Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1964 (Proposition 1964:91)

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1964

Nr 91

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående den framtida
organisationen av upplysningsavdelningen vid statens
institut för konsumentfrågor, m. m.; given
Stockholms slott den 6 mars 1964.

Kungl. Maj,:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtanden till riksdagen föredragande statsråd
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en utbyggnad av upplysningsavdelningen vid statens
institut för konsumentfrågor från och med den 1 juli 1964. Förslaget
syftar till att ge avdelningen resurser för en ökad publiceringsverksamhet,
intensifierat samarbete med skolor och folkbildningsorganisationer samt
förbättrad utställnings- och rådgivningsverksamhet på konsumentupplysningsområdet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. I samt. Nr 91

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196å

Utdrog ov protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
\Iaj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 196i.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lindström fråga om den framtida organisationen av upplgsningsavdelningen
vid statens institut för konsumentfrågor, m. m. och anför därvid
följande.

I årets statsverksproposition (Bil. 12, p. 56) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1964/65 beräkna till Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar ett
förslagsanslag av 1 244 000 kr. samt till Statens institut för konsumentfrågor:
Omkostnader ett förslagsanslag av 478 000 kr.

Dessa frågor torde nu få tas upp till fortsatt behandling.

I. Inledning

De första statliga insatserna på konsumentupplysningsområdet ägde rum
för något mer än tjugu år sedan. År 1940 inrättades inom informationsstyrelsen
en särskild byrå för upplysningsverksamhet på hemhushållningsområdet,
benämnd aktiv hushållning. Denna byrå flyttades år 1944 över till
statens priskontrollnämnd.

Sistnämnda år bildades Hemmens forskningsinstitut (HFI) med Husmödrarnas
samarbetskommitté och Hushållslärarinnornas samarbetsorganisation
som huvudmän. På institutets program stod främst provningar och
undersökningar från funktionella, hygieniska och ekonomiska synpunkter
av varor och arbetsredskap för hemmet. Fr. o. m. budgetåret 1945/46 uppfördes
ett särskilt riksstatsanslag för bidrag till institutet.

Enligt beslut av 1954 års riksdag införlivades priskontrollnämndens byrå,
aktiv hushållning, med HFI den 1 juli samma år. HFI undergick därefter

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196i 3

inte några egentliga organisatoriska förändringar innan det förstatligades
den 1 januari 1957 (prop. 1956: 105, SU 124, Rskr 282).

Redan tidigare hade ett betydelsefullt steg tagits för att i samverkan mellan
staten och det enskilda näringslivet vinna en allsidig objektiv konsumentupplysning.
Som resultat av 1946 års utredning angående kvalitetsforskning
och konsumentupplysning (SOU 1949: 18) inrättades nämligen
är 1951 varudeklarationsnämnden (prop. 1951: 1, Bil. 12, SU 10, Rskr 10).
Nämnden har till uppgift att verka för ökad användning av upplysande varudeklarationer
för konsumtionsvaror. Kostnaderna för verksamheten delas
mellan staten och de industriföretag som tar del i arbetet.

Några år senare ökades statens direkta ekonomiska engagemang i konsumentforskning
och konsumentupplysning genom att överskottsmedel i
vissa clearingkassor gjordes tillgängliga för ändamålet.

År 1955 lade varudistributionsutredningen fram sitt betänkande, »Pris
och prestation i handeln» (SOU 1955: 16). I fråga om konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning framhöll utredningen bl. a. att frågan
om ett inköpsval är bra eller dåligt måste bedömas utifrån den odelade treenigheten
pris-kvalilet-service. Det måste bli en av konsumentupplysningens
uppgifter att klargöra det samband, som råder mellan dessa trenne ting.
Utredningen ansåg, att konsumentupplysningen bör vara helt obunden i
förhållande till sina finansiärer, att den bör bedrivas i ansvariga former
samt att den bör vara en gemensam uppgift för staten samt föreningar och
sammanslutningar, som företräder olika konsumentgrupper.

År 1955 slutförde också 1954 års priskontrollutredning sitt arbete, som
redovisades i betänkandet »Konkurrens och priser» (SOU 1955: 45). De
förslag som förts fram i betänkandet om en ny lagstiftning på pris- och
konkurrensområdet, om priskontrollnämndens upphörande och om överföring
av dess prisutredande funktioner på ett nyinrättat organ, statens
pris- och kartellnämnd — som också skulle handha konsumentupplysningen
i prisfrågor — genomfördes i allt väsentligt vid 1956 års riksdag (prop.
1956: 97, SU 123, Rskr 281).

Organisationen av den prisupplysande verksamheten blev sedermera föremål
för omprövning av 1960 års prisövervakningskommitté. Dess betänkande
»Effektivare prisövervakning» (SOU 1961:3) föranledde förslag
till och beslut av 1961 års riksdag (prop. 1961: 86, SU 105, Rskr 276) och
förstärkning av personalresurserna vid bl. a. pris- och kartellnämnden.

i december 1955 lade särskilt tillkallade sakkunniga fram en »Promemoria
angående konsumentvaruforskning och konsumentupplysning med
vissa förslag rörande organisationen och finansieringen av den statliga eller
statsunderstödda verksamheten på området». I promemorian föreslogs
anvisande av särskilda statsmedel för konsumentvaruforskning och konsumentupplysning,
inrättande av ett statens konsumentråd såsom samord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1961

ningsorgan på konsumentvaruforsknings- och konsumentupplysningsområdet
samt förstatligande av Hemmens forskningsinstitut och utbyggnad av
verksamheten där. Dessa förslag underställdes i proposition riksdagens
prövning (prop. 1956: 105, SU 124, Rskr 282).

De sakkunniga framhöll att en ökning av den statliga anslagsgivningen
till forsknings- och upplysningsarbetet inom konsumentvaruområdet vore
väl motiverad. För rationalisering och vidareutveckling av forskningsverksamheten
borde ett samordnande organ, statens konsumentråd, inrättas. Rådets
främsta uppgift skulle bli att fördela statsanslaget till konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning. Vidare föreslogs att Hemmens
forskningsinstitut organiserades om till ett statens institut för konsumentfrågor,
helt bekostat av statsmedel. Verksamhetens inriktning skulle vara
ungefär densamma som tidigare. Dock borde institutet kompletteras med
en särskild upplysningsavdelning. Avdelningens uppgift skulle vara att
följa vad som skedde inom konsumentvaruforskningsområdet i landet och
att i lämplig utsträckning förmedla forskningsresultat till allmänheten.

Under remissbehandlingen av de sakkunnigas promemoria hade framförts
förslag att flytta över konsumentupplysningsverksamheten från det
föreslagna förstatligade institutet till statens konsumentråd. Ehuru detta
förslag förtjänade all uppmärksamhet ansåg jag då övervägande skäl tala
för att upplysningsverksamheten i enlighet med utredningens förslag skulle
förläggas till institutet för konsumentfrågor, vars forskningsavdelning
skulle omspänna flera av de viktigaste delarna av konsumentvaruforskningen.
I övrigt framhöll jag att konsumentinstitutet som dittills borde utföra
konsumentvaruforskning. Därmed avsåg jag en målbetonad forskning
d. v. s. provningsverksamhet och praktiska undersökningar av betydelse
för konsumenterna. Vidare framhöll jag att institutets upplysningsavdelning
i möjligaste mån borde omfatta även de avsnitt av konsumentvarumarknaden
av allmänt intresse som inte var föremål för institutets egen
forskningsverksamhet. Jag förutsatte härför ett nära samarbete mellan institutet
och en rad andra institutioner bl. a. varudeklarationsnämnden och
konsumentrådet. Institutet borde dock ha en självständig ställning i förhållande
till rådet.

Omfattningen för närvarande av statens direkta ekonomiska engagemang
i konsumentupplysningsverksamheten framgår av följande sammanställning,
som visar storleken av statsanslagen för budgetåret 1963/64 till resp.

institutioner m. m.

Statens konsumentråd:

Administrationskostnader .............................. 83 000

Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning........ 1 250 000

Statens institut för konsumentfrågor:

Avlöningar.................................... 1 244 000

Omkostnader ................................ 473 000 1 722 000

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 19(>''t

Bidrag till varudeklarationsnämnden........................ 300 000

Statens pris- och kartellnämnd:1

Avlöningar.................................... 2 847 000

Omkostnader ................................ 399 000 3 246 000

6 601 000

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 februari 1963 tillkallade
jag samma dag och den 21 maj 1963 en arbetsgrupp2 med uppgift att utreda
frågan om den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid
statens institut för konsumentfrågor. Arbetsgruppen antog benämningen
Konsumentupplysningsutredningen.

Med stöd av nytt bemyndigande den 31 maj 1963 tillkallade jag samma
dag en kommitté, 1963 års konsumentupplysningskommitté, med uppdrag,
att utreda vissa principiella frågor rörande konsumentupplysning.

Redan i november 1962 hade 1960 års radioutredning erhållit tilläggsdirektiv
att bl. a. närmare undersöka möjligheterna att vidga konsumentupplysningen
i televisionen.

Konsumentupplysningsutredningen avlämnade den 25 januari 1964 ett
betänkande, »Effektivare konsumentupplysning» (SOU 1964:4).

Utredningen, som samrått med omkring 125 organisationer och institutioner,
föreslår en utbyggnad av den statliga konsumentupplysningen. Frågan
om en ytterligare utbyggnad av underlaget för forskningsverksamheten
har utredningen ansett vara av storleksordning i kostnadshänseende
och eljest, att frågan snarast bör bli föremål för en särskild utredning.

Över betänkandet har efter remiss yttrande avgivits av arméintendenlurförvaltningen,
arbetarskyddsstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen, statens
institut för folkhälsan, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruk sstyrelsen
— efter hörande av hushållningssällskapen i Göteborgs och Bohus
län, Jämtlands län och Malmöhus län —, kommerskollegium — efter hörande
av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Gävle, samt Gotlands,
Norrbottens och Västerbottens läns, Östergötlands och Södermanlands samt
Skånes handelskamrar —, statens provningsanstalt, statens institut för
hantverk och industri, statens pris- och kartellnämnd, statens institut för
konsumentfrågor, statens institut för byggnadsforskning, statens konsumentråd,
svenska textilforskningsinstitutet, svenska institutet för konserveringsforskning,
Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Centerns kvinnoförbund,
Folkpartiets kvinnoförbund, Hushållningssällskapens förbund ef 1

Största delen av kostnaderna belöper sig på utredningsverksamheten, som i sin tur endast
till en del bestäms av behovet av konsumentupplysning i principfrågor. En väsentlig de!
av nämndens utredningsverksamhet avser nämligen konkurrensförhållanden inom näringslivet.

2 Byråchefen i handelsdepartementet Erik Berggren, ordförande, direktören Oscar Westerlind
och förste ombudsmannen C. H. Hernlund.

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196h

ter hörande av hushållningssällskapen i Hallands län, Kalmar län, Kopparbergs
län, Stockholms stad och län samt Västerbottens län , Högerpartiets
kvinnoförbund, Kooperativa förbundet (KF), Kooperativa kvinnogillesförbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Liberala studieförbundet,
Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Sparfrämjandet, Statstjänstemännens
riksförbund, Studieförbundet medborgarskolan, Aktiebolaget
Svensk byggtjänst, Svenska annonsörers förening, Svenska försäljnings- och
reklamförbundet, Svenska journalistförbundet, Svenska slöjdföreningen,
Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Sveriges hemkonsulenters förening, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges lantbruksförbund, Aktiebolaget Sveriges radio, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, Sveriges standardiseringskommission, Tjänstemännens
bildningsverksamhet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
och varudeklarationsnämnden.

II. Konsumentupplysningsutredningen

Konsument varu forskningen

Utredningen framhåller att anspråken på forsknings- och upplysningsverksamhet
på konsumentområdet har ökat undan för undan. Tillgängliga
personella och materiella resurser motsvarar inte i dag kraven på
bredd och effektivitet i informationsarbetet. Orsakerna härtill är flera.
En sammanhänger med de snabba skiftningarna på varumarknaden. När
staten under 1940-talet i större omfattning ekonomiskt engagerade sig i
konsumentupplysningen, saknades även närmare erfarenheter av hur en
av skilda särintressen oberoende sådan verksamhet borde läggas upp och
administreras. Härtill kommer att inom de stora statliga utredningar på
konsumentområdet, som ligger till grund för nuvarande organisation, uppmärksamheten
i allt väsentligt koncentrerades till frågor rörande kons uinentvarufor
sk ningens omfattning och innehåll. Man gick däremot
inte närmare in på hur själva upplysningsverksamheten
borde utformas eller försökte precisera vad den skulle avse. Det fick ankomma
på upplysningsorganen själva att söka de lämpligaste framkomstvägarna.
Så har även skett med i stor utsträckning goda resultat.

De måhända svåraste bedömningarna knyter an till hur långt staten som
konsumentupplysare skall sträcka sig i redovisningen av testresultaten
samtidigt som den skall upprätthålla krav på saklighet och objektivitet.
Denna fråga är föremål för utredning av 1963 års konsumentupplysningskommitté.

Den statliga konsumentupplysningen arbetar väsentligen med underlag

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1964

av resultat från forskning, undersökningar och provningar angående framför
allt pris och kvalitet hos olika varor av betydelse för konsumenterna.
Grunden för denna konsumentvaruforskning m. m. utgörs främst av sociologiskt
inriktade undersökningar rörande olika konsumentgruppers behov
och köpvanor, deras bostads- och arbetsförhållanden, ekonomi och intressen,
matvanor, fritidssysselsättningar m. m.

Enligt utredningen råder en viss oklarhet om vad som skall förstås med
konsumentvaror och hur gränsen mellan denna varugrupp och andra varugrupper
bör dras. Om med »konsumenter» avses de individuella slutliga
förbrukarna av varor och tjänster, d. v. s. allmänheten, bör såsom »konsumentvaror»
karakteriseras sådana varor och tjänster, vilka skaffas eller
beordras direkt av allmänheten och avses för den enskildes eget eller för
hans familjs behov. Exempel på konsumentvaror är då livsmedel, textilier,
skor, möbler och annan lös inredning, hushållsapparater, privata forlskaffningsmedel,
olika kemisk-tekniska preparat, bränslen, leksaker och hobbyartiklar,
sport- och friluftsartiklar, m. m. Vissa konsumentvaror är typiska
förbrukningsartiklar andra är konsumentkapitalvaror.

Det är konsumentvaruforskningens uppgift att med utnyttjande av objektiva
provningsmetoder fastställa de för varje varugrupp kvalitetsbildande
egenskaperna hos gruppen. Då den kompletterande upplysningsverksamheten
avser att hjälpa konsumenterna i deras köpval, kan man säga att
konsumentvaruforskningen ytterst syftar till att rensa bort tekniskt eller
kvalitetsmässigt undermåliga artiklar, som finns i handelns varusortiment.

Det största av de statliga konsumentvaruforskande organen är statens
institut för konsumentfrågor. Organisatoriskt arbetar institutet på fyra
undersökningsavdelningar, nämligen en avdelning för hushållsorganisation
m. m., en livsmedels- och kemisk-teknisk avdelning, en textilavdelning
samt — gemensam för de tre nu nämnda avdelningarna — en laboratorieavdelning.
Verksamheten inom institutet knyter huvudsakligen an till förhållandena
inom hem och hushåll.

Vid avdelningen för hushållsorganisation m. m. studeras bl. a. frågor
om olika hushållstypers funktion, arbetsmetoder och arbetsekonomi i hushållet
samt ändamålsenliga inredningar för kök och badrum.

Vid livsmedels- och kemisk-tekniska avdelningen utförs studier av metoder
för matlagning, bakning och konservering med beaktande av näringsvärde,
ekonomi och arbetstid. Vidare behandlas frågor om lagring
av och emballage för livsmedel.

Textilavdelningen utför undersökningar av redskap för sömnad och
klädvård, studier av den textila marknaden samt provningar av nyheter ur
inköps- och skötselsynpunkt.

Laboratorieavdelningen utför väsentligen tekniska provningar av olika
varor. På programmet står främst frågor om utrustning och metoder för

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1964

hemtvätt, om golvbeläggning och golvvård samt om tvätt- och rengöringsmedel.

Den forsknings-, undersöknings- och provningsverksamhet som äger
rum vid statens institut för konsumentfrågor — alltså med utgifterna för
den egentliga upplysningsverksamheten frånräknade — kostar innevarande
budgetår i runt tal 1 milj. kr.

