Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966 (Proposition 1966:90)

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Nr 90

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given
Stockholms slott den 25 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av
aktier och likartade tillgångar, som skattskyldig innehaft minst fem år,
skall beräknas till 10 % av vad den skattskyldige erhållit för egendomen.
Skattepliktig vinst skall dock inte beräknas om det framstår som sannolikt
att avyttringen skett utan vinst eller med en vinst som inte överstiger 5 %
av vad den skattskyldige erhållit. Bestämmelserna skall ej heller gälla vid
omflyttning av organisationsaktier inom en koncern. Vidare föreslås Kungl.
Maj:t få rätt att medge undantag från bestämmelserna vid avyttring som är
föranledd av strukturrationalisering. Från den schablonmässigt beräknade
skattepliktiga realisationsvinsten under ett beskattningsår medges avdrag
med 500 kronor. Vid avyttring av aktier eller likartade tillgångar som innehafts
mindre än fem år skall skattepliktig realisationsvinst beräknas enligt
nu gällande regler. Beskattning skall dock ske även när sådana tillgångar
förvärvats genom arv eller gåva eller liknande fång. Förslaget grundas på
aktievinstutredningens betänkande (SOU 1965:72).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1!)6G. 1 samt. Nr ''JO

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1906

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 2 och 4 inom. kommunalskattelagen den
28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35 §. 35 §.

2 m o in. Till intäkt---tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig
erhållit såsom gåva av make eller
skyldeman, av givaren förvärvats genom
fång, som ovan sägs, skall frågan
om och i vad mån skattepliktig
realisationsvinst skall anses föreligga
bedömas med hänsyn till sistnämnda
fång. Motsvarande skall gälla
om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnde make,
före äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelningav
annan anledning än andra makens
död erhållit egendom, som någondera
maken före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång. Har även den
skattskyldiges fångesman erhållit
egendomen såsom gåva av make eller
skyldeman eller vid sådan bodelning
som nyss nämnts, skall bedömningen
ske, som om avyttringen verkställts
av den som närmast dessförinnan
förvärvat egendomen på annat
sätt än genom sådan gåva eller bodelning.
Egendom som avses i c) nedan
1 Senaste lydelse av 35 § 2 och 4 mom. se 1959: 127.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Såsom skattepliktig-------

b) då fråga är om vinst
genom avyttring av annan
egendom än fastighet:

om egendomen

(Föreslagen lydelse)

och som skattskyldig erhållit genom
arv, testamente, gåva, bodelning eller
annat fång, vilket icke är jämförligt
med köp eller byte, anses alltid förvärvad
genom det köp, byte eller därmed
jämförliga fång som skett närmast
dessförinnan.

— 10 » .... 25 % » »

b) då fråga är om vinst
genom avyttring av annan
egendom än fastighet eller
egendom som avses i
c) nedan:

-- 5 * .... 25 % » »

c) då fråga är om vinst
genom avyttring av aktie,
andel i aktiefond, fondandel
eller teckningsrätt
till aktie eller av andel i
ekonomisk förening eller
handelsbolag eller av annan
rättighet som är jämförlig
med här avsedd ande
l s r ät t eller aktie, dock
ej av aktie eller andel i
bostadsaktiebolag eller
bostadsförening som avses
i 2 4 § 3 inom.:
om egendomen innehafts
mindre än 2 år---- 100 % av vinsten

2 år men mindre än

3 år .......... 75 % » »

3 år men mindre än

4 år .......... 50 % » »

4 år men mindre än

o år.......... 25 % » »

Avyttrar skattskyldig egendom
som avses i c) och som den skattskyldige
innehaft fem år eller mera
och framstår det icke som sannolikt
att avyttringen skett utan vinst eller
med vinst ej överstigande 5 procent
av vad den skattskyldige erhåller för
egendomen, skall som skattepliktig
realisationsvinst räknas ett belopp
motsvarande 10 procent av vad han
erhåller för egendomen efter avdrag
för kostnad för avyttringen. Från
sammanlagda beloppet av skatteplik -

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tig realisationsvinst enligt detta stycke
under ett beskattningsår äger
skattskyldig åtnjuta avdrag med 500
kronor. Har den skattskyldige under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, får
nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 500 kronor.

Vad ovan — —- -------å

Har jordbruksfastighet----

4 mom. Vinst, som uppkommit
genom att fast eller lös egendom
tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande eller eljest
avyttrats under sådana förhållanden,
att tvångsförsäljning som nyss sagts
måste anses vara för handen, är
icke i något fall att anse som skattepliktig
realisationsvinst, dock att
skatteplikt enligt eljest gällande regler
föreligger därest det skäligen kan
antagas, att avyttringen skulle ägt
rum även om tvång icke förelegat.
Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning beträffande realisationsvinst
vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet för
obegränsad tid mot engångsersättning.

I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta
avdrag med högre belopp än
som svarar mot sammanlagda beloppet
av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke.

Kan tillämpning av föregående
stycke antagas hindra strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän
synpunkt, äger Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer
medgiva befrielse därifrån helt
eller delvis, om företag som beröres
av strukturrationaliseringen gör
framställning därom senast den dag
avyttringen sker.
tomträtt.

-----nämnda del.

4 m o m. Vinst, som uppkommit
genom att fast egendom eller annan
lös egendom än sådan som avses i 2
mom. tredje stycket c) tagits i anspråk
genom expropriation eller liknande
förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden, att
tvångsförsäljning som nyss sagts
måste anses vara för handen, är icke
i något fall att anse som skattepliktig
realisationsvinst, dock att skatteplikt
enligt eljest gällande regler föreligger
därest det skäligen kan antagas,
att avyttringen skulle ägt rum
även om tvång icke förelegat. Vad
nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande realisationsvinst
vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet för
obegränsad tid mot engångsersättning.
Avyttras egendom som avses i 2
mom. tredje stycket c) under förhållanden
som anges ovan, skall skattepliktig
realisationsvinst icke beräknas
till högre belopp än 10 pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse) , (Föreslagen lydelse)

cent av vad den skattskyldige erhåller
för egendomen efter avdrag för
kostnad för avyttringen.

Såsom skattepliktig — -—---— --yttre rationalisering.

Skattepliktig realisationsvinst enligt
2 mom. fjärde stycket anses icke
föreligga när aktie i aktiebolag eller
andel i handelsbolag eller ekonomisk
förening överlåtes mellan sådana
företag inom samma koncern,
om moderföretaget i koncernen är
aktiebolag eller ekonomisk förening
och den överlåtna aktien eller andelen
innehaves som ett led i annan
koncernens verksamhet än förvaltning
av fastighet, värdepapper eller
annan därmed likartad lös egendom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tilllämpas
i fråga om avyttring av sådan egendom som avses i 35 § 2 mom.
tredje stycket c), om avyttringen sker den 1 juli 1966 eller senare.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom. och punkt 1 av anvisningarna till
1 § förordningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig in -

komstskatt för ackumulerad inkomst1
nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

4 m o m. Beträffande till inkomst
av tillfällig förvärvsverksamhet
hänfårlig ackumulerad
inkomst skall vad i denna förordning
sägs icke äga tillämpning å

skola erhålla ändrad lydelse på sätt
(Föreslagen lydelse)

4 m o m. 1 fråga om inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhet
gälla förordningens bestämmelser,
såvitt avser realisationsvinst,
endast intäkt genom vinst, be -

1 Senaste lydelse av 3 § 4 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 1 § se 1062:193.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

vinst vid icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom.

(Föreslagen lydelse)

räknad enligt 35 § 2 mom. fjärde
stycket kommunalskattelagen, vid
avyttring av aktie eller andel i bolag
vars aktier eller andelar vid tiden
för avyttringen ägdes eller innehades
på sätt som anges i 54 §
tredje stycket nämnda lag.

Anvisningar

till 1 §.

1. Inkomst skall------ — ifrågavarande år.

För att -—------— två beskattningsår.

Engångsbelopp, som------ —--tio år.

Ackumulerad inkomst, som avses i
3 § 4 mom., skall anses hänföra sig
till det antal år den skattskyldige
innehaft aktien eller andelen.

Intäkt av---------å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, — —-------kortare tid.

Har jordbruk---------ensam dödsbodelägare.

Vad i — —------vara gifta.

Vid skatteberäkning-----—--samma skattskyldig.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
25 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad beskattning
av aktievinster, m. m., och anför.

Inledning

Enligt gällande bestämmelser angående beskattning av realisationsvinst
behandlas vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig avyttring av aktier
och andra värdepapper skattemässigt på samma sätt som vinst vid avyttring
av annan lös egendom. Detta innebär bl. a. att, om de avyttrade aktierna
förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och innehafts
under en tid av minst fem år, vinsten är skattefri. Då en omprövning av aktievinsternas
skatterättsliga behandling framstod som önskvärd anmälde jag
frågan den 23 april 1964. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande nämnda
dag tillkallade jag hovrättspresidenten N. Erik Åqvist, ordförande, samt
byråchefen hos riksskattenämnden Hans R. Fridolin och kammarrättsrådet
C. O. Sandström att verkställa en utredning i frågan.

I direktiven för utredningens arbete erinrade jag om den kraftiga och på
det hela taget oavbrutna kursuppgång som under de senaste trettio åren
kännetecknat den svenska aktiemarknaden på fondbörsen. Denna uppgång
har varit betydligt större än vad den allmänna prisutvecklingen utvisar.
Därmed har placering i börsnoterade aktier för såväl enskilda som företag
kommit att framstå såsom en på längre sikt ändamålsenlig form inte blott
för att bevara ett kapitals realvärde utan även för att erhålla en ofta betydande
kapitalökning därutöver.

Den nämnda kursuppgången torde ha visst samband med nu gällande
bestämmelser angående beskattningen av kapitalvinster. Det kan nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

hävdas att dessa regler i fråga om aktier bidragit till att förstärka tendenserna
till kursstegring genom att öka efterfrågan. Särskilt betydelsefull har
härvid ansetts vara den frihet från realisationsvinstskatt som beträffande
lös egendom nu inträder efter en så jämförelsevis kort tid som fem år. Tendensen
till kursuppgång underblåses samtidigt av att femårsgränsen helt
naturligt leder till en obenägenhet att avyttra aktier före femårsperiodens
utgång liksom att göra omplaceringar, sedan skattefrihet väl inträtt. Detta
är ägnat att minska utbudet av förefintliga aktier.

I direktiven framhölls vidare att den betydande uppgången av aktievärdena
inneburit, att aktier under efterkrigstiden gett en i förhållande till
andra finansiella placeringar mycket god effektiv avkastning, dvs. om man
även inräknar värdestegringen. Beroende på hur den effektiva avkastningen
på aktieinnehavet fördelas mellan skattepliktig utdelning och värdestegring
blir en större eller mindre del av denna avkastning inte inkomstbeskattad.
Vid finansiella placeringar av annan typ, t. ex. i obligationer, blir däremot
i allmänhet hela avkastningen inkomstbeskattad.

Det är mot bakgrund av dessa omständigheter som jag ansett behov föreligga
av en översyn och omprövning av gällande regler rörande beskattningav
värdestegringsvinster på aktier.

I fråga om den tekniska utformningen framhöll jag i direktiven, att en
utgångspunkt för utredningen borde vara att icke realiserade värdestegringsvinster
i princip inte bör beskattas i andra former än nu är fallet. Å
andra sidan borde beskattningen av realisationsvinsterna utformas så att
sådana vinster i skälig omfattning blir föremål för beskattning även vid
längre tids innehav än som f. n. gäller. Vid avvägningen av beskattningen
borde hänsyn vidare tas till att realisationsförlust liksom hittills inte bör
kunna kvittas mot annan inkomst än realisationsvinst.

Beträffande objekten för vinstbeskattningen uttalade jag i direktiven att
utredningen borde avse inte blott aktier i egentlig mening utan även därmed
jämställda värdepapper såsom teckningsrätter, delbevis, andelar i aktiefonder
och liknande. Däremot åsyftades inte i förevarande sammanhang
någon egentlig översyn av beskattningsreglerna i fråga om försäljningsvinster
på lös egendom i allmänhet.

Avslutningsvis framhöll jag bl. a. att de förslag utredningen framlade
borde vara praktiska och enkla att tillämpa och effektiva från kontrollsynpunkt.
Hinder borde inte föreligga att söka schablonmässiga lösningar,
därest detta visade sig lämpligt.

Den 18 december 1965 har utredningsmännen, vilka antagit benämningen
aktievinstutredningen, överlämnat betänkande (SOU 1965:72) med förslag
till nya bestämmelser om aktievinsters beskattning.

Utredningens författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskattenämnden, centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden, kommerskollegium (med överlämnande
av yttranden från handelskamrarna), hovrätten för Västra Sverige,
riksåklagaren, riksbanksfullmäktige, konjunkturinstitutet, ordförandena i
företagsskatteutredningen och aktiefondsutredningen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Örebro, Västmanlands, Jämtlands samt Västerbottens län, allmänna ombudet
hos mellankommunala prövningsnämnden, styrelsen för Stockholms
fondbörs, Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges
allmänna exportförening, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Svensk industriförening, Familjeföretagens förening, Svenska försäktion,
Svensk industriförening, Familjeföretagens förening, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksambolagen, Kooperativa förbundet, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Svenska företagares riksförbund,
Skånes handelskammare, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges advokatsamfund,
Föreningen Auktoriserade revisorer, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens
riksförbund (SR), Riksförbundet Landsbygdens folk,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveriges
taveringsrevisorer, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivareförening,
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges aktiesparares
riksförbund, Sveriges jordägareförbund, Fideikommissariernas
intresseorganisation, Skyddsföreningen för utländska värdepapper samt Hyresgästernas
sparkasse- o. byggnadsföreningars riksförbund.

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Stockholms handelskammare, Sveriges allmänna exportförening,
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges redareförening har
åberopat ett yttrande av näringslivets skattedelegation. Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges jordbrukskasseförbund
har hänfört sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation. I

I anslutning till frågan om aktievinstbeskattningen vill jag även uppta till
behandling ett förslag som väckts av 1953 års skatteflyktskommitté i dess år
1963 avgivna betänkande (SOU 1963:52) och som gäller realisationsvinstbeskattningen
i vissa fall när egendom erhållits genom arv eller gåva. Kommittén
har föreslagit en ändring av den s. k. skyldemansregeln vid realisationsvinstbeskattningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Aktievinstbeskattningen

Gällande rätt

Angående beskattningen av realisationsvinst enligt nuvarande bestämmelser
gäller i huvudsak följande.

Enligt 35 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL)
inträder skattskyldighet för vinst genom avyttring av fast eller lös egendom
under vissa bestämda förutsättningar, nämligen

1) att fråga är om icke yrkesmässig avyttring;

2) att egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång; samt

3) att egendomen inte varit i den skattskyldiges ägo under mer än en
viss angiven tid.

Denna innehavstid — som innebär att skattskyldighet för vinsten inte
föreligger om avyttringen ägt rum efter utgången av denna tid — är för
fastighet »mindre än 10 år» och för annan egendom än fastighet »mindre än
5 år». Är fråga om avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft inträder
skattskyldighet för vinst, om innehavstiden varit »mindre än 15 år».

Inom ramen för dessa maximerade innehavstider är skattepliktens omfattning
reglerad enligt fallande skalor efter innehavstidens längd på följande
sätt.

Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas således

a) då fråga är om vinst genom avyttring av fastighet, om den innehafts:

mindre än 7 år

7 år men mindre än 8 år

8 år men mindre än 9 år

9 år men mindre än 10 år

100 % av vinsten
75 % av vinsten
50 % av vinsten
25 % av vinsten

b) då fråga är om vinst genom avyttring av annan egendom än fastighet,
om den innehafts:

mindre än 2 år

2 år men mindre än 3

3 år men mindre än 4

4 år men mindre än 5

100 % av vinsten
år 75 % av vinsten

år 50 % av vinsten

år 25 % av vinsten

c) då fråga är om vinst genom avyttring av strömfall eller rättighet till
vattenkraft, om egendomen innehafts:

mindre än 12 år

12 år men mindre än 13 år

13 år men mindre än 14 år

14 år men mindre än 15 år

100 % av vinsten
75 % av vinsten
50 % av vinsten
25 % av vinsten

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1960

I fråga om vinstberäkningen föreskrivs i punkt 1 av anvisningarna till
3G § KL, att såsom intäkt upptas vad som erhållits för den avyttrade egendomen.
Avdrag får ske för alla omkostnader för förvärvet och avyttringen,
således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring a\
egendomen, för inköps- och försäljningsprovision, för stämpelkostnader
m. m. Hit räknas också de reparations- och underhållskostnader som nedlagts
i sådan fastighet eller del därav, som inkomsttaxeras efter schablonmetod
enligt 24 § 2 eller 3 mom. KL, i den mån den avyttrade egendomen
på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet.
Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning a-^
den avyttrade egendomen e. d., skall å andra sidan, i den mån ej ''ad som
vid avyttringen återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt
av rörelse, omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. (Vad som i
detta sammanhang skall anses utgöra åtnjutet värdeminskningsavdrag framgår
av 29 § 1 mom. andra stycket KL.) Vidare får den skattskyldige \id
vinstberäkningen åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader
och räntor, om dessa inte bör hänföras till annan förvärvskälla.

Av punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 § KL framgår, att det för
inkomstberäkningen är utan betydelse, om köpeskillingen eller ersättningen
skall erläggas på en gång eller i särskilda terminer. Realisationsvinst resp.
realisationsförlust skall således beräknas med hänsyn till köpeskillingens
totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång eller terminsvis.

Realisationsförlust beräknas efter samma grunder som gäller för beräkning
av realisationsvinst. Realisationsförlust får avdras endast från realisationsvinst
eller, i förekommande fall, från lotterivinst under samma år,
däremot inte från inkomst av annat slag. Vid kommunaltaxeringen gäller
vidare den begränsningen, att realisationsförlust, som uppkommit vid avyttring
av fastighet belägen i en kommun, inte får avräknas från realisationsvinst
vid avyttring av fastighet i annan kommun. För att förlusten skall få
avdras fordras att omständigheterna vid avyttringen varit sådana att, om
avyttringen i stället skett med vinst, denna varit skattepliktig. Den fallande
skalan gäller i motsvarande mån beträffande förlusterna. Realisationsförlust
under ett år som inte kunnat avräknas från realisationsvinst eller
lotterivinst under samma år, får inte förskjutas till ett annat år för avräkning
mot vinst under detta år genom sådant förlustavdrag som a''ses i förordningen
om förlustutjämning (SFS 1960:03).

Såsom nämnts skall den avyttrade egendomen, för att reglerna om realisationsvinstbeskattningen
skall vara tillämpliga, ha förvärvats genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång. Det skall med andra oid vara flaga om ett
oneröst förvärv. Om egendomen förvärvats genom ett icke oneidst tång, t. ex.
genom gåva eller genom arv och testamente, kan vinstbeskattning däremot
inte äga rum.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

För en mera utförlig redogörelse angående innebörden av gällande regler
hänvisas till betänkandet s. 27—45. Här skall beträffande realisationsvinstreglerna
endast nämnas följande.

Vinstbeskattningen omfattar i princip all slags egendom. Hit räknas alltså,
utom fastigheter, även lös egendom som avser rättigheter av olika slag.
Exempel härpå utgör aktier, teckningsbevis, interimsbevis, inköpsrätter, andelar
i handelsbolag och ekonomiska föreningar, obligationer, förlagsbevis
och andra fordringsrätter.

Helt allmänt kan sägas att över huvud laget allt, som förvärvats mot vederlag
i någon form eller som mottagits såsom avkastning av innehavd egendom
eller ock på grund av utfört arbete, är att betrakta såsom förvärvat
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång.

Vad nu sagts måste emellertid modifieras något, såvitt angår förvärv av
aktier vilka tecknats i samband med en nyemission. Om de nya aktierna
tecknats på grund av köpta teckningsrätter, dvs. utan samband med innehavda
aktier, är de nya aktierna att anse såsom förvärvade genom köp enligt
den nyssnämnda huvudregeln. Har däremot de nya aktierna tecknats på
grund av tidigare innehav av aktier i samma bolag, är läget däremot ett
annat. Trots det onerösa moment som aktieägarens betalning för de nya
aktierna utgör, är nämligen aktieägarens skattskyldighet för den vinst han
får, om han säljer dessa, i fall som detta beroende av när och hur han förvärvat
de förut innehavda aktierna. Skattskyldighet för vinsten föreligger
endast om de tidigare aktierna förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång inom kortare tid än fem år före avyttringen av de tecknade
aktierna. Varken nyemissionen såsom sådan eller teckningsrättens begagnande
utlöser någon skattskyldighet. Om aktieägaren säljer teckningsrätterna
kan emellertid realisationsvinstbeskattning bli aktuell under samma
förutsättningar som vid avyttring av nytecknade aktier. På samma sätt
bedöms för övrigt beskattningsfrågan också beträffande fondaktier och delbevis
i samband med en fondemission, där ju själva emissionen inte ställer
något anspråk på ekonomiskt vederlag från aktieägarens sida. I samtliga
nu nämnda fall anses således emissionen inte konstituera ett självständigt
förvärv av den nya aktien eller rätten därtill. Förvärvet härleds i stället
till förvärvet av den skattskyldiges tidigare aktieinnehav i den mån detta
förvärv varit av självständig natur. Detta hetyder att man i vissa fall, om
en serie emissioner förekommit under flera år, kan få gå långt tillbaka i
tiden för att komma till det ursprungliga förvärvet.

Ett dylikt härledande till ett tidigare förvärv ifrågakommer däremot inte,
när en aktieägare på grund av sitt innehav av aktier i ett bolag beretts förmånen
att få förvärva aktier i ett annat bolag, vederlagsfritt eller till lägre
pris än i öppna marknaden. I den mån aktieägaren utnyttjat förmånen i
iråga, dvs. om aktieägaren förvärvat de erbjudna aktierna eller sålt inköpsrätterna
till desamma, har han därigenom åtnjutit skattepliktig utdelning.
Om aktieägaren sedermera säljer de erhållna aktierna, är förvärvet av de -

Kiingl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

samma genom utdelningen, såsom förut antytts, att anse såsom ett med
köp och byte jämförligt fång.

Beträffande förvärvets art är att märka, att egendom, som en person efterlämnat
vid sin död, alltid anses utgöra arvfången egendom för dödsboet och
arvingarna, oavsett när och hur den avlidne förvärvat densamma. För en
arvinge som tilldelats egendom ur dödsboet genom arvskifte gäller detsamma,
även om han lämnat vederlag till sina medarvingar för egendomen
(RÅ 1941 ref. 51) och även om dödsboet självt skulle ha inköpt egendomen
med dödsboets medel (RÅ 1953 ref. 4). Arvingen anses alltså i dessa fall ha
förvärvat egendomen genom arv och inte genom köp. Skulle i stället dödsboet
avvttra egendom som det självt inköpt, kan däremot skattskyldighet
inträda för dödsboet enligt de allmänna reglerna för realisationsvinstbeskattningen.

Ett fång kan vara blandat till sin natur. Således kan det vara uppenbart
att en överlåtelse som betecknats såsom en försäljning, helt eller delvis utgör
en gåva. Omvänt kan en såsom gåva betecknad överlåtelse helt eller delvis
utgöra en försäljning. Detta måste givetvis beaktas vid realisationsvinstbeskattningen.
Om överlåtelsen avser en odelbar enhet, t. ex. en fastighet, får
överlåtelsens karaktär av köp eller gåva bedömas efter överlåtelsens huvudsakliga
och reella innebörd. Avser överlåtelsen delbar egendom, såsom aktier,
kan däremot en uppdelning av fånget i en gåvodel och en köpdel ske. Så
har en skattskyldig, som av sin fader köpt aktier för ett pris som motsvarade
en tredjedel av deras verkliga värde och därefter inom fem år från förvärvet
sålt aktierna med vinst, beskattats för endast en tredjedel av denna (gåvoskatt
hade erlagts för återstående två tredjedelar av anskaffningsvärdet),
se RÅ 1943 ref. 9.

Såsom framgått av det sagda, är det i princip arten av den skattskyldiges
eget förvärv av den avyttrade egendomen, som är avgörande för om skattskyldighet
skall inträda eller ej för eventuell realisationsvinst. I vissa fall
skall emellertid frågan om skattskyldigheten bedömas inte med utgångspunkt
från avyttrarens fång utan i stället med hänsyn till hans fångesmans
fång.

Enligt 35 § 2 mom. KL är så fallet, om egendom som skattskyldig erhållit
såsom gåva av make eller skyldeman, av givaren förvärvats genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång. Motsvarande gäller om make vid bodelning
i anledning av andra makens död erhållit egendom, som förstnämnda
make före eller under äktenskapet förvärvat genom oneröst fång av nyssnämnt
slag. Likaså gäller detta, om make vid bodelning av annan anledning
än andra makens död erhållit egendom, som någondera maken före
eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång. De nu nämnda reglerna infördes år 1951 i syfte att motverka möjligheter
till missbruk.

Även andra fall finns, då inte säljarens utan fångesmannens förvärv är

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

bestämmande för realisationsvinstbeskattningen. Sålunda grundar ett bolags
övertagande av tillgångar genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14
september 1944 (nr 705) om aktiebolag inte i och för sig realisationsvinstbeskattning.
Om moderbolaget sedermera säljer de vid fusionen övertagna
tillgångarna, får man i stället — i den mån vinsten inte skall beskattas
såsom inkomst av rörelse — bedöma frågan om bolagets skattskyldighet för
realisationsvinst med utgångspunkt från det upplösta dotterbolagets fång.
Motsvarande gäller vid fusion mellan ekonomiska föreningar, mellan sparbanker
samt mellan vissa försäkringsbolag. Realisationsvinstbeskattningen
anknyts enligt gällande regler till den skattskyldiges avyttring av den egendom
han ägt. En beskattning av orealiserad värdestegring ifrågakommer
således inte i detta sammanhang. Däremot kan värdestegringen sägas bli
indirekt beskattad i samband med den årliga förmögenhetsbeskattningen
och i viss mån även genom arvs- och gåvobeskattningen.

Med avyttring förstås i detta sammanhang samma överlåtelser av onerös
karaktär som omfattas av de realisationsvinstgrundande förvärven, dvs. köp,
byte eller därmed jämförligt fång.

Vissa avyttringar är uttryckligen undantagna från vinstbeskattning.

I de nyssnämnda fallen, då tillgångar övertas genom fusion, skall således
beskattning för realisationsvinst inte inträda. Detta innebär givetvis
också att inte heller avdragsrätt för realisationsförlust föreligger i dylika
fall.

Vidare gäller skattefrihet vid vissa överlåtelser av tvångsmässig karaktär.
Därom gäller enligt 35 § 4 inom. KL, att vinst som uppkommit genom
att fast eller lös egendom tagits i anspråk genom expropriation eller liknande
förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att
tvångsförsäljning måste anses vara för handen, inte i något fall är att
anse som skattepliktig realisationsvinst. Skatteplikt föreligger emellertid
likväl enligt de allmänna reglerna, om det skäligen kan antas, att avyttringen
skulle ägt rum även om tvång inte förelegat.

Såvitt avser värdepapper har tvångsförsäljning ansetts föreligga vid inlösen
enligt 174 § 2 mom. aktiebolagslagen, dvs. i sådant fall då ett moderbolag
har mer än nio tiondelar av aktierna i ett dotterbolag och därför äger
att av övriga aktieägare i dotterbolaget inlösa återstående aktier. Om ett
företag exproprieras, t. ex. ett järnvägsföretag, kan en tvångsförsäljning
av aktierna i företaget tänkas ske i samband därmed.

Skulle ett aktiebolag eller en ekonomisk förening till delägare sälja tillgång
till underpris, kan detta medföra att delägaren skall beskattas för
förtäckt utdelning. Så sker såsom redan nämnts, då en aktieägare utnyttjar
förmånen att till underpris få förvärva av bolaget innehavda främmande
aktier. Däremot beskattas i fall som detta inte bolaget för den uteblivna
vinsten såsom för »förtäckt realisationsvinst». Beskattning hos bolaget kan

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

ifrågakomma endast om den till delägaren överlåtna egendomen skulle utgöra
omsättningstillgång i bolagets rörelse eller sådan anläggningstillgång
där vinst vid försäljning beskattas som inkomst av rörelse.

För aktieägare i ett bolag, som övertas av ett annat bolag, kan givetvis
realisationsvinstbeskattning enligt vanliga regler aktualiseras, när han i
utbyte mot nyemitterade aktier i det övertagande bolaget och eventuellt
ytterligare vederlag i kontanter eller annat lämnar sina aktier i det övertagna
bolaget.

För att skattepliktig realisationsvinst resp. avdragsgill realisationsförlust
skall föreligga förutsätts såsom nämnts att egendomen avyttras, när fråga
är om fastighet, inom kortare tid än tio år och, när fråga är om lös egendom,
inom kortare tid än fem år. Med utgångspunkt från dagen för förvärvet beräknas
innehavstiden i enlighet med föreskrifterna i lagen den 30 maj 1930
(nr 173) om beräkning av lagstadgad tid. En person, som köpt en aktie den
5 januari 1960 och sålt den med vinst den 5 januari 1965, är alltså enligt
gällande regler inte skattskyldig för vinsten. Om egendomen varit i den
skattskyldiges ägo i flera perioder, räknas alltid tiden från dagen för det
sista fånget.

I fråga om aktier och andra fondpapper torde innehavstiden få beräknas
med utgångspunkt från fondnotans dagtecknande. Såsom förut nämnts anses
dock aktier, som på grund av tidigare innehav av aktier i samma bolag
förvärvats i samband med fond- eller nyemission, vara förvärvade samtidigt
med de äldre aktierna. Eljest torde vid aktieteckning gälla, att aktieförvärvet
anses ha ägt rum den dag, då aktieteckningen blivit definitiv,
dvs. när densamma avslutats och de verkställda teckningarna godkänts av
bolaget. Avser teckningen aktier i bolag under bildande, är det dagen för
den konstituerande bolagsstämman som är alt anse såsom förvärvsdag. Är
det åter fråga om aktieägares rätt alt till förmånlig kurs teckna aktier i annat
bolag, torde förvärvet anses ha skett den dag, då aktieägaren förbundit
sig att utnyttja förmånen. Har aktier eller andra värdepapper erhållits såsom
utdelning, lön eller gratifikation är förvärvsdagen den dag då förmånen
blev tillgänglig för lyftning.

Det hittills sagda beträffande tidsberäkningen har — väl att märka —
endast avseende på den innehavstid som är bestämmande för frågan om
ägarens skattskyldighet för realisationsvinst genom sin avyttring av egendomen.
En annan sak är frågan om under vilket beskattningsår själva skatteplikten
aktualiseras. Detta anses nämligen enligt praxis skola ske vid
taxeringen för det år, under vilket likviden börjat erläggas, även om avtalet
angående avyttringen träffats under ett tidigare år. Man kan alltså inte
genom att i avtalet uppskjuta likvidens erläggande till en tidpunkt som
infaller mer än fem resp. tio år efter förvärvet undgå skattskyldighet för
realisationsvinst, därest avtalet ingåtts inom den för skatteplikten stipulerade
tiden. I och med att en del av likviden erlagts under ett visst år, an -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år J966

ses — med hänsyn till föreskrifterna i punkt 2 sista stycket av anvisningarna
till 41 § KL — skattskyldighet för likvidens totalbelopp inträda under
samma år.

Bestämmelserna om vinstberäkningen enligt anvisningarna till 36 § KL har
inledningsvis redan berörts. Därav framgår således att från försäljningssumman
får avräknas alla omkostnader för förvärvet och avyttringen,
dvs. omkostnader i form av köpeskilling, inköps- och försäljningsprovision,
härunder inbegripet t. ex. courtage, samt stämpelavgifter.

Normalt bör vinstberäkningen som sådan, exempelvis när fråga är om
en aktieförsäljning, inte vålla några svårigheter. Vinstberäkningen sker enklast
så att från försäljningspriset, minskat med kostnader för stämpel och
courtage, avräknas inköpspriset, ökat med motsvarande kostnader. De två
belopp, som sålunda ställs mot varandra, motsvarar alltså de belopp, som
återfinns nederst på avräkningsnotan vid försäljningen resp. förvärvet. Av
det netto, som därvid erhållits och som utgör vinsten eller förlusten, utförs
100, 75, 50 eller 25 %, beroende på den tid under vilken säljaren innehaft
papperet i fråga.

Något mera komplicerad kan vinstberäkningen bli, då fond- eller nyemissioner
mellankommit eller då fråga är om delbevis och teckningsrätter o. d.

Avser avyttringen aktier av visst slag, vilkas antal under den tid säljaren
innehaft dylika aktier ökat genom fond- eller nyemission, skall summan av
anskaffningskostnaden för de ursprungligen förvärvade aktierna och de
ytterligare belopp, som hänför sig till vad säljaren kan ha tecknat på grund
av tidigare aktieinnehav i samband med senare nyemissioner, slås ut på
hela hans aktieinnehav av ifrågavarande slag, såväl gamla som nya. Med
varje emission, som utnyttjas under innehavstiden, proportioneras alltså
förvärvskostnaden ut på ett större antal aktier än tidigare. För att en dylik
proportionering skall kunna göras förutsätts emellertid att de gamla och
nya aktierna med hänsyn till rösträtt, utdelningsrätt m. m. är sinsemellan
likvärdiga. En annan sak är att tidigare innehavda aktier kan ha blivit av
bolaget utbytta mot aktier i annan valör fastän med sammanlagt lika stort
nominellt värde som förut. I ett sådant fall är det intet som hindrar att den
ursprungliga förvärvskostnaden slås ut på de nya aktierna vid vinstberäkningen.

När avyttringen gäller aktier, som erhållits på grund av en emission
och vilkas förvärv därför måste härledas till tidigare aktier, är emellertid
att märka att dessa tidigare aktier kan vara köpta vid olika tidpunkter.
Detta är av betydelse för tillämpningen av den fallande skalan vid realisationsvinstbeskattningen,
varför man vid vinstberäkningen måste skilja mellan
de olika förvärven. Även beträffande en och samma aktie gäller att,
om aktien erhållits i samband med en emission, en del av aktien ibland
måste anses förvärvad vid en annan tidpunkt än aktien i övrigt. Så är fallet
om aktien delvis förvärvats genom köp av en teckningsrätt eller av ett del -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

bevis. En person kan t. ex. på grund av sitt innehav av aktier i ett bolag ha
fått teckna en ny aktie på tre gamla. Om hans tidigare innehav av aktier inte
är jämnt delbart med tre, har han kanske för att kunna utnyttja erbjudandet
till fullo nödgats inköpa en teckningsrätt. Därigenom har han fått möjlighet
att teckna en aktie mer än han annars skulle ha kunnat göra på grund
av sitt tidigare aktieinnehav. Denna aktie är att anse såsom nyförvärvad
till den del den är att hänföra till den köpta teckningsrätten, dvs. till en
tredjedel. Till övriga två tredjedelar skall förvärvet däremot hänföras till
förvärvet av tidigare innehavda aktier. Även i fall som detta måste alltså
skilda vinstberäkningar göras så att hänsyn tas till de olika tidpunkterna
för förvärvet och till de olika störa kostnaderna för förvärvet. I nämnda
exempel skall dessa kostnader avräknas från en tredjedel resp. två tredjedelar
av försäljningssumman för ifrågavarande aktie.

För det fallet att emissionen avser aktier av annat slag eller andra slags
rättigheter, skall — trots sambandet med det tidigare aktieinnehavet —- nyförvärv
anses föreligga beträffande de nya aktierna eller rättigheterna.
Om t. ex. ägare av stamaktier fått rätt att teckna preferensaktier, innebär
tecknandet av preferensaktier ett nyförvärv. Kostnaden för förvärvet utgör
då teckningsbeloppet jämte den del av de tidigare innehavda aktiernas anskaffningspris
som belöper på de teckningsrätter som använts för preferensaktiernas
tecknande.

Om en aktieägare i samband med en nyemission inte begagnar möjligheten
att teckna nya aktier utan i stället säljer sina teckningsrätter, kan
han bli skattskyldig för realisationsvinst genom försäljningen, om han
inom kortare tid än fem år från avyttringen genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång förvärvat de aktier till vilka teckningsrätten hört. Den
kostnad för förvärvet som han får dra av vid vinstberäkningen blir den
andel i anskaffningskostnaden för aktierna, som belöper på varje försåld
teckningsrätt. Denna andel beräknas genom proportionering enligt följande

exempel.

Aktiens inköpspris...................................... 100:— lir Aktiens

kursvärde inkl. teckningsrätt...................... 125:— kr.

Teckningsrättens försäljningspris......................... 6:25 kr.

6-25

Teckningsrättens anskaffningsvärde: X 100 = 5:—kr.

Realisationsvinst: 6:25—-5:—-= 1:25 kr.

Vad nu sagts beträffande teckningsrätter gäller även i fråga om avyttring
av fondandel, som ju avser rätten att vid fondemission erhålla fondaktier.
Vid vinstberäkningen får alltså avräknas den del av anskaffningskostnaden
för den eller de tidigare innehavda aktierna som efter proportionering
belöper på varje delbevis.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 90

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

En person, som förvärvat aktier av visst slag i ett visst bolag vid olika
tidpunkter eller genom olika fång kan enligt gällande praxis, när realisationsvinstbeskattning
aktualiseras, själv välja vilka av dessa aktier som
skall anses vara de avyttrade. Om han förvärvat några av aktierna genom
arv eller gåva, kan han alltså förklara att de avyttrade aktierna i första
hand avsett de sålunda förvärvade och därmed undgå beskattning för realisationsvinst.
Han kan också, om det skulle vara till hans fördel och utrymme
finns för ett sådant val, förklara att avyttringen avsett inom femårsperioden
köpta aktier av samma slag och därmed förskaffa sig möjlighet
att utnyttja en avdragsgill realisationsförlust för kvittning mot realisationsvinst
genom en annan försäljning. Det sagda gäller även om de avyttrade
aktierna i det enskilda fallet kan identifieras så att det kan konstateras när
och hur de förvärvats.

Kontrollfrågan enligt gällande system

I taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) (TF) ges bl. a.
föreskrifter om deklarationsskyldighetens fullgörande. Dessa föreskrifter
innebär alt vissa skattskyldiga är skyldiga att utan anmaning avge allmän
självdeklaration till ledning för egen taxering. Sådan deklaration skall alltid
lämnas av aktiebolag och ekonomiska föreningar samt familjestiftelser och
andra liknande sammanslutningar. Andra juridiska personer — t. ex. ideella
föreningar av olika slag och andra stiftelser än familjestiftelser — är skyldiga
avge självdeklaration om bruttointäkterna av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kr. Fysisk person,
som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, är deklarationsskyldig,
om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått till
minst 2 400 kr. Har han inte varit bosatt här under hela beskattningsåret,
föreligger likväl deklarationsskyldighet, om bruttointäkterna uppgått till
minst 100 kr. Men oavsett om inkomsterna uppgått till angivna minimibe1°PP,
är fysisk eller juridisk person deklarationsskyldig, om vederbörande
haft till förmögenhetsskatt skattepliktiga tillgångar vilka vid beskattningsårets
utgång haft ett värde överstigande 100 000 kr., eller beträffande till
förmögenhetsskatt skattskyldiga föreningar och stiftelser m. fl., om de haft
sådana tillgångar med ett värde av minst 5 000 kr. Har makar, som ingått
äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under
större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, är vardera
makens deklarationsskyldighet att bedöma efter makarnas och boets sammanlagda
inkomst och förmögenhet. Dessutom skall deklaration alltid lämnas
av skattskyldig, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptas som
inkomst. Efter anmaning är emellertid även den som inte enligt de här berörda
föreskrifterna är deklarationsskyldig, skyldig att avge självdeklaration.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Angående den allmänna självdeklarationens innehåll gäller, att däri skall
upptas alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige, samt de intäkter och avdrag, som är
att hänföra till varje förvärvskälla. Detta innebär att även de realisationsvinster
och realisationsförluster som förekommit under beskattningsåret
skall uppges. En särskild deklarationsblankett angående försäljning av värdepapper
tillhandahålls för Stockholms vidkommande av överståthållarämbetet
men denna blankett ingår inte bland de av riksskattenämnden fastställda
deklarationsformulären.

I förmögenhetshänseende gäller att i deklarationen skall uppges den skattskyldiges
tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, detta även
om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp. Uppgiftsskyldighet
föreligger dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet
åligger honom. Till dem som inte är skattskyldiga för förmögenhet hör t. ex.
aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Till förmögenhetstillgångar, som i princip skall upptas i deklaration,
hör bl. a. aktier, andelar i ekonomiska föreningar och andra värdepapper.
Redovisningen sker på särskild bilaga till den allmänna självdeklarationen.

Av betydelse ur kontrollsynpunkt är i detta sammanhang de avräkningsr.
otor, som enligt förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en
särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall upprättas vid
dylika överlåtelser för att ligga till grund för stämpelbeläggningen. Med
fondpapper avses härvid i första hand aktier och obligationer. Avräkningsnota
skall upprättas samma dag som köp eller bytesavtal avslutas. Vid köp
skall avräkningsnotan uppta säljarens och köparens namn och bostad, ort
och dag för köpets avslutande, föremålet för överlåtelsen ävensom den överenskomna
köpeskillingen. Särskilda regler finns angående skyldigheten att
upprätta avräkningsnota. Härom gäller i huvudsak följande. Denna skyldighet
åligger i princip säljaren, vare sig denne handlar för egen räkning eller
i egenskap av kommissionär. Köparen skall dock upprätta avräkningsnotan,
om han är fondhandlare (vare sig han är köpare för egen räkning eller i
egenskap av kommissionär) och den andra kontrahenten inte är fondhandlare.
Har avtalet förmedlats av någon som själv inte uppträtt såsom säljare
eller köpare, åligger det förmedlaren att upprätta avräkningsnotan. Avräkningsnotan
skall upprättas i två likalydande exemplar. Inom tre månader
efter utgången av varje kalenderkvartal skall fondhandlare i den ordning
bankinspektionen föreskriver till inspektionen insända det ena exemplaret
av de avräkningsnotor som upprättats inom kvartalet.

Även om avräkningsnotornas syfte är att ligga till grund för stämpelbeläggning
enligt 1908 års förordning, finns en viss möjlighet att utnyttja dem
såsom kontrollmaterial i taxeringssammanhang. Enligt 40 § TF gäller nämligen
att för taxering erforderlig, i förordningen inte särskilt omförmäld
handling eller uppgift, skall, då så begärs för taxeringskontroll, tillhanda -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1960

hållas av bl. a. statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.
På grund av denna föreskrift kan alltså bankinspektionen tillhandahålla
taxeringsmyndigheterna de avräkningsnotor som insänts av
fondhandlarna. Riksskattenämnden har i sin kontrollverksamhet genom sin
personal gjort stickprovsundersökningar angående realisationsvinster med
ledning av de hos bankinspektionen förvarade avräkningsnotorna.

