Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1966 (Proposition 1966:95)

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1966

Nr 95

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa utbildningsfrågor
inom teaterns, filmens, televisionens och radions
områden; given Stockholms slott den 11 mars 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att principbeslut fattas om att upprätta en utbildningsinstitution
för vissa yrkesgrupper inom teaterns, filmens, televisionens och
radions områden. De grupper som skall utbildas inom institutionen är bl. a.
regissörer, konstnärliga producenter inom television och radio, scendekoratörer,
filmarkitekter, maskörer, filmfotografer och ljudtekniker. Förslaget förutsätter
att den filmskola som Svenska filminstitutet bedriver uppgår i den nya institutionen.
Utbildningen skall i stor utsträckning bygga på övningsproduktion
med deltagande av samtliga elevgrupper. Den skall ge en allsidig orientering
om den konstnärliga gestaltningen inom teater, film, television och radio. Institutionen
föreslås få egna produktionsresurser i fråga om personal samt lokaler
i form av teater, film-, televisions- och radiostudior. Den beräknas kunna bli
inrymd i den byggnad som Svenska filminstitutet planerar att uppföra i Stockholm.
Utbildningen beräknas kunna börja tidigast hösten 1968.

Förslag läggs också fram om den musikdramatiska utbildningen vid statens
skolor för scenisk utbildning. Det föreslås att de nu försöksvis anordnade musikdramatiska
linjerna vid skolorna i Göteborg och Malmö fr. o. m. budgetåret
1967/68 blir permanenta delar av skolornas organisation. Samtidigt skall enligt
förslaget vid skolan i Stockholm tillkomma en musikdramatisk linje med särskild
inriktning på utbildning av operaartister. Denna ersätter den nu till musikhögskolan
förlagda operaklassen. Den nya organisationen av utbildningen i
Stockholm medför avsevärt förstärkta resurser för undervisningen i både sceniska
och musikaliska ämnen.

1 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1066. 1 sand. Nr 96

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa utbildningsfrågor inom
teaterns, filmens, televisionens och radions områden och anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

1. Inledning

Utredningen rörande utbildningen inom teaterns, filmens, radions och televisionens
områden m. m., som tillsattes år 1963 (ledamöter borgmästaren Sven
Lutteman, ordf., professorn Gösta M. Bergman, fil. lic. Bertil Lauritzen, ombudsmannen
Rolf Rembe, fil. dr Stig Torsslow, tekniske direktören, f. d. professorn
Lennart Uhlin till den 4 oktober 1965, utbildningschefen Håkan Unsgaard och
avdelningsdirektören Nils Arne Rosén från den 4 oktober 1965; direktiv se 1963
års riksdagsberättelse s. 295) har den 31 december 1965 avlämnat betänkandet
»Utbildning av regissörer m. f 1.» (Stencil E 1965:9).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet
efter hörande av humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet,
teater- och orkesterrådet, Akademien för de fria konsterna, konstfackskolan,
Kungl. teaterns AB, Kungl. dramatiska teaterns AB, Sveriges radio AB, Stiftelsen
Svenska filminstitutet, Riksteatern, Stockholms stadsteater AB, AB Göteborgs
teater, Föreningen Malmö stadsteater u. p. a., Svenska teaterförbundet,
Sveriges dramatikerförbund, Teatrarnas riksförbund, Svenska ITI-rådet —
Svensk teaterunion och Svenska sektionen av Nordiska film- och TV-unionen.

Teaterns utbildningsråd har åren 1963 och 1964 framlagt förslag om anordnande
av provisorisk utbildning av regissörer och scendekoratörer. Vidare har
statens skola för scenisk utbildning i Stockholm år 1964 lagt fram ett förslag om
anordnande av provisorisk regissörsutbildning vid Dramatiska teatern. Teateroch
orkesterrådet har yttrat sig över dessa förslag och samtidigt lagt fram ett
eget förslag om provisorisk regissörs- och dekoratörsutbildning.

Nordiska rådet har i rekommendation 1963: 21 uppmanat regeringarna i de
nordiska länderna att påskynda utredningsarbetet om en grundläggande utbildning
på nationell basis av personal inom teater, film, radio och television. I utredningsarbetet
borde möjligheten att välja nordiska lösningar vad beträffar
vidareutbildningen beaktas. I avvaktan på mera långsiktiga lösningar borde
kurser arrangeras för bl. a. verksamma regissörer och annan konstnärlig och teknisk
personal på dessa områden.

Genom beslut den 31 maj 1963 uppdrog Kungl. Maj:t åt en särskilt tillkallad
utredningsman (fil. lic. Åke Meyerson) att i samråd med Teaterns utbildningsråd
närmare överväga organisationen av en statlig scenisk utbildning i Stockholm
och därmed sammanhängande frågor. På grundval av de i utredningsmannens
betänkande »Statens skolor för scenisk utbildning» (Stencil E 1963) framlagda
förslagen beslutade statsmakterna år 1964 (prop. 1964:66, SU 115,
rskr 250) om de närmare riktlinjerna för organisationen och utformningen av
skådespelarutbildningen. Beslutet innebär bl. a. att utbildningen skall vara treårig
och att det fr. o. m. budgetåret 1964/65 inrättades tre statliga läroanstalter,

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 95

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

en i Stockholm, en i Göteborg och en i Malmö, var och en med en årlig intagning
av tills vidare 15 elever. Vid skolan i Stockholm meddelas endast dramatisk
undervisning, medan vid skolorna i Göteborg och Malmö försöksvis anordnas
utbildning även av lyrisk-dramatiska artister. Kungl. Maj:t har den 29 juni

1964 fastställt provisoriska bestämmelser för de tre skolorna. Enligt dessa har
teater- och orkesterrådet överinseendet över skolorna, medan ledningen av varje
skola utövas av en särskild styrelse och av rektor.

I prop. 1964:66 förutsattes att frågorna om den sceniska förutbildningen,
intagningsproceduren vid scenskolorna, den musikdramatiska utbildningen och
efterutbildningen av skådespelare skulle utredas ytterligare. Den genom beslut
den 31 maj 1963 särskilt tillkallade utredningsmannen har den 26 november

1965 avgivit betänkandet »Statens skolor för scenisk utbildning
2» (Stencil E 1965). I en särskild till betänkandet fogad skrivelse har
Teaterns utbildningsråd anslutit sig till de i förslaget framförda synpunkterna.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av skolöverstyrelsen
efter hörande av skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län samt
länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands, Älvsborgs och Skaraborgs län, Musikaliska
akademiens styrelse, teater- och orkesterrådet efter hörande av statens
skolor för scenisk utbildning, Sveriges radio AB, Kungl. teaterns AB, Svenska
stadsförbundet, Uppsala stad, Norrköpings stad och Borås stad. Svenska sångoch
talpedagogförbundet, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening och De
svenska musikpedagogförbundens samarbetskommitté har inkommit med skrivelser
i ärendet.

Teater- och orkesterrådet har i november 1965 överlämnat en promemoria om
utbildningsbehovet av sceniska artister fram till 1974/75. Rådet har inhämtat
yttranden över promemorian från berörda myndigheter och organisationer.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 95 år 1966

2. Utbildning av regissörer, producenter, scendekoratörer och

maskörer

2.1. Nuläge

Genom ett år 1963 ingånget avtal mellan staten och filmbranschen bildades
stiftelsen Svenska filminstitutet som bl. a. har till uppgift att bedriva utbildningsverksamhet
inom filmens område. Vid institutets filmskola anordnas f. n.
en tvåårig utbildning för högst fyra elever i regi, tre i foto, tre i ljudteknik
och två i inspelningsledning. Utbildningen började höstterminen 1964. Den första
elevkullen har således ännu inte lämnat filmskolan.

Vid teaterhistoriska institutionen vid Stockholms universitet finns en alternativ
utformning av kursen för tre betyg i teaterhistoria, som är tillrättalagd
för studerande, inriktade på att söka anställning inom teater, film, radio och
television. Undervisningen omfattar bl. a. nutida teaterproblem, teaterns organisationsformer
och den moderna teaterns tekniska resurser. Trebetygsuppsatsen
i ämnet kan bytas ut mot övningsuppgift av scenisk karaktär.

Inom avdelningen för dekorativ målning vid konstfackskolan har sedan några
år bedrivits undervisning i teaterdekoration. Den omfattar såväl teoretiska som
praktiska ämnen. Vid konsthögskolan har utförts enstaka uppgifter i teaterdekor.

Sveriges radio bedriver en omfattande utbildningsverksamhet för sina anställda,
bl. a. för blivande TV-producenter.

Utöver dessa utbildningsmöjligheter ordnas dessutom kursverksamhet på nordisk
basis, bl. a. de av Nordiska teaterunionen årligen organiserade s. k. Vasaseminariema
för unga regissörer. Till dessa seminarier, som pågår ca två veckor,
inbjuds som föreläsare internationellt uppmärksammade regissörer, forskare och
teaterpedagoger.

2.2. Utredningen

2.2.1. Utbildningsbehovet

Enligt direktiven för utredningen för utbildningen inom teaterns, filmens,
radions och televisionens områden m. m. skulle den göra en inventering av
utbildningsbehovet av yrkesutövare inom de berörda områdena.

Utredningen gör en uppdelning mellan yrken som är övervägande tekniska
och andra som visserligen innehåller tekniska moment men som domineras av
konstnärligt-kreativ formgivning. Ytterligare andra yrken innesluter en jämn
fördelning mellan kreativa och tekniska moment. För den första gruppen finns
det enligt utredningens bedömning tillfredsställande utbildningsmöjligheter
inom yrkesskolor. Utredningen begränsar därför sin analys av utbildningsbeho -

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

vet till sådana yrken inom de två andra grupperna för vilka utbildningsfrågorna
inte lösts eller inte heller aktualiserats genom andra utredningar. Från
denna utgångspunkt tar utredningen till närmare glanskning upp utbildningsbehovet
för följande yrkesgrupper, nämligen regissörer, konstnärliga radio- och
TV-producenter, scendekoratörer (filmarkitekter), niaskörer, filmfotografer och
filmklippare.

Allmänt understryker utredningen svårigheten att göra någon tillförlitlig bedömning
av utbildningsbehovet för de berörda yrkena. Detta beror på att
grupperna är små och till förhållandevis stor del består av tillfälligt engagerade.
Till detta kommer svårigheten att mer preciserat kunna säga något om den
ökning av utbildningsbehovet som följer av en beräknad utbyggnad av verksamheten.
En annan grundläggande svårighet är att syftet med att skapa nya
utbildningsvägar inte bara är att tillgodose det kvantitativa behovet utan också
att höja kvaliteten.

Vid beräkningen av utbildningsbehovet är det enligt de sakkunnigas mening
också nödvändigt att tänka på att rekrytering till dessa yrken alltid måste
kunna ske på annat sätt än efter genomgång av en reguljär utbildning. Det är
vidare, även om intagningen görs med största omsorg, inte rimligt att räkna med
att alla som gått igenom utbildningen kommer att visa den talang som är det
oeftergivliga villkoret för framgång inom de aktuella yrkena.

Det totala antalet verksamma regissörer i landet uppskattar utredningen
till ca 90. Genomsnittligt beräknas en regissör vara verksam i 30 år. Det
årliga rekryteringsbehovet kan med dessa utgångspunkter uppskattas till ca
tre. Härtill kommer det utbildningsbehov som beror på sådana faktorer som
förväntad expansion, övergång till annan verksamhet m. m.

