Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962 (Proposition 1962:99)

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Nr 99

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående grkesutbildningen
på trädgårdsområdet och stödet till trädgårdsnäringens
rationalisering, m. m.; given Stockholms
slott den 9 mars 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan omläggning av yrkesutbildningen på trädgårdsområdet
att med utgångspunkt från grundskolan skapas en sammanhängande
utbildningsgång. Denna avses inrymma grundläggande yrkeskurs
med en längd av 21 veckor, trädgårdsförmanskurs om 42 veckor och trädgårdsteknikerkurs
av samma längd. Alla kurstyperna skall förekomma vid
den befintliga trädgårdsskolan i Alnarp. För grundläggande yrkeskurs och
förmanskurs föreslås en ny trädgårdsskola komma till stånd i Norrköping
i stället för den nuvarande skolan å Experimentalfältet i Stockholm, som
måste nedläggas. Grundläggande yrkeskurs skall även kunna anordnas vid
lantbrukets yrkesskolor. I avvaktan på resultatet av fortsatta överväganden
rörande omfattningen och lokaliseringen av trädgårdsutbildningen i Norrland
förordas, att trädgårdsskolan i Söråker bibehålls med oförändrad undervisning.
Omläggningen av yrkesutbildningen föreslås börja under budgetåret
1962/63.

I syfte att stimulera till ytterligare rationalisering inom trädgårdsnäringen
framläggs i propositionen förslag om sådana ändringar i bestämmelserna
för det statliga stödet härtill, att dessa i huvudsak kommer att
ansluta sig till vad som enligt beslut av 1959 års riksdag gäller för jordbruksnäringens
rationaliseringsstöd. För att tillgodose de ökade anspråk
på statsgaranterade lån till rationaliseringsåtgärder, som väntas uppkomma,
lörordas att den särskilda garantiramen för sådana lån höjs med
1 000 000 kr. till 3 000 000 kr.

1 liihang till riksdagens protokoll t962. 1 samt. Nr 99

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Utdrag ur protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådet övriga ledamöter frågor angående yrkesutbildningen
på trädgårdsområdet och stödet till trädgårdsnäringens rationalisering,
m. m. samt anför därvid.

I. Inledning

Genom beslut den 11 april 1958 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa allsidig
utredning rörande trädgårdsnäringens problem.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga generaldirektören
C. G. Widell, tillika ordförande, överdirektören K. H. Olsson, ledamoten
av riksdagens första kammare A. L. Svedberg, ledamöterna av riksdagens
andra kammare N. G. Hansson, J. O. Nilsson, fru T. C. Löfqvist och
K. S. E. Rimås samt numera byråchefen U. T. Thorselius.

De sakkunniga, som antagit benämningen trädgårdsnäringsutredningen,
har i december 1961 avgivit två särskilda delbetänkanden angående dels yrkesutbildningen
på trädgårdsområdet (SOU 1962:2), dels stödet till trädgårdsnäringens
rationalisering (stencilerat).

Över betänkandet i fråga om yrkesutbildningen har yttranden avgivits av
statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
Skogs- och lantbruksakademien, landstingets förvaltningsutskott i Kronobergs
län efter hörande av styrelsen för Urshults fruktodlingsskola, landstingets
förvaltningsutskott i Västernorrlands län efter hörande av styrelsen
för Norrlands trädgårdsskola, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
Stadsfullmäktige i Norrköpings stad, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens förbund, Svenska
stadsförbundet, Landskommunernas förbund, Svenska lantarbetsgiva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

reföreningen, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges yrkesfruktodlares
riksförbund, Sveriges hortonomförbund, Sveriges trädgårdsanläggningsförbund,
Sveriges plantskolors riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter,
Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter, Föreningen Sveriges kyrkogårdsföreståndare,
Centralorganisationen för examinerade trädgårdsmästare,
djurgårdsnämnden, lokaliseringsutredningen, landstingets förvaltningsutskott
i Västerbottens län efter börande av styrelsen för Umeå lantmannaskola
och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Särskilda skrifter i
ämnet har inkommit från Svenska kommunalarbetareförbundet, Samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen och gemensamt från Norrlands
trädgårdsskoleförbund, Västernorrlands handelsträdgårdsmästareförening,
Västernorrlands läns trädgårdsodlareförbund och Hässjö kommun samt likaledes
gemensamt från Fältarbetarförbundet, Föreningen Bergianare och
Bergianska trädgårdsskolans förening.

över betänkandet angående trädgårdsnäringens rationalisering har yttranden
avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen
för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, Sveriges lantbruksförbund,
Biksförbundet Landsbygdens folk, Svenska lantarbetareförbundet,
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges yrkesfruktodlares
riksförbund och Sveriges plantskolors riksförbund. Särskild skrift i ämnet
har inkommit från Hushållningssällskapens förbund.

I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 16 och 26) har Kungl. Maj:t på
min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna

a) till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering ett reservationsanslag
av 1 000 kr.

b) till Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt
ett anslag av 300 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor. Härvid kommer jag
även att behandla frågan om storleken av de ramar, inom vilka statlig kreditgaranti
under nästa budgetår må beviljas för lån till trädgårdsnäringens
rationalisering och för lagerhus m. m. för jordbruksändamål jämte auktionshallar
för trädgårdsprodukter.

II. Yrkesutbildningen på triidgårdsområdet

Nuvarande yrkesutbildning. Trädgårdsutbildning ges f. n. i första band
vid trädgårdsskolorna i Alnarp, Stockholm och Söråker.

Vid trädgårdsskolan i Alnarp, som tillkom 1876, bar sedan 1949 meddelats
undervisning i en sexton-månaders kurs uppdelad i en växthus- och
bänkodlingslinje och i en plantskole- och fruktodlingslinje. Skolan utgör en

Kungl. Maj.ts proposition nr 9!) år 1962

del av Alnarpsinstitutet. I växthus- och bänkodlingskursen har under åren
1954—1961 i genomsnitt antagits 13 elever. Vid plantskole- och fruktodlingskursen
har elevantalet varierat mellan tre och elva och sammanlagt för
båda kurserna har under perioden utexaminerats i genomsnitt 20 per år.
Vid skolan tjänstgör f. n. en avdelningsföreståndare (rektor), fem ämneslärare,
tio timlärare samt i viss mån lärare vid högre trädgårdskursen och
trädgårdsmästare.

Trädgårdsundervisningcn på Experimentalfältet i Stockholm, som pågått
under lantbruksakademiens huvudmannaskap sedan 1832, omändrades även
den 1949 till en sexton-månaders kurs, varvid uppdelning skedde på en växthus-
och bänkodlingskurs och en trädgårdsanläggningskurs. Under perioden
1954—1961 har årligen antagits i genomsnitt 15 elever varav tre till sex på
växthus- och bänkodlingslinjerna. 1 genomsnitt har 21 elever utexaminerats
per år under perioden. Vid skolan tjänstgör f. n. som lärare en föreståndare
(trädgårdsdirektör), fyra ämneslärare, fyra timlärare samt tre trädgårdsmästare.

Verksamheten vid trädgårdsskolan i Söråker påbörjades 1931, då undervisningen
överflyttades från Härnösand, där den bedrivits sedan slutet av
1800-talet. I mitten av 1950-talet omändrades den dittills mera praktiskt inriktade
tvååriga kursen till en mer teoretiskt betonad ettårig kurs. De fem
norrländska hushållningssällskapen åtog sig till en början huvudmannaskapet
för skolan, men med hänsyn till att verksamheten medförde betydande
underskott övertog landstinget i Västernorrlands län 1948 huvudmannaskapet
för skolan. Under senare år har årligen utexaminerats 11—12 elever.
Som lärare tjänstgör en rektor, två ämneslärare, tre timlärare och två
trädgårdsmästare.

Särskild undervisning i fruktodling meddelas vid fruktodlingsskolan i
Urshult, där verksamheten påbörjades 1952. Undervisningen har skett i form
av en kurs på ungefär tio månader. Ägare och huvudman för skolan är Kronobergs
läns landsting. Under senare år har antagits sju å åtta elever per år.
Som lärare tjänstgör en rektor och en ämneslärare.

En mer begränsad tx-ädgårdsutbildning, omfattande ungefär sex månader,
ges vid lantmannaskolorna i önnestad, Osby, Umeå och Vindeln. Sammanlagt
har i genomsnitt under de sista åren ca 45 elever per år genomgått dessa
kurser. En i huvudsak praktiskt inriktad utbildning förekommer vid vissa
lanthushållsskolor och folkhögskolor. Slutligen bör nämnas den praktiska
lärlingsutbildningen under överinseende av trädgårdsnäringens lärlingsnämnd.

Trädgårdsnäringsutredningens betänkande. Vad gäller, behovet av
yrkesutbildning inom trädgårdsområdet framhåller utredningen,
att detta, som är beroende av ett flertal faktorer, är svårt att
beräkna. Särskilt är så fallet i fråga om behovet av arbetskraft med odlarutbildning.
Detta behov hänger bl. a. samman med det starka inflytande
som konsumtionsutvecklingen, handelspolitiken in. fl. faktorer utövar på
trädgårdsnäringens utveckling. Det framtida behovet av trädgårdsanläggare
anser utredningen kunna fastställas med större grad av tillförlitlighet.

I fråga om utredningens bedömanden rörande trädgårdsnäringens utveckling
hänvisas till utredningens uttalanden härom i remissyttrande över

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

jordbruksupplysningskommitténs betänkande angående rådgivningsverksamheten
på jordbrukets område.

I yttrandet anges, att ett vidgat avsättningsutrymme inom landet framdeles
kan beräknas för grönsaker, blommor, frukt och bär. Samtidigt finns
det emellertid skäl att räkna med en successivt ökad konkurrensförmåga
från utlandets sida. I olika länder pågår strävandena att rationalisera och
effektivisera trädgårdsnäringen och denna utveckling accentueras ytterligare
av den handelspolitiska utvecklingen. Inom sexstatsmarknaden begränsas
under de kommande åren successivt handelshindren för trädgårdsalster
och man kan på grund härav räkna med en starkt aktiviserad
handel med dessa produkter. Utredningen anför, att följden synes bil en
snabb rationaliseringsprocess i fråga om produktionen och distributionen
inom länderkretsens trädgårdsnäring och att denna utveckling sannolikt
också återverkar på förhållandena utanför sexstatsgruppen.

Utredningen anför vidare, att den svenska trädgårdsnäringen i rationalitetshänseende
företer en mycket skiftande bild. Delvis sker produktionen
vid rationella företag, som i olika avseenden väl kan mäta sig med de
bästa företagen i de ledande exportländerna. En ej obetydlig del av produktionen
sker dock fortfarande vid föga rationella företagsenheter. Endast
efter en genomgripande rationalisering kan dessa hävda sig vid skärpt
konkurrens.

I övrigt framhålls, att den svenska trädgårdsnäringen har en väsentlig
fördel genom marknadens närhet. Den pågående utvecklingen inom transporttekniken
kan dock leda till att denna fördel successivt begransas. Samtidigt
belastas den svenska produktionen av bl. a. höga kostnader för byggnader
och uppvärmning och av en jämförelsevis kort vegetationsperiod.
Den svenska trädgårdsproduktionen tyngs också av en i förhållande till
många andra länder hög lönenivå.

Utredningen understryker emellertid, att de anförda svårigheterna till
stor del kan utjämnas genom mekanisering och rationalisering av odlingarna.
Under förutsättning att produktionen anpassas efter ny produktionsteknik
allteftersom sådan framkommer och efter ändrade marknadsförhållanden,
kvalitetskrav m. in., är det enligt utredningens mening sannolikt
att den svenska trädgårdsnäringen även framdeles kommer att svara för en
väsentlig del av den inhemska förbrukningen. Mekaniseringen och rationaliseringen
inom odlingarna kan dock medföra en viss minskning av antalet
sysselsatta inom trädgårdsnäringen.

Till stöd för sina överväganden rörande behovet av yrkesutbildning på
odlarområdet samt längden av denna har utredningen i visst samråd med
arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut genomfört eu undersökning bland
vissa trädgårdsföretag anslutna till Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
För att kunna bedöma det framtida behovet av arbetskraft med trädgårdsanläggarutbildning
har utredningen bl. a. tillfrågat vissa städers parkavdelningar
och kyrkogårdsförvaltningar samt samtliga medlcmmai i Sveriges
trädgårdsanläggningsförbund. I fråga om närmare redogörelse för undersökningarna
torde få hänvisas till betänkandet (s. 18—28).

Med ledning av resultatet av enkätundersökningarna har utredningen bedömt
det årliga utbildningsbehovet enligt följande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

Kurstid	Rekryteringsbehov för	Summa	Nuvarande
	odlarutbild-	anläggar-		motsvarande
	ning	utbildning		utbildning
Fem-månaders trädgårdskurs............ Trädgårdsutbildning motsvarande nuvaran-	80	70	150	120
de trädgårdsskoleutbildning (16 mån.) .. Trädgårdsutbildning motsvarande nuvaran-	40	40	80	60
de lantmästarutbildning ..............	10	10	20	—

F. n. utbildas ca 120 elever per år på en nivå som motsvarar fem-månaders
trädgårdskurs (de fem första månaderna vid trädgårdsskolorna och fruktodlingsskolan
i Urshult samt trädgårdskurserna vid lantmannaskolorna)
och ca 60 elever per år vid trädgårdsskolorna och fruktodlingsskolan. Någon
direkt motsvarighet till lantmästarexamen på jordbruksområdet finns
inte. Närmast motsvaras en sådan utbildning av första året i högre trädgårdskursen
vid Alnarpsinstitutet. Till denna kurs har intagits 10—15 elever
vartannat år.

Utredningen framhåller, alt undersökningen antyder, att ökad efterfrågan
på utbildning inom Irädgårdsområdet kan förväntas. Det ligger dock
i sakens natur, att bedömningen är vansklig. De framräknade resultaten är
omgivna med betydande felmarginaler. Man kan heller inte bortse från, att
önskemålen gärna blir av större omfattning än det mera konkret uppvisade
utbildningsintresse som framgår av antalet sökande.

Härefter övergår utredningen till frågan om uppläggningen av
yrkesutbildningen på trädgårdsområdet.

Utredningen framhåller inledningsvis, att det är av väsentlig betydelse, att
de ungdomar, som väljer trädgårdsyrket, erhåller en för deras kommande
arbetsuppgifter väl avpassad utbildning. En god rekrytering till trädgårdsundervisningen
torde förutsätta, att denna — i likhet med utbildningen på
andra områden ■—- kan påbörjas omedelbart efter genomgången grundskola
(enhetsskola). Utredningen utformar mot denna bakgrund en utbildningsgång
för trädgårdsundervisningen.

Första ledet i denna utbildningsgång utgörs av förberedande yrkesutbildning
i form av praktiktjänstgöring vid trädgårdsföretag. Denna praktiktid
bör omfatta ungefär fyra månader och kunna påbörjas omedelbart efter avslutad
grundskola i juni månad. Praktiken bör självfallet även kunna fullgöras
vid skolor med trädgårdsundervisning i den mån praktiska möjligheter
härför föreligger.

Såsom ett andra led i utbildningsgången följer enligt utredningens förslag
grundläggande yrkeskurs. Den bör omfatta 21 veckor samt kunna anordnas
både som vinterkurs och som sommarkurs. Genom att två kurser anordnas
per år uppnås ett kontinuerligt utnyttjande av lärare och lokalresurser. För
inträde i kursen bör krävas — förutom förut angiven praktik — att eleverna
har uppnått 16 års ålder. Vid kursen bör i princip inte någon specialisering
förekomma. Kursen bör, enligt utredningens mening, omfatta ca 550 timmar
teoretisk undervisning och 250 timmar övningar i de tillämpade trädgårdsämnena.
Som allmän riktlinje för uppläggningen av undervisningen i den
grundläggande yrkeskursen redovisar utredningen följande kursplan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Antal

timmar

Trädgårdsbotanik.....................

Mark- och växtnäringslära .............

Trädgårdsekonomi ..................

Växtpatologi med bekämpningsteknik ..,

Maskinlära..........................

Byggnadslära samt värme- och kylteknik

Köksväxtodling......................

