Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958 (Proposition 1958:54 - b)

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

Nr JJ 54

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förbättrade inkomstförhållanden
för distriktsveterinärer m. m.; given
Stockholms slott den 2b oktober 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 2
och 3 §§ statens löneförordning den 31 maj 1957 (nr 228),

dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till en inom civildepartementet träffad förhandlingsöverenskommelse
föreslås i propositionen, att distriktsveterinärerna från och med
den 1 januari 1959 skall erhålla förbättrade inkomster dels genom fastställande
av ny praktiktaxa, dels genom höjning av löneplanslönerna. Härigenom
avses dessa tjänstemän genomsnittligt skola erhålla en sammanlagd inkomst
av sin tjänst, som överensstämmer med det relativa löneläge, som blev följden
av 1952 års reglering av distriktsveterinärernas inkomstförhållanden. De
årliga kostnaderna för lönehöjningen beräknas till inemot 200 000 kronor.
Den nya praktiktaxan beräknas medföra eu årlig inkomstökning för distriktsveterinärerna
om inemot 500 000 kronor.

I Bihang till riksdagens protokoll 1958. I samt. Nr B Si

Kvngl. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneförordning
den 31 maj 1957 (nr 228)

Härigenom förordnas, att 2 och 3 § § statens löneförordning den 31 maj
1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Löneplaner

Löneplan D

Löneklass	Lönegrupp
nr	I	II	III	IV	V
	Årslön, kronor
i	12 240		13 500	14 868	16 404	18 084
2	12 852		14 172	15 624	17 220	18 984
3	13 500		14 868	16 404	18 084	19 932
4	14172		15 624	17 220	18 984	20 940

3 §.

Grundlönetabeller

Tabell till löneplan D, lönegrupp I

Löneklass nr	Månadslön, kronor	Daglön i kalendermånad om	A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
i	1020	36,45	35,15	34,00	32,90	5,95
2	1071	38,25	36,95	35,70	34,55	6,15
3	1125	40,20	38,80	37,50	36,30	6,45
4	1181	42,20	40,70	39,35	38,10	6,85

Kungl. Maj:ts proposition nr Ii 54 år 1958

Tabell till löneplan D, lönegrupp II

Löneklass nr	Månadslön, kronor	Daglön 1 kalendermånad	om		A-avdrag lör dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
i	1125	40,20	38,80	37,50	36,30	5,95
2	1181	42,20	40,70	39,35	38,10	6,15
3	1 239	44,25	42,70	41,30	39,95	6,45
4	1302	46,50	44,90	43,40	42,00	6,85

Tabell till löneplan D, lönegrupp III

Löneklass nr	Månadslön, kronor	Daglön i kalendermånad	om		A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
i	1239	44,25	42,70	41,30	39,95	5,95
2	1302	46,50	44,90	43,40	42,00	6,15
3	1367	48,80	47,15	45,55	44,10	6,45
4	1435	51,25	49,50	47,85	46,30	6,85

Tabell till löneplan D, lönegrupp IV

Löneklass nr	Månadslön, kronor	Daglön i kalendermånad	om		A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
i	1367	48.80	47,15	45,55	44,10	5,95
2	1435	51.25	49,50	47,85	46,30	6,15
3	1507	53,80	51,95	50,25	48,60	6,45
4	1582	56,50	54,55	52,75	51,05	6,85

Tabell till löneplan D, lönegrupp V

Löneklass nr	Månadslön, kronor	Daglön i kalendermånad	om		A-avdrag för dag, kronor
28 dagar, kronor	29 dagar, kronor	30 dagar, kronor	31 dagar, kronor
i	1507	53,80	51,95	50,25	48,60	5,95
2	1582	56,50	54,55	52,75	51,05	6,15
3	1661	59,30	57,30	55,35	53,60	6,45
4	1745	62,30	60,15	58,15	56,30	6,85

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

Kungl. Maj:ts proposition nr R 54 år 1958

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å
Stockholms slott den 24 oktober 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för civildepartementet, statsrådet Lindholm, fråga om förbättrade inkomstförhållanden
för distriktsveterinärer in. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Genom prop. 1952:240 underställdes riksdagens prövning en inom civildepartementet
den 26 september 1952 träffad förhandlingsöverenskommelse
angående distriktsveterinärernas inkomstförhållanden, överenskommelsen,
som godkändes av riksdagen (SU 213, rskr 424), innebar bl. a. att å de i veterinärtaxan
den 8 december 1933 (nr 630) intagna arvodesbeloppen skulle
utgå tillägg med 25 procent samt att de i den då gällande löneplanen 4 i
statens löneplansförordning angivna grundlönerna skulle undergå viss höjning.
Överenskommelsen skulle lända till efterrättelse fr. o. m. den 1 januari
1953. Genom överenskommelsen avsågs distriktsveterinärerna genomsnittligt
skola erhålla en sammanlagd inkomst av sin tjänst, som överensstämde med
eller något översteg det relativa löneläge, som för dessa tjänstemän blev en
följd av 1947 års lönereglering.

Distriktsveterinärernas fasta lön, som numera utgår enligt den i statens
löneförordning intagna löneplanen D, har efter nyss angivna tidpunkt följt
löneutvecklingen för statstjänstemännen i allmänhet. Taxebeloppen har däremot
varit oförändrade. Den sammanlagda inkomsten av taxa och lön för
distriktsveterinärerna är till följd härav nu relativt sett lägre än den som
uppnåddes genom nyssnämnda överenskommelse.

Vid de förhandlingar om ändrad lönegradsplacering av tjänster m. m.
(de s. k. B-förhandlingarna), som under våren fördes med statstjänstemännens
huvudorganisationer, framställdes yrkande om viss uppjustering av
såväl lönedelen som taxedelen av distriktsveterinärernas inkomster. Vid
överläggningarna i denna fråga uppnåddes enighet om att en höjning av distriktsveterinärernas
inkomstnivå skulle — efter närmare undersökning om

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

formen för justeringen — ske fr. o. in. den 1 januari 1959 i syfte att återställa
det relativa löneläge, som för dessa tjänstemän avsågs genom 1952 års
överenskommelse. Det förutsattes vid överläggningarna, att vid nyssnämnda
undersökning det av 1954 års veterinärtaxeutredning den 25 maj 1957 avgivna
betänkandet med förslag till ny veterinärtaxa in. m. (SOU 1957: 20)
skulle ligga till grund vid avvägningen av taxeinkomsterna. Mot vad som sålunda
förekommit har riksdagen ej haft något att erinra (prop. 1958: 158;
statsverkspropositionen B 1958, bil. 2, SU B 14, rskr Bil).

Efter förhandlingar under hösten mellan företrädare för civil- och jordbruksdepartementen,
å ena sidan, och Sveriges akademikers centralorganisation,
å andra sidan, har den 23 oktober 1958 — under förbehåll för Kungl.
Maj :ts och riksdagens godkännande — träffats en överenskommelse angående
förbättrade inkomstförhållanden för distriktsveterinärer m. m.

Innan jag övergår till en redovisning av överenskommelsens innehåll torde
böra lämnas en redogörelse för veterinärtaxeutredningens nyssnämnda
förslag samt däröver avgivna remissyttranden.

Veterinärtaxeutredningens förslag till praktiktaxa

Den 21 maj 1954 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en utredningsman1 för att verkställa utredning om och
avgiva förslag till ny veterinärtaxa. För utredningen antogs benämningen
1954 års veterinärtaxeutredning. I direktiven för utredningen anfördes, att
utgångspunkten för taxesättningen borde vara, att arvodesbeloppen avpassades
så, att de åstadkom den genomsnittliga inkomst av taxa, som åsyftades
med 1952 års överenskommelse. Hinder borde således ej föreligga att
sänka eller höja vissa av de efter den 25-procentiga höjningen gällande
arvodesbeloppen under förutsättning att sådana ändringar totalt sett i huvudsak
uppvägde varandra. I fråga om den tekniska utformningen av taxan
syntes böra övervägas, om den i likhet med den nya provinsialläkartaxan
borde utgå som grupptaxa. Största möjliga överskådlighet och enkelhet borde
eftersträvas. I övrigt syntes det få ankomma på utredningen att förutsättningslöst
bedöma den lämpliga utformningen av taxan.