Inom radio och television är det svårt att precisera gränserna mellan uppgifterna
för regissörer och s. k. konstnärliga producenter. Det beräknas
att det år 1965 inom Sveriges radio fanns ca 30 heltidsanställda konstnärliga
producenter. Om radioutredningens s. k. mittenalternativ i fråga om
sändningstid genomförs, skulle det enligt utredningens bedömning leda till en
fördubbling av ifrågavarande personal under den närmaste tioårsperioden.

Antalet dekoratörer med fast anställning inom teatern uppskattas till
ca 20, vartill kommer ett 40-tal, som mer tillfälligt anlitas för iscensättningar.
Inom Sveriges radio finns vidare drygt ett tiotal heltidsanställda dekoratörer
och inom filmen uppgår antalet heltidsanställda filmarkitekter till ca fem. Efterfrågan
på dekoratörer, särskilt för televisionens räkning, är stor.

Ett tiotal maskörer är sysselsatta inom teatern. Efterfrågan är större än
tillgången, varför bara för teaterns räkning behovet beräknas bli fördubblat under
de närmaste fem åren. Även inom Sveriges radio beräknas efterfrågan på
maskörer komma att stiga.

I fråga om film fotografer och f i 1 m k 1 i p p a r e konstaterar utredningen
att behovet kan beräknas öka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

Utredningen anser att utbildningsbehovet för de berörda yrkesgrupperna inte
kan bestämmas mera exakt. Om hänsyn tas även till den begränsning som
beror på lokalmässiga och tekniska förhallanden vid den av de sakkunniga föreslagna
utbildningsinstitutionen, bör utbildningskapaciteten motsvara en årlig
intagning av 6—7 regielever, 5—6 producentelever, 5—6 dekoratörselever och
4—5 maskörselever. Detta motsvarar enligt utredningens uppfattning inte helt
arbetsmarknadens behov. En större utbildningskapacitet skulle dock, som
framgår av det följande, leda till avsevärt ökade kostnader.

2.2.2. Utbildningens organisation och ledning

I direktiven till utredningen förutsattes att de sakkunniga skulle pröva vilka
delar av utbildningen för de berörda yrkesgrupperna som skulle förläggas till en
särskild utbildningsanstalt och vilka som eventuellt borde tillgodoses i annan
form.

De sakkunniga förordar att ett ur organisatorisk synpunkt självständigt institut,
förslagsvis kallat institutet för de dramatiska konstarterna, upprättas med
olika utbildningsvägar för regielever, producentelever, scendekoratörs-(filmarkitekt-)elever
och maskörselever.

Utredningen räknar med att viss utbildning även i fortsättningen skall vara
förlagd utanför det föreslagna institutet. De statliga scenskolorna berörs inte
av förslaget på annat sätt än att institutet skall ha visst samarbete med dem.
Filmskolan skall fortsätta sin verksamhet som självständig organisatorisk
enhet, även om en lokalmässig och organisatorisk samordning bör ske. Utredningen
föreslår att den nuvarande utbildningen av teaterdekoratörer vid konstfackskolan
byggs ut till en självständig utbildningslinje inom skolan. Slutligen
föreslår de sakkunniga att utbildning av perukmakare förläggs till yrkesskolor.

De sakkunniga redovisar flera skäl för att samordna utbildningen för de
konstnärligt-kreativa yrkesgrupperna. En grundtanke i förslaget är sålunda att
alla bör få en utbildningi som omfattar produktionstekniken inom samtliga
media, dvs. teater, film, radio och television. De olika yrkesgrupperna bör vidare
enligt de sakkunnigas mening ges en sådan orientering om olika media att de
effektivt kan utnyttja både deras särart och möjligheter till samspel. I undervisningen
bör vidare de praktiska övningarna i produktion spela en central roll.
Karakteristiskt för samtliga media är behovet av gemensamma insatser av
många kreativa krafter. Det är därför också från denna, synpunkt lämpligt
att kombinera utbildningen för samtliga yrkesgrupper med kreativ inriktning.

Mot denna allmänna bakgrund i fråga om inriktningen av utbildningen finns
det enligt utredningens mening två huvudalternativ för organiserandet av utbildningen,
nämligen å ena sidan eu decentraliserad utbildning knuten till
existerande produktionsenheter för olika media och a andra sidan en institutionellt
sammanhållen utbildning. Utredningen har undersökt det förstnämnda
alternativet och funnit att existerande produktionsresurser vid teatrar, film -

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1966

och TV-ateljéer samt radiostudior är sa hårt ansträngda av den ordinarie verksamheten,
att de inte kan friställas i den utsträckning som krävs för att möjliggöra
en ordnad studiegång. Även om detta alternativ i och för sig är tänkbart,
anses det bli förbundet med sadana kostnader att det framstår som orealistiskt.
Utredningen förordar därför att utbildningen förläggs till ett särskilt
institut med särskilda produktionsapparater för samtliga fyra media. Institutet
bör förfoga över lokaler, teknisk utrustning samt personal som skall svara för
olika produktionsfunktioner.

Utredningen föreslår att institutet far en självständig ställning med egen stvlelse.
Denna bör enligt förslaget ha sju ledamöter, varav ordförande och fem
ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t. Det förutsätts att Stockholms universitet.
Svenska filminstitutet, Svenska teaterförbundet, Sveriges radio och Teatrarnas
riksförbund skall föreslå en ledamot vardera. Institutets rektor föreslås bli
självskriven ledamot av styrelsen.

Under styrelsen bör verksamheten ledas av en rektor som skall svara för den
konstnärliga och pedagogiska ledningen. Det administrativa och ekonomiska
ansvaret bör däremot läggas på en administrativ direktör. Under rektor och
diiektör svarar en studierektor och produktionschef för den direkta planeringen
och ledningen av institutets praktiska verksamhet.

2.2.3. ZJtbildningsvägar

^ id institutet bör enligt utredningens förslag finnas utbildningsvägar för regielever,
producentelever, dekoratörs-(filmarkitekt-)elever och maskörselever.
Utredningen lägger i sitt betänkande också fram förslag om hur en till konstfackskolan
förlagd grundläggande dekoratörsutbildning bör läggas upp.

Institutets elevantal blir enligt utredningens mening helt beroende av det
lokalprogram som utredningen lägger fram och kan inte utan avsevärda merkostnader
ökas för att medge ett större intag. Lokalprogrammet möjliggör en
utbildningsverksamhet som motsvarar en årlig intagning av 6—7 regielever,
5—6 producentelever, 5—6 dekoratörselever och 4—5 maskörselever.

För att tas in vid regissörsutbildningen bör i fråga om teoretiska
meriter inte krävas mer av den blivande eleven än att han genomgått ett
gymnasium eller har motsvarande kunskaper. Utredningen räknar dock med att
manga sökande kommer att ha gatt igenom scenskola eller bedrivit akademiska
studier. Sökande bör kunna dokumentera sin konstnärliga talang bl. a. genom
att förete förslag till iscensättning och utföra iscensättningsprov.

Utbildningen föreslås omfatta sammanlagt tre år, varav de tre första terminerna
utgör en propedeutisk del. Under denna skall utbildningsverksamheten i
huvudsak omfatta övning i olika medias produktionsteknik, övningsproduktion
av mindre format, grundläggande scenisk utbildning och undervisning i vissa
teoretiska ämnen. Under den fjärde terminen ges varje elev möjlighet att göra
en iscensättning och dessutom tjänstgöra som regiassistent utanför institutet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1966

Det tredje året ägnas åt iscensättningar för olika media, laboratorieövningar i
produktionsteknik och seminarieövningar.

Utredningen anser att det bör öppnas en möjlighet för den elev som gått igenom
den propedeutiska delen av utbildningen att ga över till filmskolans tvååriga
regilinje.

För intagning till utbildningen för konstnärliga producenter
föreslås samma regler gälla som för regissörsutbildningen. Den propedeutiska
delen av utbildningen föreslås bli gemensam. Producentutbildningen
föreslås bli tvåårig. Den termin av utbildningen som återstår efter den propedeutiska
delen skall ägnas åt dels seminarieövningar dels en åtta veckors högre
producentkurs med produktion av radio- och TY -program av olika slag.

De sakkunniga lägger fram förslag om tva olika utbildnings v ägai
för scendekoratörer (film arkitekter). Den ena förläggs till
konstfackskolan och kombineras med ett års praktik vid olika teatrar. Den
andra inordnas direkt i institutets verksamhet. Den förstnämnda utbildningen
är att betrakta som konstnärlig grundutbildning och föreslås bli treårig, inberäknat
praktikåret. Den till institutet förlagda utbildningsvägen, som skall vara
ettårig, avses öppna en möjlighet även för etablerade konstnärer att fa en utbildning
i teater- och TV-dekor samt filmarkitektur. Den skall ge en inblick i
olika medias produktionsteknik och i framställning av färdiga arbetsresultat i
en professionell miljö.

Inga bestämda villkor bör ställas i fråga om skolunderbyggnad för tillträde
till dekoratörsutbildning. Beträffande båda vägarna föreslås gälla att lämpligheten
skall styrkas genom redovisning av exempelvis förslag till dekor. Utredningen
utgår från att vissa sökande till institutets dekoratörsutbildning hai
genomgått grundutbildningen vid konstfackskolan. Detta skall dock inte vara
något villkor.

Utbildningen av maskörer föreslås bli tvåårig. Inga krav på
särskilda förkunskaper skall ställas för tillträde till utbildningen men sökande
skall genomgå lämplighetsprov. Utbildningen innefattar såväl teoretiska som
praktiska ämnen. Under sista terminen bör examensarbete utföras i form av
inaskeringsarbcte för en eller två av iscensättningarna vid institutet.

De sakkunniga föreslår att kurser för dramatiker, dramaturger, manuskriptförfattare,
inspicienter in. fl. anordnas inom institutet.

2.2.^. Personalbehov, lokaler och kostnadsberäkningar

Personalbehovet har av de sakkunniga beräknats med hänsyn till
de funktioner som skall tillgodoses för att varje regielev skall kunna utföra egna
iscensättningar. Yl ed denna utgångspunkt erfordras fem skådespelare (genomsnittligt
antal årsarbetstagare), teknisk chef för teatern, teknisk chef för radiooeh
TV-studior, dekoratör, maskör, filmfotograf, ljudtekniker, TV-tekniker,
belysningsmästare, filmklippare, två elektriker, målare, snickare, fyra scentek -

10 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1966

niker, projektionist och chaufför. Större delen av denna personal skall fungera
både som lärare och som handledare i den praktiska verksamheten. Det förutsätts
att för v issa ämnen skall finnas huvudlärare. I relativt stor utsträckning
kommer dessutom timlärare att fa anlitas. Som angivits i det föregående skall
i ledningen för institutets verksamhet finnas en rektor, en direktör och en studierektor.
Härtill kommer viss kanslipersonal.

En grundläggande förutsättning för genomförande av utredningens förslag om
att inrätta ett institut är att lokalfrågan löses på sådant sätt att institutet
pa en plats får tillgång till alla de produktions- och undervisningslokaler som
erfordras. Totalt behövs för institutets verksamhet ca 3 000 m2 effektiv rumsyta.
De sakkunniga räknar med att det skall bli möjligt att inrymma lokaler för
institutet i den byggnad pa Gärdet i Stockholm, som Svenska filminstitutet
planerai uppföra och som bl. a. skall inrymma filmskolan. Genom att vissa lokaler
som erfordras för institutets verksamhet skulle kunna utnyttjas gemensamt
med filmskolan, kan en förläggning av det föreslagna institutet till samma byggnad
som filmskolan leda till en avsevärd besparing av utrymmen. De sakkunniga
uppskattar att det beräknade totala lokalbehovet för institutet härigenom
kan reduceras med en tredjedel eller ca 1 000 m2. En lokalmässig samordning
medför dessutom besparingar på personalsidan.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar leder till att driftkostnaderna
för ett fullt utbyggt institut, exklusive hyreskostnader, skulle uppgå till
1515 000 kr. Härav utgör 300 000 kr. produktionskostnader och beloppet i
övrigt löner, arvoden och omkostnader. Hyreskostnaden beräknar de sakkunniga
till ca 500 000 kr. Härtill kommer engångskostnader om sammanlagt 3 115 000
kr. för anskaffande av studioapparatur, utrustning, böcker m. m.

