Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1959 (Proposition 1959:142)

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 år 1959

Nr 142

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 72 § lagen den 14 september 195i
(nr 705) om aktiebolag; given Stockholms slott den
3 april 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § lagen
den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, med hänsyn till den förskjutning som under senare
år inträtt i sjöfartsnäringens kreditförhållanden, viss jämkning av
aktiebolagslagens bestämmelser om avsättning till reservfond och skuldregleringsfond.
1

1 Uihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 142

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 72 § lagen den 14 september 1944 (nr 705)

om aktiebolag

Härigenom förordnas, att 72 § lagen den 14 september 1944 om aktiebolag1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

72 §.

1 mom. Ändå att---överstigit skulderna.

2 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna
i 1 mom. skall ej bland
skulderna inräknas:

a) gäld, för vilken bolaget lämnat
säkerhet av inteckning inom sextio
procent av senast fastställda taxeringsvärdet
för

jordbruksfastighet;
fastighet, belägen i stad, köping
eller municipalsamhälle, å vilken
finnes uppförd byggnad huvudsakligen
innehållande lägenheter för uthyrning
till bostads-, butiks- eller
kontor sändamål; eller

annan egendom, vilken enligt bestämmelse
som meddelas av Konungen
må anses erbjuda motsvarande
säkerhet;

b) guld till Svenska skeppshypotekskassan
eller annan inrättning
som Konungen bestämmer, för vilken
bolaget lämnat godkänd säkerhet
av inteckning i fartyg. 1

2 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna
i 1 mom. skall ej bland
skulderna inräknas:

a) gäld, för vilken bolaget lämnat
säkerhet av inteckning inom sextio
procent av senast fastställda taxeringsvärdet
för

annan egendom, vilken enligt bestämmelse
som meddelas av Konungen
må anses erbjuda motsvarande
säkerhet;

b) gäld, för vilken bolaget lämnat
säkerhet av inteckning i fartyg inom
trettio procent av det värde som av
svensk försäkringsanstalt eller utländsk
försäkringsanstalt, som har
rätt att driva försäkringsrörelse här
i riket, åsatts fartyget vid civilförsäkring
mot totalförlust.

1 Senaste lydelse, se SFS 1948: 187.

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1959

Har för — — •— ---bland skulderna.

Där förskott--—-----är tillverkat.

3 mom. Konungen må — ----—-----därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959; doek att äldre lydelsen skall
gälla såvitt fråga är om gäld till
Svenska skeppshypotekskassan eller
annan inrättning, som Konungen med
stöd av bemyndigandet i 72 § 2 mom.
b) äldre lydelsen bestämt, samt för
gälden före nämnda dag lämnats godkänd
säkerhet av inteckning i fartyg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1959

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga
om ändring i 72 § lagen om aktiebolag och anför därvid följande.

Med anledning av en skrivelse den 12 oktober 1957 från Sveriges redareförening
rörande tillämpningen av bestämmelserna i 72 § aktiebolagslagen
om fondering och utdelningsbegränsning i bolag med viss skuldsättning
har inom justitiedepartementet i januari 1959 upprättats en promemoria
i ämnet med förslag till lag om ändrad lydelse av nämnda paragraf.

Över promemorian jämte det därvid fogade lagförslaget har efter remiss
yttranden avgivits av kommerskollegium, som vid sitt yttrande fogat yttranden
från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, sjöfartsstyrelsen,
som jämväl överlämnat ett från Rederiföreningen för mindre
fartyg inhämtat yttrande, samt bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen,
sparbanksinspektionen, statens lånenämnd för den mindre
skeppsfarten, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening,
Svenska skeppshypotekskassan och Svensk fartygskredit aktiebolag.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling.

Gällande bestämmelser

För att tillgodose behovet av konsolidering i aktiebolag föreskrives i 72 §
1 mom. lagen om aktiebolag, att aktiebolag i viss utsträckning skall avsätta
medel till reservfonden eller en skuld regleringsfond, om bolagets skulder
enligt balansräkningen överstiger dess eget bundna kapital, d. v. s. summan
av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden. Vid tillämpningen
av dessa bestämmelser skall emellertid enligt 72 § 2 mom. a) bland skulderna
ej inräknas gäld, för vilken lämnats viss närmare angiven säkerhet. I
första hand kommer här i betraktande skulder mot säkra fastighetsinteckningar.
Såsom sådana anses inteckning inom sextio procent av senast fastställda
taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och för fastighet i stad, ko -

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1959

ping eller municipalsamliälle, på vilken finnes uppförd byggnad som huvudsakligen
innehåller lägenheter för uthyrning till bostads-, butiks- eller
kontorsändamål. Enligt 72 § 2 mom. b) skall bland skulderna ej heller inräknas
gäld till Svenska skeppshypotekskassan eller annan inrättning som
Kungl. Maj :t bestämmer, för vilken bolaget lämnat godkänd säkerhet av
inteckning i fartyg. Sistnämnda stadgande infördes i lagen på begäran av
bl. a. Sveriges redareförening. 1 propositionen med förslag till lag om aktiebolag
m. in. (nr 5/1944 s. 281) motiverade föredragande departementschefen
stadgandet på följande sätt:

