Kungl. Maj-'ts proposition Nr 96 (Proposition 1919:96)

Kungl. Maj-''ts proposition Nr 96.

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till
bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt;
given Stockholms slott den 7 februari 1919.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919
års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919■ 1 saml. 78 höft. (Nr 96.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Förslag

till

förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till
bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch
förmögenhetsskatt skall beträffande här i riket mantalsskriven svensk
medborgare lända till efterrättelse vad här nedan sägs.

2 §.

1 mom. Vid bevillningstaxeringen skall för skattskyldig, som icke
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än

3,000 kronor och som har att på grund av försörjningsplikt underhålla
ett eller flera barn, som vid 1919 års början icke fyllt 15 år, den
i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i
gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst nedsättas,
om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet
med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda anvisningar
till ledning vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,500 kronor,

med 20 % för ett barn

» 30 » » två »

» 40 » » tre »

» 50 » » fyra eller flera barn,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor,

med 15 % för ett barn
» 20 » » två x>

» 25 » » tre »

» 30 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,

med 5 % för ett barn
)> 10 )) » två eller tre barn

» 15 )) )) fyra eller flera barn.

2 mom. Vid samma taxering må skattskyldig, som icke äger
förmögenhet överstigande 10,000 kronor och som icke taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor,
åtnjuta nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort
efter avdrag enligt 12 § bevillningsförordningen återstående beskattningsbara
inkomst

med högst 30 procent, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst,
beräknad på sätt ovan är sagt, ej uppgår till 1,000 kronor,

med högst 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000
kronor men ej till 2,000 kronor, och

med högst 10 procent, om samma årsinkomst uppgår till 2,000
kronor men ej till 3,000 kronor.

Beslut om avdrag enligt detta mom. må avse vare sig viss skattskyldig
eller viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens
storlek eller ock till annan på skatte förmågan väsentligt inverkande
omständighet bestämd grupp av skattskyldiga.

Ej må den omständighet, att avdrag skett jämlikt 1 mom. utgöra
hinder att medgiva avdrag jämväl enligt detta moment.

1 fråga om skattskyldig, som på grund av försörjningsplikt underhåller
annan, skall sådant avdrag medgivas, därest icke antingen medgivandet
skulle obilligt betunga andra skattskyldiga inom kommunen
eller taxeringsmyndigheten efter prövning av omständigheterna i varje
särskilt fall finner den skattskyldige därav icke vara i behov.

3 §•

1 mom. Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 §
2 mom. i gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer
skattskyldig, skall ökas till 300 kronor för varje barn, om
det taxerade beloppet ej överstiger 4,000 kronor, och eljest till 200
kronor för varje barn. För barn, som självt åtnjuter inkomst, äger dock
skattskyldig att tillgodonjuta dylikt avdrag, allenast om och i den mån

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

barnets inkomst understiger beloppet av den för barnet ifrågakommande
nedsättning.

2 mom. Vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt skall,
utöver vad enligt mom. 1 härovan samt eljest enligt bestämmelserna i
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt kan vara medgivet,
såsom skattefritt avdragas, om det taxerade beloppet ej överstiger

3,000 kronor, ett belopp av 400 kronor, och om det taxerade beloppet
överstiger 3,000 kronor men ej uppgår till 6,000 kronor, ett belopp av
200 kronor.

4 §‘

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt.

5 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av 2 §
2 mom. må klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kohimn för
anteckningar med angivande jämväl av avdragens särskilda belopp; och
skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar
inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående
belopp.

7 §•

Till ledning för uträknandet av
Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.

de särskilda avdragen utfärdar

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Utdrag av protokollet över finansären den, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å St ockholms slott den 7 februari
1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter
:

I skrivelse den 21 mars 1916 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte utfärda en av riksdagen i anledning av enskild motion beslutad
förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till bevillning för
inkomst av kapital eller arbete. I överensstämmelse härmed utfärdades
den 24 i samma månad förordning om särskilt avdrag vid 1916 års
taxering till bevillning för inkomst av kapital eller arbete, däri stadgades:

Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar, dessa tillhopa
icke för året taxeras enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 2,400 kronor, och den skattskyldige har att på
grund av försörjningsplikt underhålla minst tre barn, vilkas ålder vid taxeringsårets
början understiger femton år, må taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i
varje särskilt fall, medgiva nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskriv -

1916 års förordning.

1917 års förordning.

6 Kungl. Mai:ts proposition Nr 96.

ningsort enligt gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av
inkomst beskattningsbara inkomsten med följande procent, nämligen,

om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanlagda i
mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår till

belopp understigande 1,200 kronor, med högst 80 procent

1,200 kronor men ej till 1,800 » » » 50 »

1,800 » » » » 2,400 » » » SO »

Det åligger taxeringsnämnden, att i inkomstlängdens kolumn för anteckningar
införa uppgift om beloppet av det enligt denna förordning medgivna avdraget.

Nämnda förordning var, såsom rubriken angiver, till sin giltig het

begränsad till 1916 års taxering.

Genom en den 9 mars 1917 dagtecknad proposition, nr 92, föreläde
därefter Kungl. Maj:t sistnämnda års riksdag förslag till förordning
om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst
samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Sedan riksdagen i skrivelse den 30 mars 1917, nr 77, tillkännagivit,
att riksdagen med bifall till propositionen antagit det framlagda
förslaget, utfärdade Kungl. Maj:t samma dag förordning om särskilda
avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch
förmögenhetsskatt av följande innehåll:

1 §•

Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och
förmögenhetsskatt må här i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor och som
har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid årets
början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje
fall, medgivas särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må den i skattskyldigs mantalsskrivningsort efter
avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst
nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet
med 10 § i de vid nämnda förordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning
vid taxeringen», ej uppgår till 1,200 kronor, med högst 20 procent för varje barn,
om årsinkomsten uppgår till 1,200 kronor, men ej till 1,800 kronor, med högst 15
procent för varje barn samt, om samma inkomst uppgår till 1,800 kronor men ej
till 2,400 kronor, med högst 10 procent för varje barn, dock ej i något fall med
mera än 80 procent.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom. förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, må ökas till högst 300

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

kronor för varje barn till och med tre samt till högst 500 kronor för varje barn
därutöver, dock för barn, som självt åtnjuter inkomst, allenast om och i den mån
barnets inkomst understiger beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.

Särskilt avdrag, varom nu är sagt, må i fall, som jämväl är hänförligt till
2 §, icke medgivas, med mindre samtidigt tillämpas där omförmäld nedsättning.

4 §•

Är fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt.

5 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna förordning
må klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande
jämväl av avdragens särskilda belopp, och skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §,
i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant avdrag
återstående belopp.

Denna förordning avsåg, vilket ju också av rubriken angives, endast
1917 års taxering.

Genom en den 1 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 69,
föreläde Kungl. Maj:t 1918 års lagtima riksdag förslag till förordning
om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst
samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Sedan riksdagen i skrivelse den 9 mars 1918, nr 59, tillkännagivit,
att riksdagen, med bifall till ifrågavarande proposition, antagit det
framlagda förslaget, utfärdade Kungl. Maj:t den 12 mars 1918 förordning
om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst
samt till inkomst- och förmögenhetsskatt av följande innehåll:

1 §•

Vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och för- 1918 års förmögenhetsskatt
må här i riket mantalsskriven svensk medborgare, vilken har att ordning.
på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid årets början
icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje fall, medgivas
särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må för skattskyldig, som icke taxeras till inkomstoch
förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor, den i den skattskyldiges
mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning
återstående beskattningsbara inkomst nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda
årsinkomst, beräknad i enlighet med 10 § i de vid nämnda förordning
fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»

ej uppgår till 1,000 kronor

uppgår till 1,000 men ej till 1,500 kronor

uppgår till 1,500 men ej till 2,000 kronor

uppgår till 2,000^men ej till 2,500 kronor

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor

med högst 25	%	för ett barn
»	»	45	»	»	två »
»	»	65	»	»	tre »
»	»	80		»	lyra »
	»	90	»	»	fem eller flera barn,
»	»	20	»		ett barn
»	»	40	»	»	två »
»	»	55	»	»	tre »
»	»	70	»	»	fyra »
»	»	75	»	»	fem eller flera barn,
>	>	15	»	y>	ett barn
	»	30	»	»	två »
	»	45	»		tre »
	»	55	>	»	fyra »
	»	60	»	»	fem eller flera barn,
»	*	10	>	»	ett barn
»	»	20		>	två »
»	>	30	»	»	tre »
»		40	»	»	fyra »
>		45	»	»	fem eller flera barn,
>	»	5	»	>	ett barn
»	»	10	»		två »
>	»	15	»	»	tre »
»	>	20	»	>	fyra »
	»	25	»		fem eller flera barn.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom. förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, må ökas till högst
300 kronor för varje barn. För barn, som självt åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig
att tillgodonjuta dylikt avdrag allenast om och i den mån barnets inkomst
understiger beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.

4 §•

Är fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt.

Kungl. Malis proposition Nr 96. 9

5 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna förordning
må klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande
jämväl av avdragens särskilda belopp; och skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §,
i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant avdrag
återstående belopp.

Som jämväl 1918 års förordnings giltighet var begränsad till det
år, varunder förordningen utfärdats, har jag haft att taga i övervägande,
huruvida och i vilken form ett nytt förslag till förordning angående
skattelindring bör föreläggas riksdagen. Därvid ber jag till en början
få erinra om vad jag i statsråd den 28 juni 1918 anfört i förevarande
fråga:

»Under de senaste åren hava utfärdats författningar om särskilda
avdrag vid taxeringen till bevillning samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Behov därav kommer säkerligen att föreligga jämväl under
nästkommande år. Åven om vid 1919 års riksdag skulle bliva antaget
förslag rörande sådan revision av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
att motsvarande särskilda avdrag vid taxeringen till
inkomst- och förmögenhetsskatt framdeles ej varda erforderliga, lärer ett
sådant förslag icke kunna vinna tillämpning förrän vid taxeringarna
under år 1920. Då förslag rörande kommunalbeskattningens reformerande
icke kan väntas bliva förelagt nästkommande års riksdag, kvarstår
därjämte oförminskat behovet av särskilda avdrag vid taxeringen till
bevillning under såväl år 1919 som år 1920.

Särskild utredning torde därför böra verkställas i vad mån de genom
kungl. kungörelsen den 12 mars 1918 utfärdade bestämmelserna om
särskilda avdrag vid taxering under år 1918 må kunna läggas till grund
för motsvarande stadganden för år 1919 eller härför äro i behov av
revision.

Fortfarande torde åt de erforderliga bestämmelserna i ämnet böra
ges provisorisk karaktär och förslag till ny förordning sålunda avse
taxeringarna endast under år 1919.

Någon avsevärd utsträckning av rätten till avdrag att gälla även
högre taxerade belopp än nu gällande förordning upptager synes mig
näppeligen kunna ifrågakomma.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 78 höft. (Nr 96.)

Tillkallande
av sakkunnig.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Vid utredningen synes mig särskilt böra övervägas, huruvida bestämmelserna
i fråga lämpligen böra göras obligatoriska och vilka jämkningar,
som därav kunna föranledas, ävensom huruvida rätten till avdrag
må kunna utsträckas att gälla även annan försörjningsplikt än försörjning
av minderåriga barn.

I avseende å avdrag vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
torde nödig hänsyn tagas till de förslag rörande revision av
inkomstskatteförordningen, som kunna föranledas av den utredning
härom, vilken jag förut i dag förordat. Och torde därför erforderlig
samverkan böra äga rum vid utredningsarbetet uti nämnda hänseenden.

Beträffande de ifrågasatta nya avdragsbestämmelserna vid taxeringen
till bevillning synes mig därjämte böra upptagas frågan om en
väsentlig utvidgning, utöver vad jag nyss nämnt, av rätten till avdrag.
Med fog torde det kunna göras gällande, att bestämmelserna i § 12
bevillningsförordningen rörande visst bevillningsfritt avdrag ej i tillräcklig
grad och ej nog smidigt tillgodose de mindre bemedlades behov
av skattelindring. Med en lösning för längre tid av denna fråga måste
givetvis anstå, till dess förslag om nya grunder för den kommunala
beskattningen kan framläggas. Det synes mig emellertid angeläget att
undersöka, huruvida ej, i avvaktan på kommunalskattefrågans fördröjda
lösning, vissa provisoriska åtgärder kunde vidtagas i angivet syfte.
Minsta rubbningen i gällande bestämmelser torde framkallas, därest för
mindre bemedlade kunde medgivas, utöver de förenämnda bevillningsfria
avdragen, viss procentuell nedsättning av det taxerade beloppet.
En sålunda anordnad skattelindring torde lämpligen böra sammanföras
med de likaledes procentuella nu medgivna barnavdragen inom ramen
av samma provisoriska förordning om särskilda avdrag, varför vid den
av mig förordade utredningen jämväl det nu senast berörda spörsmålet
bör göras till föremål för undersökning.»

Sedan jag ytterligare anfört, att erforderligt statistiskt utredningsarbete
finge utföras genom statistiska centralbyrån, hemställde jag om
bemyndigande att få tillkalla en sakkunnig för att inom finansdepartementet
biträda vid revision av nu gällande bestämmelser rörande särskilda
avdrag vid taxering till bevillning och till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Kungl. Maj:t biföll min berörda hemställan, varefter jag samma
dag tillkallade kammarrättsrådet John Erici att såsom sakkunnig inom
finansdepartementet biträda vid ifrågavarande utredning. Nämnde sak -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

kunnige kar därefter utarbetat ett utkast till bestämmelser i ämnet —
här nedan för korthetens skull benämnt 1919 års utkast —'' av följande
innehåll:

1 §•

Vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och för- 1919 års ut~
mögenhetsskatt samt i fråga om på bevillningstaxeringen grundad kommunal skatt- ka,tskyldighet
skall beträffande här i riket mantalsskriven svensk medborgare lända till
efterrättelse vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen skall för skattskyldig, som icke taxeras till inkomst-
och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor, den i den
skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning
återstående beskattningsbara inkomst nedsättas enligt vad i 1 och 2
mom. stadgas.

1 mom. Om skattskyldig icke äger förmögenhet överstigande 10,000 kronor
eller innehaver jordbruksfastighet med taxeringsvärde av mera än 10,000 kronor,
samt han jämte sig själv på grund av laglig försörjningsplikt huvudsakligen försörjer
minst en person, skall nedsättning åtnjutas med 30 procent, om den skattskyldiges
sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet med 10 § i de vid bevillningsförordningen
fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen», ej
uppgår till 1,000 kronor, med 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000
kronor men ej till 2,000 kronor, och med 10 procent, om årsinkomsten uppgår till

2,000 kronor men ej till 3,000 kronor.

2 mom. För skattskyldig, som har att på grund av försörjningsplikt underhålla
ett eller flera barn, som vid beskattningsårets början icke fyllt 15 år, skall
den efter avdrag enligt 12 § bevillningsföroidningen återstående beskattningsbara
inkomst nedsättas, om den sammanlagda årsinkomsten, beräknad på sätt ovan
är sagt,

ej uppgår till 1,500 kronor med 20 % för ett barn

» 30 % » två »

» 40 % » tre »

» 50 X » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor

med 15 % för ett barn
» 20 % » två »

» 25 % » tre »

» 30 % » fyra eller flera barn,

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor

med 5 % för ett barn
» 10 % » två eller tre barn

» 15 % » fyra eller flera barn.

3 §•

1 mom. Vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt äger skattskyldig
att, utöver vad enligt bestämmelserna i gällande förordning om inkomst -

Undersökning

genom

rundfråga.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

och förmögenhetsskatt kan vara medgivet, såsom skattefritt avdraga, om det taxerade
beloppet ej överstiger 3,000 kronor, ett belopp av 400 kronor, och om det
taxerade beloppet överstiger 3,000 kronor men ej uppgår till 6,000 kronor ett belopp
av 200 kronor.

2 mom. Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom.
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, skall
utgöra 300 kronor för varje barn, om det taxerade beloppet ej överstiger 4,000
kronor, och eljest 200 kronor för varje barn.

4 §•

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträäande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt.

5 §•

Har avdrag enligt 2 och 3 §§ medgivits, åligger det taxeringsnämnden att
införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande
jämväl av avdragens särskilda belopp; och skall, då fråga är om avdrag enligt
2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant
avdrag återstående belopp.

6 §■

Vederbörande kommunala myndighet, kommunalstämma eller kommunalfullmäktige
å landet samt stadsfullmäktige eller allmän rådstuga i stad må för sådana
inom kommunen mantalsskrivna skattskyldiga, som avses i 2 §, besluta efterskänkande,
nedsättning eller uppskov med betalning av kommunalutskylder, som påförts
på grund av 1919 års taxering till bevillning för inkomst, ävensom nedsättning av
samma års kommunalutskylder för fastighet genom bestämmande av den grund,
efter vilken, jämlikt §§ 58 i förordningarna den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet och om kommunalstyrelse i stad, kommunal- och stadsutskylder skola
utgöras, till lägst fyra procent av fastighetens taxeringsvärde.

Sådant beslut må avse vare sig viss skattskyldig eller viss med hänsyn till
årsinkomstens, fastighetsvärdets eller försörjningspliktens storlek bestämd grupp av
skattskyldiga.

