Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 156 (Proposition 1912:156)

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 156.

Nr 156.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
förvärfvande åt Kronan af vissa jordområden för anläggande
af en skjutbana för Älfsborgs regemente m. m.;
gifven Stockholms slott den 10 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

dels att fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk
för^ förvärfvande åt Kronan, i och för anläggning af en skjutbana
för Ålfsborgs regemente, af de å den statsrådsprotokollet bifogade
kartan med rödt streckade jordområden och för flyttning af en å vissa
af dessa jordområden befintlig kraftledning,

dels ock att södra delen af nämnda regementes öfningsfält väster
om A iskan må, i den mån den efter verkställd utredning befinnes obehöflig
för regementets öfningar, försäljas och försäljningssumman tillgodoföras
landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 116 käft. (Kr 156.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden. hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 april 1912.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen statsrådet Bergström yttrade härefter:

»När fråga uppkom om Ålfsborgs regementes förläggande till Borås,
erbjöd sig denna stad att till kaserntomt och öfningsfält för regementet
utan ersättning upplåta två områden, som utmärkts inom fulldragna
röda begränsningslinjer å eu inom landtförsvarsdepartementet
uppgjord karta, hvilken torde få bifogas protokollet för denna dag.
Detta anbud antogs af Kungl. Maj:t i nådigt bref den 25 januari 1907.
Enligt särskilda beslut samma dag och den 27 mars 1907 har dessutom
inköpts åtskillig mark belägen mellan berörda två områden, nämligen
de å kartan utmärkta ägofigurerna 1—19.

Vid tiden för stadens anbud om markupplåtelse angafs såsom
plats för blifvande skjutbana ett område, hvilket å bifogade karta utmärkts
inom streckade gröna linjer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.

Uti en den 13 maj 1909 dagtecknad, till arméförvaltningens fortifikationsdepartement.
ingifven skrifvelse anförde emellertid regementets chef, att
denna plats för skjutbana vid närmare granskning i förening med den landtmäteriförrättning,
som ägt rum i och för lagfart å det af staden till
Kronan öfverlåtna området, befunnits vara så föga ägnad att användas
för det afsedda ändamålet, att det, enligt regementschefens förmenande,
icke utan tvingande skäl borde ifrågasättas att hit förlägga regementets
blifvande skjutbana. Vid verkställda undersökningar hade nämligen
visat sig, att enär det blifvande kulfånget utgjordes af ett till
största delen kalt berg, blinderingen svårligen kunde läggas allt för
nära detta berg och att därför skjutstationerna på 300 och 400 meter
komme att ligga på hvar sin sida om ån Viskan i omedelbar närhet af
den sänka åstranden, så att framryckningar från 400-metershållet icke
kunde äga rum vid skjutöfningarna, eller med andra ord vissa af skjutinstruktionens
tillämpningsöfuingar icke kunde försiggå å skjutbanan,
med mindre än att ån öfverbroades, där densamma skures af skjutbanan.
Att kuvertera ån på en sträcka motsvarande skjutbanans bredd
(omkring 100 meter) torde emellertid blifva förenadt med så dryga
kostnader, att detta ensamt vore nog för att afskräcka från att förlägga
skjutbanan till ifrågavarande plats. Det längsta hållet, för hvilket banan
skulle kunna användas, blefve vidare blott 700 meter, om man frånsåge,
att skjutning möjligen kunde äga rum äfven från en höjd på 900 meters
afstånd, hvarvid dock skjutningen måste försiggå öfver en landsväg
och järnvägslinjen Borås—Varberg, hvilket gifvetvis komme att blifva
förenadt med åtskilliga svårigheter. Gränsen för öfningsfältet ginge
slutligen på baksluttningen af kulfånget så nära dess kam, att, om på
vissa ställen af kulfångets baksida byggnader uppfördes, dessa komme
att höja sig öfver kulfånget. Afståndet från blinderingen till nämnda
gräns vore nämligen endast 150 meter. Skulle blinderingen mot förmodan
kunna läggas närmare kulfånget — hvilket dock torde omöjliggöras
äfven däraf, att i så fall 400-metershållet komme att infalla
ungefär midt i ån — blefve afståndet från blinderingen till nämnda
gräns ännu mindre. Förvärfvandet af tillräcklig mark bakom kulfånget
blefve därför nödvändigt för möjliggörande af skjutning å ifrågavarande
bana. På 700-metershållet fordrades endast en felriktning
af 20 å 30° för att kulan skulle gå öfver Hässlegårdarna, som Kronan
icke ägde, och äfven på kortare håll fordrades en högst obetydlig sidoafvikning,
för att kulan skulle gå in på främmande mark. En kula,
som ginge öfver kulfånget, skulle på grund af terrängens beskaffenhet
löpa långt in på marker, som icke tillhörde Kronan. Äfven om denna

Utredning
och yttrande
af chefen för
Älfsborgs
regemente.

