Kungl. Maj.ts proposition nr ti år 1965 (Proposition 1965:14)

Kungl. Maj.ts proposition nr ti år 1965

Nr 14

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 10 §
1 mom. förordningen den 26 juli 19i7 (nr 576) om
statlig inkomstskatt, m. m.; given Stockholms slott
den i januari 1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 inom. och 10 § 1 inom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr
577) om statlig förmögenhetsskatt;

3) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om särskild varuskatt ;

6) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)
om försäljningsskatt;

7) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 apiil
1961 (nr 372) om bensinskatt;

8) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt;

9) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272);

10) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623);

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

1 liiliang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 14

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1965

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller huvuddelen av de förslag till omläggning av den
uirekta och indirekta beskattningen som förutskickats i finansplanen. I propositionen
föreslås sålunda

1) nya skalor för den statliga inkomstskatten:

a) sänkning av progressionen i inkomstlägena 20 000—50 000 kr. för
gifta och 10 000—50 0*00 kr. för ogifta,

b) höjning av tudelningsgränsen vid sambeskattningen från omkring
24 500 kr. till omkring 34 000 kr.;

2) viss schablonisering av kommunalskatteavdraget vid taxering till statlig
inkomstskatt, innebärande skattelättnader för årsinkomster upp till
32 000 kr. för makar och 16 000 kr. för ogift;

3.) ändrade grunder för beräkning av folkpensionsavgift (f. n. 4 procent
av taxerad inkomst, maximiavgift 600 kr.), varigenom avgiften beräknas
efter 4 procent av beskattningsbar inkomst och maximeras till 1 200 kr.,
innebärande lägre avgift för årsinkomster upp till 24 500 kr. för makar och
21 000 kr. för ogift;

4) nya sjömansskattetabeller (nu gällande tabeller tillkom genom beslut
är 1961), i vilka iakttages de i denna proposition föreslagna lättnaderna i
inkomstbeskattningen liksom även de under åren 1962—1964 skedda förändringarna
i beskattningen;

5) höjning av skattepliktsgränsen för förmögenhetsskatten från nuvarande
80 000 kr. till 100 000 kr.;

6) höjning av omsättningsskatten (allmänna varuskatten) från 6 till 9
procent, varvid dock näringslivets maskininvesteringar undantages från
höjningen;

7) höjning av bensinskatten med 5 öre per liter;

8) höjning av tobaksskatten med 2 öre per cigarrett;

9) ändringar i punktbeskattningen:

a) skatten på tandkräm, munvatten o. likn. samt på socker, sirap, spelkort
och grammofonvaror slopas,

b) skatten på parfymer, kosmetika och choklad, som f. n. tas ut efter
i vissa fall 40 procent och i andra fall 65 procent, bestämmes enhetligt till 50
procent.

Reformerna avses träda i kraft den 1 juli 1965 i fråga om den indirekta
beskattningen samt den 1 januari 1966 (inkomståret 1966) i fråga om inkomstbeskattningen
(inkl. folkpensionsavgiften) och vid 1966 års taxering
i fråga om förmögenhetsskatten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år t965

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4§.

1 in o m. Från sammanlagda---nästföljande stycke.

Skattskyldig, som---kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för
kommunal skatt skall beräknas till
ett belopp motsvarande minst en
fjärdedel av den sammanräknade
nettoinkomsten (summan av den
skattskyldiges enligt denna förordning
fastställda inkomster från olika
förvärvskällor, minskad med avdrag
enligt första stycket för underskott).
Avdraget må dock icke vid tillämpning
av denna schablonregel beräknas
till högre belopp än 2 250 kronor
eller, för makar som under beskattningsåret
levt tillsammans, för dem
båda gemensamt till högre belopp än
4 500 kronor eller, för den som under
beskattningsåret varit ogift (varmed
jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år, till högre belopp
än 4 500 kronor. Bestämmelserna i
detta stycke skola icke äga tillämpning
på fysisk person, som enligt vad
därom är särskilt stadgat taxeras
till statlig inkomstskatt i det för
riket gemensamma distriktet, samt
ej heller på juridisk person annat
än i fall som avses i 6 § 3 mom.

Har sådan--------i fråga.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1964:77 och av 10 J 1 mom. se 1961:623

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1965

10 §.

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

För skattskyldig---beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12	men	icke	16	000
16	»		20	000
20	»	»	30	000
30	*	»	40	000
40	9	»	60	000
60	»	»	100	000
100	9	»	150	000
150	kr.

kr.:	1 200	kr. för	12 000
»:	2 000	»	»	16 000
»:	3 200		»	20 000
*:	7 000	*	9	30 000
*:	11 300	*	»	40 000
*:	20 900	9	9	60 000
*:	42 500	»	»	100 000
»:	72 000	9	»	150 000

r. och 20 % av återstoden

»» 30 % t> »

» » 38 % » »

* * 43 % » »

» * 48 % * »

» » 54 % » *

» » 59 % » »

* * 65 % » »

För annan----beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000

men

icke

9 000

kr.: 600

kr.

för

6 000

kr. och

20 %

återstoden

9 000

12 000

»: 1200

9 000

25 %

12 000

16 000

*: 1 950

12 000

30 %

16 000

20 000

»: 3 150

16 000

36 %

20 000

30 000

»: 4 590

20 000

41 %

30 000

40 000

»: 8 690

30 000

45 %

40 000

60 000

* : 13 190

40 000

49 %

60 000

100 000

»: 22 990

60 000

54 %

100 000

150 000

»: 44 590

100 000

59%

150 000

kr.

: 74 090

150 000

65 %

Ändå att---— denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Statlig inkomstskatt--— angivna grundbelopp.

För skattskyldig —--beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000	men	icke	16 000	kr.:	1 200	kr.	för	12 000	kr. och	15 %	av	återstoden
16 000	»	»	20 000	*:	1 800	*	»	16 000	» »	22 %	9	»
20 000	»	»	24 000	*:	2 680	9	*	20 000	» *	27 %	9	a
24 000	»	»	30 000	*:	3 760	it	»	24 000	» *	34%	9	9
30 000	»	»	40 000	*:	5 800	»	»	30 000	» »	42 %	9	9
40 000	9	»	60 000	*:	10 000	»	»	40 000	* *	48 %	9	9
60 000		»	100 000	*:	19 600	it	»	60 000	it »	54%	9	9
100 000	»		150 000	*:	41 200		n	100 000	» »	59%	9	9
150 000	kr.				70 700		it	150 000	» it	65 %	9	9

För annan — — — beskattningsbara inkomsten;

Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 1965

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000

men

icke

8 000

kr.:

600

kr.

för

6 000

kr.

och

15 %

återstoden

8 000

10 000

900

8 000

22 %

10 000

15 000

1 340

10 000

27 %

15 000

20 000

»:

2 690

15 000

31 %

20 000

25 000

»:

4 240

20 000

36 %

25 000

30 000

6 040

25 000

40 %

30 000

40 000

»:

8 040

30 000

44 %

40 000

60 000

» ;

12 440

»>

40 000

49%

60 000

100 000

* :

22 240

60 000

54%

100 000

150 000

43 840

100 000

59 %

150 000 kr.

73 340

150 000

65 %

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i fråga om 1966 eller tidigare års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr U år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§ samt 11 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse
pa sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

9 §•

(Föreslagen lydelse)

Statlig förmögenhetsskatt---beskattningsbara förmögenheten

Såsom beskattningsbar---beskattningsårets utgång.

Därest för fysisk person eller
oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten
överstiger trettio gånger
den sammanräknade nettoinkomsten
enligt förordningen om statlig
inkomstskatt, skall den beskattningsbara
förmögenheten utgöra ett
belopp, motsvarande trettio gånger
den sammanräknade nettoinkomsten,
dock minst femtio procent av
den skattepliktiga förmögenheten.

Därest för fysisk person eller
oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten
överstiger trettio gånger
ett belopp, motsvarande summan
av de för den skattskyldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt förordningen
om statlig inkomstskatt
fastställda inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med enligt
samma förordning medgivna avdrag
för underskott å förvärvskälla
(sammanräknad nettoinkomst),
skall den beskattningsbara
förmögenheten utgöra ett belopp,
motsvarande trettio gånger den sammanräknade
nettoinkomsten, dock
minst femtio procent av den skattepliktiga
förmögenheten.

Har vid--------fråga är.

Beskattningsbar förmögenhet---kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Person, oskift dödsbo, ut- Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt
bolag eller i 10 § 1 mom. för- ländskt bolag eller i 10 § 1 mom. för

ordningen om statlig inkomstskatt
omförmäld familjestiftelse skall icke
utgöra statlig förmögenhetsskatt,
därest den beskattningsbara förmögenheten
icke överstiger 80 000 kronor.

ordningen om statlig inkomstskatt
omförmäld familjestiftelse skall icke
utgöra statlig förmögenhetsskatt,
därest den beskattningsbara förmögenheten
icke överstiger 100 000 kronor.

Ej heller------5 000 kronor.

1 Senaste lydelse av 9 § se 1958:298 samt av 10 § och 11 § 1 mom. se 1957:106.

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1965

11 §•

(Nuvarande lydelse)

1 m om. Statlig förmögenhetsskatt---familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor.
fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
80 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
100 000 men icke 150 000 kr.: JOO kr. för JOO 000 kr. och 8 °/oo av återstoden;

150 000 * * 200 000 *: 500 » * 150 000 » * 10 "/oo * * ’

200 000 » » 400 000 »: 1 000 » » 200 000 » » 13 “/oo » » ;

400 000 * * 1 000 000 *: 3 600 » » 400 000 * » Jö’/oo * » 5

1 000 000 kr. : 13 200 » » 1 000 000 * » J«“/oo * *

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt---familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:
åtta tiondedels procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 100 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
150 000 men icke 200 000 kr.: 400 kr. för 150 000 kr. och 1 % av återstoden;

200 000 » * 400 000 *: 900 » » 200 000 » » 1,3 % * * i

400 000 » » 1 000 000 »: 3 500 » » 400 000 » » 1,6 % » » >

1000 000 kr. : 13 100 * * 1 000 000 # » 1,8% »

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i fråga om 1965 eller tidigare års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1965

Förslag

'' till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering

av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 2—5 §§ lagen den 25 maj 1962 om finansiering
av folkpensioneringen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

V i , \ (

Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsavgift
för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst, under förutsättning att han
vid utgången av detta år fyllt minst
aderton och högst sextiosex år, att
han varit här i riket mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret samt
att han vid tidpunkten för tryckningen
av stomme till inkomstlängd för
taxeringsåret var svensk medborgare.

Folkpensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad
året näst före taxeringsåret åtnjutit
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension, eller för
den, som avlidit före ingången av
året näst före taxeringsåret. Ej heller
skall folkpensionsavgift erläggas
av den, för vilken den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten icke
uppgår till tvåtusenfyrahundra kronor
eller, om han skall taxeras enligt
för gift skattskyldig gällande bestämmelser
samt den med vilken han
skall samtaxeras icke enligt vad förut
sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga folkpensionsavgift, den
sammanlagda taxerade inkomsten
för dem som sam taxeras icke uppgår
till tvåtusenfyrahundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

§•

Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsavgift
för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst, under förutsättning
att han vid utgången av detta
år fyllt minst aderton och högst sextiosex
år, att han varit här i riket
mantalsskriven för året näst före
taxeringsåret samt att han vid tidpunkten
för tryckningen av stomme
till inkomstlängd för taxeringsåret
var svensk medborgare.

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1965

(Nuvarande lydelse)

Folkpensionsavgift skall utgå med
fyra procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst
med de begränsningar som
nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,
skola erlägga avgift med sammanlagt
högst sexhundra kronor. Därvid
skall iakttagas, att om vardera har
en taxerad inkomst överstigande sjutusenfemhundra
kronor, envar påföres
pensionsavgift med trehundra
kronor. Om endast den ene har en
taxerad inkomst överstigande sjutusenfemhundra
kronor, minskas i förekommande
fall dennes avgift så
att sammanlagda beloppet av avgifterna
ej överstiger sexhundra kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket skall erlägga avgift
med högst sexhundra kronor.

Folkpensionsavgift må i intet fall
utgå med högre belopp än vad som
motsvarar summan av tio kronor
och en femtedel av den taxerade inkomsten
i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra
kronor; och skola
därvid avgiftspliktiga som samtaxeras
anses som en avgiftspliktig samt
avgiftsbeloppet fördelas mellan dem
i förhållande till varderas taxerade
inkomst.

Folkpensionsavgift avrundas i förekommande
fall nedåt till närmaste
hela krontal.

(Föreslagen lydelse)

§•

Folkpensionsavgift skall utgå med
fyra procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,
skola erlägga avgift med sammanlagt
högst ettusentvåhundra kronor.
Därvid skall iakttagas, att om vardera
har en beskattningsbar inkomst
överstigande femtontusen kronor,
envar påföres pensionsavgift med
sexhundra kronor. Om endast den
ene har en beskattningsbar inkomst
överstigande femtontusen kronor,
minskas i förekommande fall dennes
avgift så att sammanlagda beloppet
av avgifterna ej överstiger ettusentvåhundra
kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket skall erlägga avgift
med högst ettusentvåhundra kronor.

Har avgiftspliktig vid taxering till
statlig inkomstskatt erhållit sådant
särskilt avdrag för väsentligen nedsatt
skatteförmåga som avses i 9 §
2 mom. andra stycket förordningen
om statlig inkomstskatt, skall vid
tillämpning av 2 och 3 §§ med taxerad
inkomst avses vad som återstår,
sedan den taxerade inkomsten minskats
med nämnda avdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har avgiftspliktig--------före dödsfallet.

Framställning som-------efter dödsåret.

I fråga--------statlig inkomstskatt.

5 §.

Folkpensionsavgift påföres i den Folkpensionsavgift påföres i den
kommun, där för den avgiftspliktige kommun, där för den avgiftspliktige
beräknats till statlig inkomstskatt beräknats till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst. beskattningsbar inkomst.

Om debitering---—---i uppbördsförordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i fråga om folkpensionsavgift, som påföres för år 1966 eller
tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)
om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 14 §, 18 § 3 mom. och 69 § förordningen den
1 december 1959 om allmän varuskatt samt anvisningarna till 18 § samma
förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Skatten utgår med sex procent av Skatten utgår med nio procent
beskattningsvärdet. av beskattningsvärdet.

3 mom. För rörelse, i vilken ingår
tillhandahållande av monteringsfärdiga
trähus, skall skatten, i vad
avser tillhandahållande och uttag ur
rörelse av sådana hus, beräknas allenast
å 70 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen.

(Se vidare anvisningarna)

§•

3 mom. För rörelse, i vilken ingår
tillhandahållande av monteringsfärdiga
hus, skall skatten, i vad avser
tillhandahållande och uttag ur
rörelse av sådana hus, beräknas allenast
å 60 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen.

Enligt samma grunder skall skatten
beräknas för annan rörelse i vad
avser tillhandahållande och uttag av
maskiner och andra döda inventarier
med en beräknad varaktighetstid av
mer än tre år för stadigvarande användning
i jordbruk, skogsbruk, rörelse
eller annan yrkesmässig verksamhet.

Med tillhandahållande enligt första
eller andra stycket jämställes uthyrning
av där avsedda varor för
användning i jordbruk, skogsbruk,
rörelse eller annan yrkesmässig
verksamhet.

(Se vidare anvisningarna.)

69 §.

Skatten utgår med sex procent av Skatten utgår med nio procent av
beskattningsvärdet. beskattningsvärdet. Vid införsel till

riket av vara som angives i 18 § 3
mom. utgår dock skatten utom i fält

> Senaste lydelse av 14 och 69 §§ se 1961:625 samt av 18 § 3 mom. se 1959: 507.

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som avses i 6 § 2 mom. tulltaxeförordningen
med fem och fyra tiondedels
procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är------—- — varuskatten inbegripen.

Vid bestämmande---------— liknande prestation.

Anvisningar
till 18 §.

Avdragsrätt enligt-------allmän varuskatt.

Med material------- — såsom emballage.

Med m o n teringsfärdiga
hus förstås i 18 § 3 mom. första
stycket hus avsedda för stadigvarande
bruk, som för uppförande på fast
grund levereras antingen i form av
färdigställda byggnadselement, innefattande
fullständig sats av bjälklags-,
vägg- och takkonstruktioner
med tillhörande beklädnads- och isolering
smaterial samt byggnadssnickerier,
eller på motsvarande sätt färdigmonterade.

Till maskiner eller andra
inventarier som angives i 18 $
3 mom. andra stycket hänföras personbilar
och sådana med skåp-, stationsvagns-
eller personbilskarosseri
utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt
ej överstiger 1 800 kilogram, endast
om de är o avsedda att nyttjas i yrkesmässig
trafik. Till maskiner eller
andra inventarier räknas vid tillämpning
av 18 § 3 mom. även reservdelar,
verktyg eller tillbehör som normalt
ingå i leverans av sådana inventarier.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. I samband med ikraftträdandet
skall följande iakttagas.

1. Med den inskränkning som följer av andra stycket äger förordningen
icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande inom riket av vara
eller tjänsteprestation som skett före den 12 januari 1965 eller varom före
nämnda dag slutits skriftligt avtal vari vederlaget blivit till beloppet fastställt.
Vad nu sagts om verkan av skriftligt avtal gäller även i fråga om
införsel till riket, om den, för vars räkning införseln sker, före den 1 juli
1965 till generaltullstyrelsen skriftligen anmält sin avsikt att åberopa avtalet
vid införseln. Förordningen äger ej heller tillämpning i fråga om sådant
tillhandahållande genom postverkets försorg av periodiska publikationer,

Kungl. Maj.ts proposition nr li år 1965

för vilket vederlag influtit till postverket före den 1 juli 1965, även om vederlaget
först därefter kommer mottagaren till godo.

Avser ett före den 12 januari 1965 slutet skriftligt avtal, vari vederlaget
blivit till beloppet fastställt, tillhandahållande inom riket av tjänsteprestation
som anges i 11 § förordningen om allmän varuskatt äger 14 § i dess
nya lydelse tillämpning på tjänsteprestationen från och med den dag
dock tidigast den 1 juli 1965 — då avtalet skulle upphöra att gälla, om det
med iakttagande av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den 1 juni 196a.
Motsvarande gäller tillämpningen av bestämmelserna om uthyrning i 18 §

3 mom. . , .. ......

2. Bestämmelserna i första punkten om skriftligt avtal aga tillämpning
även på avtal, vari skriftlig viljeförklaring föreligger från endast den ena
parten, om avtalet fullgöres i enlighet med denna viljeförklaring.

Kan enligt avtalet vederlag som anges med bestämt belopp ändras om
kostnadsändring eller dylikt inträffar, anses vederlaget likväl fastställt till
beloppet, om vederlaget utgår utan ändring eller ändras endast i enlighet
med bestämmelse i avtalet om ändring i anslutning till ändring i officiellt
index eller, i fråga om entreprenadarbete eller motsvarande, i kollektivavtal.
. . . ..

3. Förordningen äger icke tillämpning å den redovisning av preliminär

allmän varuskatt som skall ske under juli månad 1965.

4. Omfattar redovisningsperiod eller beskattningsår tid såväl före som
efter denna förordnings bestämmelser skola tillämpas, gäller följande särskilda
bestämmelser.

Särskild deklaration för preliminär allmän varuskatt skall avgivas dels
för den del av redovisningsperioden som avser tid före utgången av juni
månad 1965 dels för återstoden av redovisningsperioden.

Vid taxering till allmän varuskatt skall skattepliktig omsättning, med
tillämpning av 28 § andra stycket förordningen om allmän varuskatt, anges
särskilt för tid före utgången av juni manad 196o och särskilt för tid därefter.

I fråga om taxering till allmän varuskatt för försäljning och uttag av
produkter från jordbruksfastighet gälla de särskilda bestämmelser som
Kungl. Maj :t meddelar.

5. Fordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings
ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

Kungi. Maj:ts proposition nr H år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom., 6 § och 8 § 1 mom. förordningen
den 25 maj 1941 om särskild varuskatt samt bilagan till förordningen1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

1. Skatten utgår, i enlighet med 1. Skatten utgår med femtio provad
i förteckningen angives, anting- cent av varans beskattningsvärde.
en med däri angivet procenttal av
varans beskattningsvärde eller med
i förteckningen angivet belopp för
varuenhet eller viktenhet.

6 §•

1. Deklaration skall insändas till 1. Deklaration skall insändas till
kontrollstyrelsen senast å femtonde kontrollstyrelsen senast å femtonde
dagen i andra månaden efter varje dagen i andra månaden efter varje
kalendermånads utgång och innehål- kalendermånads utgång och inneIa
uPPgift om beskattningsvärdet el- hålla uppgift om beskattningsvärdet
ler, vad angar varor för vilka skat- av den skattepliktiga omsättningen,
ten utgår med belopp för varu- eller

viktenhet, angående kvantiteten av
de varor, för vilka skattskyldighet
inträtt under kalendermånaden.

