Kungl. Majds proposition nr 283 (Proposition 1942:283)

Kungl. Majds proposition nr 283.

Nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till byggnadsforskning
m. m.; given Stockholms slott den 24
april 19i2.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
april 19-12.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-, finans-,
ecklesiastik- och jordbruksdepartementen anför chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Eriksson:

Under punkten 40 av tionde huvudtiteln i årets statsverksproposition har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till byggnadsforskning för budgetåret 1942/43 beräkna ett reservationsanslag
av 235,000 kronor. Till grund för Kungl. Majlis ifrågavarande förslag
låg en av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
avlåten framställning, däri utredningen anmält sin avsikt att efter närmare
undersökning avgiva slutligt utformat förslag i ämnet.

Sedan ärendet numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I ett med nr II betecknat, den 23 februari 1942 dagtecknat betänkande bär
utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande fram?

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

lagt förslag till åtgärder för främjande av tekniskt-vetenskaplig forskning på
byggnadsområdet (SOU 1942:7).

Utredningen föreslår,

att en statens kommitté för byggnadsforskning måtte inrättas,
att till täckande av kostnaderna för kommitténs verksamhet för budgetåret
1942/43 måtte anvisas ett anslag av 38,000 kronor,

samt att för samma budgetår till byggnadsforskning måtte anvisas ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter,
statskontoret, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, direktionen
för statens väginstitut, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen,
kommerskollegium, styrelsen för statens provningsanstalt, kanslern för rikets
universitet efter hörande av vederbörande myndigheter vid universiteten i
Uppsala och Lund samt vid Stockholms och Göteborgs högskolor, styrelsen
för tekniska högskolan i Stockholm efter hörande av högskolans lärarkollegium,
styrelsen för Chalmers tekniska högskola efter hörande av högskolans
lärarkollegium, ingenjörsvetenskapsakademien och statens industrikommission.
Vidare hava Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen, järnkontoret,
Sveriges standardiseringskommission, svenska brandskyddsföreningen,
svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, Stockholms byggnadsförening, svenska betongföreningen,
svenska kommunaltekniska föreningen, svenska arkitekters riksförbund,
byggnadsämnesförbundet, Sveriges tegelindustriförening, svenska cementföreningen
u. p. a., svenska trävaruexportföreningen, svenska wallboardfabrikanternas
förening, svenska plywoodfabrikanternas förening, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges lantbruksförbunds byggnadsförening, svenska
byggnadsentreprenörföreningen, svenska värme- och sanitetstekniska föreningen,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Stockholms
byggnadsfackföreningars samorganisation yttrat sig i ärendet.

Översikt över nuvarande förhållanden.

Industriella förhållanden.

Inledningsvis lämnar utredningen en redogörelse rörande byggnads- och
byggnadsämnesindustrien. Utredningen framhåller därvid, att som byggnadsindustri
i betänkandet räknas grundläggningsarbeten, ny-, om- och tillbyggnad
samt reparation och rivning av husbyggnader ävensom de flesta konstarbeten
inom väg- och vattenbyggnadsfacket, såsom broar, kraftstationsbyggnader,
dammar och stödjemurar, fyranläggningar etc. På samma sätt som i
1934 års byggnadsindustrisakkunnigas betänkande nr I (SOU 1938: 10) hänföras
icke heller i detta sammanhang till byggnadsindustri vanliga jord- och
stenarbeten för gator, vägar och järnvägar, ej heller arbeten för gas-, vattenoch
avloppsledningar samt elektriska ledningar i gatu- och vagmark. En så -

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

dan gränsdragning torde här vara så mycket mera berättigad, som området
väg- och gatubyggnad genom förefintligheten av statens väginstitut i dess nya
utvidgade gestalt torde vara relativt väl tillgodosett med forskningsresurser
och i detta sammanhang ej tarva några särskilda åtgärder. Utredningen anför
vidare:

Antalet arbetare i byggnadsindustrien uppgick år 1935 till 113,000. Hela
antalet av byggnadsindustrien direkt och indirekt beroende personer uppskattades
av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga för år 1931 till inemot
500,000, vartill antogs komma ett 100,000-tal, beträffande vilka sifferkalkyl
icke kunde framläggas.

I fråga -om byggnadsindustriens produktionsvärde lia byggnadsindustrisakkunniga
för år 1935 beräknat för nyproduktion ett belopp av 587 milj,
kronor samt för ändrings- och reparationsarbeten mellan 150 och 200 milj.
kronor eller tillhopa 740 å 790 milj. kronor.

Säkerligen har byggnadsindustriens produktionsvärde för år 1939 betydligt
överstigit det för år 1935 beräknade beloppet.

De återgivna talen för byggnadsindustriens produktionsvärde avse bruttovärdet
av de producerade nyttigheterna. Då byggnadsindustrien väsentligen
är en sammansättnings- och förädlingsindustri, som bygger på av byggnadsämnesindustrien
levererade halv- och helfabrikat, utgör emellertid den på
byggnadsverksamheten fallande andelen i nationalinkomsten ett avsevärt
mindre belopp. I undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige
och utlandet (SOU 1936: 18) av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga
har byggnadsverksamhetens nettovärde för år 1934 beräknats till 414.4
milj. kronor eller 5.7 procent av den för samma år beräknade nationalinkomsten
7,261.4 milj. kronor.

Nyssnämnda hel- eller halvfabrikat tillverkas av den s. k. byggnadsämnesindustrien,
en mycket heterogen industrigrupp, vars industrigrenar tillhöra ett
flertal av den officiella statistikens vanliga industrigruppper. Till gruppen
malmbrytning oell metallindustri räknas fabrikation av armeringsjärn, takplåt,
spik, lås, eldstäder m. m., till gruppen jord- och stenindustri tillverkning
av cement, tegel, byggnadskalk, fönsterglas m. m„ till gruppen träindustri
tillverkning av sågade och hyvlade trävaror, byggnadssnickerier, kryssfaner,
träfiberplattor m. m., till gruppen pappers- och grafisk industri fabrikation
av takpapp, förhydningspapp, tapeter m. m. och till den kemisk-tekniska industrigruppen
tillverkning av preparat för målning, limning, impregnering
och dylikt.

För att ge någon uppfattning örn byggnadsämnesindustriens omfattning
meddelas i bilaga 2 till betänkandet produktionsvärdet för år 1939 för några
av de viktigare industrigrenarna av byggnadsämnesindustrien. De i bilagan
anförda sifferexemplen avse hela produktionen av de angivna varorna och
däri är alltså även inräknad produktion för andra än byggnadsändamål och
för export. En avsevärd import av särskilt järnmaterial äger därjämte rum.

Utredningen framhåller i fortsättningen, att prognoser angående den framtida
utvecklingen av byggnadsverksamheten kunna hava en viss betydelse
för bedömningen av behovet av byggnadsforskning. Utredningen fortsätter:

Sådana prognoser avse i första hand att beräkna den förändring av antalet
hushåll, som kan förutses vid olika rimliga antaganden angående nativitet,
äktenskapsfrekvens, befolkningsomflyttning etc. En annan faktor av
allra största betydelse för bedömandet av den framtida byggnadsverksamheten
är de förändringar i bostadsstandard, livsföring och smak, som kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

inverka på byggnadsverksamheten. Vidare åstadkomma näringslivets utveckling
och förändringar en byggnadsverksamhet omfattande industribyggnader,
ekonomibyggnader för jordbruk med binäringar, bostäder, kommunikalionsleder
m. m. Slutligen erfordras ersättning av gamla byggnader samt underhåll
och reparationer. För att få en uppfattning om, huruvida man kan ha
skäl att kalkylera med en så omfattande framtida byggnadsverksamhet, att
större kapitalutlägg för byggnadsforskning kunna ur landets synpunkt vara
motiverade, torde det vara tillräckligt med en ungefärlig uppskattning av
storleksordningen av den byggnadsverksamhet, som är att förutse.

Utredningen erinrar om att 1934 års byggnadsindustrisakkunniga i förenämnda
betänkande (SOU 1938: 10) framlagt vissa prognoser samt att 1940
års byggnadskostnadssakkunniga i ett betänkande (SOU 1941:4) framlagt ett
program för att möjliggöra en lönande byggnadsverksamhet. För egen del
framhåller utredningen att det är omöjligt att säkert bedöma, hur utvecklingen
kommer att gestalta sig efter det pågående världskrigets slut. Å ena
sidan är det troligt, säger utredningen, att den väldiga förstöring av materiella
värden, som kriget innebär även för de folk, som förskonas från att
deltaga, kan komma att medföra en sådan allmän utarmning, att en avsevärd
sänkning av bostadsstandarden i alla samhällsskikt blir ofrånkomlig. Å andra
sidan äger en anhopning av bostadsbehov rum av så betydande omfattning,
att, örn möjlighet därtill finnes, den uppkommande bristen måste avhjälpas.
Vilken linje utvecklingen på byggnadsområdet än må komma att följa, kan
förutses att en mångfald problem av teknisk, ekonomisk och social natur
kommer att tränga sig fram, och samhället måste då visa sig berett på att
vidtaga kraftiga och effektiva åtgärder för att lösa dessa problem så rationellt
och ekonomiskt som möjligt. Därvid kommer enligt utredningens mening en
rätt lagd tekniskt-vetenskaplig forskning på området att vara av största betydelse.

Nuvarande forskning m. m.

Ur en av utredningen lämnad redogörelse för nuvarande forskning m. m.
torde jag med hänvisning i övrigt till betänkandet få återgiva följande:

Byggnadsverksamheten producerar huvudsakligen nyttigheter avsedda att
göra tjänst under mycket lång tid. Det är därför förklarligt, om byggherrar
och byggnadsföretagare visa en viss tveksamhet mot att pröva nya
och relativt okända material och metoder och hellre föredra att gå kända
vägar samt utnyttja redan välbekanta förhållanden och material. Byggnadsindustrien
torde på dessa grunder med fullt fog kunna betecknas som en
av de mest konservativa industrierna.

Såsom kunnat väntas, på grund av att byggnadsindustrien är fördelad
på ett mycket stort antal företagare, vilkas verksamhet bedrives på växlande
arbetsställen, ha företagarna icke själva i någon nämnvärd omfattning
bedrivit tekniskt-vetenskaplig forskning. Vissa enskilda storföretag på
byggnadsområdet, såsom de största entreprenadfirmorna samt Kooperativa
förbundet och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB), bedriva
eller bekosta byggnadsforskning, ehuru även de i tämligen begränsad
utsträckning. I samband med vissa större statliga eller kommunala byggen
(särskilt sjukhusbyggnader) har det vidare ibland inrättats smärre försöks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

avdelningar och laboratorier. Dessas verksamhet har dock väsentligen icke
gällt tekniskt-vetenskaplig forskning i egentlig betydelse utan fastmera vissa
provnings-, konstruktions- och utredningsarbeten för att exempelvis utröna
lämplig planlösning och inredning för olika slag av rum. Vissa kommunala
myndigheter, som arbetat med seriebyggande av mindre hus, lia slutligen i
samband därmed utfört en del forskningsbetonade utredningar. Främst häller
detta den i Stockholm bedrivna byggnadsverksamheten i fråga örn typiserade
småstugor.

Byggftadsämnesindustrien arbetar till skillnad från byggnadsindustrien på
fasta arbetsställen och består i vissa fall av mycket stora företag eller sammanslutningar,
som bedriva en ganska betydande forskning. Att särskilt
nämna äro järnindustriens och cementindustriens forskningsverksamhet.

Ansatser till att ordna byggnadsforskning lia vid en del tillfällen även
gjorts av vissa sammanslutningar inom byggnadsindustrien och bland byggnadsfackmän.

Statens insatser i fråga om forskningen på byggnadsområdet göras för närvarande
dels genom undersökningar utförda av de högre tekniska läroanstalterna
och statens anstalter för provning, dels genom utredningar och
undersökningar av de statliga byggande verken och dels genom undersökningar,
ordnade av statliga kommittéer för normalisering, standardisering,
arkivering eller andra liknande ändamål.

I utredningens betänkande nr I lia uppgifter lämnats örn den tekniska
forskningen i allmänhet och då främst angående forskningens organisation.
Därvid har även byggnadsforskningen berörts. Till komplettering härav lämnas
i förevarande betänkande vissa ytterligare uppgifter angående byggnadsforskningen,
varvid huvudvikten lägges på att redogöra för tillgängliga laboratorieresurser.

Flera institutioner vid tekniska högskolan i Stockholm bedriva
forskningsverksamhet på byggnadsområdet vid sidan av eller i samband
med undervisningen. Viktigast i detta sammanhang äro institutionerna
för byggnadsstatik och byggnadsteknik. Även andra högskoleinstitutioner,
såsom institutionerna för arkitektur och för brobyggnad, ävensom några
institutioner, vilka väsentligen arbeta inom andra områden än byggnadsforskningen,
ha dock eller kunna få viss betydelse för densamma. Sålunda märkas
institutionerna för hallfasthetslära, mekanisk teknologi, svetsteknik samt
för olika kemiska fackområden. Slutligen är att nämna, att planer angående
inrättande av vissa nya laboratorier föreligga.

„ Institutionen tor byggnadsstatik har resurser att utföra inom byggnadsomradet
vanligen förekommande håll fasthets-och elasticitetsundersökningar ävensom
andra byggnadsstatiska undersökningar.

Laboratoriets utgifter ha de senaste åren bekostats dels med medel från
högskolans anslag till samlingar och laboralioner, dels med donationsmedel
och dels med inkomster från utförda forskningsuppdrag. Årsbudgeten för
laboratoriet 1940/41 var 28,600 kronor, varav cirka 11,000 kronor utgjordes
av anslag till löner från högskolans medel åt förste assistenten och vaktmästaren
samt resten av andra inkomster. Cirka 14,000 kronor härav ha
använts till forskning på byggnadsområdet. Utom de nämnda beloppen utgick
under året ett docentstipendium å 6,800 kronor åt den vid laboratoriet
arbetande docenten, vilken därjämte för sin forskning hopbragt donationsmedel
och inkomster för uppdrag til! ett sammanlagt belopp av cirka 14,000
kronor. Inalles lia sålunda under budgetåret 1940/41 för arbeten inom laboratoriet
förbrukats cirka 49,400 kronor.

Institutionen lör byggnadsteknik har laboratorieresurser för utförande av
huvudsakligen följande slag av arbeten: Undersökning av allmänna bygg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

nadstekniska egenskaper hos de flesta byggnadsmaterial, liållfasthetsundersökningar
på byggnadskonstruktioner, undersökning av värmeisolerande
egenskaper hos material och konstruktioner, undersökning av ljudisolerande
egenskaper hos väggar och bjälklag etc. beträffande saväl lult- som stötljud,
ljudabsorptionsundersökningar samt akustiska mätningar ävensom vibrationsundersökningar.

Under de tre sistförflutna budgetåren tilldelades institutionen anslag fran
högskolan å sammanlagt 10,150, 15,200 respektive 16,600 kronor.

Förutom nu angivna medel, vilka använts till undervisningens bedrivande
och till forskningsarbeten, lia medel erhållits från utomstående uppdragsgivare
för utförande av vissa andra forskningsarbeten. Dennadel av institutionens
verksamhet varierar dock mycket från år till år. För år 1940 lia föl -

jande direkta omkostnader angivits:

För forskning på byggnadsområdet ................ cirka 13,000 kronor

För administrativa och allmänna omkostnader . .. .. • cirka 1,900 kronor

Summa cirka 14,900 kronor.

Utom de nämnda beloppen tillkomma de å högskolans ordinarie stat utgående
avlöningarna till förste assistenten och vaktmästaren. Dessa löner uppgå
per år till cirka 11,000 kronor, varför institutionens totala budget kan beräknas
uppgå till 42,500 kronor.

Det må framhållas, att tidigare, under tiden närmast efter förra världskriget,
för värmeisoleringsundersökningar anslagits och förbrukats inemot
100,000 kronor och senare för ljudisoleringsundersökningar inemot 60,000
kronor, vilka undersökningars resultat publicerats och varit till stor nytta
för utvecklingen.

Chalmers tekniska högskola i Göteborg är väsentligt sämre utrustad
än tekniska högskolan i Stockholm i fråga örn laboratorier för byggnadsforskning.
Viktigast äro i sammanhanget institutionerna för byggnadsstatik
och byggnadsteknik samt högskolans
institutionen för kemisk teknologi möjligheter att utföra vissa undersökningar
inom byggnadsmaterialkemien. Då medel lia beviljats till uppförande av ny
byggnad för högskolans avdelning för väg- och vattenbyggnad, komma de
nuvarande mycket otillfredsställande förhållandena inom den närmaste framtiden
att avsevärt förbättras.

Nuvarande resurser vid institutionen för byggnadsstatik och brobyggnad
medge endast att vid institutionen utföra sådana undersökningar, som fordra
ringa utrymme och enklare apparatur. Institutionen förfogar icke över något
eget laboratorium, utan laborationer ha utförts inom Chalmers provningsanstalts
laboratorier. För examensarbeten har en del av en äldre verkstadslokal
disponerats.

Vid institutionen för byggnadsteknik kunna utföras sådana enklare undersökningar
av träförband och annat dylikt, för vilka vidlyftigare apparatur
och stora maskiner ej erfordras.

Chalmers provningsanstalt har laboratorieresurser för vissa
liållfasthetsprovningar av murpelare, balkar, armerade plattor, putsprovningar,
bestämning av värmeledningstalet för isoleringspjattor samt materialundersökningar
av byggnadsmaterial med avseende på hållfasthet, frost- och
volvmbeständigliet.

Anstaltens årsbudget för undersökningar på byggnadsområdet uppges till
cirka 69,000 kronor och budgeten för andra arbeten till cirka 75,000 kronor.
Statsbidraget uppgår endast till 3,000 kronor per år, varav följer att den huvudsakliga
forskningen måste ske på uppdrag av utomstående. I den mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

personalen så medhinner, utföras dock vissa undersökningar på eget initiativ
och dessa fria forskningsarbeten tillhöra företrädesvis det byggnadstekniska
området.

Statens provningsanstalts verksamhet utövas på olika tekniska
avdelningar (mekaniska, byggnadstekniska, elektriskt-fysikaliska, bergskemiska
och kemiskt-tekniska), varför undersökningar inom byggnadsområdet
av de mest olika slag kunna utföras. Förutom den byggnadstekniska avdelningen
medverka de övriga avdelningarna var och en inom sitt fackoinråde.
Kemiska byggnadsmaterialundersökningar utföras sålunda av anstaltens
kemiska avdelningar i samråd med den byggnadstekniska avdelningen.
Provningar av byggnadsjärn och andra metaller utföras av mekaniska avdelningen
och vissa fysikaliska undersökningar, såsom angående materials värmeisoleringsförmåga
m. m., av elektriskt-fysikaliska avdelningen.

Provningsanstaltens byggnadstekniska avdelning har möjlighet att utföra
de flesta förekommande byggnadstekniska undersökningar beträffande byggnadsmaterial
och mindre konstruktioner. Resurser saknas dock för ljudisolerings-
och andra akustiska undersökningar.

