ett jämnställande av dessa lärare med ämneslärarna,
d. v. s. för eu fast avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar.
Även om från flera synpunkter ett dylikt önskemål enligt
kommitténs uppfattning kunde anses hava fog för sig, ansåge sig kommittén
dock icke, med hänsyn till den varierande tjänstgöringsskyldighet,
som för närvarande vid olika läroverk åligger övningslärama, böra förorda
en dylik omläggning av nu gällande avlöningsgrunder. Kommittén
finner sig följaktligen böra i stort sett förorda de av nämnden föreslagna
grunderna.

Nämnden hade ansett, att eu skillnad, såsom nu är fallet, borde bibehållas
mellan övningslärama vid å ena sidan de högre allmänna läroverken
och å den andra realskolorna. Från ett flertal håll hade yrkats
upphävande av denna skillnad. Om ock vissa skäl kunde anföras för
sistnämnda yrkande, funne kommittén sig dock ej kunna förorda ett
jämnställande i avlöningshänseende mellan befattningshavare, vilkas avlöningar
hittills utgått efter så olika löneskalor, som här varit fallet.

Vidare hade nämnden förordat, att avlöningarna för övningslärare
vid de högre allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna skulle
utgå efter samma måttstock. Gentemot detta förslag hade betonats, att
övningslärama vid folkskoleseminarierna borde i avlöningshänseende erhålla
en gynnsammare ställning än motsvarande lärare vid de högre allmänna
läroverken. Förslag i denna riktning hade framställts av flertalet
lärarkollegier vid folkskoleseminarier, varjämte folkskolöverstyrelsen gjort
sig till tolk för enahanda yrkande.

Kommittén har funnit de skäl, som anförts härför, övertygande.
Den olika karaktären och uppgiften hos de högre allmänna läroverken å
den ena sidan och folkskoleseminarierna å den andra likasom ock de
ifrågavarande ämnenas olika ställning på de allmänna läroverkens och
folkskoleseminariernas undervisningsplan synas kommittén motivera en
avlöning åt seminariernas övningslärare, beräknad efter en högre mått -

Löneregle rings kommittén.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Departe mentschefen -

Nuvarande

bestämmel ser.

stock än åt de högre allmänna läroverkens. Kommitténs förslag till
avlöningsbelopp är ock uppgjort med hänsyn till denna uppfattning.

Beträffande avlöningarna för manliga och kvinnliga övningslärare
har kommittén tillämpat enahanda principer i avseende å beräkning av
lönebeloppen, som kommittén använt sig av, då det gällt att bestämma
avlöningarna för ämneslärare.

Vad nämnden i övrigt i detta kapitel anfört, har ej ansetts föranleda
något särskilt uttalande från kommitténs sida.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift ävensom i ett antal till mig
gjorda hänvändelser hava åtskilliga kvinnliga övningslärare vid de allmänna
läroverken anhållit, att kvinnlig övningslärares avlöning, såsom
hittills varit fallet, måtte utgå efter samma grunder som för manlig
övningslärare under förutsättning av lika tjänstgöringstid. Med hänsyn
till de allmänna grundsatser, löneregleringskommittén gjort gällande i fråga
om förhållandet mellan manlig och kvinnlig lärares avlöning, torde emellertid
ett sådant yrkande ej kunna röna tillmötesgående, utan har jagfunnit
mig böra avfatta mitt förslag i enlighet med kommitténs hemställan.

D. Pensionsålder.

Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den
11 oktober 1907 inträder för manlig tjänstinnehavare rätt att komma i
åtnjutande av hel pension vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår.
Från denna bestämmelse äro undantagna, bland andra, lärare vid de
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.
Enligt pensionslagen samt — beträffande övningslärare vid folkskoleseminarierna
— enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 angående
ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier
inträder nämligen rätt till hel pension för manliga gymnastiklärare
vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår samt för övriga
manliga lärare vid uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår.

Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för ifrågavarande tjänstinnehavare
vid den för rätt till erhållande av hel pension stadgade levnadsåldern,
Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 26U.

tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå,
därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre
än till fyllda 70 år.

Nämnden föreslår, att'' rätt att komma i åtnjutande av hel pension Lärarlöneo
. . .. , nämnden.

ma inträda

för manliga gymnastiklärare, såsom för närvarande, vid uppnådda
62 levnads- och 30 tjänstår; samt

för övriga manliga övningslärare och för manliga ämneslärare vid
uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår.

Nämnden erinrar, hurusom ett stort antal lärare vid den tid, då
de vore skyldiga att avgå från tjänsten, icke hunnit förvärva det för
erhållande av hel pension erforderliga antal tjänstår.

Enligt en av nämnden verkställd beräkning, avseende 1912 års
slut, skulle vid de allmänna läroverken endast 56,2 procent av lektorerna
och 61,6 procent av adjunkterna vid 65 års ålder hava uppnått det för
erhållande av hel pension stadgade antalet tjänstår. Nämnden anser
därför en ändring av pensionslagen erforderlig i syfte att bereda ett något
större antal lärare än enligt nu gällande bestämmelser vore fallet
möjlighet att avgå från tjänsten med hel pension. Då ifrågavarande lärare
vore skyldiga att avgå från tjänsten vid en levnadsålder, som vore
två år lägre än den för manliga civila tjänstinnehavare i allmänhet stadgade,
och då de med hänsyn till utbildningstidens längd icke kunde antagas
komma i tjänst tidigare — utan snarare senare — än flertalet
andra civila tjänstinnehavare, anser nämnden det vara- nödvändigt, att
en motsvarande skillnad gjordes beträffande tjänståldem.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lär o- Över
verksöverstyrelsen, med vidhållande av nämndens förslag i fråga om lev- ™g‘v°l8ut?
nadsåldem, att manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och låtande.
högre lärarinneseminariet såväl som manliga övningslärare vid samma
läroanstalter måtte kunna erhålla full pension efter 30 tjänstår. Överstyrelsens
sänkning av det utav nämnden föreslagna antalet tjänstår från
33 till 30 motiveras huvudsakligen därmed, att enligt nämndens förslag
alltför många lärare — ungefär var femte lärare — skulle allt framgent
få åtnöja sig med avkortad pension vid avskedstagandet. Med den av
överstyrelsen föreslagna tjänståldern skulle av lektorerna 91 procent och
av adjunkterna 88,76 procent komma i åtnjutande av oavkortad pension
vid avskedstagandet.

Löne reglerings kommittén -

Nuvarande
bi stämmelSer.

Lärarlö »enämnden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Med avseende å vad i frågan förekommit anser sig kommittén böra
ansluta sig till nämndens förslag. Kommittén erinrar, att i avseende å
beräknande av tjänstår bestämmelserna i den civila pensionslagen äro synnerligen
vida, i det att de medgiva sådan beräkning omedelbart från och
med att vederbörande blivit anställd såsom extra ordinarie lärare. De av
nämnden anförda siffrorna ådagalägga emellertid, att det oaktat ett missförhållande
föreligger i förevarande avseende.

Den av läroverksöverstyrelsen gjorda beräkningen synes förutsätta,
att vederbörande först vid inemot 35 års ålder skulle komma in på lärarbanan.
Kommittén kan ej annat än anse, att, därest lärarbanan skulle
först vid så sen tidpunkt i livet mera allmänt beträdas, däri läge ett
synnerligen olägligt förhållande. Den tendens hos den studerande ungdomen,
som uppgives numera göra sig alltmer gällande, nämligen att
fortast möjligt avsluta sin utbildning och nå en tryggad utkomst i livet,
torde vara ägnad att med tiden medföra ändring i nämnda hänseende.

Kommittén kan vid sådant förhållande i varje fall ej förorda en
förkortning av tjänståldern utöver vad nämnden föreslagit.

Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension inträder
för kvinnlig tjänstinnehavare rätt att komma i åtnjutande av hel
pension vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår, dock att för ämneslärarinnor
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
sådan rätt inträder vid 55 levnads- och 25 tjänstår.
Enligt omförmälda bestämmelse i pensionslagen är pensionsåldern sålunda
60 levnads- och 30 tjänstår för kvinnlig övningslärare vid allmänt läroverk
och högre lärarinneseminariet. Samma bestämmelse tillämpas även
på kvinnlig övningslärare vid folkskoleseminarium.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension
må inträda för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 levnads-
och 30 tjänstår.

Till stöd härför åberopar nämnden dels den omständigheten, att
pensionsåldern för kvinnliga lärare vid enskilda läroanstalter vore fastställd
till 60 år, dock med rätt för lärarinna att avgå från tjänsten med
pension vid 55 års ålder ävensom rätt att med läroverksöverstyrelsens
medgivande kvarstå till 63 års ålder, dels ock det förhållandet, att enligt
statistiken medelpensionsåldern för de i stad tjänstgörande folkskola™-

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

linnorna — vilka lärarinnor arbetade under förhållanden, som närmast
kunde jämföras med de statsanställda lärarinnornas — något överskrede
60 år.

Vidare erinras, hurusom folkundervisningskommittén i sitt den 20
december 1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna för-''
ordat en höjning av de kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder
till 60 år, i samband varmed tjänståldern borde sättas till 30 år.

I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande har herr Olof
Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämndens förslag om en höjning kande fogat
av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till 60 år. särskilt ytt I

sitt över nämndens betänkande, i vad det avser respektive lärårkårer,
avgivna yttrande tillstyrker läroverksöverstyrelsen bibehållande av ''kommittén.
nuvarande levnads- och tjänstålder, under det att folkskolöverstyrelsen
förordar nämndens förslag.

Vid bedömande av denna fråga erinrar kommittén, hurusom de bestämmelser
i civila pensionslagen, vilka reglera kvinnliga tjänstinnehavares
pensionsålder, äro av relativt sent datum. Den erfarenhet, som på förevarande
område till äventyrs kan åberopas, anser kommittén icke erbjuda
någon säker grund vid bedömande av lämpligheten att höja ifrågavarande
befattningshavares pensionsålder så, som nu föreslagits. De omständigheter,
som av Olsson i hans ovanberörda särskilda yttrande anförts, synas
jämväl förtjänta av beaktande.

Skall emellertid i anledning av vad nu yrkats en höjning utöver
nu fastställda pensionsålder vidtagas, synes det kommittén, att försiktigheten
bjuder att ej med ens sätta åldern så hög som av nämnden
ifrågasatts.

Kommittén anser sig kunna gå en medelväg och förordar i sådant
hänseende, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension må inträda
för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna vid 58 levnads- och 28
tjänstår.

Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.

Lärarna vid dessa övningsskolor äro för närvarande delaktiga i Nuvarande
folkskollärarnas pensionsinrättning och berättigade till hel pension vid melser.
uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår. Enligt kungl. kungörelse den
27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och
lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier inträder skyldighet att avgå från

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 7

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestäm melser.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tjänsten för manlig lärare vid övningsskola vid uppnådda 60 levnadsoch
30 tjänstår samt för kvinnlig sådan lärare vid uppnådda 55 levnadsoch
30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall må finna skäl tilllåta
läraren att vid tjänsten kvarstå.

Nämnden föreslår, att lärare vid övningsskolorna måtte erhålla ordinarie
anställning, och skulle vid bifall till detta förslag lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension äga tillämpning å dem.
Härav skulle bland annat följa, att samma ålder stadgas för rätt till erhållande
av hel pension och för skyldighet att avgå från tjänsten.

Nämnden, som vidare föreslår, att rätt till erhållande av hel pension
skall tillkomma manlig och kvinnlig folkskollärare vid uppnådda 60
levnads- och 33 tjänstår, anser, att samma bestämmelse borde gälla för
manlig och kvinnlig övningsskollärare, och förordar, under förutsättning av
bifall till nämndens förslag angående dessa lärares anställningssätt, införandet
av den bestämmelsen i allmänna pensionslagen, att rätt till hel
pension må tillkomma manlig och kvinnlig lärare vid folkskoleseminariums
övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår.

Kommittén, som ansluter sig till nämndens förslag angående beredande
av ordinarie anställning åt ifrågavarande lärare, föreslår i annat
sammanhang, att desamma må undantagas från bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, och att dem må medgivas
rättighet att kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning.

Vid sådant förhållande förordar kommittén, i anslutning till vad
kommittén föreslår i fråga om lärare vid folkskolor, att rätt till hel pension
må tillkomma manlig lärare vid folkskoleseminariums övningsskola
vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår och kvinnlig sådan lärare vid
uppnådda 58 levnads- och 30 tjänstår.

Lärare vid folkskolor och högre folkskolor.

Enligt § 14 i gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning
äger varje pensionsberättigad folkskollärare rätt till hel pension,
då han uppnått 55 års ålder och räknar 30 tjänstår.

Rätt till avkortad pension (utom i det fall, att obotlig sjukdom
föreligger) tillkommer enligt § 16 i samma reglemente folkskollärare, som
avgår från tjänsten tidigare än nyss är sagt, dock först sedan han fyllt
50 levnadsår och såsom folkskollärare tjänstgjort minst 25 år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

1 § 1 inom. 5 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående
avlöning åt lärare vid folkskolor och småskolor, enligt lydelsen i kungl.
kungörelsen den 14 september ,1906, är stadgat, att lärare är skyldig att,
så snart lian uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till hel pension, avgå från tjänsten, vederbörande skolstyrelse
dock obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigades
fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig för folkskolan.
Av denna bestämmelse anser nämnden framgå, att läraren ej är skyldig
att avgå från tjänsten, förrän han efter uppnådda 60 år jämväl uppnått
det antal tjänstår, som utgör villkor för erhållande av hel pension.

Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension
må inträda för såväl manliga som kvinnliga lärare vid uppnådda 60
levnads- och 33 tjänstår.

I fråga om tiden för sådan förtidspensionering, som omförmäles i
§ 16 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, föreslår nämnden,
att avkortad pension enligt denna paragraf må komma att utgå efter
grunder, som i pensionsreglementet närmare angivas, därest läraren fyllt
55 levnadsår och räknar minst 25 tjänstår.

Vidare föreslår nämnden, att lärare skall vara skyldig att avgå
från tjänsten vid uppnåendet av den för rätt till erhållande av hel pension
stadgade levnadsåldern (d. v. s. enligt nämndens förslag 60 år).

Lärarlöne nämnden.

I fråga om nämndens förslag beträffande pensionsålder är vid betänkandet
fogade särskilda yttranden

dels av herr Per Elof Lindström, som anser, att skyldighet att avga
från tjänsten borde för manliga lärare — lärare i gymnastik undantagna
— inträda vid 65 levnadsår och för kvinnliga lärare inträda vid 60 levnadsår,
dock att med hänsyn till folk- och småskollärartjänsternas besvärlighet
å vissa delar av landsbygden pensionsåldern för berörda lärargrupper
borde sättas något lägre (herr J. F. Nyström har instämt härutinnan); dels

och av herr Olof Olsson, som förklarat sig icke kunna biträda
nämndens förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder
till 60 år.

Vid nämndens
betänkande
fogade
särskilda
yttranden.

Mot nämndens ifrågavarande förslag, särskilt i vad det angår kvinnliga
lärare, hava från fackmyndigheters sida starka betänkligheter utta- kommittén.
lats; även folkskolöverstyrelsen har givit uttryck häråt, men dock ej
ansett sig kunna framställa något annat yrkande än nämndens.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Kommittén, som till fullo inser, att förhållandena i förevarande
avseende ställa sig olika, allt efter som det är fråga om lärare på landsbygden
eller i städerna, anser sig dock, vad angår manlig lärare, icke,
med hänsyn till vad nämnden till stöd för sitt förslag anfört, kunna
förorda eu ändring av nämndens förslag.

Beträffande åter kvinnliga lärare synas enligt kommitténs mening"
övervägande skäl föreligga för en sänkning av deras pensionsålder under
vad nämnden föreslagit. Kommittén, som anser, att levnadsåldern för
erhållande av hel pension bör sättas lika för samtliga kvinnliga lärare,
i n-Vllka läroanstalter de än tjänstgöra, vill följaktligen även för folkel1*?™01™
vidkommande förorda, att sagda levnadsålder bestämmes
j1: a° ar- . Vftd angår tjänståldern, anser kommittén densamma böra
bibehållas vid den nuvarande eller alltså 30 år.

Lärare vid kommunala mellanskolor.

bestämmel- . Beträffande pensionsåldern för manliga och kvinnliga lärare vid
kommunala mellanskolor gäller enligt kungl. kungörelsen den 8 december
1911 vad i sådant avseende är stadgat för lärare vid folkskolor och högre
tolkskolor.

0 Ratt 1111 hel pension tillkommer sålunda lärare, då han uppnått 55
ars ålder samt räknar 30 tjänstår, och rätt till förtidspension tillkommer
lärare, som fyllt 50 år och tjänstgjort minst 25 år.

Rörande den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå frän
tjänsten, gäller för närvarande för kommunala mellanskolans lärare vad
som i sadant avseende är stadgat för folkskollärare, nämligen att hava
uppnatt 60 års ålder och vara berättigad till hel pension.

Lärarlöne■
nämnden.

„ Nämnden föreslår, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension
ma inträda

för manliga ämneslärare vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänstar,
samt

för kvinnliga ämneslärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.

Vidare anser nämnden,

att den förtidspensionering, som avses i § 16 av reglementet för
folkskollärarnas pensionsinrättning, icke bör äga tillämpning på lärarna
vid de kommunala mellanskolorna.

Den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå från tjänsten,
anser nämnden böra sammanfalla med uppnåendet av det för erhållande
av hel pension stadgade antalet levnadsår, och föreslår i överensstämmelse
härmed, att lärare vid kommunal mellanskola skall vara skyldig

Kuncjl. May.ts nåd. proposition nr 260. 53

att avgå från tjänsten: manlig lärare vid uppnådda 63 och kvinnlig
lärare vid uppnådda 60 levnadsår.

På sätt ovan erinrats liar i ett vid nämndens betänkande fogat
särskilt yttrande herr Olof Olsson förklarat sig icke kunna biträda nämndens
förslag om en höjning av de kvinnliga lärarnas pensionsålder till
60 år.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läroverksöverstyrelsen
för uppnående av full pension, vad angår manlig
lärare, 65 levnads- och 30 tjänstår och, vad angår kvinnlig lärare, 55
levnads- och 25 tjänstår, eller alltså samma ålder, som överstyrelsen föreslagit
för motsvarande lärare vid statens läroverk.

Beträffande pensionsåldern för lärarpersonalen vid de kommunala
mellanskolorna anser kommittén de för pensionering av lärarpersonalen
vid statens läroanstalter i allmänhet föreslagna grunderna böra komma
till tillämpning. Kommittén är alltså av den meningen, att för manlig
lärare må bestämmas för uppnående av hel pension 65 levnads- och 33
tjänstår samt för kvinnlig lärare 58 levnads- och 28 tjänstår.

I en vid löneregleringskommitténs betänkande fogad, av herrar
Carl Persson och K. Stenström avgiven reservation anföres följande:

»Vi hava önskat tillkännagiva, att vi trott oss finna övervägande
skäl för den av lärarlönenämnden omfattade mening, att kvinnliga lärares
pensionsålder borde bestämmas till 60 år eller således densamma, som
är gällande för kvinnliga statstjänare i allmänhet.» I

I frågan om bestämmandet av kvinnliga lärares pensionsålder hava
meningarna visat sig vara delade. En höjning av pensionsåldern till 60
år har för åtskilliga år sedan för olika lärarkårer upprepade gånger
ifrågasatts. Det i anslutning härtill av nämnden framlagda förslaget har
även förordats och livligt omfattats av dem, detsamma närmast gäller;
och jämväl inom löneregleringskommittén hava, på sätt av ovanstående
framgår, röster höjts för en pensionsålder av 60 år. I en till Kungl.
Maj:t ingiven skrift hava åtskilliga lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
föreslagit en höjning av nämnda ålder till 63 år.

För egen del anser jag mig böra tillstyrka vad av lärarlönenämnden
och ovanberörda reservanter inom löneregleringskommittén föreslagits,

Vid nämndens
betänkande
fogat
särskilt
yttrande.

Över nämndens
förslag
avgivet utlåtande.

Löne reglerings kommittén.

Vid löneregleringskommitténs

betänkande
fogad reservation.

Departe mentschefen.

5''4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

och ledes jag därvid såväl av den opinion, som inom ifrågavarande
kårer förefinnes för detta förslag, som ock av övertygelsen, att lärarinnorna
kunna på ett fullt tillfredsställande sätt sköta sina åligganden till
uppnådda 60 år, en uppfattning, som på olika områden inom undervisningsväsendet
torde vara till fullo av erfarenheten bestyrkt. Jag vill i
sistnämnda hänseende endast erinra därom, att den för kvinnliga lärare
vid enskilda läroanstalter fastställda pensionsåldern av 60 år veterligen
ej medfört några olägenheter för undervisningen därstädes.

Att gå den medelväg, som löneregleringskommittén föreslagit, och
sätta ifrågavarande ålder till 58 levnads- och 28 tjänstår anser jag vara
en försiktighetsåtgärd, som äger en mera provisorisk karaktär och som
ej synes mig ändamålsenlig, då det gäller att för en längre tid framåt
definitivt ordna löne- och pensionsförhållandena för lärarkårerna. Då
jag, som sagt, är övertygad om lämpligheten av en höjning av levnadsåldern
för lärarinnorna till 60 år, anser jag också, att utan några övergångsstadier
en dylik anordning bör omedelbart kunna vidtagas.

Vad angår kvinnliga lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor,
folkskolorna och de högre folkskolorna, torde tjänståldern böra sättas
till samma, som ifrågasatts för motsvarande manliga befattningshavare,
eller alltså 33 år.

I fråga om pensionsåldern för manliga lärare vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, folkskolorna
och de högre folkskolorna äro lärarlönenämnden och löneregleringskommittén
av samma uppfattning. Jag har härvid endast en erinran att
gorå beträffande musiklärarna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna. I en till lärarlönenämnden
inlämnad skrivelse hade styrelsen för svenska musikläraresällskapet med
framhållande av den, ej minst ur synpunkten av disciplinens uppehållande
i de stundom stora lärjungeavdelningarna, ansträngande tjänstgöring,
som lärarna i musik hava sig ålagd, hemställt, att rätt till erhållande
av hel pension måtte för lärare i musik vid de allmänna läroverken
och folkskoleseminarierna inträda vid 60 levnads- och 30 tjänstår.
Denna framställning hade tillstyrkts av den till nämnden tillkallade sakkunnige,
som representerade musikundervisningen vid de allmänna läroverken,
vilken emellertid alternativt föreslagit, att därest denna framställning
icke skulle vinna avseende, rätt till erhållande av hel pension
måtte för berörda lärare inträda vid samma ålder, som är stadgad för
lärare i gymnastik, nämligen vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår.

Kungl. Maja» nåd. proposition nr 260. 55

Lärarlönenämnden har icke ansett sig- höra förorda berörda framställning,
därvid hänvisande företrädesvis på den ringa tjänstgöringsskyldighet,
som närmast vid de allmänna läroverken ålåge musiklärarna.

Jag ämnar i det följande föreslå eu ökning av tjänstgöringsskyldigheten
för musiklärarna vid de allmänna läroverken. Vid folkskoleseminarierna
skulle likaledes deras tjänstgöring bliva mera omfattande.

Frånsett nu nämnda omständigheter synes mig flera skäl tala för
eu sänkning av pensionsåldern för ifrågavarande lärare. Jag vill endast
erinra om de sångtekniska svårigheter, vilka lätt kunna göra sig gällande
vid en framskriden ålder, om den fysiska och psykiska kraft, som är
det oundgängliga villkoret för utvecklande av eu verkligt fruktbringande
undervisning, samt om kraven på disciplinens uppehållande i de stundom
stora lärjungeavdelningarna. Vid övervägande härav har jag ansett mig
höra förorda, att rätt till erhållande av hel pension för bemälda lärare
inträder vid samma ålder, som är stadgad för gymnastiklärare, nämligen
vid uppnådda 62 levnads- och 30 tjänstår.

Vad angår manliga lärare vid de kommunala mellanskolorna, anser
lärarlönenämnden, att rätten att komma i åtnjutande av hel pension bör
inträda vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänstår, löneregleringskommittén
åter, att sagda rätt bör inträda vid uppnådda 65 levnads- och
33 tjänstår. Jag ansluter mig till den av kommittén hävdade uppfattningen.

Jag anser följaktligen, att rätten att komma i åtnjutande av hel
pension bör inträda,

vad angår lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna,

för manlig gymnastiklärare och manlig musiklärare vid uppnådda
62 levnads- och 30 tjänstår,

för annan manlig övningslärare och för manlig ämneslärare vid
uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår,

för kvinnlig ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 levnadsoch
30 tjänstår;

vad angår lärare vid de med folkskoleseminarierna förenade övningsskolorna
samt vid folkskolorna och de högre folkskolorna,

för manlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår,

för kvinnlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår; samt

vad angår lärare vid de kommunala mellanskolorna,

för manlig lärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår, och

för kvinnlig lärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

För vidtagande av nödiga ändringar i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension torde i anslutning till vad jag sålunda förordat
särskild proposition till riksdagen framdeles få avlåtas. Framställning
till riksdagen i denna fråga ankommer emellertid på finansdepartementets
föredragning.

Kungl. Maj:t8 nåd. ''proposition nr 260.

Kap. III. Grunderna för kvinnas anställning vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och statens

folkskoleseminarier.

De tjänster, i vilka kvinna må vinna anställning.

Ämneslärar- och rektorstjänster.

Beträffande de allmänna läroverken föreskriver gällande läroverksstadga,
att vid samskola skola till det antal, som för varje skola i dess
stat är bestämt, vara anställda, bland andra, första lärarinna samt lärarinnor
(§ 119).

I fråga om bestämmande av läroämnen för lärarinnebefattning vid
samskola och ledigförklarande av sådan befattning gäller vad i dessa avseenden
är stadgat angående adjunktstjänst; dock att befattning såsom
första lärarinna knngöres ledig utan angivande av bestämda läroämnen
(§ 185).

För behörighet till ämneslärarinnebefattning gäller, att sökande
skall hava antingen genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm och därifrån erhållit godkänt avgångsbetyg samt
därefter beträffande tjänstgöring hava fullgjort vad för adjunkts- eller
lektorsbefattning är stadgat, eller ock hava fullgjort vad beträffande
examina, provårskurs och tjänstgöring såsom lektor eller adjunkt är stadgat
(§ 186).

Lärarinnebefattning vid samskola tillsättes av läroverksöverstyrelsen,
varvid i tillämpliga delar gäller vad som är stadgat angående befordringsgrunder
för ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken,
dock att vid tillsättning av första lärarinnebefattning hänsyn företrädesvis
skall tagas till sökandes förmåga att biträda rektor med uppsikten
över de kvinnliga lärjungarna (§ 187).

Vid högre lärarinneseminariet i Stockholm finnas, utom manlig rektor
och manliga lektorer, ämneslärarinnor, vilka tillsättas av läroverksöver Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 8

Nuvarande

bestäm melser.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne namnden.

styrelsen med tillämpning i huvudsak av de grunder, vilka gälla beträffande
motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Bland dessa
lärarinnor, förordnas en som biträdande föreståndarinna för seminariet
och en som biträdande föreståndarinna för den med seminariet förenade
normalskolan.

Vad angår folkskoleseminarierna, utgöras, enligt nu gällande seminariestadga
den 3 juli 1914, seminariernas lärare i kunskapsämnena av
rektor och adjunkter, och skall vid kvinnligt seminarium minst en av
adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämnes
av folkskolöverstyrelsen. För behörighet till kvinnlig adjunktsbefattning
gälla antingen enahanda bestämmelser som för manlig adjunktstjänst
eller ock att hava avlagt viss kvalificerad avgångsexamen från högre
lärarinneseminariet samt nöjaktigt genomgått viss provårskurs vid folkskoleseminarium
eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid
ett statens seminarium (kungl. kungörelsen den 18 februari 1905, seminariestadgan
§ 139).

Jämlikt beslut av 1917 års riksdag, på framställning av Kungl.
Maj:t, kan infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor, vilka äro stadgade
för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium, av Kungl.
Maj:t utnämnas eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium.
Kungl. kungörelse i ämnet är utfärdad den 1 juni 1917.

Nämnden, som i annat sammanhang förordar, att adjunktsbefattningarna
vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat, föreslår,
att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och
befordras

till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk,
till lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och
folkskoleseminarium samt

till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt
folkskoleseminarium; ävensom

att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för
gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män samt

att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefattningar
skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinneseminarium
av kvinnor.

I sin motivering hänvisar nämnden dels till dén år 1909 vidtagna
ändringen i § 28 regeringsformen, enligt vilken Konungen äger, bland
annat, att med tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 260.

godkänts, till lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska
lärartjänsterna vid universiteten undantagna, utnämna och befordra jämväl
infödda svenska kvinnor, dels ock, bland annat, till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden angående nämndens tillsättande, enligt vilket
protokoll frågan om kvinnors anställning vid de allmänna läroverken
borde av nämnden behandlas i samband med lönespörsmålen.

Nämnden anser, att eu tolkning av regeringsformen, som skulle
kunna leda till att kvinnor icke alls erhölle anställning vid dessa läroanstalter,
vore uppenbart orimlig. Nämnden anser sig därför böra utgå
ifrån att kvinnor böra få tillträde till alla lärarbefattningar vid statens
allmänna läroverk med undantag av dem, i fråga om vilka det kan uppvisas,
att kvinnor för dem icke äro lämpliga.

Vad själva förslaget beträffar, erinrar nämnden därom, att kvinnor
redan nu kunde anställas som lärarinnor å realskolans stadium, nämligen
vid statssamskolorna, samt att kvinnor jämväl kunde anställas som lärarinnor
vid de kommunala mellanskolorna, vilka hade samma mål som
statens realskolor. Med avseende å eu inom nämnden diskuterad tanke,
att kvinnor endast skulle kunna anställas som undervisare i läroverkens
lägre klasser, yttrar nämnden, att, om man under angivna förhållanden
i det avseende, varom fråga vore, skulle stadga, att kvinnor, som av
Kungl. Maj:t utnämndes, endast skulle få tjänstgöra inom läroverkens tre
lägsta klasser, detta skulle innebära, att av Kungl. Maj:t utnämnd, universitetsbildad
kvinna skulle anses vara mindre lämplig att undervisa på
realskolans olika stadier än av underordnad myndighet utnämnd, seminariebildad
lärarinna.

Huruvida kvinnor över huvud taget skulle vara lika lämpliga som
män såsom lärare vid gymnasier vore en fråga, som nämnden icke ansåge
sig kunna besvara med tillgängligt erfarenhetsmaterial. Vad nämnden
däremot vore övertygad om vore, att kvinnor funnes och komme att
finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som
gymnasielärare. Att under sådana förhållanden förvägra kvinnor tillträde
till dessa befattningar skulle enligt nämndens mening tydligen vara stridande
mot grundtanken i ändringen av regeringsformens § 28.

I fråga om nämndens förslag rörande grunder för kvinnas anställ- Vid nämnning
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens kande^foaäfolkskoleseminarier
hava vid betänkandet fogats särskilda yttranden, de särskilda
nämligen yttranden.

dels av herr J. F. Nyström, som förklarat sig av nämndens förslag
i förevarande avseende kunna förorda endast följande:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Utlåtanden,
n vgivna över
nämndens
förslag.

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och
befordras

till adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk

samt

till lektor vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium;

men däremot förklarat sig avstyrka förslagen, att kvinna må kunna
utnämnas

till lektor vid högre allmänt läroverk,

till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt
folkskoleseminarium,

att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för
gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män, samt

att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarbefattningar
skall bestridas vid lärarseminarium av män och vid lärarinneseminarium
av kvinnor;

dels ock av herr Olof Olsson, som hemställt, att kvinnans verksamhet
inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte utvidgas
utöver vad den för närvarande vore.

Vad angår de högre allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet,
tillstyrker läroverksöverstyrelsen,

att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen
utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar och högre
allmänt läroverk med huvudsaklig undervisningsskyldighet i läroverkets
tre första klasser,

att sådan kvinnlig adjunkts huvudsakliga undervisningsskyldighet
må kunna förläggas till andra läsavdelningar vid sagda läroverk, därest
läroverksöverstyrelsen efter i varje särskilt fall verkställd prövning finner
sådant lämpligt,

att såsom villkor för kvinnas utnämning till ordinarie ämneslärartjänst
vid läroverk för manlig ungdom skall gälla vad i läroverksstadgan
§ 179 punkterna 1—7 och § 180 punkterna 2—4 finnes stadgat för behörighet
till dylik tjänst, samt att hon vid realskola för.gossar eller
högre allmänt läroverk skall hava under minst två läsår med nit och
skicklighet bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt särskild
bestämmelse i läroverksstadgan kan komma att åligga kvinnlig adjunkt
vid läroverk för manlig ungdom,

att minst två tredjedelar av antalet adjunktstjänster vid realskola
för gossar och högre allmänt läroverk, rektorstjänsten oberäknad, skola
bestridas av manlig lärare,

Kungl. Majits nåd. proposition nr 260. 61

att infödd svensk kvinna, som är ogift, må kunna av Konungen
utnämnas och befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet, samt

att såsom villkor för kvinnas utnämning till dylik tjänst skall gälla
vad i Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse den 2 december 1905 till överstyrelsen
för rikets allmänna läroverk angående bestämmelser rörande styrelse
och förvaltning av högre lärarinneseminariet och den därmed förenade
normalskolan för flickor i § 8 finnes beträffande tillsättning av
lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet föreskrivet.

Däremot avstyrker läroverksöverstyrelsen nämndens förslag om
kvinnas anställande som rektor vid statssamskola och rektor vid högre
lärarinnneseminariet.

Beträffande folkskoleseminarierna tillstyrker folkskolöverstyrelsen förslaget
om kvinnas behörighet till lektorstjänst ävensom, om ock med tvekan,
förslaget om behörighet till rektorsbefattningar vid kvinnliga seminarier.

Vidare tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att vid kvinnligt enkelseminarium
tre av de fem ordinarie ämneslärartjänsterna må besättas med kvinnliga
och två av dem med manliga innehavare, att vid kvinnligt dubbelseminarium
samma eller närmast liknande proportion mellan de manliga och
kvinnliga lärår kraf tern a må bibehållas, samt att vid manligt enkelseminarium
två och vid manligt dubbelseminarium fyra ämneslärartjänster
må kunna sökas och innehavas av kvinna.

I en av akademiskt bildade kvinnors förening den 25 november Till Kungl.
1915 gjord framställning anhålles, att Kungl. Maj:t icke måtte lägga^na/''amläroverksöverstyrelsens
föreliggande förslag utan lärarlönenämndens i dess ställningar.
den 31 oktober 1914 avgivna betänkande framlagda förslag, i vad det
rör de tjänster i vilka kvinna må vinna anställning, till grund för framställning
till riksdagen i fråga om de grunder, med tillämpning av vilka
infödda svenska kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärarbefattningar
vid rikets allmänna läroverk och högre lärarinneseminariet,

I sin framställning framhåller berörda förening huvudsakligen,
att överstyrelsens förslag, att kvinnors behörighet till lärarbefattningar
vid gossläroverk borde begränsas till adjunktsbefattningar med
huvudsaklig tjänstgöring i de tre första klasserna, grundade sig förnämligast
på dels anonyma meddelanden från Danmark, vilka på grund av
sin anonymitet icke borde tillmätas någon betydelse, och dels enstaka
mindre goda erfarenheter angående ett fåtal kvinnliga ämneslärare vid
läroverk för gossar,

att överstyrelsen underlåtit att begagna sig av de betydligt mera
omfattande erfarenheter, som kunde hämtas från de läroverk, vid vilka
kvinnor genomgått provårskurs,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att överstyrelsens förslag icke stode i överensstämmelse med innebörden
av 1909 års grundlagsändring,

att förslaget dessutom i och för sig vore sådant, att, därest det
vunne statsmakternas bifall, ingen säkerhet därmed vore given, att kvinnor
finge möjlighet att söka lärarbefattningar vid läroverk för gossar, samt
att överstyrelsen avstyrkte kvinnors behörighet till vissa rektorsbefattningar,
oaktat en omfattande erfarenhet visade, att kvinnor med
framgång kunde sköta likartade befattningar.

Vidare har i eu av samma förenings styrelse den 29 december 1916
gjord framställning anhållits,''att Kungl. Maj:t måtte förelägga 1917 års
riksdag förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska
kvinnor må kunna utnämnas och befordras till lärartjänster vid rikets
allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier,
samt att därvid i övrigt hänsyn måtte tagas till vissa av styrelsen
i en den 27 mars 1915 avlåten skrivelse framställda önskemål.

I häröver avgivet gemensamt utlåtande den 7 augusti 1917 hava
läroverks- och folkskolöverstyrelserna förklarat sig ej hava något att invända
mot att framställningen i fråga behandlades oberoende av lönefrågan.
I sakfrågan hänvisades till de av respektive överstyrelser avgivna
utlåtanden över nämndens betänkande.

Läns- Kommittén erinrar, hurusom kommittén vid ett föregående tillfälle

* kommittén halt att utlåta sig rörande enahanda spörsmål, nämligen i sitt den 13
januari 1911 avgivna betänkande angående förslag till grunder, med tilllämpning
av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas
och befordras till vissa befattningar (delen XXVII). Detta förslag
innebar, bland annat, att infödd svensk kvinna, som vore ogift eller
änka, skulle kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa av
kommittén angivna befattningar vid universiteten, karolinska institutet,
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, konsthögskolan, statistiska
centralbyrån, riksarkivet, kungl. biblioteket och nationalmuseum ävensom
till vissa läkarbefattningar.

Över kommitténs förslag inhämtades yttranden från kanslern för
rikets universitet, läroverksöverstyrelsen, akademien för de fria konsterna,
statistiska centralbyrån, riksarkivarien, riksbibliotekarien, nationalmusei
nämnd, medicinalstyrelsen, styrelsen för farmaceutiska institutet
och statskontoret. Förslaget, som från vissa håll vann anslutning, framkallade
från andra håll anmärkningar och har i sin helhet hittills icke
föranlett någon framställning till riksdagen.

Kommittén erinrar vidare om den uppfattning, åt vilken kommittén
beträffande föreliggande fråga gav uttryck i omförmälda betänkande.

Kung!. AlajUs nåd. proposition nr 26U. (io

Av såväl uttalande av konstitutionsutskottet vid 1905 års riksdag
som av anföranden, vilka vid ärendets behandling inom riksdagens kamrar
åren 1905 och 1907 hållits av åtskilliga för kvinnornas önskningar
uti ifrågavarande hänseende varmt intresserade riksdagsledamöter, syntes
det kommittén uppenbart framgå, att det icke ansetts önskvärt, att tillträde
för kvinnliga sökande skulle på eu gång öppnas till samtliga de
befattningar, som tillhörde de i väckta motioner avsedda tjänstegrupper.

Diskussionerna inom kamrarna syntes kommittén tvärtom giva stöd
för den uppfattningen, att inom riksdagen ansetts lämpligt, att kvinnorna
till eu början komme att erhålla tillträde endast till sådana befattningar,
för vilka de mera avgjort eller med tämligen stor sannolikhet kunde antagas
vara lämpliga, samt att sedermera, i mån av vunnen ytterligåreerfarenhet
om deras användbarhet, området för deras verksamhet skulle
vidgas. Fastställandet av de grunder, med tillämpning av vilka utnämnandet
skulle ske, borde, för att begagna en talares uttryck, föregås av
utredning, »verkställd utan fördomar och fri från överdrifter».

Kommittén höll ock för sin del före, att intet vore mera ägnat
att skada kvinnornas sannskyldiga intressen i detta hänseende än om på
en gång för kvinnorna öppnades tillträde till samtliga befattningar inom
de kategorier av tjänster, till vilka Konungen enligt § 28 regeringsformen
kunde under vissa förutsättningar utnämna kvinnor.

Därest det nämligen visade sig, att kvinnor fått tillträde till befattningar,
för vilkas behöriga skötande de sedermera befunnes sakna
erforderliga fysiska eller intellektuella kvalifikationer, skulle sådant med
all säkerhet framkalla en reaktion, syftande och kanske ock ledande därtill,
att för kvinnorna bleve stängda ej blott de befattningar, vilka de
visat sig icke vara vuxna, utan även vissa andra befattningar, som de
dock i stort sett på ett tillfredsställande sätt kunde sköta.

Kommittén hade därför vid uppgörande av sitt förslag uti ifrågavarande
avseende låtit sig angeläget vara att gå fram med försiktighet
och därvid tagit hänsyn ej blott till vad i förevarande fall kunde antagas
vara överensstämmande med rättvisa och billighet samt kvinnornas eget
sannskyldiga intresse i saken, utan även framför allt därtill, att, på sätt
konstitutionsutskottet vid 1907 års riksdag uttryckte sig, icke den enskildes
utan statens och samhällets intressen måste tillerkännas det avgörande
inflytandet vid bestämmandet av den utsträckning, i vilken de
framställda kraven på statstjänsters upplåtande åt kvinnor borde vinna
beaktande.

Enligt kommitténs åsikt borde kvinnor tills vidare ej kunna utnämnas
till innehavare av chefsbeställningar, alltså ej till rektorer och före -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

ståndare vid läroanstalter, ej heller i övrigt till chefer för ämbetsverk
och myndigheter, såsom t. ex. riksarkivarie, landsarkivarier, riksbibliotekarie,
förste provinsialläkare, överläkare vid hospital och asyler för sinnessjuka,
m. fl. chefsbefattningar.

Även avdelningschefsbefattningar, sådana som innehades exempelvis
av förste aktuarier vid statistiska centralbyrån, förste arkivarier i riksarkivet,
förste bibliotekarier vid kungl. biblioteket m. fl., syntes kommittén
ännu så länge böra besättas med manliga innehavare.

Innan för kvinnor bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t
utnämnas till chefsbeställning eller befattning såsom avdelningschef,
syntes de lämpligen först böra såsom ordinarie innehavare av underordnade
befattningar bos vederbörande ämbetsverk, myndigheter eller institutioner
hava fått visa sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att
vara förmän för större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga
tjänstinnebavare.

Beträffande lärarbefattningar vid rikets allmänna läroverk hade
redan vid ifrågavarande ärendes föregående behandling inom riksdagen
framställts betänkligheter mot att låta kvinna undervisa på läroverkens
högre stadier, och dessa betänkligheter både ock inför kommittén kraftigt
understrukits från sakkunnigt håll. Därvid både emellertid kvinnas
kunskaper och förmåga att i allmänhet meddela en med den manliga
lärarens jämförlig undervisning icke dragits i tvivelsmål, men väl hennes
förmåga att upprätthålla disciplin bland ynglingar på det gymnasiala
stadiet.

Av manlig sakkunnig både inom kommittén påyrkats, att kvinnorna
skulle uteslutas ej blott från fektorsbefattningar vid rikets allmänna
läroverk utan även från sådana adjunkturer vid dessa läroverk, för vilkas
innehavare undervisningsskyldigheten huvudsakligen vore förlagd till gymnasialstadiet.

Däremot hade av kvinnlig sakkunnig inom kommittén påyrkats, att
kvinnor måtte medgivas tillträde, utan undantag, till såväl lektors- som
adjunktsbefattningar vid rikets allmänna läroverk.

Kommittén hade för sin del trott det vara lämpligt att gå en medelväg
mellan dessa båda yrkanden, på det sätt att kvinna skulle beredas
tillträde till adjunktsbefattningar vid nyssnämnda läroverk även för det
fall, att med dylik tjänst följde undervisningsskyldighet i större eller mindre
mån å gymnasialstadiet.

Såmedelst skulle det enligt kommitténs mening kunna utrönas,
huruvida de uttalade farhågorna för kvinnas bristande förmåga att å
det högre stadiet upprätthålla disciplin vore befogade eller ej. Om då

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

dessa farhågor befunnes ogrundade, syntes tiden vara inne att medgiva
kvinna tillträde jämväl till lektorsbefattningar vid de allmänna
läroverken.

Yad åter högre lärarinneseminariet beträffade, syntes betänkligheter
av nyss antytt slag näppeligen förefinnas; och kommittén hyste därför
ingen tvekan att föreslå, att kvinna måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas
till såväl lektors- som adjunktsbefattning vid denna uteslutande
för kvinnliga elever avsedda läroanstalt.

Kommittén bringar vidare i erinran, hurusom, efter framställning
från Kungl. Maj:t, 1917 års riksdag medgivit, att infödd svensk kvinna,
som uppfyllde de villkor, vilka vore stadgade för behörighet till rektorstjänst
vid folkskoleseminarium, måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas
eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Kungl. Maj:ts
framställning i ämnet till riksdagen (proposition nr 141), yttrade dåvarande
departementschefen, bland annat, följande.

Den fordran, som löneregleringskommittén för sin del uppställt, att
kvinnor, innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t utnämnas
till chefsbeställning, först borde såsom ordinarie innehavare av
underordnade befattningar hos vederbörande institutioner hava fått visa
sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att vara förmän för
större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare,
borde anses fylld i fråga om kvinnliga adjunkter vid de kvinnliga folkskoleseminarierna.
Under en tid av mer än 50 år hade kvinna haft rätt
att innehava ordinarie lärarbefattning vid sådant seminarium.

Redan i reglementet för folkskoleseminarierna i riket den 21 mars
1862 hade nämligen föreskrivits, att vid folkskoleseminarium skulle vara
anställda två huvudlärare, av vilka den ene skulle vara seminariets föreståndare,
och att till bestridande av andra huvudlärarbefattningen vid de
seminarier, där endast kvinnliga elever mottoges, kvinna, som därtill
befunnes lämplig, kunde förordnas. Enligt förnyade reglementet för folkskoleseminarierna
den 1 december 1865 skulle vid seminarium till bildande
av lärarinnor minst en lärarinna vara anställd till bestridande av
sådan undervisning, som vid lärarseminarium ålåge adjunkt, och sådan
lärarinna skulle utnämnas av konsistorium.

I seminariestadgan den 29 januari 1886 hade föreskrivits, att vid
lärarinneseminarium minst en av adjunktsbefattningarna skulle bestridas av
kvinna. Vid den år 1904 genomförda löne- och pensionsregleringen för

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) • 9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier upptogos ifrågavarande
befattningar såsom kvinnliga adjunktstjänster, och enligt gällande
seminariestadga utgjordes folkskoleseminariernas lärare i kunskapsämnena
av rektor och adjunkter; vid lärarinneseminarium skulle minst en av
adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Kvinnlig adjunkt utnämndes
av folkskolöverstyrelsen. Enligt av överstyrelsen lämnad uppgift vore
för det dåvarande 13 ordinarie och 7 extra ordinarie kvinnliga adjunkter
anställda vid statens sex kvinnliga folkskoleseminarier.

Då kommittén nu åter haft att skärskåda frågan om behörighet för
kvinnor till vissa befattningar vid statens läroanstalter, säger sig kommittén
— vad angår adjunktstjänster vid de allmänna läroverken — vid uppmärksammande
av den ytterligare belysning, ärendet genom nämndens betänkande
erhållit, ävensom vad i övrigt i frågan förekommit, ej hava funnit
några skäl och omständigheter andragna, som skulle föranleda kommittén
att frångå den ståndpunkt, som kommittén intagit i sitt ovanberörda betänkande
XXVII. Kommittén, som då ej ansåg sig böra förorda någon
begränsning av kvinnors tillträde till nämnda adjunktsbefattningar, vare
sig i ena eller andra hänseendet, anser sig ej heller hava anledning att
nu tillstyrka någon sådan begränsning.

Beträffande lektoraten vid högre lärarinneseminariet hyste kommittén
ingen tvekan att i omförmälda betänkande framlägga förslag om möjlighet
för kvinna att befordras till sådana tjänster. Kommittén vidhåller
denna sin uppfattning, liksom kommittén även anser samma möjlighet
böra gälla i fråga om ämnes! ärartjänster (lektorat) vid kvinnliga folkskoleseminarierna,
jämväl utan någon begränsning.

Nämndens förslag om kvinnas befordran till lektor vid högre allmänt
läroverk och vid manligt folkskoleseminarium säger sig kommittén
ej kunna tillstyrka.

Vidkommande åter rektorsbefattningar har frågan om kvinnas behörighet
till dylika befattningar kommit i viss mån i annat läge genom
det beslut, riksdagen år 1917, på framställning av Kungl. Maj:t, fattat
angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid
kvinnligt folkskoleseminarium.

Med hänsyn härtill anser sig kommittén böra, i likhet med nämnden,
föreslå, att kvinna må kunna utnämnas och befordras till rektor vid
kvinnligt folkskoleseminarium samt .vid högre lärarinneseminariet. Nämndens
förslag om kvinnas behörighet till rektorstjänst vid statssamskola
finner sig kommittén däremot icke kunna biträda.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

<!7

Kommittén förordar alltså,

att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas
till adjunkt vid allmänt läroverk;

till lektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt folkskoleseminarium;
samt

till rektor vid högre lärarinneseminariet och vid kvinnligt folkskoleseminarium.

Ö vningslärartj änster.

Beträffande lärarbefattning i teckning kan enligt gällande bestämmelser
kvinna söka och innehava dylik befattning vid realskola. (Läroverksstadgan
§ 190.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och
innehava lärarbefattning i teckning.

Yad statens folkskoleseminarier angår, kan kvinna förordnas till
lärarinna i teckning vid manligt seminarium, och bör kvinna förordnas
till lärare i teckning vid kvinnligt seminarium, såvida icke särskilda omständigheter
föranleda undantag. (Seminariestadgan §§ 85, 2; 5 och 86.)

Lärarbefattning i musik vid realskola kan sökas och innehavas av
kvinna. (Läroverksstadgan § 190.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och
innehava lärarbefattning i musik.

I fråga om folkskoleseminarier gäller enahanda som ovan sagts om
lärarbefattning i teckning.

Lärarbefattningarna i gymnastik vid rikets allmänna läroverk äro
enligt gällande bestämmelser förbehållna åt män. Dock kan vid statssamskola
anställas biträdande gymnastiklärarinna, därest vederbörande
kommun anslår medel. (Läroverksstadgan § 212.)

Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna söka och
innehava lärarbefattning i gymnastik.

Beträffande folkskoleseminarierna är stadgat, att vid kvinnligt seminarium
bör för undervisningen i gymnastik med lek och idrott förordnas
lärarinna. (Seminariestadgan § 86.)

Lärarbefattningarna i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt i hushållsgöromål
vid folkskoleseminarium äro avsedda för kvinnor.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kunyl. Majits nåd. ''proposition nr 260.

Lärarlöne nämnden.

Vid nämndens
betänkande
fogat
särskilt yttrande.

Löneregle ringskom mittén.

Beträffande lärarbefattningar i manlig slöjd och i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminarium är för närvarande intet stadgat i förevarande
avseende.

Nämnden föreslår,

att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas av
såväl män som kvinnor, nämligen:

lärartjänst i teckning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium,

lärartjänst i musik (och sång) vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium,

lärartjänst i gymnastik vid statssamskola samt
lärartjänst i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium;
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas
endast av män, nämligen:

lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid realskola för gossar,
högre allmänt läroverk och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarseminarium
samt

lärartjänst i manlig slöjd vid lärarseminarium; ävensom
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas
endast av kvinnor, nämligen:

lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid högre lärarinneseminariet
och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarinneseminarium,
lärartjänst i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt

lärartjänst i hushållsgöromål vid folkskoleseminarium.

På sätt ovan erinrats, har herr Olof Olsson i ett vid nämndens
betänkande fogat särskilt yttrande hemställt, att kvinnans verksamhet
inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej måtte utvidgas
utöver vad den för närvarande vore.

Nämndens förslag, i vad det avser lärartjänster i teckning vid de
allmänna läroverken och i gymnastik vid statssamskolorna, tillstyrkes av
läroverksöverstyrelsen. Däremot avstyrker överstyrelsen förslaget, i vad
det avser musiklärartjänster vid de högre allmänna läroverken. Kommittén
finner sig för sin del böra ansluta sig till den uppfattning, som av läroverksöverstyrelsen
i detta avseende gjorts gällande.

I fråga om övningslärartjänster vid högre lärarinneseminariet instämmer
kommittén i nämndens förslag.

(>9

Kurujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vad angår folkskoleseminarierna, tillstyrker folkskolöverstyrelsen
nämndens förslag, i vad det avser övningslärartjänster i teckning, i gymnastik
och i slöjd. Beträffande däremot lärarbefattningar i musik anser
överstyrelsen, att dylika tjänster böra vid manligt seminarium förbehållas
åt män och vid kvinnligt seminarium åt kvinnor. Angående trädgårdsskötsel
håller överstyrelsen före, att lärarbefattning i detta ämne bör vid
manliga seminarier förbehållas åt män. Kommittén biträder folkskolövei’-styrelsens i nämnda avseenden uttalade uppfattning.

Kommittén förordar alltså,

att kvinna må kunna befordras till innehavare av

vid de allmänna läroverken
lärarbefattning i teckning,

lärarbefattning i musik vid real- och samskola,

lärarbefattning i gymnastik och i kvinnligt handarbete vid samskola;

vid högre lärarinneseminariet

lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik och i kvinnligt
handarbete;

vid manligt folkskoleseminarium
lärarbefattning i teckning;

vid kvinnligt folkskoleseminarium

lärarbefattning i teckning, i musik, i gymnastik (med lek och
idrott), i kvinnlig slöjd, i hushållsgöromål och i trädgårdsskötsel.

Ö vningsskollärartj änster.

För närvarande är stadgat, att för undervisningen i den med lärarinneseminarium
förenade övningsskolan skall förordnas lärarinnor. (Seminariestadgan
§ 86.)

Nämnden föreslår,

att vid övningsskola skall finnas minst en manlig lärare och minst
en kvinnlig lärare; ävensom

att minst halva antalet övningsskollärare skall utgöras av vid lärarseminarium
män och vid lärarinneseminarium kvinnor.

Nämndens förslag, vilket jämväl tillstyrkes av folkskolöverstyrelsen,
finner sig kommittén böra biträda.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne■
nämnden.

Löneregle ringskom mittén.

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

N av arande
bestämmelser
om gift
kvinnas behörighet
att
innehava
allmän
tjänst.

Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst vid de
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folk skolesem

maner.

'' I en vid nämndens betänkande fogad bilaga (XII) har lämnats en
sammanfattning av gällande bestämmelser angående gift kvinnas behörighet
att innehava allmän tjänst.

Bestämmelserna i ämnet, sådana de nu te sig efter tillkomsten av
vissa nya stadganden, kunna i stort sett subsummeras under tre särskilda
grupper.

1) Gift kvinna är ej behörig att söka befattning och kvinna, som
träder i gifte, skall vara skyldig frånträda sin befattning.

2) Avgörandet, huruvida gift kvinna må befordras till befattning
och huruvida kvinna, som träder i gifte, må bibehållas vid sin befattning
eller frånträda densamma, är lämnat åt Kungl. Maj:t eller vederbörande
överordnade myndighet.

3) Kvinna äger rätt att söka och innehava tjänst utan avseende
därå, om hon är gift eller icke.

Under den första gruppen komma följande fall.

I kungl. kungörelsen den 6 november 1903 angående kompetens
för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattningar är stadgat, att,
om kvinnlig läkare, som på grund av offentlig myndighets förordnande
innehar tjänstebefattning, träder i gifte, hon skall anses hava frånträtt
befattningen.

Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 — som
i § 186 föreskriver, att sökande till lärarinnebefattning vid samskola skall
•vara ogift — innehåller i § 128 (även sådan denna paragraf lyder enligt
kungl. kungörelsen den 3 november 1909) den bestämmelse, att lärarinna,
som träder i gifte, skall vara skyldig att avgå från sin befattning och
i sådant fall ofördröjligen till läroverksöverstyrelsen bör ingiva sin anhållan
om avsked.

I anslutning härtill föreskrives ock i § 190 av samma stadga, att
lärarbefattning i teckning och musik vid realskola kan sökas och innehavas
även av kvinna, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan
befattnings erhållande föreskrivna villkor.

Till den andra gruppen kunna hänföras, bland andra, följande sinsemellan
i formellt avseende varierande bestämmelser.

Kungl. Muj:ta nåd. proposition nr 260.

Jämlikt kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar gäller, att gift
kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t
på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande, samt att, där
kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap, hon icke skall
vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke
vederbörande överordnade myndighet med hänsyn till befattningens behöriga
upprätthållande finner det nödigt.

Samma bestämmelser gälla enligt kungl. kungörelsen den 2 april
1914 för å stat uppförda kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden.

Likaså hava genom särskilda kungl. kungörelser den 14 juni 1917
bestämmelser av enahanda innehåll utfärdats att gälla för kvinnliga innehavare
av ordinarie befattningar vid postverket, vid telegrafverket och vid
statens järnvägar.

Enligt kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från
och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten är kvinnlig
befattningshavare, som ingår äktenskap, skyldig avgå från tjänsten, om
fångvårdsstyrelsen finner det nödigt. A gällande stat för fångvårdsstaten
äro såsom kvinnliga befattningshavare upptagna, jämte en skollärarinna
vid ett centralfängelse, första vaktfruar, vaktfruar och kokerskor.

Stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 föreskriver
i § 146 mom. 2, att, i händelse kvinnlig adjunkt träder i gifte, det må
ankomma på folkskolöverstyrelsens beprövande, om hon må bibehållas vid
tjänsten, samt att folkskolöverstyrelsen äger sedermera uppsäga henne
därifrån, då seminariets bästa finnes sådant kräva.

Någon uttrycklig föreskrift därom, att dylik befattningshavare skall
vid tillträde till befattningen vara ogift, är icke given i 1914 års seminariestadga.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1917 kan gift kvinna utnämnas
eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium endast
för det fall, att Kungl. Maj:t på särskild framställning funnit skäl sådant
medgiva; i samma kungörelse stadgas, att, i händelse kvinnlig rektor vid sådant
seminarium träder i gifte, det skall ankomma på Kungl. Maj:ts beprövande,
om hon må bibehållas vid tjänsten.

Till den tredje gruppen torde nedanstående kunna hänföras.

I stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i
riket förefinnes i § 34 en bestämmelse av innehåll, att vad i nämnda

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2fS0.

stadga funnes föreskrivet i avseende på lärare skall med vissa undantag
även äga tillämpning på lärarinnor. Någon särskild bestämmelse angående
gift kvinnas behörighet finnes icke, men hava gifta kvinnor ansetts
äga rätt innehava ordinarie folkskollärarbefattning.

I kungörelserna om kommunala mellanskolor och högre folkskolor
talas om kvinnliga befattningshavare, utan att någon inskränkning göres
beträffande gifta lärarinnor.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, att i fråga om gift kvinnas behörighet att söka

nämnden. plliepava sådana lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor må
kunna befordras, skall gälla,

att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter
av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;
samt

att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från
befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till
befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.

I motiveringen hänvisar nämnden till erfarenheten från folkskolans
område, där gifta kvinnor äga rätt att innehava ordinarie tjänster, ävensom
till kungl. kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters
stater uppförda biträdesbefattningar, i vilken kungörelse bestämmelser,
likartade med de av nämnden föreslagna, äro meddelade i
fråga om gifta kvinnors behörighet till berörda befattningar.

Vid nämn- I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande avstyrker

kotide''fogat ^eiT •/■ F. Nyström, förslaget, att gift kvinna må erhålla behörighet att
särskilt ytt- söka och innehava lärarbefattningar vid de allmänna1 läroverken, folkmnde.
gkoleseminariema och högre lärarinneseminariet.

Löneregle- Kommittén erinrar, hurusom nämndens föreliggande förslag stode

rtmiMn? i överensstämmelse med den uppfattning, som enligt Kungl. Maj:ts och
riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande innebörd.
Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag
i förevarande avseende.

Kungl. Maj:t.t nåd. proposition nr 260. 78

I en vid löneregleringskoinmitténs betänkande fogad, av herrar
E. Kristensson, A. Nilsson, A. Pers och K. Stenström avgiven reservation
anföres följande:

»Då vi å ena sidan ansett nämnden hava anfört vägande skäl för
sin uppfattning, att kvinna må kunna befordras till lektorstjänster vid
högre allmänna läroverk och manliga folkskoleseminarier samt till rektorsbefattningar
vid statssamskolor, och å andra sidan icke funnit avgörande
skäl vara förebragta för ett uteslutande av kompetenta infödda svenska
kvinnor från tillträde till jämväl nu nämnda befattningar, hava vi ej
kunnat dela den mening, som i denna punkt gjorts gällande av kommitténs
majoritet.

I fråga om den närmare motiveringen för denna vår ståndpunkt
skulle vi kunna inskränka oss till att hänvisa till vad lärarlönenämnden
i dessa stycken uttalat ävensom vad till stöd för denna uppfattning anförts
i ett flertal såväl över nämndens betänkande avgivna yttranden som
till kommittén särskilt remitterade framställningar.

Emellertid anse vi oss dock böra ytterligare betona vissa omständigheter.

Det föreliggande spörsmålet synes oss böra skärskådas från den
utgångspunkten, huruvida de kvinnor, som vederbörligen styrkt sin kompetens,
skola få under lika villkor konkurrera med manliga sökande jämväl
till ovan angivna lektors- och rektorsbefattningar eller vara på förhand
uteslutna på grund av sitt kön.

Vi kunna ej annat än i viss mån se en motsats ligga i att å ena
sidan bereda kvinnorna tillfälle att förvärva erforderlig kompetens men
å den andra utestänga dem från de högre lärarbefattningarna vid statens
undervisningsanstalter utom vid högre lärarinneseminariet och de kvinnliga
folkskoleseminarierna.

Den av kommitténs majoritet hyllade uppfattningen torde ej hava
berott på misstroende till kvinnors kunskaper eller skicklighet för undervisning
på skolans högsta stadier, ty man har icke tvekat att lämna tillträde
till de i båda dessa avseenden krävande lektorstjänsterna vid högre
lärarinneseminariet och vid de kvinnliga folkskoleseminarierna. Orsaken
torde fastmera ligga däri, att man betvivlat kvinnors förmåga att upprätthålla
disciplin bland ynglingar på det gymnasiala stadiet och överhuvud
taget ifrågasatt kvinnors lämplighet som handledare av den till en
mera mogen ålder komna manliga ungdomen.

Frånsett den erfarenhet på detta område, man från det enskilda
skolväsendet har att uppvisa — en erfarenhet, vilken man i trots av
vad därom anföres måste tillmäta en avsevärd, om ock ej utslagsgivande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 10

Vid lönereglerings

kommitténs
betänkande
fogad reservation.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

betydelse — äro vi benägna att anse en restriktion av den art, kommitténs
majoritet ifrågasatt, såsom ägnad att stå i vägen för en utveckling,
som på det område, varom här är tal, bör vara fri och obunden
för att under tillgodogörande av erfarenhetens resultat kunna allt vidare
fortskrida till skolornas och undervisningens fromma. Det ligger enligt
vår mening ingen fara i att lämna konkurrensen öppen för män och
kvinnor i fråga om samtliga lektorstjänster vid statens undervisningsanstalter.
Visar det sig, att kvinnor, mot vår förmodan, ej synas vara
lämpliga som lektorer vid manliga skolor, kommer utvecklingen säkerligen
att medföra, att kvinnor ej eftersträva dessa tjänster utan ägna sig
åt andra, för vilka deras fallenhet starkare framträder.

Visar det sig åter, att kvinnor väl lämpa sig som undervisare för
äldre manlig ungdom, så är ju detta en omständighet, som endast kan
vara till förmån för undervisningsväsendet, och det vore fördenskull oklokt
att ej hava lämnat vägen öppen härför.

Vad nu sagts gäller även om rektorstjänster vid statssamskolor.»

Frågan angående kvinnas tillträde till lärarbefattningar vid de allmänna
undervisningsanstalterna har sedan länge stått på dagordningen.
Det är nu snart tio år sedan den grundlagsändring vidtogs, som avsåg
att bereda vidgade områden inom statens tjänst för den kvinnliga verksamheten.
Tidpunkten synes mig vara inne, att denna fråga omsider
bringas till sin lösning, i vad den avser kvinnas behörighet till befattningar
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Vad då först ämneslärar- och rektorstjänster beträffar, vill jag i
korthet erinra, hurusom lärarlönenämnden föreslagit, att kvinna må kunna
av Konungen utnämnas och befordras till adjunkt vid realskola för gossar
och högre allmänt läroverk samt till lektor vid högre allmänt läroverk,
dock med närmare angiven begränsning, till lektor vid högre lärarinneseminariet,
till lektor vid folkskoleseminarium, dock med viss begränsning,
ävensom till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och
kvinnligt folkskoleseminarium.

Löneregleringskommittén har förordat, att kvinna må kunna utnämnas
och befordras till adjunkt vid allmänt läroverk utan någon inskränkning,
till lektor vid högre lärarinneseminariet, till lektor vid kvinnligt
folkskoleseminarium utan någon begränsning ävensom till rektor vid
högre lärarinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium. Däremot
har kommittén icke ansett sig kunna förorda förslaget, i vad det av -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

ser behörighet för kvinna till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk
och manligt folkskoleseminarium eller till rektorsbefattning vid statssamskola.

Inom kommittén har emellertid i eu av fyra ledamöter avgiven
reservation gjorts gällande, att enligt reservanternas mening jämväl senast
berörda befattningar böra stå öppna för kvinnliga sökande.

Till stöd för den av lärarlönenämnden och omförmälda reservanter
hävdade uppfattningen, att kvinna må kunna befordras till jämväl lektorstjänster
vid högre allmänna läroverk och manliga folkskoleseminarier
samt till rektorstjhilster vid statssamskolor, har huvudsakligen anförts, att
erfarenheten från såväl enskilda kvinnliga gymnasier och enskilda samskolor
som från kvinnors verksamhet som lärare vid högre lärarinneseminariet
tydligt ådagalagt kvinnors förmåga att meddela undervisning på
ett stadium, som motsvarade gymnasiernas, att den disciplinära förmågan,
som för övrigt ansåges sättas hårdast på prov i mellanklasserna, ingalunda
vore bunden vid visst kön, att, då kvinnor funnes och komme att
finnas, som ägde förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som
gymnasielärare, det vore stridande mot grundtanken i ändringen av regeringsformen
§ 28 att förvägra kvinnor tillträde till dessa befattningar, att
kvinnor sannolikt icke komme att söka och vinna anställning vid allmänna
läroverk i så stor utsträckning, att fara för alltför starkt kvinnligt
inflytande komme att föreligga, att, då kvinnorna ägde tillfälle att
förvärva erforderlig kompetens, det ej stode i överensstämmelse härmed
att utestängda dem från ifrågavarande befattningar; samt att en restriktion
i förevarande avseende vore ägnad att stå i vägen för en utveckling,
som på detta område borde vara fri och obunden för att under tillgodogörande
av erfarenhetens resultat kunna allt vidare fortskrida till
skolornas och undervisningens fromma.

Jag har härmed anfört några av de skäl och synpunkter, vilka
framträtt och anförts till förmån för ett öppnande för kvinnor av jämväl
senast berörda lärarbefattningar. För egen del finner jag vad härutinnan
anförts övertygande och ansluter mig följaktligen till den uppfattning,
som kommit till uttryck i den omförmälda reservationen.

Jag vill i sammanhang härmed uttala såsom min uppfattning, att
en fri och öppen tävlan bör råda mellan män och kvinnor om nu ifrågavarande
slag av befattningar. På sätt av den förut lämnade redogörelsen
framgår, hava under denna frågas föregående behandling yrkanden och förslag
avgivits, vilka innebära, att vid vissa läroanstalter ett visst antal befattningar
skulle vara reserverade för personer tillhörande endera könet. I detta
syfte har också för de kvinnliga folkskoleseminariernas vidkommande till

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

mig ingivits en framställning från kvinnliga adjunkter vid dessa läroanstalter.
Med den uppfattning, åt vilken jag förut givit uttryck, kan jag
icke biträda yrkanden eller framställningar, som avse en inskränkning av
den öppna tävlan, vilken jag på detta område finner gagnelig och nyttig.
Härtill kommer vidare den omständigheten, att en begränsning av antalet
tjänster vid vissa läroanstalter för vare sig manliga eller kvinnliga sökande
skulle såväl i tillämpningen visa sig vara förenad med avsevärda
praktiska svårigheter som även lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt
och rättvist förfarande i avseende å tillsättningen av tjänster.

I fråga om kvinnas behörighet till vissa övningslärartjänster förefinnes
ingen meningsskiljaktighet inom löneregleringskommittén. Jag ansluter
mig i detta avseende till kommitténs förslag. Likaledes har jag
intet att erinra mot förslaget i vad det avser övningsskollärartjänster.
Enär utnämningsrätten i avseende å sistberörda kategorier av tjänster ej
tillkommer Kungl. Maj:t utan underordnad myndighet, torde någon framställning
till riksdagen, avseende kvinnas behörighet till dessa tjänster,
ej vara erforderlig.

I fråga om gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänster
vid ifrågavarande läroanstalter står lärarlönenämndens härutinnan
framlagda förslag i överensstämmelse med den uppfattning, som
enligt riksdagens beslut fått sitt uttryck i ett flertal fall av motsvarande
innebörd. Förslaget förordas av löneregleringskommittén, och för egen
del finner jag mig vid anförda förhållande böra biträda detsamma.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels medgiva, att infödd svensk kvinna må kunna
av Konungen i stadgad ordning utnämnas och befordras
till

rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt
folkskoleseminarium och statssamskola,

lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium, samt
adjunkt vid allmänt läroverk;
dels och föreskriva, att i fråga om gift kvinnas
behörighet att söka och innehava sådana lärartjänster
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor kunna
befordras, skall gälla,

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att gift kvinna må kunna till sådan lärarbefattning
befordras allenast efter av Kung!. Maj:t på framställning
i varje särskilt fall lämnat medgivande samt
att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning
ingår äktenskap, hon icke skall vara skyldig
att av sådan anledning avgå från befattningen,
därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn
till befattningens behöriga upprätthållande finner det
nödigt.

Kungl. Alaj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av
- tjänstår för erhållande av statspension.

Enligt gällande pensionsbestämmelser är beloppet av den pension,
som tillkommer civil tjänstinnehavare, beroende på längden av den tid,
befattningshavaren varit anställd i statens tjänst.

Nämnden föreslår, att lärare vid statsanstalt må vid beräkning av
tjänstår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig de tjänstår, utöver
tre, han må hava varit anställd som lärare vid kommunal anstalt, dock
att honom icke må tillgodoräknas mera än 15 sådana tjänstår.

I sin motivering påvisar nämnden, att den rätt till lönetursberäkning
vid övergång till allmänt läroverk, som medgivits lärare vid kommunal
mellanskola, vore mindre effektiv, därest icke läraren tillika erhölle
rätt till viss tjänstårsberäkning för erhållande av statspension.

Vidare framhåller nämnden — som i annat sammanhang föreslagit,
att övningsskollärartjänsterna vid folkskoleseminarier skola göras till ordinarie
tjänster och i följd därav innehavarna av dessa tjänster bringas
under den civila pensionslagen — att dessa lärare så gott som uteslutande
måste tagas från folkskollärarkåren, men att folkskollärarna helt
säkert komme att draga sig för att söka dylika tjänster, därest de icke
för erhållande av pension finge tillgodoräkna sig någon del av sin tjänstgöring
vid folkskolorna.

Nämnden framhåller ock önskvärdheten av att åtminstone en del
av folkskoleseminariernas ämneslärare och övningslärare hade erfarenhet
om folkundervisningen. Detta önskemål skulle svårligen kunna förverkligas,
så länge lärarna vid seminarierna icke finge räkna pensionsår för
den tid, de kunde hava tjänstgjort vid kommunal läroanstalt.

En revision av pensionslagens bestämmelser angående beräkning av
pensionsår anser nämnden även av andra skäl påkallad. Sålunda vore
det flerfaldiga gånger framhållet och även i praktiken erkänt, att den
centrala ledningen av undervisningsväsendet behövde tillföras arbetskrafter,

Kungi. May.ts nåd. proposition nr 260.

som utbildats inom det kommunala skolväsendet. Framför allt vore detta
fallet med folkskolinspektionen, som svårligen kunde fullgöra sin uppgift
utan ingående kännedom om folkundervisningens tillstånd och behov.

Enligt vad nämnden vidare framhåller, hade utvecklingen gått i
den riktningen, att gränserna mellan de kommunala läroanstalterna och
statens läroanstalter börjat utplånas.

Folkskoleväsendet vore ingående reglerat av statens lagar och föreskrifter;
till dess uppehållande skulle staten betala icke mindre än 90
procent av lärarnas kontanta begynnelseavlöning samt hela beloppet av
ålderstilläggen.

Jämförde man eu statssamskola, vars lärare avlönades av staten
med bidrag av kommunens medel, och eu kommunal mellanskola, vars
lärare avlönades av kommunen med bidrag av statsmedel, skulle man
finna, att dessa skolor hade samma mål, arbetade på i huvudsak samma
sätt, hade samma betydelse för samhället och stode under samma centrala
ledning. Det kunde icke påvisas något sakligt skäl, varför tjänstgöring
skulle i det ena fallet medföra rätt till tjänstårsberäkning för erhållande
av statspension, men icke i det andra fallet. Att statssamskolorna
vore statsanstalter och de kommunala mellanskolorna kommunala
anstalter, denna skillnad berodde icke på någon skillnad i dessa anstalters
betydelse för det allmänna utan på andra företrädesvis historiska
skäl.

För den, som såge till realiteter, framträdde hela det av stat och
kommun uppehållna undervisningsväsendet som en sammanhängande
komplex av för staten lika viktiga intressen. Emellan de olika för detta
ändamål upprättade anstalterna funnes icke en sådan svåröverstiglig
klyfta, som pensionslagen tillskapat dem emellan. För staten som högste
vårdare av allmänintresset måste det vara irrelevant, om vid bestämmandet
av en statstjänares pensionsförmåner denne förbrukat hela sin
arbetskraft vid en statens läroanstalt eller någon del därav vid en kommunal
läroanstalt. I vilketdera fallet som helst vore det staten, han
genom sin verksamhet gagnat.

Vad sålunda anförts vore icke något för undervisningsväsendet och
dess centrala administration säreget. Kravet på personlig erfarenhet om
folkundervisningen vore att anse som en yttring av de strävanden, vilka
för närvarande genomginge hela statsförvaltningen, nämligen att låta de
sakliga synpunkterna och den sakliga insikten komma mera till sin rätt
än tillförene varit fallet. Men den sakkunskap, på vilken man numera
lade allt större vikt, kunde icke alltid förvärvas enbart genom teoretisk
utbildning och tjänstgöring i statens tjänst. Den kunde i många fall

ÖO

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

endast vinnas genom tjänstgöring på andra områden. Vår tids krav på
förvaltningen förutsatte en större utvexling av arbetskrafter mellan statens
och andra organs verksamhetsområden. Men en dylik gagnelig cirkulation
försvårades därigenom, att pensionslagen omgärdat statstjänsterna med en
svåröverkomlig skyddsmur. Ett rikare utvecklat samhällsliv och ett kraftigare
ingripande av staten på en mängd områden gjorde e''n dylik,
huvudsakligen formell, skillnad mellan statstjänst och annan allmän tjänst
mindre motiverad.

Löneregle- Kommittén påpekar till en början, hurusom den fråga, som nämn "nnttén.

1 den i förevarande kapitel berört, är ett spörsmål av synnerligen vittomfattande
betydelse.

Vissa omständigheter kunna nogsamt anföras, säger kommittén, vilka
synas tala för en särställning i förevarande avseende för inom skolväsendet
anställda befattningshavare. Nämnden har ock med styrka betonat
dessa omständigheter, och i sina över nämndens betänkande avgivna
utlåtanden hava såväl läroverks- som folkskolöverstyrelsen livligt förordat
nämndens förslag i denna del.

Emellertid anser kommittén vid tillämpningen av en bestämmelse med
den innebörd, nämnden i sitt förslag åsyftar, åtskilliga svårigheter yppa sig.
Så t. ex. framhåller kommittén, att ett ej oberättigat tvivelsmål kan anses råda,
i vilken utsträckning man bör tolka begreppet kommunal läroanstalt. Att
nämnden i detta avseende haft tanken närmast riktad på de kommunala
läroanstalter, vilka äro i nämndens betänkande särskilt berörda, nämligen
folk- och småskolor, högre folkskolor samt kommunala mellanskolor, torde
få antagas. Det gives emellertid anstalter, som äro med dessa i ett eller
annat avseende mer eller mindre närbesläktade, t. ex. kommunala gymnasier,
enskilda mellanskolor, högre flickskolor, folkhögskolor m. fl. En
fullt tillfredsställande definition på begreppet kommunal läroanstalt torde
följaktligen vara ganska svår att uppdraga.

Eu direkt framställning om utsträckt tjänstårsberäkning föreligger
jämväl för lärarnas vid de kommunala gymnasierna vidkommande. I en
av A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala gymnasier gjord framställning
har hemställts om rätt att under vissa angivna villkor få vid beräkning
av pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid dimissionsberättigat
kommunalt gymnasium. I avgivet utlåtande över nämnda framställning
hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att rektor, e. o. lektor
och e. o. lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad
bildningslinje vid statsgymnasium, vilken vinner anställning vid allmänt
läroverk, må för rätt till pension få tillgodoräkna sig intill 15 år av den

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘2C0.

tid, han, efter fullgörande av vad för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst
vid allmänt läroverk i fråga om examen och provår är stadgat, med
nit och skicklighet bestritt tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles
gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid
allmänt läroverk ålagd.

Bland de grundsatser, på vilka lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension är fotad, ingå såsom ett
par av de viktigaste dels den, att tjänstinnehavarna själva skola bidraga
till de med deras pensionering förenade kostnaderna från och med det
de erhållit anställning av den fasthet, som utmärker ordinarie beställning,
dels ock den, att för grundläggande av anspråk på pension »i främsta
rummet måste uppställas den fordran, att tjänstinnehavaren under eu
längre tid varit verksam i statens tjänst och därigenom gjort sig förtjänt
av den förmån, rätten till åtnjutande av pension innebär1».

Nämndens förevarande förslag innebär avvikelser från båda dessa
grundsatser. Enligt kommitténs mening måste det vara synnerligen vägande
skäl, som skulle kunna föranleda sådana avvikelser.

Nämnden har sökt visa, att i detta fall föreligger ett verkligt statsintresse.

Kommittén vill härvid betona, att med den moderna utvecklingen
och med statens successiva ingripande i olika delar av det nutida samhällslivet
jämväl andra områden finnas, där man torde kunna tala om
ett förhandenvarande statsintresse. Även från dylika områden kunna
anspråk höjas av enahanda innebörd som det, vilket gjorts gällande för
undervisningsväsendets vidkommande. Att nu genom partiell ändring i
gällande lag tillmötesgå det senare kravet måste därför betecknas såsom
ett föregripande av den allsidiga utredning, detta spörsmål enligt kommitténs
mening måste underkastas, innan det i sin helhet må komma att
framläggas till statsmakternas prövning.

Kommittén erinrar vidare, hurusom föreliggande fråga jämväl
synes böra sättas i samband med frågan om en centralisering av
det statsunderstödda pensionsväsendet. I sitt den 15 januari 1916 avgivna
utlåtande föreslå de för sistberörda ändamål tillkallade sakkunniga,
bland annat, »att, när en tjänstinnehavare övergår från en avdelning av
statens anstalt för tjänstemannapensioneringen till en annan, hans pensionsrätt
i den senare bestämmes med hänsyn tagen även till de tjänst 1

Jfr det av särskilda kommitterade den 7 november 1902 avgivna betänkande angående
förändrat ordnande av det civila pensionsväsendet, sid. 14 och 22.

Bihang till riksdagens protokoll 1U18. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.)

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

år, han räknat som delägare i den förra avdelningen, och de avgifter,
som erlagts för honom till denna». Denna princip anse de sakkunniga
vara en konsekvens av att pensionen är en uppskjuten lön för fullgjort
arbete, som icke bör förloras, därför att delägaren byter anställning.
Samma princip föreslås skola undantagslöst tillämpas i fråga om såväl
statstjänster som övriga tjänster, vilka medföra delaktighet i nämnda
anstalt.

Detta uttalande torde sa mycket mer böra i nu föreliggande fall
uppmärksammas, som lärarlönenämndens förslag till stor del avser befattningshavare,
vilka äro delaktiga i den av staten understödda folkskollärarnas
pensionsinrättning.

Härjämte erinrar kommittén, att en fråga av i stort sett samma innebörd
som den nu föreliggande varit föremål för riksdagens prövning. I
en till 1907 ars riksdag avlåten proposition (nr 96) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen medgiva, att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna
vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet
måtte under vissa förutsättningar för rätt till pension få tillgodoräkna sig
intill tio ar av den tid, han eller hon, efter fullgörandet av de för behörighet
till sådan tjänst erforderliga prov, vid enskilt läroverk med nit
och skicklighet bestritt viss närmare angiven tjänstgöring. Rörande sagda
framställning fattade emellertid kamrarna stridiga beslut, vadan fråean
sålunda förföll.

Spörsmål av närbesläktad beskaffenhet hade ej heller för kommittén
vant främmande. Kommittén erinrar, hurusom kommittén den 23 april
1915 avgav underdånigt utlåtande i anledning av en utav professorn vid
universitetet i Uppsala L. V. A. Stavenow gjord framställning om, bland
annat, rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöringstid såsom professor vid
Göteborgs högskola i och för pensionsberäkning vid avgång från professuren
vid Uppsala universitet.

I detta utlåtande förklarade sig kommittén på anförda skäl icke
kunna i ärendets förevarande skick tillstyrka framställning till riksdagen
om dylikt medgivande från dess sida. Skulle emellertid, uttalade kommittén
vidare, de i denna fråga föreliggande omständigheter anses höra
föi anleda vidare åtgärder i det med ansökningen avsedda syfte, syntes
det kommittén, att, innan dylika åtgärder bestämdes, en utredning borde
tiga rum, huruvida samt, i jakande fall, i vilken omfattning och under
vilka föi utsättningar statstjänsteman kunde böra vid tjänstårsberäkning i
pensionshänseende få tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i
statstjänst.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Någon framställning till riksdagen i angivna syfte till förmån för
Stavenow kom icke till stånd, och den nyssberörda, av kommittén ifrågasatta
utredningen har ej heller blivit åvägabragt.

Spörsmålet om ändrade bestiimmelser angående beräkning av tjänstår
för erhållande av statspension anser kommittén emellertid ej vara så intimt
förknippat med de löneregleringsfrågor, över vilka kommittén nu
har att yttra sig, att icke nämnda spörsmål utan större olägenhet kan
anstå för att, efter erhållande av en allsidig utredning i ämnet, ånyo
framläggas till prövning.

Då emellertid spörsmålet nu i vida större omfattning åter kommit
under kommitténs skärskådande, anser kommittén tidpunkten vara inne
för en allsidig utredning av den art, som ovan antyddes, och hemställer
följaktligen, att åtgärder måtte vidtagas för åvägabringande av en dylik
utredning.

Den fråga, som lärarlönenämnden i förevarande kapitel upptagit
till behandling, är, såsom ock framgår av nämndens uttalanden, ett spörsmål
av stor betydelse för det förvaltningsområde, varom här är fråga.
Löneregleringskommittén har ingalunda underkänt de omständigheter, som
av nämnden andragits till stöd för dess förslag i detta avseende, men
kommittén har icke ansett, att man nu genom en partiell ändring i
gällande lag borde tillmötesgå härutinnan framställda krav, utan hemställt
om en allsidig utredning i ämnet, där ej endast undervisningsväsendets
intressen utan även de intressen, som inom andra förvaltningsgrenar
tilläventyrs kunde vara för handen, finge göra sig gällande.

Ehuru jag behjärtar de synpunkter, vilka tala för en särställning
av undervisningsväsendets målsmän i förevarande hänseende, anser jag
likväl, i likhet med löneregleringskommittén, att för förebyggande av ett
åsidosättande av eventuellt andra statsintressen en allsidig utredning i
ämnet bör komma till stånd. Vid sådant förhållande har jag ej ansett
mig böra för närvarande föreslå några åtgärder i det av lärarlönenämnden
avgivna syfte.

Departe mentschefen.

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Extra och vikarierande

manliga ämneslärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Tillfällig
löneförbättring.
■

Löneregleringsk
ommitt én.

Manliga

timlärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken.

1. Ämneslärare.

a) Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare och

timlärare i läsämnen.

För extra ordinarie manlig ämneslärare, vilken avlagt akademisk
examen, som medför rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk,
och genomgått provårskurs, utgår ett årligt arvode av 2,700 kronor; för
extra ordinarie lärare, som icke fullgjort sålunda stadgade villkor, utgår
ett årligt arvode av 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)

I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
med 400 kronor till extra ordinarie manlig ämneslärare med
full kompetens samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda
kompetens.

Ifrågavarande lärare hava samma tjänstgöringsskyldighet och bära
i stort sett samma ansvar som de ordinarie lärarna. I betraktande härav
förordar kommittén, att arvodet för manlig extra och vikarierande
lärare med full kompetens sättes till 3,300 kronor och arvodet för sådan
lärare utan berörda kompetens till 2,900 kronor.

Arvode åt manliga timlärare utgår för närvarande efter 90 kronor
för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådan examen, som medför
rätt att söka lärarbefattning vid allmänt läroverk, samt genomgått
provår, och i annat fall efter 80 kronor för veckotimme. (Kungl. brev till
läroverksöverstyrelsen den 20 oktober 1905.)

Nämnden föreslår, att dessa arvoden måtte höjas till respektive
130 och 110 kronor.

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.

De av nämnden föreslagna arvodena äro desamma, som sedan ett re^nga_
par år tillbaka utgått till timlärare vid folkskoleseminarierna. Kommittén kommittén.
finner skäligt, att, liksom eu höjning föreslagits i fråga, om arvodena för
extra och vikarierande lärare, eu ökning av arvodet jämväl för i taga
varande lärare vidtages, och får följaktligen förorda, att de av nämnden
föreslagna arvodena måtte höjas till respektive 140 och 120 kronor for
veckotimme.

För närvarande finnes intet uttryckligt stadgat angående avlöning ^rr"er°cnhde
för kvinnor, som uppehålla extra ordinarie ämneslärarbefattningar. bör sa-kvinnliga omdana
lärare hava tillämpats bestämmelserna angående avlöning för extra or- "es''“
dinarie ämneslärarinnor vid statssamskolorna. Enligt dessa bestämmelse!
utgår för extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen tran ser_
högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och piov
årskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läroverken
är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor samt för extra ordinarie
lärarinna, som icke fullgjort nämnda villkor, ett ärligt aivode av 1,200
kronor. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

I anledning av en till 1912 års riksdag gjord framställning med»■av
riksdagen, att till extra ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna ring.
finge, utöver omförmälda arvoden, för år 1913 utgå tilläggsarvoden av
200 kronor för var och en sådan med full kompetens samt 400 kionor
för varje dylik lärarinna utan sagda kompetens. Samma förmåner hava
av riksdagen beviljats även för vart och ett av åren 1914—1917, dock
att bestämmelsen om tilläggsarvoden åt extra lärarinnor för åren 1916 och
1917 erhöll sådan form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott
vid samskolorna utan även vid andra allmänna läroverk. För år 1918
har riksdagen i form av tillfällig löneförbättring höjt tilläggsaivodena till
respektive 600 och 700 kronor.

Nämnden föreslår för extra ordinarie kvinnlig ämneslärare avlöning
efter 2,500 kronor, därest befattningshavaren avlagt de examina och prov,
som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest

2,100 kronor, för år räknat.

Kommittén förordar för extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare re^ngs.
med full kompetens vid högre allmänt läroverk och realskola arvode av kommittén.

3,000 kronor och för sådan lärare utan berörda kompetens arvode av

2,600 kronor.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

Beträffande arvoden åt kvinnliga timlärare finnas för närvarande
ingå generella bestämmelser. Kungl. Maj:t har i enstaka fall medgivit
att arvode åt timlärarinna finge utgå efter 80 kronor för veckotimme. ’

Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare 120 kronor, därest lärarinnan
avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 100 kronor, för veckotimme
raknat.

regler Vägs- .. ... Under hänvisning till vad anförts och förordats i fråga om manlig
kommittén, timlarare, föreslår kommittén, att arvodena till kvinnliga sådana lärare
matte bestämmas till respektive 130 och 110 kronor för veckotimme.

Kvinnliga

timlärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärår! önenämnden.

b) Manliga adjunkter.

Nuvarande
bestämmelser.
''

Adjunkter vid de allmänna läroverken åtnjuta för närvarande avlöning
i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor, 3) 2 700
kronor, 4) 3,050 kronor, 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å
respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor, eller alltså tillhopa
respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor. (Kungl
kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Jne&tt.,.. . En11(i,f0 befnt av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring

ring. lor ar 1918 till adjunkt i forsta, andra, tredje eller fjärde lönegraden
med 700 kronor och till adjunkt i femte lönegraden med 600 kronor.

Lärarlöne nämnden.

Nämnden föreslår för manlig adjunkt följande avlöning: 3,700

krr°r™n Va’ 4,200 kr0n0r 1 2:a’ 4,700 kronor 1 3:e> 5’200 kronor i 4:e
0 , °>700 kronor i 5:e lönegraden, därav respektive 1,200, 1,350, 1,500,
1,650 och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

... k>en .. &ruPP av statstjänare, med vilka läroverksadjunkterna vore
att jamnställa i avseende å utbildningens omfattning och tjänstgöringens
kvalitet, vore enligt nämndens mening första gradens tjänstemän inom
centraiforvaitmngen, vilka, bortsett från ortstilläggen, för närvarande åtavlöning
i fyra lönegrader med respektive 3,700, 4,200, 4,700 och
5,200 kronor, dan inräknat 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar. Det
hade„.ocks?a Payrkats> att sistnämnda avlöningsstat skulle fastställas jämii
- i laroverksadjunktema. Härigenom skulle emellertid endast formell
icke real likställighet åvägabringas mellan dessa två grupper av
tjänstemän. Vad som gjorde en tjänst lockande vore icke allenast de
avlöningsförmåner, som vore förenade med den tjänsten, utan jämväl och

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.

i mycket hög grad den möjlighet att befordras till högre avlönad tjänst,
som tjänstinnehavaren kunde hava i utsikt. I detta avseende förelåge
eu högst väsentlig skillnad mellan första gradens tjänster inom centralförvaltningen
och adjunktstjänsterna vid de allmänna läroverken.

Nämnden erinrar, hurusom löneregleringskommittén i sitt den 18
november 1903 avgivna betänkande (delen I) angående allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering av löneförhållandena m. m. inom de centrala
ämbetsverken framhållit som sannolikt, att av tjänstemän i första
lönegraden 47,3 procent skulle vinna befordran till högre tjänst samt att
pensionsåldern skulle uppnås av en fjärdedel av dessa tjänstemän. I förhållande
härtill vore, fortsätter nämnden, befordringsutsikterna för läroverksadjunkter
synnerligen små, särskilt om de icke avlagt högre lärdomsprov
än dem, som erfordrades för behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt
läroverk. Dessa hade praktiskt taget ingen annan möjlighet till
befordran än rektorstjänsterna vid realskolor, om vilka de dock hade att
utstå tävlan med i avseende å examina mera meriterade sökande.

Huru förhållandena i nu berörda hänseende gestaltade sig, belystes
i någon mån därav, att för det dåvarande antalet realskolerektorer, som
endast avlagt filosofie kandidatexamen, uppginge till 32, ett försvinnande
litet tal i förhållande till det betydande antal lärare, varom numera vore
fråga. Härtill komme, att befordringsutsikterna för läroverksadjunkt, som
förordnats till realskolerektor, vore så gott som stängda, under det att
en förstagradstjänsteman, efter vunnen befordran till andragradstjänsteman,
kunde avancera vidare. Om, med bibehållande av de nu fastställda
kompetensfordringarna, en tjänsteman av första graden icke skulle hava
större möjligheter till befordran än en läroverksadjunkt, så lede det intet
som helst tvivel, att tjänstemannakåren av första graden skulle bliva
mycket svår att rekrytera och mycket illa rekryterad.

Vid jämförelsen mellan de två ifrågavarande kårernas löneförhållanden
kunde enligt nämndens åsikt olikställigheten i nu berörda hänseende
omöjligen lämnas ur räkningen. Också hade av ålder den uppfattningen
gjorts gällande, att läroverksadjunkterna borde komma i
åtnjutande av flera ålderstillägg än andra motsvarande befattningshavare
för att på så sätt erhålla en kompensation för bristen på befordringsmöjligheter.
Och då vidare dessa befattningshavare, med hänsyn till
den minimikompetens, som av dem fordrades, och arten av deras tjänstgöring,
icke borde åtnjuta lägre begynnelselön än första gradens tjänstemän,
följde, att läroverksadjunkterna borde åtnjuta avlöning i fem lönegrader
med respektive 3,700, 4,200, 4,700, 5,200 och 5,700 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vid namn- I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår herr

dfogat sä"-9 Olof Olsson för manlig läroverksadjunkt: 4,000 kronor i l:a, 4,500 kronor
skilt Titt- i 2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600

rande. , ........

kronor tjanstgormgspennmgar.

Över namn- I sina över nämndens betänkande avgivna utlåtanden hava läro avgivnaSut-

verksöverstyrelsen samt ett par lärarkorporationer, med instämmande av
latanden, de allra flesta läroverkskollegier, på anförda skäl förordat för adjunkterna
en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg,
vart och ett å 500 kronor.

Lone- Som utgångspunkt vid avgivande av förslag till avlöning för läro kommtuTn.

verksadjunkterna har nämnden tagit den avlöning, vilken — bortsett från
ortstillägg — för närvarande tillkommer en tjänsteman i första lönegraden
i centrala ämbetsverk. Såsom en kompensation för bristen på
befordringsmöjligheter föreslår nämnden ett ytterligare ålderstillägg utöver
vad nu tillkommer första gradens tjänstemän.

Denna jämförelse med befattningshavare inom de centrala verken
har även fullföljts i vissa över nämndens förslag avgivna utlåtanden,
varvid dock påyrkats likställighet ej med första gradens tjänstemän utan
med revisorerna i kammarrätten, vilka — frånsett ortstillägg — åtnjuta
en begynnelseavlöning av 4,200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å
500 kronor.

Vad först denna sistnämnda jämförelse beträffar, framhåller kommittén
hurusom en placering av adjunkterna i den mellangrad, bemälde kammarrättsrevisorer
intaga i förhållande till första och andra gradens tjänstemän,
ej skulle stå i överensstämmelse med de åsikter, som inom riksdagen
vid flera tillfällen kommit till uttryck och vilka avsett ett undvikande
i möjligaste mån av en utvidgning av sagda mellangrad.

Beträffande åter ett jämnställande i allmänhet av läroverksadjunkterna
med vissa befattningshavare i de centrala verken, närmast med första
gradens tjänstemän, skulle en dylik åtgärd kunna synas äga visst fog för
sig. Tager man emellertid i betraktande den olika utbildning, de olikartade
arbetsuppgifter och de skiljaktiga befordringsmöjligheter, vilka äro
kännetecknande för bemälda kategorier befattningshavare, anser kommittén
en dylik jämförelse ej innebära den rättvisa, man i detta fall vill söka
ernå.

Kommittén, som i det följande föreslår, att begynnelseavlöningen
för lektor sättes till 5,800 kronor, anser, att nämnda belopp bör
utgöra slutavlöningen för adjunkt. Med beräkning av ålderstilläggens antal
till tre och beloppet för varje ålderstillägg till 500 kronor, skulle be -

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 2(10.

gynnelseavlöningen bliva 4,300 kronor. Av detta belopp borde 2,700
kronor utgöra lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Högsta pensionsunderlaget
anser kommittén emellertid böra sättas till 4,000 kronor.

c) Kvinnliga adjunkter.

Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna vinna anställning som Lärmioneadjunkt
vid högre allmänt läroverk och realskola för gossar.

För kvinnlig adjunkt föreslår nämnden följande avlöning: 3,200
kronor i l:a, 3,600 kronor i 2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i
4:e lönegraden, därav 1,300 kronor tjänstgöringspenningar.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår Vid namn,
fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de kvinnliga /”Lf Vä?-9
lärarnas avlöningsförmåner (se ovan sid. 42), för kvinnlig adjunkt 3,500 »«»»«-kronor i l:a, 3,900 kronor i 2:a, 4,300 kronor i 3:e och 4,700 kronor i
4:e lönegraden, därav 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Löneregleringskommittén erinrar, hurusom kommittén efter förut an- Lönegivna
grunder låtit verkställa en beräkning av kvinnliga lärares avlöning kommittén.
med hänsyn till vad kommittén ämnat föreslå för motsvarande manliga
befattningshavare. Den summa, som härvid erhållits, har kommittén
sedermera låtit undergå erforderlig avrundning eller jämkning till ett
belopp, som kommittén funnit skäligt.

1 anslutning härtill föreslår kommittén för kvinnlig adjunkt en
avlöning av 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre alderstillägg till
lönen å 300 kronor. Högsta pensionsunderlaget anser kommittén böra
begränsas till 3,000 kronor.

d) Manliga lektorer.

För närvarande åtnjuta lektorerna avlöning i fem lönegrader å Nuvarande
1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) bes “™"ie"

4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550,

1,700, 1,850 och 2,000 kronor, eller alltså tillhopa respektive 4,000, 4,500,

5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelse den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring Tillfällig
för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700 lone{Zga
kronor, till lektor i fjärde lönegraden med 600 kronor och till lektor i
femte lönegraden med 400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.)

Kuriffl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

nämnden'' Nämnden föreslår för manlig lektor följande avlöning: 4,900 kronor

i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

Nämnden anför, att lektorerna ansåges i allmänhet höra jämnställas
med andra gradens tjänstemän. Avlöningen för dessa senare befattningshavare
vore för° närvarande, bortsett- från ortstillägg, bestämt till 5,400
kronor med två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, däri inräknat 1,800
kronor tjänstgöringspenningar. Nämnden hade tagit i övervägande,
att utbildningen för lektorstjänst vore väsentligen mera omfattande än
utbildningen för inträde i centralförvaltningen; att, med nutidens anspråk
på undervisningen å gymnasiestudiet, en lektors tjänstgöring kunde anses
av minst lika kvalificerad art som en andragradstjänstemans; samt
slutligen att lektorerna hade mindre befordringsutsikter än motsvarande
tjänstemän inom administrationen. På grund härav'' hade nämnden kommit
till den uppfattningen, att lektorerna rätteligen borde åtnjuta något
högre avlöning än den, som vore bestämd för tjänstemän av andra graden.
Då emellertid vid en lönereglering hänsyn jämväl måste tagas till
förut fastställda avlöningsbelopp, hade nämnden ansett sig böra för lektorerna
^föreslå en avlöning av 4,900 kronor med tre ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, varigenom begynnelseavlöningen skulle bliva 500 kronor
lägre än för tjänstemän av andra graden men slutavlöningen lika
med dessas. Beträffande de sålunda av nämnden föreslagna avlöningsbeloppen
ville nämnden uttryckligen framhålla, att de vore de minsta,
som kunde ifrågasättas.

dens förlag ™ . * ett. vid llämndens förslag fogat särskilt yttrande föreslår herr
fogatsnrskiit Olof Olsson för manlig lektor: 5,000 kronor i l:a, 5,500 kronor i 2:a,
yttrande. 6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,900 kronor
tjänstgöringspenningar.

dens filrTlac, J sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läroavpirna
ut- verksöverstyrelsen, att lektor måtte likställas med andra gradens tjänstelatanden.
män och i likhet med dessa erhålla en avlöning av 5,400 kronor (alltså
frånräknat ortstillägg) jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500
kronor. Vissa lärarkorporationer, med instämmande av de allra flesta
läroverkskollegier, hava föreslagit samma begynnelseavlöning, 5,400 kronor,
samt härjämte en ökning av antalet ålderstillägg till tre, vart och ett
å 500 kronor.

Maj^lnal .. 1 en av läroverksöverstyrelsen den 31 augusti 1917 gjord fram ven

fram- ställning rörande behovet av ökade anslag under åttonde huvudtiteln till
ställning.

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 260.

de allmänna läroverken in. m. under budgetåret 1919, i vad sagda framställning
avser lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och de kommunala mellanskolorna,
hemställer överstyrelsen — frånsett vissa önskemål rörande krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt omförmälda lärare, vilka önskemål icke i
detta sammanhang torde komma i fråga — att Kungl. Maj:t måtte
till 1918 års riksdag ingå med proposition om löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och de kommunala mellanskolorna i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av överstyrelsen i underdånigt yttrande den 10
juni 1915 (näml. över nämndens betänkande) avgivet förslag, dock
med den ändring i fråga om lektorerna vid de allmänna läroverken och
högre lärarinneseminariet tillkommande löneförmånerna, att dessa lärare
i likhet med läroverksadjunkterna måtte erhålla tre ålderstillägg, vart
och ett å 500 kronor.

I såväl nämndens betänkande som vissa däröver avgivna utlåtanden
har jämförelse uppdragits mellan lektorer och andra gradens tjänstemän
i de centrala verken, vilka sistnämnda åtnjuta en avlöning av 5,800
kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och
400 kronor ortstillägg, vartill kunna komma två ålderstillägg å 500
kronor.

Beträffande adjunkterna har kommittén ansett sig böra avvisa en
jämförelse mellan lärare och befattningshavare i de centrala ämbetsverken
såsom icke varande lämpad efter de faktiska förhållandena.

Även jämförelsen mellan lektorer och andra gradens tjänstemän
måste kommittén beteckna såsom mindre lycklig; nämnden har också på
anförda skäl kommit till den uppfattningen, att lektorer rätteligen borde
åtnjuta något högre avlöning än den, som är bestämd för tjänstemän av
andra graden.