Om särskilda---deklarationen avser.

2. I deklaration----— svensk frihamn.

Avdrag som nyss sagts skall avse Avdrag som nyss sagts skall avse
beskattningsvärdet, där fråga är om beskattningsvärdet.
vara, för vilken skatten utgår i förhållande
till värdet, samt kvantiteten,
där skatten utgår efter varu- eller
viktenhet.

Har vara, för vilken skatten utgår
med belopp för viktenhet, använts
för tillverkning av annan enligt denna
förordning skattepliktig vara, må
avdrag i deklaration göras med belopp
motsvarande skatten på den sålunda
använda varan.

På särskild------från köparen.

1 Förordningen omtryckt 1960:612. Senaste lydelse av bilagan se 1963:91.

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1965

(Nuvarande lydelse)

1. Införes skattepliktig vara till riket
av annan än registrerad importör,
skall den skattskyldige, där ej
annat nedan stadgas, i samband med
tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten
i införselorten i två exemplar
avlämna en på heder och samvete
avgiven deklaration angående
varans beskattningsvärde eller, vad
angår varor för vilka skatten utgår
med belopp för varu- eller viktenhet,
angående kvantiteten.

(Föreslagen lydelse)

§•

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänlörliga till nedanstående tulltaxenumraer

Tulltaxenummer

Varuslag

ur 17.04''
ur 18.06
ur 20.04

Choklad- och---följande varugrupper:

choklad, med —--eller sötningsmedel,

karameller, praliner,---ersättningsmedel härför,

lakrits, innehållande---eller stycken,

marsipan, mandelmassa,---eller stycken,

marmelad och---eller stycken.

Anm. Skatt skall---s. k. fastlagsmassa.

ur 17 051
ur 21.07 J

Med socker---av läskedrycker.

Anm. Skatt skall---av glass.

ur 33.06

ur 38.19

Parfymer, toalettmedel---följande varugrupper:

parfymer och---av ättiketerpreparat,

puder med---eller ögonbryn.

Kemiska kompresser---för hårpermanentning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före
ikraftträdandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)
om försäljningsskatt

Härigenom förordnas, att 3 §, 5 § 1 mom. samt 18, 19 och 25 §§ förordningen
den 5 mars 1948 om försäljningsskatt ävensom bilagan till förordningen1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3 §.

Registrerad säljare------

Vad i denna paragraf stadgas skall
icke äga tillämpning i fråga om vara,
för vilken skatten enligt vad nedan
i 5 § stadgas utgår med i förteckningen
angivet belopp för varuenhet.

5 §.

1 mom. Skatten utgår, i enlighet 1 mom. Skatten utgår med tjugo
med vad i förteckningen angives, an- procent av varans beskattningsvärde.
tingen med däri upptagen procent
av varans beskattningsvärde eller
med i förteckningen angivet belopp
för varuenhet.

I fråga---- —---- — för viktenhet.

(Föreslagen lydelse)
till konsument.

18 §.

Deklaration skall insändas till
kontrollstyrelsen senast å femtonde
dagen i andra månaden efter varje
kalendermånads utgång och innehålla
uppgift om beskattningsvärdet av
den skattepliktiga försäljningen eller,
i fråga om vara för vilken skatt
skall utgå med i förteckningen angivet
belopp för varuenhet, antalet
försålda enheter under kalendermånaden.
Deklarationen skall i förekommande
fall avse jämväl varor,
som av registrerad säljare uttagits
från rörelsen för annat ändamål än
försäljning eller som ingått i den
skattskyldiges lager vid den tid då

1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. och 19
lagan se 1960:615

Deklaration skall insändas till
kontrollstyrelsen senast å femtonde
dagen i andra månaden efter varje
kalendermånads utgång och innehålla
uppgift om beskattningsvärdet av
den skattepliktiga försäljningen. Deklarationen
skall i förekommande
fall avse jämväl varor, som av registrerad
säljare uttagits från rörelsen
för annat ändamål än försäljning
eller som ingått i den skattskyldiges
lager vid den tid då hans
registrering såsom säljare av skattepliktig
vara upphörde.

§ se 1949:100, av 18 § se 1959:94 samt av bi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1b år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

hans registrering såsom säljare av
skattepliktig vara upphörde.

Om särskilda —--deklarationen avser.

19 §.

I deklaration---påförda försäljningsskatt.

På särskild —------från köparen.

Vad i denna paragraf stadgas angående
avdrag från beskattningsvärdet
skall i fråga om vara, för vilken
skatten skall utgå med i förteckningen
angivet belopp för varuenhet, i
stället avse avdrag från det enligt
deklarationen upplupna skattebeloppet.

25 §.

Då annan — — — varans beskattningsvärde.

Deklaration erfordras icke beträffande
vara, för vilken skatt utgår
med i förteckningen angivet belopp
för viktenhet eller varuenhet, ej heller
beträffande annan vara därest
denna införes till riket för annat ändamål
en försäljning. I fråga om vara
som sist sagts skall den skattskyldige
i stället till tullmyndigheten avlämna
skriftlig försäkran i två exemplar
rörande ändamålet med införseln;
dock att sådan försäkran
icke erfordras om det är uppenbart
att varan införes för annat ändamål
än försäljning eller användning i förvärvssyfte.

Deklaration erfordras icke beträffande
vara, för vilken skatt utgår
med i förteckningen angivet belopp
för viktenhet, ej heller beträffande
annan vara därest denna införes till
riket för annat ändamål än försäljning.
I fråga om vara som sist sagts
skall den skattskyldige i stället till
tullmyndigheten avlämna skriftlig
försäkran i två exemplar rörande
ändamålet med införseln; dock att
sådan försäkran icke erfordras om
det är uppenbart att varan införes
för annat ändamål än försäljning eller
användning i förvärvssyfte.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1965

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i tulltaxan upptagna under nedanstående tulltaxenummer

Tulltaxe- nummer	Varuslag	Särskild skattesats för vissa varor vid import, kr. för 100 kg	Minimiskatt (i kronor) per kalenderår för re-gistrerad säljare med skattepliktig försäljning
		av enbart egen tillverkning	eljest
i	2	3	4	5
ur 58.01	Mattor, knutna, även konfektione-rade: innehållande natursilke..........	10 000 1 000 2 000 4 000
	andra slag: med högst---högst 25 000 .................	1 200	3 600
ur 71.01— 71.03	med mer än 250---— 1 m.. med mer än 450--- 1 m.. Naturpärlor och---tekniskt bruk ............................
ur 71.12— 71.14	Varor av — — — tekniskt bruk Anm. För urarmband — — — vid ur.		—	1 200
ur 71.15	Varor av---tekniskt bruk ..
	Anm. Skatt skall ej utgå för: varor, vilka tidigare inom riket varit föremål för försäljning till konsument, samt ej heller för ordnar, medaljer och märken av guld, silver, platina eller annan ädel metall, där de utdelas så-som förtjänsttecken eller utan be-talning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före
ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr ti år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961 (nr 372)

om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Skatten utgår med trettioåtta öre Skatten utgår med fyrtiotre öre
för liter. för liter.

Skatten beräknas--- — av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt gälla i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden
före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 juni 1961 (nr 394)

om tobaksskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 juni 1961 om tobaksskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

För tobaksvara----belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för

Belopp för

1 st. gram

1 st. öre

1 kg kr.

Cigarretter............

* II

t. o. m. 0,85
över 0,85

8,9

13,4

—

För cigarrettpapper---en cigarrett.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före
ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1961:626.

Kungl. Maj:ts proposition nr U år 1965

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

1 mom. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---tilläggspensionsavgift, samt

att vid taxering för inkomsten icke
andra avdrag medgivas den skattskyldige
än dels ortsavdrag, och,
såvitt gäller i 2 mom. första stycket
3) avsedd skattskyldig, avdrag enligt
46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
dels ock, såvitt angår taxeringen
till statlig inkomstskatt, för kommunala
utskylder med belopp, motsvarande
för skattekrona och skatteöre
det belopp, som enligt 3 mom. legat
till grund vid uträknandet av de i
vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola —

att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels ortsavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag
enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
dels ock, såvitt angår
taxeringen till statlig inkomstskatt,
för kommunala utskylder med belopp,
motsvarande för skattekrona
och skatteöre det belopp, som enligt
3 mom. legat till grund vid uträknandet
av de i vederbörlig tabell
angivna utskylderna, eller med det
högre belopp som följer av 4 § 1
mom. tredje stycket förordningen
om statlig inkomstskatt.

— antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Förordningens bestämmelser
gälla dock redan dessförinnan i avseende på åtgärder som erfordras
för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1964:354.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 i år 1965

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 inom. taxeringsförordningen den 23 november
19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga---eljest till sammanlagt

minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens
tillgångar av den art, som angives
i 3 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde
överstigande 80 000 kronor eller,
såvitt angår sådan juridisk person
som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda
förordning, 5 000 kronor, samt

5) fysisk eller--— skattepliktig inkomst.

Vid bedömande---statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar,---stycket kommunalskattelagen.

Skall skattskyldig ----deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning--— riket bosatta.

1 fråga------den avlidne.

4) fysisk eller juridisk person, vilkens
tillgångar av den art, som angives
i 3 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde
överstigande 100 000 kronor eller,
såvitt angår sådan juridisk person
som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda
förordning, 5 000 kronor, samt

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966.

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1961:628.

Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
4 januari 1965.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om vissa ändringar
i den direkta och indirekta beskattningen samt anför därvid följande.

Inledning

Såsom jag förutskickade i finansplanen har jag för avsikt att föreslå
vissa reformer på beskattningens område.

Fördelningen mellan direkt och indirekt skatt och skattesystemets utformning
har som bekant utretts av den år 1960 tillkallade allmänna skatteberedningen1,
som den 10 juni 1964 avlämnade ett betänkande med förslag
till nytt skattesystem (SOU 1964:25). Förslagets huvudpunkter kan
anges som

a) omvandling för löntagarnas del av de avgifter för socialförsäkringens
grundförmåner, som påföres debetsedel, till arbetsgivaravgifter,

b) lättnader i den direkta beskattningen för enskilda personer,

c) slopande av energiskatten, den särskilda varuskatten och försäljningsskatten,
samt

d) höjning av den allmänna varuskatten, som samtidigt omlägges till
s. k. mervärdeskatt.

Allmänna skatteberedningens förslag har nu remissbehandlats. Yttranden
har inkommit från ett stort antal myndigheter och organisationer. De
inkomna yttrandena kommer inom kort att publiceras i serien Statens offentliga
utredningar.

Allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag är emellertid icke uttömt
med det nu framlagda betänkandet. Bl. a. frågan om utformningen
av företagsbeskattningen i egentlig mening kvarstår och behandlas för närvarande
av skatteberedningen.

1 Ang. ledamöterna i allmänna skatteberedningen se riksdagsberättelsen år 1965 s. 201 f.

Kungl. Maj. ts proposition nr H år 1965

Enligt min mening bör de delar av förslaget till nytt skattesystem som
avser socialförsäkringens finansiering genom ökat inslag av arbetsgivaravgifter
och den indirekta beskattningens omvandling icke bedömas fristående.
För att något så när kunna bedöma verkningarna av de föreslagna åtgärderna
torde det vara nödvändigt att se dem i sammanhang med den
egentliga beskattningen av företagen. Det framstår då som olämpligt att
på detta stadium, när företagsbeskattningen ännu befinner sig under utredning,
vidta för företagen och deras anställda så genomgripande och svåröverskådliga
åtgärder som skatteberedningens förslag på denna punkt innebär.
.

Jag är därför icke beredd att nu ta ställning till vad skatteberedningen

föreslagit i fråga om socialförsäkringens finansiering och om den indirekta
beskattningens utformning. Till beredningens förslag i övrigt återkommer
jag i den följande framställningen.

I finansplanen har jag redogjort för det aktuella budgetlaget och for det
behov av inkomstförstärkning som föreligger inför 1965/66 års budget.
Denna inkomstförstärkning synes kunna erhållas med nuvarande skattesystem.
Såsom framgår av finansplanen bör i detta sammanhang komma i
fråga en råd åtgärder som å ena sidan innebär en ökning av den indirekta beskattningen
men å andra sidan medför lättnader i den direkta beskattningen.
Till dessa lättnader kommer de i finansplanen omnämnda höjningarna av
barnbidrag och folkpensioner. Den i rådande läge nödvändiga ökningen av
statens inkomster kan genom ökningen av den indirekta beskattningen
åstadkommas samtidigt som lättnader ges framför allt åt pensionärerna,
barnfamiljerna och de lägre inkomsttagarna.

Jag anhåller att nu få anmäla de skattereformer jag nyss antytt och som
berör den statliga inkomstskatten och sjömansskatten, grunderna för beräkning
av folkpensionsavgift, den allmänna varuskatten (omsättningsskatten),
bensinskatten, tobaksskatten, den särskilda varuskatten samt försäljningsskatten.
I anslutning härtill torde jag även få uppta frågan om viss
justering av förmögenhetsskatten.

Den direkta beskattningen

Skatteberedningen

Allmänna skatteberedningens förslag i fråga om åtgärder på den direkta
beskattningens område innebär, att justeringar görs på flera punkter, tillsammantagna
syftande till en reduktion av den direkta skatten. Dessa skattelättnader
skall enligt förslaget uppnås genom höjning av ortsavdragen
och förvärvsavdragcn samt justering av skalorna för den statliga inkomstskatten
och för förmögenhetsskatten. Därjämte föreslås en höjning av de
allmänna barnbidragen.

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1965

Genom skatteberedningens förslag bibehålies alltså principerna för den
nuvarande direkta beskattningen. Ställningstagandet på denna punkt har
skett efter ingående överväganden framför allt på området för familjebeskattmngen,
dvs. i fråga om avvägningen av beskattningen mellan ensamstående
och familjer.

Remissyttrandena

Forslaget rörande den direkta beskattningen godtas i sina huvuddrag av
flertalet remissinstanser. Erinringar har gjorts i fråga om detaljer, men i

!a"hf har de h0rda myndigheterna och sammanslutningarna anslutit
sig hH forslaget i denna del och ansett det böra läggas till grund för lagstiftning.
I åtskilliga remissvar har emellertid framhållits, särskilt i fråga
om progressionen inom beskattningen samt familjebeskattningen, att beredningens
förslag måste ses allenast som en etapplösning i en utveckling
mot mera djupgående förändringar.

En kritisk inställning i väsentliga avseenden framkommer emellertid i
vissa yttranden. Landsorganisationen i Sverige (LO) framför erinringar mot
ett flertal punkter i förslaget. Sålunda förordar LO annan utformning av
or savdrag, skatteskalor, familjebeskattning och förmögenhetsbeskattning
liksom ett okat hänsynstagande till reformens verkningar på det kommunala
skatteunderlaget. LO anser, att ny lagstiftning härvidlag inte bör genomforas
innan utredningar av teknisk karaktär skett rörande innebörden
av andringar i skatteskalor och avdrag liksom beträffande etapperna för
en successiv övergång till individuell beskattning (särbeskattning av makar).
Em flera hänseenden likartad uppfattning framföres av Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund (SSU).

Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Folkpartiets ungdomsförbund anser
att frågan om familjebeskattningen bör utredas på nytt innan det nuvarande
systemet ändras. Fredrika-Bremer-Förbundet avstyrker beredningens
orslag i denna del medan Sveriges socialdemokratiska studentförbund anser
att förslaget bör revideras i sin helhet.

framhållas01" ^ ^ pUnkterna 1 skatteberedningens förslag må följande
Ortsavdragen

Vid taxering till statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt medges
for narvarande ortsavdrag med 4 500 kr. för gifta och 2 250 kr. för

ensamstående. Det högre ortsavdraget medges även ogift med hemmavarande
barn under 18 år.

I fråga om detaljbestämmelserna rörande ortsavdragen och historiken

på området får jag hänvisa till allmänna skatteberedningens betänkande s
237—241.

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1965

Skatteberedningen

Skatteberedningen framhåller, att frågan om ett skattefritt bottenbelopp
vid inkomstbeskattningen städse bedömts såsom ett betydelsefullt moment
vid denna beskattnings utformning. Detta är givetvis att se mot bakgrunden
av att en person med mindre inkomst kan avstå ringa eller intet härav i
skatt.

Vidare konstateras att i vårt land kravet på att lägre inkomster skall
vara fria från eller få en reducerad skatt i förhållande till vad som eljest
ifrågakommit traditionellt lösts genom att man vid inkomstberäkningen
medgivit ett särskilt avdrag, i gällande lagstiftning benämnt ortsavdrag men
av beredningen — sedan detta avdrags differentiering med hänsyn till dyrortsgrupper
numera avskaffats -— i dess förslag kallat grundavdrag. Det
nuvarande avdraget är så konstruerat att det tillföres alla inkomsttagare
oavsett inkomstläge, i den mån inkomsten förslår.

Andra metoder för att ge lägre inkomsttagare avsedd skattebefrielse eller
skattereduktion är givetvis tänkbara och har diskuterats i betänkandet.
Beredningen har emellertid funnit övervägande skäl tala för bibehållande
av den nuvarande ordningen med fasta ortsavdrag.

I anslutning till bedömningen av ortsavdragens storlek konstaterar beredningen,
att en uppräkning av avdragen är erforderlig för att kompensera
lägre inkomsttagare för en höjd indirekt beskattning och för att bibehålla
och något öka avdragens reella värde. Stöd för höjning erhålles även
vid en jämförelse mellan nuvarande avdrag och de normalbelopp, som anses
såsom existensminimum vid utmätning och införsel och vid tillämpning av
socialhjälpslagen. Det framhålles emellertid, att skilda omständigheter kan
medverka till ett i viss mån annat synsätt nu beträffande ortsavdragen än
tidigare. Härvid åsyftas den allmänna inkomstutvecklingen och den genomförda
socialpolitiska målsättningen samt därutöver vad den numera
tillgängliga undersökningen rörande s. k. låga inkomsttagare utvisar. — En
närmare redovisning för nu nämnda omständigheter har i betänkandet lämnats
på s. 71 f. och 246 f.

Skatteberedningen har sammanställt dessa omständigheter med vad som
förut konstaterats om skattebördans omfattning och om det ofrånkomliga
i att denna börda till väsentlig del bäres även av de breda lagren inkomsttagare.
Därvid har beredningen funnit att frågan om ortsavdragens storlek
kommit i ett, jämfört med tidigare, förändrat läge. Höjningar av avdragen
gynnar en begränsad grupp inkomsttagare bland vilka den övervägande delen
— deltidsanställda, personer som av olika skäl haft förvärvsarbete blott
en del av året osv. — har en helt annan skatteförmåga än den deras taxerade
inkomst ger uttryck för. Ä andra sidan kvarstår givetvis eu inte helt
obetydlig grupp låga inkomsttagare med en skatteförmåga som svarar mot
den skattepliktiga inkomsten. Beredningen framhåller att denna grupp
självfallet alltjämt måste beaktas men att perspektiven i avvägningsfrågan
uppenbart förskjutits. Därjämte tillkommer den omständigheten att en höj -

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 4 år 1965

ning av ortsavdragen är synnerligen kostnadskrävande och ägnad att i motsvarande
mån förhindra andra reformer som ansetts böra föreslås.

Skatteberedningen föreslår, efter att ha prövat på frågan inverkande omständigheter,
att ortsavdragen år 1970 skall utgöra 6 000 kr. för gifta och
3 000 kr. för ensamstående skattskyldiga. Härvid har förutsatts att samma
avdrag skall gälla vid såväl den kommunala som den statliga taxeringen.

Reservationer. Skatteberedningens förslag i förevarande avseende är inte
enhälligt. Sålunda föreslår herrar Meidner och Nilstein, med instämmande
såsom särskilt yttrande av herr Östergren, att ortsavdragen år 1970 bestämmes
enligt följande:

för ensamstående 2 750 kr.

för makar utan barn 4 500 kr.

för makar med barn 5 500 kr.

för ofullständiga familjer 5 500 kr.

R em issyttrandena

Flertalet remissorgan tillstyrker beredningens förslag till ortsavdrag eller
lämnar det utan erinran. Principen att avdrag sker från den taxerade inkomsten
har således genomgående godtagits. Länsstyrelsen i Södermanlands
län framhåller emellertid att avdrag från den uträknade skatten ur flera
synpunkter vore att föredraga och att ett dylikt system kunde övervägas
för framtiden.

