Kungl. Maj.tx proposition nr 24 dr 196/i (Proposition 1964:24)

Kungl. Maj.tx proposition nr 24 dr 196/i

Nr 24

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 4 och 18 §§ lagen den 31 maj
1957 (nr 281) om kommunalförbund; given Stockholms
slott den 19 december 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 18 §§
lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kommunalförbund skall få i huvudsak samma
rätt att utan Kungl. Maj :ts medgivande uppta lån och ingå borgen som enligt
kommunallagen tillkommer primärkommunerna. Det skall ankomma på
förbundsmedlemmarna att i förbundsordningen bestämma om låne- och
borgensrätt skall finnas och vilka begränsningar som skall gälla för förbundets
låne- och borgensrätt. Underställningsfri kortfristig lånerätt föreslås
begränsad till högst 2 kronor för varje på förbundsmedlemmarna sammanlagt
belöpande skattekrona samt till vad som är skäligt med hänsyn till arten
och omfattningen av förbundets verksamhet och förbundsmedlemmarnas
ekonomiska förhållanden.

I—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 saml. Nr 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1964

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 18 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 281)

om kommunalförbund

Härigenom förordnas, att 4 och 18 §§ lagen den 31 maj 1957 om kommunalförbund
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

För kommunalförbund---deras tjänstgöringstid;

5) den rätt att upptaga lån, som 5) den rätt att upptaga lån eller

finnes böra medgivas förbundet; ingå borgen, som finnes böra medgi vas

förbundet, med angivande av det
högsta sammanlagda belopp, intill
vilket lån må upptagas eller borgen
tecknas, och i vad mån lån eller borgen
som ej fordrar Konungens medgivande
må förekomma;

6) den rätt-------och förvaltning.

Förbundsordning skall----tillhandahålla medel.

Därest förbund skall----olika förvaltningsorganen.

Därest förbund har-----skall ske.

18 §.

Kommunalförbund må ej utan Konungens
medgivande upptaga lån i
annat fall än i 59 § första stycket
kommunallagen sägs.

Kommunalförbund må utan Konungens
medgivande upptaga lån intill
det sammanlagda belopp, som är
skäligt med hänsyn till arten och omfattningen
av förbundets verksamhet
och till förbundsmedlemmarnas ekonomiska
förhållanden, dock, om
landstingskommun ej ingår i förbundet,
högst med det belopp som motsvarar
en utdebitering av två kronor
för varje å förbundsmedlemmarna
belöpande skattekrona enligt de un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

der nästföregående år fastställda
taxeringarna. Lån, som här avses,
skall vara ställt att återbetalas inom
fem år och, därest lånetiden är mer
än ett år, att årligen avbetalas; dock
må kommunalförbund vid förvärv av
intecknad egendom övertaga betalningsansvar
även för sådan i egendomen
intecknad gäld, som är ställd
att betalas inom längre tid eller i annan
ordning.

Med lån avses i första stycket även
borgen.

I övrigt må kommunalförbund ej
utan Konungens medgivande upptaga
lån eller ingå borgen i andra fall
än som avses i 58 § andra stycket
och 59 § kommunallagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Har förbundsordning fastställts före lagens ikraftträdande, må kommunalförbund
inom ramen för den i förbundsordningen bestämda lånerätten
upptaga lån, som avses i 59 § första stycket kommunallagen, utan hinder av
att i förbundsordningen icke särskilt angivits i vad mån sådant lån må
upptagas.

1* —

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 24

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 196i

Utdrag av protokollet över inrikesärcnden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 december
1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, afGeijerstam, Hermansson, Holmqvist,
Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om underställningsfri
lånerätt för kommunalförbund in. m. samt anför.

Inledning

Kommunalförbunden kan enligt lagen den 31 maj 1957 om kommunalförbund
inte tillerkännas underställningsfri lånerätt i samma utsträckning
som jämlikt kommunallagen gäller för kommunerna. Sedan 1960 års riksdag
i anledning av motioner hemställt om förutsättningslös utredning av frågan
om underställningsfri lånerätt för kommunalförbund (rskr 1960: 226),
uppdrog Kungl. Maj :t den 18 november 1960 åt kommunalrättskommittén
att verkställa den begärda utredningen. Kommittén har i ett i december
1962 avgivet betänkande om Kommunalförbundens lånerätt (SOU
1963: 2)1 lagt fram förslag till ändringar i lagen om kommunalförbund.
Förslaget är enhälligt och kommitténs experter har anslutit sig därtill.

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av bostadsstyrelsen.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet,
skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, som bifogat yttranden
från två kommunalförbund, länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus samt Västernorrlands län, vilka bifogat yttranden från
sammanlagt 28 kommuner, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund och kommunala finansrådet.

Jag anhåller nu att få taga upp denna fråga till behandling.

1 Kommunalrättskommittén, som tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den
23 januari 1959, har vid utarbetandet av betänkandet bestått av landshövdingen Thorwald
Bergquist, ordförande, ledamöterna av riksdagens första kammare direktören Carl Albert Anderson
och Nils-Eric Gustafsson, ledamoten av andra kammaren direktören C. W. Carlsson samt
förutvarande ledamoten av första kammaren kaptenen Axel Mannerskantz och förutvarande
ledamoten av andra kammaren kommunaldirektören Olof Wiklund. Experter har varit preccptorn
vid Stockholms universitet Fritz Kaijser, förste sekreteraren i svenska stadsförbundet Rolf
Romson och direktören i svenska kommunförbundet S. A. Järdler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2\ år 1!HSi

Nuvarande ordning

De borgerliga priinärkominunernas lånerätt regleras i 58—60 §§ i 1953 års
kommunallag. I 58 tf första stgcket finns bestämmelse om den allmänna, underställningsfria
lånerätten. Denna är till beloppet begränsad. Lån får upptas
intill ett sammanlagt belopp motsvarande till'' flertalet kommuner fem kronor
för varje å kommunen belöpande skattekrona enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen samt för städer, som ej deltar i landsting,
sju kronor per skattekrona. Lånen skall vara ställda att återbetalas
inom fem år och att, vid längre lånetid än ett år, avbetalas årligen. Den i bestämmelsen
avsedda lånerätten har tillkommit närmast för att tillgodose kommunernas
behov av kassaförlag och av medel för finansiering lånevägen
under kortare tid av vissa investeringar. Undantag från de stadgade tidsgränserna
görs för lån, som övertas vid förvärv av intecknad egendom. Lån,
som upptas för gäldande av äldre lån, är enligt 58 § andra stycket underställningsfria
om de enligt uttryckligt beslut skall användas för detta ändamål
och återbetalas inom de betalningsterminer, som gäller för det äldre
lånet. Några beloppsgränser uppställs inte för dessa avlösningslån och kommunerna
är också obundna av vad i första stycket stadgas om betalningstider
och betalningsordning. Enligt bestämmelsen i 58 § tredje stycket skall
med lån i 58 § avses även borgen.

