Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958 (Proposition 1958:23 - b)

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958

Nr B 23

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ärvdabalk
m. m.; given Stockholms slott den 6 juni 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t
härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till

1) ärvdabalk;

2) lag om införande av nya ärvdabalken;

3) lag om ändring i giftermålsbalken;

4) lag om ändring i föräldrabalken;

5) lag om ändring i rättegångsbalken;

6) lag angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd
eller faderskapet till barn utom äktenskap; samt

7) lag angående ändrad lydelse av 3, 4 och 6 §§ lagen den 19 juni 1919
(nr 367) om fri rättegång.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslaget utgör det sista och avslutande ledet i det arbete med revision av
ärvdabalken i 1734 års lag som försiggått under de senaste årtiondena. Den
första delen av arbetet fullbordades då balkens samtliga bestämmelser åren
1917—1933 ersattes med ett flertal moderna lagar. När år 1949 en del av
dessa lagar sammanfogades till en föräldrabalk, förutsattes att återstoden
av lagarna skulle bilda en ärvdabalk. Det nu framlagda förslaget till ärvdabalk
motsvarar gällande lagar om arv, om testamente, om arvsavtal samt
om boutredning och arvskifte (se propositionen nr 144 till årets förra riksdag).

Förutom de ändringar som är betingade av den föreslagna systematiseringen
jämte andra formella omarbetningar innehåller förslaget vissa sakliga
nyheter, främst i fråga om adoptivbarns allmänna rättsställning. Enligt
förslaget skall sålunda adoptivbarn och dess avkomlingar taga arv och ärvas
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 23

Kungl. Mafcts proposition nr B 23 år 1958

som om adoptivbarnet varit adoptantens barn i äktenskap. Däremot skall
arvsrätt ej äga rum mellan adoptivbarnet och dess avkomlingar å ena sidan
samt övriga skyldemän till adoptivbarnet å andra sidan. I samband härmed
föreslås vissa ändringar i föräldrabalkens regler om antagande av adoptivbarn
och hävande av adoptivförhållande. Vidare skall enligt förslaget underhållsskyldigheten
mellan adoptivbarnets naturliga föräldrar och adoptivbarnet
upphöra med adoptionen.

Bland övriga ändringar kan nämnas att bestämmelserna om bevakning
och klander av testamente samt preskription av rätt att taga arv eller testamente
i vissa avseenden fått ny utformning.

Utöver den nya ärvdabalken föreslås i propositionen bl. a. ny lagstiftning
angående blodundersökning m. m., som vidgar möjligheterna att förordna
om blodundersökning och annan antropologisk undersökning i faderskapsmål.

Under förarbetena till den nya lagstiftningen har jämväl ändrade regler
beträffande utomäktenskapliga barns arvsrätt övervägts. Propositionen upptager
dock ej något förslag i detta avseende. Det har ansetts att frågan bör
anstå i avbidan på resultatet av pågående utredning om stärkande av efterlevande
makes ställning i andra makens dödsbo.

Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari
1959.

Kurtgl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958

Förslag

till

Ärvdabalk

Härigenom förordnas, att ärvdabalken i Sveriges rikes lag skall hava följande
lydelse.

1 KAP.

Om rätt att taga arv
1 §•

Arv kan tagas endast av den som lever vid arvlåtarens död; dock må barn,
som är avlat dessförinnan, taga arv, om det sedermera födes med liv. Är
fråga om rätt till del i boet efter arvlåtarens efterlevande make, skall hänsyn
tagas till tiden för makens död.

2 §•

Är arvinge till den, efter vilken arv fallit, jämväl avliden, och kan bevis ej
förebringas att han överlevat arvlåtaren, skall med arvet så förfaras som
om han icke överlevat denne.

3 §•

Utländsk medborgare må lika med svensk taga arv här i riket. Är i annan
stat svensk medborgare icke likställd med inlänning i fråga om rätten att
taga arv, eller måste han där vidkännas större avdrag än denne, äger Konungen
förordna att motsvarande inskränkning skall gälla för den statens
medborgare här i riket. .

2 KAP.

Om skyldemans arvsrätt
1 §•

Närmaste arvingar på grund av skyldskap äro arvlåtarens avkomlingar
(bröstarvingar).

Arvlåtarens barn taga lika lott. Är barn dött, skola dess avkomlingar träda
i dess ställe, och skall var gren taga lika lott.

4 Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

2 §•

Finnas ej bröstarvingar, taga arvlåtarens fader och moder hälften var av
arvet.

Är fader eller moder död, dela arvlåtarens syskon faderns eller moderns
lott. I avlidet syskons ställe träda dess avkomlingar, och skall var gren taga
lika lott. Finnas ej syskon eller avkomlingar av dem, men lever endera av
arvlåtarens föräldrar, skall denne taga hela arvet.

Äro halvsyskon efter arvlåtaren, taga de med helsyskon eller deras avkomlingar
del i lott, som skolat tillfalla deras fader eller moder. Finnas ej
helsyskon, och äro båda föräldrarna döda, skola arvlåtarens halvsyskon taga
hela arvet. I avlidet halvsyskons ställe träda dess avkomlingar.

3 §.

Leva ej arvlåtarens fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar, taga
farfader, farmoder, morfader och mormoder arvet. Envar ärver lika lott.

Är farfader, farmoder, morfader eller mormoder död, skola den dödes barn
dela hans lott. Äro ej barn efter den döde, tager den andre av farföräldrarna
eller morföräldrarna eller, om även han är död men efterlämnat barn, hans
barn den dödes lott. Finnes ej arvinge å den sidan, skall hela arvet gå till arvingarna
å den andra.

4 §.

Andra skyldemän än ovan sägs äga ej ärva.

3 KAP.

Om makes arvsrätt; så ock om rätt för den först avlidne makens arvingar
i boet efter den sist avlidne maken

1 §•

Var arvlåtaren gift och lämnar ej efter sig bröstarvinge, tillfaller kvarlåtenskapen
maken. Lever vid makens död den först avlidnes fader, moder,
syskon eller syskons avkomling, äga de som då äro närmast till arv efter
den först avlidne taga hälften av efterlevande makens bo, där ej nedan
annorlunda stadgas. Ej må efterlevande maken genom testamente förordna
om vad sålunda skall tillfalla den först avlidnes arvingar.

2 §•

Ägde vid den först avlidne makens död makarna eller en av dem enskild
egendom, eller motsvarade eljest kvarlåtenskapen efter den först avlidne
annan andel än hälften av makarnas egendom, taga de arvingar efter den
först avlidne som i 1 § nämnts samma andel i boet efter den sist avlidne.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år W5S

Har den först avlidne maken genom testamente förordnat, att något av
kvarlåtenskapen efter honom skall tillfalla annan än efterlevande maken,
skall avdrag härför göras vid andelens beräkning.

3 §•

Har efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig handling,
utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, orsakat väsentlig
minskning av sin egendom, skall av den lott, som vid efterlevande makens
död tillkommer hans arvingar, vederlag utgå till arvingarna efter den
först avlidne för vad av minskningen belöper å deras andel i boet.

Kan vederlag ej utgå, skall gåvan eller dess värde återbäras, såframt den
som mottog gåvan insåg eller bort inse, att den lände arvingarna efter den
först avlidne till förfång. Talan härom må dock ej väckas, sedan fem år förflutit
från det gåvan mottogs.

Var vid dödsfallet gåva, som tillkommit under omständigheter varom
ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande, i den mån det skulle
lända arvingarna efter den först avlidne till förfång.

4 §.

Överstiger boets värde vid efterlevande makens död dess värde vid den
först avlidnes frånfälle, skall denna förkovran tilläggas den efterlevandes
arvingar, såvitt visas att egendom till motsvarande värde tillfallit den efterlevande
i arv, gåva eller testamente eller ock må antagas att boets förkovran
härrör från förvärvsarbete, som efter den först avlidne makens död drivits
av den efterlevande.

Har efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande som avses i 3 §,
skall, vid beräkning huruvida förkovran föreligger, kvarlåtenskapen ökas
med ett belopp, motsvarande den minskning av boet som orsakats av efterlevande
maken.

5 §•

Vid delningen av boet efter den sist avlidne maken äga vardera makens
arvingar på sin lott erhålla egendom, som under äktenskapet tillhört den
maken, och den sist avlidnes arvingar jämväl egendom, som sedermera
förvärvats av denne. Fastighet må, även om den i värde överstiger vad å
lotten belöper, uttagas, om penningar lämnas till fyllnad av andra sidans
lott.

I övrigt skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar gälla vad om
bodelning är stadgat.

6 §•

Har efterlevande maken gått i nytt gifte, skall vid hans död delning enligt
detta kapitel av hans behållna giftorättsgods och enskilda egendom äga rum,
innan bodelning må förrättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

Skall i efterlevande makens livstid bodelning äga rum mellan honom och
hans make i nytt äktenskap eller dennes arvingar, skall av efterlevande
makens behållna giftorättsgods och enskilda egendom före delningen uttagas
egendom till värde, motsvarande vad enligt 1—4 §§ belöper å den först
avlidnes arvingar.

^ ad i 4 § stadgas för det fall, att egendom tillfallit efterlevande maken i
arv, gåva eller testamente, skall äga motsvarande tillämpning, därest han,
till följd av nytt gifte, vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt erhållit
egendom utöver vad förut tillkom honom.

7 §•

Om efterlevande maken jämlikt 13 kap. 12 § giftermålsbalken ägt erhålla
hela kvarlåtenskapen vid bodelning efter den först avlidne, skall vad ovan
är stadgat om rätt för dennes arvingar i boet efter den sist avlidne maken ej
gälla.

8 §•

Vad i detta kapital är stadgat om efterlevande makes arvsrätt skall ej äga
tillämpning, om vid arvlåtarens död makarna på grund av hemskillnad levde
åtskilda eller talan om äktenskapets återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad
då var anhängig eller vid bodelning i anledning av dödsfallet makarnas
giftorättsgods efter vad i giftermålsbalken stadgas skall så delas
som hade återgång skett.

4 KAP.

Om arvsrätt vid adoptivförhållande; så ock om den arvsrätt, som tillkommer
barn utom äktenskap, och om arvsrätt efter sådant barn

1 §•

Adoptivbarn och dess avkomlingar taga arv och ärvas som om adoptivbarnet
varit adoptantens barn i äktenskap.

2 §•

Mellan adoptivbarnet och dess avkomlingar å ena samt övriga skyldemän
till adoptivbarnet å andra sidan äger arvsrätt ej ruin. Har make adopterat
andra makens barn, skall dock arv tagas som om barnet varit makarnas
gemensamma.

3 §■

Barn utom äktenskap eller dess avkomlingar taga arv efter barnets moder
och mödernefränder och ärvas av dem, såsom vore barnet av äktenskaplig
börd.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

4 §•

Är barnet trolovningsbarn eller har fadern avgivit förklaring, att barnet
skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd,
skall barnet taga arv efter fadern och fadern efter barnet, såsom vore barnet
av äktenskaplig börd. I andra fall äga barnet och fadern ej arvsrätt efter
varandra. Mellan barnet och dess fädernefränder äger ej arvsrätt rum.

Om barn utom äktenskap, som ägt ärva fadern, är avlidet, taga dess avkomlingar
arv efter honom och han efter dem, på sätt i 2 kap. är stadgat.

5 §•

Förklaring varom i 4 § sägs skall avgivas inför den präst, som för kyrkoböckerna
i församling där barnet är kyrkobokfört, eller i tillkallat vittnes
närvaro inför landsfiskal eller notarius publicus eller ock i skriftlig, av två
personer bevittnad handling, som företetts inför barnavårdsmannen eller
barnavårdsnämnden. Förklaringen må givas jämväl före barnets födelse.
Har barnet fyllt aderton år, är förklaringen ej gällande, med mindre den
godkänts av barnet i den ordning varom nyss är sagt.

5 KAP.

Om allmänna arvsfondens rätt till arv

1 §•

Finnes ej arvinge jämlikt ovan givna bestämmelser, skall arvet tillfalla
en fond, benämnd allmänna arvsfonden.

2 §•

Föreligger anledning att å fondens vägnar klandra testamente, som dock
får antagas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, må Konungen
besluta att klander ej skall äga rum.

3 §•

Arv som tillfallit fonden må, där det med hänsyn till omständigheterna
får anses billigt, av Konungen med riksdagens samtycke helt eller delvis
avstås till arvlåtarens skyldeman eller annan som stått arvlåtaren nära.

4 §.

Om fondens ändamål samt meddelande av understöd ur fonden, så ook
om fondens förvaltning och bevakande av dess rätt är särskilt stadgat.

8 Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

6 KAP.

Om förskott å arv
1 §•

Vad arvlåtaren i livstiden givit bröstarvinge skall såsom förskott avräknas
å hans arv, såframt icke annat föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna
måste antagas hava varit avsett. Är mottagaren annan arvinge,
skall avräkning ske allenast om detta stadgats eller på grund av omständigheterna
måste anses hava varit avsett, då egendomen gavs.

Är till makars gemensamma bröstarvinge förskott å arv givet av enderas
giftorättsgods, skall, såvitt det kan ske, avräkning därför äga rum å arvet
efter den först avlidne. Återstoden skall avräknas å arvet efter andra
maken.

2 §•

Kostnader, som fader eller moder nedlagt å barns uppehälle och utbildning,
skola ej avräknas å dess arv, såvitt den som vidkänts kostnaden därmed
endast fullgjort honom åliggande underhållsskyldighet.

Ej heller skall å bröstarvinges arv avräkning äga rum för sedvanliga skänker,
vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.

3 §.

Avräkning av förskott skall ske efter egendomens värde vid mottagandet,
såframt icke på grund av omständigheterna annat bör gälla.