Ytterligare en möjlighet till kontroll beträffande eventuella realisationsvinster
erbjuder de uppgifter om aktieutdelningar m. m. som skall lämnas
enligt 43 § TF. Enligt föreskrifterna i denna paragraf skall var och en
som lyft utdelning på svenska aktier eller andelar i ekonomiska föreningar
samt räntor på obligationer, förlagsbevis och liknande värdepapper, med
vissa undantag, till den som utbetalar utdelningen eller räntan — dvs. oftast
en bank eller annan inrättning — lämna uppgift enligt särskilt formulär
om det belopp som lyfts. Beträffande aktieutdelningar kan nämnas formulär
18 a, som kommer till användning om den utdelningsberättigade var ägare
av aktien, när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, och om han då var
bosatt i Sverige samt formulär 18 b, som skall användas i andra fall, dvs. då
kupongskatt skall utgå. Uppgifterna angående aktieutdelning skall av utbetalaren
översändas till vederbörande bolagsstyrelse som har att vidarebefordra
uppgifterna till överståthållarämbetets kupongskattekontor. Sedan
kontroll verkställts beträffande den kupongskatt som skall uttas, vidaresänder
kupongskattekontoret uppgifterna till vederbörande länsstyrelse,
som i sin tur skickar ut dem till taxeringsnämnderna. Dessa får därmed möjlighet
att kontrollera att utdelningarna deklarerats och aktierna uppgetts
såsom förmögenhetstillgång av de skattskyldiga. Uppgifterna angående utdelningar
på andelar i svenska ekonomiska föreningar och från utländska
juridiska personer skall av dem, som mottagit desamma senast den 31 januari
följande år avlämnas till taxeringsmyndigheterna. Uppgifter angående
ränta på obligationer, förlagsbevis o. d. skall överlämnas till myndigheterna
endast i den utsträckning Kungl. Maj :t förordnar. Här blir i regel endast
fråga om stickprovskontroller. Har lämnade uppgifter av detta slag inte
avlordrats inom fem år, får de förstöras. Under femårstiden skall uppgifterna
på begäran av taxeringsintendent tillhandahållas för granskning.

Den här berörda uppgiftsskyldigheten innebär, särskilt beträffande aktier,
en viss möjlighet till kontroll också i fråga om realisationsvinsterna. Om en
deklarant t. ex. uppgivit aktieutdelning utan att uppta aktien i fråga såsom
förmögenhetstillgång vid beskattningsårets utgång, kan det finnas anledning
anta att aktien avyttrats under året. Taxeringsmyndigheterna har
då en möjlighet att infordra uppgifter av den skattskyldige om hur det förhåller
sig härmed.

Av intresse i sammanhanget är också, att deklarationer från fysiska personer
bevaras hos beskattningsmyndigheterna till dess sex år förflutit efter
taxeringsårets utgång, medan deklarationsmaterialet för t. ex. aktiebolag och

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

ekonomiska föreningar bevaras intill sex år efter utgången av det år då
bolaget eller föreningen upphört.

Utredningens förslag

De sakkunniga konstaterar bl. a. att — samtidigt som i direktiven framställs
önskemål om att den begärda revisionen skall tillgodose vissa angivna
syften — utredningsuppdraget varit i flera hänseenden begränsat till
sin omfattning. Någon diskussion rörande realisationsvinstbeskattningens
vara eller icke vara har således över huvud taget inte ifrågasatts i direktiven.
Uppdraget har vidare varit begränsat till i första hand aktier och
därmed jämställda värdepapper och någon egentlig översyn av beskattningsreglerna
i fråga om försäljningsvinster på lös egendom i allmänhet
har inte varit åsyftad. De sakkunniga framhåller att vad som på grundval
av direktiven kunnat aktualiseras genom utredningsuppdraget således
är ett val mellan att antingen utbryta de ifrågavarande värdepapperen ur
de nuvarande reglerna för realisationsvinstbeskattningen och göra dem
till föremål för särskild lagstiftning, eller också att — såsom de sakkunniga
gjort i sitt förslag — modifiera reglerna i KL med avseende på just
dessa värdepapper inom ramen för gällande system för beskattningen av
realisationsvinster.

De sakkunniga har undersökt hur realisationsvinstbeskattningen ordnats
i vissa andra länder. En redogörelse för denna undersökning återfinns
i betänkandet på s. 51—121. Till denna redogörelse torde här få hänvisas.

Vinstbeskattningens objekt

Föremål för vinstbeskattning skall enligt utredningens förslag i första
hand vara aktier, vare sig de är börsnoterade eller ej. Enligt förslaget skall
emellertid även vissa andra objekt omfattas av vinstbeskattningen. Hit
hör andelar i aktiefonder och liknande. Detsamma gäller delbevis, teckningsrätter
och inköpsrätter och liknande till aktier och andelar som nu
nämnts. Inom området för vinstbeskattningen faller vidare andelar i ekonomisk
förening, vanligt handelsbolag och kommanditbolag samt handlingar,
som är att anse som jämförliga med nu nämnda andelsrätter eller
med aktier.

Utanför området för den föreslagna vinstbeskattningen faller däremot
sådant som obligationer, skuldebrev, förlagsbevis och andra liknande på
fordringsrätter grundade handlingar. Värdehandlingar av dessa slag skall
alltjämt vara underkastade hittills gällande regler för tidsbegränsad realisationsvinstbeskattning.
Om emellertid en fordringsrätt i praktiken fungerar
som en omsättningsbar värdehandling och i övrigt är jämförlig med

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1906

aktier, vilket kan vara fallet med t. ex. participating debentures, skall en
sådan fordringsrätt i fråga om vinstbeskattningen behandlas på samma sätt
som aktier.

Beträffande den avgränsning av området för den föreslagna vinstbeskattningen
som sålunda gjorts framhåller utredningen bl. a. att, då utredningen
valt att utforma tillämpningsområdet för de nya reglerna med
utgångspunkt från vad som kan betraktas som en i princip generell skatteplikt
för alla aktier och därmed i mera vidsträckt bemärkelse jämförliga
värdepapper, flera olika skäl bidragit härtill.

Utredningen anför härom följande.

Enligt utredningens mening kan en begränsning av tillämpningsområdet
för de nya reglerna till enbart börsaktier och till sådana aktier hänförliga
delbevis, teckningsrätter, andelar m. m. inte anses sakligt motiverad Även
om härunder skulle inrymmas också aktier på fondhandlarnas aktielista
skulle avgransnmgen likväl medföra en olika skattemässig behandling av
skilda aktier, oaktat de såsom placeringsobjekt är likvärdiga. Den skärpta
beskattningen, som de nya reglerna otvivelaktigt innebär, skulle direkt
rikta sig mot de aktier som är föremål för kontinuerlig officiell kursregistrering
och, trots att dessa aktier representerar den dominerande delen
av de aktier, som förekommer i allmän handel, utgör de ingalunda alla
sadana aktier. Den nu diskuterade avgränsningen skulle dessutom kunna
verka direkt hindrande för börsintroduktion av nya aktier, enär efter
en sådan introduktion beskattning skulle bli aktuell av eljest skattefria
realisationsvinster. Om man med hänsyn härtill skulle utvidga tilllampningsområdet
för de nya reglerna till att gälla börsaktier och andra
i altman handel förekommande aktier har man, såsom framgått av vad
utredningen tidigare anfört, att räkna med svårartade gränsdragningsprob
em med återverkningar på reglernas praktiska tillämpning för såväl de
skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna. Det ges nämligen enligt
utredningens uppfattning ingen möjlighet att göra någon fix i tiden bestämd
avgränsning av angivet slag, utan man måste tänka sig att fortlöpande
från år till år bestämma var gränsen för de nya reglernas till1ampning
skulle gå. Det kan enligt utredningen inte komma i fråga att
gorå de nya reglernas tillämpning beroende av en sådan årlig prövnin°
vilken i sig själv måste inrymma betydande svårigheter, bl. a. med hänsyn
till den ständigt fortlöpande utvecklingen av vårt näringsliv.

Redan av vad nu anförts har det stått klart för utredningen, att de nya
reglerna borde ges en så generell tillämpning som möjligt och att således
i princip ingen skillnad i vinstbeskattningshänseende borde göras mellan
olika slag av aktier och därmed i sammanhanget jämförliga värdepapper.
Härtill kommer, att varje inskränkning i tillämpningsområdet erfarenhetsmässigt
medför komplikationer i tillämpningen och därtill gärna leder till
ytterligare inskränkningar. De primära skälen härför kan vara nog så
va grundade från vissa intressesynpunkter, men ett beaktande härav kan
helt aventyra beskattningens upprätthållande. Utredningen har särskilt
uppmarksammat, att en begränsning av tillämpningsområdet för de nya
reglerna skulle kunna leda till enbart av skatteskäl betingade företagsbildningar,
i syfte att undgå realisationsvinstbeskattning. Därför har utredningen
eftersträvat att åstadkomma ett system som inte erbjuder så -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

dana möjligheter till oberättigad skattefrihet och det är inte minst mot
denna bakgrund som tillämpningsområdet utformats till att galla generellt
inte endast för aktier och därmed jämförliga värdepapper utan även andelar
i ekonomiska föreningar, vanliga handelsbolag och kommanditbolag.
Varje inskränkning i det sålunda föreslagna beskattningsomradet skulle
enligt utredningens uppfattning innebära uppenbara risker for ett formellt
oantastligt kringgående av beskattningen.

Endast på en punkt har utredningen funnit skäl föreligga för en inskränkning
i fråga om de nya reglernas tillämpning. Här åsyftas den
begränsning av de nya reglerna till att gälla endast vid avyttring inom
mindre än fem år av aktier eller andelar i fåmansbolag och motsvarande,
när avyttringen till sin karaktär innebär en överlåtelse av det dominerande
inflytandet i den av företaget bedrivna rörelsen. Till detta återlcommes
i det följande.

Beskattningsperiodens längd

I fråga om de aktier och andra därmed jämförliga värdehandlingar,
som enligt det förut sagda skall vara föremål för den ändrade vinstbeskattningen,
föreslår utredningen upphävande av den nuvarande förutsättningen
för realisationsvinstbeskattning av lös egendom, enligt vilken
egendomen vid avyttringen skall ha innehafts kortare tid än fem år.
Enligt de föreslagna reglerna slopas den nuvarande tidsbegränsningen
och vinstbeskattning skall således kunna inträda oberoende av innehavstidens
längd, dvs. även då avyttringen avsett aktier m. m., vilka innehafts
fem år eller mera. Dock föreslås, såsom nyss antytts, ett undantag från den
i tiden obundna vinstbeskattningen beträffande avyttring av aktier och
andelar i fåmansföretag i vissa fall. Med avyttring jämställs liksom enligt
nuvarande regler annan överlåtelse mot vederlag, inkl. byte.

Beträffande förslaget om en i tiden obunden vinstbeskattning, anför utredningen
bl. a. följande.

Såsom framhållits i redogörelsen om beskattningsperiodens längd har
i diskussionen kring aktievinstutredningen framförts uppfattningen, att
de i direktiven anförda synpunkterna och önskemålen borde kunna tillgodoses
genom eu utsträckt men alltjämt tidsbegränsad beskattningsperiod.
Väsentligen har det varit praktiska skäl som åberopats för en fortsatt
tidsbestämd aktievinstbeskattning. Utredningen är emellertid av den
uppfattningen att de olägenheter, som föranleds av nuvarande femåriga
beskattningsperiod, inte kan helt elimineras enbart genom en viss utsträckning
av denna period. Då de praktiska svårigheterna därtill bor reduceras
i allt väsentligt genom utredningens förslag i övrigt och då inte minst genom
den alternativa schablonregeln, har det för utredningen inte funnits
anledning att föreslå annat än en i tiden obunden aktievinstbeskattning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Beskattningsmetoden

Beträffande den beskattningsmetod som skall användas utgår förslaget
från att den nya aktievinstbeskattningen på samma sätt som den hittillsvarande
realisationsvinstbeskattningen skall utgöra en del av den allmänna
inkomstbeskattningen. Den skattepliktiga aktievinsten skall m. a. o.
på vanligt sätt sammanläggas med den skattskyldiges Övriga inkomster.
Darmed har utredningen för sin del avvisat tanken på en från den ordinära
inkomstbeskattningen delvis fristående beskattning av aktievinsterna i
enlighet med t. ex. den amerikanska 25-procentiga skatten på vinst som
erhalls vid avyttring av egendom efter mer än sex månaders innehav.
Enligt utredningens förslag skall de nya reglerna för aktievinstbeskattningen
i stället inarbetas i nuvarande skatteförfattningar som en komplettering
av nu gällande bestämmelser om beskattning av realisationsvinst.

Utredningen anför härom.

Erdigt utredningens uppfattning har det inte heller allvarligt kunnat
ltragasattas annat an att basera de nya reglerna på en oförändrad beskattningsprincip,
dvs. att alltjämt låta aktievinstbeskattningen utgöra en del
av den allmanna inkomstbeskattningen. Alternativet härtill skulle vara
att bryta ut aktievinstbeskattningen ur detta sammanhang och göra den
helt oberoende av inkomstbeskattningen. För en sådan utformning av
aktievinstbeskattningen kan anföras att den därmed skulle bli fix och inte
paverkad av inkomstskattens höjd i det enskilda fallet, varför skatteeffekten
lattare kunde överblickas. Mot denna utomlands förekommande beskattningsprincip,
som kan sägas innebära ett slags punktbeskattning, kan
emellerhd enligt utredningen anmärkas, att det i princip saknas anledning
att betrakta realisationsvinster på annat sätt än övrig inkomst och att
sålunda pa sadana vinster anlägga annan aspekt än den för vårt skattesystem
grundläggande skatteförmågeprincipen. Inom ramen härför kan
uttalandet 1 direktiven om en skälig beskattning enligt utredningens mening
helt tillgodoses genom avpassningen av vad som av realiserad vinst skall
las till beskattning såsom skattepliktig inkomst. De av utredningen föreslagna
procentsatserna för beskattningen bör också ge uttryck härför.

Utredningen anför vidare.

När utredningen föreslagit en vinstbeskattning enligt oförändrad princip,
lar emellertid^ också kravet på enkla beskattningsregler haft en stor betydelse.
Man maste enligt utredningens mening hålla i minnet att de föres
*g”a re&lerna avser endast en del av realisationsvinstbeskattningen och
att utgångspunkten for utredningens överväganden och ställningstaganden
yant att denna beskattning i de delar som inte omfattas av förslaget alltjämt
skall ske enligt hittillsvarande allmänna principer. Att i sådant lä"e
bryta ut aktievinstbeskattningen och ge den karaktär av en fix vinstskalt
utan direkt samband med inkomstbeskattningen låter sig visserligen *öra
men kan enligt utredningens uppfattning inte betraktas såsom en rationell
iosmng. I vart fall synes det inte kunna ifrågasättas att utforma aktievinstbeskattningen
med ett från den allmänna deklarationsplikten för inkomsteskattningen
avskilt särskilt beskattningsförfarande. Här må särskilt erin -

Kungl. Maj:ts proposition nr !)0 år 1966

ras om, att avdragsrätten för realisationsförlust gäller och alltjämt avses
skola vara förenad med en kvittningsrätt inom förvärvskällan. En realisationsförlust
på aktier skall således alltjämt kunna avräknas mot en realisationsvinst
på exempelvis fastighet, som uppkommit under samma år.

Beskattningens höjd samt schablonmetoden

Enligt förslaget skall liksom enligt nu gällande regler vinst genom avyttring
av aktier som innehafts kortare tid än två år i sin helhet upptas
såsom skattepliktig inkomst. Har aktierna innehafts under längre tid,
dvs. under två år eller mera, skall endast 30 % av vinsten redovisas såsom
inkomst. Denna procentsats motsvarar i normalfallet en faktisk skatteeffekt
av 15 å 20 %. I stället för de fyra olika tidsgränser som anges för den
fallande skala, efter vilken beskattning nu sker inom femårsperioden beträffande
lös egendom, skall alltså enligt utredningens förslag endast en tidsgräns
vara avgörande för beskattningen av aktievinster.

Med vinst avses i detta sammanhang detsamma som enligt nuvarande
regler, dvs. skillnaden mellan, å ena sidan, vad som erhållits för aktierna
vid avyttringen och, å andra sidan, alla omkostnader för förvärvet och
avyttringen i form av erlagd köpeskilling, inköps- och försäljningsprovision,
stämpelkostnader m. m.

En vinstberäkning i enlighet med det nu sagda, som syftar till att få
fram nettoresultatet av en avyttring, förutsätter att den skattskyldige äger
kännedom om bl. a. inköpspriset och övriga omkostnader för förvärvet av
de aktier m. m. han avyttrat, vare sig det är han själv som köpt aktierna
i fråga eller han måste gå tillbaka till en tidigare fångesmans köp. Med hänsyn
till de svårigheter som i många fall kan komma att föreligga för de
skattskyldiga att förebringa utredning om anskaffningsvärdet på de avyttrade
aktierna — särskilt om den skattskyldige förvärvat aktierna genom arv
eller gåva eller om han förvärvat aktierna förutom genom direkta köp även
genom utnyttjande av fond- och nyemissioner — har utredningen såsom ett
alternativ till den på det faktiska resultatet grundade vinstberäkningen föreslagit
en schablonmetod för vinstberäkningen beträffande långtidsvinster,
dvs. vinster vid avyttring efter den tvååriga initialperioden. Schablonmetoden
innebär att, i stället för 30 % av den på nyss angivna sätt beräknade
nettovinsten, såsom skattepliktig realisationsvinst skall räknas 10 % av vad
den skattskyldige erhållit för de avyttrade aktierna, dvs. avtalad köpeskilling
efter avdrag för omkostnaderna för avyttringen. Den skattskyldige
kan själv få välja alt få denna schablonmetod för vinstberäkningen
tillämpad om han finner den vara till sin fördel. Metoden i fråga skall
dessutom tillämpas om den skattskyldige inte kan eller vill visa att den
verkliga vinsten är lägre eller att sådan vinst inte alls föreligger.

Enligt utredningen är avvägningen av initialperioden för den i princip

Kangl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

fulla beskattningen en sak som givetvis kan diskuteras inom ramen för
det föreslagna nya systemet. Utredningen uttalar härom bl. a. följande.

Under hänvisning till vad som gäller på sina håll utomlands skulle sålunda
kunna hävdas att lika med korttidsspekulation borde betraktas försäljningar
inom en väsentligt kortare tid än två år och att därför initialperioden
borde vara kortare, t. ex. sex månader eller ett år. Häremot
skulle emellertid kunna anföras att den nuvarande begränsningen av beskattningen
till vinster, som uppkommit inom fem år från förvärvet, ger
uttryck för en till spekulationsvinsten begränsad beskattning och att initialperioden
vid ett slopande av tidsbegränsningen borde vara fem år.

En sådan förlängning av perioden för en i princip full beskattning har
emellertid utredningen förkastat eftersom den otvivelaktigt måste leda till
ett fortsatt femårstänkande med därav följande låsningseffekter. En förkortning
av initialperioden till mindre än två år skulle kunna få den motsatta
effekten och kunde således i viss mån anses ligga i linje med utredningsdirektiven.
Utredningen vill inte förneka detta, men har för egen del
funnit att en tvåårig initialperiod inte endast tillgodoser målsättningen för
en beskattning enligt direktiven utan dessutom ger den föreslagna ändrade
aktievinstbeskattningen en naturlig anknytning till realisationsvinstbeskattningen
av annan lös egendom, t. ex. obligationer. Det föreligger enligt utredningens
mening inte tillräckliga skäl för att anlägga en annan syn på vad
som är att anse som korttidsspekulationer i aktier än när det gäller annan
lös egendom.

Utredningens förslag, att efter den tvååriga initialperioden med full beskattning
av vinsten reducera den beskattningsbara delen av inkomsten
direkt till 30 % av vinsten eller alternativt till 10 % av försäljningsintäkten,
syftar till att aktieägaren så snabbt som möjligt skall komma i
ett läge där hans dispositioner i princip inte längre skall behöva påverkas av
skattemässiga hänsyn som är speciellt betingade av ytterligare trösklar i
realisationsvinstbeskattningen som sådan. Det är utredningens bestämda
uppfattning att denna lösning bör ges företräde framför varje form av successiv
avtrappning av beskattningsunderlaget efter initialperioden för den
i princip fulla beskattningen.

Då det gäller procentsatserna för beskattningen har, framhålls i betänkandet,
utredningen haft att beakta såväl de berättigade krav, som samhället
äger ställa på en beskattning av vinster varom här är fråga, som
aktieägarnas lika berättigade krav på en rimlig beskattning av vinster, som
framkommit genom realisation av egendom, som förvärvats för att garantera
ett kapitals realvärde. Enligt utredningen är det härvidlag viktigt att
aktievinstbeskattningen inte avpassas så att den visserligen framstår som
neutral men samtidigt verkar avskräckande på intresset att placera kapital
i aktier. Utredningen framhåller bl. a. att kapitalförsörjningen för det svenska
näringslivet är en vital fråga som enligt utredningens uppfattning måste
beaktas i sammanhanget.

Utredningen, som föranstaltat om undersökningar rörande kursutveck -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

lingen m. m. under tidigare år för börsaktierna och aktierna på fondhandlarnas
kurslista — härom hänvisas till s. 143—153 och 328—363 i betänkandet
jämte tabellbilaga s. 369—437 —- har kommit till den slutsatsen, att
de verkställda undersökningarna av olika skäl inte ger ett underlag som
direkt kan läggas till grund för avvägningen av beskattningens höjd efter
initialperioden. Såtillvida bör dock dessa utredningar enligt utredningen
ha betydelse att de ger en indikation om var den övre gränsen för denna
beskattning kan anses ligga. Enligt utredningens uppfattning bör denna
högsta gräns vara, att hälften, dvs. 50 %, av vinsten tas till beskattning
såsom skattepliktig inkomst. En högre procentsats skulle rent psykologiskt
kunna leda till en fastlåsning av marknaden, vilket skulle gå stick i stäv
med önskemålet om ökad rörlighet enligt utredningens direktiv.

På sådant sätt, framhåller utredningen, kan inte något lägsta gränsvärde
för den reducerade beskattningen bestämmas. Härvidlag är dock
gränsen ganska given från en annan utgångspunkt. Enligt utredningens
uppfattning kan det nämligen inte ifrågakomma, att den i tiden obegränsade
aktievinstbeskattningen sätts lägre än vad som motsvarar den lägsta skattesatsen
enligt nu gällande skatteskala. En lägre skattesats tillgodoser
nämligen inte direktivens krav på en skälig beskattning. Den undre gränsen
bör alltså vara, att 25 % av vinsten tas till beskattning såsom skattepliktig
inkomst.

Utredningen tillägger.

Beskattningsunderlaget för den reducerade och i tiden obundna aktievinstbeskattningen
bör alltså enligt utredningens mening ligga någonstans
mellan 25 och 50 cc av vinsten. I ett läge där totala inkomstskatten utgör
hälften av den beskattningsbara inkomsten skulle den faktiska aktievinstbeskattningen
då komma att ligga mellan ca 12,5 och 25 % av hela vinsten.
Detta skulle kunna sägas bli den normala skatteeffekten för flertalet juridiska
personer medan skatteeffekten för fysiska personer med hänsyn till
inkomstläget kan bli både mindre och större, dock i princip inte mer än
20 resp. 40 % med hänsyn till den s. k. 80-procentregeln vid inkomstbeskattningen.
I

I anslutning härtill framhåller utredningen, att det förhållandet att den
faktiska skatteeffekten för fysiska personer genom den progressiva inkomstbeskattningen
blir beroende av den skattskyldiges inkomstläge inte
bör mot bakgrund av vad utredningen tidigare anfört tillmätas någon avgörande
betydelse för den slutliga avvägningen av skattesatsen för den
reducerade aktievinstbeskattningen. Utredningen anför vidare.

Att en högre skattesats leder till en jämförelsevis högre faktisk vinstbeskattning
i de högre inkomstlägena står helt i överensstämmelse med
vårt skattesystem. A andra sidan måste avvägningen av skattesatsens höjd
ske med beaktande av de negativa låsningseffekter som en för högt satt
skattesats kan föranleda. För att i möjlig mån tillgodose direktivens målsätlning
om ökad rörlighet bör därför skattesatsen enligt utredningens upp -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

fattning närmast anpassas efter den lägsta skattesatsen i skatteskalan för
nu gällande realisationsvinstbeskattning av lös egendom. En skälig avvägning
för den i tiden obundna beskattningen av aktievinster efter utgången
av den tvååriga initialperioden anser utredningen därför vara, att 30 % av
vinsten tas till beskattning såsom skattepliktig inkomst. Denna procentsats
kan sägas i normalfallet medföra en faktisk skatteeffekt motsvarande 15 å
20 % av hela aktievinsten.

Beträffande den föreslagna skattesatsen för schablonregeln, 10 % av
vad som erhållits vid avyttringen, anför utredningen att det bör uppmärksammas
att denna skattesats avpassats efter huvudregelns 30 %. En justering
av detta procenttal bör därför föranleda även en justering av procenttalet
för schablonregeln.

För att belysa skatteeffekten av de sålunda föreslagna skattesatserna
har i betänkandet gjorts vissa schematiska exempel, som visar den beskattningsbara
vinsten vid avyttring efter olika lång innehavstid av aktier
med olika kursutveckling — se s. 317—325 i betänkandet. Utredningen anför,
att av tabellerna framgår att alternativregeln ger en förmånligare
beskattning än huvudregeln efter 5, 6, 7, 11 och 21 år om den årliga värdestegringen
utgör resp. 10, 8, 6, 4 och 2 %. Aktiens värde har då ökat
mer än 50 % efter förvärvet. Ju större värdestegringen och därmed också
kapitalvinsten är, desto förmånligare ställer sig alternativregeln. Den beskattningsbara
realisationsvinsten utgör endast 20 resp. 15 % av den nominella
vinsten om aktiens värde fördubblats resp. tredubblats. Om man innehaft
en aktie så länge att alternativregeln är förmånligare än huvudregeln, medför
— vid oförändrad värdestegringstakt — varje ytterligare värdestegring
att endast 10 % därav blir föremål för beskattning vid en framtida realisation.
Av kol. 9 (s. 325 i betänkandet) framgår att vid en penningvärdeförsämring
den beskattningsbara vinsten överstiger den reella vinsten vid försäljning
inom två år efter förvärvet. Om aktiens värdestegring understiger
eller endast obetydligt överstiger den allmänna prisnivåns ökning gäller
detta förhållande även efter tvåårsperiodens utgång.

Beskattningsgrundande förvärv

I nära sammanhang med förslaget om en av innehavstidens längd oberoende
vinstbeskattning står utredningens förslag om ändring av den nu
gällande särskilda förutsättningen för beskattning av realisationsvinst, enligt
vilken beskattning i regel kan inträda endast om den avyttrade egendomen
förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Enligt
förslaget skall vinstbeskattning kunna inträda vid avyttring av aktier
m. m. som förvärvas inte blott genom fång av dessa slag utan även då de
förvärvats genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat med köp
eller byte icke jämförligt fång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 196G

I dessa sistnämnda fall skall vid beräkning av innehavstiden så anses
som om förvärvet ägt rum genom senast dessförinnan skett oneröst
fång. Detta innebär alltså att, om en person sålt aktier som han själv förvärvat
genom arv eller gåva, eventuell vinst eller förlust vid försäljningen
skall beräknas med utgångspunkt från det pris arvlåtaren eller givaren
betalat vid sitt förvärv av aktierna. Har även arvlåtaren eller givaren
av sin fångesman förvärvat aktierna i fråga genom arv eller gåva, får man
vid ingångsvärdets bestämmande gå tillbaka till senast föregående köp,
byte eller därmed jämförligt fång, vare sig detta fång kan härledas till sistnämnda
fångesman eller en ännu tidigare fångesman. Detta innebär med
andra ord att, i de fall de avyttrade aktierna sålunda förvärvats genom arv,
gåva, bodelning eller annat vederlagsfritt förvärv, den som avyttrat aktierna
såsom innehavstid för de avyttrade aktierna får räkna inte blott
den tid under vilken han själv ägt aktierna utan även den tid under vilken
dessa ägts av tidigare fångesman. Detta är av betydelse för beskattningen,
eftersom enligt utredningens förslag innehavstidens längd skall vara bestämmande
för hur stor del av vinsten som skall beskattas.

Av det sagda följer att det förhållandet att aktier m. m. genom gåva,
arv, testamente, bodelning eller liknande övergår till ny ägare i likhet med
vad som gäller enligt nuvarande regler inte skall kunna utlösa realisationsvinstbeskattning
hos givaren eller hos dödsboet efter arvlåtaren eller
testator etc.

Beträffande denna del av förslaget anför utredningen bl. a. följande.

I ett avseende innebär förslaget en faktisk utvidgning av aktievinstbeskattningen
utöver vad som följer av att nuvarande tidsbegränsning
slopas. Detta gäller förslagets utformning i arvs- och gåvofallen. Härvidlag
innebär förslaget, att den, som säljer genom arv, testamente eller gåva
erhållna aktier och därmed i förevarande sammanhang jämförliga värdepapper,
skall bli i princip skattskyldig för hela värdestegringen efter den
närmast föregående onerösa äganderättsöverlåtelsen, dvs. även för värdestegring
som kan vara hänförlig till föregående ägares innehavstid. Vid en
övergång till en i tiden obunden aktievinstbeskattning får det enligt utredningens
mening anses ligga i linje med beskattningens syfte att ingen del
av inträffad värdestegring undantas från beskattning. Då av skäl som närmare
anförts i den allmänna redogörelsen någon beskattning inte kan
aktualiseras i samband med gåvan eller arvfallet, har något alternativ till
den föreslagna lösningen inte förelegat. Utredningen har varit medveten
om att det "inte alltid \ dessa fall kan bli möjligt att beräkna det faktiska
resultatet av en skattepliktig realisation. Den föreslagna schablonregeln kan
emellertid då tillgripas och även om denna regel kan medföra en beskattning,
som avviker från vad som skulle ha följt enligt huvudregeln, kan
detta enligt utredningens uppfattning inte utgöra tillräckliga skäl för några
speciella undantagsregler i arvs- och gåvofallen.

Utredningen berör också de utredningssvåriglieter som kan uppkomma i
arvs- och gåvofallen och anför härutinnan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Gentemot utredningens förslag kan visserligen anföras, att det ofta är
svårt för den skattskyldige att utröna och förebringa bevisning om vad
en tidigare ägare erlagt för egendomen i fråga. Utredningen har också
varit starkt medveten om de svårigheter som ofta kan föreligga i detta
hänseende. Utredningen har därför övervägt om inte den av utredningen i
annat sammanhang diskuterade alternativa schablonmetoden för vinstberäkningen
borde vara obligatoriskt tillämplig i de här berörda fallen då den
avyttrade egendomen förvärvats genom gåva, arv eller bodelning. Utredningen
har emellertid inte velat utesluta möjligheten till en faktisk vinstberäkning
även i dessa fall. Med tanke på den redovisning av ingångsvärdena
å aktier och därmed likställda värdepapper som utredningen förutsätter
skola ske i inkomstdeklarationerna bör de nämnda utredningssvårigheterna
inte överdrivas. En vinstberäkning som syftar till den faktiska vinsten
i förut angiven mening bör således enligt utredningen i första hand eftersträvas
och vara huvudregeln, även om det kan antas att schablonmetoden
måste tillgripas i många fall.

I detta sammanhang tar utredningen även upp frågan om förlustavdrag
i samband med arvs- och gåvofallen. Härom anför utredningen.

Om en avyttring av aktier eller därmed likställda värdepapper, vilka erhållits
genom gåva eller arv, skett med förlust i förhållande till vederlaget
för dem vid det onerösa fång som närmast föregått avyttringen, uppkommer
frågan huruvida en dylik förlust bör få kvittas mot realisationsvinst under
samma år som förlusten. Mot avdragsrätt för förlusten kan invändas,
att det inte är rimligt att en person, som utan egen uppoffring förvärvat
aktierna genom ett benefikt eller liknande fång, skall få tillgodogöra sig
avdrag för en mer eller mindre fiktiv förlust. Om man räknade hans förvärv
från arvs- eller gåvotillfället, skulle avyttringen kanske t. o. m. visa
sig ha skett med vinst. Utredningen har emellertid ansett att, om en gåvotagare
eller arvinge i princip skall vara skattskyldig för vinst, även till den
del densamma kan sägas ha upplupit under en föregående ägares innehavstid,
konsekvensen bjuder att han i princip också bör äga åtnjuta avdrag
för den värdeminskning som aktierna kan ha undergått under samma tid.
Utredningen har därför inte ansett sig ha anledning att i detta hänseende
kopiera den amerikanska regeln, enligt vilken förlustberäkningen skall ske
med utgångspunkt från egendomens värde vid gåvotillfället, om detta är
lägre än givarens ingångsvärde.

Ett förlustavdrag förutsätter självfallet att ingångsvärdet är tillförlitligen
styrkt. Kan detta inte styrkas, blir det i stället en vinstbeskattning enligt
schablonregeln.

Utredningen har vidare på tal om de icke onerösa förvärven beaktat, att
gåvotagaren eller arvingen kan sägas överta en skatteskuld från föregående
ägare och att det kunde övervägas om detta inte borde föranleda någon form
av kompensation. Utredningen har pekat på möjligheten att via arvs- och
gåvobeskattningen lösa en sådan kompensationsfråga. För egen del har
emellertid utredningen avvisat tanken på att medge kompensation för s. k.
latent skatteskuld endast i nu aktuella fall. Denna fråga bör enligt utredningen
ses i sitt större sammanhang och en mera allsidig prövning av detta
spörsmål har legat utom ramen för utredningens uppdrag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Realisationsf örluster

I fråga om beräkningen av och rätten till avdrag för realisationsförlust
föreslår utredningen i princip ingen ändring i förhållande till vad som
gäller enligt nuvarande regler. Förlustberäkningen måste således grunda
sig på det verkliga resultatet av avyttringen, dvs. det belopp varmed omkostnaderna
för förvärv och avyttring överstigit försäljningspriset. Någon
alternativ schablonmetod för förlustberäkningen har inte föreslagits av
utredningen. Realisationsförlust får liksom nu inte avräknas mot annan
inkomst än realisationsvinst som uppkommit under samma år som förlusten,
Det saknar härvid betydelse om den vinst mot vilken förlusten
skall avräknas beräknats på grundval av det verkliga resultatet eller enligt
schablonmetoden. Beroende på om avyttringen avsett aktier som innehafts
mindre än två år eller aktier som innehafts längre tid, får den skattskyldige
från realisationsvinst avdra i det förra fallet hela förlusten och i
det senare fallet 30 % av förlusten. Liksom nu får vidare realisationsförlust
under ett år inte kvittas mot realisationsvinst ett annat år.

Aktier i fåmansbolag (familjebolag)

Vid utformningen av sitt förslag till nya regler för beskattningen av
aktievinster — vilka regler utredningen ansett i princip böra vara tilllämpliga
på alla slags aktier och därmed jämförliga värdepapper — har
utredningen ansett skäl tala för att beakta fåmans- eller familjebolagens
speciella problem. Utredningen har härvid framhållit bl. a. att, om delägarna
i ett dylikt bolag säljer en väsentlig andel av aktierna i bolaget,
en dylik försäljning inte utan vidare kan likställas med en försäljning avvanliga
börsaktier. Försäljningen kan i stället betraktas som en avyttring,
helt eller delvis, av själva företaget såsom sådant. Med hänsyn härtill
och i syfte bl. a. att tillgodose intresset av strukturrationaliseringar
har utredningen föreslagit att avyttring av aktier i fåmansbolag inte skall
föranleda beskattning för realisationsvinst i den mån aktierna innehafts
minst fem år och avyttringen omfattat minst hälften av samtliga aktier
i bolaget, under förutsättning tillika att avyttringen skett på en gång
och till en och samma köpare.

Med fåmansbolag avses här liksom i andra skattesammanhang, där uttrycket
»fåmansbolag» används, bolag, vari aktierna till huvudsaklig del
ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller indirekt genom
förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer. Förslaget uppställer emellertid såsom ytterligare förutsättning
för skattefrihet efter fem år att fråga är om aktier i bolag som uteslutande
eller så gott som uteslutande bedriver rörelse. Avyttringen får alltså

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

inte avse aktier i sådana fåmansbolag som förvaltar värdepapper eller
fastigheter. Skattefrihet för dylika avyttringar skulle nämligen kunna
utnyttjas för att indirekt undgå skatt för sådana objekt som omfattas av
skatteplikt. Från obetydliga innehav av enstaka aktier kan bortses i
detta sammanhang. Vidare bör enligt utredningens uppfattning ett fåmansbolags
innehav av organisationsaktier i och för sig inte påverka skattekonsekvenserna
av en avyttring av aktierna i bolaget. Med organisationsaktier
avses aktier vilka av bolaget innehas såsom ett led i organisationen
av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller
annan därmed likartad lös egendom. Som exempel på dylikt organisationsförhållande
har utredningen nämnt, att tillverkningen av varor sker
inom ett bolag medan försäljningen av varorna ombesörjs av ett dotterbolag
eller att en filial organiseras i form av ett dotterbolag. Likaså kan,
om ett bolags rörelse bedrivs i en fastighet, som ägs av ett dotterbolag,
aktierna i dotterbolaget anses utgöra organisationsaktier.

Villkoret för skattefriheten efter femårsperioden att avyttringen skall
ha omfattat minst hälften av samtliga aktier i bolaget skall enligt förslaget
anses uppfyllt även när flera delägare tillsammans och samtidigt
till samma köpare avyttrat minst hälften av samtliga aktier. Om aktierna
i bolaget har olika röstvärden, skall dessutom gälla att avyttringen omfattat
aktier, vilkas sammanlagda röstetal motsvarat minst hälften av
röstvärdet för samtliga aktier i bolaget.

Skattefriheten för vinst vid avyttring av aktier i rörelsedrivande fåmansbolag
skall, såsom nämnts, enligt förslaget gälla endast beträffande
sådana i avyttringen ingående aktier, vilka innehafts minst fem år. Skattefrihet
skulle enligt hittillsvarande regler inte ha kunnat inträda förrän efter
utgången av denna innehavstid. Utredningens förslag innebär, att vinst vid
avyttring av ifrågavarande slags aktier inom femårsperioden skall beskattas,
inte enligt hittills gällande regler utan enligt de av utredningen föreslagna
reglerna för vinstbeskattningen. I enlighet därmed skall alltså till
beskattning upptas hela vinsten vid avyttring av aktier, vilka innehafts
mindre än två år, och av vinst vid avyttring av aktier innehavda två år
men mindre än fem år 30 %. I det senare fallet kan alternativt 10 % av
nettoförsäljningspriset upptas till beskattning.

Vad nu sagts om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av aktier
i fåmansbolag skall enligt förslaget under samma förutsättningar äga
motsvarande tillämpning även beträffande vinst vid avyttring av andelar
i vanliga handelsbolag, kommanditbolag samt ekonomiska föreningar. Frihet
från beskattning skall alltså kunna gälla vid avyttring av andelarna
i ett handels- eller kommanditbolag eller en ekonomisk förening, som
uteslutande eller så gott som uteslutande driver rörelse och vari andelarna
till huvudsaklig del ägs — direkt eller genom förmedling av juridisk
person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, om avyttring

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

skett på en gång till en och samma köpare och omfattat minst hälften
av andelarna i företaget. Skattefrihet skall då föreligga för vinst vid avyttringen
av sådana andelar som innehafts minst fem år.

Organisationsaktier inom koncern

Utredningen har övervägt att föreslå undantag från skatteplikt för
realisationsvinst vid överlåtelse av aktier i ett företag till ett annat företag
inom samma koncern. Det gäller närmare bestämt aktier eller andelar
i ett dotterföretag inom koncernen, vilka efter överlåtelsen utgör
s. k. organisationsaktier för det förvärvande företaget, dvs. aktier som
av detta bolag innehas såsom ett led i organisationen av annan verksamhet
än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad
lös egendom.

Emellertid torde, framhåller utredningen, dylika överföringar inom en
koncern redan enligt nuvarande system kunna ske skattefritt. Aktierna
eller andelarna kan ofta överflyttas till de bokförda värdena, vilka som
regel understiger de faktiska anskaffningsvärdena, och någon vinst framkommer
ej. Ett dylikt förfarande torde i allmänhet godtas i praktiken;
se härom SOU 1964: 29 s. 118—119. Enligt utredningens mening behöver
därför frågan om dylika överföringar inte någon omedelbar reglering.

Utredningen framhåller vidare att den inte heller ansett sig böra föreslå
särskilda bestämmelser beträffande vinstbeskattningen vid överlåtelse
av organisationsaktier i andra fall än det nu berörda. Utredningen tilllägger.

Ett annat spörsmål gäller överföringar mellan koncernbolag av aktier
i bolag utanför koncernen. En sådan överföring kan ske i form av koncernbidrag.
Koncernbidraget bör enligt utredningens mening kunna betraktas
på samma sätt som en benefik överlåtelse, eftersom mottagaren inte lämnar
något vederlag, vilket i så fall bör innebära att mottagaren övertar
det utgivande bolagets ingångsvärde för de överförda aktierna.

Aktiefonders och investmentbolags aktievinster

Utredningen har inte ansett sig böra föreslå särskilda undantagsbestämmelser
beträffande vinster som är hänförliga till aktiefondernas försäljningar
av aktier och andra värdepapper. Detta sammanhänger med
att aktiefondernas beskattningsförhållanden är föremål för prövning av
annan utredning.

Beträffande investmentbolagen har utredningen ifrågasatt behovet av
ändrade grunder för inkomstbeskattningen av dessa bolag.

Ulredningen anför härom.

Investmentbolagens inkomst genom försäljning av värdepapper beskattas
enligt gällande regler endast i den mån detta följer av reglerna för beskatt 3

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 90

Kungi. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

ning a\ realisationsvinst. I övrigt beskattas deras inkomst av förvaltningsverksamheten
i regel såsom inkomst av kapital. Emellertid ingår i deras
verksamhet inte endast rena förvaltningsuppgifter. Utvecklingen har gjort
att verksamheten alltmer kommit att — i syfte bl. a. att främja strukturrationaliseringar
— omfatta köp och försäljningar av hela företag. Detta
sker vanligtvis genom köp och försäljning av aktierna i bolag. Det kan
ifrågasättas om inte denna senare verksamhet utgör en form av rörelse.
Även i övrigt torde deras verksamhet ligga på gränsen mellan vad som
kan anses utgöra ren förvaltningsverksamhet och mera rörelsebetonad
verksamhet. Skäl talar således för att investmentbolagens inkomst — även
den som hänför sig till försäljning av värdepapper — i stället borde beskattas
såsom inkomst av rörelse.