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.

Utredning af
militär sakkunnig.

skjutbana utvidgades medelst säkerligen dyrbara markförvärf, kunde
densamma i alla händelser icke blifva tillfredsställande, då den icke
komme att möjliggöra skjutning på längre afstånd än 700 meter, eventuellt
900 meter och detta endast under ofvan framhållna svårigheter.

Regementschefen har därför ansett önskvärdt, att regementets
skjutbana icke förlägges till den förut afsedda platsen, utan till en annan,
i sin helhet öster om Viskan belägen plats, som enligt regementschefens
förmenande kommer att i alla afseenden blifva fullt tillfredsställande
och som å bifogade karta utmärkts med fulldragna gröna linjer.
Beträffande denna nya plats har regementschefen anfört, att marken
här befunnits nästan jämn i banans hela längd, hvarför endast
obetydliga schaktnings- och fyllnadsarbeten erfordrades. Naturligt kultång
funnes äfven och utgjordes här af eu sandås. Bakom denna på
omkring 450 meter funnes ett andra kultång, bestående af en ansenlig
skogbevuxen höjd, hvarigenom hvarje fara för förlikna kulor i skottriktningen
torde vara utesluten. Höjdsträckningar, jämnlöpande med
banan å ömse sidor, torde äfven skydda för sidoafvikningar. Banan
ägde en längd från ofvan nämnda främre kulfång (sandåsen) af 1,270
meter. Skulle i en framtid eu ökning af banans längd blifva önskvärd,
kunde detta låta sig göra utan afsevärda kostnader genom det främre
kulfångets genomgräfning. Banans hela längd kunde då blifva öfver
1,700 meter. För anläggande af ifrågavarande skjutbana erfordrades
emellertid, att en del Kronan nu icke tillhörig mark förvärfvades.
Denna torde emellertid med all säkerhet kunna inköpas för ett afsevärdt
lägre pris än det, som skulle betingats ifråga om de för den
förut afsedda skjutbanan erforderliga markområden, hvilka vore belägna
närmare staden och äfven mindre otillgängliga.

Med anledning af regementschefens skrifvelse lät fortifikationsdepartementet
genom en särskild sakkunnig officer inom departementets
militärbyrå verkställa noggranna undersökningar angående
lämpligheten af den för skjutbaneanläggningen föreslagna nya terrängen.

Denne sakkunnige officer konstaterade först, att det icke vare sig på
regementets öfningsfält eller angränsande mark står att finna andra till
skjutbana lämpliga platser än dem, som å bifogade karta utmärkts med
streckade eller fulldragna gröna linjer. Beträffande olämpligheten af den
med streckade linjer utmärkta platsen anförde bemälde officer uti en till
departementet den 4 november 1909 ingifven berättelse ytterligare, att
den bergshöjd, som vore afsedd att tjäna till kultång, folie starkt mot
norr och att dess norra del därför icke kunde anses trygga den bakom -

Kung!. Maj:t-s Nåd. Proposition Nr 156.