Med utgångspunkt från denna nämndens uppfattning, vilken kommittén
även delar, och särskilt med hänsyn till den långa utbildningstid,
som förvärvande av lektorskompetens visat sig kräva, har kommittén
förordat för lektorer en avlöning, som med 400 kronor överstiger
vad — frånräknat ortstillägg — för närvarande utgår till en andra
gradens tjänsteman, eller alltså 5,800 kronor. Av nämnda summa böra
3,900 kronor utgöra lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar. Ålderstilläggen
anser kommittén böra begränsas till två, vart och ett å 500 kronor.
Högsta pensionsunderlaget borde, anser kommittén, bestämmas till

4,600 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

e) Kvinnliga lektorer.

Lärarlöne nämnden.

Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna erhålla anställning
som lektor vid allmänt läroverk.

För kvinnlig lektor föreslår nämnden följande avlöning: 4,100 kronor
i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e
lönegraden, däri inräknat 1,700 kronor tjänstgöringspenningar.

llm förslag , .. 1 ett Vld “ämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår

fogat särskilt fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om kvinnliga
yttrande, lärares avlöningsförmåner, för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800
kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,800 kronor tjänstgöringspenningar.

reglerings- ■ kommittén ej ^ ansett sig böra förorda nämndens förslag, att

kommittén, kvinna skulle kunna erhålla anställning som lektor vid allmänt läroverk,
har nämndens förslag i förevarande del ej föranlett något yttrande från
kommitténs sida.

f) Ämneslärarinnor.

Nuvarande

bestäm melser.

Enligt nu gällande bestämmelser äro för ämneslärarinnor vid statens
samskolor bestämda följande löneförmåner:

för första lärarinna: två lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,900
kronor jämte tjänstgöringspenningar å 600 kronor, alltså tillhopa respektive
2,000 och 2,500 kronor;

för lärarinna: två lönegrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,500 kronor
jämte tjänstgöringspenningar å 500 kronor, alltså tillhopa 1,500 och 2 000
kronor;

föi extra ordinarie lärarinna, som avlagt godkänd avgångsexamen
från högre lärarinneseminariet eller fullgjort vad beträffande examen och
provarskurs för behörighet till ämneslärarbefattning vid de allmänna läroverken
är stadgat, ett årligt arvode av 1,400 kronor;

för extra ordinarie lärarinna, som icke fullgjort de i nästföregående
moment stadgade villkor, ett årligt arvode av 1,200 kronor; samt
0 . lärarinna, som förordnas att upprätthålla första lärarinnas

åligganden, ett ärligt tilläggsarvode av 300 kronor. (Kungl. kungörelsen
den 27 augusti 1904.) •

lönefprbätt- j: anledning av en vid 1912 års riksdag gjord framställning medring.
gav riksdagen, att utöver de ordinarie första lärarinnor och lärarinnor

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260. !)3

vid statens samskolor å stat tillkommande löneförmånerna finge för år
1913 såsom tillfällig löneförbättring utgå: för första lärarinna i första
lönegraden 50 kronor, för lärarinna i första lönegraden 350 kronor och
för lärarinna i andra lönegraden 50 kronor, av vilka belopp 2/,s skulle
anses utgöra lön och Va tjänstgöringspenningar, ävensom att till extra
ordinarie ämneslärarinnor vid samskolorna finge, utöver redan stadgade
arvoden, för samma år utgå tilläggsarvoden av 200 kronor för var och
en sådan med full kompetens samt 400 kronor för varje dylik lärarinna
utan berörda kompetens. Samma förmåner hava av riksdagen beviljats
även för vart och ett av åren 1914—1917, dock att bestämmelsen om
tilläggsai^voden åt extra lärarinnor för åren 1916 och 1917 erhöll sådan
form, att den kom att avse extra lärarinnor ej blott vid samskolorna
utan även vid andra allmänna läroverk.

För år 1918 har riksdagen beviljat en tillfällig löneförbättring för
första lärarinna i l:a lönegraden med 500 kronor, för första lärarinna i
2:a lönegraden med 450 kronor, för lärarinna i l:a lönegraden med 800
kronor, för lärarinna i 2:a lönegraden med 450 kronor, för extra ordinarie
ämneslärarinna med full kompetens med 600 kronor samt för extra ordinarie
ämneslärarinna utan berörda kompetens med 700 kronor.

Nämnden, som ifrågasatt, att kvinna må kunna innehava rektorsbefattning
vid statssamskola, föreslår, att första lärarinna skall anställas
vid samskola endast för det fall, att skolan förestås av manlig rektor,
att första lärarinnebefattningen tillsättes endast på förordnande, och att
sådant förordnande tilldelas en av de ordinarie ämneslärarinnorna vid
skolan.

Beträffande avlöningsförmåner föreslår nämnden
för vikarierande ämneslärarinna: 2,100 kronor för år;
för ordinarie ämneslärarinna: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,

3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, däri inräknat 1,000
kronor tjänstgöringspenningar; samt

för första lärarinna: arvode å 300 kronor utöver avlöningen som
ordinarie ämneslärarinna.

Vad först beträffar ordinarie ämneslärarinna, har nämnden föreslagit
en begynnelseavlöning av 2,400 kronor, vartill skulle kunna komma tre
ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Kommittén för sin del anser, att
begynnelseavlöningen bör sättas till 2,800 kronor, vartill kunna komma
tre ålderstillägg. Ålderstilläggens belopp anser kommittén böra bestämmas
till 300 kronor eller vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnliga
adjunkter.

Lärarlöne nämnden.

Lönereglering
8-kommittén.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Den av kommittén förordade avlöningen, 2,800 kronor, borde
fördelas sa, att 1,800 kronor utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Högsta pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,700 kronor
eller 300 kronor mindre än vad fallet skulle bliva i fråga om kvinnliga
adjunkter.

Vad vidare angår vikarierande ämneslärarinna, förordar nämnden
ett arvode av 2,100 kronor för sådan lärarinna, vare sig hon äger full
. kompetens eller icke. Enligt ovanberörda kungörelse den 27 augusti
1904 utgör skillnaden mellan vikarierande ämneslärarinna med full kompetens
och utan sådan kompetens 200 kronor. Kommittén förordar ett
arvode av 2,600 kronor för vikarierande ämneslärarinna med full kompetens
eller samma belopp, som kommittén tillstyrkt för ej kompetent
kvinnlig extra lärare. För vikarierande ämneslärarinna utan full kompetens
anser kommittén arvodesbeloppet böra sättas till 2,400 kronor.

Skillnaden mellan avlöningen för första lärarinna och lärarinna utgör
enligt omförmälda kungörelse 500 kronor. Nämnden föreslår nu ett
särskilt arvode av 300 kronor till ämneslärarinna, som förordnas till
första lärarinna. Kommittén, som förklarat sig ej kunna tillstyrka förslaget,
att kvinna må kunna anställas som rektor vid samskola, förordar,
att ifrågavarande särskilda arvode måtte bestämmas till 500 kronor.

g) Avlöning under tjänstledighet.

Nuvarande

bestäm melser.

Nu gällande allmänna bestämmelser angående löneförmåner vid
tjänstledighet för ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor återfinnas i
kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 mom. g) och h) och motsvara i
stort sett vad i detta avseende i vederbörande avlöningsvillkor plägat
fastställas för befattningshavare i nyreglerade ämbetsverk, dock med det
tillägget, att då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast
åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, avdrag å tjänstgöringspenningarna
icke må ske.

Därjämte har Kungl. Maj:t i samma kungörelse förordnat,
att, då lärare på grund av offentligt uppdrag åtnjuter tjänstledighet,
skall i varje särskilt fall, för vilket bestämd föreskrift förut ej är
meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida och i vilken mån han
bör utöver tjänstgöringspenningarna vidkännas avdrag å sin lön; samt
att, då lärare av annan anledning än styrkt sjukdom eller offentligt
uppdrag är tjänstledig eller eljest förhindrad att sköta sin befattning,
den tjänstledige läraren skall under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen, som erfordras för befatt -

Kungl. Majrfs nåd. proposition nr 260.

ningens uppehållande, skolande denna skyldighet jämväl åligga avliden
lärares stärbhusdelägare under dem tillkommande tjänst- och nådår.1

Genom kungl. kungörelse den 10 oktober 1913 (§§ 1 och 3) äro
bestämmelser givna angående beräkning av löneförmåner för ordinarie
ämneslärare och ämneslärarinnor vid allmänt liiroverk, som erhållit tjänstledighet
för att tjänstgöra såsom vikarierande ämneslärare eller extra
lärare vid annat allmänt läroverk.

Vederbörande lärare skall därunder — utom för det fall att ordinarie
adjunkt tjänstgör såsom lektor, för vilken händelse särskilda bestämmelser
gälla — åtnjuta avlöning till samma belopp, som om han i
stället skött sin egen befattning. För detta ändamål skall i det fall, att
det för förordnandet att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra lärare
författningsenligt utgående arvode för den tid, som tjänstgöringen omfattar,
understiger den å samma tid belöpande avlöningen å den ordinarie tjänsten,
iakttagas, att nämnda arvode må i sin helhet av honom uppbäras
samt att vad därutöver tillkommer honom såsom ordinarie lärare skall
utgå av lönen å hans ordinarie tjänst. Vad därefter återstår av den med
samma tjänst förenade avlöningen skall användas till arvode, enligt stadgade
grunder, åt hans egen vikarie. Uppstår därvid överskott, skall
detta besparas; är åter ifrågavarande återstod av avlöningen å den ordiarie
tjänsten icke tillräcklig för vikariens avlönande, skall erforderligt
fyllnadsarvode på vederbörlig rekvisition utbetalas från det för allmänna
läroverken uppförda anslaget till arvoden åt extra lärare och vikarier
samt för oförutsedda behov.

Skulle det till den tjänstledige läraren utgående vikariatsarvode för
den tid, som tjänstgöringen omfattar, överstiga den på samma tid belöpande
avlöningen vid hans ordinarie tjänst, skall av nämnda arvode
till honom utbetalas endast så mycket, som motsvarar avlöningen för
ifrågavarande tid vid den ordinarie tjänsten, och återstoden besparas.
Arvodet till hans egen vikarie skall utgå av den med hans ordinarie
tjänst förenade avlöningen. Uppstår därvid överskott, skall detta besparas;
är åter avlöningen vid den ordinarie tjänsten icke tillräcklig för

1 Kungl. Maja har vid flera tillfällen medgivit, att lärare, som åtnjutit tjänstledighet
på grund av vetenskapligt arbete, skola av sina avlöningsförmåner avstå allenast så stort
belopp, som motsvarar vad vikarierna enligt de före den 1 januari 1914 gällande bestämmelser
skolat uppbära (d. v. s. efter 2,000, resp. 1,800 kr. för år). — Genom kungl. brev
den 22 juni 1911 bar Kungl. Maja förklarat, att den rätt till tjänstår, som enligt prästerskapets
privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna läroverken, skall
från och med början av år 1912 upphöra att gälla, dylik rätt som uppkommit före nämnda
tidpunkt dock oförkränkt.

Lärarlönenämnden.

Till Kungl
Maj :t ingiven
framställning -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vikariens avlönande, skall erforderligt fyllnadsarvode på vederbörlig rekvisition
utbetalas från ovanberörda anslag.

Om lästermin påbörjas senare eller avslutas tidigare vid det
läroverk, där ifrågavarande lärare tjänstgör såsom vikarierande eller extra
lärare, än vid det, där han har sin ordinarie anställning, skall ersättning
till hans vikarie för den tid, för vilken han själv ej uppbär vikariatsarvode,
på vederbörlig rekvisition utanordnas från förutnämnda anslag
till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov.

I nu gällande bestämmelser rörande lärares avlöning under tjänstledighet
förordar nämnden ingen ändring.

Nämnden påpekar vidare, hurusom dessa bestämmelser ej torde avse
tjänstledighet för fullgörande av värnplikt, samt att, då frågan om avlöning
för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande
av värnplikt, torde komma att bliva föremål för en utredning,
omfattande samtliga statstjänstemän, nämnden ej ansett sig böra väcka
förslag i ärendet beträffande de statsanställda lärare, om vilkas avlöningsförhållanden
nämnden hade att verkställa utredning.

Läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen hava den 25
juli 1914 gemensamt gjort framställning angående behovet av närmare
bestämmelser rörande beräkningen av löneförmånerna för lärare, som erhållit
tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller extra
lärare vid annat allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Överstyrelserna
föreslå för detta ändamål,

att Kungl. Maj:t täcktes föreskriva, att bestämmelserna i kungl.
kungörelsen angående beräkning i vissa fall av ordinarie lärares och lärarinnas
vid allmänt läroverk löneförmåner den 10 oktober 1913 skola äga
tillämplighet även i det fall, då ordinarie ämneslärare, teckningslärare,
musiklärare eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk beviljas tjänstledighet
för att tjänstgöra såsom vikarie eller extralärare vid folkskoleseminarium,
ävensom i det fall, då ordinarie ämneslärare eller innehavare
av teckningslärar-, musiklärar- eller gymnastiklärarbefattning vid
folkskoleseminarium beviljas tjänstledighet för att tjänstgöra vid annat
folkskoleseminarium eller vid allmänt läroverk, dock med iakttagande
därav, att sådant fyllnadsarvode och sådan ersättning, som i § 1 av
sagda kungörelse omförmäles, skall beträffande vikariatstjänstgöring vid
folkskoleseminarium utanordnas från reservationsanslaget till folkskoleseminarierna.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 3 september 1914
ej haft något att erinra mot ifrågavarande framställning.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

I de avlöningsvillkor, vilka på senare tid fastställts för olika tjänste- Lön/:-.
mannakårer, plägar föreskrivas, att tjänstgöringspenningar få uppbäras
endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring lefnad,
skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen.

Enahanda bestämmelse borde meddelas beträffande adjunkter
och lektorer samt ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, dock att
bestämmelse i fråga om förhållandet under semester ej är för dessas vidkommande
erforderlig. Yad som för närvarande i förevarande avseende
är stadgat beträffande lektor, som är domkapitelsledamot, borde tills vidare
bibehållas.

Vidare är i allmänhet föreskrivet, att den, som av sjukdom hindras
att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg,
där sådant förekommer, eller i det fall, där avlöningen utgöres av arvode,
den del därav, vilken icke anses såsom tjänstgöringspenningar, men att
•den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller av arvodet,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas
skäligt.

I stort sett enahanda bestämmelser gälla för närvarande beträffande
lärare vid de allmänna läroverken, men borde desamma omformuleras
för att bringas i större överensstämmelse med vad i förevarande
avseende gäller för andra befattningshavare i statens tjänst. I detta
sammanhang borde, för tillämpning i möjligen förekommande fall,
bibehållas bestämmelse om skyldighet för avliden lärares stärbliusdelägare
att under dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår avstå så
mycket av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande.

Dessutom borde, i likhet med vad i allmänhet är föreskrivet, stadgas,
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, samt att, därest befattningshavare
varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen, den
del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta
honom uppbära något därav.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.)

Kunql. May.ts nåd. proposition nr 360.

För närvarande är förordnat, att, då lärare på grund av offentligt
uppdrag åtnjuter tjänstledighet, skall i varje särskilt fall, för vilket
bestämd föreskrift förut ej är meddelad, på Kungl. Maj:ts prövning bero,
huruvida och i vilken mån han bör utöver tjänstgöringspenningama vidkännas
avdrag å sin lön.

Beträffande sistnämnda stadgande erinrar kommittén, hurusom
Kungl. Maj:t genom kungl. kungörelse den 30 augusti 1916 dels förklarat,
att, då innehavare av statstjänst erhåller tjänstledighet för fullgörande
av något av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av myndighet meddelat uppdrag eller ock för utövande av riksdagsmannauppdrag,
Kungl. Maj:t vill besluta, huruvida och i vilken omfattning
den tjänstledige skall, med tillämpning av gällande avlöningsbestämmelser,
under ledigheten frånträda annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar
och vad därmed i förevarande hänseende är att likställa,
ävensom att vad nu sagts skall gälla även för det fall att underordnad
myndighet har att bevilja tjänstledigheten, dels ock förordnat, att
i övriga fall av tjänstledighet för särskilt uppdrag det skall, där ej tjänstledigheten
av Kungl. Maj:t beviljas, tillkomma den myndighet, som har
att bevilja tjänstledigheten, att fatta beslut i fråga om förpliktande för
den tjänstledige att under ledigheten frånträda, utöver tjänstgöringspenningarna
och vad därmed i förevarande hänseende är att likställa, jämväl
annan avlöningsförmån.

I gällande avlöningsvillkor är dessutom i allmänhet stadgat, att
vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester, befattningshavare
av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i verket, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalendei''år; ägande han därvid
att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall
de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest
däremot svarande belopp.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå efter läsårets antal läsveekor
samt tjänstgöringspenningama för rektorerna fördelas på närmare angivet
sätt på den bestämda årliga arbets- och ferietiden. Med hänsyn till
de särskilda förhållanden, vilka i detta avseende sålunda gälla för de
allmänna läroverken och vilka kommittén anser böra bibehållas, borde
föreskrifter i anslutning till vad nyss angivits ej meddelas för läroverkens
vidkommande. De bestämmelser, vilka i ämnet äro erforderliga,
syntes det ankomma på Kungl. Maj:t att tills vidare utfärda i huvudsaklig
överensstämmelse med vad hittills varit gällande.

Kungl. Majtis nåd. proposition nr 260. 99

Vad angår framställningen angående beräkning i vissa fall av ordinarie
lärares och lärarinnors vid allmänna läroverk eller folkskoleseminarier
löneförmåner, framhåller kommittén, hurusom de bestämmelser, som
bär avses, äro synnerligen invecklade och torde i. praktiken medföra avsevärda
svårigheter. En viss enkelhet i förevarande avseende skulle onekligen
vinnas, därest eu sådan anordning träffades, att lärarna bleve utnämnda
från och med början av varje halvår. Å andra sidan skulle
eu dylik anordning i vissa andra avseenden medföra olägenheter. Huruvida
dessa olägenheter skulle kunna uppvägas av de fördelar, som härigenom
skulle vinnas, är eu fråga, som kommittén anser °sig icke kunna
bedöma. Kommittén, som under förhandenvarande förhållanden ej har
något att erinra mot bifall till omförmälda framställning, hemställer emellertid,
att en utredning måtte åvägabringas i syfte att åstadkomma enklare
bestämmelser i förevarande avseende än vad nu är fallet.

Yad slutligen angår den av nämnden berörda frågan om avlöning
för befattningshavare under tjänstledighet, som åtnjutes för fullgörande
av värnplikt, ville kommittén endast erinra, att detta spörsmål i hela dess
vidd blivit i och för utredning remitterat till kommittén.

h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning. a

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare, rektorerna undantagna, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor.
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904).

Under åberopande av förhållandet vid en del andra undervisningsanstalter,
däribland universiteten, förordar nämnden, att tjänstgöringspenningar
för adjunkter, lektorer och ämneslärarinnor må utgå efter
kalenderår.

Kommittén, som icke funnit tillräckliga skäl anförda för en förändring
i nuvarande anordning, vilken synes hava fungerat utan olägenhet,
har icke ansett sig kunna tillstyrka nämndens förslag i denna punkt.

i) Lönetur.

I avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27
augusti 1904, bland annat,

att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till lektor, redan intjänat
högre avlöning än lektors begynnelseavlöning, honom skola omedel -

Nuvarande

bestäm melser.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestäm melser.

100

Lärarlöne nämnden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

bart tillgodoföra® så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i
sistnämnda befattning blir lika hög som den avlöning han senast åtnjöt
som adjunkt; skolande, där adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller
högre avlöning än den han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i
närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas den tid, varunder
han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast
uPPflyttades till högre lönegrad;

att lektorer vid sjökrigsskolan, lärare vid högre lärarinneseminariet
och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid övergång till de allmänna
läroveiken,, för tillgodonjutande av avlöning i högre lönegrad räkna sig
till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare enligt enahanda^
ovan omförmälda grunder, som angående ämneslärare blivit stadgadesamt att

de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878
omförmälda docenter vid universiteten må äga att efter befordran vid de
allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
den tid, dock ej utöver tre.år, de med nit och skicklighet deltagit i undervisningen
vid universitet, såvitt de vunnit behörighet till anställningvid
allmänt läroverk.

Pa grund av kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 är viss lönetursrätt
vid övergång till de allmänna läroverken tillerkänd även lektor
vid teknisk elementarskola och rektor vid skeppsgosseskolan. Genom kungl.
kungörelsen den 23 november 1906 är viss lönetursrätt tillerkänd även
docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor.

Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att,
därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola
utnämnes till ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, han må för
uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår
utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid kommunal
mellanskola; dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio
dylika lönetursår. I

I avseende å den förstnämnda av nu gällande bestämmelser framhåller
nämnden, att densamma ej syntes kunna tillämpas på det lönesystem,
nämnden förordar, enär skillnaden i lektors och adjunkts avlöning
vore en annan än i nu gällande lönestat vore fastställd, och påpekar
nämnden, att det med hänsyn till lektorstjänstens mera kvalificerade
natui vore billigt, att adjunkt i varje fall vid befordran till lektorstjänst
erhölle en omedelbar avlöningsförhöjning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

101

I anslutning härtill ävensom på i övrigt anfört skäl förordar nämnden
i förevarande avseende,

att, därest ordinarie adjunkt befordras till lektor, honom skola omedelbart
tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning
i sistnämnda befattning närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt
som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till
lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya
lönestaten, skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i
tredje eller högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad
äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre
lönegrad;

att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk skall för uppflyttning
i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig ,den tid han, efter att i
avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till tjänst av det
slag, han innehar, må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie
lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden
skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under
vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att
vid beräkning av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola
tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid de allmänna
läroverken, skola räknas som hela lönetursår och de år, under
vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till
hela lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet
läsveckor vid de allmänna läroverken; samt att lärare må för ifrågavarande
ändamål tillgodoräkna sig intill 10 sålunda beräknade lönetursår;

att lektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig den tid, han efter att i avseende å examina och
provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk må
hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium; samt

att ämneslärarinna vid samskola må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna
vid högre lärarinneseminariet.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig
fröken Anna Sörensen hava ansett, att nämnden bort föreslå, att ämneslärarinna
vid statssamskola, som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring,
vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår för uppflyttning i
högre lönegrad.

102

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dens förslag 1 sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande anser läroverks avgivna

överstyrelsen — med hänsyn till av nämnden framställt förslag att seyttranden.
minarieadjunkt vid övergång till lektorstjänst vid högre allmänt''läroverk
skulle få i löneturshänseende tillgodoräkna sig hela sin föregående seminariet
jänstgörin g efter vunnen lektorskompetens — billigheten fordra, att
jämväl lektorskompetent läroverksadjunkt, som befordras till lektor vid
högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet, måtte efter samma
grunder äga att tillgodoräkna sig sin föregående adjunktstjänstgöring för
lönetur såsom lektor. Enahanda uppfattning göres ävenledes gällande av
vissa lärarkorporationer.

I övrigt må framhållas ett av styrelsen för Arboga samskola ävensom
lärai kollegiet därstädes framställt yrkande, att ämneslärarinna vid
statssamskola måtte, därest åt kvinnor medgåves tillträde till ämneslärarbefattningar
vid allmänna läroverk för gossar, vid övergång till sådan
tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som hon efter vunnen
adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma sätt som om de av
henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk för
gossar.

1 en av docenten A. Chr. Thorn m. fl. föreståndare för kommunala
ingivna gymnasier gjord framställning har hemställts om rätt i viss utsträckning
fångar'' tiU lönetursberäkning för extra ordinarie lärare vid kommunala gvmnasier.

I sitt häröver avgivna utlåtande den 30 december 1916 föreslår
läroverksöverstyrelsen, att rektor, extra ordinarie lektor och extra ordinarie
lärare vid kommunalt gymnasium eller vid av kommun bekostad bildnmgslinje
vid statsgymnasium, som utnämnes till innehavare av ordinarie
ämnesläiaibefattning vid allmänt läroverk, må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han efter vunnen behörighet
till ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk med nit
och skicklighet bestritt tjänstgöring vid kommunalt gymnasium, till omfattningen
motsvarande den tjänstgöring, som enligt nu eller framdeles
gällande bestämmelser är eller kan varda rektor eller ämneslärare vid
allmänt läroverk ålagd, dock att honom icke må tillgodoföras mer än tio
dylika lönetursår.

Vidare hava vissa framställningar gjorts angående ändrade bestämmelser
i fråga om tjänstårsberäkning och lönetursberäkning för docenter
vid universiteten vid övergång till de allmänna läroverken.

I sådant hänseende hava uti särskilda dels till Kungl. Maj:t, dels
till kanslern för rikets universitet ingivna skrivelser docenter vid universiteten
i Uppsala och Lund anhållit, dels att rätt till tjänstårsberäkning

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

103

vid övergång till allmänna läroverk — för vars erhållande ostipendierad
docent nu är skyldig hålla sammanlagt 70 föreläsningar om året, medan
docentstipendiats föreläsningsskyldighet omfattar 35 föreläsningar årligen
— måtte medgivas samtliga docenter efter samma grunder i fråga om
föreläsningsskyldighet (35 föreläsningar årligen), vare sig de hade docentstipendium
eller ej, dels och att lönetursberäkningen för anställning vid
allmänt läroverk måtte ändras därhän, att docents lönetursrätt, som efter
den 1 januari 1905 inskränkts till högst tre år, utsträckes till åtminstone
fem år, såsom tidigare varit förhållandet.

Denna docenternas ansökning tillstyrkes vad dess förra del beträffar
av samtliga akademiska myndigheter ävensom av läroverksöverstyrelsen.

Beträffande framställningen i vad den avser lönetursberäkning tillstyrkes
densamma likaledes av de akademiska myndigheterna, varvid
dock ett par myndigheter förorda dess utsträckning till sex år. För enahanda
yrkande gör sig ävenledes t. f. kanslern för Uppsala universitet
till tolk i en till Kungl. Maj:t ingiven särskild skrivelse den 6 maj 1915,
vilken bifogats övriga handlingar i omförmälda ärende. I sistnämnda
skrivelse avses jämväl docenter vid Göteborgs och Stockholms högskolor.

Även läroverksöverstyrelsen uttalar sig till förmån för sistnämnda
yrkande och förordar, att de i kungl. cirkulär den 11 juni 1877 och den
18 maj 1878 samt kungl. kungörelse den 23 november 1906 omförmälda
docenter vid universiteten eller högskolorna må äga att efter befordran
vid de allmänna läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig
till godo den tid, dock ej utöver sex år, de med nit och skicklighet deltagit
i undervisningen vid universitet eller högskola, såvitt de vunnit
behörighet till anställning vid allmänt läroverk samt fullgjort vad som
i fråga om docenters lönetur vid nämnda läroverk är stadgat.

Slutligen har Sveriges extralärarförening gjort underdånig framställning,
att lärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium måtte erhålla
rätt att efter vunnen befordran till ordinarie befattning inom dessa
läroanstalter få för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den
tid, han med full tjänstgöring varit förordnad vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium från den tidpunkt, då han förvärvat full adjunktskompetens,
dock ej beträffande dylik tjänstgöring före den 1 januari 1913.

I sitt i sistnämnda ärende avgivna utlåtande den 12 november 1917
hemställer läroverksöverstyrelsen på anförda skäl, att extra ordinarie lärare
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vilken fullgjort vad
för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst i fråga om examina och
provår är föreskrivet, måtte äga rätt att vid befordran till ordinarie lärartjänst
vid dessa läroanstalter för uppflyttning i högre lönegrad tillgodo -

104

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

räkna sig de tjänstår utöver tre, han efter ovanberörda villkors fullgörande
med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring vid nämnda läroanstalter
i vederbörligen stadgad omfattning.

rtqUrtnns- ^ avseenc^e a ålderstillägg är i gällande avlöningsvillkor i allmän kommittén.

stadgat, att, därest förböjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten
för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
* att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,
och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit
uppnådd.

.Enahanda bestämmelser, som i stort sett även nu gälla för lärare
vid de allmänna läroverken, anser kommittén böra för deras vidkommande
föreskrivas i samband med den lönereglering, om vilken nu är fråga.

Likaså bör stadgas, att befattningshavare må tillgodoräknas den
tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å
den gamla staten.

Ävenledes borde, i likhet med vad för en del fall av riksdagen
beslutats, föreskrivas, att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för
erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han enligt bestämmelserna i lagen ''angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension är skyldig från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning.

Vad angår bestämmelser rörande lönetursberäkning för adjunkt, som
befordras till lektor, anser kommittén varken vad i detta avseende nu gäller
eller vad nämnden härutinnan föreslagit vara utan vidare tillämpligt på
det lönesystem, kommittén förordar. Någon rätt för adjunkt att vid be -

Kurujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 105

fordran till lektor få för löneförhöjning tillgodoräkna sig sin adjunktstjänstgöring
borde i fråga om kommitténs förslag ej medgivas annat
än för det fall att adjunkten befinner sig i högsta lönegraden. Honom
skulle nämligen då tillkomma eu avlöning av 5,800 kronor; och skulle
han vid befordran till lektor komma i åtnjutande av lektors avlöning i
lägsta lönegraden, vilken likaledes enligt kommitténs förslag skulle utgöra
5,800 kronor, skulle denna befordran för honom ej medföra någon
omedelbar avlöningsförbättring utan tvärtom en förminskning av själva
lönen. I sådana fall bör adjunkt äga att tillgodoräkna sig fem år av sin
adjunktstjänstgöring, varigenom han alltså skulle omedelbart erhålla lektors
avlöning i andra lönegraden eller 6,300 kronor.

Av vad som sagts följer, att kommittén ej kan förorda läroverksöverstyrelsens
förslag, att lektorskompetent adjunkt skulle få i löneturshänseende
vid befordran till lektor tillgodoräkna sig hela sin föregående
adjunktstjänstgöring efter vunnen lektorskompetens.

Yad angår den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för
ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till allmänt
läroverk, kunna skäl anföras både för och emot bibehållande av eu
sådan bestämmelse. Densamma innebär visserligen å ena sidan en fördel
för de kommunala mellanskolorna, men å andra sidan bliver därigenom
sistnämnda skolform allt för starkt betecknad såsom ett övergångsstadium,
vad lärarna angår, till de allmänna läroverken. Även om med hänsyn
till sistberörda förhållande eu viss tvekan kan anses råda rörande lämpligheten
av bibehållandet av bestämmelsen i fråga, anser sig kommittén
dock icke böra föreslå någon ändring i ett av Kungl. Maj:t och riksdag
så nyligen fattat beslut.

Nämnden har föreslagit, att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk
må under vissa förutsättningar för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie
lärare vid folkhögskola. Kommittén anser för sin del, att detta är ett
spörsmål, som närmast avser folkhögskolorna, och att eu bestämmelse av
nämnda innebörd är att huvudsakligen betrakta som en förmån för dessa
skolor. Då kommittén emellertid ej har att yttra sig över en regleringav
avlöningsförhållanden och därmed sammanhängande frågor för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna, finner sig kommittén under förhandenvarande
förhållanden sakna anledning förorda vad''nämnden i detta avseende
föreslagit.

Vidare har nämnden föreslagit, att lektor vid allmänt läroverk må
för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han efter
vunnen behörighet till lektorstjänst vid sådant läroverk tjänstgjort som

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (AV 260.) 14

106

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

ordinarie lektor vid folkskoleseminarium. Häremot har kommittén intet
att erinra, I likhet med vad för närvarande gäller, borde enahanda bestämmelse
föreskrivas i fråga om föregående tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet
samt vid teknisk elementarskola.

För närvarande äro i förevarande avseende vissa bestämmelser givna
angående rätt till lönetursberäkning för dem, vilka tjänstgjort såsom lektorer
vid sjökrigsskolan, ävensom rektor vid skeppsgosseskolan. Kommittén
anser dessa bestämmelser böra bibehållas, vad angår lektorsbefattningvid
sjökrigsskolan åtminstone tills vidare till förmån för den lektor vid
allmänt läroverk, som kan äga att åberopa sådan tjänstgöring vid sjökrigsskolan.

Beträffande ämneslärarinnorna vid samskolor förordar nämnden, att
sådan lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet.
Kommittén finner sig böra biträda detta förslag.

Såsom i det föregående omförmälts, har från en samskola yrkats,
att ämneslärarinna vid statssamskola må, därest åt kvinnor medgives
tillträde till ämneslärarbefattningar vid allmänna läroverk för gossar, vid
övergång till sådan tjänst få tillgodoräkna sig tjänst- och lönetursår, som
hon efter vunnen adjunktskompetens intjänat vid samskola, på samma
sätt som om de av henne intjänats i egenskap av kvinnlig adjunkt vid
allmänt läroverk för gossar. Kommittén, som föreslagit, att kvinna må
kunna befordras till adjunkt vid allmänt läroverk, finner billigt, att lärarinna
vid samskola, liksom oek ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet,
må, då hon övergår till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk,
tillgodoräkna sig den tid, hon efter vunnen adjunktskompetens tjänstgjort
såsom ordinarie ämneslärarinna vid samskola eller högre lärarinneseminariet.
Härvid erinrar kommittén, att nämnda skolformer fullt motsvara
de realskolor eller de lägre klasser av de högre allmänna läroverken,
vid vilka kommittén antager, att kvinnas verksamhet bliver huvudsakligen
förlagd.

Beträffande den ovan omförmälda framställningen angående rätt att
för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som extra ordinarie
lärare finner kommittén, att ett bifall härtill skulle innebära en
avvikelse från de grunder, som i förevarande avseende äro på andra
områden gällande, och kan kommittén i följd därav ej tillstyrka berörda
framställning. Den omständigheten, att sådan rätt varit förut medgiven,
fastän den sedermera upphävts, innebär icke något skäl att nu
återinföra densamma.

107

Kungl. Maj:tu nåd. proposition ni'' 260.

Vad vidare angår den i enahanda avseende gjorda framställningen
om motsvarande rätt för lärare vid de kommunala gymnasierna, erinrar
kommittén, att dessa lärare visserligen befinna sig i eu i förhållande
till motsvarande lärare vid statens gymnasier ogynnsammare ställning i så
måtto, att de icke äga rätt att räkna tjänstår för erhållande av pension,
men å andra sidan att de i regel åtnjuta eu bättre avlöning än motsvarande
lärare vid statens läroverk. Att emellertid nu för deras vidkommande
tillstyrka rätt till lönetursberäkning på sätt föreslagits anser
sig kommittén så mycket mindre kunna, som kommittén ej funnit sig böra
biträda nyss omförmälda framställning av enahanda innebörd beträffande
extralärare. Härtill kommer jämväl den omständigheten, att de kommunala
gymnasierna icke äro statsinstitutioner, ett förhållande, som skulle
kunna giva ett bifall till framställningen eu avsevärd räckvidd och medföra
oöverskådliga konsekvenser.

Vidkommande slutligen de av docenter vid rikets universitet framförda
önskemålen anser sig kommittén, i likhet med de i ärendet hörda
myndigheterna, böra tillstyrka, att samma grunder för rätt till lönetursberäkning
böra gälla för alla docenter, vare sig de hava doeentstipendium
eller icke. Beträffande däremot den föreslagna utsträckningen av
lönetursrätten utöver tre år finner kommittén ej tillräckliga skäl föreligga
att tillstyrka en ändring av vad i detta avseende för närvarande gäller.

2. Rektorer.

a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.

Rektor vid högre allmänt läroverk åtnjuter för närvarande avlöning
i två lönegrader å 1) 4,000 kronor, 2) 4,500 kronor jämte tjänstgöringspenningar
å 2,000 kronor, alltså tillhopa resp. 6,000 och 6,500 kronor.
Härjämte skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller
hyresersättning. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring
för år 1918 till rektor i första lönegraden med 400 kronor och till rektor
i andra lönegraden med 500 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk
bestämmes till 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden,
därav 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Lårarlöne nämnden.

108

ingiven

framställ ning.

Kungl. Maftts nåd. proposition nr 260.

™Maj!t9L , . T„en av flertalet rektorer vid de allmänna läroverken gjord under dånig

framställning föreslås, att avlöningen åt rektor vid allmänt läroverk
ma faststallas som en verklig cliefslön med en begynnelseavlöning
åt rektor vid högre allmänt läroverk å 7,500 kronor och åt rektor vid
real- och samskola a 6,500 kronor, jämte ett ålderstillägg åt samtliga
rektorei a 600 kronor att utgå efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.

sakligen ^ölj andeframStallmng anfÖreS tiH stöd för berörda förslag huvud Den

hittills följda principen, att rektors begynnelseavlöning skulle
vala lika med lektors resp. adjunkts avlöning i högsta lönegraden, saknade
numera fog för sig. I sjalva verket vore denna princip en kvarleva
tran den tid, da rektoratet turvis bestriddes av skolans äldre lärare, eu

otänkbar”'' *°™ nuvarande tjänsteförhållanden vore fullkomligt

I motsats till den av nämnden följda principen borde rektors avlöning,
oberoende av lektors resp. adjunkts slutlön, bestämmas såsom eu

verklig chefslon, i överensstämmelse med för andra tjänstemannakårer
brukliga principer.

De arbetsuppgifter, som i våra dagar ålåge rektorerna, vore av en
avsevart mera mångsidig och krävande art än de, som tillkomme Övriga
lärare. Till rektors rent pedagogiska uppgifter, som innefattade, förutom
en ganska utsträckt undervismngsskyldighet, uppgiften att planlägga arbetet,
att vaka darover att undervisningen efter allmänna stadganden och
särskilda föreskrifter ändamålsenligt fortginge, att ansvara för att ordning
och tukt upprätthölles i och utom skolan och att i allt, som rörde
undervisning och uppfostran, vara beredd att bistå föräldrar och målsmän
ej mindre an lärare med råd och hjälp — till dessa uppgifter komme
andra göromål av både skiftande och ansträngande art,

, q, i Dlt hörde dels expeditionsgöromålen, som sedan rektors avlöning år
1, . seaast fastställdes i högst avsevärd grad ökats och fortfarande öka des

ar från ar. Dit horde vidare skötseln av läroverkens olikartade ekonomiska
angelägenheter, vilken skötsel, redan i och för sig betungande
jamvai mnebure ett ekonomiskt ansvar för läroverkens ofta betydande kassor
och fonder. Ayen om rektorerna vid de större läroverken härvid hade en
hjalp ide särskilt avlönade skrivbiträdena, måste, i betraktande av dessas
starkt begränsade ersättning, huvudparten av expeditions- och förvaltningsgoromalen
utföras av rektor personligen. För skolans räkenskapsföring
f°Vrfa administrativa angelägenheter, särskilt det maktpåliggande
utarbetandet av olika arbetsordningar för den stundande terminen, måste
han, i olikhet mot Övriga lärare, offra en god del av sina ferier. Vad

109

Kunal. Maj-.ts nåd. proposition nr 260.

åter mindre real- och samskolor anginge, måste dessas rektorer själva
utföra allt skolans skrivarbete samt därtill hava hand om de ständigt
växande skol- och lärjungebiblioteken.

Toge man alltså berättigad hänsyn till eu rektors ständigt ökade
och genom sin mångsidighet slitande arbete och till det ansvar för
att ej tala om det icke sällan förekommande obehag — som vore förenat
med hans ämbetsutövning, syntes det ej kunna bestridas, att rektorerna
gent emot övriga lärarkategorier, vilkas åligganden icke på senare tiden
i jämförlig grad ökats, vore relativt lågt avlönade.

Med avseende på den rätt till bostad, som tillkomme eu rektor i
motsats till andra lärare, erinrades därom, att i de fall, då denna förmån
utgått i form av penningersättning, vilket vore det vanligaste, denna
blivit ganska snävt tillmätt. I medeltal uppgick bostadsförmånen — enligt
1910 års bestyrkta beräkning — till (om Stockholm och Göteborg på
grund av där rådande speciella dyrhetsförhållanden uudantoges) 1,165
kronor för rektor vid högre läroverk och 795 kronor för rektor vid realoch
samskola. Det vore sålunda uppenbart, att rektors avlöning, även
inklusive hyresersättningen, ingalunda utgjorde en efter hans ämbetsställning
avpassad chefslön.

Det syntes knappast kunna bestridas, att rektoratet, jämfört med
åtskilliga andra chefsplatser, för vilka administrativ förmåga kunde anses i
huvudsak vara nog, av sin innehavare krävde jämväl derå andra egenskaper,
såsom pedagogisk, vetenskaplig och disciplinär förmåga. En känd sak
vore ock, att rektoraten vid våra större läroverk numera betraktades som
några bland statens mest ansträngande befattningar. Redan det, att en
rektor vore chef för ett kollegium, omfattande från 11 ända till 44 lärare,
och.dagligen vore ställd inför två andra stora intressegrupper, målsmännen
och lärjungarna, gjorde hans ställning ytterst krävande. Under sådana
förhållanden syntes det ingalunda få anses förmätet, att rektors avlöningsförhållanden
måtte så avvägas, att de åtminstone icke understege
avlöningsförmånerna för en del jämförliga chefsplatser.

Det syntes sökandena innebära en moderat fordran, att begynnelseavlöningen
för rektor vid högre allmänt läroverk sattes till 7,500 kronor
och för rektor vid real- och samskola till 6,500 kronor, varigenom den
hittillsvarande skillnaden på 1,000 kronor mellan rektorsavlöningen vid
högre och lägre läroverk skulle bibehållas.

Inklusive hyresersättningen skulle rektorernas vid de högre allmänna
läroverken avlöningar härigenom i någon mån överskrida avlöningarna för
tredje gradens tjänstemän, bland vilka funnes åtskilliga chefer inom ämbetsverken.
I betraktande av vad som anförts om rektors verksamhet, syn -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tes emelleitid detta icke fa anses obilligt, helst rektor numera, på grund
av läroverkens krav på obruten kraft hos deras styresmän, principiellt
endast tillsattes genom förordnande på högst fem år i sänder, och en
rektor alltså icke kunde beräknas kvarstå lika länge på sin chefsplats
som motsvarande ämbetsmän på andra områden.

Nämndens förslag i fråga om tiden för ålderstilläggets utgående tillstyrktes,
under framhållande, att därigenom en berättigad likställighet
mellan rektorerna och övriga med dem jämförliga statstjänstemän skulle
åvägabringas.

reglerings- 1 ,likhet med vad i nämnda framställning yrkas, finner ej heller

kommittén, kommittén anledning bibehålla den nuvarande principen i avseende å
rektors avlöning, eller att densamma skall vara lika med lektors resp.
adjunkts avlöning i högsta lönegraden. Kommittén anser det vara ådagalagt,
att rektors avlöning med hänsyn till hans ställning och hans arbetsuppgifter
bör beräknas efter andra grunder.

Det är uppenbart, att — såsom ock framhållits — expeditionella
och övriga administrativa arbeten taga en rektors tid mycket i anspråk
och ävenledes på innehavare av denna befattning ställa stora krav beträffande
vissa personliga egenskaper. Kommittén anser det ock kunna
ifrågasättas, huruvida icke i avseende å dessa arbeten en lättnad borde
beredas rektorerna åtminstone vid de större läroverken såväl genom att
ytterligare minska deras undervisningsskyldighet utöver vad nu är medgivet
som ock genom en ändamålsenligare anordning av den nuvarande
skrivbiträdesinstitutionen vid läroverken.

Yad angår frågan om en ytterligare minskad undervisningsskyldighet,
anser sig kommittén, som anser sig nu icke kunna ingå i bedömande
av omfång och räckvidd av en anordning i detta syfte, endast vilja
i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på nämnda förhållande, utan
att för egen del göra något vidare uttalande i frågan.

Beträffande däremot det nuvarande biträde, varöver rektorerna förfoga
vid expeditionsarbetet, erinrar kommittén, hurusom enligt särskilda
kungl. brev av reservationsanslaget till de allmänna läroverken för närvarande
arvoden utgå till skrivbiträden åt rektorerna, vilka biträden skola utses
bland de vid vederbörande läroverk anställda lärare. En sådan anordningsynes
kommittén icke vara fullt tillfredsställande, åtminstone vid de större
läroverk, där arbetet är mer omfattande, och ifrågasättas kan, huruvida
ej i vissa dylika fall vederbörande rektorer skulle vara mera betjänta,
därest de hade till sitt förfogande för ändamålet fast anställda skrivbiträden.
Kommittén anser i allt fall, att erforderliga belopp böra ställas

Kungl. Maf.ts nåd. proposition nr 260. 111

till vederbörande rektorers disposition att användas i nu avsett sytte,
men vill i detta sammanhang inskränka sig till att hemställa, att denna
fråga varder underkastad erforderlig utredning.

I fråga om det avlöningsbelopp, som kan anses lämpligt att förorda
för rektor, ansluter sig kommittén till den uppfattningen, att avlöningen
bör hava karaktär av chefslön, och synes det kommittén, att eu avlöning
av 7,500 kronor för manlig rektor vid högre allmänt läroverk torde kunna
anses skälig, när man tager i betraktande, att rektor härjämte äger att
åtnjuta fri bostad eller ersättning härför. Kommittén vill följaktligen förorda
omförmälda belopp, 7,500 kronor. Av detta belopp torde 5,000 kronor
böra utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Da kommittén
vid förut avgivna löneregleringsförslag ansett chefer för centrala
ämbetsverk böra omedelbart och utan intjänande av ålderstillägg erhålla
de för dem avsedda löneförmåner, har kommittén ej kunnat förorda, att
rektor må komma i åtnjutande av rätt till ålderstillägg.

b) Manlig rektor vid realskola.

Rektor vid realskola åtnjuter för närvarande avlöning i två lönegrader
å 1) 3,200 kronor, 2) 3,700 kronor, jämte tjänstgöringspenningar
å 1,800 kronor, alltså tillhopa resp. 5,000 och 5,500 kronor. Härjämte
skall rektor av vederbörande kommun åtnjuta fri bostad eller hyresersättning.
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring för
år 1918 till rektor vid realskola med 600 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för rektor vid realskola bestämmes
till 5,700 kronor i l:a och 6,200 kronor i 2:a lönegraden, därav
1,900 kronor i tjänstgöringspenningar.

På sätt ovan omförmälts, har i framställningen från flertalet rektorer
vid de allmänna läroverken föreslagits, att avlöningen åt rektor vid
realskola må fastställas till 6,500 kronor jämte ett ålderstilllägg å 600
kronor.

Under hänvisning'' till vad kommittén i det föregående beträffande
rektor vid högre allmänt läroverk anfört, vilket i tillämpliga delar jämväl
torde äga avseende å rektor vid realskola, förordar kommittén för
sistnämnda befattningshavare en avlöning av 6,400 kronor, därav 4,400
kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Någon rätt till ålders -

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Lärarlöne nämnden.

Till Kungl.
Maj."t
ingiven
framställning.

Löne rcglerings kommittén.

112

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tillägg- borde i detta fall lika litet förekomma som i fråga om rektor vid
högre allmänt läroverk.

c) Kvinnlig rektor vid Barnskola.

^nämnden ■ Enli£t nämndens förslag skulle kvinna kunna befordras till rektor
vid statssamskola. Nämnden föreslår, att kvinnlig rektor vid dylik skola
måtte i avlöning erhålla 4,400 kronor i l:a och 4,900 kronor i 2:a lönegraden,
därav 1,400 kronor tjänstgöringspenningar.

Vid nämndens
förslag
fogat särskilt
yttrande.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår fröken
Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om avlöningsförmånerna
för statsanställda kvinnliga lärare, att avlöningen för kvinnlig rektor
vid samskola bestämmes till 4,700 kronor i l:a och 5,200 kronor i 2:a
lönegraden, därav 1,600 kronor tjänstgöringspenningar.

reglerings- . Enär kommit.tén icke ansett sig kunna förorda, att kvinna må bekommittcn.
fordras till rektor vid Barnskola, har nämndens förslag i förevarande avseende
icke föranlett något kommitténs yttrande.

d) Lönetur.

Nuvarande I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor

bestammel- må vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet
av tio år, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor
mera än fyra femtedelar av samma tid, med iakttagande härvid, att rektor
vid högre allmänt läroverk endast må räkna sig till godo den tid,
han såsom rektor vid sådant läroverk tjänstgjort.

Jämlikt kungl. kungörelsen den 9 juni 1905 äger rektor vid allmänt
läroverk att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
även den tid, han under tiden för sitt rektorsförordnande på grund av
förordnande bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag.

Nämnden Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre löne grad

efter fem år.

reglerings- . .. Allderistimd kommittén icke ansett sig böra förorda rätt till ålderskommittén.
tillägg åt vare sig rektor vid högre allmänt läroverk eller rektor vid realskola,
finner kommittén nämndens förevarande förslag ej föranleda något
särskilt yttrande från kommitténs sida.

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 260.

113

o) Pension.

Enligt gällande bestämmelser kunna rektorerna vid de allmänna
läroverken tillsättas antingen genom utnämning eller genom förordnande
på viss tid.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att tillförordnad
rektor, som fullgjort de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande
stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara
berättigad att i pension uppbära sin lön som rektor oavkortad.

I kungl. brev den 6 juni 1912 förordnas, i enlighet med ett av
riksdagen därom fattat beslut, att pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad
rektor vid högre allmänt läroverk skall utgöra hela lönen
med tillägg av 500 kronor samt för rektor och tillförordnad rektor vid
real- eller samskola hela lönen med tillägg av 300 kronor.

Nämnden föreslår,

att pensionsunderlaget skall för såväl ordinarie som tillförordnad
rektor utgöra lönen, ökad med ett belopp av 500 kronor för rektor vid
högre allmänt läroverk, 300 kronor för rektor vid realskola och 200 kronor
för kvinnlig rektor vid samskola; samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt läroverk,
sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom
till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.

I ovanberörda framställning från flertalet rektorer vid de allmänna
läroverken föreslås, att pensionen för rektor vid allmänt läroverk
må bestämmas, enligt pensionslagen av den 11 oktober 1907, för tillförordnad
rektor, som vid sitt pensionstagande fortfarande innehar rektorsförordnande,
så som om han varit befullmäktigad rektor, och för den,
som före pensionstagandet avgått från rektorstjänsten och återgått till
lärartjänst, så som om hans rektorsår varit förlagda till tiden närmast
före avskedstagandet — dock eventuellt med den inskränkning, som i
motiveringen föreslagits.

I motiveringen frainhålles, bland annat, följande.

Efter erinran om innehållet i § 4 av lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, framhålles, hurusom denna lag avsåge ordinarie
tjänstinnehavare och alltså förutsatte dennes kvarstående vid tiden för
pensionstagandet i den högsta tjänst han under sin tjänstetid uppnått
samt ville garantera honom pension efter denna tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (AV 260).

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Till Kungl.
Maj:t
ingiven
framställning.

1.14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Tillämpad på en rektor, som vid tiden för sitt pensionstagande
ännu innehade förordnande som rektor, finge denna lag sin rättmätiga
innebörd. Hade han innehaft sitt förordnande fem år eller mera, hade
han rätt till högsta pensionsunderlag utan inskränkning; hade han först
inom de senaste fem åren erhållit sitt rektorsförordnande, finge han för
sina rektorsår räkna rektorspensionsunderlag, för de föregående åren av
samma period lektors- resp. adjunktspensionsunderlag. Med denna tilllämpning
bortfölle också varje skäl att som nu fordra 15 rektorsår för
erhållande av rektorspension.

Om lagen däremot bokstavligt tillämpades på eu rektor, som vid
tiden för sitt pensionstagande återgått till lärartjänst, medförde den betänkliga
anomalier. En rektor, som tjänstgjort såsom rektor t. ex. från
60 till 64 års ålder, finge pension, beräknad efter 4 rektorspensionsunderlag
och 1 lektors- resp. adjunktspensionsunderlag, d. v. s. i det närmaste
full rektorspension, under det att en rektor, som avgått före 60
års ålder, icke finge någon rektorspension alls, om han också varit rektor
i 20 år eller mera. Detta kunde omöjligen vara reell rättvisa och
ådagalade blott obilligheten av att bokstavligt tillämpa lagen av den 11
oktober 1907 om civila befattningshavares rätt till pension på rektor,
som frångått sitt rektorat och före pensionstagandet återgått till lärartjänst.

Då nuvarande praxis att tillsätta rektor endast på förordnande för
fem år i sänder tillkommit i avsikt att garantera läroverken fullt arbetsdugliga
styresmän, så syntes det obilligt, att en läroverkschef, som med
duglighet skött sitt ämbete i ett antal år, men några år före pensionstagandet
återgått till eu lägre tjänst, därför att rektorstjänsten vore
mera utslitande än andra chefsposter, därför skulle straffas med minskad
pension resp. förlust av pension efter sin högsta tjänst.

I de fall, då en lärare under sin ämbetstid komme att sköta två
olika tjänster, dels lärartjänst dels rektorstjänst, av vilka den senare vore
mera fordrande än den förra, vore det ock i statens intresse förmånligast,
att han skötte den mera krävande posten under sina kraftigaste och arbetsdugligaste
år och med avtagande krafter återginge till en mindre
krävande tjänst. Det vore dä obilligt, att denna för staten fördelaktiga
anordning skulle, där den förekomme, tagas till formell intäkt för att
beröva honom rättighet till pension efter sin högsta tjänst.

Tvärtom syntes det billigt och i överensstämmelse med pensionslagens
anda, att rektor, som med nit och skicklighet skött sin tjänst, erhölle rektorspension,
oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektoratet
och pensionstagandet. I lagen borde detta kunna uttryckas genom ett
stadgande, att en rektors tjänstgöringsår som rektor i varje fall skulle

Kumjl. Maj:tu null. proposition ur 260.

115

räknas honom till godo, som om de vore förlagda till sista delen av hans
tjänstetid. Om häri av praktiska grunder skulle fordras någon inskränkning,
skulle man kunna införa den bestämmelsen, att rektorspension icke
utfölle, om rektor av annan anledning än försvagad hiilsa återgått till
lärartjänst före 50 års ålder.

Enligt den avlöning, som kommittén förordat för rektorerna, skulle
pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läroverk utgöra 5,000
kronor och för rektor vid realskola 4,400 kronor. Då emellertid fri hostad
eller motsvarande ersättning är att betrakta som eu ytterligare avlöningsförmån
och riksdagen så sent som år 1912 godkänt denna uppfattning
genom att höja rektors pensionsunderlag, anser kommittén
skäligt förorda, att pensionsunderlaget för rektor vid högre allmänt läroverk
bestämmes till 5,600 kronor och för rektor vid realskola till 4,600
kronor.

Rektorerna äro numera i realiteten att anse såsom ordinarie befattningshavare,
om de också nästan undantagslöst tillsättas medelst förordnande.

Enligt nämndens förslag skall, därest befattningshavare varit tillförordnad
rektor, sådant vid bestämmandet av pensionens belopp räknas
honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.
Kvarstår sålunda eu rektor vid rektorstjänsten till pensionsåldern efter
att hava innehaft nämnda tjänst under minst fem år, skulle han kunna
komma i åtnjutande av full pension. Har han däremot vid avskedstagandet.
innehaft rektorsförordilande kortare tid än fem år eller inom fem
år före avskedstagandet avgått från rektorstjänsten till ordinarie tjänst,
som avses i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
skulle enligt sistnämnda lag beloppet av hel pension i sådant fall utgöra
en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag,
vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren
gällande.

Den ovanberörda framställningen innebär en utvidgning utöver vad
nämnden föreslagit, i det där ifrågasättes, att rektor skulle erhålla rektorspension
oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektoratet
och pensionstagandet, eller med andra ord att en rektors tjänstgöringsår
som rektor i varje fall skulle räknas honom till godo, som om
de vore förlagda till sista delen av hans tjänstetid.

Kommittén anser sig icke kunna förorda ett förslag av det senast
berördas innebörd. Detta förslag innebär nämligen införandet i pensionsväsendet
av en alldeles ny princip, och kommittén anser det ej

116

Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande
bestämmelser
ang manliga
övning slärare.

vara möjligt att under förhandenvarande förhållanden överskåda de
konsekvenser, ett bifall härtill skulle medföra på andra områden. Skulle
emellertid frågan befinnas vara av en sådan betydelse, att ett undantag
från pensionslagens bestämmelser i förevarande avseende kunde anses
skäligt, borde frågan dock, innan den förelägges till förnyat skärskådande,
underkastas en noggrann och allsidig utredning. Kommittén
finner sig böra förorda, att tillförordnad rektor i nu förevarande avseende
likställes med befullmäktigad rektor.

3. övningslärare.

a) — b) Manliga och kvinnliga övningslärare.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är avlöningen till
ordinarie övningslärare bestämd till följande belopp:

för teckning slärare: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor,
2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader
å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;

för gymnastiklärare: vid realskola tre lönegrader å 1) 700 kronor,
2) 800 kronor, 3) 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader
ä 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor, 4) 2,000 kronor;
samt

för musiklärare: vid realskola .tre lönegrader å 1) 550 kronor, 2)
650 kronor, 3) 750 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å

1) 1,100 kronor, 2) 1,300 kronor, 3) 1,500 kronor, 4) 1,700 kronor.

Samma kungörelse föreskriver vidare,

att teckningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen
tjänstgöra vid realskola 8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 timmar
i veckan, samt

att musiklärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra
vid realskola 6 timmar och vid högre allmänt läroverk 12 timmar
i veckan,

men att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas tecknings- och
musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80 kronor
i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt
läroverk, 125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav,
att ersättning för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal veckotimmar
än 24 till teckningslärare vid realskola, 17 till teckningslärare vid
högre allmänt läroverk och 3 till musiklärare; samt

117

Kuntjl. Majst» nåd. proposition nr 260.

att gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller
omfattande tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp,
som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt tall av Kungl.
Maj:t bestämmes, dock ej till högre belopp än 650 kronor.

Beträffande de extra ordinarie övningslärarnas avlöning" är i huvudsak
stadgat,

att vikarierande teckningslärare må för den för tjänsten bestämda
tjänstgöringstiden åtnjuta vid högre allmänt läroverk ett årligt arvode
av 1,200 kronor och vid realskola ett dylikt arvode av 640 kronor samt
dessutom vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för varje
veckotimme av 60 kronor för tjänstgöring utöver nämnda tjänstgö

ringstid; n __ ...

att vikarierande musiklärare må för den för tjänsten bestämda tjänstgöringstiden
åtnjuta ett årligt arvode av 960 kronor vid högre allmänt
läroverk och 480 kronor vid realskola samt för tjänstgöring utöver nämnda,
tjänstgöringstid vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för
varje veckotimme av 60 kronor;

att vikarierande gymnastiklärare må åtnjuta arvode, motsvarande
den för tjänsten fastställda lön i lägsta lönegraden jämte tre fjärdedelar
av den å tiden för vikariatet belöpande del av tilläggsarvodet (kungl.
cirkulär den 8 december 1904); samt

att biträdande teckningslärare skall åtnjuta ersättning efter 80 kronor
för varje veckotimme till och med 15 timmar vid högre allmänna
läroverk och 8 timmar vid realskolor samt efter 60 kronor för varje överskjutande
veckotimme. (Kungl. brev den 26 april 1905.)

Vid åtskilliga läroverk meddelas även undervisning i manlig slöjd.
Enligt kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 är som villkor för statsbidrags
utgående fastställt, att vid läroverk, som visat sig^ äga på ändamålsenligt
sätt anordnad slöjdundervisning, årligen finge utgå 150 kronor för varje
slöjdavdelning av 15 lärjungar vid realskola för gossar och vid samskola.

Enligt gällande bestämmelser äga kvinnor tillträde till teckningsoch
musiklärartjänster vid realskolor. Kvinnor, anställda i dessa tjänster,
åtnjuta föi- närvarande samma avlöning som motsvarande manliga befattningshavare.

Lärarinnorna i kvinnligt handarbete vid statssamskolorna äro anställda
som timlärarinnor; deras avlöning utgår efter 1 krona 50 öre för
varje undervisningstimme. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring
för år 1918

Nuvnrand»
bestämmelser
avg.
kvinnliga
övningslärare.

Tillfällig

löneförbätt ring.

118

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2 SO.

till

ordinarie gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk med 600 kronor

» realskola......

tecknings- eller musiklärare vid högre allmänt
läroverk .............

ordinarie tecknings- eller musiklärare vid realskola
biträdande teckningslärare vid allmänt läroverk (med
minst 15 timmars undervisningsskyldighet)
lärarinna i kvinnligt handarbete vid statssamskola .
vikarierande gymnastiklärare vid allmänt läroverk
annan vikarierande övningslärare vid allmänt läroverk

» 500 . »

» 500

>•’ 400

300 >

» 100 »

» 400

» 300 ».

Lårarlöne nämndm.

Nämnden föreslår,

att avlöningen bestämmes till

för vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
samt biträdande manlig lärare i teckning: 80 kronor för veckotimme;

för manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,650
kronor i l:a, 1,880 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,330 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;

för manlig teckningslärare vid realskola: lön ä 1,050 kronor i l:a

1,200 kronor i 2:a, 1,350 kronor i 3:e och 1,500 kronor i 4:e löne°ra den,

med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars undervisning; för

manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 2,310
kronor i l:a, 2,630 kronor i 2:a, 2,940 kronor i 3:e och 3,260 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;

för manlig gymnastiklärare vid realskola: lön å 1,370 kronor i l:a
l,o60 kronor i 2:a, 1,760 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegraden,
med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars undervisning; -

för manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1 320
kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,680 kronor i 3:e och 1,860 kronor*" i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,330 kronor för 15 veckotimmars
undervisning;

för manlig musiklärare vid realskola: lön å 630 kronor i l:a 720
kronor i 2:a, 810 kronor i 3:e och 900 kronor i 4:e lönegraden, med en
maximiavlöning av 1,350 kronor för 9 veckotimmars undervisning;

för vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik
samt biträdande kvinnlig lärare i teckning: 75 kronor för veckotimme;

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

11!)

för kvinnlig teekningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,430
kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,200 kronor för 32 timmars

tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teekningslärare vid realskola: lön å 900 kronor i l:a,
1,020 kronor i 2:a, 1,140 kronor i 3:e och 1,260 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars undervisning i
veckan;

för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola: lön å 1,170 kronor i l:a,
1,330 kronor i 2:a, 1,490 kronor i 3:e och 1,640 kronor i 4:e lönegraden,
med eu maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars tjänstgöring i
veckan;

för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,140
kronor i l:a, 1,290 kronor i 2:a, 1,430 kronor i 3:e och 1,580 kronor i

4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 1,970 kronor för 15 timmars

undervisning i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön å 540 kronor i l:a, 620
kronor i 2:ä, 690 kronor i 3:e och 760 kronor i 4:e lönegraden, med en
maximiavlöning av 1,140 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;

för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: 65
kronor för veckotimme; och

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 420 kronor
i l:a, 500 kronor i 2:a, 570 kronor i 3:e och 640 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 1,280 kronor för 12 veckotimmars
undervisning;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:

teekningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 10
veckotimmar;

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola 13
veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk 12 och vid realskola 6 veckotimmar;
samt

lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas:

teekningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32 veckotimmar,
dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande åläggas
mera än sammanlagt 28 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 15 och vid
realskola intill sammanlagt 9 veckotimmar; samt

120

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar;
att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning utöver
den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta ersättning: manlig

lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt
läroverk med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och
155 kronor i 4:e lönegraden;

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid realskola med
105 kronor i l:a, 120 kronor i 2:a, 135 kronor i 3:e och 150 kronor i
4:e lönegraden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk
med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor
i 4:e lönegraden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymnastik
vid samskola med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i
3:e och 126 kronor i 4:e lönegraden; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete med 70 kronor i f:a, 82 kronor i
2:a, 94 kronor i 3:e och 106 kronor i 4:e lönegraden.

Vad angår undervisning i manlig slöjd, anser nämnden förhållandena
på detta område ej hava vunnit den stadga, att det nu kunde vara
lämpligt eller ens möjligt att reglera ifrågavarande lärares avlöning.

Vid nämndens
förstäfi
fogade särskilda
yttranden.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande
särskilda yttranden, nämligen

dels av herr Olof Olsson, som, i enlighet med sin uppfattning om
principerna för bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner,
föreslår »för kvinnlig lärare i teckning vid realskola för gossar: 980 kronor
i l:a, 1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e
lönegraden o. s. v.»;

dels och av fröken Anna Sörensen, som i anslutning till sin uppfattning
om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår

för kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,550
kronor i l:a, 1,730 kronor i 2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,450 kronor för 32 timmars
tjänstgöring i veckan;

för kvinnlig teckningslärare vid realskola: lön å 980 kronor i l:a,

1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning
i veckan;

Kungl. Majit» nåd. proposition nr 260.

121

för kvinnlig gymnastiklärare vid Barnskola: lön ä 1,280 kronor i l:a,
1,430 kronor i 2:a, 1,590 kronor i 3:e och 1,750 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning i
veckan;

för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,240
kronor i l:a, 1,380 kronor i 2:a, 1,530 kronor i 3:e och 1,670 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,090 kronor för 15 timmars
undervisning i veckan;

för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön a 590 kronor i l:a, 660
kronor i 2:a, 740 kronor i 3:e och 810 kronor i 4:e lönegraden, med eu
maximiavlöning av 1,210 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 470 kronor
i 1 :a, 540 kronor i 2:a, 620 kronor i 3:e och 690 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 1,370 kronor för 12 timmars undervisning i
veckan; samt

för extra tjänstgöring avlöning efter följande ersättning för veckotimme: för

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk
103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kronor
i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymnastik
vid samskola 98 kronor i lur, 110 kronor i 2:a, 122 kronor i 3:e
och 134 kronor i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola 78 kronor i l:a,
90 kronor i 2:a, 102 kronor i 3:e och 114 kronor i 4:e lönegraden.

I sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande hemställer läroverksöverstyrelsen,
att avlöningen för manlig lärare i manlig slöjd måtte
bestämmas till 75 kronor för veckotimme.

T en av musikläraren vid Arvika realskola Ester Hjort gjord framställning,
har på anförda skäl gjorts gällande den uppfattningen, att
kvinnlig musiklärare vid realskola bör jämnställas med manlig i avlöningshänseende.

I avseende å övningslärarnas avlöning anser kommittén något annat
lönesystem än det hittills tillämpade och i nämndens förslag i stort sett
bibehållna för närvarande ej låta sig genomföra. Kommittén har därför
ansett sig böra förorda de av nämnden föreslagna grunderna.

Enär kommittén för adjunkt och lektor förordat en högre avlöning
än nämnden tänkt sig, anser kommittén därav böra följa, att jämväl

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (År 2b0.'') 16

Över nämndens
förslag
avgivet yttran
de.

Till Kungl.
Maj:t ingiven
framställning.

Löne reglerivgs Icommitien.

122

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

övninglärarnas löneförmåner böra underkastas eu med hänsyn till nyssnämnda
höjning lämpligen avpassad revision.

För vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
samt biträdande manlig lärare i teckning förordar nämnden 80 kronor
för veckotimme. Kommittén anser nämnda belopp böra höjas till 90
kronor. Den för motsvarande kvinnliga befattningshavare av nämnden
föreslagna avlöningen av 75 kronor för veckotimme synes böra höjas till
85 kronor.

Enligt nämndens beräkningar skulle ersättningen för veckotimme
för ordinarie manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre
allmänt läroverk utgå med 110 kronor i första, 125 kronor i andra, 140
kronor i tredje och 155 kronor i fjärde lönegraden. Kommittén anser,
att nämnda belopp böra sättas till respektive 120, 135, 150 och 165
kronor.

Vidare skulle enligt nämndens beräkningar ersättningen för veckotimme
för ordinarie manlig lärare i samma ämnen vid realskola utgå
med 105 kronor i första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och
150 kronor i fjärde lönegraden. Efter kommitténs uppfattning borde
nämnda belopp sättas till respektive 115, 130, 145 och 160 kronor.

Vad därefter angår kvinnliga övningslärare, skulle enligt nämndens
beräkningar ersättningen för veckotimme för kvinnlig ordinarie lärare i
teckning och i musik vid högre allmänt läroverk utgå med 95 kronor i
första, 107 kronor i andra, 119 kronor i tredje och 131 kronor i fjärde lönegraden
samt för kvinnlig ordinarie lärare i teckning och i musik vid realskola
samt i gymnastik vid samskola utgå med 90, 102, 114 och 126
kronor i respektive lönegrader. Kommittén, som föreslagit, att kvinna ej
må kunna förordnas till lärare i musik vid högre allmänt läroverk, anser,
vad övriga befattningar beträffar, att berörda belopp böra i avseende
å befattning vid högre allmänt läroverk bestämmas till respektive 105,
117, 129 och 141 kronor samt i avseende å befattning vid realskola och
Barnskola till respektive 100, 112, 124 och 136 kronor.

Beträffande lärarinnor i kvinnligt handarbete vid samskolor förordar
nämnden för vikarierande sådan lärarinna 65 kronor för veckotimme,
vilket belopp kommittén anser böra sättas till 75 kronor. Vad angår
ordinarie dylik lärarinna föreslår nämnden en avlöning, beräknad efter
ersättning för veckotimme av 70 kronor i första, 82 kronor i andra, 94
kronor i tredje och 106 kronor i fjärde lönegraden. Nämnda belopp
böra enligt kommitténs mening bestämmas till respektive 80, 92, 104 och
116 kronor.

Med godtagande i övrigt av nämndens förslag i vad det avser un -

Knngl. Maja» nåd. proposition nr 260. \''2i\

dervisningsskyldighet för omförmälda lärare ävensom med beräkning av
ovan av kommittén förordade ersättningsbelopp jämväl för undervisning
utöver den mot ordinarie lön svarande undervisningstiden, tillstyrker
kommittén vissa avlöningsbelopp, vilka äro i kommitténs förslag närmare
angivna.

Bland de önskemal, som framkommit beträffande övningslärare vid
de allmänna läroverken och vilka ej berörts av vad kommittén i det
föregående anfört, framhåller kommittén yrkandet om eu ändamålsenligare
anordning av välskrivningsundervisningen genom dess överlämnande helt
och hållet åt teckningslärarna. Kommittén finner vad härutinnan anförts
värt beaktande, men, då kommittén saknar förutsättningar att närmare
bedöma denna fråga, vill kommittén ifrågasätta, huruvida densamma tilläventyrs
må göras till föremål för erforderlig utredning.

Samma ståndpunkt anser sig kommittén böra intaga i fråga om
yrkandet, särskilt vad de större realskolorna beträffar, att ett högre antal
övertimmar måtte anslås åt ämnet musik.

Vidkommande därefter lärare i manlig slöjd instämmer kommittén
med den av nämnden beträffande dessa lärare uttalade uppfattning, att
tiden ej nu synes vara inne att reglera ifrågavarande lärares avlöningsförmåner.

Vad slutligen angår det omförmälda yrkandet angående kvinnlig
musiklärares avlöning, anses detsamma besvarat genom vad kommittén
ovan föreslagit.

c) Avlöning under tjänstledighet.

Kuugl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att övningslärare
skall vid tjänstledighet på grund av sjukdom äga uppbära tre fjärdedelar
av de löneförmåner, som han skulle hava uppburit, om han själv bestritt
sin tjänst.

I kungl. kungörelsen den 10 oktober 1913 är föreskrivet, att ordinarie
tecknings-, musik- eller gymnastiklärare vid allmänt läroverk, som
erhållit tjänstledighet för att tjänstgöra såsom vikarierande eller biträdande
övningslärare vid annat allmänt läroverk, skall under tjänstledigheten
uppbära dels ä sin egen befattning vad han skulle hava erhållit,
därest han själv bestritt densamma, dels ock å den tjänst, han såsom
vikarie bestritt, eller för den tjänstgöring, han eljest fullgjort, ersättning
enligt stadgade grunder, med skyldighet för honom att bestrida avlöning
enligt givna bestämmelser åt den, som uppehållit hans egen tjänst.

Nuvarande

bestämmel ser.

124

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne ■nämnden.

Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig
på giund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie
övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig
ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå
så mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt.

reglerings- ,Mot nämudens förslag säger sig kommittén hava så mycket mindre

kommittén. . ^ erinra som enligt kommitténs mening jämväl i övrigt bör i tillämpliga
delai för övningslärare gälla vad kommittén i förevarande avseende
förordat beträffande ämneslärare.

d) Lönetur.

Nuvarande

bestämmel ser.

I fråga om lönetursberäkning för övningslärare tinnes för närvalande
intet annat stadgat än de allmänna bestämmelser, vilka i detta
avseende gälla för ämneslärare.

Lärarlöne- Nämnden föreslår,

en'' att ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk må för upp flyttning

i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han, efter vunnen
kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års
tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid
högre allmänt läroverk;

att ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk må för uppflyttning
i högie lönegrad få tillgodoräkna sig de år han tjänstgjort som
ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium;
samt

att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, då den
nya löneregleringen träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap vid
statssamskola och som varder utnämnd till ordinarie lärarinna i kvinnligt
handarbete vid sådan skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöiiug
för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de år, under
vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet, som erfordras för dylik
anställning, må hava tjänstgjort med minst sex timmars undervisning
per vecka, dock ej mer än fem år.

Knuff t. Mujstt nåd. proposition nr 260. 12f>

I flera av de utlåtanden, som avgivits över nämndens förslag —dens forsla
däribland av läroverksöver,styrelsen — bär hemställts om en utsträckningavgivna\jtfhv
lönetursrätten utöver vad nämnden förordat, i så måtto nämligen, att randen.
ordinarie lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt
läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den
tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare i samma ämne vid realskola.

Övningslärare, som befordras till befattning vid högre allmänt lä roverk,
äger enligt nu gällande bestämmelser icke rätt att för löneförhöj- ■''kommittén.
ning tillgodoräkna sig den tid, han tilläventyrs förut tjänstgjort som
ordinarie lärare vid realskola. I omförmälda över nämndens förslag avvissa
myndigheter och föreningar avgivna yttranden hemställes om en
dylik rätt; härvid är emellertid att uppmärksamma, att i stort sett samma
myndigheter och föreningar föreslagit, att grunderna för övningslärares
vid högre allmänna läroverk och realskolor avlöning skola bestämmas efter
samma måttstock.

Kommittén, som ansett sig böra förorda ett bibehållande av viss
skillnad i avlöningshänseende mellan övningslärare vid de högre allmänna
läroverken och realskolorna, anser sig följaktligen ej kunna förorda omförmälda
yrkande. Däremot finner kommittén skäligt tillstyrka nämndens
förslag, vilket i förevarande avseende synes innebära eu tillfredsställande
medelväg.

Dock anser sig kommittén böra framhålla följande. Fall kunna
inträffa, då en övningslärare vid realskola, vilken intjänat ålderstillägg
och haft ett relativt stort timantal, befordras till befattning vid högre
allmänt läroverk, men genom denna sin befordran tillskyndas avsevärd förlust
i ekonomiskt avseende. Kommittén, som finner ett dylikt förhållande
obilligt, vill för att i möjligaste mån avhjälpa denna olägenhet förorda en
tilläggsbestämmelse av innehåll, att vid minst lika antal undervisnings-*
timmar vid det högre läroverket läraren skall tillgodoföras så många
ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.

Yad nämnden i övrigt beträffande lönetursberäkning för övningslärare
föreslagit anser sig kommittén jämväl böra förorda. I tillämpliga
delar borde ävenledes för övningslärare gälla vad kommittén i detta avseende
beträffande ämneslärare anfört.

Kunpl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lär ar lön enämnden.

Över nämndens
förslag
avgivet utlåtande.

Till Kungl.
Maj:t ingiven
framställning.

12»;

e) Pension.

I kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgas, att pensionsbeloppet
skall utgöra för ordinarie övningslärare två tredjedelar av de löneförmåner,
han under de tio sista åren i medeltal för år uppburit eller
skulle hava uppburit, i den händelse han hela tiden själv bestritt sin
tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oavkortad.

Vidare är i § 18 av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension den 11 oktober 1907 föreskrivet, att förtecknings-, gymnastikoch
musiklärare vid rikets allmänna läroverk skall, intill dess ny lönestat
må varda fastställd, gälla, i avseende ä beräkning av pensionsunderlaget,
att såsom pensionsunderlag skall betraktas lönen oavkortad, samt
vid beräkning av beloppet av hel pension vad genom ovanberörda kungörelse
den 27 augusti 1904 blivit stadgat om pensionsbeloppets beräkning.

Nämnden föreslår,

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra tvä
tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede
tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var
för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som
varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit
niirmast före tidpunkten för pensionstagandet; samt

att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den
nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension
än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionshestämmelser.

1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande har läroverksövetstyrelsen
på anförda skäl hemställt, att med hiinsyn till de svagast avlönade
övningslärarna nuvarande pensionshestämmelser för övningslärare
måtte bibehållas oförändrade. Enligt detta förslag skulle alltså bestämmelsen,
att övningslärares pension skall utgå med minst hela lönen, fortfarande
gälla. I övrigt skulle nämndens förslag, vilket i huvudsak sammanfölle
med nuvarande pensionshestämmelser, äga tillämpning. 1

1 en till Kungl. Maj:t ingiven framställning har läroverksöverstyrelsen
framlagt förslag till vissa pensionshestämmelser för övningslärare.

Efter erinran om vad överstyrelsen föreslagit i sitt över nämndens
betänkande avgivna utlåtande, framhåller överstyrelsen, hurusom den

Kungl. .\faj:ls nåd. proposition nr 2(10.

127

haft anledning att gorå eu mera detaljerad undersökning över huru
pensionsbeloppen för övningsliirare skulle ställa sig enligt de av överstyrelsen
föreslagna bestämmelserna. Det hade av denna undersökning framgått,
att, i följd av tilläggsbestämmelsen att övningslärares pension aldrig
skulle vara mindre än den fastställda lönen, vissa ojämnheter uppkomme
i fråga om den inbördes storleken av pensionsbeloppen för olika övnings!ärarkategorier.
Då överstyrelsen funne det vara av vikt, att denna brist
i dess förslag bleve avhjälpt, hade överstyrelsen ansett sig böra underkasta
ifrågavarande pensionsbestämmelser förnyad prövning och framlägga
nytt förslag i ämnet.

T sitt i ovannämnda utlåtande avgivna förslag till avlöningsförmåner
för tecknings- och gymnastiklärare hade överstyrelsen utgått från att
enahanda avlöningsgrunder borde gälla för lärare vid realskolor och vid
högre allmänna läroverk. Därav syntes då höra följa, att samma likställighet
även skulle äga rum i fråga om pensionsförmånerna för dessa
liirare. Undersöktes pensionsförhållandena närmare, sådana de skulle ställa
sig enligt överstyrelsens förslag till pensionsbestämmelser, vilka sammanfolie
med nu gällande bestämmelser, så framginge emellertid, att avsevärda
olikheter skulle uppstå för lärare med samma omfattning av tjänstgöringen.
Så skulle exempelvis för gymnastiklärare vid högre allmänt
läroverk, vars tjänstgöring omfattat 21 veckotimmar i medeltal under de
tio sista åren, beloppet av full pension utgöra 3,570 kronor, för gymnastiklärare
vid realskola med samma tjänstgöring motsvarande belopp
2.380 kronor, för teckningslärare vid högre allmänt läroverk 2,550 kronor
och för teckningslärare vid realskola 2,380 kronor. För att avhjälpa
dylika ojämnheter i pensionsbeloppen och på samma gång sörja för att
pensionerna för de lägst avlönade lärarkategorierna icke måtte bliva alltför
obetydliga, hade överstyrelsen tänkt sig, att någon modifikation börda
göras i de föreslagna bestämmelserna. Eftersom avlöningsgrunderna enligt
överstyrelsens förslag skulle bliva olika för tecknings- och gymnastiklärare
ä ena sidan och för musiklärare å den andra, visade det sig erforderligt,
att något olika grunder för pensionsberäkningen tillämpades
för de båda lärargrupperna.

Överstyrelsen hade tänkt sig, att följande pensionsbestämmelser
skulle ersätta de i överstyrelsens tidigare yttrande föreslagna.

sPensionsunderlaget skall utgöra:

1) för ordinarie gymnastik- och teckningslärare den avlöning, läraren
skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning,
som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd,
och därest nämnda tjänstgöring icke överstigit tretton timmar i veckan,

128

KungI. Maj:t8 nåd. proposition nr 260.

men två tredjedelar av nämnda avlöning, därest nyssnämnda tjänstgöring
omfattat mer än tretton timmar i veckan, dock icke lägre belopp än som
motsvarar avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan;

2) för ordinarie musiklärare vid högre allmänt läroverk det lägsta
pensionsunderlag, som är bestämt för annan övningslärare vid sådant
läroverk, men för musiklärare vid realskola den avlöning, läraren skulle
uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast
föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd;

dock att för ordinarie övningslärare pensionens belopp skall bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,
som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit
närmast före tidpunkten för pensionstagandet.»

De pensionsbelopp, som i följd av dessa bestämmelser skulle tillkomma
tecknings- och gymnastiklärarna, vore angivna i en framställningen
bilagd tabell. Av densamma framginge, att dessa belopp från den
högsta pensionen 3,627 kronor successivt minskades i proportion till den
avtagande tjänstgöringstiden. På området 19-—13 timmar hölle sig dock
pensionsbeloppet konstant vid summan 2,210 kronor, en följd av bestämnmlsen
att pensionen i dessa fall icke skulle utgå med lägre belopp än
som motsvarade avlöningen för tretton timmars tjänstgöring i veckan.
Nedanför sistnämnda timantal sjönke pensionsbeloppet successivt ned till
sitt minimum 1,700 kronor. Pensionsförmånerna skulle sålunda för ifrågavarande
övningslärare genom de angivna bestämmelserna bliva reglerade
på ett mera enhetligt och lämpligt, avvägt sätt än genom de av överstyrelsen
tidigare föreslagna.

Yad slutligen anginge musiklärarnas pensioner, framginge deras belopp
av en annan framställningen bilagd tabell. Enligt överstyrelsens ursprungliga
förslag skulle pensionsbeloppen för musiklärare vid högre läroverk
komma att bliva högre än för vissa gymnastik- och teckningslärare
med mera omfattande tjänstgöring än musiklärarna. Då eu utjämning
syntes böra ske i fråga om dessa övningslärares pensioner, hade överstyrelsen
ansett lämpligt föreslå, att pensionsunderlaget för musiklärare vid
högre allmänt läroverk sattes lika med det lägsta pensionsunderlag, som
vore bestämt för annan övningslärare vid sådant läroverk. Härvid kunde
visserligen anmärkas, att pensionen därigenom bleve mindre än den fastställda
lönen. Men å andra sidan kunde framhållas, att, om pensionsunderlaget
sattes lika med nämnda lön, pensionerna för gymnastik- och
teckningslärare skulle bliva mindre än för en musiklärare med väsentligen
mindre antal timmar. Överstyrelsen hade därför ansett sig böra stanna
vid det sålunda framlagda förslaget.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

12!)

Beträffande åter musiklärare vid real- och samskolorna, hade överstyrelsen
för dessa liksom för övriga övningslärare med mindre omfattande
tjänstgöring föreslagit, att samtliga avlöningsförmåner måtte medräknas
vid pensionsunderlagets bestämmande.

De i det föregående föreslagna pensionsbestämmelserna, vilka närmast
avvägts med hänsyn till de manliga övningslärarna, borde även gälla
för kvinnliga lärare i övningsämnen.

På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde överstyrelsen, att
pensionsförmånerna för övningslärare vid de allmänna läroverken måtte
vid förestående ny löne- och pensionsreglering bestämmas i enlighet med
ovan angivna grunder.

Kommittén anser sig under förhandenvarande förhållanden böra
förorda vad nämnden i förevarande avseende föreslagit, dock med bibehållande
av den nuvarande bestämmelsen, att pensionen ej må utgå med
lägre belopp än lönen oavkortad.

Vad angår den av läroverksöverstyrelsen gjorda framställningen,
grundar sig densamma på de avlöningsbelopp, som överstyrelsen i sitt
över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordat för olika övningslärarkategorier.
Då kommittén ansett sig böra tillstyrka belopp, vilka
skulle utgå efter i viss mån andra grunder, skulle överstyrelsens omförmälda
framställning ej komma att stå i överensstämmelse med kommitténs
förslag.

4. Avlöning3tillägg åt de ordinarie ämneslärarna vid provårsläroverken.

Enligt stadgan angående provår vid rikets allmänna läroverk den
19 maj 1917 skall föreståndare för provår vid allmänt läroverk till läroverksöverstyrelsen
insända, bland annat, uppgift, i vad män särskilda
lärare varit tagna i anspråk för lärarkandidaternas handledning, ävensom
förslag till arvoden för dessa lärare, och tillkommer det överstyrelsen att
efter prövning av de inkomna förslagen, enligt gällande grunder och inom
gränserna av för ändamålet beviljat anslag, bestämma de särskilda belopp,
varmed samma arvoden böra utgå.

Nämnden föreslår, att en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor
vid pro vårsläroverk må, utöver de honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ett särskilt arvode av 400 kronor för år.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig
herr Olof Olsson icke kunnat finna någon anledning att frångå den nu Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260). 17

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Vid nämndens
förslag
fogat särskilt
yttrande.

130

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

varande ordningen, men däremot anse, att de arvoden, som utginge till
provårsläroverkens handledare, vore för små, och förordar, att de höjas
till det dubbla — att i övrigt utgå enligt de normer och med de modifikationer,
som hittills varit brukliga.

Lone reglerings kommittén.

I allra första början av pro vårsinstitutionens tillvaro utgick dels
särskild ersättning åt ledare av provårskurserna, dels ock understöd åt
deltagare i desamma. Numera åtnjuta föreståndaren samt de handledande
lärarna ersättning, men understöd utgår ej till lärarkandidaterna. Något
stadgande om beloppet av eller grunderna för ersättningen åt föreståndare
och handledare har ej varit inryckt i bestämmelserna om provår eller
på annat sätt till efterrättelse kungjort.

Efter hand blevo emellertid vissa grunder i berörda avseende
antagna, vilka grunder dock icke blivit av riksdagen stadfästade. Att
provåret skulle bestå av en teoretisk och en praktisk avdelning, vilkas
föreståndare jämte vederbörande handledare skulle åtnjuta särskild ersättning,
utgjorde emellertid en förutsättning vid första beviljandet av riksdagsanslag
till provåret. Enligt ovanberörda grunder i avseende å ersättning
åt handledare vilka grunder, ehuru ej uttryckligen fastställda
av riksdagen, dock vid anslagsäskandeii av riksdagen lämnats utan erinran
— beräknas ersättning, till fördelning mellan handledarna vid vederbörande
läroverk, utgå med visst belopp för varje till läroverket hänvisad
lärarkandidat.

Nämndens föreliggande förslag innebär — utöver bibehållande av
ovannämnda bestämmelser angående ersättning åt handledare av lärarkandidater
att en var ordinarie lärare vid provårsläroverk skall erhålla
ett särskilt arvode av 400 kronor för år, vare sig vederbörande
lärare under året har sig anförtrodd handledning av lärarkandidater
eller icke.

Enligt reservantens mening skulle en förhöjd ersättning utgå till
endast de lärare, som särskilt tagas i anspråk vid lärarkandidaternas
handledning.

Kommittén säger sig för egen del ej kunnat undgå att finna skäl
tala för den uppfattning, som av reservanten gjorts gällande. Det synes
nämligen billigt, att de lärare, som hava det i förevarande avseende verkligen
betungande arbetet, också åtnjuta skälig ersättning härför.

Emellertid har kommittén å andra sidan ansett provårsläro verken
med hänsyn till det arbete, som vid dem bedrives, intaga en sådan särställning,
att ett arvode, på sätt nämnden föreslagit, till samtliga vid
dessa läroverk anställda ordinarie lärare synes befogat. Det av nämn -

Kungl. Muy.ts nåd. proposition nr 260.

iai

deri föreslagna beloppet, 400 kronor, anser kommittén dock kunna begränsas
till 300 kronor. Härvid förutsätter kommittén ock, att nu utgående
ersättning till handledare av lärarkandidater bibeliålles till sina grunder
oförändrad.

För att emellertid förebygga, att arvodet jämte nämnda ersättning
.skulle för vissa lärare komma att springa upp till allt för höga belopp,
anser kommittén för vinnande av erforderlig utjämning böra bestämmas,
att nu berörda förmåner ej må sammanlagt överskrida 600 kronor.

Ovanberörda arvode, 300 kronor, borde beräknas för läsår.

I fråga om det till rektor vid provårsläroverk nu utgående arvode
av högst 1,500 kronor har icke ifrågasatts någon ändring. Kommittén
förutsätter, att rektor utöver berörda arvode ej må komma i åtnjutande
av något ytterligare arvode eller ersättning av det slag ovan berörts.

5. Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens och

Norrbottens län.

Nämnden föreslår, Nämnden

att en var ordinarie lärare vid de allmänna läroverken inom Väster- namnt *"•
bottens och Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 procent
av hans kontanta avlöning som ordinaiie lärare; skolande härvid
iakttagas,

att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg det
för hans tjänst näst föregående hösttermin bestämda veckotimtal skall
läggas till grund;

att tjänstledig lärare skall, däi''est tjänstledigheten förorsakats av
styrkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortst illägget och, därest tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas
skäligt, avstå hela ortstillägget eller del därav; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig Vid »öm»-herr Olof Olsson anse, att ortstilläggen åt de ordinarie lärarna i Väster- efogat°rsär-9
bottens och Norrbottens län böra utgå med 10 procent av begynnelselönen, skilt jittran- I

I en av rektor och lärarkollegiet vid högre allmänna läroverket i Till Kungl.
Luleå hos chefen för ecklesiastikdepartementet gjord framställning har
på anförda skäl, bland annat, föreslagits, att en blivande lönereglering framställför
läroverkslärar- och seminarielärarkårerna även måtte innefatta orts- nin9-

132

Löneregleringskomm
ittén

Lärarlöne nämnden.

Löne rrgleringskom

mittén.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tillägg åt lärare i Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av
15 procent av den kontanta avlöningen enligt de av lärarlönenämnden i
övrigt föreslagna grunder, dock att rätten att åtnjuta ortstillägg jämväl
utsträckes till extra lärare och vikarier vid nämnda läroverk.

Löneregleringskommittén erinrar, hurusom såväl socialstyrelsen som
en särskild kommission för närvarande vore sysselsatta med undersökningar
till utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets
skilda delar kunna betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänare. När
resultatet av dessa undersökningar föreligger, anser kommittén tilläventyrs
frågan om ortstillägg komma att upptagas till behandling för statens befattningshavare
i gemen och således även för de till undervisningsväsendet
hörande.

Vid sådant förhållande har kommittén, som visserligen ansett skäl
kunna aberopas till förmån för nämndens förslag, icke funnit sig böra för
närvarande förorda, att rätt till ortstillägg införes för ifrågavarande befattningshavare
.

Skulle det befinnas nödvändigt vidtaga interimistiska åtgärder i
angivet syfte,, till dess de åberopade undersökningarna blivit slutförda,
anser kommittén det böra ankomma på vederbörande kommuner att tillgodose
läroverkslärarnas intressen i förevarande avseende.

6. Villkor för inträde på ny lönestat.

Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör
stadgas,

att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestämmelser,
som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas änke- och
pupillkassa; samt

att ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall
vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna
till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.

Löneregleringskommittén erinrar till en början, hurusom den av Kungl.
Maj:t. den 20 oktober 1905 tillsatta kommittén för verkställande av utredning
angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande den 29 maj
1908 avgivit betänkande och förslag i ämnet, del II, avseende skyddsåtgärder
mot tuberkulos m. in., samt hurusom genom kungl. remiss den 5
oktober 1917 löneregleringskommittén anbefallts avgiva utlåtande i detta
ärende, i vad det avser avlöning och pensionering för lärare, som på

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 200. 133

grund av smittosam lungsot avstänges från tjänstgöring eller entledigas
från sin tjänst. Beträffande detta spörsmål säger sig kommittén framdeles
komma att avgiva yttrande.

Under erinran härom meddelar kommittén, att kommittén ej har
något att erinra mot vad nämnden såväl i detta avseende som i övrigt i
denna punkt föreslagit.

I kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att innehavare
av ordinarie lärår- eller rektorsbefattning skall vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid eu möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade avlöning, som
enligt den i kungörelsen omnämnda lönereglering kommer lärare till del,
skall gälla såsom villkor, att den genom cirkulären den 20 mars 1858
och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för vissa lärare att, i
händelse de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid
det läroverk, där de äro anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läroverk
skall åligga vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta
adjunkterna samt vid realskola de två yngsta adjunkterna, allt efter senaste
fullmakts datum, dock att ordinarie lärare, som genom vederbörande
myndighets beslut förflyttas till en icke högre avlönad plats vid annat
läroverk, må vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttningshjälp
till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer.

Kommittén erinrar i sistnämnda avseende om ett av 1913 års
riksdag gjort uttalande vid frågan om anslag till nya lärartjänster. Riksdagen
anförde då följande:

Då utredningen i ärendet gåve vid handen, att de föreslagna nya
lärartjänsterna vore av behovet påkallade för att i sin mån bidraga till
utjämnande av den ogynnsamma proportionen emellan antalet ordinarie
och extra lärare, hade riksdagen ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts
framställning. Riksdagen hade emellertid icke kunnat för sig fördölja,
att genom den under de senare åren inträffade starka stegringen i antalet
ordinarie lärartjänster vissa svårigheter kunde uppstå vid den allmänna
revision av hela läroverksfrågan, som icke alltför länge torde
kunna undanskjutas.

Det kunde nämligen med skäl befaras, att vid denna revision
det stora antal manliga lärare med universitetsutbildning — särskilt adjunkter
— som nu vore anställt vid de allmänna läroverken, skulle, såsom
ock vid behandlingen år 1912 av då föreliggande förslag om ökning i
lärarantalet inom riksdagen framhölls, komma att visa sig överflödigt,

1 34 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

åtminstone i så måtto, att det vid vissa läroverk anställda antalet lärare
icke vidare komme att vara av behovet påkallat.

Ett visst korrektiv mot ett sådant missförhållande läge väl i den i
avlöningsvillkoren vid 1904 års lönereglering intagna bestämmelsen, att det
skulle åligga, vid högre läroverk yngste lektorn och de två yngsta adjunkterna
samt vid realskola de två yngsta adjunkterna att, i händelse de genom
inträffade förändringar skulle finnas umbärliga vid det läroverk, där de
vore anställda, inträda i tjänstgöring vid annat läroverk. Då det emellertid
syntes kunna antagas, att vid ovanberörda revision av det allmänna
undervisningsväsendet komme att uppstå läroanstalter, som, utan att vara
högre allmänna läroverk eller realskolor, likväl inginge såsom ett led i den
av staten helt eller till sin huvudsakliga del uppehållna allmänna läroverksorganisationen,
hade riksdagen ansett, att möjlighet, såvitt sig gorå
läte, borde hållas öppen att förflytta lärarna vid de nuvarande allmänna
läroverken jämväl till dylika läroanstalter.

Riksdagen hade därför velat uttala sin förväntan, att i fråga om
förflyttning till annan läroanstalt av innehavarna av såväl de då föreslagna
nya lärartjänsterna som ock de ytterligare dylika tjänster, som kunde
varda inrättade, föreskrift meddelades därom, att de, utöver vad dem
jämlikt nu gällande lönereglering för de allmänna läroverken i sådant
avseende ålage, skulle vara skyldiga, att, för den händelse i sammanhang
med en allmän revision av läroverksorganisationen deras tjänstgöring
ansåges lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna
läroverken jämförlig läroanstalt än den, där de då vore anställda,
underkasta sig dylik förflyttning.

Kommittén erinrar vidare, att i anledning av detta riksdagens uttalande
Kungl. Maj:t genom kungörelse den 4 juli 1913 föreskrev, att
innehavare av de nya lärartjänster, vilka från och med år 1914 eller
senare uppföras å stat för de allmänna läroverken, skola, utöver vad dem
jämlikt nu gällande lönereglering för nämnda läroverk i sådant avseende
åligger, vara skyldiga att, för den händelse i sammanhang med en allmän
revision av läroverksorganisationen deras tjänstgöring anses lämpligen
böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken
jämförlig läroanstalt än den, där de då äro anställda, underkasta sig
dylik förflyttning.

I anslutning till vad för närvarande gäller i fråga om skyldighet
för lärare, som tillträtt tjänst med eller efter ingången av år 1914, att
vara underkastad förflyttning vid eu möjligen inträdande omorganisation
av skolväsendet anser kommittén erforderlig bestämmelse i ämnet böra
inrymmas bland blivande avlöningsvillkor.

Kungl. Majti» nåd. proposition nr 2t!t). K>5

På sätt förut erinrats, är innehavare av ordinarie lärår- eller rektorsbefattning
enligt nu gällande avlöningsvillkor underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid
eu möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.

I detta avseende erinrar kommittén, hurusom vid behandling
av förslag om nya lärartjänster år 1914 riksdagen uttalade eu viss tvekan
rörande godtagande av de beräkningsgrunder, varpå Kungl. Maj:ts
då föreliggande förslag var byggt, men att riksdagen, i betraktande av
att frågan om eu lönereglering för läroverkslärarkåren då vore under
utredning av lärarlönenämnden, förklarat sig ej velat närmare ingå pa
dessa frågor.

Likaså erinrar kommittén, att vid behandlingen av enahanda fråga
år 1916 riksdagen, i anslutning till vad riksdagen år 1914 uttalat, framhållit,
att riksdagen icke kunde godtaga de beräkningsgrunder angående
behovet av ordinarie ämneslärare, vilka vunnit tillämpning i en av läroverksöverstyrelsen
år 1913 verkställd utredning, och att förty eu ökning
av antalet lärare enligt där fastställd norm ej kunde av riksdagen biträdas.

De beräkningsgrunder, riksdagen sålunda förklarat sig icke kunna
godtaga, avse den tjänstgöringsskyldighet, som ifrågavarande lärare för
närvarande har sig ålagd.

Enär med föranledande av denna riksdagens uppfattning spörsmålet
angående ändring av nu gällande bestämmelser rörande omfattningen
av vederbörande lärares undervisningsskyldighet, vare sig genom
utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka, syntes
bliva föremål för närmare utredning, anser kommittén, att i avlöningsvillkoren
bör intagas bestämmelse om att lärare allt fortfarande bör vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som kan varda
stadgad.

I ovanberörda kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att
med ordinarie ämneslärar- eller rektorsbefattning icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den vid prövning i stadgad ordning befinnes icke
vara hinderlig för fullgörandet av tjänstgöringen vid läroverket.

Kommittén påpekar, hurusom det är nogsamt känt, att läroverkslärare
i ganska stor utsträckning för närvarande tjänstgöra såsom lärare
i enskilda skolor. Kommittén vill ingalunda, att oöverstigliga hinder skola
läggas i vägen för en sådan anordning, men anser, att en alltför stor
utsträckning av densamma ej bör medgivas, i det att staten måste förbe -

136

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 260.

halla sig vederbörande lärares egentliga och huvudsakliga arbetskraft.

krmitténs förmenande bör det läggas i vederbörande rektors hand
att beträffande den honom underlydande personalen ordna hithörande förhallanden
på det sätt rektor finner för läroverket ändamålsenligast.

^ommittén anser följaktligen, att det bör stadgas — förutom vad
i gällande avlöningsvillkor i regel är rörande förening av tjänster föreskrivet
— att ordinarie lärare ej må åtaga sig undervisning i vare sig
enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad angår lektor,
adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor, eller vad
angar rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och
etter provning, att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas.

\ idare , erinrar kommittén i detta sammanhang om den utredning
som kommittén på sin tid anbefalldes verkställa i fråga om begränsning av
tjänstemäns rätt att åtaga sig enskilda uppdrag, och om det yttrande,
som kommittén i ett den 14 november 1916 avgivet betänkande (delen
Lill) i denna fråga gjort.

Av utredningen i nämnda ärende framgår, att läroverks- och folkskoloyerstyrelserna
var för sig anslutit sig till den uppfattning, att lärare
i statens tjänst i allmänhet icke borde meddela enskild undervisning åt
lärjunge, vilken han hade att å tjänstens vägnar i samma undervisningsam0ne
.vltsorda. Styrelserna hade ansett ett förbud i sådant syfte kunna

lljTcl^ciS ci ttci S.

•• • ^ aalednin? därav och med beaktande av vad nämnda styrelser i

övrigt anfört i frågan, tillkännagav kommittén, att den ej hade något att
erinra mot meddelande av behöriga föreskrifter av innehåll, att lärare i
statens tjänst icke måtte utan vederbörande läroverksföreståndares medgivande
meddela enskild undervisning åt lärjunge, vilken han hade att
i sin tjänstutövning vid läroanstalten i samma undervisningsämne undervisa
och genom betyg vitsorda.

Kommittén säger sig hava velat fästa uppmärksamheten på sistberorda
av kommittén i annat sammanhang förut gjorda uttalande,
utan att vilj a gorå gällande den uppfattningen, att föreskrifter av angivet
havarea möyta 1 bIlvande avlöningsvillkor för ifrågavarande befattnings- I

I meranämnda kungörelse den 27 augusti 1904 är vidare stadgat,
att lärare, som varder utnämnd till tjänst, med vilken rätt till
särskilda formaner är förenad, skall vara underkastad den minskning i

Kunyl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

137

avlöning Tran statsverket, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt besluta,
till ett belopp icke överstigande det, vartill de i lönen ingående särskilda
förmåner efter skiilig uppskattning sig belöpa.

Detta stadgande anser kommittén böra skärskådas mot bakgrunden
av följande omständigheter, vilka kommittén bringar i erinran.

