Kungl. Majds Proposition Nr 4 (Proposition 1921:4)

Kungl. Majds Proposition Nr 4.

Nr 4.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till ny
konkurslag m. m.; given Stockholms slott den 17 december

1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

1) konkurslag;

2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå
skall iakttagas;

3) lag om ackord sförhandling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken; 5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om sär skilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs;

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober
1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg
under konkurs;

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898
om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordniugen
den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och
om urarvagörelse;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;

13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om
köp och byte av lös egendom;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.)

3138 20 1

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om
kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917
om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i Ingen den 22 juni 1911
om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om
konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj
1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november
1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård kvarbliva;

21) lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni
1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

KungJ. Maj.ts Proposition Nr 4.

Förslag’

till

Konkurslag

1 Kap.

Om egeiuloms avträdande till konkurs.

1 §•

Finner gäldenär sig vara på obestånd, äge han avträda sin egendom till
konkurs. Med att gäldenär är på obestånd förstås enligt denna lag att lian icke
kan rätteligen betala sin gäld.

2 §•

Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om gäldenären
på grund av eget erkännande eller rymning för skuld eller hos honom verkställd
utmätning och vad med avseende därå förekommit eller på grund av andra inträffade
omständigheter måste antagas vara på obestånd.

3§-

Gäldenär, som är köpman, skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs,
om gäldenären sedan mer än en vecka inställt sina betalningar.

Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga personer
uppmanat köpman att betala klar och förfallen gäld men har gäldenären det
oaktat under en vecka uraktlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet, skall gäldenären
försättas i konkurs, så framt borgenären inom tre veckor från nämnda
tids utgång det yrkar och gälden fortfarande är ogulden.

År godkännare av växel eller, vad angår växel, som är ställd att inlösas av
växelgivaren själv, den, som utgivit växeln, köpman och har växeln blivit i hans
närvaro protesterad för bristande betalning, vare det så ansett, som om han
blivit, på sätt i andra stycket är stadgat, uppmanad att betala växelskulden.

4§-

Har lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket liandelsbalken
eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär, blivit utmätt
för annans fordran,

Kungl. May.ts proposition Nr 4.

eller har egendom, som nyss sagts, eller egendom, vari borgenär har förmånsrätt
jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom skriftlig avhandling
föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egendomen i sin vård,
skall, där borgenären det yrkar, gäldenären försättas i konkurs, så framt ej
gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenären äger förmånsrätt, är
tillräcklig till gäldande av hans fordran.

5 §•

Har gäldenär fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs, gälle
om borgenärs rätt att få gäldenären försatt i konkurs vad därom särskilt är stadgat.

6§-

Borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös
egendom, äge ej den rätt att få gäldenären försatt i konkurs, varom ovan är
stadgat, så framt gäldenären visar, att den egendom, vari borgenären har panträtt,
förslår till fordringens fulla gäldande.

7 §•

Vill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär påkalla
gäldenärs försättande i konkurs, göre skriftligen ansökning därom hos konkursdomaren
i den ort, där gäldenären bör inför domstol svara i tvistemål, som angå
gäld i allmänhet. Ansökning av dödsbodelägare om avträdande av den dödes
egendom, så ock borgenärs ansökning om dödsbos försättande i konkurs skall
göras hos konkursdomaren i den ort, där den döde bort svara i mål, som
nyss sagts.

Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne ledamot i
rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens antal det fordrar, utses
flere konkursdomare; äro flere avdelningar av rådstuvurätten, skall konkursdomare
alltid vara ledamot av avdelning, vid vilken de mål, som av honom handläggas,
skola upptagas.

8§-

Vid konkursansökning av gäldenär bör fogas i två exemplar av honom
under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder
med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å de
böcker och andra handlingar, som röra boet.

9§-

Borgenär, som söker gäldenärs försättande i konkurs, skall i ansökningen
uppgiva sin fordran. Borgenären bör tillika i ansökningen angiva de omständigheter,
på vilka han grundar yrkandet om egendomsavträde, samt vid ansökningen
foga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de handlingar, vilka han vill åberopa till
stöd för sin talan. Ansökningen jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i
två exemplar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.

10 §.

Finner konkursdomaren, att lian enligt 7 § icke är behörig att taga befattning
med konkursansökning eller har, där borgenär är sökande, denne icke i
ansökningen uppgivit sin fordran eller kan konkursansökning av annan orsak ej
upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse därmed
och teckne det å ansökningen.

11 §■

Upptages konkursansökning, som gjorts av gäldenär, meddele konkursdomaren
genast beslut om gäldenärens försättande i konkurs.

12 §.

Upptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren genast å ansökningen
föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra dagar i stad
och en vecka på landet, från det han erhållit del av ansökningshandlingarna till
konkursdomaren ingiva förklaring över ansökningen. Föreligger på grund av att
gäldenären vistas utomlands eller eljest i särskilt fall anledning att utsträcka förklara
gstiden, må det ske, dock ej utöver vad oundgängligen kräves. Borgenären
vare pliktig att tillställa gäldenären handlingarna i huvudskrift eller styrkt avskrift,
så ock att inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst fjorton dagar från
det föreläggandet meddelades till konkursdomaren inkomma med sådant intyg,
som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen och dagen därför.
Har borgenären ej inom förelagd tid inkommit med delgivningsbevis, vare ansökningen
förfallen, där ej inom samma tid förklaring avgivits av gäldenären
eller borgenären visat, att hinder för delgivningen mött. I sistnämnda fall utsäde
konkursdomaren ny tid för delgivning, så vida ej enligt vad i 13 § sägs
målet skall hänskjutas till rätten.

Medgiver gäldenären ansökningen, meddele konkursdomaren genast beslut
om gäldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären ansökningen eller
utebliver han med förklaring, varde målet hänskjutet till rätten.

I föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om målet
hänskjutes till rätten, kallelse att inställa sig där kan varda part tillsänd med
posten samt att, om tillförlitlig upplysning om parts postadress icke föreligger,
målet kan varda avgjort utan att parten erhållit kallelse till rätten, varjämte
föreläggandet skall innehålla anmaning till part, om vars postadress tillförlitlig
upplysning icke föreligger, att hos konkursdomaren anmäla den postadress, under
vilken parten önskar få kallelse sig tillsänd.

13 §.

Nu har gäldenär blivit för delgivning av borgenärs konkursansökning förgäves
sökt i sitt hemvist; kan ej vid efterfrågan hos hans husfolk eller grannar
eller där han har tjänst eller näring vinnas säker anvisning, var han uppehåller
sig, och är det ej veterligt, att han för sig ställt ombud, som äger för honom
mottaga delgivning av ansökningen och kan träffas inom riket, skall målet hänskjutas
till rätten. Samma lag vare, där gäldenär vistas å känd ort utom riket

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

och icke veterligen för sig ställt ombud, som nyss sagts, samt konkursdomaren
med avseende å ortens avlägsenhet eller andra omständigheter finner det icke
skäligen böra åligga borgenären att där delgiva gäldenären ansökningen.

I fall, som avses i denna paragraf, skall konkursdomaren tillse, att gäldenärens
egendom varder satt under saker vård; och läte konkursdomaren tillika,
där det lämpligen kan ske, om ansökningen underrätta gäldenärens make eller
någon, som är i hans tjänst eller eljest kan antagas äga kännedom om honom
och hans förhållanden. Kostnaden för egendomens vård skall gäldas av borgenären.

14 §.

Då konkursansökning, av vilken gäldenären fått del, skall hänskjutas till
rätten, varde målet av konkursdomaren utsatt att förekomma i stad inom fyra
dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gäldenärens kallande till
rätten oundgängligen kräves längre tid. Kan på landet målet ej företagas inom
nämnda tid, med mindre urtima ting hålles, må dock målet anstå till lagtima
ting eller, där på grund av Konungens förordnande särskilt tingssammanträde,
varå mål angående gäldenärs försättande i konkurs må förekomma, tidigare skall
hållas, till sådant sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen
och det icke bestrides av gäldenären. Konkursdomaren kalle parterna
till rätten, borgenären dock endast, om kallelse kan hinna komma honom tillhanda.
I kallelse å gäldenären skall tillkännagivas, att hans utevaro icke hindrar
målets avgörande. Har part gjort anmälan om sin postadress eller finner konkursdomaren
eljest tillförlitlig upplysning därom föreligga, må kallelsen i rekommenderat
brev tillsändas parten. Finnes dylik upplysning icke föreligga, må målet
företagas vid rätten utan att delgivning av kallelsen ägt rum, där parten för
sådant ändamål förgäves sökts i sitt hemvist eller vistas utomlands och ej heller,
om parten veterligen för sig ställt inom riket bosatt ombud, som äger för honom
mottaga delgivning av kallelsen, ombudet kunnat i sitt hemvist för delgivning
anträffas.

I fall, som avses i 13 §, skall gäldenären genom kungörelse, som konkursdomaren
låter införa i allmänna tidningar tre gånger, kallas att vid äventyr, att
hans utevaro ej hindrar målets avgörande, inställa sig vid rätten å viss dag,
minst tre, högst sex veckor efter sista kungörandet. På landet må dock efter
framställning av borgenären målet kunna utsättas till näst efter utgången av
sistnämnda tid infallande lagtima ting eller sådant särskilt sammanträde, som i
första stycket omförmäles, där konkursdomaren finner det icke lända till förfång
för gäldenären. I fråga om borgenärens kallande till rätten skall vad i första
stycket stadgats äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att söka gäldenärs
försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller, efter
lagsökning, av överexekutor, i sagda avseende godkännas, ändå att beslutet ej
vunnit laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning förordnats, att beslutet
icke må verkställas. Samma lag vare, då överexekutor meddelat föreskrift om
verkställighet av skiljedom och ej av högre myndighet eller av domstol, där
talan mot skiljedomen är anhängig, annorledes förordnats, så ock då utmätning

Kung1. Maj:ts Proposition Kr 4. 7

må erhållas jämlikt lagen om handräckning för fordrans utfående och ej av domstol
förordnats, att verkställighet icke må äga rum.

I fall, där ej fordringen enligt vad i första stycket sägs skall godkännas,
ankomme på borgenären att styrka densamma.

16 §.

I mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov, med
mindre synnerliga skäl därtill äro. Beviljas uppskov, må det ej sättas längre än
som oundgängligen kräves; och skall på landet för målets handläggning urtima
ting på borgenärens bekostnad hållas, där sådant ting av part äskas och av rätten
befinnes erforderligt.

17 §.

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan att
han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde delägarne i boet
förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring över ansökningen inom
fjorton dagar från delfåendet. Medgiva ej samtliga dödsbodelägare ansökningen
och skall förty densamma prövas av rätten samt kallelse å parterna utfärdas,
varde, där någon dödsbodelägares vistelseort är okänd eller dödsbodelägare
uppehåller sig å avlägsen utrikes ort, kallelsen till sådan delägares kännedom i
allmänna tidningarna kungjord på sätt i 14 § andra stycket förmäles. År målet,
då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde dödsbodelägarne kallade
att inför rätten yttra sig över ansökningen, och galle beträffande frånvarande
delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär, att avliden gäldenärs bo
skall avträdas till konkurs, skall i fråga om ansökningens delgivning med dödsbodelägarne
och dessas kallande till rätten tillämpas vad i första och andra punkterna
föreskrivits.

18 §.

Konkursansökning må icke återkallas sedan beslut om gäldenärens försättande
i konkurs meddelats.

19 §.

Då beslut om egendomsavträde meddelats, skall konkursdomaren genast
utfärda kungörelse därom med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits.

Konkursdomaren skall därjämte bestämma och i kungörelsen tillkännagiva,
när och varest första borgenärssammanträdet skall hållas, inom vilken tid borgenärerna
böra hos konkursdomaren bevaka sina fordringar samt i vilken eller
vilka tidningar inom orten kungörelser angående konkursen skola införas. I
kungörelsen skall ock konkursdomarens postadress angivas.

Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren icke tidigare
än tre och icke senare än fem veckor från det beslutet om egendomsavträde
meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för detta sammanträde tagas
hänsyn därtill att bouppteckning bör vara ingiven till konkursdomaren då sammanträdet
hålles. Där det med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet
prövas oundgängligen nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas
senare än ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra
minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendomsavträde.

B Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen skola införas, må
ej överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och avträdes
före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall i den kungörelse,
som utfärdas om konkursen, erinran ske därom att årsstämning förut är beviljad
och att den ej förfallit genom konkursen.

20 §.

Kungörelse, som i 19 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt
genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i allmänna tidningarna
ävensom två gånger, sista gången minst en vecka före den för första borgenärssammanträdet
utsatta dag, i den eller de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant
avseende bestämts.

Sedan den bouppteckning, som enligt 54 § skall upprättas, eller förteckning
eller anmälan, som i andra stycket av samma paragraf sägs, kommit konkursdomaren
tillhanda, läte han genom särskilda kallelsebrev underrätta alla kända
inländska och utländska borgenärer om kungörelsens innehåll; skolande sådan
underrättelse alltid meddelas kronans ombudsman i orten och dem, som handhava
uppbörd av andra allmänna utskylder än kronoutskylder.

Breven skola med posten avsändas så snart ske kan och senast tio dagar
före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag.

Yarder sedan kallelsebrev sålunda avsänts genom uppgift i bouppteckningen
eller genom tillägg till denna känt, att borgenär finnes, som ej blivit kallad, skall
konkursdomaren ofördröjligen till honom avsända kallelsebrev av innehåll, som
ovan sägs.

Om innehållet i kungörelsen skall konkursdomaren låta delgiva gäldenären
särskild underrättelse med erinran om den honom enligt 92 § åliggande skyldigheten
att å första borgenärssammanträdet avlägga bouppteckningsed.

21 §.

Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten om
gäldenärs försättande i konkurs.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde underrättelse
därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens närmaste förman.

Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen, att fast
egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å rättegångsdag, varå mteckningsärenden
må förekomma, om konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet
samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger egendomen inom annan rätts
domvärjo, skall för verkställande av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen
till rätten eller domaren i den ort, där egendomen ligger, insända bevis
om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen. Hör till boet fartyg, som blivit
infört i fartygsregistret, skall å den rättegångsdag för inteckningsärenden, då det

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

först kan ske,. om konkursen göras anteckning i protokollet över inteckningar i
fartyg samt i inteckningsboken för fartyg; och varde förty, där konkursen ej är
anhängig vid Stockholms rådstuvurätt., anmälan om konkursen med angivande av
fartygets registreringsnummer ofördröjligen gjord till nämnda domstol. Hör till
boet lott i fartyg, skall anmälan om konkursen ofördröjligen avsändas till den
myndighet, som för fartygsregistret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter,
som erfordras för fartygets säkra urskiljande.

22 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, vare gäldenären icke berättigad
att råda över egendom, som hör till konkursboet.

23 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, må ej för skuld, som gäldenären
gjort, utmätning ske å egendom, som hör till konkursboet; har sådan åtgärd
ändock kommit till stånd, vare den utan verkan.

Utan hinder av konkurs må likväl den, som till säkerhet för fordran har
panträtt i fast eller lös egendom, erhålla utmätning av egendom, som sålunda
häftar för fordringen.

24 §.

Har innan beslut om egendomsavträde meddelats egendom blivit utmätt till
gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, skall
verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller gods i
fartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs framställning
om dess inställande göres innan försäljning av egendomen ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, uppliöre utmätningsmans befattning
med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före ovannämnda besluts
meddelande.

25 §.

Beslut om egendomsavträde gånge i verkstiillighet utan hinder diirav att
ändring i beslutet sökes.

Vill annan än gäldenären klaga däröver att konkursansökning upptagits,
värde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelse om konkursen infördes
i allmänna tidningarna.

26 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren
underrättas därom; och läte han kungöra den högre rättens beslut en
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen, ävensom från rättens dörr nedtaga
den där anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret,
eller lott i fartyg, skall vad i 21 § tredje stycket föreskrivits angående
anteckning eller anmälan om konkursen äga motsvarande tillämpning i fråga om
den högre rättens beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt, 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 2

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet återställes till
gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurskostnaderna och den
gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.

2 Kap.

Om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning till konkursbo.

27 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som tillhörde gäldenären då beslutet
om egendomsavträde meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som
är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät, så ock den egendom, som kan
återvinnas till konkursboet. Ej må dock av gäldenärs lön eller av vad gäldenär
eljest kan genom eget arbete under konkursen förvärva mera tillkomma boet än
som återstår sedan avdrag skett för gäldenärens, hans makes och oförsörjda barns
eller adoptivbarns skäliga underhåll; från arbetsförtjänst varde ock avdrag gjort
för all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären ankomme att träffa överenskommelse om vad
efter ty ovan sägs skall avdragas. År ej sådan överenskommelse ingången innan
en vecka förflutit från första borgenärssammanträdet eller, där fråga om avdrag
senare uppkommit, inom en vecka därefter, varde frågan hänskjuten till rätten;
äge ock borgenär, som är missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären
överenskommits, att påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till
konkursdomaren. Då fråga, som nu avses, skall prövas av rätten, infordre konkursdomaren
yttrande i ärendet från rättens ombudsman och utsätte dag för handläggningen
inför rätten. Kungörelse därom varde minst tio dagar före den utsatta
dagen införd en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; varde ock särskild
underrättelse meddelad förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär
är klagande, denne. Yad rätten besluter gånge i verkställighet, ändå att ändring
däri sökes.

28 §.

Har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna
därav haft märklig skada, och är gåva av lös egendom fullbordad inom
etthundraåttio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden därefter
till dess beslutet om egendomsavträde meddelades eller har, där fast egendom
bortgivits, lagfart ej sökts tidigare än nu sagts, gånge den gåva på talan av
konkursboet åter. Samma lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtal
skett och av missförhållandet emellan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses,
att avtalet huvudsakligen har egenskap av gåva.

29 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller
under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades betalt
gäld, som icke var förfallen, då betalningen erlades, eller betalt gäld annorledes

Kung!. May.ts Proposition Nr 4.

än med penningar eller andra med hänsyn till hans och borgenärens yrke vanliga
betalningsmedel eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet
ej betingats, gånge den betalning eller pantsättning på talan av konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens egendom
för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om
inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran,
som där avses, vare borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen
återställa inteckningshandlingen till boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling
angående fast egendom för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat
samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts,
för inteckningens dödande.

Yad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där borgenären visar, att han,
då han mottog betalningen eller panten eller sökte inteckningen, saknade skälig
anledning att antaga, att gäldenären ville gynna honom framför övriga borgenärer;
dock vare sådan bevisning utan verkan, om borgenären, då han mottog betalningen
eller panten eller sökte inteckningen, hade skälig anledning till antagande,
att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

30 §.

Har gäldenären inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller
under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades betalt
förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet betingats
men ej överlämnats, och hade borgenären, då han mottog betalningen
eller panten, skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller
kännedom om konkursansökningen, gånge den betalning eller pantsättning på
talan av konkursboet åter.

31 §.

Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden
därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egendom blivit för
någon borgenärs fordran i mät tagen och har borgenären genom utmätningen
erhållit betalning, gånge den betalning på talan av konkursboet åter.

32 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller
under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades annorledes
än i 28 och 29 §§ sägs ingått avtal till skada för borgenärerna och hade
den, med vilken avtalet ingicks, skälig anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen, gånge det avtal på
talan av konkursboet åter, utan så är att den, med vilken avtalet ingicks, visar,
att han varken insåg eller borde hava insett, att avtalet skulle lända borgenärerna
till förfång.

Där å fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart sökts under tid,
som i första stycket sägs, skall vad där stadgas äga tillämpning, ändå att avtalet
skett tidigare.

Kimgl. Maj:ts Proposition Nr 4.

33 §.

Har vid bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar
gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningsliandlingen ej ingiven
till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge den
bodelning på talan av konkursboet åter. Samma lag vare, om vid bodelningen
egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären mot det att fordran å
honom utlagts å hans lott; dock att i sådant fall vad i 29 § tredje stycket stadgas
skall äga motsvarande tillämpning.

Från gäldenärens make må återvinning enligt 28—32 §§ äga rum, ändå att
åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer
sägs, dock ej, om clen vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

34 §.

Har i fall, då 28, 29, 32 eller 33 § icke är tillämplig, gäldenären innan beslutet
om egendomsavträde meddelades ingått avtal, varav kommit skada för
borgenärerna, och var det vid avtalets ingående hans avsikt att tillskynda dem
skada, gånge, där den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom om gäldenärens
avsikt, det avtal på talan av konkursboet åter; dock må, sedan fem år förflutit
från det avtalet ingicks, sådan talan ej anställas mot annan än gäldenärens make.

35 §.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av
konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton
dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna
tidningarna, skall i avseende å rätten att söka återvinning så anses, som
om konkursansökningen gjorts, då beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelades, och skall, där åtgärd, varom i 28, 29, 30, 32 eller 33 § förmäles,
vidtagits efter meddelandet av nämnda beslut, den, gent emot vilken gäldenären
vidtog åtgärden, anses därvid hava haft skälig anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd.

36 §.

Har gäldenären erlagt betalning för växel, vare den, som mottagit betalningen,
icke på grund av vad i 30 eller 33 § stadgas om återgång av betalning
av förfallen gäld skyldig återbära vad han mottagit, där han efter växellag ej
kunnat vägra att mottaga betalningen utan att förlora växelrätt mot någon växelgäldenär.
Vad gäldenären erlagt vare dock den, som vid återgångstalan för
bristande betalning skolat efter växellag i sista hand ansvara för växelns betalning,
eller, om växeln tillkommit för annans räkning, denne pliktig att till konkursboet
återbära, så framt han utlämnat eller låtit utlämna växeln under sådana
omständigheter, att, därest betalning för växeln då till honom av gäldenären erlagts,
betalningen skolat jämlikt föreskrift i 30 eller 33 § om återgång av betalning
av förfallen gäld på talan av konkursboet återgå.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat i fråga om växel skall äga motsvarande
tillämpning å check.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

37 §.

Finnes egendom, som skall återställas, ej i behåll eller kan borgenär i fall,
som avses i 29 §, ej tillhandahålla handling, på grund varav inteckning sökts,
vare konkursboet berättigat till ersättning för därigenom uppkommen skada.

Har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för egendom,
som han erhållit genom avtalet, äge han, där konkursboet återvinner egendomen,
av boet återfå vad han utgivit. Yad sålunda är stadgat gälle dock ej, där vederlaget
icke kommit boet till godo samt den, med vilken avtalet ingicks, hade
kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna vederlaget.
Går bodelning åter, svare konkursboet andra maken eller hans arvingar för återbäring
av den egendom, som gäldenären vid bodelningen bekommit. Finnes
egendom, som enligt vad ovan sagts skall av konkursboet återbäras, ej i behåll,
skall ersättning utgå efter egendomens värde.

När å någondera sidan återbäring sker, skall ock utgivas ränta eller avkomst,
som under tiden fallit. Då vid återgång av gåva eller bodelning egendom
av gåvotagare eller gäldenärens make eller dennes arvingar återbäres, varde, där
den återbäringsskyldige ej visas hava haft skälig anledning till antagande, att
gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen och ej heller
34 § är tillämplig, all å egendomen gjord nödig och nyttig kostnad ersatt. Återbäres
eljest egendom av annan än konkursboet, njute denne ersättning allenast
för nödig kostnad. För nödig och nyttig kostnad å egendom, som av konkursboet
återbäres, vare konkursboet berättigat till ersättning.

Då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i konkursen.
Samma lag vare, då bodelning återgår, vid vilken egendom frångått gäldenären
mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.

Ätervinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva, eller
går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar åter och
bär maken eller arvingarna i följd av vad som stadgas i 8 kap. 5 § eller 13 kap.
14 § giftermålsbalken, innan stämning om återvinning skedde, infriat någon
gäldenärens skuld, vare konkursboet skyldigt återgälda maken eller arvingarna
vad sålunda guldits jämte ränta.

38 §.

Har egendom, vartill konkursbo enligt vad ovan är stadgat har återvinningsrätt,
överlåtits till annan, äge konkursboet jämväl mot honom den rätt, där det
visas, att han ej var i god tro, då han åtkom egendomen.

39 §.

Den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer konkursbo,
må göras gällande ej mindre av förvaltaren än även av borgenär, som bevakat
fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill anställa återvinningstalan, skall,
innan målet förekommer vid domstol, därom underrätta förvaltaren vid påföljd,
att hans talan eljest ej upptages till prövning.

Återvinningstalan enligt 28—33 och 36 §§ skall anhängiggöras genom stämning
inom sex månader från första borgenärssammanträdet; bar å fast egendom,
som gäldenären avhänt sig, lagfart ej blivit sökt före nämnda sammanträde eller
har, då fråga är om återgång av bodelning, bodelningshandlingen ej därförinnan

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 4.

ingivits till rätten, skall klandertiden räknas från den dag lagfarten söktes eller
bodelningshandlingen ingavs.

År talan anställd av borgenär, svare han själv för rättegångskostnaden; dock
vare lian berättigad att av boet erhålla ersättning för sagda kostnad, i den män
den täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

40 §.

Bevakar den, mot vilken talan enligt 39 § är anställd, i följd därav fordran
i konkursen och är den talan ej så tidigt väckt, att han kunnat bevaka fordringen
inom den för bevakning av fordringar utsatta tid, vare han berättigad att på vad
han till konkursboet skall återbära avräkna så mycket, som på fordringen bort
belöpa, om den blivit bevakad inom sagda tid.

3 Kap.

Om avträdd egendoms förvaltning.

41 §.

Gäldenär till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en eller flere
förvaltare, som utses i den ordning nedan stadgas. Antalet förvaltare bestämmes
av konkursdomaren. Ej må mer än en förvaltare finnas, där ej konkursdomaren
med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser förvaltningen oundgängligen
böra delas eller det eljest i särskilt fall vara oundgängligen nödvändigt,
att mer än en förvaltare utses.

Då fråga är om utseende av förvaltare enligt 45 eller 48 §, må konkursdomaren
ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan borgenärerna erhållit
tillfälle att yttra sig därom.

42 §.

I fråga om utseende av konkursförvaltare gälle, att den eller de, åt vilka
förvaltningen anförtros, skola äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn
till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för förvaltningens behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap eller är
i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets
tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän
befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är
dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd
för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig
att föra annans talan inför rätta.

Bättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara konkursförvaltare;
ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans
ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara konkursförvaltare.

Kungl■ Maj:ts Proposition Nr 4.

43 §.

Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse förvaltare
att omliänderhava boet till dess vid första borgenärssammanträdet förvaltare utsetts
och, där annan utsetts, denne tillträtt befattningen.

44 §.