Byggnadstekniska avdelningens direkta driftkostnader voro för budgetåret
1939/40 cirka 141,000 kronor. Med tillägg av avdelningens andel i provningsanstaltens
allmänna omkostnader, cirka 33,000 kronor, utgjorde de totala
årskostnaderna för avdelningen 1939/40 ungefär 174,000 kronor. Inkomsterna
av betalda provnings- och forskningsuppdrag voro för samma tid cirka
144,000 kronor. Uppskattningsvis har beräknats, att av avdelningens omkostnader
15 procent eller ungefär 26,000 kronor hänföra sig till rena forskningsarbeten,
10 procent eller cirka 18,000 kronor till metodundersökningar och
dylikt och återstående 75 procent eller 130,000 kronor till betalade provningsuppdrag.

I fortsättningen redovisar utredningen i korthet de begränsade undersökningar
av forskningsbetonad karaktär, som bedrivas vid vissa av statens
verk och av inom skilda specialiteter arbetande kommissioner och kommittéer.
Vidare omnämner utredningen vad som på förevarande område åstadkommits
av kommunala organ och inom enskilda företag och organisationer.

I detta sammanhang framhåller utredningen, att landsbygdens byggnadsfrågor,
framför allt de som avse byggnader för jordbruket och dess binäringar,
i viss mån intaga en särställning på grund av deras nära sammanhang
med rena jordbrukstekniska frågor. Byggnadstekniska undersökningar
och utredningar angående ekonomibyggnader för lantbruket lia i en del fall
utförts i samarbete mellan byggnadstekniska och jordbrukstekniska fackinstitutioner.
Bland annat har cementindustrien ur sina speciella synpunkter
medverkat vid sådana undersökningar. Egnahemsstyrelsen torde vara den
största statliga byggnadsförelagSren på landsbygden och har genom observationer
och försök i samband med sina husbyggnader bedrivit vissa undersökningar.
Vidare erinrar utredningen om att lantbruksförbundets byggnadsförening
numera övertagit lantmännens byggnadsförenings verksamhet och
redan från starten halt betydande resurser till sitt förfogande, dä i densamma
ingått ett antal större ekonomiska föreningar på jordbrukets område
(mejeriföreningen, slakteriföreningen m. fl.). Lantbruksförbundets byggnadsförening
kan fördenskull betraktas som en representativ riksorganisation
och torde i samarbete med redan befintliga organ såsom hushållnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

sällskap, egnahemsnämnder m. fl. vara ägnad att befrämja en rationell bygg
nadsverksamhet på landsbygden. Slutligen erinrar utredningen om att Kungl.
Maj:t genom beslut den 30 januari 1942 bemyndigat egnahemsstyrelsen att
disponera högst 75,000 kronor till rådgivningsverksamhet i landsbygdens
byggnadsfrågor samt att till lantbruksförbundets byggnadsförening för dess
rådgivningsverksamhet utanordna 100,000 kronor.

Utredningens förslag.

Allmänna synpunkter.

I fråga örn betydelsen och behovet av byggnadsforskning anför utredningen: Byggnadsindustrien

är av mycket stor omfattning, och dess produktionsvärde
översteg de senaste åren före krigets utbrott troligen 800 milj. kronor
årligen. Den kan följaktligen i omfattning väl tåla en jämförelse med våra
andra stora industribranscher. Det är ej blott byggnadskostnaderna, man har
att ta hänsyn till, utan även underhållet av byggnadsbeståndet är en betydande
faktor i nationalhushållet, och det tekniska utvecklingsarbetet måste ha
till mål att åstadkomma för sina ändamål fullgoda byggnader, vilka kräva
minsta möjliga årskostnad. Som ett åskådligt exempel på de värden, det rör
sig örn, må anföras, att under tider med normal byggnadsverksamhet en genom
tekniska framsteg åstadkommen reducering av byggnadsindustriens
produktionskostnader med 0.1 procent medför en årlig besparing för landet
av storleksordningen 0.8 milj. kronor. Med hänsyn till att byggnadsforskningen
är en förutsättning för tekniska framsteg på byggnadsområdet är det
sålunda ur nationalekonomisk synpunkt välmotiverat att nedlägga betydande
kostnader på sådan forskning.

1 diskussioner om arbetslöshetsspörsmål har ofta framhållits, att byggnadsindustrien
kan betraktas som en nyckelindustri för produktionen. Detta
sammanhänger med, att byggnadsindustrien väsentligen sysslar med förädling
av halvfabrikat eller installation av helfabrikat, vilka producerats av
vitt skilda industribranscher, och därför är av stor betydelse för många produktionsgrenar.

Även ur andra än rent ekonomiska synpunkter är emellertid byggnadsverksamheten
en faktor av stor betydelse. Bostadssociala utredningen (SOU
1935:2) har understrukit, att bostaden har en avgörande betydelse för det
fysiska och psykiska hälsotillståndet och att även i fråga om individernas
arbetsförmåga, personliga utveckling och moraliska livsföring bostadsförhållandena
spela en mycket viktig roll. Husbyggnadsverksamhetens betydelse för
folkets hälsa och trivsel är ur det allmännas synpunkt ett starkt skäl för att
genom stöd åt byggnadsforskningen skapa de vetenskapliga förutsättningarna
för ett framgångsrikt tekniskt framstegsarbete.

Ända till för ett par decennier sedan gick den tekniska utvecklingen på
byggnadsområdet tämligen långsamt, och nyheter lanserades i regel endast
med stor tvekan. Men från den tiden har tempot för den tekniska utvecklingen
även på byggnadsområdet blivit snabbare.

Det är dock uppenbart, att den tekniska utvecklingen inom byggnadsindustrien
ännu icke hunnit lika långt som inom många av landets andra industribranscher.
Särskilt i jämförelse med sådana rationaliserade industrier som

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

vår verkstadsindustri står byggnadsindustrien långt efter icke blott i fråga
om materialkännedom och arbetenas rationella utförande utan även beträffande
arbetsmetoder och arbetsorganisation.

Jämväl i fråga om standarden, särskilt beträffande bostäder, återstår mycket
övrigt att önska. Att allt icke är, som önskvärt vore, framgår exempelvis
av vissa specialundersökningar i den officiella statistiken.

Orsakerna till att byggnadskonsten i tekniskt hänseende icke utvecklats
på önskvärt sätt äro, säger utredningen, av många slag. Härom anför utredningen
vidare:

Det tekniska utvecklingsarbetet på byggnadsområdet utföres icke sällan
oenhetligt. Forskningen bedrives sålunda oftast så, att olika institutioner
eller forskare upptaga lösryckta problem till behandling, medan däremot
det kontinuerliga och systematiska utforskandet av större områden är mera
sällsynt. ° Detta beror, förutom på bristande medel för enhetlig översyn,
främst på bristande medel till undersökningar, vilka inom ifrågavarande område
ofta måste bliva tämligen kostsamma, omfattande och långvariga, om
tillförlitliga resultat skola ernås. Mellan olika forskninginstitutioner är samarbetet
ofta otillräckligt för att de skola kunna hålla sig underkunniga om
varandras arbeten och genom samråd undvika onödiga dubbelarbeten. Samarbetet
mellan vetenskapsmännen och praktikens män på byggnadsområdet
torde icke heller alltid vara sådant, som önskvärt vore. Det synes även brista
i fråga örn det praktiska utnyttjandet av de resultat, vartill vetenskapen
kommit.

En annan bidragande orsak till klyftan mellan vetenskapen och praktiken
torde vara det relativt ringa antalet högskolebildade ingenjörer, som äro
verksamma på byggnadsområdet. De praktiskt verksamma byggnadsteknikerna
ägna sig i regel åt tämligen rutinmässigt konstruktionsarbete eller åt
arbetsledning, under det att det tekniska utvecklingsarbetet ofta försummas,
vilket ofta torde bero på en hos praktikens män bristande uppskattning av
forsknings- och utvecklingsarbeten.

Inom själva byggnadsindustrien bedrives teknisk forskning i obetydlig
omfattning, bland annat emedan byggnadsföretagarna utgöra en mycket
heterogen kår, huvudsakligen bestående av ett stort antal småföretagare, vilka
sakna förutsättningar och intresse för rationaliseringsverksamheten. Inom
branschen saknas vidare tillräckligt starka organisationer med förmåga
och vilja att taga hand örn och driva tekniskt utvecklingsarbete av större
omfattning. En särskild svårighet ur forskningens synpunkt är, alt byggnadsföretagen
icke som andra industriföretag äro lokaliserade till någon viss
plats utan att verksamheten utövas på de olika byggnadsplatserna. Detta
hindrar i hög grad anordnandet av fasta laboratorier. Även byggnadsverksamhetens
säsongbetoning är ett betydande hinder för en rationell forskningsverksamhet,
och arbetarnas åtminstone tidigare ej sällan oförstående inställning
till rationaliseringsarbetet torde i vissa fall lia inverkat hämmande.

Husbyggnader och andra byggnadsverk äro vidare avsedda att göra tjänst
under mycket lång tid, oell därför finnes en förklarlig och sund motvilja hos
mångå byggherrar mot att prova nya material och konstruktioner. Tidigare
gjorda misslyckanden med oprövade material torde härvid lia bidragit till
den försiktiga inställningen.

Byggnadsverksamheten är därjämte i hög grad beroende av olika smakriktningar.
Individualismen i denna verksamhet är mera utpräglad än inom
andra industrigrenar. En individualism, som strävar efter att åstadkomma
något olikt allt annat, även örn det skulle betyda försämring, bör dock icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

få dirigera utvecklingen, då det är fråga om något för folkets hälsa, livsföring
och ekonomi så oerhört betydelsefullt som bostadsproduktionen. Genom
forskning och förbättrad utbildning av fackmän bör man söka sprida
ökad fackmässig kunskap och respekt för sådan kunskap samt minska verksamhetsfältet
för de rena nyckerna.

Forskningsområdet för byggnadsindustrien är slutligen så oerhört omfattande
och heterogent, att en forskare icke kan behärska annat än vissa delar
därav, vilket är en extra svårighet för forskningsverksamhetens samordning.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att byggnadsverksamheten är
en ur många synpunkter så betydelsefull faktor, att ett framgångsrikt utvecklingsarbete
måste betraktas som ett stort samhällsintresse, samt att på grund
av ett fleral omständigheter, sammanhängande med byggnadsverksamhetens
natur och organisation, någon tillräckligt omfattande och effektiv forskning
icke kan påräknas från industriens och enskilda företagares håll. Det tekniska
utvecklingsarbetet inom byggnadsindustrien är vidare till sin natur icke främst
en fråga örn skapande av ökad konkurrenskraft åt enskilda företagare, utan
den måste -till väsentlig del betraktas som ett problem av för hela samhället
gemensamt intresse. Byggnadsverksamheten är slutligen mer än andra industrier
beroende av reglerande åtgärder från det allmännas sida i form av
stadsplaner, byggnadsplaner och andra föreskrifter angående tomtmarkens
exploatering samt föreskrifter i fråga om byggnadernas konstruktioner, storlek
och proportioner. Genom bestämmelser tillses och kontrolleras att säkerheten
icke åsidosättes vare sig under uppförandet av ett byggnadsverk
eller därefter. Sådana normerande och reglerande åtgärder påverka, säger
utredningen, i mycket hög grad det tekniska utvecklingsarbetet, och detta
utgör ytterligare ett skäl för det allmänna att vidtaga sådana åtgärder, att
ett tillräckligt effektivt och omfattande forskningsarbete kommer till stånd
beträffande med byggnadsverksamheten sammanhängande problem. Det
måste därvid förutsättas att de samhälleliga byggnadsreglerande organen
hålla god kontakt med forskningen och utvecklingsarbetet i övrigt på byggnadsområdet.

För att ernå en lämplig begränsning av forskningsområdet har utredningen
ansett sig endast böra föreslå åtgärder för främjande av det tekniska
utvecklingsarbetet på byggnadsområdet och att åtminstone tills vidare ej ingå
på de andra problemgrupperna — sociala och medicinska — trots att dessa i
regel ha många beröringspunkter med den tekniska forskningen. Utredningen
anför vidare bland annat:

Även med denna begränsning rymmer uppgiften ett mycket stort antal
mångskiftande frågor. Med den tekniska byggnadsforskningen sammanhänga
exempelvis många problem, vilka icke äro hänförliga till den egentliga forskningsverksamheten
men ha till ändamål att föra ut forskningsresultaten i
den praktiska tillämpningen. Hit kunna räknas frågor angående standardisering,
publicering, rådgivning, demonstration av konstruktioner och material,
provning m. m.

För att giva en uppfattning om de omfattande och betydelsefulla problem,
som hänga samman med byggnadsforskningen, lämnas i det följande exempel
på olika frågekomplex.

Kungl. Majis proposition nr 283.

Planering och uppförande av byggnader rymmer en rik variation av problem,
och husbyggnadernas ändamålsenliga planindelning bjuder många
forskningsuppgifter. Materialforskningen på byggnadsområdet omfattar undersökning
av både kemiska och fysiska egenskaper och blir på grund av
det stora antalet material, som användes vid byggnadsverksamheten, mycket
omfattande. I fråga örn konstruktioner kunna problemen ses ur teoretiska
och ur praktiska synpunkter, de kunna gälla konstruktionsdetaljer, såsom
förbindningar mellan olika konstruktionsdelar, eller avse större sammanhängande
konstruktionssyslem. Grundläggningsarbetena och de geotekniska
frågorna erbjuda många och omfattande forskningsuppgifter, och många av
de hithörande problemen äro relativt föga utforskade. Bland de byggnadsfysikaliska
spörsmålen märkas t. ex. frågor om materialens kapillaritetsegenskaper,
värme- och fuktisolering, ljudisolering och akustik.

Frågor angående värme och ventilation sammanhänga i stor utsträckning
med de rena byggnadsfrågorna, t. ex. byggnadsstommens utformande och
isoleringsförmågan hos byggnaden. De frågor, som gälla brand- och luftskydd,
ha likaledes stor betydelse och lia ytterligare aktualiserats av rådande
krigsförhållanden. Inredning och utrustning är ett mycket heterogent problemområde,
som i fråga örn omfattning och typ främst sammanhänger med
gruppen byggnadsplanering och i fråga om kvalitet med byggnadsmaterialforskningen.

Byggnadsunderhållet kräver, som tidigare anförts, årligen mycket stora
kapitalutlägg och rymmer en rik provkarta på nästan alla slag av byggnadsproblem.

De byggnadsekonomiska frågorna äro ofta mera av utredande art än direkta
vetenskapliga forskningsarbeten, men dessa frågor äro dock av den allra
största betydelse såväl för att nå fram till en ekonomiskt riktig byggnadsverksamhet
som för bedömandet av de genom det vetenskapliga forskningsarbetet
uppnådda resultaten.

De olika generella föreskrifterna för uppförande av byggnadsverk ha en
avgörande betydelse för utvecklingen på byggnadsområdet. Särskilt vill det
synas, som örn begreppet säkerhetsgrad ej vore i erforderlig grad definierat
och som örn de ekonomiska konsekvenserna av byggnadsföreskrifter i många
fall icke varit tillräckligt klarlagda.

Då den största delen av byggnadsproduktionen försiggår i planlagda delar
av samhällen, lia stadsplanerna och byggnadsplanerna en mycket stor
betydelse för byggnadsverksamheten och böra göras till föremål för ökad
forskningsverksamhet, särskilt i fråga om sambandet mellan stadsplan och
byggnadsverksamhet.

Forskningsområdet beträffande byggnadsverksamheten, fortsätter utredningen,
är sålunda mycket stort och mångskiftande. På grund härav böra enligt
utredningens mening åtgärder för främjande av byggnadsforskningen
från början planeras så, att de få karaktären av försöksverksamhet och att
de vidtagna anordningarna lätt kunna ändras, kompletteras och utvidgas efter
hand som erfarenhet vunnits. Att för ett så ofantligt stort och oenhetligt
problemkomplex som byggnadsforskningen redan från början skapa en organisation,
som skall lia lill arbetsprogram att angripa alla till denna forskning
hänförliga problem, kan leda till att verkamheten blir alltför splittrad
och svåröverskådlig. Med hänsyn till att de olika problemgrupperna inom
byggnadsforskningen hänga så nära samman med varandra eller att forskningsproblemen
ofta kunna hänföras till olika problemgrupper, beroende på

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

från vilka synpunkter de ses, torde det dock icke vara motiverat att genom
uttryckliga bestämmelser fastlägga en begränsning av forskningsområdet till
att omfatta endast vissa problemgrupper.

Utredningen har på de anförda skälen funnit det lämpligt, att åtgärder för
främjande av forskningsverksamheten till att börja med vidtagas i en till
såväl kvantitet som ämnesområde begränsad omfattning men planläggas som
en försöksverksamhet, vilken kan ändras och byggas ut med ledning av vunna
erfarenheter. Vid den inventering av laboratorieresurser, som utredningen
utfört, har framkommit att de tekniska högskolornas och provningsanstalternas
institutioner av byggnadsteknisk karaktär redan nu förfoga över laboratorier
med utrustning, som erbjuda vissa ökade möjligheter till forskning vid
sidan av undervisningen. Högskolorna ha jämväl framfört enligt utredningens
mening välmotiverade framställningar att för sin undervisning få ytterligare
laboratorier på området, varvid ökade möjligheter skulle erhållas även för
forskning. De forskningsområden, som representeras av dessa laboratorier,
äro av grundläggande betydelse för det tekniska framstegsarbetet på byggnadsområdet.
Byggnadsmaterialforskningen har därjämte särskilt aktualiserats
av de nuvarande svårigheterna för handelsutbytet med främmande länder.
Den i byggnadsbranschen liksom i de flesta andra branscher pågående
utvecklingen mot förbättrad kvalitet och minskad kvantitet medför likaledes,
att utvecklingsarbetet i fråga örn material och konstruktioner nu är av särskilt
stor betydelse.

På grund av det anförda har utredningen begränsat sin uppgift till att utarbeta
förslag till åtgärder för främjande av forskningen i första hand beträffande
sådana problem, som närmast tillhöra områdena byggnadsteknik,
byggnadsstatik samt hus- och brobyggnad.

I den nyss berörda frågan om möjligheterna att öka och effektivisera
forskningsarbetet med utnyttjande av befintliga och planerade laboratorier
erinrar utredningen, att det vid övervägande av statliga åtgärder för byggnadsforskningens
främjande synes vara av avgörande betydelse att känna
till, i huru hög grad redan befintliga resurser räcka till för en ökad forskningsverksamhet.
Utredningen har därför i fråga om de i detta sammanhang
viktigaste inrättningarna, nämligen institutionerna för byggnadsstatik
och byggnadsteknik vid de tekniska högskolorna samt de byggnadstekniska
avdelningarna vid statens och Chalmers provningsanstalter, inhämtat uppgifter
angående möjligheterna att öka forskningsverksamheten med utnyttjande
av de befintliga laboratorieresurserna. Som förutsättning för de lämnade
uppgifterna har antagits, att medel skulle kunna erhållas för de med den
ökade verksamheten förbundna extra kostnaderna för hjälpkrafter, material
och i viss mån även utrustning.