Då utredningen emellertid inte ansett det ligga inom ramen för sitt
uppdrag att föreslå dylika ändrade regler av genomgripande beskaffenhet
har utredningen i detta läge inte heller ansett sig böra föreslå att beskattningen
av investmentbolagens realisationsvinster .skall bestämmas
efter andra grunder än för andra bolag. I detta sammanhang har utredningen
som sin mening uttalat, att, om erfarenheterna skulle visa att
den av utredningen intagna ståndpunkten ger ett ur allmän synpunkt
otillfredsställande resultat, det kan bli aktuellt att ompröva frågan om
beskattningen av investmentbolagens realisationsvinster och andra inkomster.

Fusion samt tvångsförsäljning

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i nu gällande skattefrihet
vid aktiebolags övertagande av tillgångar genom fusion enligt 174 §
1 mom. aktiebolagslagen resp. vid fusion mellan ekonomiska föreningar,
mellan sparbanker samt mellan vissa försäkringsbolag. Å andra sidan skall i
de nämnda fusionsfallen liksom nu inte heller föreligga rätt till avdrag för
realisationsförlust.

Enligt utredningens förslag skall vidare viss hänsyn tas till vinst som
uppkommit i samband med sådana tvångsförsäljningar som avses i 35 §
4 mom. första stycket KL. Förslaget innebär härutinnan att, då fråga
är om avyttring av aktier m. m. som innehafts kortare tid än två år, vinste11
— 1 stället för att enligt den allmänna huvudregeln vara i sin helhet
underkastad beskattning — skall vara beskattad endast till 30 %. Har
aktierna innehafts två år eller mera, skall av vinsten 30 % upptas till beskattning
i enlighet med den allmänna regeln för långtidsvinster. I båda
fallen kan den alternativa 10-procentsregeln tillämpas. Den nu gällande
skattefriheten vid här avsedda tvångsförsäljningar skulle således härigenom
enligt förslaget komma att upphävas vad aktievinsterna beträffar.
Detta är enligt utredningens mening en nödvändig följd av omläggningen
till en i tiden obegränsad vinstbeskattning.

Kung!. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Särskilda frågor

Utredningen har vid sina överväganden diskuterat vissa frågor beträffande
vilka utredningen dock inte funnit anledning föreslå särskilda bestämmelser.

Sålunda har utredningen övervägt om inte det förhållandet, att skattskyldig
i sådana fall då han förvärvat värdepapper genom icke onerösa
fång såsom arv och gåva samt därigenom får anses ha övertagit föregående
ägares skatteskuld, borde föranleda någon form av kompensation,
särskilt i betraktande av att den värdestegring, som de ifrågavarande
värdepapperen kan ha undergått, kan sägas vara till en del beskattad genom
arvs- och gåvoskatter. Utredningen har emellertid, såsom förut
nämnts, inte ansett sig böra föreslå avdragsrätt för latent skatteskuld
i förevarande hänseende.

Inte heller har utredningen funnit anledning föreslå skattefrihet vid
reinvestering av aktievinst. Om reinvesteringsfallen undantogs från beskattning,
skulle enligt utredningens mening vinstbeskattningens syfte och
effektivitet i hög grad kunna äventyras.

Vidare har utredningen ansett sig sakna anledning föreslå att aktievinster
skall kunna behandlas enligt reglerna för ackumulerad inkomst.

Då utredningen sett såsom sin huvudsakliga uppgift att framlägga
ett förslag till principiell lösning av frågan om vinstbeskattningen utan att
alltför mycket ingå på detaljproblem, har utredningen inte ansett det
lämpligt att i förevarande sammanhang reglera vissa speciella frågor, som
t. ex. de s. k. terminsaffärerna. Enligt utredningens uppfattning kan
först sedan tillräckliga erfarenheter vunnits av den aktievinstbeskattning
utredningen föreslagit bedömas i vad mån särskilda detaljbestämmelser
är erforderliga i detta och andra hänseenden.

övergången till de nya reglerna

Utredningens utgångspunkt har varit att beslut om en omläggning av
aktievinstbeskattningen skall kunna fattas av 1966 års vårriksdag. Det
nya systemet skulle i så fall kunna tillämpas första gången vid 1967 års
taxering, som avser beskattningsåret (inkomståret) 1966. I princip borde
alltså de nya reglerna göras tillämpliga på avyttringar av aktier fr. o. m.
den 1 januari 1966. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utlöper i januari
eller februari 1966, taxeras emellertid för hela räkenskapsåret redan år
1966. Enär det är angeläget att samma tidpunkt för det nya systemets
tillämpande gäller för alla skattskyldiga, föreslår utredningen att de nya
reglerna skall gälla alla aktierealisationer, som äger rum den 1 mars 1966
eller senare. Detta innebär som nämnts, att de nya reglerna blir till -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

lämpliga beträffande sådana realisationer första gången vid 1967 års
taxering på grundval av den deklarationsskyldighet som därvid skall fullgöras.

Utredningens förslag om tidpunkten för det nya systemets tillämpande
innebär att i fråga om aktier, som avyttras fr. o. m. den 1 mars 1966, de
nya bestämmelserna angående när aktien skall anses förvärvad kommer
att gälla genomgående. Utredningen har emellertid ansett det angeläget
att i görlig mån undvika retroaktiva verkningar av de nya reglerna. I
fråga om aktier, som senast förvärvats genom oneröst fång före den 1
mars 1961 eller — med tillämpning av de nya bestämmelserna — är att
anse som på så sätt förvärvade före nämnda tidpunkt, föreslås vinstberäkningen
således ske med utgångspunkt från deklarationsvärdena vid
utgången av år 1965. Alternativt får även beträffande dylika äldre aktieinnehav
tillämpas den av utredningen föreslagna schablonmetoden för
vinstberäkningen — 10 % av vad som erhållits vid avyttringen — om
denna metod ställer sig förmånligare för den skattskyldige. I fall då vinstberäkningen
grundar sig på deklarationsvärdet vid utgången av år 1965
får avdrag inte ske för kostnad som hänför sig till tid före år 1966.

Aktier, där det senaste onerösa fånget ligger i liden fr. o. m. den 1
mars 1961, avses enligt förslaget utan särskilda övergångsbestämmelser
falla in under det nya systemet. Detta föreslås, som framgått av det
tidigare, gälla även sådana fall där mellan ett oneröst fång efter februari
1961 och avyttringen ligger ett eller flera icke onerösa fång genom t. ex.
arv eller gåva; dessa fall är de enda där aktier, för vilka skattefrihet enligt
nuvarande regler inträtt före den 1 mars 1966, ansetts böra oinskränkt
inrymmas under vinstbeskattningen enligt de nya reglerna.

Vad som sagts beträffande övergångsbestämmelserna i fråga om aktier
är avsett att gälla också för vad som enligt utredningens förslag jämställs
med aktier.

Deklarations- och kontrollfrågor

Utredningen har framhållit, att det bör vara möjligt att i första hand
utnyttja redovisningen i förmögenhetsbilagan till den allmänna självdeklarationen
inte bara såsom ett kontrollinstrument för den föreslagna aktievinstbeskattningen
utan också för att på ett enkelt och praktiskt sätt
skapa det underlag som behövs för att de skattskyldiga i fortsättningen
skall kunna fullgöra sin deklarationsplikt rörande skattepliktiga och avdragsgilla
aktierealisationer.

Enligt nuvarande system omfattar redovisningen av aktier och andra
värdepapper i förmögenhetsbilagan till självdeklarationen bl. a. uppgifter
om vilka värdepapper det gäller, deras antal resp. nominella värde, deras
värde enligt deklarationskurs samt innehavstidens längd, när denna inte

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

utgjort hela beskattningsåret. För att den skattskyldige i enlighet med det
nyss sagda skall kunna direkt från senast avgivna deklaration inhämta de
uppgifter som erfordras vid redovisningen av eventuella aktievinster föreslås
att uppgiftslämnandet utvidgas att avse ytterligare data. De nya uppgifter
som bör lämnas gäller tidpunkten och anskaffningskostnaden för varje nyförvärv
av aktier eller andra jämförliga värdepapper. I fråga om aktier m. m.
vilka förvärvats genom arv, testamente eller gåva bör uppgifterna avse arvlåtarens,
testators resp. givarens anskaffningskostnad och tidpunkten för
det från dennes synpunkt senaste fånget genom köp, byte eller motsvarande
förvärv. Vidare bör lämnas uppgifter angående aktier som förvärvats genom
utnyttjande av fond- och nyemissioner.

Har väl här nämnda uppgifter lämnats i deklarationen för anskaffningsåret
bör det enligt utredningen vara en enkel åtgärd för den skattskyldige
att från sin egen kopia av denna deklaration föra över samma
uppgifter till nästföljande deklaration och sedan genom fortlöpande sådana
överföringar hålla de olika förvärven och anskaffningskostnaderna
aktuella under hela den tid han innehar värdepapperen i fråga. När en
avyttring ägt rum och resultatet skall redovisas i närmast följande självdeklaration
kan den skattskyldige gå tillbaka till sin kopia av den senast
avgivna deklarationen och från denna inhämta uppgifter om den anskaffningskostnad
som skall avdras från försäljningsintäkten. Denna intäkt
å andra sidan hänför sig, utom i de undantagsfall då det gäller
eftertaxering för tidigare år, alltid till det senaste aktuella beskattningsåret
och bör därför liksom de med försäljningen förenade kostnaderna
utan större svårighet kunna dokumenteras av den skattskyldige. Då därtill
innehavstidens längd framgår av deklarationskopian för föregående
beskattningsår behöver inte heller frågan om vilken procentsats som skall
vara bestämmande för hur stor del av vinsten som skall uppges till beskattning
eller för hur stor del av förlusten som får användas för avdrag
vara något större problem. Skulle den skattskyldige inte ha tillgång till
kopior av tidigare avgivna självdeklarationer, bör han ha möjlighet att
från den lokala skattemyndigheten få utdrag ur där bevarade originaldeklarationer.

Då fråga är om värdepapper som erhållits genom arv eller testamente,
bör mottagaren ha möjlighet att genom den som omhänderhar boet få
underlag för de uppgifter han bör lämna i förevarande hänseende. Har
värdepapperen erhållits genom gåva, förutsätts att givaren lämnar mottagaren
upplysning om den tidpunkt då de överlåtna värdepapperen anskaffats
och om deras anskaffnings- eller ingångsvärde.

Skattskyldig, som av en eller annan anledning inte har kännedom om
den faktiska anskaffningskostnaden för sina värdepapper eller deras eljest
gällande ingångsvärde, har, anför utredningen, likväl möjlighet att
fullgöra sin deklarationsplikt beträffande de papper han realiserat genom

38 Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

den av utredningen föreslagna till försäljningsintäkten knutna schablonregeln.

Vad hittills sagts om de uppgifter som de skattskyldiga bör lämna i
självdeklarationen angående sina innehav av värdepapper med tanke på
framtida realisationsvinster eller realisationsförluster har, framhåller utredningen,
i princip avseende på fysiska personer och vissa andra skattskyldiga
som är underkastade skattskyldighet till statlig förmögenhetsskatt.
Aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa andra juridiska personer
är däremot inte skattskyldiga för förmögenhet och har därmed
inte heller att avge förmögenhetsredovisning motsvarande den som skall
lämnas av fysiska personer. Beträffande dessa juridiska personer konstaterar
utredningen att de är bokföringspliktiga och dessutom underkastade
särskilda föreskrifter med avseende på bevarandet av verifikationer
och andra affärshandlingar m. m. Enligt utredningens mening bör
man därför kunna räkna med att dessa juridiska personer även utan en
särskild av aktievinstbeskattningen betingad uppgiftsplikt skall ha tillgång
till erforderligt underlag för redovisning av det faktiska resultatet av t. ex.
en aktierealisation. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig kunna
begränsa det utvidgade uppgiftslämnandet till att gälla sådana skattskyldiga
som har att redovisa förmögenhet i självdeklarationen.

Utredningen understryker i detta sammanhang att det uppgiftslämnande
varom här talats inte är avsett att vara obligatoriskt. Men det får anses
ligga i den skattskyldiges intresse att uppgifterna lämnas. Skulle uppgifter
inte ha lämnats om tidpunkten för förvärvet eller om de för värdepapperen
gällande ingångsvärdena — vare sig detta berott på att sådana
uppgifter inte varit tillgängliga för den skattskyldige eller på att han inte
velat lämna dem —får man vid vinstberäkningen falla tillbaka på den alternativa
schablonmetoden.

Utredningen har vidare som sin mening uttalat, att det borde kunna
vara av värde om en speciell blankett för beräkningen av skattepliktig
realisationsvinst och avdragsgill realisationsförlust fanns att tillgå. I övrigt
har utredningen erinrat om att det får i vanlig ordning ankomma på riksskattenämnden
att företa de ändringar i deklarationsblanketterna som
aktualiseras av utredningens förslag.

Taxeringsmyndigheternas prövning av de för realisationsvinstberäkningen
avgörande uppgifterna om anskaffningsvärden m. m. behöver enligt
utredningen inte ske förrän de blir av verklig betydelse, dvs. vid taxeringen
för det år, då värdepapperen i fråga gett upphov till beskattningsbar
realisationsvinst eller till avdragsgill realisationsförlust. Bedömningen av
uppgifternas riktighet kommer då att ingå som ett led i fastställandet av
denna taxering. I den mån de i deklarationen lämnade uppgifterna frångås
med ändrad vinst- eller förlustberäkning som följd, kan den skattskyldige,
om han inte är nöjd med denna beräkning, i vanlig ordning

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966 39

överklaga taxeringen. Några speciella föreskrifter härom har utredningen
därför inte ansett erforderliga.

Enligt utredningen bör det dock inte vara något som hindrar att den
skattskyldiges uppgifter av taxeringsmyndigheterna uppmärksammas på
ett tidigare stadium, t. ex. när uppgifterna om anskaffningsvärde m. m.
första gången lämnas, och att myndigheterna tar kontakt med den skattskyldige
beträffande eventuell korrigering av uppgifterna. Utredningen understryker
i detta sammanhang, att någon ändring av dessa uppgifter inte
får ske utan att den skattskyldige i vanlig ordning skriftligen underrättas
därom. En underrättelse om ändrat ingångsvärde e. d., som tillställs
den skattskyldige innan taxeringsfrågan är aktuell, bör emellertid vara
försedd med en erinran om att omedelbar besvärsrätt inte föreligger utan
att frågan om ingångsvärdet etc. kommer att slutligen prövas först vid
taxeringen för eventuell realisationsvinst resp. bestämmande av förlustavdrag.

Utredningen har föreslagit en skärpning av den i 121 § andra stycket
TF föreskrivna straffpåföljden för den som i allmän självdeklaration eller
i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, som skolat upptas
i deklarationen. Straffet är enligt bestämmelsens nuvarande lydelse böter,
högst 300 kr., såvida inte gärningen är belagd med straff i skattestrafflagen
eller innefattar ämbetsbrott. Bestämmelsen kan sägas komplettera de särskilda
straffbestämmelserna för falskdeklaration och vårdslös deklaration i
skattestrafflagen såvitt angår förmögenhet i sådana fall då den oriktiga
uppgiften inte varit ägnad att leda till för låg skatt och är motiverad av
hänsyn till de svårigheter för taxeringskontrollen som den oriktiga uppgiften
kan föranleda när aktierealisationen blivit aktuell. Med hänsyn till
den större betydelse denna bestämmelse får i det nya systemet anser utredningen
att straffpåföljden bör vara densamma som den i paragrafens första
stycke stadgade påföljden, som är dagsböter eller, om vid uppsåtligt brott
föreligger synnerligen försvårande omständigheter, fängelse i högst sex
månader.

Skatteutfall

Utredningen har även sökt beräkna det skatteutfall som kan förväntas
genom införandet av en aktievinstbeskattning i enlighet med utredningens
förslag. Skatteintäkterna har beräknats öka med ca 100 milj. kr. per år,
därav ca 60 å 80 milj. kr. för staten och ca 30 milj. kr. för kommunerna. Utredningen
understryker att beräkningarna är mycket osäkra och endast
ger utryck för storleksordningen på skatteutfallet vid ett fullt genomfört
nytt system. För de första åren efter ikraftträdandet torde det ökade skatteutfallet
bli väsentligt mindre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Ändring av den s. k. skyldemansregein vid realisationsvinstbeskattningen

1953 års skatteflyktskommitté har i sitt betänkande bl. a. föreslagit viss
justering av den s. k. skyldemansregein. Denna regel innebär att frågan
om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst föreligger vid en avyttring
i vissa fall skall bedömas med hänsyn inte till säljarens fång utan till
hans fångesmans. Så är fallet beträffande egendom som skattskyldig fått
i gåva av make eller skyldeman under förutsättning att denna förvärvat
egendomen genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Motsvarande
gäller vid vissa bodelningsförvärv i anledning av maltes död och vidare om
make vid bodelning av annan anledning får egendom, som någondera maken
tidigare förvärvat genom fång av nyssnämnda slag.

Den ändring som kommittén har förordat påkallas av att regeln i sin
nuvarande utformning lämnar en möjlighet till kringgående. Såsom framgår
av det nyss nämnda fordras för skyldemansregelns tillämpning f. n. att
tångesmannens förvärv'' är av onerös karaktär. Är däremot fånget benefikt
kan regeln inte åberopas. Detta förhållande har enligt vad kommittén ertarit
stundom utnyttjats för att undgå den med skyldemansregein avsedda
beskattningseffekten. Det finns bl. a. exempel på att bodelningsförrättningar
företagits enbart i detta syfte.

Kommittén föreslår på grund härav att skyldemansregein justeras så
att den blir tillämplig även när fångesmannen förvärvat egendomen genom
gåva från skyldeman eller genom bodelning som — om egendomen avyttrats
— skulle medfört att realisationsvinstfrågan bedömts med utgångspunkt
från hans företrädares eller ett hans eget tidigare fång. Förslaget medför
att ett flertal fång kan behöva undersökas. Lagtekniskt har förslaget avfattats
så att frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst föreligger
skall bedömas som om det varit förre ägaren som verkställt avyttringen.

Kommitténs förslag till skärpning av den s. k. skyldemansregein har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Remissyttrandena över aktievinstutredningens förslag

Det framlagda förslaget har avstyrkts av samtliga remissinstanser på
näringslivets område. En i tiden obegränsad kapitalvinstskatt på aktier har
ansetts medföra en allvarlig fördyring av bolagens kapitalanskaffning och,
som förslaget utformats, hindra en önskvärd strukturrationalisering inom
näringslivet. Skatten som sådan har ansetts komma att äventyra aktiesparandet
och sparandet över huvud taget. Redovisnings- och kontrollsvårigheterna
har ansetts bli stora om förslaget genomförs.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Många remissinstanser, främst bland de hörda myndigheterna, har i princip
uttalat sig för en ökad beskattning av aktievinster även om erinringar
gjorts mot förslagets utformning. I flera yttranden har ställning inte tagits
för eller emot förslaget. Dessa remissinstanser har begränsat sig till vissa
uttalanden angående utformningen av förslaget och angående verkningarna
av detsamma i olika hänseenden.

Kooperativa förbundet säger sig vilja klart deklarera att förbundet icke i
princip ställer sig avvisande till tanken på beskattning av värdestegrings vinster

_ s. k. kapitalvinster — oberoende om denna träffar aktier eller

annan egendom, fast eller lös. Förbundet anför.

Den kursuppgång som förekommit har antingen den skall betecknas överdriven
eller ej tillfört åtskilliga aktieägare inkomster, som enligt gällande
skatteregler för realisationsvinstbeskattning blivit obeskattade. Ur allmän
rättvisesynpunkt kan detta framstå som otillfredsställande med hänsyn till
det faktum att andra inkomster blir föremål för beskattning i vanlig ordning.
Den åtskillnad som huvudsakligen enligt äldre finansrättslig doktrin
görs mellan kapitalvinst och löpande avkastning av kapital eller arbete,
synes styrelsen inaktuell med hänsyn bl. a. till den utveckling som ägt rum
sedan nuvarande skattesystem i sina huvuddrag fastställdes. Förbundet
skulle sålunda med tillfredsställelse hälsa att en närmare utredning om
nuvarande skatterättsliga inkomstbegrepp kommer till stånd. Denna omprövning
måste emellertid i så fall ske på en väsentligt bredare basis än
som nu föreliggande material möjliggör.

Svenska sparbanksföreningen anser att förslaget endast kan godtas som
en kortfristig lösning av vissa problem i fråga om beskattning av realisationsvinster,
främst på aktier som är föremål för börshandel.

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget. Föreningen Auktoriserade
revisorer anser att utredningen, vad det gäller praktiska och kontrollmässiga
synpunkter, inte presterat godtagbara förslag.

LO framhåller att det från allmän synpunkt är angeläget att inkomst som
uppkommit genom realisationsvinst på aktier beskattas lika väl som övriga
inkomster. Detta är angeläget även ur statsfinansiell synpunkt. Värdestegring
på aktier i företag är ibland en följd av statliga åtgärder t. ex. på kommunikationsområdet
eller i några fall mer direkt t. ex. genom olika former
av lokaliseringsstöd. En allmän politik som syftar till förmögenhetsutj åmning
är ett nödvändigt komplement till en sådan politik. Med hänsyn till
vikten av att realisationsvinst på aktier ej har en privilegierad ställning
i skattesystemet vill LO inte motsätta sig aktievinstutredningens förslag när
nödvändiga kompletterande utredningar gjorts. LO anser det emellertid lämpligt
att när markvärdekommittén och företagsskatteutredningen slutfört sitt
arbete och erfarenheter vunnits från det nu föreslagna systemet för realisationsvinstbeskattning
på aktier en samlad översyn görs av hela problemet
kapitalvinstbeskattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

TCO framhåller att det är angeläget att aktiesparandet inte görs mindre
attraktivt i förhållande till andra placeringsformer, som för spararna kan
vara realistiskt att välja. Såsom förslaget utformats finns det enligt TCO
knappast skäl förmoda att företagens möjligheter att på längre sikt erhålla
nytt kapital via aktiemarknaden skulle väsentligt påverkas. På något längre
sikt finns inte heller anledning befara några negativa verkningar för det
totala sparandet.

SACO anser förslaget inte vara vare sig fiskaliskt, samhällsekonomiskt
eller börstekniskt motiverat. SR avstyrker att förslaget utan väsentliga ändringar
läggs till grund för lagstiftning.

Av de hörda myndigheterna har, som redan nämnts, flera i princip uttalat
sig för en ökad beskattning av aktievinster även om erinringar gjorts
mot detalj utformningen av utredningens förslag.

Kammarrätten framhåller, att en dämpning av tendenserna till överdrivna
kursstegringar på aktier och en ökad rörlighet på aktiemarknaden innebär
effekter av samhällsekonomisk natur, som måste betecknas såsom angelägna
att uppnå. Kammarrätten finner i och för sig inte anledning erinra
mot skattelagstiftningens utnyttjande i sådana syften och detta inte heller
om härför erfordras en kapitalvinstbeskattning vartill motsvarighet saknas
i gällande regelsystem. Vad angår förslaget om en mer genomförd beskattning
av värdestegring på aktier, får detta också anses uppbäras av en enligt
kammarrättens mening inte ogrundad uppfattning hos medborgarna i gemen,
att en realiserad sådan värdestegring ger en skattekraft från vilken
det saknas anledning att bortse vid beskattningsområdets bestämning. I det
sist sagda ligger, att tog kan finnas för förslagets genomförande även om de
förenämnda samhällsekonomiska effekterna inte i någon högre grad skulle
stimuleras därav.

Försäkringsinspektionen anser det riktigt att skattereglerna ändras så att
den i princip alltjämt bestående gränsen mellan inkomst och kapitalvinst
genombryts. Utifrån den grundläggande tanken att inkomstbeskattningen
skall bygga på skatteförmåga ter det sig från rättvisesynpunkt inte hållbart
att kapitalvinster skall vara skattefria.

Även allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anser
det rimligt att göra realisationsvinster till föremål för mera omfattande beskattning
än hittills förekommit.

Overståthållarämbetet anser att en lagstiftning på grundval av det framlagda
förslaget bör ges provisorisk karaktär i avvaktan på en slutlig lösning
av hela realisationsvinstbeskattningen och därmed sammanhängande spörsmål.
Länsstgrelsen i Stockholms län ansluter sig till utredningens uppfattning,
att det föreligger ett behov av vidgad beskattning av aktievinster. Länsstyrelsen
i Uppsala län finner det framlagda förslaget i dess huvudpunkter

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

kunna läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker
förslaget i princip.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig kunna ansluta sig till tanken att
en begränsad utvidgning av inkomstbegreppet bör genomföras beträffande
sådana kapitalvinster, som innerst uppstår utan produktiv insats av vinsttagaren.
Länsstyrelsen föreslår emellertid en viss ändring i och komplettering
av utredningens förslag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån anser
att förslagets grundlinjer varken ur rättvise- eller skatteförmågesynpunkt
behöver ge anledning till några mer allvarliga invändningar och tillstyrker
därför förslaget i princip.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att den utökade beskattningen kan
medföra större svårigheter för företagen att anskaffa erforderligt kapital
för finansiering av investeringar. Vidare kan det från principiell synpunkt
anses betänkligt att införa en beskattning av kapitalvinster på ett så relativt
begränsat område varom nu är fråga. Länsstyrelsen tillägger.

Länsstyrelsen finner emellertid att vad sålunda kan anföras mot förslagets
genomförande inte bör tillerkännas så stor betydelse att förslaget på
grund därav bör avstyrkas. De betydande vinster som hittills kunnat skattefritt
erhållas genom kapitalplacering i aktier har i och för sig skapat ett
rättviseproblem olika skattskyldiga emellan av sådan betydelse och tyngd att
detsamma rimligen bör undanröjas. En beskattning av aktievinsterna torde,
också med beaktande av motstridiga skäl, därför kunna godtas under förutsättning
att beskattningens höjd avvägs på ett tillfredsställande sätt. Den
avvägning utredningen i detta avseende gjort synes skälig och länsstyrelsen
vill därför i princip inte motsätta sig att den ifrågasatta beskattningen genomförs.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att aktievinster givetvis bör
beskattas i skälig omfattning och det kan enligt länsstyrelsen ej anses
orimligt att göra detta även efter längre tids innehav än f. n. gäller. Mot utredningens
förslag att efter två år lägga 30 % av konstaterad vinst vid aktieförsäljning
till annan skattepliktig inkomst torde ej vara något att erinra.
Även en 10-procentig omsättningsskatt på aktier kan under vissa betingelser
vara försvarbar. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att utredningens
förslag kan läggas till grund för en proposition i ämnet.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län avstyrker förslaget.
Sistnämnda länsstyrelse anför.

Viktigare än ett snabbt genomförande är enligt länsstyrelsens bestämda
mening, alt ett system införs som är väl genomtänkt och väl förenligt med
ledande principer inom skattelagstiftningen i övrigt. Att aktiemarknaden
fungerar på ett ur näringslivets synpunkt tillfredsställande sätt är så viktigt,
att den är föga ägnad som experimentfält för sakligt svagt underbyggda reformer.
Det framlagda förslaget kan icke anses uppfylla dessa krav och någon
faktisk omständighet som skulle göra det nödvändigt med en provisorisk
reglering av aktievinstbeskattningen lärer icke kunna påvisas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Flertalet remissinstanser, även bland dem som i princip uttalat sig för
törslaget, anser att den fortsatta behandlingen av utredningens förslag bör
uppskjutas i avvaktan på markvärdekommitténs betänkande. Samtidigt
med att principerna för beskattning av realisationsvinst vid avyttring av aktier
ändras bör reglerna för motsvarande beskattning av vinst vid avyttring
av annan lös egendom och av fastigheter överses.

I många yttranden uttalas farhågor för att den redovisning och kontroll
som blir nödvändig om förslaget genomförs kommer att medföra störa
svårigheter för såväl skattskyldiga som beskattningsmyndigheter.

Allmänna synpunkter

Fullmäktige i riksbanken framhåller, att en allmän stabiliseringspolitik
inte är tillräcklig för att i alla lägen tillgodose fördelningspolitiska målsättningar.
Det är därför nödvändigt att kompletterande medel finns, exempelvis
i form av en lämpligt utformad realisationsvinstbeskattning. Fullmäktige
tillägger.

Någon avmattning i värdestegringen synes knappast ha ägt rum under
1960-talet utan tendenserna har snarare förstärkts. Det måste därför vara
en angelägen uppgift att inventera och företa en översyn och upprustning
av de olika medel, som kan tänkas komma till användning för att dämpa
alltför kraftiga värdestegringar på förmögenhetsobjekt av olika slag. Den
nu aktuella utredningen liksom de pågående utredningarna rörande markpolitiken
och bostadspolitiken synes utgöra viktiga delar i detta arbete.

Valet av beskattningsform blir, framhåller fullmäktige, i hög grad beroende
av en inbördes avvägning mellan olika delvis svårförenliga önskemål
beträffande beskattningens effekt på inkomst- och förmögenhetsfördelningen,
på rörligheten på aktiemarknaden och företagens finansieringsförhållanden.
Härtill kommer kravet på enkla och klara regler vid tillämpningen.
Fullmäktige inskränker sitt yttrande till en diskussion av den
principiella utformningen av den föreslagna aktievinstbeskattningen.

Näringslivets skattedelegation betonar att det nu framlagda förslaget till
aktievinstbeskattning samt det i finansplanen aviserade förslaget till inkomstbeskattning
av realiserade vinster vid fastighetsbeskattningen innebär
en väsentlig omläggning av den svenska inkomstbeskattningen. Genom
att jämställa värdestegring med inkomst förändras förutsättningarna även
för skattesystemet i övrigt. Delegationen fortsätter.

Att på sätt som skett endast ta upp en del av de problem som sammanhänger
med en dylik omläggning måste betecknas som en ej godtagbar
lagstiftningsteknik. De ekonomiska och skatterättsliga sambanden är av
en sådan styrka att det inte är möjligt att ta ställning till förslaget om aktievinstbeskattningen
isolerat. Verkningarna av en aktievinstskatt är t. ex.
i hög grad avhängiga av hur fastighetsvinsterna behandlas och beskattningen
i övrigt utformas. Från rent teknisk synpunkt föreligger även ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

omedelbart samband i det att det remitterade förslaget omfattar indirekt
ägda fastigheter och fastighetsandelar. Vi kräver därför att förslaget till
aktievinstbeskattning och markvärdekommitténs kommande förslag samordnas
och därefter remitteras samtidigt som utredningar presenteras om
de av en dylik omläggning föranledda nödvändiga ändringarna i skattesystemet.

Delegationen framhåller att en kapitalvinstskatt huvudsakligen tas ur
sparandet. Sambandet mellan den föreslagna beskattningen och den progressiva
inkomstskatten och förmögenhetsskatten hade bort klarläggas,
så mycket mer som förmögenhetsskatten delvis motiverats med att kapitalvinster
inte inkomstbeskattas. Delegationen tillägger.

Strävandena under senare år har gått ut på att förenkla inkomstbeskattningen
för fysiska personer. Det nu framlagda förslaget strider helt häremot.
Omger man aktiesparandet med så komplicerade tillämpningsbestämmelser
som nu föreslås, är det vidare allvarlig risk för att denna form
av sparande redan till följd av redovisningskrånglet inte får den önskade
och nödvändiga spridningen bland medborgarna.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets
område bl. a. lantbrukets skattedelegation, Kooperativa förbundet,
Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges grossistförbund och Sveriges
hantverks- och industriorganisation. Uttalanden av liknande innebörd görs
av flertalet handelskammare.

Kooperativa förbundet understryker att åtskilliga motiv talar för behovet
av samordning av beskattningsregler gällande värdestegring på aktier
och fast egendom. Förbundet tillägger.

Härtill kommer skäl, som talar för att överväga behovet av samordning
mellan å ena sidan aktier och å andra sidan övrig lös egendom. Förbundet
fäster inte större avseende vid de framförda spekulationerna om att vissa
förmögenhetsägare skulle överflytta sitt kapital från aktier till placering
i diamanter, frimärken, konst o. d. därest nuvarande realisationsvinstregler
bibehålls för dessa tillgångar men en i princip evig aktievinstbeskattning
införs. Skulle emellertid frågan om värdestegringsvinster vid en bredare
upplagd undersökning befinnas böra underkastas beskattning i större
utsträckning än nu är fallet, anser förbundet värdestegring på diamanter,
konst m. m. i realiserad form giva ett väl så gott uttryck för vederbörandes
skatteförmåga som vinst uppkommen vid försäljning av aktier.

LO framhåller att utredningen inte genomarbetat de samhällsekonomiska
konsekvenserna av en ny aktievinstbeskattning. Utredningen har endast
framhållit, att det inte är berättigat att aktieplaceringar skall vara
favoriserade i förhållande till andra placeringar och talar om att vid bedömning
av skattefrågan även måste beaktas aktiemarknadens primära
funktion samt att aktiemarknadens och aktiernas attraktionskraft som
placeringsobjekt har slör betydelse för näringslivets försörjning med eget
kapital. Utredningen anser sig därför ha tagit sikte på cn sådan avvägning

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

av aktievinstbeskattningen, att denna inte skall kunna anses missgynna
aktiebolagen som företagsform. LO tillägger.

Detta är emellertid inte tillräckligt. LO saknar ett samlande grepp på
hela problemet beskattning av kapitalvinster. Här måste ses som en helhet
förmögenhetsbeskattningen, värdestegringsbeskattning på aktier, mark och
fastigheter, arvs- och gåvobeskattningen och aktiebolagsbeskattningen. En
samordning och anpassning är nödvändig för ett rättvist och effektivt beskattningssystem.
Utredningen har inte presenterat något underlag för
eller material till en sådan diskussion vilket LO beklagar. Väsentliga ekonomiska
bedömningar kan därför inte göras.

Kammarrätten säger sig ha bibragts uppfattningen att de föreslagna reglerna
allmänt sett är att föredra framför de nuvarande. Med detta har
kammarrätten dock inte tagit ståndpunkt för förslaget. Härför erfordras
bl. a. att ett genomförande av förslaget inte kan antas i sådan mån inverka
oförmånligt i andra väsentliga hänseenden att dylika negativa verkningar
får utslagsgivande betydelse. Kammarrätten ifrågasätter vidare om
det är principiellt tillfredsställande att bryta ut en fråga, i detta fall värdestegringen
på aktier, till särbehandling. Hela det i många hänseenden
jämförbara området för realisationsvinstbeskattningen borde lämpligen ha
bedömts i ett sammanhang.

Riksskattenämnden framhåller att en till tiden obunden kapitalvinstbeskattning
av aktier m. m. innebär en genomgripande ändring och omvärdering
av sedan länge tillämpade principer för beskattningen av vinster
vid avyttring av sådana kapitaltillgångar, som inte utgör omsättningstillgångar.
En så betydelsefull omläggning av grunderna för vårt skattesystem
kräver en allsidig prövning av de beskattningsproblem, som möter vid en
»evig» beskattning av dylika tillgångar. En dylik prövning bör avse kapitalvinster
på såväl aktier som fastigheter och ske i ett sammanhang. Nämnden
anser därför, att aktievinstutredningens förslag inte bör föranleda ett
slutligt ställningstagande förrän markvärdekommittén framlagt sitt betänkande
med förslag om ändrade regler för beskattningen av kapitalvinster
vid fastighetsförsäljning. Nämnden tillägger.

En omläggning av kapitalvinstbeskattningen på aktier och därmed jämställda
värdepapper bör sålunda av angivna skäl inte forceras fram till
1966 års riksdag. Man kan heller inte bortse från att en alltför skyndsam
handläggning av en så svår lagstiftningsfråga som den förevarande medför
risker för mindre väl avvägda regler. Det av aktievinstutredningen
framlagda förslaget är nämligen enligt nämndens mening behäftat med
sådana betydande praktiska tillämpningssvårigheter att det kan ifrågasättas,
om en kapitalvinstbeskattning av aktier i enlighet med förslaget
kommer att kunna fungera såsom utredningen tänkt sig. Härigenom kan
det också befaras att förslaget inte kommer att leda till ett i alla hänseenden
materiellt godtagbart resultat.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att det ur samhällsekonomisk
synpunkt framstår som olyckligt om till följd av strängare vinstbeskatt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

ning beträffande aktier än t. ex. beträffande fastigheter allmänhetens placeringsinnehav
vänds från aktiemarknaden. Med hänsyn till den i landet
rådande kapitalknappheten är varje försvårande av näringslivets och
främst industriens kapitalförsörjning olycklig. Ur fiskalisk synpunkt saknar
reformen uppenbarligen betydelse. Den i betänkandet intagna beräkningen
av skatteutfallet av reformen är, vilket utredningen själv framhållit,
givetvis ytterst osäker, men länsstyrelsen är övertygad om att reformen
i vart fall inte kommer att leda till ökad omsättning på aktiemarknaden
och knappast heller medföra ökade skatteintäkter. Däremot kan utflyttning
ur riket av fysiska personer med betydande aktieinnehav liksom ökad benägenhet
hos svenska företag att föredraga investering i utlandet befaras
bli följden av reformen, vilket sålunda skulle medföra skattebortfall.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig mot bakgrunden av att näringslivets
behov av aktieemissioner för kapitalanskaffning bör tillgodoses så
långt som möjligt ha ägnat huvuddelen av sin granskning av betänkandet
åt möjligheten att i detta hänseende förbättra eller i vart fall komplettera
det föreliggande författningsförslaget. Länsstyrelsen anför härom.

Länsstyrelsen tänker sig, att en »frivillig» avgift, knuten till försäljningslikviden
och av omsättningsskattens typ, uttas på fondnotan av säljarenvinsthemtagaren.
Den så uttagna avgiften blir definitiv. Underlåts avgiftsbetalningen
i samband med försäljningen, måste vinsten deklareras i vanlig
ordning enligt de av utredningen föreslagna reglerna med viss modifikation
av schablonregeln, som måste skärpas för att stimulera till tidigare
betalning. Troligen måste även reglerna om skattepliktig del vid realisationsvinstberäkning
på grundval av uppgifter i deklaration skärpas. Genom
ett sådant arrangemang begränsas taxeringsfallen så, att en effektiv kontroll
kan genomföras.

Frågan om beskattning av vinster som beror på penningvärdeförändringar
berörs i flera yttranden.

Riksskattenämnden framhåller, att reglerna för beskattning av vinster
vid avyttring av fast eller lös egendom är i gällande kommunalskattelag
utformade utan hänsynstagande till de förändringar i penningvärdet, som
kan ha skett under tiden mellan förvärvet av tillgången och avyttringen
av densamma. Förklaringen härtill torde vara att söka inte blott i det förhållandet
att spörsmålet vid kommunalskattelagens tillkomst var av relativt
ringa intresse utan också däri, att vinstbeskattning dåmera var och
alltjämt är aktuell under en förhållandevis kort tidsperiod. Nämnden anför.

Den under de senaste decennierna fortgående penningvärdeförsämringen
och tanken på att utforma beskattningen av realisationsvinster på aktier
på sådant sätt, att dylika vinster blir föremål för beskattning även vid
längre tids innehav än som gäller för närvarande, riktar självfallet på ett
helt annat sätt uppmärksamheten på frågan om ett eventuellt beaktande
vid vinstbeskattning av penningvärdeförändringar. Då utredningen föreslagit
en till liden obunden beskattning av aktievinster, finner nämnden

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

det därför anmärkningsvärt, att nämnda fråga inte blivit föremål för en
mera ingående prövning i betänkandet. Nämnden får som sin mening uttala
att — om statsmakterna av rättvise- eller andra skäl finner en till
tiden obunden beskattning av kapitalvinster på aktier och därmed jämställda
värdepapper påkallad — frågan huruvida och i vad mån vid beskattningens
utformning hänsyn skall tas till penningvärdeförsämringen
bör bli föremål för en närmare analys och ett klart ståndpunktstagande
i den ena eller andra riktningen.

I flera yttranden betonas vikten av att endast reala vinster beskattas.
Sådana uttalanden görs av bl. a. försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i
Jämtlands län, Kooperativa förbundet, styrelsen för Stockholms fondbörs,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Svenska företagares riksförbund, Sveriges aktiesparares riksförbund och
skyddsföreningen för utländska värdepapper. Styrelsen för Stockholms fondbörs
framhåller följande.

Börsstyrelsen delar den av många författare på detta område framförda
uppfattningen, att vidhållandet av en nominalistisk beskattningsprincip
kräver att lagstiftaren är återhållsam i fråga om inkomstbegreppets utvidgning
på sådana punkter, där ett vidgat inkomstbegrepp för med sig en ökad
beskattning av skenbara vinster. Vill lagstiftaren beskatta långa kapitalvinster,
måste det ske med hänsyn till penningvärdeförsämringen -— vill
lagstiftaren undgå att ta detta slags hänsyn, bör de långa kapitalvinsterna
också hållas fria från skatt. Med styrelsens inställning till lagförslaget överhuvud
är det naturligt, att styrelsen förordar sistnämnda alternativ. Skulle
emellertid en utökad aktievinstbeskattning detta oaktat genomföras, finner
styrelsen det vara ett elementärt rättvisekrav att hänsyn tas till penningvärdeförsämringen.

Fullmäktige i riksbanken däremot framhåller att, om en real beskattningsprincip
skulle bli aktuell, den i första hand bör tillämpas beträffande nominella
placeringar, såsom banktillgodohavanden och obligationer. En annan
ordning skulle medföra skärpning av tendensen att placerarna föredrar reala
placeringar framför nominella.

Uttalandet i direktiven för aktievinstutredningen att den borde framlägga
»förslag till beskattningsregler, som är ägnade att dämpa tendenserna till
kursöverdrifter samt öka rörligheten på aktiemarknaden utan att korttidsspekulationen
uppmuntras» har kommenterats i flera yttranden.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller, att när kursutvecklingen
under en lång följd av år dominerats av kursstegringar torde förväntningarna
ensidigt inställas på fortsatta kursstegringar. Detta medför i sin tur
ett litet utbud, ökande efterfrågan och därmed liten rörlighet och risk för
»kursöverdrilter». Motsvarande torde gälla vid ensidig förväntan om kursnedgång.
Men då förväntningarna blir mera oenhetliga kan »kursöverdrif -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

terna» snabbt försvinna och rörligheten öka. Delta innebär i sin tur att förräntningssiffror
för perioder för stigande kurser och liten rörlighet kan
innehålla fiktiva element, vilket avslöjas vid omslag i framtidsförväntningarna
och försök att realisera kursvinsterna. Styrelsen tillägger.