Varudeklarationsnämnden är organisatoriskt knuten till Sveriges standardiseringskommission.
Nämndens budget omsluter verksamhetsåret 1963/
64 ca 475 000 kr. Därav betalar staten 300 000 kr. Återstoden utgörs av
kontrollavgifter, bidrag från privata företag, m. m.

Varudeklarationsnämndens uppgift är att verka för ökad användning
av vederhäftigt upplysande varudeklarationer på konsumentområdet. Arbetet
är organiserat på en teknisk kommitté och en rad specialkommittéer
för skilda varuområden. I dessa kommittéer sitter representanter för
både tillverkare och konsumenter.

Varudeklarationsarbetet, som började i augusti 1951, har på sistone utvecklats
ganska snabbt. Under de senaste åren har antalet fastställda normer
ökat från 63 till 109, antalet utfärdade tillstånd från 175 till 530 och
antalet varudeklarerande företag (tillståndshavare) från 125 till 345. Det
är emellertid utredningens uppfattning att mycket återstår att göra på
varudeklarationsfältet. Det finns också anledning beklaga att samarbetet
på det internationella planet är så förhållandevis begränsat.

De löpande kontakterna mellan varudeklarationsnämnden och konsumentinstitutet
syns fungera bra. Nämnden använder bl. a. konsumentinstitutets
skrifter för information om sin verksamhet samt publicerar även
en hel del i egen regi.

Den viktigaste uppgiften för statens konsumentråd är att fungera som
samordningsorgan på konsumentområdet. Det innebär bl. a. att rådet
skall följa konsumentvaruforskningen i landet och verka för att denna
forskning rationaliseras och utvecklas. Även konsumentupplysningen
skall uppmärksammas och stödjas av rådet.

Rådet, som inte undersöker och provar i egen regi, lämnar ur det särskilda
riksstatsanslaget för konsumentvaruforskning m. m. ekonomiska
bidrag till både statliga och enskilda projekt. Det gäller såväl forskningsoch
utredningsverksamhet om konsumtionen och konsumenterna som provningar
och utvecklingsarbete för att få fram bättre konsumentvaror.

Rådet har för sin verksamhet en mycket begränsad administration. För
löner och omkostnader räknas för budgetåret 1963/64 med behov av något
över 80 000 kr. Det särskilda forsknings- och upplysningsanslaget är för
samma budgetår uppfört med 1 250 000 kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 1964

Den nu lämnade redogörelsen för hur forsknings- och undersökningsverksamheten
är organiserad vid sådana hel- eller halvstatliga organ, vilka
har till uteslutande ändamål alt arbeta på konsumentvaruområdet, visar att
omfattningen an forskningsverksamheten är mycket begränsad. Det rör
sig om 2,5 å 3 milj. kr. Stora delar av konsumentvarumarknaden omfattas
inte heller av en objektiv granskningsverksamhet rörande kvalitet,
service etc. Utanför ligger bl. a. sådana kapitalvaror som radio- och TVapparater,
bilar in. m. Ej heller den under de senaste åren snabbt växande
marknaden för sportartiklar och andra fritidsvaror finns med.

Utredningen framhåller att den ringa bredden i forskningsarbetet i viss
mån är traditionellt betingad: Konsumentinstitutet växte fram ur Hemmens
forskningsinstitut, vars huvudinriktning var forskning och upplysning
beträffande varor och arbetsredskap för hem och hushåll. Mot bakgrunden
av hur konsumentvarumarknaden ser ut i dag kan likväl konstateras,
att den knappa forskningsvolymen och forskningens ensidiga inriktning
är brister, som allvarligt påverkar effektiviteten hos hela den
statliga konsumentupplysningen. Önskar man vinna en bättre sådan upplysning,
framhåller utredningen, räcker det alltså inte med att förstärka
bara den egentliga informationen — utan väsentligt ökade personella och
materiella resurser måste också tillföras det till grund för upplysningen
liggande forsknings- och undersökningsarbetet.

Många varor av mera exklusivt eller mindre nyttobetonat slag såsom
kikare, TV-apparater, barncyklar etc. har ännu inte blivit föremål för undersökningar.
Inköpen av dessa produkter motsvarar emellertid som regel
stora kapitalutlägg för familjen, vilket föranlett statens pris- och kartellnämnd
att i sina löpande prisstudier ta med kapitalvaror av denna kategori.

I detta sammanhang nämner utredningen att en särskild arbetsgrupp
inom kommunikationsdepartementet nyligen granskat förutsättningarna för
att i statlig regi bedriva kvalitetsforskning och upplysning beträffande motorfordon.
Enligt arbetsgruppen tillhör motorfordon den typ av varor beträffande
vilka konsumenterna har ett särskilt behov av upplysning. De
mycket omfattande investeringarna i motorfordon — omkring två miljarder
kr. per år — gör det till en angelägen samhällsuppgift att verka för en
objektiv konsumentupplysning.

Utredningen anser att det i huvudsak finns tre vägar att åstadkomma en
allmän breddning av underlaget för den statliga konsumentupplysningen,
nämligen alt

1. bättre utnyttja resultaten från forsknings- och provningsarbete med anknytning
till konsumentvarorna, vilket äger rum vid befintliga hel- eller
halvstatliga forsknings- och provningsinstitutioner;

2. de statliga upplysningsorganen på konsumentområdet lämnar i uppdrag
åt befintliga hel- eller halvstatliga forsknings- och provningsinstitutio -

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196i

ner att mot betalning granska, exempelvis ur kvalitetssynpunkt, viss vara
eller viss grupp varor;

3. i anslutning till statens institut för konsumentfrågor eller annat organ
uppföra helstatliga forsknings- och provningslaboratorier för arbete inom
skilda sektorer av konsumentvaruområdet.

Alternativ 1 är givetvis ur kostnadssynpunkt det förmånligaste.
Forskningsmaterialet ligger redan framme, och dess utnyttjande i konsumentupplysningsarbetet
behöver i princip inte kosta mer än som motsvarar
löner för viss samordningspersonal och för personal, vilken vid behov
redigerar om materialet för den avsedda publiceringsformen. Å andra sidan
når man med detta alternativ ej så långt. Det är likväl utredningens bestämda
uppfattning, att den statliga konsumentupplysningen via ett bättre samarbete
mellan upplysningsorganen och vissa utomstående forsknings- och
provningsinstitutioner genast kan tillföras nytt värdefullt material.

Vad gäller alternativ 2 konstaterar utredningen, att statens konsumentråd
och konsumentinstitutet i viss omfattning redan nu beställer undersökningar
hos andra hel- eller halvstatliga forsknings- och provningsinstitutioner.
Detta är också den väg som för framtiden i huvudsak bör
komma till användning för att vinna en önskvärd ordentlig ökning av den
statliga konsumentupplysningen.

Endast undantagsvis — när det inte går att komma fram enligt 1 eller 2
— bör diskuteras att enligt alternativ 3 ställa i ordning särskilda laboratorier
för konsumentvaruforskning.

Frågan om en önskvärd snar utbyggnad av den statliga konsumentvaruforskningen
enligt alternativen 2 och 3 medför under alla förhållanden stora
kostnader. Det kan i utbyggnadsarbetet även uppkomma besvärliga avgöranden
rörande vilka konsumentvaror, som bör tas med på forskningsprogrammet.
Med hänsyn till dessa omständigheter föreslår utredningen, att
frågan om den framtida statliga konsumentvaruforskningens inriktning och
omfattning samt formerna för verksamhetens bedrivande blir föremål för
särskild undersökning. Denna undersökning bör anförtros åt en statlig kommitté
och sättas i gång så snart som möjligt.

Enligt utredningen har från flera håll yrkats på att upplysningsorganen
bör ta vara på konsumentnyttigt material även från andra håll än hel- och
halvstatliga forsknings- och provningsinstitutioner. Först om så sker skulle
en eftersträvad ordentlig utvidgning av konsumentupplysningen vinnas.

Att den statliga konsumentupplysningen skall tillföras material även från
privat håll kan synas strida mot hela tanken bakom tillkomsten av en objektiv
informationsverksamhet, oberoende av skilda särintressen. Om så skulle
ske måste mycket höga krav ställas på garantier för objektivitet i undersökningarnas
utförande. Utredningen anser tillgång på goda objektiva provningsmetoder
vara en första förutsättning. Som villkor bör också uppställas

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 19G''f 11

att testresultaten vinner godkännande av det statliga konsumentupplysningsorganet.

Utredningen påpekar att dessa olika spörsmål är mycket svåra att bedöma.
De bör inte heller behandlas fristående utan i sammanhang med hela
frågan om den framtida konsumentvaruforskningens omfattning och inriktning.

Utredningens förslag om bättre samarbete mellan konsumentinstitutet och
andra hel- eller halvstatliga forskningsinstitutioner för att bredda underlaget
för den statliga konsumentupplysningen är inte nytt. När Hemmens
forskningsinstitut förstatligades förutsatte man att ett sådant samarbete
skulle komma till stånd. Den knappa tillgången på personal såväl hos upplysningsorganen
som hos forskningsinstitutionerna har emellertid begränsat
samarbetet. Resultaten av de utomstående forskningsinstitutionernas arbete
har i huvudsak presenterats i fackpressen och således inte nått ut till
eu bredare publik. Även om press, radio och en del folkbildningsorganisationer
skulle kunna tillgodogöra sig materialet i oredigerat skick försvåras den
nödvändiga överblicken, eftersom ett centralt register över publicerade rapporter
saknas.

Utredningen visar emellertid att flertalet forskningsinstitutioner finner
det önskvärt att resultaten av deras forskning sprids till vidare kretsar. En
allmänt positiv inställning till ett närmare samarbete med konsumentinstitutet
föreligger således.

En viss särställning intar i detta fall statens provningsanstalt, statens institut
för hantverk och industri och de s. k. branschforskningsinstituten.
Dessa institutioner förfogar över omfattande forskningsutrustning och bedriver
en mer eller mindre konsumentvarubetonad provningsverksamhet.
Resultaten av verksamheten är emellertid resp. uppdragsgivares egendom.
Utredningen anser likväl att man i viss utsträckning borde kunna utnyttja
nämnda institutioner.

Utredningen nämner några exempel på institutioner vilkas forskningsresultat
skulle kunna vara av allmänt intresse. Resultaten av arbetarskyddsstyrelsens
varuprovningar från skydds- och säkerhetssynpunkt, statens instituts
för folkhälsan undersökningar på yrkes- och födoämneshygienens
område, Svenska slöjdföreningens bohagsundersökningar och Sveriges
standardiseringskommissions standardiseringsarbete skulle i populärare
presentation än nu kunna vara av intresse för konsumenterna.

Utredningen betonar ännu ett skäl för närmare samarbete mellan forsknings-
och upplysningsinstitutioner, nämligen att dubbelarbete, som splittrar
de tillgängliga resurserna av personal, utrustning och pengar så långt
möjligt måste undvikas.

Den slutliga koordineringen åvilar i stort statens konsumentråd. Det dagliga
löpande samarbetet mellan konsumentinstitutet såsom sammanställare

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 1964

av upplysningsmaterial och de berörda forskningsinstitutionerna bör dock
enligt utredningen konsumentinstitutet svara för.

Från bl. a. pressens sida har klagats över att konsumentinstitutets publikationer
inte innehåller referat från varuundersökningar i andra länder.
I varje fall, har det hävdats, bör anvisningar kunna ges om var väsentliga
utländska forskningsresultat på konsumentvaruområdet finns att få.

Utredningen påminner om alt det åligger statens konsumentråd att följa
konsumentverksamheten i andra länder. Genom sitt medlemskap i The
International Office of Consumers’ Unions (IOCU) får rådet och även konsumentinstitutet
löpande uppgifter från ett 20-tal länder.

Rådet följer vidare med utvecklingen genom att prenumerera på ett
femtontal utländska publikationer och genom att vid behov rekvirera utländsk
facklitteratur till sitt bibliotek. Rådet ger ut en stencilerad rapport,
»Konsumentnytt från utlandet», på grundval av nyssnämnda material.
Det nordiska samarbetet sker främst inom den Nordiska kommittén
för konsumentfrågor, som bl. a. sammanställer en forskningskatalog
för att underlätta information om nordiska undersökningsprojekt.

Upplysningsverksamheten

Utredningen framhåller att den naturliga riktpunkten i upplysningsverksamheten
är att nå en så stor del av konsumenterna som möjligt. Det
förutsätter att många olika vägar används för att sprida informationsmaterialet.
Det förutsätter också att ett och samma ämne presenteras i
flera olika former alltefter syftet med upplysningen.

Av olika nu utnyttjade vägar för upplysningsmaterialets spridning är
dags- och veckotidningspressen samt radion och televisionen de viktigaste
direkta kanalerna. I konsumentupplysningsarbetet är även skolorna och
de frivilliga folkbildningsorganisationerna engagerade liksom löntagareoch
kvinnoorganisationerna. Den reguljära fackpressen samt konferenser,
föreläsningar och utställningar är andra ofta anlitade media i en aktiv
konsumentupplysning.

I fråga om upplysningsmaterialets utformning kan man tänka sig åtminstone
fyra olika grader av bearbetning. Det enkla pressmeddelandet
behöver bara i text på några rader orientera om att någonting har ägt
rum på konsumentområdet samt kort ange innehållet. Åtskilliga av konsumenterna
önskar emellertid gå vidare i ämnet och bör då kunna ta del
av en kortfattad, lättläst uppsats. Står vederbörande inför köp av den vara,
som upplysningen avser, eller gäller det en journalist, vilken tänker skriva
en artikel om det aktuella ämnet, behövs en utförligare presentation,
kanske också med tillhandahållande av primärmaterial från den bakomlig -

Kungl. Mnj. ts proposition nr 91 år 19fil

gande undersökningen. De, som undervisar i konsumentupplysande ämnen,
slutligen, måste ha tillgång till ett mycket djupträngande material, kanske
i pedagogiskt bearbetat skick.

Vilka vägar som anlitas för att nå konsumenterna och hur upplysningsmaterialet
utformas beror alltså i allmänhet på den inriktning, som i det
särskilda fallet eftersträvas hos informationsverksamheten. Verksamheten
kan syfta till att lära konsumenterna att självständigt analysera såväl de
egna behoven som varornas pris och kvalitet, ställda i relation till varandra,
samt reklamen omkring varorna. Verksamheten kan också vara
inriktad på att ge konsumenterna aktuella upplysningar i fråga om de
varje dag uppkommande köpsituationerna. Båda typerna av information
är nödvändiga och kompletterar varandra. De utövas också parallellt här
i landet. Dock dominerar köpråden stort, medan utrymmet för sådant kunskapsmeddelande,
vilket mera kan vara ägnat att öka allmänhetens insikt
i konsumentproblematiken, är ganska begränsat.

En ökning av genomslagskraften hos den statliga konsumentupplysningen
blir enligt utredningens mening svår att genomföra, om inte konsumenterna
först görs mottagliga på ett annat sätt än nu för en fortlöpande
saklig pris- och varuinformation. Det kan åstadkommas blott genom
en på allmän konsumentfostran inriktad upplysningsverksamhet.
Resultaten av sådana sociologiska undersökningar, som konsumentrådet redan
nu i viss utsträckning utför, torde kunna läggas till grund för en informationsverksamhet
med främsta syfte att intressera människorna för
konsumentproblematiken.

Det är över huvud taget önskvärt att konsumentupplysningsorganen anstränger
sig att undan för undan variera informationsverksamhetens uttrycksformer.
Anpassning måste i första hand äga rum till upplysningens
innehåll och inriktning. Men det måste också ske en successiv förnyelse
av metodiken i upplysningsarbetet.

Vid en dylik modernisering av den statliga konsumentupplysningen bör
enligt utredningens mening upplysningsorganen pröva olika media, vilka
på andra håll, exempelvis i turistvärvande och exportfrämjande sammanhang
liksom i reklamen, har visat sig äga god genomslagskraft.

Kraven på differentiering i upplysningsarbetets metodik reser långtgående
anspråk på de organ som skall svara för detta arbete. De skall kunna
tillhandahålla ett material, som tillgodoser både den enskilde konsumentens
önskemål om kortfattad, lättillgänglig allmän-information och
vidareupplysarnas behov av ett mera djupträngande upplysningsstoff att
läggas till grund för utarbetande av tidskriftsartiklar, föreläsningar, studiecirklar
etc.