liggande terrängen i erforderlig grad. Detta vore desto betänkligare
som en del bostadslägenheter vore belägna ungefär 350 meter nordost
om den tänkta tafvellinjens midt. Men dessutom framginge bakom
höjden en elektrisk kraftledning, hvilken försåge Borås stads elektricitetsverk
äfvensom en del enskilda industriella företag med behöflig
elektrisk energi. Isolatorerna till denna kraftledning med sina enligt
gällande förordning minst 6 meter höga stolpar syntes från skjutstationerna
bakom och på sidan om den omnämnda höjdens låga norra
del. På grund af de svåra olägenheter, som blefve följden af en skada
å denna ledning, måste den fordran uppställas, att den på ett fullt betryggande
sätt kunde skyddas mot förlupna kulor och rikoschetter. Då
möjlighet icke förefunnes att genom en mindre förflyttning erhålla
bättre skydd för ledningen, syntes enda utvägen vara att flytta densamma
till närmaste sänka österut. Detta fordrade ombyggnad af högst
omkring 4 km. linje, hvilket i ogynnsammaste fall skulle draga en
kostnad af 9,600 kronor. A idare vore att bemärka, att utfartsvägen
till de söder om den föreslagna banan belägna Bråtgårdarna skure
banan. Äfven om denna väg omlades, så att den komme att gå bakom
kulfångshöjden, kunde dock den bakom och omedelbart norr om denna
höjd belägna delen af vägen icke blifva fullständigt säker i följd af
höjdens starka fallande mot norr. Till undvikande af de för såväl
trafikanterna som de skjutande afdelningarna härmed förenade olägenheterna
syntes icke finnas annan utväg än att med ägarna af Bråtgårdarna
träffa öfverenskommelse om anordnandet af en ny utfartsväg
för dem i västlig riktning öfver Viskan till landsvägen Borås—Varberg,
hvilket komme att förorsaka Kronan ytterligare kostnader dels för vägoch
broanläggningen dels äfven troligen i form af godtgörelse till ägarna
af Bråtgårdarna, för det de afstode från sin af ålder begagnade utfartsväg.

Beträffande skjutstationerna å banan hade det vid företagna mätningar
visat sig, att 300-meterstationen, hvilken ju vore den ojämförligt
mest använda, komme att infalla i omedelbar närhet af Viskan. Utrymmet
bakom skyttarna komme därför att blifva synnerligen trångt,
äfven om ganska betydande utfyllningar verkställdes, på grund hvaraf
ordningen å skjutplatsen, där tvenne kompanier samtidigt borde kunna
uppehålla sig, blefve mycket svår att upprätthålla. Detta förhållande
jämte den omständigheten, att man icke å den med streckade gröna
linjer utmärkta banan kunde utföra s. k. ansatsskjutningar, syntes vara
fullgoda skäl för att icke välja denna bana. Att märka vore ock, att
densamma föreslagits på en tid, då de s. k. ansatsskjutningarna icke

Erbjudande af
.Borås stad.

6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 156.

utfördes på samma sätt, som nu gällande skjutinstruktion föreskrefve,
och då de ej heller hade den stora betydelse, som numera tillädes
dem vid skjututbildningen.

I fråga om den af regementschefen föreslagna nya platsen för
skjutbanan förklarade bemälde sakkunnige officer sig anse densamma
utan tvifvel vara öfverlägsen den först tilltänkta platsen. Samtliga nu
föreskrifna skiutöfningar skulle nämligen kunna komma att reglementsenligt
utföras å den med fulldragna gröna linjer utmärkta banan.
Dessutom kunde denna bana vid behof anordnas för skjutning på ända
till 1,200 meters afstånd. Likväl ansåge han jämväl sistnämnda plats
icke vara utan olägenheter, bland hvilka nämndes, att skottriktningen
blefve mera sydlig än vid den med streckade linjer utmärkta banan, att.
allmänna landsvägen Borås—Yarberg å en kortare sträcka — å bifogade
karta utmärkt med ett F — kunde utsättas för rikoschetter, hvilket
fordrade anläggandet af en skyddsvall, att kraftledningen äfven här
måste omläggas till en längd af i gynnsammaste fall 2—3 km., samt att
platsen för blinderingen vore sank och fordrade omsorgsfull utdikning,
i följd hvaraf all nedskärning borde undvikas; dock motvägdes denna
olägenhet till en del däraf, att den bakomliggande markens beskaffenhet
vore sådan, att särskildt kultång endast torde behöfva uppföras i ringa
utsträckning.

Enligt beslut den 10 februari 1910 erbjöd sig staden Borås att,
om uppgörelse träffades före den 1 juli 1911, med den rätt, staden
ägde, till Kronan försälja en större del af den för den senast föreslagna
skjutbanan erforderliga, Kronan icke tillhöriga mark enligt två alternativ,
det ena innefattande all staden tillhörig mark å östra sidan om
Viskan och liggande under hemmanen Bråt, Hufvagården och Hässlegården
till ett pris af 35,000 kronor, de! andra afseende ett betydligt mindre
område, utgörande större delen af det å kartan med rödt streckade
samt betingande ett pris af 25,000 kronor.