Över kommuns beslut rörande tillämpningen av denna paragraf må klagan
ej föras på annan grund än att beslutet ej tillkommit i laga ordning.

Detta förslag har för yttrandes avgivande remitterats dels till
kammarrätten, dels ock, i vad angår förslagets finansiella verkningar förstat
och kommun, till statistiska centralbyrån.

I samband med den utredning beträffande de provisoriska skattelindringarna,
som sålunda igångsatts inom finansdepartementet, befanns
det vara av vikt att erhålla vissa uppgifter rörande tillämpningen av
dittillsvarande bestämmelser i ämnet ävensom att erfara vissa vederbörandes

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

åsikt i fråga om lämpliga förändringar av berörda bestämmelser med
avseende å taxeringen innevarande år.

Med anledning därav har jag i cirkulärskrivelse den 2 december
1918 anmodat Kungl. Maj:ts befallningshavande i samtliga län

att från käradsskrivarna i länen infordra uppgift å de kommuner,
i vilka avdrag enligt förordningen den 12 mars 1918 om särskilda
avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst-
och förmögenhetsskatt icke tillämpats;

att med ledning av hos länsstyrelserna förvarade avskrifter av
1917 års taxeriDgslängder lämna uppgift å de kommuner, i vilka avdrag
enligt förordningen den 30 mars 1917 om enahanda avdrag vid 1917
års taxering icke tillämpats;

att till ett tiotal taxeringsdistrikt inom varje län, såväl stad som
land, utsända vid cirkulärskrivelsen fogade, till ordförande i taxeringsnämnd
ställda och härnedan återgivna frågeformulär, varvid borde väljas
sådana distrikt, där särskilda avdrag kommit till användning och där
den kommunala skattebördan i avsevärd grad vilade på taxerad inkomst;

att inhämta yttrande från kronoombudet hos 1918 års prövningsnämnd
beträffande frågorna 8) och 9) i nyssnämnda frågeformulär;

att meddela uppgift huruvida och till vilket antal besvär rörande
särskilda avdrag anförts hos näst föregående och innevarande års prövningsnämnder;
samt

att med ovannämnda uppgifter, besvarade frågeformulär och yttranden
från kronoombuden inkomma till finansdepartementet före slutet
av år 1918.

I fråga om Stockholms stad hava motsvarande upplysningar under
hand erhållits.

De i berörda formulär upptagna frågorna voro följande:

1) Har förordningen den 12 mars 1918 tillämpats inom distriktet?

Om icke, av vilken orsak?

2) Hava särskilda avdrag medgivits vid såväl bevillningstaxeringen som taxeringen
till inkomst- och förmögenhetsskatt eller vid blott endera?

I sistnämnda fallet vid vilkendera?

3) Hava avdrag beviljats åt vissa grupper av skattskyldiga eller blott i
enskilda fall?

Om det förra är händelsen, vilka grunder hava följts?

4) Hava framställningar inkommit från enskilda skattskyldiga?

Hava sådana utgjort förutsättning för avdrags beviljande i enskilda fall?

5) Hava lägre avdrag bestämts än de i varje fall högsta möjliga?

Hava i så fall tillämpats några regler, eller har avdragets storlek avpassats
efter omständigheterna i det särskilda fallet?

Tillämpningen
av tidigare
författningar.

Skatteavdragens
yttre
omfattning.

Hithörande
frågor hos
prövningsnftmndema.

Olika praxis
beträffande
tillämpningen
av 1918
års författningi
i vissa
avseenden.

Kungl. Majds proposition Nr 96.

6) Har meddelandet av särskilda avdrag haft någon avsevärd inverkan på
kommunalskattebördan i distriktets kommuner?

Ungefärlig höjning såsom följd därav per bevillningskrona?

Uttaxering per bevillningskrona år 1918?

Föreslagen uttaxering per bevillningskrona år 1919?

7) Har taxeringsnämndens beslut rörande särskilt avdrag i något fall överklagats
hos prövningsnämnden?

Antalet besvär, om det kan uppgivas?

8) Yilken är eder åsikt om lämpligheten att göra hithörande avdrag obligatoriska
och till beloppen för varje fall bestämda?

9) Anser ni med stöd av eder erfarenhet eljest några förändringar i de särskilda
avdragens anordning önskvärda?

Vad Stockholms stad beträffar hava erforderliga upplysningar erhållits
under hand.

För resultaten av ifrågavarande undersökning skall jag nu lämna
redogörelse.

Undersökningen har begränsats till 1917 och 1918.

Hithörande skatteavdrag hava åtminstone i något avseende kommit till användning
inom rikets samtliga kommuner utom ett antal landskommuner, som 1917
uppgick till 254 och 1918 till 122. Sistnämnda antal är fördelat på de olika
länen utom Kalmar, Blekinge, Västmanlands och Gävleborgs län, varest provisoriska
avdrag tillämpats i alla kommuner. Huvudsakligen är det. i mindre jordbrukssocknar
inom Jönköpings, Gottlands, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs
län, som man sistnämnda år funnit dylika avdrag olämpliga eller obehövliga.

Därjämte förekomma uppgifter från olika län om jämförelsevis sparsam avdragstillämpning
i åtskilliga kommuner. Så har exempelvis år 1918 i Malmöhus
län visserligen endast 6 kommuner alldeles gått miste om hithörande skattelättnad,
men 15 kommuner erhållit sådan i allenast ett, två eller något ytterligare fall.
Även här torde vara fråga om övervägande jordbruksbefolkning.

Taxeringsnämndernas åtgärder synas ej hava överklagats i någon större utsträckning.
Besvär hos prövningsnämnderna anfördes 1917 i-173 fall och 1918 i
227 fall, ökningen givetvis beroende på stegrad avdragsfrekvens.

Därjämte förekommer, att en prövningsnämnd år 1917 av eget initiativ beslutat
en för vissa grupper genereJl av dragstillämpning inom ett par distrikt, där
tillämpningen synts alltför snäv eller ojämn.

Här bygges uteslutande på uppgifter av vederbörande taxeringsnämndsordförande
i deras svar å ovannämnda frågeformulär och således på erfarenheter
från blott ett 240-tal distrikt, valda visserligen såsom representativa i beskattningsavseenden.
Från förhållandena i Stockholm bortses tillsvidare.

I regel synas taxeringsnämnderna i enlighet med författningen hava beviljat
provisoriska avdrag utan föregående framställning från därtill berättigade. Sådana

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

framställningar uppgivas hava till något mindre antal förekommit inom 73 taxeringsdistrikt,
oftast genom yrkanden i aeklarationon om »högsta möjliga avdrag».
I 11 distrikt synes sådan framställning hava av taxeringsnämnden gjorts till villkor
för avdrags beviljande överhuvudtaget.

Inom flertalet distrikt hava avdrag medgivits vid både bevillningstaxeringen
och taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, nämligen i 224 distrikt. I 14
distrikt har lindring beviljats blott vid bevillningstaxeringen. Vad den förstnämnda
gruppen beträffar, har emellertid inom de särskilda distrikten förfarits ganska olika.
Oftast hava väl de båda avdragen åtföljts, men i många fall har skattskyldig erhållit
avdrag blott vid bevillningstaxeringen. Endast i ett distrikt har motsatsen
ägt rum, i det av 218 skattskyldiga, som tillerkänts avdrag, 125 fått det endast
med avseende å inkomst- och förmögenhetsskatten, medan de återstående 93 fått
avdrag i båda hänseendena.

Författningen förutsätter normalt för beviljande av avdrag prövning av behovet
i varje särskilt fall. Härför fordras tydligen en personalkännedom, som
kanske ej alltid är förhanden hos taxeringsnämnden i ett större distrikt. Med
hänsyn därtill ävensom till det ökade arbete för nämnden, en undersökning i varje
enskilt fall skulle medföra, synes mångenstädes i praxis hava förfarits så, att avdragen
beviljats mera generellt, vare sig åt vissa grupper av skattskyldiga eller på
annat sätt mera allmänt. En dylik generell lagtillämpning har följts inom 135
distrikt, medan från 102 distrikt meddelats, att avdrag medgivits blott i enskilda
fall.

Generaliseringen i berörda avseende har följt olika linjer i olika distrikt.
Ett 40-tal nämnder hava åtminstone i fråga om bevillningstaxeringen beviljat avdrag
åt alla enligt författningen därtill berättigade eller åt alla, som ej taxerats
för mera än 3,000 kronors inkomst. I över 30 distrikt synas idkare av jordbruk
uttryckligen vara undantagna från åtnjutande av avdrag. I andra fall har samma
förhållande haft den formen, att avdrag generellt beviljats »arbetare», »arbetare
och löntagare», »arbetare och hantverkare», »kroppsarbetare och löntagare» o. s. v.
(omkring 25 distrikt), i vissa fall därjämte åt andra »i mån av behov». Med jordbrukare
hava stundom (ett 10-tal fall) likställts löntagare med naturaförmåner i
avsevärd grad. I ett distrikt hava ägare av jordbruksfastighet med taxeringsvärde
av 5,000 kronor ansetts ej behöva provisorisk skattelättnad.

Den antydda obenägenheten att i avdragshänseende tillgodose jordbrukets
idkare har givetvis sin grund i deras lättare tillgång under kristiden till de viktigaste
livsförnödenheterna. Även innehavet av förmögenhet har i några fall ansetts
utesluta behörighet till skattolludring, exempelvis så, att å inkomst helt eller
i avsevärd grad av kapital ej medgivits avdrag eller, i ett fall, så att ägare av

10,000 kronors förmögenhet generellt uteslutits därifrån.

Någon gång har åtskillnad gjorts mellan större och mindre inkomst, t. ex.
så att alla med taxerad inkomst under 1,500 kronor utan vidare fått avdrag, medan
övriga inkomsttagares behov underkastats individuell prövning. I 8 distrikt
synes såsom villkor för avdrag utan dylik prövning hava uppställts, att deklaration
eller löneuppgift förelegat, och att sådan ej frångåtts vid taxeringen.

Jämväl avdragens storlek i förekommande fall avses enligt författningen
skola bero på prövning i det särskilda fallet. Inom de angivna gränserna skulle
taxeringsnämnden hava att välja ett lämpligt belopp. Enligt de föreliggande upp -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

gifterna hava 144 taveringsnämnder föredragit att undantagslöst tillämpa maximiavdragen,
varemot i 92 distrikt jämväl lägre avdrag kommit till användning. Det
kunde ligga nära till hands att antaga, att maximiavdrag företrädesvis åtföljt generell
avdragstillämpning. Så synes dock ej hava varit fallet. Jämväl i sådana
fall, då avdrag beviljats blott i individuella fall, hava utan hänsyn till det växlande
behovet maximisatserna följts. A andra sidan uppvisa de generella fallen ej så
sällan lägre avdrag än de på ifrågakommande stadier högsta möjliga.

I omkring 70 distrikt sägas avdragens belopp hava bestämts efter omständigheterna
i det särskilda fallet. Tio taxeringsnämnder hava medgivit högsta avdrag
vid bevillningstaxeringen men stannat vid lägre avdrag i fråga om inkomstoch
förmögenhetsskatten. 1 sex distrikt hava jordbrukarnas avdrag satts lägre än
övriga skattskyldigas med motsvarande inkomster. Liknande hänsyn hava i några
fall tagits vid taxering för kapitalinkomst eller då förmögenhet funnits. Ett vanligt
förfarande, som knappast kan betraktas såsom nedgång under maximisatserna,
har varit att av bekvämlighetsskäl avdragets belopp avrundats nedåt till jämnt tiotal
kronor. Uttryckligen uppges detta hava praktiserats i 23 distrikt. Stundom har
förfarits så, att taxeringsnämnden uppgjort ett eget avdragsschema med lägre avdragsbelopp
för normala fall men med rätt till höjning, då behovet så påkallat.

En punkt på frågeformuläret upptager frågan, om 1918 års avdrag haft
någon avsevärd inverkan på kommunalskattebördan i vederbörande kommun. Efter
svaren att döma hava eventuella farhågor i den riktningen visat sig tämligen ogrundade.
I inemot 130 kommuner har någon dylik inverkan icke behövt förekomma,
vartill i omkring 30 fall orsaken säges vara stark ökning i bevillningstaxerad inkomst
och höjda taxeringsvärden å fastigheter. Endast i ett 50-tal kommuner
hava hithörande skattelättnader medfört nämnvärt ökad uttaxering. I de fall, där
belopp uppgivits, har ökningen växlat från 0.7 öre till 1.17 kronor per bevillningskrona
eller, i andra fall, från 2 procent till 13.3 procent av uttaxeringen.

Anordningen
av 1919 års
särskilda avdrag.

Obligatoriska
eller
fakultativa
avdrag.

I ovannämnda frågeformulär har begärts vederbörandes uttalanden om lämpligheten
att göra hithörande avdrag obligatoriska och till belopppn för varje fall
bestämda. I sina svar hava 96 taxeringsnämndsordförande förordat sådan anordning,
varemot 124 ordförande avstyrkt densamma. Av kronoombuden synas 19 vara emot
obligatoriska avdrag, 4 för sådana, varjämte ett kronoombud ställt sig odeciderad.

Flertalet nämndsordförande hava ej motiverat sin åsikt. Där så skett, hava
skälen varierat. Anhängarna av den obligatoriska principen hava i 10 fall ansett
denna ägnad att förekomma godtycke och ojämnhet i praktiken. Fyra ordförande
åberopa, att taxeringsarbetet därigenom skulle underlättas, och två, att nämnderna
skulle slippa trakasserier från missnöjda skattskyldiga. I 12 fall har föreslagits
den inskränkning av principen, att avdragens storlek skulle få bestämmas av
nämnderna, åtminstone så att beloppen finge höjas i ömmande fall.

Till förmån för fakultativa avdrag har anförts företrädesvis, att eljest kunde
riskeras en obillig förskjutning i det kommunala skattetrycket, särskilt i mindre
kommuner eller i sådana med större industribefolkning. I övrigt har framhållits,
att inkomsttagare av jordbruk ej borde få avdrag, likasom ej heller skattskyldiga,
som uraktlåtit deklarera, eller om vilkas inkomst man eljest saknade visshet.

Jämväl flera kronoombud, 8 stycken, hava ogillat den obligatoriska principen
av det skäl, att jordbrukets inkomsttagare då skulle komma i åtnjutande av skatte -

Kung/. Maj ds proposition Nr 96.

lättnader, som ''de ej behövde. Enligt ett par ombuds åsikt vore ej heller t. ex.
fiskare, handlande i matvaror och inkomsttagare med naturaförmåner i behov av
avdrag. Likaledes 8 ombud finna de fakultativa avdragen möjliggöra en önskvärd
anpassning efter det olika behovet. Ett ombud åberopar kommunalskattesynpunkten.
Ett annat ombud vill bibehålla fakultativa avdrag åtminstone i fråga om inkomstoch
förmögenhetsskatten, medan åter ett tredje vill hava samma avdrag obligatoriskt
av hänsyn till att den nu utgående krigstidshjälpen är beroende av taxeringen
till nämnda skatt. Två kronoombud föreslå fixa belopp inom fakultativ ram.

Obligatoriska avdrag skulle enligt tre kronoombuds åsikt möjliggöra en jämn
tillämpning och underlätta taxeringsarbetet. Det fjärde ombudet på denna sida
erinrar, att taxeringsnämnderna, särskilt på landsbygden, skulle vara obenägna att
bevilja större avdrag än de vore tvungna till.

Bland de många olika önskemålen i övrigt i fråga om anordningen av 1919
års särskilda avdrag må följande bär omnämnas.

Avdragsrättens utsträckande till barnlösa gifta eller till och med till ogifta
personer förordas av 18 taxeringsnämndsordförande. Sju ordförande föreslå skattefrihet
för inkomster under 800 kronor, fyra stycken den övre inkomstgränsens
flyttande till 4,000 kronor. En ordförande vill giva avdrag åt alla familjeförsörjare
oberoende av inkomstens storlek. A andra sidan föreslås i ett par fall, att inkomster
av fastighet och kapital skulle undantagas, varjämte yrkas särskild hänsyn
till förmögenhet.

1918 års bestämmelser hava för många synts besvärliga, och förenkling har
påyrkats såväl i allmänhet som i särskilda avseenden. Sålunda föreslås färre
klasser ävensom att avdragen skola uträknas i jämna 10-tal kronor och ej efter
vissa procent. I överensstämmelse härmed påyrkas, att tabellen för avdragens
uträknande skall upptaga själva avdragsbeloppen och ej inkomstens återstående
belopp. Av 14 ordförande framhålles behovet av särskilda kolumner i taxeringslängden.

Ett flertal ordförande hava begagnat tillfället till förslag om höjning av
avdragen enligt 12 § bevillningsförordningen antingen jämte eller i stället för provisoriska
avdrag.

Två ordförande hava funnit provisoriska avdrag överhuvudtaget obehövliga,
medan en ordförande ansett dem kunna begränsas till skattetaxeringen.

För en förenklad anordning av de provisoriska avdragen hava även ett flertal
kronoombud uttalat sig. Bland speciella förslag må nämnas en förenklad klassindelning,
bestämda avdrag i stället för procentuella, upptagande i tabellen av avdragsbeloppen,
särskilda kolumner i taxeringslängden, vidare höjning av gränsen
för avdragsrätten, i två fall till 6,000 kronor, samt rättens utsträckande, låt vara
med lägre avdrag, till icke-familjeförsörjare.