Blomsterodling......................

Plantskoleskötsel....................

Fruktodling ........................

Trädgårdsanläggning ................

130

Summa timmar 550

För inträde till trädgårdsförmanskurs, som ingår som tredje led i utbildningsgången,
bör enligt utredningens uppfattning krävas dels genomgången
grundläggande yrkeskurs, dels två års praktik inom trädgårdsområdet. I
denna får inräknas den praktik på ca fyra månader, som erhållits under den
förberedande yrkesutbildningen. Rörande praktiken anför utredningen vidare
bl. a. följande.

För att möjliggöra för de studerande att genomgå förmanskursen före
värnpliktstjänstgöringen har utredningen övervägt att en del av praktiken
skulle fullgöras efter genomgången sådan kurs. För att få garanti för att full
praktiktid likväl erhålls, skulle betyg över förmanskurs inte utfärdas förrän
praktiken i sin helhet har fullgjorts. Utredningen anser, att en sådan anordning
bör, efter tillstånd av tillsynsmyndigheten, kunna tillämpas då särskilda
omständigheter gör detta motiverat.

I stället för genomgången grundläggande yrkeskurs bör efter prövning i
varje särskilt fall jämförlig utbildning, t. ex. grundläggande yrkeskurs inom
jordbruksområdet kompletterad med extra trädgårdspraktik, kunna godtas
för inträde i förmanskurs.

För trädgårdsförmanskursens utformning anger utredningen följande riktlinjer.

Trädgårdsförmanskurs bör påbörjas i mitten av januari och avslutas i december.
Undervisningen bör omfatta ungefär 1 600 timmar. Med hänsyn till
de olika inom trädgårdsnäringen förekommande produktionsinriktningarna
bör specialisering kunna ske i första hand mellan anläggarutbildning och
odlarutbildning. I fråga om odlarutbildningen föreligger härjämte ur näringens
synpunkt behov av specialisering på olika odlingsområden. Vid sidan
av en allmän trädgårdskurs bör sålunda specialinriktning kunna ske på
växthusodling, fruktodling samt plantskoleskötsel. I betydande utsträckning
kan undervisningen vara gemensam för de olika studieinriktningarna, varigenom
kostnaderna för undervisningens specialisering begränsas. Undervisning
inom allmän trädgårdskurs eller viss specialinriktning bör endast anordas,
därest lägst fem elever anmäler sig till sådan undervisning. Utredningen
förordar, att undervisningen i trädgårdsförmanskursen läggs upp i
huvudsak enligt följande kursplan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Gemensamma ämnen

Bokföring ...........................

Trädgårdsekonomi ...................

Arbetslära och arbetsledning...........

Mark- och växtnäringslära.............

Trädgårdsbotanik .....................

Växtpatologi med bekämpningsteknik . . .
Byggnadslära samt värme- och kylteknik
Maskinlära......................

Odlarlinjen	Anläggarlinjen
60	60
150	150
150	150
no	no
80	80
80	80
50	50
140 820	140 820

Allmän

kurs

Tillämpade trädgårdsämnen

Fältmätning .................. 50

Köksväxtodling................ 130

Blomsterodling ................ 200

Frukt-och bärodling............ 100

Plantskoleskötsel .............. 100

Trädgårdsanläggning............ 200 780

Summa timmar 1 600

--- -__

Vid specialinriktning på

växthus-	frukt-	plantsko-
odling	odling	leskötsel
50	50	50	O O
200	50	50	—
330	75	75	130
75	480	75	50
50	50	455	100
75 780	75 780	75 780	400

1 600 1 600 1 600 1 600

Såsom ett fjärde led i utbildningsgången bör enligt utredningen inrättas
en trädgårdsteknikerkurs, som motsvarar lantmästarutbildningen på jordbruksområdet.
I sin motivering för förslaget erinrar utredningen om att frågan
berördes av jordbrukshögskoleutredningen samt anför bl. a. följande.

Jordbrukshögskoleutredningen uttalade, att till följd av att hortonomut7*.
. ''oBmgen enligt utredningens förslag skulle erhålla högskolemässig karaktar,
behov sannolikt kunde uppstå av arbetskraft med utbildning någonstans
mellan den niva, som motsvarar den nuvarande 16-månaderskursen vid trädgardsskolorna,
och den som kommer att ges genom en högskolemässig utbildning.
Jordbrukshögskoleutredningen angav, att den hade diskuterat en
eventuell påbyggnadskurs för de vid trädgårdsskolorna utbildade av ungefär
samma omfattning och standard som den nuvarande lantmästarutbildnineen
vid Alnarp. 0

..Vid remissbehandlingen av jordbrukshögskoleutredningens förslag framhöll
trädgårdsavdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet, att en ofrånkomlig
foljd av utredningens förslag skulle bli, att ett mellanstadium måste tillkomma
Enligt kollegiet syntes det väsentligt, att en väl utrustad driftsledarutbildmng
organiserades innan beslut fattades om högskolemässig hortonomutbildning.
Trädgårdsnäringsutredningen anförde i detta sammanhang bl. a.,
att antalet sökande till den högre trädgårdskursen var i stigande och att detta
syntes bekräfta jordbrukshögskoleutredningens uppfattning om behovet
av arbetskraft med en utbildningsnivå mellan de nuvarande trädgårdsskolorna
och den högskolemässiga utbildningen. I yttrandet anfördes vidare, att
utvecklingen syntes gå mot större företagsenheter på trädgårdsområdet, varigenom
efterfrågan på personer med driftsledarutbildning kunde förväntas
komma att öka.

Sasom ytterligare motiv för sitt förslag om trädgårdsteknikerkurs åberopar
trädgårdsnäringsutredningen sin undersökning om behovet av arbetskraft
på olika utbildningsnivåer, vid vilken uppgiftslämnarna har fått ange
behovet av arbetskraft med utbildning på en nivå motsvarande den nuvarande
lantmästarutbildningen. Härvid har framkommit ett utbildningsbehov på
ca 20 personer årligen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Även om en betydande osäkerhet vidlåder denna behovsbedömning, är det
dock tydligt, att det från trädgårdsnäringens sida föreligger starka önskemål
om att möjlighet skall finnas för en fortsatt utbildning av ungefär ett års
längd efter de nuvarande trädgårdsskolorna. Särskilt starkt framträdande
synes behovet av en sådan utbildning vara på anläggarsidan. Inom de större
och medelstora städerna har i allmänhet ansetts att bl. a. stadsträdgårdsmästaren
bör ha en längre utbildning än vad trädgårdsskolorna ger. Även ett betydande
antal av de större trädgårdsanläggningsföretagen har yrkat på att
möjlighet bör finnas till en längre utbildning. Inom odlarområdet har framförallt
de större handclsträdgårdsföretagen framfört önskemål om en tillläggsutbildning.
Denna får anses vara lämplig även för personer, som inriktar
sig på att bli instruktörer vid hushållningssällskapen, yrkeslärare vid skolor
med trädgårdsutbildning in. in.

Utredningen framhåller slutligen i sin motivering, att antalet sökande till
den sista högre trädgårdskursen (hösten 1961) vid Alnarp var 21, varav tre
med studentexamen. Eftersom det för framtiden skall krävas studentexamen
(eller därmed jämställd utbildning) för hortonomstudier, kommer de som
saknar sådan examen att lämnas utan möjlighet till fortsatta studier. Detta
anser utredningen otillfredsställande.

Den nya kursformen bör påbörjas i samband med att den nuvarande
högre trädgårdskursen i Alnarp upphör. Rörande kurstid och inträdesfordringar
till kursen anför utredningen bl. a. följande.

Trädgårdsteknikerkursen bör i likhet med trädgårdsförmanskursen påbörjas
i mitten av januari och avslutas i december. Som villkor för inträde
bör gälla, att sökanden genomgått förmanskursen eller på annat sätt inhämtat
kunskaper motsvarande vad som meddelas i denna. Därutöver bör krävas
vissa allmänteoretiska förkunskaper, såsom kunskaper i ämnena svenska,
matematik, fysik, kemi, biologi och engelska av ungefär samma omfattning
som i nuvarande realexamen. För inträde till lantmästarkursen har föreslagits
samma krav på allmänteoretiska förkunskaper.

Utredningen anser, att teknikerkursen, såvida minst åtta elever anmäler
sig, bör anordnas varje år. I annat fall bör kursen anordnas vartannat år.
Kursen bör differentieras på anläggarlinje och odlarlinje. I åtskilliga ämnen
bör emellertid undervisningen kunna vara gemensam. Som huvudsaklig riktlinje
för undervisningens uppläggning anger utredningen följande kursplan.

Odlar- Anläggar linjen

linjen

Gemensamma ämnen

Bokföring ...................................... 75 75

Trädgårdsekonomi................................ 150 150

Arbetslära och arbetsledning ...................... 150 150

Mark- och växtnäringslära ........................ 100 100

Trädgårdsbotanik ................................ 75 75

Växtpatologi med belcämpningsteknik .............. 50 50

Maskinlära ...................................... 100 100

Byggnadslära.................................... _70 770 70_ 770

Tillämpade trädgärdsämnen

Fältmätning .................................... — 75

Värme- och kylteknik ............................ 70 —-

Köksväxtodling.................................. 180

Blomsterodling .................................. 280 80

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

Odlar- Anläggar linjen

linjen

Frukt- och bärodling.............................. 50 50

Plantskoleskötsel ................................ 50 150

Trädgårdsanläggning................ — 630 275 630

Summa timmar 1400 1400

Utredningen framlägger också förslag om specialkurser i praktiska fackämnen
för trädgårdsnäringens yrkesutövare. Dessa bör nämligen ha möjlighet
att vidga och fördjupa de kunskaper, som vunnits vid praktiskt arbete
eller vid tidigare yrkesutbildning. Undervisningen vid kurserna bör så
nära som möjligt anknyta till de problem som förekommer inom trädgårdsiöretagen.
Som exempel på ämnesområden för specialkurser nämner utredningen
trädgårdsekonomi, växthusodling, trädgårdsanläggning, plantskoleskötsel,
fruktodling, fältmässig köksväxtodling samt växthusbyggnation. Det
är av vikt att man vid utformningen av specialkurserna prövar sig fram till
tormer, som ger största möjliga anslutning. Såväl endagskurser, veckokurser
som månadskurser bör kunna komma i fråga. Förslag till specialkurser
bör uppgöras av resp. skola i samråd med vederbörande trädgårdsorganisation,
landsting eller hushållningssällskap samt underställas lantbruksstyrelsen
för godkännande. För kostnader i samband med specialkurserna föreslår
utredningen, att tills vidare 25 000 kr. för år får fördelas av lantbruksstyrelsen.
Därvid bör i huvudsak tillämpas samma bestämmelser beträffande
medlens användning som gäller för lantbruksundervisningen.

Utredningen uttalar också, att nuvarande kurslitteratur på trädgårdsområdet
är mycket begränsad och i vissa fall bristfällig. Ett belopp av 5 000 kr.
bör därför årligen ställas till lantbruksstyrelsens förfogande för att lämnas
som ersättning till författare av kompendier och annan kurslitteratur samt
yrkeslitteratur. Utredningen framhåller särskilt angelägenheten av att lämplig
utländsk litteratur översätts och omarbetas efter svenska förhållanden.

Trädgårdsnäringsutredningens förslag till utbildningsgång inom trädgårdsundervisningen
sammanfattas i följande tablå.

Ålder, år

Nioårig grundskola, samtliga linjer

. 4 månaders praktik

__ 17

Grundläggande yrkeskurs, 21 veckor, vid trädgårdsskolorna
'' samt vid vissa lantmannaskolor

____ 18

Ca 20 månaders praktik samt korta specialkurser främst för
dem som inte ämnar fortsätta vid de mera avancerade kurserna ''

____20

Värnpliktstjänstgöring

Trädgårdsförmanskurs, 42 veckor 90

Trädgårdsteknikerkurs, 42 veckor

__ 23

Förberedande
yrkesutbildning Grundläggande

yrkesutbildning -

Vidareut bildning -

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Vid behandlingen av frågan om trädgårds utbildningens lokalisering
framhåller utredningen inledningsvis, att med hänsyn till
att den grundläggande yrkeskursen blir de studerandes första egentliga kontakt
med den skolmässiga trädgårdsutbildningen är det bl. a. ur rekryteringssynpunkt
av vikt att den anordnas vid skolor i olika delar av landet.
Även till följd av att undervisningen i denna kurs kan hållas på en elementär
nivå samt vara odifferentierad, synes förläggning till ett flertal skolor
inte inge några större betänkligheter. För att begränsa kostnaderna bör den
emellertid förläggas till skolor, som samtidigt har annan närliggande utbildning
såsom trädgårdsförmanskurs (trädgårdsskolor) eller grundläggande
yrkeskurs inom jordbruksområdet (lantbruksskolor). I fråga om trädgårdsförmans-
och trädgårdsteknikerkurserna måste större krav ställas på att lärarna
är specialiserade. Dessa kurser bör därför anordnas vid skolor, som äi
helt inriktade på trädgårdsområdet.

Mot denna bakgrund behandlar utredningen till en början trädgårdsskolornas
framtida antal och lokalisering. Vid bedömningen av det nödvändiga
antalet trädgårdsskolor bör enligt utredningen hänsyn i första hand tas till
det samband, som råder mellan skolornas storlek å ena sidan samt undervisningsstandard
och undervisningskostnad per elev å andra sidan. Samtidigt
bör beaktas, att utbildningsmöjligheter finns inom de viktigaste rekryteringsområdena.

Beträffande sambandet mellan skolornas storlek och undervisningsstandard
anför utredningen bl. a. följande.

En viss specialisering mellan lärarna är nödvändig vid undervisning i
trädgårdsförmans- och trädgårdsteknikerkurserna, om undervisningen skall
kunna hållas på en godtagbar nivå. Stora skolor med ett flertal lärare har
därför bättre förutsättningar att ge en högtstående undervisning än mindre
skolor med endast en eller två lärare, som var och en måste täcka betydande
delar av kursernas ämnesområden. På nämnda utbildningsnivåer är det
vidare av väsentlig betydelse, att eleverna har möjlighet att specialisera sig
på olika utbildningsriktningar. Också detta förutsätter stora skolor.

Utredningen har undersökt kostnaderna för undervisningen vid nuvarande
trädgårdsskolor. Undersökningen visar, att väsentliga skillnader föreligger
mellan de olika skolorna i fråga om kostnader per elevdag. Sålunda beräknas
denna kostnad under tidsperioden 1957/58—1959/60 för Alnarps del
ha uppgått till något mindre än 20 kr. per dag, för Stockholms del till 25 a
30 kr. och för Söråkers del till något mer än 40 kr. Kostnadsskillnaderna
anser utredningen främst bero på att antalet elevdagar vid skolorna i Alnarp
och Stockholm varit avsevärt större än vid skolan i Söråker. Utredningen anför
härom i huvudsak följande.

De konstaterade högre undervisningskostnaderna per elev vid mindre skolor
sammanhänger främst med att en betydande del av kostnaderna vid en
trädgårdsskola är fasta eller endast obetydligt ändras upp till en viss storlek
av skolan. Detta gäller framför allt kostnaderna för lärarlöner och sortiinentsodlingar,
vilka utgör de största kostnadsposterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

Vid lokaliseringen av trädgårdsskolor måste enligt utredningen även beaktas
omgivningen och klimatförhållandena.

Skolornas omgivning och miljö är av betydelse för möjligheterna att åstadkomma
en efter yrkeslivets krav väl anpassad undervisning. För såväl elever
som lärare spelar det nämligen eu viss roll att en trädgårdsskola ligger i eu
trakt med högtstående och rationellt bedriven trädgårdsproduktion eller omfattande
och föredömlig trädgårdsanläggarverksamhet. Eftersom trädgårdsodlingen
endast behöver mycket begränsade arealer, kommer enbart de ur
klimat- och marksynpunkt lämpligaste jordarna i fråga och givetvis bör detsamma
gälla vid lokalisering av en trädgårdsskola. Av värde för undervisningen
vid en sådan skola är också om denna kan anknyta till försöksverksamhet
inom trädgårdsområdet. Härigenom erhålls tillgång till undervisningsodlingar
av en helt annan omfattning än annars skulle vara tänkbart.