Konkursdomaren skall ock så snart ske kan efter det beslutet om egendomsavträde
meddelats förordna en ärlig och förståndig man att i konkursen
vara . rättens ombudsman med den befoganhet, som i denna lag sägs. Yid befattningens
tillsättande skall iakttagas, att densamma icke anförtros annan än
den, som äger ej mindre erforderlig insikt i gällande lag för bedömande av de
frågor av rättslig innebörd, som ankomma på ombudsmannens prövning, än ock
nödig erfarenhet och sakkunskap för fyllande av de åligganden beträffande tillsyn
över konkursutredningen och avgörande av förvaltningsfrågor, som tillhöra
befattningen.

Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad annan
ledamot av rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,
eller i stad någon, som är anställd vid rätten.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed, gånge
sådan ed inför konkursdomaren, innan han tillträder befattningen.

På konkursdomaren ankomme att, när så skäligt prövas, entlediga ombudsmannen
och förordna annan i hans ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga förfall, äge konkursdomaren förordna annan
att under den tid förfallet varar uppehålla befattningen.

45 §.

Yid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare att i stället
för den enligt 43 § utsedde förvaltaren omhänderhava konkursboet. Har konkursdomaren
efter vad i 52 § är stadgat förordnat, att konkursboets förvaltning skall
vara delad, skall förvaltare väljas särskilt för varje del av förvaltningen. Såsom
borgenärernas beslut galle den mening, varom bland närvarande borgenärer de
förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, så framt
dessa borgenärer därjämte utgöra minst en tredjedel av de röstande. Kan beslut
på sådant sätt ej åstadkommas, galle den mening konkursdomaren biträder.

Konkursdomaren skall tillse, att icke någon, på vilken borgenärernas val
fallit, är obehörig att vara förvaltare jämlikt 42 § andra eller tredje stycket eller
i saknad av sådan insikt och erfarenhet, som avses i 42 § första stycket, eller
eljest icke lämplig att handhava förvaltningen. Där sådant fall föreligger, åligge
det konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den av borgenärerna
valde.

Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av konkursdomaren.

46 §.

Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola borgenärerna å första borgenärssammanträdet,
så framt någon av dem gör framställning därom, välja granskningsmän

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

att med den befogenhet i denna lag sägs å borgenärernas vägnar övervaka förvaltningen.
Granskningsmännens antal bestämmes av konkursdomaren. Valet
skall ske så, att en var av de närvarande borgenärerna röstar å en granskningsman.
Till granskningmän anses valde, i första rummet den, om vilken borgenärer,
vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, förenat sig, och
därefter den eller de, som efter huvudavtalet erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas röster han valts,
utse en suppleant. Rösterna beräknas vid'' val av suppleant för den i första
rummet utsedde granskningsmannen efter fordringsbeloppen och vid val av suppleant
för annan granskningsman efter huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eller flere lika röstetal, skilje
lotten dem emellan.

47 §.

Borgenär, som utsetts till förvaltare eller granskningsman, må ej utan giltigt
skäl undandraga sig uppdraget.

48 §.

Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erforderligt, att
antalet Iförvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas att sammanträda
inför honom för att utse det antal förvaltare, som ytterligare erfordras;
och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren
göra framställning om ökning av antalet förvaltare.

49 §.

Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår granskningsman,
för vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att
sammanträda inför honom för att utse efterträdare till den avgångne, och skola
därvid i fråga om val av förvaltare bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av
granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman
äga motsvarande tillämpning.

Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller granskningsmän
äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter rättens ombudsmans
hörande finner det ej vara nödigt, att annan utses i den avgångnes ställe.

50 §.

Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren,
där så erfordras, förordna om befattningens upprätthållande tills nytt
val ägt rum.

Har förvaltare låga förfall eller är han efter ty i 80 § tredje stycket stadgas
försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan att under tiden fullgöra
hans åligganden.

51 §.

För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

52 §.

Där konkursdomaren finner delning av konkursboets förvaltning emellan flere
förvaltare böra äga rum, ankomme på honom att därom förordna; och bestämme
konkursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skall ske. Rättens
ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren
göra framställning om delning av förvaltningen.

Hava flere förvaltare förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt
avhända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra
någon förpliktelse.

Aro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller beslut, som
enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och föreligger
ej flertal för viss mening, skall saken liänskjutas till ombudsmannen, och
gälle den mening han biträder.

Då flere förvaltare utsetts, skola de bland sig välja en att i fall, som avses
i denna lag, mottaga meddelanden eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren,
ävensom förvara handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som
nu sagts, skola konkursdomaren och ombudsmannen underrättas.

53 §.

Förvaltaren åligge att med iakttagande av de i denna lag meddelade bestämmelser
besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma rätt och
bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och snabb utredning
av boet.

54 §.

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan ej mindre omhändertaga
gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet,
samt,, där gäldenären är köpman, i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra anteckning
om dagen .för omhändertagandet, än även förrätta uppteckning av tillgångar
och skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och
postadress, så ock å nämnda böcker och handlingar. Där så befinnes nödigt, må
förvaltaren för bouppteckningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen
skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann
uppskattning prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara
tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren
och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny bouppteckning
ej av nöden.

Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav tillställas
konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendomsavträde
meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att inom nämnda
tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna, upptagande varje borgenärs
namn, boningsort och postadress, samt att därefter så snart ske kan inkomma
med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut
ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 4 käft. (Nr 4.) 319820 3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

55 §.

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske kan
upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens
obestånd, så vitt de kunnat utrönas. I berättelsen skall upptagas en översikt
över tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida
skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till
brottsligt förhållande mot sina borgenärer. År gäldenären köpman, varde i berättelsen
tillika anmärkt, vilka handelsböcker han hållit och hura de blivit förda;
och skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen. Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid fogad,
skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren ävensom hållas tillgänglig
för borgenärer, som vilja taga del av densamma; och äge varje borgenär,
som det begär, att mot ersättning för kostnaden få avskrift av berättelsen sig
tillsänd.

56 §.

År konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första borgenärssammanträdet
infallande juni eller december månad, skall förvaltaren inom fjorton
dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berättelse, vari alla de åtgärder
noggrant angivas, som vidtagits för förvaltningens bringande till slut; åliggande det
förvaltaren att sedermera under konkursens fortgång för varje halvår inom fjorton
dagar från utgången därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgives,
mer än ett år förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades, skall
berättelsen tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att konkursen
icke avslutats.

Berättelsen skall av ombudsmannen granskas och inom två veckor från mottagandet
ingivas till konkursdomaren jämte de anmärkningar, till vilka ombudsmannen
må hava funnit fog.

57 §.

Förvaltaren skall föra bok, vari boets inkomster och utgifter i penningar
dag efter dag antecknas.

Vad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bokföringsskyldighet,
som särskilt kan vara föreskriven.

58 §.

Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i den mån
de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter, av förvaltaren inom
en vecka från det de influtit å konkursboets räkning mot ränta insättas i bank,
som av rättens ombudsman godkännes. Till bestridande av löpande utgifter må
ej mer innehållas än av ombudsmannen medgives.

Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna medel,
vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, erlägga ränta efter
åtta för hundra om året.

Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från utgången
av mars, juni, september och december månader varje år till ombudsmannen

Kungl. Maj:ta Proposition Nr 4.

räkning över boets inkomster och utgifter i penningar under det gångna kvartalet.
Har under någon del av kvartalet penningar innestått i bank, skall vid
räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de insättningar och
uttagningar, som må hava under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av
ombudsmannen granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenär
en. _

Även efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel insatta
i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär; vare ock skyldig
underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå.

59 §.

Rättens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets tillstånd
samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förvaltningen. När helst han
finner det lämpligt, äge han verkställa inventering av boets kassa och övriga
tillgångar ävensom fordra redovisning av förvaltaren.

Rättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till böcker
och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren på begäran erhålla
upplysningar om boet och dess förvaltning.

Av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens ombudsman,
äge borgenär, så ock gäldenären taga del.

Rättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upplysningar
om boet och dess förvaltning ej mindre då konkursdomaren det begär än även
på begäran av borgenär eller gäldenären.

60 §.

Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande låta
den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets räkning i
den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utredning av boet; inhämte
dock rättens ombudsmans samtycke till rörelsens fortsättande. Samma lag vare,
där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts vill ånyo öppna densamma. Vägrar ombudsmannen
sitt samtycke eller yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse
som med ombudsmannens samtycke fortgår, skall nedläggas, skola borgenärerna
kallas till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas längre
tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer, vilkas fordringar
uppgå till minst fyra femtedelar av de i ärendets prövning deltagande
borgenärernas fordringar, darom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra
minst en fjärdedel av de röstande.

61 §.

Före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i boet
äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§ kan föranledas.

Yad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning beträffande lös egendom, som
är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller
erfordrar allt för kostsam vård. Saknas medel till bestridande av utgifter för
boet, må ock under tid, som avses i första stycket, försäljning av annan lös
egendom äga rum, dock ej utöver vad för ändamålet prövas nödigt; och bör, om

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

gäldenären därtill anvisar viss egendom, den egendom i främsta rummat uttagas,
så vitt det lämpligen kan ske.

Till försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte förvaltaren samtycke
av rättens ombudsman, som ock äge bestämma, om försäljningen skall ske
å auktion eller under hand. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut, skall
han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

62 §.

Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så snart
ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 §
andra stycket samt 149 § andra stycket.

63 §.

Har gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom han försatts
i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum
förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.

64 §.

Yäckes av förvaltare fråga om uppskov med försäljning av egendom i boet
eller göres av borgenär eller gäldenären framställning därom hos rättens ombudsman,
äge ombudsmannen och förvaltaren besluta, att med försäljningen skall
anstå viss tid, dock ej utöver sex månader från första borgenärssammanträdet.
Kunna ombudsmannen och förvaltaren ej enas eller är någon borgenär eller
gäldenären missnöjd med deras beslut eller har längre uppskov än nyss sagts
påyrkats, skola borgenärerna kallas till sammanträde för att besluta i ärendet.
Ej må dock uppskov bestämmas till längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet,
där ej borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar
av sammanlagda beloppet av de i ärendets prövning deltagande borgenärernas
fordringar, därom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra
minst en fjärdedel av de röstande.

Hå fråga om uppskov med försäljning av egendom väckes eller borgenär
eller gäldenären anmäler missnöje med beslut av ombudsmannen och förvaltaren,
att uppskov icke skall äga rum, äge ombudsmannen förordna, att med försäljningen
skall anstå i avbidan på ärendets avgörande.

Om anstånd i visst fall med försäljning av egendom i dödsbo, som avträtts
till konkurs, är särskilt stadgat.

65 §.

Hava borgenärerna i den ordning, som i 64 § sägs, beslutit, att med försäljning
av egendom i boet skall anstå viss tid, men finna rättens ombudsman
och förvaltaren med hänsyn till förekomna omständigheter, att försäljning bör
ske före den bestämda tidens utgång, varde frågan huruvida anståndet skall upphöra
hänskjuten till borgenärernas prövning.

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

66 §.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet eller därförinnan ingivit
förslag om ackord, må egendomen i boet ej säljas innan avgjort är, huruvida
ackord kommer till stånd.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet, vare det ej hinder
för försäljning av boets egendom; där förvaltaren i det yttrande över förslaget,
som jämlikt 156 § skall av honom avgivas, tillstyrker dess antagande, må dock
ej, efter det nämnda yttrande avgivits, försäljning verkställas så länge ackordsfrågan
ej är avgjord. Yarder förslaget ej sålunda tillstyrkt, men antages det av
borgenärerna eller växter det eljest jämlikt 164 § hänskjutet till rättens prövning,
skall med försäljningen anstå i avbidan på ackordsfrågans avgörande;
och må i fall, då prövningen av förslaget jämlikt 159 § uppskjutes, de borgenärer,
som hava rösträtt i ackordsfrågor, kunna med den röstövervikt, som i
sistnämnda paragraf sägs, besluta anstånd med försäljningen i avbidan på borgenärernas
prövning av förslaget.

Yad ovan i denna paragraf är stadgat om anstånd med försäljning av boets
egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna jämlikt 160 § besluta, att ackordsförslag
skall vara vilande, eller rätten jämlikt 166 § förordnar, att med frågan
om fastställelse av ackord skall anstå. Ej må i nämnda fall anstånd med försäljningen
äga rum, med mindre det med den röstövervikt, som i 159 § sägs,
bestämmes av de borgenärer, som hava rösträtt i ackordsfrågor; skolande dock
i det senare fallet anståndet fortgå, till dess borgenärssammanträde, som skall
av rättens ombudsman ofördröjligen utlysas, ägt rum för ärendets behandling.

67 §.

Yad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat om uppskov med försäljning av egendom
i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning, som enligt 61 § må äga rum jämväl
före första borgenärssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin fordran kar
förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrätten gäller, skall
säljas genom förvaltarens försorg och har hans rätt till betalning ur egendomen
efter bevakning i konkui’sen lämnats obestridd eller fastställts genom dom, som
äger laga kraft, då skall ock, utan hinder därav att enligt vad ovan är stadgat
uppskov med försäljningen beslutits eller därmed eljest skall anstå, försäljning
av den egendom äga rum, så framt ej rättens ombudsman och förvaltaren finna
uppenbart, att förlust därigenom skulle uppstå för konkursboet.

Har gäldenären bjudit ackord, må ej på grund därav anstånd med försäljningen
äga rum, så framt gäldenären samtycker till försäljningen.

68 §.

t Pinnes det för boet fördelaktigt, att verkställighet av utmätning, varom i
24 § andra stycket förmäles, varder inställd, äge förvaltai-en med samtycke av
rättens ombudsman hos vederbörande myndighet göra framställning därom.

69 §.

Innan förvaltaren efter första borgenärssammanträdet vidtager åtgärd för
försäljning av egendom i boet, vare han skyldig därom underrätta rättens ombudsman,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

70 §.

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myndighet
äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen bestämmer. Egendomen
må jämväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare
och rättens ombudsman till försäljningen lämnar bifall; vägrar han
bifall, begäre förvaltaren borgenärernas samtycke. Ej må i något fall försäljning
av fast egendom ske annorledes än å auktion, med mindre gäldenären det
medgiver.

Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning utsökningslagen
bestämmer utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren
underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion
i nyssnämnda ordning ej ägt rum, men föreligger anledning till antagande,
att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke
av ombudsmannen underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande,
där de borgenärer, som i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen
häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som
skola ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tillstädja.

Yarder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen
stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen eller, där jämlikt
102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde till
auktionsförrättaren avlämna behållning, som under konkursen av egendomen
uppkommit, så ock före konkursen uppkommen behållning, som på grund därav
att verkställighet av utmätning jämlikt 24 § andra stycket inställts blivit till förvaltaren
överlämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall innan slutlig
utdelning sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning utsökningslagen
bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångsförvaltning,
emellan rättsägarne fördelas.

71 §.

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning av lös
egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, äga rum
annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman eller,
om han vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut,
skall han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt,
må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, så framt
hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke, varom i första och andra styckena förmäles, vare ej av nöden,
där förvaltaren vill genom fondkommissionär till gällande börspris försälja å
fondbörs noterat värdepapper.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget
finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska försäljning i den
ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. År
fartyg, som skall säljas, inteckna! för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis,
med mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts av annan,
för inteckningens dödande avlämnar inteclmingskandlingen till den, som utses
av honom och köparen.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom
säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling
å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke
möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären
_ och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att,
där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av
hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas
från ansvarighet.

72 §.

Lämnas av rättens ombudsman eller borgenärerna samtycke till försäljning
under hand av fast eller lös egendom i fall, då ej visst anbud föreligger och
varder _ antaget, skola föreskrifter tillika meddelas till förekommande av försäljning
till underpris, såsom om infordrande av anbud, om ett lägsta försäljningspris,
om värdering av egendomen genom sakkunnig person eller dylikt.

73 §.

Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom,
äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å
fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris, så
framt ej förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning; åliggande det
borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning
hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg
eller gods i fartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom,
den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes
än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av värdepapper,
som enligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å
annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker
därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och var
försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den för utmätt egendom
stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren redovisa för
vad som influtit.

Till ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja.
Dock må inteckning i fast egendom, vilken blivit av fastighetsägaren
lämnar! såsom pant,, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja
den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tillkomma
gäldenären.

74 §.

Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens försorg, läte
han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsökningslagen stadgas för
kungörande av auktion å egendom av det slag, varom fråga är; dock vare kungörelsens
införande i allmänna tidningarna eller i länskungörelserna icke i något
fall erforderligt.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande auktion,
som enligt 73 § besörjes av borgenär.

75 §.

Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller annan särskild
förmånsrätt äger rum, bör han i god tid före auktionen till varje borgenär,
som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, med posten
översända särskild underrättelse om tid och ställe för auktionen.

76 §.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att
bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare
åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest,
att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas,
begära samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om
kungörande av auktion å lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan
särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum,
med mindre den borgenär samtycker därtill; ej heller må utan gäldenärens medgivande
sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å fast egen.
dom.

77 §.

Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgärder för
indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som i 64 § är
stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egendom, beslutas uppskov
med indrivning av boets fordringar, och skall, om sådant uppskov beslutits, vad
i 65 § för där avsett fall föreskrives äga motsvarande tillämpning. Kan fordran
ej indrivas utan att rättegång eller lagsökning anställes eller skiljedom påkallas,
galle vad i 79 § finnes stadgat. Yarder ej rättegång eller lagsökning anställd
eller skiljedom påkallad och kommer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan
sägs, må fordringen föryttras såsom annan lös egendom.

78 §.

Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit gjort och
finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet, att det anbud antages, begäre
samtycke därtill, då tillgången utgöres av fast egendom, av borgenärerna men
eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej anbudet, äge förvaltaren hänskjuta
frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning avslutas innan gäldenären
fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar gäldenären sitt samtycke till förlikning,
som avser äganderätt till fast egendom, vare frågan därom förfallen. Motsätter
han sig förlikning angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen;
dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning
bjudes.

79 §.

Rättegång eller lagsökning må ej utan rättens ombudsmans samtycke anställas
av förvaltaren, och må han ej heller utan sådant samtycke för konkurs -

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4. 25

boets räkning fortsätta mål, som anhängig] orts innan beslutet om egendomsavträde
meddelades.

Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja talan, som i första stycket avses, vare
ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens samtycke.

Underlåter förvaltaren att iakttaga vad ovan är föreskrivet, vare det utan
verkan å målet, men svare förvaltaren för kostnad och skada, som må uppkomma
för konkursboet och ej täckes av vad i målet tillvinnes boet.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om påkallande
av skiljedom och fullföljande av inlett skiljedomsförfarande.

80 §.

Visar förvaltare motvilja, oskicklighet eller försummelse vid fullgörandet av
sitt uppdrag, må rättens ombudsman, granskningsman, borgenär eller gäldenären
hos konkursdomaren göra anmälan om förhållandet.

Göres sådan anmälan eller finner konkursdomaren eljest anledning till anmärkning
mot förvaltare, äge konkursdomaren efter omständigheterna tillhålla
honom att fullgöra sina åligganden eller skilja honom från befattningen.

Innan förvaltare må skiljas från befattningen, inhämte konkursdomaren, där
ej anmälan, som ovan sägs, gjorts av ombudsmannen, yttrande från denne. Efter
första borgenärssammanträdet må förvaltare ej entledigas förrän borgenärerna vid
sammanträde, som av konkursdomaren utlysts, erhållit tillfälle att inför honom
yttra sig i ärendet. Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i
avbidan på borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må
det ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, inkommit
till konkursdomaren.

81 §.

linnés i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall, så vitt
det inverkar på de borgenärers rätt, som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt,
av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens
vård och försäljning ävensom det arvode till rättens ombudsman och
förvaltare, som belöper för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, må ej till förfång
för någon, som äger sådan förmånsrätt eller förmånsrätt, som skall beaktas
framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas annan
konkurskostnad än ovan sagts; dock att, där den särskilda förmånsrätten är av
beskaffenhet att kunna göras gällande endast i konkurs, av egendomen må bestridas
jämväl övriga konkurskostnader, i den mån boet eljest ej lämnar tillgång
därtill.

82 §.

Arvode till rattens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rätten; äro
flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Sådant arvode må icke sättas till högre belopp än som med avseende å det
arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts, samt
boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Ej må arvode efter tid räknas.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 4

26 Kungl. Maj:ts Proposition Nr d.

83 §.

Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall bestämmas
till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 § må anses erforderligt,
att för egendom, som avses i sagda paragraf, beräknas särskilt arvode.
Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgöres.

Vid bestämmandet av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i 82 § stadgas
om de grunder, efter vilka arvode skall beräknas, äga motsvarande tillämpning.

84 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes efter därom
hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode berättigade; och
bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång bestämmas för samtliga därtill
berättigade. Framställning, som nyss sagts, skall angiva det belopp, som i
arvode fordras, och, där bestämmande av särskilt arvode för viss egendom kan
ifrågakomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas. Vid framställningen
skall fogas ej mindre redogörelse för det arbete uppdraget medfört än
även specificerad räkning, utvisande det fordrade beloppets fördelning på de
olika förvaltningsåtgärderna. Har förvaltare för viss förvaltningsåtgärd, såsom
förrättande av bouppteckning, utförande av rättegång, hållande av auktion eller
dylikt, anlitat annan och har gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har
ersättning för utgifter tillgodoförts rättens ombudsman eller förvaltare, skall
sådant angivas i redogörelsen.

Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss egendom,
åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteckning över kända rättsägare,
som hava särskild förmånsrätt i egendomen.

85 §.

Då framställning om bestämmande av arvode inkommit, utsätte konkursdomaren
dag för ärendets handläggning vid rätten. Avser framställning allenast
bestämmande av särskilt arvode för viss egendom, äge dock konkursdomaren
pröva, huruvida skäl att företaga frågan därom innan arvode i övrigt bestämmes
må anses föreligga.

Sedan dag för ärendets handläggning vid rätten blivit utsatt, läte konkursdomaren
genom kungörelse, som minst tio dagar före den utsatta dagen införes
en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts
för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kalla vederbörande rättsägare
att vid rätten utföra sin talan; och varde därjämte särskild underrättelse om
ärendets företagande meddelad den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock
gäldenären. Kungörelsen skall innehålla meddelande om belopp, som i arvode
fordras. I fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, äge den, som har panträtt
i den egendom, varom fråga är, föra talan i ärendet, ändå att han ej i konkursen
bevÄat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till envar, som
har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, översända underrättelse,
som nyss sagts. Är sådant fall för handen, att frågan om arvode ej
inverkar på borgenärernas rätt, skall kungörelse, varom ovan stadgats, ej utfärdas,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

men varde underrättelse om ärendets handläggning vid rätten meddelad den, för
vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenären.

Då fråga är om bestämmande av arvode till förvaltare, skall konkursdomaren
inhämta yttrande i ärendet av rättens ombudsman.

86 §.

Eättens ombudsman äge ej uppbära arvode förrän slutredovisning avgivits
i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må ej arvode uppbäras
av förvaltare förrän han avgivit slutredovisning för sin förvaltning.

87 §•

Aro flere förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare ansvariga för
skada, svare eu för alla och alla för en för skadans gäldande.

4 Kap.

Om gäldenärens skyldigheter under konkursen samt rätt till underhåll, så
ock om bouppteckningsed av annan än gäldenären.

88 §.

Gäldenär må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats
och innan han avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke
av rättens ombudsman begiva sig från den ort, där han är bosatt. Senare under
konkursen må gäldenären ej utan samtycke av ombudsmannen begiva sig längre
bort än att han kan en vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens
domsaga å ort, där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för
ombudsmannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det
är utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom må
lämnas.

89 §.

Gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman, förvaltare
och granskningsman ävensom, vid borgenärssammanträde, borgenärerna de upplysningar
om boet, som de begära.

Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt han
ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant hinder föreligger,
från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens eller, om sammanträdet skall
hållas inför rättens ombudsman, dennes samtycke därtill. Utebliver gäldenären
från sammanträde, vare hans utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden,
som där skola förekomma.

90 §•

Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89 §§ avses,
skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej förvaltaren
eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas till konkursdomarens
prövning.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 4.

91 §.

Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den i anledning
av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. Då eden skall avläggas,
göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar däri,
som lian må finna påkallade, och betyge därefter med ed, att bouppteckningen
(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen
icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller
skuld, som ej hör till boet, upptagits.

92 §.

Den i 91 § ^föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första borgenärssammanträdet.
År gäldenären av laga förfall hindrad att då avlägga eden eller
är till följd av särskilda omständigheter bouppteckningen då ännu ej till konkursdomaren
inkommen, kalle konkursdomaren, sedan förfallet upphört eller
bouppteckningen inkommit, så snart ske kan gäldenären att infinna sig för edgångens
fullgörande; och varde rättens ombudsman och förvaltaren underrättade
därom.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren tillåta
honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare, som är
närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta honom hemma i sin bostad
avlägga eden.

93 §.

I fall, då det åligger förmyndare att avlägga sådan ed, som omförmäles i
91 §, vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år, pliktig att avlägga
eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar samt ej sådana särskilda omständigheter
föreligga, att anledning till edgången saknas. År gäldenär gift,
åligge samma skyldighet hans make.

Gäldenär barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans stärbhusdelägare,
så ock gäldenärens husfolk och tjänare vare, om det kan antagas,
att de äga kunskap om boet, pliktige att på yrkande av förvaltaren eller borgenär
avlägga ed, som nyss nämnts. Har någon haft egendom, som hör till boet, om
händer, vare han pliktig att uppgiva vad han omhänderhaft och med ed fästa
uppgiften, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar.

Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos konkursdomaren.
Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren den, av vilken
edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid och ställe, som av
honom bestämmas; underrätte ock därom rättens ombudsman och förvaltaren
samt, där edgångsyrkandet framställts av borgenär, denne. Medgives yrkandet,
varde, om det kan ske, edgången genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället,
meddele konkursdomaren beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom
avläggas. Medgives ej yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjuta
till rätten; och vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om edgångens
fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna i 92 §
andra stycket skola i fall, varom bär är fråga, äga motsvarande tillämpning.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 4.

94 §.

Undandrager sig gäldenär att fullgöra vad honom enligt 54, 88, 89, 91 eller
93 § åligger eller överträder gäldenär förbud, varom stadgas i 88 §, må han efter
omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas att fullgöra sin skyldighet.

Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom enligt 93 §
förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller genom häkte tillhållen
att fullgöra sin skyldighet.

Varder någon efter ty nu är stadgat. hållen i häkte, skall kostnaden härför
gäldas av allmänna medel.