Den 25 maj 1957 avgav veterinärtaxeutredningen förslag till ny veterinärlaxa
(SOU 1957: 20).

Över utredningens förslag har utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens sakrevision, lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen,
styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, styrelsen för veterinärhögskolan,
medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,
statens lönenämnd, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Hushållningssällskapens förbund, Svenska landskommunernas
förbund samt Sveriges veterinärförbund efter hörande av Svenska länsveterinärföreningen,
Svenska distriktsveterinärföreningen, Svenska stadsveteri 1

Byråchefen i veterinärstyrelsen C. S. Lindström.

Kungl. Maj.ls proposition nr B 54 år 1958

närföreningen och Sveriges yngre veterinärers förening. Lantbruksstyrelsen
har därjämte överlämnat yttranden av hushållningssällskapen, varjämte
huvuddelen av länsstyrelserna vid sina utlåtanden fogat yttranden av resp.
länsveterinärer.

Nu gällande veterinärtaxa liksom utredningens förslag till ny taxa omtattar
två avdelningar, praktiktaxan och tjänstetaxan. Praktiktaxan reglerar
ersättningar och arvoden för den djursjukvård, som rekvireras hos distriktsveterinär
eller annan veterinär med skyldighet att fullgöra distriktsveterinärs
åligganden, medan tjänstetaxan upptar bestämmelser om arvoden
lör av veterinär verkställda förrättningar, som är i lag eller allmän författning
eller av offentlig myndighet påbjudna. Då den träffade uppgörelsen om
distriktsveterinärernas inkomstförhållanden i vad avser veterinärtaxan endast
berör praktiktaxan, begränsas den följande redogörelsen till sistnämnda
taxa.

Utredningens förslag. Utredningen framhåller, att den i 1933 års veterinärtaxa
ingående praktiktaxan i sina huvuddrag nära överensstämmer med sin
föregångare, som hade gällt alltsedan år 1915. Detta innebär, att den veterinära
praktiktaxan i väsentliga delar är densamma ännu efter mer än 40
år. Behov av revision har efter hand framträtt och gör sig numera starkt
gällande. Orsakerna härtill är flera. Följande förhållanden träder enligt utredningens
mening därvid särskilt i förgrunden.

Utvecklingen inom veterinärmedicinen har medfört betydande förskjutningar
på veterinärvårdens område. Undan för undan har"de profylaktiska
åtgärderna erhållit ökat utrymme. Samtidigt har diagnostiseringsmöjligheterna
vidgats, vilket medfört, att veterinärerna i större utsträckning än
förr ägnar tid åt undersökningar för fastställande av sjukdomsbilden. Allt
detta gör att inom veterinärpraktiken besiktningar och undersökningar av
djur intager en mera framträdande plats än tidigare. Så skiftande i fråga
om arbetsinsatsens beskaffenhet och tidslängd, som dessa besiktningar och
undersökningar är, framstår de i praktiktaxan upptagna ersättningsbeloppen
för desamma både för låga och för litet differentierade. Å andra sidan
kan pekas på att de förbättrade tekniska hjälpmedlen vid vissa rutinåtgärder
så underlättar utförandet, att arvodena för desamma bör kunna
jämkas nedåt. Även i övrigt kan förändringar i behandlingsmetoder motivera
en reglering av nu gällande arvoden, uppåt eller nedåt.

Ett i viss mån förändrat innehåll av veterinärvården föranledes vidare av
nya företeelser inom husdjursskötselns område. Så medför det på vissa
håll begynnande lösdriftssystemet i ladugårdarna beträffande såväl mjölksom
numera även gödboskap en del nya veterinära aspekter. En viss förskjutning
inom det veterinära arbetsområdet har föranletts av dels hästavelns
kraftiga tillbakagång, dels svinskötselns tilltagande betydelse. Utredningen
erinrar även om den under de senare decennierna framvuxna
pälsdjursskötseln, särskilt räv- och minkaveln, samt den ökade betydelsen
av smådj ursskötseln, t. ex. hönsaveln.

Den nuvarande praktiktaxan bygger i fråga om bestämmandet av förrättningsarvode
på en uppräkning eller specificering av de olika förekommande
åtgärder, som berättigar till sådant arvode. Nyss antydda förhållan -

Kungl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958

den medför, att denna specificering numera framstår som ofullständig.
Bristerna i specifikationen har medfört, att de praktiserande veterinärerna
genom sina organisationer ombesörjt upprättande av en inofficiell rådgivande
taxa. Detta har bidragit till att behovet av en revision av praktiktaxan
i någon mån kunnat överskylas.

Praktiktaxans bestämmelser om inställelsearvode finner utredningen numera
vara helt föråldrade. De bygger på äldre kommunikationsförhållanden
Vad beträffar reseersättningsbestämmelserna synes en närmare anknytning
av de i praktiktaxan intagna bestämmelserna till de regler, som
kommer till uttryck i allmänna resereglementet, vara önskvärd.

Det fr. o. m. år 1953 utgående tillägget av 25 procent på taxans belopp
försvårar uträkningen av arvodesbeloppen och gör att dessa understundom
får en mycket ojämn slutsumma. Enligt utredningens mening bör lfragavarande
tillägg inarbetas i de nya taxebeloppen.

Vid sin översyn av praktiktaxan har utredningen jämlikt direktiven haft
att till en början ta ställning till om förutsättningar föreligger för tillämpning
inom djursjukvården av det system, som kommit till användning i den
fr. o. in. den 1 juli 1953 gällande provinsialläkartaxan, d. v. s. det s. k. grupptaxesvstemet.
Härom anför utredningen bl. a. följande.

Att arvode utgår efter grupptaxa innebär, att samtliga åtgärder vid ett
konsultationstillfälle räknas som en enhet i ersättningshänseende. För att
ett sådant system skall vara användbart är det en förutsättning, att det arbete
som läkaren eller veterinären utför vid konsultationer å sm mottagning
eller vid sjukbesök, låter sig inpassa i ett fåtal grupper och inom varje grupp
uppvisar någorlunda jämnhet i fråga om den tid det fordrar och de krav det
ställer på läkaren resp. veterinären. Provinsialläkarens sjukvårdande verksamhet
har ansetts äga sådan relativ homogenitet, att den väl lämpar sig
för användning av ett grupptaxesystem. Det har härigenom varit möjligt att
komma fram till en provinsialläkartaxa, som är synnerligen enkel och lättöverskådlig.

Vid sina överväganden har utredningen funnit, att förhållandena på djuisjukvårdens
område uppvisar sådana skiljaktigheter i jämförelse med läkarvården,
att ett grupptaxesystem lämpligen skulle kunna ifrågakomma endast
beträffande ett mycket litet antal av de mångskiftande förrättningstyper,
som förekommer inom veterinärpraktiken. Utredningen erinrar därvid,
att det för veterinärernas vidkommande är fråga om olika slag av husdjur,
för vilka de sjukvårdande åtgärderna i flera avseenden skiljer sig från
varandra samt att det ofta rör sig om ett flertal patienter hos samma djurägare.
Vidare påpekar utredningen att distriktsveterinären i motsats till provinsialläkaren
saknar möjlighet att avskärma en stor del åtgärder genom
remiss till specialist.

Utredningen har sålunda funnit sig nödsakad avvisa tanken på tillämpning
av grupptaxesystem inom veterinärernas prakliktaxa. Utredningen har
i stället stannat för en konstruktion av taxan, som framgår av följande förslag.