Det kan i detta sammanhang vara motiverat att något kommentera begreppet
»kursöverdrifter». Varken direktiven eller utredningen har gjort
några försök att klargöra vad man menar med »kursöverdrifter». Börsstyrelsen
kan för sin del endast finna någon mening i ett sådant uttryck om
det får åsyfta en mycket tillfällig och kraftig kursändring uppåt eller nedåt
som därefter mycket snabbt återställs till sin plats i den för övrigt gällande
marknadstrenden. Så som senare skall framhållas kan en effektivt arbetande
korttidsspekulation motverka sådana rörelser. Det förtjänar framhållas
att man inte kan fastställa huruvida en sådan rörelse är en kursöverdrift
eller inte förrän i dess historiska belysning då densamma utjämnats.

Styrelsen tillägger att kursfluktuationer — på såväl kort som lång sikt —
alltid kommer att existera oberoende av skattens form och höjd.

Näringslivets skattcdclegation framhåller att de mycket betydande nyemissioner
som fordras under de närmaste åren kommer att tillföra aktiemarknaden
så mycket ytterligare material att s. k. kursöverdrifter säkerligen
inte uppstår. Delegationen tillägger.

Den splittrade bild av kursutvecklingen, som utredningen redovisat för
gångna år, vederlägger de gängse generella uttalandena om kursöverdrifter,
vilka f. ö. bedömts utan tillräcklig hänsyn till penningvärdeutvecklingen.
Över huvud taget har det påstådda sambandet mellan de s. k. kursöverdrifterna
och beskattningens utformning ej klarlagts. En även av utredningen
som önskvärd betecknad ökad tillförsel av material till börsen reser frågan
hur en dylik tillförsel genom nyintroduktion skall kunna stimuleras. Detta
problem har en skatterättslig sida. Eftersom enligt utredningens förslag
ett utbud av gamla aktier från ägarens sida kan föranleda beskattning, står
i realiteten endast nyintroduktion genom nyemissioner öppen för flerägda
bolag. Regelsystemet måste därför utformas så att aktieförsäljning för introduktion
på börsen inte försvåras genom beskattningen. Utredningen har
inte närmare klarlagt om det finns någon nackdel med s. k. korttidsspekulationer.
Någon olägenhet torde i vart fall inte ha visat sig här i landet under
senare år.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges grossistförbund.

Kooperativa förbundet erinrar om att i direktiven framhållits att bl. a. det
vikande penningvärdet föranlett spararna att söka sig till aktiemarknaden
för att söka bibehålla sparkapitalets realvärde. Förbundet tillägger.

I den mån kursöverdrifter föranletts av farhågor för penningvärdeförsämring
finner förbundet detta närmast vara ett uttryck för behovet av förstärkta
och samordnade inflationsbekämpande åtgärder. Ett isolerat ingripande
mot kursuppgången på aktiemarknaden framstår härvidlag knappast
som det mest angelägna i fråga om åtgärder mot inflationen. Denna förbundets
bedömning bör ses mot bakgrunden av en annan av de av departementschefen
påtalade orsakerna, vilka bestämmer priset på aktier, nämligen upp 4

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 90

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

fattningen hos aktieplaceraren om de enskilda företagens och näringslivets
framtida utvecklingsmöjligheter. Aktiemarknadens primära funktion måste
vara att förse företagen med riskvilligt kapital i erforderlig utsträckning och
i den mån kursuppgången föranletts av tilltro till de olika företagens ökade
möjligheter till rationellare och mer effektiv drift kan en dylik inte anses
vara osund.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges köpmannaförbund.

Konjunkturinstitutet konstaterar att det framgår av statistiken att rörligheten
i mening av aktieomsättning på börsen är relativt liten och snarast
avtagande. Institutet tillägger.

Men vad innebär denna fastlåsning och i vad mån är den icke önskvärd?
Ur den samhällsekonomiska synpunkten av en hög och stabil sparkvot synes
en viss fastlåsning tvärtom vara önskvärd. Jämför t. ex. i detta sammanhang
Spar 60 och Spar 61 där allt gjordes för att låsa sparandet och man
minst av allt skulle tänka sig att uppmuntra en rörlig marknad för köp och
försäljning.

Styrelsen för Stockholms fondbörs anser att de föreslagna reglerna snarast
innebär en skärpning av det missförhållande, som trögheten i kursanpassningen
utgör. Vidare anser styrelsen det vara en självmotsägelse
att tala om beskattningsregler som är ägnade att dämpa tendenserna till
kursöverdrifter samt öka rörligheten på aktiemarknaden utan att korttidsspekulationen
uppmuntras. Styrelsen anför.

I allmänhet brukar man nämligen anse, att »kursöverdrifter» åt båda
hållen effektivast undgås, om man har en grupp aktiva korttidsspekulanter.
Saknas denna, blir kursrörelserna lätt extrema. En arbetande spekulation
är en absolut förutsättning för att större transaktioner skall kunna
genomföras. Spekulationen hjälper till att i tiden fördela utbud och efterfrågan
av tillfällig natur. Hos oss sköts spekulationen till största delen av
den yrkesmässiga handeln. För att mobilisera de för en effektiv funktion
på marknaden nödvändiga kapitalresurserna, vore det i hög grad önskvärt,
om elementet av icke yrkesmässig korttidsspekulation kunde stärkas. Detta
element betyder mycket för de utländska marknadernas likviditet och
skulle göra stor nytta även i Sverige. Likaså skulle introducerandet hos
oss av en effektiv baisse-spekulation, något som hittills saknats, kunna
spela en roll för dämpning av »kursöverdrifter».

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska fondhandlareföreningen,
näringslivets skattedelegation och Kooperativa förbundet.

Även i andra yttranden ifrågasätts om de föreslagna reglerna kan leda till
en ökad rörlighet på aktiemarknaden. Sålunda framhåller Kooperativa förbundet
att försäljning av aktier för närvarande i väsentlig utsträckning uppskjutits
till dess femårsgränsen uppnåtts, men därefter torde obenägenheten
att sälja i obetydlig grad påverkas av nackdelen att få påbörja en ny femårsperiod.
Om i stället en evig beskattning införs efter två år, skulle denna
skatt, även om den sätts lågt, hos många aktieplacerare medföra en minskad
benägenhet att sälja långt efter nuvarande femårsperiods utgång, ef -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

tersom den latenta skatteskulden finns där för obegränsad lid framåt men
inte förfaller till betalning förrän försäljning sker. Därefter anför förbundet.

En annan invändning har framställts med särskilt beaktande av den föreslagna
rätten att byta ut huvudregeln, att 30 % av vinsten skall upptas
till beskattning, mot schablonregeln att redovisa 10 % av försäljningsbeloppet
som skattepliktig vinst. Under förutsättning av en fortlöpande årlig
värdeökning av aktierna kommer 1 O-procentregeln att medföra en i förhållande
till den nominella vinsten allt lindrigare beskattning ju längre aktierna
innehas, ett förhållande som skulle kunna medföra att nuvarande kalkylering
med fem år utbytts mot en kanske tre- eller fyrdubbelt så lång tidrymd.

Fullmäktige i riksbanken framhåller att en omläggning av beskattningen
till en i tiden obunden beskattning enligt utredningens förslag synes —
jämfört med nuvarande skatteregler med en beskattningsperiod på fem år
— medföra en minskad rörlighet på aktiemarknaden. Fullmäktige tillägger.

Vid aktieplacering torde man nämligen i allmänhet räkna med en placeringsperiod
på mer än fem år. En omplacering efter femårsperiodens utgång
skulle då te sig fördelaktig, om det blott kunde förväntas att kursstegringen
blev procentuellt sett större för den alternativa placeringen. Vid
cn obegränsad beskattningsperiod blir emellertid det belopp som kan omplaceras,
alltid lägre än försäljningssumman för de avyttrade aktierna, eftersom
en del av denna skall erläggas i skatt. För att en omplacering i detta
fall skall te sig gynnsam måste därför kursstegringen förväntas bli större
än i nyss nämnda fall för den alternativa placeringen, dvs. att detta alternativ
blir fördelaktigt först efter en viss större procentuell kursstegring.
Å andra sidan kan man kanske vid en omläggning förvänta en större omsättning
av sådana aktier, som innehafts en kortare period än fem år. Totalt
sett torde man likväl få förutsätta att rörligheten på aktiemarknaden
minskar något vid en omläggning. Nackdelarna av en minskad rörlighet
torde därmed få vägas mot de fördelar ur fördelningspolitisk synpunkt,
som kan vara förenade med en i tiden obunden aktievinstbeskattning. I

I många yttranden understryks att en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning
kan få allvarliga verkningar i fråga om företagens kapitalförsörjning
och kan motverka önskvärd strukturrationalisering inom näringslivet
samt leda till minskat sparande.

Näringslivets skattedelegation framhåller att en aktievinstskatt medför
krav från placerarnas sida på ökade utdelningar eftersom dessa vill kompensera
sig för skatten. Bolagen tvingas då att redovisa ökade nettovinster
med ytterligare bolagsskatt som följd. En aktievinstskatt medför att kurserna
sjunker varigenom kapitaltillförseln av en nyemission blir mindre eftersom
emissionskursen då måste hållas låg. Denna effekt blir än allvarligare
genom att ett mycket stort behov av nyemissioner kommer att finnas under
de närmaste åren. Enligt cn beräkning som åberopas i yttrandet skulle år
1970 behovet av nyemissioner kunna ligga i storleksordningen 800 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Oavsett om denna beräkning är riktig, framhåller delegationen, måste man
räkna med ett växande behov av nyemissioner. Det nu sagda samt långtidsutredningens
redovisning av den framtida självfinansieringsgraden inom
hela näringslivet inger enligt delegationen allvarlig oro för att den erforderliga
höga investeringsnivån inte skall kunna nås och upprätthållas.
Införs en skatt på aktievinster måste en justering ske inom andra delar av
beskattningen för att företagens möjligheter att konkurrera med andra
om kapitalet inte skall försämras. Bolagsskatten och i vart fall skatten på
utdelad vinst måste sänkas. Delegationen anför.

I förevarande sammanhang må endast framhållas, att enighet rått i senare
års skattepolitiska diskussion om önskvärdheten av att icke på beskattningsområdet
missgynna expansiva företag. Eftersom de expansiva
företagen måste vända sig till marknaden med nyemissioner för att erhålla
kapital i större utsträckning än stillastående eller tillbakagående företag
är det nödvändigt att granska de ändringar i bolagsbeskattningen som förslaget
till aktievinstbeskattning aktualiserar. En annan aspekt på sambandet
med bolagsbeskattningen erbjuder det av alla erkända behovet av
ökade investeringar inom näringslivet. Den ökade kapitalkostnad som den
föreslagna skatten kommer att medföra för företagen kan endast få negativa
verkningar på investeringarna, särskilt som självfinansieringsgraden
nedgått och ytterligare väntas nedgå enligt långtidsutredningens prognoser.
Värt att notera i detta sammanhang är att kapitalvinstskattens införande
i England kombinerades med en sänkning av skatten på bolagens behållna
vinst i syfte att undanröja kapitalvinstskattens negativa effekt på
investeringarna.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets
område samt av kommerskollegium.

Kooperativa förbundet framhåller, att allt talar för att en aktievinstbeskattning
får en kostnadsfördyrande effekt. Förbundet säger sig emellertid
inte endast av denna anledning utan vidare vilja avvisa förslaget om
skatt på värdestegringsvinster, eftersom andra motiv kan tala härför, men
förbundet anser att en samordning måste ske med andra skatterättsliga
åtgärder.

Sveriges grossistförbund påpekar att grossistföretagens finansieringsmöjligheter
minskat genom pensionsstiftelsernas avveckling och någon kompensation
härför har företagen inte fått genom ATP-systemet. Förbundet
tillägger.

Grosshandelns behov av kapital för nödvändiga rationaliseringar är i dag
särskilt mot bakgrunden av den rådande arbetskraftssituationen mycket utpräglat.
Med hänsyn till knappheten, när det gäller krediter, måste företagen
därför anlita andra vägar för sin kapitalförsörjning, bl. a. genom att
söka intressera utomstående eller i företaget anställda att ställa kapital till
förfogande genom förvärv av aktier. Den nu förslagna aktievinstbeskattningen
skulle även med tillämpning av de speciella regler, som utformats
för överlåtelse av aktier i fåmansbolag, drabba dylika förvärv på ett sätt,
som i hög grad skulle försvåra denna utväg att skaffa kapital.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Styrelsen för Stockholms fondbörs uttalar att företagens självfinansiering
försvårats, inte endast genom vissa åtgärder på skattepolitikens område,
utan även genom en gradvis försämrad räntabilitet. Försämrad räntabilitet
och självfinansieringsgrad liksom ökad emissionsaktivitet kan förväntas få
kursdämpande effekt redan vid oförändrade beskattningsregler. Det samhällsekonomiska
problem som ställs är i dag och i framtiden snarare hur
man skall få fram tillräcklig efterfrågan på nya aktier, som måste emitteras,
än hur man skall kunna reducera några »kursöverdrifter» i avseende på de
aktier, som redan finns ute på marknaden. Vad som behövs, och i framtiden
än mer kommer att krävas, är incitament för aktiesparande, inte motsatsen.
Den s. k. Annell-lagen syftade till att underlätta nyemissioner. Styrelsen
efterlyser en motivering varför statsmakternas strävan att underlätta
nyemissioner nu bör bytas i en strävan att fördyra dem.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges fondhandlareförening och
Skånes handelskammare.

Fullmäktige i riksbanken anser det osäkert om den tekniska utformningen
av beskattningen i och för sig medför något ökat utbud av aktier totalt
sett och man därför kan uppnå någon dämpning av kursstegringarna. Fullmäktige
tillägger.

Däremot synes det sannolikt att det ökade skatteuttaget, vilket skulle göra
aktier mindre fördelaktiga som placeringsobjekt, framkallar en sådan
dämpning. Vid lägre kursstegring uppkommer å andra sidan ökade finansieringskostnader
för företagen vid nyemissioner, och de kan tendera att
minska utbudet av nya aktier. Härigenom motverkas i viss utsträckning den
dämpande effekten av en skattehöjning. I vad mån dessa effekter av ett ökat
skatteuttag på aktievinster kan påkalla särskilda åtgärder synes emellertid
inte kunna avgöras på förhand utan torde få bedömas mot bakgrunden av
den faktiska utvecklingen efter en eventuell omläggning av beskattningen.

Bankinspektionen framhåller att verkningarna på företagens kapitalanskaffning
givetvis blir mer eller mindre belastande, beroende på den tilllämpade
skattesatsens höjd. Väljs en låg procentsats behöver sålunda nyssnämnda
synpunkt uppenbarligen inte tillmätas samma vikt som om skattesatsen
sätts högre. Den av utredningen i detta avseende gjorda avvägningen
synes inspektionen så försiktig, att några allvarligare återverkningar på näringslivets
kapitalanskaffningsmöjligheter inte torde behöva befaras.

Näringslivets skattedelegation framhåller att strukturförändringarna inom
svenskt näringsliv under senare år varit mycket påtagliga och kommit
till uttryck i en serie sammanslagningar av företag ävensom andra former
av samgående mellan tidigare fristående företag. Denna utveckling synes
accelerera och har sin naturliga förklaring i behovet att stärka konkurrensförmågan.
Eftersom denna rationaliseringsprocess är nödvändig för att
höja produktiviteten och därmed säkra full sysselsättning och fortsatt standardstegring
saknas varje anledning att försvåra den genom en skattebe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

läggning. Svensk skattelagstiftning har också under efterkrigsåren jämsides
med en modernisering av alctiebolagslagstiftningen och annan associationsrättslig
lagstiftning utvecklats i klart syfte att undanröja skattehinder
för ekonomiskt motiverade sammanslagningar etc. Delegationen anför.

Vad gäller överföringar av organisationsaktier inom en koncern har utredningen
utgått ifrån att dessa icke skall beskattas, eftersom dylika överföringar
för närvarande enligt rättspraxis kan ske utan beskattning, därest
överföringarna sker till bokförda värden. Vi vill emellertid kraftigt understryka,
att sådana överföringar inte sällan av skilda skäl måste ske till de
faktiska dagsvärdena för att överföringarna skall vara företagsekonomiskt
berättigade. Bland sådana skäl må nämnas även rättsliga, i det att vissa
främmande länders lagstiftning framtvingar tillämpning av dagsvärden vid
överföringar.

Det är enligt delegationen uppenbart att sådana förändringar, med vilka
en bättre struktur uppnås, bör vara skattefria.

Styrelsen för Stockholms fondbörs påpekar att — om ett aktiebolag med
vinst försäljer ett dotterbolag, t. ex. i akt och mening att genomföra en
strukturrationalisering — den omständigheten, att överförande av vinstmedel
från dotterbolaget till moderbolaget genom utdelning skulle ske
skattefritt, inte kan frita moderbolaget från aktievinstbeskattning för avyttringen.
Naturligtvis kan man räkna med att detta slags operationer, om
förslaget antas, i möjligaste män kommer att genomföras i den formen, att
all utdelningsbar vinst först utdelningsvägen överförs till det säljande bolaget,
medan köpeskillingen i motsvarande mån reduceras och därmed även
aktievinstskatten. Men någon alltid gångbar väg är detta inte, framhåller
styrelsen, och tvivel kan även råda om det försvarliga i att detta beteende
stimuleras av lagstiftaren. Styrelsen tillägger.

De invändningar från strukturrationaliseringssynpunkt, som styrelsen
finner befogat att rikta mot förslaget i frågan om dess behandling av bolags
aktieförsäljningar i allmänhet, får speciell relevans vid bedömningen av
förslagets effekt på affärer gjorda av investmentbolagen. Det finns bär även
i den s. k. Annell-lagen en generell regel, ägnad att från kedjebeskattning
skona av investmentbolagen erhållna utdelningar. Härtill kommer, att lagstiftaren
just i denna förordning givit tydligt uttryck för en positiv värdering
av den roll för marknadsföringen av expanderande företags aktier och
för en rationaliserad företagsstruktur, som investmentbolagen spelar, när
förordningen tillåter dem att behålla 20 % av mottagna utdelningsmedel
skattefritt för utförandet av sådana funktioner. Mot denna bakgrund är
utredningens reflexion om att investmentbolagen egentligen borde behandlas
som rörelsedrivande förvånande.

Synpunkter liknande dem som anförts av näringslivets skattedelegation
och styrelsen för Stockholms fondbörs angående effekten av förslaget på
strukturrationaliseringen inom näringslivet återfinns i flertalet yttranden
från näringslivets organisationer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Sveriges grossistförbund framhåller att förslaget skulle negativt påverka
den pågående strukturrationaliseringen inom grosshandeln. Utvecklingen
härvidlag har under de senare åren kännetecknats av tillkomsten av större
företagsenheter. I regel sker detta genom fusion på så sätt, att ett grossistföretag
köper ett annat sådant företag genom att förvärva aktierna i detta.
Denna utveckling mot större enheter är ur rationaliserings- och därmed ur
samhällets och konsumenternas synpunkt synnerligen betydelsefull. Erfarenheten
har visat, att man i de fall, där större enheter skapats, härigenom
ofta vunnit väsentligt i ökad effektivitet. Självfallet är förfarandet vid sammanslagningar
av angiven natur redan nu ganska komplicerat och förenat
med betydande svårigheter, när det gäller att sammanföra olika aktieposter
i en hand eller ett minre antal händer. Ofta kan det vara svårt att få delägare,
som har minoritet sposter i fåmansbolag, att överlåta sina aktier och
att nå en överenskommelse om vederlagets storlek. Om en särskild skatt enligt
aktievinstutredningens förslag lades på sådana aktieförvärv, skulle detta
innebära betydande hinder för den strukturrationalisering, som pågår inom
näringslivet.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att återhållsamhet i utdelningspolitiken
representerar en form av sparande, som pa många håll, inte
minst i vårt land under krigs- och efterkrigsåren, betraktats som samhällsekonomiskt
nyttig. En aktievinstskatt kommer att medföra krav på höjd utdelning
och leder därför till minskat företagssparande. Hur förslaget kan
tänkas påverka hushållssparandets placering i olika slag av tillgångar har
utredningen i allt väsentligt förbigått. Styrelsen anför.

En speciell effekt på sparviljan kan det föra med sig, att aktiesparandet
genom den beskattningsform, aktievinstutredningen föreslagit, kommer att
mista något av den attraktionskraft, som realvärdesäkringen, eller kanske
rättare sagt, den av aktieplacerarna förväntade säkerheten mot inflationsförluster,
kan antas innebära. Om, såsom är innebörden av förslaget,
även den del av aktievinsterna tas till beskattning, som motsvarar kompensation
för penningvärdets fall, kommer aktierna att för placerarnas del utmönstras
bland de sparobjekt, som kan förväntas ge en fullständig eller
nära nog fullständig realvärdesäkring. Här dyker t. o. m. konst, frimärken
och antikviteter upp som alternativ. Men en annan möjlighet, samhällsekonomiskt
lika litet önskvärd, är den, att placerarens intresse för fortsatt
sparande över huvud taget upphör.

Näringslivets skattedelegation understryker alt det med hänsyn till näringslivets
kapitalbehov är av vikt att aktiesparandet stimuleras.

Kooperativa förbundet framhåller att det finns anledning utforma en
eventuell aktievinstbeskattning på sådant sätt att denna inte motverkar
intresset för verkligt nysparande även hos de stora grupperna av småsparare.

Svenska sparbanksföreningen framhåller att det behövs en ökad stimulans
för det monetära sparandet, i syfte att i någon mån råda bot för de

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

av inflationen förorsakade förskjutningarna i förhållandet mellan effektiv
avkastning vid placeringar i realvärden samt räntegottgörelse vid andra
placeringar. Föreningen tillägger.

Dessa förskjutningar får — förutom rent privatekonomiska följder —
konsekvenser ifråga om kapitalets rationella fördelning. Inflationen stimulerar
redan i sig själv de spekulativa momenten i ekonomin, och den nuvarande
beskattningen av realisationsvinster förstärker denna tendens. Följden
blir att riskvilligt kapital utbjuds på marknaden i större utsträckning
än vad som under mer normal konjunktur skulle vara fallet. Härigenom
ökar risken för att från samhällsekonomisk synpunkt felaktiga investeringar
kommer till stånd och för att näringslivets struktur anpassas efter måhända
alltför kortsiktiga —- av inflationsförväntningar betingade — målsättningar.

Beskattningsperiodens längd

I sakens natur ligger att remissinstanser som intagit en i princip negativ
hållning till frågan om en ändrad vinstbeskattning över huvud också därmed
ställt sig avvisande till den föreslagna utsträckningen av beskattningsperioden
till att avse en icke tidsbegränsad beskattning. Å andra sidan har
en sålunda utsträckt beskattningsperiod i regel godtagits av sådana instanser
som, om än med vissa reservationer, uttryckt sin principiella anslutning
till en vinstbeskattning på grundval av utredningens förslag.

Som exempel på dessa senare kan nämnas kammarrätten, som förklarar
sig dela utredningens ståndpunkt, att den önskade effekten av de nya reglerna
bäst nås genom införande av en i tiden obunden beskattning, men
samtidigt framhåller att införandet av en sådan metod förutsätter att de i
förhållande till en tidsbunden vinstbeskattning ökade tillämpningssvårigheterna
får en tillfredsställande lösning.

En utsträckt men ändå tidsbegränsad vinstbeskattning förordas emellertid
i några remissyttranden. Vad som föreslås är i regel en tioårsperiod, i
några fall en period av 10—15 år. Som skäl härför anges bl. a. att en sådan
tidsbegränsad period är bättre ägnad att främja rörligheten på aktiemarknaden
och inte medför så stora svårigheter för de skattskyldiga att bevara
och förete handlingar som skall utgöra underlag för en riktig vinstberäkning.
Bland dem som förordar en tidsbegränsad beskattningsperiod är länsstyrelsen
i Västmanlands län, näringslivets skattedelegation, lantbrukets
skattedelegation, Svenska fondhandlareföreningen, Familjeföretagens förening
samt Skånes handelskammare.

Riksskattenämnden däremot anser att en till visst antal år bunden beskattningsperiod
— även om den utsträcks till 15 år — alltjämt kommer
att få till följd en markerad obenägenhet hos aktieplacerarna att avyttra
tillgångarna före beskattningsperiodens utgång. Ä andra sidan är en till
tiden obunden kapitalvinstbeskattning, som även innefattar ett övertagande
av arvlåtares skatteskuld för tidigare inte beskattade vinster, enligt nämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

dens mening behäftad med sådana materiella och praktiska brister att
nämnden inte kan tillstyrka en sådan utformning av lagstiftningen. Nämnden
föreslår i stället att — inte minst av praktiska skäl — beskattningsperioden
och därmed skatteanspråket på den under livstiden icke realiserade
kapitalvinsten upphör i och med att kapitaltillgången övergår på annat
skattesubjekt genom arv eller testamente. Vad beträffar gåvofallen tillstyrker
nämnden däremot utredningens förslag.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län är av den bestämda uppfattningen
att beskattningsperioden endast bör omfatta den tid säljaren innehaft aktierna.
I händelse han erhållit dem genom arv eller gåva bör beskattningsperioden
för honom sålunda räknas från tidpunkten för arvet eller gåvan
fram till tidpunkten för försäljningen av aktierna.

Några remissinstanser anser att den tvååriga initialperiod, under vilken
hela försäljningsvinsten skall beskattas, bör reduceras till endast sex månader
eller till högst ett år för att främja ökad rörlighet. En initialperiod
av sex månader föreslås av t. ex. näringslivets skattedelegation, Sveriges
grossistförbund och SR. Näringslivets skattedelegation anför.

Ett tillgodoseende av rörlighetskravet bör i första hand ske genom att initialperioden
görs kort. Utredningen har vänt på problemet och förklarat att
rörlighetssynpunkten vid bestämmandet av initialperioden skall skjutas i
bakgrunden och mera beaktas vid utformningen av beskattningen i övrigt.
Vunna erfarenheter i utlandet bestyrker vad svenska experter på området
hävdar, nämligen att initialperioden bör begränsas till sex månader. Vi yrkar
att så sker.

Svenska fondhandlareföreningen framhåller att en transaktion av sådan
korttidskaraktär, som torde åsyftas i utredningens direktiv, för närvarande
avslutas redan inom ett fåtal dagar, eventuellt en månad. Föreningen anser
för sin del att en effektiv avskärmning av sådana korttidsaffärer skulle
uppnås genom att förkorta initialperioden till sex månader.

En högst ettårig initialperiod förordas av t. ex. kammarrätten, länsstyrelserna
i Blekinge och Jämtlands län, lantbrukets skattedelegation och
TCO.

Enligt SACO bör korttidsvinster över huvud taget inte beskattas hårdare
än aktievinster i allmänhet, eftersom korttidsaffärerna har en välgörande
inverkan i börstekniskt avseende genom att verka utjämnande vid tillfälliga
kursfluktuationer. Det kan enligt organisationen inte råda något tvivel om
att total beskattning har en avsevärd låsningseffekt, och vill man öka rörligheten,
bör man, framhåller organisationen, införa en enhetlig procentsats
eller åtminstone förkorta initialperiodens längd.

En liknande uppfattning uttalas av Sveriges aktiesparares riksförbund.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Beskattningsprincipen

Kammarrätten säger sig inte ha något att erinra mot förslaget att realisationsvinst
vid aktieförsäljning skall liksom nu ingå som ett led i den direkta
beskattningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser det olämpligt att införa ett system med
särskilt skatteuttag för aktievinster och därmed särskild debitering. Andra
alternativ, såsom ett helt fristående system vilket skulle medföra särskild
registrering av aktieägare och särskilda deklarationer för aktievinster, måste
bli alltför komplicerade med tanke på de förhållandevis små skatteinkomster
som kan bli följden av skärpt aktievinstbeskattning. Länsstyrelsen ansluter
sig således till utredningens förslag beträffande beskattningsprincipen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län däremot ifrågasätter om inte aktievinstbeskattningen
bör utformas som ett helt fristående komplement till inkomstbeskattningen
och t. ex. närmare anknytas till den allmänna varubeskattningen
såsom en särskild aktieomsättningsskatt. Utredningens skäl för sitt
förslag, nämligen att den nuvarande realisationsvinstbeskattningen ingår
som ett led i inkomstbeskattningen, att skatteförmågeprincipen därvid bör
tillämpas, att annan kapitalvinstbeskattning för närvarande är anknuten
till inkomstbeskattningen och att en fristående skatt inte lämpligen kan
anknytas till den allmänna varubeskattningen, finner länsstyrelsen på intet
sätt övertygande. Tvärtom torde det vara så att en fristående skatt blir betydligt
enklare att administrera och kontrollera än en beskattning, påbyggd
på det nuvarande, allt annat än enkla inkomstskattesystemet. Länsstyrelsen
anför.

Genom anknytningen till reglerna för den vanliga inkomstbeskattningen
har onekligen den fördelen vunnits att man lätt kan kontrollera och fullt
skattelägga korttidsspekulationer. Intet torde emellertid hindra att man —
vid sidan av en fristående aktievinstbeskattning i form av t. ex. en till procentsatsen
fix aktieomsättningsskatt — för korttidsspekulationerna har kvar
en inkomstbeskattning i nuvarande form. Varken ur rättvise- eller kontrollsynpunkter
torde detta behöva väcka betänkligheter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att endast om en schablonmässig
beskattning konstrueras som en från inkomstbeskattningen i övrigt fristående
lågprocentig skatt på omsättning av värdepapper kan det försvaras
att beskatta en försäljning som — ehuru det inte kan bevisas — i realiteten
medfört förlust.

Sveriges grossistförbnnd uttalar att en till tiden obegränsad beskattning
kan godtas endast under förutsättning dels att den efter en dylik kort initialperiod
utformas som en proportionell skatt uttagen efter en enhetlig
procentsats om högst 25 %, dels att den endast belastar onerösa fång men
däremot inte arvfallen egendom, dels ock att den inte tillämpas retroaktivt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Folksambolagen anser att konsekvenserna av ett »flat-rates-system bör
närmare utredas. I yttrandet anförs.

Den av utredningen föreslagna beskattningsmetoden — vilken innebär
progressiv beskattning — medför att den enskilde individens realisationsvinstskatt
påverkas av grunderna för beräkning av statlig och kommunal inkomstskatt.
Däremot skulle en beskattning efter en fix skattesats, s. k. flatrate,
medföra att allt dylikt skattetänkande vid aktieförsäljning eliminerades.
Ett »flat-rate»-system skulle alltså skapa en i princip enhetlig beskattning
där skatteeffekten inte påverkades av sådana faktorer som inkomstläget,
säljarens civilstånd och den kommunala utdebiteringen. Detta skulle
medföra en ökad rörlighet på aktiemarknaden och dämpa tendenser till
kursöverdrifter genom att endast marknadsmässiga hänsyn kom till uttryck
vid aktierealisation.

Ett »flate-rates-system skulle även kunna göras administrativt enkelt genom
beskattning vid källan. I praktiken kunde detta genomföras genom att
aktiebrevets mantel vid varje inköp försågs med en stämpel angivande inköpsdag
och inköpskurs. Vid försäljning kunde sedan kommissionären med
ledning av detta lätt räkna ut realisationsvinsten och därefter göra ett beskattningsavdrag
med en fast procentsats och inbetala detta till skattemyndigheterna.
Procentavdraget kan vara högre då aktien innehafts kortare
tid än ett år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att skatteförmågeprincipen på
så avgörande sätt genombrutits, att steget borde tagits fullt ut mot en beskattning,
som enligt huvudregeln vilar på den schablonmässiga beskattningens
grund. Stora administrativa fördelar vore att vinna därvid. Länsstyrelsen
har därför utarbetat ett förslag som består i att den skattskyldige
erhåller möjlighet till frivillig avskattning genom att vid avräkningsnotas
upprättande inbetala en viss fast procentsats av den på notan upptagna
bruttovinsten. Vid den föreslagna huvudregeln kommer skatten att vara proportionell
och inte direkt sammankopplas med den allmänna inkomstbeskattningen.
Den vid köp och försäljning av aktier upprättade avräkningsnotan
föreslås sålunda utnyttjas, inte blott som hittills för stämpelbeläggning,
utan även för aktievinstbeskattning, uppbörd och kontroll.

Beskattningens höjd, schablonregeln

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör det ej ifrågakomma att — vad
gäller tiden efter utgången av initialperioden — bestämma skattepliktig del
av realisationsvinst till högre belopp än som motsvarar 50 % av vinsten.
Den föreslagna utvidgningen av realisationsvinstbeskattningen riktar sig
endast mot vissa objekt och den omfattar ej blott reella utan även nominella
värdestegringsvinster. Härtill kommer att förslaget ej innefattar någon utvidgad
rätt till avdrag för realisationsförluster. Nämnda förhållanden motiverar
enligt länsstyrelsens mening en försiktig avvägning av beskattningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 00 år 1966

Vidare bör framhållas att en högre procentsats vid fortsatt penningvärdeförsämring
ganska snart torde framtvinga en omprövning av skattereglerna.
Det bästa vore givetvis, framhåller länsstyrelsen, om man kunde finna någon
schablon för beräkning av den reala vinsten. Länsstyrelsen anför därefter.

Utredningens förslag att skattepliktig del av realisationsvinst skall upptas
antingen enligt huvudregeln till 30 % av vinsten eller enligt en schablon
till 10 % av försäljningssumman leder emellertid till i och för sig underliga
resultat. De små vinsterna kommer att upptas som skattepliktiga till
30 % medan de stora upptas som skattepliktiga efter en procentsats i förhållande
till vinsterna som ligger allt närmare 10 % ju större de relativa
vinsterna är.

En schablonregel synes emellertid — med den utformning som lagstiftningsförslaget
givits — av rent praktiska skäl inte kunna avvaras. Med en
så grov schablonlösning som 10-procentregeln innebär torde det inte vara
möjligt att i de enskilda fallen undvika att påtagliga skillnader i beskattningsresultat
uppkommer vid tillämpningen av de alternativa beräkningsgrunderna.
Man synes dock böra överväga en viss utjämning av skillnaden
mellan procentsatserna.

Allt för långt gående krav på utredning kan, framhåller länsstyrelsen,
komma att medföra att schablonregeln i ett mycket stort antal fall i praktiken
blir den normala beräkningsgrunden oavsett huruvida vinst eller förlust
realiter föreligger i det enskilda fallet. En alltför onyanserad tillämpning
av sistnämnda regel synes i åtskilliga fall kunna leda till materiella
orättvisor.

Liknande synpunkter anförs av kammarrätten, riksskattenämnden och
överståthållarämbetet. Kammarrätten tillägger.

En skattskyldig som ej önskar tillämpa schablonmetoden bör enligt kammarrättens
mening äga åberopa den sannolikhetsbevisning, som han kan
prestera. Schablonregeln skall med andra ord ej tillgripas så snart rent
otvetydiga bevis om inköpsvärdet saknas. Här bör rimligen beaktas att den
skattskyldige i många fall inte kan läggas till last att inköpsnotor a. d.
ej bevarats. Det är möjligt att utredningen ej avsett ett längre gående beviskrav
än som kammarrätten sålunda finner rimligt. Ett förtydligande är
emellertid önskvärt.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner den föreslagna skatteskalan för realisationsvinster
väl avvägd. Länsstyrelsen har inte heller något att erinra mot
schablonregeln. Länsstyrelsen tillägger.

Emellertid vill länsstyrelsen i detta sammanhang starkt understryka att
— eftersom lagstiftningen avses innehålla retroaktivt verkande moment —
de av utredningen föreslagna procentsatserna, 30 % och 10 %, inte bör vid
lagstiftningen höjas, eftersom aktieägarna under tiden efter betänkandets
offentliggörande fram till den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet kan
antas vid sina aktiedispositioner ha kalkylerat med dessa procentsatser. Det
skulle te sig i hög grad stötande om vid föreskrifternas slutliga utformning
högre procentsatser inarbetades i lagen. Skulle så anses erforderligt av särskilda
skäl torde lagen rimligen inte böra gälla med retroaktiv verkan.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Länsstyrelsen i Göteborgs och Boluis län finner det knappast tillfredsställande,
att en skattskyldig själv skall kunna välja om vinst på en avyttring
skall beräknas enligt ett alternativ eller enligt ett annat. Det kan inte heller
anses särskilt lämpligt med bevisregler i KL. Denna lag bör om möjligt endast
innehålla materiella rättsregler. Länsstyrelsen föreslår att man i lagen
inskriver att taxeringen alltid skall ske enligt det alternativ som ger lägst
taxering. Länsstyrelsen anför.

I sak är skillnaden mellan denna skrivning och utredningens förslag
kanske inte så stor. Men det vore knappast tilltalande att en skattskyldig,
som av oförstånd deklarerat enligt 30-regeln, inte ex officio skulle kunna
taxeras enligt 1 O-regeln, ehuru detta senare alternativ är gynnsammare för
honom. I sammanhanget må dessutom framhållas att det knappast vore
rimligt om en skattskyldig, som saknar skriftliga bevis om förvärvspriset på
de sålda aktierna, därmed också skulle vara betagen möjlighet att i annan
ordning styrka påstående om att 30-regeln ger lägre taxering än 10-regeln.
Här liksom i många andra fall torde man få acceptera fri bevisprövning vid
en bedömning av hur stor nettovinsten i verkligheten varit.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför att det inte är möjligt att uttala sig
om skäligheten i det av utredningen föreslagna procenttalet. Länsstyrelsen
anför.

Därest den föreslagna huvudregeln — 30 % av vinsten skall tagas till
beskattning — godtas torde någon erinran i och för sig inte kunna riktas
mot schablonregelns 10 %. Att schablonregeln i vissa fall kan ställa sig
ogynnsam för säljare, som kanske utan eget förvållande är ur stånd att
visa anskaffningskostnaden, är givetvis en svaghet i systemet, som kan föranleda
att han ‘i verkligheten beskattas för en realisationsförlust. Å andra
sidan är detta en svaghet, som vidlåder de flesta schabloner och som val
för enkelhetens skull måste tas om systemet skall bli någorlunda praktikabelt
i tillämpningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att — om schablonregeln skall bibehållas
_kraven på bevisning bör uppmjukas. Det bör vara tillräckligt, att

den skattskyldige gör sannolikt att vinsten varit lägre eller att förlust uppstått.
Härvid torde vid förvärvet gällande kursvärden kunna bli till ledning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att — om även kursutvecklingen
under 1965 kunnat tas med i beräkningarna — undersökningarna
torde ha utvisat en något lägre genomsnittlig värdestegring än den som
legat till grund för utredningens bedömning av skatteskalans högsta gräns.
Detta kan tala för en 25-procentregel i stället för den föreslagna 30-prooentiga.
Den föreslagna 30-procentiga skatteskalan kan dock enligt länsstyrelsen
med viss tvekan anses godtagbar. Länsstyrelsen tillägger.

Länsstyrelsen befarar att utredningens förslag i den mån man önskai
få till stånd en verklig vinstberäkning — kommer att vålla såväl de skattskyldiga
som beskattningsmyndigheterna betydande svårigheter i deklarations-
och kontrollhänseende. För att undvika dessa svårigheter torde man
i stället bli nödsakad att alltför ofta tillgripa den förut berörda schablon -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

regeln, vilken emellertid endast i vissa undantagsfall kan leda till ett materiellt
riktigt beskattningsresultat och som därför enligt länsstyrelsens bestämda
uppfattning inte bör införas i skattelagstiftningen.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att ett skäl som utredningen
åberopat för schablonregeln är att den skall möjliggöra för de skattskyldiga
att verkställa en formellt riktig deklarationsredovisning av skattepliktiga
aktierealisationer. Det förefaller som om utredningen fäst större avseende
vid möjligheten att fullgöra formella skyldigheter än att skapa tillfredsställande
säkerhet för att endast aktievinster och icke aktieförluster blir beskattade.
I alla de fall då de skattskyldiga inte har möjlighet att påvisa anskaffningsvärdet
eller ingångsvärdet enligt övergångsbestämmelserna —
och de fallen måste bli många sedan lagstiftningen varit i kraft under längre
tid — skall schablonregeln bli den enda redovisningsformen. Förslaget är i
detta avseende tvingande. De skattskyldiga skall alltså även i situationer då
det bristande underlaget för realisationsvinstberäkning inte beror på omständigheter,
varöver de rått, tvingas att använda en schablonregel, som, då
värdestegringen är mindre än 50 % av anskaffningsvärdet, ger högre skatt
än huvudregeln eller som, om värdet nedgått under anskaffningskostnaden,
innebär en beskattning av kapitalförlust.

Sveriges köpmannaförbund uttalar farhågor för att den föreslagna skattesatsen
kan komma att successivt höjas. Erfarenheterna från den allmänna
varuskatten visar att en sådan utveckling lätt sker. Om siffran 30 % skulle
fastställas för tiden till utgången av första femårsperioden, bör den därefter
rimligen sättas ned till 15 %. Förbundet anför.

Med hänsyn till svårigheter att förebringa utredning om anskaffningsvärdet
på de avyttrade aktierna föreslår utredningen en schablonberäkning
för långtidsvinster på 10 % av försäljningssumman att av den skattskyldige
användas efter eget val, om han finner beräkningen vara till sin fördel. Även
i detta fall gäller vad som i föregående stycke sagts om beskattningens höjd.
Inflationsdelen av vinsten blir större ju längre tid som förflutit från anskaffningen.
Med hänsyn till detta förhållande bör en schablonsiffra på
10 % få användas för åren 3, 4 och 5. Därefter bör procentsatsen enligt
schablonregeln skäligen sättas till 5 %.

Svenska fondhandlareföreningen anser att den föreslagna huvudregeln
30 % och den därmed sammanlänkade 10-procentiga schablonregeln kan
godtas endast under förutsättning av att initialperioden förkortas till sex
månader.

Skånes handelskammare godtar den föreslagna huvudregeln att hela
vinsten upptas till beskattning som skattepliktig inkomst, när vinsten uppkommit
genom realisation inom två år från förvärvet. Handelskammaren
kan även godta samma huvudregel i den mån den går ut på att vid senare
avyttring 30 % av vinsten tas till beskattning som inkomst, dock med den
reservationen att denna avyttring skall ha skett inom tio år samt att avytt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

ring senare blir skattefri. Att gränsen för skatteplikten sätts vid 30 % kan
vid ytligt betraktande te sig måttfullt, men till följd av skattens hela konstruktion
och genom att den även omfattar fiktiva vinster blir skatten i
verkligheten större. Genom att jämväl skenbara värdestegringar blir föremål
för beskattning blir det nämligen mer än 30 % som beskattas; det blir
kanske — om man utgår ifrån utredningens antaganden om relationen mellan
reell värdestegring och penningvärdeförsämring — 60 % av den reella
värdestegringen som det är fråga om.