Socialstyrelsen förordar ett enhetligt ortsavdrag på 6 000 kr. Enligt styrelsens
förslag skulle detta ortsavdrag även gälla för gift skattskyldig, i den
mån han har inkomst. För make utan egen inkomst skulle alltså särskilt
ortsavdrag ej beräknas. Styrelsen antyder även möjligheten att differentiera
ortsavdraget efter inkomstens storlek så att avdraget blir större vid lägre
inkomster än vid högre.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att ortsavdraget bör täcka
existensminimum.

Lägre ortsavdrag än de av skatteberedningens majoritet föreslagna förordas
i flera yttranden. Det reservationsvis framförda förslaget, innefattande
avdrag på resp. 2 750, 4 500 och 5 500 kr., vinner sålunda bifall av lantbruksstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen samt av Kooperativa förbundet,
LO, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO) och Kvinnliga akademikers förening. Även näringslivets
skattedelegation och flera handelskammare finner skäl för de
lägre avdragen, ehuru de slutligt förordar majoritetens förslag.

SSU föreslår att avdragen bestämmes till 2 500 kr. för ensamstående och
5 000 kr. för makar.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund vill bibehålla nuvarande avdrag
å 4 500 kr. för barnlösa makar, men synes i övrigt ansluta sig till be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1965

redningens förslag, överståthållarämbetet ifrågasätter huruvida inte jämväl
avdraget för ensamstående bör behållas vid nuvarande nivå 2 250 kr.
Alternativt nämner ämbetet även beloppen 2 500 kr. för ogifta, 5 000 kr. för
gifta barnlösa samt 6 250 kr. för gifta med hemmavarande barn under 18 år.

Sveriges socialdemokratiska student^örbund förordar att de nuvarande
grundavdragen behålles.

Flera av de remissorgan, som förordar lägre grundavdrag än beredningen,
framhåller såsom en förutsättning för sin ståndpunkt att avdraget för nedsatt
skatteförmåga får vidgad tillämpning.

Skatteskalorna

Nuvarande skalor för den statliga inkomstskatten innefattar i botten ett
brett skikt i vilket skatten uttages efter 10 procent på den beskattningsbara
inkomsten (det s. k. proportionella skiktet) samt därefter inkomstskikt
med successivt stegrat skatteuttag. Maximum nås vid 65 procent. Det
proportionella skiktet sträcker sig upp till, beträffande ensamstående 6 000
kr. beskattningsbar inkomst och i fråga om makar 12 000 kr. beskattningsbar
inkomst. Skatt efter 65 procent tas ut i inkomstskikt från och med
150 000 kr. beskattningsbar inkomst, lika för makar och ensamstående.1

I övrigt får jag beträffande nuvarande och tidigare skatteskalor hänvisa
till betänkandet s. 249—252.

Skatteberedningen

I betänkandet framhålles inledningsvis att man vid bedömningen av skatteuttagets
storlek i olika inkomstlägen måste i viss mån beakta skattemedlens
användning och den inkomstomfördelning som därigenom åstadkommes.
Då en avsevärd del av skattemedlen användes för s. k. transfereringar,
sker omfördelning av samhällsinkomsten redan genom uttag av proportionell
skatt, och än mer genom en progressiv. Vidare erinras om vad som numera
är känt rörande de enligt inkomststatistiken låga inkomsttagarna samt
om önskemålet att för de breda skikten inkomsttagare ha en gemensam
skattesats och därigenom undgå den progressivitet som skapar den s. k.
marginalskatteproblematiken. Ett brett proportionellt skikt har i gällande
lagstiftning eftersträvats och beredningen har den meningen att så även
framdeles bör ske. Med hänsyn till det avsevärda skattebortfall, som skulle
föranledas av en sänkning av den för det proportionella skiktet f. n. gällande
skattesatsen, 10 procent, har beredningen stannat för att bibehålla denna
skattesats. Ett ytterligare skäl härför är att enligt beredningens mening en
längre gående progressionsutjämning bör eftersträvas på sikt. Ett lägre
skatteuttag i det första skiktet skulle te sig som ett hinder för en utveckling
i sådan riktning.

1 Nuvarande skatteskalor finns redovisade i tabell på s.29

Kungl. Maj. ts proposition nr H år 1965

Det proportionella skiktet föreslås år 1970 utsträckt på sätt anges i följande
sammanställning (motsvarande inkomstbelopp enligt nuvarande regler
anges som jämförelse).

Beredningens förslag ..........

Makar

Ensamstående

beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

mot-

svarande

årsinkomst

kr.

beskatt-

ningsbar

inkomst

kr.

mot-

svarande

årsinkomst

kr.

16 000

12 000

26 200

20 000

8 000

6 000

13 300

10 000

Nuvarande skatteskala ........

Ett sålunda bestämt proportionellt skikt innebär, med de ortsavdrag beredningen
föreslagit, att år 1970 50 procent av alla gifta och 57 procent av
de ensamstående skulle falla inom det proportionella skiktet. — De angivna
procenttalen grundar sig pa vissa i betänkandet redovisade beräkningar rörande
inkomsttagarnas fördelning på inkomstklasser år 1970. — Som jämförelse
nämnes att motsvarande siffror för år 1953 var 75 resp. 68 procent
och för år 1964 52 resp. 57 procent.

Beträffande skatteskalans utformning i skikten utöver det första framhåller
beredningen, att det här mindre än på flertalet andra områden är
möjligt att ange objektivt grundade omständigheter, som utvisar, hur ett
bedömande bör ske. I betänkandet sammanställes och belyses faktorer som
brukar åberopas i debatten i hithörande frågor. Sålunda behandlas inkomstbeskattningens
betydelse för utbudet av arbetskraft, inbegripet det s. k.
marginalskattetänkandet, och för det personliga sparandet, progressionens
inverkan på de anställdas löneanspråk samt progressionens eventuella samband
med skattefusk och skatteflykt. Beredningen framhåller att alla dessa
faktorer är av beskaffenhet att i större eller mindre grad, allt efter bedömarens
egen uppfattning, kunna inverka vid ett ställningstagande till skatteskalorna.

I betänkandet beröres även den problematik som orsakas av progressionen
i beskattningen och som sammanhänger med att vissa skattskyldiga,
exempelvis de med högre utbildning, förvärvar sin livsinkomst under färre
antal år än andra. Deras livsinkomst blir genom progressionen hårdare beskattad
än motsvarande livsinkomst för andra skattskyldiga.

Beredningen har i sammanhanget understrukit att det är den samlade
skattebördans fördelning mellan olika inkomsttagare som är utslagsgivande
vid bedömningen av vad som kan anses rimligt eller rättvist. En lindring i
progressiviteten ger en lättnad i statsskatten för inkomsttagare över det proportionella
skiktet, något som beredningen för övrigt ansett vara till viss
del motiverat redan med hänsyn till penningvärdeförändringen. Men andra
faktorer verkar, påpekas det, om än med begränsad tyngd, i motsatt riktning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 i år 1965

Som nyss nämts har beredningen föreslagit att uttagsprocenten 10 bibehålies
i det proportionella skiktet. Beredningen har vidare strävat efter att
hålla en måttlig, i förhållande till dagsläget starkt reducerad skattesats för
de närmast följande skikten i syfte att för breda grupper skattskyldiga i
möjlig mån begränsa den s. k. marginalskatten.

Den följande tabellen visar den av skatteberedningen föreslagna skatteskalan
i jämförelse med gällande skalor.

Gifta	Ogifta
Beskatt-	Nu-	Före-	Skillnad	Beskatt-	Nu-	Före-	Skillnad
ningsbar	varande	slagen	kol. 3—	ningsbar	varande	slagen	kol. 7—
inkomst	skala	skala	kol. 2	inkomst	skala	skala	kol. 6
1 000 kr.	%	%		1 000 kr.	%	%
1	2	3	4	5	6	7	8
— 12	10	10		— 6	10	10	—
12— 16	20	10	- 10	6— 8	20	10	- 10
16— 18	30	16	- 14	8— 9	20	16	— 4
18— 20	30	16	- 14	9— 10	25	16	— 9
20— 24	38	22	- 16	10— 12	25	22	- 3
24— 30	38	28	- 10	12— 15	30	28	- 2
30— 32	43	28	- 15	15— 16	30	28	— 2
32— 40	43	34	- 9	16— 20	36	34	- 2
40— 60	48	40	- 8	20— 30	41	39	— 2
60— 80	54	46	- 8	30— 40	45	44	— 1
80—100	54	46	- 8	40— 50	49	44	- 5
100—120	59	52	- 7	50— 60	49	49	—
120—150	59	52	- 7	60— 75	54	49	— 5
150—200	65	58	- 7	75—100	54	54
200—250	65	58	- 7	100—125	59	54	- 5
250—300	65	65	—	125—150	59	59	—
300—400	65	65	—	150—200	65	59	— 6
400—	65	65	—	200—	65	65

Skatteberedningen framhåller att den betydande reduktion av den statliga
inkomstskatten, som de föreslagna skalorna innebär jämfört med nu
gällande, givetvis varit åsyftad. Staten kompenseras enligt beredningens förslag
härför främst genom höjning av den indirekta skatten och omläggningen
av socialförsäkringsavgifterna.

Reservationer. I en reservation av herrar Meidner och Nilstein, med instämmande
av herr östergren, föreslås att de statliga inkomslskatteskalorna
år 1970 genomgående sänkes med en enhet i förhållande till majoritetens
förslag. Därjämte förordas viss ytterligare lindring av skalan för ensamstående.

Remissyttrandena

Beredningens förslag biträdes eller lämnas uttryckligen utan erinran av
kammarrätten, riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen och flertalet läns -

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1965

styrelser samt av Svenska sparbanksföreningen, Lantbrukets skattedelegation
och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund.

Flera av de nämnda remissinstanserna framhåller i likhet med beredningen
vikten av en ytterligare sänkning av progressionen på sikt.

Vissa länsstyrelser jämte övervägande antalet hörda sammanslutningar
förordar att progressionen redan nu mildras mera än beredningen föreslagit.
Kooperativa förbundet och Kvinnliga akademikers förening biträder det.
förslag som framförts av herr Meidner m. fl. Flera remissinstanser förordar
en u Isträckning av det proportionella skiktet. Denna uppfattning företrädes
av länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs
län, av Näringslivets skattedelegation, flera handelskammare, Svenska
företagares riksförbund samt av Statstjänstemännens riksförbund (SR)
och Sveriges konservativa studentförbund. I flera av dessa yttranden förordas
därjämte en mildring av skattesatserna i inkomstskikten över det
första. TCO anser att skatteskalan bör mildras inom en kostnadsram av
ungefär en miljard kr. jämfört med beredningens förslag. Denna sänkning
anges böra ske dels genom att inkomstskikten göres bredare, dels genom
att stegringen av skattesatserna göres mindre. Länsstyrelsen i Västmanlands
län förordar en jämfört med beredningen längre gående marginalskattesänkning
sålunda att skattesatserna i skalan för gifta sättes till 28
procent i skiktet 32 000—40 000 kr. beskattningsbar inkomst, mot beredningens
34 procent, och till 34 procent i skiktet 40 000—50 000 kr. mot beredningens
40 procent.

Övers tåt hållarämbetet ifrågasätter en lägre skattesats än 10 procent i det
proportionella inkomstskiktet. SACO framhåller att den statliga skatteskalan
borde utformas så att den statliga och kommunala marginalskatten inte
överskrider 50 procent i de inkomstskikt där löntagarna befinner sig. På
grundval av denna uppfattning förordar SACO en skala, som är i sin första
del progressiv med långsam upptrappning till ett brett »proportionellt» skikt
i skatteskalans mitt, där skattesatsen är exempelvis 35 procent. Därefter
sätter på nytt den progressiva beskattningen in i skatteskalans topp. Enligt
SACO:s mening bör därför marginalskatteuttaget i samtliga skikt utom det
första sänkas mera än såväl beredningen som reservanterna föreslagit.

I åtskilliga yttranden förordas mildare progression än vad beredningen
föreslagit utan att därvid utformningen av skatteskalorna närmare angives.
Till denna grupp kan räknas länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,
Hallands och Älvsborgs län, Handels arbetsgivareorganisation, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation
samt Familjeföretagens förening.

Yttranden, i vilka förordas större progression än beredningen föreslagit,
har avgivits av LO, SSU och Sveriges socialdemokratiska studentförbund. I
samma riktning uttalar sig Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

LO uttalar att reduktionen av skattesatserna i större utsträckning bör
komma de lägre inkomstklasserna till del jämfört med beredningens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1965

Detta bör enligt LO kunna ske utan att marginalskatteprocenten i förhållande
till nuläget behöver höjas för andra kategorier. Emellertid tillägger LO att
en fortsatt utbyggnad av det sociala trygghetssystemet möjliggör en mildare
progression på längre sikt.

SSU:s yttrande innefattar en fullständigt utformad skatteskala för makar.
Denna överensstämmer med den av beredningen föreslagna upp till en
beskattningsbar inkomst av 32 000 kr., där skattesatsen sålunda är 28 procent.
För inkomstskikten därefter förordar SSU mindre jämkningar än beredningen.
Skillnaden i skattesats växer från en till sju enheter. Sveriges
socialdemokratiska studentförbund framhåller att dess kritik mot förslaget
i denna del främst gäller de skattelindringar som de högsta inkomsttagarna
får enligt beredningens förslag men även det stora proportionella skikt som
uppstått i och med att beredningen inte tänkt sig möjligheten att ha en lägre
skattesats än 10 procent för de lägsta inkomsttagarna.

Familjebeskattningen

För närvarande gäller som bekant, att makar samtaxeras. Samtaxering
sker även av vissa ogifta som sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden.

Samtaxeringen innebär att makarna taxeras var och en för sin inkomst
men att i fråga om vissa avdrag och beräkningen av den statliga skatten makarna
i viss mån betraktas som en enhet. Det extra avdraget vid beräkning
av inkomst av kapital, maximum för det allmänna avdraget för livförsäkringspremier
samt ortsavdraget är således för makar tillsammans dubbelt
sä stort som för ensamstående. I den mån den ena maken inte kan utnyttja
sina avdrag tillkommer de i stället den andra maken. Om den ena makens
deklaration i sin helhet visar underskott får den andra maken dra av detta
underskott i sin deklaration.

1 fråga om beräkningen av statlig inkomstskatt gäller att skatten beräknas
på grundval av makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomster.
Emellertid tillämpas en särskild skatteskala för makar och denna skala leder
till att makar får lägre skatt än en ogift med samma beskattningsbara
inkomst som makarna tillsammans så snart den beskattningsbara inkomsten
överstiger 6 000 kr. Skalorna är vidare så uppbyggda, att intill ungefär
24 500 kr. årsinkomst makarnas sammanlagda skatt motsvarar skatten för
två ensamstående, vardera med hälften av makarnas inkomst (tudelning).

Även vid förmögenhetsbeskattningen sker samtaxering av makar. Vid förmögenhetsberäkningen
får makarna inbördes kvitta underskott. Skatten beräknas
på grundval av en för makarna fastställd gemensam beskattningsbar
förmögenhet. Till skillnad från inkomstskatten tillämpas ej tudelning beträffande
förmögenhetsskatten; för denna skatt finnes blott en skala, gemensam
för ensamstående och makar.

Om hustru har förvärvsarbete (inkomst av jordbruksfastighet, rörelse

Kungl. Maj:ts proposition nr U år 1965

eller tjänst) är hon berättigad till s. k. förvärvsavdrag. Om makarna icke
har minderåriga barn utgör förvärvsavdraget 300 kr. Om barn finnes, utgår
i fråga om inkomst av rörelse eller tjänst högre förvärvsavdrag. Avdraget
bci äknas nämligen i dessa fall till 300 kr. plus 20 procent av förvärvsinkomsten,
dock högst till 2 000 kr. Om hustrun arbetar i mannens jordbruksfastighet
eller rörelse (s. k. taktisk sambeskattning) får mannen i princip ett förvärvsavdrag
om 300 kr.

Ensamstående med minderårigt barn (s. k. ofullständig familj) behandlas
i väsentliga hänseenden som gift. Detta gäller bl. a. förvärvsavdrag, ortsavdrag
och skala för statlig inkomstskatt. Beträffande rätt till förvärvsavdrag
för den ensamstående barnför sörj aren gäller, oberoende av kön, de regler
som tillämpas för hustru med egen inkomst. I ett hänseende är reglerna om
förvärvsavdrag gynnsammare för de ofullständiga familjerna än för makar,
nämligen för fall av inkomst av jordbruksfastighet. Sådan inkomst berättigar
nämligen den ensamstående barnförsörjaren till avdrag med 300 kr.
plus 20 procent av inkomsten av fastigheten, dock högst med 2 000 kr. (för

hustru gäller i detta fall, som nyss nämnts, att avdraget är maximerat till
300 kr.).

Skatteberedningen

Sam- eller särbeskattning. I betänkandet behandlas på s. 270—289 ingående
principfrågan om sam- eller särbeskattning av makar.

Skatteberedningens ställningstagande till frågan om sam- eller särbeskattning
av makar innebär att sambeskattningsprincipen föreslås bibehållen.
Beredningen framhåller emellertid att den är väl medveten om att omständigheter
och förhållanden, som i dagens läge måste te sig avgörande vid ett
ställningstagande, med samhällsutvecklingen — och kanske i en inte avlägsen
framtid — kan förändras. Här åsyftas särskilt den faktiska omfattningen
av de gifta kvinnornas förvärvsarbete och deras reella möjlighet att erhålla
och åtaga sig sådant arbete. En faktor, från vilken inte heller kan bortses,
är den föreliggande anpassningen till gällande skattesystem och konsekvenserna
av en omläggning av detta i förevarande hänseende. För skatteberedningen
har detta varit en tungt vägande synpunkt när det kunnat konstateras
att en övergång i dagens läge till särbeskattning inte väl låter sig
förenas med en skatteomfördelning till förmån för barnfamiljerna i allmän”
het. Sedan åter en sådan omfördelning nåtts, kan även detta medverka till
en perspektivförskjutning i särbeskattningsfrågan.

Beredningens förslag i denna del är enhälligt, men i ett särskilt yttrande
framhåller herrar Meidner, Nilstein och östergren att en långsiktig
och successiv övergång till ett individualistiskt skattesystem bör komma
till stånd. Till följd härav, anför dessa ledamöter, bör på lång sikt eftersträvas
ett skattesystem med en enhetlig skatteskala och särbeskattning av makar.
I ett dylikt system skulle, sedan det är slutligt utformat, inte finnas

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1965

plats för vare sig överflyttning av ortsavdrag eller andra avdrag mellan makarna,
ej heller för könsbundna förvärvsavdrag.

Frivillig särbeskattning. Ehuru skatteberedningen sålunda avvisar tanken
på eu generell särbeskattning, har den diskuterat införande av rätt till frivillig
särbeskattning i fall, där sambeskattningen leder till högre skatt. Sådan
effekt anges kunna f. n. uppkomma i 2 å 3 procent av alla äktenskap.

I betänkandet redovisas (s. 289—295) beräkningar rörande en sådan fakultativ
särbeskattning avsedd för makar, som båda har förvärvsinkomster.
Det konstateras emellertid, under förutsättning att beredningens förslag
rörande inkomstbeskattningen i övrigt genomföres, att särbeskattning skulle
vara av egentligt värde för makarna endast i mycket höga inkomstlägen
och i vissa inkomstkombinationer. Antalet sådana fall anges överslagsvis
till någon eller några få promille av samtliga äktenskap. Bestämmelserna i
ämnet måste därjämte bli mycket invecklade och i fall, där deras tillämpning
påkallades för prövning om skattelättnad kunde vinnas, administrativt
tyngande. I viss mån skulle de även inbjuda till skatteflykt. Beredningen
har mot bakgrunden av dessa bedömanden ansett sig inte böra förorda att
frivillig särbeskattning införes.

1 reservationer till skatteberedningens förslag yrkas dels av herrar
Meidner, Nilstein och östergren dels av herr Gustafson att rätt till frivillig
särbeskattning införes (betänkandet s. 696—697, 699).

Relationen mellan ortsavdragen. Skatteberedningen, som behandlat detta
avsnitt på s. 296—300 i betänkandet, förordar att den nuvarande relationen
mellan ortsavdragen för gifta och ogifta bibehålies. Som skäl härför anges
bl. a. att tudelningsprincipen, som enligt beredningens mening inte nu kan
överges, och tekniska synpunkter talar för att nu gällande förhållande 2 till 1
bibehålies. Beredningen har även diskuterats frågan om ett borttagande av
det dubbla ortsavdraget för familj med hemmavarande hustru men funnit
övervägande skäl tala häremot.

I detta sammanhang må erinras om att den förut omnämnda reservationen
av herr Meidner in. fl. rörande ortsavdragen innebär en förändrad
relation mellan gifta och ogifta såvitt avser äktenskap utan minderåriga
barn, där endast den ene maken har inkomst.

