Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958 (Proposition 1958:87 - a)

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
universitetssjukhusen m. m.; given Stockholms slott
den 14 mars 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Till byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet m. m. föreslås anvisande
av ett investeringsanslag av 200 000 kronor.

Förslag framlägges om avtal mellan staten och sällskapet Eugeniahemmet
angående avstående av visst markområde samt uppförande av ersättningslokaler
för vissa byggnader, som kommer att gå förlorade genom nervklinikernas
vid Karolinska sjukhuset uppförande. Kostnaderna för erforderliga
byggnadsåtgärder beräknas till 105 000 kronor.

Redogörelse lämnas för ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet betänkande
rörande förbättringsåtgärder vid Serafimerlasarettet. Vidare
framlägges förslag till avtal mellan staten och Stockholms stad angående
bl. a. fördelningen av kostnaderna för i betänkandet förordade förbättringsåtgärder.
I anslutning härtill föreslås anvisande av ett reservationsanslag
om 600 000 kronor såsom bidrag till om- och nybyggnadsarbeten vid Serafimerlasarettet
m. m.

I propositionen framlägges av läkarutbildningsreformen föranledda förslag
till avtal rörande undervisning i psykiatri och klinisk epideiniologi vid
Södersjukhuset resp. Epidemisjukhuset i Stockholm. I anslutning härtill
äskas såsom bidrag till anordnande av undervisning vid vissa Stockholms
stad tillhöriga sjukhus ett förslagsanslag om 473 000 kronor.

Förslag framlägges om avveckling av garnisonssjukvården i Stockholm.
Sålunda föreslås, alt Garnisonssjukhuset å Kungsholmen skall upplåtas till
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 87

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Stockholms stad med nyttjanderätt för sjukvårdsändamål under åtta år
räknat från den 1 juli 1958 med möjlighet till viss förlängning, om uppsägning
icke sker. Vidare föreslås, att de särskilda garnisonsavdelningarna vid
Karolinska sjukhuset avvecklas samt att militära patienter från Stockholms
stad och län framdeles skall jämställas med civila sjuka och i första hand
placeras på av staden resp. länet kontrakterade vårdplatser vid Karolinska
sjukhuset. Garnisonssjukvårdens i Stockholm avveckling beräknas medföra
en årlig besparing för statsverket med 225 000 kronor.

Godkännande begäres av överenskommelser med Stockholms stad och
Stockholms läns landsting rörande beräkningen av vissa i äldre samarbetsavtal
angående sjukvården avsedda driftkostnader m. m.

För utbyggandet av Akademiska sjukhuset i Uppsala framlägges en reviderad
generalplan avsedd att utgöra grundval för den fortsatta projekteringen
av utbyggnaden.

Riksdagen föreslås skola godkänna grunder för ekonomiskt samarbete
med Malmöhus läns landsting angående uppförande och drift av en barnpsykiatrisk
klinik vid lasarettet i Lund. I anslutning härtill äskas ett investeringsanslag
om 320 000 kronor för påbörjande av byggnadsföretaget.

Vidare föreslås riksdagen skola godkänna grunder för fördelningen av
kostnaderna mellan staten och Göteborgs stad för dels nybyggnad av hudklinik,
dels utvidgning av kvinnoklinik I vid Sahlgrenska sjukhuset, dels
ock anordnande av undervisningslokaler vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik
i Göteborg.

Till bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg
äskas ett reservationsanslag om 2 775 000 kronor.

Slutligen föreslås, att ett reservationsanslag om 53 000 kronor anvisas
till bidrag till vissa byggnadsarbeten vid lasarettet i Umeå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den H mars
1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans-, ecklesiastik-
och civildepartementen anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet
Johansson.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1958/59 beräkna följande anslag, nämligen under
punkten 64 till Bidrag till anordnande av klinisk undervisning i epidemiologi
vid Epidemisjukhuset i Stockholm ett förslagsanslag om 116 000 kronor,
under punkten 65 till Bidrag till anordnande av undervisning vid vissa Stockholms
stad tillhöriga sjukhus ett förslagsanslag om 55 400 kronor samt under
punkten 76 till Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjukhuset
i Göteborg m. m. ett reservationsanslag om 3 460 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen under kapitalbudgeten,
inrikesdepartementet, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1958/59 beräkna följande anslag, nämligen
under punkten 1 till Vissa byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet
in. m. ett investeringsanslag om 200 000 kronor och under punkten 7 till
Uppförande av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund ett investeringsanslag
om 320 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.
I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor angående dels
godkännande av avtal med sällskapet Eugeniahemmet om avstående av visst
markområde m. in., dels godkännande av vissa överenskommelser med
Stockholms stad och Stockholms läns landsting rörande sjukvården i Stockholm
och den medicinska undervisningen därstädes, dels ersättning för av
staten upplåten mark till allmänna barnbördshuset i Stockholm, dels godkännande
av reviderad generalplan för utbyggande av Akademiska sjukhuset
i Uppsala, dels godkännande av vissa av den medicinska undervisningens
anordnande föranledda överenskommelser med Göteborgs stad, dels
ock anvisande av medel till vissa byggnadsarbeten vid lasarettet i Umeå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Vissa byggnadsåtgärder för strålskydds verksam het m. m.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag
av 100 000 kronor.

Förslag

I. 1951 års strålskyddskommitté har i sitt betänkande (SOU 1956: 38)
föreslagit tillbyggnader för radiofysiska institutionen vid Karolinska sjukhuset,
preliminärt kostnadsberäknade till 2 000 000 kronor.

II. Direktionen för Karolinska sjukhuset hemställer i skrivelse den 18
oktober 1957 om anvisande för budgetåret 1958/59 av 210 000 kronor för
vissa ombyggnadsarbeten vid radioterapeutiska kliniken.

III. Föreståndaren för radiofysiska institutionen, professorn R. Sievert
föreslår i skrivelse den 21 december 1957 uppförande av en barackbyggnad
för en nettokostnad av 18 000 kronor för tillgodoseende av radiofysiska
institutionens omedelbara lokalbehov.

Motiv

I. Strålskyddskommittén anför i huvudsak följande.

Radiofysiska institutionens nuvarande huvudbyggnad på Karolinska
sjukhusets område togs i bruk år 1938. Byggnaden har en total golvyta av
cirka 1 300 in’. Bortsett från omkring 250 m2 för bl. a. bostäder åt institutionsföreståndaren
och instrumentmakaren disponerades ursprungligen
alla utrymmen -— verkstad och 17 laboratorier — för institutionens forsknings-
och sjukvårdsuppgifter.

Efter införande år 1941 av tillsynen å radiologiskt arbete har forskningslaboratorierna
i huvudbyggnaden undan för undan på grund av ökningen
av tillsynsarbetet fått lov att tagas i anspråk för dettas behov. Sålunda har
åtta laboratorier i uppdelat eller oförändrat skick tillförts strålskyddsverksamheten.
Härigenom har institutionens forskning och i viss mån även
det fysikaliska arbetet för sjukvården vid radiumhemmet avsevärt försvårats.

Redan för nuvarande arbetsuppgifter och personaluppsättning har institutionens
lokaler sålunda visat sig otillräckliga. Detta har medfört, att
flera befattningshavare måst trängas samman i alltför knappa arbetslokaler
eller tidvis beredas provisoriska arbetsplatser i laboratorier och andra utrymmen.
Bristen på arbetslokaler har ytterligare accentuerats av utrymmesbrist
även inom radiumhemmets byggnad. Av de fysiker, som arbetar
för sjukvården därstädes, har härigenom endast de, som nödvändigtvis
måste ha sitt arbete förlagt i omedelbar anslutning till den löpande vården,
kunnat beredas arbetsplats inom radiumhemmets lokaler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 är 1958

Givetvis innebär av kommittén föreslagen utökning av radiofysiska institutionens
personal en ytterligare påfrestning på institutionens lokalresurser.
Det är icke möjligt att inrymma den förutsatta personaluppsättningen
i de nuvarande lokalerna. Härtill kommer att ökade utrymmen erfordras
för mätlaboratorier samt att institutionens verkstad nödvändigtvis
måste utökas för att fylla sin uppgift.

När institutionsbyggnaden uppfördes, gjordes sådana grundförstärkningar,
att en påbyggnad av densamma med en våning senare skulle kunna
ske. En dylik påbyggnad skulle emellertid icke räcka till för att täcka det
nu föreliggande lokalbehovet. Ej heller skulle en sådan lösning av byggnadsfrågan
medgiva den erforderliga utvidgningen av verkstadsutrymmena.
Behovet av rymligare lokaler synes därför icke kunna tillgodoses på annat
sätt än genom en tillbyggnad.

Kommittén är medveten om att Karolinska sjukhusets byggnadsfrågor
är bekymmersamma på grund av de många kraven på nybyggnader för
sjukvårdens behov. Då en utbyggnad av radiofysiska institutionen på sjukhusets
mark därför ej utan tvingande skäl bör komma till stånd, har strålskyddskommittén
diskuterat möjligheten att alternativt föreslå uppförandet
av" en särskild byggnad på annan plats. Av följande skäl har kommittén
emellertid funnit, att en sådan lösning av byggnadsfrågan icke kan förordas.

I princip är ett förläggande av strålskyddsverksamheten i anslutning till
ett undervisningssjukhus väl motiverat, eftersom strålskyddsfrågorna otvivelaktigt
är en medicinsk angelägenhet. Härtill kommer att tillsynsverksamheten
på strålskyddsområdet måste bygga på de rön, som göres inom
radioterapien, det enda område, där bestrålning av människor förekommer
under klart definierade förhållanden. Ett löpande samarbete icke blott med
forskningen i radiofysik och radiobiologi utan även med en radioterapeutisk
klinik är därför en nödvändig förutsättning för att fysikerna inom
tillsynsverksamheten skall kunna förvärva tillräcklig erfarenhet av strålverkningar
och de betingelser under vilka dessa uppkommer. Under de
senaste åren har man även i utlandet alltmera börjat inse betydelsen av
denna växelverkan mellan radioterapi och strålskyddsverksamhet, vilket
tagit sig uttryck i att strålskyddsarbetet sammanföres med radioterapeutiska
sjukhus.

Den omständigheten att de praktiska strålskyddsfrågornas behandling
måste ske med anlitande av den radiofysiska och radiobiologiska forskningens
resurser samt att deras lösning blir i hög grad beroende av rönen
inom nämnda vetenskaper, utgör likaledes ett starkt motiv för att tillsynen
förlägges till radiofysiska institutionen. Särskilt med hänsyn till utvecklingen
inom atomenergiforskningen måste det befaras, alt de befattningshavare,
som skall handha strålskyddskontrollen vid atomenergianläggningarna
icke förmår att hålla sig å jour med utvecklingen, om strålskyddsverksamheten
ej bedrives i intim kontakt med forskningen på området.

Det synes vidare ofrånkomligt, att i ett litet land som Sverige, där tillgången
till väl utbildade specialister är mycket begränsad, dessa utnyttjas
rationellt och att åtgärder, som kräver onödig dubblering av kvalificerad
personal, undvikes. En förläggning av tillsynsverksamheten och arbetet för
sjukvården vid radiumhemmet till olika platser måste oundvikligen föra
med sig eu betydande personalökning. Dessutom torde eu dubblering av
bibliotek, verkstad samt delvis även av standardiserings- och strålmätlaboratorier
icke kunna undvikas, om dessa olika arbetsenheter icke kan ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

n3rttjas gemensamt. De ökade kostnader och de övriga olägenheter, som kan
beräknas uppstå vid en delad förläggning, är så betydande, att kommittén
icke ser någon annan lösning av lokalfrågan än att en tillbyggnad på Karolinska
sjukhusets mark kommer till stånd. Hänsyn bör även tagas till att
andra delar av radiofysiska institutionen är i starkt behov av utvidgning,
bl. a. verkstad, bibliotek och mätlaboratorier för radioaktiva ämnen.

Ett eventuellt framtida behov av ökade lokaler för den centrala strålskvddstillsynen
kan icke antagas bli större än alt det kan tillgodoses genom
att den nuvarande huvudbyggnaden och den i det följande föreslagna tillbyggnaden
eventuellt påbygges med en eller två våningar.

Beträffande de praktiska möjligheterna att förlägga en tillbyggnad för
radiofysiska institutionen till sjukhusområdet må framhållas, att det markområde,
som är beläget norr om de nuvarande institutionsbyggnaderna
mellan högspänningshallen och Uppsalavägen, väl skulle lämpa sig för ändamålet.
Såvitt kommittén kan bedöma, lärer detta område aldrig kunna
ifrågakomma för utbyggande av Karolinska sjukhusets kliniker på grund
av närheten till den livligt trafikerade Uppsalavägen samt områdets lutning
mot norr.

Med biträde av byggnadsstyrelsen har kommittén låtit utarbeta förslag
till erforderliga tillbyggnader för radiofysiska institutionen. Förslaget omfattar
dels en friliggande tvåvåningsbyggnad med souterrängvåning norr
om institutionens nuvarande byggnader, dels en tillbyggnad mellan institutionens
bibliotek och dess högspänningshall.

Den fristående tillbyggnaden har givits en grundyta av cirka 29,5 X 22,5
in1''. I souterrängvåningen är förutom elcentral, förråd in. m. förlagda ett
rum för kalibreringar, 4 mindre laboratorier för radioaktivitetsbestämningar
samt verkstadslokaler. Bottenvåningen inrymmer röntgenkontrollavdelningen
och omfattar arbetsrum för tillsynspersonalen, lokaler
för prövning av röntgenapparatur samt lokaler för hälsoundersökningar och
filindosimetri. översta våningen omfattar utrymmen för institutionsföreståndare
och administration samt lokaler för isotopkontrollavdelningen
med därtill hörande radiokemiskt laboratorium. Från denna våning leder
en förbindelsegång över till den nuvarande institutionsbyggnaden. På östra
sidan av tillbyggnaden finns möjlighet att anordna ett i berget utsprängt
laboratorium.

Den befintliga huvudbyggnaden föreslås tillbyggd med ett bokrum anslutet
till institutionens nuvarande bibliotek samt en föreläsningssal för
omkring 70 personer. Den sistnämnda behövs ej endast för den akademiska
undervisningen utan även för konferenser och upplvsningsföredrag i strålskyddsfrågor
m. m.

Av tillbyggnaderna är i stort tre femtedelar avsedda för tillsynsverksamheten
och två femtedelar för institutionens samtliga verksamhetsgrenar.

Institutionens nuvarande huvudbyggnad skulle, därest tillbyggnaderna
kommer till stånd, återföras att helt tjäna sitt ursprungliga ändamål.

För att underlätta arbetet för sjukvården vid radiumhemmet föreslår
kommittén, att en kulvert bygges mellan radiofysiska institutionen och
den med klinikens lokaler förbundna radiopatologiska institutionen.

Då det är angeläget, att av kommittén föreslagna personalförstärkningar
kan genomföras redan innan de nya lokalerna kan tillträdas, föreslår kommittén,
att föreståndarens bostad i institutionsbyggnaden under tillbyggnadsperioden
tages i anspråk för att bereda personalen provisoriska arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

platser. Först då tillbyggnaderna kan tagas i bruk, skulle denna våning
definitivt inredas för sitt framtida ändamål. Institutionsföreståndaren har
förklarat sig villig att, under förutsättning att annan lämplig bostad kan
anskaffas, avflytta den 1 oktober 1957 eller eventuellt tidigare.

Kostnaden för de föreslagna byggnadsarbetena kan enligt beräkningar,
utförda av byggnadsstyrelsen, preliminärt uppskattas till cirka 2 miljoner
kronor exklusive bergrummet.

II. Direktionen för Karolinska sjukhuset upplyser, att möjlighet yppats
att bereda en avdelning för klinisk radiofysik för sjukhusets behov lokaler
genom att utnyttja vindsutrymmet inom radioterapeutiska klinikens
västra flygel. Direktionen anför.

I våningen under vinden är röntgenterapiapparaterna placerade. Tillhörande
ventilrör är uppdragna genom vinden. Efter hand som apparaturen,
som varit i bruk 20—30 år, blir försliten och ersättes med modern
apparatur, bortfaller behovet av utrymme på vinden för ventilrör. I vindsvåningen
kan för rimliga kostnader inrymmas 15 arbetsrum, som kan
ställas till förfogande för en avdelning för klinisk radiofysik. Till en början
kan, med hänsyn till takten för utrangering av äldre apparatur, utrymme
för 9 arbetsrum ställas till förfogande. I ett senare skede kan ytterligare
6 rum ianspråktagas. Vinden saknar f. n. annan inredning än skyddsgaller
för ventilatorerna. Ombyggnadsarbetena omfattar nedtagning av skyddsgaller
och eternitbeklädnad av väggar och tak, anordnande av innerfönster,
insättande av radiatorer, erforderliga elektriska och sanitära installationer
och lufttrummor, uppsättande av väggar, socklar och fönsterbräden,
uppspackling och avjämning samt beläggning av golv, inredning av toalettoch
kapprum samt förråd, anordnande av strålskydd i ett bestrålningslaboratorium
samt målningsarbeten. Kostnaderna för samtliga ombyggnadsarbeten
inom vindsvåningen har beräknats till 160 000 kronor. Härtill bör
läggas 25 procent eller 40 000 kronor för kostnadsstegringar, oförutsedda
utgifter m. in. Ombyggnadskostnaderna kan sålunda hållas inom en ram
av 200 000 kronor, därest hela vindsutrymmet ombygges i ett sammanhang.
Härtill kommer utgifter för inredning och utrustning av i första hand 9
arbetsrum med ett beräknat belopp av 10 000 kronor.

III. Föreståndaren för radiofysiska institutionen anför bl. a.

Sedan strålskyddskommitténs betänkande avgavs, har institutionsföreståndarens
arbetsuppgifter väsentligt utökats. Samtidigt har behovet av
utveckling av mätmetoder för strålskyddsmätningar kraftigt ökat, vilket
ytterligare komplicerat hans arbete. Möjligheterna för honom att ägna tillräcklig
tid åt detta senare arbete är i hög grad beroende av att han är bosatt
på institutionen och sålunda alla tider på dygnet har tillgång till institutionens
laboratorier. Det synes av denna anledning önskvärt, att man
icke utnyttjar institutionsföreståndarens tidigare erbjudande att avflytta
från sin bostad utan söker lösa det tillfälliga lokalbehovet på annat sätt.
Därför föreslås dels att vissa omdispositioner företages i den nuvarande
institutionsbyggnaden, innebärande bl. a. att arbets- och mottagningsrum
för föreståndaren anordnas i dennes bostad, varjämte vissa delar av denna
i mån av behov användes för temporära undersökningar av strålmätningsinstrument,
dels ock att mellan institutionens biblioteksflygel och högspänningshall
provisoriskt uppföres eu Åseda-barack. I denna barack in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

rättas ett rum för avdelningsföreståndaren för röntgenkontrollavdelningen,
tre rum för assistenter, fyra rum för fysiker och ett för ett skrivbiträde. Baracken
behöver ej förses med sanitär anläggning utan endast med elektrisk
belysning och elektrisk uppvärmning. Totalkostnaden för baracken belöper
sig till 18 000 kronor.

Yttranden

Beträffande remissbehandlingen av strålskyddskommitténs betänkande
torde få hänvisas till propositionen nr 29/1958 med förslag till strålskyddslag
m. m.

Behovet av vidgade utrymmen för radiofysiska institutionen
har icke närmare diskuterats i remissyttrandena.

Beträffande förläggningen av lokalerna för strålskyddsverksamheten
har i några yttranden framhållits, att dessa
bör förläggas i anslutning till forskningen, för att ett intimt samarbete skall
kunna äga rum mellan verksamhetsgrenarna. I denna riktning uttalar sig
bl. a. medicinalstyrelsen, försvarets forskningsanstalt och försvarsmedicinska
nämnden.

Byggnadsstyrelsen erinrar om att styrelsen i skrivelse till strålskyddskommittén
ifrågasatt lämpligheten av en utbyggnad på Karolinska sjukhusets
mark. Ur skrivelsen citerar styrelsen följande.

Den gjorda utredningen har skett med utgångspunkt från strålskyddskommitténs
önskemål, att lokalbehovet skall tillgodoses i direkt anslutning
till radiofysiska institutionen. För egen del får byggnadsstyrelsen
emellertid ifrågasätta lämpligheten av att centralisera en starkt rutinbetonad
verksamhet till Karolinska sjukhuset. Det samråd styrelsen under
hand haft i denna fråga med representanter för Lunds och Göteborgs universitet
samt med medicinalstyrelsen har givit vid handen, att denna uppfattning
delas av dem med vilka samråd skett.

Styrelsen vill även fästa uppmärksamheten på att, enligt vad styrelsen
har sig bekant, direktionen för Karolinska sjukhuset samt kommittén för
sjukhusets fortsatta utbyggande i olika sammanhang starkt hävdat, att till
sjukhusområdet icke bör förläggas andra byggnader än sådana som är
oundgängligen nödvändiga för sjukhusets drift. Detta gäller oberoende av
om en verksamhet är administrativt samordnad med sjukhuset eller ej.

Byggnadsstyrelsen hänvisar vidare till den inom medicinalstyrelsen pågående
utredningen rörande en räjongindelning av landet för vissa specialiteter
samt understryker, att styrelsen inte funnit skäl att, innan ett ställningstagande
i princip föreligger från statsmakternas sida till den föreslagna
organisationen för radiofysiska institutionen, göra någon mera ingående
utredning i den föreliggande frågan. Den till strålskyddskommittén lämnade
utredningen har angivits som preliminär, vilket även gäller den uppskattningsvis
antydda kostnaden. Vissa svårigheter — vilka framkommit
i samband med senare gjorda utredningar vid sjukhuset — synes även
föreligga vad beträffar avloppsförhållandena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Direktionen för Karolinska sjukhuset yttrar.

Direktionen kan icke tillstyrka den av strålskyddskommittén föreslagna
nybyggnaden för radiofysiska institutionen inom Karolinska sjukhusets
område. Byggnaden skulle förläggas till en plats, som direktionen tidigare
föreslagit skola utnyttjas för den beslutade alkoholkliniken. Till detta förslag
ställde sig emellertid Kungl. Maj :t avvisande beroende på bl. a. avloppsförhållandena.
Såsom framgår av betänkandet beräknas en avsevärd
ökning av strålskyddsverksamheten snabbt komma att äga rum, varför det
icke är uteslutet, att den av kommittén föreslagna nybyggnaden inom kort
kan visa sig otillräcklig. Det begränsade utrymme, som på ifrågavarande
plats står till förfogande, torde knappast medge fortsatta utvecklingsmöjligheter.
Om en nybyggnad för strålskyddsverksamhetens del anses påkallad,
bör den förläggas till annan plats, där möjligheter till fortsatt utbyggnad
förefinnes. Inom Karolinska sjukhusets område bör i fortsättningen
icke förläggas andra byggnader än sådana, som är oundgängligen nödvändiga
för sjukhusets drift.

Även kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande avstyrker
förläggning av den föreslagna byggnaden till sjukhusområdet på i huvudsak
samma skäl som anförts av direktionen. Kommittén erinrar vidare
om att det av kommittén redovisade investeringsbehovet under budgetåren
1956/66 överstiger 40 miljoner kronor.

I yttrande över direktionens för Karolinska sjukhusets oinbyggnadsförslag
anför byggnadsstyrelsen.

Styrelsen har intet att erinra mot att en avdelning för klinisk radiofysik
för sjukhusets behov förlägges till radiumhemmet genom inredande av
vindsvåningen i västra flygeln. Mot den uppgivna kostnaden 200 000 kronor
synes intet vara att erinra. Byggnadsstyrelsen har under hand erfarit,
att en del ändringar av förslaget kommer att ske, främst avseende isolering
med blyplåt i vissa rum samt ytterligare uppdelning av vissa rum. Dessa
arbeten torde ej kunna inrymmas inom den uppgivna kostnadsramen. I

I fråga om den av föreståndaren för radiofysiska institutionen föreslagna
barackbyggnaden yttrar direktionen för Karolinska sjukhuset bl. a.

Kostnaderna för uppförande av baracken uppgår till 25 000 kronor men
när den icke längre erfordras, skulle den kunna försäljas för ett beräknat
belopp av 7 000 kronor. Barackens utförande är synnerligen enkelt. Sålunda
saknas vatten och avlopp, byggnaden förutsättes omålad såväl utvändigt
som invändigt. Bruttogolvytan utgör totalt omkring 85 m2. De åtta
rummen är, med undantag av det för avdelningsföreståndare avsedda,
mycket små. Uppvärmningen av byggnaden förutsättes skola ske med elektriska
radiatorer, vilket torde medföra en årlig kostnad av omkring 4 000
kronor.

Därest Kungl. Maj:t kommer att föreslå 1958 års riksdag tillbyggnad av
radiofysiska institutionen i huvudsaklig överensstämmelse med vad strålskyddskommittén
förordat och denna påbörjas snarast möjligt, torde byggnadsarbetena
kunna vara avslutade inom kortare tid än tre år. Under sådana
förhållanden synes uppförandet av en barack innebära en onödig

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

kapitalinvestering och utgöra en sämre lösning än utnyttjandet av institutionsföreståndarens
bostadsvåning. Bostadens bruttogolvyta uppgår till
omkring 155 nr. Inom detta utrymme torde institutionens lokalbehov intill
dess tillbyggnaden blir färdigställd kunna tillgodoses bättre än genom de
av institutionsföreståndaren föreslagna åtgärderna. Bostadsvåningen kan i
så fall iordningställas för sitt definitiva ändamål, varigenom onödiga utgifter
undvikes. Därest så skulle erfordras, föreligger möjligheter att ställa
lokaler inom hittills icke öppnad vårdavdelning vid thoraxklinikerna till
institutionens förfogande, intill dess bostadsvåningen iordningställts. Möjligheter
torde föreligga att under år 1958 anvisa institutionsföreståndaren
lämplig bostad i Stockholm eller Solna.

Direktionen har inhämtat, att radiofysiska institutionens lokalresurser
kan anses täcka de mest oundgängliga behoven, därest antingen föreståndarbostaden
tillföres institutionen eller den föreslagna baracken kommer
till utförande och under förutsättning dels att den definitiva lösningen
av institutionens lokalfråga i huvudsaklig överensstämmelse med strålskyddskominitténs
förslag beslutas av 1958 års riksdag och härav föranledda
byggnadsarbeten bedrives i normal takt, dels ock att direktionens förslag
om inredande av vissa vindsutrymmen i radioterapeutiska kliniken
snarast realiseras.

Enligt direktionens mening bör det uppdragas åt kommittén för karolinska
sjukhusets fortsatta utbyggande eller byggnadsstyrelsen att utreda
nu ifrågavarande spörsmål samt handha de byggnadsåtgärder, vartill resultatet
av utredningen kan giva anledning.

Kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande ansluter sig
helt till de synpunkter direktionen anfört.

Byggnadsstyrelsen finner de uppgivna kostnaderna för den föreslagna
baracken, 25 000 kronor, vara väl lågt beräknade. Då en permanent utbyggnad
av radiofysiska institutionen diskuteras, finner styrelsen mindre
välbetänkt att anvisa medel för ett provisorium. Styrelsen förordar därför,
att lokalbehovet om möjligt på sätt tidigare föreslagits tillgodoses inom
den nuvarande byggnaden.

Departementschefen

För innevarande budgetår har å kapitalbudgeten anvisats ett investeringsanslag
om 100 000 kronor till vissa byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet
in. m. Vid anmälan av detta medelsbehov i 1957 års statsverksproposition
(bil. 32, p. 7) framhöll min företrädare bl. a., att radiofysiska institutionens
lokalresurser visat sig otillräckliga redan för dåvarande uppgifter
och personaluppsättning och att ett uppskov med lösningen av lokalfrågan
syntes kunna äventyra möjligheterna att snabbt genomföra en effektiviserad
och till utvecklingen framför allt på atomenergiområdet anpassad strålskydd
sverk samhet.

Fr. o. m. budgetåret 1957/58 har ett tiotal nya tjänster inrättats vid radiofysiska
institutionen. Härefter har framlagts dels i propositionen nr 29/1958

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

förslag till ny strålskyddslag, som bl. a. innebär att utvidgade tillsynsuppgifter
lägges på strålskyddsorganen, dels ock i propositionen nr 73/1958
förslag till viss omorganisation av institutionen och ytterligare personalökningar
vid denna. Enligt sistnämnda proposition skall radiofysiska institutionen
bibehållas som ett organ för fri forskning, fysikaliskt arbete för
sjukvården vid radiumhemmet och strålskyddsverksamhet. Sammanlagt
uppgår personalökningarna för budgetåren 1957/58 och 1958/59 till inemot
tjugutalet tjänster. Vid ett genomförande av strål skyddskommitténs förslag
till utbyggd personalorganisation för institutionen samt vissa personalförstärkningar,
som härutöver begärts för nästa budgetår, skulle ytterligare
ett femtontal tjänster tillkomma.

Då stora svårigheter förelegat att bereda utrymme redan för det personaltillskott,
som medgivits för innevarande budgetår, är det uppenbart, att åtgärder
snarast måste vidtagas för att lösa institutionens lokalfrågor både
mera provisoriskt och på längre sikt.

För att tillgodose det mera långsiktiga lokalbehovet har strålskyddskommittén
föreslagit, att i anslutning till de nuvarande institutionsbyggnaderna
på Karolinska sjukhusets område uppföres dels en fristående byggnad,
huvudsakligen avsedd för strålskyddsverksamheten samt administration,
verkstad och andra gemensamma anordningar, dels en tillbyggnad, inrymmande
en föreläsningssal m. m.

Vidare har direktionen för Karolinska sjukhuset föreslagit vissa ombyggnadsarbeten
i radiumhemmets vindsvåning, varigenom arbetslokaler successivt
skulle erhållas för den personal vid radiofysiska institutionen, som
skall svara för det fysikaliska arbetet för sjukvården vid radiumhemmet.

Vad först angår de föreslagna ombyggnaderna vid radiumhemmet synes
mig dessa öppna möjligheter att på ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet
av arbetslokaler för institutionens kliniskt-fysikaliska avdelning, vars
befattningshavare till huvudsaklig del måste ha sina arbetsplatser förlagda
i anslutning till den kliniska verksamheten. Jag förordar därför, att
ifrågavarande vindsutrymmen nu inredes för ändamålet och successivt tages
i anspråk såsom arbetslokaler, allteftersom den där installerade apparaturen
utmönstras. I en första etapp kan fyra skrivrum samt vissa laboratorierum
m. in. utvinnas, varigenom enligt vad jag inhämtat avdelningens mest trängande
lokalbehov kan fyllas. Framdeles beräknas ytterligare sex rum kunna
erhållas. Kostnaderna för arbetena har beräknats till 200 000 kronor. Ehuru
denna beräkning angivits vara preliminär, anser jag mig, med hänsyn till att
den rymmer en betydande marginal för kostnadsstegringar och oförutsedda
utgifter, böra utgå ifrån att kostnaderna skall kunna hållas inom denna ram.
Kostnaderna för inredning och utrustning av lokalerna bör icke bestridas
från förevarande anslag.

Enär flertalet av de fysiker och assistenter som arbetar för sjukvården
vid radiumhemmet redan f. n. har provisoriska arbetsplatser i klinikens

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 är 1958

ljygMnad, blir avlastningen å radiofysiska institutionens lokaler genom den
berörda ombyggnaden ringa. För att tillfredsställande fylla framför allt
tillsynsavdelningarnas behov av ökade utrymmen torde nybyggnadsåtgärder
vara ofrånkomliga. Strålskyddskommittén har föreslagit en nybyggnad
för ändamålet omedelbart norr om institutionens befintliga byggnader. Såväl
från Karolinska sjukhusets sida som från byggnadsstyrelsen har emellertid
avstyrkts, att byggnaden förlägges inom sjukhusets område.

För egen del vill jag erinra om att mitt ställningstagande till organisationsfrågan
i propositionen nr 73 i hög grad påverkats av att jag ansett, att en
intim kontakt mellan forskningen och den löpande verksamheten vid institutionen
måste upprätthållas i varje fall under de närmaste åren och att
möjbgheterna till inbördes samarbete och utbyte av erfarenheter verksamhetsgrenarna
emellan bör tillvaratas. En av de viktigaste förutsättningarna
för att dessa önskemål skall kunna förverkligas synes mig vara att de olika
avdelningarnas lokaler är belägna i varandras närhet, så att befattningshavarna
i det dagliga arbetet kan hålla kontakten med varandra. Trots de
invändningar, som kan resas mot att förlägga för Karolinska sjukhusets
drift icke direkt nödvändiga byggnader till sjukhusets område, anser jag
mig därför böra förorda, att de erforderliga nybyggnaderna förlägges på
sådan plats, inom eller i närheten av området, att det nödvändiga samarbetet
och kontakten mellan avdelningarna möjliggöres. Med hänsyn till vad som
upplysts bl. a. rörande svårigheterna att lösa avloppsfrågan på den av strålskyddskommittén
föreslagna byggnadsplatsen och då tillskottet av arbetsrum
i radiumhemmets vindsvåning eventuellt kan påverka nybyggnadsåtgärdernas
omfattning, torde lokalfrågan från de av mig angivna utgångspunkterna
böra utredas ytterligare. Jag avser att snarast föreslå Kungl. Maj:t
att föranstalta härom.

I avvaktan på den definitiva lösningen av lokalfrågan är som nämnts
vissa omedelbara åtgärder nödvändiga. Strålskyddskommittén har i detta
avseende föreslagit, att institutionsföreståndarens bostadsvåning i institutionens
huvudbyggnad tages i anspråk och ändras till arbetslokaler. Enligt
vad kommittén upplyst, har föreståndaren förklarat sig villig att avflytta, om
annan lämplig bostad kunde beredas honom. Sedermera har föreståndaren
under framhållande, att det för hans nuvarande arbetsuppgifter är önskvärt
att han är bosatt på institutionen, hemställt, att det provisoriska lokalbehovet
tillgodoses genom uppförande av en barackbyggnad.

För egen del anser jag kommitténs förslag att utnyttja bostadsutrymmena
i institutionsbyggnaden för att bemästra de omedelbara lokalsvårigheterna
vara att föredraga. Enligt vad jag under hand erfarit finns också
goda utsikter att kunna erbjuda institutionsföreståndaren lämplig bostad
på annat håll. Då emellertid förhandlingar i denna fråga ännu icke kunnat
upptagas med institutionsföreståndaren, som f. n. fullgör uppdrag utomlands,
kan definitiv ställning till spörsmålet hur lokalbehovet provisoriskt

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

skall tillgodoses nu icke tagas. Huru frågan än löses, torde emellertid vissa
byggnadsåtgärder bli nödvändiga. Om riksdagen icke framställer erinran
häremot, torde medel härför få disponeras från investeringsanslaget till
vissa byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet m. in.

Beträffande medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår erfordras
200 000 kronor för ombyggnadsarbetena i radiumhemmets vindsvåning. För
provisoriska byggnadsåtgärder samt för fortsatt utrednings- och planeringsarbete
för nybyggnaden torde 100 000 kronor vara tillfyllest. Då 100 000
kronor anvisats för innevarande budgetår, bör anslaget för nästa budgetår
uppföras med 200 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Vissa byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet
m. m. under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,
för budgetåret 1958/59 anvisa ett investeringsanslag
av 200 000 kronor.

Avtal angående avstående av visst markområde å kronohemmanet

Norrbacka in. m.

Inledning

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 mars 1956 föreslog kommissionen för
förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets utbyggande m. m. att vid
Karolinska sjukhuset skulle uppföras en nybyggnad för neurologiska och
neurokirurgiska kliniker om tillhopa högst 200 vårdplatser. Nybyggnaden
föreslogs förlagd i närheten av sjukhusets psykiatriska klinik, varvid en
mindre del av Eugeniahemmets tomt måste tagas i anspråk för ändamålet.
Den sålunda förordade förläggningen av nervklinikerna nödvändiggjorde
för kommissionen att söka träffa en överenskommelse med sällskapet
Eugeniahemmet. Förhandlingar rörande erforderlig markupplåtelse
inleddes och kommissionen förklarade sig vilja medverka till att
finna en tillfredsställande lösning av frågan om uppförande av ersättningslokaler
för vissa byggnader, som Eugeniahemmet skulle komma att förlora
genom markupplåtelsen, men betonade samtidigt att det med hänsyn
till ovissheten om Eugeniahemmets fortsatta verksamhet på nuvarande
plats vore angeläget, att kostnaderna för nybyggnader begränsades så
mycket som möjligt.

Vid anmälan i proposition nr 163/1956 av kommissionens förslag till
nervklinikernas uppförande förutsatte föredragande departementschefen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

att kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande skulle verkställa
en överarbetning av föreliggande skissritningar, så snart av kommissionen
inledda avtalsförhandlingar med Stockholms stad och Stockholms
läns landsting om tecknande av vårdplatser vid klinikerna blivit
slutförda. Det skulle vidare ankomma på kommissionen att därefter till
Kungl. Maj :t inkomma med de förslag till överenskommelser med sällskapet
Eugeniahemmet, som sammanhängde med erforderlig markupplåtelse. Med
skrivelse den 14 juli 1956 överlämnade kommissionen till Kungl. Maj:t
iörslag till avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting om
nervklinikerna.

Vid sin granskning av det byggnadsförslag, som legat till grund för förenämnda
proposition, fann sig byggnadskommittén böra verkställa en genomgripande
överarbetning av detsamma. Kommitténs slutliga förslag innebar
bl. a., att hela byggnadskomplexet erhöll en ändrad förläggning genom
att skjutas västerut.

1 proposition nr 104/1957 förordade föredragande departementschefen, att
kommitténs förslag lades till grund för det fortsatta utredningsarbetet.

Förhandlingskommissionen,1 som numera slutfört sina förhandlingar
med sällskapet Eugeniahemmet, har med skrivelse den 20 februari 1958
framlagt förslag till avtal mellan staten och sällskapet angående viss markupplåtelse
in. m. över förslaget har yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, direktionen för Karolinska sjukhuset
samt kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande.

Förhancllingsko mmissionens förslag till avtal

Förhandlingskommissionen framhåller, att några principiella hinder mot
erforderlig markupplåtelse icke rests från sällskapets sida. Genom markupplåtelsen
kommer den stora uppfartsvägen till Eugeniahemmet att i viss
omfattning få läggas om. Kostnaderna härför bör enligt kommissionens
mening ersättas av statsverket. Markupplåtelsens konsekvenser härutöver
för sällskapet är främst förlusten av de byggnader, som är belägna å området,
nämligen en huslänga med garage, snickarbod, förrådslokaler m. m.,
ett gravkapell samt ett mindre bostadshus om två lägenheter. Sällskapet
har påfordrat, att fullgoda ersältningslokaler härför skall uppföras eller
på annat sätt tillhandahållas av staten. Kommissionen har accepterat detta
krav men samtidigt framhållit angelägenheten av, att kostnaderna begränsas
så mycket som möjligt. I första hand har det därför gällt att för
andamålet ta i anspråk inom Eugeniahemmet eller annorstädes befintliga

*-i,1-,SäSOnLledll71Öter 1 förhandlingskommissionen har ingått landshövdingen J. Ungman,
tillika ordförande, professorn emeritus K. J. H. Bergstrand, professorn S. A. Friberg jur dr

.expe,ditionschefen i inrikesdepartementet L. Rydback samt f. d. riksdagsmannen
K. K. Wistrand. ö

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

lokaler. Det har därvid visat sig möjligt att efter vidtagande av vissa
smärre ombyggnads- och inredningsarbeten inrymma en snickarverkstad
i den s. k. asylens källare samt ett omklädnadsrum för arbetare i sjukavdelningens
lokaler.

Kommissionen har vidare undersökt möjligheterna att såsom förrådslokaler
utnyttja delar av den byggnad, där Eugeniahemmets bandageverkstad
hittills varit inrymd. I samband med den av riksdagen beslutade
överflyttningen av verkstaden till Norrbackainstitutet den 1 januari 1958
har nämligen större delen av ifrågavarande byggnad frigjorts. Lokalerna,
som är uppvärmda och befinner sig i gott skick, bör emellertid utnyttjas
för andra ändamål än att tjäna som upplagsplats för de slag av förråd
varom här är fråga. Relativt omfattande ändringsarbeten måste även vidtagas,
om ifrågavarande lokaler skall användas som förrådslokal. Kommissionen
kan icke finna en sådan lokaldisposition ekonomiskt försvarbar
särskilt som från sällskapets sida framhållits önskvärdheten av att i
sagda lokaler inrymmes slöjdsalar, hobbyrum in. in., varå stor brist råder.

Då några andra utrymmen lämpade att hysa bilar och förråd icke finns
att tillgå vare sig inom Eugeniahemmets eller Karolinska sjukhusets område,
måste en ny garage- och förrådsbyggnad uppföras. I syfte att så
mycket som möjligt nedbringa kostnaderna härför har bl. a. övervägts
uppförande av ett s. k. monteringsfärdigt hus för ändamålet. Då någon
besparing härigenom emellertid icke skulle uppkomma, har kommissionen
och sällskapet enats om ett förslag innebärande uppförande av en ny garage-
och förrådsbyggnad för en beräknad kostnad av cirka 84 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har på kommissionens hemställan under hand granskat
detta byggnadsförslag och därvid konstaterat, att kostnaderna icke är
för högt tilltagna. Vad gäller gravkapellet har direktionen för Karolinska
sjukhuset förklarat, att hinder icke möter mot att sjukhusets gravkapell
upplåtes till Eugeniahemmet samt — i likhet med kommissionen — ansett,
att det bör åvila sjukhuset att antingen ombesörja transporter mellan
hemmet och sjukhusets gravkapell i samband med dödsfall eller utgiva
ersättning därför. Åt i förenämnda bostadshus boende personer har lägenheter
anskaffats i Solna stad. Beträffande övriga frågor, varom överläggningar
förts med sällskapet, framhåller förhandlingskommissionen.

Strax intill den nya gränslinjen mellan Eugeniahemmet och Karolinska
sjukhuset finns ett personalbostadshus med 10 lägenheter avsedda för
hemmets barnsköterske- och biträdespersonal. Genom att husets norra hörn
endast är beläget ett fåtal meter från de blivande nervklinikernas södersida
blir det förmodligen ofrånkomligt att låta nedriva huset, så snart klinikerna
tagits i bruk. Enär det visat sig omöjligt åt! kunna anskaffa ersättningslägenhetcr
för ifrågavarande personal förrän de personalbostadshus
å Karolinska sjukhuset, som nu är under uppförande, blivit färdigställda,
är det nödvändigt att uppskjuta rivningen fram till nämnda tidpunkt och
under byggnadstiden låta personalen kvarbo i huset Irots de olägenheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1858

och obehag detta kominer att medföra. Som följd härav har en temporär
justering av gränsdragningen måst vidtagas, eftersom den definitiva gränslinjen,
vilken således skall träda i kraft så snart rivningen av huset verkställts,
skär igenom en del av huset ifråga. Så snart personalbostadshusen
å Karolinska sjukhuset blivit uppförda, kan vissa lägenheter i sjukhusets
nu för biträdespersonal upplåtna bostadshus frigöras och ställas till förfogande
för Eugeniahemmets förenämnda personal. Parterna är överens
om, att såväl dessa lägenheter som de lägenheter i Solna stad, vilka kan
komma att tagas i anspråk, skall upplåtas åt personalen mot gällande hyra.
Kostnader i samband med flyttningen skall däremot ersättas av statsverket.
Kommissionen har vidare funnit det skäligt, att rivningen av det
intill den nya gränslinjen belägna bostadshuset skall bekostas av staten.
Om rivningen på grund av överenskommelse mellan parterna eller av annan
orsak icke kan ske, innan nervklinikerna tagits i bruk, bör staten
åtaga sig att bekosta de ändringsarbeten, som blir erforderliga för att
personalen skall kunna kvarbo ytterligare en tid.

Från sällskapets sida har betonats vikten av, att byggnadsområdet effektivt
avgränsas från Eugeniahemmet, så att barnen icke skall ha möjlighet
att taga sig in på området. Kommissionen har samrått i frågan med
kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande, som utfäst sig
att tillse, att erforderliga skyddsanordningar uppföres utmed hela den
nya gränslinjen ävensom att anordningar för omläggning av vatten- och
avloppsledningar samt flyttning av vägar avskärmas på ett tillfredsställande
sätt. Kommissionen har slutligen ansett det självklart, att efter nervklinikernas
färdigställande, lämplig häck planteras å sjukhusets område
utmed tomtgränsen.

Kommissionen och sällskapet har enats om förslag till avtal av följande
lydelse.

Mellan svenska staten och Sällskapet Eugeniahemmet är — under förutsättning
av Kungl. Maj:ts godkännande — följande avtal träffat.