För åtskilliga vid de allmänna läroverken anställda lärare bestrides
avlöningen till någon del med avkomst av donationer eller andra såsom
särskilda fonder förvaltade tillgångar, vilka i den av statskontoret utgivna
liggaren över statsverkets specialutgiftsstater för år 1917 upptagits under
rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» till ett sammanlagt belopp
av 40,730 kronor 43 öre. Till dessa lärare utgår den kontanta avlöningen
av statsmedel med ett i motsvarande mån nedsatt belopp. Vissa
av dessa under rubriken »Av städer, prebenden eller donationer» uppförda
avlöningstillgångar utgöras av avkomst från hemman och jordar, som av
kronan blivit under äldre tider anslagna till lärarnas avlöning. De hemman
och jordar, om vilka här är fråga, äro att hänföra till sådana särskilda
förmåner, som avses i punkterna 3 och 4 av prästerskapets privilegier
den 16 oktober 1723. Frågan om indragning till statsverket av berörda
hemman och jordar har vid ett par tillfällen varit före.

I en till 1882 års riksdag avlåten proposition (nr 17) föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att i sammanhang med då föreslagen löneförbättringmedgiva,
att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner
av privilegienatur, som vore lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna
på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande
av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom
testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.
Denna framställning vann emellertid icke riksdagens bifall.

I en till 1890 års riksdag avlåten proposition (nr 17) i liknande
ärende kom emellertid nyssberörda spörsmål ånyo före. Kungl. Maj:t
föreslog i nämnda proposition riksdagen, att — under förutsättning av
kyrkomötets bifall — de prebendehemman och lägenheter samt andra
förmåner av privilegienatur, som vore lärarna vid de allmänna läroverken
på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande av
dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamenten
eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.

Enligt skrivelse den 19 maj 1890, nr 88, biföll riksdagen denna
hemställan.

Någon omedelbar framställning till kyrkomötet beträffande den av
riksdagen medgivna indragningen förekom emellertid icke, och vid den
omorganisation av de allmänna läroverken och den lönereglering för deras

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 18

138

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lärare, som genomfördes vid 1904 års riksdag, synes denna särskilda
fråga icke hava varit på tal.

Först till 1915 års kyrkomöte avlät Kungl. Maj:t skrivelse i ärendet
(nr 13), däri Kungl. Maj:t förklarade sig vilja, jämlikt § 114 regeringsformen
och prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet medgåve, att de hemman och
jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna
läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden,
måtte, i den mån det kunde ske utan förnärmande av nuvarande innehavares
rätt, indragas till statsverket.

Enligt det nämnda skrivelse bilagda utdrag av statsrådsprotokoll
erinrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, hurusom av handlingarna
i ärendet framginge, att den inkomst, som från hemman och
jordar tillflöte vederbörande lärare, i åtskilliga fall varit flerdubbelt större
än avdraget å den kontanta avlöningen. Men å andra sidan vore det
påtagligt, att löntagaren kunde, till följd av arrendators insolvens eller
av annan anledning, få såsom innehavare av dylik fastighet vidkännas
en mer eller mindre betydande förlust, Här förelåge i alla händelser eu
rätt avsevärd ojämnhet beträffande avlöningen till likställda befattningshavare,
en ojämnhet, som icke stode i god överensstämmelse med de vid
senare tiders löneregleringar följda grundsatser och vilken genom indragning
av ifrågavarande hemman och jordar skulle undanröjas.

Det torde, framhöll departementschefen vidare, för vederbörande
tjänstinnehavare möta svårigheter att på ett tillfredsställande sätt sköta
dylika fastigheter. Därtill komme, att ifrågavarande tjänster rätt ofta
växlade innehavare och att till följd därav dispositionsrätten över fastigheterna
stundom komme att endast helt kort tid tillhöra samma person.

Läroverksöverstyrelsen hade i sitt i ärendet avgivna yttrande avstyrkt
den föreslagna indragningen såsom medförande eu afknappning
av vissa lärares löneförmåner. I stället hade överstyrelsen uttalat sig
för att, där sådant funnes påkallat, ifrågavarande hemman och jordarbleve,
på sätt i vissa fall redan skett, genom vederbörande myndigheters
försorg utarrenderade.

Det extra lönetillskott, som innehavet av dylika fastigheter kunde
medföra för vederbörande lärare, vore emellertid beroende därpå, att
fastigheternas avkastning blivit i lönestaten beräknad till för lågt belopp.
Komme en rättelse därutinnan till stånd — vilket väl icke borde underlåtas
— skulle bibehållandet av dessa fastigheter såsom avlöningstillgång
icke heller ur den av läroverksöverstyrelsen företrädda synpunkten innebära
någon fördel. Däremot syntes det önskvärt att, då frågan om ny

139

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken voie undei utred
ii ing, åtgärder i tid vidtoges för att icke särskilda förhållanden av det
slag, varom här vore fråga, mätte vålla hinder för löneregleringens genom
förande.

Det föreliggande förslaget avsåge indragning av endast sadana
hemman och jordar, som anvisats av kronan, under det att någon änd
ring icke skulle genomföras beträffande övriga donerade fastigheter. En
vid kammarkollegii och statskontorets utlåtande i ärendet fogad förteck
ning utvisade, att antalet till indragning ifrågasatta hemman och jordar
icke vore synnerligen stort.

Framställningen vann emellertid icke kyrkomötets bifall. I sin
i ärendet avlåtna skrivelse (nr 13) anförde kyrkomötet, bland annat,

följande. .

Då kyrkomötet i förevarande ärende hade att tillvarataga icke blott
kyrkans utan även läroverkens berättigade intressen, hade kyrkomötet
icke kunnat undgå att vid frågans behandling taga hänsyn såväl till de
ena som till de andra av dessa intressen.

Vad först beträffade hänsynen till läroverkens bästa, hade kyrkomötet
funnit läroverksöverstyrelsen icke sakna fog för vad styrelsen i ärendet
anfört.

Vidkommande frågan i övrigt hade kyrkomötet vid granskning av
handlingarna i ärendet trott sig finna stöd för den uppfattningen, att,
därest ifrågavarande hemman och jordar skulle upphöra att användas på
sätt dittills skett, de, eller i allt fall ett flertal av dem, borde i stället
komma andra ecklesiastika ändamål till godo. Låt vara att den rätt
kyrkan kunde äga i detta hänseende icke under nuvarande tidsförhällanden
vore aktuell, hade dock kyrkomötet icke funnit, att sådana olägenheter
av det nuvarande sättet för fastigheternas användning gjort sig
gällande, att kyrkomötet därav hade anledning att avstå från denna rätt.

På grund härav förklarade kyrkomötet, att kyrkomötet ansåge sig
icke böra medgiva, att de hemman och jordar, som av kronan anvisats
till avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken och vilka icke
vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, måtte indragas till statsverket.

Kommittén säger sig för egen del ej kunna annat än principiellt
ansluta sig till den uppfattning, som av dåvarande departementschefen
gjordes gällande vid avlåtande av omförmälda skrivelse till kyrkomötet.
Då ärendet emellertid enligt kommitténs mening icke befinner sig i fullt
utrett skick, men det icke varit kommittén möjligt att åstadkomma eu

140

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tillfredsställande utredning i ärendet, har kommittén inskränkt sig till att
hemställa om en dylik utredning, avseende frågan i hela dess omfattning.

Under alla förhållanden anser sig kommittén böra förorda, att beträffande
befattningshavare, med vilkas tjänster särskilda förmåner äro
förenade, må i blivande avlöningsvillkor intagas dels bestämmelse om skyldighet
att vara underkastade minskning i avlöning från statsverket till
belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter
uppskattning i behörig ordning, dels och föreskrift att dessa befattningshavare
skola vara pliktiga att underkasta sig vad i laga ordning kan varda
stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner.

I sammanhang med frågor, som kommittén nu senast berört och
som kommittén anser böra beaktas vid avfattandet av villkoren och bestämmelserna
för åtnjutande av de blivande avlöningsbeloppen, berör
kommittén ävenledes ett spörsmål, som plägar regleras genom bestämmelser
i vederbörliga avlöningsvillkor.

Rektorerna vid de allmänna läroverken hava för närvarande icke
rätt till semester; i vissa av de över nämndens betänkande avgivna utlåtandena
ävensom i ovanberörda av flertalet rektorer gjorda framställning
hava yrkanden gjorts om medgivande av dylik rätt.

Kommittén finner billigt, att rektor, vars arbete icke såsom ämneslärarnas
vilar under ferierna, må tillerkännas förmånen av semester under
en och en halv^ månad årligen, när det kan ske utan hinder för
göromålens behöriga gång och.a tid av året, som av läroverksöverstyrelsen
bestämmes. Då emellertid tjänstgöringspenningar för lärare utom
rektorerna beräknas efter läsår men för rektorerna efter kalenderår till
olika belopp för lästiden och ferierna, anser kommittén i detta fall de
sedvanliga bestämmelserna i fråga om ersättning åt-semestervikarie ej
kunna tillämpas. Enär förevarande spörsmål, med hänsyn till sistnämnda
förhållande men även i övrigt, syntes tarva en närmare omprövning, har
kommittén ansett sig under förhandenvarande förhållanden böra inskränka
sig till att förorda en utredning, på vad sätt spörsmålet bäst må kunna
lösas.

7. Ändring av benämningarna på befattningshavare.

Nämnden föreslår,

att den nu vid de allmänna läroverken använda termen extra lärare
utbytes mot termen extra ordinarie lärare;

141

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

att benämningen biträdande teckning slär are utbytes mot benämningen
extra ordinarie teckning slärare; samt

att i läroverkens stat adjunkt utbytes mot andre lektor.

Kommittén, som i sitt betänkande begagnat sig av benämningarna
lektor och adjunkt, finner dessa benämningar böra bibehållas för veder- kommittén.
hörande lärargrupper och säger sig sakna anledning förorda vad nämnden
beträffande såväl adjunkter som övriga lärare i nyssberörda avseende
föreslagit.

I eu vid löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation har Vid löntheir
A. Nordfelt hemställt, att de ordinarie ämneslärarinnorna vid statens lomZitténs
samskolor må i löneavseende fullt jämställas med de ordinarie lärarinnorna betänkande
vid de kommunala mellanskolorna och sålunda få åtnjuta en avlöning °Nationer.
av 3,150 kronor, därav 1,950 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte tre ålderstillägg å 300 kronor.

Likaså har i en vid kommitténs betänkande fogad reservation
herr H. Fahlén förklarat sig anse, att lönebeloppen bort sättas lika för
''ordinarie ämneslärarinnor vid statens samskolor och ordinarie lärarinnor
vid de kommunala mellanskolorna. I

I allt väsentligt kan jag ansluta mig till de förslag, som av löneregleringskommittén
framlagts. De av kommittén förordade avlönings- chefen,
beloppen synas mig väl avvägda och de bestämmelser kommittén i övrigt
föreslagit i stort sett ägnade att bringa klarhet och överskådlighet beträfande
avlöningsförhållandena för ifrågavarande lärarpersonal.

Endast i följande avseenden har jag ansett mig böra göra vissa
tillägg till och ändringar i kommitténs förslag.

Jag har i det föregående givit uttryck åt den uppfattningen, att Avlöningen
kvinna skulle kunna erhålla anställning som lektor vid högre allmänt lektor. ^
läroverk. I avlöningshänseende synes mig, i likhet med vad fallet är
eller skulle bliva ifråga om manliga lektorer vid motsvarande läroanstalter,
kvinnlig lektor böra jämnställas med kvinnliga lektorer vid högre
lärarinneseminariet och de kvinnliga folkskoleseminarierna. I anslutning
till vad löneregleringskommittén för de sistnämnda föreslagit, skulle alltså
kvinnlig lektor vid högre allmänt läroverk åtnjuta i avlöning 4,800

142

Kungl. Maj:ts nåd. proposision nr 260.

kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 400
kronor.

Avlöningen Enligt min mening skulle kvinna kunna befordras till rektor vid

Äftstatssamskola.

statssam- Vid bestämmandet av avlöningen för sådan kvinnlig rektor följer

s °" jag de beräkningsgrunder, som legat till grund för löneregleringskommitténs
förslag i fråga om avlöningen för kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet
och kvinnligt folkskoleseminarium.

Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller
ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig adjunkt och avlöningen
för manlig rektor vid realskola, allt enligt kommitténs, av mig
förordade förslag, bliver skillnaden mellan dessa båda avlöningar 600
kronor, vilket belopp torde kunna betecknas såsom ett särskilt »rektorsarvode».
Enligt det föreliggande förslaget skulle slutavlöningen för kvinnlig
adjunkt bliva 4,500 kronor. Med beräkning att vad här ovan betecknats
såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig befattningshavare sättas
till 500 kronor — eu skillnad av 100 kronor mellan »rektorsarvodena»
för manlig och kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet har jämväl
legat till grund för kommitténs förslag —- erhåller man för kvinnlig rektor
vid statsamskola en avlöning av 5,000 kronor. Av denna summa
torde 3,300 kronor böra utgöra lön och 1,700 kronor tjänstgöringspenningar;
vartill skulle komma fri bostad eller ersättning därför till lämpligt
belopp. Pensionsunderlaget torde böra bestämmas till 4,000 kronor, varjämte
i övrigt i pensionshänseende synes — frånsett pensionsålder — för
kvinnlig rektor böra gälla vad som föreslagits för rektorer i allmänhet.

ökad tjänst- Enligt löneregleringskommitténs förslag skall befattningshavare,

skyldighet, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden
vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken
eller eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade
föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål. Ifrågavarande
bestämmelse kan, enligt vad kommittén i sina motiver uttalat, innebära
ökad undervisningsskvldighet för tjänstinnehavaren, vare sig genom
utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka. Jag
har endast velat erinra om denna bestämmelse för att betona vikten av
att ett stadgande av det nu nämndas innebörd knytes som villkor vid
den föreslagna löneregleringen. Så mycket mer har jag ansett mig böra
understryka detsamma, som, på sätt löneregleringskommittén erinrat,

Kunyl. May.ts nåd. proposition nr 260. blrt

ifrågavarande spörsmål inom riksdagen varit föremål för uppmärksamhet,
då fråga varit före om inrättande av nya lärartjänster vid de allmänna
läroverken.

I anledning av en utav Kungl. Maj:t gjord framställning medgav
riksdagen år 1894, att vid allmänt läroverk eller pedagogi anställd extra imder f6r.
ordinarie lärare, som av vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande
under hel läsetermin eller därutöver med full tjänstgöring men som av sjukdom.
vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att tjänstgöra, finge, därest lian
före detta förordnande tjänstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla
understöd för den tid, varunder han varit ur stånd att tjänstgöra,
till belopp, motsvarande hälften av det arvode, som på grund av ifrågavarande
förordnande eljest skulle tillkommit honom för samma tid, dock
att dylikt understöd icke finge utgå för längre tid än ett läsår, även om
förordnandet för längre tid meddelats. Till bestridande av härigenom
föranledda utgifter beviljade riksdagen ett ordinarie förslagsanslag av

5,000 kronor.

Även om berörda stadgande mera sällan torde komma till användning,
torde det dock i samband med förevarande lönereglering böra underkastas
eu revision. Jag vill i detta avseende erinra, hurusom genom
kungörelse den 28 augusti 1914 förordnats, att vid allmänt läroverk
anställd extra ordinarie lärare, som av tjänstgöring till rikets försvar är
hindrad att sköta sin befattning, skall under ledigheten äga uppbära två
tredjedelar av det honom enligt gällande bestämmelser eljest tillkommande
arvode.

I huvudsaklig anslutning till vad i sistberörda kungörelse stadgas,
synes böra föreskrivas, att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förordnande
med full tjänstgöring under hel lästermin eller därutöver men av
sjukdom är hindrad att sköta sin befattning, skall, därest han före förordnandet
tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst
ett år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av det honom enligt
gällande bestämmelser eljest tillkommande arvode.

Någon ändring av beloppet av omförmälda förslagsanslag torde vid
bifall till berörda förslag ej bliva erforderlig.

På sätt av den i • det föregående lämnade redogörelsen framgår, lö™^fsl*^t
har löneregleringskommittén ställt sig avvisande gent emot förslag om yg,. extra
rätt att för lönetursberäkning tillgodoräkna sig viss tjänstgöring som lärare.
extra ordinarie lärare.

144

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I en till ecklesiastikdepartementet ingiven skrift har Sveriges extralärarförening
velat fästa uppmärksamheten på de ytterligt försämrade
befordringsutsikter, som ett öppnande av läroverken för den kvinnliga
arbetskraften komme att innebära för de nuvarande obefordrade lärarna.
I anledning härav anhåller föreningen om framställning till riksdagen
om förslag till en tillfällig lönetursrätt för extra lärare av innebörd, att
manlig extra eller vikarierande lärare vid de allmänna läroverken och
statens folkskoleseminarier må såsom tillfällig förmån, avsedd att i någon
mån kompensera de försämrade befordringsmöjligheter, som bli en följd
av att adjunkturer och lektorat göras tillgängliga även för kvinnor, äga
rätt att, efter befordran till ordinarie befattning vid dessa läroanstalter,
för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig det eller de år under
tiden 1916—1920, som han — efter vunnen behörighet att söka och innehava
ordinarie ämneslärarbefattning — med full tjänstgöring skött undervisning
vid ovannämnda art av skolor.

De synpunkter, som av -Sveriges extralärarförening anförts, synas
mig beaktansvärda. Givet är nämligen, att, därest riksdagen bifaller
mitt ovan framlagda förslag om behörighet för kvinnor till adjunktsoeh
lektorstjänster, befordringsutsikterna för de hittills obefordrade manliga
extralärarna bliva i någon mån försämrade. Att på ett eller annat
sätt tillmötesgå den framställda begäran synes mig kunna innebära
eu viss ersättning för vad sålunda ifrågavarande lärare i annat avseende
gå förlustiga. Så mycket mer finner jag mig kunna förorda ett
förslag av nämnda innebörd, som detsamma endast avser en provisorisk
anordning och följaktligen ett bifall härtill ej torde kunna anses vara
av prejudicierande beskaffenhet.

Jag anser mig sålunda böra i viss utsträckning förorda den gjorda
framställningen. Till förebyggande av ojämnheter torde emellertid eu
successiv begränsning av ifrågavarande rätt böra göras. Jag föreslår alltså,
att befattningshavare, vilken före utgången av år 1916, förvärvat behörighet
till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk samt under åren
1919—1923 utnämnes till ordinarie ämneslärare, må för erhållande av
löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas tid, varunder han efter
vunnen sådan behörighet omedelbart före tillträdet till den ordinarie
tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium i egenskap
av extra eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring, dock
med den begränsning att den, som utnämnes under år 1919, må tillgodoräkna
sig ett år, den, som utnämnes under år 1920, två år, den, som utnämnes
under år 1921, tre år, den, som utnämnes under år 1922, fyra
år, och den, som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna extra
ordinarie tjänstgöringstid.

Kuntjl. Alaj:ts nåd. proposition nr ''2(10.

145

På sätt jag förut erinrat, har löneregleringskommittén givit uttryck Avlöningen
åt den uppfattning, att det avlöningssystem, smil tillämpats, och fort"nlrwliäråré
farande skulle tillämpas i avseende å övningslärarna, vore synnerligen
invecklat. Emellertid har kommittén på anförda skäl icke ansett sig
kunna förorda en omläggning av nuvarande avlöningsgrunder, varvid
kommittén särskilt hänvisat till den varierande tjänstgöringsskyldighet,
som nu älåge övningslärare vid olika läroverk.

Jämför man nu kommitténs förslag till avlöningsförmåner för vissa
övningslärare vid de allmänna läroverken med nu utgående avlöningsbelopp
och tager man därjämte i betraktande den tillfälliga löneförbättring,
som genom beslut av 1917 års riksdag kom övningslärarna till del, befinnes,
att vissa lärare skulle erhålla eu ytterst obetydlig avlöningsförhöjning
och att andra till och med skulle få eu något reducerad avlöning
i förhållande till vad de för innevarande år åtnjuta. Särskilt skulle
detta bliva fallet med musiklärarna, och företrädesvis sådana lärare vid
realskolor. Framställningar om ändringar av förslaget i vad det avser
gymnastiklärarnas och musiklärarnas avlöningsförhållanden hava ock inkommit
till ecklesiastikdepartementet.

Det torde ej vara möjligt att nu vidtaga en ändring av de avlöningsgrunder,
kommittén för bemälda lärare föreslagit. Eu rubbning
av kommitténs siffror, i vad de avse ersättning för veckotimme, enkannerligen
eu höjning av dessa siffror, skulle medföra en höjning av avlöningsförmånerna
för samtliga övningslärare och i sin tur även föranleda
en jämkning uppåt av avlöningsbeloppen för ämneslärarna.

Orsaken varför särskilt musiklärarna blivit i omförmälda hänseende
tillbakasätta torde delvis bero på det ringa veckotimantal dessa lärare
hava, nämligen såsom minimum 12 vid högre allmänna läroverk och 6
vid realskolor, vartill kunna komma 3 övertimmar för vartdera slaget av
skolor. Jag vill i detta avseende erinra, hurusom löneregleringskommittén
ifrågasätter, huruvida icke eu utredning skulle kunna åvägabringas
i syfte att undersöka, om, särskilt vad de större realskolorna beträffar,
ett högre antal övertimmar skulle kunna anslås åt ämnet musik.

Yrkanden om en ökning av tjänstgöringstiden för musiklärare
hava vid upprepade tillfällen gjorts bland annat av läroverksöverstyrelsen.
Det har härvid framhållits, att behov gjordes gällande av en
fylligare undervisning i musik, samt pekats på önskvärdheten av en
begränsning av antalet elever i de särskilda sångavdelningarna ävensom
av en förbättrad instrumentalundervisning. Det synes mig med hänsyn
till de omständigheter, som i detta avseende anförts, att minimisiffran
för musiklärarnas avlöning i veckan borde kunna sättas till 15 timmar

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 19

146

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vid de högre allmänna läroverken och 9 timmar vid realskolor. Maximisiffran
torde höra begränsas till respektive 18 och 12 timmar.

Därest tjänstgöringsskyldigheten för musiklärare varder på angivet
sätt bestämd, komma även deras avlöningsförmåner att i förhållande
härtill förbättras. Den förut påpekade olägenheten i förevarande avseende
skulle därigenom också väsentligen undanröjas.

Skulle i något fall nu föreslagna avlöningsförmåner för vare sig
musiklärare eller annan övningslärare komma att understiga vad till vederbörande
lärare för närvarande utgår i form av lön och tillfällig
löneförbättring, är detta ett förhållande, som icke torde vid en lönereglering
av denna omfattning kunna undvikas, och den provisoriska
anordning, som träffades av fjolårets riksdag genom tilldelande för år 1918
av eu tillfällig löneförbättring, kan rimligen icke nu få stå i vägen för
en efter enhetliga grunder genomförd definitiv lönereglering.

slö’d * • vafl löneregleringskommittén i övrigt föreslagit i fråga om öv 8

0J '' ningslärare har jag intet att erinra. Härav följer att jag ej kan biträda
eu av läroverksöverstyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven framställning angående
reglering av avlöningsförhållandena för lärare i slöjd.

Indragning
av tva från
kunal. och
Hvitfeldtska

stipendieinrättningen

utgående
arvoden åt
musik- och
teckningslärarna
vid
Göteborgs
högre latin
läroverk.

Enligt den i statskontorets riksboksslutsbyrå upprättade liggaren
över statsverkets specialutgiftsstater m. m. för år 1917 uppbär teckningsläraren
vid Göteborgs högre latinläroverk en avlöning av 1,400 kronor,
varav 1,275 kronor utgå av statsmedel och 125 kronor från kungl. och
Hvitfeldtska stipendieinrättningen, samt musikläraren vid samma läroverk
eu avlöning av 1,100 kronor, varav 950 kronor utgå av statsmedel och
150 kronor från sagda stipendieinrättning.

Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 2 december 1904 anbefallt kuratorerna
för kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen att, bland annat,
avgiva utlåtande och förslag angående ändring i gällande bestämmelser om
användandet av stipendieinrättningens inkomster, hava kuratorerna i skrivelse
den 16 januari 1914 avgivit, bland annat, förslag i berörda hänseende.

I nämnda skrivelse hemställa kuratorerna, att åtgärder måtte vidtagas
för att de årliga arvodena dels till musikläraren vid Göteborgs
högre latinläroverk av 150 kronor och dels till teckningsläraren vid samma
läroverk med 125 kronor, vilka nu utginge av inrättningens medel,
måtte förordnas skola upphöra att utgå.

Vid bestämmandet för musikläraren och teckningsläraren vid latinläroverket
av dem från statsverket tillkommande avlöning hade ovannämnda arvoden betraktats
såsom en donation från inrättningen, och hade i följd därav lönebeloppen
minskats med arvodena motsvarande belopp.

147

KungI. Maj:t» nåd. proposition nr 2(10.

Den mening, att arvodena borde betraktas såsom en donation, ansåge kuratorerna
under åberopande av en i skrivelsen lämnad redogörelse för deras tillkomst
sakna verkligt stöd.

Ifrågavarande arvoden både väl haft berättigande för sig på en tid, dä undervisningen
i berörda ämnen antingen icke bekostades av allmänna medel eller
ock av sådana medel ersattes med så ringa belopp, att en tillfredsställande undervisning
icke kunde därför påräknas. Då emellertid dessa skäl för arvodenas
utgående redan för länge sedan bortfallit, syntes arvodena icke vidare böra av
inrättningens medel bestridas, helst som, genom att arvodena avräknats å vederbörande
lärares statslöner, arvodena numera komme endast statsverket till godo,
vilket icke kunde vara med inrättningens syfte överensstämmande.

Kuratorerna ansåge för den skull, att nämnda arvoden icke vidare borde
utgå av inrättningens medel.

Efter härå erhållen remiss har löneregleringskommittén den 5 mars
1918 avgivit utlåtande i ärendet och därvid icke funnit något att erinra
mot bifall till det av kuratorerna framlagda förslaget.

Ej heller från min sida är något att invända mot förslaget. Den
av bifall till förslaget betingade kostnadsökningen är jämväl tagen i betraktande
vid uppgörandet av den kostnadsberäkning, vartill jag kommer
i det följande.

För ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i Västerbottens
och Norrbottens län har lärarlönenämnden föreslagit ortstillägg, beräknat
efter vissa närmare angivna grunder. Löneregleringskommittén har på
anförda skäl icke ansett sig böra för närvarande förorda ifrågavarande
förmån.

I omförinälda hänseende hava ytterligare framställningar inkommit
till Kungl. Maj:t.

Ehuru jag behjärtar de skäl, som anförts till förmån för äskanden
i detta syfte, anser jag mig dock, med hänsyn till de av löneregleringskommittén
åberopade undersökningarna på ifrågavarande område,
böra föreslå, att denna fråga tillsvidare undanskjutes.

Bland de av löneregleringskommittén föreslagna avlöningsvillkoren
är upptagen en bestämmelse av innehåll, att befattningshavare ej må
åtaga sig undervisning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter,
så framt ej, vad angår lektor, adjunkt, ämneslärarinna eller
övningslärare, vederbörande rektor, eller vad angår rektor, läroverksöverstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid
läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

Ortstillägg
till lärare
■i Norrland.

Avlöning»-

villkor.

148

Vissa avlöneregleringskommittén
förordade
utredningar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Jag har intet att erinra mot att en bestämmelse av nu nämda
innebörd inrymmes bland de blivande avlöningsvillkoren. Emellertid
synes det mig lämpligt, att, då ifrågavarande prövningsrätt skulle ligo-a
i vederbörande rektors hand, det bleve till förebyggande av ett allt för
skiljaktigt förfarande i förevarande avseende från olika rektorers sida uttryckligen
uttalat, att rektor härvid hade att följa vissa av läroverksöverstyrelsen
givna riktlinjer.

Vidare innehåller förslaget till avlönings vi likör, att vid avgång från
tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall ''själva
lonen utgår till månadens slut. Jag vill härtill endast foga det tillägget,
att härvid den rätt dock ma förbliva oförkränkt, som i förekommande
fall kan tillkomma avliden lärares stärbhusdelägare under dem tilläventyrs
tillkommande tjänst- och nådår.

Slutligen må erinras, att löneregleringskommittén i fråga om ålderstilläggsberäkning
förordat, att befattningshavare må tillgodoräknas den
tid, som före den nya statens ikraftträdande förflutit från hans till träde

till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den
gamla avlöningsstaten. Till förebyggande av att ordinarie befattningshavare,
vilken enligt nu gällande bestämmelser äger att för lönetur tillgodoräkna
sig viss före den 1 januari 1905 intjänad extra ordinarie

tjänstgöringstid, skall gå förlustig den rätt, som han i berörda avseende

tilläventyrs kan äga, synes mig ett tillägg i nu angivet syfte höra fogas
till den av kommittén föreslagna nyssnämnda bestämmelsen.

De spörsmål, valka i samband med föreliggande löneregleringsfrågor
vant föremål för löneregleringskommitténs behandling, har föranlett
kommittén att i vissa avseenden hemställa om ytterligare utredningar.

De utredningar, vilka kommittén särskilt påyrkat, avse
dels åstadkommande av enklare bestämmelser än vad nu är fallet
i fiåga om beräkning av ordinarie lärares och lärarinnors vid allmänna
läroverk eller folkskoleseminarier löneförmåner vid tjänstgöring såsom vikarierande
lärare vid annat allmänt läroverk eller folkslydeseminarium,
dels en ändamålsenligare anordning av skrivbiträdesinstitutionen
vid de allmänna läroverken,

dels upphörande av eller ändring i de särskilda förmåner, som äro
förenade med vissa befattningar vid de allmänna läroverken,

dels ock beredande av semester åt rektorerna vid de allmänna
läroverken.

14!)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Den av kommittén förordade utredningen angående skrivbiträdesinstitutionen
vid de allmänna läroverken skulle även, efter vad kommittén
i annat sammanhang tillstyrker, omfatta motsvarande förhållanden
vid folkskoleseminarierna.

I fråga om semester för rektorerna förordar kommittén jämväl i
annat sammanhang utredning rörande samma förmån för rektorn vid
högre lärarinneseminariet och rektorerna vid folkskoleseminarierna.

Jag är ense med kommittén därutinnan, att ovanberörda spörsmål
synas vara av den art, att de tarva ytterligare utredning, innan de
företagas till slutlig prövning.

I ett fall har jag redan gått i föranstaltande om sådan utredning,
i det jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdragit åt rektorn A.
Nordfelt, vilken även som särskild ledamot deltagit i kommitténs behandling
av ifrågavarande ärenden, att verkställa utredning angående en ändamålsenligare
anordning av skrivbiträdesinstitutionen vid de allmänna
läroverken och folkskoleseminarierna.

Kostnadsberäkning.

Innan jag närmare ingår på beräkningen av den kostnadsökning,
som betingas av ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget,
vill jag beröra ett par i samband härmed stående spörsmål av mer allmän
natur.

Vid bifall till mitt förslag skulle kvinnor kunna utnämnas och befordras
till lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna. Mitt förslag innebär vidare, att för
kvinnor skulle bestämmas avlöningar, beräknade efter en annan och lägre
måttstock än för motsvarande manliga befattningshavare. De för avlöningar
erforderliga beloppen böra emellertid beräknas och i staterna upptagas
med hänsyn till manliga tjänstinnehavare. Därest nu ifrågavarande
tjänster i viss omfattning besättas med kvinnor, komma givetvis vid
sådant förhållande besparingar att uppstå å vederbörande anslag. Enligt
nu tillämpade grunder skulle sådana besparingar, i den mån de uppkomma
å anslaget till högre lärarinneseminariet, ingå till åttonde huvudtitelns
allmänna besparingsfond och, i den mån de uppkomma å reservationsanslaget
till de allmänna läroverken eller reservationsanslaget till folkskoleseminarier,
ingå som besparingar å respektive reservationsanslag.

Det torde tilläventyrs kunna ifrågasättas, huruvida en sådan anordning
borde vidtagas, att besparingar, om vilka nu är fråga, komme
att ingå till kassaförlagsfonden. Emellertid synes kunna antagas, att

150

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

under den närmaste tiden kvinnor icke komma att bekläda ifrågavarande
befattningar i en sådan utsträckning, att förevarande spörsmål skulle få
någon mer nämnvärd ekonomisk betydelse. Vid sådant förhållande och innan
någon tids erfarenhet på området vunnits, har jag ansett mig under
förhandenvarande förhållanden böra inskränka mig till den erinran, som
sålunda framställts.

Den 17 juli 1912 uppdrogs åt byråchefen K. Dickman att inom
ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande det möjligen
förefintliga behovet av anslagets till de allmänna läroverken höjande på
grund av inrättandet under de senare åren av nya lärarbefattningar.
Sedan Dickman den 14 maj 1915 avgivit utredning i ämnet, hava över
sagda utredning utlåtanden inhämtats av såväl läroverksöverstyrelsen som
statskontoret. Fråga har därvid uppkommit om en ändrad uppställning
och fördelning m. in. av de i riksstaten, under F. Allmänna skolväsendet.
Det högre skolväsendet, uppförda anslag.

Jag är icke beredd att på grundvalen av den föreliggande utredningen
till riksdagen nu avlåta framställning i denna fråga. De förutsättningar,
på vilka nämnda utredning bygger, bliva i viss mån ändrade,
därest det nu framlagda löneregleringsförslaget skulle bliva av riksdagen
godkänt. Jag har nyss berört frågan om eventuella besparingar å det
ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken, vilka skulle
uppstå därigenom att tjänster, för vilka i staten upptagits avlöningar
med hänsyn till manliga befattningshavare, komme att beklädas av kvinnor,
vilka skulle enligt förslaget erhålla avlöningar, beräknade efter eu
lägre måttstock än för motsvarande manliga tjänstinnehavare. I vad
mån och på vad sätt sistnämnda förhållande kan ställas i samband med
eller inverka på det budgettekniska spörsmål, varom nu senast är talat, är jag
under nuvarande förhållanden ej beredd att uttala mig om. I allt fall synes
mig eu ytterligare utredning i ämnet erforderlig, varvid, därest riksdagen
bifaller det föreliggande löneregleringsförslaget, hänsyn bör tagas till de
ändrade eller nya förhållanden, vilka bliva en följd av ett eventuellt bifall
till sagda förslag.

Vid den kostnadsberäkning, som jag låtit verkställa för utrönande
av de för löneregleringsförslagets genomförande erforderliga ökade anslagsmedel,
har jag följaktligen utgått från nuvarande förhållanden i avseende
å uppställning och fördelning av de olika anslag eller anslagsposter,
som beröras av det nu föreliggande förslaget.

Jag övergår härefter till kostnadsberäkningen, i vad den avser anslagen
till de allmänna läroverken.

151

Kungl. Maj:tn nåd. proposition nr 200.

Det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken är \ För år ms
1918 års riksstat uppfört till ett belopp av 5,890,989 kronor. ansiag*

I detta anslag ingå ett antal olika anslagsposter, av vilka följande
beröras av de förslag, jag i detta sammanhang framlägger:

Allmänna läroverk (avlöningar)...........kronor 5,424,897

(Häri inberäknat inkomster av städer, prebenden eller
donationer.)

Till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda
behov................. » 200,000

Till extra arvoden åt gymnastiklärare........ » 20,000

Till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna

läroverken................... * 110,700

Till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken
..................... * 8,000

Till praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna
läroverken................ » 30,500

Vidare har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat följande
förslagsanslag, vilka samtliga beröras av de förslag, jag här nedan framlägger,
nämligen

till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken, högst.................kronor 350,000

till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna

läroverken, högst................ * 29,000

till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken,
högst.................. J 7,000

till provårskurser för blivande lärare vid de allmänna

läroverken, högst................ » 11,450

Av den utredning angående behovet av nya lärartjänster, som Nya ordiverkställdes
av läroverksöverstyrelsen i september 1913, framgick, att ett
antal av 31 lärartjänster, därav 12 lektors- och 19 adjunktstjänster, vore ningar.
för det dåvarande erforderliga. Genom beslut av 1914—1917 årens riksdagar
hava efter hand medel beviljats till upprättande av 25 lärartjänster,
därav 10 lektors- och 15 adjunktstjänster. I skrivelse den 31 augusti
1917 har nu läroverksöverstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen
angående beredande av medel till upprättande från och med den
1 januari 1919 av återstående 6 lärartjänster, därav 2 lektors- och 4

152

Extra och
vikarierande
ämneslärare
vid de allmänna
läroverken.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

adjunktstjänster, fördelade på de särskilda läroverken på sätt Kungl.
Maj:t funne gott bestämma.

Överstyrelsen har i sagda skrivelse framhållit, att det verkliga behovet
av nya ordinarie lärartjänster vid läroverken vore avsevärt större
än föreslagits. Under höstterminen 1917 tjänstgjorde vid de allmänna
läroverken 168 extra ämneslärare, oberäknat timlärare. Ökningen i ämnesläiarnas
antal hölle sig alltjämt omkring 10 för läsår och motvägdes
sålunda endast delvis genom det under den sista tiden årligen inrättade
antalet nya tjänster.

Överstyrelsen ådagalägger vidare, att för de eventuella 6 nya tjänsterna
kunde beräknas god tillgång på sökande. Ifråga om fördelningen
av de föreslagna tjänsterna ansåge överstyrelsen, att 1 lektors- och 3
adjunktstjänster borde ledigförklaras i humanistiska ämnen samt 1 lektors-
och 1 adjunktstjänst i matematisk-naturvetenskapbga ämnen.

Med den uppfattning angående ökad tjänstgöringsskyldighet för
lärarna vid de allmänna läroverken, åt vilken jag i det föregående givit
uttryck, har jag varit tveksam, huruvida det kan vara lämpligt att nu
fortgå på den en gång inslagna vägen i fråga om upprättande av nya
läi artjänster. Riksdagen har också tillkännagivit, att riksdagen ej kunde
godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av ordinarie ämneslärare,
vilka vunnit tillämpning i överstyrelsens ovan.berörda utredning
av år 1913. Med hänsyn till vad riksdagen i skrivelse den 11 april
1916 (nr 65), punkten 6, uttalade har jag emellertid, oaktat den tvekan
som i ämnet kan förefinnas, ansett mig kunna biträda överstyrelsens nu
framlagda förslag.

\id beräkningen av den för löneregleringens genomförande erforderlig*1
kostnadsökningen är hänsyn jämväl tagen till omförmälda 6 nva
lärartjänster.

På sätt jag förut erinrat, ingår i det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken en anslagspost å 200,000 kronor till arvoden
åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. På grund av
nämnda anslagsposts otillräcklighet har under eu följd av år dessutom
mast a extra stat beredas anslag till arvoden åt extra och vikarierande
lärare vid de allmänna läroverken. Nämnda anslag är under natur av
förslagsanslag, högst, i 1918 års riksstat uppfört till ett belopp av 350 000
kronor.

Nu har läroverksöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 hemställt
om förslag till riksdagen angående höjning för år 1919 av nämnda
anslag till 369,200 kronor. Nämnda höjning är betingad av en utav

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 2H0.

153

överstyrelsen beräknad ökning av antalet extra lärare från i runt tal 1(!8
sådana lärare under år 11)18 till 174 under år 1919.

Alldenstund jag tillstyrker eu höjning av nu utgående arvoden till
extra och vikarierande lärare från nuvarande 2,700 kronor till 3,300 kronor
för sådan lärare med full kompetens samt från nuvarande 2,300 kronor
till 2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens, torde, vid
bifall härtill, omförmälda anslag böra ökas i motsvarande grad.

Med utgångspunkt från den av överstyrelsen föreslagna anslagssumman
369,200 kronor och med beräkning av arvodeshöjningen från
2,700 till 3,300 kronor erhåller man ett belopp av omkring 451,245 kronor.
Med samma utgångspunkt och med beräkning av arvodeshöj ningen
från 2,300 till 2,900 kronor erhålles en summa av omkring 465,513 kronor.
Beloppet av ifrågavarande anslag synes mig böra sättas till 460,000
kronor.

Såsom jag nyss erinrat, ingår i det ordinarie reservationsanslaget fxtr9ta^evJc"
till de allmänna läroverken eu anslagspost å 110,700 kronor till extra ningslärare
arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken. de all Sedan

ett antal år tillbaka har riksdagen på extra stat anvisat inverken.
medel till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna läroverken.

För detta ändamål har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett
förslagsanslag, högst 29,000 kronor. Sistnämnda medel äro avsedda till
bestridande av ökade kostnader dels för överflyttande, i den mån förhållandena
så medgiva, av en del av välskrivningsundervisningen från
ämneslärare till teckningslärare, dels ock för undervisning i teckning i
följd av stegrat antal undervisningstimmar.

I ovanberörda skrivelse den 31 augusti 1917 har läroverksöverstyrelsen
hemställt om förslag till riksdagen angående höjning av omförmälda
extra anslag för år 1919 till 33,300 kronor. Nämnda höjning betingades
dels av en fortgående successiv överflyttning av välskrivningstimmar
från ämneslärare till teckningslärare dels ock av en på grund av
lärjungeantalets tillväxt skeende ökning av antalet undervisningstimmar i
teckning.

Enligt verkställda beräkningar uppgår för närvarande den sammanlagda
kostnaden för all teckningsundervisning vid de allmänna läroverken,
vare sig den bestrides av ordinarie eller biträdande och extra ordinarie
lärare, till i runt tal 243,000 kronor för år. Enligt de grunder för teckningslärarnas
avlöning, som jag föreslår, skulle den sammanlagda kostnaden
för denna undervisning, med beräkning efter nuvarande lärarantal
och timantal, belöpa sig till i runt tal 303,000 kronor. Beräknas av be Bihang

till riksdagens protokoll 1,918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 20

154

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

rörda summa, 243,000 kronor, ett belopp av 33,300 kronor höra utgå å
extra stat, och tager man den efter nya grunder erforderliga summan av

303,000 kronor till utgångspunkt för en beräkning av det anslag, som vid
bifall till löneregleringsförslaget skulle utgå å extra stat, erhålles ett belopp
av i runt tal 41,500 kronor.

Extra arvoden
åt rnu- t
siklärare ue
vid de allmänna
läroverken.

Såsom nyss nämnts, ingår i det ordinarie reservationsanslaget till
allmänna läroverken även en anslagspost å 8,000 kronor till extra
arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken.

Sedan flera år tillbaka bär riksdagen på extra stat anvisat medel
till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken. För detta
ändamål har riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag,
högst 7,000 kronor. På grund av ytterligare ökning av musiktimmarnas
antal har läroverksöverstyrelsen i ovan berörda skrivelse den 31
augusti 1917 hemställt om förslag till riksdagen om höjning för år 1919
av omförmälda förslagsanslag till 8,000 kronor.

Med hänsyn till den av mig förordade ökade tjänstgöringsskyldigheten
för musiklärare och därav betingade ökade ordinarie avlöningar
torde något anslag å extra stat till omförmälda ändamål under förhandenvarande
förhållanden ej bliva erforderligt.

£rZdhögre Enl]^ vad iaS förut. erinrat, ingår i det ordinarie reservationsallmänna
anslaget till de allmänna läroverken en anslagspost å 30,500 kronor till
* praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken. Från
denna anslagspost utgå erforderliga medel till anordnande av provårskurser
vid högre allmänna läroverk i Uppsala, Lund och Stockholm.

Sedan någon tid har anslag av riksdagen beviljats jämväl till
anordnande av provårskurser vid de högre allmänna läroverken i Göteborg.
Så har riksdagen till upprätthållande under år 1918 vid de högre
läroverken i sistnämnda stad av provårskurser för blivande lärare vid de
allmänna läroverken beviljat på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst 11,450 kronor. I sin omförmälda skrivelse den 31 augusti 1917
har läroverksöverstyrelsen hemställt om förslag till riksdagen angående
beredande av medel för enahanda ändamål jämväl för år 1919. I likhet
med överstyrelsen anser jag, att förslag bör framläggas för riksdagen om
beredande av medel på extra stat för år 1919 till dessa provårskursers
uppehållande, därvid först enligt hittills tillämpade grunder erfordras
nyssnämnda belopp, 11,450 kronor.

Jag har emellertid anslutit mig till den uppfattningen, att lärarna
vid provårsläroverken skulle, utöver ordinarie avlöningsförmåner, erhålla

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition nr 2 tit t.

155

eu var ett särskilt arvode av 300 kronor; doek att nämnda arvode jämte
den ersättning, som enligt hittillsvarande grunder utgår till handledare
av provårskandidater, ej må tillsammans överstiga 600 kronor.

Vad angår de läroverk i Göteborg, dill'' provårskurser allt fortfarande
skulle anordnas, höra följaktligen medel anvisas för beredande av nämnda
särskilda arvode av 300 kronor till en var där anställd lärare. Å staten
för» högre latinläroverket i Göteborg äro uppförda K lektorer och 16
adjunkter samt å staten för högre realläroverket därstädes 9 lektorer och
20 adjunkter, alltså tillhopa 53 lärare. Det erforderliga beloppet, vilket
synes mig böra sammanslås med ovannämnda summa av 11,450 kronor
för att tillsvidare utgå å extra stat, skulle alltså uppgå till 15,900 kronor.

För anordnande av provårskurser vid omförmälda läroverk i Göteborg
skulle alltså erfordras på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
27,350 kronor.

Jag har i det föregående redogjort för de olika anslagsposter, vilka Den för
ingå i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken och ring^förslavilka
beröras av föreliggande löneregleringsförslag. gets genom Vad

då först beträffar den anslagspost, som inbegriper de ordinarie flrdcrliga
avlöningarna till de befattningshavare, varom nu är fråga, uppgingo enligt
verkställda beräkningar de verkliga kostnaderna under år 1917 för avlö-''ereSelrvJ.te
ningar åt rektorer, lektorer, adjunkter, första lärarinnor, ämneslärarinnor tionsansl*-ävensom å vakanta platser vikarierande lektorer och adjunkter till samman- Allmänna
lagt 4,922,800 kronor. Tager man i betraktande, att från och med år läroverken.
1918 inrättats 2 nya lektorStjänster och 5 nya adjunktstjänster, varjämte
en ämneslärarinnebefattning indragits, kunna de verkliga kostnaderna för
sistnämnda år beräknas till 4,944,300 kronor. Enligt de av mig förordade
avlöningsgrunderna för ämneslärare vid de allmänna läroverken
skulle motsvarande kostnader uppgå till 6,475,500 kronor. Härvid är
jämväl hänsyn tagen till av mig i det fortgående förordade 2 nya
lektorstjänster och 4 nya adjunktstjänster, vilka äro avsedda att inrättas
från och med år 1919. I omstående tabell lämnas en jämförande
översikt över nyssnämnda lärarpersonals avlöningsförhållanden enligt nu
gällande och föreslagna bestämmelser.

156 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2f>0.

Rektorer, ordinarie iimneslärare och vissa vikarier vid de allmänna läroverken.

Befattning.		i Enligt nn gällande be-stämmelser år 1917	Enligt föreslagna be-stämmelser år 1919
grad.	Antal	...Av- boning	1 Summa.	\| Antal.	Av- löning.	Summa.
i i j Rektorer vid h. allm. läroverk.....	i	23	! 6.000	138,000	i j		*
\|					t 38	7,500	285,000
> > » > > .....	2	15	6,500	97,500	t
» > realskolor.......	1	26	5,000	130,000	j
					39	6.40C	249,600
» » »		I 13	5,500	71,500	1
\| Lektorer..............	1	73	4,000	292,000	77	5,800	446,600
> ...	2	54	4,500! 243,000	54	6,300	310,200
)	3	44	5,000	220,000	140	6,800	952,000
* ..............	4	43	5,500	236,500	—	—	—
, . . .	5	53	6,000	318,000	—		—
f Adjunkter.............	l	223	3,000	669,000	232	4,300	997,600
‘ .............	2	162	3,500	567,000	162	4,800	777,600
> .......	3	100	4,000	400,000	100	5,300	530,000
> ........	4 :	84	4,500	378,000	276	5,800	1,600.800
>	5	192	5,000	960,000	- ■	—	- •
Första lärarinnor..........	i j	7 •	2,000	14,000 \|	—	—	—
> > .........	2 [	12	2,500	30,000	—	—	—
Ämneslärarinnor..........	1	15	1,500	22,500 !	21	2,800	58,800
>	2	22	2,000	44,000 1	34	*3,400	115,600
Särskilt arvode till första lärarinnor .	—	— .	—	— i	19	500	9,500
A vakanta platser vikarierande lektorer					i
och adjunkter...........	—	34	2,700,	91,800 1	34 \|	3,300	112,200
				4,922,800 !	\|		6,475,500

1 Egentligen 3:e lönegraden.

’ Häri ingå avlöningar för 4 nya lektorat (2 fr. o. m. 1918 och 2 fr. o. m. 1919) och 9 nya adjunkturer
(5 fr. o. m. 1918 och 4 fr. o. m. 1919) varjämte hänsyn tagits till en fr. o. in. 1918 indragen
ämneslärarinnebefattning.

Vad angår teckningslärare hava de verkliga kostnaderna för de
ordinarie avlöningarna åt dessa lärare för år 1917 beräknats uppgå till
98,700 kronor. Enligt av mig förordade avlöningsgrunder för dessa
lärare skulle motsvarande kostnader beräknade för samma år belöpa sig
till 129,150 kronor. Jag hänvisar till närmast följande två tabeller, som
jämväl omfatta avlöningar för övertimmar. Motsvarande tabeller angiva
i det följande förhållandena rörande gymnastiklärare och musiklärare.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 2do.

Tcckningslärnre.

157

	Löne-	An-	Enligt nu	gällande grunder.	Enligt föreslagna grnnder.
					I
	grad.	tui.	Ordinarie avlöningar.	Över- timmar.	Summa.	Ordinarie avlöningar.	Över- timmar.	Summa.
Vid h. allra. läroverk:								1 1 i
manlig. . .	1	5	7,000	85 ä 80	13,800	9,000	85 ä 120	19,200
> ...	2	10	16,000	129 ii 95	28,255	20,250	129 ä 135	37,665 ;
> ...	3	7	12,600	105 ä no	24,150	15,750	105 ä 150	31,500
> ...	4	11	22,000	187 ä 125	45,375	27,225	187 ä 165	58,080
kvinnlig . .	1	1	1,400	9 ä 80	2,120	1,575	9 h 105	2,520
> . .	2	—	—	—	—	—	—	— 1
> . .	3	1	1,800	6 ä no	2,460	1,935	6 ä 129	2,709
> . .	4	3	6,000	26 a 125	9,250	6,345	26 ä 141	10,011
0 Vid realskola:
manlig. . .	1	3	2,100	24 ä 80	4,020	3,450	18 ä 115	5,520
> ...	2	7	5,600	96 h 95	14,720	9,100	82 ä 130	19,760
> ...	3	4	3,600	65 ä 110	10,750	5,800	57 ä 145	14,065
» ...	4	—	—	—	—	—		—
kvinnlig . .	1	5	3,500	54 ä 80	7,820	5,000	44 ä 100	9,400
>	2	9	7,200	90 ä 95	15,750	10,080	78 ä 112	18,816
> . .	3	11	9,900	133 ä no	24,530	13,640	111 ä 124	27,404
> . .	4	—	''-	—	—	—	—	—
			98,700		203,000	129,150		256,650

Biträdande teckningslärarc.

	Enligt nu gällande grunder.	Enligt föreslagna grunder.
	Antal vec-kotimmar intill resp. 15 o.8 (ä 80).	Övriga veckotim-mar (ä 60).	Summa, j	Antal veckotim- mar.	Avlöning pr vecko-timme.	Summa.
Vid b. allm. läroverk:					l
manliga......	262	104	27,200	366	90	32,940
kvinnliga.....	81	35	8,580	116	85	9,860
Vid realskola:
manliga......	20	8	2,080	28	90	2,520
kvinnliga.....	15		1,200	15	85	1,275
			39,060			46,595

158

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

De verkliga kostnaderna för gymnastiklärarnas ordinarie avlöningar
hava för år 1917 beräknats till 89,800 kronor. Enligt av mig förordade
avlöningsgrunder skulle motsvarande kostnader för dessa lärare för samma
år uppgå till 168,995 kronor.

(tjninastiklärare.

	1	i	Enligt nn gäl-lande grunder	Enligt föreslagna grunder
	Löno- grad	Antal
	Ordinarie			Summa 1
			avlöningar	avlöningar	Övertimmar1
j Vid h. allm. läroverk.....	1	17	23,800	j 42,840	51 ä 120	'' 48,960
» > y > .....	2	10	16,000	28,350	30 ä 135	32,400
1 > > > >	3	2	3,600	6,300	6 å 150	7,200 1
» > > > t •	4	9	18,000	31,185	27 ä 165	35,640
Vid realskola......	1	24	16,800	35,&80	24 k 115	38,640
> > ....	2	10	8,000	16,900	10 ä 130	18,200 \|
> >	3	4	3,600	7,540	4 k 145	8,120
.........	4	—	—	—	—	_
			S:ma 89,800
Extra arvoden för läsåret 1916—				1
1917 (enl. k. brev 10. 11. 16) .			19,880	1
			109,680	168,995		189,160

1 .Approximativt beräknat med hänsyn bl.
avdelningar.

till gymnastikavdelningarnas uppdelning i flora

För musiklärarnas ordinarie avlöningar hava de verkliga kostnaderna
för år 1917 beräknats till 81,650 kronor. Enligt av mig förordade
avlöningsgrunder skulle motsvarande kostnader för dessa lärare för samma
år uppgå till 129,510 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

159

Musiklärare.

	Löne- grad		Enligt nu gällande grunder	Enligt före-slagna grunder;
	Antal	Ordinarie avlöningar	Över- timmar	Summa	Ordinarie avlöningar
Vid h. allm. läroverk:
manlig.........	i	9	9,900	17 ä 80	11,260	16,200
» .........	2	5	6,500	14 fi 95	7,830	10,125
> .........	3	7	10,500	19 ä no	12,590	15,750
> .........	4	17	28,900	32 ä 125	32,900	42,075
Vid realskola:
manlig.........	1	G	3,300	15 ä 80	4,500	6,210 j
» .........	2	15	9,750	32 k 95	12,790	17,550 \|
> .........	3	12	9,000	25 ä 110	11,750	15,660
kvinnlig........	4 1	2	1,100	3 ä 80	1,340	1,800
> ........	2	3	1,950	5 ä 95	2,425	3,024
> ........ * ........	3 4	1	750 ''	i a no	860	1,116 !
			81,650		98,245	129,510

. Enligt mitt förslag skulle lärarinnorna i handarbete vid samskolorna
erhålla ordinarie anställning. I enlighet med de av mig förordade
avlöningsgrunder skulle för ordinarie avlöningar åt ifrågavarande lärarinnor
erfordras 9,120 kronor.

Sammanfattar jag vad sålunda sagts om kostnadsökningen i fråga
om ordinarie avlöningsförmåner för omförmälda lärare, erhållas följande
siffror.

Nuvarande kostnader. Föreslagna kostnader.

Kr. Kr.

Ämneslärare..... 4,944,300 6,475,500

Teckningslärare .... 98,700 129,150

Gymnastiklärare .... 89,800 168,995

Musiklärare...... 81,650 129,510

Handarbetslärarinnor . . — 9,120

5,214,450 6,912,275

160

Knuffl. Majds nåd. proposition nr 260.

Nuvarande kostnader.
Kr.

Föreslagna kostnader.
Kr.

Härifrån avgår städers bidrag
till statens samskolor.
......

94,275

133,939

6,778,336

Återstod 5,120,175

Merkostnaden skulle således utgöra 1,658,161 kronor.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår,
såsom jag förut erinrat, en anslagspost å 200,000 kronor till arvoden
åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov. Med hänsyn
till de ökade arvoden jag förordat för vikarierande och extra lärare torde
en höjning av förevarande anslagspost vara av behovet påkallad. Att
exakt beräkna storleken av denna höjning synes ej möjligt. En höjning
av 25 procent torde i stort sett kunna anses vara till fyllest. Ifrågavarande
anslagspost skulle följaktligen böra bestämmas till 250,000 kronor.

T omförmälda ordinarie reservationsanslag ingå vidare anslagsposter
till extra arvoden åt teckningslärare, åt gymnastiklärare och åt
musiklärare. I avseende å en av dessa anslagsposter torde höjning
bliva erforderlig.

Vad först angår anslaget till extra arvoden åt teckningslärare, uppgår
detsamma för närvarande till 110,700 kronor. Enligt verkställda
beräkningar skulle den sammanlagda kostnaden för all teckningsundervisning
efter av mig förordade nya avlöningsgrunder belöpa sig till 303,245
kronor. Av denna summa har jag i det föregående dels beräknat 129,150
kronor utgöra ordinarie avlöningar, dels beräknat ett belopp av 41,500
kronor på extra stat för år 1919. Återstoden eller alltså 132,595 kronor
torde följaktligen —■ avrundat till 132,600 kronor — utgöra den summa,
som bör vara å ordinarie stat disponibel för beredande av extra arvoden
åt teckningslärare.

Till extra arvoden till gymnastiklärare utgår för närvarande ett
belopp av 20,000 kronor. Mitt förslag i avseende å gymnastiklärarnas
avlöning innebär, att desamma skola avlönas enligt andra grunder än
hittills och enligt desamma, som föreslagits i fråga om övriga övningslärare.
Vid sådant förhållande torde medel böra vara erforderliga för bestridande
av det antal övertimmar, som kan komma att påläggas ifrågavarande lärare
utöver den ordinarie tjänstgöringen. Vid beräkningen av antalet övertimmar
bär jag utgått från nuvarande faktiska timantal, reducerat med det
timantal, som enligt det föreliggande förslaget skulle utgöra minimitjänst -

Kungl. Maj Un nåd. proposition nr 200.

liil

göling, samt därjämte i viss män tagit hänsyn till eventuellt ökat timantal,
vilket bliver en följd av att man, såsom önskvärt är, uppdelar allt
för stora gymnastikavdelningar i mindre.

Enligt dessa beräkningsgrunder skulle sammanlagda kostnaden för
gymnastiklärarna uppgå till i runt tal 189,100 kronor. Dragés härifrån
det belopp, som jag beräknat skola avse de ordinarie avlöningarna för
ifrågavarande lärare eller 168,995 kronor, erhålles 20,165 kronor, vilket,
avrundat till 20,000 kronor, torde böra å ordinarie stat beräknas till extra
arvoden åt gymnastiklärare. Skulle antalet övertimmar komma att utökas
i större omfattning utöver vad jag beräknat, torde medel, som härför
erfordras, böra i sinom tid begäras å extra stat, i likhet med vad soja
skett i fråga om extra arvoden till övriga övningslärare.

Till extra arvoden åt musiklärare utgår för närvarande av oinförmälda
reservationsanslag ett belopp av 8,000 kronor. Med hänsyn till
den av mig föreslagna ökade tjänstgöringsskyldigheten och därav betingade
ökade ordinarie avlöningar för dessa lärare torde nu senast berörda
anslagspost böra begränsas till 5,000 kronor.

I det föregående har jag till ordinarie avlöningar åt handarbetslärarinnor
beräknat ett belopp av 9,120 kronor. Med utgångspunkt från
det nuvarande faktiska timantalet kunna, utöver den tjänstgöringsskyldighet,
som enligt förslaget skulle åligga vederbörande handarbetslärarinna,
beräknas ett visst antal övertimmar. Härför erforderliga medel, enligt
verkställda beräkningar uppgående till i runt tal 7,500 kronor, torde böra
utgå av det ordinarie reservationsanslaget.

I reservationsanslaget ingår vidare en anslagspost å 30,500 kronor
till praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken.
På sätt jag i det föregående erinrat, utgå från denna anslagspost erforderliga
medel till anordnande av provårskurser vid högre allmänna läroverk
i Uppsala, Lund och Stockholm. Någon ändring av beräkningsgrunderna
för nämnda anslag ämnar jag icke föreslå. Emellertid synes mig
till detta belopp böra läggas de medel, som betingas av förslaget om
särskild ersättning av 300 kronor åt envar av vid nämnda läroverk anställda
ordinarie ämneslärare, rektorerna undantagna. De för sistnämnda
ändamål erforderliga kostnaderna uppgå till 44,700 kronor, vadan ifrågavarande
anslagspost synes böra höjas med sistnämnda belopp till 75,200
kronor.

Sammanfattar jag sålunda vad som anförts i fråga om det ordinarie
reservationsanslaget, erhållas följande siffror:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Arr 200.)

1(52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Samman fattning.

Ordinarie avlöningar............

Till arvoden åt extra lärare och vikarier samt

för oförutsedda behov..........

Till extra arvoden åt teckningslärare.....

Till extra arvoden åt gymnastiklärare.....

Till extra arvoden åt musiklärare ......

Till extra arvoden åt handarbetslärarinnor . . .
Till praktisk utbildning av blivande lärare vid
de allmänna läroverken.........

Nuvarande	Föreslagna
kosta åder	kostnader
kronor	kronor
5,120,175	6,778,336
200,000	250,000
110,700	132,600
20,000	20,000
8,000	5,000
—	7,500
30,500	75,200

5,489,375 7,268,636

Den ökning av det ordinarie reservationsanslaget, som betingas av
ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget, uppgår följaktligen
till 1,779,261 kronor.

Erinras må, att den verkliga kostnadsökningen bliver betydligt
mindre, därest man tager i betraktande, att riksdagen för tillfällig löneförbättring
åt lärarpersonalen vid de allmänna läroverken för år 1918
beviljat ett belopp av 1,001,250 kronor.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört skulle vidare å
extra stat för år 1919 erfordras följande belopp:

Till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken..................kronor 460,000

Till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna

läroverken.................. » 41,500

Till provårskurser för blivande lärare vid de högre allmänna
läroverken i Göteborg.......... » 27,350

Tillhopa kronor 528,850

Lägges till sistnämnda belopp den ovan beräknade ökningen av det
ordinarie reservationsanslaget eller 1,779,261 kronor, erhålles en summa
av 2,308,111 kronor.

I statsverkspropositionen är för ändamålet beräknat ett belopp av

1,860,000 kronor, därav såsom ökning av det ordinarie reservationsanslaget
1,400,000 kronor samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst 460,000 kronor, till extra och vikarierande lärare m. m. I fråga

Kung!. Maj: t ti nåd. proposition nr 260. 163

om täckande av den sålunda uppkomna skillnaden torde chefen för finansdepartementet
under riksdagens fortgång komma att göra hemställan om
avlåtande av framställning till riksdagen för beredande av därför erforderliga
medel.

Under åberopande av vad i det föregånde anförts får jag hemställa,
det Eders Kungl. Maj it täcktes föreslå riksdagen

a) bestämma

att lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
skall i avlöning åtnjuta

rektor vid högre allmänt läroverk 7,500 kronor,
därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kommer fri bostad eller ersättning
därför;

manlig rektor vid realskola 6,400 kronor, därav
4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kommer fri bostad eller ersättning därför;

kvinnlig rektor vid statssamskola 5,000 kronor,
därav 3,300 kronor lön och 1,700 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kommer fri bostad eller ersättning
därför;

rektor vid pro vårsläroverk, därest han tjänstgör
såsom föreståndare för provårskursen, utöver honom
tillkommande ordinarie avlöningsförmåner särskilt arvode
av högst 1,500 kronor för år;

manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor
lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill

kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett
å 500 kronor;

kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor
lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill

kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett
å 400 kronor;

manlig adjunkt 4,300 kronor, därav 2,700 kronor
lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill

kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett
å 500 kronor;

kvinnlig adjunkt 3,600 kronor, därav 2,200 kronor
lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, vartill

Hemställan.

164

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett
å 300 kronor;

en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor
vid provårsläroverk, utöver honom eller henne tillkommande
ordinarie avlöningsförmåner, dels ett särskilt
arvode av» 300 kronor för år, dels ock, därest vederbörande
lärare har sig handledning av lärarkandidater
anförtrodd, ersättning till belopp, som av läroverksöverstyrelsen
bestämmes, dock att sagda arvode och ersättning
icke må för år tillhopa överstiga 600 kronor;

ordinarie ämneslärarinna vid samskola 2,800 kronor,
därav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 300 kronor;

första lärarinna vid samskola, utöver avlöningen
såsom ordinarie ämneslärarinna, arvode å 500 kronor;

extra och vikarierande manlig ämneslärare arvode
av 3,300 kronor, därest läraren avlagt de examina
och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, eljest 2,900 kronor, för år
räknat;

manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest
läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för
behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest
120 kronor, för veckotimme räknat;

extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare
vid högre allmänt läroverk eller realskola arvode av

3,000 kronor, därest lärarinnan avlagt de examina och
prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år räknat;

vikarierande ämneslärarinna vid samskola arvode
av 2,600 kronor, därest hon avlagt de examina
och prov, som erfordras för behörighet till ämneslärarinnebefattning
vid dylik skola, eljest 2,400 kronor, för
år räknat;

kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest
lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras
för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
eljest 110 kronor, för veckotimme räknat;

Kungl, Muj:ts nåd. proposition nr ‘260.

1(55

manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk
lön å 1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a,
2,250 kronor i 3:e och 2,475 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med eu maximiavlöning av 5,280 kronor för
32 veckotimmars undervisning;

manlig teckningslärare vid realskola lön å 1,150
kronor i l:a, 1,300 kronor i 2:a, 1,450 kronor i 3:e och

1,600 kronor i 4:e avlöningsgraden, med eu maximiavlöning
av 5,120 kronor för 32 veckotimmars undervisning; manlig

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk
lön å 2,520 kronor i l:a, 2,835 kronor i 2:a,
3,150 kronor i 3:e och 3,465 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 5,280 kronor för
32 veckotimmars undervisning;

manlig gymnastiklärare vid realskola lön å 1,495
kronor i l:a, 1,690 kronor i 2:a, 1,885 kronor i 3:e och
2,080 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning
av 5,120 kronor för 32 veckotimmars undervisning; manlig

musiklärare vid högre allmänt läroverk
lön å 1,800 kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kronor
i 3:e och 2,475 kronor i 4:e avlöningsgraden, med
en maximiavlöning av 2,970 kronor för 18 veckotimmars
undervisning;

manlig musiklärare vid realskola lön å 1,035
kronor i l:a, 1,170 kronor i 2:a, 1,305 kronor i 3:e och
1,440 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning
av 1,920 kronor för 12 veckotimmars undervisning;

kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk
lön å 1,575 kronor i l:a, 1,755 kronor i 2:a,
1,935 kronor i 3:e och 2,115 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 4,512 kronor för
32 timmars tjänstgöring i veckan;

kvinnlig teckningslärare vid realskola lön å 1,000
kronor i l:a, 1,120 kronor i 2:a, 1,240 kronor i 3:e
och 1,360 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning
av 4,352 kronor för 32 timmars undervisning
i veckan;

166

Kung}. May.ts nåd. proposition nr 260.

kvinnlig gymnastiklärare vid samskola lön å
1,300 kronor i l:a, 1,456 kronor i 2:a, 1,612 kronor i
3:e och 1,768 kronor i 4:e avlöningsgraden, med eu
maximiavlöning av 4,352 kronor för 32 timmars tjänstgöring
i veckan;

kvinnlig musiklärare vid realskola lön å 900
kronor i l:a, 1,008 kronor i 2:a, 1,116 kronor i 3:e och
1,224 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning
av 1,632 kronor för 12 timmars undervisning i
veckan;

lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola
lön å 480 kronor i l:a, 552 kronor i 2:a, 624 kronor
i 3:e och 696 kronor i 4:e avlöningsgraden, med en
maximiavlöning av 1,392 kronor för 12 veckotimmars
undervisning;

vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik
och i musik samt biträdande manlig lärare i
teckning 90 kronor för veckotimme;

vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik
och i gymnastik samt biträdande kvinnlig lärare i
teckning 85 kronor för veckotimme;

vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete 75
kronor för veckotimme;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att
för den fastställda lönen tjänstgöra:

teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och
vid realskola 10 veckotimmar;

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21
och vid realskola 13 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk 15 och
vid realskola 9 veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;
att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas:
teckningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt
32 veckotimmar, dock att gymnastiklärare icke
må utan eget medgivande åläggas mera än sammanlagt
28 veckotimmar;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

167

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt
18 och vid realskola intill sammanlagt 12 veckotimmar;
samt

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt
12 veckotimmar;

att, där särskilda förhållanden sådant påkalla,
Kungl. Maj:t må kunna medgiva, att teckningslärare erhåller
ersättning för intill trettiofyra veckotimmars
undervisning;

att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning
utöver den mot den ordinarie lönen svarande
undervisningstiden åtnjuta ersättning:

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
vid högre allmänt läroverk med 120 kronor i l:a, 135
kronor i 2:a, 150 kronor i 3:e och 165 kronor i 4:e
avlöningsgraden;

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
vid realskola med 115 kronor i l:a, 130 kronor i 2:a,
145 kronor i 3:e och 160 kronor i 4:e avlöningsgraden;

kvinnlig lärare i teckning vid högre allmänt läroverk
med 105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kronor
i 3:e och 141 kronor i 4:e avlöningsgTaden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola
samt i gymnastik vid samskola med 100 kronor
i l:a, 112 kronor i 2:a, 124 kronor i 3:e och 136 kronor
i 4:e avlöningsgraden; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola med
80 kronor i l:a, 92 kronor i 2:a, 104 kronor i 3:e och
116 kronor i 4:e‘ avlöningsgraden;

att pensionsunderlaget skall utgöra

för rektor vid högre allmänt läroverk 5,600
kronor;

för manlig rektor vid realskola 4,600 kronor;
för kvinnlig rektor vid statssamskola 4,000
kronor;

att högsta pensionsunderlaget skall utgöra
för manlig lektor 4,600 kronor;
för manlig adjunkt 4,000 kronor;
för kvinnlig adjunkt 3,000 kronor;

168

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor
vid allmänt läroverk, sådant skall vid bestämmandet av
pensionens belopp räknas honom till godo på samma
sätt, som om han varit befullmäktigad rektor;

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget
skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren
skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den
omfattning, som närmast föregående hösttermin var för
hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall
bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de
högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande
under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast
före tidpunkten för pensionstagandet, likväl icke lägre
belopp än lönen oavkortad;

att övningslärare, som befordrats till ordinarie
tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i
intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle komma
i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande löneoch
pensionsbestämmelser; samt

att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förordnande
med full tjänstgöring under hel lästermin eller
därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin
befattning, skall, därest han före förordnandet tjänstgjort
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett
år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av
det honom enligt gällande bestämmelser eljest tillkommande
arvode;

b) föreskriva,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
i blivande nya stater varda upptagna för ordinarie
befattningshavare vid de allmänna läroverken, skola
gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen

/ fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till
annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av de
allmänna läroverken eller eljest kan varda stadgad,

Kung], Maj:U nåd. proposition nr 260.

ICO

vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad
och den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade
föreskrifter sköta de med befattningen förenade
göromål;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, vara pliktig att, för den händelse i sammanhang
med en allmän revision av läroverksorganisationen
hans tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till
annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig
läroanstalt än den, där han då är anställd, ävensom
eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt,
låta sig förflyttas från allmänt läroverk till annan
befattning inom undervisningsväsendet, dock att befattningshavare,
som varder förflyttad till annan ort, skall
vara berättigad att av statsverket erhålla skälig flyttningshjälp
till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt
fall bestämmer;

att befattningshavare skall vara skyldig underkasta
sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda
stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa; att

befattningshavare vidare skall vara skyldig
att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna
till lärjungarnas skyddande mot smittosam
lungsot;

att med rektors- eller ämneslärarbefattning vid
allmänt läroverk icke må förenas annan tjänst å rikets,
riksdagens eller kommuns stat;

att med befattning vid allmänt läroverk ej må
förenas vara sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom
aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad
slag det vara må, så framt ej läroverksöverstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 22

170

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas; samt

att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning
vare sig i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter,
så framt ej, vad angår lektor, adjunkt, äinneslärarinna
eller övningslärare, vederbörande rektor efter
av läroverksöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad
angår rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid läroverket, finner uppdraget kunna få
mottagas och tills vidare bibehållas;

/ fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga befattningshavare,
utom rektorer, beräknas utgå för läsårets
antal läsveckor, samt att de i rektorernas avlöning
ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå
efter kalenderår men till olika belopp för Jästiden och
för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t fastställas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort, men
för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola
utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen,
dock att, då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot,
endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen,
avdrag å tjänstgöringspenningarna icke må ske;

att, därest annan befattningshavare än övningslärare
av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
befattningshavaren äger uppbära hela lönen, men att,
därest befattningshavaren eljest undfår ledighet, såsom
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller
andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, befattningshavaren
kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas

171

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

skäligt, skolande i förekommande fall denna skyldighet
jämväl åligga avliden lärares stärbhusdelägare under
dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådår;

att övningslärare, som är tjänstledig på grund
av sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst,
men att övningslärare, som eljest undfår ledighet, såsom
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller
särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning
avstå så mycket, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare
för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan
att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,
som icke prövas höra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida
ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att innehavare av befattning, med vilken rätt till
särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad
ej mindre minskning i avlöning från statsverket, till
belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda
förmåner efter uppskattning i behörig ordning, än även
vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande
eller ändring av nämnda särskilda förmåner;

att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall
vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen
utgår till månadens slut, den rätt dock oförkränkt, som
i förekommande fall kan -tillkomma avliden lärares

172

Kung i. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

stärbhusdelägare under dem tilläventyrs tillkommande
tjänst- och nådår;

/ fråga om alderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids
fortsatt innehavande av befattning är i staten medgiven,
tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än
fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han
åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, om sådan förekommer,
efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen
ej må tillträdas förr än vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit
uppnådd;

att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas
ej mindre den tid, som före den nya statens trädande i
kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning
eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla
avlöningsstaten än även i förekommande fall den föregående
extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de
före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt
tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg;

att därvid befattningshavare, vilken före utgången
av år 1916 förvärvat behörighet till ämneslärarbefattning
vid allmänt läroverk samt under åren 1919—1923 utnämnes
till ordinarie ämneslärare, må tillgodoräknas tid,
varunder han efter vunnen sådan behörighet omedelbart
före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort vid
allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium
i egenskap av extra eller vikarierande

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

173

ämneslärare med full tjänstgöring, dock med den begränsning,
att den, som utnämnes under år 1919, må
tillgodoräkna sig ett år, den, som utnämnes under år
1920, två år, den, som utnämnes under år 1921, tre år,
den, som utnämnes under år 1922, fyra år, och den,
som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna
extra ordinarie tjänstgöringstid;

att, därest manlig adjunkt, som befordras till
lektor, intjänat tre ålderstillägg, honom skall omedelbart
tillgodoräknas ett ålderstillägg som lektor;

att lektor må tillgodoräknas den tid, han efter
att i avseende å examina och provår hava vunnit behörighet
till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava
tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium, teknisk
fackskola eller teknisk elementarskola eller såsom
ordinarie lektor vid sjökrigsskolan;

att adjunkt må tillgodoräknas den tid, han efter
vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk
må hava tjänstgjort såsom rektor vid skeppsgosseskola; att

de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den
18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten ävensom
de i kungl. kungörelsen den 23 november 1906
omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor
må äga att, efter vunnen befordran vid de allmänna
läroverken, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid
universitet eller någon av omförmälda högskolor med
nit och skicklighet deltagit i undervisning av den omfattning,
som, utan avseende å huruvida docent varit
innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl.
Maj:t bestämmes;

att'' adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas
de tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vunnen
behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal
mellanskola, dock ej mer än tio år;

att kvinnlig adjunkt må tillgodoräknas den tid,
hon efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid all -

174

Kungl. May.U nåd. proposition nr 260.

mänt läroverk tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna
vid statssamskola eller högre lärarinneseminariet;

att ämneslärarinna vid statssamskola må tillgodoräknas
den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna
vid högre lärarinneseminariet;

att övningslärare vid högre allmänt läroverk må
tillgodoräknas den tid, lian, efter vunnen kompetens
till övningslärartjänst vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid realskola, på det
sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må räknas
lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt
läroverk, dock att övningslärare vid övergång från realskola
till högre allmänt läroverk, där tjänstgöringen
omfattar minst lika många undervisningstimmar som
vid realskolan, må omedelbart tillgodoföras så många
ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom;

att övningslärare vid allmänt läroverk må tillgodoräknas
den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare
vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium; att

lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid
den tidpunkt, då den nya lönestaten träder i kraft, är
anställd i nämnda egenskap vid statssamskola och som
varder utnämnd att från samma tidpunkt vara ordinarie
lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan skola,
skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöring tillgodoräknas
de år, under vilka hon, efter att hava vunnit
sådan behörighet, som erfordras för dylik anställning,
må hava tjänstgjort med minst sex timmars undervisning
per vecka, dock ej mer än fem år; samt

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten - avgå, icke må tillträda
samma förhöjning;

/ fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt :

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i

Kanal. Majds nåd. proposition nr 280. 175

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för de nya lönestaternas ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

Vidare får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

dels förklara,

att eu var, som med eller efter ingången av år
1919 tillträder befattning vid allmänt läroverk, skall
vara pliktig underkasta sig ovannämnda villkor och
bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare,
vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de
vilja underkasta sig den nya staten och därvid fastade
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner; dels

föreskriva, att de till teckningsläraren och musikläraren vid
Göteborgs högre latinläroverk från kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen
nu utgående arvoden å respektive 125 och 150 kronor skola upphöra
att åtgå från sagda stipendieinrättning;

dels, i händelse av godkännande av vad av mig förslagits i fråga
om avlöningsförmåner och inrättande av nya lärartjänster ävensom vid
bifall till vad i nästföregående moment hemställts, höja det ordinarie
reservationsanslaget till de allmänna läroverken med 1,779,261 kronor
eller från 5,890,989 kronor till 7,670,250 kronor;
dels ock på extra stat för år 1919 anvisa:

till extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken ett förslagsanslag, högst 460,000
kronor;

till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna
läroverken ett förslagsanslag, högst 41,500 kronor;
samt

till provårskurser för blivande lärare vid de högre
allmänna läroverken i Göteborg ett förslagsanslag, högst
27,350 kronor.

17(5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Lönereglering
8-kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid statens högre lärarinneseminarium.

1. Lektorer.

a) Manliga vikarierande lektorer.

Vikarie å lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet skall, därest
han avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ordinarie
ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, åtnjuta arvode å 2,700
kronor, eljest arvode å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 14 september
i914.)

I detta avseende föreslår nämnden ingen ändring

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
med 400 kronor till vikarierande ämneslärare med full kompetens
samt med 300 kronor till sådan lärare utan berörda kompetens.

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om samtliga vikarierande
och extra lärare vid de allmänna läroverken, föreslår kommittén,
att arvodet till manlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet
bestämmes till 3,300 kronor för sådan lärare med. full kompetens och
2,900 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

b) Manliga ordinarie lektorer.

Lektorerna vid högre lärarinneseminariet åtnjuta för närvarande
samma avlöning som lektorerna vid de allmänna läroverken, eller alltså
lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor,
4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive
1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor, tillhopa sålunda respektive
4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor. (Kungl. kungörelsen
den 27 augusti 1904.)

Kungl. Maj:ts nåd, proposition nr 260.

177

Dessutom åtnjuta lektorerna tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t
annorlunda förordnar hyresbidrag till ett belopp av 700 kronor för år.
(Kungl. kungörelsen den It juni 1009.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring
för år 1918 till lektor i första, andra eller tredje lönegraden med 700
kronor, till lektor i fjärde lönegraden med G00 kronor och till lektor i
femte lönegraden med 400 kronor.

Nämnden föreslår för manlig ordinarie lektor: 4,900 kronor i l:a,
5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden,-därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt
arvode av 500 kronor.

I avseende å beloppet av den till lektorerna tills vidare utgående
hyresersättningen föreslår nämnden ingen ändring.

I ett vid nämndens förslag fogat särskilt yttrande avstyrker herr
Olof Olsson det särskilda arvode på 500 kronor, som nämnden föreslagit
för lektorerna, samt förordar följande avlöning: 5,000 kronor i l:a,
5,500 kronor i 2:a, 6,000 kronor i 3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,900 kronor tjänstgöringspenningar.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande hemställer läroverksöverstyrelsen,
att avlöningen för manlig lektor vid högre lärarinneseminariet
måtte bestämmas till samma belopp, som överstyrelsen föreslagit
för lektor vid högre allmänt läroverk, 5,400, 5,900 och 6,400 kronor,
samt därutöver arvode å 500 kronor ävensom hyresbidrag 700 kronor
årligen.

Såsom ovan erinrats, har läroverksöverstyrelsen föreslagit, att lektorerna
vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet måtte,
utöver vad överstyrelsen i sitt ovanberörda utlåtande förordat, komma
i åtnjutande av ett tredje ålderstillägg å 500 kronor.

På sätt kommittén förordat i fråga om manliga lektorer vid de allmänna
läroverken, anser löneregleringskommittén, att de manliga lektorerna
vid högre lärarinneseminariet böra komma i åtnjutande av en avlöning
av 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 500 kronor.

Yad angår det av nämnden föreslagna särskilda arvodet å 500 kronor,
säger sig kommittén ingalunda vilja underkänna de motiv, som föran Biliang

till, riksdagens p>rotokoll 1018. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 23

Tillfällig

löneförbätt ring.

Lärarlöne nämnden.

Vid nämndens
förslag
avgivet särskilt
yttrande.

Över nämndens
förslag
avgivet utlåtande.

Till Kungl.
Ma.j:t
ingiven
framställning.

Löne reglerings kommittén.

178

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne nämnden.

lett nämnden att föreslå denna särskilda förmån. Den från de allmänna
läroverken avvikande karaktär, som ifrågavarande läroanstalt äger, måste
nogsamt medföra, att i vissa avseenden andra krav ställas på där anställd
personal än på befattningshavare vid de allmänna läroverken. Huruvida
emellertid dessa krav äro av den art, att de nödvändigtvis måste
betinga en högre avlöning än den, som i regel kommer de allmänna läroverkens
lektorer till del, är ett spörsmål, rörande vilket olika meningar
kunna göra sig gällande. Jämförelsen med de allmänna läroverk, som
tillika äro provårsläroverk, kan ju ligga nära till hands, och då för där
anställda lärare en särskild förmån utöver ordinarie avlöning förordats,
kunde ju billigheten synas fordra, att en motsvarande förmån bereddes lektorerna
vid högre lärarinneseminariet.

Kommittén säger sig dock ej kunnat undgå att göra den reflexionen,
att, därest på lektorer vid högre lärarinneseminariet ställas kvalifikationer
av beskaffenhet att böra föranleda högre avlöningsförmåner än för lektorer
vid allmänna läroverk, olikheten i avlöningshänseende icke bör markeras
genom särskilda tilläggsarvoden utan själva den ordinarie avlöningen
avpassas därefter genom att eventuellt beräknas efter en högre måttstock.

Kommittén håller emellertid före, att den likhet i ordinarie avlöningsförmåner,
som hittills förefunnits mellan lektorer vid högre lärarinneseminariet
och vid de allmänna läroverken, bör tills vidare bibehållas,
och att på den framtida utvecklingen av förhållandena på det område,
varom nu är fråga, må få bero, huruvida den särställning, som högre
lärarinneseminariet må anses böra intaga, bör taga sig uttryck jämväl i
för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Kommittén
finner sig följaktligen ej kunna förorda det av nämnden föreslagna särskilda
arvodet å 500 kronor.

Vad angår hyresbidraget till lektorerna vid högre lärarinneseminariet,
är detta en förmån, som beviljats tills vidare och ställts i beroende
av det bidrag, som Stockholms stad i motsvarande hänseende låter
komma lektorerna vid de allmänna läroverken i nämnda stad till del.
Kommittén anser sig sakna anledning att härutinnan föreslå någon ändring.

c) Kvinnliga vikarierande lektorer.

Enligt nämndens förslag skulle lektorstjänster kunna innehavas av
kvinnor.

För kvinnlig vikarierande lektor föreslår nämnden: därest lärarinnan
avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunkts -

Kungl. Alaj:tii nåd. proposition nr 260. 179

tjänst vid allmänt läroverk, 2,500 kronor, eljest 2,100 kronor, allt för år
räknat.

I likhet med vad kommittén föreslagit i fråga om kvinnlig vika- Lönerierande
och extra lärare vid de allmänna läroverken, förordar kom- kommittén.
mitten, att arvodet till kvinnlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet
bestämmes till 3,000 kronor för kvinnlig lärare med full kompetens
och 2,600 kronor för sådan lärare utan berörda kompetens.

(1) Kvinnliga ordinarie lektorer.

Nämnden föreslår för kvinnlig ordinarie lektor: 4,100 kronor i l:a, Lärarlöne4,
500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, nämn cn''
därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt
arvode å 500 kronor.

Vid nämndens betänkande äro fogade särskilda yttranden Vid nämn dels

av herr Olof Olsson, som avstyrker det föreslagna tilläggsar^^^^?
vodet å 500 kronor och, i anslutning till sin uppfattning om principerna altför
bestämmandet av kvinnliga lärares löner, föreslår för kvinnlig lektor
vid högre lärarinneseminariet 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200
kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor i
tjänstgöringspenningar;

dels och av fröken Anna Sörensen, som i enlighet med sin uppfattning
om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner föreslår
för kvinnlig lektor vid nämnda seminarium 4*400 kronor i l:a, 4,800
kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav

1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode å
500 kronor.

Enligt kommitténs mening hör avlöningen till kvinnlig lektor be- Lönestämmas
till 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor kommittén
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till
lönen, vartdera å 400 kronor. Högsta pensionsunderslaget skulle alltså
utgöra 4,000 kronor.

Nämnden har ej ifrågasatt något hyresbidrag åt kvinnlig lektor
vid högre lärarinneseminariet. Under nuvarande förhållanden anser
kommittén det böra få härvid bero.

180

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Nuvarande

bestämmel ser.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare vid högre lärarinneseminariet, rektor undantagen, beräknas utgå
för läsåsets antal läsveckor; de i rektors avlöning ingående tjänstgöringspenningar
skola beräknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp
för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t fastställas. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Lärarlbnen
(bunden.

Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningarna för lektorerna vid
högre lärarinneseminariet må utgå efter kalenderår.

Lötie reylerings lcommittén.

rI likhet med vad kommittén i förevarande avseende anfört beträffande;
de allmänna läroverken, anser sig kommittén icke böra förorda
nämndens förslag i denna punkt.

“ f) Lönetur.

Nuvarande

bestämmel ser.

I avseende å lönetursberäkning stadgas i kungl. kungörelse den
27 augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läroverken
och folkskoleseminarierna samt lektorer vid sjökrigsskolan må,
vid övergång till högre lärarinneseminariet, för tillgodonjutande av avlöning
i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som
ordinarie lärare enligt enahanda grunder, som i samma kungörelse stadgats
angående ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet.

Lararlöne- Nämnden föreslår,

att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk befordras till
lektor vid högre lärarinneseminariet, honom skola omedelbart tillgodoföras
så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning
närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt
eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten
avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten,
skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i tredje eller
högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna
sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter
det han i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad;

att lektor vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig den tid han, efter att i avseende å examina
och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid detta läroverk,
må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium.

181

Kunal. Alaj:ts nåd. proposition nr 260.

Under åberopande av vad kommittén i det föregående anfört i fråga Löneom
lönetursberäkning för lärare vid de allmänna läroverken, förordar kommittén.
kommittén, att de bestämmelser, som kommittén för dessa lärare föreslagit,
må i tillämpliga delar vRrda gällande jämväl för lektorer vid högre lärarinneseminariet.

2. Rektor,
a) Manlig rektor.

Enligt kungl. kungörelsen den It juni 1909 utgår till rektor arvode Nuvarande
i två avlöningsgrader å 1) 2,000 kronor och 2) 2,500 kronor, av vilka es asr^!
belopp 600 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, med rätt
för lektor vid högre lärarinneseminariet, vilken förordnas som rektor, att,
förutom rektorsarvodet, uppbära lektors lön och tjänstgöringspenningar i
första lönegraden, varförutom rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyresersättning
med 1,700 kronor årligen.

Avlöningen till rektor utgör alltså, förutom bostad eller hyresersättning,
6,000 kronor i l:a och 6,500 kronor i 2:a lönegraden, varav 2,000
kronor äro att betrakta som tjänstgöringspenningar.

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
till rektor .i l:a lönegraden med 400 kronor och till rektor i oner^g,
2:a lönegraden med 500 kronor.

Nämnden föreslår, att tillförordnad manlig rektor skall äga upp- Lärarlönebära
dels honom som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar
i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 2,000 kronor i l:a och

2,600 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning
till ett belopp av 2,300 kronor för år; härtill skulle komma ett
årligt arvode av 500 kronor.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar ^
sig herr Olof Olsson icke kunna dela nämndens uppfattning om hyreser- fogat särsättningen
åt rektor vid högre lärarinneseminariet. 8 rancte*

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om rektor vid högre ^Löne^- ^
allmänt läroverk, anser kommittén, att rektor vid högre lärarinnesemina- kommittén.
riet bör åtnjuta en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön
och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande frågan om höjning av rektors hyresersättning från honom
nu tillkommande 1,700 kronor till 2,300 kronor, erinrar kom -

182

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

mitten därom, att riksdagen år 1912, då fråga om höjning av nämnda
ersättning till 2,000 kronor förelåg, ej ansåg tillräckliga skäl förebragta
för en dylik höjning. Då enahanda förslag år 1914 ånyo förelädes riksdagen,
förklarade sig riksdagen ej finna, att* de skäl, som ytterligare
förebragts, givit anledning till ändring av den utav riksdagen år 1912
hävdade uppfattningen, varigenom sålunda frågan även den gången
förföll.

Då förhållandena uti ifrågavarande avseende numera te sig väsentligt
annorlunda än då riksdagens senast omförmälda beslut fattades, anser
sig kommittén böra tillstyrka, att hyresersättningen måtte förhöjas
till belopp, ej understigande 2,000 kronor.

b) Kvinnlig rektor.

Lärarlöne nämnden.

Enligt nämndens
vas av kvinna.

förslag skulle rektorsbefattningen kunna inneha -

Nämnden föreslår, att tillförordnad kvinnlig rektor skall äga uppbära
dels henne som lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar
i första lönegraden, dels ock rektorsarvode å 1,700 kronor i l:a och

2,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar, samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning
till ett belopp av 1,500 kronor för år.

lens förslag. .. 1 ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande framlägger

fogat sär- fröken Anna Sörensen enahanda förslag, som dock i så måtto skiljer sig
S^randl -från nämndens, att det förutsätter en högre lektorsavlöning än nämnden
föreslagit.

reglerings- . E^*lift k°mmitténs mening skulle kvinna kunna befordras till rekkommittén.
tor vid ifrågavarande läroanstalt.

Tager man i betraktande förhållandet — frånsett fri bostad eller
ersättning därför — mellan slutavlöningen för manlig lektor och avlöningen
för manlig rektor, allt enligt kommitténs förslag, bliver skillnaden
mellan dessa båda avlöningar 700 kronor, vilket belopp torde kunna betecknas
såsom ett särskilt »rektorsarvode». Enligt kommitténs förslagskulle
slutavlöningen för kvinnlig lektor bliva 5,600 kronor. Med beräkning
att vad här ovan betecknats såsom »rektorsarvode» skulle för kvinnlig
befattningshavare sättas till 600 kronor, erhåller man för kvinnlig rektor
en avlöning av 6,200 kronor. Av denna summa torde 4,200 kronor böra
utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

isa

Hyresersättning för kvinnlig rektor synes kommittén böra utgöra
ungefär två tredjedelar av det belopp, som varder i hyresersättning tilldelat
manlig rektor.

Lönetur.

I kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 är stadgat, att rektor må
vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet av
tio år, därest lian med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor mer
än fyra femtedelar av samma tid.

Nämnden föreslår, att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad
efter fem år.

I betraktande av den avlöning kommittén i det föregående föreslagit
för rektor, anser kommittén nämndens förslag i förevarande punkt
ej föranleda något yttrande från kommitténs sida.

c) Pension.

Sektor vid högre lärarinneseminariet kan tillsättas antingen genom
förordnande på viss tid eller genom utnämning.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att rektor för
erhållande av pension skall hava tjänstgjort som rektor i minst 15 år.

Enligt samma kungörelse skall pensionsbeloppet utgöra den av den
pensionsberättigade senast åtnjutna avlöningen, med avdrag av tjänstgöringspenningar
och den del av rektorsarvodet, som anses motsvara
tjänstgöringspenningar; till det sålunda erhållna beloppet kommer jämlikt
kungl. brev den 13 juni 1913 ett tillägg av 500 kronor.

Nämnden föreslår,

att pensionsunderlaget för rektor skall utgöra den i staten för
seminariet upptagna avlöningen med avdrag av tjänstgöringspenningar
och den del av rektorsarvodet, som anses som tjänstgöringspenningar,
men med tillägg av 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för
kvinnlig rektor; samt

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre lärarinneseminariet,
sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp
räknas honom till godo så, som om han varit befullmäktigad rektor.

Vad kommittén i det föregående anfört och förordat i fråga om
pension för rektor (manlig) vid högre allmänt läroverk anser kommittén

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löneregler
ing skommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

184

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

jämväl vara tillämpligt beträffande rektor vid högre lärarinneseminariet,
dock att med hänsyn till hyresersättningen pensionsunderlaget för kvinnlig
rektor vid sistnämnda läroanstalt synes höra bestämmas till 4,600
kronor.

3. Ämneslärarinnor.

a) Ordinarie ämneslärarinnor.

Nuvarande

bestämmel ser.

Ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter för
närvarande lön i fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2) 1,700 kronor, 3)
2,050 kronor och 4) 2.400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive
750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa respektive 2,100,
2,600, 3,100 och 3,600 kronor. (Kungl. kungörelsen den 16 juni 1906.)

Tillfällig

löneförbätt ring.

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
till ordinarie ämneslärarinna med 450 kronor.

^nämnden,- Nämnden föreslår, att avlöningen för ordinarie ämneslärarinna be stämmes

till 2,800 kronor i l:a, 3,200 kronor i 2:a, 3,600 kronor i 3:e
och 4,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor tjänstgöringspenningar.

dms ”förslå 1 ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår

fogat sär- herr Olof Olsson för ämneslärarinna vid högre lärarinnneseminariet: 2,600
kronor i l:a, 3,000 kronor i 2:a, 3,400 kronor i 3:e och 3,800 kronor i
4:e lönegraden, därav 1,100 kronor i tjänstgöringspenningar.

reglerings- 0 Nämndens förslag innebär, att ifrågavarande lärarinnor skulle erkommittén.
hålla i avlöning 400 kronor mer än ämneslärarinnor vid samskolorna.

En viss skillnad i avlöningshänseende mellan dessa kategorier föreligger
redan nu. Kommittén delar nämndens uppfattning, att de ordinarie
ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet skola åtnjuta en något
högre avlöning än samskolornas ämneslärarinnor; och finner sig kommittén,
som för de sistnämnda föreslagit en avlöning av 2,800 kronor
jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, böra för nu
ifrågavarande lärarinnor förorda en avlöning av 3,200 kronor, därav

2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna
komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor. Högsta
pensionsunderlaget skulle alltså utgöra 2,900 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

185

b) Vikarierande ämneslärarinnor.

Vikarie å ordinarie ämneslärarinnetjänst åtnjuter för närvarande
arvode å 1,800 kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
till vikarierande ämneslärarinna med 400 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen för vikarierande ämneslärarinna
bestämmes till 2,100 kronor för år.

Arvodet för vikarierande ämneslärarinnor vid högre lärarinneseminariet
anser kommittén böra sättas till enahanda belopp, som kommittén
förordat i fråga om motsvarande lärarinnor vid samskolorna, eller alltså
2,600 kronor till sådan lärarinna med full kompetens och 2,400 kronor
till sådan lärarinna utan berörda kompetens.

c) Biträdande föreståndarinnor.

Ordinarie ämneslärarinna, som förordnas till biträdande föreståndarinna,
åtnjuter härför gottgörelse i form av fri bostad eller hyresersättning
med 750 kronor årligen. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Nämnden föreslår för biträdande föreståndarinna fri bostad eller
hyresersättning till ett belopp av 1,000 kronor för år.

Mot vad nämnden i denna punkt föreslagit har kommittén intet
att erinra.

d) Vikarie för biträdande föreståndarinna.

Vikarie för biträdande föreståndarinna åtnjuter för närvarande ersättning
efter 200 kronor för år. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Nämnden föreslår till vikarie för biträdande föreståndarinna arvode
av 500 kronor för år.

Kommittén anser sig icke böra göra någon erinran häremot.

e) Biträdande ämneslärarinnor.

Till biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans
sju övre klasser utgår arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,800

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 höft. (Nr 260.) 24

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlönc nämnden.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

186

ring

Lärarlöne nämnden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kronor, 2) 2,050 kronor och 3) 2,300 kronor, samt till sådan lärarinna
med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser arvode
i tre avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750 kronor och 3) 2,000
kronor. (Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909).

löneYörbäit Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne °rina.

a ''förbättring åt biträdande ämneslärarinna med 400 kronor.

Nämnden föreslår

för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans
sju övre klasser: arvode å 2,100 kronor i l:a, 2,350 kronor i
2:a och 2,600 kronor i 3:e lönegraden;

för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans
fyra lägre klasser: arvode å 1,800 kronor i l:a, 2,050 kronor
i 2:a och 2,300 kronor i 3:e lönegraden.

delsy förT'' 1 sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordar läro CavgivetSytt-

verksöverstyrelsen, vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig
rande, tjänstgöring i normalskolans sju övre klasser, ombildning av denna befattning
till ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande avlöningsförmåner.
Överstyrelsen framhåller, att behovet av denna befattning
visat sig vara konstant, varför från undervisningens synpunkt det syntes
lämpligast, att densamma ombildades till en ordinarie tjänst.

Beträffande övriga biträdande ämneslärarinnebefattningar med huvudsaklig
tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser förordar överstyrelsen
ordinarie karaktär för jämväl dessa tjänster. Vad angår avlöningsförmånerna
för sistnämnda befattningshavare, anser överstyrelsen, att
begynnelseavlöningen ej bör understiga arvodet för vikarierande ämneslärarinna
vid samskola, i följd varav överstyrelsen föreslår en avlöning
av 2,100 kronor jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 250 kronor.

Vad angår biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring
i normalskolans sju övre klasser, anser sig kommittén böra biträda läroverksöverstyrelsens
förslag angående ombildning av denna befattning till
ordinarie ämneslärarinnetjänst med motsvarande förmåner. I enlighet
härmed skulle, såsom kommittén för sistnämnda befattning förordat, avlöningen
för nu ifrågavarande befattningshavare bestämmas till 3,200
kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å
400 kronor.

Vidkommande därefter biträdande ämneslärarinnor med huvudsaklig
tjänstgöring i normalskolans fyra lägre klasser finner sig kommit -

Löne reglerings kommittén.

187

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

ten höra förorda överstyrelsens förslag angående ordinarie karaktär
för jämväl dessa tjänster. Beträffande avlöningsförmånerna anser sig kommittén,
som föreslagit en avlöning av 2,800 kronor för ordinarie ämneslärarinna
vid statssamskola, böra förorda, att avlöningen för nu ifrågavarande
befattningshavare likaledes bestämmes till 2,800 kronor, därav

1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor.

f) Tjiinstgöringspenningarnas fördelning.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar för alla
lärare, rektor undantagen, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor.
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för ordinarie ämneslärarinnor
beräknas utgå efter kalenderår.

I likhet med vad kommittén anfört i fråga om fördelning av tjänstgöringspenningarna
för lektorer vid högre lärarinneseminariet samt ämneslärare
vid de allmänna läroverken, finner sig kommittén icke böra förorda
nämndens förslag i denna punkt.

Lönetur.

För ämneslärarinnor finnes i fråga om lönetursberäkning intet särskilt
stadgat utom de allmänna bestämmelser, som i detta avseende gälla
för den ordinarie''ämneslärarpersonalen.

Nämndens betänkande innehåller intet stadgande angående lönetursrätt
för ämneslärarinnor.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår lärarkollegiet
vid högre lärarinneseminariet, att ämneslärarinna må för uppflyttning
i högre lönegrad få tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie
lärarinna vid statssamskola.

Kommittén anser sig böra förorda, att ämneslärarinna må för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräknas den tid hon efter vunnen behörighet
till ordinarie ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinneseminariet
tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola.

Nuvarande bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings Jcommittén.

Nuvarande

bestäm melser.

Lärarlöne nämnden.

Över nämndens
■förslag
avgivet utlåtande.

Lönereglering
skommittén.

188

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Lärarlöne nämnden.

4. Övningslärare.

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare.

Enligt nu gällande bestämmelser utgör avlöningen
för lärare eller lärarinna i teckning lön i tre lönegrader å 1) 1,800
kronor, 2) 2,000 kronor och 3) 2,200 kronor;

för lärare eller lärarinna i musik lön i tre lönegrader å 1) 1,200
kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor;

för lärare eller lärarinna i gymnastik lön i tre lönegrader å 1)

1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,(300 kronor; samt

för lärarinna i handarbete lön i tre lönegrader å 1) 1,500 kronor,
2) 1,700 kronor och 3) 1,900 kronor.

För denna avlöning skall lärare eller lärarinna i teckning vara
skyldig att undervisa intill 22 veckotimmar, lärare eller lärarinna i musik
intill 14 veckotimmar, lärare eller lärarinna i gymnastik intill 15 veckotimmar
och lärarinna i handarbete intill 24 veckotimmar; dock kan ytterligare
tjänstgöring åläggas ifrågavarande lärare eller lärarinnor mot en
ersättning för veckotimme och läsår av 100 kronor till lärare och lärarinna
i teckning, i musik och i gymnastik och 70 kronor till lärarinna i
handarbete. Sådan ersättning får emellertid icke utan Kungl. Maj:ts
medgivande utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare
eller lärarinna.