Tudelning. I betänkandet (s. 300—304) diskuteras olika avvägningar mellan
gifta och ogifta i skalorna för den statliga inkomstskatten. Skatteberedningen
bär stannat för att den nuvarande tudelningen bör bibehållas och utvidgas.
Beredningen bär funnit skäl i och för sig föreligga för att tudelningsprincipen
skall tillämpas fullt ut. Då detta emellertid skulle innebära eu
större differentiering av skattetrycket mellan ensamstående och gifta än
som från andra synpunkter kan anses önskvärd, har beredningen stannat
för att föreslå en tudelning upp till en beskattningsbar inkomst av 40 000
kr., motsvarande en årsinkomst av ungefär 55 000 kr. Den nuvarande tu -

3 ftihanq till riksdagens protokoll 1065. I samt. .Vr 14

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 4 år 1965

delningsgränsen går vid en beskattningsbar inkomst av 16 000 kr., vilket
motsvarar en årsinkomst av ca 24 500 kr.

Skatteberedningens förslag är dock inte enhälligt. Herrar Meidner, Nilstein
och östergren föreslår i en reservation en lägre tudelningsgräns
än vad beredningens majoritet förordat (s. 696).

b örvärvsavdrag. I betänkandet behandlas frågan om förvärvsavdrag på s.
304 316. Beredningen föreslår på denna punkt att förvärvsavdrag icke vi dare

skall medges makar, som saknar minderåriga barn. Om familjen har
hemmavarande barn skall enligt förslaget förvärvsavdrag medges enligt följande.

Gift kvinna, som haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott
ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete får avdrag med 25 procent av
inkomsten upp till 16 000 kr. I den mån inkomsten därtill förslår medges
dock alltid avdrag med 1 000 kr.

Gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet är berättigad till avdrag
för värdet av egen arbetsinsats i jordbruket intill ett belopp av 1 000 kr.

Gift man med inkomst av rörelse eller jordbruk, vari hustrun utfört arbete,
får avdrag med belopp motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats
intill ett belopp av 1 000 kr.

Mot beredningens förslag har avgivits reservationer. Herrar Meidner,
Nilstein och östergren vill således bibehålla förvärvsavdrag för barnlösa
familjer och föreslår att gift kvinna med inkomst av rörelse eller inkomst
av eget arbete, då barn saknas, får avdrag med 1 000 kr. samt att det
nuvarande avdraget å 300 kr. vid faktisk sambeskattning bibehålies för familjer,
där barn icke finnes (s. 694). Samma mening i fråga om 300-kronorsavdraget
framföres i en reservation av herrar Gustafson och Sundin.
Dessa ledamöter föreslår även, att i familjer utan hemmavarande barn gift
kvinna, soin haft inkomst av rörelse eller inkomst av eget arbete, skall få
avdrag med 10 procent av inkomsten upp till 10 000 kr. I den mån inkomsten
förslår skall dock alltid medgivas avdrag med 300 kr. (s. 700).

Barnbidrag (betänkandet s. 316—329). Skatteberedningen bär med sitt
förslag syltat till en skatteomfördelning till barnfamiljernas förmån. Två
metoder har därvid ansetts kunna komma i fråga, nämligen höjning av det
generella barnbidraget eller införande av barnavdrag vid taxeringen. Beredningen
har ansett, att vägen över en höjning av barnbidraget är att föredraga
och föreslår en höjning från 700 kr. till 1 200 kr. år 1970. För övergångstiden
fram till år 1970 föreslås barnbidrag om 800 kr. år 1966, 880 kr. år
1967, 960 kr. år 1968 och 1 120 kr. år 1969.

Mot skatteberedningens förslag bär anmälts reservationer. En av
kommitténs ledamöter, herr östman, föreslår, att nuvarande barnbidrag på
700 kr. bibehålies för de två första barnen i en familj. För det tredje barnet
skulle bidrag utgå med 1 000 kr., för det fjärde med 1 300 kr., för det femte
med 1 600 kr. samt för det sjätte och vart följande barn med 1 900 kr. Där -

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1965

till »kulle barnavdrag medges för barn upp till 18 år med 2 500 kr. Familjer,
som inte kan utnyttja barnavdragen, skulle i viss ordning tillgodoföras
motsvarande förmåner i form av »negativ» skatt (s. 702- 711).

Herrar Meidner, Nilstein och Ekström föreslår i fråga om reformens
ikraftträdande, att barnbidragen bestämmes till följande belopp: år 1966
med 800 kr., år 1967 med 930 kr., år 1968 med 1 000 kr. samt år 1969 med
1 120 kr. (s. 734).

Ofullständiga familjer (betänkandet s. 329—330). Skatteberedningen
framhåller, att gällande likställighet mellan ensamstående barnförsörjare
och fullständiga familjer såvitt avser rätt till ortsavdrag och förvärvsavdrag
samt tillämplig skatteskala nyligen prövats av riksdagen. Beredningen
har därför för egen del inte funnit anledning att aktualisera någon ändring
härutinnan vid skattesystemets omläggning.

Remissyttrandena

Sam- eller särbeskattning. Skatteberedningens uppfattning att sambcskattningen
tills vidare bör behållas som normal form för beskattning av
makar delas av nästan alla remissinstanser. I ett flertal yttranden uttalas
dock att särbeskattning från åtskilliga synpunkter sett är att töredra och
att denna beskattningsform torde böra införas inom en inte alltför avlägsen
framtid.

En mot beredningens förslag avvikande mening trainkommer endast i några
få yttranden. Länsstyrelsen i Skaraborgs län yrkar på att familjebeskattningen
förutsättningslöst utredes på nytt. Fredrika-Bremer-Förbundel avstyrker
beredningens hela förslag i fråga om familjebeskattningen. Folkpartiets
ungdomsförbund anser att generell särbeskattning bör införas redan nu.
Även socialstyrelsen synes närmast förorda övergång till särbeskattning.

LO föreslår, såsom ett första steg mot en framtida övergång till generell
särbeskattning, att barnlösa makar särbeskattas och därvid hän-föres till
skalan för ogifta. I samband med en sådan ändring skulle även relationen
mellan skalorna överses.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund förordar att särbeskattning
genomföres av all inkomst av tjänst utom för sammanboende inkomsttagare
med hemmavarande barn under 16 år. Undantagsbestämmelsen skulle därefter
successivt ändras så att för varje år den ålder hos hemmavarande barn.
som berättigade till sambeskattning, sänktes med ett år.

Skatteberedningens bedömande atl rätt till frivillig särbeskattning
inte bör införas vid bibehållen sambeskattning vinner stöd
hos flertalet remissinstanser.

I ett betydande antal remissyttranden förordas emellertid att rätt till frivillig
särbeskattning införes. Det särbeskattningssystem, som reservationsvis
påyrkats av vissa ledamöter i beredningen, vinner sålunda stöd av arbet
smarknad sst yreisen och länsstyrelserna i Älvsborgs och Västerbottens

Kungl. Maj.ts proposition nr U år 1965

län, av Svenska sparbanksföreningen, handelskamrarna i Skåne, Småland,
Blekinge och Gävle samt Kooperativa förbundet, av TCO, SB, SACO, Yrkeskvinnors
klubbars riksförbund, Kvinnliga akademikers förening, Sveriges
husmodersföreningars riksförbund och Folkpartiets kvinnoförbund.

Relationen mellan ortsavdragen. Skatteberedningens förslag att behålla
den nuvarande relationen 2: 1 mellan ortsavdragen tillstvrkes eller lämnas
utan erinran i flertalet remissyttranden.

En annan relation än den nu gällande skulle i vissa fall bli följden av de
förslag till ortsavdrag som framkommit under remissbehandlingen av betänkandet.

Tudelning. Flertalet remissinstanser godtar de av skatteberedningen föreslagna
skatteskalorna och därmed även en tudelningsgräns vid ungefär
55 000 kr. årsinkomst.

Lägre tudelningsgräns törordas av arbetsmarknadsstyrelsen, Kooperativa
förbundet, Kvinnliga akademikers förening och Folkpartiets kvinnoförbund,
vilka torordat reservationen i fråga om skatteskalorna. TCO och SACO förordar
lägre tudelningsgräns än utredningsmajoriteten och synes vilja gå
längre an reservanterna i fråga om att närma skalan för ogifta till skalan
för makar. LO uttalar sig emot att höja tudelningsgränsen utöver vad som
för närvarande gäller. En liknande uppfattning framföres av lantbruksstyrelsen
och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Ä andra sidan har uttalanden gjorts till förmån för eu fullständigt genomförd
tudelning. Kammarrätten, länsstyrelserna i Östergötlands och Blekinge
län samt Sveriges konservativa stndentförbund företräder denna
ståndpunkt.

1 rkeskvinnors klubbars riksförbund synes förorda en gemensam skatteskala
för gifta och ogifta.

Förvärvsavdrag. Förslaget att förvärvsavdrag inte skall medges barnlösa
familjer godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Den i betänkandet reservationsvis framförda uppfattningen att avdrag bör
medges även åt barnlösa biträdes emellertid av ett betydande antal
myndigheter och sammanslutningar. En utformning av avdraget i enlighet
med vad herrar Meidner, Nilstein och Östergren förordat tillstyrkes av
arbetsmarknadsstyrelsen samt länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs och
Jämtlands län, Kooperativa förbundet, TCO, SACO, SR, LO, SSU, Yrkeskvinnors
klubbars riksförbund samt Kvinnliga akademikers förening.

Reservationen av herrar Gustafson och Sundin biträdes av lantbruksstyrelsen,
länsstyrelserna i Östergötlands och Västmanlands län samt Folkpartiets
ungdomsförbund.

Handelskamrarna i Skåne, Småland och Blekinge förordar att förvärvsavdrag
medges åt barnlösa familjer med hälften av de belopp som beredningen
föreslår i fråga om barnfamiljer. Avdrag skulle således medges med

Kungl. Maj:ts proposition nr lb år 1965

12 1/2 procent av inkomsten upp till 16 000 kr., dock högst 2 000 kr. Minimiavdraget
skulle utgöra 500 kr.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner skäl tala för att det nuvarande
avdraget på 300 kr. för barnlös gift yrkeskvinna höjes till 500 kr.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens
län uttalar sig emot ett slopande av nyssnämnda avdrag på 300 kr. Jämväl
Sveriges handelsträdgårdsmäslareförbund anser förvärvsavdrag böra
medges även åt barnlösa.

Beredningens förslag beträffande familjer med be in in al varande
barn under 16 år, där hustrun har inkomst av rörelse eller
eget arbete, godtas i allmänhet av remissorganen. I några yttranden har
dock framförts förslag om annan utformning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar att avdragets maximum höjes till
5 000 kr. Även LO ifrågasätter ett högre avdrag än beredningen gjort. Länsstyrelserna
i Gotlands och Örebro län uttalar sig för lägre maximibelopp än
4 000 kr. Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter en utformning med fast
bottenavdrag på 1 000 kr. jämte 20 procent av inkomsten i skiktet mellan
1 000 kr. och 16 000 kr. Länsstyrelsen i Hallands län biträder utredningens
förslag i fråga om maximibeloppet och procentsatsen men förordar att avdraget
utformas enligt det nuvarande systemet med ett fast avdrag, förslagsvis
500 kr., jämte kvotavdrag.

Kammarrätten och riksskattenämnden förordar att förvärvsavdraget utformas
såsom ett rent kvotavdrag, således utan något minimibelopp.

I några yttranden har framförts uppfattningen att rätten till förvärvsavdrag
bör anknytas till de verkliga kostnaderna. Till denna grupp kan räknas
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus och
Örebro län samt Fredrika-Bremer-Förbundet. Av de nämnda instanserna
föreslår överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län en kombination
av schablonavdrag och avdrag för verkliga kostnader.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund framhåller att förvärvsavdrag
bör tillgodoföras mannen i de fall hustrun inte kan sköta hemmet t. ex.
på grund av sjukdom.

Den åldersgräns hos barnet som berättigar till förvärvsavdrag — f. n. 16
år — har i några yttranden föreslagits höjd till 18 år.

Jämväl beredningens förslag om förvärvsavdrag, då hustrun bär
inkomst av jordbruksfastighet eller då hon biträder i mannens
jordbruk eller rörelse (faktisk sambeskattning), godtas
av flertalet remissorgan. I åtskilliga yttranden framföres dock erinringar.

Såsom framgått av den föregående redogörelsen förordar ett ganska stort
antal remissinstanser förvärvsavdrag också för barnlösa. Denna uppfattning
företrädes sålunda av bl. a. dem, som anslutit sig till någon av reservationerna
i fråga om förvärvsavdragen.

Kungl. Maj.ts proposition nr U år 1965

Lantbrukets skattedelegation och Föreningen Auktoriserade revisorer förordar
att hustru med inkomst av jordbruksfastighet erhåller kvotavdrag i
enlighet med vad beredningsmajoriteten föreslagit i fråga om rörelseinkomster.
Även i fallen av faktisk sambeskattning förordar Lantbrukets
skattedelegation högre avdrag än beredningen. I sådana fall, då barn finnes,
bör enligt delegationen maximibeloppet utgöra 2000 kr. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län anser att utformningen av förvärvsavdraget i denna del bör
övervägas ytterligare.

Barnbidrag. Beredningens förslag om barnbidrag å 1 200 kr. biträdes i
allmänhet av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. I åtskilliga
yttranden framhålles dock att vad utredningen föreslagit får anses såsom
ett minimibelopp.

Högre bidrag törordas uttryckligen av några remissorgan. Lantbruksstyrelsen
nämner 1 400 kr. som ett lämpligt belopp. Samma belopp förordas
av SSU, som därjämte påyrkar särskilda vårdbidrag på 2 000 kr. samt
ökat stöd till flerbarnsfamiljer och vissa studerande. I samma riktning uttalar
sig Sveriges socialdemokratiska studentförbund. Särskilda vårdnadsbidrag
förordas även av socialstyrelsen. Länsstyrelsen i Gotlands län, LO.
Lantbrukets skattedelegation och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
tinner det önskvärt med en ytterligare omfördelning av skattebördan
till barnfamiljernas förmån.

Reservanten östmans yrkande om barnavdrag jämte det kontanta bidraget
vinner stöd av kammarrätten och länsstyrelsen i Västernorrlands län.
Överståthållarämbetet, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund och Folkpartiets
kvinnoförbund ifrågasätter införande av särskilda grundavdrag för
barn.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner frågan om skattebördans avvägning
med hänsyn till barnförekomst böra övervägas ytterligare under beaktande
av det stöd av socialpolitisk natur barnfamiljerna kan komma att erhålla.

Ofullständiga familjer. I denna del godtas betänkandet nästan genomgående
av remissinstanserna. Kammarrätten och överståthållarämbetet
ifrågasätter dock, om inte de ofullständiga familjerna i skattehänseende behandlas
alltför gynnsamt jämfört med övriga barnfamiljer.

Förmögenhetsbeskattningen
Skat teberedningen

Beredningen framhåller att den enligt direktiven haft att uppmärksamma
de frågor, som sammanhänger med beskattningen av förmögenhet och
dess avkastning. Emellertid har det av tidsskäl icke varit möjligt att till
behandling upptaga samtliga till förmögenhetsbeskattningen hörande frågor.
Då vissa skäl kan anföras mot att till en isolerad behandling bryta ut
vissa speciella frågor, har det övervägts att överhuvud inte behandla förmögenhetsbeskattningen
i förevarande sammanhang. Beredningen har

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1965

emellertid inom området för inkomstsbeskattningen föreslagit åtgärder,
motiverade bl. a. av förändringar i penningvärdet. Det har därför bedömts
såsom konsekvent att söka ernå även de jämkningar i förmögenhetsbeskattningen,
som har ett mera omedelbart samband med uppkomna penningvärdeförändringar
och förskjutningar i förmögenhetsfördelningen. De
jämkningar, varom då blir fråga, gäller det skattefria bottenbeloppet och
själva skatteskalan. Förslaget får, understrykes det, ses som ett provisorium
såtillvida att den mera fullständiga översynen redovisas först i ett
senare betänkande.

Såsom vtterligare skäl att redan nu jämka förmögenhetsbeskattningen
nämnes 1965 års allmänna fastighetstaxering och den höjning av taxeringsvärdena,
som därvid torde ifrågakomma. Den av beredningen föreslagna
förmögenhetsskatteskalan skulle dock enligt förslaget börja tillämpas först
vid 1967 års taxering.

I betänkandet redovisas visst statistiskt material rörande förmögenheternas
storlek och förändringar olika år (s. 339—341).

Skatteberedningen förordar att skalan för förmögenhetsskatten justeras
på sätt som framgår av denna tabell.

Beskattningsbar förmögenhet,	Skattesatser, °/0o
1000	kr.	Gällande skala	Enligt skatte- beredningens förslag
80- 100- 125- 150- 200- 400 1000	100 ...............	5	0
125................	8	0
150 .............	8	7
200 ...............	10	7
- 400................	13	10
i ooo .............	16	14
	18	18

Såsom framgår av tabellen börjar den föreslagna skalan med en skattesats
av 7 promille och slutar, såsom den nuvarande, med en skattesats av
1,8 procent. Den lägsta skattesatsen avser förmögenhet mellan 125 000 kr.
och 200 000 kr., vilket innebär en stark breddning av det första skiktet av
skalan i förhållande till vad nu gäller. Den följande stegringen i skattesats
är i det hela jämnt avvägd.

Reservationer. Mot den av beredningen föreslagna sänkningen av förmögenhetsskatten
vänder sig herr Ekström och förordar i stället en höjning
i motsvarande omfattning. Här kan även nämnas herr Welinders förslag
rörande omläggning av beskattningen av kapitalinkomst, så att avdraget
å 400 resp. 800 kr. enligt 39 § 3 mom. kommunalskattelagen å ena sidan
liöjes men å andra sidan begränsas till avkastningen å monetära tillgångar
(s. 746 f.).

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1965

Remissyttrandena

Den av beredningen föreslagna jämkningen av förmögenhetsbeskattningen
tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden.

En jämkning av mindre omfattning förordas dock i ett par yttranden
Sålunda finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län det tillräckligt om
skattepliktsgränsen höjes till 100 000 kr. Samma uppfattning i fråga om
skattephktsgransen företrädes av länsstyrelsen i Västmanlands län, som
emellertid därjämte förordar en mindre justering av skatteskalan. LO finner
viss jämkning av förmögenhetsskatten vara motiverad, särskilt med

ansyn till det förväntade resultatet av pågående fastighetstaxering, men

« 611 minsknin§ av det total* uttaget av förmögenhetsskatt.

Ö vers ta t hallar am betet, länsstyrelsen i Södermanlands län, SSU och Sveriges
socialdemokratiska student förbund anser att förmögenhetsbeskattningen bör
behallas oförändrad.

Fredrika-Bremer-Förbundet, som i fråga om inkomstbeskattningen förordat
en sarbeskattning av makar, framhåller att motsvarande princip bör
galla jämväl beträffande förmögenhetsbeskattningen.

I några remissyttranden förordas att, om förmögenhetsbeskattningen
jamkas, detta skall ske med verkan redan från och med 1966 års taxering.
Som skäl härför anföres att man härigenom kan mildra verkningarna av
de höjningar av taxeringsvärdena som pågående fastighetstaxering väntas
medföra. En sådan uppfattning företrädes av riksskattenämnden, länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Hallands och Norrbottens län Närings
ivets skattedelegation, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges
grossistforbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorgamsatwn,
Svenska sparbanksföreningen, Familjeföretagens förening
samt handelskamrarna i Skåne, Småland och Blekinge.

Departementschefen

1 finansplanen för budgetåret 1965/66 har jag redogjort för behovet av
en retorm pa skatteområdet och för huvuddragen av de åtgärder, som ansetts
bora vidtagas. Av redogörelsen framgår, att denna reform är avsedd
att bh ett led i den sedan år 1959 pågående omläggningen av vårt skattesystem
till okat inslag av indirekta skatter. Å ena sidan höjs den indirekta
katten och a andra sidan sanks de direkta statliga skatterna. Såsom lag
narmare kominer alt visa i det följande avses, att den direkta skatten skall
sankas för alla - har bortses från bolag och andra juridiska personer vilkas
inkomstskatt inte berörs av förslaget — medan den indirekta beskattningen
okar Den sammanlagda effekten blir att den totala skattebördan minskar
stora6 °mSttagare> Vilkas inkomster kan betecknas som små och medel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1965 41

Inledningsvis vill jag därjämte nämna, att en riktlinje vid val av medel
för att åstadkomma sänkningen av den direkta beskattningen varit alt icke
minska det kommunala beskattningsunderlaget. Härigenom undgås sådana
rubbningar i kommunernas finanser som inte blott genom att leda till höjda
utdebiteringar skulle motverka reformens syfte att sänka den direkta skatten
utan även skulle försvåra de åtgärder att främja en kommunal skatteutjämning
som planeras och som jag återkommer till i annat sammanhang.