2.3. Remissyttrandena

Remissinstanserna uttrycker i allmänhet tillfredsställelse över den framlagda
utredningen. Man betonar att det här rör sig om eftersatta utbildningsbehov.
En utbildning enligt de föreslagna riktlinjerna anses medföra en avsevärd kvalitetsförbättring
av stor betydelse. Även om invändningar riktats mot det framlagda
utredningsförslaget på vissa enskilda punkter, anser man i allmänhet att
utredningen bör kunna ligga till grund för ett principbeslut om upprättande avett
institut. Endast universitetskamlersämbetet yttrar sig i avstyrkande riktning.
Ämbetet anser nämligen inte att utredningen tillräckligt undersökt möjligheterna
till samordning med redan existerande utbildningsinstitutioner.

2.3.1. V tbildningsbehovet

Svårigheterna att närmare beräkna utbildningsbehovet betonas i många
yttranden. Teater- och orkesterradet anser att utredningens undersökningar är
summariska och att bl. a. de framtida utbyggnadsplanerna på olika områden

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1966

borde ha studerats närmare. Svenska filminstitutet understryker däremot svårigheten
att göra vanliga beräkningar av utbildningsbehovet för en sådan utbildningskategori
som regissörer. Det anses inte realistiskt att räkna med att alla
stannar kvar i sitt yrke under hela sin verksamhetstid. Enligt Malmö stadsteater
bygger utredningen på mycket vaga prognoser i fråga om utbildningsbehovet.
Teatern anser dock att det är angeläget att slå fast att syftet med
institutet inte är att tillfredsställa ett ökat kvantitativt behov utan i stället
att höja kvaliteten hos de berörda yrkesgrupperna.

Sveriges radio, som uppskattar sitt nyrekryteringsbehov av ljudradio- och
TV-producenter till 40—50 per år fr. o. m. år 1970, understryker att en väsentlig
del av producentutbildningen även i fortsättningen måste förläggas till det
egna företaget.

Arbetsmarknadsstyrelsen betonar att det till yrken av den typ som det här är
fråga om alltid finns en rekrytering utanför de grupper som utbildats för yrket
i fråga. Styrelsen finner det väsentligt att detta förhållande tillräckligt beaktas
vid dimensioneringen av utbildningen, så att man inte riskerar att utbilda fler
än som kan placeras på arbetsmarknaden. Även i andra yttranden betonas att
en viss försiktighet bör iakttas i fråga om intagningen vid institutet — åtminstone
under inledningsskedet. Svenska filminstitutet anser dock att intagningen
vid institutet i framtiden kan tänkas bli avsevärt större än som angivits
i utredningen. En faktor som särskilt komplicerar beräkningen av den lämpliga
intagningen är enligt institutets mening, att man vid institutioner av detta slag
alltid måste räkna med en viss avgång från utbildningen, innan den avslutats.

Även om man i allmänhet inte anser att utredningen kvantitativt underskattat
utbildningsbehovet framhåller många remissinstanser behovet av utbildning
för personalkategorier, som inte berörs av förslaget. Dramatiska teatern
anser sålunda att utredningen hade bort behandla också teaterteknikernas utbildningsproblem.
Teater- och orkesterrådet efterlyser utbildning för teaterpedagoger.

2.3.2. Den organisatoriska lösningen

Remissinstanserna accepterar — med något undantag — utredningsförslaget
om att föra samman utbildningen för de aktuella yrkeskategorierna inom ett
gemensamt institut. Man är tillfredsställd med de möjligheter som kommer att
bjudas för övningsproduktion i samtliga media. Likaledes anses det värdefullt
med samverkan mellan olika elevkategorier i en gemensam övningsproduktion.
Endast konstfackskolan är kritisk mot institutstanken och ifrågasätter om det
inte är lämpligare att anknyta de olika yrkesgruppernas utbildning till andra
närliggande yrkesgruppers.

Statskontoret, Svenska filminstitutet, Sveriges radio och universitetskanslersämbetet
tar upp frågan om samverkan med filminstitutets filmskola. Statskontoret
konstaterar att det både vid filmskolan och vid det föreslagna

1** — Iiihang till riksdagens ''protokoll 1966. 1 saml. Nr 95

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

institutet är fråga om en på praktisk verksamhet grundad utbildning av
regissörer och producenter och att utredningen förutsatt en lokalmässig anknytning.
Statskontoret anser det mot denna bakgrund naturligt, att de båda
institutionerna ställs under gemensam ledning. Sveriges radio finner att det
hade varit konsekvent att den redan etablerade undervisningen vid filmskolan
fått bilda stommen i ett utbyggt institut för samtliga medier. Mot bakgrund
av vad som anförts i utredningsdirektiven om att målsättningen bör vara att
inom de här berörda områdena skapa ett fullständigt och sammanhängande
mönster för utbildningen finner Svenska filminstitutet det förvånande att utredningen
inte aktualiserat frågan om relationerna mellan det föreslagna institutet
och Svenska filminstitutet. Institutet anser det orimligt att en verksamhet av
den art utredningen föreslagit, som dessutom föreslås bli inrymd i gemensamma
lokaler med filmskolan och som delvis får gemensam personal och teknisk utrustning,
skall vara splittrad på två skilda företagsformer under två olika
huvudmän. Institutet anser det självklart att en sammanslagning skulle medföra
betydande fördelar både ur pedagogisk, administrativ och ekonomisk synpunkt.
Filminstitutet förordar därför att filmskolan inordnas i det nya institutet.
Enligt det avtal som ar 1963 slöts mellan staten och den svenska filmbranschen
åligger det filminstitutet att använda viss del av sina inkomster för bl. a. artistisk
och teknisk yrkesutbildning, undervisning och forskning inom filmens område.
Filminstitutet utgår därför från att det även i framtiden så långt möjligt
skall lämna ekonomiska bidrag till filmutbildningen inom det föreslagna institutet.

Statskontoret är kritiskt mot att »icke konstnärliga» producenter inom Sveriges
radio liksom vissa tekniskt inriktade yrkesgrupper ej inkluderats i den
föreslagna nya utbildningsorganisationen. Statskontoret föreslår att all sådan
utbildning förläggs till det nya institutet.

I många yttranden berörs frågan om möjligheterna till nordiskt samarbete
inom det aktuella området. Universitetskansler sämbetet anser att förutsättningarna
för gemensamma nordiska lösningar hade bort prövas. Sveriges radio
finner, att de nordiska regissörsseminarier som avhållits är ett utryck för att
utbildningsproblemet inom området är likartat i hela Norden och att det, med
undantag för de språksvårigheter som kan missgynna vissa finska deltagare,
knappast finns några principiella skiljaktigheter att åberopa gentemot tanken
på ett nordiskt institut. Svenska sektionen av Nordiska film- och TV-unionen
erinrar om Nordiska rådets rekommendation enligt vilken det i första hand
skulle ankomma på varje enskilt land att ordna elementär undervisning för de
yrkeskategorier som berörs i betänkandet. Sektionen är av den uppfattningen
att undervisningen vid det föreslagna institutet i viss utsträckning kommer att
bedrivas på ett högre stadium. Den anser det därför realistiskt att räkna med
att elever från de övriga nordiska länderna kommer att söka sig till det svenska
institutet. Man bör därför från början räkna med ett nordiskt inslag i elevkåren.
Teater- och orkesterrådet anser att just institutstanken bör kunna väsentligt
underlätta ett nordiskt samarbete på området.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 95 år 1966

Teatrarnas riksförbund kritiserar förslaget om att institutet skall ha egen styrelse
och anser att både ekonomiska och pedagogiska skäl talar för att samtliga
institutioner på teaterutbildningens område i Stockholm ställs under en gemensam
ledning. Härigenom skulle en dubblering av undervisningen i vissa ämnen
kunna undanröjas. Vidare skulle fasta lärarbefattningar med undervisningsskyldighet
vid mer än en institution kunna inrättas och dyrbara produktionsresurser
utnyttjas mer rationellt.

Den organisatoriska lösningen för dekoratörsutbildningen kritiseras av bl. a.
Dramatiska teatern. Den treåriga utbildningslinje, som utredningen föreslår
skall knytas till konstfackskolan, bör enligt teatern i stället ledas av det föreslagna
institutet, även om undervisningen till största delen förläggs till konstfackskolan.
Även Svenska teaterförbundet är av samma uppfattning. Konstakademien
betonar vikten av ett samarbete mellan det föreslagna institutet och
konsthögskolan. Konstfackskolan anser att de sakkunniga felbedömt skolans
utbildning, då de föreslagit att endast den treåriga grundläggande utbildningen
skall förläggas dit. Skolan finner det orimligt att ha en högre utbildning vid
institutet ovanpå den treåriga utbildningen. Konstfackskolans organisation och
utbildning utreds f. n. Frågan om hur dekora törsutbildningen lämpligen skall
organiseras tas upp i det sammanhanget.

2.3.3. Utbildningsvägar och undervisning

Uppdelningen på olika utbildningsvägar för regissörer, producenter,
dekoratörer och maskörer accepteras allmänt av remissinstanserna. Vikten av
en intim samverkan mellan utbildningslinjerna betonas dock på flera håll. En
viss tveksamhet finns i några remissvar beträffande uppläggningen av dekoratörsutbildningen
med två olika utbildningsvägar. Malmö stadsteater anser detta
vara en olycklig kompromiss. Samtliga dekoratörselever borde enligt teaterns
uppfattning ges möjlighet att ingå i de team som skall bildas av institutets elever.
Svenska teaterförbundet anser att den föreslagna grundutbildningen vid
konstfackskolan närmast borde avse dekorationsmålare och framhåller, liksom
Konstakademien, att den enligt utredningsförslaget till institutet knutna dekoratörsutbildningen
bör vara minst tvåårig. Enligt konstfackskolan bör all dekoratörsutbildning
förläggas till den institutionen.

Dramatiska teatern finner det olyckligt att utbildningen av maskörer och
perukmakare skilts åt. För teaterns del anses en sådan uppdelning direkt
ogynnsam. Teatern förordar en närmare samordning mellan maskörs- och perukmakarutbildningen.
Förutom de av utredningen föreslagna linjerna bör institutet
enligt teaterns uppfattning dessutom innehålla avdelningar för dramaturgi,
dramaforskning, upplysnings- och propagandaverksamhet, publikforskning och
information.

Utredningen har föreslagit att utbildningen av bl. a. dramatiker och inspicienter
bör förläggas till institutet. Teater- och orkesterrådet anser att den ifråga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

satta kursverksamheten för inspicienter utgör ett absolut minimum. Teatrarnas
riksförbund föreslår att denna kursverksamhet utvidgas till en särskild teateroch
TV-teknisk linje. Sveriges dramatikerförbund betvivlar att det är lämpligt
att till institutet förlägga kritiker- och dramatikerutbildning. Förbundet finner
det mer meningsfullt att förlägga sådan utbildning till universiteten.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser inte de av utredningen föreslagna inträdesvillkoren
vara konsekventa. Enligt styrelsens uppfattning bör över
huvud taget inte några villkor i fråga om utbildning och ålder ställas upp.