4 §•

Kan vad arvinge mottagit i förskott ej till fullo avräknas å hans arvslott,
är han ej skyldig återbära överskottet, med mindre bestämmelse därom
träffats då förskottet gavs.

5 §•

Har förskott givits, skall, för bestämmande av arvslotternas storlek, kvarlatenskapen
före delningen ökas med förskottets värde eller, om avräkning
ej kan till fullo ske å förskottstagarens arv, med vad därå kan avräknas.

6 §•

Hai arvinge som mottagit förskott avlidit före arvlåtaren, äro förskottstagarens
avkomlingar pliktiga att avräkna förskottet å sina arvslotter.

Skall arv delas mellan flera grenar och har arvinge i en gren mottagit
förskott, äro, om han avlidit före arvlåtaren utan att efterlämna avkomlingar
som äga träda i hans ställe, övriga arvingar inom samma gren pliktiga
att avräkna förskottet å sina arvslotter; dock taga de ej mindre del
i kvarlåtenskapen än de ägt bekomma, om förskottstagaren levat.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958

7 §•

Vad make av sitt giftorättsgods givit styvbarn eller dess avkomling skall
avräknas å mottagarens arv efter andra maken, såframt icke annat föreskrivits
eller med hänsyn till omständigheterna måste antagas hava varit
avsett. Med samma förbehåll skall vad efterlevande make givit sådan arvinge
eller testamentstagare, som enligt 3 kap. 1 § eller 12 kap. 1 § äger
taga del i efterlevande makens bo, avräknas å mottagarens lott däri. Bestämmelserna
i 2—6 §§ skola även i dessa fall tillämpas.

7 KAP.

Om laglott
1 §•

Hälften av den arvslott, som enligt lag tillkommer bröstarvinge, utgör hans
laglott.

2 §•

Bröstarvinge är pliktig att å sin laglott avräkna vad han av arvlåtaren
mottagit i förskott å sitt arv, så ock vad han mottagit på grund av testamente,
såframt icke annat föranledes av detta.

3 §•

För utfående av laglott äger bröstarvinge påkalla jämkning i testamente.
Äro flera förordnanden, skall, om ej annat följer av testamentet, legat utgå
före förordnande till universell testamentstagare och legat, som avser viss
egendom, utgå före annat samt i övrigt nedsättning ske i förhållande till
storleken av varje förordnande eller, vad angår förordnande till bröstarvinge,
till den del därav som han ej är pliktig avräkna å sin laglott.

Bröstarvinge, som ej inom sex månader efter det han erhöll del av testamentet
på sätt i 14 kap. sägs påkallat jämkning genom att giva testamentstagaren
sitt anspråk tillkänna eller genom att väcka talan mot honom,
har förlorat sin rätt.

4 §■

Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständigheter
eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente,
skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 §§ är stadgat om testamente
äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl äro däremot; och skall
vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendomen
återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. Vid
laglottcns beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till
kvarlåtenskapen.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande rätt som avses i första
stycket, skall han väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter
arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid, är rätt till talan förlorad.

Var vid dödsfallet gåvan ej fullbordad, må den ej, med mindre särskilda
skäl äro därtill, göras gällande, i den mån det skulle lända till intrång i
bröstarvinges laglott.

5 §•

Har arvlåtaren genom testamente tillerkänt någon nyttjanderätt, avkomst
eller annan förmån att utgå av kvarlåtenskapen eller genom föreskrifter rörande
dennas förvaltning eller på annat sätt inskränkt rätten att förfoga
över den, äger bröstarvinge utan hinder av sådant förordnande utfå sin laglott
i egendom, varöver han äger fritt förfoga.

6 §■

Äger barn till arvlåtaren på grund av lag rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen,
skall hänsyn därtill ej tagas vid bestämmande av bröstarvinges
laglott.

Om rätt att genom testamente belasta bröstarvinges laglott med underhållsbidrag
stadgas i 8 kap.

8 KAP.

Om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap
1 §•

Lämnar arvlåtaren efter sig barn, vars uppfostran icke är avslutad, och
kan det ej av sitt arv eller annorledes njuta uppehälle och utbildning efter
vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, äger barnet, innan arv
eller testamente må tagas, ur kvarlåtenskapen utfå bidrag till underhållet
med ett belopp en gång för alla, dock ej för tiden efter det barnet fyllt tjuguett
år. Hava flera barn denna rätt och förslår ej kvarlåtenskapen till deras
underhåll, skall dem emellan sådan jämkning ske som med hänsyn till deras
behov och förhållandena i övrigt finnes skäligt.

Bidrag, varom nu sagts, må ej lända till minskning av annan bröstarvinges
arvslott, såvitt han i följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd
att själv försörja sig och arvet erfordras till skäligt underhåll eller till fullgörande
av underhållsplikt.

2 §•

Har arvlåtaren genom testamente förordnat att barn, som i följd av sjukdom
eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig, skall erhålla
underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen, och kan barnet ej av sitt arv eller an -

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

noriedes njuta skäligt underhåll, då må sådant bidrag utgå, å särskilda tider
eller med ett belopp en gång för alla, ändå att bröstarvinge skulle lida intrång
i sin laglott. Bröstarvinge äger dock påkalla sådan jämkning i förordnandet
att hans laglott ej belastas annorledes än med årligt bidrag, motsvarande
högst fem för hundra av laglottens värde; och äger lian utfå laglotten,
om han för bidraget ställer säkerhet som av den underhållsberättigade eller
av rätten godkännes.

Bidrag enligt denna paragraf skall utgå, innan annat testamente må tagas.

3 §.

Har någon erhållit egendom i testamente av den som efterlämnat barn som
avses i 2 §, är han pliktig att utgiva årligt underhållsbidrag, motsvarande
högst fem för hundra av egendomens värde; och skall egendomen ej utgivas
till honom, med mindre säkerhet, som godkännes av den underhållsberättigade
eller av rätten, blivit ställd för underhållsbidraget. Är testamentstagaren
bröstarvinge, skall vad nu är sagt gälla allenast egendom som överstiger
hans arvslott.

4 §•

Har arvlåtaren bortgivit egendom under sådana omständigheter eller på
sådana villkor, varom i 7 kap. 4 § sägs, skall, såvitt fråga är om underhållsbidrag
till barn som avses i 1 eller 2 §, beträffande gåvan och gåvotagaren
vad om testamente och testamentstagare i 1 och 3 §§ är stadgat äga motsvarande
tillämpning. I den mån det visar sig erforderligt, skall den mottagna
egendomen återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess
värde.

Var vid dödsfallet gåvan ej fullbordad, må den ej göras gällande, i den
mån det skulle lända till intrång i barnets rätt till underhållsbidrag.

5 §•

Räcker ej bidrag, varom ovan stadgats, till underhåll åt barn som avses i
1 §, är bröstarvinge, som mottagit egendom i förskott å sin arvslott eller
eljest såsom gåva, pliktig att utgiva underhållsbidrag intill egendomens värde
vid mottagandet, ändå att fall ej är för handen varom i 4 § sägs; dock
äger sådan skyldighet ej rum, i den mån egendomen utan mottagarens vållande
gått förlorad. Av det belopp som sålunda skall utgivas äger barnet årligen
såsom bidrag till underhållet utfå vad med hänsyn till den tid som
återstår för dess uppfostran och omständigheterna i övrigt får anses belöpa
på året.

Vad i första stycket sägs skall ej äga tillämpning i fråga om sedvanliga
skänker, vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor. Gåvotagare
är ock fri från skyldighet att utgiva underhållsbidrag, såvitt han
skulle komma att sakna medel till skäligt underhåll eller till fullgörande av
underhållsplikt.

Kungi. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

6 §•

Egendom, som avsättes för bestridande av underhållsbidrag å särskilda
tider jämlikt 2, 3 eller 4 § skall, såframt ej annat överenskommits, ställas
under vård och förvaltning av god man, varom förmäles i 18 kap. föräldrabalken.

7 §•

När väsentligt ändrade förhållanden påkalla det, äger rätten förordna att
underhållsbidrag å särskilda tider enligt 3, 4 eller 5 § skall nedsättas eller
upphöra. Samma lag vare om sådant underhållsbidrag enligt 2 §, såvitt det
belastar bröstarvinges laglott.

8 §•

Anspråk på underhållsbidrag enligt 1 § skall vid talans förlust framställas
senast vid skiftet.

Rätt till underhållsbidrag enligt 3, 4 eller 5 § göres gällande genom att
anspråk framställes eller talan väckes, i fall som avses i 3 § inom ett år
sedan testamente, varom där sägs, blivit den underhållsberättigade delgivet
och i fall som avses i 4 eller 5 § inom samma tid från det bouppteckning
efter arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid, är rätten förlorad.

9 §•

Vad i detta kapitel stadgas skall i tillämpliga delar gälla i avseende å rätt
till underhåll för arvlåtarens barn utom äktenskap, som har arvsrätt efter
honom, och för hans adoptivbarn ävensom å skyldighet för sådana barn och
deras avkomlingar att utgiva underhållsbidrag.

De i detta kapitel meddelade bestämmelserna äga icke tillämpning, då
barn till arvlåtaren adopterats av annan än arvlåtarens make.

10 §.

Dör fadern till barn utom äktenskap, och har barnet ej efter vad i 4 kap.
sägs arvsrätt efter honom, skall det belopp, som erfordras till fullgörande
för framtiden av hans underhållsskyldighet mot barnet, före arvs- och testamentslotter
utgå av behållningen i boet; dock att barnet icke härigenom
må erhålla större del därav än det skulle hava bekommit, om det varit av
äktenskaplig börd.

Angående avtal om vad sålunda skall tillkomma barnet gäller vad i 7 kap.
7 § föräldrabalken är stadgat för det fall, att fadern åtager sig att till barnels
underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Med belopp som tillfaller barnet skall förfaras på sätt i sistnämnda lagrum
är föreskrivet.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ii 23 år 1958

9 KAP.

Om rätt att göra eller taga testamente
1 §•

Den som fyllt tjuguett år må genom testamente förordna om sin kvarlåtenskap.
Testamente må ock göras av underårig, som är eller varit gift eller
som efter fyllda sexton år vill förordna om egendom, över vilken han äger
själv råda.

2 §•

Förordnande till annan än den som är född vid testators död eller då är
avlad och sedermera födes med liv är utan verkan.

Utan hinder av vad nu är sagt gäller förordnande, enligt vilket blivande
arvsberättigade avkomlingar till någon, som enligt första stycket äger taga
testamente, skola erhålla egendom till full ägo sist vid dennes död eller då
annan, som skall åtnjuta rätt till egendomen, avlider eller hans rätt eljest
upphör. Ej må i sådant förordnande olikhet göras mellan syskon, vilka ej
äro födda eller avlade vid testators död.

3 §•

Om rätt för utländsk medborgare att här i riket taga testamente gäller
vad om utlännings rätt att taga arv är stadgat.

10 KAP.

Om upprättande och återkallelse av testamente
1 §•

Testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. I deras samtidiga
närvaro skall testator underskriva testamentshandlingen eller vidkännas sin
underskrift därå. Vittnena skola bestyrka handlingen med sina namn. De
skola äga kännedom om handlingens egenskap av testamente, men det står
testator fritt att låta dem veta dess innehåll eller ej.

2 §•

Testamentsvittnena böra vid sina namn anteckna yrke och hemvist. De
böra ock å handlingen teckna intyg rörande tiden för bevittnandet samt övriga
omständigheter som kunna vara av betydelse för testamentets giltighet.

Hava vittnena å handlingen intygat att vid testamentets upprättande så
lillgålt som i 1 § sägs, skall intyget, där klander väckes, äga tilltro, såframt
omständigheter ej förekomma som förringa intygets trovärdighet.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

3 §•

Är någon av sjukdom eller annat nödfall förhindrad att upprätta testamente
på sätt i 1 § sägs, må han förordna om sin kvarlåtenskap muntligen
inför två vittnen eller ock utan vittnen genom egenhändigt skriven och
undertecknad handling.

Sådant testamente är ogillt, om testator sedermera under tre månader
varit i tillfälle att förordna om sin kvarlåtenskap såsom i 1 § är stadgat.

4 §•

Till testamentsvittne må ej tagas den som är under femton år eller på
grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten
saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen, ej heller testators
make eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande
skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller som på grund av adoption
står i motsvarande förhållande till honom.

Ej må någon tagas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make
eller någon, vilken med honom är i skyldskap eller svågerlag som nyss äi
sagt eller på grund av adoption står i motsvarande förhållande till honom.
Förordnande att vara testamentsexekutör medför dock ej hinder att vara
vittne.

Åberopas testamentsvittne till bevis i rättegång, gäller vad i rättegångsbalken
är stadgat om sådant bevis.

5 §•

Har testator i den ordning som gäller för testamentes upprättande återkallat
sitt förordnande eller har han förstört testamentshandlingen eller
eljest otvetydigt givit tillkänna att förordnandet ej längre var uttryck för
hans yttersta vilja, är förordnandet utan verkan.

Utfästelse att ej återkalla testamente är icke bindande.

6 §-

Vill någon, i samband med återkallelse av visst förordnande eller eljest,
göra tillägg till sitt testamente, gäller vad om upprättande av testamente är
stadgat.

7 §•

Har någon genom ensidig återkallelse eller ändring av inbördes testamente
väsentligt rubbat förutsättningarna för det ömsesidiga förordnandet, är han
förlustig sin rätt på grund av testamentet.

11 KAP.

Om testamentes tolkning
1 §•

Åt testamente skall givas den tolkning som må antagas överensstämma
med testators vilja; och skall förty vad nedan i 2—9 §§ stadgas lända till

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

efterrättelse allenast såvitt icke med hänsyn till förordnandets syfte och
övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet.

