Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956 (Proposition 1956:97)

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

Nr 9?

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
en statens pris- och kartellnämnd, m. m.; given Stockholms
slott den 23 februari 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

* • *’<?*•-- '' - • ■ . * : , It. , ..fW": '' ■ ■ ’

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anledning av 1954 års priskontrollutrednings betänkande Konkurrens
och priser (SOU 1955:45) har för Kungl. Maj:ts prövning framlagts förslag,
som innebär, att nuvarande prisreglering upphör den 1 januari 1957,
att samhällets konkurrensbefrämjande verksamhet utvidgas och att näringslivets
skyldighet att lämna uppgifter angående de förhållanden, som
inverkar på prisbildningen, regleras. Härmed sammanhängande lagförslag
har remitterats till lagrådet. Ifrågavarande spörsmål torde senare, efter
slutlig prövning av Kungl. Maj:t, komma att underställas riksdagen.

I föreliggande proposition behandlas de organisatoriska åtgärder, som
enligt priskontrollutredningens förslag bör vidtagas i anslutning till den
förordade lagstiftningen. iDärvid förordas i propositionen, att en ny myndighet,
statens pris- och kartellnämnd, inrättas den 1 januari 1957. Nämnden
skall ha till uppgift att följa prisutvecklingen inom näringslivet, registrera
konkurrensbegränsande överenskommelser, utföra särskilda undersökningar
rörande pris- och konkurrensförhållanden samt bedriva konsumentupplysning
i prisfrågor. Ledningen av nämndens verksamhet skall ankomma på
eu styrelse samt en chef i överdirektörs tjänsteställning. Nämndens personal
skall — utom överdirektören — bestå av 78 befattningshavare samt vara
fördelad på tre utredningsbyråer och en statistisk byrå. De nuvarande pris1
Dihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 97

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

kontoren vid länsstyrelserna skall tills vidare bedriva den för nämndens
verksamhet erforderliga insamlingen av uppgifter om priser in. m.

Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att statens priskontrollnämnd
avvecklas samt att kommerskollegiets monopolutredningsbyrå och
avdelning för analys av pris- och marknadsförhållanden indrages. Statens
upplysningsbyrå, som är knuten till priskontrollnämnden, föreslås skola
anslutas till statsdepartementens organisationsavdelning.

Vidare föreslås viss utvidgning av organisationen hos ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor samt en förstärkning av näringsfrihetsrådet.

För budgetåret 1956/57 begäres följande anslag, nämligen till statens prisoch
kartellnämnd för avlöningar 661 400 kronor och för omkostnader
150 000 kronor, till näringsfrihetsrådet för avlöningar 89 000 kronor och
för omkostnader 9 200 kronor, till ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor
för avlöningar 178 500 kronor och för omkostnader 19 200 kronor,
till statens priskontrollnämnd för tiden t. o. m. december 1956 för avlöningar
679 500 kronor och för omkostnader 159 500 kronor, till awecklingskostnader
för statens priskontrollnämnd 180 000 kronor samt till kostnader för
statens upplysningsbyrå 160 000 kronor.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 97 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 februari 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om
inrättande av en statens pris- och kartellnämnd, m. in., och anför därvid
följande.

I årets statsverksproposition (X ht s. 9, 10 och 159) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1956/57 beräkna såsom förslagsanslag till Näringsfrihetsrådet: Avlöningar
118 300 kronor och till Omkostnader 10 200 kronor, till Ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar 305 500 kronor och till
Omkostnader 25 200 kronor samt till Statens priskontrollnämnd: Avlöningar
1 477 000 kronor och till Omkostnader 392 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till fortsatt behandling.

Inledning

Riksdagen hemställde år 1954 (skr. 217), att behovet av en fortsatt statlig
priskontroll och grunderna för den priskontrollerande verksamhet, som
kunde finnas erforderlig, förutsättningslöst måtte utredas, samt att de förslag,
som därav föranleddes, måtte framläggas för riksdagen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1954 tillkallade
dåvarande chefen för handelsdepartementet elva sakkunniga för att
verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Såsom utredningsmän tillkallades
ordföranden i näringsfrihetsrådet, f. d. lagmannen Alfred Bexelius,
ordförande, byråchefen Gustav Cedersvall, ekonomen i Svenska metallindustriarbetareförbundet
fil. lic. Hans Hagnell, ledamoten av riksdagens andra
kammare hemmansägaren Fridolf Jansson, sekreteraren i Tjänstemännens
centralorganisation fil. lic. Arne Nilstein, ledamoten av riksdagens andra
kammare direktören Erik Nygren, direktören Holger Ohlin, ledamoten av
riksdagens första kammare distriktsöverläraren Dagmar Ranmark, direktören
Ragnar Sachs, ordföranden och chefen för statens priskontrollnämnd

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

ledamoten av riksdagens andra kammare Erik Severin samt ledamoten av
samma kammare revisorn Erik Strandh. Utredningen antog benämningen
1954 års priskontrollutredning.

1954 års priskontrollutredning har, sedan utredningsuppdraget slutförts,
den 3 december 1955 avgivit ett betänkande, benämnt Konkurrens och priser
(SOU 1955: 45). Utredningens i betänkandet framlagda förslag innebär
i huvudsak följande.

Giltighetstiden för den nuvarande prisregleringslagen, som enligt beslut
av 1955 års riksdag gäller till och med den 30 juni 1956, skall icke ytterligare
förlängas. I enlighet härmed skall den på grundval av nämnda lag
bedrivna prisregleringen och prisövervakningen upphöra. Under normala tider
skall i stället genom statens försorg bedrivas en prisregistrerande och
prisanalyserande verksamhet, kompletterad med särskild konsumentupplysning
i prisfrågor. Under särskilt angivna utomordentliga förhållanden skall
dock prisreglering kunna förekomma. I enlighet härmed skall en allmän
prisregleringslag utfärdas att gälla för dylika fall. Ett avskaffande av den
nuvarande prisregleringen förutsätter att samhällets möjligheter att ingripa
mot konkurrensbegränsande åtgärder inom näringslivet och till insyn i prisbildningen
ökas. 1953 års lag om motverkande av konkurrensbegränsning
inom näringslivet bör därför utvidgas till att avse alla slag av dylik begränsning
och vidare skall nuvarande bestämmelser angående uppgiftsskyldighet
enligt lagen den 29 juni 1946 om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet kompletteras och upptagas i en ny lag om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden.

I organisatoriskt avseende innebär utredningens förslag att den under
normala tider erforderliga prisregistrerande och prisanalyserande verksamheten
samt konsumentupplysningen i prisfrågor anförtros ett särskilt för
ändamålet inrättat organ, statens pris- och kartellbyrå, samt att näringsfrihetsrådet
och ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor förstärkes.
Till spörsmålet om vilket organ som i förekommande fall skall handha den
statliga prisregleringen har utredningen ej tagit ställning.

Över priskontrollutredningens förslag har yttranden avgivits av Svea hovrätt,
socialstyrelsen, statens hyresråd, statskontoret, statistiska centralbyrån,
bank- och fondinspektionen, lantbruksslyrelsen, statens lönenämnd,
kommerskollegium — som överlämnat yttranden från nio handelskamrar
— försäkringsinspektionen, statens priskontrollnämnd — som överlämnat
skrivelse från Sveriges priskontorsföreståndares förening — näringsfrihetsrådet,
ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands samt Norrbottens
län, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Inköps -

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

centralernas aktiebolag ICA, Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters
förening, Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens folk, Svensk
industriförening, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäljningsoch
reklamförbundet, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell-
och restaurantförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund
samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

På föredragning av chefen för finansdepartementet har förut i dag till
lagrådet remitterats förslag, innebärande att nuvarande prisregleringslag
förlänges allenast till och med utgången av innevarande år och att en allmän
prisregleringslag av beredskapskaraktär utfärdas att träda i tillämpning
under vissa i lagen angivna förutsättningar. Detta förslag bygger på
att en effejttiv konkurrens finnes, för vilket kräves, att samhället bedriver
en prisregistrerande och prisanalyserande verksamhet samt konsumentupplysning
i prisfrågor och därjämte har möjlighet att ingripa mot konkurrensbegränsningar.
Till lösning av dessa problem har på min hemställan tidigare
denna dag till lagrådet remitterats förslag angående vissa ändringar i lagen
om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet
samt angående antagande av en lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden.

Jag torde nu få anmäla de organisatoriska spörsmål, som innefattas i
priskontrollutredningens förslag.

Förslag angående inrättande av en statens pris- och kartellnämnd
Nuvarande organisation

Priskontrollutredningens förslag avser statlig verksamhet av det slag som
f. n. bedrives inom statens priskontrollnämnd med statens upplysningsbyrå,
länsstyrelsernas priskontor, kommerskollegiets monopolutredningsbyrå
och kollegiets statistiska byrås avdelning för analys av pris- och marknadsförhållanden
(prisanalysavdelningen). Vidare berörs verksamheten vid
ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor samt näringsfrihetsrådet.

Vad angår priskontrollnämndens verksamhet framhåller utredningen, att
den numera förbättrade varuförsörjningen och den ökade stabiliteten i det
ekonomiska livet möjliggjort en avveckling av den direkta priskontrollen på
flertalet områden. Till följd därav har nämnden alltmer kommit att inrikta
sin verksamhet på prisövervakande uppgifter. Personalen är sålunda
f. n. till övervägande delen sysselsatt med att på grundval av en omfattande
prisinsamling kartlägga och analysera pris- och marginalutvecklingen inom
näringslivet. Dessutom utföres företagsekonomiska utredningar såsom räntabilitetsundersökningar,
kostnads-, intäkts- och vinstanalyser samt kalkylgranskning.
Nyss angivna insamling av priser sker i stor utsträckning vid
de till länsstyrelserna knutna priskontoren. — Priskontrollnämndens personal
uppgår f. n. till 78 tjänstemän, fördelade på ett kansli och fem byråer.

Kungi Maj. ts proposition nr 97 år 1956

Därtill kominer statens upplysningsbyrå med 9 tjänstemän, vilken organisatoriskt
är knuten till nämnden. Vid länsstyrelsernas priskontor, den s. k.
fältorganisationen, är sammanlagt ett 30-tal tjänstemän anställda. Utredningen
framhåller, att det endast på grund av den direkta priskontrollens
ringa omfattning och genom anlitande av tekniska hjälpmedel, bl. a. hålkortsanläggningar,
blivit möjligt att med dessa personella resurser bedriva
en mera allmän kontinuerlig prisövervakning.

Den verksamhet, som bedrives av kommerskollegiets monopolutredningsbyrå,
består bl. a. i registrering av kartellavtal och andra liknande konkurrensbegränsande
överenskommelser. Dessutom utföres särskilda undersökningar,
då skadlig verkan av en konkurrensbegränsning kan tänkas föreligga
eller eljest särskilda skäl finnes. Byrån har numera kartlagt förekomsten
av registreringspliktiga kartellavtal inom flertalet områden av näringslivet.
Till följd därav har personalen i ökad utsträckning kunnat disponeras
för särskilda utredningar. Byråns personal, 23 tjänstemän, fördelade
på två utredningsavdelningar och ett kansli, har emellertid visat sig otillräcklig,
vilket medfört att ombudsmannaämbetet måst begränsa sina framställningar
om utredningar hos byrån. — Den särskilda avdelningen inom
kollegiets statistiska byrå för analys av pris- och marknadsförhållanden har
inte, utom i ett fall, utnyttjats för avsett ändamål. Anledningen därtill torde
delvis vara att det inte ansetts nödvändigt att för monopolutredningsbyråns
räkning utföra prisstudier och analyser i större omfattning, så länge priskontrollnämnden
är i verksamhet. Prisanalysavdelningen omfattar 4 tjänstemän.

De arbetsuppgifter, som sammanhänger med 1953 års lag om motverkande
av konkurrensbegränsning, handhas — förutom av monopolutredningsbyrån
såsom utredningsorgan — av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor
och av näringsfrihetsrådet. De personella resurser, som står dessa
organ till buds — hos ombudsmannaämbetet 7 och hos rådet 2 befattningshavare
— har visat sig otillräckliga. Detta förhållande kommer att ytterligare
accentueras, om den direkta priskontrollen slopas och 1953 års lag
utvidgas enligt utredningens förslag. Särskilt kännbart är behovet av ekonomisk
expertis hos ombudsmannaämbetet.

Priskontrollutredningens förslag

Utredningen framhåller, att frågor rörande priser och konkurrensförhållanden
intimt sammanhänger med varandra. Verksamheten hos de myndigheter,
som handlägger dessa frågor, har därför många beröringspunkter. Något
mera betydande samarbete mellan de olika organen har trots detta icke
kunnat komma till stånd, beroende på gällande sekretessbestämmelser. Den
nuvarande organisationen utgör därför ett hinder för en verkligt effektiv
verksamhet på ifrågavarande område. Vid utformningen av den framtida
organisationen bör fördenskull en rationalisering åstadkommas genom samordning
av handläggningen av hithörande frågor. Den prisregistrerande och

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 19ö6

prisanalyserande verksamheten samt konsumentupplysningen i prisfrågor
bör därvid sammanslås med den utredningsverksamhet, som erfordras för
övervakningen och motverkandet av konkurrensbegränsande företeelser.

Utöver de personella resurser, som erfordras för priskontrollnämndens
och monopolutredningsbyråns nuvarande verksamhet, krävs enligt utredningen
personal för att möta behovet av utredningar vid tillämpningen av
de föreslagna utvidgade bestämmelserna i 1953 års lag samt för att ombesörja
konsumentupplysning i prisfrågor. Trots dessa nytillkommande arbetsuppgifter
anser utredningen det möjligt att bedriva den framtida verksamheten
på hithörande områden inom ramen för nu tillgängliga personalresurser.
Omfattningen av denna verksamhet gör emellertid, att en förläggning
till någon redan befintlig myndighet svårligen kan tänkas. Ytterligare
en omständighet som talar för denna uppfattning är, att arten av utredningarna
knappast sammanfaller med någon annan statlig verksamhet av ekonomisk-statistisk
karaktär. Utredningen föreslår därför, att den utredande
verksamheten rörande angivna frågor förläggs till en ny myndighet, statens
pris- och kartellbyrå. I det sammanhanget understrykes, att förutsättningarna
för att den åsyftade effekten med den föreslagna verksamheten skall
kunna uppnås är, att det nya organet ges tillräckliga resurser redan från
begynnelseskedet.

I fråga om de arbetsuppgifter, som ankommer på ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor och på näringsfrihetsrådet, framhålles, att denna
verksamhet i huvudsak inte har karaktär av utredningsarbete. Utredningen
föreslår därför inte någon ändring beträffande dessa organs ställning utan
endast en förstärkning av personalen, främst vid ombudsmannaämbetet.

I detta sammanhang må nämnas, att utredningens förslag till organisation
av den statliga verksamheten i frågor rörande priser och konkurrensförhållanden
får till följd, att priskontrollnämnden samt kommerskollegiets monopolutredningsbyrå
och prisanalysavdelning kan avvecklas.

Enligt utredningens förslag skall pris- och kartellbyrån dels följa och
analvsera den inhemska och internationella prisutvecklingen, dels i anslutning
därtill bedriva konsumentupplysning i prisfrågor, dels övervaka konkurrensbegränsande
företeelser inom näringslivet genom registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser och genom särskilda undersökningar
samt dels utföra sådana undersökningar som ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor
och näringsfrihetsrådet finner nödvändiga för sin verksamhet.
Utredningen anser det angeläget understryka att pris- och kartellbyrån
skall vara ett rent utredande organ. Det skall sålunda ankomma
på byråns tjänstemän att klargöra de företeelser inom näringslivet
som sammanhänger med konkurrensbegränsningar och prisbildning men
inte att göra bedömningar eller framställa kritik eller yrkanden. Sistnämnda
uppgifter skall åvila ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.

En allmän och fortlöpande registrering av priser för olika iörnödenheler
och tjänster utgör eu nödvändig förutsättning för att kunna
avgöra inom vilka områden av näringslivet särskilda analyser är nödvän -

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

diga. En kontinuerlig prisregistrering är också påkallad för konsumentupplysningen.
Ett krav, som måste uppställas på den prisregistrerande verksamheten,
är att den skall kunna lämna upplysning om förekommande prisdifferenser
mellan olika områden och mellan olika företagstyper. Av praktiska
skäl bör registreringen till övervägande delen grundas på stickprovsundersökningar.

I detta sammanhang diskuteras huruvida beräkningarna av konsumentpris-
och partiprisindex bör förläggas till pris- och kartellbyrån. Den prisregistrerande
verksamheten inom byrån kommer otvivelaktigt att i stor utsträckning
sammanfalla med prisinsamlingen för indexändamål. Utredningen
anser emellertid, att närmare erfarenhet av byråns verksamhet bör av''
aktas, innan frågan om ett överförande till byrån av indexberäkningarna
upptas till behandling.

För den önskvärda insynen i prisbildningen och för en bedömning avbehovet
av särskilda undersökningar erfordras utöver prisregistreringen
trämst komparativa studier av prisutvecklingen. Dessa kan
gälla priset på viss förnödenhet inom t. ex. fabrikant-, grossist- och detaljistleden
eller prisutvecklingen i utlandet.

För bedömningar rörande konkurrensbegränsande företeelsers inverkan
på t. ex. pris-, produktions- och omsättningsförhållandena erfordras först
undersökning och kartläggning av förhållandet mellan olika företag inom
en bransch. Därutöver kräves i regel en mera ingående analys av företagsenheten.
För detta ändamål erfordras vid sidan av s. k. räntabilitetsundersökningar
kompletterande intäkts-, kostnads- och vinstanalyser avseende
företagen som helhet, olika verksamhetsgrenar eller enstaka produkter. Avsärskilt
värde anser utredningen vara att få en omfattande kartläggning avvinstutvecklingen
inom näringslivet i sin helhet. Därvid framhålles, att årliga
undersökningar av kostnads-, intäkts- och vinstutvecklingen inom industrien
redan sker vid priskontrollnämnden och statistiska centralbyrån.
Att två myndigheter utför så nära överensstämmande undersökningar finner
utredningen inte nödvändigt utan anser, att under normala tider centralbyråns
undersökningar är tillfyllest för pris- och kartellbyråns behov.
Utredningen ifrågasätter, om inte sistnämnda myndighet under förhållanden,
då beredskapslagstiftningen är i kraft, bör få taga del av centralbyråns
grundmaterial till dessa undersökningar. Även ett överförande av denna
undersökningsverksamhet till pris- och kartellbyrån vid en senare tidpunkt
kan ifrågasättas.

Utredningen förutsätter, att pris- och kartellbyrån övertager det hos monopolutredningsbyrån
förda registret över konkurrensbegränsande
överenskommelser inom näringslivet. Särskilda undersökningar
rörande konkurrensbegränsningars inverkan på pris- och produktions-,
omsättnings- eller transportförhållanden torde enligt utredningen bli
en betydelsefull uppgift för det nya organet. Sådana undersökningar skall
av byrån utföras efter anmodan av näringsfrihetsrådet eller ombudsmannaämbete
men även på eget initiativ, då byrån finner anledning därtill. Sär -

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

skild uppmärksamhet skall ägnas åt att söka utröna konkurrensbegränsningars
skadliga verkan. Det kan därvid bli nödvändigt för byrån att få ta
del av handelsböcker, korrespondens och övriga handlingar, som kan vara av
betydelse för undersökningen. Vidare blir del ofta erforderligt att ha tillgång
till uppgifter om och analyser av pris-, marginal- och räntabilitetsutvecklingen
för olika företag och branscher. Här avsedda undersökningar är
därjämte en absolut förutsättning för dea föreslagna konsumentupplysningen
i prisfrågor.