Mera speciella fall av underställningsfrihet behandlas i 59 § kommunallagen.
Enligt 59 § första stycket äger kommun utan underställning uppta
lån av statsmedel, som beviljas kommunen av Kungl. Maj:t. Vidare må
lån av statsmedel, som beviljas av statlig myndighet, och lån för bostadsbyggnadsföretag,
som godkänts för statlig belåning, upptas i den omfattning
och på de villkor Kungl. Maj :t bestämmer. Enligt 59 § andra stycket
äger kommun åtaga sig ansvarighet gentemot staten för lån, som av statsmedel
beviljas annan än kommun, samt borgensansvar för lån åt bostadsltyggnadsföretag,
som godkänts för statlig belåning. Dessa åtaganden får
äga rum i den omfattning och på de villkor Kungl. Maj :t bestämmer. Slutligen
äger kommun enligt 59 § tredje stycket på de villkor Kungl. Maj :t
bestämmer upptaga lån till vatten- och avloppsanläggningar.

Det i 59 § åt Kungl. Maj :t lämnade bemyndigandet att bestämma omfattning
och villkor för lånerätt har föranlett utfärdande av särskilda bestämmelser,
senast i kungörelsen den 16 november 1962 (nr 581) med vissa
bestämmelser angående kommuns upptagande av lån, m. m. Enligt kungörelsen
äger kommun utan Kungl. Maj :ts medgivande uppta lån samt
ikläda sig ansvarighet eller under vissa förutsättningar åtaga sig borgensansvar
för lån enligt kungörelsen den 5 oktober 1962 (nr 537) om bostadslån,
kungörelsen samma dag (nr 538) om förbättringslån och kungörelsen
den 19 maj 1961 (nr 153) om tvätterilån. Kungörelsen reglerar vidare villkoren
för kommuns rätt att utan underställning uppta bottenlån hos bank
eller annan kreditinrättning för byggnadsföretag, för vilka beviljats lån

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1964

enligt de nämnda lånekungörelserna, och att åtaga sig borgensansvar för
byggnadskreditiv och för sekundärlån åt statligt belånade byggnadsföretag.
För den underställningsfria lånerätten för vatten- och avloppsanläggningar
föreskrivs bl. a. att lånet skall avse nyanläggning inom kommunen för vattenförsörjning
och avlopp, vilken inte enbart eller i huvudsak är avsedd för
enskilt näringsföretag.

Den underställningskrävande lånerätten behandlas i 60 § kommunallagen.
Med Kungl. Maj :ts medgivande får enligt denna bestämmelse kommun uppta
lån eller ingå borgen även i andra fall än dem som avses i 58 och 59 §§.

Kommunalförbunden kan —- med visst undantag — tillerkännas endast
underställningskrävande lånerätt. Enligt 18 § lagen den 31 maj 1957 om
kommunalförbund gäller nämligen att kommunalförbund ej må utan Kungl.
Maj :ts medgivande uppta lån i annat fall än i 59 § första stycket kommunallagen
sägs. Kungörelsen den 16 november 1962 (nr 581) med vissa bestämmelser
angående kommuns upptagande av lån, in. in. är avfattad med
utgångspunkt i kommuns låneförhållanden och innehåller inte några särbestämmelser
beträffande kommunalförbunden. — Kommunalförbunden
kan inte tilläggas rätt att ikläda sig borgen och andra dylika åtaganden för
annans skuld. Enligt 4 g kommunalförbundslagen skall förbundsordningen,
som enligt 21 § fastställs av länsstyrelsen, innehålla bestämmelser om bl. a.
den rätt att uppta lån, som finnes böra medges förbundet. Om kommunalförbund
medges lånerätt, bör enligt uttalanden vid bestämmelsens tillkomst
det högsta belopp förbundet äger upplåna alltid anges i förbundsordningen.

Enligt kreditmarknadsstatistiska uppgifter, som redovisas i kommunalrättskommitténs
betänkande, uppgick primärkommunernas tillfälliga lån
vid utgången av 1961 till sammanlagt 511 miljoner kronor. Sammanlagda beloppet
av anläggningslån, upptagna med Kungl. Maj:ts tillstånd, uppgick enligt
den kommunala finansstatistiken vid utgången av 1960 till 5 492 miljoner
kronor. Huvuddelen av lånetillstånden avser planerings- och anläggningsverksambet,
fastighetsförvaltning, industrier och affärsdrivande verk samt
undervisnings- och bildningsverksamhet.

F. n. finns omkring 250 kommunalförbund, av vilka de flesta avser polisväsendet.
Förbundens sammanlagda långfristiga lån uppgick 1959 till omkring
70 miljoner kronor. Härav belöpte större delen på förbunden för teknisk
verksamhet och skolförbunden. Förbundsmedlemmarna i de 11 tekniska
förbund, som fanns 1960, hade enligt 1961 års taxering ett sammanlagt
skatteunderlag på omkring 36 miljoner kronor och medlemmarna i de
1960 befintliga skolförbunden omkring 9 miljoner.