De inkomna uppgifterna härröra från både stads- och landsdistrikt. Skillnaden
mellan stad och land i och för sig synes emellertid icke hava föranlett någon
olika tillämpning av de provisoriska skattelättnaderna.

Vad Stockholm beträffar, må slutligen omnämnas, att, enligt vad som inhämtats,
tillämpningen i det hela varit generell och omfattat maximiavdrag. Frågan
om övergång till obligatoriska avdrag har därför förklarats därstädes vara av mindre
praktisk betydelse.

Uttalanden i
fråga om
andra förändringar
i
de särskilda
avdragens
anordning.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 78 käft. (Nr 96.)

Kammar*

rätten.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 96.

Såsom jag förut nämnt hava över 1919 års utkast infordrats utlåtanden
från kammarrätten och statistiska centralbyrån.

I sitt den 30 nästlidna januari till finansdepartementet inkomna
utlåtande anför kammarrätten följande:

»Kammarrätten får — — — anföra, att kammarrätten, som ansett sig böra
granska förslaget allenast ur skatteteknisk synpunkt, funnit detsamma under nedannämnda
paragrafer föranleda följande anmärkningar.

3 §•

Såsom förutsättning för att nedsättning av den beskattningsbara inkomsten
enligt 1 mom. skall äga rum föreslås, att den skattskyldige jämte sig själv på
grund av laglig försörjningsplikt huvudsakligen försörjer minst en person. Då beträffande
den lindring i bevillningstaxeringen, som skall tillkomma skattskyldig på
grund av försörjningsplikt gent emot barn under 15 års ålder, stadgande meddelas
i 2 mom., får antagas, att med ordet »person» i 1 mom. avses andra personer än
barn under nyssnämnda ålder, så att således försörjning av sådant barn icke skall
föranleda nedsättning av den beskattningsbara inkomsten både enligt 1 mom. och
enligt 2 mom. En motsatt mening skulle ock leda till mindre tillfredsställande
resultat, i det att, så snart skattskyldig både att försörja barn under 15 års ålder,
någon nedsättning för försörjningen av andra anhöriga icke kunde för honom ifrågakomma.
1 varje fall är emellertid ett förtydligande i nu berörda avseende erforderligt.

Under tillämpning av 1 mom. faller däremot uppenbart — såvitt i övrigt
angivna förutsättningar föreligga — skattskyldig, som är gift och huvudsakligen
försörjer sin hustru. Det synes kammarrätten kunna ifrågasättas, huruvida för
den kategori skattskyldige, som avses i 2 §, den omständigheten att den
skattskyldige är gift verkligen motiverar skattelindring. Om man exempelvis
jämför den ekonomiska ställningen för en änkling, som har barn att försörja,
med motsvarande ställning för annan, som är gift men eljest befinner sig i
alldeles likartade förhållanden som den förre, torde otvivelaktigt änklingens skatteförmåga
vara mindre än den giftes. Merendels har ock hustru till sådan skattskyldig,
varom nu är fråga, egen arbetsinkomst till större eller mindre belopp,
vadan ofta nog svårighet kan möta vid prövning, huruvida mannen »huvudsakligen
försörjer» hustrun. Tillika må erinras, att när försörjningen avser andra än hustru
och barn under 15 års ålder, taxeringsmyndigheterna i regel komma att sakna materiel
för att kunna fullgöra den dem obligatoriskt ålagda skyldigheten att enligt
1 mom. göra nedsättning av den beskattningsbara inkomsten.

Frågan, huruvida för skattskyldig, vilkens till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade belopp icke överstiger 3,000 kronor, någon lindring i bevillningstaxeringen
bör äga rum på grund av försörjning av andra anhöriga än hustru och
barn under 15 års ålder, synes kammarrätten böra bedömas uteslutande efter den
skattskyldiges förmögenhetsförhållanden. För den, som allenast med nyttjanderätt
innehar jordbruksfastighet med taxeringsvärde, överstigande 10,000 kronor, kan den
ekonomiska ställningen vara sådan, att sådan försörjningsplikt, varom nu är fråga,
för visso påkallar skattelindring. Vad angår den förmögenhetsgräns, vid vars överskridande
rätt till nedsättning av den beskattningsbara inkomsten skulle upphöra,
synes kammarrätten densamma lämpligen kunna sättas till 6,000 kronor, varigenom

Kung!. Maj:ts proposition Nr 06.

vinnes viss överensstämmelse med gällande skatteförordnings bestämmelser. Kammarrätten
hemställer alltså, att i 1 mom. beloppet 10,000 kronor ändras till 6,000
kronor och att orden »eller innehaver jordbruksfastighet med taxeringsvärde av
mera än 10,000 kronor» utgå. Skulle emellertid innehavare av sådan jordbruksfastighet
anses böra under alla förhållanden uteslutas från skattelindring enligt 1
mom., torde orden »eller innehaver» för undvikande av missförstånd böra utbytas
mot orden »och ej heller brukar».

Likaledes bör av samma anledning ordet »beskattningsårets» i 2 mom. ändras
till »taxeringsårets» eller än hellre »1919 års». Slutligen synes kammarrätten
momentindelningen, som ej omfattar hela paragrafen, icke i förevarande fall lämplig,
utan torde i stället de under 1 mom. och 2 mom. fallande styckena böra upptagas
under littera a) och b).

Kammarrätten, som tagit del av en tabell, utvisande de nedsättningar av
den bevillningspliktiga inkomsten, vartill tillämpningen av 2 § i förslaget skulle
föranleda, har därvid funnit anmärkningsvärt det stora språng i skatteprogressionen,
som kan uppstå, då den sammanlagda årsinkomsten från belopp, något understigande

3,000 kronor, ökas till 3,000 kronor.

3 §•

Beträffande den lindring i taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt,
varom bestämmelse gives i 1 mom., synes kammarrätten sådan lindring under nuvarande
dyrtid icke vara opåkallad. Huruvida lindringen med de i förslaget angivna
beloppen blivit riktigt avvägd, kan emellertid kammarrätten icke bedöma.

Mot uttrycket i 1 mom. »äger skattskyldig avdraga» kan anmärkas, att
detsamma skulle kunna giva anledning till antagande, att avdraget icke skulle
ovillkorligen äga rum. Det är för övrigt icke den skattskyldige, som gör avdraget.

I 2 mom. bör tilläggas en tydligen av förbiseende utesluten punkt av samma
lydelse, som andra punkten i 3 § av förordningen den 12 mars 1918 om'' särskilda
avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och
förmögenhetsskatt.

Slutligen må anmärkas, att de båda momenten under 3 § synas böra byta
ordningsföljd, så att 1 mom. upptages såsom 2 mom. och vice versa.

6 §•

Enligt denna paragraf skulle kommun tillerkännas befogenhet att för vissa
skattskyldige eller vissa grupper av skattskyldige helt eller delvis efterskänka kommunalt!
tskylder eller medgiva uppskov med deras betalning.

Vid kommunalbeskattningen, liksom vid varje repar ti tionsbeskati ning, måste
oavvisligen ett eftergivande av skattskyldigheten för en del skattskyldige ske med
största varsamhet, enär sådant eftergivande medför ökad skattetunga för de övriga
skattebetalarne. Men det stora antal skattskyldige, för vilka bestämmelserna
i 6 § skulle kunna tillämpas, kunde helt visst i åtskilliga kommuner skattskyldigheten
för de återstående bliva över hövan betungande. De grunder, efter vilka
den kommunala skattebördan fördelas, böra vara lagbestämda och ej beroende på
en kommunal myndighets beslutanderätt. Det får ej heller förbises, att en inom
kommunen dominerande grupp av skattskyldige kan frestas att allenast eller huvud -

Statistiska

centralbyrån.

20 Kung1. Maj:ts proposition Nr 96.

sakligen till sin förmån begagna rätten till skatternas eftergivande. Vidare kan
inträffa, att den ena kommunen beslutar tillämpning av 6 §, den andra icke, eller
att skilda kommuner tillämpar paragrafen i olika utsträckning. Förslaget är således
icke ägnat att befordra, utan i stället motverka den jämnhet i kommunala
beskattningen såväl inom varje kommun för sig som olika kommuner emellan, vars
ernående åsyftas i det pågående reformarbetet på den kommunala beskattningslagstiftningens
område. Kammarrätten får på grund härav avstyrka föreliggande
paragraf.

w l Skulle emellertid kommunerna anses böra erhålla sådan befogenhet, som nu
föreslås, vill kamarrätten ifrågasätta, huruvida icke vid nedsättning av utskylder
för fast egendom viss relation mellan jordbruksfastighets och annan fastighets
skattebelastning bör bibehållas, sä att den grund, efter vilken utskylderna skola utgöras,
alltid kommer att för jordbruksfastighet utgöra högre procent av taxeringsvärdet
iin för annan fastighet. I sådant fall torde ock minimiprocenten, som föreslagits
till fyra procent, böra bestämmas något högre för jordbruksfastighet än för
annan fastighet.

Vidare tillåter sig kammarrätten anmärka, att förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862 jämväl torde böra åberopas, att ett förtydligande
erfordras, huruvida 6 § skall vara tillämplig för municipalsamhälle och
köping, som ej utgör egen kommun, samt att för undvikande av varje missförstånd
efter orden »2 §» bör tilläggas »1 stycket».

Slutligen anser sig kammarrätten böra ifrågasätta lämpligheten att i en och
samma författning sammanföras bestämmelser av dels skattelags och dels kommunallags
natur.»

Statistiska centralbyråns utlåtande, som avgivits den 3 i denna
månad, lyder som följer:

»De finansiella verkningarna av förslaget i fråga har centralbyrån ansett böra
utrönas genom en representativ undersökning, gående ut på att visa, i vad mån
förslagets genomförande kan å ena sidan verka förskjutande på det kommunala
skattetrycket, å andra sidan leda till en minskning av inkomst- och förmögenhetsskatten.
Det material, som stått till buds för en sådan undersökning, har förutom
i tryck publicerade eller andra i ämbetsverket tillgängliga uppgifter utgjorts av
mantals- och taxeringslängder för år 1917, vilka för närvarande för annat syfte
inom centralbyrån äro föremål för statistisk bearbetning.

Vad först angår undersökningen om förslagets inverkan på det kommunala
skattetrycket, d. v. s. på den kommunala utdebiteringen per 100 kronor inkomst,
har ämbetsverket låtit densamma omfatta 40 kommuner och municipalsamhällen.
Dessa hava till större delen, med ledning av vissa genom länsstyrelserna införskaffade
uppgifter, utvalts av den person, som närmast utarbetat ifrågavarande förslag;
men bland dessa samhällen befinner sig dessutom det mindre antal orter, vilka ingått
i vissa tidigare med anledning av nådiga remisser den 18 februari 1916 och den
20 januari 1917 av centralbyrån verkställda utredningar angående verkningarna av
då ifrågasatta skattelindringar. Resultaten av dessa tidigare utredningar hava respektive
den 29 februari 1916 och den 1 februari 1917 till Eders Kungl. Maj:t överlämnats.
De sålunda utvalda 40 samhällena representera olika typer: städer, köpingar

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

och municipalsamhällen samt rena landskommuner, kommuner av olika storleksgrupper
och med kommunalskatt av olika höjd, rena jordbrukskommuner, industrikommuner
och »blandade» kommuner o. s. v. Rörande de olika samhällenas karaktär
torde man få eu inblick av kol. 1 —8 samt 13 i bilagda tab. 1. varvid siffrorna i
kol. 4 angående taxeringsvärde för annan fastighet i procent av taxeringsvärdet för
all fastighet torde erbjuda ett mått å samhällets industrialisering.

För var och en av samhällena i fråga hava de i taxeringslängden över inkomstbevillningen
upptagna taxeringarna med fördelning efter de taxerades civilstånd,
varom uppgift erhållits ur mantalslängden och inkomstens storlek, överförts å särskilda
blanketter med kolumner för dels det taxerade beloppet, dels enligt bevillningsförordningen
medgivna avdrag, dels särskilda barnavdrag enligt förordningen
den 30 mars 1917, dels slutligen barnantal, sådant det angives i taxeringslängden
över inkomst- och förmögenhetsskatten eller, för dem, som ej äro inkomsttaxerade,
i mantalslängden. Med ledning av de sålunda erhållna uppgifterna samt uppgifter
om den beskattningsbara inkomsten av fastighet och av kapital och arbete samt
kommunalskatten per 100 kronor inkomst hava sedan för varje kommun uträknats
de verkningar, som en tillämpning vid 1917 års taxering av förslagets § 2 skulle
haft på avdragsbeloppen inom de olika inkomstgrupperna och på kommunalskatten.
Sammandrag av dessa beräkningar föreligga i bilagda tab. 1 ock 2.

Vid den sålunda företagna undersökningen har vederbörlig hänsyn tagits till
det i förslaget uppställda villkoret, att person för de extra avdragens erhållande
skall vara mantalsskriven i skattekommunen samt icke inkomstskattetaxerad för ett
belopp av mera än 3,000 kronor, men däremot har villkoret att icke äga förmögenhet
överstigande 10,000 kronor eller innehava jordbruksfastighet med taxeringsvärde av
mera än 10,000 kronor måst lämnas ur räkningen. På den grund, och enär den i
förslaget avsedda årsinkomsten icke kunnat beräknas i enlighet med 10 § i de vid
bevillningsförordningen fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»
utan satts lika med den taxerade inkomsten, te sig givetvis verkningarna av förslaget
något större än vad de i verkligheten skulle hava varit. Men såsom kunnat
konstateras genom aktgivande på de ordinarie avdragens storlek i förhållande till
det taxerade beloppet i varje särskilt fall. torde de sålunda förefintliga felen vara
utan praktisk betydelse. De torde för övrigt, åtminstone i viss män, motvägas av
det förhållandet, att vid undersökningen såsom personer som jämte sig själva på
grund av laglig försörjningsplikt huvudsakligen försörja minst en person, räknats
endast de i längden över inkomstbevillningen upptagna gifta männen — eller kvinnorna
— samt dessutom de ej gifta med minderåriga barn, medan ingen hänsyn
kunnat tagas till andra fall, där försörjningsplikt förelegat.

Verkningarna av förslagets § 2 på det kommunala skattetrycket torde böra
avläsas i kol. 24 och 25 av tab. 1. i vilka angivas, huru mycket högre kommunalskatten
skulle blivit, om sagda paragraf tillämpats, än om inga^ avdrag skulle hava
förekommit utöver de enligt bevillningsförordningen medgivna. Frånsett de växlingar
i fråga om civilståndsfördelning och barnfrekvens, som i kommunerna kunna förekomma
inom olika grupper av inkomsttagare, ligger det i förslagets natur, att de
samhällen, vilkas huvudsakliga skatteobjekt utgöras av fast egendom, böra bliva
jämförelsevis oberoende utav avdragsökningen, medan åter förskjutningen i det kommunala
skattetrycket måste bliva mera kännbar inom sådana kommuner, där de
skattskyldiga till mera övervägande del utgöras av mindre inkomsttagare. T detta

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 96.

avseende överensstämmer det nu framlagda förslaget med tidigare förordningar om
särskilda avdrag vid 1917 och vid 1918 års taxeringar. Enligt tabellens siffror är
emellertid ökningen i utdebiteringen per 100 kronors inkomst, absolut taget, störst
i Råneå med 1.87 kronor och minst i OstraNöbbelöv med 0.17 kronor samt, procentiskt,
störst i Barnarp med 16.2 7 procent och minst i Vingåkers municipalsamhälle med
3.91 procent. Efter den procentiska ökningen av kommunalskatten gruppera sig de
undersökta samhällena i övrigt sålunda:

3.91 — 5 procent — — — 5 samhällen, nämligen: Vingåkers municipalsamhälle,
Färlöv, Teckomatorps municipalsamhälle, Norra Skrävlinge och Rolfstorp;

5.01 — 7 procent — — — 13 samhällen, nämligen:-Östra Nöbbelöv, Alby
municipalsamhälle, Eslöv, Boda (Värmlands län), Tidaholm, Bureå, Kristinehamn,
Hedemora, Västra Vingåker, Skabersjö, Lidköping, Piteå och Borgsjö;

7.01 — 9 procent — — — 11 samhällen, nämligen: Sundbyberg, Ljusnarsberg,
Heby municipalsamhälle, Söderhamn, Nordmaling, Riseberga, Undenäs, Arboga,
Själevad, Västerlövsta och Boda (Kopparbergs län);

9.01 — 11 procent — — — 5 samhällen, nämligen: Älvkarleby, Avesta,
Flen, Flens municipalsamhälle och Mollösund;

11.01 — 13 procent — — — 3 samhällen, nämligen: Hällaryd, Huskvarna
och Hammar, samt

13.01 -— 13.27 procent —---3 samhällen, nämligen: Råneå, Karl Gustav

och Barnarp.

I vilken mån verkningarna av § 2 i förslaget bestämmas av civilståndsfördelning
och barnantal i kommunen framgår delvis av tab. 2 angående antalet avdrag
enligt bestämmelserna i sagda paragraf samt avdragens medelbelopp inom olika
inkomstgrupper.