I fråga örn institutionen för byggnadsstatik vid tekniska högskolan
i Stockholm skulle under vissa förutsättningar personalen kunna
ökas med en förste assistent för undervisning samt 4 å 5 assistenter vid
laboratoriet. Årsbudgeten för laboratoriet, som för närvarande uppgår till
cirka 50,000 kronor, beräknas därvid komma att inom de befintliga lokalerna
ökas lill 70,000 å 75,000 kronor, oberäknat avlöningen åt den nye förste
assistenten för undervisning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Möjligheter föreligga även för laboratoriernas utvidgning. Sålunda torde
■ett i anslutning till det byggnadsslatiska laboratoriet beläget laboratorium
för svetsningsteknik komina att flyttas i samband med beslutad nybyggnad
för vissa andra laboratorier vid högskolan, och härvid har förslag framlagts,
att de nuvarande lokalerna för laboratoriet för svetsningsteknik skulle få
övertagas av institutionen för byggnadsstatik.

Planer äro även å bane att framdeles sammanföra laboratorier för byggnadsstatik,
byggnadsteknik, brobyggnad samt cement- och betongforskning till
varandra närliggande lokaler. Då laboratoriet för byggnadsstatik är det, som
för närvarande bär bästa tillgång på lokaler och utrustning, torde emellertid
en förflyttning för dess del icke komma att genomföras förrän längre fram.

Institutionen för byggnadsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm är
sämre ställd, särskilt beträffande lokaler, men i de nu disponibla lokalerna
kan trots detta enligt inhämtade uppgifter forskningsverksamheten betydligt
utvidgas. Institutionens grovlaboratorium är dock redan nu fullt utnyttjat,
men däremot kan ökad forskning bedrivas i dess cement-, kyl- och ljudlaboratorier
samt provningshall. Härvid skulle utan olägenheter för undervisningen
plats kunna beredas åt ytterligare 1 å 2 forskare jämte motsvarande
antal hjälpkrafter. Örn man förutsätter, att vid institutionen anställas två
forskare med två biträden, kan ökningen i institutionens årsbudget beräknas
till cirka 27,000 kronor, varav cirka 20,000 kronor till avlöningar och cirka
7,000^ kronor till instrument, material och övriga omkostnader.

Frågan om nya laboratorielokaler för institutionen för byggnadsteknik har
vant aktuell länge. Den har kommit i ett annat läge genom den donation till
ett laboratorium för cement- och betongforskning, som erbjudits högskolan.
I samband med handläggningen av frågan om lämplig tomt för detta laboratorium
har nämligen tanken uppkommit att söka sammanföra laboratoriet i
fråga med de övriga laboratorier vid högskolan, som i större utsträckning arbeta
med cement och betong, så att byggnadskomplexen komma att ligga intill
varandra. Härigenom befrämjas samarbetet. Om dessa planer realiseras,
skulle betydande resurser lillskapas för byggnadsforskning.

_Beträffande Chalmers tekniska högskola äro institutionerna
för byggnadsteknik samt för brobyggnad och byggnadsstatik under nuvarande
förhållanden praktiskt taget utan laboratorier. I en beslutad nybyggnad
komma dock institutionerna att tå goda laboratorielokaler. Uppskattningsvis
kan årsbudgeten för forskning i dessa nya lokaler beräknas till omkring 60,000
å 70,000 kronor, örn resurserna fullt utnyttjas.

Enligt från statens provnings anstalt erhållna uppgifter kunna
vid dess byggnadstekniska avdelning beredas arbetsmöjligheter för ytterligare
högst 10 personer inom de befintliga lokalerna och den däremot svarande
kostnadsökningen har uppskattats till cirka 50,000 kronor per år.

I bebyggelseplanen för provningsanstalten äro betydande tillbyggnader förutsedda.
Enligt en av anstalten den 18 juli 1941 till utredningen lämnad uppgift
skulle nya lokaler för den byggnadstekniska avdelningen erfordras senast
inom 5 år. Dessa lokaler skulle därvid i första utbyggnadsstadiet behöva
omfatta en golvyta av minst 1,000 m2.

Även vid C h a 1 lii e r s provning sanstalt kan omfattningen av
byggnadsforskningen i hög grad okas. Årskostnaderna för den ökade forskning,
som kan åstadkommas i anstaltens nuvarande lokaler, lia av anstalten
uppskattats till ungefär 50,000 kronor.

Några egentliga nybyggnadsplaner äro icke aktuella för denna anstalt, men
man hoppas att la disponera extra utrymmen efterhand som avdelningar av
Chalmers tekniska högskola inflytta i planerade och delvis redan beslutade
nya lokaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Möjligheter finnas även, fortsätter utredningen, att genom ekonomiskt stöd
intensifiera forskningsverksamheten i laboratorier, tillhörande kommuner och
industriföretag eller industriella sammanslutningar, och vidare äro betydande
forskningsområden möjliga att bearbeta rent teoretiskt utan egentligt laboratoriearbete
eller genom iakttagelser och försök i samband med uppförandet av
olika byggnadsverk.

Utredningen påpekar vidare, att byggnadsmaterialforskning, särskilt i fråga
om betong, kan förläggas till det förut omnämnda planerade laboratoriet
för cement- och betongforskning vid tekniska högskolan i Stockholm eliel
lill de mekaniska och kemiska laboratorierna vid de tekniska högskolorna
och statens provningsanstalt. Vad speciellt angår egenskaperna hos trä som
byggnadsmaterial kunna redan nu forskningsarbeten utföras vid det för sadant
ändamål inredda laboratoriet vid statens provningsanstalt, och betydande
forskningsmöjligheter komma att erbjuda sig, örn ett av utredningen
i annat sammanhang föreslaget institut för träforskning kommer till stand.
Utredningen har vidare till behandling upptagit frågan örn ordnandet av forskning
beträffande teknisk silikatkemi och dit höra bland annat sa viktiga
byggnadsmaterial som tegel och glas. Även forskningen pa det geotekniska
specialområdet kommer utredningen alt längre fram särskilt behandla.

Som av det anförda framgår, slutar utredningen, finnas icke obetydliga
möjligheter att öka och intensifiera forskningen på byggnadsområdet redan
med nuvarande resurser i fråga örn laboratorier och i viss grad även forskare.
Vad som erfordras härför är framför allt medel till anställning av personal
och till de med försöken förenade omkostnaderna. Örn hänsyn därjämte tages
till planerade och i vissa fall även beslutade nya speciallaboratorier, vilka
motiverats av hänsyn till undervisningen och forskningen vid de tekniska
högskolorna eller av andra särskilda skäl, kan man beräkna, att möjligheter
komma att skapas för ytterligare väsentliga utvidgningar av byggnadsforskningen.

Åtgärder för främjande av byggnadsforskningen.

Utredningen övergår härefter till frågan om de åtgärder för främjande av
byggnadsforskningen, som utredningen från sina utgångspunkter funnit nödvändiga.
Utredningen anför till en början:

Av det föregående framgår, att i olika sammanhang förslag framförts till
ökade laboratorieresurser vid de tekniska högskolorna för undervisning och
forskning inom byggnadsområdet. Vid Chalmers tekniska högskola torde en.
betydande utvidgning stå inför sitt förverkligande. Beträffande tekniska högskolan
i Stockholm hava utbyggnadsplanerna icke kommit lika långt. I fråga
örn båda högskolorna äro de planerade nya laboratorierna på byggnadsområdet
att betrakta som mycket önskvärda åtgärder till främjande av byggnadsforskningen.
.

Det har även från åtskilliga håll framförts tanken pa inrättande av eU
byggnadsforskningsinstitut motsvarande väginstitutet på vägbyggnadsområdet.
Vid bedömandet av denna fråga bör dock framhållas, att väsentliga olik -

Kungl. Maj:ts proposition nr 283-

heter finnas mellan vägbyggnadsområdet och det område, som skulle omspännas
av ett ifrågasatt institut för byggnadsforskning. Väginstitutets verksamhet
omfattar vägtekniska och vägtrafiktekniska frågor, medan däremot
ett byggnadsforskningsinstitut — även med den snäva begränsning, som av
utredningen i det föregående till att börja med förutsatts för de föreslagna
åtgärderna till byggnadsforskningens främjande — skulle komma att innefatta
ett betydligt större antal tekniskt-vetenskapliga områden. Detta skulle
medföra, att ett institut för byggnadsforskning redan från början komme att
inrymma elt avsevärt större antal specialiteter och speciallaboratorier än ett
väginstitut, och därjämte skulle det, allteftersom verksamhetsområdet utvidgades,
komma att än ytterligare svälla ut. Ett sådant institut för byggnadsforskning
skulle som en följd härav komma att draga mycket stora kostnader.
Redan verksamhetsområdets bredd och mångskiftande karaktär talar
sålunda för, att man bör framgå med försiktighet i fråga örn skapande av
ett samlat, fristående forskningsinstitut med egna laboratorier. En annan
olikhet mellan förhållandena på vägområdet och byggnadsområdet i övrigt
är alt väginstitutet med dess laboratorier tillkommit för att råda bot på en
uppenbar brist på forskningsmöjligheter på det vägtekniska området, medan
däremot för byggnadsforskningen redan finnes ett flertal laboratorier, vilka
ännu så länge på grund av bristande anslag endast ofullständigt kunnat utnyttjas.
Vägbyggnadsverksamheten är vidare en huvudsakligen kommunal
angelägenhet, ehuru den försiggår under starkt statsinflytande och väsentligen
bekostas med statsmedel. Byggnadsverksamheten i övrigt är däremot såväl
statlig och kommunal som enskild — med tyngdpunkten på den enskilda
verksamheten. Medan väginstitutet har sin verksamhet begränsad till ett enda
statligt verks ämbetsområde och fungerar som dess problemlösare och rådgivare
i tekniskt-vetenskapliga frågor, skulle en motsvarande organisation på
byggnadsområdet få en betydligt vanskligare ställning och beröra ett mycket
större antal intressenter. På grund härav synes det motiverat att på byggnadsområdet
lägga huvudvikten vid att samordna forskningsverksamheten
och giva den ekonomiskt stöd.

Det nuvarande tidsläget med brist på byggnadsmaterial och svårigheter
att anskaffa laboratorieutrustning samt höga byggnadskostnader är ett ytterligare
skäl till att icke nu uppföra något större fristående institut för byggnadsforskningen.

Allt talar sålunda för att i första hand inrikta sig på att utnyttja möjligheterna
till utvidgningar av forskningsverksamheten inom redan befintliga
laboratorier och inom de nya, som av olika skäl planeras, samt sedan utveckla
verksamheten vidare i den riktning, erfarenheten kan komma att anvisa.

Under hänvisning till det sagda har utredningen funnit det åtminstone
lills vidare böra anstå med inrättande av ett fristående institut för byggnadsforskning
nied egna laboratorier.

I fråga örn den gentekniska delen av byggnadsforskningen, fortsätter utredningen,
råda i viss mån särpräglade förhållanden. Geoteknisk forskning utföre^
framför allt vid de tekniska högskolorna och vid särskilda geotekniska avdelningar
nied egna laboratorier inom järnvägsstyrelsen och väg- oell vatlenbyggnadsstyrelsen.
Som av 1938 års sakkunniga för utredning örn viigväsendets
förstatligande (SOU 1941: 12) framhållits, behövs geoteknisk sakkunskap
för undersökningar och utredningar hos flera olika statliga organ, såsom
järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrclsen, lantbruksstyrelsen,
byggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Även försvarsväsendet kommer vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

sin byggnadsverksamhet i kontakt med geotekniska problem. Nämnda sakkunniga
framförde även tanken på inrättande av ett särskilt geotekniskt institut
för de olika statliga verkens geotekniska arbeten. Något utarbetat förslag
till ett sådant institut avlämnade de sakkunniga icke.

Utredningen säger sig icke vara beredd att nu taga ställning till denna
fråga men ämnar framdeles upptaga spörsmålet till prövning och eventuellt
avge förslag.

Utredningen framhåller i fortsättningen, att behovet av att på lämpligt sätt
samordna den på skilda håll pågående byggnadsforskningen framförts under
utredningens sammanträden med på området arbetande fackmän och att tanken
också synes ha legat bakom 1934 års byggnadsindustrisakkunnigas förslag
om inrättande av en under byggnadsstyrelsen hörande rationaliseringskommitté
för byggnadsverksamheten.

Vid överväganden angående vilka åtgärder, som i första hand böra vidtagas
för att främja byggnadsforskningen i landet, har utredningen kommit
till den slutsatsen, att man snabbast och billigast kan nå åsyftade resultat
genom att

a) anvisa ett statsanslag till ökad byggnadsforskning inom landet, främst
med utnyttjande av redan befintliga laboratorier på byggnadsområdet;

b) inrätta en statlig kommitté för byggnadsforskning för att dels samordna
och systematisera den forskning, som redan bedrives på byggnadsområdet,
dels leda den ökade forskning, som skulle möjliggöras genom nyssnämnda
anslag, dels ock i lämplig form bekantgöra forskningsresultaten.

I detta sammanhang meddelar utredningen, att det från vissa håll föreslagits,
att en officiell, av staten understödd byggnadsmaterialutställning skulle
ordnas i syfte att på åskådligt sätt bekantgöra tekniska framsteg. Åtskilligt
talar för detta förslag, säger utredningen, men man skulle omedelbart komma
in på det vanskliga område, som avser forskningsresultatens exploatering, och
forskningsledningen skulle lätt kunna komma i en icke önskvärd mellanställning
mellan konkurrerande affärsintressen. Det är enligt utredningens mening
säkerligen klokast, att statens understöd av forskningsverksamhet såvitt
möjligt hålles skild från den privata konkurrensen på byggnadsområdet. Utredningen
har därför icke velat framlägga förslag till statens ekonomiska
stödjande av en permanent byggnadsmaterialutställning. I fråga om spridandet
av kännedom om de genom den statsunderstödda forskningen vunna resultaten
bör, slutar utredningen, den föreslagna statliga kommittén för byggnadsforskning
vidtaga erforderliga åtgärder, vilka exempelvis kunna utgöras
av publicering, föreläsningar, utställningar och demonstrationer.

Vad därefter angår det av utredningen förordade anslaget till byggnadsforskning
anför utredningen:

På grund av byggnadsverksamhetens stora allmänna betydelse måste det
betecknas som en självklar uppgift för det allmänna att främja den nödvändiga
forskningen på området, och utredningen har därför ansett sig böra
föreslå ett särskilt statsanslag till byggnadsforskning. Om staten ger ett gott
föredöme, bör man lia rätt att vänta, att såväl det kommunala som det enskilda
intresset följer exemplet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Vid avvägande av storleken av det forskningsanslag, varmed staten bör
stödja forskningen, har man med den antagna utgångspunkten, att det till
en början gäller att driva en ökad forskning med utnyttjande av befintliga
laboratorier, främst att taga häsyn till den mängd forskningsarbete, som kan
uti Örås utan att lägga ned engångskostnader i nybyggnader. Någon gräns
uppåt med hänsyn till behovet av forskning behöver man däremot ej tänka
på, ty den gränsen ligger mycket högre än den, som är betingad av statsfinansiella
skäl.

Med hänsyn till forskningsuppgifternas ofta spontana och ojämna uppkomst
synes nian ej böra räkna med, att belopp motsvarande årsanslaget
förbrukas varje år. Vissa år kan det t. ex. vara angeläget att bedriva stora
och relativt dyrbara försök i full skala i samband med uppförandet av någon
särskild provbyggnad, medan man däremot ett annat år kan utan större
olägenheter göra reservationer på anslaget. Med hänsyn till forskningen synes
det därför önskvärt, att eventuella årsanslag beviljas som reservationsanslag
och i praktiken betraktas som tillskott till en fond för byggnadsforskning,
ur vilken medel kunna tagas i mån av föreliggande behov.

Vid övervägande av de faktorer, vartill hänsyn måste tagas, har utredningen
stannat vid att hemställa, att för budgetåret 1942/43 måtte anvisas ett reservationsanslag
av 200,000 kronor för tekniskt-vetenskaplig forskning på
byggnadsområdet.

Utredningen har tänkt sig, att förslagsvis ett belopp, utgörande ungefär
75 procent av anslaget, årligen skulle användas för forskning ävensom till
publicering av erhållna resultat i enlighet med ett av statens kommitté för
byggnadsforskning uppgjort arbetsprogram, vilket årligen skall ingivas till
Kungl. Maj:t för godkännande och tilldelning av anslag. Återstoden, cirka
25 procent, skulle reserveras för mera fri forskning och användas för att
främja forskningsuppslag, som framkomma under året. Ansökan om anslag
eller bidrag ur denna del av anslaget bör kunna inges av institut, annat
företag eller enskild forskare. Anslag eller bidrag beviljas av Kungl. Maj:t
efter förslag av den statliga kommittén för byggnadsforskning. Ansökningar
om medel från anslaget böra åtföljas av plan för de forskningsarbeten, för
vilka medel sökas. En sådan plan bör klargöra det i ansökningen avsedda
forskningsproblemet och dess betydelse samt visa, hur det skall angripas.
Vidare böra i planen anges beräknade kostnader för avlöning av erforderliga
hjälpkrafter och inköp av för arbetet erforderlig förbrukningsmaterial
och apparatur. Anslagsmedlen böra i första hand användas till täckande
av sådana försökskoslnader som avlöning av hjälpkrafter och andra omkostnader
i samband med forskningsarbetet. Med hänsyn till forskarnas
varierande personliga förhållanden böra möjligheter dock finnas att, då särskilda
skäl därtill föranleda, bevilja jämväl personliga arvoden åt anslagssökande
forskare. I den mån tillgängliga medel förslå, böra de enligt utredningens
förslag även kunna disponeras till sådana inköp av större maskiner
och apparater, som kunna föranledas av de understödda forskningsarbetena.
I dylika fall bör dock ägande- och nyttjanderätten till sådan dyrbarare
utrustning tillförsäkras staten, så alt byggnadsforskningskommittén
kan disponera utrustningen för andra forskningsändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Utredningen övergår härefter till sitt förslag om inrättande av en statens
kommitté för byggnadsforskning och anför till en början om dess uppgifter: Statens

kommitté för byggnadsforskning bör närmast få följande uppgifter,
nämligen

att följa och främja den tekniskt-vetenskapliga forskningen inom byggnadsområdet,
söka ordna god samverkan med och mellan olika intressenter
i forskningsverksamheten och åvägabringa systematisering av denna verksamhet,

att taga initiativ till och låta verkställa byggnadsforskning,

att avgiva av Kungl. Maj:t, det av utredningen föreslagna statens tekniska
forskningsråd och andra myndigheter infordrade yttranden i tekniska byggnadsfrågor,
särskilt beträffande framställningar om statsanslag eller statsbidrag
till forskning inom byggnadsområdet, samt

att på byggnadsväsendets område föranstalta om systematiskt samlande,
ordnande och bearbetande av kunskapsmaterial, särskilt det genom statsunderstödd
forskning framkomna, samt vidtaga erforderliga åtgärder för materialets
bekantgörande och nyttiggörande.