Knngl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958

Förslag till praktiktaxa
1 §•

Allmänna bestämmelser

1. Distriktsveterinär samt vikarie för sådan veterinär äga, där ej annor stadgat,

att för inom distriktet på anmodan av enskild person uttord
förrättning erhålla arvode och resekostnadsersättning enligt här nedan
givna bestämmelser.

2. I denna taxa förstås med veterinärvård varje av veterinär inom området
för veterinärkonstens utövande vidtagen åtgärd med syfte att faslstalla,
utesluta, förebygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd
hos husdjur.

Ersättning för förrättningsbesök och rådfrågning

1- För varje av veterinären företaget förrättningsbesök utgår
ett inställelsearvode av............................... kronor 7:__

År avståndet från veterinärens bostad eller annat ställe inom
distriktet, där veterinären i tjänsten uppehåller sig, till platsen
för besöket mer än 10 km, må vid framresan för varje därefter
påbörjad sträcka av 10 km av våglängden t. o. m. 50 km

utgå ett ytterligare arvode av............................. kronor 2:__

samt för varje därefter påbörjad sträcka av 10 km ett ytterligare
arvode av.......................................... kronor 1: —

Begagnar veterinären vid resa för förrättningsbesök eller del
av sådan resa annat färdsätt än resa med bil, skall han i stället
beräkna det ytterligare arvodet efter den tid, som åtgått för
lärden eller del därav, sålunda att arvodet för en tid utöver en
timme utgår för varje påbörjad halvtimme med............ kronor 3- _

Vid bestämmandet av den tid, som åtgått för resan, inberäknas
även den tid, veterinären måst under färden avvakta luftfartygs-,
järnvägs-, båt- eller busslägenhet. Däremot inberäknas
icke den tid, som åtgått för nattlogi.

2. För rådfrågning, med eller utan receptgivning, å veterinärens
mottagning eller annorstädes utgår ett arvode av____ kronor 2:__

3. För förnyelse av recept utan samtidig rådfrågning utgår

ett arvode av.........................................ö kronor j . _

4. Vid resa för förrättningsbesök tillkommer veterinären
även resekostnadsersättning enligt i allmänna resereglementet
eller eljest stadgade grunder.

Vid resa, varunder veterinären företager förrättning hos
mer än en djurägare (samordnad förrättningsresa), skall
resekostnaden i görligaste mån lika fördelas mellan de besökta
djurägarna, dock att icke nagon av dem må belastas med
högre resekostnad än som för förrättningsresa till honom
ensam.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958 9

3 §•

Ersättning för veterinärvård m. m.

För veterinärvård, annan veterinär åtgärd samt för intyg eller utlåtande
utgår, utöver i förekommande fall ersättning enligt 2 §, arvode med belopp

som nedan angives.

Avd. I: För enklare undersökning, besiktning, ingrepp, behandling
och intyg in. m....................... kronor 3: —

Avd. II: För mera ingående eller besvärligare undersök ning,

besiktning, ingrepp och behandling, mindre

operation samt utförligare intyg m. m...........kronor 5: —

Avd. III: För särskilt kvalificerad undersökning, mera omfattande
besiktning, större ingrepp och operation

samt längre utlåtande m. m..................... kronor 10: —

Avd. IV: För särs kilt svår operation......................enligt över enskommelse Avd.

V: A. För annan injektion än intravenös, per injektion
utöver den första...................... kronor 0:50

B. För provtagning av blod, lung- och slidslem,
mjölk, träck och var m. in. med undantag av

vad i D. angives, per prov............... .. . kronor 0: 50

C. För kontroll med tuberkulin, för varje kontrollerat
djur................................. kronor 0: 70

D. För provtagning och kontroll, som under B. och

C. säges, på nötkreatur i lösdrift samt för provtagning
av blod på svin, per prov eller kontrollerat
djur................................. kronor 1: —

Anmärkningar

Därest för en och samma persons räkning vid ett och samma tillfälle vidtagas
ett flertal ensartade åtgärder enligt'' Avd. I eller utföras ett flertal
ensartade undersökningar och besiktningar enligt Avd. II och III, utgår arvode
för var och en utöver den första med i Avd. I kronor 1: —, i Avd. II
kronor 2: — och i Avd. III kronor 5: —.

4 §.

Ersättning för förrättning på obekväm arbetstid

Anlitas veterinären mellan kl. 21.00 och kl. 7.00 eller å sön- eller helgdag,
utgå de i 2 och 3 §§ angivna arvodena med 50 procent förhöjning.

5 §•

Ersättning för material, läkemedel, handräckning m. m.

För förbandsmaterial, narkos-, bedövnings- och läkemedel samt röntgenfilm
liksom för övriga utlägg, vilka veterinären kan åsamkas för en förrättning,
utgår ersättning enligt självkostnadspris.

Den, för vilkens räkning förrättningen verkställes, eller den som påkallat
densamma har att tillhandahålla veterinären erforderlig handräckning. Därest
så ej sker och veterinären måste anskaffa eller tillhandahålla dylik, utgår
ersättning till veterinären jämväl härför till självkostnadspris.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

6 §•

Ersättnings erläggande m. m.

Den, för vilkens räkning förrättningen verkställes, har att vid anfordran
erlägga ersättning, varom i denna taxeavdelning förmäles, och äger han, om
han därom framställer begäran, erhålla kvitto å vad som erlagts.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga utgående ersättning, njute
veterinären för utbekommande därav handräckning hos överexekutor, därest
han styrker att räkning å beloppet blivit minst fjorton dagar tidigare tillställd
den betalningsskyldige.

Vägledande förteckning över veterinära åtgärder enligt 3 §
veterinärtaxan

Avdelning I

1. Vanlig rutinundersökning med hjälp av inspektion, palpation, permission
och auskultation, rektal- och vaginalundersökning.

2. Dräktighetsundersökning (dock ej på sto).

3. Enkel fysikalisk, kemisk eller mikroskopisk undersökning.

4. Enklare besiktning eller utredning.

5. Undersökning av kadaver från mindre djur.

6. Erforderlig besvärligare fängslingsåtgärd.

7. Bedövning.

8. Intravenös injektion.

9. Infusion, annan än intravenös.

10. Sårtoalett och annan enklare särbehandling.

11. öppnande av abscesser in. in.

12. Avlägsnande av smärre inkar eller vårtor.

13. Nosringning.

14. Extraktion av mjölktänder.

15. Avlägsnande av främmande kropp i konjunktivalsäcken.

16. Otitisbchandling.

17. Avhorning av mindre djur.

18. Anläggande av strup- eller nässvalgsond.

19. Normalkastration av spädgris, mindre kalv, får, get och katt.

20. Klämning av gul kropp och äggstockscysta.

21. Luftinpumpning i juver.

22. Avlägsnande av övertaliga spenar på kalv.

23. Tappning av urinblåsa.

24. Ingivande av lavemang.

25. Sutur av vulva.

26. Svanskupering på mindre valpar.

27. Identitetsmärkning av djur.

28. Enklare intyg.

Avdelning II

1. Mera ingående eller besvärlig undersökning t. ex. undersökning av munhåla
och svalg med användande av munstege, undersökning av komplicerade
hältor m. in.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

2. Ingående besiktning eller utredning.

3. Undersökning av kadaver från större djur.

4. Resningsåtgärder på större djur.

5. Mera omfattande särbehandling.

6. Avlägsnande av smärre svulster.

7. Punktion av leder, bröst- och bukhåla.

8. Tandraspning.

9. Avhorning av större djur.

J O. Avlägsnande av främmande kropp i foderstrupe.

11. Tracheotomi.

12. Åderlåtning.