Genom samma beslut och sedermera den 4 oktober och den 22 november
1910 af drätselkammaren däri gjorda jämkningar fästes vid
försäljning af dessa områden dessutom följande villkor, nämligen: a«,
därest staden skulle anse förut nämnda elektriska kraftledning böra
flyttas till följd af skjutbanans anläggande, det skulle åligga Kronan
att afgiftsfritt och på sätt, som medförde minsta möjliga olägenhet för
staden, verkställa förflyttningen till plats, som staden skulle äga att
bestämma, att om ledningen förlädes till mark, som staden fortfarande
ägde, staden visserligen icke fordrade någon''ersättning därför, men att,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.

om staden skulle bestämma ledningens framdragande öfver område, som
Kronan önskade förvärfva, staden förbehölle sig för sina elektriska kraftledningar
för all framtid fri och oinskränkt dispositionsrätt till en i det
inköpta områdets längdriktning gående, 25 meter bred gata, hvars definitiva
sträckning skulle bestämmas af staden, som därvid skulle taga
hänsyn till, att kraftledningarna framdroges å sådan plats, att de å ena
sidan ej utsattes för faran att blifva skadade genom regementets skjutöfningar,
och å andra sidan ej inverkade hindrande för skjutöfningarna å
regementets skjutbana, att stadens förbehållna dispositionsrätt till denna
gata, som staden ej ägde rätt att inhägna, ej skulle innebära hinder
för militär personal att vid öfningar eller eljest beträda området, att
Kronan skulle svara för all den skada, som till följd af dylikt beträdande
kunde genom inverkan af elektrisk ström träffa militär personal, Kronan
tillhörig egendom eller för militärt bruk tillfälligt använd egendom,
hvilken skada, därest denna bestämmelse ej funnes, skulle ersättas af
staden jämlikt 4 § i lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar, att staden inom ofvan nämnda
gata skulle äga företaga alla de röjnings-, schaktnings- och sprängningsarbeten,
som vore erforderliga för kraftledningarnas byggande och vidmakthållande,
att staden såväl inom ifrågavarande gata som å annan
Kronans i närheten belägna mark skulle äga att utan ersättning taga för
kraftledningarnas byggande erforderlig sten, samt att staden skulle äga
rätt att nedhugga eller afkvista sådana i gatans närhet växande träd,
som kunde innebära fara för nu befintliga eller framdeles blifvande
kraftledningar.

Anmodad att inkomma med ytterligare utredning i ärendet upp- Ny skrifvelse
lyste regementschefen, att kraftledningen för att komma ur vägen för af ^feef™*nts‘
den föreslagna nya skjutbanan borde flyttas på sätt angifvits å bifogade
karta, och företedde därjämte dels ett bref från ingenjören vid Borås
stads elektricitetsverk Ph. Gustafsson af innehåll, att denne gärna skulle
tillstyrka kraftledningens ombyggande i enlighet med hvad å kartan
angifvits, dels ock ett af schaktmästaren Arvid Hansson afgifvet kostnadsförslag
af innehåll, att flyttning af kraftledningen, 1,850 meter,
skulle betinga en kostnad af 3,195 kronor men att, då den gamla materielen
delvis torde öfvertagas af Borås stads elektricitetsverk, kostnaden
därigenom skulle kunna nedbringas till 1,895 kronor. Regementschefen
anförde vidare, att han af de båda utaf staden till inköp erbjudna
områdena afgjordt förordade det större. Skillnaden i pris utgjorde
10,000 kronor, men det större områdets skogsmark med därå växande
skog vore enligt jägmästares taxering värd 11,027 kronor mera än det

Framställning
af arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

8 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 156.

mindre områdets. Lades härtill värdet af den öppna jorden (enligt
beräkning omkring 4,600 kronor), komme man till ett värde för det
större området af 15,627 kronor mot eu ökning i pris af blott 10,000
kronor. Det torde vara sällsynt, att staten erbjödes inköpa mark, hvars
reela värde med mera än 50 procent öfverstege den begärda köpesumman.
Vid anläggning af kraftledningen behöfde man i så fall helt
obetydligt gå in på mark, ej tillhörande staten. Köptes det mindre
området åter, måste omläggningen ske helt och hållet å främmande mark,
det mesta visserligen tillhörande staden, men det skulle i allt fall lätt
kunna föranleda utgifter. Det större området vore dessutom allt för
väl behöflig^ för att öka regementets i öfrigt ganska knappt tilltagna
öfningsområde.