§ 1.

Sällskapet Eugeniahemmet avstår med verkan från och med denna dag1
ti1} Karolinska sjukhuset ett å bilagda situationsplan (bil. 1) med röd
gränslinje utmärkt markområde om cirka 7 150 kvadratmeter av kronohemmanet
Norrbacka.

Staten ombesörjer erforderlig lantmäteriförrättning, upprättande av
karta m. in.

§ 2.

Staten åtager sig att såsom ersättning för den huslänga med garage,
snickarbod, förrådslokaler in. in., som är belägen å det i § 1 omnämnda
markområdet, bekosta uppförande resp. iordningsställande av de lokaler,
som upptagits å situationsplan den 24 oktober 1957 (bil. 2) samt å ritningar
den 6 november 1956, den 8 november 1956 (senast justerad den 5 februari
1958) och den 1 november 1957 (bil. 3—5), ävensom ersätta Sällskapet
Eugeniahemmet för i samband med överlåtelsen av marken samt med
flyttningen av förenämnda lokaler uppkommande kostnader för anläggande
av vägar o. dyl.

1 Den 20 februari 1958.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Staten förbinder sig vidare att bekosta vissa av Sällskapet vidtagna anordningar
för omedelbart friställande av garage och förrådslokaler.

Staten ombesörjer och bekostar iordningställande av en provisorisk sopstation.

§ 3.

Såsom ersättning för ett gravkapell och ett mindre bostadshus om två
lägenheter, jämväl belägna å det överlåtna markområdet, samt för ett intill
den nya tomtgränsen befintligt bostadshus om 16 rum skall Sällskapet
dels få kostnadsfritt nyttja Karolinska sjukhusets gravkapell med skyldighet
för Karolinska sjukhuset att ombesörja transporter mellan Eugeniahemmet
och gravkapellet i samband med dödsfall eller att utgiva ersättning
därför, dels ock för sin personal mot för bostaden ifråga fastställd
hyra få disponera ett mot sagda bostadshus svarande antal lägenheter
antingen i sjukhuset tillhöriga sköter ske- och elevhem, så snart dessa kunna
frigöras genom färdigställande av planerade nya personalbostadshus å
sjukhusets område, eller ock av lägenheter, som Solna stad genom överenskommelse
med sjukhuset ställer till sjukhusets förfogande.

De kostnader som uppkomma för personalen på grund av ovan avsedda
flyttning skola ersättas av statsverket.

§ 4.

Sällskapet förbinder sig att så snart i § 3 omnämnda lägenheter av sjukhuset
tillhandahållas för Eugeniahemmets personal låta på statsverkets
bekostnad nedriva det sålunda friställda bostadshuset om 16 rum. Skulle
icke före nervklinikernas tagande i bruk ersättningslägenheter kunna erbjudas
den personal, som bebor de i bostadshuset mot nordöstra gaveln
belägna rummen, eller skulle parterna eljest överenskomma om uppskov
med rivningen av huset, åtager sig staten att bekosta de ändringsarbeten å
huset, som erfordras för att ifrågavarande personal utan alltför stort men
skall kunna kvarbo därstädes ytterligare en tid.

Staten förbinder sig att inom Karolinska sjukhusets område plantera
lämplig häck längs tomtgränsen.

§ 5.

Intill den i § 4 omförmälda rivningen skett, skall Eugeniahemmet äga
disponera det å bilagda situationsplan (bil. 1) med blå streckning utmärkta
området.

Staten förbinder sig att tillse, att innan arbetena för nervklinikernas
uppförande igångsättas på statens bekostnad lämpliga skyddsanordningar
(plank) anbringas utmed den nya gränslinjen mellan Eugeniahemmet och
Karolinska sjukhuset med iakttagande av den i föregående stycke omlörmälda
markdispositionen samt att befintliga vägar och ledningar tör vatten
och avlopp i gränsområdet flyttas i mån av behov, varvid med hänsyn
till Eugeniahemmets klientel erforderliga skyddsåtgärder vidtagas.

Förhandlingskommissionen framhåller, att erforderliga byggnads- och
inredningsarbeten, som skall ombesörjas av sällskapet, kostnadsberäknats
till sammanlagt 94 100 kronor. Kommissionen har under hand inhämtat
att byggnadskommittén avser att inom kort påbörja schaktningsarbetena

2 — Dihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 87

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

för de nya nervklinikerna. Innan ersättningslokalerna blivit uppförda, måste
därför provisoriska anordningar vidtagas för att skydda bilar och förråd.
Sällskapet har efter samråd med kommissionen för en kostnad av 6 400
kronor låtit anskaffa två plåtskjul för ändamålet. Innan den definitiva
garage- och förrådsbyggnaden, vari ingår en sopstation, blivit färdigställd,
måste vidare en provisorisk sopstation anordnas för Eugeniahemmet. Byggnadskommittén
har därför åtagit sig att i samband med igångsättandet
av schaktningsarbetena låta uppföra en dylik sopstation av så enkel beskaffenhet,
som de hygieniska kraven tillåter. Kostnaderna härför har ännu
inte kunnat fastställas men torde kunna rymmas inom Eugeniahemmets
allmänna omkostnadsanslag. Av flera skäl finner emellertid kommissionen
det angeläget, att de definitiva ersättningsbyggnaderna kommer till stånd
så snart som möjligt. Detta förutsätter dock, att medel ställes till sällskapets
förfogande redan under innevarande budgetår. Kommissionen hemställer
därför, att kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande måtte
bemyndigas att av det investeringsanslag, som för innevarande budgetår
anvisats till utbyggande av Karolinska sjukhuset, få ianspråktaga erforderliga
medel för uppförande och iordningställande vid Eugeniahemmet
av förenämnda ersättningslokaler samt provisoriska anordningar för bilar
och förråd.

Yttranden

Statskontoret, medicinalstyrelsen och direktionen för Karolinska sjukhuset
har lämnat kommissionens förslag utan erinran.

Kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande tillstyrker
kommissionens förslag men framhåller, att kostnadsramen för nervklinikerna
måste vidgas med belopp motsvarande vad som avses skola tagas i
anspråk för uppförande och iordningställande av föreslagna ersättningsbyggnader.

Enligt byggnadsstyrelsen synes kostnaden för värme-, ventilations- och
sanitetstekniska samt elektriska installationer något lågt beräknad.

Departementschefen

Vad anmälan i proposition nr 163/1956 av frågan om uppförande av neurologiska
och neurokirurgiska kliniker vid Karolinska sjukhuset uttalade föredragande
departementschefen, att det borde ankomma på förhandlingskommissionen
att i samband med de förhandlingar med sällskapet Eugeniahemmet,
som påkallades av erforderlig markupplåtelse, jämväl till prövning upptaga
frågan om ersättningsbyggnader för de lokaler, som komme att gå förlorade
genom nervklinikernas uppförande. Departementschefen underströk

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

angelägenheten av att varje möjlighet till begränsning av byggnadsprogrammet
i denna del tillvaratogs men framhöll samtidigt önskvärdheten av
att man vid lösandet av de rent byggnadstekniska frågorna såvitt möjligt
tillgodosåg de önskemål, som framförts av sällskapet.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har det vid av förhandlingskommissionen
i ärendet företagen utredning visat sig möjligt att
inom nuvarande lokaler efter vissa ändringsarbeten inrymma snickarverkstaden
och ett omklädningsrum. Däremot är det icke möjligt att inom
tillgängliga utrymmen tillgodose behovet av förrådslokaler samt garage
med mindre den nuvarande bandageverkstaden tas i anspråk härför. Kommissionen,
som icke ansett det ekonomiskt försvarbart att använda bandageverkstaden
som förrådslokaler, föreslår uppförande av en ny garage- och förrådsbyggnad.
Detta kommissionens förslag har lämnats utan erinran i remissyttrandena.
Även jag anser mig böra biträda kommissionens förslag
i denna del. Av vad kommissionen anfört har jag blivit övertygad om att
någon annan tillfredsställande lösning av lokalfrågan än den av kommissionen
anvisade icke står till buds. Kommissionens förslag till provisoriska
anordningar har icke givit mig anledning till erinran. Med hänsyn
härtill och då jag anser mig med någon jämkning uppåt kunna godtaga de
gjorda kostnadsberäkningarna, skulle erforderligt medelsbehov uppgå till
105 000 kronor. För ändamålet bör i riksstaten för nästa budgetår under elfte
huvudtiteln upptagas ett särskilt reservationsanslag under benämningen
Bidrag till vissa byggnadsarbeten m. m. vid Eugeniahemmet.

Det framlagda avtalsförslaget föranleder ingen erinran från min sida.
Jag förutsätter, att smärre jämkningar i eller tillägg till avtalsbestämmelserna
framdeles skall kunna göras utan att riksdagens samtycke skall
behöva inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa avtal med sällskapet
Eugeniahemmet om avstående av visst markområde m. m.
i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående
förordat;

b) till Bidrag till vissa byggnadsarbeten m. m. vid Eugeniahemmet
för budgetåret 1958/59 under elfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 105 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

VISSA ÖVERENSKOMMELSER MED STOCKHOLMS STAD OCH
STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING RÖRANDE SJUKVÅRDEN I
STOCKHOLM OCH DEN MEDICINSKA UNDERVISNINGEN

DÄRSTÄDES

Genom beslut den 14 januari och den 17 juni 1955, den 9 november
1956 samt den 17 januari 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommissionen för
förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets utbyggande m. in. att å statens
vägnar upptaga förhandlingar med Stockholms stad och i förekommande
fall Stockholms läns landsting rörande dels i proposition nr 212/1954
förutsatta överenskommelser angående anordnande av undervisning vid
vissa staden tillhöriga sjukhus m. m., dels avvecklingen av garnisonssjukvården
vid under direktionens för Karolinska sjukhuset förvaltning stående
sjukhus, dels tillämpningen av 1931 års avtal rörande Karolinska
sjukhusets uppförande och drift samt 1925 års avtal angående Stockholms
stads övertagande av hela sin sinnessjukvård, i vad avtalen avser beräkningsmetoden
för de driftkostnadsbidrag, som staden och landstinget resp.
staten har att erlägga, dels ock fördelningen mellan staten och staden av
kostnaderna för ändrings- och reparationsarbeten samt anskaffning av inventarier
och annan utrustning vid Serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som föreslagits av särskilt tillkallade sakkunniga i
ett den 20 december 1957 avgivet betänkande med förslag till vissa åtgärder
för upprustning av lasarettet.

Såsom resultat av de förhandlingar, som förhandlingskommissionen fört
med delegerade från Stockholms stad, har kommissionen med skrivelse
den 29 januari 1958 framlagt förslag till avtal och överenskommelser i följande
hänseenden, nämligen angående

1) dels ändringar av och tillägg till mellan vederbörande parter den 1 december
1947 ingånget avtal angående försäljning till staden av stiftelsen
Serafimerlasarettets fastigheter, dels fördelning av kostnaderna
för upprustning av Serafimerlasarettet;

2) provisorisk undervisning i psykiatri vid Södersjukhuset;

3) undervisning i klinisk epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stockholm;

4) vården å Karolinska sjukhuset av vissa militära patienter;

5) upplåtelse till Stockholms stad av Garnisonssjukhuset å Kungsholmen;

6) fördelningen av vårdkostnaderna under första halvåret 1958 vid Garnisonssjukhuset
å Kungsholmen; samt

7) beräkningen av vissa driftkostnader m. in.

Förhandlingskommissionen har samtidigt framlagt förslag till avtal resp.
överenskommelse med Stockholms läns landsting rörande dels vården å

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Karolinska sjukhuset av vissa militära patienter dels ock beräkningen av
vissa driftkostnader m. in.

Förhandlingarna mellan kommissionen och stadens delegerade har slutförts
i ett sammanhang och de därvid träffade avtalen utgör enligt vad kommissionen
uppgivit ett sammanhängande förhandlingsresultat, en enhet.
Detta innebär, att parterna som förutsättning för giltigheten av vart och ett
av de preliminära avtalen uppställt det villkoret, att samtliga ifrågavarande
avtal godkännes. Det nu sagda äger motsvarande tillämpning beträffande de
med landstinget ingångna avtalen.

Jag övergår nu till att under särskilda avsnitt lämna en redogörelse för
förhandlingskommissionens utredning och förslag samt de däröver avgivna
yttrandena, varefter jag kommer att tillkännagiva min egen ståndpunkt
till föreliggande frågor.

I. Avtal rörande dels ändringar av och tillägg till mellan vederbörande
parter den 1 december 1947 ingånget avtal angående
försäljning till Stockholms stad av stiftelsen Serafimerlasarettets
fastigheter dels ock fördelning av kostnaderna för upprustning

av Serafimerlasarettet

A. Inledning

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 februari 1957 anmälde lärarkollegiet
vid Karolinska institutet nödvändigheten av att de svårt eftersatta behoven
för den till Serafimerlasarettet förlagda undervisningen, forskningen och
sjukvården skyndsamt tillgodosågs. Rörande den aktuella situationen beträffande
Serafimerlasarettets kliniker och institutioner framhöll lärarkollegiet
den genomgående stora bristen på lokaler för forskningsändamål och
tjänsterum för läkarpersonalen.

Till stöd för sin framställning lämnade lärarkollegiet bl. a. följande redogörelse
avseende närmast den medicinska kliniken men i princip giltig för
ett flertal andra arbetsställen inom lasarettet.

Förekomsten av stora salar och bristen på isoleringsrum medför för sjukvårdens
vidkommande ytterst otillfredsställande förhallanden. Svårt sjuka
patienter måste ofta placeras i det enda ytterligare utrymme, som står till
buds, nämligen steriliseringsrummet. Finnes detta ej tillgängligt, måste även
medtagna patienter vårdas på stor sal. Klinikens patienter är därför dagligen
utsatta för svåra påfrestningar. De har ofta i sin närhet patienter med
upphostningar och kräkningar, vilket oförmånligt påverkar aptiten, och
fall av ångest konfronteras med anfall av verklig andnöd. Allmänt gäller

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

att det är omöjligt att bereda patienterna det lugn och den trivsel, som enligt
numera vunnen erfarenhet utgör de viktigaste faktorerna vid behandlingen
av många invärtes sjukdomar och för övrigt har en gynnsam effekt
vid alla sjukdomstillstånd.

Även för undervisningen utgör lokalsvårigheterna en allvarlig stötesten.
Då undersökningsruin saknas, är det oftast icke möjligt för underläkarna
och kandidaterna att föra enskilda samtal med patienterna eller att utföra
undersökningar utan vittnen. Ännu mindre är det möjligt att genom upprepade
enskilda kontakter nå fram till den ur terapeutisk synpunkt så
nödvändiga förtroendefulla relationen mellan patient och läkare. Då förmågan
att av patientens beskrivning av sin allmänna livssituation och av
sina symptom bilda sig en uppfattning av sjukdomen, dess orsaker och möjligheten
att påverka den icke blott medikamentellt utan även psykologiskt
alltjämt är ett av de viktigaste utbildningsmålen, är det uppenbart, att angivna
olägenheter måste bedömas som väsentliga och nödvändiga att avhjälpa.

Skärskådas motsvarande problem ur lärarens synvinkel torde lätt inses,
vilka svåra hämningar för undervisningen de vid patientdemonstrationerna
närvarande medpatienterna vållar. Varje demonstration under sådana
förhållanden strider mot accepterade normer för läkaretik och ger de studerande
en skev uppfattning om hur kontakten mellan läkare och patient
bör vara beskaffad.

För forskningen slutligen är det i detta sammanhang till betydande nackdel,
att patientjournalerna till följd av de bristande möjligheterna till kontakt
mellan patient och läkare blir torftiga och icke återspeglar patientens
verkliga livssituation. Varje vetenskaplig bedömning av patientgruppens
sammansättning samt av erhållna diagnostiska och terapeutiska resultat
blir lidande härav. Vidare påverkas patientsammansättningen oförmånligt
av de otillfredsställande vårdmöjligheterna såtillvida, att de flesta patienterna
söker sig till andra sjukhus och Serafimerlasarettets klientel därmed
dels upphör att vara representativt för befolkningens nuvarande sociala
och hygieniska standard och dels torde representera ålderssjukdomar i högre
grad än patientmaterialet vid andra sjukhus i huvudstaden. Även sistnämnda
omständigheter innebär givetvis olägenheter för forskningen.

Bristen på samlingsrum för de vid kliniken tjänstgörande medicine kandidaterna
omöjliggör för dessa att utnyttja ledig tid för enskilda studier.
Bristen på rum för forskningsarbete försvårar i hög grad den vetenskapliga
verksamheten vid kliniken.

Lärarkollegiet hemställde, att förhandlingar snarast möjligt måtte upptagas
med Stockholms stad angående de åtgärder, som inträdd försening
av det s. k. Sabbatsbergsavtalets realiserande påkallade, samt erinrade samtidigt
om att vissa spörsmål av delvis stor betydelse lämnats åt sidan vid
ingåendet av nämnda avtal och avtalet om Serafimerlasarettets försäljning,
varför dessa avtal måste kompletteras med tilläggs- och tillämpningsföreskrifter.

Genom beslut den 29 mars 1957 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommissionen
för förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets utbyggande m. m. att
upptaga förhandlingar med staden rörande de av lärarkollegiet berörda
förhållandena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 augusti 1957 framhöll direktionen för
Karolinska sjukhuset, att den omständigheten att Serafimerlasarettet enligt
avtal med Stockholms stad skulle övertagas av staden den 1 januari
1961 inverkat återhållande på anslagsäskanden och medelstilldelning beträffande
lasarettet under senare år. Såväl lokal- som personalförhållanden
var emellertid i åtskilliga avseenden synnerligen otillfredsställande.
Omedelbara åtgärder erfordrades därför, om undervisnings- och sjukvårdsverksamheten
skulle kunna bedrivas vid lasarettet under godtagbara betingelser.
Nervklinikerna vid Serafimerlasarettet beräknades kunna överflyttas
till Karolinska sjukhuset under år 1963. Förhandlingskommissionen
hade, enligt vad direktionen under hand inhämtat, från staden begärt besked
om tidpunkten, när Serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska kliniker
och för deras verksamhet erforderliga serviceorgan kunde överflyttas till
Sabbatsbergs sjukhus eller huruvida undervisningen vid lasarettet kunde förläggas
till något annat av stadens sjukhus, som kunde lämpa sig härför.
Vid de diskussioner, som förhandlingskommissionen fört med företrädare
för staden, hade framkommit, att färdigställandet av medicinska och kirurgiska
kliniker vid Sabbatsbergs sjukhus låge mycket långt fram i tiden.
Klara besked hade icke erhållits rörande andra möjligheter att ordna den
till Serafimerlasarettet förlagda undervisningen inom nämnda två discipliner.
Det vore emellertid ytterst angeläget, att förslag skyndsamt framlades
till en provisorisk lösning av förevarande undervisningsfråga i avvaktan
på Sabbatsbergsavtalets fullföljande eller andra mera definitiva åtgärder
från stadens sida.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen
för inrikesdepartementet den 2 oktober 1957 överdirektören vid Karolinska
sjukhuset G. W. Dahlberg, professorn vid Karolinska institutet J. F. E.
Adams-Ray, kanslichefen vid Stockholms stads sjukhusdirektion E. L. A.
Lindström samt byrådirektören i byggnadsstyrelsen G. A. Mårdh att såsom
sakkunniga verkställa utredning rörande de åtgärder, som oundgängligen
måste vidtagas vid Serafimerlasarettet för att medicinsk undervisning samt
sjukvård skulle kunna organiseras och bedrivas där på ett tillfredsställande
sätt i avbidan på tillkomsten av nybyggnad vid Sabbatsbergs sjukhus eller
undervisningens definitiva förläggande till annat Stockholms stad tillhörigt
sjukhus. Samtidigt uppdrogs åt Dahlberg att såsom ordförande leda de sakkunnigas
arbete.

De sakkunniga avlämnade den 20 december 1957 betänkande med förslag
till vissa åtgärder för upprustning av Serafimerlasarettet. över betänkandet
har yttranden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
centrala sjukvårdsberedningen, kanslern för rikets universitet
efter hörande av lärarkollegiet vid Karolinska institutet samt direktionen
för Karolinska sjukhuset.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

B. De sakkunnigas betänkande

Nuvarande förhållanden

Serafimerlasarettet har under de senaste 100 åren varit föremål för två
genomgripande om- och nybyggnadsarbeten, nämligen under åren 1889—
1893 samt åren 1928—1931. Beträffande de olika klinikerna och institutionerna
vid lasarettet inhämtas av betänkandet bl. a. följande.

Medicinska kliniken. Kliniken uppfördes åren 1889—1891. År
1930 företogs viss ombyggnad, varigenom de kemiska och fysiologiska laboratorierna
erhöll ökade utrymmen. Vårdavdelningarna är i huvudsak
oförändrade sedan 1891. Kliniken omfattar f. n. 180 vårdplatser, fördelade
på sex vårdavdelningar, av vilka fyra har 40—41 vårdplatser per avdelning.
Inom en av vårdavdelningarna belägen i klinikens jordvåning är
inrymd en intagningsavdelning med fyra vårdplatser. Brist föreligger på
isolerings- och undersökningsrum. Därjämte saknas tillgång till samlingsrum
för de vid kliniken tjänstgörande medicine kandidaterna samt rum för
forskningsarbete.

Kirurgiska kliniken. Kliniken, som tillkom år 1893, omfattar
f. n. 162 vårdplatser fördelade på sex vårdavdelningar. Av dessa har de tre
största avdelningarna 34, 41 resp. 43 platser. Till en av avdelningarna är
plastikkirurgiska avdelningen med 23 vårdplatser förlagd. Förberedelserum
saknas f. n. till en av operationsavdelningarna, varför patienterna före operation
nödgas ligga i korridoren utanför operationssalens förrum. Djuroperationsrum
och forskningsrum saknas. Viss apparatur för forskningsändamål
finns men kan på grund av utrymmesbrist icke utnyttjas. Tillräckligt
antal arbetsrum för biträdande överläkare och underläkare saknas.
Tio underläkare delar f. n. en expeditionslokal med klinikens skrivpersonal.
Nuvarande omldädnings- och studierum för kandidaterna är otillräckliga.
Manliga och kvinnliga kandidater delar ett rum. Behov föreligger
av en postoperativ avdelning.

Kirurgiska polikliniken. Intagning av patienter, som ankommer
till lasarettet i ambulans och av andra patienter, som ej kan gå, sker
f. n. genom en dörr i befintlig passage mellan poliklinikbyggnaden och den
medicinska klinikens byggnad. Genom denna passage går trafiken mellan
poliklinikerna och vårdavdelningarna samt röntgenavdelningen m. fl. Jämväl
inneliggande patienter från klinikerna transporteras denna väg till öron-,
ögon- och gynekelogkonsulterna. Det är ej ovanligt, att patienter, besökande
m. fl. måste passera bårar med svårt skadade och t. o. m. döda personer eller
andra fall, som de ej bör få se.

Neurologiska kliniken. Denna klinik består av tre vårdavdelningar
med sammanlagt 82 vårdplatser. Två av vårdavdelningarna har 35
resp. 40 vårdplatser. Ytterligare isolerings- och undersökningsrum erfordras.
Därjämte föreligger behov av ökade expeditionslokaler samt dag- och
studierum för kandidaterna.

Röntgenavdelningen. Röntgenavdelningens verksamhet bedrives
f. n. under exceptionellt ogynnsamma arbetsförhållanden i lokalhänseende.
Lokalerna, som till huvudsaklig del är belägna i jord- och bottenvåningarna
av kirurgiska klinikens och operationsavdelningens byggnader, är
icke disponerade för nuvarande undersökningsfrekvens. Röntgenarkiven för
aktuellt material är belägna, förutom i nyssnämnda byggnaders jordvånings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 dr 1958

utrymmen, på ett flertal olika håll inom sjukhuset, i källare och på vindar
in. in. Flera av lokalerna är fuktiga, vilket förstör filmerna. Demonstrationsutrymmen
och expeditionslokaler inom avdelningen är trånga och delvis
ohygieniska. Detta gäller även fotografiska laboratoriet. För biträdande
överläkarna och underläkarna finns endast ett gemensamt mindre arbetsrum.

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet. Den undervisning
av medicine kandidater, som skall bedrivas vid laboratoriet, har på
grund av de otillfredsställande lokalförhållandena måst förläggas till motsvarande
laboratorium vid Karolinska sjukhuset. Några enbart för forskning
avsedda lokaler finns icke vid laboratoriet. Nuvarande lokalresurser
tillåter endast en rutinverksamhet, som är starkt begränsad i förhållande
till vad modern klinisk-fysiologisk diagnostik medger.

Kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet. Huvuddelen
av laboratoriets lokaler är f. n. belägen i medicinska klinikbyggnadens
jordvåning, där laboratoriet disponerar sex rum och två smärre utrymmen
med en sammanlagd golvyta av cirka 125 in2. Lokalerna har år 1945 av
yrkesinspektionen förklarats olämpliga för där bedriven verksamhet. En del
av de undersökningar, som tidigare utfördes vid laboratoriet, bl. a. vissa
tuberkulosundersökningar, har därefter utförts vid laboratorier utanför
lasarettet. Utöver angivna lokaler har tre rum om sammanlagt cirka 36 m2
ställts till laboratoriets förfogande. Nuvarande lokaler är otillräckliga för
sjukvårdens behov. Lokaler för undervisning och forskning saknas helt.

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet. Laboratoriet är
inrymt i en våning av den laboratoriebyggnad, som tillkom år 1951 och disponerar
där omkring 400 m2. Lokalerna är i och för sig tillfredsställande
men otillräckliga för den ständigt ökande verksamheten. Förhållandet belyses
bl. a. av att år 1953 86 979 analyser utfördes vid laboratoriet mot
169 997 år 1956.

Kliniskt-neurofysiologiska laboratoriet. Laboratoriets
lokaler är otillräckliga och varje utökning av verksamheten vid laboratoriet
förutsätter utökade lokaler.

Patologiska avdelningen. Behov föreligger av en ändamålsenligare
lokalplanering. För att undervisningen skall kunna upprätthållas
i avsedd omfattning erfordras ett demonstrationsrum.

Intendentkontoret. Kontorets personal arbetar f. n. i trånga och
ur arbetssynpunkt synnerligen otillfredsställande lokaler. Beträffande patientinskrivningen
är det ett önskemål att kunna använda sig av tryckplåtssystem.
F. n. kan emellertid utrymme för en präglingsmaskin icke beredas
inom patientkontoret.

Omklädningsrum och dagrum för personal. Brist föreligger
f. n. på utrymmen för omklädningsrum samt dag- och vilrum för
olika kategorier av personal. Omklädning sker i vissa fall i trappuppgångar
eller korridorer, där klädskåp placerats. I en del fall sker omklädning på
vårdavdelningarna exempelvis i avdelningsförråden.

Maskinverkstaden. Nuvarande lokaler är helt otillfredsställande
och har tidigare i samband med av särskild utredningsman gjord översyn av
arbetsuppgifterna för maskinpersonalen vid Serafimerlasarettet förklarats
böra utdömas.

K ö ket. Lasarettets köksinrättning fick sin nuvarande utformning och
utrustning i samband med lasarettets ombyggnad åren 1928—1933. Loka -

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Jerna svarar icke mot nutida krav på utrymme och ändamålsenlig planering.
Apparat- och maskinutrustningen är försliten.

Befintligt ledningssystem. Distributionsledningarna för ånga
inom lasarettet behöver till vissa delar utökas. Lasarettets vattenledningar
är i stor utsträckning igenrostade och avloppsrören till stora delar sönderfrätta.

Sanitär utrustning in. in. inom vårdavdelningar. Några
mera väsentliga åtgärder till förbättring av vårdavdelningarna inom medicinska
och kirurgiska klinikerna har icke företagits sedan lasarettet ombyggdes
omkring år 1930. Inredning och utrustning i serveringskök, sköljrum,
kokrum och förråd in. m. är därför omodern och starkt försliten. Befintliga
toalett- och tvättanordningar är otillräckliga för såväl patienter som
personal, särskilt på de avdelningar inom kirurgiska kliniken, där både
kvinnliga och manliga patienter vårdas. Fönster i korridorer och vissa rum
är av gammal typ med enkla in- och utåtgående bågar. Dessa fönster befinner
sig i dåligt skick, är otäta och dragiga samt kräver mycket arbete för att
hållas rena. Dörr- och skåpsnickerier är i stor utsträckning i mindre gott
skick. De större salarna och korridorerna inom avdelningarna har i allmänhet
icke målats sedan år 1930. Under årens lopp har oljefärgen i stor utsträckning
blivit borttvättad. Även golvbeläggningar av linoleum är starkt
förslitna.

Förslag till åtgärder

De sakkunniga har vid sina undersökningar konstaterat, att åtskilligt
behöver göras vid Serafimerlasarettet i byggnads- och utrustningshänseende
in. m., om medicinsk undervisning och sjukvård skall kunna bedrivas
där under tillfredsställande förhållanden. Att åstadkomma fullt tillfredsställande
förhållanden är knappast möjligt utan mycket betydande byggnadsåtgärder.
De förslag, som framlägges av de sakkunniga, bör dock medföra
icke oväsentligt gynnsammare arbetsförhållanden än f. n. Vad lokalfrågorna
beträffar gäller förslagen dels vissa byggnadsåtgärder, som kan
företagas så snart medel står till förfogande och vilka är av betydelse under
hela den tid undervisning kommer att bedrivas vid lasarettet, dels ock en
del allmänna upprustningsåtgärder, nödvändiga på grund av byggnaders,
ledningsnäts, installationers och inventariers förslitning m. m. Åtgärderna
måste genomföras successivt, varför kostnaderna kan fördelas på två eller
flera budgetår. Sedan ställning tagits till de sakkunnigas förslag, bör tidsföljden
för genomförandet närmare planläggas, så att driften vid lasarettet
och därmed även undervisningen störes i minsta möjliga utsträckning. Då
de neurologiska och neurokirurgiska klinikerna överflyttas till Karolinska
sjukhuset, vilket beräknas ske under budgetåret 1962/63, bör enligt de sakkunniga
av dessa kliniker disponerade lokaler — omkring 3 000 m2 —
komma till användning för att tillgodose sådana krav på ändamålsenligare
lokaler, som de sakkunniga icke funnit det möjligt att nu tillmötesgå.

De sakkunniga framhåller, att det torde vara uteslutet att samtidigt med
nervklinikernas överflyttning till Karolinska sjukhuset flytta övrig medi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

cinsk undervisning vid Serafimerlasarettet till Sabbatsbergs sjukhus eller till
annat staden tillhörigt sjukhus. Såsom förhållandena f. n. ter sig, synes man
få räkna med att undervisning måste bedrivas vid Serafimerlasarettet åtskilliga
år efter budgetåret 1962/63.

Enligt förslag av Stockholms stads stadsbyggnadskontor skall Klarabergsgatuleden
framdragas över Serafimerlasarettets område från Bolindersplan
till Norr Mälarstrand. Därvid skulle på grund av ledens sträckning enligt
föreliggande stadsplaneförslag följande byggnader inom lasarettet helt eller
till huvudsaklig del komma att raseras, nämligen ångcentralen och maskinverkstaden,
köks- och matsalsbyggnaden, neurokirurgiska kliniken, en del
bostadsbyggnader med därinom beläget lasarettsapotek samt gamla kirurgoperationsbyggnaden
med kirurgiska klinikens föreläsningssal. Gatuleden
kommer att gå fram endast 5—6 meter från kirurgiska klinikens västra
långvägg. När detta gatuprojekt genomföres, torde sjukvård icke kunna
bedrivas av sådan beskaffenhet eller omfattning, att undervisning för medicine
kandidater kan förläggas till lasarettet. Förrän ersättningskliniker för
lasarettet och därtill hörande serviceorgan såsom laboratorier in. in. ställes
till undervisningens och forskningens förfogande, kan följaktligen ifrågavarande
stadsplan icke genomföras.

Staden är emellertid angelägen om att Klarabergsgatuleden till Norr
Mälarstrand kommer till stånd på grund av bl. a. nödvändigheten av Tegelbacksområdets
omdanande. Gatuleden anges sålunda böra framdragas före
tillkomsten av förenämnda ersättningsbyggnader. Detta beräknas kunna
ske enligt endera av två alternativa förslag till trafikledens förläggning.
Enligt båda förslagen kommer emellertid gatuleden att gå omedelbart
intill neurokirurgiska kliniken. Det kommer därför att vara omöjligt att
såväl under byggnadstiden som i fortsättningen bedriva vård av inneliggande
patienter i nämnda klinikbyggnad. Lokalerna inom densamma kan
emellertid efter lämplig inredning användas t. ex. för laboratorieändamål.
Det är enligt de sakkunniga uppenbart, att ett framdragande av ifrågavarande
gatuled över lasarettsområdet icke blott under byggnadstiden utan
även därefter kommer att medföra olägenheter. Det vore därför ur sjukvårdens
synpunkt önskvärt, att lasarettet kunde utrymmas före arbetenas
igångsättande. Under alla förhållanden bör gatubyggnadsarbetena icke påbörjas,
förrän neurokirurgiska kliniken överförts till Karolinska sjukhuset.

De sakkunnigas förslag till åtgärder innebär i huvudsak följande.

Lasarettets elenergiförsörjning. De sakkunniga finner det
ofrånkomligt, att lasarettet tillförsäkras en ökad tillförsel av elektrisk
energi, eftersom det utan en sådan åtgärd icke är möjligt att genomföra de
upprustningsarbeten som föreslås såsom varande av behovet påkallade för
att undervisningen och sjukvården vid lasarettet under en övergångstid
skall kunna bedrivas något så när tillfredsställande. Kostnaderna för erforderliga
arbeten beräknas till 150 000 kronor.

M e d i c i n s k a klinik e n. De sakkunnigas förslag beträffande denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

klinik syftar till att avhjälpa nuvarande brister genom anordnande av isolerings-
och undersökningsrum i större vårdsalar, ianspråktagande av två
mindre vårdsalar som undersöknings-, läkar- och demonstrationsrum samt
omändring av eu sjukavdelning om 12 vårdplatser i klinikens jordvåning
till arbets- och jourrum för läkare samt till lokaler för medicine kandidater
m. in. De sakkunnigas förslag innebär en minskning av antalet vårdplatser
vid kliniken från 180 till 150. Enligt vad klinikchefen uppgivit
kommer emellertid klinikens återstående vårdplatsantal att vara tillräckligt
ur undervisningssynpunkt. Kostnaderna för föreslagna byggnadsåtgärder
har beräknats till 114 000 kronor.

Neurologiska kliniken. Enligt de sakkunniga bör i envar av
klinikens två större vårdavdelningar anordnas isolerings- och undersökningsrum.
Kostnaden härför har inräknats i det belopp, som upptagits för
motsvarande åtgärder vid medicinska kliniken. Därjämte föreslås, att medicinska
klinikens nuvarande kandidatlaboratorium överlåtes till neurologiska
kliniken och tages i anspråk för ökade expeditionslokaler samt dagoch
studierum för kandidater. För ombyggnad av kandidatlaboratoriet beräknas
15 000 kronor.

Kirurgiska kliniken. De sakkunniga föreslår, att en vårdsal omändras
till föreläsningssal. Förutsättning härför är, att kliniken beredes
ersättning för bortfallande antal vårdplatser genom plastikkirurgiska avdelningens
överflyttande till Karolinska sjukhuset. Vidare bör i nuvarande
föreläsningssal inredas förberedelserum, expeditionsrum för översköterska
m. in. samt forskningsrön! för läkare. Ett djuroperationsrum kan inredas
i nuvarande laboratorielokaler och nuvarande biblioteksrum uppdelas för
att bereda arbetsplats för sex underläkare. Därest den plastikkirurgiska
avdelningen bortflyttar, kan i denna avdelnings läkarexpedition anordnas
arbetsplats för återstående fyra av kirurgiska klinikens underläkare. Erforderliga
kandidatrum föreslås skola anordnas genom ianspråktagande av ett
förrådsrum och ett omklädningsrum för läkare. En postoperativ avdelning
kan ordnas, om plastikkirurgiska avdelningen bortflyttar. För postoperativa
avdelningens skötsel erfordras två översköterskor och två sjukvårdsbiträden.
Genom att två vårdsalar om sammanlagt 20 sängar vid kirurgiska
kliniken tages i anspråk för inredande av föreläsningssal och postoperativ
avdelning bör personalen kunna minskas med åtminstone tre sjukvårdsbiträden.
Vid flyttning av plastikkirurgiska avdelningen till Karolinska
sjukhuset bör Serafimerlasarettets personalstat minskas med en överskötersketjänst.
I stället torde en ökning å Karolinska sjukhusets stat bli nödvändig.

Såvitt de sakkunniga kan bedöma, torde möjlighet finnas att till en av
garnisonsavdelningarna vid Karolinska sjukhuset, som nu användes för
allmänkirurgiska fall (27 vårdplatser), överflytta den plastikkirurgiska
verksamheten vid Serafimerlasarettet. En förutsättning härför är dock
givetvis att av direktionen tidigare begärda medel — 65 000 kronor — för
åtgärder beträffande omläggnings- och polikliniklokaler beviljas samt att
plastikkirurgiska avdelningens läkare beredes operationsmöjligheter å Karolinska
sjukhusets operationsavdelning. Att under nuvarande ej tillfredsställande
förhållanden överflytta ytterligare plastikkirurgisk verksamhet
till Karolinska sjukhuset synes ej tillrådligt. Kostnaden för föreslagna åtgärder
inom den kirurgiska kliniken beräknas till 114 000 kronor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

Kirurgiska polikliniken. En särskild förbindelsegång för de
interna transporterna bör ordnas vid sidan av nuvarande passage, som bör
avstängas för mottagande av ambulanstransporter. Kostnaden härför beräknas
till omkring 53 000 kronor.

Röntgenavdelningen. Då de sakkunniga funnit det ogörligt att
bereda röntgenavdelningen avsevärt gynnsammare arbetsförhållanden inom
de byggnader, dit avdelningen nu är förlagd och då en flyttning av avdelningen
till andra lokaler inom lasarettet f. n. icke är möjlig, anser de sakkunniga
nödvändigt att uppföra en mindre nybyggnad. Till nybyggnadens
bottenvåning föreslås skola förläggas arkiv, vissa läkarexpeditioner, bibliotek
med arbetsplats för någon läkare, personalrum, rum för jourhavande
över sköter ska och för reception samt väntrum för patienter. Tillkomsten av
den föreslagna nybyggnaden möjliggör viss omdisposition av förefintliga lokaler
i bottenvåningen av kirurgiska klinikens operationsavdelning, därvid
bl. a. ytterligare ett röntgenlaboratorium erhålles och avdelningens kapacitet
ökas. Därjämte tillkommer lokaler för angiocardiografi i anslutning till
hjärtkateteriseringsrum med tillhörande smärre fysiologiska laboratorier. I
jordvåningen kan ytterligare ett arkiv anordnas genom omdisponering av
lokalerna under förutsättning att förenämnda tillbyggnad utföres. Kostnaderna
för föreslagna byggnadsåtgärder uppskattas till 156 000 kronor.

Avdelning för hjärt kateterisering och angiocardiografi.
De sakkunniga erinrar om att direktionen för Karolinska
sjukhuset i sina anslagsäskanden för budgetåret 1955/56 begärde medel
till avlöning av personal samt anskaffning av utrustning in. in. för att
kunna inrätta en avdelning för postoperativ vård, behandling av sömnmedelsförgiftningar
samt hjärtkateteriseringar. Direktionen uttalade därvid
bl. a., att den under de senaste tio åren alltmer utnyttjade tekniken för
hjärt- och kärlkateterisering visat sig vara av stort värde icke endast för
forskningen utan även för sjukvården och därvid särskilt för diagnostiken
av hjärt-, lung-, njur- och leversjukdomar. Vid tiden för yttrandet fanns
endast vid ett fåtal sjukhus i landet laboratorier, där dylik diagnostik
kunde bedrivas. Det vore ytterst beklagligt att nödgas konstatera, att statens
kroppssjukhus i detta avseende tydligt släpade efter i utvecklingen, ett
förhållande som icke borde tillåtas fortsätta. Det vore därför enligt direktionens
mening i hög grad angeläget, att Serafimerlasarettet erhölle möjligheter
att kunna tillämpa den nya kateteriseringstekniken.

Kungl. Maj :t upptog icke direktionens begäran i sitt förslag till riksdagen
under motivering, att med ett ställningstagande till frågan borde
anstå i avvaktan på erfarenhet av den vid Karolinska sjukhuset bedrivna
verksamheten för hjärt- och kärlkateterisering.

Under år 1956 företogs inom Serafimerlasarettet ytterligare utredning i
förevarande fråga, och överläkarna vid medicinska, kirurgiska och neurologiska
klinikerna, vid röntgenavdelningen och kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet
samt narkosöverläkaren framlade i skrivelse till direktionen
den 17 oktober 1956 ett nytt specificerat förslag till inrättande av en postanestetisk-postoperativ
avdelning med ansluten hjärtkateteriserings-angioeardiografienhet
vid Serafimerlasarettet. Därvid framhölls bl. a., att Serafimerlasarettel
vore det enda undervisningssjukhus i landet, där hjärtkateterisering
med angiocardiografi icke bedrevs. Hjärtkateterisering utfördes
för det dåvarande vid åtminstone tretton olika sjukhus i landet.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 87 är 1958

I yttrande den 22 november 1956 över sistnämnda förslag framhöll lärarkollegiet
vid Karolinska institutet, att enligt vad kollegiet under hand inhämtat
varken det kliniskt-fysiologiska laboratoriet vid Karolinska sjukhuset
eller lungklinikernas fysiologiska laboratorium beräknades kunna
tillgodose mer än Karolinska sjukhusets egna behov. Detta vore emellertid
icke någon huvudpunkt i diskussionen om inrättandet av en hjärtdiagnostisk
avdelning vid Serafimerlasarettet. Avgörande argument talade mot att
sådan specialdiagnostisk hjärtundersökning, varom tal vore, skulle bedrivas
på sjukhus utanför det, där patienten vårdades. Kollegiet tillstyrkte
därför varmt förslagets snara förverkligande.

De sakkunniga anser åtgärder böra vidtagas för inrättandet av en hjärtkateteriserings-angiocardiografienhet
så att medicinsk undervisning och
sjukvård skall kunna bedrivas vid Serafimerlasarettet på ett även i nu
ifrågavarande avseende tillfredsställande sätt. I lokalhänseende finns möjligheter
att tillskapa en arbetsenhet av berörda slag. Kostnaderna för erforderliga
ändringsarbeten beräknas till omkring 104 000 kronor. För den
fysiologiska delen av hjärtkateteriseringverksamheten erfordras en personalökning
med en förste underläkare, en försöksassistent, en översköterska,
ett laboratoriebiträde och ett kontorsbiträde.

Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet. Enligt de
sakkunnigas förslag skall det bakteriologiska centrallaboratoriet överflytta
till endokrinologiska avdelningens nuvarande lokaler, så snart dessa friställts.
De härigenom ledigblivna lokalerna i medicinska klinikens jordvåning
bör ställas till fysiologiska laboratoriets förfogande för undervisningsändamål.
Samtidigt får laboratoriet emellertid avstå ett eller två nu
disponerade rum till neurofysiologiska laboratoriet. Med hänsyn till att de
ökade utrymmen, som genom angivna åtgärder kan ställas till fysiologiska
laboratoriets förfogande, icke tillåter en önskvärd utveckling av den fysiologiska
undersökningsverksamheten för sjukvårdens del föreslår de sakkunniga,
att viss del — 80 in2 — av det utrymme, som kan vinnas genom
en omdisponering av den nuvarande badavdelningen, ställes till laboratoriets
förfogande. I dessa utrymmen skulle bl. a. kunna iordningställas lokaler
för diagnostik av perifera kärlsjukdomar med ett konstanttemperaturrum.
För hjärtkateteriseringsverksamheten tillkommer vissa utrymmen i
anslutning till röntgenavdelningen. Erforderliga ändringsarbeten har kostnadsberäknats
till 43 000 kronor.

Klinisk t-b akteriologiska centrallaboratoriet. De
sakkunniga föreslår, att laboratoriet, när endokrinologiska avdelningen
omkring den 1 maj 1958 överflyttas till Karolinska sjukhuset, övertager
sistnämnda avdelnings nuvarande lokaler i lasarettets laboratoriebyggnad
omfattande — inklusive de tre rum bakteriologiska laboratoriet redan disponerar
i samma våning — omkring 196 in2. Därutöver kan, om så erfordras,
fem mindre arbetsrum inredas å laboratoriebyggnadens vind för en kostnad
av cirka 51 000 kronor. Av dessa kan åtminstone en del få disponeras av
bakteriologiska laboratoriet. Härtill kommer en djuravdelning i sju rum
om sammanlagt cirka 100 in2.