Komniunalrättskommittén

Reformbehovet

En reform skulle enligt kommittén kunna få endast begränsad betydelse,
eftersom antalet kommunalförbund på andra områden än polisväsendet är
ringa och eftersom bara ett mindre antal förbund torde behöva en under -

KiiikjI. Maj.ts proposition nr 24 år /.%‘4

ställningsfri lånerätt. All fördelarna av en ändring skulle bli förhållandevis
begränsade, och det även vid ökad användning av konununallörhund,
anses likväl inte avgörande. Även när det gäller eu fri lånerätt måste det bil
förbundsmedlemmarnas sak alt bestämma om ett förbund skall ha sådan
lånerätt eller inte. Förbund, som inte behöver eu fri lånerätt, skulle självfallet
komma att lämnas utan sådan och för deras vidkommande skulle
därför nuvarande ordning lämnas orubbad. Det är kommitténs mening att
i detta läge tillräckliga skäl för eu reform kan finnas redan om i blott ett
begränsat antal fall finns klara behov av eu fri lånerätt.

Härefter redovisar kommittén skälen för och emot eu reform med utgångspunkt
i de intressen som kan beröras av en fri lånerätt.

Från kommunalförbundens egen synpunkt skulle en fri lånerätt enligt
kommittén ofta kunna medföra bestämda fördelar. Förbunden skulle erhålla
möjligheter att på enklaste sätt skaffa rörelsemedel och medel för vissa
investeringar. Nuvarande ordning anses medföra att särskilda åtgärder — särskilt
vid förbundsverksamhetens igångsättande — ofta erfordras för att
skaffa medel till här berörda behov. En fri lånerätt skulle öka förbundens
rörelsefrihet till förmån för förbundsverksamhetens effektivitet. Den
skulle medge större möjligheter till en från ekonomisk synpunkt lämplig
planering och utformning av förbundsverksamheten.

De relativt få kommunalförbund som har något verkligt behov av en
underställningsfri lånerätt är enligt kommittén främst förbunden för teknisk
verksamhet — vattenverk, avloppsverk, elverk, renhållningsverk o. d.
— och förbunden på skolans område. För dessa förbund är medelsbehoven
ofta så stora och varierande under olika tider att fri lånerätt skulle medföra
avsevärda fördelar. Därtill kommer att dessa förbund ofta har många medlemmar,
vilket gör att en medelsanskaffning över förbundsmedlemmarna
kan vara särskilt omständlig. För här avsedda förbund kan en fri lånerätt
ofta framstå såsom ett naturligt komplement till en underställningskrävande
sådan. I anslutning till omfattande investeringar kan medel behöva upplånas
särskilt för utredningar, projektering och andra åtgärder, som i vart
fall inte omedelbart kan finansieras genom huvudlånen för investeringarna.
Kommittén anför i detta sammanhang ytterligare att förbund med omfattande
ekonomiskt betonad verksamhet knappast torde kunna undgå en
viss skuldsättning. Även om några lån inte upptas, måste i bokföringen
redovisas skulder i form av exempelvis inkomstförskott eller av affärskiediter
eller obetalda utgifter. Det kan framstå såsom från formell och saklig
synpunkt opåkallat att här alltför strikt upprätthålla en gräns mellan sådana
skulder och kortfristiga låneskulder.

Genom att kommunalförbund inte får göra borgensåtaganden försvåras
enligt kommittén användning av förbundsformen på socialvårdens och bostadsförsörjningens
områden. Kommittén räknar med att samarbete på dessa
områden kan komma i tråga inom ett kommunblock såsom ett led i
strävandena mot kommunsainmanläggning och att förbundsfounen kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i år 196i

visa sig mera ändamålsenlig också för permanent samarbete än man hittills
antagit. Om samverkan skall kunna äga rum finner kommittén i vart
fall att det från förbundssynpunkt är angeläget att förbunden utrustas med
underställningsfri borgensrätt.

Genom lagstiftning 1962 fick kommunerna rätt att utan underställning
uppta bottenlån för kommunala bostadsbyggnadsföretag. Kommittén erinrar
om att skäl därvid ansågs saknas för att inbegripa kommunalförbunden i
reformen men påpekar att detta undantag inte kommit till uttryck i lagtexten;
18 § kommunalförbundslagen hänvisar nämligen utan inskränkning
till alla i 59 § första stycket kommunallagen upptagna fall av underställningsfrihet.
När det gäller dessa bottenlån anser kommittén på samma
skäl som i fråga om borgensåtaganden på bostadsförsörjningens område att
lånerätten bör vara fri. Kommittén konstaterar slutligen att underställningsfri
lånerätt beträffande vatten- och avloppsanläggningar, vilken 1961
tillerkändes kommunerna, skulle medföra fördelar även för förbunden.

För långivarna anser kommittén en fri lånerätt inte kunna medföra olägenheter
eller risker. Kommunalförbunden är klart avgränsade offentligrättsliga
subjekt med samma kreditvärdighet som kommunerna. Bakom
förbunden står kommunerna, vilkas betalningsförmåga kan tagas i anspråk
genom utdebiteringsbeslut av förbundsfullmäktige eller genom särskild utdebitering
från länsstyrelsens sida. Den nuvarande underställningskrävande
lånerätten har inte ansetts innebära några vådor, trots att den medger
en större och långfristigare upplåning än vad en fri lånerätt efter mönster
av 58 § kommunallagen skulle göra.

När det gäller förhållandet till den centrala lånekontrollen konstaterar
kommittén att flertalet kommuner för närvarande långt ifrån utnyttjar
hela Utrymmet för den i 58 § kommunallagen reglerade fria lånerätten. Förbundens
behov torde därför redan nu i stor utsträckning kunna tillgodoses
genom fria lån tagna av förbundsmedlemmarna. Utan eftersättande av andra
lånebehov har kommunerna sålunda kunnat låna i erforderlig utsträckning
också för förbundsändamål och det finns alltså i stort sett utrymme
för att överflytta viss del av kommunernas fria lånerätt till förbunden och
för att bibehålla nuvarande ram för fri kommunal upplåning. Kommittén
antar dessutom att en fri lånerätt för förbunden, lagd ovanpå medlemmarnas
lånerätt, inte avsevärt skulle öka den faktiska upplåningen.

En utvidgning av ramen för den fria lånerätten skulle enligt kommittén
knappast ha någon betydelse ens om man antog att hela den upplåning,
som kan komma att ske genom förbunden, skulle vara ett nytillskott. För
kommunernas vidkommande utgör de kortfristiga lånen ungefär eu tiondedel
av de långfristiga. Vid samma fördelning för kommunalförbundens del
skulle deras kortfristiga, stående lånebelastning hålla sig under 10 miljoner
kronor.