95 §.

På konkursdomaren ankomma att förordna om vidtagande av åtgärd enligt
94 § och att utdöma förelagt vite. Har någon för tredska insatts i häkte, skall
konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej längre är för handen,
genast förordna om hans lösgivande.

96 §.

År gäldenär, såsom i 187 § utsökningslagen sägs, för överträdande av reseförbud
insatt i häkte, då beslut om hans försättande i konkurs meddelas, varde
därur lösgiven, sedan han avlagt bouppteckningsed.

97 §•

Gäldenär skall av konkursboet njuta nödigt underhåll för sig, make och
oförsörjda barn eller adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet
om egendomsavträde meddelades, där ej han själv eller hans make kan annorledes
försörja familjen. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed avläggas av
gäldenären, njute lian underhåll till dess sådant skett. Gäldenären äge ock
från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för
sig, make och oförsörjda barn eller adoptivbarn dels ock nödiga arbetsredskap
eller andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor eller, där
gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra
kronor.

Vid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall hänsyn tagas så väl
till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att göra rätt för
sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna lag åligga
honom.

98 §.

På rättens ombudsman ankomme att efter förvaltarens hörande besluta om
vad enligt 97 § må tillerkännas gäldenären; och skall beslut därom meddelas så
snart det påkallas och sist före utgången av den tid, under vilken gäldenären
äger åtnjuta underhåll.

Nöjes ej gäldenären med beslutet eller menar förvaltaren eller borgenär, att
gäldenären genom detsamma undfått mera än honom bör tillkomma, äge den
missnöjde begära. skriftligt besked om beslutets innehåll och inom fjorton dagar

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 4.

från utgången av tid, som i första stycket sägs, påkalla rättens prövning genom
skrift, som skall ingivas till konkursdomaren.

Då fråga, som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten, utsätte konkursdomaren
för handläggningen därav viss dag efter utgången av den i andra
stycket omförmälda klagotid. Kungörelse därom skall minst tio dagar före den
utsatta dagen införas en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; och
värde därjämte särskild underrättelse meddelad förvaltaren och gäldenären ävensom,
där borgenär är klagande, denne.

99 §.

Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som erfordras för
resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas har att inställa sig
hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera, om han vistas utom rättens
domsaga, än som tarvades, om han uppehölle sig därinom å ort, där han sist
vistades.

Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde i anledning
av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.

5 Kap.

Om bevakning av fordringar i konkurs.

100 §.

I konkurs må ej andra fordringar göras gällande än de, som uppkommit
innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av villkor
eller ej förfallen till betalning.

101 §.

Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att hos
konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär anspråk på förmånsrätt,
skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den rätt han i sådant
avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt
avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin talan.

I bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress
angivas.

Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

102 §.

Så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren det ena
exemplaret av de inkomna bevakningshandlingama till rättens ombudsman, som
har att skyndsamt upprätta eu förteckning, utvisande för varje bevakad fordran

Kungt. Maj:ts Proposition Kr 4.

dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den åberopade grunden därför samt
den plats i förmån srättsordningen, som enligt det framställda yrkandet skulle
tillkomma fordringen. Förteckningen skall upprättas i två exemplar, av vilka
det ena skall biläggas de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna
och det andra tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av
handlingarna vara att tillgå hos honom.

103 §.

Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan dröjsmål
efter samråd med rättens ombudsman och. förvaltaren ej mindre viss tid, inom
vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordringarna, och ställe,
varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola hållas
tillgängliga för granskning, än även tid och ställe för det borgenärssammanträde,
som enligt 108 § skall hallas inför ombudsmannen, därest anmärkningar framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor från
bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren, där det prövas oundgängligen
nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagts. Det i 108 § omförmälda
sammanträde må icke hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från
utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, därest förlikning ej
träffas, målet angående de tvistiga fordringarna skall vid rätten förekomma, i
stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och på landet under först
infällande lagtima ting, så framt ej handläggningen efter ty i 108 § sägs skall
äga rum å urtima ting. Där det i särskilt fall befinnes nödvändigt, må målet
utsättas till senare tidpunkt.

Konkur sdomaren läte ofördröjligen om vad sålunda bestämts med posten
översända meddelande till gäldenären och varje borgenär, som bevakat fordran i
konkursen och vars adress är känd, ävensom särskilt underrätta ombudsmannen
och förvaltaren.

104 §.

Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om han finner
anledning _ till jäv mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, till konkursdomaren
inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärkningar utsatta tid
inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt
avskrift de handlingar förvaltaren vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borgenär, som
bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i avseende härå vad
ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

105 §.

Göres anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade, gälle det
aven för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

106 §.

Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning framställts,
njute till godo den betalnings- och förmånsrätt lian yrkat. Bär yrkande om förmånsrätt
lämnats utan anmärkning, må sådant dock ej lända till förfång för dem,
som enligt lag hava företrädesrätt till betalning ur viss egendom; och vare
yrkande om förmånsrätt, ändå att anmärkning däremot ej framställts, utan verkan,
om yrkandet ej avser någon i lag stadgad förmånsrätt.

107 §.

Efter anmärkningstidens utgång varde, där anmärkning gjorts, det ena exemplaret
av anmärkningsskriften genast av konkursdomaren överlämnat till rättens
ombudsman; och skall ombudsmannen ofördröjligen till varje borgenär, mot vars
bevakning anmärkning är framställd och vars adress är känd, med posten översända
avskrift av anmärkningsskriften i vad den rör hans bevakning med erinran
om tid och ställe för det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde.

108 §.

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar framställts,
skola företagas till handläggning vid borgenärssammanträde inför rättens ombudsman.
Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan; och
böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar anmärkning gjorts, ingiva skriftliga
svaromål och bifoga de handlingar, som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej har laga
förfall; dock vare hans utevaro ej hinder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att söka genom förhör med de närvarande
utreda tvistefrågorna och däri åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga närvarande,
att anmärkning må förfalla, eller inskränka de densamma, äge ej den,
som uteblivit, därå tala. .. n .

Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan hänskjutas
till rätten. ... ..

Äskas på landet urtima ting för målets handläggning och förskjutes. det
belopp, vartill ombudsmannen finner kostnaden därför böra beräknas, åligge
ombudsmannen att genast underrätta konkursdomaren därom. Konkursdomaren
utsätte ofördröjligen urtima ting och meddele ombudsmannen besked om tiden
för tinget. Kan sådant besked ej före sammanträdets slut erhållas och för de
närvarande tillkännagivas, vare ombudsmannen pliktig att om den utsatta tiden
avlåta särskild underrättelse till envar, som närvarit vid sammanträdet och vars
adress är känd.

Efter sammanträdet till ställe ombudsmannen så snart ske kan konkursdomaren
protokoll över sammanträdet, innehållande om och i vad mån förlikning
skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå. Vid protokollet skola fogas å
sammanträdet ingivna handlingar.

109 §.

Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola ofördröjligen och utan
hinder därav att någon, som i målet äger talan, icke iakttager inställelse av rätten

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

företagas till prövning och, så vitt ske kan, på en gång avgöras. Tarva vissa
fordringar längre tid för att utredas och styrkas, varde särskilt dömt över de
tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras; beror någon borgenärs anspråk på
annan rätts prövning, må det ej vålla uppehåll, utan fastställe domstolen, där
konkursen är anhängig, hans rätt i konkursen för det belopp, som kan varda
bestämt genom dom i den särskilda rättegången.

no §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot bevakad fordran, må
ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende
av förlikningen, samtycka därtill.

in §.

Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid
anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är stadgad angående
bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det
ena exemplaret av bevakningsliandlingarna till rättens ombudsman; läte ock eu
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att efterbevakning skett,
så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot bevakningen, ställe’
varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola hållas
tillgängliga för granskning, tid och ställe för sammanträde inför ombudsmannen,
därest i anledning av anmärkning sammanträde varder erforderligt, samt viss dag’
å vilken, om förlikning ej träffas, målet angående den tvistiga fordringen skall
vid rätten förekomma, så framt ej handläggningen skall äga rum å urtima ting.

o Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mer än fyra veckor
från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tidningarna. Sammanträdet
inför ombudsmannen skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens
utgång.

Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att med posten avsända
meddelande till gäldenären och, där den efterbevakandes adress är känd, till
denne äfvensom särskilt underrätta ombudsmannen och förvaltaren.

I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till efterrättelse
vad ovan stadgats om bevakning.

Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas
gemensamt.

Ersättning till rättens ombudsman, förvaltare och gäldenären för inställelse
vid sammanträde, i anledning av anmärkning mot efterbevakning skall gäldas av
borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare borgenären jämväl skyldig att
gottgöra kostnaden för kungörelse och annan underrättelse om efterbevakningen.
Hava flere borgenärer gjort efterbevakning, svare de en för alla och alla för eu
för kostnad, som är gemensam för efterbevakningarna.

112 §.

Fordran, som anmälts efter utgången av den för bevakning av fordringar
utsatta tid, må ej komma i betraktande å borgenärssammanträde, som hålles inBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) sias 20 5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

för rättens ombudsman, med mindre bevakningshandlingarna genom konkursdomarens
försorg kommit ombudsmannen tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen
styrkt, att bevakning skett.

113 §.

Talan mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, må fullföljas
ej mindre av förvaltaren än av borgenär och gäldenären. I fråga om sådan
talans fullföljande av förvaltaren skall vad i 79 § för där avsedda fall stadgas äga
motsvarande tillämpning.

114 §.

Varder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad av högre
rätt, gälle det även för dem, som icke sökt iindring i domen.

115 §.

Genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenast avgjort, vilken
rätt i konkursen tillkommer fordringen.

116 §.

Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan borgenär,
förvaltaren eller gäldenären pliktig att med ed betyga, att fordringen icke,
honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig, sådan den
av honom blivit uppgiven. .

Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej framställts,
stånde det honom fritt.

Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende lämnat uppgifter,
som han ej kan inbegripa under eden, må han vid edens avläggande göra
rättelse i sin bevakning.

Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av någon, som
är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad; vare ock i sådant
fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången, där det yrkas och kan ske
samt konkursdomaren ej finner sådana särskilda omständigheter föreligga, att anledning
till edgången saknas.

Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som träder
i hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter lämpad.

117 §.

Yrkande, att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall göras hos
konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i tva exemplar inom den för framställande
av anmärkningar mot borgenärens bevakning utsatta tid. Ej må sådant
yrkande väckas i bevakningsinlaga eller i anmärkningsskrift.

Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts, att
inom viss tid av högst en månad från det han erhållit del av föreläggandet fullgöra
edgången och inkomma med bevis därom.

Kan borgenären ej inom den föreskrivna tiden fullgöra vad honom ålagts,
men visar han inom samma tid laga förfall, förelägge konkursdomaren honom
ny tid.

Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 4.

Den, som påyrkat edgången, vare pliktig att tillställa borgenären föreläggande,
som i andra stycket sägs, och till konkursdomaren inkomma med bevis
därom inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst en månad från utgången
av den för framställande av anmärkningar mot bevakningen bestämda
tid; skolande beviset om delgivningen utgöras av sådant intyg, som i 11 kap. 38
§ rättegångsbalken sägs. År ej veterlig!, var borgenären uppehåller sig, och har
anvisning ej kunnat vinnas å ombud, som äger för honom mottaga delgivning
av föreläggandet och kan träffas inom riket, äge konkursdomaren förordna, att
föreläggandet må införas i allmänna tidningarna en gång; och äge den, som påyrkat
edgången, att inom en månad från det förordnandet gavs styrka, att föreläggandet
blivit sålunda kungjort. Då föreläggande enligt vad nu är sagt delgives
genom kungörelse i tidningarna, skall borgenären anses hava undfått del
av detsamma den dag kungörandet iigde rum.

Försummar den, som påyrkat edgången, att inom föreskriven tid fullgöra
vad i fjärde stycket är honom ålagt och visar han ej inom samma tid, att hinder
mött för delgivning, vare edgångsyrkandet förfallet; visas sådant hinder, sätte
konkursdomaren ut ny tid.

118 §.

Då edgångsföreläggande, som avses i 117 §, blivit meddelat, skall konkursdomaren
ofördröjligen underrätta rättens ombudsman och förvaltaren därom.

Bevis, att borgenär fullgjort honom förelagd edgång, skall så snart det inkommit
till konkursdomaren av honom överlämnas till ombudsmannen. Har
edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som avses i 116 § andra stycket,
varde ock det bevis överlämnat till ombudsmannen.

119 §.

Borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän underrätt.
Vistas borgenären utom riket, stånde honom ock fritt att i landet, där han vistas,
avlägga eden hos svenska beskickningen eller inför den domstol eller myndighet,
inför vilken enligt det landets lag sådan edgång må fullgöras.

120 §.

Försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkursdomaren inkomma
med bevis, att borgenären fullgjort honom förelag edgång, må innan sådant bevis
inkommit fordringen ej komma i betraktande såsom bevakad i konkursen; dock
varde, där anmärkning mot bevakningen är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning,
och galle om utdelning för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat.

Å borgenärssammanträde, som hålles inför rättens ombudsman efter utgången
av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid, må fordringen icke komma
i betraktande, med mindre edgångsbeviset genom konkursdomarens försorg kommit
ombudsmannen tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att beviset
tillställts konkursdomaren.

121 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet om egendomsavträde
meddelades, äge begagna fordringen till kvittning mot skuld, för

Kungl. Majds Proposition Nr 4.

vilken han vid nämnda tid häftade hos gäldenären; och vare för tillgodonjutande
av sådan rätt ej nödigt, att fordringen bevakas i konkursen. Sökes hans skuld
för konkursboet ut, åligge honom, där han vill njuta kvittningsrätt, att, om i
målet _så yrkas, beediga fordringen, såsom i 116 § är stadgat.

Är fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma
fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, gälle i fråga om borgenärens
rätt till kvittning i fall, då förutsättningarna därför i övrigt föreligga enligt
vad i första stycket sägs, att borgenären har att fullgöra sin förbindelse men
äger återbekomma ett belopp, motsvarande vad han erlagt, i den mån det ej överstiger
vad han har att fordra, så framt han, innan kungörelse om framläggande
av förslag till slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; dock att, där
fordringen avser ersättning, varom i 136 § andra stycket förmäles, det borgenären
tillkommande beloppet skall vid slututdelningsförslagets upprättande avsättas för
att, därest villkoret sedermera skulle uppfyllas, till borgenären återbäras.

Den, som inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller därefter
förvärvat fordran hos gäldenären efter avtal med annan än denne, äge, där
han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och tillika hade skälig
anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om
konkursansökningen, ej den rätt, varom ovan i denna paragraf är stadgat. Sådan
rätt tillkomme ej heller borgenär, som efter det han erhållit sin fordran under
nu nämnda tid satt sig i skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning
till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av
konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton
dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna
tidningarna, vare borgenär icke berättigad att till kvittning mot skuld,
vari han häftar hos gäldenären, använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen
om ackordsförhandling utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsrätt, därest ackord
kommit till stånd.

122 §.

Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt, varde utan
hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga ordning påkallats.

123 §.

Borgenär, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös egendom,
vare för tillgodonjutande av rätt till betalning ur den egendom, som sålunda
häftar för fordringen, icke skyldig att bevaka fordringen i konkursen.

124 §.

Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av fordringar ut satta

tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskrivning av konkursen.

Innan egendomen i boet återställes till gäldenären, skall förvaltaren av den samma,

så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet

eljest må hava åsamkat sig.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

6 Kap.

Om utdelning.

125 §.

bedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av anmärkningar mot
bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning gjorts, det i 108 g omförmälda
borgenärssammanträde hållits, skall av boets penningmedel, i den mån
de ej åtgå till bestridande av konkurskostnaderna eller till betalning av gäld,
som boet eljest åsamkat sig, utdelning till borgenärerna äga rum enligt vad
nedan närmare bestämmes.

126 §.

På förvaltaren ankomme att bestämma, när utdelning skall äga rum.

Pinnes tillgång till gäldande av tio för hundra av bevakade fordringar, som
ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren ej låta med utdelning för dessa
fordringar anstå, med mindre rättens ombudsman samtycker därtill.

Kan utdelning till borgenärer, som hava förmånsrätt och icke jämlikt 143 §
lyft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, må sådan utdelning ej uppskjutas
i avbidan på utdelning till andra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i penningar,
skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning utfärdas före
utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att honom
förelagd edgång, som i 116 § sägs, blivit fullgjord. I fall, varom i 70 § andra
stycket förmäles, utgöre den omständigheten, att boet tillhörig fast egendom icke
blivit försåld, ej hinder för slututdelning.

127 §.

Skall enligt vad i 66 § är stadgat försäljningen av boets egendom anstå
medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelning ske till andra
borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar.

128 §.

Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att i samråd med rättens ombudsman
uppgöra utdelningsförslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar emellan
ombudsmannen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efter ombudsmannens
mening.

Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär angiva beloppet
av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att beräkna, den förmånsrätt,
som må vara med fordringen förenad, samt den utdelning, som belöper
på fordringen.. Föreligger omständighet, som jämlikt 141 § andra stycket medför
inskränkning i borgenärs rätt att lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller
har borgenär enligt 143 § uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.

Kung}. Mcij.ts Proposition Nr 4.

Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen av egendom,
för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redogörelsen skall
framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes influtit för egendomen,
samt, där ej hela detta belopp enligt förslaget utdelas, för vilka andra ändamål
återstoden tagits i anspråk. Hava medel, som avses i förslaget, influtit för egendom,
vari särskild förmånsrätt funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas
särskilt för den egendom.

129 §.

Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hörande förvaltningsredogörelse
hållas tillgängligt för granskning å ställe, som bestämmes
av rättens ombudsman efter samråd med förvaltaren. Ombudsmannen late en
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att utdelningsförslag
upprättats, så ock från och med vilken dag samt var det kommer att hållas tillgängligt.
I kungörelsen skall ock nämnas, att den, som vill klandra förslaget,
har att anmäla sitt klander på sätt och inom ticl, som stadgas i 130 §.

Det åligger ombudsmannen att ofördröjligen efter utfärdandet av ovannämnda
kungörelse dels tillställa konkursdomaren ett exemplar av utdelningsförslaget
och förvaltningsredogörelsen, dels ock till gäldenären och varje i förslaget
upptagen borgenär, vars adress är känd, med posten översända meddelande om
innehållet i kungörelsen; och varde borgenär tillika underrättad om den utdelning,
som är för honom beräknad i förslaget.

Ombudsmannen har därjämte att så snart ske kan tillställa konkursdomaren
ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd.

Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom samtidigt
meddelas konkursdomaren.

130 §.

Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdomaren
inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen därom först vant
tillgängligt för granskning, I klanderskriften skall angivas, i vilket avseende andring
i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget, må klandret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets handläggning
vid rätten samt läte den utsatta dagen minst tio dagar förut kungöras en
gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt rättens
ombudsman, förvaltaren och den, som anmält klandret, samt, där klandret avser
utdelning till viss borgenär, som icke anmält klandret, denne.

Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara tillstädes.
Utebliva de eller underlåter någon part att iakttaga inställelse, vare det ej hinder
för målets avgörande.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombudsmannens
försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandaliallas rätten.

131 §.

Bifalles av borgenär väckt klander mot utdelningsförslag i vad det avser
utdelning till viss annan borgenär, gälle det ock till förmån för dem, som icke
deltagit i klandret.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

132 §.

Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevakning av fordringar
utsatta tid, skall utdelning för den fordran beräknas i utdelningsförslag,
om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevakningsinlagan genom konkursdomarens
försorg kommit rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos
ombudsmannen visat, att bevakning skett.

Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första stycket
avses, varde först, så vitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket, som skulle
hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom den utsatta bevakningstiden;
och tage han därefter med övriga borgenärer del i vad som kan återstå.

133 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och
alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, borgenären av
annan av dem erhållit avbetalning genom utdelning eller ackord i konkurs eller
genom ackord i ackordsförhandling utan konkurs eller har i sagda fall annan av
de ansvariga efter det beslutet om egendomsavträde meddelades gjort avbetalning
å fordringen, äge ändock borgenären i förstnämnda konkurs bevaka och njuta
utdelning för samma fordringsbelopp, som han, därest avbetalningen ej skett, ägt
göra gällande i konkursen; dock må han ej uppbära mer än mot hans fordran
svarar. Erhåller borgenären genom utdelning i särskilda konkurser sammanlagt
mer än han har att fordra, gånge överskottet till de konkursmassor, från vilka
större utdelning fallit än som med hänsyn till gäldenärernas eller löftesmännens
inbördes ansvarighet bör därifrån utgå.

Huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolagsmans konkurs,
därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag.

134 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och
alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, annan av dem
efter det beslutet om egendomsavträde meddelades infriat fordringen hos borgenären,
vare den, som infriat fordringen, berättigad till utdelning å samma belopp,
som borgenären, därest denne ej fått betalning, ägt i konkursen bevaka; dock
må han ej uppbära mer än mot hans fordran svarar.

135 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran eu för alla och
alla för eu ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, fordringen
bevakats av, förutom borgenären, någon av dem, som, äro jämte konkursgäldenären
ansvariga för betalningen, skall utdelning för de bevakande gemensamt
beräknas, och tage därav först borgenären vad till full betalning av hans fordran
åtgår; vad sedan återstår tillfälle den, som jämte borgenären bevakat, i den
mån han genom avbetalning erhållit fordran på ersättning hos konkursgäldenären.

136 §.

År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma
fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, skall utdelning för for -

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

dringen beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning i konkursen.
Då slututdelning företages, må utom i fall, varom förmäles i andra stycket av
denna paragraf, sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre borgenären
innan kungörelse om framläggande av utdelningsförslaget utfärdats hos rättens
ombudsman visar, att villkoret uppfyllts; och skall, där fordringen enligt vad nu
sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräknats
för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

Har någon, som är jämte konkursgäldenären ansvarig för betalningen av en
fordran, i konkursen bevakat fordran på ersättning för vad han kan komma att
gälda utöver vad efter förbindelsernas ordning och beskaffenhet bör på honom
belöpa, skall sistnämnda fordran jämväl vid slututdelning i konkursen komma i
betraktande: dock att, där även borgenären bevakat, vad i 135 § är stadgat om
utdelning skall äga tillämpning.

137 §.

Utdelning för fordran, i avseende å vilken borgenären förelagts sådan edgång,
som i 116 § sägs, skall, ändå att edgången ej fullgjorts, beräknas i utdelningsförslag,
som ej avser slututdelning i konkursen. Då slututdelning företages, må
sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre innan kungörelse om framläggande
av utdelningsförslaget utfärdats bevis, att eden avlagts, genom konkursdomarens
försorg kommit rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos
ombudsmannen styrkt, att sådant bevis tillställts konkursdomaren; och skall, där
fordringen enligt vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning
må hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

138 §.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst
eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenärerna inbördes upphöra
från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall
ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag,
vari sådan fodran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande, av mer
än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom böter, och skall i sådant
fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta
beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades,
otill den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Å fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest
lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken tiden för klander
mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, där borgenären ej
enligt 143 § därförinnan uppburit betalning. Löper fordran, varom nu är fråga,
ej med ränta, varde ändock ränta efter fem för hundra om året därå beräknad
från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke fullt eller
med förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då beslutet om egendomsavträde
meddelades, skall utdelning för fordringen beräknas å det belopp,
som efter en räntefot av fem för hundra om året utgör sådan fordrans värde å
samma dag. För fordran, som nyss sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt,
skall, där fordringen icke var förfallen den dag, från vilken tiden för
klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

beräknas å det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde
sistnämnda dag; har för sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare uppburits
och var fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas efter fordringens
värde å betalningsdagen.

139 §.

Vid upprättande av utdelningsförslag skola förmåner, som ej utgå i penningar,
uppskattas efter ortens pris.

I den mån fordran på ränta eller annan dylik förmån, som skall utgå under
någons livstid, icke är förfallen å den dag, från vilken tiden för klander mot
utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, varde fordringen efter
en räntefot av fem för hundra om året uppskattad till sitt kapitalvärde å nämnda
dag. Uppskattningen skall ske med användande av den dödlighets- och livslängdstabeil
för riket, som av vederbörande myndighet sist blivit utgiven.

140 §.

Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i konkurs
innan _ ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran nedsatts genom ackordet,
berättigad till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag av
vad han redan må hava uppburit; dock äge han icke uppbära mer än vad enligt
ackordet tillkommer honom.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gäldenären
erhållit ackord enligt lagen om ackordsförkandling utan konkurs.

141 §.

Borgenär äge innan tid för klander mot utdelningsförslag är ute ej
annorledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej heller må, om
klander väckts, borgenär, vars rätt beröres av klandret, annorledes än mot borgen
lyfta utdelning förrän klandret blivit genom laga kraftägande beslut avgjort.

År fordran beroende av villkor, som i 136 § avses, eller är, där borgenär
förelagts sådan edgång, som i 116 § sägs, edgången ej fullgjord, må utdelning
för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga om fordran, som är tvistig;
dock att borgenär, vars fordran är fastställd genom beslut, som ej äger laga
kraft, må mot borgen lyfta vad på fordringen belöper. Utdelning för fordran,
som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må
ej lyftas under tiden för framställande av anmärkningar mot bevakningen.

Finnes borgenär, som lyft utdelning, skyldig att till konkursboet återbära
vad han uppburit, skall han gälda ränta därå efter sex för hundra om året från
lyftningsdagen.

142 ?•

Då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelning tillagts honom,
vare han ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit från den dag,
från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget är att räkna.

143 §.

Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må honom medgivas
att innan _ utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum lyfta betalning
för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

Bihang till riksdag ens protokoll 1921. 1 sand. 4 höft. (Nr 4.) siss 20 6

Kungl. Majrts Proposition Nr 4.

Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyftning,
som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom ovan
är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning enligt bestämmelserna
i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas i utdelningsförslag,
då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestämmelser.

144 §.

Lyftning enligt 143 § må ej medgivas borgenär, med mindre han bevakat
sin fordran i konkursen och ställer borgen för att medlen återbäras i händelse
han finnes ej vara berättigad att i utdelning behålla vad han fått lyfta. Förvaltaren
må dock med samtycke av rättens ombudsman eftergiva borgen, om
skäl därtill finnas; och vare kronan ej skyldig att ställa borgen.

Yad i 141 § tredje stycket är stadgat om skyldighet att gälda ränta å medel,
som återbäras, skall äga motsvarande tillämpning vid återbäring av medel, som
borgenär enligt 143 § fått lyfta.

145 §.

På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må medgivas i de fall,
som omförmälas i 143 §. Vägras lyftning, äge borgenären hänskjuta frågan till
konkursdomarens prövning; och meddele denne beslut i frågan.