13. Intravenös infusion.

14. Trokarisering.

15. Normalkastration av djur, ej nämnda under Avd. I och III.

16. Operation av navel-, inguinal- och scrotalbråck hos smågris.

17. Operation av kryptorchism hos smågris.

18. Operation av atresia ani och prolapsus recti hos mindre djur.

19. Manuellt avlägsnande av efterhörd.

20. Skölj ning av livmoder.

21. Reposition av torsk» uteri.

22. Artificiell insemination på särskild begäran.

23. Enklare spenoperation.

24. Anläggande av gips- eller stödbandage.

25. Exstirpation av sporrar på hund.

26. Operation av hov- eller klövböld samt okomplicerat spiktramp.

27. Utförligare intyg.

Avdelning 111

1. Dräktighetsundersökning på sto.

2. Fullständig urinundersökning.

3. Fullständig spermaundersökning.

4. Blodkroppsräkning, blodgruppsbestämning och SR.

5. Aciditetsbestämning i magsaft.

6. Hj ärtundersökning med Ekg.

7. Undersökning med endoskop.

8. Röntgenfotografering och -genomlysning.

9. Fullständigt kör- och belastningsprov.

10. Omfattande besiktning (större lokaler o. d.) eller utredning.

11. Särskilt komplicerad särbehandling.

12. Avlägsnande av större inkar och svulster.

13. Ögonlocksoperationer.

14. Extraktion och klippning av permanenta tänder.

15. Blodlransfusion och anläggande av intravenöst dropp.

16. Laparatomi.

17. Normalkastration av hingst, större tjur och större galt samt av hund.

18. Operation av sädessträngfistel.

19. Förlossning.

20. Reposition av prolapsus uteri.

21. Enkel spenoperation på flera spenar.

22. Operation av spenfistel och andra större spenskador.

23. Operation av patellaupphakning.

24. Streck- och punktbränning.

25. Kolnervsnitt.

Kungl. Maj. is proposition nr B 54 år 1958

26. Klövamputation.

27. Svanskupering, ej nämnd under Avd. I.

28. Analsäcksoperation på hund.

29. Längre skriftligt utlåtande.

Avdelning IV

1. Operation av sinusiter.

2. Utstämpling av tänder.

3. Enucleation av bulben.

4. Operation av nack- och mankfistel.

5. Operation av krubbitare.

6. Operation av struppipning.

7. Operation av djupliggande bogsvulst.

8. Operation av främmande kropp (traumatisk peritonit).

9. Operation av bråck på större djur och hund.

10. Operation av inre bråck och tarmresektion.

11. Förlossning med svårare embryotomi på större djur.

12. Kejsarsnitt.

13. Amputation av uterus.

14. Ovariotomi.

15. Operation av rektovaginalfistel eller kloakbildning.

16. Operation av skidframfall (radikalt).

17. Amputation av juver.

18. Operation av penisframfall.

19. Operation av urinrörs- eller biåssten.

20. Operation av klapphingst.

21. Höga nervsnitt.

22. Spikning av benbrott.

23. Meniskoperation.

24. Operation av perforerande spiktramp.

25. Operation av hornpelare.

26. Operation av hovbroskfistel.

27. Operation av hovkräfta (radikalt).

28. Operation av otitis på hund.

29. Operation av spottcysta på hund.

30. Operation av främmande kropp på hund.

Anmärkning

Som mindre djur skola anses: får, get, hund, katt, pälsdjur, fjäderfä samt
individer under 4 månader av häst-, nötkreaturs- och svinsläktet.

I anslutning till det framlagda, i förhållande till nu gällande taxa förenklade
förslaget framhåller utredningen, att det måhända kan göras gällande,
att enkelheten i konstruktionen blott är skenbar, då den i förslagets 3 §
gjorda indelningen i avdelningar måste kompletteras med en omfångsrik
vägledande förteckning, vari angives, till vilken avdelning förekommande
undersökningar, behandlingar och ingrepp är att hänföra. En sådan invändning
synes dock utredningen sakna berättigande. Vill man icke gå in för den
typ av taxa, som kan betraktas som motpolen till det nu framlagda förslaget,
d. v. s. införande i själva taxan av en fullständig specifikation av ifrågakommande
veterinära åtgärder, torde en särskild vägledande förteckning

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

vara ofrånkomlig. Utredningen erinrar om att även den nya, enligt grupptaxesystemet
uppbyggda provinsialläkartaxan är försedd med en dylik vägledande
förteckning. Den överskådlighet, som vinnes med förslaget, är enligt
utredningens mening värdefull. En fördel med att flytta uppräkningen av de
olika veterinära åtgärderna utanför själva taxan ligger vidare däri att, då
utvecklingen på veterinärmedicinens område påkallar ändringar i eller tilllägg
till denna, sådan justering kan ske utan ändring i själva taxan.

Med det system för praktiktaxans uppbyggnad, som utredningen stannat
för, kommer taxan att begränsa sig till ett ringa antal arvodesbelopp. Detta
har till följd att i en och samma arvodesavdelning i 3 § kommer att ingå
många slag av åtgärder, som beträffande den tid de tar i anspråk väsentligt
skiljer sig från varandra eller som eljest ställer olika stora krav på veterinären.
För en ordinärt sammansatt distriktsveterinärpraktik spelar detta ur
inkomstsynpunkt icke någon roll, då den omständigheten, att de mest krävande
veterinäråtgärderna i en viss arvodesavdelning kan te sig för lågt betalda,
uppväges av att de enklaste åtgärderna i samma avdelning framstår
som jämförelsevis väl ersatta.

I syfte att vinna överblick över hur distriktsveterinärernas praktik i skilda
delar av landet är sammansatt och vad den inbringar har utredningen införskaffat
uppgifter härom för år 1955. Praktikuppgifter har begärts och erhållits
från 49 distrikt, varav i regel två distrikt inom varje län. Dessa distrikt
har utvalts med tanke på att olika beskaffade bygder skall bli representerade,
t. ex. dels skogsbygden, dels den rena jordbruksbygden. Slutligen
har utredningen funnit lämpligt, med hänsyn till de betydande förändringar
i frekvens och sammansättning, som veterinärpraktiken uppvisar under skilda
årstider, att från varje uppgiftslämnande distrikt begära praktikuppgifter
för tre kalendermånader, varav en vårmånad, en sommarmånad och en
höstmånad. Det synes enligt utredningen föreligga anledning räkna med att
de taxeinkomster, som enligt del gjorda urvalet erhållits för år 1955, tämligen
väl avspeglar taxeinkomsterna inom samtliga distrikt.

Med begagnande av uppgiftsmaterialet har utredningen verkställt mer eller
mindre omfattande provdebiteringar enligt de taxesystem, som överhuvud
ansetts kunna ifrågakomma. Sedan utredningen stannat vid den nu framlagda
typen av taxa, har samma material utnyttjats för provdebiteringar med
varierande arvodesbelopp i de olika arvodesavdelningarna för att i överensstämmelse
med direktiven nå en arvodesbestämning, som genomsnittligt ger
i det närmaste samma taxeinkomst som den nu gällande veterinärtaxan.

En provdebitering inom vart och ett av de 49 uppgiftslämnande distrikten
under de på året fördelade tre praktikmånaderna har med iakttagande av bestämmelserna
i det framlagda taxeförslaget givit till resultat en sammanlagd
taxeinkomst, som med 2,f> procent överstiger vad som med tillämpning av
nuvarande laxa uppburils av distriktsveterinärerna i samma distrikt.