Vikarie å ordinarie övningslärartjänst åtnjuter arvode, beräknat
efter läsår, till samma belopp som lönen i första lönegraden vid befattningen
jämte tilläggsarvodet för extra tjänstgöring. (Kungl. kungörelsen
den 11 juni 1909.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löne -

förbättring

till ordinarie gymnastiklärare............med 600 kronor

» » tecknings- eller musiklärare.......» 500 »

» • » handarbetslärarinna..........» 400

» vikarierande gymnastiklärare..........» 400 »

» annan vikarierande övningslärare........» 300 »

Nämnden föreslår,

att avlöningen bestämmes till

för manlig vikarierande lärare i teckning och i musik: 80 kronor
för veckotimme;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2(i0.

189

för manlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,420 kronor i l:a,
2,750 kronor i 2:a, 3,080 kronor i 3:e och 3,410 kronor i 4:e lönegraden; för

manlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,540 kronor i l:a, 1,750
kronor i 2:a, 1,960 kronor i 3:e och 2,170 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt vikarierande
lärarinna i gymnastik: 75 kronor för veckotimme;

för vikarierande lärarinna i handarbete: 70 kronor för veckotimme;
för kvinnlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,090 kronor i l:a,
2,360 kronor i 2:a, 2,620 kronor i 3:e och 2,890 kronor i 4:e löne graden; för

kvinnlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,330 kronor i l:a,

1,500 kronor i 2:a, 1,670 kronor i 3:e och 1,840 kronor i 4:e löne graden; för

ordinaiåe kirarinna i gymnastik: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,610
kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden; samt
för ordinarie lärarinna i handarbete: lön å 1,800 kronor i l:a,
2,090 kronor i 2:a, 2,380 kronor i 3:e och 2,670 kronor i 4:e löne graden; att

ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:

lärare i teckning: intill 22 veckotimmar,
lärare i musik: intill 14 veckotimmar,
lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar och
lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en
ersättning för veckotimme av

för manlig lärare i teckning och i musik: 110 kronof i l:a, 125
kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymnastik:
95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor
i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i handarbete: 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99
kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden,

skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan Kungl.
Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma
lärare eller lärarinna.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår yj&
fröken Anna Sörensen att avlöningen bestämmes till fogat sär -

190

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

för kvinnlig lärare i teckning: 2,270 krono» i l:a, 2,530 kronor i 2:a,

2,800 kronor i 3:e och 3,060 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i musik: 1,450 kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a,
1,780 kronor i 3:e och 1,950 kronor -i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik: 1,550 kronor i l:a, 1,730 kronor i
2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i handarbete: 2,000 kronor i l:a, 2,280 kronor i 2:a,
2,570 kronor''i 3:e och 2,860 kronor i 4:e lönegraden.

För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande
ersättning för veckotimme:

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymnastik:
103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kronor
i 4:e lönegraden; samt

för lärarinna i handarbete: 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107
kronor i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.

Vad kommittén anfört och förordat i fråga om avlöning åt övningslärare
vid de allmänna läroverken anser kommittén böra i tillämpliga
delar äga giltighet i fråga om motsvarande övningslärare vid högre lärarinneseminariet.

Ersättningen för veckotimme för manlig ordinarie lärare i teckning
och i musik skulle alltså utgå efter 120 kronor i första, 135 kronor i andra,
150 kronor i tredje och 165 kronor i fjärde avlöningsgraden, för kvinnlig
ordinarie lärare i teckning och i musik samt ordinarie lärarinna i gymnastik
efter 105 kronor i första, 117 kronor i andra, 129 kronor i tredje
och 141 kronor i fjärde avlöningsgraden. För ordinarie lärarinna i handarbete
åter anser kommittén ersättningen för veckotimme böra bestämmas
till 85 kronor i första, 97 kronor i andra, 109 kronor i tredje och 121
kronor i fjärde avlöningsgraden.

Vad angår vikarierande lärare skulle ersättningen utgå för manlig
lärare i teckning och i musik efter 90 kronor för veckotimme, för kvinnlig
lärare i samma ämnen samt lärarinna i gymnastik efter 85 kronor för
veckotimme; för lärarinna i handarbete åter efter 80 kronor för veckotimme.

Med godtagande av nämndens förslag beträffande omfattningen av
den ordinarie undervisningsskyldigheten och med beräkning av ovan utav
kommittén förordade ersättningsbelopp för veckotimme, har kommittén
för ifrågavarande ordinarie övningslärare föreslagit i betänkandet närmare
angivna avlöningar.

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 260.

191

c) Avlöning under tjänstledighet.

Vid förfall på grund av sjukdom äger övningslärare och övningslärarinna
uppbära tre fjärdedelar av lönen. (Kungl. kungörelsen den 11
juni 1909.)

Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig på
grund av styrkt sjukdom, skall äga åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle
uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övningslärare,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning
avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan
förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,
som för befattningens uppehållande erfordras eller, eljest prövas skäligt.

I fråga om avlöning under tjänstledighet anser kommittén böra i
tillämpliga delar gälla vad kommittén i det föregående i samma avseende
föreslagit i fråga om övningslärare vid de allmänna läroverken.

<1) Lönetur.

I fråga om uppflyttning i högre avlöningsgrad för lärare eller lärarinna
i övningsämne gäller för närvarande i tillämpliga delar vad i sådant
avseende är stadgat angående ämneslärare vid högre lärarinneseminariet.
(Kungl. kungörelsen den 11 juni 1909.)

Nämnden föreslår, %

att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för
uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk, ävensom
den tid, han efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning vid högre
allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på
det sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett
års tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet; samt

att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för
uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium.

Kommittén finner sig böra, i likhet med vad kommittén tillstyrkt
beträffande lönetur för övningslärare vid de högre allmänna läroverken,

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Lönereglering
ekommittén.

192

Kurigl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit, dock med det tillägget,
att övningslärare vid övergång från realskola till högre lärarinneseminariet
ma, därest tjänstgöringen vid sistnämnda läroanstalt omfattar minst lika
manga undervisningstimmar som vid realskolan, tillgodoföras så många
alderstillägg, att ingen löneminskning vederfares honom.

e) Pension.

Nuvarande

bestämmel ser.

Angående pensionsunderlag för lärare eller lärarinnor
ämnen finnas för närvarande inga särskilda bestämmelser.

övnings -

^nämnden Nämnden föreslår, att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget

skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära,
därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående
hösttermin var för hans tjänst bestämd, dock att pensionsbeloppet
skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,
som varit för läraren gällande under vart och ett av de
10 ar, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.

reglering8- . .? likhet med vad kommittén förordat i fråga om pension för öv kommittén.

omgslärare vid de allmänna läroverken, tillstyrker kommittén vad nämnden^
i denna punkt föreslagit, dock med det tillägg, att pensionen ej må
utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.

Lärarlöne nämnden.

Nämnden föreslår, att som villkor för inträde på ny lönestat bör
stadgas,

att lärare skall vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestämmelser,
som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änkeocb
pupillkassa; samt

att oidinaiie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, skall
vara skyldig underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna
till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.

Lönereglering
skommittén.

Under hänvisning till vad kommittén anfört under motsvarande punkt
för de allmänna läroverkens vidkommande, tillstyrker kommittén, att
vado därstädes föreslagits, må i tillämpliga delar varda gällande jämväl
i fråga om befattningshavare vid högre lärarinneseminariet.

leringskom- d en v*d löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation av

mitténs be- herrar A. Pers och K. Stenström anföres följande tänkande

fogad
reservation.

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr L9H

»Kommitténs förslag i fråga om avlöningsbeloppen för rektor och
lektorer vid högre lärarinneseminariet innehar, att dessa skulle i avlöningshänseende
i stort sett likställas med motsvarande befattningshavare
vid de högre allmänna läroverken. .

Högre lärarinneseminariets ställning och betydelse i vårt skolväsende
synes oss icke genom nämnda förslag hava blivit tillräckligt beaktade.
Det må nämligen erinras, hurusom det här är fråga om eu undervisningsanstalt,
vars uppgift är att för flickskolor och samskolor utbilda lärarinnor,
på vilkas verksamhet stora anspråk ställas i olika avseenden. Att
lärarpersonalen vid ifrågavarande läroanstalt med hänsyn härtill bör, såsom
ock blivit påyrkat, i avlöningshänseende ställas något högre än motsvarande
tjänstinnehavare vid de högre allmänna läroverken, finna vi
riktigt, i synnerhet som för de ordinarie lärarna vid provårsläroverken
och provårsseminarierna föreslagits avlöningsförmåner, vilka tillhopa uppgå
till högre belopp än som ifrågasättes för lärarna vid övriga högre allmänna
läroverk.

Vi vilja härmed endast hava framhållit, att högre lärarinneseminariets
ställning såsom en lärarutbildningsanstalt enligt vår mening bort i
kommitténs förslag föranleda högre avlöningsförmåner för rektor och
lektorer därstädes än för motsvarande lärare vid de högre allmänna
läroverken.»

Herr A. Nordfelt har ävenledes förklarat sig instämma i syftet med
den i reservationen uttalade uppfattningen.

Jag anser mig i det stora hela kunna uttala min anslutning till DepartementsJlommitténs
förslag. Endast i ett avseende hyser jag en mot kommittén chefen olika

uppfattning, varjämte jag anser mig böra göra ett par tillägg till
kommitténs förslag. I

I enlighet med den uppfattning, som kommit till uttryck i nyss- Särskilda
berörda inom löneregleringskommittén avgivna reservation, anser jag, att ^gkttTocl
rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet böra i avlöningshänse- lektorer.
ende bättre tillgodoses än kommitténs förslag innebär.

Undervisningen vid högre lärarinneseminariet måste stå på en
mera vetenskaplig nivå och hava i viss mån den akademiska undervisningens
form. De uppgifter, som åligga lärarna vid denna läroanstalt,
äro tvivelsutan av mera maktpåliggande natur än vad som kräves av
lärarna vid de allmänna läroverken. Då vidare provårsläroverken blivit
i det föreliggande förslaget på ett enligt min mening rättvist sätt till Biliang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 höft. (Nr 260.) 25

194

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

godosedda, synes mig billigheten fordra, att motsvarande lärare vid högre
lärarinneseminariet ej bliva sämre ställda än lärarna vid dessa läroverk.
Jämförelsen med provårsläroverken är emellertid enligt min mening endast
skenbar. I själva verket torde högre lärarinneseminariet hava än mer
omfattande uppgifter än dessa, i det att lärarinneseminariet ej endast
har att tillgodose den praktiska utbildningen av blivande lärarinnor utan
även att ansvara för det kunskapsmeddelande, som i motsvarande fall
tillkommer universiteten och högskolorna. Slutligen och ej minst från
synpunkten av lärarinneseminariets utveckling och med hänsyn till nödvändigheten
att fylla de allt större fordringar, som numera ställas på
lärarutbildningsanstalter av olika slag, finner jag fog förefinnas för den
uppfattning, åt vilken reservanterna inom kommittén givit uttryck.

Reservanterna hava endast framhållit, att högre lärarinneseminariets
ställning såsom lärarutbildningsanstalt bort föranleda högre avlönings*
förmåner för rektor och lektorer därstädes än för motsvarande lärare vid
de högre allmänna läroverken. Något direkt förslag härutinnan har icke
i reservationen framlagts. På sätt av det föregående framgår, har lärarlönenämnden
för sagda b ef attn in gs h av are föreslagit ett särskilt arvode
av 500 kronor. Löneregleringskominittén, som säger sig ingalunda hava
underkänt de motiv, som föranlett nämnden att föreslå denna särskilda
förmån, anser emellertid, att därest av lektorer vid högre lärarinneseminariet
fordras kvalifikationer av beskaffenhet att höra föranleda högre
avlöningsförmåner än för lektorer vid högre allmänna läroverk, olikheten
i avlöningshänseende icke borde markeras genom särskilda tilläggsarvoden
utan själva den ordinarie avlöningen avpassas därefter genom att eventuellt
beräknas efter en högre måttstock. Och kommittén hänskjuter
vidare till den framtida utvecklingen, huruvida den särställning, som
högre lärarinneseminariet ansåges böra intaga, borde taga sig uttryck
jämväl i för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar.

För egen del vill jag ingalunda underkänna de skäl, som föranlett
kommittén att avstyrka det av nämnden föreslagna arvodet å 500 kronor.
Jag är ense med kommittén därutinnan, att det må på den framtida
utvecklingen få bero, huruvida seminariets särställning bör taga sig uttryck
i för dess lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Men detta bör
enligt mitt förmenande icke hindra, att, innan den åberopade utvecklingen
stabiliserats, ifrågavarande lärare redan nu må erhålla en särskild förmån,
som synes mig fullt berättigad med hänsyn till den särställning, förevarande
läroanstalt redan för närvarande intager. Jag ansluter mig
följaktligen till lärarlönenämndens förslag om ett särskilt arvode å 500

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 19*>

kronor, utöver ordinarie avlöningsförmåner åt rektor och lektorer vid
högre lärarinneseminariet.

Enligt kommitténs förslag skulle de nuvarande biträdande ämnes- LöMtortlärarinnebefattningarna,
vilka för närvarande ej hava karaktär av oi di- or(una.
narie tjänster, förvandlas till ordinarie befattningar. Den biträdande
ämneslärarinnan med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans sju övre ar
klasser skulle i avlöningshänseende bliva likställd med ordinarie ämneslärarinna.
För de biträdande ämneslärarinnorna med huvudsaklig tjänstgöring
i normalskolans fyra lägre klasser har föreslagits avlöning efter
en lägre löneskala.

Kommitténs förslag innebär vidare, att ifråga om ålderstilläggsberäkning
befattningshavare må tillgodoräknas den tid, som före den
nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande
befattning eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla avlöningsstaten.

Med tillämpning av sistnämnda bestämmelse skulle följaktligen den
där berörda förmån tillkomma hittillsvarande ordinarie ämneslärarinnor,
men icke ovan omförmälda biträdande ämneslärarinnor, vilka först med
inträde på den föreslagna staten skulle bliva innehavare av ordinarie
tjänster.

Visserligen äro de nuvarande biträdande ämneslärarinnebefattningarna
formellt icke ordinarie tjänster, men de hava sedan länge varit
uppförda å ordinarie stat och det konstanta behovet av dessa befattningar
har veterligen icke blivit ifrågasatt.

Det synes mig billigt, att vid en lönereglering, som bereder en
förmån av angiven art åt de hittillsvarande ordinarie ämneslärarinnorna,
även de nuvarande biträdande ämneslärarinnor, vilka bliva innehavare
av ordinarie tjänster, må få åtnjuta en motsvarande förmån. Då det
torde kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt medgivande bör avse hela
deras föregående tjänstgöring som biträdande ämneslärarinnor, vill jag
såsom en medelväg föreslå, att de må erhålla rätt att för ålderstillläggsberäkning
tillgodoräkna sig den tid utöver fem år, de tjänstgjort i
nämnda egenskap vid högre lärarinneseminariet.

Arvoden till vissa timlärare i läsämnen vid såväl själva seminariet f

som normalskolan utgå ur ett å extra stat beviljat anslag till extra lära- i™Sämnen.
rinnor, timlärare och vikarier. Något förslag angående reglering av dessa
arvodesbelopp har icke framlagts av lärarlönenämnden, och ej heller
sedermera har i de i ärendet avgivna utlåtanden och framställningar
fråga härom varit uppe. Då nu emellertid motsvarande ersättningsbelopp

196

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

föreslagits utgå efter eu högre måttstock såväl för de allmänna läroverkens
som tor folkskoleseminariernas vidkommande, synes mig billigt, att en
legering vidtages jämväl i avseende å timarvoden vid högre lärarinneseminariet.

Härtill komitier ock, att, efter vad jag inhämtat, det ej sällan varit
torenat .med svårighet att för nuvarande avlöningsbelopp erhålla fullt
lampliga lärarkrafter.

Arvoden till timlärare i seminariets högre kurs (utom talövningstimmar)
samt till timlärare i fysiologi i seminariets lägre kurs utgå för
närvarande efter 190 kronor för veckotimme. Jag har i det föregående
föreslagit eu höjning av arvodet till manlig timlärare vid de allmänna
läroverken från nuvarande 90 kronor till 140 kronor eller alltså med 50
kronor för veckotimme räknat. Med beräkning av enahanda höjning
av 50 kronor skulle omförmälda belopp för timlärare vid högre lärarinneseminariet
böra beräknas efter 240 kronor för veckotimme. En dylk
ersättning kan ingalunda anses för hög, om man tager i betraktande
a ena sidan de stora krav, som måste ställas på sådana lärare vid den
aroanstalt, varom nu är tal, och å andra sidan det förhållandet, att
dessa personer i regel äro att söka inom sådana områden, där deras
ai bete värderas efter eu betydligt högre måttstock.

• v... ™ övriga timlärare i seminariets lägre kurs ävensom till timlärare
i halsolara i normalskolan utgår för närvarande ersättning efter 160 kronor
för veckotimme. Beloppet synes mig böra höjas till 200 kronor.
1 lmlarare i talövning i främmande språk ävensom övriga timlärare i normalskolan
åtnjuta arvode efter 100 kronor för veckotimme; jag vill
föreslå eu höjning av sistnämnda belopp till 140 kronor.

HtilTrektorf, , RtJdan före 1909 års omorganisation av högre lärarinneseminariet
lektorer både rektor vid seminariet varit i åtnjutande av hyresersättning- biträw’dande
föreståndarinnorna och lektorerna hade haft hyresbidrag. Såväl
hyresersättningen som hyresbidragen hade beviljats av seminariets direktion.

V ld omorganisationen bestämde riksdagen, att av normalskolans inträdesoch
terminsavgifter skulle till nämnda hyresersättningar och hyresbidrag
fa uttagas ett belopp av högst 11,000 kronor — vad å avgifterna återstod^,
sedan expensmedel samt hyresersättningar och hyresbidrag uttagits
skal e enligt riksdagens beslut användas till förräntning och amortering
av läroanstaltens skulder. I avseende å beloppen av hyresersättningar
och hyresbidrag fastställde 1909 års riksdag tillika, att rektor skulle åtnjuta
fri bostad eller hyresersättning med 1,700 kronor årligen samt en
var av de tva biträdande föreståndarinnorna fri bostad eller liyresersätt -

Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 2ti0.

197

ning med 750 kronor årligen. Lektorerna skulle iiga tills vidare och
intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade åtnjuta en var hyresbidrag
med 700 kronor.

Rektorn har ifrågasatt en höjning av omförmälda hyresersättningar
och hyresbidrag. Med hänsyn till nuvarande i jämförelse med förhållandena
år 1909 avsevärt höjda hyresbelopp i huvudstaden ansåge rektor
nuvarande hyresersättningar och hyresbidrag kunna sägas icke fullt motsvara
sitt ändamål. Rektor framhåller, att Stockholms stadsfullmäktige
genom beslut den 19 mars 1917 höjt rektorernas vid de högre allmänna
läroverken hyresersättning från 2,000 till 2,400 kronor och rektorernas
vid realskolorna hyresersättning från 1,900 till 2,300 kronor och genom
beslut den 28 juni 1917 höjt de vid de allmänna läroverken tjänstgörande
lektorernas hyresbidrag från 700 till 800 kronor. Även pa grund härav
ansåge rektor det önskvärt, att motsvarande befattningshavares vid högre
lärarinneseminariet hyresersättningar och hyresbidrag höjdes, så att icke
vid eventuell ledighet tjänster vid seminariet bleve mindre eftersträvansvärda
än motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Rektor ville
därför anhålla, att från och med år 1918 rektor vid högre lärarinneseminariet
måtte av terminsavgiftsmedlen äga att uppbära hyresersättning a

2,000 kronor, de biträdande föreståndarinnorna sådan ersättning å 850
kronor och lektorerna hyresbidrag å 800 kronor.

Denna rektorns framställning tillstyrkes av läroverksöverstyrelsen.

Såsom av det föregående framgår, har lärarlönenämnden föreslagit,
att rektor skall åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till ett belopp
av 2,300 kronor för år. Löneregleringskommittén tillstyrker, att hyresersättningen
måtte höjas från nuvarande 1,700 kronor till belopp, ej
understigande 2,000 kronor. Ursprungligen bestämd med hänsyn till
de hyresersättningar, som då utgingo till rektorer vid de flesta högre
allmänna läroverk i Stockholm (rektorn vid Nya elementarskolan har,
tydligen på grund av denna läroanstalts särställning, fått hyresbidragtill
mindre belopp än de övriga), torde semin ari erektorns hyresersättning
nu böra ökas. För de högre allmänna Stockholmsläroverkens rektorer bestämmas
hyresersättningarna periodvis för 3 år i sänder; år 1909, då den
nuvarande hyresersättningen fastställdes för rektorn vid högre lärarinneseminariet,
voro hyresersättningarna till läroverksrektorerna bestämda för
åren 1907—1909. Den nu av Stockholms stadsfullmäktige till 2,400
kronor bestämda hyresersättningen till en var av rektorerna vid de högre
allmänna läroverken i Stockholm, dock med undantag för rektorn vid
Nya elementarskolan, vilken sistnämnde rektor av Stockholms stad åtnjuter
ett hyresbidrag av 1,000 kronor, gäller för åren 1917 och 1918

198

Avlönings villkor.

Ordinarie

avlöningar.

Kungl. ilaj:ts nåd. proposition nr 260.

av 3-årsperioden 1916—1918. Det lärer ej vara anledning antaga, att
denna ersättning skall för kommande år undergå sänkning. Jag anser
det vara av betydelse, att rektorn vid ifrågavarande läroanstalt icke
bliver i avlöningshänseende ofördelaktigare ställd än motsvarande befattningshavare
vid de högre allmänna läroverken, och får följaktligen förorda
för ändamålet ett belopp av 2,400 kronor.

För biträdande föreståndarinna har lärarlönenämnden föreslagit
hyresersättning till belopp av 1,000 kronor för år, och har löneregleringskommittén
icke haft något att häremot erinra. Jag biträder detta förslag.

Då omorganisationen av högre lärarinneseminariet år 1909 genomfördes,
hade lektorerna därstädes, såsom jag förut omförmält, redan
kommit i åtnjutande av de av direktionen för-seminariet beviljade hyresbidrag,
nämligen 700 kronor årligen för en var. Enligt vad vederbörande
departementschef vid underdånig anmälan av omorganisationsfrågan anförde
voro dessa hyresbidrag att anse såsom en tillfällig hjälp, som lämnats
tills vidare och så länge Stockholms stad beredde motsvarande befattningshavare
vid de allmänna läroverken i huvudstaden liknande förmån.
Ett dylikt betraktelsesätt lärer hava legat till grund för riksdagens ovan
omförmälda beslut år 1909. Någon ändring i nu utgående belopp har
icke ifrågasatts av vare sig lärarlönenämnden eller löneregleringskommittén.

Stadsfullmäktige hava emellertid numera höjt den av dem beviljade
hyreshjälpen till lektorerna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm
från förutvarande 700 kronor till 800 kronor, att utgå från och med år
1917. Man torde därför böra vidtaga en liknande förhöjning av seminarielektorernas
hyresbidrag, att utgå från och med år 1919 tills vidare
och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.

De tillägg till löneregleringskommitténs avlöningsvillkor, som jag
i avseende å befattningshavare vid de allmänna läroverken förordat, torde
även böra i tillämpliga delar gälla för högre lärarinneseminariets vidkommande.

Kostnadsberäkning.

Nu gällande stat för högre lärarinneseminariet slutar å ett belopp
av 76,350 kronor. Därav utgå till ordinarie avlöningar åt lärarpersonalen
ett sammanlagt belopp av 72,900 kronor. Ålderstilläggen utgå ur åttonde
huvudtitelns allmänna förslagsanslag till ålderstillägg.

199

Kuntjl. Maj:t» nåd. proposition nr 260.

Ett bifall till det föreliggande löneregleringsförslaget för högre
lärarinneseminariets vidkommande skulle i fråga om lärarpersonalens
ordinarie avlöningar betinga en totalkostnad av 113,035 kronor. Ålderstilläggen
torde allt fortfarande böra utgå ur åttonde huvudtitelns allmänna
förslagsanslag till ålderstillägg. Den ändring, som tilläventyrs
kan bliva följden av eventuellt nya avlöningsgrunder, i det i vissa fall
ålderstilläggens antal minskas, i andra fall ökas, torde ej vara av beskaffenhet
att nu föranleda någon jämkning av beloppet utav sistnämnda
förslagsanslag.

Dragés från föreslagna kostnader, 113,035 kronor, den nuvarande
kostnadssumman, 72,900 kronor, erhålles ett belopp av 40,135 kronor,
vilket alltså utgör den kostnadsökning av den ordinarie staten, som betingas
av det av mig förordade löneregleringsförslaget.

	Antal	Enligt nu gällande grunder	Enligt föreslagna grunder
	Begynnelse- avlöning	Summa	Begynnelse- avlöning	Summa
Rektor................	i	6,000	6,000	7,500	7,500
Lektorer ...............	9	4,000	36,000	5,800	52,200
Ordinarie ämneslärnrinnor.......	9	2,100	18,900	3,200	28,800
Biträdande » .......	1	1,800	1,800	3,200	3,200
> > .......	3	1,500	4,500	2,800	8,400
Lärare i teckning..........	1	1,800	1,800	2,640	2,640
> i gymnastik..........	1	1,200	1,200	1,575	1,575
> i musik............	1	1,200	1,200	1,680	1,680
> i handarbete.........	1	1,500	1,500	2,040	2,040
Särskilt arvode åt rektor och lektorer å				_	5,000
			72,900		113,035

Under en följd av år har riksdagen, på grund av Kungl. Maj:ts
framställningar, å extra stat beviljat anslag för tillgodoseende av vissa
behov vid högre lärarinneseminariet och den därmed förenade normalskolan
för flickor, såsom stipendier, lokalhyra m. m. Bland dessa anslag
ingår även en post till arvoden åt extra lärarinnor, timlärare och vikarier,
vilken anslagspost för år 1918 beräknats till 13,500 kronor.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag är förslag
framlagt om beredande av medel på extra stat för år 1919 för tillgodo -

Arvoden åt
extra lärarinnor,
timlärare
och
vikarier.

200

Syresersättningar
och
hyresbidrag
till vissa
befattningshavare.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

seende av förevarande behov, varvid emellertid icke hänsyn tagits till
berörda anslagspost till arvoden åt extra lärarinnor m. m. På sätt jag
enligt det statsverkspropositionen i utdrag bifogade statsrådsprotokollet
antydde, borde en eventuell höjning av sagda anslagspost tagas i betraktande
i samband med det då förväntade löneregleringsförslaget.

Med hänsyn till de av mig i det föregående förordade ändrade
avlöningsgrunder torde jämväl en ökning av hittills utgående anslag till
arvoden åt extra lärarinnor m. m. bliva erforderlig. Enligt verkställda
beräkningar skulle för ändamålet erfordras ett belopp av 16,800 kronor,
vilket alltså torde böra äskas å extra stat för år 1919. Anslaget synes
lämpligen böra betecknas såsom avseende arvoden åt timlärare och
vikarier.

Den ordinarie staten för högre lärarinneseminariet skulle alltså ökas
från nuvarande 76,350 kronor till 116,485 kronor eller med 40,135 kronor.
På extra stat för år 1919 skulle till ax-voden åt timlärare och vikarier
erfordras ett belopp av 16,800 kronor. I statsverkspropositionen till
innevarande års riksdag (punkt 135) är för ändamålet beräknat ett belopp
av 65,000 kronor, därav 43,000 kronor såsom ökning av det ordinarie
anslaget till seminariet samt 22,000 kronor på extra stat för år 1919.

Medel till nu utgående hyresersättningar och hyresbidrag bestridas
av inflytande inskrivnings- och terminsavgifter. På sätt jag i det statsverkspropositionen
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden,
punkten 136, redogjort, hava sagda avgifter under vart och ett
av åren 1915 och 1916 uppgått till i runt tal omkring 33,000 kronor och
förväntades även för år 1917 uppgå till ungefär samma belopp. I statsverkspropositionen
är vidare föreslaget, att av dessa avgifter skulle till
expenser uttagas ett belopp av högst 17,000 kronor. Vidare skola dessa
avgifter även tagas i anspråk till amortering och förräntning av läroverkets
skuld, vilken post för närvarande uppgår till omkring 3,400
kronor. Det skulle alltså återstå ett belopp av omkring 12,600 kronor.
De av mig i det föregående förordade hyresersättningarna och hyresbidragen
betinga en sammanlagd kostnad av 11,600 kronor, vadan följaktligen
inskrivnings- och terminsavgifterna skulle kunna bereda möjlighet
till täckande av sistberörda ökade kostnad.

Kungl. Maj:U nåd. proposition nr 200.

201

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Hemställan.

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

a) bestämma,

att lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet
skall i avlöning åtnjuta

manlig rektor 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt
dessutom fri bostad eller hyresersättning till det belopp,
som i vederbörlig ordning bestämmes;

kvinnlig rektor 6,200 kronor, därav 4,200 kronor
lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt
dessutom fri bostad eller hyresersättning till ett belopp,
som i vederbörlig ordning bestämmes;

manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor
lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och
i ett å 500 kronor, samt dessutom tills vidare hyres bidrag

till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; kvinnlig

lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor
lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett
å 400 kronor;

rektor och lektor, utöver honom eller henne tillkommande
ordinarie avlöningsförmåner, ett särskilt
arvode av 500 kronor;

ämneslärarinna 3,200 kronor, därav 2,000 kronor
lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett
• å 300 kronor;

biträdande föreståndarinna, utöver avlöning såsom
ordinarie ämneslärarinna, fri bostad eller hyresersättning
till det belopp, som i vederbörlig ordning
bestämmes;

biträdande ämneslärarinna 2,800 kronor, därav

1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 300 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.)

202

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

manlig vikarierande lektor arvode å 3,300 kronor,
därest han avlagt de examina och prov, som erfordras
för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
eljest 2,900 kronor, för år räknat;

kvinnlig vikarierande lektor arvode å 3,000 kronor,
därest hon avlagt de examina och prov, som
erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, eljest 2,600 kronor, för år räknat;

vikarierande ämneslärarinna arvode å 2;600 kronor,
därest hon avlagt de examina och prov, som erfordras
för behörighet till ämneslärarinnebefattning,
eljest 2,400 kronor, för år räknat;

vikarierande biträdande föreståndarinna arvode av
500 kronor, för år räknat;

manlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,640
kronor i l:a, 2,970 kronor i 2:a, 3,300 kronor i 3:e och
3,630 kronor i 4:e avlöningsgraden;

- kvinnlig ordinarie lärare i teckning lön å 2,310
kronor i l:a, 2,574 kronor i 2:a, 2,838 kronor i 3:e och
3,102 kronor i 4:e avlöningsgraden;

ordinarie lärarinna i gymnastik lön å 1,575 kronor
i l:a, 1,755 kronor i 2:a, 1,935 kronor i 3:e och
2,115 kronor i 4:e avlöningsgraden;

manlig ordinarie lärare i musik lön å 1,680
kronor i l:a, 1,890 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och
2,310 kronor i 4:e avlöningsgraden;

kvinnlig ordinarie lärare i musik lön å 1,470
kronor i l:a, 1,638 kronor *i 2:a, 1,806 kronor i 3:e
och 1,974 kronor i 4:e avlöningsgraden;

ordinarie lärarinna i handarbete lön å 2,040
kronor i l:a, 2,328 kronor i 2:a, 2,616 kronor i 3:e och
2,904 kronor i 4:e avlöningsgraden;

manlig vikarierande lärare i teckning och i musik
90 kronor för veckotimme;

kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i
musik samt vikarierande lärarinna i gymnastik 85 kronor
för veckotimme;

vikarierande lärarinna i handarbete 80 kronor för
veckotimme;

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 2tiU.

203

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att
för den fastställda lönen tjänstgöra:

lärare i teckning: intill 22 veckotimmar,
lärare i musik: intill 14 veckotimmar,
lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar
och

lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar: att

ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas
dessa lärare mot en ersättning för veckotimme av

för manlig lärare i teckning och i musik 120
kronor i l:a, 135 kronor i 2:a, 150 krono]- i 3:e och
165 kronor i 4:e avlöningsgraden;

för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt
lärarinna i gymnastik 105 kronor i l:a, 117 kronor i 2:a,
129 kronor i 3:e och 141 kronor i 4:e avlöningsgraden;
samt

för lärarinna i handarbete 85 kronor i l:a, 97
kronor i 2:a, 109 kronor i 3:e och 121 kronor i 4:e
avlöningsgraden;

skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning
icke må, utan Kungl. Maj:ts medgivande, utgå för mera
än fyra veckotimmar till en och samma lärare eller
lärarinna:

att pensionsunderlaget skall utgöra

för manlig rektor 5,600 kronor;
för kvinnlig rektor 4,600 kronor;
att högsta pensionsunderlaget skall för manlig
lektor utgöra 4,600 kronor;

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor
vid högre lärarinneseminariet, sådant skall vid bestämmandet
av pensionens belopp räknas honom till godo
på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor;

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget
skall utgöra två tredjedelar av den avlöning, läraren
skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till
den. omfattning, som närmast föregående hösttermin var
för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp
skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren
gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit
närmast före tidpunkten för pensionstagandet, likväl
icke lägre belopp än lönen oavkortad; samt

att övningslärare, som befordrats till ordinarie
tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i
intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle
komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionsbestämmelser.

b) föreskriva,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
sålunda föreslagits för ordinarie befattningshavare vid
högre lärarinneseminariet, skola gälla följande villkor
och bestämmelser, nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till
annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av högre
lärarinneseminariet eller eljest kan varda stadgad, vara
pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och
den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade
föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, vara pliktig att vid eu möjligen inträdande
förändrad organisation av undervisningsväsendet ävensom
eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt,
låta sig förflyttas till annan befattning inom undervisningsväsendet,
dock att befattningshavare, som varder
förflyttad till annan ort skall vara berättigad att av
statsverket erhålla skälig flyttningshjälp till det belopp,
Kungl. Maj:t för varje särskilt .fall bestämmer;

att befattningshavare skall vara skyldig underkasta
sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda
stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa;

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 2dt).

205

att befattningshavare vidare skall vara skyldig
underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna
till lärjungarnas skyddande mot smittosam
lungsot;

att med rektors- eller ämneslärarbefattning vid
högre lärarinneseminariet icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med befattning vid högre lärarinneseminariet
ej må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj ds oktroj eller blivit registrerat
såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i
sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej läroverksöverstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter
prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid seminariet, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; samt

att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning
vare sig i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter,
så framt icke, vad angår lektor, ämneslärarinna
eller övningslärare, vederbörande rektor efter av
läroverksöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad angår
rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande undervisning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid seminariet, finner uppdraget kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas;

/ fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar skola för samtliga befattningshavare,
utom rektor, beräknas utgå för läsårets
antal läsveckor, samt att de i rektors avlöning ingående
tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter
kalenderår, men till olika belopp för lästiden och för
ferierna efter särskilda bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t fastställas;

att tjänstgöringspenningar få -uppbäras endast
för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort, men

206

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola
utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen;

att, därest annan befattningshavare än övningslärare
av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
befattningshavaren äger uppbära hela lönen jämte hyresersättning
eller hyresbidrag, där sådant förekommer,
men att, därest befattningshavaren eljest undfår ledighet,
såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i
behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av
annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
befattningshavaren kan förpliktas att under
ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så
mycket av lönen eller hyresersättningen eller hyresbidraget,
som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt;

att övningslärare, som är tjänstledig på grund
av sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst,
men att övningslärare, som eljest undfår ledighet, såsom
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är
lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten av honom eljest tillkommande
avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,
som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida
ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall
vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande av eller minskning i extra in -

207

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom
hyresersättningen eller hyresbidraget utgå till månadens
slut;

i fråga om ålderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids
fortsatt innehavande av befattning är i staten medgiven,
tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än
fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt

att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas
ej mindre den tid, som före den nya statens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning
eller motsvarande ordinarie tjänst å den gamla
avlöningsstaten än även i förekommande fall den föregående
extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de
före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt
tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg;

208

Kungl. Maj:t»• nåd. proposition nr 260.

under han efter vunnen sådan behörighet omedelbart
före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort
vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller högre
lärarinneseminariet i egenskap av extra eller vikarierande
ämneslärare med full tjänstgöring, dock med den begränsning,
att den, som utnämnes under år 1919, må
tillgodoräkna sig ett år, den, som utnämnes under år
1920, två år, den, som utnämnes under år 1921, tre år,
den, som utnämnes under år 1922, fyra år, och den,
som utnämnes under år 1923, fem år av nyss angivna
extra ordinarie tjänstgöringstid;

att, därest manlig adjunkt vid allmänt läroverk,
som befordras till lektor vid högre lärarinneseminariet,
intjänat tre ålderstillägg, honom skall omedelbart tillgodoräknas
ett ålderstillägg som lektor;

att lektor vid högre lärarinneseminariet må tillgodoräknas
den tid han, efter att i avseende å examina
och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst
vid nämnda läroanstalt, må hava tjänstgjort som ordinarie
lektor vid folkskoleseminarium, teknisk elementarskola,
teknisk fackskola, tekniskt gymnasium eller
allmänt läroverk, ävensom den tid han efter vunnen behörighet
till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava
tjänstgjort såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan;

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och
den 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten
ävensom de i kungl. kungörelsen den 23 november
1906 omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs
högskolor må äga att, efter vunnen befordran
vid högre lärarinneseminariet, för åtnjutande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år,
de vid universitetet eller någon av omförmälda högskolor
med nit och skicklighet deltagit i undervisning
av den omfattning, som, utan avseende å huruvida docent
varit innehavare av docentstipendium eller icke,
av Kungl. Maj:t bestämmes;

att ämneslärarinna må tillgodoräknas den tid,
hon efter vunnen behörighet till ämneslärarinnebefattning
vid högre lärarinneseminariet tjänstgjort som ordinarie
ämneslärarinna vid statssamskola- ävensom den

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

209

tid utöver fem år, hon i egenskap av biträdande ämneslärarinna
tjänstgjort vid högre lärarinneseminariet;

att övningslärare må tillgodoräknas den tid, han
tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid högre allmänt
läroverk ävensom den tid, han efter vunnen kompetens
till övningslärarbefattning vid högre allmänt
läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid
realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid realskola
må räknas lika med ett års tjänstgöring vid
högre lärarinneseminariet, dock att övningslärare vid
övergång från realskola till högre lärarinneseminariet
må, därest tjänstgöringen vid sistnämnda läroanstalt
omfattar minst lika många undervisningstimmar som
vid realskolan, omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg,
att ingen löneminskning honom eller henne
vederfares;

att övningslärare må tillgodoräknas den tid han
tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium;
men

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått
den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda
samma förhöjning;

i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten och pensiorisrätt:

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgat.

Vidare får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

dels förklara

att en var, som med eller efter ingången av år
1919 tillträder befattning vid högre lärarinneseminariet,

Bihang till riksdagens protokoll ld 18. 1 samt. 232 käft. (Nr 260). 27

210

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda villkor
och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare,
vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de
vilja underkasta sig den nya staten och därvid fästade
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner; dels,

i händelse av godkännande av ovan föreslagna
avlöningsförmåner, höja det ordinarie anslaget
till högre lärarinneseminariet med 40,135 kronor eller
från 76,350 kronor till 116,485 kronor;

dels på extra stat för år 1919 till arvoden åt
timlärare och vikarier vid högre lärarinneseminariet
anvisa ett förslagsanslag, högst, 16,800 kronor;

dels ock medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare
och till dess Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer
ej mindre den hyresersättning, som tillkommer
rektor och biträdande föreståndarinna, därest fri bostad
ej åtnjutes, må utgå till rektor med 2,400 kronor och
till biträdande föreståndarinna med 1,000 kronor för
år räknat, än även det hyresbidrag, som tillkommer
lektor, må utgå med 800 kronor för år.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

211

Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid statens folkskoleseminarier.

1. Ämneslärare.

a) Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare i läsämnen.

Till vikarierande manlig adjunkt och extra ordinarie ämneslärare
vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som äro
stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått provårskurs,
utgår ett årligt arvode å 2,700 kronor, men i annat fall arvode
å 2,300 kronor. (Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)

Beträffande dessa arvodesbelopp förordar''''nämnden ingen ändring.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring till

manlig vikarie med full kompetens å sådan adjunktstjänst
vid folkskoleseminarium,som upprättats genom

beslut av 1913 års riksdag...........med 600 kronor

» manlig vikarie utan full kompetens å dylik adjunkts -

tjänst.................... » 300 »

» annan, icke ordinarie, manlig ämneslärare med full

kompetens .... » 400 »

» » » » » ämneslärare utan berörda
kompetens . » 300 »

Vidare bar 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918
tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag
må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till extra ordinarie ämneslärare
efter två års tjänstgöring vid seminariet med 400 kronor och efter
fem års dylik tjänstgöring med 500 kronor, samt vid folkskoleseminariet
i Göteborg till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med 450 kronor och
till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor.

Extra och
vikarierande
manlig ämneslärare.

Nuvarande
bestämmelser.

Lärarlöne nämnden.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Hyresbidrag
till
vissa lärare.

212

Löneregle ringskom mittén.

Manliga timlärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löneregle ringskom mittén.

Extra och vikarierande

kvinnliga ämneslärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

På sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande manliga
ämneslärare vid de allmänna läroverken, tillstyrker kommittén, att
arvodet för extra och vikarierande manlig ämneslärare vid folkskoleseminarium
må, därest han äger full kompetens till ämneslärartjänst vid
sistnämnda slag av läroanstalter eller till adjunktstjänst vid de allmänna
läroverken, utgå med 3,300 kronor, men i annat fall med 2,900 kronor,
allt för år räknat.

Arvode åt manlig timlärare i läsämnen utgår för närvarande efter
130 kronor för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kunskapsprov,
som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt,
samt genomgått provarskurs, och i annat fall efter 110 kronor för veckotimme.
(Beslut av 1913 års riksdag.)

Nämnden föreslår för manlig timlärare i läsämne: 130 kronor,
därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljest 110 kronor, för veckotimme
räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära
må^ efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna
utgå med högre belopp.

Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer
kommittén, att, i likhet med vad som förordats i fråga om manliga timlärare
vid de allmänna läroverken, beloppen bestämmas till respektive
140 och 120 kronor för veckotimme.

Till vikarierande kvinnlig adjunkt och extra ordinarie ämneslärarinna
vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana kunskapsprov, som
äro stadgade för behörighet till adjunkt, samt genomgått provårskurs
eller eljest fullgjort villkoren för behörighet till adjunktsbefattning, utgår
ett årligt arvode å 2,500 kronor, men i annat fall arvode å 2,000 kronor.
(Kungl. kungörelsen den 4 juli 1913.)

Nämnden förordar endast sa till vida ändring i dessa arvodesbelopp,
att det sistnämnda höjes till 2,100 kronor.

Genom beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring till

kvinnlig vikarie med full kompetens å sådan adjunktstjänst
vid folkskoleseminarium, som upprättats genom
beslut av 1913 års riksdag,...........med 300 kronor

Kuiujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 213

till kvinnlig vikarie utan full kompetens å dylik adjunkts tjiinst.

...................med 200 kronor

» annan, icke ordinarie, kvinnlig ämneslärare .... » 200 »

På sätt kommittén föreslagit i fråga om extra och vikarierande
kvinnliga ämneslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet,
tillstyrker kommittén, att arvodet för extra och vikarierande
kvinnlig ämneslärare vid folkskoleseminarium må, därest hon äger full
kompetens till ämneslärartjänst vid sistnämnda slag av läroanstalter
eller till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, utgå med 3,000 kronor, men
i annat fall med 2,600 kronor, allt för år räknat.

Arvode åt kvinnlig timlärare utgår för närvarande efter 120 kronor
för veckotimme, då vederbörande lärare avlagt sådana kunskapsprov, som
äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått
provårskurs, och i annat fall efter 100 kronor för veckotimme. (Beslut
av 1913 års riksdag.)

Nämnden föreslår för kvinnlig timlärare i läsämne: 120 kronor, därest
lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljes 100 kronor, för veckotimme
räknat, dock att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må,
efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall, kunna Utgå
med högre belopp.

Beträffande de belopp nämnden i denna punkt föreslagit hemställer
kommittén, att, på sätt ifrågasatts för kvinnliga timlärare vid de allmänna
läroverken, beloppen höjas till respektive 130 och 110 kronor för veckotimme.

b) Ordinarie ämneslärare.

För närvarande är samma kompetens stadgad för manliga adjunkter
vid folkskoleseminarier som för adjunkter vid allmänna läroverk.

Vad kvinnliga ämneslärare beträffar, kunna de för närvarande vinna
kompetens till adjunktstjänst även genom avgångsexamen från högre
lärarinneseminariet. Enligt kungl. kungörelse den 18 februari 1905 tillkommer
nämligen behörighet till adjunktstjänst vid kvinnligt seminarium
lärarinna, som avlagt fullständig avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm och därvid erhållit vitsordet berömlig för undervisningsskicklighet
och minst med beröm godkänd i pedagogik och metodik
samt antingen nöjaktigt genomgått viss provårskurs vid folkskolesemina -

Löneregle ringskom mittfn.

Kvinnliga

timlärare.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löneregle ringskom nuttén.

Nuvarande

bestämmel ser.

214

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

rium eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens
seminarium.

Enligt kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 utgår

91 9 ,manhg 1lön 1 f®m lönegrader å 1) 2,000 kronor,

kr°oor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor,
tjanstgörmgspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och

J’aao 1kronor’ alltså tillhopa respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och

5,000 kronor; samt

1 7aa kvuÄ AaCA^nkt 1Ön 1 fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2)
’ ronor, 3) 2 OoO kronor och 4) 2,400 kronor, jämte tjänstgöringspennmgar
a respektive 750, 900, 1,050 och 1,200 kronor, alltså tillhopa
respektive 2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor.

«8S/S.SförbätS^gt..keslut av 19l7 åf* riksda§'' ntgår för år 1918 tillfällig lönerirtff.
ttrmö till manlig adjunkt i första, andra, tredje eller fjärde löne graden

samt kvinnlig adjunkt i första, andra eller tredje lönegraden med
700 kronor samt till manlig adjunkt i femte lönegraden och kvinnlig
adjunkt i fjärde lönegraden med 600 kronor.

Hyresbidrag
till vissa
lärare.

... .Yidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918
tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag
ma utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till ordinarie manlig adjunkt
med 500 kronor, samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie
manlig adjunkt i forsta lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden

med 57o kronor samt i tredje, fjärde och femte lönegraderna med 700
kronor.

Lärarlöne- Nämnden föreslår, £

a^t ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna förvandlas till
lektorat;

att för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium må
stadgas samma kompetensvillkor, som äro stadgade för behörighet till
amneslarartjänst vid allmänt läroverk (adjunktskompetens skulle alltså
vara tillfyllestgörande, och samma kompetensvillkor skulle gälla för kvinnliga
som för manliga ämneslärare); samt

att avlöningen bestämmes till

för manlig lektor: 4,900 kronor i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900
kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor tjänstgoringspenmngar;
och

for kvinnlig lektor: 4,100 kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900

Kung]. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

215

kronor i 3:e ocli 5,300 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor
tjänstgöringspenningar.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade följande Vid namnsärskilda
yttranden, nämligen

dels av herr Per Elof Lindström, som förordar borttagandet av alla skilda ytt -

särskilda
liera a;

villkor för behörighet till lektorstjänster vid folkskolesemina -

randcn.

dels av herr Anders Holkers, som, jämte det han instämmer i nyssberörda
yttrande av herr Lindström, anser, att nämnden bort förorda
särskilda avlöningsförmåner åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i
Stockholm och Göteborg, vare sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag,
ungefär motsvarande de till lektorerna vid de allmänna läroverken i dessa
städer utgående kommunala hyresbidragen (i sistnämnda hänseende instämmer
med herr Holkers fröken Anna Sörensen);

dels av herr Olof Olsson, som hemställer, att de manliga seminarielärarna
tills vidare avlönas efter samma grunder, som komma att gälla
för läroverkens adjunkter, men att varje ledigbliven plats förvandlas till
en kvalificerad adjunktur och att lönen för den nye innehavaren bestämmes
skola ligga mitt emellan lönen för adjunkten och lektorn vid
de allmänna läroverken, samt, i anslutning såväl härtill som till sin uppfattning
om principerna vid bestämmande av de kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner,
föreslår

för manlig seminarieadjunkt: 4,000 kronor i l:a, 4,500 kronor i
2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600
kronor i tjänstgöringspenningar;

för kvinnlig seminarieadjunkt: 3,200 kronor i l:a, 3,600 kronor i
2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,300
kronor i tjänstgöringspenningar;

för manlig seminarieadjunkt (med de av folkundervisningskommittén
föreslagna kvalifikationerna): 4,500 kronor i l:a, 5,000 kronor i 2:a,
5,500 kronor i 3:e och 6,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor
i tjänstgöringspenningar; samt

för kvinnlig seminarieadjunkt (med de av nämnden föreslagna
kvalifikationerna): 3,700 kronor i l:a, 4,100 kronor i 2:a, 4,500 kronor
i 3:e och 4,900 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar
;

dels ock av fröken Anna Sörensen, som, i anslutning till sin uppfattning
om de statsanställda kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner, föreslår
för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200 kronor

216 Kungl. Maj-.ts nåd. ''proposition nr 260.

i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar.

Över nämn- Nämndens förslag att ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna
«5Ä?skola förvandlas till lektorat förordas av bland andra flertalet seminarieintanden.
kollegier samt av folkskolöverstyrelsen, varemot närmast från de allmänna
läroverkens sida dels uttalats anslutning till den av herr Olsson
avgivna reservationen, dels yrkats på likställighet i avlöningshänseende
mellan seminariernas ämneslärare och adjunkterna vid pro vårsläroverken
dels ock betonats, att, därest adjunkturerna vid seminarierna bleve förvandlade
till lektorat, kompetensfordringarna borde höjas till vad för
närvarande vore stadgat för lektorat vid de allmänna läroverken.

Vad angår kompetensfrågan, uttalar folkskolöverstyrelsen, i huvudsaklig
anslutning till herr Lindströms reservation och under erinran om
förhållandena vid andra fackutbildningsanstalter, exempelvis de tekniska
elementarskolorna, den uppfattningen, att några bestämda formella kompetensfordringar
i fråga om ämneslärartjänsterna vid seminarierna icke
borde föreskrivas men att i seminariestadgan borde införas en bestämmelse,
varigenom skulle stadgas, att sökande skall ingiva meritförteckning,
»utvisande, huruvida den sökande ådagalagt sin lämplighet för befattningen
genom avlagda examina, utgivna arbeten, praktisk verksamhet eller
föregående sysselsättning såsom lärare». Nämndens förslag beträffande
kompetensvillkor för ämneslärarna tillstyrkes däremot av lärarkollegierna
vid flertalet folkskoleseminarier.

Till Kungl. I en av svenska seminarielärarföreningens styrelse gjord under givna1

fram- dåni£> framställning har beträffande ämneslärarna vid folkskoleseminaställmngar.
rierna dels framhållits önskvärdheten av att avlöningsbeloppen sättas så
högt, att seminarierna ej behöva riskera, att eu ämneslärare, som besitter
eller förvärvar kompetens att söka och innehava lektorstjänst vid
högre allmänt läroverk, skall av enbart ekonomiska skäl nödgas att lämna
sin befattning vid seminarium och övergå till allmänt läroverk, dels och
i avseende å kompetensfrågan uttalats anslutning till den uppfattning,
som gjorts gällande såväl i herr Lindströms reservation som i folkskolöverstyrelsens
nyssberörda utlåtande. I sitt över denna framställning
avgivna utlåtande den 13 juli 1917 tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att
berörda önskemål måtte bliva beaktade.

Vidare har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917
framlagt vissa förslag rörande anslag till folkundervisningen in. m. för
budgetaret 1919. Vad angar folkskoleseminarierna, har överstyrelsen i
nämnda skrivelse i fråga om avlöningsbeloppen för ämneslärarna förklarat

Kuiigl. MiljUs håll. proposition nr 260.

217

sig vidhålla sitt vid föregående tillfällen gjorda yrkande, att bemälda
lärare skola i avlöningshänseende likställas med lektorer vid de allmänna
läroverken, även under förutsättning att läroverkslektorernas avlöning skulle
komma att bestämmas enligt gynnsammare grunder än tidigare varit
föreslaget.

För den av nämnden hävdade uppfattningen att ämneslärartjän- torn
sterna vid folkskoleseminarierna böra förvandlas till lektorat och i avlö- nnttén.
ningshänseende likställas med lektorat vid de allmänna läroverken hava skäl
anförts, vilka verkat övertygande på löneregleringskommittén. Folkskoleseminariernas
karaktär av fackliga utbildningsanstalter, den pa grund därav
mer ansvarsfulla och ansträngande tjänstgöringen, önskvärdheten att genom
den i alla avseenden bästa undervisning på den korta tiden av fyra
år bibringa det erforderliga kunskapsmaterialet och dymedelst undvika en
eventuell förlängning av utbildningstiden med ett femte år, den krävande
ledningen av elevernas fria studier äro, bland andra, omständigheter, som
tala till förmån för nämndens förslag.

Slutligen och framför allt ville kommittén erinra, hurusom genom de
av 1913 års riksdag beviljade anslagsförhöjningar för förstärkande av seminariernas
lärarkrafter och förbättring av deras utrustning, vilka förhöjningar
erfordrades för tillämpning av ny undervisningsplan vid dessa läroanstalter,
åtgärder vidtagits för tillgodoseende av de i dessa avseenden nödvändiga
förutsättningarna för en förbättrad seminarieundervisning, men att
en icke mindre viktig förutsättning vore den lönereglering för seminarielärarna,
som i Kungl. Maj:ts framställning till sistnämnda års riksdag
angående anslag till folkskoleseminarierna av dåvarande departementschefen
betecknades såsom ett oeftergivligt villkor för en verklig reform
av seminarieundervisningen.

Kommittén finner sig följaktligen böra förorda nämndens förslag angående
förvandling av ämneslärartjänsterna vid seminarierna till lektorat.

Avlöningen skulle alltså bliva för manlig lektor 5,800 kronor, därav
3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor. För
kvinnlig lektor torde avlöningen böra, i likhet med vad kommittén föreslagit
för kvinnlig lektor vid högre lärarinneseminariet, bestämmas till

4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 400 kronor. Högsta pensionsunderlaget för manlig lektor skulle begränsas
till 4,600 kronor.

Nämndens ovanberörda förslag angående förvandling av ämnés Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (År 260.) 28

218

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

lärartjänsterna vid folkskoleseminarierna till lektorat med därmed följande
avlöningsförmåner anser kommittén dock även böra skärskådas mot
bakgrunden av de kompetensvillkor, vilka kunna synas skäliga att uppställa
för dessa befattningar.

Då kommittén ansett sig böra förorda, att ämneslärarna vid folkskoleseminarierna
i avlöningshänseende jämnställas med lektorerna vid de
allmänna läroverken, skulle konsekvensen kunna synas fordra, att samma
kompetensvillkor uppställdes för båda slagen av befattningar. Mot denna
uppfattning har emellertid starkt motstånd rests från ett flertal håll, och
olika uppfattningar hava ock inom nämnden gjorts gällande i denna
fråga.

Nämndens majoritet har föreslagit — för såväl manlig som kvinnlig
ämneslärare — samma kompetensvillkor, som äro fastställda för ämneslärartjänster
vid de allmänna läroverken. Herr Lindström har i sin reservation
uttalat sig för borttagandet av alla kompetensvillkor, medan
herr Olsson i sin reservation förordat det av folkundervisningskommittén
på sin tid framlagda förslaget om en i såväl teoretiskt som praktiskt
avseende förstärkt adjunktskompetens.

Att borttaga alla kompetensvillkor, på sätt herr Lindström föreslagit,
finner kommittén vara eu anordning, som skulle kunna medföra
åtskilliga vådor. Denna kommitténs uppfattning synes befogad, särskilt om
den nämnda anordningen omedelbart, utan att man ägde någon erfarenhet
på området, sattes i verkställighet, och torde äga giltighet, ehuruväl vissa
garantier för erhållande av ett gott lärarmaterial kunna anses ligga dels
i konkurrensen om avlöningen, därest denna bliver fastställd såsom kommittén
föreslagit, dels ock i själva tillsätta!ngsproceduren.

Enligt kommitténs mening skulle nyssberörda garantier ej uppväga
de risker, som skulle kunna vara förenade med ett upphävande i ett slag
av alla formella kompetenskrav. Följden skulle måhända kunna bliva
den, att de fördelar för folkskoleseminarierna icke skulle vinnas, som
med den ifrågakomna omorganisationen åsyftats; vill man på allt sätt
främja seminariernas utveckling, borde man sålunda ej i avseende å kompetensvillkoren
tillgripa en sådan anordning, som i herr Lindströms reservation
ifrågasatts.

Emellertid anser kommittén det icke kunna förnekas, att ett alltför
strängt vidhållande av kravet på full lektorskompetens i enlighet med vad
för de högre allmänna läroverken gäller även skulle kunna innebära vissa
olägenheter. Man bör nämligen taga i betraktande, att förhållandena i
förevarande avseende vid seminarierna och de högre allmänna läroverken
icke äro fullt analoga. Medan vid de senare läroanstalterna själva

219

Kung!. May.ts nåd. propositiori*nr 260.

kunskapsmeddelandet träder i förgrunden och detta givetvis ställer krav
på vissa högre teoretiska insikter hos vederbörande lärare, är det vid
undervisningen i seminarierna andra faktorer (framför allt ledningen av
den praktiska lärarutbildningen), som jämte sjiilva kunskapsgivandet ligga
i främsta planet och av lärarna därstädes fordra helt andra kvalifikationer
än dem, som ådagaläggas genom vissa examina och prov. Möjlighet
bör enligt kommitténs mening därför hållas öppen att till lektorstjänster
vid folkskoleseminarium kunna erhålla därför särskilt lämpade
personer, även om dessa ej alltid uppfylla de formella villkor, som ställas
på lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken.

Kommittén har följaktligen ansett sig böra föreslå följande kompetensvillkor: För

behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium fordras att
hava uppfyllt villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst vid
högre allmänt läroverk eller att hava, med hänsyn till genom vetenskapliga
insikter, pedagogisk utbildning och föregående verksamhet ådagalagd
lämplighet för ämneslärartjänst vid lärarbildningsanstalt, av Kungl. Maj:t
efter folkskolöverstyrelsens hörande blivit förklarad behörig till lektorstjänst
vid folkskoleseminarium; med rätt dock för folkskolöverstyrelsen
att, då utsikt finnes att till ledig lektorstjänst förvärva lärare av synnerlig
skicklighet och lämplighet, föreslå hos Kungl. Maj:t till tjänstens erhållande
även den, som icke uppfyllt nu angivna villkor för anställning
såsom lektor.

Kommittén berör vidare ett spörsmål, som avser förhållandena beträffande
övergång för ämneslärarna vid seminarierna från nu gällande
stat till den, som enligt kommitténs förslag skulle bliva tillämplig.

På sätt av det ovanstående framgår, har kommittén föreslagit
andra kompetensvillkor för lektorerna vid seminarierna än vad för närvarande
gäller för ämneslärarna vid dessa läroanstalter. Givet är, att
de nuvarande ämneslärare, vilka fylla de av kommittén föreslagna kompetensvillkoren,
böra befordras till lektorer; däremot anser kommittén en
sådan förmån ej kunna medgivas dem av de nuvarande ämneslärarna,
vilka ej fylla sagda villkor.

Det syntes kommittén därför bliva nödigt överflytta dessa sistnämnda
å övergångsstat, i den mån de ej må anses böra uppföras å
indragningsstat.

Då för närvarande adjunkter vid seminarierna och vid de allmänna
läroverken äro i avlöningshänseende likställda, böra de a övergångsstat
överflyttade seminarieadjunkterna komma i åtnjutande av ena -

220

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löner egleringskommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

hända förmåner, som kommittén i det föregående förordat för manliga
resp. kvinnliga adjunkter vid de allmänna läroverken.

Därest sådan vid folkskoleseminarium anställd adjunkt å övergångsstat
sedermera inom viss angiven, ej alltför knappt tillmätt tid kommer
att förvärva behörighet för lektorstjänst vid seminarium, borde han äga
rätt att utan tävlan befordras till lektor å sin förut innehavda tjänst.

Det för varje seminarium erforderliga antalet lektorstjänster borde
emellertid redan från början uppföras å vederbörande seminariums statHärvid
borde föreskrivas, att, därest nuvarande ämneslärare varda uppförda
å övergångsstat, ett motsvarande antal lektorstjänster hållas vakanta
under övergångstiden.

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.

Enligt gällande bestämmelser skola tjänstgöringspenningar beräknas
utgå för manliga och kvinnliga adjunkter efter läsårets antal läsveckor.
(Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904.)

Nämnden föreslår, att tjänstgöringspenningar för lektorer skola utgå
efter kalenderår.

På sätt kommittén i det föregående beträffande enahanda fråga, i
vad den avser de allmänna läroverken, anfört, anser sig kommittén icke
kunna förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit.

d) lönetur.l

I avseende å lönetursberäkning stadgar kungl. kungörelsen den 27
augusti 1904, bland annat, att ämneslärare vid de allmänna läroverken
och högre lärarinneseminariet samt lektorer vid sjökrigsskolan må, vid
övergång till folkskoleseminarium, för tillgodonjutande av avlöning i högre
lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som ordinarie lärare
enligt enahanda grunder, som angående ämneslärare vid folkskoleseminarium
blivit stadgade.

Genom kungl. kungörelsen den 23 februari 1917 är förordnat, att,
därest ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid kommunal mellanskola
utnämnes till ordinarie adjunkt vid folkskoleseminarium, han må
för uppflyttning i högre lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de
tjänstår utöver tre, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid
allmänt läroverk, intjänat i sin befattning som ordinarie ämneslärare vid

Kungl• Maj:ts nåd, proposition nr 260. 221

kommunal mellanskof; dock att honom icke må tillgodoföra^ mer än tio
dylika lönetursår.

Nämnden föreslår, Lttrarlöne att

lektor må efter befordran från adjunktstjänst vid allmänt läro- >m»‘n<len
verk uppbära den avlöning, som närmast överstiger den avlöning, han
vid befordringstillfället åtnjutit som adjunkt eller skulle hava åtnjutit,
därest han vid befordran till lektorstjänsten avlönats eldigt den för läroverksadjunkter
fastställda nya lönestaten, samt att han, om han vid befordringstillfället
befann sig i tredje eller högre lönegrad som adjunkt,
må för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna
sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i
denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad;

att enahanda grunder må gälla beträffande seminarieadjunkt, som
ingår på den nya lönestaten;

att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, under vilken han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid
allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstj änst vid folkskoleseminarium
må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk
elementai''skola; samt

att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till lektorstj änst vid
folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie
lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden
skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under
vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att
vid beräkning av lönetursår de år, under’ vilka läraren vid folkhögskola
tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid folkskoleseminarium,
skola räknas som hela lönetursår och de år, under vilka
läraren vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till hela
lönetursår med beräkning av så många veckor på varje som antalet läsveckor
vid folkskoleseminarium; och att lärare må för ifrågavarande ändamål
tillgodoräkna sig intill 10 sådana lönetursår.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande förklarar sig Vid namnfröken
Anna Sörensen anse, att nämnden bort föreslå, att seminarielektor fogat särmå
för uppflyttning i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig de tjänst- skilt yttranår,
som han vid tiden för den nya avlöningsstatens trädande i kraft ägt
att tillgodoräkna sig såsom adjunkt vid folkskoleseminarium.

222

Över

nämndens

förslag

avgivna

yttranden.

Till Kungl.
Maj:t ingivna
fram
ställningar.

Löneregle ringskom mittén.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I de utlåtanden, som avgivits över nämndens betänkande, hava de
flesta myndigheter, som berört frågan om lönetursberäkning, förordat
fröken Sörensens reservation. Folkskolöverstyrelsen, som uttalar sympatier
för det i denna reservation framlagda förslag, föreslår alternativt,
att seminarieadjunkt, som vid övergång till den nya lönestaten befinner
sig i andra eller högre lönegrad som adjunkt, måtte äga uppbära avlöning
som lektor i närmast lägre lönegrad, ävensom att han måtte för
uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig den
tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna
befattning senast uppflyttades till högre lönegrad.

Pa sätt i det föregående omförmälts, har Sveriges extralärarföre.
nings styrelse gjort framställning att lärare vid allmänt läroverk eller
f olkskoleseminarium må erhålla rätt att efter vunnen befordran till ordinarie
befattning inom dessa läroanstalter få för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig den tid, han med full tjänstgöring varit förordnad
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium från den tidpunkt,
då han förvärvat full adjunktskompetens, dock ej beträffande dylik
tjänstgöring före den 1 januari 1913.

De allmänna villkor i fråga om rätt att komma i åtnjutande av
ålderstillägg, vilka kommittén förordat i fråga om de allmänna läroverkens
lärare, borde även för seminariernas vidkommande tillämpas.

I likhet med vad kommittén förordat i fråga om adjunkt vid de allmänna
läroverken, vilken befordras till lektor vid samma läroanstalter,
anser kommittén böra stadgas, att adjunkt vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium, vilken befordras till lektor vid folkskoleseminarium,
må,, därest han i sin egenskap av adjunkt intjänat tre ålderstillägg, för
åtnjutande av ett första ålderstillägg såsom lektor tillgodoräknas fem år
av sin adjunktstjänstgöring.

Vad angår de nuvarande seminarieadjunkter, vilka enligt kommitténs
förslag skulle uppföras å övergångsstat med de för läroverksadjunkter
föreslagna avlöningsförmåner, borde föreskrivas, att dem må för åtnjutande
av ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya statens (övergångsstatens)
trädande i kraft förflutit från vederbörandes tillträde till innehavande
befattning eller motsvarande tjänst å den gamla staten.

Betiäffande den nu gällande bestämmelsen om viss lönetursrätt för
ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolor vid övergång till folkskoleseminarium
hänvisar kommittén till vad kommittén i samma avseende
anfört för-de allmänna läroverkens vidkommande. Bestämmelsen

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260. 223

bör under alla förhållanden endast avse adjunkt, som skulle komma
att uppföras å övergångsstat.

Nämndens förslag, att lektor må för åtnjutande av ålderstillägg
tillgodoräknas den tid han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid
allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium
tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk elementarskola,
finner sig kommittén böra förorda. Enahanda bestämmelser borde,
i likhet med vad för närvarande gäller, föreskrivas i avseende å tjänstgöring
vid högre lärarinneseminariet ävensom i förekommande fall beträffande
tjänstgöring vid sjökrigsskolan. Däremot anser sig kommittén
icke böra förorda nämndens förslag i förevarande avseende, i vad det
berör föregående tjänstgöring vid folkhögskola, varvid kommittén åberopar
vad kommittén i samma fråga anfört under de allmänna läroverken.

Ovanberörda av Sveriges extralärarförening gjorda framställning
har kommittén icke ansett sig kunna förorda för de allmänna läroverkens
vidkommande. Lika litet anser sig kommittén kunna tillstyrka densamma,
i vad den avser folkskoleseminarierna.

2. Rektorer.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar för rektor lön i
tre lönegrader å 1) 3,400 kronor, 2) 3,700 kronor och 3) 4,000 kronor,
jämte tjänstgöringspenningar å i''espektive 1,600, 1,800 och 2,000 kronor,
alltså tillhopa respektive 5,000, 5,500 och 6,000 kronor, varförutom rektor
skall åtnjuta fri bostad eller den hyresersättning, som av Kungl. Maj:t
bestämmes.

För närvarande utgår hyresersättning i stället för bostad in natura
till rektorerna vid åtskilliga seminarier, vid vilka rektorsbostaden tagits i
bruk för undervisningen. Till bestridande av hyresbidrag till rektorerna
vid seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad och Umeå har
riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett belopp av 6,200 kronor;
av nämnda belopp äro 1,200 kronor avsedda för en var av rektorerna
vid seminarierna i Linköping och Kalmar, 1,000 kronor för rektor vid
seminariet i Skara samt 1,400 kronor för en var av rektorerna vid seminarierna
i Karlstad och Umeå.

Till adjunkt, vilken förordnas att såsom vikarie uppehålla rektorsbefattning,
utgår arvode å 500 kronor, med bibehållande av lön och
tjänstgöringspenningar å egen tjänst. (Kungl. kungörelsen den 27 augusti
1904.)

Nuvarande

bestäm melser.

224

Tillfällig

löneförbätt ring.

Lärarlöne nämnden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vidare är beträffande rektor stadgat, att uppflyttning från lägre
till närmast högre avlöningsgrad skall äga rum efter förloppet av
fem år.

Beträffande pensionsrätt stadgar kungl. kungörelsen den 9 juni
1905, att tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium, vilken fullgjort
de i fråga om ämneslärare vid sådant seminarium för pensions erhållande
stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara
berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oavkortad.

För närvarande utgör pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad
rektor hela lönen med tillägg av 500 kronor. (Kung!, skrivelse till statskontoret
den 13 juni 1913.)

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
till manlig rektor i första eller andra lönegraden med 600
kronor, till manlig rektor i tredje lönegraden med 500 kronor samt till
kvinnlig rektor med 600 kronor.

Nämnden föreslår,

att avlöningen bestämmes till

för manlig rektor: 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden,
därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar;

för kvinnlig rektor: 5,300 kronor i l:a och 5,800 kronor i 2:a lönegraden,
därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar;

att till manlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyresersättning
skall utgå med följande belopp: till rektorerna vid seminarierna i
Uppsala, Lund och Karlstad Vardera 1,400 kronor, till rektorerna vid
seminarierna i Linköping, Umeå och Kalmar vardera 1,200 kronor och till
rektor vid seminariet i Skara 1,000 kronor, allt för år;

att till kvinnlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyresersättning
skall utgå med ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den
för manlig rektor vid seminariet fastställda hyresersättningen;

att arvode till vikarierande rektor må utgå med belopp, som Kungl.
Maj:t bestämmer;

att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad efter fem års
tjänstgöring som rektor;

att pensionsunderlaget skall utgöra lönen med tillägg av ett belopp
å 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för kvinnlig rektor;
samt

att, om^ befattningshavare varit tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,
sadant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 225

honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad
rektor.

I ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår
fröken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om statsanställda
kvinnliga lärares avlöningsförmåner, för kvinnlig rektor 5,600 kronor i
l:a och 6,100 kronor i 2:a lönegraden, därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

I ovanberörda framställning från styrelsen för svenska seminarielärarföreningen
uttalar nämnda styrelse, under åberopande av anförda
skäl, bland annat önskvärdheten av att arvodena för skrivbiträdena åt
rektorerna måtte bliva upptagna såsom särskilda poster å seminariernas
stater och i samband därmed fixeras till skäliga belopp. Framställningen
har förordats av folkskolöverstyrelsen.

Vidare hava samtliga seminarierektorer gjort framställning, att med
den förmån av fri bostad eller hyresersättning, som enligt nu gällande
lönestat tillkommer seminarierektor, måtte komma att helt eller delvis
förenas förmånen av fritt bränsle eller motsvarande ersättning.

I sistnämnda framställning erinras, bland annat, hurusom uppvärmningskostnaderna
för rektorsbostäderna, även under en tid med normala
bränslepris, i de flesta fall varit högst avsevärda. Skillnaden i avlöningshänseende
mellan de rektorer, som hade bostadsförmån in natura,
och dem, som åtnjöte hyresersättning, bleve i verkligheten högst betydlig,
och även vad boställshavarna beträffade förefunnes på grund av de
olika bränsleutgifterna å olika orter vissa skillnader i de verkliga löneförmånerna.
Enda medlet att avlägsna de svårigheter och ojämnheter,
som här vore i fråga, syntes vara, att med förmånen av fri bostad också
förenades fritt bränsle för bostädernas uppvärmning. Om denna förmån
bereddes de seminarierektorer, som innehade tjänstebostad, borde givetvis
vid bestämmande av hyresersättning för övriga rektorer hänsyn tagas till
att ersättningen bleve tillräckligt stor jämväl för bestridande av kostnaderna
för bränsle till bostads uppvärmning.

Därest det emellertid ej skulle anses möjligt att helt tillmötesgå
kravet på fritt bränsle eller ersättning därför, syntes det ej kunna anses
orimligt, att för utjämning av de uppenbara ogynnsamma ekonomiska
förhållanden, som åtnjutande av fri bostad utan fritt bränsle för densammas
uppvärmning kunde medföra, i lönestaten bestämdes, att de rektorer,
som innehade tjänstebostad, erhölle bränsle för dess uppvärmning
mot det att visst skäligt belopp avdroges från deras avlöning. Detta belopp
ansåges böra sättas till högst 300 kronor för år.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.)

Vid nämndens
förslag
fogat särskilt
yttrande.

Till Kungl.
Maj. t ingivna
framställningar.

226

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I sitt över senast berörda framställning den 30 juni 1917 avgivna
utlåtande tillstyrker folkskolöverstyrelsen bifall till densamma.

Löneregle- I anslutning till vad kommittén föreslagit för rektorer vid de högre

rimittén.l~ allmänna läroverken, synas avlöningsförmånerna för manlig rektor vid
folkskoleseminarium böra bestämmas till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad eller motsvarande
ersättning.

Vad angår kvinnlig rektor, synas avlöningsförmånerna böra bestämmas
till samma belopp, som kommittén förordat i fråga om kvinnlig rektor
vid högre lärarinneseminariet eller alltså 6,200 kronor, därav 4,200
kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad
eller ersättning till belopp, utgörande ungefär 2/3 av vad till manlig
rektor skolat i samma avseende utgå.

Själva beloppet av den hyresersättning, som bör utgå till rektorer,
vilka ej åtnjuta bostad in natura, säger sig kommittén ej vara i tillfälle
att bedöma. Medel för ändamålet böra uppenbarligen finnas å extra stat
anslagna, så länge ej fri bostad kan tillförsäkras vederbörande rektorer.

Vad angår det i ovanberörda framställning från seminarierektorerna
framhållna önskemålet angående erhållande av fritt bränsle eller motsvarande
ersättning, anser kommittén dénna fråga, innan den bringas till
slutligt avgörande, tarva en närmare utredning, och kommittén finner sig
fördenskull ej kunna under förhandenvarande förhållanden biträda vad i
framställningen föreslagits.

Beträffande vidare pensionsförhållandena anser kommittén enahanda
bestämmelser böra gälla beträffande seminarierektor, som kommittén i det
föregående förordat i fråga om manlig rektor vid högre allmänt läroverk
resp. kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet. Pensionsunderlaget
för manlig rektor vid folkskoleseminarium skulle alltså bliva 5,600 kronor
och för kvinnlig rektor 4,600 kronor, varjämte, såsom nämnden ock
föreslagit, torde böra föreskrivas, att, om befattningshavare varit tillförordnad
rektor vid folkskoleseminarium, sådant skall vid bestämmandet av
pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han
varit befullmäktigad rektor.

Ankommande väckt fråga om semesterrätt för rektor och därav
föranledda vikariatsbestämmelser hänvisar kommittén till vad i detta avseende
beträffande de allmänna läroverken anförts.

I fråga slutligen om omförmälda framställning från svenska seminarielärarföreningen
angående särskilda arvoden åt skrivbiträden för rektorerna,
hänvisas till vad kommittén i denna sak anfört rörande skriv -

227

Kungl. Majsta nåd. proposition nr 260.

biträden vid de allmänna läroverken och hemställer kommittén, att den
utredning, som kommittén beträffande de sistnämnda förordat, jämväl
måtte omfatta skrivbiträdesinstitutionen vid folkskoleseminarierna.

3. Övningslärare.

a) Anställning och kompetens.

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 skola Nuvarande
vid varje seminarium vara anställda lärare i teckning, musik, trädgårds- meiser.
skötsel, gymnastik med lek och idrott samt för manliga elever manlig
slöjd och för kvinnliga husligt arbete, innefattande kvinnlig slöjd och
hushållsgöromål. Seminariernas övningslärare tillsättas enligt samma
stadga medelst förordnande av folkskolöverstyrelsen.

Enligt § 148 i omförmälda stadga fordras för att kunna förordnas
såsom lärare i övningsämnen vid seminarium följande fackutbildning:

a) för lärarbefattning i teckning: att hava nöjaktigt genomgått den
vid tekniska skolan i Stockholm anordnade högre undervisningskursen för
teckningslärare;

b) för lärarbefattning i musik och sång: att från musikkonservatorium
förete goda vitsord i harmonilära, sång, piano- och orgelspelning;

c) för lärarbefattning i gymnastik: att hava genomgått fullständig
gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet och däröver erhållit
betyg;

d) för lärarbefattning i trädgårdsskötsel: att förete betyg om god
kunskap och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer;

e) för lärarbefattning i slöjd: att förete betyg om god färdighet och
undervisningsskicklighet i de slöjdarter, vari vid seminariet meddelas
undervisning.

Nämnden föreslår, att lärare i ämnena teckning, musik, gymnastik
med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd, hushållsgöromål samt
trädgårdsskötsel skola med följande undantag tillsättas medelst fullmakt
av folkskolöverstyrelsen.

För de lärare i trädgårdsskötsel, vilkas avlöning skulle utgå i form
av arvode (nämligen vid seminarierna i Stockholm och Umeå), samt för
lärare i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor, vilka enligt
nämndens förslag likaledes skulle åtnjuta arvode, förordar nämnden
^anställning medelst förordnande.

228

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I avseende å kompetensvillkor meddelar nämnden, utan att själv
fatta ståndpunkt därtill, ett av folkskolöverstyrelsen på nämndens begäran
avgivet utlåtande angående behörighet till övningslärarbefattning,
däri överstyrelsen anser följande fordringar böra uppställas

dels i allmänhet:

att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt
sig äga en allmänbildning, motsvarande i huvudsak i realskolan meddelade
kunskaper; samt

att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort
som lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt;

dels ock särskilt:

a) beträffande lärarbefattning i teckning:

att hava nöjaktigt genomgått den vid tekniska skolan i Stockholm
anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare; samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;

b) beträffande lärarbefattning i musik:

att vid kungl. musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen
och organistexamen; börande vid jämförelse mellan flera sökande avseende
även fästas å intyg från nämnda konservatorium om kunskap i
fiolspelning; samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;

c) beträffande lärarbefattning i gymnastik med lek och idrott:

att hava avlagt gymnastikdirektörsexamen vid gymnastiska centralinstitutet
;

d) beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel:

att hava avlagt avgångsexamen vid statens trädgårdsskola å Alnarp
eller vid annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd trädgårdsskola
ävensom hava förvärvat kännedom om skolträdgårdsskötsel samt erforderlig
un dervisningsskicklighet;

e) beträffande lärarbefattning i manlig slöjd, husligt arbete eller i
någondera av de i sistnämnda ämne ingående ämnesgrenarna kvinnlig
slöjd och hushållsgöromål:

att hava genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs
i vederbörande ämne.

över nämn- Nämndens förslag, att övningslärare vid seminarierna i regel skola
avgivna ut- a^®fällas medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen har icke givit anledlätanden.
ning till erinran från någon av de hörda myndigheterna.

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260. 229

Däremot har förslaget att från denna allmänna regel undantaga
läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm samt lärarinnorna
i kvinnlig slöjd vid de manliga seminariernas övningsskolor mötts av
gensagor från åtskilliga håll.

För lärare i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm föreslås
ordinarie anställning av, bland andra, folkskolöverstyrelsen.

Beträffande lärarinnebefattningarna i kvinnlig slöjd vid de manliga
seminariernas övningsskolor föreslår folkskolöverstyrelsen, att dessa måtte,
där förhållandena sådant föranleda, ordnas som ordinarie tjänster. Då
det emellertid möjligen i något fall kunde befinnas lämpligare att tills
vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen fortfarande
utgå i form av arvode, syntes det överstyrelsen böra överlämnas
åt Kungl. Maj:t att avgöra, huru varje särskild tjänst skulle ordnas.

I fråga om kompetensvillkor förordar folkskolöverstyrelsen, att de
av nämnden angivna villkoren måtte i sammanhang med genomförandet
av ny lönereglering vinna stadfästelse.

I ovanberörda, av svenska seminarielärarföreningens styrelse hos Tijj- Kungl.

Kungl. Maj:t gjorda framställning yrkas på ordinarie anställning för se- kommen

minariernas övningslärare. framställ ning.

Kommittén biträder nämndens förslag i fråga om anställning medelst Lönereglefullmakt
för lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott,
manlig slöjd, kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål.

Yad angår lärare i trädgårdsskötsel, anser kommittén, med hänsyn
till det betydelsefulla ämne, dessa lärare företräda, det vara av vikt, att
jämväl dessa erhålla samma fasta anställning som övriga övningslärare.

Dock borde beträffande läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Umeå
en sådan -anordning tills vidare anstå.

Vidkommande lärarinnor i kvinnlig slöjd vid de manliga seminariernas
övningsskolor ansluter sig kommittén till folkskolöverstyrelsens
förslag, med erinran emellertid att i de fall, då det befinnes lämpligt att
tills vidare bibehålla anställning medelst förordnande och låta avlöningen
utgå i form av arvode, motsvarande den å stat för ordinarie befattningshavare
upptagna begynnelseavlöning, behörigt avdrag bör göras motsvarande
ordinarie befattningshavares pensionsavgift, på vanligt sätt avrundad.

De av nämnden angivna kompetensvillkoren hava icke givit kommittén
anledning till erinran.

230

Kungl. Majrts nåd. proposition nr 260.

b) Avlöningsbelopp.

Nuvarande Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 utgår

es anune - för manlig eller kvinnlig lärare i musik och sång arvode i tre av löningsgrader

å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor och 3) 1,800 kronor;

för manlig eller kvinnlig lärare i teckning arvode i tre avlöningsgrader
å 1) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,400 kronor;

för manlig eller kvinnlig lärare i gymnastik arvode i tre avlöningsgrader
a 1) 900 kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,300 kronor;

för lärare i manlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1 100
kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,300 kronor; samt

för lärare i kvinnlig slöjd arvode i tre avlöningsgrader å 1) 1,000
kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,200 kronor.

För det fastställda årliga arvodet skall tjänstgöringsskyldighet åligga
lärare i musik och sång sexton timmar, lärare i teckning tolv timmar,
lärare i gymnastik elva till tretton timmar samt lärare i slöjd sexton till
aderton timmar i veckan, men ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas
dessa lärare mot en ersättning, beräknad för helt läsår, för varje veckotimme
av 100 kronor till lärare i musik och sång, i teckning eller i
gymnastik, 75 kronor till lärare i manlig slöjd och 70 kronor till lärare
i...kvinnli" slöj.d> dook under iakttagande därav, att ersättning för extra
tjänstgöring ej ma utgå till annan än den, som fullgör samma tjänstgöring,
och ej utan Kungl. Maj:ts tillstånd i varje särskilt fall för ett
större antal veckotimmar än fyra för en och samma lärare.

Därest undervisningen i något av ovan nämnda övningsämnen är
fördelad på två personer, må ersättning för undervisningen enligt Kungl.
Maj.ts bestämmande utgå med högst det belopp, som i första avlöningsgraden
är fastställt. «

För vikarierande manlig eller kvinnlig övningslärare utgår arvode
till samma belopp som arvodet i första avlöningsgraden av befattningen.

Angående arvode till lärarinna i hushållsgöromål samt till lärarinna
i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers övningsskolor finnes för närvarande
intet direkt stadgat, men beräknas ifrågavarande arvode efter 70
kronor för veckotimme.

o 1 kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att för upprätthållande
av undervisning i trädgårdsskötsel och trädplantering må utgå
ett arvode av 1,200 kronor, dock att, därest undervisningen ej meddelas
i full utsträckning eller är fördelad på två personer, ersättningen må
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande utgå enligt de före kungörelsens utfärdande
gällande grunder.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

231

Efter framställning av Kungl. Maj:t har 1913 års riksdag höjt detta
arvode till 1,700 kronor för lärarna i trädgårdsskötsel vid 12 seminarier.

Vid två seminarier, Stockholms och Umeå, vid vilka full tjänstgöring
ej kunnat beredas lärarna, utgår arvode med lägre belopp än senast
nämnda, nämligen vid seminariet i Stockholm med 1,200 kronor och vid
seminariet i Umeå med 800 kronor.

För undervisning i trädgårdsskötsel vid Göteborgs seminarium är
anslag beviljat med 2,000 kronor för år.

För extra tjänstgöring vid seminarier med parallellklasser utgår
arvode, beräknat efter 200 kronor för klass och läsår.

Rörande tjänstgöringsskyldighet för läraren i trädgårdsskötsel är i
den nya seminariestadgan, § 95, föreskrivet, att han är pliktig att utan
särskilt tilläggsarvode undervisa i medeltal under läsåret elva veckotimmar,
med skyldighet att under den tid av året, som lämpar sig för handledning
i trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill trettiosex veckotimmar,
att han är skyldig att utöver denna tjänstgöring, mot fastställt tillläggsarvode,
åtaga sig utsträckt tjänstgöring, samt att utom den honom
tillkommande undervisningsskyldigheten det åligger honom att ägna seminarieträdgården
nödig skötsel och vård, dock att han på tid, som av
rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor om året.

Enligt § 95 mom. 2 av nämnda seminariestadga är lärare i övningsämne
skyldig att mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig utsträckt tjänstgöring,
dock att hans sammanlagda undervisningsskyldighet icke utan hans
eget begivande må, med det i mom. 1 av samma paragraf angivna undantaget
för lärare i trädgårdsskötsel, överstiga trettio veckotimmar.

Genom beslut av 1917 ars riksdag utgår for ar 1918 tillfällig lone- Tillfällig

o o o löneföibdtt forbattrmg

ting.

till gymnastiklärare................med 600 kronor

> tecknings- eller musiklärare........... » 500 »

» lärare i manlig slöjd, i hushållsgöromål eller i trädgårdsskötsel
............ » 400 »

» lärare i kvinnlig slöjd vid kvinnligt folkskolesemi narium

. .................. » 400 »

* lärare i kvinnlig slöjd vid manligt folkskolesemina riums

övningsskola............. » 200 »

» vikarierande gymnastiklärare . . . ...... » 400 »

». vikarierande lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt

folkskoleseminariums övningsskola . ...... » 200 »

» annan vikarierande övningslärare. ......... » 300 »

232

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

Hyresbidrag Vidare har 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918 tills

lärare" vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, hyresbidrag
må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till lärare i teckning med
400 kronor samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till dylik lärare med
300 kronor.

Lärarlöne- Nämnden föreslår,

nämnden. att avlöningen bestämmes till

för vikarierande eller extra ordinarie manlig lärare i teckning, i
musik och i gymnastik med lek och idrott: 80 kronor för veckotimme;

för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig lärare i teckning, i
musik och i gymnastik med lek och idrott: 75 kronor för veckotimme;

för vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig slöjd: 75 kronor
för veckotimme;

för vikarierande eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och
i hushållsgöromål: 70 kronor för veckotimme;

för manlig lärare i teckning: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,630 kronor
i 2:a, 1,820 kronor i 3:e och 2,020 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i teckning: lön å 1,240 kronor i l:a, 1,400 kronor
i 2:a, 1,550 kronor i 3:e och 1,710 kronor i 4:e lönegraden;

för manlig lärare i musik: lön å 2,970 kronor i l:a, 3,380 kronor
i 2:a, 3,780 kronor i 3:e och 4,190 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i musik: lön å 2,570 kronor i l:a, 2,890 kronor
i 2:a, 3,220 kronor i 3:e och 3,540 kronor i 4:e lönegraden;

för manlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,860
kronor i l:a, 3,250 kronor i 2:a, 3,640 kronor i 3:e och 4,030 kronor i
4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,470
kronor i l:a, 2,790 kronor i 2:a, 3,100 kronor i 3:e och 3,410 kronor i
4:e lönegraden;

för lärare i manlig slöjd: lön å 2,520 kronor i l:a, 2,940 kronor i
2:a, 3,360 kronor i 3:e och 3,780 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i kvinnlig slöjd: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor
i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i hushållsgöromål: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920
kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden;

för manlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning: lön
å 1,980 kronor i l:a, 2,310 kronor i 2:a, 2,640 kronor i 3:e och 2,970
kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning:

Kungl. M<ij:ts nåd. proposition nr 2tiU.

233

lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450
kronor i 4:e lönegraden;

för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Stoekho^n
arvode å 1,400 kronor och vid folkskoleseminariet i Umeå arvode å 1,000
kronor, allt för år räknat;

att, om undervisningen i trädgårdsskötsel och handhavandet av
trädgårdens skötsel och vård äro fördelade på två personer, arvode till
en var av dessa må utgå med så stor del av avlöningen för lärare i första
lönegraden, som motsvarar hans del av tjänstgöringen;

att arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel bestämmes av
folkskolöverstyrelsen i varje särskilt fall;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:

lärare i teckning 13 veckotimmar,
lärare i musik 27 veckotimmar,

lärare i gymnastik med lek och idrott 26 veckotimmar,

''lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar,
lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar,
lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar och
lärare i trädgårdsskötsel i medeltal under läsåret 11 veckotimmar
och under den tid av året, som lämpar sig för handledning i trädgårdsarbete
i det fria, intill 36 veckotimmar; med skyldighet för sådan lärare
att ägna seminarieträdgården nödig skötsel och vård, dock att han på tid,
som av rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor
om året;

att lärare i övningsämne skall vara skyldig att mot fastställt tillläggsarvode
åtaga sig utsträckt tjänstgöring, dock att hans sammanlagda
, undervisningsskyldighet icke utan hans eget begivande må, med det i
föregående punkt angivna undantaget för lärare i trädgårdsskötsel, överstiga
trettio veckotimmar;

att lärare i övningsämne må för varje veckotimmes undervisning
utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningsskyldigheten
åtnjuta ersättning:

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och

idrott med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155

kronor i 4:e lönegraden;

kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och

idrott med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131

kronor i 4:e lönegraden;

lärare i manlig slöjd och manlig lärare i trädgårdsskötsel med 90
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 håft. (Nr 260.) 30

234

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kronor i l:a, 105 kronor i 2:a, 120 kronor i 3:e och 135 kronor i 4:e
lönegraden;

• lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt kvinnlig lärare
i trädgårdsskötsel med 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor i 3:e
och 111 kronor i 4:e lönegraden; samt

att lärare i övningsämne ej må åtnjuta ersättning för mera än
trettiotvå veckotimmars tjänstgöring, det timantal medräknat, efter vilket
den ordinarie lönen är beräknad; dock att, där särskilda förhållanden
sådant påkalla, Kungl. Maj:t, må kunna medgiva, att lärare i musik, i
gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd erhåller ersättning för
intill trettiofyra timmars undervisning.

lens ‘förslag 1 ett vid nämndens betänkande fogat särskilt yttrande föreslår frö fogat

sär- ken Anna Sörensen, i anslutning till sin uppfattning om de statsanställda
ranlle*" kvinnliga lärarnas avlöningsförmåner,

för kvinnliga lärare i teckning 1,340 kronor i l:a, 1,500 kronor i
2:a, 1,600 kronor i 3:e och 1,810 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i musik 2,790 kronor i l:a, 3,110 kronor i 2:a,
3,430 kronor i 3:e och 3,760 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott 2,680 kronor i

l:a, 2,990 kronor i 2:a, 3,310 kronor i 3:e och 3,620 kronor i 4:e löne graden

;

för lärarinna i kvinnlig slöjd 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i
2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;

för lärarinna i hushållsgöromål 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i
i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;

för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor
i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden.

För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande
ersättning för veckotimme:

för kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek

och idrott 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139

kronor i 4:e lönegraden samt

för lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt för kvinnlig
lärare i trädgårdsskötsel 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107 kronor
i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.

över nämn- 1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande har folkskolöversty avgivna8uf-

re^sen Pa anförda skäl hemställt, att för lärare i teckning måtte beräklåtanden.
nas ett minimitimtal av vid enkelseminarium 15 timmar och vid dubbelseminarium
25 timmar.

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 260.

235

Mot den av nämnden föreslagna uppdelningen av övningslärarna i
två grupper, den ena med högre den andra med lägre avlöning efter
veckotimme räknat, hava i åtskilliga utlåtanden vissa erinringar gjorts.
Nämndens förslag tillstyrkes emellertid av folkskolöverstyrelsen.

På sätt i det föregående erinrats, har från ett flertal myndigheter
framhållits önskvärdheten av att övningslärarna vid seminarierna måtte
i avlöningshänseende erhålla en gynnsammare ställning än motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken. För enahanda yrkande har folkskolöverstyrelsen
gjort sig till tolk och därvid föreslagit belopp för veckotimavlöningen,
vilka belopp överstiga, vad angår manlig lärare, med 15 kronor
och, vad angår kvinnlig lärare, med 13 kronor vad nämnden i respektive
lönegrader förordat för såväl de högre allmänna läroverkens som seminariernas
vidkommande.

I ovanberörda till Kungl. Maj:t ingivna framställning från svenska T^fap^!''
seminarielärarföreningens styrelse har yrkats, att övningslärarnas avlöning komna
måtte, i likhet med vad fallet vore för andra, fast anställda lärare, utgå stä{[“™~gar
med ett fast belopp, uppdelat på lön och tjänstgöringspenningar, ävensom
att avlöningen måtte sättas till belopp, som garanterade, att ifrågavarande
viktiga platser bleve för framtiden på bästa sätt besatta.

På sätt ovan erinrats, har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31
augusti 1917 framlagt vissa förslag rörande anslag till folkundervisningen
m. m. för budgetåret 1919. I vad nämnda förslag avse lönereglering för
folkskoleseminariernas personal erinrar överstyrelsen om sin tidigare uttalade
uppfattning, att för övningslärarna avlöningen skulle utgå med
något högre belopp än för motsvarande lärare vid högre allmänna läroverk.

Vidare har till Kungl. Maj:t inkommit en av trädgårdslärare vid
folkskoleseminarierna gjord framställning, vari bemälda lärare, under
åberopande, av den i framställningen anförda motivering, uttalat sin
anslutning till ett av folkskolöverstyrelsen den 30 september 1916 framlagt
förslag om avlöningens bestämmande till vissa fixa och för lärare
vid likartade seminarier lika belopp. Emellertid föreslås i nämnda framställning,
att lönebeloppen måtte sättas något högre än överstyrelsen
föreslagit, och hemställes, att med bibehållande av de av överstyrelsen
upptagna ålderstillägg grundlönen måtte höjas med 25 % och således
bestämmas till 3,000 kronor för manlig lärare och 2,500 kronor för kvinnlig
lärare, samt att jämte de föreslagna lönetilläggen för lärare och lärarinnor
vid dubbelklassiga seminarier måtte fastställas sådana tillägg för lärare
och lärarinnor vid de seminarier, där ettåriga för studenter avsedda seminariekurser
äro upprättade, vilkas elever hade att på ett år genomgå

236

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

såvitt möjligt fullständig kurs i ämnet; sistnämnda lönetillägg föreslås
till 500 resp. 400 kronor. — Vidare hemställes på anförda skäl, att
ifrågavarande lärare måtte, där förhållandena lämpligen sådant medgåve,
mot skäligt avdrag å den kontanta avlöningen komma i åtnjutande av
fri bostad inom seminariets område.

I sitt över denna framställning den 22 oktober 1917 avgivna utlåtande
tillstyrker folkskolöverstyrelsen, utan att uttala sig om beloppets
storlek, en förhöjning av lönerna till ett belopp, som levnadskostnadernas
stegring kunde betinga. Vad angår kravet på särskilda lönetillägg vid
de seminarier, där ettåriga för studenter avsedda seminariekurser vore
upprättade, erinrar överstyrelsen, att anslagen till dessa kurser utginge
å extra stat och att arvode för undervisning i trädgårdsskötsel vid desamma
utginge i förhållande till det timtal, som i undervisningsplanen
för ettåriga seminariekurser vore bestämt. I denna anordning syntes
icke kunna ske någon ändring vid -en lönereglering. Beträffande slutligen
framställningen, i vad den avsåge medgivande av fri bostad inom
seminariets område för ifrågavarande lärare, anser överstyrelsen densamma
förtjänt av beaktande och framhåller, hurusom det ej blott vid
fullständig nybyggnad för ett seminarium utan även vid eventuella tillbyggnader
vid de äldre seminarieanläggningarna syntes kunna bliva möjligt
att tillgodose även ett sådant behov.

Det av trädgårdslärarna i deras omförmälda framställning åberopade,
av folkskolöverstyrelsen den 30 september 1916 framlagda förslaget
i förevarande avseende innebär i korthet följande.

Överstyrelsen, som här föreslår en modifikation av förut avgivet
förslag, framhåller, hurusom undervisningen i trädgårdsskötsel skilde
sig från undervisningen i övriga övningsämnen därutinnan, att den icke
påginge med samma timsumma för vecka under hela läsåret utan under
en del därav, vintertiden, hade ett jämförelsevis litet timtal men under återstoden,
höst och vår, ett så mycket större antal timmar. Nämnden
både beräknat trädgårdslärarens undervisning till i medeltal 11 veckotimmar
för hela året, och denna beräkning syntes i stort sett motsvara
verkliga förhållandet.

Emellertid vore det självklart, att, då det gällde en undervisning,
vars anordning vore så beroende av väderleksförhållandena, betydliga
växlingar kunde komma att äga rum såväl mellan särskilda seminarier
som vid samma seminarium från år till år. Därjämte vore att märka,
att undervisningen blott utgjorde den ena om också i vissa hänseenden
den mest krävande sidan av trädgårdslärarens åligganden. Den andra,
nämligen skötseln av seminarieträdgården, toge helt visst hans tid och

Kunql. M«j:ts nåd. proposition nr 260.

237

arbete väl så mycket i anspråk, helst som han, i olikhet med övriga
lärare, därigenom hölles hunden vid läroanstalten nära nog året över;
den hade ock av nämnden ansetts böra i fråga om avlöning räknas lika
med undervisningsskyldigheten.

Om trädgårdsläraren gällde alltså liksom om ämneslärarna och övningsskollärarna
men i olikhet med vissa bland övningslärarna, att hans
arbetskraft i det hela toges i anspråk för läroanstaltens behov. Men
det syntes av det anförda jämväl framgå, att det folie sig svårt att för
undervisningen i detta ämne fastställa ett bestämt timtal, av vilket avlöningens
belopp skulle bliva beroende. Hittills hade ock lärarna i trädgårdsskötsel
uppburit ett fixt arvode oavsett de växlingar beträffande
undervisningens omfattning, som kunde förorsakas av klimatiska eller
andra förhållanden. Överstyrelsen hade nu på grund av gjorda erfarenheter
kommit till den övertygelsen, att en dylik avlöningsform lämpligen
borde bibehållas.

Givetvis borde, då avlöningen bestämdes, en genomsnittsuppskattning
av såväl undervisningsskyldighetens som trädgårdsvårdens omfattning
tagas till utgångspunkt, och syntes man därvid kunna godtaga de
timsummor, till vilka nämnden kommit, men avlöningsbeloppen skulle ej
på samma sätt som i fråga om övriga övningslärare bindas vid bestämda
timtal. I nära anslutning till de lönebelopp, som skulle erhållas för de av
nämnden antagna timsummorna enligt de av överstyrelsen föreslagna timavlöningarna
för den grupp av övningslärare, till vilken trädgårdslärarna
hänförts, ville överstyrelsen föreslå, att lönerna måtte bestämmas till för
manlig lärare 2,400 kronor med tre ålderstillägg å 300 kronor och för
kvinnlig lärare 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 250 kronor. Vid
dubbelseminarium, där större del av lärarens arbetskraft toges i anspråk
för den mera kvalificerade sidan av hans uppgift, nämligen undervisningen,
borde tydligen ett tillägg till grundlönen tillkomma, vilket överstyrelsen,
i anslutning till vad som sedan flera år utgått till trädgårdslärare
vid seminarier, som utvidgats till dubbelseminarier, ansåge skäligen
böra bestämmas till 600 kronor för manlig och 500 kronor för
kvinnlig lärare.

Löneregleringskommittén anser de nuvarande grunderna beträffande Löneregkövningslärarnas
avlöning böra i stort sett bibehållas, vadan kommittén
säger sig ej kunna förorda ett förslag, som innebär för nämnda lärare
en fast av löning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar.

Kommittén erinrar vidare om sin i det föregående uttalade uppfattning,
att övningslärarna vid seminarierna böra avlönas efter en högre
måttstock än motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken.

238

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I enlighet härmed anser kommittén ersättningen för veckotimme höra
för manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott
sättas till 130 kronor i första, 145 kronor i andra, 160 kronor i tredje
och 175 kronor i fjärde avlöningsgraden. För kvinnlig lärare i samma ämnen
borde motsvarande belopp bestämmas till respektive 115, 127, 139 och
151 kronor. Ersättningen för vikarierande eller extra ordinarie manlig
lärare i nämnda ämnen syntes, med hänsyn till vad till dem nu utgår i
ersättning, böra fastställas efter 100 kronor för veckotimme och för motsvarande
kvinnlig lärare efter 95 kronor för veckotimme.