146 §.

Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att tillgå
för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att tvist om bevakad fordran
eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode till rättens ombudsman
eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller någon ytterligare tillgång, i
följd av rättegång eller annorledes, sedermera kan uppkomma för konkursboet.

147 §.

Har, då två månader förflutit från det förslag till slututdelning vunnit laga
kraft eller, där klander mot förslaget väckts, klandret blivit genom laga kraftägande
beslut avgjort, borgenär, som är berättigad att utan borgen lyfta, honom
i nämnda eller tidigare utdelningsförslag tillagda medel, icke begagnat sig av sin
lyftningsrätt, skall förvaltaren till borgenären, om hans adress är känd, på borgenärens
bekostnad med posten översända meddelande om det belopp, som sålunda
må lyftas av borgenären.

148 §.

Varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdelning, åligge
förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva redovisning för
förvaltningen av medlen; skolande därvid de i denna lag om utdelning ävensom
om redovisning vid slututdelning givna stadganden lända till efterrättelse. Efter
framställning av rättens ombudsman och förvaltaren äge dock konkursdomaren,
om han med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna finner sådan
icke lämpligen böra äga rum, förordna, att medlen i stället för att utdelas skola
överlämnas till gäldenären.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

7 Kap.

Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenärerna.

149 §.

Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överenskommelse
med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller bar lian andra bevis,
att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevakning av fordringar
utsatta tid gått till ända, konkursen nedlagd, om gäldenären gör ansökning
därom hos konkursdomaren. Innan konkursdomaren meddelar beslut i
anledning av ansökningen, skall han höra rättens ombudsman och förvaltaren.

År sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner skäl därtill,
förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning boets egendom ej må
säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 61 § andra stycket.

Yarder konkursen nedlagd, läte konkursdomaren införa tillkännagivande
därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts
för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

150 §.

Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han till konkursdomaren
ingiva ackordsförslag i två exemplar.

Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betalning
samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida gäldenären vill
ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten
skall bestå.

151 §.

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,

1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning blivit
utfärdad,

2) om gäldenären icke iakttagit vad i 150 § är stadgat angående ackordsförslags
innehåll,

3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke meddelats tidigare
än två år innan konkursansökningen gjordes, blivit dömd för bedrägligt eller
oredligt förhållande mot sina borgenärer,

4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga bouppteckningsed.

152 §.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärsammanträdet och möter ej mot
dess upptagande hinder, som i 151 § sägs, åligge konkursdomaren att innan vidare
åtgärd vidtages inhämta yttrande av förvaltaren, huruvida han anser förslaget
böra föreläggas borgenärerna. År slututdelning i konkursen nära förestående
eller har gäldenären förut i konkursen bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget
återtagits efter det kungörelse om dess behandling vid borgenärssammanträde
blivit införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfallit eller
det tidigare ackordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit fastställelse

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda omständigheter
ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall förslaget ej vinna vidare
handläggning, med mindre rättens ombudsman, vars yttrande i sådant fall skall
av konkursdomaren infordras, förordar, att ackordsfrågan ändock hänskjutes till
borgenärernas prövning.

153 §.

Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder mot handläggning av ackordsförslag,
teckne konkursdomaren besked därom å förslaget.

154 §.

Upptages ackordsförslag och möter ej mot dess vidare handläggning hinder,
som i 152 § sägs, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas till sammanträde
inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget. Det ena exemplaret
av ackordsförslaget skall av konkursdomaren överlämnas till ombudsmannen
för att under tiden intill sammanträdet genom hans försorg hållas tillgängligt för
granskning; och varde i den kungörelse, som utfärdas om sammanträdet, intagen
underrättelse, var förslaget är att tillgå.

155 §.

Ackordsförslag må ej behandlas av borgenärerna förrän de tvistefrågor, som
genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit vid
det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde handlagda. Har förslaget ingivits
å sådan tid, att det kan förekomma å den dag, som bestämts för nämnda sammanträde,
skall, där ej gäldenären begär anstånd och konkursdomaren finner synnerliga
skäl därtill vara, ackordsfrågan utsättas till behandling å tid och ställe,
som bestämts för sagda sammanträde, samt förslaget hållas tillgängligt å det
ställe, där de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola tillhandahållas.
Har anstånd medgivits eller har förslaget ej ingivits så tidigt, att
det kan förekomma å dag, som nyss sagts, skall dess behandling äga rum så
snart det lämpligen kan ske; och bestämme i ty fall konkursdomaren efter samråd
med ombudsmannen och förvaltaren tid och ställe för sammanträdet ävensom
ställe, där förslaget skall hållas tillgängligt.

156 §.

Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske till rättens ombudsman
inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna inverka på
ackordsfrågans bedömande; och skall sådant yttrande tillika innehålla bestämt
förklarande, huruvida förslagets antagande tillstyrkes eller icke.

Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärssammanträde,
där ackordsförslaget skall behandlas, till varje borgenär, som bevakat
fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten översända avskrift av
förslaget jämte förvaltarens yttrande med erinran om tid och ställe för nämnda
sammanträde.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

157 §.

Vid borgenärssammantriide, diir ackordsförslag skall behandlas, bör förvaltaren
vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör lian ställa ombud för sig.

Kättens ombudsman har att tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer,
som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å de fordringsbelopp,
för vilka rösträtt må utövas. År beträffande någon av dessa fordringar anmärkning
mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt framställd men icke prövad
eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu
icke ute, varde sådant särskilt anmärkt i förteckningen.

158 §.

Vid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som föranledes av
stadgandena i 112 och 120 §§, rösträtt utövas ej mindre för varje i konkursen
bevakad fordran, för vilken förmånsrätt ej yrkas, än även för fordran, för vilken
förmånsrätt yrkas, så framt anmärkning mot yrkandet är gjord och ej blivit av
domstol ogillad eller, där efterbevakning ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar
ej utgått. Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder
för borgenären att deltaga i omröstningen, utan så är att anmärkningen blivit
av domstol gillad. I nu angivna fall skall, så vitt angår frågan om borgenärs
rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före omröstningen visas,
att beslutet blivit ändrat av högre rätt.

År, då omröstning om antagande av ackordsförslag äger rum, anmärkning
mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad fordran ännu icke
prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar
ännu ej ute och varder utgången av omröstningen olika allt efter som fordringen
beräknas eller icke, må dock fordringen vid bestämmande av omröstningens
utgång icke komma i betraktande, med mindre rättens prövning av anmärkning,
som blivit eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan
förmånsrätt, eller, vad angår efterbevakning, det eljest bliver avgjort, att fordringen
skall sålunda utgå.

159 §.

Yrkar borgenär eller gäldenären vid det i 154 § omförmälda sammanträdet
uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed kunna anstå till nytt
sammanträde att hållas inom tre veckor, om det medgives antingen av alla tillstädesvarande
borgenärer, som äga rösträtt i ackordsfrågor, eller ock av fyra
femtedelar a,v dem och dessa bevakat fyra femtedelar av sammanlagda beloppet
av samtliga i konkursen bevakade fordringar, som medföra sådan rösträtt. Besluta
uppskov, skall rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och
tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse
icke erforderlig,

Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 160 § första
stycket, ytterligare uppskov beslutas.

160 §•

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd,
anses aokordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och varder
åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fall inträffat, som avses
i 173 §, att inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos
rättens ombudsman göra anmälan om ackordsfrågans återupptagande. Göres ej
sådan anmälan eller varder gäldenären fälld till ansvar och vinner beslutet därom
laga kraft, skall aokordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären göra ändring
i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, kalle ombudsmannen borgenärerna till
sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har gäldenären gjort ändring
i förslaget, varde underrättelse om ändringen, så ock om tid och ställe för det
nya sammanträdet av ombudsmannnen minst en vecka förut med posten översänd
till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är
känd; och skall vad i 156 § stadgas om avgivande av yttrande och delgivning
därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.

Yid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda blivit utsatt,
må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där jämväl då hinder
för förslagets antagande möter, aokordsfrågan anses förfallen.

161 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av borgenärerna
prövat.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av gäldenären
göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget första gången
förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i ackordsförslag sedan kungörelse
om dess behandling å borgenärssammanträde varit införd i allmänna tidningarna,
må ej prövning av förslaget äga rum å det utsatta sammanträdet, med
mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen
blivit mindre fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget
genast prövas och beslutes ej uppskov med dess behandling, anses ackordsfrågan
hava förfallit.

Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att minst en
vecka före det nya sammanträdet till varje borgenär, som bevakat fordran ikonkursen
och vars adress är känd och som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet,
med posten översända underrättelse om ändring, som vidtagits i förslaget,
så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet; och skall vad i 156 § stadgas
om avgivande av yttrande oeh delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande
tillämpning.

162 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest antingen
alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och dessa borgenärer
bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen bevakade
fordringar, vilka enligt vad av 158 § framgår skola komma i betraktande
vid bestämmande av utgången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra
femtedelar av de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat
fyra femtedelar av nämnda fordringsbelopp.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

163 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så framt det
ej fastställes av rätten.

164 §.

År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum, förslaget
att anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger sådant fall, som
avses i 158 § andra stycket, och kan till följd därav ej vid sammanträdet avgöras,
huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackord sfrågan
liänskjutas till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,
huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke, samt i förra fallet
ofördröjligen till konkursdomaren avlämna det vid sammanträdet förda protokollet
jämte eget yttrande över förslaget ävensom det eller de yttranden, som av
förvaltaren avgivits, samt den i 157 § omförmälda borgenärsförteckningen. Innehåller
ackordet andra villkor än det till konkursdomaren ingivna ackordsförslaget,
varde det i protokollet angivet.

Har ackordsfrågan hänskjuta till rätten, utsätte konkursdomaren, sedan
protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma i stad inom tre veckor
och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde,
som på grund av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende
må förekomma, så framt ej gäldenären begärt urtima ting och kostnaden därför
förskjutits.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio dagar förut
kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som
bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt
förvaltaren och gäldenären.

Vill borgenär på någon av de i 166 eller 167 § omförmälda grunder bestrida
fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren
sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande,
skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på grund
av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.

165 §.

Då i fall, som avses i 158 § andra stycket, ackordsfråga blivit känskjuten
till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för handen att meddela
fastställelse å ackordet, med prövningen därav anstå till dess frågan, huruvida
ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget eller ej, kan jämlikt ovan stadgade
grunder avgöras av rätten.

166 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet fel
uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång,

2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 § under 3) eller

4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med hans
vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans
avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,

4) då ackordet icke åt alla de borgenärer, vilka det angår och som ej uttryckligen
förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt och minst
femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år efter det ackordet
blivit fastställt,

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.

Yägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej förslaget att
anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, varde ärendet visat
åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman skola sammankallas för att
ånyo besluta i ackordsfrågan.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer men prövas i övrigt skäl vara för handen att meddela
fastställelse å ackordet, förordne rätten, att frågan därom skall anstå i avbidan
på åtalets utgång; skolande ombudsmannen genast underrättas om beslutet.
Yarder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren, gäldenären eller borgenär att
inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos konkursdomaren
göra anmälan om ärendets återupptagande. Göres sådan anmälan, utsatte konkursdomaren
ofördröjligen dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten;
och skall i ty fall vad i 164 § tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande
tillämpning. Göres ej anmälan, som nyss sagts, eller varder gäldenären
fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, anses ackordsfrågan
förfallen.

167 §.

Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 166 § första
stycket under 5), äge rätten, där fastställelse bestrides på den grund, att säkerhet
ej finnes för ackordets fullgörande, efter omständigheterna pröva, huruvida fastställelse
av sådan anledning må vägras.

168 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer, kända eller
icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen, utan undantag för
andra än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar. Räcker ej egendom,
vari borgenär äger särskild förmånsrätt, till gäldande av hans fordrans fulla
belopp, vare han för återstoden underkastad de villkor, som genom ackordet äro
bestämda för dem, vilka ej äga förmånsrätt.

Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som enligt
121 § må tillkomma honom.

169 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftes män

eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande,

föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull

rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem

utan allenast borgenären bevakat fordringen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

170 §.

Anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den be-vakade
fordringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att ackord kommit
till stånd.

171 §.

Innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller ackord
fastställts till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egendomen, så vitt den
förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat
sig; och åligge det förvaltaren, då ackord kommit till stånd, att sörja för
att de borgenärer, som för sina bevakade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen,
så vitt den förslår, erhålla den betalning, som på grund av förmånsrätten
tillkommer dem.

År kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforderliga medel
till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren insättas i riksbanken
eller annan bank, varom parterna enas; och komme ränta den till godo, som
slutligen finnes berättigad till medlen.

172 §.

Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till konkursen
gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer
eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat någon
borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande, förfalle den eftergift,
som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant ej till
rubbning i borgenärernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet
göra detsamma i övrigt gällande.

173 §.

Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kungörelse
om slututdelning utfärdad innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall frågan anses
förfallen den dag, då kungörelsen utfärdades.

174 §.

Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna, må ej
klagas.

8 Kap.

Om borgemirssammanträden.

175 §.

Vid de borgenär ssammanträden, som ej enligt vad i denna lag är stadgat
skola hållas inför konkursdomaren, skall rättens ombudsman vara ordförande.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) 3i9s so 7

Kung!. Maj ds Proposition Nr 4.

176 §.

Kallelse till borgenärssammanträde skall utfiirdas av rättens ombudsman,
där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkursdomaren.

Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för sammanträdet
ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.

Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall bestämmas kortare
tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.

Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gäldenären
samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman särskilt underrättas.

Angående sättet för utlysande av första borgenärssammanträdet och av
sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat i 19, 20, 103
och 111 §§.

177 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av ordföranden.

Hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet underskrivas
av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet utsedda justeringsmän.

178 §.

I sådana vid borgenärssammanträde förekommande frågor, som röra boets
förvaltning, gälle, där ej annorledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den
mening, varom bland närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra
minst eu fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas,
gälle den mening rättens ombudsman biträder.

179 §.

En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid borgenärssammanträde,
vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffenheten av sin
fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka fordringen må vara
grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter bevakningstidens utgång,
skall dock vad sålunda är stadgat anses fullgjort, där borgenär i bevakningsinlaga
lämnat nämnda uppgifter om fordringen och vid inlagan fogat de handlingar,
som efter vad nyss sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens
utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.

Eör fordran eller sådan del av fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må
talan ej föras. Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke
äger laga kraft, talan för fordringen ej föras.

180 §.

Borgenär må ej vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande boets
förvaltning i den mån hans rätt i konkursen på grund därav att hans fordran är
förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppenbarligen icke är beroende
av frågans utgång.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

Ej må borgenär själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan
borgenär å borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga rörande avtal
emellan honom och konkursboet. Borgenär må ej heller deltaga i behandling
av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje man, där han i frågan äger ett
väsentligt intresse, som kan vara stridande mot konkursboets.

Borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna paragraf
avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av annan borgenär
eller av förvaltare eller av gäldenären.

181 §.

Förvaltare äge ej för egen del, där han själv är borgenär, eller såsom ombud
för annan deltaga i val av granskningsman.

182 §■

År bevakning gjord av löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig
för betalningen av en fordran, och har tillika borgenären bevakat fordringen,
äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena
sig, gälle borgenärens mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans fordran
ställa full säkerhet.

183 §.

Menar någon borgenär, att omröstning rörande val av förvaltare eller granskningsman
eller suppleant för granskningsman icke lagligen skett eller att beslut
av borgenärerna i annan fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen
tillkommit, äge han däröver anföra besvär. Har ackordsfråga liänskjutits till
rättens prövning, skall dock beträffande klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan
vad i 164 § femte stycket sägs lända till efterrättelse; och må särskild klagan ej
föras över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjutits eller sådant
förslag förklarats vilande eller framställning om dylik åtgärd beträffande ackordsförslag
blivit avslagen, där ej i sistnämnda fall" ackordsfrågan till följd av beslutet
.skall anses hava förfallit.

År beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras genom besvär, fattat
vid sammanträde inför rättens ombudman, skall klagan föras hos den rätt, där
konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall inom fjorton dagar ingivas
till konkursdomaren; och förordne han, där det prövas nödigt, att övriga rättsägare
skola vid borgenärssammanträde erhålla del av besvären för att å viss dag
avgiva förklaring däröver inför rätten vid äventyr, att målet ändock företages.
Har beslutet fattats vid sammanträde inför konkursdomaren, gälle i fråga om
klagan däröver vad om klagan över konkursdomarens beslut är stadgat.

Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stadgas är
borgenär medgivet, have lov därtill, så framt hans rätt kan vara beroende av
beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om fortsättande av
gäldenärens rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet eller om
uppskov utöver nämnda tid med försäljning av boets egendom eller med indrivning
av dess fordringar konkursutredningen oskäligt förlänges, äge han ock över
sådant beslut föra klagan. I fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles,
skall vad ovan är föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande tilllämpning.

Kungl- Maj:ts Proposition Nr 4.

Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i verkställighet, där ej förbud
däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären ingivits till honom, eller av
den rätt, där målet är anhängig!

184 §.

Fatta borgenärer beslut i ärende, vari det icke tillkommer dem att besluta,
eller överskrida de i annat ärende sin beslutanderätt, vare beslutet ogillt.

9 Kap.

Huru förfaras skall, då konkursbo ej förslår till bestridande
av konkurskostnaderna.

185 §.

Finner konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelas, anledning
till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,
och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut
i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs uppstått icke äga
tillämpning, utan gälle vad här nedan föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse med uppgift
om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i kungörelsen dessutom
anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande, som ovan sagts. Kungörelsen
skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt genast eller nästa postdag
avsändas för att eu gång införas i allmänna tidningarna ävensom en eller två
tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast
underrätta allmänna åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets- eller
tjänsteman, hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man
att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av
gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar
och skulder med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så
ock å de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas;
och åligge det i sådant fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och
till konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts. Vid Souppteckningsförrättningen
skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen
uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande av
konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig för
att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i 91 § sägs. Edgången
må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka efter det beslutet om egendomsavträde
meddelades. Har konkursansökningen gjorts av borgenär, varde underrättelse
om tiden för edgången med posten översänd till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fråga,
av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i
samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteck -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

ningsförrättning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga
motsvarande tillämpning.

4) Yarder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest
ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna, och ställes
ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning
av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan
fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där
ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren
finner anledning saknas till antagande, att genom edgången tillgång till kostnadernas
bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet föreslå till konkurskostnadernas bestridande eller ställes
säkerhet för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda sådan kungörelse
om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall iakttagas, att de tider,
som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om egendomsavträde
meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av nyssnämnda
kungörelse. Om kungörelsens offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med
konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser
föreskrivet; dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger
gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

186 §.

Yarder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen uppenbart,
att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, åligge förvaltaren
att utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren. Yid sådan anmälan
skall fogas redovisning för förvaltningen.

Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen
vara befogad, läte han kungöra densamma en gång i allmänna tidningarna och
den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om
konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen infördes i allmänna
tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, vare anmälningen förfallen. Yill
borgenär eller gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes till bestridande av
sagda kostnader, göre anmälan därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss
nämnts, och äge konkursdomaren giva honom det rådrum, som prövas nödigt.
Där säkerhet ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande,
att medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdomaren
beslut om avskrivning av konkursen.

187 §.

Avgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan skett
därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, skall borgenärsammanträde,
som omförmäles i 49 §, ej utsättas, så länge anmälningen är
beroende på prövning.

188 §.

Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven jämlikt
185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet föranledda
kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdomarens beprövande, till
god man, som omförmäles i nämnda paragraf under 2). Beslutet om konkursens

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

avskrivande skall innehålla åläggande för borgenären att gälda nämnda kostnader,
därvid varje kostnadsbelopp skall särskilt angivas.

Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkursdomaren,
i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad konkursdomaren
förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser, som bort
gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av borgenär, vilken jämlikt
första stycket är ansvarig för desamma, att av allmänna medel undfå ersättning
för vad sålunda förskjutits.

10 Kap.

Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning,
så ock om klander å sådan redovisning.

189 §.

Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen,
evad denna handhafts av den avgående ensam eller av honom jämte
annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit delad, såsom i 52 § första
stycket är stadgat, skall redovisningen avse allenast den del av förvaltningen,
som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.

Hå förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit till stånd,
egendomen i boet återställes till gäldenären, skall ock redovisning för förvaltningen
av boet avgivas.

Rättens ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och
däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefter
hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av handlingarna. Avgives redovisning
i sammanhang med framläggande av förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna
vara att tillgå för granskning från och med samma dag och
å samma ställe som utdelningsförslaget; och varde underrättelse därom intagen
i den kungörelse, som omförmäles i 129 §. Hå redovisning eljest avgives,_ äge
ombudsmannen efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där redovisningshandlingarna
skola hållas tillgängliga; läte ock en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser
om konkursen, kungöra, från och med vilken dag samt var handlingarna komma
att hållas tillgängliga.

I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas, att den,
som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan på sätt och inom
tid, som stadgas i 191 §.

Hå kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna i
styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren för att
hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogats
redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet, vare dock ej nödigt, att avskrifter
därav överlämnas. Het åligger därjämte ombudsmannen att ofördröjligen efter
kungörelsens utfärdande till gäldenären och varje borgenär, som i konkursen
bevakat fordran men icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med
posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovis -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr i.

ningen; dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej skall avsändas
till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger förmånsrätt.

190 §.

"Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller varder konkurs.
avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §, skall förvaltaren ofördröjligen
till gäldenären avgiva redovisning för förvaltningen av boet. Har
konkursdomaren jämlikt 148 § förordnat, att konkursboet tillhöriga medel
skola överlämnas till gäldenären, skall ock redovisning ofördröjligen avgivas till
honom.

Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt samma
paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.

191 §.

Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller 190 §, eller
vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan''vara beroende av redovisningen,
klandra densamma, skall talan instämmas till den rätt, där konkursen
är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses i 189 §,
från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort blivit först varit för granskning
tillgänglig, i fall, som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen
tillställdes gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket sägs, från det beslutet
om avskrivning av konkursen vann laga kraft.

192 §.

År klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av konkursboet
erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den täckes av vad
genom rättegången kommit boet till godo.

11 Kap.

Särskilda bestämmelser.

193 §.

Med köpm an förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt tinnes stadgat
är eller under någon del av det sista året innan ansökningen om konkurs
gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

194 §.

Om kommittents rätt att, då kommissionär, som för kommittentens räkning
i.eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man göra gällande fordring3rätt
på grund av avtalet, så ock om kommittents rätt till redovisning för
belopp, som till kommissionärens konkursbo influtit för avyttrat gods, är särskilt
stadgat.

Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan beslutet
om egendomsavträde meddelades föryttrat annans egendom, äge den, vars egendom

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

föryttrats, rätt att, om betalningen helt eller delvis efter sagda besluts meddelande
influtit till konkursboet, av förvaltaren erhålla redovisning för vad sålunda
influtit samt att, i den mån betalningen utestår ogulden hos köparen, själv
göra fordringsrätten gällande gent emot denne; dock skall vad sålunda stadgats
icke äga tillämpning, så vitt köparens rätt därigenom skulle förnärmas.

195 §.

Yad i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös egendom
såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om borgenär, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet
för sin fordran kvarhålla; dock gälle vad nu är sagt icke i avseende å hyresvärds
eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos
hyresgäst eller arrendator.

196 §.

Är betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med hänsyn till
olika betalningstider, må borgenären icke i gäldenärens konkurs till förfång för
övriga borgenärer njuta rätt till högre betalning än efter det lägst bestämda
beloppet, såvida anmärkning därom framställes i vederbörlig ordning; dock må,
där rabatt för kontant betalning betingats, det högre beloppet kunna i konkursen
göras gällande, i den mån rabatten icke överstiger fem för hundra av fordringens
belopp.

197 §.

Talan mot rättens ombudsman om ersättning för skada, för vilken lian är
ansvarig, må ej anställas efter utgången av den tid, inom vilken slutredovisning
för den förvaltning, varöver han haft att öva tillsyn, må klandras, utan så är att
talan grundas därpå att brottslig handling blivit begången.

198 §.

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet hörande
fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott i fartyg
gått till försäljning, ankomme på fastighetens eller fartygets eller fartygslottens
ägare att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning om
konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt rum; skolande när förhållandet
styrkes anteckning därom i fråga om fast egendom eller fartyg, som
blivit infört i fartygsregistret, göras i vederbörande inteckningsprotokoll samt
fastighets- eller inteckningsbok.

199 §.

Har ämbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på den
myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, att pröva, huruvida
han förr än fyra månader förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades
må åter inträda i utövning av tjänsten.

Kungl. Maj.4$ Proposition Nr 4.

200 §.

Yad i denna lag stadgas därom att förvaltnings åtgärd ej må vidtagas, med
mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tillfälle att yttra sig, skall icke
äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas med kallelse.

201 §.

År gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra maken
kallad till första borgenärssammanträdet.

202 §.

Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar
kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren att
meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rättens
ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstidning, som
i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen offentliggjord, ändå
att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av
föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före den, som
utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren
finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

203 §.

Skall på grund av stadgande i denna lag underrättelse om tiden för konkursmåls
handläggning vid rätten genom kungörelse meddelas borgenärer, må i
stället annat kallelsesätt tillämpas, om utan ökning av kallelsekostnaden alla
borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så tidigt, att de kunna själva eller
genom ombud infinna sig.

Å kallelse till borgenärssammanträde, som hålles efter bevakningstidens
utgång och icke avser prövning av ackordsförslag, skall vad i första stycket stadgas
äga motsvarande tillämpning.

204 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall ingivas till konkursdomaren
i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren
avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen
för avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända följande handlingar: anmälan om
postadress, som i 12 § sägs; bevis att borgenärs ansökning om konkurs blivit
gäldenär delgiven; bevakningsinlaga, så vida fråga ej är om efterbevakning; anmärkning
mot bevakad fordran; yrkande att fordran skall fästas med ed; bevis
om delgivning av föreläggande, som meddelats i anledning av sådant yrkande;
anmälan att hinder mött för sagda delgivning eller för edens avläggande; bevis
att eden blivit avlagd; samt skrift, vari fastställelse av ackord bestrides; och
skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) 319820 8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Yarder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten,
kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare konkursboet pliktigt att
förskjuta sagda kostnad.

205 §.

Byter gäldenären hemvist under konkursen, skall rättens ombudsman hos
konkursdomaren göra anmälan om gäldenärens nya hemvist.

206 §.