I delta sammanhang berör utredningen de nu gällande maximi- och minimigränserna
för arvoden samt anför härom bl. a. följande.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958

Redan i 1914 års taxa för distriktsveterinärer hade dessa ålagts att i viss
mån taga hänsyn till den betalningsskyldiges ekonomiska ställning. Det föreskrevs
nämligen beträffande bestämning av s. k. förrättningsarvode, vilket
kunde fixeras till belopp inom vissa angivna gränser, att veterinären skulle
taga hänsyn ej blott till förrättningens mer eller mindre svåra beskaffenhet
och den tid, som därtill åtgått, utan även till den betalningsskyldiges förmåga
att utgöra arvodet. Denna regel om beaktande av djurägarens ekonomiska
läge upptogs i 1933 års praktiktaxa och utvidgades därvid till att avse
även inställelsearvode, beträffande vilket i motsats till vad tidigare gällt nu
liksom i avseende å förrättningsarvode gavs utrymme för dess bestämmande
inom angivna minimi- och maximigränser. Dessutom tillädes då den satsen,
att »endast det lägsta beloppet må fordras av personer, som är i ringa förmögenhetsvillkor».
En kraftig skärpning av denna skyldighet att beakta
djurägarens ekonomiska ställning tillkom i samband med införandet fr. o. in.
den 1 juli 1937 av möjlighet för mindre bemedlade djurägare att erhålla
statsbidrag. Den nyss citerade satsen utbyttes därvid mot det stadgandet, att
»endast det lägsta "beloppet må fordras av person, som är berättigad till statsbidrag
enligt gällande bestämmelser om lindring i mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård, eller eljest är i ringa förmögenlietsvillkor».

Med nuvarande bestämmelser rörande statsbidrag till mindre bemedlade
för djursjukvårdskostnader har utredningen funnit att en bestämmelse om
skyldighet att gentemot djurägare i ringa förmögenhetsvillkor tillämpa lägre
taxesatser än gentemot andra djurägare praktiskt taget har förlorat sitt berättigande.
Utredningen påpekar, att resultatet i flertalet fall endast blir det,
att arvodesbegränsningen kommer statsverket till godo. Utredningen anser
det vidare begripligt, att distriktsveterinärerna står oförstående inför en föreskrift,
som innebär hinder att för en förrättning betinga det arvode, den
enligt sin beskaffenhet skulle berättiga till. Arbetet bör därför enligt utredningen
betalas med det arvode det objektivt sett är värt och icke efter rekvirentens
förmögenhetsställning. Utredningen har till följd härav i sitt förslag
till praktiktaxa -— i överensstämmelse med den nya provinsialläkartaxan —
slopat systemet med minimi- och maximigränser för arvoden och i stället
gjort dessa fixa.

I cn närmare kommentar till taxeförslaget har utredningen anfört — här
i sammanfattning — bl. a. följande.

I fråga om inställelsearvodet (2 §) har utredningen övervägt,
huruvida icke ifrågavarande arvode skulle kunna fastställas till ett fixt, av
avståndet mellan djurägarens hemort och veterinärens stationsort oberoende
belopp. Utredningen bär emellertid ej ansett sig kunna biträda ett sådant
förslag. Utredningen finner nämligen med hänsyn till de kraftigt varierande
avstånden från distriktsveterinärens station till djurägarna, att det är
nödvändigt att med växande sådant avstånd kompensera den tid, som veterinären
måste sätta till, genom förhöjning av inställelsearvodet. Förslaget till
arvodessättning innebär en viss utjämning på det sättet, att arvodet blir
högre än nu på korta avstånd, därefter i genomsnitt oförändrat på medelavstånden
för att sjunka något under det nuvarande genomsnittet på längre
avstånd. De föreslagna bestämmelserna innebär vidare bl. a., att distriktsveterinär,
som vid förrättningsresa eller del av sådan resa icke begagnar
sig av bil, skall äga för sådan resa resp. del av resa beräkna det ytterligare

Kungl. Maj:ts proposition nr B 54 är 1058

arvodet efter tid. Vidare skall resekostnaden vid resa, varunder veterinären
företager förrättning hos mer än en djurägare (samordnad förrättningsresa),
i görligaste mån lika fördelas mellan de besökta djurägarna, dock att
icke någon av dem må belastas med högre resekostnad än för förrättningsresa
till honom ensam.

I fråga om 3 § i förslaget framhåller utredningen, att den vägledande förteckningen
gjorts så fullständig som möjligt. I densamma har i regel endast
medtagits sådana åtgärder, som kan tänkas komma under de allmänpraktiserande
veterinärernas område. I taxan har införts ett allmänt
undersökningsår v ode. Avsikten härmed har varit att bereda veterinären
någon ersättning för den tid en undersökning numera kräver. För
provtagning i allmänhet in. in. å nötkreatur i lösdrift samt för blodprovstagning
å svin har utredningen förordat en med en krona förhöjd avgift.

I 6“ § stadgas, att kvitto skall utfärdas, om begäran därom framställes.
Utredningen anser, att rekvirenten i regel ej bör äga påfordra utförligare
kvitto än att däri angives dels arvode, dels kostnadsersättning för läkemedel
in. m., dels ock resekostnadsersättning. Vid t r e d s k a att erlägga ersättning
äger veterinären påkalla handräckning av överexekutor för utbekommande
av beloppet, därest han styrker, att räkning å beloppet blivit
minst 14 dagar tidigare tillställd den betalningsskyldige.

Yttranden. Statskontoret, som icke ansett sig kunna ingå på någon
granskning av relationerna mellan arvodesutmätningen för olika förekommande
undersökningar, har funnit sig kunna godtaga de normer, efter vilka
praktiktaxan utformats. Utredningens förslag till utformning av praktiktaxan
har icke föranlett statens lönenämnd till något uttalande från de
synpunkter nämnden har att beakta. Veterinärstijrelsen finner, att den av
utredningen föreslagna avdelningsgrupperingen måste anses utgöra ett betydelsefullt
steg i riktning mot en förenkling. Länsstyrelsen i Västmanlands
lön finner, att förenklingarna i taxan måhända kunde ha drivits längre,
därest utredningen icke funnit sig bunden vid direktiven rörande de genomsnittliga
inkomsterna av taxan. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser det
svårt att bedöma, huruvida taxeförslaget verkligen leder till en så ringa
höjning av praktikinkomsten, som utredningen synes räkna med.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap framhåller, att de omfattande
och snabbt växlande ändringar bl. a. i penningvärdet, som ägt rum
sedan år 1952, medfört, att det föreliggande förslaget förlorat en hel del
i aktualitet. Enligt sällskapets mening borde en smidigare anpassning till
ändrade förhållanden kunna åstadkommas exempelvis genom att arvodena
trappvis följde penningvärde eller levnadskostnadsindex. Kristianstads
läns hushållningssällskap anser, att det föreliggande förslaget borde kunna
förenklas ytterligare beträffande olika avgifter och beskrivning av olika
arbeten. Värmlands läns hushållningssällskap ifrågasätter om icke en överarbetning
borde ske i syfte att uppnå ytterligare förenklingar. Älvsborgs
läns norra hushållningssällskap avstyrker, att utredningens förslag till
veterinärtaxa lägges till grund för ett slutgiltigt ställningstagande, och
föreslår, att frågan underkastas förnyad prövning, varvid även representanter
för djurägarna beredes tillfälle att deltaga.

Kungi. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

Sveriges lantbruksförbund tillstyrker, att förslaget om ny praktiktaxa genomföres.
Även enligt Hushållningssällskapens förbunds mening bör det av
utredningen framlagda förslaget i allt väsentligt kunna ligga till grund för
den nya taxan. Sveriges veterinärförbund framhåller, att vad utredningen
anfört i fråga om svårigheten att enligt grupptaxemetoden förenkla taxan
enligt förbundets mening får anses vara bärande. Med hänsyn härtill finner
förbundet den uppställning av taxan, som utredningen föreslagit, vara
acceptabel.

I övrigt har i yttrandena utredningens principförslag till konstruktion av
taxan tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I anslutning till utredningens förslag till allmänna bestäm me 1-ser avseende praktiktaxan har bl. a. veterinärstyrelsen, länsstyrelsen i
Stockholms län samt hushållningssällskapet i sagda län förordat, att det i
1 §, första stycket, angivna uttrycket »enskild person» måtte utgå. Därest
aktiebolag eller ekonomisk förening anlitar veterinär, syntes den av utredningen
föreslagna beteckningen icke vara fullt adekvat. Sveriges veterinärförbund
framhåller, att en viss inkonsekvens föreligger i förslagets 1 §,
första stycket, jämfört med 1 § i det samtidigt framlagda förslaget till kungörelse
om statsbidrag till lindring i enskildas kostnader för djursjukvård.
I veterinärtaxan omnämnes distriktsveterinär samt vikarie men i kungörelsen
distriktsveterinär eller länsveterinär med praktikområde. Därtill kommer
att extra veterinär ej medtagits i någondera formuleringen. Enligt förbundets
mening borde samtliga kategorier kunna inrymmas i formuleringen
»veterinär äger . . . inom område där han är pliktig att på kallelse tillhandagå
med enskild liusdjurssjukvård». Även veterinärstyrelsen och länsstyrelsen
i Stockholms län har erinringar att framföra på denna punkt.