En första uppgift för en organisation för byggnadsforskningens främjanjande
bör bliva att skaffa sig kännedom örn vilka forskningsresurser, som
finnas, samt söka komma i kontakt med och skaffa sig en överblick över de
forskningsarbeten, som försiggå. Det bör föreskrivas skyldighet för vederbörande
att i fråga örn sådan enskild byggnadsforskning, som understödes med
statsmedel, lämna statens kommitté för byggnadsforskning alla önskade uppgifter.

Beträffande statliga verk och institutioner torde det böra stadgas befogenhet
för statens kommitté för byggnadsforskning att inhämta uppgifter
i fråga örn av dem bedriven forskning eller i övrigt gjorda tekniska rön
på byggnadsområdet. Sådana statliga inrättningar, som mera regelbundet
syssla med byggnadsforskning, böra lämna statens kommitté för byggnadsforskning
uppgifter angående forskningsverksamheten i form av regelbundet
återkommande redogörelser.

Kommitténs uppgift att söka ordna samverkan mellan forskarna eller
forskningsintressenterna bör åsyfta att få arbetena insatta i ett systematiskt
sammanhang och koncentrerade på viktiga samhörande uppgifter samt att
undvika onödigt dubbelarbete eller onödig upprepning.

Med den överblick över forskningsfältet, som kommittén har till uppgift
att skaffa sig, bör den få goda möjligheter att bedöma vilka åtgärder, som
böra vidtagas för forskningsverksamhetens samordning. I ett fall kan det
exempelvis gälla att taga initiativ till att olika institutioner, som sysslat eller
syssla med samma eller liknande problem, därom utbyta rön och erfarenheter,
i ett annat fall kan det visa sig erforderligt att sammanföra problemställare
och problemlösare, i ett tredje att taga initiativ till forskning beträffande
en fråga, som av en eller annan anledning alltför mycket försummats.

I fråga om de egna initiativ till forskning, kommittén skall taga, bör
understrykas, att kommittén närmast bör ha samma uppgift som styrelsen
för ett branschorgan för organiserad industriell forskning. Den bör sålunda
vara i betydligt högre grad aktivt dirigerande än det i betänkandet nr I föreslagna
statens tekniska forskningsråd, vars initiativ mera skola avse åtgärder
i stort.

Vid igångsättande av verksamheten torde den statliga kommittén för
byggnadsforskning sålunda, sedan den skaffat sig en överblick över påräk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

nedgå forskningsresurser och pågående forskningsarbeten, böra göra en inventering
av de forskningsproblem, som det i nuvarande tidsläge är mest
angeläget att få behandlade. Det måste hållas i sikte, att det för närvarande
framför allt är viktigt att bringa ned byggnadskostnaderna på ändamålsenligt
sätt, och teknikerna böra därvid, även om de största besparingarna
stå att vinna på andra områden än det rent tekniska, kunna göra en betydelsfull
insats genom en på viktiga problem inriktad tekniskt-vetenskaplig
forskning. Sedan en fråga befunnits vara av sådan vikt, att åtgärder böra
vidtagas för dess lösande, utredes huru den ligger till ur forskningssynpnukt
och upplägges ett arbetsprogram för bearbetningen.

Ett verksamt medel vid lösandet av uppgiften att samordna forskningen
samt taga initiativ till ny forskning efter ett systematiskt upplagt program
skulle den statliga kommittén komma att erhålla i det föreslagna anslaget
till byggnadsforskning.

Örn kommitténs sammansättning anför utredningen:

Kommittén bör sammansättas så, att den inrymmer representanter för
de viktigaste intressenterna i byggnadsforskningen, och den bör vidare bestå
av fackmän inom de viktigare specialområden, som verksamheten skulle
beröra. För att underlätta lösandet av uppgiften att ordna samverkan mellan
forskare och forskningsintressenter böra olika intressenter i forskningen
på bästa möjliga sätt bliva företrädda och bibringas förståelse för, att det
är fråga örn en allmänt gagnande verksamhet, som icke företräder några
särinti essen. En fyllig och allsidig representation i kommittén medför även,
att ledamöterna kunna tillföra kommittén kännedom örn, vad som tilldrager
sig och vad som erfordras på olika håll. Med utgående från den begränsning
av forskningsprogrammet, som förut angivits, får utredningen föreslå,
att kommittén sammansättes av en ordförande samt 15 andra ledamöter
representerande olika forskningsintressenter. Samtliga ledamöter böra utses
för tre ar. Ordföranden skulle utses av Kungl. Majit, övriga ledamöter
av Kungl. Majit efter förslag av respektive statens tekniska forskningsråd,
tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, statens provmngsanstalt,
byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, ingenjörsvetenskapsakademien, svenska teknologforeningens
avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, svenska teknologforeningens
avdelning svenska arkitektföreningen, svenska kommunalteknik*
föreningen, svenska brandskyddsföreningen, svenska byggnadsentreprenörföi
eningen och lantbruksförbundets byggnadsförening.

Det föreslagna antalet ledamöter har utredningen ansett lämpligt med hänsyn
till önskvärdheten att få en allsidig representation utan att dock låta
oiganisationen svälla ut alltför mycket. Var och en av de institutioner och
organisationer, som skulle bliva representerade, har föreslagits av särskilda
skäl. Härom anföres vidare:

Utredningen har i sitt betänkande nr I föreslagit inrättande av statens teknik*
forskningsråd sorn en topporganisation för den tekniskt-vetenskapliga
forskningen i landet och sorn ett samarbetsorgan mellan statliga och enskilda
forskningsintressen. Med hänsyn lill vikten av god kontakt mellan forskningsrådet
och byggnadslorskningskommittén synes det därför motiverat, att
forskningsrådet representeras i kommittén. De båda tekniska högskolorna
och statens provningsanstalt inrymma de viktigaste statliga forskningsinstitutionerna
på byggnadsområdet och böra därför medverka. Alla de angivna
statliga ämbetsverken bedriva betydande byggnadsverksamhet samt utföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

även tekniska undersökningar angående problem inom sina verksamhetsområden.
Genom representanterna för ingenjörsvetenskapsakademien, svenska
teknologföreningen och svenska kommunaltekniska föreningen erhålles nödig
kontakt med de ledande ideella teknikersammanslutningarna på området,
och svenska byggnadsentreprenörföreningen torde vara den för landet i dess
helhet mest representativa av de för forskning mera intresserade företagaresammanslutningarna
inom hela byggnadsfacket. Svenska brandskyddsföreningen
torde vara den bästa företrädaren för det betydande intresse i byggnadsfrågor,
som brandförsäkringsverksamheten är, och de speciella landsbygdsfrågorna
synas bäst kunna företrädas av lantbruksförbundets byggnadsförening,
till vilken flera viktiga ekonomiska föreningar inom jordbruket
äro anslutna.

Utredningen övergår härefter till frågan örn kommitténs organisation
och formerna för dess arbete. Utredningen anför:

Kommittén i plenum skulle ha överledningen av verksamheten men är
för månghövdad för att utföra det verkställande arbetet, varför förutsättes,
att för detta ändamål inom kommittén utses ett arbetsutskott med särskild
ordförande. För arbetets utförande skulle arbetsutskottet disponera ett sekretariat,
bestående av en sekreterare med kontorspersonal.

Kommitténs egna arbetsuppgifter torde kunna begränsas till följande:
att utse arbetsutskott,

att utfärda allmänna direktiv för arbetets gång, medelsredovisning m. m.,
att i samråd med .statens tekniska forskningsråd fastställa normer för de
avtal, som av arbetsutskottet uppgöras mellan kommittén och forskare, vilka
erhållit bidrag ur anslaget till byggnadsforskning,

att granska och godkänna av arbetsutskottet uppgjort förslag till arbetsprogram
för den av kommittén dirigerade forskningen,

att hos Kungl. Maj:t och andra myndigheter göra för verksamhetens bedrivande
erforderliga framställningar,

att avgiva av Kungl. Maj:t och andra myndigheter infordrade yttranden,
i den mån det ej överlämnats åt arbetsutskott att avgiva sådana, samt

att i övrigt följa utvecklingen och forskningsverksamheten samt taga de
initiativ, som kunna befinnas påkallade till verksamhetens fortsatta utveckling
m. m.

Kommitténs ledamöter kunna dessutom tagas i anspråk som medlemmar i
forskningsutskott och förutsättas i sin dagliga gärning verka för samordning
av byggnadsforskningen samt för stöd åt densamma från andra intressenter,
ekonomiskt och på annat sätt.

Arbetsutskottet bör bestå av en ordförande och 3 ledamöter från kommittén
jämte kommitténs sekreterare.

Arbetsutskottets viktigaste uppgifter torde bli följande:
att anställa all personal utom sekreteraren,

att ha hand om planläggningen av verksamheten, årligen uppgöra årsbudget
för kommitténs egna utgifter samt utarbeta förslag till arbetsprogram
med kostnadsberäkningar för den av kommittén dirigerade forskningen,
att svara för redovisning av inkomster och utgifter samt däröver låta föra
erforderliga räkenskaper,

att vidtaga åtgärder för utförande av den dirigerade forskningen, sedan
arbetsprogrammet av Kungl. Maj:t fastställts, samt utse särskilda forskningsutskott
i de fall, då sådana erfordras,

att upprätta förslag till kommitténs yttranden med anledning av remisser
från Kungl. Maj:t eller andra myndigheter ävensom efter meddelad befogenhet
själv avgiva yttranden samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

att upprätta avtal angående utförande av den med statsbidrag understödda
forskningsverksamheten i enlighet med av kommittén fastställda normer
samt organisera erforderlig kontroll av densamma och följa dess gång.

Vidare har arbetsutskottet att efter av kommittén beslutade direktiv fungera
som redaktion för kommitténs redogörelser och andra publikationer
samt ordna dess medverkan i eventuella utställningar o. s. v., så framt icke
för ändamålet särskilda utskott av kommittén tillsatts.

Sekretariatet skulle stå under ledning av en sekreterare och lia till uppgift
att sköta löpande ärenden samt expediera kommitténs och utskottens beslut.

Sekreteraren förutsättes ej vara ledamot av kommittén men bör däremot
vara självskriven ledamot i arbetsutskottet och likaså som regel i de forskningsutskott,
som kunna bli tillsatta.

Sekreterarens uppgift skulle innefatta att för arbetsutskottet verkställa
erforderliga utredningar och vara föredragande, att tillsammans med arbetsutskottets
ordförande i förekommande fall ombesörja infordrande av yttranden
från myndigheter och institutioner, att emottaga och för arbetsutskottet
framlägga förslag och ansökningar från utomstående, alt efter arbetsutskottets
beslut ordna kontroll av den forskning, till vilken byggnadsforskningskommittén
medverkar, tillse att de i det följande omnämnda forskningsutskotten
fullfölja sina arbetsuppgifter och infordra rapporter angående
forskningens gång inom de olika utskotten samt att i övrigt utföra de uppdrag,
som arbetsutskottet bestämmer.

Med hänsyn till sekreterarens maktpåliggande och mångskiftande uppgifter
bör denne vara en kunnig och erfaren högskoleutbildad byggnadstekniker
med tillräcklig tid att ägna sig åt uppgiften. Då enligt utredningens åsikt
verksamheten för främjande av byggnadsforskningen ej kan omedelbart
igångsättas i full utsträckning, synes sekreteraretjänsten till att börja med
böra inrättas som en halvtidssyssla med årsarvode. Detta är även motiverat
av att, örn tjänsten göres till en bisyssla, det torde vara lättare att besätta
den med tillräckligt kvalificerad person tills verksamheten tagit fastare
former och eventuellt gynnsammare villkor skulle kunna erbjudas för en
heltidstjänst.

Vid sekretariatet bör vidare anställas en yngre ingenjör som assistent åt
sekreteraren ävensom ett bokföringskunnigt kontorsbiträde och ett skrivbiträde.

Sekreteraren bör förordnas av Kungl. Maj:t för två år i sänder på förslag
av forskningskommittén; övrig personal tillhörande sekretariatet bör av arbetsutskottet
anställas tills vidare.

I fortsättningen belyser utredningen närmare hur forskningskommitténs
arbete är avsett att bedrivas och anför härutinnan bland annat:

Det är icke avsett, att den statliga kommittén skall bedriva egen forskning
med hos kommittén anställd personal i förhyrda lokaler, utan forskningen
tänkes ske på följande sätt.

I fråga örn forskning enligt arbetsprogram, uppgjort av den statliga kommittén,
bör förslag till årligt arbetsprogram uppgöras av arbetsutskottet med
tillhjälp av sekretariatet. Därefter skall förslaget behandlas av kommittén och,
sedan denna godkänt detsamma, ingivas till Kungl. Maj:t för fastställelse och
meddelande av beslut örn tilldelning av anslag.

Därefter bär arbetsutskottet att med sekretariatets hjälp och i enlighet
med av kommittén givna bestämmelser vidtaga åtgärder för arbetsprogrammets
genomförande. Detta skall i de flesta fall ske genom anlitande av befintliga
laboratorier och i dem arbetande forskare samt med utnyttjande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

tillgänglig utrustning. Endast i den mån befintliga resurser icke räcka till bör
nyanskaffning ske, respektive nyanläggning komma till stånd. Någon gång
kan det krävas särskilda, dyrbarare anordningar, såsom inbyggnad av prov
i hus eller utförande av provbyggnader i förminskad skala.

Det tillkommer arbetsutskottet att nied vederbörande forskare eller institut
träffa erforderliga överenskommelser, precisera problemställningarna och
draga upp riktlinjerna för forskningsarbetet samt i sinom tid värdera forskningsresultaten
och uppgöra förslag till deras bekantgörande.

Till underlättande av arbetsutskottets arbetsbörda torde det vara lämpligt
att, särskilt när det gäller ett större problem eller komplex av samhörande
dylika, uppdraga åt ett särskilt för ändamålet tillsatt forskningsutskott att
omhänderha nämnda arbetsuppgifter. I forskningsutskotten böra insättas intresserade
och på vederbörande område speciellt kunniga personer, vilka
kunna men icke behöva väljas inom den statliga kommittén. Genom att kommitténs
sekreterare i regel blir ledamot i forskningsutskotten underlättas
överblicken och sammanhållningen i fråga örn de skilda utskottens arbeten.
Örn forskningsverksamhet helt eller delvis bekostas med andra medel än statsmedel,
torde det vara lämpligt, att i forskningsutskottet ingå representanter
även för bidragsgivarna.

Forskningsutskott bör inskränka sig till att i samråd med forskaren eller
institutionen draga upp riktlinjerna för arbetet inom en bestämd ekonomisk
ram. Därefter bör utskottet hålla sig underrättat om arbetets fortgång men
icke ingripa dirigerande annat än då arbetsprogrammet behöver omläggas
eller den ekonomiska ramen blivit sprängd och fråga uppkommit om anskaffning
av ytterligare medel. Slutligen kan ett forskningsutskott få stor betydelse
vid granskningen och nyttiggörandet av forskningsresultaten.

Samma synpunkter böra gälla för arbetsutskottet, när detta direkt fungerar
såsom forskningsutskott.

Beträffande forskning, som efter ansökan understödes av reservationsanslaget
för byggnadsforskning, har i det föregående framhållits, att ansökningen
skall innehålla en arbetsplan och vissa andra uppgifter. Därest ansökningen
bifalles, uppgöres genom arbetsutskottet ett avtal med sökanden enligt
av kommittén fastställda normer. Dessa böra bland annat innehålla, att
en kontrollant eller kurator i regel skall utses för att tillse, att forskaren fullgör
sina åtaganden. Kontrollant kan vara sekreteraren eller annan, som av
arbetsutskottet förordnas. Vid tilldelningen av anslag eller bidrag bör kommittén
i övrigt följa de riktlinjer, som anvisas av statens tekniska forskningsråd.

Forskningskommittén bör årligen avgiva redogörelse för det sistförflutna
årets verksamhet samt även i övrigt pekuniärt eller på annat sätt stödja
publiceringen av betydelsefulla resultat på byggnadsforskningens område.
Publiceringen bör ske i samråd med statens tekniska forskningsråd. Till
denna fråga ämnar utredningen återkomma i ett senare betänkande i samband
med frågan örn ordnandet av publikationsverksamheten och den tekniska
litteraturtjänsten.

Frågan om byggnadsforskningskommitténs eventuella deltagande som utställare
i av andra organisationer ordnade utställningar för att med lämpligt
utställningsmaterial åskådliggöra resultaten av sina undersökningar synes
böra avgöras från fall till fall.

Byggnadsforskningskommittén bör enligt utredningen även på lämpligt
sätt skänka sin medverkan åt standardiseringsverksamheten på byggnadsområdet.
Härtill återkommer jag senare.

Beträffande kostnaderna för statens byggnadsforskningskommitté
anför utredningen:

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Det framlagda förslaget till inrättande av en statens byggnadsforskningskommitté
betingar icke för närvarande några egentliga engångsutgifter. Årskostnader
uppkomma däremot för kommitténs och arbetsutskottets sammanträden
samt för sekreteraren och sekretariatet.

Kommittén i sin helhet beräknas sammanträda endast ett fåtal (4—6)
gånger om året. För resor till sammanträden samt andra resor för uppdragets
fullgörande föreslås utgå resekostnads- och traktamentsersättning enligt
klass I B allmänna resereglementet.

Arbetsutskottet beräknas sammanträda ett större antal gånger årligen. För
ordföranden i arbetsutskottet föreslås ett årsarvode av 1,000 kronor och därjämte
för ordföranden och utskottets övriga ledamöter utom sekreteraren
dagarvoden med 20 kronor per sammanträdesdag samt resekostnads- och
traktamentsersättning enligt klass I B allmänna resereglementet.

Till sekreteraren föreslås ett årsarvode av 6,000 kronor, varvid befattningen
betraktas som halvtidstjänst. För resor i tjänsten bör därjämte utgå resekostnads-
och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

Årligt arvode till teknisk assistent åt sekreteraren beräknas till 7,500 kronor.
Assistentbefattningen antages härvid taga vederbörandes normala arbetstid
i anspråk. Resekostnads- och traktamentsersättning föreslås utgå enligt
klass II C allmänna resereglementet.

För kontorspersonal beräknas årskostnaderna till 7,500 kronor och för
hyra, utrustning, expenser och resekostnader till 8,000 kronor.

Med tillämpande av de nämnda antagandena skulle administrationskostnaderna
för kommittén komma att per år uppgå till följande belopp:
Arbetsutskottet:

Årsarvode till ordföranden ..................................

Dagarvoden och andra ersättningar till ordförande och ledamöter

Sekretariatet:

Arvode till sekreteraren (halvtid) ............................

Arvode till teknisk assistent..................................

Löner åt övrig personal....................................

Hyra ....................................................

Utrustning och expenser ....................................