En frihet för förbunden att ikläda sig borgen för statliga lån och lån åt

Kiingl. Maj.ts proposition nr 21 år 9

bostadsbyggnadsföretag samt att låna till vatten- och avloppsanläggningar
(59 § andra och tredje styckena kommunallagen) skulle, anför kommittén,
inte kunna medföra någon ökning av den sammanlagda, fria upplåningen.
Ett överflyttande av verksamhet, för vilken denna låne- eller borgensratt
bär betydelse, från kommunerna till kommunalförbund, kan sagas innebara
eu motsvarande flyttning av lånebehoven. Skulle förbunden inte ges någon
fri låne- eller borgensratt, får antagas att deras lånebehov i första hand
skulle täckas omvägen över förbundsniedlemmarna och med begagnande
av deras frihet. Det är nämligen knappast tänkbart att man har annat an
i undantagsfall på kommunalt håll skulle föredra underställningskrävande
förbundslån framför fria lån från medlemmarnas sida.

På grund av det anförda och då förbunden har sådan organisation och
sadana verksamhetsformer att de har lika goda möjligheter som kommunerna
att iaktta en sund lånepolitik finner kommittén att en uppmjukning
av bestämmelserna inte skulle innebära någon försvagning från lanekontrollsynpunkt
och att den centrala lånekontrollen väsentligen saknar betydelse
för tillvaratagande av förbundsmedlemmarnas intressen gentemot
förbunden.

I fråga om den fria lånerättens betydelse i övrigt för relationerna mellan
förbundsmedlemmarna och förbunden erinrar kommittén forst om att en
ökad lånerätt skulle kunna försvaga förbundsmedlemmarnas inflytande
över förbundens verksamhet men framhåller i det sammanhanget, att det
självfallet måste bli förbundsmedlemmarnas sak att bestämma om förbundet
skall ha fri lånerätt eller inte och att uppställa begränsningar för eu
sådan. Kommittén anser inte heller att en fri lånerätt från forbundsmedlemmarnas
synpunkt kan inge allvarligare betänkligheter än en understallningskrävande,
eftersom förbundens i princip temporära natur kan gora
en kontroll över den långfristiga upplåningen för större investeringar mera
påkallad än en kontroll över en begränsad, kortfristig upplåning. Kommittén
vill hålla för troligt att man ofta på kommunalt håll kan vara mera benägen
att till ett förbund lämna ifrån sig en kortfristig lånerätt an en
låt° vara underställningskrävande — långfristig. Särskilt i förbund, som
tillagts en långt gående självständighet, är det vidare enligt kommittén
mindre konsekvent att ett direktinflytande från förbundsmedlemmarnas
sida alltid skall behöva finnas när det gäller kortfristig upplåning. Ett direktinflytande
i ett så begränsat hänseende kan knappast ha någon avsevärd
betydelse. Andra regler tillgodoser på ett verksammare sätt förbundsmedlemmarnas
intressen av medinflytande över och kontroll av förbundsverksainheten,
tillägger kommittén.

Sammanfattningsvis finner kommittén att en fri lånerätt skulle medföra
påtagliga fördelar, särskilt för större förbund med omfattande och kostnadskrävande
uppgifter. Jämväl från förbundsmedlemmarnas synpunkt
skulle, särskilt i sådana förbund, fördelar stå att vinna av en reform. En

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1964

reform syns inte heller medföra några betydande olägenheter för långivarna
eller för den centrala lånekontrollen. Goda möjligheter föreligger att
komma tillrätta med de tekniska problem, som kan vara förenade med eu
fri förbundslånerätt. Kommittén föreslår därför att en reform nu genomförs.

Lånebestämmelsernas utformning

Vid utformningen av lånebestämmelserna har kommittén ansett sig bunden
av nu gällande primärkommunala lånebestämmelser.

För d e n a 11 in ä n n a, fria 1 å n e r ä 11 e n (58 § första stycket kommunallagen)
diskuterar kommittén två alternativ. Det första avser en låneratt
som inryms i och inkräktar på förbundsmedlemmarnas lånerätt. Det
skulle innebära att medlemmarna i varje särskilt fall finge avgöra hur stor
del av deras lånerätt som skulle avstås för förbundsverksamhet och de skulle
tvingas att noggrant avväga omfattningen av varje förbunds lånerätt
Kommittén finner emellertid i anslutning till konkreta exempel, varom här
hanvisas tall betänkandet s. 35, att detta alternativ kan medföra tillämpndngssvårigheter.

Det andra alternativet är en fristående, ovanför förbundsmedlemmarnas
laneratt liggande förbundslånerätt. En sådan utformning skulle enligt kommittén
medföra avsevärda fördelar i tillämpningen. Man skulle nämligen
slippa invecklade avstämningar mellan de olika förbundsmedlemmarnas
och förbundets aktuella lånebelastning. Mot detta alternativ kan enligt kommittén
visserligen invändas att det vidgar ramen för den sammanlagda
kommunala upplåningen och kan medföra att kommunerna inte iakttar
tillbörlig återhållsamhet när de tilldelar förbund lånerätt. Emellertid anses
en sammankoppling med förbundsmedlemmarnas lånerätt nu knappast
fylla någon funktion. Kommunerna utnyttjar merendels inte fullt ut sin
egen fria lånerätt och har alltså i stort sett redan nu möjligheter att genom
underställmngsfria lån skaffa medel för förbundsverksamhet. Upplåningen
från förbundens sida kan inte väntas få någon sammantagen omfattnin»
av betydelse. Om förhållandet mellan långfristiga och kortfristiga lån antas
bli detsamma för förbunden som för kommunerna — de kortfristiga
lånen understiger nu 10 procent av de långfristiga — skulle de nuvarande
kommunalforbunden tillhopa kunna beräknas låna högst ett sammanlagt
belopp, som inte uppgår till 10 miljoner kronor. Skäl synes därför saknas
att valja den från tillämpningssynpunkt mindre fördelaktiga utformningen
med en sammankopplad lånerätt. Kommittén förordar därför alternativet med
fristående förbundslånerätt.