Har testamente genom felskrivning eller eljest till följd av misstag fått
annat innehåll än testator åsyftat, skall det likväl verkställas, såvitt råtta
meningen kan utrönas.

2 §.

Legat skall utgå av oskifto och ej räknas å viss lott.

3 §.

Kunna samtliga legat ej utgå, skall legat som avser viss egendom äga företräde
framför annat, men skall i övrigt nedsättning ske efter legatens värde.

4 §.

Avser förordnande viss egendom och finnes den ej i kvarlåtenskapen, är
förordnandet utan verkan.

5 §-

Är viss egendom, varom förordnande gjorts, på grund av inteckning eller
eljest besvärad av panträtt eller annan rättighet, äger testamentstagaren icke
i anledning därav njuta ersättning.

6 §•

Dör testamentstagare innan hans rätt inträtt eller kan testamentet eljest
ej verkställas i vad honom angår, skola hans avkomlingar träda i hans ställe,
såframt de i fråga om arv efter testator varit berättigade därtill.

7 §•

Är förordnande gjort om hela kvarlåtenskapen eller om allt som ej utgör
bröstarvinges laglott, och kan testamentet ej verkställas såvitt angår viss
testamentstagare, skola, där ej annat följer av 6 §, universella testamentstagares
lotter i motsvarande mån ökas.

8 §.

Har någon gjort testamente till sin trolovade eller make och upplöses
därefter trolovningen eller äktenskapet annorledes än genom testators död,
är förordnandet utan verkan. Samma lag vare, där någon gjort testamente
till sin make och sådant fall är för handen som i 3 kap. 8 § sägs.

9 §.

Är ändamålsbestämmelse meddelad beträffande egendom som tillkommer
viss arvinge eller testamentstagare, åligger det denne att verkställa förordnandet.
I andra fall skall ändamålsbestämmelse verkställas av oskifto.

10 §.

Med legat förstås särskild i testamente given förmån, såsom viss sak eller
visst penningbelopp eller nyttjanderätt till egendom eller rätt att därav
njuta ränta eller avkomst.

Universell testamentstagare är den som testator insatt i arvinges ställe
genom att tillerkänna honom kvarlåtenskapen i dess helhet, viss andel av
kvarlåtenskapen eller överskott därå.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

12 KAP.

Om testamentstagares rätt i vissa fall

1 §•

Är genom testamente förordnat att egendom, som tillkommer efterlevande
make såsom arvinge eller universell testamentstagare, skall, sedan makens
rätt upphört, tillfalla annan, äger vad i 3 kap. är stadgat motsvarande
tillämpning, såvitt ej annat följer av testamentet.

2 §•

Har någon genom testamente erhållit nyttjanderätten till egendom, vartill
äganderätten vid testators död eller senare skall tillfalla annan, gäller vad
nedan i 3—9 §§ stadgas, såvitt ej annat följer av testamentet.

3 §•

Nyttjanderättshavaren förvaltar egendomen och njuter avkastningen därav.
Vid förvaltningen skall han iakttaga jämväl ägarens rätt och bästa. Egendomen
må ej sammanblandas med annan, såframt ej dess ändamålsenliga
användning föranleder därtill.

Nyttjanderättshavaren skall vidkännas alla nödiga kostnader för egendomen
som böra gäldas med avkastningen under hans besinningstid.

4 §•

Lösören som ej hava särskilt värde för ägaren må nyttjanderättshavaren
avyttra. Äro särskilda skäl till avyttring eller pantsättning av annan lös egendom
och kan ägarens medverkan därtill ej vinnas, äger rätten på ansökan
bemyndiga nyttjanderättshavaren att vidtaga åtgärden. Fordringar är nyttjanderättshavaren
behörig att uppsäga, och må han jämväl för dem uppbära
betalning.

Ej må nyttjanderätten överlåtas.

5 §•

Kapitalbelopp skola av nyttjanderättshavaren göras räntebärande på sätt
om omyndigs medel är föreskrivet, såframt ej ägaren eller, när hans samtycke
ej kan erhållas, rätten medgivit annat. Utan sådant tillstånd må dock
vad som varit anbragt i jordbruk eller annan näring ånyo tagas i anspråk
för samma ändamål samt mindre belopp, som eljest influtit för avyttrade
lösören, användas till inköp av egendom av samma slag.

6 §.

Ej må ägaren utan nyttjanderättshavarens samtycke överlåta eller eljest
förfoga över egendomen. Beträffande fast egendom eller tomträtt skall
samtycket lämnas skriftligen med två vittnen.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958 17

Kan samtycke ej erhållas, äger rätten på ansökan tillåta åtgärden, när
skäl äro därtill.

Har ägaren utan erforderligt samtycke förfogat över egendom, är åtgärden
ogill, om nyttjanderättshavaren påstår det.

7 §•

Egendom som omfattas av nyttjanderätten må ej tagas i mät för ägarens
gäld, med mindre den på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar
därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.

8 §.

Vad som trätt i stället för egendom som omfattats av nyttjanderätten
skall tillhöra ägaren.

9 §•

Om nyttjanderättshavaren genom vanvård av egendomen eller genom annat
otillbörligt förfarande uppenbarligen äventyrar ägarens bästa, må rätten
på ansökan ålägga honom att ställa säkerhet för egendomen eller ock
förordna, att denna skall ställas under vård och förvaltning av god man
som avses i 18 kap. föräldrabalken.

För skada, som nyttjanderättshavaren uppsåtligen eller av vårdslöshet
tillskyndat ägaren, skall ersättning gäldas, då ny ttj anderätten upphör eller
egendomen ställes under vård och förvaltning av god man.

10 §.

Har genom testamente förordnats att legat skall tillfalla två eller flera
efter varandra, skall, såvitt ej annat följer av testamentet, vad i 9 § stadgas
äga motsvarande tillämpning, om någon bland dem, såsom där sägs,
äventyrar efterföljande testamentstagares bästa eller tillskyndar honom
skada.

11 §•

Skall enligt testamente någon njuta avkomst av egendom i kvarlåtenskapen
och egendomen, till betryggande av hans rätt, sättas under särskild
vård, skall den, där ej annat följer av testamentet, ställas under förvaltning
av god man som avses i 18 kap. föräldrabalken

13 KAP.

Om testamentes ogiltighet
1 §•

Var testator ej behörig alt förordna om sin kvarlåtenskap eller är testamentet
ej upprättat i laga form, är det ej gällande. I fall, varom sägs i 10 kap.
4 § andra stycket, är dock testamentet ogill t allenast i den del som där
avses.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Xr II 23

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

2 §•

Testamente är ej gällande, om det upprättats under inflytande av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten.

3 §.

Har någon tvungit testator att upprätta testamentet eller förmått honom
därtill genom missbruk av hans oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning,
är testamentet ej gällande.

Samma lag vare, om testator blivit svikligen förledd att upprätta testamentet
eller om han eljest svävat i villfarelse som varit bestämmande för hans
vilja att göra testamentet.

14 KAP.

Om bevakning, delgivning och klander av testamente

1 §•

Testamente skall vid domstol bevakas inom sex månader från det testamentstagaren
fått kännedom om testators död och det till hans förmån gjorda
förordnandet.

Skall någon på grund av testamente njuta rätt efter annan och har testamentet
ej bevakats enligt vad i första stycket sägs, må bevakning med laga
verkan äga rum inom tid, som där stadgas, efter det han fått veta att den
föregående testamentstagarens rätt upphört.

Bevakning gäller till förmån för envar testamentstagare, för vilken tiden
icke gått till ända.

2 §.

Bevakning sker vid den rätt där testator skolat svara i tvistemål i allmänhet
eller, om behörig domstol ej sålunda finnes, vid Stockholms rådhusrätt.

Vid bevakning uppvisas testamentet i huvudskrift och intages i protokollet.
Har den som vill bevaka icke testamentet i sin besittning eller är det
muntligen upprättat, sker bevakningen genom förordnandets tillkännagivande.

3 §•

Testamentstagare, för vilken bevakning ej ägt rum enligt vad i 1 och 2 §§
är sagt, har förlorat sin rätt mot arvinge som ej avstått från klandertalan.

4 §.

Testamente skall sedan bevakning ägt rum delgivas arvinge genom överlämnande
av, förutom bevis om bevakningen, testamentshandlingen i bestyrkt
avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör
med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll.

Kungl. Maj:ls proposition nr B 23 år 1958

Efterlämnar testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 1 §, må
testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen
äro närmast till arv efter testator.

Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland
dem, jämväl för de övriga.

Vill arvinge göra gällande att testamente är ogillt enligt 13 kap., skall han
därom väcka klandertalan inom sex månader efter det han erhöll del av
testamentet såsom i 4 § är stadgat. Försittes denna tid, är rätt till talan förlorad.

Om påkallande av jämkning i testamente för utfående av laglott stadgas
i 7 kap.

15 KAP.

Om förverkande av rätt att taga arv eller testamente

1 §•

Ej må någon taga arv eller testamente efter den som han genom brottslig
gärning uppsåtligen bragt om livet.

Dräper lian sålunda någon, som är arvinge eller testamentstagare efter annan,
äger han ej bättre rätt till arv eller testamente efter denne än om den
dräpte levat.

2 §•

Har någon genom tvång, förledande eller missbruk av annans oförstånd,
viljesvaghet eller beroende ställning förmått denne att upprätta eller återkalla
testamente eller att avstå därifrån, har han förverkat rätten att taga
arv eller testamente efter honom, såvitt ej särskilda skäl äro däremot. Vad
sålunda är stadgat äger motsvarande tillämpning, där någon uppsåtligen
förslört eller undanhållit testamente.

3 §•

Vad i 1 och 2 §§ är sagt om förövare av brottslig gärning gäller envar som
medverkat till brottet såsom i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen sägs.

4 §•

Har någon förverkat sin rätt att taga arv, skall ärvas såsom nade han dött
före arvlåtaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

16 KAP.

Om preskription av rätt att taga arv eller testamente

1 §•

Vistas, då bouppteckning förrättas, till namnet känd arvinge efter den
döde å okänd ort, skall det hos rätten anmälas av den som har boet i sin
vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt, skall
rätten låta i allmänna tidningarna ofördröjligen intaga kungörelse, att arv
efter den döde tillfallit den bortovarande, med anmaning till honom att
göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var
införd i tidningarna. I kungörelsen skall den bortovarandes namn upptagas.

I fall som avses i 3 kap. 1 § skall, vid tillämpning av vad nu sagts, den
rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes
bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken.

2 §•

Kan, när bouppteckning förrättas, ej utrönas huruvida arvinge finnes som
före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad
till arv, skall rätten, på anmälan av den som har boet i sin vård eller
då förhållandet eljest varder kunnigt, låta i allmänna tidningarna ofördröjligen
intaga kungörelse om arvfallet, med anmaning till okända arvingar att
göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var
införd i tidningarna. Vad nu är sagt skall ock gälla, där vid bouppteckningen
kännedom finnes om arvinge men kunskap saknas såväl om arvingens
namn som om hans vistelseort.

3 §•

Är testamentstagare okänd eller vistas han å okänd ort, skall vad i 1 §
första stycket är stadgat om anmälan och kungörelse angående arv äga motsvarande
tillämpning med avseende å testamentsförordnandet.

Skall testamentstagarens rätt inträda vid annan tid än testators död, må
kungörelse ej ske förrän den tiden är inne.

4 §.

Arvinge eller testamentstagare, som ej har att göra sin rätt gällande efter
vad i 1, 2 eller 3 § sägs, skall göra det inom tio år från dödsfallet eller, om
hans rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna.

5 §•

Undandrager sig arvinge eller testamentstagare att giva tillkänna huruvida
han vill göra anspråk på arv'' eller på rätt enligt testamentet, äger rätten
förelägga honom att göra sin rätt gällande inom sex månader från det föreläggandet
blev honom tillställt i huvudskrift eller besannad avskrift.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

Sådant föreläggande skall meddelas, såframt ansökan därom göres av
någon som är berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i kvarlåtenskapen
ifall denne försummar att bevara sin rätt.

6 §•

Vill arvinge eller testamentstagare, utan att tillträda kvarlåtenskapen eller
sin lott däri, göra sin rätt gällande, skall han anmäla sitt anspråk hos god
man, om sådan förordnats att bevaka hans rätt, eller hos var dödsbodelägare
som tillträtt kvarlåtenskapen eller ock, om skifte ej skett, hos boutredningsman
eller annan som sitter i boet. Anmälan må ock göras hos rätten.

Har god man mottagit anmälan, skall han tillkännagiva den hos rätten.
Om anmälan, som gjorts eller tillkännagivits hos rätten, skall genom dess
försorg med posten underrättelse översändas till övriga dödsbodelägare, vilkas
namn och vistelseort äro upptagna i bouppteckningen efter den döde
eller eljest kända för rätten.

7 §•

Har arvinge eller testamentstagare icke inom tid, som i 1—5 §§ är för
varje fall stadgad, tillträtt kvarlåtenskapen eller sin lott däri eller anmält
anspråk därpå efter vad i 6 § sägs, är han sin rätt förlustig.

8 §•

Arv, som arvinge enligt 7 § gått förlustig, skall tillfalla dem som skulle
varit berättigade därtill, om arvingen avlidit före arvlåtaren eller, i fall som
avses i 3 kap. 1 §, före den sist avlidne maken.

9 §•

Närmare bestämmelser om kungörelse varom stadgas i 1—3 §§ meddelas
av Konungen.

17 KAP.

Om arvsavtal
1 §•

Har någon i fråga om arv efter den som ännu lever träffat avtal med annan
än denne, är det ogillt.

Samma lag vare om avtal angående rätt på grund av testamente.