Liknande synpunkter anförs av TCO.

LO kan inte godta utredningens motivering för den föreslagna procentsatsen
30. Vid beskattning av löntagarinkomster fästs inte något avseende
vid penningvärdeförsämringen. LO anför.

Andra synpunkter kan anföras beträffande beskattningens höjd. Ett
skatteuttag på 15—20 % är avsevärt lägre än den för de flesta människor
aktuella andelen av inkomsten, som går till beskattning. Förutom nyss anförda
samhällsekonomiska synpunkter på aktievinstbeskattning kan allmänna
billighetsskäl anföras för att skatteuttaget vid realiserade aktievinster
i varje fall inte skall vara lägre än den andel som de flesta människor
betalar i inkomstskatt. Skatten skall ingå som en del av den allmänna
inkomstbeskattningen. Den genomsnittliga skatteprocenten är 25 ä
30 %. Med hänsyn till detta föreslår LO att den beskattningsbara delen av
realisationsvinsten ej blir 30 utan 50 %. Schablonmetoden bör justeras i
enlighet med detta. Här torde observeras, att vid inkomstbeskattningen upptas
i princip hela beloppet till beskattning medan det vid realisationsvinstbeskattning
på aktier blott skulle gälla en del av realisationsvinstinkomsten.

Svenska stadsförbundet anser att den föreslagna skattesatsen på 30 %
efter initialperiodens utgång får bedömas vara lämpligt avvägd. Skattesatsen
kan synas låg, men enligt förbundets mening måste vid avvägningen av
skattesatsens höjd försiktighet iakttas inte minst med hänsyn till ovissheten
om den effekt skattesatsen kan komma att på längre sikt få för bolagens
kapitalanskaffning, aktiemarknadens rörlighet och intresset för aktiesparande
i jämförelse med andra finansiella placeringar.

Vinstbeskattningens objekt

Enligt näringslivets skattedelcgation kan starkt ifrågasättas om det över
huvud taget är riktigt att i beskattningsavseende skilja mellan aktier och
liknande värdepapper, å ena sidan, och annan lös egendom, å den andra.
Delegationen framhåller, att en logisk grund för uppdelningen torde vara
svår att finna och ett försök till isärlagstiftning för den ena eller andra
gruppen med nödvändighet måste framkalla gränsdragningsproblem. Delegationen
hänvisar härvid bl. a. till att utredningen undantagit sådana värdepapper
som obligationer, skuldebrev, förlagsbevis och andra liknande, på
fordringsrättcr grundade handlingar och därvid stött sig på utredningsdi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

rektivens starka tonvikt på aktier. Att t. ex. många obligationer kanske i
högre grad än de vanligaste preferensaktierna är underkastade kursstegringar
vid fall i räntenivån, har — framhåller delegationen — utredningen
tydligen inte ansett utgöra tillräckligt motiv för en likartad behandling i
skattehänseende. Däremot har s. k. participating debentures utan angivande
av några särskilda grunder ansetts böra behandlas på samma sätt som
aktier. Delegationen tillägger härom följande.

I fråga om participating debentures kan med fog ifrågasättas om de står
närmare aktier än obligationer och förlagsbevis. Som bekant har denna låneform
inte tillämpats i Sverige i någon större utsträckning. Emellertid skulle
det vara av värde om den kunde utnyttjas i större omfattning än som nu
sker. En förutsättning för detta är emellertid att beskattningsreglerna ges
en tillfredsställande utformning. Vi yrkar att participating debentures i nu
förevarande hänseende inte behandlas på annat sätt än obligationer i allmänhet.
Nämnas bör att debentures jämställts med obligationer i de mallar
till dubbelbeskattningsavtal, som uppgjorts inom OECD.

Vidare påpekar delegationen att, som utredningen utformat sitt förslag,
detta omfattar även överlåtelser av andelar i bostadsrättsföreningar. Enligt
delegationen föreligger det i och för sig inte någon anledning att behandla
sådana på annat sätt än andra andelar i ekonomiska föreningar. Enligt delegationens
mening är frågan emellertid av sådan karaktär att den lämpligen
bör behandlas av markvärdekommittén. Delegationen framhåller att, om
vinst på andel i bostadsrättsförening skall beskattas, reglerna måste utformas
på ett sådant sätt att möjligheter föreligger att beräkna realisationsvinsten.

Delegationen yrkar slutligen att regler om enkelbeskattning i fråga om
realisationsvinster införs vid aktiesparande i investmentbolag och aktiefonder.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att om andelar i handelsoch
kommanditbolag läggs under aktievinstlagstiftningen, måste en komplicerad
uträkning av anskaffningsvärdet göras. Endast hos den första delägaren
ger kapitalkontot för delägaren någon klar ledning. Styrelsen påpekar
att handelsbolag kan föreligga även utan registrering av något slag.

Om andelar i bostadsrättsföreningar tas med så återinförs för dessa föreningar
den dubbelbeskattning som lagstiftaren velat undvika. Föreningarna
måste årligen underrätta medlemmarna om deras kapitaltillskott.

Tas andelar i aktiefonder med kommer den verksamhet som nu under ansvar
och kontroll bedrivs av Stiftelsen Aktietjänst att i stor utsträckning
glida över till aktiesparklubbar och liknande inrättningar, utan att några
garantier finns för att detta skulle vara en utveckling i önskvärd riktning.

Svenska fondhandlareföreningen konstaterar att utredningen i enlighet
med direktiven betraktat delbevis, teckningsrätter, andelar i aktiefonder
och s. k. participating debentures som med aktier jämställda värdepapper.
Däremot har kategorien obligationer och andra skuldebrev utmönstrats och

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966 65

inget förslag till ändring av beskattning på dessa papper framläggs. Föreningen
fortsätter.

Föreningen måste ställa sig frågande inför denna gränsdragning och enligt
föreningens mening är det svårförståeligt att två värdepapper, vilka ur
kapitalplacerarens synpunkt har identiska egenskaper, med undantag för
en ren kvalitetsbedömning, beskattas olika. Föreningen tänker här på likheten
mellan eviga s. k. räntelån och limiterade preferensaktier utan konverteringsrätt
samt likheten mellan vanliga obligationer med mycket lång
löptid och konverteringsrätt och limiterade preferensaktier med uppsägningsrätt.
Föreningen måste på det bestämdaste yrka på att limiterade preferensaktier
vid realisationsvinstbeskattningen jämställs med obligationer.

Utredningen har med aktier jämställt andelar i handelsbolag, ekonomiska
föreningar och aktiefonder och föreningen anser att om ändrade regler för
beskattning av realisationsvinst på aktier genomförs även dessa objekt bör
medtas. Möjligen bör kanske andelar i bostadsrättsförening undantas, men
föreningen anser detta ligga utanför dess område.

Folksambolagen framhåller att man under de senare åren kunnat konstatera
en klar tendens att aktiesparande utsträcks till allt större grupper löntagare.
Mycket talar för att dessa grupper i aktiefonder finner en naturlig
aktiesparform som erbjuder mindre risktagande för deras ofta begränsade
sparkapital. Ofördelaktiga beskattningsregler får ej lägga hinder i vägen
för de sparare som vill placera i aktiefonder. Den av utredningen föreslagna
beskattningen av andelar i aktiefonder medför i princip ett dubbelbeskattningsförhållande.
Dels beskattas andelsbevisens ägare för eventuell realisationsvinst
på dessa, dels beskattas eventuella realisationsvinster hos aktiefonder.
Detta förhållande bör undanröjas.

Sveriges hantverks- och industriorganisation framhåller att särskilda regler
bör gälla för andelar i handels- och kommanditbolag. I varje fall måste
bestämningen av ingångsvärden ske på annat sätt än utredningen föreslagit,
eftersom vissa vid överlåtelse skattepliktiga objekt såsom goodwill-värden,
hyresrätter m. m. inte upptas som skattepliktig förmögenhet. En beräkning
av ingångsvärden, som utgår från olika tillgångars förmögenhetsvärde, leder
därför till allt för hög beskattning.

Svenska företagares riksförbund ifrågasätter lämpligheten av att utsträcka
skatteplikten till andelar i ekonomiska föreningar, handelsbolag och
kommanditbolag och därmed jämförliga rättigheter.

Sveriges advokatsamfund anser att anledning saknas att utsträcka de av
utredningen föreslagna beskattningsreglerna till att avse andelar i handelsbolag.
Handelsbolag är som företagsform inte jämförbart med aktiebolaget.
Andelar i handelsbolag kan inte bli föremål för omsättning i den allmänna
handeln på samma sätt som aktier. Samfundet anför.

Farhågan att »kapitalplacerarna» skulle av skatteskäl hellre välja andelar
i handelsbolag än aktier synes sålunda ogrundad. Att skattskyldiga
skulle frestas att i ökad omfattning överföra sina innehav av börsnoterade

5 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. A’r 90

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

och andra aktier till handelsbolag för att kunna undgå vinstbeskattningen
vid en eventuell avveckling av aktieinnehavet synes också vara en ogrundad
farhåga. Om ett handelsbolag äger aktier och en delägare vill avyttra sin
andel, kommer den latenta skatteskulden i aktieportföljen att avräknas vid
beräkningen av köpeskillingen för andelen.

Aktiefondsutredningen ansluter sig till aktievinstutredningens förslag att
det inte gärna kan ifrågakomma att vid den av utredningen föreslagna nya
aktievinstbeskattningen undanta andelar i s. k. aktiefonder i form av andelsbevis
och aktiefondsbevis. En kommande aktiefondslagstiftning kan
emellertid, som aktievinstutredningen förutsatt, göra vissa modifikationer i
aktievinstbeskattningen nödvändiga. Aktiefondsutredningen är emellertid
inte nu beredd att framlägga förslag till lösningar i beskattningsfrågorna.

Kammarrätten delar utredningens uppfattning att beskattningsreglerna
bör ges en så generell tillämpning som möjligt och att i princip ingen skillnad
görs mellan olika slag av aktier och därmed i sammanhanget jämställda
värdepapper. Genom en generell tillämpning av de föreslagna reglerna nås
åtminstone inom de gränser, vartill utredningsuppdraget inskränkts, i möjlig
mån likformighet i beskattningen. Beträffande andelar i handels- och
kommanditbolag och i ekonomiska föreningar anförs i yttrandet.

Det ena av huvudmotiven för den föreslagna lagstiftningen, nämligen att
öka rörligheten på aktiemarknaden, är inte för handen beträffande ifrågavarande
andelar. Ur den synvinkeln kan det synas tveksamt om en punktlagstiftning
sådan som den föreslagna bör omfatta andelar av detta slag.
Materiellt är emellertid befogat att beskatta vinst vid realisation av andelarna
efter samma grund som vinst vid aktieförsäljning.

Riksskattenämnden har intet att erinra mot att vinstbeskattningens föremål
i enlighet med utredningens förslag primärt begränsas till att gälla aktier
och därmed jämställda värdepapper samt att obligationer och skuldebrev
i detta sammanhang utmönstras. Den av utredningen föreslagna gränsdragningen
inom aktieområdet finner riksskattenämnden däremot icke
godtagbar. Riksskattenämnden syftar härvid på utredningens ställningstaganden
beträffande vinst vid avyttring av aktier i fåmansbolag och i vissa
organisationsbolag.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att frågan om ändrade realisationsvinstregler
för andelar i bostadsrättsföreningar bör sammankopplas med
frågan om beskattning av fastighetsvinster.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det, inte minst av praktiska skäl,
varit lämpligt om man antingen kunnat från lagstiftningen undanta andelar
i vissa ekonomiska föreningar eller kunnat fastställa ett visst minimum
av aktier och andelar m. m. eller ett sammanlagt värde därav, under vilket
en försäljning inte skall föranleda skatteplikt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län delar i och för sig uppfattningen att, om
en kapitalvinstbeskattning med i huvudsak den konstruktion utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

föreslår skall genomföras, det är enklast att beskattningen begränsas till
aktier och därmed jämställda värdepapper. Länsstyrelsen tillägger.

Det förtjänar emellertid framhållas att för den händelse ränteläget i framtiden
blir ett annat än för närvarande följden kan bli väsentliga kursstegringar
på under senare år utgivna högprocentiga obligationer och förlagsbevis
ävensom på limiterade preferensaktier. Beträffande obligationer och
andra räntebärande papper talar ytterligare en omständighet för att även
dylika borde bli objekt för beskattningen. Avyttring i dagens höga ränteläge
av för kanske åtskilliga år sedan förvärvade lågprocentiga obligationer
lärer i allmänhet medföra förlust. Mot vinst vid avyttring av aktier borde
rimligen få avräknas förlust vid avyttring av obligationer. Ett ytterligare
skäl som talar för att även obligationer skulle omfattas av reformen är det
faktum att limiterade preferensaktier, för vilka utredningen inte föreslår
undantag, visserligen formellt är aktier men ur avkastnings- och därför
värdesynpunkt står obligationer och förlagsbevis närmare.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Aktier i organisationsbolag och familjebolag m. m.

Såsom redan framhållits anser många remissinstanser att strukturrationaliseringen
inom näringslivet skulle motverkas om utredningens förslag
genomförs.

Näringslivets skattedelegation konstaterar att utredningen utgått från att
överföringar av organisationsaktier inom en koncern inte skall beskattas,
eftersom dylika överföringar enligt rättspraxis skall ske utan beskattning
om överföringarna sker till bokförda värden. Delegationen framhåller att
sådana överföringar inte sällan av skilda skäl måste ske till faktiska dagsvärden
för att överföringarna skall vara företagsekonomiskt berättigade.
Bl. a. kan främmande länders lagstiftning framtvinga tillämpning av dagsvärden
vid överföringar. För att inte hindra dylika och andra lika nödvändiga
överföringar yrkar delegationen, att en klar regel införs om att
försäljningar av organisationsaktier, i den mening som begreppet används
i 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattning av
aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, alltid får ske
skattefritt inom en koncern. Delegationen tillägger.

Även andra exempel finns på förändringar inom bolagssektorn vilka betingas
av strukturrationalisering. Det är vanligt förekommande att från
varandra fristående företag, som gemensamt äger ett annat företag, t. ex.
ett produktionsbolag eller ett försäljningsföretag, finner det lämpligt att
med hänsyn till utvecklingen överföra äganderätten av samtliga aktier till
en av de ursprungliga ägarna. Åtskilliga fall förekommer när sådana förändringar
sker genom byten av organisationsaktier. överföring av helägda
dotterbolag från en koncern till en annan förekommer även. Det är uppenbart
att dessa förändringar, med vilka en bättre struktur uppnås, bör vara
skattefria. Vi hävdar därför all lagstiftningen bör kompletteras med en regel
att försäljning och byte av s. k. organisationsaktier och andelar mellan
bolag och ekonomiska föreningar skall vara skattefria.

Kungl. Maj:ts proposition nr 00 år 1066

Sammanslagningar sker efter uppköp av aktier på marknaden för att det
uppköpande bolaget skall erhålla de enligt aktiebolagslagen föreskrivna
90 % av aktierna för att därefter kunna tvångsvis inlösa återstoden. Exempel
på dylika av branchrationalisering motiverade förvärv kan hämtas från
senare år. Bland dessa må särskilt nämnas Svenska Cellulosabolagets förvärv
av aktierna i Wifstavarfs AB. Dylika uppköp i marknaden av börsnoterade
aktier eller av aktier fördelade på många händer skulle, om säljarna
utsätts för beskattning bli orimligt fördyrade. Vi kräver därför att, därest en
lagstiftning på grundval av utredningens förslag genomförs, skattefrihet
stadgas för säljarna i dessa situationer.

Beträffande familj ebolagen bör enligt delegationen procenttalet sättas
till 25 % och större hänsyn än i förslaget tas till försäljning av minoritetsposter
till annan familjemedlem. Motsvarande ändring bör vidtas i fråga
om andelar i handelsbolag etc. Härför talar även familje- och arvsförhållanden.
Utredningens förslag skulle skapa onödiga fördelningsproblem
när arvingarna är flera än två. Den gamla aktiebolagslagen har lett till att
aktier ofta är fördelade i några mindre poster på flera personer. Beträffande
handelsbolagen, där minst två delägare lagligen föreskrivs, är enligt delegationens
mening uppenbart att utredningens förslag är alldeles för snävt.
Delegationen tillägger.

En förutsättning för att ett kostsamt utredningsarbete igångsätts och tidsödande
förhandlingar inleds beträffande strukturrationaliseringsåtgärder
är att det skatterättsliga läget är klart. Vi yrkar därför att uttryckliga lagregler
införs om skattefrihet i de av oss angivna fallen samt att därtill fogas
en dispensmöjlighet för andra likartade situationer, vilka nu inte kan förutses.

Vid utformningen av lagstiftningen på förevarande område bör beaktas
att vissa aktier kan ägas av bolaget självt enligt övergångsbestämmelserna
till den nya aktiebolagslagen. Organisationsaktiebegreppet måste därför anknyta
till en viss andel av utelöpande aktier.

Av vikt är även att vid den tekniska utformningen beakta optionsfallen.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets
område.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att det är svårt att utforma reglerna
på sådant sätt att aktieförsäljningar i realisationssyfte kan avgränsas.
Hinder bör dock inte möta att undanta överflyttningar av aktier och andelar
inom en koncern från realisationsvinstbeskattning. Självfallet får då
koncernens ursprungliga anskaffningskostnad läggas till grund vid en framtida
försäljning av sådant slag att avyttringen inte innebär en omflyttning
inom koncernen. Delegationen tillägger.

På motsvarande sätt synes överlåtelse av andra organisationsaktier kunna
behandlas. Vid rationalisering kan också ifrågakomma att uppköp sker av
samtliga aktier. Vanligen har man då i utgångsläget något över 50 % av
aktierna. Uppköp sker sedan till 90-procentnivån, varefter tvångsinlösningsförfarande
enligt aktiebolagslagens bestämmelser tillgrips. Även i sådana fall
borde undantag från de föreslagna reglerna kunna göras under förutsättning

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

att tillfredsställande garantier för att transaktionen är ett led i en rationalisering
kan lämnas.

Delegationen delar i och för sig utredningens uppfattning att familj ebolagen
bör inta en särställning. Det förhållandet att avyttring av huvuddelen
av aktierna är att betrakta som en avyttring helt eller delvis av själva
företaget som sådant utgör dock inte något motiv för ett undantagande från
huvudregeln. Detta av utredningen framförda skäl borde, framhåller delegationen,
snarare leda till motsatt slutsats vid jämförelse med beskattningseffekterna
vid försäljning av enskild firma. Förslaget innebär en diskriminering
av lantbruksdrift i bolagsform. I yttrandet anförs.

Enligt delegationens uppfattning är det inte någon skillnad mellan ett
rent rörelsedrivande företag och ett rent jordbruksdrivande företag. I båda
fallen utgör bolagets verksamhet normalt aktieägarnas huvudförvärvskälla.
I detta sammanhang finns också anledning erinra om att vid avvecklingen
av fideikommissen de stora jordbruksenheterna i stor utsträckning kommer
att »sättas på aktier», något som också underlättas av den specialskattelagstiftning
som införts.

Delegationen anser att den för skattefrihet kvalificerande gränsen bör sättas
till 25 %. Kravet på att avyttringen skall ske till samma köpare är inte
heller tillfredsställande enligt delegationens mening. Det bör vara tillräckligt
att försäljningen sker på en gång och till en så begränsad krets av personer
att bolaget fortfarande skattemässigt betraktas som ett fåmansbolag.
Vidare anser delegationen att undantaget bör gälla även försäljning av aktier
i ett förvaltningsbolag som i sin tur äger aktier i ett rörelsedrivande
företag.

Beträffande handelsbolag framstår gränsen 50 % och kravet på samma
köpare än tydligare som en olämplig konstruktion. Delegationen anför.

Här kan nämligen knappast ifrågasättas annat än att en försäljning av
t. ex. en fjärdedel av hela andelsinnehavet utgör en avyttring som bör vara
skattefri likaväl som en avyttring av halva andelsinnehavet. Härtill kommer
den komplikationen att om samtliga andelar samlas på en hand, vilket lätt
kan bli följden av kravet på en och samme köpare, handelsbolaget inte längre
anses existera civilrättsligt och skattemässigt — i vart fall inte om förhållandet
kvarstår under någon längre tid. Utredningen synes inte alls ha
beaktat detta förhållande.

Delegationen konstaterar att ett handelsbolag som förmedlande juridisk
person av aktier i fåmansbolag enligt utredningens förslag kan sälja dessa
aktier skattefritt. Då den uppkomna vinsten kan överföras till delägarna
utan inkomstbeskattning framstår det enligt delegationen som meningslöst
att bibehålla kravet att andelarna inte i sådant fall skulle få säljas skattefritt.

Delegationen framhåller vidare att det finns föreningar som inte är kooperativa,
nämligen äldre bränneri- och stärkelseföreningar och elektriska di -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

stributionsföreningar. Andelar i sådana föreningar kan representera ett
visst övervärde. Dessa föreningar sammanslås i rationaliseringssyfte. Delegationen
anser inte att hinder bör möta att medge full skattefrihet i dessa
fall.

Kooperativa förbundet framhåller att från aktievinstbeskattning bör helt
undantas försäljningar i struktur- och rationaliseringssyfte, oavsett om
fråga är om fåmansbolag eller ej. Förbundet anför.

Styrelsen kan, såvitt gäller förbundets egen verksamhet, belysa det sagda
med ett par exempel enbart från sistlidet år. En sammanslagning har ägt
rum mellan förbundets helägda dotterföretag Stathmos och det av AB Corona
ägda bolaget Lindelis Vågfabrik. Syftet med denna sammanslagning
har uteslutande varit att söka uppnå en effektivare och mera rationell framställning
av de produkter som företagen tidigare var på sitt håll tillverkat
under mindre gynnsamma produktionsbetingelser än som nu kan väntas
bli fallet. Av liknande skäl har förbundet avyttrat sitt aktieinnehav i AB
Calor för att genom sammanslagning med köparens verksamhet åstadkomma
mer effektiva former för tillverkning och försäljning av detta bolags
produkter,. Skulle den föreslagna aktievinstbeskattningen ha gällt under
1965 skulle kostnadsfördyringen enbart för dessa båda sammanslagningstransaktioner
sannolikt inte ha kommit att understiga 1,5 milj. kr.

Sveriges köpmannaförbund anser sig inte kunna godta förslaget, att försäljning
av mindre del av ett företag än 50 % skulle beskattas. Det förekommer
nämligen ofta i samband med dödsfall, att den avlidnes aktier i ett av
honom ägt bolag vid arvsskiftet fördelas på barnen med lika delar eller
eventuellt så, att en son som arbetar i rörelsen får majoriteten, medan de
övriga syskonen får minoritetsaktier. Erfarenheten ger klart vid handen, att
en dylik minoritetsaktieägare ofta kommer i ett klart underläge i förhållande
till majoritetsägaren och ofta inte får någonting alls från bolaget. Han
kan av olika skäl inte få lön från bolaget och utdelningen skulle bli dyrbar
på grund av dubbelbeskattningen. Minoritetsägarens enda möjlighet är inte
sällan att sälja till majoritetsägaren. Det skulle utan tvivel te sig som en
mycket besynnerlig ordning för en dylik minoritetsaktieägare, om han skulle
beskattas, eventuellt t. o. m. schablonbeskattas, för en dylik försäljning,
när han vet, att majoritetsaktieägaren vid en försäljning av majoriteten, som
i regel kan ske till bättre pris, skulle gå fri från beskattning.

Vidare bör enligt förbundet skattefrihet medges när en försäljning inom
en koncern sker i strukturrationaliseringssyfte, eventuellt efter prövning av
riksskattenämnden.

Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation talar starka skäl mot
att kravet att en och samma person står som köpare uppställs såsom förutsättning
för särbehandling av överlåtelser av aktier i fåmansbolag. En sådan
bestämmelse är endast ägnad att äventyra småföretagens fortbestånd
genom att försvåra samhällsekonomiskt värdefulla överlåtelser av mindre

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

och medelstora företag till initiativkraftiga och dugande företagare i nya generationer.
Därefter anförs.

1 sammanhanget må nämnas att beskattningen enligt förslaget också
skulle omfatta en annan vanlig form av företagsöverlåtelse, nämligen ärvda
aktier i fåmansbolag. Redan med nu gällande arvskattebestämmelser innebär
en överflyttning av företaget till nästa generation vid ägarens död ett
svårbemästrat problem. En omedelbar försäljning av företaget som sådant
kan här ofta ej genomföras utan betydande ekonomiska förluster. Om då en
arvtagare fortsätter verksamheten för att avvakta ett mera gynnsamt försäljningstillfälle
eller en avyttring framtvingas inom kort tid på grund av
hans bristande insikter i företagsfrågor, skulle enligt förslaget skattefrihet
för aktieförsäljningen inträda först efter fem år. Om ärvda aktier över
huvud taget skall beskattas enligt utredningens förslag — vilket organisationen
i princip avstyrker — synes i varje fall undantag böra medges också
för ovannämnda fall.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svensk industriförening och flera
handelskammare. Skånes handelskammare framhåller vidare önskvärdheten
av att begreppet fåmansbolag närmare klarläggs. Härom anförs i yttrandet.

Enligt handelskammarens mening bör vid tillämpningen av förevarande
lagstiftning ett företag anses som fåmansbolag, så snart huvuddelen av aktierna
ägs med hembudsskyldighet av personer inom samma släkt oberoende
av dessas antal, då eljest ett företag, som ursprungligen varit att anse
som fåmansbolag, endast till följd av generationsväxlingar kan komma att
betraktas som icke fåmansbolag med för aktieägarna strängare skattebehandling
som konsekvens. Med hänsyn till aktievinstbeskattningens speciella
natur torde det vara nödvändigt att i detta sammanhang ge begreppet fåmansbolag
en vidsträcktare innebörd än vad som är fallet i skattelagstiftningen
i övrigt.

Svenska företagares riksförbund säger sig hysa allvarliga betänkligheter
inför en reglering, som gör det skattemässigt gynnsammare att sälja majoriteten
i ett familjebolag till exempelvis ett investmentföretag än att söka
bredda familjebolagets kapitalbas under bibehållande av den tidigare ledningen.
Det olämpliga i denna avvägning kan enligt förbundets mening
framför allt föranleda den slutsatsen, att familjebolagsaktier över huvud
taget är olämpliga objekt för en aktievinstskatt. En begränsning av skattepliklsområdet
till sådana aktier, som mera regelbundet är föremål för omsättning,
skulle undanröja många tekniska problem och samtidigt ge uttryck
för den ungefärliga gränsdragningen mellan i praktiken såsom placeringspapper
innehavda aktier å ena sidan och mera såsom aktiv investering
innehavda papper å andra sidan. Mer än en ungefärlig gränsdragning kan
del naturligtvis här inte bli fråga om.

Sveriges advokatsamfund anser att samma regler som för rörelsedrivande
fåmansbolag bör gälla för förvaltningsbolag som är fåmansbolag och
som huvudsakligen äger aktier i ett och samma rörelsebolag, vilka aktier

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

samtidigt representerar majoriteten av aktierna i rörelsebolaget. Samfundet
tillägger.

Om det för undvikande av kringgående av reglerna anses erforderligt,
kan som ytterligare villkor tillfogas att förvaltningsbolaget inte skall efter
lagens ikraftträdande ha förvärvat andra aktier än i det rörelsedrivande
bolag vars aktier utgör det huvudsakliga aktieinnehavet hos förvaltningsholaget
och att ej heller sådana aktier får ha förvärvats inom fem år före
avyttringen.

Enligt styrelsens uppfattning bör frågan om vinstbeskattningen vid försäljning
av minoritetsposter i de fåmansbolag som undantas från den föreslagna
lagstiftningen ytterligare utredas och övervägas och ägarna av
dylika minoritetsposter bli bättre tillgodosedda i skatterättsligt avseende
än enligt utredningens förslag.

Familjeföretagens förening understryker att man i normala fall inte
alls kan jämföra börsaktier med aktier i familjebolag. Föreningen tillägger.

Vi har klart för oss den till synes bestickande synpunkten, att det kan
finnas anledning realisationsvinstbeskatta även vinst vid försäljning av
aktier i familjeföretag, enär denna vinst kan representera uppsamlade
vinstmedel, som i samband med aktieförsäljningen frigörs. Vi vill emellertid
häremot bl. a. framföra två generella invändningar. För det första har
det inte i något sammanhang påvisats, att det föreligger reella obeskattade
kapitalvinster i sådan utsträckning i samband med försäljning av familjeföretagsaktier,
att detta kan motivera en så genomgripande lagstiftning
som den, varom nu är fråga. För det andra måste hänsyn tas till näringslivets
behov av tillväxt och konsolidering. Praktiskt taget de flesta av våra
hörsintroducerade bolag har väl någon gång börjat som familj ebolag.

Om ägaren, som nu ofta är fallet, bygger upp beskattade fonder i sitt
företag, kommer han om undantag inte stadgas att få skatta för dessa
fonder vid en eventuell överlåtelse av aktierna. Vid första påseende kan
synas, som om en realisationsvinstbeskattning av den värdestegring på aktierna,
som motsvaras av öppna vinstreserver, är en slags ersättning för
den allmänt accepterade dubbelbeskattningen. Så kan man emellertid enligt
föreningen inte resonera, eftersom utskiftningsskatteskulden fortfarande
vilar på bolaget. Det nya skatteförslaget skulle faktiskt komma att
medföra en väsentlig utvidgning av kedjebeskattningen. Kapitalhållarna
torde därför i princip försöka att ta ut bolagets vinst i form av lön och utdelning
i stället för att gräva ner den i bolaget. Därefter måste de emellertid
återlåna till bolaget, vad som blir kvar av uttagna vinster, sedan skatten
dragits, för att på så sätt hålla företaget med åtminstone några likvida
medel. Detta förfaringssätt kommer att medföra en utarmning och försvagning
av företaget, vilket naturligtvis inte är en nackdel enbart för
själva företaget utan även och framför allt för anställda m. fl. och för näringslivet
i dess helhet. Allt främmande riskvilligt kapital, som över huvud
taget kan lossgöras, kommer att försvinna från bolaget.

Föreningen anser att skattebefrielsen bör utsträckas att gälla över hu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

vud taget när försäljningen är ett uppenbart led i strukturrationalisering.
Om utredningens förslag lagfästs bör gränsen sättas vid 25 %. Föreningen
anför.

Som ytterligare skäl härtill vill vi påpeka de många fall, när en familjeföretagare
vid dödsfall exempelvis efterlämnar fler än två dödsbodelägare,
när familjebolaget består av fler än två aktieägare eller bolagsmän etc.
Skattskyldig bör även kunna hos riksskattenämnden begära, att försäljningen
av vederbörandes aktier skall förklaras ingå som ett led i en strukturrationalisering
och därmed berättiga vederbörande, även om hans aktiepost
understiger 25 %, att få denna behandlad i enlighet med vad o%an
sagts och alltså befrias från realisationsvinstbeskattning, allt givetvis under
förutsättning, att fråga är om ett minst femårigt innehav.

Fideikommissariernas intresseorganisation erinrar om att enligt 2 § förordningen
den 6 december 1963 (nr 587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo
m. m. skall skattepliktig realisationsvinst (eller avdragsgill
realisationsförlust) inte anses uppkomma om den, som vid överföring av
fideikommissfastighet till aktiebolag erhållit aktie genom tillskott i samband
med aktieteckning, avyttrar aktien. Organisationen hemställer att
uttalande görs i den kommande propositionen att 1963 års regler inte
berörs av de föreslagna författningsändringarna. Det föreslagna undantaget
för familjebolag bör vidare enligt organisationen gälla jämväl avyttring
av aktier i bolag som driver jordbruk eller skogsbruk, och detta oberoende
av om bolaget äger fastigheten eller arrenderar jordbruket.

Länsstyrelsen i Jämtlands län säger sig inte ha något att erinra mot
förslaget att aktier i rörelsedrivande fåmansbolag på sätt utredningen föreslår
undantas från beskattning. I ett avseende bör dock enligt länsstyrelsens
mening kretsen av de undantagna aktierna vidgas. Det är inte sällan
inom ett fåmansägt företag ordnat så, att ett fåmansägt aktiebolag inte
har annat ändamål än att äga samtliga aktier i ett antal sidoordnade rörelsedrivande
dotterbolag. De föreslagna reglerna skulle väl göra det möjligt
för moderbolaget att — efter fem års innehavstid — skattefritt sälja
aktierna i ett eller flera av dotterbolagen men däremot inte att ägarna
direkt sålde aktierna i moderbolaget. För att komma i åtnjutande av den
föreslagna skattefriheten skulle först fusion behöva ske mellan moder- och
dotterbolag. Det kan inte anses lämpligt att, om konstruktionen med moder-
och dotterbolag befunnits ändamålsenlig för verksamheten, skattereglerna
framtvingar en omstrukturering inom »koncernen». Även aktier i
förvaltningsbolag av nu angivet slag bör därför enligt länsstyrelsen undantas
från vinstbeskattning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att det otvivelaktigt föreligger
vissa skäl att föra in fåmansbolagen under den skärpta beskattningen,
särskilt då avyttringen avser en mindre väsentlig del av företaget. Länsstyrelsen
tillägger.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Ur de synpunkter som uppbär förslaget är länsstyrelsen dock tveksam
om gränsen härvid bör sättas så högt som 50 %. Även vid ett mindre aktieinnehav
i ett dylikt bolag torde förhållandena ofta vara sådana att innehavet
får anses som »väsentligt» och att en överlåtelse därför av de skäl
utredningen anför å s. 180 ej rimligen bör föranleda beskattning efter femårsperiodens
utgång. En schematisk gräns bör dock måhända, som utredningen
påpekar, sättas och länsstyrelsen vill förorda att, om aktier i fåmansbolag
över huvud förs in under den skärpta beskattningen, gränsen
för de undantagna överlåtelserna sätts vid högst 40 % till en och samma
köpare.

Överståthållarämbetet påpekar, att det förekommer att enskild rörelseidkare
förvärvar aktierna i ett skrivbordsbolag för att ha detta till hands
(aktieinnehav mer än fem år) därest han vid ett senare tillfälle skulle
önska avyttra rörelsen. I sådant fall överförs rörelsen till bokförda värden
till bolaget, varefter aktierna i detta avyttras utan skattekonsekvenser.
Ett sådant förfaringssätt synes uppväga de förmåner, som tillämpningen
av bestämmelserna om ackumulerad inkomst innebär vid beskattning av
direkt överlåtelse av enskild firma. I ett sådant fall som det skisserade
blir den av utredningen föreslagna femårsgränsen dessutom i viss mån
en chimär. Överståthållarämbetet biträder utredningens förslag härutinnan
men ifrågasätter om inte det berörda problemet bör prövas mera allsidigt.

Flera remissinstanser ifrågasätter om det föreslagna undantaget för aktier
i rörelsedrivande fåmansbolag är berättigat. Sålunda framhåller riksskattenämnden
att värdestegringen av aktierna i ett fåmansbolag merendels
torde uppkomma enligt samma grunder som värdestegringen på aktierna
i ett börsnoterat bolag — allmän realvärdestegring, skicklig ledning,
göda konjunkturer m. m. Härtill kommer att i köpeskillingen vid en försäljning
av aktier i fåmansbolag merendels ingår för ett flertal år ansamlade
vinstmedel. Nämnden kan inte finna, att utredningen anfört tillräckliga
skäl för att undanta aktier i fåmansbolag från beskattning, särskilt
som det här kan vara fråga om mycket väsentliga kapitalvinster. Även
majoritetsandelar i handelsbolag, ekonomiska föreningar o. d. bör enligt
nämnden inbegripas under skatteplikten. Den föreslagna spärregeln, minst
50 %, kommer vidare att leda till skentransaktioner för att vilseleda taxeringsmyndigheterna.
Nämnden understryker också att det föreslagna undantaget
beträffande fåmansbolagen kommer att ytterligare aktualisera
den redan nu i tillämpningen svårbemästrade gränsdragningen mellan fåmansbolag
och icke fåmansbolag.

I fråga om organisationsaktier inom en koncern anför nämnden.

Utredningen har utgått från att överföringar av aktier inom en koncern
skall kunna ske skattefritt och att någon lagbestämmelse härutinnan inte
är erforderlig. Det är givetvis riktigt att dylika överföringar merendels kan
arrangeras så att skatteplikt inte uppkommer. Emellertid kan fall förekomma
— kanske särskilt beträffande utländska dotterbolag — där av kre -

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

ditskäl eller andra skäl överföringen inte kan ske utan att »vinst» redovisas.
Något materiellt skäl att utta skatt föreligger dock inte i ett dylikt fall.
Samtliga överföringar av aktier inom en koncern bör därför uttryckligen
undantas från skatteplikt.

Liknande synpunkter anförs av allmänna ombudet hos mellankommunala
prövning snämnden samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Örebro län.

Ej heller kammarrätten anser utredningens skäl för en särbehandling av
aktier i fåmansbolag övertygande. Förslaget i denna del ligger inte i linje
med lagstiftarens tidigare strävanden att genom särskilda regler förhindra
fåmansbolagens utnyttjande av obehörig skattelättnad. Kammarrätten fortsätter.

Den omständigheten att försäljning av aktierna i ett fåmansbolag kan
sägas innebära en försäljning av företaget såsom sådant motiverar alltså
enligt kammarrättens mening inte att vinst vid avyttringen går fri från beskattning.
Det må erinras att en person, som driver rörelse under enskild
firma, beskattas för vinst vid försäljning av sin rörelse. Såsom utredningen
själv framhållit är frågan i vilken form ett företag bedrivs ofta av mer formell
än reell betydelse. Det synes då materiellt otillfredsställande, att vinst
vid försäljning av rörelse bedriven i aktiebolagsform undantas från beskattning,
medan vinstbeskattning sker vid avyttring av en under enskild firma
bedriven rörelse. De åberopade strukturrationaliseringsskälen kan också
med samma styrka göras gällande i det ena som i det andra fallet.

Det sagda gäller även andelar i handels- och konunanditbolag även om
kammarrätten anser skälen för en förmånsbehandling beträffande dylika
andelar starkare med hänsyn till att delägarna beskattas för bolagens inkomster
och några obeskattade vinstmedel därför normalt inte ingår i köpeskillingen
för andelarna.

AU organisationsaktier inom koncern omfattas av bestämmelserna överensstämmer
med kammarrättens principiella inställning.

Näringslivets skattedelegation påpekar att enligt utredningens förslag
skall beskattning ske även om försäljning av aktier och därmed jämställda
tillgångar föranleds av expropriation eller liknande tvångsförsäljning, dock
inte med högre belopp än som följer av 30-procentregeln resp. 10-procentschablonen.
Effekten av denna bestämmelse är enligt delegationen omöjlig
att bedöma innan motsvarande frågeställning då det gäller fastigheter klarlagts.
Någon anledning att nu införa en specialbestämmelse för aktier kan
enligt delegationens mening inte anses föreligga.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges köpmannaförbund och
länsstyrelsen i Jämtlands län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Investmentbolagen, reinvesteringar

Mot utredningens ståndpunkt att inte föreslå något undantag från den
nya vinstbeskattningen för investmentbolagens aktievinster har riktats invändningar
från några remissinstanser.

Bland dessa märks Skånes handelskammare, som bl. a. anför.

Investmentbolagen har i stor utsträckning under senare år förvärvat företag,
som ofta — efter rekonstruktioner, konsolidering och eventuell sammanslagning
med andra företag — försålts på den allmänna marknaden.
Den likvid som erhållits för försålda företag har använts för att förvärva
nya företag, som behandlas på enahanda sätt. Denna verksamhet, som är
att betrakta närmast som en form av ekonomisk hälsovård, måste ur samhällets
synpunkt anses synnerligen värdefull. Det framstår därför som förkastligt
att skattevägen motverka eller t. o. m. omöjliggöra denna verksamhet.

Handelskammaren påpekar även att man i samband med den s. k. Annell-lagens
tillkomst betonade investmentbolagens betydelse för nyemissioner.
Till följd av sina stora aktieportföljer har dessa bolag absorberat en betydande
del av förekommande nyemissioner; i vissa fall har de även stått
som garanter för genomförandet av dylika emissioner. Utredningens förslag
motverkar enligt handelskammaren denna, för näringslivets kapitalförsörjning
betydande faktor. Handelskammaren anser investmentbolagens aktieförsäljningar
böra undantas från lagstiftningen, möjligen efter en karenstid
om två år, varigenom korttidsspekulationer förhindras.

I betraktande av att utredningen för att främja strukturomvandlingen
inom näringslivet sökt tillskapa undantagsregler för fåmansbolagen anser
handelskammaren i Gefle det vara ologiskt och omotiverat att så icke skett
beträffande investmentbolagen.

Liknande synpunkter framförs av övriga handelskammare.

Investmentbolagens betydelse ur strukturrationaliseringssynpunkt framhålls
även av styrelsen för Stockholms fondbörs och Svenska fondhandlareföreningen.
Inte heller kan dessa instanser acceptera utredningens tanke att
investmentbolagen egentligen borde behandlas som rörelsedrivande bolag.

Däremot ifrågasätter länsstyrelsen i Skaraborgs län om inte denna sistnämnda
fråga bör bli föremål för en skyndsam särskild utredning och om
inte i avvaktan på resultatet av denna undersökning dessa bolags försäljningsvinster
bör direkt undantas från de nya reglernas tillämpning.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Uppsala och Jämtlands län anser
att investmentbolagen bör undantas från vinstbeskattningen med hänsyn
till bolagens betydelse för strukturrationaliseringen inom bl. a. skogs- och
cellulosaindustrin.

Näringslivets skattedelegation understryker bl. a. risken för utländsk
konkurrens på den svenska kapitalmarknaden, om de svenska investmentbolagen
inte undantas från vinstbeskattningen. Delegationen anför härom.