Vid behandligen av pris- och kartellbyråns arbetsuppgifter betonar utredningen
vikten av att konsumenterna får sådan upplysning i prisfrågor,
att det blir möjligt för dem att på bästa sätt disponera sin köpkraft.
En viss upplysning på detta område sker redan genom dels publiceringen
av konsumentprisindex och partiprisindex, dels priskontrollnämndens
meddelanden och presskommunikéer, dels offentliggörande i publikationen
»Näringsfrihetsfrågor.» av registrerade konkurrensbegränsade överenskommelser
och dels i samband med förhandlingarna inom näringsfrilietsrådet
angående eventuell skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Nu
nämnda upplysningsverksamhet finner emellertid utredningen inte tillräcklig
och anser en utvidgning därav påkallad. Upplysningsverksamhet i prisfrågor
synes utredningen ligga helt i linje med pris- och kartellbyråns övriga
uppgifter.

Enligt utredningen skall den föreslagna konsumentupplysningen syfta till
att söka påverka allmänhetens köpvanor och därigenom på längre sikt främja
en ändamålsenlig utveckling av prisbildningen och förhållandena i övrigt
inom näringslivet. I fråga om principerna vid uppsamlingsverksamheten
framhålles som ett berättigat krav från näringslivet, att prisuppgifterna
kompletteras med upplysning om den prestation som erbjudes. Detta innebär
bl. a., att vid publiceringen i viss omfattning bör skiljas emellan olika
företagsformer som en allmän princip. Vid publiceringen bör emellertid
största försiktighet iakttagas ifråga om offentliggörande av uppgifter,
som kan hänföras till viss företagare. Med hänsyn därtill men även av praktiska
skäl bör publiceringen därför ske i bearbetad form. Därvid bör normalt
inte något primärmaterial offentliggöras. I detta sammanhang framhåller
utredningen, att det i sista hand är en omdömesfråga, vilken form
och vilket innehåll, som bör ges åt konsumentupplysningen. Utredningen
betonar emellertid, att resultaten av byråns undersökningar bör ges sådan
form, att de med lätthet kan tillgodogöras av allmänheten.

I fråga om hur konsumentupplysningen skall förmedlas till allmänheten
utgår utredningen ifrån att konkurrensbegränsningsfrågor alltjämt publiceras
i »Näringsfrihetsfrågor». Huruvida prisupplysningen bör ske i denna
tidskrift eller på annat sätt bör få avgöras av pris- och kartellbyrån. Det
torde enligt utredningen bl. a. vara lämpligt att särskilda kommunikéer tillställes
pressen, konsumentorganisationer och andra sammanslutningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

Yttranden

Utredningens förslag att för den statliga utredningsverksamheten i fråga
om pris- och konkurrensförhållanden inrätta en särskild myndighet
tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran av Svea hovrätt,
socialstyrelsen, statens hyresråd, statistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen,
lantbruksstyrelsen, försäkringsinspektionen, statens priskontrollnämnd,
majoriteten inom näringsfrihetsrådct, ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor,
länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads, Göteborgs och
Bohus, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län,
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska sparbanksföreningen, Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens
folk, Svenska företagares riksförbund, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Vissa instanser ställer sig tveksamma till förslaget att inrätta en självständig
myndighet. Sveriges hantverks- och smäindustriorganisation säger
sig visserligen inte vilja förneka, att ett enhetligt ämbetsverk kan bli erforderligt
för att effektivt lösa de föreslagna arbetsuppgifterna. Inrättande av
ett nytt statligt organ anses dock som ett allvarligt steg, bl. a. ur ekonomisk
synpunkt. Organisationen ifrågasätter, om det inte är lämpligare att den
föreslagna verksamheten förlägges till redan befintliga organ, bl. a. monopolutredningsbyrån.
Om detta inte visar sig vara till fyllest, är organisationen
emellertid vill acceptera inrättande av en särskild myndighet. Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare uttrycker också viss tveksamhet inför förslaget
att tillskapa en ny myndighet. Dessa instanser ifrågasätter, om de angivna
arbetsuppgifterna inte bör ankomma på bl. a. kommerskollegium. — överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Värmlands lån har inte funnit det
möjligt att bedöma, huruvida ett självständigt organ bör inrättas eller ej. —
Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län har inte tagit ställning
i frågan om inrättande av ett nytt ämbetsverk.

Förslaget att inrätta en pris- och kartellbyrå som en självständig myndighet
har avstyrkts av statskontoret, kommerskollegium, reservanterna
Lindstedt, Rudholm, Svennilson och Söderberg inom nåringsfrihetsrådet,
länsstyrelsen i Älvsborgs län, Stockholms handelskammare, Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, Smålands- och Blekinge handelskammare,
Skånes handelskammare, Västergötlands och norra Hallands handelskammare,
handelskammaren i Gävle, Sveriges grossistförbund, Svenska
bankföreningen, lnköpscentralernas aktiebolag ICA, Kemisk-tekniska och
livsmedels fabrikanters förening, Svensk industriförening, Svenska försäljnings-
och reklamförbundet samt Sveriges hotell- och restaurantförbund.
Samtliga dessa instanser föreslår, att den prisregistrerande och prisanalyserande
verksamhet, som enligt utredningen skall ankomma på pris- och kartellbyrån.
i stället anförtros åt kommerskollegium.

Kungi. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

Statskontoret anser sålunda, att en anknytning av den avsedda utredningsverksamheten
till kommerskollegium måste anses naturlig. Ämbetsverket
föreslår, att inom kollegium upprättas en ny byrå för prisutredningsuppgifter
med en mot monopolutredningsbyråns båda utredningsavdelningar svarande
personalorganisation. Statskontoret anser det möjligt att utan frångående
av grundtankarna i den föreslagna lagstiftningen så begränsa det utredande
organet att dess uppgifter kan fullgöras av kollegium med den antydda organisationsförstärkningen
och viss upprustning av monopolutredningsbyråns
kansli. I syfte att bereda kollegium tillgång till den sakkunskap, som i styrelsen
för pris- och kartellbyrån skulle företrädas av representanter för
företagar- och konsumentsammanslutningar, bör enligt statskontoret övervägas
att till kollegium anknyta ett särskilt prisråd med begränsat antal ledamöter.

Liknande synpunkter har framförts och ytterligare utvecklats av kommerskollegium.
Ämbetsverket anser, att den föreslagna utredningsverksamheten
på ett naturligt sätt ansluter sig till kollegiets allmänna ämnesområde, samt
föreslår att nämnda verksamhet skall handhavas av kollegium. Därvid bör
ämbetsverket erhålla en viss personalförstärkning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län motiverar sitt avstyrkande i frågan om inrättande
av ett nytt ämbetsverk bl. a. från den utgångspunkten att med nuvarande
brist på arbetskraft på alla områden ännu större försiktighet än
tidigare måste iakttagas vid upprättande av nya organ och skapande av nya
uppgifter för statsverksamheten.

Svensk industriförening anser det inte vara nödvändigt att, när krisorganen
omsider avvecklas, de måste omvandlas till permanenta ämbetsverk. De
belopp, som det nya verket skulle komma att kosta, borde enligt föreningen
kunna användas betydligt mera produktivt. Sistnämnda synpunkt gäller även
i fråga om den omfångsrika tjänstemannastab som är förutsedd.

Kravet på att pris- och kartellbyrån skall vara endast ett rent utredande
organ har särskilt betonats av kommerskollegium, näringsfrihetsrådet,
Stockholms handelskammare, handelskammaren i Gävle, Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare, Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Sålunda anser kommerskollegium, att det bör vara grundläggande för byråns
verksamhet att arbetsuppgifterna begränsas till enbart utredningar.
Endast under den förutsättningen kan ett förtroendefullt samarbete bli möjligt
mellan byrån och näringslivet. Det är också viktigt att verksamheten
inte bedrives så, att den blir en fortsättning på den upphävda priskontrollen.
— Sveriges industriförbund finner det utomordentligt viktigt, att begränsningen
av arbetsuppgifterna till utredande verksamhet kommer till
klart uttryck i byråns instruktion. Därvid hemställer förbundet, att det otvetydigt
klargöres i blivande bestämmelser alt bedömningar i konkurrensoch
prisfrågor endast ankommer på oinbudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.
— I huvudsak liknande allmänna synpunkter i fråga om byråns

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

arbetsuppgifter har framförts av Stockholms handelskammare, handelskammaren
i Gävle, Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation.

En annan uppfattning i dessa frågor uttalas av statens priskontrollnämnd.
Vid sitt tillstyrkande av utredningens förslag säger sig nämnden ha förutsatt,
att pris- och kartellbyråns styrelse skall äga rätt till självständigt
handlande och därför ha befogenheter, som visserligen inte anges i betänkandet
men som nämnden anser ligga i sakens natur att byråns styrelse
får. Uppgiften att följa prisutvecklingen måste enligt nämnden förenas
med rätt och skyldighet för styrelsen att ta alla de initiativ, som denna
uppgift kan medföra. Därvid framhålles, att pris- och kartellbyrån skall
vara självständig och inte underordnad näringsfrihetsrådet eller ombudsmannaämbete
för näringsfrihetsfrågor. Med hänsyn därtill anser nämnden
det böra ankomma på byråns styrelse att — med anledning av de följder
som handläggningen inför rådet och ombudsmannaämbete kan få på prisläget
— göra de uttalanden och vidtaga de åtgärder, som därav kan föranledas.
Det bör sålunda bl. a. stå styrelsen fritt att vända sig direkt till
Kungl. Maj:t med begäran om ingripande, om styrelsen och näringsfrihetsrådet
eller ombudsmannaämbete! har olika uppfattning om de åtgärder som
bör vidtagas. Styrelsen bör också kunna göra de framställningar som påkallas
av det allmänna ekonomiska läget. Under förutsättning att byråns
styrelse får befogenheter av angivna slag anser priskontrollnämnden den
föreslagna uppdelningen av verksamheten på tre organ möjlig. Nämnden
befarar dock att verksamheten kommer att bli tungrodd och medföra onödig
tidsspillan, innan åtgärder kan vidtagas. Uppdelningen av arbetsuppgifterna
synes sålunda enligt nämnden lätt kunna få till följd att ett direkt
prisingripande kan komma för sent.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet finner de tänkta arbetsuppgifterna
alltför omfattande. Till följd därav kan organisationen enligt förbundet
komma att ställas inför oöverstigliga krav till förfång för utredningsarbetet.

I fråga om pris- och kartellbyråns prisregistrerande och
prisanalyserande uppgifter framhåller vissa instanser att den
föreslagna verksamheten i denna del bör begränsas. Sålunda ifrågasätter
kommerskollegium om en så vidsträckt prisregistrering som föreslagits
verkligen krävs för att prisorganet skall kunna fylla sin uppgift. Prisutvecklingen
som sådan torde enligt kollegium i regel inte ge antydan om i
vad mån konkurrensbegränsning påverkar prissättningen inom viss bransch
eller visst företag. Kollegium föreslår därför att prisutredningar — i likhet
med vad som är fallet vid monopolutredningsbyrån — endast bör ske
från fall till fall och då i anledning av uppgifter om konkurrensbegränsningar,
som framkommer i samband med registreringen av kartellavtal.
Det skulle föra alldeles för långt att bedriva en prisregistrering så att den
utgör underlag för prisanalys på varje område. Sveriges grossistförbund
ifrågasätter, om inte den allmänna prisstatistik som handhas av kommers -

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

kollegium och statistiska centralbyrån kan rationaliseras och samordnas.
— Sveriges industriförbund anser, att de prisföljande uppgifterna bör inskränkas
till de mest intressanta områdena, d. v. s. de som är föremål för
konkurrensbegränsning i någon form. Liknande synpunkter anlägges av
Skånes handelskammare. — Inköpscentralernas aktiebolag ICA finner inte
att bärande skäl förebragts för införande av särskild prisregistrering utöver
•ten som statistiska centralbyrån bedriver.

Socialstyrelsen delar utredningens uppfattning att beräkningen av konsumentprisindex
inte bör ske inom pris- och kartellbyrån. Ämbetsverket
framhåller vidare att det bl. a. för undvikande av dubbelarbete skulle vara
värdefullt, om de av byrån insamlade prisuppgifterna vid behov fick utnyttjas
av socialstyrelsen.

Statistiska centralbyrån anser i likhet med utredningen, att beräkningarna
av partiprisindex inte bör överflyttas till pris- och kartellbyrån. Centralbyrån
motsätter sig att statistiken över företagens intäkter, kostnader
och vinster, den s. k. vinststatistiken, överflyttas från centralbyrån till det
nya organet. Förslaget att låta pris- och kartellbyrån taga del av centralbyråns
grundmaterial till sistnämnda statistik kan centralbyrån inte biträda
annat än under förutsättning att skriftliga medgivanden därtill föreligger
från vederbörande företag.

Beträffande pris- och kartellbyråns föreslagna utredningsverksamhet
rörande konkur rensbegränsningsfrägor betonar
näringsfrihetsrådet, att det inte bör ankomma på byrån att själv söka
utröna, huruvida konkurrensbegränsningar har skadlig verkan. Byråns
uppgift är endast att uttömmande och sakligt redovisa de förhållanden som
avses med en undersökning. På så sätt kan t. ex. ombudsmannaämbetet för
näringsfrihetsfrågor eller en konsumentorganisation få tillräckligt underlag
för att bedöma om offentligt förfarande bör inledas eller ej. — Liknande
synpunkter har framförts av Stockholms handelskammare. — Ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor finner det vara av väsentlig betydelse
för sitt arbete att den föreslagna allmänna undersökningsverksamheten
kommer till stånd. —- Försäkringsinspektionen är av den uppfattningen
att registreringen av konkurrensbcgränsande överenskommelser inom försäkringsområdet
fortfarande skall ankomma på inspektionen. Dubbelarbete
kan inte undvikas, om denna uppgift förlägges till en annan myndighet.

Utredningens förslag beträffande konsumentupplysning i prisfrågor
tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna.
Behovet och betydelsen av en dylik upplysning understrykes
särskilt av socialstyrelsen, statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet,
ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs samt Västernorrlands län, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund samt Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. — Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som intar
en i stort sett negativ inställning till utredningsförslaget i övrigt, fram -

Kungi. Maj.ts proposition nr

håller att en ökad vägledning för konsumenterna och förbättrad kvalitetskontroll
säkerligen skulle medföra större besparingar för allmänheten än
resultatet skulle bli, om utredningens förslag i övrigt genomfördes. För närvarande
kommer en alltför liten del av de på hithörande områden gjorda
undersökningarna till konsumenternas kännedom.

Näringsfrihetsrådet anser det vara av största betydelse, att konsumentupplysningen
blir helt objektiv. Värdeomdömen om skäligheten av marginaler
in. m. bör inte förekomma. Samtidigt framhålles, att verksamheten
hör utformas så att den tjänar sitt syfte att vägleda konsumenterna och
främja konkurrensen mellan företagarna. — Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
framhåller nödvändigheten av att formerna för upplysningsverksamheten
noga överväges. Organisationen betonar, i likhet med
Sveriges industriförbund samt Svenska försäljnings- och reklamförbundet,
betydelsen av att kravet på saklighet och objektivitet inte får eftersättas
vid försöken att göra konsumentupplysningen populär och lättfattlig.

Vissa remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till förslaget om
utvidgad konsumentupplysning i prisfrågor. Sålunda anser kommerskollegium
det inte troligt, att den föreslagna konsumentupplysningen nämnvärt
skulle bidraga till att för den enskilde konsumenten klargöra de invecklade
och svårlösta problem, som anmäler sig på prisområdet. Med hänsyn därtill
ifrågasätter kollegium, om inte tillgängliga personella och finansiella
tillgångar kan utnyttjas bättre än för direkt konsumentupplysning i prisfrågor.
Prisorganets undersökningar kan enligt ämbetsverket liksom nu
tjäna som upplysningskälla åt allmänheten. Sålunda blir det möjligt för
t. ex. konsumentorganisationerna att med ledning av undersökningsmaterialet
för sina medlemmars räkning göra bedömningar och framställa kritik
samt begära prövning av saken hos ombudsmannaämbetet. I detta sammanhang
understryker kollegium vikten av en förstärkning av Hemmens forskningsinstitut,
så att den för konsumenterna avsedda upplysningen om varors
egenskaper in. in. kan utvidgas. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter,
om konsumentupplysningen i prisfrågor kommer att få någon större
betydelse, sedan priskontrollen avskaffats. Prisupplysningsverksamheten
bör därför endast få en mycket begränsad omfattning. En begränsning av
konsumentupplysningen förordas också av Sveriges grossistförbund och
Svenska bankföreningen. — Inköpscentralernas aktiebolag ICA hävdar, att
ett för konsumentupplysningen angelägnare mål är att bibringa allmänheten
varukännedom. — Smålands och Blekinge handelskammare finner det
inte välbetänkt att anförtro det planerade ämbetsverket en sådan uppgift
som konsumentupplysning i prisfrågor utan att dessförinnan uppdragits
närmare riktlinjer för hur denna verksamhet praktiskt skall handhavas.

Vad härefter angår förelaget att förlägga den konsumentupplysande verksamheten
till pris- och kartellbyrån har ett flertal remissinstanser satt denna
fråga i samband med det av särskilda sakkunniga framlagda förslaget
att förstatliga och utvidga hemmens forskningsinstitut. Md ett bifall till

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

detta förslag skulle institutet benämnas statens institut för konsumentfrågor
och få till uppgift bl. a. att bedriva viss konsumentupplysning beträffande
olika varors egenskaper och funktioner m. m. I yttrandena från statens
priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, länsstyrelsen i Västernorrlands
län, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges
lantbruksförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen
i Sverige, Inköpscentralernas aktiebolag ICA, Kooperativa förbundet,
Svenska försäljnings- och reklamförbundet samt Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund understrykes behovet och vikten av intimt samarbete och
samordning i upplysningsfrågor mellan pris- och kartellbyrån samt det
föreslagna konsumentinstitutet. Därvid framhålles risken för dubbelarbete
och med hänsyn därtill nödvändigheten av att de båda organens uppgifter i
nu berörda hänseenden klart avgränsas.

Sveriges industriförbund ifrågasätter, om den föreslagna upplysningsverksamheten
inte bör anförtros någon redan befintlig institution. — Stockholms
handelskammare, Västergötlands och norra Hallands handelskammare,
handelskammaren i Gävle, Norrbottens och Västerbottens låns handelskammare,
Svenska bankföreningen, Kemisk-tekniska och livsmedels fabrikanters
förening samt Svenska försäljnings- och reklamförbundet föreslår,
att konsumentupplysningen i prisfrågor skall åligga Hemmens forskningsinstitut
eller det föreslagna nya konsumentinstitutet.

Departementschefen

Chefen för finansdepartementet har förut i dag framlagt förslag, som innebär,
att den nuvarande prisregleringen kommer att upphöra med utgången
av innevarande år. I stället har föreslagits införande av en prisregleringslag
av beredskapskaraktär, vilken gör det möjligt att reglera priserna vid
krig eller krigsfara och i vissa situationer med inflationsfara, ävensom sådana
ändringar i 1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet, att näringsfrihetsrådet får behörighet att
ingripa mot alla slag av dylika begränsningar i den mån de har skadlig
verkan.

En ytterligare förutsättning för prisregleringens avskaffande har angivits
vara att samhället beredes möjlighet att även i fortsättningen följa prisutvecklingen
samt få insyn i prisbildningen och närmare kännedom om de
faktorer, bl. a. konkurrensförhållandena inom näringslivet, vilka påverkar
denna. I detta syfte har jag tidigare denna dag framlagt förslag till lagstiftning
om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. Jag
vill nu behandla de åtgärder av organisatorisk art, som är erforderliga för
att samhället skall kunna bedriva nyssnämnda verksamhet.

1954 års priskontrollutredning har föreslagit, att den samhälleliga övervaknings-
och utredningsverksamheten avseende pris- och konkurrensförhållanden
anförtros ett nytt självständigt organ, benämnt statens pris- och

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

kartellbyrå. I samband härmed skulle statens priskontrollnämnd samt koinmerskollegiets
monopolutredningsbyrå och avdelning för analys av prisoch
marknadsförhållanden avvecklas.