2 §■

Avsäger sig arvinge, genom godkännande av testamente eller eljest, skriftligen
hos arvlåtaren sin rätt till arv, är det gällande. Bröstarvinge äger
dock utfå sin laglott, med mindre han avstått från denna mot skäligt vederlag
eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkommer arvingens make

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år W58

enligt testamente eller tillfaller hans avkomlingar enligt lag eller enligt testamente
med föreskrift om fördelning på sätt om bröstarv är stadgat.

Ej må underårig avsäga sig arv, ej heller omyndigförklarad utan förmyndarens
skriftliga samtycke.

Där ej annat framgår av omständigheterna, gäller arvsavsägelse ock mot
arvinges avkomlingar.

3 §•

Avtal, varigenom arvlåtare förfogat över sin kvarlåtenskap, är ej gällande.
Utfästelse om gåva, som icke må göras gällande under givarens livstid,
är giltig allenast såvitt följer av vad om testamente är stadgat.

18 KAP.

Allmänna bestämmelser om dödsbo
1 §•

Efterlevande make, arvingar och universella testamentstagare (dödsbodelägare)
hava att, om ej särskild dödsboförvaltning är anordnad efter vad
i 19 kap. stadgas, för boets utredning gemensamt förvalta den dödes egendom.
De företräda därvid dödsboet mot tredje man samt äga att tala och
svara i mål som röra boet. Åtgärd som ej tål uppskov må företagas, oaktat
samtliga delägares samtycke ej kan inhämtas.

Har bodelning skett eller är giftorätt eljest utesluten, är efterlevande maken
ej dödsbodelägare, om han ej är arvinge eller universell testamentstagare.
Den som äger taga arv eller testamente först sedan annan arvinge eller
universell testamentstagare avlidit är delägare i dennes bo, men ej i
arvlåtarens.

Innan testamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge,
vilken uteslutits från arv, som ock den, vilken insatts till universell testamentstagare.

2 §•

Till dess att egendomen omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller
av den som eljest har att förvalta boet, skall egendomen, där den ej står
under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare som
sammanbodde med den avlidne eller eljest kan taga vård om egendomen;
och har han att ofördröjligen underrätta övriga delägare om dödsfallet samt,
där god man för delägare tarvas, hos rätten göra anmälan såsom i 18 kap.
föräldrabalken sägs. Vad nu är sagt om delägare gäller ock efterlevande
make som ej är delägare i boet.

Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom, skall husfolk,
husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egendomen
samt tillkalla delägare eller hos rätten göra anmälan om dödsfallet. Polis -

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

myndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts, om dess biträde äskas
eller eljest finnes erforderligt. Då anmälan skett, skall rätten, där så erfordras,
förordna god man att fullgöra vad enligt första stycket åligger delägare.

3 §•

Göres för dödsbo annan gäld än som erfordras för begravningen eller för
boets uppteckning, vård eller förvaltning eller företages eljest för dödsboet
rättshandling som ej är för sådant ändamål erforderlig, är det ej för boet
bindande, med mindre tredje man var i god tro.

4 §.

Vad tredje man i god tro slutit med dem som enligt bouppteckningen äro
dödsbodelägare är gällande, ändå att annan delägare finnes.

Har, innan bouppteckning skett, rättshandling företagits utan medverkan
av testamentstagare, är den ej på sådan grund ogiltig, där tredje man var
i god tro och rättshandlingen skäligen ej kunde anstå tills bouppteckningen
förrättats.

5 §.

Delägare som var för sin försörjning beroende av den döde äger såsom förskott
å sin lott utfå vad för sådant ändamål erfordras, såvitt lotten uppenbarligen
förslår och förskottet kan lämnas utan olägenhet för utredningen.

Efterlevande make och oförsörjda barn eller adoptivbarn skola städse njuta
nödigt underhåll ur boet under tre månader från dödsfallet.

6 §•

Dödsbodelägare är pliktig att ersätta skada, som han med avseende å
boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat någon,
vars rätt är beroende av utredningen.

Äro flera ersättningspliktiga, svara de en för alla och alla för en. Vad sålunda
utgivits skall dem emellan fördelas efter deras andelar i kvarlåtenskapen,
så långt de förslå, och därutöver efter huvudtalet, där ej jämkning
prövas skälig med hänsyn till den större eller mindre skuld som ligger
envar delägare till last.

19 KAP.

Om boutredningsman och testamentsexekutör
1 §•

Då dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, alt egendomen skall
avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan
egenskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd
att i avseende å förvaltningen träda i arvingars och universella testa -

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

mentstagares ställe (testamentsexekutör), äger jämväl han påkalla beslut
som nu är sagt. Sådant beslut skall ock meddelas på begäran av den som
erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse,
där det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande,
eller på begäran av borgenär eller den som står i ansvar för betalning
av gäld efter den döde, där det måste antagas att dödsboet är på obestånd
eller att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den som
erhållit legat omyndig eller har enligt 18 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken god
man förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvaltning av boutredningsman,
om överförmyndaren begär det och rätten finner skäl därtill.

Skall enligt testamente egendomen vara undantagen delägarnas förvaltning,
men är testamentsexekutör ej utsedd eller kan den utsedde ej utföra
uppdraget, skall rätten, då ansökan göres av någon vars rätt är beroende av
utredningen eller förhållandet eljest varder kunnigt, meddela beslut som i
första stycket sägs.

Beslut enligt denna paragraf må grundas jämväl å testamente som ej
vunnit laga kraft.

2 §.

Vid ansökan som i 1 § sägs fogas avskrift av bouppteckningen efter den
döde eller, där inregistrering skett, uppgift å dagen därför. Är ej bouppteckning
förrättad, lämnas trovärdig uppgift om delägarna i boet och deras
hemvist samt, där testamentsexekutör är förordnad, om dennes namn och
hemvist.

3 §.

Val av boutredningsman skall så träffas att uppdraget kan förväntas bliva
utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver. Särskilt avseende
skall fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är beroende av utredningen.

Delägare må förordnas till boutredningsman.

Är testamentsexekutör utsedd, skall förordnandet meddelas honom, om
ej skäl äro däremot.

4 §•

Där det prövas erforderligt, må flera boutredningsmän förordnas. Rätten
äger bestämma, att förvaltningen skall delas mellan dem, och skall därvid
tillika föreskriva, efter vilka grunder delningen skall ske.

5 §•

Vill boutredningsman frånträda sitt uppdrag och visar han skälig orsak,
skall han av rätten entledigas.

Finnes boutredningsman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild
orsak skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det begäres av
någon vars rätt är beroende av utredningen eller förhållandet eljest varder
kunnigt j £,1 ä;:

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

Är testamentsexekutör förordnad till boutredningsman och förklaras testamentet
sedermera ogiltigt, skall rätten på begäran pröva, huruvida uppdraget
likväl bör vara honom anförtrott.

6 §•

Göres av samtliga delägare ansökan att boet ej längre skall förvaltas av
boutredningsman, och är ej fall för handen som i 1 § andra stycket sägs,
skall rätten, med boutrédningsmannens entledigande, förordna därom, såframt
det kan ske utan fara för någon vars rätt är beroende av utredningen.
Är testamentsexekutör förordnad till boutredningsman, skall hans samtycke
inhämtas.

7 §.

Avträdes dödsbos egendom till konkurs, är förordnandet för boutredningsman
förfallet.

8 §•

Dör boutredningsman, skall det av den som har hans egendom i sin vård
utan dröjsmål anmälas hos rätten.

9 §•

Har den som gjort ansökan enligt 1 § ej fullgjort vad i 2 § är stadgat,
skall rätten förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att, där det felande
ej är tillgängligt då ärendet upptages till vidare behandling, ansökningen
skall vara förfallen.

Innan rätten meddelar beslut som avses i 1 eller 5 §, skola dödsbodelägarna
genom särskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle att yttra sig,
såvitt det kan ske utan märklig tidsutdräkt. Där det prövas erforderligt,
skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt kallas att inställa sig
inför rätten.

Ej må någon förordnas till boutredningsman utan att han samtyckt därtill
eller entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att
yttra sig.

10 §.

Kan i ärende som avses i 1 eller 5 § slutligt beslut ej omedelbart meddelas,
äger rätten, där det erfordras, meddela beslut att gälla intill dess att slutligt
beslut föreligger; och skall vad i 9 § tredje stycket sägs vinna tillämpning,
i fråga om entledigande av boutredningsman dock endast där så kan ske
utan märklig tidsutdräkt.

Mot rättens beslut skall i händelse av missnöje talan föras särskilt. Mot
hovrättens beslut må talan ej föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

11 §.

Boutredningsmannen har att, med iakttagande av vad nedan är stadgat,
företaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder.

Finnas tillgångarna ej förslå till gäldens betalning, skall boutredningsmannen
söka träffa uppgörelse med borgenärerna angående deras förnöjande.
Kan uppgörelse ej ernås och fylla delägarna ej bristen, skall boets
egendom av boutredningsmannen avträdas till konkurs.

I fråga om rättshandlingar som i avsevärd mån inverka på delägarnas behållning
i boet samt beträffande andra angelägenheter av vikt, såsom avyttring
av egendom som har särskilt värde för delägarna, avveckling av rörelse
som den döde idkat eller uppgörelse med borgenärerna, skall boutredningsmannen
inhämta delägarnas mening, om det lämpligen kan ske.

12 §.

Boutredningsmannen företräder dödsboet mot tredje man samt äger att
tala och svara i mål som röra boet.

13 §.

Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas utan
att delägarna skriftligen med två vittnen lämna sitt samtycke eller, där det
ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nu är sagt länder
dock ej till inskränkning i den förfoganderätt som kan tillkomma boutredningsmannen
enligt lagakraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen utan erforderligt samtycke företagit åtgärd som
i första stycket sägs, är den ogill, om delägare väcker talan om klander
därå inom tre månader från det han fick kännedom om åtgärden och senast
inom ett år sedan lagfart eller inskrivning beviljades.

14 §.

Till dödsboet hörande penningmedel, som göras räntebärande genom insättning
i bank, skola insättas i boets namn. Dödsboets egendom må ej heller
eljest sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan tillhör.

Utöver vad av 18 kap. 5 § föranledes må egendom ej förskottsvis utgivas
till delägare, med mindre det kan ske utan men för annan, vars rätt är
beroende av utredningen.

15 §.

Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning kan
äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen, skall
boutredningsmannen göra anmälan härom till delägarna och avgiva redovisning
för sin förvaltning.

Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna, skall boutredningsmannen
till envar av dem utgiva honom tillkommande egendom. Samma
lag vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1953

Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det blivit slutfört efter
vad nu är sagt, är lian ock redovisningsskyldig.

16 §.

Kunna flera boutredningsmän, som hava förvaltningen odelad, ej enas i
ärende, vari avgörandet tillkommer dem, och föreligger ej flertal för viss
mening, skall saken hänskjutas till rättens avgörande. Mot rättens beslut
må talan ej föras.

17 §.

När dödsbodelägare begär det eller rätten eljest prövar lämpligt, skall
rätten förordna god man att öva tillsyn å boutredningsmannens förvaltning,
såframt boutredningsmannen icke ställer säkerhet för ersättning som lian
kan finnas skyldig att utgiva. Gode mannen äger genomgå räkenskaper och
andra handlingar ävensom verkställa inventering av egendomen. Han skall,
på föreläggande av rätten eller framställning av delägare, meddela upplysningar
om boet och dess förvaltning samt, där anledning föreligger till anmärkning,
göra anmälan hos rätten.

Är god man ej utsedd, äger rätten, på ansökan av delägare eller eljest,
förelägga boutredningsmannen att avgiva redogörelse för sin förvaltning eller
ock förordna någon att granska förvaltningen och däröver avgiva berättelse.

Har beslut enligt denna paragraf meddelats på ansökan av allenast vissa
delägare, må rätten på talan av delägare föreskriva, att kostnaden ej skall
stanna å boet utan av sökandena slutligen gäldas, med fördelning dem emellan
efter deras lotter i boet.

18 §.

Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen eller
av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende av
utredningen.

Äro flera utredningsmän ersättningspliktiga, svara de en för alla och alla
för en. Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan slutligen fördelas
efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till
last.

Om skyldighet att hos bank nedsätta eller inbetala värdehandlingar och
penningmedel, som tillkomma omyndig eller den för vilken god man förordnats,
stadgas i föräldrabalken.

19 §.

Om talan å boutredningsmans förvaltning gäller vad om syssloman är
stadgat. Klandertalan må föras av envar delägare. Den som anställt klandertalan
är berättigad att av dödsboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden,
i den man den täckes av vad genom rättegången kommit boet till
godo.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

Boutredningsmannen äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning
för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan gottgörelse
gäldas av den på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro flera betalningsskyldiga,
svara de en för alla och alla för en.

20 §.

Förordnande att vara testamentsexekutör skall, såvitt ej annat framgår
av testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets utredning
erforderliga åtgärder.

Vad i 14—16, 18 och 19 §§ sagts om boutredningsman skall äga motsvarande
tillämpning å testamentsexekutör ävensom å den som genom testamente
förordnats att allenast i viss del verkställa utredningen efter den
döde; och skall jämväl om entledigande gälla vad om boutredningsman är
stadgat.

21 §.

Rättens beslut i ärenden enligt detta kapitel skola utan hinder av förd
klagan lända till efterrättelse, dock ej beslut enligt 6 §.

20 KAP.

Om bouppteckning

1 §•

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet, såframt
ej på ansökan inom samma tid rätten med hänsyn till boets beskaffenhet
eller av annan särskild orsak förlänger tiden.

2 §.