Med öfverlämnande af samtliga handlingar i ärendet bär arméförvaltningens
fortifikationsdepartement uti underdånig skrifvelse den 21
december 1910 förklarat sig anse de af regementschefen för det större
områdets förvärfvande framlagda skäl vara så vägande, att ingen tvekan
syntes departementet råda om fördelen för Kronan att, ehuru det
vore dyrare, föredraga detta alternativ, som, förutom det att därigenom
större trygghet vunnes för kringliggande trakt mot förlupna kulor, också
gåfve fördelen af ett väl behöliigt tillskott af lämplig öfningsterräng.

Då intet eller jämförelsevis litet kultång behöfde uppföras samt
högst obetydliga schaktnings- och jordfyllningsarbeten å den senast
föreslagna skjutbanan behöfde verkställas, torde kostnaden för själfva
skjutbaneanläggningen kunna begränsas till omkring 25,000 kronor.
Under förutsättning att det sålunda förordade förslag till markinköp
från staden antoges samt att till den härför erforderliga summan, 35,000
kronor, lades 1,895 kronor för den nödvändiga flyttningen af kraftledningen,
som genomkorsade banans farliga område, utgjorde sålunda
sammanlagda beloppet af ofvanstående poster 61,895 kronor. Härtill
komme slutligen kostnaden för förvärfvandet af enskilda personer tillhöriga
fyra hemmansdelar Vis, Voi, 3las och Bråt nr 1 och lägenheten
Kranshult, hvilket förvärf torde blifva nödvändigt, då de förra
delvis läge inom skottlinjerna från skjutbanan och den senare inom
dess farliga område. Till följd af ägarnas till dessa gårdar allt för
högt uppdrifna försäljningsvillkor torde expropriation här blifva nödvändig.
Beräknades hemmansdelarna i fråga på detta sätt kunna förvärfvas
för omkring tredubbla taxeringsvärdet eller 30,000 kronor,
så skulle slutsumman för denna skjutbana belöpa sig till omkring
92,000 kronor, eller, efter afdrag af den för skjutbanan redan dispo -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.

nibla summan 36,000 kronor — ingående i det af 1906 ars Riksdag
anvisade anslaget till femton infanterikaserner, däri nämnda belopp
vore upptaget för hvarje skjutbana — till omkring 56,000 kronor utöfver
därför anslagna medel. Ehuru denna siffra kunde synas mycket
hög, torde det dock ej vara möjligt att för mindre kostnad på tillfredsställande
sätt lösa regementets skjutbanefråga. Fortifikationsdepartementet
hemställde fördenskull om bemyndigande dels att med staden
Borås träffa aftal om inköp för en summa, ej öfverstigande 35,000 kronor,
af samtliga de markområden öster om Viskan, som staden ägde i
hemmanen Bråt, Hufvagården och Hässlegården, och på de villkor i
öfrigt, som här ofvan angifvits, dels att genom expropriation få förvärfva
nämnda fyra enskilda ägare tillhörande hemmansdelar af Bråt
nr 1, dels att för omläggning af förutnämnda Borås stad tillhöriga kraftledning
få använda ett belopp af högst 1,900 kronor, dels ock att för
dessa markförvärf och förberedande åtgärder i och för den blifvande
skjutbaneanläggningen få af omhänderliafvande medel förskjuta de härför
erforderliga kostnaderna för att sedermera anmäla desamma till ersättande,
förslagsvis från fjärde hufvud titelns allmänna besparingar.

Sedan inom landtförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga för
biträdande med utredning rörande vissa byggnadsfrågor m. m. för armén
lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, hafva dessa uti den 5 april 1911
afgifvet utlåtande anfört, att på grund af de stora olägenheter, som,
enligt hvad utredningen tydligen gifvit vid handen, skulle vara förenade
med skjutbanans förläggande å det med streckade gröna linjer utmärkta
området, ansåge jämväl de sakkunniga, att man måste bereda annan
plats för skjutbanan; och då det enligt de verkställda undersökningarna
icke funnes någon annan därtill lämplig plats å eller i närheten af
regementets öfningsfält invid Borås än den, som å kartan utmärkts med
fulldragna gröna linjer, måste det anses blifva nödvändigt att förlägga
skjutbanan därstädes. I fråga om storleken af det markområde, som
därför skulle behöfva förvärfvas, kunde de sakkunniga emellertid icke
helt ansluta sig till fortifikationsdepartementets därutinnan afgifna förslag.
Visserligen vore de sakkunniga med fortifikationsdepartementet ense om
nödvändigheten af att för ändamålet förvärfva de områden, som tillhörde
de enskilda jordägarna, men då för skjutbanans förläggande å denna
plats icke torde vara oafvisligen nödvändigt att därjämte af staden förvärfva
mera mark, än som innefattades i det mindre af de båda. af
staden till inköp alternativt erbjudna områdena, ansåge de sakkunniga
tillräckligt, om för ändamålet från staden förvärfvades allenast detta

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 116 halt. (Nr 156.) 2

Utlåtande af
sakkunniga.