Allmänna skatteberedningen har i sitt på försommaren år 1964 avlämnade
betänkande föreslagit viss omläggning av skattesystemet. Även beredningen
har syftat till att åstadkomma en omläggning av beskattningen mot
ökad indirekt skatt. Beredningens målsättning har vid remissbehandlingen
av betänkandet allmänt godtagits. Det i betänkandet framlagda förslaget innebär
i sina huvudpunkter en övergång till finansiering av socialförsäkringens
grundförmåner genom arbetsgivaravgifter för löntagarna, omläggning
av den indirekta beskattningen och sänkning av den direkta beskattningen
särskilt för barnfamiljerna. Av skäl som framgår av finansplanen
och av vad jag här inledningsvis anfört kommer skatteberedningens förslag
i fråga om socialförsäkringens finansiering liksom av den indirekta
beskattningen icke att tas upp i detta sammanhang annat än på vissa punkter.
Det har ansetts erforderligt, att de med dessa förslag förbundna problemen
blir ytterligare belysta, innan ställning till dessa komplicerade frågor
kan tas. Avsikten är att tillsätta departementala arbetsgrupper för den
erforderliga översynen av dessa spörsmål.

.lag vill emellertid understryka att, även om skatteberedningens förslag
inte i sin helhet nu kan bli föremål för lagstiftning, överensstämmelse råder
mellan det förslag, som jag här avser att framlägga och de allmänna riktlinjerna
i skatteberedningens förslag.

I det följande kommer jag att redovisa det nu aktuella reformförslagets
olika punkter. Därvid kommer först att behandlas den direkta beskattningens
utformning och därefter de i förevarande sammanhang aktuella indirekta
skatterna. Avslutningsvis lämnas en redogörelse för de individuella
och statsfinansiella verkningarna av reformen.

Den direkta beskattningen
Sam- eller särbeskattning

Det kanske största intresset bland allmänheten har knutits till den del
av skatteberedningens förslag som behandlar familjebeskattningen och
särskilt frågan om sam- eller särbeskattning av makar.

Skatteberedningen har ingående behandlat denna fråga. Beredningen föreslår
enhälligt, att den nuvarande sambeskattningsprincipen tills vidare
bibehålies men framhåller att samhällsutvecklingen, kanske i en inte avlägsen
framtid, kan leda till ändrat ståndpunktstagande. Sistnämnda för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1965

hållande understrykes i en reservation av de i beredningen ingående representanterna
för löntagarorganisationerna.

Ett tungt vägande skäl för skatteberedningen att avvisa tanken på en
omedelbar övergång till ett system med särbeskattning av makar torde ha
varit konsekvenserna av en omläggning av systemet. Eftersom makar med
nuvarande utformning av ortsavdrag och skatteskalor intar en i förhållande
till ensamstående förmånlig ställning i skattehänseende, leder en övergång
till ett särbeskattningssystem till en relativ skattehöjning för familjerna.

Vid remissbehandlingen har endast enstaka röster höjts för omedelbart
införande av ett särbeskattningssystem. Många remissinstanser har dock
uttalat principiella synpunkter för särbeskattningen och för införandet av
ett sådant system inom en inte avlägsen framtid.

Diskussionen av skatteberedningens förslag visar, att tiden ännu inte är
mogen för ett avgörande i frågan. Oberoende härav kan dock övervägas att
öppna möjlighet till frivillig särbeskattning i vissa fall av makar.

Frivillig särbeskattning

Allmänna skatteberedningen har diskuterat frågan om införande av rätt
till frivillig särbeskattning i sådana fall, där båda makarna har förvärvsinkomst
och sambeskattningen leder till högre skatt. Beredningen har emellertid
funnit, att sådan särbeskattning skulle med de av beredningen föreslagna
skatteskalorna vara av egentligt värde i ett mycket begränsat antal
fall samt vidare blott i mycket höga inkomstlägen och vissa inkomstkombinationer.
Vidare har beredningen ansett att bestämmelserna om frivillig
särbeskattning måste bli invecklade och deras tillämpning administrativt
tyngande. Mot bakgrunden bl. a. härav har beredningen inte ansett sig böra
förorda att möjlighet till frivillig särbeskattning införes. — I två reservationer
intas dock en motsatt ståndpunkt.

Även om skatteberedningens uppfattning i regel godtagits av remissinstanserna,
har reservationsyrkandena om frivillig särbeskattning vunnit instämmanden
i ett betydande antal remissyttranden.

Vid ett vägande av skälen för och emot en anordning med frivillig särbeskattning
har jag funnit att övervägande skäl talar för att kraven på särbeskattning
redan nu tillgodoses såtillvida, att möjlighet till frivillig särbeskattning
av arbetsinkomst öppnas redan för inkomståret 1966 (dvs. 1967
års taxering). Då den tekniska utformningen av bestämmelser på området
ännu icke är färdig, kan dock förslag i frågan inte framläggas i detta sammanhang.
Jag avser att återkomma vid en senare tidpunkt med förslag till
lagstiftning i ämnet.

Den frivilliga särbeskattningen av makar, som båda har förvärvsinkomst,
torde få ses som ett provisorium i avvaktan på att frågan om sam- eller särbeskattning
slutligt löses. Avsikten är att inom finansdepartementet tillsätta

Kungl. Maj:ts proposition nr 1\ år 1965

en särskild arbetsgrupp för att skyndsamt överse familjebeskattningen och
därvid pröva de problem av teknisk och finanspolitisk art som är förknippade
med en övergång till fullständig eller modifierad särbeskattning.

Ortsavdrag och förvärvsavdrag

I allmänna skatteberedningens betänkande föreslås höjning av såväl de
statliga som kommunala ortsavdragen samt ändringar i reglerna för det
s. k. förvärvsavdrag som medges när gift kvinna har förvärvsarbete och i
vissa andra fall.

Flera skäl talar emellertid mot att i detta sammanhang ändra nuvarande
regler på dessa områden. För att bevara handlingsfriheten under den tid
frågan om familjebeskattningens utformning övervägs bör sådana åtgärder
som kan försvåra en framtida reform på området undvikas. Såväl ortsavdragen
som förvärvsavdragen hör intimt ihop med sambeskattningsfrågan.
Därtill kommer alt båda dessa avdragsformer, framför allt ortsavdragen, påverkar
det kommunala skatteunderlaget. Såsom jag förut antytt har en riktpunkt
för den av mig här föreslagna skattereformen varit att undvika åtgärder
som rubbar detta skatteunderlag och därmed försvårar genomförandet
av det förslag till kommunal skatteutjämning som jag ämnar framlägga
inom kort.

Mot bakgrunden härav har jag kommit till den slutsatsen att orts- och
förvärvsavdragen tills vidare bör lämnas oförändrade.

Skatteskalorna

Nuvarande skalor1 för den statliga inkomstskatten har kritiserats framför
allt för sin progressivitet. Särskilt påtalad i detta hänseende har den
s. k. skattepuckeln varit. Med detta uttryck har man avsett inkomstlägena
mellan ca 20 000 och ca 40 000 kr. för gifta samt ca 10 000 och ca 30 000 kr.
för ogifta; inom detta område har nämligen procenttalet för den marginella
beskattningen i relativt smala skikt stigit från 10 till över 40 procent. Allmänna
skatteberedningens förslag till nya skalor innebär en betydligt jämnare
progressivitetsstegring såväl i de nu nämnda inkomstskikten som däröver.

Även om skatteberedningens förslag av flertalet remissinstanser tillstyrkts
eller ock t. o. in. kritiserats för att inte vara tillräckligt långt gående i
progressionsutjämnande hänseende, har dock icke röster i motsatt riktning
saknats. Bland andra har LO uttalat, att en reduktion av skattesatserna i
större utsträckning bör komma de lägre inkomstklasserna till del.

Kritiken mot den s. k. skattepuckeln saknar icke fog. Jag är därför beredd
att inom ramen för tillgängliga resurser medverka till en mjukare
stegring av den statliga inkomstskattens progression i dessa inkomstlägen.
Däremot kan jag inte finna skäl för ändring av skalorna därutöver. Lika
angeläget synes vara, att söka lätta skattetrycket för dem, vilkas inkomster

1 Sc nästa sida.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr U år 1965

icke uppgår till sådant belopp att de hamnat i »puckeln». Det måste ihågkommas
att dessa inkomsttagare inte tar del av den skattelättnad som en
lindring av progressionen i skikten närmast över det proportionella ger dem
som har större inkomster. Av framför allt kostnadsskäl är det inte möjligt
att för närvarande sänka skatteuttaget i det proportionella skiktet. Den för
de små och medelstora inkomsterna önskvärda skattesänkningen kan emellertid
vinnas på annat sätt än genom ändringar i skatteskalan och jag återkommer
till den frågan i det följande.

Jag anser därför att justeringen av skatteskalorna nu hör begränsas till
att åsyfta en jämnare progressionskurva i inkomstskikten närmast över
det proportionella skiktet. Med utgångspunkt härifrån får jag föreslå de
skalor som framgår av denna uppställning. För att underlätta jämförelser
har i uppställningen angivits även gällande skalor och skillnaden mellan
procenttalen enligt nuvarande och föreslagna skalor.

Beskattningsbar inkomst, kr.	Skatt inom skiktet, %
Gifta	Ensamstående
nu- varande skala	före- slagen skala	ändring	nu- varande skala	före- slagen skala	ändring
— 6 000............	10	10		10	10
6 000— 8 000...........	10	10	_	20	15	— 5
8 000— 9 000........	10	10	_	20	22	-f 2
9 000— 10 000...........	10	10	_	25	22	3
10 000— 12 000........	10	10	_	25	27	-f 2
12 000— 15 000............	20	15	- 5	30	27	— 3
15 000— 16 000............	20	15	- 5	30	31	i
16 000— 20 000..........	30	22	- 8	36	31	5
20 000— 24 000............	38	27	- 11	41	36	5
24 000— 25 000........	38	34	- 4	41	36	5
25 000— 30 000..........	38	34	- 4	41	40	— i
30 000— 40 000........	43	42	- 1	45	44	1
40 000— 60 000.........	48	48		49	49
60 000—100 000...........	54	54	_	54	54
100 000—150 000........	59	59	_	59	59
150 000— ......	65	65	—	65	65	—

Det bör måhända nämnas, att det förhållandet att i vissa skikt i skalan
för ensamstående procenttalet för skatteuttaget ökar inte i något fall leder
till högre skatt; lättnaderna i skatteuttaget i lägre skikt uppväger mer än
väl ökningen av skatteprocenten.

Om de föreslagna skatteskalorna ses isolerade leder de till en skatteininskning
för alla med beskattningsbar inkomst över 12 000 kr. för gifta
och 6 000 kr. för ogifta. Denna skattelättnad uppgår till högst 1 300 kr. för
gitta och 750 kr. för ensamstående. Detta maximum nås vid en beskattningsbar
inkomst på 40 000 kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr li år 1965

Jag vill emellertid understryka att de föreslagna skatteskalorna blott är
en del av ett reformkomplex. Jag återkommer senare till de individuella
verkningarna av hela den föreslagna skattereformen.

Skatteskalornas utformning har viss inverkan även på avvägningen avskatten
mellan gifta och ensamstående. I våra skilda skatteskalor för gifta
och ensamstående är tudelningsprincipen i viss omfattning inbyggd. Med
tudelning avses, som förut nämnts, att makars skatt motsvarar skatten för
två ensamstående, vardera med hälften av makarnas sammanlagda inkomster.
Tudelningsprincipen gäller för närvarande intill ca 24 500 kr. sammanlagd
inkomst för makar.

Genom de skatteskalor som allmänna skatteberedningen föreslagit skulle
gränsen för tudelningens upphörande höjas till ca 55 000 kr. årsinkomst för
makar.

I de av mig här förordade skalorna ligger tudelningsgränsen vid ca 54 000
kr. årsinkomst. Genom denna begränsade höjning av området för tudelningen
har uppnåtts å ena sidan att inkomstförskjutningarna inte rubbar
de nuvarande principerna för sambeskattningen av makar och å andra sidan
att en eventuell framtida övergång till ett särbeskattningssystem inte
försvåras onödigtvis.

Kommunalskatteavdraget

Den traditionella metoden för att åstadkomma skattelättnad för små
och medelstora inkomster är att höja ortsavdraget. Emot denna metod kan
flera invändningar resas. Förutom de tidigare nämnda olägenheterna av att
nu ändra ortsavdragens belopp kan nämnas, att effekten av en generell ortsavdragshöjning
för lägre inkomster blir ganska liten, särskilt i förhållande
till det skattebortfall som blir följden. Därtill kommer att skattelättnaden
på grund av inkomstskattens progressivitet blir mindre för den som har liten
inkomst än för den som har större inkomst.

En ur alla synpunkter bättre effekt torde kunna erhållas genom en viss
schablonisering av det vid taxering till statlig inkomstskatt medgivna avdraget
för kommunalskatt, som påförts närmast föregående år. En sådan
schablonisering leder till högre avdrag än som eljest skolat utgå blott för
den vars föregående år påförda kommunalskatt understigit schablonbeloppet.
Skattelättnaden begränsas även till den statliga inkomstskatten, folkpensionsavgiften
och avgifter till sjukvårdsförsäkringen; det kommunala skatteunderlaget
blir orubbat.

En viss schablonisering av kommunalskatteavdraget löser samtidigt eu
annan brist i nuvarande system. Om t. ex. en person ett år erlägger sjömansskatt
men nästa år tar anställning i land, kommer han att vid taxering
för inkomsten av denna anställning inte ha något avdrag för kommunalskatt
(sjömansinkomster blir nämligen inte föremål för vanlig taxering).
Visserligen är sjömansskatten uträknad så att hänsyn tagits till avdraget

Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 1965

lör kommunalskatt, men den omedelbara effekten av nuvarande ordning blir
att den f. d. sjömannen vid sin första taxering i land får en kvarstående
skatt. Källskattetabellerna förutsätter nämligen, att avdrag för kommunalskatt
medges. En liknande situation uppkommer bl. a. för ungdomar, som
går ut i förvärvslivet, för utryckande värnpliktiga som återgår till civil anställning
och för dem som flyttar till Sverige från utlandet och tar anställning
här.

Det sagda ger vid handen, att inånga fördelar skulle vara att vinna med
den antydda schabloniseringen. Jag vill därför förorda en sådan åtgärd och
föreslår att avdrag för kommunalskatt skall medges vid taxeringen till statlig
inkomstskatt med minst en fjärdedel av beskattningsårets s. k. sammanräknade
nettoinkomst. Med denna term förstås summan av inkomsterna av
de olika förvärvskällorna, i förekommande fall minskad med avdrag för
underskott i förvärvskälla. Det på detta sätt beräknade minimiavdraget bör
dock inte få överstiga 4 500 kr. för makar och för ofullständiga familjer
samt 2 250 kr. för övriga skattskyldiga. Om den under närmast föregående
år påförda kommunalskatten överstiger minimibeloppet, skall avdrag 7nedges
med det taktiskt påförda beloppet. — Beträffande samtaxerade makar
bör schablonavdrag för kommunalskatt medges blott om makarnas sammanlagda
kommunalskatt för nästföregående år understiger en fjärdedel av
deras sammanlagda sammanräknade nettoinkomster, resp. 4 500 kr.

Med en sådan begränsning av schablonbeloppet kommer större avdrag än
som eljest skolat beräknas att medges dem vilkas årsinkomst närmast föregående
år understigit ca 32 000 kr. för makar och ca 16 000 kr. för ensamstående.
Därvid har jag räknat med en kommunal utdebitering av 17 kr.

Självfallet bör avdrag med schablonbelopp tillkomma endast enskilda personer;
anledning att låta bolag och andra juridiska personer utnyttja sådant
avdrag torde inte finnas. Vidare bör schablonavdrag inte medges den
som taxeras till statlig inkomstskatt i det för riket gemensamma distriktet.
Till denna kategori hör framför allt den utomlands stationerade diplomatiska
och konsulära personalen, som är befriad från skyldighet att erlägga
kommunalskatt för sina löneinkomster och för sina övriga inkomster erlägger
sådan skatt etter en starkt reducerad utdebitering, nämligen 5 kr. I
det gemensamma distriktet taxeras även vissa speciella slag av inkomster,
t. ex. royaltyinkomst. som upphäres av utomlands bosatta personer.

Folkpensionsavgiften

b olkpensionsavgitten beräknas enligt nuvarande ordning till 4 procent
av den taxerade inkomsten dock högst till 600 kr., lika för två makar som
för ogift. Om den taxerade inkomsten understiger 2 400 kr. uttages dock
inte avgift.

Anledningen till att avgift inte tas ut i sist nämnda fall är självfallet den
att en person med så låg inkomst inte ansetts ha förmåga att erlägga av -

Kungl. Maj. ts proposition nr H år 1965

giften. I inkomstlaget närmast över det, där avgiftsbefrielse råder, tillämpas
en »trappa» som leder till att fulla 4 procent av den taxerade inkomsten tas
ut först när denna inkomst uppgår till 2 940 kr.

Genom att avgiften beräknas på grundval av den taxerade inkomsten, blir
beloppet förhållandevis stort för dem som bär låga inkomster. För makar
eller för ogift med hemmavarande barn blir avgiften t. ex. 200 kr. vid 5 000
kr. taxerad inkomst, medan den statliga inkomstskatten i detta fall blir
endast 50 kr. (10 procent av en beskattningsbar inkomst av 500 kr.). Avgiften
uppgår i detta fall till 40 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Om taxeringsnämnden i exemplet ansett att skatteförmågan är så nedsatt,
att ingen skatt bör erläggas på inkomsten, skulle ortsavdraget ha ökats
med ett extra avdrag om 500 kr., så att ingen beskattningsbar inkomst beräknats.
Enligt en särskild bestämmelse skall det extra avdraget beaktas
även vid beräkning av folkpensionsavgift såtillvida, att den taxerade inkomsten
minskas med avdragets belopp, dvs. i exemplet till (5 000 — 500 =)

4 500. Folkpensionsavgift påföres alltså, i exemplet med 180 kr., trots att
taxeringsnämnden ansett, att på grund av särskilda förhållanden skattefrihet
bör föreligga.

Kritik har från denna utgångspunkt framförts mot grunderna för beräkning
av folkpensionsavgift. Denna kritik kan enligt min uppfattning
icke frånkännas berättigande.

En betydligt bättre anpassning till skatteförmågan, sådan den tar sig
uttryck vid inkomsttaxeringen, skulle erhållas om avgiften beräknades på
grundval av den beskattningsbara inkomsten. Detta gäller icke blott i fall
av s. k. nedsatt skatteförmåga utan i alla fall av låg inkomst. Jag vill därför
förorda en sådan omläggning av beräkningsgrunderna, att avgiften beräknas
på den beskattningsbara i stället för den taxerade inkomsten.

En sådan omläggning ger, om avgiftsprocenten hålles oförändrad, lägre
avgifter för inkomster upp till ca 24 500 kr. för makar och ca 21 000 kr. för
ensamstående.

Samtidigt skulle folkpensionsavgifternas sammanlagda belopp minska
betydligt. Grund för ett sådant avgiftsbortfall föreligger emellertid inte.
Under senare år har folkpensionerna ökat väsentligt och förslag om ytterligare
pensionsförbättringar är avsedda att framläggas för årets riksdag.

Genom en fördubbling av avgiftsmaximum till 1 200 kr. skulle emellertid
i stort sett kompensation erhållas för det avgiftsbortfall som föranledes av
omläggningen. Med oförändrat procenttal för avgiftsuttaget skulle högre
avgift än för närvarande erläggas av den som har årsinkomst överstigande
24 500 kr. för makar och 21 000 kr. för ensamstående. Högsta avgift, 1 200
kr., skulle tas ut när årsinkomsten uppgår till eller överstiger ca 40 000 kr.

Den avgiftsökning som sålunda skulle uppkomma i högre inkomstlägen
uppvägs mer än väl av den reduktion av den statliga inkomstskatten, som
blir följden av de av mig förut föreslagna skalorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1965

Under åberopande av det anförda får jag förorda, att reglerna om beräkning
av folkpensionsavgift ändras så att avgift utgår med 4 procent av
den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, dock högst med
1 200 kr. Om så sker, kan vissa särskilda regler slopas i lagen om finansiering
av folkpensioneringen som direkt föranletts av att avgift för närvarande
beräknas på den taxerade inkomsten i stället för på den beskattningsbara.