Dödsbodelägare som har egendomen i sin vård eller ock boutredningsman
eller testamentsexekutör skall bestämma tid och ort för bouppteckning samt
utse två kunniga och trovärdiga gode män att förrätta den. Till förrättningen
skola i god tid kallas samtliga delägare. Efterlevande make skall kallas,
ändå att han ej är delägare. Skall lott i kvarlåtenskapen åtnjutas först sedan
arvinge eller universell testamentstagare avlidit, skall ock den kallas
som vid tiden för bouppteckningen är närmast att sålunda taga arv eller
testamente.

Omhändertages ej egendomen av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör,
ankommer på annan, som efter vad i 18 kap. 2 § sägs har
egendomen i sin vård, att föranstalta om bouppteckning.

3 §•

I bouppteckningen angivas dagen för förrättningen, den dödes fullständiga
namn, yrke och hemvist samt dödsdagen, så ock deras namn och hem -

Kungi. Maj:ts proposition nr B 23 är 1958

vist, vilka skolat kallas till förrättningen, med uppgift tillika, för underårig
om hans födelsedag och för arvinge om hans skyldskap med den döde.
Arvinge skall angivas, ändå att det står fast att han är utesluten från del i
kvarlåtenskapen. Kan uppgift i visst hänseende ej lämnas, skall det anmärkas.

Av bouppteckningen skall framgå vilka som närvarit vid förrättningen.
Där någon som skolat kallas ej närvarit, skall vid bouppteckningen fogas
bevis att han i tid blivit kallad.

4 §.

Boets tillgångar och skulder antecknas sådana de voro vid dödsfallet.
Tillgångarna upptagas med angivande av värdet.

Lever make efter, skola jämväl hans tillgångar och skulder antecknas;
dock att, där giftorättsgemenskap var utesluten, anteckning skall ske allenast
om efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare som äger
efter maken taga andel i boet. Värdering verkställes av den efterlevandes
giftorättsgods samt, där efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare
varom nyss sagts, även av hans enskilda egendom.

5 §.

Är efter den döde testamente eller, om han var gift, äktenskapsförord angående
förmögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckningen eller
i bestyrkt avskrift fogas därvid såsom bilaga.

Bouppteckningen skall jämväl innehålla uppgift om sådan den döde tillhörig
livförsäkring som, enär förmånstagare är insatt, ej ingår i kvarlåtenskapen.

Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare begär
det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling
av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva, så ock om gåva
som efterlevande maken, dennes avkomling eller universell testamentstagare
mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott
erhållit av efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla,
där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförhållande
till givarens villkor.

6 §•

Boet uppgives av den som vårdar egendomen eller eljest är med boet bäst
förtrogen. Det åligger envar delägare och efterlevande make, ändå att han
ej är delägare, att på anmaning lämna uppgifter till bouppteckningen.

Den som uppgivit boet skall å handlingen teckna försäkran under edlig
förpliktelse alt hans uppgifter till bouppteckningen äro i allo riktiga och att
ej något är med vilja och vetskap utelämnat; och skall detta av honom med
ed bestyrkas, där talan om sådan edgång föres av någon, vars rätt kan bero
därav, eller ock av boutredningsman eller testamentsexekutör. Edgångsplikt

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

åligger jämväl delägare eller efterlevande make som ej uppgivit boet. Har
annan tagit befattning med egendomen, må ock edgång åläggas honom, om
skäl äro därtill.

Gode männen skola å handlingen teckna bevis att allt blivit rätteligen antecknat
och tillgångarna efter bästa förstånd värderade.

7 §•

Finnes egendom å flera orter, må särskild bouppteckning förrättas å varje
ort. I en av bouppteckningarna skall intagas sammanfattning av boets
tillgångar och skulder, och skall vad i 5 § stadgas äga tillämpning allenast
å den bouppteckningen.

8 §.

Bouppteckning skall inom en månad efter upprättandet jämte bestyrkt
avskrift för registrering ingivas till rätten i den ort där den döde skolat
svara i tvistemål i allmänhet eller, om behörig domstol ej sålunda finnes,
i ill Stockholms rådhusrätt. Äro flera bouppteckningar, skola de ingivas samtidigt;
och skall tiden härför räknas från det den sista bouppteckningen
upprättades.

Bestyrkt avskrift av bouppteckningen skall förvaras hos rätten. Är ej
avskrift ingiven, skall sådan tagas på boets bekostnad.

9 §.

Det åligger rätten att tillse, att bouppteckning inom laga tid förrättats och
ingivits. Finnes det vara försummat, äger rätten vid vite förelägga viss tid
eller, där bouppteckning ej skett, förordna någon att föranstalta därom. Sådant
förordnande utgör ej hinder att vara god man vid förrättningen.

Registrering av bouppteckning må ej äga rum, där vid bouppteckningen
finnes ej hava så förfarits som i detta kapitel sägs. Är bouppteckning bristfällig,
äger rätten med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken bristen
skall avhjälpas.

Den som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckning må vid vite hållas
därtill.

10 §.

Yppas efter boupptecknings förrättande ny tillgång eller gäld eller annan
felaktighet i bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras handling, innefattande
tillägg eller rättelse; och gäller om sådan handling vad ovan är
stadgat om bouppteckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

21 KAP.

Om den dödes gäld
1 §•

Varder ej efter ansökan, som göres sist en månad efter det bouppteckningen
förrättades, dödsboets egendom avträdd till förvaltning av boutredningsman
eller till konkurs, svara delägarna för sådan gäld efter den döde
som vid bouppteckningens förrättande var dem veterlig.

Yppas efter bouppteckningens förrättande ny gäld efter den döde och avträdes
ej egendomen efter ansökan som göres sist en månad därefter, svarar
delägare, som sådan tid försuttit, för den gälden.

2 §•

Sker egendomsavträde efter ansökan, som ingivits senare än en månad
efter det bouppteckningen förrättades, är delägare pliktig att till dödsboet
utgiva det belopp, varmed gäld, som var honom veterlig en månad före ansökningsdagen,
överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest tillgängliga
medel, men skall ej vidare mot enskild borgenär stå i ansvar efter
vad i 1 § sägs.

Där borgenär begär det, skall delägare med ed fästa, att gäld som yrkandet
avser ej var honom veterlig en månad före ansökningsdagen. Gitter han
ej gå eden, skall så anses som hade den gälden tidigare varit honom veterlig.

3 §•

Förfaller delägares ansökan om boets avträdande till konkurs, enär egendomen
i stället sättes under förvaltning av boutredningsman, skall så anses
som hade ansökan om avträde till sådan förvaltning gjorts den dag konkursansökningen
ingavs.

4 §•

Hava delägarna giltig anledning antaga, att de ej skola nödgas infria borgen
som den döde tecknat eller viss annan förbindelse, skall den gälden ej
anses såsom veterlig. 5

5 §.

Sker egendomsavträde efter det bodelning eller arvskifte ägt rum, skall
bodelningen eller skiftet gå åter. Då gälden finnes ej vara större än att den
kan betalas av den dödes tillgångar och, om han var gift, vad av andra makens
egendom på hans lott belöpt, om gälden gått i beräkning vid bodelningen,
skall likväl avträdande till förvaltning av boutredningsman allenast
omfatta vad som enligt dennes prövning erfordras till gäldens betalning och
kostnaderna för förvaltningen. Vad sålunda erfordras skall av delägarna utgivas
i förhållande till vad envar vid bodelningen eller arvskiftet njutit för
mycket; och skall bodelningen eller skiftet i övrigt förbliva ståndande.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

Yppas hos någon delägare brist, skall den fyllas av de övriga med vad de
vid bodelningen eller skiftet vunnit.

6 §•

Egendom, som utgivits såsom legat eller jämlikt ändamålsbestämmelse,
skall återbäras, såvitt det erfordras för täckning av gäld. Finnes egendomen
ej i behåll, skall dess värde gäldas, såvitt ej särskilda skäl äro däremot.

7 §■

Skyldighet att utgiva egendom jämlikt 5 eller 6 § skall tillika omfatta
ränta eller avkomst av egendomen. Nödig kostnad för egendomen skall ersättas,
så ock nyttig kostnad, där den var gjord i god tro.

8 §•

Innan den i 1 § första stycket stadgade tiden gått till ända eller, där boet
står under förvaltning av boutredningsman, uppgörelse träffats om borgenärernas
förnöjande, må betalning av gäld verkställas allenast där med fog
kan antagas, att betalningen ej länder till men för borgenärer.

9 §•

Sedan den i 1 § första stycket stadgade tiden gått till ända, må borgenär
fordra säkerhet för gäld efter den döde, som ej är till betalning förfallen
och för vilken tillräcklig säkerhet ej finnes. Ställes ej säkerhet inom tre månader,
må förfallotid ej tillgodonjutas.

10 §.

Är efter den döde gäld som ej förfaller inom sex månader, må den, där
flera dödsbodelägare finnas eller allmänna arvsfonden är ensam delägare,
hos borgenären uppsägas till betalning sex månader efter uppsägningen.
Borgenär, som för sin fordran har säkerhet i inteckning, är dock ej skyldig
att taga betalning före förfallodagen, där han inom tre månader efter
uppsägningen giver tillkänna att han vill hålla sig allenast till säkerheten.

11 §.

Hava delägarna betalt gäld i strid med vad i 8 § sägs eller, under tid för
egendomsavträde enligt 1 § första eller andra stycket, till men för borgenärer
utgivit legat, fullgjort ändamålsbestämmelse, sålt, förpantat, annorledes
använt eller ock förfarit boets egendom eller ådragit boet förbindelse, svara
de för sådan gäld efter den döde som, då de så förforo, var eller sist vid
därefter förrättad bouppteckning blev dem veterlig. Kom av åtgärden allenast
ringare skada eller företogs den av obetänksamhet eller bristande kännedom
om boets ställning, skall allenast skadestånd gäldas.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

12 §.

Sker bodelning eller arvskifte innan all gäld är gulden, svara delägarna
för gäld efter den döde, som då var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning
blev dem veterlig. Bodelning skall dock icke medföra sådan påföljd,
där efterlevande maken ej erhållit något av den dödes egendom.

13 §.

Hava delägarna, sedan boet blivit avträtt till förvaltning av boutredningsman,
utverkat rättens förordnande att boet icke längre skall sålunda förvaltas,
skall i fråga om ansvar för gäld så anses som hade egendomsavträdet
ej ägt rum.

14 §.

Försitter delägare, som har boet i sin vård, tid för boupptecknings förrättande,
skall han svara för all den dödes gäld. Samma lag vare, där delägare
vid bouppteckningen eller dess edfästande genom veterligen oriktig uppgift
eller svikligt förtigande äventyrar borgenärers rätt.

15 §.

Häftar delägare i ansvar för gäld efter den döde, skall ansvarigheten ock
gälla annan boets gäld; och är delägare förty i fall som avses i 2 § första
stycket pliktig att utgiva vad som erfordras för täckning av gäld, som före
egendomsavträdet ådragits boet.

16 §.

Vad i 1—4 samt 11—15 §§ stadgas om skyldighet för delägare att svara
för gäld skall ej äga tillämpning å delägare som är omyndig, ej heller å allmänna
arvsfonden eller annan som företrädes av god man, men förmyndaren
eller gode mannen skall gentemot borgenärerna svara för skada som
kommit av hans åtgärd eller försummelse.

17 §.

Hava flera enligt detta kapitel ådragit sig ansvar för gäld eller för skada,
svara de en för alla och alla för en. Vad sålunda utgivits skall dem emellan
fördelas enligt den i 18 kap. G § stadgade grunden.

18 §.

Har arvinge eller testamentstagare ej njutit förmån av boet och ej heller
lagit annan befattning därmed än att han fullgjort vad enligt 18 kap. 2 §
åligger honom och deltagit i bouppteckningens förrättande, är lian fri från
ansvar på grund av underlåtenhet att avträda boet.

19 §•

Finnes efter den döde allenast egendom som ej kunnat hos honom tagas
i mät, skall vad i detta kapitel är stadgat om ansvar för gäld ej äga tillämp8
Bihang till riksdagens protokoll 195H. 1 samt. ATr B 23

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

ning. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i delägares skyldighet
att låta egendomen eller dess värde gå i betalning för gälden.

22 KAP.

Om verkställighet av legat och ändamålsbestämmelser

1 §•

Legat av oskifto skall utgivas så snart det kan ske utan men för någon,
vars rätt är beroende av boets utredning.

Företages arvskifte innan legatet utgivits eller egendom, som därför erfordras,
blivit ställd under särskild vård, äro delägarna en för alla och alla
för en ansvariga för förordnandets verkställande såsom om skifte ej ägt
rum. Vad sålunda utgivits skall dem emellan fördelas enligt den i 18 kap.
6 § stadgade grunden.

2 §•

Skall legat fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare, är denne pliktig
att verkställa förordnandet, när han mottagit den egendom som är avsedd
för legatets fullgörande. Där av hans försummelse beror att egendomen
ej utgivits till honom, skall han gälda skadan.

3 §.

Varder i fråga om legat testamentstagarens rätt genom vanvård eller eljest
äventyrad, må rätten på ansökan förordna, att säkerhet skall ställas
för legatets utgörande eller att egendom, varom fråga är, skall sättas under
särskild vård.

4 §.

Avser legat viss egendom, skall, där ej annat följer av testamentet, avkastningen
tillfalla testamentstagaren men nödig kostnad, vilken ej föranletts
av boutredningen, av honom gäldas innan egendomen utgives.

5 §•

Å legat, som avser visst penningbelopp, äger testamentstagaren, såvitt ej
annat framgår av testamentet, tillgodonjuta ränta efter fem för hundra om
året, sedan fyra månader förflutit från testators död. 6 7

6 §•

Vad i detta kapitel är stadgat om legat skall äga motsvarande tillämpning
å ändamålsbestämmelse.