Med hänsyn till de förutsättningar, under vilka Svenska skeppshypotekskassan
äger bevilja lån mot säkerhet i fartygsinteckning, torde vidare några
allvarligare farhågor ej heller kunna hysas mot att, såsom Sveriges redareförening
hemställt, medgiva avdrag för gäld på grund av lån mot inteckningssäkerhet
hos kassan. Jag vill därför förorda, att ett undantag i sådant
hänseende vid beräkning av skulderna medgives. För närvarande torde belåning
av fartygsinteckning på annat håll än hos skeppshypotekskassan
sakna praktisk" betydelse. Då förhållandena emellertid framdeles kunna
förändras, synes lämpligt att medgiva Kungl. Maj :t möjlighet att jämställa
annan inrättning med nämnda kassa.

Med stöd av det i lagen givna bemyndigandet har Kungl. Maj :t genom
kungörelse den 18 februari 1955 (nr 62) förordnat, att vid tillämpning av
bestämmelserna i 72 § 1 mom. aktiebolagslagen bland aktiebolags skulder
ej skall inräknas gäld till Svensk fartygskredit aktiebolag, för vilken lämnats
godkänd säkerhet av inteckning i fartyg.

Framställningen från Sveriges redareförening

I sin förut omnämnda skrivelse har Sveriges redareförening hemställt,
att Kungl. Maj:t ville med stöd av bemyndigandet i 72 § 2 mom. b) aktiebolagslagen
förordna, att vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. sagda
paragraf bland aktiebolags skulder ej skall inräknas gäld till bank, försäkringsinrättning,
understödsförening, under offentlig tillsyn stående stiftelse
eller stalens lånefond för den mindre skeppsfarten, under förutsättning
att för gälden lämnats godkänd säkerhet av inteckning i fartyg. Redareföreningen
förklarade sig icke ha något att erinra emot att fartygsinteckningen
skulle ligga inom femtio procent av fartygets värde.

Till stöd för framställningen anförde redareföreningen bl. a. följande:

Efter aktiebolagslagens tillkomst har — icke minst under de allra senaste
åren — en i detta sammanhang betydelsefull förskjutning inträtt i
sjöfartsnäringens kreditförhållanden. Den rådande kreditransoncringen har
sålunda mycket hårt gått ut över Svenska skeppshypotekskassans verksamhet.
De för utlåning disponibla medlen ha rent av minskat, vartill kommer
alt dessa medel på grund av penningvärdets fall icke längre ha samma
värde som tidigare. Samtidigt härmed har den svenska handelsflottan expanderat
kraftigt. Det svenska tonnaget, som vid aktiebolagslagens tillkomst
är 1944 uppgick till 1 420 600 bruttoton, utgör i dagens läge 8 061 000
bruttoton. Just för det nytillkomna tonnaget har ett starkt lånebehov av
naturliga skäl gjort sig gällande. De nämnda faktorerna ha samverkat till

Kungl. Maj. ts proposition nr H2 år 1959

att rederierna måst söka sig andra långivare än Svenska skeppshypotekskassan.
Vad departementschefen anförde i propositionen till 1944 års riksdag
om att belåning av fartygsinteckning på annat håll än hos skeppshypotekskassan
saknade praktisk betydelse, äger därför ej längre giltighet.

En del av rederinäringens lånebehov täckes numera hos Svensk fartygskredit
aktiebolag. Även denna institution har emellertid haft kraftig känning
av kreditåtstramningen och har därför och av andra skäl icke kunnat
tillgodose mer än en del av kreditbehovet. Bland kreditgivare av betydelse
för den svenska sjöfartsnäringen märkas i dagens läge banker, försäkringsinrättningar,
understödsföreningar och stiftelser ävensom Statens lånefond
för den mindre skeppsfarten. De nu avsedda kreditgivarna stå — med undantag
för vissa stiftelser — under offentlig myndighets kontroll. Man har
anledning räkna med, att prövningen av låneansökningar sker med samma
noggrannhet hos dessa kreditgivare som hos Svenska skeppshypotekskassan
och Svensk fartygskredit aktiebolag. Goda skäl tala därför för, att dessa
anstalter i nu förevarande hänseende jämställas med Svenska skeppshypotekskassan
och Svensk fartygskredit aktiebolag.

I anslutning till nämnda skrivelse har redareföreningen i skrivelse den
21 mars 1958 lämnat vissa uppgifter om den totala omfattningen av de lån
som beviljats med säkerhet av inteckning i svenska fartyg. Enligt dessa
uppgifter svarar skeppshypotekskassan och fartygskreditaktiebolaget för
sådan utlåning om tillhopa 62 resp. 116 milj. kronor. Motsvarande utlåning
från de under försäkringsinspektionens kontroll stående försäkringsinrättningarna
uppgår till 46 milj. kronor. Bankernas utlåning mot säkerhet av
inteckning i fartyg uppskattas till mellan 100 och 150 milj. kronor. Utlåningen
från statens lånefond för den mindre skeppsfarten uppgår till 14
milj. kronor. Vidare svarar de understödsföreningar som står under riksförsäkringsanstaltens
kontroll för en utlåning mot säkerhet i fartygsinteckningar
om tillhopa 58 milj. kronor. Beträffande motsvarande utlåning
från de stiftelser som står under länsstyrelsernas kontroll anföres att någon
tillförlitlig siffra icke varit möjlig att erhålla.