I fråga om utbildningens uppläggning betonar många remissinstanser
vikten av att inte i förväg låsa utbildningen genom alltför fixerade
utbildningsplaner. Svenska filminstitutet understryker att styrelsen för det
föreslagna institutet bör få möjlighet att låta undervisningsplanen påverkas av
de erfarenheter som verksamheten ger. Även teater- och orkesterrådet anser att
en viss bundenhet karakteriserar utredningens förslag till undervisningsplaner.
Rådet anser att det är väsentligt att undervisningen blir så elastisk att eleverna
på detta kvalificerade stadium inte stängs in i stela scheman utan får möjligheter
att själva påverka sin utbildning.

Kungl. teatern anser att de speciella utbildningskrav, som måste ställas i musikdramatiska
sammanhang endast ytligt berörts i utredningen.

Sveriges radio finner den teoretiska delen av den planerade undervisningen
för regissörer överdimensionerad i förhållande till den föreslagna utbildningstiden
om tre år.

Utredningen har föreslagit att regieleverna i sin övningsproduktion i viss utsträckning
skall kunna utnyttja elever vid scenskolorna. Stockholms stadsteater
finner att ett sådant samarbete emellan skådespelarelever och regielever skulle
kunna bli ödesdigert, särskilt som eleverna i tredje årskursen, dvs. i slutet av
sin utbildning, är i behov av bästa tänkbara ledning. Även Svenska teaterförbundet
anser att stor försiktighet bör iakttas i fråga om att utnyttja scenskolornas
elever för uppgifter som inte inryms i skolornas egen utbildning. Teateroch
orkesterrådet betonar att scenskolelevema förmodligen bara i begränsad
utsträckning kan utnyttjas i regissörselevernas produktion. Rådet anser dock
att regissörselevernas arbete med scenskolornas tredjeårselever ger tillfällen till
värdefulla kontakter mellan de två grupperna.

2.3A. Personalbehov och lokalfrågor

Frågan om personalbehovet för det föreslagna institutet föranleder
i allmänhet inga kommentarer från remissinstansernas sida. Arbetsmarknadsstyrelsen
anser dock att den föreslagna personalen vid institutet om ca 30 personer
blir mycket omfattande med hänsyn till institutets förhållandevis låga
elevantal. Den grupp av skådespelare, som skall stå till regissörselevernas förfogande
vid övningsproduktionen, förefaller teater- och orkesterrådet otillräcklig
med tanke på det antal uppsättningar som förutsätts komma till stånd.
Samma uppfattning framförs i yttrandet från Stockholms stadsteater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

Remissinstanserna är ense om att en lösning av det föreslagna institutets
lokalfråga är av avgörande betydelse för att den nya utbildningen skall
komma till stånd. Särskilt Svenska filminstitutet betonar att det är lokalernas
utformning som i varje fall efter någon tid bör bestämma verksamhetens omfattning.
Det minimum av arbetslokaler som erfordras är lokaler för teateruppsättningar
samt för film, radio- och TV-program. Byggnadsstyrelsen erinrar om
att ett avtal — under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande — har träffats
mellan byggnadsstyrelsen och Stiftelsen Svenska filminstitutet om bl. a.
tomt för den planerade nybyggnaden för filminstitutet. Byggnadsstyrelsen har
vidare — under förutsättning att statsmakterna beslutar i huvudsak i enlighet
med utredningsförslaget — förklarat sig villig hyra lokaler för det blivande
teaterinstitutet i filminstitutets byggnad. Hyran förutsätts bli beräknad på
grundval av självkostnader exklusive vinst. Vidare har lokal- och utrustningsprogramkommittén
vid Stockholms universitet anmodat byggnadsstyrelsen att
undersöka möjligheterna att bereda plats för teaterhistoriska institutionen vid
Stockholms universitet inom filminstitutets byggnad. Kommittén har även framhållit,
att Stiftelsen Drottningholms teatermuseums bibliotek, som enligt avtal
fungerar som institutionsbibliotek för ämnet teaterhistoria vid universitetet,
bör erhålla lokaler i anslutning till teaterhistoriska institutionen. Byggnadsstyrelsen
finner det lämpligt att nyssnämnda institution och bibliotek bereds utrymme
i den planerade byggnaden.

Statskontoret ifrågasätter om inte befintliga lokaler inom Sveriges radio skulle
kunna utnyttjas i stället för att i en nybyggnad inrymma studiolokaler.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1966

3. Den musikdramatiska utbildningen

3.1. Bakgrund

I prop. 1964:66 föreslogs att utbildningen vid de lyrisk-dramatiska linjerna
vid scenskolorna i Göteborg och Malmö skulle ske i begränsad omfattning
och ges försökskaraktär, intill dess att frågan om denna utbildnings omfattning
och förläggning närmare klargjorts. Någon lyrisk-dramatisk linje föreslogs inte
vid scenskolan i Stockholm utan det förutsattes att frågan om utformningen
av den framtida lyriska utbildningen i Stockholm skulle utredas.

Den musikdramatiska utbildningen som f. n. finns i Stockholm är organiserad
som en operaklass vid musikhögskolan. Den leds av högskolans direktör och en
operaklassnämnd, bestående av operachefen som ordförande, musikhögskolans
direktör och ytterligare två ledamöter som valts av Operan resp. akademiens
styrelse. Utbildningen är tvåårig. Ca fem elever utexamineras årligen. Undervisningen
är förlagd till högskolans och Operans lokaler. Inträdesproven bedöms
av en grupp av sex personer av vilka operachefen och högskolans direktör vardera
utser tre. Beslut om intagning fattas av operaklassnämnden.

3.2. Utredningsmannen

Utredningsmannen föreslår att operaklassen vid musikhögskolan ersätts av en
musikdramatisk linje vid scenskolan i Stockholm. Denna skulle liksom vid de
två övriga skolorna organiseras som en treårig linje. Utbildningen i Stockholm
föreslås dock bli mera inriktad på opera än vid de övriga skolorna. Den årliga
intagningen föreslås bli åtta elever. Utredningsmannen framhåller att styrelsen
för scenskolan i Stockholm bör tillföras musikalisk expertis då den musikdramatiska
linjen tillkommer. Han anser vidare att det bör övervägas, om inte en
särskild rådgivande nämnd bör knytas till skolan med representanter för pedagogisk
sakkunskap på de musikaliska och musikdramatiska områdena.

Utredningsmannen föreslår att samtidigt som frågan om den musikdramatiska
utbildningen i Stockholm löses, den hittills bedrivna försöksverksamheten
med musikdramatisk utbildning vid scenskolorna i Göteborg och Malmö övergår
till att bli en reguljär del av de båda scenskolornas verksamhet. Uppläggningen
av utbildningen har nämligen visat sig ändamålsenlig, inte minst genom att det
funnits en möjlighet att ge utbildningen vid varje skola en viss särprägel i fråga
om den konstnärliga målsättningen. De förändringar av studieplanen som kan
bli nödvändiga bör enligt utredningsmannens mening kunna ske inom i stort
sett nuvarande medelsram. En viss förstärkning av undervisningen i sång anses
dock behövlig, vilket bör föranleda en ökning av veckotimtalet per elev inom

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 95 år 1966 17

alla årskurser. Den beräknade kostnaden härför utgör 25 000 kr. för vardera
skolan.

Utredningsmannens förslag innebär att musikdramatisk utbildning skulle finnas
vid varje scenskola. Även om det enligt utredningsmannens mening kunde
verka rimligt att koncentrera utbildningen till en enda skola, finns det starka
skäl som talar för den föreslagna decentraliseringen. En samverkan mellan den
musikdramatiska och den dramatiska undervisningen utgör en stimulerande
faktor, framför allt på grund av den numera mindre markerade gränsdragningen
mellan de olika konstformerna. Lämpliga lärare för musikdramatisk undervisning
finns numera också tillgängliga i Göteborg och Malmö.

Överflyttningen av operaskolan till skolan för scenisk utbildning motiverar
utredningsmannen med vikten av att skapa en lämplig skolmiljö för de musikdramatiska
eleverna. Den musikdramatiska undervisningen förutsätts rikta sig
till elever, som redan genomgått sånglig och annan musikalisk utbildning till en
ofta hög nivå, särskilt i fråga om sång och gehör. Utbildningen för scenens krav
bör därför utgöra det centrala i den fortsatta utbildningen till scenkonstnärer.
Det framstår enligt utredningsmannens mening mot denna bakgrund som mindre
lämpligt att utbildningen sker inom musikhögskolans ram. Han anser att den
sceniska utbildningens rätta plats även för musikdramatikens del är en scenisk
utbildningsinstitution. Genom förslagen att förstärka scenskolans styrelse med
musikalisk expertis och att inrätta en rådgivande nämnd vill utredningsmannen
tillgodose behovet av samverkan med det musikaliska området. Alla erfarenheter
från operaklassens verksamhet talar vidare mot en konstruktion, som bygger
på att huvudmannaskap och undervisning delas mellan två olika institutioner.

Utredningens förslag till timplan för den musikdramatiska linjen i Stockholm
innebär i förhållande till den nuvarande utbildningen vid operaskolan en förstärkning
av såväl de musikaliska elementen som rollinstuderingen och de andra
sceniska inslagen i utbildningen. Det föreslagna antalet veckotimmar varierar
i årskurserna 1—3 mellan 33 och 37. I årskurs 1 förutsätts att 9 av 37 veckotimmar
används för enskild undervisning.

Utredningsmannen beräknar kostnaderna för den musikdramatiska linjen vid
scenskolan i Stockholm under det första året av utbildningen till sammanlagt
332 000 kr., varav dock 37 000 kr. utgör engångskostnader. Som jämförelse nämner
utredningsmannen att den nuvarande kostnaden för operaklassens båda
årskurser kan beräknas till sammanlagt ca 100 000 kr. per år. Det beräknas att
under det första året endast tre fasta lärarbefattningar behövs, medan undervisningen
i övrigt sköts av timlärare.

3.3. Remissyttrandena

Inga invändningar framkommer mot utredningsmannens förslag att låta den
nu försöksvis bedrivna lyrisk-dramatiska utbildningen i Göteborg och Malmö
bli ett reguljärt inslag i utbildningen vid de båda scenskolorna. Däremot är

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

meningarna delade i fråga om utredningsmannens förslag om den musikdramatiska
utbildningen i Stockholm.

Teater- och örke starr åuLet ansluter sig till det framlagda förslaget att den
musikdramatiska utbildningen i Stockholm liksom i
Göteborg och Malmö knyts till scenskolan och att utbildningen av operaartister
vid musikhögskolan sålunda läggs ner. Rådet betonar dock samtidigt att det
i så fall är av stor vikt att den musikaliska expertisen i skolan blir väl företrädd
såväl i styrelsen som i intagningsjuryn och att ett kontinuerligt samarbete med
musikhögskolan upprätthålls. Rådet delar utredningsmannens uppfattning att
det dramatiska inslaget fått allt större betydelse inom operakonsten och att de
ökade kraven i detta avseende bättre kan tillgodoses om undervisningen förläggs
till en institution som till en av sina huvuduppgifter har att meddela undervisning
i scenisk framställningskonst. Även Teaterns utbildning sråd ansluter sig
till utredningsmannens förslag och uttalar att utredningsmannens förslag om
den musikdramatiska utbildningen kommer att innebära en nyorientering i det
musikdramatiska tänkandet, om vilken rådet hyser stora förväntningar. Däremot
är Musikaliska akademiens styrelse och Kungl. teatern kritiska mot förslaget
att flytta över den musikdramatiska utbildningen från musikhögskolan
och Operan till scenskolan i Stockholm, även om man godtar förslaget att ge
den musikdramatiska utbildningen en fastare organisation än f. n.