En fristående lånerätt kan, anför kommittén, utformas antingen efter
monster av landstingslagen så, att ingen beloppsgräns utan endast längsta
anetid bestäms i lagen, eller efter mönster av kommunallagen med det
högsta lånebeloppet bestämt i lagen efter förbundsmedlemmarnas samman -

Kungl. Maj.ts proposition nr ''>''i år 1 >

lagda ekonomiska resurser och därjämte eu föreskrift om längsta lånetid.
Under hänvisning till att kommunalförbundslagens lånebestämmelser sä
längt som möjligt bör anslutas till kommunallagens förordar kommittén
den senare lösningen och löreslår att högsta lånebeloppet i kommunalföi -handslagen anges i förhållande till förbundsmedlemmarnas sammanlagda
ekonomiska resurser sådana dessa framgår av sammanlagda antalet skattekronor.
Kommittén framhåller att några mera exakta grunder för beräkning
av lämpligt lånebelopp per skattekrona inte torde stå att finna och
stannar för eu gräns av 2 kronor per skattekrona. Det ankommer på förbundsmedlemmarna
att i stadgarna för varje förbund bestämma det belopp
intill vilket lån skall få upptas utan Kungl. Maj :ts tillstånd och de måste då
hålla beloppet inom denna beloppsgräns. Kommittén nämner \ idare att den
föreslagna gränsen kan synas hög men att den bör anpassas även till tänkbara
ytterlighetsfall av ingående samverkan på flera kostnadskrävande
verksamhetsområden.

Eftersom förbundens lånebehov varierar avsevärt, skulle enligt kommittén
den föreslagna beloppsgränsen uppenbarligen i många fall ha föga
värde som spärr. Om en beloppsbegränsning skall upprätthållas, synes det
därför nödvändigt med eu kompletterande spärr beträffande beloppet. Det
är då enligt kommitténs bedömande lämpligt alt beloppsbestämmelsen får
innehålla att förbunden kan medges rätt att i skälig omfattning upplåna
medel, dock högst intill ett belopp av 2 kronor per skattekrona. Skäligheten
bör bestämmas efter verksamhetens art och omfattning och eftei föibundsmedlemmarnas
ekonomiska förhållanden. Med denna skälighetsregel erbjuds
möjligheter att vid fastställande av förbundsordning eller efter besvär komma
till rätta med uppenbara överdrifter vid tilldelande av lånerätt.

I fråga om lånetid förordar kommittén i enlighet med kommunallagen att
en längsta återbetalningstid av 5 år får gälla för kommunalförbunden.

Särskilda bestämmelser för de speciella samverkansfall då
en kommun deltar i flera kommunalförbund eller då primärkommun och
municipalsamhälle ingår i förbund skulle enligt kommittén lätt bli alltför
invecklade och sakna nämnvärd betydelse. Förslaget innebär därför att
varje förbund skall kunna ges full lånerätt och att även municipalsamhällets
skatteunderlag skall medräknas särskilt. För kommunalförbund, vari
landstingskommun ingår, föreslås i beloppshänseende endast den förut
nämnda skälighetsregeln gälla.

Kommunalförbunden bör vidare enligt kommitténs förslag äga ingå b o rg
e n och uppta lån för gäldande av äldre lån efter samma gi under
som enligt 58 § andra och tredje styckena kommunallagen gäller för
kommunerna. För den allmänna, fria borgensrätten och lånerätten bör gälla
gemensamma gränser. Om ett förbund tilldelas underställningsfii lånerätt
bör — om inte annat uttryckligen sägs — rätten anses innefatta borgensrätt
och rätt att uppta lån för gäldande av äldre lån. Intet bör emellertid hindra

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1964

att medlemmarna bestämmer att borgensrätt eller rätt att uppta avlösningslån
inte skall finnas eller att särskilda beloppsgränser skall gälla för borgensrätten.
För avlösningslanen bör nagra särskilda beloppsbegränsningar
inte finnas. Dessa lån bör emellertid då inte få spränga de gränser, som
förbundsmedlemmarna satt för den underställningskrävande lånerätten.

Slutligen föreslår kommittén att kommunalförbund skall efter samma
grunder som enligt 59 § kommunallagen gäller för s p e c i a 1 f a 11 e n av
underst ällningsfr ihet få rätt att uppta lån av statsmedel, lån för
bostadsbyggnadsföretag, som godkänts för statlig belåning, och lån till vatten-
och avloppsanläggningar samt ingå borgen gentemot staten och för
godkända bostadsbyggnadsföretag. Kommittén prövar i detta sammanhang
frågan om förbundsmedlemmarna skall kunna beloppsbegränsa rätten. Frågorna
om låne- och borgensrätt över huvud skall finnas för ett förbund avgörs
av förbundsmedlemmarna. Kommittén anser därför mest naturligt
att medlemmarna också skall kunna stadga beloppsbegränsningar. En sådan
lösning ter sig också mest följdriktig med hänsyn till att gränser skall
uppställas till och med för den underställningskrävande lånerätten. Om
särskilda gränser inte beslutas för sådan låne- och borgensrätt, som behandlas
i 59 § kommunallagen, bör rätten enligt kommittén anses underkastad
samma gränser, som den allmänna, fria lånerätten.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser biträder kommitténs uppfattning om b e h o v e t
a'' under ställningsfri lånerätt för kommunalförbund
samt tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om en reform
i sådant syfte.

Kommunindelningens betydelse för kommunalförbunden berörs av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, som anser att även i framtiden vissa
samhällsuppgifter kommer att kräva samverkan i förbund, främst vattenförsörjning
och undervisning. Vidare torde den pågående kommunblockbildningen
enligt länsstyrelsen åtminstone under en övergångstid framtvinga
ökad användning av kommunalförbund och vidare kan det måhända
i framtiden visa sig att kommunalförbund — av permanent karaktär och
med uppgift att ombesörja begränsade samhällsuppgifter — i vissa fall
är den lämpligaste lösningen av kommunindelningsfrågan.