Av visst intresse torde vara att jämföra de beräknade verkningarna på kommunalskatten
av ifrågavarande förslag och verkningarna av förordningen om särskilda
avdrag vid 1917 års taxering, sådana dessa verkningar tett sig dels faktiskt,
dels enligt de beräkningar, som tidigare av ämbetsverket företagits på basis av
1914 års bevillningstaxering. En sådan jämförelse erbjuder nedanstående tabell:

	Beskattningsbar	Besluten kommu-nalskatt, kr. per	Procentisk höjning av kommunalskatten
Samhällen	inkomst, åren	100 kr. inkomst, siren	Enl. förord. 30 mars 1917	Enl. det
	1914	1917	1914	1917	Faktiskt	Möjligt max. ‘)	nya förslaget
Sundbybergs köping .........	3,859,953	6,372,335	4.95	5.9 7	2.6	3.3	7.0
Flens socken.....................	1,051,170	1,458,320	3.55	4.oo	3.9	6.5	10.4
Flens municipalsamhälle ...	866.710	1,072,070	’) 2.oo	*) 2.3 0	s) 3.6	2) 5.6	*) 10.4
Riseberga socken... ...........	549,237	702,001	6.50	8.so	2.6	6.4	7.8
Skabersjö » .............	177,281	190,863	4.81	5.80	0.3	4.1	6.2
Mollösunds » .............	134,811	492,482	6.60	2.8 5	4.0	17.7	11.0
Kristinehamns stad............ Boda socken (Kopparbergs	4.223,360	8,752,000	6.oo	6.50	1.7	4.8	6.1
län)..............................	175,160	741,770	6.9 0	9.26	1.4	3.5	9.0
Söderhamns stad...............	5,178,706	8,602,000	6.72	9.oo	1.9	5.7	7.i
Karl Gustafs socken .........	280,442	299,329	8.50	10.20	5.3	8.8	15.9

*) Beräkningar på basis av 1914 års taxering.
*) Avser endast municipal skaf t en.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 96. 23

Av denna tabell framgår till en början, att de faktiska verkningarna av
1917 års förordning blivit avsevärt mindre än vad som beräknats på basis av 1914
års taxering. Detta får sin naturliga förklaring till en del därav, att sistnämnda
beräkningar gjordes under förutsättning, att skattelindringarna ovillkorligen skulle
ske i sin största möjliga omfattning, så att för varje barn skulle för inkomst understigande
1,200 kronor göras extra avdrag med 20 procent, för inkomst om 1,200
intill 1,800 kronor med 15 procent samt för inkomst om 1,800—2,400 kronor med
10 procent, medan enligt förordningens bestämmelser de angivna avdragen utgöra
maxima och skattelindringen i sin helhet är beroende av taxeringsmyndigheternas
gottfinnande. I huru växlande omfattning 1917 års förordning tillämpats, framgår
med önskvärd tydlighet av tab. 1.

Skillnaderna mellan de faktiska verkningarna av 1917 års förordning och
beräknade maxima bero emellertid till en del även därpå, att dessa maxima beräknats
på basis av 1914 års förhållanden. De abnorma förändringar, som såväl
den beskattningsbara inkomsten som utdebiteringen sedan 1914 undergått, hava
givetvis fört med sig, att de på sagda års förhållanden baserade talen angående
skatteökning på grund av framlagt förslag icke utan vidare kunna gälla för 1917
års taxering och kommunalskatt, något som även framhållits av centralbyrån i
kommentaren till sagda beräkningar. I denna kommentar framhölls särskilt Mollösund
såsom ett samhälle, där på grund av den beskattningsbara inkomstens mångdubbling
och en tillföljd härav högst avsevärd minskning i kommunalskatten verkningarna
av den då föreslagna skattelindringen säkerligen skulle bliva betydligt
mindre än vad beräkningarna gåvo vid handen. Den ovan anförda tabellen bekräftar
på ett slående sätt detta uttalande.

Att den nu föreslagna skattelindringen skulle medföra betydligt kraftigare
verkan på kommunalskatten än 1917 års förändring, även om denna genomgående
tillämpats, är lätt insett och framgår också med önskvärd tydlighet av förestående tabell.
Allenast siffrorna för Mollösund med dess ovan framhållna abnorma förändringar
beträffande beskattningsbar inkomst och kommunalskatt utgöra härvid undantag.

Vad som i det föregående anförts beträffande de ekonomiska konjunkturernas
inverkan på taxeringar, avdragsbelopp och kommunalskatt samt den härav förorsakade
svårigheten att av beräkningar, baserade på ett tidigare års förhållanden,
draga slutsatser angående verkningarna av en vid ett senare års taxering företagen
skattelindring, har naturligtvis sin tillämpning även på föreliggande utredning. De
här på 1917 års taxeringar och kommunalskatt baserade beräkningarna kunna
sålunda icke giva en fullt tillförlitlig bild av den förskjutning som förslagets genomförande
vid 1919 års taxering kan hava på det kommunala skattetrycket.

Förutom § 2 i den föreslagna förordningen om skattelindring innehåller även
§ 6 bestämmelser, som, om de antagas, komma att verka förskjutande på det
kommunala skattetrycket. Men dessa bestämmelser äro givetvis av den art, att
verkningarna ej kunna på förhand beräknas. För att emellertid i viss mån klarlägga
räckvidden av några i sistnämnda paragraf upptagna bestämmelser, har i
bilagdatab. 3 ’) beräknats, huru kommunalskatten per 100 kronor inkomst i de utvalda
samhällena skulle förändras, om för de skattskyldiga, som avses i § 2, kommunalutskylderna,
påförda på grund av taxering till inkomst, helt och hållet efterskänkas.
Att en så radikal skattelindring i ilertalet samhällen ej är genomförbar, framgår
med tydlighet av tabellens siffror. — Att beräkna vilken verkan en generalisering
av den i denna paragraf föreslagna bestämmelsen om nedsättning av kommunal Lj

Hllr införd som bil. 4.

24 Kung!. Maj:ts proposition Nr 96.

utskylderna för fastighet skulle hava på det kommunala skattetrycket, är förenat
med ett synnerligen omfattande arbete, varför detta spörsmål måst lämnas åsido.

Vad därefter angår den skatteförlust, som skulle åsamkas staten genom den
föreslagna avdragsökningen vid 1919 års taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt,
har statistiska centralbyrån i bilagda tab. 4 *) sammanfört en del av de resultat,
som erhållits vid den inom ämbetverket för närvarande pågående utredningen angående
inkomst- och förmögenhetskatten för år 1917, ävensom på detta siffermaterial
verkställda beräkningar angående verkningarna av § 3 i det framlagda förslaget.
Tabellen avser endast enskilda och med dem likställda skattskyldiga, och bygger på
taxeringslängder från alla delar av landet, såväl landsbygd som städer. Inemot en
femtedel av den på enskilda skattskyldige år 1917 belöpande inkomstskatten ingår
i tabellen. I avseende på representativitet torde undersökningen sålunda fylla även
rätt högt ställda krav.

Enligt denna tabell skulle den ifrågasatta lindringen, tillämpad på 1917 års
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, medföra, att den på enskilda belöpande
skatten skulle minskats på landsbygden med 12.5 6 procent och i städerna med 2.6 4
procent. Innebörden härav med avseende på hela inkomst- och förmögenhetsskatten
beräknas lätteligen ur nedanstående preliminära siffror angående 1917- års inkomstoch
förmögenhetsskattsfördelning på enskilda och med dem likställda skattskyldiga
samt på aktiebolag:

Enskildas skatt Aktiebolags skatt Summa skatt

kronor. kronor. kronor.

Landsbygd............ 20,071,161 10,865,275 30,936,436

Städer ................ 38,655.338 42,868,910 81,524,248

Hela riket.........T. 58,726,499 53,734,185 “ 112,460,684.

Den ifrågavarande skattelindringen, tillämpad på 1917 års taxering till inkomstoch
förmögenhetskatt, skulle sålunda minska denna skatt på landsbygden med 12.5 6
procent av 20,071,161 kronor, d. v. s. med 2,520,938 kronor, och i städerna med
2.64 procent av 38,655,338 kronor, d. v. s. med 1,020,501 kronor, och följaktligen
för riket i dess helhet med 3,541,439 kronor. I förhållande till inkomst- och förmögenhetsskatten
i sin helhet — för såväl enskilda som aktiebolag — utgör denna
skatteminskning på landsbygden 8.15 procent, i städerna 1.2 5 procent och i hela
riket 3.15 procent. Den stora skillnaden mellan landsbygden och städernas procenttal
hänger naturligtvis samman dels med de högre inkomsterna för enskilda i städerna,
dels med aktiebolagens stora betydelse såsom skatteobjekt i dessa samhällen.

Vid föreliggande undersökning har emellertid ingen hänsyn tagits därtill, att
det enligt den föreslagna skalan beräknade avdraget vid lägre inkomster och vid
stort barnantal kan överstiga det taxerade beloppet. På den grund utgöra ovanberäknade
skatteminskningar maxima, som tydligen icke i verkligheten uppnås.
För enstaka kommuner verkställda undersökningar giva vid handen, att på grund
av omnämnda förhållande statens förlust bör minskas med omkring 5 procent,
d. v. s. till i runt tal 3,400,000 kronor, utgörande 3.0 2 procent av hela inkomstoch
förmögenhetsskatten. Med hänsyn till den allmänna stegringen av inkomstoch
förmögenhetsskatten samt den i första hand på grund av dyrtidstilläggen åt
löntagare åstadkomna ökningen från år 1916 till år 1918 av antalet inkomsttagare
med inkomster under 6,000 kronor synes emellertid sagda skatteförlust böra för år
1919 förhöjas. Till vilket belopp är omöjligt att beräkna; gissningsvis torde det
kunna sättas till omkring 5,000,000 kronor.»

‘) Här införd som bil. 3.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

Behovet av skattelindring för mindre bemedlade även under år
1919 synes mig ostridigt. Tveksamt har endast varit, huruvida skatte -lindringen borde anordnas på i huvudsak samma sätt som under det sistförfluten
året. Jag har för att frågan härom måtte bliva vederbörligen
belyst föranstaltat om den utredning, för vilken i det föregående redogjorts.

Först torde jag nu få upptaga till behandling några huvudspörsmål
med principiell räckvidd. De båda viktigaste torde vara å ena sidan frågan
om skattelindringens obligatoriska eller fakultativa karaktär, å andra sidan
frågan om skattelindring bör medges allenast i form av barnavdrag.

Spörsmålet om obligatorisk eller fakultativ princip vid den provisoriska
skattelindringen har, såsom jag först vill erinra, varit under
diskussion alltsedan år 1916. Den vid sistnämnda års riksdag antagna
förordningen var byggd på den fakultativa grundsatsen och lade således
helt och hållet i taxeringsmyndighetens hand, huruvida och i vilken omfattning
den medgivna skattelindringen skulle bliva tillämpad.

Innan förslag i ämnet sedermera förelädes 1917 års riksdag, inhämtades
kammarrättens yttrande, vari kammarrätten, som fann förordningen
den 24 mars 1916 icke vara beträffande den närmare anordningen
av dylika skattelindringar i allo tillfredsställande, anförde bland
annat följande:

»Enligt nämnda förordning är rätten till avdrag allenast villkorlig och beroende
av beskattningsnämndens fria skön. Nämnden har att pröva behovet i
varje särskilt fall, och några som helst grunder för denna dess prövning äro icke
givna. Upplysningar saknas visserligen, huru årets beskattningsnämnder, i första
hand taxeringsnämnderna, förfarit vid förordningens tillämpning, men det är tydligt,
att en fullt jämn och rättvis prövning knappast varit möjlig ens inom samma
taxeringsdistrikt. Att inom en så vid ram, som den förordningen lämnat öppen för
det subjektiva omdömet, gradera det olika behovet i olika fall måste stöta på de
största svårigheter. An mindre lärer det kunna förväntas, att olika nämnder skola
följa enhetliga principer vid tillämpningen. Nästan med nödvändighet måste praxis
å olika orter förete stötande avvikelser. Dylika oegentligheter, likasom givetvis
mycket obehag och besvär för nämnderna själva, torde kunna undvikas, om rätten
till avdrag göres under stadgade förutsättningar ovillkorlig, på sätt också fallet är
i fråga om de vanliga bevillningsfria avdragen.»

Dåvarande chefen för finansdepartementet delade emellertid icke,
såsom framgår av det vid propositionen nr 92 år 1917 fogade statsrådsprotokollet
för den 9 mars samma år, denna kammarrättens uppfattning,
att rätten till de ifrågasatta skattelättnaderna skulle göras,
under givna förutsättningar, ovillkorlig.

Departementschefen anförde härom bland annat:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 78 höft. (Nr 96.)

Departe ments chefen.

Obligatorisk
eller fafrullativ
skattelindring.

Kung!. Maj.ts proposition Nr 90.

»Genom att ifrågasätta obligatoriska lättnader för vissa grupper av skattskyldiga
bygger kammarrätten sitt förslag på en annan princip än förordningen den
24 mars 1916 innesluter. Av denna författning framgår otvetydigt lagstiftarens
syfte att bereda möjlighet till lättnad i speciella fall av särskilt framträdande behov,
varvid taxeringsmyndigheterna visserligen skulle hava initiativrätt men äga skyldighet
att undersöka behovet i varje förekommande fall. Förordningen är att betrakta
som en undantagslagstiftning för enskilda fall och avser icke någon mera generell
lindring i de mindre bemedlades skattskyldighet.

Det huvudsakliga skälet för kammarrättens ståndpunkt synes vara farhågan
för ojämnhet och bristande rättvisa ej endast i skilda taxeringsmyndigheters sätt
att tillämpa förordningen utan ock i en och samma myndighets behandling av olika
fall. Genom en schematisk anordning undvikes ju självfallet godtycke från myndigheternas
sida. Men icke lärer därmed kunna vinnas rättvisa i den meningen,
att samma behov städse beredes lika stor lättnad. Bunden till val mellan ett fåtal
behovstyper blir taxeringsmyndigheten urståndsatt att smidigt anpassa lättnaden
efter behovet i det särskilda fallet, och i följd av rätten till lättnad för alla, som
passa in i schemat, komma många i åtnjutande därav, som kanske ej behöva det
eller i varje fall äro i mindre behov därav än många, som icke komma i fråga.

Men även av annan anledning anser jag, att den princip i förevarande avseende,
som riksdagen i fjol fastslog, fortfarande bör tillämpas. Jag avser skattelättnadens
inverkan på de kommunala skatteförhållandena. Redan centralbyråns,
med hänsyn till materialets begränsning, självfallet ofullständiga utredning antyder
rätt betänkliga konsekvenser av kammarrättens förslag i avseende å skattebördans
förskjutning inom vissa kommuner. Det ligger också i sakens natur, att förskjutningen
måste bliva synnerligen kännbar i kommuner, där de skattskyldiga till övervägande
del utgöras av mindre inkomsttagare. En mera generell nedsättning skulle
i många fall ej blott hårt drabba de skatteobjekt i en dylik kommun, som icke
komme ifråga till skattelindring, utan ock genom uttaxeringens skärpning väsentligt
minska gagnet av skattelättnaden för de av lättnaden omfattade.

^ven de höjda barnavdragen vid taxeringen för inkomst- och förmögenhetsskatt
synas böra vara fakultativa.»

I överensstämmelse med denna uppfattning- avfattades förslaget
till 1917 års riksdag.

Bevillningsutskottet vid 1917 års riksdag yttrade i sitt betänkande
rörande denna fråga, bland annat: »Efter ett noggrant övervägande av
de skäl, som onekligen finnas för såväl den obligatoriska som den fakultativa
principen, har utskottet funnit sig böra, främst av hänsyn till
det kommunala intresset, giva företräde åt det sistnämnda.»

I skrivelsen den 30 mars 1917 anförde riksdagen i denna del:
»Några erfarenheter från den fakultativa tillämpningen av 1916 års förordning
äro icke ännu samlåde. Det torde dock kunna antagas, att
denna tillämpning, såsom också kammarrätten i sitt förslag till författning
i ämnet framhållit, varit ganska ojämn och på sina håll ofullständig,
och att stundom det enskilda behovet fått stå tillbaka för det kom -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

munala skatteintresset. Redan det förnyade utfärdandet av författning
i ämnet bör ju vara ägnat att hos taxeringsmyndigheterna klargöra
statsmakternas allvarliga syfte, att författningen skall komma till så
vidsträckt användning, som de skattskyldigas behov påkallar och omständigheterna
i övrigt medgiva. Då det emellertid är av vikt, att en
sådan uppfattning verkligen blir allmän hos vederbörande, finner riksdagen
det angeläget, att deras uppmärksamhet uttryckligen fästes på
syftet med och innebörden av deras diskretionära befogenhet på förevarande
område.»

I enlighet med av riksdagen i dess skrivelse gjord anhållan, att
vad riksdagen uttalat rörande taxeringsmyndigheternas tillämpning av 1917
års förordning måtte genom Kungl. Maj:ts försorg, i den mån och på
det sätt, som funnes lämpligt, skjmdsanrmast bringas till vederbörandes
kännedom, anbefalldes överståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länen genom cirkulärskrivelse den 30 mars 1917 att giva
vederbörande taxeringsmyndigheter del av vad riksdagen sålunda anfört.