Utredningens förslag om inrättande av ett nytt organ har i princip tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden. Avstyrkande
yttranden har emellertid avgivits av bl. a. statskontoret och kommerskollegium
samt handelskamrarna och vissa sammanslutningar inom näringslivet.
I sistnämnda yttranden har förordats, att ifrågavarande verksamhet förlägges
till kommerskollegium.

I princip är jag liksom vissa remissinstanser av den uppfattningen, att
stor försiktighet bör iakttagas när det, såsom i detta fall, är fråga om att
inrätta ett nytt permanent ämbetsverk. Tanken att förlägga den nu avsedda
verksamheten till en redan förefintlig myndighet synes mig därför värd att
noga överväga. Emellertid vill jag fästa uppmärksamheten på att det föreliggande
förslaget också innefattar avveckling av vissa statliga organ av sammanlagt
icke ringa storlek. Mot bakgrunden härav förefaller mig nyssnämnda
betänklighet böra tillmätas mindre vikt.

Det bör vidare erinras om att den verksamhet, varom här är fråga, kräver
en jämförelsevis omfattande organisation för att den önskade effekten
skall kunna ernås. Att till ett ämbetsverk, vars organisation till omfattning
och struktur redan anpassats efter tidigare givna arbetsuppgifter, knyta en
ytterligare personalstyrka av ifrågavarande storleksordning torde i och för
sig icke i allmänhet böra tillrådas. Härtill kommer, att de nya arbetsuppgifterna
i detta fall har speciell karaktär och, såsom utredningen framhållit,
till arten knappast sammanfaller med någon annan statlig verksamhet på
det ekonomiskt-statistiska området.

Vad angår förslaget att förlägga verksamheten till konnnerskollegium kan
härutöver erinras om att med denna myndighets verksamhet synes vanskligt
att förena en sådan aktiv prisövervakning och analys av pris- och konkurrensförhållanden,
som avses med priskontrollutredningens förslag.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra tillstyrka utredningens
förslag om inrättande av ett nytt självständigt organ för den övervaknings-
och utredningsverksamhet avseende prisbildningen och konkurrensen
inom näringslivet, som ansetts nödvändig efter prisregleringens avskaffande.

Såsom utredningen framhållit och i vissa remissyttranden särskilt understrukits
är det här i princip fråga om att skapa ett rent utredande organ. I
anledning av vad priskontrollnämnden anfört om organets befogenheter må
emellertid härtill fogas, att det självfallet bör vara den blivande myndigheten
obetaget att hos andra myndigheter eller Kungl. Maj:t göra de framställningar,
innefattande meningsyttringar eller förslag till åtgärder, som dess
ledning finner av omständigheterna påkallade.

En av det nya organets huvuduppgifter skall vara att ombesörja en allmän
och fortlöpande registrering av priserna för olika förnödenheter och

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

tjänster. Genom dylik prisregistrering erhålles underlag för bedömning var
särskilda analyser av prisbildningen skall sättas in. Om en närmare undersökning
befinnes påkallad — exempelvis av pris- och marginalutvecklingen
inom en bransch eller för viss vara, av marginalernas komponenter och förändringar
i dessa eller av marknadsförhållandena överhuvudtaget inom en
bransch — skall undersökningen verkställas genom organets försorg.

1 vissa remissyttranden har ifrågasatts, huruvida prisregistrerings- och
prisanalysverksamheten behöver ges den omfattning, som utredningen synes
ha avsett. Därvid har bl. a. kommerskollegium framhållit, att prisutredningar
synes böra ske endast från fall till fall och då uppgifter om förekomsten
av konkurrensbegränsning föranleder därtill. Det bör emellertid här ytterligare
betonas, att en allmän insyn i prisbildningen utgör en förutsättning
för bl. a. den vidgade konsumentupplysning, som bör komma till stånd
när den nuvarande prisregleringen upphör. En sådan generell verksamhet
i prisutredande syfte kan även väntas ge bättre möjligheter att uppspåra
fall, där oskälig prissättning eller risker för en sådan förekommer. Även om
undersökningarna på prisområdet självfallet är av särskild vikt i samband
med bedömningen av de konkurrensbegränsande företeelsernas verkningar,
är det alltså icke enbart för sådant ändamål som nämnda undersökningar
skall bedrivas. Jag har med hänsyn till vad nu anförts inte något att erinra
mot utredningens förslag angående uppläggningen av organets verksamhet
i denna del. Det bör sålunda få ankomma på ledningen att under beaktande
av föreliggande behov och önskemål samt de personella och andra resurser,
som står till buds, avgöra vilken omfattning arbetet på ifrågavarande område
skall få och på vad sätt det lämpligen bör bedrivas.

De beräkningar av prisindexserier för olika ändamål, som f. n. åligger vissa
myndigheter, bör i enlighet med utredningens av berörda remissinstanser
tillstyrkta förslag icke nu överflyttas till det nya organet. I detta sammanhang
bör starkt betonas vikten av att förekommande offentlig prisstatistik
och den för dylik statistik bedrivna uppgiftsinsamlingen effektivt samordnas
så att onödigt dubbelarbete inte uppkommer.

Det nya organet skall vidare ombesörja registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser samt genom särskilda undersökningar söka
utröna verkningarna av konkurrensbegränsning. Dessa uppgifter åvilar f. n.
monopolutredningsbyrån. Det blir alltså här i huvudsak fråga om att fortsätta
den verksamhet, som bedrives av sistnämnda organ. Något särskilt
uttalande från min sida synes icke påkallat i detta sammanhang. Det må
dock erinras om att nyssnämnda särskilda undersökningar till icke oväsentlig
del kommer att sammanhänga med utredningsverksamheten beträffande
prisbildningen, något som är av betydelse för övervägandena rörande organets
utformning. Såsom utredningen framhållit kan det också bli erforderligt
att verkställa utredningar beträffande intäkter, kostnader och vinster
inom de enskilda företagen, inom olika verksamhetsgrenar eller för enstaka
produkter. Härvid bör det nya organet självfallet så långt möjligt utnyttja

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Xr 97

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

den statistik i nyssnämnda avseenden, som utarbetas av statistiska centralbyrån
och som förutsättes skola tills vidare omhänderhavas av sistnämnda
ämbetsverk.

Till det nya organets arbetsuppgifter skall enligt priskontrollutredningens
förslag höra att bedriva konsumentupplysning i prisfrågor. En dylik verksamhet
har i likhet med det utredningsarbete, varom förut talats, ansetts
utgöra en förutsättning för prisregleringens avskaffande. Den jämförelsevis
omfattande utredningsverksamhet beträffande pris- och konkurrensförhållandena,
som enligt det föregående skall bedrivas av organet, gör det i
och för sig motiverat att också förlägga upplysningsverksamheten till detsamma.

I åtskilliga remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke de med ifrågavarande
konsumentupplysning förenade arbetsuppgifterna borde anförtros
Hemmens forskningsinstitut eller det statliga institut för konsumentfrågor,
om vars inrättande förslag framlagts av särskilda sakkunniga. I anledning
härav vill jag först rent allmänt framhålla lämpligheten av att upplysningsverksamheten
förläggs till samma organ som utför de utredningar, på vilka
den skall vara grundad. Härjämte kan påpekas, att Hemmens forskningsinstitut
eller det föreslagna institutet för konsumentfrågor — vars uppgift
närmast är att undersöka och meddela upplysning om varornas egenskaper
och användbarhet — knappast kan förutsättas besitta eller komma att utrustas
med den för en konsumentupplysning i prisfrågor erforderliga ekonomiska
och statistiska expertisen. Jag finner mig med hänsyn till det anförda
böra tillstyrka utredningens förslag om förläggningen av sistnämnda
upplysningsverksamhet. Det ligger emellertid i sakens natur, att det nya
prisutredningsorganet i sitt arbete får anledning beakta sådana mellan eljest
likartade varor förekommande skillnader i kvalitet, för vilkas rätta bedömande
organet å sin sida saknar erforderlig sakkunskap. I dylika fall bör
givetvis, som framhållits i vissa remissyttranden, samarbete äga rum med
Hemmens forskningsinstitut eller det institut för konsumentfrågor, som kan
komma att inrättas.

I enlighet med vad nu anförts bör alltså det nya organet svara för sådan
konsumentupplysning, som kan grundas på resultaten av dess prisregistrerande
och prisanalyserande verksamhet. Upplysningen kan exempelvis gälla
prisspi idningen inom en ort eller ett område eller skäligheten av prismarginalerna
inom olika distributionsled. Att ytterligare ingå på frågan om
vad ifrågavarande konsumentupplysning bör avse torde icke i detta sammanhang
vara erforderligt. Innan en närmare precisering i nämnda avseende
sker, torde f. ö. någon tids erfarenhet av verksamheten lämpligen böra
avvaktas. Självfallet skall gälla, att kraven på informationens utförlighet,
objektivitet och tydlighet ej eftersättes.

Priskontrollutredningen har avsett, att det nya organet skall träda i verksamhet
den 1 juli 1956. Med hänsyn till omfattningen av de administrativa
åtgärder, som är förenade med organets inrättande, anser jag mig böra före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

slå att därmed får anstå till den 1 januari 1957. Organets benämning bör
lämpligen vara statens pris- och kartellnämnd. Till frågorna om nämndens
organisation och om anslag till nämnden vill jag återkomma i det följande.

I samband med att pris- och kartellnämnden träder i verksamhet bör, såsom
förutsatts av utredningen, kommerskollegiets monopolutredningsbyrå
och avdelning för analys av pris- och marknadsförhållanden samt statens
priskontrollnämnd avvecklas. Konsekvenserna härav för kommerskollegiets
vidkommande kommer jag att senare i dag upptaga till behandling vid anmälan
av kollegiets anslagsfrågor. De frågor, som sammanhänger med priskontrollnämndens
avveckling, vill jag anmäla i det följande.

Statens pris- och kartellnämnds organisation m. m.
Priskontrollutredningens förslag

För att den av priskontrollutredningen föreslagna pris- och kartellbyråns
verksamhet skall få avsedd effekt, måste den bedrivas med stor kraft. Detta
förutsätter bl. a. att pris- och kartellbyrån utrustas med sådana personella
resurser, att samtidiga utredningar på ett flertal områden inom näringslivet
kan genomföras. Då behovet av undersökningar kan väntas komma att växla,
krävs enligt utredningen en elastisk utformning av byrån. För att tillgodose
detta krav bör personalen inte knytas alltför fast vid på förhand bestämda
arbetsuppgifter. Organisationen bör i stället utformas så att lämplig personal
vid behov kan sammanföras till speciella arbetsgrupper. Samtidigt bör
arbetsfördelningen inom byrån medge en viss specialisering. Utredningen
betonar vidare, att verksamheten skall bedrivas objektivt och förutsättningslöst,
så att byrån framstår som ett alltigenom opartiskt organ.

Med hänsyn till de krav som sålunda måste ställas på pris- och kartellbyrån
anser utredningen det nödvändigt att pris- och kartellbyrån ledes
och övervakas av en allsidigt sammansatt styrelse. Styrelsen skall bestå
av 13 ledamöter, av vilka tre skall ha grundlig juridisk resp. ekonomisk erfarenhet.
Bland dessa ledamöter skall ordföranden och vice ordföranden utses.
Av de tio övriga ledamöterna skall hälften representera företagarna och
hälften konsumenterna. För varje partsgrupp skall utses två suppleanter
och för de opartiska ledamöterna en suppleant. Med eu på detta sätt sammansatt
styrelse anser utredningen, att garanti skapas icke blott för att prisoch
kartellbyrån blir ett effektivt arbetande organ utan även för att byråns
utrednings- och konsumentupplysningsverksamhet bedrives på ett objektivt
sätt. Därutöver framhålles, att kännedomen om byråns verksamhet och arbetssätt
torde vinna ökad spridning genom styrelsen.

Utredningen understryker, att stora krav måste ställas på pris- och
kartellbyråns chef. Han skall besitta stor erfarenhet av företagsekonomi
och utredningsteknik samt äga god allmän kännedom om förhållandena
inom näringslivet. Verkschefen föreslås inte vara ledamot av styrelsen
utan endast tjänstgöra som föredragande inför denna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 dr 1956

I fråga om pris- och kartellbyråns organisation i övrigt framhåller utredningen
att det — för att största tänkbara effektivitet skall kunna uppnås
— krävs eu specialisering av personalen och att arbetsuppgifterna fördelas
på olika avdelningar. Utredningens förslag till utformning av den nya myndigheten
framgår av följande sammanfattning.

Närmast under styrelsen och verkschefen bör upprättas en p 1 a n 1 ä g gningsbyrå
av relativt liten omfattning. Denna byrå skall ha till uppgift
att biträda verkschefen vid planläggningen av myndighetens verksamhet
samt att samordna och fördela arbetet mellan övriga byråer. Då en utredning
blir aktuell, skall det ankomma på planläggningsbyrån att göra en förberedande
problemanalys för att belysa olika frågeställningar. Denna analvsverksamhet
gör det till en naturlig uppgift för byrån att fördela arbets.
ippgifterna på övriga byråer. Det skall därjämte åligga planläggningsbyrån
att följa prisutvecklingen inom näringslivet.

Handläggningen av kamerala, personella och juridiska frågor bör förläggas
till ett kansli, som även skall sköta registreringen av kartellavtal
och myndighetens publiceringsverksamhet. Inom kansliet skall dessutom
finnas en skrivcentral samt expeditionsvakts- och telefonistpersonal.

I fråga om den egentliga utredningsverksamheten anser utredningen att,
med undantag av ren statistik, ingen tydlig gränsdragning kan göras. Rent
principiellt bör därför utredningsarbetet sammanföras till en enhet. I det
sammanhanget framhålles emellertid, att den föreslagna utredningsverksamheten
på pris- och konkurrensområdena med nödvändighet kräver betydligt
utvidgade personella resurser i förhållande till de som f. n. disponeras
vid monopolutredningsbyrån. Med hänsyn därtill och till det förhållandet
att utredningarna i regel måste ledas av högt kvalificerad personal, som
endast kan erhållas genom erbjudande av goda anställningsförmåner, finner
utredningen det otänkbart att förlägga denna verksamhet till en enda
avdelning. Utredningen förordar därför att tre utrednings byråer
upprättas. Denna uppdelning av utredningsarbetet behöver inte innebära att
en önskvärd enhetlighet av verksamheten går förlorad. För att tillgodose
detta önskemål bör byråerna utrustas med till antal och kompetens likartad
personal samt likartade arbetsuppgifter. Dessutom bör för varje utredningsuppdrag
mest lämpad personal kunna sammanföras till en särskild
arbetsgrupp, oavsett inom vilken byrå dessa tjänstemän är placerade. Utredningen
hävdar, att arbetsuppgifterna så småningom torde framtvinga eu
viss lämplig arbetsfördelning. Följden väntas bli, att viss personal kommer
att sysselsättas med uppgifter inom mera begränsade områden, medan en
del får mera växlande arbetsuppgifter.

Slutligen föreslår utredningen, att en statistisk byrå upprättas.
Denna byrå skall handha prisregistreringen, som erfordras för bedömningen
av pris- och marginalutveckling samt för konsumentupplysning i prisfrågor.
Byrån bör förses med statistisk expertis för planering och bearbetning
av undersökningarna. Utredningen framhåller, att en väsentlig uppgift i
anslutning till den prisregistrerande verksamheten är den granskning, som

Kanyl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

måste föregå den slutliga bearbetningen av insamlat prismaterial. Härför
erfordras tillgång till branschkunnig personal. Vidare påpekar utredningen,
att prismaterialet vid alla större undersökningar torde få bearbetas på hålkort.
För mindre undersökningar, där sådan bearbetning inte sker, erfordras
emellertid personal för räkne- oeh skrivarbete. Vidare bör personalen
vid priskontoret för Stockholms stad och län ingå i en särskild avdelning
inom statistiska byrån. Denna avdelning bör i övrigt utrustas med kontrollantpersonal
för tillfällig förstärkning av de lokala priskontoren.

I detta sammanhang framhåller utredningen, att den för pris- oeh kartellbyråns
prisregistreringsverksamhet erforderliga insamlingen av prismaterial
och andra uppgifter förutsätter en fältorganisation. En sådan organisation
skall enligt direktiv från byrån direkt hos företagen kunna inhämta
erforderliga uppgifter och upplysningar. För närvarande bedrives motsvarande
verksamhet av särskilda priskontor vid länsstyrelserna med sammanlagt
ett 30-tal tjänstemän. Priskontoret för Stockholms stad och län är dock
direkt knutet till priskontrollnämnden. Även om det i vissa hänseenden
måste anses mindre lämpligt att fältorganisationen baseras på länsindelningen,
förordar utredningen emellertid att den nuvarande priskontorsinstilutionen
bibehålies tills vidare. Därvid framhåller utredningen att uppgiftsinsamlingen
måste ske kontinuerligt, varför den blir tids- och arbetskrävande.
Den bör därför inte lämpligen omhänderhas av deltidsanställd personal.

Såsom en särskild fråga behandlar utredningen spörsmålet om den framtida
förläggningen av statens upplysningsbyrå, som f. n. formellt
är underställd priskontrollnämnden. Byråns arbetsuppgifter förklaras inte
ha någon direkt anknytning till den av utredningen behandlade verksamheten
på pris- och konkurrensområdena. Utredningen föreslår därför, att
frågan om upplysningsbyråns förläggning blir föremål för särskild undersökning.
Tills så hunnit ske, torde den kunna anslutas till pris- och kartellbyrån.

För de arbetsuppgifter, som avses skola ankomma på pris- och kartellbyrån,
kräves enligt utredningen en i olika avseenden specialutbildad personal.
I fråga om personalens kompetens framhålles sålunda, att
inom byrån måste finnas anställda befattningshavare med allmänekonomisk
erfarenhet, med branschkännedom, med utredningsteknisk kunskap, med
företagsekonomisk, statistisk och juridisk utbildning samt med administrativ
och publicistisk erfarenhet. Därvid förklarar utredningen att det i fråga
om den del av verksamheten, som rör övervakning av konkurrensbegränsningar,
krävs personal med god allmän kännedom om ekonomiska förhållanden
samt med förmåga att planera och genomföra även mycket krävande
undersökningar. För dessa frågor erfordras vidare tillgång på juridisk expertis.
Utredningar om förekomsten av konkurrensbegränsningar kan i åtskilliga
fall genomföras av tjänstemän utan mera kvalificerad företagsekonomisk
eller statistisk kompetens. Sådan kvalificerad personal är däremot
enligt utredningen nödvändig för undersökningar rörande en konkurrens -

Kungl. Maj:is proposition nr 97 år 1956

begränsnings inverkan på prisbildningen. Dylika ärenden kräver bl. a. räntabilitetsundersökningar
och företagsekonomiska undersökningar av intäkter,
kostnader och vinster. Härför fordras personal med ingående kännedom
om bl. a. bokföring, redovisningsmetoder, balansvärderingsprinciper och
skattebestämmelser. Behovet av statistiskt utbildad personal gör sig gällande
speciellt i fråga om den prisregistrerande verksamheten. Utöver befattningshavare
med nu angivna teoretiska kunskaper måste såsom ett nödvändigt
komplement finnas branschkunnig personal. Därjämte krävs för den
konsumentupplysande verksamheten personal med stilistisk förmåga och
allmän kännedom om ekonomiska förhållanden. Sammanfattningsvis understryker
utredningen att en effektiv verksamhet Aid byrån förutsätter tillgång
på högt kvalificerad personal. Personalrekryteringen bör emellertid
inte enbart baseras på teoretiska kunskaper i annan mån än då arbetsuppgifternas
speciella art så kräver. Praktiska kunskaper bör enligt utredningen
tillmätas stor vikt och torde i vissa fall vara av större betydelse än teoretiska
kunskaper.

Med de utgångspunkter, som angivits i det föregående, föreslår utredningen
att följande befattningar inrättas vid pris- och kartellbyrån.