De sakkunniga upplyser, att laboratoriets föreståndare, laboratorn Lithander
förklarat, att de lokaler, som skulle ställas till laboratoriets förfogande
i laboratoriebyggnaden, i utrymmeshänseende icke kommer att bli tillfredsställande
vare sig ur sjukvårds-, undervisnings- eller forskningssynpunkt.
Enligt eu av Lithander företagen undersökning skulle för att tillgodose
behoven erfordras laboratorie- och undervisningslokaler med en

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

nettoyta av 830 in2 och en djuravdelning med 235 in2 nettoyta. Såsom en
utväg att lösa laboratoriets lokalfråga har Lithander föreslagit, att verksamheten
överflyttar till Karolinska sjukhusets blivande nybyggnad för
klinisk hakteriologi, när denna står färdig. Enligt Lithanders mening kan
en Sådan anordning genomföras utan olägenheter för sjukvården. För undervisningen
skulle vinnas mer allsidigt och tillräckligt tekniskt och kliniskt
material. Slutligen skulle avsevärd ekonomisk vinst uppkomma.

Med anledning av Lithanders begäran att få överflytta verksamheten till
Karolinska sjukhuset har lärarkollegiet vid Karolinska institutet utsett särskilda
sakkunniga, vilka förklarat, att det måste betraktas som ett steg
bakåt att företaga ett bortflyttande av den bakteriologiska rutinverksamheten
från Serafimerlasarettet samt att det måste innebära väsentligt förbättrade
villkor för laboratoriet att få disponera de av endokrinologiska
avdelningen nu ianspråktagna lokalerna.

Laboratorn Lithander har sedermera påyrkat att såsom ett provisorium
få disponera, förutom endokrinologiska avdelningens lokaler, hela djuravdelningen,
d. v. s. ytterligare sju rum med en golvyta av cirka 100 in2. Därvid
skulle erfordras uppförande av nya djurstallar m. in. inom lasarettsområdet,
enligt förslag av Lithander i en envåningsbyggnad intill förbindelsegången
mellan laboratoriebyggnaden och medicinska kliniken. Kostnaden
för en sådan byggnad beräknas till omkring 80 000 kronor.

De sakkunniga framhåller, att den nya bakteriologiska laboratoriebyggnaden
vid Karolinska sjukhuset beräknas stå färdig under år 19G1 och
först då skulle den av Lithander föreslagna överflyttningen kunna ske.
Den fysiologiska undervisningens lokalfråga bör icke få vara olöst under
så lång tid som fram till 1901. Något annat hinder för dess lösande före
ingången av läsåret 1958/59 än bakteriologiska centrallaboratoriets förflyttning
synes icke förefinnas. De sakkunniga säger sig vara väl medvetna
om att bakteriologiska centrallaboratoriets vid Serafimerlasarettet lokalbehov
för sjukvård, undervisning och forskning ingalunda blir tillgodosett
vid en överflyttning till endokrinologiska avdelningens lokaler. Då neurologiska
och neurokirurgiska klinikerna överflyttas till Karolinska sjukhuset,
finns emellertid möjligheter att med utnyttjande av sagda klinikers utrymda
lokaler tillfredsställa laboratoriernas lokalanspråk. Med hänsyn
härtill förefaller det de sakkunniga mycket tveksamt, om man inom det
trånga lasarettsområdet nu bör uppföra byggnad för djurstallar. Enligt de
sakkunnigas mening bör bakteriologiska laboratoriet överflytta till laboratoriebyggnaden
redan under våren 1958, så att dess nuvarande lokaler kan
iordningställas för fysiologiska centrallaboratoriet före ingången av läsåret
1958/59. Efter bakteriologiska laboratoriets överflyttning bör dess
lokalfråga kunna närmare bedömas. Lösningen av denna blir givetvis bl. a.
beroende av Karolinska institutets och överordnade undervisningsinstansers
ställningstagande till förslaget rörande förläggning av Serafimerlasarettets
bakteriologiska verksamhet till Karolinska sjukhusets nya centrallaboratorium.

K 1 i n i s k t - k e in i s k a central! a b o r a t o r i c t. Genom iordningställande
av ett nu oinrett utrymme i jordvåningen av laboratoriebyggnaden
och viss omdisponering av lokalerna där, sedan endokrinologiska avdelningen
överförts till Karolinska sjukhuset, kan del kemiska centrallaboratoriet
erhålla en provisorisk mindre lokalökning. Kostnaden för dessa
lokaländringar i laboratoriebyggnadens jordvåning, vilka ändringar jämväl
berör patologiska avdelningen, belöper sig till omkring 32 000 kronor. De

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 dr 1958

fem rum, som kan inredas på laboratoriebyggnadens vind, bör enligt de
sakkunniga fördelas mellan bakteriologiska och kemiska centrallaboratorierna.
För det kemiska centrallaboratoriet erfordras en personalökning
med 2 laboratoriesköterskor, en undersköterska och ett ekonomibiträde.

K lin is k t-neur o fysiologisk a laboratoriet. Enligt de sakkunniga
bör kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet i samband med inflyttning
i bakteriologiska centrallaboratoriets nuvarande lokaler avstå ett
eller två rum till neurofysiologiska laboratoriet. Iordningsställandet av de
nya lokalerna beräknas kosta omkring 4 000 kronor.

Patologiska avdelningen. Genom en omdisposition av en del
lokaler och iordningställande av ett oinrett utrymme i souterrängvåningen
av laboratoriebyggnaden kan en demonstrationslokal för undervisningsändamål
åstadkommas. Denna lokal torde även kunna användas för samma
ändamål av bakteriologiska och kemiska centrallaboratorierna. Kostnaden
härför har tidigare redovisats under det kemiska centrallaboratoriet. Härutöver
tillkommer för anordnande av omklädningsrum med toalettrum för
medicine kandidater cirka 4 000 kronor.

Badavdelningen. Badavdelningen omfattar f. n. dels ett intagningsbad
om cirka 110 in2, dels ock ett renlighetsbad om cirka 250 m2 utrustat
med bl. a. en bastu för personalen. De sakkunniga anser, att badlokalerna
kan minskas. Genom omdisponering och minskning av dessa lokaler kan
ett lokalutrymme om cirka 160 in2 utvinnas, varav hälften kan ställas till
fysiologiska centrallaboratoriets och återstoden till linneförrådets förfogande.
Kostnaden härför uppgår till omkring 68 000 kronor. Därjämte bör
en ny bastu inrättas till en kostnad av cirka 30 000 kronor.

Intendentkontoret. De sakkunniga har funnit, att erforderlig
förbättring av intendentkontorets lokaler kan åstadkommas med en tillbyggnad
till kontorets norra långsida. Därvid vinnes två arbetsrum om tillsammans
cirka 32 nr. Möjligheter att anordna ytterligare ett toalettrum
skulle då även erbjuda sig. Kostnaden för tillbyggnaden beräknas till 41 000
kronor. De sakkunniga som vidare funnit sådana åtgärder böra vidtagas,
som kan underlätta arbetet för vårdpersonalen på de stora och tungarbetade
vårdavdelningarna, tillstyrker införande av tryckplåtsystem vid lasarettet,
vilket i blanketthänseende och beträffande maskintyp bör anpassas till det
vid Karolinska sjukhuset använda systemet. — Vad lokalfrågan beträffar
finnes möjlighet att intill patientkontoret göra en smärre tillbyggnad, varinom
lokal för präglingsmaskin och operatris kan ordnas. Kostnaden för
tillbyggnaden beräknas till omkring 20 000 kronor.

Omklädningsrum och dagrum för personalen. De sakkunniga
förordar vidtagande av vissa åtgärder för att personalrumsfrågan skall
bli bättre tillgodosedd än hittills. Kostnaderna för föreslagna åtgärder
uppskattas till 29 000 kronor.

Maskinverkstaden. De sakkunniga, som funnit förutsättningar
föreligga för anordnande av en maskinverkstad i en del av lasarettets
förutvarande tvättbyggnad, föreslår, att verkstadens trängande behov av
nya lokaler tillgodoses genom iordningställande av verkstadslokal därstädes
för en beräknad kostnad av 57 000 kronor.

Tvättförrådet. Därest den av de sakkunniga föreslagna maskinverkstaden
kommer till utförande, bör tvättförrådet erhålla ersättningsutrymme
för de lokaler, som i samband därmed måste avstås. Ett sådant
utrymme kan erhållas vid omdisposition av lasarettets badlokaler. Härigenom
ges möjlighet att iordningställa ett tillfredsställande och välbelä -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 87 år 1958

get linneförråd. Därjämte bör en lastkaj byggas. — Kostnaderna för angivna
byggnadsarbeten beräknas till cirka 5 000 kronor.

K ö k e t. De sakkunniga föreslår, att köket erhåller ett tillskott av
förrådslokaler genom att en del av de nuvarande verkstadslokalerna i
köksbyggnadens källarvåning tages i anspråk härför. Kostnaden för de
smärre ombyggnadsarbeten, som erfordras för utökning av förrådslokalerna
samt installation av viss apparatur, uppskattas till 25 000 kronor.

Befintligt ledningssystem. För att förbättra värmeförsörjningen
inom ett bostadshus bör en undercentral med två värmeledningspumpar
anordnas för en beräknad kostnad av 170 000 kronor. Med hänsyn
till ovissheten om lasarettets framtid synes funktionsdugligheten hos
nuvarande ledningar böra vidmakthållas genom successiva reparationsåtgärder,
för vilka kostnaderna lämpligen bör bestridas genom förstärkta
underhållsanslag. För närvarande synes endast elt mindre belopp om förslagsvis
40 000 kronor böra anvisas för de reparationsarbeten, som erfordras
vid anslutning till ledningssystemen av de sanitära nyinstallationer,
som föreslås av de sakkunniga.

Sanitär utrustning in. in. inom vårdavdelningar. Att
modernisera och upprusta vårdavdelningarna i sådan omfattning, att de
skulle svara mot nutida krav, är enligt de sakkunniga med hänsyn till
föreliggande förhållanden icke möjligt eller ekonomiskt försvarbart. De
sakkunniga finner emellertid vissa begränsade iståndsättnings- och moderniseringsåtgärder
vara ofrånkomliga speciellt inom medicinska och
kirurgiska klinikerna, vid vilka verksamheten kommer att fortfara under
avsevärd tid framåt. Kostnaderna för erforderliga åtgärder för förbättring
av arbetsförhållandena och den sanitära utrustningen inom vårdavdelningarna
har av de sakkunniga beräknats till 350 000 kronor. Härtill kommer
600 000 kronor för ommålning inom lasarettet samt 50 000 kronor
till förbättring och utbyte av golvbeläggningar.

Telefonväxel. De sakkunniga finner erforderligt, att lasarettet
förses med en automatväxel. Lasarettet torde vara det enda större
sjukhus i Stockholm, som f. n. saknar sådan. Enligt underhandsuppgift
från televerket betingar en för lasarettet lämpad automatväxel en engångskostnad
av i runt tal 100 000 kronor. Härtill kommer kostnaden för vissa
ombyggnadsarbeten, som erfordras i de lokaler, där växeln lämpligen bör
installeras. Storleken av byggnadskostnaderna har icke kunnat preciseras,
men torde kunna beräknas till omkring 25 000 kronor. De sakkunniga anser
därjämte behovet av personsökaranläggning i hög grad trängande. De
sakkunniga föreslår, att etl belopp om förslagsvis 50 000 kronor anvisas
för ändamålet.

Centralradioanläggning. De sakkunniga anser alt å lasarettet
intagna patienter bör ha samma möjlighet till radiolyssning som patienterna
på flertalet övriga sjukhus och tillstyrker därför, att en centralradioanläggning
för hela lasarettet anskaffas. Kostnaden härför uppgår
till 43 000 kronor.

Inventarier och annan utrustning. Enligt de sakkunniga
föreligger behov av viss nyanskaffning av apparatur och andra inventarier
för en sammanlagd kostnad av 1 050 000 kronor för alt undervisnings- och
sjukvårdsverksamheten skall kunna bedrivas under godtagbara betingelser
Beträffande de sakkunnigas förslag i denna del torde få hänvisas till
handlingarna i ärendet.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

De sakkunniga framhåller, att av dem framlagda skissritningar över förslag
till byggnadsändringar m. in. icke är att betrakta såsom definitiva
utan bör, innan åtgärder vidtages, överarbetas. Ritningarna har upprättats
för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om förslagens genomförbarhet
och verkställa preliminära kostnadsberäkningar. Dessa beräkningar
har på grund av den korta tid, som stått till förfogande, ej kunnat göras
mera exakta utan får närmast betraktas som uttryck för storleksordningen
av det medelsbehov, som erfordras för att åsyftade resultat något så när
skall åstadkommas. Under upprustningsarbetets fortskridande kan mera
preciserade kostnadsberäkningar göras.

De förslag till åtgärder, som enligt de sakkunnigas uppfattning bör vidtagas
vid Serafimerlasarettet för att medicinsk undervisning samt sjukvård
skall kunna organiseras och bedrivas där på ett tillfredsställande sätt
i avbidan på tillkomsten av nybyggnad vid Sabbatsbergs sjukhus eller
undervisningens definitiva förläggande till annat staden tillhörigt sjukhus,
innebär sammanfattningsvis följande.

Åtgärd

1. Åtgärder för förbättrad elenergiförsörjning

Beräknad
engångskostnad

kronor
150 000

Byggnadsarbeten o. dyl.

2. Inrättande av isolerings-, undersöknings- och kandidatrum å medicinska
kliniken............................................... 114 000

3. Dito å neurologiska kliniken................................... 15 000

4. Ny föreläsningssal, inrättande av läkar- och kandidatrum, postopera tiv

avdelning och djuroperationssal å kirurgiska kliniken.......... 114 000

5. Förbättrat intag till olycksfallspolikliniken....................... 53 000

6. ökade och förbättrade lokaler för röntgenavdelningen, bl. a. genom

tillbyggnad.................................................. 156 000

7. Inrättande av avdelning för hjärtkateterisering- och angiocardio grafi.

....................................................... 104 000

8. Omändring och utökning av kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriets

lokaler...................................................... 43 000

9. Inredning av expeditionsrum å patologbyggnadens vind........... 51 000

10. Inrättande av vissa laboratorielokaler i patologbyggnadens jordvåning

(kem. lab. m. fl.)............................................. 32 000

11. Mindre lokalförbättring för kliniskt-neurofysiologiska centrallaboratoriet
....................................................... 4 000

12. Omklädningsrum för patologiska avdelningens kandidater.......... 4 000

13. Omändring av badlokalerna samt nya förråds- och laboratorielokaler

därstädes. Ny bastu........................................... 98 000

14. Utökning av intendentkontoret och inskrivningsexpeditionen....... 61 000

15. Anordnande av omklädningsrum för kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal
..................................................... 29 000

16. Ny maskinverkstad........................................... 57 000

17. Lastkaj för godsleveranser..................................... 5 000

18. Inredning av förråd i köket m. m............................... 25 000

19. Åtgärder till förbättring av lasarettets ång- och värmeförsörjning

samt vatten- och avloppsledningar.............................. 210 000

20. Åtgärder till förbättring av arbetsförhållandena och den sanitära

utrustningen m. m. inom vårdavdelningarna..................... 1 000 000 2 175 000

21. Automattelefonväxel samt läkarsökarsystem............................... 175 000

22. Centralradioanläggning.................................................. 43 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

23. Anskaffning av inventarier och annan utrustning

a) Möbler o. dyl. till med. klin......................... 13 000

b) Dito till neurolog, klin.............................. 6 000

c) Möbler och dylikt, apparatur till djuroperationsrum, utrustning
till postoperativ avdelning å kir. klin......... 64 000

d) Möbler och ljusskåp samt röntgenapparatur å röntgenavdelningen
...................................... 261 000

e) Apparatur till hjärtkateteriseringsavdelning........... 94 000

f) Apparatur till kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet.
........................................... 15 000

g) Apparatur till kliniskt-kemiska centrallaboratoriet..... 91 000

h) EEG-apparat till kliniskt-neurofysiologiska centrallaboratoriet
.......................................... 45 000

i) Möbler samt präglingsmaskin m. m. å intendentkontoret. 16 000

j) Maskiner och verktyg till maskinverkstaden.......... 25 000

k) Hyllinredning m. m. i tvättförråd................... 4 000

l) Köksutrustning................................... 242 000

m) Linne, gång- och sängkläder........................ 112 000

n) Snabbtelefoner, dammsugare, golvbonare, vågar, klädskåp,
belysningsarmatur samt eldsläckningsmateriel. . . 71 000

Summa kronor

1 059 000
3 602 000

Beräknad

årlig

kostnad

kronor

Personalökn ingar
Kirurgiska kliniken
Postoperativ avdelning:

2 översköterskor (Ae 9)................................................. 23 808

2 sjukvårdsbiträden (Ae 3).............................................. 17 472

Hjärtkateteriseringsavdelning

1 förste underläkare (Ae 23)............................................. 24 540

1 försöksassistent (Ae 12)............................................... 13 908

1 översköterska (Ae 9).................................................. 11 904

1 laboratoriebiträde (Ae 9).............................................. 11904

1 kontorsbiträde (Ae 5)................................................. 9 684

Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet

1 försöksassistent (Ae 12)............................................... 13 908

2 översköterskor (Ae 9)................................................. 23 808

1 undersköterska (Ae 4)................................................. 9 204

Personalminskningar (på grund av minskat vårdplatsantal)

Medicinska kliniken (avd. 7)

1 sjuksköterska (Ae 8).................................................. 11 304

3 sjukvårdsbiträden (Ae 2).............................................. 24 912

Kirurgiska kliniken (avd. 10, 11 och 13)

1 översköterska (Ae 9).................................................. 11 904

3 sjukvårdsbiträden (Ae 2).............................................. 24 912

Nettoökning kronor 87 108

Ledamoten Lindström har förklarat sig icke kunna bedöma den av de
sakkunniga förordade personalökningen, varför han icke tagit ställning
till de sakkunnigas förslag i denna del.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

C. Yttranden

Statskontoret understryker vikten av att den tilltänkta upprustningen
icke drives längre än som med fog kan anses oundgängligen erforderligt.
Det är sålunda angeläget, att förefintliga möjligheter till besparingar noga
tillvaratages. Statskontoret ställer sig synnerligen tveksamt till förslaget,
att vårdplatsantalet vid medicinska kliniken skall minskas. Endast om
tvingande skäl därtill föranleder, bör enligt ämbetsverkets åsikt med nu
rådande knapphet på sjukhusplatser en sådan reduktion vidtagas. Beträffande
den föreslagna personalökningen vid lasarettet kan statskontoret
icke biträda förslaget om inrättande vid det kliniskt-kemiska centrallaboratoriet
av befattningar som försöksassistent, översköterska och undersköterska.
Vad angår den materiella upprustningen anser statskontoret, att
automattelefonväxel knappast nu bör anordnas i betraktande av lasarettsverksamhetens
relativt snara förflyttning.

Byggnadsstyrelsen anför.

Det föreliggande förslaget till upprustning synes i princip icke giva anledning
till erinran ur de synpunkter byggnadsstyrelsen har att beakta. Styrelsen
har därvid utgått från att några ytterligare förbättringsåtgärder icke
skall komma att påfordras under den tid sjukhuset alltjämt skall tjäna
undervisningsändamål. De för byggnadsarbeten o. dyl. angivna kostnaderna
kan med hänsyn till att ritningarna icke är definitiva endast betraktas såsom
ett uttryck för storleksordningen av det medelsbehov, som erfordras
för upprustningen. Styrelsens granskning av kostnaderna, som skett utifrån
denna förutsättning, har givit vid handen, att desamma vad berör byggnadsarbetena
synes skäliga medan kostnaderna för värme-, ventilationsoch
sanitetstekniska anläggningar samt el-installationer beräknats alltför
lågt. Styrelsen har emellertid med hänsyn till den begränsade tid, som stått
till buds, icke kunnat närmare klarlägga storleken av dessa senare kostnader.
Med tanke på de föreliggande ritningarnas preliminära karaktär förutsätter
byggnadsstyrelsen, att en fackmässig bearbetning av ombyggnadsförslaget
kommer till stånd, innan några arbeten igångsättes. I samband
med denna bearbetning, som även bör innefatta uppgörandet av en lämplig
etappindelning för förslagets genomförande, bör även kostnaderna närmare
kunna preciseras.

Medicinalstyrelsen vitsordar, att den medicinska undervisningen och sjukvården
vid Serafimerlasarettet f. n. bedrives under otillfredsställande förhållanden.
Det är därför synnerligen angeläget, att åtgärder av den art de
sakkunniga föreslagit snarast kommer till utförande i avvaktan på tillkomsten
av nybyggnad vid Sabbatsbergs sjukhus eller undervisningens
definitiva förläggande till annat Stockholms stad tillhörigt sjukhus. Styrelsen
tillstyrker därför livligt, att medel snarast ställes till förfogande för
ändamålet. F. n. är en plan för den specialiserade kroppssjukvårdens utbyggnad
räjongvis m. m. under utarbetande, däri bl. a. frågan om den
cardiologiska verksamhetens organisation i stort inom landet upptages till
övervägande. Denna plan avses vara färdigställd under våren 1958. Under

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

sådana förhållanden kan styrelsen icke nu taga definitiv ställning till de
föreslagna åtgärderna i vad desamma avser inrättande av en hjärtkateteriseringsavdelning
vid Serafimerlasarettet.

Centrala sjukvårdsberedningen har i princip icke något att erinra mot
de sakkunnigas förslag eller mot de skissritningar över byggnadsändringar,
som bifogats förslaget. Ritningarna bör dock som de sakkunniga själva
framhållit fackmässigt överarbetas och underkastas granskning i vanlig
ordning. Beroende på att erforderliga specifikationer saknats och den korta
remisstiden har någon detaljgranskning av utrustningsförslaget icke kunnat
ske. Beredningen tror sig emellertid i stort kunna vitsorda behovet
av den föreslagna utrustningen och bedömer de framräknade kostnaderna
som lämpliga riktvärden. Sedan beslut fattats om de föreslagna byggnadsåtgärderna,
synes emellertid utrustningsförslaget böra bli föremål för närmare
granskning.

Lärarkollegiet vid Karolinska institutet anser det av laboratorn Lithander
framställda förslaget om uppförande av nya djurstallar m. in. inom lasarettsområdet
och disponerande av den nuvarande djuravdelningen för
kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriets behov välmotiverat och förtjänt
av bifall. Kollegiet betonar, att de upprustningsåtgärder, som föreslås
av de sakkunniga, är av provisorisk karaktär, vilket nödvändiggör vissa
överarbetningar av förslaget. Med förutskickande av sådana överarbetningar
och av att de lokaler, som utrymmes vid de neurokirurgiska och
neurologiska klinikernas överflyttning till Karolinska sjukhuset, får disponeras
för kvarvarande undervisningsklinikers och institutioners behov tillstyrker
kollegiet, att de föreslagna åtgärderna kommer till stånd.

Kanslern för rikets universitet anför bl. a.

Även om man bortser från de i olika avseenden otillfredsställande lokalförhållandena
vid Serafimerlasarettet och lasarettets avlägsna belägenhet
från Karolinska institutets teoretiska institutioner måste den omständigheten,
att lasarettet icke är ett fullständigt centralsjukhus med de möjligheter
till samarbete med olika specialkliniker, som är av betydelse icke blott
för sjukvården utan även för undervisning och forskning, göra lasarettet
mindre lämpligt som undervisningssjukhus. Genom den år 1954 beslutade
läkarutbildningsreformen har antydda olägenheter ökats ur undervisningssvnpunkt.

Den endokrinologiska institutionen vid Karolinska sjukhuset, till vilken
Serafimerlasarettets endokrinologiska avdelning skall överflyttas, beräknas
vara färdigställd omkring den 1 maj 1958. Neurologiska och neurokirurgiska
klinikerna vid lasarettet beräknas kunna överföras till Karolinska
sjukhuset under budgetåret 19(12/63. När dessa överflyttningar genomförts,
kommer givetvis Serafimerlasarettet att bli än mindre tjänligt som
undervisningssjukhus. Det måste därför livligt beklagas, att de sakkunniga
vid fullgörande av sitt uppdrag ansett sig nödsakade räkna med att
undervisning måste bedrivas vid Serafimerlasarettet åtskilliga år efter det
nervklinikerna överförts till Karolinska sjukhuset. .lag anser mig böra med

Kungt. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

skärpa framhålla angelägenheten av att Serafimerlasarettet snarast möjligt
ersättes med annat undervisningsjukhus.

Efter nervklinikernas överförande till Karolinska sjukhuset torde Serafimerlasarettet
endast komma att omfatta två kliniker, för medicin och
kirurgi, samt centrallaboratorier, patologisk institution och röntgenavdelning.
Det synes mig kunna ifrågasättas, om det ur driftekonomisk synpunkt
är försvarligt att uppehålla en så sammansatt sjukhusenhet.

De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna för att skapa bättre förutsättningar
vid lasarettet för undervisning och forskning anser jag mig i
huvudsak kunna tillstyrka. Vad beträffar det kliniskt-bakteriologiska laboratoriet
anser jag dock icke det framlagda förslaget till lösning av dess
lokalfråga godtagbart ens som ett provisorium i avvaktan på att" laboratoriet
enligt de sakkunnigas intentioner skulle erhålla ökade lokaler efter
nervklinikernas överflyttning till Karolinska sjukhuset. Placeringen av
laboratoriet i samma våning som djuravdelningen måste ur hygienisk synpunkt
vara förkastligt. Då härtill kommer att de för laboratoriet avsedda
lokalerna måste anses otillräckliga såväl för sjukvårdens som undervisningens
och forskningens behov, anser jag mig böra påyrka, att den nuvarande
djuravdelningen disponeras för laboratoriet och att ett mindre
djurhus i stället uppföres. Behovet av ett djurhus vid Serafimerlasarettet
torde komma att kvarstå, även om förslaget om överförande av verksamheten
vid lasarettets kliniskt-bakteriologiska laboratorium till Karolinska
sjukhusets blivande nybyggnad för klinisk bakteriologi kommer att realiseras.
Sistnämnda förslag synes mig böra ytterligare utredas och övervägas,
innan man tager ställning till frågan om att bereda laboratoriet
ökade utrymmen med utnyttjande av de lokaler, som blir lediga vid nervklinikernas
överförande till Karolinska sjukhuset.

Direktionen för Karolinska sjukhuset framhåller, att de sakkunnigas
förslag enligt direktionens mening är väl ägnade att läggas till grund för
en under förevarande omständigheter ofrånkomlig upprustning av Serafimerlasarettet.
Såsom de sakkunniga uttalat måste de föreslagna åtgärderna
genomföras successivt. Sedan principiell ställning tagits till de sakkunnigas
förslag, bör tidsföljden för genomförandet närmare planläggas,
så att driften vid lasarettet och undervisningen störes i minsta möjliga utsträckning.
I anslutning härtill förordar direktionen, att det uppdrages åt
byggnadsstyrelsen att föranstalta om uppgörande av definitiva ritningar
och kostnadsberäkningar beträffande föreslagna åtgärder. Det är enligt
direktionens mening av vikt, att upprustningsperioden göres så kort som
möjligt. Beträffande enskildheterna i de sakkunnigas förslag anför direktionen
bl. a. följande.

Därest garnisonssjukvården avvecklas, föreligger möjlighet att till en
av de garnisonsavdelningar, som nu användes för allmänkirurgiska fall,
överflytta den plastikkirurgiska verksamheten vid Serafimerlasarettet. För
operationsverksamheten vid Karolinska sjukhuset bör då plastikkirurgin få
disponera, förutom nu upplåtna resurser, jämväl den andel i kirurgiska
klinikens operationsavdelningar, som rätteligen bör tillkomma två kirurgiska
garnisonsavdelningar. Enligt direktionens mening är det lämpligt
att koncentrera den plastikkirurgiska verksamheten till Karolinska sjukhuset,
dit den plastikkirurgiska verksamheten vid Serafimerlasarettet enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

den av kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande år 1951
framlagda generalplanen för sjukhuset till slut skall överflyttas. Nuvarande
uppdelning av verksamheten på två sjukhus medför åtskilliga olägenheter,
som skulle elimineras, därest plastikkirurgin koncentreras till ett ställe.

En förutsättning för överflyttning till Karolinska sjukhuset av den plastikkirurgiska
verksamheten vid Serafimerlasarettet är att av direktionen
tidigare begärda medel för vissa ombyggnadsåtgärder inom den nuvarande
avdelningen för plastikkirurgi och brännskadebehandling vid Karolinska
sjukhuset anvisas.

Med hänsyn till de pressande förhållanden, under vilka röntgenavdelningen
f. n. arbetar, är det enligt direktionens mening ytterst angeläget, att
de av de sakkunniga föreslagna byggnadsåtgärderna kommer till utförande.
Kostnaderna för inredning av två röntgenarkiv har av de sakkunniga angivits
till omkring 45 000 kronor. Enligt ett den 13 januari 1958 dagtecknat
anbud har vederbörande bolag under förutsättning av omgående svar erbjudit
sig att leverera ifrågavarande inredningar till ett pris av 31 200 kronor.

Direktionen anser skäl tala för att en avdelning för hjärtkateterisering
och angiocardiografi inrättas vid Serafimerlasarettet. Det synes vara av vikt
även ur läkarutbildningssynpunkt, att Serafimerlasarettet förses med erforderliga
hjälporgan för undervisning och forskning.

Direktionen tillstyrker de sakkunnigas förslag med avseende å det kliniskt-fysiologiska
centrallaboratoriet. Med hänsyn till utvecklingen inom
den kliniska fysiologin bör emellertid en planering av en för undervisning,
forskning och sjukvård oundgänglig utvidgning av laboratorieverksamheten
och därför erforderliga lokalutrymmen komma till stånd.

Liksom de sakkunniga vill direktionen framhålla, att det torde få ankomma
på vederbörande akademiska myndigheter, att med beaktande av
samtliga föreliggande omständigheter taga ställning till frågan om en eventuell
bortflyttning av det bakteriologiska laboratoriet från Serafimerlasarettet.

Som ett provisorium intill dess nybyggnaden för Karolinska sjukhusets
bakteriologiska laboratorium färdigställts har laboratoriets föreståndare
begärt att få disponera hela övervåningen i laboratoriebyggnaden för laboratorieverksamheten
och att ett särskilt djurstall uppföres invid förbindelsegången
mellan laboratoriebyggnaden och medicinska kliniken. Med anledning
härav vill direktionen uttala, att laboratoriet i alla händelser först
bör överflytta till endokrinologiska avdelningens lokaler, så snart detta kan
ske. Direktionen förutsätter därvid, att lokalerna disponeras på för undervisning,
forskning och sjukvård lämpligaste sätt. Beträffande behovet av
lokaler för undervisning vill direktionen hänvisa till att enligt de sakkunnigas
förslag ett demonstrationsrum skall anordnas i patologiska avdelningen,
som bör kunna användas även av bakteriologiska och kemiska laboratorierna.
Det synes icke heller uteslutet, att neurokirurgiska klinikens föreläsningssal
kan utnyttjas för bakteriologiska laboratoriets demonstrationsverksainhet.
Först sedan bakteriologiska laboratoriet överflyttat till endokrinologiska
avdelningen kan dess lokalfråga närmare bedömas. Hur denna
sedermera skall lösas torde, som de sakkunniga anfört, bli beroende av i
första band de akademiska myndigheternas ställningstagande till förslaget
om flyttning av verksamheten till Karolinska sjukhusets nya bakteriologiska
centrallaboratorium. Skall en sådan flyttning ske, måste direktionen
starkt ifrågasätta, om eu nybyggnad för djurstall nu skall företagas.

De önskemål om personalutökning, som av föreståndaren för det kemiska

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

centrallaboratoriet framlagts för de sakkunniga, går utöver vad direktionen
begärt i petita för budgetåret 1958/59. Med hänsyn till att en undersökning
rörande isotopverksamheten vid lasarettet bör verkställas synes med inrättande
av andra tjänster än de av direktionen i petita begärda tjänsterna,
nämligen en undersköterska och ett halvtidstjänstgörande kontorsbiträde
böra anstå. Därjämte bör emellertid ett belopp av 40 000 kronor ställas till
förfogande för anställande av den extra arbetskraft, som må befinnas erforderlig
för att verksamheten vid laboratoriet skall kunna bedrivas i tillfredsställande
omfattning. Direktionen vill kraftigt understryka de sakkunnigas
uttalande om angelägenheten av att en modernisering i betydande omfattning
kommer till stånd av kökets ålderstigna och förslitna apparat- och maskinutrustning
för att därigenom förbättra arbetsförhållandena för den nu
hårt ansträngda köksavdelningen och dess personal.

D. Förhandlingskommissionens förslag till avtal

Kommissionen redogör inledningsvis för det huvudsakliga innehållet i
det s. k. Sabbatsbergsavtalet och det i anslutning därtill träffade avtalet angående
försäljning till Stockholms stad av stiftelsen Serafimerlasarettets fastigheter,
i det följande kallat försäljningsavtalet. (Se härom propositionen
nr 213/1948). Kommissionen framhåller i detta sammanhang, att man vid
ingåendet av nämnda avtal allmänt räknade med, att ny- och ombyggnaden
av Sabbatsbergs sjukhus skulle kunna fullbordas före utgången av år 1960.
I själva verket har uppförandet av Sabbatsbergsklinikerna ännu — drygt
tio år efter Sabbatsbergsavtalets tillkomst — icke igångsatts. Den främsta
orsaken härtill har av staden uppgivits vara ovissheten om, hur en planerad
stor genomfartsled (Rådmansleden) med tunnel under eller i närheten av
Sabbatsbergsområdet skulle förläggas och utformas. Bl. a. av denna anledning
har stadsplan för området icke kommit att antagas av stadsfullmäktige
förrän den 16 december 1957. Enligt nämnda stadsplan bar visst område
reserverats för en framtida tunnel utan att ställning tagits till dess exakta
förläggning och utformning. Enligt vad borgarrådet för stadsbyggnadsroteln
uppgivit utgör dock planerna på Rådmansleden numera icke något hinder för
påbörjandet av ny- och ombyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus. Andra av
staden uppgivna orsaker till dröjsmålet, finansierings- och lånesvårigheter,
torde däremot icke vara undanröjda. Även om byggnadsarbetena påbörjas
omedelbart, måste man emellertid räkna med att det dröjer tio å femton år,
innan Serafimerklinikerna kan överflyttas. Serafimerlasarettet kommer
således att behöva utnyttjas för den medicinska undervisningen under ytterligare
ett antal år.

Kommissionen redogör härefter i korthet för vad som föregått Kungl.
Maj :ts beslut den 17 januari 1958 att uppdraga åt kommissionen att på
statens vägnar upptaga förhandlingar med staden rörande fördelningen mellan
parterna av kostnaderna för ändrings- och reparationsarbeten samt an -

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

skaffning av inventarier och annan utrustning vid Serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som föreslagits i de sakkunnigas betänkande.

Innan kommissionen redovisar resultatet av sina förhandlingar med staden
i anledning av detta uppdrag, upptager kommissionen till behandling
vissa andra lasarettet berörande frågor, vilka aktualiserats av den inträdda
förseningen av Sabbatsbergsprojektet. Det första av de problem, parterna
i detta sammanhang haft att ta ställning till, har varit frågan om tidpunkten
för övergången till staden av dispositionsrätten över lasarettet. Enligt försäljningsavtalet
skall denna övergång äga rum den 1 januari 1961. I och för
sig innebär ett uppskjutande av tidpunkten för stadens övertagande av huvudmannaskapet
för lasarettet icke någon fördel för staten. F. n. betalar
staten cirka 60 procent av de totala driftkostnaderna men efter lasarettets
övergång till staden, då Sabbatsbergsavtalets bidragsgrunder skall vinna
tillämpning, blir den statliga andelen i driftkostnaderna väsentligt lägre. I
fråga om nervklinikerna, vilka icke beräknas kunna överflyttas till Karolinska
sjukhuset förrän tidigast under år 1962, skulle dock antagligen andra
för staten mera betungande bidragsgrunder tillämpas. Om dispositionsrätten
över lasarettet skulle övergå vid den i försälj ningsavtalet angivna tidpunkten,
komme emellertid betydande praktiska problem att uppstå i fråga
om den vid nervklinikerna anställda personalen. Med hänsyn till sistberörda
förhållanden har parterna enats om, att staten skall på samma villkor som
hittills disponera över lasarettets fastigheter intill budgetårsskiftet närmast
efter den tidpunkt, då nervklinikerna vid Karolinska sjukhuset tagits i bruk.
Av praktiska skäl har man valt ett budgetårsskifte, även om detta skulle
ytterligare någon tid försena övergången. Intill denna tidpunkt skall förlängning
ske av det år 1927 mellan staden och direktionen för Serafimerlasarettet
träffade avtalet angående vård å lasarettet av sjuka från staden.
Ifrågavarande avtal skulle annars upphöra att gälla med utgången av år
1960. Angående den tidpunkt, då lasarettets vid Hantverkargatan belägna
huvudentréportal med tillhörande entrébyggnader skall av staten vara
bortförd — enligt försäljningsavtalet före den 1 januari 1963 — skall parterna
framdeles träffa särskild överenskommelse.

Kommissionen erinrar vidare om, att det vid lasarettet f. n. finns 525 vårdplatser,
varav staden disponerar 235, Stockholms läns landsting 65 medan
återstående 225 är riksplatser. Ett genomförande av den av de sakkunniga
föreslagna upprustningen medför en viss minskning av antalet vårdplatser.
Parterna har utgått ifrån, att denna minskning endast kominer att påverka
antalet riksplatser. Sedan staden övertagit driften av lasarettet, kan staten
ej utan att särskild överenskommelse träffas därom göra gällande, att vissa
vårdplatser skall förbehållas sjuka från riket i övrigt. Detta bär synts kommissionen
vara en ofrånkomlig konsekvens av överlåtelsen. I fråga om de av
landstinget disponerade 65 vårdplatserna påpekar kommissionen, att gäl -

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 är 1958

lande avtal om rätt för landstinget att belägga platser på lasarettet endast
gäller till utgången av år 1960. Enligt ett samtidigt med Sabbatsbergs- och
försäljningsavtalen mellan staten och landstinget träffat avtal överlät staten
emellertid till landstinget 40 av de allmänna vårdplatserna å garnisonsavdelningen
vid Karolinska sjukhuset att tillträdas den 1 januari 1961, allt under
förutsättning, att dessa platser då icke erfordrades för garnisonssjukvården.
Sagda platser utgjorde kompensation för de 40 platser å Serafimerlasarettet,
vilka landstinget enligt ett år 1881 av lasarettsdirektionen fattat
beslut tillförsäkrats »för all framtid», inen som landstinget likväl skulle
förlora genom stadens förvärv av lasarettet. Vid redovisningen av detta avtal
anförde kommissionen bl. a. (se propositionen nr 213/1948).

Inför kommissionen har landstingets delegerade framhållit, att i och med
lasarettets övergång i stadens ägo och disposition med största sannolikhet
besvärligheter komme att uppstå för landstinget att på annat håll anskaffa
erforderliga vårdplatser utöver nyssnämnda 40 platser på Karolinska sjukhuset.
Någon skyldighet för kronan att härutinnan hålla landstinget skadeslöst
föreligger icke, men enligt kommissionens mening är det med hänsyn
till förutberörda förhållanden skäligt och önskvärt, att, om lasarettsdriften
efter utgången av år 1960 fortsättningsvis uppehälles, landstinget i fall av
behov erhåller möjlighet att där inlägga sjuka. Kommissionen har därför
ansett sig böra med stadens delegerade upptaga denna fråga till diskussion
i samband med sina förhandlingar om Serafimerlasarettets överlåtande till
staden. Stadens delegerade har därvid under hand förklarat, att, om och så
länge sjukvårdsverksamheten uppehälles vid Serafimerlasarettet efter den
31 december 1960, staden kunde förväntas vara villig att på villkor, om vilka
staden och landstinget enades, fortfarande hålla en del av vårdplatserna vid
lasarettet tillgängliga för patienter från länet.

Med stöd av detta uttalande har kommissionen ansett sig oförhindrad att
medverka till att de 65 vårdplatser, vilka landstinget f. n. äger belägga med
sjuka från länet, skall efter utgången av år 1960 disponeras av staden, oaktat
staten då fortfarande är huvudman för lasarettet. Om landstinget efter
den 31 december 1960 finner sig vara i behov av vårdplatser på lasarettet,
har alltså landstinget att upptaga överläggningar med staden i denna fråga.

I anslutning till de sakkunnigas redogörelse för framdragandet av den
planerade s. k. Klarabergsgatuleden framhåller kommissionen, att en sådan
provisorisk dragning av leden, som de sakkunniga ansett sig kunna utgå
från, visserligen icke innebär att några för sjukhusdriften vitala byggnader
går till spillo men däremot medför så kraftiga störningar för den neurokirurgiska
kliniken, att någon sjukvårdande verksamhet omöjligen kan bedrivas
där vare sig under eller efter gatubyggnadstiden. Kommissionen har
därför i likhet med de sakkunniga med bestämdhet hävdat, att gatuarbeten
inom sjukhusområdet icke får igångsättas, förrän den neurokirurgiska kliniken
överflyttats till Karolinska sjukhuset, då den friställda klinikbyggnaden
kan användas för ändamål, som icke kräver samma avskildhet och
ro som vård- och operationsavdelningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Kommissionen har å andra sidan varit väl medveten om den betydelse det
har för staden att kunna lösa sina brännande trafikproblem i innerstaden
och att Ivlarabergsgatuledens framdragande ur denna synpunkt är av stort
intresse. Det synes därför angeläget, att i vad gäller lasarettets område hänsyn
tages härtill, så att med beaktande av sjukvårdens, forskningens och
undervisningens berättigade intressen trafikfrågorna kan lösas så tillfredsställande
som möjligt. Då det som ovan nämnts är av betydande vikt, att
neurokirurgiska kliniken så snart som möjligt kan överflyttas till Karolinska
sjukhuset, finner kommissionen det angeläget, att arbetet med färdigställandet
av nervklinikerna vid Karolinska sjukhuset bedrives i så snabb
takt som kan vara tekniskt betingad och möjlig. I den mån så låter sig göra
bör arbetet bedrivas så, att den neurokirurgiska kliniken kan överflyttas
först, vilket beräknas kunna ske senast den 1 januari 1963.

Nervklinikernas bortflyttande skapar förutsättningar för ett välbehövligt
tillskott av lokaler för den fortsatta verksamheten vid lasarettet. Som de sakkunniga
framhållit kommer det då att bli möjligt att tillgodose bl. a. centrallaboratoriernas
lokalbehov. Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom
laboratorieverksamheten har de sakkunniga dock icke ansett sig kunna f. n.
framlägga specifika förslag rörande användningen av de friställda kliniklokalerna.
Det har därför varit en angelägen strävan för kommissionen, att
även efter stadens övertagande av huvudmannaskapet över lasarettet tillförsäkra
staten rätt till medinflytande vid bestämmandet av, hur de friställda
kliniklokalerna skall utnyttjas. Försäljningsavtalets utformning synes icke
ge några säkra garantier härvidlag. Parterna har också enats om, att förhandlingar
om laboratoriernas lokalproblem skall upptagas på yrkande av
endera parten och så drivas, att överenskommelse kan träffas i god tid före
överflyttningen av nervklinikerna till Karolinska sjukhuset.

Hur kostnaderna för eventuella ändringsarbeten i framtiden skall fördelas
mellan staten och staden, har parterna icke ansett sig kunna redan nu taga
ställning till. Kostnaderna för de ändringsarbeten, som föranledes av förenämnda
gatuarbeten, skall dock givetvis i sin helhet stanna å staden. I
detta sammanhang erinrar kommissionen om, att staden enligt § 2 andra
stycket försäljningsavtalet förbundit sig att, till dess den medicinska undervisningen
överflyttats till Sabbatsbergs sjukhus, i motsvarande omfattning
som huvudman uppehålla sjukhusdriften vid Serafimerlasarettet med rätt
för staten att i erforderlig utsträckning ha undervisningen dit förlagd.

I samband med stadens övertagande av dispositionsrätten över lasarettet
kominer en hel del frågor att aktualiseras, vilka i princip är reglerade i försäljningsavtalet
men vilka likväl kräver särskilda överenskommelser mellan
parterna. Det gäller här i första hand olika problem i samband med personalens
övergång från statlig till kommunal tjänst samt eventuell försäljning
till staden av den vid lasarettet befintliga lösa egendomen. Kommissionen
och delegerade har varit eniga om att i god tid före stadens övertagande av

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

sjukhusdriften upptaga därav föranledda problem till närmare överväganden.