Resekostnader för ledamöter, sekreterare och assistent samt diverse
utgifter ..............................................

Kronor

1,000

4,000

6,000

7,500

3.000

5.000

4.000

Summa kronor 38,000.

Slutligen erinrar utredningen om att kostnaderna för de olika forskningsarbetena
skulle bestridas av det föreslagna anslaget till byggnadsforskning
samt eventuella bidrag från andra håll. Kostnaderna för de tillfälliga
forskningsutskott, om vilka i det föregående talats, synas utredningen också
lämpligen böra påföras forskningsanslagen.

Yttranden.

Utredningens förslag ha lämnats utan erinran eller i huvudsak tillstyrkts av
samtliga myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet, med
undantag för statskontoret, byggnadsstyrelsen och Stockholms byggnadsfackföreningars
samorganisation. I den följande redogörelsen torde jag
få begränsa mig till de erinringar, som framförts i yttrandena.

l"''lug förvaltningen framhåller önskvärdheten av att representanter för försvarsgrenarnas
byggnadsverksamhet ingå i kommittén. Byggnadsverksam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

heten inom försvarsväsendet vöre för närvarande mycket stor och väntades
få ytterligare ökad omfattning Under den närmaste 5-årsperioden beräknades
enbart för flygvapnet komma att utföras byggnader för cirka 140 miljoner
kronor, och flygvapnets byggnadsverksamhet omspände alla grenar inom
modern byggnadskonst, varför stora erfarenheter vunnes och samlades,
vilka direkt borde komma till kommitténs förfogande.

Även marinförvaltningen och arméförvaltningens fortifikationsstyrelse uttala
såsom angeläget, att kommittén kompletteras med representant för försvarsväsendet.

Direktionen för statens väginstitut framhåller, att väginstitutet redan haft
och säkerligen även i fortsättningen komme att få anledning sysselsätta sig
med forskningsuppgifter, som ingrepe på det byggnadstekniska området. Som
exempel finge blott nämnas forskning angående betong- och asfaltbeläggning
på vägar. Det vore därför ett önskemål, att byggnadsforskningskommittén
holle kontakt med väginstitutet och att de resultat, till vilka kommittén
kunde komma, bleve tillgängliga för väginstitutet, utan att institutet
dock behövde vara representerat i kommittén.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att utforskande och undersökning av de
specialproblem, som föreligga i fråga om jordbrukets ekonomibyggnader, icke
alls berörts i betänkandet. Häremot torde i och för sig icke vara något att
invända. De forskningsinstitutioner, vilkas resurser med den föreslagna organisationen
avsåges bliva mer effektivt utnyttjade, torde knappast äga förutsättningar
att upptaga ifrågavarande speciella forskning. Självfallet borde de
forskningsresultat, som kunde förväntas framkomma på grund av den föreslagna
forskningskommitténs verksamhet, även kunna utnyttjas vid byggande
av ekonomibyggnader i jordbruket, men för de frågor, som vore säregna
för nämnda byggande, torde en speciell forskningsverksamhet böra inrättas.
Frågan om inrättande av ett särskilt organ för forskning på sistnämnda område
torde emellertid kunna lösas utan samband med inrättandet av den
föreslagna forskningskommittén. Styrelsen hade härmed endast velat framhålla,
att den viktiga frågan om upptagande av en på djupet gående forsknings-
och undersökningsverksamhet i fråga örn jordbrukets ekonomibyggnader
icke bleve tillgodosedd med genomförandet av förevarande förslag.

Egnahemsstyrelsen uttalar, att de föreslagna grunderna för sammansättning
och nominerande av ledamöter av kommittén enligt styrelsens uppfattning
icke tillgodosåge de speciella landsbygdsintressena i erforderlig grad.
Enligt i betänkandet anförda uppgifter hade byggnadsindustrisakkunniga för
året 1935 beräknat, att cirka en fjärdedel av byggnadsindustriens produktionsvärde
avsåge den egentliga landsbygden. De byggnadsproblem, som mötte
på landsbygden, vöre i många avseenden av speciell art. Behovet av åtgärder
för nedbringande av byggnadskostnaderna gjorde sig där mera märkbart
än annorstädes. Jämfört med förhållandena i stadssamhällena vidlådes
landsbygdens byggnadsverksamhet av en viss efterblivenhet. Forskningsuppgifter
till gagn för landsbygdens byggnadsverksamhet torde alltså föreligga i
betydande omfattning.

Enligt utredningens förslag skulle dessa landsbygdsintressen företrädas i
kommittén enbart av det nybildade lantbruksförbundets byggnadsförening.
Egnahemsstyrelsen funne visserligen byggnadsföreningens medverkan önskvärd
men ansåge påtagligt, att styrelsen själv såsom det centrala ämbetsverk,
som handhade en betydande del av landsbygdens hela byggnadsverksamhet,
bereddes möjlighet att deltaga i kommittéarbetet.

Kommerskollegium anför, bland annat, att liksom på så många andra tekniska
områden torde även vad byggnadstekniken beträffar möjligheterna till
framåtskridande bli i hög grad avhängiga av de utvägar, som kunna bjudas

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

till en fördjupad, med vetenskapliga metoder arbetande forskning. Det ligger
väl också i sakens natur, att de fortsatta landvinningarna kunna underlättas
genom internationell samverkan, i den mån möjligheter därtill öppnas.

För att staten söker befrämja denna utveckling talar främst den såväl ekonomiskt
som socialt utomordentliga betydelse, byggnadsindustrien äger. Uppmärksammas
bör emellertid också det direkta inflytande det allmänna utövar
på byggnadsverksamheten genom utfärdade byggnadsbestämmelser. Såsom
belysande i detta avseende må erinras om exempelvis fastställda liållfasthetsnormers
stora inverkan på byggnadskostnaderna.

Med denna sin syn på frågan anser sig kollegium — i likhet med samtliga
de hörda bandelskamrarna — böra tillstyrka utredningsmännens nu förevarande
förslag, varvid kollegium dock i fråga örn vissa av förslagets detaljer
anser sig böra göra följande uttalanden.

Med avseende å sammansättningen av den nya kommitté för byggnadsforskning,
som föreslås inrättad, delar kollegium den från handelskammarhåll
framförda meningen att en utökad representation från de privata yrkesutövarna
är önskvärd. En nära kontakt med dessa yrkesutövare och dessas
organisationer lärer vara en huvudförutsättning för att forskningsverksamheten
skall kunna förväntas få sin avsedda praktiska betydelse.

Skall den nya kommittén kunna förväntas fylla sin uppgift som en institution,
vilken ej allenast i huvudsak förhandsprövar inkomna ansökningar
om statsbidrag utan också kan taga nya initiativ och leda forskningen, är det,
såsom bland annat handelskamrarna i Stockholm och Gävle framhållit, av
vikt, att kommittén förses med arbetsdugligt sekretariat och främst en väl
kvalificerad huvudsekreterare. Det för denne sistnämnde beräknade årsarvodet,
6,000 kronor, synes knappt tillmätt, men må anses acceptabelt såsom en
övergångsanordning. Överhuvud taget synes det lämpligt, att organisationen
ej redan från början alltför strängt fastlåses.

Vad angår den väckta tanken på en byggnadsmaterielutställning vill kollegium
endast erinra, att något närmare ställningstagande härtill redan nu ej
torde vara behövligt eller ens lämpligt. Detta torde vara en angelägenhet, som
närmare får prövas av den nya kommittén.

Tekniska högskolans lärarkollegium lämnar en ingående redogörelse för de
möjligheter till byggnadsforskning, som finnas vid högskolan, och utvecklar
sina synpunkter på kommitténs sammansättning och forskningsmedlens användning.
Sammanfattningsvis anför kollegiet: Statens åtgärder för byggnadsforskning
bör under närmaste åren främst ägnas åt bostadsfrågan och
därvid jämte laboratorieforskning avse såväl planerings- och typfrågor som
arbetsledning m. m. Statens kommitté för byggnadsforskning bör sammansättas
i enlighet med detta mål och förslagsvis bestå av tre representanter för
intressenter och trenne forskare inom området. Vid tekniska högskolans institutioner
kunde, under förutsättning av alt institutionsföreståndarnas undervisningsbörda
lättas eller deras ökade arbete .ersättes genom anställning av
forskningsassistenter, vilka kunna arbeta under ledning av föreståndarna och
deras redan i tjänst varande, utbildade assistenter, byggnadsforskning anordnas
inom de särskilda institutionerna. Härigenom kunde de för bostadsbyggandet
väsentliga områdena upptagas till behandling. Enligt den av lärarkollegiet
föreslagna sammansättningen av kommittén borde kostnaderna för
denna kunna stanna vid 9,000 kronor för år.

Styrelsen för tekniska högskolan antur för egen del, att lärarkollegiet syntes
vid sin behandling av det föreliggande förslaget hava förbisett förslagets syfte
att i första hand samordna de befintliga intressena för byggnadsforskningens
huvudområden till gemensamt arbete för byggnadsteknisk forskning. I anledning
av vad kollegiet anfört angående behovet av forskningsassistenter vid

Kunc/l. Maj.ts proposition nr 283.

högskolorna för en intensifiering av byggnadsforskningen ville styrelsen meddela,
att vid ärendets behandling inom styrelsen upplysts, att denna fråga
torde komma att av kommittén för den högre tekniska undervisningens ordnande
upptagas till behandling i samband med spörsmålet om behovet avökning
av lärarkrafterna vid de tekniska högskolorna.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola ifrågasätter, huruvida icke
dels byggnadsindustrien borde få ökat inflytande beträffande valet av ledamöter
i kommittén, dels ock arvodena för ordförande och ledamöter i kommitténs
arbetsutskott borde ökas.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har förklarat sig instämma i vad
lärarkollegiet anfört.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller — under framförande av vissa
av sakkunniga inom akademiens avdelning för byggnadstekniska vetenskaper
uttalade önskemål — att utredningens förslag torde få betraktas som ett försök
till frågans lösning, vilket, sedan någon tids erfarenhet rörande den nya
organisationen vunnits, borde kunna med ledning därav fullkomnas. Nyssberörda
önskemål kunde sammanfattas sålunda:

1. Byggnadsindustrien erhåller större representation i kommittén.

2. Avlöningar och anställningsförhållanden för personal avpassas på sådant
sätt, att goda krafter kunna tillföras kommittén.

3. Genom statsmakterna föreskrives en viss avgift vid utförande av byggnadsarbeten,
vilka medel användas för byggnadsteknisk forskning utöver vad
som åstadkommes genom ordinarie anslag till statliga institutioner. Skulle
denna princip icke lämpligen kunna genomföras, bör en blivande kommitté
upptaga förhandlingar med byggnadsindustriens och byggnadsmaterielindustriens
sammanslutningar om en frivillig omsättningsavgift för byggnadsteknisk
forskning.

Sveriges industriförbund har ifrågasatt, huruvida icke, då kommittén enligt
utredningens förslag icke blott skall fungera såsom samordnande instans
utan även lia till uppgift att aktivt dirigera forskningsarbeten, det vore mest
följdriktigt att överlämna åt kommittén att fatta beslut rörande användandet
av det begärda forskningsanslaget i stället för att, såsom utredningen föreslagit,
anförtro denna uppgift åt Kungl. Maj:t. Då i kommittén skulle ingå
representanter för åtskilliga statliga myndigheter samt kommitténs sammansättning
även i övrigt skulle hilva synnnerligen representativ, borde en sådan
anordning utan olägenhet låta sig genomföra. Det syntes förbundet uppenbart,
att anslag av den storleksordning, som föresloges av utredningen, i längden
icke kunde vara tillfyllest för eif så omfattande och betydelsefullt forskningsområde
som det här föreliggande. Förbundet uppfattade också utredningens
förslag härutinnan såsom en av nuvarande budgetläge betingad, mera
provisorisk anordning. En viktig uppgift för den föreslagna kommittén borde
därför bliva att, sedan erfarenhet vunnits angående forskningsverksamhetens
omfattning och inriktning, avgiva förslag lill dess stödjande i större utsträckning
än det nu föreliggande förslaget möjliggjorde. Härvid vore icke minst
angeläget, att kommittén till komplettering av de statliga anslagen sökte stimulera
till ökade insatser från byggnadsindustriens sida.

Förbundet förutsätter vidare, att mellan den föreslagna kommittén och
statens tekniska forskningsråd en klar arbetsfördelning kommer till stånd till
undvikande av dubbelarbete och onödigt komplicerad behandling av forskningsfrågorna.
Då den planerade forskningsverksamheten i icke ringa utsträckning
torde komma att taga sikte på även sådana uppgifter, som närmast
berörde olika grenar av byggnadsämnesindustrien, syntes det önskvärt, att
jämväl denna industri bereddes representation i kommittén. Med hänsyn till
den splittring på vitt skilda verksamhetsgrenar, som kännetecknade bygg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 283-

nadsämnesindustrien, borde uppgiften att föreslå representant för densamma
i kommittén lämpligen anförtros någon central industriorganisalion, förslagsvis
industriförbundet.

Svenska teknologföreningen anför, att forskningsverksamheten redan från
början borde givas en vidare omfattning än som i betänkandet föreslagits. Sålunda
syntes under alla förhållanden självklart, att byggnadsforskning i fråga
om bostadsproduktionen vore av stor aktuell betydelse. De undersökningar,
som under senare år på olika håll bedrivits i syfte att sänka bostadsproduktionskostnaderna,
hade givit vid handen, att stora besparingar i första hand
stöde att vinna genom en förbättrad planläggning med allt vad detta innebure
i fråga örn byggnadsprogram, val av hushöjder, husbredder och plantyper.
På grund av den stora betydelse, som stadsplanestudiet i detta sammanhang
måste tillmätas, ansåge föreningen, att ett centralt organ för stadsplaneforskning
redan från början borde komma till stånd.

Några förslag rörande åstadkommande av forskningsverksamhet på de
värme- och ventilationstekniska områdena hade utredningen icke heller framlagt.
I betraktande av att i vårt land årligen cirka 800 miljoner kronor förbrukades
för uppvärmning av byggnader syntes det föreningen uppenbart,
att en effektiv forskning på detta område borde kunna medföra stora ekonomiska
fördelar för landet. Föreningen vore därför av den uppfattningen, att
detta särskilt under rådande krisläge så aktuella problem omedelbart borde
upptagas till behandling.

Föreningen erinrar slutligen också om betydelsen av forskning inom en
så viktig gren av ingenjörskonsten som vattenbyggnad.

Med avseende å den föreslagna sammansättningen av kommittén uttalar
föreningen, att framför allt behovet av erfarenhet på bostadsbyggandets
område syntes vara alltför litet tillgodosett. Man skulle kunna begränsa antalet
ledamöter i kommittén genom att ta sikte på byggnadsforskningens
huvuduppgifter och utvälja för dessa forskningsuppgifter särskilt representativa
personer, varvid ett flertal institutioner med likartade eller besläktade
intresseområden utsåge en gemensam ledamot. Med hänsyn till den stora
betydelsen av frågor rörande rationaliseringen av arbetsmetoderna borde
lämpligen landsorganisationen vara representerad.

Svenska brandskyddsföreningen framhåller att sådana forskningsuppgifter
först och främst böra av staten understödjas, som lia aktuellt ekonomiskt
intresse. De erfarenheter, som hittills gjorts på grund av övergången
från koks- och koleldning till ved- och torveldning inom bostadsfastigheter,
hade på ett drastiskt sätt ådagalagt nödvändigheten av tekniskt-vetenskaplig
forskning beträffande lämplig konstruktion av skorstenar och
eldstäder överhuvud. Andra viktiga forskningsuppgifter på det brandtekniska
byggnadsområdet torde vara lämpligaste konstruktionen av branddörrar,
brandfönster och kassaskåp med hänsyn till brandfaran. Ur brandskyddssynpunkt
lämpliga taktäckningsmaterial och eldskyddspreparat borrie
vidare utprovas.

Slutligen framhåller föreningen nödvändigheten av att forskningsresultaten
göras fruktbärande, icke minst inom högre och lägre tekniska läroanstalter
samt bland arkitekter och byggmästare.

Svenska landstingsförbundet uttalar önskemålet, att i kommittén måtte
ingå en representant för centrala sjukhusarkivet, som har till syfte att
verka för standardisering och rationalisering på det sjukhustekniska området.

Stockholms byggnad sförening anser det knappast råda någon rimlig proportion
mellan det föreslagna anslagsbeloppet för forskning och den omsättning
på över ~''U miljard kronor årligen, sorn byggnadsindustrien repre -

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

senterar. Byggnadsindustrien står icke främmande för att själv verksamt
bidraga till forskningens förverkligande. Då det icke finnes någon för hela
branschen representativ företagaresammanslutning, som kan taga initiativet
till och leda en sådan verksamhet, synes emellertid ett statligt ingripande
vara nödvändigt, om denna sak skall kunna genomföras med en
mera allmän sammanslutning från byggnadsföretagarnas sida. Förslagsvis
kunde man tänka sig, att ett belopp av en pro mille tillädes de beräknade
byggnadskostnad^-^ och avsattes till en forskningsfond för byggnadsindustrien.
Härigenom skulle byggnadsindustrien själv bära huvuddelen av
kostnaderna för forskningsverksamheten. För ett genomförande härav fordrades
emellertid statsmakternas medverkan medelst lagstiftning och under
sådana former, att den byggnadstekniska forskningen verkligen allt framgent
komme i åtnjutande av de insamlade medlen.

Beträffande forskningens omfattning framhåller föreningen några enligt
föreningens mening väsentliga arbetsuppgifter, vilka icke berörts av utredningen.
Det från ekonomisk synpunkt viktigaste byggnadstekniska problemet
för närvarande vore produktionsmetoderna. Byggnadsfastigheternas
driftskostnader vore vidare av samma storleksordning som den årliga byggnadsproduktionen.
Det gällde härvid icke längre renodlade laboratorieförsök
utan forskningen måste utsträckas till arbetsplatserna och de färdiga
byggnaderna i intimt samarbete med byggnadsindustrien och deni, som
handhade byggnadernas förvaltning.

För att den byggnadstekniska forskningen skall kunna utbyggas till full
effektivitet måste man uppställa som ett ofrånkomligt krav, att erfarna och
fullt kompetenta forskare knötes till verksamheten. För att detta skall
bliva möjligt måste man också se till, att dessa forskare kunna erbjudas
mot deras kompetens svarande löneförmåner.

Beträffande kommitténs sammansättning syntes det vara ett mycket
vägande önskemål, att de praktiska yrkesutövarna bleve i högre grad representerade
inom kommittén än vad utredningen föreslagit. Arbetsutskottets
sekreterare borde vara en speciellt lämpad tekniker. För dennes avlöning
krävdes ett betydligt större belopp än det av utredningen ifrågasatta.