Musikaliska akademiens styrelse betonar sålunda att det visserligen är riktigt,
att »teaterinslaget» i operaverksamheten på senare tid alltmera och med rätta
betonats, men att huvudsyftet — frånsett rena undantagsfall — blir att genom
den musikaliska gestaltningen skildra ett dramatiskt förlopp. Styrelsen anser att
de krav som ställs på operautbildningen leder till att elevernas möjligheter att
få och utveckla musikaliska kontakter måste värderas högre än motsvarande
inflytelser från det sceniska området. Enligt utredningsmannens förslag till timplan
omfattar, påpekar styrelsen, de musikaliskt betonade ämnena två tredjedelar
av undervisningen. Mot denna bakgrund finner styrelsen en förläggning av
operautbildningen till musikhögskolan vara den enda riktiga lösningen.

I fråga om undervisningens uppläggning framhåller styrelsen att den föreslagna
timplanen i väsentliga avseenden bör revideras. En schemabunden undervisning
av föreslagen omfattning ger enligt styrelsens mening inte eleverna någon
möjlighet att bedriva en för deras utveckling nödvändig självverksamhet. Styrelsen
betonar vikten av att i undervisningen en samverkan sker med eleverna
i dirigentklassen och med elevorkestern.

Kungl. teatern framhåller att inga skäl lagts fram som talar mot att en god
och effektiv musikdramatisk utbildning skulle kunna meddelas vid musikhögskolan
efter lämplig reorganisation och förstärkning av resurserna där. Teatern
förutsätter att viss samverkan skall kunna ske med scenskolan i Stockholm. Att
utbildningen i organisatoriskt hänseende skiljs från Kungl. teatern tillstyrks däremot.
Teatern finner att utredningsmannen för litet uppmärksammat det intima
samarbete mellan olika grupper som vokalsolister, repetitörer, regissör, dirigent

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

och orkester, som är en grundförutsättning för ett helgjutet konstnärligt resultat.
Teatern anser att det föreligger ett generellt utbildningsproblem för flertalet
av dessa kategorier.

Även om Musikaliska akademiens styrelse och Kungl. teatern således inte kan
ansluta sig till förslaget om att permanent förlägga den musikdramatiska utbildningen
i Stockholm till scenskolan, anser de att på grund av musikhögskolans
nuvarande svåra lokalbrist utbildningen provisoriskt bör förläggas till scenskolan.
En förutsättning är dock att den ställs under ledning av en särskild, högt kvalificerad
studierektor.

I fråga om den föreslagna uppläggningen av den musikdramatiska undervisningen
i Stockholm kan teater- och orkesterrådet i stort ansluta sig till de framlagda
riktlinjerna. Rådet finner det önskvärt att någon av de fasta lärarna,
förslagsvis läraren i musikalisk gestaltning, under rektors överinseende närmast
leder och ansvarar för undervisningen vid linjen. Rådet anser sig kunna acceptera
kostnadsberäkningarna. Rådet finner det ändamålsenligt att en särskild
arbetsgrupp under teater- och orkesterrådet tillsätts för att i detalj planlägga
organisationen av den nya linjen.

I fråga om den musikdramatiska utbildningen vid scenskolorna
i Göteborg och Malmö gör teater- och orkesterrådet
inte någon invändning mot att den nu försöksvis bedrivna utbildningen får en
permanent karaktär. Rådet anser dock att det är tidigt att ta slutlig ställning till
den lyriska utbildningens form, innan någon elev lämnat resp. skola och man
kunnat bilda sig en uppfattning om resultatet av undervisningen. Detta bör
dock enligt rådets mening inte innebära något hinder för att genomföra utredningsmannens
förslag, eftersom verksamheten är så elastisk att i framtiden
önskvärda och behövliga ändringar lätt kan göras. Den förstärkning av sångundervisningen
som föreslagits vid scenskolorna i Göteborg och Malmö föranleder
ingen erinran från rådets sida. Även Musikaliska akademiens styrelse delar
utredningsmannens åsikt att tiden nu är mogen för att mer definitivt inordna
den musikdramatiska utbildningen i verksamheten vid scenskolorna i Göteborg
och Malmö. Styrelsen föreslår för sin del att detta sker vid början av arbetsåret
1966/67.

Kungl. Majrts proposition nr 95 år 1966

4. Vissa övriga utbildningsfrågor inom det sceniska området

4.1. Bakgrund

4.1.1. Scenisk grundutbildning

I det år 1963 framlagda betänkandet »Statens skolor för scenisk utbildning»
förutsattes bl. a. att frågan om förutbildning vid yrkesskolor i anslutning till de
i betänkandet föreslagna skådespelarskolorna skulle övervägas ytterligare. I prop.
1964: 66 framlades inte heller några förslag i frågan.

Genom beslut den 29 juni 1964 har Kungl. Maj:t som en försöksanordning
för budgetåren 1964/65 och 1965/66 medgivit statsbidrag enligt för kommunal
yrkesskola gällande villkor till Skara stad för anordnande av en ettårig kurs
för förberedande scenisk utbildning. Kungl. Maj:t har sedermera meddelat bestämmelser
om lönegradsplacering och undervisningsskyldighet för de i utbildningen
deltagande lärarna samt om gruppindelning och särskilt bidrag till anordnande
av studiebesök.

4.1.2. Intagningen vid scenskoloma

I prop. 1964: 66 (s. 58) godtog jag i princip de i det då framlagda betänkandet
om scenskolorna framförda förslaget om att skolorna skulle dimensioneras för
en intagning av 20 elever per år vid varje skola. Det ansågs dock icke möjligt
att redan fr. o. m. budgetåret 1964/65 ta in detta antal elever vid skolorna.
Anledningen till detta var bl. a. att det då framlagda förslaget främst behandlade
utbildningen vid de dramatiska linjerna och förutsatte att vid Stockholmsskolan
tills vidare endast skulle komma att meddelas dramatisk undervisning.
Utbildningen vid de föreslagna lyrisk-dramatiska linjerna vid skolorna i Göteborg
och Malmö skulle tills vidare, innan frågan om denna utbildnings omfattning
och förläggning närmare klargjorts, ske i begränsad omfattning och ges
försökskaraktär. Mot denna bakgrund förordades att under läsåret 1964/65
skulle tas in sammanlagt 45 elever eller 15 elever vid varje skola. Någon ändring
av intagningskapaciteten har därefter inte skett.

Enligt de av Kungl. Maj:t den 29 juni 1964 utfärdade provisoriska bestämmelserna
för scenskolorna anordnas inträdesprov vid varje skola inför en av
skolans styrelse utsedd jury. Elever antas av styrelsen. Närmare föreskrifter om
inträdesprov och antagning av elever meddelas av teater- och orkesterrådet.

4-1.3. Scenisk efterutbildning

I prop. 1964: 66 (s. 59) framhölls att skolorna och teatrarna borde ägna fortsatt
uppmärksamhet åt de speciella problem, som sammanhängde med det då
framlagda förslaget att eleverna efter avslutad treårig grundutbildning skulle
behålla kontakten med skolorna för att under ett par år jämsides med det praktiska
teaterarbetet följa undervisningen i vissa ämnen.

Kungl. Majrts proposition nr 95 år 1966

4.2. Utredningsmannen

4.2.1. Scenisk grundutbildning

Utredningsmannen föreslår att en tvåårig scenisk grundutbildning skall anordnas
som heltidskurs vid yrkesskola. Av kurstiden skall fyra månader av vårterminen
i årskurs 1 och hela höstterminen i årskurs 2 förläggas till teater på
utbildningsorten. Förslaget innebär vidare att åtta elever fr. o. m. läsåret
1966/67 skall tas in i årskurs 1 vid yrkesskolorna i Borås, Norrköping och Uppsala.
Försöksverksamheten i Skara förutsätts däremot inte fortsätta nästa
läsår. Utredningsmannen finner det önskvärt att möjligheter öppnas att erbjuda
sådan utbildning fr. o. m. budgetåret 1967/68 också på den ort i Norrland där
en stadsteater först kommer till stånd. Det bör vidare prövas om eventuellt
fr. o. m. budgetåret 1968/69 en särskild yrkeslinje för scenisk utbildning skall
inrättas i Stockholm för framför allt elever med avslutad eller avbruten utbildning
vid gymnasium eller fackskola. Linjen skulle omfatta 16 elever.

Syftet med den sceniska grundutbildningen vid yrkesskola är enligt förslaget
bl. a. att erbjuda ett alternativ till de avgiftsbelagda privata teaterskolorna.
För inträde vid scenskola krävs i huvudsak endast genomgången obligatorisk
skola och visad lämplighet för utbildning till yrkesskådespelare. Det har emellertid
visat sig att flertalet av de ca 225 sökande till scenskolorna våren 1965
haft skolutbildning utöver grundskolan och dessutom gått i privat teaterskola
eller haft annan kontakt med teaterverksamhet. Utöver att vara ett alternativ
till privata teaterskolor som förberedelse för skådespelaryrket skall den sceniska
grundutbildningen vid yrkesskola lämna en allmän orientering om arbetsuppgifterna
för regissör, inspicient, dekoratör, kostymmästare och belysningsmästare.
Genom att en del av utbildningen förläggs till en teater skall den kunna ge en
god kontakt med teaterns värld. Det är enligt utredningsmannens uppfattning
framför allt bristen på sådan kontakt som gör att utbildningen vid yrkeslinjen
i Skara måste anses mindre tillfredsställande.

Utbildningen bör läggas upp så att den hindrar att eleverna binds vid vissa
upplevelser och uttrycksmönster. Den teoretiska delen av undervisningen bör
få ett betydande utrymme. Mest väsentlig är dock den praktiska undervisningen
i scenisk yrkesverksamhet.

Studiegången vid den tvååriga grundutbildningen skall vara anpassad att
följa direkt efter genomgången grundskola. Med hänsyn till dem som har skolutbildning
utöver grundskola, anser utredningsmannen det motiverat att ett
särskilt utbildningsalternativ öppnas för dem. I stort sett skulle deras utbildning
motsvara den föreslagna tvååriga grundutbildningens andra årskurs.
Utredningsmannen anser det möjligt att denna utbildningsgång byggs upp i
anslutning till lämplig privat teaterskola i Stockholm. Utredningsmannen framlägger
inget förslag i fråga om denna utbildning utan förordar att teater- och
orkesterrådet närmare bearbetar frågan med utgångspunkt i erfarenheterna
från verksamheten vid den föreslagna tvååriga grundutbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

Utredningsmannen beräknar statens kostnader för scenisk grundutbildning
på tre orter under budgetåret 1966/67 till 415 400 kr.

4-2.2. Intagningen vid scenskolorna

Utredningsmannen hade i sitt år 1963 framlagda betänkande den uppfattningen
att en centraliserad intagning för samtliga scenskolor skulle vara att
föredra. I det nu framlagda betänkandet hävdas att det mot bakgrund av det
fortsatta utredningsarbetet nu visat sig mest lämpligt att intagningen liksom
f. n. också i fortsättningen sker vid varje skola för sig. Fördelarna för eleverna
att ha tre möjligheter att genomgå inträdesprov i stället för en enda anses mer
än väl uppväga nackdelarna av att delta i prov på tre platser. Utredningsmannen
framlägger också vissa förslag om utformningen av inträdesproven.