Redan varudistributionsutredningen underströk i sitt betänkande att
konsumentupplysningen så långt möjligt bör omfatta både kvaliteten och
priset på en vara liksom, i förekommande fall, den service som erbjuds

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196b

Aid varans försäljning. Först när köparen äger kunskaper i alla dessa tre
hänseenden, är det möjligt för honom att göra den rätta avvägningen
mellan inköpsalternativ.

Verksamheten vid de skilda institutionerna är emellertid ofta inte av
den art att det är möjligt att i varje särskilt fall vinna en samordning. De
undersökningar på pris- och konkurrensområdet, som pris- och kartellnämnden
gör, kan inte användas direkt för att belysa prisutveckling och
prisdifferenser på enskilda varor i samband med kvalitetsundersökningar
och prisundersökningar. Denna svårighet kan emellertid i stor utsträckning
bemästras genom ett nära samarbete mellan de berörda varuforskande
och prisundersökande institutionerna. Prisövervakningskommittén gjorde
också år 1961 bestämda uttalanden till förmån för ett närmande mellan
pris- och kartellnämnden samt, i första hand, konsumentinstitutet och
varudeklarationsnämnden.

Utredningen nödgas konstatera att denna rekommendation av prisövervakningskommittén
ännu inte har avkastat några mera betydande resultat.
Blott ett par, tre gånger under de senaste åren har genom ett aktivt samarbete
mellan pris- och kartellnämnden samt konsumentinstitutet frågorna
omkring en varas pris-kvalitet eller pris-service fått sin samtidiga och allsidiga
belysning.

Utredningen anser att pris- och kartellnämnden samt konsumentinstitutet
bör hålla regelbundet återkommande sammanträden för ömsesidig information
angående pågående och planerade undersökningar.

Utredningen har tagit upp frågan om en för hela konsumentrådet gemensam
upplgsningstidskrift, som till största delen skulle innehålla populärt
utformat material. Med »gemensam» åsyftar utredningen därvid en tidskrift
som tar in artiklar från alla statliga och statsunderstödda konsumentvaruforskande
institutioner. I tidskriften bör enligt utredningens mening
undersökningsrapporter presenteras i sådant skick att även icke fackligt insatta
personer skall kunna tillgodogöra sig innehållet i dem. Utredningen
anser likväl inte att den nya publikationen bör få lika populär utformning
som det Norska forbrukerrådets tidskrift, vilken på många håll ställts upp
som mönster för en god konsumentpublikation. Statens instituts för konsumentfrågor
nuvarande publiceringsverksamhet omfattar tekniska rapporter,
särskilda broschyrer och en periodiskt utkommande tidskrift. I dessa publikationer
tas ibland in material även från andra statliga eller statsunderstödda
institutioner, däribland statens konsumentråd, varudeklarationsnämnden
och statens institut för byggnadsfrågor. Konsumentinstitutets
publiceringsverksamhet balanserar för närvarande på sammanlagt i runt tal
1150 000 kr. om året.

Konsumentinstitutets periodiska tidskrift »Råd och rön» orienterar om

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196i

institutets fortlöpande undersökningar, informerar om konsumentupplysande
litteratur etc. Bestämda köprekommendationer förekommer inte.

Råd och rön kompletteras genom serien »Köpråd». I den redovisas — ofta
med angivande av namn på tillverkare och beteckning på varan — resultaten
av jämförande kvalitetsbedömningar.

Skriftserien »Konsumentinstitutet meddelar», som innehåller de tekniska
forsknings- och undersökningsrapporterna från konsumentinstitutets arbete,
är avsedd för olika kategorier av fackfolk.

Institutets övriga skrifter, sammanlagt ett femtontal hittills, behandlar
var för sig ett speciellt intresseområde. Tanken med dessa skrifter är att
konsumenten skall kunna få den samlade bilden av en hel fråga i en skrift,
som skall gå att köpa i bokhandeln.

Under den presspolemik, som vintern 1962/63 ägde rum omkring den
statliga konsumentupplysningen, blev konsumentinstitutets skrifter föremål
för rätt stark kritik. Särskilt angreps Råd och rön. Man hävdade att innehållet
var torftigt, texten tung och tråkig och bildurvalet föga representativt.
Utredningen anser dock att presskritiken förra året ibland sköt över målet.

Ett bättre samarbete mellan vissa forskningsinstitutioner på konsumentområdet
skulle emellertid ge det sakliga innehållet en önskvärd breddning.
Även i fråga om lay-out och yttre utförande i övrigt bör särskilt den periodiska
tidskriften kunna göras attraktivare. Utredningen anser även att tidskriften
måste ges en bestämd inriktning.

Angående den lämpligaste utformningen av en för hela konsumentområdet
gemensam tidskrift har utredningen vid sina överväganden stannat för
att innehållet bör redigeras med tanke på att gå direkt ut till konsumenterna.
Huvudändamålet bör vara att till de svenska hemmen förmedla saklig
och vederhäftig information på konsumentområdet i en stil som lätt förstås
av en bredare publik. Samtidigt anser utredningen att det i vårt land med
dess mycket rika veckotidningsflora inte finns underlag för att på konsumentområdet
ge ut en publikation som liknar den norska Forbrukerrapporten.

Den av utredningen förordade tidskriften bör presentera material från
hela det statliga och statsunderstödda konsumentvarufältet. En ledigare redigering
kommer också att göra sitt till för att underlätta tidskriftens spridning.
På ledarplats bör tas in artiklar, som behandlar konsumentfrågorna
mera principiellt och därigenom medverkar till att väcka intresse för konsumentproblematiken.
Tidskriften bör också som en form av allmäninformation
med konsumentfostran som mål utföra egna intervjuer och reportage
på konsumentområdet. Vidare bör i tidskriften finnas artikelreferat och litteraturanmälningar
liksom även information om resultat av utländsk konsumentvaruforskning.
Man kan också tänka sig en läsarnas frågespalt. Tidskriften
bör vidare innehålla redogörelser från det frivilliga folkbildningsarbetet,
om studiecirklar, föreläsningsserier etc. med konsumentupplysande

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1961

innehåll. Den bör över huvud taget presentera material om vad som händer
på konsumentområdet. Därigenom och genom att väcka nya frågeställningar
på konsumentområdet bör tidskriften kunna lämna betydelsefulla bidrag
till den allmänna debatten omkring upplysningsverksamheten.

Den nya konsumenttidskriften skulle komma att tjäna som löpande register
över vad som händer på konsumentområdet och bli en inspirationskälla,
ur vilken idéer och uppslag kan hämtas för vidare bearbetning.

Ett samlingsregister på konsumentområdet, vari informeras om resultaten
av tidigare utförda konsumentundersökningar, finns i den av Nordiska
kommittén för konsumentfrågor uppsatta forskningskatalogen. Den är emellertid
varken överskådlig, lätthanterlig eller aktuell.

Utredningen föreslår, att registret flyttas över till konsumentinstitutet,
där skötseln av det kan anförtros den befattningshavare, som utredningen
förordar skall förestå konsumentinstitutets löpande rådgivning per brev, telefon
och vid personliga besök.

Press, radio och TV är som nämnts de viktigaste direkta kanalerna i konsumentupplysningsarbetet.
Via dem når informationen snabbt ut till en
mycket bred publik. Anlitande av massmedia är därför särskilt lämpligt,
när man vill att upplysningen skall nå konsumenterna direkt. Redan nu
finns ett mycket stort intresse hos pressen för att ta in konsumcntupplysandc
artiklar.

Vi har alltså all anledning att glädja oss åt att det konsumentupplysande
materialet genom medverkan av pressen når ut till en långt större krets än
som skulle skett via konsumentinstitutets egna publikationer. Störa ansträngningar
bör därför göras för att vinna goda löpande kontakter mellan
upplysningsorganen och pressen.

Radion och televisionen ägnar kanske inte konsumentupplysningsfrågorna
lika stor uppmärksamhet som pressen. För TV:s del har dock programtiden
på sistone utökats och de personella resurserna förstärkts. Utredningen
är medveten om att den långa förberedelsetiden innebär att programmet
sändningsdagen helt eller delvis kan ha förlorat sitt nyhetsvärde. Därför
finns ett önskemål från Radio-TV att framkommande upplysningsmaterial
skall förstagångspresenteras samtidigt i upplysningsorganens publikationer
och i Radio-TV. Utredningen vill likväl inte ansluta sig till tanken på en
fullständig samordning i tiden vad gäller presentationen. Denna samordning
skulle kunna föranleda att redan sammanställt upplysningsmaterial fick
»hållas inne» i flera månader. Självfallet bör emellertid upplysningsorganen
sträva efter att så tidigt som möjligt hålla Radio-TV, pressen och de andra
vidareupplysarna underrättade om när nya undersökningar planeras, hur
långt pågående projekt fortskridit samt när resultaten av sådana projekt
kan beräknas ligga framme.

Utredningen anser att det finns anledning att räkna med att såväl pressen
som radion och televisionen framöver kommer att ägna konsumentfrågorna

Kungi. Maj.ts proposition nr 91 år 1964

ökad uppmärksamhet i samma mån som forsknings- och undersökningsverksamheten
på konsumentområdet utvidgas att gälla nya varugrupper.
För att ge stadga åt de löpande kontakterna med press, radio och TV föreslår
också utredningen i betänkandet att en tjänst som pressombudsman
inrättas.

Utredningen understryker betydelsen av att även skolor, folkbildningsorganisntioner
m. fl. engageras i en mera allmänt inriktad upplysningsverksamhet,
som syftar till konsumentfostran.

Inom det allmänna skolväsendet meddelas konsumentundervisning i ämnet
hemkunskap. Målet för denna undervisning är att göra eleverna förtrogna
med de arbetsuppgifter som förekommer i ett hem. Som föremål för undervisning
anges i anvisningarna till timplanen särskilt »Varudeklarationer,
varubedömningar» och »Prisberäkningar». Det heter också i anvisningarna
bl. a. följande: »All undervisning i hemkunskap skall ge konsumentfostran,
inte minst ekonomiundervisningen, där i lämpliga sammanhang infogas
diskussioner om reklamens för- och nackdelar för konsumenten samt en
objektiv varuupplysning.»

Inom yrkesutbildningen meddelas konsumentundervisning på olika stadier.
Yrkesskolornas lokaler för husligt arbete är utformade med tanke på
att eleverna får handskas med goda bruksvaror i en god miljö. Den kurs
som fått den största spridningen är husmodersskolan, som finns på ca 450
platser i landet och soin ger utbildning främst för enskilt hushåll.

Lanthushållsskolorna räknas till lantbrukets yrkesskolor för kvinnlig
ungdom. Vid skolorna meddelas praktisk och teoretisk undervisning i hushållsekonomi
och hemskötsel.

Utredningen anser att det för framtiden bör vara en angelägen uppgift för
statens konsumentråd att ägna frågan om utrymmet för den konsumentupplysande
undervisningen vid våra skolor största uppmärksamhet.

Utredningen tillägger att det självfallet också bör ankomma på de statliga
konsumentupplysningsorganen att inom ramen för tillgängliga resurser åt
skolorna tillhandahålla all den service på konsumentområdet, som skolorna
i sitt planeringsarbete visar sig vara i behov av.

Målet för studieorganisationernas utbildningsverksamhet var tidigare huvudsakligen
ett färdighetskunnande. Under de senaste åren har emellertid
på programmet för konsumentupplysande kurser tagits upp även rent
principiella frågeställningar, genom vilka en förskjutning ägt rum mot undervisning,
som är mera inriktad på konsumentfostran. Det är också utredningens
uppfattning, att studieorganisationerna har särskilda förutsättningar
att aktivt medverka i en konsumentupplysning, vars viktigaste uppgift
inte är att förmedla kunskaper om särskilda varor utan att ge studiedeltagarna
en generellt kritisk inställning visavi alla varor och förmåga
2 llihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 91

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196''i

att inför ett aktuellt köp skaffa sig de kunskaper som behövs för att göra
ett riktigt val.

Som studielitteratur utnyttjas skrifter, tidskrifter, broschyrer m. m. som
behandlar det ämne, vilket är aktuellt för kurser. Vidare kommer undervisningsmateriel,
som är utarbetad speciellt för konsumentupplysningskurserna
till användning. Denna materiel framställs som regel av organisationerna
själva eller av brevskolor, vilka organisationerna anlitar för ändamålet.

Studieorganisationerna samarbetar i sin verksamhet också med de statliga
konsumentupplysningsorganen. Den ringa bredden i konsumentinstitutets
undersökningsverksamhet och de begränsade personella resurserna
för det egentliga upplysningsarbetet medför att den hjälp, som institutet
kan lämna organisationerna, inte på långa vägar motsvarar deras behov
av grundmateriel för utbildningsverksamheten. Bristen på lämpligt grundmateriel
hämmar organisationernas aktivitet. Tillgången på konsumentupplysande
material blir som regel också bestämmande för i vilken utsträckning
folkbildningsorganisationerna lägger upp konsumentupplysande
kurser. Alla åtgärder bör därför vidtas för att på konsumentområdet lämna
effektiv service åt studieorganisationerna i deras planeringsarbete. En
av riktpunkterna vid uppläggning av serviceverksamheten bör vara att
det skall bli lätt för organisationerna att orientera sig på konsumentupplysningsområdet.
Bättre samordning av forsknings- och undersökningsverksamheten,
en gemensam konsumenttidskrift och ett samlingsregister
på konsumentområdet över tidigare gjorda forskningar och undersökningar
är tre av utredningen framlagda förslag, som alla syftar till att ge en
bättre överblick. Även i den rent praktiska uppläggningen och utförandet
av undervisningen behöver organisationerna stöd. Särskilt de mindre studieförbunden
efterfrågar ofta pedagogisk expertis som biträde vid utarbetande
av studiehandledningar och studiebrev. Utredningen föreslår därför
att konsumentinstitutets upplysningsavdelning fr. o. m. den 1 juli 1964
tillförs en befattningshavare med pedagogisk utbildning.

Konsumentinstitutets service åt studieorganisationerna bör även i större
omfattning än för närvarande gälla åskådningsmateriel såsom filmer,
bildband, stillbilder, materiel för flanelltavlor, bläddertavlor, arbetsblad,
broschyrer etc. Åskådningsmateriel av olika slag bör därför kunna ställas i
ordning inom konsumentinstitutet för försäljning eller uthyrning till bl. a.
studieorganisationerna i deras cirkel- och föreläsningsverksamhet m. m.

Konsumentinstitutet skall vidare kunna lämna organisationerna uppgifter
om lämpliga föreläsare eller eljest medverka i konferenser, kurser
etc.

Vad utredningen föreslår om ökat samarbete med och bättre service åt
folkbildningsorganisationerna gäller i lika mån löntagare- och kvinnoorga -

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196k

nisationerna. Flertalet av dem utövar visserligen ingen studieverksamhet,
men de har sina medlemstidskrifter, i vilka konsumentfrågorna ofta tas
upp till diskussion.

Utredningen överväger i sitt betänkande om det inte för berörda parter
skulle vara värdefullt att ha tillgång till ett samarbetsforum, där i första
rummet folkbildningsorganisationerna men också pressen och de andra vidareupplysarna
kunde möta konsumentupplysningsorganen för information
och samtal om främst den mera långsiktiga planeringen. Utredningen
åsyftar härvid inte någon form av permanent samarbetsdelegation utan
föreslår, att företrädare för upplysnings- och forskningsorganen och olika
kategorier av vidareupplysare möts vid en årligen återkommande konferens.
Den bör hållas i konsumentrådets regi och vara av huvudsakligen
informativ karaktär.

För att effektivisera rådgivningsverksamheten i frågor av intresse för
konsumenterna föreslår utredningen att upplysningscentra inrättas.

Undersökningar beträffande olika konsumtionsvarors pris och kvalitet
förekommer på många håll, men det är svårt att rörande en viss produkt
snabbt få besked om var den blivit undersökt och hur resultatet publicerats.

Ett väsentligt ökat utrymme bör beredas den personliga rådgivningen.
Utredningen föreslår därför, att det på olika platser i landet skapas stödjepunkter,
där information i konsumentfrågorna kan meddelas eller anvisning
ges om var sådan information finns tillgänglig.