I fråga om fördelningen av kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna
upprustningen har parterna beträffande de i upprustningsförslaget
ingående inventarierna enats om, att staten helt bör stå för kostnaderna för
anskaffandet av dessa. Inventarierna kommer härigenom liksom övrig vid
sjukhuset befintlig lös egendom att vara statens egendom. Rörande denna
egendom, som icke ingår i köpet av lasarettet, skall parterna enligt § 8 i
försäljningsavtalet träffa särskild överenskommelse.

En viss svårighet kan i praktiken tänkas uppstå angående vad som är att
hänföra till inventarier och vad som skall räknas till den fasta egendomen.
Parterna har undanröjt denna komplikation genom att fastslå, att allt vad
som faller under punkten 23 i sammanfattningen till de sakkunnigas betänkande
skall i ersättningshänseende hänföras till sådan lös egendom, som
avses i § 8 i försäljningsavtalet. All egendom, som tillföres lasarettet genom
den föreslagna upprustningen men som icke faller under nyssnämnda punkt
23, skall däremot tillhöra staden.

Vidkommande kostnaderna för upprustningen i egentlig mening — byggnads-
och installationsarbeten, reparationer m. in. — har kommissionen vid
förhandlingarna framhållit, att någon upprustning av nu föreslagen storleksordning
icke behövt komma till stånd, om Sabbatsbergsklinikerna blivit
färdigställda inom avtalad tid. Med hänsyn till den uppkomna förseningen
skulle enligt kommissionens uppfattning en fördelning av kostnaderna med
motsvarande tillämpning av Sabbatsbergsavtalet ha fog för sig. Detta skulle
ha inneburit, att staden bidragit med 75 procent av kostnaderna. Å andra
sidan torde det icke kunna bestridas, att staten med hänsyn till Serafimerlasarettets
beräknade avveckling inom jämförelsevis få år funnit det ekonomiskt
riktigt att begränsa de årliga kostnaderna för fastighetsunderhållet.
I detta sammanhang erinrar kommissionen om att vid bestämmandet av
köpeskillingen enligt försäljningsavtalet hänsyn endast tagits till markvärdet.
De i köpet ingående byggnaderna har därför i realiteten överlåtits till
staden utan ersättning.

Med beaktande av anförda och eljest föreliggande omständigheter har
parterna överenskommit om en kostnadsfördelning, som innebär att staden
skall stå för 60 procent av de verkliga kostnaderna för de under punkterna
1—22 i betänkandets sammanfattning angivna åtgärderna. Kommissionen
och stadens delegerade har därvid utgått från, att såväl dessa åtgärder som
den föreslagna inventarieanskaffningen skall komma till stånd i sin helhet.
Givetvis skall dock inskränkningar eller utvidgningar i upprustningsprogrammet
kunna vidtagas i den mån enighet därom vinnes i samband med
den fortsatta statliga och kommunala behandlingen av utredningens förslag.

Parterna har enats om, att stadens bidrag skall på rekvisition utbetalas
successivt å conto allt eftersom byggnads- och reparationsarbetena genom -

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

föres. Slutlig reglering av bidraget skall ske, sedan upprustningen av lasarettet
slutförts. Parterna har slutligen utgått från, att arbetena skall utföras i
så snabb takt som visar sig möjlig med hänsyn till att sjukhusdriften vid
lasarettet samtidigt måste upprätthållas.

Kommissionens förslag till avtal jämte därvid fogad protokollsanteckning
har följande lydelse.

Mellan svenska staten och Stockholms stad har — under förutsättning av
Kungl. Maj :ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande — träffats
följande avtal rörande dels ändringar av och tillägg till det mellan parterna
den 1 december 1947 ingångna avtalet angående försäljning till staden
av stiftelsen Serafimerlasarettets fastigheter (här nedan benämnt försäljningsavtalet),
dels fördelning av kostnaderna för upprustning av Serafimerlasarettet.

§ L

Staten skall äga rätt att intill budgetårsskiftet närmast efter den tidpunkt,
då de nya neurologiska och neurokirurgiska klinikerna å karolinska sjukhuset
tagits i bruk, disponera över den enligt försäljningsavtalet överlåtna
egendomen på däri angivna villkor. Till sagda budgetårsskifte skola således
hänföras de åtaganden från parternas sida, vilka i försäljningsavtalet knutits
till den 1 januari 1961.

Angående den tidpunkt, då lasarettets vid Hantverkargatan belägna huvudentréportal
med tillhörande entrébyggnader skall vara bortförd, skola
parterna träffa särskild överenskommelse.

§ 2.

Det mellan staden och direktionen över Serafimerlasarettet år 1927 träffade
avtalet angående vård å lasarettet av sjuka från staden skall — utan
hinder av vad i avtalet, punkt 6, stadgats — gälla så länge staten äger rätt
att disponera över lasarettet.

De 65 vårdplatser å lasarettet, vilka Stockholms läns landsting enligt gällande
överenskommelse med staten intill utgången av år 1960 äger rätt att
belägga med sjuka från länet, skola därefter disponeras av staden.

§ 3.

Staden förbinder sig att icke utan medgivande från direktionen för karolinska
sjukhuset bedriva några gatuarbeten inom sjukhusområdet, innan
den neurokirurgiska kliniken överflyttats till karolinska sjukhuset.

§ 4.

På yrkande av endera parten skola förhandlingar upptagas om de lokalproblem
för lasarettets laboratorier, som kunna aktualiseras i samband med
nervklinikernas överflyttning till karolinska sjukhuset. Förhandlingarna
skola drivas så, att överenskommelse kan träffas i god tid före nämnda överflyttning.

§ 5.

Staten åtager sig att verkställa upprustning av lasarettet i den omfattning,
som föreslagits av serafimerlasarettsutredningen i betänkande den 20 december
1957 angående upprustning av lasarettet, vilket såsom bilaga år
fogat till detta avtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

§ 6.

Till i betänkandets sammanfattning under punkterna 1—22 angivna byggnadsarbeten
och installationer m. m. skall staden bidraga med 60 procent av
de verkliga kostnaderna. Stadens bidrag skall på rekvisition utbetalas successivt
å conto allt eftersom ifrågavarande åtgärder genomföras. Slutlig
reglering av bidraget sker sedan upprustningen av lasarettet slutförts.

Allt vad som tillföres lasarettet genom vidtagande av de i första stycket
angivna åtgärderna skall vara stadens egendom.

§ 7.

Kostnaderna för anskaffande av i betänkandets sammanfattning under
punkten 23 avsedda inventarier och annan utrustning skola bestridas av staten.
Ifrågavarande inventarier och utrustning skola till alla delar hänföras
till sådan lös egendom, som avses i § 8 försäljningsavtalet.

§ 8.

Kostnaderna för i § 5 avsedd upprustning av lasarettet må icke till någon
del inläggas i lasarettets driftkostnader.

Protokollsanteckning till § 3:

Parterna äro ense om att en förutsättning för stadens åtagande enligt § 3
varit, att staten för sin del driver arbetet med färdigställande av nervklinikerna
vid karolinska sjukhuset i så snabb takt som kan vara tekniskt
betingad och möjlig och på sådant sätt, att i varje fall neurokirurgiska kliniken
bör kunna överflyttas före den 1 januari 1963.

E. Yttranden

Statskontoret, lärarkollegiet vid Karolinska institutet och direktionen för
Karolinska sjukhuset har lämnat avtalsförslaget utan erinran. Jämväl kanslern
för rikets universitet tillstyrker kommissionens förslag men förutsätter,
att en godtagbar lösning av det kliniskt-bakteriologiska laboratoriets
lokalfråga skall kunna vinnas, även om avtalet godkännes i föreslagen
lydelse.

II. Avtal om provisorisk undervisning i psykiatri vid

Södersjukhuset

A. Förhandlingskommissionens utredning och förslag

Förhandlingskommissionen framhåller i denna fråga inledningsvis följande.

I proposition nr 212/1954 uttalade föredragande departementschefen, att
en andra professur i psykiatri borde inrättas vid Karolinska institutet med
placering vid Sabbatsbergs sjukhus, då den planerade psykiatriska kliniken

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 19o8

vid detta sjukhus färdigställts, vilket beräknades bli fallet år 1960.1 avvaktan
på tillkomsten av denna nya klinik förutsattes, att undervisning i psykiatri
skulle anordnas vid Södersjukhuset utan att fasta lärartjänster eller andra
befattningar inrättades. Detta arrangemang vore enligt departementschefen
synnerligen lämpligt, särskilt som studierna i psykiatri enligt den nya studieplanen
skulle vara obligatoriskt kombinerade med studierna i neurologi,
och undervisning i detta ämne enligt avtal mellan staten och staden
redan bedrevs vid Södersjukhuset. Enligt propositionen skulle det sammanlagda
antalet årliga studerande i Stockholm, cirka 120, fördelas med halva
antalet på Karolinska sjukhusets psykiatriska klinik och med halva antalet
på Södersjukhusets psykiatriska klinik. Vid vardera kliniken skulle således
årligen 60 studerande erhålla undervisning, fördelade på tre kurser med
20 deltagare i varje kurs.

Studiet av psykiatri och neurologi skall enligt den nya examensordningen
fullgöras samtidigt under en neuropsykiatrisk period i utbildningen. Kursen
i psykiatri skall omfatta tre månader. Vid kursens slut bör de studerande
ha fullgjort två månaders klinisk och poliklinisk tjänstgöring i psykiatri.
Den sammanlagda föreläsningsvolymen i psykiatri är cirka 100 timmar,
varav 75 timmar vid psykiatrisk klinik och poliklinik, 15 timmar klinisk
undervisning på sinnessjukhus, vilken i Stockholm förutsatts ske vid
Beckomberga eller Långbro sjukhus, och 10 timmar samundervisning vid
andra kliniker. Undervisningen enligt den nya examensordningen skall taga
sin början fr. o. m. höstterminen 1958.

På grund av den försening, som inträtt i fråga om färdigställandet av
de nya undervisningsklinikerna vid Sabbatsbergs sjukhus, har universitetskanslern,
efter framställning från lärarkollegiet vid Karolinska institutet,
hos Kungl. Maj :t begärt en omprövning av frågan om den nya professurens
i psykiatri förläggning och därvid framhållit, att starka skäl talar för att
professuren inrättas utan dröjsmål och att den — i varje fall tills vidare —
förlägges till Södersjukhuset. Diskussion har med anledning härav upptagits
mellan staten och staden om en definitiv förläggning av psykiatriundervisningen
till annat stadens sjukhus än Sabbatsbergs sjukhus. I första hand
har därvid undersökts möjligheterna att förlägga undervisningen till psykiatriska
avdelningen vid Södersjukhuset och att där anordna permanenta
lokaler för undervisning och forskning. En av stadens sjukhusdirektion
verkställd utredning har givit vid handen, att tillräckliga utrymmen för
undervisning och forskning icke står att erhålla inom den nuvarande sjukhusbyggnaden.
Behovet av lokalutrymmen kan emellertid tillgodoses genom
tillbyggnad av en mindre flygel till byggnadskroppen. Skissritningar till en
sådan tillbyggnad och till de ändrade lokaldispositioner, som i övrigt erfordras,
har upprättats av sjukhusdirektionen. Vid de fortsatta diskussionerna
har, såsom ett alternativ till detta projekt, förslag uppkommit om att förlägga
psykiatriundervisningen till den blivande psykiatriska kliniken vid
S:t Görans sjukhus. För den nybyggnad, i vilken denna klinik skall inrymmas,
har staden erhållit byggnads- och arbetstillstånd. Uppförandet av byggnaden
kommer att påbörjas inom eu nära framtid, sedan nu pågående
sprängningsarbeten avslutats. En genom sjukhusdirektionens försorg i samråd
med en av staten utsedd expert verkställd granskning av ritningarna till
byggnaden har visat, att ur byggnads- och planeringstekniska synpunkter
hinder icke möter mot alt komplettera klinikens lokaler med erforderliga
utrymmen för undervisningens och forskningens behov.

Knngl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Något avgörande i spörsmålet om psykiatriundervisningens ändrade förläggning
vid stadens sjukhus har ännu icke kunnat träffas. Ytterligare
överväganden är nödvändiga. Parterna är dock ense om att utredningsarbetet
måste bedrivas i sådan takt, att överenskommelse i frågan kan träffas
inom den närmaste tiden.

Förhandlingskommissionen framhåller vidare, att densamma för att möjliggöra
ett genomförande av den nya studieordningen i enlighet med fattade
beslut hos stadens delegerade hemställt, att undervisning provisoriskt
må meddelas vid Södersjukhusets psykiatriska avdelning och poliklinik
fr. o. in. höstterminen 1958, intill dess permanenta lokaler för den psykiatriska
undervisningen blivit färdigställda. Stadens delegerade har tillmötesgått
denna kommissionens begäran under förutsättning, att undervisningen
så bedrives, att sjukvårdens behöriga gång icke störes, samt att alla
kostnader, som uppstår i samband med undervisningen, bestrides av staten.
Sålunda har delegerade bl. a. utgått ifrån, att det sammanlagda antalet
kursdeltagare per år skall fördelas på tre kurser med ett beräknat antal
av 20 deltagare per kurs.

För att undervisning skall kunna bedrivas vid Södersjukhusets psykiatriska
avdelning och poliklinik är vissa ändringar och utvidgningar av
nuvarande lokaler nödvändiga. Ett förslag till sådana ändringsarbeten
in. in. har på parternas uppdrag utarbetats genom sjukhusdirektionens
försorg i samråd med chefsläkarna vid sjukhuset. Arbetena har därvid,
med tanke på att provisoriet sannolikt torde bli av relativt kortvarig natur,
begränsats till sådana, som ansetts oundgängligen nödvändiga. Förslaget
omfattar inredande av kandidatrum in. in. inom nuvarande polikliniklokaler
samt anordnande av kandidatrum, dagrum, lärarrum och nya lokaler
för insulinbehandling inom vårdavdelningarnas lokaler i sängbyggnaden
ävensom installering av telefoner. Kostnaderna för förslagets genomförande
har preliminärt uppskattats till 202 000 kronor inklusive oförutsedda utgifter,
kostnader för arbetsledning, kontroll och administration in. in. Härav
beräknas ett belopp om cirka 120 000 kronor falla på de nya insulinbehandlingslokalerna.

Parterna har överenskommit, att staden skall utföra ifrågavarande arbeten
före den 1 september 1958 och att staten till staden skall utgiva ersättning
härför med belopp motsvarande stadens självkostnader för arbetena,
inberäknat administrationstillägg. Stadens delegerade har emellertid
ansett sig böra biträda ett av kommissionen framfört yrkande om att hälften
av kostnaderna för inredande av nya behandlingslokaler för insulinpatienter
skall stanna på staden. Tillkomsten av dessa nya lokaler medför
en icke oväsentlig förbättring för sjukvården och lokalerna torde kunna
utnyttjas av staden även efter provisoriets upphörande. Statens bidrag till
ombyggnadskostnaderna skulle härigenom reduceras till cirka 142 000
kronor enligt förenämnda överslagsberäkning. Härtill kommer kostnaderna

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

för telefoninstallationer, vilka parterna varit ense om att fördela på samma
sätt som byggnadskostnaderna. Parterna har vidare enats om att staten
icke skall utgiva särskild ersättning till staden för vid provisoriets avveckling
eventuellt uppkommande kostnader för återställande av lokalerna
i befintligt skick.

Parterna har funnit, att erforderlig medverkan från underläkarnas sida
vid undervisningen kan beräknas motsvara högst tre förste underläkares
samlade arbetsprestationer. Kommissionen har med anledning härav ansett
sig böra förorda, att staten till staden utgiver årlig ersättning för de beräknade
löne- och pensionskostnaderna för ett motsvarande antal underläkartjänster.
Pensionskostnaderna skall därvid beräknas utgöra 15 procent av
de beräknade lönekostnaderna. Ersättning till läkarna för föreläsningar,
examination o. dyl. skall i förekommande fall utgivas av staten.

Staden åtager sig att ställa för undervisningen erforderliga lokaler, utrustning,
förbrukningsartiklar och skrivhjälp till förfogande. Såsom ersättning
härför och för övriga av upplåtelsen föranledda merkostnader för sjukhuset
skall staten erlägga 75 000 kronor per år.

Med denna allmänna motivering har förhandlingskommissionens förslag
till avtal fått följande utformning.

Mellan svenska staten och Stockholms stad är — under förutsättning av
Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande — följande
avtal träffat.

§ I Staden

medgiver, att vid Södersjukhusets psykiatriska avdelning och poliklinik
må under ledning av överläkare vid avdelningen bedrivas undervisning
i psykiatri för högst 65 medicine kandidater per år. Undervisningen
skall ha i huvudsak den omfattning, som är förutsatt i proposition 1954: 212
angående reformering av läkarutbildningen.

§ 2.

Läkare vid avdelningen eller polikliniken, vilken anlitas för föreläsningar,
examination, kursledning och dylikt, uppbär ersättning härför av staten
enligt därom särskilt meddelade bestämmelser.

§ 3.

För läkarnas medverkan i undervisningen, utöver vad som avses i § 2,
erlägger staten till staden ett årligt belopp motsvarande de beräknade löneoch
pensionskostnaderna för tre förste underläkartjänster enligt lönegrad
A 24, löneklass 26 i 1947 års allmänna tjänstereglemente för Stockholms
kommunalstyrelse. Pensionskostnaderna beräknas utgöra femton procent
av de beräknade lönekostnaderna.

Därest angivna lönegradsplacering ändras, skall beräkningsgrunden för
löne- och pensionskostnaderna jämkas i enlighet härmed.

§ 4.

Staden ställer för undervisningen erforderliga lokaler, utrustning, förbrukningsartiklar
och skrivhjälp till förfogande. I ersättning härför även 4

— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 87

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

som för övriga av upplåtelsen föranledda i detta avtal ej särskilt angivna
merkostnader för sjukhuset erlägger staten till staden ett belopp av 75 000
kronor för år räknat.

§ 5.

Staden förbinder sig att före den 1 september 1958 ha utfört ändringsarbeten
enligt bifogade ritningar (bil. 1—5). Staten skall på rekvisition av staden
utgiva ersättning härför med belopp, som motsvarar stadens självkostnader
inberäknat administrationstillägg, dock att halva kostnaden för ändringsarbetena
enligt bilaga 4 skall stanna å staden.

§ 6.

De studerade äro skyldiga att rätta sig efter de för sjukhuset utfärdade
ordningsföreskrifterna och av sjukhusledningen meddelade anvisningar.
De äga icke åtnjuta fri kost men få använda sjukhusets personalservering.

§ 7.

Staden för varje kalenderår tillkommande ersättning enligt detta avtal
skall erläggas till sjukhuset före nästföljande januari månads utgång efter
rekvisition av sjukhusets intendent.

§ 8.

Detta avtal skall gälla från och med den 1 juli 1958 intill dess undervisningen
överflyttas till den psykiatriska undervisningsklinik, som avses i det
mellan parterna den 1 december 1947 träffade avtalet angående samarbete
för ny- och ombyggnad samt drift av Sabbatsbergs sjukhus.

Kommissionen framhåller, att vid förhandlingarna förutsatts, att undervisning
i neurologi må bedrivas vid Södersjukhuset enligt gällande avtal
så länge den provisoriska psykiatriundervisningen är dit förlagd. Vid
sjukhuset har enligt uppgift hittills anordnats två kurser i neurologi per
år. Kommissionen har emellertid uttalat, att behov kan uppkomma att utöka
antalet kurser i sistnämnda ämne till tre per år. Delegerade har förklarat
hinder icke möta från stadens sida mot en sådan utökning av verksamheten,
varvid även ersättningen för den tredje kursen skall regleras enligt gällande
avtal.

B. Yttranden

Statskontoret, byggnadsstyrelsen, universitetskanslern samt lärarkollegiet
vid Karolinska institutet har lämnat kommissionens förslag rörande anordnande
av undervisning i psykiatri utan erinran.

Beträffande undervisningen i neurologi har såväl lärarkollegiet, universitetskanslern
som direktionen för Karolinska sjukhuset förordat, att densamma
för framtiden i sin helhet förlägges till Serafimerlasarettet.

Lärarkollegiet anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Undervisning i neurologi har bedrivits vid Södersjukhuset sedan den 1 januari
1953 med två kurser om året. Denna undervisning har varit avsedd
som ett provisorium, dikterat av att de studerande i Uppsala saknat möjlighet
till neurologiundervisning och icke kunnat hänvisas till Serafimerlasarettet,
som härigenom skulle ha blivit överbelastat. Fr. o. in. höstterminen 1958
kommer emellertid undervisning i neurologi att anordnas i Uppsala. Därmed
finns icke längre något av studentantalet betingat behov av undervisning i
neurologi vid Södersjukhuset. Vid nervkliniken å Serafimerlasarettet har
nämligen hittills utbildats omkring 125 studerande varje år, d. v. s. ungefärligen
samma antal som under den nya studieordningen skall utbildas i
Stockholm (120). Det kan icke anses ändamålsenligt att ej utnyttja befintliga
resurser i full utsträckning. Vid den planerade neurologiska kliniken å
Karolinska sjukhuset kommer för övrigt undervisningskapaciteten att öka
ytterligare samt undervisningsmateriel, lokaler och forskningsutrymmen att
bli mycket goda.

Anledningen till att enligt propositionen 1954: 212 tre kurser i neurologi
årligen borde förläggas till Södersjukhuset är den i studiegången obligatoriska
hopkopplingen av neurologi och psykiatri. Under halva året måste
psykiatrikurser hållas samtidigt å Karolinska sjukhuset och Södersjukhuset,
varför under denna tid nervkliniken å Serafimerlasarettet, om Södersjukhuset
icke tages i anspråk, (under två av de fyra årliga kurserna) skulle
nödgas mottaga det dubbla antalet sluderande i förhållande till övriga
kurser (40 i stället för 20). Att också en tredje kurs i neurologi skulle hållas
vid Södersjukhuset torde vara motiverat endast av att de studerande eljest
skulle nödgas resa mellan Södersjukhuset och Serafimerlasarettet. Undervisningen
kan emellertid planeras att hållas varannan dag på vardera sjukhuset,
varför resorna skulle bli fåtaliga och ingen större olägenhet vållas de
studerande.

Nackdelarna med att över huvud förlägga neurologiundervisning till Södersjukhuset
är emellertid betydande. Överläkaren vid därvarande neurologiska
avdelning har i skrivelse till lärarkollegiet framhållit, att därstädes lämpliga
lokaler för undervisning och forskning saknas och att på grund av lokalbrist
praktisk tjänstgöring vid polikliniken ej kunnat anordnas, varför en del
av kursen måst eftersättas. Tjänstgöring vid poliklinik är av grundläggande
betydelse för hela neurologiundervisningen och kan icke under några omständigheter
undvaras. Då det nu står klart, att statsanslag till upphävande
av bristen på undervisnings- och forskningslokaler ävensom personal icke
kommer att ställas till förfogande samt då cn undcrvisningsklinik, som är
otillräckligt utrustad för kvalificerad vetenskaplig forskning, icke heller kan
fylla sin undervisningsuppgift på ett tillfredsställande sätt, anser lärarkollegiet
att undervisning i neurologi ej bör förläggas till Södersjukhuset.
Denna uppfattning synes vinna ytterligare stöd i det förhållandet, att tillfredsställande
undervisning i neurokirurgi och neuroradiologi ej till rimliga
kostnader kan anordnas vid Södersjukhuset.

Hela neurologiundervisningen vid Karolinska institutet bör alltså enligt
lärarkollegiets mening fr. o. in. höstterminen 1958 förläggas till Scrafimerlasarcttet.
Detta förutsätter, alt fyra kurser om vardera 30 studerande årligen
anordnas där och att de studerande vid behov (minst ett tjugotal studerande
årligen) erhåller dispens från den i exainensstadgan föreskrivna skyldigheten
att samtidigt genomgå kurserna i neurologi och psykiatri.

I årets åttonde huvudtitel är — under förutsättning att den undervisning

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

i neurologi, som i propositionen 1954: 212 angivits skola vara förlagd till
Södersjukhuset, i stället hålles å statlig undervisningsklinik — en medelsanvisning
å 25 200 kronor föreslagen för nämnda undervisning. Vidare är
ett belopp om 1 080 kronor upptaget för undervisning i neurokirurgi å Södersjukhuset.
Om på sätt lärarkollegiet föreslår hela undervisningen i neurologi
förlägges till Serafimerlasarettet, erfordras vid nervkliniken därstädes
ytterligare en befattning som biträdande överläkare till en årskostnad av
f. n. 26 616 kronor, varemot nyss angivna arvodesmedel å tillhopa 26 280
kronor blir obehövliga. Skulle däremot två eller tre neurologikurser årligen
förläggas till Södersjukhuset, tillkommer utöver medel, motsvarande de ovan
omförmälda, i årets åttonde huvudtitel angivna beloppen, behov av medel
till avtalsenlig ersättning till Stockholms stad, arvode för undervisning i klinisk
neurofysiologi, semesterersättning till en förste underläkare och ersättning
till klinikchefen för hans ökade ansvar såsom ledare för undervisningen
å klinik, där professor ej finns.

Universitetskanslern tillstyrker lärarkollegiets förslag, att hela undervisningen
i neurologi förlägges till Serafimerlasarettet. Den ökade undervisning,
som vid bifall till detta förslag, kommer att äga rum vid nervkliniken
faller inom ramen för den undervisningsskyldighet, som åvilar ämnesrepresentanten
och de biträdande överläkarna vid kliniken. Med hänsyn härtill och
till det relativt begränsade antalet vårdplatser vid nervkliniken är kanslern
icke beredd att tillstyrka kollegiets förslag om inrättande av ytterligare en
tjänst som biträdande överläkare. Däremot anser sig kanslern i anslutning
till ett av ämnesrepresentanten under hand framfört förslag böra förorda,
att ytterligare en tjänst som förste underläkare inrättas vid nervkliniken till
en årskostnad av f. n. 25 272 kronor. En ny underläkartjänst synes vara motiverad
redan ur sjukvårdssynpunkt. Härtill kommer, att undervisningen i
neurologi har större omfattning enligt den nya studieordningen än enligt
den studieordning, efter vilken undervisning hittills meddelats vid nervkliniken.
Denna omständighet medför ett ökat ianspråktagande av underläkarna
för biträde i undervisningen.

Direktionen för Karolinska sjukhuset framhåller, att antalet läkare vid
Serafimerlasarettets neurologiska klinik är förhållandevis lägre än vid motsvarande
kliniker i Lund och Göteborg. I Lund lär antalet underläkare utgöra
en på 14 patienter. I Göteborg svarar tre underläkare för 27 patienter
samt dessutom en underläkare för konsultationer. Medicinalstyrelsen har
ansett, att vid neurologiska kliniker det lämpliga läkarantalet bör vara en
underläkare på 12 patienter. Vid Serafimerlasarettets neurologiska klinik är
en underläkare helt avdelad för den polikliniska verksamheten. Återstående
vid kliniken tjänstgörande fyra underläkare har att svara för 80 patienter.
Det är därför helt naturligt, att en ökad undervisning vid lasarettet bör medföra
en ökning av läkarstaben särskilt som undervisningen inom ifrågavarande
disciplin är synnerligen tidskrävande. Då det åtminstone f. n. synes
svårt att inpassa en biträdande överläkare i sjukvårdsorganisationen vid
kliniken, ifrågasätter direktionen om icke i stället tillsvidare bör inrättas en

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

tjänst för en förste underläkare, som tillika skall vara amanuens vid undervisningen.
Direktionen delar helt uppfattningen, att den del av undervisningen
i neurologi, som nu försiggår vid Södersjukhuset, bör överflyttas till
Serafimerlasarettets neurologiska klinik och poliklinik, men dessa bör då
också ges de resurser, som är erforderliga härför.

III. Avtal om undervisning i klinisk epideiniologi vid Epidemisjukhuset
i Stockholm

A. Förhandlingskommissionens utredning och förslag

Enligt avtal den 5 december 1952 har Stockholms stad upplåtit Epidemisjukhuset
i Stockholm för viss undervisning i epidemiologi åt medicine
kandidater. Antalet elever är enligt avtalet begränsat till högst tolv samtidigt
varje månad. Undervisningen meddelas av de sjukhusets överläkare,
som erhåller förordnande därtill av den för undervisningen ansvariga myndigheten,
med biträde av sjukhusets underläkare. Kurs i krigsepidemiologi
har givits två gånger om året med 16 timmars föreläsningar i varje kurs.
Varje studerande (12 st. per månad) har fullgjort en månads assistenttjänstgöring
vid sjukhuset. Tjänstgöringen har omfattat rondundervisning
1 y2 timme per dag och jourtjänstgöring 6 timmar var tredje dag. Undervisningen
har pågått under sammanlagt 10 månader per år. Staden har förbundit
sig att ställa erforderliga lokaler, utrustning och förbrukningsartiklar
till förfogande. För upplåtelsen erlägger staten till staden ersättning
med belopp, motsvarande stadens årliga lönekostnad samt beräknade årliga
pensionskostnad för två förste underläkare och ett kanslibiträde. För överläkares
arbete med undervisningen lämnar staten denne särskild ersättning.
Det framgår av förarbetena till avtalet, att i nämnda ersättningsbelopp avsetts
ingå samtliga stadens med upplåtelsen förenade kostnader, således
jämväl ersättning för lokaler etc.

I samband med företagna ny- och ombyggnadsarbeten vid Epidemisjukhuset
har staden låtit inreda dels dagrum in. in. för de medicine studerandena,
dels en föreläsningssal, vilken utnyttjas bl. a. för den medicinska
undervisningen och för undervisning av sjuksköterskeelever vid sjukhuset.
Kostnaderna för dagrummen beräknas ha uppgått till 76 600 kronor, varav
för byggnadsarbeten 70 200 kronor och för inredningsarbeten 6 400 kronor.
För föreläsningssalen har kostnaderna utgjort sammanlagt 64 500 kronor,
varav för byggnadsarbeten 26 000 kronor och för inredningsarbeten 38 500
kronor.

Den omläggning och utökning av undervisningen i klinisk epidemiologi,
som föreslagits i propositionen nr 212/1954, innebär, att varje kurs skall om -

Kiingl. Maj.ts proposition nr 87 är 1958

fatta 25 timmar föreläsningar och 25 timmar demonstrationer jämte praktiska
övningar. Under kursen, som skall pågå två månader, skall de studerande
arbeta på sjukhuset under en tid motsvarande 14 dagars halvtidstjänstgöring.
Det har i propositionen förutsatts, att vid Epidemisjukhuset skall årligen
anordnas fyra sådana kurser med 30 deltagare i varje kurs. Kursverksamheten
kommer således att pågå under sammanlagt åtta månader varje år.
Därjämte skall vid sjukhuset anordnas s. k. visitronder dels under kursen i
medicin med en visitrond om två timmar i veckan under tio månader, dels
under kursen i pediatrik med en visitrond om två timmar i veckan under åtta
månader. I varje visitrond beräknas 15 studerande deltaga. Visitronderna
har i viss, något begränsad omfattning påbörjats fr. o. in. höstterminen 1957.

I sina anslagspetita för budgetåret 1958/59 avseende Karolinska institutet
har universitetskanslern upprepat ett redan tidigare framfört förslag
om upptagande av förhandlingar med staden till åstadkommande av att en
professur i klinisk epidemiologi, förenad med överläkarbefattning vid Epidemisjukhuset,
kunde inrättas samtidigt med att undervisningsreformen
höstterminen 1958 nådde fram till ämnet klinisk epidemiologi. Av statsverkspropositionen
framgår, att något förslag om inrättande av en sådan
professur icke kommer att föreläggas årets riksdag.

I skrivelse till kommissionen har lärarkollegiet vid Karolinska institutet
uppgivit, att enligt av kollegiet företagna beräkningar ytterligare två befattningar
som förste underläkare erfordrades vid Epidemisjukhuset på grund
av omläggningen och utökningen av undervisningen. I ett med anledning
av lärarkollegiets skrivelse på kommissionens begäran avgivet yttrande
har universitetskanslern uttalat, att statens bidrag till underläkarlönerna
borde bestämmas så, att det täcker kostnaderna för anställning och pensionering
av det antal underläkare, som till följd av undervisningsverksamheten
upptages å sjukhusets stat utöver vad som skulle vara fallet, om
endast sjukvård bedreves vid sjukhuset. Vid ett sådant beräkningssätt vore
det enligt universitetskanslern att förmoda, att tillräckligt antal underläkare
för grupphandledning m. in. komme att finnas vid sjukhuset utan
en så kraftig ökning av underläkarstaben, som den av lärarkollegiet föreslagna.

För att erhålla ett underlag för beräkningen av de kostnader för undervisningen,
som bör betalas av staten, har från styresmannen vid Epidemisjukhuset
införskaffats närmare uppgifter beträffande organisationen av
undervisningsverksamheten efter omläggningen samt rörande behovet av
personal för verksamhetens bedrivande. Styresmannen har vid lämnandet
av de begärda uppgifterna uttalat, alt den nya undervisningen medför en
utomordentligt ökad arbetsmängd. Den sammanlagda arbetsmängden per
år för lärarna angives till 200 timmar föreläsningar och 156 timmar visitronder.
Härtill kommer examination med betygssättning för 120 kandidater.
Föreläsningarna och visitronderna avses uppdelade på de båda överläkarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

vid sjukhuset, varav en enligt lärarkollegiets förslag skulle få ställning som
professor, samt på en av underläkarna, på vilken sistnämnde skulle ankomma
42 timmar föreläsningar och 86 timmar visitronder. Underläkarnas
insatser i övrigt i undervisningen skulle bestå i att handha amanuensarbetet
vid kurserna, organisera assistenttjänstgöringen, kontrollera kandidaternas
arbete och deltagande i undervisningen, undervisa i journalskrivning och
speciella undersökningsmetoder, assistera vid föreläsningar och seminarier,
handha kontakten med medicin- och pediatrikklinikerna, ordna visitronder,
uttaga patienter till dessa samt undervisa under jourdygnen in. in.
Styresmannen beräknar i likhet med lärarkollegiet, att ytterligare två underläkare
erfordras för undervisningen, vilket innebär, att underläkarnas samlade
arbetsinsats anses motsvara fyra hela underläkartjänster.

Med hänsyn till undervisningens ökade omfattning har delegerade ansett,
att statens ersättning till staden för sjukhusets upplåtande för undervisningsändamål
bör utgå enligt de regler, som fastställts i det s. k. Sabbatsbergsavtalet.
Enligt delegerades mening talar även andra skäl för att den
undervisning, som förekommer vid stadens sjukhus, bör avtalsmässigt regleras
efter likformiga grunder och att därvid Sabbatsbergsavtalet bör tjäna
som förebild. Enligt detta avtal är vissa angivna kliniker med i avtalet
fixerat antal vårdplatser upplåtna som undervisningskliniker. Samtlig läkarpersonal
anställes av staten. Avlönings- och pensionskostnader för personal,
uteslutande avsedd för undervisning och forskning, betalas av staten, medan
motsvarande kostnader för övrig läkarpersonal delas lika mellan staten
och staden. För övriga driftkostnader erlägger staten visst årligt bidrag
(tio procent). För upplåtna anläggningar samt för ny-, ombyggnads-,
ändrings- och förbättringsarbeten erlägger staten till staden dessutom byggnadsbidrag
med 25 procent av de verkliga kostnaderna härför.

Kommissionen har motsatt sig, att Sabbatsbergsavtalets normer lägges
till grund för avtalet rörande undervisningen vid Epidemisjukhuset och
har som skäl härför i första hand framhållit, att epidemiologien icke är
något huvudämne i den medicinska undervisningen på sätt som fallet är
med medicin, kirurgi, pediatrik och psykiatri, vilka omfattas av Sabbatsbergsavtalet.
Vidare har kommissionen påpekat, att intill dess särskild professur
inrättas i undervisningsämnet, forskningarbete icke kommer att
bedrivas vid Epidemisjukhuset i den omfattning, som sker eller förutsatts
skola ske vid de upplåtna klinikerna vid Sabhatsbergs sjukhus. Kommissionen
har vidare med åberopande av universitetskanslerns ovannämnda
yttrande ansett behovet av underläkarkraftcr för undervisningen böra beräknas
motsvara högst tre hela underläkartjänster och att statens ersättning
för löne- och pensionskostnaderna för underläkare borde fastställas
i enlighet härmed.

Parterna har efter förhandlingar enats om, alt staten fr. o. in. den 1 juli
1958 skall tills vidare utgiva årlig ersättning för stadens kostnader för un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 är 1958

dervisningen med dels ett belopp motsvarande de beräknade löne- och pensionskostnaderna
för tre och en halv förste underläkartjänster enligt löneklass
25 och en kanslibiträdestjänst enligt löneklass 7, dels ett belopp om
25 000 kronor i ersättning för av staden tillhandahållna lokaler, utrustning
och förbrukningsartiklar samt för övriga av upplåtelsen föranledda merkostnader.
Staten skall därutöver till staden betala ett engångsbelopp om
75 000 kronor såsom bidrag till ovannämnda kostnader för anordnandet av
dagrum för de studerande och föreläsningssal. Avtalet kan av båda parter
uppsägas till utgången av juni månad näst efter det ett år förflutit efter
uppsägningen. Avtalet skall dock gälla längst intill den tidpunkt, då en
professur i epidemiologi kan komma att inrättas vid Karolinska institutet,
då det förutsättes, att nya förhandlingar skall upptagas mellan parterna
rörande den fortsatta upplåtelsen av sjukhuset.

Det gamla avtalet skall gälla t. o. in. den 30 juni 1958, vilket bl. a. innebär
att staden intill nämnda datum icke erhåller någon särskild ersättning för
de visitronder, som enligt vad förut sagts anordnats vid sjukhuset fr. o. m.
höstterminen 1957.

Förhandlingskommissionen och stadens delegerade har sålunda enats om
följande förslag till avtal.

Mellan svenska staten och Stockholms stad är — under förutsättning
av Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande — följande
avtal träffat.

§ I Staden

medgiver, att vid Epidemisjukhuset må för högst 130 medicine
kandidater per år meddelas undervisning i klinisk epidemiologi av i huvudsak
den omfattning, som är förutsatt i proposition 1954: 212 angående
reformering av läkarutbildningen. Undervisningen skall ledas av den överläkare
å sjukhuset, som förordnas därtill av den för undervisningen ansvariga
myndigheten.

§ 2.

Läkare vid sjukhuset, vilken anlitas för föreläsningar, examination, kursledning
och dylikt, uppbär ersättning härför av staten enligt därom särskilt
meddelade bestämmelser.

§ 3.

För läkarnas medverkan i undervisningen, utöver vad som avses i § 2,
och för erforderlig skrivhjälp erlägger staten till staden ett årligt belopp,
motsvarande de beräknade löne- och pensionskostnaderna för tre och en
halv förste underläkartjänster enligt lönegrad A 23, löneklass 25, och en
kanslibiträdestjänst enligt lönegrad A 7, löneklass 7, i 1947 års allmänna
tjänstereglemente för Stockholms kommunalstyrelse. Pensionskostnaderna
beräknas utgöra 15 procent av de beräknade lönekostnaderna.

Därest angivna lönegradsplaceringar ändras, skall beräkningsgrunden
för löne- och pensionskostnaderna jämkas i enlighet härmed.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 är 1958

§ 4.

Staten skall senast den 1 oktober 1958 till staden erlägga ett belopp om
75 000 kronor såsoin bidrag till stadens kostnader för anordnandet av dagrum
för medicine kandidater samt föreläsningssal.

§ 5-

Staden ställer för undervisningen erforderliga lokaler, utrustning och
förbrukningsartiklar till förfogande. I ersättning härför ävensom för övriga
av upplåtelsen föranledda, i detta avtal ej särskilt angivna mexkostnader
för sjukhuset erlägger staten till staden ett belopp om 25 000 kronor för år
räknat.

§ 6.

De studerande äro skyldiga att rätta sig efter de för sjukhuset utfärdade
ordningsföreskrifterna och av sjixkhusledningen meddelade anvisningar.
De äga icke åtnjuta fri kost men få använda sjukhusets personalservering.

§ 7.

Staden för varje kalenderår tillkommande ersättning enligt detta avtal
skall erläggas till sjukhuset före nästföljande januari månads utgång efter
rekvisition av sjukhusets syssloman.

§ 8.

Detta avtal, som ersätter det från och med 1 september 1953 gällande avtalet
angående undervisning i epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stockholm,
skall gälla från och med den 1 juli 1958 till utgången av juni månad
näst efter det ett år förflutit efter uppsägning från någondei-a sidan, dock
längst intill den tidpunkt då en professur i epidemiologi kan komma att
inrättas vid karolinska institutet.

B. Yttranden

Statskontoret, lärarkollegiet vid Karolinska institutet och universitetskanslern
har lämnat kommissionens förslag utan erinran.

IV. Avtal angående avveckling av garnisonssjukvården vid
under direktionens för Karolinska sjukhuset förvaltning

stående sjukhus

A. Förhandlingskommissionens utredning och förslag

Förhandlingskommissionen lämnar inledningsvis en redogörelse för nuvarande
förhållanden och anför därvid bl. a. följande.

Militära patienter från Stockholms garnison har vårdats vid Garnisonssjukhuset
å Kungsholmen alltsedan dess tillkomst i början av 1800-talet.
Sedan vid Karolinska sjukhuset inrättats en särskild garnisonsavdelning

Kangl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

med fyra vårdavdelningar om vardera 27 platser och dessa vårdavdelningar
avdelats för kirurgiska fall, har Garnisonssjukhuset emellertid endast använts
för vård av medicinska och dermato-venereologiska fall under benämning
Karolinska sjukhusets medicinska garnisonsavdelning.

Efter andra världskrigets slut befanns det, att behov icke förelåg av hela
den kirurgiska garnisonsavdelningen vid Karolinska sjukhuset för militära
fall. Med anledning härav stängdes en avdelning, i vilken sedermera inrättats
en brännskadeavdelning, medan de tre återstående avdelningarna öppnades
för civila patienter, därav en för kvinnliga patienter. Vid Garnisonssjukhuset
har sedan gammalt även vårdats civila patienter. Sedan den dermato-venereologiska
avdelningen i april 1956 överflyttats till Karolinska
sjukhuset finns vid Garnisonssjukhuset fyra medicinska avdelningar, varav
tre är avsedda för män och en för kvinnor. Totala antalet vårdplatser utgör
111. Antalet militära patienter, för vilka kronan enligt särskilda bestämmelser
svarar för sjukvården, har successivt minskat vid Karolinska sjukhusets
garnisonsavdelningar och utgör f. n. i genomsnitt endast tio procent av den
totala beläggningen.

För vården av civila patienter vid Karolinska sjukhuset uppbär sjukhuset
vårdbidrag enligt Kungl. Maj :ts förordning angående bidrag från landsting
och städer, som ej deltager i landsting, till bestridande av kostnaderna för
vård i vissa fall å Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet (SFS
1937: 655). Av förordningen framgår, att för vården på garnisonsavdelningarna
inom Karolinska sjukhuset av civila patienter från Stockholms stad och
Stockholms län erlägger staden resp. landstinget vårdbidrag enligt gällande
samarbetsavtal mellan staten, staden och landstinget. I fråga om motsvarande
bidrag för vård på Garnisonssjukhuset har särskilda överenskommelser
tid efter annan ingåtts mellan parterna. Enligt senast gällande avtal, vilket
— sedan landstinget förklarat sig icke vidare önska disponera några
vårdplatser på Garnisonssjukhuset — den 27 december 1956 ingicks mellan
staten och staden samt godkändes av Kungl. Maj :t den 3 januari 1957, skall
staden bära samtliga kostnader för vården av i staden bosatta patienter med
undantag för sådana militära patienter, för vilka staten enligt särskilda
bestämmelser bekostar sjukhusvården. Detta avtal gällde endast under år
1957. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 december 1956 med överlämnande
av sistnämnda avtal förklarade sig kommissionen ha för avsikt att senare i
samband med upptagande av förhandlingar om garnisonssjukvårdens avveckling
i Stockholm söka lösa frågan om Garnisonssjukhusets fortsatta drift
efter 1957 års utgång.

En avveckling av garnisonssjukvården i dess nuvarande form har under
senare år aktualiserats i olika sammanhang. Här må blott nämnas, att i
proposition nr 135/1955 föredragande departementschefen — i samband
med behandling av frågan om en ortopedisk kliniks förläggning till Karolinska
sjukhuset eventuellt genom ianspråktagande av viss del av garnisonavdelningarna
— framhöll, att det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att bl. a. föranstalta om upptagandet av förhandlingar med Stockholms stad
och län angående avvecklingen av garnisonssjukvården vid Karolinska sjukhuset.
Sedan riksdagen lämnat förslaget utan erinran, uppdrog Kungl. Maj :t
genom beslut den 17 juni 1955 åt kommissionen att upptaga förhandlingar
med staden och landstinget i sist berörda fråga.