Då ny proposition skulle i ämnet avlåtas till 1918 års riksdagupptogs
spörsmålet ånyo. 1 det utkast, som låg till grund för propositionen,
hade föreslagits, att tillämpning av de medgivna avdragen
skulle bliva obligatorisk i Iråga om taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
men fortfarande förbli fakultativ i fråga om bevillningstaxeringen.
Till statsrådsprotokollet för den 1 februari 1918 yttrade
jag därvid bland annat följande:

»Jag finner det vara av största vikt, att, på sätt riksdagen yttrat, skattelindringen
kommer till så vidsträckt användning, som de skattskyldiges behov påkallar
och omständigheterna i övrigt medgiva. Emellertid lära varken vid taxeringen
till bevillning för inkomst eller vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
de ifrågasatta avdragen böra göras ovillkorliga. Med avseende å förstberörda
taxering torde man härutinnan vara tämligen ense. Däremot äfo meningarna mera
delade i fråga om avdragen vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. I
detta sammanhang bör erinras om, hurusom 1916 års riksdag uttalade den uppfattning,
att dyrtiden vore mest kännbar för de smärre inkomsttagarna, vilka för
sitt uppehälle vore hänvisade till sin kontanta lön eller arbetsförtjänst och måste
till rådande höga pris köpa alla sina livsförnödenheter. I det jag till fullo instämmer
i detta uttalande, vill jag emellertid framhålla, hurusom någon anledning till
skattelindring icke föreligger i de inom vissa yrkesgrupper synnerligen vanliga fall,
att skattskyldigs inkomster ökats i lika eller högre grad än den av kristiden föranledda
prisstegringen. En ovillkorlig skattelindring skulle emellertid komma även
sådan skattskyldig till godo. För att likväl de skattskyldige, vilka en skattelättnad
är tillämnad, i största möjliga utsträckning också skola komma i åtnjutande
därav, lärer möjligheten till avdrag vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

i motsats till vad som skedde i 1917 års förordning, icke böra göras beroende av,
att motsvarande avdrag beviljas vid taxeringen till bevillning för inkomst.»

Riksdagen anslöt sig till bevillningsutskottets yttrande, vari utskottet
efter att hava erinrat om sin tidigare ställning yttrade:

»Ej heller i år finner utskottet sig kunna tillstyrka någon övergång
till obligatoriska avdrag, i vart fall icke vid bevillningstaxeringen.
Mindre betänkligheter skulle väl, såsom ock departementschefen antytt,
möta beträffande ovillkorliga avdrag vid skattetaxeringen, men även här
lärer dock den fakultativa principen erbjuda större möjligheter att avpassa
lättnaden efter det verkliga behovet.

I sin förra året till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse rörande den då
antagna författningen i förevarande ämne uttalade riksdagen såsom statsmakternas
allvarliga syfte, att författningen skulle komma till så vidsträckt
användning, som de skattskyldigas behov påkallade och omständigheterna
i övrigt medgåve, samt anhöll att till främjande av detta
syfte genom Kungl. Maj:ts försorg måtte bringas till vederbörandes
kännedom vad riksdagen sålunda uttalat. I anledning härav anbefalldes
genom cirkulär den 30 mars 1917 Konungens befallningshavande att
giva taxeringsmyndigheterna del av vad riksdagen anfört.

Det har synts utskottet lämpligt, att även i år till vederbörande
riktas en liknande erinran om, att taxeringsmyndigheternas diskretionära
befogenhet i förevarande avseende bör så handhavas, att ifrågavarande
skattelättnader i största möjliga utsträckning må komma alla dem till
godo, som därav äro i behov.»

Vad sålunda blivit uttalat rörande tillämpningen av den antagna
förordningen har sedermera genom Kungl. Maj:ts försorg bringats till
taxeringsmyndigheternas kännedom genom särskild cirkulärskrivelse.

Vid frågans behandling i riksdagen uttalades från flere håll önskvärdheten
av att avdragen kunde göras obligatoriska, men erinrade jag
därvid, att det icke varit möjligt att hinna åstadkomma erforderligt material
för ett sakligt grundat förslag i sådan riktning. Härvid meddelade
jag dessutom, att, så vitt på mig ankomme, nödiga förberedelser
skulle vidtagas för åstadkommande av utredning på hithörande område
till nästkommande riksdag.

Sedan en sådan utredning numera åvägabragts, lärer man kunna
säkrare än förut bedöma frågan, om avdragen böra bliva obligatoriska.

Av allt vad under ärendets tidigare behandling förekommit framgår
uppenbart, att statsmakternas avsikt varit, att skattelindringen

Kungl. Maj ds ''proposition Nr 96.

skulle tillämpas i största möjliga utsträckning för alla dem, som därav
vore i behov. Motståndet mot en obligatorisk tillämpning har väsentligen
uppburits av tvenne skäl. Genom den fakultativa principen kunde
vinnas en smidigare anpassning efter det individuellt växlande behovet,
varemot som följd av den obligatoriska principens tillämpande kunde
befaras en alltför stark förskjutning av det kommunala skattetrycket.
Man har trott sig kunna, genom att meddela taxeringsmyndigheterna
bestämda direktiv, vinna en tillräckligt omfattande tillämpning av
förordningen utan offrande av det fakultativa systemets ostridiga fördelar.

Nu visar emellertid den verkställda utredningen, hurusom, oaktat de
upprepade uppmaningarna att i största möjliga utsträckning tillämpa
förordningen om särskilda avdrag, i ett avsevärt antal kommuner
sådan tillämpning likväl icke alls förekommit. Och beträffande den
visserligen långt övervägande del av rikets kommuner, där förordningen
överhuvud beaktats, visar det sig, att tillämpningen varit synnerligen
ojämn. Ur synpunkten av önskvärd likformighet i beskattningen är
det erforderligt, att häri någon ändring åstadkommes. Någon annan
utväg lärer då icke stå till buds än att — åtminstone i viss utsträckning
— övergå till obligatoriskt system. Hur långt man därvid bör
gå, måste givetvis vara i hög grad beroende på de finansiella verkningarna
för kommunerna.

Såsom det andra huvudspörsmålet har jag betraktat frågan om
sådan utvidgning’ av avdragsrätten, att avdrag skulle kunna erhållas
även för andra fäll än då försörjningsplikt mot minderåriga barn föreligger.

Ehuru det är naturligt, att den provisoriska skattelättnaden i första
rummet ansetts böra beredas i form av barnavdrag, synes det vid en
revision av hithörande bestämmelser böra övervägas, om ej en utvidgning
bör ske, så att åtminstone möjlighet öppnas till avdrag för mindre
bemedlade skattskyldiga även i andra fall.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om, att frågan om nya
avdragsbestämmeker i fråga om inkomstskatten upptagits till behandling
vid den revision i vissa delar av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
som på min hemställan igångsatts enligt bemyndigande
den 28 juni 1918. Det har synts lämpligt, att vid utarbetande av förslag
till ny förordning om särskilda avdrag vid innevarande års taxering
i någon mån taga hänsyn till resultaten av det pågående utredningsarbetet
i ovannämnda ärende.

Utvidgad
av drag »rätt.

Speciell mot
veritig.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 96.

Av vad som i ärendet förekommit har jag blivit övertygad om angelägenheten
av en väsentlig utvidgning av rätten till provisoriska avdrag.

Härefter torde jag få övergå till att närmare redogöra för det
inom departementet upprättade förslaget.

Det av den sakkunnige uppgjorda förslaget, vilket förut återgivits,
var byggt på följande huvudgrunder:

1) Obligatoriska avdrag vid taxeringen till bevillning samt till
inkomst- och förmögenhetsskatt.

2) Därjämte fakultativ lindring i den kommunala skattebördan
enligt beslut av vederbörande kommunala myndighet.

3) Begränsning av avdragsrätten till i riket mantalsskrivna svenska
medborgare (= 1918 års förordning). Kommunal skattelindring blott
åt inom kommunen mantalsskrivna svenska medborgare.

4) Allmänt villkor för avdrag vid bevillningstaxering: ej högre
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt än 3,000 kronor (= 1918
års förordning).

5) Vid bevillningstaxeringen två avdragstyper:

a) Ett slags procentuell utvidgning av det allmänna bevillningsfria
avdraget, dock under förutsättning, att den skattskyldige ej äger förmögenhet
av 10,000 kronor eller innehaver jordbruksfastighet med taxeringsvärde
av mera än 10,000 kronor, samt att han på grund av laglig
skyldighet försörjer minst en person jämte sig själv (hustru, barn eller
föräldrar);

b) Barnavdrag, i huvudsak = 1918 års förordning, men obligatoriska
och med hänsyn till a) enligt i allmänhet lägre procentsatser.

Avdragen kunna alltså förekomma jämsides eller var för sig.

6) Åven vid skattetaxeringen tvenne slag av avdrag, men båda
begränsade till taxeringar under 6,000 kronor:

a) En alla tillkommande skattefrihet för visst belopp, 400 kronor
vid taxering av högst 3,000 kronor och i övrigt 200 kronor;

b) höjda barnavdrag enligt 19 § 2 mom. skatteförordningen. Om
taxeringen ej är över 4,000 kronor, 300 kronor för varje barn. Eljest
200 kronor för varje barn. (Enligt 1918 års förordning maximum 300
kronor per barn).

7) Den kommunala skattelindringen för annan inkomst än av
fastighet avses begränsad till sådana skattskyldiga, som äro berättigade
till nedsättning vid bevillningstaxeringen. Kan innebära efterskänkande,
nedsättning eller uppskov med betalning. Fastighetsbevillningen föreslås
kunna nedsättas genom beskattningsgrundens nedsättning intill 4 procent.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Den kommunala myndigheten (kommunalstämma eller dess motsvarighet)
kan fatta beslut därom vare sig beträffande viss skattskyldig,
som ej behöver hava gjort framställning, eller ock rörande viss grupp av
skattskyldiga, bestämd med hänsyn till inkomsten eller försörjningsplikten.

8) Åkta makar betraktassom ett skattesubjekt (=1918 års förordning).

9) Taxeringsmyndighets beslut förutsättes kunna överklagas i vanlig
ordning, vilket betingas av avdragens obligatoriska karaktär; däremot
ej kommunens beslut rörande den fakultativa kommunala skattelindringen
annat än på formella skäl.

Sedan nu närmare utredning föreligger om dels tillämpningen av
den förutvarande förordningen, dels ock verkningarna av de ifrågasatta
nya bestämmelserna, och sedan infordrade yttranden över utkastet inkommit,
finner jag viss omarbetning av detsamma erforderlig.

1 det sålunda omarbetade förslaget har jag icke upptagit den av
kammarrätten avstyrkta § 6 i 1919 års utkast. Visserligen är det min
övertygelse, att en kommunerna lämnad rätt att fakultativt nedsätta,
efterskänka eller uppskjuta kommunalutskylderna — till vilken bestämmelse
motsvarighet finnes i Danmark — skulle komma att i allmänhet
handhavas med all nödig varsamhet. Det torde observeras, att kretsen
av de skattskyldiga, vilka kunna erhålla del av denna ytterligare lättnad,
är, så vitt angår taxeringen till bevillning av inkomst, begränsad
genom 2 § i förslaget. De finansiella verkningarna kunna med hänsyn
härtill icke bliva så vittgående som det måhända från början förefaller.
Vid den av statistiska centralbyrån utförda beräkning, som återgives i
bilaga 4 (tab. 3), bar centralbyrån utgått från den givetvis alldeles
osannolika minst gynnsamma förutsättningen, att fullständigt efterskänkande
skulle ifrågakomma för samtliga i § 2 avsedda inkomsttagare.
Emellertid lärer man icke kunna bestrida, att förslagets antagande
öppnar en möjlighet till missbruk, som i ett eller annat fall
måhända skulle komma att utnyttjas. Vad kammarrätten anfört därom,
att grunderna för fördelning av den kommunala skattebördan böra vara
lagbestämda och ej beroende på en kommunal myndighets beslutanderätt,
synes mig värt allt beaktande. Undantag från den av kammarrätten
uppställda regeln böra dock kunna, såsom nu i flera år faktiskt
skett, medgivas, då det gäller genomförandet av en provisorisk skattelättnad.
Till förmån för den omstridda bestämmelsen talar enligt min
mening dels önskvärdheten av att bereda möjlighet till ytterligare
skattelindring efter särskild prövning, då den obligatoriska skattelättnaden
av naturliga skäl icke gärna kan utmätas lika frikostigt som eu

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

fakultativ, dels ock den omständigheten, att möjlighet till någon lindring
även för mindre bemedlade fastighetsägare knappast synes kunna beredas
i annan form än som föreslagits i det meranämnda utkastet. Sistnämnda
omständighet torde emellertid måhända icke kunna tillmätas större
praktisk betydelse. Och då det nyss förstnämnda skälet icke synes mig
kunna uppväga de mot förslaget framställda anmärkningarna, har jag icke
upptagit den ifrågavarande paragrafen i det förslag, jag ämnar förorda.

Vid sådant förhållande skulle den nya förordningen liksom den
förut gällande endast komma att avse taxering till bevillning för inkomst
och taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt men icke beröra kommunallagarnas
område.

I avseende å provisoriska avdrag vid den statliga skattetaxeringen
har jag följt det förslag, som framställts av den tillkallade sakkunnige,
med iakttagande av de utav kammarrätten gjorda erinringar.

Ehuru de finansiella verkningarna synas bliva betydande, i det
statistiska centralbyrån uppskattat skatteförlusten gissningsvis till 5 miljoner
kronor, anser jag icke detta böra vara ett avgörande hinder mot
förslaget. Vad särskilt angår barnavdragen bör det icke förbises, att
desamma redan förut kommit till användning i flertalet kommuner med
de medgivna maximibeloppen. Övergången från det tidigare fakultativa
till nu ifrågasatta obligatoriska system torde därför icke komma att
medföra någon särdeles stor ytterligare skatteförlust, då med denna
övergång förknippas en nedsättning av avdragsbeloppet från 300 till 200
kronor för inkomster överstigande 4,000 kronor.

Nytt är det föreslagna stadgandet om ett generellt avdrag utan
hänsyn till försörjningsplikt eller andra därmed jämförliga omständigheter.
Härmed har avsetts att vinna redan under innevarande års taxering
viss anknytning till de avdragsbestämmelser, varom förslag föreligger
från de med ovannämnda revision av inkomstskatteförordningen
sysselsatta sakkunniga. Enligt deras förslag skulle ett avdrag av minst
600 kronor, men olika för olika orter efter dyrhetsgraden, såsom existensminimum
tillkomma envar skattskyldig. Då detta förslag sammanhänger
med en omläggning av inkomstskatteskalan, kan det emellertid icke
ifrågakomma att nu föreslå tillämpning av samma avdragsbelopp med
bibehållande av den nuvarande skatteskalan. Det har därför icke synts
mig lämpligt att nu i vidare mån än som skett i 1919 års utkast söka
genomföra den åsyftade skattelindringen.

Mest svårlöst är givetvis frågan om anordningen av de särskilda
avdragen i avseende å bevillningstaxeringen.

Kung!. Maj ds proposition Nr 96.

Såsom jag redan anfört anser jag en övergång till obligatoriskt
system böra ske åtminstone i viss utsträckning. Härvid måste emellertid
tillses dels att kommunernas ekonomi icke äventyras och att andra skattskyldiga
icke obilligt betungas, dels ock att förutsättningarna för avdragens
tillämpande kunna bliva i författningen tillräckligt klart och
bestämt angivna.

Ur bägge dessa synpunkter anser jag hinder icke möta att genomföra
det obligatoriska barnavdrag, som inneliålles i utkastets 2 § 2
mom. Mera tveksamt synes mig vara, huruvida 2 § 1 mom. är lämpligt
avfattat.

Kammarrätten har beträffande detta 1 mom. framställt vissa anmärkningar
gående ut på att författningen skulle bliva svår att tillämpa
och att vissa förtydliganden vore erforderliga.

Jag anser mig här böra undanrödja ett missförstånd om författningsförslagets
innebörd, som uppstått inom kammarrätten. Kammarrätten
har nämligen antagit, att försörjning av barn under 15 år icke
skulle föranleda nedsättning både enligt 1 mom. och enligt 2 mom.
och fördenskull ansett ett förtydligande erforderligt. Emellertid har avsikten
just varit, att nedsättning skulle kunna ske enligt båda momenten.
Skulle icke nedsättning få ske på grund av bägge momenten, innebure
detta eu synnerligen allvarlig försämring av barnavdragen, jämfört
med 1918 års stadgande i ämnet. Uti den lägsta inkomstklassen bär
enligt 1918 års förordning kunnat medgivas för fyra eller flera barn
intill 90 procents nedsättning. Skulle allenast 2 mom. tillämpas i 1919
års utkast, bleve nedsättningen i motsvarande fall allenast 50 procent.
Det har tvärtom vant meningen, att samtliga barnaförsörjare därjämte
skulle tillgodonjuta nedsättning enligt 1 mom., således med ytterligare
JO procent i lägsta inkomstklassen; nedsättningen skulle alltså sammanlagt
bliva 80 procent.

Anledningen till att föreskrift om denna ytterligare nedsättning
placerats som ett särskilt moment har varit, att en nedsättning inom
den i 1 mom. angivna ramen ansetts böra tillkomma icke blott barnaförsörjare
utan jämväl i vissa fall annan skattskyldig.