I de tre största städerna i riket och i Umeå bör dessutom inrättas särskilda
upplysningscentraler. Vid varje central skall aktuell litteratur, tidskrifter
och annan trycksaksinformation på konsumentområdet finnas tillgängligt.
Upplysningscentralerna bör utöva en mera allmänt inriktad upplysningsverksamhet.
Det är vidare önskvärt att det inom upplysningscentralen
bereds utrymme för special- och vandringsutställningar.

Ett centralbibliotek för litteratur och tidskrifter på konsumentområdet
saknas i vårt land men efterfrågas ofta. Utredningen har granskat den
frågan och därvid visserligen blivit övertygad om behovet av ett dylikt
bibliotek, men i avvägningen mellan förebyggande önskemål om en snar
utbyggnad av olika sektorer av den statliga konsumentupplysningen har
utredningen likväl ansett, att inrättandet av ett konsumentbibliotek av
praktiska och även av ekonomiska skäl bör anstå något eller några år.

Det löpande personalbehovet, när verksamheten vid biblioteket kommit
igång, uppskattas av utredningen till en biblioteksassistent. För uppläggning
av biblioteket behövs under det första året experthjälp och annan
extra arbetskraft motsvarande ca 15 000 kr. Medelsbehovet av engångskaraktär
för bokinköp uppskattas av utredningen till 25 000 kr.

Hushållningssällskapens hemkonsulenter bedriver inom resp. län under 2f

Bihang till riksdagens protokoll 196i. i samt. A’r 91

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196i

visning och rådgivning om allt som rör hem och hushåll. Det har framstått
som naturligt för utredningen att närmare undersöka, om det finns
möjligheter till eu ökad och bättre spridning av framkommande upplysningsmaterial
genom ett vidgat samarbete mellan konsumentupplysningsorganen
och hushållningssällskapens hemkonsulenter. Därvid har framkommit
att hemkonsulenterna i växande utsträckning använder konsumentinstitutets
skrifter som underlag för sin rådgivnings- och upplysningsverksamhet
i konsumentfrågor.

Utredningen föreslår att konsumentinstitutet i samråd med pris- och
kartellnämnden tar upp diskussioner med lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens
förbund rörande de närmare formerna för en vidgad
samverkan från och med den 1 juli 1964 mellan den statliga konsumentupplysningen
och hushållningssällskapens hemkonsulenter.

En viktig förutsättning är att hemkonsulenten är anträffbar på sällskapets
expedition, eller annan lämplig plats, på bestämda tider. På expeditionen
skall finnas tillgängliga på konsumentområdet förekommande litteratur-
och forskningsregister m. m. Försäljning av och prenumeration på
konsumentinstitutets samt pris- och kartellnämndens periodiska tidskrifter
skall kunna äga rum. En annan lämplig åtgärd vore att vederbörande
hushållningssällskap svarade för iordningställande och löpande tillsyn av
vandringsutställningar och andra lokala visningar av konsumentinstitutets
montrar, skärmar m. m.

Den beskrivna verksamheten kommer att ge utslag i ökad efterfrågan på
råd och anvisningar från husmödrarnas och andra konsumenters sida. En
förutsättning för att systemet skall fungera på nöjaktigt sätt är att mycket
nära kontakter mellan upplysningsorganen och hushållningssällskapen
uppehålls.

Utredningen har gått vidare och försökt att få förankring för den statliga
konsumentupplysningen även på det rent lokala fältet. Därvid har uppmärksammats
den roll, som kan tänkas utövad av våra stads- och kommunalbibliotek
såsom förmedlare av konsumentupplysande litteratur. Vi har
i hela landet omkring ettusen sådana folkbibliotek.

Det finns enligt utredningens mening olika vägar efter vilka folkbiblioteken
kan utnyttjas i den statliga konsumentupplysningen. En väg är att
biblioteken presenterar den konsumentupplysande litteraturen samlat och
överskådligt. Folkbiblioteken bör därvidlag kunna påräkna service från konsumentupplysningsorganen.
Det är också klart att folkbiblioteken gratis
bör tillhandahållas de publikationer som ges ut av i första hand konsumentrådet,
konsumentinstitutet, pris- och kartellnämnden samt varndeklarationsnämnden.

Det bör ankomma på konsumentinstitutet att i samråd med pris- och
kartellnämnden ta upp de erforderliga diskussionerna med skolöverstyrelsen
om aktiva insatser av folkbiblioteken i den statliga konsumentupplysningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964

Organisation och kostnader

Vid upplysningsavdelningen hos statens institut för konsumentfrågor arbetar
15 personer.

För avlöningar vid upplysningsavdelningen belastas konsumentinstitutets
avlöningsanslag med 270 000 kr. för ordinarie och extraordinarie personal
samt med 15 000 kr. för extra och tillfällig arbetskraft.

Även vid undersökningsavdelningarna och vid kansliet utförs en hel del
arbete, som hör till den egentliga upplysningsverksamheten. Det gäller t. ex.
besvarande av vissa frågor, som av upplysningsavdelningen hänskjuts till
den eller dem som utfört den ifrågavarande undersökningen samt all expediering
av Råd och rön.

Konsumentinstitutets omkostnader är i riksstaten för budgetåret 1963/64
upptagna med 478 000 kr. Därav kan 315 000 kr. beräknas falla på upplysningsverksamheten.
Huvudparten av sistnämnda belopp, eller 275 000 kr.,
gäller publiceringsverksamheten, inklusive konsumentinstitutets ersättning
till postverket för distribuering av Råd och rön. Från statens konsumentråd
har till utställningar m. m. under det senaste året erhållits drygt 50 000
kr.

Av konsumentinstitutets avlönings- och omkostnadsanslag för budgetåret
1963/64 belöper avrundat 700 000 kr. på den egentliga upplysningsverksamheten,
varemot svarar en beräknad inkomst av 300 000 kr. Därtill kommer
de avlöningsmedel och särskilda anslag för utställningar m. in., som
statens konsumentråd ställer till institutets förfogande. Storleken härav
under det senaste året utgjorde ca 120 000 kr.

Utredningen framhåller att en av framgångs vägar na för att snabbt och
till måttliga kostnader vinna en effektivare konsumentupplysning ligger i
ett bättre utnyttjande av olika existerande, utanför konsumentinstitutet
stående forsknings- och provningsinstitutioner. Hur en dylik samverkan på
sikt skall utformas, främst i vad gäller urvalet av nya undersökningsobjekt,
har utredningen ansett böra bli föremål för särskild granskning.

1 samma mån som primärmaterialet till upplysningen på detta sätt produceras
av flera från varandra oberoende institutioner växer kraven på
självständighet hos det organ, vilket skall samla ihop, redigera och vidarebefordra
upplysningsstoffet till konsumenterna. Med den utgångspunkten
har i debatten om den statliga konsumentupplysningen ofta framförts önskemål
om inrättande av ett helt fristående organ som samordnare och utövare
av den egentliga upplysningsverksamheten.

Utredningen påpekar att upplysningsmaterialet är produkten av ett nära
samarbete mellan de som undersöker en viss vara, och de som skall informera
om resultatet av undersökningen. Utredningen finner det därför naturligt
att så länge den huvudsakliga basen för informationsarbetet är att

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 19(i''i

finna inom en undersökningsinstitution så skall samma institution också
svara för upplysningen. Även om ett nära samarbete etableras mellan konsumentinstitutet
och andra forskningsinstitutioner kommer likväl institutet
att än så länge vara den huvudsakliga producenten av underlag för upplysningsverksamheten.
Även om utredningen således ännu inte finner tiden
mogen för att förverkliga tanken på ett helt fristående upplysningsorgan anser
den dock att konsumentinstitutets upplysningsavdelning skall äga ett
avsevärt mätt av självständighet i sitt arbete. I det syftet föreslår utredningen,
att frågor rörande offentliggörande av forskningsresultat samt övriga
med upplysningsverksamheten sammanhängande frågor skall ankomma
på styrelsen, vilken sedan kan överflytta visst eller vissa ärenden till
ett inom styrelsen upprättat arbetsutskott. I frågor som gäller upplysningsarbetet
skall chefen för upplysningsavdelningen vara föredragande såväl i
styrelsen som i arbetsutskottet. De ökade arbetsuppgifterna för berörda styrelseledamöter
anser utredningen böra föranleda omprövning av de arvoden,
som utgår.

Enligt nu gällande regler ankommer det på direktören att efter de riktlinjer
som styrelsen dragit upp ombesörja bl. a. offentliggörandet av forskningsresultaten.
Utredningens förslag om överflyttning av beslutanderätten
m. m. i frågor rörande upplysningsverksamheten till styrelsen-arbetsutskottet
föranleder därför i sin tur förslag om ändringar i konsumentinstitutets
instruktion.

Avlöningar

Innehavaren av tjänsten som chef för upplysningsavdelningen förutsätts
enligt utredningen vara ansvarig utgivare för den periodiska tidskriften och
bör äga praktiska erfarenheter av journalistyrket. De disparata arbetsuppgifterna
och kravet på självständighet i deras utförande, liksom verksamhetens
utåtriktade och ömtåliga karaktär, ställer anspråk på allmän duglighet,
samarbetsförmåga och gott omdöme hos vederbörande. Utredningen
räknar med lönegradsplacering såsom för avdelningsdirektör.

Med redigeringen av Råd och rön samt övriga skrifter arbetar för närvarande
förutom två heltidsanställda huvudredaktörer två tjänstemän på vardera
halvtid. Ytterligare en konsulent hjälper i mindre omfattning till att
sammanställa underlag för artiklar och skrifter. För lay-out anlitas en utomstående
specialist, och för skrivgöromål finns en kontorsbiträdestjänst.
Det gör för publiceringsverksamheten sammanlagt drygt fyra hela tjänster
jämte biträde av specialist för lay-out.

Innehållet i den nya konsumenttidskriften kommer att bli mera omfattande
och mera variationsrikt än vad som nu gäller för Råd och rön. I det
av utredningen förutsatta samarbetet mellan konsumentinstitutet och de
utomstående forsknings- och provningsinstitutionerna bör tekniskt utbildad
personal medverka. En helt ny uppgift på publiceringssidan blir att förse

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196b

press, radio och TV samt folkbildnings- m. fl. organisationer med ett skriftligt
informationsmaterial.

Det tryckta ordet används i nästan varje form av upplysningsverksamhet.
Publiceringen är också den sektor inom den statliga konsumentupplysningen,
som i särskild grad behöver förstärkas. Utredningen finner en
kraftig förstärkning av den med institutets skrifter sysselsatta personalen
motiverad redan fr. o. m. den 1 juli 11164. Med hänsyn till önskvärdheten
ur praktiska och ekonomiska synpunkter av att utbyggnaden sker successivt,
begränsar sig utredningen till att föreslå att från och med budgetåret
11164/65 till en särskild sektion inom upplysningsavdelningen kallad redaktionen,
knyts följande tjänster, nämligen en byrådirektör, tre redaktörer,
en ingenjör och ett biträde. Därutöver torde böra beräknas 15 000 kr. för
alt möjliggöra arvodesanställning av en fotograf. Tillika föreslår utredningen
att 10 000 kr. anvisas för arvodering av praktikanter, som skall söka
in vid journalistinstitutens konsumentupplysningslinje, samt enahanda belopp
för extra arbetskraft.

När efter något eller några år närmare erfarenheter har erhållits av den
nya konsumenttidskriften, och samarbetet med de utomstående forskningsoch
provningsinstitutionerna har vunnit stadga, räknar utredningen med
att det skall föreligga behov av ytterligare minst en redaktör och en ingenjör.

Något fast organiserat samarbete mellan konsumentinstitutet samt press,
radio och TV äger för närvarande inte rum. Detta anser utredningen vara
en olägenhet, som kommer att öka i samma takt som massmedia alltmer tar
aktiv del i konsumentupplysningsarbetet. Utredningen föreslår därför att
från och med den 1 juli 1964 en tjänst som pressombudsman inrättas. Han
bör till sitt förfogande ha ett biträde.

Pressombudsmannens viktigaste arbetsuppgift blir att allmänt sörja lör
goda löpande kontakter mellan konsumentinstitutet samt press och radioTV.

Med hänsyn till betydelsen av ett aktivt samarbete mellan konsumentinstitutet
och folkbildnings- m. fl. organisationer såsom vidareförmedlare av det
konsumentupplysande materialet, föreslår utredningen att det fr. o. m. den
1 juli 1964 inom upplysningsavdelningen inrättas en sektion för service åt
studieorganisationerna m. fl. Denna studiesektion bör förestås av en befattningshavare
(konsulent) med pedagogisk utbildning. Då det är önskvärt
med en successiv förnyelse av metodiken i de arbetsuppgifter, om vilka nu
är fråga, föreslår utredningen inte att någon fast tjänst inrättas för ändamålet.
I stället bör befattningen rekryteras med erfaren lärare, vilken kan
åtaga sig föreståndarskapet för sektionen mot anställningsvillkor i likhet
med vad som kommer att gälla för vissa konsulentbefattningar i skolöverstyrelsen.

Det kompletterande personalbehovet inom studiesektionen är svårt att be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196b

stämma. För en verkligt effektiv hjälp på bred bas åt organisationerna
skulle i och för sig behövas en rätt stor personal. Utredningen har emellertid
ansett det rimligt, att man i fråga om en verksamhet av denna art prövar
sig fram i mindre skala och tar vara på därvid vunna erfarenheter innan
ytterligare utbyggnad sker.

Utredningen föreslår därför att studiesektionen nu tillförs — förutom
den tidigare nämnda konsulentbefattningen —- två befattningar, nämligen en
assistenttjänst och en biträdestjänst. På assistenten skall ankomma att vårda
åskådningsmaterialet samt att svara för alla kontakter, som sammanhänger
med tillverkning, uthyrning resp. utlåning, distribuering etc. av denna
materiel. Assistenten bör tills vidare svara för kontinuiteten inom sektionen.
För anlitande av teknisk expertis vid behov av ritningsarbeten, diagramteckningar
etc. bör i konsumentinstitutets icke-ordinariepost inräknas
15 000 kr.

Inom konsumentinstitutets utställningsverksamhet sysselsätts f. n. fem
personer. Då en del av dessa även har andra arbetsuppgifter, motsvarar institutets
nuvarande insatser på utställningssidan tre heltidstjänster. Utredningen
föreslår att utställningssektionen fr. o. m. den 1 juli 1964 organiseras
med tre tjänster som konsulent och en biträdestjänst. Utredningen förutsätter
därvid att det skall vara möjligt för utställningssektionen att i sitt
arbete på det lokala planet utnyttja hushållningssällskapens hemkonsulenter
eller av kommunerna anställda sådana konsulenter. För extra arbetskraft
vid genomförande av olika framträdanden på det lokala planet räknar
utredningen med behov av 15 000 kr.

Vad gäller rådgivningen ser utredningen i de särskilda upplysningscenlralerna
med anslutande regionala och kommunala stödjepunkter verksamma
hjälpmedel att föra ut den statliga konsumentupplysningen.

Verksamheten vid upplysningscentralerna bör givetvis nära knytas an
till den rådgivning, som utövas inom institutet per brev, telefon och vid
personligt besök. Därmed sysselsätts f. n. nio personer. En del har också
andra arbetsuppgifter, några är anställda på halvtid. De samlade insatserna
motsvarar därvid mellan fyra och fem heltidstjänster.

För den från institutet utgående rådgivningsverksamheten uppskattar utredningen
personalbehovet till en tjänst som konsulent, två tjänster som
kontorsskrivare och två tjänster som kansliskrivare. Under konsulenten bör
även sortera de särskilda upplysningscentralerna, för vilka utredningen tidigare
uppskattat det samlade personalbehovet till fyra tjänster som föreståndare
och två tjänster som kansliskrivare. Ytterligare bör till rådgivningssektionen
hänföras en tjänst som biblioteksassistent (för konsumentinstitutets
nuvarande bibliotek). Gemensamt för upplysningscentralerna torde
för extra arbetskraft, exempelvis i anslutning till särskilda aktioner, böra
anvisas 20 000 kr. Däri är då inräknade även särskilda medel för avbytare
åt föreståndarna i Malmö och Umeå.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964

Lokalfrågan för upplysningscentralerna kan ta tid att lösa, varför dessa
inte torde komma att vara i funktion förrän omkring den 1 januari 1965.
Vid sådant förhållande kan för budgetåret 1964/65 lönemedel till centralernas
fyra föreståndare och två kansliskrivare samt extra arbetskraft beräknas
blott för halvt år.