Förmögenhetsskatten

Såsom framgår av det föregående har allmänna skatteberedningen föreslagit
nya skalor för förmögenhetsskatten. De föreslagna skalorna innebär
dels att det skattefria bottenbeloppet höjes från nuvarande 80 000 kr. till
125 000 kr. dels att skatteuttaget i de olika förinögenhetsskikten upp till 1
milj. kr. minskas.

Vid remissbehandlingen har beredningens förslag i flertalet yttranden
accepterats eller lämnats utan erinran. Ett antal remissinstanser har dock
ansett att den föreslagna lättnaden i förmögenhetsbeskattningen är för stor
eller att ingen ändring alls bör ske i denna beskattningsform.

Nuvarande skattefria bottenbelopp fastställdes år 1957. Levnadskostnadsindex
har sedan dess stigit med i runt tal 25 procent. Jag kan därför
tdlstyrka, att detta bottenbelopp nu höjes i motsvarande mån, dvs. till
100 000 kr. Härigenom skyddas de mindre förmögenheterna från att på
grund av den allmänna prisnivåns höjning bli påförda skatt. Anledning till
justering därutöver av förmögenhetsskatteskalan torde inte föreligga.

På grund härav får jag föreslå den ändringen i förordningen om statlig
förmögenhetsskatt att sådan skatt icke skall utgå, när den beskattningsbara
förmögenheten icke överstiger 100 000 kr. Denna ändring föranleder en motsvarande
justering i taxeringsförordningen av bestämmelsen om inträde
av deklarationsplikt på grund av innehav av förmögenhet.

Ikraftträdandet

Den reform av den direkta beskattningen som jag här föreslagit bör träda
i kraft vid årsskiftet 1965/66 och tillämpas första gången i fråga om förmögenhetsskatten
\id 1966 års taxering och i fråga om den direkta beskattningen
i övrigt under inkomståret 1966 (1967 års taxering).

Sjömansskatten

Sjömän erlägger en särskild sjömansskatt, som ersätter statlig och kommunal
inkomstskatt samt folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift för
löneinkomsten ombord på svenskt fartyg. Sjömansskatt utgår för sjömän,
som är bosatta i Sverige, Danmark, Finland eller Norge, efter särskilda tabeller.
Övriga sjömän erlägger sjömansskatt med 15 procent av kontantlönen.

Kungl. Maj. ts proposition nr I t år 1965

Sjömansskatten är en definitiv källskatt och avdrages från månadslönen
genom redarens försorg. Deklaration och taxering av sjömansskatt sker
inte.

Sjömansskattetabelierna är fogade vid förordningen om sjömansskatt.
Nu gällande tabeller är i sin huvuddel fastställda av Kungl. Maj:t med
stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1961:188; BevU 79; rskr 410),
och kungörelse om fastställandet utfärdades den 26 januari 1962 (SFS
1962: 21). Till dessa tabeller fogades genom riksdagens beslut år 1962
(prop. 1962: 181; BevU 58; rskr 358; SFS 596) en ny kolumn, avsedd för
ogift sjöman med hemmavarande barn.

Sjömansskatten är i olika hänseenden direkt avvägd med hänsyn till beskattningen
i land. I princip bygger de nuvarande tabellerna på källskattetabellerna
för år 1961 men med beaktande av den skattereform som beslöts
av 1961 års höstriksdag. Grunderna för sjömansskattetabelierna
framgår av en vid prop. 1961: 6 fogad promemoria, med de ändringar som
betingas av dels 1961 års höstriksdags beslut angående den direkta beskattningen,
dels 1962 års höstriksdags beslut om skattelättnader för s. k. ofullständiga
familjer.

I nyssnämnda prop. 1961:6 framhöll jag bl. a. följande. Ett samband
måste råda mellan skattetrycket för sjömän och andra. Sjömansskattetabelierna
måste därför vid behov anpassas efter den skatt som gäller för inkomst
i land. Mera markerade ändringar i det allmänna skattetrycket bör
uppenbarligen avspeglas i sjömansskattetabelierna. I fråga om mera gradvis
skeende förändringar, exempelvis i fråga om de kommunala utdebiteringarna,
kan däremot ett omedelbart genomslag inte ske. Dessa förändringar
bör i stället beaktas, när tendenserna kan överblickas på något
längre sikt. Sjömansskattetabelierna bör därför överses med jämna mellanrum,
förslagsvis vart tredje år.

I de nuvarande sjömansskattetabelierna, vilka som nämnts bygger på
1961 års källskattetabeller, bär beaktats de »markerade ändringar i det allmänna
skattetrycket» som skett genom 1961 års beslut om höjning av
ortsavdragen, slopande av dyrortsgraderingen, ändring av skalorna för den
statliga inkomstskatten in. in. samt genom 1962 års beslut om beskattningen
av ofullständiga familjer.

De av mig i det föregående förordade förslagen i fråga om den statliga
inkomstskatten och folkpensionsavgiften bör självfallet i och för sig föranleda
omräkning av sjömansskattetabelierna. Med hänsyn till den lid som
förflutit sedan de allmänna grunderna för dessa tabeller fastställdes bör i
samband med denna omräkning även iakttas andra, hittills i fråga om sjömansskatten
ej beaktade förändringar i beskattningen som skett sedan
1961 års källskattetabeller uppgjordes. Jag avser här framför allt de år
1963 beslutade nya reglerna för avdrag vid taxering för sjukförsäkringsavgifter
och livförsäkringspremier in. m. samt 1964 års beslut i fråga om av4
U ihan g till riksdagens protokoll l''J65, 1 samt. Nr 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1965

drag för folkpensionsavgift. Därjämte bör de sedan år 1960 gradvis skedda
förskjutningarna i fråga om genomsnittlig kommunal utdebitering och
sjukförsäkringsavgifter komma till uttryck även i sjömansskattetabellerna.

I fråga om den kommunala utdebitering, som bör ligga till grund för
nya sjömansskattetabeller, vill jag framhålla följande. Enligt 1961 års promemoria
rörande sjömansskattetabellerna blev dessa uppgjorda med utgångspunkt
från eu kommunal utdebitering av 15 kr., motsvarande den
genomsnittliga utdebiteringen för år 1961 för hela riket. Den genomsnittliga
utdebiteringen har därefter stigit och uppgår för år 1965 till 17: 25 kr.

Emellertid kan diskuteras om utdebiteringsmedeltalet för hela riket bör
komma till användning beträffande sjömansskatten. Enligt tillgängliga
uppgifter härrör nämligen den huvudsakliga delen av sjömansskatten från
ett förhållandevis litet antal län. Fördelningen beträffande 1963 års sjömansskatt
framgår av denna uppställning.

Göteborgs och Bohus län ..............

Malmöhus län ........ ..............

Stockholms stad ......................

Stockholms län ......................

Kalmar län ..........................

Kristianstads län ......................

Älvsborgs län ........................

Västernorrlands län ..................

Blekinge län ........ ................

10 län varierande mellan 1,0 och 2,2 % . .
6 län med mindre än 1 % ............

31,5 % av sjömansskatten

17.1 % av sjömansskatten

11.1 % av sjömansskatten

59.7 % av sjömansskatten
5, 1 % av; sjömansskatten

3.7 % av sjömansskatten
3,6 % av sjömansskatten

3.0 % av sjömansskatten

3.1 % av sjömansskatten

2.8 % av sjömansskatten
81,0 % av sjömansskatten

14.8 % av sjömansskatten

4.2 % av sjömansskatten
100,0 % av sjömansskatten

Medelutdebiteringen för de län, vilkas invånare svarar för den större delen
av sjömansskatten är lägre än för landet i dess helhet. För Göteborgs
och Bohus län, Malmöhus län och Stockholms stad utgör medelutdebiteringen
för år 1965 15,73 kr., medan motsvarande tal för de län, som enligt
uppställningen representerar 81 procent av sjömansskatten, utgör 16,39 kr.

Under åberopande härav vill jag förorda, att sjömansskatten enligt de
nya tabellerna beräknas på grundval av en kommunal utdebitering av 16 kr.
De av mig i det föregående förordade förslagen rörande kommunalskatteavdraget,
skatteskalorna och folkpensionsavgiften bör givetvis beaktas vid
uppgörandet av de nya sjömansskattetabellerna.

De grunder som enligt min mening bör gälla i fråga om sjömansskatten
från och med år 1966 har sammanfattats i en promemoria, vilken torde
såsom Bilaga 1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Kungi. Maj. ts proposition nr l''i år 1965

I fråga om fastställandet av de nya sjömansskattetabellerna vill jag anföra
följande.

Uppgifter om medelutdebiteringen för år 1965 har först nyligen blivit
tillgängliga. Förslag till fullständiga tabeller föreligger därför icke för dagen.
Upprättandet av tabellerna är emellertid ett rent tekniskt arbete, sedan
väl grunderna för tabellerna fastställts. Detta tekniska arbete sker i stor utsträckning
maskinellt. Liksom vid 1961 års höstriksdag bör Kungl. Maj:t
erhålla bemyndigande alt med tillämpning av grunder, som godkänts av
riksdagen, utarbeta och fastställa tabellerna. Jag lår därtör förorda, att
Kungl. Maj :t hos riksdagen hemställer att de av mig i det föregående förordade
grunderna för de nya tabellerna måtte godkännas av riksdagen
samt att Kungl. Maj :t måtte erhålla nämnda bemyndigande.

Sjömansskatten ersätter, som nämnts, saväl statlig inkomstskatt och
folkpensionsavgift som kommunal inkomstskatt och sjukförsäkringsavgift.
Kommuner och allmänna försäkringskassor erhåller emellertid kompensation
för den minskning av inkomster på grund av de årliga taxeringarna
som föranledes av sjömansskatten. Bestämmelser härom tinns i 4 § förordningen
om sjömansskatt. Ersättningen beräknas till viss del av den sjömansskatt,
som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kommunen.

Nu gällande ersättningsregler (4 § 2 mom.) tillkom år 1962 (prop. 1962:
69; BevU 30; rskr 162; SFS 142). De föreslagna nya grunderna för sjömansskatten
torde nödvändiggöra en justering av dessa ersättningsregler.
Nya bestämmelser på området skall emellertid inte tillämpas förrän efter
halvårsskiftet 1967. Ersättningar för beskattningsåret 1966 utbetalas nämligen
först i augusti 1967.

Jag avser att vid senare tillfälle återkomma till denna fråga och föreslå
de ändringar i ersättningsreglerna som föranledes av de nya sjömansskattetabellerna.

Den indirekta beskattningen

Genomförandet av de i det föregående föreslagna lättnaderna i den direkta
beskattningen m. in. förutsätter ett ökat uttag av indirekt skatt i sådan
omfattning att samtidigt erforderlig inkomstförstärkning för staten
uppnås. Såsom jag framhållit i årets finansplan bör denna omfördelning av
beskattningen ske i första hand genom en höjning av den allmänna varuskatten
inom ramen för dess nuvarande allmänna konstruktion. Det framstår
emellertid såsom angeläget att inrikta eu sådan höjning på konsumtionen
i egentlig mening och eliminera den kostnadstördyrandc effekt på
näringslivets maskininvesteringar, som eljest automatiskt följer av en höjning
av skattesatsen för den allmänna varuskatten. Eu omläggning av skal -

Kungl. Maj:ts proposition nr ii år 1905

ten i detta syfte behandlas i det följande. — Av finansplanen framgår vidare,
att jag anser att -- med hänsyn till konjunkturläget och även till att investeringarna
i maskiner och andra inventarier undantas från varuskattehöj
ningen — skäl inte föreligger att förlänga giltigheten av det för år 1964
gällande särskilda investeringsavdraget för maskininvesteringar.

I detta sammanhang vill jag även framhålla, att det vid en fortsatt tilllämpning
av den allmänna varuskatten, men med högre skatteuttag, kan
finnas anledning att verkställa viss översyn av skattens tekniska utformning
för att tillvarataga möjligheten till förenklingar i dess handhavande
och tillämpning. Visst underlag för en sådan översyn har framkommit i
allmänna skatteberedningens betänkande och vid remissbehandlingen av
detta betänkande. Men även andra frågor har aktualiserats. Med hänsyn
härtill har en teknisk översyn av den allmänna varuskatten igångsatts inom
finansdepartementet, och min avsikt är att senare föreslå proposition
till riksdagen med förslag till ändring i förordningen om allmän varuskatt
på grundval av den igångsatta översynen. Jag avser även senare återkomma
beträffande sådana justeringar i tulltaxehänseende, som föranleds av ett genomförande
av de i det följande behandlade ändringarna i den indirekta
beskattningen.

Såsom framgått av vad jag anfört i finansplanen bör även punktbeskattningen
uppmärksammas. Av olika alternativa lösningar har jag härvidlag
ansett mig böra förorda att en höjning av den allmänna varuskatten kombineras
med en höjning av skatterna på bensin och på cigarretter. Framhållas
må att bensin liksom andra drivmedel och bränslen är undantagna
från allmän varuskatt. Om skatten på bensin höjes med 5 öre per liter och
skatten på cigarretter med 2 öre per styck kan höjningen av den allmänna
varuskatten begränsas till tre procentenheter, dvs. från nuvarande 6 till 9
procent. Därvid skapas utrymme inte endast för erforderlig inkomstförstärkning
utan också för vissa begränsningar och tekniska omläggningar i
punktbeskattningen, som framstår som särskilt motiverade. De åtgärder jag
härvidlag förordar går ut på att försäljningsskatten på grammofonvaror
samt den särskilda varuskatten på socker, sirap, spelkort, tandkräm, munvatten
m. fl. varor slopas samtidigt som den särskilda varuskatten på övriga
varor, dvs. choklad- och konfektyrvaror samt skönhetsmedel, parfymer, hårvatten
m. fl. dylika varor görs mera enhetlig.

Såsom redan framhållits i den tidigare redogörelsen avses samtliga åtgärder
beträffande den indirekta beskattningen skola träda i kraft den
1 juli 1965. Innan jag övergår till att närmare behandla förslagens utformning
synes lämpligt att redan i detta sammanhang ta upp en fråga av
mera principiell betydelse.

De åtgärder som föreslås på punktbeskattningens område innefattar såväl
höjningar som sänkningar och fullständiga avvecklingar av nu utgående
skatter. Detta aktualiserar frågan om särskilda åtgärder med av -

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1965

seende på inneliggande lager av beskattade varor. Min principiella uppfattning
är, att de nu föreslagna höjningarna av bensin- och cigarrettbeskattningen
icke bör föranleda någon särskild mot skattehöjningen svarande
skatt på inneliggande lager. I konsekvens härmed bör icke heller någon avlyftning
ske av den skatt som belastar inneliggande lager av sådana varor,
som omfattas av sänknings- och avvecklingsförslagen. Denna fråga torde
ha störst betydelse i vad avser ändringarna i den särskilda varuskatten.
Här må beaktas att förslagen i fråga om det kemisk-tekniska området innebär
såväl en höjning som en sänkning och ett slopande av skatten. Detta
förhållande bör möjliggöra en omedelbar prisanpassning till den andrade
punktbeskattningen utan speciella åtgärder i fråga om lagren av redan beskattade
varor. Såvitt gäller socker och sirap samt choklad- och konfektyrvaror
bör beaktas, att dessa varor normalt har en relativt hog omsättningshastighet,
vilket tillsammans med möjligheterna till en lämplig avvagnmg
av lagerhållningen bör innebära, att en snabb prisanpassning kan förväntas.
Jag vill dock understryka, att erfarenheterna i detta hänseende från senast
genomförda punktskatteawecklingar inte motsvarat förväntningarna
och att därför viss tvekan förelegat inför här föreslagna åtgärder. Jag utgåi
emellertid ifrån, att de prisövervakande myndigheterna, inte minst i fråga
om de nu aktuella områdena, följer utvecklingen med största uppmärksamhet
och vidtager de åtgärder som finnes erforderliga för att motverka
en prisutveckling som inte står i överensstämmelse med den samlade effekten
av den föreslagna omläggningen av den indirekta beskattningen. Den
goda viljan att nå eu prisanpassning till skatteavvecklingen och dess förverkligande
i praktiken får, såsom jag redan framhållit i linansplanen, en a\-görande betydelse för bedömandet av möjligheterna att längre fram fortsätta
på den inslagna vägen i frågan om avvecklingen av punktskatter.

Jag övergår nu till att behandla utformningen av förslagen mot bakgrund
av angivna allmänna riktlinjer och under hänvisning till de förslag till
erforderliga författningsändringar som upprättats inom finansdepartementet.

Den allmänna varuskatten

Den allmänna varuskatten, som infördes från årsskiftet 1959/60, är en
generell skatt på konsumtionen inom landet av varor och av tjänster som
huvudsakligen avser varor. Införes skattepliktig vara till riket för direkt konsumtionsändamål,
erlägges skatten till tullverket i samband med varuinförseln.
I andra fall uttages och erlägges skatten till staten av dem, som yrkesmässigt
tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster till förbrukare. Såsom
skatten utformats omfattar den inte endast den privata och offentliga
konsumtionen utan även näringslivets anskaffningar av maskiner, in\entarier
och andra anläggningstillgångar samt vissa anskaffningar av omkostnadskaraktär.
I fråga om byggnadsarbeten träffar skatten dock endast
själva material förbrukningen, medan arbetskostnaden är skattefri.

Kungl. Maj:Is proposition nr l ''i år 1965

Skatten utgår sedan årsskiftet 1961/62 med 6 procent med priset inklusive
skatt såsom beskattningsvärde. För budgetåret 1965/66 beräknas skatten
med nuvarande utformning ge en intäkt av 3 900 milj. kr. Höjningen av
skattesatsen från 6 till 9 procent kan — under hänsynstagande till den i
det följande föreslagna elimineringen av skattesatshöjningen för vissa investeringar
samt till uppbördstekniska förskjutningar — beräknas medföra
en intäktsökning för nämnda budgetår av ca 1 450 milj. kr.

Den allmänna varuskatten är konstruerad med en enhetlig skattesats för
hela det skattepliktiga området och samma skattesats gäller vid skattepliktig
import. Nu gällande skattesats av 6 procent motsvarar 6,38 procent
på priset före skatt vid öppen debitering av skatten. Den föreslagna nya
skattesatsen 9 procent motsvarar sålunda 9,89 procent vid öppen debitering.

I tråga om två speciella beskattningsområden, nämligen servering samt
försäljning och uttag ur rörelse av monteringsfärdiga trähus, utgår lägre
skatt an för andra varor och tjänster som omfattas av skatten. Av praktiska
skal har detta emellertid icke åstadkommits genom en skattesatsdifferentiering
utan på det sättet att de skattskyldiga vid sin redovisning av preliminär
skatt får reducera den skattepliktiga omsättningen med viss procent
och inleverera belopp motsvarande den generella skattesatsen på den sålunda
reducerade skattepliktiga omsättningen. I fråga om monteringsfärdiga
trähus galler att skatten, i vad avser försäljning och uttag av sådana hus,
skall beiäknas på endast 70 procent av den totala skattepliktiga omsättningen.

Såsom redan antytts har jag ansett angeläget att i möjlig mån undantaga
näringslivets investeringar från en höjd beskattning. Med den allmänna
varuskattens konstruktion bör den naturliga lösningen vara att även
i fråga om investeringsvarorna införa en reduceringsregel av nyssnämnt
slag. Vid utformningen av en sådan regel måste emellertid beaktas, att skatten
såvitt gäller investeringar i byggnader och andra fastigheter belastar
endast byggnadsmaterialet, medan arbetskostnaderna faller utanför beskattningens
ram. Skattetekniskt sett är byggmästare, entreprenörer och byggnadshantverkare
att anse som konsumenter, som belastas med skatt på
samtliga sina inköp för verksamheten. Någon skattskyldighet föreligger icke
för deras entreprenadarbeten eller motsvarande. Härav följer att det inte
föreligger något direkt samband mellan den faktiska skattebelastningen för
ctt byggnadsarbete och det härför betingade vederlaget som fallet är vid
leverans t. ex. av en maskin till en producent. Det torde inte heller vara
möjligt annat än med stora svårigheter att i varje särskilt fall ange den
faktiska skattebelastningen för ett byggnadsarbete, speciellt om hänsyn
ä\en skall tagas till den skatt, som belastat byggnadsföretagens investeringar
och allmänna omkostnader.