Till stöd för sina överväganden beträffande trädgårdsskolornas lokalisering
har utredningen undersökt varifrån de olika trädgårdsskolorna rekryterar
sina elever och vart de går efter avslutad utbildning.

Av undersökningen framgår att av de elever, som under åren 1958—1960
antagits vid trädgårdsskolorna, i runt tal hälften studerat vid det egna områdets
skola. Vid Alnarp har sålunda 67 procent av eleverna kommit från
Götaland, vid Experimentalfältet 30 procent från Svealand och vid Söråker
44 procent från Norrland. Av eleverna från Alnarp och Experimentalfältet
stannade ca 60 procent inom Götaland resp. Svealand, medan ca 50 procent
av eleverna från Söråker stannade inom Norrland. Vid bedömningen av
dessa uppgifter bör dock observeras att anläggarutbildning endast funnits
att tillgå vid skolan vid Experimentalfältet.

Utredningen anser att det av undersökningen framgår att det inte har så
stor betydelse som tidigare ansetts att utbildningen är förlagd inom det egna
området.

Trädgårdsnäringsutredningen övergår därefter till att diskutera tre olika
alternativ för förläggning av trädgårdsskolorna.

Alternativ 1 innebär, att trädgårdsförmans- och trädgårdsteknikerkurserna
koncentreras till endast en trädgårdsskola förlagd till Alnarp. De skäl,
som utredningen anser tala för och emot detta alternativ, är sammanfattningsvis
följande.

Som fördel med enbart en trädgårdsskola kan åberopas, att härigenom erhålls
en rationell undervisning. Undervisningskostnaderna per elev begränsas
genom alt klassavdelningar med fullt antal elever kan organiseras och
därigenom att sorlimentsodlingar och övrig undervisningsutrustning inte
behöver finnas på flera platser. Samtidigt förbättras specialiseringsmöjligheterna
för eleverna. Förläggning av förmans- och teknikerkurserna till eu
en.^.a. P^s ltan emellertid förväntas medföra väsentligt sämre rekryteringsmöjligheter.
Den snabba utvecklingen inom kommunikationsområdet torde
dock något ha minskat denna nackdel. Vidare kan en sådan negativ effekt
på elevrekryteringen i någon mån mildras genom resebidrag. En annan nackdel
med enbart en skola är, att den utvecklingsbefrämjande konkurrens, som
två eller flera skolor ger, bortfaller.

Alnarp torde vara den lämpligaste förläggningsplatsen vid detta alternativ.
Där erhålls nämligen direkt anknytning till den högre trädgårdsutbild -

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

ningen. Genom att anlita de lärare, forskare och försöksmän, som kommer
att finnas vid lantbrukshögskolans trädgårdssektion i Alnarp, kan speciallärare
erhållas. Vidare kommer vid Alnarp att finnas undervisningsodlingar
och försöksodlingar inom trädgårdsområdet i större omfattning än på någon
annan plats. Trädgårdsnäringen är dessutom i hög grad koncentrerad
till södra Sverige. Klimatet möjliggör odling av samtliga de växter, som kan
odlas i Sverige.För anläggarutbildningen finns demonstrationsobjekt i Lund,
Malmö och Köpenhamn. Även vad lokalutrymmen beträffar har Alnarp vissa
fördelar, eftersom vissa undervisningslokaler kan vara gemensamma med
övrig undervisning. Dessutom finns där betydande bostadsutrymmen för eleverna.

Alternativ II innebär, att det skall finnas två trädgårdsskolor i landet och
att dessa med hänsyn till trädgårdsodlingens lokalisering bör förläggas till
Alnarp resp. lämplig plats i mellersta Sverige. Rörande detta alternativ anför
utredningen bl. a. följande.

Fördelarna med två skolor får främst anses vara att trädgårdsodlingen i
mellersta Sverige därigenom erhåller stöd av en egen trädgårdsskola. Detta
torde vara av väsentlig betydelse dels för elevrekryteringen, dels för kontakten
med yrkesutövarna. Som nackdelar kan anföras att utbildningskostnaden
per elev torde bli något högre vid två skolor än vid en skola. Vidare
måste beaktas investeringskostnaderna för ny skola i mellersta Sverige,
eftersom skolan på Experimentalfältet måste flyttas i samband med utbyggnaden
av Stockholms universitet.

Vissa fördelar skulle eventuellt uppnås genom en specialisering i utbildningens
inriktning mellan de båda skolorna. Sålunda skulle odlingsutbildningen
i sin helhet kunna förläggas till Alnarp, medan anläggarutbildningen
förlädes till skolan i mellersta Sverige. En sådan specialisering torde kunna
minska undervisningskostnaderna något. Å andra sidan måste då samtliga
elever, som önskar odlarutbildning, söka sig till Alnarp, och samtliga
elever, som önskar anläggarutbildning, söka sig till skolan i mellersta Sverige.

Med hänsyn till att en trädgårdsskola i mellersta Sverige måste nybyggas
kan i detta alternativ även övervägas att förlägga trädgårdsutbildningen för
Norrland och en del av mellersta Sverige till den nuvarande trädgårdsskolan
vid Söråker. En sådan förläggning är dock mycket tveksam med hänsyn
till att Söråker ligger så långt norr om tyngdpunkten för det trädgårdsodlingsområde
denna skola då skulle betjäna. Huvudparten av de blivande
trädgårdsmästarna i mellersta Sverige skulle sannolikt föredra Alnarp framför
Söråker. Trädgårdsskolan i Söråker kräver dessutom betydande investeringar,
om elevantalet skall kunna ökas till en någorlunda godtagbar nivå.
Oavsett om Söråker-skolan utbyggs eller om en ny skola byggs i mellersta
Sverige måste alltså betydande investeringar ske. Under sådana förhållanden
torde det senare alternativet vara att föredra.

Alternativ III innebär, att särskilda trädgårdsskolor liksom f. n. skall finnas
i såväl södra och mellersta som norra Sverige.

Fördelarna med detta alternativ är, att en god lokal anknytning erhålls.
Detta har betydelse för elevrekryteringen och för anpassningen av utbildningen
till de skilda produktionsförutsättningar, som finns inom olika delar
av landet. Kostnaderna per utbildad elev blir dock vid detta alternativ
högre än vid de övriga alternativen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Trädgårdsnäringsutredningen har stannat för, att särskilda trädgårdsskolor
bör finnas såväl i Alnarp som i mellersta Sverige. För Norrlands vidkommande
föreslår utredningen att trädgårdsundervisning av minst samma
omfattning som f. n. bör stå till förfogande även framgent. Enligt utredningens
mening bör vid trädgårdsskolorna i Alnarp och mellersta Sverige
anordnas — förutom grundläggande yrkeskurs — även trädgårdsförmanskurs.
I Alnarp bör förmanskursen omfatta en anläggarlinje och en odlarlinje,
inom vilken möjlighet bör finnas att vid sidan om allmän odlarkurs
välja specialinriktning på växthusodling, fruktodling och plantskoleskötsel.
Vid trädgårdsskolan i mellersta Sverige bör enligt utredningens uppfattning
anordnas en anläggarlinje och en odlarlinje, inriktad på växthusodling.
Trädgårdsteknikerkursen anser utredningen böra förläggas till Alnarp.
Som skäl härför åberopar utredningen i huvudsak vad som förut anförts
om utbildningsresurserna i Alnarp.

I fråga om lokaliseringen av trädgåi-dsskolan i mellersta Sverige erinrar
utredningen om att den nuvarande skolans område vid Experimentalfältet
snart kommer att tas i anspråk vid utbyggnaden av Stockholms universitet.
En förflyttning av trädgårdsskolan blir därmed aktuell. Utredningen
har undersökt ett flertal olika förläggningsalternativ. Av dessa har utredningen
närmare övervägt tre, nämligen förläggning av trädgårdsskolan
till Mälaröarna, till Ulvhälls lantbruksskolas nuvarande område i Strängnäs
samt till ett område inom Norrköpings stad. I samtliga dessa fall har förläggningen
varit godtagbar ur såväl jordarts- som klimatsynpunkt. Alternativet
med förläggning till Strängnäs anser sig utredningen ej kunna förorda
och anför härom bl. a. följande.

Det har övervägts att inrymma trädgårdsskolan inom de byggnader, som
disponeras av Ulvhälls lantbruksskola och som ägs av Strängnäs stad. Denna
möjlighet är dock beroende av en förflyttning av lantbruksskolan. Då förflyttning
kan ske först om några år, skulle trädgårdsundervisningen i
Strängnäs under en övergångstid få förläggas till provisoriska lokaler. Trädgårdsodling
förekommer endast i begränsad omfattning inom området och
demonstrationsmöjligheter i fråga om parkanläggningar m. m. är begränsade.

I valet mellan de båda andra alternativen har utredningen stannat för att
förorda placering i Norrköping.

I anslutning till såväl Mälaröarna som Norrköping ligger betydande odlingsdistrikt
samt omfattande parkanläggningar. Båda förläggningsalternativen
är lämpliga ur kommunikationssynpunkt. På Mälaröarna torde erforderlig
tomt kunna disponeras på staten tillhörig mark. Någon lämplig byggnation
finns emellertid inte. Kostnaderna för tomtens iordningsställande och
för att uppföra byggnader måste täckas med statsmedel.

Norrköpings stad har förklarat sig beredd att bidraga till skolans tillkomst
genom att ställa erforderligt område, yttre ledningar och vägar till förfogande
utan ersättning samt uppföra nödvändiga byggnader, vilka mot
årlig hyra skulle överlåtas till skolan. Denna skulle förläggas till ett område
vid Himmelstalund, som ligger omedelbart sydväst om Norrköping och
som gränsar i nordost till Motala ström och i öster till riksväg nr 1. Jordarten
utgörs i huvudsak av lättlera och mo. Marken är väl lämpad för träd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

gårdsodling och klimatförhållandena är helt tillfredsställande. Norrköpings
stads fastighetskontor har närmare utformat ett förslag till en trädgårdsskola
vid Himmelstalund. Hyran har efter överläggningar bestämts till ett
fast belopp av 125 000 kr. per år, varvid staden skulle stå för kostnaderna
för både inre och yttre underhåll. I anslutning till skolans område planeras
ett utställningsområde samt ett park- och friluftsområde. Dessutom föreligger
planer på att i närheten förlägga en filial till växtförädlingsanstalten i
kvalöv. Vid denna skulle bl. a. provas vissa nya sorter av trädgårdsväxter.
Ur trädgårdsskolans synpunkt skulle en sådan förläggning av växtförädlingsanstaltens
filial medföra vissa fördelar. Bl. a. skulle vissa försöksodlingar
kunna utnyttjas för demonstrationsändamål.

Utredningen förordar, alt de för skolverksamheten nödvändiga byggnaderna
hyrs enligt långtidskontrakt mellan staten och Norrköpings stad. I
samband med skolans förflyttning till Norrköping bör enligt utredningens
mening staten åta sig huvudmannaskapet för skolan.

Beträffande trädgårdsundervisningen i Norrland anför utredningen, att
det inte är ekonomiskt försvarligt att upprätthålla verksamheten vid Söråker-skolan.
Samtidigt är det dock enligt utredningens mening angeläget,
att möjlighet till trädgårdsutbildning av nuvarande omfattning bibehålls i
Norrland. Utredningen har funnit, att betydande kostnadsbesparingar kan
uppnås, om undervisningen i Norrland samförläggs med annan närstående
utbildning. Trädgårdsundervisning förekommer nu vid lantmannaskolorna
i Umeå och Vindeln. Utredningen anser, att undervisningen i fortsättningen
hör förläggas till lantmannaskolan i Umeå, som därefter bör benämnas Umeå
lantbruks- och trädgårdsskola.

Där finns bl. a. växthus och vissa övriga trädgårdsanläggningar. Vidare
kommer vid Umeå-skolan att friställas vissa förläggningsutrymmen för elever
i samband med att nuvarande ladugårdsförmanskurs avvecklas. Viss
samundervisning kan ske med eleverna vid lantmannaskolan. Därest trädgårdsförsöksstationen
i norra försöksdistriktet förläggs till Röbäcksdalen,
torde medverkan i trädgårdsundervisningen även kunna erhållas från personal
vid stationen. En sådan samverkan skulle vara ändamålsenlig bl. a. med
hänsyn till att försöksverksamheten är i hög grad koncentrerad till sommaren,
medan undervisningen även omfattar vinterhalvåret.

Verksamheten vid trädgårdsskolan i Söråker bör nedläggas och det bör ankomma
på skolans styrelse och huvudman att i samråd med lantbruksstyrelsen
vidta erforderliga åtgärder för avvecklingen.

Rörande utformningen av trädgårdsundervisningen i Umeå framhåller
utredningen, att kurserna vid skolan i Söråker nu är kortare än vid de båda
andra trädgårdsskolorna. Anledning härtill har främst varit svårigheterna
alt rekrytera elever till en längre yrkesutbildning vid Söråker. Enligt utredningens
mening måste dessa erfarenheter beaktas. Utredningen anser sig
inte kunna bortse från det åtminstone hittills begränsade elevunderlaget
för trädgårdsuthildningen i Norrland. Den sammanlagda undervisningstiden
för den grundläggande yrkeskursen och den därpå följande förmanskursen
vid Umeå-skolan hör därför vara ungefär densamma som nu tilllämpas
vid Söråker. Trädgårdsundervisningen vid Umeå-skolan hör således

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

omfatta en ettårig kursverksamhet bestående av fem-månaders grundläggande
yrkeskurs och återstoden av en förmanskurs. För inträde till förmanskursen
bör krävas genomgången grundläggande yrkeskurs eller motsvarande
utbildning samt praktik av ungefär samma omfattning som för
inträde till ettårig förmanskurs.

Det kan enligt utredningen antas, att den föreslagna förläggningen av
trädgårdsundervisningen kommer att leda till en successivt vidgad rekrytering.
Därest det framdeles visar sig att tillräckligt underlag härför finns,
bör förmanskursen förlängas till en ettårig kurs. Det bör ankomma på
lantbruksstyrelsen att följa ändringarna i elevrekryteringen och i förutsättningarna
för undervisningen i övrigt och framlägga de förslag, som den
framtida utvecklingen gör motiverad.

Grundläggande yrkeskurs bör enligt utredningens förslag förläggas — förutom
till trädgårdsskolorna i Alnarp, Norrköping och Umeå — i första hand
till lantmannaskolan i önnestad. Där finns redan betydande resurser för
trädgårdsundervisning.

I den mån tillräckligt många elever anmäler sig, bör ytterligare lantmannaskolor
få anordna grundläggande kurser i trädgårdsodling. Antalet lantmannaskolor
med trädgårdsutbildning bör dock enligt utredningens mening
inte vara flera än att varje skola kan anlita en hel- eller deltidsanställd
hortonom och en trädgårdsmästare (yrkeslärare) som lärare. Detta
innebär vid tillämpning av 1955 års lantbruksundervisningskommittés förslag
beträffande minimiantalet elever per läraravdelning vid lantbrukets yrkesskolor,
att antalet elever skall uppgå till minst 16, om två lärare skall
kurina anställas. Det torde emellertid böra ankomma på lantbruksstyrelsen
att — i likhet med vad som gäller för de yrkesskolor som sorterar under överstyrelsen
för yrkesutbildning —- i varje särskilt fall pröva, när grundläggande
yrkeskurs inom trädgårdsområdet skall få inrättas vid en skola eller avvecklas
vid skola med alltför få elever.

I likhet med trädgårdsskoleutredningen och 1957 års lantbruksundervisningskommitté
föreslår trädgårdsnäringsutredningen att fruktodlingsskolan
i Urshult skall nedläggas.

Slutligen redovisar trädgårdsnäringsutredningen personal- och
kostnadsberäkningar för den föreslagna trädgårdsundervisningen.
Vad gäller lärare bör enligt utredningens mening finnas dels ämneslärare,
som avlagt hortonomexamen eller trädgårdsarkitektexamen, dels yrkeslärare,
som genomgått den av utredningen föreslagna trädgårdsteknikerkursen
(övergångsvis nuvarande trädgårdsskola). För lärarna vid en trädgårdsskola
bör härutöver gälla samma kompetensfordringar, tillsättningsförfarande
m. m. som för motsvarande befattningshavare vid lantbruksskola, (lantmannaskola).
Föreståndare för trädgårdsskola bör benämnas rektor.