Vid bifall till de tidigare förslagen om utbyggnad av upplysningsavdelningen
blir en viss utökning nödvändig även beträffande kansliet. Kansliet
omfattar för närvarande en tjänst som förste byråsekreterare, åtta biträdestjänster
samt en tjänst som vaktmästare.

Utredningen föreslår att kansliet från och med den 1 juli 1964 förstärks
med två biträdestjänster samt en tjänst som vaktmästare.

Vid bifall till vad utredningen nu föreslagit får konsumentinstitutets upplysningsavdelning
den organisation, som framgår av följande.

Avdelningsdirektör

Redaktionen

Pressombudsmannen

Studiesektionen Utställningar

Rådgivningen

1 byrådirektör 1 pressombudsman
3 redaktörer 1 biträde
1 ingenjör
1 biträde

1 konsulent
1 assistent
1 biträde

3 konsulenter 1 konsulent

1 biträde 4 föreståndare

2 kontorsskrivare
1 bilioteksassistcnt
4 kansliskrivare

Personalen vid den nya upplysningsavdelningen kommer sålunda att omfatta
28 befattningshavare. Kostnaderna härför, inklusive kostnaderna för
tre nya befattningshavare vid kansliet, uppskattas av utredningen för budgetåret
1964/65 till drygt 800 000 kr., innebärande en ökning av nu utgående
lönemedel för upplysningsarbetet med 445 000 kr. Budgetåret 1965/66 tillkommer
90 000 kr. med hänsyn till att lönemedel för upplysningscentralerna
då skall beräknas för helt år.

Utredningen understryker, att en personalorganisation av föreslagen storlek
av utredningen bedöms nödvändig för att vinna en tillfredsställande
upplysningsverksamhet redan med nuvarande forsknings- och undersökningsvolym
och med den utökning därav, som förutsätts äga rum från och
med den 1 juli 1964. Det innebär att framtida ytterligare utbyggnad av
forsknings- och undersökningsverksamheten i och för sig motiverar en motsvarande
förstärkning av upplysningssidan, ehuru det väl därvid främst
kommer att gälla befattningshavare i mellan- och lägre grader.

Omkostnader

För anskaffning av kontorsinredning till nya tjänsterum tar utredningen
upp 40 000 kr. För anskaffning av skriv- och räknemaskiner anser utredningen
14 000 kr. erforderliga och för utensilier till ett mörkrum för fotoändamål
4 500 kr. Till sjukvård är för närvarande anvisade 7 000 kr. Till

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196b

detta ändamål bör räknas med ytterligare 2 000 kr. Delposlen till bränsle,
lyse och vatten bör föras upp med 14 000 kr.

Konsumentinstitutets nuvarande telefonväxel har en helt otillräcklig kapacitet.
Institutets mottagningsmöjligheter per telefon måste snarast förbättras
men slutlig ställning till den lämpligaste typen av telefonväxel bör
inte tas, förrän den nya organisationen fastställts och lokalfrågan för den
av utredningen föreslagna särskilda upplysningscentralen i Stockholm blivit
löst. En provisorisk förbättring av telefonmottagningen måste emellertid
åstadkommas snarast möjligt. Enligt vad utredningen under hand erfarit
bör ett provisorium kunna åstadkommas inom en kostnadsram av ca 8 000
kr. vilket belopp utredningen föreslår ställs till institutets förfogande.

Till löpande expenser, såsom papper och skrivmaterial samt städning föreslår
utredningen att 94 500 kr. anvisas.

Kostnaderna för publikationstryck vid en utbyggnad av upplysningsverksamheten
enligt utredningens förslag är svåra att bestämma på förhand.
Utredningen anser att institutet, när det gäller utformningen av den nya
konsumenttidskriften, bör pröva sig fram för att nå den lämpligaste avvägningen
mellan framställningskostnad och utförsäljningspris, ställda i relation
till det objektivt bedömda upplysningsvärdet. I fråga om finansieringen
av tidskriften — liksom i princip även av de icke-periodiska skrifterna —
bör samma regler gälla som nu tillämpas, d. v. s. att publikationerna skall
bära sina egna trycknings- och bildkostnader m. m.

Vissa kategorier av vidareupplysare bör kostnadsfritt erhålla institutets
skrifter. Det gäller bl. a. hemkonsulenterna och folkbiblioteken. Gratisutdelning
till dem är helt enkelt en av förutsättningarna för en sådan aktiv
medverkan från deras sida i konsumentupplysningsarbetet, som utredningen
räknar med.

Utredningen föreslår att anslagsposten Publikationstryck i omkostnadsstaten
för konsumentinstitutet för budgetåret 1964/65 bestäms till 325 000
kr., innebärande en höjning med 50 000 kr. Samtidigt bör vederbörande
inkomsttitel på riksstatens inkomstsida skrivas upp med 50 000 kr.

Till reseersättningar — som för innevarande budgetår beräknas till
13 500 kr. — bör anvisas ytterligare 6 500 kr.

Anslaget till annan upplysningsverksamhet (än publikationer) förutsätts
av utredningen för nästa budgetår kunna minskas med 4 000 kr. till
15 000 kr. Som utredningen antytt är för närvarande särskild medelsanvisning
av statens konsumentråd en förutsättning för att konsumentinstitutet
självt skall kunna arrangera utställningar och andra liknande framträdanden.
Det är emellertid konsumentrådets mening, att den mera kontinuerliga
utställningsverksamheten bör täckas av institutets ordinarie budget och
ej bekostas av rådet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196A

Utredningen föreslår att institutet tills vidare årligen tillförs 15 000 kr.
för i genomsnitt fem specialutställningar om året samt 39 000 kr. för genomsnittligt
tre vandringsutställningar om året.

Kostnaderna för bildband till undervisningsändamål varierar med ämnet
och med tillverkningssättet. Genomsnittligt kan för varje band räknas
med en kostnad av 10 000 kr. Härtill bör läggas 2 000 kr. för den kompletterande
texten. Konsumentinstitutet förfogar för närvarande över material
till sex eller sju olika bildband. Utredningen föreslår att för nästa budgetår
medel beräknas för framställning av tre bildband. Det gör sammanlagt
36 000 kr.

Vid framställning av material för flanelltavla bör räknas med en kostnad
av 2 000 kr. per sats. Utredningen föreslår att för budgetåret 1964/65
medel tas upp för tillverkning av fyra satser olika ämnen. Det gör 32 000
kr. Den åtföljande texten beräknas kosta 6 000 kr. för alla satserna. Därvid
uppkommer ett årligt medelsbehov av 38 000 kr. För annan åskådningsmateriel
såsom prover etc. i anslutning till bildbanden och tavelmaterielen
bör räknas med 30 000 kr.

Utredningen föreslår att de nu angivna kostnaderna för utställningar,
bildband etc. bestrids ur ett särskilt reservationsanslag med rubriken Statens
institut för konsumentfrågor: Vpplgsningsmateriel. Som motiv härför
åberopar utredningen att planering och utförande av såväl utställningar
som bildband och vissa andra former av åskådningsmateriel som regel äger
rum på ganska lång sikt.

Bildbanden och flanelltavelsatserna med kompletterande text bör hyras
ut eller försäljas till intresserade organisationer m. fl. Intäkterna bör tas
till uppbörd under förevarande reservationsanslag och användas för de med
anslaget avsedda ändamålen.

Vid bifall till vad utredningen nu föreslagit blir — under i övrigt oförändrade
förhållanden — medelsbehovet för budgetåret 1964/65 under omkostnadsanslaget
resp. det särskilda reservationsanslaget för upplysningsinateriel
629 000 och 138 000 kr. Det innebär i förhållande till nu utgående
anslag av statsmedel för motsvarande ändamål ökningar med sammanlagt
239 000 kr., varav 66 500 kr. är engångsutgifter.

Rörande lokalfrågorna har utredningen vid underhandskontakter med
byggnadsstyrelsen erfarit, att konsumentinstitutets upplysningsavdelning
redan nästa sommar kan få disponera ett väsentligt ökat antal tjänsterum
inom den barackbyggnad vid Rålambsvägen i Stockholm, som institutet
delar med vägförvaltningen i Stockholms län.

Lokalbehoven för upplysningscentralerna förutsätter utredningen skall
kunna tillgodoses huvudsakligen genom förhyrning. Det bör ankomma på
byggnadsstyrelsen att ombesörja den saken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b

III. Yttranden

Så gott som samtliga remissinstanser har i princip ställt sig positiva till
de praktiska förslag till effektivisering av den statliga konsumentupplysningen
som utredningen lagt fram i sitt betänkande. Konsumentrådet, KF.
Kooperativa kvinnogillesförbundet, LO, slöjdföreningen, m. fl. anser dock
att med hänsyn till nu pågående utredningar inom samma område den
av utredningen föreslagna organisationen snarare bör betraktas som ett
provisorium än som en slutlig lösning av problemet.

Industriförbundet, köpmannaförbundet, standardiseringskommissionen,
varudeklarationsnämnden och grossistförbundet anser, att utredningens omorganisationsförslag
tills vidare inte bör föranleda någon åtgärd. De hävdar
att det vore lämpligare att tillgodose behovet av en effektivisering av konsumentupplysningen
genom en personell förstärkning av upplysningsavdelningen
vid konsumentinstitutet i enlighet med dess petita för budgetåret
1964/65.

De flesta remissinstanserna anser det som mycket angeläget att, såsom
utredningen föreslagit, frågan om den framtida statliga konsumentvaruforskningens
inriktning och omfattning samt formerna för verksamhetens
bedrivande blir föremål för en särskild undersökning, som
bör sättas igång så snart som möjligt. Folkpartiets kvinnoförbund och
Statstjånstemännens riksförbund föreslår, att detta lämpligen sker genom
tilläggsdirektiv till 1963 års konsumentupplysningskommitté. Konsumentrådet
anser att därvid även bör behandlas rådets roll som koordinator för
forskningsverksamheten. Enligt bland andra Sveriges husmodersföreningars
riksförbund och AB Svensk byggtjänst bör den föreslagna utredningen
även behandla konsumentens situation och beteende. KF förutsätter, att därvid
även den framtida organisationen av upplysningsverksamheten blir
föremål för översyn.

Remissinstanserna delar också utredningens mening att en betydligt effektivare
konsumentupplysning kan vinnas genom bättre samarbete
mellan konsumentinstitutet och andra institutioner, som bedriver konsumentvaruforskning
och provning. Byggnadsstyrelsen påpekar att det ligger
i den privata industriens intresse att objektiva provningsmetoder utarbetas,
varför konsumentinstitutet bör söka engagera industrin i detta arbete. Textiiforskningsinstitutet
hävdar att forskningsinstitutionerna bör erhålla ersättning
för de merkostnader ett intensifierat samarbete med institutet kan
medföra. Till denna uppfattning ansluter sig också statens provningsansialt
och standardiseringskommissionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 9i år 1961

De som yttrat sig över utredningens samarbetsförslag har tillstyrkt, att
grunden för institutets upplysningsverksamhet breddas genom att redan
existerande provnings- och forskningsresurser i första hand utnyttjas. Konsumentinstitutet
och varudeklarationsnämnden framhåller dock, att det på
sikt torde bli nödvändigt att låta inrätta särskilda statliga provningslaboratorier
eftersom den nuvarande provningskapaciteten är otillräcklig.

Samtliga instanser som berört frågan om bättre utnyttjande av resultaten
från kommunal, kooperativ och privat forskningsverksamhet
tillstyrker att så sker. Enligt statens institut för hantverk
och industri bör den av utredningen föreslagna grundforskningsundersökningen
ta upp denna fråga till behandling. RLF förutsätter, att
en kritisk bedömning av resultaten föregår utnyttjande av dem. AB Svensk
bygg tjänst föreslår, att samarbetet genomförs efter för statliga organ godtagbara
riktlinjer. Svenska försäljnings- och reklamförbundet framhåller
vikten av att upplysningsorganet har goda relationer till det privata näringslivet.
En klyfta som främst blir till nackdel för konsumenterna, kan
lätt uppstå mellan företagen och en konsumentupplysning, som inte åtnjuter
dessas respekt.

Utredningens förslag, att man bör pröva värdet i Sverige även av u tländska
undersökningar tillstyrks mer eller mindre oreserverat
av remissinstanserna. Uppgiften att bevaka vad som sker internationellt
på området, bör enligt piis- och kartellnämnden åvila konsumentinstitutet
som i sitt löpande arbete kommer att ha god nytta av internationella kontakter.

Upplysningsverksamheten

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens uppfattning
att konsumentupplysningens uppgift inte bara är att förmedla resultaten
av provning och forskning till konsumenterna utan även att göra den enskilde
konsumenten mottagligare för en fortlöpande saklig pris- och varuinformation.
Pris- och kartellnämnden anser sin verksamhet hittills huvudsakligen
ha varit av fostrande karaktär. Nämnden ämnar även i fortsättningen
inrikta sina undersökningar på att göra konsumenten prismedveten.
I detta sammanhang efterlyser Centerns kvinnoförbund en redovisning
för konsumenterna om fördelningen av försäljningspriset på tillverkare,
mellanhänder och detaljist. Enligt LO skulle upplysningsverksamheten
få större slagkraft om samordnad information om en vara kunde
fås från konsumentinstitutet, pris- och kartellnämnden och varudeklarationsnämnden
och tillstyrker ett nära samarbete mellan dessa institutioner.
TCO erinrar om den prioritet, som den statliga upptysningsverksamheten
kommer att ge de varor som undersökts. TCO finner det därför angeläget
att upplysningsverksamheten kompletteras med effektiv prisövervakning.

Då det gäller upplysningsmaterialets spridningsvägar och u t -

Kungl. Maj.ts proposition nr 01 år 1964

formning anser de instanser, som behandlat frågorna i sina yttranden,
liksom utredningen, att man måste sträva efter en successiv förnyelse av
metodiken i upplysningsarbetet. Risk föreligger annars att verksamheten
förlorar i aktualitet och slagkraft.

Remissinstansernas åsikter om behovet och utformningen av en statlig
gemensam konsumenttidskrift divergerar starkt. Utredningens
förslag i fråga om tidskriften tillstyrks i princip av statskontoret, Hushållningssällskapens
förbund, Liberala studieförbundet, Sveriges hemkonsulenters
förening, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, m. fl. Positivt
inställda, men med den reservationen att en sådan tidskrift utformningsmässigt
i första hand bör vända sig till kvalificerade konsumenter och
vidareupplysare, är konsumentrådet, slöjdföreningen, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, m. fl. Många av remissinstanserna anser likväl,
att konsumentinstitutets nuvarande publikation »Råd och rön», som den
nya tidskriften avses ersätta, bör bibehållas. Så anser t. ex. överstyrelsen
för yrkesutbildning att Råd och röns planerade efterträdare kommer att
bli betydligt mindre värdefull för yrkeslärarna. Centrala sjukvårdsberedningen,
kommerskollegium och varudeklarationsnämnden påpekar att tidskrifter
som »Vi» och »Ica-Kuriren» täcker majoriteten av svenska hushåll
och föreslår, att möjligheterna till ett ökat samarbete med publikationer av
denna typ undersöks.

Många av remissinstanserna anser emellertid, att utredningens förslag
i fråga om den nya tidskriften behöver utredas ytterligare från såväl ekonomisk
som teknisk synpunkt, innan ställning kan tas till förslaget. Utredningens
kostnadskalkyl för den nya tidskriften ter sig föga realistisk,
tycker bl. a. Folkpartiets kvinnoförbund, KF och Sparf ram jandet. Skolöverstyrelsen,
konsumentinstitutet, KF, LO, industriförbundet, lantbruksförbundet,
m. fl. föreslår att Råd och rön behålls under sitt nuvarande namn men
i moderniserad, kompletterad och förbättrad utformning.

Grossistförbundet och Svenska annonsörers förening vill bestämt avstyrka
att en gemensam konsumentupplysande tidskrift skapas. Den kommer
att få svårt att hävda sig i konkurrensen. Dessutom finns risk för att
massmedia som dagspress, radio och TV kommer att visa minskat intresse
för att sprida konsumentupplysande material. I detta sammanhang kan
nämnas att LO och Svenska journalistförbundet ställer sig tveksamma till
lämpligheten i utredningens förslag om det juridiska ansvaret för tidskriften.