Vården av militära patienter å de orter i landet, där särskilda garnisonssjukhus
finns, har bekostats av staten. För militära patienter, som vårdats

Ktingl. Mcij:ts proposition nr 87 år 1958

å allmänna sjukhus, har staten däremot i allmänhet endast erlagt legosängsavgift
medan den kommunale huvudmannen stått för den del av vårdkostnaden,
som ej täckts därav. På senare tid har garnisonssjukhusen i
landet successivt avvecklats och i flertalet fall omvandlats till landstingslasarett.
I samband härmed har huvudmännen förbundit sig att å sjukhuset
för vård mottaga de militära patienterna. Under 1950-talet har detta
skett i fråga om garnisonssjukhusen i Skövde och Boden (se propositioner
nr 134/1955 och 109/1956). I båda dessa fall har staten för vården av
ifrågavarande patienter endast förbundit sig att erlägga fastställd legosängsavgift.
Vidare har helt nyligen ett — av Kungl. Maj :t ännu icke godkänt
— avtal träffats mellan försvarets sjukvårdsstyrelse in. fl. och Jönköpings
läns landsting angående nedläggande av garnisonssjukhuset i Eksjö.
Enligt detta avtal skall militära patienter mottagas å länslasarettet i
Eksjö enligt samma normer, som gäller i Skövde och Boden. Detta är helt
i linje med den av staten hävdade uppfattningen, att landsting i princip
har samma vård skyldighet in. m. gentemot militära sjuka bosatta i länet,
som gentemot civila sjuka. När staten enligt kungörelsen angående avlöning
in. in. till värnpliktiga (SFS 1945:881) eller genom särskilda beslut
för viss övrig militär personal (f. n. i huvudsak endast manskap med
kontrakt för viss tid, s. k. Eh-anställda) åtager sig att svara för deras
sjukvård, innebär detta endast, att staten svarar för de kostnader ifrågavarande
värnpliktig eller kontraktsanställd annars själv skulle få ikläda sig.

Vid de förhandlingar, som kommissionen fört med delegerade från Stockholms
stad och Stockholms läns landsting, har dessa accepterat en överenskommelse
om garnisonssjukvårdens avveckling enligt samma principer
som i Boden, Skövde och Eksjö, varvid dock stadens delegerade framhållit
önskvärdheten av att ifrågavarande militära patienter, som staden enligt
sjukhuslagen eljest skulle vara skyldig att bereda vård å stadens sjukhus,
i stället vårdas på Karolinska sjukhusets allmänna vårdavdelningar. Kommissionen
har ansett sig kunna tillmötesgå staden härvidlag under förutsättning,
att gällande avtal angående samarbete för Karolinska sjukhusets
uppförande och drift erhåller tillämpning även beträffande dessa patienter,
vilka således skall jämställas med civila sjuka och i första hand placeras
på de av staden kontrakterade vårdplatserna. Samma sak skall även gälla
i fråga om militära patienter från länet i den mån de vårdas å Karolinska
sjukhuset. Som en följd av vad nu sagts skall staden och landstinget äga
alt till Karolinska sjukhuset remittera militära patienter under förutsättning
att sjukdomstillståndet det medger.

Förbandsläkare skall således i fortsättningen icke hänvisa militära
patienter till stadens sjukhus. I undantagsfall måste dock militära patienter
vårdas å stadens sjukhus. Det kan vara fråga om sjukdomar, för vilkas
botande Karolinska sjukhuset ej har erforderliga resurser eller vilka av
andra orsaker ej kan behandlas å delta sjukhus. Då skyndsam vård är av
nöden, kan det vidare bli nödvändigt all tillfälligt intaga patienten på ett
mera närliggande sjukhus än Karolinska sjukhuset. När militära patienter

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

således vårdas å stadens eller landstingets sjukhus, skall givetvis staden
och landstinget bekosta vården efter för civila patienter gällande grunder,
dock att staten betalar legosängsavgiften.

Kommissionens förslag till avtal med staden resp. landstinget angående
vården av ifrågavarande militära patienter har följande lydelse.

Mellan svenska staten och Stockholms stad är — under förutsättning av
Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande — följande
avtal träffat.

§ I Sådan

patient, som staden enligt sjukhuslagen eljest skulle vara skyldig
att bereda vård å stadens sjukhus, skall, om han enligt av Kungl. Maj:t
för militär personal meddelade bestämmelser är berättigad till fri sjukhusvård,
vårdas å karolinska sjukhuset under förutsättning att sjukdomens
art det medgiver. Har patienten likväl intagits på något stadens sjukhus,
äger staden under angivna förutsättning remittera honom till karolinska
sjukhuset.

I fråga om sjukhusvård vid krig eller krigsfara gäller vad därom särskilt
stadgas.

§ 2.

Vid tillämpning av gällande avtal mellan staten, staden och Stockholms
läns landsting angående samarbete för karolinska sjukhusets uppförande
och drift skall sådan patient, som avses i § 1 och som är bosatt i staden,
jämställas med stadens övriga sjuka.

För vård av i § 1 avsedd patient på något av stadens sjukhus erlägger
staten fastställd legosängsavgift.

§ 3.

Detta avtal skall gälla från och med den 1 juli 1958.

Mellan svenska staten och Stockholms läns landsting är — under förutsättning
av Kungl. Maj:ts och landstingets godkännande — följande avtal
träffat.

§ 1.

Sådan patient, som landstinget enligt sjukhuslagen eljest skulle vara
skyldig att bereda vård å landstingets sjukhus, skall, om han enligt av
Kungl. Maj :t för militär personal meddelade bestämmelser är berättigad till
fri sjukhusvård, vårdas å karolinska sjukhuset därest landstinget så påfordrar
och sjukdomens art det medgiver. Har patienten intagits på något
landstingets sjukhus, äger landstinget under sist angivna förutsättning
remittera honom till karolinska sjukhuset.

I fråga om sjukhusvård vid krig eller krigsfara gäller vad därom särskilt
stadgas.

§ 2.

Vid tillämpning av gällande avtal mellan staten, landstinget och Stockholms
stad angående samarbete för karolinska sjukhusets uppförande och
drift skall sådan patient, som avses i § 1 och som är bosatt i länet jämställas
med landstingets övriga sjuka.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

För vård av i § 1 avsedd patient på något av landstingets sjukhus erlägger
staten fastställd legosängsavgift.

§ 3.

Detta avtal skall gälla från och med den 1 juli 1958.

Kommissionen framhåller, att om förenämnda avtal godkännes kommer
statsverket att göra en viss besparing. Antalet vårddagar vid Karolinska
sjukhuset och Garnisonssjukhuset under budgetåret 1956/57 för fritt vårdade
militära patienter från staden och länet uppgick till 2 576 resp. 1 201.
Med utgångspunkt från dessa siffror kan besparingen anges till cirka 225 000
kronor per år.

Kommissionen övergår därefter till frågan om Garnisonssjukhusets fortsatta
drift. Under hand har kommissionen inhämtat, att sjukhuset icke behöver
utnyttjas för den medicinska undervisningen och forskningen. Stockholms
stad, som innan de planerade mycket omfattande om- och tillbyggnaderna
av Sabbatsbergs, S:t Görans och Blackebergs sjukhus kommit till
stånd, lider stor brist på vårdplatser, har däremot förklarat sig hysa stort
intresse av att antingen liksom hittills disponera vårdplatser å Garnisonssjukhuset
eller ock övertaga driften av detsamma. Mot detta önskemål står
det statliga intresset att disponera Garnisonssjukhuset med dess mycket
värdefulla tomt för tillgodoseende av statliga lokalbehov. Dessa planer har
emellertid ännu icke tagit slutgiltig form. Kommissionen har därför, efter
samråd under hand med byggnadsstyrelsen, med hänsyn även till stadens
behov av en jämförelsevis lång arrendetid, ansett sig kunna medgiva, att
Garnisonssjukhuset upplåtes till staden under åtta år räknat från den 1 juli
1958 med möjlighet till viss förlängning, om uppsägning icke sker.

Kommissionen framhåller vidare.

Inom Garnisonssjukhusets tomt finns förutom själva sjukhusbyggnaden,
fyra bostadshus, en portvaktsbyggnad, en s. k. vedgårdsbyggnad, en köksoch
tvättbyggnad, en logementsbyggnad samt en poliklinik. I ett av bostadshusen,
det s. k. sköterskehemmet I, är inrymda personalmatsalar och kök
för personalen. Köks- och tvättbyggnaden användes numera endast för tvättsortering
o. dyl. I logementsbyggnaden inrymmes bl. a. byggnadsstyrelsens
värmetekniska laboratorium. Polikliniken slutligen är upplåten för skyddskonsulentverksamhet.
För bägge parter har det stått klart, att den tilltänkta
upplåtelsen endast skall avse de lokaler, vilka är nödvändiga för sjukhusdriften.
Med denna utgångspunkt har enighet nåtts om, att de lokaler förutom
huvudbyggnaden, vilka erfordras för den sjukvårdande verksamheten,
nämligen dels portvaktsbyggnaden och den s. k. vedgårdsbyggnaden dels
ovannämnda i sköterskehem I ingående personalmatsalar och kök, skall
innefattas i upplåtelsen. Tomten som sådan skall däremot liksom hittills
disponeras av byggnadsstyrelsen med rätt dock för staden att i erforderlig
utsträckning utnyttja den för sjukhusdriften, t. ex. som promenadplats för
patienter och för parkering av personalens motorfordon. I realiteten innebär
detta, att staden, som tidigare fått till sig upplåtet området norr om
sjukhusbyggnaden såsom park, disponerar över den del av tomten, som är

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

belägen mellan Hantverkargatan och bostadshusen, medan tomtens nedre
del är förbehållen byggnadsstyrelsen. Upplåtelsen utgör således inte något
hinder för staten att under dess giltighetstid uppföra ämbetslokaler eller
andra byggnader inom sistnämnda område. När det gäller tomtunderhållet
har det synts parterna naturligt, alt parkvård, vägunderhåll och vinterrenhållning
ombesörjes av staden, som i första hand har intresse av och är i
tillfälle att övervaka att tomten hålles i gott skick. Som en del i överenskommelsen
om upplåtelsen av sjukhuset ingår även, att staden skall bekosta
tomtunderhållet.

Den viktiga frågan om yttre och inre underhåll av de med upplåtelsen
avsedda byggnaderna, av vilka huvudbyggnaden har stort kulturhistoriskt
värde, har lösts på så sätt, att byggnadsstyrelsen helt ombesörjer underhållet
mot att staden årligen i ersättning härför erlägger 45 000 kronor, vilket
belopp ansetts ungefär täcka de underhållskostnader, som är nödvändiga
för att vidmakthålla byggnaderna i befintligt skick men som icke är föranledda
av huvudbyggnadens karaktär av kulturminnesmärke. Beloppet är
indexbundet. Staden skall icke äga rätt att på egen hand vidtaga några ändringar
i byggnaderna. Någon hyresersättning utöver vad nu nämnts har
kommissionen icke ansett sig böra påfordra bl. a. med tanke på att driften
av sjukhuset ändock torde komma att ställa sig förhållandevis dyr. Byggnaderna
skall av staden hållas brandförsäkrade. Brandförsäkringsvärdet
har uppskattats till sju miljoner kronor. Samtliga driftkostnaden däri inberäknat
utskylder och onera av olika slag, vilka kan belasta de med upplåtelsen
avsedda byggnaderna, skall givetvis falla på staden.

Den till sjukhuset hörande utrustningen är omodern men befinner sig
i ett relativt gott skick. Det har ansetts mest ändamålsenligt, att utrustningen,
vari bl. a. ingår möbler till bostäderna, överlåtes på staden med
full äganderätt för undvikande av framtida komplikationer. En uppskattningsvis
gjord värdering har utvisat, att utrustningen inberäknat möblerna
i bostäderna, kan åsättas ett försäljningsvärde av cirka 75 000 kronor.
Stadens delegerade har gått med på att staden inköper utrustningen för
denna summa.

I fråga om personal- och bostadsfrågorna anför kommissionen.

När det gäller den vid sjukhuset anställda personalen har stadens delegerade
framhållit, att det ur stadens synpunkt är synnerligen önskvärt, om
personalen kan beredas möjlighet att övergå i stadens tjänst och således
kvarstanna vid sjukhuset. Kommissionen har å sin sida påvisat den betydande
personalbrist, som råder vid Serafimerlasarettet och Karolinska sjukhuset
— i synnerhet vid den nyuppförda lungkliniken — och som delvis
skulle kunna avhjälpas, om personalen vid Garnisonssjukhuset kunde överflyttas
dit. Samtidigt har dock kommissionen varit väl medveten om de
svårigheter, som skulle uppstå för staden, om Garnisonssjukhuset vid överlåtelsen
helt blottställdes på personal. Båda parter har givetvis även eftersträvat
att i detta sammanhang söka tillgodose personalens berättigade intressen.
En godtagbar lösning har därför synts parterna vara att bereda
personalen valfrihet, huruvida den önskar övergå i stadens tjänst vid sjukhuset
eller kvarstanna hos staten. I sistnämnda fall skulle personalen
beredas likvärdig anställning å vakant tjänst vid Serafimerlasarettet eller
Karolinska sjukhuset. För dem, som önskar övergå till stadens tjänst,
skulle anställning ske på de villkor, som normalt gäller för motsvarande
arbetstagare hos staden. Förhandlingar skall snarast möjligt upptagas mel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

lan stadens lönenämnd och vederbörande personalorganisationer beträffande
de övergångsproblem som i de enskilda fallen kan föreligga. Vad parterna
sålunda överenskommit har dock endast avsett civil personal, givetvis
oberoende av om den f. n. avlönas från fjärde eller elfte huvudtiteln. Beträffande
den till Garnisonssjukhuset knutna militära personalen torde det
få ankomma på de militära myndigheterna att — i den mån så kan påfordras
— sörja för fortsatt anställning.

Vid Garnisonssjukhuset finns som tidigare nämnts fyra bostadshus. I
dessa är inrymda 29 enkelrum, 3 dubbelrum och 3 lägenheter om 1—3 rum
och kök. Dessa bostäder, av vilka flertalet ej är försedda med centralvärme
eller varmvatten, upplåtes av byggnadsstyrelsen mot viss hyra till den vid
sjukhuset anställda personalen, dock att fyra enkelrum bebos av befattningshavare
vid Serafimerlasarettet. I hyresbeloppet ingår icke ersättning för
möbler, värme och lyse. Härför betalar hyresgästerna en särskild ersättning
till sjukhuset, som är ägare till möblerna och svarar för vedanskaffning och
belysning. Den personalbrist, som föreligger vid såväl statens som stadens
sjukhus, är i dagens läge till stor del beroende på svårigheterna att kunna
bereda de anställda bostad. Båda parter har därför strävat efter att för sin
huvudmans räkning förbehålla sig bostäderna. Det kan dock svårligen bestridas,
att bostäderna i första hand bör reserveras för de anställda vid Garnisonssjukhuset,
oavsett om detta drives i statens eller stadens regi. Kommissionen
har därför medgivit, att samtliga bostäder med undantag för de fyra
enkelrum, vilka f. n. är uthyrda till anställda vid Serafimerlasarettet och
vilka även i fortsättningen skall förbehållas personer i statlig sjukhustjänst,
skall upplåtas åt den vid Garnisonssjukhuset anställda personalen. Detta
har på begäran av stadens delegerade uttryckts så, att ifrågavarande bostäder
skall uthyras till de personer i sjukhustjänst hos staden, vilka anvisas av
staden. Staden har härigenom av praktiska skäl velat förbehålla sig möjligheten
av att i undantagsfall hyra ut bostäderna till personer anställda vid
något annat av stadens sjukhus. Det kan t. ex. bli nödvändigt att tillfälligt
överföra viss personal från Garnisonssjukhuset till ett annat sjukhus.
Övergångsvis har dock ett undantag gjorts ifråga om stadens rätt alt disponera
bostäderna; de bostäder, som innehas av personer, vilka kvarstannar
i statlig sjukhustjänst, skall av dem behållas, så länge den statliga sjukhusanställningen
varar. Det har nämligen ansetts naturligt, att nuvarande bostadsinnehavare
skall få bo kvar, så länge de tjänstgör inom sjukvården
vare sig den är statlig eller kommunal. Personal, som övergår i annan statlig
tjänst än sjukhustjänst, kan däremot i och för sig inte påräkna att få behålla
sin bostad efter den 1 juli 1958.

Med denna motivering har kommissionens förslag till avtal angående upplåtelsen
av Garnisonssjukluisct fått följande utformning.

Mellan svenska staten och Stockholms stad är — under förutsättning av
Kungl. Maj :ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande — följande
avtal träffat.

§ I Staten

upplåter til! staden å Garnisonssjukhuset med nyttjanderätt för
sjukvårdsändamål från och med den 1 juli 1958 till den 1 juli 1966 huvudbyggnaden,
portvak Isbyggnaden och vedgårdsbyggnaden ävensom våningarna
i bottenplanet och en trappa upp i sköterskehem I.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

§ 2.

För inre och yttre underhåll av de byggnader, som helt eller delvis disponeras
av staden, skall staden till staten för år räknat erlägga en ersättning om
45 000 kronor. Om byggnadsstyrelsens index för reparations- och underhållskostnader
för kronans byggnader i Stockholm med omnejd med 1935 som
basår skulle för juli månad under något kalenderår överstiga eller understiga
talet för juli 1958, skall en däremot svarande höjning respektive sänkning
av det på kalenderåret belöpande ersättningsbeloppet ske.

Staten för varje kalenderår tillkommande ersättning skall efter rekvisition
erläggas till byggnadsstyrelsen före nästföljande januari månads utgång.

Staden svarar för övriga driftkostnader, som äro att hänföra till de byggnader
eller lokaler, som upplåtits jämlikt § 1.

Staden förbinder sig att under upplåtelsetiden hålla huvudbyggnaden,
portvaktsbyggnaden och vedgårdsbyggnaden brandförsäkrade för sammanlagt
sju miljoner kronor.

Brandskadeersättning för skada under upplåtelsetiden skall tillfalla staten,
som i den mån ej annat överenskommes mellan parterna, skall använda ersättningen
till att återställa egendomen i det skick den hade före skadans
inträffande.

Staden äger icke utan byggnadsstyrelsens medgivande företaga ändringsarbeten
i de upplåtna lokalerna.

§ 3.

I upplåtelsen enligt § 1 ingår icke marken inom sjukhusområdet, dock att
denna må av staden nyttjas i den utsträckning så erfordras för sjukhusdriften,
bland annat för parkering av motorfordon. Parkvård, vägunderhåll och
vinterrenhållning inom området ombesörjes och bekostas av staden.

§ 4.

All staten tillhörig, för driften av sjukhuset avsedd utrustning skall den
1 juli 1958 övergå i stadens ägo. Härför skall staden senast den 1 oktober
1958 lämna staten ersättning med 75 000 kronor.

§ 5.

Staden förbinder sig att bereda anställning åt den vid sjukhuset den 30
juni 1958 anställda civila extra ordinarie och extra personal, som önskar
övergå i stadens tjänst vid sjukhuset och som företer godtagbart friskintyg.
Anställning sker på de villkor, som normalt gälla för motsvarande arbetstagare
hos staden. Förhandlingar förutsättas snarast möjligt komma till
stånd mellan Stockholms stads lönenäinnd och vederbörande personalorganisationer
beträffande de övergångsproblem, som i de enskilda fallen kunna
föreligga.

Sådan i första stycket avsedd personal, som önskar kvarstanna i statens
tjänst, skall beredas anställning å likvärdig tjänst vid serafimerlasarettet
eller karolinska sjukhuset.

§ 6.

Staten förbinder sig att, därest innehavaren av lägenheten i portvaktshuset
i samband med sjukhusets upplåtelse till staden kvarstannar i statens tjänst,
uppsäga honom till avflyttning från lägenheten i sådan tid att lägenheten
kan ställas till stadens förfogande vid upplåtelsetidens början eller snarast
därefter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Övriga personalbostäder inom sjukhusområdet skola av staten — i den
mån de icke bebos av anställda, som jämlikt § 5 kvarstanna i statlig sjukhustjänst
— uthyras till personer i sjukhustjänst, vilka anvisas av staden.
Bostad, som bebos av innehavare av statlig sjukhustjänst, skall få disponeras
av denne endast under så lång tid, som anställningen varar. Så snart bostaden
blir ledig genom avflyttning därför att anställningen i statlig sjukhustjänst
upphör eller av annan anledning, skall bostaden uthyras till person i
sjukhustjänst, som staden anvisar. Undantagna härifrån skola dock vara
fyra enkelrum, som nu förhyras av personer, anställda vid serafimerlasarettet.
Dessa rum skola framdeles få fritt uthyras av staten till personal i
statlig sjukhustjänst.

För samtliga upplåtna bostäder skola bestämmelserna om hyressättning
i statens allmänna avlöningsreglemente äga motsvarande tillämpning.

§ 7.

Om uppsägning av avtalet icke sker minst ett år före den avtalade nyttjanderättstidens
utgång, förlänges avtalet på ett år för varje gång.

Kommissionen påpekar slutligen, att stadens övertagande av driften av
Garnisonssjukhuset och den föreslagna omläggningen av garnisonssjukvården,
som innebär att den kirurgiska garnisonsavdelningen vid Karolinska
sjukhuset kommer att upphöra såsom sådan, fr. o. m. budgetåret 1958/59
medför vissa anslagsmässiga förändringar å riksstaten. Det under fjärde huvudtiteln
upptagna anslaget till Garnisonssjukhusen: Karolinska sjukhusets
garnisonsavdelningar torde sålunda — såvitt kommissionen kan bedöma -—■
kunna utgå. Karolinska sjukhusets avlöningsanslag torde vidare kunna nedräknas
med i runt tal 772 000 kronor, vilket belopp motsvarar avlöningskostnaderna
för de befattningshavare vid Garnisonssjukhuset, som avlönas
från ifrågavarande anslag. Erforderliga ändringar i personalförteckningen
för Karolinska sjukhuset torde samtidigt vidtagas. Med utgångspunkt från
belastningssiffrorna för Garnisonssjukhuset under år 1957 synes Karolinska
sjukhusets omkostnadsanslag kunna minskas med cirka 345 000 kronor.
Nedläggandet av den kirurgiska garnisonsavdelningen torde å andra sidan
inte medföra några besparingar å sjukhusets stat, enär avdelningen avses
bli utnyttjad för andra sjukvårdsändamål, varom olika förslag framlagts.
Sistnämnda fråga har kommissionen emellertid ansett ligga utanför det
kommissionen meddelade uppdraget. Parterna har dock vid sina överläggningar
förutsatt, att det nuvarande vårdplatsantalet vid Karolinska sjukhuset
icke skall minskas i samband med garnisonsavdelningens ianspråktagande
för annat ändamål.

Av den föregående redogörelsen framgår, att den senast träffade överenskommelsen
om fördelningen av vårdkostnaderna vid Garnisonssjukhuset
endast gällde under år 1957. Då det nya avtalet om upplåtelse till staden av
Garnisonssjukhuset är avsett att träda i kraft den 1 juli 1958, liar kommissionen
med staden träffat följande överenskommelse.

5—-Bilmng till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Mellan svenska staten och Stockholms stad har — under förutsättning av
Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande — överenskommits,
alt avtalet mellan parterna den 27 december 1956 om fördelningen
av vårdkostnaderna under år 1957 vid Garnisonssjukhuset å Kungsholmen
skall äga motsvarande tillämpning under första halvåret 1958, varvid vad
i avtalet sägs om år 1957 i stället skall avse första halvåret 1958.

B. Yttranden

Statskontoret, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, svensk sjuksköterskeförening
och civilförvaltningens personalförbund har tillstyrkt kommissionens
förslag eller lämnat desamma utan erinran.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anför i huvudsak följande.

Förslagen till avtal angående vården å Karolinska sjukhuset av vissa
militära patienter föranleder ur ekonomisk synpunkt ingen erinran från
sjukvårdsstyrelsens sida. Till det under fjärde huvudtiteln upptagna anslaget
till Garnisonssjukhusen: Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar
hänföres tre regeinentsläkarbeställningar, varav två i lönegraden Ao 23
och en i lönegraden Ae 23, en tjänst som arbetsinstruktör i lönegraden Ae 9
samt en arvodesbefattning (sjukhusväbel), avsedd för en pensionsavgången
underofficer med arvode motsvarande lön enligt löneklass A 17. Å avlöningsstaten
finns vidare upptagna arvoden till fyra förste underläkare, fyra extra
underläkare, en ögonläkare och en predikant.

De ordinarie regementsläkarbeställningarna är f. n. vakanta. Förordnandena
för underläkarna och extraläkarna, utom ögonläkaren, har meddelats
för tid intill den 1 juli 1958. Arbetsinstruktören och innehavaren av
den civilmilitära beställningen som regementsläkare i lönegraden Ae 23
bör betraktas som civila befattningshavare enligt förslaget till avtal angående
upplåtelse av Garnisonssjukhuset.

Beträffande sjukhusväbeln skulle det enligt kommissionens förslag ankomma
på de militära myndigheterna att sörja för fortsatt anställning. Det
må framhållas, att personal i militär arvodesbefattning, som blivit övertalig
på grund av omorganisation, numera plägar beredas en uppsägningstid av
minst sex månader. Detsamma torde böra få gälla här ifrågavarande befattningshavare,
varvid emellertid medel måste anvisas för vederbörandes avlönande
tiden den 1 juli—den 30 september 1958.

Därest -— såsom av sjukvårdsstyrelsen i det följande föreslås — en militär
ögonpoliklinik i Stockholm bibehålies, bör arvode till en ögonläkare,
f. n. 12 400 kronor för år, upptagas såsom en särskild post under avlöningsanslaget
för garnisonssjukhusen. Under detta anslag torde jämväl i förekommande
fall böra anvisas medel för övergångsvis utgående arvode för
tiden den 1 juli—den 30 september 1958 till ovannämnde underofficer.

Det torde få ankomma på sjukvårdsstyrelsen att, vid bifall till det remitterade
förslaget, uppsäga den vid garnisonsavdelningarna anställda, från
anslag under fjärde huvudtiteln avlönade extra ordinarie personalen — vad
gäller den extra ordinarie regementsläkaren efter Kungl. Maj :ts bemyndigande
— samt innehavaren av förenämnda arvodesbefattning. Vid förslagets
genomförande synes det under fjärde huvudtiteln upptagna anslaget
till Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar böra utgå.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1956

Ur försvarets synpunkt är det av stor vikt att vårdbehövande militär personal
utan tidsförlust kommer i åtnjutande av vård. För sjukdomsfall, där
vårdbehovet ej direkt kan betecknas som trängande, måste man i Stockholm
räkna med väntetid, innan patienten kan bli intagen på sjukhus;
väntetiden kan ibland uppgå till månader. Sådan långvarig väntan på vård
är synnerligen olycklig när det gäller militära patienter. För försvaret är
det angeläget, att utbildningstiden för de värnpliktiga blir använd på bästa
sätt. Varje sjukdag innebär med hänsyn till utbildningsbehovet en förlust
för försvaret. Från denna synpunkt har det varit till stor fördel för försvaret
att i Stockholm ha tillgång till ett eget garnisonssjukhus med möjligheter
till snabb intagning.

Att den slutna vården av militära patienter tillhörande Stockholms garnison
i huvudsak koncentreras till Karolinska sjukhuset, därest garnisonsavdelningarna
skulle nedläggas, är avgjort att föredraga framför en fördelning
på — förutom nämnda sjukhus — Stockholms stads och Stockholms
läns sjukhus. För att undvika en försämring i fråga om möjligheterna
till intagning utan tidsutdräkt bör emellertid i särskild ordning stadgas,
att visst antal vårdplatser för vård av militära patienter skall reserveras
på Karolinska sjukhusets medicinska och kirurgiska kliniker. I likhet
med vad som varit fallet på garnisonsavdelningarna finge platserna beläggas
med civila sjuka i den mån de ej utnyttjades för militära patienter. För
sådana förband, som ligger på större avstånd från Stockholm, är det önskvärt
att militära patienter intages på närmaste lasarett.

Alltsedan Karolinska sjukhuset öppnades har det varit så ordnat, att militära
patienter i fråga om poliklinisk specialundersökning haft en viss särställning.
Det är ytterst angeläget, att nu rådande förhållanden i fråga om
öppen specialistvård åt militära patienter icke försämras. I fråga om ögonspecialiteten
är det nödvändigt, att en särskild militär poliklinik med egen
läkare bibehålies.

Med hänsyn till den utomordentligt stora betydelse forskningen har för
försvaret är det angeläget, att goda betingelser finnes även för den del av
denna forskning som faller inom det medicinska området. En av förutsättningarna
för att den militärmedicinska forskningen skall kunna ge för försvarssjukvården
värdefulla resultat är att den kan bedrivas såsom klinisk
forskning. För kliniskt betonade undersökningar har tillgången på militära
vårdavdelningar och polikliniker varit synnerligen värdefull.

I en i september 1957 av marinöverläkaren utarbetad promemoria föreslås
inrättande av en forskningsavdelning vid Karolinska sjukhuset, där i
första hand frågor av militärmedicinskt intresse skulle bearbetas. Avdelningen,
soin i sig skulle inrymma den nuvarande brännskadeavdel ningen,
avses erhålla sin utformning i samband med garnisonsavdelningarnas avveckling.
Sjukvårdsstyrelsen biträder i allt väsentligt marinöverläkarens
uppfattning men anser frågan om organisationen av verksamheten kräva
ytterligare utredning.

T. f. överläkaren vid Karolinska sjukhusets medicinska garnisonsavdelning
G. Wihman har i skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
den 17 februari 1958 redogjort för viss av honom bedriven
forskning vid Garnisonssjukhuset. Sjukvårdsstyrelsen anser, alt (lön av
docenten Wihman bedrivna forskningen har försvarsmedicinskt intresse
och att den bör fullföljas. Enligt sjukvårdsstyrelsens mening utgör den
dock cj tillräckligt skäl för att Garnisonssjukhuset å Kungsholmen bibehålies
som sådant.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Direktionen för Karolinska sjukhuset uttalar.

Vid Karolinska sjukhusets kirurgiska garnisonsavdelning finnes f. n. inrättade
en regementsläkartjänst i Ao 23 (vakant) och fyra för underläkare
avsedda arvodesbefattningar. Samtliga dessa läkare avlönas från anslag
under fjärde huvudtiteln. Då garnisonssjukvården upphör å avdelningen,
bör motsvarande antal läkare uppföras å Karolinska sjukhusets avlöningsstat.
Till dess närmare bestämts rörande användningen av garnisonsavdelningen
bör ifrågavarande läkarpersonal lämpligen utgöras av en extra biträdande
överläkare i Ag 24 samt fyra extra förste underläkare i Ag 23.
Enligt § 4 i förslaget till avtal angående upplåtelse till Stockholms stad av
Garnisonssjukhuset skall all staten tillhörig, för driften av sjukhuset avsedd
utrustning den 1 juli 1958 övergå i stadens ägo. Direktionen förutsätter,
att därvid sådan utrustning, som utlånats till Garnisonssjukhuset
från Karolinska sjukhuset, åter ställes till detta i samband med stadens
övertagande av Garnisonssjukhuset. Vidare bör en del inventarier, som ej
i egentlig mening är avsedda för Garnisonssjukhusets drift, exempelvis en
del antikviteter, kopparstick m. m. icke överlämnas till staden liksom ej
heller den del av sjukhusets medicinska bibliotek, som är av medicinhistoriskt
intresse.

I § 5 av samma avtal angives, att personal, som önskar kvarstanna i statens
tjänst, skall beredas likvärdig tjänst vid Serafimerlasarettet eller Karolinska
sjukhuset. Direktionen förutsätter att med »likvärdig» avses tjänst
i samma lönegrad, ty eljest kan anställningen vid sistnämnda två sjukhus
ej beredas t. ex. ambulansföraren.

Beträffande den vid Garnisonssjukhuset på försvarets stat anställde regementsläkaren
i lönegrad Ae 23 (röntgenläkare) bör, om han ej övergår i
stadens tjänst, särskild övergångsanordning vidtagas.

V. Överenskommelser om beräkningen av vissa
driftkostnader m. m.

A. Inledning

Riksräkenskapsverkets tredje revisionskontor framställde i en vid granskningen
av Karolinska sjukhusets räkenskaper upprättad promemoria den
25 juli 1952 vissa anmärkningar mot det tillämpade sättet för beräkning av
Stockholms stads årliga bidrag till Karolinska sjukhusets driftkostnader enligt
bestämmelserna i det mellan staten, staden och Stockholms läns landsting
år 1931 träffade avtalet rörande samarbete för sjukhusets uppförande
och drift. Ifrågavarande avtalsbestämmelser, vilka återfinnes i punkten 8,
andra stycket, är av följande lydelse.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll in. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, resp. Stockholms län, vad som
belöper å antalet vårddagar för stadens, resp. länets, sjuka, dock med iakt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 är 1958

tagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden
under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. in.,
på stadens resp. länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar,
ägande staden, resp. länet, härvid att räkna sig tillgodo
vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden, resp.
länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges av staten.

Anmärkningarna avsåg dels att till grund för beräkningen av den vårddagkostnad
enligt vilken stadens driftbidrag för budgetår utgått, lagts
vårdkostnaden på stadens, på flera specialavdelningar uppdelade sjukhus
under det kalenderår, som utlöper under budgetårets första hälft,
vilket på grund av den fortlöpande kostnadsfördyringen medfört, att bidraget
blivit mindre än om budgetår använts som jämförelseår, dels ock att vid
fastställande av nämnda vårddagkostnad fr. o. in. budgetåret 1944/1945
hänsyn icke tagits till stadens kostnader för pensionering av personal vid
sjukhusen, vilka kostnader vore att betrakta såsom avlöningsförmåner av
driftutgiftsnatur.

Enahanda anmärkningar mot uträkningen av driftkostnadsbidraget till
Karolinska sjukhuset framställdes från riksräkenskapsverkets sida i en den
9 juni 1952 upprättad promemoria jämväl gentemot Stockholms läns landsting.

I sagda promemorior redovisas en beräkning enligt vilken de påtalade förhållandena
skulle ha medfört en inkomstminskning för statsverket för
tiden 1/1 1940—30/6 1949 med i runt tal 3 860 000 kronor.

Riksräkenskapsverkets revisionskontor framhöll härutöver önskvärdheten
av att överenskommelse träffades med staden om att slutavräkning av det
årliga driftbidraget skulle ske inom viss angiven tid efter varje budgetårs
utgång, varvid staden skulle tillse, att uppgift rörande vårddagkoslnaden
vid stadens sjukhus var Karolinska sjukhuset tillhanda i god tid före slutavräkningen.

I särskilda skrivelser till staden och landstinget anslöt sig direktionen för
Karolinska sjukhuset till revisionskontorets uppfattning och erinrade om
att vid avräkningarna med Karolinska sjukhuset före den 1 juli 1944 hänsyn
tagits till pensionskostnaderna vid stadens och landstingets sjukhus. Direktionen
ifrågasatte även, huruvida icke viss del av stadens sjukhusdirektions
centrala förvaltningskostnader och av kostnaderna vid landstingets
kansli vore att hänföra till driftkostnaderna för stadens och landstingets
sjukvårdsinrättningar.

Sedan Stockholms stads sjukhusdirektion fått del av revisionskontorets
anmärkning beträffande beräkningen av pensionskostnaderna framhölls
från stadens sida, alt vid uträkningen av det årliga driftkoslnadsbidrag, som
statsverket har att erlägga till staden enligt 1925 års avtal angående stadens
övertagande av hela sin sinnessjukvård, hänsyn icke tagits till pensionskostnaderna
för sinnessjukhusens personal. Den avtalsbestämmelse, som reglerar
statens bidragsskyldighet i delta fall, är av följande lydelse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

Driftkostnadsbidraget utgår årligen för visst antal underhållsdagar, här
nedan betecknade »statsbidragsdagar» med ett belopp för dag, som motsvarar
på statsverket belöpande medelkostnad för underhållsdag under samma
tid vid statens anstalter för sinnessjuka, frånräknat psykiatriska kliniker.
Därvid förutsättes, att på statsverket belöpande kostnad för hospitalens
drift uträknas i huvudsak enligt nu tillämpade grunder, så att däri icke
ingår kostnad för nyupprättande eller större utvidgning av anstalt.

I fråga om 1931 års avtal om Karolinska sjukhuset har från landstingets
sida gjorts gällande, att i uttrycket »landstingets egna, på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar» borde innefattas icke endast centrallasarettet
i Stocksund, såsom hittills skett, utan även landstingets övriga
delade sjukvårdsinrättningar, nämligen lasaretten i Södertälje och Norrtälje.

Med anledning av de framförda yrkandena beträffande tillämpningen av
avtalet rörande Karolinska sjukhuset har definitiv slutavräkning av stadens
och landstingets årliga driftkostnadsbidrag till sjukhuset icke skett för tiden
fr. o. m. budgetåret 1949/50. Statens bidrag enligt avtalet om sinnessjukvården
får anses ha slutgiltigt reglerats för tiden t. o. m. kalenderåret 1954.

Efter framställning av Stockholms stadskollegium uppdrog Kungl. Maj :t
genom beslut den 9 november 1956 åt förhandlingskommissionen att på
statens vägnar förhandla med staden om avtalet rörande sinnessjukvården
samt med staden och landstinget om avtalet angående Karolinska sjukhuset,
i vad avtalen avser beräkningsmetoden för de driftkostnadsbidrag,
som staten resp. staden och landstinget har att erlägga.

B. Förhandlingskommissionens utredning och förslag

Vid överläggningar mellan kommissionen och stadens delegerade har
dessa påyrkat, att överläggningarna skulle omfatta jämväl ett av stadens
sjukhusdirektion framfört krav om inräknande av portokostnader i de
driftbidrag, som kronan har att erlägga till stadens sinnessjukvård. Framställningen
har föranletts av att statsverket vid beräkning av driftbidraget
till stadens sinnessjukvård på grund av den statliga tjänstebrevsrätten icke
tillgodofört staden någon ersättning för sinnessjukhusens kostnader för
portoavgifter.

Beträffande frågan om vid en strikt tillämpning av 1931 års avtal om
Karolinska sjukhuset och 1925 års avtal om sinnessjukvården pensionskostnaderna
skall medräknas såsom en utgift för sjukhusdriften vid beräknandet
av driftkostnadsbidrag har parterna icke kunnat enas. Kommissionen
har sålunda icke kunnat vinna gehör för den uppfattningen, att en
skillnad föreligger mellan avtalen av innebörd att hänsyn skall tagas till
pensionskostnaderna för stadens sjukhus vid beräkning av driftbidrag till
Karolinska sjukhuset, medan pensionskostnaderna för personalen vid de

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

statliga sinnessjukhusen icke skall medräknas vid utgivandet av statsbidrag
till stadens sinnessjukhus. För att få denna mångåriga tvistefråga ur världen
och då ur saklig synpunkt parterna funnit riktigast, att driftkostnadsbegreppet
ges en enhetlig tolkning i de båda avtalen, har de ansett sig böra
såsom ett förhandlingsresultat överenskomma, att pensionskostnaderna
hädanefter skall inräknas i bidragen. Parterna har därvid utgått från, att
pensionen är alt betrakta såsom en del av det vederlag, som arbetstagaren
erhåller för utförda arbetsprestationer, och att kostnaderna för utgivandet
av pensioner till sjukhusets personal därför bör ingå i sjukhusens driftkostnadskalkyler
oavsett hur de budget- och bokföringsmässigt redovisas. Någon
retroaktiv betalning av ytterligare driftkostnadsbidrag på grund av att pensionskostnaderna
under tidigare år icke medräknats bör däremot i princip
icke ifrågakomma med hänsyn till de oklara bestämmelserna i ifrågavarande
avtal på denna punkt.

Parterna har därjämte uppnått enighet om att beräkningen av pensionskostnadernas
storlek bör ske efter enhetliga normer samt att dessa bör gälla
icke blott beträffande avtalen om Karolinska sjukhuset och sinnessjukvården
utan även beträffande sådana mellan parterna ingångna avtal på
sjukhusvårdens område, vilka antingen innehåller stadganden om att ersättning
skall utgivas för pensionskostnader eller vid vilkas tillämpning
ersättning för sådana kostnader hittills enligt praxis utgivits.

De ytterligare avtal, som därvid aktualiseras, är 1927 års avtal angående
vård å Serafimerlasarettet av sjuka från staden, 1947 års avtal angående
samarbete för ny- och ombyggnad samt drift av Sabbatsbergs sjukhus (upplåtelse
av Sabbatsbergs sjukhus för den medicinska undervisningen), 1952
års avtal om undervisning i epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stockholm,
1956 års avtal om obduktionsundervisning vid vissa stadens sjukhus samt
1956 års avtal om fördelningen av vårdkostnaderna under år 1957 vid Garnisonssjukhuset
å Kungsholmen.

Kommissionen lämnar härefter en redogörelse för dessa avtal i de delar,
som i förevarande sammanhang är av intresse, och anför därvid bl. a. följande.

Enligt avtalet om Serafimerlasarettet erlägger staden för sjuka från
staden 62 procent av den å vårddag belöpande skillnaden mellan avgifter erlagda
för sjukvård å allmänt, enskilt eller halvenskilt rum och den verkliga
kostnaden för sjukvården. Avtalet tillämpas för närvarande så, att utbetalda
pensionsbelopp inräknas i de kostnader, som påföres staden. Enligt Sabbatsbergsavtalet
gäller bl. a. alt staden bidrager med halva löne- och pensionskostnaden
för viss läkarpersonal, som tillsättes, avlönas och pensioneras
av staten. Staten bidrager till övriga driftkostnader med tio procent av den
del av dessa kostnader, som efter antalet vårddagar belöper på de för undervisningen
upplåtna vårdplatserna. Driftkostnadsbegreppet är inte närmare
preciserat. Avtalet tillämpas i förevarande avseende så, att pensionskostnaderna
inräknas vid driftkostnadernas debitering på staten med avgifterna
till statens pensionsanstalt (SPA) för till anstalten ansluten personal och

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

22 procent av de pensionsgrundande statmässiga lönebeloppen för övriga
anställda. I avtalet om undervisning i epidemiologi stadgas bl. a.,
att staten till staden skall erlägga ersättning med belopp, som motsvarar stadens
årliga lönekostnad samt beräknade årliga pensionskostnad för två
förste underläkare och ett kanslibiträde. Pensionskostaderna beräknas vid
debiteringen av denna ersättning för närvarande uppgå till 22 procent av de
pensionsgrundande statmässiga lönebeloppen. Samma beräkningsgrund för
pensionskostnaderna användes även vid tillämpningen av avtalet om obduktionsundervisning,
enligt vilket staten har att till staden erlägga ersättning
för bl. a. viss del av pensionskostnaderna för eif antal tjänster som förste
underläkare. I avtalet om Garnisonssjukhuset, slutligen, vilket enligt särskild
överenskommelse mellan parterna skall gälla t. o. m. den 30 juni 1958,
stadgas, att staden skall till staten betala samtliga kostnader för vården av
patienter, bosatta i staden, med undantag för militära patienter. Slutlig avräkning
skall göras sedan sjukhusets nettodriftkostnader för året framräknats.
I dessa kostnader skall ingå pensionskostnader.

Då det gällt att bestämma grunderna för kostnadsberäkningen, har parterna
diskuterat att utgå antingen från de under redovisningsperioden verkligen
utbetalda pensionsbeloppen eller från de försäkringsmatematiskt beräknade
pensionskostnader, som hänför sig till lönerna under perioden.
Med hänsyn såväl till den administrativa belastning, som förstnämnda
system skulle medföra, som till att de verkligen utbetalda pensionerna icke
motsvarar pensionskostnaderna för den under redovisningsperioden anställda
personalen vid de särskilda anstalterna, har parterna stannat för
att linjen med försäkringsmatematiskt beräknade pensionskostnader bör
väljas. Därvid har ansetts böra förfaras så, att kostnaderna antages svara
mot ett visst procenttal av under en avlöningsperiod utbetalda löner, varvid
som grund kan läggas antingen enbart de pensionsgrundande lönebeloppen
eller också hela avlöningssumman för perioden (bruttoavlöningen).
Med hänsyn till den ojämnhet, som för närvarande råder ifråga om pensioneringens
omfattning och till att utvecklingen går mot att allt fler anställda
inrymmes i pensioneringssystemet, har parterna ansett procenttalet lämpligen
böra appliceras på bruttoavlöningen.