Kungl. Maj. ts proposition nr {JO år 1960

De utländska investmentbolagen kan förvärva inte bara utländska utan
också svenska aktier. Införs inte i svensk skattelag något arrangemang med
ett syfte motsvarande de refererade amerikanska reglernas, kommer de utländska
investmentbolagen därför att kunna konkurrera om svenska placerares
kapital på förmånligare villkor än de svenska investmentbolagen.
Verkligt allvarligt ur svensk synvinkel skulle läget givetvis bli, om frånvaron
av ett arrangemang av antytt slag skulle medföra, att svenskt sparkapital
länkas över i utländska handels- och industriföretag till förfång för de
svenska. Riskerna för en dylik utveckling låter sig måhända inte på förhand
bedömas. Oavsett huru därmed må förhålla sig är emellertid säkert,
att alla parter torde vara bäst betjänta med en rörlig och effektiv svensk
egetkapitalmarknad utan handikap på grund av en genom bristfälligheter
i svensk skattelag uppkommande men i princip ej avsedd dubbel realisationsvinstbeskattning
av investmentbolagens kapitalvinster och därav föranledd
sänkning av effektiviteten i kapitalförsörjningen.

Delegationen kommer in på frågan om ett val mellan fullständig skattefrihet
för investmentbolagens realisationsvinster — något som enligt delegationen
inte skulle innebära en definitiv skattebefrielse utan endast en eliminering
av eljest inträdande dubbelbeskattning och som har enkelhetens
alla fördelar — och en regel av samma typ som den amerikanska som eliminerar
dubbelbeskattningen men trots allt inte befriar kapitalöverflyttningarna
inom investmentbolagens avstängda sfär från skattebelastning och
därför hindrar investmentbolagen att fullt utnyttja sina resurser i kapitalförsörjningens
tjänst. Delegationen tillägger avslutningsvis.

Vilket alternativ som bör föredras torde böra avgöras med ögonmärke på
investmentbolagens förmedlarroll på kapitalmarknaden. Ur den synvinkeln
torde en fullständig skattebefrielse vara lämpligast. Ett investmentbolag
har till skillnad från en fysik person ingen annan anledning att göra kapitalomflyttningar
än den, att kapitalet får en bättre verkningsgrad i den
nya placeringen. Erfarenhetsmässigt begränsar investmentbolagen till och
med sina affärer till i all huvudsak sådana, som utgör led i program på lång
sikt att främja expansionen hos portfölj företagen.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att åtskilliga av de nödvändiga
företagskoncentrationer, som skett under senare år, ägt rum inom investmentbolagens
ram. Genom sådana koncentrationer har tillverkningen inom
likartade företag kunnat specialiseras med ökad lönsamhet som följd. Inte
sällan torde en sådan koncentration vara en förutsättning för att företagen
skall fortleva. Även lokaliseringssynpunkter kan läggas på dessa företagskoncentrationer.
Med hänsyn härtill finner delegationen det nödvändigt att
beskattningsreglerna för investmentbolagen får sådan utformning att bolagens
roll i strukturrationaliseringen inte försvåras. Något materiellt krav
på beskattning av investmentbolagens aktietransaktioner synes enligt delegationen
inte heller föreligga med hänsyn till alt alla vinster som uppkommer
i investmentbolagen ökar värdet på investmentbolagets egna aktier.
Vinsterna blir således på indirekt väg beskattade hos aktieägarna i investmentbolagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr (JO år 1966

I nära anslutning till frågan om behandlingen av investmentbolagens aktievinster
har några remissinstanser också berört den av utredningen avvisade
skattefriheten för försäljningsvinst i samband med reinvestering.

Näringslivets skattcdelegation konstaterar att utredningen utan någon
analys av problemställningarna avfärdat den nära till hands liggande tanken
att skatt för realisationsvinst inte skulle uttas i samband med att en
aktiepost säljs och köpesumman reinvesteras i andra aktier eller annan avkastningsgivande
egendom. Delegationen påpekar bl. a. att, om en aktiepost
i ett bolag säljs och samtidigt inköp sker av en likvärdig post i ett
annat bolag — kanske inom samma bransch — knappast kan göras gällande
att kapital härigenom frigörs för beskattning. Vid byte av aktiepost
mot aktiepost blir inte ens momentant några kontanta medel frigjorda för
skattebetalning. Delegationen anför bl. a.

Med vår åsikt att värdestegringen inte under alla förhållanden skall beskattas
utan att härför skall krävas presumtion för ett spekulationssyfte
kommer frågan i ett annat läge. Det är nämligen rimligt att kapital, som
inte lösgjorts för konsumtion vid en aktieförsäljning, behandlas på annat
sätt än spekulationsvinst som blir föremål för omedelbar konsumtion.
Syftet med beskattningen är ju inte i första hand att åstadkomma en indragning
av sparandet till staten. Från den synpunkten är det orimligt att beskatta
vinst som inte realiserats och blivit föremål för konsumtion utan i
sin helhet investerats i annat liknande sparobjekt.

Även Svensk industriförening berör reinvesteringsfrågan och framhåller,
med hänvisning till att den nya skatten enligt föreningens mening måste
komma att försvåra näringslivets kapitalanskaffning, att om reinvesteringarna
befrias från skatt denna negativa effekt av det föreslagna skattesystemet
skulle kunna mildras.

Samma uppfattning framförs av Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
som uttalar att utredningen borde närmare ha analyserat förutsättningarna
för undantag från beskattning i de s. k. reinvesteringsfallen.

Lantbrukets skattedelegation anser det emellertid svårt att i varje läge bedöma
om en reinvestering skall anses föreligga. Enligt delegationen synes
det därför vara en onödig komplikation att på denna punkt ha några generella
regler.

Sveriges aktiesparares riksförbund anför i denna fråga följande.

För att åstadkomma den önskade rörligheten på aktiemarknaden önskar
iörbundet att ett uppskjutande av skatten vid reinvestering övervägs. Först
då kapitalvinsten slutligt realiseras bör den beskattas. Möjligheten till skattelättnad
vid reinvestering är särskilt angelägen och tekniskt lättast genomförbar
i samband med nyemissioner. Om utredningens förslag följs, äventyras
företagens kapitalanskaffning via aktiemarknaden och en önskvärd
strukturomdaning inom näringslivet försvåras. Förbundet vill därför föreslå,
att därest utredningens förslag i huvudsak antas, från realisationsvinster
får avdras 10 % av belopp, som ny tecknats på grundval av teckningsrätter
knutna till tidigare aktieinnehav.

Kungl. Maj:ts proposition nr !)0 år 1966

Beskattningstransaktionerna, latent skatteskuld

Utredningens förslag att slopa nuvarande skillnad mellan onerösa och icke
onerösa fång och låta beskattningen träffa arvtagaren och gåvotagaren har
mött kritik från flera remissinstansers sida.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att utredningen inte kunnat
finna en regel hur ingångsvärdet på ärvda aktier skall fastställas, utan har
måst föreskriva en bevisregel, som verkar hårdare än vad som eljest ansetts
tillbörligt i svensk skattelagstiftning. Denna regel leder bl. a. till att,
om den skattskyldige i en faktisk förlustsituation saknar tillgång till arvlåtarens
förvärvskostnad och därför inte kan visa att förlust uppkommit,
han skall beskattas för 10 % av försäljningssumman som inkomst. Att en
sådan regel inte kan införas i svensk skatterätt finner delegationen självfallet.
Utredningen har, framhåller delegationen, inte heller funnit någon
lösning på problemet hur man skall kunna undvika att den värdestegring,
som skett under överlåtarens innehavstid, blir föremål för såväl arvs- resp.
gåvobeskattning som inkomstbeskattning. Därefter anför delegationen.

Med hänsyn till de störa svårigheter som föreligger att lösa problemen i
nu angivna situationer på ett teoretiskt riktigt och samtidigt praktikabelt
sätt, anser vi inte tillräckliga skäl föreligga att över huvud taget beskatta
värdestegring, som inte realiseras under aktieägarens livstid. Ett av skälen
till utredningens ståndpunktstagande är att man befarat en inlåsningseffekt,
om någon vinstbeskattning inte skulle utlösas genom gåva eller arv. Häremot
kan invändas att utredningens förslag snarast torde leda till en inlåsning
med verkan över generationsgränserna, önskemålet att främja rörligheten
synes kunna tillgodoses genom enklare metoder än att beskatta värdestegring
hos tidigare innehavare.

Genomförs utredningens förslag på denna punkt måste man skapa en
regel för att undvika dubbelbeskattning vid arv och gåva. En sådan regel
måste ges schablonmässig utformning. I yttrandet anförs.

Man kan i så fall förfara på det sättet att i samband med bouppteckningsförrättningen
framräknas — med tillhjälp av föreliggande uppgifter och med
bistånd från taxeringsmyndigheterna — värdestegringen för varje i boet ingående
aktiepost. På denna värdestegring uträknas sedan den skattepliktiga
inkomsten efter 30-procentregeln resp. 10-procentschablonen beroende på
vilkendera metoden som ger lägst resultat. Den framräknade värdestegringen
antas komma att inkomstbeskattas efter en skattesats av åtminstone 50
% och denna inkomstskatteskuld avräknas sedan från dödsboets behållning
vid fastställande av arvskatten. Närmare torde man knappast kunna komma
en teoretiskt riktig linje, men metoden är förenad med betydande praktiska
komplikationer.

En enklare metod är, framhåller delegationen, att medge ett schablonmässigt
bestämt avdrag från värdet på alla aktier med 5 å 10 %, oavsett om
aktierna undergått någon värdestegring eller ej före arvlåtarens död. Skulle
inte någon av nu angivna metoder anses böra tillämpas, bör frågan enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

delegationens mening uppskjutas och en förnyad prövning ske hur benefikt
erhållen egendom skall behandlas.

Man bör också, framhålls vidare i yttrandet, beakta att aktier i samband
med arvskifte kan förvärvas av dödsbodelägare till högre värde än bouppteckningsvärdet.
Detta borde självfallet influera på realisationsvinstberäkningen.
Däremot föreligger ingen anledning att i sådana sammanhang införa
beskattning av redan inträffad värdestegring, vilken alltjämt får anses
orealiserad. Även denna fråga bör enligt delegationen utredas ytterligare.

Liknande synpunkter anförs i flertalet yttranden från näringslivets organisationer,
bl. a. Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Svensk industriförening, Familjeföretagens förening, Svenska företagares
riksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges hantverks-
och industriorganisation. Sistnämnda organisation tillägger.

Enligt organisationens mening måste utredningens svårigheter att prestera
tekniskt godtagbara lösningar av nämnda problem föranleda slutsatsen
att en annan grundkonstruktion borde ha valts. Om statsmakterna således
av ett eller annat skäl önskar genomföra en särskild beskattning av aktievinster,
synes denna i stället böra konstrueras med utgångspunkt från nu
gällande realisationsvinstgrundande fång. De särskilda problem, som uppstår
i samband med överlåtelser genom arv, gåva, testamente etc., kan därvid
lösas genom förändringar inom ramen för ifrågavarande skatteförfattningar,
företrädesvis förordningen om arvskatt och gåvoskatt. Härigenom
torde det också vara möjligt att väsentligt förenkla de av utredningen föreslagna
reglerna om beräkning av aktiernas ingångsvärden.

Sveriges advokatsamfund gör följande uttalande i denna fråga.

Förslagets genomförande skulle medföra mycket stora praktiska svårigheter
och mycket omfattande arbete vid bodelningar och arvskiften. Det blev
nödvändigt att åsätta varje aktie ett bodelnings- resp. skiftesvärde med beaktande
av den latenta skatteskulden i aktien. Den som äger börsnoterade
aktier har merendels köpt dessa i små poster och vid skilda tillfällen. Nyoch
fondemissioner skulle ytterligare komma att komplicera uträkningen av
aktiernas ingångsvärden och därmed beräkningen av den latenta skatteskulden.
Problemen i samband med kollisionen mellan inkomstskatt och
arvskatt bör lösas och den föreslagna dubbelbeskattningen förhindras.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegation, flera
handelskammare och styrelsen för Stockholms fondbörs. Sistnämnda remissinstans
tillägger.

Det bör kanske inte fördöljas, att dödsbon, i vilka någon delägare är utrikes
bosatt, i delta hänseende framstår som särskilt lyckligt lottade: mot
vederlag i annan egendom eller i kontanter torde med gällande rätt en sådan
delägare i skiftet kunna lösa till sig dödsboets aktier, till den del de inte redan
faller på hans arvslott, och hinder torde därefter inte möta för de dödsbodelägare,
som så önskar, att av denne delägare mot vederlag förvärva
aktierna till gällande dagskurs, varigenom inte endast viss skatt kan tänkas
sparad utan framför allt de tekniska utredningssvårigheterna undgås. Svenska
delägare i utländska dödsbon möter likaså svårbemästrade problem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Svenska fondhandlareföreningen säger sig inte kunna acceptera den föreslagna
behandlingen av förvärv av aktier genom arv och gåva. Föreningen
anför.

Föreningen kan inte förneka att en låsningseffekt kan befaras om nytt
ingångsvärde räknas vid familj erättsligt fång och att sådan behandling
skulle underlätta transaktioner i skatteundandragande syfte. Emellertid
förefaller det oskäligt att då arvsbeskattningen eventuellt framtvingar
realisationer av aktier beskattningen ytterligare skall öka. De sakkunniga
anvisar själva en väg för att reducera nackdelen av arvsbeskattning på den
latenta realisationsvinstskatteskulden och det förefaller skäligt att åtminstone
viss del av värdet vid bouppteckningar måtte få avdras. Det av utredningen
diskuterade avdraget om 5 % finner föreningen dock vara för litet.

Lantbrukets skattedelegation anser att arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen
utgör i och för sig en tillräcklig beskattning av den värdestegring
som eventuellt inträtt under arvlåtarens resp. givarens tid och tilllägger.
.

Dessa skatter måste följaktligen på något sätt avräknas vid realisationsvinstbeskattningen.
Det torde emellertid vara praktiskt omöjligt att på ett
tillfredsställande sätt avräkna arvs- och gåvoskatten i samband med att tillgångarna
försäljs och realisationsvinsten framräknas och detta gäller i än
högre grad förmögenhetsskatten. En teknisk möjlighet skulle vara att man
vid arvs- och gåvobeskattningen utgick från arvlåtarens resp. givarens anskaffningskostnad.
Man erhöll därigenom en fastställelse på arvtagarens
resp. gåvotagarens ingångsvärde som inte var belastat med arvs- och gåvoskatt.

TCO framhåller att det förhållandet att dubbelbeskattningseffekter kan
visas uppstå på många andra beskattningsområden inte utgör något skäl
för att låta dubbelbeskattning inträda i ännu ett fall. Å andra sidan är det
inte rimligt att bibehålla den nuvarande totala skattefriheten, om beskattningen
av realisationsvinster i övrigt läggs om. TCO anser därför, att man
på det sätt som utredningen redovisat men ej framfört som eget förslag
vid arvs- och gåvobeskattningen bör medge en schablonmässig reducering
av det värde vartill aktierna skall upptas vid beskattning. Reduktionen bör
avpassas så att skattelindringen därav kan beräknas motsvara den skatteeffekt
som utlöses vid senare skattepliktig försäljning av de ärvda eller i
gåva erhållna aktierna.

SACO däremot förordar ett bibehållande av den nuvarande skattefriheten
vid försäljning av ärvda aktier oavsett arvlåtarens innehavstid. SACO
tillägger.

Men organisationens förslag om en till 15 år begränsad beskattningsperiod
medger en smidigare lösning. Arvingen kan då antingen låta dödsboet
sälja aktierna och betala realisationsvinstskatten, varigenom arvskatt på
skatteskulden undviks, eller överta aktierna och undvika dubbelbeskattning
genom att invänta skatteperiodens utgång.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. .Vr 90

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

SR anser att vid arv och gåva bör arvs- och gåvoskatten täcka den erforderliga
beskattningen.

Riksskattenämnden framhåller, att en till tiden obunden kapitalvinstbeskattning,
som även innefattar ett övertagande av arvlåtarens skatteskuld
för tidigare inte beskattade vinster, är behäftad med sådana materiella och
praktiska brister att nämnden inte kan tillstyrka en sådan utformning av
lagstiftningen. De materiella och praktiska bristerna blir särskilt iögonfallande
vid en detaljgranskning av de föreslagna övergångsbestämmelserna.
Nämnden förordar att beskattningsperioden för fysiska personer skall omfatta
innehavarens livstid. Beskattningsperioden bör brytas vid arv, därvid
inkomstskattekravet på den avlidnes icke realiserade kapitalvinster frånfalles
och arvtagaren äger räkna med nytt ingångsvärde, motsvarande det
arvsbeskattade värdet. Dödsboets innehav och eventuella avyttring av aktier
bör däremot enligt nämnden beskattas efter samma grunder, som skulle
gällt för den avlidne. Dödsboet kan ju även under sin existens ha köpt
och sålt aktier. Genom arv kan emellertid på arvtagaren övergå aktier, som
efter arvlåtarens död tillkommit dödsboet genom fond- eller nyemission
eller genom köp. Såsom arvtagarens ingångsvärde för dylika aktier bör
gälla dödsboets anskaffningsvärde för aktierna.

Med den av nämnden förordade utformningen av beskattningsperiodens
längd skulle för beräkning av ingångsvärdet en längre period än den skattskyldiges
livstid kunna ifrågakomma allenast i gåvofallen. Nämnden anser
emellertid inte att sistnämnda undantagsfall bör bereda några tillämpningssvårigheter
av annan art än dem soin är förenade med förslaget i övrigt.

Då beskattningsperioden även med den förordade utformningen regelmässigt
omfattar en betydande tidsperiod är enligt nämnden en schablonregel
såsom hjälpregel nödvändig.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs
och Bohus, Örebro, Västmanlands och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att förslaget bör ändras på sådant
sätt, att vid förvärv genom arv eller gåva endast efter avyttring verkligen
konstaterad vinst beskattas samt att man därvid vid beräkning av
vinsten utgår från värdet av aktierna vid dödsfallet eller gåvotillfället. Den
värdestegring, som skett dessförinnan synes tillräckligt beskattad genom
arvs- och gåvoskatten. Helst borde enligt länsstyrelsen frågan om samordningen
av aktievinstbeskattningen med arvs- och gåvobeskattningen tas
upp till förnyad allsidig prövning. Länsstyrelsen tillägger.

Det är som bekant inte ovanligt, att egendom, som ingår exempelvis i
ett dödsbo, måste avyttras för att man skall få medel till arvskatten. Om
härvid aktier avyttras — vilket ofta är fallet —- kan enligt förslaget skattskyldighet
inträda för realisationsvinst. Då det säkerligen mången gång
inte kan utredas, när och till vilket belopp aktierna förvärvats av den avlidne
eller hans fångesmän, kommer i dylika fall 10 % av vederlaget vid avyttringen
att beskattas, även om i verkligheten avyttringen resulterat i för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

lust. Enligt förslaget kan sålunda arvskatten leda till att skattebelagda
transaktioner framtvingas. Resultatet torde ej bli annorlunda, om dödsboet
betalar arvskatten med aktier. Detta synes nämligen kunna anses innebära
en avyttring och därmed grunda skattskyldighet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att för arvtagarnas del blir det värde,
till vilket aktien upptagits vid bouppteckning eller arvskifte den naturliga
utgångspunkten för en skattepliktig värdestegring. Det är till detta
värde han tillskiftats aktien, kanske i stället för annan egendom; det är det
som legat till grund för beräkning av arvslott och testamentslott etc. och på
olika sätt bestämt denna lotts storlek. Länsstyrelsen vill redan på denna
grund avstyrka utredningens förslag, att ingångsvärdet då ett arvfall kommit
emellan skall vara värdet vid det senast dessförinnan inträffade onerösa
fånget: i stället bör detta vara det nyssnämnda värdet. Länsstyrelsen
tillägger.

Härför talar även praktiska skäl — svårigheter i många fall att verkställa
den utredning som går tillbaka till det sista onerösa fånget, och den
orättvisa det kan innebära att då behöva tillgripa schablonregeln.

Det nu anförda resonemanget är i många stycken tillämpligt även på
gåva. Gåvogivarens möjlighet att bestämma tidpunkten för gåvan kan emellertid
medföra risker för kringgående av aktievinstbeskattningen. Dessa
risker och vissa andra konsekvenser gör att här, trots principiella betänkligheter,
utredningens förslag måhända bör accepteras. Det bör emellertid
övervägas om inte, trots de skäl utredningen anfört häremot, någon form
av avdrag bör medges för vad som av gåvoskatten kan anses ha belöpt på
den tidigare värdestegringen.

Kammarrätten däremot finner de skäl bärande, som utredningen anfört
till stöd för att vid införande av en i tiden obegränsad skatteplikt upphäva
skattefriheten för realisationsvinst uppkommen vid försäljning av arv- och
gåvofången egendom. Kammarrätten tillägger.

Det skulle kunna övervägas att som en åtminstone alternativ regel införa
en möjlighet till »avskattning» vid dödsfall. Frågan om arvtagarnas
ingångsvärde skulle därmed på ett enkelt sätt kunna lösas. Å andra sidan
skulle en sådan avskattning knappast kunna göras obligatorisk, då den
särskilt vad gäller aktier i fåmansbolag skulle kunna framtvinga försäljningar
vid för överlåtaren och för företaget olämplig tidpunkt.

Frågan om avdrag för latent skatteskuld vid arvs- och gåvobeskattningen
anser kammarrätten böra bli föremål för fortsatta överväganden.

Även allmänna ombudet hos mcllankommunala prövnings nämnden anser
det rimligt att man skapar en möjlighet för dödsbo att »skatta av sig».
Någon vinstrealisation har visserligen inte skett i dessa fall, men äganderättsövergången
synes ändock motivera en beskattning — åtminstone en
frivillig sådan — med utgångspunkt från värdet på dödsdagen resp. dagen
för gåvan. Detta värde skulle också utgöra arvs- resp. gåvotagarens ingångsvärde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län anser det erforderligt med en »avskattning»
av dödsbos aktieinnehav. Reglerna om en sådan avskattning
tangerar emellertid arvsbeskattningens område och frågan bör därför göras
till föremål för särskilda överväganden. I avvaktan härpå bör enligt
länsstyrelsens mening nu gällande regler om skattefrihet för aktier erhållna
genom arv bibehållas. Länsstyrelsen tillägger.

Motsvarande skäl kan i viss mån även åberopas i fråga om sådana aktier,
som erhållits genom gåva och bodelning. Här föreligger dock den avgörande
skillnaden att båda parterna får anses medvetna om de skattemässiga
konsekvenser, som kan uppstå vid överlåtelse av aktier, och svårigheterna
att utröna aktiernas anskaffningsvärden är inte heller så påtagliga
som vid dödsfall.

Frågan om sambandet mellan förmögenhetsbeskattningen och den föreslagna
aktievinstbeskattningen berörs bl. a. av näringslivets skattedelegation,
som anför bl. a.

Det bör erinras om att det teoretiska underlaget för vår förmögenhetsbeskattning
är bräckligt. En motivering som understundom brukar framföras
är att förmögenhetsskatt bör uttas som kompensation för att kapitalvinster
inte är underkastade inkomstbeskattning. Under sådana förhållanden kan
ifrågasättas om någon förmögenhetsskatt på aktier över huvud taget bör
uttas, om dessa blir underkastade en i tiden obunden realisationsvinstbeskattning.
Ett genomförande av utredningens förslag innebär att all förmögenhet
bestående av aktier belastas med en latent skatteskuld, i den mån
aktieinnehavet varit underkastat värdestegring eller då anskaffningsvärdet
inte kan tillförlitligen utredas. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att
hänsyn tas till detta förhållande vid tillgångarnas värdering, om förmögenhetsskatten,
trots det bristande teoretiska underlaget, anses böra bibehållas.

Även här tillstöter emellertid praktiska svårigheter. Det är t. ex. knappast
möjligt att årligen fastställa värdestegringen på ett aktieinnehav och beräkna
avdraget för den latenta skatteskulden på denna ökning utan beräkningen
måste ske på värdet av hela aktieinnehavet. Tas samtidigt hänsyn
till att aktier redan nu tillhör de kapitalplaceringsobjekt, som vid sidan
av kontanta medel drabbas hårdast av förmögenhetsskatten, borde det inte
väcka betänkligheter att schablonmässigt beräkna avdraget för den latenta
skatteskulden till 15 å 20 % av det enligt nu gällande regler framräknade
förmögenhetsvärdet.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. styrelsen för Stockholms fondbörs,
lantbrukets skattedelegation, Svenska företagares riksförbund och Sveriges
jordägareförbund.

Realisationsförluster

Frågan om ett större hänsynstagande till realisationsförluster än enligt nu
gällande ordning diskuteras av näringslivets skattedelegation, som härom
anför bl. a.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Enligt vår uppfattning borde utredningen i och med att den föreslagit en
»evig» beskattning av aktievinster också ha tagit upp frågan om behandla g
av realisationsförluster på aktier ur en vidare synvinkel an den som ti -lämpats vid utformningen av direktiven. Som förut

skattelagstiftningen från att hänsyn i princip ej skall tas till kapitalvinster
och kapitalförluster. Den restriktiva inställning som praxis intagit gentem
avdragPför kapitalförluster får sin förklaring i detta förhållande. Om emellertid
den nyssnämnda principen genombryts och kapitalvinster av visst
slag görs skattepliktiga under obegränsad tid, maste i konsekvens härmed

förluster i motsvarande mån bli avdragsgilla.

Om avdrag inte medges för realisationsförlust oberoende av om realisationsvinst
förekommit uppstår lätt orättvisa beskattningsresultat. Om t. ex.
en aktieägare sålt nio tiondelar av sitt aktieinnehav med vinst och ^ därefter
säljer återstoden med förlust skulle han enligt utredningens förslag inte
kunna utnyttja denna förlust till utjämning av de tidigare realisationsvinsterna.
I synnerhet om dessa kommer att ligga i toppen pa aederborande
komst och således bli beskattade efter en starkt progressiv skala måste detta
betecknas som klart otillfredsställande.

Delegationen tillägger att, då utredningen inte väjt för de praktiska olagenheter
som en »evig» aktievinstbeskattning skulle förorsaka inte endast
de skattskyldiga utan även taxeringsmyndigheterna, en materiellt befogad
avdragsrätt för realisationsförluster självfallet inte kan avvisas under åberopande
av motsvarande praktiska olägenheter. Framhållas bör enligt delegationen
också, att den rörlighet på aktiemarknaden, vilken utredningen
eljest ansett vara av värde, skulle främjas om en vidgad ratt infors till avdrag
för realisationsförlust. Skall utredningens förslag genomforas yrkar
delegationen bestämt att avdrag medges för realisationsförlust i motsvarande
omfattning. T

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegatwn, Kooperativa
förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
styrelsen för Stockholms fondbörs, Svenska företagares
riksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och flertalet handelskammare.
„ ..

TCO föreslår att realisationsförlust på aktier skall få dras av tran realisationsvinst
inom fem år från året för förlustens inträffande.

Sveriges köpmannaförbund konstaterar, att utredningen med avseende
på beräkningen av realisationsförlust och avdrag för dylik föreslår oförändrade
regler. Schablonmetod för förlustberäkning skall inte få användas. Om
skattskyldig haft skattepliktig realisationsvinst synes det dock enligt förbundet
rimligt, att han medges ett visst schablonavdrag för förlust, om han
kan göra sannolikt, ehuru han inte kan förebringa full bevisning, att realisationsförlust
uppkommit i annat sammanhang. I dylikt fall borde han
skäligen erhålla ett till 5 % på försäljningssumman av förlust aktierna beräknat
avdrag, som dock ej borde få överstiga 50 % av den redovisade realisationsvinsten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

_ Även från myndigheternas sida förordas en utökad rätt till förlustavdrag.
hammarratten anser att efter införandet av de nya reglerna blir realisationsvinst
att likställa med inkomst av annat slag. Det synes då naturligt att bestämmelser
om rätt till avdrag för förlust vid aktieförsäljning införs motsvarande
de, som gäller för andra förvärvskällor. Kammarrätten anför.

Utredningen har funnit, att skäl kan tala för att åtminstone i viss utsträcknmg
medge en vidgad rätt till förlustutjämning beträffande realisationsförluster.
Utredningen har emellertid ansett, att denna fråga bör samtidigt
losas for reabsationsvinstbeskattningen i dess helhet och därför inte ansett
sig hora framlägga förslag i ämnet. Kammarrätten kan inte dela utredningens
uppfattning. Rätt till avdrag för förluster måste ses som en integrerande
del av ifrågavarande lagstiftning. Om man inför de nya skärpta vinstbes
rattningsreglerna bör man alltså enligt kammarrättens mening samtidigt
medge ratt till avdrag för förluster. h

Överståthållarämbetet framhåller att — därest förslaget om en i tiden
obunden vinstbeskattning för aktieområdet införs — en rätt till viss förlustutjåmning
för samma område bör regleras. De skäl, som tidigare talat emot
en sådan rätt, bar genom utredningens beskattningsförslag mist sin aktualitet
och hinder synes inte föreligga att behandla såväl vinstbeskattningen
som forlustutjämningen för aktieområdet separat från realisationsvinstbeskattningen
i sin helhet. Ämbetet föreslår därför att realisationsförlust inom
det berörda aktieområdet bör få kvittas i första band mot varje slag av
realisationsvinst under samma år och i andra hand mot realisationsvinster

på aktieområdet inom den tid som föreskrivs i förordningen om förlustutjämning.

Liknande synpunkter anförs bl. a. av länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar
och Jämtlands län.

Utskiftningsskatten, fondstämpeln

Näringslivets skattedelcgation anser, att frågan om utskiftningsskatten
bor beaktas i förevarande sammanhang och anför härom följande.

Om aktier inlöses av det utgivande bolaget, innebär detta enligt gällande
praxis en försäljning och den skulle bli underkastad den föreslagna realisat
io n s vi n s tbesk a 11 n m gen. Samtidigt kommer emellertid utskiftningsskatt att

h!innrf°tr rad som ,tl,11.f°r* aktieägaren utöver det ursprungligen tillskjutna
beloppet. Genom utskiftningsskatten realiseras den åsyftade dubbelbeskattningen
av aktiebolags inkomster. Någon ytterligare skatt skall uppenbarligen
inte uttas, da detta skulle leda till en flerdubbel beskattning.

\ i yrkar att i ett eventuellt lagförslag rättelser vidtas med hänsyn till vad
nu anförts. Den lämpligaste lösningen synes vara att undanta fång i samband
med utskiftning från realisationsvinstbeskattning. En i tiden obunden
aktievinstbeskattning vacker emellertid frågan om utskiftningsskatten över
huvud taget kan anses nödvändig i fortsättningen.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller, att utredningen inte ställt
den i sammanhanget naturliga frågan, huruvida kapitalvinstskatten på ak -

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

tier onödiggör den garanti för dubbelbeskattningens effektivitet, som utskiftningsskatten
erbjuder. I den mån man anser en dubbelbeskattning
önskvärd, och i den mån man kan se aktiekursstegringen förklarad med
Hopsparing av vinstmedel inom bolag — en jämte den inflatiomstiska nominalvärdestegringen
särskilt betydelsefull förklaringsgrund till aktiekursstegringen
— finns det, om aktievinsterna beskattas, icke längre någon systematisk
anledning att därutöver upprätthålla en utskiftningsskatt.

Styrelsen anför.

Det hade varit betydelsefullt att undersöka detta slags samband också av
det skälet, att därmed en bättre gränsdragning hade kunnat nas mella
skattepliktiga och skattefria transaktioner. Det finns, för den som anse
dubbelbeskattningen motiverad, i och för sig ett motiv att införa a levins -skatten som ett slags tidigarelagd utskiftningsskatt. Men detta motiv saknas
för de företags del, beträffande vilka någon dubbelbeskattning inte ar'' avsedd.
Ett exempel bland dessa är de i tidigare sammanhang namnda dotterbola
c,en till andra aktiebolag, liksom över huvud taget alla de aktietransaktioner,
som «örs av bolag, vilka är skattefria för aktieutdelning, faller under samma
bedömande. Ett annat exempel är handels- och kommanditbolagen, for vilka
någon dubbelbeskattning icke ansetts motiverad i gällande lagstiftning,
tredje av utredningen i ett alltför snävt begränsat fall till befrielse föreslaget
exempel utgör familj ebolagen, åtminstone till den del de med gällande
praxis effektivt befriats från dubbelbeskattning genom den reella friheten i
lönesättning till företagaren-ägaren.

Svenska företagares riksförbund anser att det — om en genomgaen e
aktievinstbeskattning skulle genomföras— framstår som tvivelaktigt huruvida
utskiftningsskatten längre har en hållbar motivering. I varje fall anser
förbundet det berättigat att kräva, att en »avyttring» som tar formen av en

sådan transaktion, för vilken utskiftningsskatteförordningens bestämmelser

blir tillämpliga, inte samtidigt bör föranleda aktievinstbeskattning.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller, att — om en aktievmstskatt
av den tvp utredningen föreslagit genomförs — det finns anledning
överväga att samtidigt avskaffa fondstämpeln. Den föreslagna beskattningen
och särskilt den lO^procentiga schablonregeln verkar som en transaktionsbeskattning
av samma karaktär som fondstämpeln.

Bankinspektionen anser det föga rationellt att vid sidan av varandra ha
två omsättningsskatter för ett så begränsat område som aktiehandeln, vilket
skulle bli fallet, om utredningens förslag genomförs. Inspektionen anser
det därför vara ett lämpligt tillfälle att avskaffa fondstämpeln i samband
med införande av den nya aktievinstskatten. Den minskning i statsinkomsterna
som fondstämpelns avskaffande skulle innebära kan kompenseras
genom en höjning av procentsatsen i aktievinstskatten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966
Ackumulerad inkomst

Beträffande den av utredningen avvisade tanken alt aktievinster skall kunna
behandlas såsom ackumulerad inkomst anför näringslivets skattedelegation
bl. a. följande.

i ,.Gen°1?1 den utvidgning av inkomstbegreppet, som utredningen föreslår
bhr aktievmster likställda med andra inkomster för vilka särskdd skaUe’

SSmst^lfa BehOTet,a\en särskild skatteberäknin^S; Ickumm
Jerad inkomst i fråga om reahsationsvinst blir, om utredningens förslå-*
genomfors, också ett helt annat än tidigare. Beskattning k an''^inträda vid

dessal; SumuleSd^ ^ fl?T fdrvärvet och den omfattar då den under
dessa ar ackumulerade värdestegringen, medan nu maximalt fem års vär

destegring på en gång blir föremål för beskattning. Den procentsats som

avses skola tillampas är också hårdare än den lägsta av dem som „u konT

^rf,1ntlllamPmng och. den Progressiva inkomstskatten verkar med full

beräknhS^aSmån^ k81 På ?te får bli föremål för särskild skatte -

akk ma.n rakna med en kraftig inlåsningseffekt. Det kommer
nämligen att visa sig ekonomiskt ofördelaktigt för personer med även normal
arbetsinkomst att sälja en större post aktier under ett o“h samma år
eftersom detta skulle medföra att vinsten genomsnittligt sett blev föremål
or en mycket hog beskattning. En sådan person tvingas att behålla aktiera
för att sprida försäljningen över flera år. Genom att tillämpa den sär

rÄSff På ''‘vi16! SkUHe dCnna negativa effekt kunna und1
i- ? detta område kan man under åberopande av praktiska

somlälto f^adrarSSenr““,i0nen ‘mder''ä,a llUä”ra ““ ‘>""*”8

I detta sammanhang påpekar delegationen, att utredningen inte föreslagit
nagra särskilda regler för att möjliggöra avskattning av redan inträffad
värdestegring. En rätt till frivillig avskattning skulle emellertid i många
situationer vara av värde och i vissa fall kunna ersätta den särskilda skatteberäkningen
tor ackumulerad inkomst. Den skulle också ha den fördelen
att enbart av skatteskal föranledda försäljningar och inköp undviks. Denna
fråga som oyer huvud taget inte fått något utrymme i betänkandet, bör
enligt delegationen närmare övervägas, varvid inte minst det praktiska tillvägagångssättet
bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegation, Sveriges
grossistforbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation, Svenska bgggnadsentreprenörföreningen, Svenska företagares
riksförbund, styrelsen för Stockholms fondbörs, Sveriges advokatsamfund
och flera handelskammare.

Kammarrätten anser att kravet på likformighet i beskattningen medför
alt aktievmster i förekommande fall skall kunna behandlas som ackumulerad
inkomst. Om de nya reglerna, som kammarrätten föreslår, skall gälla
oinskränkt for fåmansbolag, accentueras detta krav.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län.
Lansstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar i princip utredningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

uppfattning att reglerna om beräkning av skatt för ackumulerad inkomst
inte bör tillämpas för vinster på aktieförsäljning. Emellertid anser länsstyrelsen
att dylik skatteberäkning bör ifrågakomma för vinster, som uppkommer
vid försäljning av aktier i fåmansbolag. Dessa vinster måste nämligen
regelmässigt anses ha intjänats under ett flertal år under den tid företaget
byggts upp.

Länsstyrelsen i Jämtlands län kan inte inse att några materiella skäl talar
för att i detta avseende behandla realisationsvinster på annat sätt än
övriga »inkomster av mera extraordinär art». Ett skäl talar emellertid i och
för sig emot att göra reglerna om ackumulerad inkomst tillämpliga på realisationsvinster,
nämligen det förhållandet att tillämpningen av reglerna
enligt sakens natur är komplicerad och tidsödande. Detta förhållande utgör
emellertid enligt länsstyrelsens mening ytterligare ett skäl för att vinstbeskattningen
bör konstrueras som en från inkomstbeskattningen fristående
skatt på omsättning av värdepapper.

Deklarations- och kontrollfrågor m. m.

I många yttranden framhålls att tillämpningen av de föreslagna reglerna
kommer att medföra stora svårigheter för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter.

Riksskattenämnden understryker att det förhållandet, att tillämpningssvårigheterna
med nu gällande realisationsvinstbeskattningssystem varit begränsade,
i hög grad sammanhänger med att flertalet realisationer på grund
av den relativt korta beskattning.sperioden Aarit skattefria. Nämnden anför.

En till tiden obunden kapitalvinstbeskattning av aktier och därmed jämställda
värdepapper låter sig emellertid svårligen förena med lättillämpade
och ur kontrollsynpunkt effektiva regler om man — vilket förutsätts —
skall inpassa beskattningsreglerna i systemet för den direkta beskattningen.
En sådan lösning synes i stället med nödvändighet ge till resultat regler,
vilka i fråga om praktiska tillämpningssvårigheter inte har motsvarighet
i andra förvärvskällor. Med utgångspunkt från de intressen nämnden
har att bevaka ifrågasätter nämnden därför, om vad som står att vinna
med ett sådant system för kapitalvinstbeskattning på aktier, som det av
aktievinstutredningen föreslagna, står i rimlig proportion till de praktiska
och tekniska svårigheter, som måste bli en följd av reglernas genomförande.

Utredningens förslag om ett inte obligatoriskt men detaljerat och väsentligt
utökat uppgiftslämnande under skärpt straffansvar är enligt nämnden
knappast realistiskt. Uppgiftslämnandet kan i det enskilda fallet vara förenat
med betydande svårigheter samtidigt som uppgifterna kanske aldrig
får någon taxeringsmässig aktualitet. Nämnden ifrågasätter om det föreslagna
årliga uppgiftslämnandet överhuvud kommer att fylla någon egentlig
funktion ur kontrollsynpunkt. Nämnden tillägger.

Riksskattenämnden vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten
på att ett stort antal aktieförsäljningar sker vid sidan av börsen och

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

fondhandlarna. I dylika fall skall avräkningsnota upprättas av säljaren —
eller därest han inte låter upprätta densamma — av köparen. Avräkningsnotan
skall upptaga namnet på säljaren och köparen samt förses med
stämplar. Här är alltså fråga om ett bevismedel, som kan vara upprättat av
den skattskyldige själv. Att taxeringskontrollen vid dylikt förhållande kan
bli föga effektiv ligger i öppen dag. Det torde också ur kontrollsynpunkt vara
svårt att eliminera möjligheten för mindre nogräknade skattskyldiga att
vid olika tillfällen åberopa samma avräkningsnota. Möjligheterna för den
skattskyldige att i vissa fall tillämpa schablonmetoden, om denna metod är
fördelaktigast, innebär ju också att avräkningsnotan för dylika försäljningar
inte använts som bevismedel. Den kan därför i annat sammanhang
åberopas såsom bevis för förvärvskostnad om så skulle vara fördelaktigt.

På grund av det anförda anser sig nämnden inte kunna tillstyrka att den
av utredningen föreslagna årliga uppgiftsskyldigheten införs. Den som vid
försäljning av aktier inte kan styrka sina påståenden och yrkanden beträffande
tillämpligt ingångsvärde bör enligt nämndens mening vara hänvisad
till att tillämpa schablonmetod. Ett dylikt krav på bevisföring ter sig givetvis
mer acceptabelt därest beskattningsperioden — på sätt nämnden
förordat — begränsas till den skattskyldiges livstid.

Liknande synpunkter anförs av kammarrätten och länsstyrelserna i
Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Jämtlands
län. Länsstyrelsen i Stockholms län tillägger.

Man synes dock kunna utvidga uppgiftslämnandet på det sätt, att uppgift
om dels årtal dels sätt för förvärv — köp, arv, gåva etc. — lämnas. Å
andra sidan synes ett sådant begränsat uppgiftslämnande kunna göras obligatoriskt.
Uppgifterna ger viss möjlighet att fastställa identitet och att bedöma
anskaffningsvärde, om detta skulle erfordras vid kommande års
taxeringar. Granskningen av dessa begränsade uppgifter synes ej utgöra en
alltför stor belastning på taxeringsnämnderna.

Kontrollsvårigheterna betonas av samtliga de länsstyrelser som avgett
yttrande.

Överståthållarämbetet ifrågasätter om inte tanken på taxeringsmyndigheternas
tilltänkta praktiska kontrollåtgärder vid den årliga taxeringen är
orealistisk. Man torde nämligen på goda grunder kunna utgå från att någon
detalj granskning av de lämnade här åsyftade uppgifterna inte kommer
att ske i vidare mån än de har betydelse för det ifrågavarande årets taxering.
Inte heller ur den skattskyldiges synpunkt torde det årliga och kanske
vidlyftiga uppgiftslämnandet med hänsyn härtill bli av större värde. Ämbetet
ifrågasätter därför om det tilltänkta uppgiftslämnandet i praktiken
fyller den funktion, som därmed avsetts, och om det inte på grund härav
bör slopas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att med hänsyn till bl. a. bevissvårigheter
från de skattskyldigas sida och kontrollsystemets nuvarande
uppbyggnad, kommer det föreslagna beskattningssystemet att medföra, att

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1906

schablonregeln tillämpas i övervägande antalet fall. Då supplenienlärregeln
i den praktiska tillämpningen kan framstå såsom reell huvudregel, synes
det länsstyrelsen angeläget att de fulla konsekvenserna av tillskapandet av
denna praktiska och lättillämpade regel beaktas inom ramen för ett beskattningssystem
på bruttovinstbeskattningens grund. Det framstår som en allvarlig
brist i det av utredningen avgivna förslaget att denna möjlighet avvisats
i allmänna ordalag, utan att en redovisning givits för ett konkret
förslag med en schablonregel som grund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar att man inför en rnedeltalsberäkning
för aktier innehavda mer än två år. Länsstyrelsen anför.