Utredningens förslag att knyta en pressombudsma n till konsumentinstitutet
tillstyrks varmt av de flesta instanser, som yttrat sig i frågan.
överstyrelsen för yrkesutbildning anser sig inte kunna ta ställning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b

detta förslag innan 1960 års radioutredning avgivit sitt betänkande. Centerns
kvinnoförbund lägger stor vikt vid att den expertis, som skall handha
radio- och TV-verksamheten, blir tillräcklig i antal och att den väljs
ut med stor omsorg. LO delar inte utredningens mening, att de långa förberedelsetiderna
för TV-programmen är ett hinder för snabb presentainom
av konsumentforskningsresultaten. Nya resultat kan med fördel presenteras
i »Aktuellt» och liknande programpunkter. Liberala studieförbundet
fruktar, att en pressombudsman redan från början kommer att visa
sig otillräcklig och att verksamheten blir lidande av detta. Svenska försäljnings-
och reklamförbundet slutligen påpekar, att det är mycket viktigt,
att goda kontakter hålls med press, radio och TV eftersom man via dessa
media når de konsumenter, som bäst behöver upplysning, nämligen de som
är ointresserade och inte spontant frågar efter någon upplysning.

KF framhåller möjligheten att ta till vara butikkedjors och varuhus resurser
att sprida masspropaganda. SACO är inne på samma tankegång och
finner det anmärkningsvärt, att utredningen inte berört konsumentupplysning
inom handelsledet.

Förslaget om inrättande av ett samlingsregister tillstyrks av
de som yttrat sig däröver. Ett stort antal av remissinstanserna tvivlar dock
på att detta arbete kommer att hinnas med av en befattningshavare, som
dessutom har att sköta institutets löpande rådgivning genom brev.

Konsumentinstitutet föreslår, att en expert på dokumentation omedelbart
anlitas. Svenska institutet för konserveringsforskning anser att registret
bör läggas upp med direkt hänvisning till litteraturkällorna.

Utredningens förslag om en studiesektion med uppgift att aktivisera skolornas,
studie-, löntaga r- och kvinnoorganisationernas
roll i konsumentupplysningsarbetet hälsas med tillfredsställelse
av alla remissinstanser. Skolöverstyrelsen och Folkpartiets kvinnoförbund
framhåller att det är angeläget att även seminarierna för huslig utbildning
liksom hittills samarbetar med konsumentinstitutet. Statens institut
för hantverk och industri, som bedriver omfattande kursverksamhet,
vill gärna bereda visst utrymme för ömsesidig information från producentoch
konsumentsidan i sitt kursprogram. Folkpartiets kvinnoförbund erinrar
om de konsumentgrupper för utbyte av praktiska erfarenheter som bildats
i England och anser att initiativ bör tas till en liknande aktivitet här
i Sverige. Varudeklarationsnämnden påpekar vikten av att dubbelarbete
undviks och förordar, att även forskningsinstitutionerna skall kunna anlita
studiesektionens tjänster vid redigeringen av undersökningsrapporter.

Högerns kvinnoförbund och Sveriges husmodersföreningars riksförbund
anser, att bidrag till föreläsares resor, till transporter av vandringsutställ -

Kungi. Maj.ts proposition nr 91 år 196b

ningar m. m. bör lämnas. Under nuvarande förhållanden ställer det sig ofta
alltför dyrbart för avlägsna delar av landet att utnyttja konsumentinstitutets
service.

I fråga om inriktningen av studiesektionens arbete påpekar ABF och Liberala
studieförbundet att de inte anser sig betjänta av färdigt utarbetade
studiehandledningar från konsumentinstitutet. De är snarare i behov av
pedagogiskt utarbetat kompletteringsmaterial till sina egna kurser. Med
hänsyn till de små organisationerna är det emellertid av största värde om
konsumentinstitutet kan tillhandahålla pedagogisk expertis.

Så gott som alla remissinstanserna som yttrat sig i frågan tillstyrker utredningens
förslag till årliga samarbetskonferenser för personer
verksamma i undersöknings-, upplysnings- och vidareupplysningsarbetet.
överstyrelsen för yrkesutbildning och Liberala studieförbundet delar utredningens
åsikt, att en form av vidgat samarbete mellan nyssnämnda
kategorier är viktigt. De ställer sig dock tveksamma till utredningens praktiska
förslag i frågan. Föga av värde torde komma fram vid så sällan förekommande
sammanträden med så många deltagare. Andra möjligheter att
lösa samarbetsproblemet bör undersökas.

Utredningens förslag att inrätta upplys ning scentraler i några
av landets större städer finner de remissinstanser, som tagit ställning till
förslaget, i princip mycket beaktansvärt. Angående den praktiska utformningen
och uppläggningen av verksamheten skiljer sig dock åsikterna.
Pris- och kartellnämnden, konsumentrådet, KF, slöjdföreningen, Sveriges
husmodersföreningars riksförbund, m. fl. finner utredningens kostnadsram
för verksamheten alltför snävt tilltagen. Med hänsyn till de små erfarenheter
som finns på området, bör till en början på försök skapas centralt
en upplysningscentral, förslagsvis i Stockholm. Husmodersföreningarnas
riksförbund anser, att det vore naturligt att på sikt förlägga rådgivningscentralerna
till hemkonsulenternas expeditioner. Sparfrämjandet,
standardiseringskommissionen och varudeklarationsnämnden anser att man
vid inrättandet av centralerna bör undersöka möjligheterna till att etablera
samarbete med AB Svensk byggtjänst, som bedriver en omfattande utställnings-
och informationsverksamhet av liknande karaktär. Enligt AB Svensk
byggtjänst är den internationellt härskande uppfattningen att informationscentraler
bör byggas upp branschvis i vid bemärkelse. Slöjdföreningen slutligen
undrar om inte centralerna till en början bör inrikta sig på rådgivningsverksamhet
till vidareupplysare i stället för på personlig rådgivning.

Samtliga remissinstanser som berört frågan tillstyrker utredningens förslag
att så småningom inrätta ett centralt konsumentbibliot
e k, lämpligen i Stockholm, samt att utrusta landets ca ettusen f o 1 k b i b -

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 196b

I i o t e k med en avdelning för konsumentlitteratur. Vissa av instanserna
anser dock, att ett centralbibliotek bör inrättas snarast. Konsumentinstitutet
hävdar således, att en tjänst som bibliotekarie behövs från och med
den 1 juli 1964, inte minst med tanke på att utredningen föreslagit att
samlingsregistret över konsumentlitteratur m. m. flyttas över till institutet.
Kooperativa kvinnogillesförbundet och Liberala studieförbundet finner
det angeläget, att inte bara upplysningscentralen i Stockholm utan även
de andra upplysningscentralerna utrustas med centralbibliotek. AB Svensk
byggtjänst, slutligen, fruktar att utredningen underskattat såväl kostnaderna
som personalbehovet för att sätta igång och driva ett centralbibliotek på
konsumentområdet.

De flesta remissinstanserna har i princip inget att erinra mot förslaget att
ett nära samarbete skall etableras mellan konsumentinstitutet och h e mkonsulenterna.
En hel del instanser ställer sig dock tveksamma till,
att man under nuvarande förhållanden kommer att kunna aktivisera hemkonsulenterna
ytterligare i konsumentupplysningsverksamheten.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap finner att ett ökat samarbete
med konsumentinstitutet skulle vara av värde men framhåller samtidigt
med skärpa, att om detta förslag skall kunna genomföras, så måste
hemkonsulentorganisationerna få sina personalresurser avsevärt förstärkta.
Malmöhus läns hushållningssällskap anser, att uppenbara disproportioner
råder mellan utredningens förslag till förstärkning av konsumentupplysningen
centralt och regionalt. Om de lokala resurserna för upplysningsverksamheten
inte förstärks kan upprustningen av de centrala möjligheterna
knappast medföra önskade resultat. Även lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens
förbund framhåller, att någon väsentlig ökning av
hemkonsulenternas medverkan i konsumentupplysningen ej kan uppnås
med nuvarande personella resurser. Hushållningssällskapens förbund och
Sveriges hemkonsulenters förening föreslår likväl, att det till upplysningsavdelningens
rådgivningsektion knyts en konsulent med uppgift att svara
för samarbetet mellan institutet och konsulenterna ute på fältet.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, som också anser att hemkonsulentsorganisationen
måste förstärkas om man vill effektivisera samarbetet,
ifrågasätter om det inte vore lämpligt att på det lokala planet knyta
an till yrkesskolorna, som merendels är välutrustade då det gäller lokaler,
apparatur m. m. för åskådlig upplysning inom området.

Angående utställning sverksamheten hävdar bl. a. Sveriges
hemkonsulenters förening, att stommen till utställningarna bör tillverkas
centralt. Med hänsyn till regionala olikheter i levnadssätt m. m. bör man
överlåta den slutliga utformningen av utställningen till de lokala arrangö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196k

rerna. Slöjdföreningen ifrågasätter om inte utredningen överskattat det
propagandamässiga värdet i utställningsverksamheten.

Utredningens förslag i fråga om undervisningsmaterial berörs
endast i ett fåtal yttranden, överstyrelsen för yrkesutbildning anser,
att utredningen underskattat kostnaderna härför samt förordar, att konsumentinstitutet
samråder med överstyrelsen i denna fråga. Varudeklarationsnämnden
förutsätter, att anslaget till undervisningsmaterial ej binds
alltför snävt till specificerade ändamål.

Organisation och kostnader

Redaktionens personalbehov berörs i en del yttranden. Endast
Högerpartiets kvinnoförbund finner redaktionen överbemannad. Förbundet
ställer sig kritiskt till utredningens förslag, att till redaktionen, förutom
tre redaktörer, skall knytas även en byrådirektör, en ingenjör och en fotograf.
Majoriteten av de, som har något att erinra mot utredningens förslag
på denna punkt, hävdar emellertid motsatsen. Risk föreligger, att avdelningen
med den föreslagna personaluppsättningen inte kommer att kunna
fylla de anspråk, som kommer att ställas på den. Så efterlyser t. ex. prisoch
kartellnämnden, konsumentinstitutet och konsumentrådet ekonomisk
expertis vid redaktionen.

Enligt utredningens förslag skall studiesektionen förestås av en
korttidsanställd konsulent med pedagogiska erfarenheter samt en assistent
och ett biträde. Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, RLF,
slöjdföreningen, m. fl. anser, att utredningen underskattat sektionens personalbehov.
Studiesektionen bör få en bredare ram för sin verksamhet eller
åtminstone till en början ges större möjligheter att engagera pedagogisk
och annan expertis. Till utredningens förslag att chefen för sektionen, konsultenten,
skall vara anställd på begränsad tid och att ansvaret för kontinuiteten
i arbetet skall åvila assistenten ställer sig Studieförbundet medborgarskolan,
lantbruksförbundet och TCO tveksamma. RLF är i princip
positivt inställt till den uppläggning, som utredningen föreslagit med det
tillägget att ytterligare en fast tjänst inrättas vid sektionen.

Angående förslaget till personal vid utställningssektionen
förordar konsumentinstitutet, att en av utställningsselctionens tre konsulenter
skall vara förste konsulent och leda arbetet.

Många av remissinstanserna fruktar att även rådgivningssektionen
enligt utredningens utformning kommer att bli personellt underdimensionerad.
Skolöverstyrelsen anser, att fackkunskapen är alltför svagt
representerad vid sektionen och förordar, att ytterligare en konsulent knyts
till den. Även konsumentinstitutet anser, att sektionen behöver förstärkas
med ännu en konsulenttjänst. TCO förordar, att sektionen förstärks med
ytterligare två konsulenter. Som förut nämnts anser Hushållningssällska -

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1964

pcns förbund och Sveriges hemkonsulenters förening, att en konsulent med
uppgift att hålla kontakt med hemkonsulenterna bör knytas till rådgivningssektionen.

Frågan huruvida ett statligt organ för konsumentupplysning bör vara
fristående eller knutet till en forskningsinstitution (konsumentinstitutet)
behandlas ingående av fleralet remissinstanser. Majoriteten anser, att
upplysningsorganet i princip bör vara fristående, men att man i nuvarande
läge inte bör ta slutlig ställning till frågan. De förordar följaktligen att upplysningsavdelningen
tills vidare sorterar under konsumentinstitutet. När resultaten
av de pågående och den föreslagna utredningen föreligger bör emellertid
frågan tas upp till förnyad behandling. Liberala studieförbundet,
Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Svenska journalistförbundet,
standardiseringskommissionen, varudeklarationsnämnden och Svenska annonsörers
förening förordar, i viss utsträckning under hänvisning till att
alla leverantörer av grundmaterial till upplysningsverksamheten bör ha
samma ställning, att ett fristående organ inrättas inom en snar framtid. Det
vore också lämpligt om representanter för näringslivet inginge i organets
styrelse.

Centrala sjukvårdsberedningen, statens provningsanstalt, statens institut
för hantverk och industri, konsumentrådet, industriförbundet, m. fl. anser
sig inte kunna tillstyrka utredningens förslag, att upplysningsavdelningen
skall sortera direkt under konsumentinstitutets styrelse i stället för som
nu under institutets direktör. En sådan organisation skulle kunna medföra
en betänklig dualism i konsumentinstitutets ledning.

Av de remissinstanser som berör förslaget att chefen för upplysmngsavdelningen
skall vara en erfaren journalist anser många det
mera angeläget att chefen är erfaren administratör. Behovet av journalistisk
expertis kan tillgodoses på andra poster inom organisationen. Slutligen
kan i detta sammanhang nämnas, att några instanser har smärre erinringar
mot det förslag till ändring av instruktionen för konsumentinstitutet,
som utredningen lagt fram.

IV. Statens instituts för konsumentfrågor anslagsäskanden för

budgetåret 1964/65

Statens institut för konsumentfrågor hemställer om anvisande för budgetåret
1964/65 av 1 687 000 kr. till avlöningar och 614 000 kr. till omkostnader.
Detta innebär en sammanlagd ökning under anslagen av 579 000
kr. Institutet framhåller att medelsanvisningen inte hållit jämna steg med
de ökade krav och önskemål som ställs på institutet och som i ännu större
utsträckning kan förväntas bli ställda inom de närmaste åren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196b

Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar

Statens institut för konsumentfrågor föreslår, att anslaget höjs med
443 000 kr. till 1 687 000 kr.

1. Personalförändringar

a) Avdelningen för hushållsorganisation m. m.: Förändring

1 förste avdelningsingenjör högst Ae 25 ............ + 34 740

1 ingenjör högst Ae 19 ............................ + 25 488

1 tekniskt biträde högst Ae 9 ...................... + 15 204

b) Livsmedels- och kemisk-tekniska avdelningen:

1 konsulent Ae 19.................................. _j_ 28 260

1 institutionsbiträde Af 2/Ae 5 ...................... -)- 12 372

c) Textilavdelningen:

1 ingenjör Ae 19 .................................. + 28 260

d) Laboratorieavdelningen:

1 ingenjör Ae 21 .................................. _|_ 31 320

e) Upplysningsavdelningen:

1 redaktör högst Ae 23 ............................ -|- 31 320

1 konsulent högst Ae 21 ............................ -|_ 28 260

1 konsulent Ae 19.................................. + 28 260

1 assistent Ae 15 .................................. + 22 992

1 tekniskt biträde högst Ae 9........................ + 15 204

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål Af 2/Ae 5 ... . -J- 12 372

f) Kansliet:

1 byråassistent Ae 17 .............................. + 25 488

1 kanslibiträde Ae 7 ............................... 15 204

2 biträden för skriv- och kontorsgöromål Af 2/Ae 5 .. + 24 744

g) Experter .......................................... + 20 000 2 3

2. Tjänsteförändringar

a) Lönegradsförändringar ............................. + 32 124

b) Ordinariesättningar ................................ ..

3. Löneomräkning ...................................... + u 388

+ 443 000

Som motivering för sina yrkanden anför institutet bl. a. följande.