I likhet med nämnden anser kommittén, att lärare i manlig slöjd,
i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål böra avlönas efter en lägre löneskala,
för veckotimme räknat, än nyss omförmälda övningslärare. Ersättningen
för lärare i manlig slöjd bör beräknas efter 105 kronor i
första, 120 kronor i andra, 135 kronor i tredje och 150 kronor i fjärde
avlöningsgraden. För lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål skulle
motsvarande belopp bliva respektive 90, 102, 114 och 126 kronor. Då
kommittén delar den av folkskolöverstyrelsen hävdade uppfattningen om
en fastare anställning för lärarinnor i kvinnlig slöjd vid manliga seminariers
övningsskolor, borde sistnämnda avlöningsbelopp äga tillämplighet
jämväl å dessa lärarinnor.

Ersättningen till vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig
slöjd borde beräknas efter 95 kronor för veckotimme och till vikarierande
eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål
efter 90 kronor för veckotimme.

Efter vad kommittén inhämtat, hava timlärare i övningsämnen i
viss utsträckning kommit till användning vid folkskoleseminarierna, och
, syntes behovet härav även för framtiden göra sig gällande. Enligt kommitténs
mening borde avlöningen för timlärare i de olika övningsämnena
utgå efter samma måttstock som ersättningen för vikarierande och extra
ordinarie övningslärare.

Vid beräkningen av avlöningarna för nu omförmälda övningslärare
har kommittén lagt till grund dels ovan förordade ersättningsbelopp för
veckotimme ''dels ock den av nämnden föreslagna tjänstgöringsskyldigheten,
dock i sistnämnda avseende med den ändring, att, enligt vad folkskolöverstyrelsen
föreslagit, minimitimtalet för undervisning i teckning
beräknats till 15 timmar. För lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola har beräknats en minimitjänstgöring av 12 veckotimmar
för enkelseminarium och 20 för dubbelseminarium. >

Vad vidare angår lärare i trädgårdsskötsel anser sig kommittén,
under hänvisning till vad folkskolöverstyrelsen i skrivelsen den 30 sep -

Kungl. Mäj:ts nåd. proposition nr 260. 239

tember 1916 rörande dessa lärare anfört, böra — undantagandes vad angår
läraren vid seminariet i Umeå, i avseende å vilken kommittén biträder
nämndens förslag — förorda en beräkning av deras avlöningsförmåner,
på sätt i berörda skrivelse föreslagits. För manlig sådan lärare
skulle följaktligen avlöningen bestämmas till 2,400 kronor, av vilket belopp
1,500 kronor torde böra utgöra lön och 900 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och
ett å 300 kronor. För kvinnlig sådan lärare skulle avlöningen sättas till

2,000 kronor, varav 1,200 kronor synas böra utgöra lön och 800 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 250 kronor. Mot de av överstyrelsen föreslagna
tilläggsarvodena åt ifrågavarande lärare vid dubbelseminarier å respektive
600 och 500 kronor har kommittén intet att erinra, men anser sig
dock böra omförmäla, att till grund för vissa vid 1912 och 1917 årens
riksdagar av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbelopp för seminarierna i
Göteborg och Falun legat en beräkning, upptagande ifrågavarande tillläggsarvoden
till 800 kronor. • De önskemål, som i övrigt av trädgårdslärarna
själva i deras omförmälda framställning anförts, anser sig kommittén
sakna anledning att under förhandenvarande förhållanden förorda.

Arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel borde, i likhet
med vad av nämnden föreslagits, bestämmas av folkskolöverstyrelsen i
varje särskilt fall. Likaså finner kommittén billigt, att trädgårdslärare
beredes ledighet under en månad av året på tid, som av vederbörande
rektor bestämmes.

c) Avlöning under tjänstledighet.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att vid tjänstledighet
på grund av sjukdom må av avlöningsförmånerna utgå till övningslärare
tre fjärdedelar av det med befattningen förenade arvode med
tillhörande ålderstillägg, efter kalenderår räknat.

Nämnden föreslår, att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig
på grund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie
övningslärare, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig
ordning avstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta,
kan förpliktas att av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

Nutmrande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

240

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löneregler
in gskommittén.

Löneregleringskommittén förordar, i anslutning till vad kommittén
anfört i fråga om avlöning under tjänstledighet för övningslärare vid de
allmänna läroverken, att enahanda bestämmelser må i tillämpliga delar
varda gällande för ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarierna undantagandes
lärare i trädgårdsskötsel. I fråga om dessa hade nämligen
kommittén föreslagit avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar,
vadan dessa övningslärare borde vara underkastade de bestämmelser i
förevarande avseende, vilka gälla för ämneslärare.

d) lönetur.

För närvarande finnas inga bestämmelser angående rätt för övningslärare
vid folkskoleseminarium att för löneförhöjning genom ålderstillägg
tillgodoräkna sig tjänstgöring annorstädes än vid dylikt seminarium.

Nämnden föreslår,

att övningslärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig dels föregående tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid
högre allmänt läroverk, dels ock den tid han, efter vunnen kompetens
till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium, tjänstgjort som ordinarie
övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan
skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid seminarium; samt

att lärare i trädgårdsskötsel må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig intill tio år av den tid, under vilken han före inträde
å den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskoleseminarium med åtnjutande
av för full tjänstgöring stadgat arvode.

Löneregleringskommittén tillstyrker, i anslutning till vad kommittén
förordat i fråga om lönetursberäkning för övningslärare vid de allmänna
läroverken, nämndens förslag i fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg,
i vad det avser annan ordinarie övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel,
dock med det tillägget, att övningslärare vid övergång från
realskola till folkskoleseminarium, där tjänstgöringen omfattar minst lika
många undervisningstimmar som vid realskolan, må tillgodoföras så
många ålderstillägg, att ingen löneminskning honom vederfares.

Vad lärare i trädgårdsskötsel beträffar, anser sig kommittén ur billighetens
synpunkt icke böra frångå vad nämnden föreslagit i fråga om
dylik lärares lönetursberäkning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

241

e) Pension.

I kung], kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att pensionsbeloppet
skall utgöra för lärare i musik och sång, i teckning, i gymnastik
och i slöjd tre fjärdedelar av det befattningen åtföljande arvode med
ålderstillägg, dock att för övningslärare, som uppbär pension för annan
statens tjänst, sammanlagda av statsmedel utgående pensionsbeloppet icke
må överstiga 3,000 kronor.

Rörande pensionsrätt för lärare i trädgårdsskötsel och i hushållsgöromål
finnes intet stadgat.

Nämnden föreslår,

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två
tredjedelar av den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest han
i den lönegrad, i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den
omfattning, som var för tjänsten bestämd under det läsår, som börjades
med näst föregående hösttermin, dock att pensionens belopp skall bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag,
som varit för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som
förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet;

att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den
nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension,
än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionsbestämmelser; samt

att lärare i trädgårdsskötsel må vinna delaktighet i elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa. •

Löneregleringskommittén finner sig även i fråga om folkskoleseminarierna,
i likhet med vad kommittén tillstyrkt för de allmänna läroverkens
vidkommande, böra förorda vad nämnden i denna punkt föreslagit
för annan övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel, dock med det tilllägg,
att pensionen ej må utgå med lägre belopp än lönen oavkortad.

För lärare i trädgårdsskötsel har kommittén förordat en annan avlöningsgrund
än nämnden tänkt sig. Vid sådant förhållande skulle för
dem i pensionshänseende tillämpas enahanda grunder som för ämneslärare.
Mot deras delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa
har kommittén intet att erinra.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 31

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

242

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

4. Övningsskollärare.
a) Anställning.

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 tillsättas
lärare vid seminariernas övningsskolor medelst förordnande av folkskolöverstyrelsen.

Nämnden föreslår, att övningsskollärare tillsättas medelst fullmakav
folkskolöverstyrelsen.

Det erinras av nämnden, hurusom för närvarande övningsskolans
lärare vore delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning samt folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. I och med att de bleve ordinarie statstjänare,
komme att å dem tillämpas lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension. Samtidigt skulle de bliva förpliktade till delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa. Då emellertid ifrågavarande lärare i regel
borde tjänstgöra ett antal år vid folkskola, innan de befordrades till lärare
vid övningsskola, torde de vinna denna befordran vid sådan ålder,
att de vid sitt inträde i civilstatens änke- och pupillkassa skulle nödgas
erlägga retroaktivavgifter, som i vissa fall komme att uppgå till ej obetydliga
belopp. För undanröjande av denna olägenhet förordar nämnden,
att övningsskollärarna i likhet med övriga ordinarie lärare vid folkskoleseminarierna
skola äga delaktighet i elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa.

Vidare erinras, hurusom övningsskolans lärare för närvarande ägde
rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig föregående
ordinarie tjänstgöring vid folkskola ävensom rätt att vid beräkning av
tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid skolor,
tillhörande den allmänna folkundervisningen, enligt samma grunder,
som gälla för folkskollärare. Om övningsskollärarna bleve ordinarie statstjänare,
skulle de gå förlustiga dessa rättigheter.

Då emellertid en sådan förändring skulle i hög grad försvåra
seminariernas strävan att förvärva dugliga lärare i övningsskolan, anser
nämnden det med hänsyn till seminariernas intresse vara en nödvändighet,
att övningsskollärarna fortfarande finge åtnjuta dessa dem för närvarande
tillkommande rättigheter.

Nämnden förordar därför, att övningsskollärare fortfarande finge åtnjuta
rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig ordinarie
tjänstgöring vid folkskola. Beträffande övningsskollärares rätt att vid

243

Kung!. Maj:t» nåd. proposition nr 2(10.

beräkning av pensionsår räkna sig till godo tjänstgöring vid kommunal
skola, erinrar nämnden om vad den i kap. IV anfört och föreslagit
angående rätt för lärare i statstjänst att vid beräkning av tjänstar iör
erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring som lärare vid kommunal
läroanstalt.

Under förutsättning att de förslag, nämnden i det föregående framställt
dels angående dessa lärares delaktighet i elementarlärarnas änkeoch
pupillkassa, dels angående deras rätt beträffande beräkning av tjänstår
för lönetur och för erhållande av pension, vunne avseende, syntes de befarade
olägenheterna av allmänna pensionslagens tillämpning å övningsskollärarna
komma att undanröjas, och vid sådant förhållande funne sig
nämnden sakna tillräcklig anledning att föreslå, att lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension icke skulle äga tillämpning i fråga om
lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.

I ovanberörda framställning från styrelsen för svenska seminarielärarföreningen
förordas nämndens förslag angående ordinarie anställning förgiren ''framövningsskollärarna
ävensom delaktighet för dem i lärarnas vid elemen- stallning.
tarläroverken nya änke- och pupillkassa. I framställningen påpekas, att
som övningsskollärare borde särskilt framstående folkskollärare anställas
och vid seminarierna bibehållas. Det vore alltså nödvändigt, att seminarierna
för dessa lärarplatsers vidkommande kunde med framgång konkurrera
med de bäst avlönade folkskollärarplatserna i landet. Vidare
framhålles, att en folkskollärare genom att övergå till seminarietjänst i
regel ginge miste om en del befordringsmöjligheter, som eljest stode
öppna för skickliga folkskollärare. Omförmälda framställning förordas
av folkskolöverstyrelsen.

Nämndens förslag innebär, att övningsskollärarna vid folkskole- g_

seminarierna skulle bliva ordinarie befattningshavare och att på dem kommittén.
. skulle tillämpas lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Emellertid vilar nämndens förslag, bland annat, på två förutsättningar,
nämligen dels att ifrågavarande lärare fortfarande finge åtnjuta rätt att
för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig ordinarie tjänstgöring
vid folkskola, dels ock att dessa lärare måtte erhålla rätt att vid
beräkning av pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring vid kommunal
skola.

Mot nämndens förslag i fråga om lönetursberäkning för övningsskollärarna
förklarar sig löneregleringskommittén i annat sammanhang
icke hava något att i sak erinra. Beträffande däremot förslaget om beräkning
av kommunala tjänstår för erhållande av statspension har kom -

244

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

mitten,^ på sätt förut erinrats, ansett sig icke kunna förorda detsamma
utan på anförda skäl yrkat på en allmän utredning i ämnet.

Kommittén säger sig emellertid inse betydelsen av att ifrågavarande
lärare bliva ordinarie befattningshavare och förordar därför en sådan anordning,
att övningsskollärarna må erhålla ordinarie anställning, men att
genom en särskild bestämmelse må föreskrivas, att lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension ej må äga tillämpning å dem, utan att
de fortfarande må kvarstå som delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning.
Någon anledning att för dem i så fall förorda delaktighet i annan änkeoch
pupillkassa än folkskollärarnas, dit de nu höra, anser kommittén icke
förefinnas.

b) Avlöningsbelopp.

Nuvarande Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar

bestämmel- för manlig lärare i läsämnen i seminariums övningsskola arvode i

ser'' fyra avlöningsgrader å 1) 1,700 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,300 kronor

och 4) 2,600 kronor; samt

för kvinnlig lärare i läsämnen i seminariums övningsskola arvode i
fyra avlöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,650 kronor, 3) 1,800 kronor
och 4) 2,000’ kronor.

För vikarierande manlig eller kvinnlig lärare i övningsskola utgår
arvode till samma belopp som arvodet i första avlöningsgraden av befattningen.

Tillfällig . 1908 års riksdag beviljades tillfällig löneförbättring åt ordina löneforbätt-

rie lärare och lärarinnor vid övningsskolorna att utgå i Stockholm och
rm9'' Göteborg med 400 kronor för lärare och 300 kronor för lärarinna samt
i övriga städei med 300 kronor för lärare och 200 kronor för lärarinna.
Sagda belopp hava årligen beviljats av riksdagen å extra stat, tills desamma
av 1917 års riksdag höjdes och därvid bestämdes att för år
1918 utgå

till manlig övningsskollärare vid folkskoleseminariet i

Stockholm eller i Göteborg..........med 1,000 kronor

» manlig övningsskollärare vid annat folkskolesemi narium.

................. » 900 »

* kvinnlig övningsskollärare vid folkskoleseminariet i

Stockholm eller i Göteborg.......... » 900 »

* kvinnlig övningsskollärare vid annat folkskolese minarium.

................ » 800 »

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 200.

245

Dessutom har av 1917 års riksdag tillfällig löneförbättring för år
1918 tillerkänts vikarierande övningsskollärare med 400 kronor.

Nämnden föreslår, att avlöningen bestämmes till Lärarlöne för

vikarierande eller extra ordinarie manlig övningsskollärare: 2,100 namndenkronor
för år;

för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig övningsskollärare: 1,900
kronor för år;

för ordinarie manlig övningsskollärare: 2,700 kronor i l:a, 3,100
kronor i 2:a, 3,500 kronor i 3:e och 3,900 kronor i 4:e lönegraden, varav

1,100 kronor i tjänstgöringspenningar; samt

för ordinarie kvinnlig övningsskollärare: 2,300 kronor i l:a, 2,650
kronor i 2:a, 3,000 kronor i 3:e och 3,350 kronor i 4:e lönegraden, varav

1,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade särskilda
yttranden

dels av herr Olof Olsson, som i anslutning till sin uppfattning om
grunderna för bestämmande av kvinnliga lärares löner föreslår

för manlig övningsskollärare: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,

3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar; samt

för kvinnlig övningsskollärare: 2,200 kronor i l:a, 2,600 kronor i 2:a,

3,000 kronor i 3:e och 3,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar;

dels och av fröken Anna Sörensen, som, i anslutning till sin uppfattning
om statsanställda kvinnliga lärares avlöningsförmåner, föreslår
för kvinnlig övningsskollärare: 2,450 kronor i l:a, 2,850 kronor i
2:a, 3,250 kronor i 3:e och 3,650 kronor i 4:e lönegraden, varav 1,000
kronor i tjänstgöringspenningar i varje lönegrad.

Vid

nämndens

förslag

fogade

särskilda

yttranden.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande yrkar folkskol- '' Över
överstyrelsen på en höjning av avlöningsbeloppen för ifrågavarande n<föZlagS
lärare utöver vad nämnden föreslagit. De av nämnden föreslagna lön q-avgivet utlåbeloppen
borde höjas för manlig lärare med åtminstone 300 kronor i arue''
varje lönegrad och för kvinnliga lärare i förhållande därtill. Någon förhöjning
av de föreslagna avlöningsbeloppen för vikarierande eller extra
ordinarie lärare syntes däremot överstyrelsen näppeligen erforderlig.

I skrivelse den 31 augusti 1917 rörande anslag till folkundervis- Till Kungl.
ningen m. m. för budgetåret 1919, i vad denna skrivelse avser löng^na^framreglering
för folkskoleseminarierna, framhåller folkskolöverstyrelsen, att ställningar.

246

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

övningsskollärarnas avlöning borde tillmätas så, att den bleve något förmånligare
än folkskollärarnas löner i de samhällen, där dessa lärare vore
i lönehänseende gynnsammast'' ställda.

Vidare hava lärare vid folkskoleseminaiäernas övningsskolor gjort
framställning, däri i huvudsak göres gällande, att samma skäl, som föranlett
nämnden att föreslå en förvandling av ämneslärartjänsterna vid
seminarierna till lektorat med därmed följande avlöningsförmåner, talade
för övningsskollärarnas likställande i avlöningshänseende med de allmänna
läroverkens adjunkter. Övningsskollärarnas arbete vore i hög grad ansvarsfullt
och krävande, i det att deras undervisning vore avsedd att
vara mönsterundervisning och deras deltagande i elevernas direkta praktiska
utbildning även vore högst betydande.

I avseende å denna framställning erinrar folkskolöverstyrelsen i
underdånigt utlåtande den 7 november 1917, att förslaget om ämneslärarnas
vid seminarierna jämnställande i löneavseende med läroverkslektorer
avsåge att bereda bästa möjliga rekrytering av seminarieämneslärarna
ur de för anställning som lärare vid de allmänna läroverken kompetentas
krets. En dylik konkurrenssynpunkt kunde icke göras gällande för
övningsskollärarlönernas jämnställande med läroverksadjunktslönerna.

Med avseende å rekryteringen av övningsskollärarna gällde i främsta
rummet att tillse, att de bäst kvalificerade av folkskolans lärare kunde för
dessa befattningar erhållas. Därav följde, att det vore av vikt att sörja
för att övningsskollärarnas löneförmåner tilltoges så, att deras tjänster
bleve tilldragande i jämförelse med de högst avlönade tjänsterna vid folkskolorna.
Också vore det denna synpunkt, som dittills varit bestämmande
för överstyrelsens förslag i detta ämne.

I den mån de framlagda förslagen på grund av det alltjämt sjunkande
penningvärdet numera icke skulle kunna anses tillfredsställande, ansåge
överstyrelsen det vara av synnerlig vikt, att de föreslagna lönesatserna
höjdes. Detta vore så mycket mer nödvändigt, som det visat sig, att
antalet sökande till lediga beställningar av ifrågavarande slag alltjämt
vore ringa och snarare visade tendens till att minskas än att ökas. Orsaken
därtill borde sökas dels i lönesatsernas mindre lockande belopp i jämförelse
med de för de bäst avlönade folkskollärarbefattningarna gällande,
dels ock i tjänsternas egenartade beskaffenhet, vilken medförde, att deras
innehavare ständigt måste på ett i viss mån för deras eget undervisningsarbete
störande sätt anstränga kraft och uppmärksamhet för att motsvara
de anspråk, som de städse närvarande åhörarna hade rätt att ställa på
dem, under det att lärarna i folkskolan, i regel fria från dylika åhörare,
kunde mera ostört ägna sig åt sin egen undervisande verksamhet. Därtill

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

247

komme, att tillfällen till inkomstökning genom åtnjutande av särskild
ersättning för slöjdundervisning, fortsättningsundervisning och annat avlönat
arbete utom den ordinarie tjänsten vore rikligare för handen för
lärare i folkskolorna än för lärare i övningsskolorna.

Om hänsynen till dessa nu berörda förhållanden skulle kräva en
sådan förhöjning av de för övningsskollärarna avsedda lönebeloppen, att
dessa komme att stiga till samma belopp, som ansåges böra fastställas för
läroverksadjunkter, funne överstyrelsen givetvis en sådan ökning önskvärd.
Spörsmålets samband med andra löneregleringsfrågor gjorde emellertid,
att överstyrelsen ansåge sig böra inskränka sig till nämnda allmänna
uttalande.

Med hänsyn till de synpunkter, som anförts i fråga om bestämmande
av avlöningsbeloppen för ifrågavarande lärare och vilka torde böra
tillmätas betydelse vid bedömande av föreliggande spörsmål, har löneneregleringskommittén
ansett sig böra förorda för manlig övningsskollärare
en avlöning av 3,400 kronor, därav 2,100 kronor lön och 1,300 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 400 kronor, samt för kvinnlig övningsskollärare en avlöning
av 2,800 kronor, däfav 1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och
ett å 300 kronor.

För vikarierande och extra ordinarie lärare anser kommittén ersättningen
böra bestämmas till, vad angår manlig lärare, 2,800 kronor och,
vad angår kvinnlig lärare, 2,400 kronor.

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning och avlöning under tjiinstledighet.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 är stadgat, att vid
tjänstledighet på grund av sjukdom må av avlöningsförmånerna utgå till
lärare i övningsskola tre fjärdedelar av det med befattningen förenade
arvodet med tillhörande ålderstillägg, efter kalenderår räknat.

Nämnden föreslår,

att tjänstgöringspenningar beräknas utgå efter kalenderår; samt

att övningsskollärare må vid tjänstledighet på grund av sjukdom
åtnjuta hela lönen.

Övningsskollärarna anser kommittén böra underkastas de bestämmelser
i förevarande avseenden, som av kommittén föreslagits för ämneslärarnas
vidkommande.

Löne regierings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Lnne reglerivgs hommittén.

248

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarelöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

d) Lönetur.

Kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgar, att lärare i övningsskola
i avseende å lönetursberäkning må räkna sig till godo föregående
tjänstgöring vid folkskola.

Nämnden föreslår, att övningsskollärare må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola,
skeppsgosseskola eller högre folkskola ävensom tjänstgöring vid under
offentlig kontroll ställt småskoleseminarium under den tid statsbidrag utgått
till hans avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag till folkskollärares
avlönande.

I avseende å nämndens förslag i denna punkt har kommittén
intet att erinra.

e) Pension.

Övningsskollärarna äro för närvarande f delaktiga i folkskollärarnas
pensionsinrättning och äro i pensionshänseende underkastade samma bestämmelser
som folkskollärare, dock att enligt kungörelsen den 27 augusti
1904 skyldighet att avgå från tjänsten inträder för manlig lärare vid
uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår samt för kvinnlig lärare vid uppnådda
55 levnads- och 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall
finner skäl tillåta sådan lärare att vid tjänsten kvarstå, samt att enligt
kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 pension för ifrågavarande lärare
må bestämmas till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön jämte
ålderstillägg.

Under förutsättning att övningsskollärarna, på sätt nämnden föreslagit,
bliva ordinarie tjänstinnehavare, förordar nämnden att lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension skall äga tillämpning å
dem, och föreslår vidare, att övningsskollärarna må vinna delaktighet i
elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.

. Löneregleringskommittén har i annat sammanhang givit uttryck åt
den uppfattningen, att ifrågavarande lärare må varda bibehållna vid delaktighet
i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Vad angår pensionsåldern för ifrågavarande lärare
hänvisar kommittén till vad i det föregående i detta avseende förordats.
Beträffande beräkning av pensionsbeloppet anser kommittén, att, i likhet

Kungl. MajUa nåd. proposition nr 260.

249

med vad för statens befattningshavare i allmänhet är vedertaget, pensionen
bör utgöra lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg.

Avlöningstillägg åt rektorer och vissa ordinarie lärare vid folkskoleseminarier,
där provårskurser äro anordnade.

Enligt stadgan angående provår vid folkskoleseminarium den 19
maj 1917 kan provårskurs genomgås vid vissa av Kungl. Maj:t bestämda
folkskoleseminarier. På sätt i nämnda stadga föreskrives, skall föreståndare
för provår vid folkskoleseminarium till folkskolöverstyrelsen insända,
bland annat, uppgift, i vad mån särskilda lärare varit tagna i anspråk
för lärarkandidaternas handledning, ävensom förslag till arvoden åt dessa
lärare, och tillkommer det överstyrelsen att efter prövning av de inkomna
förslagen, enligt gällande grunder och inom gränserna av för ändamålet
beviljat anslag, bestämma de särskilda belopp, varmed samma arvoden
böra utgå.

Löneregleringskommittén finner det vara billigt, att enahanda förmåner,
som tillkomma rektorer och ämneslärare vid allmänna provårsläroverken,
ävenledes bliva beskärda motsvarande lärare vid de seminarier,
vid vilka provårskurser äro eller varda anordnade.

I enlighet härmed skulle till vederbörande rektor utgå ett arvode
av högst 1,500 kronor, varjämte skulle till fördelning mellan handledare
av lärarkandidater utgå ett ersättningsbelopp, beräknat efter visst belopp
för varje sådan kandidat. Dessutom skulle, i nära öyerensstämmelse med
vad kommittén för de allmänna provårsläroverkens vidkommande föreslagit,
en var ordinarie lektor eller adjunkt samt övningsskollärare, utöver
honom eljest tillkommande avlöningsförmåner, åtnjuta ett särskilt arvode
av 300 kronor för år, dock att sammanlagda ersättningen för lärare,
vilken har sig handledningen av lärarkandidater anförtrodd, ej må överstiga
600 kronor.

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.

Nämnden föreslår, att ordinarie lärare, som ingår på den nya lönestaten,
skall vara skyldig att underkasta sig dels de ändrade bestämmelser,
som kunna bliva stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa, dels ock de bestämmelser, som kunna bliva stadgade till lärjungarnas
skyddande mot smittosam lungsot.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.)

Löne reglerings kommittén -

Lärarlöne nämnden.

250

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

re Urin s Hänvisande till vad kommittén anfört och förordat, i avseende å

kommittén. allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande av de för de allmänna
läroverkens lärare föreslagna avlöningsförmånerna anser kommittén
sagda villkor och bestämmelser i stort sett böra i tillämpliga delar varda
gällande jämväl i avseende å lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna.

6. Ortstillägg.

Nuvarande

bestämmel ser.

På sätt ovan erinrats, har 1917 års riksdag medgivit, att från och
med år 1918 tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar,
hyresbidrag må utgå vid folkskoleseminariet i Stockholm till
ordinarie manlig adjunkt med 500 kronor, till lärare i teckning med 400
kronor och till extra ordinarie ämneslärare efter två års tjänstgöring vid
seminariet med 400 kronor och efter fem års dylik tjänstgöring med 500 kronor,
samt vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie manlig adjunkt
i första lönegraden med 450 kronor, i andra lönegraden med 575 kronor
samt i tredje, fjärde och femte lönegraderna med 700 kronor, till
lärare i teckning med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant
tjänst med 450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med
300 kronor.

Då riksdagen beviljade det för ändamålet erforderliga anslaget,
framhöll riksdagen, att detsamma, i avvaktan på en definitiv lönereglering
för folkskoleseminariernas personal, endast vore av provisorisk
natur.

Vidare har 1917 års riksdag till övningsskollärarn a vid berörda två
seminarier beviljat en tillfällig löneförbättring för år 1918, vilken, på sätt
i det föregående likaledes erinrats, i varje lönegrad med 100 kronor överstiger
vad för övningsskollärare vid övriga seminarier medgivits.

Nämnden Nämnden föreslår,

att ordinarie övningsskollärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till belopp av 300 kronor för manlig och 200 kronor
för kvinnlig lärare; samt

att ordinarie lärare vid folkskoleseminarium inom Västerbottens eller
Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 procent av hans kontanta
avlöning som ordinarie lärare;

skolande beträffande ortstillägg iakttagas:

Kanyl. Maj:ts nåd, proposition nr 260.

251

att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg lägges
till grund den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest han i den
lönegrad, i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den omfattning,
som var för tjänsten bestämd under det läsår, som börjades med
näst föregående hösttermin;

att tjänstledig lärare skall, därest tjänstledigheten förorsakats av
starkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortstillägget och, därest tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas skäligt,
avstå hela ortstillägget eller del därav; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.

Beträffande ortstillägg åt ämneslärare vid seminarierna i Stockholm
och Göteborg, framhåller nämnden, att, då det, under förutsättning att
nämndens förslag angående avlöning och kompetens för seminariernas
ämneslärare vunne avseende, ej torde vara att befara, att brist på tillräckligt
meriterade sökande till tjänsterna vid nämnda seminarier komme
att uppstå, nämnden ej upptagit i sitt löneregleringsförslag ortstillägg för
berörda ämneslärare.

Vid nämndens förslag i förevarande avseende äro fogade särskilda
yttranden

dels av herr Anders HolJcers — med instämmande av fröken Anna
Sörensen — som anser, att nämnden bort förorda särskilda avlöningsförmåner
åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg,
vare sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag, ungefär motsvarande
de till lektorerna vid de allmänna läroverken i dessa städer utgående
kommunala hyresbidragen;

dels ock av herr Olof Olsson, som anser, att ortstilläggen åt de
ordinarie lärarna i Västerbottens och Norrbottens län böra utgå med 10
procent av begynnelselönen.

På sätt i det föregående omförmälts, hava rektor och kollegiet vid
högre allmänna läroverket i Luleå hos chefen för ecklesiastikdepartementet
gjort framställning därom, att en blivande lönereglering för läroverksoch
seminarielärarkårerna även måtte innefatta ortstillägg åt lärare i
Norrbottens och Västerbottens län med ett belopp av 15 procent av den
kontanta avlöningen enligt de av nämnden i övrigt föreslagna grunder,
dock att rätten att åtnjuta oi''tstillägg jämväl utsträckes till extra lärare
och vikarier vid läroverk i nämnda län.

Under hänvisning till vad kommittén anfört i fråga om förslaget
om ortstillägg till lärare vid allmänna läroverk i Västerbottens och Norr -

Vid

nämndens

förslag

fogade

särskilda

yttranden.

Inkommen

fram ställning.

Lönereg
leringskommittén.

Departe mentschefen.

252 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

bottens län, meddelar kommittén, att på enahanda skäl, som föranlett
kommittén avstyrka detta förslag, kommittén ej heller kan biträda nämndens
förslag, i vad det avser lärare vid folkskoleseminarierna i samma län.

Vad angår nämndens förslag beträffande ortstillägg till övningsskollärare
vid seminarierna i Stockholm och Göteborg anser sig kommittén
icke kunna förorda detsamma. Emellertid erinrar kommittén, att enligt
dess förslag övningsskollärarna vid dessa seminarier, så länge desamma
såsom för närvarande tjänstgöra såsom provårsanstalter, skulle utöver sin
ordinarie avlöning erhålla ett särskilt arvode av 300 kronor till varje
lärare eller alltså samma belopp, som nämnden i form av ortstillägg för
manlig sådan lärare föreslagit.

I avseende å riksdagens beslut, att hyresbidrag till vissa närmare
angivna belopp skola utgå till vissa lärare vid seminarierna i Stockholm
och Göteborg, erinrar kommittén, hurusom ändamålet varit att bringa avlöningsförmånerna
för ifrågavarande seminarielärare i överensstämmelse
med de förmåner, som från såväl stat som kommun utgå i nämnda
städer till motsvarande lärare vid de allmänna läroverken. Kommittén
säger sig väl finna en sådan likställighet berättigad, men anser sig icke
vara i tillfälle att bedöma själva beloppen av de hyresbidrag, vilka må
höra av statsmedel utgå till lärare vid ifrågavarande seminarier.

Löneregleringskommitténs förslag finner jag välgrundat och vill uttala
min livliga anslutning till detsamma. Endast i ett par detaljfrågor
föreslår jag smärre avvikelser från detsamma. Genom beslut i ett flertal
olika avseenden har riksdagen visat sig behjärta den omorganisation i
tidsenlig riktning av seminarierna, som avsågs med 1913 års seminariereform,
men den viktigaste förutsättningen för denna reforms fullständiga
genomförande har alltjämt varit en ändamålsenlig lönereglering för ifrågavarande
läroanstalters lärarkårer. Kommitténs förslag härutinnan är
ägnat att åt dessa anstalter, i vilka utbildas lärare för 93 % av den
svenska ungdomen, förskaffa dugliga lärarkrafter med utbildning och
lämplighet att väl fylla de särskilda krav, som måste ställas på lärare
vid dessa lärarutbildningsanstalter.

Kommittén har ifrågasatt vissa kompetensvillkor för de föreslagna
lektorstjänsterna. Jag vill i huvudsak uttala min anslutning till vad
kommittén i denna fråga anfört och förordat, på samma gång jag anser
mig böra framhålla, att vissa mindre jämkningar i kommitténs förslag
vid det slutliga fastställandet av berörda villkor tilläventyrs torde böra
vidtagas i syfte att underlätta möjligheten för den ändamålsenligaste
rekrytering av ifrågavarande lärarkår.

253

Kunr/l. Maj: t* nåd. proposition nr 2110.

Deri mest betydelsefulla ändring av nuvarande förhållanden, som
det föreliggande förslaget avser att genomföra, är förvandlingen av ad~ fattningsjunkturerna
vid seminarierna till lektorat. Vikten av att få ämneslärar- bärare ä inbefattningarna
vid seminarierna väl besatta kan ej nog betonas, och jag cra$tal3S
är ense med löneregleringskommittén såväl härutinnan som i det förslag
kommittén framlagt beträffande anordnande av övergångsförliållandena.

I sistnämnda avseende föreslår kommittén, att de nuvarande ämneslärare
vilka icke fylla de föreslagna kompetensvillkoren, skola överflyttas på
övergångsstat och bliva i fråga om avlöningsförmåner likställda med läroverksadjunkter.
En sådan anordning finner kommittén nödvändig, i den
mån, såsom kommittén säger, förevarande adjunkter ej må anses böra
uppföras å indragningsstat.

De bpfattningshavare, vilka nu skulle komma att uppföras å övergångsstat,
äro först och främst sådana, vilka kunna antagas framdeles
komma att uppfylla de för lektorer föreslagna kompetensvillkoren. I den
mån adjunkt å övergångsstat inom en icke alltför knappt tillmätt tid
vinner behörighet för lektorstjänst vid folkskoleseminarium, skulle han
befordras till lektor å sin förut innehavda tjänst. Vidare skulle de
ämneslärare, som av en eller annan anledning icke kunna eller vilja
vinna föreskriven lektorsbehörighet men som dock anses kunna fullgöra
ämneslärartjänst vid seminarium, äga att kvarbliva som adjunkter å övergångsstat.
Endast i de fall, då det kan för undervisningens behöriga
skötande anses önskvärt, att platsen besättes med ny innehavare, skulle
eu förflyttning till indragningsstat äga rum.

Givetvis komma avsevärda svårigheter att möta vid övergången till
den nya ordningen. Å ena sidan kräver billigheten, att man vid prövningen
av de nuvarande seminarieadjunkternas kompetens för lektorsgrad
ej förfar rigoröst med hänsyn till de formella kompetenskraven. En förtjänstfull
lärarverksamhet och framstående skicklighet att handleda utbildningen
av de blivande lärarna måste tillmätas en synnerlig betydelse
vid detta spörsmåls bedömande. Å andra sidan lärer det, därest man vill
tillförsäkra seminarierna en fullt kvalificerad lärarkår, icke kunna undvikas,
att särskilda övergångsanordningar vidtagas i enlighet med kommitténs
förslag.

Efter vad jag inhämtat, kan det emellertid endast bliva tal om ett
mycket ringa antal befattningshavare, som skulle behöva uppföras på indragningsstat,
vadan kostnaderna härför ej torde bliva av nämnvärd omfattning.

De adjunkter, vilka sålunda skulle uppföras å indragningsstat, böra
bibehållas vid nuvarande avlöningsförmåner, varjämte det synes billigt,
att de jämväl må fortfarande åtnjuta den tillfälliga löneförbättring, varav

254

Kungl. Majds nåd. proposition nr 200.

de genom beslut av 1917 års riksdag blivit delaktiga. Under antagande
att sådan tjänstinnehavare, varom nu är tal, intjänat samtliga ålderstillägg,
skulle, inräknat den tillfälliga löneförbättringen, kostnaden för
envar uppgå beträffande manlig adjunkt till 5,600 kronor och ifråga om
kvinnlig adjunkt till 4,200 kronor. Då, som antytts, antalet ifrågavarande
befattningshavare torde bliva ringa, synes någon höjning av
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten av denna anledning icke
vara erforderlig.

övningskol- Löneregleringskommittén har förordat ordinarie anställning för se pensiom-

miaariernas övningsskollärare och på anförda skäl samtidigt föreslagit,
rätt. att genom en särskild bestämmelse måtte föreskrivas, att lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension ej måtte äga tillämpning å dem,
utan att de fortfarande måtte kvarstå som delägare i folkskollärarnas
pensionsinrättning. Jag är fullt ense med kommittén om önskvärdheten
av en sådan anordning. Då den ändring i civila pensionslagen, som betingas
härav, ankommer på finansdepartementets föredragning, har jag i
detta sammanhang härmed endast velat angiva min ståndpunkt i frågan.

övnings- För lärare i teckning har löneregleringskommittén föreslagit en

avlöning, minimitjänstgöringsskyldighet av 15 veckotimmar. Sagda bestämmelse
torde böra avse lärare vid enkelseminarium. För motsvarande lärare vid
dubbelseminarium synes mig böra föreskrivas en minimitjänstgöringsskyldighet
av 27 veckotimmar eller samma timantal som för lärare i musik.
Avlöningsförmånerna torde jämväl böra avpassas härefter.

I eu till mig ingiven framställning hava trädgårdslärare vid folkskoleseminarierna
yrkat på högre avlöningsbelopp än vad löneregleringskommittén
föreslagit för dem ävensom återupprepat sin förut omförmälda
begäran om fri bostad mot skäligt avdrag å avlöningen. Jag har icke
ansett mig böra biträda denna framställning. Det må erkännas, att skäl
kunna anföras för en sådan anordning, att trädgårdsläraren varder boende
inom själva seminarieområdet. Då emellertid bostäder för dessa befattningshavare
för närvarande saknas och det torde vara förenat med rätt
avsevärda kostnader att nu uppföra sådana, synes frågan om fri bostad
för ifrågavarande tjänstinnehavare böra tillsvidare anstå.

Avlöning åt Enahanda bestämmelser, som för de allmänna läroverkens vidkom eundJäför-

mande av mig föreslagits i fråga om avlöning åt extra lärare under förfall
på fall på grund av sjukdom, torde böra föreskrivas i avseende å folkskolegnmd
av seminarierna.

Kull fl l. MajUs nåd, proposition nr 260.

255

Do tillägg till löneregleringskommitténs avlöningsvillkor, som jag i Avlöningsavseende
å befattningshavare vid de allmänna läroverken förordat, torde Vl or‘
även böra i tillämpliga delar gälla för folkskoleseminariernas vidkommande.

Då genom beslut av 1913 och 1914 årens riksdagar vissa övningsskollärartj
änster överflyttades från extra till ordinarie stat, erhöllo deras
dåvarande innehavare rätt att räkna sig sin föregående tjänstgöring tillgodo
för åtnjutande .av ålderstillägg. Enahanda rätt synes mig nu böra
tillkomma annan befattningshavare än lektor eller lärare i trädgårdsskötsel,
vilken hittills åtnjutit arvode från anslag å extra stat.

I anslutning härtill har jag föreslagit ett tillägg till avlöningsvillkoren
i denna punkt.

Genom beslut av 1913 års riksdag inrättades — i samband med Kya vriden
då beslutade seminariereformen — vid de 13 seminarier, där blottnarbefattfyra
adjunktsbefattningar funnos uppförda i staten, en femte adjunkts- ningar.
tjänst, men därvid bestämdes tillika, att sagda tjänster skulle uppehållas
med extra ordinarie lärarkrafter, till dess genom en, som man hoppades,
snart förestående lönereglering bättre förutsättningar skapats för att få
tjänsterna besatta med väl kvalificerade lärarkrafter. Ifrågavarande 1 fr
ämneslärarbefattningar böra nu i samband med förevarande lönereglering
från och med år 1919 besättas med ordinarie innehavare.

Vidare hava behov framträtt om inrättande av. ytterligare nya
lärartj änster.

Enligt vad folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917
framhållit, erfordras för seminariet i Göteborg en ny ordinarie ämneslärartjänst,
enär, bland annat, på grund av den till seminariet förlagda
provårskursen så stort antal timlärartimmar där vore behövligt, att detta
jämnt motsvarade en ämneslärares tjänstgöringsskyldighet.

Vidare erfordras vid vartdera av seminarierna i Landskrona och
Umeå, där staten upptager allenast tre övningsskollärartjänster, ytterligare
en dylik ordinarie tjänst för att utfylla det normal antal av fyra dylika
tjänster, som av 1913 års riksdag godtagits beträffande enkelseminarier.

För seminariet i Umeå utgår för närvarande anslag till en fjärde övningsskollärartjänst.
å extra stat.

För ämnet hushållsgöromål (huslig ekonomi) vid de kvinnliga seminarierna,
där undervisningen hittills varit mera provisoriskt ordnad
och därför vid olika seminarier har växlande omfattning, böra ordinarie
lärarinnor med full tjänstgöringsskyldighet anställas.

256

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vid seminarierna i Falun, Uppsala och Lund epfordras vidare åtskilliga
nya lärartjänster i samband med dessa seminariers utvidgning
till dubbelseminarier.

Det förstnämnda av dessa var redan vid läsåret 1915—1916 fullt
utbildat till dubbelseminarium och inflyttade under år 1915 i nya lokaler;
seminariet i Uppsala får med höstterminen 1918 fullt antal parallellavdelningar
och har under år 1916 tagit sina nya lokaler i användning;
och seminariet i Lund blir under år 1919 färdigt såsom dubbelseminarium
och får såvitt nu kan beräknas åtminstone med början av
sagda år överflytta till de nya lokaler, som stå under uppförande. De
båda förstnämnda seminarierna borde alltså redan förut ha i-sitt utvidgade
skick överflyttats å ordinarie stat. Det har emellertid ansetts, att
därmed borde anstå, till dess en lönereglering genomförts, som kunde
öka utsikterna att erhålla väl kvalificerade lärarkrafter.

Beträffande seminarierna i Uppsala och Falun har för år 1918
anslag å extra stat begärts och av riksdagen beviljats enligt huvudsakligen
samma grunder som böra tillämpas med avseende å 1919 och följande
år, och äveh i fråga om seminariet i Lund kunna i det hela samma
grunder följas.

• Vad angår ämneslärare, beräknades, enligt vad folkskolöverstyrelsen
i berörda skrivelse meddelat, behovet av sådana lärarkrafter å extra stat
för höstterminen 1918 för seminariet i Uppsala till 5 extra ordinarie adjunkter
och tiyilärare för 15 veckotimmar samt för seminariet i Falun
till 5 extra ordinarie adjunkter och timlärare för 17 veckotimmar. Behovet
kan nu, i enlighet med vad överstyrelsen hemställt, såväl för båda
de nämnda seminarierna som för seminariet i Lund sättas till 5 adjunkter
och 15 timlärartimmar. Anslag till timlärartimmar torde emellertid icke
böra uppföras på varje seminariums stat utan, i likhet med vad som
eljest i sådant hänseende tillämpas vid seminarierna, årligen anvisas inom
ovan angivna gräns, enär behovet av olika anledningar kan växla från
år till år. Då å de ifrågavarande seminariernas nuvarande stat finnas
uppförda rektor och 5 adjunkter, av vilka vid vartdera av seminarierna
i Uppsala och Falun en är extra ordinarie, skulle enligt överstyrelsens
förslag staten framdeles komma att för vart och ett av dem upptaga
rektor och 10 ämneslärare, varjämte anslag till sammanlagt högst 45
timlärartimmar skulle göras disponibelt.

Frånsett de 13 förstberörda ämneslärartjänsterna, vilka synas mig böra
omedelbart tillsättas, skulle alltså ett behov föreligga av ytterligare 16 nya
tjänster. Att samtliga dessa befattningar med ens skulle uppföras på
ordinarie stat, anser jag icke vara en lämplig anordning, i all synnerhet,

Kung}. Majd» nåd. proposition nr 260

257

Horn fullt kompetent!! sökande till ett så stort antal tjänster näppeligen
omedelbart torde vara tillfinnandes. Det synes mig därför vara ändamålsenligast,
därest nu från och med år 1919 — utom de ovanberörda 13
tjänsterna — 5 nya lektorat inrättades samt att ett uppförande å ordinarie
stat av 11 övriga befattningar fördelades å de närmaste två följande åren.

De timantal för övningsämnena, vilka utöver den nu anställda
ordinarie lärare åliggande undervisningsskyldighet skulle för ifrågavarande
tre seminarier bliva erforderliga, äro, enligt av folkskolöverstyrelsen gjorda
beräkningar, följande:

	Uppsala och Lund.	Falun.
Teckning..........	.........12	14
Musik...........	.........27	26
Gymnastik........	.........26	24
Manlig slöjd........	.........28	14
Kvinnlig slöjd........	.........16	20
HushållsgöromHl.......	.........-	32

I vad mån det kan vara lämpligt att vid dubbelseminariema för
undervisningen i övningsämnena upprätta nya befattningar vid sidan av
de nu befintliga eller anlita timlärare låter sig nu ej för varje särskilt
fall avgöra utan torde böra bliva beroende av ytterligare prövning. Ett
eventuellt upprättande av nya tjänster av förevarande slag kommer, i
betraktande av de avlöningsgrunder, som föreslagits för dessa lärare,
icke att medföra någon ökning av kostnaderna.

För undervisning i trädgårdsskötsel torde vid ifrågavarande seminarier
ej erfordras någon ny lärarkraft, men vill jag i detta sammanhang
hava framhållet, att för sagda undervisning vid förevarande dubbelseminarier
bör i enlighet med den uppfattning, som i ett par fall redan
vunnit riksdagens godkännande, utgå utöver vederbörande lärares ordinarie
avlöning ett tilläggsarvode av 800 kronor för år.

Antalet lärare i övningsskolan vid dubbelseminarium har i allmänhet
ansetts böra vara sju. Tillsvidare torde för de tre seminarier, om
vilka här är fråga, detta antal bliva tillräckligt. Möjligen behöves framdeles,
då övningsskolan erhållit en mera fullständig utveckling ytterligare
en lärarkraft för vartdera seminariet. Å ordinarie stat finnas för närvarande
vid seminariet i Uppsala 2 manliga, vid seminariet i Lund 3
manliga och vid seminariet i Falun 4 kvinnliga lärarbefattningar vid
övningsskolan. I enlighet med de grunder för övningsskollärartjänsternas
fördelning mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter, som av mig i det
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 höft. (Nr 260.) 33

258

Uppvärmning,
belysning,
materiell
m. m.
för seminarierna
i
Uppsala,
Lund och
Falun.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

föregående förordats, skulle ytterligare följande tjänster bliva behövliga
vid de ifrågavarande seminarierna

manliga: kvinnliga:

vid seminariet i Uppsala.............3 2

» > > Lund..............2 2

> > > Falna........... 2 1

Sammanlagt skulle alltså vid ifrågavarande tre seminarier böra
upprättas 7 manliga och 5 kvinnliga övningsskollärartjänster. Samtliga
nu senast berörda tjänster anser jag böra inrättas från och med år 1919.

1 samband med frågan om nya lärartjänster vid de till dubbelseminarier
utvidgade läroanstalterna i Uppsala, Lund och Falun har folkskolöverstyrelsen
i skrivelse den 31 augusti 1917 framlagt förslag beträffande
anslag för uppvärmning, belysning, materiell m. m. vid nämnda
seminarier.

Överstyrelsen anför i detta avseende.

De flesta hithörande anslagsposter kunde beräknas till samma belopp som
de, varmed de beträffande seminarierna i Uppsala och Falun upptagits f framställningen
rörande anslag å extra stat för år 1918 och vilka av riksdagen godkänts.
I några fall vore ökningar av anslagsposterna oundgängliga till följd av
de pågående prisstegringarna. Särskilda svårigheter mötte det att med någon
grad av sannolikhet beräkna bränslekostnaderna, då ju bränslepriserna för närvarande
vore abnormt stegrade och man näppeligen kunde göra sig någon föreställning
om huru desamma komme att ställa sig, sedan lugnare förhållanden inträtt,
överstyrelsen ansåge sig böra i denna punkt fasthålla vid de beräkningar, som
på grundval av då rådande priser år 1916 gjordes med avseende på år 1918.
Komme de så beräknade beloppen att, såsom väl vore att förmoda, visa sig otillräckliga,
borde de fyllas på samma sätt som de brister, som helt visst, därest
nuvarande abnorma prisförhållanden komme att fortvara, syntes komma att uppstå
i staten för övriga seminarier, överstyrelsen ansåge sig så mycket hellre
höra välja denna väg för kostnadsberäkningen, som det utan tvivel bleve nödvändigt
att, sedan mera stabila ekonomiska förhållanden inträtt, revidera samtliga
seminariers stater.

Med jämkningar i vissa fall av de utav vederbörande rektorer
framställda äskandena beräknar överstyrelsen följande anslagsposter ä
nedan angivna belopp för ifrågavarande seminarier:

Kung!. May.ts nåd. proposition nr 260. 251)

	Uppsala.	Lund.	Falun.
1.	Uppvärmning.......................	11,000	11,000	11,000
	Belysning ........................	1,600	1,500	1,000
3.	Vattenavgifter ......................	700	1,000	900
i	Telcfonavgifter......................	160	214	164
r>.	Brandförsäkring......................	100	50	60
ti.	Underhåll av inventarier..................	250	250	250
7,	Trycknings- och annonskostnader samt expeditionsartiklar .	1,400	1,400	1,200
8.	Underhåll och nyanskaffning av höeker och undervisnings-materiel! .......................	2,000	2,000	2,000
9.	Arvode åt bibliotekarie..................	400	400	400
in.	• > roktors skrivbiträde.......,........	250	250	250
ll.	> - » seminarieläkare.................	900	900	900
13.	Avgifter till folkskollärarnas pensionsinrättnieg för lärarna i övningsskolan.....................	850	850	760
13.	Avlöning åt förste vaktmästare, eldare och övrig betjäning . .	4,400	4,400	4,200
14.	Storrengöringar och förbrukningsartiklar för städningen	1,000	1,400	800
15.	Trädgårdsbiträden, jord förbättringsmedel, trädgårdsmateriell m.m.	2,900	3,700	3,400
16.	Materiell för lek och idrott................	150	150	150
17.	Materiell för slöjdundervisningen:
	Träslöjd......................	1,200	1,200	200
	Pappslöjd.......................	100	100	100
	Metallslöjd ......................	300	300	—
	Kvinnlig slöjd.....................	100	100	200
18.	Materialier för undervisningen i hnshåilsgöromål.......	—	—	3,000
19.	■Särskilda kurser och föreläsningar.............	-200	200	200
20.	Tillfälliga utgifter................... •	500	506	506
Samma kronor 30,460	31,870	$1,630

I fråga om dessa anslagsposter anför överstyrelsen följande:

Beträffande seminarierna i Uppsala och Falun vore av förestående utgiftsposter
de under 1, 3, 4, 9, 10, 11, 12 och 16 upptagna överensstämmande med
eller enligt samma grunder som motsvarande för år 1918 beräknade poster, i
avseende å övriga poster för sagda båda seminarier hade följande förändringar
vidtagits: n:r 5 för seminariet i Uppsala har höjts med 30 kronor, n:ns 6, 7, 8,
14, 17 och 18 hava höjts med hänsyn till de numera så väsenligt ökade priserna
å papper, böcker, undervisningsmateriell samt förbrukningsartiklar av olika slag
— skulle ökningen å dessa poster fullt motsvara de nuvarande priserna särskilt
å förbrukningsartiklar, borde den i själva verket gjorts avsevärt större än som
skeft —; n:r 13 hade måst avsevärt ökas på grund av betydligt stegrade kostnader
för städning; för seminariet i Falun hade n:ris 2 och 15 kunnat minskas,
den senare emedan den gamla seminarieträdgården icke längre skulle tagas i an -

260

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

språk för undervisningen. För seminariet i Lund hade de flesta poster upptagits
med samma belopp som för seminariet i Uppsala. Vad särskilt anginge kostnaderna
för trädgårdsbiträden, jordförbättringsmedel m. m. vid Lundaseminariet,
vore tydligt, att dessa under en följd av år, medan anläggningsarbeten i trädgarden
ännu påginge och innan någon avsevärdare inkomst genom försäljning
kunde paräknas, måste bliva jämförelsevis höga. I fråga om kostnader för storrengöringar
m. m. vid sagda seminarium både rektor vid beräkningen tagit till
utgångspunkt en jämförelse med motsvarande kostnader vid Lunds stads folkskolor;
i det sålunda erhållna beloppet både överstyrelsen vidtagit en väsentlig
reduktion. För att förmedla lätt förbindelse mellan de olika lokaliteterna, hade
i den nya seminarieanläggningen ytterligare en telefonapparat ansetts behövlig.

rör seminarierna i Falun och Lund hade upptagits anslag till särskilda
kurser och föreläsningar med samma belopp som redan tidigare anvisats åt seminariet
i Uppsala. Med hänsyn till de rådande osäkra ekonomiska förhållandena
både överstyrelsen ansett lämpligt, att i staten upptoges eu ej allt för obetydlig
post till tillfälliga utgifter; överstyrelsen funne 500 kronor i detta hänseende vara
ett lämpligt belopp.

1 rektorernas framställningar till överstyrelsen rörande ifrågavarande anslagsbehov
hade ifrågasatts höjning av arvodena till bibliotekarie och till rektors
skrivbiträde, överstyrelsen funne det uppenbart, att ifrågavarande arvoden,
vilka redan från början tilltagits jämförelsevis låga, numera med penningvärdets
fall ingalunda kunde anses utgöra skälig ersättning för det arbete, som utfördes,
och alltså borde höjas. Då emellertid en dylik höjning givetvis borde avse samtliga
seminarier och överstyrelsen under förbandenvarande förhållanden icke ansåge
sig böra framställa yrkande därom, hade arvodena upptagits med hittills
gällande belopp. Yrkande hade även framkommit, att ett mindre belopp, förslagsvis
200 Kronor för varje seminarium, borde anvisas såsom bidrag till ''kostnåder
vid studieresor och utflykter i samband med undervisningen i geografi och
biologi. Överstyrelsen ansåge goda skäl tala för att dylika anslag ställdes till
seminariernas förfogande, helst resor och utflykter av berörda slag anbefalldes i
gällande undervisnmgsplan. Men av likartade skäl, som nyss anförts i fråga om
vissa arvoden, funne sig överstyrelsen icke nu böra göra framställning uti
sagda syfte.

Vad överstyrelsen i ovanberörda avseenden föreslagit finner jag val
avvägt, och förordar jag alltså förslag till riksdagen i anslutning härtill,
utom beträffande utgiftsposten 12; avgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning
för lärarna i övningsskolan. I annat sammanhang kommer
jag nämligen att framlägga förslag därom, att sagda avgifter skulle bestridas
från det under riksstatens tionde huvudtitel uppförda anslaget till
bidrag till folkskollärares pensionering, varför nämnda utgiftspost här
bör utgå.

Till bestridande av ovan angivna kostnader för uppvärmning, belysning,
materiell in. m. äro för närvarande åt ifrågavarande seminarier
följande belopp anvisade å deras ordinarie stater:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘200. 261

	Uppsala.	Land.	Falun.
1. Till materiell samt ljus och ved m. m.....	........6,250	7,800	5,300
2. > seminarieträdgårdens underhåll och skötsel	........ 350	800	600
3. » matcrialier för undervisningen i slöjd	........ 050	650	100
4, Idrottsmateriellens underhåll .........	........ 100	100	100
	Summa kronor 7,650	»,850	6,100

Dragas dessa anslagsbelopp från de förut angivna utgiftssummorna,
sedan dessa minskats med respektive belopp för avgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning, finner man, att de belopp, varmed anslagen
för ifrågavarande ändamål böra höjas, utgöra för seminariet i Uppsala
21,960 kronor, för seminariet i Lund 21,670 kronor och för seminariet i
Falun 24,770 kronor eller sammanlagt 68,400 kronor.

Förutom här upptagna anslagsposter erfordras för seminariet i Lund
under år 1919 ett par tillfälliga anslagsbelopp, vilka dock torde böra begäras
å extra stat och därför av mig upptagas i samband med förslag
om anslag till studentkurser och parallellavdelniugar, i vilket avseende
framställning till riksdagen samtidigt härmed avlåtes.

Därest den för utvidgningen av folkskoleseminarierna i Uppsala,
Lund och Falun till dubbelseminarier erforderliga anslagsökningen uppföres
å ordinarie stat, torde även de till stipendier åt eleverna i parallellavdelningarna
vid sagda seminarier erforderliga medlen, vilka hittills
varit uppförda å extra stat, anvisas å ordinarie stat. Enligt gjorda beräkningar
skulle sagda belopp för år 1919 komma att uppgå till 28,800
kronor. Medel till samma belopp äro jämväl för ändamålet i statsverkspropositionen
beräknade.

På sätt i det föregående erinrats, har till bestridande av hyresbidrag
till rektorerna vid seminarierna i Linköping, Skara, Kalmar, Karlstad
och Umeå på extra stat för år 1918 beviljats ett belopp av 6,200
kronor; av nämnda belopp äro 1,200 kronor avsedda för en var av rektorerna
vid seminarierna i Linköping och Kalmar, 1,000 kronor för rektor
vid seminariet i Skara samt 1,400 kronor för en var av rektorerna vid
seminarierna i Karlstad och Umeå.

Löneregleringskommittén har för rektor föreslagit, utom kontanta
avlöningsförmåner, fri bostad eller ersättning därför. Själva ersättningsbeloppet
säger sig kommittén ej vara i tillfälle att bedöma, men framhåller,
att medel för ändamålet borde finnas å extra stat anslagna, så
länge ej fri bostad kunde tillförsäkras vederbörande rektorer.

Stipendier
för seminarieelever.

filt vissa

rektorer.

202

Knngl. Maj:t« nåd. proposition nr 260.

Folkskolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1917 hemställt
om beredande å extra stat för år 1919 av enahanda belopp som för år
1918 beviljats eller 6,200 kronor. Någon ändring i anslagets fördelning
har icke ifrågasatts.

Givetvis böra enligt min mening medel för ändamålet finnas tillgängliga
för år 1919. Mot beloppet 6,200 kronor, har jag intet att
erinra.

n^ufäfare1 Lärarlönenämnden har icke i sitt löneregleringsförslag upptagit
vid folk- ortstillägg till andra lärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg
skolesemi- än till ordinarie övningsskollärare. Emellertid har, på sätt i det före
Stockholm gående erinrats, 1917 års riksdag medgivit, att från och med år 1918
0C\>m-°te’ tillsvidare och intilldess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar hyresbidrag
till närmare angivna belopp finge utgå till vissa ämnes- och övningslärare
vid nämnda seminarier. För ändamålet har riksdagen på extra
stat för år 1918 beviljat ett anslag av 8,200 kronor.

Löneregleringskommittén erinrar, hurusom ändamålet med sagda
riksdagsbeslut varit att bringa avlöningsförmånerna för ifrågavarande
lärare i överensstämmelse med de förmåner, som från såväl stat som
kommun utginge i nämnda städer till motsvarande lärare vid de allmänna
läroverken. En sådan likställighet säger sig kommittén väl finna
berättigad, men anser sig icke vara i tillfälle att bedöma själva beloppen
av de hyresbidrag, vilka borde av statsmedel utgå till ifrågavarande lärare.

I likhet med löneregleringskommittén anser jag en likställighet av
antydd art berättigad; jag finner den även nödvändig med hänsyn till
önskvärdheten att kunna rekrytera ifrågavarande seminarier med fullgoda
lärarkrafter; en rekrytering, som skulle ställa sig svårare, därest
bättre ekonomiska villkor erbjödes vid de högre allmänna läroverken i
samma städer.

Folkskolöverstyrelsen har också i skrivelse den 27 februari 1918
gjort framställning i detta syfte.

Enligt beslut av Stockholms stadsfullmäktige utgår från och med
år 1917 hyresbidrag till lektor med 800 kronor för år, till adjunkt med
600 kronor för år, till extra lärare och extra ordinarie lektor efter fyra
lästerminer med 500 kronor och efter tio lästerminer med 600 kronor för
år, till ordinarie teckningslärare med 500 kronor för år samt till ordinarie
gymnastiklärare med 500 kronor för år, allt under vissa närmare angivna
förutsättningar.

I Göteborg utgår hyresbidrag för år 1919 till lektor med 700 kronor,
efter fem års tjänstgöring med 850 kronor och efter tio års tjänst -

Kuntjl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

2(13

Röring med 1,000 kronor, till adjunkt med 450 kronor, efter fem års
tjänstgöring med 575 kronor och efter tio års tjänstgöring med 700 kronor,
till ordinarie teckningslärare med 300 kronor, till ordinarie gymöast.iklärare
med 300 kronor, till vikarierande adjunkt å vakant tjänst med
450 kronor och till annan extra ordinarie ämneslärare med 300 kronor.

Enahanda belopp synas mig böra tillförsäkras motsvarande lärare
vid folkskoleseminarierna i nämnda städer. Eolkskolöverstyrelsen har i
sin senast omnämnda skrivelse framhållit, att det villkor om viss tids
tjänstgöring för åtnjutande av hyresbidrag, som fastställts beträffande
extra ordinarie ämneslärare vid seminariet i Stockholm, icke borde vara
bundet till tjänstgöring blott vid seminariet, enär den fördel, som seminariet
kunde hava av att anställa en redan prövad extra ordinarie lärare,
icke syntes kunna komma att vinnas, om en vid seminariet nyanställd
lärare ej finge räkna sig till godo för erhållande av hyresbidrag den tid,
han förut tjänstgjort vid allmänt läroverk eller annan under läroverksöverstyrelsens
eller folkskolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt. Jag
ansluter mig till denna uppfattning.

Enligt verkställda beräkningar skulle för ändamålet erfordras ett
belopp av 12,000 kronor. Ifrågavarande anslag bör föreslås å extra stat
samt äga förslagsanslags natur.

Kostnadsberäkning.

I riksstaten för år 1918 är uppfört till folkskoleseminarierna ett
reservationsanslag av 849,025 kronor.

Av detta anslag utgår för innevarande år till avlöningar åt rektorer,
ordinarie ämneslärare och övningsskollärare ett belopp av sammanlagt
487,750 kronor. Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit skulle
enligt verkställda beräkningar kostnaderna för avlöningar åt nu nämnda
befattningshavare uppgå till 928,300 kronor. Härvid är hänsyn tagen
dels till de av mig förordade nya lektors- och övningsskollärartjänsterna
dels ock till vad jag i det föregående föreslagit beträffande timlärararvoden
vid seminarierna i Uppsala, Lund och Falun. Vid beräkningen
av de nya lektorsbefattningarna har jag upptagit avlöningar, avsedda för
manliga tjänstinnehavare. Jag tillåter mig hänvisa till vad jag i detta
avseende förut (sid. 149) anfört. Vidare har jag ansett skäligt att för
de nya övningsskollärartjänsterna beräkna ett visst antal ålderstillägg; i
kostnadskalkylen är räknat med lika många ålderstillägg som antalet nya
tjänster.

264

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 260.

Rektorer, ämneslärare och övningsskollärsire.

	Löne- grad.	Enligt nu gällande bestämmelser.	Enligt Kungl. Maj:ts förslag.
1	Antal	Avlöning.	Summa.	Antal.	Avlöning.	Summa.
! Rektorer...........	1	7	5,000	35,000	I
i	2	3	5,500	16,500	16	7,600	112,500
\|	3	5	6,000	30,000	J
Lektorer (adjunkter), manliga .	1	13	3,000	39,000	39	5,800	226,200
	2	20	3,500	70,000	17	6,300	107,100
	3	6	4,000	24,000	—	6,800	—
	4	7	4,500	31,500	—	—	—
	5	10	5,000	50,000	—	—	—
» > kvinnliga .	1	1	2,100	2,100	5	4,800	24,000
	2	1	2,600	2,600	6	5,200	31,200
	3	3	3,100	9,300	—	5,600	—
	4	6	3,600	21,600	—	_	—
Övningsskollärare, manliga . .	1	5	1,700	8,500	4	3,400	13,600
	2	7	2,000	14,000	6	3,800	22,800
	3	4	2,300	9,200	6	4,200	25,200
	4	19	2,600	49,400	21	4,600	96,600
» kvinnliga . .	1	8	1,500	12,000	5	2,800	14,000
	2	3	1,650	4,950	7	3,100	21,700
	3	2	1,800	3,600	1	3,400	3,400
	4	10	2,000	20,000	9	3,700	33,300
Lektorer (e. o. adjunkter enligt lt)13 års riksdagsbeslut).
manliga.....	— •	10	2,700	27,000	}	5,800	75,400
kvinnliga ....	—	3	2,500	7,500
Summa enligt nu gällande bestämmelser \|	487,760			807,000
Nya lektorstjänster......					5	5,800	29,000
> övningsskollärartjänstcr, manliga .				9	3,400	80.600
» » kvinnliga				5	2,800	14,000
» > beräknade ålderstillägg . . .		—	—	5,100
E. o. lektorer........					11	3,300	36,300
Timlärprarvoden i Uppsala, Lund och Falun .			45	140	6,300
			Summa enligt Kungl. Maj:ts förslag	928,800

26,''i

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Övningslärare.

	f	Enligt	nuv.	Enligt	[tungt.			Enligt.	nuv.	Enligt Kungl.
	O: 0	bestämmelser.	Maj:ts förslag.		OJ D	bestämmelser.	Maj:ts förslag.
	0* ►»	Ad-	Avlö-	Sum-	An-	Avlö-	Sum-		er* *i	An-	Avlö-	Sum-	An-	Avlö-	Sum-
	Pa	tal.	ning.	ma.	tal.	ning.	ma.		p-	tal.	ning.	ma.	tal.	ning.	ma.
Musik, manlig	1	1	2,500	2,500	_	3,510	_	Transport	_	_		127,200			193,720
	2	2	2,700	5,400	3	3,915	11,745	Manlig slöjd . . .	3	2	2,050	4,100	2	3,780	7,560
	3	7	2,900	20,300	3	4,320	12,960		4	—	—	—	1	4,200	4,200
	4	—	—	—	4	4,725	18,900	Kvinnlig slöjd	1	1	1,280	1,280	—	1,980	—
> kvinnlig . .	1	1	2,500	2,500	1	3,105	3,105		2	—	1,380	—	1	2,244	2,244
	2	1	2,700	2,700	1	3,429	3,429		3	5	1,480	7,400	2	2,508	5,016
	3	5	2,900	14,500	3	3,753	11,259		4	—	—	—	3	2,772	8,316
	4	—	—	—	2	4,077	8,154	Kvinnlig slöjd vid
Teckning, enkelse-minarinm, manlig	1	1	1,300	1,300	2	1,950	3,900	manligt seminari-ums övningsskola	1	—			6	1,080	6,480
2	6	1,500	9,000	2	2,175	4,350		2	—		5,460	2	1,224	2,448
	3	3	1,700	5,100	1	2,400	2,400		3	—		1	1,368	1,368
	4	_	—	—	1	2,625	2,625		4	—			—	1,512	—
Teckning, enkelse-							Hushållsgöromål	i	6	1,640	9,240	4	1,980	7,920
minarinm, kvinnlig	1	—	1,300	—	—	1,725	—		2	—	~	—	2	2,244	4,488
	2	2	1,500	3,000	2	1,905	3,810		3	—	—	—	—	2,508	—
	3	3	1,700	5,100	1	2,085	2,085		4	—	—	—	—	2,772
	4	—	—	—	2	2,265	4,530	Trädgårdsskötsel,
Teckning, dubbelse-						3,510		manlig	1	—			7	2,400	16,800
minarinm, manlig	1	—	—	—	—	—		2	—			3	2,700	8,100
	2	—	—	—	2	3,915	7,830		3	—			3	3,000	9,000
	3	—	—	—	—	4,320	—		4	—		24,100	—	3,300	—
	4	—	—	—	2	4,725	9,150	• kvinnlig	1	—		—	2,000	—
Teckning, dubbelse-									2	—			_	2,25o	_
minarium, kvinnlig	1	—	—	—		%105	—		3	_			1	2,500	2,500
	2	—	—	—	—	3,429	—		4	_			___	2,750	_
	3	—	■ -	—	—	3,753	—	* vid dubbel-
	4		—	—	—	4,077	—	seminarium		—	—	900	4	—	3,200
Gymnastik, manlig	1	4	2,200	8,800	3	3,380	10,140	» vid semina-
	2	1	2,400	2,400	2	3,770	7,540	riet i Umeå	—	—	—	—	1	—	1,000
	3	5	2,000	13,000	4	4,160	16,640	För tjänstgöringi öv-
				ningsämnen utöver
	4	—	—	—	1	4,550	4,550	normaltimtalen. .	—	—	—	4,375	—	—	6,500
> kvinnlig	1	1	2,200	2,200	1	2,990	2,990	Summa enl. nuv. bestämmelser	184,055	_	__	290,860
	2	5	2,400	12,000	4	3,302	13,208
			1	Beräknade timtal	för	seminarierna i
	3	1	2,600	2,600	3,614	3,614	Uppsala och Lund	(timantalet för
	4	—	—	—	1	3,926	3,926	Falun ingår i ovanstående tjänster)
Manlig slöjd . . .	1	8	1,850	14,800	7	2,940	20,580	Musik, 54 timmar ä 130..... Gymnastik, 52 timmar ä 130 . . .	—	—	7,020 6,760
	2	—	1,950	—	—	3,360	—	Manlig slöjd, 56 timmar ä 105 . .	—	—	5,880
Transport	—	-	-	127,20o\| —	—	193,720	Summa enligt Kungl. Maj:ts förslag	810,520

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 höft. (AV 260.) 34

■m

Kungl. Majds nåd. proposition nr 260.

Beträffande lärarna i övningsämnena, vilkas avlöning — med undantag
för lärarna i trädgårdsskötsel — nu utgår och enligt mitt förslag fortfarande
skulle utgå i förhållande till antalet tjänstgöringstimmar, har jag
låtit verkställa kostnadsberäkning med utgångspunkt från de timtal, som
torde böra angivas såsom normaltimtal. Enligt nu gällande bestämmelser
skulle sammanlagda beloppet av övningslärarnas avlöningar uppgå till
184,055 kronor. Vid bifall till de av mig för dessa lärare förordade
avlöningsbelopp skulle motsvarande kostnader belöpa sig till 310,520
kronor. Härvid är hänsyn tagen dels till de av mig i det föregående
förordade, erforderliga timantalen vid de nya dubbelseminarierna i Uppsala,
Lund och Falun, dels ock till mitt förslag angående tilläggsarvoden
för lärare i trädgårdsskötsel vid nämnda seminarier.

De av mig förordade ökade arvodena till vikarierande och extra ordinarie
ämneslärare samt till timlärare i läsämnen skulle enligt verkställda
beräkningar medföra en kostnadsökning av i runt tal 10,000 kronor.

Vad angår vissa lärare vid pro vårsseminarierna har jag uttalat min
anslutning till löneregleringskommittens förslag angående tilläggsarvoden
till dessa. Med eu beräkning av 300 kronor till eu var av 16 lektorer
och 12 övningsskollärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg samt
1,500 kronor till en var av rektorerna därstädes skulle för ändamålet
erfordras 11,400 kronor.

Vidare har jag i det föregående förordat till uppvärmning, belysning,
materiell m. m. för seminarierna i Uppsala, Lund och Falun ett
belopp av 68,400 kronor.

Sammanställas nu nämnda belopp, erhållas följande sitfror: .

	Enligt na gällande grunder. Kronor.	Enligt Kungl. Majits förslag. Kronor.
Rektorer, ämnes- och övningsskollärare . .	.......* . 487,750	928,300
Ovningslärare..........		310,520
Arvodesökningar åt extra och vikarierande timlärare i läsämnen......	ämneslärare samt	10,000
Arvoden till lärare vid provårsseminarier	......... —	11,400
Uppvärmning, belysning, materiell m. in. Uppsala, Lund och Falun ....	för seminarierna i	68,400
	Summa 671,805	1,828,620

Dragas från föreslagna.................. 1,328,620 kronor

nuvarande kostnader................... 671,805 »

erhålles (566,815 kronor

Kungl. Maj:t* nåd. proposition nr 2d0.

2(>7

vilken summa angiver det belopp, varmed reservationsanslaget till folkskoleseininarierna
bör ökas. Lägges följaktligen nämnda 656,815 kronor till
reservationsanslagets nuvarande belopp, 849,025 kronor, erhåller man
1,505,840 kronor, till vilket belopp berörda reservationsanslag torde böra
vid bifall till ovan framlagda förslag fixeras. I detta sammanhang må
erinras, att å extra stat för år 1918 beräknats dels för tillfällig löneförbättring
åt folkskoleseminariernas lärare ett belopp av 184,700 kronor,
dels ock för parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna i Uppsala,

Lund och Falun ett belopp av sammanlagt 153,890 kronor, således tillsammans
338,590 kronor, vadan den verkliga höjningen av ifrågavarande
reservationsanslag kommer att ställa sig väsentligt mindre.

I enlighet med vad jag i det föregående förordat skulle på extra
stat för år 1919 erfordras dels till hyresbidrag åt vissa rektorer 6,200 kronor,
dels ock till hyresbidrag åt vissa lärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg 12,000 kronor alltså tillhopa 18,200 kronor.

Lägges till sistnämnda belopp den beräknade ökningen av det ordinarie
reservationsanslaget, 656,815 kronor, erhålles en summa av 675,015 kronor.

I statsverkspropositionen är för ändamålet beräknat ett belopp av

670,000 kronor, därav 663,800 kronor såsom ökning av omförmälda
reservationsanslag samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst 6,200 kronor till hyresbidrag till rektorerna vid vissa folkskoleseminarier.
1 fråga om täckande av den sålunda uppkommande skillnaden
torde chefen för finansdepartementet under riksdagens fortgång komma
att göra hemställan om avlåtande av framställning till riksdagen för
beredande av därför erforderliga medel.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det Hemställan.
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

a) bestämma,

att lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna skall
i avlöning åtnjuta

manlig rektor 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kommer fri bostad eller ersättning därför till det
belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;

kvinnlig rektor 6,200 kronor, därav 4,200 kronor
lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kommer fri bostad eller ersättning därför till det belopp,
som i vederbörlig ordning bestämmes;

268

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

rektor vid folkskoleseminarium, därest han tjänstgör
såsom föreståndare för där anordnad provårskurs,
utöver honom tillkommande ordinarie avlöningsförmåner
särskilt arvode av högst 1,500 kronor för år;

manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor
lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 500 kronor;

kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor
lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 400 kronor;

manlig adjunkt å övergångsstat 4,300 krbnor,
därav 2,700 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 500 kronor;

kvinnlig adjunkt å övergångsstat 3,600 kronor,
därav 2,200 kronor lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 300 kronor;

lektor samt adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarierna
i Stockholm och Göteborg hyresbidrag till
det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;

manlig övningsskollärare 3,400 kronor, därav

2,100 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 400 kronor;

kvinnlig övningsskollärare 2,800 kronor, därav

1,800 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 300 kronor;

lektor, adjunkt å övergångsstat eller övningsskollärare
vid sådant folkskoleseminarium, där provårskurs
är anordnad, utöver honom eller henne tillkommande
ordinarie avlöningsförmåner dels ett särskilt
arvode av 300 kronor för år, dels ock, därest vederbörande
lärare har sig handledning av lärarkandidater
anförtrodd, ersättning till belopp, som av folkskolöverstyrelsen
bestämmes, dock att sagda arvode och ersättning
icke må tillhopa överstiga 600 kronor;

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

26»

extra och vikarierande manlig ämneslärare arvode
av 3,300 kronor, därest läraren är behörig till
lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, eljest 2,000 kronor, för år
räknat;

manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest
läraren är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium
eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest
120 kronor, för veckotimme räknat, dock att arvode för
timlärare i hälsolära och ekonomilära må, efter folkskolöverstyrelsens
beprövande i varje särskilt fall, kunna
utgå med högre belopp;

extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare arvode
av 3,000 kronor, därest lärarinnan är behörig
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år
räknat;

kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest
lärarinnan är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium
eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
eljest 110 kronor, för veckotimme räknat, dock att
arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må,
efter folkskolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt
fall, kunna utgå med högre belopp;

extra och vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarierna
i Stockholm och Göteborg hyresbidrag
till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;

extra ordinarie eller vikarierande manlig övningsskollärare
arvode å 2,800 kronor för år;

extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig övningsskollärare
arvode å 2,400 kronor för år;

manlig lärare i teckning vid enkelseminarium lön
å 1,950 kronor i l:a, 2,175 kronor i 2:a, 2,400 kronor
i 3:e och 2,625 kronor i 4:e avlöningsgraden;

kvinnlig lärare i teckning vid enkelseminarium
lön å 1,725 kronor i l:a, 1,905 kronor i 2:a, 2,085 kronor
i 3:e och 2,265 kronor i 4:e avlöningsgraden;

manlig lärare i teckning vid dubbelseminarium
lön å 3,510 kronor i l:a, 3,915 kronor i 2:a, 4,320
kronor i 3:e och 4,725 kronor i 4:e avlöningsgraden;

270

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

kvinnlig lärare i teckning vid dubbelseminarium
lön 3,105 kronor i l:a, 3,429 kronor i 2:a, 3,753 kronor
i 3:e och 4,077 kronor i 4:e avlöningsgraden;

manlig lärare i musik lön å 3,510 kronor i

l:a, 3,915 kronor i 2:a, 4,320 kronor i 3:e och 4,725
kronor i 4:e avlöningsgraden;

kvinnlig lärare i musik lön å 3,105 kronor i
l:a, 3,429 kronor i 2:a, 3,753 kronor i 3:e och 4,077
kronor i 4:e avlöningsgraden;

manlig lärare i gymnastik med lek och idrott

lön å 3,380 kronor i l:a, 3,770 kronor i 2:a, 4,160

kronor i 3:e och 4,550 kronor i 4:e avlöningsgraden;

kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott
lön å 2,990 kronor i l:a, 3,302 kronor i 2:a, 3,614

kronor i 3:e och 3,926 kronor i 4:e avlöningsgraden;

lärare i manlig slöjd lön å 2,940 kronor i
l:a, 3,360 kronor i 2:a, 3,780 kronor i 3:e och 4,200
kronor i 4:e avlöningsgraden;

lärarinna i kvinnlig slöjd lön å 1,980 kronor
i l:a, 2,244 kronor i 2:a, 2,508 kronor i 3:e och 2,772
kronor i 4:e avlöningsgraden;

lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola lön 1,080 kronor i l:a, 1,224 kronor
i 2:a, 1,368 kronor i 3:e och 1,512 kronor i 4:e
avlöningsgraden;

lärarinna i hushållsgöromål lön å 1,980 kronor
i l:a, 2,244 kronor i 2:a, 2,508 kronor i 3:e och
2,772 kronor i 4:e avlöningsgraden;

manlig lärare i trädgårdsskötsel vid annat folkskoleseminarium
än seminariet i Umeå 2,400 kronor,
därav 1,500 kronor lön och 900 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 300 kronor;

kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel vid annat folkskoleseminarium
än seminariet i Umeå 2,000 kronor,
därav 1,200 kronor lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 250 kronor;

lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet
i Umeå, manlig eller kvinnlig, arvode å 1,000 kro -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

271

nor, varav två tredjedelar skola anses motsvara lön
och en tredjedel tjänstgöringspenningar;

lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium,
utöver honom eller henne tillkommande ordinarie avlöningsförmåner,
arvode till det belopp, som i vederbörlig
ordning bestämmes;

lärare i teckning och gymnastik vid folkskoleseminarierna
i Stockholm och Göteborg hyresbidrag till
det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes;

extra ordinarie eller vikarierande manlig lärare
i teckning, i musik och i gymnastik med lek och
idrott ävensom manlig timlärare i sagda ämnen 100
kronor för veckotimme;

extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig lärare
i teckning, i musik och i gymnastik med lek och
idrott ävensom kvinnlig timlärare i sagda ämnen 95
kronor för veckotimme;

extra ordinarie eller vikarierande lärare i manlig
slöjd ävensom manlig timlärare i samma ämne 95 kronor
för veckotimme;

extra ordinarie eller vikarierande lärarinna i
kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål ävensom kvinnlig
timlärare i samma ämnen 90 kronor för veckotimme;

vikarierande lärare i trädgårdsskötsel arvode till
belopp, som i varje särskilt fall bestämmes av folkskolöverstyrelsen
;

att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att
för den fastställda lönen tjänstgöra:

lärare i teckning vid enkelseminarium 15 veckotimmar,

lärare i teckning vid dubbelseminarium 27 veckotimmar,

lärare i musik 27 veckotimmar,
lärare i gymnastik med lek och idrott 26 veckotimmar,

lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar,
lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar,
lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola 12 veckotimmar, och

lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar;

272

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att lärare i nämnda övningsämnen skall vara
skyldig att mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig utsträckt
tjänstgöring, dock att hans sammanlagda undervisningsskyldighet
icke utan hans eget begivande må
överstiga trettio veckotimmar;

att lärare i nedanstående övningsämnen må för
varje veckotimmes undervisning utöver den mot den
ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta
ersättning;

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik
med lek och idrott med 130 kronor i l:a, 145 kronor
i 2:a, 160 kronor i 3:e och 175 kronor i 4:e avlöningsgraden; kvinnlig

lärare i teckning, i musik och i gymnastik
med lek och idrott med 115 kronor i l:a, 127
kronor 2:a, 139 kronor i 3:e och 151 kronor i 4:e avlöningsgraden; lärare

i manlig slöjd med 105 kronor i l:a, 120
kronor i 2:a, 135 kronor i tredje och 150 kronor i 4:e
avlöningsgraden;

lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål
med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i
3:e och 126 kronor i 4:e avlöningsgraden;

att lärare i nämnda övningsämnen ej må åtnjuta
ersättning för mera än trettiotvå veckotimmars tjänstgöring,
det timantal medräknat, efter vilket den ordinarie
lönen är beräknad; dock att, där särskilda förhållanden
sådant påkalla, Kungl. Maj:t må kunna medgiva,
att lärare i musik, i gymnastik med lek och idrott
samt i manlig slöjd erhåller ersättning för intill trettiofyra
timmars undervisning;

att pensionsunderlaget skall utgöra
för manlig rektor 5,600 kronor,
för kvinnlig rektor 4,600 kronor;

att högsta pensionsunderlaget skall utgöra
för manlig lektor, 4,600 kronor,
för manlig adjunkt å övergångsstat 4,000
kronor,

för kvinnlig adjunkt å övergångsstat 3,000
kronor;

Kungl. Majds nåd. proposition nr 260.

273

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor
vid folkskoleseminarium, sådant skall vid bestämmandet
av pensionens belopp räknas honom till godo
på samma sätt, som om han varit befullmäktigad
rektor;

att för annan ordinarie övningslärare än lärare i
trädgårdsskötsel pensionsunderlaget skall utgöra två
tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära,
därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning,
som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst
bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas
med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta
pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under
vart och ett av de tio år, som förflutit närmast före
tidpunkten för pensionstagandet, likväl icke lägre belopp
än lönen oavkortad;

att övningslärare, som befordrats till ordinarie
tjänst, innan den nya löneregleringen träder i kraft, i
intet fall skall erhålla lägre pension än han skulle
komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionsbestämmelser;

att lärare i trädgårdsskötsel skall äga delaktighet
i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa;

att övningsskollärarna skola varda bibehållna vid
delaktighet i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning
som folkskollärarnas änke- och pupillkassa;

att för övningsskollärare pensionsbeloppet skall utgöra
lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg;
samt

att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förordnande
med full tjänstgöring under hel lästermin eller
därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin
befattning, skall, därest han före förordnandet tjänstgjort
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium
minst ett år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar
av det honom enligt gällande bestämmelser eljest
tillkommande arvode;

b) föreskriva,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (AV 260.) 35

274 Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

sålunda föreslagits för ordinarie befattningshavare vid
folkskoleseminarierna, skola gälla följande villkor och
bestämmelser, nämligen

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till
annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av folkskoleseminarierna
eller eljest kan varda stadgad, vara
pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och
den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade
föreskrifter, sköta de med befattningen förenade göromål; att

befattningshavare vidare skall, likaledes med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, vara pliktig att vid en möjligen inträdande
förändrad organisation av undervisningsväsendet ävensom
eljest, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt,
låta sig förflyttas till annan befattning inom undervisningsväsendet,
dock att befattningshavare, som
varder förflyttad till annan ort, skall vara berättigad
att av statsverket erhålla skälig flyttnings hjälp till det
belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer;

att annan befattningshavare än övningsskollärare,
skall vara skyldig underkasta sig de ändrade bestämmelser,
som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa;

att befattningshavare vidare skall vara skyldig
underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna
till lärjungarnas skyddande mot smittosam
lungsot;

att med rektors-, ämneslärar- eller övningsskollärarbefattning
vid folkskoleseminarium icke må
förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns
stat;

att med befattning vid folkskoleseminarium ej
må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit regi -

Klingl. Maj tia nåd. proposition nr 260.

275

strerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej folkfolkskolöverstyrelsen
uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för
tjänstgöringen vid folkskoleseminariet, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare
bibehållas; samt

att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning
vare sig i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter,
så framt ej, vad angår lektor, övningsskollärare
eller övningslärare, vederbörande rektor, efter
av folkskolöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad
angår rektor, folkskolöverstyrelsen, uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande
undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid folkskoleseminariet, finner uppdraget kunna
få mottagas och tills vidare bibehållas;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgönngspenningar skola för samtliga befattningshavare,
utom rektorer och lärare i trädgårdsskötsel,
beräknas utgå för läsårets antal läsveckor, samt
att de i rektors och trädgårdslärares avlöning ingående
tjänstgönngspenningar skola heräknas utgå efter kalenderår,
dock för rektor till olika belopp för lästiden
och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som av
Kungl. Maj:t fastställas;

att tjänstgönngspenningar få uppbäras endast
för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit
från tjänstgöringen befriad, skola utgå till den, som
förordnats att uppehålla befattningen;

att, därest annan befattningshavare än nedan
avsedda övningslärare av sjukdom hindras att förrätta
sin befattning, befattningshavaren äger uppbära hela
lönen jämte hyresersättning eller hyresbidrag, där sådant
förekommer, men att, därest befattningshavaren
eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande,

276

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag,
eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring
eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas
att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen eller hyresersättningen eller
hyresbidraget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt;

att, därest annan övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel
är tjänstledig på grund av sjukdom, befattningshavaren
äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad
han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst,
men att, därest sådan övningslärare eljest undfår ledighet,
såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, eller i behörig
ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning
är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten
av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare
för tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring
utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,
som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara
skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för
bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom
hyresersättning eller hyresbidrag, där sådant förekommer,
utgå till månadens slut;

277

Kuncjl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

i fråga om å/derstil/ägg:
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids
fortsatt innehavande av befattning är i staten medgiven,
tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än
fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt

att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas ej
mindre den tid, som före den nya statens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till innehavande befattning,
eller, vad angår annan befattningshavare än lektor och
lärare i trädgårdsskötsel, tjänst å den gamla avlöningsstaten
av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet,
oavsett om avlöningen vid tjänsten varit å samma stat
uppförd eller å extra stat utgått såsom arvode, än även,
vad angår lektor, i förekommande fall den föregående
extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den
1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna
sig för erhållande av ålderstillägg;

att därvid befattningshavare, vilken före utgången
av år 1916 förvärvat behörighet till ämneslärarbefattning
vid allmänt läroverk samt under åren
1919—1923 utnämnes till lektor, må tillgodoräknas
den tid, varunder han efter vunnen sådan behörighet
omedelbart före tillträdet till den ordinarie
tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk, folkskole -

278

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

seminarium eller högre lärarinneseminariet i egenskap
av extra eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring,
dock med den begränsning, att den, som utnämnes
under år 1919, må tillgodoräkna sig ett år,
den, som utnämnes under år 1920, två år, den, som
utnämnes under år 1921, tre år, den, som utnämnes
under år 1922, fyra år, och den, som utnämnes under
år 1923, fem år av nyss angivna extra ordinarie tjänstgöringstid,

att, därest manlig adjunkt vid folkskoleseminarium
eller allmänt läroverk, vilken befordras till lektor vid
folkskoleseminarium, intjänat tre ålderstillägg, honom
skall omedelbart tillgodoräknas ett ålderstillägg som
lektor;

att lektor må tillgodoräknas den tid, under vilken
han må hava tjänstgjort som ordinarie i lektor vid allmänt
läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst
vid folkskoleseminarium må hava tjänstgjort
som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet, tekniskt
gymnasium eller teknisk elementarskola, ävensom
den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till
lektorstjänst vid högre allmänt läroverk må hava tjänstgjort
som ordinarie lektor vid sjökrigsskolan;

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och
den 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten
ävensom de i kungl. kungörelsen den 23 november
1906 omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs
högskolor må äga'' att, efter vunnen befordran vid folkskoleseminarium,
för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid universitet
eller någon av omförmälda högskolor med nit
och skicklighet deltagit i undervisning av den omfattning,
som, utan avseende å huruvida docent varit innehavare
av docentstipendium eller icke, av Kungl.
Maj:t bestämmes;

att övningsskollärare må för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lärare
vid folkskola, skeppsgosseskola eller högre folkskola
ävensom tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt
småskoleseminarium under den tid statsbidrag utgått

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

279

till hans avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag
till folkskollärares avlönande;

att annan övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel
må tillgodoräknas dels föregående tjänstgöring
som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk
eller högre lärarinneseminariet, dels oek den tid, han,
efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium,
tjänstgjort som ordinarie övningslärare
vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring
vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring
vid seminarium; dock att övningslärare vid
övergång från realskola till folkskoleseminarium, där
tjänstgöringen omfattar minst lika många undervisningstimmar
som vid realskolan, må omedelbart tillgodoföras
så inånga ålderstillägg, att ingen löneminskning
vederfares honom;

att lärare i trädgårdsskötsel må tillgodoräknas
intill tio år av den tid, under vilken han före inträde
å den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskoleseminarium
med åtnjutande av för full tjänstgöring stadgat
arvode; samt

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått
den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension eller, vad angår övningsskollärare, bestämmelserna
i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må
tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och
pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas av lärare
i trädgårdsskötsel under en månad å tid av året,
som av rektor bestämmes;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall, vad angår
annan befattningshavare än övningsskollärare, gälla vad
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pen -

280

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

sion är vid tiden för de nya staternas ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
samt

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall för övningsskollärare
gälla vad i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning är eller kan varda stadgat.

Vidare får jag hemställa, att Edels Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

dels förklara,

att ovannämnda villkor och bestämmelser skola
i tillämpliga delar gälla i fråga om de adjunkter, vilka
tilläventyrs komma att uppföras å övergångsstat;

att i fråga om sistnämnda befattningshavare skall
gälla, att adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas
de tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vunnen
behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal
mellanskola, dock ej mer än tio år;

att en var, som med eller efter ingången av år 1919
tillträder befattning vid folkskoleseminarium, skall vara
pliktig underkasta sig ovannämnda villkor och bestämmelser; att

de förutvarande ordinarie befattningshavare,
vilka icke före den 15 november 1918 anmäla, att de
vilja underkasta sig vare sig ny avlöningsstat eller
övergångsstat och därvid fästade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande
ordinarie stater tillkommande avlöningsförmåner; samt
att adjunkt, manlig eller kvinnlig, vilken icke
varder uppförd på ny stat eller övergångsstat, skall,
samtidigt som de nya staterna träda i kraft, uppföras
å allmänna indragningsstaten,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

281

vid överflyttningen är i åtnjutande, än även honom
eller henne vid 1918 års utgång tillkommande tillfällig
löneförbättring; dock med skyldighet dels att, i händelse
befattningshavaren, efter förflyttning till indraguingsstaten,
erhåller annan ordinarie befattning å rikets,
riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda
avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de
understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna
samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten
överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas
mot de senare svarande avdrag, dels ock att,
när befattningshavare, kvarstående å indragningsstaten,
uppnått den för pension stadgade levnadsåldern,
åtnöjas med pension å indragningsstat motsvarande
den del av avlöningsförmånerna, som äro att hänföra
till lön jämte ålderstillägg;

dels, i händelse av godkännande av ovan föreslagna
avlöningsförmåner ävensom i det föregående
framlagt förslag angående inrättande av nya lärartjänster
vid folkskoleseminarierna samt beredande av
medel för uppvärmning, belysning, materiell m. m.
för folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun,
höja det ordinarie anslaget till folkskoleseminarierna
med 656,815 kronor eller från 849,025 kronor till
1,505,840 kronor;

dels, vid bifall till förslaget om överförande å
ordinarie stat av medel till stipendier åt eleverna i
parallellavdelningarna vid folkskoleseminarierna i Uppsala,
Lund och Falun, höja det ordinarie anslaget till
stipendier för seminarieelever med 28,800 kronor eller
från 150,225 kronor till 179,025 kronor;

kommande, vid bifall till vad sålunda hemställts,
det gemensamma reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
att ökas från nuvarande 999,250 kronor
med 685,615 kronor till 1,684,865 kronor;

dels till bestridande av hyresbidrag till rektorerna
vid folkskoleseminarierna i Linköping, Skara, Kalmar,
Karlstad och Umeå på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst 6,200 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.)

282

Kungl. Majds nåd. proposition nr 260.

dels medgiva, att från och med år 1919 tills
vidare, och intill dess Kungl. Mäj:t annorlunda förordnar,
hyresbidrag må utgå

vid folkskolesöminariet i Stockholm till ordinarie
manlig lektor med 800 kronor, till ordinarie manlig
adjunkt å övergångsstat med 600 kronor, till ordinarie
lärare i teckning med 500 kronor, till ordinarie lärare ,
i gymnastik med 500 kronor, till extra ordinarie ämneslärare,
som tjänstgjort under fyra lästerminer vid folkskoleseminarium,
allmänt läroverk eller annan under
läroverksöverstyrelsens eller folkskolöverstyrelsens inseende
ställd läroanstalt, med 500 kronor och till extra
ordinarie ämneslärare, som fullgjort sådan tjänstgöringunder
tio lästerminer, med 600 kronor, samt

vid folkskoleseminariet i Göteborg till ordinarie
manlig lektor i första lönegraden med 700 kronor, i
andra lönegraden med 850 kronor och i tredje lönegraden
med 1,000 kronor, till ordinarie manlig adjunkt
å övergångstat i första lönegraden med 450 kronor, i
andra lönegraden med 575 kronor samt i tredje, fjärde
eller femte lönegraderna med 700 kronor, till ordinarie
lärare i teckning med 300 kronor, till ordinarie lärare
i gymnastik med 300 kronor, till vikarierande adjunkt
å vakant tjänst med 450 kronor och till annan extra
ordinarie ämneslärare ined 300 kronor;

dels och för sistberörda ändamål på extra stat för
år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 12,000 kronor.

Kuntjl. Maj sta nåd. proposition nr 260.

Kap. Vill. Lönereglering för lärarpersonalen vid folk och

småskolor.

1. Folkskollärarpersonalens avlöningsförhållanden.

Delaktighet i löneregleringen.

De nu gällande bestämmelserna angående folkskollärarnas avlöning
avse endast ordinarie folkskollärare, extra ordinarie folkskollärare samt
vissa vikarier för sådana lärare.

Nämnden har tagit under övervägande frågan, huruvida övningslärarna
vid folkskolorna skulle kunna tillförsäkras den fastare ställning
och cle avlöningsförmåner, som kunde tillkomma folkskollärare i allmänhet.
Nämnden har dock funnit tiden ännu icke vara inne att reglera
löperna för dessa lärare genom en allmän rikslagstiftning, men finner
det billigt, att de övningslärare vid folkskolorna, vilka med full tjänstgöring
blivit mera stadigvarande anställda, beredas en mera tryggad ställning,
särskilt därigenom att dem tillförsäkras pension.

Nämndens förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid folkoch
småskolor innefattar icke, enligt vad nämnden meddelar, förslag till
lönereglering för de vid finnskolväsendet anställda lärare.

I skrivelse den 31 augusti 1917 rörande anslag till folkundervisningen
m. m. för budgetåret 1919 har folkskolöverstyrelsen i fråga om
förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets
nordligaste trakter bosatta finnar påyrkat en höjning av nämnda anslag,
under framhållande, att, därest förslag till lönereglering för lärare vid
folkskolor och småskolor komme att framläggas för riksdagen, detta förslag
jämväl borde omfatta de vid folkskolor och småskolor i finnbygden
anställda lärare, vilkas avlöning bestriddes helt och hållet av statsmedel
och utginge från ifrågavarande anslag.

Nuvarande

bestäm melser.

Lärarlöne nämnden.

Till Kungl.

Ma:jt ingiven
framställning.

284

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

re lerin I fråga om delaktighet i den föreslagna löneregleringen ansluter sig

,‘kommittén. löneregleringskommittén till den uppfattning, som av nämnden gjorts
gällande, nämligen att löneregleringen tills vidare endast bör omfatta
ordinarie och extra ordinarie samt vikarierande ämneslärare vid folkskolor.

Från kommitténs sida har intet varit att erinra därvid, att den
lönereglering, som kommittén i det följande kommer att föreslå för
folkskollärare, varder i tillämpliga delar gällande jämväl i fråga om vederbörande
lärare vid finnbygdens folkundervisningsanstalter.

Allmänna avlöningsgrunder.

Nuvarande

bestäm melser.

Enligt nu gällande bestämmelser angående folkskollärarnas avlöning
är begynnelselönen för manliga och för kvinnliga folkskollärare nominellt
densamma. Ålderstilläggen åter äro större för de manliga lärarna än
för de kvinnliga.

Nämnden . Nämnden förorda!’, att folkskollärarnas kontanta avlöning utgår i
” mW m'' följande former, nämligen: 1) grundlön, 2) ålderstillägg och 3) familjetillägg.
Ålderstilläggen föreslås till tre, likaså familj etilläggen, de sistnämnda
att utgå: ett efter tillkomsten av det första, ett efter tillkomsten
av det tredje och ett efter tillkomsten av det femte barnet.

Vad angår förhållandet mellan manliga och kvinnliga befattningshavares
löner, anser nämnden, familj etilläggen böra utgå med enahanda
belopp, evad familjeförsörjaren är man eller kvinna. Någon anledning
förefinnes enligt nämndens mening icke heller att i nu berörda hänseende
göra någon skillnad i avseende på ålderstilläggen, då det behov, som
betingas av familjeförsörjning, blivit tillgodosett genom särskilda tillägg.

Yad däremot beträffar grundlönen, har nämnden förut förordat,
att kvinnlig befattningshavares lön bestämmes i förhållande till manlig
befattningshavares lön med hänsyn till följande faktorer, nämligen kvinnans
tidigare pensionsålder, mannens värnplikt, den mindre genomsnittsdödligheten
hos kvinnorna samt männens skyldighet att bidraga till änkeoch
pupillkassan. Då nu emellertid nämnden föreslagit eu pensionsålder
av 60 levnadsår för såväl manliga som kvinnliga lärare, återstå vid beräkningen
av de kvinnliga folkskollärarnas grundlön endast de tre sist
nämnda faktorerna att taga hänsyn till.

lnfram-n . I en av Kiruna lärarkår hos chefen för ecklesiastikdepartementet
ställning, »jord framställning har, bland annat, anhållits, att frågan om kallortstillägg
måtte upptagas till beprövande i samband med löneregleringsspörsmålet.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.

285

Löneregleringskominittén har icke i sina förslag upptagit avlöningsformen
familj etillägg.

Vad angår frågan om kallortstillägg, erinrar kommittén, hurusom
kommittén på anförda skäl ansett sig ej höra förorda de av nämnden
framlagda förslagen om särskilda ortstillägg till lärare vid de allmänna
läroverken och folkskoleseminarierna i Västerbottens och Norrbottens län.
Kommittén ser sig följaktligen förhindrad tillstyrka ett förslag av i stort
sett liknande innebörd för lärarpersonalens vid folk- och småskolor vidkommande.

Enligt kommitténs mening böra alltså de kontanta avlöningsförmånerna
för folkskollärare utgå i form av grundlön och ålderstillägg. I
fråga om grundlönen föreslår kommittén olika belopp för manlig och
kvinnlig lärare, beräknad på sätt kommittén i annat sammahang framhållit.
Jämväl ålderstilläggen borde utgå med olika belopp för manlig
och kvinnlig befattningshavare, varemot antalet ålderstillägg synes böra
vara lika, vare sig tjänstinnehavaren är man eller kvinna.

Beloppet av de ordinarie lärarnas avlöning.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 § 1, sådan denna paragraf
lyder enligt kungl. kungörelsen den 14 september 1906, skall ordinarie
lärare, som, efter undergången godkänd avgångsexamen från folkskoleseminarium,
blivit i föreskriven ordning anställd vid folkskola, i årlig lön
för undervisning under 8 månader eller 341/2 veckor eller under den
kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden kan
medgiva, åtnjuta minst 900 kronor samt tre ålderstillägg, vart och ett å
150 kronor för manlig lärare och 100 kronor för kvinnlig.

Lärare är skyldig att utan särskild ersättning underkasta sig den
ökade tjänstgöringsskyldighet, som kan för honom uppkomma, därest i
vederbörlig ordning skulle komma att för samtliga skoldistrikt stadgas
förlängning av den nu lagstadgade undervisningstiden av 34V2 veckor,
dock under en tid av sammanlagt högst 36 veckor om året.