Att en underställningsfri lånerätt blir till gagn eller behövs för vissa
betydelsefulla förbund, främst inom vattenförsörjningen och undervisnings^
äsendet, framhålls särskilt av kammarkollegiet samt länsstyrelserna i Stockholms
och Malmöhus lön. Beträffande vatten- och avloppsanläggningar uttalar
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att de för närvarande utgör en förutsättning
för bostadsbebyggelse och att de hittills mest kommit till stånd på
initiativ av enskilda kommuner. Styrelsen fortsätter härom.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 24 år 1904 1:1

Behovet av ett samgående mellan två eller liera kommuner för att gemensamt
ordna vatten- och avlopps Irågan har emellertid på senare tid alltmer
aktualiserats både av tekniska och ekonomiska skäl. Det ökade vattenbehovet
har sålunda tvingat samhällena allt längre från förbrukningsoiten
i sökandet efter lämpliga vattentäkter. Skärpta krav på reningsåtgärder har
haft motsvarande verkan i fråga om avloppsreningsverken. Erforderligt
samgående på området har hittills mestadels skett genom överenskommelser
mellan berörda kommuner utan utnyttjande av kommunalförbundsinstitutet,
vilket givetvis även i fortsättningen synes kunna ske utan direkt påvisbara
nackdelar. Styrelsen anser emellertid att möjlighet för kommunerna
bör finnas, icke minst med hänsyn till den utveckling, som kan skönjas på
vatten- och avloppsområdet, att även inom ramen för ett kommunalförbund
kunna lösa finansieringsfrågorna på ett smidigt sätt. Det kan då anses befogat,
att kommunalförbunden även medgives underställningsfri lånerätt och
rätt att ingå borgen i nära överensstämmelse med vad som redan gäller for
de enskilda kommunerna.

på skolans område får en underställningsfri lånerätt största betv delsen
för de kommunalförbund som behöver investera i nya skollokaler, anför
skolöverstyrelsen och anger följande skäl.

Innan huvudlånen för dylika investeringar beviljas, kan ett behov av
medel uppstå för att kostnaderna för arkitekternas arbete och övrig projektering
skall kunna täckas. Då särskilt lånetillstånd för anskaffande av inventarier
till skolanläggningar regelmässigt icke lämnas, torde kommunalförbunden
— i likhet med kommunerna — ha ett behov av att underställningsfritt
kunna uppta lån för sagda ändamål. Inventariekostnaderna uppgår,
särskilt för högstadieskolor, till betydande belopp. Vidare uppstår givetvis
ett lånebehov, om de verkliga byggnadskostnaderna, som icke sällan
är fallet, blir högre än det schablonmässigt uträknade bidragsunderlaget,
vilket också utgör lånetak.

Att kommunalförbunden saknar rätt att ingå borgen eller i övrigt åtaga
sig ansvarighet för annans skuld får enligt länsstyrelsen i Stockholms län
anses utgöra den kanske svåraste bristen i det nu rådande systemet. Därigenom
har nämligen förbundsinstitutets användbarhet för interkommunal
samverkan på socialvårds- och bostadsförsörjningsområdena begränsats.
Länsstyrelsen anser i hög grad angeläget att denna brist undanröjs.

Också när det gäller lånebestämmelsernas utformning
ansluter sig remissinstanserna i allmänhet till kommitténs förslag.

Därest omfattningen av förbundens allmänna, fria lånerätt i enlighet med
förslaget bestäms inte bara efter skatteunderlaget utan också efter skälighet,
måste denna lånerätt enligt kammarkollegiet fixeras till ett visst belopp
som skall anges i förbundsordningen. Detta medför att en eventuell
ökning av skatteunderlaget inom ett förbund efter tidpunkten för förbundsordningens
fastställande inte vidgar den förbundet medgivna lånerätten.
Denna fråga behandlar också svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund och kommunala finansrådet, vilka menar att en
nedgång av skatteunderlaget hos förbundsmedlemmarna synes kräva eu

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1964

ändring i förbundsordningens föreskrift om högsta fria lånebelopp och att
detta bör komma till uttryck i lagtexten.

Den föreslagna beloppsgränsen 2 kronor per skattekrona anses väl hög
av fullmäktige i Stenbrohults kommun, som anför att ett lånebehov som
närmar sig högsta tillåtna belopp ofta torde avse investeringar planlagda i
så god tid att underställning av lånebeslutet väl skulle medhinnas.

Förslaget om en kompletterande spärrbestämmelse som föranleder skälighetsprövning
innebär enligt svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund och kommunala finansrådet en principiell nyhet, och
bestämmelsen anses ge länsstyrelserna vidsträckta befogenheter att vägra
fastställa förbundsordningar. Organisationerna motsätter sig inte en sådan
skahghetsklausul men förklarar sig utgå från att den kommer att utnyttjas
försiktigt.

Departementschefen

Såsom huvudregel gäller att kommunala beslut om upptagande av lån eller
ingående av borgen skall underställas Kungl. Maj :ts prövning och fastställelse.
Underställningsplikten syftar väsentligen till att åstadkomma ett
skydd för den kommunala förmögenheten och att öka Kungl. Maj :ts möjligheter
till överblick över och samordning på det samhällsekonomiska området.

Från regeln om underställningsskyldighet finns såsom framgår av den
förut lämnade redogörelsen vissa undantag. Därvid märks främst den beloppsmässiga,
på skatteunderlagets storlek beroende fria lånerätten. Dess
syfte ar att tdlgodose behoven av kassaförlag och av medel för finansieringav
vissa investeringar med lånemedel under kortare tid. Sådan underställningsfri
lånerätt kan för närvarande inte tillerkännas kommunalförbund.

För vissa särskilt angivna långfristiga lån och borgensåtaganden, främst
sådana som avser eller äger samband med bostadsförsörjningen, föreligger
också underställningsfrihet för kommunerna. Sådan fri lånerätt kan tillkomma
även kommunalförbund för lån av statsmedel som Kungl. Maj:t
beviljat samt, i den mån Kungl. Maj :t så beslutar, lån av statsmedel som
statlig myndighet beviljat och lån för bostadsbvggnadsföretag som godkants
for statlig belåning. Enligt statsmakternas ställningstagande vid bestämmelsernas
tillkomst skulle denna fria lånerätt dock vara förbehållen

de borgerliga primärkommunerna. Kommunalförbund kan inte i något fall
tilläggas rätt att ingå borgen för annans skuld.