1 a). Förslaget avser: En högskoleingenjör i högst Ae 25 för planering,
ledning och utvärdering av försök, kontaktverksamhet med tillverkare
samt viss teknisk utredningsverksamhet åt direktören. Timanställd expertis
har i viss utsträckning hittills anlitats härför, vilket emellertid inte svarar
mot det behov som föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b

Institutet har sedan den 1 januari 1961 en heltidsanställd ingenjör, vars
lön bestrids med anslag från statens konsumentråd. Stadigvarande behov
av en ingenjör i högst Ae 19 för utförande av tekniskt undersökningsarbete
föreligger.

Biträdespersonalen är otillräcklig och har under flera år måst förstärkas
genom utnyttjande av medel ur anslaget för extra personal och experter.
En tjänst som tekniskt biträde i högst Ae 9 bör inrättas.

1 b). Det ämnesområde som avdelningen skall bevaka är betydelsefullt
och stort. För att bredda undersökningsverksamheten behövs en konsulent
i Ae 19 och ett biträde i regi. befordringsgång. Institutet ämnar i större
utsträckning än hittills bearbeta och komplettera forskningsresultat som
är tillgängliga i facklitteraturen.

1 c). Behovet av ökat tekniskt underlag för den textila informationen
föranledde institutet att från den 1 augusti 1962 anställa en textilingenjör.
Lönen härför har delvis bestritts med medel ur anslaget för extra personal
och experter. Någon ingenjör stjänst finns ej förut på avdelningen, vilket
visat sig vara en brist.

1 d). Tjänsten avser en gymnasieingenjör i Ae 21 med placering på
laboratorieavdelningen för att biträda avdelningschefen med undersöknings-
och utredningsarbete samt utarbetande av tekniskt underlag för
skrifter.

1 e). Förslaget syftar till en allmän förstärkning av avdelningen.

Den redaktionella delen, som nu endast disponerar en redaktör och en
konsulent, bör sålunda förstärkas med en redaktör i högst Ae 23 och ett
skrivbiträde i Af 2/Ae 5 bl. a. för att bygga ut den periodiska tidskriften
Råd och rön.

För utställningsverksamheten och den därmed direkt sammanhängande
informationstjänsten till allmänheten finns för närvarande endast två konsulenttjänster.
Behov föreligger av en konsulent i högst Ae 21 för att särskilt
handha arbetet utanför Stockholm samt ett tekniskt biträde i högst
Ae 9 för att sköta diverse utställningsmaterial, biträda avdelningen i övrigt
med införskaffande av prisuppgifter, handha bildmaterial m. m. Utställningsverksamheten
omfattar dels permanenta utställningar i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Umeå, dels tillfälliga utställningar på olika
orter, dels ock vandringsutställningar.

Den direkta informationsverksamheten till allmänheten medelst telefonoch
brevsvar från institutet bör förstärkas med en konsulent i Ae 19 och en
assistent i Ae 15. För att fullgöra dessa arbetsuppgifter har institutet, förutom
en å personalförteckningen upptagen konsulent och en asisstent, anställt
dels en konsulent på anslagsmedel från statens konsumentråd, dels
på deltid en konsulent vars lönekostnad bestrids ur anslaget för extra personal
och experter.

1 f). Den föreslagna förstärkningen av kanslipersonal avser en byrå3
Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 91

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år W64

assistent i Ae 17 för handläggning av den alltmer omfattande distributionen
av propaganda för institutets skrifter samt för sammanställning och
bearbetning av statistiskt och annat utredningsmaterial åt förste byråsekreteraren.
Byråassistenten skall även fungera som vikarie för förste byråsekreteraren.
Dessutom behövs ett kanslibiträde i Ae 7 för att handha den
växande lagerbokföringen och faktureringen samt två biträden för skrivoch
kontorsgöromål i Af 2/Ae 5.

Under det gångna året har två biträden och dessutom viss extra arbetskraft
avlönats ur anslaget för extra personal och experter. Detta anslag torde
inte vara avsett för tjänster av så klart stadigvarande karaktär.

1 g). En höjning av anslaget för extra personal och experter med 20 000
kr. behövs för effektivisering av institutets arbete.

2 a). Institutet föreslår uppflyttning i lönegrad av följande tjänster, nämligen på

avdelningen för hushållsorganisation m. m. en förste intendent i Ae 25
till avdelningschef i Ae 27,

på livsmedels- och kemisk-tekniska avdelningen en förste intendent i Ae
25 till avdelningschef i Ae 27,

på textilavdelningen en förste intendent i Ae 25 till avdelningschef i Ae
27 och ett institutionsbiträde i Af 2/Ae 5 till tekniskt biträde i Ae 7,

på laboratorieavdelningen en förste intendent i Ae 25 till avdelningschef
i Ae 27 och en ingenjör i högst Ae 15 till ingenjör i högst Ae 19 samt ett
tekniskt biträde i Ae 7 till tekniskt biträde i högst Ae 9,

på upplysningsavdelningen en assistent i Ae 13 till assistent i Ae 15,

på kansliet en kansliskrivare i Ao 11 till kontorsskrivare i Ao 13 och
en kontorist i Ae 9 till kansliskrivare i Ae 11 samt en vaktmästare i Ae 7
till förste vaktmästare i Ae 9.

2 b). Institutet föreslår ordinariesättning av en tjänst såsom telefonist
i Ae 5.

Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader

Statens institut för konsumentfrågor föreslår att anslaget höjs med
136 000 kr. till 614 000 kr.

		Anvisat	Föreslagen
		1963/64	ändring
			1964/65
1.	Sjukvård m. m....................	..... 7 000	-f 2 000
3.	Expenser
	b) Övriga expenser................	..... 66 500	+ 63 000
4.	Publikationstryck..................	...... 275 000	+ 50 000
5.	Annan upplysningsverksamhet......	....... 19 000	+ 21 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år W(li

Som motivering för sina yrkanden anför institutet bl. a. följande.

Den föreslagna utökningen av antalet tjänster beräknas medföra ett ökat
anslagsbehov under Övriga expenser med totalt 63 000 kr., varav 40 000 kr.
avser ett engångsanslag. Det ökade medelsbehovet är beräknat enligt följande:
kontorsmöbler 10 000 kr., räkne- och skrivmaskiner 4 000 kr., viss
fast inredning i försökslokaler 4 000 kr., utbyggnad av telefonväxeln 30 000
kr. och uppskattad ökning av reguljära expenser 15 000 kr.

4. Kostnaderna för publikationstryck har kontinuerligt ökat. Institutet förutser
ett ökat medelsbehov på denna anslagspost för budgetåret 1964/65 av
50 000 kr.

5. Som ett viktigt och mycket effektivt led i institutets upplysningsverksamhet
ingår utlåning av demonstrationsmaterial och vandringsutställningar
samt att anordna eller deltaga i tillfälliga utställningar. För dessa ändamål
har institutet under flera år fått anslag från statens konsumentråd. Beloppen
som disponerats härför har varierat mellan 6 700 kr. och 20 300 kr.
per budgetår. Rådet har meddelat, att det anser att denna verksamhet med
hänsyn till sin stadigvarande natur skall bekostas av medel från institutets
ordinarie budget.

Föredraganden

Statens institut för konsumentfrågor inrättades den 1 januari 1957 genom
ombildning av det på privat initiativ i början av 1940-talet stiftade
Hemmens forskningsinstitut. Institutets uppgift är att verka för att arbetsförhållandena
i enskilda hem och kollektiva hushåll rationaliseras samt att
produktion och konsumtion inriktas på goda och ändamålsenliga varor. För
detta ändamål skall institutet bedriva forskning och upplysning rörande
tekniska, ekonomiska, hygieniska och andra problem, som har samband
med hemmen och hushållen. Det åligger vidare institutet att samla och
sprida upplysning om både egna och andra institutioners forskningsresultat
på konsumentvaruområdet.

Anspråken på en aktiv statlig konsumentupplysning har vuxit avsevärt
under den period av sju år som statens institut för konsumentfrågor arbetat.
Det är en utveckling som är naturlig och får ses mot bakgrunden av att varumarknaden
blivit alltmer differentierad och därmed svåröverskådligare
för konsumenterna. Den stigande köpkraften har också breddat allmänhetens
konsumtion till att omfatta även nya varuområden. För att göra konsumentinstitutet
bättre rustat att möta de växande kraven på en effektivare
upplysningsverksamhet lämnade jag i februari 1963 i uppdrag åt särskilda
sakkunniga, som antog benämningen konsumentupplysningsutredningen,
att utreda upplysningsverksamhetens organisation. Konsumentupplysningsutredningen
avlämnade därefter den 25 januari 1964 betänkandet »Effektivare
konsumentupplysning». I syfte att åstadkomma en förbättring och
breddning av den statliga konsumentupplysningen har utredningen grans -

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196 i kat

informationsmöjligheterna i fråga om konsumentvarornas pris och
kvalitet samt service vid prissättning av varorna.

Beträffande konsumentvaruforskningen har utredningen framhållit behovet
av en allmän utökning som kan tillföra upplysningsverksamheten
mera material. Därvid förordas ett nära samarbete med olika hel- och halvstatliga
forsknings- och provningsinstitutioner, som i sitt arbete berör konsumentområdet.
Resultat som kommer fram i den utländska konsumentvaruforskningen
bör också tillvaratas mera. På sikt är dock inte dessa åtgärder
tillräckliga. Frågan om en önskvärd ytterligare koordination och
utbyggnad av forsknings- och provningsunderlaget för upplysningsverksamheten
bedöms av utredningen vara av sådan storleksordning att den
hör bli föremål för särskild utredning. Därvid bör även prövas i vilken utsträckning
den statliga konsumentupplysningen kan hämta material från
det privata näringslivet, kommunala företag och andra.

Rörande upplysningsverksamheten framhåller utredningen betydelsen av
en allmän konsumentfostran genom studie- och folkbildningsverksamheten
och en spridning av konsumentupplysningen genom flera kanaler och i
olika former. Därvid bör löpande uppmärksamhet ägnas frågor om förnyelse
av metodiken i upplysningsarbetet.

Utredningen anser det vara viktigt med en periodisk tidskrift som söker
nå konsumenterna direkt med information om de aktuella forsknings- och
provningsresultat på konsumentområdet som kommer fram inte endast vid
konsumentinstitutet utan även vid andra statliga och statsunderstödda institutioner.
Redigeringen av tidskriften -— liksom av övriga publikationer
från konsumentinstitutet — skall enligt förslaget has om hand av en redaktionsgrupp
om sex befattningshavare.

För en aktivering av samarbetet mellan konsumentinstitutets upplysningsavdelning
samt press, radio och TV föreslås inrättandet av en tjänst
som pressombudsman. Särskild personal — en konsulent, en assistent och
ett biträde — föreslås avdelad för att svara för kontakterna med studie-,
löntagar- och kvinnoorganisationerna, liksom med skolorna, såsom vidareförmedlare
av informationsmaterial för konsumenternas räkning.

För konsumentinstitutets utställningsverksamliet uppskattas personalbehovet
av utredningen till tre konsulenter och ett tekniskt biträde.

En förbättring av konsumentinstitutets bildtjänst, upprättande av litteratur-
och forskningsregister på konsumentområdet samt tillverkning av
bildband och liknande åskådningsmaterial är andra inslag i den serviceverksamhet,
som utredningen föreslår att konsumentinstitutet skall bedriva.

Utredningen understryker vidare starkt betydelsen av att konsumentupplysningen
når ut till allmänheten även genom personlig rådgivning. I sammanhanget
föreslås en förstärkning av den personal som inom konsumentinstitutet
svarar på frågor framställda i brev och telefon eller vid person -

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 196b

liga besök. Därutöver förordas aktiva insatser av hushållningssällskapens
hemkonsulenter och av folkbiblioteken. Ytterligare föreslås att i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Umeå upprättas särskilda upplysningscentraler. Till
dem skall finnas anslutna utrymmen för film, föredrag och utställningar.
Det sammanlagda personalbehovet för dessa uppgifter uppskattas av utredningen
till 12 befattningshavare.

Utredningen har särskilt behandlat frågan om var man i framtiden bör
förankra den egentliga informationen på konsumentvaruområdet. Därvid
erinras om hur det i debatten om den statliga upplysningsverksamhetens
organisation framförts önskemål om att inrätta ett helt fristående organ
för denna verksamhet. För egen del stannar utredningen vid att konsumentinstitutet
tills vidare bör svara för informationsarbetet. Utredningen
motiverar sitt ställningstagande med att institutet fortfarande producerar
huvuddelen av det material som utgör underlag för upplysningen.

En verksamhet och organisation utformad enligt utredningens förslag
skulle för budgetåret 1964/G5 öka statens utgifter för konsumentupplysning
med i runt tal 680 000 kr. Den nya organisationen — som utredningen
förutsätter kommer att behöva förstärkas efter ett par års erfarenheter —
föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1964.

Betänkandet har vid remissbehandlingen fått ett mycket gynnsamt mottagande.
Från flera håll framhålls visserligen, att det inte är möjlig att i
dag bestämma en definitiv organisation för den statliga konsumentupplysningen.
Vissa av de juridiska och principiella frågorna i denna verksamhet
ligger under utredning, och konsumentvaruforskningens framtida inriktning
och omfattning kan behöva bli föremål för särskild granskning.
Så gott som samtliga av de i ärendet hörda remissinstanserna anser dock utredningens
olika delförslag om personell upprustning och materialförstärkning
för informationsverksamheten på konsumentvaruområdet väl motiverade
och tillstyrker dem eller lämnar dem utan erinran. Mest bryter sig
meningar kring frågan om vem som skall vara huvudman för upplysningsarbetet,
konsumentinstitutet eller annat organ. Många av remissinstanserna
— ehuru inte majoriteten — vill ha ett från konsumentinstitutet fristående
organ, som samordnar och utövar upplysningsverksamheten.

Vad beträffar den sist berörda frågan, d. v. s. vem som skall vara huvudman
för den statliga konsumentupplysningen, ansluter jag mig till utredningens
uppfattning. Så länge verksamheten inom en undersökningsinstitution
— i detta fall statens institut för konsumentfrågor — bildar
den huvudsakliga basen för informationsarbetet, är det naturligt att konsumentinstitutet
också svarar för upplysningsarbetet. Som utredningen antyder
kan frågan om huvudmannaskapet senare komma i ett annat läge,
nämligen om vi framöver får en i övervägande grad till andra forskningsinstitutioner
än konsumentinstitutet lokaliserad forsknings- och undersökningsverksamhet
på konsumentområdet. Det kan måhända då visa sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 19G\

ändamålsenligt att, såsom förordas i vissa av remissvaren, göra informationsgivningen
mera fristående. Jag förordar alltså, att upplysningsarbetet
tills vidare liksom för närvarande samordnas och utövas av konsumentinstitutet,
närmast genom dess upplysningsavdelning. Att informera allmänheten
om varors egenskaper med den oväld, som krävs av ett statligt
organ, innebär ett stort ansvar för dem på vilka det ankommer att formulera
värdeomdömena. Principerna för offentliggörande av forskningsresultat
m. m. måste antas på hög ansvarighetsnivå. Det är därför naturligt att
upplysningsavdelningen har direkt rapporteringsskyldighet till styrelsen
och att avdelningschefen är föredragande inför styrelsen i alla principiella
frågor som rör institutets upplysningsverksamhet. Av en sådan ansvarsfördelning
följer att upplysningsavdelningen bör tillerkännas ett betydande
mått av självständighet i sitt arbete.

Den statliga konsuinentvaruforskningen är företrädesvis inriktad på
varugrupper med anknytning till hem och hushåll. Detta står i överensstämmelse
med de riktlinjer, som 1956 års riksdag drog upp vid inrättandet
av statens konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor.
Jag delar emellertid utredningens uppfattning att utvecklingen av köpkraft
och konsumtionsvanor medfört behov av en bredare och mer nyanserad
varuupplysning. Konsumentupplysningen bör alltså omfatta ett växande
sortiment av varor och varugrupper.