I skrivelsen den 21 mars 1958 har redareföreningen vidare uttalat att,
för den händelse säkerhetshänsyn skulle anses kräva en viss begränsning
i de av föreningen föreslagna åtgärderna, en metod skulle vara att sätta en
lägre utlåningsprocent av vederbörande fartygs värde. Det kunde även tänkas
att föreskriva en viss maximiålder för det fartyg som är objekt för
belåningen. Slutligen kunde ifrågakomma att inskränka kretsen av de kreditgivare
som skulle omfattas av de nya reglerna.

Departementspromemorian

I promemorian lämnas till en början en redogörelse för bakgrunden till
och den närmare innebörden av aktiebolagslagens bestämmelser i 72 § rörande
skuldregleringsfond. Härom anföres följande:

Bestämmelserna utgår från den uppfattningen att ett aktiebolag, vars verksamhet
i förhållandevis stor utsträckning baseras på upplånat kapital, måste
genomsnittligt sett anses vara mindre väl konsoliderat än ett bolag, som till
större delen är finansierat med eget kapital. I lagen har uppställts den nor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1959

men, att konsolidering är påkallad då bolagets skulder överstiger summan
av dess eget bundna kapital (aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond).
Att skulderna överstiger det bundna kapitalet har emellertid enligt
lagen ingen annan påföljd än att dels en viss avsättning av uppkommande
årsvinst skall ske till reservfond eller skuldregleringsfond och dels att en viss
begränsning i bolagets rätt att dela ut vinst inträder; utdelningen får ej
överstiga fem procent av bolagets behållna förmögenhet enligt balansräkningen,
med mindre ett lika stort belopp som det vilket därutöver utdelas
ytterligare avsättes till reservfonden eller skuldregleringsfonden.

Vid tillämpning av bestämmelserna om skuldregleringsfond skall bland
skulderna ej inräknas gäld för vilken lämnats viss närmare angiven säkerhet.
Även om ett företags möjlighet att ställa realsäkerhet av ifrågavarande
slag och därigenom erhålla kredit på förmånliga villkor kan sägas uttrycka
en starkare ställning hos företaget, som motiverar ifrågavarande undantag,
är emellertid undantagen i viss mån betänkliga ur den synpunkten, att bolagets
övriga skuldsättning, mot vilken kanske endast egendom av mera osäkert
värde kommer att svara, kan vara så mycket mer tryckande och äventyrlig
för bolaget. Med hänsyn därtill har lagstiftningen strängt begränsat
de kategorier av säkerhet som i förevarande avseende godtages. Att märka
är således att t. ex. inteckning i industrifastigheter icke godtages.

I promemorian erinras härefter om det vid aktiebolagslagens tillkomst
gjorda undantaget från reglerna rörande skuldregleringsfond såvitt angår
lån mot fartygsinteckning i Svenska skeppshypotekskassan samt om det
skäl som därvid åberopades för detta undantag, nämligen att det med hänsyn
till de förutsättningar under vilka skeppshypotekskassan ägde bevilja
lån mot säkerhet i fartygsinteckning icke torde kunna hysas några allvarligare
farhågor mot alt medgiva avdrag för gäld på grund av lån mot inteckningssäkerhet
hos kassan. Vidare framhålles att bestämmelserna rörande
utlåning från kassan utvisar, att stränga normer måste iakttagas vid utlåningen.
Principiellt sker belåning endast mot säkerhet i nya eller genomgripande
moderniserade fartyg. Lån må icke beviljas till högre belopp än
femtio procent av det värde till vilket fartyget av styrelsen uppskattas. Värdet
bestämmes regelmässigt betydligt lägre än kontraktspris, byggnadsvärde
och marknadsvärde, eftersom fartyg anses förhållandevis värdeosäkra.
Lån får i allmänhet beviljas på högst lio års återbetalningsskyldighet.

När sedermera genom kungörelsen den 18 februari 1955 förordnades, att
vid tillämpning av bestämmelserna i 72 § 1 mom. bland aktiebolags skulder
ej skall inräknas gäld till Svensk fartygskredit aktiebolag för vilken lämnats
godkänd säkerhet av inteckning i fartyg var, enligt vad som vidare anföres
i promemorian, utgångspunkten att även detta kreditföretag i sin långivning
följde särskilt försiktiga normer. Fartygskreditaktiebolaget började
sin verksamhet år 1953 och bolaget har, i enlighet med statsmakternas intentioner,
kommit att fungera som institut för belåning av större maskindrivna
fartyg, speciellt tankbåtar, samtidigt som skeppshypotekskassans kreditgivning
koncentrerats på det mindre och medelstora tonnaget. Enligt de bestämmelser
som gäller i fråga om bolagets låneverksamhet skall dess krediter
säkerställas enligt i huvudsak samma grunder som gäller för skepps -

Kungl. Maj. ts proposition nr H2 år 1959

hypotekskassan. I den mån skiljaktigheter föreligger, torde dessa innebära
att fartygskreditbolagets säkerhetskrav sträcker sig något längre än skeppsbypotekskassans.