7 §•

Underlåter någon vad honom åligger med avseende å verkställande av
ändamålsbestämmelse, må talan därom föras av testators arvinge, vare sig

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1953

lian äger del i boet eller ej, efterlevande make, arvinges avkomling eller
universell testamentstagare, så ock av boutredningsman eller testamentsexekutör.

Då fråga är om allmännyttigt ändamål, må talan jämväl föras på förordnande
av länsstyrelsen i det län där verkställigheten huvudsakligen skall ske.

23 KAP.

Om arvskifte
1 §•

Arvskifte förrättas av arvingar och universella testamentstagare.

Var den döde gift, skall först bodelning äga rum mellan efterlevande maken
och övriga delägare efter vad i giftermålsbalken sägs.

2 §•

Mot delägares bestridande må skifte ej företagas, innan bouppteckning
skett och all veterlig gäld blivit gulden eller delägaren fritagits från ansvar
för gälden eller medel till dess betalning ställts under särskild vård.

Skall legat eller ändamålsbestämmelse fullgöras av oskifto, må skifte ej
mot delägares bestridande äga rum, innan förordnandet verkställts eller
delägaren fritagits från att svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom
blivit ställd under särskild vård.

Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutör,
må skifte ej företagas, innan denne anmält att utredningen slutförts.

3 §.

Envar delägare äger vid skiftet njuta lott i varje slag av egendom; dock
bör vad ej lämpligen kan delas eller skiljas såvitt möjligt läggas å en lott.
Fordran å delägare skall tillskiftas denne så långt hans lott förslår. 4 5

4 §•

över arvskifte skall upprättas handling, som underskrives av delägarna
med vittnen.

5 §■

Då delägare begär det, skall rätten förordna någon att vara skiftesman.
Där det prövas erforderligt, må flera skiftesmän förordnas. Vid ansökningen
skall fogas avskrift av bouppteckningen efter den döde eller, där inregistrering
skett, uppgift å dagen därför.

Står boet under förvaltning av sådan boutredningsman eller testamentsexekutör
som ej är delägare, är han utan särskilt förordnande skiftesman,
såframt ej annan förut blivit utsedd därtill.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

6 §.

Finnes skiftesman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild orsak
skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det begäres av någon,
vars rätt är beroende av skiftet, eller förhållandet eljest varder kunnigt.

7 §•

Innan rätten meddelar beslut som avses i 5 eller 6 §, skola delägarna genom
särskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle att yttra sig. Där det
prövas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt kallas
att inställa sig inför rätten.

Ej må någon förordnas till skiftesman utan att han samtyckt därtill eller
entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att yttra sig.

8 §•

Skiftesmannen skall bestämma tid och ort för skifte samt till förrättningen
kalla delägarna. Vid förrättningen skall han lämna dessa det biträde som
finnes erforderligt.

Kan enighet ej vinnas, har skiftesmannen att själv bestämma om delningen
och däröver upprätta handling, som av honom underskrives. Skifteshandlingen
skall ofördröjligen delgivas envar delägare genom överlämnande
av besannad avskrift. Vill delägare klandra skiftet, skall han inom tre
månader efter delgivningen väcka talan mot övriga delägare; försittes denna
tid, är rätt till talan förlorad. I mål som nyss är sagt äger rätten inhämta
yttrande av skiftesmannen, så ock till honom återförvisa ärendet.

9 §■

Skiftesman äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning
för sina kostnader.

24 KAP.

Om avtal angående sammanlevnad i oskiftat dödsbo

1 §•

Hava, vid samförvaltning av dödsbo, delägarna överenskommit att leva
samman i oskiftat bo, gäller, i den mån ej annat föranledes av avtalet, om
förvaltningens handhavande och boets företrädande vad i 18 kap. 1 § sägs;
och skall vad i 3, 4 och 6 §§ samma kapitel är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

2 §•

Såvitt avkastningen ej skall användas till bekostnad av gemensam hushållning
eller eljest för gemensam räkning, är envar delägare berättigad
att efter varje kalenderårs utgång fordra delning av behållen avkastning.

Kungl. Alaj. ts proposition nr B 23 år W58

3 §•

Har ej tid fastställts för beståndet av avtal om sammanlevnad i oskiftat
bo, är avtalet gällande tills tre månader förflutit sedan det blivit av någon
delägare uppsagt hos de övriga. Samma lag vare, där vid avtal gällande för
bestämd tid sammanlevnaden fortsatt efter den tidens utgång.

4 §■

Träder efterlevande make, som deltagit i avtalet, i nytt gifte, eller dör delägare
och efterlämnar han såsom dödsbodelägare någon, som ej deltagit
i avtalet, skall detta, om uppsägning sker inom fyra månader därefter, upphöra
att gälla tre månader efter uppsägningen.

Där förmyndare eller god man deltagit i avtalet, skall vid förmynderskapets
eller godmanskapets upphörande rätt till uppsägning som i första
stycket sägs tillkomma den å vars vägnar avtalet slutits.

5 §•

Har, efter det avtal om sammanlevnad i oskiftat bo slutits, väsentlig ändring
inträtt i de förhållanden som därvid voro avgörande, eller finnes avtalet
av annan särskild orsak ej böra bestå, må rätten på delägares talan förklara,
att avtalet skall upphöra att gälla.

Om hävande av avtal, vars fortsatta bestånd medför äventyr för delägare
som är omyndig eller för vilken god man är förordnad, är särskilt stadgat.

6 §■

Förordnas om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, är
avtal om sammanlevnad i oskiftat bo förfallet. Ej må sådant förordnande
meddelas på ansökan av delägare.

25 KAP.

Om dödförklaring
1 §•

Är någon borta och hava sedan han veterligen sist var vid liv förflutit
tio år eller, där han skulle vara över sjuttiofem år gammal, fem år, må ansökan
göras om hans dödförklaring. Befann sig den bortovarande i livsfara
då han veterligen senast var i livet, må ansökan ske efter det tre år förflutit. 2

2 §•

Ansökan om dödförklaring göres av den bortovarandes make, arvinge
eller annan, vars rätt kan bero av dödförklaringen, hos rätten i den ort, där
den bortovarande senast haft hemvist inom riket, eller, om behörig domstol
ej sålunda finnes, hos Stockholms rådhusrätt.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

3 §•

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom riket vistande
make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava haft underrättelse
om den bortovarande, ävensom kyrkoherden och allmänna åklagaren
i den ort, där han senast ägt hemvist inom riket.

4 §•

Är sådan tid förfluten som i 1 § sägs och utrönes ej att den bortovarande
avlidit, skall rätten utfärda kungörelse om ansökningen med kallelse å honom
å senast viss dag, som ej må sättas tidigare än ett år därefter, anmäla
sig hos rätten. Kungörelsen skall även innehålla anmaning till envar, som
kan lämna upplysning i ärendet, att inom samma tid giva det rätten tillkänna.

Genom rättens försorg skall kungörelsen ofördröjligen införas i allmänna
tidningarna och tidning inom orten, så ock avsändas till pastorsämbetet i
den församling, där den bortovarande senast haft hemvist inom riket, för
uppläsande i kyrkan så snart ske kan.

5 §•

Har den i kungörelsen fastställda dagen gått till ända, skall rätten, om
sådan tid som i 1 § sägs är förfluten och man ej vet att den bortovarande
avlidit, förklara att han skall anses för död; och skall han antagas hava
avlidit, i fall som i 1 § första punkten sägs vid utgången av den månad
då nyss angiven tid gick till ända, eller i fråga om bortovarande som fyllt
sextiofem men ej sjuttio år när han veterligen sist var vid liv, vid utgången
av den månad under vilken han skulle hava fyllt sjuttiofem år samt, i fall
enligt andra punkten i samma paragraf, å den dag eller, om dagen ej är
känd, vid utgången av den månad då livsfaran förelåg. I rättens beslut
skall angivas vilken dag sålunda är att antaga såsom dödsdag.

6 §•

Då enligt lag tid skall räknas från dödsfall, skall, där dödförklaring skett,
tiden räknas från det beslutet vann laga kraft.

7 §•

Finnes den dödförklarade sedermera vara vid liv, skall envar, som i följd
av dödförklaringen tillträtt egendom, bära den åter. Samma lag vare, där
den dödförklarade finnes hava avlidit å annan tid än den som antagits såsom
dödsdag och med hänsyn därtill annan är berättigad till kvarlåtenskapen.

Har egendom som skall återbäras blivit till annan överlåten, är jämväl
denne återbäringsskyldig, där han ej var i god tro då han åtkom egendomen.

Då egendom återbäres, skall ock gäldas ränta eller avkomst för tiden
efter det innehavaren vann kunskap, att annan ägde bättre rätt till egendomen,
eller stämning blev honom delgiven. Har han för egendomen haft
nödig kostnad, skall den ersättas; nyttig kostnad skall ock ersättas, där den
ej var gjord å tid som nyss sagts.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

Förslag

till

Lag

om införande av nya ärvdabalken

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Den nu antagna ärvdabalken skall jämte vad här nedan stadgas träda i
kraft den 1 januari 1959.

Har arvlåtaren avlidit innan nya ärvdabalken trätt i kraft, skall äldre lag
fortfarande äga tillämpning. Ändå att arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet,
skall dock nya balken lända till efterrättelse beträffande boutredning
och arvskifte, när fråga är om rätt i dödsbo efter annan och denne avlidit
efter ikraftträdandet.

2 §•

Genom nya ärvdabalken upphävas:

lagen den 8 juni 1928 (nr 279) om arv;

lagen den 25 april 1930 (nr 104) om testamente;

lagen samma dag (nr 107) om arvsavtal;

lagen den 9 juni 1933 (nr 314) om boutredning och arvskifte; och

8 § lagen den 10 juni 1949 (nr 382) om införande av föräldrabalken.

3 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum
som ersatts genom bestämmelse i nya ärvdabalken, skall denna i stället
tillämpas.

4 §•

Har adoption ägt rum enligt bestämmelser som gällt före ikraftträdandet
av den samtidigt med nya ärvdabalken antagna lagen om ändring i föräldrabalken,
skall beträffande rätt till arv på grund av adoptivförhållandet
och underhållsbidrag ur kvarlåtenskap äldre lag äga tillämpning, ändå att
arvlåtaren avlidit efter nya ärvdabalkens ikraftträdande.

Vad nu stadgats skall ej gälla, om förklaring meddelats enligt punkt 1 i
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i föräldrabalken. 5

5 §.

Bestämmelserna i 16 kap. 5 § nya ärvdabalken äga tillämpning då föreläggande
som där avses skall meddelas efter ikraftträdandet, ändå att arvlåtaren
avlidit dessförinnan.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

Förslag

till

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, dels att 12 kap. 3 § och 13 kap. 13 § giftermålsbalken1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i
15 kap. samma balk skall såsom 29 § införas ett nytt stadgande av nedan
angiven lydelse och att nuvarande 29 §2 skall betecknas 30 §.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 KAP.

Till dess bodelning sker, tage efterlevande
maken del i förvaltningen
av den dödes egendom efter vad i
lagen om boutredning och arvskifte

sägs.

§•

Till dess bodelning sker, tage efterlevande
maken del i förvaltningen
av den dödes egendom efter vad
i ärvdabalken sägs.

13 KAP.
13 §.

Vid lotternas------makens lott.

Skall ena —-----äger anvisa.

Rätt, varom i första stycket sista
punkten sägs, tillkomme, när make
är död, ej andra arvingar än bröstarvingar;
och njute de sådan rätt
allenast beträffande fastighet, som
maken förvärvat från släkting i rätt
uppstigande led eller sådan släktings
dödsbo.

Rätt, varom i första stycket sista
punkten sägs, tillkomme, när make
är död, ej andra arvingar än bröstarvingar;
och njute de sådan rätt allenast
beträffande fastighet, som maken
förvärvat från någon med vilken
han varit släkt i rätt uppstigande led
eller till vilken han på grund av
adoption stått i motsvarande förhållande
eller ock från sådan anför -

vants dödsbo.

Om det — — -------särskilt stadgat.

1 Senaste lydelse av 12 kap. 3 § se SFS 1933: 316 och av 13 kap. 13 § se SFS 1926: 191.

2 Senaste lydelse se SFS 1946: 822.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958
15 KAP.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §.

Vistas den, mot vilken talan enligt
denna balk riktas, å okänd ort, skall
hans rätt i saken bevakas av god
man, varom i 18 kap. föräldrabalken
förmäles.

29 §. 30 §.

Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i fråga, varom
förmäles i 9 kap. 6 eller 9 §, 11 kap. 20 eller 23 § eller detta kap. 11, 24
eller 25 §, skall talan föras särskilt.

Mot hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1959.

Vad i 13 kap. 13 § nya lagen stadgas
för det fall att ena maken är död
skall, om maken avlidit efter nya lagens
ikraftträdande och 13 kap. är
tillämpligt vid bodelning i anledning
av makens död, äga tillämpning, ändå
att äktenskapet ingåtts före ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 2, 5, 9 och 12 §§,
7 kap. 5 och 10 §§, 12 kap. 1 §, 14 kap. 2 §, 15 kap. 12 § samt 20 kap. 3, 5—7,
9, 12, 13 och 36 §§ föräldrabalken skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels att 4 kap. 7 § nämnda balk skall upphöra att gälla, dels ock att
i 4 kap. samma balk skall införas en ny paragraf, betecknad 13 §, av nedan
angiven lydelse.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 KAP.

Är mannen död, och har han varken
försuttit tid till talan enligt 1 §
eller efter barnets födelse erkänt barnet
såsom sitt, må envar, som jämte
eller näst efter barnet är berättigad
till arv efter honom, väcka sådan talan
inom ett år från det han erhållit
kännedom om barnets födelse och
om mannens död. Har mannen ej
varaktigt sammanbott med barnet,
vare arvinge dock ej förlustig sin talan
förrän ett år förflutit från det att
anspråk, som grundats på att barnet
har äktenskaplig börd, framställts
mot dödsboet. Efterlämnar den avlidne,
jämte maka, såsom närmaste
arvingar skyldeman som avses i 2
kap. 1 § lagen om arv, äge envar av
dem sådan rätt.