Verkschefen föreslås — med hänsyn till myndighetens omfattning
och till arbetsuppgifternas krävande art — bli placerad som överdirektör
i Cp 17.

I fråga om planläggning sbyrån framhålles att den bör ha tillgång
på högkvalificerade tjänstemän med förmåga att ge de allmänna direktiv,
som erfordras för utredningsuppdragens lösande. Chefen för denna
byrå måste ha hög teoretisk kompetens. Då han ä\ren bör Aara ö\''erdirektörens
ställföreträdare föreslås tjänsten placerad som byråchef i Cs 13. Vidare
bör finnas två förste byråsekreterartjänster, varav en i Ce 29 och en
i Ce 27. Innehavarna av dessa tjänster bör ha god teoretisk utbildning och
praktisk erfarenhet från utredningsarbete. På byrån bör slutligen finnas ett
kanslibiträde i Ce 11. Byråns personalstyrka blir sålunda 4 tjänstemän.

Vad härefter beträffar kansliet förordar utredningen, att detta ställes
under ledning av en jurist med administrativ erfarenhet med placering
som byrådirektör i Ce 33. För publiceringsA^erksamhet och handliavandet av
kartellregistret bör kanslichefen biträdas av en förste byråsekreterare i Ce
27 samt en amanuens och ett kontorsbiträde, båda i reglerad befordringsgång.
För intern administration och kamerala ärenden bör inrättas följande
tjänster, nämligen en som kassör i Ce 15, en som regislrator i Ce 13
och en kontorsbiträdesbefattning. Den gemensamma skrivcentralen föreslås
bestå av fyra kontorsbiträden under ledning av ett kanslibiträde i Ce 11. Vidare
bör finnas en förste expeditionsvakt i Ce 12 och två expeditionsvakter
i Ce 10 samt två kontorsbiträden för telefonisttjänst. Slutligen bör överdirektörens
sekreterare, en kontorist i Ce 13, organisatoriskt tillhöra kansliet.
Kansliets personalstyrka skulle därmed uppgå till 18 tjänstemän.

I fråga om de tre utredningsbyråerna finner utredningen det

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

önskvärt att dessa utrustas med såväl personal med kvalificerad företagsekonomisk
skolning som med praktisk erfarenhet från näringslivets olika
branscher. Hur fördelningen av personalen på dessa kategorier i detalj bör
göras, anser sig utredningen inte kunna ta ställning till. Utredningen har i
stället sökt åstadkomma en lämplig och effektiv samorganisation, som kan
ge utrymme för erforderlig specialisering. Samtidigt anses organisationen
kunna bereda tillfredsställande befordringsmöjligheter för alla personalkategorier.

Med utgångspunkt från dessa allmänna synpunkter föreslår utredningen,
att varje utredningsbyrå skall stå under ledning av en byråchef i Ce 37 med
en byrådirektör i Ce 31 som biträdande chef. Utöver dessa befattningar bör
på varje byrå finnas fyra förste byråsekreterare, av vilka två i Ce 29 och två
i Ce 27, tre amanuenser, en byråassistent i Ce 25, fyra assistenter i Ce 21
samt ett kanslibiträde i Ce 11 och ett kontorsbiträde. Med hänsyn till behovet
av personal med förmåga att verkställa räntabilitetsundersökningai
och mera ingående företagsekonomiska analyser synes det önskvärt, att
minst fyra tjänstemän på varje byrå har utbildning eller kunskaper motsvarande
handelshögskoleexamen. Byråassistenttjänsterna i Ce 25 föreslås
inrättade i syfte att förbättra befordringsmöjligheterna för sådana assistenter,
som visar särskild duglighet.

Enligt utredningens förslag kommer varje utredningsbyrå sålunda att bestå
av 16 befattningshavare. Sammanlagda personalstyrkan för denna utredningsverksamhet
blir alltså 48 tjänstemän.

Vad slutligen angår den statistiska byrån framhåller utredningen,
att byråns personal — för att man skall få representativa undersökningar
—• bör ha ingående kännedom om den med stickprovsundersökningar
förenade statistiska metodiken samt kännedom om marknadsförhållandena
inom näringslivet. Byrån föreslås stå under ledning av en byråchef
i Ce 37 med statistisk utbildning. Han bör biträdas av ytterligare en statistiker
placerad som förste byråsekreterare i Ce 29. Vidare bör på byrån finnas
en förste byråsekreterare i Ce 27, som skall ha till uppgift att följa den
internationella prisutvecklingen. Denne befattningshavare bör vara språkkunnig
och ha allmänna ekonomiska kunskaper. För att tillgodose behovet
av branschkunnig personal bör tre amanuenstjänster inrättas. Handhavandet
av det s. k. butiksregistret föreslås ankomma på en assistent i Ce 17.

För granskning av insamlat prismaterial anser utredningen det erforderligt
med fyra assistenttjänster, nämligen en i Ce 17, en i Ce 15 och två i
Ce 13. För räkne- och skrivarbete uppskattas personalbehovet till ett kanslibiträde
i Ce 11 och tre kontorsbiträden.

Utredningen föreslår därjämte att inom statistiska byrån inrättas en särskild
avdelning, bestående av viss kontrollantpersonal samt befattningshavarna
vid priskontoret för Stockholms stad och län. Med hänsyn till de begränsade
personella resurserna vid länsstyrelsernas priskontor föreslår utredningen
att avdelningen utrustas med fyra distriktskontrollanter, som skall
kunna utnyttjas för tillfällig förstärkning av länsstyrelsernas priskontor. I

Knngl. Maj:Is proposition nr 97 år 1956

detta sammanhang understrykes önskvärdheten av att priskontorens personal
inte bindes av länsindelningen, utan att den i mån av behov kan disponeras
utanför det egna länet. — Den särskilda avdelningen inom statistiska
byrån föreslås stå under ledning av en förste byråsekreterare i Ce 27
som skall halla kontakt med länsstyrelsernas priskontor i fråga om prisinsamling.
Vidare bör på avdelningen finnas en assistent i Ce 23 som biträdande
avdelningschef, på vilken främst bör ankomma att leda och deltaga
i prisinsamlingen inom Stockholms stad och län. Slutligen bör inrättas sex
tjänster som kontrollanter i Ce 19. Den sammanlagda personalstyrkan på
statistiska byrån skulle därmed uppgå till 23 tjänstemän.

Den av utredningen föreslagna personalstyrkan vid pris- och kartellbyrån
med priskontoret för Stockholms stad och län uppgår till 94 befattningsha\are.
Därtill kommer styrelsen med 13 ledamöter och 5 suppleanter samt
statens upplysningsbyrå med 9 tjänstemän. Vid en jämförelse med den nu>
arande peisonalstyrkan vid priskontrollnämnden samt vid kommerskollegiets
monopolutredningsbyrå och prisanalysavdelning framgår, att utredningens
förslag innebär en minskning med ca 15 befattningshavare.

Utredningen understryker, att de föreslagna personella resurserna vid prisoch
kartellbyrån är att anse som ett absolut minimum, om övervakningen
av pris- och konkurrensförhållandena skall göras någorlunda effektiv. Därvid
framhålles, att motsvarande organ i Norge har ca 130 och i Danmark ca
90 befattningshavare.

I sitt betänkande framhåller utredningen, att organisationen av pris- och
kartellbyrån utformats med tanke på normala förhållanden. I ett läge, då
den allmänna prisregleringslagen träder i tillämpning uppstår frågan, hur
den administrativa priskontrollen lämpligen bör handhavas.
Utredningen anser, att en dylik verksamhet endast undantagsvis kan ankomma
på Kungl. Maj:t och sålunda i regel måste anförtros något annat organ.
För att den administrativa priskontrollen skall kunna bli effektiv måste
detta organ handha även huvuddelen av de prisförhandlande uppgifterna.
Utredningen har emellertid inte funnit det möjligt att lösa frågan, vilken
myndighet som bör vara beredskapsorgan. Inom utredningen har dock framförts
olika synpunkter i ämnet. Därvid har diskuterats följande två alternativ.

Ä ena sidan har uttalats den uppfattningen, att ifrågavarande beredskapsuppgifter
skulle bäst handhavas av pris- och kartellbyrån. Till stöd därför
har framhållits, att ledamöterna i den föreslagna styrelsen för byrån kom
att få en sådan inblick i prisförhållandena under normala tider att de skulle
bil särskilt skickade att handha priskontrollen i beredskapsfall. En effektiv
kontroll skulle vidare kräva, att det beslutande och förhandlande organet
fritt förfogar över utredningsapparaten. Vid förhandlingar måste även utredare
deltaga. Om den utredande personalen inte ingick i den förhandlande
och beslutande myndigheten kunde svårigheter och dröjsmål uppstå.

Å andra sidan har inom utredningen framhållits, att en annan kompetens

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

krävdes av ett förhandlande och beslutande organ än av styrelsen för ett
utredningsinstitut. Pris- och kartellbyrån kunde såsom beredskapsorgan lätt
komma i motsatsställning till företagarna. Om de utredande och förhandlande
uppgifterna förenades, riskerade man att objektiviteten av utredningarna
sattes i fråga, vilket kunde bli till men för byråns verksamhet under
normala förhållanden. Enligt denna uppfattning borde som beredskapsorgan
i stället fungera en fristående priskontrollnämnd med ett särskilt
organ för förhandlingar.

Gentemot en beredskapsorganisation av sist angivna slag har inom utredningen
anmärkts att den skulle bli alltför omständlig och därmed ineffektiv.
Eu effektiv priskontroll av större omfattning krävde en sammankoppling
av utredande, förhandlande och beslutande befogenheter.

Utredningen framhåller, att frågan om vilken myndighet som skall handha
priskontrollen i ett heredskapsfall inte bör lösas redan nu, utan att det bör
ankomma på Kungl. Maj:t att fritt välja den beredskapsorganisation, som
bedömes lämpligast med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.

Yttranden

Utredningens förslag i fråga om pris- och kartellbyråns styrelse
har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
I vissa yttranden har dock särskilda synpunkter lagts på
styrelsens sammansättning. Sålunda anser ombudsmannaämbetet för nåringsfrihetsfrågor
en mindre styrelse vara att föredraga ur effektivitetssynpunkt.
— Sveriges industriförbund understryker, att en eventuell representant
för konsumentkooperationen i styrelsen bör hänföras till konsumentgruppen
och inte till företagaresidan. Sveriges husmodersföreningars riksförbund
finner det angeläget, att husmödrarna får en effektiv representation i
styrelsen. — Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund föreslår, att styrelsen
får en mer konsumentbetonad sammansättning.

En avvisande hållning i frågan om att en styrelse av föreslagen typ skall
leda och övervaka pris- och kartellbyrån intages av kommerskollegium. Detta
förslag synes kollegium oförenligt med tanken att hyrån skall vara ett objektivt
utredande organ. Om byrån skall förestås av en styrelse, bör ledamöterna
väljas utanför parternas krets. Ämbetsverket framhåller, att all
erfarenhet visar att eu myndighet med självständigt och sakligt arbetande
ämbets- och tjänstemän under enhetlig ledning är bäst skickad att utöva
opartisk verksamhet. För att byrån skall få del av olika intressenters synpunkter
kan till densamma knytas t. ex. en rådgivande nämnd med representanter
för företagare och konsumenter. Liknande synpunkter anlägges av
reservanterna Lindstedt, Rudholm, Svennilson och Söderberg inom näringsfrihetsrådet.
I stort sett samma uppfattning framföres även av Stockholms
handelskammare. — Även majoriteten inom näringsfrihetsrådet är inne på
tanken att styrelsen hör ersättas av en rådgivande nämnd. Rådet vill dock
inte motsätta sig inrättande av en styrelse enligt utredningens förslag under

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

förutsättning att byråns chef blir ledamot av och ordförande i styrelsen. —
Kravet på att verkschefen skall vara ordförande i pris- och kartellbyråns
styrelse framställs också av socialstyrelsen, kommerskollegium, ombudsmannaämbete
för näringsfrihetsfrågor, Sveriges köpmannaförbund och landsorganisationen
i Sverige.

I fråga om organisationen i övrigt inom pris- och kartellbyrån
må till en början framhållas, att länsstgrelsen i Norrbottens län funnit förslaget
att inrätta tre utredningsbyråer med likartade uppgifter avvika från
hittills tillämpad byråindelning inom den statliga administrationen —• Statistiska
centralbgrån ansluter sig till tanken att en särskild statistisk byrå
inrättas inom den nya myndigheten. Som motiv därför framhålles att prisorganets
arbetsuppgifter av statistisk karaktär är av mera isolerad statistisk
betydelse.

Utredningens krav på hög kompetens bland pris- och kartellbyråns personal
har betonats av statens priskontrollnämnd, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges industriförbund och Svenska företagares riksförbund. Därjämte ansluter
sig statens priskontrollnämnd och Tjänstemännens centralorganisation
till uttalandet om avvägningen mellan teoretiska och praktiska kunskaper
hos personalen. — Statistiska centralbyrån understryker vikten av att den
nya myndigheten förses med verklig statistisk expertis.

Beträffande utredningens förslag rörande olika tjänster vid prisoch
kartellbyrån må först nämnas, att statskontoret förklarat sig,
med hänsyn till sitt negativa ställningstagande beträffande inrättande av
ett nytt ämbetsverk, inte ha anledning att närmare gå in på detaljutformningen
av den föreslagna myndigheten.

Statens lönenämnd finner den föreslagna organisationen — med en styrelse
och en chef som inte är ledamot av styrelsen utan endast föredragande
i denna -— ge vid handen, att chefsbefattningen är att betrakta som en
kanslichefstjänst. Högre löneställning än i lönegrad 15 på löneplan 2 bör
därför inte ifrågakomma för denna befattning. Därav följer enligt lönenämnden,
att byråorganisationen inte är rätta formen för det nya verket.
I stället bör såsom t. ex. vid statens sakrevision inrättas byrådirektörstjänster
som topptjänster på utredningsbyråerna och den statistiska byrån. Beträffande
föreståndaren för planläggningsbyrån torde med angivna utgångspunkt
en byr ådirektörs tjänst i lönegrad 31 vara tillfyllest. Chefstjänsten på
kansliet bör enligt nämnden placeras i högst lönegrad 31. I fråga om övriga
tjänster kan lönenämnden inte tillstyrka så hög löneställning som lönegrad
31 för de befattningshavare, som närmast skall biträda cheferna för utredningsbyråerna.
Vidare ifrågasätter nämnden, huruvida tillräckliga skäl
finns för en placering i lönegrad 17 av den tjänsteman som skall handha
bntiksregistret. I övrigt har lönenämnden ingen erinran mot förslagen till
lönegradsplaceringen.

I fråga om personalen på kansliet uttalar statens priskontrollnämnd, att
arten av de arbetsuppgifter som skall åvila chefen för kansliet och vikten

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 är 1956

av att till denna befattning knyta en dugande kraft motiverar att tjänsten,
i likhet med chefsbefattningarna på utredningsbyråerna, placeras i lägst 37
lönegraden. Nämnden anser det vidare erforderligt att förstärka kansliet
med en juridiskt utbildad byråsekreterare, som bl. a. skall tjänstgöra som
ersättare för kanslichefen. En av de föreslagna befattningarna bör enligt
nämnden reserveras för en bokhållare som biträde åt kassören. — Sveriges
akademikers centralorganisation delar priskontrollnämndens uppfattning
beträffande högre placering av kanslichefstjänsten. Organisationen föreslår
vidare att förste byråsekreteraren i Ce 27 på kansliet, vilken bör fungera
som ställföreträdande kanslichef, skall placeras i 29 lönegraden.

Beträffande personal för konsumentupplysande verksamhet anser ombndsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor, att det nya verket bör utrustas
med minst eu tjänsteman med erfarenhet av journalistisk verksamhet.
Denne skall uteslutande ägna sig åt konsumentupplysningen i prisfrågor.
— Tjänstemännens centralorganisation föreslår också viss personalförstärkning
för konsumentupplysning. Organisationen finner det betydelsefullt
att denna gren av verksamheten får en tillfredsställande utformning
och föreslår, att till en tidskrifts- och informationsdetalj inom kansliet knytes
erforderligt antal högre tjänster för redaktionella uppgifter och pressinformation.

Statistiska centralbyrån föreslår att tjänsten som förste byråsekreterare
i Ce 29 på statistiska byrån i stället betecknas som förste aktuarie. — För
kontrollantpersonalen på statistiska byrån förordar Tjänstemännens centralorganisation
placering i lönegrad 21 i likhet med vad som är fallet beträffande
motsvarande tjänstemän vid statens jordbruksnämnd.

I fråga om amanuens- och assistentbefattningarna finner statens priskontrollnämnd
det vara önskvärt att organisationen icke bindes vid ett visst
antal tjänster. Behovet av den ena eller andra kategorien kan inte avgöras
på förhand. Nämnden föreslår därför, att man endast fastställer en totalsiffra
för hela antalet amanuens- och assistentbefattningar. Avgörandet att
tillsätta tjänsterna av ena eller andra slaget bör, eventuellt efter bemyndigande
av Kungl. Maj :t, överlåtas åt pris- och kartellbyrån. — Tjänstemännens
centralorganisation ansluter sig i huvudsak till vad priskontrollnämnden
uttalat i fråga om amanuens- och assistenttjänsterna. Organisationen
föreslår därvid, att pris- och kartellbyrån får möjlighet att själv inom ett
fastställt antal sådana tjänster tillämpa antingen reglerad befordringsgång
eller lön i assistentgraderna. Körande valet av assistentgrader förordas att
nuvarande lönegrader inom priskontrollnämnden bibehålies. — Statskontoret
avstyrker att befordringstjänster som byråassistent i Ce 25 inrättas.
För assistentbefattningarna torde enligt ämbetsverket för övrigt böra utnyttjas
de tjänstebenämningar, som förekommer inom den högre biträdeskarriären,
t. ex. kontorist, kansliskrivare.

Tjänsterna i lönegraderna 15—17 har ''Tjänstemännens centralorganisation
funnit vara underdimensionerade.

I detta sammanhang bör nämnas, att statens priskontrollnämnd fram -

Kungl. Maj. ts proposition nr .97 år 1956

hållit svårigheten att exakt beräkna personalbehovet vid pris- och kartellbyrån,
förrän någon tids erfarenhet vunnits av verksamheten. Med hänsyn
därtill bör ett förslagsanslag till extra personal ställas till byråns förfogande.
Behov av ett sådant anslag föreligger också med tanke på att den föreslagna
personalstyrkan vid byrån är mindre än den som f. n. finns vid priskonlrollnämnden
samt vid kommerskollegiets monopolutredningsbyrå och
prisanalysavdelning. Även om det nya verket i största utsträckning bemannas
med personal från dessa organ, kan likväl inte alla få anställning där.
Medel måste därför ställas till förfogande, så att skäligt rådrum finns för
avveckling av övertalig personal in. in. Priskontrollnämnden framhåller vidare
att det synes naturligt och angeläget att den sakkunskap, som representeras
av nämndens nuvarande personal, i så stor utsträckning som möjligt
tillvaratages vid uppbyggande av den nya pris- och kartellbyrån. -—
Tjänstemännens centralorganisation ansluter sig till nämndens uppfattning
därvidlag även i fråga om monopolutredningsbyråns personal. All rimlig
hänsyn bör tagas till dessa personalgrupper. Vid överflyttning av dessa
tjänstemän till det nya verket bör dessa placeras på grundval av befintliga
lönetursförhållanden. För den personal, som icke får extra ordinarie anställning,
förutsätter organisationen, att de bibehålies vid sin pensionsrätt
enligt krispensioneringsreglementet.