Ett starkt skäl för en åtgärd i den av redareföreningen begärda riktningen
ligger enligt promemorian däri, att det beträffande lån mot fartygsinteckningar
redan gjorts undantag från reglerna rörande skuldregleringsfond såvitt
angår två kreditinstitut, skeppshypotekskassan och fartygskreditaktiebolaget.
En förutsättning för bifall till redareföreningens hemställan bör
emellertid vara att man kan finna garantier för att krediter mot fartygsinteckningar
av andra kreditgivare ges med samma försiktighet som av de
två undantagna kreditinrättningarna. Alt, såsom redareföreningen föreslagit,
med skeppshypotekskassan och fartygskreditalctiebolaget likställa vissa
kategorier kreditgivare därför att de står under viss offentlig kontroll torde
dock icke vara riktigt. Den ifrågavarande offentliga kontrollen bär nämligen
icke sådan innebörd och sådant syfte att fartygsinteckningar kommer
att tagas såsom pant för lån endast under förutsättningar likvärdiga med
dem som tillämpas av de två undantagna kreditinstituten med deras stränga
regler i detta hänseende. Vad särskilt angår statens lånefond för den mindre
skeppsfarten framhålles i promemorian, att denna har ett speciellt syfte,
nämligen att genom lånestöd främja en ur allmän synpunkt önskvärd förnyelse
av rikets bestånd av fartyg med en bruttodräktighet av högst 500 registerton.
I enlighet med detta syfte kan, såsom framgår av kungörelsen den
6 juni 1957 (nr 340) om statens lånefond för den mindre skeppsfarten, lån
ges upp till åttio procent av fartygets anskalfningspris vid köp eller, vid lån
för modernisering av fartyg, åttio procent av värdet efter moderniseringen.

Den naturligaste vägen att tillgodose redareföreningens önskemål är enligt
promemorian att medge, att gäld mot inteckning i fartyg icke skall inräknas
bland skulderna vid tillämpning av reglerna om skuldregleringsfond
under förutsättning att inteckningen faller inom en betryggande värdegräns,
bestämd till vissa procent av fartygets värde. Med hänsyn särskilt till den
osäkerhet som vidlåder fartygsinteckningar bör emellertid procenttalet sättas
väsentligt lägre än de sextio procent som aktiebolagslagen fastställer beträffande
vissa fastigheter och som hänför sig till fastigheternas taxeringsvärde.
Belåningsprocenten föreslås till trettio procent av fartygets värde.
Med en så försiktigt dragen gräns bör man enligt promemorian kunna undvika
att skilja mellan olika slag av kreditgivare och att uppställa andra förutsättningar,
(t. ex. beträffande fartygens ålder), något som torde i sak
vara önskvärt för rederierna och ur lagteknisk synpunkt är en fördel. Med
en dylik lösning, som förutsätter att ändring sker i 72 § 2 mom. aktiebolagslagen,
synes anledning icke föreligga att för framtiden bibehålla särbestämmelser
för skeppshypotekskassan och fartygskreditaktiebolaget. Beträffande
lån som lämnats av dessa kreditinstitut före lagändringens ikraftträdande
föreslås dock att äldre bestämmelser alltjämt skall gälla.

Vad angår frågan om det fartygsvärde som bör ligga till grund för beräkningen
uttalas i promemorian att det med hänsyn särskilt till de olika ned -

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1959

skrivningsregler som tillämpas inom skilda bolag knappast är lämpligt att
anknyta till det värde vartill vederbörande fartyg upptagits i bolagets balansräkning.
Ett riktigare värde torde erhållas, om man väljer fartygets försäkringsvärde.
Detta kan lämpligen anges som det värde vartill fartyget i svensk
försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt, som har rätt att driva
försäkringsrörelse här i riket, är civilförsäkrat mot totalförlust.

Yttrandena över promemorian

Det i promemorian upptagna förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av samtliga remissinstanser. I ett par yttranden förordas
dock den jämkningen i förslaget, att de nuvarande för skeppshypotekskassan
och fartygskreditaktiebolaget gällande speciella föreskrifterna skall kvarstå
oförändrade.

Kommerskollegium uttalar, att även om förslaget innebär en påtaglig utvidgning
av undantagsbestämmelsen i 72 § 2 mom. aktiebolagslagen, en dylik
utvidgning knappast synes innebära några risker för att de intressen som
tillgodoses genom den allmänna bestämmelsen om avsättning till skuldregleringsfond
därigenom skall trädas för nära. Med hänsyn härtill och då utvidgningen
synes tillgodose det praktiska livets krav tillstyrker kollegium,
i likhet med de av kollegiet hörda handelskamrarna, bifall till förslaget.