Mot denna bakgrund är det inte möjligt att eliminera effekten av eu höjd
allmän varuskatt på investeringar i byggnader och andra fastigheter genom

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1965

eu reduceringsregel anknuten till vederlagen för utförda sådana mvesteringsarbeten.
För att åstadkomma detta inom skaltens ram skulle reduceringsregeln
i stället få appliceras på de skattepliktiga leveranserna till
byggnadsföretagen, dvs. på omsättningen i det i detta fall sista beskattningsledet.
Mot en sådan reduceringsregel med generell räckvidd kan emellertid
allvarliga invändningar göras. Regeln skulle bli tillämplig pa alla
slags byggnadsmaterial, kapitalvaror av skilda slag in. in., som normalt används
för såväl bostadsbyggande som anläggningar av investeringskaraktar.
Det kan ifrågasättas om det föreligger någon som helst möjlighet for leverantörerna
av sådana varor att i samhand med leveranserna gora en uppdelning
av vad som skall beskattas med eller utan reducering. Då det inte
kan anses motiverat att på detta område utsträcka reduceringsregelns giltighet
till att även omfatta vad som är att hänföra till konsumtion i egentlig
mening, talar övervägande skäl för att hålla investeringarna i fasta anläggningar
och motsvarande utanför reduceringen.

I enlighet härmed förordar jag att området, för vilket reduceringsregeln
bör gälla, begränsas till investeringar i maskiner och andra inventarier. Genom
att dessutom anknyta regeln till maskiner och inventarier med en lieraknad
varaktighetstid av mer än tre år, dvs. till vad som kan kallas avskrivningsobjekt,
bör tekniska avgränsningssvårigheter i allt väsentligt undgås.

1 mån av behov får det ankomma på riksskattenämnden att utfärda vägledande
anvisningar i ämnet.

För att genom reduceringsregeln helt eliminera skattesatshöjningens
kostnadsfördyrande verkningar bör regelns tillämpning icke vara begränsad
till investeringar i sådana verksamheter, som har avseende på skattepliktiga
varor och tjänster. Skäl talar för att regeln bör gälla all yrkesmässig
verksamhet och sålunda omfatta även sådant som trafikväsendet samt produktionen
och distributionen av elkraft och gas. En sådan generell räckvidd
av reduceringsregelns tillämpningsområde bör vara agnad att ytterligare
underlätta den praktiska tillämpningen. Jag förordar därför att reduceringssregeln
skall gälla maskiner och andra döda inventarier med en beräknad
varaktighetstid av mer än tre år vid försäljning eller uttag för stadigvarande
användning i jordbruk, skogsbruk, rörelse eller annan yrkesmässig
verksamhet. Med hänsyn till företag som bedriver verksamhet med användning
av förhyrda maskiner i stället för att för ändamålet anskaffa egen
maskinpark synes även uthyrning av ifrågavarande slags investeringsobjekt
böra omfattas av reduceringsregeln. Likaså bör till sådant objekt hänföras
reservdelar, verktyg och andra tillbehör som normalt ingår vid leverans
av ifrågavarande slag. Å andra sidan finner jag motiverat, att regeln
inte skall äga tillämpning på bilaccispliktiga motorfordon, dvs. personbilar
och sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade
lastbilar, vilkas tjänstevikt ej överstiger t 800 kilogram, utom nar sådant
fordon är avsett att nyttjas i yrkesmässig trafik.

Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1965

Höjningen av skattesatsen från 6 till 9 procent kan elimineras genom en
reducering av den skattepliktiga omsättningen till 66 2/3 procent. Detta
skulle betyda ett nytt reduceringstal utöver vad som nu gäller för monteringsfärdiga
trähus (70 %) och servering (80 eller 60 %). Även om man i
detta sammanhang torde kunna bortse från serveringsrörelserna är det från
redovisningsteknisk synpunkt önskvärt att så få reduceringstal som möjligt
kommer till användning. Härtill kommer att monteringsfärdiga hus kan anskaffas
för investeringsändamål och därför bör likställas med investeringar
i maskiner och andra inventarier. Dessa skäl talar för att samma reducering
bör gälla i båda fallen. Detta kan åstadkommas genom att göra nuvarande
70-procentsregel tillämplig även på investeringar i maskiner och andra inventarier.
En sådan reduktion skulle emellertid icke leda till en fullständig
eliminering av skattesatshöjningen. Med hänsyn till att tillämpningsområdet
för reduceringsregeln av skäl som nyss anförts måste begränsas
till nyinvesteringar i maskiner och andra inventarier, finner jag motiverat
med en något större reducering än vad som svarar mot den föreslagna
skattesatshöjningen. Jag finner därför rimligt att regeln utformas så, att
den skattepliktiga omsättningen får nedsättas till 60 procent och att samtidigt
nuvarande 70-procentsregel omändras i överensstämmelse härmed.
Detta betyder i fråga om maskiner och inventarier viss överkompensation,
genom att skatten blir 5,4 procent mot nu 6 procent. För monteringsfärdiga
trähus innebär förslaget även viss förmånsbehandling i så måtto att den
faktiska skattebelastningen stiger endast från 4,2 till 5,4 procent.

Den nu gällande 70-procentsregeln äger tillämpning endast på montelingsfärdiga
tiähus. Riksskattenämnden har utfärdat närmare anvisningar
angående vad som är att hänföra till sådana hus. Innebörden av7 dessa anvisningar
är i korthet, att det skall vara fråga om hus där i stommen och
takkonstruktionen ingående väggar, golv, bjälklag m. m. utgöres av byggnadselement
väsentligen av trä samt att leveransen omfattar en fullständig
sats av bjälklags-, vägg- och takkonstruktioner med tillhörande beklädnads-,
golv- och isoleringsmaterial, byggnadssnickerier in. m. Vidare bör det vara
fråga om hus som skall uppföras på fast grund för bostadsändamål eller
annan stadigvarande användning.

Viss kritik har förekommit mot den särställning som de monteringsfärdiga
trähusen i varuskattehänseende fått i jämförelse med sådana hus i annat
material. Vid den nu föreslagna höjningen av den allmänna varuskatten synes
därför skäligt att på detta område åstadkomma större likformighet i beskattningen.
Jag föreslår därför att den nya 60-procentsregeln skall gälla alla
monteringsfärdiga hus, oavsett vilket material de består av, samt att regeln
skall gälla inte endast vid leverans i form av en komplett sats av byggnadselement
för montering på byggplatsen utan även när leveransen sker av
redan vid fabrik färdigmonterade hus. Härigenom åstadkommes en något
förmånligare beskattning att av hittills utbildad praxis på grundval av
riksskattenämndens anvisningar inneburit.

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 är 1965

Nu gällande reduceringsregel för inonteringsfärdiga trähus äger icke
motsvarande giltighet vid skattepliktig införsel till riket. Behov härav synes
icke heller ha förelegat. Eu allmän reduceringsregel för investeringar i
maskiner och andra inventarier kan emellertid inte begränsas till försäljning,
uttag och uthyrning som sker inom landet. Motsvarande reducering
måste åstadkommas beträffande importen. I enlighet härmed föreslås
den ändringen i 69 § varuskatteförordningen, att vid annan införsel av varor,
som omfattas av den nya 60-procentsregeln, än sådan som består i återinförsel
av vara efter reparation utomlands skattesatsen skall utgöra 5,4
procent av beskattningsvärdet mot eljest 9 procent av nämnda värde.

Höjningen av den allmänna varuskatten och nu redovisade andra ändringar
i denna skatt avses skola träda i kraft den 1 juli 1965. På samma sätt
som gällde vid skattens införande liksom när den vid årsskiftet 1961/62 höjdes
från 4 till 6 procent erfordras särskilda bestämmelser som reglerar beskattningen
under övergången till den nya ordningen. Detta sammanhänger
med att dagen för skattskyldighetens inträde, dvs. i regel den dag då
likviden inflyter, är avgörande för skattesatsens storlek.

I analogi med vad som stadgades vid skattens införande och senare höjning
bör de nya bestämmelserna därför inte tillämpas i fråga om tillhandahållande
av vara eller tjänsteprestation inom riket före den 12 jan. 1965 eller
på grund av skriftligt avtal med bestämt pris, som slutits före nämnda
dag. Sker import på grundval av sådant avtal bör — likaledes enligt tidigare
mönster — fordras att avtalet anmäles till generaltullstyrelsen före den l
juli 1965 för att den 6-procentiga skattesatsen skall gälla. Vidare bor postprenumerationsavgift,
som före den 1 juli 1965 inbetalas till posten, i nu förevarande
hänseende godtagas som betalnings erläggande, även om medlen
av postverket redovisas först efter nämnda dag. Slutligen bör de nya bestämmelsernas
tillämpning såvitt gäller avtalsbunden uthyrning eller annan
avtalsbunden tjänsteprestation anknytas till den dag, efter utgången av juni
månad 1965, då avtalet skulle upphöra att gälla, om avtalet med iakttagande
av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den 1 juni 1965. Motsvarande
bör gälla avtal avseende sådan uthyrning av maskiner och inventarier,
som omfattas av den föreslagna nya 60-procentsregeln.

I fråga om utformningen av dessa övergångsbestämmelser bör viss avvikelse
ske från den praxis som utbildats. I överensstämmelse med vad allmänna
skatteberedningen förordat vid en avlösning av den allmänna varuskatten
med eu högre generell mervärdeskatt bör kravet på skriftligt avtal
med bestämt pris anses vara tillgodosett, om endast ena parten avgivit
skriftlig viljeförklaring under förutsättning att avtalet fullgöres enligt denna,
samt om vederlaget utgår enligt i avtalet angivet pris utan utnyttjande
av i avtalet intagen klausul, som berättigar till justering av priset på grund
av inträffade kostnadsökningar eller dylikt. 1 enlighet med vad som iakttages
i praxis bör därjämte uttryckligen föreskrivas att bestämt pris anses
föreligga om detta anknutits till officiellt index eller — i fråga om

5 liihang till riksdagens protokoll 19G5. 1 samt. Nr It

Kungl. Maj. ts proposition nr 1-i år 1965

enti epi enadarbeten till gällande kollektivavtal och prisjusteringen skett
i enlighet härmed.

Utöver nu nämnda övergångsbestämmelser behövs särskilda bestämmelser
som reglerar deklarations- och taxeringsförfarandet bl. a. med hänsyn
till att skattehöjningen enligt förslaget träder i kraft under ett löpande
beskattningsår.

Dessa bestämmelser bör gå ut på att i fall då redovisningsperiod omfattar
tid såväl före som efter halvårsskiftet 1965 särskilda deklarationer skall
avgivas för varje sådan del av perioden samt att vid taxering avseende beskattningsår,
som likaledes sträcker sig över nämnda halvårsskifte, den
skattepliktiga omsättningen skall fastställas särskilt för tiden före och för
tiden efter utgången av juni månad 1965. I princip bör detta gälla även
jordbrukarna. Med hänsyn till det för jordbrukarna gällande beskattningsförfarandet
synes dock tillämpningen av bestämmelserna kunna förenklas.
För jordbrukare, som redovisar inkomst enligt s. k. kontantmetod och för
vilka beskattningsåret normalt sammanfaller med kalenderåret, bör således
den skattepliktiga omsättningen vid 1966 års taxering och vid eftertaxering
för samma ar kunna fastställas för helt beskattningsår utan någon
uppdelning, varefter den på denna omsättning belöpande allmänna varuskatten
debiteras efter skattesatsen 7,5 procent. På samma sätt bör kunna
förfaras i fråga om jordbrukare med bokföringsmässig redovisning av inkomsten,
som har kalenderåret som beskattningsår. I de fall jordbruksdriften
upphört under loppet av andra halvåret 1965 eller jordbrukare med
bokföringsmässig redovisning av inkomst har brutet räkenskapsår bör det
i princip ske en uppdelning. Det synes dock onödigt att härvidlag kräva, att
jordbruksbilagan till självdeklarationen skall innehålla specificerade uppgifter
om egna uttag och konsumentförsäljningar, hänförliga till tiden före
och efter halvårsskiftet 1965. Uppdelningen bör kunna ske på grundval av
den för helt beskattningsår fastställda skattepliktiga omsättningen genom
en schablonmässig fördelning av denna i förhållande till beskattningsårets
fordelning på tid före och efter nämnda halvårsskifte. Närmare bestämmelser
om ett i enlighet härmed utformat taxerings- och debiteringsförfarande
för jordbrukarna torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

Försal jningsskatten

Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt uttages
sådan skatt på guldsmedsvaror, äkta mattor och grammofonvaror. Skatten
utgor för guldsmedsvaror 20 procent av priset inklusive skattens belopp;
vid import 20 procent av det beräknade konsumentpriset eller av varans
tullvärde jämte tull ökat med 25 procent. Samma skattesats gäller för äkta
mattor vid försäljning inom landet, medan skatten vid import av sådana
mattor utgår såsom en viktskatt med differentierade skattesatser. I fråga
om grammofonvaror utgår skatten såsom en styckeskatt enligt följande:

Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 11)65

grammofonautomater 250 kr. per styck, andra skivväxlare och grammofoner
lägst 20 och högst 50 kr. per styck samt grammofonskivor 50 öre per spelsida
om speltiden är högst 8 minuter och eljest 1 kr. 50 öre per spelsida,
dvs. normalt 1 respektive 3 kr. per skiva.

Försäljningsskatten har med nuvarande utformning beräknats ge en intäkt
av 65 milj. kr. för budgetåret 1965/66, varav ca 10 milj. kr. torde falla
på grammofonvarorna. Yrkanden om slopande av den särskilda beskattningen
av dessa varor har framförts ett flertal gånger, bl. a. i samband med införandet
av den allmänna varuskatten. Vid den nu föreslagna höjningen av
den senare skatten föreligger enligt min mening skäl för en omprövning
av frågan. Det gäller här varor av annan karaktär än de mera lyxbetonade
varor som försäljningsskatten i övrigt omfattar. Även från skattetekniska
synpunkter kan skäl anföras för en sådan åtgärd, nämligen det förhållandet
att skatten utgår såsom en styckeskatt med fixerade skattesatser. Jag
föreslår därför, att försäljningsskatten på grammofonvaror avvecklas i samband
med höjningen av den allmänna varuskatten.

Den särskilda varuskatten

Enligt förordning den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt utgår
sådan skatt på socker och sirap, choklad- och konfektyrvaror, skönhetsmedel,
parfymer, hårvatten, tandkräm, munvatten m. fl. kemisk-tekniska artiklar
samt spelkort. Skatten utgör för socker 20 öre per kilogram, för sirap
16 öre per kilogram och för spelkort 1 kr. per lek. I övrigt utgår skatten
såsom en värdeskatt efter viss procent av varans beskattningsvärde. För
choklad- och konfektyrvaror utgöres detta värde av det lägsta priset exklusive
skatt vid försäljning i större poster till fristående återförsäljare (grossister),
medan priset exklusive skatt vid försäljning till detaljist utgör beskattningsvärde
i fråga om det kemisk-tekniska varuområdet. Vid skattepliktig
import utgår skatten på varans tullvärde med tillägg för tull. Skattesatserna
utgör 65 procent för choklad- och konfektyrvaror och skönhetsmedel,
40 procent för parfymer, hårvatten o. dyl. samt 20 procent för tandkräm,
munvatten, schamponeringsmedel m. m.

Den särskilda varuskatten har med nuvarande utformning beräknats ge
en intäkt av ca 330 milj. kr. för budgetåret 1965/66. Av detta belopp, vari
inte inräknats intäkterna från den särskilda utjämningsskatten på sötvaror
in. in., kan ca 180 milj. kr. beräknas falla på choklad- och konfektyrvaror,
ca 90 milj. kr. på det kemisk-tekniska varuområdet och ca 60
milj. kr. på socker, sirap och spelkort.

En höjning av den allmänna varuskatten från 6 till 9 procent motiverar
en omprövning av den särskilda varuskattens höjd och omfattning. Skäl föreligger
således enligt min mening att i beskattningshänseende likställa socker
och sirap med andra livsmedelsvaror. Om den särskilda beskattningen
av dessa varor slopas, elimineras även den kumulativa effekt som denna be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1965

skattning har genom att den även belastar råvaruförbrukningen inom olika
livsmedelsindustrier. Endast i fråga om choklad- och konfektyrvaruindustrin
är denna effekt eliminerad i nuvarande skattesystem.

Det synes även motiverat att nu tillgodose tidigare i olika sammanhang
framförda yrkanden om att slopa den särskilda varuskatten på tandkräm,
munvatten in. fl. dylika varor.

Vid en begränsning av den särskilda varuskattens räckvidd i enlighet härmed
bör emellertid också beaktas möjligheterna till förenklingar i den bestående
beskattningen. Såsom redan nämnts utgår skatten som en styckeskatt
i fråga om socker, sirap och spelkort. Om därför även den särskilda
beskattningen av spelkort slopas, skulle skatten i bestående delar helt utgå
såsom en värdeskatt och sålunda generellt ges en direkt anknytning till
varuvärdena.

I fråga om det keinisk-tekniska varuområdet finns nu tre olika skattesatser
— 65, 40 och 20 procent. Den lägsta av dessa skattesatser gäller följande
varugrupper enligt den vid nu gällande förordning fogade förteckningen
över det skattepliktiga varuområdet:

tandpulver och tandkräm; munvatten; ättiketerpreparat; schamponeringsmedel
parfymerade eller med tillsats av färgande, blekande eller hårväxtbefrämjande
ämnen, dock icke preparat med karaktär av hårfärgnings-,
hårbleknings- eller hårinpackningsmedel.

Praktiska skäl talar för att hela detta varuområde undantages från beskattning.
Därmed skulle den bestående beskattningen inom det kemisktekniska
varuområdet begränsas till de varugrupper, som faller under skattesatserna
65 procent (skönhetsmedel) och 40 procent (parfymer in. in.).
Från såväl kontroll- som redovisningssynpunkt är väsentliga fördelar att
vinna om en enhetlig skattesats införes för hela detta beskattningsområde
och därtill utsträckes till att även gälla choklad- och konfektyrvaruområdet.
Jag föreslår därför, att det för hela det kvarstående beskattningsområdet
fastställes en enhetlig procentsats av 50 procent. Vid denna skattesats
kan intäkten från det keinisk-tekniska varuområdet beräknas bli i
stort sett oförändrad. Om även skattesatsjusteringen för choklad- och konfektyrvaror
inräknas, kan ett intäktsbortfall för år med omkring 45 milj.
kr. beräknas uppkomma. Lägges härtill bortfallet genom den föreslagna

avvecklingen av skatten på socker, sirap och spelkort — ca 60 milj. kr. _

kan den totala intäktsminskningen i fråga om den särskilda varuskatten
beräknas uppgå till ca 105 milj. kr. Av uppbördstekniska skäl blir bortfallet
lägre än detta belopp för budgetåret 1965/66.

Jag föreslår en omläggning av den särskilda varuskatten i enlighet med
det nu anförda med verkan fr. o. m. den 1 juli 1965 i samband med höjningen
av den allmänna varuskatten.

Kungl. Maj.ts proposition nr ti år 1965

Bensinskatten

För bensin utgår dels en särskild skatt (bensinskatt) och dels allmän
energiskatt. Till skillnad mot tidigare behandlade punktbeskattade varor ar
bensin liksom andra drivmedel och bränslen undantagna från allmän varuskatt.
Bensinskatten utgår sedan årsskiftet 1961/62 med 38 öre per liter,
vartill kommer energiskatt med 9 öre per liter.

Det förhållandet att bensin inte omfattas av den allmänna varuskatten
motiverar vid en höjning av denna skatt att även bensinbeskattningen höjes.
Samma synpunkter kan anföras på motorbrännoljan, men då detta drivmedel
väsentligen användes i nyttotrafiken framstår icke en höjning av
brännoljebeskattningen som lika befogad som en höjning av bensinbeskattningen.
Liknande synpunkter kan anföras i fråga om gasolbeskattnmgen.
En höjning av drivmedelsbeskattningen bör därför begränsas till bensin och
jag föreslår att den särskilda bensinskatten med verkan fr. o. m. den 1 juli
1965 höjes med 5 öre per liter till 43 öre per liter. Detta kan beräknas medföra
en inkomstökning för staten av ca 150 milj. kr. för år raknat enligt
aktuella förbrukningssiffror. För budgetåret 1965/66 kan intaktsökningen
beräknas bli 125 milj. kr.

Tobaksskatten

I sin nuvarande form regleras tobaksbeskattningen genom förordningen den
16 juni 1961 (nr 394) om tobaksskatt, vilken trädde i kraft den 1 juli 1961. Beskattningen
omfattar cigarrer, cigariller, cigarretter, röktobak, tuggtobak och
snus samt cigarrettpapper i detalj förpackningar. Skatten utgår med bestämda
belopp per styck eller viktsenhet; i fråga om cigarrer, cigariller och cigarretter
med olika efter styckevikten differentierade skattesatser. Nuvarande
skattesatser, som gällt sedan den 1 januari 1960, ar följande: for cigarrer
och cigariller 9,5 öre per styck om vikten är högst 1,7 gram per styck,
12,0 öre om vikten överstiger 1,7 men ej 3 gram, 12,4 ore om vikten överstiger
3 men ej 5 gram och 16,8 öre om vikten överstiger 5 gram; för cigarretter
6,9 öre per styck om vikten är högst 0,85 gram och 11,4 öre om vikten
är större; för röktobak, tuggtobak och snus respektive 54:25, 21:60 och
9: 10 kr. per kilogram samt för cigarrettpapper 2 öre per blad.