§•

Är mannen död, och har han varken
försuttit tid till talan enligt 1 §
eller efter barnets födelse erkänt barnet
såsom sitt, må envar, som jämte
eller näst efter barnet är berättigad
till arv efter honom, väcka sådan talan
inom ett år från det han erhållit
kännedom om barnets födelse och
om mannens död. Har mannen ej
varaktigt sammanbott med barnet,
vare arvinge dock ej förlustig sin talan
förrän ett år förflutit från det att
anspråk, som grundats på att barnet
har äktenskaplig börd, framställts
mot dödsboet. Efterlämnar den avlidne,
jämte maka, arvingar som avses
i 3 kap. 1 § ärvdabalken, äge envar
av dem sådan rätt.

Kungl. Majrts proposition nr B 23 år 7958

(Gällande lydelse)

Vill barn som avses i 1 kap. 1 §
vinna förklaring, att det icke har äktenskaplig
börd, äge barnet väcka talan
därom mot mannen eller, om han
är död, hans arvingar. Efterlämnar
mannen, jämte maka, såsom närmaste
arvingar skyldeman som avses
i 2 kap. 7 § lagen om arv, skall talan
riktas mot dem, som då talan väckes
äro närmast till arv.

(Föreslagen lydelse)

§•

Vill barn som avses i 1 kap. 1 §
vinna förklaring, att det icke har äktenskaplig
börd, äge barnet väcka talan
därom mot mannen eller, om han
är död, hans arvingar. Efterlämnar
mannen, jämte maka, arvingar som
avses i 3 kap. 1 § ärvdabalken, skall
talan, såvitt dessa angår, riktas mot
dem som då talan väckes äro närmast
till arv.

4 KAP.

2 §•

Den som är förklarad omyndig må Den som är förklarad omyndig må
ej antaga adoptivbarn med mindre ej utan förmyndarens samtycke anhan
vill adoptera eget barn utom äk- taga adoptivbarn.
tenskap eller adoptera gemensamt
med myndig make samt förmyndaren
samtycker till adoptionen.

5 §.

Utan eget samtycke må den som Utan eget samtycke må den som
fyllt tolv år ej adopteras. fyllt tolv år ej adopteras; dock må,

utan hinder av att samtycke ej föreligger,
adoption ske av den som är
under sexton år, därest det kan antagas
lända honom till skada att han
tillfrågas.

Den som ej----------samtycke inhämtas.

Den som är-------— — förmyndarens samtycke.

Barnets rättsliga ställning till föräldrarna
röner ej annan inverkan av
adoptionen än som följer av vad i 6
och 7 kap. sägs om vårdnad och underhåll
eller eljest i lag särskilt stad -

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

9 §.

(Gällande lydelse)

Adoptivförhållandet varde----

Har adoptivbarnet grovt förgått sig
mot adoptanten eller hans närmaste,
eller för adoptivbarnet ett lastbart
eller brottsligt liv, äge adoptanten
vinna adoptivförhållandets hävande.

12 §.

Häves adoptivförhållandet, upphöre
all verkan av adoptionen, såvitt
ej annat särskilt stadgas.

(Föreslagen lydelse)
för barnet.

Har adoptivbarnet grovt förgått sig
mot adoptanten eller hans närmaste
eller för barnet ett lastbart eller
brottsligt liv, och kan det uppenbarligen
icke fordras att adoptivförhållandet
ändock skall bestå, äge adoptanten
vinna adoptivförhållandets
hävande.

12 §.

Avlider adoptanten, må adoptivförhållandet
efter ansökan av adoptivbarnets
föräldrar eller en av dem hävas,
såframt det påkallas av barnets
bästa.

Varder adoptivbarnet efter adoptantens
död adopterat av annan, skall
det tidigare adoptivförhållandet anses
hävt.

13 §.

Häves adoptivförhållandet, upphöre
all verkan av adoptionen såvitt
angår adoptivbarnets ställning till
adoptanten och dennes skyldemän.
Rätten äge dock, om med hänsyn till
anledningen till hävandet, barnets ålder
och övriga omständigheter särskilda
skäl äro därtill, vid hävandet
bestämma, att adoptanten skall bidraga
till adoptivbarnets underhåll.

1 förhållande till adoptivbarnets
skyldemän medför hävandet i fall
som avses i 10 § ej någon ändring
med avseende å underhållsskyldighet
eller rätt till arv; i fall som avses
i 8, 9 och 12 §§ äge rätten, efter vad
med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, bestämma, huruvida
adoptionens verkan i sagda hänseen -

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den skall bestå. Är barnet underårigt,
tillkomme vårdnaden och förmynderskapet
den som rätten utser därtill.

Om adoptivbarnets namn stadgas i
5 kap.

7 KAP.

5 §•

Adoptant och --------makens barn.

Barnets föräldrar vare ej skyldiga Med adoptionen upphör underatt
bidraga till dess underhåll, där hållsskyldigheten mellan föräldrarna
ej adoptanten samt, om han är gift, och barnet. Om den som är gift adophans
make bliva ur stånd att full- terar sin makes barn, skall dock un -

göra sin underhållsskyldighet.

Fader till-------

Dör fadern — -------

Vad i 7 § första stycket, andra
stycket första punkten samt tredje
stycket ävensom 8 § är stadgat om
avtal eller dom rörande underhåll till
barn utom äktenskap skall äga motsvarande
tillämpning med avseende
å underhåll, som enligt vad i första
och andra stycket av förevarande
paragraf sägs tillkommer modern.

derhållsskyldigheten mellan maken
och barnet bestå.

10 §.

efter nedkomsten.

— efter dödsfallet.

Vad i första och andra styckena
sägs om fadern skall, där barnet födes
dött eller havandeskapet avbrutits,
i den mån det finnes skäligt gälla
den som haft samlag med modern
å tid då barnet kan vara avlat, om det
ej framstår såsom osannolikt att han
är barnets fader.

12 KAP.

1 §•

Förmynderska]) för underårig Förmynderskap för underårig
skall inskrivas, då fader, efter vilken skall inskrivas, då fader, efter vilken
den underårige är arvsberättigad, el- den underårige är arvsberättigad, el -

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958

(Gällande lydelse)

ler moder avlider, eller då dessförinnan
egendom, som skall stå under
förmyndarens förvaltning, annorledes
än genom upptagande av lån tillfaller
den underårige eller någon rättens
åtgärd vidtages i fråga som rör
förmynderskapet.

(Föreslagen lydelse)

ler moder eller, om den underårige
är adopterad, adoptant avlider eller
då dessförinnan egendom, som skall
stå under förmyndarens förvaltning,
annorledes än genom upptagande av
lån tillfaller den underårige eller någon
rättens åtgärd vidtages i fråga
som rör förmynderskapet.

Inskrivningen skall —--Stockholms rådhusrätt.

14 KAP.

Förmyndare, som —-------

Mot borgenär i dödsboet eller annan,
vars rätt är beroende av utredningen,
står förmyndaren, såvitt angår
skada genom hans åtgärd eller
försummelse, i ansvar efter vad i lagen
om boutredning och arvskifte
stadgas.

§•

—- omyndigs egendom.

Mot borgenär i dödsboet eller annan,
vars rätt är beroende av utredningen,
står förmyndaren, såvitt angår
skada genom hans åtgärd eller
försummelse, i ansvar efter vad i
ärvdabalken stadgas.

15 KAP.
12 §.

Förvärvar omyndig--- -—- ■--

Äger omyndig att av dödsbo utfå
värdehandling eller penningar på
grund av giftorätt, arv eller testamente
eller såsom underhåll enligt
lagen om arv, vare boutredningsman
eller testamentsexekutör pliktig att,
såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren
eljest medgiver undantag,
nedsätta värdehandlingen eller
inbetala medlen hos bank enligt vad
i första stycket stadgas. Vad nu sagts
om skyldighet att inbetala penningmedel
hos bank skall ock gälla, där
någon, som här i riket driver försäkringsrörelse,
skall utgiva försäkringsbelopp,
som tillkommer omyn -

— — särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå
värdehandling eller penningar på
grund av giftorätt, arv eller testamente
eller såsom underhåll enligt 8
kap. ärvdabalken, vare boutredningsman
eller testamentsexekutör pliktig
att, såframt ej Aärdet är ringa eller
överförmyndaren eljest medgiver undantag,
nedsätta värdehandlingen eller
inbetala medlen hos bank enligt
vad i första stycket stadgas. Vad nu
sagts om skyldighet att inbetala penningmedel
hos bank skall ock gälla,
där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse,
skall utgiva försäkringsbelopp,
som tillkommer omyn -

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år l''J58

(Gällande lydelse)

dig, och fråga ej är om pension eller
livränta eller om försäkringsbelopp,
som den omyndige äger att själv förvalta.
I andra fall äge överförmyndaren
genom meddelande till den som
skall utgiva värdehandling eller penningar
förordna, att nedsättning eller
inbetalning skall ske hos bank.

(Föreslagen lydelse)

Den som

förmyndaren därom.

20 KAP.

Talan rörande faderskapet till barn
utom äktenskap eller om barnets
egenskap av trolovningsbarn må väckas
vid rätten i den ort, där mannen
har sitt hemvist eller lägersmålet
skett. Är han död, må talan väckas
vid den rätt, som har att upptaga tvist
om arv efter honom.

Laga domstol i ärende om antagande
av adoptivbarn eller adoptivförhållandes
hävande vare rätten i
den ort, där adoptanten har sitt hemvist.
6

I ärende om antagande av adoptivbarn
skall rätten söka inhämta upplysning
huruvida vederlag eller bidrag
till barnets underhåll är givet
eller ulfäst. Har barnet ej fyllt aderton
år, skall yttrande inhämtas såväl
från barnavårdsnämnden i den för -

§•

§■

Laga domstol i ärende om antagande
av adoptivbarn vare rätten i
den ort, där adoptanten har sitt hemvist.

Ärende om adoptivförhållandes hävande
upptages av rätten i den ort,
där adoptanten eller, om han är död,
adoptivbarnet har sitt hemvist.

§•

I ärende om antagande av adoptivbarn
skall rätten söka inhämta upplysningar
om barnet och adoptanten
ävensom huruvida vederlag eller bidrag
till barnets underhåll är givet
eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton
år, skall yttrande inhämtas såväl

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

samling, där adoptanten är kyrkobokförd,
som ock, där barnavårdsman
förordnats för barnet, från den
barnavårdsnämnd som har att utöva
tillsyn å barnavårdsmannens verksamhet
och eljest från barnavårdsnämnden
i den församling, där föräldrarna
eller den av dem som har
vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

från barnavårdsnämnden i den församling,
där adoptanten är kyrkobokförd,
som ock, där barnavårdsman
förordnats för barnet, från den
barnavårdsnämnd, som har att utöva
tillsyn å barnavårdsmannens verksamhet,
och eljest från barnavårdsnämnden
i den församling, där föräldrarna
eller den av dem som har
vårdnaden om barnet är kyrkobok -

förd.

Fader eller — —--—--han höras.

I fall, varom i 4 kap. 12 § andra
stycket sägs, lämne rätten arvingar
efter den avlidne adoptanten som avses
i 2 kap. 3 § tillfälle att yttra sig.

7 §•

Är adoptivbarn------—

I ärende om adoptivförhållandes
hävande jämlikt 4 kap. 8 eller 9 §
lämne rätten alla dem tillfälle att
yttra sig, vilkas samtycke eller hörande
vore för adoption erforderligt,
så ock, där adoptanten är förklarad
omyndig, hans förmyndare. Är adoptivbarnet
omyndigt och är ej annan
än adoptanten förmyndare, eller vistas
den, mot vilken ansökningen är
riktad, å okänd ort, skall hans rätt
bevakas av god man, varom i 18 kap.
förmäles. 9

andra stycket.

I ärende om adoptivförhållandes
hävande jämlikt 4 kap. 8, 9 eller 12 §
lämne rätten alla dem tillfälle att
yttra sig, vilkas samtycke eller hörande
vore för adoption erforderligt,
så ock, där adoptanten är förklarad
omyndig, hans förmyndare eller, om
han är död, arvingar efter honom
som avses i 2 kap. 3 §. Är adoptivbarnet
omyndigt och är ej annan än
adoptanten förmyndare, skall barnets
rätt bevakas av god man, varom
i 18 kap. förmäles.

9 §•

Fråga rörande--— —----sitt hemvist.

Talan angående underhåll till barn Talan angående underhåll till barn
upptages av rätten i den ort, där sva- upptages av rätten i den ort, där svaranden
har sitt hemvist. Vill käran- randen har sitt hemvist. Väckes säden
i mål om underhåll till barn dan fråga i mål rörande faderskapet
utom äktenskap hellre stämma till till barn utom äktenskap, gälle vad i
rätten i den ort, där lägersmålet 3 § stadgas. Angående talan om uns/cell,
vare det tillåtet. Har den som derhåll enligt 7 kap. 10 § åt modern

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

var underhållsskyldig gentemot barn till barn utom äktenskap skall vad
avlidit, upptages talan om underhåll angående talan om underhåll till
till barnet av den rätt, där dödsboet barnet är stadgat äga motsvarande
svarar. Angående talan om underhåll tillämpning,
enligt 7 kap. 10 § åt modern till barn
utom äktenskap skall vad angående
talan om underhåll till barnet är
stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i--—----med äktenskapsmål.

12 §.