Svenska betongföreningen anför med avseende å kommitténs sammansättning,
att trots det stora antalet föreslagna ledamöter representationen
icke blivit så allsidig, som man skulle kunnat önska sig. Antalet ledamöter
borde kunna begränsas till sju. Vidare borde icke på förhand bestämmas, hur
kommittén skall organisera sitt arbete, ej heller borde löner åt sekreterare
m. fl. redan nu fastställas. Detta borde kunna överlämnas till kommittén
att bestämma inom ramen för det årliga anslaget och de insamlade medlen.
Kommittén borde själv få fördela det föreslagna forskningsanslaget.

Svenska kommunaltekniska föreningen framhåller, att det av utredningen
föreslagna anslaget syntes vara lågt, särskilt örn man betraktade de stora
ekonomiska värden, det här rörde sig örn. Det kunde ifrågasättas, huruvida
icke byggnadsindustrien skulle utöver statsanslaget kunna ställa någon
summa årligen till förfogande.

Vad sekreterartjänsten angår, uttalar föreningen, att det icke syntes vara
rimligt, att en så omfattande verksamhet som den av utredningen föreslagna
skulle kunna handhavas av en enda person, därtill endast med halvtidstjänst.
För ifrågavarande uppgifter torde krävas en heltidsanställd, högt
kvalificerad person. I betraktande härav syntes också den föreslagna lönen,
motsvarande 12,000 kronor för heltidstjänst, vara alldeles för låg i förhållande
till de kvalifikationer, som man borde fordra av innehavaren av
posten.

Kunni. Maj.ts proposition nr 283.

Byggnadsämnesförbundet framhåller önskvärdheten av att svenska betongföreningen,
såsom den för betongtekniken mest representativa sammanslutningen
i landet, blir företrädd i kommittén.

Sveriges tegelindustriförening uttalar, att forskningen beträffande byggnadsmaterialier
bör bedrivas av tillverkarna. Såsom medlem i kommittén
borde insättas en representant för Stockholms byggnadsförening. Arvodena
till sekreteraren och den tekniske assistenten finner föreningen för låga.

Svenska cementföreningen u. p. a. anser det föreslagna anslaget vara för
lågt.

Sveriges lantbruksförbund anför, att, då utredningen begränsat sig till att
föreslå tillsättandet av en central kommitté för att leda och dirigera forskningsarbetet,
detta torde få uppfattas som en första åtgärd för att inventera
uppgifterna och forskningsmöjligheterna i avsikt att sedermera sätta in
mera kraft och större resurser på de uppgifter, som alltefter arbetets fortgång
befinnas mest angelägna att bringa till lösning. Från dessa utgångspunkter
ville förbundet tillstyrka utredningens förslag.

Förbundet betonar samtidigt, att de av utredningen ifrågasatta åtgärderna
närmast taga sikte på frågor, som beröra stads- och samhällsbebyggelsen
och endast i mycket begränsad omfattning ha sammanhang med de
forskningsuppgifter, varom förbundets byggnadsförening påkallat statsmakternas
uppmärksamhet genom framställning till chefen för jordbruksdepartementet
rörande upprättande av en forskningsinstitution för landsbygdens
byggnadsfråga.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser det vara nödvändigt, att inom
kommittén plats beredes för en representant för den egentliga bostadsproduktionen
och för en representant med huvudsakliga intressen inom industri-
och brobyggnadsverksamhet.

Svenska arkitekters riksförbund utvecklar sina synpunkter på vilka områden
en byggnadsforskning hör omfatta samt framhåller, att den teknisktvetenskapliga
forskningen på byggnadsområdet i första hand bör inriktas på
att främja bostadsbyggandet och att kommittén bör begränsas till att representera
de organisationer, som i första hand kunna anses representera detta
och därmed sammanhängande problemområden.

Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen föreslår, att i kommittén
upptages även en representant för värme- och ventilationstekniken.

Även Sveriges hantverks- och småindustriorganisation hemställer, att organisationen
måtte få föreslå en ledamot i kommittén.

Såsom förut nämnts har utredningens förslag avstyrkts i vissa yttranden.

Statskontoret motsätter sig, att samtidigt med det allmänna anslaget till
tekniskt-vetenskaplig forskning å riksstaten uppföres ett nytt anslag för byggnadsforskning;
det förra anslaget bör enligt ämbetsverkets mening avse all
i förevarande ordning understödd tekniskt-vetenskaplig forskning och helst
fördelas av Kungl. Majit i ett sammanhang, så att dc olika forskningsuppgifterna
kunna vägas mot varandra.

Beträffande utredningens förslag örn inrättande av en statens kommitté för
byggnadsforskning förordar ämbetsverket, på de i dess yttrande över utredningens
betänkande nr I anförda skälen, att en undersökning måtte komma
till stånd örn de åtgärder, som kunna anses erforderliga för att ingenjörsvctenskapsakademien
skall kunna fullgöra de uppgifter, som avses för kommittén,
genom akademiens avdelning för byggnadstekniska vetenskaper. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

samband därmed borde jämväl övervägas, örn icke behov av rationalisering
kunde föreligga med avseende å de organisatoriska förhållandena på förevarande
område.

Byggnadsstyrelsen erinrar till en början, att den synnerligen betydelsefulla
frågan om rationalisering inom byggnadsindustrien, av vilken det teknisktvetenskapliga
forskningsarbetet inom byggnadsområdet utgör en del, utförligt
behandlats av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga. Styrelsen anför härom
vidare:

Dessa sakkunniga framhöllo, att rationaliseringsfrågan i dess fulla vidd
omfattade dels den tekniska rationaliseringen och dels i övrigt en mångfald
ekonomiska och sociala spörsmål såsom tomtpolitik, bostadsformer och bostadstyper,
stadsplanering, finansiering av byggnadsföretagen samt arbetsmarknadens
olika spörsmål, ej minst konjunktur- och säsongvariationerna.

De sakkunniga framhöllo vidare, att rationaliseringen inom byggnadsindustrien
vore till sina väsentligaste grundbetingelser av helt annan natur än
inom övrig industri i landet. Det vore en social angelägenhet av vikt för samhället,
som därför borde vidtaga anstalter för att rationaliseringsarbetet bleve
på bästa sätt ordnat. De sakkunniga föreslogo, att i spetsen för rationaliseringsarbetet
ställdes en enhetlig, kunnig och initiativrik ledning. De sakkunniga
påpekade, att rationaliseringsarbetet måste bedrivas med öppen blick för
sitt huvudsyfte, som vore att giva byggnadsindustrien bästa möjliga hjälp och
stöd. Rationaliseringsarbetet kunde icke bedrivas successivt från problem till
problem, utan hela "problemkomplexet måste angripas från flera håll. Organisationen
borde i största möjliga omfattning för sitt utredningsarbete utnyttja
redan befintliga institutioner, vilka disponerade över nödig utrustning och
personal för dylikt utredningsarbete, såsom statens provningsanstalt, tekniska
högskolan m. fl.

De sakkunniga föreslogo, att i ledningen av rationaliseringsarbetet inginge
representanter för statliga myndigheter och institutioner, kommunala myndigheter
m. fl. sammanslutningar av företagare, arkitekter och ingenjörer
samt för landsorganisationen.

Enär byggnadsstyrelsen utgjorde det centrala organet inom det statliga husbyggnadsväsendet,
borde ledningen av organisationen enligt byggnadsindustrisakkunnigas
mening anförtros denna styrelse. De sakkunniga föreslogo, att
organisationen skulle utgöra en utbyggnad av de inom styrelsens byggnadsbyrå
redan arbetande delegerade för bvggnadstekniska utredningar. Alternativt
ansågo sig de sakkunniga böra föreslå till allvarligt övervägande, att rationaliseringsarbetet
inom byggnadsindustrien anförtroddes en motsvarande
institution inom husbyggnadsfacket som väginstitutet vore inom vägbyggnadsfacket,
i vilket fall byggnadsstyrelsen till den nya institutionen borde intaga
en ungefär likartad ställning som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till väginstitutet.
Detta skulle betyda en mer omfattande och sannolikt mer frukbärande
rationaliseringsverksamhet men samtidigt även en för statsverket
väsentligt dyrbarare anordning.

I utlåtande den 15 april 1939 rörande byggnadsindustrisakkunnigas betänkande
underströk byggnadsstyrelsen det synnerligen angelägna däri, att
rationaliseringsfrågan upptoges till sorgfällig granskning ur såväl tekniska
som ekonomiska och sociala synpunkter. Styrelsen angav därvid i stort sett
samma uppgifter för rationaliseringsarbetet som de sakkunniga. Styrelsen gav
bestämt förord åt det av de sakkunniga framställda alternativa förslaget att
giva rationaliseringsinstitutet en utformning, närmast motsvarande statens
väginstitut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Byggnadsstyrelsen erinrar härefter, att styrelsen i sitt yttrande den 5 november
1939 över rationaliseringsutredningens betänkande, i vilket upptagits
ett förslag till nyinrättande av dels ett arbetsmarknadsinstitut och dels
en informationstjänst, i vilken jämväl byggnadsstyrelsen skulle representeras,
ånyo framhöll, alt det vore av synnerlig vikt och betydelse, att ett rationaliserings-
och forskningsinstitut inom byggnadsindustrien och med denna
sammanhörande byggnadsämnesindustrien konnne till stånd så snart ske
kunde. Byggnadsindustrien jämte byggnadsämnesindustrien visade enligt styrelsens
mening betydelsefulla skiljaktigheter från landets industri i övrigt,
vilket förhållande i sin mån, liksom ock byggnadsindustriens stora omfattning,
väl motiverade det för byggnadsindustrien föreslagna speciella rationaliseringsinstitutet.

Byggnadsstyrelsen ingår härefter på de nu föreliggande förslagen. I avseende
härå uttalar styrelsen inledningsvis:

Vad utredningen anfört angående betydelsen och behovet av byggnadsforskning
sammanfaller helt och hållet beträffande såväl motivering som slutsatser
med de synpunkter, som framhållits av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga.
Utredningens förslag begränsar sig .emellertid till åtgärder för främjandet
av det tekniska utvecklingsarbetet på byggnadsområdet och avser att
åtminstone tills vidare icke ingå på de andra problemgrupperna, trots att dessa
i regel hava många beröringspunkter med den tekniska forskningen.

Byggnadsstyrelsen vill framhålla, att samtliga grenar av det problemkomplex,
som sammanhör med rationaliseringen inom byggnadsfacket, äro i
huvudsak av samma vikt att utreda som de grenar därav, som enligt utredningens
förslag närmast skulle bliva föremål för forskningsåtgärder. De flesta
av dessa olika problem inom facket, vilka sedan lång tid tillbaka tränga till
en lösning, äro av sådan betydelse, ej minst ur ekonomisk synpunkt, att de snarast
möjligt böra bliva föremål för utredning. De äro även av så olika natur,
att de kräva olikartat utbildade krafter för forsknings- och rationaliseringsarbetet,
varför arbetsgrupperna bliva relativt fristående och icke hindrande för
varandra. En blivande rationaliseringsorganisation bör — som ock byggnadsindustrisakkunniga
på sin tid framhållit — givetvis i största möjliga omfattning
för sitt utredningsarbete utnyttja redan befintliga institutioner, vilka
disponera över nödig utrustning och personal för dylikt utredningsarbete, såsom
tekniska högskolan, provningsanstaten m. fl. Forskningsorganen böra
stå rationaliseringsverksamheten inom byggnadsyrket till tjänst i den ordning
med avseende på olika delar av forskningsarbetet, som utredningsarbetets
större eller mindre betydelse för byggnadsfacket kräver. I verksamheten
höra även ingå prov och undersökningar i större skala å byggnadsplatser.

I detta sammanhang vill byggnadsstyrelsen framhålla, att enligt utredningens
förslag rörande det tekniska forskningsarbetets ordnande delta arbete
icke skulle avse så vittomfattande och ekonomiskt betydelsefulla områden
som de värme-, ventilations-, sanitetstekniska och elektriska anläggningarna,
ej heller bränsleproblemen. De problem, som tränga till sin lösning på dessa
områden, äro emellertid av synnerlig vikt och hava hittills i endast ringa
utsträckning blivit behandlade i vårt land. Dessa problemkomplex belysa som
exempel med särskild styrka behovet av att den organisation, som kommer
till stånd för rationaliserings- och forskningsverksamhet inom liusbyggnadsområdet,
icke begränsas på sätt utredningen föreslagit med tyngdpunkten för
verksamheten förlagd lill de nuvarande anläggningarna inom tekniska högskolorna
och provningsanstalten.

Kungl. May.ts proposition nr 283.

Mot det tidigare framförda förslaget om inrättande av ett byggnadsforskningsinstitut,
motsvarande väginstitutet, har utredningen ställt sig åtminstone
tills vidare avvisande. Byggnadsstyrelsen, liksom sannolikt även byggnadsindustrisakkunniga,
har emellertid icke tänkt sig, att ett dylikt institut skulle,
annat än i relativt ringa omfattning, förses med speciallaboratorier och dylikt,
utan har såsom förut anförts förutsatt, att redan befintliga provnings- och
forskningsinstitutioner skulle i första hand utnyttjas. Styrelsen har vid jämförelsen
med väginstitutet närmast sökt en förebild endast beträffande organisationsformen,
som synts styrelsen bättre än ett samordnande av utredningsarbetet
med byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå, vilket byggnadsindustrisakkunniga
i första hand, sannolikt av besparingsskäl, tänkt sig.

Såsom framginge av vad styrelsen tidigare anfört hyste styrelsen den uppfattningen,
att eit rationaliserings- och forskningsorgan inom husbyggnadsfacket
nödvändigtvis måste äga en vida fastare organisation än som av utredningen
föreslagits och ställas på en väsentligt bredare bas. Styrelsen säger
sig icke hysa någon tillförsikt eller tilltro till att för byggnadsverksamheten
verkligt ändamålsenliga och inom rimlig tid ernådda resultat kunna
erhållas med en så pass svag organisation som den ifrågasatta kommittén.
Styrelsen säger sig därför oundvikligt återkomma till sitt tidigare förslag i
denna fråga, som innebär en väsentligt bättre organiserad institution för
detta synnerligen omfattande rationaliserings- och forskningsarbete, varå icke
minst tidens och måhända ännu mer kommande efterkrigstids fordran på
ekonomisering kommer att ställa stora krav. Styrelsen kunde i den föreslagna
kommittén i bästa fall endast se en första, inledande åtgärd i avsikt att
denna snarast möjligt skall utvecklas till en fastare organisation.

Byggnadsstyrelsen framhåller vidare, att det gäller att tillgodose rationaliserings-
och forskningsarbetet inom byggnadsområdet i den ordning, som
det praktiska arbetet inom detta fordrar, sålunda att de mest trängande krav
i första hand tillgodoses. Detta arbete får icke enbart uppbyggas på de synpunkter
härvidlag, som ledare för olika forskningsinstitut finna sig böra stödja
med hänsyn till egna lekniskt-vetenskapliga intressen eller i övrigt förekommande
hänsyn. Det praktiska byggnadsyrkets män måste enligt styrelsens
mening hava väsentligt inflytande på arbetet inom rationaliseringsverksamheten
och de frågor, som i samband med detsamma skola utredas.

Med avseende å den av utredningen föreslagna kommitténs sammansättning
anför byggnadsstyrelsen:

Styrelsen vill framhålla, att den av byggnadsindustrisakkunniga föreslagna
institutionen bättre fyller de krav, som enligt styrelsens mening böra ställas
på organisationens ledning. Stor vikt bör nämligen läggas därpå att den
praktiska erfarenheten inom byggnadsyrket lämnas brett rum i denna ledning.
Styrelsen vill ännu en gång framhålla, att byggnadsindustriens behov
av rationalisering bäst prövas av personer, vilkas praktiska gärning säger
dem, var behoven av rationalisering och forskning i första hand krävas.

I den av utredningen föreslagna kommittén saknas särskild representant
för bostadsbyggandet. Dessutom synes måhända antalet ledamöter vara onödigt
stort. Sålunda torde flera närbesläktade institutioner böra kunna förena
sig om gemensam ledamot, varigenom även skulle vinnas, att kommitténs

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

sammansättning kunde bliva lämpligare avvägd med hänsyn till betydelsen
av olika områden inom byggnadsfacket.

AU arbetarnas sammanslutning, landsorganisationen, bör representeras synes
styrelsen synnerligen önskvärt, enär rationaliseringsarbetet ofta kommer
att föranleda utredningar i arbetsprisfrågor och dylika hittills i flera fall
stått hindrande i vägen för rationaliseringen. Enligt styrelsens mening bör
likaledes arbetarorganisationens medverkan vara behövlig på den grund
att tiden snart måste anses mogen för att upptaga frågan om tidsstudier och
dylikt i och för rationalisering av arbetsmetoderna inom byggnadsfacket,
därvid upplysningsverksamhet bland byggnadsarbetarna är av nöden.

Såsom sammanfattning av det anförda uttalar byggnadsstyrelsen, att styrelsen
för sin del bestämt förordar inrättandet av ett byggnadsforskningsinstitut,
vars verksamhet bör givas den omfattning, som styrelsen angivit, och
förklarar sig styrelsen samtidigt vilja understryka behovet av att institutet
kommer till stånd snarast möjligt.

Stockholms byggnadsfackföreningars samorganisation hemställer örn ny
utredning, i anslutning till ett av ingenjören Hj. Cederström framlagt förslag,
rörande ett byggnadsindustriens fristående forskningsinstitut och understryker
betydelsen av snabba praktiska åtgärder för sänkande av produktionskostnaderna.
Organisationen, som avstyrker det nu föreliggande förslaget,
uttalar sitt beklagande av att förslaget icke innefattar, att i byggnadsforskningskommittén
skulle ingå någon representant för byggnadsfackföreningarna.

Med hänsyn till byggnadsverksamhetens stora betydelse ur det allmännas Departementssynpunkt
är det uppenbarligen angeläget, att det tekniska nydaningsarbetet chefen.
inom denna näringsgren bedrives så effektivt som möjligt. Behovet av en ändamålsenligt
organiserad teknisk forskning inom byggnadsväsende! torde
därför icke behöva närmare motiveras.

Den av utredningen lämnade redogörelsen för det pågående forskningsarbetet
inom byggnadsväsende! visar, att betydande brister finnas i fråga om
forskningsverksamhetens organisation och effektivitet. Utredningen framhåller,
att den tekniska utvecklingen inom byggnadsindustrien icke hunnit lika
långt som inom många av landets övriga industrigrenar. Icke blott i fråga örn
materialkännedom och arbetenas rationella utförande utan även beträffande
arbetsmetoder och arbetets organisation står enligt utredningens uppfattning
byggnadsindustrien långt efter exempelvis en sådan modern rationaliserad
industri som vår verkstadsindustri. Det torde vara svårt att bestrida riktigheten
av detta omdöme. Detta förhållande sammanhänger, såsom utredningen
påpekar, bland annat med alt byggnadsföretagarna utgöra en mycket
heterogen kår, till avsevärd del bestående av ett stort antal småföretagare, och
att inom branschen saknas tillräckligt starka organisationer med förmåga och
vilja att taga hand örn och driva vetenskapligt utvecklingsarbete av större
omfattning. Det väsentliga forskningsarbetet på detta område bedrives därför
utanför byggnadsindustrien. Utredningen anför flera orsaker till att denna
forskning lått begränsade verkningar, men de främsta skälen härtill synas vara

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Xr 2S3. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

bristande organisation och samarbete, såväl i vad avser de skilda forskningsinstituten
och forskarna inbördes som mellan vetenskapen och industrien,
samt i vissa fall brist på penningmedel.