Utredningen berör därefter olika lärarkategoriers undervisningsskyldighet
och uttalar härom bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Trädgårdsnäringsutredningen anser, att undervisningsskyldigheten i stort
sett bör vara av samma omfattning som inom jordbruksundervisningen. Med
hänsyn till att vissa av lärarna skall förestå fackavdelning samt till att en
stor del av undervisningen skall fullgöras på högre stadier har utredningen
räknat med en genomsnittlig undervisningsskyldighet för ämneslärarna omfattande
20 teoretiska undervisningstimmar per vecka. Mellan lärarna bör
sedan undervisningstidens längd differentieras på så sätt, att lärare, som
förestår fackavdelning eller som bär mera krävande undervisning, bör kunna
tilldelas färre timmar, medan övriga lärare erhåller i motsvarande man
fler timmar. För rektor har utredningen räknat med 14 teoretiska undervisningstimmar
per vecka och för yrkeslärare 34 praktiska undervisningstimmar
per vecka. Undervisningsskyldigheten bör enligt utredningens mening
omfatta 42 veckor per år, vilket också förordats för lantbruksskolornas del.

Enligt utredningens beräkningar kommer undervisningsskyldigheten per
år att uppgå till för rektor 588 timmar teoretisk undervisning, för ämneslärare
840 timmar teoretisk undervisning och för yrkeslärare 1 428 timmar
praktisk undervisning. Med ledning härav och av undervisningens omfattning
har utredningen beräknat behovet av lärare vid olika skolor och funnit
följande antal erforderligt.

	Alnarp	Norrköping	Umeå
Rektor....................	............... 1	1	—
Ämneslärare ..............	............... 5	3	1
Yrkeslärare...............	............... 2	1/2	1/2

önnestad

1/3

Utöver i sammanställningen upptagna lärare behövs speciallärare inom
vissa ämnesområden. I den mån de av utredningen föreslagna specialkurserna
får avsevärd anslutning erfordras särskilda lärarkrafter även härför.

Utredningens beräkningar av ändringarna i statens kostnader för trädgårdsundervisningen
redovisas i följande sammanställning.

Statens

kostnader

1959/60

I. Trädgårdsskolan (trädgårdsavdelningen)
i Alnarp

Avlöningar ........................ 236 800

Speciallärare ...................... 8 900

Bränsle, städning, utrustning m. m... 59 100

Andel av administrationskostnaderna

vid Alnarps-institutet .............. 25 000

II. Trädgårdsskolan vid Experimentalfältet

Statsbidrag till löner .............. 147 000

Driftskostnadsbidrag................ 83 000

III. Trädgårdsskolan i Norrköping

Avlöningar (1 rektor, 3 ämneslärare, 2
yrkeslärare eller trädgårdsmästare jämte

viss övrig personal) ................

Speciallärare ......................

Driftskostnader ....................

Arrendekostnad ....................

-> llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr .9.9

Förändring till följd av
utredningens förslag
ökning minskning

147 000
83 000

175 000
10 000
60 000
125 000

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

/V.	Umeå lantbruks- och trädgårdsskola	Statens kostnader 1959/60	Förändring till följd av utredningens förslag ökning minskning
	Merkostnad till följd av utredningens förslag: Statsbidrag till lärarlöner (1 ämneslä-rare, 1 yrkeslärare och speciallärare). . Driftskostnadsbidrag........		50 000 15 000
V.	Grundläggande yrkeskurs vid vissa lant-mannaskolor ...........		75 000
VI.	Trädgårdsskolan i Söråker Statsbidrag till lärarlöner, driftskostna-der m. m............	1959 118 200		118 200
VII.	(Bidrag från landsting 50 000 kr.) Fruktodlingsskolan i Urshult Statsbidrag till löner, driftskostnader m. m. ......	60 200		60 200
VIII.	(Bidrag från landsting 40 000 kr.) (Bidrag från hush.ssällsk. 2 000 kr.) Specialkurser .......		25 000
IX.	Bidrag vid författande av kurslitteratur	—	5 000	____
	Summa	738 300	540 000	408 500
Yttranden. Utredningens beräkningar i	fråga om	behovet	av ut-

bildning har berörts av endast ett fåtal remissinstanser. Statskontoret
anser att behovet bör bedömas ytterst försiktigt vid det slutliga ställningstagandet
till trädgårdsundervisningens framtida omfattning. Ämbetsverket
understryker också vad utredningen anfört rörande den handelspolitiska utvecklingens
betydelse för det framtida utbildningsbehovet. Arbetsmarknadsstyrelsen
instämmer i utredningens uttalande, att det framtida behovet av
arbetskraft med trädgårdsutbildning är svårbedömbart, eftersom trädgårdsnäringens
framtida utveckling beror av ett flertal faktorer, som f. n. inte
kan överblickas. De beräkningar av utbildningsbehovet som redovisas bör
därför ej betraktas såsom en prognos i egentlig mening utan enbart som en
bedömning. Svenska landskommunernas förbund, Svenska lantarbetsgivaref
öreningen, Sveriges trädgårdsanläggningsförbund, Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter
och Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare anser, att
behovet av utbildad arbetskraft inom trädgårdsanläggningsområdet kommed
att bli större än vad utredningen beräknat. Svenska lantarbetsgivareföreningen
uttalar också, att utbildningsbehovet torde vara något större inom
odlingsområdet än vad utredningen uppskattat det till.

Den av utredningen föreslagna utbildningsgången har i huvudsak
tillstyrkts av remissinstanserna. Gentemot vissa detaljer har dock några
uttalat avvikande mening.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Sålunda anser lantbrnksstyrelsen, att den förberedande yrkesutbildningen

— i den mån den kommer att enbart utgöras av praktik vid trädgårdsföretag

— i likhet med vad som föreslagits för motsvarande utbildning inom jordbrukets
område bör omfatta minst ett år. Enlig styrelsens mening bör för den
grundläggande yrkesutbildningen föreskrivas en minimilängd av 21 veckor,
vilket ger möjlighet till en successiv förlängning av utbildningen efter hand
som praktiska möjligheter härför föreligger. För inträde i trädgårdsförmanskurs
bör, såsom föreslagits för arbets- och driftsledarkurs på jordbrukets
område, fordras minst två års trädgårdspraktik efter genomgången grundläggande
yrkeskurs. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att det mot bakgrunden
av de rekryteringssvårigheter, som tidvis rått vid vissa trädgårdsskolor,
finns skäl till tveksamhet beträffande den jämförelsevis långa förmansutbildningens
attraktivitet. Tänkbart är att en bättre elevrekrytering
skulle kunna erhållas, om kursen något förkortades och organiserades som
en direkt fortsatt praktisk-teoretisk utbildning efter den grundläggande yrkeskur
sen, alltså utan den 20 månaders praktikperiod, som utredningen förutsätter.
Praktiken bör anordnas som en integrerad del av utbildningen.

Svenska stadsförbundet anför, att det på stadskommunala området äger
rum en systematisk lärlingsutbildning och att det är sannolikt, att stadskommunala
lärlingsnämnden så småningom kommer att utarbeta utbildningsplaner
även för lärlingar inom parkförvaltningarna. Om denna lärlingsutbildning
skulle få en liknande utformning som den grundläggande yrkesutbildningen,
är det angeläget att lärlingarna kan vinna inträde i förmanskursen
utan att först behöva genomgå grundläggande yrkeskurs. Förbundet
framhåller också att längre praktik bör krävas för inträde i trädgårdsteknikerkursen.
Enligt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund är det mest
iögonenfallande i den nya utbildningsgången att praktiktiden nedskurits.
Förbundet anser detta i och för sig vara mycket beklagligt. Att så sker torde
dock vara ofrånkomligt, om man skall få större anslutning till trädgårdsutbildningen
och förhindra att ungdomen försvinner till andra, mera lättillgängliga
bildningsvägar. Handelsträdgårdsmästareförbundet uttalar vidare,
liksom även Svenska lantarbetsgivareföreningen, att, såsom föreslagits på
jordbruksområdet, statsbidrag med 100 kr. per elev och månad bör utgå till
praktikvärd för olägenheten att la emot oerfarna elever, som ej genomgått
grundläggande yrkeskurs. Föreningen Sveriges kyrkogårdsföreståndare och
Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare framhåller, att vid utformande
av intagningsbestämmelserna till grundläggande yrkeskurs måste beaktas
att grundskolereformen kan vara helt genomförd först efter ett antal år. Därför
bör under eu övergångsperiod annan kompletterande skolunderbyggnad
kunna godtas. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut hyser den
uppfattningen, att för inträde i teknikerkursens odlingslinje bör krävas, att
sökanden genomgått förmanskursens allmänna linje eller kan styrka motsvarande
kompetens.

Benämningarna trädgårdsförmanskurs och trädgårdsteknikerkurs
anser vissa remissinstanser vara mindre lämpliga. Sålunda
föreslår Föreningen Sveriges trädyårdskonsulenter, att benämningen
trädgårdsteknikcrkurs utbyts mot trädgårdsmästarkurs. Skogs- och lantbruksakademien,
Svenska la utarbe t sgivare före ningen, Föreningen Sveriges
trädgårdsarkitekter och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund förordar,
att trädgårdsförmanskursen benämns trädgårdsanläggar- och trädgårdsodlarkurs,
medan SACO, TCO, Sveriges hortonomförbund, Föreningen Sveriges
kyrkogårdsf öreståndare, Centralorganisationen för examinerade träd2-f
Iiihang till riksdagens protokoll I9(>2.1 samt. Nr 99

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

gårdsmästare och Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare anser att kursen
bör kallas trädgårdsmästarkurs.

Förslagen lörande uppläggningen och omfattningen av
de olika kurserna har i stort sett tillstyrkts av remissinstanserna.
Beträffande trädgårdsförmans- och trädgårdsteknikerkurserna framförs
dock i vissa av utlåtandena synpunkter på kursplanernas utformning.

I fråga om trädgårdsförmanskursen anför Skogs- och lantbruksakademien,
att samläsning mellan odlar- och anläggarlinjerna synes svår att genomföra
i den utsträckning utredningen avsett. Liknande uppfattning hyser Föreningen
Svenska trädgårdsarkitekter, Föreningen Sveriges kgrkogårdsföreståndare
och Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare. Härvid framhålls särskilt
önskvärdheten av ytterligare uppdelning mellan linjerna i ämnen av ekonomisk
och arbetsledande natur. Enligt Föreningen Sveriges stadsträdqårdsmastare
och Föreningen Sveriges kgrkogårdsf öreståndare bör ämnet trädgårdsanläggning
få större utrymme i kursplanen.

Även beträffande trädgårdsteknikerkursen uttalar sig Skogs- och lantvruksakademien,
Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter, Föreningen Sveriges
kyrkogardsf öreståndare, Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare och
'' venska stadsförbundet för längre gående differentiering mellan anläggaroch
odlarlinjerna än i utredningens förslag till kursplaner. Föreningen Sveriges
stadsträdgårdsmästare betonar vikten av att i kursplanen för anläggarmjen
tillräckligt utrymme ges åt ämnena arbetsorganisation, arbetsplanering
ccj1 ackordsfrågor samt för information rörande landskapsvård, skötsel
av fritidsområden och om den kommunala förvaltningsorganisationen
Aven Svenska stadsförbundet förutsätter, att utbildningen anpassas efter

ommunernas behov. Centralorganisationen för examinerade trädgårdsmästare
framhåller, att större hänsyn måste tas till att eleverna erhåller statliga
och kommunala anställningar efter avslutad utbildning.

De av utredningen föreslagna specialkurserna anser samtliga remissinstanser
vara värdefulla. Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges yrkesfruktodlares
riksförbund, Föreningen Sveriges kgrkogårdsf öreståndare och
Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare finner, att det torde vara väl
motiverat med ett betydligt större årligt anslag än 25 000 kr. för dylika
kurser. Även förslaget, att medel bör anvisas för att förbättra tillgången på
kurslitteratur på trädgårdsområdet tillstyrks genomgående.

Mot den av utredningen föreslagna lokaliseringen av trädg
årds under visningen har åtskilliga remissinstanser anmält avvikande
mening. Förläggning av en trädgårdsskola — inrymmande samtliga
stadier i den föreslagna utbildningsgången — till Alnarp har dock i allmänhet
tillstyrkts i utlåtandena. Däremot har förslaget att förlägga den
mellansvenska skolan till Norrköping mötts av kritik.

Statskontoret förordar, att trädgårdsförmansutbildningen koncentreras
till trädgårdsskolan i Alnarp. Utredningens förslag beträffande lokalisering
av trädgårdsskola med grundläggande yrkeskurs och trädgårdsförinanskurs
till Norrköping tillstyrks av Riksförbundet Landsbygdens folk,
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, SACO, Sveriges hortonomförbiind,
Föreningen Sveriges kgrkogårdsf öreståndare, Centralorganisationen
for examinerade trädgårdsmästare, Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare
och lokaliseringsutredningen. Stadsfullmäktige i Norrköpings stad

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

utfäster sig att medverka till skolans tillkomst på sätt utredningen redovisat.
Riksrevisionsverket anser det av utredningen angivna sättet för Norrköpings
stads medverkan till trädgårdsskolans tillkomst vara godtagbart
för statsverket.

Lantbruksstijrelsen kan däremot ej tillstyrka förslaget om skolans förläggning
till Norrköping utan förordar, att frågan tas upp till förnyat övervägande
och att man därvid inriktar sig på en förläggning till Mälardalen.
Styrelsen menar att härvid bör utrönas i vad mån Bergianska stiftelsens
medverkan kan påräknas. Som motiv för sin uppfattning uttalar styrelsen
bl. a. följande.

Vid valet av förläggningsplats bör enligt styrelsens uppfattning främst
tillses att skolan förläggs till den del av mellersta Sverige som har den
mest omfattande och högtstående trädgårdsproduktionen och trädgårdsanläggarverksamheten.
Även om en ej obetydlig sådan produktion och
verksamhet bedrivs i och i trakten av Norrköping är den dock ringa jämfört
med förhållandena inom Mälarområdet. Inom detta område kommer
trädgårdsskolan att på nära håll få betydligt större tillgång till demonstrations-
och åskådningsmaterial i form av handelsträdgårdsföretag och trädgårdsanläggningar.
Styrelsen anser det vara angeläget att utbildning av
trädgårdsanläggare kan ske inom område med sådana topografiska och
andra variationer, som är karakteristiska för större delen av landet.

I huvudsak liknande synpunkter framhålls av Skogs- och lantbruksakademien,
lantbrukshögskolan och statens lantbruks försök, Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, Sveriges lantbruksförbund, Hushållningssällskapens
förbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges
trädgårdsanläggningsförbund, Svenska plantskolornas riksförbund, Föreningen
Svenska trädgårdsarkitekter, Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter
och TCO. överstyrelsen för yrkesutbildning erinrar om att förläggning
till Gotland med hänsyn till den ogynnsamma befolkningsutvecklingen
kan anses motiverad. Arbetsmarknadsstyrelsen förordar att förläggning
av skolan till Strängnäs ytterligare övervägs.

Djurgårdsnämnden anför, att det med hänsyn till den beslutade utbyggnaden
av Stockholms universitet är angeläget att utflyttning av trädgårdsskolan
på Experimentalfältet kommer till stånd snarast möjligt. Flyttningen
bör ha skett före årsskiftet 1963/64, vilket förutsätter endera att den
undervisningskurs, som börjar på senhösten 1962, inställs eller att garanti
skapas för att undervisningen fr. o. m. hösten 1963 kan förläggas till den
nya skolan i Norrköping.