Enligt sjöfartsstgrelsens uppfattning bör det förhållandet, att ett ökat
antal kreditgivare de senaste åren kommit att lämna lån mot säkerhet i
botteninteckning i fartyg, föranleda vidgade möjligheter för de i aktiebolagsform
drivna rederiföretagen att undantaga fartygskrediter vid tillämpningen
av bestämmelserna i 72 § 1 mom. aktiebolagslagen. Det i 2 mom. b) av
samma paragraf intagna medgivandet synes i annat fall förlora sin reella
betydelse. Styrelsen finner det välmotiverat att icke längre knyta bestämmelsen
till vissa angivna kreditinstitut utan endast kräva att inteckningen
högst skall motsvara viss del av fartygets värde, angivet såsom försäkringsvärdet.

Med förmälan att Rederiföreningen för mindre fartyg ifrågasatt en ökning
av den i promemorian föreslagna procentandelen av fartygsvärdet från
trettio procent till femtio procent har sjöfartsstyrelsen vidare anfört:

Med hänsyn till att de värderingsregler, som tillämpas av skeppshypotekskassan
och fartygskreditaktiebolaget, är avsevärt mera restriktiva än de,
som ligger till grund för beräkning av ett fartygs försäkringsvärde, skulle
ett införande av den högre procentsatsen i realiteten innebära eu uppräkning
av de avdragsgilla krediterna. Enligt sjöfartsstyrelsens mening står eu
sådan uppräkning icke i god överensstämmelse med grunderna för lagrummet.
Den i förslaget angivna procentandelen är enligt styrelsens mening väl
avvägd.

I likhet med sjöfartsstyrelsen anser försukringsinspektionen, att den förskjutning
som intriitt i sjöfartsnäringens kreditförhållanden under senare
år motiverar en lagändring i den av redareföreningen begärda riktningen.
Inspektionen vill också, såvill avser försäkringsbolagen och understödsför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1959

eningarna, bekräfta riktigheten av den i promemorian uttalade uppfattningen
att den omständigheten, att nämnda inrättningar är ställda under offentlig
tillsyn, icke garanterar att fartygsinteckningar kommer att tagas såsom pant
för lån endast under förutsättningar likvärdiga med dem som tillämpas
av de två genom lagstiftningen hittills särskilt undantagna kreditinstituten.

Bank- och fondinspektionen har i och för sig ingenting emot en utvidgning
av avdragsrätten att omfatta även lån i andra kreditinrättningar än de för
närvarande godtagna. Huruvida belåningen sker i dessa inrättningar, i banker
eller i andra kreditinstitut kan enligt vad inspektionen anför ofta bero
på omständigheter som ej sammanhänger med värderingen. En av anledningarna
till att redarna icke i önskad omfattning kunnat få sitt behov av
långfristiga krediter tillgodosett hos hypoteksinstituten anser inspektionen
sålunda vara de begränsningar i fråga om rätten att emittera obligationer,
som riksbanken i kreditpolitiskt syfte infört. Emellertid har inspektionen
varit tveksam om det ofta varierande försäkringsvärdet är ägnat att läggas
till grund vid avräkningen. Detta värde framkommer ju genom förhandlingar
mellan försäkringsgivare och rederiföretag, varvid även andra omständigheter
än värdesynpunkter beaktas. Å andra sidan torde försäkringsvärdets
mindre tillförlitlighet såsom mätare av fartygets verkliga värde i viss mån
uppvägas av den lägre belåningsgränsen. Då denna gräns dragits så försiktigt
som vid 30 % av nämnda värde, anser inspektionen att några allvarligare
erinringar icke kan göras.

Svenska bankföreningen framhåller, att bestämmelserna i 72 § aktiebolagslagen
angående skuldregleringsfond icke kan anses tillfredsställande
utan bör bli föremål för en allmän översyn. Därest en sådan ej kan genomtöras
utan dröjsmål, bör emellertid önskemålet om en total revision ej få
stå i vägen för omedelbara jämkningar på punkter, där behovet av ändrade
föreskrifter gjort sig särskilt kännbart i praktiken. Det förslag som framlagts
i nu förevarande promemoria synes ägnat att minska de svårigheter och
orättvisor som de nuvarande reglerna medfört såvitt angår rederinäringen.
Ehuru förslaget är behäftat med vissa svagheter av teknisk natur vill bankföreningen
därför ej motsätta sig dess genomförande.

Såsom redan anförts har i ett par yttranden förordats, att de nuvarande
för skeppshypotekskassan och fartygskreditaktiebolaget gällande speciella
föreskrifterna skall kvarstå oförändrade.