Då det gällt att avgöra, vilket procenttal som skall anses avspegla de på
ett visst år belöpande försäkringsmatematiskt beräknade pensionskostnaderna,
har det varit svårt att få någon fast grund. För att komma fram till
ett procenttal, som kan vara rimligt, har man haft att utgå från kostnaden
i procent av pensionsgrundande lönebelopp. För Stockholms stads del påföres
förvaltningarna bokföringsmässigt en kostnad om 22 procent på de
i staten upptagna pensionsgrundande lönebeloppen. För Sabbatsbergs, S:t
Görans och S:t Eriks sjukhus samt Södersjukhuset utgjorde under 5-årsperioden
1953—1957 det pensionsgrundande lönebeloppet i staten 83 procent
av hela det budgeterade lönebeloppet. 22 procent av den pensionsberättigande
lönesumman svarar alltså mot 18,2 procent av bruttoavlöningen.
En beräkning vid statens sinnessjukhus för budgetåret 1955/56

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

visar, att det pensionsberättigande lönebeloppet motsvarar 73,8 procent
av bruttoavlöningen, vilket innebär att med utgångspunkt från 22 procent
å det pensionsgrundande lönebeloppet procenttalet skulle bliva 16,2 procent
räknat på bruttoavlöningen. Riksräkenskapverkets revisionskontor har
i sin ovannämnda promemoria den 25 juli 1952, med utgångspunkt från
att år 1949 enligt den tryckta statistiken pensionsavgifterna vid stadens
sjukhus uppgick till genomsnittligt 15,226 procent av de avlöningar, som
inräknades i dagkostnaden, lagt 15 procent av hela lönesumman till grund
för beräkningen av vad staden retroaktivt borde betala. Vid sina överläggningar
har parterna vidare beaktat den inverkan, som en höjning av folkpensionerna
och införandet av en allmän tjänstepensionering kan medföra.
Vad tjänstepensioneringen beträffar har denna icke ansetts i någon större
grad komma att påverka arbetsgivarnas kostnader för pensioneringen.
Däremot torde en höjning av folkpensionerna komma att minska de offentliga
arbetsgivarnas kostnader för pensioneringen.

Såsom ett förhandlingsresultat har parterna enats om, att de årliga kostnaderna
för pensioneringen skall inräknas i driftutgifterna med belopp
motsvarande 15 procent av den under året för vederbörande sjukvårdsanstalter
bokförda bruttoavlöningssumman. Angivna procenttal har ansetts
böra tillämpas även då avtalen avser enstaka pensionsgrundande tjänster
och pensionskostnaderna skall beräknas på stadens resp. statens bidrag
till lönekostnaderna för dessa tjänster. I dessa fall rör det sig i regel om
underläkare, beträffande vilka de slutliga pensionskostnaderna för vederbörande
huvudman är svåra att förutse.

En speciell fråga vid förhandlingarna har varit, hur man bör förfara med
beräkningen av pensionskostnaderna för den del av personalen, som är
ansluten till SPA och för vilken fastställda avgifter av huvudmännen erlägges
till anstalten. Parterna har överenskommit att även för sådan personal
pensionskostnaderna skall beräknas enligt 15 procent-regeln och
således icke enligt de grunder, efter vilka de uttages av SPA.

Beträffande spörsmålet om den tidsperiod, som vid beräkningen av driftkostnadsbidraget
till Karolinska sjukhuset skall läggas till grund för uträkningen
av driftkostnaderna vid stadens sjukhus, har överenskommits,
att kostnaderna för stadens sjukhus skall uträknas för samma tid som
driftbidraget till Karolinska sjukhuset avser, samt att omläggningen skall
genomföras fr. o. m. samma tidpunkt som överenskommelsen om pensionskostnaderna.

Yrkandet om inräknande av viss del av sjukhusdirektionens centrala
förvaltningskostnader i vårddagkostnaden vid stadens sjukhus har kommissionen
vid förhandlingarna frånträtt under förutsättning, att delegerade
avstode från sitt krav beträffande portokostnaderna vid sinnessjukhusen.
Delegerade har accepterat kommissionens förslag i denna del.

Vad kommissionen och stadens delegerade sålunda överenskommit har

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 ur 1958

även accepterats av landstingets representanter i de delar, som berör landstinget.
Förutom 1931 års avtal om Karolinska sjukhuset gäller detta 1929
års avtal angående vården å Serafimerlasarettet av sjuka från länet.

De överenskomna tilläggsavtalen skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1956
eller den senare tidpunkt, då vederbörande avtal trätt i kraft. För tiden
dessförinnan skall gälla de grunder för driftkostnadsbidragens beräkning,
som senast tillämpats vid av parterna godkända slutliga avräkningar.

För att underlätta tillämpningen av de träffade uppgörelserna har i
avtalstexten endast medtagits en förteckning över de avtal, som beröres av
överenskommelserna jämte bestämmelser om giltighetstiden för dessa. De
överenskomna tilläggsavtalen har utformats såsom bilagor till överenskommelserna,
en för varje berört avtal.

Överenskommelserna skall gälla så länge av överenskommelserna berörda
avtal äger giltighet. Det har emellertid ansetts, att parterna bör ha möjlighet
att överenskomma om en ändring av det avtalade procenttalet, därest
pensionskostnadernas förhållande till lönekostnaderna väsentligt ändras
vid sjukhusen, exempelvis på grund av reformer på folkpensions- och
tjänstepensionsområdena. I en särskild paragraf jämte en protokollsanteckning
till denna har därför intagits bestämmelser om, att överenskommelserna
må uppsägas för reglering av detta procenttal. Sådan uppsägning må
dock tidigast ske till årsskiftet 1959/60.

Kommissionens förslag till överenskommelse med staden resp. landstinget
har följande lydelse.

Mellan svenska staten och Stockholms stad har — under förutsättning
av Kungl. Maj :ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande — träffats
följande överenskommelse om beräkningen av vissa driftkostnader
in. m. i härefter angivna avtal såvitt avser mellanhavandena mellan nämnda
båda avtalsparter: A) Avtal den 19 oktober och den 18 december 1925
mellan Kungl. Maj :t och kronan samt Stockholms stad angående stadens
övertagande av hela sin sinnessjukvård; B) Av stadsfullmäktige den 21
november 1927 och av Kungl. Maj :t den 22 december 1927 godkänt avtal
mellan direktionen över Serafimerlasarettet och Stockholms stad angående
vård å lasarettet av sjuka från staden; C) Avtal den 23 oktober 1931 mellan
Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Stockholms stad, respektive Stockholms
läns landsting, å andra sidan, rörande samarbete för Karolinska sjukhusets
uppförande och drift; D) Avtal den 1 december 1947 mellan svenska
staten och Stockholms stad rörande upplåtelse av Sabbatsbergs sjukhus för
den medicinska undervisningen; E) Avtal den 5 december 1952 mellan
svenska staten och Stockholms stad rörande undervisningen i epidemiologi
vid Epidemisjukhuset i Stockholm; F) Avtal den 31 oktober 1956 mellan
svenska staten och Stockholms stad om obduktionsundervisning vid S:t
Görans sjukhus, S:t Eriks sjukhus och Södersjukhuset; samt G) Avtal den
27 december 1956 mellan svenska staten och Stockholms stad om fördelningen
mellan staten och staden av vårdkostnaderna under år 1957 vid
Garnisonssjukhuset å Kungsholmen.

§ i Parterna

förbinda sig att iakttaga de föreskrifter, som för varje särskilt
avtal intagits i de till denna överenskommelse fogade bilagorna A—G.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

§ 2.

Vad parterna överenskommit i fråga om pensionskostnaderna skall gälla
till det kalenderårsskifte, som inträffar näst efter ett år från det uppsägning
av sagda del av överenskommelsen sker. Sådan uppsägning skall avse pensionskostnadernas
beräkning i samtliga av denna överenskommelse berörda
avtal och må icke äga rum till tidigare tidpunkt än årsskiftet 1959/60.

Protokollsanteckning:

Parterna äro ense om att uppsägning enligt § 2 bör ske endast för det fall
att ifråga om parternas pensionskostnader vid något eller några av de sjukhus,
som avses i de under A—G angivna avtalen, inträffat sådana ändringar,
som böra föranleda en ändring av det procenttal, som i varje särskilt fall
skall tillämpas.

Bilaga A.

Tillägg till avtal den 19 oktober och den 18 december 1925 mellan Kungl.
Maj :t och kronan samt Stockholms stad angående stadens övertagande av
hela sin sinnessjukvård.

1. I den årsvis uträknade medelkostnaden för underhållsdag vid statens
anstalter för sinnessjuka skola inräknas pensionskostnader, beräknade till
15 procent av den avlöningssumma, som ingår i medelkostnaden och som
bokförts under det i riksstaten upptagna anslaget Statens sinnessjukhus:
Avlöningar.

2. Denna föreskrift skall tillämpas från och med den 1 januari 1956.
För tiden dessförinnan skola gälla de grunder som senast före sagda datum
av Kungl. Maj :t tillämpats vid fastställelse av statsbidrag.

Bilaga B.

Tillägg till det av Stockholms stadsfullmäktige den 21 november 1927 och
av Kungl. Maj:t den 22 december 1927 godkända avtalet mellan Stockholms
stad och direktionen över Serafimerlasarettet angående vård å lasarettet av
sjuka från staden.

1. I den verkliga kostnaden för sjukvården vid Serafimerlasarettet skola
inräknas pensionskostnader, beräknade till 15 procent av den avlöningssumma,
som ingår i förstnämnda kostnad och som bokförts under det i riksstaten
upptagna anslaget Serafimerlasarettet: Avlöningar.

2. Denna föreskrift skall tillämpas från och med den 1 januari 1956. För
tiden dessförinnan skola gälla de grunder som senast iöre sagda datum
tillämpats vid av parterna godkända slutavräkningar.

Bilaga C.

Tillägg till avtal den 23 oktober 1931 mellan Kungl. Maj:t och kronan, å
ena, samt Stockholms stad, respektive Stockholms läns landsting, å andra sidan,
rörande samarbete för Karolinska sjukhusets uppförande och drift.

1. I de kostnader, som skola ligga till grund för beräkningen av stadens
bidrag till Karolinska sjukhusets drift, skola inräknas pensionskostnader,
beräknade till 15 procent av den avlöningssumma, som ingår i förstnämnda
kostnader och som bokförts under de i riksstaten upptagna avlöningsanslagen
för Karolinska sjukhuset och där inrymda garnisonsavdelningar respektive
de i lönebilagan till stadens utgifts- och inkomststat angivna anslagsrubrikerna
för stadens egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

2. För bestämmande av den vårddagkostnad, som enligt punkt 8 andra stycket
i avtalet skall ligga till grund för beräkningen av stadens driftkostnadsbidrag,
skall jämförelse ske av dagkostnaden (samtliga kostnader för sjukhusets
drift fördelade på sammanlagda antalet vårddagar) vid å ena sidan
Karolinska sjukhuset under ett budgetår och å andra sidan stadens egna,
på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar under de båda
kalenderår, varunder sagda budgetår infaller.

Om dagkostnaden vid Karolinska sjukhuset överstigit motsvarande kostnad
vid stadens ovan avsedda sjukvårdsinrättningar, skall staden för det
antal vårddagar för stadens sjuka vid Karolinska sjukhuset, som faller under
budgetårets förra hälft, påföras den genomsnittliga dagkostnaden vid stadens
sjukvårdsinrättningar under det kalenderår, vars senare hälft sammanfaller
med budgetårets förra hälft. För det antal vårddagar, som faller
under budgetårets senare hälft, påföres staden den genomsnittliga dagkostnaden
vid stadens sjukvårdsinrättningar under det kalenderår, som tagit sin
början samtidigt med budgetårets senare hälft.

3. Dessa föreskrifter skola tillämpas från och med den 1 januari 1956.
För tiden dessförinnan skola gälla de grunder som senast före sagda datum
tillämpats vid av parterna godkända slutavräkningar.

Protokollsanteckningar :

A. Parterna förutsätta, att i den genomsnittliga vårddagkostnaden under
året vid stadens egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar
skall ingå på staden fallande del av avlöningskostnaderna —
men ej pensionskostnaderna — för sådana anställda, beträffande vilka enligt
§ 10 mom. 1. b) Sabbatsbergsavtalet eller andra särskilda överenskommelser
löne- och pensionskostnaderna skola fördelas mellan parterna.

B. \ id tillämpningen för budgetåret 1955/56 av punkt 8 andra stycket i avtalet
skall jämförelse av dagkostnaden vid å ena sidan Karolinska sjukhuset
och å andra sidan stadens egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar
ävensom avräkning ske på följande sätt.

Dagkostnaden vid Karolinska sjukhuset under budgetåret jämföres med
dagkostnaden å stadens sjukvårdsinrättningar under dels det kalenderår,
vars senare hälft sammanfaller med budgetårets förra hälft, dels det kalenderår,
vars förra hälft sammanfaller med budgetårets senare hälft.

Slutavräkning för vart och ett av de halva budgetåren sker på basis av dels
den dagkostnad, som vid jämförelse enligt ovan mellan budgetåret och det
kalenderår inom vilket det halva budgetåret faller, visar sig vara lägst, dels
det antal vårddagar för stadens sjuka vid Karolinska sjukhuset, som belöper
på det halva budgetåret.

Bilaga D.

Tillägg till avtal den 1 december 1947 mellan svenska staten och Stockholms
stad rörande upplåtelse av Sabbatsbergs sjukhus för den medicinska undervisningen.

1. I de kostnader för sjukhusets drift, till vilka staten skall bidraga enligt
§ 14 b) i avtalet, skola inräknas pensionskostnader, beräknade till 15 procent
av den i förstnämnda kostnader ingående avlöningssumma, som bokförts
under den för sjukhuset i lönebilagan till stadens utgifts- och inkomststat
angivna anslagsrubriken.

2. Stadens bidrag till pensionskostnaderna för den i § 10 mom. 1 b) av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958 77

sedda läkarpersonalen skall utgöra 15 procent av bidraget till lönekostnaderna.

Bilaga E.

Tillägg till avtal den 5 december 1952 mellan svenska staten och Stockholms
stad rörande undervisningen i epidemiologi vid Epidemisjukhuset i
Stockholm.

1. Den i § 2 i avtalet angivna pensionskostnaden skall utgöra 15 procent
av den beräknade lönekostnaden.

2. Denna föreskrift skall gälla från och med den 1 januari 1956. För tiden
dessförinnan skola gälla de grunder som senast före sagda datum tilllämpats.

Bilaga F.

Tillägg till avtal den 31 oktober 1956 mellan svenska staten och Stockholms
stad om obduktionsundervisning vid S:t Görans sjukhus, S:t Eriks
sjukhus och Södersjukhuset.

1. Statens bidrag till pensionskostnaderna för de i § 3 i avtalet angivna
tjänsterna skall utgöra 15 procent av bidraget till lönekostnaderna.

2. Denna föreskrift skall gälla från och med avtalets ikraftträdande den
1 januari 1957.

Bilaga G.

Tillägg till avtal den 27 december 1956 mellan svenska staten och Stockholms
stad om fördelningen melan staten och staden av vårdkostnaderna
under år 1957 vid Garnisonssjukhuset å Kungsholmen.

1. I kostnaderna för Garnisonssjukhusets drift skola inräknas pensionskostnader,
beräknade till 15 procent av den avlöningssumma, som ingår i
förstnämnda kostnader och som bokförts under de i riksstaten upptagna
anslagen Garnisonssjukhusen: Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar
samt Karolinska sjukhuset: Avlöningar.

2. Denna föreskrift skall gälla från och med avtalets ikraftträdande den 1
januari 1957.

Mellan svenska staten och Stockholms läns landsting har - under
förutsättning av Kungl. Maj :ts och landstingets godkännande —- träffats
följande överenskommelse om beräkningen av vissa driftkostnader m. in. i
liärefter angivna avtal såvitt avser mellanhavandena mellan nämnda båda
avtalsparter : A) Avtal den 22 mars 1929 mellan direktionen över Serafimerlasarettet
och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott angående vård
å lasarettet av sjuka från länet; samt B) Avtal den 23 oktober 1931 mellan
Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Stockholms stad, respektive Stockholms
läns landsting, å andra sidan, rörande samarbete för Karolinska sjukhusets
uppförande och drift.

§ 1-

Parterna förbinda sig att iakttaga de föreskrifter, som för varje särskilt
avtal intagits i de till denna överenskommelse fogade bilagorna A—B.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

§ 2.

Protokollsanteckning:

Parterna äro ense om att uppsägning enligt § 2 bör ske endast för det fall
att ifråga om parternas pensionskostnader vid något eller några av de sjukhus,
som avses i de under A—B angivna avtalen, inträffat sådana ändringar,
som böra föranleda en ändring av det procenttal, som i varje särskilt fall
skall tillämpas.

Bilaga A.

Tillägg till avtal den 22 mars 1929 mellan direktionen över Serafimerlasarettet
och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott angående vård
å lasarettet av sjuka från länet.

1. I den verkliga kostnaden för sjukvården vid Serafimerlasarettet skola
inräknas pensionskostnader, beräknade till 15 procent av den avlöningssumrna,
som ingår i förstnämnda kostnad och som bokförts under det i riksstaten
upptagna anslaget Serafimerlasarettet: Avlöningar.

2. Denna föreskrift skall tillämpas från och med den 1 januari 1956. För
tiden dessförinnan skola gälla de grunder som senast före sagda datum
tillämpats vid av parterna godkända slutavräkningar.

Bilaga B.

Tillägg till avtal den 23 oktober 1931 mellan Kungl. Maj:t och kronan,
å ena, samt Stockholms stad, respektive Stockholms läns landsting, å andra
sidan, rörande samarbete för Karolinska sjukhusets uppförande och drift.

1. I de kostnader, som skola ligga till grund för beräkningen av landstingets
bidrag till Karolinska sjukhusets drift, skola inräknas pensionskostnader,
beräknade till 15 procent av den avlöningssumma, som ingår i förstnämnda
kostnader och som bokförts under de i riksstaten upptagna avlöningsanslagen
för Karolinska sjukhuset och där inrymda garnisonsavdelningar
respektive de i driftstaten för landstingets egna, på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar ingående avlöningsanslagen.

2. För bestämmande av den vårddagkostnad, som enligt punkt 8 andra
stycket i avtalet skall ligga till grund för beräkningen av landstingets driftkostnadsbidrag,
skall jämförelse ske av dagkostnaden (samtliga kostnader
för sjukhusets drift fördelade på sammanlagda antalet vårddagar) vid å
ena sidan Karolinska sjukhuset under ett budgetår och å andra sidan landstingets
egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar
under de båda kalenderår, varunder sagda budgetår infaller.

Om dagkostnaden vid Karolinska sjukhuset överstiger motsvarande kostnad
vid landstingets ovan avsedda sjukvårdsinrättningar, skall landstinget
för det antal vårddagar för landstingets sjuka vid Karolinska sjukhuset, som
faller under budgetårets förra hälft, påföras den genomsnittliga dagkostnaden
vid landstingets sjukvårdsinrättningar under det kalenderår, vars
senare hälft sammanfaller med budgetårets förra hälft. För det antal vård -

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

dagar, som faller under budgetårets senare hälft, påföres landstinget den
genomsnittliga dagkostnaden vid landstingets sjukvårdsinrättningar under
det kalenderår, som tagit sin början samtidigt med budgetårets senare hälft.

3. Dessa föreskrifter skola tillämpas från och med den 1 januari 1956. För
tiden dessförinnan skola gälla de grunder som senast före sagda datum tilllämpats
vid av parterna godkända slutavräkningar.

Protokollsanteckningar :

A. Vid tillämpningen för budgetåret 1955/56 av punkt 8 andra stycket i avtalet
skall jämförelse av dagkostnaden vid å ena sidan Karolinska sjukhuset
och å andra sidan landstingets egna, på flera specialavdelningar uppdelade
sjukvårdsinrättningar ävensom avräkning ske på följande sätt.

Dagkostnaden vid Karolinska sjukhuset under budgetåret jämföres med
dagkostnaden å landstingets sjukvårdsinrättningar under dels det kalenderår,
vars senare hälft sammanfaller med budgetårets förra hälft, dels det
kalenderår, vars förra hälft sammanfaller med budgetårets senare hälft.

Slutavräkning för vart och ett av de halva budgetåren sker på basis av dels
den dagkostnad, som vid jämförelse enligt ovan mellan budgetåret och det
kalenderår inom vilket det halva budgetåret faller, visat sig vara lägst, dels
det antal vårddagar för landstingets sjuka vid Karolinska sjukhuset, som
belöper på det halva budgetåret.

B. Parterna äro ense om att med uttrycket landstingets egna, på flera
specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar skall från och med
den 1 januari 1958 avses centrallasarettet i Stocksund och länslasarettet i
Södertälje.

I fråga om vissa detaljer i avtalstexten uttalar kommissionen följande.

Stadens och landstingets bidrag till driftkostnaderna vid Serafimerlasarettet
enligt 1927 och 1929 års avtal uträknas och erlägges för budgetår. Då
de överenskomna tilläggsavtalen skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1956, skall
således vid avräkningen av driftkostnadsbidraget för budgetåret 1955/56
pensionskostnaderna för första budgethalvåret uträknas enligt hittills tilllämpad
metod och för andra budgethalvåret efter den nya 15 procent-regeln.
För att underlätta uträkningen av driftbidragen för de olika budgethalvåren
har parterna varit ense, om att driftkostnadsbidrag avseende hela budgetåret
uträknas dels efter hittills tillämpade grunder dels med tillämpning av
15 procent-regeln för pensionskostnadernas beräkning samt att staden och
landstinget för budgetåret erlägger halva summan av de därvid framkomna
beloppen.

I protokollsanteckning A till tilläggsavtalet med staden rörande avtalet
om Karolinska sjukhuset har fastslagits alt i den avlöningssumma, som
skall ligga till grund för beräkningen av pensionskostnaderna vid stadens
sjukhus, skall inräknas den ersättning, stom staden enligt § 10, mom. 1 b,
Sabbatsbergsavtalet har att utgiva till staten för avlöningskostnaderna för
viss av staten anställd läkarpersonal. Därvid har särskilt understrukits att
den ersättning för kostnaderna för pensionering av denna personal, som staden
likaledes har att utgiva, självfallet icke skall inräknas i avlöningssumman.
För att undvika felaktigheter på denna punkt synes icke böra ifrågakomma,
att ersättningen för pensionskostnaderna bestrides av anslag å lönestaten
för Sabbatsbergs sjukhus utan den bör redovisas under anslaget till
pensionskostnader å omkostnadsstaten. I detta sammanhang må framhållas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

att avlöningskostnaderna för sådan personal (t. ex. vissa städerskor m. fl.),
som enligt Sabbatsbergsavtalets bestämmelser skall anställas, avlönas och
pensioneras av staten men som på grund av särskilda överenskommelser
mellan sjukhuset och Karolinska institutet är uppförd på stadens lönestat,
icke skall medräknas i avlöningssumman vid beräkning av pensionskostnaderna
vid sjukhuset enligt avtalet om Karolinska sjukhuset.

I protokollsanteckning B till motsvarande tilläggsavtal med landstinget
har utsagts, att med uttrycket landstingets egna, på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar skall fr. o. in. den 1 januari 1958 avses —
förutom centrallasarettet i Stocksund — även länslasarettet i Södertälje.
Sagda lasarett har nämligen numera utbyggts med en öron-, näs- och halsavdelning
och skall vidare — enligt ett av landstinget fattat beslut — förses
med en särskild barnbörds- och gynekologisk avdelning.

Bestämmelserna om ändrad period för uträkning av driftkostnaderna vid
stadens och landstingets sjukhus enligt avtalet om Karolinska sjukhuset
återfinnes under punkt 2. De innebär att, i det fall bidraget skall utgå efter
medeldagkostnaden vid stadens och landstingets sjukhus, slutgiltig avräkning
av detsamma kan ske först efter utgången av det kalenderår, under vilket
budgetårets senare hälft infaller. Staden har hittills under löpande budgetår
erlagt vissa å-contobelopp till såväl Karolinska sjukhuset som Serafimerlasarettet
i avvaktan på fastställandet och betalningen av de årliga
driftkostnadsbidragen enligt avtal. Storleken av dessa å-contobetalningar
har bestämts genom särskilda överenskommelser mellan stadens sjukhusdirektion
och direktionen för Karolinska sjukhuset. Ä-contobetalningarna
har vid olika tillfällen höjts i syfte att närmare ansluta betalningarna till
det slutliga bidraget och uppgår för närvarande till 1 300 000 kronor per
kvartal för Karolinska sjukhuset och 450 000 kronor per kvartal för Serafimerlasarettet.
Nämnda belopp fastställdes år 1953 och motsvarade cirka
80 procent av de beräknade slutliga driftkostnadsbidragen för budgetåret
1953/54 enligt då gällande grunder. Parterna har icke ansett sig böra ifrågasätta
annat än att även i fortsättningen å-contobetalningar skall ske i avräkning
på stadens bidrag till driftkostnaderna vid Karolinska sjukhuset och
Serafimerlasarettet efter i huvudsak hittills tillämpade grunder.

Kommissionen redogör slutligen för överenskommelsernas ekonomiska
innebörd och anför därvid.

De träffade uppgörelserna medför relativt stora ekonomiska återverkningar
för parterna i fråga om avtalen om Karolinska sjukhuset och om sinnessjukvården,
vid vilkas tillämpning pensionskostnaderna hittills icke medräknats
såsom en kostnad för sjukhusdriften. I fråga om övriga avtal är de
ekonomiska konsekvenserna av relativt mindre betydelse beroende dels på
att parternas ekonomiska förpliktelser enligt dessa avtal är mindre omfattande,
dels på att pensionskostnaderna enligt gällande bestämmelser
och/eller tillämpad praxis inräknats i ersättningarna parterna emellan
ehuru efter andra grunder.

Med ledning av tillgängliga siffror för kalenderåret 195G resp. budgetåret
1955/1956 har kommissionen låtit verkställa vissa överslagsberäkningar rörande
de förändringar ifråga om de årliga driftkostnadsbidragens storlek,
som överenskommelserna medför i dagens läge. De verkställda beräkningarna
utvisar i fråga om avtalet om sinnessjukvården, att det statliga driftkostnadsbidraget
ökar med i runt tal 1 780 000 kronor per år. Statens

Kungl. Maj ds proposition nr 87 år 1958

inkomster från Serafimerlasarettet torde å andra sidan stiga med cirka
390 000 kronor, varav 266 000 kronor härrör från staden och återstoden
från landstinget. Fortfarande med utgångspunkt från siffrorna för kalenderåret
1956 torde Karolinska sjukhusets årliga inkomster komma att stiga
med dels 902 000 kronor från staden och 770 000 kronor från landstinget på
grund av att hänsyn skall tagas till pensionskostnaderna vid beräkningen av
driftkostnadsbidragen, dels med 219 000 kronor från staden och 235 000
kronor från landstinget som en följd av den överenskomna ändringen av
perioden för sagda beräkning. I fråga om Garnisonssjukhuset innebär uppgörelsen
en höjning av den ersättning staden har att utgiva för vården av stadens
sjuka därstädes under år 1957 med cirka 170 000 kronor. Övriga tillläggsavtal
medför f. n. endast obetydliga inkomst- eller utgiftsökningar för
statsverket.

C. Yttranden

över kommissionens förslag till överenskommelser har utlåtanden avgivits
av statskontoret, riksräkenskapsverket, medicinalstyrelsen och direktionen
för Karolinska sjukhuset.

Statskontoret uttalar.

Beträffande 1931 års avtal rörande Karolinska sjukhuset kan statskontoret
icke dela uppfattningen om att bestämmelserna rörande kostnaderna
för sjukhusets drift är oklara i vad avser frågan om pensioneringskostnaderna.
Enligt ämbetsverkets mening är det uppenbart, att dessa kostnader
skall inräknas bland driftkostnaderna och därmed läggas till grund för
driftbidragen. Statskontoret finner det beklagligt, att retroaktiv betalning
av ytterligare driftkostnadsbidrag på grund av att pensioneringskostnaderna
under tidigare år icke medräknats icke avses skola ifrågakomma.
Ämbetsverket vill emellertid icke motsätta sig, att det förhandlingsvägen
framkomna förslaget om befrielse från retroaktiv betalning på denna punkt
godkännes. Avtalsförslaget bör dock formellt omarbetas därhän, att av
avtalstexten tydligt framgår, att det härvid rör sig om efterskänkande av
en eljest avtalsinässigt föreliggande skyldighet. Under förhandlingarna har
spörsmålet om pensioneringskostnaderna jämväl behandlats i fråga om
1925 års avtal om sinnessjukvården, varvid överenskommits, att pensioneringskostnaderna
också här skall medräknas och sålunda påverka driftkostnadsbidragets
storlek. Mot denna förhandlingsmässigt träffade överenskommelse
har statskontoret icke någon invändning att framställa.

Riksräkenskapsverket anför.

Enligt riksräkenskapsverkets mening är bestämmelserna i de olika nu
gällande avtalen i vad de avser beräkningen av de driftkostnader efter vilka
bidragen skall bestämmas icke jämförbara med varandra. I 1931 års avtal
rörande Karolinska sjukhuset har sålunda överenskommits, alt samtliga
kostnader för driften av vederbörande sjukhus skall tagas i betraktande
vid beräkningen av det årliga bidraget. Detta stadgande innebär, att i driftkostnaderna
skall inräknas pensionskostnader efter försäkringsteknisk
grund och avtalet bar också tillämpats på detta sätt t. o. m. budgetåret
1943/44. Enahanda beräkningsgrund bör tillämpas beträffande sådana avtal,
som innehåller stadganden om att ersättning skall beräknas med hän 6

— Bihany till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

syn till verkliga kostaden för sjukvården och som tillämpas så, att utbetalda
pensionsbelopp inräknas i dessa kostnader (avtalen om Serafimerlasarettet)
ävensom beträffande sådana avtal, enligt vilka ersättning skall
utgivas för pensionskostnader (exempelvis avtalet om undervisning i epidemiologi
vid Epidemisjukhuset i Stockholm). Mot förslaget, att de årliga
kostnaderna för pensionering härvid skall inräknas i driftutgifterna med
belopp motsvarande 15 procent av den under året för vederbörande sjukvårdsanstalt
bokförda bruttoavlöningssumman, har riksräkenskapsverket
intet att erinra. Givetvis bör kostnaderna för vederbörande anstalt uträknas
för samma tidsperiod, som bidragen avser.

I 1925 års avtal angående Stockholms stads övertagande av hela sin sinnessjukvård
har däremot driftkostnadsbegreppet erhållit en annan utformning.
Sålunda har i avtalet förutsatts, att på statsverket belöpande kostnad
för de statliga sinnessjukhusens drift skall uträknas enligt i huvudsak
de grunder, som tillämpades för dessa sjukhus vid avtalets ingående. Enligt
dessa grunder inräknades icke kostnader för pensionering i sjukhusens
driftkostnader. Visserligen tillämpades vid denna tid ett bruttolönesystem,
som innebar att den pensionsberättigade personalen erlade vissa relativt
obetydliga pensionsavgifter, varvid avlöningsanslaget belastades med hela
lönesumman utan avdrag för dessa avgifter, men detta kan icke anses innebära,
att statens kostnader för befattningshavarnas pensionering inräknades
i sjukhusens driftkostnader. Skulle nämnda pensioneringskostnader på
sätt föreslagits inräknas i de statliga sinnessjukhusens driftkostnader innebär
detta en ändring i avtalet, som kommer att medföra en väsentlig höjning
av det årliga driftkostnadsbidraget till staden.

Riksräkenskapsverket finner det uppenbart, att frågan om regleringen
av tillskottet från Stockholms stad och Stockholms läns landsting till driftkostnaderna
för Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet bör behandlas
och bedömas fristående från frågan om regleringen av statens bidrag
till kostnaderna för sinnessjukvården i Stockholm. I det förra fallet
föreligger en klar skyldighet för staden och landstinget att även för tiden
efter budgetåret 1943/44 för Karolinska sjukhuset betala ett driftkostnadsbidrag,
som inkluderar pensionskostnader och som därför för vart och ett
av de fem budgetåren 1944/45—1948/49 skall utgå med avsevärt högre belopp
än som erlagts för dessa år samt för tiden därefter bör fastställas till
belopp, som väsentligt överstiger ett enligt de för nämnda fem budgetår
tillämpade grunderna beräknat driftkostnadsbidrag. Även för Serafimerlasarettet
föreligger rätt för staten till högre driftkostnadsbidrag från staden
och landstinget än som erlagts. Å andra sidan kan stadens anspråk på
ändring av de hittills tillämpade grunderna för statsbidraget till sinnessjukvården
i Stockholm icke anses vara rättsligen grundad. Riksräkenskapsverket
finner det för sin del opåkallat, att staten — för att staden och
landstinget i avseende å tiden fr. o. in. den 1 januari 1956 skall fullgöra
redan enligt avtalen rörande Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet
föreliggande förpliktelser — skall i avsevärd utsträckning eftergiva sin rätt
enligt dessa avtal för tid dessförinnan och vidare gå med på att genom
ändring av statsbidragsgrunderna väsentligt höja bidraget till sinnessjukvården
i Stockholm. Frågan om en höjning av sistnämnda statsbidrag bör
enligt riksräkenskapsverkets mening slutligt behandlas såsom en anslagsfråga
samt bedömas med utgångspunkt från att samma grunder, som fastställes
för bidraget till Stockholms stad, uppenbarligen bör tillämpas även
för bidragen till Göteborg och Malmö.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

I vad män de förmåner, som Stockholms stad enligt föreliggande avtalsförslag
betingat sig i form av dels eftergifter från statens sida i avseende
å avtalen rörande Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet och dels
höjning av statsbidraget till sinnessjukvården i Stockholm genom ändring
av gällande avtal härom, uppväges av förmåner, som staten enligt övriga
här föreslagna avtal skulle erhålla från Stockholms stad, undandrar sig
riksräkenskapsverkets bedömande och torde överhuvudtaget bli svårt för
statsmakterna att överblicka. Riksräkenskapsverket anser det dock icke
skäligt, att Stockholms stad —- i gengäld för att staden går med på vissa
överenskommelser rörande den medicinska undervisningens ordnande vid
av staden ägda sjukvårdsinrättningar — skall tillförsäkras de avsevärda
ekonomiska förmåner, som enligt de föreslagna avtalen skulle tillkomma
staden vid omregleringen av förhållandet mellan staden och staten i fråga
om sinnessjukvården i Stockholm samt Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet.

För de eftergifter gentemot Stockholms läns landsting, som enligt föreliggande
avtalsförslag skulle göras från statens sida i avseende å gällande
avtal rörande Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet, har några skäl
över huvud icke anförts.

Medicinalstyrelsen framhåller inledningsvis, att frågan om pensionskostnadernas
inräknande i sjukvårdsanstalternas driftkostnader är mycket
komplicerad och ger till belysande härav en redogörelse för vissa undersökningar
och uttalanden, som gjorts i detta spörsmål. Medicinalstyrelsen fortsätter.

Av kommissionens skrivelse framgår icke, huruvida under förhandlingarna
beaktats den inverkan ett beslut i föreslagen riktning kan komma att
medföra för tillämpningen av andra samarbetsavtal. Det kan icke anses
tillfredsställande, att 1925 års sinnessjukvårdsavtal med Stockholms stad
tolkas på annat sätt än de med städerna Göteborg och Malmö slutna likalydande
avtalen om sinnessjukvården. Ej heller kan man bortse från att
tolkningen av de avtal, som träffats mellan staten och Malmöhus läns landsting
resp. Göteborgs stad om upplåtande av Lunds lasarett och Sahlgrenska
sjukhuset för undervisningsändamål samt med Malmöhus läns landsting
angående driften vid psykiatriska kliniken vid Lunds lasarett, kan influeras
av den slutna överenskommelsen.

Vidare vill medicinalstyrelsen framhålla, att ett procenttal, som framräknats
av Stockholms stads statistiska kontor för ett år, nämligen 1949,
och avseende fyra kommunala Stockholmssjukhus, ej är tillfyllest att läggas
till grund för tillämpningen av sinnessjukvårdsavtalen, där det är fråga
om pensionskostnaderna vid statens sinnessjukhus. Mera objektiva normer
för procenttalets fastställande bör tillskapas, grundade på en allsidig utredning
om pensionskostnadernas storlek vid sjukvårdsanstalter. Enligt
medicinalstyrelsens mening bör därför frågan om pensionskostnadernas inräknande
eller icke i driftkostnaderna vid sjukvårdsanstalter göras till föremål
för eu allmän omprövning.

Direktionen för Karolinska sjukhuset har icke funnit anledning till erinran
mot kommissionens förslag. I fråga om det föreslagna tillägget till
Sabbatsbergsavlalet anför direktionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Det under elfte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till avlöning av
vissa underordnade läkare vid Sabbatsbergs sjukhus är upptaget till ett belopp
motsvarande hälften av avlöningskostnaderna för viss läkarpersonal
vid sistnämnda sjukhus. Den återstående hälften rekvireras av Karolinska
sjukhuset från Stockholms stads sjukhusdirektion. I tillägget till Sabbatsbergsavtalet
stadgas i punkten 2, att stadens bidrag till pensionskostnaderna
för viss läkarpersonal skall utgöra 15 procent av bidraget till lönekostnaderna.
Det bör i förevarande sammanhang fastställas, om Karolinska
sjukhuset vid rekvisition av stadens bidrag till ifrågavarande läkares avlöning
även skall rekvirera stadens andel av pensionskostnaderna ävensom
hur denna post i så fall skall redovisas.

VI. Departementschefen

Under 1940-talet började en förflyttning av undervisningsklinikerna vid
Serafimerlasarettet att av flera skäl framstå som önskvärd. Klinikernas
läge ansågs sålunda olämpligt, enär lasarettet icke var ett fullständigt centralsjukhus
med de möjligheter till samarbete med olika specialkliniker, som
var av betydelse icke blott för sjukvården utan även för forskning och undervisning.
En väsentlig olägenhet för undervisningen utgjorde jämväl överflyttandet
av Karolinska institutets teoretiska institutioner från grannskapet
av Serafimerlasarettet till Norrbackaområdet. Lasarettets lokaler började
vidare bli starkt förslitna och omoderna. Med anledning härav träffades år
1947 mellan staten och Stockholms stad ett avtal om upplåtande av Sabbatsbergs
sjukhus i betydligt vidgad omfattning för den medicinska undervisningen
och forskningen, det s. k. Sabbatsbergsavtalet. Enligt avtalet skulle
en betydande utbyggnad av Sabbatsbergs sjukhus ske genom uppförande av
ett stort antal nya kliniker, till vilka större delen av den vid Serafimerlasarettet
förlagda undervisningen skulle överflyttas — nervklinikerna skulle
överföras till Karolinska sjukhuset (se härom proposition nr 163/1956).
Vid avtalets ingående räknade man med, att de planerade nya klinikerna
skulle hinna färdigställas i god tid före utgången av år 1960, enligt ett av
förhandlingskommissionen år 1946 gjort uttalande (se proposition nr 55/
1947) förutsattes t. o. m., att detta skulle bli fallet redan omkring år 1953.
Under senare år har det emellertid blivit alltmera uppenbart, att staden icke
skulle bliva i stånd att realisera Sabbatsbergsprojektet inom överenskommen
tid. Enligt vad jag inhämtat har förhandlingskommissionen redan i början
av år 1955 och vid upprepade tillfällen därefter av stadens delegerade begärt
besked om anledningen till dröjsmålet. Därvid har från stadens sida som
orsak till inträdd försening främst åberopats ovisshet om Sabbatsbergsområdets
framtida disposition med hänsyn till den planerade Rådmansgatuleden.
Sedan stadsplan över området numera antagits av stadsfullmäktige
och då gatubyggnadsfrågorna enligt vad borgarrådet Berglund vid ett sam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

manträde inför mig i december 1957 uppgivit icke längre inverkar på igångsättandet
av om- och tillbyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus, räknar jag
med, att staden utan ytterligare dröjsmål fullföljer sina åtaganden enligt
avtalet eller vad som efter överenskommelse kan komma att träda i
stället. Detta får i dagens läge anses vara desto mera angeläget, som de
olägenheter i fråga om verksamheten vid Serafimerlasarettet, vilka redan
gjorde sig gällande under 1940-talet, år efter år ökat i omfattning. Jag
erinrar om vad de sakkunniga och remissmyndigheterna anfört i dessa
delar. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till universitetskanslerns uttalande,
att Serafimerlasarettet numera och i ännu högre grad efter nervklinikernas
bortflyttande måste anses mindre lämpligt som undervisningssjukhus
bl. a. genom de ökade krav på klinikers och institutioners kapacitet,
som den år 1954 beslutade undervisningsreformen medför. Med hänsyn
härtill och då de sakkunnigas förslag till förbättringsåtgärder vid lasarettet
endast är ägnade att provisoriskt avhjälpa de mest framträdande bristerna
i fråga om lokaler och utrustning utgår jag från, att staden bedriver planeringen
och uppförandet av överenskomna undervisningskliniker så snabbt
som möjligt. Förverkligandet av avtalade projekt måste till följd av den
uppkomna situationen och de från stadens sida gjorda åtagandena enligt min
mening anses vara en av stadens f. n. mest angelägna uppgifter på sjukhusväsendets
område.

Mot bakgrunden av det nu sagda och då man såsom förhandlingskommissionen
framhållit torde ha anledning räkna med att Serafimerlasarettet
ännu under relativt lång tid kommer att användas i undervisningens tjänst,
synes det ofrånkomligt, att en upprustning av lasarettet i begränsad omfattning
kommer till stånd. Den av de sakkunniga framlagda planen för en sådan
upprustning synes mig ägnad att inom rimlig tid skapa förbättrade arbetsförhållanden
för såväl sjukvård som undervisning och forskning. Jag förordar
därför, att denna plan lägges till grund för lasarettets successiva upprustning.
För detta mitt ställningstagande har givetvis resultatet av förhandlingskommissionens
förhandlingar med staden angående fördelningen av
upprustningskostnaderna varit av betydelse. Enligt det av förhandlingskommissionen
framlagda förslaget till avtal skall staden svara för 00 procent av
de verkliga kostnaderna för byggnads- och reparationsarbeten medan staten
helt skall bekosta anskaffning av inventarier och utrustning. Då Serafimerlasarettet
och därmed staten kommit i en tvångssituation därigenom att
Stockholms stad icke kunnat verkställa Sabbatsbergssjukhusets utbyggnad
inom beräknad tid, synes mig en naturlig grund för fördelningen av ifrågavarande
kostnader ha varit den i Sabbatsbergsavtalet angivna, d. v. s. att staden
svarar för 75 procent av uppkommande kostnader. Det kan visserligen icke
bestridas, all anslagstilldelningen för årligt underhåll av fastigheter och inventarier
vid Serafimerlasarettet under senare år hållits inom eu snäv ram,
varigenom en viss kumulation av underhållsbehovet numera uppstått. Enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

min mening kan emellertid detta icke läggas staten till last som en försummelse,
enär sjukhusverksamheten inom relativt få år beräknats skola upphöra,
och omfattande och kostsamma underhållsarbeten därigenom icke
ansetts ekonomiskt försvarbara. Jag vill i detta sammanhang även erinra
om, att sjukhusbyggnaderna i realiteten överlåtits till staden utan ersättning.
Med hänsyn till det nu sagda synes det mig i viss mån tveksamt, huruvida
förslaget till kostnadsfördelning kan anses innebära en från statens synpunkt
godtagbar lösning. Då emellertid de sakkunnigas förslag till icke
oväsentlig del avser underhållsåtgärder och med beaktande av övriga omständigheter
anser jag mig böra godtaga förhandlingskommissionens förslag
på denna punkt. Att kostnaderna för inventarier och utrustning helt
skall falla på staten synes mig vara en ändamålsenlig lösning, eftersom
man härigenom undviker osäkerhet rörande äganderättsförhållandena
ifråga om vid sjukhuset befintligt lösöre.