Utredningen har diskuterat olika möjligheter att åstadkomma en dylik
breddning. Jag har ingen erinran mot vad utredningen i de sammanhangen
uttalat. Sålunda bör redan den 1 juli 1964 konsumentinstitutet få den
ytterligare personal, som behövs för a-tt institutet skall kunna etablera ett
nära samarbete med de olika hel- och halvstatliga forskningsinstitutioner,
vilka arbetar på konsumentområdet. Institutet bör även pröva att i upplysningsarbetet
använda resultat som kommer fram i den utländska konsumentvar
uforskningen. Genom sådana åtgärder torde det vara möjligt
att öka volymen av värdefullt material för konsumentupplysningen. På
något längre sikt måste man emellertid, om man vill utöka underlaget
för informationsverksamheten, utnyttja även andra informationskällor och
vid disposition av forskningsresurserna göra angelägenlietsgraderingar. De
praktiska förutsättningarna härför hör bli föremål för särskild undersökning.
Jag har tidigare denna dag begärt och erhållit Kungl. Maj:ls bemyndigande
att uppdra åt konsumenlupplysningsutredningen att också
granska den statliga konsumentvaruforskningens arbetsvillkor och behov
av förstärkning. I första hand bör utredningen därvid inventera konsumentinstitutets
egna forskningsresurser.

Remissinstanserna har vitsordat intresset för eu periodisk skrift, som
redigeras med sikte att nå en slörre och bredare läsekrets än den krets
av fackmän och särskilt intresserade som för närvarande utgör de huvudsakliga
avnämarna av konsumentinstitutets publikationer. De innehålls -

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196''i

mässiga kraven på en sådan publikation och de ekonomiska förutsättningarna
för dess spridning — varvid kommersiell annonsering och inkomster
därav är uteslutna — bör därför noga undersökas. Såsom utredningen avsett
torde det få ankomma på den redaktion, som bör byggas upp inom
upplysningsavdelningen, alt genom försöksverksamhet utforma en tidskrift
som i möjligaste mån tillmötesgår anspråken hos en aktiv konsumentopinion.

Tidskriftsarbetet liksom institutets publiceringsverksamhet i övrigt bör
i princip has om hand av erfarna journalister. I likhet med utredningen
anser jag att kompetenskraven när det gäller tjänsten som chef för upplysningsavdelningen
bör ställas högt. Innehavaren av tjänsten förutsätts
bli ansvarig utgivare och chefredaktör för den periodiska skriften och
andra regelbundet återkommande publikationer. Denne bör alltså äga praktiska
erfarenheter av journalistyrket och även ha vana vid administrativa
göromål och arbetsledning. Då effekten av den förstärkning, som föreslås
vid konsumentinstitutets upplysningsavdelning, i hög grad blir beroende
av vem som kan knytas till tjänsten som chef för avdelningen, räknar jag
med en lönegradsplacering såsom för avdelningsdirektör i B 1. Tjänsten
bör inrättas som extra.

Institutets publiceringsverksamhet bör has om hand av en särskild sektion
inom upplysningsavdelningen, benämnd redaktionen. Till den bör
även knytas en ingenjör för samarbetet med de utomstående forskningsinstitutionerna.
Jag föreslår att från och med den 1 juli 1964 skall finnas
följande tjänster på redaktionen, nämligen en som byrådirektör i Ae 27,
3 som redaktörer, av vilka cn i Ag 23, en i Ae 19 och en i Ae 17, en som
ingenjör i Ag 21 samt en som kontorist i Ae 9. För biträde av fotograf
bör beräknas 15 000 kr., för arvode till praktikanter från journalistinstituten
10 000 kr. samt för extra arbetskraft främst expertis för lay-out, likaledes
10 000 kr.

I enlighet med utredningens förslag förordar jag vidare, att vid konsumentinstitutets
upplysningsavdelning inrättas en tjänst som pressombudsman
i Ag 27 för löpande kontakt mellan institutet å ena samt press, radio
och TV å andra sidan. Samtidigt föreslår jag ett intensifierat samarbete
mellan institutet samt skolor, folkbildningsorganisationer m. fl. Härför bör
finnas en arvodestjänst som konsulent, avsedd att innehas av en befattningshavare
med pedagogisk utbildning, samt en tjänst som assistent i Ag
15. För pressombudsmannen och för studieverksamheten beräknar jag att
behovet av biträdeshjälp motsvarar en tjänst i Ae 7. Därutöver bör för studieverksamhetens
behov av diagramteckning och annat ritningsarbete beräknas
15 000 kr. till extra arbetskraft.

I vad gäller skolornas, folkbildningsorganisationernas, kvinno- och löntagarorganisationernas
roll i en aktiv konsumentupplysning är jag ense med
utredningen. Dessa organisationer har särskilda förutsättningar att med -

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 1964

verka i en konsumentupplysning, vars viktigaste uppgift inte är att förmedla
kunskaper om speciella varor utan att ge eleverna och studiedeltagarna
en vaksam inställning till varor och förmåga att inför ett aktuellt köp
skaffa sig upplysningar för ett riktigt urval. Riktpunkt för upplysningsavdelningens
serviceverksamhet gentemot skolor och studieorganisationer bör
vara att underlätta orienteringen bland tillgängligt upplysningsmaterial.
En populärt upplagd konsumenttidskrift och ett samlingsregister över tidigare
gjorda forskningar och undersökningar på konsumentområdet kommer
att jämna vägen för ett bättre utnyttjande från skolornas och organisationernas
sida av det informationsmaterial, som kommer fram. Som utredningen
framhållit är det också viktigt, att konsumentinstitutet vid behov
kan stå till tjänst med pedagogisk expertis som kan biträda vid utarbetande
av studiehandledningar och studiebrev. Institutet bör i övrigt tillhandahålla
åskådningsmateriel såsom filmer, bildband, broschyrer o. dyl.
som utgör hjälpmedel för en stimulerande undervisning.

En personaluppsättning på endast ett par befattningshavare för en serviceverksamhet
av nu angivet slag kan synas liten. I likhet med utredningen
har jag dock funnit det angeläget att konsumentinstitutet först prövar
sig fram för att finna de ändamålsenliga formerna för sin medverkan. Den
framtida utnyttjandegraden får bli bestämmande för den fortsatta utbyggnaden.

Vad utredningen föreslagit om ett samlingsregister, i vilket skall redogöras
för resultat av tidigare utförda undersökningar av intresse för konsumentupplysningen,
föranleder ingen annan erinran från min sida, än att
jag i likhet med några av remissinstanserna förordar att uppläggningen av
registret och skötseln av det anförtros statens konsumentråd.

Behovet av ett centralbibliotek på konsumentupplysningsområdet har
vitsordats av flera av remissinstanserna. Jag anser emellertid att det tills
vidare bör få anstå med att inrätta ett sådant bibliotek.

Jag tillstyrker vidare att det under konsumentrådets ledning årligen hålls
en konferens mellan företrädare för upplysningsorganen, för olika kategorier
av vidareupplysare samt för forsknings- och provningssidan.

Angående utställningsverksamheten tillstyrker jag vad utredningen föreslagit.
För denna verksamhet beräknas således följande tjänster, nämligen
tre som konsulenter, av vilka en i Ae 23, en i Ae 19 och en i Ag 17 samt en
som institutionstekniker i Ae 9. Ytterligare torde 15 000 kr. böra beräknas
för lokal medverkan.

Vad utredningen uttalat om önskvärdheten av att på olika platser i landet
skapa stödjepunkter, där information i konsumentfrågorna kan meddelas
eller hänvisning ges om var sådan information finns tillgänglig, tillmäter
jag stor betydelse. Ett förverkligande av denna tanke bör avsevärt
kunna reducera de nuvarande svårigheterna att snabbt få veta om en produkt
blivit undersökt, hur resultatet har utfallit och var det publicerats.

Klingl. Maj:ts proposition nr 91 år 19 G i

Hushållningssällskapens hemkonsulenter — som redan nu värdefullt medverkar
i konsumentupplysningsarbetet — och folkbiblioteken bör, alltefter
dessa båda institutioners allmänna förutsättningar, kunna tjäna som regionala
och lokala upplysningsställen i konsumentfrågor. Det syns lämpligt
att konsumentinstitutets styrelse i anslutning till vad utredningen anfört
i denna fråga söker träffa erforderliga överenskommelser med företrädare
för hushållningssällskap och folkbibliotek om hemkonsulenternas och folkbibliotekens
medverkan i konsumentupplysningsarbetet. Mot vad utredningen
anfört om formerna för denna medverkan har jag inte någon erinran.

Jag ställer mig i princip positiv till förslaget om lokala upplysningsställen.
Frågan om inrättandet av sådana ställen i Göteborg, Malmö och Umeå
bör emellertid enligt min mening prövas senare, då ytterligare erfarenheter
av rådgivningsverksamheten erhållits. Jag föreslår att för denna verksamhet
i dess helhet inrättas följande tjänster, nämligen en som konsulent i
Ag 23, en som föreståndare i Ae 19, två som assistenter i Ae 15, två som
kontorsskrivare i Ae 13 och en som biblioteksassistent i Ae 11. Därutöver
bör 20 000 kr. beräknas till extra arbetskraft för rådgivningsverksamheten.

Jag delar utredningens mening att en personell förstärkning av institutets
upplysningsavdelning även måste medföra en viss förstärkning av
kansliet. Jag föreslår därför att en tjänst som kanslibiträde i Ae 7 inrättas
samt att 10 000 kr. beräknas för expeditionsvaktsgöromål.

Vid bifall till mina nu framlagda förslag till personalorganisation — vilken
förutsätts skola ersätta den nuvarande organisationen vid upplysningsavdelningen
■— blir antalet befattningshavare vid avdelningen sammanlagt
22 stycken. Genom förslaget ökar institutets avlöningsanslag med tillhopa
436 000 kr. I detta sammanhang vill jag även föreslå, alt de medel som enligt
mitt förslag bör anvisas till expertis och extra arbetskraft förs samman
med nu tillgängliga medel för liknande ändamål till en särskild anslagspost
för Avlöningar till expertis och tillfällig arbetskraft. Denna anslagspost bör
föras upp med 170 000 kr., inberäknat rörligt tillägg.

De förslag till nya tjänster vid konsumentinstitutet inom andra avdelningar
än upplysningsavdelningen som lagts fram i institutets petita anser
jag mig endast i begränsad omfattning kunna tillstyrka.

Det är emellertid angeläget att institutets kansli förstärks ytterligare. Jag
förordar därför att vid kansliet inrättas följande tjänster, nämligen en
som assistent i Ae 17, en som kanslibiträde i Ae 7 och en som biträde i
reglerad befordringsgång. Institutets avdelning för hushållsorganisation
bör tillföras en tjänst som institutionstekniker i Ae 9 och livsmedels- och
kemisk-tekniska avdelningen en tjänst som institutionsbiträde i reglerad
befordringsgång.

Vidare förordar jag ändrad lönegradsplacering för ett antal tjänster. Förslagen
i detta hänseende samt frågan om lönegradsplacering av föreslagna

Kungl. Maj. ts proposition nr 91 år 1961

nya tjänster har varit föremål för överläggningar med vederbörande personalorganisationer.
Dessa har förklarat sig icke ha något att erinra mot
vad jag nu föreslagit. En tablå över de tjänster, som kommer att finnas vid
institutet efter omorganisationens genomförande med fördelning på olika
avdelningar inom institutet torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende. Slutligen föreslår jag, att en tjänst som skrivbiträde
i Ae 5 ordinariesätts. Vid bifall till vad jag nu föreslagit i fråga om institutets
organisation ökar avlöningsanslaget med 562 000 kr.

För materiel i utställningsverksamheten och för åskådningsunderlag i
undervisningsverksamheten uppskattar utredningen medelsbehovet till netto
138 000 kr. för helt år. Då emellertid verksamheten inom upplysningsavdelningen
inte torde hinna komma igång i full utsträckning under budgetåret
1964/65, anser jag att medelsanvisningcn bör kunna begränsas till
90 000 kr. Jag uppskattar storleken av hyres- och försäljningsinkomster i
denna verksamhet till 10 000 kr, vilka såsom särskilda uppbördsmedel bör
få användas för samma ändamål. Detta innebär att under nästa budgetår
100 000 kr. kommer att stå till förfogande. Medlen bör anvisas under ett
särskilt reservationsanslag med rubriken Statens institut för konsumentfrågor
: Upplysningsmateriel.

Med beaktande av utredningens förslag och konsumentinstitutets petita
bör omkostnadsanslaget för nästa budgetår höjas med 144 000 kr. Av höjningen
avser 1 500 kr. sjukvård, 3 500 kr. reseersättningar, 2 000 kr. bränsle,
lyse och vatten, 91 000 kr. övriga expenser — varav 58 500 kr. utgör engångsanvisning
för anskaffning av möbler, skriv- och räknemaskiner, utbyggnad
av telefonväxel och mörkrumsanläggning, 7 500 kr. vissa kostnader
för institutets laboratorium och återstoden 25 000 kr. ökade löpande utgifter
— samt slutligen 50 000 kr. publikationstryck. Anslaget till annan
upplysningsverksamhet bör räknas ned med 4 000 kr. under förutsättning
att ett nytt reservationsanslag anvisas för detta ändamål. Vid bifall till vad
jag nu föreslagit torde institutets omkostnadsanslag böra föras upp med
622 000 kr.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer för omorganisation av upplysningsavdelningcn
vid statens institut för konsumentfrågor
som jag föreslagit i det föregående;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de ändringar i personalförteckningen
för statens institut för konsumentfrågor
som föranleds av vad jag föreslagit i det föregående;

c) godkänna följande avlöningsstat för statens institut
för konsumentfrågor, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1964/65:

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b
Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 80 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .............. 4 000

3. Avlöningar till expertis och tillfällig personal,
inberäknat rörligt tillägg ................ 170 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 1 046 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 506 000

Summa kr. 1 806 000

d) till Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 1 806 000
kr.;

e) till Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 622 000
kr.;

f) till Statens institut för konsumentfrågor: Upplysningsmateriel
för budgetåret 1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 90 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Lund

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196b

Bilaga

Statens instituts för konsumentfrågor organisation

1 direktör..................................... Bo 3

Livsmedels- och kemisk-tekniska avdelningen

1 förste intendent................

1 konsulent......................

1 assistent.......................

1 institutionstekniker.............

1 förste institutionsbiträde ........

1 institutionsbiträde .............

Ag 27
Ae 251 * 3
Ae 21
Ae 17
Ae 9
Ae 7

regi. befordringsgång

Textilavdelningen

1 förste intendent.........

1 förste assistent..........

1 assistent................

1 institutionstekniker......

2 förste institutionsbiträden

1 institutionsbiträde .......

Ag 27
Ae 251
Ae 21
Ae 17
Ae 9
Ae 7

regi. befordringsgång

Avdelningen för hushållsorganisation m. m.

1 förste intendent...............

2 förste assistenter..............

1 konsulent....................

1 institutionstekniker...........

1 förste institutionsbiträde.......

1 institutionsbiträde ............

Ag 27
Ae 251
Ae 21
Ae 19
Ae 9
Ae 7

regi. befordringsgång

Laboratorieavdelningen

1 förste intendent........

1 förste avdelningsingenjör

1 ingenjör ...............

3 ingenjörer .............

1 instrumentmakare......

1 institutionstekniker . ...

1 förste institutionsbiträde
3 institutionsbiträden ....

..... Ag 27

..... Ae 25i

..... Ae 23

..... Ae 19

högst Ae 15

.....Ae 11

..... Ae 9

..... Ae 7

.....regi. befordringsgång

1 Tjänst som förste intendent i Ae 25 skall hållas vakant så länge tjänst som förste intendent
i Ag 27 är besatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 196b

Upplysmngsavdelniiigen
1 avdelningsdirektör ....
Redaktionen

1 byrådirektör .........

1 redaktör ............

1 ingenjör .............

1 redaktör .............

1 kontorist ............

Pressombudsmannen

1 pressombudsman.....

1 kanslibiträde ........

Studieverksamheten

1 konsulent............

1 assistent.............

Utställningsverksamheten

1 konsulent............

1 institutionstekniker . . .

Rådgivningsverksamheten
1 konsulent............

1 föreståndare.........

2 assistenter...........

2 kontorsskrivare ......

1 biblioteksassistent ....

Kansliet

1 förste byråsekreterare

1 assistent ...........

1 kansliskrivare.......

1 kontorist ...........

1 expeditionsvakt .....

3 kanslibiträden.......

5 kontorsbiträden .....

Bg	1
Ae	27
Ag	23
Ag	21
Ae	19
Ae	17
Ae	9
Ag	27
Ae	7
arvode
Ag	15
Ae	23
Ae	19
Ag	17
Ae	9
Ag	23
Ae	19
Ae	15
Ae	13
Ae	11

Ae	23
Ae	17
Ao	11
Ae	11
Ao	9
Ae	7
Ae	7

regi. befordringsgång

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640243