Tobaksskatten har med nuvarande skattesatser beräknats ge eu intäkt

av 1 050 milj. kr. för budgetåret 1965/66.

1 enlighet med vad tidigare anförts föreslås, att skatten på cigarretter höjes
med två öre per styck till 8,9 öre för cigarretter med en vikt av högst
0,85 gram och till 13,4 öre per styck för Övriga cigarretter. Övriga skattesatser
föreslås bli oförändrade. Justeringarna av skattesatsen, som i likhet
med de tidigare behandlade ändringarna i den indirekta beskattningen avses
skola träda i kraft den 1 juli 1965, kan för helt år beräknas medföra en
intäktsökning av 150 milj. kr. och för budgetåret 1965/66 ca 125 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr H år 1965
Verkningarna av reformen
De individuella verkningarna

Reformens verkningar i fråga om den direkta beskattningen blir skattesänkningar
för alla inkomsttagare utom de juridiska personerna, vilka, som
forut antytts, inte berörs av denna del av förslaget.

Schabloniseringen av kommunalskatteavdraget leder sålunda till skattelättnader
för inkomster upp till 32 000 kr. för makar och 16 000 kr. för
ensamstående. De största lättnaderna infaller för makar i 18 000-kronors laget

(ca 320 kr.) och för ensamstående vid ca 9 000 kr. inkomst (ca 160
kr.).

Ändringen i skatteskalorna är i och för sig till fördel för inkomster som
överstiger 20 000 kr. för makar och 10 000 kr. för ensamstående. Största
\ erkningarna i absoluta tal (1 300 kr. för makar och 750 kr. för ensamstående)
infaller när inkomsten överstiger ca 50 000 kr. Den relativt sett

största skattesänkningen ligger — som jag strax återkommer till _ på de

lägre inkomsterna.

Omläggningen av folkpensionsavgiften leder såsom sådan till sänkningar
för lagre inkomster (upp till 23 000 kr. för makar och 21 000 kr. för ensamstående)
men till högre avgift i Övriga fall. Om hänsyn samtidigt tas
till kommunalskatteavdragets omkonstruktion uppkommer minskning av
folkpensionsavgiften för makar med upp till 24 500 kr. inkomst. Största
aAgiftsreduktion (drygt 180 kr. för makar och något mer än 90 kr för
ensamstående) infaller vid 5 000—18 000 kr. inkomst för makar och vid
3 000—18 000 kr. för ensamstående. Största avgiftsökningen är 600 kr. och
gäller vid inkomster överstigande 40 000 kr.

Tillsammantagna leder dessa tre åtgärder till skattelättnader, som framgår
av en tabell, vilken torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende
som Bilaga 2. Skattelättnaderna uppgår för makar till 400 å 500 kr., när
inkomsten ligger mellan 9 000 och 32 000 kr., till 500 å 700 kr när inkomsten
ligger mellan 32 000 och 53 000 kr. samt till 700 kr. vid inkomster
överstigande 53 000 kr. För ensamstående är motsvarande skattelättnader
ca 200 kr. eller däröver vid inkomster mellan 4 000 och 16 000
kr. och 150 kr., när inkomsten uppgår till eller överstiger 51 000 kr.

I tabellen ar skattelättnaderna angivna i kronor. Om skattelättnaden i
stallet raknas i procent — tabellen anger statlig och kommunal (utdebitering
17 kr.) inkomstskatt samt sjukförsäkrings- och folkpensionsavgift^-men tar inte hänsyn till den höjning av barnbidraget, som Kungl. Maj:t
eslutat töreslå riksdagen — erhålles följande gruppering.

De föreslagna förändringarna i fråga om den indirekta beskattningen innebär
att ökningen av skatten får bäras av konsumenterna, dvs. av allmänheten.
En tabell har upprättats som visar hur stor i kronor räknat denna

Knngl. Maj:ts proposition nr H år 1965

Skattelättnad med	Inkomstlagen
makar	ensamstående
	— 8 000 8 000— 10 000 10 000— 19 000 19 000— 37 000 37 000— 79 000 79 000—135 000 135 000—	— 4 000 4 000— 5 000 5 000—11 000 11 000—15 000 15 000—21 000 21 000—25 000 25 000—
OU /o ciici mc t • • .......... 20 % men icke 30 % ........................ 10 % » » 20 % ........................ 5 % » » 10 % ........................ 2 % » * 5 % ........................ 1 % » » 2 % ........................

skatteökning kan beräknas bli i skilda inkomstlagen och för olika familjetyper.
Även denna tabell torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende
(Bilaga 3). Förutom ökningen av den indirekta skattebelastningen visar tabellen
även hur den totala skatten förändras genom reformen, om hänsyn
tas även till den förut nämnda höjning av barnbidragen, som avses skola ske
vid innevarande års riksdag.

Av tabellen kan utläsas, att väsentliga skattelättnader genom reformen bereds
barnfamiljerna utom i de allra högsta inkomstlägena, där skatteökningarna
i förhållande till inkomsterna måste betecknas som obetydliga. Det kan
för övrigt anmärkas, att de bakom tabellen liggande beräkningarna bygger
på ett schablonmässigt antagande att hela inkomsten (efter direkt skatt)
konsumeras; just i de högsta inkomstlägena, där sparförmågan ar stor, kan
det antas, att ett sådant generellt antagande icke är realistiskt. Man kan
därför på goda grunder räkna med att den indirekta skatt som enligt tabellen
erlägges av den som har stora inkomster i verkligheten är lägre än som
anges i tabellen.

I kronor räknat ligger skattelättnaden för de olika barnfamiljetyperna

högst vid 6 000—18 000 kr. inkomst.

För makar utan barn är skatteminskningen störst i samma inkomstlägen,
men_helt naturligt eftersom dessa makar inte får del av barnbidragshöj ningen

— är de absoluta talen för skattelättnaderna lägre. Först vid 60 000
kr. inkomst kan någon egentlig skatteökning sägas uppkomma och ännu vid
80 000 kr. inkomst understiger den 300 kr.

För ensamstående slutligen kan man räkna med skattelättnader för inkomster
upp till 15 000 kr. För högre inkomster blir det visserligen en
ökning av den totala beskattningen men även i dessa fall ytterst måttlig.
300-kronorsgränsen överstiges först vid 35 000 kr.

Lättnaderna i förmögenhetsskatten innebär, att förmögenheter under
100 000 kr. befrias från skatt och att skatteminskningen för Övriga förmogenheter
blir 100 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr U år 1965

De statsfinnnsiella verkningarna

Reformens syfte är att åstadkomma en inkomstförstärkning. Denna kan
beräknas på följande sätt — beloppen anges i milj. kr.

1. Höjning av omsättningsskatten, sedan verkningarna på

näringslivets maskininvesteringar in. m. eliminerats ......

2. Höjning av bensinskatten..........................

3. Höjning av tobaksskatten ............-...''"i!.".''!.''!.''!!

Summa höjningsposter

4. Ändringar i fråga om folkpensionsavgiften ..............

5. Ändringar i skalan för den statliga inkomstskatten ......

6. Andringar i fråga om kommunalskatteavdraget ..........

7. Införande av rätt till frivillig särbeskattning av makar ..

8. Ökning av barnbidraget.....................

9. Av höjningen av indirekta skatter förorsakade utlösningar

av indextillägg för folkpensionärer..................

10. Omläggning av punktbeskattningen .......

11. Sänkningen av förmögenhetsskatten ....................

Summa avgående poster
Nettoökning av statens inkomster alltså

För budgetåret 1965/66	För helår
+ 1 450	+ 1 775
+ 125	+ 150
+ 125	+ 150
+ 1 700	+ 2 075
± 0	± 0
- 240	- 730
- 140	- 420
- 10	- 30
- 340	- 340
- 120	- 160
- 100	- 115
—	- 20
- 950	- 1 815
+ 750	+ 260

Sammanfattning

I det föregående bär jag redovisat de olika åtgärder på beskattningens
område, som i rådande statsfinansiella läge enligt min uppfattning bör genomföras.
Även om åtgärderna ytterst syftar till ökade inkomster för det
allmänna har dock kunnat vinnas avsevärda skattelättnader för barnfamiljerna
och för andra stora grupper i samhället. Sänkningarna i de direkta
skatterna uppgår till bortåt 400 milj. kr. för nästa budgetår under
vilket reformen föreslås skola successivt träda i kraft. För helt år räknat
uppgår dessa sänkningar till 1 200 milj. kr.

Skattelättnader genom reformen bereds alla med små och medelstora
inkomster. För barnfamiljer är dessa lättnader — både i absoluta och relativa
tal — mycket betydande och samtidigt ett uttryck för den, såsom
skatteberedningens förslag och de däröver avgivna remissutlåtandena visar,
allmänt eftersträvade omfördelningen av beskattningen till dessa familjers
formån. I de fall skatteökningar uppkommer, blir det inom varje
familjetyp blott i sådana inkomstlägen att ökningen inte kan sägas vara
stor. De förändringar i skattebördans fördelning som sker genom refor -

Kungl. Maj.ts proposition nr lb år 1965 65

men står helt i överensstämmelse med den allmänt vedertagna principen
om skatt efter förmåga.

Genom omläggningen av beskattningen erhålles därjämte utrymme för
att bereda folkpensionärerna allmänt önskade standardförbättringar och
för en reform på området för den kommunala skatteutjämningen.

Hemställan

Såsom jag tidigare nämnt avser jag att återkomma med förslag till författningsändringar
rörande vissa mera tekniska frågor som ingår i eller
sammanhänger med den av mig här förordade reformen.

Förslag i övrigt till författningsändringar för lagstiftning i enlighet med
de riktlinjer jag här angivit har upprättats inom finansdepartementet,
nämligen förslag till

1) förordning angående ändrad Igdelse av b § 1 mom. och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1917 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 19b7 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt;

3) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19b1 (nr 251)
om särskild varuskatt;

6) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 19b8 (nr 85)
om försäljningsskatt;

7) förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 7 april
1961 (nr 372) om bensinskatt;

8) förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 39b) om tobaksskatt;

9) förordning om ändrad Igdelse av b § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272); samt

10) förordning om ändrad Igdelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623).

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nämnda, inom finansdepartementet upprättade författningsförslag,

dels godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller som angivits i
det föregående samt bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa grunder
upprätta och fastställa nya sjömansskattetabeller att gälla från och med
den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1965

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Monica Gustafson

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1965

Bilaga 1

angående de föreslagna sjömansskattetabellerna,

upprättad inom finansdepartementets rättsavdelning i december 1964

Såsom utgångspunkt för nya sjömansskattetabeller har valts källskattetabellen
för år 1965 vid kommunal utdebitering 16 kronor per skattekrona
men med beaktande av de ändringar i skattelagstiftningen som beslutats av
1965 års vårriksdag.

Omräkning av källskattetabellen. I vissa hänseenden har källskattetabellen
omarbetats. Sjömännen har ansetts böra få tillgodoräkna sig dels schablonavdrag
från löneinkomsten med 100 kronor, dels avdrag för sjukförsäkringsavgifter
med belopp motsvarande på sjömansinkomsten belöpande
avgift, dock lägst 150 kronor dels avdrag för försäkringspremier med 250
kronor för ensamstående och 500 kronor för gift skattskyldig. Med hänsyn
härtill har den mot olika månadsinkomster uträknade källskatten bestämts
under förutsättning att den skattskyldige erhåller dessa avdragsbelopp utöver
avdrag, som sägs i 4 § 1 mom. uppbördsförordningen. Vidare ingår
sjukförsäkringsavgiften i den omräknade tabellen med belopp, motsvarande
medeltalet för riket utom Stockholm, av de avgifter, som riksförsäkringsverket
bestämt skola gälla för år 1965. Tillika har iakttagits att för
gift sjöman icke beräknats någon avgift avseende hustrun.

Värdering av naturaförmåner. Förmån av fritt vivre har värderats till
200 kronor per månad i anslutning till de av centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden jämlikt 8 § uppbördsförordningen fastställda värdena
för år 1965.

Skatt för sjöman i närfart. Till kontant månadsinkomst har lagts värdet
av fritt vivre. Emot denna totala inkomst svarande skatt enligt den omräknade
källskattetabellen har beräknats, och skattbeloppet har därefter reducerats
med 10 kronor. Återstående belopp har upptagits såsom sjömansskatt
på den kontanta inkomsten.

Skatt för sjöman i fjärrfart. För gift sjöman har skatten bestämts på följande
sätt. Skatt på enbart den kontanta månadsinkomsten har beräknats
enligt den omräknade källskattetabellen och därefter minskats med 25 kronor.
Återstoden har i princip upptagits som fjärrfartsskatt. Vissa begränsningar
i den förmån som skattefriheten för det fria vivret innebär har
dock företagits. Om fjärrfartsskatten enligt huvudregeln skulle komma att
understiga 70 procent av källskatten å den totala inkomsten (d. v. s. skatt
enligt den omräknade källskattetabellen å såväl kontant inkomst som fritt
vivre), har nämligen fjärrfartsskatten i stället beräknats så att skatten å
den totala inkomsten reducerats med 30 procent, dock åtminstone med 25
kronor.

Fjärrfartsskatten för ogift sjöman avser att ge denne samma skattelindring
i kronor räknat som gift sjöman. Den skatt som den omräknade källskattetabellen
utvisar för en ogift person med en inkomst som motsvarat

Kungl. Maj. ts proposition nr 14 dr 1965

sjömannens totala inkomst (kontant inkomst -f fritt vivre) har därför reducerats
med det belopp varmed fjärrfartsskatten för gift sjöman med
samma inkomst understiger den omräknade källskatten för en gift person
i samma inkomstläge. Återstoden utgör skatt för ogift sjöman i fjärrfart.

Skatteberäkningen har i första hand skett i avseende å inkomstbelopp
för månad med 600 kronors intervall. För mellanliggande inkomster har
sedan skatten beräknats genom interpolering med rät linje.

Sjömansskatt understigande 5 kronor för månad har ej upptagits i tabellerna.

Bilaga 2

Förändringen av den totala direkta skatten i olika inkomstlagen genom mitt förslag

Kommunal utdebitering = 17 kr. per skattekrona.

Anm. Med total skatt avses statlig och kommunal inkomstskatt samt sjukförsäkrings- och folkpensionsavgift.

Års-

inkomst

kr.

Gift

Ensamstående

Nuvarande regler

ökning (+) eller minskning (—) av
skatten genom

Nuvarande regler

ökning ( + ) eller minskning (—) av
skatten genom

total

skatt

kr.

inkomst

efter

skatt

kr.

omlägg-ningen av
folkpensions-avgiften

kr.

änd-ringen i
skatte-skalorna

kr.

scha-

blonise-

ringen av

utskylds-

avdraget

kr.

totalt

kr.

total

skatt

kr.

inkomst

efter

skatt

kr.

omlägg-ningen av
folkpensions-avgiften

kr.

änd-ringen i
skatte-skalorna

kr.

scha-

blonise-

ringen av

utskylds-

avdraget

kr.

totalt

kr.

4 000

6 000

8 000
10 000
12 000

15 000
18 000
20 000
22 000
25 000

30 000
40 000
50 000
60 000
80 000

100 000
150 000

432

789

1 373

1 956

2 552

3 420

4 298

4 842

5 529

6 588

8 736
13 590
18 807
24 354
35 851

48 215
80 138

3 568

5 211

6 627

8 044

9 448

11 580
13 702

15 158

16 471
18 412

21 264
26 410
31 193
35 646
44 149

51 785
69 862

- 144

- 182
- 182
- 182
- 182

- 182

- 172

- 105

- 40
+ 60

+ 226
+ 558
+ 600
+ 600
+ 600

+ 600
+ 600

- 19

- 101

- 241

- 593

- 1 159

- 1 273

- 1 300

— 94

- 120

- 205

- 227

- 250

- 284

- 319

- 295

- 310

- 249

- 84

- 238

- 302

- 387

- 409

- 432

- 466

- 491

- 419

- 451

- 430

- 451

- 601

- 673

- 700

657

1 246

1 830

2 426
3186

4 364

5 656

6 494

7 346

8 752

11 228
16 369
21 804
27 541
39 282

51 646
83 668

3 343

4 754

6 170

7 574

8 814

10 636

12 344

13 506

14 654
16 248

18 772
23 631
28 196
32 459
40 718

48 354
66 332

- 92

- 26
+ 40
+ 139

+ 305
+ 600
+ 600
+ 600
+ 600

+ 600
+ 600

- 7

- 89

- 105

- 91

- 141

- 150

- 274

- 482

- 659

- 742

- 750

- 103

- 126

- 148

- 145

- 125

- 47

- 195

- 218

- 240

- 244

- 306

- 244

- 183

- 167

- no

- 135

- 177

- 59

- 142

- 150

Kungl. Maj:ts proposition nr H dr 1965

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 640960

Bilaga 3

Förändringen av den sammanlagda direkta och indirekta skatten i olika inkomstlagen genom mitt förslag

Kommunal utdebitering = 17 kr. per skattekrona.

Barnbidragshöjningen har räknats som en minskning av den direkta skatten.

Års-

inkomst

kr.

Ensamstående

Gift utan barn

Gift med ett barn

Gift med två barn

Gift med tre barn ><

Ökning ( + ) elle

r minskning ( —),

i kronor, av den 3

---------- co

direkta

skatten

in-

direkta

skatten

totala

skatten

direkta

skatten

in-

direkta

skatten

totala

skatten

direkta

skatten

in-

direkta

skatten

totala

skatten

direkta

skatten

in-

direkta

skatten

totala

skatten

direkta

skatten

in-

direkta

skatten

totäld

skatten Q

4 000

6 000

8 000
10 000
12 000

15 000
18 000
20 000
22 000
25 000

30 000
40 000
50 000
60 000
80 000

100 000
150 000

- 195

- 218

- 240

- 244

- 306

t - 244

- 183

- 167

- no

- 135

- 177

- 59

- 142

- 150

4- 74

+ 105

4- 136

+ 167

4- 195

4- 235

4- 273
4- 298
4- 324

4- 359

4- 415

4- 522

4- 623

4- 717

4- 900

4- 1 069
4- 1466

- 121

- 113

- 104

- 77

- in

4- 90

4- 131

4- 214

4- 224

4- 238

4- 463

4- 481

4- 567

4- 750

4- 919

4- 1 316

- 238

- 302

- 387

- 409

- 432

- 466

- 491

- 419

- 451

- 430

- 451

- 601

- 673

- 700

4- 79

4- 115

4- 146

4- 178

4- 209

4- 256

4- 303

4- 335
4- 364

4- 407

4- 470

4- 584

4- 689

4- 788

4- 976

4- 1 144
4- 1 544

- 159

- 187

- 241

- 231

- 223

- 210
- 188

- 84

— 87

— 23

4- 19

- 17
4- 16
4- 88
4- 276

4- 444
4- 844

- 438

- 502

- 587

- 609

- 632

- 666

- 691

- 619

- 651

- 630

- 651

- 801

- 873

- 900

4- 94

4- 130

4- 161

4- 193

4- 224

4- 271

4- 318

4- 350

4- 379

4- 422

4- 485

4- 599

-1- 704

4- 803

+ 991''

4- 1 159
4- 1 559

- 344

- 372

- 426

- 416

- 408

- 395

- 373

- 269

- 272

- 208

- 166
- 202

- 169

- 97
4- 91

4- 259
4-659

- 638

- 702

- 787

- 809

- 832

- 866

- 891

- 819

- 851

- 830

- 851

- 1 001

- 1 073

- 1 100
- 1 100

4- 109

4- 145

4- 176

4- 208
4- 239

4- 286

-1- 333

4- 365

4- 394

4- 437

-1- 500

4- 614

4- 719

4- 818
4- 1 006

4- 1 174
4- 1 574

- 529

- 557

- 611
- 601

- 593

- 580

- 558

- 454

- 457

- 393

- 351

- 387

- 354

- 282
- 94

+ 74
4- 474

- 838

- 902

- 987

- 1 009

- 1 032

- 1 066

- 1 091

- 1 019

- 1 051

- 1 030

- 1 051

- 1 201

- 1 273

- 1 300

4- 124

4- 160

4- 191

4- 223

4- 254

4- 301

4- 348

4- 380

4- 409

4- 452

4- 515

4- 629

4- 734

4- 833

4- l 021

4 1 189
4- 1 589

- 714 *5

- 742 §

- 796 ~

- 786 2''

- 778

- 765 ^

- 743 ■&*

- 639 g,

- 642 s

- 578 ^

- 536

- 572

- 539

- 467

- 279

- in

4- 289

Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 1965