Utredningens uttalande att personalstyrkan måste anses som ett absolut
minimum betonas särskilt av statens priskontrollnämnd, ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor och Landsorganisationen i Sverige. Statens
priskontrollnämnd framhåller därvid, att den föreslagna personalen på
kansliet inte är tillräcklig för att dithörande arbetsuppgifter skall kunna
fullgöras på ett tillfredsställande sätt. I övrigt måste man enligt nämnden
även räkna med visst behov av extra personal. — Också näringsfrihetsrådet
och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser det angeläget, att
byrån från början erhåller tillräckliga resurser. — Tjänstemännens centralorganisation
föreslår — såsom tidigare nämnts en viss förstärkning av
personalen för att tillgodose bl. a. byråns konsumentupplysningsverksamhet.

I motsats till nu angivna synpunkter har ett flertal remissinstanser ansett
byråns personella organisation för stor och uttalat sig för eu begränsning
av denna. Dessa instanser är statskontoret, kommerskollegium, länsstyrelserna
i Kronobergs, Älvsborgs, Västmanlands och Västernorrlands län,
Skånes handelskammare, handelskammaren i Gävle, Västernorrlands och
Jämtlands läns handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Svenska bankföreningen, Inköpscentralernas aktiebolag ICA,
Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens folk, Svensk industriförening
och Svenska företagares riksförbund. Därvid ifrågasätter kommerskollegium
starkt lämpligheten av att redan från början skapa ett så stort
organ för en verksamhet, varom så litet är känt. Enligt kollegiets mening
kan personalen minskas avsevärt utan att syftet med verksamheten behöver
äventyras. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att försiktigheten
kräver att organet först successivt utbygges. Enligt Sveriges lantbrnksför -

Kungl. Ulaj. ts proposition nr 97 år 195(i

bund bör det bli beroende av de framtida erfarenheterna, om pris- och kartellbyrån
skall få så stora personella resurser, som utredningen föreslår.

Av de remissinstanser, som särskilt yttrat sig om fältorganisationen
vid länsstyrelsernas priskontor, har flertalet tillstyrkt eller lämnat utan
erinran utredningens förslag på denna punkt. Dessa instanser är socialstyrelsen,
kommerskollegium, statens priskontrollnämnd samt länsstyrelserna
i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs
samt Västernorrlands län.

Därvid har statens priskontrollnämnd understrukit, att fältarbetet bör
ombesörjas av heltidsanställd personal. Det är angeläget att denna personal
är speciellt tränad för och enbart sysselsatt med här avsedda arbetsuppgifter.
Nämnden föreslår, att frågan om priskontorsorganisationens framtida
utformning snarast upptages till prövning.

I särskilt yttrande till priskontrollnämnden har Sveriges pi-iskonlorsföreståndares
förening framhållit angelägenheten av att befattningshavarna vid
priskontoren beredes tryggare och fastare anställning förenad med pensionsrätt.
Föreningen hemställer, att dessa tjänstemän överflyttas på extra ordinarie
stat. — Liknande synpunkter har anlagts av länsstyrelserna i Kristianstads,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands samt Väsernorrlands
län.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår att vissa s. k. distriktskontrollanter,
som redan finns anställda vid några priskontor, blir direkt anknutna
till pris- och kartellbyrån.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att priskontoren utan större olägenhet
kan indragas. Under alla omständigheter synes det länsstyrelsen möjligt
att minska antalet priskontor till 8 ä 10 stycken.

Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, Norrbottens och
Västerbottens läns handelskammare samt Svenska bankföreningen föreslår,
att insamlandet av prisstatistiska uppgifter anförtros åt statistiska centralbyrån
i stället för åt länsstyrelsernas priskontor.

I frågan om statens upplysningsbyrås förläggning finner
statskontoret det böra övervägas att anknyta npplysningsbyrån till statsdepartementens
organisationsavdelning. Ämbetsverket ifrågasätter, om inte
byråns arbetsuppgifter och personal kan begränsas. — Statens upplysningsbyrå
har under hand uttalat, att den delar statskontorets uppfattning i fråga
om byråns framtida förläggning. Som andra alternativ anges därvid statistiska
centralbyrån eller kommerskollegium.

Frågan om organisationen för det fall då den allmänna
prisregleringslagen skall träda i tillämpning har upptagits
till behandling i vissa remissyttranden.

Statens priskontrollnämnd anser sålunda, att den smidigaste organisationsformen
i ett bercdskapsfall uppnås genom att de prisreglerande uppgifterna
uppdrages åt pris- och kartellbyråu. Erfarenheterna från nämndens

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

verksamhet är sådana, att det måste anses ogörligt att bedriva en mera omfattande,
effektiv prisreglering, om inte det prisreglerande organet utrustas
med såväl utredande som förhandlande och beslutande befogenheter. Nämnden
framhåller emellertid att Kungl. Maj :t bör ha befogenhet att fritt bestämma
formen för beredskapsorganisationen. — Även Tjänstemännens centralorganisation
anser starka skäl tala för att pris- och kartellbyråns styrelse
bör handha administrationen av beredskapslagstiftningen. Att för detta
ändamål organisera ett nytt, separat organ synes organisationen endast undantagsvis
vara att föredraga. — Liknande synpunkter i denna fråga har
anlagts av Landsorganisationen i Sverige.

Kommerskollegium finner det ligga närmast till hands att anförtro beredskapsverksamheten
i prisfrågor åt ett för ändamålet inrättat organ. I rättssäkerhetens
namn anser kollegium det angeläget att närmare direktiv för
verksamheten utformas så att garanti vinnes för att den kommer att utövas
med saklighet och opartiskhet. — Sveriges grossistförbund är inte berett
att taga definitiv ståndpunkt i denna fråga. Skulle emellertid den administrativa
priskontrollen anförtros åt ett speciellt beslutande organ, bör
enligt förbundet dess organisation och sammansättning i princip överensstämma
med näringsfrihetsrådets. Grosshandeln bör därvid erhålla en ordinarie
representant i organet. — Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att
personalen vid monopolutredningsbyrån och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor
skulle utgöra en tillräcklig stomme i ett nytt prisorgan,
som i händelse av krig skulle bli behövligt.

Vissa remissinstanser — länsstyrelsen i Västernorrlands län, Stockholms
handelskammare, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund
samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation — föreslår att frågan
om beredskapsorganisationen bör göras till föremål för särskild utredning.

Sveriges industriförbund framhåller i detta sammanhang som ett oeftergivligt
krav, att den blivande organisationen och den procedur som där skall
tillämpas fyller rimliga anspråk på rättssäkerhet. Förbundet betonar därvid
att de värden, som står på spel i prisfrågor, är många gånger av avsevärt
större betydelse för berörda parter än de tvister, som domstolarna handlägger.
Vidare förklarar sig industriförbundet inte kunna godtaga uppfattningen
att en effektiv priskontroll kräver en sammankoppling av utredande
förhandlande och beslutande befogenheter. Ur rättssäkerhetssynpunkt synes
det förbundet i hög grad angeläget att snarast få till stånd en utredning rörande
frågan om de materiella normerna för den prisreglerande verksamheten
samt rörande frågan om en judiciell prövning av priskontrollmyndighetens
beslut. Därvid uttalar sig förbundet för att direktiven för priskontrollen åtminstone
i sina huvuddrag bör tillkomma i samma form som allmän lag,
nämligen efter riksdagens hörande. En ytterligare uppgift för den föreslagna
utredningen är enligt förbundet att överväga priskontrollmyndighelens organisation
och den procedur som där skall tillämpas. I det sammanhanget
uttalar förbundet, att inom beredskapsorganet självfallet bör finnas ett lika
antal representanter för såväl konsument- och löntagarintressen som företagareintressen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anlägger i huvudsak liknande
synpunkter som industriförbundet i fråga om kravet på rättssäkerhet,
särskiljandet inom en beredskapsorganisation av den utredande verksamheten
å ena samt de förhandlande och beslutande befogenheterna å andra
sidan, rörande representationen inom priskontrollmyndigheten, riktlinjerna
för verksamheten samt beträffande spörsmålet om överklagande av myndighetens
beslut. Hantverksorganisationen framhåller därjämte, att ordföranden
i beredskapsorganet bör vara en av alla partsintressen oberoende ekonomiskt
skolad jurist. -— Även Stockholms handelskammare, handelskammaren i
Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens
och Västerbottens läns handelskammare har framfört i stort sett samma
synpunkter beträffande beredskapsorganisationen, som anlagts av industriförbundet
och hantverksorganisationen.

Sveriges köpmannaförbund anser, att beredskapsorganisationen under alla
omständigheter bör bygga på den sakkunskap som kommer att finnas inom
pris- och kartellbyrån, byråns styrelse samt ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.
I likhet med industriförbundet och hantverksorganisationen
finner köpmannaförbundet det vara väsentligt att så långt som möjligt
undvika att beredskapsorganet i likhet med priskontrollnämnden får på
en gång utredande, förhandlande och dömande uppgifter. En sådan ordning
innebär enligt förbundet stora risker för berörda parter och är främmande
för normala förvaltningsprinciper.

Departementschefen

Ledningen för det nya organ, som skall omhänderha den statliga utredningsverksamheten
beträffande pris- och konkurrensförhållanden — statens
pris- och kartellnämnd — skall enligt priskontrollutredningens förslag
ankomma på en styrelse, bestående av 13 ledamöter. Av dessa skall
fem representera konsumenterna och fem näringslivet. De övriga tre ledamöterna
skall företräda ekonomisk och juridisk sakkunskap och icke vara
knutna till något partsintresse; bland dessa skall ordförande och vice ordförande
utses. Styrelsesuppleanter skall utses till ett antal av fem, nämligen
för var och en av partsgrupperna två och för de opartiska ledamöterna
en suppleant.

Utredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i flertalet remissyttranden. Kommerskollegium har emellertid ansett förslaget
oförenligt med tanken att organet skall bedriva en objektiv utredningsverksamhet
och i stället förordat, att ledamöterna väljes utanför parternas
krets eller att organet ställes under ledning av ämbetsmän.

Enligt min mening får det anses värdefullt och önskvärt, att de parter
som är närmast intresserade av pris- och kartellnämndens verksamhet,
nämligen konsumenter och företagare, också skall genom representanter i
styrelsen få utöva inflytande på verksamhetens utformning och inriktning.
I synnerhet som pris- och kartellnämnden enligt min uppfattning, vilken

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

även här överensstämmer med utredningens, vid sidan av ansvaret för utredningsarbetet
bör ha mera aktiva övervaknings- och upplysningsuppgifter
än kommerskollegium för sin del ansett lämpligt synes mig den föreslagna
organisationsformen med en styrelse, vari ingår partsrepresentanter, vara
den utan gensägelse ändamålsenligaste. Partsrepresentationen synes även
kunna bidraga till att skapa förtroende bland allmänheten för nämndens
arbete. Med hänsyn till den föreslagna sammansättningen av styrelsen och
det starka inslaget av opartiska ledamöter kan jag icke heller dela uppfattningen
att objektiviteten skulle äventyras. Jag tillstyrker därför att i spetsen
för pris- och kartellnämnden sättes en styrelse av i huvudsak den typ
utredningen föreslagit. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela
närmare bestämmelser om styrelsens sammansättning.

Närmast under styrelsen skall ledningen av det nya organet enligt utredningens
förslag ankomma på en chef. Detta förslag biträder jag. I anledning
av vad bl. a. näringsfrihetsrådet uttalat föreslår jag, att chefen ingår som
ledamot av styrelsen. Han blir då en av de tre ledamöter som avses icke vara
knutna till något partsintresse.

I likhet med utredningen vill jag understryka, att stora krav bör ställas
på pris- och kartellnämndens chef. De omfattande och komplicerade arbetsuppgifter,
som kommer att åvila nämnden, gör det angeläget att till verkschef
förordnas en person som med teoretiskt-ekonomisk eller administrativ skolning
förenar god erfarenhet av frågor, vilka hänför sig till nämndens verksamhetsområde.
Mot bakgrunden av det anförda vill jag ej motsätta mig
att chefen, såsom utredningen föreslagit, erhåller överdirektörs tjänsteställning
och placeras i lönegrad Cp 17.

I fråga om organisationen i övrigt innebär utredningens förslag, att för
verksamheten inom det nya organet skall finnas anställda sammanlagt 93
befattningshavare, fördelade på en planläggningsbyrå, tre utredningsbyråer,
en statistisk byrå samt ett kansli. Statens lönenämnd har haft vissa erinringar
mot att nämnden erhåller eu byråindelning och tänkt sig en enklare
organisation. Med hänsyn till vikten att erhålla ett effektivt arbetande organ
med tillräckliga resurser anser jag mig dock böra i princip godtaga utredningens
förslag. I övrigt har icke vid remissbehandlingen riktats annan mera
väsentlig invändning mot detta än att vissa remissinstanser funnit antalet
befattningshavare onödigt stort. Ehuru jag för min del i princip är överens
med utredningen om nämndens organisation och om att den bör erhålla tillräckliga
arbetskraftsresurser, har jag med hänsyn till den återhållsamhet,
som bör iakttagas vid inrättande av nya permanenta statliga organ, funnit
en viss begränsning av organisationen motiverad. Enligt det förslag jag i det
följande framlägger är sålunda personalstyrkan begränsad till att omfatta
— utom överdirektören — 78 befattningshavare. Jämväl i fråga om organets
indelning har jag ansett mig böra föreslå vissa jämkningar i utredningens
organisationsplan. Jag har sålunda ansett mig kunna utgå från att
den erforderliga planläggningen av pris- och kartellnämndens verksamhet kan
ombesörjas av överdirektören med biträde av den utredningsbvråchef som
är mest lämpad för dylikt arbete. Vidare synes kansliet kunna inordnas i

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

en av utredningsbyråerna; den egentliga utredningsverksamheten inom denna
byrå bör därvid begränsas i lämplig utsträckning. Sammanfattningsvis
innebär mitt förslag, att pris- och kartellnämnden skall bestå av fyra byråer,
nämligen första, andra och tredje utredningsbyrån samt statistiska byrån.
Kansligöromålen och den därför erforderliga personalen bör förläggas till
tredje utredningsbyrån. En översikt av den av mig föreslagna organisationen
torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.

Var och en av utredningsbyråerna bör förestås av en byråchef i lönegrad
37. En av byråcheferna bör placeras på ordinarie stat. Önskvärt vore om
såsom byråchefer kunde förvärvas personer med högre teoretisk utbildning
på det ekonomiska området. I den mån detta ej visar sig möjligt bör i vart
fall krävas stor erfarenhet av utredningsverksamhet samt grundlig kännedom
om näringslivets förhållanden. Med hänsyn till de administrativa arbetsuppgifter,
som skall handläggas på tredje utredningsbyrån, bör chefen
för denna byrå helst äga juridisk utbildning samt därjämte ha ådagalagt
fallenhet för utredningsarbete, främst på det ekonomiska området.

Det arbete med planläggningsfrågor, som kommer att åvila chefen för
en av utredningsbyråerna, kan förutsättas vara så maktpåliggande att en
befattningshavare bör avdelas för att lämna honom erforderligt biträde härmed
och med ledningen av byrån. För detta ändamål vill jag föreslå, att
en byrådirektörstjänst i Ce 31 inrättas.

Beträffande de befattningshavare, som skall svara för den egentliga utredningsverksamheten,
må allmänt framhållas följande. Jag anser det önskvärt,
att utredningsbyråerna utrustas såväl med samhällsekonomiskt och
företagsekonomiskt skolad personal som med tjänstemän, som förvärvat
praktisk erfarenhet från olika branscher inom näringslivet. Fördelningen
av personalen på dessa kategorier bör få avgöras av nämndens ledning. Därvid
bör emellertid beaktas synpunkten, att utredningsverksamhetens art
kräver tillgång på ett lämpligt antal tjänstemän med god ekonomisk utbildning.

.lag föreslår, att på vardera av första och andra utredningsbyråerna inrättas
fyra befattningar som förste aktuarie, därav två i Ce 29 och två i Ce 27.
Vidare bör på var och en av dessa byråer finnas fyra amanuensbefattningar
i den reglerade befordringsgången och fyra assistentbefattningar i Ce 21. I
anledning av vad priskontroll nämnden och tjänstemännens centralorganisation
anfört vill jag nämna, att hinder icke bör möta för pris- och kartellnämnden
att om så hefinnes motiverat utbyta amanuensbefattningar mot
assistentbefattningar inom den angivna ramen. Den personaluppsättning för
utredningsbyråerna, som nu föreslagits, torde möjliggöra en lämplig indelning
i arbetsgrupper allt efter utredningsuppgifternas karaktär. Sålunda
torde mera komplicerade uppdrag kunna anförtros åt arbetsgrupper, bestående
av eu förste aktuarie med biträde av en eller två amanuenser eller
assistenter. För enklare undersökningar och rutinmässiga uppdrag förefaller
det tillfyllest att utnyttja enbart amanuens- och assistenlpersonal.

För skriv- och andra kontorsgöromål torde på envar av nu ifrågavarande
8 liihang till riksdagens protokoll 1!)56. 1 samt. Nr 07

Kungl. Maj ris proposition nr 97 år 1956

utredningsbyråer inrättas en kanslibiträdestjänst i Ce It och en biträdesbefattning
i den reglerade befordringsgången.

De av mig nu framlagda förslagen innebär, att personalstyrkan på första
och andra utredningsbyråerna kommer att uppgå till sammanlagt 31 tjänstemän.

På den tredje utredningsbyrån skall utöver utredningsarbete även ankomma
registreringen av kartellavtal samt den konsumentupplysande verksamheten
i prisfrågor. Dessutom skall på byrån handläggas juridiska, kamerala
och personella spörsmål samt administrativa ärenden i övrigt. Frågan om
chefstjänsten på byrån har jag redan behandlat. För byråns utredande verksamhet
föreslår jag, att en särskild utredningssektion inrättas. På denna sektion
bör finnas en förste aktuarie i Ce 29, en förste aktuarie i Ce 27, en amanuens
i reglerad befordringsgång och två assistenter i Ce 21 samt ett kanslibiträde.
I fråga om dessa befattningshavare bör gälla i princip samma krav
och villkor, som jag angivit för motsvarande personal på första och andra
utredningsbyråerna. — För handhavandet av kartellregistret och de administrativa
ärendena bör vidare inrättas en administrativ sektion under ledning
av en förste byråsekreterare i Ce 29. Denne skall ha juridisk utbildning
och bör vid behov kunna tjänstgöra som vikarie för byråchefen. Vidare
vill jag, i likhet med utredningen, föreslå att på den administrativa sektionen
inrättas en tjänst som kassör i Ce 15 för kamerala ärenden och personalärenden,
en befattning som kontorist i Ce 13 för registratorsgöromål
samt en biträdesbefattning för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång.
Slutligen bör till denna sektion knytas ytterligare en tjänst som
kontorist i Ce 13, avsedd som sekreterare åt överdirektören. — För konsumentupplysningen
i prisfrågor bör inrättas en särskild publiceringssektion
under ledning av en förste byråsekreterare i Ce 27. I enlighet med vad som
framhållits av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor bör denne befattningshavare
ha erfarenhet av publicistisk verksamhet. För biträde åt
förste byråsekreteraren föreslår jag inrättande av en befattning som amanuens
i reglerad befordringsgång. Dessutom bör på publiceringssektionen placeras
ett biträde för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång.