Styrelsen för veterinärhögskolan finner uttrycket »annat tillstånd» i 1 §,
andra stycket, böra utbytas mot en mera preciserad formulering med positiv
inriktning, t. ex. »husdjurens hälsotillstånd och produktion».

Utredningens förslag rörande inställelsearvode m. m. (2 §)
bör enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län omarbetas. Inställelsearvodet bör
avvägas så, att djurägaren icke onödigt betungas. En skälig jämkning av
arvodet bör sålunda äga rum, när flera resor samtidigt företages. Länsstyrelsen
i Jämtlands län ifrågasätter om grundbeloppet bör höjas, eftersom
det övervägande antalet resor företages inom avstånd, där inställelsearvodet
blir högre än enligt nu gällande taxa. Länsstyrelsen i Norrbottens län
gör gällande, att det tilläggsarvode, som föreslås utgå efter fem mils körning,
kommer att missgynna ödemarksveterinärerna.

Kristianstads läns hushållningssällskap anser, att inställelsearvodet kan
vara berättigat för att motverka anlitande av veterinär för rena bagatellfall.
Sällskapet finner det emellertid med hänsyn till de moderna kommunikationsmedlen
icke vara berättigat med något ytterligare arvode för inställelse
utöver grundbeloppet och föreslår, att statsbidrag utgår antingen för färd
över fem mil eller till motsvarande höjning av distriktsveterinärernas löner

Kungl. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

På orter med stora avstånd. Älvsborgs läns södra hushållningssällskap
framhåller, att kostnaderna för djurägarna vid tillämpning av den föreslagna
taxan kommer att öka mer än som avsetts, och anser, att reglering skulle
kunna ske beträffande inställelsearvodet. Älvsborgs läns norra, Gävleborgs
läns, Västernorrlands läns, Jämtlands läns och Västerbottens läns hushållningssällskap
anser, att inställelsearvodet vid kortare avstånd satts för
högt. Sistnämnda hushållningssällskap framhåller härvid, att ett fixt, av avståndet
oberoende inställelsearvode skulle innebära avsevärda fördelar och
ifrågasätter, om icke en viss fast kompensation i samband med veterinärernas
lön borde ge möjlighet att genomföra en dylik anordning. Lantbruksstgrelsen
och Sveriges veterinärförbund har föreslagit vissa jämkningar
beträffande inställelsearvodenas avvägning.

Frågan om skyldighet för veterinär att samordna förrättningsresor
har uppmärksammats i vissa remissvar. Sålunda anser Kalmar läns
södra samt Västerbottens läns hushållningssällskap, att föreskrifter bör
upptagas i taxan rörande skyldighet för veterinär att samordna sådana resor,
när detta med hänsyn till förrättningens art är möjligt. Även lantbruksstgrelsen
och Hushållningssällskapens förbund hyser en liknande uppfattning.

1 fråga om bestämmelserna i 3 § angående ersättning för veterinärvård
in. m. samt den vägledande förteckningen har i
åtskilliga yttranden, bl. a. från veterinärstyrelsen, styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt, vissa hushållningssällskap samt Sveriges veterinärförbund,
framförts förslag om förtydliganden samt om kompletteringar och
ändringar.

I fråga om ersättning för förrättning på obekväm arbetstid
(''r §) anser Gotlands läns hushållningssällskap, att bestämmelserna
därom bör förtydligas på det sätt, att den förhöjda taxan skall gälla i de
lall rekvisition göres på obekväm arbetstid. Lantbruksstyrelsen uttalar, att
förhöjd ersättning för förrättning på obekväm arbetstid bör uttagas endast
om arvode utgår under sådan tid.

Kalmar läns södra hushållningssällskap anser, att veterinär bör ha obetingad
skyldighet att lämna kvitto (6 §), specificerat på inställelsearvode,
resekostnadsersättning och vårdersättning. Även lantbruksstyrelsen,
Gotlands läns hushållningssällskap, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk och Hushållningssällskapens förbund hyser samma
uppfattning och föreslår, att dylik skyldighet införes.

Länsstyrelsen i Kristianstads län är tveksam, huruvida rätt till h a n dräckning
genom överexekutor alltjämt bör tillkomma veterinär
för utbekommande av fordran. Länsstyrelsen erinrar om att motsvarande
bestämmelse är borttagen i den nya provinsialläkartaxan. Hushållningssällskapet
i samma län finner den i 6 §, andra stycket, angivna tidsfristen
på 14 dagar vara alltför sträng. Sällskapet framhåller, att i affärslivet
indrivning av fordran ej brukar ske förrän tre till sex månader efter

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 54

Kungl. Maj:ts proposition nr B 5b år 1958

det räkning utfärdats. Lantbruksstijrelsen föreslår, att ifrågavarande tidsfrist
fastställes till två månader, därest tredskobestämmelse alltjämt anses
erforderlig.

I detta sammanhang föreslår Sveriges veterinärförbund införande av en
bestämmelse, som medgiver förmånsrätt för veterinär vid betalningsskyldigs
insolvens. Därjämte ifrågasätter länsstyrelsen i Södermanlands län,
om icke möjlighet att erhålla ersättning av statsmedel borde föreligga för
veterinär vid betalningsskyldigs insolvens. Enligt länsstyrelsens mening bör
frågan härom utredas.

Överenskommelsen

Vid de nu förda överläggningarna har enighet nåtts om den förbättring
av distriktsveterinärernas inkomstförhållanden, som erfordras för ett återställande
av det relativa löneläge, som för dessa tjänstemän avsågs genom
1952 års uppgörelse. Då som framgår av det föregående försämringen av
inkomstläget för distriktsveterinärerna uppkommit därigenom, att taxedelen
legat stilla medan lönedelen följt löneutvecklingen för statst jänstemännen
i allmänhet, skulle det legat närmast till hands att inkomstförbättringen
i dess helhet uttoges på taxedelen. Av skilda skäl har det emellertid
vid överläggningarna överenskommits, att en del av inkomstökningen skall
tillföras distriktsveterinärerna genom en höjning av löneplanslönerna. överenskommelsen
innebär i denna del, att de i löneplan D, statens löneförordning,
angivna grundlönebeloppen samt de för år 1958 gällande totallönebeloppen
skall, med verkan fr. o. m. den 1 januari 1959, uppräknas med i
princip 4 procent. Det har härvid förutsatts, att kommande förhandlingar
om statstjänstemännens löner skall vad angår distriktsveterinärerna föras
från den utgångspunkten, att dessa tjänstemäns totallöner vid utgången av
år 1958 uppgick till nyss angiven nivå.

Vad så angår inkomsterna av taxa innebär överenskommelsen att, med
verkan fr. o. m. den 1 januari 1959, den i veterinärtaxan intagna praktiktaxan
skall — med vissa ändringar varom enighet vunnits vid överläggningarna
— utformas i överensstämmelse med veterinärtaxeutredningens förslag.
Praktiktaxan i den föreslagna nya utformningen med bilagd vägledande
förteckning till veterinära åtgärder torde som bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende.