Utredningens förslag rörande den fortsatta trädgårds undervisningen
i Norrland har mött stark kritik vid remissbehandlingen
såväl i fråga om undervisningens omfattning som lokaliseringen därav.
Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantarbetsgivaref öreningen, Sveriges
handel strädgårdsmästare förbund, SACO, TCO, Sveriges hortonomförbund
Föreningen Sveriges trådgårdskonsulenter, Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut, Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästare, Centralorganisationen
för examinerade trädgårdsmästare, Samarbetsdelegationen för

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

de fyra nordligaste länen, Norrlands trädgårdsskoleförbund, Västernorrlands
läns landsting, Västerbottens läns landsting, Föreningen Sveriges kyrkogårds
föreståndare, Västernorrlands handelsträdgårdsmästareförening,
Västernorrlands läns trädgårdsodlareförbund och Hässjö kommun hyser
den uppfattningen att undervisningens omfattning i Norrland bör vara sådan
att fullständig trädgårdsförmansutbildning kan erhållas där. Det anses
synnerligen olämpligt att den föreslagna undervisningen ej ger möjlighet till
samma konsekventa utbildningsgång som vid trädgårdsskolorna i Alnarp
och Norrköping. Lantbruksstyrelsen anser däremot skäl tala för att endast
grundläggande yrkeskurs anordnas i Norrland, men att denna om tillräckligt
underlag finns bör kunna kompletteras med en ettårig förmansutbildning.
Statskontoret avstyrker förslaget att anordna förmansutbildning vid lantmannaskolan
i Umeå. Överstyrelsen för yrkesutbildning finner det olämpligt,
att en kurs om ett halvt år har samma benämning som den ettåriga förmansutbildningen.

Vad gäller lokaliseringen av trädgårdsutbildning i Norrland anser sig
lantbruksstyrelsen ej kunna ta definitiv ställning på grundval av det material
trädgårdsnäringsutredningen redovisat och förordar därför att frågan
blir föremål för ytterligare utredning. Liknande synpunkter framförs
av Skogs- och lantbruksakademien, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens förbund, SACO, Sveriges
hortonomförbund, Föreningen Sveriges kyrkogårdsföreståndare, Centralorganisationen
för examinerade trädgårdsmästare, Föreningen Sveriges
stadsträdgårdsmästare. För att trädgårdsskolan i Söråker skall bibehållas
och upprustas uttalar sig Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter, Norrlands trädgårdsskoleförbund,
Västernorrlands handelsträdgårdsmåstareförening, Västernorrlands
läns trädgårdsodlare förbund och Hässjö kommun. Västerbottens läns landsting
förutsätter, att staten svarar för kostnaderna för trädgårdsundervisningen
vid skolan i Umeå.

Västernorrlands läns landsting anser, att trädgårdsskolan i Söråker bör
utbyggas och inrättas för att ersätta trädgårdsskolan vid Experimentalfältet.
I vart fall bör erforderlig ekonomisk utredning verkställas beträffande
konsekvenserna av en nedläggning av skolan i Söråker. Däremot tillstyrker
statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska lantarbetsgivareföreningen,
att trädgårdsskolan i Söråker nedläggs enligt utredningens
förslag. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök uttalar
sig för att Norrland på grund av sina varierande klimatiska betingelser
bör ha två utbildningsanstalter. Om endast en skola kommer i fråga bör
den dock placeras i Umeå.

Förslaget att lägga ner verksamheten vid fruktodlingsskolan
i Urshult och att hänvisa de studerande, som vill åtnjuta kvalificerad
undervisning, till Alnarp samt att anordna kortare yrkesutbildning inom
fruktodlingen vid den grundläggande yrkeskursen vid önnestads lantmannaskola
tillstyrks i huvudsak av remissinstanserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

Utredningens beräkningar i fråga om behovet av lärare och
kostnaderna för den nya utbildningsgången samt lärarnas
lönesättning och undervisningsskyldighet har endast berörts i ett
fåtal yttranden. Statskontoret har ej haft något att erinra mot utredningens
beräkningar av behovet av lärare och redovisningen av kostnaderna.
Skogs- och lantbruksakademien har ingen erinran att göra mot förslaget
beträffande lärarnas undervisningsskyldighet. SACO och Sveriges hortonomförbund
anser däremot starka skäl tala för en större variation i undervisningsskyldigheten
än vad som angivits av utredningen. För lärare bör
fastställas 18—24 timmar och för rektor 8—20 timmar per vecka. De båda
organisationerna framhåller vidare, att det är angeläget att samma normer
tillämpas för lärare vid trädgårdsundervisningsanstalterna som för lärare vid
jordbrukets yrkesskolor. Svenska lantarbetsgivareföreningen ifrågasätter,
om inte det sammanlagda antalet lärotimmar vid de grundläggande yrkeskurserna
blir större än vad utredningen redovisat.

III. Trädgårdsnäringens rationaliseringsstöd

Gällande bestämmelser, m. m. Statligt stöd till rationalisering inom trädgårdsnäringen
utgår enligt kungörelsen den 3 juni 1955, nr 354, (ändr.
1955: 578, 1957: 241 och 1960: 252) angående statligt stöd till trädgårdsnäringens
rationalisering eller, såvitt gäller företag av sådan storlek att de är
av industriell karaktär, enligt kungörelsen den 3 juni 1960, nr 372, om statligt
kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.

Syftet med stödverksamheten enligt kungörelsen angående statligt stöd
till trädgårdsnäringens rationalisering är att främja strävandena att höja
näringens effektivitet och därigenom skapa tillfredsställande försörjningsmöjligheter
för dess utövare. Stöd kan utgå i torm av lånegaranti och statsbidrag.

Lånegaranti kan beviljas enskild person eller sammanslutning, som äger
eller brukar anläggning för yrkesmässig produktion av trädgårdsprodukter
eller för musttillverkning under förutsättning att anläggningen bestått redan
före den 1 juli 1955 och då fortfarande drevs. Härutöver gäller, att lånegaranti
må beviljas endast om företaget ej är av större omfattning än atl lör
driften, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, erfordras allenast en
helårsanställd arbetare. För rationaliseringsåtgärd, som uppenbarligen inte
kan genomföras utan statligt stöd, må dock enligt en år 196Ö ändrad undantagsbestämmelse
garanti beviljas även företag av större omfattning, om rationaliseringsbehovet
är särskilt framträdande eller andra särskilda omständigheter
föreligger.

Lånegaranti må åtnjutas för att genomföra rationaliseringsåtgärder, vilka
är ägnade att effektivisera och förbilliga driften och mera varaktigt förbättra
ekonomibyggnader eller tekniska anordningar, såsom ombyggnad
eller förbättring av växthus, värmeanläggningar samt arbets- och lagerlokaler,
anläggande eller förbättring av vattenrenings- och bevattningsanläggningar
samt transportanordningar och inredningar i växthus ävensom
inrättande av sorterings- och lagringslokaler med kylrum och övriga liknande
rationaliseringsåtgärder. En ytterligare förutsättning skall vara, att
den åtgärd, för vilken stöd begäres, framstår som ekonomiskt försvarbar

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

med hänsyn till den förbättring av företagets driftsekonomi och företagarens
försörjningsmöjligheter, som den kan väntas medföra. Lånegaranti må beviljas
för högst ett belopp som motsvarar den godkända kostnaden för ålgarden.
Garanti får inte beviljas för lån, vilket sökanden kan erhålla som
bottenlån. Låntagare skall ställa säkerhet, som befinns tillfredsställande
ur det allmännas synpunkt.

Amortering av trädgårdsrationaliseringslån skall ske efter plan, vid vars
uppgörande skall beaktas sökandens betalningsförmåga och den avkastning
som kan erhållas av företaget. Amortering skall påbörjas senast under andra
året efter första lyftningsdagen och amorteringstiden får ej överstiga tio
år. Om skäl därtill föreligger, får dock amorteringstiden utsträckas till
högst 15 år. Låntagare kan, om med hänsyn till särskilda förhållanden så
linns påkallat, under högst två år efter första lyftningsdagen beviljas anstånd
med att erlägga ränta. Härvid skall den upplupna räntan vid anståndstidens
slut läggas till den beviljade lånesumman.

Statsbidrag till rationaliseringsåtgärd av förut nämnt slag må utgå till
enskild person eller sammanslutning, som äger eller brukar trädgårdsföretag.
Förutsättning för att bidrag må utgå är att brukarens och, i fråga om
sammanslutning, dess medlemmars ekonomiska ställning ej är så god att
behov av bidrag för att utföra åtgärden uppenbarligen ej föreligger. Vidare
gäller, att företaget ej far vara av större omfattning, än att för driften erfordras,
förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, endast en helårsanställd
arbetare.

Statsbidrag må utgå med högst 25 procent av den godkända kostnaden

,nrnnnat,IOnallSeringsåt8ärden UPP tm ett sammanlagt kostnadsbelopp av
1UUU0 kr. och med högst 15 procent av överskjutande kostnad. Statsbidrag
för ett och samma företag får dock normalt inte utgå med mer än 5 000 kr.
Bidrag skall i regel utgå i form av avskrivningslån, för vilket skall ställas
säkerhet. Avskrivningslån skall normalt, sedan fem år förflutit från det
lanet utbetalats, under vart och ett av de följande fem åren avskrivas med en
femtedel.

t- Administrationen av det statliga stödet till trädgårdsnäringen enligt nu
ifrågavarande kungörelse handhas av lantbruksstyrelsen.

Sedan den 1 juli 1955, då angivna bestämmelser om det statliga stödet
till trädgårdsnäringens rationalisering trädde i kraft, har fram till utgången
av budgetåret 1960/61 stödverksamheten haft den omfattning, som
Iramgår av följande sammanställning.

Budgetår

1955/56

1956/57

1957/68

1958/59

1959/60

1960/61

Summa

Ansökningar	Lånegaran-	Statsbi-	Avvisa-
Inkomna	Beviljade	tier, kr.	drag, kr.	de an-sökn.
180	82	691 895	167 780	36
128	101	740 250	175 025	25
72	49	519100	95 745	11
47	44	455 170	99 350	7
60	36	419 735	80 515	19
70	49	625 225	97 930	22
557	361	3 451 375	716 345	120

De vanligaste rationaliseringsåtgärderna har varit omläggning av värmeanläggningar
i växthus främst i samband med övergång till oljeeldning, ombyggnad
av växthus, uppförande eller ombyggnad av pack-, arbets- och lagerlokaler
i handelsträdgårdar, plantskolor och fruktodlingar samt bevattningsanläggningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

För innevarande budgetår har den ram inom vilken lånegaranti må beviljas
fastställts till 2 000 000 kr. Till bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering
har för samma budgetår under riksstatens nionde huvudtitel anvisats
ett anslag av 1 000 kr. Vid utgången av budgetåret 1960/61 förelåg
emellertid å anslaget en reservation av i runt tal 345 000 kr.

Enligt kungörelsen om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri
kan stöd lämnas i form av lånegaranti eller hantverks- och industrilån.
Stödverksamhetens huvudsyfte är att främja hemslöjd, hantverk och
Småindustri samt därmed jämförlig verksamhet. Om särskilda skäl föreligger
må kreditstöd lämnas även bl. a. i fråga om verksamhet hänförlig till
jordbrukets binäringar.

Kreditstöd må lämnas för nybyggnad, tillbyggnad, ombyggnad eller inredning
av lokaler eller anläggningar som är nödvändiga för verksamheten,
för anskaffning av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om
särskilda skäl föreligger, för anskaffning av omsättningstillgångar. Ärenden
angående kreditstöd skall bedömas med särskild hänsyn till sysselsättnings-
och lokaliseringssynpunkter.

Lånegaranti må endast beviljas för lån som är avsedda att amorteras
inom högst tio år från första lyftningsdagen. Om särskilda skäl föreligger
må dock garanti lämnas för lån med en amorteringstid av högst tjugo år
samt för lån i fråga om vilka amortering skall anstå under högst tre år.

Hantverks- och industrilån må beviljas en och samma sökande till ett
belopp av högst 50 000 kr. eller, i fråga om lån för anskaffning av maskiner,
75 000 kr. Om särskilda förhållanden föranleder därtill kan dock lån
beviljas till högre belopp. Beträffande längsta amorteringstid och rörande
amorteringsfrihet gäller samma regler som vid lånegaranti. Administrationen
av kreditstödet handhas av kommerskollegium och företagarföreningarna.

Kreditgaranti för lån till trädgårdsföretag har med stöd av förutnämnda
kungörelse eller äldre bestämmelser från 1955 fram till mitten av 1961 beviljats
för ett sammanlagt belopp av 300 000 kr. Lån har under samma tid
utlämnats till trädgårdsföretag med sammanlagt 815 891 kr.

Trädgårdsnäringsutredningens förslag. Utredningen framhåller inledningsvis,
att det är synnerligen angeläget att rationaliseringssträvandena inom
trädgårdsnäringen främjas. En fortsatt rationalisering synes nämligen vara
bäst ägnad att mildra de svårigheter, som näringen på grund av den starka
konkurrensen från utlandet har att möta och som vid eventuell anknytning
till en större marknad kan komma att väsentligt skärpas. Rationalisering
av odlingarna samt övergång till nya metoder och ny teknik är enligt utredningen
förutsättningar för att den svenska trädgårdsnäringen skall kunna
hävda sig vid en sådan utveckling. Rationaliseringen är dock förenad med
dryga kostnader, varav en väsentlig del avser investeringar i byggnader och
andra anläggningar av långsiktig karaktär. Utredningen understryker i sammanhanget,
alt den skärpta konkurrensen i förening med rationalisering
bär medfört eu tendens mot större företagsenheter på trädgårdsområdet.

Mot bakgrunden av det anförda har utredningen företagit en översyn av

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

gällande bestämmelser för trädgårdsnäringens rationaliseringsstöd. Utredningen
har konstaterat, att bestämmelserna i vissa avseenden är mera restriktivt
utformade än motsvarande bestämmelser beträffande jordbruket.
I vissa fall är olikheterna betingade av skiljaktigheter i förhållandena inom
trädgårdsnäringen och jordbruket. I andra fall synes de enligt utredningen
ej vara motiverade i rådande läge.

I fråga om rationaliseringstödets allmänna utformning
erinrar utredningen om att stöd lämnas dels efter beslut av lantbruksstyrelsen
enligt trädgårdsnäringens rationaliseringskungörelse, dels
etter beslut av kommerskollegium eller företagarföreningarna inom ramen
för kungörelsen om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.
Enligt utredningens uppfattning kan såväl principiella som praktiska
skäl anföras för en samordning av de olika stödformerna. En likformig formell
handläggning av trädgårdsnäringens låne- och lånegarantifrågor skulle
otvivelaktigt innebära fördelar. Frågan bör emellertid tas upp till prövning
först sedan större erfarenhet vunnits av nuvarande stödformer och i
samband med en allmän översyn av kungörelsen om kreditstöd till hemslöjd,
hantverk och småindustri. De nuvarande möjligheterna och formerna för
kreditstöd till trädgårdsnäringen bör därför tills vidare bibehållas.

Ledamoten Thorselius har i en reservation likaledes uttalat sig för att
nuvarande former för handläggningen av ärenden rörande stödet till trädgårdsnäringen
bibehålls, men motiverar sitt ställningstagande på i huvudsak
följande sätt.

Stödåtgärderna på jordbrukets område till specialproduktion av industriell
eller icke-industriell art är uppdelade på samma organ som trädgårdsodlingens
rationaliseringsstöd. Vad som framför allt talar mot en sammanföring
av sistnämnda stöd till lantbruksstyrelsen är att principiella
skillnader inte bör skapas när det gäller kreditstöd till den de! av trädgårdsnäringen,
som har industriell karaktär, å ena sidan samt småindustri och
hantverk a den andra sidan. Såsom ett led i strävandena att på olika vägar
snarast möjligt förbättra näringens konkurrenskraft och allmänna ekonomiska
standard bör berörda ämbetsverk och organisationer så långt sig göra
låter verka för att progressiva och utvecklingsvärda trädgårdsföretag får de
möjligheter till rationaliseringskrediter de behöver.