I likhet med utredningen finner jag det motiverat, att de tre utredningsbyråerna
utrustas med en gemensam skrivcentral. Såsom utredningen föreslagit
bör skrivcentralen stå under ledning av ett kanslibiträde i Ce 11 och
i övrigt bestå av fyra biträden i reglerad befordringsgång. Härjämte vill
jag tillstyrka utredningens förslag om inrättande av en tjänst som förste
expeditionsvakt i Ce 12 och två expeditionsvaktstjänster — varav en bör placeras
i Ca 10 och en i Ce 10 — samt två biträdesbefattningar i reglerad befordringsgång
för telefonistgöromål. Nu angivna biträdes- och vaktpersonal
bör i organisatoriskt hänseende tillhöra tredje utredningsbyrån. De av mig
sålunda förordade förslagen om inrättande av tjänster på denna byrå innebär,
att dess personalstyrka kommer att uppgå till sammanlagt 25 tjänstemän.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

Vad därefter angår den statistiska byrån vill jag understryka utredningens
allmänna uttalande att personalen på denna byrå skall ha ingående
kännedom om den med stickprovsundersökningar förenade statistiska metodiken
samt god kännedom om marknadsförhållandena. I överensstämmelse
med utredningens förslag vill jag förorda, att byrån ställes under ledning
av en byråchef i Ce 37 med statistisk utbildning. Jag tillstyrker även förslaget,
att byråchefen erhåller biträde av ytterligare en statistiker i lönegrad
Ce 29. Denne bör, såsom statistiska centralbyrån föreslagit, benämnas
förste aktuarie. Vidare bör inrättas en tjänst som förste aktuarie i Ce 27.
Innehavaren av denna befattning bör bl. a. ha till uppgift att följa den internationella
prisutvecklingen. Utredningens förslag om inrättande av tre
amanuenstjänster i reglerad befordringsgång anser jag mig böra biträda.
Den erforderliga granskningen av statistiskt primärmaterial bör stå under
ledning av en förste kansliskrivare i Ce 17 med biträde närmast av en kansliskrivare
i Ce 15. Dessutom föreslår jag, att för detta arbete inrättas två
kontoristtjänster i Ce 13. För den tjänsteman, som skall handha det s. k.
butiksregistret, kan jag inte förorda högre placering än som kontorist i
Ce 13. Jag tillstyrker utredningens förslag beträffande personal för räkneoch
skrivarbeten. Sålunda bör för dessa göromål inrättas en kanslibiträdestjänst
i Ce 11 och tre befattningar som biträden för skriv- och kontorsgöromål
i reglerad befordringsgång.

I enlighet med utredningens förslag bör till statistiska byrån knytas en
särskild avdelning för erforderlig kontrollantpersonal samt befattningshavare
vid priskontoret för Stockholms stad och län. Avdelningen bör benämnas
kontrollsektionen och stå under ledning av en byråsekreterare i Ce 25.
Denne tjänsteman skall vara nämndens kontaktman gentemot länsstyrelsernas
priskontor och i övrigt följa arbetet vid dessa organ. Jag tillstyrker förslaget
att en assistent i Ce 23 placeras som biträdande chef på sektionen.
På denne befattningshavare bör, såsom utredningen angivit, i första hand
ankomma att leda och deltaga i prisinsamlingen inom Stockholms stad och
län. Vidare föreslår jag, att fem tjänster som kontrollant i Ce 19 inrättas.
Innehavarna av dessa befattningar bör, i överensstämmelse med utredningens
förslag, vid behov kunna utnyttjas för att förstärka personalen vid priskontoren
ute i landet.

De av mig framlagda förslagen beträffande statistiska byrån innebär, att
personalen därstädes kominer att bestå av 22 tjänstemän. Antalet tjänstemän
vid pris- och kartellnämnden skulle därmed komma att uppgå till sammanlagt
79 befattningshavare.

Vid bifall till de förslag, som jag i det föregående framlagt beträffande
personalorganisationen vid statens pris- och kartellnämnd, skall i personalförteckning
för denna myndighet fr. o. m. den 1 januari 1957 uppföras följande
tjänster.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

Personalförteckning

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat

1 överdirektör ............................................... Cp 17

1 byråchef .................................................. Ca 37

1 expeditionsvakt ............................................ Ca 10

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än Ce 25

3 byråchefer................................................. Ce 37

1 byrådirektör ............................................... Ce 31

6 förste aktuarier ............................................ Ce 29

1 förste byråsekreterare ...................................... Ce 29

6 förste aktuarier ............................................ Ce 27

1 förste byråsekreterare ...................................... Ce 27

Därutöver kommer personalen vid pris- och kartellnämnden att utgöras
av 1 byråsekreterare i Ce 25, 13 amanuenser i reglerad befordringsgång, 1
assistent i Ce 23, 10 assistenter i Ce 21, 5 kontrollanter i Ce 19, 1 förste
kansliskrivare i Ce 17, 1 kansliskrivare i Ce 15, 1 kassör i Ce 15, 5 kontorister
i Ce 13, 1 förste expeditionsvakt i Ce 12, 5 kanslibiträden i Ce 11, 1 expeditionsvakt
i Ce 10 och 13 biträden för skriv- och kontorsgöromål i reglerad
befordringsgång. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i förekommande
fall placera biträdestjänster i lönegrad Ca 8 enligt grunderna för den
reglerade befordringsgången.

Den sålunda föreslagna personalen bör i huvudsak erhålla den placering
på de olika byråerna, som föreslagits i det föregående. Jag förutsätter dock,
att därest det visar sig påkallat, viss omflyttning av personal mellan byråerna
skall kunna äga rum.

Såsom jag förut framhållit innebär det av mig framlagda förslaget till organisation
av den statliga verksamheten rörande pris- och konkurrensbegränsningsfrågor,
att priskontrollnämnden avvecklas vid utgången av år
1956. Samtidigt skall de 78 befattningar, som f. n. finns vid detta organ,
indragas. Dessutom avvecklas vid samma tidpunkt kommerskollegiets monopolutredningsbyrå
samt avdelning för analys av pris- och marknadsförhållanden.
Därvid minskar kollegiets organisation med sammanlagt 28
tjänstemän, nämligen 1 kommerseråd i Ca 37, 1 expeditionsvakt i Ca 10, 2
byrådirektörer i Ce 31, 3 förste aktuarier i Ce 29, 1 förste byråsekreterare i
Ce 29, 2 förste aktuarier i Ce 27, 7 amanuenser i reglerad befordringsgång,
1 kontorist i Ce 13, 1 kanslibiträde i Ce 11 och 4 biträden i reglerad befordringsgång
samt 5 extra befattningshavare. Det finns anledning utgå från att
personalen vid priskontrollnämnden, monopolutredningsbyrån och prisanalysavdelningen
i viss utsträckning kommer att få anställning hos pris- och
kartellnämnden. Beträffande vissa personalfrågor, som sammanhänger med
priskontrollnämndens avveckling, torde jag få återkomma i det följande. I

Kurujl. Mnj. ts proposition nr 97 är 1956

fråga om de övergångsanordningar, som eljest kan visa sig erforderliga, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta.

Såsom utredningen framhållit, bör till det nya organets förfogande finnas
en fältorganisation för insamling av de uppgifter angående priser in. in.,
som erfordras för utredningsarbetet. För uppgiftsinsamlingen svarar f. n.
— utom vad angår Stockholms stad och län — de till länsstyrelserna knutna
priskontoren. Utredningen anser att denna ordning bör bibehållas tills
vidare. Detta förslag har i huvudsak biträtts i flertalet remissyttranden. Vissa
erinringar, främst avseende priskontorspersonalens ställning och arbetsförhållanden,
har dock framförts. Från vissa håll har föreslagits, att uppgiftsinsamlingen
skulle anförtros åt statistiska centralbyrån. För egen del
är jag icke nu beredd att ta ställning till frågan hur insamlingsarbetet lämpligen
bör organiseras på längre sikt. Detta spörsmål torde, när erfarenhet
vunnits av pris- och kartellnämndens verksamhet, få övervägas ytterligare.
Under nu nämnda omständigheter synes det i enlighet med utredningens
förslag böra tills vidare ankomma på priskontoren att handha den erforderliga
uppgiftsinsamlingen för pris- och kartellnämndens räkning. Någon ändring
i fråga om priskontorspersonalens ställning och tjänstgöringsförhållanden
är jag mot bakgrunden av det anförda icke beredd att tillstyrka.

Statens upplysningsbyrå, som f. n. i organisatoriskt avseende tillhör statens
priskontrollnämnd, torde såsom statskontoret och byrån förordat böra
knytas till statsdepartementen och därvid närmast inordnas i den till finansdepartementet
hörande organisationsavdelningen. Till den härmed förknippade
anslagsfrågan vill jag återkomma senare.

Beträffande den erforderliga organisationen för det fall, då den allmänna
prisregleringslagen kan böra träda i tillämpning, har såväl inom utredningen
som vid remissbehandlingen olika möjligheter diskuterats. Utredningen
har för sin del icke tagit slutlig ställning i frågan utan ansett det få ankomma
på Kungl. Maj:t att i förekommande fall besluta om vilket organ som
skall handha priskontrollen. Av remissinstanserna har några, däribland
priskontrollnämnden, förordat att ifrågavarande uppgift bör tilldelas prisocli
kartellbyrån. Kommerskollegium har däremot på principiella grunder
ansett, att ett särskilt organ bör inrättas för ändamålet. För egen del vill
jag, företrädesvis av praktiska skäl, ansluta mig till priskontrollnämndens
uppfattning och i enlighet därmed förorda, att pris- och kartellnämnden får
fungera som nytt priskontrollorgan, om behov av ett sådant skulle uppkomma.
Det bör förutskickas att pris- och kartellnämndens ordinarie verksamhet
därvid kan få begränsas för den tid prisreglering tillämpas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

Anslag till statens pris- och kartellnämnd
Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar

Anslag

1956/57 (förslag) ........................... 661 400

Pris kontrollutredningen

Avlöningskostnaderna vid pris- och kartellbyrån beräknas av utredningen
till sammanlagt 1 747 686 kronor.

Arvoden och ersättningar till styrelsen beräknas till 37 350 kronor. I enlighet
med vad som tillämpas inom näringsfrihetsrådet och inom arbetsdomstolen
föreslår utredningen, att varje styrelseledamot erhåller arvode med
125 kronor för månad och 40 kronor för varje bevistat sammanträde. Till
ordföranden föreslås ett arvode av 300 kronor för månad och 50 kronor för
varje sammanträdesdag. Sistnämnda dagarvode bör utgå även till ordförandens
ställföreträdare, då denne leder ett sammanträde. Till suppleanterna
bör enligt utredningen utgå arvode med 50 kronor för bevistat sammanträde.
Antalet sammanträden per år uppskattas till tjugofem.

Avlöningskostnaderna i övrigt för den föreslagna personalen vid den
egentliga pris- och kartellbyrån beräknas av utredningen till 1 602 336 kronor.
I detta belopp har inräknats kompensationstillägg för sjukförsäkringspremier.
Lönekostnaderna för statens upplysningsbyrå uppskattas till
108 000 kronor.

Departementschefen

Utredningens förslag angående arvode till styrelsens ordförande kan jag
icke biträda utan förordar att ordförandearvodet bestämmes till 450 kronor
för månad. I övrigt tillstyrker jag vad utredningen föreslagit beträffande
styrelsearvoden. I enlighet härmed bör arvodet till styrelseledamot utgöra
125 kronor för månad jämte 40 kronor för varje sammanträde, vari ledamoten
deltager, överdirektören och chefen för nämnden bör dock icke
äga åtnjuta särskild ersättning i sin egenskap av styrelseledamot. Till suppleant
i styrelsen bör utgå arvode med 50 kronor för varje sammanträde, i
vilket han deltager. Med dessa utgångspunkter beräknar jag för arvoden och
ersättningar till styrelsen ett årligt belopp av 20 000 kronor. Avlöningskostnaderna
för den av mig föreslagna personalen vid pris- och kartellnämnden
uppskattar jag för helt år till 1 282 800 kronor. Vid beräkningen av angivna
lönekostnader vid nämnden har lön beräknats efter näst högsta löneklassen
inom respektive lönegrad utom för befattningarna i reglerad befordringsgång.
För dessa tjänster har kostnaderna beräknats efter löneklass 25
respektive 8. Under avlöningsanslaget bör medel också beräknas för vikariats-
och övertidsersättningar in. in. Dessa kostnader uppskattar jag till

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

20 000 kronor för år. De sammanlagda avlöningskostnaderna vid pris- och
kartellnämnden skulle därmed för ett budgetår uppgå till (20 000 +
1 282 800 + 20 000 =) 1 322 800 kronor. Då nämnden skall inrättas först
den 1 januari 1957 erfordras anslag till avlöningar endast för ett halvt år,

varför anslaget torde uppföras med

(1 322 800

l 2

661 400 kronor.

Avlöningsanslaget beräknas sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 27 600 kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 10 000 kro -

nor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 496 200 kronor;
rörligt tillägg 127 600 kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (27 600 + 10 000 + 496 200 + 127 600 =)
661 400 kronor.

Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader

Anslag

1956/57 (förslag) .......................... 150 000

Priskontrollutredningen

Omkostnaderna för pris- och kartellbyråns verksamhet har utredningen
beräknat till sammanlagt 450 000 kronor. Av beloppet hänför sig till sjukvård
10 000 kronor, till reseersättningar 100 000 kronor, till expenser 200 000
kronor och till tryckningskostnader 140 000 kronor. Statens upplysningsbyrås
andel av dessa omkostnader uppskattas till sammanlagt 52 000 kronor.
Som utgångspunkt för beräkningen har utredningen tagit statens priskontrollnämnds
anslagsyrkanden för budgetåret 1956/57.

Departementschefen

Det är inte möjligt att med någon större säkerhet beräkna de blivande
omkostnaderna för pris- och kartellnämndens verksamhet. Såsom tidigare
nämnts kommer det nya verket att i huvudsak överta de arbetsuppgifter,
som f. n. ankommer på kommerskollegiets monopolutredningsbyrå och prisanalysavdelning,
samt den prisövervakande verksamhet, som nu bedrives
av statens priskontrollnämnd. Det synes därför riktigt att vid beräkningen
av pris- och kartellnämndens omkostnadsanslag utgå ifrån berörda myndigheters
kostnader för motsvarande verksamhet. Därvid torde beaktas, att
den av mig i det föregående förordade personalstyrkan vid pris- och kartellnämnden
är omkring tjugofem procent mindre än den nuvarande organisationen
på här ifrågavarande områden. Vidare bör medel till statens upplysningsbyrå
inte beräknas under pris- och kartellnämndens anslag. Med dessa
utgångspunkter samt med ledning av från kommerskollegium och priskontrollnämnden
erhållna uppgifter beräknar jag de löpande utgifterna för pris -

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

och kartellnämndens verksamhet under ett budgetår till i runt tal 272 000
kronor. Av detta belopp torde hänföras till sjukvård in. m. 8 000 kronor, till
reseersättningar 40 000 kronor, till expenser 164 000 kronor och till publikationstryck
60 000j kronor. Till följd av att pris- och kartellnämnden inte skall
börja sin verksamhet förrän vid ingången av år 1957 bör omkostnaderna
för nästa budgetår beräknas med hänsyn till utgifterna under endast ett

136 000 kronor. Utöver

detta anslagsbelopp för löpande omkostnader torde särskilda medel behöva
anvisas för engångsanskaffning av möbler, kontorsmaskiner in.
m. Pris- och kartellnämndens inventariebehov kommer visserligen att
till största delen utan kostnader kunna tillgodoses från de myndigheter,
som berörs av omorganisationen, men vissa kompletteringar torde bli nödvändiga.
För detta ändamål bör beräknas ett medelsbehov av 14 000 kronor.

Pris- och kartellnämndens omkostnadsanslag — som i likhet med andra
dylika anslag bör ha förslagsanslags karaktär — torde sålunda för budgetåret
1956/57 böra uppföras med (136 000 + 14 000 =) 150 000 kronor. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser beträffande
användningen av anslaget för olika ändamål.

halvt år och sålunda upptagas till

272 000
2

Övriga organisations- och anslagsfrågor
Näringsfrihetsrådet: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1954/55 ....................... 72 000 51 946

1955/56 (statsliggaren s. 918) .... 72 000

1956/57 (förslag) .............. 89 000

Näringsfrihetsrådet består av ordförande och åtta ledamöter. Dessutom
finns tretton suppleanter. Ordföranden och två ledamöter är opartiska, medan
av övriga ledamöter tre representerar företagarna samt tre företräder
konsumenterna och löntagarna. Ordföranden har f. n. deltidstjänst med arvode
motsvarande två tredjedelar av lön enligt löneklass 19 på löneplan 2.
Vid rådet finns dessutom en deltidsanställd sekreterare, som uppbär arvode
motsvarande två tredjedelar av lön enligt löneklass 29. Rådet saknar egen
skrivpersonal. Erforderlig skrivhjälp tillhandahålles f. n. av ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor.

Yrkanden

Näringsfrihetsrådet (skr. 18/8 1955) hemställer, att anslaget för nästa
budgetår höjes med 7 250 kronor.

Rådets sekreterare innehar vid sidan av sin befattning i rådet en deltids -

Kungl. Maj. is proposition nr 97 år 1956

tjänst som aktuarie vid kommerskollegiets monopolutredningsbyrå. Efter
hand som rådets arbete ökat har det visat sig svårt att förena sistnämnda
tjänst med sekreterarbefattningen i rådet. Därtill måste sekreteraren beredas
tid att, för rådets information, följa utvecklingen av näringsfrihetsfrågor
särskilt i utlandet. Rådet föreslår därför, att för sekreterargöromålen inrättas
en heltidstjänst med arvode enligt lönegrad 29. Härigenom ökar medelsbehovet
för nästa budgetår med 7 250 kronor.

Priskontrollntredningen föreslår i sitt betänkande, att anslaget höjes med
46 310 kronor.

Den föreslagna utvidgningen av 1953 års lag till att avse alla slag av konkurrensbegränsningar
påkallar icke någon ändring av rådets sammansättning.
Lagändringen kommer emellertid att medföra ökat arbete för rådet.
Antalet sammanträden kan väntas öka från f. n. 25 till ca 50, för år räknat.
Den större arbetsbördan för rådets ledamöter kan emellertid enligt utredningen
bemästras genom utökning av antalet suppleanter. Därjämte bör rådets
ordförande med hänsyn till den ökade arbetsbördan erhålla en ordinarie
heltidstjänst med förordnande på sex år. Av samma skäl bör även rådets
sekreterare få ordinarie heltidsanställning och därvid placeras i lönegrad 29.
Utredningen antyder, att erfarenheterna av rådets utvidgade verksamhet
kan framkalla behov av ytterligare personalförstärkning för sekreterargöroinål.
Slutligen föreslås att rådet får egen skrivpersonal och att därvid bl. a.
inrättas en kanslibiträdestjänst.

Till följd av det ökade antalet sammanträden kan kostnaderna lör arvoden
till rådets ledamöter beräknas stiga med 10 000 kronor. Förändringen av
befattningarna såsom ordförande och sekreterare medför en ökning av löneutgifterna
med 20 310 kronor. För anställande av skrivpersonal föreslår
utredningen en anslagshöjning med 16 000 kronor. Huvuddelen av detta belopp
åtgår till avlöning åt ett kanslibiträde i lönegrad 11. Återstoden avses
skola disponeras för tillfällig personal.

Yttranden

Priskontrollutredningens förslag i fråga om näringsfrihetsrådet har i
princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser
utom statskontoret. Detta ämbetsverk anser att någon ändring av rådets organisation
eller befattningshavarnas löneställning inte bör övervägas, förrän
erfarenhet vunnits av de ökade arbetsuppgifterna.

Näringsfrihetsrådet föreslår i sitt yttrande vissa riktlinjer beträffande ledamöternas
och suppleanternas deltagande i rådets sammanträden. Sålunda
bör enligt rådet varje ordinarie ledamot i regel deltaga i tre sammanträden
av fyra. Vid vart fjärde sammanträde bör företrädesvis ärenden av större
principiell betydelse handläggas och uteslutande ordinarie ledamöter närvara.
Övriga sammanträden bör för kontinuitetens skull bevistas av sex ledamöter
och tre suppleanter. Den antydda ordningen förutsätter enligt
rådet, att antalet suppleanter ökas. F. n. representeras konsumenterna av
fem och företagarna av fyra suppleanter. Rådet föreslår att dessa båda in -

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

tressegrupper får lika många suppleanter genom att företagargruppen utökas
med en.