De förslag rörande den musikdramatiska linjen i Stockholm som utredningsmannen
framlagt och som redovisats i det föregående innebär en utvidgning av
scenskolornas intagningskapacitet. Vid den föreslagna linjen föreslås den årliga
intagningen bli åtta elever. Intagningen vid de lyrisk-dramatiska linjerna i
Göteborg och Malmö, f. n. fem elever vid vardera skolan, föreslås bli oförändrad.
Detta skulle innebära en sammanlagd årlig intagning av 18 elever på de musikdramatiska
linjerna. Med hänsyn till ett beräknat bortfall under den treåriga
utbildningen av 3—4 elever skulle utbildningskapaciteten av musikdramatiska
artister uppgå till 14—15, varav de ca sex som studerat i Stockholm erhållit
operautbildning. Scenskolomas sammanlagda intagningskapacitet skulle vid
ett genomförande av utredningsförslaget ökas från nuvarande 45 till 53 elever.

4.2.3. Scenisk efterutbildning

På grundval av ett förslag från Teaterns utbildningsråd föreslår utredningsmannen
att teater som engagerat en elev efter genomgången scenskoleutbildning
bör beredas möjligheter att ge skådespelaren viss fortsatt undervisning. Undervisningen
bör vara frivillig och omfatta en veckotimme röstutbildning och tre
veckotimmar plastik.

Utredningsmannen räknar med att denna efterutbildning spelåret 1966/67
skall anordnas med 10 veckor under hösten och med 15 veckor under våren.
Kostnaderna för efterutbildningen beräknas till sammanlagt 85 000 kr.

4.3. Remissyttrandena

4-3.1. Scenisk grundutbildning

Remissinstanserna ansluter sig till utredningsmannens uppfattning att det
finns behov av en grundutbildning vid sidan om de avgiftsbelagda privata teaterskolorna.
Skolöverstyrelsen finner förslaget att förlägga grundutbildningen
till yrkesskolor lämpligt. Teater- och orkesterrådet är däremot av annan upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

fattning. Rådet påpekar att intagningen till den föreslagna grundutbildningen
beräknats till högst 48 elever årligen, vilket blott motsvarar ca en tredjedel av
det nuvarande antalet sökande till scenskolorna som fått utbildning i privatskolor.
Enligt rådets mening är det angeläget att så många som möjligt av dem
som söker till scenskolorna redan fått en uppfattning om teatern och skådespelaryrket.
Ersättning för privatskoleundervisningen bör sökas på annat sätt
än genom utbildning vid yrkesskolor. Rådet ifrågasätter om inte folkhögskolorna
och den frivilliga folkbildningen kunde utnyttjas för ändamålet och föreslår
att frågan om grundutbildningens förläggning utreds ytterligare.

Skolöverstyrelsen tar upp frågan om utbildningskapaciteten och framhåller
att den borde kunna ökas exempelvis genom förläggning av en kurs till Hälsingborg,
där stadsteater finns. Intagningen av elever vid varje yrkesskola
borde också kunna ökas från föreslagna åtta till sexton. Som en ytterligare
utväg att öka utbildningen nämner överstyrelsen möjligheten att ge statsbidrag
till en redan existerande lämplig enskild teaterutbildning. En nackdel med ett
sådant förslag är att huvudmannen som regel ej ensam kan bära de kostnader
som ej täcks av statsbidraget utan blir nödsakad att ta ut elevavgifter. Musikaliska
akademiens styrelse finner det beklagligt att förslag inte framlagts om kostnadsfri
grundutbildning för sökande till musikdramatisk linje.

Skolöverstyrelsen förutsätter att vid utbyggnaden av grundutbildningen vid
yrkesskolor samma bestämmelser skall gälla som för yrkesskolväsendet i övrigt.
Eftersom den föreslagna utbildningen inte kan inpassas i gällande bestämmelser,
måste kompletterande sådana utfärdas. Om bestämmelserna för inbyggd
yrkesskola skall gälla, kan inte nuvarande bestämmelser rörande statsbidrag till
särskilda kostnader för undervisning i yrkesarbete bli tillämpliga. Överstyrelsen
framhåller vikten av att arvodena till lärarna avpassas så att goda lärarkrafter
kan erhållas.

Svenska stadsförbundet finner Norrköping, Uppsala och Borås väl lämpade
som förläggningsorter för grundutbildningen men anser dessutom att utbildningen
också bör förläggas till landets tre största städer, där en mycket stor
del av utbildningsbehovet finns. Tanken att senare eventuellt inrätta grundutbildning
i Norrland är förbundet positivt till. Uppsala stad, Norrköpings stad
och Borås stad, som enligt utredningsmannens förslag skulle få grundutbildning
fr. o. m. nästa budgetår, tillstyrker att utbildning kommer till stånd enligt de
framlagda riktlinjerna.

4.3.2. Intagningen vid scenskolorna

Teater- och orkesterrådet ansluter sig till utredningsmannens förslag att
intagningen vid scenskolorna även i fortsättningen skall vara decentraliserad till
den enskilda skolorna. En sådan intagning anses ge de inträdessökande betydligt
ökade möjligheter att visa sina färdigheter och bidra till att eliminera följderna
av en tillfällig indisposition. Utredningsmannens förslag om provens praktiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

utformning, vilket väsentligen överensstämmer med de bestämmelser rådet tidigare
utfärdat, godtas i huvudsak av rådet. Rådet har inga invändningar mot
den föreslagna dimensioneringen av utbyggnaden av den musikdramatiska
utbildningen.

4.3.3. Scenisk efterutbildning

Teater- och orkesterrådet ansluter sig till utredningsmannens förslag i fråga
om den sceniska efterutbildningen och understryker behovet och nyttan av en
sådan, då den kan bidra till att underlätta övergången från teoretiska studier
till praktik. Rådet betonar dock att det är viktigt att inte endast de nyutexaminerade
utan hela den artistiska personalen får tillgång till fortbildning inom
yrket. Enligt rådets mening är det naturligt att en dylik fortbildning åvilar
teatrarna, eftersom dessa kommer att få den omedelbara nyttan därav. Till
kostnaden kommer för stads- och därmed likställda teatrar statsbidrag att utgå
inom ramen för gällande regler. Övriga teatrar med statsbidrag får vid behov
göra särskild ansökan om medel.

4.4. Teater- och orkesterrådets bedömning av utbildningsbehovet av
sceniska artister

Teater- och orkesterrådet har låtit utarbeta en promemoria om utbildningsbehovet
av sceniska artister fram till 1974/75.

Teater- och orkesterrådet understryker svårigheterna att göra säkra beräkningar
av det framtida behovet av sceniska artister. Rådet anser sig kunna dra
den slutsatsen av den gjorda undersökningen att — bortsett från den ökning som
beror på utbyggnad med en musikdramatisk linje vid skolan i Stockholm —
några ändringar i intagningskapaciteten vid scenskoloma inte bör göras f. n.
Rådet framhåller att vissa omständigheter tyder på att en viss ökning kan bli
nödvändig förhållandevis snart. Faktorer som bidrar till detta är den ökade
verksamhet inom radio och television som ifrågasatts. Andra förhållanden som
verkar i samma riktning är det allt mer ökande kravet på längre repetitionstider,
behovet av lärarpersonal vid scenskolorna och i det allmänna skolväsendet
samt en trolig allmän arbetstidsförkortning. Rådet avser att kontinuerligt
följa utvecklingen i fråga om behovet av sceniska artister och med lämpliga
intervaller göra förnyade undersökningar samt lägga fram de förslag som kan
föranledas av dessa. I sammanhanget understryker rådet angelägenheten av
att den nuvarande intagningskapaciteten vid skolorna utnyttjas till fullo.

Kungl. Majrts proposition nr 95 år 1966

5. Departementschefen

Genom statsmakternas beslut år 1964 (prop. 1964: 66, SU 115, rskr 250) att
inrätta tre statliga skolor för scenisk utbildning fick skådespelarutbildningen
en fast organisation inom det statliga utbildningsväsendet. I förhållande till
det tidigare utbildningssystemet på området innebar reformen att de pedagogiska,
personalmässiga och ekonomiska förutsättningarna för utbildningen väsentligt
förbättrades. Det finns emellertid utbildningsbehov på det sceniska
området som inte täcks av utbildningen vid scenskolorna och som är otillräckligt
tillgodosedda. Som redovisats i det föregående har olika återstående
utbildningsfrågor behandlats dels av den år 1963 tillsatta utredningen för utbildningen
inom teaterns, filmens, radions och televisionens områden m. m.,
dels av en särskild utredningsman vad gäller frågor som i samband med 1964
års beslut om skådespelarutbildningen ansågs böra utredas ytterligare.

I det följande ämnar jag behandla de aktualiserade frågorna från företrädesvis
principiella utgångspunkter och med inriktning främst på att få underlag
för den fortsatta planeringen på området. Det är särskilt för lokalplaneringen
angeläget att beslut nu fattas om riktlinjerna för utbildningens utformning i
dess huvuddrag. De framlagda förslagen påverkar inte några anslagsberäkningar
för nästa budgetår. Kostnaderna för de ändringar i utbildningsorganisationen
som föreslås bör från de utgångspunkter som anges i det följande successivt
tas upp till behandling i samband med budgetarbetet för de år då förslagen
skall genomföras.

Utredningen rörande utbildningen inom teaterns, filmens, radions och televisionens
områden m. m. har i sitt betänkande lagt fram förslag i fråga om
utbildning av regissörer, vissa producenter inom
television och radio, scendekoratörer, filmarkitekter
och maskörer. Utredningen har bl. a. diskuterat möjligheten att
knyta utbildningen till existerande produktionsenheter för olika media men
funnit detta alternativ ogenomförbart, främst med hänsyn till att lokaler och
utrustning inte kan göras tillgängliga i erforderlig omfattning. I stället har utredningen
med stöd av sina direktiv inriktat sig på att utforma en institutionellt
sammanhållen utbildning.

Utredningen föreslår att ett institut upprättas för utbildning av vissa yrkesgrupper,
som behövs för de konstnärligt kvalificerade funktionerna vid produktion
inom teater, film, television och radio. Vid institutet skall finnas skilda
utbildningsvägar för regissörer, producenter för television och radio, scendekoratörer,
filmarkitekter och maskörer. Utbildningen skall till stor del utformas
som övningsproduktion med en nära samverkan mellan de olika elevgrupperna.
För att institutet skall kunna fungera på det avsedda sättet måste det, enligt

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 95 år 1966

de sakkunnigas mening, få sådana lokaler och tekniska resurser, att en kvalificerad
övningsproduktion kan genomföras i tillräcklig omfattning inom institutet.
Utredningen föreslår att lokalfrågan löses genom att institutet inryms i
den byggnad som skall uppföras för Svenska filminstitutet och som kommer att
innehålla bl. a. lokaler för filminstitutets filmskola. Viss scendekoratörsutbildning
förslås emellertid bli förlagd till konstfackskolan.

Vid remissbehandlingen har genomgående understrukits att det finns ett behov
av en väl organiserad utbildning inom det område som utredningen behandlar.
Man har framhållit att i synnerhet regissörerna men också övriga berörda
yrkeskategorier är av sådan betydelse för den framtida utvecklingen på det
sceniska området, att utbildningsfrågorna måste ägnas den största uppmärksamhet.
Utredningens huvudtanke, en till ett särskilt institut samordnad utbildning,
har i allmänhet tillstyrkts. Såväl pedagogiska som ekonomiska skäl har
ansetts tala för en lösning efter de riktlinjer som utredningen dragit upp.

För egen del finner jag att utredningen klarlagt behovet av en fast organiserad
utbildning för regissörer, producenter, scendekoratörer och maskörer. Utredningen
har också övertygande motiverat en lösning som innebär att utbildningen
samordnas inom ramen för en särskild institution. Jag kan alltså ansluta
mig till denna huvudprincip i förslaget.