Hinder torde nämligen icke föreligga för redovisning av tvåårsaktier för
sig och övriga aktier för sig i förmögenhetsredovisningen. Sedan aktier innehafts
mer än två år övergår aktierna till kategorien långtidsinvestering och
kommer eventuellt att påverka beräkningen av anskaffningsvärdet för tidigare
köpta aktier av samma slag genom att i ingångsvärdet för dessa aktier
inräknas jämväl de närmast före tvåårsperiodens ingång köpta aktierna.
Ehuru den skisserade redovisningsmetoden har vissa komplikationer, synes
dessa vara ganska små i jämförelse med de olägenheter i redovisnings- och
deklarationshänseende som skulle uppkomma för ägare av större mängd
aktier, om utredningens förslag genomförs i oförändrat skick. Det må också
framhållas, att den av länsstyrelsen förordade redovisningsmetoden funktionerar
i Danmark vid beskattning av aktievinster enligt vad framgår av den
redogörelse som lämnats i betänkandet (s. 86).

Mot den föreslagna redovisningsmetoden kan emellertid framhåller länsstyrelsen
anföras, att den inte synes möjliggöra uträkning av anskaffningsvärde
på teckningsrätter och delbevis, som erhållits i samband med nyresp.
fondemission. Enligt länsstyrelsens mening är det på denna punkt
nödvändigt med en förenkling. Länsstyrelsen föreslår att försäljning av teckningsrätter
och delbevis alltid beskattas enligt schablonmetoden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att utredningen inte berört
frågan om vilket vitsord vid en eventuell taxeringsprocess, som skall ges den
skattskyldiges i deklaration lämnade uppgifter, i den mån dessa grundar sig
på sådana deklarationer, som inte längre bevaras. Det år, då aktie förvärvats
antingen genom köp eller i samband med fond- eller nyemission, kan anskaffningskostnaden
ha blivit felaktigt angiven antingen genom den skattskyldiges
eget eller beskattningsmyndighetens förvållande eller underlåtenhet
och detta fel kommer sedan att följa med i den skattskyldiges deklaration
år efter år. Förutsättningarna för att felet — som kan vara till både
den skattskyldiges fördel och hans nackdel — skall kunna tillrättas minskar
allteftersom åren går och försvinner väl i sinom tid helt.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att svårigheterna inte bör överdrivas.
Redan med nuvarande tidsbegränsning kan i många fall utredningssvårigheter
uppkomma. Fondaktier och aktier på egna teckningsrätter som
utnyttjas räknas redan nu som förvärvade samtidigt med ursprungsaktierna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Det totala ingångsvärdet för aktieposten ökas vid nyemission med teckningsbeloppet.
Vid försäljningstillfället har man — om uppgiftsplikten utvidgas
på sätt utredningen föreslagit — tillgång till uppgifter om både innehavstiden
och ingångsvärdet. Länsstyrelsen tillägger.

Från föregående års deklaration överförs år för år i den nya deklarationen
både inköpsåret och inköpskostnaden, ökade med teckningskostnaden vid
nyteckning. När aktierna säljs, ges bort eller ingår i dödsbo, kan vinsten
omedelbart framgå av föregående års deklaration. Då aktier erhålls genom
arv, överförs blott den avlidnes i sista deklarationen avgivna ingångsvärde
och innehavstid. På motsvarande sätt förfars vid gåva. Skattemyndigheterna
kan kontrollera att belopp och inköpsdatum varje år stämmer med föregående
års redovisning, vilket redan delvis sker. Otvivelaktigt kan svårigheter
likväl uppkomma, särskilt ifråga om stora aktieposter och ärvda aktier. I
sistnämnda fall skulle svårigheterna kunna undvikas, om man — såsom
nyss ifrågasatts — vid beräkningen utgår från värdet av aktierna vid dödsfallet.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller
att de sakkunniga synes ha avsevärt underskattat svårigheterna för såväl
skattskyldiga som taxeringsmyndigheter beträffande möjligheterna att införskaffa
uppgifter och kontrollera dessa. Om dels »avskattning» infördes vid
arv och gåva och dels ett schablonavdrag medgavs skulle dessa svårigheter
emellertid minska inte obetydligt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller att utredningens
förslag kommer att åsamka taxeringsmyndigheterna ett betydande merarbete.
Detta sammanhänger bl. a. med att aktieaffärer med åren kommit att
beröra ett allt vidare klientel, att transaktionerna i många fall gäller småposter
samt att fond- och nyemissioner med i många fall åtföljande kompletteringsköp
komplicerar bilden av aktieinnehavet. Därmed följer svårigheter
inte minst för taxeringsmyndigheterna på lokalplanet att under en begränsad
taxeringsperiod fullfölja sitt granskningsarbete. Ett antagande av aktievinstutredningens
förslag skulle därför accentuera behovet av medverkan
från lokal skattemyndighet. Besvärliga bevissvårigheter skulle undanröjas
om det värde aktierna upptagits till vid arvsbeskattningen fick betraktas
som anskaffningskostnad.

Sveriges häradsskrivareförening anser att — om den kommande lagstiftningen
skulle bli i enlighet med det nu föreliggande förslaget — lämnandet
av uppgifterna i förmögenhetsbilagan bör göras obligatoriskt. Man skulle
nämligen härigenom kunna undvika framtida tidskrävande och besvärliga
utredningar.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller att svårigheterna att
lämna erforderliga uppgifter för en korrekt vinstberäkning torde bli så stora
framför allt för fysiska personer att schablonregeln blir den förhärskande
metoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

Xäringslivets skattedelegation framhåller att utredningen av lättförståeliga
skäl inte velat göra det utvidgade uppgiftslämnandet obligatoriskt. I stället
har man hänvisat till möjligheten att utnyttja 10-procentschablonen, då anskaffningsvärdet
inte kan visas. Delegationen tillägger.

Eftersom aktieägarna inte gärna kan räkna med att 10-procentsschablonen
kommer att ge ett rättvisande beskattningsresultat, tvingas de i sitt eget
intresse att anteckna och bevara alla uppgifter för fastställande av rätt anskaffningsvärde.
Även för en privatperson med en blygsam aktieportfölj
blir detta ett betungande merarbete. Som bekant förvaltas aktier och liknande
värdepapper i stor utsträckning av bankernas notariatavdelningar eller
andra förvaltare, av förmyndare m. fl., vilka med nödvändighet måste ombesörja
denna uppgiftsplikt. Detta måste i sin tur medföra att förvaltningen
fördyras. Att besväret kommer att avskräcka en bredare allmänhet från aktieaffärer
ligger i öppen dag.

Uppgiftssamlandet skulle för bankerna innebära stora kostnadsökningar,
för vilka de måste gottgöra sig genom ökade avgifter för sina tjänster.

Genom att utredningen föreslagit straffansvar för den som lämnar felaktig
uppgift, även om denna saknar betydelse för den aktuella taxeringen,
kommer de skattskyldiga, framhåller delegationen, av rädsla att göra fel att
avhålla sig från att i förmögenhetsbilagan till självdeklarationen årligen
lämna de uppgifter, som behövs för framräknandet av ett riktigt anskaffningsvärde.
I flertalet fall skulle taxeringsmyndigheterna — även om de hade
personalresurser därtill — betas möjligheter att utöva fortlöpande kontroll.

Delegationen yrkar därför att någon ändring i skärpande riktning inte
vidtas i den aktuella ansvarsbestämmelsen. Rent principiellt måste invändningar
riktas mot att frivilligt lämnande av uppgifter, vilka inte kan påverka
den aktuella taxeringen och vilka kan rättas och ändras ända till dess
den skattepliktiga transaktionen vidtas, skall vara underkastat straffpåföljd.

Liknande synpunkter framhålls av flertalet remissinstanser på näringslivets
område.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att problemet att åstadkomma en
korrekt realisationsvinstberäkning efter lång innehavstid är svårlöst. Delegationen
har den bestämda uppfattningen att frågan inte kan lösas vid den
tidpunkt då försäljningen genomförs utan att alla uppgifter soin är behövliga
för den framtida realisationsvinstberäkningen måste redovisas i varje
års deklaration och årligen prövas av taxeringsmyndigheterna. Det innebär
med andra ord att en fastställelsetalan måste införas. Delegationen anför.

Utredningen föreslår också en utvidgning av ansvarsbestämmelserna då
oriktig uppgift rörande förmögenhet lämnas i deklarationen. Effekten av
denna skärpning måste i det system utredningen tänkt sig bli den att de
skattskyldiga inte vågar lämna de frivilliga uppgifter, som utredningen föreslagit.
Det finns enligt delegationens uppfattning inte anledning att genomföra
en skärpning på denna punkt, eftersom skattestrafflagcns bestämmelser
bör utgöra den grund, som i kvalificerade fall av oriktiga uppgifter skall

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 19GG

åberopas. Kan skattestrafflagen inte tillämpas, finns inte heller skäl att ha
ett starkare korrektiv än det nuvarande.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att de tekniska redovisningsproblemen
blir ytterst svårlösta. Den som, t. ex. via en aktiesparklubb,
köper aktier i smärre poster får snart en svåröverskådlig mängd olika ingångsvärden
även inom ramen för ett totalt ganska blygsamt bestånd. Den
som gör större placeringar har ofta anledning att sprida sina förvärv över
flera tidpunkter för att inte pressa upp kursen, och därmed uppstår även i
dessa fall problemet med en rad skiftande ingångsvärden och förvärvstidpunkter
inom samma aktiebestånd. Problemen ökar när ny- eller fondemissioner
tillkommer. Sanktionen mot sådana skattskyldiga, som inte mäktar
fullfölja den årliga redovisningen av sina aktiers alla ingångsvärden kan,
framhåller styrelsen, bli betänklig nog. Förlustavdragsmöjligheten bortfaller
och 10 % av bruttointäkten vid försäljning skall redovisas som inkomst.
Samma sanktion drabbar den, som beträffande arv- eller gåvofångna aktier
misslyckas med att rekonstruera fångesmannens motsvarande redovisning.

Svenska fondhandlareföreningen framhåller att det föreslagna systemet
lör redovisning i aktieägarens deklaration förefaller bli så komplicerat och
full med petitesser, att man där bör införa vissa schablonmässiga förenklingar.
Föreningen anför.

Sålunda förutsätts utan att detta står klart uttryckt i författningstexten,
alt inköp för avrundning till närmaste hel aktie av udda teckningsrätter
och delbevis vid emissioner i ett bolag skall kunna ske varvid den tillköpta
bråkdelen av aktien i framtiden skulle anses vara förvärvad samtidigt med
det ursPrungliga förvärvet. Det torde vara skäligt att dessutom tillåta försäljning
utan skattepåföljd av sådana överskjutande bråkdelar av aktier.
Det förefaller dessutom lämpligt, att den skattskyldige ges rätt att sammanlöra
anskaffningsvärdet av vid olika tidpunkter köpta aktieposter i samma
bolag till en och samma kurs och därefter räkna med ett genomsnittspris.

Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller att utredningsarbetet kommer
att kosta aktieägarna störa summor. De fiskala myndigheterna kommer
att behöva använda mycket stor personal för kontroll av de med åren
allt längre bilagorna till deklarationerna, om denna kontroll skall bli effektiv.
Föreningen tillägger.

I fråga om deklarationsskyldighet samt kontroll av avgivna självdeklarationer
har under senare år införts ett antal schablonregler i syfte att förenkla
och minska administrationen. Aktievinstutredningens förslag synes
trots den föreslagna schablonregeln komma att innebära ett stort steg i motsatt
riktning och en synnerligen stor ökning av arbetsbördan både för fiscus
och för allmänheten.

Om emellertid införandet av en »evighetsbeskattning» av aktievinster skulle
anses nödvändigt, skulle det vara lyckligt, om en sådan metod kunde
konstrueras så att vinst- resp. förlustberäkningar vid aktieförsäljningar efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

långt innehav i de allra flesta fall kunde undvikas. Föreningen anser att följande
förslag bör undersökas.

De föreslagna reglerna behålls med undantag av dels att schablontaxering
efter tio års innehav åsättes inte längre med 10 % utan med 5 % av nettoförsäljningssumman,
dels att reglerna om ökat årligt uppgiftslämnande och
därav föranlett utvidgat straffansvar utgår. Den skattskyldige, som för enstaka
försäljningar inte åtnöjes med en schablontaxering, skall sålunda prestera
en på tillfredsställande sätt styrkt utredning om vinst resp. förlust.

Den skattskyldige skulle alltså ha rätt att vid försäljning av innehav, som
är två till tio år gamla, taxera enligt 10-procentig och vid äldre innehav enligt
5-procentig schablonmetod. Han skulle ändock, om han presterar en fullgod
utredning, alternativt ha rätt att taxera enligt 30-procentsregeln.

Värderingssvårigheterna vid ikraftträdandet understryks i flertalet yttranden.
Sålunda framhåller bl. a. näringslivets skattedelegation att det för
aktier som noteras officiellt på börsen eller på fondhandlareföreningens lista
knappast föreligger några nämnvärda värderingsproblem. Läget är ett helt
annat i fråga om aktier av annan art ävensom andelar. Delegationen anför.

Värderingen av aktier i familjeföretag och liknande måste helt naturligt
ske schablonmässigt. Avgörande vikt fästes vid utdelningen men hänsyn tas
också till det s. k. substansvärdet. Det är självfallet inte möjligt att fastställa
hur mycket aktieägarna skulle kunna få för aktierna vid överlåtelse av hela
företaget, eftersom det eventuella övervärde som finns i företaget svårligen
låter sig objektivt fastställa före en försäljningssituation. Vidare måste
värderingen ske mot bakgrunden av ett tidigare års värden. Full hänsyn
till förväntningen om förbättrade resultat i framtiden kan helt naturligt ej
heller tas vid förmögenhetsvärderingen. Detta betyder inte att aktierna generellt
sett givits en för låg värdering vid förmögenhetstaxeringen, men strävan
har hos många taxeringsnämnder varit att i enlighet med riksskattenämndens
direktiv inte tillämpa en högre värdering än som vid en försiktig
bedömning är realistisk. Skiftande normer har emellertid använts vid
värderingen inom olika län.

I det nu aktuella förslaget är utgångspunkten en annan. Här skall inte
annan värdestegring beskattas än den som verkligen inträtt, sedan aktierna
förvärvades resp. efter ikraftträdandedagen. Någon anledning att för sådant
fall hålla värderingen låg finns givetvis inte. Något fiskalt intresse av att
beskatta fiktiva värdestegringsvinster, eller värdestegringsvinster som i realiteten
inträffat långt tidigare, borde inte få föreligga. Hänsyn bör också tas
till att olika aktieägarekategorier kan ha mot varandra stridande intressen.
För att tillgodose önskemålet alt undvika beskattning av värdestegring,
som inträtt tidigare, är det enligt delegationen nödvändigt att låta utarbeta
mer precisa värderingsgrunder för fastställande av ingångsvärdet. Härför
erfordras uppenbarligen ytterligare utredning. För att en sådan skall kunna
medhinnas måste enligt delegationen ikraftträdandedagen flyttas till eu betydligt
senare tidpunkt än den nu föreslagna.

I fråga om organisationsaktier föreligger å andra sidan den situationen

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

att några ingångsvärden över huvud taget inte finns fastställda beroende på
att dessa aktier, som innehas av aktiebolag, inte skall åsättas något värde
vid förmögenhetstaxeringen. Även här fordras regler hur ingångsvärdet
skall beräknas, om dessa aktier över huvud taget skall dras in under beskattningen.
Detsamma gäller även aktier i utländska dotterbolag.

Beträffande andelar i handels- och kommanditbolag saknas över huvud
taget bestämmelser. Utredningen har, framhålls i yttrandet, tydligen valt
den enklaste vägen och utgått från att den skattskyldiges sammanlagda
värde av olika tillgångar i handelsbolaget resp. kommanditbolaget skall utgöra
ingångsvärde i de fall då andelen innehafts i fem år. Detta är framhåller
delegationen emellertid helt ogörligt och skulle leda till ett helt felaktigt
beskattningsresultat, bl. a. på grund av att goodwillvärden och liknande
värden, hyresrätter o. d. inte upptas såsom skattepliktig förmögenhet.
En realisationsvinstbeskattning med utgångspunkt från förmögenhetsvärderingen
på olika befintliga tillgångar i ett handelsbolag, skulle med andra ord
leda till en för hård beskattning.

I sådana fall då insatsen exempelvis består i en av den ena delägaren tidigare
innehavd firma eller liknande uppkommer likaså problem vid ingångsvärdets
fastställande. Svårigheter föreligger vidare att bestämma ingångsvärdet
för andelar i bostadsrättsföreningar.

Delegationen yrkar att en eventuell framtida lagstiftning förses med
ikraftträdandebestämmelser utan alla retroaktiva verkningar.

Liknande synpunkter anförs av såväl näringsorganisationer som myndigheter.

Beträffande värderingen av aktier i familjebolag anför Svenska företagares
riksförbund.

Man bör därvid inte bortse från att intressemotsättningar kan tänkas
föreligga mellan aktieägare i icke börsnoterade bolag, vilka har anledning
räkna med att deklarationskursen den 31/12 1965 skall få betydelse för
deras beskattning i framtiden, och andra aktieägare. En majoritetsgrupp
kan exempelvis, i förlitande på skattefrihetsregeln eller med hänsyn till att
någon försäljning på lång tid inte blir aktuell, se med sina intressen förenligt
att påyrka ett lågt värde hos aktierna, samtidigt som en minoritetsgrupp
har motsatt intresse. En taxeringsintendent, som i och för sig från
förmögenhetstaxeringssynpunkt kan finna en hög värdering önskvärd, kan
argumentera i motsatt riktning, om han räknar med att värdet kan bli aktuellt
i samband med aktievinstbeskattning. En ytterligare sida av problemet
är ställningstagandet till aktiers värde, när en avyttring av dem till ett
aktiebolag i intressegemenskap med säljaren blir aktuell — här är återigen
intressena omkastade, i det att det fiskala intresset talar för ett lågt värde,
skattebetalarintresset för ett högt sådant.

I många yttranden förordas ett schablonavdrag vid realisationsvinstberäkningen
liksom för närvarande gäller vid t. ex. inkomst av kapital.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår ett belopp av 400 å 800

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

kr., SACO 500 kr. Kommerskollegium, länsstyrelsen i Uppsala län och styrelsen
för Stockholms fondbörs föreslår ett schablonavdrag på 800 kr. Bankinspektionen,
länsstyrelserna i Kalmar, Västmanlands och Jämtlands län,
näringslivets skattedelegation, Svenska fondhandlareföreningen och Svensk
industriförening föreslår 1 000 kr. Föreningen Auktoriserade revisorer föreslår
ett schablonavdrag på 500 kr. eller 1 000 kr. Sveriges jordägareförbund
och TCO förordar att avdraget för ensamstående sätts till 400 kr. och för
makar till 800 kr. Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden
förordar 500 kr. resp. 1 000 kr.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen föreslår ett schablonavdrag på
1 000 kr. samt att utredning ej skall behöva göras när försäljningen inte
överstigit 10 000 kr. Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår att ett sammanlagt
innehav av aktier, andelar m. m. på sammanlagt högst 20 000 kr. värde
inte skall föranleda uttagande av skatt och att skatt inte heller skall uttas
på ett lägre årligt skattepliktigt belopp än 500 kr.

Länsstyrelsen i Östergötlands län vill begränsa schablonavdraget till avyttringar
som ägt rum mer än två år efter aktieförvärvet. Länsstyrelsen i
Stockholms län anför.

Ur praktisk synpunkt bör även övervägas att medge ett visst schablonavdrag
vid realisationsvinstberäkningen liksom för närvarande gäller vid
t. ex. inkomst av kapital. Avdrag ges endast vid tillämpning av huvudregeln
och, om samtidigt förlust på aktieförsäljningar föreligger, sedan avdrag
skett för denna. Om för en skattskyldig både huvudregeln och schablonmetoden
samtidigt tillämpas, bör avdraget ej medges från nettovinst som
motsvarar vinst enligt schablonmetoden och givetvis ej heller från annan
inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. En annan möjlighet är att endast
beskatta vinster över visst belopp. Med en sådan metod följer dock tröskelproblem.

Den av utredningen föreslagna skärpningen av straffsatsen i 121 § andra
stycket TF har mött kritik från många remissinstanser.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att den utökade uppgiftsskyldigheten
i många fall kan komma att åsamka den skattskyldige stort bryderi.
Vederbörande kan komma att lämna uppgifter i deklarationen, vilka sedermera
befinns vara felaktiga med ty åtföljande risk för åtal och straff enligt
skattestrafflagen eller förutberörda stadgande i TF. Tänkbart är väl också
att en sådan skattskyldig hellre än att riskera att lämna oriktiga uppgifter
avstår från att lämna uppgifter på de känsliga punkterna. Följden kan då bli
att han enligt den föreslagna schablonregeln taxeras för en presumerad vinst,
oaktat att i verkligheten förlust föreligger. En sådan konsekvens av den föreslagna
regleringen kan inte anses tillfredsställande.

Vad beträffar den föreslagna skärpningen av straffsatsen i 121 § andra
stycket TF framhåller hovrätten att behov av att utdöma frihetsstraff för
förseelse av de slag varom här är fråga inte torde kunna påvisas, och att

7 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sant/. Nr 00

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

straffet därför i likhet med vad som gällde innan 1956 års taxeringsförordning
trädde i kraft bör vara dagsböter.

Riksåklagarämbetet framhåller, att den föreslagna anordningen med upptagande
av uppgifter om aktieförvärv i den allmänna självdeklarationen
torde mera vara av värde för den skattskyldige själv än för taxeringsmyndigheterna.
I betraktande härav och då uppgifterna avses skola vara frivilliga
kan det ifrågasättas, om uppgifter av det slag varom här är fråga
bör lämnas i den allmänna självdeklarationen och omfattas av den försäkran
på heder och samvete, varunder deklarationen avges. Mot en kriminalisering
talar även, att frågan om att utkräva ansvar för oriktiga frivilliga
uppgifter torde uppkomma ytterst sällan med hänsyn till att dylika uppgifter
inte skulle obligatoriskt kontrolleras samt — inte minst — till att preskriptionstiden
för brottet endast skulle bli två år.

För den händelse den föreslagna anordningen genomförs synes det uppenbart,
att de frivilliga uppgifterna kommer att omfattas av straffstadgandet
i 121 § andra stycket TF. Det torde knappast vara påkallat att av denna anledning
genomföra någon straffskärpning.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. överståthållarämbetet, länsstgrelsen
i Södermanlands län och flera handelskammare.

Ikraftträdandebestämmelserna

De av utredningen föreslagna reglerna för övergången till den nya vinstbeskattningen
har av åtskilliga remissinstanser ansetts behäftade med vissa
brister. Hit hör även de retroaktiva verkningarna, något som enligt dessa
instanser inte kan accepteras. Kritiken gäller bl. a. utredningens förslag,
att de nya reglerna skall göras tillämpliga första gången vid 1967 års taxering
beträffande avyttringar som äger rum den 1 mars 1966 eller senare.

I fråga om de retroaktiva verkningarna framhålls av t. ex. näringslivets
skattedelegation och Kooperativa förbundet att den föreslagna beskattningen
träffar försäljningar som ägt rum fr. o. m. den 1 mars 1966 men innan de
nya reglerna ännu antagits av riksdagen.

Vidare påtalar flera remissinstanser den retroaktiva effekten av utredningens
förslag att den nya vinstbeskattningen skall äga tillämpning i fråga
om sådana värdepapper som förvärvats genom oneröst fång senast efter
utgången av februari 1961 även om de av säljaren före de nya reglernas
ikraftträdande förvärvats genom arv, gåva eller annat dylikt icke oneröst
fång och följaktligen enligt hittills gällande regler skulle vara fria från realisationsvinstbeskattning.
Mot en sådan utformning av övergångsreglerna
uttalar sig bl. a. riksskattenämnden, överståthållarämbetet, flera länsstyrelser,
näringslivets skattedelegation m. fl. organisationer. Kammarrätten
anser att det beträffande aktier, som förvärvats genom arv under tiden
mars 1961—februari 1966, är motiverat att på samma sätt som för äldre

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

aktier tillerkänna de skattskyldiga rätt att beräkna ingångsvärdet till deklarationsvärdet
vid utgången av år 1965, även om senaste onerösa fång skett
efter utgången av februari 1961. En liknande uppfattning uttalar Kooperativa
förbundet, som dock anknyter värderingen till dagen för lagens ikraftträdande.

Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar, att i fråga om aktier, som förvärvats
under tiden den 1 mars 1961—-den 28 februari 1962, om de inte avyttras
före den 1 mars 1966, beskattningsunderlaget kommer att öka från
25 % till 30 % av vinsten, om ej schablonregeln i stället tillämpas.

I fråga om de äldre aktieinnehav, för vilka vinstberäkningen enligt utredningens
förslag skulle ske med utgångspunkt från deklarationsvärdet
vid 1965 års utgång, har åtskilliga remissinstanser, representerande såväl
myndigheter som organisationer och sammanslutningar, framhållit att det
faktiska anskaffningsvärdet för värdepapperen i fråga kan vara högre än
det nämnda deklarationsvärdet med påföljd att vinstbeskattning enligt de
föreslagna reglerna skulle kunna komma i fråga, trots att i själva verket
förlust uppkommit. Av de ifrågavarande instanserna föreslås att den skattskyldige
i sådana fall bör få tillämpa det högre faktiska ingångsvärdet, om
han kan visa detta, i stället för värdet per den 31/12 1965. Däremot bör
enligt överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
avdrag för förlust inte beräknas med utgångspunkt från annat värde än
den kurs som föreligger per den 31/12 1965. Enligt Svenska fondhandlareföreningen
bör förlust få beräknas efter det lägsta av de båda ifrågavarande
värdena i likhet med vad som sker i England.

Riksskattenämnden erinrar om att särskilda tillämpningssvårigheter uppkommer
vid bestämmandet av ingångsvärdet per den 31/12 1965 såvitt avser
icke börsnoterade aktier. Nämnden framhåller bl. a.

Ett stort antal icke börsnoterade aktier är inte upptagna i den av nämnden
sammanställda s. k. aktievärderingslistan. Vissa av dessa bolag är helägda
dotterbolag till andra bolag, även börsnoterade bolag. Någon värdering
av dylika aktier har hittills inte ifrågakommit, eftersom någon förmögenhetstaxering
ju inte är aktuell. Skulle även dessa aktiebolag behöva värderas
för bestämmandet av ingångsvärden uppkommer givetvis ett betydande
merarbete för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

De värden på icke börsnoterade aktier, som i enlighet med »aktievärderingslistan»
får upptas i 1966 års deklarationer, grundar sig på en värdering
av aktierna, som hänför sig till förhållandena år 1964 eller eventuellt
tidigare år och som därför inte är dagsaktuell. Denna värdering, som företagits
i enlighet med nämndens anvisningar, är vidare försiktigt gjord —
detta i syfte att undvika en mångfald besvärliga skatteprocesser — och leder
till att aktiernas deklarerade förmögenhetsvärde inte alltid kan godtas såsom
allmänt saluvärde t. ex. vid en försäljning, där fråga uppkommer om
beskattning för förtäckt utdelning.

Bihang till riksdagens protokoll 196G. 1 saml. Nr 00

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Riksskattenämnden anser, att möjlighet bör beredas de skattskyldiga att
få omprövat det per 31/12 1965 deklarerade förmögenhetsvärdet på dylika
aktier. Av praktiska skäl måste emellertid denna möjlighet begränsas till
tiden. Enligt nämndens mening bör en dylik omprövning av deklarationsvärdet
per 31/12 1965 ej få ske senare än fem år efter ikraftträdandet av
de nya reglerna. Det värde, som vid en sådan omprövning fastställs för
en viss försåld aktiepost, synes emellertid, framhåller nämnden, böra få
åberopas som ingångsvärde även för andra aktier av samma slag.

Frågan om värderingen berörs också av t. ex. näringslivets skattedelegation,
som framhåller att det för att tillgodose önskemålet att undvika beskattning
av värdestegring, som inträtt tidigare, är nödvändigt att låta utarbeta
mer precisa värdestegringsgrunder för fastställande av ingångsvärdet.
Detsamma gäller enligt delegationen beträffande organisationsaktier,
om dessa över huvud taget skall dras in under beskattningen, samt aktier
i utländska dotterbolag. Delegationen vänder sig vidare beträffande andelar
i handels- och kommanditbolag mot tanken att den skattskyldiges sammanlagda
värde vid förmögenhetsberäkningen av olika tillgångar i handelsbolaget
resp. kommanditbolaget skall utgöra ingångsvärde i de fall då
andelen innehafts i fem år. Detta skulle enligt delegationen leda till ett felaktigt
beskattningsresultat, bl. a. på grund av att goodwillvärden och liknande
värden, hyresrätter o. d. inte upptas som skattepliktig förmögenhet.
Likaså uppkommer enligt delegationen problem vid fastställande av ingångsvärdet,
då insatsen exempelvis består i en av den ena delägaren tidigare
innehavd firma eller liknande. Även dessa och liknande frågor bör
övervägas innan lagstiftningen träder i kraft, framhåller delegationen.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegation.

Departementschefen

Enligt gällande bestämmelser angående beskattning av realisationsvinst
behandlas vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig avyttring av aktier
eller andra värdepapper skattemässigt på samma sätt som vinst vid avyttring
av annan läs egendom. Detta innebär att, om de avyttrade aktierna
förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och innehafts under
minst fem år, vinsten är skattefri. Sker avyttringen inom femårsperioden
beskattas vinsten enligt en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst
räknas, om aktierna innehafts mindre än två år 100 % av vinsten, om
de innehafts två men ej tre år 75 % av vinsten, om de innehafts tre men
ej fyra år 50 % av vinsten samt om de innehafts fyra men ej fem år 25 %
av vinsten. Har aktierna förvärvats genom ett icke oneröst fång, såsom
genom arv eller gåva, är realisationsvinsten i princip skattefri. Undantag

101

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

härifrån gäller dock när aktierna erhållits såsom gåva av make eller skyldeman
eller i vissa fall då make erhållit aktier vid bodelning i anledning av
andre makens död. I dessa fall bedöms skattskyldigheten med hänsyn till
det närmast föregående fånget. Begreppet skyldeman torde här få anses omfatta
alla släktingar där blodsband föreligger.

Det förslag till ändrade regler för aktievinstbeskattning som framlagts av
aktievinstutredningen innebär i huvudsak följande. Den nuvarande femårsperioden
avskaffas och beskattningen blir inte längre tidsbegränsad.
Aktievinst beskattas liksom hittills som vanlig inkomst tillsammans med
annan inkomst. Det föreslagna nya skattesystemet omfattar i princip alla
aktier samt teckningsrätter, fondandelar och liknande liksom även andelar
i aktiefonder, ekonomiska föreningar samt handels- och kommanditbolag.
Slutligen omfattas alla med nu nämnda handlingar jämförbara värdepapper
men däremot inte obligationer. Vinst vid avyttring under de två första
åren skall enligt förslaget liksom f. n. beskattas fullt ut. Vid senare avyttring
är 30 % av vinsten skattepliktig oavsett tiden för innehavet. I stället
för 30 % av vinsten får enligt förslaget 10 % av försäljningspriset tas upp
som skattepliktig inkomst. Den skattskyldige kan yrka detta, av praktiska
skäl eller därför att 10-procentsregeln är förmånligare. Schablonmetoden
skall tillämpas även när inköpspriset och därmed vinsten inte kan klarläggas.
Liksom f. n. skall endast försäljning och andra överlåtelser mot
vederlag kunna utlösa beskattning. Äganderättsövergång genom arv, testamente
och bodelning och andra icke onerösa fång föranleder inte beskattning.
Den som förvärvar aktie genom ett icke oneröst fång övertar beskattningsansvaret
för tidigare ägares värdestegringar. När han säljer aktierna
beräknas vinsten med utgångspunkt från det senaste onerösa fånget eller
enligt 10-procentsregeln.

Realisationsförlust under visst år får enligt förslaget liksom nu avräknas
endast mot realisationsvinst under samma år. Försäljning av aktier i familjebolag
eller andelar i handels- och kommanditbolag av samma karaktär
som familjebolag föreslås bli skattefri om försäljningen omfattar minst
hälften av aktierna eller andelarna och sker till endast en köpare. Något
undantag föreslås däremot inte för aktiefonderna eller investmentbolagen,
vare sig i fråga om andelar eller aktier i sådana företag eller i fråga om
dylika företags innehav av aktier. Ej heller föreslås något undantag för
tvångsförsäljningar. Vid sådana försäljningar skall dock enligt förslaget
skattepliktig realisationsvinst alltid beräknas som om försäljningen skett
efter tvåårsperioden, dvs. till 30 % av vinsten eller enligt schablon. Realisationsvinst
får enligt förslaget liksom f. n. inte behandlas som ackumulerad
inkomst.

Förslaget innebär vidare, att den skattskyldige i förmögenhetsbilagan till
självdeklarationen skall kunna ange uppgifter om tidpunkt och pris för
sinn aktieförvärv och överföra dessa uppgifter år från år till nästföljande

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

deklaration fram till det år försäljningen sker. Dessa uppgifter avses enligt
förslaget årligen kunna avstämmas av beskattningsmyndigheterna.

Det nya skattesystemet skall enligt förslaget träda i kraft den 1 mars
1966 och tillämpas första gången vid 1967 års taxering. Det berör alltså
alla försäljningar av aktier och motsvarande tillgångar efter utgången av
februari 1966. Aktier som köpts efter utgången av februari 1961 faller -—-även om arv eller gåva kommit emellan — helt under det nya systemet. För
aktier som inköpts tidigare, dvs. aktier som före ikraftträdandet kunnat
försäljas skattefritt, föreslås att deklarationsvärdet vid utgången av år 1965
skall räknas som inköpspris.

Aktievinstutredningen har enligt min mening på ett i många hänseenden
tillfredsställande sätt löst den uppgift som getts i direktiven. Utredningens
förslag har emellertid fått ett negativt bemötande vid remissbehandlingen,
främst från remissinstanserna på näringslivets område. En i tiden obegränsad
kapitalvinstskatt på aktier har ansetts medföra en allvarlig fördyring
av bolagens kapitalanskaffning och, som förslaget utformats, hindra en
önskvärd strukturrationalisering inom näringslivet. Många remissinstanser
har framhållit att det i princip är riktigt att vinster vid försäljning av aktier
skall inkomstbeskattas lika väl som andra inkomster. Allmänt har man
dock ansett att frågan bör tas upp i ett större sammanhang och att deklarations-
och kontrollsvårigheterna blir stora om förslaget genomförs.

Under efterkrigstiden har en kraftig värdestegring ägt rum för olika slag
av reala förmögenhetsobjekt. Denna utveckling är delvis en följd av den
allmänna prisstegring som ägt rum under en i det närmaste obruten högkonjunktur.
Värdestegringen på reala förmögenhetsobjekt har tidvis förstärkts
av spekulativa tendenser. Andra faktorer har emellertid också spelat
in.

Man kan t. ex. peka på den ökade takten i urbaniseringen som framkallat
en starkt stigande efterfrågan på fastigheter i och omkring de större
tätorterna. Den längre semestertiden och de fria lördagarna har ökat behovet
av fritidsfastigheter. Detta har medfört betydande värdestegringsvinster
för ägare av sådana fastigheter.

Den under efterkrigstiden genomsnittligt sett goda vinstkonjunkturen
och den i betydande utsträckning självfinansierade investeringsverksamheten
inom näringslivet har medverkat till en extra stark kursstegring på
aktiemarknaden. Risktagandet vid långtidsplaceringar i aktier har bedömts
såsom obetydligt och detta har bidragit till att kapital i ökad omfattning
placerats i aktier. Efterfrågeökningen tillsammans med det jämförelsevis
ringa utbudet har medfört betydande värdestegringsvinster för ägare av
främst börsnoterade aktier. En utveckling av detta slag medför en icke
önskvärd tendens till omfördelning av inkomster och förmögenhet, vilken
endast till en del kan motverkas genom den allmänna ekonomiska politiken.

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att kompletterande medel finns,
bl. a. i form av en lämpligt utformad realisationsvinstbeskattning. En översyn
och upprustning bör företas av de olika medel, som kan tänkas komma
till användning för att dämpa alltför kraftig värdestegring på olika förmögenhetsobjekt.
Den nu aktuella utredningen angående aktievinsterna liksom
den pågående utredningen rörande markvärdepolitiken utgör viktiga
delar i detta arbete.

I många remissyttranden över aktievinstutredningens förslag bar framhållits
att prövningen av detta förslag inte bör ske isolerat. Man har ansett
att resultatet av markvärdekommitténs utredning bör avvaktas och att
frågan om ändrade regler beträffande realisationsvinstbeskattningen bör
prövas i ett sammanhang och avse all lös och fast egendom och att en
översyn samtidigt bör ske av hela vårt skattesystem.

Den omständigheten att man inför en skälig beskattning av vissa kapitalvinster
är emellertid enligt min mening inte en åtgärd som kräver en omprövning
av skattesystemet i övrigt. En beskattning av värdestegring på
aktier får, som kammarrätten påpekat, anses uppbäras av en inte ogrundad
uppfattning hos medborgarna i gemen, att en realiserad sådan värdestegring
ger en skattekraft från vilken det saknas anledning bortse vid bestämning
av beskattningsområdet. De nya reglerna för beskattning av realisationsvinster
måste utformas med hänsyn dels till vilka tillgångar det gäller, dels
till vad man vill nå med bestämmelserna. Det bör därför inte möta några betänkligheter
att nu besluta om ändring i reglerna för beskattning av vinster
vid försäljning av aktier och likartade tillgångar trots att motsvarande bestämmelser
beträffande fast egendom fortfarande är föremål för översyn.
Det finns knappast anledning förmoda att reglerna för beskattning av
vinster vid försäljning av aktier och av fastigheter kan och bör utformas på
samma sätt om det gäller en i tiden obegränsad vinstbeskattning. Vad man
bör tillse är att man inte genom ändrade beskattningsregler för en typ av
tillgångar får verkningar som inte är godtagbara, t. ex. en inriktning av
sparandets placering som ej är önskvärd från olika synpunkter. Jag vill
understryka att det förhållandet alt rcalisalionsvinstreglerna för aktier och
likartade tillgångar nu ändras inte hindrar att — när motsvarande regler
för fast egendom ändras i en framtid — erforderlig samordning då sker av
dessa beskattningsregler.

1 några remissyttranden har gjorts gällande att den ytterligare beskattning
av värdestegringsvinster på aktier som anses önskvärd bör ske via förmögenhets-,
arvs- och gåvoskatter. Såsom jag framhållit i direktiven för utredningen
kan en viss beskattning av icke realiserade kapitalvinster sägas äga
rum genom den årliga förmögenhetsskatten och arvskatten. Dessa skatter
beräknas på värdet av tillgångarna inklusive den värdestegring som skett.
Det ligger emellertid i sakens natur att en förmögenhets-, arvs- eller gåvo -

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

skatt skall beräknas på verkliga värdena och någon speciell beskattning av
värdestegringsvinster är inte åsyftad genom dessa skatter. Vill man beskatta
värdestegringen under året på vissa tillgångar måste denna värdestegring
beräknas. Detta är, om än i och för sig ofta komplicerat, likväl jämförelsevis
lätt om det är fråga om börsnoterade aktier och om den skattskyldiges
innehav av sådana aktier varit någorlunda oförändrat under året. Beräkningen
blir däremot svår att göra om hans innehav under året växlat eller
om det gäller tillgångar för vilka inte finns någon marknadsmässig notering.
Oavsett de rent tekniska svårigheterna att utforma en beskattning av
orealiserade värdestegringsvinster bör beskattningen enligt min mening i
princip inte ske förrän avyttring ägt rum och därmed medel för skattens erläggande
blivit disponibla.

Om man av bl. a. fördelningspolitiska skäll anser det rimligt att vinster
vid aktieförsäljningar beskattas i större utsträckning än nu sker, är det naturligt
att man inför en i tiden obegränsad vinstbeskattning. En sådan
beskattning torde därjämte sannolikt bäst tillgodose kravet på rörlighet på
aktiemarknaden. En tidsbegränsning skulle kunna motiveras endast av
praktiska skäl med hänsyn till svårigheterna att beräkna vinsterna när lång
tid förflutit mellan inköp och försäljning. Jag ansluter mig därför helt till
aktievinstutredningens uppfattning, att aktievinstbeskattningen i princip
bör vara obegränsad i tiden.

Det ligger dock i sakens natur att en i tiden obegränsad beskattning måste
leda till vissa tekniska besvärligheter såväl för de skattskyldiga som för
skattemyndigheterna. Utredningen har sökt hålla dessa svårigheter inom
snäva gränser. Den av utredningen förordade schablonregeln — som internationellt
sett synes vara en hittills icke prövad lösning — erbjuder betydande
fördelar från enkelhetssynpunkt. När jag i det följande i vissa avseenden
frångår utredningens förslag, utgör detta närmast en vidareutveckling
av utredningens tankegångar i syfte att ytterligare förenkla systemet
med en icke tidsbegränsad beskattning.

Jag delar den uppfattning som allmänt kommit till uttryck i remissyttrandena
att deklarations- och kontrollsvårigheterna i vissa fall kan bli stora
om beskattningen skall grundas på den exakt uträknade vinsten. Även de av
utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna blir besvärliga vid tilllämpningen
på grund av svårigheterna att fastställa ett marknadspris den
31 december 1965 för andra tillgångar än börsnoterade aktier. Om man,
som förordas i några yttranden, skulle räkna beskattningsperioden i arvstallen
från tidpunkten för arvet och införa medeltalsberäkningar av olika
slag torde reglerna likväl bli svåra att tillämpa och kontrollera. Eftersom
aktieägandet kan förväntas bli relativt spritt genom aktiesparklubbar och
på annat sätt, måste reglerna vara lätta att förstå och tillämpa.

Utredningen har som nämnts anvisat en väg att lösa de praktiska problemen
vid tillämpningen genom att föreslå en schablonregel. Vinsten skall

105

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

enligt förslaget beräknas till viss procent av försäljningspriset. Även denna
schablonregel har kritiserats av remissinstanserna. Man har framhållit att
beskattning enligt denna regel sker oberoende av om försäljningen lämnat
vinst eller förlust och att beskattningen blir förhållandevis lägre ju större
vinsten är.