Det är uppenbarligen ur såväl sjukvårdens som undervisningens synpunkt
angeläget, att föreslagna åtgärder kommer till utförande så snart som möjligt.
Jag är emellertid icke beredd att nu framlägga någon tidsplan för upprustningen.
Det statsfinansiella läget måste här liksom på andra områden bli
avgörande för den medelstilldelning, som kan ifrågakomma. Vissa särskilt
angelägna åtgärder bör emellertid vidtagas redan fr. o. in. nästa budgetår.
Jag kommer i det följande att ange de åtgärder jag anser mest brådskande
och vilka således enligt min mening bör komma till utförande i en första
etapp. Vad beträffar kostnadsberäkningarna framgår av de sakkunnigas betänkande,
att de sakkunniga eftersträvat att göra dessa så noggranna som
förhållandena medgivit. Jag är medveten om att beräkningarna på vissa
punkter måste anses preliminära. Enligt min mening utgör dock de föreliggande
kostnadsberäkningarna ett tillräckligt underlag för en bedömning av
den ekonomiska innebörden av de förslag, som jag i det följande framlägger.
Det torde få ankomma på byggnadsstyrelsen att innan föreslagna byggnadsarbeten
igångsättes fackmässigt bearbeta och granska upprättade förslag,
uppgöra preciserade kostnadsberäkningar samt i samråd med direktionen
för Karolinska sjukhuset framlägga förslag till ett ur byggnadsteknisk synpunkt
och med hänsyn till sjukhusdriften lämpligt tidschema för arbetenas
genomförande.

Till av de sakkunniga föreslagna personalförstärkningar är jag icke
beredd att nu taga ställning. Dessa förslag bör prövas i samband med lasarettets
ordinarie anslagsäskanden för budgetåret 1959/60. Med hänsyn till
vad medicinalstyrelsen framhållit torde likaledes böra anstå tills vidare
med ett definitivt ställningstagande till frågan om inrättande av eu avdelning
för hjärtkateterisering och angiocardiografi. Vad beträffar det klinisktbakteriologiska
laboratoriet har universitetskanslern icke ansett det av de
sakkunniga framlagda förslaget till lösning av laboratoriets lokalfråga godtagbart
ens som ett provisorium i avvaktan på att laboratoriet skulle erhålla

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

ökade lokaler efter nervklinikernas överflyttning till Karolinska sjukhuset.
Kanslern har vidare ansett det av laboratorieföreståndaren framställda
förslaget om överförande av verksamheten vid laboratoriet till Karolinska
sjukhusets blivande byggnad för klinisk bakteriologi böra ytterligare utredas
och övervägas. För egen del finner jag i likhet med kanslern frågan om laboratoriets
framtida förläggning vara av så stor principiell och praktisk betydelse,
att denna fråga bör göras till föremål för en särskild, av tidigare undersökningar
obunden utredning, som bör bedrivas med erforderlig skyndsamhet.
I avvaktan därpå torde få anstå med ifrågasatt utvidgning av bakteriologiska
laboratoriets lokaler utöver vad de sakkunniga föreslagit. Jag
är väl medveten om att detta kan medföra svårigheter för den vid laboratoriet
bedrivna verksamheten men vill samtidigt betona att det torde vara
till fördel för samtliga berörda parter att inflyttning i de f. n. av endokrinologiska
avdelningen disponerade lokalerna äger rum och praktisk erfarenhet
vinnes av de nya utrymmenas användbarhet, innan man tager slutlig
ställning till lokal- och förläggningsfrågorna.

I sitt remissutlåtande har statskontoret med hänsyn till rådande brist på
vårdplatser för invärtesmedicinska fall ställt sig tveksam till föreslagen
minskning av vårdplatsantalet vid den medicinska kliniken. Jag delar denna
tveksamhet. Då emellertid klinikchefen ansett återstående vårdplatsantal
tillräckligt ur undervisningssynpunkt och någon annan möjlighet att avhjälpa
de för såväl patienter som sjukvårdspersonal ytterst otillfredsställande
förhållandena inom kliniken icke utan stora kostnader torde stå till
buds, har jag ansett mig icke böra rikta någon erinran mot de sakkunnigas
förslag i denna del.

En förutsättning för genomförandet av föreslagna förbättringsåtgärder
inom den kirurgiska kliniken vid Serafimerlasarettet är enligt vad de sakkunniga
med instämmande av direktionen för Karolinska sjukhuset anfört,
att den plastikkirurgiska avdelningen vid lasarettet överflyttas till Karolinska
sjukhuset och där inrymmes i en av de garnisonsavdelningar, som frigöres
genom garnisonssjukvårdens avveckling. För att den ifrågasatta överflyttningen
skall kunna realiseras fordras dock, att av direktionen i petita
för budgetåret 1958/59 äskade medel — 65 000 kronor — för vissa ombyggnadsåtgärder
inom den nuvarande avdelningen för plastikkirurgi och brännskadebehandling
vid Karolinska sjukhuset anvisas. För egen del anser jag
att betydande fördelar skulle vinnas, om den nuvarande uppdelningen av den
plastikkirurgiska verksamheten på tvenne sjukhus kunde bringas att upphöra.
En koncentrering av verksamheten till Karolinska sjukhuset skulle
otvivelaktigt innebära en väsentlig förbättring ur såväl driftekonomisk som
effektivitetssynpunkt. Jag kommer i det följande att föreslå, att den särskilda
garnisonssjukvården i Stockholm skall upphöra fr. o. in. den 1 juli
1958. Härigenom skapas förutsättningar för en överflyttning till Karolinska
sjukhuset av den plastikkirurgiska verksamheten vid Serafimerlasarettet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Jag förordar därför, att en dylik överflyttning kommer till stånd i enlighet
med de sakkunnigas förslag. Jag föreslår vidare, att 65 000 kronor anvisas
för av direktionen begärda ombyggnadsarbeten vid den plastikkirurgiska
avdelningen vid Karolinska sjukhuset, varigenom rådande stora infektionsrisker
vid denna avdelning kan begränsas. Jag vill understryka, att jag
genom nu framlagda förslag icke tagit slutlig ställning till frågan om tillgodoseende
av den plastikkirurgiska verksamhetens framtida lokalbehov.

Som tidigare framhållits är det angeläget, att upprustningen av Serafimerlasarettet
påbörjas utan dröjsmål. Vid min prövning av de sakkunnigas förslag
har jag med beaktande av å ena sidan att vissa i och för sig mycket
brådskande åtgärder måste anstå i avbidan på att för deras genomförande
nödvändiga anordningar först kommer till stånd samt å andra sidan åtgärdernas
inbördes angelägenhetsgrad funnit följande byggnads- och installationsarbeten
böra vidtagas redan under nästa budgetår. För åtgärder i syfte
att förbättra lasarettets elenergiförsörjning bör beräknas 100 000 kronor.
De omflyttningar inom lasarettet, som blir en följd av den endokrinologiska
verksamhetens överflyttning till Karolinska sjukhuset innevarande vår,
medför vissa nödvändiga ändringsarbeten i första hand för de klinisktfysiologiska
och kliniskt-kemiska laboratorierna. Härför beräknar jag tillhopa
58 000 kronor. Omklädnadsrum för kandidater i patologiska avdelningen
bör vidare iordningställas för en kostnad av 4 000 kronor. Röntgenavdelningen
arbetar f. n. under mycket pressande förhållanden. Den av de
sakkunniga föreslagna tillbyggnaden ävensom övriga åtgärder, som syftar
till en förbättring av arbetsförhållandena vid röntgenavdelningen, bör därför
igångsättas snarast. Jag räknar med en kostnad härför om 126 000 kronor
under nästa budgetår. För inrättande av isoleringsrum och undersökningsrum
inom de medicinska och neurologiska klinikerna samt för omby§§nad
av sistnämnda kliniks kandidatlaboratorium bör avses tillhopa
115 000 kronor. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag i det följande
kommer att föreslå, att all undervisning i neurologi vid Karolinska
institutet fr. o. m. höstterminen 1958 förlägges till Serafimerlasarettets
neurologiska klinik. För upprustning av fyra vårdavdelningar, för målningsarbeten
samt för anskaffande av en centralradioanläggning bör under
budgetåret 1958/59 få tagas i anspråk resp. 140 000, 100 000 och 43 000 kronor.
Tillbyggnad av intendentkontoret och inskrivningsexpeditionen samt
förbättrat intag till olycksfallspolikliniken måste ävenledes hänföras till de
mera angelägna åtgärderna. Kostnaderna härför har uppskattats till 61 000
resp. 53 000 kronor. Den totala kostnaden för nu angivna arbeten uppgår
till 800 000 kronor, varav på statsverket faller 40 procent eller 320 000 kronor.
Härtill kommer kostnaden för de förut berörda ombyggnadsarbetena
inom den plastikkirurgiska avdelningen vid Karolinska sjukhuset, vilka
arbeten bör komma till stånd så snart som möjligt. Denna kostnad faller
i sin helhet på staten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

I anslutning till vad jag nu förordat beträffande byggnadsarbeten, vill
jag ånyo understryka, att kostnadsberäkningarna för dessa arbeten är preliminära
och att de måhända icke i alla delar kommer att visa sig hållbara.
Jag förutsätter att bl. a. härav påkallade jämkningar i byggnadsprogrammet
inom den förordade totala kostnadsramen får vidtagas.

För anskaffning av inventarier och utrustning under nästa budgetår beräknar
jag 215 000 kronor. Härav hänför sig 15 000 kronor till kompletteringar i
samband med föreslagna omändringar inom de medicinska och neurologiska
klinikerna. För inköp av ljusskåp in. m. åt röntgenavdelningen bör anvisas
28 000 kronor. Anskaffning av apparatur till de kliniskt-kemiska och klinisk
t-bakteriologiska laboratorierna bör ske intill ett belopp av 70 000 kronor.
Kostnaden för möbler åt intendentkontoret, för präglingsmaskin m. in.
har av de sakkunniga uppskattats till 16 000 kronor. Anskaffning av nödvändig
köksutrustning, belysningsarmatur in. in. torde under nästa budgetår
få ske intill ett belopp av 86 000 kronor. Sammanfattningsvis innebär mina
förslag att för budgetåret 1958/59 bör för vidtagande av förbättringsåtgärder
och anskaffning av viss utrustning anvisas (320 000 + 65 000 + 215 000)
600 000 kronor. För ändamålet bör i riksstaten för budgetåret 1958/59 under
elfte huvudtiteln upptagas ett särskilt reservationsanslag under benämningen
Bidrag till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid Serafimerlasarettet
in. in.

Förhandlingskommissionen har uttalat, att vad parterna överenskommit
ifråga om kostnadsfördelningen bygger på den förutsättningen, att samtliga
av de sakkunniga föreslagna åtgärder och inventarieanskaffningar skall
komma till stånd, såvida icke annat överenskommes vid den fortsatta statliga
och kommunala behandlingen av de sakkunnigas förslag. Jag anser mig
kunna utgå från, att överenskommelse skall kunna träffas om sådana inskränkningar
eller utvidgningar i upprustningsprogrammet, vilka framdeles
kan komma att aktualiseras av vägande medicinska eller organisatoriska
skäl.

Vidkommande avtalsförslaget i övrigt synes mig övervägande skäl tala
för att tidpunkten för stadens övertagande av huvudmannaskapet för lasarettet
uppskjutes till det budgetårsskifte, som infaller närmast efter den
tidpunkt, då de nya neurologiska och neurokirurgiska klinikerna vid Karolinska
sjukhuset tagits i bruk. Med hänsyn till de av förhandlingskommissionen
antydda svårigheterna i fråga om personalen vid sagda kliniker är
en dylik anordning att föredra. Vidare har Sabbatsbergsavtalet och avtalet
om Serafimerlasarettets försäljning otvivelaktigt ingåtts under den förutsättningen,
alt överflyttningen av nervklinikerna skulle äga rum, innan
statens dispositionsrätt över lasarettet upphörde. Eu naturlig följd av vad
nu sagts är den i avtalsförslagets § 2 intagna förlängningen av gällande avtal
angående vård å lasarettet av sjuka från staden. 1 fråga om de av Stockholms
läns landsting nu disponerade platserna vid lasarettet har jag —

Kungi. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

med erinran om vad stadens delegerade år 1947 uttalat härvidlag — intet
att invända mot kommissionens förslag.

Jag finner det vara av största vikt, att den av staden planerade Klarabergsgatuleden
och arbetena för dess framdragande icke inverkar störande på
den vid lasarettet bedrivna sjukvården, undervisningen och forskningen.
Eftersom den definitiva dragningen av ifrågavarande led i praktiken omöjliggör
sjukvårdande verksamhet vid den kirurgiska kliniken, måste jag med
skärpa framhålla, att detta projekt icke kan komma till stånd förrän sagda
klinik överflyttats till annat sjukhus. När det gäller den provisoriska dragningen
av leden, varvid jag avser det alternativ, som ligger på det större avståndet
från den neurokirurgiska kliniken, anser jag mig på av förhandlingskommissionen
förebragta skäl kunna biträda vad parterna preliminärt
överenskommit, nämligen att staden förbinder sig att icke utan medgivande
från direktionen för Karolinska sjukhuset bedriva några gatuarbeten inom
sjukhusområdet, innan den neurokirurgiska kliniken överflyttats till Karolinska
sjukhuset, medan staten för sin del åtager sig att bedriva arbetet
med färdigställandet av nervklinikerna vid sistnämnda sjukhus i så snabb
takt, som kan vara tekniskt betingad, och på sådant sätt att i varje fall
neurokirurgiska kliniken bör kunna överflyttas före den 1 januari 1963.
Jag finner det värdefullt, att det i avtalsförslaget uttryckligen framhävts,
att förhandlingar skall upptagas om de lokalproblem för lasarettets laboratorier,
som kan aktualiseras i samband med nervklinikernas överflyttning till
Karolinska sjukhuset. Enligt min mening ger dock redan försäljningsavtalet
staten tillräckliga garantier för medinflytande i fråga om de friställda
lokalernas användning när det gäller att tillgodose undervisningens och
forskningens berättigade intressen, även sedan dispositionsrätten över lasarettet
övergått till staden.

Mot det av förhandlingskommissionen framlagda förslaget till avtal har
jag i övrigt intet att invända. Jag erinrar om att flera viktiga frågor i samband
med stadens övertagande av dispositionsrätten över lasarettet återstår
att lösa. Förhandlingar härom bör av kommissionen upptagas i god tid före
övergången.

Den vid 1954 års riksdag beslutade läkarutbildningsreformen medför
bl. a., att vissa Stockholms stad tillhöriga sjukhus i ökad utsträckning måste
tagas i anspråk för undervisningsändamål. Så är bl. a. fallet beträffande
den undervisning i psykiatri, som enligt 1955 års medicinska examensstadga
skall anordnas fr. o. m. höstterminen 1958. I proposition nr 212/1954
har sålunda förutsatts, att undervisning i psykiatri provisoriskt skall förläggas
till Södersjukhuset i avbidan på tillkomsten av en planerad psykiatrisk
klinik vid Sabbatsbergs sjukhus. Med anledning härav har förhandlingskommissionen
upptagit förhandlingar med Stockholms stad angående
upplåtande av Södersjukhuset för meddelande av undervisning i psykiatri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Såsom resultat av förda förhandlingar har kommissionen numera framlagt
ett avtalsförslag, för vars innehåll en redogörelse lämnats i det föregående.
Vid prövningen av detta förslag har jag kommit till den uppfattningen, att
detsamma får anses innebära en godtagbar lösning av frågan om statens
kostnader för ifrågavarande undervisning. Storleken av dessa kostnader synes
mig visserligen i och för sig vara ägnad att ingiva betänkligheter. Jag
vill emellertid erinra om, att en tillämpning i förevarande fall av de grunder,
som innefattas i det s. k. Sabbatsbergsavtalet, otvivelaktigt skulle medfört
ännu högre kostnader för staten. Jag har därför icke ansett mig böra
påyrka någon ändrad kostnadsfördelning mellan staten och staden utan
förordar att avtalsförslaget godkännes. Enligt det föreliggande avtalsförslaget
skall staden för varje kalenderår tillkommande ersättning erläggas
före nästfoljande januari månads utgång. I anslutning härtill beräknar jag
medelsbehovet för nästa budgetår till i runt tal 238 000 kronor, varav
150 000 kronor i engångsersättning till staden. I sistnämnda belopp ingår
8 000 kronor utgörande av mig uppskattad andel för statsverket av kostnaderna
för erforderliga telefoninstallationer. Av vad förhandlingskommissionen
anfört framgår, att fråga uppkommit om en definitiv förläggning
av psykiatriundervisningen till annat stadens sjukhus än Sabbatsbergs
sjukhus. Jag finner angeläget, att denna fråga erhåller sin lösning,
och är ense med förhandlingskommissionen, att en överenskommelse i frågan
snarast bör eftersträvas. Enligt vad jag under hand inhämtat har vid
de förhandlingar, som hittills ägt rum mellan förhandlingskommissionen
och delegerade för staden i denna fråga, övervägande skäl ansetts tala för
en förläggning till S:t Görans sjukhus av den tidigare vid Sabbatsbergs
sjukhus planerade psykiatriska undervisningskliniken.

Undervisning i neurologi för vid Karolinska institutet inskrivna studerande
meddelas f. n. vid såväl Serafimerlasarettet som Södersjukhuset, vid
sistnämnda sjukhus enligt med staden träffat särskilt avtal. Såsom framgår
av den tidigare redogörelsen har lärarkollegiet vid Karolinska institutet
numera föreslagit, att hela undervisningen i neurologi skall förläggas till
Serafimerlasarettet. Detta förslag förutsätter, att fyra kurser om vardera
30 studerande årligen anordnas därstädes och att minst ett tjugotal studerande
årligen erhåller dispens från den i nuvarande examensstadga föreskrivna
skyldigheten att samtidigt genomgå kurserna i neurologi och psykiatri.
Universitetskanslern har tillstyrkt lärarkollegiets förslag samt förordat,
att ytterligare en tjänst som förste underläkare inrättas vid nervkliniken
å Serafimerlasarettet. De skäl, som av undervisningsmyndigheterna
anförts till stöd för förslaget om en koncentrering av neurologiundervisningen
till Serafimerlasarettet, anser jag mig kunna biträda. Jag vill erinra
om, alt ett realiserande av detta förslag torde komma att medföra en årlig
besparing för statsverket med i runt tal It 000 kronor. Jag förordar sålunda,

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

att undervisningen i neurologi fr. o. m. höstterminen 1958 i sin helhet förlägges
till Serafimerlasarettet. En förutsättning härför är emellertid, att
den av universitetskanslern förordade tjänsten som förste underläkare tillkommer.
Enligt vad jag under hand inhämtat kommer under första halvåret
1958 att anordnas endast en kurs i neurologi vid Södersjukhuset. Staden
enligt gällande avtal tillkommande ersättning härför utgör 7 800 kronor.
För att möjliggöra den av mig i det föregående förordade ökade undervisningen
vid Serafimerlasarettet fr. o. m. hösten 1958 tillstyrker jag inrättande
vid nervkliniken därstädes av en förste underläkartjänst i Ae 23
fr. o. m. nästa budgetår. Kostnaden härför, 21 876 kronor frånsett rörligt
tillägg, torde böra bestridas från den under Serafimerlasarettets avlöningsanslag
upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Denna anslagspost, som är av förslagsanslags natur, har i årets statsverksproposition
föreslagits uppförd med i runt tal 6 524 000 kronor. Någon
ändring i förslaget till avlöningsstat för Serafimerlasarettet torde icke vara
påkallad.

För vid Karolinska institutet inskrivna studerande meddelas f. n. undervisning
i epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stockholm. För sjukhusets
upplåtande för undervisning har staten att erlägga ersättning till staden
enligt ett mellan parterna år 1952 ingånget avtal. Enligt den nya studieordningen
för medicine licentiatexamen har den kliniska epidemiologien fått
ställningen av ett kliniskt examensämne med en undervisning av motsvarande
omfattning som flertalet av dessa. Den omläggning av undervisningen,
som sålunda ägt rum, har till följd, att Epidemisjukhuset i Stockholm kommer
att behöva tagas i anspråk för undervisning i väsentligt ökad utsträckning.
Med anledning härav har det varit nödvändigt att träffa överenskommelse
med staden härom. I likhet med undervisningsmyndigheterna har jag
ingen erinran mot förhandlingskommissionens uppgörelse med staden och
förordar således, att det framlagda avtalsförslaget godkännes. Vid bifall
härtill skulle statens bidrag för kalenderåret 1958 omfatta dels kostnader
för tiden den 1 januari—30 juni enligt nu gällande avtal dels ock kostnader
för tiden den 1 juli—31 december enligt det nya avtalet. Jag beräknar statens
bidrag för tiden den 1 januari—30 juni till 39 000 kronor och för tiden
den 1 juli—31 december till 150 000 kronor. Statens sammanlagda bidrag
för kalenderåret 1958 kan således beräknas till (39 000 + 150 000) 189 000
kronor.

Enligt avtal mellan staten och Stockholms stad, som gäller fr. o. m. den
1 januari 1957, har staden upplåtit vissa sjukhus för meddelande av obduktionsundervisning
åt medicine studerande. Enligt detta avtal skall staten till
staden erlägga bidrag till avlöning och pensionering av viss läkarpersonal
samt ersättning för lokalupplåtelse, städning, förbrukningsartiklar m. m.
Staden för varje kalenderår tillkommande ersättning skall erläggas efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

kalenderårets utgång. Statens bidrag för kalenderåret 1958 kan beräknas
till 35 223 kronor. Enligt vad jag under hand inhämtat har staden måst vidkännas
vissa kostnader för ändringsarbeten inom den patologiska avdelningen
vid S:t Görans sjukhus samt för inköp av klädskåp åt medicine
studerande. Jag förordar, att ifrågavarande kostnader, 2 375 kronor, såsom
uteslutande föranledda av undervisningens behov bestrides av statsmedel.
Vid bifall till detta mitt förslag skulle för ändamålet erforderliga medel
under budgetåret 1958/59 uppgå till (35 223 4- 2 375) i runt tal till 38 000
kronor.

Under rubrikerna Bidrag till anordnande av undervisning vid vissa Stockholms
stad tillhöriga sjukhus samt Bidrag till anordnande av klinisk undervisning
i epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stockholm finns i gällande
riksstat upptagna två förslagsanslag, vilka uppförts med 55 400 resp. 66 000
kronor. Jag förordar, att medel för de ändamål, som tillgodoses genom anlitande
av förenämnda båda anslag, fr. o. m. nästa budgetår anvisas under
ett anslag under benämningen Bidrag till anordnande av undervisning vid
vissa Stockholms stad tillhöriga sjukhus. Från anslaget, vilket bör erhålla
förslagsanslags natur, torde böra bestridas av mig i det föregående angivna
kostnader för dels undervisning i psykiatri, neurologi och epidemiologi dels
ock obduktionsundervisning. Anslaget bör sålunda uppföras med (238 000 +
7 800 + 189 000 + 38 000) i runt tal 473 000 kronor.

Kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande förutsatte i
sitt den 24 januari 1951 dagtecknade förslag till generalplan för sjukhusets
utbyggande, att de kirurgiska garnisonsavdelningarna inom sjukhuset skulle
frigöras och ianspråktagas som lokaler för laboratorier samt urologiska och
plastikkirurgiska kliniker. Kommitténs förslag om uppförande av en ortopedisk
klinik vid sjukhuset byggde likaledes på denna förutsättning. Vid
sin anmälan av generalplaneförslaget i proposition nr 123/1951 underströk
jämväl dåvarande chefen för inrikesdepartementet vikten av att garnisonsavdelningarna
snarast avvecklades. Som förhandlingskommissionen framhållit
har frågan om friställandet av ifrågavarande avdelningar ånyo aktualiserats
i anledning av riksdagens beslut om överflyttande av Norrbackainstitutets
ortopediska klinik till Karolinska sjukhuset. För den fortsatta
planeringen av Karolinska sjukhusets utbyggnad har det således varit en
förutsättning, att garnisonssjukvården i Stockholm avvecklades eller i varje
fall erhöll en annan utformning än den nuvarande. Av förhandlingskommissionens
redogörelse framgår, att antalet fritt vårdade militära patienter
vid Karolinska sjukhuset och Garnisonssjukhuset alltsedan andra världskrigets
slut successivt minskat, vilket haft till följd att garnisonsavdelningarna
under senare år huvudsakligen belagts med civila patienter. Samma
utveckling har gjort sig gällande vid andra garnisonssjukhus i landet. Fortsatt
drift av ifrågavarande sjukhus har därför icke ansetts erforderlig under

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

förutsättning att de militära patienterna kunnat beredas tillfredsställande
sjukhusvård i annan ordning. Flertalet garnisonssjukhus har också numera
antingen nedlagts eller i olika former övertagits av resp. landsting. I samtliga
fall har vederbörande landsting åtagit sig att för vård mottaga militära
patienter, som är i behov av sjukhusvård. I vårdavgiftshänseende har
ifrågavarande patienter enligt under senare år träffade avtal betraktats som
civila patienter, därvid dock kronan har att erlägga den för inomläns- resp.
utomlänspatienter fastställda legosängsavgiften.

Det är mot denna bakgrund som de av förhandlingskommissionen nu
framlagda förslagen till avtal angående vård å Karolinska sjukhuset av
vissa militära patienter tillkommit. Enligt dessa avtalsförslag skall — gentemot
Stockholms stad och Stockholms läns landsting — militära patienter
fr. o. m. den 1 juli 1958 i vårdhänseende betraktas som civila sjuka vare
sig de vårdas å Karolinska sjukhuset eller å stadens och landstingets egna
sjukhus. I staden bosatta militära patienter skall i första hand beredas vård
å Karolinska sjukhuset. Kommissionens förslag i dessa delar har lämnats
utan erinran i remissyttrandena. Även jag har vid min prövning av förslagen
ansett mig böra biträda desamma. Förslagens genomförande medför
fördelar för staten ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt. För
statsverket torde enligt av kommissionen företagna beräkningar uppkomma
en årlig inkomstökning med cirka 225 000 kronor.

Vid bifall till förevarande förslag, som innebär att de militära patienterna
i fortsättningen skall intagas å Karolinska sjukhusets allmänna vårdavdelningar,
synes de kirurgiska garnisonsavdelningarna icke längre behöva bibehållas
såsom sådana. Tre av dessa avdelningar är f. n. avsedda för allmänkirurgiska
fall medan den fjärde omvandlats till en plastikkirurgisk- och
brännskadeavdelning. Jag vill i detta sammanhang erinra om mitt i det
föregående framlagda förslag, att den plastikkirurgiska avdelningen vid
Serafimerlasarettet skall överflyttas till en av de f. n. för allmänkirurgi
avsedda garnisonsavdelningarna vid Karolinska sjukhuset och att jag samtidigt
uttalat, att jag med detta förslag icke tagit slutlig ställning till frågan
om tillgodoseende av den plastikkirurgiska verksamhetens framtida lokalbehov.

Chefen för den kirurgiska kliniken vid Karolinska sjukhuset professor
Hellström har år 1956 framlagt ett förslag till organisation av en urologisk
klinik i den s. k. garnisonsflygeln. Enligt förslaget skulle tre garnisonsavdelningar
ställas till den urologiska klinikens förfogande. Kommittén för
Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande har i utlåtande häröver framhållit,
att inrättandet vid sjukhuset av en urologisk klinik bör prövas i samband
med planeringen av de ortopediska och plastikkirurgiska klinikerna.
I en till mig ställd skrivelse den 21 januari 1958 har professor Hellström
hemställt, att en sådan prövning måtte komma till stånd, innan ställning
tages till ifrågasatt överflyttning av den plastikkirurgiska avdelningen vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Serafimerlasarettet, vilken åtgärd för lång tid framåt skulle låsa möjligheterna
för en nödvändig utvidgning av den urologiska kliniken. Urologin
intar enligt Hellström en avgjort centralare ställning som undervisnings- och
forskningsämne än plastikkirurgin.

Med anledning av professor Hellströms framställning önskar jag framhålla,
att mitt ställningstagande till frågan om överflyttning av den plastikkirurgiska
avdelningen vid Serafimerlasarettet främst grundat sig på den
omständigheten, att sagda omdisposition utgör en oavvislig förutsättning för
nödvändig upprustning av den kirurgiska kliniken vid Serafimerlasarettet.
En sådan överflyttning medför vidare påtagliga fördelar ur driftekonomisk
och organisatorisk synpunkt. Ianspråktagandet tills vidare av en garnisonsavdelning
för plastikkirurgi synes mig emellertid icke hindra, att
urologins lokalbehov kan tillgodoses i erforderlig utsträckning. Jag förutsätter,
att direktionen för Karolinska sjukhuset med beaktande av vad nu
sagts till prövning upptar frågan, hur de frigjorda garnisonsavdelningarna
skall provisoriskt disponeras, och till Kungl. Maj :t inkommer med de förslag,
vartill denna prövning kan giva anledning. Jag har för avsikt att
snarast föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt kommittén för Karolinska
sjukhusets fortsatta utbyggande att i samband med planeringen av en ny
ortopedisk klinik vid Karolinska sjukhuset jämväl till prövning upptaga
frågan om eu definitiv lösning av de urologiska och plastikkirurgiska klinikernas
lokalbehov. Jag vill slutligen i detta sammanhang erinra om att
40 allmänna vårdplatser vid garnisonsavdelningarna genom avtal den
1 december 1947 överlåtits till Stockholms läns landsting att tillträdas den
1 januari 1961 men att, därest på grund av ändrade förhållanden ifrågavarande
platser anses lämpligen kunna upplåtas å annan eller andra avdelningar
vid sjukhuset, särskild överenskommelse därom må kunna träffas
mellan landstinget och direktionen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse har i sitt utlåtade över kommissionens
förslag bl. a. framhållit, att garantier måste skapas för att militära patienter
kan beredas klinisk och poliklinisk vård vid Karolinska sjukhuset ulan
tidsutdräkt, att den militära ögonpolikliniken måste fortsätta verksamheten
i sin nuvarande form samt att förutsättningar alltjämt måste finnas att vid
sjukhuset bedriva försvarsmedicinskt betydelsefull forskning. För egen del
finner jag det vara angeläget, att väntetiden för militära patienter nedbringas
i så stor utsträckning som möjligt. Jag anser det därför böra ankomma
på direktionen för Karolinska sjukhuset att vidtaga sådana åtgärder,
att de militära patienterna såvitt möjligt kan intagas resp. polikliniskt
behandlas med förtursrätt. Vidtagandet av dylika åtgärder torde göra det
överflödigt att reservera visst antal vårdplatser åt militära patienter på
sjukhuset. Den särskilda militära ögonpolikliniken torde höra bibehållas.
Jag har under hand inhämtat, att den av sjukhusstyrelsen omnämnda, av
marinöverläkaren upprättade promemorian angående inrättande av en för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

svarsmedicinsk forskningsavdelning vid Karolinska sjukhuset överlämnats
till sjukhusets direktion, som för yttrande remitterat densamma till lärarkollegiet
vid Karolinska institutet. För egen del finner jag det önskvärt,
att viss militärmedicinsk forskning framdeles kan liksom hittills beredas
plats vid sjukhuset och förutsätter, att direktionen till Kungl. Maj :t inkommer
med de förslag, vartill förenämnda promemoria kan ge anledkoinmer
med de förslag, vartill förenämnda promemoria kan ge anledning.

Som sjukvårdsstyrelsen uttalat utgör den vid Garnisonssjukhuset å
Kungsholmen f. n. bedrivna försvarsmedicinska forskningen icke tillräckligt
skäl för fortsatt statlig drift av sjukhuset. Enligt vad förhandlingskommissionen
inhämtat är patientmaterialet vid Garnisonssjukhuset ej heller
erforderligt för den vid Karolinska institutet bedrivna medicinska undervisningen
och forskningen. Med hänsyn härtill har jag intet att erinra mot att
Garnisonssjukhuset — som en följd av den föreslagna omläggningen av
militärsjukvården i Stockholm — upplåtes till Stockholms stad för en begränsad
tid. Den av förhandlingskommissionen och stadens delegerade
överenskomma upplåtelsetiden kan på grund av statens behov av ämbetslokaler
i Stockholms centrala delar synas väl lång. Då emellertid byggnadsstyrelsen
ej haft något att invända härvidlag och den planerade utbyggnaden
av stadens sjukhus icke torde hinna genomföras i sådan takt, att
rådande brist på vårdplatser i Stockholm kan beräknas vara hävd före år
1966, har jag för att tillmötesgå stadens önskemål ansett mig böra tillstyrka
kommissionens förslag i denna del. Jag vill understryka, att detta ställningstagande
från min sida icke avser att innebära någon rubbning i statsmakternas
tidigare principbeslut om överståthållarämbetets framtida förläggning
till Garnisonssjukhuset (se proposition nr 352 och SU nr 266/
1946). Vad parterna överenskommit i fråga om upplåtelsens omfattning,
underhåll av byggnader samt personal- och bostadsfrågor m. m. har icke
givit mig anledning till erinran. Beträffande försäljningen av den vid
Garnisonssjukhuset befintliga utrustningen förutsätter jag i likhet med
direktionen för Karolinska sjukhuset, att parterna med uttrycket »staten
tillhörig, för driften av sjukhuset avsedd utrustning» varken avsett sådan
utrustning, som utlånats från Karolinska sjukhuset, eller antikviteter och
den del av sjukhusets medicinska bibliotek, som är av medicinhistoriskt
intresse.

I fråga om den vid Garnisonssjukhuset anställda personalen torde med
hänsyn till vad avtalsförslaget innehåller i denna del några svårigheter icke
komma att uppstå. Beträffande den f. n. på försvarets stat upptagna regementsläkaren
i lönegrad Ae 23 kan dock, om vederbörande icke övergår i
stadens tjänst, vissa övergångsanordningar erfordras. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att vid behov vidtaga dylika anordningar.

Mot förslaget till överenskommelse om förlängning under första halvåret

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958 97

1958 av gällande avtal beträffande Garnisonssjukhuset har jag intet att
erinra.

Ett genomförande av föreslagen avveckling av garnisonssjukvården i
Stockholm kommer fr. o. in. budgetåret 1958/59 att medföra vissa anslagsmässiga
förändringar å riksstaten. Sålunda torde det för innevarande budgetår
under fjärde huvudtiteln upptagna anslaget till Garnisonssjukhusen: Karolinska
sjukhusets garnisonsavdelningar kunna utgå. Anslaget till Garnisonssjukhusen:
Avlöningar torde i gengäld böra uppräknas med ett belopp
motsvarande dels arvode åt en militär ögonpoliklinikläkare vid Karolinska
sjukhuset dels ock medel för avlönande under tiden 1 juli—30 september
1958 av en vid Garnisonssjukhuset såsom sjukhusväbel f. n. anställd underofficer,
vilken enligt vad sjukvårdsstyrelsen uppgivit bör beredas en uppsägningstid
av sex månader. Förslag i dessa hänseenden har tidigare denna dag
framlagts av chefen för försvarsdepartementet. Samtliga läkare vid Karolinska
sjukhusets kirurgiska garnisonsavdelningar avlönas f. n. från det
förenämnda anslaget till Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar. I och
med att detta anslag upphör bör såsom direktionen för Karolinska sjukhuset
föreslagit ett mot nuläget svarande antal läkartjänster tills vidare uppföras å
Karolinska sjukhusets avlöningsstat. Ifrågavarande läkarpersonal bör enligt
direktionens mening utgöras av en biträdande överläkare i Ag 24 samt fyra
förste underläkare i Ag 23. Jag har intet att erinra häremot, då den föreslagna
anordningen måste anses vara en automatisk följd av den särskilda
garnisonssjukvårdens upphörande, och beräknar för ändamålet (29 520 +
106 464) i runt tal 136 000 kronor. Den föreslagna upplåtelsen av Garnisonssjukhuset
torde å andra sidan medföra ett minskat medelsbehov under Karolinska
sjukhusets avlöningsanslag med cirka 772 000 kronor och under
sjukhusets omkostnadsanslag med cirka 345 000 kronor. Därest riksdagen
icke framställer erinran häremot, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att
för budgetåret 1958/59 under ifrågavarande anslag innehålla (772 000 —
136 000) 636 000 kronor resp. 345 000 kronor ävensom vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för sjukhuset, som föranledes av vad jag nu förordat.
Jag vill understryka att sagda anslagsförändringar på grund av bortfallet av
inkomster från Garnisonssjukhuset icke utgör någon egentlig besparing för
statsverket.

Förhandlingskommissionens förslag till överenskommelser med Stockholms
stad resp. Stockholms läns landsting angående beräkningen av vissa
driftkostnader m. in. avser att lösa en mångårig tvistefråga mellan staten
och staden, huruvida vid tillämpning av 1931 års avtal om Karolinska sjukhuset
pensionskostnader skall medräknas såsom en utgift för sjukhusdriften
eller icke. Rådande ovisshet rörande tillämpningen av nämnda avtal
i delta avseende har bl. a. haft till följd, att definitiv slutavräkning av driftkostnadsbidragen
till Karolinska sjukhuset icke kunnat ske fr. o. in. budgetåret
1949/50. Från Stockholms stads sida har under denna tvist ställts mot7
— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 87

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

krav, innebärande att även vid tillämpning av 1925 års avtal om sinnessjukvården
i Stockholm pensionskostnader skall medräknas såsom en utgift för
sjukhusdriften. Den träffade uppgörelsen, som i detalj reglerar hur driftkostnaderna
— främst i fråga om pensionskostnadernas inräknande —
skall beräknas, måste ur denna synpunkt anses innebära en väsentlig vinning.
Mot kommissionens förslag har emellertid vid remissbehandlingen
riktats allvarliga erinringar. Riksräkenskapsverket har sålunda ansett att
frågan om beräkningen av bidragen till driftkostnaderna vid Karolinska
sjukhuset och Serafimerlasarettet bör behandlas och bedömas fristående
från frågan om regleringen av statens bidrag till kostnaderna för sinnessjukvården.
Verket har härvid åberopat, att det i förra fallet föreligger en
klar skyldighet för staden och landstinget att betala ett bidrag, som inkluderar
pensionskostnader, medan stadens anspråk på ändring av de hittills
tillämpade grunderna för statsbidrag till sinnessjukvården icke kan anses
vara rättsligen grundat. Vid bedömningen av förhandlingskommissionens
förslag måste man enligt min mening emellertid framför allt beakta, att
kommissionen och övriga förhandlingsdelegerade icke ingått på frågan
om den rätta tolkningen av berörda avtal i dessa hänseenden utan i stället
som ett förhandlingsresultat överenskommit, att pensionskostnaderna
hädanefter skall inräknas i bidragen. Delta avspeglar sig i att överenskommelserna
erhållit formen av tilläggsavtal till berörda huvudavtal. Parterna
har för sin del funnit riktigast, att driftkostnadsbegreppet ges en enhetlig
tolkning i samtliga av överenskommelserna berörda avtal. Mot förslaget
att pensionskostnaderna skall anses motsvara 15 procent av den under
beräkningsperioden för vederbörande sjukvårdsanstalt bokförda bruttoavlöningssumman
har varken riksräkenskapsverket eller statskontoret haft något
att erinra. De föreslagna överenskommelserna skall gälla fr. o. m. den 1
januari 1956. Enligt riksräkenskapsverket bör de överenskomna grunderna
för beräkningen av bidraget till driftkostnaderna vid Karolinska sjukhuset
och Serafimerlasarettet tillämpas för tid dessförinnan. För egen del anser
jag mig emellertid icke böra påyrka någon ändring av överenskommelsen i
denna del.

Det förtjänar här påpekas, att en tillämpning av de föreslagna tilläggsavtalen
får ur ekonomisk synpunkt för staten fördelaktiga konsekvenser. Sålunda
skulle •— med utgångspunkt från de av kommissionen företagna beräkningarna
— statens utgifter till följd av sagda avtal öka med 1 780 000
kronor per budgetår medan dess inkomster i gengäld skulle stiga med
2 516 000 kronor.

Jag vill slutligen understryka, att den träffade uppgörelsen ingår som del
i ett större avtalskomplex, och därför måste ses i relation till förhandlingsresultatet
i övrigt. Vid en sådan samlad bedömning har jag oaktat att 1925
års avtal om sinnessjukvården i Stockholm icke innehåller någon uppsägningsklausul
funnit den träffade uppgörelsen om beräkningen av vissa drift -

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

kostnader m. in. kunna godtagas. Jag finner emellertid angeläget framhålla
att detta mitt ställningstagande icke får anses till någon del prejudicerande
för tolkning, tillämpning eller utformning av andra samarbetsavtal.

Mot tilläggsavtalens utformning i övrigt har vid remissbehandlingen
icke framställts några anmärkningar. Med hänsyn härtill och då jag ej heller
i övrigt funnit anledning till erinran mot de träffade överenskommelserna
förordar jag, att desamma godkännes. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter med anledning av vad direktionen
för Karolinska sjukhuset påpekat i fråga om redovisningen av inflytande
pensionsmedel för vissa vid Sabbatsbergs sjukhus anställda läkare.

Därest framdeles smärre jämkningar av eller tillägg till i det föregående
berörda avtal eller överenskommelser skulle erfordras, förutsätter jag, att
riksdagens samtycke därtill icke skall behöva inhämtas.

Jag vill i detta sammanhang slutligen anmäla uppkommen fråga om ersättning
för av staten upplåten mark till allmänna barnbördshuset i Stockholm.
Vid anmälan i proposition nr 152/1955 av frågan om godkännande av avtal
rörande verksamheten vid allmänna barnbördshuset i Stockholm framhöll
föredragande departementschefen bl. a., att barnbördshusets funktion som
undervisningsanstalt samt statsverkets understödjande av verksamheten tidigare
motiverat, att upplåtelsen av tomt åt barnbördshuset skett utan ersättning.
Avvecklingen av statsverkets ekonomiska engagement i anstaltens
verksamhet syntes emellertid böra medföra, att någon ersättning för markupplåtelsen
erlades. Det borde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
storleken av denna ersättning. Riksdagen lämnade förslaget utan erinran.

Den i propositionen uttalade uppfattningen, att ersättning för markupplåtelsen
bör erläggas, har emellertid icke delats av stadens myndigheter. Sålunda
har såväl stadens förhandlingsdelegerade som stadens sjukhusdirektion
förklarat, att stadens åtagande att erlägga en platskostnadsavgift om
35 000 kronor förutsatt, att staten i överensstämmelse med vad som överenskommits
vid i ärendet förda förhandlingar å sin sida avgiftsfritt uppläte
nyttjanderätten till den tomt, varå barnbördshusets byggnader är uppförda.
Vid sitt godkännande av avtalet har stadens myndigheter utgått från denna
förutsättning. I det sålunda uppkomna läget och med hänsyn till de i ärendet
föreliggande speciella omständigheterna anser jag mig böra förorda,
att någon ersättning för markupplåtelsen tills vidare icke skall utgå. Detta
minskar självfallet icke statens rätt till marken. Ändrade förhållanden kan
vidare motivera en ändring i vad nu förordats.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtal och överenskommelser
med Stockholms stad och Stockholms läns
landsting i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det
föregående förordat;

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för Serafimerlasarettet och Karolinska
sjukhuset, som föranledes av vad jag i det föregående förordat; c)

till Bidrag till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid
Serafimerlasarettet m. m. för budgetåret 1958/59 under elfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 600 000 kronor;

d) till Bidrag till anordnande av undervisning vid vissa
Stockholms stad tillhöriga sjukhus för budgetåret 1958/59
under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 473 000
kronor; samt

e) besluta att tills vidare avgiftsfritt till allmänna barnbördshuset
i Stockholm upplåta nyttjanderätt till ATiss tomtmark.

Reviderad generalplan för utbyggande av Akademiska sjukhuset

i Uppsala

Inledning

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 september 1955 anförde kommittén
för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande, att en plan för sjukhusets
utbyggnad jämte en därtill hörande lokalförteckning i huvudsak
färdigställts i avsikt att utgöra underlag för en arkitekttävling om utformning
av huvuddelen av erforderliga nybyggnader. Förutsättningarna
för tävlingen hade utformats i nära anslutning till det av statsmakterna
år 1951 godtagna förslaget till generalplan. Kommittén räknade med, att
tävlingen skulle ha karaktär av idétävling avsedd att ge förslag till principlösning
för utbyggnaden av sjukhuset. Erfarenheterna från handläggningen
av byggnadsfrågor vid andra undervisningssjukhus hade klart
givit vid handen, att redan på tidigast möjliga stadium en samlad plan
borde föreligga, som redovisade sättet för anläggningens utbyggnad.

Genom beslut den 4 november 1955 bemyndigade Kungl. Maj :t — som
icke fann anledning att för det dåvarande taga ställning till frågan om det
beräknade vårdplatsbehovet vid olika kliniker eller skilda klinikers utformning
— byggnadskommittén att i huvudsaklig överensstämmelse med
kommitténs förenämnda skrivelse anordna en arkitekttävling om plan
för Akademiska sjukhusets utbyggnad. Samtidigt förordnade Kungl. Maj:t
till ledamöter i den nämnd, som skulle bedöma inkommande tävlingsförslag,
ledamoten av riksdagens första kammare R. Boman, landstingsman -

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

nen A. E. Elmroth, ombudsmannen T. Hedén, dåvarande laboratorn A.
Grönwall, generaldirektören G. Wejke, professorn N. Ahrbom, byggnadsrådet
H. Brunnberg samt arkitekterna M. E. Molander och N. Tesch. Wejke
entledigades sedermera på egen begäran från uppdraget som ledamot av
prisnämnden och ersattes med byggnadskommitténs nuvarande ordförande,
expeditionschefen i inrikesdepartementet L. Rydback. I samband därmed
förordnades stadsarkitekten i Uppsala P. O. Lefvert till ledamot i prisnämnden.