Där ej av bestämmelserna i denna lag annat föranledes, skola till rättens
ombudsman överlämnade handlingar rörande konkursen så snart lämpligen kan
ske tillställas förvaltaren för att av honom förvaras. Behöver förvaltaren tillgång
till handling, som av ombudsmannen innehaves, ombesörje ombudsmannen avskrift
därav för förvaltarens räkning.

207 §.

Protokollen vid alla inför rättens ombudsman hållna borgenärssammanträden
skola efter konkursens avslutande av honom överlämnas till konkursdomaren för
att förvaras i rättens arkiv.

208 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje konkurs antecknas: när
och av vem konkursansökningen blivit gjord; dagen då beslutet om egendomsavträde
meddelades; namn å rättens ombudsman, å förvaltare, å granskningsman
och å god man, som utsetts jämlikt 185 § under 2); underrättelse, som avses i
52 § fjärde stycket; inkomna framställningar och i anledning därav eller eljest
av konkursdomaren eller rätten vidtagna åtgärder; samt dagen för konkursens
avslutande. Dagboken skall ock lämna fullständig upplysning om gäldenärens
hemvist vid tiden för egendomsavträdet samt, då han flyttat till annat ställe, om
hans nya hemvist.

209 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller vidtaga
de åtgärder, som omförmälas i 10—14, 17 och 19 §§, 20 § första stycket samt
21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs; finner konkursdomaren,
då konkurs uppstått, anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår
till bestridande av konkurskostnaderna, äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga
de åtgärder, som för sådant fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). Är konkursdomaren
av jäv hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga
åt lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av
ojävig domare utsedd.

Det åligger konkursdomaren, där hovrättens förordnande för särskild domare
erfordras, att utan dröjsmål anmäla jävet i hovrätten.

210 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna
lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas där -

Kungl. May.ts Proposition Nr 4. 59

över att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare tillhållits att fullgöra
sina åligganden.

Till någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §, varde
tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om konkursens nedläggande
infördes i allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6 kap.,
gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud däremot från
hovrätten kommer; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning å
beslut, varigenom förelagt vite utdömts.

211 §.

Över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären förd
talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bifallen, må klagan
ej föras.

212 §.

Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande betalnings- eller förmånsrätt
eller ackord, åligge i stad rätten och på landet rättens ordförande att inom tre
veckor därefter till hovrätten insända alla handlingar, som röra målet.

213 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskilda
fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med
gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med
böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

214 §.

Yar som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning, utövar
rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den uppgivits, är oriktig,
straffes med böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse
i högst ett år.

215 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

216 §.

Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och befinnes
borgenären hava, då han ingav ansökningen, saknat skälig anledning till antagande,
att gäldenären var på obestånd eller i fall, varom i 3 och 4 §§ stadgas,
att omständighet, som där sägs, förelåg, vare borgenären pliktig att, om gäldenären
det yrkar, ersätta den skada, som skäligen må anses hava tillskyndats
gäldenären genom ansökningen och dess handläggning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

217 §.

Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet och
kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt
förhållande mot sina borgenärer.

218 §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 55 §, att anledning finnes till
antagande, det gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina
borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.

219 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock åtal för
förbrytelse, som omförmäles i 213 eller 214 §, skall utföras vid den rätt, där
konkursen är eller varit anhängig.

Talan, som avses i 216 §, skall anhängiggöras vid den rätt, dit målet om
gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hänskjutas, och må i
nämnda mål utan stämning väckas, ändå att den, mot vilken sådan talan föres,
är tillstädes genom ombud.

220 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer avvikit,
gånge ändå dom över honom.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag -

om nya konknrslagens införande och vad i avseende därå skall

iakttagas.

1 §•

:[}fn ni\ anta§na konkurslagen skall jämte vad här nedan stadgas lända till
etterrattelse från och med den 1 januari 1922.

Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft, skall i avseende
å _ konkursen äldre lag tillämpas. Är konkursansökning vid nämnda tid
på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning och handläggning av den
ansökning ävensom i avseende å konkurs, som därå följer, äldre lag tillämpas.

I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått gäldenären
innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen följt på ansökning, som
gjorts först därefter, motsvarande bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på
giund därav frihet från klander för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall
då sådan frihet ej äger rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.

2 §.

Genom nya lagen upphävas:

konkurslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de ändringar i
eller tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade författningar;

förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst fall för
borgade varor;

så ock vad i övrigt finnes i lag-eller särskild författning stridande mot nya
lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas.

3 §-

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

4§-

Är enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende av
tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i 12 § av den

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs anses börjad den dag ansökningen
om konkurs ingiven är, där konkurs på den ansökning följer, med
nämnda tid avsetts dagen för konkursansökningens ingivande, skall även i avseende
å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts efter det nya. lagen trätt
i kraft, med sagda tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.

5§-

Där enligt lag eller särskild författning tid för anhängiggörande av talan
eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelsedagen i konkurs, skall i
fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i stället räknas från den
dag, då enligt den om konkursen utfärdande kungörelse borgenärerna senast böra
hos konkursdomaren bevaka sina fordringar.

6 §•

De i lag eller särskild författning meddelade stadganden, som hava avseende
å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i avseende å beslut om
egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.

Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan i anledning
av konkurs åligger rätten eller domaren, skall sålunda stadgad skyldighet
i stället åligga konkursdomaren.

Yad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller sysslomän
i konkurs, skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses enligt nya lagen.

?§■

Är gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i fråga om
makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser gälla från vad i nya
lagen finnes stadgat:

1. Borgenär äge ej söka, att makarnas bo skall avträdas till konkurs, om
hans fordran är sådan, att för densamma utmätning ej kan vinnas i annan egendom
än den, varöver hustrun äger råda.

2. Yad i 33, 34, 36, 37 och 39 §§ av nya lagen är stadgat om återvinning
från gäldenärens make samt om återgång av bodelning skall icke äga tillämpning.

3. I fråga om anstånd med försäljning av egendom, som gäldenärens hustru
påstår vara dess enskilda, skall jämte bestämmelserna i nya lagen gälla vad
därom finnes särskilt stadgat.

4. Har makarnas bo avträtts till konkurs, skall konkursdomaren å första
borgenärssammanträdet förordna god man att biträda hustrun; dock må ej sådant
förordnande meddelas mot hennes bestridande. Den, som förordnats till god
man, har att i avseende å konkursen och vad därmed äger samband bevaka
hustruns talan, där den ej av henne själv utföres. Har förordnande, som nu
sagts, meddelats, åligge det konkursdomaren att göra anteckning därom, med
angivande av den förordnades namn, uti den i 208 § av nya lagen omförmälda
dagboken.

5. Har gäldenärens hustru sökt undanskiftande, åligge det dels konkursdomaren
att om innehållet i kungörelse, som avses i 111 § av nya lagen, särskilt
underrätta jämväl hustrun eller god man, som förordnats för henne, och dels

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

rättens ombudsman att ofördröjligen efter utfärdandet av den i 129 § av nya
lagen omförmälda kungörelsen till hustrun eller god man, som nyss sagts, med
posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen.

6. Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande undanskiftande av egendom,
skall vad i 212 § av nya lagen för där avsett fall stadgas äga motsvarande
tillämpning.

8§-

Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses upphävda:

de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete meddelade föreskrifter om utdelning för fordran å livränta i arbetsgivares
konkurs, i den mån sagda föreskrifter på grund av bestämmelse i lagen
den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete fortfarande äga giltighet;
samt

_ vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga om särskild
administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.

9 §•

Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa centralkassors
för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järnväg under
konkurs är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ackordsförhandliiig utan konkurs.

1 §•

Vill gäldenär, som ej är i konkurstillstånd, erhålla ackord efter vad här
nedan sägs, äge han hos konkursdomaren i den ort, där han bör inför domstol
svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, skriftligen göra ansökning om inledande
av offentlig åckordsförhandling.

Gäldenär, som inom de två sista åren blivit genom laga kraftägande beslut
dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, äge ej den
rätt, som i första stycket sägs.

2 §■

Vid ansökning, som avses i 1 §, skola fogas:

1) ackordsförslag, angivande, huru mycket gäldenären bjuder i betalning
samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida gäldenären vill
ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten
skall bestå;

2) en under de närmaste sextio dagarna före ansökningens ingivande upprättad
förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift å varje borgenärs
namn, boningsort och postadress, så ock å böcker och andra handlingar, som
röra boet; skolande bouppteckningen med iakttagande av vad i 3 § närmare
föreskrives vara upprättad av god man, som i 4 § sägs;

3) om gäldenären är köpman, den av honom senast uppgjorda balansräkningen
;

4) berättelse av gode mannen om boets tillstånd, så oek om orsakerna till
gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas; skolande berättelsen tillika
upptaga en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom angiva dels
vilken utdelning borgenärerna kunna påräkna, därest gäldenärens bo avträdes
till konkurs, dels huruvida egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären
under sådana förhållanden, att i fall av konkurs återvinning av den egendom
kan äga rum, dels huruvida skälig anledning förefinnes till antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, dels
ock, om gäldenären är köpman, vilka handelsböcker han hållit och huru de
blivit förda;

5) av gode mannen avgivet yttrande, huruvida han med avseende å de förhållanden,
som beröras i den under 4) nämnda berättelsen, eller andra omständigheter,
som kunna inverka på ackordsfrågans bedömande, anser ackordsförslaget
böra antagas av borgenärerna eller icke;

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

6) förklaring av borgenärer, som till antalet utgöra minst hälften av de i
bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade upptagna borgenärerna och som
tillhopa äga att fordra minst två tredjedelar av sammanlagda beloppet av nyssnämnda
borgenärers fordringar, att de anse ackordsförslaget antagligt;

7) ett kontant belopp av etthundrafemtio kronor såsom förskott å kostnaden
för ackordsärendets handläggning av konkursdomaren och inför rätten jämte
säkerhet, som godkännes av konkursdomaren, för kostnad, som ej täckes av
nämnda belopp.

Därjämte bör gäldenären vid ansökningen foga bevis, att ackordsförslaget
jämte gode mannens berättelse och yttrande tillställts samtliga i bouppteckningen
upptagna borgenärer.

Ansökningen jämte de under 1)—6) upptagna handlingar skall ingivas i
två exemplar.

3§-

I den bouppteckning, som omförmäles i 2 § under 2), skola tillgångarna
upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning prövas äga. År
gäldenären köpman, skall i bouppteckningen till jämförelse, så vitt ske kän,
tillika lämnas specificerad uppgift å de värden gäldenären senast i sina handelsböcker
åsatt sina tillgångar eller, där sådan värdering ej är gjord, å inköpsprisen.
Anses förmånsrätt tillkomma borgenär, skall det anmärkas i bouppteckningen
och därvid grunden för sagda rätt angivas.

4§-

God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör ansökning
därom; och skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen bör äga sådan
insikt och erfarenhet, som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet
erfordras för upprättande av tillförlitlig bouppteckning och bedömande av gäldenärens
ställning.

Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som av förening
av köpmän eller andra näringsidkare eller auktoriserad handelskammare erhållit
bemyndigande att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna lag, och
har föreningen eller handelskammaren av Konungen erhållit tillstånd att meddela
dylikt bemyndigande, skall konkursdomaren till god man förordna den av gäldenären
föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och erfarenhet,
varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna paragraf sägs är
obehörig.

God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst eller
eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning;
ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket
kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans
talan inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara god
man; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,
eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara god man.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 Käft. (Nr 4.)

3198 20 9

Rungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Ej må gäldenärens make vara god man, ej keller någon, som är med gäldenären
i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken om jäv emot
domare sägs; skolande i kär nämnda avseende adoptivförliållande anses lika med
skyldskap emellan föräldrar ock barn.

5 §■

Finner konkursdomaren, att kan enligt 1 § första stycket icke är bekörig att
taga befattning med ansökning om inledande av ackordsförhandling, eller föreligger
sådant fall, som avses i 1 § andra stycket, eller kar gäldenären icke iakttagit
vad i 2 § under 1)—7) är stadgat eller kan ansökningen av annan orsak icke
upptagas, meddele konkursdomaren ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed
ock teckne det å ansökningen.

Finner konkursdomaren, att kan icke är bekörig att taga befattning med
ansökning om förordnande av god man eller att sådan ansökning av annan orsak
ej kan upptagas, skall konkursdomarens beslut därom genast skriftligen meddelas.

6 §■

Upptages ansökning om inledande av ackordsförhandling, skall gäldenären
inför konkursdomaren med ed fästa bouppteckningens riktighet. Då eden skall
avläggas, göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar
däri, som kan må finna påkallade, ock betyge därefter med ed, att bouppteckningen
(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom
veterligen icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej keller någon tillgång eller
skuld, som ej kör till boet, upptagits.

Gäldenären vare pliktig att avlägga eden vid ansökningens ingivande eller,
om hinder därför möter, å tid, som konkursdomaren bestämmer. Gitter kan det
ej, vare ansökningen förfallen, och teckne konkursdomaren beslut därom å ansökningen.

7 §■

Yarder den i 6 § föreskrivna edgång fullgjord, meddele konkursdomaren
genast beslut, att offentlig ackordsförkandling skall inledas, och utfärde kungörelse
därom.

Konkursdomaren förordna tillika en ärlig ock förståndig man att i ackordsärendet
vara rättens ombudsman.

Konkursdomaren överlämne till ombudsmannen det ena exemplaret av ansökningen
om inledande av ackordsförhandling ock av de i 2 § under 1)—6)
upptagna handlingar ävensom, där sådant erfordras på grund av stadgandet i
19 § tredje stycket, protokollsutdrag över fullgörandet av den i 6 § föreskrivna
edgången; bestämme ock efter samråd med ombudsmannen samt läte i ovannämnda
kungörelse tillkännagiva:

1) inom vilken tid de borgenärer, som vilja taga del i ackordsförhandlingen,
böra hos konkursdomaren anmäla sina fordringar;

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

2) inom vilken tid anmärkningar må kunna framställas mot anmälningar,
som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda anmälningstid;

3) ställe, varest anmälningshandlingarna, utom hos konkursdomaren, skola
hållas för granskning tillgängliga;

4) tid och ställe för sammanträde med borgenärerna att hållas inför ombudsmannen
för prövning av ackordsförslaget;

5) i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser angående ackordsförhandlingen
skola införas.

I kungörelsen skall ock angivas

6) konkursdomarens postadress.

Tiden, inom vilken fordringar böra anmälas, skall utgöra minst två, högst
fem veckor från det beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades;
tiden, inom vilken anmärkningar må framställas, skall bestämmas till minst två,
högst fyra veckor från anmälningstidens utgång. Det under 4) omförmälda sammanträdet
skall hållas så snart det efter anmärkningstidens utgång kan ske.
Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående ackordsförhandlingen skola
införas, må icke överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och varder före
den däri utsatta inställelsedag beslut om inledande av ackordsförhandling meddelat,
skall i den kungörelse, som utfärdas om ackordsförkandlingen, erinran ske
därom att årsstämning förut är beviljad och att den ej förfallit genom ackordsförhandlingen.

På konkursdomaren ankomme att, när så prövas skäligt, entlediga ombudsmannen
och förordna annan i hans ställe.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed, gånge
sådan ed inför konkursdomaren innan han tillträder befattningen.

8 §•

Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt
genast eller nästa postdag avsändas för att införas eu gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i sådant avseende
bestämts.

Snarast möjligt och senast inom en vecka efter kungörelsens utfärdande
läte konkursdomaren genom särskilda kallelsebrev underrätta alla kända inländska
och utländska borgenärer ävensom gäldenären om kungörelsens innehåll. Samtidigt
därmed eller, där det ej kan ske, så snart omständigheterna medgiva skall
konkursdomaren till de borgenärer, som ej enligt ansökningen bifogade bevis
redan erhållit del av ackordsförslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande,
översända avskrift av dessa handlingar; skolande erforderliga avskrifter,
där de ej av gäldenären tillhandahållas, ombesörjas av konkursdomaren på gäldenärens
bekostnad.

9§-

Beslut om inledande av ackordsförhandling må ej meddelas medan ansökning
om gäldenärens försättande i konkurs är beroende på prövning. Försättes
gäldenären i konkurs, skall frågan om inledande av ackordsförhandling anses
förfallen.

Kung1. May.ts Proposition Nr 4.

10 §.

Försattes gäldenären i konkurs sedan beslut om inledande av ackordsförliandling
meddelats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall frågan anses
förfallen.

Samma lag vare, där under tid, som nyss sagts, utslag, varigenom gäldenären
dömts för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, vinner
laga kraft.

11 §•

Avlider gäldenär, som gjort ansökning om inledande av ackordsförhandling,
innan ackordsfrågan är avgjord, skall frågan anses förfallen.

12 §.

Varder, sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats men
innan ackordsfrågan blivit avgjord, ansökning om gäldenärens försättande i konkurs
gjord av borgenär, som jämlikt 34 § är, om ackord kommer till stånd, därav
bunden, må ansökningen, där den ej av gäldenären medgives, icke bifallas, utan
så är att sökandens fordran uppgår till mer än en femtedel av samtliga dylika
borgenärers fordringar, så vitt de vid tiden för ansökningens prövning äro kända.
Är ackordsförslaget antaget av borgenärerna eller eljest jämlikt 27 § hänskjutet
till rättens prövning, må innan ackordsfrågan är avgjord konkursansökning av
borgenärer, som äro bundna av ackordet, icke bifallas, så vida icke ansökningen
medgivits av gäldenären eller biträtts av minst halva antalet av de borgenärer,
som röstat för ackordsförslagets antagande; dock skall vad i första punkten
stadgats gälla i fall, då gäldenären är tilltalad för bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer.

13 §.

Sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats, må innan
ackordsfrågan blivit avgjord utmätning icke ske å gäldenärens egendom till
gäldande av fordran, som uppkommit innan sagda beslut meddelades; har sådan
åtgärd ändock kommit till stånd, vare den utan verkan. Utan hinder därav att
ackordsförhandling inletts, må likväl borgenär, som till säkerhet för sin fordran
har panträtt i fast eller lös egendom eller innehar lös egendom med rätt att
den till säkerhet för sin fordran kvarliålla, erhålla utmätning av egendom, som
sålunda häftar för fordringen; dock äge ej hyresvärd eller jordägare denna rätt i
avseende å egendom, som han är berättigad att kvarhålla till säkerhet för fordran
hos hyresgäst eller arrendator.

Har utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelades, skall verkställigheten fortgå utan hinder av förhandlingen.

14 §.

I ackordsförhandling må ej de borgenärer deltaga, vilkas fordringar äro
förenade med förmånsrätt, utan i den mån de avstå från förmånsrätten; ej heller
de, vilkas fordringar uppkommit efter det beslutet om inledande av förhandlingen
meddelats.

Fordran må, i ackordsförhandling göras gällande, ändå att den är beroende
av villkor eller ej förfallen till betalning.

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 4,

15 §.

Inom den för anmälan av fordringar utsatta tid har borgenär, som vill deltaga
i ackordsförhandligen, att hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran.
Yid anmälningsinlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar
han vill åberopa till stöd för sin talan.

I anmälningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress
uppgivas.

Anmälningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

16 §.

Så snart anmälningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren det ena
exemplaret av de inkomna anmälningshandlingarna till rättens ombudsman, genom
vars försorg de skola hållas tillgängliga för gäldenären och borgenärerna å ställe,
som bestämts jämlikt 7 §.

17 §.

Finner gäldenären efter granskning av anmälningshandlingarna, att någon,
som anmält sig till deltagande i ackordsförhandlingen, icke är berättigad därtill
eller att anledning till jäv mot anmälan eljest förefinnes, har gäldenären att inom
den för framställande av anmärkningar utsatta tid till konkursdomaren inkomma
med anmärkningsskrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift
de handlingar gäldenären vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Kätt att göra sådan anmärkning, som ovan avses, tillkomme jämväl borgenär,
som anmält fordran; och skall i avseende härå vad ovan är stadgat om
anmärkning av gäldenären äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar,
av vilka det ena efter anmärkningstidens utgång ofördröjligen skall överlämnas
till rättens ombudsman och genom hans försorg hållas tillgängligt å det
ställe, som bestämts för anmälningshandlingarnas tillhandahållande.

18 §.

Vill borgenär efter utgången av den för anmälan av fordringar utsatta tid
men innan borgenärerna prövat ackordsförslaget anmäla fordran, må det ske i
den ordning, som är stadgad i 15 §.

Då efteranmälan sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det ena
exemplaret av anmälningshandlingarna till rättens ombudsman; läte ock en gång
i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om ackordsförhandlingen, kungöra, att efteranmälan
skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar mot anmälningen må framställas,
samt ställe, varest det till ombudsmannen överlämnade exemplaret av
anmälningshandlingarna skall hållas för granskning tillgängligt. Tiden för framställande
av anmärkningar må ej understiga två eller överstiga fyra veckor, räknat
från det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna.

Om innehållet i kungörelse, som sålunda utfärdas, åligge konkursdomaren
att särskilt underrätta ombudsmannen och gäldenären.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

I övrigt lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats om
anmälan av fordran.

Hava flera efteranmälningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas
gemensamt.

Kostnad, som föranledes av efteranmälan, skall gäldas av borgenär, som
gjort anmälningen. Hava flere borgenärer gjort efteranmälan, svare de en för
alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för anmälningarna.

19 §.

Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör gäldenären
vara tillstädes; och vare han pliktig att lämna rättens ombudsman och
borgenärerna de upplysningar om boet, som de begära. Kan gäldenären ej infinna
sig, bör han ställa ombud för sig.

Ombudsmannen skall tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer, som
äga deltaga i omröstning å sammanträdet, med uppgift å de fordringsbelopp, för
vilka rösträtt må utövas. Är enligt vad till ombudsmannen översänd anmärkningsskrift
utvisar anmärkning framställd emot någon fordran eller är, där
efteranmälan skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, varde
sådant särskilt angivet i förteckningen.

Har gäldenären vid fullgörandet av den i 6 § föreskrivna edgång gjort
tillägg till bouppteckningen eller ändring däri, skall ombudsmannen vid det enligt
7 § utsatta sammanträdet underrätta borgenärerna om tillägget eller ändringen.

Uppskov med prövningen av ackordsförslag må ej av borgenärerna beslutas
i andra fall än i 23 och 24 §§ avses.

20 §.

Yid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på borgenärernas
avgörande, må fordran, som anmälts enligt 18 §, icke komma i betraktande,
med mindre före omröstningen anmälningshandlingarna genom konkursdomarens
försorg kommit rättens ombudsman till hända eller borgenären hos ombudsmannen
styrkt, att anmälan skett.

21 §.

Borgenär, som anmält fordran, äge utan hinder av anmärkning mot anmälningen
att vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på borgenärernas
avgörande, utöva rösträtt för fordringen.

Yarder utgången av omröstning om antagande av ackordsförslag olika allt
efter som fordran, emot vilken anmärkning framställts, beräknas eller icke, skall
rättens ombudsman vid sammanträdet, där omröstningen ägt rum, söka genom
förhör med de närvarande utreda den sålunda uppkomna tvistefrågan och däri
åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga närvarande, att anmärkningen må förfalla,
eller inskränka de densamma, äge ej den, som uteblivit, därå tala. Kan
förlikning ej träffas, ankomme på rätten att pröva anmärkningen, och må fordringen
vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande,
med mindre anmärkningen ogillas av rätten.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

År vid omröstning, som avses i andra stycket, tiden för framställande av
anmärkningar mot fordran, som anmälts jämlikt 18 §, ännu ej ute ock varder utgången
av omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må
fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande,
med mindre anmälningen lämnas utan anmärkning eller anmärkning, som framställes,
varder ogillad av rätten.

22 §.

Har löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig för betalningen
av en fordran, anmält sig till deltagande i ackordsförkandling ock kar
tillika borgenären anmält fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den
fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens mening, där ej de andra utlösa
honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.

23 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är prövat av borgenärerna.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 24 §, av gäldenären
göras senare än vid det jämlikt 7 § utsatta sammanträdet. Gör gäldenären
vid det sammanträde eller därförinnan ändring i ackordsförslag, må ej provning
av förslaget äga ram vid sagda sammanträde, med mindre rättens ombudsman
finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre fördelaktigt för
borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget genast prövas, må prövningen
därav kunna uppskjutas till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor,
om uppskov medgives antingen av alla tillstädesvarande röstberättigade borgenärer
eller ock av fyra femtedelar av dem ock dessa anmält fyra femtedelar av
sammanlagda beloppet av samtliga fordringar, som medföra rösträtt. Beslutes
ej uppskov, efter vad nu är sagt, anses ackorrlsfrågan kava förfallit.

Beslutes uppskov, skall ombudsmannen före sammanträdets avslutande utsätta
ock tillkännagiva tid ock ställe för det nya sammanträdet; ock vare vidare
kallelse ej erforderlig. Ombudsmannen åligge dock att i god tid före sistnämnda
sammanträde till varje borgenär, som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet
och vars adress är känd, med posten översända underrättelse om tid och ställe
för det nya sammanträdet, så ock om ändring, som vidtagits i ackordsförslaget.

24 §.

År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd under
tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, må förslaget
ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt, som i 23 § andra
stycket sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut
till stånd, anses ackordsfrågan kava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, ock varder
åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han att inom fyra veckor från det beslutet
i malet vunnit laga kraft kos rättens ombudsman göra anmälan om ackordfrågans
återupptagande. Göres ej sådan anmälan, skall ackordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågans återupptagande äge gäldenären göra ändring
i ackordsförslaget.

Kungl. Maj ds Proposition Nr 4.

Göres anmälan, som ovan sägs, skall ombudsmannen ofördröjligen underrätta
konkursdomaren om anmälningen samt genom kungörelse, som minst tio
dagar före den för sammanträdet utsatta dag införes en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av
kungörelser om ackordsförhandlingen, kalla borgenärerna att inför ombudsmannen
sammanträda för att besluta över ackordsförslaget; skolande gäldenären
särskilt underrättas om sammanträdet. Har gäldenären gjort ändring i förslaget,
varde underrättelse om ändringen, så oek om tid och ställe för det nya sammanträdet
av ombudsmannen minst en vecka före sammanträdet med posten översänd
till varje borgenär, var adress är känd.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda blivit utsatt,
må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där jämväl då hinder
för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses förfallen.

25 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest antingen
alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och dessa borgenärer
anmält två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga anmälda fordringar,
vilka enligt vad av 20 och 21 §§ framgår skola komma i betraktande vid bestämmande
av utgången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar
av de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de anmält fyra
femtedelar av nämnda fordringsbelopp.

26 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så framt
det ej fastställes av rätten.

27 §.

Är vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum,
förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller kan enligt vad av 21 §
andra och tredje styckena framgår ej vid sammanträdet avgöras, huruvida förslaget
är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan hänskjutas
till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,
huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke.