De i riksdagen framförda önskemålen om en reform grundas främst på
uppfattningen att kommunalförbunden behöver möjlighet att på ett smidigare
och snabbare sätt än nu skaffa sig rörelsekapital. Kommunalrättskommittcn
visar enligt min mening på ett övertygande sätt att ett sådant

Kunr/l. \Inj:ts proposition nr 24 är /.%''4 i:»

behov i vissa fall föreligger. .lag delar även kommitténs mening att det
skulle gagna en del kommunalförbund att kunna få också den i 59 8 kommunallagen
stadgade speciella underställningstria låne- och borgensrätten.
Det sistnämnda gäller, såsom understrukits vid remissbehandlingen, särskilt
kommunalförbunden för teknisk verksamhet och på undervisningens område.
För dem är medelsbehoven ofta mycket betydande, och det stora antalet
förbundsmedleinmar i särskilt den förstnämnda gruppen gör för närvarande
medelsanskaffningen besvärlig och tidsödande. Härtill kommer att
en underställningsfrihet för lån till vatten- och avloppsanläggningar och
för lån och borgensåtaganden i samband med bostadsbyggnadsföretag i sin
män kan bidra till att kommunalförbundet bättre kan utnyttjas på bostadsförsörjningens
område.

Kommittén finner, med instämmande eller utan erinran av remissinstanserna,
inte bara att en underställningsfri låne- och borgensrätt skulle vara
till fördel för kommunalförbunden och deras medlemskommuner utan ä\en
att den inte skulle medföra några olägenheter för långivarna eller för den
av statsmakterna utövade lånekontrollen.

Jag förordar således kommitténs av remissinstanserna omfattade förslag
att underställningsfri låne- och borgensrätt skall kunna tillerkännas kommunalförbund.
Den omständigheten att dessa är förhållandevis få bor inte
medföra att man avstår från en reform som skulle bli till nytta for dem. En
inom vissa gränser fri lånerätt blir som kommittén framhåller ett naturligt
komplement till den underställningskrävande lånerätten.

Vid utformningen av sitt förslag om en fri kortfristig lånerätt för kommunalförbund
prövar kommittén två vägar: att inrymma förbundens lånerätt
inom förbundsmedlemmarnas och att helt frikoppla förbundens lånerätt
därifrån. Kommittén finner därvid att en sammankoppling av medlemmarnas
och förbundens lånerätt numera knappast skulle fylla någon uppgift
som spärr mot en alltför stor sammantagen kommunal upplåning, eftersom
kommunerna oftast inte fullt utnyttjar sin egen fria lånerätt. På grund
härav och då en fristående förbundslånerätt vid sidan av medlemmarnas
är enklare från tillämpningssynpunkt förordar kommittén en sådan. Liksom
remissinstanserna biträder jag detta förslag.

.lag anser lämpligt att den allmänna underställningsfria lånerätten såsom
”kommittén föreslår ställs i relation till medlemskommunernas sammanlagda
skatteunderlag. Som kommittén framhåller går det inte att finna
exakta grunder för beräkning av lämpligt högsta lånebelopp. Det föreslagna
beloppet 2 kronor per skattekrona kan, jämfört med 5 kronor för primarkommun,
synas högt. Jag vill emellertid erinra om att överförandet av en viss
uppgift från kommuner till kommunalförbund minskar lånebehovet hos
medlemmarna och att det bör ankomma på dem att i förbundsordningen bestämma
det högsta belopp intill vilket lån får upptas. Vidare bör det högsta

Kungl. Maj. ts proposition nr 24 år 1964

tillåtna lånebeloppet avpassas så att det möjliggör samverkan inom samma
kommunalförbund på flera kostnadskrävande verksamhetsområden. Jag
finner därför inte anledning frångå kommitténs förslag på denna punkt.

Som en ytterligare garanti, vid sidan av skatteunderlagsgränsen, mot för
omfattande lånerätt finner jag lämpligt att lånerätten såsom kommittén
föreslår begränsas även till ett efter skälighet bedömt högsta belopp. I enlighet
med kommitténs mening bör skälighetsprövningen, som görs av länsstyrelsen
i samband med granskning av förbundsordningen, ha till syfte att motverka
uppenbara överdrifter vid tilldelande av lånerätt. Länsstyrelserna bör
därvid ägna särskild uppmärksamhet åt sådana fall då en kommun ingår
i flera kommunalförbund.

Genom att lånerätten prövas i samband med förbundsordningens fastställande
kan, som framhålls av några remissinstanser, därefter inträdande ändringar
i förbundsmedlemmarnas skatteunderlag inte beaktas vid utövande
av lånerätten. Vid ökat skatteunderlag medför detta ingen annan olägenhet
än besväret att vid behov få ändring i förbundsordningen fastställd. Vid
minskat skatteunderlag gör sig däremot kontrollsynpunkten gällande. De
fall, där lånerätten skulle komma att ligga nära högsta tillåtna belopp, torde
med hänsyn till vad jag förut anfört bli sällsynta. Anledning synes inte
finnas att för dem utfärda särskilda lagbestämmelser. I förbundsordningens
lånerättsbestämmelser kan, om det i något fall skulle behövas, i stället intas
en klausul om lägre lånetak för det fall att skatteunderlaget nedgår till
en viss angiven lägre nivå.

Liksom kommittén anser jag att den för primärkommunala underställmngsfria
lån enligt 58 § kommunallagen gällande längsta återbetalningstiden
om d år bor tillämpas även på allmän underställningsfri lånerätt för
kommunalförbund.

Beträffande sådana samverkansfall då en kommun deltar i flera kommunalförbund,
kunde övervägas att fastställa ett maximum av två kronor
för
finge dela på detta utrymme för lånerätt. Förbundslånerätt innebär emellertid
i stor utsträckning att lånebehov flyttas från förbundsmedlemmarna till
förbunden och en lånerätt för varje förbund efter fullt skatteunderlag betyder
foga for den sammanlagda kommunala upplåningen. På grund härav
och då den förut föreslagna skälighetsbegränsningen i förbundsordningen
utgör tillräcklig garanti mot en alltför omfattande lånerätt biträder jag
kommitténs uppfattning att särskilda regler inte behövs för dessa specialfall.
For kommunalförbund vari landsting ingår torde som kommittén föreslår
en beloppsbegränsning efter skälighet vara tillräcklig.