I den nya praktiktaxan har, för att den åsyftade höjningen av distriktsveterinärernas
inkomster av taxan skall erhållas, vissa taxebelopp satts högre
än i veterinärtaxeutredningens förslag. De höjningar, som härvid kan
väntas ge den övervägande inkomstökningen för veterinärerna, är dels höjningen
av inställelsearvodet i 2 §, 1 punkten, från 7 till 8 kronor, dels en
höjning av arvodesbeloppen i 3 § Avd. I och II från 3 resp. 5 kronor till 4
resp. 6 kronor. Vidare har som närmare framgår av förenämnda bilaga
vissa justeringar vidtagits i den vägledande förteckningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958

Beträffande övriga ändringar i praktiktaxan får framhållas följande.

Bestämmelserna i 1 §, 1 punkten, har förtydligats i fråga om vilka befattningshavare
som skall vara bundna av taxan. Vidare har i anslutning till
vad som framkommit under remissbehandlingen punkten givits viss ändrad
lydelse med hänsyn därtill, att uttrycket »enskild person» ej torde vara en
fullt adekvat beteckning för alla avsedda rekvirenter av veterinärvård (exempelvis
ekonomiska föreningar). — Vad beträffar definitionen av termen
veterinärvård i 1 §, 2 punkten, får med anledning av vad som i detta hänseende
anförts i remissyttrandena framhållas, att i den nya praktiktaxan
uttrycket »eller annat tillstånd hos husdjur» bibehållits för att även sådana
åtgärder som kastrering, identitetsmärkning m. m. tydligt skall kunna hänföras
under taxan. För att dessutom markera, att rena hälsovårdsåtgärder
inbegripes under veterinärtaxan har orden »ävensom att förbättra husdjurens
hälsotillstånd» tillagts.

Enligt 2 § sista stycket i veterinärtaxeutredningens förslag skall veterinären
vid resa, varunder han företager förrättning hos mer än en djurägare,
i görligaste mån lika fördela resekostnaden mellan de besökta djurägarna.
I vissa remissyttranden har på denna punkt framförts yrkande om skärpning
av bestämmelsen därhän, att skyldighet för veterinären att samordna förrättningsresorna
skall direkt fastslås i taxan. Vid överläggningarna har enighet
nåtts om att förrättningsresor skall samordnas, där så lämpligen kan ske.

I anmärkningen till 3 § har intagits en hänvisning till den vägledande förteckningen.

I 6 § veterinärtaxeutredningens förslag till praktiktaxa har intagits en föreskrift,
att den för vilkens räkning förrättningen verkställts skall äga erhålla
kvitto å vad som erlagts om han framställer begäran därom. Flera remissmyndigheter
har velat införa skyldighet för veterinär att utan anmodan
lämna djurägaren specificerat kvitto å erlagt belopp. I det förslag till praktiktaxa,
som nu godtagits av personalorganisationen, har bestämmelsen givits
den innebörden, att veterinären har att erbjuda kvitto, vari angives hur
mycket av det erhållna beloppet, som belöper på inställelsearvode, på resekostnadsersättning
och på ersättning för veterinärvård.

Till nyssnämnda paragraf har veterinärtaxeutredningen från den nu gällande
veterinärtaxan överfört en bestämmelse av innehåll, att veterinären
skall, i fall av tredska hos djurägaren, äga påkalla handräckning hos överexekutor
för utbekommande av ersättning, därest han styrker, att räkning å
beloppet blivit minst 14 dagar tidigare tillställd vederbörande. Vid överläggningarna
har enighet nåtts om att betalningsfristen skall förlängas till 30
dagar.

Förslagens genomförande m. m.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordar jag, att den
träffade överenskommelsen godtages och underställes riksdagens prövning.
Förslagen bör genomföras fr. o. m. den 1 januari 1959.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 54 år 1958

I anslutning till vad överenskommelsen innehåller i fråga om distriktsveterinärernas
löner har inom civildepartementet upprättats förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löncförordning den 31 maj
1957 (nr 228). Förslaget torde få föreläggas riksdagen för antagande. Bemyndigande
torde vidare böra inhämtas för Kungl. Maj:t att i anslutning till
överenskommelsen meddela föreskrifter om förhöjning av gällande totallönebelopp
för distriktsveterinärer.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga ändringar i
veterinärtaxan.

Lönekostnadsökningen för statsverket vid ett genomförande av förslagen
kan för ar uppskattas till inemot 200 000 kronor. Taxehöjningen har beräknats
medföra en arlig ökning av distriktsveterinärernas inkomster med sammanlagt
inemot 500 000 kronor, varav en mindre del kommer att belasta det
under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Lindring i mindre
bemedlades kostnader för djursjukvård.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1) godkänna den i det föregående redovisade överenskommelsen,

2) antaga förenämnda förslag till förordning om ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ statens löneförordning den 31 maj 1957
(nr 228) samt

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att i anslutning till överenskommelsen
meddela föreskrifter om förhöjning av gällande
totallönebelopp för distriktsveterinärer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Axel Lindholm

Kungl. Maj. ts proposition nr B 5b år 1958

Bilaga

Praktiktaxa

1 §•

Allmänna bestämmelser

1. Distriktsveterinär ävensom annan veterinär som har att fullgöra distriktsveterinärs
skyldigheter äga, där ej annorlunda är stadgat, att inom
område, där de äro pliktiga att på kallelse tillhandagå med enskild husdjurssjukvård,
erhålla arvode och resekostnadsersättning enligt här nedan givna
bestämmelser.

2. I denna taxa förstås med veterinärvård varje av veterinär inom området
för veterinärkonstens utövande vidtagen åtgärd med syfte att fastställa, utesluta,
förebygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd hos husdjur
ävensom att förbättra husdjurens hälsotillstånd.

2 §.

Ersättning för förrättningsbesök och rådfrågning

1. För varje av veterinären företaget förrättningsbesök utgår

ett inställelsearvode av .................................. kronor 8: —

utgå ett ytterligare arvode av ............................ kronor 2: —

samt för varje därefter påbörjad sträcka av 10 km ett ytterligare
arvode av.......................................... kronor 1: —

Begagnar veterinären vid resa för förrättningsbesök eller
del av sådan resa annat färdsätt än resa med bil, skall han i
stället beräkna det ytterligare arvodet efter den tid, som åtgått
lör färden eller del därav, sålunda att arvodet för varje påbörjad
halvtimme utöver den första utgår med ............ kronor 3: —

2. För rådfrågning, med eller utan receptgivning å veterinärens
mottagning eller annorstädes utgår ett arvode av .... kronor 2: -—

3. För förnyelse av recept utan samtidig rådfrågning utgår

ett arvode av .......................................... kronor 1: —

4. Vid resa för förrättningsbesök tillkommer veterinären även resekostnadsersättning
enligt i allmänna resereglementet eller eljest stadgade grunder.

Veterinären skall, där så lämpligen kan ske, samordna förrättningsresor.
Vid sådan samordnad förrättningsresa skall resekostnaden i görli -

Kungl. I\Iaj:ts proposition nr B 54 år 1958

gaste mån lika fördelas mellan de besökta djurägarna, dock att icke någon
av dem må belastas med högre resekostnad än som skulle hava utgått för
förrättningsresa till honom ensam.

Ersättning för veterinärvård in. m.

För veterinärvård, annan veterinär åtgärd samt för intyg eller utlåtande
utgår, utöver i förekommande fall ersättning enligt 2 §, arvode med belopp

som nedan angives.

Avd. I: För enklare undersökning, besiktning, ingrepp, behandling
och intyg in. m.......................kronor 4: —

Avd. II: För mera ingående eller besvärligare undersökning,

besiktning, ingrepp och behandling, mindre operation
samt utförligare intyg m. m................. kronor 6: -—

Avd. III: För särskilt kvalificerad undersökning, mera omfattande
besiktning, större ingrepp och operation

samt längre utlåtande m. m................... kronor 10: —

Avd. IV: För särskilt svår operation ....................enligt överens kommelse Avd.