28 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av rättens ombudsman samt
underskrivas av honom och en eller flere vid sammanträdet utsedda justeringsmän.
Har vid sammanträde förhör angående tvistiga fordringar ägt rum, skall
i protokollet upptagas, om och i vad mån förlikning skett samt vilka anspråk
såsom stridiga återstå. Har gäldenären gjort ändring i ackordsförslaget, varde
det ock i protokollet angivet.

Protokoll över borgenärssammanträde skall av ombudsmannen ofördröjligen
avlämnas till konkursdomaren. Har vid sammanträde ackordsfrågan hänskjutits
till rättens prövning, åligge ombudsmannen att vid protokollet foga eget ytt -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

rande över ackordsförslaget ävensom den jämlikt 19 § uppgjorda borgenärsförteckningen
och de handlingar, som till utredning angående tvistiga fordringar
må hava ingivits å sammanträdet.

29 §.

Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssammanträde,
utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren ofördröjligen
ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom tre veckor och på landet
så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde, som på grund
av Konungens förordnande skall hållas och vara dylikt ärende må förekomma, så
framt ej urtima ting äskats av gäldenären eller av minst halva antalet av de
borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande. Är ackordsförslaget icke
att anse såsom antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon
fordran anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke
företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio dagar förut
kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts
för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen; underrätte
ock särskilt gäldenären.

Har enligt vad ovan sägs urtima ting äskats av borgenärer, vare gäldenären
pliktig att bestrida kostnaden för tinget.

Vill borgenär på någon av de i 32 eller 33 § omförmälda grunder bestrida
fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren
sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande,
skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på
grund av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.

30 §.

Är, då ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utgången av omröstningen över
ackordsförslaget beroende på huruvida gjorda anmärkningar godkännas eller icke,
skall rätten, där den i övrigt finner skäl vara för handen att meddela fastställelse
å ackordet, först pröva anmärkningarna eller så många av dem, att utgången av
omröstningen bliver lika, evad övriga anmärkningar godkännas eller ej. Över
vad rätten härutinnan besluter må klagan ej föras.

31 §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot anmäld fordran, må
ej ingås annorledes än i 21 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende
av förlikningen, samtycka därtill.

32 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet fel
uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång;

2) då gäldenären rymt för gäld;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 10

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med hans
vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på aekordsfrågans
avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet;

4) då ackordet icke åt alla borgenärer, vilka det angår och som ej uttryckligen
förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt och minst
femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år efter det ackordet
blivit fastställt;

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna eller frågan
därom icke kan med säkerhet avgöras på grund därav att tillförlitlig utredning
om boet icke kunnat vinnas.

Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej förslaget
att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, varde ärendet
visat åter till borgenärerna, vilka hava att ånyo besluta i ackordsfrågan; skolande
därvid vad i 24 § fjärde stycket stadgas om sammankallande av borgenärerna
och underrättelse till gäldenären lända till efterrättelse. Över beslut, varigenom
ackordsärende visas åter till borgenärerna, må klagan ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande
mot sina borgenärer, men anser rätten i övrigt skäl vara för handen
att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå i avbidan på åtalets
utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren efter det beslutet vunnit laga
kraft ofördröjligen utsätta dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och
skola därvid bestämmelserna i 29 § första, andra och tredje styckena i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

År, då rätten skall företaga ackordsfrågan till avgörande, ansökning om
gäldenärens försättande i konkurs beroende på prövning och anser rätten skäl
vara för handen att meddela fastställelse å ackordet, skall ackordsärendet anstå
i avbidan på prövningen av konkursansökningen. Varder konkursansökningen
avslagen av underrätten och vinner beslutet därom laga kraft eller bliver det av
högre rätt fastställt genom beslut, som vinner laga kraft, skall konkursdomaren
ofördröjligen utsätta dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och lände
jämväl i fall, som nu sagts, bestämmelserna i 29 § första, andra och tredje styckena
i tillämpliga delar till efterrättelse.

33 §.

Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 32 § första stycket
under 5), äge rätten, där fastställelse bestrides på den grund, att säkerhet ej
finnes för ackordets fullgörande, efter omständigheterna pröva, huruvida fastställelse
av sådan anledning må vägras.

34 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer, kända eller
icke, som enligt vad av 14 § framgår ägt deltaga i ackordsförhandlingen.

35 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet om inledande
av ackordsförliandling meddelades, äge utan hinder av ackord begagna
fordringen till kvittning mot skuld, för vilken han vid nämnda tid häftade hos
gäldenären.

KungI. Maj:ts Proposition Nr 4.

Den, som inom sextio dagar innan beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelades efter avtal med annan än gäldenären förvärvat fordran hos
denne, äge, där lian vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och
tillika hade skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, ej
den rätt till kvittning, varom ovan är stadgat. Sådan rätt tillkomme ej heller
borgenär, som efter det han erhållit sin fordran under nu sagda tid satt sig i
skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd.

36 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftesmän
eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande,
föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull
rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att anmälan om deltagande i
ackordsförhandlingen ej gjorts av dem utan allenast av borgenären.

37 §.

Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till ackordsförhandlingen
gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina
borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat
någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande, förfalle den
eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant
ej till rubbning i borgenärernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet
göra detsamma i övrigt gällande.

38 §.

Vid beräkning av fordran i fall, som avses i 2 § under 6), skall iakttagas,
att ränta ej räknas längre än till den dag, då den vid gäldenärens ansökning om
inledande av ackordsförhandling fogade bouppteckningen upprättats. Vid beräkning
av fordran, som avses i 12 § eller som kommer i betraktande vid omröstning
av borgenärerna, skall ränta ej räknas längre än till den dag, då beslutet
om inledande av ackordsförhandling meddelades.

39 §.

Arvode till rättens ombudsman och till god man skall på framställning av
gäldenären eller den till arvode berättigade bestämmas av rätten.

Då arvode sålunda bestämmes, skall ock bestämmas beloppet av den ersättning,
som må tillkomma ombudsman eller god man för utgift, som uppdraget
medfört.

40 §■

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna
lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas däröver
att rättens ombudsman entledigats.

Tiden för anförande av besvär över beslut om inledande av ackordsförhandling
skall räknas från det kungörelse om förhandlingen infördes i allmänna tidningarna.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

41 §.

Beslut om inledande av ackordsförhandling gånge i verkställighet utan hinder
därav att ändring i beslutet sökes.

Varder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom underrättas;
och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut en gång i
allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om ackordsförhandligen, ävensom från rättens dörr nedtaga
den där anslagna kungörelsen.

42 §.

Menar någon borgenär eller gäldenären, att beslut av borgenärerna i fråga,
vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge däröver föra
klagan hos rätten; dock att särskild klagan ej må föras över beslut, varigenom
prövningen av ackordsförslag uppskjutits eller sådant förslag förklarats vilande.

Har ackordsfrågan hänskjutits till rättens prövning, skall beträffande klagan
över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 29 § fjärde stycket sägs lända
till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt rum, skall klagan föras genom
besvär, vilka skola inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren, som har att
ofördröjligen utsätta dag, då ärendet skall vid rätten förekomma, ävensom låta
minst tio dagar förut införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser
om ackordsförhandlingen, varjämte särskild underrättelse om den utsatta dagen
skall meddelas gäldenären och, där borgenär är klagande, denne.

43 §.

Då vädjat är mot utslag i mål, varom i denna lag är fråga, åligge i stad
rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor därefter till hovrätten
insända alla handlingar, som röra målet.

44 §.

Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit till stånd, läte konkursdomaren
införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna och den eller
de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen
; dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning, där ackordsfrågan,
förfallit på grund därav att konkurs inträffat.

Är ackordsfrågans utgång beroende därav, huruvida besvär anföras emot
borgenärsbeslut eller talan fullföljes emot beslut av underrätt eller hovrätt, skall
kungörelse, som i första stycket sägs, ej utfärdas förrän beslutet vunnit laga kraft;
och åligge det förty konkursdomaren att införskaffa bevis, huruvida talan fullföljts,
så ock, om det skett, besked om det beslut, som i målet meddelats.

45 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt''finnes stadgat
är eller under någon del av det sista året innan ansökning om förordnande
av god man gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

46 §.

Erfordras under ackordsförhandlingen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka
ortstidningar kungörelser angående ackordsförhandlingen skola införas, ankomme
på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte
ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

, Möter hinder för införande av kungörelse om ackordsförhandlingen i ortstidning,
som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen
offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om ackordsärendes handläggning vid rätten må utan hinder av
föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före den, som
utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren
finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

47 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag stadgas skall ingivas till konkursdomaren
i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren
avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen för
avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända anmälningsinlaga, så vida fråga
ej är om efteranmälan, anmärkningsskrift samt skrift, vari fastställelse av ackordet
bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å
tid, då den mottogs.

Yårder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten,
kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare gäldenären pliktig att förskjuta
sagda kostnad.

48 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje ackordsförhandling antecknas:
dagen då ansökning om förordnande av god man blivit gjord; vem som
blivit förordnad till god man; dagen då ansökningen om inledande av förhandlingen
blivit gjord; dagen då beslutet om förhandlingens inledande meddelats;
vem som blivit förordnad till rättens ombudsman; av konkursdomaren eller rätten
efter förhandlingens inledande eljest vidtagna åtgärder; omständigheter i övrigt,
som kunna föranleda, att ackordsförhandlingen upphör utan att ackord kommer
till stånd; samt dagen för utfärdande av kungörelse enligt 44 § om ackordsförhandlingens
upphörande eller för förhandlingens upphörande på den grund
att konkurs inträffat.

49 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela beslut, varom i 5 §
förmäles. Där hovrättens förordnande för särskild domare erfordras, anmälé
konkursdomaren utan dröjsmål jävet i hovrätten.

50 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskilda
fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

gäklenären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med
böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst
ett år.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

Öl §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 2 §, att anledning finnes till
antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina
borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.

52 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock åtal för
förbrytelse, som omförmäles i 50 §, skall utföras vid den rätt, där ackordsförhandlingen
äger eller ägt rum.

53 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer, avvikit,
gånge ändå dom över honom.

54 §.

Yad i lag eller särskild författning är stadgat om underrättelse eller anmälan
hos registreringsmyndighet angående konkurs samt om registrering av sådan
underrättelse eller anmälan skall äga motsvarande tillämpning i avseende å ackordsförhandling
utan konkurs.

Har i registret gjorts anteckning därom att aktiebolag eller ekonomisk förening
fått till stånd ackordsförhandling utan konkurs och visar bolaget eller föreningen,
att förhandlingen upphört, skall anteckningen avföras ur registret; dock
att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning, om ackordsförhandlingen förfallit
på grund därav att konkurs inträffat.

55 §.

Rätt att erhålla ackord enligt denna lag tillkommer icke:

1) oskiftat dödsbo;

2) sparbanker och sådana centralkassor för jordbrukskredit, som i avseende
å konkurs äro underkastade de särskilda bestämmelser, som äro meddelade beträffande
sparbanks konkurs;

3) bankbolag;

4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast
egendom, å vilka gällande bestämmelser om liypoteksföreningar äga tillämpning;

5) sjukkassor och understödsföreningar;

6) försäkringsbolag. _

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag:

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 3-8, 10 och 11 §§ handelsbalken skola,
3—7 och 11 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse.

3§-

Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han rätt att
den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri enahanda förmånsratt,
som i första stycket sägs; dock att beträffande hyresvärds eller jordägares
förmånsrätt i egendom, som han äger kvarhålla till säkerhet för fordra!? hos
hyresgäst eller arrendator, skall gälla vad nedan därom stadgas.

4 §''

Ar gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar, eller varor
till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods avskilt är, som förr
ar sagt Härnäst den kostnad, som å egendomens uppteckning skäligen gjord är
sedan läkarelön,, läkedom och föda under den dödas sista sjukdom, deras arvode,
som honom däri skött hava, så ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande
i konkurs, betjänters och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares da^spenning
eller avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förtallodagen
samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna uppslu^h]älp
eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva. Vad----

--------------kortare tid.

... Härefter äge den, som enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs
forordnats till rättens ombudsman eller god man, förmånsrätt för arvode och ersättning
för utgifter, därest det belopp, som i sådant avseende skall utgå, bestämd
efter ty i nämnda lag sägs.

ö §•

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lösören, som
finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran, som förfallit till betalning
tidigare än ett år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens
ingivande, samt för kost under sista tre månaderna, så ock för ersättnmg,
där sådan skall utgå, för skada å den förhyrda lägenheten.

80 Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

Har-------------------tillverkat.

Därefter njute borgenär, som för sin fordran bär inteckning i fartyg, förmånsrätt
i fartyget och dess tillbehör; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som
före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande är upplupen,
för längre tid än tre år. År fartyget intecknat för fleres fordringar, äge
den företräde, som först sökt inteckning; hava flere sökt inteckning samma dag,
äge lika rätt.

6 §•

Den------------------ förfallodagen. Samma

förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta egendom,
i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen finnas, samt, där
tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits, i den upplåtna rättigheten med vad därtill
hör, för arrende eller avgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren
åliggande utskyld eller annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas,
dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning
eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta eller

vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har--------lämnat.

Därefter — — — — — — — — — — — — — — — — — — lika rätt.

7 §•

Har------------fartyget.

Giver man annan förlag för idkande av bergsbruk eller gruvdrift, även där
denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drivande av fabrik, mjöl- eller
sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller kruttillverkning, och varder förlaget
intecknat, på sätt särskilt är stadgat, njute sedan, vid konkurs, förlagsman
förmånsrätt för sin fordran i det, som tillverkat är, i de för tillverkningen avsedda
råämnen, i all den lösegendom, vare sig maskiner, redskap, dragare eller
annat, som till bergsbrukets, gruvans, fabrikens eller inrättningens drift hörer,
samt i gäldenärens fordringar för sådana förskott i penningar eller varor, som
för rörelsen lämnade äro; så ock, vid förlag till bearbetande av andra gruvor än
järngruvor, i själva gruvan; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som före konkursansökningens
ingivande upplupen är, för längre tid än tre år. Är.förlagsinteckning
beviljad för fleres fordringar, have den företräde, som inteckning först sökt;
hava flere sökt inteckning å en dag, äge lika rätt. Är, då förlagsinteckning sökes,
egendomen avträdd till konkurs eller meddelas beslut om egendomsavträde samma
dag ansökningen göres, äge förmånsrätt icke rum.

8§-

Sedan äge borgenär, för vars fodrarr lös egendom blivit i laga ordning i
mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen. Är densamma
utmätt för fleras fordringar; have den, för vars fordran utmätning först verkställdes,
företräde: har utmätningen skett på en gång; äge var lika rätt. Har
konkurs följt på ansökning, som gjorts inom en månad från den dag, då utmätning
verkställdes, eller, där utmätningen skett för fordran, som tillkommer
gäldenärens make, inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu sagd
är, ej rum: ej heller då utmätning skett efter gäldenärs död, innan en månad
förflutit från den dag, då uppteckningen av den dödes bo slutades, där konkurs
följer på ansökning, som gjorts inom sagda tid.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4. 81

Har i fall, då konkurs föregåtts av offentlig ackordsförliandling, som på
grund av konkursen förfallit, eller då konkurs följt på ansökning, som gjorts
mom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit
\ allmänna tidningarna införd, beslutet om inledande av ackordsförliandling meddelats
inom tid, som i forsta stycket sägs, från den dag, då utmätning verkställdes,
age förmånsrätt, varom i första stycket stadgas, ej rum.

Där liuvudlottägare i solidariskt bankbolag blivit försatt i konkurs efter
ansökning, som gjorts inom natt och år från det beslut om bolagets försättande
i konkurs meddelats, samt ansökningen om bolagets försättande i konkurs gjorts
mom tid som i första stycket sägs, från den dag, då utmätning hos bolagsmannen
verkställdes, ma ej heller den förmånsrätt, som i denna paragraf avses, äga rum
sä framt förvaltare i bolagets konkurs därom framställa påstående.

10 §•

... Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut. Äro
förmynderskap flera; age de omyndige sig emellan lika rätt. Har, sedan förmynderskapet
upphört, fordran stått mer än tre år inne, äge dock förmånsrätt,
som nu ar sagd, ej rum, utan så är att talan om redovisning eller klander därav
eller om utfående av fordringen blivit före utgången av sagda tid anliängiggjord,
sa ock laga åtgärd, som därutöver för erhållande av redovisning eller utbekommande
av fordringen varit av nöden, vidtagits inom ett år från det i vane
fall anledning därtill yppades.

Då på grund av vad i första stycket stadgas för bevarande av förmånsrätt
s°fn caro avses, erfordras, att åtgärd för vinnande av utmätning vidtages inom
• i i/i i''an C , ''''inledning därtill yppades, men offentlig ackord sförhandling varder
inledd åtgången av sagda tid, skall däri icke inräknas den tid, under vilken
ackordsforhandlmgen pågår, och vare för förmånsrättens bevarande ej nöd i "t
att åtgärd, som nyss sagts, vidtages i fall, då ackord kommit till stånd före utgången
av en månad från den dag, då beslutet om ackordets fastställande vann
0Ct11.1 arma^ ^aH före utgången av samma tid från det kungörelse om
ackordsforhandlmgens upphörande var införd i allmänna tidningarna.

11 §•

, ... kedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens ingivande
belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva.

. Pft?n,a träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt lagen om

ackordsforhandling utan konkurs träda i kraft; dock att den icke skall tillämpas
i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts före sagda dag,
eller i fråga om darförut verkställd utmätning samt att vad i 8 § särskilt stadgats
om verkan av konkurs, då utmätning skett för fordran, som tillkommer gäldenarens
make ej heller skall gälla i fall, då äldre giftermålsbalken äger tillämpning
å makarnas förmögenhetsförhållanden. v &

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 4 käft. (Nr 4).

3198 20 11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 23 kap. strafflagen skall erhålla följande ändrade
lydelse:

23 Kap.

Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri mot
sina borgenärer i något av dessa fall:

1) att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna ej
uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal egendom från
konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller
ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2) att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit eller
vidgått falsk skuld; eller

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok hållas
bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller uppsåtligen
förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete, från och med två till och
med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling
utan konkurs, finnes hava övat bedrägeri mot sina borgenärer i ty att han
under lånat namn köpt egendom, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat
avtal avhänt sig eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller ur vägen
skaffat egendom, samt den egendom bland tillgångarna ej uppgivit; eller

att han förbrutit sig som ovan i denna § under 2) eller 3) sägs.

2 §•

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, brukat oredlighet mot sina
borgenärer i ty

1) att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller, dar
konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom kunnig blev,
något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan sviklig avsikt att bereda
sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes förskingrat; eller att han i
fall, då konkursen föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

konkursen förfallit, eller konkursen följt på ansökning, som gjorts inom fjorton
dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna
tidningarna införd, efter ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandlmg
förbrutit sig som nu är sagt; eller

2) att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att rätt för
§öia, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd därmed lika är, avhänt
s!g egendom av sådant värde, att borgenärerna därav märklig skada haft eller
få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där
han _ dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt 2 kap.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackördsförhandling
utan konkurs, brukat oredlighet mot sina borgenärer i ty att han innan
beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades förbrutit sig som ovan
i denna § under 2) sägs.

3 §•

Prövas gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava visat uppenbar vårdslöshet
mot sina borgenärer därigenom

1) att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter använt, eller på
spel eller andra därmed jämförliga företag, där utgången berott av ren tillfällighet,
Gller genom vingleri i. växelrörelse eller lättsinnigt ingångna ansvarsförbindelser
förlorat belopp, som icke stått i skäligt förhållande till hans ställning eller tillgångar; 2)

att han antingen inom de sista trettio dagarna förr än han sin egendom
avträdde eller borgenärs ansökning därom honom kungjord blev, eller ock i fall,

konkursen följt pa offentlig ackordsförhandling utan konkurs såsom i 2 §
under 1) sägs, inom de sista trettio dagarna före ingivandet av ansökningen om
inledande av ackordsförhandling eller därefter indragit penningar, borgat varor
eller sålt egendom och ej kan nöjaktigt reda därför visa;

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok hållas
bör, sådan bokföring icke ordentligen fullgjort;

4) att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse bort, det
han ej kunde rätt för sig göra, genom försäljning av egendom till uppenbart
underpris eller på annat sådant sätt berett sig penningtillgång, eller gynnat någon
borgenär, till de övrigas förfång, med betalning, pant eller annan säkerhet för
fordran, som ej förfallen varit eller varför viss förfallotid ej varit utsatt och
krav ej heller hos gäldenären skett, eller, i uppenbar avsikt att fördröja utbrott
av konkurs, sin rörelse fortsatt och därunder penningar eller varor upplånat;

straffes med fängelse. un >

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförliandkug
konkurs, prövas hava visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer

därigenom. att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades
förbrutit sig som ovan i denna § under 1), 3) eller 4) sägs.

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd eller fått till stånd
offentlig ackordsförhandling utan konkurs, och finnes styrelseledamot eller annan,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hava mot borgenärerna
sig förbrutit, som här ovan sägs; då skall han straffas, som vore han
gäldenär.

5 §•

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, rymt för skuld och ej kommit
åter inom sex månader från det han rymde; vare lag, som i 2 § sagt är.

6 §•

Styrker inför rätten den, som gjort sig skyldig till ansvar efter 3 §, i fall,
då konkurs ägt rum, att borgenärerna i konkursen blivit till fullo förnöjda, eller
i fall, då offentlig ackordsförhandling utan konkurs ägt rum, att de borgenärer,
som upptagits i den för ackordsförhandlingen upprättade bouppteckningen eller
anmält sig till deltagande i förhandlingen samt icke jämlikt 14 § i lagen om
ackordsförhandling utan konkurs äro uteslutna från att deltaga i förhandlingen,
blivit sålunda förnöjda; varde från allt ansvar fri förklarad.

7 §•

Brott, som i 3 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej brottet
av målsägande till sådant åtal angives.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt lagen om

ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att böra
genom stämning anhänggigöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 § annorlunda
stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga utslag:
i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord eller klander av
utdelningsförslag; så ock i ackordsförhandlingsmål, rörande frågan om fastställelse
av ackord.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförliandling

utan konkurs träder i kraft.

Kungl. Majrts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssamman
träden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden
för handläggning av vissa mål och ärenden skall i nedan angivna
del erhålla följande ändrade lydelse:

I — —-----------—--—---räkning;

4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs, angående fastställelse
å ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan konkurs samt angående
boskillnad;

5. ärenden — — — — — — — — —--— — — — — behandling.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och lagen om

ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september 1903 angående
solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.

Härigenom förordnas, att 1—5, 7, 8, 11 och 13—17 §§ i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs skola, 1, 2, 7 och 17 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse:

1 §■

Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,
värde det av konkursdomaren ofördröjligen anmält hos bankinspektionen; och
förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga
i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt i
konkurslagen stadgas.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom av konkursdomaren
ofördröjligen gjord hos konungens befallningskavande, som förordnar
ett alltmänt ombud att deltaga i förvaltningen av konkursboet, på sätt
här ovan sägs.

På — föras.

2§-

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande m edförvaltare
göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan — — — —----------delar.

3§-

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande
arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

4§-

Konkursdomaren äge att utan hinder av vad som stadgats i 19 § konkurslagen
för införande av kungörelser angående konkursen bestämma flere än två

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

tidningar i den ort, varest bankens styrelse har sitt säte, samt en eller flere tidningar
å annan ort, där banken liar kontor.

Förvaltarne åligge att upprätta förteckning över de borgenärer, vilka enligt
bankens räkenskaper hava fordran hos banken på grund av insättning å depositions-,
upp- och avskrivnings- eller annan räkning, eller ock enligt sparbanksbok;
skolande denna förteckning för varje borgenär upptaga beloppet av hans fordran,
så ock, där ränta å fordringen är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden,
jämte räntefoten.

Förteckningen skall i hmunkskrift av förvaltarne så fort ske kan ingivas till
konkursdomaren; börande vid huvudskriften fogas avskrifter till antal, som påkallas
av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas överensstämmelse med huvudskriften
blivit av konkursdomaren bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt
avskrift under de trettio sista dagarna före utgången av den för bevakning av
fordringar utsatta tid för envar, som vill taga del av densamma, hållas tillgänglig,
utom hos konkursdomaren, hos rättens ombudsman samt vid vart och ett
av bankens kontor.

Fordran, som upptagits å förteckningen, skall anses vara i konkursen bevakad,
såsom hade borgenären själv inom den för fordringars bevakning utsatta
tid anmält densamma.

Till borgenärer, varom ovan i denna paragraf förmäles, skola kallelsebrev
enligt 20 § konkurslagen icke utsändas; och värde erinran därom intagen i kungörelse,
som i 19 § samma lag sägs. Meddelanden enligt 103 § konkurslagen
skola ej heller utsändas till sådana borgenärer, utan skall i stället vad konkursdomaren
enligt sistnämnda paragraf bestämt kungöras en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av
kungörelser om konkursen. Utan hinder av vad i 129, 156, 160, 161 och 189 §§
konkurslagen föreskrives om utsändande av meddelanden samt avskrifter av
ackordsförslag och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar
i annan ordning, som av konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen
och förvaltarne bestämmes, bringas till omförmälda borgenärers kännedom;
skolande underrättelse om vad sålunda bestämts genom rättens ombudsmans försorg
kungöras i ovannämnda tidningar.

5§-

För beslut av borgenärerne om uppskov med försäljning av boets egendom
eller med indrivning av dess fordringar vare den särskilda röstövervikt, som i 64
§ konkurslagen sägs, icke erforderlig, där ej fråga är om uppskov för längre tid
än tre år från första borgenärssammanträdet.

1 §■

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning, som
konkurslagen föreskriver för val av förvaltare.

]?or _ _ _ _ — —--------—--sammanträdet.

Underlåta borgenärerne eller huvudlottägarne att utse ledamot i nämnden,
varde ledamot i stället förordnad av konkursdomaren. Försummar utsedd ledamot
att på ordförandens kallelse tillstädeskomma vid nämndens sammanträde,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4. 89

äge ordföranden tillkalla annan person att i den försumliges frånvaro deltaga i
värderingen.

8§-

Visar sig vid den värdering, varom i 6 § sägs, eller sedermera under konkursens
fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande av bolagets
kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens behandling,
skola förvaltarne ofördröjligen å huvudlottägarne, i förhållande till det antal
lotter envar av dem enligt förteckningen över bolagets delägare innehar, uttaxera
det till fyllande av bristen i bolagets tillgångar erforderliga belopp jämte en
tiondedel däröver. Är någon av huvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd, skall
uttaxeringen ske allenast å övrige liuvudlottägare.