I § 4 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 stadgas, att för lärare
vid folkskola, till vilkens avlönande statsbidrag utgår och vilkens tjänstgöring,
såvitt den avser i skolåldern varande barn, fortgår utöver åtta
månader av året, lönen för varje överskjutande månad skall ökas med
Vs av det belopp, vartill lärarens årliga minimilön beräknas, däri husrum
och bränsle icke inberäknade.

Lönereglering
skommittén.

Nuvarande

bestäm melser.

286

Kun (fl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Riksdagen har på extra stat från och med år 1916 årligen anvisat
medel för beredande av tillfällig löneförbättring till folkskollärare.

För år 1916 utgick tillfällig löneförbättring med 250 kronor till
sådan ordinarie lärare vid folkskola, vilken vid ingången av nämnda år
hade eget äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder, dock att delaktighet
i löneförbättringen icke tillkom gift kvinnlig befattningshavare, vars man
levde.

För år 1917 beviljade riksdagen tillfällig löneförbättring med enahanda
belopp till dylik ordinarie lärare, vilken på sätt nämnts vore att
betrakta som familjeförsörjare, varjämte riksdagen för samma år beviljade
tillfällig löneförbättring med 150 kronor till annan ordinarie lärare vid
folkskola.

Fpr år 1918 utgår enligt 1917 års riksdags beslut den tillfäjliga
löneförbättringen med väsentligt ökade belopp, nämligen med 600 kronor
till ordinarie lärare, som i visst avseende är att anse som famijjefprsörjare,
och med 400 kronor till annan ordinarie lärare.

Nämndens förslag i fråga om den kontanta avlöningen för ordinarie
folkskollärare innefattas i ett av nämnden utarbetat förslag till författning
angående den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning.
Detta författningsförslag innehåller i § 2, bland annat:

»För ordinarie folkskollärare utgår den kontanta avlöningen i dels
grundlön, dels ålderstillägg, dels ock familjetillägg, allt för år räknat.

A. Grundlönen utgör för manlig lärare 1,300 kronor och för
kvinnlig lärare 1,150 kronor och utgår med enahanda belopp i alla lönegrader.

B. Ålderstilläggen äro tre, vardera å 200 kronor.»

»C. Familj etillägg utgår med 200 kronor.

Angående grunderna för åtnjutande av familj etillägg är särskilt
stadgat.»

Beträffande detta förslag anför nämnden bland annat:

De avlöningsförhöjningar, nämnden förordat, vore i varje fall betydande.
Men om man toge hänsyn till dels de av centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärarförening gjorda statistiska utredningar angående
folkskollärarnas levnadskostnader, dels ock den omständigheten, att
den lönereglering, som nu ifrågasattes, borde äga bestånd åtskilliga år
fram i tiden, syntes de förordade avlöningsbeloppen icke kunna anses
för högt tilltagna.

Vad som föranlett en så väsentlig ökning i folkskollärarkårens levnadskostnader,
vore givetvis den allmänna prisstegringen, men kanske i

Kungi. Maj-.ts nåd. proposition nr 260.

287

ännu högre grad kommunikationsväsendets utveckling och befolkningens
övergång från naturahushållning till penninghushållning. Nämnden tänkte
här särskilt på landsbygdens lärare, vilka i allmänhet icke erhölle högre
avlöning än den lagstadgade minimilönen. Mycket av vad folkskolläraren
förr kunde erhålla till livets nödtorft för eu ringa penning eller kanske
gratis, måste han nu betala efter samma priser som de i städerna gällande.

Även i andra avseenden hade folkskollärarnas förhållanden ändrats.
Förr kunde, och på grund av lönens ringhet måste, läraren få tid över
för att ägna sig åt andra värv, som kunde bereda honom ett tillskott i
inkomsten. På grund av undervisningens alltjämt fortgående omdaning
ställdes allt större fordringar på lärarnas arbete för sin egen förkovran.
Att nöjaktigt följa med utvecklingen inom folkskolans samtliga läroämnen
vore ett arbete, som krävde sin man. Efter omorganisationen
av skolväsendets centrala ledning och inspektion komme helt visst staten
själv att med än större uppmärksamhet göra sina krav på folkskolans
■ framåtskridande gällande.

För att folkundervisningen skulle kunna ryckas upp till den nivå,
som påkallades av de nya samfundsförhållandena, vore det, såvitt nämnden
förstode, en förutsättning, att folkskollärarkåren höjdes upp på ett
högre ekonomiskt plan. Endast då kunde läraren odelat ägna sig åt sitt
kall. Till fullföljande av den tanken, att läraren i skolarbetet borde se
sin livsuppgift, hade nämnden föreslagit, att pensionsåldern för folkskollärare
skulle höjas från 55 till 60 år. Denna ökning i tjänstårens antal,
som i och för sig skulle avsevärt nedbringa kostnaderna för skolväsendet,
borde kompenseras genom en motsvarande höjning i lönen.

I fråga om tjänstgöringsskyldighet, ersättning för övertidsläsning
samt sättet för den kontanta avlöningens beräknande föreslår nämnden
följande bestämmelser, innefattade i §§ 9 och 10 av berörda författningsförslag: §

»Lärare är skyldig att för den här ovan stadgade kontanta avlöningen
tjänstgöra åtta månader om året eller den kortare tid, under
vilken undervisningen vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts särskilda
medgivande meddelas.

Omfattar läsåret vid skolan mera än åtta månader, skall läraren
för övertidsläsningen erhålla särskild gottgörelse, uppgående för varje
månad, beräknad till 30 dagar, till en åttondedel av den bär ovan stadgade
kontanta avlöningen, familjetillägg däri ej inberäknade.»

- 288

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

§ 10.

»Den kontanta avlöningen utgår för ordinarie lärare samt lärare,
som blivit anställda tills vidare, efter kalenderår, för övriga lärare efter
läsår och skall i följd härav, där lärares anställning börjar eller upphör
under loppet av kalenderår, den kontanta avlöningen utgå: i förra fallet
för varje månad, under vilken läraren det året varit anställd, med en
tolvtedel av den kontanta årsavlöningen, ersättning för övertidsläsning
däri inberäknad, i senare fallet för varje månad, under vilken läraren
det året tjänstgjort, med en åttondedel av den kontanta årsavlöningen,
ersättning för övertidsläsning däri icke inberäknad.»

Vidare framlägger nämnden följande förslag till avlöningsvillkor
ävensom till bestämmelser angående lärare, som ej ingå på ny lönereglering,
innefattade i §§ 13 och 17 av samma författningsförslag:

§ 13.

»Som villkor för att komma i åtnjutande av de i denna författning
stadgade avlöningsförmåner skall gälla:

att ordinarie folkskollärare är skyldig att underkasta sig bestämmelserna
angående såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som ock folkskollärarnas
änke- och pupillkassa;

att lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare i folkskolor, vilka avses i § 33 mom. 2 av folkskolestadgan,
äro skyldiga att underkasta sig bestämmelserna angående småskollärarnas
pensionsinrättning;

att lärare är skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må
bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot; samt

att lärare är skyldig att utan särskild ersättning underkasta sig
ökning av tjänstgöringsskyldigheten intill högst 36 veckor om året, därest
den nu lagstadgade undervisningstiden av 34 V 2 veckor om året skulle
genom beslut av Konung och riksdag komma att för samtliga skoldistrikt
förlängas.»

§ 17.

»Ordinarie folkskollärare, som tillsatts före den 1 januari 1916,
ävensom lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka före den 1 januari 1916 erhållit den
fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folk -

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 2(JO. 280

skolestadgan, akola, därest de icke ingå på den genom denna författning
fastställda lönereglering, åtnjuta avlöning och pension eller ålderdomsundcrstöd
enligt nu gällande bestämmelser.»

I vissa av de över nämndens förslag avgivna utlåtanden framhålles
önskvärdheten av föreskrifter dels angående skyldighet för befattningshavare,
som koxnme i åtj utande av föreslagna avlöningsförmåner, att
utan ersättning åtaga sig undervisning eu eller annan vecka över den
lagstadgade undervisningstiden, dels angående vissa garantier för att
läraren helt ägnade sitt arbete åt skolan. I sistnämnda avseende har
föreslagits, att lärare ej utan vederbörande skolstyrelses medgivande borde
få innehava annan avlönad befattning.

I en av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
genom dess verkställande utskott gjord underdånig framställning av den
8 juni 1916 har anhållits, att ifrågavarande lönereglering måtte, med
hänsyn tagen särskilt till den levnadskostnadsstegring, vilken inträtt
under den följd av år, som lönefrågan stått under utredning, bliva av
sådan omfattning, att densamma på ett verkligt effektivt sätt komme
att avhjälpa det förefintliga behovet.

I denna framställning anför centralstyrelsen, bland annat, följande.

Den våldsamma ökning i levnadskostnaderna, som de senaste åren
ägt rum, hade icke blott stegrat bekymren för utkomsten utan ock framkallat
oro för att löneregleringen, när den en gång komme, icke skulle
bliva tillräckligt effektiv. Det vore ock tydligt, att farhågorna i detta
avseende icke vore ogrundade, därest löneregleringen komme att inskränkas
till de av lärarlonenämnden föreslagna lönebeloppen. Nämnden hade,
såsom helt naturligt vore, utgått från den detaljerade och noggranna utredning
rörande levnadskostnaderna inom folk- och småskolekåren, som
framlagts i centralstyrelsens underdåniga petition i maj 1912, och denna
utredning grundade sig huvudsakligen på hushållsbokföring inom lärarfamiljer
under år 1910. Det kunde vid dåvarande tidpunkt givetvis icke
förutses, varken att så många år skulle komma att förflyta, innan lönerörelsen
skulle leda till resultat, eller att dyrtid av sådant slag, som nu
rådde, skulle komma att inträffa, varför naturligen varken centralstyrelsen
eller sedermera lärarlonenämnden kunde taga tillbörlig hänsyn till
dessa omständigheter.

De kostnader, som folkskollärarna måste vidkännas för sin utbildning,
vore ävenledes stadda i ständig ökning.

Enligt centralstyrelsens mening måste en lönereglering genomförd
även i en nära framtid med de belopp, som av lärarlonenämnden före Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 37

Över nämndens
förslag
avgivna utlåtanden.

Till Kungl.

Maj:t ingivna
framställningar.

290

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2t>0.

slagits, bliva av betydligt ringare värde, än om den genomförts vid den
tid, som lärarkåren ursprungligen beräknat och hoppats, och sålunda
för sitt ändamål i-edan från början med hänsyn till det minskade penningvärdet
otillräcklig.

Centralstyrelsen ville i anslutning till framställda synpunkter och
till inkomna framställningar från olika håll inom lärarkåren uttala det
önskemålet, att vid den fortsatta utredningen av folk- och småskolekårens
lönefrågor den allmänna stegringen av levnadskostnaderna under
de senaste sex åren måtte på det sättet beaktas, att det slutliga förslaget
om lönereglering för nämnda lärarkår komme att upptaga något högre
lönebelopp än de, till vilka nämnden kommit i sitt förslag. Sådant
tillägg borde enligt centralstyrelsens mening göras dels på den för alla
gällande grundlönen och dels på de olika familjetilläggen, det vill säga
till de avlöningsposter, vilka i främsta rummet vore ämnade att tillgodose
de närmaste levnadsbehoven.

För att något så när svara mot den ökning i levnadskostnaderna,
som motiverade dessa tilläggsbelopp,, syntes de icke böra understiga:
tillägget till grundlönen för folkskolekåren 200 kronor, till grundlönen
för småskolekåren 100 kronor och till vartdera av de tre föreslagna
familj etilläggen för såväl folk- som småskolekåren 50 kronor.

Då centralstyrelsen stannat vid dessa belopp, vilka motsvarade
blott omkring 15 procent av grundlönen och 25 procent av familjetill1
äggen, vore det för att därmed angiva den nedre gräns, under vilken
lönen icke kunde sättas, för att löneregleringen skulle komma att under
förhandenvarande förhållanden något så när bibehålla det värde, som
nämnden med densamma avsett.

Vidai''e har samma korporation i eu den 1 juni 1917 gjord framställning
anhållit, att ifrågavarande lönereglering måtte, med hänsyn
tagen särskilt till den levnadskostnadsstegring, vilken inträtt under den
följd av år, som lönefrågan stått under, utredning, bliva av eu sådan
omfattning, att densamma på ett verkligt effektivt sätt komme att avhjälpa
det förefintliga behovet och icke understiga de belopp, som i
denna framställning föreslagits.

Efter erinran om sin föregående framställning i ämnet och där
framhållna omständigheter, understryker centralstyrelsen behovet av en
ytterligare förhöjning av lönebeloppen utöver vad förut föreslagits.

Den nu ifrågasatta nödvändiga förhöjningen syntes centralstyrelsen
höra komma samtliga lärare till godo och läggas dels på grundlönen, dels
på ålderstilläggen. Vad först ålderstilläggen beträffade, syntes den av
nämnden förordade principen, att de särskilda ålderstilläggen borde sättas

Kung!. Maj tfa nåd. proposition nr ‘JtiO.

lika med de särskilda familjetilläggen såväl i antal som storlek, hava
goda skäl för sig. Då lamiljetilläggen i IDIG års förslag sattes för folkskolekåren
till 250 kronor och för småskolekåren till 200 kronor, borde
även ålderstil läggen bestämmas till dessa belopp. Vad anginge grundlönen,
syntes det centralstyrelsen, att denna, med hänsyn till vad i framställningen
blivit anfört, borde för såväl folk- som småskolekåren höjas
med 200 kronor utöver 1916 års förslag.

I ett över sistberörda framställning den 13 juni 1917 avgivet utlåtande
hemställer folkskolöverstyrelsen, att ett blivande löneregleringsförslag
måtte upptaga de i centralstyrelsens senast omnämnda framställning
avsedda avlöningsbelopp.

Överstyrelsen ville, bland annat, framhålla, att tillströmningen av
sökande till folkskoleseminarierna våren 1917 visat sig vara betydligt
svagare än förut, varför fara förelåge, att åtskilliga seminarier, särskilt
de manliga, icke skulle bliva i stånd att tillbörligt fylla klasserna.

Den stegring av levnadskostnaderna, som ägt rum, syntes överstyrelsen
tala för att ifrågavarande avlöningsbelopp tilltoges större än vad
överstyrelsen förut hemställt. För en sådan åtgärd talade dessutom en
särskild omständighet. Den tillfälliga löneförbättring, som av 1917 års
riksdag beslutats, hade av riksdagen fastställts till väsentligen högre belopp
än dem, som av Kungl. Maj:t i enlighet med överstyrelsens framställning
föreslagits. I vissa avseenden hade de av riksdagen sålunda
beslutade beloppen kommit så nära dem, som upptagits i överstyrelsens
förslag till definitiv lönereglering, att dessa senare redan av denna orsak
syntes böra höjas. Den tillfälliga löneförbättringen vore givetvis beräknad
med hänsyn till förhållandena för ögonblicket, under det att den
definitiva löneregleringen tydligen borde bestämmas så, att den kunde
komma att gälla åtskilliga år framåt. Därtill komme, att den definitiva
löneregleringen måste medföra ökning såväl i avgifterna för den egna
pensioneringen som i avgifterna till änke- och pupillkassan, en ökning,
varmed icke räknats vid fastställandet av beloppen för den tillfälliga
löneförbättringen.

På sätt ovan erinrats, har folkskolöverstyrelsen i underdånig skrivelse
den 31 augusti 1917 framlagt förslag rörande anslag till folkundervisningen
m. m. för budgetåret 1919.

I sagda framställning, i vad den avser löne- och pensionsreglering
för lärare vid folkskolor och småskolor, finner sig överstyrelsen böra
hålla sig till de avlönings- och pensionsbelopp, som innefattas i centralstyrelsens
för Sveriges allmänna folkskollärarförening senast berörda
framställning, vilken av överstyrelsen förordats.

292

Kung!. Majits nåd. proposition nr 260.

Med denna utgångspunkt skulle de avlöningsbelopp, överstyrelsen
ansåge sig böra förorda, bliva: för ordinarie manlig lärare vid folkskola
1,700 kronor i första, 1,950 kronor i andra, 2,200 kronor i tredje och
2,450 kronor i fjärde lönegraden; för kvinnlig ordinarie lärare vid folkskola
1,550 kronor i första, 1,800 kronor i andra, 2,050 kronor i tredje
och 2,300 kronor i fjärde lönegraden; för extra ordinarie och vikarierande
manlig lärare vid folkskola 1,550 kronor och för kvinnlig sådan
lärare 1,500 kronor; för biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre
folkskola och lärare vid småskola med anställning tills vidare 1,000 kronor
i första, 1,200 kronor i andra, 1,400 kronor i tredje och 1,600 kronor
i fjärde lönegraden; för lärare av sistnämnda grupp med anställning
på bestämd tid eller som vikarie 950 kronor; för folkskollärare familjetillägg
å 250 kronor och för småskollärare m. fl. å 200 kronor i enlighet
med de grunder, som av nämnden föreslagits, vilket innebure, att
familj etillägg skulle kunna komma att utgå med sammanlagt högst 750
kronor för folkskollärare och högst 600 kronor för småskollärare in. fl.
Till angivna kontanta avlöningsbelopp skulle vidare komma bostad och
nödigt bränsle eller ersättning därför. Hel pension skulle för manlig
lärare vid folkskola bliva 1,838 kronor, för kvinnlig lärare vid folkskola''
1,725 kronor och för lärare vid småskola m. 11. 1,200 kronor.

För bedömande av de avlöningsbelopp, som skäligen böra förordas
för de befattningshavare, om vilka nu är fråga, framhåller löneregleringskommittén,
att dessa befinna sig i allmänhet på den standard, där
den starka sänkningen av penningens köpkraft måste göra sig företrädesvis
kännbar.

Det har vid flera tillfällen med rätta betonats, att folkskollärarkåren
sedan länge intagit en i avlöningshänseende tillbakasatt ställning.
Riksdagens beslut beträffande den tillfälliga löneförbättringen för denna
kår finge anses innebära ett erkännande av denna uppfattning. Även
under normala förhållanden skulle sålunda en väsentlig löneförbättring
vara av omständigheterna påkallad; så mycket mer torde behovet härav
gorå sig gällande under nuvarande exceptionella förhållanden.

Bland de synpunkter, som ofta framhållas, då frågan om lönereglering
för folkskollärarkåren är på tal, ville kommittén i detta sammanhang
allenast erinra, hurusom folkskolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten
på de försvårade möjligheter i avseende å en fullgod rekrytering av
ifrågavarande lärarkår, som för närvarande yppade sig. Om dessa redan
nu visa sig kännbara, anser kommittén förhållandet bliva än svårare, om
man beräknar, att ett stort antal lärare, vilka nu kvarstått över pensions -

293

Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 200.

åldern i avvaktan på förbättrade pensionsförmåner såsom eu följd av eu
blivande lönereglering, omedelbart efter denna reglerings genomförande
torde komma att avgå från sina tjänster.

Tager man dessutom i betraktande de allt större anspråk och krav,
som samhället i olika avseenden med all säkerhet kommer att ställa på
lärarna vid folkskolorna i riket, synes kommittén fullgoda skäl tala för att
tillmäta avlöningsbeloppen efter en icke allt för snävt tilltagen måttstock.

Enligt kommitténs mening böra de kontanta avlöningsförmånerna
bestämmas till

för manlig ordinarie folkskollärare 2,100 kronor, vartill skulle kunna
komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, samt

för kvinnlig ordinarie folkskollärare 1,800 kronor, vartill skulle kunna
komma tre ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor.

Samtliga ålderstillägg böra utgå efter respektive 5, 10 och 15 års
tjänstgöring.

Till nämnda kontanta avlöningsförmåner bör, såsom hittills, komma
fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris.

Givet är, att en så väsentlig ökning av avlöningsbeloppen utöver
vad för närvarande gäller kommer att medföra avsevärt ökade kostnader
för statsverket. Men även för kommunernas vidkommande, vilka enligt
gällande bestämmelser hava att svara för en tiondedel av begynnelseavlöningen,
anser kommittén förslaget betinga en ej obetydlig ökning av
utgifterna.

Inom kommittén har det spörsmål varit uppe, huruvida det kunde
anses lämpligt att från kommunerna på statsverket överflytta den del av
lärarlönerna, som nu bestrides av kommunala medel, och följaktligen
låta sagda löner helt utgå av statsmedel.

Även om från vissa synpunkter skäl kunde synas tala för en dylik
åtgärd, har kommittén dock funnit densamma vara förenad med åtskilliga
olägenheter samt möjligen kunna medföra konsekvenser, vilkas
räckvidd kommittén icke ser sig i stånd att bedöma.

Kommittén har följaktligen ej ansett sig kunna förorda ett förslag
av sådan innebörd. För att emellertid söka bereda kommunerna en lättnad
i de ökade utgifter, den föreslagna löneregleringen i allt fall för
dem betingar, har kommittén ansett sig höra förorda, att staten måtte
övertaga de pensionsavgifter, vilka enligt gällande bestämmelser skolområde
eller skoldistrikt har att till folkskollärarnas pensionsinrättning årligen
erlägga för vederbörande lärares pensionering.

Enligt nu gällande bestämmelser är lärare skyldig att utan särskild
ersättning underkasta sig ökad tjänstgöringsskyldighet, därest un -

294

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

dervisningstiden genom i vederbörlig ordning fattat beslut komme att
förlängas för samtliga skoldistrikt, dock intill högst 36 veckor om året.
Nämnden förordar bibehållande av eu dylik bestämmelse. Kommittén
anser för sin del, att, därest löneförmånerna varda på sätt kommittén
föreslagit höjda, folkskollärare skall vara skyldig underkasta sig än vidare
ökning av tjänstgöringsskyldigheten, därest undervisningstiden skulle
genom beslut av Konung och riksdag komma att för samtliga skoldistrikt
förlängas även utöver 36 veckor om året.

Spörsmålet om utsträckt tjänstgöringsskyldighet anser kommittén
även böra skärskådas med hänsyn till det nu ofta förekommande förhållandet,
att vederbörande lärare jämväl har sig mot särskild därför
stadgad ersättning anförtrodd undervisningen i slöjd. Kommittén anser,
att, därest dess förslag i fråga om lärarnas avlöningsförmåner vinner
avseende, det skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej vederbörande lärare
borde vara underkastad utsträckt eller ökad tjänstgöringsskyldighet även
i så måtto, att han utan särskild ersättning skulle vara skyldig bestrida
undervisning i slöjd, därest sådan undervisning uppdroges åt honom.

Då det vidare inom kommittén ifrågasatts, huruvida vederbörande
lärare jämväl kunde böra åläggas skyldighet att utan särskild ersättning
undervisa i fortsättnings- och ersättningsskola, säger sig kommittén hava
funnit detta vara ett spörsmål, som undandrager sig kommitténs bedömande.
Kommittén erinrar, hurusom frågan angående fortsättningsskolan sammanhänger
med ett omfattande organisationsspörsmål, vilket berör utom denna
skola, bland andra, lägre tekniska yrkesskolor, den lägre handelsundervisningen
och närliggande undervisningsområden.

I ett över nämndens förslag avgivet utlåtande har föreslagits, att
lärare ej utan vederbörande skolstyrelses medgivande må innehava annan
avlönad befattning. Förslaget är uppenbarligen tillkommet i syfte att
garantera skolan lärarens huvudsakliga arbetskraft. Kommittén, som i
fråga om statens befattningshavare ansett vissa restriktioner böra uppställas,
då det gäller förening av tjänster, finner sig böra förorda, att eu
bestämmelse i nämnda syfte — vare sig nu det ifrågasatta medgivandet
må lämnas av statens vederbörande folkskolinspektör eller av vederbörande
skolstyrelse — må knytas såsom villkor vid de föreslagna avlöningsförmånerna.

Vad nämnden i övrigt i denna punkt beträffande folkskollärare
föreslagit har kommittén ansett ej böra föranleda erinran eller yttrande
från kommitténs sida.

KiiiujI. Maj-Ja nåd. proposition nr 2(>0.

295

Kxtra ordinarie och vikarierande lärares avlöning.

Enligt § 1 mom. 1 i kung], kungörelsen den 1 juni 1900 angående
avlönande av vikarie för lärare vid folkskola eller småskola under tjänstledighet
på grund av sjukdom, sådant detta moment lyder enligt kungl.
kungörelsen den 28 juni 1907, skall, därest vid folkskola anställd ordinarie
eller extra ordinarie lärare, till vilkens avlönande bidrag av statsmedel
utgår, på grund av sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid folkskoleseminarium
examinerad vikarie för honom är förordnad under oavbrutet
minst en månad av den fastställda undervisningstiden av åtta månader
om året, vikarien för den tid, varunder hans förordnande varar,
åtnjuta arvode efter minst 800 kronor för åtta månaders undervisningstid
eller 100 kronor för läsmånad, varje månad beräknad till trettio
dagar, samt dessutom bostad och vedbrand eller ersättning därför, ävensom
med belopp, som av skoldistriktet bestämmes, undfå gottgörelse för
resekostnad, där sådan ifrågakommer.

§ 2 i kungörelsen den 1 juni 1900 stadgar, bland annat, att för
utbekommande av statsbidrag till sådan vikaries avlöning hinder icke må
möta därav, att vikarien ej avlagt avgångsexamen vid folkskoleseminarium,
därest folkskolinspektören vitsordar, att vikarien befunnits duglig,
samt att vikarie, som avlagt nämnda examen, icke kunnat erhållas.

Enligt kungl. kungörelsen den 17 september 1914 angående avlöning
åt lärare vid folk- och småskolor m. fl. under tjänstgöring till rikets
försvar gälla i stort sett enahanda bestämmelser i fråga om vikarie
för lärare, som är ledig för tjänstgöring för rikets försvar.

Vad beträffar andra vikarierande lärare än sådana, som vikariera
för på grund av sjukdom eller för tjänstgöring till rikets försvar tjänstlediga
lärare, finnes intet direkt stadgande angående storleken av deras
avlöning. Ej heller är någon minimiavlöning tillförsäkrad extra ordinarie
folkskollärare. Emellertid anses extra ordinarie folkskollärares och vakansvikariers
avlöningsförhållanden faktiskt reglerade genom kungörelsen den
1 juni 1900 angående statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och
småskolor, i vilken kungörelse under § 1, sådan denna paragraf lyder enligt
kungl. kungörelsen den 14 september 1914, stadgas, bland annat, att statsbidrag
skall utgå ej blott till avlönande av ordinarie folkskollärare utan även
till avlönande av varje annan examinerad, vid folkskola antagen lärare,
som i årlig lön erhåller, förutom husrum och vedbrand eller ersättning
därför, minst 800 kronor. Tillika är i § 3 av samma kungörelse den 1
juni 1900 stadgat, att hinder för utbekommande av statsbidrag ej bör
möta därav, att folkskollärartjänst vid förfall för ordinarie lärare eller

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

296 Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

vid inträffad ledighet måst uppehållas av vikarie, som icke avlagt avgångsexamen
vid folkskoleseminarium, såvida folkskolinspektören vitsordar,
att examinerad vikarie ej kunnat erhållas, att vikarien befunnits duglig
och att full avlöning såsom för examinerad folkskollärare till vikarien
utgått.

Extra ordinarie folkskollärare skall enligt gällande folkskolestadga
hava undergått folkskollärarexamen.

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
med 400 kronor till extra ordinarie och vikarierande folkskollärare,
under förutsättning vad vikarierande lärare beträffar, att de bestämmelser
i fråga om behörighet och minimiavlöning äro uppfyllda,
vilka såsom villkor för statsbidrag äro stadgade beträffande vikarie för
på grund av sjukdom tjänstledig ordinarie eller extra ordinarie lärare
vid folkskola.

§ 3 av nämndens förslag till författning angående den vid folkoch
småskolor anställda lärarpersonalens avlöning lyder:

»För extra ordinarie och vikarierande folkskollärare utgår den kontanta
avlöningen i arvode, uppgående för manlig lärare till 1,150 kronor
och för kvinnlig lärare till 1,100 kronor, allt för år räknat».

På sätt ovan erinrats, har folkskolöverstyrelsen för extra ordinarie
och vikarierande manlig folkskollärare föreslagit arvodesbelopp av 1,550
kronor och för kvinnlig sådan lärare av 1,500 kronor.

Löneregleringskommittén anser, att berörda belopp böra för manlig
lärare bestämmas till 1,700 kronor och för kvinnlig lärare till 1,500 kronor.

Lönetursberäkning.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning åt
lärare vid folkskolor och småskolor § 1, sådan denna paragraf lyder enligt
kungl. kungörelsen den 14 september 1906, äger ordinarie lärare
komma i åtnjutande av ålderstillägg efter respektive 5, 10 och 15 års
oförvitlig tjänstgöring, vilka ålderstillägg skola utgå från och med början
av kalenderåret närmast efter det, varunder det femte, tionde eller
femtonde ordinarie tjänståret gått till ända.

Vad som är stadgat om viss tids tjänstgöring såsom villkor för erhållande
av ålderstillägg skall enligt samma paragraf anses vara fullgjort,
därest läraren under den tjänstetid av fem år, som erfordras för
vinnande av varje särskilt ålderstillägg, meddelat undervisning under

Kanyl. Majds nåd. proposition nr 260. 297

mera än fyra femtedelar av deri ä nämnda tjänstetid belöpande fastställda
undervisningstiden av åtta månader om året eller den kortare tid,
under vilken undervisningen i den skola, varest läraren är anställd, på
grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande årligen meddelas, skolande
dock härvid icke föras löntagaren till last tjänstledighet, som åtnjutits
för att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag
eller offentlig befattning utom skoldistriktet, och ej heller den tid,
varunder till följd av rådande smittosam sjukdom undervisningen i skolan
varit inställd.

Med oförvitlig tjänstgöring förstås tjänstgöring, som icke givit anledning
till laga kraftvunnen varning enligt § 32 i folkskolestadgan.
Beträffande tillämpningen av bestämmelsen om oförvitlig tjänstgöring såsom
lönetursvillkor har Kungl. Maj:t genom utslag i besvärsmål givit
den tolkningen åt ifrågavarande bestämmelse, att lärare, som erhållit varning,
ej äger att komma i åtnjutande av nytt ålderstillägg, förrän fem
år förflutit från och med utgången av det år, han undfått varningen,
även om han eljest fullgjort villkoren för ålderstilläggs åtnjutande tidigare
(jfr nämndens betänkande, band 3. sid. 297 och följ.).

Kungl. kungörelsen den 31 maj 1901 angående tjänstårsberäkning
i vissa fall för lärare vid folkskolor stadgar, bland annat, att tjänstgöring
efter behörigt förordnande såsom lärare eller lärarinna vid någon
med folkskoleseminarium förenad övningsskola skall anses lika med tjänstgöring
såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i avseende å
rätt för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola att efter viss tids
tjänstgöring komma i åtnjutande av ålderstillägg.

Vidare är genom kungl. kungörelse den 17 september 1914 förordnat,
att i fråga om rätt till ålderstillägg för lärare vid folkskola honom
icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande
av värnplikt.

I avseende å lönetursberäkning innehåller nämndens förslag till
författning angående den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens
avlöning i § 2 följande:

»Lärare äger rätt, när han uppflyttats i 2:a lönegraden, till ett ålderstillägg;
när han uppflyttats i 3:e lönegraden, till två ålderstillägg; och
när han uppflyttats i 4:e lönegraden, till tre ålderstillägg; och skola härvid
följande lönetursbestämmelser tillämpas.

Lärare äger icke beräkna tjänstår för uppflyttning i högre lönegrad,
förr än han erhållit anställning som ordinarie folkskollärare; vid första
sådan anställning inträder läraren i l:a lönegraden.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.)

Lärarlöne nämnden.

298

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

För uppflyttning från lägre till högre lönegrad fordras, att fem kalenderår
förflutit från lärarens inträde i den lägre lönegraden; samt

att läraren i den lägre lönegraden tjänstgjort mera än fyra femtedelar
av den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden av åtta
månader om året eller den kortare tid, under vilken undervisning vid
skolan på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande meddelats, därvid
dock läraren icke för något år får tillgodoräkna sig mera än åtta
månaders tjänstgöring.

Härvid skall iakttagas:

att, om tjänstgöringen i den lägre lönegraden icke varit oförvitlig,
läraren icke äger rätt till uppflyttning i den högre lönegraden, med
mindre folkskolöverstyrelsen, på ansökan av skolrådet eller läraren, förklarat
denne berättigad att, därest villkoren i övrigt för sådan avlöningsförhöjning
äro fullgjorda, komma i åtnjutande därav; samt

att läraren icke skall föras till last tjänstledighet, som åtnjutits för
att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag
eller offentlig befattning eller för att fullgöra värnplikt, och ej heller
den tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen vid
skolan varit inställd.

Ordinarie folkskollärare äger att med iakttagande av här ovan
stadgade bestämmelser för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig jämväl den tid, han tjänstgjort som lärare vid folkskoleseminariums
övningsskola, som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola ävensom den
tid, varunder han tjänstgjort vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium
och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordinarie
folkskollärare.

De sålunda meddelade lönetursbestämmelserna skola beträffande
lärare, som vid ingången av 1916 innehar ordinarie folkskol lärartjänst,
tillämpas å hans tjänstgöring efter inträdet i den lönegrad, i vilken läraren
då befinner sig, men icke föranleda ändring i det antal lönetursår,
läraren före inträdet i denna lönegrad må hava intjänat enligt hittills
gällande bestämmelser, och skall vad här ovan stadgats angående lönetursberäkning
för tjänstgöring vid skeppsgosseskola samt vid under offentlig
kontroll ställt småskoleseminarium jämväl hava avseende å tjänstgöring,
fullgjord före den dag, denna bestämmelse träder i kraft.»

Vidare föreslår nämnden i § 8 av samma författningsförslag, att
ifrågavarande ålderstillägg skola utgå från och med kalenderåret näst
efter det, under vilket rätten till sådant tillägg inträtt.

Over nämn- 1 sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande tillstyrker folkskol argivna

ut- överstyrelsen detsamma, i vad det avser bestämmelse om lönetursberäk latanden.

KnuffI. Maj:U nåd. proposition nr 260.

299

ning för sådan lärare, vars tjänstgöring på grund av erhållen varning
enligt folkskolestadgans § 32 icke kan anses oförvitlig. Förslaget i
nämnda hänseende avstyrkes däremot av vissa folkskolinspektörer, vilka
anslutit sig till den mening, som i detta avseende uttalats av Sveriges
allmänna folkskollärarförenings kretsar, nämligen att endast ett års tjänstgöring
må såsom icke oförvitlig frånräknas vid bestämmandet av ifrågavarande
lärares lönetur.

I avseende å förslaget om rätt för folkskollärare att för åtnjutande
av ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring vid vissa angivna läroanstalter
tillstyrker folkskolöverstyrelsen vad nämnden i detta avseende
föreslagit, dock med det tillägg att lärare ävenledes borde få tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring som ordinarie ämneslärare vid högre
folkskola eller kommunal mellanskola samt efter vunnen behörighet till
ordinarie folkskollärartjänst såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem,
vilket äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente och åtnjuter statsbidrag.
Härjämte fäster överstyrelsen uppmärksamheten därpå, att skäl
torde föreligga för att även tjänstgöring vid lotsbarnskola finge tillgodoräknas
för lönetur.

I en av lärare vid skeppsgosseskolan i Marstrand den 1 mars Till Kungl.
1916 gjord underdånig framställning har anhållits, att Kungl. Maj: måtte Vaj:t inunder
1916 års riksdag vidtaga åtgärder för att ordinarie lärare vid ''ställningar.
folkskola må — i enlighet med nämndens förslag — för uppflyttning
i högre lönegrad medgivas rätt att tillgodoräkna sig jämväl den tid,
han tjänstgjort som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola, därvid medräknad
även den tjänstgöringstid vid skeppsgosseskola, som fullgjorts
före den dag, bestämmelsen träder i kraft.

Vidare har i en av svenska missionsförbundet gjord underdånig framställning
på anförda skäl föreslagits sådan ändring av nu gällande lagstiftning
rörande pensionsrätt och tjänstårsberäkning, att sådan må kunna
under de villkor, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, tillerkännas
lärare och lärarinnor vid svenska skolor i utlandet.

Över sistberörda framställning har läroverksöverstyrelsen den 2
maj 1916 avgivit utlåtande och därvid, i vad framställningen avser beräkning
av tjänstår för erhållande av lönetursrätt vid inhemska skolor,
förklarat sig anse, att det i denna fråga endast kunde bliva tal om skolor,
som åtnjöte understöd av svenska staten, samt erinrat, hurusom i
kungl. kungörelse den 31 december 1915 angående rätt för lärarinna att
för uppflyttning i högre lönegrad vid statsunderstödd enskild läroanstalt
tillgodoräkna sig tjänstgöring vid svensk skola i utlandet de närmare
villkoren vore fastställda för den ifrågavarande förmånens åtnjutande.

300 Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I ärendet har vidare folkskolöverstyrelsen den 30 december 1916
avgivit utlåtande och därvid, i vad framställningen rör lönetursrätt, hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommandet av
erforderliga bestämmelser för att, under de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kunde finna gott bestämma, lärare vid högre folkskolor, folkskolor och
småskolor med rätt till lönetur må i sådant avseende äga att räkna sig till
godo tjänstgöring, som fullgjorts vid svensk skola i utlandet.

Överstyrelsen förklarar, att den ej blott ställde sig sympatisk till förslaget,
att den utsträckta rätt till tjänstarsberäkning m. in. för vissa lärare,
som i förevarande framställning berördes, komme att gälla även lärare och
lärarinnor vid folkundervisningsanstalter, utan även biträdde förslaget, i
vad det avsåge att gälla dessa lärares och lärarinnors tjänstgöring i första
rummet vid de skolor i utlandet, till vilkas verksamhet staten för närvarande
lämnade understöd. Överstyrelsen inskränkte sig emellertid icke
därtill, utan förklarade sig icke finna betänklighet uti, att en blivande
författningsändring i den föreliggande ansökningens syfte komme att erhålla
den vidare omfattning, som läge i uttrycket »lärare och lärarinnor
vid svenska skolor i utlandet», alltså oberoende av huruvida dessa skolor
åtnjöte statsunderstöd eller icke.

De av nämnden föreslagna allmänna bestämmelserna för rätt att
komma i åtnjutande av ålderstillägg motsvara — bortsett från stadgande^
vilka äro betingade av förevarande tjänstegrens speciella förhållanden
— såsom löneregleringskommittén framhåller, i huvudsak vad för
närvarande i samma avseende i allmänhet gäller beträffande befattningshavare
i statens tjänst.

För erhållande av ålderstillägg å lön, där sådant förekommer, gäller
för sistnämnda befattningshavare i allmänhet den bestämmelsen att vederbörande
tjänstinnehavare skall med gott vitsord hava tjänstgjort under
viss del av den tjänstetid, som erfordras för att vinna löneförhöjning.
Denna bestämmelse motsvaras för folkskolornas vidkommande av
stadgandet, att lärare må komma i åtnjutande av ålderstillägg efter vissa
års oförvitlig tjänstgöring. Lärare, som erhållit varning, äger, jämlikt
Kungl. Maj:ts ovanberörda utslag i besvärsmål, icke att komma i åtnjutande
av ålderstillägg eller nytt sådant, förr än fem år förflutit från och
med utgången av det år, han undfått varningen, även om han eljest fullgjort
villkoren för ålderstilläggs åtnjutande tidigare.

Nämnden har, såsom av det föregående framgår, föreslagit eu ändring
i sistberörda avseende.

Kommittén, som icke funnit sig övertygad om att den av nämnden
föreslagna lösningen är den bästa, har dock icke ansett sig kunna för

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. .‘JO 1

närvarande fatta bestämd ståndpunkt i denna fråga. Kommittén erinrar
i detta hänseende om följande:

Enligt kommittén tillhandakomna utdrag av protokoll över civilärenden
i statsrådet den 12 maj 1917 fäste dåvarande chefen för
civildepartementet uppmärksamheten därå, att för erhållande av ålderstillägg
å lön, där sådant förekomme, i allmänhet gällde den bestämmelsen,
att vederbörande tjänstinnehavare skulle med gott vitsord hava
tjänstgjort under viss del av den tjänstetid, som erfordrades för att
vinna löneförhöjning, men att emellertid vid frågor om tillämpning av
denna bestämmelse olika uppfattningar gjort sig gällande i vad mån i
tjänsten begången förseelse och därav föranledd bestraffning borde
inverka på bestämmandet av tidpunkten för tillträdandet av sådan förhöjning
av lönen.

Med anledning därav och på departementschefens hemställan anbefallde
Kungl. Maj:t löneregleringskommittén'' att verkställa utredning i
ämnet samt inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Kommittén meddelar, att andra angelägna ärenden hindrat kommittén att
ännu verkställa den sålunda anbefallda utredningen, men säger sig kommittén
emellertid ämna skrida därtill, så snart ske kan.

I fråga om rätt för lärare att för lönetursberäkning tillgodoräkna
sig tjänstgöring vid vissa andra läroanstalter har kommittén ansett sig
böra förorda vad nämnden i detta avseende föreslagit.

Folkskolöverstyrelsen har tillstyrkt eu utvidgning utöver nämndens
förslag så till vida, att tjänstgöring vid vissa ytterligare angivna skolformer
här i riket skulle få tillgodoräknas för erhållande av ålderstillägg.
Vad av överstyrelsen sålunda tillstyrkts har icke givit kommittén anledning
till annan erinran än att, vad angår föreståndare eller lärare vid
skyddshem, hemmet skall åtnjuta statsbidrag och antingen äga av Kungl.
Majrt stadfäst reglemente eller ock vara av Kungl. Maj:t erkänt såsom
allmän uppfostringsanstalt.

Då folkskolöverstyrelsen i detta sammanhang ansett sig böra fästa
uppmärksamheten därpå, att skäl torde föreligga att även tjänstgöring
vid lotsbarnskola finge tillgodoräknas för lönetur, erinrar kommittén
hurusom lärarlönenämnden gjort gällande, att, därest en löneregleringför
lotsbarnskolornas lärare anses böra komma till stånd, erforderlig utredning
i ärendet torde böra verkställas av lotsstyrelsen. Frågan om
lönetursrätt för tjänstgöring vid sådan skola anser kommittén fördenskull
lämpligen tills vidare höra anstå.

Vad angår framställningen angående lönetursberäkning för lärare
vid svenska skolor i utlandet, har kommittén, på grund av vad i ärendet

302

Kungl. Mäj:ts nåd. proposition nr 260.

förekommit, ansett sig böra förorda, att lärare vid folkskola må för åtnjutande
av ålderstillägg tillgodoräknas tid, som han eller hon i egen skal»
av lärare med fast anställning tjänstgjort vid statsunderstödd svensk
skola i utlandet, dock enligt de närmare villkor, som kunna vai’da av
Kungl. Maj:t fastställda.

I nära överensstämmelse med vad kommittén för andra lärargrupper
föreslagit, anser kommittén befattningshavare böra för åtnjutande av
ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya löneregleringens
ikraftträdande förflutit från hans tillträde till innehavande ordinarie befattning.

Likaså anser kommittén befattningshavare i fråga om ålderstillägg
höra tillgodoräknas den tid, han före den nya löneregleringens ikraftträdande
tjänstgjort, på sätt i det föregående närmare angivits, vid någon
av om förmälda inhemska läroanstalter, eller med fast anställning vid omförmälda
skyddshem eller statsunderstödda svenska skolor i utlandet.

För en mängd befattningshavare i statens tjänst är föreskrivet,
att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är
skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning.

I anslutning härtill anser kommittén i fråga om folkskollärare böra
föreskrivas, att befattningshavare, som, då han intjänat stadgad tid för
erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han enligt gällande pensionsbestämmelser är skyldig att från tjänsten
avgå, icke må tillträda samma förhöjning.

Avlöningsförmåner under tjänstledighet.

Nuvarande

bestämmel ser.

I § 2 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlönande
av vikarie för lärare vid folkskola eller småskola under tjänstledighet på
grund av sjukdom stadgas, bland annat, att, om enligt läkarbetyg sjukdom,
på grund varav tjänstledigheten åtnjutes, är sådan, att densamma
gör läraren oförmögen att vederbörligen uppehålla sin tjänst, men ej av
sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull
undersökning anser sannolikt, att sjukdomen för all framtid hindrar den
sjukes återinträde i tjänstgöring, samt den tjänstledige läraren icke uppnått
sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till
hel pension, vikariens avlöning skall utgöras sålunda, att den tjänstledige
läraren av sin lön avstår ett belopp, motsvarande en fjärdedel av vika -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 303

Höns kontanta minimiavlöning, samt två tredjedelar av samma minimiavlöning
utgå av statsmedel och återstoden erlägges av skoldistriktet.

T § 3 av samma kungörelse stadgas, att, då enligt läkarintyg sjukdom,
på grund varav lärare, som i kungörelsen avses, åtnjuter tjänstledighet,
är av sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren
efter omsorgsfull undersökning anser sannolikt, att läraren till följd
därav är urståndsatt att vidare återinträda i tjänstgöring, vikariens avlöning
skall utgöras av den tjänstledige läraren utan bidrag av statsmedel
eller från skoldistriktet.

Vidare stadgas i § 4 av samma kungörelse, att ordinarie lärare,
som uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad
till hel pension, skall, då på grund av sjukdomsfall behov av vikarie för
honom inträder, ensam utgöra vikariens avlöningsförmåner.

Nu anförda bestämmelser angående avlöning för lärare, som är
tjänstledig på grund av sjukdom, anses jämväl hava avseende å extra
ordinarie lärare och vikarier å lediga platser.

Angående avlöningsförmåner för lärare, som är tjänstledig av annan
anledning än sjukdom, finnes intet stadgat.

Nämnden framhåller, hurusom syftet med ovan omförmälda bestämmelser
angående avlöningen för lärare, som är tjänstledig på grund
av obotlig sjukdom eller äger rätt till hel pension, uppenbarligen vore
att utöva ett mera eller mindre starkt tryck på sådan lärare att avgå från
tjänsten. Nämnden anser, att steget bör tagas fullt ut genom att stadga
skyldighet för lärare att i vissa fall avgå från tjänsten. I annat sammanhang
föreslår nämnden skyldighet för lärare att avgå från tjänsten
i följande fall, nämligen: 1) där läraren, efter att under fem på var andra

följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd
att tjänstgöra, finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen; samt
2) där läraren uppnått 60 levnadsår.

I fråga om avlöningsförmåner under tjänstledighet föreslår nämnden
följande, innefattat i §§ 4 och 12 i nämndens förslag till författning
angående den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning:

»§ 4.

Angående den kontanta avlöningen för lärare, som erhållit tjänstledighet,
skall gälla: ''

A) beträffande ordinarie och extra ordinarie folkskollärare:

a) om läraren erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
att han äger åtnjuta samtliga honom eljest tillkommande kontanta av -

Lärarlöne■
nämnden.

304

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

löningsförmåner med avdrag av ett belopp, motsvarande en fjärdedel av
den lagstadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten;

b) om läraren erhållit tjänstledighet för att på grund av särskilt
förordnande eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning:
att han äger åtnjuta vad som må återstå, sedan från summan av det
eller de av Kungl. Maj:t beviljade statsbidragen samt det belopp, distriktet
eljest skolat tillskjuta till hans kontanta avlöning, avdragits ett belopp,
motsvarande den lagstadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å
tjänsten; samt

c) om läraren erhållit tjänstledighet av annan anledning än under

a) och b) i denna § sägs: att han äger åtnjuta de honom eljest tillkommande
kontanta avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp, motsvarande
den lagstadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å
tjänsten;

B) beträffande lärare, som vikarierar å ledig folkskollärartjänst:

att, om läraren erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom,
han äger åtnjuta det honom eljest tillkommande arvode med avdrag av
ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den lagstadgade kontanta avlöningen
för kvinnlig vikarie å tjänsten.»

»§ 12.

Lärare, som är tjänstledig av annan anledning än sjukdom, skall
tillhandahålla vikarien bostad och bränsle.»

Lone- För lärare, som erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom,

kommittén. föreslår nämnden, såsom löneregleringskommittén erinrar, att han skall
åtnjuta samtliga honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner
med avdrag av ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den lagstadgade
kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten.

Löneregleringskommittén framhåller vidare, att därest kommitténs
förslag i fråga om förevarande lärares avlöningsförmåner vinner beaktande,
dessa befattningshavare komma att erhålla betydligt bättre
villkor än vad för närvarande är fallet. Det synes kommittén billigt,
att vid sådant förhållande höra i avseende å tjänstledighet på grund
av styrkt sjukdom gälla i stort sett enahanda bestämmelser, som i detta
hänseende äro stadgade för befattningshavare i statens tjänst. I
anslutning härtill anser kommittén böra föreskrivas, att lärare, som av
denna anledning erhållit tjänstledighet, må äga att åtnjuta samtliga
honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med avdrag av

Kungl. J\faj:ts nåd. proposition nr 260.

305

ett belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom lagstadgade
kontanta begynnelseavlöningen.

Beträffande lärare, som erhållit tjänstledighet för att på grund av
särskilt förordnande eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig
befattning, föreslår nämnden, att han skall åtnjuta vad som må återstå,
sedan från summan av det eller de av Kungl. Maj:t beviljade statsbidragen
samt det belopp, distriktet eljest skolat tillskjuta till hans kontanta
avlöning, avdragits ett belopp, motsvarande den lagstadgade kontanta
avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten.

Kommittén anser, att i fråga om sådan lärare, som erhållit tjänstledighet
för att på grund av särskilt förordnande eller val fullgöra offentligt
uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst eller tjänstgöra hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer, det må ankomma på Kungl. Maj:t
att bestämma, om och i vad mån han skall vara förpliktad att av sina
avlöningsförmåner avstå mer än ett belopp, motsvarande en tredjedel av
den för honom lagstadgade kontanta begynnelseavlöningen. Enär det
torde kunna antagas, att de fall, varom här är tal, ej kunna bliva särdeles
talrika, synes, med hänsyn till prövningen av de olika omständigheter,
som kunna i de särskilda fallen föreligga, en anordning på sätt
kommittén tänkt sig erbjuda åtskilliga fördelar.

För lärare, som erhållit tjänstledighet av annan anledning än nu
sagts, föreslår nämnden, att han skall åtnjuta de honom eljest tillkommande
kontanta avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp, motsvarande
den lagstadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten.

I anslutning till sin ovan uttalade uppfattning om tillämpning i
stort sett av de grunder, som i fråga om avlöning under tjänstledighet
gälla för statstjänare, anser kommittén, att sådan lärare, varom nu senast
är tal, skall åtnjuta de honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner
med avdrag av ett belopp, motsvarande den lägsta lagstadgade
kontanta avlöningen för vikarie å tjänsten.

Beträffande lärare, som vikarierar å ledig folkskollärartjänst, föreslår
nämnden, därest sådan lärare erhållit tjänstledighet på grund av
styrkt sjukdom, enahanda bestämmelser, som av nämnden förordats i fråga
om av sådan anledning tjänstledig ordinarie och extra ordinarie lärare.

I anslutning till vad kommittén för sistbemälda lärare tillstyrkt,
förordar kommittén, att, därest å ledig folkskollärartjänst vikarierande
lärare erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom, han må äga
att åtnjuta två tredjedelar av honom eljest tillkommande arvode.

Beträffande naturaförmåner har nämnden slutligen föreslagit, att
lärare, som är tjänstledig av annan anledning än sjukdom, skall till Biliang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 39

306

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne■
nämnden.

Löne reglerings kommittén.

handahålla vikarien bostad och bränsle. Kommittén anser nämnda stadgande
böra formuleras så, att sådan lärare skall tillhandahålla vikarien
bostad och bränsle eller ersättning därför.

Lönernas utbetalande.

Enligt kungl. kungörelsen den 7 december 1900 angående bestämda
tider för utbetalning av löner till lärare vid folkskolor och småskolor äger
ordinarie lärare vid folkskola, där ej annan överenskommelse träffats, att
utfå sin i penningar utgående lön kvartalsvis inom förra hälften av mars,
juni, september och december månader.

Sådan extra ordinarie och biträdande lärare vid folkskola samt sådan
lärare vid mindre folkskola och småskola, som är antagen för viss tid, äger,
om förordnandet omfattar hel lästermin, att utfå hälften av den i penningar
för terminen utgående lön vid mitten av terminen och den andra hälften
av lönen vid terminens slut. Omfattar förordnandet kortare tid än en
lästermin, äga här ifrågavarande lärare utbekomma dem tillkommande
lön, så snart tjänstgöringen upphört. Skolrådet må dock, om förhållandena
därtill giva anledning, på andra tider än nu angivits utbetala till
lärarna dem tillkommande lön, dock under förbindelse för skolrådet att
tillse, att vid medlens utbetalning de utgivna beloppen alltid motsvaras
av bestridd tjänstgöring.

Nämnden, som tager för givet, att föreliggande fråga icke kommer
att tagas under omprövning förr än riksdagen fattat beslut i löneregleringsfrågan,
anser det icke vara behövligt att nu avgiva förslag i berörda
hänseende.. Enligt vad nämnden framhållit, har ifrågasatts att utbetala
lönerna månadsvis, och har nämnden uttalat sympatier för en sådan
anordning.

Enligt löneregleringskommitténs mening skulle en anordning, på sätt
ifrågasatts, med lönernas utbetalande månadsvis på många ställen försvåra
administrationen, utan att dessa svårigheter skulle uppvägas av däremot
svarande fördelar. Det synes kommittén lämpligast, att nuvarande bestämmelse
angående kvartalsvis utanordnande av lönerna må bibehållas.
Därtill skulle dock kunna fogas ett tillägg av innehåll, att det må ankomma
på vederbörande skoldistrikt att, i händelse sådant anses önskligt,
föranstalta om lönernas utbetalande månadsvis.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

HOT

Statsbidrag.

I enlighet med vad som stadgas i § 1 av kungl. kungörelsen den
1 juni 1900 angående statsbidrag till avlönande av lärare vid folkskolor
och småskolor, sådan denna paragraf lyder jämlikt kungl. kungörelsen
den 14 september 1914, skall till avlönande av lärare vid folkskola av
statsmedel utgå ett årligt bidrag, motsvarande nio tiondedelar av den lön,
beräknad efter åtta månaders lagstadgad tjänstgöring, läraren, förutom
husrum och vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter; vidare skola samtliga
^.lderstilläggen utgå av statsmedel.

Kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlönande av vikarie
för lärare vid folkskola eller småskola under tjänstledighet på grund av
sjukdom stadgar, bland annat, att till avlönande av vikarie för ordinarie
eller extra ordinarie lärare, som är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom
och som är skyldig att av sin avlöning avstå ett belopp, motsvarande
en fjärdedel av vikariens minimiavlöning, staten skall bidraga med
två tredjedelar av denna avlöning. Till vikarie för lärare, som är tjänstledig
på grund av obotlig sjukdom eller som efter uppnådda 60 års
ålder förklarats berättigad till hel pension och är tjänstledig i följd av
sjukdom, utgå icke bidrag av statsmedel.

Nämndens förslag i förevarande avseende innefattas i ett av nämnden
avgivet förslag till författning angående statsbidrag till den vid folkoch
småskolor anställda lärarpersonalens avlöning.

»§ 1.

Till bestridande av kostnaderna för den vid folk- och småskolor
anställda lärarpersonalens avlöning skall skoldistrikt av statsmedel erhålla
bidrag, bestämt i förhållande till den lagstadgade kontanta avlöningen på
sätt här nedan sägs, därvid skall iakttagas, att statsbidrag icke utgår för
längre undervisningstid än åtta månader om året.

Statsbidraget utgår för år med ett belopp motsvarande

A) för ordinarie folkskollärare:

a) nio tiondedelar av grundlönen för kvinnlig lärare samt, om läraren
är man, skillnaden mellan grundlönen för manlig och för kvinnlig
lärare;

b) det eller de ålderstillägg, till vilka läraren må vara berättigad;
samt

c) det eller de familjetillägg, till vilka läraren må vara berättigad;

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

308

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.
skelande dock härvid iakttagas

att, om läraren erhållit tjänstledighet för att, på grund av särskilt
förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning,
det skall ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, om och i vad mån bidrag
av statsmedel skall till lärarens avlöning utgå; samt

att, om läraren uppnått den för erhållande av hel pension stadgade
levnadsåldern, statsbidrag till hans avlönande icke skall utgå, med mindre
folkskolöverstyrelsen medgivit, att sådant må utan hinder av sagda omständighet
äga rum;

B) för extra ordinarie folkskollärare: nio tiondedelar av arvodet för
kvinnlig lärare samt, om läraren är man, skillnaden mellan arvodet för
manlig och för kvinnlig lärare;

C) för vikarie å ordinarie förskollärare änst och å extra ordinarie
folkskollärart j änst:

a) om tjänsten är ledig: nio tiondedelar av arvodet för kvinnlig vikarie
å tjänsten samt, om vikarien är man, skillnaden mellan arvodet för
manlig och för kvinnlig vikarie å tjänsten;

b) om innehavaren av tjänsten erhållit tjänstledighet för att, på
grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller
offentlig befattning: så stor del av vikariatsarvodet, som Kungl. Maj:t för
det särskilda fallet bestämt skola av statsmedel utgå; samt

c) om innehavaren av tjänsten eller, därest tjänsten är ledig, den,
som under ledigheten uppehåller densamma, erhållit tjänstledighet på grund
av styrkt sjukdom: tjugusju fyrtiondedelar av arvodet för kvinnlig vikarie
å tjänsten samt, om vikarien är man, skillnaden mellan arvodet för manlig
och kvinnlig vikarie å tjänsten;

skolande för det fall, att vikarien icke fullgjort de för behörighet
till tjänsten i folkskolestadgan föreskrivna kunskapsprov, statsbidrag till
dennes avlönande icke utgå, med mindre folkskolinspektören vitsordar,
att vikarie, som fullgjort dessa prov, icke kunnat erhållas, samt att vikarien
befunnits duglig.

§ 2.

Som villkor för erhållande av statsbidrag enligt de i nästföregående
§ stadgade grunder skall gälla

1) att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader om
året, därest icke Kungl. Maj:t genom särskilt beslut medgivit inskränkning
i den sålunda stadgade undervisningstiden;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2G0.

309

2) att lärarens avlöningsförmåner, såväl flen kontanta avlöningen som
ock naturaförmånerna, fullt motsvara, vad i sådant avseende stadgats;
samt dessutom

3) om bidrag sökes till avlöning av lärare vid småskola: att småskolan
motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande undervisning; 4)

om bidrag sökes till avlöning av lärare vid mindre folkskola:
att den mindre folkskolan är inrättad under sådana förhållanden, som
enligt folkskolestadgan göra densamma berättigad;

5) om bidrag sökes till avlöning av biträdande lärare vid folkskola:
att folkskolan icke lider men därav, att biträdande lärare i stället för
examinerad folkskollärare därvid är anställd; samt

(1) om bidrag sökes till nyinrättad lärartjänst: att folkskolinspektören
skall vitsorda tjänstens behövlighet.

§ 3.

1. För utbekommande — — — möta därav

att småskola — — — — — — — — lärare, eller

att skola---------bedrivits eller

att undervisningen — — —--— inställas eller

att vid förfall—--------kunnat erhållas

i kungl.

kung. den

1 juni 1900 angående
statsbidrag
till avlönande av
lärare vid folkskolor
och småskolor.

2. Statsbidraget skall utgå för ordinarie folkskollärare samt lärare,
som blivit anställda tills vidare, efter kalenderår och för övriga lärare
efter läsår, och skall i följd härav, där lärares anställning börjar eller
upphör under loppet av kalenderår, statsbidraget utgå: i förra fallet för
varje månad, under vilken läraren det året innehaft anställning, med en
tolvtedel, i senare fallet för varje månad, under vilken läraren det året
tjänstgjort, med en åttondedel av det för år stadgade statsbidraget, med
iakttagande dock av föreskriften härovan i § 1, att statsbidrag icke utgår
för längre undervisningstid än åtta månader om året.

| ^_| i ovannämnda kungl. kungörelse den 1 juni 1900.»

Vidare är vid förevarande författningsförslag fogat följande förslag
till över gång sstadgande:

»För det fall att ordinarie folkskollärare eller lärare vid småskolor,
lärare vid mindre folkskolor eller biträdande lärare vid folkskolor med
sådan fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2
av folkskolestadgan, icke ingår på den lönestat, som fastställts genom den

310

Över

nämndens

förslag

avgivet

utlåtande.

Lönereglering
skommittén.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

under denna dag utfärdade författning angående den vid folk- och småskolor
anställda lärarpersonalens avlöning, skall statsbidraget till sådan
lärares avlöning efter den 1 januari 1916 utgå med ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan å ena sidan den till läraren enligt nu gällande
bestämmelser utgående kontanta avlöningen och å andra sidan vad distriktet
skolat enligt denna författning utgöra, därest läraren ingått på den
nya lönestaten.

Om lärare, som i näst föregående punkt omförmäles, är tjänstledig
på grund av styrkt sjukdom, skall avlöningen till hans vikarie efter ingången
av 1916 utgöras sålunda,

att den tjänstledige läraren tillskjuter, vad enligt nu gällande bestämmelser
åligger honom, därvid bestämmelserna i kungl. kungörelsen
den 10 juni 1904 med viss föreskrift rörande avlönande av vikarie för.
de i § 2 av nådiga kungörelsen angående avlöning åt lärare vid folkskolor
och småskolor den 1 juni 1900 omförmälda lärare och i kung], kungörelsen
den 14 september 1906 med viss föreskrift rörande avlönande
av vikarie för de i § 1 av nådiga kungörelsen angående avlöning åt lärare
vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900 omförmälda lärare
skola lända till efterrättelse;

att vidare distriktet bidrager med så stort belopp, som distriktet
skolat tillskjuta, därest den tjänstledige läraren ingått på den nya lönestaten;
samt

att slutligen staten bidrager med den erforderliga återstoden.»

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande uttalar sig
folkskolöverstyrelsen mot förslaget, i vad det avser, att överstyrelsens
medgivande skulle erfordras för statsbidrags utgående till avlönande av
lärare, som uppnått den för erhållande av hel pension stadgade levnadsåldern.
Överstyrelsen anser lämpligast, att saken ordnades så, att statsbidrag
till sådan lärare, som uppnått sagda levnadsålder, icke skulle av
Kungl. Maj:ts befallningshavande utanordnas, med mindre statens vederbörande
folkskolinspektör vitsordat, att sådant kunde utan hinder av
nämnda omständighet äga rum. Skulle överstyrelsens medverkan anses
erforderlig, syntes det vara tillräckligt, att hithörande ärenden hänskötes
till överstyrelsens avgörande i de fall, då folkskolinspektören icke ansåge
sig kunna tillstyrka vederbörande skolråds eller folkskolstyrelses ansökan
om statsbidrag till sådan lärare.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår, såsom löneregleringskommittén
framhåller, statsbidrag för ordinarie lärare med ett belopp, motsvarande
nio tiondedelar av begynnelseavlöningen samt hela ålderstilläg -

Kungl. Maj: ta nåd. proposition nr 260. 311

gen. Nämndens förslag innebär, att statsbidraget skall utgå med ett belopp,
motsvarande dels nio tiondedelar av grundlönen för kvinnlig lärare,
dels, om läraren är man, därutöver hela skillnaden mellan grundlönen
för manlig och kvinidig lärare, dels ock samtliga ålderstillägg och familj
etillägg.

Bortsett från avlöningsformen familj etillägg, vilken kommittén icke
upptager i sitt löneregleringsförslag, förordar kommittén nämndens förslag
i detta avseende. Kommittén erinrar härvid, att grundsatsen, att
skillnaden mellan avlöning för manlig och för kvinnlig lärare i folkskolan
skall utjämnas genom statsbidrag, godkändes av riksdagen redan
år 1906 och sedan vunnit tillämpning i fråga om de kommunala mellanskolorna.

Nämndens förslag innebär vidare, att statsbidraget skall oavkortat
utgå till lärare, som är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom, men att,
om ordinarie lärare erhållit tjänstledighet för att, på grund av särskilt
förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning,
det skall ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, om och i vad mån
bidrag av statsmedel skall utgå till lärarens avlöning.

I anslutning till vad kommittén i det föregående vid frågan om
avlöningsförmåner under tjänstledighet förordat, föreslår kommittén
att sistnämnda bestämmelse erhåller en sålunda ändrad formulering, att
den kommer att avse lärare, som erhållit tjänstledighet för att, på grund
av särskilt förordnande eller val, fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida
befattning i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer. Dock borde vidare härvidlag föreskrivas, att vid prövning
hos Kungl. Maj:t av förekommande fall hänsyn skall tagas därtill,
att ingen ändring må komma att ske i fråga om det kontanta belopp,
som det eljest åligger skoldistriktet att tillskjuta till avlöningen åt den
tjänstledige läraren.

Bestämmelser i fråga om statsbidrags utgående, därest läraren erhållit
tjänstledighet av annan anledning än styrkt sjukdom eller nyssberörda
orsaker, hava icke av nämnden föreslagits. Kommittén föreslår
i detta avseende en bestämmelse av innehåll, att statsbidrag till sådan
lärares avlöning ej skall utgå, med mindre beslutet om ifrågavarande
tjänstledighet blivit godkänt av vederbörande folkskolinspektör, eller, då
folkskolinspektören icke ansett sig kunna tillstyrka tjänstledigheten, folkskolöverstyrelsens
medgivande erhållits.

Nämndens förslag innebär vidare, att, om läraren uppnått den för
erhållande av hel pension stadgade levnadsåldern, statsbidrag till hans
avlönande icke skall utgå, med mindre folkskolöverstyrelsen medgivit, att

312

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

sådant må utan hinder av sagda omständighet äga rum. I likhet med
överstyrelsen i dess ovanberörda utlåtande finner kommittén en dylik bestämmelse
ägnad att medföra åtskilliga olägenheter utan att äga däremot
svarande fördelar. Kommittén anser sig böra förorda den anordning,
som, på sätt av det föregående framgår, överstyrelsen i detta avseende
föreslagit.

I fråga om extra ordinarie lärare skulle enligt nämndens förslag
statsbidraget utgå med belopp, motsvarande dels nio tiondedelar av arvodet
för kvinnlig lärare dels ock, om läraren är man, därutöver hela skillnaden
mellan arvodet för manlig och kvinnlig lärare. Mot förslaget i denna
del, som överensstämmer till sina grunder med vad för ordinarie lärare
föreslagits, har kommittén intet att erinra.

Nämnden har vidare föreslagit vissa bestämmelser i fråga om statsbidrag
för vikarierande lärare. Vad angår förslaget beträffande vikarie
å ledig tjänst har kommittén intet att erinra.

Därest innehavaren av tjänsten erhållit tjänstledighet för att, på
grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller
offentlig befattning, skulle enligt nämndens förslag statsbidraget för vikarien
utgå med ett belopp, motsvarande så stor del av vikariatsarvodet,
som Kungl. Maj:t för det särskilda fallet bestämt skola av statsmedel
utgå.

I likhet med vad kommittén förordat i enahanda avseende beträffande
ordinarie lärare,^ anser kommittén böra föreskrivas, att, därest innehavaren
av tjänsten erhållit tjänstledighet för att, på grund av särskilt förordnande
eller val, fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens
tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, statsbidraget
skall utgå med belopp, motsvarande så stor del av vikariatsarvodet,
som Kungl. Maj:t för det särskilda fallet bestämt skola av statsmedel
utgå, varvid hänsyn torde böra tagas därtill, att ingen ändring må
komma att ske i fråga om det kontanta belopp, som det eljest åligger
skoldistriktet att tillskjuta till avlöningen åt den tjänstledige läraren.

För det fall vidare, att innehavaren av tjänsten eller, därest tjänsten
är ledig, den som under ledigheten uppehåller densamma, erhållit tjänstledighet
på grund av styrkt sjukdom, skulle enligt nämndens förslag
statsbidraget till vikarien utgå med belopp, motsvarande tjugusju fyrtiondedelar
av arvodet för kvinnlig vikarie å tjänsten samt, om vikarien
är man, därutöver hela skillnaden mellan arvodet för manlig och kvinnlig
vikarie å tjänsten. Enligt kommitténs mening bör i sistnämnda fall
statsbidraget utgå med det belopp, som, utöver vad den tjänstledige
läraren av sin avlöning avstått, erfordras till arvode åt vikarien.

313

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘260.

Såsom villkor för erhållande av statsbidrag har nämnden föreslagit
bestämmelser, vilka i stort sett överensstämma med vad i sådant avseende
för närvarande är stadgat. Sagda bestämmelser hava ej givit kommittén
anledning till erinran.

Nämnden har vidare, på sätt av ovanstående framgår, föreslagit ett
övergångsstadgande, vilket till sin innebörd avser, att vederbörande skoldistrikts
omkostnader för lärarbefattning icke skola bliva beroende därav,
huruvida läraren ingår på ny lönestat eller icke. Kommittén har intet
att häremot erinra.

2. Småskollärarnas rättsliga ställning.

Den inom de flesta tjänstemannakårer förefintliga åtskillnaden mellan
ordinarie och extra ordinarie befattningshavare är icke genomförd beträffande
de grupper av lärare och lärarinnor på folkskolans nederstadium,
som gemensamt benämnas småskollärarkåren. Hit är att räkna ej
endast lärare och lärarinnor vid småskolor, utan även lärare och lärarinnor
vid mindre folkskolor och biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor.

a) Behörighetsvillkoren.

De nuvarande kompetensbestämmelserna för ifrågavarande lärare
innehållas i folkskolestadgans § 23 mom. 1, som har följande lydelse:

»Till biträdande lärare i folkskola, lärare i småskola samt lärare i
mindre folkskola må antagas personer, vilka, jämte det de äga den lämplighet
för lärarkallet, som i föregående § 18 mom. a oniförmäles, antingen
företett betyg över avlagd examen vid folkskollärarseminarium eller över
undergången prövning vid annat under offentlig kontroll stående seminarium
eller ock efter uppnådda aderton års ålder medelst undervisningsprov
eller annorledes för skolrådet ådagalagt sig innehava för den sökta
befattningen erforderliga insikter och färdigheter samt god förmåga att
meddela undervisning».

Av förestående paragraf framgår, att småskollärarna med hänsyn
till sin behörighet att söka och innehava befattning kunna delas i två
grupper: dels sådana, som kunna förete betyg över avlagd examen eller
undergången prövning vid vederbörligt seminarium, examinerade, dels sådana,
som icke kunna förete sådan kompentens, oexaminerade.

Enligt nämndens förslag böra endast vederbörligen examinerade
lärare äga behörighet att vinna anställning vid de skolor, som här avses,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 höft. (Nr 260.) 40

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

314

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

dock att oexaminerad lärare, som redan erhållit anställning såsom småskollärare,
då löneregleringen träder i kraft, varder vid behörighet till
sådan anställning bibehållen.

I anslutning härtill föreslår nämnden följande lydelse av § 23 mom.
1 i folkskolestadgan jämte därtill fogat övergångsstadgande:

»§ 23.

1. För att anställas som lärare vid småskola, lärare vid mindre
folkskola och biträdande lärare vid folkskola fordras att vara känd för
gudsfruktan och sedlig vandel samt äga den stadga i karaktären och den
foglighet i lynnet, som ungdomens ledning kräver, ävensom att hava antingen
avlagt folkskollärarexamen eller ock vid något statens seminarium
eller annat under offentlig kontroll stående seminarium undergått för
sådan anställning avsedd prövning, skolande enahanda behörighet jämväl
tillkomma lärare vid ifrågavarande läroanstalter, som enligt tidigare meddelade
bestämmelser undergått sådan prövning inför folkskolinspektör.

Övergångsstadgande.

Denna författning träder i kraft den 1 januari 1916, dock att den,
som utan att, på sätt i denna författning sägs, vara vederbörligen examinerad,
före nämnda tidpunkt blivit anställd som lärare vid småskola, lärare
vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, skall jämväl
efter nämnda tidpunkt äga behörighet till sådan anställning.»

b) Tillsättningsförhållanden.

I fråga om tillsättningsförhållanden för de lärare, om vilka här är
tal, föreskriver gällande folkskolestadga i § 24, bland annat, följande:

»1. Extra ordinarie folkskollärare, biträdande lärare vid folkskola,
lärare vid sådan småskola eller mindre folkskola, som blivit upprättad
av hela skoldistriktet, ävensom särskilda lärare i övningsämnen antagas
av skolrådet. .

2. Vid småskola eller mindre folkskola, som blivit upprättad av
husfäderna i en del av distriktet, må lärare av dem antagas, sedan hans
behörighet blivit, på sätt i föregående § sägs, av skolrådet prövad och
godkänd. Om antagandet göres ofördröjligen skriftlig anmälan hos skolrådet.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 315

3. Då sådan lärare, som i mom. 1 och 2 omförmäles, antages av
skolråd eller av husfäder, skall detta ske antingen för viss tid, som ej
må överstiga ett läsår, eller ock tills vidare, i sistnämnda fall med ömsesidig
rätt till minst fyra månaders uppsägning, skolråd dock ohetaget
att, där kyrkostämman så beslutat, i enlighet med bestämmelser i vederbörligen
stadfäst reglemente giva lärare vid småskolan en fastare anställning.
»

Enligt nämndens förslag skall lärare antagas antingen tills vidare
eller på viss tid. Anställning tills vidare skall förbindas med ömsesidig
rätt till minst fyra månaders uppsägning. Antagning på viss tid må
endast ske för högst ett läsår i sänder.

Då lärartjänst är ledig, skall den besättas med lärare, som antages
tills vidare, därest icke särskilda förhållanden, som stå i samband med
skolväsendets organisation, motivera, att läraren antages på viss tid.

I anslutning härtill föreslår nämnden följande lydelse av folkskolestadgans
§ 24 mom. 3:

»§ 24.

3. Extra ordinarie folkskollärare och särskilda lärare i övningsämnen
må efter omständigheterna anställas på viss tid eller tills vidare.

Då lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande
lärare vid folkskola anställas av skolråd, skall det ske tills vidare, där det
icke med hänsyn till växling i lärjungeantalet, nära förestående omorganisation
av distriktets skolväsen eller annan i skolrådets protokoll uppgiven
anledning befinnes erforderligt, att läraren anställes på viss tid,
skolråd dock obetaget att, där kyrkostämman så beslutat, i enlighet med
bestämmelser i vederbörligen stadfäst reglemente giva lärare vid småskolan
en fastare anställning.

Då lärare anställes tills vidare, skall därmed följa ömsesidig rätt
till minst fyra månaders uppsägning, där ej längre uppsägningstid blivit
avtalad. *

'' Då lärare anställes på viss tid, må denna icke överstiga ett läsår.»

c) Entledigande.

I fråga om entledigande innehåller gällande folkskolestadga i § 33
mom. 2 följande föreskrifter:

»Har vederbörande examinerad, ogift lärare, som till befattning,
varom i § 23 förmäles, blivit av skolrådet antagen tills vidare med öm -

Lärarlöne nämnden.

Nuvarande

bestämmel ser.

316

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

sesidig uppsägningsrätt, och som ännu ej är till ålderdomsunderstöd berättigad,
tjänstgjort i sammanlagt fem år å ifrågavarande eller annan
likartad tjänst, må sådan lärare entledigas endast av sådana orsaker, som
omförmälas i § 32, eller på grund därav, att tjänsten i fråga genom eu
i behörig ordning godkänd omorganisation av skolväsendet skall förändras
till folkskollärartjänst eller indragas. Över skolrådets beslut om
sådant entledigande må besvär anföras av läraren på sätt som omförmäles
i § 32.»

Lärarlöne nämnden.

Nämndens förslag i förevarande hänseende innebär i korthet följande.

Lärare, som antagits tills vidare, skall efter fem års tjänstgöring
erhålla fastare anställning. Denna fastare anställning skall bestå däri,
att dylik lärare må kunna entledigas endast av sådana orsaker och i sådan
ordning, som omförmälas i § 32 av folkskolestadgan, d. v. s. endast på
samma sätt som ordinarie folkskollärare.

Undantag från denna bestämmelse om fastare anställning utgöra
dels oexaminerade lärare, dels lärare, som uppnått stadgad pensionsålder.

Vad beträffar gift kvinnlig lärare, må sådan kunna entledigas från
sin befattning, därest folkskolöverstyrelsen på framställning av vederbörande
skolråd med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande sådant
prövar nödigt.

I anslutning härtill föreslår nämnden följande ändrade lydelse av
§ 33 mom. 2 i folkskolestadgan:

»§ 33.

2. Har vederbörligen examinerad lärare, som till befattning, varom
i § 23 förmäles, blivit av skolrådet anställd tills vidare, tjänstgjort i
sammanlagt fem år som lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola
eller biträdande lärare vid folkskola, må sådan lärare, därest han icke
eljest enligt bestämmelse i reglementet för småskollärarnas pensionsinrättning
är skyldig att avgå från tjänsten, entledigas endast av sådana
orsaker och i den ordning, som omförmälas i § 32, eller på grund därav,
att tjänsten i fråga genom en i behörig ordning godkänd omorganisation
av skolväsendet skall förändras till folkskollärartjänst eller indragas.
Utan hinder av vad som sålunda är stadgat må kvinnlig lärare, som är
gift, kunna entledigas, därest folkskolöverstyrelsen på framställning av
vederbörande skolråd med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande
finner det nödigt.

Över skolråds beslut om entledigande må besvär anföras av läraren
på sätt, som omförmäles i § 32.»

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

317

Löneregleringskommittén erinrar, hurusom i en vid 1916 års riks- Löneregdag
väckt motion nr 13 i andra kammaren hemställdes, att riksdagen ttén™
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t för att betrygga
småskollärarnas riittsliga ställning måtte antaga som gällande det
»Förslag till författning angående ändringar av § 23 mom. 1, § 24 inom.

3 och § 33 mom. 2 i folkskolestadgan», som av lärarlönenämnden avgivits.

I anledning av denna motion anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t (nr 159) om åtgärder till beredande av en mera tryggad ställning
åt lärare vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande lärare vid
folkskolor.

I nämnda skrivelse anförde riksdagen följande:

Småskollärarnas rättsliga ställning hade, sedan småskolorna och övriga
här avsedda skolor så småningom utvecklats till sin nuvarande ståndpunkt,
efter hand alltmer förbättrats; och skulle i motionen åberopade
lärarlönenämndens förslag innebära en ytterligare förbättring i sådant
hänseende.

Vid övervägande av förevarande fråga hade riksdagen emellertid
ansett, att såväl formella som sakliga skäl talade emot, att riksdagen för
det dåvarande gjorde någon framställning om antagande av det i motionen
åberopade förslaget; och detta enär dels den utredning i ärendet,
som av lärarlönenämnden igångsatts, ej kunde anses avslutad, dels ock
lönenämdens betänkande ej ännu varit föremål för myndigheternas yttranden.
Det kunde visserligen synas tveksamt, huruvida det vore lämpligt
att lösrycka frågan om småskollärarnas rättsliga ställning från samma
lärares lönefråga, men riksdagen hade kommit till den uppfattningen, att
något nödvändigt samband mellan dessa frågor icke funnes, utan att den
förstnämnda frågan utan någon olägenhet kunde lösas skild från den
senare, ja, att det rent av vore en fördel för lönefrågans vidare behandling,
om frågan om kårens rättsliga ställning förut vore ordnad. Ett ytterligare
skäl för denna riksdagens ståndpunkt utgjorde den omständigheten,
att den definitiva löneregleringen i anledning av de tryckta ekonomiska
förhållandena syntes komma att bliva uppskjuten.

Givetvis vore det såväl ur skolans som ur ifrågavarande lärares
synpunkt önskvärt, om de kunde beträffande tillsättning och entledigande
likställas med ordinarie folkskollärare.

Enligt lärarlönenämndens i motionen åberopade förslag ansåges
dock icke, att ifrågavarande lärare skulle vinna samma fasta anställning
som ordinarie folkskollärare, men att däremot skulle stadgas mera betryggande
former i fråga om tillsättande och entledigande av samtliga här

318

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

avsedda lärare. Biksdagen hölle emellertid före, att då den egentliga
småskolan nu vore lika fast organiserad som folkskolan, ehuru detta ännu
icke kommit till uttryck i folkskolestadgan, samt då ej heller några mera
betydande skolorganisatoriska svårigheter syntes förefinnas, att för den
vid de egentliga småskolorna anställda personal införa ordinarie anställning,
dylik anställning borde beredas samma personal.

Beträffande däremot de personer med småskollärarkompetens, vilka
tjänstgjorde som lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid
folkskolor, så framträdde, enligt vad lärarlönenämnden påpekat, alltmer
den strävan att förvandla de mindre folkskolorna till folkskolor och ersätta
de s. k. biträdande lärarna vid folkskolorna med folkskollärare. Det
syntes därför icke låta sig göra att motverka en sådan i och för sig
önskvärd utveckling genom att giva ifrågavarande lärare — vilka i själva
verket utgjorde allenast en mindre del av folkskollärarkåren och vilkas
antal årligen minskades — ordinarie anställning. Emellertid syntes all
möjlig hänsyn böra tagas jämväl till ifrågavarande lärares behov av mera
tryggade tillsättningsformer. För avsedda kategori lärare syntes uti ifrågavarande
avseende omförmälda, av lärarlönenämnden framlagda förslag
böra komma till tillämpning. Men därutöver syntes böra komma under
övervägande lämpligheten av ett åläggande för skolråden att, vid beslut
om tillsättning av nu avsedda lärare, till protokollet anteckna villkoren för
anställningen. För närvarande syntes nämligen icke så sällan förekomma, att
i berörda protokoll icke alls angåves vare sig anställningens art eller
varaktighet. Därjämte syntes fattade beslut om entledigande av''ifrågavarande
lärare tillika med motivering därtill böra intagas i skolrådens
protokoll samt dessutom besvärsrätt uttryckligen tillförsäkras den, som
drabbades av ett sådant beslut. En ytterligare garanti uti ifrågavarande
avseende kunde enligt riksdagens mening skapas därigenom, att skolråden
ålades att, innan beslut i sådant ärende fattades, inhämta vederbörande
folkskolinspektörs yttrande. Mycket skulle säkerligen genom åtgärder i
angiven riktning kunna vinnas i motionens syfte.

I samband med ett övervägande om åstadkommande av förändring
i samtliga de här ovanberörda lärares rättsliga ställning syntes emellertid
jämväl frågan om tillsättningen av dessa lärare böra avgöras. Det vore
nämligen självklart, att i samma mån som lärarna i fråga erhölle en fastare
anställning, och svårigheten att skilja en lärare från hans befattning
ökades, måste större omsorg ägnas dylika lärares tillsättning. För detta
ändamål borde här avsedda platser göras till föremål för tävlan, förslag
upprättas efter objektiva grunder och förbidraintresset erhålla inflytande
på valet.

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 2G0. 319

Vidkommande av lärarlönenämnden i av motionärerna åberopade
förslag, under § 23, upptagna bestämmelser ville riksdagen i detta sammanhang
ifrågasätta lämpligheten av att bibehålla stadgandet om rätt
för sådan person att anställas såsom lärare vid ifrågavarande läroanstalter,
vilken enligt tidigare bestämmelser undergått prövningen för folkskolinspektör.
De lärare, varom här vore fråga, måste nämligen hava börjat
sin tjäntgöring före den 1 januari 1878, således för 38 år sedan,
och för den händelse några sådana lärare ännu tjänstgjorde, hade de
säkerligen uppnått pensionsåldern och torde näppeligen söka ny befattning.
Dessa lärare omnämndes ej heller i § 23, sådan den formulerats i 1897
års folkskolestadga.

Därest emellertid, såsom riksdagen förutsatt, genom tillkomsten
av bestämmelser i antydd riktning en bättre rättslig ställning skulle
beredas ifrågavarande lärare, syntes därav följa, att dessa lärare borde
åläggas vissa förpliktelser, vilka under nuvarande förhållanden icke ansetts
kunna ifrågakomma. Sålunda syntes sådana bestämmelser böra träffas,
att det åt skolråden gåves större säkerhet för att en anställd småskollärare
icke godtyckligt, till förfång för undervisningen, lämnade sin
befattning. Lämpligt syntes även, att likställigheten i förevarande avseende
mellan folkskollärare och småskollärare utsträcktes därhän, att de
sistnämnda icke medgåves rätt att samtidigt söka mer än en ledigförklarad
småskollärartjänst. Det oefterrättlighetstillstånd, som i nämnda
hänseende för närvarande vore rådande, syntes väl motivera, att föreskrifter
av sådan art åvägabragtes.

De spörsmål, som nämnden i förevarande avseenden berört, hava,
på sätt av det nyss anförda framgår, redan i viss omfattning varit föremål
för riksdagens prövning. Enligt vad kommittén inhämtat, har riksdagens
omförmälda skrivelse överlämnats till folkskolöverstyrelsen, där den varit
föremål för utredning, och har överstyrelsen den 21 december 1917 avgivit
förslag i ärendet. Kommittén anser det vid sådant förhållande icke
vara lämpligt, att vad nämnden i hithörande spörsmål föreslagit nu göres
till föremål i sak för något yttrande av kommittén.

I likhet med riksdagen anser kommittén emellertid, att något nödvändigt
samband mellan spörsmålet om ifrågavarande lärarkårs rättsliga
ställning och dess lönefråga icke föreligger. Kommittén har därför i det
följande ansett sig böra framlägga förslag beträffande sistnämnda fråga,
och, enär nämndens förslag i nu förevarande stycken i allt fall innebära
åtminstone i vissa avseenden en förbättring av nuvarande förhållanden,
har kommittén ej ansett sig förhindrad att skärskåda lönefrågan mot bak -

320

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlnne nämnden.

Löner egleringskommittén.

grunden av nämndens förslag rörande ifrågavarande lärarkårs rättsliga
ställning; i varje fall skulle kommitténs förslag icke lägga hinder i vägen
för den ifrågasatta förändringen av småskollärarkårens rättsliga ställning.

Under alla förhållanden anser kommittén det böra stadgas, att de
lärare, vilka ingå på ny avlöningsstat, böra underkastas de ändrade bestämmelser,
vilka i förenämnda avseenden må komma att föreskrivas.

3. Småskollärarpersonalens avlöningsförhållanden.

Al 1 in änn a arlön in gsgrumle r.

Småskollärarnas kontanta avlöning utgår för närvarande i form av
grundlön och ålderstillägg.

Enligt gällande bestämmelser utgår den lagstadgade avlöningen till
lärare vid småskola och vid mindre folkskola och till vid folkskola biträdande
lärare, som »blivit behörigen antagen till lärare vid någon av förenämnda
skolor». (Kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning
åt lärare vid folkskolor och småskolor, § 2 mom. 1.)

Enligt nämndens förslag skulle småskollärarnas kontanta avlöningutgå
i följande former, nämligen: 1) grundlön, 2) ålderstillägg och 3)
familjetillägg, den sista avlöningsformen efter enahanda grunder, som
föreslagits beträffande övriga kommunalt anställda lärare.

Vidare föreslår nämnden en åtskillnad mellan dem, som antagits
tills vidare med rätt till ömsesidig uppsägning,. och dem, som blivit antagna
på viss tid. De, som blivit antagna tills vidare och sålunda motsvara
ordinarie lärare, skulle åtnjuta alla de föreslagna avlöningsförmånerna
i form av grundlön, ålderstillägg och familj etillägg, medan däremot
lärare tillhörande den senare gruppen endast skulle komma i åtnjutande
av arvode utan ålders- eller familj etillägg.

Löneregleringskommittén anser, i likhet med vad kommittén föreslagit
i avseende å folkskollärare, att den kontanta avlöningen för småskollärare
hör utgå i form av grundlön och ålderstillägg. Någon skillnad
i avlöningen mellan manlig och kvinnlig befattningshavare borde här
icke ifrågakomma.

Vad angår nämndens förslag rörande åtskillnad mellan dem, vilka
antagits tills vidare med rätt till ömsesidig uppsägning, och dem, som
blivit antagna på viss tid, har detsamma i sakens närvarande skick icke
ansetts böra giva anledning till erinran från kommitténs sida.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 260.

321

Avlöningsbeloppet för lärare, som äro anställda tills vidare.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning åt
lärare vid folkskolor och småskolor, § 2, sådan denna paragraf lyder enligt,
kungl. kungörelsen den 13 juni 1908, skall lärare — som, efter att
hava i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i
kungl. kungörelsen angående lönetillskott av allmänna medel för lärare
och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskolinspektör
undergått prövning för anställning vid småskola, vid mindre
folkskola eller vid folkskola i egenskap av biträdande lärare, blivit behörigen
antagen till lärare vid någon av förenämnda skolor — i lön för 8
månaders undervisning åtnjuta minst 500 kronor samt tre ålderstillägg
å 60 kronor vartdera.

Till oexaminerad lärare, vilken är anställd tills vidare och tillsatt
före den 1 januari 1908, utgår för närvarande ett arvode av 500 kronor.
Statsbidrag utgår icke åt oexaminerade lärare, som anställts efter nämnda
tidpunkt.

Enligt § 4 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 skall för lärare
vid småskola ävensom biträdande lärare vid folkskola samt lärare vid
mindre folkskola, till vilkens avlönande statsbidrag utgår och vilkens
tjänstgöring, såvitt den avser i skolåldern varande barn, fortgår utöver
åtta månader av året, lönen för varje överskjutande månad ökas med
V8 av det belopp, vartill lärarens årliga minimilön beräknas, däri husrum
och bränsle icke inberäknade.

Riksdagen har på extra stat från och med år 1916 årligen anvisat
medel för beredande av tillfällig löneförbättring till sådan lärare,
varom här är fråga.

För år 1916 utgick tillfällig löneförbättring med 150 kronor till
sådan biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola och
lärare vid småskola, som vid ingången av nämnda år hade eget äkta
barn, som icke uppnått 18 års ålder, dock att delaktighet i löneförbättringen
icke tillkom gift kvinnlig befattningshavare, vars man levde,
ej heller biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola
eller lärare vid småskola, vilken vikarierade för tjänstledig lärare.

För år 1917 beviljade riksdagen tillfällig löneförbättring med enahanda
belopp till dylik lärare, vilken på sätt nämnts var att betrakta som
familjeförsörjare, varjämte riksdagen för samma år beviljade tillfällig löneförbättring
med 80 kronor till annan lärare av förevarande kategori.

För år 1918 utgår enligt 1917 års riksdags beslut den tillfälliga löne Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 41

Nuvarande

bestämmel ser.

Till!ätlig
löneförbättring.

322

Lärarlöne

nämnden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

förbättringen med väsentligt ökade belopp, nämligen med 400 kronor till
den, som i visst avseende är att anse som familjeförsörjare, och med
250 kronor till varje annan lärare, under förutsättning, vad vikarierande
lärare beträffar, att de bestämmelser i fråga om behörighet och minimiavlöning,
vilka såsom villkor för statsbidrag äro stadgade beträffande vikarie
för på grund av sjukdom tjänstledig biträdande lärare vid folkskola, lärare
vid mindre folkskola eller lärare vid småskola, äro uppfyllda.

Nämndens förslag i fråga om den kontanta avlöningen för de lärare,
om vilka här är fråga, innefattas i det av nämnden utarbetade förslaget till
författning angående den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens
avlöning. Detta författningsförslag innehåller i § 5, bland annat:

»Denna § handlar om den kontanta avlöningen för lärare vid småskolor,
lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor,
vilka blivit anställda tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders
uppsägning.

I. För vederbörligen examinerad lärare, som avses i denna §, utgår
den kontanta avlöningen i dels grundlön, dels ålderstillägg, dels ock
familjetillägg, allt för år räknat.

A) Grundlönen utgör 700 kronor och utgår med enahanda belopp
i alla lönegrader.

B) Ålderstilläggen äro tre, vartdera å 150 kronor.

C) Familj etillägg utgår med 150 kronor.

Angående grunderna för åtnjutande av familj etillägg är särskilt
stadgat.

II. Lärare, som innehar sådan anställning, som i denna § avses,
utan att vara vederbörligen examinerad, äger att, därest han blivit före
den 1 januari 1908 behörigen antagen till lärare vid småskola, lärare
vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, i kontant avlöning
åtnjuta den i avd. 1 av denna § stadgade grundlön.»

Beträffande detta förslag anför nämnden:

Att den avlöningsförhöjning, som nu ifrågasattes för småskolans
lärarpersonal, vore, om den såges i förhållande till de nu utgående löneförmanerna,
relativt större än den, som föresloges för övriga lärarkårer,
hade sin naturliga förklaringsgrund i det förhållandet, att de nu ifrågavarande
läi ärna hitintills hållits nere pa en alltför låg ekonomisk nivå.
De föreslagna avlöningsbeloppen vore enligt nämndens mening icke större,
än vad som med hänsyn till rådande levnadskostnader kunde anses motsvara
kravet på anständig bärgning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

323

Nämnden hade icke heller kunnat underlåta att vid uppgörandet av
förslag till lönereglering för småskolans lärarpersonal taga berättigad hänsyn
till själva denna skolas betydelse och behov. Så länge fordringarna
på småskollärarnas utbildning vore så gott som inga eller i varje fall
mycket små, vore det ju i viss mån naturligt, att dessa lärare finge arbeta
för en ringa avlöning. Kraven i nämnda hänseende hade emellertid
alltjämt stegrats. De särskilda utbildningskurser, som numera vore obligatoriska
för dessa lärare, hade mer och mer utvidgats. Ännu år 1898,
då den kungl. stadgan för småskoleseminarierna trädde i kraft, hade 18
sadana seminarier blott ettårig kurs och endast 4 seminarier tvåårig kurs.

År 1912 hade av då befintliga småskoleseminarier 21 tvåårig kurs och
blott ett ettårig. Enligt vad nämnden hade sig bekant, komme detta
senare seminarium att år 1915 upphöra. Frågan om en i det hela förbättrad
småskollärarutbildning stode för övrigt på dagordningen. Det
förhölle sig nämligen så, att kravet på undervisningens omläggning i
praktisk riktning med därav betingade tidsenliga metoder i hög grad
toge sikte även på den första undervisningen.

I fråga om vad nämnden föreslagit om lärares tjänstgöringsskyldighet,
ersättning för övertidsläsning, sättet för den kontanta avlöningens
beräkning, avlöningsvillkor m. m. hänvisas till nämndens i detta avseende
gjorda, å sid. 287 tf. återgivna författningsförslag.

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande förordar folk- Över namnskolöverstyrelsen
på anförda skäl likställighet mellan oexaminerade och ^vgivet^tl^-examinerade lärare med avseende på rättslig ställning och avlöningsför- J tände.
måner, dock att sådan likställighet ej borde gälla lärare, som vid den
nya löneregleringens ikraftträdande vore berättigad till helt ålderdomsunderstöd
eller som tilläventyrs blivit antägen efter den 31 december
1907.

På sätt i det föregående omförmälts, hava till Kungl. Maj:t ingivits Till Kungl.
två av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening gjorda Maj;t inframställningar,
vilka avse jämväl nu förevarande lärarkårs avlöningsför- ställningar.
hållanden.

Likaledes har i det föregående omförmälts, hurusom folkskolöverstyrelsen
föreslagit för biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre
folkskola och lärare vid småskola med anställning tills vidare 1,000 kronor
i första, 1,200 kronor i andra, 1,400 kronor i tredje och 1,600 kronor
i fjärde lönegraden, ävensom bostad och nödigt bränsle eller ersättning
därför, varjämte skulle kunna utgå familjetillägg å 200 kronor enligt de
av nämnden föreslagna grunderna.

824

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Löneregleringskommittén anser, att vad kommittén uttalat om folkkommUt/n.
skollärarkåren i vissa avseenden jämväl äger tillämpning å de lärare, om
vilka i detta sammanhang är fråga. Vid bedömande av de avlöningsbelopp,
som kunna anses skäliga, ville kommittén ävenledes framhålla, hurusom småskollärarutbildningen
torde få anses betydligt förbättrad i förhållande till
vad den förut varit, sedan numera den tvååriga seminariekursen blivit
allmänt genomförd. Kommittén framhåller ock den betydelse för en god
grundläggande barnaundervisning, denna talrika kår kan äga inom landets
olika delar, en betydelse, så mycket större ju förmånligare de villkor äro,
, under vilka den blir i tillfälle att bedriva sitt arbete. Härtill kommer
dessutom, att lärare med utbildning för lärarbefattning vid småskola i stor
utsträckning fått jämväl övertaga undervisning på folkskolans stadium.

Kommittén anser med hänsyn till vad kommittén föreslagit i fråga
om avlöning till de kvinnliga lärarna vid folkskolorna, att begynnelseavlöningen
för lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och
biträdande lärare vid folkskola bör sättas till 1,100 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 100 kronor, efter respektive
5, 10 och 15 år. Därjämte skulle ifrågavarande lärare äga åtnjuta
fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris.

Denna avlöning anser kommittén böra gälla i fråga om vederbörligen
examinerade lärare. Vad angår de oexaminerade lärare, vilka äro anställdatills
vidare, har nämnden för dem föreslagit ett arvode till belopp motsvarande
den begynnelselön, nämnden förordat för de examinerade lärarna. Folkskolöverstyrelsen
har tillstyrkt likställighet mellan berörda kategorier,
dock med viss begränsning på sätt ovan angivits. I likhet med överstyrelsen
anser kommittén, att omförmälda oexaminerade lärare böra i
avlöningshänseende likställas med de vederbörligen examinerade, dock att
denna likställighet ej bör gälla lärare, som vid den nya löneregleringens
ikraftträdande är berättigad till helt ålderdomsunderstöd eller som tilläventyrs
blivit antagen efter den 31 december 1907.

Vad kommittén anfört beträffande ökad tjänstgöringsskyldighet för
folkskollärare anser kommittén jämväl böra i tillämpliga delar äga giltighet
i avseende å småskollärarkåren. Likaledes anser kommittén de småskollärare,
vilka ingå på ny avlöningsstat, böra vara skyldiga att underkasta
sig de ändrade bestämmelser i avseende å förevarande kårs rättsliga
ställning, vilka må komma att framdeles meddelas.

Vad nämnden i övrigt beträffande denna kår föreslagit i avseende
å avlöningsvillkor, övergångsförhållanden m. m. har ansetts icke böra
föranleda erinran från kommitténs sida.

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition nr 260.

H25

Avlöning för lärare, som iiro anställda på viss tid, samt för vikarier.

Enligt § 1 mom. 2 i kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående
avlönande av vikarie för lärare vid folkskola eller småskola under tjänstledighet
på grund av sjukdom, sådant detta moment lyder enligt kung],
kungörelsen den 13 juni 1908, skall, då biträdande lärare vid folkskola
eller lärare vid mindre folkskola eller småskola, till vilkens avlönande bidrag
av statsmedel utgår, på grund av sjukdom åtnjuter tjänstledighet
och vid småskoleseminarium examinerad eller, enligt § 6 i kungörelsen
angående lönetillskott av allmänna medel för lärare och lärarinnor vid
folkskolor och småskolor den 5 juni 1885, av folkskolinspektör prövad
vikarie är förordnad under oavbrutet minst en månad av den fastställda
årliga undervisningstiden, vikarien för den tid, varunder hans förordnande
varar, åtnjuta avvode efter minst 450 kronor för åtta månaders undervisningstid
eller 56 kronor 25 öre för läsmånad, varje månad beräknad
till 30 dagar, och i övrigt samma förmåner som vikarie för ordinarie
eller extra ordinarie lärare vid folkskola.

Har oexaminerad vikarie förordnats, skall denne åtnjuta arvode
efter minst 400 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 50 kronor
för läsmånad och i övrigt enahanda förmåner, som ovan sagts. Paragraf
2 mom. 2 i ovanberörda kungörelse den 1 juni 1900 stadgar, att
statsbidrag utgår till sådan vikarie, därest folkskolinspektören vitsordar,
att vikarien befunnits duglig.

Enligt kungl. kungörelsen den 17 september 1914 angående avlöning
åt lärare vid folk- och småskolor m. fl. under tjänstgöring för rikets
försvar gälla i stort sett enahanda bestämmelser i fråga om vikarie för
lärare, som är ledig för tjänstgöring för rikets försvar.

Då lärare är tjänstledig av annan anledning än sjukdom eller tjänstgöring
för rikets försvar, finnes intet direkt stadgande angående storleken
av vikariens avlöning. Dock finnes i kungl. kungörelsen den 1 juni
1900 angående statsbidrag till avlönande av lärare vid folkskolor och
småskolor, § 2 mom. 5, sådant detta moment lyder enligt kungl. kungörelsen
den 14 september 1914, en bestämmelse, som avser avlöningen
för vissa vikarier, i det fall att dessa äro oexaminerade. Utan hinder av
bestämmelsen om statsbidrag endast för sådan oexaminerad lärare, som
blivit anställd före den 1 januari 1908, må statsbidrag nämligen utbekoinmas
med 405 kronor för ar räknat i det fall, att lärartjänst av förevarande
slag vid förfall för tjänstinnehavaren eller vid inträffad ledighet
måst tillfälligtvis uppehållas av lärare, vilken icke avlagt stadgad prövning,
såvida folkskolinspektören vitsordar, att vederbörligen examinerad

Nuvarande

bestämmel ser.

326

Lärarlöne närnnden.

Till Kungl
Maj:t ingiven
fram
ställning.

Löne reglerings komrnittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

lärare ej kunnat erhållas, att den antagne befunnits duglig och att i årlig
lön utgått, utom föreskrivna förmåner av husrum och vedbrand eller
stadgad ersättning därför, minst 450 kronor.

§o 6 av nämndens förslag till författning angående den vid folkoeh
småskolor anställda lärarpersonalens avlöning lyder:

»För lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda på viss tid eller såsom
vikarier, utgår den kontanta avlöningen i arvode, uppgående till 650
kronor för år räknat.»