I och med att de statliga skådespelarskolorna får sin slutliga organisation i
fråga om den musikdramatiska utbildningen, till vilken jag återkommer i det
följande, och de här aktualiserade utbildningsbehoven tillgodoses, föreligger ett
sammanhängande och praktiskt taget fullständigt utbildningssystem för de dramatiska
konstarterna. Därmed har en fast grund lagts för utveckling och förnyelse
inom detta konstområde och förutsättningar har skapats för att tillgodose
ett stigande kulturintresse och ökade kvalitetskrav från allmänhetens sida.
Efter beslut i enlighet med här framlagda förslag återstår behov av en närmare
översyn av sceniska utbildningsfrågor endast på dansens område. Även
dansutbildningen utreds emellertid, och ett betänkande väntas bli framlagt under
senare delen av år 1966.

Vid vilken tidpunkt utbildningen kan sättas i gång vid den föreslagna institutionen
för regissörsutbildning m. m. beror på när den byggnad, i vilken institutionen
föreslås bli inrymd, kan bli färdig. Den beräknas kunna bli inflyttningsklar
tidigast hösten 1968.

I flera remissyttranden, bl. a. från universitetskanslerämbetet, Sveriges radio och
Svenska filminstitutet, har framhållits att utredningen inte tillräckligt bearbetat
frågan om den nya utbildningens samordning med annan likartad utbildning. Av
särskilt intresse i detta sammanhang är filminstitutets förslag att inordna hela
den utbildningsverksamhet, som bedrivs vid dess filmskola, i den föreslagna nya
utbildningsorganisationen. Filminstitutet har ansett att det inte finns några hinder
för att filmutbildningen läggs under en statlig institution mot att institutet
på vissa villkor ersätter statsverket för kostnaderna. I prop. 1963:101, där
avtalet mellan staten och filmbranschen om bildandet av stiftelsen Svenska

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

filminstitutet redovisades för riksdagen, erinrade chefen för finansdepartementet
om den då nyligen tillsatta, utredningen rörande utbildning inom teaterns,
filmens, radions och televisionens områden m. m. I propositionen betonades att
stiftelsens närmare användning av medel för olika utbildningsändamål skulle bli
beroende av bl. a. de resultat, som denna utredning kunde föranleda. I avtalet
anges att stiftelsens verksamhet för utbildning bör anpassas till de riktlinjer
som kan komma att dras upp för utbildningen på det här aktuella området.
Det förutsätts där att de medel som institutet disponerar för utbildningsverksamhet
odelat skall komma filmen till godo.

Utredningen har i kostnadsbesparande syfte förordat att den nya institutionen
och filmskolan får gemensamma lokaler. Beaktas dessutom att den planerade
utbildningen föreslås bli inriktad på att allsidigt orientera eleverna om
arbetet med alla berörda media anser jag starka skäl tala för en samordning av
det slag Svenska filminstitutet förklarat sig villigt att medverka till. Det utbildningsbehov
som nu täcks av filmskolan bör därför tillgodoses inom ramen
för den nya utbildningsinstitutionen. Ett principavtal mellan de båda parterna
bör ingås. Eftersom avsikten är att all filmutbildning skall inordnas i den nya
utbildningsinstitutionen, blir det nödvändigt att utforma avtalet på sådant sätt
att filminstitutet kommer att bära kostnaderna för filmutbildningen för alla elevkategorier
inklusive andel av de gemensamma kostnaderna. Omfattningen av utbildningen
av personal för filmproduktionens behov får dimensioneras med hänsyn
till att filminstitutets ekonomiska resurser för utbildningsändamål enligt
filmavtalet är begränsade.

Den omfattande utbildningsverksamhet för bl. a. producenter som bedrivs
inom Sveriges radio berörs i huvudsak inte av föreliggande förslag. Den nya
institutionen kommer emellertid att komplettera denna utbildningsverksamhet
genom att vid institutet kommer att utbildas producenter med inriktning särskilt
på radio- och TV-teaterns behov. Även utbildningskapaciteten i övrigt
beräknas i viss omfattning tillgodose radions och televisionens behov. I flera
remissyttranden sätts i fråga om inte någon del av den utbildningsverksamhet
som Sveriges radio f. n. bedriver skulle kunna föras över till den nya institutionen.
Jag anser mig inte nu kunna ta ställning till denna fråga men finner det
angeläget att gränsdragningen mellan utbildningsverksamheten vid Sveriges
radio och den nya institutionen undersöks närmare. Sådana överväganden bör
ske med utgångspunkt i statsmakternas kommande ställningstaganden till de
förslag 1960 års radioutredning lagt fram.

Inom konstfackskolan pågår en översyn av skolans organisation. Först när
resultatet av översynen föreligger, blir det möjligt att bedöma förslaget om två
utbildningsvägar för scendekoratörer och filmarkitekter, varav den ena skulle
lörläggas till konstfackskolan.

År 1963 rekommenderade Nordiska rådet de nordiska regeringarna att påskynda
utredningsarbetet om en grundutbildning av personal inom teater, film,
radio och television och att vid utredningsarbetet beakta möjligheten att an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

ordna vidareutbildning på nordisk basis. I direktiven till föreliggande svenska utredning
underströks att det var angeläget att utvecklingen i de nordiska länderna
beaktades så att möjligheterna till en nordisk samordning på längre sikt kunde
tas till vara. Utredningsarbete har sedan år 1963 pågått samtidigt i vårt land
samt i Danmark och Norge.

Nordiska kulturkommissionens sektion III har behandlat frågan om hur samordningsproblemen
inom det aktuella området bör lösas i nuvarande läge, då
utredningar föreligger i alla tre länderna. Sektionen har uttalat att det nordiska
samarbetet borde bestå i att man på nordisk basis maximalt utnyttjar de institutioner
som beräknas bli upprättade. Utbildningen inom varje land bör stå öppen
för deltagare från övriga nordiska länder. Olikheter i institutionernas utformning
anses inte innebära nackdelar utan närmast vara ägnade att ge ökad bredd i fråga
om utbildningsmöjligheterna. Vidare förordar sektionen ett utsträckt samarbete
i syfte att utnyttja lärarkrafterna på området. Sektionen finner det också
vara av stor betydelse att den redan påbörjade nordiska kursverksamheten vidareutvecklas
efter mönster av Vasaseminarierna.

För egen del finner jag det väsentligt att samordningen mellan den nya utbildningen
i Sverige och motsvarande verksamhet i andra nordiska länder ägnas
uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i vårt land.

För att göra de olika kompletterande utredningar och bedömningar av skilda
slag som jag berört i det föregående och för ytterligare bearbetning av vissa frågor
om utbildningsbehovet, utbildningens organisation, kostnader m. m. bör tillsättas
en särskild organisationskommitté. Kostnaderna för denna kan täckas
från ecklesiastikdepartementets kommittéanslag.

I flera remissyttranden framhålls att utredningens bedömningar av utbildningsbehovet
präglas av betydande osäkerhet. Delvis beror detta på att det här
rör sig om mycket små yrkesgrupper, varför utgångspunkterna för beräkningarna
blir osäkra. Som exempel på faktorer som bidrar till denna osäkerhet kan
nämnas avgång före utbildningens slut och utbildning vid sidan om den nya
institutionen.

Med hänsyn till att yrkesgrupperna i fråga är små ger olika bedömningar av
den framtida expansionen inom de berörda yrkesområdena relativt sett stora
utslag. Det kan därför komma att visa sig att utredningen underskattat utbildningsbehovet
på längre sikt. Jag finner det ändå inte befogat att nu planera
en större sammanlagd utbildningskapacitet än utredningen avsett. En närmare
analys av utbildningsbehovet inom de olika yrkesgrupperna bör göras av organisationskommittén.
Jag vill samtidigt understryka att syftet med de föreslagna
utbildningsmöjligheterna i första hand bör vara att skapa en kvalitetshöjande
utbildningsmiljö till vilken begåvningar kan rekryteras och i vilken de kan bli
stimulerade i sin konstnärliga utveckling.

Om man i likhet med utredningen utgår från att all övningsproduktion
skall äga rum i institutionens egna lokaler och om produktionen skall ha den
betydande omfattning som utredningen förutsatt, torde utbildningskapaciteten
inte kunna ökas i någon större utsträckning utöver den utredningen före -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 95 år 1966

slagit. Däremot kan en ökning bli möjlig i den mån övningsproduktionens omfattning
begränsas. Den blivande organisationskommittén bör redovisa alternativa
förslag i fråga om utbildningskapacitet och övningsproduktionens omfattning
i utbildningen. Som ett minimialternativ räknar jag med en sammanlagd
årlig intagning av ca 33 elever. Därtill kommer deltagare i de kurser som avses
bli ett reguljärt inslag i utbildningsverksamheten.

De sakkunniga har föreslagit att den nya utbildningsinstitutionen skall få en
helt självständig ställning med en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse. Jag är inte
beredd att nu ta ställning till frågan om den nya institutionens ledning. Organisationskommittén
bör ytterligare överväga denna fråga.

De utbildningsvägar som de sakkunniga föreslagit skall finnas vid institutionen
är en treårig väg för teaterregissörer, en tvåårig för konstnärliga producenter
inom radio och television, en ettårig för scendekoratörer och filmarkitekter
samt en tvåårig för maskörer. Utbildningsorganisationen kommer att förändras
om, som jag föreslagit i det föregående, filmutbildningen inordnas i densamma.
Bl. a. torde den fotograf- och ljudteknikerutbildning, som f. n. anordnas vid
filmskolan, genom sammanslagningen eventuellt kunna läggas om så att den
även tillgodoser vad beträffar fotograferna televisionens och vad beträffar ljudteknikerna
samtliga medias behov. Med hänsyn bl. a. till olika synpunkter
>om framkommit vid remissbehandlingen bör organisationskommittén överväga
ytterligare modifikationer av de sakkunnigas förslag i fråga om utbildningsvägar,
utbildningstidens längd m. m. Jag utgår från att utbildningstiden vid institutionen
inte i något fall skall bli längre än tre år.

Byggnadsstyrelsen har — under förutsättning att statsmakterna beslutar i
huvudsak enligt utredningens förslag — förklarat sig beredd att förhyra erforderliga
lokaler för den nya utbildningen i filminstitutets planerade nybyggnad
på Gärdet i Stockholm. Styrelsen utgår från att också teaterhistoriska institutionen
vid Stockholms universitet och Drottningholms teatermuseums bibliotek
skall kunna inrymmas i samma byggnad. Denna senare fråga torde få slutgiltigt
prövas av Kungl. Maj:t i annat sammanhang. Vid den föreslagna inordningen
av samtliga här berörda aktiviteter i filminstitutets planerade nybyggnad
bör förutsättningarna bli mycket gynnsamma för en nära samverken mellan
den nya utbildningsanstalten å ena sidan och nyssnämnda institutioner och Svenska
filminstitutet å andra sidan. Byggnaden — med teaterlokal, film-, televisions-
och radiostudior, bibliotek och undervisningslokaler — bör genom de möjligheter
till samverkan och kontakter den erbjuder kunna bli en synnerligen
ändamålsenlig institution för undervisning, forskning och experimentverksamhet.

Utredningen har ansett sig kunna beräkna kostnaderna endast uppskattningsvis.
Enligt kostnadsuppskattningarna blir utbildningskostnaden per elev för den
föreslagna utbildningen högre än vid utbildningen av skådespelare, något som
kan anses naturligt med tanke på utbildningens individuella och komplicerade
karaktär, det förhållandevis låga elevantalet och utnyttjandet av dyrbara produktionsresurser.
Med hänsyn till de här föreslagna ändrade förutsättningarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

för verksamhetens utformning fordras givetvis förnyade och mera detaljerade
beräkningar, när det blir aktuellt att ta ställning till de med utbildningen sammanhängande
anslagsfrågorna. Det bör uppdras åt organisationskommittén att
utföra dessa beräkningar. Kommittén bör därvid särskilt pröva möjligheterna
att minska utbildningskostnaden per studerande.