Utredningen övergår härefter till sina förslag till ändringar i bestämmelserna
rörande lånegaranti i trädgårdsnäringens rationaliseringskungörelse.
Vad gäller de allmänna villkoren för att lånegaranti
skall få beviljas uttalar utredningen, att det med hänsyn till rationaliseringens
betydelse för trädgårdsnäringen och till det ökade behovet av
rationalisering ej finns anledning att såsom nu begränsa stödet till företag
med, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, högst en helårsanställd
arbetare. Trädgårdsproduktionen är nämligen synnerligen arbetsintensiv
och trädgårdsföretag med några anställda utgör inga stora företagsenheter
jämfört med exempelvis jordbruksföretag med lika stor arbetsstyr -

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

ka. Skäl talar emellertid enligt utredningens mening för att en övre gräns
alltjämt bibehålls i form av ett högsta belopp för lånegaranti, som kan beviljas
ett och samma företag. Utredningen föreslår därför, att lånegaranti
må beviljas ett företag intill ett belopp av högst 100 000 kr. Det bör dock
vara Kungl. Maj :t obetaget att — därest särskilda skäl så motiverar —
lämna lånegaranti utöver detta belopp.

Utredningen föreslår vidare, att något krav på viss ålder hos ett trädgårdsföretag
för att lånegaranti skall få beviljas ej längre uppställs. Däremot
bör liksom på jordbruksområdet innan garanti beviljas genom lantbruksstyrelsens
försorg upprättas en investeringskalkyl, såvida ej rationaliseringsåtgärdens
lönsamhet är uppenbar. Vidare bör ställas det villkoret,
att det skall bedömas som uppenbart sannolikt, att företaget har förutsättningar
att vid rationell skötsel bestå på lång sikt samt att det ur allmän
synpunkt befinns önskvärt att så sker. Som skäl för detta ställningstagande
anför utredningen i huvudsak följande.

Enligt nuvarande bestämmelser kan lånegaranti beviljas endast om trädgårdsanläggningen
bestått redan före den 1 juli 1955. Inom trädgårdsnäringen
är viss rörlighet naturlig och önskvärd mot bl. a. bakgrunden av
den inverkan, som tätorternas förändringar och utveckling har på näringens
orientering, ävensom av konsumtionens stegring. Även om det principiellt
kan finnas lämpligt att stödverksamheten begränsas till att avse rationalisering
av befintliga trädgårdsföretag och ej inriktas på att regelmässigt understödja
nyetableringar, är en viss rörlighet nödvändig. Gränsfall förekommer
till exempel då i samband med utvidgning av samhällen, vägbyggnader
eller liknande åtgärder en företagare nödgas upplåta sin mark till byggnadstomter
eller allmänna ändamål och önskar återuppbygga företaget på
annan plats. Det blir i sådant fall inte fråga om nyetablering utan snarare
om omflyttning av rörelsen. Till sådan åtgärd kan det anses skäligt att lämna
statligt stöd. Det torde vidare vara ändamålsenligt att lämna stöd vid
omflyttning av ett företag till en plats, där produktionsförutsättningarna
är gynnsammare än vid den tidigare lokaliseringen. Det synes överhuvud
inte vara lämpligt att angiva någon bestämd tidsperiod, som ett företag
måste ha drivits för att berättiga till stöd. Det väsentliga bör ej vara företagets
ålder utan vederbörandes tillförlitlighet, rationaliseringens angelägenhet
och den räntabilitet, som investeringen framdeles kan väntas uppvisa.

Vad gäller amorteringsbestämmelserna för garantilånen föreslår utredningen
att amorteringstiden utsträcks till högst 20 år. Utredningens motiv
för detta förslag är i huvudsak följande.

Med hänsyn till att anläggningstillgångarna i ett trädgårdsföretag i regel
förslits i snabbare takt än inom jordbruket har det ansetts motiverat med
en kortare amorteringstid för trädgårdslån. Lånen skall nu i regel amorteras
under tio år och amorteringstiden får endast undantagsvis bli 15 år. Endast
i ett fåtal fall har amorteringstiden blivit längre än tio år, medan däremot
en kortare amorteringstid varit mera vanlig. Detta förklaras av att lånebeloppen
varit av ringa storlek, att lånen bl. a. avsett rationaliseringsåtgärder
av kort varaktighet, såsom värmecentraler in. in., och att låntagarna haft en
naturlig strävan att bli fria från skulden.

Den intensifierade rationaliseringsverksamhet, som kan beräknas komma
till stånd på trädgårdsområdet, torde vid många företag bli av genom -

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

gripande natur. Det finns således starka skäl för att räkna med ökade investeringar
i byggnader och anläggningar av mera långfristig natur, såsom
lagerlokaler, packrum och andra ekonomibyggnader. Härvid kommer i många
fall påtagligt behov att uppstå av lån med längre amorteringstid. Då det är
angeläget, att rationaliseringsmöjligheterna tillvaratas bör amorteringstiden
bestämmas till högst 20 år. Den längsta amorterinsgtiden bör tillämpas i
fråga om särskilt långfristiga investeringar, medan kortare amorteringstid
bör gälla för mindre varaktiga sådana.

Enligt gällande bestämmelser skall amortering av trädgårdsrationaliseringslån
påbörjas senast under andra året efter första lyftningsdagen, medan
amortering för jordbrukets rationaliseringslån skall påbörjas senast
under sjätte året. Med hänsyn till den kortare amorteringstiden för trädgårdsrationaliseringslån
är enligt utredningens uppfattning en viss skillnad
i fråga om den amorteringsfria tiden även framdeles motiverad. Utredningen
anser dock, att denna tid bör förlängas för trädgårdsrationaliseringslån så
att amortering skall påbörjas senast under fjärde året från lyftningsdagen.

I detta sammanhang föreslår utredningen, att lånegarantiramen för trädgårdsnäringens
rationalisering med hänsyn till det lånebehov som kan bedömas
föreligga i samband med en intensifierad rationaliseringsverksamhet
höjs från nuvarande 2 000 000 kr. till 4 000 000 kr.

Ledamoten Thorselius har i reservation uttalat sig för att lånegarantiramen
för budgetåret 1962/63 fastställs till 3 000 000 kr. och anför härom
bl. a. följande.

Det är angeläget att den strukturutveckling mot större och effektivare
enheter, som måste ske inom trädgårdsnäringen, inte hindras av en alltför
knappt tillmätt kreditgarantiram. En betydande vidgning av denna ram är
i hög grad önskvärd under de närmaste åren allteftersom antalet färdigplanerade
och slutprojekterade rationaliseringsprojekt växer. Under de senaste
tre budgetåren har i genomsnitt ca 500 000 kr. tagits i anspråk av en
garantiram å 2 000 000 kr. per år. För innevarande budgetår kan förutses
en viss men mycket ringa ökning av det totalbelopp, vartill de utställda
garantibeloppen uppgår. Då de föreslagna nya bestämmelserna torde komma
att träda i kraft den 1 juli 1962 samt viss tid måste förflyta innan effekt
nås av desamma, bör kreditgarantiramen för budgetåret 1962/63 fastställas
till 3 000 000 kr. Härigenom kommer att kunna disponeras ett belopp
som är ca sex gånger större än vad som i medeltal årligen utnyttjats för
lånegarantier under senare år. Uppmärksammas må att enligt riksdagsbeslut
överskott å den garantiram, som är avsedd för lagerhus m. m., hittills
fått användas för förstärkning av garantiramen för trädgårdsnäringens
rationalisering. Skulle likväl ramutrymmet ej räcka för att tillgodose anspråken
synes det lämpligt att liksom i andra motsvarande fall Kungl.
Maj :t prövar frågan om ramvidgning under budgetåret i samband med äskanden
å tilläggsstat. Huruvida garantiramen redan budgetåret 1963/64
behöver ökas till 4 000 000 kr. eller ett än högre belopp, är det ej möjliet
att nu bedöma. J °

Trädgårdsnäringsutredningen föreslår även ändrade bestämmelser för
statsbidrag till trädgårdsnäringens rationalisering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962 29

Sålunda anser utredningen att högsta bidragsbelopp i fortsättningen bör vara
8 000 kr.

Statsbidrag utgår nu med högst 5 000 kr. Motsvarande maximibelopp vid
bidrag till jordbrukets rationalisering är 8 000 kr. i fråga om uppförande
eller förbättring av ekonomibyggnad eller annan fast anläggning för jordbruksdriften,
medan till inre rationaliseringsåtgärd av annat slag bidrag kan
beviljas med högst 25 procent av kostnaden. Under vissa särskilda omständigheter
kan dock bidrag till inre rationaliseringsåtgärd beviljas med högre
belopp. Enligt utredningens uppfattning bör bidrag till rationaliseringsåtgärd
i trädgård liksom hittills utgå med högst 25 procent av den godkända
kostnaden för åtgärden upp till ett sammanlagt kostnadsbelopp av 10 000
kr. och med högst 15 procent av överskjutande kostnad, varvid dock maximibeloppet
bör höjas till högst 8 000 kr.

Bestämmelserna rörande de allmänna villkoren för statsbidrag bör enligt
utredningen ändras så att bidrag allenast utgår under förutsättning att företaget
ej är större än att för driften erfordras, förutom brukaren och tillfällig
arbetskraft, endast två helårsanställda arbetare. Ett ytterligare villkor
bör vara, att mottagaren eller, om denne är gift, makarna varken äger
förmögenhet av sådan storlek, som medför skyldighet att gälda statlig förmögenhetsskatt,
eller har sådana inkomster, att bidrag till åtgärden framstår
som opåkallat. Utredningen motiverar förslagen på i huvudsak följande
sätt.

Statsbidrag utgår nu endast om trädgårdsföretaget ej är större än att
för driften erfordras, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft, allenast en
helårsanställd arbetare. För jordbruket gällde fram till 1959 att bidrag endast
fick utgå under förutsättning, att brukningsenheten ej innehöll mer än
20 hektar åker samt till åker omräknad ängs- och betesmark, eller, om
brukningsenheten var större, att den på grund av mindre lämplig form eller
beskaffenhet ur lönsamhetssynpunkt ej var bättre än en genomsnittlig bärkraftig
brukningsenhet under denna arealgräns. Bidragsrätten var följaktligen
på jordbruksområdet fram till 1959 begränsad till enfamilj sjordbruk,
medan en högre gräns tillämpades beträffande den mera arbetsintensiva
trädgårdsnäringen. Såsom förutsättning för statsbidrag till inre rationalisering
gäller efter beslut av 1959 års riksdag, att brukningsenheten ej får
vara större än att den normalt kan skötas av två män utan anlitande av
arbetskraft utanför deras familjer. Härutöver gäller att bidrag endast kan
utgå under förutsättning att mottagaren eller, om denne är gift, makarna
varken äger förmögenhet av sådan storlek, som medför skyldighet att gälda
statlig förmögenhetsskatt, eller har sådana inkomster, att bidrag till åtgärden
framstår såsom opåkallat.

Enligt utredningens uppfattning är det önskvärt med i princip likformiga
bidragsvillkor för jordbruk och trädgård. De bestämmelser, som på jordbruksområdet
gäller beträffande bidragsmottagarens ekonomiska förhållanden,
bör således även tillämpas för bidrag enligt trädgårdsnäringens rationaliseringskungörelse.
Samtidigt bör liksom på jordbruksområdet bidragsgränscn
beträffande företagsstorlek justeras. Härvid bör beaktas de synpunkter,
vilka i samband med förslaget om utformningen av bestämmelserna
för lånegaranti, har framförts beträffande trädgårdsnäringens arbetsintensiva
karaktär.

3 Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 99

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Slutligen erinrar utredningen om att trädgårdsföretag f. n. har möjlighet
att erhålla maskinlån samt statsbidrag för återbetalning av dylika lån
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 26 juni 1948, nr 388, angående
lån från jordbrukets maskinlånefond m. in. Med hänsyn till den pågående
mekaniseringen inom trädgårdsnäringen anser utredningen det vara
angeläget, att motsvarande stöd även framdeles kommer att lämnas.

Yttranden. Trädgårdsnäringsutredningens förslag angående det statliga
stödet till trädgårdsnäringens rationalisering har i stort sett tillstyrkts av
remissinstanserna. Av de allmänna synpunkter på spörsmålet, som därvid
framförts, torde få återges följande.

Statskontoret framhåller, att rent allmänt synes böra gälla, att bestämmelser
om ekonomiskt stöd från statens sida är''så avfattade att de inte hämmar
eller snedvrider en rationellt motiverad utveckling. Utredningens förslag
till ändrade bestämmelser torde tillgodose denna synpunkt. Kommerskollegium
anför, att de förändringar i konkurrensförhållandena, som en
anknytning till en större marknad medför, kommer att innebära betydande
anpassningsproblem för skilda näringsgrenar och branscher i landet. Vid de
anspråk på stödåtgärder, som kan komma att riktas mot staten, bör självfallet
stor försiktighet krävas i fråga om stöd till verksamhetsgrenar, som
inte kan väntas ha ekonomiska förutsättningar för en konkurrenskraftig
produktion. För stöd i dylika fall får krävas särskilda skäl. Trädgårdsnäringen
åtnjuter i dag ett betydande gränsskydd. Det är givetvis vanskligt
att bedöma hur långtgående verkningarna skulle bli vid avveckling av detta
skydd. Enligt vad som framkommit i annat sammanhang bedömer emellertid
trädgårdsnäringen situationen så att produktionsförutsättningarna i betydande
svenska odlingsområden bör möjliggöra en på längre sikt med utlandet
konkurrenskraftig produktion. Under sådana förhållanden anser kollegium,
att invändningar inte bör resas mot att rationaliseringsstödet utvidgas
på sätt utredningen föreslagit.

Mot bakgrunden av den skärpta konkurrens från utlandet, som kan väntas
vid en eventuell anknytning till EEC, anser Sveriges lantbruksförbund
det värdefullt att rationaliseringssträvandena inom trädgårdsnäringen främjas.
Sveriges yrkes fruktodlares riksförbund understryker de starka motiv
som finns för ett ökat rationaliseringsstöd åt näringen. Hårdnande konkurrens
från utlandet är att vänta och rationellt skötta odlingsföretag med högkvalitativ
produktion är härvid den bästa försäkringen för fortsatt verksamhet.
Alla åtgärder i denna riktning är mycket kostnadskrävande och därför
är det nödvändigt att bästa möjliga villkor kan beredas låntagarna. Samtidigt
bör inga företag utestängas på grund av begränsningar i långivningen.

Utredningens förslag att frågan om likformig formell handläggning
av trädgårdsnäringens låne- och lånegarantifrågor bör prövas
först i samband med allmän översyn av kreditstödet till hemslöjd, hantverk
och småindustri, har i huvudsak tillstyrkts av de remissinstanser, som
berört ämnet. Kommerskollegium framhåller dock, att det är uppenbart att
trädgårdsnäringen för sitt behov av kreditstöd huvudsakligen har att lita
till de särskilda bestämmelserna för stöd till trädgårdsnäringens rationalisering.
Detta blir än mer påtagligt, om den av utredningen föreslagna
utvidgningen av kreditstödet genomförs. I de fall då företag inom trädgårds -

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

näringen kan påräkna lån och lånegarantier inom ramen för kungörelsen
om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri — främst om
verksamheten är förlagd till trakter, där sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter
gör sig särskilt gällande —- bör kravet på samordning kunna tillgodoses
genom att nära samråd äger rum mellan resp. långivande organ.

De av utredningen förordade allmänna villkoren för lånegaranti
har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Riksrevisionsverket
anser sig dock ej kunna biträda utredningens förslag att trädgårdsföretag
oavsett storleksordning kan erhålla stöd. I övriga remissyttranden,
där frågan berörts, har förslaget tillstyrkts. I sammanhanget framhåller
lantbruksstyrelsen och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund att i de
åtgärder till vilka stöd må lämnas bör innefattas anordnande av personalrum.

Beträffande förslaget, att någon tidsgräns, före vilken trädgårdsföretag
skall ha funnits och drivits för att lånegaranti skall få beviljas, ej längre
skall uppställas, hyser remissinstanserna delade uppfattningar. Utredningens
mening i ämnet delas av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök, styrelsen för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges
yrkesfruktodlares riksförbund och Svenska plantskolornas riksförbund.
Däremot avstyrker riksrevisionsverket, som finner den nu gällande, till den
1 juli 1955 fastställda tidsgränsen naturlig och lämplig. I vart fall bör enligt
verkets mening alltjämt krävas att företaget drivits viss tid. Lantbruksstyrelsen
delar ej heller utredningens åsikt och anför bl. a. följande.