På sätt i det föregående omförmälts, har folkskolöverstyrelsen för
.ifrågavarande lärarkategori föreslagit en avlöning av 950 kronor.

För av nämnden nu avsedda lärare ''förordar löneregleringskommittén
såsom kontant avlöning arvode av 1,000 kronor. I likhet med
nämnden anser kommittén, att sagda arvode bör utgå till samtliga vikarier,
vare sig de äro examinerade eller icke.

Lönetursberäkning.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning åt
lärare vid folkskolor och småskolor, § 2, sådan denna paragraf lyder enligt
kungl. kungörelsen den 13 juni 1908, äger sådan lärare, varom nu är fråga,
komma i åtnjutande av ålderstillägg efter respektive 5, 10 och 15 års
oförvitlig tjänstgöring efter undergången stadgad prövning, vilka ålderstillägg
skola utgå från och med början av kalenderåret närmast efter
det, varunder det femte, tionde eller femtonde tjänståret gått till ända.

Tjänstår räknas såsom fullt, därest läraren under löpande kalenderår
tjänstgjort åtta månader eller 3472 veckor. För de kalenderår, under
vilka läraren undervisat kortare tid, verkställes, efter sammanläggningav
tjänstetiderna, en reduktion till tjänstår, med beräkning av åtta månader
på varje; dock må för lärare, till vars avlönande tillskott av allmänna
medel på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande åtnjutits
såsom för full tjänstgöring, oaktat den årliga undervisningstiden understiger
åtta månader, tjänstårets längd beräknas i enlighet med den för
nämnda lönetillskotts åtnjutande fastställda årliga undervisningstiden.
o ^ lärares tjänstetid inräknas även den tid, varunder på grund av
rådande smittosam sjukdom undervisningen i skolan varit inställd.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 327

Genom kungl. kungörelsen den 17 september 1914 är förordnat,
att i fråga om rätt till ålderstillägg för lärare vid småskola honom icke
må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande av
värnplikt.

I avseende å lönetursberäkning innehåller nämndens förslag till
författning angående den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens
avlöning i § 5 följande:

»Lärare äger rätt, här han uppflyttats i 2:a lönegraden, till ett
ålderstillägg; när han uppflyttats i 3:e lönegraden, till två ålderstillägg;
och när han uppflyttats i 4:e lönegraden, till tre ålderstillägg; och skola
härvid följande lönetursbestämmelser tillämpas.

Lärare äger icke beräkna tjänstår för uppflyttning i högre lönegrad,
med mindre han blivit vederbörligen examinerad och erhållit sådan anställning,
som i denna § avses; när dessa två förutsättningar äro för
handen, inträder läraren i l:a lönegraden.

För uppflyttning från lägre till högre lönegrad fordras

att fem kalenderår förflutit från lärarens tillträde till den lägre
lönegraden; samt

att läraren i den lägre lönegraden tjänstgjort mera än fyra femtedelar
av den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden av åtta
månader om året eller den kortare tid, under vilken undervisningen vid
skolan på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande meddelats, därvid
dock läraren icke för något år får tillgodoräkna sig mera än åtta
månaders tjänstgöring.

Härvid skall iakttagas:

*att läraren icke skall föras till last tjänstledighet, som åtnjutits
för att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag
eller offentlig befattning eller för fullgörande av värnplikt, och ej
heller den tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen
vid skolan varit inställd.

Examinerad lärare, som antagits tills vidare, äger att med iakttagande
av här ovan stadgade bestämmelser för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig jämväl den tid, han tjänstgjort som lärare vid
under offentlig kontroll stående småskoleseminarium och statsbidrag utgått
till hans avlönande såsom för lärare vid småskola.

Lärarlönc nämmlen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

328

De sålunda meddelade lönetursbestämmelserna skola icke föranleda
annan ändring i det antal lönetursår, som lärare må enligt hittills gällande
bestämmelser hava intjänat vid ingången av 1916, än att till detta
antal år skall läggas den tid, under vilken läraren före nämnda tidpunkt
åtnjutit tjänstledighet för att, på grund av särskilt förordnande eller
val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning, ävensom den tid,
läraren tjänstgjort vid under offentlig kontroll stående seminarium.»

Över namn- I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår folk skolöverstyrelsen,

att småskollärare må för uppflyttning i högre lönegrad
låtande, tillgodoräknas tjänstgöring som lärare vid sådant skyddshem, som är
försett med av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente och som åtnjuter statsbidrag,
varjämte överstyrelsen framhåller, att vad överstyrelsen yttrat
angående rätt för folkskollärare till beräkning av lönetursår för tjänstgöring
vid lotsbarnskolor, torde äga särskild betydelse för småskollärarkåren,
enär lärarna vid nämnda skolor i allmänhet hade avlagt småskollärarexamen.

TM Kungl. Den ovan omförmälda framställningen från svenska missions given

fram- förbundet avser, på sätt av det föregående framgår, jämväl för småställning.
skollärare rätt att för lönetursberäkning tillgodoräkna sig tjänstgöring vid
svenska skolor i utlandet.

Lone- Enligt nu gällande bestämmelser äga, såsom löneregleringskommit kommitun.

ten framhåller, småskollärarna att för lönetur tillgodoräkna sig all slags
tjänstgöring, sålunda även tjänstgöring som vikarie och efter förordnande
på viss tid, varemot för uppflyttning i högre lönegrad fordras
sammanlagt fulla fem tjänstår, under det för folkskollärare liksom för
statstjänare i allmänhet gäller, att de skola tjänstgöra mera än fyra
femtedelar av den tjänstetid av fem år, som erfordras för vinnande av
varje särskilt ålderstillägg.

Nämndens förslag innebär i fråga om de allmänna grunderna för
lönetursberäkning, att de på viss tid anställda lärarna såsom i avlöningshänseende
jämnställda med extra ordinarie lärare icke skola få räkna
tjänstår för lönetur, samt dessutom att för de tills vidare anställda lärarna
skall gälla samma beräkning som för ordinarie lärare vid statens
och kommunernas övriga skolor, eller alltså att vederbörande må uppflyttas
i högre lönegrad, därest han i den lägre lönegraden tjänstgjort

Kungl. Maj: t.s nåd. proposition nr 260. 329

mera än fyra femtedelar av den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden
på året.

Enligt kommitténs mening bör ifrågavarande rätt endast tillkomma
de tills vidare anställda lärarna. Kommittén har förordat likställighet i
avlöninghänseende mellan såväl examinerade som oexaminerade sådana -lärare, i följd varav jämväl de senare, i motsats till vad nämnden
föreslagit, syntes böra komma i åtnjutande av rätt att beräkna tjänstår
för uppflyttning i högre lönegrad.

Vad angår den av nämnden föreslagna ändringen i avseende å beräkningen
av tjänstår för erhållande av ålderstillägg, har inom kommittén
framhållits, att den för statens befattningshavare i allmänhet gällande
regeln, att vederbörande skall hava tjänstgjort mera än fyra femtedelar
av den för ålderstillägg stadgade tjänstetiden, innebure, då den tillämpas
på befattningshavare vid undervisningsanstalter eller därmed jämförliga
institutioner såväl statens som kommunala, där tjänstemännen äro i åtnjutande
av långa ferier, för de senares vidkommande en förmån, varav
statens befattningshavare i allmänhet vore i saknad. Ett annat spörsmål,
som inom kommittén framkommit i fråga om ålderstilläggs beräkning, är,
huruvida löneförhöjningen, såsom för närvarande, borde tillträdas först vid
början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern
blivit uppnådd, eller huruvida ej nämnda löneförhöjning skulle kunna
anses böra inträda vid början av månaden eller halvåret näst efter det
stadgad tjänstålder uppnåtts.

Enligt kommitténs mening äro nämnda principfrågor icke av natur
att böra upptagas till prövning i sammanhang med nu föreliggande löneregleringsfråga,
som endast avser vissa befattningshavare. Kommittén
anser sig följaktligen nu böra förorda vad nämnden i förevarande avseende
föreslagit i fråga om ålderstilläggsberäkningen av tjänstetid för
erhållande av ålderstillägg.

I avseende å nämndens förslag beträffande lönetursberäkning vid
erhållen varning hänvisar kommittén till vad kommittén i samma fråga
anfört beträffande folkskollärare.

Beträffande rätt för småskollärare att för lönetursberäkning tillgodoföras
tjänstgöring vid andra skolor tillstyrker kommittén vad nämnden
härutinnan föreslagit. Den av folkskolöverstyrelsen föreslagna utvidgningen
utöver nämndens förslag har ej givit kommittén anledning till
annan erinran än att skyddshemmet skall åtnjuta statsbidrag och antingen
äga av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock vara av Kungl. Maj:t
erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt ävensom att frågän om lönetursrätt
för tjänstgöring vid lotsbarnskolor borde tills vidare anstå, i vilket

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 232 käft. (AV 260.) 42

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

330 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

sistnämnda avseende hänvisas till vad kommittén beträffande folkskollärare
anfört.

I likhet med vad kommittén förordat, i fråga om folkskollärare,
tillstyrker kommittén, att småskollärare må för åtnjutande av ålderstillägg
tillgodoräknas tid, som han eller hon i egenskap av lärare med fast
anställning tjänstgjort vid statsunderstödd svensk skola i utlandet, dock
enligt de närmare villkor, som kunna varda av Kungl. Maj:t fastställda.

Kommittén, som ej har något att erinra mot vad nämnden i övrigt
i fråga om lönetur föreslagit, anser, att vad kommittén beträffande folkskollärarnas
lönetursberäkning i det föregående anfört dessutom bör i tilllämpliga
delar äga giltighet i fråga om småskollärare.

ÅTlöningsförmåner under tjänstledighet.

I avseende å avlöningsförmåner under tjänstledighet gäller i huvudsak
vad som är stadgat för ordinarie och extra ordinarie folkskollärare
(se ovan sid. 218; jfr ock kungl. kungörelsen den 1 juni 1900
angående avlönande av vikarie för lärare vid folkskola eller småskola
under tjänstledighet på grund av sjukdom, §§ 2, 3 och 4). Lärare vid
småskola och mindre folkskola samt biträdande lärare vid folkskola, som
är tjänstledig på grund av sjukdom, äger sålunda, därest han icke förklarats
obotligt sjuk eller berättigad till helt ålderdomsunderstöd, att
åtnjuta de honom eljest tillkommande avlöningsförmåner med avdrag av
ett belopp, motsvarande en fjärdedel av vikariens kontanta minimiavlöning.
Därest sådan lärare förklarats obotligt sjuk eller berättigad till
helt ålderdomsunderstöd, har han att ensam bestrida vikariens avlöning.

I anslutning till vad nämnden i förevarande avseende föreslagit
beträffande folkskollärare, föreslår nämnden följande bestämmelse, innefattad
i § 7 av nämndens förslag till författning angående den vid folkoch
småskolor anställda lärarpersonalens avlöning:

»Lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda tills vidare, skola under tjänstledighet
åtnjuta kontant avlöning i enlighet med de grunder, som ovan
i § 4 stadgats i fråga om ordinarie och extra ordinarie folkskollärare.

Lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda på viss tid, skola under tjänstledighet
på grund av sjukdom åtnjuta avlöning i enlighet med de grunder,
som i § 4 stadgats angående vikarie å ledig folkskollärartjänst, dock att
detta icke gäller lärare, som vikarierar för tjänstledig lärare.»

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 200. 381

Löneregleringskommittén framhåller, att vad kommittén i det föregående
anfört och förordat i fråga om folkskollärares avlöningsförmåner
under tjänstledighet borde i tillämpliga delar äga giltighet jämväl i fråga
om småskollärare. Härvid synes i stort sett sådana lärare, vilka blivit
anställda tills vidare, böra vara likställda med ordinarie folkskollärare
och de på viss tid anställda lärare med vikarierande folkskollärare.

Lönernas utbetalande.

Enligt kungl. kungörelsen den 7 december 1900 angående bestämda
tider för utbetalning av löner till lärare vid folkskolor och småskolor är
förordnat, att den ordinarie folkskollärare tillförsäkrade rätten att, där
ej annan överenskommelse träffats, utfå sin i penningar utgående lön kvartalsvis
inom förra hälften av mars, juni, september och december månader
även tillkommer sådan extra ordinarie och biträdande lärare vid folkskola
samt sådan lärare vid mindre folkskola och småskola, som, jämlikt
§ 24 mom. 3 i förnyade nådiga stadgan angående folkundervisningen i
riket den 10 december 1907, blivit tillsatt tills vidare med ömsesidig rätt
till minst fyra månaders uppsägning, ävensom sådan lärare vid småskola,
som, i enlighet med bestämmelser i vederbörligen stadfäst reglemente,
äger en fastare anställning.

Nämnden hänvisar i denna punkt till vad nämnden i detta avseende
anfört beträffande folkskollärarnas avlöning. Nämnden tager i detta fall
för givet, att föreliggande fråga icke kommer att tagas under omprövning
förr, än riksdagen fattat beslut i löneregleringsfrågan, och anser det icke
vara behövligt att nu avgiva förslag i berörda hänseende.

Löneregleringskommittén hänvisar i denna punkt till vad kommittén
i det föregående i samma avseende anfört i fråga om utbetalande
av folkskollärarnas löner.

Statsbidrag.

På grund av vad som stadgas i § 2 av kungl. kungörelsen den 1
juni 1900 angående statsbidrag till avlönande av lärare vid folkskolor och
småskolor, sådan denna paragraf lyder jämlikt kungl. kungörelsen den 14
september 1914, utgår till avlönande av biträdande lärare vid folkskola,
lärare vid mindre folkskola och lärare vid småskola av statsmedel ett årligt

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

332

Lärarlöne nämnden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

bidrag, motsvarande nio tiondedelar av den lön, beräknad efter åtta månaders
lagstadgad tjänstgöring, läraren, förutom husrum och vedbrand
eller ersättning därför, åtnjuter; vidare utgå av statsmedel samtliga ålderstilläggen.

Kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlönande av vikarie
för lärare vid folkskola eller småskola under tjänstledighet på grund
av sjukdom stadgar, bland annat, att till avlönande av vikarie för sådan
lärare, varom nu är tal, vilken är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom
och som är skyldig att av sin avlöning avstå ett belopp, motsvarande
en fjärdedel av vikariens minimiavlöning, staten skall bidraga med två
tredjedelar av denna avlöning. Till vikarie för lärare, som är tjänstledig
på grund av obotlig sjukdom eller som efter uppnådda 60 års ålder
förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd och är tjänstledig
på grund av sjukdom, utgå icke bidrag av statsmedel.

Nämndens förslag i förevarande avseende innefattas i förslaget till
författning angående statsbidrag till den vid folk- och småskolor anställda
lärarpersonalens avlöning.

Beträffande lärare vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande
lärare vid folkskolor innehåller detta förslag i § 1 följande:

»Till bestridande av kostnaderna för den vid folk- och småskolor
anställda lärarpersonalens avlöning skall skoldistrikt av statsmedel erhålla
bidrag, bestämt i förhållande till den lagstadgade kontanta avlöningen
på sätt här nedan sägs, därvid skall iakttagas, att statsbidrag icke utgår
för längre undervisningstid än åtta månader om året.

Statsbidraget utgår för år med ett belopp motsvarande

D) för lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda tills vidare med ömsesidig
rätt till minst fyra månaders uppsägning:

a) nio tiondedelar av grundlönen;

b) det eller de ålderstillägg, till vilka läraren må vara berättigad; samt

c) det eller de familjetillägg, till vilka läraren må vara berättigad;

skolande dock härvid iakttagas

att, om läraren erhållit tjänstledighet för att, på grund av särskilt
förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning,
det skall ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, om och i vad mån
bidrag av statsmedel skall till lärarens avlöning utgå; samt

att, om läraren uppnått den för erhållande av hel pension stadgade
levnadsåldern, statsbidrag till hans avlönande icke skall utgå, med mindre

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260. 3.33

folkskol överstyrelsen medgivit, att sådant må utan hinder av sagda omständighet
äga rum.

E) för lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda på viss tid: nio tiondedelar
av arvodet för sådan lärare.

F) för vikarie å lärartjänst vid småskola, lärartjänst vid mindre
folkskola samt biträdande lärartjänst vid folkskola,

a) om tjänsten är ledig: nio tiondedelar av arvodet för vikarie å
tjänsten;

b) om tjänstens innehavare erhållit tjänstledighet för att, på grund
av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig
befattning: så stor del av vikariatsarvodet, som Kungl. Maj:t för det särskilda
fallet bestämt skola av statsmedel utgå; samt

c) om tjänstens innehavare eller, därest tjänsten är ledig, den, som
under ledigheten uppehåller densamma, erhållit tjänstledighet på grund
av styrkt sjukdom: tjugusju fyrtiondedelar av arvodet för vikarie å
tjänsten;

skolande, för det fall att vikarien icke fullgjort de för behörighet
till tjänsten i folkskolestadgan föreskrivna kunskapsprov, statsbidrag till
dennes avlönande icke utgå, med mindre folkskolinspektören vitsordar,
att vikarie, som fullgjort dessa prov, icke kunnat erhållas, samt att vikarien
befunnits duglig.»

I fråga om vad nämnden föreslagit angående villkor för erhållande
av statsbidrag ävensom beträffande de förslag i övrigt nämnden i detta
sammanhang framlagt, hänvisas till nämndens å sid. 307 ff. återgivna författningslörslag.

Löneregleringskommittén anser, att vad kommittén i det föregående
anfört och förordat i fråga om statsbidrag till folkskollärares avlöning
bör i tillämpliga delar äga giltighet jämväl beträffande statsbidrag till nu
förevarande lärares avlöning.

4. Folk- och småskollärares naturaförmåner.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning åt
lärare vid folk- och småskolor, § 1, sådan denna paragraf lyder jämlikt
kungl. kungörelsen den 14 september 1906, skall ordinarie lärare vid
folkskola av skoldistriktet förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle
eller ersättning därför. Dessutom bör, såvitt sig göra låter, åt läraren

Lönereglt ringskom mittin.

Nuvarand t
bestämmslser.

334

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne nämnden -

till brukning för eget behov av jordfrukter upplåtas ett lämpligt jordland;
och skall detta noga avskiljas från skolträdgården.

Enligt ett i nämnda paragraf intaget övergångsstadgande är bestämt,
att ordinarie lärare, vilken varit å innehavande tjänst anställd
före den 1 januari 1901 och erhåller kofoder in natura eller ersättning
därför till högre belopp än 100 kronor för år, må vara berättigad att
vid sålunda hittills åtnjuten förmån bibehållas, vad ersättningen vidkommer
dock ej längre än vartill beslutet eller överenskommelsen föranleder;
skolande, där i enlighet härmed kofoder in natura eller kofodersersättning
utgår, denna förmån anses motsvara 100 kronor av den fastställda
minimilönen.

Av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående statsbidrag till
avlönande av lärare vid folkskolor och småskolor, § 1, sådan denna paragraf
lyder jämlikt kungl. kungörelsen den 14 september 1914, framgår,
att extra ordinarie lärare vid folkskola tillkommer husrum och vedbrand
eller ersättning härför.

Beträffande lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola ävensom
biträdande lärare vid folkskola stadgar ovan först berörda kungl. kungörelse
den 1 juni 1900 i § 2, sådan denna paragraf lyder jämlikt kungl.
kungörelsen" den 13 juni 1908, att skoldistriktet skall förse sådan lärare
med tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte nödig vedbrand
eller ock, där hinder eller svårighet härför möta, lämna honom
ersättning för nämnda förmåner, minst 100 kronor för år.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlönande av
vikarie för lärare vid folkskola eller småskola under tjänstledighet på
grund av sjukdom § 1, sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelserna
den 28 juni 1907 och den 13 juni 1908, skall sådan vikarie
av skoldistriktet förses med tjänlig, skolan närbelägen bostad, bestående
av ett rum med vedbrand eller ock erhålla ersättning därför, beräknad
efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid.

De sålunda nämnda naturaförmånerna äro, med undantag av jordland
för folkskollärare, uppställda såsom villkor för statsbidrags utgående
till den kontanta avlöningen.

Nämnden påvisar, hurusom de ifrågavarande lärare tillförsäkrade
naturaförmånerna i många fall utginge ojämnt eller ofullständigt, och anser
en bidragande, orsak härtill vara att söka i bristande enhetlighet och
effektivitet i statens kontrollerande verksamhet beträffande dessa löneförmåners
utgående. Nämnden finner vidare tiden nu vara inne att giva
dessa stadganden en mot nutida förhållanden bättre svarande avfattning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 335

Syftet med denna borde vara dels att åstadkomma större enhetlighet och
reda i hithörande bestämmelser för de olika lärargrupperna, dels att
medelst en större formell utförlighet förläna dem sådan tydlighet, som
i möjligaste mån kunde förebygga godtycklighet i deras tolkning, dels
ock att till innehållet uppdraga den gräns nedåt, som i avseende på
naturaförmånernas beskaffenhet icke Unge underskridas.

Då de naturaföremål, som nu vore lärare tillförsäkrade, nämligen
bostad, bränsle och planteringsland, utgjorde eu avlöningsform och till
sin natur vore samhöriga, syntes det nämnden riktigast, att de också i
ett sammanhang reglerades genom eu särskild av Konung och riksdag
fastställd boställsordning.

Vad de särskilda detaljerna i folk- och småskollärares bostadsförhållanden
beträffade, tänkte sig nämnden, att Kungl. Maj:t komme att
utfärda särskilda anvisningar såsom komplettering till och vägledning
vid tillämpningen av boställsordningens kortfattade grundbestämmelser.

Vad nämnden förordat beträffande bostadsförmånerna sammanfattas
i det förslag till boställsordning för lärarpersonalen vid rikets folk- och
småskolor, vilket ingår som § 11 i nämndens förslag till författning angående
den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalens avlöning.
Nämnda paragraf är av följande lydelse:

»Körande den lärarpersonalen vid folk- och småskolor tillförsäkrade
bostadsförmån skola gälla följande grunder, ankommande det på Kungl.
Maj:t att utfärda de normerande bestämmelser, som må vara erforderliga
och gagneliga som vägledning vid tillämpningen av dessa grunder.

1. Lärarbostad skall vara förlagd antingen till särskilt i skolans
närhet liggande hus eller ock till skolhuset, skolande i sistnämnda fall
ingången till lärarbostaden vara skild från ingången till skollokalen.

2. Vid bostad, avsedd för ordinarie folkskollärare, eller t dess
närhet skall, där hinder ej möter, upplåtas erforderligt område till trädgård
åt läraren, och skall, där särskild skolträdgård finnes, lärarens
trädgård vara noga avskild från denna.

Även vid bostad, avsedd för lärare vid småskola, lärare vid mindre
folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, bör, där omständigheterna
sådant medgiva, lämpligt område för enahanda ändamål avsättas.

Å område, som, enligt vad här ovan sagts, blivit till trädgård åt
lärare avsatt, skall distriktet ombesörja nödig stenbrytning, röjning och
dikning.

Nödigt stängsel kring bostadstomt och trädgård skall av distriktet
uppföras och underhållas.

336

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

3. Det åligger distriktet att anlägga och underhålla för lärarbostaden
erforderlig utfartsväg.

4. Till lärarbostad skall höra vedbod, hushållskällare, tvättstuga
eller annat lämpligt utrymme för tvätt samt, där så erfordras, bakstuga
ävensom hemlighus.

I lärarbostaden eller dess närhet skall finnas tillgång till för lärarens
hushåll nödigt vatten.

5. Lärarbostad skall vara försedd med skafferi, erforderliga garderober
och kontor samt, där hinder ej möter, förstuga och egen tambur.

6. Där flera bostadslägenheter äro förlagda till samma hus, böra
dessa vara väl avskilda från varandra.

7. Rummen i lärarbostaden skola vara sunda och rymliga, försedda
med nödiga anordningar för eldning och uppvärmning samt även i övrigt
ändamålsenligt inredda.

8. Lärarbostad skall innehålla:

för ordinarie manlig folkskollärare: minst tre sammanhängande rum
och kök;

för ordinarie kvinnlig folkskollärare: minst två sammanhängande
rum och kök; och

för annan lärare: minst ett rum och kök på samma botten.

Där lärarbostad icke innehåller det sålunda stadgade antalet rum,
skall läraren enligt hyrespriserna å orten erhålla särskild kontant ersättning
för vad i sådant avseende brister, dock att ogift manlig ordinarie
folkskollärare, vars bostad innehåller två rum och kök, icke äger rätt
till särskild ersättning.

9. Därest läraren icke åtnjuter bostad in natura, skall han enligt
priserna å orten erhålla hyresersättning: ordinarie manlig folkskollärare,
som är gift eller åtnjuter familjetillägg, ävensom kvinnlig folkskollärare,
sorp åtnjuter familj etillägg, för tre rum och kök; ordinarie manlig folkskollärare,
som är ogift, ävensom ordinarie kvinnlig folkskollärare, som
icke åtnjuter familj etillägg, för två rum och kök; samt annan lärare för
ett rum och kök; ävensom ersättning för bränsle.»

Härjämte har nämnden till § 11 föreslagit följande

Örergånggstadganden.

»Om lärarbostad vid ingången av år 1916 saknar egen ingång och
förhållandena icke medgiva anordnande av sådan, må därvid bero utan
hinder av bestämmelsen i moln. 1 av denna §.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘260.

337

Om bostad, som vid ingången av år 1916 är upplåten till lärarbostad,
saknar hushållskällare och sådan ieke utan större svårighet kan anordnas,
skall distriktet åt läraren inreda annat lämpligt och erforderligt utrymme
för förvaring av livsmedel.

Om i bostad, som vid ingången av år 1916 är upplåten till lärarbostad,
något av rummen ligger å annan botten än de övriga eller eljest
är från densamma skild, må därvid bero utan hinder av bestämmelsen i
mom. 8 av denna §.»

Vid närmast föregående löneregleringar för nu förevarande lärår- Lönereglekårer
har, såsom löneregleringskommittén erinrar, stadgandet om lärarnas
naturaförmåner lämnats oförändrat. Kommittén, som visserligen finner
det önskvärt, att naturaförmånerna regleras i samband med den kontanta
avlöningen, vill emellertid framhålla, att ett sammanbindande av dessa
frågor dock icke synes vara under alla förhållanden nödvändigt.

Vad som för närvarande mest ådrager sig uppmärksamheten, då
man tager i betraktande de olika förhållanden i fråga om lärarbostäder,
som nu äro till finnandes, är de stora ojämnheter, som på detta område
möta. Helt naturligt är därför, att slitningar ofta förekommit mellan
vederbörande boställshavare och skoldistriktet i fråga om bostadens beskaffenhet,
ersättning för bostad m. m. dylikt. Det är utan tvivel under
sådana förhållanden önskvärt, att bestämmelserna angående lärarnas naturaförmåner
erhålla en sådan avfattning, att såvitt möjligt anledningar till
tvistigheter förekommas och att av bestämmelserna framgår å ena sidan,
vilka de skyldigheter äro, som distrikten höra hava sig ålagda, samt å den
andra, vilka rättigheter vederbörande boställshavare kunna yrka på.

I stort sett anser kommittén det av nämnden nu framlagda förslaget
kunna anses ägnat att tillfredsställa berättigade anspråk å ömse sidor.

I fråga om detaljerna i det föreliggande förslaget hava emellertid i
de över nämndens betänkande avgivna utlåtandena olika meningar och
särskilda önskemål gjorts gällande. Givet är också, att beträffande ett i
detalj utarbetat förslag såsom det föreliggande olika intressen i vissa
hänseenden skola taga sig uttryck.

Kommittén har för sin del vid skärskådande av förslaget funnit
sig höra fästa uppmärksamheten på ett par omständigheter.

I mom. 5 av nämndens författningsförslag är intagen föreskrift, att
lärarbostad skall vara försedd med skafferi, erforderliga garderober och kontor
samt, där hinder ej möter, förstuga och egen tambur. Enär åtminstone i flertalet
fall en anordning med förstuga och egen tambur torde utan alltför stor
svårighet kunna anordnas, synes den restriktiva bestämmelse, som ligger
i orden »där hinder ej möter», ej vara av någon mera avsevärd verkan.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.) 43

338

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vad själva saken angår, håller kommittén för sin del före, att
även med nämnda restriktion föreskriften om »förstuga och egen tambur»
icke är lämplig. Dels torde, om man tolkar orden förstuga och tambur
i deras sedvanliga bemärkelse, genom bestämmelsen i fråga kunna uppställas
krav på i många fall onödigtvis stora utrymmen, dels torde bestämmelsen
ej heller låta väl förena sig med vissa moderna byggnadsformer,
där förstuga och tambur understundom kunna vara sammanslagna
eller ock ersatta med ett vindfång och en mindre hall. Utan att
vidare uttala sig i frågan, vill kommittén uttrycka den mening, att föreskriften
i det nämnda mom. 5 ej må i förevarande avseende erhålla en
sådan lydelse, att den innebär ett hinder för uppförande av vissa i övrigt
lämpliga bostadstyper eller utnyttjande av redan befintliga, där en tillfredsställande
anordning i nämnda hänseende redan kan anses vara för handen.

Då i mom. 8 beröres rumantalet för ordinarie folkskollärare, heter
det, att rummen skola vara sammanhängande. Det synes kommittén
icke lämpligt att under alla förhållanden fordra detta. I moderna
bostadsanordningar av den storlek, varom här är fråga, äro nämligen ej
sällan två rum förlagda å nedre botten och ett rum i en övre våning.
Det synes kommittén kunna vara till fyllest, att föreskrift meddelas i
syfte, att rummen skola stå i lämplig förbindelse med varandra.

Yad därefter angår frågan om nödigt bränsle har påpekats, hurusom
understundom anspråk i detta avseende framkommit, vilka föranlett misshälligheter.
Att emellertid nu i eu allmän, för olika landsdelar gällande
författning föreskriva, huru pass stora kvantiteter som må vara att anse
som »nödigt» bränsle, synes icke låta sig göra. Kommittén delar emellertid
den uppfattningen, att all möjlig sparsamhet bör i detta avseende iakttagas.

Kommittén anser sig i detta sammanhang även böra framhålla
önskvärdheten av bestämmelse, huru länge avliden boställshavares stärbhus
må vara berättigat att efter befattningshavarens död åtnjuta ifrågavarande
naturaförmåner.

Enär med nu rådande olika förhållanden i avseende å lärarbostäder
det uppenbarligen icke är möjligt att med ens bringa till stånd bostäder
motsvarande de av nämnden uppställda kraven, har nämnden framlagt
förslag dels till vissa övergångsbestämmelser dels rörande kontant ersättning
i vissa fall för bristande bostadsförmån. Mot vad nämnden i dessa
avseenden föreslagit har kommittén ansett sig ej böra framställa erinran.

Skulle det vid ärendets slutliga handläggning visa sig erforderligt,
att jämväl i andra avseenden än dem nämnden berört övergångsbestämmelser
böra meddelas, anser kommittén det böra få ankomma på Kungl.
Maj:t att därom giva nödiga föreskrifter.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 21)0.

339

I eu vid löneregleringskommitténs betänkande fogad reservation
hava herrar E. Kristensson, A. Nilsson och K. Stenström framhållit, att
enligt deras mening den kontanta avlöningen för sådana lärare vid småskola
och vid mindre folkskola samt biträdande lärare vid folkskola, vilkaj
vore anställda tills vidare, bort bestämmas till 1,200 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstil lägg, vart och ett å 100 kronor, eiter respektive
5, 10 och 15 år.

Till det förslag, som av löneregleringskommittén framlagts i fråga
om lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor, anser jag
mig i det stora hela böra uttala min anslutning. Jag har i det föregående
framhållit, hurusom jag funnit mig höra böja mig för de av
löneregleringskommittén anförda omständigheter, da det gällt att fastställa
de allmänna avlöningsprinciper, som skulle komma till tillämpning i avseende
å kommunalt anställda lärare. Det föreliggande löneregleringsförslaget
bygger följaktligen pa hittillsvarande allmänna grunder, och har
jag, då jag uttalat min anslutning härtill, i ty fall icke ansett mig kunna
ingå i närmare prövning av sådana till Kungl. Maj:t inkomna framställningar,
som innebära avvikelser i ena eller andra avseendet från nämnda
förslag.

I avseende å de olika punkterna i kommitténs förslag har jag i
några hänseenden ansett mig böra avvika från kommittén, och vill jag
härutinnan ävensom i övrigt i denna del anföra följande.

Enligt löneregleringskommitténs förslag skulle den kontanta avlöningen
för ordinarie kvinnlig lärare vid folkskola utgöra 1,800 kronor,
vartill skulle kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 200 kronor. Kommittén har emellertid härvid utgått
från en pensionsålder för ifrågavarande lärare av 58 år. På sätt
jag i det föregående erinrat, har kommittén vidare, efter att hava låtit
verkställa en matematisk beräkning med hänsyn till nämnda pensionsålder
av kvinnlig folkskollärares avlöning, vidtagit en jämkning nedåt av
det genom berörda beräkning erhållna beloppet och härigenom kommit
till de föreslagna lönebeloppen.

Jag har i det föregående uttalat mig för en höjning av kvinnlig
lärares pensionsålder till 60 år. Med utgångspunkt därifrån har jag låtit
verkställa en matematisk beräkning av ifrågavarande lärares avlöning,
gjord i övrigt efter enahanda grunder som den av löneregleringskommittén
verkställda. Denna beräkning har givit till resultat en begynnelseavlöning
av 1,900 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett a 200

Vid löneregleringskommitténs

betänkande
fogad reservation.

Departe mentschefen.

Den kontanta
avlöningen
för
ordinarie
kvinnlig lärare
vid
folkskola.

340

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år. Då dessa lönebelopp även i
övrigt synas mig rättvisare avvägda i förhållande till de för manliga
lärare föreslagna lönerna, finner jag mig böra förorda en avvikelse från
löneregleringskommitténs förslag i berörda hänseende.

Den kon- Löneregleringskommittén har föreslagit, att för lärare vid småskola,

ningen*för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken
tills vidare blivit anställd tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders
lärår}1 vid uppsägning, avlöningen måtte bestämmas till, förutom fri bostad och
småskola bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, 1,100 kronor, varm''
A" till skulle kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 100 kronor. I den ovan omförmälda, av tre ledamöter
i kommittén avgivna reservationen har yrkats på en höjning av
begynnelseavlöningen för ifrågavarande lärare till 1,200 kronor. I en
mängd till mig inkomna framställningar från såväl enskilda medlemmar
av småskollärarkåren som korporationer hava yrkanden framställts om
högre löner, än både de av kommittén och reservanterna föreslagna.

Vid bedömandet av det belopp, varmed den kontanta begynnelseavlöningen
för ifrågavarande lärarpersonal torde böra utgå, anser jag mig
böra ansluta mig till det förslag, som av reservanterna inom löneregleringskommittén
framlagts. Med hänsyn till det oerhörda fall av penningens
värde, som ägt rum, sedan småskollärarkårens lönereglering fastställdes,
och då dessa lärares ekonomiska ställning alltid varit synnerligen
svag, måste jag finna eu begynnelseavlöning av 1,200 kronor utgöra ett
minimum, under vilket man skäligen icke bör gå. Ålderstilläggen äro
för närvarande tre och utgå med 60 kronor vart och ett. Reservanterna
hava beträffande dessa icke påyrkat någon ändring av vad kommittén
härutinnan föreslagit. Emellertid har jag icke kunnat undgå att finna
även de föreslagna ålderstilläggen böra något höjas. I betraktande av
löneintervallernas längd av fem år torde ålderstillägg av 100 kronor fä
anses som alltför lågt tilltagna. Jag erinrar i det avseendet om att
lönetilläggen för exempelvis kvinnliga skrivbiträden uppgå till 200 kronor.
Därest ålderstilläggen för småskollärare bestämdes till tre stycken om vartdera
150 kronor, synes en lämplig avvägning hava träffats med hänsyn jämväl
till övriga lärargrupper. Jag föreslår alltså eu begynnelselön av 1,200
kronor jämte tre ålderstillägg å 150 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

Småskog Lärarlönenämnden har i sitt betänkande i samband med förslag

larättsliga *lönereglering för småskollärarkåren även upptagit till behandling fråställning.
gan om beredande av en mera tryggad ställning åt ifrågavarande lärare
och i detta hänseende föreslagit ändring av vissa paragrafer i folkskole -

Katigt. Maj:tu nåd. proposition nr 260.

stadgan. Nämndens förslag i denna punkt liar i viss omfattning ävenledes
varit föremål för riksdagens prövning, och har riksdagen, på sätt
löneregleringskommittén erinrat, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om
åtgärders vidtagande i ärendet. Enligt riksdagens mening föreläge intet
nödvändigt samband mellan spörsmålet om ifrågavarande lärarkårs rättsliga
ställning och dess lönefråga. Enahanda uppfattning göres gällande
av löneregleringskommittén, som framhållit, att dess förslag i varje fall
ej syntes lägga hinder i vägen för den ifrågasatta förändringen av kårens
rättsliga ställning.

Riksdagens omförmälda skrivelse blev på sin tid överlämnad till
folkskolöverstyrelsen, där den varit föremål lör utredning. Den 21 december
1917 har överstyrelsen avgivit förslag i ärendet. Överstyrelsen
har därvid framhållit, att frågan om lärarnas ekonomiska förhållanden
visserligen icke kunde sägas sta i något alldeles nödvändigt samband
med spörsmålet om den rättsliga ställningen men dock uppenbarligen
kunde komma att röna inflytande därav. Överstyrelsen påpekar, hurusom
i fråga om lönetur och kanske också pensionsförmåner en bestämd
skillnad antagligen komme att framdeles göras mellan ordinarie och icke
ordinarie lärare vid småskola i motsvarighet till vad redan gällde beträffande
ordinarie och icke ordinarie lärare vid folkskola, samt erinrar,
att lärarlönenämnden för sin del föreslagit en mera genomgripande åtskillnad
i ekonomiskt hänseende mellan lärare anställda tills vidare och
lärare anställda på viss tid. Överstyrelsen framhåller också angelägenheten
därav, att vid en blivande lönereglering så ordnades, att ingen
lärare på grund av de ändringar i fråga om rättslig ställning, som kunde
komma att vidtagas, måtte komma att i exempelvis löneturs- eller pensionshänseende
förlora någon rätt, som för närvarande tillkommer honom.

I likhet med vad av löneregleringskommittén och folkskolöverstyrelsen
gjorts gällande, anser jag något nödvändigt samband icke föreligga
mellan ifrågavarande lärarkårs rättsliga ställning och dess lönefråga.

Det är min avsikt att med det snaraste till prövning upptaga spörsmålet om
en mera tryggad ställning för smaskollärarkaren. Emellertid torde intet
hinder förefinnas, att lönefrågan dessförinnan bliver prövad och når sin
slutliga lösning,'' i all synnerhet som det föreliggande löneregleringsförslaget
jämväl tager hänsyn till vad av lärarlönenämnden anförts och
förordats i fråga om kårens rättsliga ställning. I

I samband med frågan om tjänstgöringsskyldighet för folkskollärare Tjänsthar
löneregleringskommittén erinrat om det nu ofta förekommande föy- skyldigheten
hållandet, att vederbörande lärare jämväl har sig mot särskild därför för lärare
stadgad ersättning anförtrodd undervisningen i slöjd. Kommittén anser, vlko{°n~

342

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

att, därest dess förslag i fråga om lärarnas avlöningsförmåner vinner
avseende, det skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej vederbörande lärare
torde vara underkastad utsträckt eller ökad tjänstgöringsskyldighet även
i så måtto att han utan särskild ersättning skulle vara skyldig bestrida
undervisning i slöjd, därest sådan undervisning uppdroges åt honom.

Att ålägga vederbörande lärare att jämväl utan särskild ersättning
undervisa i slöjd torde icke kunna ifrågakomma redan av det skälet,
att en mängd lärare aldrig erhållit erforderlig utbildning i detta ämne.
Ett dylikt åläggande skulle också, där det med hänsyn till lärarens kompetens
eljest kunde- ifrågasättas, drabba synnerligen ojämnt, i det att somliga
lärare skulle få sig ålagd en stundom ganska omfattande och betungande
tjänstgöring, medan i de skolor, där slöjdundervisning saknas
eller endast i ringa omfattning bedrives, tjänstgöringen bleve mindre
omfattande. Den nuvarande anordningen med en särskild ersättning för
denna undervisning är i sin mån ägnad att vidmakthålla intresset för
densamma, vilket lätt nog annars skulle kunna slappas, om läraren ålades
att utan ersättning utföra detta arbete utöver sin vanliga tjänstgöringsskyldighet.
Löneregleringskommittén har ej heller yrkat på uppställandet
av ett villkor av angiven beskaffenhet utan endast ifrågasatt eu utsträckt
tjänstgöringsskyldighet i omförmält syfte. Med hänsyn till, bland annat,
nu anförda omständigheter anser jag en sådan ökning av tjänstgöringsskyldigheten
ej böra föreskrivas.

Efö?U&vTr9 Pa sätt 1 det föregående erinrats, äger enligt nu gällande bestäm tidsläsning.

melser lärare rätt till viss ersättning för tjänstgöring, som fortgår utöver
åtta månader av året. Lärarlönenämnden har föreslagit bibehållandet av
en dylik bestämmelse, och har förslaget i denna del lämnats utan erinran
från löneregleringskommitténs sida. Jag anser likaledes, att en
bestämmelse av angiven innebörd allt fortfarande bör äga giltighet.

■utbetalande Beträffande lönernas utbetalande har lärarlönenämnden uttalat sina

u e a an e. Sympaper för att detta må äga rum månadsvis i stället för som nu kvartalsvis.
Löneregleringskommittén har däremot uttalat vissa betänkligheter
med hänsyn till de administrativa svårigheter, som en sådan ordning på
många ställen skulle medföra. På vederbörande skoldistrikt skulle emellertid
ankomma att, i händelse sådant ansåges önskligt, föranstalta om
lönernas utbetalande månadsvis.

Då den ordning, som av lärarlönenämnden ifrågasatts, vunnit allmän
tillämpning på övriga förvaltningsområden samt i och för sig måste
anses innebära en billighet mot vederbörande befattningshavare, är det
min avsikt att före en blivande löneförfattnings utfärdande undersöka,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

343

huruvida icke anordningar skulle kunna träffas i fråga om rekvisition av
statsbidrag in. in., vilka skulle utan avsevärdare administrativa olägenheter
kunna möjliggöra månatlig utbetalning av lärarlönerna. För den
händelse så befinnes möjligt, torde hinder icke böra resas mot att tillmötesgå
en inom dessa kårer ofta uttalad önskan i detta avseende.

De grunder, vilka föreslagits i fråga om utgående av statsbidrag Statsbidrag.
till lärare vid folk- och småskolor, hava endast i följande avseende givit
anledning till erinran från min sida.

Enligt löneregleringskommitténs förslag skall — därest läraren erhållit
tjänstledighet av annan anledning än på grund av styrkt sjukdom
eller för att på grund av särskilt förordnande eller val fullgöra offentligt
uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst eller tjänstgöra hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer — statsbidrag till hans avlöning
ej utgå, med mindre beslutet om ifrågavarande tjänstledighet blivit godkänt
av vederbörande folkskolinspektör, eller, då folkskolinspektören icke
ansett sig kunna tillstyrka tjänstledigheten, folkskolöverstyrelsens medgivande
erhållits. En bestämmelse därom, att beslut om tjänstledighet
skall under alla förhållanden underställas folkskolinspektören, anser jag
kunna medföra åtskilliga svårigheter. Dels kan nämligen, om det skulle
vara fråga om tjänstledighet för endast ett par dagar, folkskolinspektörens
utlåtande icke hinna att inhämtas, dels skulle en dylik bestämmelse
medföra en ofta onödig skriftväxling. A andra sidan må dock ej förbises
vid fråga om längre tids tjänstledighet vikten av ett godkännande
från folkskolinspektörens sida. Jag anser, att statsbidrag ej må utgå,
med mindre folkskolinspektören eller eventuellt folkskolöverstyrelsen, därest
ledigheten överskrider viss av Kungl. Maj:t bestämd maximitid, vitsordat
att så må ske.

De jämkningar i löneregleringskommitténs förslag, som i en eller
annan detalj kunna komma att visa sig nödiga vid löneförfattningarnas
utarbetande, torde bli av den ringa omfattning, att särskild framställning
till riksdagen i dessa stycken ej nu lärer vara erforderlig.

I avseende å övergångsbestämmelser har lärarlönenämnden före- Övergångsslagit
ett stadgande av innebörd, att för lärare, som icke ingår på den hesta™rmel~
nya lönestaten, statsbidrag skall utgå med ett belopp, motsvarande skillnaden
mellan å ena sidan den till läraren enligt nu gällande bestämmelser
utgående kontanta avlöningen och å andra sidan vad distriktet skolat
utgöra, därest läraren ingått på den nya lönestaten. Vid bifall till detta
förslag skulle i de fall, då lärare tilläventyrs ej komme att övergå på
den nya avlöningsstaten, vederbörande distrikt åsamkas större utgifter

344

Anslaget till
lönetillskott
åt lärare
vid folkskolor
och småskolor.

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

än vad distriktet enligt nu gällande bestämmelser har att till lärarens
avlöning utgöra. Det synes mig i stället lämpligen böra föreskrivas, att
tör lärare, som icke ingår på den nya lönestaten, statsbidraget skall till
sådan lärares avlöning utgå efter hittills gällande grunder.

För närvarande är det vederbörande skolstyrelse obetaget att låta
med pensionsberättigad lärares avsked anstå, därest och så länge hans
fortsatta tjänstgöring^ anses gagnelig för skolan. Löneregleringskommitténs
förslag i avseende å pensionsålder för folkskollärare innebär, att lärare
skall vara skyldig avgå vid 60 års ålder, vederbörande skolstyrelse dock
obetaget att, sedan tillstyrkande yttrande i ärendet avgivits av vederbörande
folkskolinspektör, låta med avskedet anstå, därest och så länge
läraren prövas vara för skolan gagnelig, dock icke i något fall längre än
till fyllda 65 år. Jag ansluter mig till denna uppfattning, men anser
dock, med hänsyn till de för närvarande tjänstgörande lärare, vilka uppnått
en ålder av 65 år eller därutöver, en övergångsbestämmelse vara av
nöden, innebärande rättighet för sådana lärare att, oaktat de uppnått
ålder, vid vilken skyldighet avgå från tjänsten under alla förhållanden
skall äga rum, kvarstå till den 1 juli 1919.

Kostnadsberäkning.

De anslag, vilita röna inverkan av ett bifall till den av mig ifrågasatta
löneregleringen äro följande:

det ordinarie förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor, i 1918 års riksstat uppfört till ett belopp av

17,440,000 kronor;

det ordinarie förslagsanslaget till avlöningsbidrag åt sjukvikarier
för lärare vid folk- och småskolor, i 1918 års riksstat uppfört med ett
belopp av 282,000 kronor; samt

det ordinarie förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen
bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar, i 1918 års riksstat
uppfört med ett belopp av 225,000 kronor.

Vad beträffar den ökning i statsutgifter, som genomförandet av den
utav mig nu förordade löneregleringen skulle medföra i form av ökat
bidrag till lärarpersonalens avlöning, erfordras för att beräkna denna att
äga kännedom om antalet ordinarie lärare och lärarinnor samt huru dessa
äro fördelade i de olika lönegraderna.

Det senaste år, för vilket den officiella statistiken har uppgifter
rörande antalet lärare i folkskolor och småskolor, är år 1916. Beträffande
antalet ordinarie lärare och lärarinnor i folkskolor har dock folkskol -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

345

lärarnas pensionsinrättning uppgifter för år 1918. Med nu nämnda
uppgifter som utgångspunkt och med tillhjälp av de utav lärarlönenämnden
införskaffade uppgifterna för år 1912 beträffande lärarnas fördelning
på vakanta tjänster samt på olika lönegrader kan man på nedanstående
sätt tillnärmelsevis beräkna såväl antalet lärare för år 1919 som ock
dessas fördelning i nyssnämnda avseende. Ordinarie och extra ordinarie
lärare samt lärare på vakanta ordinarie tjänster i folkskolorna sammanfattas
i det följande under namnet folkskolekåren. Biträdande lärare i
folkskolor samt lärare i mindre folkskolor och i småskolor sammanfattas
under namnet småskolekåren.

Beräknat antal lärartjänster år 1919.

År.	Folkskolekåren.	År.	Folkskolekåren.	Små- 1 skole- : kåren. \| i
Ordinarie.	Extra ordinarie.
Manliga.	Kvinn- liga.	Summa.	Manliga.	Kvinn- liga.	Summa.
1908 ..........	5,354	2,770	8,184	1906	151	225	376	i 9,814 ;
1918..........	6,359	3,879	10,238	1916	193	317	510	12,047
Ökning för år i medeltal .	100	in	211		4	9	13	223
Således år 1919.....	6,459	3,990	10,449		205	344	549	12,716

I den officiella statistiken hava för varje år ett antal examinerade
folkskollärarinnor i Stockholms stad hänförts till småskolekåren, emedan
de haft sin tjänstgöring förlagd till småskolestadiet. Då dessa lärarinnor
i avlöningshänseende tillhöra folkskolekåren, hava de i ovanstående tabell
överflyttats till denna kår.

Av de ordinarie folkskollärartjänsterna hava varje år en del varit
vakanta. Beräknas antalet av dessa tjänster på sätt ovan angivits, erhållas
:

Ordinarie folksfcollärnrtjänster år 1919.

Manliga. Kvinnliga.

Besatta..................... 6,124 3,835

Vakanta.................... 335 155

Summa 6,459 3,990

Det antal besatta ordinarie folkskollärartjänster för år 1912, för
vilket lärarlönenämnden redogjort, vilket antal dock var något mindre
än det verkliga, fördelade sig på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 232 käft. (Nr 260.)

346

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Befattningshavare.	Lönegrader.	Summa.
I.	II.	III.	IV.
Folkskollärare, manliga, absoluta tal ........	1,344	805	656	2,410	5,215
» > procent ...........	25.77	15.44	12.58	46.21	100
> kvinnliga, absoluta tal........	998	542	399	880	2,819
> > procent ...........	35.40	19.23	14.15	31.22	100
Småskollärare, absoluta tal.............	3,921	2,101	1,561	3,481	11,064
> procent ...............	35.44	18.99	14.11	31.46	100

Fördelas nu det beräknade antalet ordinarie folkskollärartjänster
för år 1919 i samma proportion som ovanstående antal för år 1912, erhållas
följande siffror:

		Lönegrader.
					Summa.
	I.	II.	III.	IV.
Folkskollärare, manliga ..........”...	1,578	946	770	2,830	6,124
> kvinnliga..............	1,358	737	543	1,197	3,835
Småskollärare...................	4,507	2,415	1,794	4,000	12,716

Sammanslås det förut beräknade antalet vakanta ordinarie folkskollärartjänster
för år 1919 och antalet extra ordinarie lärartjänster vid
folkskolor för samma år, fås följande antal av de båda nämnda kategorierna
:

Manliga: 540.

Kvinnliga: 499.

Enligt den lönereglering, jag i det föregående förordat, skulle de
kontanta avlöningsbeloppen för folk- och småskollärare bliva följande:

Befattningshavare.		L ö n e g	rader.
I. Kronor.	II. Kronor.	III. Kronor.	IV. Kronor.
Ordinarie folkskollärare, manlig......	2,100	2,400	2,700	3,000
> » kvinnlig......	1,900	2,100	2,300	2,500
E. o. eller vik. folkskollärare, manlig.....	1,700	—	—	—
> » > > kvinnlig ....	1,500	—	—	—
Småskollärare...............	1,200	1,350	1,500	1,650

Kungl. Majits nåd. proposition nr 260.

Med nu beräknat lärarantal för år 1919 skulle kostnadsberäkningen
för nämnda år bliva följande:

A. Folkskolekåren.

Ordinarie lärare.
Manliga.

0.9 X 6,124 X
6,124 X
946 X
770 X
2,830 X

1,900 = 10,472,040
200 = 1,224,800
300 = 283,800

.600 = 462,000

900 = 2,547,000

14,989,640

b) Kvinnliga.

0.9 X 3,835 X 1,900 = 6,557,850

737 X 200 = 147,400

543 X 400 = 217,200

1,197 X 600 = 718,200

7,640,650

2. Extra ordinarie och vikarierande lärare.

a) Manliga.

0.9 X 540 X 1,500 = 729,000

540 X 200 = 108,000 837,000

b) Kvinnliga.

0.9 X 4T>9 X 1,500 = 673,650- 673,650

B. Småskolekåren.

0.9 X 12,716 X 1,200 = 13,733,280
2,415 X 150 = 362,250

1,794 X 300 = 538,200

4,000 X 450 = 1,800,000 16,433,730

Summa 40,574,670

Då förslagsanslaget till lönettllskott åt lärare vid folkskolor och
småskolor i 1918 års riksstat är upptaget till 17,440,000 kronor, skulle
alltså nämnda anslag för år 1919 behöva höjas med 23,134,670 kronor.

Den verkliga höjningen av anslaget skulle dock bliva väsentligt
mindre. För år 1918 utgår nämligen å extra stat för beredande av till -

348

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 26U.

fyllig löneförbättring åt lärare vid folkskolor och småskolor 8,300,000
kronor. De sammanlagda anslagen till ifrågavarande lärares avlöning
uppgå alltså i riksstaten för år 1918 till 25,740,000 kronor. Om man
tager hänsyn härtill, skulle den verkliga ökningen för år 1919 uppgå till
14,834,670 kronor.

Beträffande den nu ifrågasatta ökningen av förevarande förslagsanslag
gör emellertid folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti
1917 vissa uttalanden, om vilka jag i detta sammanhang vill erinra.

-f verkligheten skulle, säger överstyrelsen, den av löneregleringen förorsakade
merutgiften icke bliva så stor. Det för år 1918 utgående anslaget till
lonetillskott komme säkerligen att uppvisa ett *ej ringa underskott, och härtill
komme, att även med en avlöning enligt nu gällande grunder anslaget till följd
av nya befattningars tillkomst under alla omständigheter måste höjas för år 1919.
Under de närmast föregående åren hade i fråga om beräkningen av anslaget i
fråga vissa svårigheter yppat sig, enär man ej haft några bestämda uppgifter angående
den inverkan på de verkliga utgifterna å anslaget, som de av 1914 års
senare riksdag beslutade nya grunderna för statsbidragets utgående medfört. Det
första år dessa grunder tillämpades eller år 1915 visade anslaget en brist å
128,709 kronor 70 öre eller i runt tal 130,000 kronor. Till denna brist hade
också hänsyn tagits vid fastställandet av anslagets storlek för år 1916. Nu visade
det sig emellertid, att anslaget under år 1916 överskridits med ej mindre
än 356,789 kronor 52 öre och att de verkliga utgifterna, anslaget tillhörande uppbördsmedel
oberäknade, alltså varit i runt tal 17,060,000 kronor i stället för det
anslagna beloppet 16,700,000 kronor. Då man nu kände utgifterna för två år
under vilka de nya grunderna för statsbidraget tillämpats, vore det ock möjligt,
a,t därav erhålla någon ledning för beräkningen av den årliga utgiftsökningen.
Denna hade från ar 1915 till ar 1916 utgjort i runt tal 530,000 kronor, således
ej mindre än 250,000 kronor mera än som i riksstaten beräknats. Räknade man
med lika stor ökning även för aren 1917, 1918 och 1919 komme man till det resultatet,
att anslaget i fråga för sistnämnda år skulle, om nu gällande grunder
för lönetillskotts utgående då fortfarande ägde tillämpning, behöva upptagas till
i runt tal 18,650,000 kronor. Det vore emellertid tydligt, att det läge en ganska
stor osäkerhet i dessa beräkningar däri, att man kände den verkliga ökningen
för blott ett enda år. Vid föregående beräkningar av liknande art hade man i
allmänhet, då så varit möjligt, rört sig med ett medeltal för fem år. För att
erhålla ytterligare vägledning i fråga om kostnadsökningens storlek hade överstyrelsen
verkställt en beräkning angående huru stora utgifterna till lonetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor skulle bliva dels för år 1912, dels för år
1919, om man för båda dessa år utginge från alldeles samma förutsättningar, som
legat till grund för överstyrelsens beräkningar i fråga om kostnaderna för en ny
lönereglering. En liknande beräkning hade också gjorts angående utgifterna för
en tillfällig löneförbättring under dels år 1912, dels år 1919 enligt för år 1918
fastställda grunder.

Enligt sistnämnda beräkningar skulle kostnaderna för år 1919 för lönetillskott
och tillfällig löneförbättring bliva tillhopa i runt tal 26,000,000 kronor,
vilket mnebure, att en lönereglering enligt de av Överstyrelsen förordade grun -

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 260. 349

derna, vilken beräknats medföra en kostnad för år 1919 av 36,500,000 kronor,
skulle åstadkomma en kostnadsökning av 10,500,000 kronor.

Jämfördes de genom senast angivna beräkningar vunna resultaten för de
båda åren 1912 och 1919 med varandra, framginge, att man med tillämpning av
de vid dem använda beräkningsgrunderna koinme till en ökning i utgifterna för
lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor från år 1912 till år 1919 av
2,349,219 kronor, vilket skulle betyda en årlig ökning av i runt tal 340,000 kronor.
Räknade man med detta belopp i stället för det ovan angivna 530,000 kronor,
då man ville undersöka, huru stora utgifterna för lönetillskott enligt nu
gällande grunder skulle bliva för år 1919, och alltså till de verkliga utgifterna
17,060,000 kronor för år 1916 lade 1,020,000 kronor, komme man till en beräknad
summa för år 1919 av 18,080,000 kronor.

De redogörelser, som nu lämnats, syntes överstyrelsen ådagalägga, att det
vore synnerligen svårt att på förevarande område få till stånd fullt exakta beräkningar.
Det statistiska material man både att utgå ifrån, vore dels bristfälligt,
dels för gammalt och den tid, för vilken erfarenhet funnes angående inverkan
av nu gällande grunder för lönetillskotts utgående på det erforderliga anslags Äet,

för kort. Av de gjorda jämförelserna syntes man emellertid kunna draga
utsatsen, att den årliga ökning i lärarantalet, med vilken överstyrelsen räknat,
eller medeltalet för de 10 sista år, för vilka officiella statistiska uppgifter
förelåge, vore något för liten, varför ock slutsumman 36,500,000 kronor snarare
borde fä anses för låg än för hög.

Eu annan faktor ansåge överstyrelsen emellertid vara ägnad att särskilt
under de första åren efter en lönereglerings genomförande nedbringa kostnaderna.
För närvarande vore antalet lärare i högsta lönegraden oproportionerligt stort,
beroende därpå att så många äldre lärare velat vänta med att taga avsked med
pension, till dess en ny pension sreglering trätt i kraft. 1 och med en löne- och
pensionsreglerings genomförande komme därför tvivelsutan ett stort antal äldre
lärare att omedelbart avgå, och därigenom komme tydligen en ej så obetydlig förskjutning
i förhållandet mellan antalet befattningshavare i högsta och i lägsta
lönegraden att äga rum.

Med hänsyn till vad överstyrelsen senast anfört anser jag skäl föreligga
att vidtaga en reducering av den utav mig i det föregående beräknade
kostnadsökningen av ifrågavarande förslagsanslag eller 23,134,670
kronor. Enligt vad jag inhämtat kvarstå för närvarande i tjänst ej mindre
än 432 manliga och 84 kvinnliga folkskollärare, vilka redan uppnått
högsta pensionsålder. Givetvis är att förvänta, att, såsom överstyrelsen
jämväl håller före, största delen av dessa i och med den nya löne- och
pensionsregleringens genomförande komma att omedelbart avgå. Den
härigenom uppkomna förskjutningen i förhållandet mellan antalet befattningshavare
i högsta och lägsta lönegraden medför, att den ovan angivna
kostnadssumman kan och bör underkastas en härefter avpassad jämkning.
I anslutning härtill synes mig den erforderliga kostnadsökningen böra
sättas till i runt tal 22,695,000 kronor. Förslagsanslaget till lönetillskott

350

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

åt lärare vid folkskolor och småskolor bör följaktligen upptagas till ett
belopp av 40,135,000 kronor.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag är för ändamålet
beräknat ett belopp av 22,074,000 kronor såsom ökning av omförmälda
förslagsanslag. Skillnaden mellan det nu erhållna beloppet
och det i statsverkspropositionen beräknade beror därpå, att det förstnämnda
grundar sig på uppgifter angående lärarpersonalens antal, vilka
icke voro tillgängliga vid beräkningen av det belopp, som återfinnes i
årets statsverksproposition. I fråga om täckande av den sålunda uppkomna
skillnaden torde chefen för finansdepartementet under riksdagens
fortgång komma att göra hemställan om avlåtande av framställning till
riksdagen för beredande av därför erforderliga medel.

Anslaget till Lärarlönenämnden har i sitt i det föregående återgivna förslag till

bidraTtiil författning angående statsbidrag till den vid folk- och småskolor anställda
^f&r lärare lärarpersonalens avlönande sammanfört statsbidraget till sjukvikarier med
vid folicZth Övriga statsbidrag till avlöning av lärare vid folkskolor och småskolor.
småskolor. I anslutning härtill är också mitt förslag till grunder för statsbidrags utgående
uppgjort. Att anslaget till sjukvikarier upptagits såsom en särskild
post i riksstaten torde närmast hava en historisk förklaring. Emellertid
äro liknande anslag upptagna å flera ställen bland de till folkundervisningen
under riksstatens åttonde huvudtitel utgående anslag, och
har jag med hänsyn härtill som ock i betraktande av önskvärdheten att
bibehålla en viss överskådlighet rörande hithörande anslagsposter ej velat
under nuvarande förhållanden göra någon ändring av hittillsvarande anslagsgrupperingar.

År 1912 utbetalades av staten 223,983 kronor till sjukvikarier. Enligt
av lärarlönenämnden verkställda beräkningar fördelades detta belopp
sålunda:

Manliga folkskollärare........kronor 81,978 = 36.6 %

Kvinnliga » . 51,068 = 22.8 %

SmåskoUärare m. fl.......... » 90,937 = 40.6 %

Summa kronor 223,983 = 100.0 %

Enligt vad jag förordat, skulle manlig folkskollärare, som på grund
av sjukdom erhållit tjänstledighet, av sina kontanta avlöningsförmåner
avstå ett belopp, motsvarande Vs av den för honom lagstadgade kontanta
begynnelseavlöningen, d. v. s. 700 kronor. Mitt förslag innebär vidare,
att till sjukvikarie skulle staten bidraga med det belopp, som, utöver vad

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 260.

H51

den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras till arvode åt
vikarien, d. v. s., vad angår manlig lärare, 1,700 kronor — 700 kronor
eller alltså 1,000 kronor. 1 fråga om kvinnlig lärare skulle statens bidrag
belöpa sig till 86(i kronor 67 öre och beträffande småskollärare till
600 kronor.

Då för närvarande statsbidraget till sjukvikarie utgår .med 533.33
kronor i fråga om folkskollärare och med 300 kronor beträffande småskollärare
(examinerad vikarie), innebär mitt ovanberörda förslag, att
statsbidraget skulle komma att höjas med 87.5 % för vikarie för manlig
samt 62.5 % för vikarie för kvinnlig sjuk folkskollärare samt 100 % för
sjukvikarie för småskollärare.

Antager man, att vikarien är av samma kön som den sjuke, skulle,
om det föreliggande löneregleringsförslaget varit genomfört år 1912, det
sannolikt erforderliga anslaget till sjukvikarier hava utgjort:

Till manliga sjukvikarier i folkskolor. . . . 1.875 x 81,978 = kronor 153,708

» kvinnliga > > » .... 1.625 x 51,068 = » 82,985

» sjukvikarier för småskollärare..... 2 x 90,937 = » 181,874

Summa kronor 418,567

Därutöver erfordras tydligen eu ökning av anslaget på grund av
lärarpersonalens ökning under åren 1913—1919.

Enligt den officiella statistiken utgjorde sammanlagda antalet lärare
inom de olika grupperna under år 1912, efter det 2 manliga och
299 kvinnliga examinerade folkskollärare i Stockholms stad överförts från

småskolekåren till folkskolekåren:

Folkskollärare, manliga...........5,730

» kvinnliga..........3,582

Småskollärare...............11,322

För år 1919 är sammanlagda antalet lärare beräknat till följande:

Folkskollärare, manliga...........6,664

» kvinnliga..........4,334

Småskollärare...............12,716

Med hänsyn härtill skulle ytterligare följande ökning av anslaget
till sjukvikarier vara behövlig:

Till manliga sjukvikarier i folkskolor . kronor 25,055
» kvinnliga » » » • » 17,422

» sjukvikarier i småskolor..... » 22,393

Summa kronor 64,870

352

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Det för ändamålet erforderliga beloppet skulle alltså uppgå till
483,437 kronor eller i runt tal 483,000 kronor. Då anslagets nuvarande
belopp uppgår till 282,000 kronor, skulle höjningen bliva 201,000 kronor.
I statsverkspropositionen är för ändamålet beräknat ett belopp av 335,000
kronor.

Emellertid är att märka, att ifrågavarande anslag för år 1916 —
det sista år, för vilket uppgift om de verkliga utgifterna föreligger —
överskridits med 44,952 kronor 84 öre eller med i runt tal 45,000 kronor,
med vilket belopp anslaget under alla förhållanden behövt höjas,
därest nu stadgade grunder för statsbidrag till sjukvikariers avlöning
fortfarande bibehölles.

Anbef?äm-U . Enligt vad jag förut tillstyrkt, skulle den ifrågasatta lönereglejande
av ringen omfatta jämväl de vid folkskolor och småskolor i finnbygden anvisningen
stäl,da lärare, vilkas avlöning bestrides helt och hållet av statsmedel och
bland de i utgår från anslaget till befrämjande av folkundervisningen bland de i riiPaste
/ra/f nordligaste trakter bosatta finnar.

ter bosätta- På sätt folkskolöverstyrelsen meddelat, utbetalades för år 1916 av finnar.

löning åt 20 manliga folkskollärare, 15 kvinnliga folkskollärare och 50
biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola eller lärare
vid småskola, vilka voro anställda vid statens skolor i finnbygden. Vid
beräkning av den kostnadsökning, en lönereglering för ifrågavarande lärare
skulle medföra, torde böra tillämpas samma grunder, som begagnats vid
beräkningen av kostnaderna för löneregleringen för övriga lärare vid folkoch
småskolor. Med de siffror, som där använts, skulle om löneregleringen
antoges vara genomförd, avlöningen i medeltal utgöra: för manlig
folkskollärare 2,453 kronor 47 öre, för kvinnlig folkskollärare 2,060 kronor
6 öre och för lärare vid småskola m. m. 1,249 kronor 89 öre. Enligt
vad folkskolöverstyrelsen meddelat, skulle motsvarande medeltal enligt
nu gällande avlöningsgrunder vara 1,168 kronor 85 öre, 1,041 kronor
18 öre och 584 kronor 96 öre. Utgår man från dessa medeltal för avlöningen
och från ovan angivna antal lärare, skulle kostnaden enligt de
nya grunderna bliva 142,464 kronor 80 öre och enligt nu gällande grunder
68,242 kronor 70 öre. Kostnadsökningen skulle alltså bliva 74,222
kronor 10 öre, vilken summa med hänsyn därtill, att lärarantalet kan
förväntas vara något större år 1919 än år 1916, lämpligen synes böra
avrundas till 75,000 kronor. I statsverkspropositionen är för ändamålet
beräknat ett belopp av 91,000 kronor.

Det är emellertid att märka, att den verkliga ökningen i statens
utgifter icke blir så stor, som angivits. För år 1918 äga ifrågavarande

353

Kungl. Maj''-tu nåd. proposition nr 200.

lärare uppbära tillfällig löneförbättring, vilken kan beräknas till sammanlagt
i runt tal 30,000 kronor, vadan den verkliga ökningen skulle bliva
omkring 45,000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, får jag hemställa,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen bestämma,

att för ordinarie lärare vid folkskola avlöningen
skall utgöra, förutom fri bostad och bränsle eller
motsvarande ersättning enligt ortens pris, 2,100 kronor
för manlig och 1,900 kronor för kvinnlig lärare,
vartill kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma
tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor för manlig
och 200 kronor för kvinnlig lärare;

att för extra ordinarie och vikarierande folkskollärare
avlöningen skall utgöra, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning, 1,700 kronor för
manlig och 1,500 kronor för kvinnlig lärare;

att för lärare yid småskola, lärare vid mindre
folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken
blivit anställd tills vidare med ömsesidig rätt till minst
fyra månaders uppsägning, avlöningen skall utgöra,
förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande
ersättning enligt ortens pris, 1,200 kronor, vartill
kunna, efter respektive 5, 10 och 15 år, komma tre
ålderstillägg, vart och ett å 150 kronor; dock att
härifrån må undantagas sådan oexaminerad lärare, som
vid den nya löneregleringens ikraftträdande är berättigad
till helt ålderdomsunderstöd eller som blivit antagen
efter den 31 december 1907;

att för lärare vid småskola, lärare vid mindre
folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken
blivit anställd på viss tid eller såsom vikarie, ävensom
för sådan tills vidare anställd lärare, vilken ej kan
komma i åtnjutande av nyss förordade avlöningsförmåner,
avlöningen skall utgöra, förutom fri bostad och
bränsle eller motsvarande ersättning, 1,000 kronor; samt
att Kungl. Maj:t må äga utfärda de närmare
villkor och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 282 höft. (Nr 260.) 45

Hemställan.

354

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

stämmelse med den uppfattning, åt vilken jag i det
föregående uttalat min anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners
åtnjutande böra stadgas, ävensom de
närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna
anses erforderliga.

Vidare tillåter jag mig framlägga följande förslag till grunder i
fråga om utgående av statsbidrag till lärare vid folkskolor och småskolor.

Till bestridande av kostnaderna för den vid folkoch
småskolor anställda lärarpersonalens avlöning skall
skoldistrikt av statsmedel erhålla bidrag, bestämt i förhållande
till den lagstadgade kontanta avlöningen på
sätt här nedan sägs, därvid skall iakttagas, att statsbidrag
icke utgår för längre undervisningstid än åtta
månader om året.

1. Statsbidraget utgår för år med ett belopp
motsvarande

A) för ordinarie folkskollärare:

a) nio tiondedelar av grundlönen för kvinnlig
lärare samt, om läraren är man, därutöver hela skillnaden
mellan grundlönen för manlig och för kvinnlig
lärare; samt

b) det eller de ålderstillägg, till vilka läraren
må vara berättigad;

skolande dock härvid iakttagas

att, om läraren erhållit tjänstledighet för att, på
grund av särskilt förordnande eller val, fullgöra offentligt
uppdrag eller bestrida befattning i statens
tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att, med
iakttagande av vad här nedan i mom. 2 sägs, bestämma,
om och i vad mån bidrag av statsmedel skall till lärarens
avlöning utgå;

att, om läraren erhållit tjänstledighet av annan
anledning, än på grund av styrkt sjukdom eller för att

355

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

på grund av särskilt förordnande eller val fullgöra offentligt
uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst
eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer,
statsbidrag till hans avlöning ej skall utgå, med
mindre, därest ledigheten överskrider viss av Kungl.
Maj:t bestämd maximitid, vederbörande folkskolinspektör
vitsordat, att sådant må utan hinder av nämnda
omständighet äga rum, eller, då folkskolinspektören icke
ansett sig kunna tillstyrka tjänstledigheten, folkskolöverstyrelsens
medgivande erhållits; samt

att, om läraren uppnått den för erhållande av
hel pension stadgade levnadsåldern, statsbidrag till hans
avlönande icke skall utgå, med mindre vederbörande
folkskolinspektör vitsordat, att sådant må utan hinder
av nämnda omständighet äga rum, eller, då folkskolinspektören
icke ansett sig kunna tillstyrka statsbidrags
utgående till sådan lärare, folkskolöverstyrelsens medgivande
erhållits;

B) för extra ordinarie folkskollärare: nio tiondedelar
av arvodet för kvinnlig lärare samt, om läraren
är man, därutöver hela skillnaden mellan arvodet för
manlig och för kvinnlig lärare;

C) för. vikarie å ordinarie folkskollärartjänst och
å extra ordinarie folkskollärartjänst:

a) om tjänsten är ledig: nio tiondedelar av arvodet
för kvinnlig vikarie å tjänsten samt, om vikarien
är man, därutöver hela skillnaden mellan arvodet
för manlig och kvinnlig vikarie å tjänsten;

b) om innehavaren av tjänsten erhållit tjänstledighet
för att, på grund av särskilt förordnande eller
val, fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning
i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer: så stor del av vikariatsarvodet,
som Kungl. Maj:t, med iakttagande av vad
här nedan i mom. 2 sägs, för det särskilda fallet bestämt
skola av statsmedel utgå; samt

c) om innehavaren av tjänsten eller, därest tjänsten
är ledig, den, som under ledigheten uppehåller
densamma, erhållit tjänstledighet på grund av styrkt
sjukdom: det belopp, som, utöver vad den tjänstledige

356

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

läraren av sin avlöning avstått, erfordras till arvode
åt vikarien;

skolande för det fall, att vikarien icke fullgjort
de för behörighet till tjänsten i folkskolestadgan föreskrivna
kunskapsprov, statsbidrag till dennes avlönande
icke utgå, med. mindre folkskolinspektören vitsordar,
att vikarie, som fullgjort dessa prov, icke kunnat erhållas
samt att vikarien befunnits duglig;

D) för lärare vid småskolor, lärare vid mindre
folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor, vilka
blivit anställda tills vidare med ömsesidig rätt till
minst fyra månaders uppsägning:

a) nio tiondedelar av grundlönen; samt

b) det eller de ålderstillägg, till vilka läraren må
vara berättigad;

skolande dock härvid iakttagas
att, om läraren erhållit tjänstledighet för att, på
grund av särskilt förordnande eller val, fullgöra offentligt
uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst
eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer,
det skall ankomma på Kungl. Maj:t att, med
iakttagande av vad här nedan i mom. 2 sägs, bestämma,
om och i Vad mån bidrag av statsmedel skall
till lärarens avlöning utgå;

att, om läraren erhållit tjänstledighet av annan
anledning, än på grund av styrkt sjukdom eller för
att på grund av särskilt förordnande eller val fullgöra
offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens
tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer, statsbidrag till hans avlöning ej skall utgå,
med mindre, därest ledigheten överskrider viss av Kungl.
Maj:t bestämd maximitid, vederbörande folkskolinspektör
vitsordat, att sådant må utan hinder av nämnda
omständighet äga rum, eller, då folkskolinspektören icke
ansett sig kunna tillstyrka tjänstledigheten, folkskolöverstyrelsens
medgivande erhållits; samt

att, om läraren uppnått den för erhållande av
helt ålderdomsunderstöd eller hel pension stadgade
levnadsåldern, statsbidrag till hans avlönande icke skall
utgå, med mindre vederbörande folkskolinspektör vits -

Kungl. Mdj:ts nåd. proposition nr 260.

357

ordat, att sådant må utan hinder av nämnda omständighet
äga rum, eller, då folkskolinspektören icke anansett
sig kunna tillstyrka statsbidrags utgående till
sådan lärare, folkskolöverstyrelsens medgivande erhållits
;

E) för lärare vid småskolor, lärare vid mindre
folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor, vilka
blivit anställda på viss tid: nio tiondedelar av arvodet
för sådana lärare;

F) för vikarie å lärartjänst vid småskola, lärartjänst
vid mindre folkskola samt biträdande lärartjänst
vid folkskola:

a) om tjänsten är ledig: nio tiondedelar av arvodet
för vikarie å tjänsten;

b) om tjänstens innehavare erhållit tjänstledighet
för att, på grund av särskilt förordnande eller val,
fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i
statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer: så stor del av vikariatsarvodet,
som Kungl. Maj:t, med iakttagande av vad här nedan
i mom. 2 sägs, för det särskilda fallet bestämt skola
av statsmedel utgå; samt

c) om tjänstens innehavare eller, därest tjänsten
är ledig, den, som under ledigheten uppehåller densamma,
erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
det belopp, som, utöver vad den tjänstledige läraren
av sin avlöning avstått, erfordras till arvode åt
vikarien;

skolande, för det fall att vikarien icke fullgjort
de för behörighet till tjänsten i folkskolestadgan föreskrivna
kunskapsprov, statsbidrag till dennes avlönande
icke utgå, med mindre folkskolinspektören vitsordar,
att vikarie, som fullgjort dessa prov, icke kunnat erhållas,
samt att vikarien befunnits duglig.

2. Vid bestämmandet av statsbidrag dels till
avlöning åt sådan lärare, som erhållit tjänstledighet
för att på grund av särskilt förordnande eller val fullgöra
offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens
tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer, dels till arvode åt den för honom för -

358

Kungl. Ma j ds nåd. proposition nr 260.

ordnade vikarie skall hänsyn tagas därtill, att ingen
ändring må komma att ske i fråga om det kontanta
belopp, som det eljest åligger skoldistriktet att tillskjuta
till avlöningen åt den lärare, som erhållit nämnda
tjänstledighet.

II.

Som villkor för erhållande av statsbidrag enligt
ovan angivna grunder skall gälla

1) att undervisningen vid skolan fortgår minst
åtta månader om året, därest icke Kungl. Maj:t genom
särskilt beslut medgivit inskränkning i den sålunda
stadgade undervisningstiden;

2) att lärarens avlöningsförmåner, såväl den kontanta
avlöningen som ock naturaförmånerna, fullt motsvara
vad i sådant avseende stadgas; samt dessutom

3) om bidrag sökes till avlöning av lärare vid
småskola: att småskolan motsvarar sådan skolas ändamål
att meddela grundläggande undervisning;

4) om bidrag sökes till avlöning av lärare vid
mindre folkskola: att den mindre folkskolan är inrättad
under sådana förhållanden, som enligt folkskolestadgan
göra densamma berättigad;

5) om bidrag sökes till avlöning av biträdande
lärare vid folkskola: att folkskolan icke lider men därav,
att biträdande lärare i stället för examinerad folkskollärare
därvid är anställd; samt

6) om bidrag sökes till nyinrättad lärartjänst:
att folkskolinspektören skall vitsorda tjänstens behövlighet.

III.

1. För utbekommande av statsbidrag enligt förestående
stadganden böra hinder ej möta därav,

att småskola, mindre folkskola, flyttande folkskola
eller fast folkskola under kalenderåret med avseende
å skolformen i vederbörlig ordning förändrats,

Kungl. Majds nåd. proposition nr ''2(10.

359

i vilken händelse statsbidrag till det för varje fall bestämda
belopp må utgå för de tider av året, då skolan
under de särskilda formerna varit i verksamhet, dock
med iakttagande av vad i mom. 2 här nedan säges om
statsbidrag till avlönande av ordinarie och med sådan
likställd lärare eller

att skola eller lärartjänst på grund av minskat
barnantal eller skolväsendets omorganisation upphört
under året eller ny skola eller ny lärartjänst inrättats
under året och av sådan anledning undervisningen icke
fortgått hela den stadgade tiden, i vilken händelse
statsbidrag må utgå för den tid, undervisningen bedrivits,
eller

att undervisningen vid skolan till följd av rådande
smittosam sjukdom måst för någon tid inställas,
eller

att vid förfall för lärare på grund av sjukdom
eller vid inträffad ledighet undervisningen icke kunnat
fortgå hela den för kalenderåret stadgade tiden, i vilken
händelse statsbidrag må utgå för den tid, undervisningen
bedrivits, såvida folkskolinspektören vitsordar,
att vikarie ej kunnat erhållas.

2. Statsbidraget skall utgå för ordinarie folkskollärare
samt lärare, som blivit anställda tills vidare,
efter kalenderår och för övriga lärare efter läsår, och
skall i följd härav, där lärares anställning börjar eller
upphör under loppet av kalenderår, statsbidraget utgå:
i förra fallet för varje månad, under vilken läraren
det året innehaft anställning, med en tolvtedel, i senare
fallet för varje månad, under vilken läraren det
året tjänstgjort, med en åttondedel av det för år stadgade
statsbidraget, med iakttagande dock av föreskriften
här ovan, att statsbidrag icke utgår för längre
undervisningstid än åtta månader om året.

IY.

I fråga om tillämpningen av de under I—III
angivna grunder må det ankomma på Kungl. Maj:t att
utfärda de närmare föreskrifter, som i detta avseende
kunna befinnas erforderliga.

360

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 260.

Slutligen får jag hemställa, att Eders Kpngl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

dels förklara,

att ordinarie folkskollärare, som tillsatts före den

1 januari 1919, ävensom lärare yid småskola, lärare vid
mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola,
vilken före den 1 januari 1919 erhållit den fastare
anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom.

2 av folkskolestadgan, skall, därest han icke ingår på
den nya löneregleringen och därvid fästade villkor och
bestämmelser, åtnjuta avlöning och pension eller ålderdomsunderstöd
enligt nu gällande bestämmelser; samt

att, i det fall att ordinarie folkskollärare eller lärare
vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor eller
biträdande lärare vid folkskolor med sådan fastare anställning,
som avses i § 24 mopi. 3 och § 33 mom. 2
av folkskolestadgan, icke ingår på den nya lönestaten,
statsbidraget till sådan lärares avlöning skall efter den
1 januari 1919 utgå efter hittills gällande grunder;

dels ock, vid bifall till ovan framlagda förslag
till avlöning för den vid folk- och småskolor anställda
lärarpersonal ävensom ovan angivna grunder i fråga
om statsbidrags utgående, höja följande i riksstaten
under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslag,
nämligen

anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor från dess nuvarande belopp 17,440,000
kronor, med 22,695,000 kronor till 40,135,000 kronor,

anslaget till avlöningsbidrag åt sjukvikarier för
lärare vid folk- och småskolor från dess nuvarande
belopp, 282,000 kronor, med 201,000 kronor till 483,000
kronor, samt

anslaget till befrämjande av folkundervisningen
bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar från
dess nuvarande belopp, 225,000 kronor, med 75,000
kronor till 300,000 kronor.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 260.

3lil

Kap. IX. Lönereglering för lärarpersonalen vid
högre folkskolor.

Allmänna avlö ningsgrunder.

Den kontanta avlöningen till ordinarie lärare vid högre folkskolor
utgår för närvarande i form av dels grundlön dels alderstillägg. Här ser
jämte åtnjuter läraren bostad och vedbrand eller ersättning härför.

I likhet med vad nämnden föreslagit i fråga om lärare vid folkskolor
förordar nämnden, att den kontanta avlöningen för lärarna vid de
högre folkskolorna skall utgå i följande former, nämligen: 1) grundlön,

2) ålderstillägg och 3) familj etillägg. Härtill skulle, liksom nu är fallet,
komma vissa naturaförmåner. I fråga om antalet ålderstillägg och familj etillägg
ävensom beträffande förhållandet mellan manliga och kvinnliga
lärares kontanta avlöning skulle gälla samma allmänna grunder, som
nämnden förordat angående lärare vid folkskolor.

I en av styrelsen för Sveriges kommunala ungdomsskolors lärår-TM Kung!
förening g. i ord framställning har efter erinran om den nu rådande kris- „{vna framtidens
tryck och verkningar, hemställts, att Kungl. Maj:t vid Samlag-''...»..V
gande av förslag till definitiv lönereglering för kommunala mellanskolans
och högre folkskolans lärarpersonal måtte särskilt behjärta det trängande
behovet av väsentliga förhöjningar i de av lärarlönenämnden för sagda
lärarpersonal föreslagna grundlöner och familj etillägg, motsvarande såvitt
möjligt den av kristiden förorsakade ökning i levnadsomkostnaderna,
som för närmaste framtid kunde förutses, och i varje fall ej understigande
de belopp, som vore erforderliga, för att icke vare sig förhållandet
mellan kommunala mellanskolans och allmänna läroverkets lärarlöner a
ena sidan eller förhållandet mellan högre folkskolans och den egentliga
folkskolans lärarlöner å andra sidan måtte i något avseende för framtiden
försvagas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 46^

362

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

I samband med förslag rörande anslag till folkundervisningen m. m.
för budgetåret 1919 bar folkskolöverstyrelsen i skrivelsen den 31 augusti
1917 framlagt ett i detalj utarbetat förslag angående omorganisation av
de högre folkskolorna samt löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid dessa skolor.

Efter framhållande av vissa närmare angivna allmänna synpunkter
i fråga om högre folkskolans arbetsprogram och betydelse m. m. förklarar
överstyrelsen i sistberörda skrivelse, att enligt dess mening såsom
oemotsägligt framstår, att kraven på den högre folkskolan, där denna nått
sin fulla utveckling, icke i något avseende, framför allt icke i fråga om
lärarkrafternas kvalifikationer och skolans utrustning med lokaler, inventarier
och undervisningsmedel, vore mindre än vad i sådant avseende
fordrades beträffande de kommunala mellanskolorna. Därav ansåg överstyrelsen
då böra följa, att de högre folkskolorna i fråga om statsbidrag
bleve likställda med de kommunala mellanskolorna. Emellertid kunde
det antagligen icke väntas, att alla eller ens flertalet av de nuvarande
högre folkskolorna skulle kunna under den närmaste tiden — ehuru en
strävan till praktisk läggning borde fordras av dem alla — fullt ut anpassa
sig efter det antydda programmet, särskilt i fråga om dess krav
på anslutning till visst yrke eller yrkesgrupp; ej heller syntes det vara
välbetänkt att förmena en kommun att fortfarande upprätta högre folkskolor
med något blygsammare utrustning. Detta skulle leda till, att
man för den framtid, vartill hänsyn nu kunde tagas, syntes böra räkna
med två typer av högre folkskolor, den ena med mera allmän läggning av
sin praktiska undervisning, den andra med grundsatsen om den praktiska
undervisningens anslutning till visst yrke genomförd. Därav ansåg överstyrelsen
böra följa, att olika statsunderstöd kom me att utgå till skolor
av de nämnda båda typerna. För den förstnämnda, den allmänna typen,
syntes statsunderstöd böra beräknas efter samma proportion i förhållande
till statsbidragen åt folkskolan som hittills, för den senare, den yrkesbestämda,
borde statsunderstöden utgå i den proportion, varefter de beräknades
för kommunala mellanskolan.

Givet vore, att, innan en skola erkändes tillhöra den senare typen,
det måste noga undersökas, om den fyllde de härför uppställda kraven
i avseende å såväl lärarkrafter som utrustning med lokaler, inventarier
och undervisningsmedel. Denna prövning syntes böra ske genom beslut
av Kungl. Maj:t, sedan överstyrelsen för ändamålet särskilt inspekterat
skolan och avgivit yttrande över dess tillstånd.

Enligt överstyrelsens mening skulle alltså den praktiska utbildningen
i högre folkskolan kunna tillgodoses genom skolundervisningens in -

Kungl. MajUa nåd. proposition nr 260.

363 .

riktande på visst yrke eller yrkesgrupp och skulle i sådant fall, efter
beslut av Kungl. Maj:t rörande varje särskild skola, de högre belopp
kunna åtnjutas i statsunderstöd, som för skola av sådan typ vore bestämda.

Den av överstyrelsen sålunda hävdade uppfattningen, att den praktiska
undervisning, som meddelades i högre folkskolor, skulle för att
bliva mer effektiv kunna anslutas till visst yrke eller yrkesgrupp och
skolan sålunda erhålla karaktären av förberedande yrkesskola samt att
högre folkskola av denna typ måtte i fråga om statsbidrag likställas med
den kommunala mellanskolan, innebure enligt överstyrelsens förmenande
också, att lärare vid högre folkskola av denna art även skulle åtnjuta
löner i det hela motsvarande kommunala mellanskolans.

Enligt löneregleringskommitténs mening höra avlöningarna för lärare
vid de högre folkskolorna beräknas efter samma allmänna avlöningsgrunder,
som kommittén förordat beträffande lärarpersonalen vid folkskolor.

Vad angår den av folkskolöverstyrelsen förordade uppdelningen av
de högre folkskolorna i två särskilda typer, den ena med en mera allmän
läggning av den praktiska undervisningen och den andra med en
mera yrkesbestämd karaktär, delar kommittén den av överstyrelsen hävdade
uppfattningen, att lärarna vid sistnämnda slag av skolor böra i
avlöningshänseende i stort sett likställas med motsvarande lärare vid de
kommunala mellanskolorna. De förslag, vilka kommittén framlagt, hava
ock förutsatt, att den av överstyrelsen förordade anordningen vinner
beaktand J

Beloppet av ordinarie lärares avlöning.

Enligt kungl. kungörelsen *den 28 juni 1907 angående anslag till
högre folkskolor, § 2, skall lärare, som i vederbörlig ordning erhållit ordinarie
anställning vid sådan skola, av skolområdet förses med tjänlig
bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför samt därutöver i årlig
lön åtnjuta, manlig lärare minst 1,500 kronor och tre ålderstillägg å 300
kronor vartdera samt kvinnlig lärare minst 1,400 kronor och tre ålderstillägg
å 200 kronor vartdera.

Enligt beslut av 1916 års riksdag har för ifrågavarande lärare utgått
tillfällig löneförbättring för år 1917 enligt enahanda grunder, som
i fråga om ordinarie lärare vid folkskolor. Den tillfälliga löneförbättringen
utgick för nämnda år följaktligen

Löne reglerings kommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

Tillfällig

löneförbätt ring.

364

Nämndens
förslag.

Kungl. Majts nåd. proposition nr 260.

a) med 250 kronor till sådan lärare, som vid ingången av nämnda
år var i Vederbörlig ordning anställd i egenskap av ordinarie lärare vid
statsunderstödd högre folkskola, under förutsättning att befattningshavaren
vid denna tidpunkt hade eget äkta barn, som icke uppnått 18 års
ålder; dock att löneförbättring med detta belopp icke tillkom gift kvinnlig
befattningshavare, vars man levde; samt

b) med 150 kronor till varje i vederbörlig ordning anställd ordinarie
lärare vid sådan skola, som icke ägde erhålla tillfällig löneförbättring
med det under a) omförmälda belopp.

Nu nämnda belopp hava av 1917 års riksdag för år 1918 höjts
till respektive 600 och 400 kronor.

Nämndens förslag i fråga om den ordinarie lärarpersonalens avlöning
innefattas i ett av nämnden avgivet förlag till ändring i kungörelsen
den 28 juni 1907 angående anslag till högre folkskolor. I § 2
av nämnda författningsförslag föreslår nämnden, bland annat, följande:

»Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta avlöning till
minst följande belopp:

c) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i l:a, 2,300
kronor i 2:a, 2,600 kronor i 3:e och 2,900 kronor i 4:e lönegraden;

d) ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,750 kronor i l:a, 2,050
kronor i 2:a, 2,350 kronor i 3:e och 2,650 kronor i 4:e lönegraden;

Ordinarie ämneslärare skall dessutom äga rätt till familj etillägg,
vart och ett å 200 kronor, att utgå enligt de i sådant avseende stadgade
grunder.

Utöver de sålunda fastställda kontanta avlöningsförmånerna skall
ordinarie ämneslärare åtnjuta tjänlig bostad samt nödigt bränsle eller
motsvarande kontant ersättning efter ortspris, dock att denna ersättning
icke må understiga för manlig lärare, som är gift eller åtnjuter familjetillägg,
och för kvinnlig lärare, som åtnjuter familj etillägg, 400 kronor,
för övriga lärare 300 kronor.

Lönen för ordinarie ämneslärare ävensom det särskilda arvodet för
föreståndare, föreståndarinna eller deras vikarier utgår efter kalenderår,
avlöningen för övriga lärare efter läsår.»

Vidare föreslår nämnden följande bestämmelser, innefattade i §§
7 och 8 av berörda författningsförslag:

Kungl. Maj tfa nåd. proposition nr 260.

»§ 7.

Ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, eller som
erhåller ordinarie anställning, efter det denna kungörelse trätt i kraft, är
skyldig att underkasta sig dels de genom kungörelse denna dag utfärdade
bestämmelser angående folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, dels ock de bestämmelser, som må bliva
stadgade till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.»

’§ 8.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1916, dock att
ordinarie lärare, som tillsatts före den 1 januari 1916, skola, därest de
icke ingå på den genom denna författning fastställda lönereglering, åtnjuta
avlöning ocn pension enligt nu gällande bestämmelser.»

I sitt över nämndens förslag avgivna utlåtande giver folkskolöver- över nämnstyrelsen
uttryck åt den uppfattningen, att beträffande den ordinarie
lärarpersonalens avlöning hänsyn borde tagas till den olikhet i årlig Afätande.
undervisningstid, som förefunnes vid de högre folkskolorna. Överstyrelsen
hemställde därför, att en bestämmelse måtte införas av innehåll, att, om
lästiden i högre folkskola fortginge utöver åtta kalendermånader av året,
lärarens kontanta lön skulle ökas med en åttondedel för varje överskjutande
månad, beräknad till 30 dagar, familjetillägg däri ej inberäknade.

I ovanberörda av folkskolöverstyrelsen i ämnet gjorda fram- Till Kungl.
ställning förklarar sig överstyrelsen böra, av liknande skäl, som av över- ¥ai:t.in''
styrelsen i annat sammanhang anförts i fråga om folkskolans läråre,^ställning''1
hemställa om en väsentlig förhöjning av lönebeloppen för högre folkskolans
lärarpersonal.

Därvid syntes böra beaktas, att starka skäl talade för att i det
hela samma förhållande som hittills upprätthölles mellan folkskolans
och högre folkskolans löner, en uppfattning som också hävdats av
lärarlönenämnden. Den förhöjning i lönebeloppen utöver nämndens förslag,
varom överstyrelsen ansett sig böra hemställa i fråga om lärare
vid folkskolan, borde med hänsyn till nämnda omständighet föranleda
en motsvarande förhöjning för högre folkskolans lärare. Vid bestämmandet
av denna höjning vore det givetvis ej tillräckligt, att lönebeloppen
för de senare ökades med samma belopp som för de förra,
utan måste tydligen förhöjningen göras något större. För folkskolan

366

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

hade överstyrelsen utöver nämndens förslag förordat en ökning av grundlönen
å 400 kronor samt 50 kronor å såväl ålderstillägg som familj etillägg.

Det kunde visserligen sättas i fråga att även för högre folkskolans
lärare höja både grundlön och ålderstillägg, men överstyrelsen
funne det för sin del lämpligast, att ålderstilläggen bibehöllos vid de av
nämnden föreslagna beloppen, vadan höjningen endast skulle komma på
grundlönen. Då såväl nämnden som överstyrelsen uttalat, att familjetilläggen
borde vara desamma för lärare i folkskolor och högre folkskolor,
borde sagda tillägg i enlighet med vad som föreslagits för folkskolans
lärare utgå med 250 kronor. Genom en förhållandevis större
höjning av grundlönen skulle också vinnas det syftet, att den lön, som
erbjödes lärare vid anställning i högre folkskola, vore tillräcklig att motsvara
vad som betalades till folkskolans lärare i de bättre situerade skoldistrikten,
något som syntes vara oundgängligt, om högre folkskolan
skulle kunna draga till sig de kunniga och dugliga lärarkrafter, varav
den för sin uppgift vore i behov.

I detta sammanhang funne sig överstyrelsen böra erinra därom, att
den olika årliga lärotiden i olika högre folkskolor framkallade den nära
till hands liggande tanken, att högre lön borde åtnjutas i det fall, att
lärotiden i en högre folkskola överskrede ett visst tidsmått. Med tanke
härpå hade också nämnden i fråga om extra ordinarie och vikarierande
lärare föreslagit, att lönen icke finge understiga ett visst belopp för varje
läsmånad, motsvarande vad som skulle erhållas, om årslönen uppdelades
på åtta månader — en bestämmelse som redan nu gällde för s. k. sjukvikarie
— vilket ju innebure att för tid därutöver överläsningsarvode
skulle utgå. Den obestridliga rättvisan häruti hade föranlett överstyrelsen
att i sitt yttrande över nämndens förslag föreslå, att samma grundsats
måtte tillämpas på ordinarie lärare vid högre folkskolan. Överstyrelsen
funne sig nu, med fasthållande av sitt nämnda förslag, böra uttala sig
för att berörda grundsats måtte vinna tillämpning vid en lönereglering
för högre folkskolan. Dock syntes det överstyrelsen skäligt, att den fastställda
minimitiden, utöver vilken rätt till överläsningsarvode skulle inträda,
borde bestämmas till 36 veckor.

Med hänsyn till det anförda ville överstyrelsen föreslå, att den av .
nämnden föreslagna grundlönen måtte höjas för manlig lärare med 600
kronor och för kvinnlig med 550 kronor eller till 2,600 kronor för manlig
och 2,300 kronor för kvinnlig lärare, att ålders- och familjetilläggen
måtte utgå med respektive 300 kronor och 250 kronor, ävensom att, där
lärotiden enligt skolans reglemente vore bestämd till mer än 36 veckor

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260. 867

om året, för varje överskjutande vecka inåtte utgå överläsningsarvode
med en trettiondesjättedel av den kontanta årslönen, familjetillägg däri
icke inberäknade.

I fråga om avlöningarna för de ordinarie lärarna vid de av överstyrelsen
föreslagna yrkesbestämda högre folkskolorna, vilka lärare borde
i avlöningshänseende i stort sett likställas med motsvarande lärare vid
de kommunala mellanskolorna, anför överstyrelsen i samma skrivelse
följande.

Om lönerna för lärare vid högre folkskolor komme att höjas i
enlighet med vad överstyrelsen förordat, komme tydligen jämväl lönerna
för kommunala mellanskolans lärare att i motsvarande grad höjas. Med
hänsyn härtill kunde det synas riktigt, att lärarna vid högre folkskolor
med en mer yrkesbestämd karaktär tänktes erhålla löner, som med 600
kronor för manlig och 550 kronor för kvinnlig ordinarie lärare överstege
vad nämnden föreslagit beträffande den kommunala mellanskolan. Emellertid
måste det härvid givetvis, såsom i fråga om den allmänna högre
folkskolan, tagas i betraktande, att den högre folkskolans lärotid kunde
vara väsentligen kortare än den kommunala mellanskolans, som i varje
fall vore bestämd till 38 veckor. Den för alla lärare i den yrkesbestämda
högre folkskolan fastställda grundlönen borde med hänsyn till
den påpekade omständigheten avvägas så, att den med inberäkning av
överläsningsarvode för 2 veckor utöver 36 veckor uppginge till nyssnämnda
belopp. Detta skulle i det hela bliva förhållandet, om de av
nämnden föreslagna beloppen höjdes med 450 kronor för manlig och
400 kronor för kvinnlig lärare eller till 2,950 kronor för manlig och
2,500 kronor för kvinnlig lärare. Ålderstilläggen skulle bibehållas vid av
nämnden föreslagna 400 kronor i varje lönegrad och familjetilläggen
utgå såsom vid folkskolan med 250 kronor.

Löneregleringskommittén erinrar till en början, att lärarlönenämnden Lnnéregle
för ordinarie manlig lärare vid folkskola föreslagit en begynnelseavlöning
av 1,300 kronor samt för kvinnlig sådan lärare en begynnelseavlöning
av 1,150 kronor. Till nämnda avlöningar skulle kunna komma tre
ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor, samt fri bostad och bränsle eller
ersättning därför ävensom i förekommande fall familj etillägg.

Vidare erinrar kommittén, att kommittén för ordinarie lärare vid
folkskolor förordat, vad angår manlig lärare, en begynneseavlöning av
2,100 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett
å 300 kronor, samt, vad angår kvinnlig lärare, en begynnelseavlöning av
1,800 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett

368

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

å 200 kronor. Härtill skulle vidare liksom nu komma fri bostad och
bränsle eller ersättning därför.

För ordinarie lärare vid högre folkskola hade nämnden föreslagit,
förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, en begynnelseavlöning
av för manlig lärare 2,000 kronor och för kvinnlig lärare
1,750 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett
å 300 kronor. Därtill skulle komma i vissa fall familjetillägg.

Kommittén anser, att den av nämnden förordade skillnaden mellan
avlöningarna för den ordinarie lärarpersonalen vid folkskolor och
högre folkskolor bör bibehållas. Med hänsyn härtill synes enligt kommitténs
mening avlöningen för manlig ordinarie lärare vid högre folkskola
böra bestämmas till 2,800 kronor, vartill skulle kunna komma tre
ålderstilläggg, vart och ett å 400 kronor, samt för kvinnlig sådan lärare
till 2,400 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och
ett å 300 kronor. Ordinarie lärare skulle härjämte åtnjuta fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning.

I sistnämnda avseende hade nämnden föreslagit ett minimibelopp av
dels 400 kronor för manlig lärare, som är gift eller åtnjuter familj etillägg,
och för kvinnlig lärare, som åtnjuter familj etillägg, dels ock 300 kronor
för övriga lärare. Enligt kommitténs mening bör ifrågavarande ersättningsbelopp
bestämmas till 500 kronor för manlig och 350 kronor för
kvinnlig lärare.

Nu föreslagna avlöningsförmåner böra enligt kommitténs mening
utgå till ordinarie lärare vid såd&na högre folkskolor, som hava en mera
allmän läggning av sin praktiska undervisning.

Yad angår avlöningen till lärarna vid de av folkskolöverstyrelsen
förordade yrkesbestämda högre folkskolorna, hade överstyrelsen ställt densamma
i viss relation till vad överstyrelsen tänkt sig skola utgå till motsvarande
lärare vid de kommunala mellanskolorna. Med beräkning av
ifrågavarande högre folkskolas lärotid till 36 veckor om året och den
kommunala mellanskolans till 38, hade överstyrelsen — som för ordinarie
manlig lärare vid sistnämnda skolform tänkt sig en begynnelseavlöning
av 3,100 kronor — för ordinarie manlig lärare vid högre folkskola av
förevarande slag kommit till en begynnelseavlöning av 2,950 kronor.