Stadens ställning
till det
föreslagna
markbytet.

Förnyad utredning
af
arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 156.

mindre område. Hvad anginge sättet för de erforderliga områdenas
förvärfvande funne de sakkunniga, i likhet med fortifikationsdepartementet,
sig böra förorda expropriation i fråga om de områden, som tillhörde
de enskilda jordägarna, men ansåge däremot förmånligast och
med hänsyn till kostnadernas nedbringande synnerligen önskvärd!, om
det staden tillhöriga området skulle kunna af staten förvärfvas genom
byte. Då regementet genom skjutbanans förläggande å nu ifrågavarande
område och förvärfvandet af den därför erforderliga marken obestridligen
erhölle ett större öfningsfält än förut, ansåge nämligen de sakkunniga,
att regementet mot erhållande af det staden tillhöriga området
skulle kunna afstå en motsvarande del af Bockaryd eller sydligaste delen
af regementets öfningsfält väster om Viskan, så mycket mer som denna
del icke kunde anses vara till öfningsfält särskildt lämpad. Skulle staden
emellertid icke kunna förmås att ingå på ett dylikt byte, syntes ingen
annan utväg återstå, än att från staden inköpa området. I fråga om
de af fortifikationsdepartementet gjorda beräkningar rörande kostnaderna
för själfva skjutbanans anordnande och kraftledningens förflyttande hade
de sakkunniga icke funnit något att erinra, men ansåge, att, innan
ärendet slutligen afgjordes, Riksdagens samtycke borde inhämtas.

Med anledning af hvad de sakkunniga anfört beträffande markbyte
med staden har fortifikationsdepartementet anbefallts att underhandla
med Borås stad samt därefter inkomma med det yttrande,
hvartill omständigheterna kunde gifva anledning. Sedan underhandlingar
härom förts mellan chefen för Ålfsborgs regemente och vederbörande
myndigheter i staden, har fortifikationsdepartementet emellertid
anmält, att stadsfullmäktige vid sammanträde den 8 juli 1911
beslutat att icke ingå på det ifrågasatta markbytet, och har fortifikationsdepartementet
vid sådant förhållande vidhållit sin framställning,
att af staden måtte inköpas det föreslagna större markområdet.

Med anledning af ofvan angifna, af den sakkunnige officeren inom
fortifikationsdepartementets militärbyrå framställda anmärkningar mot
det senast föreslagna läget för skjutbanan har sistnämnda departement
anbefallts inkomma med förnyad utredning i ärendet. Departementet
har därvid med underdånig skrifvelse den 19 augusti 1911, under förklaring,
att departementet icke hade något att erinra emot detsamma,
öfverlämnat ett af departementets nuvarande sakkunniga biträde i skjutbanefrågor
afgifvet yttrande af följande innehåll. Det hade framhållits
såsom en olägenhet, att skottriktningen å den med fulldragna gröna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.

linjer utmärkta banan blefve mera sydlig, än förhållandet skulle blifvit
vid den tidigare påtänkta platsen. Visserligen vore det ett önskemål
vid anordnandet af en skjutbana, att skottriktningen blefve så nordlig
som möjligt, i det att härigenom belysningen å måltaflorna och därmed
sammanhängande träffresultat blefve fördelaktigare, men då vid val af
plats för en dylik bana så många andra och fullkomligt oeftergifliga
synpunkter måste tagas med i räkningen, t. ex. faran för förlupna
kulor m. m., inträffade det sällan, att man sattes i tillfälle att välja
väderstreck för skottriktningen. Vidare hade anmärkts, att vid val af
denna plats allmänna landsvägen Borås—Varberg å en kortare sträcka
kunde komma att utsättas för förlupna kulor, men man kunde dock,
på sätt också antydts, genom anläggandet af en skyddsvall bereda fullkomlig
säkerhet för vägfarande å den hotade sträckan. Uppförandet
af denna vall borde kunna verkställas af militärarbetare, och kostnaden
därigenom inskränka sig till en mindre summa för anskaffande af nödiga
verktyg. Angående den behöfliga omläggningen af en sträcka
af kraftledningen till Borås’ elektricitetsverk framginge af handlingarna
i ärendet, att öfverenskommelse härom på vissa villkor träffats
med staden samt att kostnaderna för flyttningen komme att uppgå till
högst 1,900 kronor. Vidkommande slutligen beskaffenheten af marken
vid den föreslagna platsen för tafvellinjen hade verkställts vederbörliga
grundundersökningar på platsen. Af desamma syntes framgå, att förhållandena
i nämnda hänseende komme att ställa sig vida gynnsammare,
än som kunnat iakttagas vid den okularbesiktning, som läge till
grund för den militäre sakkunniges yttrande, och hvilken besiktning
för öfrigt ägt rum under senhösten, då särdeles stark och ihållande
nederbörd gjort marken mer än vanligt vattendränkt. De anmärkningar,
som framställts mot den föreslagna platsen för skjutbanan, vore visserligen
fullt berättigade, men dock icke af den beskaffenhet, att de i
betraktande af skjutbanefrågans läge för öfrigt, vidare kunde gifva anledning
till tvekan att dit förlägga regementets skjutbana.