U §•

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för varje lott
skall inbetalas, ävensom förfallodagen eller förfallodagarne, varde införd i allmänna
tidningarna tre gånger, första gången minst sex veckor och sista gången
minst fjorton dagar före första förfallodagen; och läte förvaltarne dessutom om
uttaxeringen ofördröjligen underrätta huvudlottägarne genom särskilda brev, som
avsändas med posten.

13 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel av det belopp, som
då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd med betalning
av återstoden, därest han för sagda återstod jämte ränta inom samma tid
ställer pant eller borgen, som godkännes av förvaltarne.

14 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande av honom åliggande betalningsskyldighet
och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han icke allenast
för vad oguldet och förfallet är jämte ränta därå utan ock, där uttaxeringen fördelats
på särskilda förfallodagar, för vad å senare förfallodag skolat erläggas
underkastad utmätning utan dom eller utslag, då förvaltarne med företeende av
rättens ombudsmans bevis om det belopp, för vilket bolagsmannen på grund av
uttaxeringen häftar, hos utmätningsman påkalla utmätning; vare ock bolagsmannen
skyldig att på yrkande av förvaltarne avträda sin egendom till konkurs;
åliggande det förvaltarne att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den åtgärd,
som i varje fall må anses lämplig.

15 §.

Belopp, för vilket pant eller borgen blivit enligt 13 § ställd, skall inbetalas
inom sex månader efter, den i kungörelsen utsatta förfallodag. Sker det ej, läte
förvaltarne ofördröjligen försälja panten å offentlig auktion eller utsöka beioppet
hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen underkastad sådan påföljd, som i 14 §
sägs, där förvaltarne anse nödigt, att sådan påföljd tillämpas.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4 höft. (Nr 4.)

3198 19 12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

16 §.

Avträdas huvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, äge förvaltarne
i bolagets konkurs samma rätt att i bolagsmannens konkurs anställa återvinningstalan
som enskild borgenär i sistnämnda konkurs. Där sådan talan av
förvaltarne föres och den ansökning, varå bolagsmannens konkurs följt, gjorts
inom natt och år från det beslutet om bolagets försättande i konkurs meddelades,
skall i avseende å rätten att söka återvinning så anses, som om nämnda
ansökning ingivits, då ansökningen om bolagets försättande i konkurs gjordes; och
skall i dylikt återvinningsmål den, som ägt kännedom om att gäldenären var
huvudlottägare i bolaget samt haft antingen skälig anledning till antagande, att
bolaget var på obestånd, eller vetskap om att ansökning gjorts om bolagets försättande
i konkurs, anses hava haft skälig anledning till antagande, att gäldenären
var på obestånd. I fall, som avses i 2 § tredje stycket av förordningen
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, skall vad nu sagts om
gäldenären tillämpas i avseende å gäldenärens dödsbo.

17 §.

Huvudlottägare---—--------------sagt.

Förvaltarne i bolagets konkurs vare pliktiga att, då huvudlottägare blivit
försatt i konkurs, däri såväl för bolagets konkursbo som å övriga huvudlottägares
vägnar bevaka vad förstnämnda bolagsman på grund av sin delaktighet i bolaget
är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bolagets konkurs blivit avslutad, uppbära
den utdelning, som belöper å berörda tillskott.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,
men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där
gjorts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av
järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs, skola, 20 och
21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs avträdd, åligge
konkursförvaltaren att besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut
varit vanligt eller eljest prövas lämpligt samt med borgenärernas fördel mest
förenligt. Vid utseende av förvaltare skall förty iakttagas, att förvaltaren eller,
där flere förvaltare utses, någon av dem äger sådan erfarenhet och sakkunskap,
som erfordras för järnvägstrafikens behöriga handhavande.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå av järnvägens
avkastning och köpeskilling i överensstämmelse med vad i 81 § konkurslagen
stadgas beträffande där avsedda konkurskostnader.

20 §.

Vad i 23 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär att erhålla
utmätning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej i fråga om järnväg,
som blivit till konkurs avträdd. År järnväg, då beslut om egendomsavträde
meddelas, utmätt men ej försåld, upphöre överexekutors befattning därmed.

Försäljning av järnvägen skall äga rum så snart det efter utgången av den
för bevakning av fordringar utsatta tid kan ske. Anses med försäljningen böra
till förekommande av förlust för borgenärerna anstå, och vill förty förvaltaren,
enskild borgenär eller gäldenären föreslå uppskov med försäljningen, ingive före
bevakningstidens utgång skriftligt förslag därom till konkursdomaren. Inkommer
förslag, som nu nämnts, skola borgenärerna å den tid och det ställe, vartill det i 108 §
konkurslagen omförmälda borgenärssammanträdet varder utsatt, sammanträda inför
rättens ombudsman för att besluta över förslaget; och skall underrättelse

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

härom intagas i de meddelanden, som jämlikt 103 § konkurslagen skola av konkursdomaren
avsändas. I avbidan på borgenärernas beslut varde åtgärderna för
järnvägens försäljning inställda. Up p sko vsför slaget må ej behandlas av borgenärerna,
förrän de tvistefrågor, som genom anmärkningar mot bevakade fordringar
må hava uppkommit, blivit handlagda. Då uppskovsförslag förekommer till prövning,
skola borgenärerna besluta, om och på huru lång tid uppskov med järnvägens
försäljning skall äga rum, vilken tid dock ej må sättas längre än fem år från
beslutets dag, ävensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, på vilka järnvägen
må även före den beslutade uppskovstidens förlopp av förvaltaren avyttras.
Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, varom, bland närvarande
borgenärer, de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största
beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de
röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter
den genom borgenärernas beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskov med
järnvägens försäljning ej äga rum.

Vad i 67 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär att
påkalla försäljning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej i fråga om järnväg,
som avträtts till konkurs.

Har----säljas.

21 §.

Är järnväg intecknad, må den ej utan samtycke av inteckningshavarne
annorledes än utmätningsvis försäljas under inteckningarnas värde, sammanlagt
med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen
utgå.

Skall —--— bestrider.

Vad i 70 § andra stycket konkurslagen är stadgat därom att försäljning av
boets fasta egendom må underlåtas skall ej äga tillämpning i fråga om järnväg.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,
men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där
gjorts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslagtill

Lagom
ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad.

Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26 —30 §§ i lagen den 1 juli
1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen den 11 juni 1920 om
införande av nya giftermålsbalken fortfarande skall gälla, skola, 7, 10, 18, 27 ock
28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Ansökning om boskillnad skall ingivas till konkursdomaren i den ort, där
mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet.

5§-

Finner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att taga befattning
med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av annan orsak icke kan
upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överensstämmelse därmed och teckne
det å ansökningen.

Upptages ansökningen, läte konkursdomaren genast om densamma och dagen,
då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningarna ävensom, där så
ske kan, i en eller två tidningar inom orten.

6 §•

Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är, fogats
av dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets tillgångar och skulder,
varde föreläggande dem meddelat att inom viss tid sådan uppteckning till
konkursdomaren ingiva. Försummas det, varde av konkursdomaren förordnande
meddelat magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person
att uppteckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till
boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgiva.

7 §•

År ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne konkursdomaren
å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten inställa, i stad sist

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

inom åtta dagar och på landet å viss dag under pågående eller näst infallande
lagtima ting eller ock å urtima ting, där sådant äskas.

Kallelsen---handläggning.

Varder----sägs.

10 §.

När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun det begär,
god man att henne biträda. Den — — — utföres.

11 §''

Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer, äge
han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där hovrättens förordnande för
särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten.

18 §.

Sedan — — — ansvarig.

Då skifte ägt rum, läte makarne den över skiftet upprättade handling ingivas
till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det rätten att utan
dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske kan, i en eller två tidningar
inom orten kungöra, att handlingen blivit till rätten inlämnad, med uppgift
tillika om dagen då det skett. Varder ena makens egendom avträdd till
konkurs efter ansökning, som gjorts inom tre månader från det skifteshandlingen
till rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, på deras
talan åter. Samma lag vare, där makes konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,
som på grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som
gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande
varit införd i allmänna tidningarna, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelats inom tid, som nyss sagts. Talan, varom här förmäles,
skall anhängiggöras inom sex månader från första borgenärssammanträdet; och
gälle i övrigt om den talan vad i 39 § konkurslagen stadgas om återvinning, som
där avses.

26 §.

Konkursdomaren skall föra förteckning, däri för varje boskillnadsärende
antecknas dagen, då ansökning gjord är, så ock alla av rätten eller konkursdomaren
i ärendet vidtagna åtgärder.

27 §.

År makars bo till konkurs avträtt, och vill make i sammanhang med konkursen
söka boskillnad, ingive sin ansökning inom den för bevakning av fordringar
utsatta tid.

Sökes —--skett.

Ansökning om boskillnad, varom i denna paragraf är fråga, eller om undansättande
skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast ett exemplar,
besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde sökanden lösen för
avskriften.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

28 §.

Ansökning--— gjort.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,
sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden
posten översända avskrift av densamma, så ock meddelande om tid och
ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde.

29 §.

Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall gälla även
i avseende å gäld, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar
utsätta tid, göre yrkande därom i den ordning, som för framställande av jäv mot
bevakning är i konkurslagen stadgad; och varde med det yrkande så förfaret,
som om jäv är föreskrivet.

30 §.

Ej må den omständighet, att make må äga undanskifta giftorätt eller någon
del därav, hindra samfälld egendoms försäljning. Egendom, som ena maken påstår
vara dess enskilda, må ej mot bestridande av den make säljas genom konkursförvaltarens
försorg före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta
tid; sökes undanskiftande, må egendomen ej säljas, utan att den funnits skola
gå i betalning för bevakad gäld, och må i sådant fall ej mera säljas än som erfordras
för gäldens betalande.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,
men skall icke tillämpas, där ansökningen om boskillnad eller, vad angår boskillnad,
som sökes i sammanhang med konkurs, eller undanskiftande, ansökningen
om konkurs är därförinnan ingiven.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18
september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse skola,
9 och 11 §§, så vitt de jämlikt övergångsbestämmelsen till lagen den 11 juni
1920 om ändring i vissa delar av nämnda förordning fortfarande skola gälla, ernålla
följande ändrade lydelse:

2§-

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta betalning
ur boet innan tid till egendomsavträde ute är efter vad i 5 eller 7 § sägs; ställe
då borgen eller annan säkerhet för vad han lyfter: varder boets egendom därefter
inom sagda tid till konkurs avträdd; bevake han i konkursen sin fordran,
såsom vore den ogulden, och njute ej bättre rätt än han hade innan gäldenären
dog: give ock, där det lyftade, eller något därav, honom i konkursen frångår,
sådant till boet ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Avyttras av stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en månad
förflutit, antingen från den dag, uppteckningen av boet slutad var, eller, om bouppteckning
inom föreskriven tid ej förrättad blivit, från den dag, tiden därtill
tilländagått, och avträdes den dödas egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom sagda tid, gånge överlåtelsen på talan av konkursboet åter.

Är under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom sökt på
grund av stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund av utfästelse av den
döda, för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga
om intecknig, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för
fordran, som där avses, gälle därom vad i 29 § andra stycket konkurslagen stadgas
om inteckning i fast egendom, som blivit sökt inom sextio dagar innan konkursansökning
gjorts; dock att vad sålunda föreskrivits icke skall äga tillämpning
å inteckning, som sökts på grund av utfästelse av den döda, där borgenären visar,
att han, då han sökte inteckningen, saknade skälig anledning att antaga, att den
döda velat gynna honom framför övriga borgenärer, samt borgenären då ej heller
hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd, eller
kännedom om att ansökning gjorts om boets försättande i konkurs.

I fråga om återvinningstalan, som här ovan omförmäles, skola bestämmelserna
i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Mäj:ts Proposition Nr 4.

5 §•

Vill arvinge sig urarva göra; avträde då den dödas egendom till konkurs,
såsom i konkurslagen är stadgat: kände lian gälden när boet upptecknades; äge
tid till urarvagörelse en månad från den dag, bouppteckningen slutades: yppas
ny gäld; have lian lika tid ifrån det han den gäld veta fick.

Har på grund av ansökning, antingen under gäldenärens livstid eller efter
hans död, beslut om egendomsavträde meddelats efter dödsfallet, men innan tid
till urarvagörelse ute är, vare det så ansett, som hade urarvagörelse skett den
dag, beslutet meddelades.

6§-

Nu äro arvingar flera, och gör en sig urarva: bestrider annan egendomens
avträdande; äge denne rätt att egendomen tillträda, där han därom gör anmälan
sist å tid, som i kungörelsen om konkursen är utsatt för första borgenärssammanträdet,
samt inom tre veckor därefter ställer borgen för veterlig gäld: sker
det och vill sökanden för sin del avträdesansökningen återkalla, och gemensamt
med den andra boet övertaga, eller vill det annan arvinge; have där lov till, där
jämväl han, inom en vecka efter sistnämnda tids utgång, ställer borgen som sagt är.

Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas kvarlåtenskap,
eller obestämt överskott sedan andra rättsägare sina andelar utfått;
hava ock han den rätt att boet övertaga, som i denna § arvinge tillerkänd är.

Där anmälan om tillträde av (avträdd egendom skett, må innan det visat
sig, om borgen ställes såsom ovan är stadgat, egendom i boet icke genom konkursförvaltarens
försorg säljas i andra fall än i 60 § eller 61 § andra stycket
konkurslagen avses.

9§-

Har efterlevande make eller arvinge egendom avträtt, och vilja stärbhusdelägarne
å någondera sidan egendom undanskifta, göre därom skriftlig ansökning
inom den för bevakning av fordringar utsatta tid.

Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast
ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde stärbhusdelägare,
som gjort ansökningen, lösen för avskriften.

Sedan stärbhusdelägarne å andra sidan samt borgenärerna, på sätt i konkurslagen
om granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, erhållit tillfälle att
i frågan sig yttra, varde ansökningen efter lag av rätten bedömd, ändå att jäv
däremot ej gjort är.

Om undanskiftande för gäld, som bevakats efter utgången av den i första
stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § av lagen om boskillnad
finnes stadgat.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,
sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden,
där hans adress är känd, med posten översända avskrift av jävsskriften, så ock
meddelande om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde.
Yarder, sedan sådan ansökning inkommit, efterbevakning gjord,
underrätte konkursdomaren sökanden om innehållet av den i anledning av efterbevakningen
utfärdade kungörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 höft. (Nr 4.)

3198 20 13

Kungl. Maj.is Proposition Nr i.

11 §•

När egendomsavträde å någondera sidan sker, skall all egendom i boet till
borgenärerna överlämnas utom i de fall, som i 6 och 10 §§ omförmälas. Yad i
lagen om boskillnad stadgat finnes om försäljning av egendom, som endera sidan
må äga undanskifta, så ock om betalningsrätt för vederlagsfordran gälle även i
de fall nu sagda äro.

12 §.

Avträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat, skall var,
som det egendomsavträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att den gäld honom
ej känd var en månad före den dag, anmälan om egendomsavträdet gjordes. Den,
som egendom sålunda avträtt, skall inom utgången av den för bevakning av fordringar
utsatta tid inför konkursdomaren avlägga sådan ed; stånds honom dock
fritt att inom sagda tid inkomma med bevis, att han inför annan konkursdomare
eller vid domstol edgången fullgjort. Annan stärbhusdelägare åligge, där någon
borgenär det äskar, att eden avlägga och det styrka inom den tid och i den ordning,
som honom av konkursdomaren förelägges; gör han det ej, njute ej av
egendomsavträdet den förmån, varom i 16 och 17 §§ förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,
men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där
gjorts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 30 växellagen.

Härigenom förordnas, att § 30 växellagen skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Har den, som godkänt växel, före förfallotiden blivit försatt i konkurs eller
fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller vid utmätning funnits
sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han är köpmän, inställt sina
betalningar, och har han ej, när den, som växeln i händer haver, av sådan anledning
det äskat, ställt säkerhet för växelns inlösen å förfallotiden, vare växelinnehavaren
och överlåtare, sedan förhållandet blivit styrkt genom protest, berättigade
att mot protestens avlämnande fordra säkerhet av föregående överlåtare
eller växelgivaren, som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse givas på sätt och vid påföljd, som i
§§ 45—47 stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling utan
konkurs träder i kraft.

100

Kungl. Maj.is Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte

av lös egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte
av lös egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgivet, köparen
efter köpets avslutande

blivit försatt i konkurs

eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs
eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld
eller, om han är köpman, inställt sina betalningar

eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att köpeskillingen
ej varder rätteligen erlagd;

vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes för köpeskillingens
gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt men ej kommit
i köparens besittning, hindra dess utgivande. Är tiden för godsets avlämnande
inne, och vill säljaren häva köpet, have ock därtill lov, så framt ej ofördröjligen
efter anmaning säkerhet ställes för köpeskillingens gäldande.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling utan

konkurs träder i kraft.

. Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

101

Förslag

till

Lag

om iintirad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,
handelsagentur och handelsresande.

Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,
handelsagentur och handelsresande skall erhålla följande ändrade lydelse:

År gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till honom, och
försättes han i konkurs, eller får han till stånd offentlig ackordsförliandling utan
konkurs, eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att det måste antagas,
att fordran, varför kommissionären skulle haft panträtt i godset, om det funnits
hos honom, icke kommer att rätteligen gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen
om köp och byte av lös egendom samt 166 § sjölagen är stadgat om säljares
rätt att hindra godsets utgivande eller i visst fall kräva det åter från köparens
borgenärer äga motsvarande tillämpning. Har kommissionären gjort bruk av den
rätt, äge han göra sin panträtt i godset gällande såsom här ovan i 33 och 34

•g samma vare, där försäljningskommissionär sänt gods, som han haft till
försäljning, tillbaka till kommittenten, och denne försättes i konkurs eller får
till stånd offentlig ackordsförliandling utan konkurs eller eljest finnes vara på
sådant obestånd, som i första stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling utan

konkurs träder i kraft.

§§

sags,

102

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om instämning.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade lydelse:

Yarder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i årsstämning
utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkursdomaren givit bevakningsinlaga
i konkursen in, på sätt i konkurslagen stadgas; vare ej pliktig att
sin sålunda bevakade fordran jämväl efter årsstämningen anmäla. Samma lag
vare, där före den i årsstämning utsatta inställelsedag offentlig ackordsförhandling
inletts och borgenär före nämnda dag anmält sin fordran, på sätt i lagen
om ackordsförhandling utan konkurs är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt lagen om
ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

103

Förslag:

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917
om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 25, 81, 107, 109, 110, 145, 146, 180, 202, 205, 230,
232, 233 och 254 §§ i lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse skola, 25,
107, 109, 110, 146, 180, 202, 205, 232 och 254 §§ i nedan angivna delar, erhålla
följande ändrade lydelse:

25 §.

År aktierätt förverkad, efter ty ovan är sagt, vare aktietecknaren, där bolagets
egendom avträdes till konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år
efter utgången-------annan.

81 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,
äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, anställa klander
å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från
det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet mot dem
anställa sådan talan, som omförmäles i 66 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom eu månad
från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för
talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den
tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

107 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall underrättelse
om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens försorg
avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen
eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslomän enligt 90 §
eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under---iikvidatorer.

104 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

109 §.

Har — — —---— försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som ej så lunda

häfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens början eller beslutet
om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör —---------------förslå.

Vnd _ livförsäkringsavtal.

Om-----------------sjölagen.

110 §.

Bildas------------------undantag:

;n yi(j -----------------bestämmelserna.

2 Där----------------beräkning.

3 Vad----------------tillämpning.

4) Har —---------------en Uppgörelse----------------bindande.

5) Talan-----------.------begången

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från

bolagets registrering, stånde konkursboet öppet att anställa talan, som nu sagts;
och skall i ty fall talan anhängiggöras inom en månad från utgången av den för
bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av bolaget
då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas — —
-------förlorad.

145 §.

Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs upprättas, skall, där brist
för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag till
uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det för bristens
täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verkställas efter de i 139
och 140 §§ stadgade grunder, dock att uttaxeringen skall ske å dem, som vid
tiden för konkursansökningens ingivande voro eller under hela eller någon del
av det före nämnda tid närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,
som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens ombudsman
meddelad delägarna på sätt om kungörande av .meddelanden åt dem
finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller om tillhandahållande av utdelmngsförslag
samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag må jämväl av delägare
anställas.

146 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första domstolen
i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att ofördröjligen i
den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden åt delägarna,
infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkurstorvaltaren
utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som
domstols laga kraft ägande dom.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4. 105

Finnes---------------------stadgat.

År---------------------fallit.

180 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs efter ansökning,
som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,
äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, anställa klander
å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anliängiggöras inom en månad
från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för
talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den
tid. Försummas —---förlorad.

202 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall underrättelse
om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens
försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen
eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslomän enligt 187 §

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — —----------1

likvidatorer.

205 §.

Har------häva försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som ej så lunda

häfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens början eller beslutet
om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör------------förslå.

Yad------—----— — livförsäkringsavtal.

Om — — — — — —--------sjölagen.

230 §.

Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdomaren
härom ofördröjligen göra anmälan hos Konungen, och förordnar Konungen, där
så prövas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga i
konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen
stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande rnedförvaltare
göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen av
boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar.

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande
arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 14

106

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

232 §.

y nder —----—----------_----lämnas.

Å livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan bolaget trätt i
likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde meddelades,
skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvidation eller konkurs icke
inträffat. Å livförsäkringsbelopp-----— —------rum.

233 §.

Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga en
noggrann värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av inspektionen,
samt verkställa beräkning av det belopp, vartill livförsäkringsfonden uppgår å
första dagen i månaden näst efter den, då bolaget trädde i likvidation eller, där
konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde meddelades.

254 §.

Har--— —----—.----_---- — —----sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om försäkringsbolags konkurs,
beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom
gjord ansökan avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

107

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911
om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 15, 16, 41, 63, 70, 71, 72 och 81 §§ i lagen den
22 juni 1911 om ekonomiska föreningar skola, 15, 63, 70, 72 och 81 §§ i nedan
angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

jDa — — —--; —.-----------vinstutdelning. Träder

föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått, eller varder
inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs meddelat, skall den
avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 59 och 60 §§ om skifte av
föreningens tillgångar givna föreskrifter.

Innehålla -----— — — — — —---efterrättelse.

16 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som gjorts inom
ett år från det medlem avgick, vare den avgångne pliktig, såvitt föreningens
borgenärers rätt rör, att återbära vad han utfått av sin insats.

41 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som gjorts inom
två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, äge
konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen avser,
ända att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, ävensom att mot revisorerna anställa
sådan talan, som omförmäles i 33 §.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där
tiden för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången
av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

63 §.

Avträdes ekonomisk förenings egendom till konkurs, skall underrättelse om
konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens försorg
avsändas för registrering.

108

Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 4.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrelsen
eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman enligt 47 §

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under----------

--likvidatorer.

70 §.

Medlems---------sägs.

Avgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej föreningens tillgångar
avträdas till konkurs efter ansökning, som göres inom ett år från det avgången,
efter ty i 68 § stadgas, kungjordes.

71 §•

Då förslag till slututdelning i föreningens konkurs upprättas, skall, där brist
för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag till
uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det för
bristens täckande erforderliga belopp, ökat med högst en fjärdedel.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,
som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens ombudsman
meddelad föreningens medlemmar på sätt om kungörande av meddelanden
åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller om tillhandahållande
av utdelningsförslag samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag
må jämväl av föreningsmedlem anställas.

72 §.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas av konkursförvaltaren;
och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som
domstols laga kraft ägande dom.

Finnes — — — — — —- — — — — räcker.

I---—------efterrättelse.

Är------------fallit.

81 §.

Har-----— — — — sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs, beslutet
om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord
ansökning avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den

där gjorts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

109

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion
skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Konsulardomaren är konkursdomare.

I — — — — — — — — — landet.

Beträffande — — — — — underrätt.
Han — — — — — — — — rätten.
Äktenskapsförord----honom.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901
om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901 om
inteckning i fartyg skola, 29 § i nedan angivna del, erhålla följande ändrade
lydelse:

10 §.

År, när inteckning i fartyg sökes, den, som inteckningen medgivit, eller,
där flere äro, som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas
beslut om egendomsavträde samma dag, som ansökningen göres, skall ansökningen
avslås.

År på grund av ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad, vare den
utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning därom gjord i
protokollet över inteckningar i fartyg.

20 §.

Varder in tecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara iståndsättligt,
därefter försålt, uppföre panträtten i fartyget; och må, på ansökan utav
ny ägare av fartyget eller lott däri, inteckningen dödas, ändå att fordringshandlingen
icke i huvudskrift företes.

29 §.

Då utmätning skett av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, eller
jämlikt 71 § konkurslagen äskats, att intecknat fartyg må utmätningsvis säljas,
skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom inkommit till inteckningsdomstolen,
beviset å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden uppläsas
och införas i protokollet över inteckningar i fartyg. Visas--— an tecknat.

Har----kraft.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt på ansökning,

den där gjorts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende
på handel om lösören, som köparen later i säljarens vård kvarbliva.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende
på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall
erhålla följande ändrade lydelse:

År köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar
utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen för intagande i protokollet
hos överståthållareämbetets kansli eller inför rätten företeddes, eller försättes
säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, vare den
sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att till konkursboet räknas.
Lag samma vare, där konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på
grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton
dagar från det kungörelse om ackordsförhandlings upphörande varit i allmänna
tidningarna införd, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats
inom tid, som i första punkten sägs. Göres efter utgången av sistnämnda tid
jäv mot köpeavhandling, vilken befinnes så upprättad och behandlad, som nyss
sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att,
om lian vill fullfölja jävet, inom tre månader därefter instämma såväl säljaren
som köparen till domstolen i den ort, där godset finnes, eller vare all talan i ty
mål kvitt; och stånde godset i kvarstad, därest sökanden, inom fjorton dagar
efter utmätningsförrättningen, hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad
och skada, som av kvarstaden följa kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs,
skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 39 §
konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och lagen om
ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft, men skall icke äga tillämpning i
avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts före sagda dag.

112

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag:

om ämlrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser
om registrering av elektriska anläggningar samt
om rätt till elektrisk kraft m. m.

Härigenom förordnas, att 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa
bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk
kraft m. m. skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

5§-

Har--—------fastigheten.

Hör —--------åtgärden.

Är — —------— innehavare.

Ej — —--— —---— belägen.