Det ligger i sakens natur att en schablonmässigt beräknad vinst kan vara
större eller mindre än den verkliga. Det är emellertid inte något nytt i vårt
skattesystem att man av praktiska skäl beräknar inkomsten enligt schablon.
Jag kan erinra om den schablonregel som gäller vid beräkning av inkomst
av vissa fastigheter. Möjligheterna att beräkna inkomsten schablonmässigt
är givetvis helt annorlunda när det gäller inkomst av fastighet än när det
gäller inkomst av aktieförsäljningar. Huruvida en schablonmässigt beräknad
vinst enligt utredningens förslag sett över en längre period blir till fördel
eller nackdel för en viss aktieägare kan man inte generellt bedöma. Det
beror på hur värdet förändrats på de värdepapper han försålt.

Enligt min mening bör dock den av utredningen föreslagna schablonmetoden
för vinstberäkningen kunna göras till huvudregel när de tillgångar
som försäljs innehafts viss längre tid och svårigheter att beräkna anskaffningskostnaden
därför kan antas föreligga. Till fragan hur lång den tid bör
vara inom vilken beskattningen skall grundas på den verkliga vinsten återkommer
jag i det följande. Schablonregeln kan emellertid inte gälla generellt.
Vissa undantag från densamma måste föreskrivas. Även till denna
fråga skall jag återkomma.

När det gäller att avväga storleken av procentsatsen vid schablonmetoden
måste hänsyn tas till flera faktorer. I princip bör procentsatsen vara så avvägd
att man får en skälig beskattning av vinsterna vid en kursstegring som
motsvarar den genomsnittliga kursstegringen för de värdepapper schablonregeln
skall omfatta. En sådan genomsnittlig kursstegring kan möjligen
uppskattas om man gör bedömningen på grundval av utvecklingen
under en gången tid. Men den framtida kursutvecklingen är svår att bedöma.
Jag hänvisar till vad aktievinstutredningen anfört i sitt betänkande
i denna fråga (s. 219). Utredningen har för sin del kommit till att en
procentsats, som beräknas på försäljningspriset, bör sättas till 10. Om
kursstegringen är 50 %, får man med denna procentsats samma skatteeffekt
som enligt utredningens huvudregel, alltså 30 % av vinsten.

Enligt min mening bör procentsatsen vid beräkning på försäljningspriset
inte sättas lägre än 10. Man bör hålla i minnet att det som gör nuvarande
regler för beskattning av realisationsvinster på aktier särskilt otillfredsställande
från fördelningspolitiska synpunkter är det förhållandet
att de större vinsterna, dvs. vinster som är stora i förhållande till köpeskillingen,
i regel uppkommer och realiseras först efter femårsperioden.
Procentsatsen måste avvägas så alt man får en skälig beskattning av dessa
vinster. Ä andra sidan kommer schablonregeln att tillämpas även när

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

vinsterna är relativt små i förhållande till köpeskillingen. Vidare bygger
systemet på att någon exakt beräkning av vinster och förluster inte skall
göras. Detta innebär att något avdrag för förluster inte kan medges när
förlusterna uppkommer efter så lång tid att schablonregeln skall tillämpas
vid beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Hänsyn till allt detta måste
tas vid fastställandet av procentsatsen. Även osäkerheten i fråga om den
framtida kursutvecklingen talar för en viss försiktighet vid avvägningen.
Jag har därför stannat för att förorda att procentsatsen nu sätts till 10.
Man måste räkna med att ett system som det nu föreslagna, vilket är oprövat
även internationellt sett, kan behöva överses efter viss tid med ledning
av de erfarenheter som då vunnits.

Även en procentsats av 10 vid tillämpning av schablonregeln kan emellertid
i vissa fall innebära en oskäligt hård beskattning. Framför allt
gäller detta när försäljningen skett med förlust eller med en vinst som är
relativt liten i förhållande till köpeskillingen. Att schablonregeln inte bör
tillämpas när försäljningen inte gett vinst är uppenbart. Däremot ligger
det som jag redan framhållit i schablonregelns natur att den inte tar hänsyn
till storleken av vinsten. Jag anser dock att man bör från schablonmetoden
ta undan sådana försäljningar där vinsten är liten i förhållande till
köpeskillingen.

Man får givetvis ett från rättvisesynpunkt mera tillfredsställande system
om man i enlighet med utredningens förslag inför en valrätt mellan en
beskattning enligt schablonmetod och en beskattning av den exakt beräknade
vinsten. Schablonmetoden skulle då utgöra huvudregeln men den
skattskyldige hade rätt att — om han kunde och ville prestera en exakt
vinstberäkning —- få den skattepliktiga vinsten beräknad till viss procent
av den verkliga vinsten. Skillnaden mellan detta system och det av utredningen
föreslagna med 30 % av vinsten som huvudregel och schablonmetoden
som alternativregel är dock inte så stor. Man är tillbaka till ett system
som av så gott som samtliga remissinstanser förklarats vara alltför komplicerat
för skattskyldiga och taxeringsmyndigheter.

De undantag från schablonregeln, som skall gälla, måste därför även
de utformas i viss mån schablonmässigt. Bestämmelserna synes böra utformas
så att — när så lång tid förflutit från förvärvet att schablonregeln
blir tillämplig — skattepliktig realisationsvinst skall beräknas till 10 %
av försäljningspriset, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att
försäljningen skett utan vinst eller med en vinst som är relativt liten i
förhållande till försäljningspriset. Jag anser mig kunna förorda att schablonregeln
skall tillämpas först när vinsten överstiger 5 % av försäljningspriset.

Vad jag nu föreslagit innebär att vinster som inte överstiger 5 % av
försäljningspriset lämnas obeskattade. Skillnaden mellan de sålunda före -

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

slagna reglerna och de nu gällande är, att de större vinsterna beskattas
även när försäljningen sker mer än fem år efter förvärvet medan mindre
vinster — liksom nu är fallet med alla vinster — lämnas obeskattade. Från
fördelningspolitiska synpunkter synes detta vara en godtagbar lösning.

Den skattskyldige skall sålunda -— om han vill undvika beskattning enligt
schablonmetoden -— göra sannolikt att försäljningen inneburit förlust
eller gett vinst som inte överstiger 5 % av försäljningspriset. Beträffande
den bevisning man här kan kräva vill jag framhålla följande. Det har i
remissyttrandena och i den allmänna debatten konstruerats exempel på
de svårigheter som i mera komplicerade fall kan uppkomma vid beräkning
av vinst eller förlust när aktievinstbeskattningen är i tiden obegränsad.
Detta hindrar inte att vinsten eller förlusten är relativt lätt att beräkna
i många, kanske i flertalet fall. Det bör sålunda i regel inte vara så svårt
för den som säljer aktier i ett familjebolag att göra sannolikt att vinsten
icke överstigit 5 % av försäljningspriset, om så är fallet. När det gäller
aktier i börsnoterade företag bör bedömningen i de mera komplicerade
fallen kunna göras med ledning av den kursutveckling aktierna undergått
och de uppgifter som lätt kan inhämtas om nyemissioner och fondemissioner
under innehavstiden. En mera exakt beräkning av vinsten blir
nödvändig endast i gränsfallen, dvs. när det är tveksamt om vinsten är så
stor i förhållande till försäljningspriset att schablonmetoden skall tillämpas.
Det finns dock knappast anledning anta att dessa gränsfall skall bli så
många att de innebär något större problem för skattskyldiga eller taxeringsmyndigheter.
I regel torde det vara relativt lätt att konstatera om
vinsten varit större eller mindre än 5 % av försäljningspriset. Bevisbördan
måste givetvis ligga hos den skattskyldige. Det är nämligen han
som har tillgång till bevismaterialet. Som framgår av vad jag anfört, är det
här fråga om en sannolikhetsbevisning och inte om en exakt vinstberäkning.

Schablonregeln skall gälla även vid beräkning av vinst på försålda teckningsrätter
och fondandelar när dessa hänför sig till aktier som innehafts
under så lång tid att schablonregeln är tillämplig om aktierna försäljs.
Också i fråga om försålda teckningsrätter och fondandelar skall vinsten
vara skattefri om den skattskyldige gör sannolikt att den uppgått till
högst 5 % av försäljningspriset. Främst för att begränsa de fall då undersökning
av vinstens storlek kan bli aktuell när det gäller försäljning av
teckningsrätter och fondandelar o. d., förordar jag att från den schablonmässigt
beräknade vinsten under ett och samma beskattningsår skall få
avdras ett belopp av 500 kronor. För äkta makar som samtaxeras bör avdraget
beräknas gemensamt för dem båda.

Det är givet att man i ett system som det nu föreslagna får vissa »tröskel
»effekter. Om vinsten något överstiger 5 % av försäljningspriset blir

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

schablonregeln tillämplig. Uppgår vinsten till 5 % eller är den lägre blir
vinsten helt skattefri. En sådan effekt är emellertid ofrånkomlig om man
inte vill komplicera systemet ytterligare.

Schablonregeln bör emellertid som jag redan framhållit tillämpas först
när så lång tid förflutit från förvärvet att man har anledning anta att mera
betydande svårigheter uppkommer att beräkna anskaffningskostnaden. Den
tid under vilken beskattningen skall grundas på den exakt beräknade vinsten
synes inte böra vara längre än f. n. gäller, dvs. fem år. Sätts tidrymden
längre torde svårigheter ofta uppkomma att beräkna vinster och förluster,
t. ex. för medlemmar i de allt vanligare aktiesparklubbarna, när fond- och
nyemissioner förekommit. Jag förordar därför att beskattningen — liksom
hittills varit fallet — grundas på en exakt resultatberäkning under de fem
första åren och att vinsten därefter beräknas enligt schablonmetoden. Det
förhållandet att deklarationerna för fysiska personer f. n. förvaras i sex år
talar även för att bibehålla nuvarande femårsperiod.

Detta förslag innebär att vinster på aktier och likartade tillgångar liksom
nu beskattas på grundval av den verkliga vinsten om avyttringen sker inom
fem år från förvärvet. Fråga uppkommer då om man för denna period har
anledning ändra gällande beskattningsregler. Ett skäl härför skulle vara
ett önskemål att genom en ändring av reglerna framkalla en ökad rörlighet
på aktiemarknaden. En viss sådan effekt skulle man sannolikt få om man
som utredningen föreslår sänker den andel av vinsten, som skall beskattas,
till 30 % redan efter två år. Enligt min mening är dock betydelsen av denna
effekt inte så stor att man har anledning frångå nu gällande beskattningsregler
under den första femårsperioden. Förhållandet hade varit ett annat
om 30-procentsregeln i enlighet med utredningens förslag skulle gälla även
efter femårsperioden. Det synes också av praktiska skäl vara en fördel att
beskattningsreglerna under den första femårsperioden liksom f. n. är i princip
desamma för all lös egendom. Förslaget innebär att om försäljning sker
då en aktie innehafts fyra men ej fem år beskattas 25 % av vinsten. Sker
försäljningen efter fem år beräknas skattepliktig realisationsvinst enligt
schablonmetoden om vinsten överstiger 5 % av försäljningspriset. En beskattning
enligt schablonmetoden kan, beroende på kursutvecklingen för
aktien i fråga, innebära en hårdare beskattning än 25 % av vinsten. Om så
är fallet har den skattskyldige vid utgången av femårsperioden att välja
mellan att sälja med en beskattning av 25 % av vinsten eller att behålla
aktien med risk att vid en framtida beskattning få vinsten beräknad enligt
schablonmetoden. Valet blir bl. a. beroende av vilka alternativa placeringsmöjligheter
den skattskyldige har.

En olikhet i beskattningsreglerna måste dock gälla för aktier och likartade
tillgångar, å ena sidan, och övrig lös egendom, å andra sidan, även under
den första femårsperioden. Eftersom aktievinstbeskattningen blir i tiden
obunden kan skillnaden mellan onerösa och icke onerösa fång ej kvarstå.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1900

109

F. n. gäller att ett dödsbo kan skattefritt försälja aktie som den avlidne
innehaft vid dödsfallet även om denne köpt aktien kortare tid än fem år
före dödsfallet. Dödsboets förvärv är nämligen inte sådant som grundar
skattepliktig realisationsvinst. Motsvarande gäller den som ärvt aktie. Dödsboet
och arvingen bör emellertid enligt min mening beskattas efter samma
principer som skulle gällt för den avlidne om denne levat och själv avyttrat
aktien. På motsvarande sätt bör den som säljer aktie, som han erhållit i
gåva, beskattas som om givaren fortfarande ägt aktien och avyttrat densamma.
Detta överensstämmer med utredningens förslag. Om schablonregeln
blir obligatorisk efter fem år, behöver det förhållandet att man i fråga
om aktier, som den skattskyldige ärvt eller fått som gåva, går tillbaka till
tidigare ägares onerösa fång i regel inte medföra några komplikationer. I
flertalet fall torde innehavstiden komma att överstiga fem år och schablonregeln
blir då tillämplig. När det gäller försäljning av aktier som erhållits i
arv eller gåva kommer det i vissa fall att vara svårare för den skattskyldige
att göra sannolikt att vinsten vid försäljningen inte överstigit 5 % av försäljningspriset
eftersom vinsten skall beräknas med utgångspunkt från
tidigare innehavares onerösa fång. Detta förhållande anser jag dock inte
utgöra tillräckligt skäl för att frångå utredningens förslag att vinstberäkningen
i princip skall ske med utgångspunkt från tidigare innehavares anskaffningskostnad.

Det har i några yttranden framhållits att det inte skulle vara godtagbart
att ett dödsbo beskattas för vinst vid försäljning av aktier om försäljningen
är framtvingad av att arvskatten måste betalas. Gentemot detta vill jag
framhålla att motsvarande beskattning skulle ha skett om arvskatten kunnat
betalas av andra medel och arvingen senare sålt aktierna i fråga. Oavsett
svårigheterna att i det enskilda fallet avgöra motivet för en försäljning
anser jag därför att det inte finns anledning att undanta dylika försäljningar
från beskattning.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att arv, testamente, gåva, bodelning
och liknande fång inte heller enligt mitt förslag skall i och för sig utlösa
vinstbeskattning. Sålunda blir vinstbeskattning inte aktuell, när aktie
vid skifte av dödsbo övergår till dödsbodelägare. Först när dödsbodelägare
avyttrar en aktie som tillfallit honom aktualiseras vinstbeskattningen, och
då anses det enligt mitt förslag, som om dödsbodelägaren förvärvat aktien
genom den avlidnes onerösa fång.

Förlust som uppkommer vid avyttring av aktier eller likartade tillgångar
något av de första fem åren från förvärvet bör i enlighet med nu gällande
regler få dras av från realisationsvinst som uppkommit under samma år
som förlusten. Avdrag bör få ske även mot vinst som beräknats enligt
schablon. Förlust som uppkommer efter femårsperioden får däremot, som
redan framhållits, inte dras av. Hänsyn till sådan förlust får anses ha tagits
vid avvägningen av den föreslagna procentsatsen i schablonregeln. Någon

8 Bihang till riksdagens protokoll 1006. 1 samt. Nr VO

110

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år J966

rätt till förlustutjämning mellan olika år finns inte f. n. när det gäller
realisationsförluster. Den nu föreslagna utvidgningen av aktievinstbeskattningen
synes inte motivera någon ändring i detta hänseende.

Om schablonmetoden blir obligatorisk på sätt jag nu förordat, kan det
göras gällande att beskattningen mera får karaktär av en omsättningsskatt
eller en avgift än av en vinstbeskattning i egentlig mening. Några remissinstanser
har också ifrågasatt om man inte, i stället för att beskatta vinsten
vid försäljningar av aktier, bör ta ut en stämpelavgift e. d. Jag anser det
emellertid uteslutet alt för försäljningar under den första femårsperioden
övergå från inkomstbeskattning till en stämpelavgift. Det är dock här fråga
om en inkomst som bör beskattas enligt i huvudsak de principer som gäller
för annan inkomst. Att införa en stämpelavgift enbart för de fall när avyttringen
sker fem år eller mera efter förvärvet torde av praktiska skäl
knappast kunna ifrågakomma. Om en stämpelavgift infördes skulle man
därför vid försäljningar under de första fem åren få såväl stämpelavgift som
inkomstbeskattning. Därtill kommer att en stämpelavgift måste utgå oavsett
om försäljningen gett vinst eller förlust. Enligt min mening synes det vara
i princip riktigt att den progressiva beskattningen får påverka storleken
av även den skatt som skall erläggas för vinst som uppkommer efter femårsperioden
även om denna vinst av praktiska skäl beräknas enligt schablon.
Jag har därför inte heller ansett mig kunna förorda att aktievinstbeskattningen
sker efter en »flat rate», dvs. en särskild skatteskala proportionell
mot vinsten eller mot försäljningspriset. Det sagda behöver emellertid inte
hindra att, om man i en framtid får bättre förutsättningar från kontrollsynpunkt
för uttagande av en stämpelavgift, man prövar om en sådan avgift
delvis kan ersätta inkomstbeskattningen av vinster på aktieförsäljningar.
Om den nu utgående stämpelavgiften skall bibehållas eller ej är en fråga
som prövas av aktiefondsutredningen.

När det gäller frågan om vilka tillgångar som jämte aktier bör omfattas
av de speciella realisationsvinstskattereglerna kan jag i huvudsak ansluta
mig till utredningens förslag. Om mindre vinster liksom nu lämnas obeskattade
efter femårsperioden föreligger inte någon anledning att undanta speciella
typer av aktier, t. ex. limiterade preferensaktier. Jag anser dock att
man tills vidare inte bör skärpa vinstbeskattningen när det gäller aktier i
bostadsaktiebolag och andelar i bostadsföreningar.

Jag kan i likhet med aktiefondsutredningen ansluta mig till aktievinstutredningens
uppfattning att det inte gärna kan ifrågakomma att nu från
den föreslagna aktievinstbeskattningen undanta andelar i s. k. aktiefonder
i form av andelsbevis och aktiefondsbevis. Vad angår vinstbeskattningen av
de aktier som ingår i en aktiefond är dessa enligt gällande rätt underkastade
de vanliga beskattningsreglerna och även dessa försäljningar bör omfattas
av de speciella bestämmelserna för aktievinster. De förslag som aktiefondsutredningen
kan komma att framlägga beträffande aktiefonder kan

111

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

dock föranleda att beskattningsfrågan för dessa fonder och för delägarna i
dem får tas upp till ny prövning.

Det har i inånga yttranden, främst från näringslivets sida, understrukits
att utredningens förslag till aktievinstbeskattning skulle få allvarliga verkningar
i fråga om företagens kapitalförsörjning. Det är naturligt att man
inför hotet av en utökad beskattning överdriver de skadeverkningar skatten
kan få från olika synpunkter. Att den utökade beskattningen inte kan vara
helt utan effekt i fråga om aktiekurserna och därigenom även i fråga om
bolagens möjligheter att verkställa nyemissioner är givetvis troligt. Däremot
är det knappast sannolikt att denna trots allt begränsade skattereform skulle
få så allvarliga konsekvenser som utmålas i vissa yttranden. Flertalet aktieköpare
torde sedan länge vara inställda på en utökad vinstbeskattning. Ett
genomförande av utredningens förslag bör därför knappast i och för sig
vara ägnat att medföra några avsevärda kurssänkningar. Däremot skulle ett
inhiberande av skatteförslaget sannolikt leda till kursstegringar.

De avvikelser från utredningens förslag som jag nu förordat torde inte
behöva ändra beskattningsreglernas eventuella effekt i fråga om företagens
kapitalförsörjning. Det förhållandet att schablonregeln blir obligatorisk
torde vara en fördel för de mera progressiva företagen. Eftersom skatten
blir förhållandevis lägre ju större värdestegringen är bör aktieägarnas intresse
än mer inrikta sig mot dylika företag. Det är enligt min mening föga
troligt att en i tiden utsträckt beskattning i nu föreslagen form skall i nämnvärd
mån minska intresset för aktiesparandet.

En i tiden obegränsad beskattning av aktievinster kan emellertid tänkas
få en hämmande inverkan på strukturrationaliseringar inom näringslivet
i det fall en sammanslagning av företag kan föranleda vinstbeskattning. En
sådan effekt av en utökad beskattning anser jag i princip bör om möjligt
undvikas. Skatt enligt schablonmetoden bör därför inte utgå när organisationsaktier
flyttas mellan företag inom en koncern eller när köp och försäljningar
av aktier och i undantagsfall andelar har direkt samband med
en från allmänna synpunkter önskvärd strukturrationalisering. Den nu
gällande friheten från realisationsvinstbeskattning vid fusion mellan helägda
bolag bör givetvis kvarstå.

Undantagsbestämmelsen för överföringar av organisationsaktier mellan
företag i en koncern synes lämpligen kunna intas i 35 § 4 mom. KL. Med
koncern avses här ett moderföretag, som skall vara aktiebolag eller ekonomisk
förening, och dess dotterföretag. Hur aktierna eller andelarna i moderföretaget
innehas — av fysiska personer, handelsbolag, stiftelse etc. —
har inte någon betydelse för bedömningen. Huruvida två företag skall anses
tillhöra samma koncern får avgöras med ledning av aktiebolagslagens regler
om koncernföretag. Dotterförelag bör dock kunna vara aktiebolag, ekonomisk
förening eller handelsbolag.

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år J966

Det är däremot inte möjligt att i lagtext närmare ange de fall då en försäljning
skall fritas från beskattning enligt schablon, därför att beskattningen
kan anses hindra en från allmänna synpunkter önskvärd strukturrationalisering.
Möjlighet bör därför finnas att befria från vinstbeskattning i
sådana fall. Dispens skall givetvis inte medges i alla de fall då försäljningen
leder till att två företag sammanslås. Det måste bli en bedömning från fall
till fall. Om köpeskillingen lämnas i form av aktier i det andra företaget
torde i regel förutsättningar för dispens få anses föreligga. Betalas köpeskillingen
i likvida medel har man däremot anledning ställa större krav på
att det är fråga om en sådan från allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering
som bör medföra skattefrihet. Skattebefrielsen bör gälla endast
vinster som beräknas enligt schablonregeln.

Dispenser av detta slag bör, åtminstone tills vidare, ankomma på Kungl.
Maj :t. Om emellertid erfarenheterna av dispensgivningen skulle ge vid handen
att den lämpligen kan delegeras till riksskattenämnden eller annan
central myndighet bör Kungl. Maj :t ha rätt att besluta om sådan delegation.
Ansökan om dispens bör inges av de berörda företagen eller ett av
dem för aktie- eller andelsägarnas räkning. Då en sådan ansökan ofta kan
komma att innehålla uppgifter, som vid den tidpunkt då ansökan inges
inte bör bli offentliga, bör sådan ansökan vara hemlig på samma sätt som
t. ex. ansökan om förhandsbesked i taxeringsfråga. Förslag till ändring i
lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar kommer att framläggas av chefen för justitiedepartementet.

Frånsett de fall då fråga är om en omflyttning av organisationsaktier inom
en koncern och då en försäljning är att betrakta som ett led i en strukturrationalisering
bör några undantag från tillämpningen av schablonregeln
inte finnas. Det sagda innebär att bl. a. även en försäljning av aktier
i fåmansbolag blir föremål för beskattning om inte försäljningen ingår som
ett led i strukturrationalisering och av den anledningen bör befrias. Något
speciellt undantag för tvångsförsäljningar som inte är föranledda av strukturrationalisering
anser jag inte motiverat. Skattepliktig realisationsvinst
bör dock vid sådan försäljning inte beräknas till högre belopp än 10 % av
försäljningspriset även om avyttringen sker inom fem år från förvärvet.

Utredningens förslag att undanta försäljningar efter femårsperioden av
aktier i fåmansbolag när försäljningen omfattar mer än 50 % av aktierna
och försäljningen sker till en köpare kan jag inte tillstyrka. Såsom bl. a.
riksskattenämnden framhållit beskattar man en enskild rörelseidkare, när
han säljer sin rörelse, för dolda reserver i inventarier och lager och för vad
han får för goodwill. Det är därför knappast motiverat att undanta alla
försäljningar av aktier i familjebolag. Det förhållandet att köparen av aktierna
inte får något ökat avskrivningsunderlag vid taxeringen är inte någon
anledning att frita säljaren från realisationsvinstbeskattning. Undan -

113

Knngl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

tagen bör även här begränsas till försäljningar som liar samband med strukturrationalisering.
Befrielsen kan då avse även försäljningar av minoritetsposter.

Vad nu sagts om aktier i fåmansbolag gäller i lika mån andelar i handels-
och kommanditbolag. Det förhållandet att vinster i sådana företag inte
är föremål för dubbelbeskattning utgör inte något skäl för att undanta andelarna
från de regler som gäller för aktier i fåmansbolag. Realisationsvinstbeskattningen
är inte att se som en ersättning för utebliven dubbelbeskattning.

Från näringslivets sida har man understrukit angelägenheten av att beskattningen
inte skärps för investmentbolagen. Något generellt undantag
för investmentbolagen anser jag dock inte bör komma i fråga. Genom den
föreslagna dispensmöjligheten för försäljningar i strukturrationaliseringssyfte
bör dock de stora försäljningarna inom investmentbolagen ofta komma
att befrias från beskattning. Något generellt undantag för sådana försäljningar
som syftar till en omplacering i andra aktier anser jag mig inte
kunna förorda. Den fördel som vinns genom omplaceringen får vägas mot
den skatt som blir en följd av försäljningen.

Flera remissinstanser har framhållit att om man inför en i tiden obegränsad
beskattning av vinster på aktier man även bör få tillämpa reglerna
om ackumulerad inkomst när det gäller dylika vinster. Framför allt har
detta ansetts motiverat om reglerna skall omfatta försäljningar även av
aktier i fåmansbolag och andelar i handels- och kommanditbolag. Den vinst
som framkommer vid försäljning av sådana aktier och andelar är i regel
föranledd av en värdestegring som ägt rum under en följd av år. Reglerna
om ackumulerad inkomst är tillämpliga när en enskild firma försäljs. Jag
anser det därför skäligt att vinst vid försäljning av aktier i familjebolag
eller andelar i handels- och kommanditbolag får betraktas som ackumulerad
inkomst, om aktierna eller andelarna vid avyttringen innehades av ett fåtal
fysiska personer och vinsten beräknas enligt schablonmetoden. Vinsten får
anses intjänad under den tid vederbörande innehaft aktierna eller andelarna.
Detta innebär att — om aktierna eller andelarna förvärvats genom arv
eller gåva — tiden för innehavet räknas från det tidigare onerösa fånget.

I några yttranden har framhållits att aktieägarna inte bör beskattas för
realisationsvinst när ett aktiebolag utskiftar tillgångar. Som motiv härför
anförs att bolaget beskattas genom utskiftningsskatt för de vinstmedel som
utskiftas. Om vinstmedlen i stället hade delats ut hade aktieägarna beskattats
för utdelning och någon realisationsvinst hade inte uppkommit eftersom
värdet av de utskiftade tillgångarna blivit lägre. Bolaget hade inte
behövt erlägga någon utskiftningsskatt eftersom vinstmedlen utdelats i
stället för utskiftats.

Det bör enligt min mening inte ifrågakomma alt generellt undanta alla

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

fall av utskiftning från aktievinstbeskattningen. Jag vill erinra om att det
inte är helt ovanligt att aktier i förlustbolag byter ägare. De nya aktieägarna
avser då ofta att tillföra bolaget vinstmedel vilka i samband med bolagets
upplösning kan utskiftas till aktieägarna utan utskiftningsskatt. Även om
realisationsvinstbeskattningen inte utgör någon ersättning för utebliven
dubbelbeskattning anser jag dock inte några skäl föreligga att i sådana fall
befria från realisationsvinstbeskattningen.

Bifalls mitt förslag att skattefrihet för realisationsvinst skall kunna medges
genom dispens när beskattningen utgör ett hinder för en önskvärd
strukturrationalisering, föreligger möjlighet medge befrielse från realisationsvinstbeskattning
då ett bolag upplöses efter fusion enligt 175 och 176 §§
aktiebolagslagen. En sådan fusion är ofta ett led i en strukturrationalisering.
Det bör enligt min mening knappast ifrågakomma att införa en ytterligare
dispensmöjlighet för de fall då ett bolag upplöses.

Om man inför en i tiden obegränsad vinstbeskattning på aktier och liknande
tillgångar kan det göras gällande att man skapar en dold skatteskuld
i sådana tillgångar eftersom en försäljning inte kan ske utan skatt om försäljningen
ger vinst. Att hänsyn till sådan framtida skatteskuld skulle tas
vid den årliga förmögenhetsberäkningen anser jag uteslutet. Däremot har
frågan om avdrag för latent skatteskuld vid arvsbeskattningen aktualiserats
i andra sammanhang och denna fråga synes böra utredas i samband med en
kommande översyn av arvs- och gåvobeskattningen.

Det må slutligen framhållas att realisationsvinst vid försäljning av vissa
aktier i bolag, som bildats i samband med upplösning av fideikommiss, enligt
förordningen den 6 december 1963 (nr 587) om inkomstbeskattning av
fideikommissbo, m. m. inte skall anses som skattepliktig. Någon ändring av
denna undantagsbestämmelse bör inte nu ske.

De nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. 1967 års taxering och avse försäljningar
efter den 30 juni 1966. Schablonregeln blir sålunda tillämplig
vid försäljning efter nämnda dag även för sådana aktier och likartade tillgångar
som före den 1 juli kunnat försäljas utan någon beskattning. Vederbörande
ägare har sålunda att välja mellan att sälja före nämnda dag eller
behålla värdepapperen och vid en senare försäljning bli beskattad enligt de
nya reglerna.

Det av mig nu förordade systemet för aktievinstbeskattning torde i fråga
om skatteutfallets storlek inte mera avsevärt avvika från utredningens förslag.
Man har sålunda anledning anta att skatteintäkterna kan komma att
öka med omkring 100 milj. kr. per år, varav 70 milj. kr. kan beräknas tillfalla
staten och 30 milj. kr. kommunerna.

Den föreslagna skärpningen av aktievinstbeskattningen har, som jag redan
framhållit, ett fördelningspolitiskt syfte. Det förhållandet att en i tiden

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

obegränsad beskattning av aktievinster kan i någon mån försvåra företagens
kapitalanskaffning via aktiemarknaden utgör inte tillräckligt skäl för
att avstå från denna reform som måste bedömas som riktig och angelägen.
Eventuellt får man vidta andra åtgärder för att eliminera eller mildra ej
önskvärda effekter av de föreslagna reglerna.

År 1960 antogs en provisorisk förordning, den s. k. Annell-lagen, i syfte
att underlätta företagens kapitalanskaffning genom nyemissioner. Enligt denna
förordning medges avdrag vid taxeringen under sex år för viss utdelning
på nyemitterade aktier. Förordningens giltighetstid förlängdes genom beslut
av 1964 års riksdag t. o. m. 1977 års taxering. Erfarenheterna av denna
lagstiftning synes ha varit goda och det torde därför vara anledning att nu
överväga permanenta regler. I och för sig ligger det inom företagsskatteutredningens
uppdrag att överse denna lagstiftning. Enligt vad jag inhämtat
är emellertid utredningen f. n. sysselsatt med att utforma förslag till ändrade
avskrivningsregler beträffande fast egendom. Då gällande avskrivningsregler
på detta område sedan länge ansetts otillfredsställande och i behov av
översyn bör utredningen enligt min mening koncentrera sitt arbete på denna
svåra och tidskrävande uppgift och avge betänkande i ämnet när förslag
har utarbetats. Det är min avsikt att inom finansdepartementet låta verkställa
en översyn av Annell-lagen och utarbeta förslag till de permanenta
regler som bör ersätta denna lagstiftning. Eventuellt kan förslag om nya
bestämmelser föreläggas 1967 års riksdag.

Jag förordar slutligen att bestämmelserna i 35 § 2 mom. andra stycket
KL ändras så att den av skatteflyktskommittén påtalade luckan täpps till.
Jag hänvisar till den redogörelse jag i det föregående lämnat för kommitténs
förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade
förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Bilaga

Aktievinstutredningens förslag
till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 2 och 4 mom. samt punkten 2 av anvisningarna
till 36 § kommunalskattelagen den 28 september 1928i skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives ävensom att i samma lag skall fogas,
till 35 § ett nytt 6 mom., till anvisningarna till 35 § en ny punkt 7 och till
anvisningarna till 36 § en ny punkt 5 av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

35 §.

2 mom. Till intäkt —-----

(Föreslagen lydelse)

35 §.

tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig erhållit
såsom gåva av make eller skyldeman,
av givaren förvärvats genom
fång, som ovan sägs, skall frågan om
och i vad mån skattepliktig realisationsvinst
skall anses föreligga bedömas
med hänsyn till sistnämnda
fång. Motsvarande skall gälla om
make vid bodelning i anledning av
andra makens död erhållit egendom,
som förstnämnde make före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, eller om
make vid bodelning av annan anledning
än andra makens död erhållit
egendom, som någondera maken före
äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång.
Aktie, som erhållits genom arv, testamente,
gåva, bodelning eller annat
med köp eller byte icke jämförligt

1 Senaste lydelse av 35 § 2 och 4 mom. se 1959:127 samt av punkt 2 av anvisningarna till 36 $
se 1951:761.

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Såsom skattepliktig realisationsvinst
skall, med i 3 och 4 mom. angivna
undantag, räknas:

a) då fråga är om vinst genom avyttring
av fastighet:

om den innehafts

mindre än 7 år........... 100 % av vinsten

7 år men mindre än 8 år... 75 % » »

8» » » » 9 * ... 50 % » »

9» » » * 10 » .. . 25 % * »

b) då fråga är om vinst genom avyttring
av annan egendom än fastighet: om

egendomen innehafts

mindre än 2 år........... 100 % av vinsten

2 år men mindre än 3 år.. . 75 % » »

3 » » » » 4 * ... 50 % * »

4 » » » » 5 » ... 25 % o »

Vad ovan sagts beträffande fastighet
skall även äga tillämpning å
tomträtt.

(Föreslagen lydelse)
fång, skall dock anses förvärvad genom
senast dessförinnan skett köp,
byte eller därmed jämförligt fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst
skall, med i 3, i och 6 mom.
angivna undantag, räknas:

a) då fråga är om vinst genom avyttring
av fastighet:

om den innehafts

mindre än 7 år........... 100 % av vinsten

7 år men mindre än 8 år.. . 75 % 9 »

8 » » » * 9 * ... 50 % » »

9 » » » »10 » ... 25 % » »

b) då fråga är om vinst genom avyttring
av annan egendom än fastighet
eller aktie:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år........... 100 % av vinsten

2 år men mindre än 3 år.. . 75 % » »

3 » » » » 4 * ... 50 % * »

4 9 9 9 9 5 » ... 25 % 9 9

c) då fråga är om vinst genom avyttring
av aktie:

om den innehafts

mindre än 2 år............ 100 % av vinsten

2 är eller längre tid........ 30 % » »

Vad ovan sagts beträffande fastighet
skall även äga tillämpning å
tomträtt. Vad i 35 § samt anvisningarna
till 35 och 36 §§ sägs beträffande
aktie skall även äga tillämpning
på dels andel i aktiefond eller liknande,
dels fondandel, teckningsrätt,
inköpsrätt eller liknande till aktie
eller andel som först nämnts, dels
andel i ekonomisk förening, vanligt
handelsbolag eller kommanditbolag,
dels ock med nu avsedda andelsrätter
eller med aktie jämförlig rättighet.
Med aktiebolag förstås i motsvarande
fall, utom när fråga är om
tillämpning av punkt 5 av anvisningarna
till 35 §, även den enhet, till

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Har jordbruksfastighet — ----

4 mom. Vinst, som uppkommit genom
att fast eller lös egendom tagits
i anspråk genom expropriation eller
liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden,
att tvångsförsäljning som nyss sagts
måste anses vara för handen, är icke
i något fall att anse som skattepliktig
realisationsvinst, dock att
skatteplikt enligt eljest gällande regler
föreligger därest det skäligen kan
antagas, att avyttringen skulle ägt
rum även om tvång icke förelegat.
Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning beträffande realisationsvinst
vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet för
obegränsad tid mot engångsersättning.

Såsom skattepliktig

(Föreslagen lydelse)
vilken annan andelsrätt än aktie
hänför sig.

- — nämnda del.

4 mom. Vinst, som uppkommit genom
att fast eller lös egendom tagits
i anspråk genom expropriation eller
liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden,
att tvångsförsäljning som nyss sagts
måste anses vara för handen, är icke
i något fall att anse som skattepliktig
realisationsvinst, dock att
skatteplikt enligt eljest gällande regler
föreligger därest det skäligen kan
antagas, att avyttringen skulle ägt
rum även om tvång icke förelegat.
Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning beträffande realisationsvinst
vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet för
obegränsad tid mot engångsersättning.
Är enligt bestämmelserna i detta
stycke vinst icke att anse såsom
skattepliktig realisationsvinst, skall
dock i fråga om aktie, oavsett vilken
tid den innehafts, i stället såsom
skattepliktig realisationsvinst räknas
30 procent av vinsten.

- yttre rationalisering.

Såsom skattepliktig realisationsvinst
skall ej heller anses vinst, vilken
uppkommit genom avyttring av
aktier i aktiebolag, som uteslutande
eller så gott som uteslutande bedriver
rörelse och vari aktierna till huvudsaklig
del ägas eller på därmed
jämförligt sätt innehavas — direkt
eller genom förmedling av juridisk
person — av en fysisk person eller
ett fåtal fysiska personer, allt i den
mån aktierna innehafts minst fem
år och under förutsättning att avyttringen
skett på en gång och till samme
köpare samt omfattat minst hälften
av samtliga aktier i bolaget.

6 mom. På yrkande av den skattskyldige
skall i fråga om avyttring
av aktie, i stället för 30 procent av
vinsten, såsom skattepliktig realisationsvinst
räknas 10 procent av vad

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Se vidare anvisningarna.)

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös
egendom skall få avdragas erfordras,
att förlusten under beskattningsåret
uppkommit genom avyttring
av fast eller lös egendom, som
förvärvats genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång och varit
i säljarens ägo, om det är fastighet,
under mindre än tio år och eljest
under mindre än fem år, eller, i
fråga om strömfall eller rättighet
till vattenkraft, under mindre än
femton år. Realisationsförlust beräknas
efter samma regler, som gälla
för beräkning av realisationsvinst.

(Föreslagen lydelse)
som erhållits för aktien. Sistnämnda
beräkningsgrund skall tilllämpas
även eljest i fråga om avyttring
av aktie, som innehafts minst
två år eller som avses i 4 mom. första
stycket, om den skattskyldige icke
visar att den skattepliktiga realisationsvinsten
är lägre eller att
skattepliktig realisationsvinst icke
föreligger.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 35 §.

7. Vad i 4 mom. tredje stycket
sägs angående avyttring av minst
hälften av samtliga aktier i ett aktiebolag
skall även gälla, om flera delägare
tillsammans och samtidigt till
samme köpare avyttrat minst hälften
av samtliga aktier. Därest aktierna
i bolaget varit förenade med
olika röstvärden, skall såsom förutsättning
för vinstens undantagande
från skatteplikt, utöver vad i nämnda
stycke sägs, gälla, att avyttringen
även omfattat aktier, vilkas sammanlagda
röstetal motsvarat minst
hälften av röstvärdet för samtliga
aktier i bolaget.

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös
egendom skall få avdragas erfordras,
att förlusten under beskattningsåret
uppkommit genom avyttring av
fast eller lös egendom, som förvärvats
genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång och varit i säljarens
ägo, om det är fastighet, under mindre
än tio år och, om det är annan
egendom än fastighet eller aktie, under
mindre än fem år, eller, i fråga
om strömfall eller rättighet till vattenkraft,
under mindre än femton
år. Realisationsförlust beräknas efter
samma regler, som enligt 35 § 2,

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Har den avyttrade egendomen innehafts
under sådan tid, att därest
vinst uppstått vid avyttringen, vinsten
jämlikt 35 § skolat allenast till
viss del hava räknats till skattepliktig
realisationsvinst, må avdrag åtnjutas
endast för däremot svarande
del av förlusten.

Avdrag må

Avdrag är -

(Föreslagen lydelse)

3 och 4 mom. gälla för beräkning av
realisationsvinst.

Har den avyttrade egendomen innehafts
under sådan tid, att därest
vinst uppstått vid avyttringen, vinsten
jämlikt 35 § 2, 3 eller 4 mom.
skolat allenast till viss del hava räknats
till skattepliktig realisationsvinst,
må avdrag åtnjutas endast för
däremot svarande del av förlusten.

- skattepliktig realisationsvinst,
i lotteri.

5. Vid tillämpning av 35 § 6 mom.
skall vad som erhållits för avyttrad
aktie anses motsvara avtalad köpeskilling
efter avdrag endast för omkostnader
för avyttringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tilllämpas
i fråga om avyttring av aktie den 1 mars 1966 eller senare.

I fråga om aktie, vilken den skattskyldige förvärvat eller skall anses enligt
de nya bestämmelserna ha förvärvat före den 1 mars 1961, gäller följande
särskilda bestämmelser. Såsom erlagd köpeskilling skall anses det belopp,
till vilket aktien skolat per utgången av år 1965 upptagas i allmän
självdeklaration för fysisk person. Avdrag får icke ske för utgift eller kostnad
som hänför sig till tid före år 1966.

Vad ovan i ikraftträdandebestämmelserna sägs om aktie skall även äga
tillämpning på de andra andelsrätter, som avses i 35 § 2 mom. fjärde stycket.

Aktievinstutredningens förslag
till

förordning om ändrad lydelse av 121 § taxeringsförordningen den
23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 121 § taxeringsförordningen den 23 november
19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

121 §. 121 §.

Har någon------månader dömas.

Har någon i allmän självdeklara- Detsamma skall gälla, om någon i
tion eller i annan uppgift till ledning allmän självdeklaration eller i anför
taxering uppsåtligen eller av grov nan uppgift till ledning för taxering

1 Senaste lydelse av 121 § se 1961:340.

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)
oaktsamhet lämnat oriktig uppgift
rörande förmögenhet, som skolat
upptagas i deklarationen, straffes,
där ej gärningen är belagd med
straff i skattestrafflagen eller innefattar
ämbetsbrott, med böter, högst
trehundra kronor.

(Föreslagen lydelse)
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnat oriktig uppgift rörande
förmögenhet, som skolat upptagas
i deklarationen, där ej gärningen är
belagd med straff i skattestrafflagen
eller innefattar ämbetsbrott.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660191