Kommittén föreslår för ordinarie manlig lärare vid kommunal
mellanskola en avlöning av 3,300 kronor, vartill skulle kunna komma tre
ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Med tillämpning av samma beräkningsgrund
som överstyrelsen skulle alltså enligt kommitténs förslag
avlöningen för ordinarie manlig lärare vid yrkesbestämd högre folkskola

KungL Maj:ts nåd. proposition nr 260.

afl!)

bliva (§§ av 3,300 kronor) 3,126 kronor, eller avrundat 3,100 kronor,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor.

För kvinnlig ordinarie lärare vid kommunal inellanskola föreslår
kommittén en avlöning av 2,800 kronor, vartill skulle kunna komma tre
ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor. Med tillämpning av enahanda
beräkningsgrund som i fråga om manlig lärare (§§ av 2,800) skulle alltså
enligt kommitténs förslag avlöningen för ordinarie kvinnlig lärare vid
yrkesbestämd högre folkskola bliva 2,653 kronor eller avrundat 2,650
kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300
kronor.

Nu senast bemälda lärare vid den yrkesbestämda högre folkskolan
böra härjämte, i likhet med motsvarande lärare vid den allmänna högre
folkskolan, åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning.
Minimibeloppet av sagda ersättning torde böra jämväl för nu förevarande
lärare bestämmas till 500 kronor för manlig och 350 kronor för kvinnlig
lärare.

I fråga om högre folkskolans lärotid finnes nu bestämt, att undervisningen
skall fortgå 30 veckor om året, därest ej Kungl. Maj:t på
gjord ansökning annorlunda bestämmer. I sin ovanberörda framställning
föreslår folkskolöverstyrelsen i fråga om båda de typer av högre folkskolan,
om vilka i det föregående talats, såsom villkor för statsbidrag, att undervisningen
skall pågå minst 34!/2 läsveckor om året, påsk- och pingstferier
samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade, därest ej Kungl. Maj:t på
gjord ansökning annorlunda bestämmer. Vidare föreslår överstyrelsen, att,
därest den årliga lärotiden enligt det för skolan fastställda reglementet
är längre än 36 veckor, lärare med full tjänstgöring skall för varje vecka
därutöver äga utbekomma en trettiondesjättedel av den kontanta minimilönen,
familjetillägg däri icke inberäknade.

Kommittén, som — frånsett avlöningsformen familj etillägg, vilken
icke ingår i kommitténs löneregleringsförslag — icke har något att erinra
mot vad överstyrelsen i senast berörda avseende föreslagit, förutsätter
härvid, att såsom villkor för de av kommittén för ifrågavarande lärare
föreslagna avlöningsförmånernas åtnjutande knytes en bestämmelse av innehåll,
att ordinarie lärare vid högre folkskolor skall vara skyldig att utan
särskild ersättning underkasta sig ökad tjänstgöringsskyldighet intill högst
36 veckor om året.

Vad nämnden i fråga om villkor för inträde på ny lönestat ävensom
i övrigt föreslagit har icke givit kommittén anledning till erinran.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 saml. 232 haft. {Nr 260.) 47

370

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Föreståndararvode.

Nuvarande För närvarande finnas inga bestämmelser angående avlöning åt

ger. särskilda torestandare vid de högre tolkskolorna.

Lärarlöne- Nämndens förslag till ändring i kungl. kungörelsen den 28 juni

namne en. angående anslag till högre folkskolor innehåller i § 2 i förevarande

avseende följande:

»Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta avlöning till
minst följande belopp:

föreståndare eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som
ordinarie ämneslärare: ett särskilt arvode av 200 kronor vid tvåklassig,
400 kronor vid treklassig och 600 kronor vid fyraklassig högre folkskola.»

Till Kungl.
Maj:t ingiven
framställning.

I ovanberörda av folkskolöverstyrelsen gjorda, den 23 november
1917 till kommittén överlämnade framställning föreslås, att arvodet till
föreståndare måtte bestämmas till 300 kronor vid tvåklassig, 600 kronor vid
treklassig och 800 kronor vid fyraklassig högre folkskola. Någon skillnad
mellan de olika typerna av den högre folkskolan har i detta avseende
icke angivits.

Laner eg le- Löneregleringskommittén anser sig för sin del kunna biträda vad

r''mittén!~ folkskolöverstyrelsen i detta avseende föreslagit.

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning.

bestämmel Enligt kungl. kungörelsen den 13 juni 1902 angående avlönande

es amme - av yikarie för lärare vid högre folkskola under tjänstledighet på grund
av sjukdom, § 1, sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den
28 juni 1907, skall — därest vid högre folkskola, till vilken understöd av
statsmedel utgår, anställd ordinarie eller extra ordinarie lärare i läsämnen,
vilken har en tjänstgöringsskyldighet av minst 24 timmar i veckan, på
grund av sjukdom åtnjuter tjänstledighet och för anställning vid högre
folkskola behörig vikarie är för honom förordnad under oavbrutet minst
en månad av den för skolan fastställda undervisningstiden — vikarien,
för så vitt statsbidrag till hans avlönande kan erhållas, för den tid, varunder
hans förordnande varar, åtnjuta arvode, manlig lärare efter minst
190 kronor och kvinnlig lärare efter minst 180 kronor för läsmånad,
varje månad beräknad till 30 dagar, varjämte vikarien skall förses med
tjänlig, skolan närbelägen bostad, bestående av ett eller två rum, med
vedbrand, eller ock erhålla ersättning därför, beräknad efter minst 100

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 26Q.

371

kronor för den för skolan bestämda årliga undervisningstiden, ävensom
med belopp, som av skoldistriktet bestämmes, undfå gottgörelse för resekostnad,
där sådan ifrågakommer.

I enlighet med kungl. kungörelsen den 17 september 1914 angående
avlöning åt lärare vid högre folkskolor m. fl. under tjänstgöring
till rikets försvar gälla i det stora hela enahanda bestämmelser angående
ersättning till vikarie för av sådan anledning tjänstledig lärare.

I § 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 13 juni 1902 stadgas,
att för utbekommande av statsbidrag hinder ej må möta därav att vikarien
ej förvärvat sig behörighet att antagas till lärare vid högre folkskola,
därest folkskolinspektören vitsordar, att vikarien befunnits duglig samt
att behörig vikarie ej kunnat erhållas.

Enligt § 8 i sistnämnda kungl. kungörelse gälla de sålunda meddelade
bestämmelserna icke i fråga om tjänstledighet, som åtnjutes av
vikarierande lärare, utom i det fall att denne uppehåller tillfälligtvis
ledig befattning.

Angående övriga vikariers samt extra ordinarie lärares avlöningsförhållanden
finnes intet stadgat.

Enligt beslut av 1917 års riksdag utgår tillfällig löneförbättring för
år 1918 med ett belopp av 400 kronor till extra ordinarie och vikarierande
lärare vid högre folkskola, under förutsättning att sådan befattningshavare
har en tjänstgöringsskyldighet av minst 24 timmar i veckan och
åtnjuter den minimiavlöning, som är bestämd för utbekommande av
statsbidrag till avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola under
.tjänstledighet på grund av sjukdom.

I § 2 av nämndens förslag till ändring i kungl. kungörelsen den
28 juni 1907 angående anslag till högre folkskolor har nämnden intagit
följande bestämmelser:

»Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta avlöning till minst
följande belopp:

b) vikarierande föreståndare eller vikarierande föreståndarinna,
förutom löneförmånerna som lärare vid skolan: ett särskilt arvode, uppgående
till hälften av arvodet för ordinarie föreståndare vid skolan;

e) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arvode av 1,800 kronor, dock ej lägre belopp än 225 kronor
för läsmånad;

Tillfällig

löneförbätt ring.

Lärnrlöne nämnden.

372

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

f) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full
tjänstgöring; arvode av 1,600 kronor, dock ej lägre belopp än 200 kronor
för läsmånad;

Afa --fT91'' o 1 merljerörtla av folkskolöverstyrelsen gjorda framställning förordas
veu fram- * fråga om den allmänna högre folkskolan för extra ordinarie eller vikaställning.
rörande manlig lärare med full tjänstgöring arvode av 2,400 kronor och
för kvinnlig sådan lärare arvode av 2,150 kronor samt i fråga om den
yrkesbestämda högre folkskolan för extra ordinarie eller vikarierande
manlig ämneslärare med full tjänstgöring arvode av 2,850 kronor och
för kvinnlig sådan lärare arvode av 2,500 kronor. För vikarierande rektor
föreslår överstyrelsen, förutom löneförmåner, som må tillkomma honom
som lärare, ett särskilt arvode, uppgående till hälften av arvodet för
ordinarie rektor.

Lonereg- Vad angår den allmänna högre folkskolan, uttalar lönereglerings “mittén™

kommittén, att arvodet till extra ordinarie eller vikarierande manlig lärare
med full tjänstgöring synes böra bestämmas till 2,500 kronor och
till kvinnlig sådan lärare till 2,300 kronor.

Beträffande den yrkesbestämda högre folkskolan påpekar kommittén,
att kommittén föreslår för extra och vikarierande lärare vid kommunala
mellanskolor, vad angår manlig lärare, arvode av 2,800 kronor
och, vad angår kvinnlig lärare, arvode av 2,600 kronor. Göres i detta
fall enahanda beräkning, som kommittén begagnat sig av vid fastställande
av avlöningsbeloppen för ordinarie lärare vid den yrkesbestämda
högre folkskolan, d. v. s. §§ av de för motsvarande lärare
vid kommunala mellanskolor föreslagna avlöningsbelopp, erhålles för de
yrkesbestämda högre folkskolornas vidkommande följande siffror: för extra
ordinarie eller vikarierande manlig lärare med full tjänstgöring 2,652
kronor eller avrundat 2,650 kronor samt för kvinnlig sådan lärare 2,463
kronor eller avrundat 2,450 kronor.

I fråga om förslaget angående ersättning åt vikarierande föreståndare
bör enligt kommitténs mening, i likhet med vad för närvarande
gäller i samma avseende beträffande de kommunala mellanskolorna, sådan
ersättning utgå med — förutom löneförmånerna som lärare vid skolan —
ett särskilt arvode, uppgående till hälften av arvodet för ordinarie föreståndare
vid skolan.

Kung!. Afaj:ta vild. proposition nr 2()0.

■m

Övningslärares ocli timlärares avlöning.

Enligt kungl. kungörelsen den 1 oktober 1915 angående statsbidrag
för undervisning i slöjd vid statsunderstödda högre folkskolor utgår
understöd för sådan undervisning såsom bidrag till lärares avlöning med
ett belopp av 1 krona 25 öre för undervisningstimme, som varit förlagd utom
den för den övriga undervisningen på vederbörligt sätt fastställda lärotiden,
dock med högst 270 kronor årligen för varje skola eller slöjdavdelning,
under villkor, bland annat, att slöjdundervisningen i varje skola
eller slöjdavdelning pågått minst 60 och högst 216 timmar årligen utöver
den ordinarie undervisningstiden.

Frånsett nu nämnda bestämmelse finnes intet stadgat angående avlöning
för övningslärare och timlärare vid högre folkskolor.

I § 2 av nämndens förslag till ändring i kungl. kungörelsen den
28 juni 1907 angående anslag till högre folkskolor föreslås beträffande
timlärare och övningslärare följande:

»Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta avlöning till
minst följande belopp:

g) manlig timlärare i läsämne: 75 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig timlärare i läsämne: 65 kronor för varje veckotimme;

h) manlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik: 65 kronor för
varje veckotimme;

manlig lärare i slöjd: 60 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik: 60 kronor för
varje veckotimme;

kvinnlig lärare i huslig ekonomi, i kvinnligt handarbete, i manlig
slöjd: 55 kronor för varje veckotimme.

— — — — — — — — — — — — — — — —»

I fråga om övningslärarna vid de högre folkskolorna förklarar folkskolöverstyrelsen
i sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande, att
överstyrelsen gärna skulle hava sett, att vissa av dessa lärare kunnat
beredas något högre arvoden än vad som föreslagits för motsvarande
lärare vid de kommunala mellanskolorna. Alternativt hemställer överstyrelsen,
att ifrågavarande arvoden ävensom arvodena till övriga övningslärare
vid högre folkskolor åtminstone måtte bestämmas till samma belopp,
som föreslagits för de kommunala mellanskolornas vidkommande.

Nuvarande

bestäm melser.

Lärarlnne nämnden.

Över nämndens
förslag
avgivet
utlåtande.

374

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Till Kungl.
Maj:t ingiven
framställning.

I merberörda av folkskolöverstyrelsen gjorda framställning anför
överstyrelsen beträffande de allmänna högre folkskolorna följande.

Vid avvägandet av arvode för timlärare i läsämne och i övningsämne
syntes böra tagas i betraktande de senare ämnenas stora betydelse
för en skola av den art, som här vore i fråga, och de stora krav, som
måste ställas på berörda lärares kunskaper och duglighet. Jämväl borde
beaktas, att läsämne och övningsämne ej sällan vore så förenade, att de
icke kunde uppdelas på olika lärare. Hänsynen till vad sålunda anförts
ansåge överstyrelsen kräva, att någon skillnad i lönehänseende icke gjordes
mellan timlärare i läsämnen och i övningsämnen. Enligt överstyrelsens
mening krävdes en höjning i avlöningen för veckotimme med i allmänhet
20 kronor utöver nämndens belopp för lärare i läsämne, dock att beträffande
lärarinna i husligt arbete lönen för veckotimme borde sättas
till 7 5 kronor. I anslutning härtill föreslår överstyrelsen för manlig timlärare
95 kronor för veckotimme, för kvinnlig timlärare 85 kronor för
veckotimme samt för lärarinna i husligt arbete 75 kronor för veckotimme.

I avseende å motsvarande lärare vid den yrkesbestämda högre
folkskolan föreslår överstyrelsen för manlig timlärare 110 kronor för
veckotimme, för kvinnlig timlärare 100 kronor för veckotimme samt för
lärarinna i husligt arbete 80 kronor för veckotimme. Härom anför överstyrelsen
följande.

För vissa yrkesämnen i nyss berörda skoltyp erfordrades särskilt
kvalificerade lärarkrafter, om undervisningen skulle kunna fullt motsvara
det med densamma avsedda ändamålet. För att vinna en för sådan
undervisning lämplig och i möjligaste mån kunnig kraft bland de inom
yrket arbetande måste givetvis en väsentligen högre avlöning betalas än
som utginge till dem, som hade full tjänstgöring i skolan. En yrkesman
av den kapacitet, som här kunde komma i fråga, vore givetvis en viktig
kraft inom det företag, där han arbetade, vadan det icke vore troligt,
att han utan någorlunda riklig ersättning kunde taga sig den ledighet
från sitt dagliga arbete, som erfordrades för att bestrida undervisning i
en skola; och detta syntes så mycket påtagligare, som undervisningen i
yrkesämnena krävde ej ringa både förberedelse och efterarbete för varje
lektion.

Överstyrelsen funne det därför behövligt att för varje klass och
klassavdelning, där på antytt sätt kvalificerad undervisning förekomme,
sådan undervisning intill sex veckotimmar avlönades med minst 45 kronor
högre arvode för varje veckotimme än som av nämnden föreslagits för •
timlärare. Den så kvalificerade undervisningen syntes icke kunna an -

375

Kunal. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

tagas vara erforderlig under första året i högre folkskolan, vadan den
högre avlöningen skulle avse andra, tredje och fjiirde skolåren. Denna
förhöjning i avlöningen borde utgå av statsmedel, så att icke eu skola,
som behövde den bättre kvalificerade lärarkraften och för vilken den
stode att erhålla, av sparsamhetsskäl underläte att anskaffa densamma.

På de av folkskolöverstyrelsen anförda skäl anser sig löneregleringskommittén
böra förorda, att ersättningen för veckotimme bestämmes med aZittén
lika belopp för timlärare i läsämnen och för timlärare i övningsämnen, dock
med undantag för lärare i gymnastik, i musik och i husligt arbete. För
lärare i gymnastik och i musik finner kommittén, i likhet med vad kommittén
föreslår för motsvarande lärare vid de kommunala mellanskolorna, ersättning
böra beräknas efter 90 kronor för manlig lärare och 85 kronor för kvinnlig
lärare, allt för veckotimme räknat, och avseende ifrågavarande lärare
vid såväl de allmänna som de yrkesbestämda högre folkskolorna. Beträffande
lärarinna i husligt arbete anser kommittén ersättningen böra beräknas
efter de av överstyrelsen föreslagna avlöningsbelopp.

Vad angår beloppens storlek i övrigt, finner sig kommittén icke böra
göra någon annan erinran mot vad överstyrelsen i detta avseende föreslagit,
vare sig förslaget gäller de allmänna eller de yrkesbestämda högre
folkskolorna, än att ersättningen för kvinnlig timlärare vid den allmänna
högre folkskolan sättes till 90 kronor för veckotimme.

Lönetursberäkning.

Enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till
högre folkskolor, § 2, skola ålderstilläggen utgå det första efter 5, det meker.
andra efter 10 och det tredje efter 15 års oförvitlig tjänstgöring, räknat
från och med början av kalenderåret närmast efter det, varunder det
femte, tionde eller femtonde året gått till ända; dock under villkor att
läraren under den tjänstetid av fem år, som erfordras för vinnande av
varje särskilt ålderstillägg, meddelat undervisning vid skolan under mera
än 4/ö av den å nämnda tjänstetid belöpande fastställda undervisningstiden,
varvid skall iakttagas, att tjänstinnehavaren må räkna sig till godo
den tid, .varunder han åtnjutit tjänstledighet för att, på grund av särskilt
förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning,
och även den tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen
i skolan varit inställd.

Vid beräkning av den tjänstetid, som erfordras för vinnande av
ålderstillägg, må lärare räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort såsom

376

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne nämnden.

Till Kungl.
Maj.t ingivna
framställningar.

Lönereg leringskoni mittén.

ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium eller ock innehaft
ordinarie anställning vid folkskola, dock icke mera än sammanlagt
10 år; skolande denna förmån jämväl tillgodokomma den vid högre folkskola
vid tiden för nämnda kungörelses utfärdande anställda lärarpersonal.

Genom kungl. kungörelsen den 17 september 1914 angående rätt
för, bland andra, lärare vid högre folkskolor att för ålderstillägg tillgodoräkna
sig tid, varunder tjänstledighet åtnjutits för fullgörande av värnplikt,
är förordnat, att i fråga om rätt till ålderstillägg för sådan lärare
honom icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för
fullgörande av värnplikt.

I avseende å lönetursberäkning föreslår nämnden följande bestämmelser,
innefattade i § 2 av nämndens förslag till ändring i kungl. kungörelsen
den 28 juni 1907 angående anslag till högre folkskolor:

»I avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas,

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de
tjänstår, han intjänat under anställning vid kommunal mellanskola, allmänt
läroverk eller folkskoleseminarium, samt intill tio sådana lönetursår,
som ordinarie folkskollärare äger att räkna sig till godo för uppflyttning
i högre lönegrad;

att lärare,'' som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, vilka
erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, äger att
härför tillgodoräkna sig fem tjänstår;

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola prövas av
folkskolöverstyrelsen; samt

att i övrigt skall i tillämpliga delar gälla, vad angående uppflyttning
i högre lönegrad för ämneslärare vid allmänt läroverk är
stadgat.»

I merberörda av folkskolöverstyrelsen gjorda framställning upptages
nämndens ovanstående förslag oförändrat.

Den i det föregående omförmälda framställningen från svenska missionsförbundet
angående rätt att för löneförhöjning tillgodoräkna sig
tjänstgöring vid svenska skolor i utlandet avser jämväl lärare vid högre
folkskolor.

Löneregleringskommittén anser, att vad kommittén i förevarande avseende
anfört och föreslagit i fråga om allmänna grunder för ålderstilläggsberäkning
för lärarpersonalen vid folkskolor bör i tillämpliga delar äga
giltighet jämväl beträffande lärarpersonalen vid de högre folkskolorna. Yad

Kungl. Afaj:ls nåd. proposition nr 200.

377

nämnden härförutom beträffande sistnämnda skolor föreslagit har icke
givit kommittén anledning till erinran.

Avlöningsförmåner under tjänstledighet.

I kungl. kungörelsen den 13 juni 1902 angående avlönande av
vikarie för lärare vid högre folkskola under tjänstledighet på grund av
sjukdom, § 2, föreskrives, att, om enligt läkarbetyg sjukdom, på grund
varav tjänstledigheten åtnjutes, är sådan, att densamma gör läraren oförmögen
att vederbörligen uppehålla sin tjänst, men ej av sådan beskaffenhet,
att vid betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning
anser sannolikt, att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes
återinträde i tjänstgöring, samt den tjänstledige läraren icke uppnått 60
års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel pension,
vikariens avlöning skall utgöras sålunda, att den tjänstledige läraren av
sin lön avstår ett belopp, motsvarande XU av vikariens kontanta minimiavlöning,
samt 2/3 av samma minimiavlöning utgå av statsmedel och
återstoden erläggas av skoldistriktet.

I § 3 av samma kungörelse stadgas, att, då enligt läkarbetyg
sjukdom, på grund varav lärare vid högre folkskola åtnjuter tjänstledighet,
är av sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren
efter omsorgsfull undersökning anser sannolikt, att läraren till följd därav
är urståndsatt att vidare återinträda i tjänstgöring, vikariens avlöning
skall utgöras av den tjänstledige läraren utan bidrag av statsmedel eller
från skoldistriktet.

Likaså föreskrives i § 4 av omförmälda kungörelse, att lärare, som
uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till
hel pension, skall, då på grund av sjukdomsfall behov av vikarie för
honom inträder, ensam utgöra vikariens avlöningsförmåner.

Nu nämnda bestämmelser gälla enligt § 8 av samma kungörelse
icke i fråga om tjänstledighet, som åtnjutes av vikarierande lärare, utom
i det fall att denne uppehåller tillfälligtvis ledig befattning.

Beträffande extra ordinarie lärare är dessutom i § 2 av mernämnda
kungörelse stadgat, att bidrag av statsmedel eller från skoldistriktet
icke skall utgå till avlönande av hans vikarie för mera än
högst två läsår under de tre första läsåren av hans tjänstetid samt ej
heller för mera än högst två läsår under den därefter följande tjänstetiden,
så framt icke läraren under de tre närmast föregående läsåren
själv tjänstgjort minst ett läsår.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 232 käft. (Nr 260.) 48

Nuvarande

bestäm melser.

378

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Lärarlöne nämnden.

Till Kungl.
Maj.t ingiven
framställning.

Lövereg leringskom mittén.

Nuvarande

bestäm melser.

Enligt kungl. kungörelsen den 17 september 1914 angående avlöning
åt lärare vid, bland andra, högre folkskolor under tjänstgöring
till rikets försvar skall lärare, som av sådan anledning är hindrad att
uppehålla sin tjänst, under ledigheten, vare sig den honom åliggande
tjänstgöringen kunnat genom vikarie uppehållas eller icke, av sin lön
avstå ett belopp, motsvarande 1U av det arvode, som skall utgöra minimiavlöning
till manlig vikarie.

Angående avlöningsförhållandena för lärare, som är tjänstledig av
annan anledning än ovan angivna orsaker, finnes intet stadgat.

Vad nämnden i förevarande avseende föreslagit innefattas i § 2
av nämndens förslag till ändring i kungl. kungörelsen den 28 juni 1907
angående anslag till högre folkskolor. Bestämmelserna i fråga äro av
följande lydelse:

»Tjänstledig ordinarie ämneslärare och e. o. ämneslärare är skyldig
att av sin avlöning avstå, där tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom,
400 kronor, och, där tjänstledigheten förorsakats av offentligt uppdrag,
så stor del av den kontanta avlöningen, som Kungl. Maj:t bestämmer,
samt, där tjänstledigheten förorsakats av annan anledning, 1,600
kronor, allt för läsår räknat.

Lärare, som uppehåller tillfälligtvis ledig befattning, är under
tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom skyldig att av sin avlöning
avstå 400 kronor.

Föreståndare eller föreståndarinna, som är tjänstledig från föreståndarskapet,
är skyldig att av sitt särskilda arvode avstå hälften, för
kalenderår räknat.»

I merberörda av folkskolöverstyrelsen gjorda framställning föreslås
i avseende å avlöningsförmåner under tjänstledighet bestämmelser,
motsvarande dem, som innefattas i nämndens ovan angivna förslag.

Löneregleringskommitten anser, att vad kommittén i förevarande
avseende anfört och förordat beträffande folkskollärare i tillämpliga delar
bör äga giltighet även i fråga om lärarpersonalen vid högre folkskolor.

Vidkommande föreståndararvode syntes, i likhet med vad nämnden
föreslagit, föreståndare, som är tjänstledig från föreståndarskapet, böra
vara skyldig att av nämnda arvode avstå hälften, för år räknat.

Statsbidrag.

Enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till
högre folkskolor, § 1 mom. 1, sådant detta moment lyder enligt kungl.

Kungl. Majds nåd. proposition nr 260. 379

kungörelsen den 12 september 1913, kan statsunderstödet för varje högre
folkskola under vissa angivna villkor utgå

dels till högst dubbla beloppet av vad till skolan i distriktet sammanskjutes,
dock högst 1,200 kronor årligen för varje årsklass och för
varje skola ej överskridande 4,800 kronor om året, samt ytterligare 1,200
kronor för år till parallellavdelning av årsklass, dock att sådant understöd
må utgå till endast en parallellavdelning av eu och samma årsklass
och att, om sådant understöd skall kunna erhållas, sammanlagda antalet
lärjungar i årsklassens båda avdelningar skall utgöra minst 36,

dels ock därutöver två tredjedelar av ålderstilläggen till lärares
avlöning.

Därjämte skola, enligt kungl. kungörelsen den 13 juni 1902 angående
avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola under tjänstledighet
på grund av sjukdom, till sådan vikarie, därest den tjänstledige
läraren är skyldig avstå ett belopp, motsvarande en fjärdedel av vikariens
kontanta minimiavlöning, utgå av statsmedel två tredjedelar av samma
minimiavlöning.

Nämnden föreslår i förevarande avseende följande ändrade lydelse
av § 1 av ovanberörda kungl. kungörelse den 28 juni 1907:

>1.'' Av anslaget — — — — — — vid arbete.

Statsunderstödet till högre folkskola kan utgå med 1,600 kronor för
varje årsklass, dock icke för större antal årsklasser än fyra, allt för år
räknat. Härutöver må till sådan skola kunna utgå ett belopp av 1,600
kronor för år till parallellavdelning av årsklass, dock att sådant understöd
må utgå till endast en parallellavdelning till en och samma årsklass, och
att, om sådant understöd skall kunna erhållas, sammanlagda antalet lärjungar
i årsklassens båda avdelningar skall utgöra minst 36.

Vad sålunda stadgats angående statsunderstöd till högre folkskola
gäller med den inskränkning, att ifrågavarande statsunderstöd icke må
överstiga dubbla beloppet av vad i distriktet till skolans uppehållande
sammanskjutes.

Härutöver må till varje högre folkskola utgå följande bidrag:

a) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 250 kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring: 200 kronor;

c) för föreståndare och föreståndarinna: två tredjedelar av det för
ifrågavarande befattningshavare stadgade särskilda arvodet;

d) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de
läraren tillkommande ålderstillägg och familj etillägg;

Lärarlöne nämnden.

380

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 260.

e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärare, förutom det belopp, som enligt mom. b) må kunna utgå:
om tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom, 800 kronor och, om
tjänstledigheten förorsakats av offentligt uppdrag, det belopp, som Kungl.
Maj:t bestämmer;

f) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis
ledig ämneslärarbefattning, och som erhållit tjänstledighet på grund
av styrkt sjukdom, förutom det belopp, som enligt mom. b) må kunna
utgå: 800 kronor.

Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, föreståndares och föreståndarinnas
avlöning beräknas för kalenderår, statsbidragen till övriga
lärares avlöning för läsår.

2. = 2.»

dans förslå'' ^ ®ver nämndens betänkande avgivna utlåtande hemställer folkskolöverstyrelsen
på anförda skäl, att blivande bestämmelser angående
utlåtande, statsbidrag till högre folkskola måtte så avfattas, att av dem tydligt
framginge, att undervisning i övningsämne, förlagd inom den fastställda
lärotiden, måtte såsom hittills kunna ingå i den ordinarie ämneslärare
åliggande undervisningen, samt att slöjdundervisning, förlagd utanför den
fastställda lärotiden, även måtte kunna inräknas i den tid, Som ålåge
ordinarie lärare, och statsbidrag ändock utgå till sagda undervisning.

TMa fingi- 1 merberörda av folkskolöverstyrelsen gjorda framställning uttalar

ven fram- sig överstyrelsen i fråga om antalet årsklasser, till vilka statsbidrag må
ställning, kunna utgå; och anför i detta avseende följande.

Körande den högre folkskolans omfattning är i nu gällande föreskrifter
bestämt, att statsunderstöd kan åtnjutas till högst fyra ettåriga
årsklasser och i varje årsklass till högst två parallella avdelningar. Högsta
antalet sådana klassavdelningar i en högre folkskola, för vilket statsunderstöd
kan erhållas, skulle sålunda vara åtta. Emellertid funnes intet
som hindrade, att en och samma kommun upprättade flera högre folkskolor,
och att dessa ställdes under gemensam ledning och styrelse samt
till och med förlädes i samma byggnad. Då så vore förhållandet, vore
den nu föreskrivna begränsningen av antalet parallellavdelningar endast
skenbar. Något skäl varför en kommun icke skulle få statsunderstöd för
hur stort antal avdelningar som helst syntes knappast kunna andragas.
Överstyrelsen föreslår bestämmelser i detta syfte.

I fråga om grunderna för bestämmandet av statsbidrag ville överstyrelsen
i allmänhet förorda vad lärarlönenämnden i sådant avseende
föreslagit. Rörande anslaget till skolan ansåge sig överstyrelsen dock

Kutujl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

381

höra förorda en avvikelse. Enligt de grunder nämnden föreslagit skulle
berörda anslag utgå med ett belopp, som med 150 kronor understege
den kontanta lönen för kvinnlig ordinarie lärare, medan däremot i fråga
om kommunala mellanskolan motsvarande anslag skulle vara detsamma
som nämnda kontanta lön. Detta innebure uppenbarligen, att den på
skolområdet fallande kostnaden bleve i förhållande härtill större för högre
folkskolan än för kommunala mellanskolan. Om detta kunde hava visst
skäl för sig med den förutvarande arbetsplanen för högre folkskolan,
syntes det överstyrelsen dock icke vara riktigt med de större kostnader,
som enligt den av överstyrelsen föreslagna arbetsplanen skulle krävas.

Detta gällde givetvis i särskild grad om de yrkesbestämda högre folkskolorna
men i stor utsträckning jämväl om de allmänna. Överstyrelsen ansåge
sig därför böra förorda, att nämnda skillnad måtte upphöra. Sålunda
skulle statsunderstöd utgå för varje klass eller klassavdelning, som uppfyllde
villkoren därför, med 2,300 kronor i allmän högre folkskola och
2,500 kronor i yrkesbestämd sådan. I övrigt skulle statsanslag utgå till
rektorsarvode, ålderstillägg och familjetillägg samt till manliga lärare och
vikarier, allt enligt av nämnden föreslagna grunder. Därtill skulle till
yrkesbestämd skola utgå för högst sex veckotimmar inom varje avdelning
i andra, tredje och fjärde årsklasserna 45 kronor för varje veckotimme
till ökning av särskild kvalificerad yrkeskunnig lärares avlöning.

Löneregleringskommittén anser sig för sin del böra i stort sett ansluta Löneregsig
till den uppfattning, som av överstyrelsen i ovanberörda avseenden gjorts
gällande, dock med de ändringar, som betingas av de utav kommittén i det
föregående förordade avlöningsgrunder och avlöningsbelopp. Härjämte anser
kommittén i fråga om statsbidrag till vikarierande lärare böra i tillämpliga
delar gälla vad kommittén i detta avseende förordat beträffande lärare
vid folkskolor.

Nämndens förslag innehåller i förevarande avseende ävenledes bestämmelser
angående lärjungeantal samt beträffande bidrag från vederbörande
skoldistrikt. Kommittén har icke ansett sig böra vidröra dessa
spörsmål. Kommittén erinrar nämligen , att förslag till omorganisation
av den högre folkskolan skall i samband med förslag angående upprättande
av praktiska ungdomsskolor föreläggas 1918 års riksdag. I
nämnda förslag komma, enligt vad kommittén säger sig hava inhämtat,
vissa grunder och villkor att föreslås för utgående av statsunderstöd
till högre folkskolor, vilka grunder och villkor avse själva organisationen
och därmed sammanhängande eller likartade spörsmål. Kommittén
har med hänsyn härtill endast ansett sig böra beröra frågan

382

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Departe mentschefen.

om statsbidrag, i vad densamma äger samband med eller är beroende av de
avlöningsbelopp, kommittén förordar för lärarpersonalen vid ifrågavarande
läroanstalter.

Till löneregleringskommitténs förslag i fråga om nu senast omförmälda
lärarkår anser jag mig böra i alla delar ansluta mig. Kommittén
bygger i stort sett sitt löneregleringsförslag på ett av folkskolöverstyrelsen
framlagt utförligt förslag till omorganisation av den högre
folkskolan i syfte att denna skolform måtte kunna i större utsträckning
än hittills varit möjligt tillgodose olika orters behov av ungdomens
utbildning för det praktiska livet. Överstyrelsens berörda organisationsförslag
har jag — utom i vad det avser lärarpersonalens avlöning och
därav betingade grunder för statsbidrags utgående — upptagit till prövning
i samband med frågan om upprättande av praktiska ungdomsskolor, -och har framställning i detta ämne blivit avlåten till innevarande års
riksdag. I denna framställning är framlagt förslag till vissa grunder och
villkor för utgående av statsunderstöd till högre folkskolor, dock endast
i vad dessa grunder avse själva organisationen och därmed sammanhängande
eller likartade spörsmål. De grunder för statsbidrags utgående,
jag här nedan tillåter mig föreslå, äro följaktligen endast sådana grunder,
som äro betingade av de förordade avlöningsbeloppen för ifrågavarande
lärarpersonal.

Kostnadsberäkning.

De anslag, som skulle röna inverkan av ett bifall till den av mig
förordade löneregleringen för lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor,
äro dels det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor,
i riksstaten för år 1918 uppfört med ett belopp av 157,000 kronor, dels
ock det ordinarie förslagsanslaget å 2,000 kronor till bidrag till avlönande
av vikarie för lärare vid högre folkskola.

För beräkning av den erforderliga kostnadsökningen av anslaget
till understöd åt högre folkskolor, torde först böra tagas i betraktande
kostnaderna för de allmänna högre folkskolorna, varefter man har att
tillse vad som kan komma att krävas för de yrkesbestämda skolorna.

Antalet avdelningar i samtliga högre folkskolor har av folkskolöverstyrelsen
för år 1919 beräknats till 128. Om samtliga skolor antagas
bliva av allmän typ, skulle med ett anslag^ av 2,400 kronor till varje avdelning
tillhopa erfordras 307,200 kronor. Ålderstilläggen, vilka av folkskolöverstyrelsen
för år 1919 beräknats till 115, skulle utgå med 400 kronor
till manlig och 300 kronor till kvinnlig lärare; med beräkning att

383

Kungl. MajUa nåd. proposition nr 260.

lärarkåren utgöres till 2/.s av män och till V3 av kvinnor, skulle härför
erfordras i runt tal 42,200 kronor. Som tillägg för manliga lärare, vilka
av överstyrelsen beräknats till 60 ordinarie samt 30 extra ordinarie och
vikarierande med ett belopp av 400 kronor för de förra och 200 kronor
för de senare, skulle erfordras 30,000 kronor. Samtliga rektorsarvoden
torde uppgå till 15,600; 2/3 därav utgöra 10,400 kronor.

Kostnaderna för år 1919 för högre folkskolor, oavsett vad som
skulle krävas om vissa skolor gjordes yrkesbestämda, komme att uppgå
i runt tal till 390,000 kronor.

Vad som kan komma att erfordras i statsanslag för de yrkesbestämda
skolorna utöver vad sålunda beräknats, om samtliga skolor
vore av allmän typ är omöjligt att exakt beräkna, då man icke nu kan
förutse, huru många av de befintliga skolorna hinna fullt inrätta sig efter
de uppställda kraven, och ej heller har någon säker grund för bedömandet
av huru många nya skolor som komma att inrättas för meddelandet
av förberedande yrkesundervisning. Enär många oberäkneliga faktorer
här spela in, kan man endast ungefärligen beräkna den ökade kostnaden
i statsbidrag till en dylik skola. Folkskolöverstyrelsen har beräknat, att
till början av år 1919 6 tvåklassiga och 4 treklassiga skolor utan parallellavdelningar
samt ! treklassig med 2 klassavdelningar i varje årsklass
komme att hava inrättat sig efter föreslagna nya grunder. Den ökade
kostnaden för en enkel 2-klassig skola torde kunna beräknas till 1,500
kronor, för en enkel 3-klassig till 2,100 kronor och för en 3-klassig med
två klassavdelningar i varje årsklass till 3,400 kronor eller tillsammans
för dessa 11 skolor 20,800 kronor.

Hela anslaget till understöd åt högre folkskolor skulle sålunda böra
beräknas till 410,800 kronor eller i runt tal 410,000 kronor. Dragés härifrån
det nuvarande beloppet 157,000 kronor, visar sig ökningen uppgå till

253.000 kronor. I statsverkspropositionen är för ändamålet beräknat ett
belopp av 293,000 kronor. Den verkliga kostnadsökningen torde dock
ställa sig mindre, om man tager i betraktande att för tillfällig löneförbättring
åt lärare vid dessa skolor för år 1918 anvisats ett- belopp av

57.000 kronor.

Ovanberörda anslag till bidrag till avlönande av vikarie för lärare
vid högre folkskola har visserligen för år 1916 visat sig tillräckligt. Med
hänsyn emellertid därtill att antalet skolor år för år ökats och i betraktande
av den föreslagna löneregleringen för skolornas lärarpersonal torde
anslaget böra höjas med 1,000 kronor till 3,000 kronor.

384

Hemställan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

, Under åberopande av vad i det föregående anförts, får jag följaktligen
hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
bestämma

att 1) lärarpersonalen vid sådana högre folkskolor, vilka
hava en mera allmän läggning av sin praktiska undervisning, skall
åtnjuta följande avlöningsförmåner:

rektor, förutom avlöningsförmåner såsom ordinarie
ämneslärare, ett särskilt arvode av 300 kronor
vid tvåklassig, 600 kronor vid treklassig och 800 kronor
vid fyraklassig högre folkskola;

ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning, icke
understigande 500 kronor, 2,800 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg vart och ett å 400 kronor,
att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år;

ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning, icke
understigande 350 kronor, 2,400 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300
kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år;

extra ordinarie eller vikarierande manlig ämnes''
lärare med full tjänstgöring arvode av 2,500 kronor;

extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,300 kronor;

vikarierande rektor, förutom avlöningsförmånerna
som lärare vid skolan, särskilt arvode, uppgående till
hälften, av arvodet för ordinarie rektor vid skolan;

manlig lärare i gymnastik och i musik 90 kronor
för varje veckotimme;

annan manlig timlärare 95 kronor för varje veckotimme; kvinnlig

lärare i gymnastik och i musik 85 kronor
för varje veckotimme;

annan kvinnlig timlärare 90 kronor för varje
veckotimme; samt

lärarinna i husligt arbete 75 kronor för varje
veckotimme;

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 260.

385

att 2) lärarpersonalen vid sådana högre folkskolor, vid vilka
undervisningen enligt beslut av Kung!. Maj:t är inriktad på visst yrke
eller viss yrkesgrupp, skall åtnjuta följande avlöningsförmåner:

rektor enahanda avlöningsförmåner, som ovan

föreslagits;

ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning, icke

understigande 500 kronor, 3,100 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400
kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år;

ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning, icke

understigande 350 kronor, 2,650 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300
kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år;

extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,650 kronor;

extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,450 kronor;

vikarierande rektor, förutom avlöningsförmånerna
som lärare vid skolan, särskilt arvode, uppgående till
hälften av arvodet för ordinarie rektor vid skolan;

manlig lärare i gymnastik och i musik 90 kronor
för varje veckotimme;

annan manlig timlärare 110 kronor för varje
veckotimme;

kvinnlig lärare i gymnastik och i musik 85 kronor
för varje veckotimme;

annan kvinnlig timlärare 100 kronor för varje
veckotimme; samt

lärarinna i husligt arbete 80 kronor för varje
veckotimme;

att, därest den årliga lärotiden i högre folkskola
enligt det för skolan fastställda reglementet är längre
än 36 veckor, lärare med full tjänstgöring skall för
varje vecka därutöver äga utbekomma en trettiondesjättedel
av den kontanta minimilönen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare
villkor och bestämmelser, vilka i huvudsaklig överensstämmelse
med den uppfattning, åt vilken jag i det
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sarnl. 232 Käft. (Nr 260.) 49

386

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

föregående uttalat min anslutning, torde för sagd»
avlöningsförmåners åtnjutande böra stadgas, ävensom
de närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna anses
erforderliga.

Vidare får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen föreskriva,

att i fråga om utgående av statsbidrag till högre
folkskolor skola förutom vad angår själva organisationen
och därmed sammanhängande eller likartade spörsmål,
gälla följande grunder:

Statsunderstöd till högre folkskola med en mer
allmän läggning av sin prakt iska undervisning utgår
med 2,400 kronor för årsklass. Är årsklass delad i
klassavdelningar enligt närmare angivna bestämmelser,
utgår statsbidrag med samma belopp till varje sådan
avdelning.

Utöver statsbidrag till årsklass eller klassavdelning
utgå till varje högre folkskola av nu angiven art
följande bidrag:

a) för varje manlig ordinarie lärare: 400 kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande
lärare med full tjänstgöring: 200 kronor;

c) för rektor: två tredjedelar av det för honom
stadgade särskilda arvodet;

d) för varje ordinarie lärare: ett belopp, motsvarande
de läraren tillkommande ålderstillägg;

e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie
eller extra ordinarie lärare: om tjänstledigheten förorsakas
av styrkt sjukdom, det belopp, som, utöver
vad den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått,
erfordras till arvode åt vikarien, och, om tjänstledigheten
förorsakas av offentligt uppdrag, bestridande av
befattning i statens tjänst eller tjänstgöring hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer, det belopjg aom
Kungl. Maj:t för det särskilda fallet bestämmer:

Kungl. Maj;U nåd. proposition nr 260.

387

f) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller
tillfälligtvis ledig lärarbefattning men erhållit
tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom: det belopp,
som, utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien.

II.

Till högre folkskola, där undervisningen enligt
beslut av Kungl. Maj: t är inriktad på visst yrke eller
yi-kesgrupp, utgår statsunderstödet till årsklass med
viss 2,650 kronor. Är årsklass delad i klassavdelningar
enligt närmare angivna bestämmelser utgår statsbidrag
med samma belopp till varje sådan avdelning.

Utöver statsbidrag till årsklass eller klassavdelning
utgå till varje högre folkskola av nu angiven art
följande bidrag:

a) för varje manlig ordinarie lärare: 450 kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande
lärare med full tjänstgöring: 200 kronor;

c) för rektor: två tredjedelar av det för honom
stadgade särskilda arvodet;

d) för varje ordinarie lärare: ett belopp, motsvarande
de läraren tillkommande ålderstillägg;

e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie
eller extra ordinarie lärare: om tjänstledigheten förorsakas
av styrkt sjukdom, det belopp, som utöver vad
den tjänstledige läraren av sin avlöning avstått, erfordras
till arvode åt vikarien, och om tjänstledigheten
förorsakas av offentligt uppdrag, bestridande av befattning
i statens ‘tjänst eller tjänstgöring hos riksdagen,
dess utskott eller revisorer, det belopp, som Kungl.
Maj:t för det särskilda fallet bestämmer;

g) för lärare, vilken meddelar fackundervisning
i ämne, som i det för skolan fastställda reglementet

388

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

betecknas såsom yrkesämne: för tillökning, enligt de
närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas,
av arvodet åt sådan lärare för högst sex veckotimmar
inom varje klassavdelning i andra, tredje och fjärde
årsklasserna högst 45 kronor för varje veckotimme.

in.

I fråga om tillämpningen av de ovan angivna
grunder må det ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare föreskrifter, vilka i detta avseende kunna
befinnas erforderliga.

^Slutligen tillåter jag mig hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen

dels förklara,

att ordinarie lärare vid högre folkskola, vilken
tillsatts före den 1 januari 1919, skall, därest han icke
ingår på den nya löneregleringen och därvid fästade
villkor och bestämmelser, åtnjuta avlöning och pension
enligt nu gällande bestämmelser,

dels och, vid bifall till vad som föreslagits ej
mindre i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid
högre folkskolor än även beträffande grunder och villkor
för utgående av statsunderstöd till ifrågavarande skolor,
höja följande i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslag,
nämligen

anslaget till understöd åt högre folkskolor från
dess nuvarande belopp, 157,000 kronor, med 253,000
kronor till 410,000 kronor, samt

anslaget till bidrag till avlönande av vikarie för
lärare vid högre folkskola från dess nuvarande belopp,

2,000 kronor, med 1,000 kronor till 3,000 kronor.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 260.

389

Kap. X. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid kommunala mellanskolor.

Allmänna avlöningsgrunder.

Den kontanta avlöningen till ordinarie lärare vid kommunala mellanskolor
utgår för närvarande i form av dels grundlön dels ålderstillägg.
Härjämte åtnjuter läraren bostad och nödigt bränsle eller motsvarande
ersättning härför.

I likhet med vad nämnden föreslagit i fråga om lärare vid folkskolor
och högre folkskolor, förordar nämnden, att den kontanta avlöningen
för lärare vid kommunala mellanskolor skall utgå i följande former,
nämligen: 1) grundlön, 2) ålderstillägg och 3) faralljetillägg. Härtill
skulle, liksom nu är fallet, komma vissa naturaförmåner. I fråga om
antalet ålderstillägg och familjetillägg ävensom beträffande förhållandet
mellan manliga och kvinnliga lärares kontanta avlöning skulle gälla
samma allmänna grunder, som nämnden förordat angående lärare vid
folkskolor.

Den i det föregående omförmälda framställningen från styrelsen för
Sveriges kommunala ungdomsskolors lärarförening avser jämväl den
kommunala mellanskolans lärarpersonal.

Enligt löneregleringskommitténs mening böra avlöningarna för lärarna
vid de kommunala mellanskolorna beräknas efter samma allmänna
grunder, som kommittén förordat beträffande lärarpersonalen vid folkskolor
och högre folkskolor.

Beloppet av ordinarie lärares avlöning.

Kungl. kungörelsen den 8 december 1911 angående avlönings- och
pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
stadgar beträffande ordinarie lärare, bland annat, följande:

Nuvarande

bestäm melser.

Lärarlöns nämnden.

Till Kungl.
Maj:t ingiven
framställning.

Löneregle ringskom mittén.

Nuvarande

bestäm melser.

390

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

»1. Vid kommunal mellanskola skall lärarpersonalen åtnjuta avlöning
till minst följande belopp:

a) rektor eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som ordinarie
ämneslärare: ett särskilt arvode av 800 kronor;

c) biträdande föreståndarinna eller hennes vikarie, förutom löneförmånerna
som lärare: ett särskilt arvode av 200 kronor;

d) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i första, 2,400
kronor i andra, 2,800 kronor i tredje och 3,200 kronor i fjärde lönegraden
samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande
ersättning, dock ej understigande 350 kronor;

e) ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,600 kronor i första, 1,800
kronor i andra, 2,000 kronor i tredje och 2,200 kronor i fjärde lönegraden
samt dessutom tjänlig bostad och nödigt bränsle eller motsvarande
ersättning, dock ej understigande 250 kronor;

Lönen för ordinarie ämneslärare ävensom det särskilda arvodet
för rektor, föreståndarinna eller deras vikarier utgå efter kalenderår, avlöningen
för övriga lärare efter läsår.

Av den för ordinarie ämneslärare stadgade avlöningen må innehållas
de pensionsavgifter, söm enligt här nedan stadgade grunder skola
av ifrågavarande befattningshavare erläggas. 3

3. Den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, med iakttagande i tillämpliga
delar av vad angående delaktighet i dessa kassor är stadgat i fråga om
lärare vid högre folkskolor, dock med skyldighet att vara underkastade
de förändrade bestämmelser angående delaktigheten, som framdeles kunna
varda stadgade; skolande det särskilda arvode, som tillkommer rektor,
föreståndarinna och biträdande föreståndarinna, ej inräknas i delaktighetsbeloppen.
»

Tillfällig Enligt beslut av 1917 års riksdag utgick för år 1917 krigstid shjälp

bättring, till ordinarie lärare med 250 kronor. Jämlikt beslut av samma års riksdag
utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring

a) med ett årligt belopp av 600 kronor till den, som vid ingången
av år 1918 är i vederbörlig ordning anställd i egenskap av ordinarie
lärare, under förutsättning att befattningshavaren vid denna tidpunkt

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. ii91

både eget iikta barn, som icke uppnått 18 års ålder, dock att löneförbättring
med detta belopp icke tillkommer gift kvinnlig befattningshavare,
vars man lever; samt

* b) med ett årligt belopp av 400 kronor till varje i vederbörlig ord ning

anställd ordinarie lärare, som icke äger erhålla tillfällig löneförbättring
med det under a) omförmälda belopp.

Nämndens förslag i fråga om avlönings- och pensionsförhållandena
för den ordinarie lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor innefattas
i ett av nämnden utarbetat förslag till ändring i punkterna 1—3 av
kungörelsen den 8 december 1911 angående avlönings- och pensionsförhållandena
för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor.

Nämnda författningsförslag innehåller i förevarande avseende
följande:

>1. Vid kommunal — — — — följande belopp:

a) rektor, förutom löneförmånerna som ordinarie ämneslärare: ett
särskilt arvode av 800 kronor;

c) = c);

d) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,500 kronor i l:a, 2,900
kronor i 2:a, 3,300 kronor i 3:e och 3,700 kronor i 4:e lönegraden;

e) ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 2,100 kronor i l:a, 2,500
kronor i 2:a, 2,900 kronor i 3:e och 3,300 kronor i 4:e lönegraden;

Ordinarie ämneslärare skall dessutom äga rätt till familj etillägg,
vart och ett å 200 kronor, att utgå enligt särskilt stadgade grunder.

Utöver de sålunda fastställda kontanta avlöningsförmånerna skall
ordinarie ämneslärare åtnjuta tjänlig bostad samt nödigt bränsle eller
motsvarande kontant ersättning efter ortspris, dock att denna ersättning
ej må understiga för manlig lärare, som är gift eller åtnjuter familjetillägg,
och för kvinnlig lärare, som åtnjuter familj etillägg, 400 kronor,
för övriga lärare 300 kronor.

Lönen för ordinarie ämneslärare ävensom det särskilda arvodet för
rektor eller rektors vikarie utgår efter kalenderår, avlöningen för övriga
lärare efter läsår. 3

Lurarlöntnämnden.

292

Kungl. Majds nåd. proposition nr 260.

avseende äro stadgade i fråga om ordinarie folkskollärare, dock med
iakttagande av följande särskilda bestämmelser:

a) att det särskilda arvode, som tillkommer rektor och biträdande
föreståndarinna, icke inräknas i delaktighetsbeloppen;

b) att den levnadsålder, vid vilken skyldighet att avgå från tjänsten
inträder, utgör för manlig lärare 63 år och för kvinnlig lärare 60 år;

c) att den levnadsålder, vid vilken rätt till pension inträder, utgör
för manlig lärare 63 år och för kvinnlig lärare 60 år, dock att lärare,
som vid uppnåendet av den sålunda stadgade levnadsåldern icke räknar
minst 10 tjänstår, icke må komma i åtnjutande av pension;

d) att den tjänstålder, som erfordras för erhållande av hel pension,
utgör för manlig lärare 33 år och för kvinnlig lärare 30 år;

e) att för lärare, som icke uppnått det för erhållande av hel pension
stadgade antalet tjänstår, pensionen beräknas på det sätt, att från
beloppet av hel pension för varje felande tjänstår avdrages för manlig
lärare en trettiotredjedel och för kvinnlig lärare en trettiondedel av beloppet
av hel pension;

f) att lärare, som entledigas av anledning, som i reglementet för
folkskollärarnas pensionsinrättning § 10 2) sägs, erhåller hel pension,
därest tjänstårens antal uppgår till för manlig lärare 33 år och för
kvinnlig lärare 30 år; att i annat fall sådan lärare erhåller avkortad
pension beräknad sa, att för varje felande tjänstår avdrages för manlig
lärare en trettiotredjedel och för kvinnlig lärare en trettiondedel av beloppet
av hel pension, dock att pensionen för sådan lärare icke må
understiga nio sextondedelar av den grundlön jämte ålderstillägg, läraren
vid avgången från tjänsten författningsenligt äger uppbära; samt

g) att skolstyrelses beslut om medgivande för lärare att kvarstå i
tjänst efter uppnående av den för erhållande av hel pension stadgade
levnadsåldern skall underställas läroverksöverstyrelsens prövning.

4. Ordinarie lärare, som ingår på den nya lönestaten, är skyldig
att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva stadgade till lärjungarnas
skyddande mot smittosam lungsot.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1916, dock att ordinarie
lärare, som tillsatts före den 1 januari 1916, därest de icke ingå
på den genom denna författning fastställda lönereglering, åtnjuta avlöning
och pension enligt nu gällande bestämmelser.»

I sitt över nämndens betänkande avgivna utlåtande föreslår läroverksöverstyrelsen
för ordinarie manlig lärare: lön å 2,800 kronor i första,
3,200 kronor i andra, 3,600 kronor i tredje och 4,000 kronor i fjärde
lönegraden; samt

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

393

för ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 2,100 kronor i första,
2,500 kronor i andra, 2,900 kronor i tredje och 3,300 kronor i fjärde
lönegraden.

Överstyrelsen hemställer vidare, att ordinarie ämneslärare dessutom
skall liga rätt till tre familjetillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå
enligt särskilt stadgade grunder; samt

att utöver de sålunda fastställda kontanta avlöningsförmånerna ordinarie
ämneslärare skall åtnjuta tjänlig bostad samt nödigt bränsle eller
motsvarande kontant ersättning efter ortspris, dock att denna ersättning
ej må understiga för manlig lärare, som är gift eller åtnjuter familjetillägg
(och för kvinnlig lärare, som åtnjuter familj etillägg) 500 kronor,
för övriga lärare 400 kronor.

Yad angår den kontanta avlöningen till ifrågavarande lärare, erinrar
löneregleringskommittén, hurusom nämnden föreslagit för ordinarie manlig
ämneslärare vid högre folkskola avlöning av 2,000 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, under det att
för motsvarande lärare vid kommunal mellanskola nämnden tänkt sig en
avlöning av 2,500 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart
och ett å 400 kronor. För kvinnlig ordinarie ämneslärare vid högre
folkskola har nämnden föreslagit en avlöning av 1,750 kronor, vartill
skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor; motsvarande
lärare vid kommunal mellanskola skulle enligt nämndens förslag
åtnjuta avlöning av 2,100 kronor, vartill skulle kunna komma tre
ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor.

Den av nämnden föreslagna skillnaden mellan avlöningarna för
ifrågavarande lärare vid de högre folkskolorna och vid de kommunala
mellanskolorna, vilken skillnad överensstämmer med den nuvarande
differensen mellan sagda avlöningar, anser kommittén böra i stort sett bi.
behållas i så måtto, att sagda skillnad borde i möjligaste mån allt fortfarande
vidmakthållas i avseende å begynnelseavlöningen, under det
att ålderstilläggen synas böra till såväl antal som belopp vara lika för
båda nu berörda skolformers vidkommande.

Då kommittén i det föregående för manlig ordinarie ämneslärare
•säd den allmänna högre folkskolan föreslagit en avlöning av 2,800 kronor,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor,
och för motsvarande kvinnlig lärare vid sistnämnda skolform en avlöning
av 2,400 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart
och ett å 300 kronor, skulle enligt kommitténs mening avlöningen för
manlig ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola utgå med 3,300

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 232 käft. (Nr 260.) 50

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

394

kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400
kronor; för kvinnlig sådan lärare vid kommunal mellanskola skulle avlöningen
utgå med 2,800 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg,
vart och ett å 300 kronor.

Den av nämnden föreslagna avlöningsformen familjetillägg ingår
icke i kommitténs löneregleringsförslag.

Nämnden har vidare föreslagit, att ordinarie ämneslärare skall, utöver
de kontanta avlöningsförmånerna, åtnjuta tjänlig bostad samt nödigt
bränsle eller motsvarande kontant ersättning, ej understigande för manlig
lärare, som är gift och åtnjuter familjetillägg, och för kvinnlig lärare,
som åtnjuter familjetillägg, 400 kronor samt för övriga lärare 300
kronor.

I likhet med vad kommittén förordat i förevarande avseende beträffande
motsvarande lärare vid de högre folkskolorna, anser kommittén
ifrågavarande ersättning böra för de kommunala mel 1 an skol ornas vidkommande
bestämmas till, vad angår manlig lärare, 500 kronor och
i fråga om kvinnlig lärare 350 kronor.

Den av kommittén förordade kontanta avlöningen för kvinnlig ordinarie
lärare vid kommunal mellanskola är lika med den, kommittén
i det föregående föreslagit för ämneslärarinna vid statssamskola. Då*
förstnämnda befattningshavare, vilken utöver sagda kontanta avlöningsförmåner
skulle komma i åtnjutande av fri bostad och bränsle eller
motsvarande ersättning, härigenom till synes komme att i avlöningshänseende
erhålla en fördelaktigare ställning än ämneslärarinna vid statssamskola,
erinrar emellertid kommittén, att den sistnämnda skulle, enligt
vad kommittén tänkt sig, vara berättigad till åtnjutande av krigstidstillägg,
en förmån, som ej för närvarande skulle från statens sida tillkomma
den kommunalt anställda lärarinnan.

De av nämnden föreslagna pensionsbestämmelserna för ifrågavarande
lärare hava ej givit kommittén anledning till erinran annat än
i följande avseende.

Nämnden föreslår, att skolstyrelses beslut om medgivande för lärare
att kvarstå i tjänst efter uppnående av den för erhållande av hel
pension stadgade levnadsåldern skall underställas läroverksöverstyrelsens
prövning.

Kommittén erinrar hurusom de kommunala mellanskolorna för närvarande
lyda under läroverksöverstyrelsen, och torde detta hava sin förklaring
däri, att, då nämnda skolform inrättades, varken den nuvarande
folkskolöverstyrelsen fanns till eller folkskolinspektionen erhållit den organisation
den nu äger. Inom kommittén har fråga varit före, under vilken

Kargt. Majda nåd. proposition nr 260. <595

av nämnda överstyrelser de kommunala mellanskolorna lämpligen borde
sortera.

Skäl hava anförts för den uppfattningen, att ifrågavarande läroanstalter
borde förläggas i administrativt hänseende under folkskolöverstyrelsen.

Det har härvid erinrats om det intima samband, som råder mellan
kommunala mellanskolan och folkskolan, vilket samband flerstädes erhållit
sitt uttryck däri, att gemensamma lokaler användas för dessa båda skolformer.
Ännu närmare torde kommunala mellanskolan stå den högre
folkskolan. Båda äro kommunala läroanstalter och utgöra direkta överbyggnader
på folkskolan samt äro avsedda för samma åldersstadium.
Båda komplettera varandra i så måtto, att den högre folkskolan har eu
mera praktisk, under det den kommunala mellanskolan har eu mera
teoretisk läggning av sin undervisning. Härtill kommer, att flertalet
kommunala mellanskolor börjat sin verksamhet i egenskap av högre folkskolor
och i denna egenskap stått under folkskolöverstyrelsens inseende,
men att, då de omorganiserats till kommunala mellanskolor, de överflyttats
under läroverksöverstyrelsen. Under sistnämnda myndighet lyda för
övrigt ytterst få rent kommunala läroanstalter. Det har vidare ej minst
från synpunkten av en enhetlig ledning och inspektion gjorts gällande,
att den kommunala mellanskolan bör vara förlagd under den myndighet,
som omhänderhar ledningen av densamma mest närstående skolformer.
Någon avsevärd kostnad för statsverket syntes icke böra bliva följden av
en dylik anordning, enär i och med en sådan överflyttning erforderliga
arbetskrafter torde utan svårighet kunna förflyttas från läroverksöverstyrelsen
till folkskolöverstyrelsen.

Å eu annan sida hava betänkligheter yppats mot eu förläggning
av ifrågavarande skolor under folkskolöverstyrelsen, och har därvid framhållits
dels att inga olägenheter veterligen varit förenade med den nuvarande
anordningen och att med all säkerhet ökade kostnader skulle
bliva följden av en eventuell överflyttning, dels ock att de beröringspunkter,
de kommunala mellanskolorna äga med realskolorna, talade för
de förras bibehållande under läroverksöverstyrelsen. I sistnämnda hänseende
har företrädesvis gjorts gällande, att det för nämnda båda skolformer
gemensamma målet — realskolexamen förutsatte en viss enhetlighet
i arbetet till och anordnandet av denna examen.

Å ytterligare en tredje sida har påpekats, att den föreliggande
frågan skulle av sig själv lösas, därest spörsmålet om en gemensam skolöverstyrelse
åter komme på dagordningen och en dylik styrelse komme
till stånd.

396

Nuvarande

testämmel ter.

Tillfällig löneförbättring.

Lärarlöne nämnden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Vid prövning av vad sålunda anförts till stöd för de olika uppfattningarna
har det synts kommittén, att det kunde förtjäna att tagas i
övervägande, huruvida icke tidpunkten kunde anses vara inne för en
överflyttning av de kommunala mellanskolorna från läroverksöverstyrelsen
till folkskolöverstyrelsen.

Vad nämnden i övrigt föreslagit har endast givit kommittén anledning
erinra om vad kommittén i det föregående hemställt beträffande
pensionsålder.

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning.

KungL kungörelsen den 8 december 1911 angående'' avlönings- och
pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
stadgar beträffande extra ordinarie och vikarierande lärare följande:

»1. Vid kommunal mellanskola skall lärarpersonalen åtnjuta avlöning
till minst följande belopp:

b) ° vikarierande rektor eller vikarierande föreståndarinna, förutom
löneförmånerna som lärare vid skolan: ett särskilt arvode av 400 kronor;

f) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arvode av 1,800 kronor;

g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arvode av 1,600 kronor;

Genom beslut av 1917 års riksdag utgick för år 1917 krigstidshj älp
till extra ordinarie eller vikarierande lärare med 150 kronor. Enligt
beslut av samma års riksdag utgår för år 1918 tillfällig löneförbättring
med ett belopp av 400 kronor till sådan lärare, under förutsättning att
befattningshavaren har eu tjänstgöringsskyldighet av minst 24 timmar i
veckan.

Nämnden föreslår följande ändringar i punkten 1 av ovanberörda
kungörelse den 8 december 1911:

»Vid kommunal---följande belopp:

b) vikarierande rektor, förutom löneförmånerna som lärare vid skolan:
ett särskilt arvode av 400 kronor;

Kungl. Maj:t$ nåd. proposition nr 200. 397

f) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arvode av 2,300 kronor;

g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arvode av 2,100 kronor;

— — — — — — — — — — — — — —--—

Enligt löneregleringskommitténs mening bör arvodet till extra ordinarie
och vikarierande manlig ämneslärare bestämmas till 2,800 kronor
och till kvinnlig sådan lärare till 2,600 kronor.

Yad angår arvode till vikarierande rektor ävensom till vikarie för
biträdande föreståndarinna förordar kommittén vad nämnden i detta avseende
förslagit.

Örningslärares och timlärares avlöning.

Enligt kungl. kungörelsen den 8 december 1911 angående avlönings-
och pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor,
punkt 1, utgår minimiavlöningen för manlig övningslärare och
timlärare efter 80 kronor för veckotimme och för kvinnlig övningslärare
och timlärare efter 65 kronor för veckotimme.

Nämnden föreslår för ifrågavarande lärare följande avlöningsförmåner,
innefattade i nämndens förslag till ändring av berörda kungörelse den
8 december 1911:

»manlig timlärare i läsämne: 95 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig timlärare i läsämne: 85 kronor för varje veckotimme;

manlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik: 80 kronor för varje
veckotimme;

manlig lärare i slöjd: 70 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik: 75 kronor för varje
veckotimme;

kvinnlig lärare i huslig ekonomi, i kvinnligt handarbete, i slöjd: 65
kronor för varje veckotimme.»

Med hänsyn till den höjning av veckotimersättningen för de allmänna
läroverkens övningslärare, som kommittén ansett sig böra förorda
utöver vad nämnden för dessa lärare föreslagit, finner sig löneregleringskommittén
böra för de kommunala mellanskolornas vidkommande
tillstyrka följande belopp:

för manlig timlärare i läsämne 105 kronor, för kvinnlig sådan lärare
95 kronor, för manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik 90 kro -

Lönereg leringskom mittén.

nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämndtn.

Lönercgleringskominitton.

398

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Löne reglerings kömmittén.

uor, för kvinnlig sådan lärare 85 kronor, för manlig lärare i slöjd 80
kronor samt för kvinnlig lärare i huslig ekonomi, i kvinnligt handarbete
och i slöjd 75 kronor, allt för veckotimme räknat.

Lönetur.

I avseende å uppflyttning i högre lönegrad gäller enligt kungl.
kungörelsen den 8 december 1911 angående avlönings- och pensionsförhållanden
för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor,

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;
att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
de tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning vid högre
folkskola, allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, ävensom intill tio år
av den tid, han eller hon innehaft ordinarie anställning vid folkskola;

att manlig eller kvinnlig lärare, som avlagt de prov och fullgjort
den tjänstgöring, vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid
allmänt läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår;

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola prövas av
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk; samt

att i övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad angående läroverksadjunkters
uppflyttning i högre lönegrad är stadgat.

Nämnden föreslår beträffande omförmälda lönetursbestämmelser följande
ändring, innefattad i ovanberörda författningsförslag:

»att uppflyttning —L — — — efter fem år;

att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
de tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning vid högre
folkskola, allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, samt intill tio sådana
lönetursår, som ordinarie folkskollärare äger att räkna sig till godo för
uppflyttning i högre lönegrad;

att manlig------ fem tjänstår;

att ansökningar — — — — läroverk; samt
att i övrigt — — — ■— är stadgat.»

Vad löneregleringskommittén i det föregående i förevarande avseende
anfört och föreslagit i fråga om allmänna grunder för ålder stilläggsberäkning
för lärarpersonalen vid folkskolor torde enligt kommitténs
åsikt böra i tillämpliga delar äga giltighet jämväl beträffande lärarpersonalen
vid de kommunala mellanskolorna. Vad nämnden härförutom
rörande sistnämnda skolor föreslagit har icke givit kommittén anledning

Kungl. Ma jäs nåd. proposition nr 260. 399

till annan erinran, än att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad
höra prövas av vederbörande överstyrelse.

Avlöningsförmåner under tjänstledighet.

Kungl. kungörelsen den 8 december 1911 angående avlönings-och
pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
innehåller i punkt 1 beträffande avlöningsförmåner under tjänstledighet
följande bestämmelser:

»Tjänstledig ordinarie ämneslärare är skyldig att av sin avlöningavstå,
därest tjänstledigheten förorsakas av styrkt sjukdom, 400 kronor
och, därest tjänstledigheten förorsakas av annan anledning, 1,600 kronor,
för läsår räknat.

Eektor eller föreståndarinna, som är tjänstledig från föreståndarskapet,
är skyldig att av sitt särskilda arvode avstå 400 kronor för kalenderår
räknat. Tjänstledig biträdande föreståndarinna avstår sitt särskilda
arvode.»

Beträffande ordinarie, extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring, vilken är tjänstledig för fullgörande av tjänstgöring
till rikets försvar, skall — enligt kungl. kungörelsen den 17 september
1914 angående avlöning åt lärare vid, bland andra, kommunala mellanskolor
under tjänstgöring till rikets försvar — i avlöningshänseende
gälla vad i ovanberörda kungl. kungörelse den 8 december 1911 är stadgat
beträffande ordinarie ämneslärare, som åtnjuter tjänstledighet för
styrkt sjukdom.

Då rektor vid kommunal mellanskola är av tjänstgöring till rikets
försvar hindrad att uppehålla sin tjänst, skall enligt kungl. kungörelsen
den 17 september 1914 i fråga om hans avlöning under ledigheten gälla
vad i kungl. kungörelsen den 8 december 1911 är stadgat beträffande
rektor, som åtnjuter tjänstledighet för styrkt sjukdom.

Nämnden föreslår i förevarande avseende följande bestämmelser,
innefattade i dess omförmälda förslag till ändring i punkterna 1—3 av
ovanberörda kungl. kungörelsen den 8 december 1911:

»Tjänstledig ordinarie ämneslärare är skyldig att av sin avlöning
avstå, där tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom, 525*kronor
och, där tjänstledigheten förorsakats av offentligt uppdrag, så stor del av
den kontanta avlöningen, som Kungl. Maj:t bestämmer, samt, där tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, 2,100 kronor, allt för läsår
räknat.

Nuvarande

bestämmel ser.

Lärarlöne nämnden.

Lone reglerings Jcommittén.

Nuvarande

bestämmel ser.

400 Kungl. Mcij:ts nåd. proposition nr 260.

Rektor, som är tjänstledig, är skyldig att av sitt särskilda arvode
avstå 400 kronor, för kalenderår räknat. Tjänstledig biträdande föreståndarinna
avstår sitt särskilda arvode.»

Löneregleringskommittén anser, att vad kommittén i förevarande
avseende anfört och förordat beträffande folkskollärare i tillämpliga delar
bör äga giltighet även i fråga om lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor.

Vidkommande arvode till rektor eller till biträdande föreståndarinna
vid tjänstledighet har nämndens förslag i detta avseende ej givit
anledning till erinran från kommitténs sida.

Statsbidrag.

Nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till kommunala
mellanskolor innehållas i kungl. kungörelsen den 8 december 1911 angående
ändrade bestämmelser rörande statsunderstöd åt kommunala mellanskolor.
I nämnda kungörelse är föreskrivet, att punkterna 5, 10 och 11
i de med anledning av riksdagens beslut av Kungl. Maj:t genom nådig
kungörelse den 29 oktober 1909 fastställda bestämmelser angående statsunderstöd
åt kommunala mellanskolor skola hava följande ändrade
lydelse:

»5. Finnes i kommun endast en kommunal mellanskola, skall denna
vara avsedd för såväl gossar som flickor.

Vid kommunal mellanskola skola vara anställda minst fyra ordinarie
ämneslärare med full tjänstgöring samt, där så erfordras, extra ordinarie
ämneslärare med full tjänstgöring ävensom nödigt antal timlärare och
övningslärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor, dock
att vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig ordinarie
ämneslärare och vid skola, däri flickor undervisas, minst en kvinnlig
ordinarie ämneslärare.

Skolan förestås av en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarna
förordnad rektor eller föreståndarinna.

Förestås skola, däri flickor undervisas, av rektor, skall en kvinnlig
ämneslärare förordnas till biträdande föreståndarinna.

10. Den vid kommunal mellanskola anställda lärarpersonalen skall
avlönas enligt de i sådant avseende stadgade grunder.

11. Statsunderstödet till kommunal mellanskola utgår med 6,400
kronor, varjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett sär -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.

401

skilt, understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej överstigande GOO
kronor, allt för kalenderår räknat.

Härförutom skola till varje kommunal mellanskola utgå följande
bidrag:

a) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 400 kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring: 200 kronor;

c) för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar av det för ifrågavarande
befattningshavare stadgade särskilda arvodet; för biträdande föreståndarinna:
det till henne utgående särskilda arvodet;

d) för varje manlig ämneslärare, som åtnjuter avlöning i högre lönegrad:
dels skillnaden mellan det eller de för honom stadgade ålderstillägg
och kvinnlig lärares i samma lönegrad, dels två tredjedelar av
återstående del av ålderstillägget eller ålderstilläggen; för varje kvinnlig
ämneslärare, som åtnjuter avlöning i högre lönegrad, två tredjedelar av
det eller de för henne stadgade ålderstillägg;

e) för varje lärare, manlig eller kvinnlig, som vikarierar för på
grund av sjukdom tjänstledig ordinarie ämneslärare, förutom det belopp,
som enligt moment b) må kunna utgå: 800 kronor.

Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, rektors och föreståndarinnas
avlöning beräknas för kalenderår, statsbidragen till övriga lärares avlöning
för läsår.

Träder kommunal mellanskola i verksamhet med hösttermins början,
''skola för det året av de understöd och bidrag, som beräknas för kalenderår,
utgå fem tolftedelar och av övriga bidrag så stor del, som belöper
sig på antalet läsveckor. under höstterminen.»

Härjämte är genom kungl. kungörelsen den 12 september 1913 angående
statsunderstöd till parallellavdelningar vid kommunala mellanskolor
förordnat, att till kommunal mellanskola må kunna utgå, utöver enligt
gällande bestämmelser skolan tillkommande statsunderstöd av 6,400 kronor,
ett belopp av 1,600 kronor årligen för parallellavdelning av årsklass,
dock att sådant understöd må utgå för endast en parallellavdelning till
en och samma årsklass och att, om sådant understöd skall kunna erhållas,
sammanlagda antalet lärjungar i årsklassens båda avdelningar skall
utgöra minst 36.

Det ovan berörda statsbidraget, 6,400 kronor, är beräknat att täcka
den lägsta kostnaden för fyra ämneslärare, d. v. s. kostnaden för fyra
kvinnliga ämneslärare.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 suml. 232 höft. (AV 260.) Öl

402

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

Nämnden Vad nämnden i förevarande avseende föreslagit innefattas i ett av

namn en. nämnden utarbetat förslag till ändring i punkterna 5 och 11 av kungl.

kungörelsen den 29 oktober 1909 angående statsunderstöd åt kommunala
mellanskolor, sådana dessa punkter lyda enligt kungl. kungörelsen den 8
december 1911. Detta författningsförslag är av följande lydelse:

»5. Finnes i kommun — — — — flickor.

Vid kommunal mellanskof —--— ämneslärare.

Skolan förestås av en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarna
förordnad rektor.

Förestås skola, däri flickor undervisas, av manlig rektor, skall en
kvinnlig ämneslärare förordnas till biträdande föreståndarinna.

11. Statsunderstödet till kommunal mellanskof utgår med 8,400
kronor för år, samt därutöver med ett belopp av 2,100 kronor för år till
parallellavdelning av årsklass, dock att sådant understöd må utgå till endast
en parallellavdelning till en och samma årsklass och att, om sådant
understöd skall kunna erhållas, sammanlagda antalet lärjungar i årsklassens
båda avdelningar skall utgöra minst 36. Härjämte må skof, däri flickor ''
undervisas, kunna erhålla ett särskilt understöd till undervisning i huslig
ekonomi, ej överstigande 600 kronor för år.

Härförutom skof till varje kommunal mellanskof utgå följande
bidrag:

a) = a);

b) = b);

c) för rektor: två tredjedelar av det för ifrågavarande -befattnings- •
havare stadgade särskilda arvodet; för biträdande föreståndarinna: det
till henne utgående särskilda arvodet;

d) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande ålderstillägg och familjetillägg;

e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie ämneslärare, förutom
det belopp, som enligt mom. b) må kunna utgå: om tjänstledigheten
förorsakats av styrkt sjukdom, 1,050 kronor och, om tjänstledigheten
förorsakats av offentligt uppdrag, det belopp, som Kungl. Maj:t
bestämmer.

Statsbidragen till — — — — för läsår.

Träder kommunal — — — — under höstterminen.»

Löneregleringskommittén anser sig för sin del böra i stort sett anlommittén.
sluta sig till det förslag, som av nämnden framlagts, dock med de ändringar,
som betingas av de utav kommittén i det föregående förordade
avlöningsgrunder och avlöningsbelopp. Härjämte anser kommittén i fråga

Kungl. Maj:t* nåd. proposition ur 200.

403

om statsbidrag till vikarierande lärare böra i tillämpliga delar giilla vad
kommittén i detta avseende förordat beträffande lärare vid högre folkskolor.

Jämväl beträffande kommunala mellanskolor vill jag uttala min
anslutning till löneregleringskommitténs förslag, till vilket jag emellertid
i ett par avseenden vill förorda tillägg.

På sätt jag ovan erinrat, kan, utöver enligt gällande bestämmelser
skolan tillkommande statsunderstöd av 6,400 kronor, ett belopp av 1,600
kronor årligen utgå för parallellavdelning av årsklass, dock att sådant
understöd må utgå för endast en parallellavdelning till en och samma
årsklass och att, om sådant understöd skall kunna erhållas, sammanlagda
antalet lärjungar i årsklassens båda avdelningar skall utgöra minst 36.
Någon ändring av dessa bestämmelser, i vad de avse begränsning av antalet
parallellavdelningar, har icke ifrågasatts av vare sig lärarlönenämnden
eller löneregleringskommittén.

I eu till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse har styrelsen för Malmö
kommunala mellanskola anhållit om åtgärders vidtagande för att ovanberörda
bestämmelser måtte ändras därhän, att statsunderstöd med 1,600
kronor för år måtte kunna utgå till varje parallellavdelning av årsklass
vid kommunal mellanskola, så framt antalet lärjungar i hela årsklassen
utgör mer än 35 gånger parallellavdelningarnas antal.

Det sålunda föreslagna upphävandet av begränsningen i avseende
på statsbidrag till parallellavdelningar tillstyrkes av läroverksöverstyrelsen
i dess över nämnda framställning avgivna utlåtande. I samband härmed
föreslår läroverksöverstyrelsen en ändring av villkoret beträffande lärjungeantalet
såtillvida, att årsklass skall hava ett lärjungeantal, som
överstiger ett antal, motsvarande 30 i varje förutvarande avdelning, för
att statsunderstöd till ny parallellavdelning av klassen må utgå.

I sistnämnda avseende anför överstyrelsen följande:

Till grund för den nu gällande siffran 3(1 läge den uppfattningen, att intill
35 lärjungar lämpligen borde kunna undervisas i eu avdelning, en uppfattning,
som framträdde i läroverksstadgans bestämmelse, att i varje avdelning i realskolan
må undervisas högst 35 lärjungar, savida icke överstyrelsen, efter framställning
av vederbörande rektor, annorlunda bestämmer. Ej så sällan måste av olika
anledningar denna siffra vid de allmänna läroverken överskridas. Arbetet i en
så talrik avdelning bleve emellertid ofta i hög grad betungande för läraren, som
däriämte, i samma mån lärjungeantalet i en avdelning ökades, hindrades att i
önskvärd grad individualisera sin undervisning med hänsyn till olika lärjungars

Departe mentschefen -

Statsunderstöd
till
paralletlavdclningar.

404

Kungl. Maj:ts nåd. pr oposition nr 260.

kunskapsståndpunkt, begåvning o. s. v. De menliga verkningarna av att lärjnngeantalet
i en avdelning vore över hövan stort ginge derför i väsentlig grad
ut över lärjungarna. De sålunda antydda olägenheterna bleve ännu kännbarare
i den kommunala mellanskolan. Denna hade att på fyra skolår i vissa ämnen
bibringa lärjungarna samma kunskapsmått, som realskolan meddelade på sex år.
Detta förutsatte i och för sig ett ganska intensivt arbete å såväl lärarens som
lärjungens sida och gjorde en i största möjliga utsträckning genomförd individualisering
av undervisningen önskvärd eller rent av nödvändig. Det vore på denna
grund av ännu större betydelse för kommunala mellanskolan än realskolan, att
avdelningarna ej bleve för stora. Ett antal av 30 lärjungar borde därför förutsättas
såsom ett normalt maximum för en avdelning vid kommunal mellanskola.

Beträffande högre folkskolor förefinnes enligt nu gällande bestämmelser
en begränsning av antalet parallellavdelningar utav enahanda art
-som i fråga om kommunala mellanskolor. Jag har i det föregående uttalat
min anslutning till folkskolöverstyrelsens av löneregleringskommittén
förordade förslag angående upphävande av denna begränsning. Något
skäl att låta densamma bibehållas för de kommunala mellanskolornas
vidkommande torde icke förefinnas, och jag vill följaktligen förorda vad
i detta avseende föreslagits.

Yad angår lärjungeantalet, vill jag erinra, hurusom i den framställning,
som till innevarande års riksdag avlåtits angående upprättande
av praktiska ungdomsskolor, föreslagits, att för att statsunderstöd skulle
kunna utgå till ny avdelning av högre folkskola, det borde fordras, att lärjungeantalet
i årsklassen vore så stort, att detsamma, fördelat på de redan
befintliga avdelningarna, uppginge i fråga om allmän högre folkskola till
minst 35 och i fråga om yrkesbestämd till minst 30 på varje avdelning.
Likasom det avgörande antalet lärjungar i fråga om sistnämnda slag av
skolor med hänsyn till den där planerade undervisningens individualiserade
karaktär föreslagits till 30, synes mig av enahanda orsaker samma
antal böra bestämmas för de kommunala mellanskolornas vidkommande.

I betraktande av de avlöningsbelopp, som jag i det föregående
tillstyrkt för rektorer vid realskolor, synes mig det av löneregleringskommitten
förordade arvodet å 800 kronor till rektor vid kommunal mellanskola
väl knappt tillmätt. Jag vill föreslå, att detsamma sättes till

1,000 kronor. 1

Extra ordi- För extraordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare har löne OTA-aWeram/ere^er^I1Sskonimittén

föreslagit arvode av 2,800 kronor och för kvinnlig
läraret av- sådan lärare arvode av 2,600 kronor. Sistnämnda belopp har jämväl
lönmg. föreslagits för motsvarande icke kompetent kvinnlig lärare vid de all -

Rektors arvode.

Kungl. Muj:t8 nåd. proposition nr 260. 405

manna läroverken. Häremot har jag intet att erinra. Däreinot anser
jag skäligt, att enahanda likställighet bibehålies i avseende å manlig
lärare av ifrågavarande slag och att sålunda extraordinarie manlig
äinneslärare vid kommunal mellanskola erhåller samma arvodesbelopp,
som föreslagits för motsvarande icke kompetent manlig lärare vid de
allmänna läroverken eller 2,900 kronor.

I en till Kungl. Maj:t ingiven framställning har styrelsen för Sveriges
kommunala ungdomsskolors lärarförening — under erinran om de
bestämmelser, som gälla i fråga om vikarierande och extra ordinarie lärare
vid folkskola och småskola samt vid högre folkskola under tjänstledighet
på grund av sjukdom — på anförda skäl hemställt om åtgärders
vidtagande för att bereda extra ordinarie lärare vid kommunal mellanskola
en mera tryggad ställning under tjänstledighet på grund av sjukdom.
I häröver avgivet utlåtande har läroverksöverstyrelsen föreslagit
ett sådant tillägg till" kungl. kungörelsen den 8 december 1911 angående
avlönings- och pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala
mellan skolor, att vid sådan skola anställd extra ordinarie äinneslärare
med full tjänstgöring, som erhållit förordnande för minst eu lästermin,
må under tjänstledighet., som förorsakas av styrkt sjukdom, förbliva i
åtnjutande av honom eljest tillkommande arvode med avdrag av 400
kronor, för år räknat.

I fråga om avlöningsförmåner för lärare vid kommunala mellanskolor
under tjänstledighet har löneregleringskommitten ansett böla i
tillämpliga delar gälla vad kommittén anfört och förordat beträffandfolkskollärare.
I avseende å vikarierande och extra ordinarie^ sådan lärare
förordar kommittén, att, därest dylik befattningshavare erhållit tjänstledighet
på grund av styrkt sjukdom, han må äga att åtnjuta två tredjedelar
av honom eljest tillkommande arvode.

Jag har i det föregående uttalat min anslutning till den av kommittén
i förevarande avseende beträffande folkskollärare angivna upp
fattningen. I likhet med kommittén anser jag, att motsvarande bestämmelser
böra gälla i fråga om de kommunala mellanskolornas lärare.

På sätt framgår av vad jag i det föregående anfört, hava av löneregleringskommittén
olika uppfattningar anförts beträffande de kommunala
mellanskolornas förläggning i administrativt hänseende. Vid prövning
härav har kommittén för egen del ansett, att det kunde förtjäna
att tagas i övervägande, huruvida icke tidpunkten kunde anses vara inne

A rläningx
förmåner
under
tjänstledighet.

Kommunal«
mellanskof
loruas förläggning
i
administrativt
avseende.

406

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260.

för en överflyttning -av de kommunala mellanskolorfia från läroverksöverstyrelsen
till folkskolöverstyrelsen.

De skäl, vilka av kommittén anförts för en dylik överflyttning synas
mig övertygande. Det nära samband, som råder mellan den kommunala
meJlanskolan och vissa under folkskolöverstyrelsen sorterande läroanstalter
gor en dylik anordning synnerligen önskvärd ej minst från synpunkten
av en viss homogenitet och planmässighet i avseende å den framtida utvecklingen
av hithörande skolformer. Omedelbara åtgärder i detta av.
seende hava emellertid icke av kommittén föreslagits, och frågan torde
av Kungl. Maj: t lämpligen höra slutgiltigt prövas först i samband med
i anande spörsmål om reglering av de olika skolöverstyrelsernas framtida
verksamhetsområden, vilka bero av det sätt, varpå riksdagen vid prövmng
av propositionen om praktiska ungdomsskolor tilläventvrs kommer
att besluta beträffande den centrala ledningen för där avhandlade skolarter.

Kostnadsberäkning.

Tl11 understöd åt kommunala mellanskolor är i riksstaten för år
1J1« uppfort ett ordinarie förslagsanslag å 340,000 kronor.

För beräkning av den erforderliga kostnadsökningen av ifrågavarande
anslag torde man hava att taga i betraktande, huru med hänsyn
° t ,sko^orms utveckling förhållandena kunna väntas te sig för

ar 1919. Läroverksöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1917
föreslagit en höjning av anslaget till 400,000 kronor, varvid överstyrelsen
emellertid utgått från nu gällande bestämmelser i fråga om avlöningar
och statsbidrag. &

Antalet kommunala mellanskolor torde kunna, enligt vad jag från
läroverksöverstyrelsen inhämtat, för år 1919 beräknas till 44. Med ett
anslag av 11,200 kronor (= 4 X 2,800) till en var skola skulle härför sålunraS
tlIlhopa 492>800 kronor. Antalet parallellavdelningar torde, vid
bifall till mitt ovan framställda förslag om statsbidrag till obegränsat antal
sadana avdelningar kunna för år 1919 beräknas till 27; med ett anslag av

7-cnn ,°r W T Var Parallellavdelning skulle härför erfordras tillhopa
7o,600 kronor. Antalet skolor, där undervisning i huslig ekonomi före hava

beräknats till 4, och skulle maximikostnaden härför uppgå
till 2,400 kronor.

oa Jlläg? för manliga lärare, vilka beräknats till 52 ordinäre och

29 extra ordinarie eller vikarierande med ett belopp av 500 kronor för de
torra och 300 kronor för de senare, skulle erfordras 34,700 kronor Samtliga
rektorsarvoden torde uppgå till 44,000 kronor; 2/s därav utgöra

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

407

29,333 kronor. Samtliga arvoden till biträdande föreståndarinnor torde
uppgå till 8,600 kronor.

Ålderstil läggen, vilka skulle utgå med 400 kronor till manlig och
300 kronor till kvinnlig lärare, hava beräknats för de förra till 56 och
för de senare till 55. Sammanlagda kostnaden härför skulle alltså utgöra
38,900 kronor.

Hela anslaget till understöd åt kommunala mellanskolor skulle sålunda
böra beräknas till 682,333 kronor eller i runt tal 682,000 kronor.

Dragés härifrån det nuvarande beloppet 340,000 kronor, skulle ökningen
uppgå till 342,000 kronor. I statsverkspropositionen är för ändamålet
beräknat ett belopp av 310,000 kronor. Skillnaden torde kunna täckas
genom det överskott, som den i det föregående angivna kostnadsberäkningen
lämnat i fråga om högre folkskolor.

Slutligen må erinras, att den verkliga kostnadsökningen torde ställa
sig mindre, om man tager i betraktande, att till tillfällig löneförbättring
åt lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor för år 1918 anvisats ett belopp
av 80,000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, får jag hem- Hemställan
ställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

a) bestämma,

att lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
skall åtnjuta följande avlöningsförmåner:

rektor, förutom avlöningsförmåner såsom ordinarie
ämneslärare, särskilt arvode av 1,000 kronor;

biträdande föreståndarinna, förutom avlöningsförmåner
såsom ordinarie ämneslärare, särskilt arvode
av 200 kronor;

ordinarie manlig ämneslärare, förutom fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande
500 kronor, 3,300 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor,
att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år;

ordinarie kvinnlig ämneslärare, förutom fri bostad
och bränsle eller motsvarande ersättning, icke
understigande 350 kronor, 2,800 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor,
att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år;

extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,900 kronor;

408

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 200.

extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare
med full tjänstgöring arvode av 2,600 kronor;

vikarierande rektor, förutom avlöningsförmåner
såsom ordinarie ämneslärare, särskilt arvode av 500
kronor;

vikarie för biträdande föreståndarinna, förutom
avlöningsförmåner såsom ordinarie ämneslärare, särskilt
arvode av 200 kronor;

manlig timlärare i läsämne: 105 kronor för varje
veckotimme;

kvinnlig timlärare i läsämne: 95 kronor för varje
veckotimme;

manlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik:
90 kronor för varje veckotimme;

kvinnlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik:
85 kronor för varje veckotimme;

manlig lärare i slöjd: 80 kronor för varje veckotimme;
samt

kvinnlig lärare i huslig ekonomi, i kvinnligt handarbete
och i slöjd: 75 kronor för varje veckotimme;
ävensom

att Kungl. Maj:t må äga att utfärda de närmare
villkor och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse
med den uppfattning, åt vilken jag i det
föregående uttalat min anslutning, torde för sagda avlöningsförmåners
åtnjutande böra stadgas, ävensom de
närmare föreskrifter, vilka för tillämpning av omförmälda
villkor och bestämmelser eller i övrigt kunna
anses erforderliga;

b) föreskriva

att i fråga om utgående av statsbidrag till kommunala
mellanskolor skola, förutom vad angår själva organisationen
och därmed sammanhängande eller likartade
spörsmål, gälla följande grunder:

Statsunderstöd till kommunal mellanskola utgår
med 11,200 kronor för år samt därutöver med ett be -

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 200.

409

lopp av 2,800 kronor för år till parallollavdelning av
årsklass, dock att sådant understöd må utgå till högst
så stort antal parallella klassavdelningar, som uppkommer
vid iakttagande därav, att minst 30 lärjungar
komma på varje sådan avdelning inom årsklassen, innan
ny klassindelning upprättas inom densamma. Härjämte
må skola, däri flickor undervisas, kunna erhålla
ett särskilt understöd till undervisning i huslig ekonomi,
ej överstigande 600 kronor för år.

Härförutom skola till varje kommunal mellanskola
utgå följande bidrag:

a) för varje manlig ordinarie ämneslärare: 500
kronor;

b) för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande
ämneslärare med full tjänstgöring: 300 kronor;

c) för rektor: två tredjedelar av det för ifrågavarande
befattningshavare stadgade särskilda arvodet; för
biträdande föreståndarinna: det till henne utgående
särskilda arvodet;

d) för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp,
motsvarande de läraren tillkommande ålderstillägg;

e) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie
ämneslärare: om tjänstledigheten förorsakas av styrkt
sjukdom, det belopp, som utöver vad den tjänstledige
läraren av sin avlöning avstått, erfordras till arvode
åt vikarien, och, om tjänstledigheten förorsakas av offentligt
uppdrag, bestridande av befattning i statens
tjänst eller tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer, det belopp, som Kungl. Maj:t för det
särskilda fallet bestämmer; samt

f) för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller
tillfälligtvis ledig lärarbefattning, men erhållit
tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom: det belopp,
som utöver vad den tjänstledige läraren av sin avlöning
avstått, erfordras till arvode åt vikarien.

II.

I fråga om tillämpningen av ovan angivna grunder,
må det ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de
Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 232 käft. (AV 200.) 52

410

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260.

« närmare föreskrifter, vilka i detta avseende kunna be finnas

erforderliga.

Härjämte får jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att

dels förklara, att ordinarie lärare vid kommunal
mellanskola, vilken tillsatts före den 1 januari 1919, skall,
därest han icke ingår på den nya löneregleringen och därvid
fästade villkor och bestämmelser, åtnjuta avlöning
och pension enligt nu gällande bestämmelser;

dels ock, vid bifall till vad som föreslagits ej
mindre i fråga om avlöning till lärarpersonalen vid
kommunala mellanskolor än även beträffande grunder
och villkor för utgående av statsunderstöd till ifrågavarande
skolor, höja det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt kommunala mellanskolor från dess nuvarande
belopp, 340,000 kronor, med 342,000 kronor
till 682,000 kronor.

Samman- Jag har i det'' föregående (sid. 10) erinrat, hurusom i avbidan på

1ako8tnailgV ^ nu föreliggande löneregleringsförslaget under olika punkter i årets
beräk- statsverksproposition beräknats vissa närmare angivna belopp. Likaså
ningama. har jag i det föregående under respektive kapitel angivit de kostnadsbelopp,
vilka vid en förnyad och närmare beräkning skulle bliva vid bifall
till det föreliggande förslaget erforderliga. För överskådlighetens
skull anser jag mig här böra meddela en översikt av dessa beräkningar:

	I statsverkspropositionen beräknade belopp:	I min nu gjorda framställning beräknade belopp:
De allmänna läroverken .	.... 1,860,000 kronor	2,308,111 kronor
Högre lärarinneseminariet	.... 65, "00 .	56,935 »
Folkskoleseminarierna . . .	.... 670,000 >	675,015 »
Folk- och småskolor . . .	.... 22,500,000 »	*2,971,000 »
Högre folkskolor.....	.... 293,000 »	254,000
Kommunala mellanskolor	. : . . 310,000	312.000
	Summa 25,698,000 kronor	26,607,061 kronor

411

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2/JO.

Skillnaden uppgår följaktligen till 909,061 kronor. ^ I fråga om
täckande av denna skillnad torde, såsom jag i det föregående vid ett
par tillfällen tillkännagivit, chefen för finansdepartementet under riksdagens
fortgång komma att göra hemställan om avlatande av framställning
till riksdagen för beredande av därför erforderliga medel.

Vad föredragande departementschefen här ovan
föreslagit och hemställt biträddes av statsrådets övriga
ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen härtill
lämna bifall samt förordna, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Florin.

412

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 2GC

INNEHÅLL.

su.

Lönefrågan intill tiden för nu gällande löneregleringar.......... 11

Nu gällande löneregleringar ävensom lönefrågans allmänna läge för de
olika läroanstalternas vidkommande.................. ig

Lärarlönenämnden....................... 24

Lönefrågans ytterligare behandling................... 27

Kap. I. Behovet av löneförbättring................. 29

Departementschefen...................... 31

Kap. II. Allmänna avloningsgrunder................. 33

A. Särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare........... 33

Departementschefen....... 37

B. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning ... 38

Departementschefen .................... 42

C. Grunderna för övning slärarnas avlöning vid de allmänna läroverken,

högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna...... 43

Departementschefen................... 4g

D. Pensionsålder....................... 4 g

Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna........ 4 g

Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna......... 48

Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor........ 49

Lärare vid folkskolor och högre folkskolor........... 50

Lärare vid kommunala mellanskolor............. 52

Departementschefen.................... 53

Kung/. Maj:tu nåd. proposition nr 200.

413

Kap. III. Grunderna för kvinnas anställning vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna

De tjänster, i vilka kvinna ma vinna anställning........

Ämneslärar- och rektorstjänster.........

dvningslärartjänster..........

övningsskollärartjänster..........

Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst vid de
allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier.
.........

Departementschefen.........

Hemställan ...........

Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av tjänstår för erhållande
av statspension.........

Departementschefen.......

Sid.

70
74
76

Kap.

Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken..........

1. Ämneslärare..........

a) Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare

och timlärare i läsämnen.........

b) Manliga adjunkter...........

c) Kvinnliga adjunkter............

d) Manliga lektorer...........

e) Kvinnliga lektorer...........

f) Ämneslärarinnor..........

g) Avlöning under tjänstledighet..........

h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.........

i) Lönetur...........

8. Rektorer...........

a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.....i

b) Manlig rektor vid realskola..........

c) Kvinnlig rektor vid samskola

d) Lönetur . .........

e) Pension.....

S. Övning slärare..........

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare......

c) Avlöning under tjänstledighet.........

d) Lönetur......

e) Pension ...........

4. Avlöningstillägg åt de ordinarie ämneslärarna vid provdrsläroverken

5. Ortstillagg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens och Norr bottens

län............. 6

6. Villkor för inträde på ny lönestat......

107

111

112

113

116

123

124
126

129

131

132

414

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 260

Sid

7. Ändring av benämningarna på befattningshavare........140

Departementschefen....................141

Kostnadsberäkning.....................140

Hemställan........................I®3

Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens

högre lärarinneseminarium................116

1. Lektorer.........................H®

a) Manliga vikarierande lektorer...............116

b) Manliga ordinarie lektorer................116

c) Kvinnliga vikarierande lektorer..............118

d) Kvinnliga ordinarie lektorer................110

e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............180

f) Lönetur........................18®

2. Rektorer.........................181

a) Manlig rektor......................161

b) Kvinnlig rektor.....................162

Lönetur...................... • • • I63

c) Pension......................... I®3

3. Ämneslärarinnor......................164

a) Ordinarie ämneslärarinnor................164

b) Vikarierande ämneslärarinnor...............185

c) Biträdande föreståndarinnor................185

d) Vikarie för biträdande föreståndarinna...........185

e) Biträdande ämneslärarinnor................185

f) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............181

Lönetur........................181

•t. övningslärare.......................188

a)—b) Manliga och kvinnliga övningslärare..........188

c) Avlöning under tjänstledighet......... 191

d) Lönetur . .......................191

e) Pension........................192

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten...........192

Departementschefen....................193

Kostnadsberäkning.....................198

Hemställan........................201

Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens

folkskoleseminarier...................211

1. Ämneslärare.......-............. • • • ; ”11

a) Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare 1

läsämnen......................211

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 260. 415

Sid.

b) Ordinarie ämneslärare................ 213

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning............220

d) Lönetur................ 220

S. Rektorer................. 223

S. övningslärare.................. 227

a) Anställning och kompetens.............. 227

b) Avlöningsbelopp................. 230

c) Avlöning under tjänstledighet.............’ 239

d) Lönetur....................'' ’ ’ ‘ 240

e) Pension.................. 241

4. övningsskollärare.............. 242

a) Anställning................ ’ 242

b) Avlöningsbelopp................... 244

c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning och avlöning under tjänst ledighet

............. 247

d> ^önetur..............:::::::::: 248

-Pension................... 248

Avlöning stillägg åt rektorer och vissa ordinarie lärare vid folkskoleseminarier,
där provårskurser äro anordnade.........249

5. Villkor för inträde på den nya lönestaten...........249

6. Ortstillägg............... 2gQ

Departementschefen............... 252

Kostnadsberäkning.............. 263

Hemställan..................

Kap. VIII. Lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor . 283

1. Folkskollärarpersonalens avlöningsförhållanden ....... 283

Delaktighet i löneregleringen............. 283

Allmänna avlöningsgrunder............. 284

Beloppet av de ordinarie lärarnas avlöning.......... 285

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning....... 295

Lönetursberäkning.............. ggg

Avlöningsförmåner under tjänstledighet ............ 302

Lönernas utbetalande.............. Q0fi

Statsbidrag....................'' S.

S. Småskollärarnas rättsliga ställning.......... 31g

a) Behörighetsvillkoren.............'' ''

b) Tillsättningsförhållanden.............. 3^4

c) Entledigande................ '' '' 315

S. Smaskollärarpersonalens avlöningsförhållanden ........ 320

Allmänna avlöningsgrunder............. 02q

Avlöningsbeloppet för lärare, som äro anställda tills vidare .... 321

416

Kungi. Alaj:ts nåd. proposition nr 260.

Sid.

Avlöning för lärare, som äro anställda på viss tid samt för vikarier 325

Lönetursberäkning............ 326

Avlöningsförmåner under tjänstledighet............330

Lönernas utbetalande....................331

Statsbidrag........................331

■4. Folk- och småslcollärares naturaförmåner............333

Departementschefen....................339

Kostnadsberäkning.....................344

Hemställan........................ 353

Kap. IX. Lönereglering för lärarpersonalen vid högre folkskolor .... 361

Allmänna avlöningsgrunder.................361

Beloppet av ordinarie lärares avlöning.............363

Föreståndai arvode.......''..............370

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning........370

övningslärares och timlärares avlöning.............373

Lönetursberäkning....................375

Avlöningsförmåner under tjänstledighet............377

Statsbidrag 378

Departementschefen....................382

Kostnadsberäkning . . ...................382

Hemställan........................384

Kap. X. Löne- ooh pensionsreglering för lärarpersonalen vid kommunala

méllanskolor......................389

Allmänna avlöningsgrunder........... 389

Beloppet av ordinarie lärares avlöning.............389

Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning........396

Övningslärares och timlärares avlöning............397

Lönetur.........................398

Avlöningsförmåner under tjänstledighet............399

Statsbidrag........................400

Departementschefen....................403

Kostnadsberäkning.....................406

Hemställan........................407

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

18O700