V: A. För annan injektion än intravenös, per injektion

utöver den första .......................... kronor 0: 50

B. För provtagning av blod, lung- och slidslem,
mjölk, träck och var in. in. med undantag av

vad i D. angives, per prov .................. kronor 0:50

C. För undersökning med tuberkulin med undan -

tag av vad i D. angives, för varje undersökt djur kronor 0: 70
D. För provtagning eller undersökning, som under
B. och C. sägs, på nötkreatur i lösdrift samt
för provtagning av blod på svin, per prov eller
undersökt djur ............................ kronor 1: —

Anmärkningar

Därest för en och samma persons räkning vid ett och samma tillfälle
vidtagas ett flertal ensartade åtgärder enligt Avd. I eller utföras ett flertal
ensartade undersökningar och besiktningar enligt Avd. II och III, utgår arvode
för var och en utöver den första med i Avd. I kronor 2: —, i Avd. II
kronor 3: —- och i Avd. III kronor 5: —.

Vid tillämpningen av Avd. I—IV skall bifogade förteckning tjäna till vägledning.

4 §.

Ersättning för förrättning på obekväm arbetstid

Anlitas veterinären mellan kl. 21.00 och kl. 7.00 eller å sön- eller helgdag,
utgå de i 2 och 3 §§ angivna arvodena med 50 procent förhöjning.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 54 år 1958 23

5 §.

Ersättning för material, läkemedel, handräckning m. m.

För förbandsmaterial, narkos-, bedövnings- och läkemedel samt röntgeniilm
liksom för övriga utlägg, vilka veterinären kan åsamkas för en förrättning,
utgår ersättning enligt självkostnadspris.

Den, för vilkens räkning förrättningen verkställes, eller den som påkallat
densamma har att tillhandahålla veterinären erforderlig handräckning.
Därest så ej sker och veterinären måste anskaffa eller tillhandahålla dylik,
utgår ersättning till veterinären jämväl härför till självkostnadspris.

6 §•

Ersättnings erläggande m. m.

Den, för vilkens räkning förrättningen verkställes, har att vid anfordran
erlägga ersättning, varom i denna taxeavdelning förmäles. Därvid har veterinären
att erbjuda kvitto vari angives hur mycket av det erhållna beloppet,
som belöper å inställelsearvode, å resekostnadsersättning och å ersättning
för veterinärvård. Har räkning, specificerad på nu angivet sätt,
utställts och betalning erlagts genom postverket erfordras dock icke att veterinären
utfärdar särskilt kvitto.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga utgående ersättning, njute
veterinären för utbekommande därav handräckning hos överexekutor, därest
han styrker att räkning å beloppet blivit minst trettio dagar tidigare tillställd
den betalningsskyldige.

Vägledande förteckning över veterinära åtgärder enligt 3 § veterinärtaxan
Avdelning 1

1. Vanlig rutinundersökning med hjälp av inspektion, palpation, permission
och auskultation, rektal- och vaginalundersökning

2. Dräktighetsundersökning (dock ej på sto)

3. Enkel fysikalisk, kemisk eller mikroskopisk undersökning

4. Enklare besiktning eller utredning

5. Erforderlig besvärligare fängslingsåtgärd

6. Bedövning

7. Intravenös injektion

8. Infusion, annan än intravenös

9. Sårtoalett och annan enklare särbehandling

10. Öppnande av abscesser m. in.

11. Avlägsnande av smärre inkar eller vårtor

12. Nosringning

13. Extraktion av mjölktänder

14. Avlägsnande av främmande kropp i konjunktivalsäcken

15. Behandling för öroninflammation (otitisbehandling)

10. Avhorning av mindre djur

17. Anläggande av strup- eller nässvalgsond

18. Normalkastration av spädgris, mindre kalv, får och get
It). Klämning av gul kropp och äggstockscysta

Kungl. Maj.ts proposition nr B 54 år 1958

20. Luftinpumpning i juver

21. Avlägsnande av övertaliga spenar på kalv

22. Tappning av urinblåsa

23. Ingivande av lavemang

24. Sutur av vulva

25. Identitetsmärkning av djur

26. Enklare intyg

Avdelning II

1. Mera ingående eller besvärlig undersökning t. ex. undersökning av munhåla
och svalg med användande av munstege, undersökning av komplicerade
hältor m. m.

2. Ingående besiktning eller utredning

3. Undersökning av kadaver från mindre djur

4. Resningsåtgärder på större djur

5. Mera omfattande särbehandling

6. Avlägsnande av smärre svulster

7. Punktion av leder, bröst- och bukhåla

8. Tandraspning

9. Avhorning av större djur

10. Avlägsnande av främmande kropp i foder strupe

11. Tracheotomi (operativ öppning av luftstrupen)

12. Åderlåtning

13. Intravenös infusion

14. Trokarisering (våmstick)

15. Operation av inguinal- och scrotalbråck hos smågris

16. Operation av atresia ani (blind ändtarm) och prolapsus recti (ändtarmsframfall)
hos mindre djur

17. Manuellt avlägsnande av efterhörd

18. Sköljning av livmoder

19. Reposition av torsk) uteri (lägerättning av livmoderomvridning)

20. Artificiell insemination på särskild begäran

21. Enklare spenoperation

22. Anläggande av gips- eller stödbandage

23. Operation av hov- eller klövböld samt okomplicerat spiktramp

24. Utförligare intyg

Avdelning III

1. Dräktighetsundersökning på sto

2. Fullständig urinundersökning

3. Fullständig spermaundersökning

4. Blodkroppsräkning, blodgruppsbestämning och SR

5. Aciditetsbestämning i magsaft

6. Hjärtundersökning med Ekg

7. Undersökning med endoskop

8. Röntgenfotografering och -genomlysning

9. Fullständigt kör- och belastningsprov

10. Omfattande besiktning (större lokaler o. d.) eller utredning

11. Undersökning av kadaver från större djur

12. Särskilt komplicerad särbehandling

13. Avlägsnande av större svulster

14. Ögonlocksoperationer

15. Extraktion oqh klippning av permanenta tänder

Kangl. Maj:is proposition nr B 54 år 1958

16. Blodtransfusion och anläggande av intravenöst dropp

17. Normalkastration av hingst, tjur och galt

18. Operation av sädessträngfistel

19. Operation av kryptorchism och navelbråck hos smågris

20. Förlossning

21. Reposition av livmoderframfall

22. Enkel §penoperation på flera spenar

23. Operation av spenfistel och andra större spenskador

24. Operation av patellaupphakning

25. Streck- och punktbränning

26. Kotnervsnitt

27. Längre skriftligt utlåtande

Avdelning IV

1. Operation för sinusiter

2. Utstämpling av tänder

3. Exstirpation av ögonbulb

4. Operation av nack- och mankfistel

5. Operation för krubbitning

6. Operation för struppipning

7. Operation av djupliggande bogsvulst

8. Laparatomi

9. Operation av främmande kropp (traumatisk peritonit)

10. Operation av bråck på större djur och hund

11. Operation av inre bråck och tarmresektion

12. Förlossning med embryotomi

13. Kejsarsnitt

14. Exstirpation av livmoder

15. t> » äggstockar

16. Operation av rektovaginalfistel eller kloakbildning

17. Operation av skidframfall (radikalt)

18. Exstirpation av juver

19. Operation av penisframfall

20. Operation av urinsten

21. Operation av klapphingst

22. Höga nervsnitt

23. Operation av benbrott

24. Meniskoperation

25. Operation av perforerande spiktramp

26. Operation av hornpelare

27. Operation av hovbroskfistel

28. Operation av hovkräfta (radikalt)

29. Klövamputation

30. Operation för öroninflammation (otitis) på hund

31. Operation av spottcysta på hund

32. Analsäcksoperation på hund

33. Operation av främmande kropp på hund

Anmärkning

Som mindre djur skola anses: får, get, hund, katt, pälsdjur, fjäderfä samt
individer under 4 månader av häst-, nötkreaturs- och svinsläktet.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 54