Styrelsen har tidigare föreslagit ändring av bestämmelserna på så sätt,
att stöd skulle få lämnas trädgårdsföretag, som då ansökan inges har funnits
och drivits under en viss tidsperiod, förslagsvis fyra år. Tidsperiodens
längd kan givetvis övervägas. Den bör dock enligt styrelsens uppfattning
vara så avpassad, att den ej stimulerar till att uppföra tillfällig anläggning
med sikte på att, när företaget väl etablerats, erhålla statens stöd för uppbyggnad
av en mera ändamålsenlig anläggning. En tidsperiod av fyra år
torde kunna anses lämplig för att bereda företagaren tillfälle att dokumentera
sin förmåga och lämplighet.

I stort sett liknande synpunkter framförs av Hushållningssällskapens
förbund, Svenska lantarbetareförbundet och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Kommerskollegium anser, att det bör vara tillfyllest med en
allmän bestämmelse om att stöd ej annat än i undantagsfall kan utgå till
nyetablering.

Förslaget att investeringskalkyl i regel skall upprättas genom lantbruksstyrelsens
försorg innan lånegaranti beviljas, tillstyrks bl. a. av lantbruksstyrelsen
och Hushållningssällskapens förbund. Förbundet anser dock att
kalkylerna bör upprättas av hushållningssällskapens konsulenter.

Även ändringarna i a morterings bestäm melserna för garantilånen
tillstyrks av så gott som alla remissinstanser. Statskontoret anser
dock att den nuvarande längsta amorteringstiden på 15 år ej bör ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

sträckas. Kommerskollegium förordar, att gällande amorteringsregler kompletteras
med bestämmelse, att amorteringstiden kan förlängas till högst 20
år, då särskilda skäl föreligger.

I fråga om utredningens förslag beträffande amorteringsfri tid uttalar
kommer skollegium att det kan ifrågasättas om ej bestämmelserna härom
bör bringas i överensstämmelse med vad som gäller beträffande kreditstödet
till hantverk och småindustri. Statskontoret avstyrker förslaget om förlängd
amorteringsfri tid.

Garantiramen för lån till trädgårdsnäringens rationalisering har av
utredningens majoritet föreslagits höjd till 4 000 000 kr. Med undantag för
riksrevisionsverket, som ansluter sig till det av utredningens ledamot Thorselius
i reservation framlagda förslaget om en ram av 3 000 000 kr., tillstyrker
remissinstanserna utredningens förslag.

De föreslagna ändringarna i bestämmelserna för statsbidrag till
trädgårdsnäringens rationalisering tillstyrks av samtliga remissinstanser utom
riksrevisionsverket. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
framhåller, att reglerna för bidrag är svårtolkade i vissa
avseenden och kan leda till egendomliga konsekvenser. Förtydligande av
bestämmelserna förefaller påkallat särskilt beträffande begreppet helårsanställd
arbetare och möjligheterna för sammanslutningar, exempelvis aktiebolag
och ekonomisk förening, att få bidrag. Styrelsen erinrar vidare om att
trädgårdsnäringen har stort behov av driftskrediter.

IV. Lantbruksstyrelsens anslagsskrivelse för budgetåret 1962/63 rörande
anslag till trädgårdsnäringen

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering. För innevarande budgetår
har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 1 000 kr.
I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 16) har anslaget, såsom tidigare anförts,
uppförts med ett beräknat belopp av 1 000 kr.

Yrkande. Lantbruksstyrelsen hemställer, att anslaget uppförs med ett
formellt belopp av 1 000 kr.

Motiv. Under budgetåret 1960/61 har av anslaget utbetalats bidrag å
sammanlagt 91 680 kr. Reservationen vid budgetårets slut uppgick till
344 976 kr., varav 55 116 kr. dock utgjorde beviljade men ej utbetalade bidrag.
Den odisponerade medelstillgången uppgick således till 289 860 kr.
Styrelsen beräknar behovet av medel under budgetåren 1961/62 och 1962/63
till sammanlagt ca 200 000 kr. Med hänsyn härtill anser styrelsen, att anslaget
fortfarande bör uppföras med blott ett formellt belopp.

Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt.
För ifrågavarande ändamål har för innevarande budgetår under denna anslagsrubrik
anvisats ett anslag av 300 000 kr., att avräknas mot automobil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

skattemedlen. Såsom tidigare anförts har anslaget i årets statsverksproposition
(bil. 11 p. 26) uppförts med ett beräknat belopp av 300 000 kr.

Yrkande. Lantbruksstyrelsen hemställer, att anslaget uppförs med ett
oförändrat belopp av 300 000 kr.

Motiv. Styrelsen hänvisar till vad som framhållits i anslagsäskandena
1960 beträffande angelägenheten av att med statistiska centralbyråns medverkan
i samband med nästkommande allmänna fastighetstaxering genomföra
en trädgårdsinventering. För att få ett säkrare underlag för bedömning
av restitutionsbeloppets storlek bör därvid särskilt uppmärksammas frågan
om användningen av jordfräsar inom den yrkesmässiga produktionen av
trädgårdsalster.

Under budgetåret 1960/61 har styrelsen efter samråd med av Kungl. Maj:t
utsedda representanter för trädgårdsnäringen beviljat bidrag med sammanlagt
327 420 kr. till ändamål och med belopp, som angivs här nedan.

Ändamål

Driftsbidrag till trädgårdslaboratorier.......................... 41 000

Tillfälliga försöks- och forskningsuppgifter .................... 63 150

Arbetstids- och metodstudier.................................. 87 080

Kurser för trädgårdsnäringens företagare och anställda.......... 5 700

Statistiska undersökningar.................................... 12 750

Bidrag till packnings- och sorteringslokaler.................... 46 500

Organisationsarbete rörande försäljningsfrågor.................. 71 000

Ersättning för deltagande i sammanträden .................... 240

327 420

Lånegarantiramar. För innevarande budgetår må lånegaranti beviljas
dels för lån avseende uppförande av lagerhus för jordbruksändamål intill ett
belopp av 6 000 000 kr., varav minst 2 000 000 kr. skall avdelas för att anordna
auktionslokaler för trädgårdsprodukter, dels för lån till trädgårdsnäringens
rationalisering intill ett belopp av 2 000 000 kr.

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen hemställer, att den ram inom vilken
statlig kreditgaranti under budgetåret 1962/63 skall få beviljas bestäms för
lagerhus m. m. för jordbruksändamål inklusive auktionshallar för trädgårdsprodukter
till 6 000 000 kr. och för trädgårdsnäringens rationalisering
till 2 000 000 kr. med rätt för Kungl. Maj:t att medge jämkning i sagda
fördelning.

Motiv. Den för innevarande budgetår medgivna lånegarantiramen för lagerhus
bär helt utnyttjats.

Behovet av lånegarantier för att anordna auktionslokaler för trädgårdsprodukter
är f. n. svårt att bedöma.

Från Trädgårdshallen i Hälsingborg bar anmälts behov av lånegaranti för
inrättande av uppsamlingslokaler —• dock ej auktionslokal — för trädgårdsprodukter
i Malmö-området. Av utrymmesskäl är det också aktuellt för
Trädgårdshallen att utvidga lokalerna i Hälsingborg. F. n. pågår ett intensivt
arbete för att söka organisera marknaden med trädgårdsprodukter även
i andra delar av landet. Detta kan tänkas inom de närmaste åren komma

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

att medföra behov av statligt stöd till inrättande av ytterligare auktionsloKaier.

Lånegarantierna till trädgårdsnäringens rationalisering har ökat under
det senaste budgetåret bl. a. till följd av riksdagens beslut att jämväl större
företag än sådana, som sysselsätter högst en årsanställd arbetare, skall kunna
beviljas statligt stöd. Styrelsen räknar med en fortsatt mindre ökning
under de närmaste åren, varför en oförändrad lånegarantiram för ändamålet
är lämplig.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör Kungl. Maj:t
äga rätt att, om förhållandena ger anledning därtill, medge jämkning i fördelningen
av de belopp, vartill kreditgaranti må beviljas till lagerhus m. m.
och till trädgårdsnäringens rationalisering.

V. Departementschefen

För att stärka förutsättningarna för en konkurrenskraftig trädgårdsnäring
och en tillfredsställande inkomstnivå för dess utövare har 1961 års riksdag
beslutat att dels underlätta tillkomsten av auktionslokaler för trädgårdsprodukter,
dels öka resurserna för rådgivningsverksamheten på trädgårdsområdet.
I samma syfte vill jag här framlägga förslag för att förbättra yrkesutbildningen
och näringens rationaliseringsstöd.

Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. Statlig eller statsunderstödd yrkesutbildning
bedrivs för närvarande vid trädgårdsskolorna i Alnarp, på Experimentalfältet
i Stockholm och i Söråker. Undervisningen omfattar vid de
båda förstnämnda skolorna trädgårdskurs om 16 månader och vid den sistnämnda
ettårig kurs. Härjämte förekommer trädgårdsundervisning vid vissa
lantmannaskolor och lanthushållsskolor i form av kortare kurser.

Trädgårdsnäringsutredningen har framlagt förslag till omläggning av yrkesutbildningen,
vilka i huvudsak innebär att en utbildningsgång skapas,
som omfattar grundläggande yrkeskurs om cirka fem månader, förmanskurs
med en längd av ungefär ett år och en lika lång trädgårdsteknikerkurs. De
båda sistnämnda kurserna skall enligt utredningen vara avsedda för såväl
trädgårdsodlare som trädgårdsanläggare. Utredningen föreslår, att trädgårdsutbildningen
i allt väsentlig skall förläggas till trädgårdsskolan i Alnarp
och till en ny sådan skola i Norrköping. Förutom grundläggande yrkeskurs,
vilken även bör kunna anordnas vid lantbrukets yrkesskolor, förordas
att vid Alnarp skall finnas förmansutbildning och teknikerkurs samt i Norrköping
förmansutbildning. För Norrlands del föreslår utredningen särskild
utbildning utöver grundläggande kurs. Beträffande det närmare innehållet
i utredningens förslag och vad som anförts vid remissbehandlingen av dessa
torde få hänvisas till de redogörelser, som lämnats i det föregående.

För egen del anser jag utredningens förslag rörande utbildningsgången,
kursernas innehåll och längd, intagningsbestämmelserna, minsta antal ele -

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

ver per kurs samt kursernas lokalisering i allt väsentligt kunna godtas. Såsom
jag återkommer till i det följande finner jag emellertid skäl tala för fortsatta
överväganden beträffande den utbildning utredningen ansett böra förläggas
till Norrland.

Med utgångspunkt från utredningens bedömning av det samlade behovet
av yrkesutbildning på trädgårdsområdet förordar jag sålunda att följande
bör gälla i fråga om utbildningsgången samt de olika utbildningsskedenas
omfattning och uppläggning. Yrkesutbildningen bör kunna börja så gott som
omedelbart efter grundskolan. För inträde i grundläggande yrkeskurs bör
fordras att eleverna fullgjort minst fyra månaders praktik vid trädgårdsföretag.
Sådan kurs bör ha en längd av 21 veckor och ungefärligen inrymma
550 timmar teoretisk undervisning och 250 timmar praktiska övningar. Den
som härefter vill fortsätta sin utbildning med genomgång av trädgårdsförmanskurs
bör ha fullgjort ytterligare 20 månaders praktik, dock med möjlighet
för tillsynsmyndigheten att kunna medge att mindre del av praktiktiden
får förläggas efter kurstidens slut. Förmanskurs bör omfatta cirka 1 600
undervisningstimmar under sammanlagt 42 veckor. Varje kurs bör av skäl
som jag berör i det följande inrymma både odlarlinje och anläggarlinje. Undervisningen
bör vara så gott som helt gemensam för dessa linjer under något
mer än 800 timmar. Inom odlarlinjen bör det i övrigt vara möjligt att antingen
genomgå en linje med allmänna, tillämpade trädgårdsämnen eller
specialisera sig på växthusodling, fruktodling och plantskoleskötsel. Som sista
led i utbildningsgången bör inrättas trädgårdsteknikerkurs med odlaroch
anläggarlinjer. Härigenom skapas möjlighet för trädgårdsstuderande att
erhålla kompetens motsvarande den som vinns vid lantmästarkurs på jordbrukets
område. Även teknikerkursen bör omfatta 42 veckor. Antalet undervisningstimmar
synes böra vara omkring 1 400, varav cirka 770 nära nog
helt gemensamma för de båda utbildningsgrenarna.

lntagningsbestämmelserna och undervisningsplanerna för respektive utbildningsskeden
bör fastställas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag. Det torde få ankomma på tillsynsmyndigheten, vilken tills
vidare bör vara lantbruksstyrelsen, att vidta jämkningar i nämnda bestämmelser
och planer med beaktande av utvecklingens krav samt att medge eiforderliga
dispenser. Lantbruksstyrelsen bör samtidigt tillse att samundervisning
i fråga om olika linjer och specialämnen sker så långt möjligt är.
Oavsett kurstyp bör minst åtta elever ha antagits till kurs för att denna skall
få anordnas. Allmän linje eller speciallinje vid trädgårdsförmanskurs bör ej
anordnas för mindre än fem elever. Om erforderligt antal ele\er anmäler sig
till grundläggande yrkeskurs skall — med hänsyn till angelägenheten a\ att
utnyttja befintliga lärare, lokaler och andra resurser — sådan anordnas vid
varje skola två gånger om året i form av vinterkurs och sommarkurs.

En viktig komplettering till olika kurstyper inom den föreslagna utbildningsgången
utgör fortbildningskurser för trädgårdsodlare och trädgårdsanläggare.
Likaså bör special- och fortbildningskurser anordnas även för and -

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1962

ra yrkesutövare inom näringen. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att
i anslutning till vad trädgårdsnäringsutredningen anfört i ämnet föranstalta
om här åsyftade kurser. Liksom för närvarande bör under nästa budgetår
medel till dylika kurser kunna utgå ur anslaget Kursverksamhet för jordbrukets
rationalisering m. in. Jag avser att i ett senare sammanhang återkomma
till frågan om medel för kurslitteratur och dylikt. — Vad i vissa remissyttranden
anförts rörande ersättningar till trädgårdsföretagare, hos vilka
praktikanter arbetar före inträde i kurser, kan jag inte biträda.

I fråga om kursernas förläggning bör gälla, att grundläggande yrkeskurs
skall anordnas vid de skolor, där förmansutbildning sker, samt i den utsträckning
så kan erfordras vid lantbrukets yrkesskolor. Utredningen har i
första hand räknat med trädgårdsundervisning blott vid två sådana yrkesskolor,
nämligen de i Önnestad och Umeå. Minst 150 elever bör årligen kunna
meddelas grundutbildning.

På grund av förmansutbildningens mera kvalificerade karaktär och behovet
av särskilda anordningar till följd härav bör sådan utbildning förläggas
endast till speciella trädgårdsskolor. Enligt utredningens bedömanden uppgår
utbildningsbehovet beträffande förmän till cirka 80 per år. För att nå
bästa möjliga effektivitet i utbildningen och ändock hålla kostnaderna per
dag och elev samt investeringarna på rimlig nivå, är det angeläget att antalet
elever vid varje skola blir förhållandevis högt. Statskontoret har för sin
del förordat en koncentration av utbildningen till endast en skola. Med hänsyn
till trädgårdsnäringens fördelning inom landet och elevrekryteringen till
såväl odlar- som anläggarlinje bör det enligt min mening likväl finnas åtminstone
två skolor med förmansutbildning för ett fyrtiotal elever i varje
kurs. Den ena av dessa bör vara den redan befintliga trädgårdsskolan i Alnarp.
De resurser i form av kvalificerade lärare, undervisningslokaler, trädgårdsanläggningar
och elevbostäder som finns i Alnarp bör därjämte tas i
anspråk för den föreslagna trädgårdsteknikerkursen med ett beräknat årligt
elevantal av 20.