I 1963 års betänkande om scenskoleutbildningen behandlades i fråga om lyrisk
utbildning eller vad jag i fortsättningen vill kalla musikdramatisk utbildning
endast frågorna om särskilda linjer vid scenskolorna i Göteborg
och Malmö. De framtida relationerna mellan den nuvarande operaklassen vid
musikhögskolan och scenskolan i Stockholm behandlades däremot inte. Det beslut
som sedermera fattades om scenskolornas organisation innebar att skolorna
i Göteborg och Malmö på försök, innan hela frågan om denna utbildningsforms
omfattning och förläggning närmare klargjorts, skulle ha särskilda linjer för utbildning
av lyrisk-dramatiska artister.

Utredningsmannen har nu i sitt andra betänkande om scenskolorna dels föreslagit
att den försöksvis anordnade undervisningen i Göteborg och Malmö skall
bli en reguljär del av scenskoleutbildningen i de båda städerna, dels att operaklassen
vid musikhögskolan läggs ned och ersätts med en musikdramatisk linje
vid scenskolan i Stockholm, avsedd för utbildning av operaartister.

Vid remissbehandlingen har inga invändningar rests mot förslagen om utbildningen
i Göteborg och Malmö. Däremot är meningarna delade i fråga om att
inordna musikdramatisk utbildning i scenskolan i Stockholm. Teater- och orkesterrådet
och Teaterns utbildningsråd ansluter sig till utredningsmannens förslag.
Utbildningsrådet anser att detta innebär en nyorientering på det musikdramatiska
området, som rådet hyser stora förväntningar om. Musikaliska akademiens
styrelse och Kungl. teatern hävdar däremot att en reorganisation av den
nuvarande operaklassutbildningen vid musikhögskolan och en förstärkning av
dess resurser skulle vara att föredra framför det framlagda förslaget. De båda
remissinstanserna har emellertid inte något att erinra mot att musikdramatisk
utbildning i nuvarande läge, då musikhögskolan saknar ändamålsenliga lokaler
för sådan undervisning, provisoriskt förläggs till scenskolan. Tanken att Kungl.
teatern inte längre skall ha medansvar för utbildningen godtas av alla som
yttrat sig i frågan.

De skäl som kan anföras för att anordna en musikdramatisk linje vid scenskolan
i Stockholm är dels av organisatorisk, dels av pedagogisk art.

De organisatoriska skäl som talar för att inordna den musikdramatiska utbildningen
i scenskolan i Stockholm är i första hand att skolorna i Göteborg och
Malmö redan har musikdramatiska linjer, vid vilka också operaartister utbildas.
Vid remissbehandlingen har inte heller några invändningar riktats mot denna
del av den musikdramatiska utbildningen. Det har ansetts önskvärt att en
musikdramatisk utbildning organiseras på likartat sätt vid alla tre skolorna,
även om utbildningen i Stockholm inriktas mer speciellt på blivande operaartister.

Från pedagogisk synpunkt har det ansetts vara väsentligt att elever med mu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

sikdramatisk inriktning får kontakt med scenskolemiljön. Utvecklingen inom
teatern visar att gränserna mellan de olika sceniska konstformerna tenderar
att bli mindre skarpa. För elever och lärare vid de båda utbildningslinjerna får
det därför anses värdefullt med en nära kontakt i det dagliga arbetet. Viss
undervisning kan också ordnas gemensamt. Underlaget för att inrätta lärartjänster
förbättras genom att undervisningsvolymen vid skolan i vissa ämnen
ökas. Båda elevgrupperna har också behov att utnyttja de lokaler, särskilt utrustade
för övningar i scenisk framställning som disponeras av scenskolan.

Med hänsyn till vad jag här redovisat anser jag mig böra tillstyrka förslaget
att anordna musikdramatisk utbildning även vid scenskolan i Stockholm. Det
bör samtidigt starkt betonas att utbildningens förläggning till scenskolan givetvis
inte är uttryck för någon värdering av olika delar av utbildningen. Av den
framlagda utredningen framgår att de musikaliska elementen kommer att förstärkas
i jämförelse med nuvarande förhållanden. Det förutsätts att musikalisk
expertis och högt kvalificerade lärare skall kunna utnyttjas för den undervisning
i musikaliska ämnen som enligt förslaget till timplan skall omfatta ca tva
tredjedelar av det sammanlagda timtalet. Till detta kommer att eleverna liksom
vid den nuvarande utbildningen skall ha inhämtat musikalisk grundutbildning
redan före inträdet vid den musikdramatiska linjen. Med hänsyn till de invändningar
i fråga om undervisningens uppläggning som framförts av Musikaliska
akademiens styrelse och Kungl. teatern anser jag emellertid att viss översyn av
utredningsmannens förslag om undervisningens organisation bör komma till
stånd. Utöver den i betänkandet föreslagna förstärkningen av scenskolans styrelse
med musikalisk expertis m. m. anser jag att den musikdramatiska linjen
bör ställas under särskild pedagogisk ledning.

Utredningsmannen har föreslagit att undervisningen vid den musikdramatiska
linjen i Stockholm skall påbörjas redan läsåret 1906/67. Vissa skäl talar emellertid
enligt min mening för att utbildningen skall börja först läsåret 1967/68.
Ett igångsättande av utbildningen först nästa år innebär nämligen bl. a. att viss
tid vinns för den ytterligare översyn av läroplanerna, som bör ske med hänsyn
till erinringar och uppslag som framförts av remissinstanserna.

Scenskolans styrelse bör redan innevarande budgetår utökas med ledamöter
som företräder det musikaliska området. Detta medför vissa arvodeskostnader,
som bör belasta scenskolans avlöningsanslag. Någon ny beräkning av anslagsbcloppet
på grund härav behövs inte.

Förutom att scenskolans styrelse förstärks på angivet sätt bör till skolan
knytas representanter för pedagogisk sakkunskap pa de musikaliska och musikdramatiska
områdena, exempelvis genom att representanter för musikhögskolans
lärarkollegium bereds platser i scenskolans lärarkollegium eller genom att
enligt utredningsmannens förslag en särskild rådgivande nämnd inrättas.

Det bör uppe!ras åt teater- och orkesterrådet att efter samråd med scenskolan
göra de förberedelser som fordras för att utbildningen skall kunna sättas i gång
hösten 1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

De musikdramatiska linjer, som försöksvis är anordnade i Göteborg och Malmö,
bör bli reguljära inslag i utbildningen från den tidpunkt då den musikdramatiska
utbildningen i Stockholm sätts i gång. Utredningsmannens förslag om
ökad medelsanvisning för undervisning i sång bör övervägas ytterligare i samband
med prövningen av frågan om scenskolornas anslag för budgetåret 1967/68.

I 1963 ars betänkande om scenskolorna berörde utredningsmannen behovet
av scenisk utbildning av förberedande karaktär men lade inte fram några helt
utarbetade förslag i ämnet. Efter ytterligare överväganden föreslår han nu i det
nya betänkandet att scenisk grundutbildning skall ordnas inom
ramen för yrkesskolan. En del av undervisningen skall ske vid teater på skolorten.
Syftet med utbildningen skall vara både att förbereda elever för inträde
vid scenskolor och att ge en allmän orientering om olika yrken inom teatern.

Jag vill i denna fråga erinra om den genomgripande omdaning av yrkesskolan
som nu förbereds. Yrkesutbildningsberedningens principbetänkande (SOU
1966: 3), i vilket bl. a. föreslås utbildning på det estetiska området inom yrkesskolan,
remissbehandlas f. n. och ställningstaganden till där framförda förslag
torde komma att ske under år 1967. Jag anser det därför inte möjligt att ta
ställning till det framförda förslaget, förrän yrkesskolans allmänna struktur i
framtiden närmare bestämts.

När jag i prop. 1964: 66 behandlade frågorna om intagningen vid
skolorna för scenisk utbildning var jag inte beredd att förorda
utredningsmannens då framlagda förslag om en årlig intagning av ca 20 elever
per skola, även om vissa skäl talade för en sådan omfattning av utbildningen.
Intagningen begränsades i mitt förslag till 15 elever per skola eller sammanlagt
45 elever per år. Utredningsmannens i det föregående förordade förslag rörande
den musikdramatiska utbildningen i Stockholm innebär en ökad intagning av
åtta elever per år. Teater- och orkesterrådet, som gjort en prognos över utbildningsbehovet
på det sceniska området, anser att någon ökning av intagningen
vid scenskolorna utöver den som följer av ett införande av den musikdramatiska
utbildningen i Stockholm f. n. inte bör ske. Jag ansluter mig till den gjorda
bedömningen. I rådets uppgifter ingår att uppmärksamt följa utvecklingen
och vid behov föreslå förändringar i fråga om intagningen.

Vad utredningsmannen föreslagit om intagningsproceduren, dvs. fortsatt intagning
vid varje skola i stället för en för samtliga skolor gemensam intagning, har
jag inte något att erinra mot.

Utredningsmannen har föreslagit att eleverna vid scenskolorna under sitt
första anställningsår som skådespelare skall ges möjligheter till efter utbildn
i n g i röst- och rörelseteknik. Jag är inte beredd att ta ställning till denna fråga
i föreliggande sammanhang.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen att

U godkänna de av mig förordnade riktlinjerna för utbildning
av vissa yrkesgrupper inom teaterns, filmens, televisionens och
radions områden;

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1966

2. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för den musikdramatiska
utbildningen vid statens skolor för scenisk utbildning
i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunilla Fenne

Kungl. Maf-.ts ‘proposition nr 95 år 1966

INNEHALL

1. Inledning ...................................................... 3

2. Utbildning av regissörer, producenter, scendekoratörer och maskörer . . 5

2.1. Nuläge ........................................................ 5

2.2. Utredningen ................................................... 5

2.2.1. Utbildningsbehovet ....................................... 5

2.2.2. Utbildningens organisation och ledning...................... 7

2.2.3. Utbildningsvägar ......................................... 8

2.2.4. Personalbehov, lokaler och kostnadsberäkningar.............. 9

2.3. Remissyttrandena .............................................. 10

2.3.1. Utbildningsbehovet ....................................... 10

2.3.2. Den organisatoriska lösningen.............................. 11

2.3.3. Utbildningsvägar och undervisning.......................... 13

2.3.4. Personalbehov och lokalfrågor.............................. 14

3. Den musikdramatiska utbildningen .............................. 16

3.1. Bakgrund ...................................................... 16

3.2. Utredningsmannen .............................................. 16

3.3. Remissyttrandena .............................................. 17

4. Vissa övriga utbildningsfrågor inom det sceniska området............ 20

4.1. Bakgrund ..................................................... 20

4.1.1. Scenisk grundutbildning ................................... 20

4.1.2. Intagningen vid scenskolorna .............................. 20

4.1.3. Scenisk efterutbildning.................................... 20

4.2. Utredningsmannen .............................................. 21

4.2.1. Scenisk grundutbildning ................................... 21

4.2.2. Intagningen vid scenskolorna .............................. 22

4.2.3. Scenisk efterutbildning .................................... 22

4.3. Remissyttrandena............................................... 23

4.3.1. Scenisk grundutbildning ................................... 22

4.3.2. Intagningen vid scenskoloma .............................. 23

4.3.3. Scenisk efterutbildning .................................... 24

4.4. Teater- och orkesterrådets bedömning av utbildningsbehovet av sceniska
artister................................................... 24

5. Departementschefen ............................................ 25