Har till registreringsmyndigheten inkommit anmälan därom, att utmätning
skett av elektrisk understation eller ledning eller att enligt 28 § utsökningslagen
förordnande meddelats om försäljning av fastighet, till vilken hör elektrisk understation,
eller att enligt 70 § konkurslagen äskats, att sådan fastighet måtte utmätningsvis
försäljas, må registrering av stationen eller ledningen ej äga rum,
med mindre det visas, att utmätningen upphävts eller att frågan om försäljning
eljest förfallit.

22 §.

Har--------— övrigt.

Underlåter konkursboet att inom en månad efter därom av upplåtaren
framställd begäran ställa säkerhet, avseende tiden från det beslutet om egendomsavträde
meddelades och intill dess sex månader förflutit från utgången av den
för bevakning av fordringar utsatta tid, skall avtalet anses hävt vid utgången av
förstnämnda tid. Ställes sådan säkerhet, men varder icke minst en månad före
utgången av omförmälda sex månader ny säkerhet ställd, gällande för hela avtalstiden,
skall avtalet anses hävt vid utgången av den tid, för vilken säkerhet
ställts.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

113

Utdrag av protokollet över justiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott lördagen den 25 september 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Sedan chefen för justitiedepartementet enligt nådigt bemyndigande
den 21 juni 1920 tillkallat sakkunniga att inom departementet biträda
vid fortsatt behandling av frågan om ny konkurslag och vad därmed
äger sammanhang, anmälde t. f. chefen för nämnda departement, statsrådet
Nothin, de sakkunnigas den 7 i denna månad avgivna betänkande,
innefattande bland annat förslag till ändringar i och tillägg till de i
proposition nr 82 med förslag till ny konkurslag m. m. för innevarande
års riksdag framlagda författningsförslagen.

Föredraganden redogjorde för det huvudsakliga innehållet i de sålunda
utarbetade förslagen, vilka utgjordes av
dels förslag till ny avfattning av

1) 41, 42, 43, 45, 52, 54, 82, 84, 97, 178, 179 och 198 SS i förslaget
till konkurslag;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 15

114

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

2) 1 § i förslaget till lag om nya konkurslagens införande och vad
i avseende därå skall iakttagas;

3) 4 § i förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs;

4) ingressen till förslaget till lag om ändring av vissa bestämmelser
i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad;

5) rubrik och ingress till förslag till lag om ändrad lydelse av 2,
5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september 1862 huru
gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse;

och dels förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen
den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska
anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.;

varefter föredraganden hemställde, att lagrådets yttrande över
nämnda lagförslag, vilka såsom bilaga skulle fogas till detta protokoll,
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

J. Bratt.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

115

Bilaga.

Förslag

till

Konkurslag.

41 §.

Då fråga är om utseende av förvaltare enligt 45 eller 48 §, må konkursdomaren
ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan borgenärerna erhållit tillfälle
att yttre sig därom.

42 §.

Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap eller är
i konkurstillstånd; ej den som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets
tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän
befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är
dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd
för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd
ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara konkursförvaltare;
ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans
ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara konkursförvaltare.

43 §.

Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse förvaltare
att omhänderhava boet till dess vid första borgenärssammanträdet borgenärerna
valt förvaltare och, där de utsett annan, denne tillträtt befattningen.

45 §.

Yid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare att i stället
för den enligt 43 § utsedde förvaltaren omhänderhava konkursboet. Har kon -

116

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

kursdomaren efter vad i 52 § är stadgat förordnat, att konkursboets förvaltning
skall vara delad, skall förvaltare väljas särskilt för varje del av förvaltningen.
Såsom borgenärernas beslut gälle den mening, varom bland närvarande borgenärer
de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet,
så framt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en tredjedel av de röstande.
Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den mening konkursdomaren
biträder.

Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av konkursdomaren.

52 §.

Där konkursdomaren finner delning av konkursboets förvaltning emellan
flere förvaltare böra äga rum, ankomme på honom att därom förordna; och bestämme
konkursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skall ske.
Itättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren
göra framställning om delning av förvaltningen.

Hava flere förvaltare förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt
avhända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra
någon. förpliktelse.

Äro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller beslut,
som enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och
föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hänskjutas till ombudsmannen,
och gälle den mening han biträder.

54 §.

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan ej mindre omhändertaga
gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet,
samt, där gäldenären är köpman, i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra anteckning
om dagen för omhändertagandet, än även förrätta uppteckning av tillgångar
och skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och
postadress, så ock å nämnda böcker och handlingar. Där så befinnes nödigt,
må förvaltaren för bouppteckningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen
skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann
uppskattning prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara
tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren
och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny
bouppteckning ej av nöden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

117

82 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rätten; äro
flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Ej må arvode efter tid räknas.

84 §.

97 §.

Gäldenär skall av konkursboet njuta nödigt underhåll för sig, make och
oförsörjda barn eller adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet
om egendomsavträde meddelades, där ej han själv eller hans make kan annorledes
försörja familjen. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed avläggas av
gäldenären, njute han underhåll till dess sådant skett. Gäldenären äge ock från
konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för sig,
make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap eller
andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor, eller där gäldenären
icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra
kronor.

118

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Vid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall tagas hänsyn så väl
till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att göra rätt för
sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna lag åligga
honom.

178 §.

I sådana vid borgenärssammanträde förekommande frågor, som röra boets
förvaltning, gälle, där ej annorledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den
mening, varom bland närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra
minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas,
gälle den mening rättens ombudsman biträder.

179 §.

En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid borgenärssammanträde,
vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffenheten av sin
fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka fordringen må vara
grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter bevaknings tidens utgång,
skall dock vad sålunda är stadgat anses fullgjort, där borgenär i bevakningsinlaga
lämnat nämnda uppgifter om fordringen och vid inlagan fogat de handlingar,
som efter vad nyss sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens
utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.

För fordran eller del av fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må talan
ej föras. Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke äger
laga kraft, talan för fordringen ej föras.

198 §.

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet
hörande fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott
i fartyg gått till försäljning, ankomme på fastighetens eller fartygets eller fartygslottens
ägare att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning
om konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt rum; skolande, när
förhållandet styrkes, anteckning därom i fråga om fast egendom eller fartyg, som
blivit infört i fartygsregistret, göras i vederbörande inteckningsprotokoll samt
fastighets- eller inteckningsbok.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

119

Förslag

till

Lag:

om nya bonkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

1 §•

Den nu antagna konkurslagen skall jämte vad bär nedan stadgas lända till
efterrättelse från och med den 1 januari 1922.

Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft, skall i avseende
å konkursen äldre lag tillämpas. Är konkursansökning vid nämnda tid
på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning och handläggning av den
ansökning ävensom i avseende å konkurs, som därå följer, äldre lag tillämpas.

I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått gäldenären
innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen följt på ansökning, som
gjorts först därefter, motsvarande bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på
grund därav frihet från klander för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall,
då sådan frihet ej äger rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.

120

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ackordäförhandling utan konkurs.

4 §•

God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör ansökning
därom; ock skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen bör äga sådan insikt
ock erfarenket, som med liänsyn till boets omfattning ock beskaffenhet
erfordras för upprättande av tillförlitlig bouppteckning och bedömande av gäldenären
s ställning.

Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som av förening
av köpmän eller andra näringsidkare eller auktoriserad handelskammare
erhållit bemyndigande att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna
lag, ock har föreningen eller handelskammaren av Konungen erhållit tillstånd att
meddela dylikt bemyndigande, skall konkursdomaren till god man förordna den
av gäldenären föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och
erfarenhet, varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna paragraf
sägs är obehörig.

God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst
eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning;
ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till
straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,
vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att
föra annans talan inför rätta.

Ej må gäldenärens make vara god man, ej heller någon, som är med gäldenären
i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken om jäv emot
domare sägs; skolande i här nämnda avseende adovtivförhållande anses lika med
skyldskap emellan föräldrar och barn.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

121

Förslag

till

Lag

om lindring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad.

Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26—30 §§ i lagen den 1 juli
1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen den 11 juni 1920 om
införande av nya giftermålsbalken fortfarande skall gälla, skola, 7, 10, 18, 27
och 28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 höft. (Nr 4.)

319S 20 16

122

Nungl. Maj:ts Proposition Nr å.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

Kuncjl. Maj:ts Proposition Nr 4,

123

Förslag

till

li a g

om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser
om registrering av elektriska anläggningar samt
om rätt till elektrisk kraft in. in.

5 §•

Har — —----------fastigheten.

Hör-----— — —---åtgärden.

År------— —---innehavare.

Ej —--— --------belägen.

22 §.

Har------- — — — — övrigt.

Underlåter konkursboet att inom en månad efter därom av upplåtaren
framställd begäran ställa säkerhet, avseende tiden från det beslutet om egendomsavträde
meddelades och intill dess sex månader förflutit från utgången av
den för bevakning av fordringar utsatta tid, skall avtalet anses hävt vid
utgången av förstnämnda tid. Ställes sådan säkerhet, men varder icke minst en
månad före utgången av omförmälda sex månader ny säkerhet ställd, gällande
för hela avtalstiden, skall avtalet anses hävt vid utgången av den tid, för vilken
säkerhet ställts.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,
men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där
gjorts före sagda dag.

124

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6
oktober'' 1920.

N ärvarande:

Justitieråden Berglöf,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 25 september 1920, hade Kungl. Maj:t — sedan sakkunniga,
som tillkallats att inom justitiedepartementet biträda vid fortsatt behandling
av frågan om ny konkurslag och vad därmed ägde sammanhang,
den 7 i samma månad avgivit betänkande, innefattande, bland annat,
förslag till ändringar i och tillägg till de i proposition nr 82 med förslag
till ny konkurslag m. m. för 1920 års riksdag framlagda författningsförslagen,
— förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över de sålunda utarbetade
förslagen, vilka utgjordes av dels förslag till ny avfattning av

1) 41, 42, 43, 45, 52, 54, 82, 84, 97, 178, 179 och 198 §§ i förslaget
till konkurslag;

2) 1 § i förslaget till lag om nya konkurslagens införande och vad
i avseende därå skall iakttagas;

3) 4 § i förslaget till lag om ackords förhandling utan konkurs;

4) ingressen till förslaget till lag om ändring av vissa bestämmelser
i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad; samt

5) rubrik och ingress till förslag till lag om ändrad lydelse av 2,
5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september 1862 huru gäld
vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse; och dels förslag till lag

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

125

om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa
bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt
till elektrisk kraft m. m.

De remitterade förslagen, vilka finnas bilagda detta protokoll, föredrogos
inför lagrådet av hovrättsrådet Sven Lawski.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning, dock att beträffande
förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22
juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m. erinrades om vad lagrådet

— i sitt den 4 september 1920 avgivna yttrande över, bland annat,
upprättat förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen

— vid 28 § i denna lag anfört i fråga om 5 § i förstnämnda lag.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

126

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Utdrag av protokollet över justiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj;t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 17 december 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergquist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg anmälde lagrådets
yttrande den 6 oktober 1920 angående de till lagrådet den 25
september 1920 remitterade författningsförslag, som utarbetats av de
sakkunniga, vilka tillkallats att inom nämnda departement biträda vid
fortsatt behandling av frågan om ny konkurslag och vad därmed äger
sammanhang.

Föredraganden anförde därvid: »I proposition nr 82 framlade Eders
Kungl. Maj:t för innevarande års riksdag förslag till ny konkurslag och
till lag om ackordsförhandling utan konkurs ävensom till åtskilliga av
nämnda förslag föranledda ändringar i olika författningar. Propositionen,
vilken remitterades till första lagutskottet, blev av nämnda utskott avstyrkt.
Utskottets anmärkningar riktade sig mot den föreslagna organisationen
av konkursförvaltningen; det befarades, att denna i praktiken icke
skulle visa sig motsvara de förväntningar om eu bättre, snabbare och billigare
konkursutredning, som måste kunna knytas till en så vittgående lagreform
som den här föreslagna. Enighet hade emellertid inom utskottet
icke kunnat uppnås angående de nya riktlinjer, som borde uppdragas
för lagstiftningen i detta ämne. Från vissa håll hade man givit sin
anslutning åt den tanke, som kommit till uttryck i konkurslagstiftningskommitténs
förslag, nämligen att förvaltare borde utses av konkurs -

127

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 4.

domaren och kontrollorgan av borgenärerna. Vissa av utskottets ledamöter
hade ställt sig tveksamma till en sådan ordning, medan åter
andra med synnerlig styrka hävdat, att borgenärernas av ålder utövade
rätt att tillvarataga sina intressen i konkursboet genom egna valda förtroendemän
måste bibehållas. Enighet hade dock rått därom att, i det
läge ärendet kommit och med hänsyn till det motstånd, för vilket förstnämnda
tanke varit föremål såväl från domares som köpmannarepresentanters
sida, densamma svårligen kunde få aktualitet, förrän en allmän
rättegångsreform skapat nya förutsättningar för dess genomförande.
Bland övriga viktiga nyheter i förslaget framhöll utskottet särskilt
reglerna om konkursgrunderna och om återvinning samt de i särskild
lag upptagna bestämmelserna om ackordsförhandling utan konkurs.
Den förberedande granskning utskottet ägnat förslaget i dessa punkter
hade icke föranlett till några anmärkningar av principiell art eller eljest
av större räckvidd. Tvärtom hade förslaget i dessa delar i stort sett
tillvunnit sig erkännande och anslutning. Då det enligt utskottets mening
mycket väl läte sig göra att, med någon överarbetaing, inom den
nuvarande konkurslagens ram inpassades bestämmelser av det föreslagna
nya innehållet rörande konkursgrunder och återvinningsgrunder i stället
för vad i dessa ämnen i konkurslagens 1 och 3 kap. funnes stadgat
och förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs borde kunna
tekniskt omläggas så, att det anpassade sig till gällande lag, särskilt om
denna för ändamålet underginge eu eller annan jämkning, föreslog
utskottet, att riksdagen skulle i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla
om framläggande av förslag till ändring av gällande konkurslags bestämmelser
om konkursgrunderna och om återvinning ävensom till lag
om ackordsförhandling utan konkurs.

Utskottets förslag vann icke riksdagen bifall. Som emellertid förslaget
icke undergått detal j behandling i utskottet och tiden ej medgav
en återremiss, kunde förhandlingarna i kamrarna och riksdagens
beslut ej komma att avse annat än förslagets huvudgrunder. Besultatet
blev, att riksdagen med avslag å utskottets hemställan beslöt att hos
Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte efter verkställd
utredning framlägga dels förslag till ny konkurslag i huvudsaklig
överensstämmelse med 1920 års proposition, dock att därvid frågan om
konkursförvaltningen borde tagas under förnyad omprövning, och dels
förslag till ackordsförhandling utan konkurs.

Riksdagsbeslutet anmäldes hos Eders Kungl. Maj:t i skrivelse den 18 maj
1920, varefter i anledning av densamma den 21 juni 1920 av mig förut omförmälda
sakkunniga tillkallades. De sakkunniga, bland vilka funnos repre -

128

Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 4.

sentanter jämväl för konkurslagstiftningskommittén, uttalade sig enhälligt
för den förvaltningsorganisation, som upptagits i 1920 års proposition.
Däremot föreslogo de sakkunniga vissa detaljändringar såväl
i 1920 års förslags förvaltningsbestämmelser som i nämnda förslags
bestämmelser i övrigt. Med avseende å nämnda ändringar må särskilt
framhållas, att de sakkunniga i ändamål att förhindra en inom
riksdagen befarad, mot förslagets mening stridande rättstillämpning
omarbetade de bestämmelser, som hava till syfte att fastslå, att mer
än en förvaltare normalt icke bör finnas och att konkursdomaren
är pliktig att ex officio tillse, att förvaltarebefattningarna besättas med
därför kvalificerade personer. De sakkunnigas ändringsförslag hava nu
av lagrådet lämnats utan anmärkning.

I de sakkunnigas betänkande betonas särskilt det trängande behovet
av en reform, som sträcker sig över konkurslagens hela område. Då
det för mig gällt att fatta ståndpunkt till ifrågavarande lagstiftningsärende,
har jag funnit denna synpunkt i hög grad beaktansvärd. Att
lagändringar omedelbart erfordras i de tre avseenden, vari sådana förordades
av första lagutskottet, därom torde väl alla vara ense. Men
därutöver innehöll propositionen ett stort antal betydelsefulla nyheter, i
åtskilliga fall sådana, vilkas behövlighet vitsordades redan i den riksdagsskrivelse,
som föranledde tillsättandet av konkurslagstiftningskommittén.
Och att nämnda reformbehov under de snart femton år, som förberedelserna
till ifrågavarande lagstiftning nu pågått, icke blivit mindre,
ligger i öppen dag. Under krigsåren har måhända detta behov ej framträtt
så starkt, ett förhållande, vartill anledningen är att söka däri, att
konkursernas antal visade en betydande nedgång under dessa år. Medan
sålunda 1913 konkursernas antal uppgick till 4,235, utgjorde detsamma
1914: 4,006, 1915: 3,986, 1916: 2634, 1917: 1,856 och 1918: 1,390.
Samtidigt steg det relativa antalet av de konkurser, som måste avskrivas
på grund av brist på tillgångar, så att de konkurser, i vilka en verklig
utredning erfordrades, i själva verket voro ännu färre än som framgår
av den anförda statistiken. Från och med år 1919 befinner sig emellertid
konkursernas antal i stigande; det utgjorde under nämnda år 2,364
och under januari—november 1920 2,206. Att en ytterligare ökning
tyvärr är att befara, torde med hänsyn till det nuvarande tryckta ekonomiska
läget i vårt land icke kunna förnekas. Härtill kommer, att man
måste räkna med att konkursboen i framtiden komma att hava en väsentligt
större omfattning än före krigsåren, en omständighet, som än
mera skärper behovet av en tidsenlig konkurslagstiftning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

129

Bland de viktigare nyheter i 1920 års förslag, vilkas genomförande
synas vara av behovet påkallat, vill jag till en början nämna föreskrifterna,
att förvaltarevalet skall äga rum redan på första borgenärssammanträdet
(45 §) och att realisationen av konkursboets egendom
skall påbörjas omedelbart därefter (62 §), genom vilka föreskrifter eu
väsentlig förkortning av konkursutredningen möjliggöres, ävensom bestämmelserna
om reglering av och kontroll å förvaltarens medelförvaltning
(57 och 58 §§), vartill ju för närvarande så gott som all motsvarighet
saknas. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten på stadgandena,
att mer än en förvaltare endast i undantagsfall må utses och att konkursfunktionärernas
arvoden skola bestämmas av rätten (41, 82—85 §§),
vilka stadganden torde vara ägnade att avsevärt nedbringa förvaltningskostnaderna.
Ytterligare må betonas föreskrifterna om en förenklad
procedur i konkurser, i vilka tillgångar till kostnadernas bestridande
saknas (185 §), föreskrifter, vilkas behövlighet under senare år på grund
av den starka ökningen av dylika konkurser alltmera framträtt; enligt
preliminära siffror för åren 1917—1919 utgöras numera omkring hälften
av alla konkurser av s. k. fattigkonkurser. Behovet av lagstiftningsåtgärder
i ändamål att minska dessa konkursers antal har för övrigt
särskilt beaktats, i det att inom justitiedepartementet, huvudsakligen i
sådant syfte, utarbetats ett förslag till lag om manifestationsed, vilket
förslag torde komma att inom en snar framtid förelägges riksdagen.
I fråga om den mångfald av smärre ändringar, som 1920 års förslag innehåller,
nödgas jag nöja mig med att hänvisa till detsamma.

Frånsett förenämnda sakliga nyheter erbjuder 1920 års förslag även
den förmånen, att det lämnar otvetydiga föreskrifter på ett stort antal
punkter, på vilka den nu gällande konkurslagen lider av en betänklig
oklarhet. Denna förmån är av särskild betydelse på ett område sådant
som konkurslagstiftningens, där vägledande rättsfall äro förhållandevis
sällsynta. Då ersättning för kostnaderna i konkursmål i regel icke kan
påräknas och vad som kan vinnas genom en rättegång sällan är av
större betydenhet, måste det nämligen bliva ett undantagsfall, att eu
part underkastar sig kostnaderna för en rättegång, och än mera, att han
fullföljer sin talan i högre instans.

Då på grund av de omständigheter, jag i det föregående berört, ett
behov av en omedelbar reform av hela vår konkurslagstiftning enligt
min uppfattning föreligger och då de nyheter, 1920 års förslag innehåller,
i stort sett måste betraktas såsom förbättringar, har jag icke kunnat påtaga
mig ansvaret för att låta större delen av denna reformfråga vila på grund
av den blotta möjligheten, att i en mer eller mindre avlägsen fram Biliang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4 käft. sias 20 17

130

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

tid ett ännu bättre resultat skulle kunna vinnas genom en omgestaltning
av sättet för konkursfunktionärernas utseende. Den opinion, som
såväl inom riksdagen som framför allt från köpmanshåll rests mot en sådan
omgestaltning, giver mig anledning att förmoda, att man med ett sådant
lagstiftningsprogram skulle få vänta allt för länge på en ny konkurslag.
Sistnämnda omständighet utgör också ett ytterligare skäl mot att nu nöja sig
med allenast en partiell reform i de avseenden, första lagutskottet föreslagit.
Man skulle nämligen efter en dylik partiell reform — vilken för övrigt rent
tekniskt torde vara förenad med åtskilliga vanskligheter — icke längre
kunna motsätta sig det i avbidan på de numera framlagda förslagen tillbakahållna
kravet på andra detaljreformer, och nackdelarna av att på
sådant sätt få reformarbetet sönderstyckat torde ligga i öppen dag.

Emot det sätt, varpå enligt 1920 års förslag konkursförvaltningen var
ordnad, uttalade första lagutskottet betänkligheter särskilt i två hänseenden.
Förslagets bestämmelser kunde i stor utsträckning föranleda dels att
domstolen såge sig nödsakad att högt honorera rättens ombudsman och
i samband därmed även konkursförvaltaren, dels att rättens ombudsman
i praktiken finge ställningen av förvaltare i stället för kontrollorgan.
Beträffande dessa båda anmärkningar tillåter jag mig att hänvisa till
1920 års sakkunnigbetänkande. I det förra avseendet anföra de sakkunniga,
efter att hava framhållit, att man med kännedom om den
stränghet, varmed domstolarna i rättegångsmål pläga pröva parternas
kostnadsersättningskrav, icke behövde frukta någon otillbörlig slapphet
vid bedömandet av konkursfunktionärernas arvodeskrav, bland annat
följande:

’Då man vidare trott sig kunna befara, att förslaget genom att höja
fordringarna på rättens ombudsmans kompetens och utvidga hans verksamhet
rent av skulle kunna medföra en ökning av ombudsmannaarvodena,
torde man icke hava tillräckligt beaktat, att rättens ombudsmans
arvode synnerligen ofta för närvarande bestämmes icke med hänsyn
till vad ombudsmannen själv uträttat utan allenast med hänsyn till
vad sysslomännen erhålla. Rättens ombudsman uppbär sålunda, oavsett
i vad mån han ägnat sina krafter åt konkursutredningen, lika mycket
eller obetydligt mindre än en var av sysslomännen. Aven med förslagets
bestämmelser kommer rättens ombudsman att få väsentligt mindre att
göra än förvaltaren. Att antalet av de åligganden, som lagts på ombudsmannen,
är stort, har endast skenbart betydelse i här ifrågavarande hänseende.
Tänker man på varje konkurs för sig, kan såsom regel endast
en ringa del av dessa åligganden förekomma. Då nu rättens ombudsmän
sannolikt komma att utses bland personer, vilka hava ungefär samma

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

131

fordringar på arvode som de blivande förvaltarne, måste förslaget, därest
domstolarna på vederbörligt sätt handhava sin bestämmanderätt, medföra
minskning jämväl av ombudsmannaarvodena’.

I det senare avseendet yttra de sakkunniga, efter att hava lämnat
en framställning av de nya förvaltningsfunktioner, som enligt förslaget
tillagts rättens ombudsman:

''Enligt vår uppfattning kan det icke betraktas såsom en verklig
olägenhet, att rättens ombudsman får på detta sätt med förvaltaren
dela ansvaret för vissa förvaltningsåtgärder. I varje fall synes den föreslagna
anordningen, som tvingar rättens ombudsman att uppmärksamt
följa förvaltningen, vara att föredraga framför gällande konkurslags
system att ställa ombudsmannen så gott som helt utanför denna. Såsom
erfarenheten givit vid handen, har detta lett därtill, att någon verklig
förvaltningskontroll ej utövats. Till det sagda må läggas, att de förvaltningsfunktioner,
som tillagts rättens ombudsman, icke, så vitt vi
funnit, äro av den beskaffenhet, att de kunna sätta hans vilja och förmåga
att öva egentlig kontroll över det sätt, varpå förvaltarne fullgöra
sina åligganden, i fara.’

Såsom av det föregående framgår, bör enligt min uppfattning vår
konkurslagstiftning byggas på 1920 års förslag, i vilket, frånsett vissa
redaktionella jämkningar, några andra förändringar icke torde böra vidtagas
än de, som föreslagits i förberörda sakkunnigbetänkande och mot
vilka jag icke funnit något att anmärka.

Till sist vill jag erinra om att i den proposition med förslag till
lag om ändring av vissa delar av utsökningslagen m. m., som Eders
Kungl Maj:t den 10 i denna månad beslutit avlåta till riksdagen, ingår
förslag till ändrad lydelse av ett av de lagrum, vari ändring föranledes
av konkurslagsförslaget, nämligen 5 § i lagen den 29 juni 1920 med
vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om
rätt till elektrisk kraft m. m.»

Under förmälan, att han låtit verkställa ovanberörda ändringar, uppläste
föredraganden de sålunda omarbetade lagförslagen, vilka utgjordes
av förslag till

1) konkurslag;

2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå
skall iakttagas;

3) lag om ackord sförhandling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 SS handelsbalken; 5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

132

Kungl. Maj.is Proposition Nr 4.

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda
tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks
konkurs;

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898
om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen
den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarv agörelse;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växel lagen;

13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om

köp och byte av lös egendom;

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om
kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862
om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj
1917 om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911
om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om
konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj
1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november
1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva; samt

21) lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni
1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

Sedan föredraganden slutligen erinrat om att lagrådets yttrande
beträffande de delar av de upprättade förslagen, som icke nu undergått
ändring, överlämnats till riksdagen i samband med 1920 års proposition
samt att redogörelse för den omarbetning, som av nämnda yttrande för -

133

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

anletts, lämnats i det vid samma proposition fogade statsrådsprotokollet
för den 13 februari 1920, hemställde föredraganden, att ifrågavarande
lagförslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.