Bank- och fondinspektionen uttalar således, att förslaget får den konsekvensen
att man begränsar de nuvarande möjligheterna att avräkna gäld
för bolag som lånat i skeppshypotekskassan och fartygskreditaktiebolaget;
även sådan gäld inordnas nämligen under den allmänna 30 %-regeln. Till
stöd härför har endast åberopats uniformitetsskäl och lagtekniska fördelar.
Inspektionen kan för sin del icke finna dessa skäl bärande. Några anmärkningar
har icke riktats mot de nu tillämpade grunderna för avräkning
av gäld hos ifrågavarande två inrättningar. Den värdering som sker i samband
med långivningen har visat sig tillförlitlig, och det finns därför enligt
inspektionens mening icke någon anledning att vid beräkning av bolags

Kungl. Maj. ts proposition nr H2 år 1959

skuldsättning skärpa bestämmelserna för de bolag, som lånat hos skeppshypotekskassan
och fartygskreditaktiebolaget. På grund härav föreslår inspektionen,
att det nuvarande stadgandet i 72 § 2 mom. b) aktiebolagslagen
skall bibehållas oförändrat samt att den föreslagna generella regeln skall
upptagas såsom en punkt c) i samma moment och avse gäld till annan inrättning
än som avses i punkt b). Svensk farlijgskredit aktiebolag uttalar
samma önskemål och framhåller i anslutning därtill att de nuvarande reglerna
synes väl motiverade med tanke på de särskilda normer som gäller
för de ifrågavarande båda kreditinstitutens utlåning. Fartygskreditaktiebolaget
upplyser att bolaget sökt göra en utredning rörande frågan om betydelsen
för bolagets låntagare av den föreslagna lagändringen. Det har emellertid
visat sig omöjligt att generellt bedöma denna fråga. Helt allmänt torde
dock enligt fartygskreditaktiebolagets uppfattning kunna sägas, att en ändring
av 72 § aktiebolagslagen på föreslaget sätt icke i någon mera avsevärd
grad skulle komma att försämra låntagarnas ställning.

Vad angår detaljerna i lagförslaget har i yttrandena erinringar framförts
endast av försäkringsinspektionen. Enligt inspektionens mening bör angivande
av det intecknade fartygets värde utformas på ett annat sätt än enligt
promemorians förslag. Härom anföres:

I förslaget har värdet angivits vara det belopp vartill fartyget i svensk
försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt, som bär rätt att driva
försäkringsrörelse här i riket, är civilförsäkrat mot totalförlust. Genom att
på detta sätt definiera fartygsvärdet uteslutes möjligheten till avdrag för
gäld, för vilken bolaget lämnar säkerhet av inteckning i fartyg, civilförsäkrat
mot totalförlust i utländska bolag, vilka icke har rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket. Denna avgränsning kan visserligen i och för
sig synas förståelig. Ehuru man säkerligen i det vida övervägande antalet
fall kan hysa förtroende till de försäkringsvärden, som åsatts fartyg vid
försäkring även i sådant utländskt bolag som nyss nämnts, kan likväl fall
tänkas förekomma, där ett dylikt förtroende icke skulle vara berättigat.
En avgränsning av den allmänna karaktär som föreslagits synes sålunda
ha åtminstone visst fog för sig, och det kunde vid första påseende förefalla
ligga nära till bands att betrakta den föreslagna utformningen av avgränsningen
såsom den enda praktiskt möjliga, även om den i många fall säkerligen
går för långt. Men vid närmare betraktande finner man snart, att den
önskade avgränsningen genom eu annan konstruktion kan göras väsentligt
mindre långtgående, så alt syftet med densamma kan vinnas samtidigt
som olägenheterna avsevärt reduceras, även om de inte blir helt undanröjda.

Det förhåller sig nämligen så, all den direktförsäkring, som tecknas hos
bär i riket ej koncessionerade utländska försäkringsgivare, vanligen avser
endast eu del av fartygsvärdet, medan återstående del tecknas hos ett
svenskt bolag. Om man bortser från det mindre kaskot (under 500 brultoregislerlon),
vars försäkring fördelar sig på flera olika försäkringsgivare,
huvudsakligen svenska, och de fartyg tillhörande Johnson-koncernen, som
är försäkrade i det koncernen tillhörande Försäkringsaktiebolaget Sirius,
domineras den hos svenska bolag tecknade kaskoförsäkringen av två företag,
nämligen dels Sveriges Ångfartygs Assurans Förening (jämte de därmed
samarbetande Norrlands Ångfartygs Assuransförening och Sydsvenska
Ömsesidiga Fartygsförsäkringsbolaget) samt Försäkringsaktiebolaget Mä -

Kungi. Maj:ts proposition nr 142 år 1959

laren. Det förra bolaget svarar för den övervägande delen av det försäkringsvärde
avseende storkasko (minst 500 bruttoregisterton), som icke
tecknas hos Sirius. Härvid inbegripes emellertid icke de direktförsäkringsvärden,
som tecknas i utlandet. Hos Sveriges Ångfartygs Assurans Förening
tecknas i allmänhet försäkring endast till halva försäkringsvärdet. Den
återstående delen tecknas vanligen hos Lloyd’s i London, som icke innehar
koncession för verksamhet här. Även de i Mälaren tecknade försäkringarna
kompletteras i vissa fall, ehuru till mindre del, med försäkringar hos utländsk
försäkringsgivare, även i detta fall oftast Lloyd’s.