Med det obligatoriska systemet följer nu emellertid, att eu viss stelhet
och schablonmässighet nödvändigtvis uppkommer vid tillämpningen,
då författningen lärer böra bestämt ange, under vilken förutsättning
den ovillkorliga nedsättningen skall ske. Det torde då icke kunna undvikas,
att nedsättning å ena sidan kommer att i vissa fall tillgodonjutas
av skattskyldiga, som därav icke kunna sägas vara skäligen i behov,
men å andra sidan icke kan medges sådan skattskyldig, som taxeBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 78 höft. (Nr 96.) 5

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

ringsmyndigheten vid en fakultativ och därmed friare tillämpning skulle
ha funnit böra erhålla en sådan nedsättning. Vid en obligatorisk tillämpning
torde man böra, såsom i utkastet föreslagits, göra nedsättningen
beroende av laglig försörjningsplikt. Vid en fakultativ tillämpning åter
anser jag hinder icke alls böra möta, att taxeringsmyndighet finge, efter
prövning av omständigheterna, medge nedsättning även då försörjningsplikt
ej föreligger. Goda skäl synas mig sålunda föreligga, att exempelvis
medge nedsättning vid faktisk försörjning av syskon, fosterbarn eller
icke anhöriga, ävensom att med hustru likställa husföreståndarinna såsom
i krigst idstilläggsförfattningarn a föregående år skett. Då icke hänsyn
till kommunens ekonomi och farhågan för att andra skattskyldiga skola
obilligt betungas genom ökad kommunalskatt reser bestämda hinder,
vore det vidare efter min mening väl motiverat att medge de grupper
inkomsttagare, som nu äro i fråga, viss nedsättning inom den i 2 § 1
mom. angivna ram, även då nedsättningen icke kan motiveras av förekommande
försörjning.

Med hänsyn till vad nu anförts och i övrigt förekommit har jag
ansett mig böra låta omarbeta förslagets 2 § sålunda, att det obligatoriska
barnavdraget, sådant det föreslagits i utkastets 2 § 2 mom., bibehålies
oförändrat, men däremot den nedsättning, som föreslagits i samma
paragrafs 1 mom. blir villkorlig och således beroende på taxeringsmyndighets
prövning. Momenten ha därjämte i mitt förslag upptagits
i motsatt ordning, jämfört med utkastet.

I avseende å det obligatoriska avdragets utformning innebär förslaget
en avsevärd förenkling av skalan. Givetvis blir den därmed icke
fullt lika smidig som den motsvarande i 1918 års förordning. Det av
kammarrätten påtalade stora språng, som uppstår vid 3,000 kronors
inkomst lärer icke kunna undvikas — nu lika litet som förut — utan
att bygga skalan vida mer invecklat.

Då det icke bör komma ifråga, att i någon väsentlig mån minska
den för skattskyldig hittills fakultativt medgivna rätt till barnavdrag,
bör såsom regel tillämpning ske jämväl av det fakultativa avdraget. Då
särskild anledning därtill förekommer, bör det emellertid vara taxeringsmyndighet
obetaget att besluta mindre nedsättning än den högsta medgivna.

Sammaledes bör den enligt enbart den fakultativa bestämmelsen
ifrågakommande nedsättningen regelbundet komina till användning, då
den skattskyldige fullgör annan försörjningsplikt, därest icke taxeringsmyndigheten
finner särskilda skäl föreligga däremot, med frihet givetvis
för vederbörande att avväga avdragsbeloppets storlek inom den tillåtna
ramen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

Såsom anledningar att icke tillämpa det fakultativa avdraget eller
att icke medgiva maximiavdrag böra enligt min mening betraktas: dels
ådagaläggandet av, att sådan tillämpning av förordningen skulle på ett
obilligt sätt förhöja kommunalutskylderna för de skattedragare, vilka
icke få del av skättelindringen; dels ock att taxeringsmyndighet, efter
prövning av det särskilda fallet, funnit behov ej föreligga av högre avdrag
eller över huvud av det fakultativa avdragets tillämpande.

Vid ett fakultativt system synes det icke erforderligt att på sätt
skett i utkastet begränsa tillämpningen till bestämt angivna fall. Det
torde icke vara erforderligt att bibehålla annat villkor än att den skattskyldige
taxeras till inkomstskatt för mindre än 3,000 kronor och att
hans förmögenhet icke överstiger 10,000 kronor, vilken förmögenhetsgräns
jag finner, vid nuvarande penningvärde, lämpligare än den av
kammarrätten förordade.

I anslutning till en bestämmelse uti den i mitt förslag icke medtagna
6 § i utkastet har vidare upptagits anvisning om att beslut om nedsättning
må ske antingen för viss skattskyldig eller viss grupp av skattskyldiga,
i vilket senare fall gruppen bör kunna bestämmas med hänsyn
ej blott till årsinkomstens och försörjningspliktens storlek utan även till
annan på skatteförmågan väsentligt inverkande omständighet.

En uttrycklig erinran har synts lämpligen böra i paragrafen infogas
därom, att de båda momenten äro avsedda att i förekommande
fall, med den inskränkning nyss angivits, tillämpas samtidigt.

Då erfarenheten givit vid handen, att även en bestämd anmaning
till taxeringsmyndigheten i form av cirkulärskrivelse icke utesluter, att
ett stort antal kommuner uraktlåta att tillämpa en fakultativ skattelindring,
synes det erforderligt att genom själva författningstextens formulering
inskärpa angelägenheten av att de skattskyldige erhålla avsedd
lättnad. Härav har föranletts ett tillägg till stadgandet om den fakultativa
skattelättnaden.

Vad beträffar den skattskyldig tillkommande klagorätt torde det
icke vara lämpligt, att klagan får föras över prövningsnämnds beslut,
så vitt angår tillämpning av det fakultativa avdraget. Bestämmelsen
härom, som införts uti en ny särskild paragraf, ansluter sig till motsvarande
stadgande i 1918 års förordning.

Då behov torde föreligga att även i år utfärda särskilda tabeller
till ledning vid uträknandet av de medgivna avdragen, har stadgande
härom intagits såsom särskild paragraf i förordningen.

Till belysning av frågan huru de särskilda avdragen komma att i
olika fall verka får jag hänvisa till nedanstående tabeller:

Kuttgl. Maj:ts proposition Nr 96.

1. De särskilda avdragens inverkan på bevillningstaxeringen.

\| Taxerad inkomst	Efter från. räknande av bevill-ningsfria avdraget	Efter av-drag enligt 2 § 2 mom. i förslaget	Beskattningsbar inkomst efter avdrag enligt 2 § 1 mom., sedan jämväl 2 mom. tillämpats
1 barn	2 barn	3 barn	4 eller liera barn
500	50	35	25	20	15	10
600	150	105	75	60	45	30
700	250	175	125	100	75	50
800	350	245	175	140	105	70
900	450	315	225	180	. 135	90
1,000	550	440	330	275	220	165
1,100	650	520	390	325	260	195
1,200	900	720	540	450	360	270
1,300	1,000	800	600	500	400	300
1,400	1,!00	880	660	550	440	330
1,500	1,200	960	780	720	660	600
1,600	1.300	1,040	845	780	715	650
1,700	1,400	1,120	910	840	770	700
1,800	1,800	1,440	1,170	1,080	990	900
1,900	1,900	1,520	1,235	1,140	1,045	950
2,000	2,000	1,800	1,500	1,400	1,300	1,200
2,100	2,100	1,890	1,575	1,470	1,365	1,260
2,200	2,200	1,980	1,650	1,540	1,430	1,320
2,300	2,300	2,070	1,725	1,610	1,495	1,380
2,400	2,400	2,160	1,800	1,680	1,560	1,440
2,500	2,500	2,250	2,125	2,000	2,000	1,875
2,600	2,«00	2,340	2,210	2,080	2,080	1,950
2,700	2 700	2,430	2,295	2,160	2,160	2,025
2,800	2,800	2,520	2,380	2,240	2,240	2,100
2,900	2,900	2,610	2,465	2,320	2,320	2,175
3,000	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000 \|

2. De särskilda avdragens inverkan på inkomst- och förmögenhetsskatten.

Taxerat belopp	Intet	barn	1 b	a r n	3 barn	5 b	arn
skatteför- ordningen	i 1 förslaget	skatteför- ordningen	förslaget	skatteför- ordningen	förslaget	skatteför- ordningen	förslaget
800	3.20	1.60	2.80	0.40	2.—		1.20
1,000	6.-	3.60	5.40	1.80	4.20	_	3.—	_
1,200	9.60	6.40	8.80	4.-	7.20		5.60	_
1,500	15.—	11.—	14.—	8.—	12.—	2._	10.—	_
1,600	16.—	12.—	15.—	9.—	13.—	3.—	11.—	_ 1
2,000	24.—	19.20	22.80	15.60	20.40	8.40	18.—	1.20
2,500	35.—	29.40	33.60	25.2 0	30. so	16.80	28.—	8.40
3,000	48.—	41.60	46.40	36.80	43.20	27.20	40.—	17.60
3,100	55.80	52.20	54.—	46.80	50.40	36.—	46.80	25.20
4,000	80.—	76.—	78.—	70.—	74.—	58.—	70.—	46.—
4,100	82.—	78.—	88.—	74.—	76.—	72.60	72.—	58.—
5,000	no.—	105.60	107.80	101.20	103.40	92 40	99.—	83.60 i
6,000	135.—	135.—	132.75	130.50	128.25	121.50	123.7 5	112.50 1
6,100	138.—	138.—	138.—	138.—	138.—	138.—	138.—	138.— 1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

För att underlätta jämförelsen mellan 1918 års förordning och nu
ifrågasatta förslag må vidare meddelas följande tabell över obligatoriska
och” fakultativa avdrag för familjer av olika storlek. För år 1918 avse
tabellens uppgifter de högsta medgivna avdragen. För år 1919 angivas
under x) de obligatoriska avdragen enligt förslagets 2 § 1 mom. och
under s) de högsta medgivna avdragen, alltså inberäknat de fakultativa
avdragen enligt 2 mom. i samma paragraf. Erinras må, att det avdrag,
som upptagits i kolumnen med rubrik »hustru» jämväl får medgivas av
annan anledning.

Särskilda avdrag vid bevillningstaxeringen i procent av återstående
beskattningsbara inkomsten.

(Jämförelse mellan 1918 års förordning och 1919 års förslag.)

Återstående beskattningsbar inkomst	\| Hustru 1 %	1 barn %	2 barn %	3 barn %	4 barn %	5 barn %
under 1,000 kr................	1918	_	25	45	65	80	90
	1919	l) -	20	30	40	50	50
		!) 30	50	60	70	80	80
1,000 ej 1,500 kr..........	1918	—	20	40	55	70	■ 75
	1919	*) -	20	30	40	50	50
		2) 20	40	50	60	70	70
1,500 ej 2,000 kr..........	1918	—	15	30	45	55	60
	1919	*) -	15	20	25	30	30
		2 20	35	40	45	50	50
2,000 ej 2,500 kr..........	1918	—	10	20	30	40	45 1
	1919	l) —	15	20	25	30	30.
		2) 10	25	30	35	40	40
2,500 — ej 3,000 kr..........	1918	—	5	10	15	20	25
	1919	x) —	5	10	10	15	15
		2) 10	15	20	20	25	25

Sedan förslaget på ovan angivet sätt omarbetats, torde farhågorna
för de finansiella verkningarna icke böra få hindra en övergång till
obligatoriska avdrag i den begränsade omfattning, som jag nu lörordat.
Det framgår av statistiska centralbyråns utredning, att även det remitterade
förslaget skulle kunnat utan våda antagas. Anmärkas bör härvid,
att för de kommuner, i vilka verkningarna enligt utredningen framträda
skarpast, samma verkningar måste bliva avsevärt mindre nu, sedan
fastighetsvärdena efter 1918 års allmänna omtaxering betydligt höjts.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 96.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett inom departementet
utarbetat förslag till förordning om särskilda avdrag vid
1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och
förmögenhetsskatt samt hemställde, att förslaget måtte föreläggas riksdagen
till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnade Hans Maj:t Konungen sitt
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Sven Lidholm.

BILAGOR

till statistiska centralbyråns yttrande

den 3 februari 1919

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Tab. 1. Beräkning rörande verkningarna i avseende å den kommunala beskattningen

in. m. under förutsättning att desamma

1	2	3	i	5	ti	7		9	10 j
. i	Samhälle	Län	Folk- mängd den 31 dec. 1917	Taxerings-värde lör bevill-ningsskyl-dig annan fastighet i % av taxerings-värdet för all bevill-ningsskyl-dig fastig-het år 1917	Antal kom- munalt skatt- skyldiga år 1915 l) eller 1917	Antal bevill-nings-taxerade för in-komst av kapital och arbete år 1917	Beskatt-ningsbar inkomst varå kom-munal-ntskylder utdebi-terats år 1918 kr.	Därav för inkomst av kapital och arbete kr.	Avdrag enligt j bevillningsför- 1 ordningens § 12 j
Antal taxe- rade med avdrag	Avdrags- j belopp I ! kr. \|
It	Sundbybergs köping ...	Stockholms	6,469	98.6 7	4)2,246	2,250	6,372,335	5,624,040	1,434	756,500
2	Älvkailehy socken ......	Uppsala	9,730	79.56	3,062	2,733	8,025,386	7,505,898	2,166	950,050
3	Flens socken .........	Södermani.	3,125	87.94	■) 9.13	792	1,458,320	1.257,599	603	253,800
4	Flens municipalsamhäile	»	2,057	100.00	.	563	1,072,070	916,736	398	162,350
5	Västra Vingåkerssocken		8,243	37.50	*)?,049	1,654	3,145,638	2,654,610	1,465	651,087
6	Vingåkers mun.-samh. ..	»	929	95.01		292	1,148,983	1,076,746	214	91,400
i ''	Barnarps socken .........	Jönköpings	2,606	46.09	0 792	766	990,593	845,642	659	289,580
s	Huskvarna siad .........	»	7,853		2,468	2,369	5,923,000	5,435,975	1,392	623,102
9	Hällarvds sorken.........	Blekinge	3,085	17.41	4; 735	413	237,154	118.610	395	185,550
10	Östra Nöbbelövs socken	Kristianstads	1,147	20. ss	514	425	778,959	715,540	171	72,900
11	Färlövs socken .........	»	2,046	43.5 7	'')566	382	846,814	562,940	332	149,950
I12	Riseberga socken.........		4,040	24.06	4)1,148	722	702,001	464,080	645	289.800
\| i 3	Skabersjö socken.........	Malmöhus	882	0.72	202	176	190.863	85,860	143	76,720
114	Norra Skrävlinge socken	»	1,126	56.31	4)367	323	826,820	677,960	236	99,606 i
15	Teckomalorps mun.-s:h.	»	791	82.3 4		261	753,912	650,085	182	74,7811
!lt>	Eslövs stad .........	s>	6,046		2,194	1,862	5,110,000	4,546,727	1,347	546,347 j
\|17	Rollstorps socken ......	Hallands	1,109	8.74	187	39	98,022	23,149	21	15,140
18	Mollösunds socken ......	Göteb. o. Boll.	1,078	78.8 7	4) 379	279	492,482	470,008	120	47,550i
19	Undenäs socken .........	Skaraborgs	4,199	18.04	925	560	806,905	580,482	503	219,5001
20	Lidköpings siad .........	»	8,184		3.138	2.824	6,058,000	5,349,360	2,193	922,158!
21	Tiduholms stad .........	»	4,710		1,580	1,425	4,020,000	3,794,239	1,221	514,102;
22	Boda socken...............	Värmlands	1,426	5.31	>) 369	89	139.968	50,230	77	32,950j
23	Kristinehamns stad......	»	10,192		4)2.887	2,830	8,752,000	8,096,780	1,985	791,720!
24	Hammars socken ........	Örebro	5,367	33.8 6	4)1,141	1,008	1,535,411	1,298,609	934	408,400''
25	Ljusnarsbergs socken...	»	10,166	47.78	4)2,866	2,702	8,023.923	7,431,039	2,260	932,480
26	Västerlövsta socken ...	Västmanlands	3,787	31.46	4)1,171	971	865,799	611,255	903	416,425
27	Heby municipalsamhäile	»	906	96.80		270	463,805	418,483	226	102,244!
28	Arboga siad............		4,999		1,817	1,580	3,235,000	2,829,045	1,226	507,659;
29	Avesta köping............	Kopparbergs	5,329	96.04	1,595	1,481	3,944,652	3,580,617	1,061	375,335!
30	Boda socken ..............		2,161	4.12	>) 601	292	241,770	111,950	276	124,200
31	Hedemora stad............		3,055		1.119	855	1,990,000	1,759,276	593	239,5751
3 2	Söderhamns stad.........	Gävleborgs	11,412		3,918	3,415	8,602,000	8,229,370	2,830	1,098,960!
33	Borgsjö socken............	Västernorrl.	7,177	54.74	*) 2,222	1,957	3,787,067	3,187,220	1,605	679,580!
34	Al hy municipalsamhäile		1,719	100. oo		510	2,372.210	2,156,220	351	139,880''
35	Själevads socken.........	»	7,567	29.2 2	4)1,715	1.262	2,836,044	2,471,330	1,079	469,300!
36	Nordmalings socken ...	Västerbottens	8,563	19.10	2,188	1,250	1,841,375	1,493,591	1,136	502,465!
37	Bureå socken ...........	»	4,870	60.5 8	4)1,133	802	2,445,585	2,159,060	714	308,970!
38	Råneå socken ............	Norrbottens	8,525	11.97	1,967	1,033	803,250	492,290	972	451,690j
39	Karl Uustavs socken ...	»	2.985	8.46	700	294	299,329	207,720	243	139,6351
40 {	Piteå stad..................	»	2,620		883	667	1,353,000	1,145,700	485	210,550!

x) År 1915. — *) Inklusive municipalskatt. — 8) A: Jämförd med den faktiska utdebiteringen. B: Jämförd

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Bil. 1.

av bestämmelserna i § 2 av författningsförslag om särskilt avdrag vid 1919 års taxering
tillämpats vid 1917 års bevillningstaxering.