Utredningen har förordat, att den andra skolan med förmansutbildning
skall placeras i Norrköping. Härvid har utredningen beaktat, att den nuvarande
skolan vid Experimentalfältet i Stockholm måste avvecklas senast vid
utgången av 1963 på grund av utbyggnaden av Stockholms universitet. Innan
utredningen stannat för förslaget om förläggning till Norrköping har
den prövat ett flertal olika alternativ. Dessa har samtliga bedömts antingen
ogenomförbara eller sämre än alternativet Norrköping. I denna stad har utredningen
funnit förutsättningar föreligga att förlägga trädgårdsskolan inom
ett område med ändamålsenlig markbeskaffenhet och på i övrigt fördelaktiga
villkor. Mot utredningens förslag har åtskilliga remissinstanser invänt
och hävdat att skolan bör förläggas i eller invid Stockholm eller inom Mälarområdet
i övrigt. Bland dem som tillstyrkt förslaget märks trädgårdsodlarnas
organisationer, vissa av trädgårdsanläggarnas sammanslutningar, Riksförbundet
Landsbygdens folk samt lokaliseringsutredningen.

För min del har jag ingående övervägt de förslag till lokalisering av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

nya trädgårdsskolan, vilka konkret angivits i utredningens betänkande och i
remissutlåtandena. Härvid har jag bland annat beaktat tillgången på för
trädgårdsanläggningar lämplig mark och på demonstrations- och övningsobjekt
av olika slag samt till lämpliga kommunikationer. I anslutning till det
sistnämnda bör erinras om att enligt i utredningens betänkande redovisad
statistik 37 procent av eleverna vid skolan å Experimentalfältet under tidsperioden
1958—1960 rekryterats från Götaland medan 30 procent kommit
från Svealand. Vidare har jag prövat möjligheterna att inom avsedd tidsrymd
få en skola till stånd, sannolikheten för att skolan skall kunna kvarbli för
längre tid samt förutsättningarna för rationell och ekonomisk drift. På grund
av resultatet av mina överväganden förordar jag, att den nya trädgårdskolan
förläggs till Norrköping.

Såsom utredningen avsett bör skolan inrymma cirka 60 elevplatser. Med
hänsyn till att den får karaktär av riksskola bör den liksom Alnarpsskolan
vara statlig.

Av redogörelsen i det föregående framgår, att Norrköpings stad i sitt remissyttrande
utfäst sig att medverka till skolans tillkomst i den utsträckning
som angivits i betänkandet. Detta innebär, att staden är beredd att utan ersättning
ställa erforderligt område samt yttre ledningar och vägar till förfogande.
Staden är även beredd uppföra de för skolverksamheten nödvändiga
byggnaderna samt upplåta dessa och svara för alla kostnader för yttre och
inre underhåll mot ett fast hyresbelopp av 125 000 kr. för år. Riksrevisionsverket
finner angivna utfästelser vara godtagbara för statsverket. Kungl.
Maj :t har genom beslut den 2 mars 1962 bemyndigat trädgårdsnäringsutredningens
ordförande att — under förbehåll av Kungl. Maj :ts senare godkännande
— för statens räkning ingå avtal i ämnet med Norrköpings stad.

Jag räknar med att skolan skall kunna tas i bruk vid årsskiftet 1963/64.
Tills vidare bör odlarlinjen vid skolans förmanskurs vara inriktad endast på
växthusodling. Såsom förut anförts skall härjämte i kursen ingå fullständig
anläggarlinje.

Utredningens förslag rörande omfattningen och lokaliseringen av trädgårdsundervisningen
i Norrland har föranlett invändningar från åtskilliga
remissinstanser. Detta gäller såväl den förordade överflyttningen av utbildningen
från den nuvarande trädgårdsskolan i Söråker till lantmannaskolan
i Umeå som längden och inriktningen av den undervisning som enligt utredningen
skall följa på grundutbildningen. I anslutning till remissbehandlingen
har lämnats nya uppgifter beträffande möjligheterna till finansiering av den
för närvarande förhållandevis kostsamma verksamheten vid skolan i Söråker
samt angående läget i fråga om elevrekryteringen. Jag anser därför, att
frågan om trädgårdsundervisningen i Norrland bör bli föremål för fortsatta
undersökningar och överväganden. I avvaktan på resultaten härav bör utbildningen
vid trädgårdsskolan i Söråker fortgå med oförändrad inriktning.
Om möjligt bör resultaten i fråga redovisas för 1963 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

Förslag om nedläggning av fruktodlingsskolan i Urshult har redan framlagts
i statsverkspropositionen (bil. 11, p. 64). I samband med avvecklingen
av skolan bör lantbruksstyrelsen låta undersöka möjligheten och lämpligheten
av att tillvarata vid skolan befintligt odlingsmaterial.

Övergången till det nya utbildningssystemet bör ske så snart som möjligheter
därtill föreligger vid respektive skolor. Grundläggande yrkeskurs bör
efter lantbruksstyrelsens närmare bestämmande kunna påbörjas hösten
1962 vid de lantbruksskolor som kan ifrågakomma. I Alnarp kan sådan
kurs börja våren 1963 och i Norrköping påföljande år. Med hänsyn till
önskvärdheten av att så många som möjligt av sökandena till kommande
förmanskurser genomgått grundläggande yrkesutbildning enligt de nya normerna,
bör antalet elever i 1963 års sommarkurs i Alnarp utvidgas.

Några trädgårdsskolekurser av 16 månaders längd bör ej komma till stånd,
sedan de nu pågående slutat våren 1963.

De nya trädgårdsförmanskurserna i Alnarp och Norrköping bör börja i
januari 1964. Vid samma tidpunkt bör utbildningen av trädgårdstekniker inledas.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen
torde böra utfärda i samband med omläggningen av utbildningssystemet
erforderliga övergångsbestämmelser. Dessa bör innefatta regler för sådana
dispenser, som under de första åren bör medges från fordringarna för inträde
i förmans- och teknikerkurserna.

I anslutning till vad förut anförts förordar jag att statsstödet till skogsoch
lantbruksakademiens trädgårdsundervisning vid Experimentalfältet
upphör med utgången av budgetåret 1962/63. Uppgörelse torde böra träffas
med akademien om hur skall förfaras med den undervisningsmateriel och
annan utrustning samt de övriga tillgångar, som anskaffats med anlitande
av statsbidrag. Frågan om ianspråktagandet av personalen vid skolan bör
också beaktas.

För lärarpersonalen vid de skolor, där trädgårdsundervisning meddelas,
bör från och med den 1 juli 1963 i princip gälla samma normer i fråga om
löneställning och andra avlöningsförmåner samt beträffande tjänstgöringsbestämmelser,
bland annat rörande tjänstgöring per vecka och läsår, som
tidigare denna dag i proposition angående yrkesutbildningen på lantbrukets
område förordats för personal vid lantbrukets yrkesskolor. Det torde
böra erinras om att i denna proposition framlagts förslag om att den i
Ae 26 placerade tjänsten som föreståndare för trädgårdsavdelningen vid
Alnarpsinstitutet per den 1 juli 1963 skall utbytas mot en sådan tjänst i
Be 1.

Anslagsäskandena beträffande yrkesutbildningen på trädgårdsområdet bör
inges till Kungl. Maj:t av lantbruksstyrelsen. Förslag rörande den för trädgårdsutbildningen
i Norrköping erforderliga personalen och den personal,
som bör tas i anspråk för yrkesutbildningen på trädgårdsområdet i Alnarp,
bör framläggas i äskandena för budgetåret 1963/64. Samtidigt bör yrkas

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

medel för utrustning av trädgårdsskolan i Norrköping samt för omkostnader,
m. m. för verksamheten vid trädgårdsskolorna.

Någon nettoökning av kostnaderna för trädgårdsundervisningen i anledning
av omläggningen av denna, räknar jag ej med för budgetåret 1962/63.
För därpå följande budgetår, då det bör övervägas att å riksstaten uppföra
särskilda anslag för yrkesutbildningen på trädgårdsområdet, har trädgårdsnäringsutredningen
för sin del beräknat en utgiftsökning motsvarande cirka
185 000 kr. för helt år.

Kungl. Maj :t torde få utfärda de författningsbestämmelser, vartill mina
förslag rörande det nya utbildningssystemet föranleder.

Statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Trädgårdsnäringsutredningen
har föreslagit vissa ändringar av reglerna för det av lantbruksstyrelsen
administrerade särskilda statsstöd till rationaliseringsåtgärder inom
trädgårdsnäringen, som lämnas i form av lånegarantier och bidrag. I syfte
att stimulera till intensifierad rationaliseringsverksamhet förordar utredningen,
att bestämmelserna i huvudsak anpassas till vad som numera gäller
för motsvarande stöd till jordbruksnäringen. Rörande förslagens närmare
innebörd och innehållet i de däröver avgivna remissyttrandena får jag
hänvisa till redogörelsen i det föregående.

För egen del finner jag, att utredningens förslag ligger i linje med tidigare
beslutade eller föreslagna åtgärder för att stärka trädgårdsnäringens
konkurrenskraft. En ytterligare rationalisering av näringen är, såsom utredningen
och åtskilliga remissinstanser understrukit, angelägen i rådande
läge. Det faller i första hand på trädgårdsodlarna själva och deras organisationer
att vidta de erforderliga åtgärderna härför. Det allmännas medverkan
bör främst ske genom den nyligen omorganiserade, av hushållningssällskapsorganisationen
bedrivna rådgivningsverksamheten på området. En förstärkning
av statens bistånd till finansieringen av investeringar för att åstadkomma
utvidgade och effektivare anläggningar in. m. i enlighet med utredningsförslagen
underlättar rationaliseringsarbetet inte oväsentligt. Det hör
i sammanhanget erinras om de möjligheter som föreligger för trädgårdsföretag,
som är av sådan storlek att de kan anses ha industriell karaktär,
att erhålla kreditstöd genom kommerskollegium och företagarföreningarna.

I avvaktan på erfarenheterna av de förändringar i fråga om garanti- och
bidragsstödet åt trädgårdsnäringen, som jag här föreslår, bör de hittillsvarande
formerna för handläggningen av garantiärenden bibehållas. Ett närmare
samarbete mellan de stödbeviljande organen torde dock böra eftersträvas.

En grundläggande förutsättning för att rationaliseringsstöd skall få utgå
bör, såsom utredningen ansett, vara att det framstår som uppenbart att
företaget vid rationell drift skall kunna bestå på lång sikt. Det bör också
krävas, att det ur allmän synpunkt är önskvärt att företaget består respektive
tillkommer. Med hänsyn till dessa villkor fordras ekonomiska övervä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

ganden rörande effekten av varje rationaliseringsåtgärd. Jag tillstyrker därför
utredningens förslag, att investeringskalkyl i regel skall upprättas innan
stöd beviljas. Vid utarbetandet av sådan kalkyl för ett företag måste
även beaktas produktions- och avsättningsförhållandena i stort vad gäller
trädgårdsalster. Kalkylerna bör, såsom utredningen förordat, upprättas genom
lantbruks styrelsens försorg. Härvid bör bland annat inom hushållningssällskapsorganisationen
befintliga konsulenter medverka.

Med hänsyn till vad jag nyss förordat rörande de allmänna förutsättningarna
för att rationaliseringsstöd skall få beviljas och till de skäl utredningen
härutöver anfört biträder jag förslaget att slopa det nu gällande kravet att
företag, som erhaller lånegaranti eller bidrag av lantbruksstyrelsen, skall
ha funnits och drivits före den 1 juli 1955. Vid remissbehandlingen har
framförts farhågor att ej önskvärda nyetableringar av trädgårdsföretag skall
komma till stånd efter en sådan ändring. Om, såsom jag nyss förordat,
endast ur allmän synpunkt önskvärda företag kan erhålla stöd, torde man
knappast behöva riskera detta.

I överensstämmelse med vad utredningen förordat bör sådan författningsändring
ske att kreditgaranti med anlitande av den särskilda garantiramen

för lån till trädgårdsnäringens rationalisering hädanefter normalt skall__

utan någon till företagets storlek hänförlig begränsning — kunna medges
upp till ett belopp av högst 100 000 kr. Kungl. Maj:t bör dock om särskilda
skäl föreligger äga bevilja garanti utöver nämnda maximibelopp. Amorteringstiden
för de statsgaranterade lånen bör vara anpassad till den ekonomiska
livslängden av de anläggningar som skall finansieras genom lånen.
Med hänsyn härtill och till att anläggningarna inte sällan utgörs av varakliSa
byggnader tillstyrker jag att amorteringstiden bör kunna utsträckas till
högst 20 år. Likaså biträder jag utredningens förslag, att den amorteringsfria
tiden för lånen förlängs så att amortering senast skall börja under fjärde
året från lyftningsdagen. Härigenom blir amorteringsreglerna jämförliga
med motsvarande bestämmelser för kreditstödet till småindustri och
hantverk.

I fråga om rationaliseringsbidragen biträder jag utredningens förslag, att
det högsta belopp som skall kunna utgå till ett trädgårdsföretag bestäms
till 8 000 kr. I de särskilda villkoren för att bidrag skall få beviljas bör vidtas
den jämkningen att företaget ej får vara större än att för driften erfordras,
förutom brukaren och tillfällig abetskraft, endast två helårsanställda
arbetare. Vidare bör bidrag till enskild person utgå endast under förutsättning
att han ensam eller om han är gift, tillsammans med sin make, varken
äger förmögenhet av sådan storlek, som medför skyldighet att gälda statlig
förmögenhetsskatt, eller har sadana inkomster att bidrag framstår som opåkallat.

Det torde fa ankomma på Kungl. Maj :t att vidta de författningsändringar,
som föranleds av bifall till de förslag jag här framlagt.

Anslagsfrågor. Ramen för statlig kreditgaranti till lån avseende
trädgårdsnäringens rationalisering bör enligt min mening höjas för att

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1962

tillgodose de ökade anspråk, som kan väntas uppkomma som följd av mina
förslag i det föregående. Med hänsyn till att under de senaste tre budgetåren
i genomsnitt 500 000 kr. årligen tagits i anspråk av ramen och
till att Kungl. Maj :t liksom hittills bör få medge jämkning i fördelningen
mellan denna och ramen för lån till lagerhus m. in. anser jag att det är tillfyllest
med en ökning med 1 000 000 kr. till 3 000 000 kr. Ramen för lån till
lagerhus för jordbruksändamål jämte auktionslokaler för trädgårdsprodukter
m. m., bör såsom lantbruksstyrelsen föreslagit bestämmas till ett oförändrat
belopp av 6 000 000 kr. Enligt vad lantbruksstyrelsen anmält pågår
överväganden om att uppföra nya auktionshallar. Med hänsyn härtill bör
inom ramen minst 2 000 000 kr. stå till förfogande för ändamålet.

Med hänsyn till under anslaget till bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering befintlig reservation bör detta även för
nästa budgetår kunna uppföras med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Till gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess
utövare erlagd bensinskatt har för innevarande budgetår anvisats
300 000 kr. Enligt beslut av 1961 års riksdag har den ordinarie skatten
för bensin höjts med fem öre per liter från och med den 1 januari 1962. Höjningen
bör med utgångspunkt från grunderna för beräkningen av gottgörelsen
föranleda, att denna ökas med 50 000 kr. för år. Under anslaget för
nästa budgetår bör upptas även på första halvåret 1962 belöpande tilläggsbelopp
eller 25 000 kr. Anslaget bör sålunda uppföras med 375 000 kr.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de förslag till riktlinjer för yrkesutbildningen
på trädgårdsområdet samt till denna utbildnings organisation,
som framlagts i det föregående

2) godkänna i det föregående angivna förslag rörande
ändring av bestämmelserna angående det statliga stödet till
trädgårdsnäringens rationalisering

3) å riksstaten för budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering ett
reservationsanslag av 1 000 kr.

b) till Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare
erlagd bensinskatt ett anslag av 375 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen samt

4) medge, att under budgetåret 1962/63 statlig kreditgaranti
må beviljas, dels för lån avseende trädgårdsnäringens
rationalisering intill ett belopp av 3 000 000 kr., dels för lån
avseende uppförande av lagerhus in. in. för jordbruksändamål
jämte auktionslokaler för trädgårdsprodukter, in. in.

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1962

intill ett belopp av 6 000 000 kr., med rätt för Kungl. Maj :t
att, om förhållandena skulle ge anledning därtill, medge
jämkning i fördelningen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

B. Siöalth

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620295