Försäkringsinspektionen uttalar härefter, alt den utländska försäkringsgivaren
i de mycket betydande antal fall, då försäkring tecknas till en del
av värdet hos svenskt och till en del hos utländskt företag, regelmässigt
följer de fartygsvärden som åsatts av den svenska försäkringsgivaren. Med
hänsyn härtill vill försäkringsinspektionen föreslå en sådan jämkning av
lagförslaget, att den föreslagna lydelsen av 72 § 2 mom. b) får inbegripa
orden »det värde, som åsatts fartyget av svensk försäkringsanstalt eller
utländsk försäkringsanstalt, som har rätt att driva försäkringsrörelse här
i riket, vid civilförsäkring mot totalförlust». Genom en sådan utformning
av bestämmelsen synes väl i allmänhet de fall bli inbegripna, där försäkring
tecknas till en del hos svenskt och till en del hos utländskt bolag, men däremot
icke de fall komma med, där direkt försäkring sker helt i utländska
företag, som icke har rätt att driva verksamhet här. Följden bleve alltså
eu något ökad »avdragsrätt» för rederierna, något som enligt försäkringsinspektionens
mening för övrigt också kanske kan sägas rättfärdigas därav,
att det i princip icke synes böra göras åtskillnad på det fallet att ett
fartyg direkt försäkras till fulla värdet i ett svenskt försäkringsbolag, som
därefter återförsäkrar halva värdet i ett utländskt här icke koncessionerat
bolag, och det fallet att det svenska och utländska bolaget tecknar försäkring
på halva värdet var.

Departementschefen

En av de mera betydelsefulla nyheter som infördes när den nu gällande
aktiebolagslagen kom till år 1944 var reglerna i 72 § 1 mom. om skyldighet
för bolag att avsätta medel till reservfonden eller en skuldregleringsfond
och om begränsning av rätten att verkställa vinstutdelning, så länge
skulderna överstiger summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden.
Emellertid ansågs att skuldsättning på längre sikt, grundad
på belåning av inteckningar i fastigheter av mex-a värdebeständigt slag,
är ekonomiskt väl försvarlig, även om skuldsättningen överstiger bolagets
eget kapital. Med hänsyn till de förutsättningar, under vilka Svenska skeppshvpotekskassan
äger bevilja lån mot säkerhet i fartygsinteckning, ansågs
alt några allvarliga farhågor icke heller kunde hysas mot att medgiva avdrag
även för gäld på grund av lån mot inteckningssäkerhet hos kassan. I
enlighet med det anförda har i 2 mom. nämnda paragraf föreskrivits, att
vid tillämpning av den allmänna bestämmelsen i 1 mom. bland skulderna

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1959

ej skall inräknas gäld, för vilken ställts säkerhet av inteckning inom sextio
procent av senast fastställda taxeringsvärdet för vissa slag av fastigheter,
huvudsakligen jordbruks- och bostadsfastigheter. Vidare skall bland skulderna
ej inräknas gäld till Svenska skeppshypotekskassan eller annan inrättning
som Kungl. Maj:t bestämmer, för vilken bolaget lämnar godkänd
säkerhet av inteckning i fartyg. I enlighet med sistnämnda bemyndigande
har Kungl. Maj:t i kungörelse år 1955 förordnat, att bland aktiebolags skulder
ej skall inräknas gäld till Svensk fartygskredit aktiebolag, för vilken
lämnats godkänd säkerhet av inteckning i fartyg.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har Sveriges redareförening,
med åberopande av den förskjutning som under senare år inträtt

1 sjöfartsnäringens kreditförhållanden, hemställt om åtgärder i syfte att
vid tillämpning av bestämmelserna om avsättning till reservfond och skuldregleringsfond
skall undantagas gäld även till andra fartygskreditgivare än
skeppshypotekskassan och fartygskreditaktiebolaget.

I den departementspromemoria som upprättats med anledning av framställningen
har föreslagits, att det nuvarande undantagsstadgandet i 72 §

2 mom. h) aktiebolagslagen beträffande lån till skeppshypotekskassan eller
annan inrättning som Kungl. Maj :t bestämmer skall ersättas med en generell
regel av innebörd, att vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. nämnda
paragraf ej skall bland skulderna inräknas gäld, för vilken bolaget lämnar
säkerhet av inteckning i fartyg inom trettio procent av fartygets värde.
Såsom nämnda värde skall enligt förslaget anses det belopp, till vilket fartyget
i svensk försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt, som har
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, är civilförsäkrat mot totalförlust.

Vad sålunda föreslagits har allmänt biträtts i remissyttrandena, och jag
vid även för egen del med hänsyn till vad som upplysts angående nuvarande
kreditförhållanden för sjöfarten, tillstyrka den generella regel som
förordats i promemorian. Med den försiktiga gränsdragning som föreslås
synes det ej vara anledning att skilja mellan olika slag av kreditgivare eller
eljest uppställa särskilda förutsättningar. Tillräckliga skäl synes icke heller
föreligga att i fortsättningen bibehålla särskilda regler för skeppshypotekskassan
och fartygskreditaktiebolaget; med de försiktiga värderingsregler
som vid långivningen tillämpas av dessa kreditinstitut torde, såsom
ock framgår av vad fartygskreditaktiebolaget yttrat, den föreslagna lagändringen
icke i någon mera avsevärd grad komma att försämra låntagarnas
ställning. Av skäl som försäkringsinspektionen anfört torde emellertid
regeln om vad som skall anses såsom fartygets värde höra jämkas så,
att som fartygsvärde skall gälla det värde som av svensk försäkringsanstalt
eller utländsk försäkringsanstalt, som har rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket, åsalts fartyget vid civilförsäkring mot totalförlust.