11	12	13	14	15	16	17		19	so	21		2 3	2 4	2 5	26	\| ''I i
Extra barnav-drag enligt 1917 års för-ordning, § 12	År 1917 be-sluten kom-munalskatt kr. per 100 kr. inkomst *)			Verkningar av	de i förslagets §	2 angivna bestämmelser
Antal skatt-skyldiga, som fått avdrag	Antal barn för vilka avdrag skett enligt mom. 2	Avdrag sb dopp	Nettoökning av det faktiska av-dragsbeloppet	Ökning i ut-debite-ringen kr. per 100 kr. inkomst	Ökad ut-debitering i %
Antal taxe- rade med av- drag	Avdrags- belopp kr.	Fak- tiskt	Om intet barnav-drag en-ligt 1917 års för-ordning före-kommit	Enligt mom. 1	Enligt mom. 2	Enligt mom. 1 kr.	Enligt \| gumma mom. 2 \| kr. i kr.	Kronor	I % av hela det fak-tiska av- drags- bel.:t
A”)	B3)	A9)	B s)
548	167,970	5.97	5.82	990	683	1,363	215,455	222.356	437,811	269,841	29.19	0.26	0.4 1	4.36	7.04	ii
50	27,287	4.59	4.57	1,554	1,041	2,384	348,418	324.900	673,318	646,031	66.10	0.40	0.42	8.71	9.10	2
249	58,777	4.oo	3.85	423	285	665	72,501	70,671	143,172	84,395	27.oo	0.25	0.40	6.2 5	10.39	3
166	41,822	6.30	6.oo	292	192	435	53,970	52,453	106,423	64,601	31.oi	0.40	0.64	6.35	10.56	4
458	66,115	5.2 5	5.14	816	543	1.278	98,624	87,500	186,124	120,009	16.7 3	0.2 1	0.3 2	4.oo	6.23	5
59	9,260	6.15	6.io	143	98	196	23,098	21,084	44,182	34,922	34.6 9	0.20	0.2 5	3.io	3.91	6
266	86,990	6.02	5.53	403	269	588	84,889	64,734	149,623	62,633	16.63	0.41	0.9 0	6.81	16.27	7
31	23,358	6.73	6.70	1,328	811	1,876	328,715	295,457	624,172	600,814	92.94	0.7 6	0.79	11.29	1 1.79	8
1	190	15.50''	15.19	259	180	481	13,479	11,508	24,987	24,797	13.3 5	1.81	1.82	11.6b	11.75	9
42	10,800	3.20	3.io	148	77	177	23,695	16,123	39,818	29,018	34.6 7	0.12	0.16	3.75	5.0 6	10
51	16,310	6.95	6.8 2	218	169	403	15,942	17,822	33,764	17,454	10.50	0.15	0.2b	2.16	4.1!	u
71	17,960	8.80	8.5 b	246	170	414	27,038	25,137	52.175	34,215	11.1-	0.4 5	0.6 7	5.H	7.81	12
8	610	5.80	5.78	87	69	200	6,441	4,678	11,119	10,509	13.5 9	0.34	0.3 6	5.86	6.23	13
1	350	4.oo	4.oo	127	7c	170	21,984	15,856	37,840	37,490	37.51	0.19	0.19	4.75	4.7 5	14j
1	350	5.oo	5.oo	99	51	104	18,667	11,636	30,303	29,953	39 6 7	0.21	0.21	4.20	4.20	15 j
307	100,969	6.20	6.08	722	462	994	149,488	133,968	283,456	182,487	28.19	0.2 3	0.3 5	3.7 1	5.76	16,
6	1,778	16.00	15.71	21	14	25	2,285	2.218	4,503	2,725	16.11	0-4 6	0.7 5	2.Sb	4.77	17
43	19,006	2.8 5	2.71	104	76	209	22,705	27,202	49,907	30,901	46.43	0.19	0.3 0	6.6 7	10.95	18\|
45	15,700	6.23	6.n	281	176	384	33,963	26,862	60.825	45,125	19.19	0.3 7	0.49	5.94	8.02	19 j
134	58,966	5.2 0	5.15	1,113	727	1,593	201,731	181,059	382,790	323.824	33.01	0.2 9	0.3 4	5.5 8	6.60	20
378	106,370	6.4 5	6.2 8	657	442	939	122,955	107,920	230,875	124,505	20.0 7	0.21	0.3 b	3.2 6	6.05	21
—	—	9.61	9.01	49	17	36	5,373	2,302	7,675	7,675	23.2 9	0.56	0.56	5.81	5.si	2 2
566	149,970	6.50	6.3 9	1,320	812	1.841	269,403	239,071	508,474	358,504	38.0 7	0.28	0.3 9	4.3 1	6.10	2 3
138	27,050	7.60	7.47	597	418	957	82,882	85,988	168,870	141,820	32.5 7	0.77	0.90	10.13	12.05	241
164	65,520	ö.oo	4.90	1,355	959	2,126	270,656	257,909	528,565	463,045	46.4 0	0.31	0.3 5	6.2 0	7.06	25,
82	27,659	11.50	11.14	425	251	571	40,621	31,938	72,559	44,900	10.li	0.68	0.9 9	5.4 8	8.89	26'',
32	10,646	12.10	11.83	138	83	158	18,517	12,879	31,396	20,750! 18.3 b	0.56	0.84	4.03	7.10	27
217	50,358	7.io	7.2»	733	432	911	135,562	114,950	250,512	200,154	35.8 7	0.4 9	0.6 0	6.6 2	8.2 3	2 8
512	133,350	6.8 0	6.5 s	826	561	1,246	194,749	184.084	378,833	245,483	48.21,	0.4 5	0.6,	6.6 2	10.18	29''
12	3,500	9.26	9.13	123	90	199	10,192	10,149	20,341	16,841	13.1!	0.6 9	0.8 2	7.45	8.9S	so
190	47,865	5.0 0	5.17	368	230	457	64,199	56,344	120,543	72,678	25.28	0.21	0.3 1	3.7 5	6.2 2	31,
510	158,030	9.oo	8.81	1.586	999	2,269	314,694	271,579	586,273	428,243	34.0 7	0.46	0.63	5.1 i	7.13	32
175	86,430	6.oo	5.8 7	849	466	1,124	142,361	115,471	257,832	171,402	22.	0.2 8	0.41	4.67	6.9 9	3 3
ICO	56,800	6.26	6.11	249	162	439	59,913	60,242	120,155	63,355	32.21	0.17	0.3 2	2.7 2	5.2 4	34!
i 317	123,850	7.20	6.90	667	479	1.194	117,070	117,897	234,967	111.117	18.73	0.2 9	0.5 9	4.03	8.5 5	35
62	28,027	4.10	4.33	584	328	790	66,606	58,155	124,761	96,734	18.23	0.2 4	0.3 1	5.4 5	7.1 6	3 6
i 227	89,350	7.oo	6.7 5	421	320	882	63,254	79,496	142,750	53,400	13.41	0.16	0.4 1	2.2 9	6.0 7	3 7
1 -	—	13.5 0	13.50	628	512	1,432	45,420	52,197	97,617	97,617	21.61	1.8 7	1.87	13.8 5	13.85	3 8
40	15,895	10.20	9.69	140	in	298	18,252	25,179	43,431	27,536	17.70	1.03	1.54	10.10	15.89	3 9
l	300	6.95	6.9 5	290	205	532	40,838	43,316	84,154	83,854	39-7 7	0.16	0.4 6	6.6 2	6.62	40

med utdebiteringen sådan den skulle varit, om barnavdrag enligt 1917 års förordning ej förekommit.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 78 höft. (B r 96.)

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 96.

Tab. 2. Antal skattskyldiga, som fått avdrag i enlighet med bestämmelserna

	Taxerad inkomst av kapital och arbete	Sundby- bergs köping	Älvkarle- by	Flen	Flens municipal- samhälle	Västra Vingåker	Vingåkers municipal- samhälle	Barnarp	Hus- kvarna
	Antal skattskyldiga, som fått avdrag enligt § 2 mom. 1.
1	999 kr. och därunder...	85	183	143	73	550	62	72	68
2	1,000—1,499 kr..........	285	529	183	140	155	42	158	249
3	1,500—1,999 » .........	287	698	68	55	73	23	158	592
4	2,000—2,499 » .........	232	121	18	15	29	10	13	372
5	2,500—2,999 » .........	101	23	11	9	9	6	2	47
6	Summa	990	1,554	423	292	816	143	403	1,328
	Därav avdrag jämväl enligt § 2 mom. 2.
7	999 kr. och därunder...	47	72	81	35	350	33	36	27
8	1,000—1,499 kr..........	196	329	133	101	115	31	104	106 :
9	1,500—1,999 » .........	197	528	54	43	56	20	122	377 \|
10	2,000—2,499 » .........	172	93	12	10	21	9	7	269
11	2,500—2,999 » .........	71	19	5	3	6	5		32
12	Summa	683	1,041	285	192	548	98	269	811
	Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad enligt § 2 mom. 1.
13	999 kr. och därunder...	82.4 8	89.7 4	93.5 7	97.53	77.90	91.56	93.29	91.67
14	1,000—1,499 kr..........	150.24	166.8 6	169.19	172.18	163.33	162.23	180.8 6	180.7 7
15	1,500—1,999 » .........	302.7 8	302.9 6	311.95	309.4 6	297.06	298.41	292.80	310.28
16	2,000—2,499 » .........	222.44	214.25	218.01	217.81	220.35	217.14	213.92	218.3 7
17	2,500—2,999 » .........	268.8 7	275.50	274.6 5	273.12	265.5 7	262.08	276.50	267.63
18	Summa	217.63	224.21	171.40	184.83	120.8 6	161.52	210.6 4	247.53
	Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad	enligt § 2 mom. 2.
19	999 kr. och därunder...	81.89	90.74	101.43	104.7 5	83.15	84.81	100.56	72.53
20	1,000—1,499 kr..........	218.80	260.83	272.01	275.3 7	240.40	233.47	271.31	260.76
21	1,500—1,999 » .........	305.85	333.83	358.18	359.56	339.31	303.4 6	240.53	320.41
22	2,000—2,499 » .........	442.13	459.86	466.38	459.31	492.33	424.2 0	507.5 7	508.40
23	2,500—2,999 » .........	553.83	712.26	267.9 9	306.90	235.15	232.18	—	259.55
24	Summa	326.00	312.10	247.9 7	273.19	159.67	215.14	240.65	364.31
	Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad	enligt § 2.
25	999 kr. och därunder...	127.76	125.40	151.0 2	147.76	130.81	136.70	143.5 7	120.4 7
26	1,000—1,499 kr..........	300.71	329.08	366.88	370.83	341.69	334.5 5	359.44	291.78
27	1,500—1,999 » .........	512.6 7	555.48	596.3 9	590.5 7	557.36	562.29	478.53	514.27
28	2,000 2,499 > .........	550.23	567.70	528.93	524.01	576.87	598.92	487.23	586.01
29	2,500-2,999 » .........	658.no	863.89	396.4 7	375.42	422.33	455.5 7	276.50	444.35
30	Summa	442.23	433.28	338.4 7	364.4 6	228.0 9	308.9 7	371.27	470.01

Kungl. Mcij-.ts proposition Nr 96.

Bil. 2.

i förslagets § 2, samt avdragens medelbelopp inom olika inkomstgrupper.

Hällaryd	Östra Nöbbelöv	1 Färlöv	Kise- berga	Skab er-sjö	Norra Skräv- linge	Teckoma- torps muniei- palssmh.	Eslöv	Kolfstorp	Mollö- sund	Undenäs \|	Lid- köping
233	78	159	156	75	49	30	143	13	13	168	302	1
18	34	45	59	7	42	36	295	6	17	77	466
	22	9	17	3	25	23	188	1	25	29	219	3
2	8		7	2	10	9	70	- \|	34	5	93	4
	6		7	—	1	1	26	- 1	15	2	33	5
259	148	218	246	87	127	99	722	21	104	281	1,113	6
! 163	37	120	104	65	30	14	54	7	9	107	170	7
i 14	21	37	45	3	27	21	204	5	ii	47	325	8
2	12	9	ii	_	13	11	146	1	19	20	150	9
1	4	3	6	1	5	4	45	—	26	1	58	10
	3		4	—	i	1	13	1	11	1	24	11
180	77	169	170	69	76	51	462	14	76	176	727	12!
37.07	90.50	30.26	59.00	52.46	90.09	94.89	125.10	63.09	74.46	67.9 2	126.4 9	13
146.33	187.38	186.40	158.88	174.17	177.80	182.02	179.24	167.90	161.71	165.23	167.74	14
276.0 7	316.3 8	281.il	298.71	267.6 7	307.0 4	306.80	300.83	192.00	302.04	281.68	293.68	15
203.50	217.66	222.4 0	225.14	242.50	214.74	214.71	216.84	—	219.29	223.6 2	228.8 9	16
	260.58		258.0 0	—	279.00	279.00	268.80	266.00	265.4 o	271.35	295.71	17
52.04	160.10	73.13	109.91	74.0d	173.10	188.56	207.05	108.84	218.3 2	120.8 7	181.25	18
47.2 0	106.98	31.52	63.38	57.51	89.20	88.7 4	124.31	54.96	112.67	68.03	92.63	19
236.8 4	286.14	261.2 2	259.9 3	166.0 7	255.96	249.26	276.86	275.00	319.36	270.3 9	256.78	20
199.00	291.84	300.44	234.18	—	274.36	281.97	319.01	192.00	358.58	312.21	308.4 0	21
303.00	500.03	557.0 0	425.9 2	440. oo	484.71	444.64	469.50	—	479.88	537.50	498.68	22
	218 05	—	291.75	—	279.oo	279.00	236.17	266.50	307.73	293 eo	278.03	2 3
63.98	209.3 9	105.4 6	147.86	67.80	208.6 4	228.16	289.9 7	158.41	357.92	152.63	249.05	24
69.84	141.24	54.0 5	101.25	102.30	144.71	136.8 0	172.04	92.68	152.46	111.25	145.58	25
330.8»	364.il	381.18	357.14	245.60	342.8 4	327.48	370.70	397.0 7	231.93	330.2 7	346.83	2 6
343.0 0	475.57	581.56	482.59	267.60	449.69	441.65	548.5 7	384.00	574.56	496.99	504.9 2	2 7
355.oo	467.68	556.60	590.21	462.50	457.10	412.33	518.70	—	586.26	291.12	539.9 0	2 8
	369.61	—	424.71	—	558.00	5o8.oo	386.8 9	532.00	491.07	418.65	497.91	29
96.4 7	269.01	154.88	212.0 9	127.81	297.96	306.09	\| 392.60	214.44	ce er oo	216.46	208.0 4	SO

44 Kungl. Maj:t$ proposition Nr 96.

Tab. 2 (forts.). Antal skattskyldiga, som fått avdrag i enlighet med bestämmelserna

	Taxerad inkomst av kapital och arbete	1 \| Tidaholm	Boda Värmlands län	Kristine- hamn	Hammar	Ljusnars- berg	Väster- lövsta	Heby municipal samhälle	Arboga
	Antal skattskyldiga, som fått avdrag enligt § 2 mom. 1.
1	999 kr. och därunder...	155	I 33	272	244	304	275	65	213
2	1,000—1,499 kr.............	297	12	520	30Q	480	117	54	274
3	1,500-1,999 » ............	153	3	331	34	419	29	16	175
4	2,000—2,499 » ............	40	i	136	9	107	3	2	40
5	2,500—2,999 » ...........	12	—	61	1	45	1	1	31
6	Summa	657	\| 49	1,320	1 597	1,355	425	138	733
	Därav avdrag jämväl enligt § 2	mom. 2.
7	999 kr. och därunder...	90	12	106	155	177	149	38	89
8	1,000—1,499 kr.............	203	5	320	236	333	79	32	175
9	1,500—1,999 » ............	115		242	23	323	23	13	117
10	2,000—2,499 » ............	25	—	101	4	91	1	_	33
11	2,500—2,999 » ............	9	-	43	—	35	—	—	18
12	Summa	442	17	812	418	959	251	83	432
	Avdragsbelopp i kr. i	medeltal per avdragsberättigad enligt § 2 mom. 1.
13	999 kr. och därunder...	92.02	60.8 4	112.22	88.88	83.5 7	52.3 4	76.18	94.4 2
14	1,000—1,499 kr.............	177.87	192.3 7	177.60	158.6 0	178.30	150.08	155.80	171.04
15	1,500—1,999 » ............	284.2 2	283.6 6	302.9 2	294.0 5	297.9 5	270.0 2	279.8 3	294.10
16	2,000—2,499 » ............	226.76	205.7 0	218.54	214.22	213.60	187.60	200. oo	220.25
17	2,500—2,999 » ............	275 68	—	271.16	263.00	266.07	275.00	275.00	267.95
18	Summa	187.15	109.6 5	204.09	138.83	199.75	95.68	134.18	184.94
	Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad enligt § 2 mom. 2.
19	999 kr. och därunder...	76.74	71.02	113.16	88.16	80.44	45.81	63.84	88.63
20	1,000—1,499 kr...........	277.7 2	290.08	285.4 5	269.80	264.41	225.26	207.06	258.6 2
21	1,500—1,999 » ............	311.88	—	317.95	294.40	322.53	303.9 7	294.36	310.54
2 2	2,000-2,499 » .........	266.94	—	462.24	469.75	462.26	325.60	_	472.20
23	2,500—2,999 » ............	233.0 9	—	281.40	—	265.09	—	—	549.31
24	Summa	244.16	135.45	294.4 2	205.71	268.94	127.2 4	155.16	266.09
	Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad	enligt § 2.
25	999 kr. och därunder .	136.58	86.6 7	156.3 2	144.89 i	130.40	77.16	113.50	131.45
26	1,000—1,499 kr.............	367.6 9	313.23	353.26	367.6 7	361 93	302.18	278.50	336.22
27	1,500—1,999 v ............	518.64	283.6 7	535.38	499.09 !	546.59	511.10	519.00	501.71
28	2,000-2,499 » ............	393.60	205.70	561.8 2	423.00	606.74	296.12	200. oo	609.8 2
29	2,500—2,999 » ...........	450.50	—	469.5 2	263.00	472.24	275.00	275.00	58*1.91
so	Summa	351.41 i	156.64	385.21	282.8 7 \|	390.08	170.73	227.50 \|	341.76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

i förslagets § 2, samt avdragens medelbelopp inom olika inkomstgrupper.