Enär det ifrågasatts att af fjärde hufvudtitelns allmänna bespa- utlåtande af
ringar ersätta kostnaderna för ifrågavarande markförvärf, har utlåtande ingens Civila
infordrats jämväl af arméförvaltningens civila departement, som härvid departement,
anfört, att enär uti den genom nådig proposition (nr. 103) till 1906
års Riksdag aflåtna, af Riksdagen godkända framställning om beviljande
af anslag till uppförande af kasern etablissemang för 15 infanteriregementen,
däribland Ålfsborgs regemente, särskilda medel beräknats för
anläggning af nya skjutbanor, ansåge departementet, att Riksdagen

Förlängning
af Btadens
försälj ningsanbud.

Departementschefen.

12 Kung!.. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 156.

borde lämnas tillfälle att yttra sig i fråga om användandet af sålunda
beviljade medel för bestridande af de kostnader för skjutbanans anordnande
vid ifrågavarande regemente, Indika skulle uppkomma, därest nu
föreslagna markförvärf befunnes vara för ändamålet erforderligt.

Slutligen har arméförvaltningens fortifikationsdepartement med underdånig
skrifvelse den 1 november 1911 öfverlämnat utdrag af stadsfullmäktiges
i Borås protokoll för den 12 oktober 1911, utvisande, att
stadsfullmäktige medgifvit att på högst ett år, räknadt från den 1 juli
1911, under oförändrade villkor förlänga ifrågavarande af staden den
10 februari 1910 afgifna försäljningsanbud.

Den år 1909 verkställda utredningen ger vid handen, att det icke
vare sig å öfningsfältet eller å angränsande mark finnes annan till
skjutbanas anläggande lämplig plats än de två, som utmärkts å bifogade
karta, samt att, om ock ingendera af dessa platser är fullt fri
från olägenheter, den med fulldragna gröna linjer utmärkta likväl afgjordt
är att föredraga. Naturligtvis är det att beklaga, att berörda
utredning icke ombesörjts mycket tidigare och redan innan Borås bestämdes
till förläggningsort för Ådfsborgs regemente, i hvilket fall
måhända då ingånget aftal med staden kunnat få ett annat innehåll;
men så som ärendet nu ligger, måste jag förorda militärmyndigheternas,
af de sakkunniga understödda förslag om skjutbanans förläggande
till den med fulldragna gröna linjer utmärkta platsen äfvensom häraf
betingade flyttning af kraftledningen och förvärfvande af ytterligare
mark för Kronans räkning.

Denna mark utgöres af fyra enskilda ägare tillhörande hennnansdelar
af Bråt nr 1 jämte lägenheten Kranshult samt väster och öster
därom belägen, staden Borås tillhörig mark. Hennnansdelarna i Bråt och
lägenheten Kranshult torde lämpligen böra förvärfvas genom expropriation.
Beträffande stadens mark föreligger däremot försäljningsanbud
med två alternativ, bägge sammanfallande i fråga om det väster om
nyss nämnda hemmansdelar befintliga området men olika i fråga om
det östra området så till vida, att det ena alternativet afser blott den
å kartan rödstreckade delen af Hufvagården men det andra alternativet
ytterligare en del af Hufvagården jämte Hässlegårdens skog. Då det
mindre omfattande alternativet, som de sakkunniga förordat, synes omfatta
all den mark, som är oundgängligen nödvändig för skjutbanans
förläggande på den nu föreslagna platsen, torde detta alternativ böra
föredragas framför det mera omfattande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 156.