Sveriges grossistförbnnd yrkar, att grosshandeln erhåller en ordinarie representant
i rådet. — Sveriges lantbruksförbund förordar, att antalet suppleanter
för ordinäre ledamot ökas från en till två. Förbundet förutsätter därvid,
att båda suppleanterna för jordbruksrepresentanten i rådet utses inom
jordbruksnäringen. — Riksförbundet landsbygdens folk anser det motiverat
att förbundet får besätta en suppleantplats vid en utökning av rådet.

Beträffande rådets personal ifrågasätter kommerskollegium, huruvida icke
en biträdande sekreterare erfordras. Näringsfrihetsrådet föreslår att för rådet
inrättas en befattning såsom biträdande sekreterare med placering i lägst
27 lönegraden.

Departementschefen

Utvidgningen av näringsfrihetsrådets verksamhetsområde till att omfatta
alla slag av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet kommer
att medföra en större arbetsbelastning för rådet, ökningen av rådets arbetsbörda
synes lämpligen kunna mötas genom att för ledamöternas och suppleanternas
deltagande i sammanträdena införa i huvudsak den ordning, som
näringsfrihetsrådet föreslagit. Därigenom synes den erforderliga utökningen
av antalet suppleanter kunna begränsas till att gälla ytterligare en representant
för företagarna. Rådets förslag i nu berörda hänseende torde sålunda
böra godtagas. Det ytterligare medelsbehovet för arvoden till andra ledamöter
än ordföranden, vilket uppstår till följd av den ökade sammanträdesfrekvensen,
beräknar jag i likhet med utredningen till 10 000 kronor för år.

Jag ansluter mig till utredningens uppfattning, att ordföranden och sekreteraren
på grund av den väntade ökningen av arbetsbördan bör erhålla
heltidsbefattningar. Däremot kan jag, i avvaktan på närmare erfarenheter
av rådets utvidgade verksamhet, inte nu tillstyrka förslaget att dessa befattningar
uppföres på ordinarie stat. Sålunda bör ifrågavarande befattningshavare
även i fortsättningen vara arvodesavlönade. Arvodet till ordföranden
bör motsvara, om ordföranden varit justitieråd eller regeringsråd, lön enligt
löneklass 21, löneplan 2, och eljest lön enligt löneklass 19. samma löneplan.
Sekreterarens arvode bör motsvara lön enligt löneklass 29, löneplan 1. Vad
nu förordats kan beräknas medföra ett ytterligare medelsbehov, för år räknat,
av 23 000 kronor.

Jag är inte f. n. beredd tillstyrka, att rådet erhåller egen skrivpersonal. Biträdesgöromålen
bör liksom hittills omhänderhas av personal vid ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor. Ej heller finner jag erforderligt att,
såsom föreslagits vid remissbehandlingen, en biträdande sekreterare anställes.

De i det föregående tillstyrkta förändringarna beträffande arvoden till
rådets ordförande, ledamöter och sekreterare bör, i likhet med de övriga åtgärder,
som sammanhänger med inrättandet av en statens pris- och kartellnämnd,
gälla från och med den 1 januari 1957. Till följd härav blir behovet
av ökade medel för nästa budgetår endast hälften av det för helt år beräkna -

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

de — vilket utgör (10 000 + 23 000 =) 33 000 kronor — eller i runt tal
17 000 kronor. Näringsfrihetsrådets avlöningsanslag bör alltså för budgetåret
1956/57 uppföras med (72 000 + 17 000 =) 89 000 kronor.

Näringsfrihetsrådet: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1954/55 ........................ 3 200 6 827

1955/56 (statsliggaren s. 918)...... 8 200

1956/57 (förslag) ................ 9 200

Yrkanden

Näringsfrihetsrådet (skr. 18/8 1955) föreslår, att anslaget för nästa budgetår
sänkes med 1 000 kronor till 7 200 kronor.

Nettoutgift Omkostnadsstat Rådets förslag

11)54/55 1955/50 1956/57

Reseersättningar 3 800 5 000 4 000 (— 1000)

Under budgetåret 1954/55 har anslagsposten till reseersättningar huvudsakligen
använts för omplaceringstraktamente och flyttningsersättning åt
rådets ordförande. Dessa kostnader har varit av engångskaraktär, varför en
nedräkning av posten kan ske för nästa budgetår. Med hänsyn bl. a. till höjda
biljettpriser och till en beräknad ökning av antalet sammanträden bör
större sänkning än med 1 000 kronor inte ske.

Priskontrollutredningen har beräknat att medelsbehovet för omkostnader
i övrigt på grund av utvidgningen av rådets verksamhet kommer att
öka från f. n. 3 000 till 5 000 kronor.

Departementschefen

Den väntade ökningen av antalet sammanträden torde medföra ett ytterligare
medelsbehov under anslagsposten till reseersättningar. Såsom näringsfrihetsrådet
framhållit, kan emellertid posten å andra sidan nedräknas till
följd av att vissa engångskostnader bortfaller. I avvaktan på närmare erfarenheter
av den utvidgade verksamheten torde posten för nästa budgetår
böra upptagas med oförändrat belopp. Den av utredningen beräknade ökningen
med 2 000 kronor av medelsbehovet för omkostnader i övrigt synes
höra godtagas. För nästa budgetår bör dock av skäl, som tidigare angivits,
anslaget höjas allenast med hälften av nämnda belopp eller sålunda med
1 000 kronor.

Näringsfrihetsrådets omkostnadsanslag bör alltså för budgetåret 1956/57
uppföras med (8 200 -j- 1 000 =) 9 200 kronor.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 7956

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1954/55 .................... 88 600 92 237

1955/56 (statsliggaren s. 918) .. 114 600

1956/57 (förslag) ............ 178 500

Personalen vid ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor består
f. n. av en ombudsman i Cs 15, en biträdande ombudsman med arvode motsvarande
lön enligt löneklass 31, en amanuens i reglerad befordringsgång,
ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde. Därutöver finns anställda en civilekonom
med arvode och ett kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring. För arvoden
åt kvalificerade biträden åt ombudsmannen har under anslaget för
innevarande budgetår beräknats ett belopp av 25 000 kronor.

Yrkanden

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor (skr. 27/8 1955) hemställer,
att anslaget för nästa budgetår höjes med 10 600 kronor.

Ökning

1. Arvode till biträdande ombudsmannen .......... 1 788

2. Löneklassändringar, m. in..................... 1 384

3. Rörligt tillägg ................................ 7 428

10 600

1. Den hittillsvarande verksamheten vid ämbetet tyder på att biträdande
ombudsmannens arbetsuppgifter kommit att bli mer kvalificerade än som
förutsetts vid tjänstens inrättande.

2—3. Yrkandena avser automatiska utgiftsökningar.

Priskontrollutredningen framhåller, att den föreslagna utvidgade behörigheten
för näringsfrihetsrådet till att omfatta alla slag av konkurrensbegränsningar
påkallar en väsentlig utökning av ombudsmannaämbetets redan
nu alltför fåtaliga personal. I fråga om arten av de ärenden, som skall ankomma
på ämbetet, kan i stort sett två huvudgrupper urskiljas. Sålunda
sammanhänger vissa ärenden direkt med förekomsten av konkurrensbegränsningar
eller konkurrensbegränsande förfaranden (konkurrensbegränsningsärenden),
medan andra ärenden — även om de har sin grund i förekomsten
av en konkurrensbegränsning — väsentligen rör prisutvecklingen inom
visst område (prisärenden).

Konkurrensbegränsningsärendena förutsätter ett nära
samarbete mellan ämbetet samt pris- och kartellbyrån. Den allmänna analysverksamhet,
som skall bedrivas av byrån, väntas ge god ledning för ämbetets
bedömningar av på vilka områden inom näringslivet som initiativ bör
tas för undanröjande av skadliga konkurrensbegränsningar. Ombudsmannaämbetets
arbetsuppgifter kommer emellertid att öka väsentligt i nyssnämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

da hänseende. Bedömningen i varje särskilt ärende huruvida konkurrensbegränsning
föreligger eller inte torde bl. a. kräva ingående diskussioner
med berörda parter. Dessutom måste sannolikt kompletterande undersökningar
ofta företagas. Även anmälningarna till ämbetet från enskilda företagare
i konkurrensbegränsningsfrågor torde komma att öka betydligt.

Utredningen finner det nödvändigt att, för handläggningen av i första
hand konkurrensbegränsningsfrågor, vid ombudsmannens sida ställes två
befattningshavare, som är kompetenta att på eget ansvar handlägga dylika
ärenden. En av dem bör ha domarerfarenhet och kunna vikariera för ombudsmannen.
Han bör placeras som byråchef i Cs 13. För att tillföra ombudsmannaämbetet
erforderlig ekonomisk sakkunskap bör den andre av
nämnda tjänstemän ha högre ekonomisk utbildning och ingående kännedom
om näringslivets förhållanden. För att på denna post kunna förvärva
eu erfaren ekonom synes det utredningen nödvändigt att placera befattningshavaren
i Ce 37 med byråchefs ställning. För erforderligt biträde åt
ombudsmannen och de två byråcheferna föreslår utredningen inrättandet av
en tjänst som byrådirektör i Ce 33. Innehavaren av denna befattning skall
bl. a. självständigt handlägga vissa anmälningsärenden. Därutöver bör finnas
en förste byråsekreterare i Ce 29 och en amanuens i reglerad befordringsgång.
Dessa tjänstemän skall biträda med beredning av ärendena, däri
inbegripet utförandet av kompletterande utredningar.

Prisärendena kommer främst att avse bedömanden i fråga om
skäligheten av prissättningen på viss vara eller inom viss bransch. Den blivande
omfattningen av dessa arbetsuppgifter är svår att beräkna. Verksamheten
på detta område väntas emellertid bli krävande. Beträffande prisärendena
skall ombudsmannaämbetet enligt utredningens förslag i första
hand förhandla med vederbörande företagare. Den befattningshavare, som
skall ansvara för nämnda ärenden, bör ha god ekonomisk utbildning och
särskild erfarenhet av prisfrågor. Utredningen föreslår, att han placeras som
byråchef i Ce 37. Han bör biträdas av en kvalificerad befattningshavare, som
kan självständigt handlägga ärenden av mindre räckvidd. Denne föreslås
placerad som byrådirektör i Ce 33. Vidare bör finnas en förste byråsekreterare
i Ce 29 och en amanuens.

Även i fråga om ombudsmannaämbetets biträdespersonal kräves enligt
utredningen förstärkning i anledning av den utvidgade verksamheten. Hos
ämbetet bör sålunda finnas anställda en kansliskrivare i Ce 15 som arbetsledare
och registrator, ett kanslibiträde och två kontorsbiträden.

I fråga om ombudsmannens tjänsteställning förklarar utredningen, att arbetsuppgifternas
art och omfattning samt det ökade ansvaret kan komma att
motivera en uppflyttning från 15 till 17 lönegraden (löneplan 2). Denna
fråga bör emellertid prövas först då närmare erfarenhet av ämbetets verksamhet
vunnits.

Utredningens förslag innebär, att den sammanlagda personalstyrkan på
ombudsmannaämbetet kommer att ökas från 7 till 14 befattningshavare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

Kostnaderna för avlöningar till personalen vid ombudsmannaämbetet för
näringsfrihetsfrågor beräknas av utredningen, på grundval av de förslag
som angivits i det föregående till 305 520 kronor för år.

Yttranden

Statens lönenämnd anser sig, i avvaktan på resultatet av 1954 års priskontrollutredning,
inte kunna tillstyrka ombudsmannaämbetets förslag till höjning
av arvodet till biträdande ombudsmannen.

Priskontrollutredningens förslag till förstärkning av personalen vid ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor har i huvudsak tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Därvid har Sveriges akademikers
centralorganisation uttalat, att ombudsmannens lönefråga inte bör
skjutas på framtiden. Ombudsmannen bör redan vid utredningsförslagets
genomförande placeras i lönegrad Cs 17.

Några remissinstanser har ansett den föreslagna personella utvidgningen
av ombudsmannaämbetet för kraftig. Sålunda anser statskontoret det vara
tillfyllest att ämbetet förstärkes endast med den personal, som kan anses
behövlig för handläggning av prisärenden. För detta ändamål föreslår statskontoret
utökning med en byråchef i Ce 37 med ekonomisk utbildning och
en förste byråsekreterare i Ce 29. I fråga om den föreslagna personalen för
skrivarbete avstyrker statskontoret att tjänsten som arbetsledare och registrator
i Ce 15 inrättas. Kommers kollegium anser, att en så avsevärd personalförstärkning
som utredningen föreslagit inte är erforderlig. Enligt kollegium
bör av de föreslagna nya tjänsterna en byråchefstjänst i Ce 37 och en
byrådirektör stjänst i Ce 33 icke inrättas.

Statens priskontrollnåmnd ifrågasätter, om inte antalet tjänstemän, som
skall syssla med prisärenden, beräknats för lågt i förhållande till antalet av
de befattningshavare, som avses för konkurrensbegränsningsärenden.

Statens lönenämnd finner de angivna lönegraderna för de föreslagna högre
tjänsterna vid ombudsmannaämbetet alltför höga. Nämnden ifrågasätter, om
inte byrådirektörstjänsten i lönegrad 33 är tillfyllest för de arbetsuppgifter,
som avses för de föreslagna byråchefsbefattningarna. Möjligen kan en byråchefstjänst
tänkas för den tjänsteman, som skall vara ombudsmannens ställföreträdare.
Nämnden kan inte tillstyrka att befattningar i högre lönegrad
än 29 inrättas för de göromål, som avses för de föreslagna byrådirektörstjänsterna
i lönegrad 33. Slutligen finner nämnden den föreslagna lönegradsplaceringen
i Ce 15 för registratorn och arbetsledaren för skrivpersonalen alltför
hög.

Departementschefen

Den föreslagna utvidgningen av 1953 års lag till att omfatta alla slag av
konkurrensbegränsande företeelser medför i och för sig ingen ändring beträffande
arten av de arbetsuppgifter, som ankommer på ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor. Däremot torde arbetsbelastningen komma

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

att öka i inte oväsentlig utsträckning. Detta sammanhänger även med att
ämbetet, sedan priskontrollnämndens verksamhet upphört, måste beakta
frågor rörande prissättningen i betydligt större omfattning än hittills. Det
torde därför vara påkallat att — då den utvidgade lagstiftningen om motverkande
av konkurrensbegränsningar träder i tillämpning och den nuvarande
priskontrollen avvecklas — förstärka personalen vid ombudsmannaämbetet.
Jag är emellertid inte beredd förorda en så avsevärd personalförstärkning,
som utredningen föreslagit.

Utredningens förslag att inrätta en byråchefstjänst för konkurrensbegränsningsärenden
anser jag mig i princip böra tillstyrka. Utredningen
framhåller som ett önskemål, att innehavaren av denna tjänst vid behov
skall kunna vikariera för ombudsmannen. Helst bör det därtör vara en lagkunnig
person, som förvärvat domarerfarenhet. Jag är emellertid inte beredd
förorda högre löneställning än lönegrad Ce 37. Förslaget om inrättande
av ytterligare en byråchefstjänst för konkurrensbegränsningsärenden kan
jag icke biträda. Däremot förordar jag, att till ombudsmannens förfogande
ställes en tjänsteman, som självständigt kan handlägga vissa slag av anmälningsärenden.
Denne bör placeras som byrådirektör i lönegrad Ce 31.
Utredningens förslag att för förberedelser av nu ifrågavarande ärenden
inrätta en tjänst som förste byråsekreterare kan jag inte biträda. Den nuvarande
amanuensbefattningen bör emellertid bibehållas.

För den befattningshavare, som närmast under ombudsmannen skall svara
för handläggning av ärenden med huvudvikten lagd på konkurrensbegränsningars
inverkan på prisfrågan, kan jag icke tillstyrka högre placering
än som byrådirektör i Ce 33. Med hänsyn till arten av hithörande arbetsuppgifter
bör denne befattningshavare ha en kvalificerad företagsekonomisk utbildning
och särskild erfarenhet av prisfrågor. I övrigt kan jag biträda utredningens
förslag beträffande personal för prisärendenas behandling endast
såtillvida att jag förordar inrättandet av en befattning som förste byråsekreterare
i Ce 29 och en amanuensbefattning i reglerad befordringsgång.

Såsom utredningen föreslagit torde en utökning även av biträdespersonalen
vid ombudsmannaämbetet böra ske. Jag anser mig emellertid inte kunna
tillstyrka, att som arbetsledare för denna personal och som registrator
anställes en kansliskrivare. I stället förordar jag, att tör dessa arbetsuppgifter
inrättas en tjänst som kontorist i Ce 13. Utöver den kanslibiträdesbefattning
och den heltidstjänst som biträde för skriv- och kontorsgöromål i
befordringsgången, vilka redan finns vid ämbetet, torde ytterligare en tjänst
som kanslibiträde i Ce 11 böra inrättas, varjämte en halvtidsbefattning som
biträde för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång ombildas
till heltidstjänst. Innehavaren av den nya kanslibiträdestjänsten bör i första
hand sysselsättas med skrivgöromål för näringsfrihetsrådets räkning. För
sistnämnda ändamål vill jag dessutom föreslå, att medel beräknas lör anställande
av ytterligare ett biträde för skriv- och kontorsgöromål i reglerad
befordringsgång med halvtidstjänstgöring.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

Utvidgningen av 1953 års lag och avvecklingen av den nuvarande priskontrollen
kommer inte att ske förrän den 1 januari 1957. Med hänsyn därtill
torde de av mig framlagda förslagen om personalförändringar vid ombudsmannaämbetet
inte böra genomföras förrän vid nämnda tidpunkt. Lönekostnaderna
för den då nytillkommande personalen beräknar jag för helt år till
sammanlagt 150 190 kronor. Vid beräkningen av detta belopp har lön beräknats
efter näst högsta löneklassen inom respektive lönegrad utom för befattningshavarna
i reglerad befordringsgång. För dessa tjänster har kostnaderna
beräknats efter löneklass 25 respektive 8. Då ifrågavarande lönekostnader
endast skall beräknas för senare hälften av nästa budgetår, bör avlöningsanslaget
höjas med endast hälften av nyss angivna belopp eller

Den i ombudsmannaämbetets petitaframställning yrkade anslagshöjningen
biträder jag i vad den hänför sig till löneklassändringar in. in. Sålunda
bör anslaget för detta ändamål uppräknas med 1 400 kronor. Vid den personalförstärkning
som förordats i det föregående bör befattningen som biträdande
ombudsman indragas. I anledning härav finner jag icke påkallat
att ta ställning till yrkandet om arvodeshöjning för biträdande ombudsmannen.
Indragningen av befattningen medför att medelsbehovet för nästa
budgetår minskas med 10 100 kronor. I samband med att den föreslagna
omorganisationen genomföres torde ej heller medel för arvoden till kvalificerade
biträden åt ombudsmannen vidare böra beräknas. Till följd därav
kan anslaget för nästa budgetår nedräknas med 12 500 kronor.

Den erforderliga höjningen av anslagsposten till rörligt tillägg i anledning
av 1955 års allmänna lönehöjning för statstjänstemän beräknar jag till
10 000 kronor.

Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, bör anslaget
till avlöningar vid ombudsmannaämbetet för budgetåret 1956/57 uppföras
med (114 600 + 75 100 + 1 400 — 10 100 — 12 500 + 10 000 =) 178 500
kronor.

Avlöningsanslaget beräknas sålunda:
avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän 147 700 (+ 40 600) kronor;

rörligt tillägg 30 800 (+ 23 300) kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (147 700 -f- 30 800 =) 178 500 (+ 63 900)

I personalförteckningen för ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor
bör med tillämpning tills vidare fr. o. m. den 1 januari 1957 uppföras
följande tjänster:

150 100

i runt tal 75 100 kronor.

kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956 49

Personalförteckning

Befattning Lönegrad

Extra ordinarie tjänstemän i

högre lönegrad än Ce 25

1 ombudsman för näringsfrihetsfrågor ........................ Cs 15

1 byråchef .................................................. Ce 37

1 byrådirektör ............................................... Ce 33

1 byrådirektör ............................................... Ce 31

1 förste byråsekreterare ...................................... Ce 29

Därutöver kommer personalen vid ombudsmannaämbetet att fr. o. m. den
1 januari 1957 utgöras av 2 amanuenser i reglerad befordringsgång, 1 kontorist
i Ce 13, 2 kanslibiträden i Ce 11, 2 biträden i reglerad befordringsgång
och 1 biträde i befordringsgången med halvtidstjänstgöring. Ombudsmannaämbetets
personal kommer därmed att uppgå till sammanlagt 13
tjänstemän.