Jag tillstyrker förslaget att borgensrätt skall tillkomma kommunalförbund
pa samma sätt som enligt 58 § kommunallagen gäller för kommunerna.
Om i förbundsordningen stadgas olika beloppsgränser för lån och

Kungl. Moj.ts proposition nr Vt är 1i)C>i

borgen bör de samordnas så att det av lagen bestämda maximum inte
överskrids. I fråga om avlösningslån biträder jag likaledes kommitténs förslag.

Av del förut sagda framgår att underställningsfrihct i de specialfall, som
regleras i 59 § kommunallagen, kan få stor betydelse för vissa förbund och
jag biträder därför kommitténs förslag även på denna punkt. Med hänsyn
främst till den kontroll som vanligen i annan ordning sker beträffande bär
aktuella investeringar och åtaganden synes någon högsta beloppsgräns inte
behöva anges i lagen. En annan sak är att förbundsmcdlemmarna kan önska
begränsa låne- och borgensrätten. Redan enligt gällande bestämmelser kan
kommunalförbund tillerkännas rätt att låna av statsmedel enligt 59 § första
stycket kommunallagen och denna lånerätt är underställningsfri. I förbundsordningen
skall dock anges maximibelopp. Detta bör på de skäl kommittén
anför gälla för alla specialfallen av underställningsfrihet. Själ\fallet
bör det däremot inte tillkomma förbundsmedlemmarna att bestämma att
låne- och borgensbeslut, som enligt kommunallagen är underställningsfria,
skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, men väl att göra den inskränkningen
alt förbundet inte får uppta lån eller ingå borgen i sådana fall
där Kungl. Maj :ts medgivande inte behövs.

I sammanfattning föreslås alltså följande. Liksom hittills får kommunalförbund
genom bestämmelse i förbundsordningen tilläggas rätt att uppta
lån; härtill kommer nu rätt att ingå borgen. Högsta låne- och borgensbelopp
skall alltid anges i förbundsordningen. Därvid kan bestämmas olika maximibelopp
för lån och borgen samt för skilda verksamhetsgrenar inom förbundet.
Har förbundet fått låne- och borgensrätt skall beslutet att uppta lån
och ingå borgen inte underställas Kungl. Maj :ts prövning i de fall som avses
i 58 § andra stycket och 59 § kommunallagen. I förbundsordningen får inte
föreskrivas att sådana beslut skall underställas. Förbundsmedlemmarna äger
vidare genom bestämmelse i förbundsordningen tillskapa en underställningsfri
låne- och borgensrätt, som främst avser att tillgodose behovet av förlagsmedel
och som motsvarar 58 § första och tredje styckena kommunallagen.
Förutom den beloppsbegränsning, som förbundsmedlemmarna alltid skall
göra, gäller här en legal sådan begränsning efter skatteunderlag och skälighet.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet utarbetats förslag
till lag angående ändrad lydelse av 4 och 18 §§ lagen den 31 maj 1957
(nr 281) om kommunalförbund. Som särskild motivering till de sålunda
föreslagna lagändringarna vill jag anföra följande.

4 § 5) innehåller i förhållande till gällande lydelse ett förtydligande av
hur låne- och borgensrätten skall anges i förbundsordningen. Dels skall anges
maximibelopp och dels i vad mån underställningsfri låne- eller borgensrätt
skall förekomma. Det måste anges särskilt om sådan rätt enligt 18 §

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1964

första stycket och enligt tredje stycket skall finnas. Olika beloppsgränser kan
bestämmas för fri och för underställningskrävande lånerätt samt för olika
typer av den fria lånerätten. Det vanligaste torde bli att så sker. 1 fråga om
underställningsfri låne- och borgensrätt enligt 18 § första och andra styckena
måste vid förbundsordningens fastställelse alltid iakttas de av lagen uppställda
begränsningarna. Skulle en föreslagen förbundsordning endast innehålla
ett maximibelopp för låne- och borgensrätt måste alltså detta belopp
falla inom lagens begränsningar såvitt avser det i 18 § första och andra
styckena nämnda fallet men inte i fråga om låne- och borgensrätt enligt 18 §
tredje stycket.

Enligt 18 § kommunalförbundslagen äger kommunalförbund f. n. uppta
lån utan Kungl. Maj :ts medgivande i de fall som avses i 59 § första stycket
kommunallagen. En förutsättning härför är självfallet att förbundet i förbundsordningen
medgivits rätt att överhuvudtaget uppta lån. Sådant medgivande
är enligt gällande ordning inte uppdelat på underställningskrävande
och underställningsfria lån. Enligt den löreslaga lydelse av 4 § 5) skall däremot
i förbundsordningen särskilt anges i vad mån lån får upptas utan
Kungl. Maj :ts medgivande. Den underställningsfria lånerätten enligt 59 §
första stycket kommunallagen skulle därmed bortfalla för de redan bestående
förbunden, eftersom de i sina förbundsordningar saknar särskilda bestämmelser
som anger i vad mån underställningsfri lånerätt får förekomma.
Dessa förbund skulle således nödgas ändra sina förbundsordningar för att
behålla hittills gällande fria lånerätt. Den föreslagna övergångsbestämmelsen
innebär att detta syfte vinns utan sådana ändringar.

För att redan verksamma förbund skall få underställningsfri låne- eller
borgensrätt i övrigt krävs däremot ändring i förbundsordningen.

Föreskrifterna i 18 § första och andra styckena motsvarar 58 § första och
tredje styckena kommunallagen, med den skillnaden att beloppsgränsen inte
prövas i varje låneärende utan vid förbundsordningens fastställande. Om
betydelsen av ändrat skatteunderlag hos förbundsmedlemmarna har jag förut
uttalat mig.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1964.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
genom proposition föreslå 1964 års riksdag att antaga inom inrikesdepartementet
upprättat förslag till lag angående ändrad Igdelse av 4 och 18 §§
lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Lars Norborg