Den föreslagna lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1959.
I fråga om lån som före nämnda dag lämnats mot godkänd säkerhet av inteckning
i fartyg torde dock hittillsvarande regler alltjämt böra gälla. Sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1959

skild övergångsbestämmelse härom torde böra upptagas i lagen liksom vid
upphävandet av den kungörelse som utfärdats i anslutning till ifrågavarande
lagrum i dess nuvarande avfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § lagen den
14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte
för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Margit Hirén

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 72 § lagen den 14 september 1944 (nr 705)

om aktiebolag

Härigenom förordnas, att 72 § lagen den 14 september 1944 om aktiebolag
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

72 §.

1 mom. Ändå att--— överstigit skulderna.

2 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna
i 1 mom. skall ej bland
skulderna inräknas:

a) gäld, för vilken bolaget lämnar
säkerhet av inteckning inom sextio
procent av senast fastställda taxeringsvärdet
för

annan egendom, vilken enligt bestämmelse
som meddelas av Konungen
må anses erbjuda motsvarande
säkerhet;

b) gåld till Svenska skeppsliypotekskassan
eller annan inrättning
som Konungen bestämmer, för vilken
bolaget lämnat godkänd säkerhet
av inteckning i fartyg.

2 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna
i 1 mom. skall ej bland
skulderna inräknas:

a) gäld, för vilken bolaget lämnar
säkerhet av inteckning inom sextio
procent av senast fastställda taxeringsvärdet
för

annan egendom, vilken enligt bestämmelse
som meddelas av Konungen
må anses erbjuda motsvarande
säkerhet;

b) gäld, för vilken bolaget lämnar
säkerhet av inteckning i fartyg inom
trettio procent av det värde som av
svensk försäkringsanstalt eller utländsk
försäkringsanstalt, som har
rätt att driva försäkringsrörelse här
i riket, åsatts fartyget vid civilförsäkring
mot totalförlust.

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1959
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har för —------bland skulderna.

Där förskott--—---är tillverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959; dock att äldre lydelsen skall
gälla såvitt fråga är om gäld till
Svenska skeppshypotekskassan, för
vilken före nämnda dag lämnats
godkänd säkerhet av inteckning i
fartyg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 2 april
1959.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 26 mars 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 20 mars 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § lagen den
14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av lagbyråchefen S. Rudholm.

Lagrådet fann förslaget föranleda erinran allenast såvitt framgår av
följande yttrande:

I fråga om lån som före lagändringens ikraftträdande lämnats mot godkänd
säkerhet av inteckning i fartyg torde, såsom departementschefen anfört,
hittillsvarande regler alltjämt böra gälla. De hittillsvarande reglerna
avse Svenska skeppshypotekskassan och annan inrättning som Konungen
bestämmer. Den vid lagförslaget fogade övergångsbestämmelsen nämner
emellertid blott Svenska skeppshypotekskassan, varjämte en liknande
övergångsbestämmelse förutsättes skola meddelas vid upphävandet av den
kungörelse som utfärdats i anslutning till ifrågavarande lagrum i dess nuvarande
avfattning. Det synes lagrådet naturligt att låta den vid lagförslaget
fogade övergångsbestämmelsen omfatta jämväl sistnämnda fall. Lagrådet
hemställer därför, att orden »till Svenska skeppshypotekskassan»
måtte få utgå ur den föreslagna övergångsbestämmelsen.

Ur protokollet:
Clas Amilon

2 llihawj till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 142

Kungl. Maj:ts proposition nr 742 år 1959

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler t.f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets
den 2 april 1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 mars
1959 remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 72 § lagen den
74 september 1944- (nr 705) om aktiebolag.

Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden följande.

Med anledning av vad lagrådet anfört torde en jämkning böra vidtagas
i förslagets övergångsbestämmelse. Den av lagrådet förordade formuleringen
synes emellertid kunna föranleda viss tvekan om bestämmelsens rätta
innebörd. Övergångsbestämmelsen torde böra innehålla, att lagrummets
äldre lydelse skall gälla såvitt fråga är om gäld till Svenska skeppshypotekskassan
eller annan inrättning, som Konungen med stöd av bemyndigandet
i 72 § 2 mom. b) äldre lydelsen bestämd, samt för gälden före nämnda
dag lämnats godkänd säkerhet av inteckning i fartyg. Härjämte torde en
mindre redaktionell jämkning få vidtagas i förslaget.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte jämlikt § 87 regeringsformen
föreslå riksdagen att antaga sålunda ändrat förslag till lag
om ändrad lydelse av 72 § lagen den 74 september 1$44 (nr 705) om aktiebolag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Trygve Hellners

Stockholm 1959. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

590501