I mål angående underhåll äge rät- I mål angående underhåll äge rätten
att för tiden intill dess laga kraft ten att för tiden intill dess laga kraft
ägande dom föreligger förordna där- ägande dom eller beslut föreligger
om efter vad som finnes skäligt, förordna därom efter vad som finnes
Skyldighet att utgiva bidrag må dock skäligt. Skyldighet att utgiva bidrag
ej åläggas någon, med mindre sanno- må . dock ej åläggas någon, med
lika skäl föreligga att han är bidrags- mindre sannolika skäl föreligga att

skyldig. han är bidragsskyldig.

I fråga------- — motsvarande tillämpning.

13 §.

Har mannen, efter det han på
grund av förordnande som avses i
12 § betalat underhållsbidrag till
barn , utom äktenskap eller barnets
moder, genom laga kraft ägande
dom funnits icke vara underhållsskyldig,
må han dock ej av den som mottagit
underhållsbidraget söka åter
vad han utgivit men äge av allmänna
medel återbekomma guldna bidragsbelopp
jämte ränta efter sex för
hundra om året från betalningsdagen.

Ansökan härom skall, för att komma
under prövning, inom ett år från
det domen vunnit laga kraft göras
hos länsstyrelsen i det län, där målet
avgjordes av underrätt. 4

Har rätten, efter det mannen på
grund av förordnande som avses i
12 § betalat underhållsbidrag till
barn utom äktenskap eller barnets
moder, genom dom eller beslut som
vunnit laga kraft skilt saken från sig
utan att mannen funnits vara underhållsskyldig,
äge han dock ej av den
som mottagit underhållsbidraget söka
åter vad han utgivit men må berättigas
att av allmänna medel återbekomma
guldna bidragsbelopp jämte
ränta efter sex för hundra om
året från betalningsdagen.

Ansökan härom skall, för att komma
under prövning, inom ett år från
det domen eller beslutet vunnit laga
kraft göras hos länsstyrelsen i det

län, där målet handlades av underrätt.

Vad av-----— — ägde rum.

Talan mot —--—--ämbetsverks beslut.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1958. t samt. Nr B 23

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

36 §.

Vistas den, mot vilken talan enligt
denna balk riktas, å okänd ort, skall
hans rätt i saken bevakas av god
man, varom i 18 kap. förmåles.

Vad i---—---denna balk.

Då fråga — — — ------eller fara.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1959; och skall med avseende
därå iakttagas:

1. Där adoption ägt rum enligt
äldre lag, äge adoptanten sist inom
fem år från nya lagens ikraftträdande
hos rätten göra ansökan om förklaring,
att å adoptivförhållandet
skall tillämpas vad som är stadgat
för det fall att adoption ägt rum enligt
nya lagen.

Med avseende å ansökan som nu
sagts skola bestämmelserna om antagande
av adoptivbarn äga motsvarande
tillämpning. Kan det antagas
att vid adoptionen var förutsa.tt att
adoptivbarnets föräldrar icke skulle
hava kännedom om vem som adopterade
barnet, vare dock ej erforderligt
att föräldrarna höras.

2. Har förklaring varom under
punkt 1 sägs ej meddelats, skall beträffande
adoptivförhållande som där
avses vad i 7 kap. 5 § i dess äldre
lydelse är stadgat alltjämt äga tilllämpning,
såvitt angår underhåll enligt
1 § samma kapitel.

3. Har adoptanten avlidit före nya
lagens ikraftträdande eller adoptivförhållandet
hävts genom beslut som
meddelats före ikraftträdandet, skall
i stället för bestämmelserna i 4 kap.
12 § första stycket och 13 § nya lagen
tillämpas vad som gällt enligt

Kungl. Maj. ts proposition nr Ii 23 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

äldre lag. Bestämmelsen i 4 kap. 12 §
andra stycket nya lagen äge ej tilllämpning,
där adoptivbarn efter
adoptantens död adopterats av annan
och sistnämnda adoption skett
före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 20 kap. 13 §
i dess nya lydelse skola ej äga tilllämpning,
där rättens dom eller beslut
vunnit laga kraft före ikraftträdandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958

Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 4 kap. 12 och 13 §§, 20 kap. 13 §, 21 kap. 1 §
samt 36 kap. 3 § rättegångsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP.

De som med varandra äro eller varit
gifta eller äro trolovade eller äro
i rätt upp- och nedstigande släktskap
eller svågerlag eller äro syskon eller
äro i det svågerlag, att den ene är eller
varit gift med den andres syskon,
eller som stå i adoptivförhållande
till varandra, må ej samtidigt sitta
som domare i rätten.

§•

De som med varandra äro eller varit
gifta eller äro trolovade eller äro
i rätt upp- och nedstigande släktskap
eller svågerlag eller äro syskon eller
äro i det svågerlag, att den ene är eller
varit gift med den andres syskon,
eller som på grund av adoption stå i
motsvarande förhållande till varandra,
må ej samtidigt sitta som domare
i rätten.

13 §.

Domare vare--— — —---

2. om han med part är eller varit
gift eller är trolovad eller är i rätt
upp- eller nedstigande släktskap eller
svågerlag eller är syskon eller är
i den släktskap, att den ene är avkomling
till den andres syskon eller
att de äro syskonbarn, eller i det svågerlag,
att den ene är eller varit gift
med den andres syskon eller syskons
avkomling eller med någon, från vilkens
syskon den andre härstämmar,

eller skada;

1 Senaste lydelse se beträffande 4 kap. 13 § SFS 1947:616.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller om han står i adoptivförlxållan- eller om han på grund av adoption
de till part; står i motsvarande förhållande till

part;

3. om han — — — — ----— — i målet.

20 KAP.

13 §.

Har någon genom brott blivit dö- Har någon genom brott blivit dödad,
äge hans efterlevande make, dad, äge hans efterlevande make,
bröstarvinge, fader, moder eller sys- bröstarvinge, fader, moder eller syskon
eller den som stått i adoptivför- kon eller den som på grund av adophållande
till honom samma rätt som tion stod i motsvarande förhållande
målsägande att angiva brottet eller till honom samma rätt som målstala
därå. ägande att angiva brottet eller tala

därå.

Avlider eljest — — ------åtala brottet.

21 KAP.

Den misstänkte — ---—--

Har den misstänkte avlidit, äge
hans efterlevande make, bröstarvinge,
fader, moder eller syskon eller den
som stått i adoptivförhållande till
honom föra talan mot dom, såvitt genom
denna fastställts, att den misstänkte
förövat gärningen.

§■

- den omyndige.

Har den misstänkte avlidit, äge
hans efterlevande make, bröstarvinge,
fader, moder eller syskon eller den
som på grund av adoption stod i
motsvarande förhållande till honom
föra talan mot dom, såvitt genom
denna fastställts, att den misstänkte
förövat gärningen.

36 KAP.

3 §•

Den som med part är eller varit Den som med part är eller varit
gift eller är trolovad eller är i rätt gift eller är trolovad eller är i rätt
upp- eller nedstigande släktskap el- upp- eller nedstigande släktskap eller
ler svågerlag eller är syskon eller är svågerlag eller är syskon eller är i
i det svågerlag, att den ene är eller det svågerlag, att den ene är eller
varit gift med den andres syskon, el- varit gift med den andres syskon, eller
som står i adoptivf örhållande till ler som på grund av adoption står i

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

part vare ej skyldig att avlägga vitt- motsvarande förhållande till part
nesmål. vare ej skyldig att avlägga vittnes mål.

Står någon--—--- — — att vittna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1959.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

Förslag

till

Lag

angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller
faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I mål om äktenskaplig börd eller om faderskapet till barn utom äktenskap
äger rätten, där det yrkas av part eller eljest finnes erforderligt, förordna
att blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper,
som kan ske utan nämnvärt men, skall äga rum med avseende å
modern och barnet ävensom, såvitt angår mål om äktenskaplig börd, mannen
i äktenskapet och, i mål om faderskapet till barn utom äktenskap, man
mot vilken talan föres. Förekommer anledning till antagande, att annan
haft samlag med modern å tid, då barnet kan vara avlat, må förordnande
om undersökning avse jämväl honom.

Rätten äger ock, där det för utredningens fullständigande finnes erforderligt,
förordna att undersökningen skall omfatta syskon till barnet eller föräldrar
till annan som avses med förordnande enligt första stycket.

Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig lämnas den som
förordnandet skulle avse.

2 §.

Rätten äger vid vite förelägga den som avses med förordnande enligt 1 §
att med intyg av behörig sakkunnig visa, att för blodundersökning erforderligt
blodprov tagits å honom eller att han undergått annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper varom fråga är. Såvitt angår barn som ej fyllt
aderton år, skall föreläggandet givas den som har vårdnaden om barnet. 3

3 §•

Den som, efter anmodan av part eller enligt rättens förordnande, inställer
sig för undersökning som avses i denna lag är, om han ej själv är part
i målet, berättigad till ersättning och förskott efter enahanda grunder och i
samma ordning som stadgas beträffande vittnes inställelse vid rätten.

Om parts kostnad gäller vad om rättegångskostnad är föreskrivet. Angående
ersättning av allmänna medel till part som åtnjuter fri rättegång är särskilt
stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr B 23 år 1958

4 §•

Har rätten förordnat om undersökning enligt denna lag, skall gottgörelse
som i statens eller kommuns tjänst anställd läkare äger betinga sig för tagande
av blodprov samt ersättning för blodundersökning ävensom av rätten
bestämd skälig ersättning för annan undersökning utgå av allmänna medel
i samma ordning som stadgas angående ersättning av allmänna medel till
vittnen.

5 §.

Närmare bestämmelser om tagandet av blodprov och dess insändande till
sakkunnig för undersökning så ock om annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill
förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959. Genom lagen upphäves lagen
den 10 juni 1949 (nr 385) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig
börd eller faderskapet till barn utom äktenskap.

Har rätten innan nya lagen trätt i kraft meddelat förordnande om blodundersökning
eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper, skall
beträffande förordnandet äldre lag äga tillämpning. Där någon före ikraftträdandet
blivit av part anmodad att undergå sådan undersökning, skall ock
äldre lag gälla om ersättning och förskott i anledning av undersökningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3, 4 och 6 §§ lagen den 19 juni 1919
(nr 367) om fri rättegång

Härigenom förordnas, att 3, 4 och 6 §§ lagen den 19 juni 1919 om fri
rättegång1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

— •— — talan utgått.
----för en.

Part, som —---

Av allmänna — — —

När i mål om äktenskaplig börd
eller faderskapet till barn utom äktenskap
blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga
egenskaper äger rum på begäran av
part, som åtnjuter fri rättegång, skall
stämpel ej åsättas utlåtande över undersökningen.
Gottgörelse, som i statens
eller kommuns tjänst anställd
läkare äger betinga sig för åtgärd i
och för undersökningen, skall utgå
av allmänna medel. Har rätten förordnat
om undersökning av någon,
skall ersättning och förskott, som må
tillkomma honom, utgå efter enahanda
grunder och i samma ordning,
som stadgas angående ersättning och
förskott av allmänna medel till vittnen.
4 5

4 §•

Har part -—■ •— — — —--meddelas honom.

Om synnerliga —---—--— vid domstolen.

Vad i första och andra styckena är
stadgat om ersättning och förskott

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1949: 3F6, av 4 § se SFS 1958:76 och av 6 § se SFS 1917:633''

5 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr Ii 23

Kungl. Maj.ts proposition nr B 23 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för inställelse vid domstol skall äga
motsvarande tillämpning då part,
som åtnjuter fri rättegång, i mål om
äktenskaplig börd eller faderskapet
till barn utom äktenskap inställer sig
för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper.

Har part-------för utgifterna.

6 §•

Part, som åtnjuter fri rättegång,
må ej i målet förpliktas gottgöra
statsverket ersättning till offentlig
försvarare, tolk eller stenograf, eller
kostnad som enligt föreskrift i rättegångsbalken
av allmänna medel utgått
för bevisning varom rätten självmant
föranstaltat.

Part, som åtnjuter fri rättegång,
må ej i målet förpliktas gottgöra
statsverket ersättning till offentlig
försvarare, tolk eller stenograf, ej
heller ersättning som utgått enligt k §
lagen angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd
eller faderskapet till barn utom äktenskap.
Samma lag vare beträffande
kostnad som enligt föreskrift i
rättegångsbalken eller 3 § första stycket
nämnda lag av allmänna medel
utgått för bevisning varom rätten
självmant föranstaltat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1959.

Har rätten innan nya lagen trätt i
kraft meddelat förordnande om blodundersökning
eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper eller
har någon före ikraftträdandet
blivit av part anmodad att undergå
sådan undersökning, skall äldre lag
alltjämt äga tillämpning.

Kungl. Maj. ts proposition nr B 23 år 1958

Utdrog ov protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Höns Moj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 juni 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Länge, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
f^r justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga angående ärvdabalk
samt anför därvid följande.

I propositionen nr 144 till årets förra riksdag föreslog Kung]. Maj :t riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) ärvdabalk;

2) lag om införande av nya ärvdabalken;

3) lag om ändring i giftermålsbalken;

4) lag om ändring i föräldrabalken;

5) lag om ändring i rättegångsbalken;

6) lag angående blodundersökning m. in. i mål om äktenskaplig börd eller
faderskapet till barn utom äktenskap; samt

7) lag angående ändrad lydelse av 3, 4 och 6 §§ lagen den 19 juni 1919 (nr
367) om fri rättegång.

Denna proposition hann emellertid icke upptagas till slutlig behandling
av riksdagen före dess upplösning. Då jag icke finner anledning ifrågasätta
ändring i nämnda förslag, över vilka lagrådets utlåtande inhämtats, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte besluta att ny proposition i ämnet av samma
innehåll som den förut avlåtna skall föreläggas riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ullo Larsson