Den angelägnaste uppgiften för staten i detta läge synes vara att skapa
möjligheter för samordnande och systematisering av byggnadsforskningen i
syfte att rationellt utnyttja de forskningsresurser, som finnas inom landet.
Utredningen har föreslagit, att för sådant ändamål skall inrättas en statens
kommitté för byggnadsforskning med uppgift att följa och främja den tekniskt-vetenskapliga
forskningen på byggnadsväsendets område samt att organisera
samverkan och åvägabringa systematisering inom forskningsverksamheten.
I den mån medel ställas till förfogande skall kommittén taga initiativ
till och låta verkställa byggnadsforskning. Kommittén skall tillika ha att föranstalta
om att det kunskapsmaterial, som framkommer vid forskningsverksamheten
— särskilt vid statsunderstödda forskningsarbeten — samlas, ordnas
och bearbetas, ävensom vidtaga erforderliga åtgärder för att materialet i
lämplig form publiceras och nyttiggöres. Däremot har utredningen på anförda
skäl funnit det åtminstone tills vidare böra anstå med inrättandet av ett
fristående institut för byggnadsforskning med egna laboratorier. De flesta
av de hörda myndigheterna och organisationerna ha givit sitt förord till utredningens
förslag; i några yttranden har dock förslaget avstyrkts och i stället
har förordats inrättande av ett särskilt byggnadsforskningsinstitut. För
min del ansluter jag mig till utredningens ståndpunkt. Ett byggnadsforskningsinstitut
kan icke komma till stånd utan särskild, säkerligen tidskrävande
utredning, och i varje fall synes det icke föreligga tillräckliga skäl att låta
detta ganska vittutseende spörsmål hindra sådana åtgärder till byggnadsforskningens
främjande, som med måttliga kostnader kunna genomföras inom
ramen av redan tillgängliga forskningsresurser. Det må i detta sammanhang
framhållas, att den här tillstyrkta organisationen på intet sätt behöver
hindra tillkomsten av nya forskningsinstitut i hel eller halvstatlig form,
exempelvis den av lantbruksförbundet åsyftade forskningsinstitutionen för
landsbygdens byggnadsfrågor. Samarbetet mellan sådana institutioner och
forskningskommittén måste självfallet bli intimt.

De problemkomplex, som hänföra sig till byggnadsväsende!, äro mycket
omfattande och till sin natur synnerligen skiftande. Utredningen har tänkt
sig, att åtgärderna från statens sida för främjande av byggnadsforskningen
nu skola begränsas till problemgrupperna byggnadsteknik, byggnadsstatik
samt hus- och brobyggnadskonstruktioner och att de skola planläggas såsom
en försöksverksamhet, vilken kan ändras och byggas ut med ledning av gjorda
erfarenheter. Vad utredningen sålunda förordat har i allmänhet vunnit
anslutning i de avgivna yttrandena, men i några fall har föreslagits en utvidgning
till andra viktiga problemområden eller påyrkats en begränsning av
forskningen till de problem, som sammanhänga med vissa slag av byggnadsarbeten,
enkannerligen sådana för bostadsbyggnader. För min del finner jag
övervägande skäl tala för att forskningskommitténs verksamhetsområde tills
vidare avgränsas i huvudsak på sätt utredningen förordat och att de erfaren -

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 35

held, sorn under arbetets gang vinnas, tå bli bestämmande för den fortsatta
verksamhetens art och omfattning.

Beträffande sammansättningen av byggnadsforskningskommittén föreslår
utredningen, att femton ledamöter förordnas av Kungl. Majit efter förslag av
vissa angivna institutioner och organisationer samt att ordföranden utan sådant
förslag utses av Kungl. Majit. I några yttranden ha framförts önskemål
örn att ökad representation i kommittén måtte beredas företagarna inom
byggnadsindustrien och landsbygdsintressena. Skäl synas mig föreligga för att
tillmötesgå dessa önskemål. Jag finner det också naturligt, att byggnadsarbetarna
bli företrädda inom kommittén. Hedan med den av utredningen föreslagna
sammansättningen av kommittén blir antalet ledamöter ganska stort,
och den av mig förordade ökningen av representationen i kommittén kan naturligtvis
ingiva betänkligheter, huruvida kommittén med ett så stort antal
ledamöter skall bli arbetsför. Dessa betänkligheter synas mig dock böra få
vika, då det med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, som skola åvila kommittén,
är av största betydelse, att kommittén erhåller en såvitt möjligt allsidig
sammansättning. För nödig effektivitet i kommitténs arbete torde kunna
sörjas genom att, såsom utredningen tänkt sig, ett arbetsutskott tillsättes för
handhavande av de löpande uppgifterna.

Såsom ett viktigt led i kommitténs verksamhet skulle enligt utredningens
förslag ingå att låta utföra forskningsarbeten vid de institutioner, som härför
stå till förfogande. För att kommittén skall kunna fullgöra denna uppgift
äi det nödvändigt, att statsmedel i lämplig omfattning stå till disposition för
ändamålet. Utredningen föreslår härför ett årligt anslag å 200.000 kronor och
framhåller därvid, alt medelsbehovet säkerligen kommer att variera från det
ena åiet till det andra och att det föreslagna beloppet är avsett att motsvara
det genomsnittliga årsbehovet. Beloppet har i några yttranden betecknats såsom
väl lågt. Statskontoret åter har avstyrkt anvisande av ett särskilt anslag
vid sidan av de anslagsmedel, som enligt utredningens i annat sammanhang
framlagda förslag skulle stå till förfogande för tekniskt-vetenskaplig
forskning. I övrigt har förslaget i denna del icke mött invändningar i yttrandena.
Med hänsyn till byggnadsforskningens stora betydelse för det allmänna
finnér jag det påkallat, att staten i viss utsträckning direkt bekostar
dylik forskningsverksamhet. Mot det föreslagna beloppets storlek har jag ej
något att erinra. Da ifrågavarande medel äro avsedda att disponeras i något
annan ordning än det allmänna forskningsanslaget, synes det mig av praktiska
skäl lämpligt, att beloppet anvisas under ett särskilt riksstatsanslag. .Tåg
tillstyrker alltså, att för nästa budgetår äskas ett reservationsanslag till byggnadsforskning
av 200,000 kronor. Det svnes mig också berättigat att hysa
den förhoppningen, alt de enskilda företagarna, som arbeta inom denna
gren av näringslivet, skola visa intresse för att i ökad omfattning ekonomiskt
städja forskningsarbetet. Kommittén bör ligna uppmärksamhet åt frågan örn
afl härvidlag stimulera det enskilda intresset.

Kostnaderna för byggnadsforskningskommittén^ verksamhet ha av utredningen
beräknats till 38.000 kronor för år. inberäknat ett belopp av 3.000

Kungl. Maj:ts proposition nr 283-

kronor till hyra. Hyreskostnaden synes i vanlig ordning böra bestridas från
statens allmänna fastighetsfond. Vad återstående kostnader beträffar, tillhopa
35,000 kronor, har jag med hänsyn till ovissheten i anslagsberäkningen
ansett mig icke böra ifrågasätta någon ändring. Det anslag, som sålunda
skulle erfordras för nästa budgetår, torde böra erhålla natur av förslagsanslag
av samma skäl som jag tidigare i dag angivit beträffande anslaget till statens
tekniska forskningsråd.

De två anslag, vilkas anvisande jag sålunda tillstyrkt, uppgå sammanlagt
till 235,000 kronor eller samma belopp som för ändamålen beräknats i statsverkspropositionen.

Standardisering på det byggnadstekniska området.

På sätt framgår av årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkten
47) har Sveriges standardiseringskommission anhållit om anvisande av ett
belopp av 50,000 kronor för bvggnadsteknisk standardiseringsverksamhet. I
berörda sammanhang framhöll jag, att det syntes lämpligt, att detta spörsmål
behandlades i sammanhang med det väntade förslaget om anslag till byggnadsforskning.
Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga.

I skrivelse den 14 maj 1941 anför standardiseringskommissionen till stöd
för sin framställning i huvudsak:

1940 års byggnadskostnadssakkunniga ha i hög grad uppmärksammat den
möjlighet till minskning av dessa kostnader, som kan ernås genom standardisering
av olika material. Sålunda har påpekats, att en standardisering av
bl. a. spisar, kaminer, värmeledningspannor, radiatorer, ventilationsmateriel,
vattenvärmare, diskbänksinredningar, sanitetsgods och byggnadssnickerier
skulle gynnsamt inverka för ett nedbringande av byggnadskostnaderna.

Sveriges standardiseringskommission, som är centralorganet för standardisering
inom landet, har tidigare haft standardisering inom byggnadsområdet
på sitt program. Redan innan kommissionen bildades hade Sveriges industriförbund
och svenska teknologföreningen år 1919 tillsatt en kommitté för utarbetande
av standardtyper för byggnadssnickerier. Arbetet resulterade i den
år 1920 utgivna katalogen över svenska standardsnickerier, varmed avsågs att
komma det genomsnittliga bostadsbyggandet lill hjälp genom en för behovet
avpassad god och billig snickerivara. På grund av den tekniska utvecklingen
verkställdes år 1933 en överarbetning av katalogen, varvid'' den kompletterades
med ett antal nya fönstertyper och en ny serie innerdörrar.

I samarbete med standardiseringskommissionen utarbetade denna kommitté
dessutom ett förslag till standard för bvggnadsbeslag, som år 1930 offentliggjordes
med kommissionens tillstyrkan. Förslaget omfattade gångjärn, lås
och reglar, fönsterbeslag, dörrbeslag samt (ivriga beslag.

Slutligen har nämnda kommitté behandlat särskilt det mindre kökets rationella
inredning och utrustning.

De praktiska resultaten av dessa arbeten lia dock icke blivit av den betydelse
för byggnadskostnadernas nedbringande, som kommittén hade hoppats.
Härvidlag hava flera faktorer spelat in. Är 1919 hade man icke samma erfarenhet
som nu av hur ett framgångsrikt standardiseringsarbete skall bedrivas.
Standardsnickerierna voro snart föråldrade och fingo på grund härav icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

den efterfrågan, sorn hade beräknats. Fabrikanterna ansågo sig icke kunna
lägga upp den serietillverkning, som hade erfordrats för att tillverkningskostnaderna
skulle bliva lägre än för särskilt beställda snickerier. Härigenom
kunde de standardiserade snickeriprofilerna och andra normerade detaljer
icke inköpas för det hilliga pris som avsetts, ej heller erhållas omgående
från lager.

Kommissionen hade emellertid under de år, den nu varit verksam, samlat
en rik fond av erfarenheter av hur ett standardiseringsarbete .skulle bedrivas
för att det i praktiken skulle giva gott resultat. När frågan att ånyo taga upp
standardisering av byggnadsmaterial nu blivit aktuell, vore kommissionen
därför övertygad om att för byggnadsindustrien värdefulla resultat skulle
kunna ernås. Kommissionen anför vidare:

För att i hela dess vidd diskutera frågan, hur en dylik standardisering bäst
skulle bedrivas, kallade kommissionen i mars 1941 till sammanträde med för
frågan intresserade organisationer och föreningar. De närvarande uttalade sig
enhälligt för, att ett särskilt organ för standardisering inom byggnadsbranschen
snarast bildades.

Efter ingående förhandlingar och korrespondens med vid sammanträdet
representerade organisationer och föreningar har enighet vunnits om, hur
detta arbete skall vara organiserat samt vad som i första hand bör tagas upp
för standardisering. Det har härvid särskilt betonats att det, för att standardiseringsarbetet
skall bliva effektivt, är nödvändigt, att ett permanent organ
bildas för ändamålet, samt att detta organ står i den mest intima kontakt med
både organisationer och enskilda, verksamma inom området.

Det har från olika organisationer och föreningar mycket starkt betonats,
att en noggrann plan skall uppgöras över vilka byggnadsmaterial, som böra
bli föremål för standardisering. Kommissionen är även av den åsikten att,
innan ett dylikt arbete på allvar sättes i gång, först måste utredas vilka material
som genom standardisering bli billigare i tillverkning och montering, varigenom
ett förbilligande inom byggnadsområdet kan uppnås. Principen skulle
härvid vara den, att de materialtyper, vilka ge största ekonomiska fördel,
skulle behandlas i första hand. Det har även framförts, att det är av vikt, att
det praktiska arbetet snarast kommer i gång oberoende av den här omnämnda
utredningens resultat. Då tillfrågade organisationer och föreningar äro
ense örn, att en standardisering av snickerier till bl. a. dörrar och fönster är
oundgängligen nödvändig, är det alltså möjligt att börja det tekniska standardiseringsarbetet
med dessa problem och samtidigt göra en mera vittgående
utredning beträffande vilka andra standardiseringsarbeten, som skola tagas
upp. Genom en sådan organisation av arbetet skulle ej någon tid spillas under
väntan på vad utredningen kommer att giva för resultat.

De ekonomiska fördelar, som kunna vinnas genom en mera allmän
standardisering inom byggnadsområdet, är det praktiskt taget omöjligt att på
detta stadium åskådliggöra genom framläggande av beräknade uppgifter örn
vilka kostnadsminskningar, som kunna göras. Följande mera allmänna synpunkter
visa emellertid, att standardisering måste åstadkomma ett förbilligande
av byggnadskoslnaderna.

Den säsong- och konjunkturbelonadc byggnadsverksamheten ger en synnerligen
ojämn sysselsättning även för den i regel lill fabriker förlagda byggnadsmaterieltillverkningen.
En standardisering av olika byggnadselement
skulle möjliggöra tillverkning av lagervaror i viss utsträckning, varigenom
personal och maskinutrustning skulle kunna lili v a bättre utnyttjade. Under
förutsättning ali tillräckligt stor tillverkning kommer lill stånd kan anskaff -

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

ning och användning av råmaterial rationaliseras. En standardiserad tillverkning
gör det även möjligt att i större omfattning än förut använda arbetsbesparande
maskiner och specialiserad arbetskraft. Arbetet på byggnadsplatsen
skulle underlättas, örn anslutningsinått vore enhetliga. Det skulle
även medföra stora lättnader, örn byggnadsmateriel, snickerier o. dvl. i större
utsträckning än för närvarande kunde beställas med kort leveranstid från
lager. Vid projekteringsarbetet skulle standardiseringen minska antalet erforderliga
detaljritningar och underlätta hopfogandet av olika material och
konstruktioner av skilda fabrikat.

1940 års byggnadskostnadssakkunniga, fortsätter kommissionen, anförde,
att det tillkomme fabrikanter att på egen hand och inom sina organisationer
sträva efter ett förbilligande av tillverkningen genom rationalisering och standardisering.
Erfarenheten hade emellertid enligt kommissionen visat, att en
enskilt genomförd standardisering i allmänhet icke accepterades av andra
företag och alltså ej bleve av den betydelse, som avsetts. För att utarbetade
standard skulle bli till verklig nytta borde de behandlas av ett neutralt organ.
som rådgjorde med alla för saken intresserade parter och på basis härav
framlade sina förslag. Kommissionen hade i ett flertal konkreta fall kunnat
konstatera detta, varför den bestämt ville framhålla fördelen av den organisationsform
för arbetets bedrivande, som tidigare omnämnts.

Härefter anför standardiseringskommissionen örn medelsbehovet:

Kommissionen är av den uppfattningen, att, örn den i nuvarande läge vände
sig till inom byggnadsindustrien arbetande organisationer och enskilda
företag med begäran örn bidrag för att igångsätta standardisering inom byggnadsområdet,
detta icke skulle resultera i så stora bidrag, att arbetet kunde
organiseras på ett rationellt sätt. Kommissionen grundar denna sin uppfattning
på en del förhandsförfrågningar, varvid som svar erhållits, att några
större bidrag omöjligt kunna anslås från privat håll på grund av den lamslagna
byggnadsverksamheten, vilket medfört, att både organisationer och
enskilda företag fått sina inkomster starkt reducerade.

Kommissionen har gjort en beräkning av årskostnaderna, därest två sakkunniga
anställas, vilka helt ägna sina krafter åt arbetet. Den ene skulle i
enlighet med det anförda arbetsprogrammet omedelbart sätta i gång med
standardisering av snickerier, medan den andre i första hand helt skulle
ägna sig åt utredningen om de ekonomiskt mest inbesparande standardiseringsobjekten
inom byggnadsindustrien. Denna senare undersökning kommer med
all säkerhet att utvisa, att mycket med fördel kan standardiseras; härför
talar både inhemsk och utländsk erfarenhet. För att standardiseringen
inom byggnadsområdet skall få åsyftad verkan, nämligen nedbringande av
byggnadskostnaderna, är det oundgängligen nödvändigt, att för dessa arbeten
verkligt sakkunnig personal kan anställas. Kommissionen har i detta
hänseende hört sig för örn möjligheterna och härvid funnit, att det säkerligen
går att anställa lämpliga personer, därest de kunna påräkna en inkomst av
omkring 12,000 kronor per år vardera. En dylik lön förefaller kanske hög, men
kommissionen anser det vara synnerligen viktigt, att endast mycketgod arbetskraft
tages i anspråk för att snabbast möjligt uppnå för alla parter goda
resultat. Kontorskostnader, uppritning av standardblad, kopior, resor, telefon
m. m. beräknas under ett år belöpa sig till ungefär 25.000 kronor, vartill
komma oförutsedda utgifter, cirka 5 procent av totalkostnaderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Allt sorn alli skulle sålunda, slutar kommissionen, för arbetets bedrivande
ett år framåt erfordras en summa något överstigande 50,000 kronor. Denna
summa kunde synas hög, men sedd i samband med de belopp, som årligen
investerades i byggnadsbransch^!, vöre den försvinnande liten. Kunde en
genomförd standardisering nedbringa byggnadskostnaderna med någon bråkdels
procent av de totala kostnaderna, vore de utlagda penningmedlen mer än
väl motiverade.

Över standardiseringskommissionens framställning hava utlåtanden avgivits
av statskontoret, kommerskollegium efter hörande av Sveriges industriförbund,
byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen efter hörande av Sveriges lantbruksförbund,
egnahemsstyrelsen, statens industrikommission, styrelsen för
tekniska högskolan, utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens
ordnande, 1940 års militära bvggnadsutredning och 1940 års civila
byggnadsutredning. Därjämte Ilar besparingsberedningen inkommit med en
promemoria i ärendet.

Kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen, statens industrikommission,
styrelsen för tekniska högskolan, utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande, Sveriges industriförbund och Sveriges
lantbruks förbund hava tillstyrkt bifall till framställningen.