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1954/55 ...................... 9 200 12 316

1955/56 (statsliggaren s. 919) .... 13 200

1956/57 (förslag) .............. 19 200

Yrkanden

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor (skr. 27/8 1955) hemställer,
att anslaget för nästa budgetår höjes med 1 000 kronor för bestridande
av ökade expenskostnader till följd av personalförstärkning under
innevarande budgetår.

Priskontrollutredningen har i sitt förslag angående utvidgning av ombudsmannaämbetet
beräknat omkostnaderna vid ämbetet till sammanlagt 25 200
kronor. Av detta belopp hänför sig till sjukvård 200 kronor, till reseersättningar
9 000 kronor och till övriga expenser 16 000 kronor.

Departementschefen

Såsom jag föreslagit under närmast föregående anslag bör ombudsmannaämbetet
erhålla viss personalförstärkning för att kunna möta de ökade
arbetsuppgifterna på pris- och konkurrensbegränsningsområdena. Utvidgningen
av ämbetets verksamhet kommer av naturliga skäl att medföra större
omkostnader. Den uppräkning av omkostnadsanslaget, som föreslagits såväl
i ämbetets petitafrainställning som av utredningen, har jag i och för sig ingen
erinran mot. Omorganisationen av ämbetet kommer emellertid, såsom tidigare
framhållits, inte att ske förrän vid ingången av år 1957. Till följd av
denna omständighet och med hänsyn till att den av utredningen föreslagna

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 97

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

utbyggnaden av ombudsmannaämbete! inte genomföres till alla delar bör
omkostnadsanslaget inte uppräknas med högre belopp än 6 000 kronor. Därav
torde 1 000 kronor hänföras till anslagsposten till reseersättningar och
5 000 till expensposten. Anslaget bör sålunda för budgetåret 1956/57 uppföras
med (13 200 + 6 000 =) 19 200 kronor.

Statens priskontrollnämnd: Avlöningar

Anslag

1954/55 ...................... 1 340 000

1955/56 (statsliggaren s. 957) .. 1 372 400

1956/57 (förslag) .......... 679 500

Yrkande

Statens priskontrollnämnd (skr. 26/8 1955) hemställer, att anslaget för
nästa budgetår uppföres med 1 477 000 kronor.

Motiv

I avvaktan på resultatet av 1954 års priskontrollutredning utgår priskontrollnämnden
vid sin anslagsberäkning för nästa budgetår från att nämndens
verksamhet kommer att bedrivas i stort sett enligt samma linjer som
för närvarande. En fortsatt verksamhet enligt gällande direktiv för nämnden
kräver en tills vidare i stort sett oförändrad organisation. Nämnden beräknar
medelsbehovet för avlöningar under budgetåret 1956/57 till 1 477 000
kronor, ökningen i förhållande till avlöningsanslaget för innevarande budgetår,
104 600 kronor, är i huvudsak motiverad av den under år 1955 inträffade
lönehöjningen för statstjänstemännen samt av ett till 10 000 kronor
beräknat ytterligare medelsbehov för ersättningar till sakkunniga och tillfälligt
anställda.

Departementschefen

Vid bifall till de i det föregående framlagda förslagen kommer priskontrollnämnden
att avvecklas med utgången av år 1956. Till följd härav bör
anslagen för budgetåret 1956/57 till avlöningar och omkostnader vid nämnden
beräknas med hänsyn till utgifterna under ett halvt år.

I det av priskontrollnämnden yrkade anslagsbeloppet för avlöningar ingår
beräknade löner till personalen vid statens upplysningsbyrå med 108 000
kronor. Medelsanvisning för byrån bör emellertid fr. o. in. nästa budgetår
inte ske under priskontrollnämndens anslag. Frågan om upplysningsbyråns
ställning och sättet för bestridande av kostnaderna för dess verksamhet
kommer att behandlas i det följande.

Priskontrollnämndens förslag till medelsanvisning under avlöningsanslaget
för nästa budgetår innebär beträffande ersättning till chefstjänstemännen
och övrig fast anställd personal vid den egentliga nämnden och priskon -

Nettoutgift

1 346 893

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 är 1956

toret i Stockholm en automatisk höjning till följd av 1955 års lönereglering.
Nämndens beräkningar av dessa ersättningar torde i och för sig böra godtagas.
Däremot kan jag inte biträda yrkandet om ökad medelsanvisning för
ersättningar till sakkunniga och tillfälligt anställda.

I enlighet med vad jag sålunda förordat torde löneutgifterna för priskon -

trollnämnden och priskontoret i Stockholm beräknas till

/I 372 400 — 108 000

l 2

104 600 — 10 000
2

679 500 kronor. Avlöningsanslaget bör sålunda för

budgetåret 1956/57 uppföras med 679 500 (— 692 900) kronor.

Statens priskontrollnämnd: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1954/55 ...................... 360 000 295 932

1955/56 (statsliggaren s. 960).. 369 000

1956/57 (förslag) ............ 159 500

Yrkanden

Statens priskontrollnämnd (skr. 26/8 1955) hemställer, att anslaget för
nästa budgetår höjes med 23 000 kronor till 392 000 kronor.

Motiv

Vid beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1956/57 har nämnden
utgått från utgifterna under tiden 1 januari—30 juni 1955. Beräkningen
framgår av följande sammanställning.

Anslagspost (delpost)	Medels-	Anvisat	Nämndens förslag
		åtgång	1955/56	1956/57
		1/1-30/6 1955
1.	Sjukvård m. m...............	4605	16000	10 000	(_ 6 000)
2.	Reseersättningar ............	31 955	70 000	70 000
3.	Bränsle, lyse och vatten......	3400	6 000	7 000	(+ 1000)
4.	Övriga expenser..............	83 170	149 000	170 000	(+ 21 000)
5.	Trycknings- och annonskostnader	66 342	128 000	135 000	(+ 7 000)
	Summa kronor	189 472	369 000	392 000	(+ 23 000)

2. I fråga om resekostnader har hänsyn tagits till den allmänna taxehöjningen.
Vidare har reseersättningar till utom Stockholm boende ledamöter
inräknats med 3 000 kronor. Sistnämnda kostnader har tidigare bestritts från
avlöningsanslaget.

4. Det större medelsbehovet för övriga expenser beror på ett beräknat ökat
utnyttjande av hålkortsinaskiner vid bearbetning av nämndens utredningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956
Departementschefen

Såsom framhållits under närmast föregående punkt bör fr. o. in. nästa
budgetår någon medelsanvisning för statens upplysningsbyrå inte ske under
priskontrollnämndens anslag. I det av nämnden yrkade anslagsbeloppet
för omkostnader ingår beräknade utgifter för upplysningsbyrån med sammanlagt
52 000 kronor. Av sistnämnda belopp hänför sig till sjukvård m. m.
600, reseersättningar 1 000, bränsle, lyse och vatten 1 400, övriga expenser
14 000 samt till tryckningskostnader 35 000 kronor. Nämndens omkostnadsanslag
bör alltså nedräknas till följd av att dessa kostnader inte kommer att
belasta anslaget.

Nämndens förslag till ökning med 21 000 kronor av delposten till övriga
expenser kan jag inte biträda. I övrigt har jag ingen erinran i oeh för sig
mot nämndens beräkningar av medelsbehovet under nästa budgetår.

Med hänsyn till att anslagen till nämnden skall beräknas endast för ett
halvt år bör sålunda omkostnadsanslaget för budgetåret 1956/57 uppföras

med

369 000 — 52 000 23 000 — 21 000

+ ii

= j 159 500 (—209 500) kronor.

Avvecklingskostnader för statens priskontrollnämnd

Anslag

1956/57 (förslag) .......................... 180 000

De i det föregående framlagda förslagen beträffande den fortsatta statliga
verksamheten på pris- och konkurrensområdena innebär bl. a„ att de övervakande
och utredande arbetsuppgifter, som f. n. ankommer på statens priskontrollnämnd,
den 1 januari 1957 i huvudsak övertages av statens pris- och
kartellnämnd. Det finns anledning utgå från att priskontrollnämndens personal
i viss omfattning kan beredas anställning hos denna myndighet. Ä
andra sidan är det ofrånkomligt att ett antal befattningshavare vid nämnden
inte kan inordnas i den nya organisationen. Det synes mig skäligt att
den sålunda friställda personalen tills vidare under en awecklingsperiod
beredes möjligheter till sysselsättning inom pris- och kartellnämnden.

Avvecklingen av den övertaliga personalen från priskontrollnämnden bör
ske så snabbt som möjligt och vara avslutad senast vid utgången av år
1957. Därvid bör all rimlig hänsyn tagas till ifrågavarande tjänstemäns berättigade
intressen och alla möjligheter för att bereda dem annan likvärdig
anställning beaktas. Det torde få ankomma på pris- och kartellnämnden
att leda överflyttningen av ifrågavarande personal till andra offentliga
organ eller till privat tjänst. Nämnden bör därvid samråda med den offentliga
arbetsförmedlingen, statliga och kommunala myndigheter samt ifrågakommande
enskilda institutioner. Vidare bör eftersträvas att åstadkomma
en jämnt fördelad avgång av den övertaliga personalen, så att inte alltför
många tjänstemän på en gång kommer att konkurrera om tillgängliga place -

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1956

ringsmöjligheter. Med hänsyn därtill bör anstånd med ett eljest motiverat
entledigande kunna ges under viss övergångstid, dock under förutsättning
att lämpligt arbete inom pris- och kartellnämnden kan beredas vederbörande
tjänsteman. Å andra sidan bör entledigande kunna på ansökan beviljas
utan iakttagande av föreskriven uppsägningstid.

För den personal vid priskontrollnämnden, som tills vidare beredes arbete
inom pris- och kartellnämnden, torde skälig hänsyn tagas till tidigare löneställning
inom priskontrollnämnden. De särskilda pensionsbestämmelserna
för befattningshavare vid statens krisorgan bör i fråga om dessa tjänstemän
tillämpas även under avvecklingsperioden.

Kostnaderna i samband med priskontrollnämndens avveckling i den ordning
som nu förordats kan inte i detalj beräknas. Med utgångspunkt från de i
nämndens petitaframslällning beräknade avlöningskostnaderna och utgifter i
övrigt torde emellertid medelsbehovet för avvecklingen kunna uppskattas
till ca 360 000 kronor för ett år räknat. Då avvecklingen skall börja den 1
januari 1957 erfordras för nästa budgetår endast hälften av nämnda belopp
eller 180 000 kronor. Jag förordar sålunda att för täckande av awecklingskostnaderna
för priskontrollnämnden under budgetåret 1956/57 anvisas ett
särskilt anslag av 180 000 kronor. Anslaget, som bör få förslagsanslags karaktär,
torde ställas till pris- och kartellnämndens förfogande enligt de bestämmelser,
som Kungl. Maj:t kan komma att meddela.

Kostnader för statens upplysningsbyrå

Anslag

1956/57 (förslag) .......................... 160 000

Statens upplysningsbyrå har enligt särskilt förordnande av Kungl. Maj:t
alltsedan den 1 oktober 1945 fullgjort de uppgifter, som tidigare ankom på
upplysningsavdelningen inom dåvarande statens informationsstyrelse. Huvudsakligen
av praktiska skäl har upplysningsbyrån, som ett i övrigt fristående
organ, formellt blivit underställd statens priskontrollnämnd och kostnaderna
för byråns verksamhet har bestridits från anslagen till denna myndighet.

Upplysningsbyråns nuvarande arbetsuppgifter omfattar bl. a. utgivande
av publikationen »Från departement och nämnder». Vidare verkställer byrån
genomgång i väsentliga delar av den svenska dagspressen samt distribuerar i
anslutning därtill pressklipp främst till regeringens ledamöter och utrikesdepartementets
pressbyrå. Utsändningen av vissa statliga tidskrifter sker
också genom upplysningsbyråns försorg. Byrån medverkar därjämte i statliga
upplysningskampanjer och bedriver konsulterande verksamhet i fråga
om publicitet och annonsering. Slutligen må nämnas, att upplysningsbyrån
handlägger frågor rörande de statliga krisorganens annonsverksamhet, den
s. k. folkhushållningens annonsering.

Personalen vid upplysningsbyrån består f. n. av nio befattningshavare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

nämligen en chef med halvtidstjänstgöring, en redaktör för publikationen
»Från departement och nämnder», en redaktör för pressklipp, fyra s. k.
granskningsbiträden, ett kanslibiträde och en expeditionsvakt.

Såsom framgår av redogörelsen i det föregående för priskontrollutredningens
organisationsförslag har utredningen funnit, att frågan om upplvsningsbvråns
ställning bör bli föremål för särskild undersökning. Tills så
hunnit ske bör enligt utredningen byrån anslutas till det nya pris- och kartellorganet.
Statskontoret har i sitt yttrande över utredningens förslag ansett
det böra övervägas att i stället anknyta upplysningsbyrån till statsdepartementens
organisationsavdelning. Byråns ledning har under hand förklarat
sig dela statskontorets uppfattning i denna fråga.

För egen del finner jag det mindre lämpligt att ansluta upplysningsbyrån
till den föreslagna pris- och kartellnämnden. Byråns arbetsuppgifter synes
sålunda knappast ha nagon direkt anknytning till den nya myndighetens
verksamhet. I stället finner jag skäl tala för statskontorets förslag att anknyta
upplysningsbyrån till statsdepartementen. En sådan ordning förefaller
praktisk särskilt med tanke på byråns verksamhet i fråga om pressklipp,
uPplysninoskampanjer och utgivande av tidskriften »Från departement och
nämnder». Jag förordar sålunda, att statens upplysningsbyrå inordnas i
statsdepartementens organisationsavdelning. Det synes lämpligt att så sker
redan fr. o. m. den 1 juli 1956. Kostnaderna för nämnda organisationsavdelning
bestrides från anslag under sjunde huvudtiteln. Av budgettekniska
skäl torde emellertid för budgetåret 1956/57 erforderlig medelsanvisning
för upplysningsbyråns del ske under ett särskilt förslagsanslag under tionde
hu\ udtiteln. Anslaget bör benämnas Kostnader för statens upplysningsbyrå.

I fråga om medelsbehovet för löner och övriga utgifter vid upplysningsbyrån
anser jag mig böra godtaga den i priskontrollnämndens petitaframställning
gjorda beräkningen. Sålunda bör för nästa budgetår anvisas 108 000 kronor
till avlöningar och 52 000 kronor till omkostnader. Anslaget torde alltså
för budgetåret 1956/57 böra uppföras med (108 000 + 52 000 =) 160 000
kronor.

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna, att en statens pris- och kartellnämnd inrättas
den 1 januari 1957 i huvudsaklig överensstämmelse med
det av mig framlagda förslaget;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i det föregående
framlagda förslag, med tillämpning tills vidare från
och med den 1 januari 1957 dels fastställa personalförteckning
för statens pris- och kartellnämnd, dels ock vidtaga
ändringar i personalförteckningen för ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor;

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1956

III. godkänna följande avlöningsstat för statens pris- och
kartellnämnd, att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni
1957:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 27 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t............................... 10 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 496 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 127 600

Summa kronor 661 400

IV. godkänna följande avlöningsstat för ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 147 700

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 30 800

Summa kronor 178 500

V. under riksstatens tionde huvudtitel för budgetåret
1956/57 såsom förslagsanslag anvisa till

a) Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar 661 400
kronor;

b) Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader 150 000
kronor;

c) Näringsfrihetsrådet: Avlöningar 89 000 kronor;

d) Näringsfrihetsrådet: Omkostnader 9 200 kronor;

e) Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar
178 500 kronor;

f) Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader
19 200 kronor;

g) Statens priskontrollnämnd: Avlöningar 679 500 kronor; h)

Statens priskontrollnämnd: Omkostnader 159 500 kronor; i)

Avvecklingskostnader för statens priskontrollnämnd
180 000 kronor;

j) Kostnader för statens upplgsningsbgrå 160 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ilo Gejrot

Bilaga

Statens pris- och kartellnämnd

Styrelse:

Första utredningsbyrån:

1 byråchef Ca 37

1 byrådirektör Ce 31

2 förste aktuarier Ce 29
2 förste aktuarier Ce 27

4 amanuenser i reglerad befordringsgång

4 assistenter Ce 21
1 kanslibiträde Ce 11
1 biträde i reglerad befordringsgång 16

tjänstemän

ordförande + 12 ledamöter

1 överdirektör Cp 17

Andra utredningsbyrån:

1 byråchef Ce 37

2 förste aktuarier Ce 29
2 förste aktuarier Ce 27
4 amanuenser i reglerad

befordringsgång
4 assistenter Ce 21
1 kanslibiträde Ce 11
1 biträde i reglerad befordringsgång -

Tredje utredningsbyrån:

1 byråchef Ce 37

Utredningssektionen:

1 förste aktuarie Ce 29
1 förste aktuarie Ce 27

1 amanuens i reglerad befordringsgång 2

assistenter Ce 21

1 kanslibiträde Ce 11

15 tjänstemän

Administrativa

sektionen:

1 förste byråsekretcrare
Ce 29

1 kassör Ce 15

2 kontorister Ce 13
1 biträde i reglerad

befordringsgång

Skrivcentralen:

1 kanslibiträde Ce 11
4 biträden i reglerad
befordringsgång

Publiceringssekiionen :

1 förste byråsekreterare
Ce 27

1 amanuens i reglerad
befordringsgång

1 biträde i reglerad
befordringsgång

Expeditionen:

1 förste expeditionsvakt
Ce 12

1 expeditionsvakt
Ca 10

1 expeditionsvakt
Ce 10

2 biträden i reglerad
befordringsgång
(telefonister)

Statistiska byrån:

1 byråchef Ce 37
1 förste aktuarie Ce 29
1 förste aktuarie Ce 27
3 amanuenser i reglerad
befordringsgång
1 förste kansliskrivare
Ce 17

1 kansliskrivare Ce 15
3 kontorister Ce 13
1 kanslibiträde Ce 11
3 biträden i reglerad befordringsgång Kontrollseklionen: 1

byråsekreterare Ce 25
1 assistent Ce 23
5 kontrollanter Ce 19

22 tjänstemän

25 tjänstemän

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1956

Innehålbförteckning

Inledning............................................................ 3

Förslag angående inrättande av en statens pris- och kartellnämnd ........ 5

Nuvarande organisation ............................................ 5

Priskontrollutredningens förslag ...................................... 6

Yttranden ........................................................ 10

Departementschefen ................................................ 15

Statens pris- och kartellnämnds organisation m. m....................... 19

Priskontrollutredningens förslag ...................................... 19

Yttranden ........................................................ 25

Departementschefen ................................................ 31

Anslag till statens pris- och kartellnämnd .............................. 38

Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar .......................... 38

Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader ........................ 39

Övriga organisations- och anslagsfrågor.................................. 40

Näringsfrihetsrådet: Avlöningar ...................................... 40

Näringsfrihetsrådet: Omkostnader .................................... 43

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar .............. 44

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader ............ 49

Statens priskontrollnämnd: Avlöningar................................ 50

Statens priskontrollnämnd: Omkostnader.............................. 51

Avvecklingskostnader för statens priskontrollnämnd .................... 52

Kostnader för statens upplysningsbyrå................................ 53

Hemställan.......................................................... 54

Bilaga .............................................................. 56

5 liihang till riksdagens protokoll 1956. 1 satnl. Nr 97