Avesta	Boda Koppar-bergs län	Hede- mora	Söder- hamn	Borgsjö	Alby manici- pat- samhälle	Själevad	Nord-in äling	Bnreå	Kåneå	Karl Gustav	Piteå
89	103	115	304	373	37	205	350	170	499	64	135	1
252	14	147	679	162	41	218	151	153	78	28	74	2
340	4	70	445	213	115	200	57	80	35	28	40	3
121	2	26	98	86	54	35	18	15	11	18	29	4
24	—	10	60	15	2	9	8	3	5	2	12	5
826	123	368	1,586	849	249	667	584	421	628	140	290	6
31	72	50	149	188	23	134	173	103	409	48	89	7
166	12	107	421	72	21	155	95	131	63	21	60	8
253	4	52	329	139	76	161	43	70	28	24	29	9
96	2	14	68	60	40	22	13	14	10	17	19	10
15	—	7	32	7	2	7	4	2	2	1	8	11
561	90	230	999	466	162	479	328	320	512	in	205	12
108.82	59.66	77.73	100.25	66.94	82.70	73.62	54.2 5	71.49	42.41	34.69	69.33	13
187.7 7	172.90	171.56	177.40	171.31	175.12	164.7 4	165,2 2	163.20	143.6 7	150.61	152.41	14
310.0 2	305.05	307.3 6	285.9 2	3 13.96	323.74	280.80	290.91	273.9 5	265.49	268.7 9	271.90	15
1 214.64	203 3 5	222.94	214.9 2	217.64	221.09	215.46	218.39	228.20	215.73	208.2 2	209.oo	16
265.2.4	—	272.6 8	257.83	269.80	252.00	261 33	269.7 5	264.00	277.40	270.50	271.92	17
235.7 7	82.8 7	174.45	198.42	167.68	240.61	175.6 2	114.05	150.2 5	72.3 2	130.3 7	140.8 2	18
109.17	56.8 2	77.98	100.49	64.26	91.04	76.23	50.68	86.7 0	48.51	37.0 4	82.20	19
283.50	299.38	257.1 2	278.68	268.9 4	287.0 5	275.00	286.28	301.06	273.3 7	279.83	236.7 8	20
330.01	337.13	326.tj o	300.74	358.68	382.7 8	324.2 5	204.81	331.01	326.50	308.0 8	318.48	21
481.0 2	558.88	434.25	483.51	538.2 7	563.16	496.93	503.85	540.21	514.80	573.06	525.63	2 2
27)8.88	—	254.4 6	233.18	267.6 4	251.50	273.21	172.25	196.50	421.50	388.50	321.25	23
328.14	112.76	244.9»	271.85	247.79	371.87	246.13	177.30	248.43	101.95	226.84	211.30	24
146.8 5	99.38	112.42	149.50	99.38	139.80	123.4 5	79.3 0	124.02	82.17	62.4 7	123.58	25
374.5 2	429.61	358.7 2	350.18	290.84	322.15	360.8 6	345.83	420.9 7	364.4 r>	360.4 8	344.39	26
555.69	642.18	549.0 8	508.2 7	548.0 4	576.70	541.81	553.21	563.59	526.6 9	532.86	502.8 0	27
596.9 9	761.73	456.7 7	550.4 2	593.17	638.2 5	527.81	582.28	732.40	683.73	749.44	553.3 8	28
427.03	—	450.80	382.17	394.70	503 so	473.83	355.88	395.8 8	445.0 0	464.7 5	486.08	29
458.6 4	165.88	327.56	369.66	303.6 9	482.6 5	352.2 7	213.68	339.08	155.44	310.22	290.19	30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96,

Tab. 4. Beräkning rörande verkningarna i avseende å inkomst- och förmögenhetsskatt
förslag om särskilt avdrag vid 1919 års taxering m. m. under förut -

	1	*	3	4
		Antal taxerade	Taxerat	1 Faktiskt av- \|
	Inkomstgrupper	belopp,	dragsbelopp !
			kr.	kr.
	Landsbygd (som varit föremål för utredning)
1	T. o. m. 900 kr......................................................................	26,977	19,316,800	3,395,300
2	1,000—1,100 » .....................................................................	13,649	14,171,700	2,388,900
3	1,200—,1400 » ....................................................................	12,657 7,735 4,863 4,249	16,199,500 12,211,400 9,240,700 9,613,900	2,830,350 1,847,050 949,350 713,100
4 5 6	1,500—1,700 » .................................................................... 1,800—2.000 » ..................................................................... 2,100—2,500 » ....................................................................
7	2,600— 3,000 » ...................................................................	2,579	7,240,700	359.200

8	Summa för —3,000 kr.	72,709	87,994,700	12,483,250
9 10 11	3.100— 8,600 kr...................................................................... 3,700—4,000 > .................................................................... 4.100— 4,500 » ....................................................................	1,929 \| 1,803	6,443,400 7,334,800	231,100 210,050
12	4600—5,900 » ....................................................................	1,486	7,701,600	157,000

13	Summa för 3,100—5,900 kr.	5,218	21,479,800	598,150 j
14	Under 6,000 kr.: föreningar, utländska undersåtar m. fl.............	342	584,000	_
	6,000 kr...... .................................................	99	594,000 47,015,700	2) 500 i - \|
16	6,100 kr. och däröver ............................................................	2,636
17	Summa för landsbygden	81,004	157,668,200	13,081,900- i
	Städer (som varit föremål för utredning)
18	T. o. m. 900 kr......................................................................	13,183	10,756,900	3,696,950 j
19 20	1,000—1,100 » ..................................................................... 1,200—1,400 » .....................................................................	11,605 13,244	12.113.900 17.135.900	3,693,000 4,800,600
21	1,500—1,700 » .....................................................................	11,060	17,569,300	4,806,200
22	1,800—2,000 » ....................................................................	6,880	13,018,500	2,751,150
23	2,100—2,500 » .....................................................................	6,300	14.269,500	2,251.110
24	2,600-3,000 » .....................................................................	3,313	9,218,200	1,135,600
25	Summa för —3,000 kr.	b5,585	94,082,200	23,134,610
26 27 28 29	3.100— 3,600 kr...................................................................... 3,700-4.000 » ..................................................................... 4.100- 4,500 » ..................................................................... 4,600—5,900 » .....................................................................	2,247 \| 2,061 2,199	7,469,900 8,354,200 11,439,500	103,320 97,500 96,600
30	Summa för 3,100—5,900 kr.	6,507	27,263,600	297,420
31	Under 6,000 kr.: föreningar, utländska undersåtar m. fl.............	1,828	3,123,400	_
32		140	840,600 190,123,900	*) 4,100
33	6,100 kr. och däröver ............................................................	6,783
34	Summa för städerna	80,843	315,433,100	23,436,130
35	Summa för landsbygd och städer	161,847	473,101,300	36,518,030

*) Beräknade tal; avse såväl ordinarie barnavdrag enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt § 19
8) Såsom framgår av en jämförelse mellan avdragsbelopp och antal barn, »för vilka avdrag ägt rum», har
är berättigad till barnavdrag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Bil. 3.

för enskilda personer och med dem likställda av bestämmelserna i § 3 av författningssättning
att desamma tillämpats vid 1917 års inkomstskattetaxering.

5	6	7	«	» 1	10	77	12
		Avdrag enligt förslagets § 3	Uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt
Därav	Antal barn

barnavdrag,x) kr.	lör vilka av-drag ägt rum	Horn. 1 kr.	Mom. 2 kr.	Samma kr.	Faktiskt belopp, kr.	Enligt för-slaget § 3, kr.	Procentisk minskning
2,831,249	23,024	10,790,800	6,907,200	17,698,000	63,686.00	4,219.00	93.3 8	1
1,959,497	15,351	5,459,600	4,605,300	10,064,900	70,263.60	22,064.38	68.60	2
2,299,006	16 301	5,062,800	4,890,300	9,953,100	106,952.80	45,720.4 5	57.25	3
1,466,054	10,386	3,094,000	3,115,800	6,209,800	103,643.50	56,206.04	45.7 7	4
758,068	6,119	1,945,200	1,835,700	3,780,900	99,496.20	63,222.22	36.46	5
598,695	5,415	1,699,600	1,624,500	3,324,100	124,611.20	86,455.53	30.6 2	6
293,310	2,997	1,031,600	899,100	1.930.700	110,104,oo	83,905,76	23.7 9	7
10,205,879	79,593	29,083,600	23,877,900	52,961,500	678,757.30	361,793.38	46.70	8
231,100	2,286	385,800	685,800	1,071,600	111,821.40	96,692.40	13-53	9
210,0501	992 993	360,6001	297,600) 198,600/	856,800	142,711.00	129,560.00	9.22	10 11
157,000	1,562	297,200	312,400	609,600	165,981.20	156,024.oo	6.oo	12
598,150	5,833	1,043,600	1,494,400	2,538,0U0	420,513.60	382,276.40	9.09	13
		_	_		13,140.00	13,140.00	_	14
J) 500	*) 36	—	7,200	7,200	13,353.7 5	13,203.00	1.13	15
—	—	—	—	—	1,703,985.80	1,703,985.80	—	16
10,804,529	85,462	30,127,200	25,379,500	55,506,700	2,829,750.45	2,474,398.58	12.56	17
1,248,680	3,187	5,273,200	956,100	6,229,300	28,239.80	8,317.82	70-55	IS
1,322,310	3,508	4,642,000	1,052,400	5,694,400	50,525.40	24,292.86	51.92	19
1,928.623	5,701	5,297,600	1,710,300	7,007,900	98,682.4 0	58,048.18	41.18	20
2,321,901	6,657	4,424,000	1,997,100	6,421,100	127,454.00	86,639.ot	32.0 2	21
1,570,372	4,317	2,752,000	1.295.100	4,047,100	123,208.20	93,487.46	24.12	22
1,392,086	4,008	2,520,000	1,202,400	3,722,400	168,257.46	135,633.06	19.39	23
698,657	1.799	1,325,200	539,700	1,864,900	129,321.60	110,661.71	14.43	24
10,482,629	29,177	26,234,000	8,753,100	34,987,100	725,688.86	517,079.60	28.7 5	2 5
103,320	1,002	449,400	300,600	750,000	132,598.4 4	120,966.20	8.7 7	26
97,500 { 96,600	487) 487) 964	412,200 [ 439,800	146,100) 97.400/	655,700	165,134.00	153,970.00	6.7 6	27 28
193,800	633,600	249,543.80	237,729.» o	4.78	2 9
297,420	2,940	1,301,400	737,900	2,039,300	547,276.2 4	512,666.00	6.32	30
			_	_	102.737.2 5	102,737.25	—	P1
O o i-H	'') 57	—	11,400	11,400	18,841.00	18,643.50	1.05	3 2
—	—	—	—	—	7,808,830.60	7,808,830.60	—	3 3
10,784,149	32,174	27,535,400	9,502,400	37,037,800	9,203,373.95	8,959,956.0 5	2.64	34
21,588,678	117,636	57,662,600	34,881,900	92,544,500	12,033,124 40	11,434,355.68	4.08	35

inom. 2 som extra barnavdrag enligt förordningen den 30 mars 1917.

faktiskt inom inkomstgruppen 6,000 kr. avdrag ofta uteblivit, ehuru enligt iukomstskatteförordningen även denna grupp

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Bil. 4.

Tab. 3. Beräkning rörande verkningarna i avseende å den kommunala
beskattningen, om efterskänkning i enlighet med bestämmelserna i
förra delen av § 6 genomgående tillämpats vid 1917 års
bevillningstaxering.

Samhälle	Län	Beskatt- ningsbar inkomst faktisk, kr. x)	Om efie förra del< . gåenc Beskatt- ningsbar inkomst, kr.	rskänknin in av § 6 e tillämp Höjning munal Kr. per 100 kr. inkomst	g enligt genom- \| ats 2) av kom-skatten i X
Sundbybergs köping .....................	Stockholms	6,540,305	5,248,975	1.47	24.6 2
Älvkarleby socken ........................	Uppsala	8,052,673	6,203,940	1.37	29.85
Flens socken..............................	Södermanlands	1,517,097	1,200,944	1.05	26.25 \|
Flens municipulsamhälle ............	»	1.113,897	869,105	1.77	28.10
Västra Vingåkers........................	»	3,211,723	2,812,190	0.75	14.2 9
Vingåkers mnnicipalsamhälle .........	»	1,158 243	1,042,755	0.71	11.0 1
Barnarps socken .........................	Jönköpings	1,077,583	734,654	2.81	46.68
Huskvarna stad ...........................	»	5,946.358	3,867,466	3.02	53.78
Hällaryds socken...........................	Blekinge	237,344	182,734	4.63	29.87
Östra Nöbbelövs socken..................	Kristianstads	789,759	677,325	0.53	16.56
Färlövs socken.............................	»	862,774	801,484	0.53	7.63
Riseberga socken...........................	»	719,961	601,161	1.74	19.7 7
Skuber.-jö socken................... ...	Malmöhus	191,473	164,008	0.97	16.72
Norra Skrävlinge socken ...............	»	827,170	712,823	0.6 4	10.00
Teckomatorps municipalsamhfille......	»	754,262	654,963	0.7 6	15.20
Eslövs stad ..........................	»	5,210,869	4,485,471	1.01	16.2 9
Rolfstorps socken......... ...............	Hallands	99,800	90,187	1.71	10.6 9
Mollösunds socken ........................	Göteb och Bohus	511,488	361,407	1.18	41.40
Undenäs socken ..........................	Skaraborgs	822,405	678,797	1.32	21.19
Lidköpings stad ...........................		6,116,966	5,734,176	0.3 4	6.60
Tidabolms siad..............................	»	4,126,370	3,579,846	0.98	15.19
Boda socken .................................	Värmlands	139,968	115,422	2.05	21.27
Kristinehamns stad ........................		8,901,970	7,524,490	1.17	18.31
Hammars socken ...........................	Örebro	1,562,461	1,200.292	2.29	30.13
Ljusnarsbergs socken .....................	»	8,089,443	6,669,8-3	1.06	21.3 7 j
Västerlövsta socken........................	Västmanlands	893,458	737,810	2.43	21.13
Heby municipalsamhälle..................	»	474,451	397,390	2.3 5	19.42 I
Arboga stad .................................	x>	3,285,358	2,605,844	1.93	26.08
Avesta köping ..............................	Kopparbergs	4,078.002	3,092,066	2.1 7	31.91 1
Boda socken .................................	245,270	206,016	1.76	19.01 1
Hedemora stad .............................	»	2,037,865	1,737,021	0.9 7	17.3 2 \|
Söderhamns stad ...........................	Gävleborgs	8,760,030	7,209,390	1.94	21.56
Bergsjö socken..............................	V ästernorrl ands	•V 71,897	3,172,717	1.32	22.00
Alby mnnicipalsamhälle..................	»	2.429,010	2,129,130	0.88	14.06
Själevads socken...........................	»	2,959,894	2,474,084	1.41	19.58 1
Nordmalings socken.......................	Västerbottens	1,869,402	1,565,613	0.8 5	19.3 2 \|
Bureå socken.................................	»	2,534,934	2,307,195	0.69	9.86 1
Råneå socken ..............................	Norrbottens	803,250	592,620	4.80	35.56 1
Karl Gustavs socken .....................	»	315,224	222,114	4.28	41.96
Piteå siad ....................................	»	1,353,300	1,118,390	1.46	21.01 [

*) Om barnavdrag enligt 1917 års förordning ej tillämpats.
-) Inklusive municipalskatt

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1919.