De i ärendet förebragta kostnadsberäkningarna synas mig icke vara
af den beskaffenhet, att det nu kan med tillförlitlighet anges, hvilka
utgifter ett beslut om ändrad plats för skjutbanan kommer att medföra.
Äfven om själfva byggandet af skjutbanan skulle, på sätt fortifikationsdepartementet
anfört, kunna utföras för 25,000 kronor mot
36,000 kronor, som beräknats och ingår i det af 1906 års Riksdag beviljade
anslaget till kasernetablissemang för 15 infanteriregementen,
så föreligger ingen öfverenskommelse med staden om hur kraftledningen
skall framdragas, och det af fortifikationsdepartementet godtagna beloppet
1,895 kronor har tillkommit under antagandet, att stadens
elektricitetsverk skulle vilja öfvertaga eu del af den gamla materielen.
Köpeskillingen för den staden tillhöriga mark, som bör förvärfvas, är
visserligen bestämd till 25,000 kronor, men däremot är jag icke öfvertygad
om, att de fyra enskilda ägare tillhörande hemmansdelar af nr 1 Bråt
och lägenheten Kranshult kunna exproprieras för det af fortifikationsdepartementet
beräknade beloppet 30,000 kronor, utgörande hemmansdelarnas
tredubbla taxeringsvärde. Ägarna hafva år 1909 för försäljning
af dessa egendomar till Kronan fordrat tillhopa 68,500 kronor.

Då det dessutom nu icke är fråga om att begära visst anslag af
Riksdagen utan fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar torde böra
anlitas för de utgifter, som betingas af kraftledningens förflyttning och
markinköpet, synes det vara lämpligast att, såsom de sista åren skett
beträffande extra rekryteringsbidrag, utan angifvande af något belopp
äska Riksdagens medgifvande att taga nämnda besparingar i anspråk
för förvärfvande af det å bifogade karta rödstreckade området och för
flyttning af den däröfver framdragna kraftledningen.

Enligt hvad jag inhämtat utgör Ålfsborgs regementes odlingsfält
vid Borås för närvarande 485 hektar, hvarjämte regementet har dispositionsrätt
till ytterligare 100 hektar. Regementet förfogar öfver större
areal än de flesta andra regementen, och tillåter jag mig erinra, att då
det år 1906 var fråga om äskande af medel till kasernetablissemang
för Lifregementets grenadjärer och 14 andra infanteriregementen,
hade chefen för fortifikationen utgått från, att det till odlingsfält borde
finnas ett område af omkring 200 hektar. Det är visserligen sannt, att
öfningsfältet vid Borås i sin längdriktning genomskäres af en järnväg och
en landsväg samt att detta säkerligen i någon mån minskar möjligheten af
dess fulla utnyttjande, men då fältet nu, enligt hvad jag tillstyrkt, skulle betydligt
utvidgas, torde det vara skäl att återupptaga den af de sakkunniga
framkastade tanken på att afhända Kronan södra delen utaf fältet väster
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 116 höft. {Nr 156.) 3

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 156.

om Viskan. Någon utredning i detta afseende föreligger visserligen
icke, men det synes dock lämpligt att redan i detta sammanhang utverka
Riksdagens tillstånd till försäljning af nämnda del af fältet, i
den mån den icke beköfves för regementets räkning. Försäljningssumman
torde böra tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, det Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

dels att fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar må tagas i anspråk
för förvärfvande åt Kronan, i och för anläggning af en skjutbana
för Ålfsborgs regemente, af de å bifogade karta med rödt streckade
jordområden och för flyttning af en å vissa af dessa jordområden befintlig
kraftledning,

dels ock att södra delen af nämnda regementes öfningsfält väster
om Viskan må, i den mån den efter verkställd utredning befinnes obehöflig
för regementets öfningar, försäljas och försäljningssumman tillgodoföras
landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
»

Till denna departementschefens af statsrådets öfriga
medlemmar biträdda hemställan täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nådigt
bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas proposition af
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1912.

Angifver tulvo rands ifrrtns för
krom ms mark.

* mark som. bör fvr''krvnajis

rökrumj ytterbujare. forvärfvas

OSDAL

BOCKARYD

Skala 1/16 000

lOOOm

Generalstabens Lite gr Anst.