Kommerskollegium uttalar, att med hänsyn till det allmänna intresset av
att kunna i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för byggnadsproduktiouen
en standardiseringsverksamhet på byggnadsoinrådet syntes kunna anses
förtjänt av särskilt stöd. Icke obetydliga belopp syntes kunna inbesparas
genom en standardisering av byggnadsmaterial, vilket kunde bliva av betydelse
icke blott för nybyggnadsverksamheten utan även i viss mån beträflande
reparation och underhåll av redan uppförda fastigheter.

Lantbruksstyrelsen anser en standardiseringsverksamhet på ifrågavarande
område vara synnerligen betydelsefull och ägnad att förbilliga byggnadskostnaderna.
Styrelsen ansåge därför också sagda verksamhet förtjänt av det allmännas
stöd. Av standardiseringskommissionens framställning syntes emellertid
icke klart lramgå, i vilken utsträckning den föreslagna standardiseringsverksamheten
direkt bomme att upptaga för landsbygdens byggnadsbehov,
speciellt av ekonomibyggnader, viktiga standardiseringsfrågor. Sistnämnda
standardiseringsuppgifter hade visserligen upptagits av en särskild utav domänstyrelsen,
egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets byggnadsförening
tillsatt kommitté, vilken redan utarbetat vissa standardiseringsförslag och vilken
jämväl i samarbete med ladugårdsbyggnadssakkunniga utförde visst slandardiseringsarbete.
Enligt styrelsens mening skulle det hava varit önskligt,
om förevarande frågor varit något mera klarlagda. Styrelsen, som sålunda
i princip tillstyrkte, att statsmedel beviljades för standardiseringsverksamhet
av förevarande slag, ville därlör ifrågasätta, örn icke på förhand en plan
borde uppgöras för arbetets organisation, varvid särskilt borde uppmärksammas,
att redan utförda arbeten bleve nyttiggjorda och att landsbygdens
behov av standardisering bleve vederbörligen beaktat.

k-y nalle niss t yreis en uttalar, att enligt styrelsens mening intet tvivel rådde
därom, att för byggnadsverksamheten överhuvud taget en rätt bedriven standardisering
skulle gynnsamt inverka för eli nedbringande av byggnadskostnaderna.
Styrelsen ville understryka betydelsen av, att en standardisering på
ifrågavarande område, vilken icke boede vara av tillfällig natur, .snarast komme
i gång. Från de av styrelsen företrädda synpunkterna vore det likaledes
betydelsefullt, att slandardiseringsarbetet bedreves i nära kontakt med de

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

myndigheter och organisationer, som hade till uppgift att gå i spetsen för ett
förbättrat byggnadsskick på landsbygden.

Statens industrikommission vitsordar behovet av standardisering på ifrågavarande
område och uttalar, att för att standardiseringsarbetet skulle ge effektiva
resultat syntes det erforderligt, att arbetet, på sätt föreslagits, kontinuerligt
bedreves genom särskilt för ändamålet anställd personal.

Styrelsen för tekniska högskolan uttalar, att styrelsen funne erfarenheterna
visa, att standardisering inom bvggnadsområdet vöre en vansklig uppgift.
Dels påginge en snabb utveckling på det konstruktiva området, dels borde
en viss frihet förefinnas beträffande möjligheten ali utforma olika byggnader
efter deras egenart och belägenhet. Otvivelaktigt borde dock på vissa delområden
en standardisering kunna genomföras, som medförde ett beaktansvärt
förbilligande.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
framhåller, att en i större utsträckning genomförd standardisering av vissa
allmänt förekommande byggnadsdetaljer skulle av flera skäl kunna medföra
betydande besparingar. Genom att större serier skulle kunna uppläggas vid
fabrikationen skulle såväl driften som materialutnyttjningen kunna effektiviseras.
Lager skulle även kunna hållas av standardvarorna och fluktuationerna
i tillverkningen kunna utjämnas genom tillverkning pä lager de tider,
då efterfrågan vore ringa. Fördelar skulle även kunna erhållas vid projekterandet
och byggandet. Standardiseringen borde emellertid inskränka sig till att
gälla sådana objekt, där ett bestämt behov förelåge och odiskutabla fördelar
stöde att vinna. LIr denna synpunkt syntes det välmotiverat med den av standardiseringskommissionen
valda uppläggningen av arbetsprogrammet med
en sakkunnig sysslande med standardisering av snickerier till dörrar, fönster
etc, och en annan sakkunnig arbetande med undersökningar angående på vilka
övriga områden standardisering vöre särskilt av behovet påkallad. En nödvändig
förutsättning för framgång vore, att standardiseringen skedde i nära
kontakt med den byggnadstekniska forskningen. Utredningen arbetade för det
dåvarande med organisationsspörsmålen för den byggnadstekniska forskningsverksamheten.
För den händelse den tilltänkta organisationen för byggnadsteknisk
forskning komme till stånd, syntes det utredningen nödvändigt
att intimt samarbete beträffande standardiseringsarbetet på byggnadsområdet
etablerades mellan standardiseringskommissionen och forskningsorganisationen.

Sveriges industriförbund framhåller, att icke obetydliga besparingar å byggnadskostnaderna
torde stå att vinna genom en standardisering av olika byggnadselement.
Icke minst i rådande läge vore det angeläget, att dylika besparingsmöjligheter
utnyttjades. Förbundet delade kommissionens uppfattning,
att standardiseringsarbetet på detta område borde omhänderhavas av ett permanent
arbetande, sakkunnigt organ, som kunde kontinuerligt följa den tekniska
utvecklingen och vidtaga de ändringar och kompletteringar av fastställda
standardtyper, som därav betingades. Det syntes naturligt, att kommissionen,
som vunnit en rik erfarenhet från standardiseringsarbetet och även i
övrigt torde vara bäst skickad härför, omhändertoge dessa uppgifter.

Sveriges lantbruksförbund anför, att förbundet i princip anslöte sig till det
av standardiseringskommissionen framlagda förslaget. En standardisering av
snickerier och inredningsdetaljer vore för landsbygdens vidkommande av synnerlig
betydelse.

Statskontoret, byggnadsstyrelsen. 1940 urs militära byggnadsutredning och
1940 års civila byggnadsutredning hava avstyrkt bifall till standardiseringskommissionens
framställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Statskontoret anför, att ämbetsverket av handlingarna i ärendet bibragts
den uppfattningen, att för ändamålet erforderliga medel i första hand borde
anskaffas genom tillskott av de organisationer och sammanslutningar, för
vilka det skulle innebära uppenbara fördelar örn en standardisering komme
till stånd inom byggnadsområdet. Även 1940 års byggnadskostnadssakkunniga
hade varit inne på en dylik tankegång. Vad som anförts mot en dylik
anordning hade icke synts ämbetsverket bärande. Än mindre hade ämbetsverket
blivit övertygat om nödvändigheten att nu genomföra det av standardiseringskommissionen
framlagda förslaget om inrättande på statens bekostnad
av ett permanent organ för ifrågavarande ändamål. 1 fråga örn
statens medverkan vid standardisering inom byggnadsbranschcn finge slutligen
erinras, att både den civila och den miliära byggnadsutredningen enligt
meddelade direktiv hade att överväga standardiseringsåtgärder å området. 1
avvaktan på de förslag, som sagda utredningar i sådant hänseende kunde
komma att framlägga, syntes några ytterligare statliga åtgärder icke böra
vidtagas.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att det för ett rationellt bedrivande av verksamheten
inom byggnadsfacket vore av största vikt, att ett byggnadstekniskt
forskningsinstitut snarast komme till stånd. Det av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga
i januari 1938 avgivna betänkandet, vari bland annat föreslagits
standardisering inom byggnadsindustrien, borde härvid allvarligen övervägas.
Enligt styrelsens mening erbjöde detta förslag en framkomlig väg till frågans
ändamålsenliga lösning. Av vikt vore bland annat, att ledningen av arbetet
handhades av med byggnadsverksamheten och byggnadsindustrien väl förtrogna
personer, vilka allsidigt kunde pröva behovet av och ordningen för
de mångfaldiga rationaliserings- och standardiseringsproblemens lösande.
Enligt den nu föreliggande framställningen avsäge standardiseringskommissionen
att återupptaga och fullfölja ett arbete, som tidigare utförts av den
av Sveriges industriförbund och svenska teknologföreningen tillsatta kommittén
för standardiseringsarbete inom byggnadsfacket. Enligt styrelsens
mening, som även bestyrktes av innehållet i framställningen, hade dessa standardiseringsarbeten
varit av ringa betydelse för verksamheten inom byggnadsindustrien
och icke motsvarat de relativt höga kostnaderna för desamma,
vilka täckts med statsbidrag. Då styrelsen icke lunne någon säkerhet för,
att det nu planerade standardiseringsarbetet skulle giva ett bättre resultat
än del tidigare, och dessutom befarade, att verksamhetens uppläggning pä i
framställningen angivet sätt kunde komma att verka splittrande på intresset
och försena tillkomsten av det forsknings- och rationaliseringsinstitut, som
byggnads- och byggnadsämnesindustrierna i första hand behövde, funne sig
.styrelsen icke kunna tillstyrka den gjorda framställningen örn statsbidrag.

1940 ars militära byggnadsutredning uttalar, att standardiseringsarbetet
mäste sä att säga utgå från byggnadsindustrifackmännen själva. Härigenom
vunnes nämligen, att de olika praktiska problemen upptoges till behandling
i den ordning deras lösning vore för industrien mest trängande och bearbetades
under ledning av inom industrien arbetande fackmän. Då, så vitt
utredningen hade sig bekant, standardiseringskommissionen icke innehade
pä utövandet av praktisk husbyggnadsverksamhet grundad erfarenhet örn
det standardiseringsarbete, som borde ifrågakomma inom byggnadsfacket,
funne utredningen kommissionen knappast vara det lämpligaste organet för
bedrivandet av ifrågavarande standardiscringsvcrksamhet. För närvarande
syntes tillsättande av ett sådant organ, som av kommissionen ifrågasatts,
ej heller vara aktuellt av den orsaken, afl såväl utredningen sorn 1940 års
civila byggnadsutredning redan innehade uppdrag att verkställa ganska om Bihnnri

till riksdagens protokoll liM2. Isum!. .V / 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

fattande standardiseringsarbeten inom byggnadsindustrien, i vad i första
hand gällde statlig byggnadsverksamhet. Att härutöver, innan frågan örn
ett slutligt ställningstagande till en central rationaliseringsorganisation inom
byggnadsfacket lösts, lämna statsunderstöd till annan liknande verksamhet
kunde utredningen icke förorda. Då mycket stora kapital årligen investerades
i byggnadsindustrien, borde det vara ett samhälleligt intresse, att allt
gjordes för att rationalisera denna industri. Till denna rationalisering hörde
givetvis en ständigt fortgående standardiseringsverksamhet. Rationaliseringsverksamheten
inom byggnadsindustrien syntes böra handhavas av ett speciellt
för byggnadsindustrien upprättat institut. Ett lämpligt organ för ifrågavarande
verksamhet syntes vara den institution för rationaliseringsverksamheten
inom byggnadsindustrien, som föreslagits av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga.
Inrättandet av ett sådant rationaliseringsinstitut syntes icke
länge till kunna uppskjutas.

1940 drs civila bgggnadsutredning framhåller, att enligt de för utredningen
och 1940 års militära byggnadsulredning meddelade direktiven dessa utredningar
bland annat hade att överväga åtgärder för standardisering av byggnadselement
och byggnader inom den statliga byggnadsverksamheten. Att
sagda spörsmål icke redan upptagits vid utredningens arbete sammanhängde
uteslutande med de mycket omfattande uppgifter av löpande natur, som utredningen
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut haft och fortfarande hade att i
första hand fullgöra. Så snart ifrågavarande speciella granskningsverksamhet
slutförts, vore det utredningens avsikt att upptaga de föreliggande allmänna
uppgifterna till behandling. I avvaktan på de resultat, som därvid
kunde framgå beträffande standardiseringen särskilt av byggnadselement,
syntes det knappast välbetänkt att med statsmedel understödja en fristående
standardiseringsverksamhet på området i fråga. Utredningen tillmätte frågan
örn rationalisering av byggnadsindustrien, vilken inneslöte jämväl en fortgående
standardiseringsverksamhet, synnerlig betydelse. Emellertid kunde
utredningen icke underlåta att tillika giva uttryck åt den uppfattningen, att
hithörande problem vore av grundläggande vikt för byggnadsindustrien själv
och att fördenskull åtgärderna för ett fortsatt standardiserings- och rationaliseringsarbete
inom byggnadsfacket borde övervägas och vidtagas under ingående
samarbete med denna industri. Enligt utredningens mening kunde
det under sådana förhållanden knappast anses riktigt, att kostnader av statsverket
nedlades på en planläggningsverksamhet med de ovissa resultat, som
i förevarande fall kunde ifrågasättas. Med denna ståndpunkt holle utredningen
dessutom före, att skäl icke förelåge att i avvaktan på de principiella
resultat, som kunde framgå av de statliga utredningarnas överväganden,
med statsmedel understödja organisatoriska åtgärder, vilka, såvitt nu
kunde bedömas, måste erhålla karaktären av ett allenast kortvarigt provisorium.

I sitt nu föreliggande, i det föregående behandlade betänkande nr II har
utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande ånyo
understrukit sina i förut refererade utlåtande angivna synpunkter på förevarande
spörsmål. Utredningen framhåller som en viktig uppgift för statens
byggnadsforskningskommitté att hålla kontakt med och medverka i standardiseringsarbetet.
Samarbetet mellan Sveriges standardiseringskommission
och forskningskommittén anser utredningen lämpligen böra ordnas genom
en av båda organisationerna gemensamt tillsatt kommitté för standardisering
på byggnadsområdet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Förevarande spörsmål har i de avgivna yttrandena över utredningens betänkande
endast berörts av kommerskollegium och Sveriges standardiseringskommission.

Kommerskollegium delar utredningens uppfattning, att standardiseringskommissionen
bör handhava ifrågavarande verksamhet. Kollegium finner också
uppenbart, att en nära kontakt mäste upprätthållas mellan kommissionen
och forskningskommittén, utan att därmed redan nu hava tagit ställning till
frågan, huruvida det kan vara erforderligt att för ändamålet utbygga den rätt
omfattande kommittéapparaten med ännu en kommitté.

Sveriges standardiseringskommission anför, att kommissionen finner den
av utredningen föreslagna ordningen, att kommittén för byggnadsforskning
och kommissionen skulle gemensamt tillsätta en kommitté för standardisering
inom byggnadsområdet, synnerligen lämplig, och ville kommissionen därför
varmt tillstyrka förslaget. Kommissionen tillägger, att kommissionen icke
anser sig ånyo behöva påvisa den absoluta nödvändigheten av att arbetet snarast
kommer i gång, Då, sedan kommissionen avlät sin framställning om ett
statsanslag a 50.000 kronor för standardisering inom byggnadsområdet, inga
principiella förslag till ändringar framkommit rörande arbetets uppläggning
och bedrivande, hade kommissionen icke nu anledning föreslå någon ändring
i fråga om det begärda statsanslaget.

Besparingsberedningen har i en den 16 juni 1941 avlålen promemoria anfört,
att beredningen, i synnerhet vad byggnadsverksamheten anginge, ansåge
det vara väl motiverat, att standardiseringsmöjligheterna gjordes till
föremål för en ingående undersökning. Det vore angeläget, att en dylik undersökning
snarast igångsattes och organiserades på sådant sätt, att vunna
utredningsresultat kunde i största möjliga utsträckning utnyttjas redan för
de olika offentliga byggnadsföretag, som vore planerade eller eljest kunde
ifrågakomma till utförande under den närmaste framtiden. Med hänsyn
bland annat till förefintligheten av en statsunderstödd organisation för standardiseringsarbetet
hade beredningen icke tillräcklig anledning att själv föranstalta
örn en standardiseringsundersökning. Beredningen ansåge sig icke
heller böra ingå på ett närmare bedömande av frågan örn den lämpligaste
formen för undersökningen men ville understryka behovet av medverkan
från statens sida för undersökningens igångsättande. Om standardisering
inom byggnadsväsendet vore av betydelse från det allmännas synpunkt, uteslöte
detta icke, att även det enskilda näringslivet borde hava viktiga intressen
att tillvarataga på förevarande område. Detta gällde icke blott själva
byggnadsfacket utan även byggnadsvaruindustrien och andra leverantörer till
byggnadsföretag. Det syntes naturligt, att ifrågavarande näringsgrenar deltoge
i standardiseringsarbetet och i finansieringen därav. Närmast syntes
det böra ankomma på standardiseringskommissionen att verka för en dylik
anslutning från näringslivets sida.

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Standardiseringsverksamheten har, såsom av det anförda framgår, ett omfattande
arbetsfält på byggnadsväsendets område. Ehuru det knappast är
möjligt att närmare beräkna de ekonomiska fördelar, som åtfölja en standardisering
av byggnadsmaterial, synes det dock uppenbart, att en på rätt sätt
upplagd standardiseringsverksamhet skulle giva ett beaktansvärt stöd åt strävandena
till det förbilligande av byggnadskostnaderna, som ej minst under
nuvarande förhållanden är att betrakta såsom ett viktigt allmänt intresse.

Även örn det kan göras gällande, att kostnaderna för en standardiseringsverksamhet
på förevarande område rätteligen borde till väsentlig del bäras
av byggnadsindustrien själv, synes det likväl av skäl, som anförts i samband
med förslaget till inrättande av en statens byggnadsforskningskommitté,
vara nödvändigt, att staten nu tager initiativ till och ekonomiskt stödjer
ifrågavarande verksamhet.

Sveriges standardiseringskommission synes mig vara det lämpligaste organet
för bedrivande av verksamheten. Givetvis böra också de erfarenheter, som
vunnits inom de militära och civila byggnadsutredningarna, på lämpligt sätt
nyttiggöras vid standardiseringsverksamheten. Kommissionen bör vidare nära
samarbeta med kommittén för byggnadsforskning, och måhända visar det sig
lämpligt att de båda organen tillsätta en gemensam kommitté för ändamålet.
Härtill synes dock ståndpunkt icke behöva tagas i detta sammanhang.

Kostnaderna under nästa budgetår för den ifrågasatta verksamheten ha beräknats
till 50,000 kronor. Denna kostnadsberäkning har icke givit mig anledning
till erinran.

För min del vill jag alltså tillstyrka, att för nästa budgetår ett anslag å
50,000 kronor äskas till standardisering på det byggnadstekniska området.
Då det torde få förutsättas, att medel behöva anvisas även för följande budgetår,
synes anslaget lämpligen böra anvisas såsom reservationsanslag.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och föreslagit hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en statens kommitté för byggnadsforskning
skall inrättas med de uppgifter, som i det föregående angivits;

dels till Statens kommitté för byggnadsforskning för budgetåret
1942/43 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av .............................. kronor 35,000;

dels till Byggnadsforskning för budgetåret 1942/43 under
tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ................................ kronor 200,000;

dels ock till Standardisering på det byggnadstekniska området
för budgetåret 1942/43 under tionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av ................ kronor 50,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Forssberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 283.