Med skrivelse den 5 november 1957 har byggnadskommittén överlämnat
ett förslag till reviderad generalplan för utbyggande av Akademiska sjukhuset.
Kommittén har hemställt, att Kungl. Maj :t ville godkänna, att den
föreslagna planen lägges till grund för den fortsatta projekteringen av utbyggnaden.
Över kommitténs förslag har yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
centrala sjukvårdsberedningen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen,
kanslern för rikets universitet, efter hörande av det större konsistoriet
och den medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala, direktionen
för Akademiska sjukhuset samt länsstyrelsen i Uppsala län, som överlämnat
yttranden från Uppsala läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige
i Uppsala, cheferna för Upplands signalregemente och arméns
underofficersskola samt förste provinsialläkaren, vägförvaltningen och
länsarkitekten i länet.

Byggnadskommitténs förslag

Den arkitekttävling rörande sjukhusets fortsatta utbyggande, som byggnadskommittén
bemyndigats att anordna, avgjordes i mars månad 1957.
Prisnämnden fann för sin del, att ett tävlingsförslag med motto »A—ö»
hade särskild styrka som generalplan och förordade, att upphovsmännen
till förslaget, arkitekterna Frederik Bjur ström och Nils Inge Rosén måtte
erhålla i uppdrag att vidare utarbeta detsamma. Sedan byggnadskommittén
i enlighet med prisnämndens rekommendation uppdragit åt Bjurström
och Rosén att verkställa en överarbetning av sitt tävlingsförslag med beaktande
av prisnämndens kritik, har nämnda personer den 20 september
1957 framlagt ett överarbetat förslag till generalplan. Kommittén har för
sin del funnit, att det överarbetade förslaget är ägnat att tjäna som generalplan
för den framtida utbyggnaden av sjukhuset. Förslaget bygger på
att nu befintliga klinikbyggnader tills vidare skall utgöra sjukhusets tyngdpunkt
och att utbyggnaden bör kunna genomföras så, att dessa byggnader
tillsammans med första etappens nybyggnader bildar ett ur funktionell
synpunkt riktigt centrum. Möjlighet skall finnas att efter hand ytterligare
etappvis utbygga sjukhuset från detta centrum och att senare ersätta nuvarande
byggnader allt efter som dessa blir uttjänta. Förslaget vilar

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1058

också på principen att, inom ramen för ett genomgående system, förutsättningar
i möjligaste mån skall finnas för placering och utformning av
ky§>Snadskropparna med beaktande av de krav, som framdeles kan komma
att uppställas. Vid sjukhusanläggningens planering har vidare hänsyn tagits
till att så stora ytor som möjligt bör sparas för nu icke förutsebara
ändamål. Redan vid tävlingsprogrammets upprättande vidtogs på begäran
av Uppsala stad en justering av sjukhusområdets enligt 1950 års generalplaneförslag
tänkta gräns mot Kronåsen och Nya sjukhusvägen. Denna
justering innebar en minskning av den i tidigare generalplaneförslag förutsatta
utvidgningen åt söder. Resultatet av arkitekttävlingen och överarbetningen
av förslaget med motto »A—Ö» visar, att nu förutsebara behov av
byggnadsvolym kan täckas inom det sålunda reducerade området. Med
hänsyn till de förhållandevis begränsade utbyggnadsmöjligheter, som därefter
står till förfogande, har kommittén icke ansett sig kunna godtaga en
ytterligare reducering av området genom en snävare dragning av sjukhusvägen,
varom Uppsala stads byggnadsnämnd under hand hemställt.

I sina huvuddrag innebär det överarbetade förslaget, att till nuvarande
kirurgiska klinikens östra gavel anslutes en centralkropp i tre, delvis fyra
våningars höjd. Denna centralkropp utdrages efter hand åt söder med anslutning
till kvinnoklinikens västra gavel och följer åsen till i höjd med
psykiatriska klinikens norra del. Centralkroppen är avsedd för sjukhusets
gemensamma centrala hjälpavdelningar såsom operation, röntgen, vissa
polikliniker och mottagningsavdelningar, undervisningslokaler och laboratorier
in. in. Till centralkroppen anslutes på ömse sidor vårdavdelningsoch
laboratorieflyglar upp till 9 våningars höjd. Med denna planering blir
vårdavdelningarna orienterade mot söder. Ulmed östra sidan av denna anläggning
löper, till större delen parallellt med centralkroppen, en genomfar
tsväg genom hela sjukhusområdet från nuvarande entrén till en utfart
i Stockholmsvägen söder om psykiatriska kliniken, och från denna väg
anordnas ingångar för patienter och besökande till de skilda flyglarna, öster
om vägen bibehålies befintliga byggnader, varvid den nuvarande öronkliniken
skall kunna utbyggas med en tredje flygel, preliminärt avsedd för
en centraltandpoliklinik. Till norra sidan av öronkliniken kan anslutas
byggnader för administration och personalrestaurang. I övrigt skall nu
fria områden öster om vägen förbehållas framtida behov. På åsen i väster,
vilken delvis nedschaktas, kvarligger lungkliniken, medan E-paviljongen
måste rivas i samband med andra etappens utbyggande. På åsen beräknas
plats för en patologisk laboratoriebyggnad och en barnpsykiatrisk klinik.

Denna planlösning — speciellt beträffande centralkroppen — möjliggör,
att kirurgiska kliniken och kvinnokliniken från början inlemmas i den
nya sjukhusanläggningen och att dessa byggnader, när de anses uttjänta,
kan ersättas med nya flyglar utan att rubba anläggningens funktion i stort.
Vidare erhålles en förhållandevis stor frihet när det gäller att efter hand

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

utforma nya klinikbyggnader, d. v. s. dessa behöver icke från början alltför
mycket bindas i fråga om storlek, planlösning och inbördes placering. Betydande
möjligheter skapas också att avgränsa utbyggnadsetapperna med
hänsyn till från tid till annan uppträdande behov samt ekonomiska och
tekniska förutsättningar.

Den etappindelning, som redovisas i förslaget, bygger givetvis på den
avvägning av de olika lokalbehovens angelägenhetsgrad, som f. n. ter sig
sannolik. Därest ändrade förhållanden kräver omkastningar i ordningsföljden
mellan de olika klinikerna och laboratorierna, erbjuder det valda
systemet för utbyggandet goda möjligheter härtill.

En första byggnadsetapp beräknas omfatta en första del av den nya
centralkroppen, sammanbindande kirurg- och kvinnoklinikerna, samt en
vårdavdelningsflygel mot öster och en laboratorieflygel mot väster. I denna
etapp skulle bl. a. ingå en ny medicinsk klinik i vårdavdelningsflygeln
samt nya medicinska, kirurgiska och ortopediska polikliniker i bottenvåningen
av denna flygel och centralkroppen. Vidare skulle anordnas en
ny röntgenavdelning, medicinskt bibliotek, föreläsningssalar, avdelning för
fysikalisk terapi samt vissa ytterligare laboratorielokaler. Genom denna
utbyggnad — vilken i sin tur vid byggnadsarbetets genomförande kan uppdelas
i två å tre deletapper — frigöres främst nuvarande medicinska klinikens
byggnad, där tills vidare kan inrymmas bl. a. kliniker för dermatovenereologi,
neurologi och geriatrik. I en första etapp uppföres vidare byggnader
för administration, personalrestaurang och barnpsykiatri, vilka alla
bedömts såsom synnerligen angelägna. Det bör understrykas, att först när
de nuvarande personalmatsalarna överflyttats till den nyssnämnda personalrestaurangen
möjlighet föreligger att slutföra sammanbyggandet av
centralkroppen med kirurgibyggnaden.

En andra byggnadsetapp skulle kunna omfatta två vårdavdelningsflyglar,
varav en för medicinska och en för kirurgiska specialiteter, inklusive
ögon- och radioterapeutiska kliniker samt två mindre flyglar för laboratorier.
I centralkroppens nya del skulle i denna etapp inrymmas en andra
centraloperationsavdelning samt ytterligare lokaler för röntgenavdelningen.

En tredje byggnadsetapp skulle, genom ytterligare utbyggnad mot söder
av centralkroppen och anslutna flyglar, omfatta förslagsvis nya lokaler
för barnkliniken och kvinnokliniken med tillhörande polikliniker. Härefter
kan den nuvarande kvinnokliniken tagas i anspråk för ortopedisk klinik.
Parallellt med dessa arbeten eller oberoende av etappindelningen i övrigt
kan öronkliniken utbyggas för centraltandpoliklinik.

Sedan genom andra och tredje etapperna reservutrymmen erhållits i
bl. a. nuvarande barn-, ögon- och medicinklinikerna, kan vid lämplig tidpunkt
nuvarande kvinnokliniken och kirurgiska kliniken ersättas med nya
flyglar för kirurgi och ortopedi. En ny operationsavdelning kan då anord -

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

nas i den mot norr utdragna centralkroppen, sedan där befintliga köks- och
ekonomiavdelningar erhållit nya lokaler vid anläggningens norra ände,
där också verkstäder kan inrymmas jämte ekonomigård med särskild tillfart.

Det valda systemet för utbyggnaden synes ge tillfredsställande säkerhet
för sjukhusets rätta fungerande under de skilda utbyggnadsstadierna.
Samtidigt ger det enligt kommitténs mening goda möjligheter att lämpa
bebyggelsen efter framdeles uppkommande krav utan att man därför behöver
uppge anläggningens systematiska uppbyggnad, betingad av funktionella
krav och sjukhusområdets särskilda förutsättningar.

Någon närmare beräkning av kostnaderna för utbyggnadens genomförande
har kommittén icke ansett sig kunna verkställa på nu föreliggande
material. I samband med tävlingsbedömningen har emellertid ett överslag
verkställts av den totala anläggningskostnaden, närmast med sikte på att
erhålla en jämförelse mellan förslagen. Enligt detta överslag skulle kostnaden
för den totala utbyggnaden av sjukhuset uppgå till omkring 65 å 70
miljoner kronor, varav cirka en tredjedel skulle belöpa på den första
etappen.

Därest den nu redovisade planen godkännes av Kungl. Maj :t och landstinget,
avser kommittén att i fortsättningen bedriva sitt arbete i huvudsak
enligt följande linjer. År 1959 beräknar kommittén kunna förelägga huvudmannen
ett närmare utarbetat lokalprogram, ritningsförslag, kostnadsberäkning
och plan för genomförande av en första etapp av sjukhusets
u^byggande, i huvudsak enligt föreliggande utredningsskisser. Samma år
bör vidare entreprenadhandlingar kunna upprättas till de delar av denna
etapp, som befinnes böra komma till utförande i första hand. Byggnadsarbetena
beräknas kunna påbörjas under första halvåret 1960.

Yttranden

Centrala sjukvårdsberedningen anser den nu uppgjorda generalplanen
erbjuda stora möjligheter för en smidig anpassning till de nya krav, som
utvecklingen ständigt uppställer, och till önskemålet om lämpligt avvägda
icke alltför stora byggnadsetapper. Med hänsyn till sjukhusområdets omfattning
och allmänna planläggning anser sig beredningen böra starkt understryka
det av byggnadskommittén framförda önskemålet om att den
s. k. sjukhusvägen icke dragés närmare än vad föreliggande ritningar utvisar.

Medicinalstyrelsen, som ansluter sig till vad centrala sjukvårdsberedningen
anfört, tillstyrker förslaget till generalplan.

Byggnadsstyrelsen anför bl. a.

Styrelsen finner det framlagda förslaget vara väl ägnat att läggas till
grund för den fortsatta planeringen av sjukhusets utbyggande. Styrelsen

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

vill särskilt understryka förslagets stora möjligheter, när det gäller att tillgodose
kraven på en lämplig etapputbyggnad och bebyggelsens anpassning
efter skiftande behov. Denna förutsättning kräver emellertid, med hänsyn
till det ur stadsbildssynpunkt och terräng känsliga läge varom här är
fråga, att särskild omtanke ägnas åt att anläggningen såväl under de olika
utbyggnadsstadierna som i dess slutliga utformning erhåller en fast arkitektonisk
uppbyggnad. Härvidlag synes förslaget när det gäller bebyggelsens
gruppering och skala förtjänstfullt, medan de enskilda delarna i anläggningen
på detta stadium av planeringen givetvis icke kan betraktas
såsom färdigstuderade.

Avgränsningen av sjukhusområdet och sättet för dettas utnyttjande ansluter
icke helt till gällande stadsplan. Enligt vad styrelsen erfarit har byggnadskommitténs
förhandlingar med staden i planfrågan avancerat så
långt, att staden upprättat ett planförslag i överensstämmelse med generalplanen
och att detta förslags utställande för granskning förberedes. Såvitt
av nu föreliggande material kan bedömas bör den avsedda ändringen
av stadsplanen icke ge anledning till erinran ur plansynpunkt.

De etapper i stort, som redovisats i förslaget, synes vara ändamålsenligt
avvägda. Beträffande detaljerna är byggnadsstyrelsen f. n. icke beredd
att taga ställning. Styrelsen har i detta avseende betraktat förslaget såsom
en principlösning och de olika etappernas lämpliga omfattning kan först
bedömas sedan program- och projekteringsarbetet förts vidare på grundval
av den godkända generalplanen.

Enligt den av kommittén verkställda överslagsberäkningen skulle den
totala kostnaden för utbyggandet av sjukhuset uppgå till 65 ä 70 miljoner
kronor. Byggnadsstyrelsen har icke funnit det möjligt att på grundval av
det nu föreliggande materialet verifiera denna kostnad, men någon anledning
att ifrågasätta de angivna kostnadernas storleksordning synes icke
föreligga.

Domänstijrelsen anser sig med hänsyn till det allmännyttiga ändamål,
varom är fråga, icke böra motsätta sig, att mark av kronoparken Åsen
tages i anspråk i den utsträckning, som erfordras enligt det föreliggande
förslaget. Styrelsen önskar dock framhålla önskvärdheten av att ingreppet
göres med största hänsynstagande till landskapsvårdens krav och på
sådant sätt att åsändan gives en naturlig rundning med mycket flacka
slänter, vilka täckes med jord, så att plantering med tall där kan gå till.
Sedan erforderliga arbeten utförts och omfattningen av den ianspråktagna
marken kan överblickas, synes det lämpligt att all denna mark i ett sammanhang
överföres från domänstyrelsens till Akademiska sjukhusets förvaltning,
varvid resp. fonder ned- resp. uppskrives med belopp, som sedermera
må av Kungl. Maj :t fastställas.

Den medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala uttalar sin tillfredsställelse
över att byggnadskommittén nu för godkännande kunnat
framlägga ett arkitektförslag för sjukhusets utbyggande samt yttrar
vidare.

Fakulteten vill i likhet med byggnadskommittén framhålla, alt den
ännu icke tagit ställning till den i förslaget föreslagna användningen, omfattningen
eller utformningen av de olika byggnadskropparna men förut -

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

sätter, att den i fortsättningen får tillfälle taga aktiv del i den slutliga
planeringen härav.

På grund av den begränsade remisstiden anser sig fakulteten nu ej
kunna gå in på en detaljgranskning av förslaget men vill i likhet med
kommittén understryka, att den i förslaget redovisade etappindelningen
ej får betraktas som definitiv. Fakulteten önskar även framhålla vikten
av att de olika etapperna gives en sådan utformning, att sjukhuset i varje
skede av utbyggnaden blir funktionsdugligt ur sjukvårds- och undervisningssynpunkt.
Frågan om uppförande av kliniska laboratorier för bakteriologi
och patologi bör lösas oberoende av etappindelning och med beaktande
av nu aktuella byggnadsplaner för universitetets institutioner för
bakteriologi och patologi.

Fakulteten vill starkt framhålla vikten av att den föreslagna generalplanen
snarast fastställes, så att arbetet för att täcka alltför länge eftersatta
behov av utbyggnad av sjukhuset så fort som möjligt kan igångsättas.

Kanslern för rikets universitet åberopar vad den medicinska fakulteten
anfört i ärendet.

Direktionen för Akademiska sjukhuset anför bl. a.

Direktionen finner för sin del det synnerligen tillfredsställande, att frågan
rörande möjligheterna till sjukhusets framtida utbyggnad inom det
nuvarande sjukhusområdet genom arkitekttävlingar erhållit en grundlig
belysning. Direktionen, som haft tillfälle att se samtliga avgivna förslag,
finner i likhet med prisnämnden och byggnadskommittén det under motto
»A—Ö» avgivna förslaget vara det, som bäst kan tillgodose sjukhusets nuvarande
och framtida utrymineskrav inom det relativt trånga sjukhusområdet.
Enligt direktionens åsikt torde den valda lösningen, som väl ansluter
sig till markområdets terrängförhållanden, komma att medge en
tilltalande yttre utformning av sjukhusbyggnaderna. Särskilt värdefullt
är, att förslaget genom sin konstruktion medger stor elasticitet, varigenom
under den fortsatta utbyggnaden uppkommande behov bör i tillfredsställande
utsträckning kunna tillgodoses utan rubbning av förslagets grundprinciper.

Direktionen förutsätter, att en förnyad bearbetning av tidigare upprättat
lokalprogram sker, innan detaljarbetet på första etappen igångsättes, varvid
bl. a. sjukhusdriftens krav i fråga om gemensam personal- och transporttjänst
för två vårdavdelningar, gemensamma utrymmen in. in. så långt
möjligt bör beaktas.

Det är angeläget, att en tidsplan för utbyggnaden snarast möjligt färdigställes
och att denna tidsplan såvitt möjligt hålles. Nu rådande förhållanden
ifråga om medicinska klinikens lokalutrymmen, nytillkomna specialiteters
förläggande till provisoriska lokaler samt den allmänna utrymmesbristen
i övrigt nödvändiggör en snabb utbyggnad i en första etapp
av lokaler för medicinsk klinik, laboratorielokaler, polikliniklokaler för
kirurgi, medicin, ortopedi samt en ny röntgendiagnostikavdelning. I detta
sammanhang finner sig direktionen även föranlåten framhålla nödvändigheten
av, att den särskilda byggnad, som avses för barnpsykiatrisk klinik
kommer till utförande i första etappen. Direktionen har sålunda funnit att
det såväl ur undervisnings- som sjukvårdssynpunkt är nödvändigt, att de

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958 107

båda psykiatriska klinikerna snarast möjligt beredes förbättrade utrymmen.

Då sjukhusets nuvarande lokalutrymmen är till bristningsgränsen upptagna
och några som helst nya utrymmen icke kan disponeras för nytillkommande
kliniker, avdelningar in. in., finner sig direktionen föranlåten
att understryka vikten av snabbhet i verkställandet av planens första
etapp.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker kommitténs förslag
men har därmed icke tagit ställning varken till kostnaderna och dessas
fördelning mellan staten och landstinget eller till frågan om etappindelningen
i vad denna avser den inbördes turordningen mellan de olika
klinikerna. Det är angeläget, att planerad nybyggnad för centraltandpoliklinik
upptages i en tidigare etapp än som föreslagits, enär denna verksamhet
alltsedan år 1944 är inrymd i provisoriska lokaler i ögonpoliklinikbyggnadens
bottenvåning.

Stadsfullmäktige i Uppsala har icke något att erinra mot det framlagda
förslaget.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför.

Förslaget har i huvudsak biträtts av samtliga de i ärendet hörda. Vissa
erinringar har dock framförts av länsarkitekten. Länsstyrelsen, som vid
besiktning på platsen sökt bilda sig en uppfattning om förslagets inverkan
på Kronåsen och å stadsbilden, kan helt ansluta sig till vad länsarkitekten
anfört i ärendet. Länsstyrelsen vill särskilt understryka vad länsarkitekten
anfört om vikten av att Kronåsen efter det hårda ingrepp, som den nya
sjukhusvägens framdragande i avsedd sträckning kommer att medföra,
gives en ur naturskyddssynpunkt och landskapsvårdande synpunkt tillfredsställande
utformning. Länsstyrelsen vill framhålla, att kostnaderna
för erforderliga naturvårdande åtgärder torde komma att uppgå till betydande
belopp, väsentligt överstigande vad som normalt förekommer vid
vägskärningar av ifrågavarande slag. En förutsättning för generalplanens
godkännande, i vad avser utvidgningen mot Kronåsen, synes därför böra
vara, att garantier skapas för att naturvårdande åtgärder vidtages i erforderlig
omfattning. Innan stadsplan för sjukhusområdet med angränsande
del av Kronåsen fastställes, synes överenskommelse rörande bekostandet
av erforderliga åtgärder böra vara träffad mellan å ena sidan Akademiska
sjukhuset, i vars intresse vägen torskjutes närmare Kronåsen, och å andra
sidan domänverket såsom markägare och staden såsom väghållare. I övrigt
torde de spörsmål, som har samband med utbyggnaden av sjukhuset,
komma att behandlas i anslutning till den stadsplan för här ifrågavarande
delar av staden, som väntas föreligga inom den närmaste tiden.

Departementschefen

Sjukhusvården i Uppsala län har sedan lång tid tillbaka varit en gemensam
angelägenhet för landstinget och Uppsala universitet. Det universitetet
tillhöriga Akademiska sjukhuset tjänstgör sålunda såsom centrallasarett

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

för länet, samtidigt som det användes för undervisningsändamål. Sjukhuset
omfattar f. n. följande kliniker: medicinsk, kirurgisk, plastikkirurgisk,
ortopedisk, obstetrisk-gynekologisk (kvinno-), pediatrisk (barn-), otolaryngologisk
(öron-, näs- och hals-), oftalmiatrisk (ögon-), psykiatrisk, barnpsykiatrisk
och dermatologisk (hud-). I sjukhuset ingår jämväl en lungklinik
varjämte en neurologisk klinik är under inredning. Vid sjukhuset
finns vidare vissa för sjukhuset gemensamma anläggningar såsom röntgenanläggning,
laboratorier samt centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar.
Antalet vårdplatser uppgår till 1 078. Vårdplatsernas fördelning
framgår av följande tabell:

Kliniker	Antal vårdplatser
Medicinsk klinik .........................		168
Kirurgisk klinik
Allmän kirurgi..........................	.......... 154
Thorax, (varav 18 tbc) ..................	.......... 40	194
Ortopedisk klinik .........................		30
Plastikkirurgisk klinik.....................		33
Neurologisk klinik.........................		25
ögonklinik ...............................		30
öron-, näs- och halsklinik .................		76
Dermatologisk klinik .....................		25
Barnklinik ...............................		79
Barnpsykiatrisk klinik.....................		20
Kvinnoklinik
Barnbördsavdelning ....................	95
Gynekologisk avdelning..................	.......... 85	180
Psykiatrisk klinik ........................		97
Lungklinik ...............................		121

Summa 1 078

Frågan om Akademiska sjukhusets utbyggnad har länge varit aktuell.
Såväl ur sjukvårdens som undervisningens synpunkt framstår en utbyggnad
av sjukhuset som nödvändig. Det nuvarande sjukhuset företer i vissa avseenden
väsentliga brister. Detta omdöme gäller såväl de olika byggnadernas
belägenhet i förhållande till varandra som vissa klinikers materiella standard.
Den medicinska kliniken, som uppfördes år 1867, kan icke numera
anses motsvara anspråken på en önskvärd lasarettsstandard och måste ersättas
med nybyggnad. Lokalbehoven för sjukhusets kliniska laboratorier är
endast delvis genom provisorier nödtorftigt tillgodosedda. De nuvarande
förhållandena för flertalet polikliniker är otillfredsställande, varjämte flera
specialiteter icke är alls eller i otillräcklig grad företrädda vid sjukhuset.

109

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

Ur den medicinska undervisningens synpunkt framstår bristen på tillräckliga
lokaler för kliniska laboratorier samt bristen på vårdplatser i kliniska
specialämnen som en allvarlig brist, vilken ytterligare accentuerats genom
den av 1954 års riksdag beslutade läkarutbildningsreformen.

Med tanke på en rationell framtida utveckling av sjukhusanläggningen
och med hänsyn till den begränsade markyta, som står till disposition härför,
har det ansetts i hög grad angeläget att söka erhålla en överblick över hur
de under den närmaste framtiden ifrågakommande nybyggnaderna lämpligen
bör placeras inom sjukhusområdet. Med hänsyn härtill bemyndigade
Kungl. Maj :t den 16 maj 1947 byggnadsstyrelsen att upptaga utredning angående
generalplan för sjukhusets utbyggande. Byggnadsstyrelsen överlämnade
den 13 februari 1951 den gjorda utredningen, benämnd 1950 års
förslag till generalplan för utbyggande av Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Av denna generalplan, som godtagits av 1951 års riksdag (prop. nr 123 och
rskr nr 295) samt av Uppsala läns landstings urtima möte i mars 1951,
framgick, att med den i planen tänkta omfattningen av sjukhusområdet
förutsättningar funnes för ett utbyggande av sjukhuset efter angivna linjer
och i varje fall till den storlek, som då kunde förutses eller till omkring
1 400 vårdplatser.

Sedan den kliniska undervisningens behov av patientunderlag m. in. belysts
genom det av 1948 års läkarutbildningskommitté år 1953 avgivna betänkandet
rörande läkarutbildningen och möjligheter därigenom erhållits
att närmare överblicka platsbehovet och frågan om specialiteternas företrädande
vid sjukhuset i den mån dessa beror på undervisningen, har en
överarbetning skett av det tidigare generalplaneförslaget. Härvid har en
plan för sjukhusets utbyggnad jämte en därtill hörande lokalförteckning
utarbetats för att tjäna som underlag för en arkitekttävling rörande sjukhusets
utbyggnad. Vid utarbetandet av sistnämnda plan har hänsyn tagits
till dels huvuddragen i den nya läkarutbildningen, särskilt den kliniska undervisningen
och forskningen jämte inverkan av dessa faktorer på sjukhusets
utbyggnad, dels sjukvårdsbehovet inom upptagningsområdet, dess
relation till undervisningens behov av patienter samt tillgodoseende av för
undervisning och forskning erforderlig ökning i den nuvarande patienttillgången
(utomlänspatienter), dels ock huvudlinjerna för ämnesområdenas
och specialiteternas avgränsning samt vårdavdelningarnas storlek.

Vid utarbetandet av programmet för den nu avslutade arkitekttävlingen
har sjukhusområdet alltjämt bedömts vara tillräckligt även med det mera
bearbetade lokalprogram, som numera föreligger och som innebär en viss
ökning av byggnadsvolymen (1 433—1 463 vårdplatser) jämfört med 1950
års beräkningar och trots att området något beskurits genom den nya sjukhusvägens
snävare dragning utmed åsen. 1 programhandlingarna har som
en väsentlig faktor vid utredningen av frågan om sjukhusets framtida gestaltning
framhållits, att det tillgängliga markområdet är begränsat. Det

HO Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

har vidare betonats att om sålunda ett utbrett byggnadssätt är uteslutet icke
heller ett utpräglat höghusbyggande kan tillämpas på grund av dels närheten
till slottet, dels den särpräglade landskapsbilden, som kräver hänsynstagande
till Kronåsen in. m. Komplicerande omständigheter har vidare
ansetts vara förekomsten av flera, delvis i gott skick befintliga ldinikbyggnader
samt sjukhusområdets topografi med stora nivåskillnader. Av de
betydande problem, som är förbundna med den allmänna dispositionen av
sjukhusanläggningen, må även framhållas, att vissa av de befintliga byggnaderna
kommer att utnyttjas under en övergångstid för att sedermera rivas
eller disponeras för andra ändamål ävensom att sjukhusets storlek nödvändiggör
ett etappbyggande, vartill hänsyn måste tagas vid planeringen i
stort av anläggningen. Jämväl möjligheter för tillbyggnad, avseende även
ersättningsbyggnader för vissa andra nu befintliga klinikbyggnader måste
beaktas. Vidare skall de friliggande byggnaderna — befintliga och planerade
kunna tillbyggas samtidigt som de bör förläggas så nära sjukhusets
centrum som möjligt.

Vid planeringen av ett undervisningssjukhus rör man sig med byggnadsföretag,
som kräver betydande investeringar och man måste samtidigt
räkna med att anläggningarna skall fungera under mycket lång tid efter
sin planering och tillkomst. Hänsyn bör därför vid planeringen tagas icke
endast till sjukvårdens aktuella läge och krav utan jämväl så långt det är
möjligt till den sannolika framtida utvecklingen. I den mån så låter sig göra
bör anläggningen sålunda utformas på ett sådant sätt, att möjligheter hålles
öppna att tillgodose såväl expansion som ändrad organisation i fråga om de
skilda klinikerna. Det nu sagda jämte de särskilda omständigheter, som
enligt vad tidigare framhållits i föreliggande fall är för handen, har ställt
stora krav då det gällt att framlägga ett utformat program för Akademiska
sjukhusets fortsatta utbyggnad. Genom det nu framlagda förslaget till reviderad
generalplan, som utgör resultatet av ett betydande och framgångsrikt
arbete på den föreliggande uppgiften, har kunnat konstateras, att förutsättningar
föreligger för anordnande av ett funktionsdugligt sjukhus,
som kan uppföras etappvis och ytterligare utbyggas och som är utformat
med hänsyn till lämplig användning av befintliga byggnader och med beaktande
av platsens krav på byggnadsvolymernas skala och placering.
Förslaget har i allt väsentligt lämnats utan erinran i remissyttrandena.

Vid besök på sjukhuset har jag besett stora delar av det nuvarande byggnadsbeståndet
samt med representanter för landstinget och byggnadskommittén
överlagt om den aktuella situationen. Jag har därvid strykts i den
uppfattningen, att en utbyggnad av sjukhuset är erforderlig. Vid nämnda
tillfälle tog jag även del av ritningar och annat utredningsmaterial. Ehuru
detta material icke innefattar slutligt utformade förslag, ger det likväl
en bild av den tänkta planlösningen för sjukhusets fortsatta utbyggnad,
som förefaller ändamålsenlig. Det föreliggande förslaget bör därför enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

min mening kunna läggas till grund för det fortsatta utredningsarbetet.
Förslaget bär en grundläggande idé, enligt vilken sjukhusets successiva
utbyggnad och omgestaltning på längre sikt låter sig inordnas i ett smidigt
system, vilket som prisnämnden framhållit ger förslaget särskild styrka
som generalplan. Samtidigt erbjuder förslaget stora variationsmöjligheter
beträffande byggnadskropparnas disposition och utformning samt stor valfrihet
i fråga om utbyggnadstakten och den totala utbyggnadsvolymen. Sistnämnda
förhållande synes mig förtjäna stort avseende. Den ständigt fortgående
utvecklingen inom det vetenskapliga och sjukvårdstekniska området
kan nämligen komma att väsentligt modifiera nu uppgjorda planer icke
blott i fråga om platsantalet utan kanske främst beträffande kravet på diagnostik-
och behandlingsavdelningar. Ur sist angivna synpunkter synes det
nödvändigt, att sjukhuset planlägges så att en viss frihet erhålles beträffande
utformning och disposition särskilt av senare uppförda delar, varigenom
hänsyn kan tagas till utvecklingen såväl inom vetenskap och sjukvård
som inom byggnadsteknik. Man hör sålunda icke redan nu binda den framtida
detaljutformningen av sjukhusets olika delar. Nya överväganden föranledda
av behov, som nu icke kan förutses, kan föranleda ändringar av
såväl de olika klinikernas storlek som den ordning i vilken de bör utbyggas.
Förslaget erbjuder goda möjligheter till anpassning efter sådana nya behov
eller ändringar i nu förutsedda sådana.

Kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden kan enligt vad jag under
hand inhämtat beräknas uppgå till i runt tal 78 miljoner kronor fördelade
med 32, 26 resp. 20 miljoner på föreslagna tre byggnadsetapper. Mot bakgrunden
av en så betydande byggnadskostnad är det uppenbart, att vid
det fortsatta utredningsarbetet så rationella lösningar som möjligt bör
eftersträvas. Problemet om det på varje särskild klinik lämpligaste platsantalet
bör sålunda ägnas ingående uppmärksamhet, så att varje möjlighet
till begränsning av sjukhusets totala storlek tillvaratages. Beträffande
frågan om fördelningen av utbyggnadskostnaderna mellan staten
och landstinget gäller enligt nuvarande samarbetsavtal, att förhandlingar
i varje särskilt fall skall äga rum i fråga om parternas deltagande i kostnaderna
för ny-, till- eller ombyggnad av sjukhuset, innan framställning
om anslag för ändamålet göres hos vederbörande myndigheter. Vidare
stadgas, alt landstinget genom sina bidrag till byggnadernas uppförande
tillförsäkras rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives disponera
det antal vårdplatser, varom överenskommelse skett eller kommer att ske.
Anledning saknas sålunda att i detta sammanhang ingå på kostnadsfördelningen
mellan staten och landstinget.

Del nu upprättade förslaget förutsätter eu utvidgning av sjukhusområdel
mot sydost. I likhet med länsstyrelsen jämte andra remissmyndigheter
vill jag understryka vikten av att erforderliga ingrepp i Kronåsen sker med
största möjliga hänsynstagande till landskapsvårdens krav. Med anledning

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

av vad länsstyrelsen anfört om behovet av en överenskommelse rörande
bekostandet av erforderliga naturvårdande åtgärder vill jag framhålla, att
kostnaderna för dessa åtgärder synes böra bestridas av de medel, som inflyter
vid försäljning av ur åsen bortschaktat grus. Jag räknar dock med att
försäljning av grus kommer till stånd endast i den mån gruset icke erfordras
för de planeringsarbeten, som kräves på grund av sjukhusområdets utvidgning
mot söder och för Stockholmsvägens framdragande utefter sjukhusområdets
nya södra gräns.

I likhet med byggnadskommittén finner jag det, icke minst ur undervisningens
synpunkt, angeläget, att frågan om Akademiska sjukhusets utbyggnad
så snart ske kan bringas till sin lösning. Som jag tidigare framhållit
är det nu framlagda förslaget väl ägnat att läggas till grund för det
fortsatta utredningsarbetet. Det torde därför få ankomma på byggnadskommittén
att utföra arbetsritningar och övriga förberedelsearbeten för en
första etapp av sjukhusets utbyggnad i enlighet med det av kommittén
skisserade programmet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att godkänna det nu framlagda förslaget till reviderad
generalplan såsom grundval för den fortsatta utredningen
angående Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande.

Uppförande av en barnpsykiatrisk klinik vid
lasarettet i Lund

Inledning

Vid anmälan i proposition nr 104/1957 av frågan om uppförande av en
barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund underströk föredragande departementschefen
angelägenheten av, att den sedan ett flertal år aktuella frågan
om uppförande av en nybyggnad för den barnpsykiatriska avdelningen vid
lasarettet löstes. Departementschefen tillstyrkte därför, att en dylik nybyggnad
kom till stånd men förutsatte, att kostnaderna för nybyggnaden skulle
till viss del bäras av Malmöhus läns landsting. Frågan i vilken utsträckning
landstinget skulle bidraga till kostnaderna, borde göras till föremål för
förhandlingar med landstinget. Resultatet av dessa förhandlingar syntes
böra avvaktas, innan medel anvisades för byggnadsföretaget. Riksdagen
beslöt i enlighet med departementschefens förslag.

Genom beslut den 31 maj 1957 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommissionen

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

för förhandlingar med Malmöhus läns landsting rörande frågor, som äger
samband med den medicinska undervisningen och forskningens anordnande
i Lund,1 att snarast möjligt upptaga förhandlingar med landstinget
angående dess deltagande i kostnaderna för uppförande och drift av en ny
barnpsykiatrisk klinik samt till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag,
vartill förhandlingarna kunde giva anledning.

Förhandlingskommissionen har framlagt förslag i ärendet den 21 februari
1958. Över förslaget har yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen samt mentalsjukvårdsdelegationen inom kommittén
för översyn av hälso- och sjukvården i riket.

Förhandlingskommissionens utredning och förslag

Kommissionen erinrar inledningsvis om, att den nuvarande barnpsykiatriska
avdelningen är inrymd i den psykiatriska kliniken vid Lunds lasarett.
Då denna klinik är uppförd av staten utan direkta bidrag från landstinget,
har kommissionen funnit nödvändigt att redogöra för de för den psykiatriska
kliniken gällande föreskrifterna samt belysa, hur statens och
landstingets inbördes förhållande reglerats. Kommissionen anför härutinnan
bl. a. följande.

Frågan om inrättandet av en psykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund
väcktes redan på 1920-talet och år 1927 framlade särskilt tillkallade delegerade
ett förslag i ärendet, utmynnande i att en psykiatrisk klinik, avsedd för
102 patienter, borde uppföras på invid lasarettets område belägen mark,
vilken disponerades av staten. Sedan statsmakterna och landstinget tagit
ställning till förslaget, träffades år 1928 avtal i frågan mellan staten och
landstinget. Kliniken togs i bruk år 1931. Efter beslut av 1948 års riksdag
har kliniken sedermera om- och tillbyggts. Enligt det mellan staten och
landstinget träffade avtalet har staten bekostat uppförandet av klinikbyggnaden,
planering av området däromkring och den första uppsättningen nödvändiga
inventarier för kliniken. Nyttjanderätten till området med klinik
har upplåtits åt landstinget med skyldighet för detta att där anordna sjukvård
för det ändamål och i den utsträckning, som angivits i avtalet, och att
upplåta kliniken för den medicinska undervisningen vid Lunds lasarett. Förvaltningen
av kliniken, som i administrativt hänseende utgör en avdelning av
lasarettet, ankommer å lasarettets direktion, som vid behandling av frågor
rörande kliniken utökas med en av Kungl. Maj :t utsedd ledamot. Professorn
i psykiatri vid Lunds lasarett är självskriven överläkare vid kliniken och
jämställd med övriga överläkare vid lasarettet. Vid kliniken skall därjämte
anställas underläkare och sjukvårdspersonal till erforderligt antal, varutöver
eu amanuens kan förordnas av universitetskanslern. Vid kliniken, som är
avsedd för undersökning, behandling och vård av alla former av sinnessjukdom,
skall mottagas sjuka från hela riket oberoende av hemorten. Intagning
av sjuka på kliniken kan ske dels under de former, som f. n. gäller eller
framdeles kan bliva fastställda i fråga om intagning på statens sinnessjuk 1

Såsom ledamöter i förhandlingskommissionen har ingått borgmästaren I.. G. Ohlsson, tillika
ordförande, professorn vid Lunds universitet G. Wiberg samt byggnadsrådet H. Brunnberg.

8 — Biluing till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 87

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

hus och dels utan iakttagande av nämnda former. Legosängsavgifterna fastställes
av Kungl. Maj :t och uppbäres av lasarettet på enahanda sätt, som gäller
beträffande övriga legosängsavgifter därstädes. Landstinget bestrider
kostnaderna för byggnadens, tomtens och inventariernas underhåll, erforderlig
nyanskaffning av inventarier, avlöning åt personalen med undantag för
avlöningar, som utgår på Lunds universitets stat, och övriga driftkostnader.
Staten erlägger emellertid driftkostnadsersättning, som i princip skall för
varje underhållsdag för på kliniken vårdade sjuka utgå med ett belopp, motsvarande
medelkostnaden per underhållsdag på lasarettet under det år ersättningen
avser, minskat med de vårdavgifter, som under året skolat erläggas
för de på kliniken vårdade sjuka. Avtalet gäller tillsvidare med en uppsägningstid
av fem år från utgången av det år då uppsägning sker. Viss inlösningsskyldighet
är stadgad.

Kommissionen erinrar om, att den barnpsykiatriska avdelningen vid
psykiatriska kliniken utgöres av en sluten vårdavdelning, som belägges
med fall från hela riket, och en öppen mottagningsavdelning. Den sistnämnda
svarar för den verksamhet, som landstinget i enlighet med gällande
bestämmelser angående statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård
anordnat och utgör sålunda landstingets rådgivningsbyrå för psykisk barnaoch
ungdomsvård. Den mottager i princip endast barn från landstingsområdet.
Den öppna avdelningen har chef, som tillika är biträdande överläkare
vid psykiatriska kliniken. Under chefskapet sorterar även anstalten
Råbylund, vilken äges av landstinget och användes som efterbehandlingshem.
Personalen är gemensam för de slutna och öppna avdelningarna. Den
öppna avdelningen har sålunda ingen personal, som uteslutande sysselsättes
på denna avdelning. Däremot finns personal, som uteslutande är anställd
å den slutna avdelningen.

Kommissionen framhåller, att det mellan den slutna och öppna vården
föreligger en klar åtskillnad, såvitt angår skyldigheten att bekosta densamma.
Den slutna vården faller helt under det förut berörda avtalet mellan
staten och landstinget och bekostas sålunda i princip slutligen av staten.
Kostnaderna för den öppna mottagningsavdelningen åvilar landstinget med
rätt för landstinget att i enlighet med gällande bestämmelser åtnjuta statsbidrag
med belopp, motsvarande hälften av de verkliga kostnaderna för
läkares och assistents avlöning samt dessa befattningshavares resor i tjänsten,
dock att ersättningen på det sättet är begränsad, att ersättning utgår
med högst 6 000 kronor till läkare och 3 000 kronor till assistent.

Den föreslagna nya barnpsykiatriska kliniken skall enligt upprättade ritningar
placeras i omedelbar anslutning till den nuvarande klinikbyggnaden
och avses skola sammanbindas med denna genom en gångbar kulvert, till
vilken framdeles även en förbindelse till lasarettets kulvertsystem kan anknytas.
Byggnaden föreslås uppförd i tre våningar med särskild souterrängvåning.
I sistnämnda våning skall inrättas utrymme för bl. a. förråd,
omklädning, arkiv och gymnastik samt hobbyrum, skyddsrum m. m. Särskilda
anordningar för byggnadens uppvärmning har kunnat uteslutas på

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

grund av att värme tillhandahålles från lasarettets värmecentral. I första
våningen, avsedd såsom poliklinik och rådgivningsbyrå, skall inredas bl. a.
väntrum och skolrum samt rum för läkare och övrig personal, undersökningsrum,
kontor in. m. Andra och tredje våningarna kommer att inrymma
vårdavdelningar och undervisningslokaler.

Vid förhandlingarna med landstinget har enighet vunnits om, att landstinget
bör deltaga i kostnaderna för byggnadens uppförande med den andel,
som kan anses motsvara de utrymmen, vilka är avsedda såsom öppen mottagningsavdelning
och rådgivningsbyrå för landstingets psykiska barna- och
ungdomsvård. Efter granskning av ritningarna har vid förhandlingarna
konstaterats, att dessa utrymmen utgöres av ungefär halva bottenvåningen
samt att av souterrängvåningens utrymmen ungefär en sjättedel kan anses
betjäna rådgivningsbyrån. Mot bakgrunden härav och då halva bottenvåningen
utgör en sjättedel av de tre våningarna ovan souterrängvåningen har
landstingets representanter och kommissionen enats om, att landstinget
skall deltaga med denna andel i kostnaden för nybyggnaden, inklusive kulvert
till och anslutning av densamma till den nuvarande klinikbyggnaden.
Man har vidare enats om att i fråga om nybyggnaden skall, med erforderliga
jämkningar föranledda av inrymmandet i byggnaden av landstingets rådgivningsbyrå
för psykisk barna- och ungdomsvård, gälla motsvarande föreskrifter,
som gällande avtal rörande den nuvarande psykiatriska kliniken
innehåller.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts har kommissionen, under förbehåll
om Kungl. Maj :ts godkännande, upprättat ett förslag till avtal med
landstinget. Dettas förhandlingsdelegerade har förklarat sig för sin del,
under förbehåll om landstingets godkännande, godtaga avtalsförslaget. Det
träffade avtalet är av följande lydelse.

§ I Kungl.

Maj :t och Kronan åtager sig att inom det område, varå enligt med
landstinget gällande avtal av den 24 oktober/5 september 1928 — nedan
kallat huvudavtalet — uppförts en sjukhusbyggnad avsedd till psykiatrisk
klinik och till vilket område landstinget enligt samma avtal innehar nyttjanderätten,
i huvudsaklig överensstämmelse med härvid fogade ritningar
uppföra ytterligare en sjukhusbyggnad, avsedd att med kulvert anslutas till
den nuvarande psykiatriska kliniken.

Nybyggnaden är avsedd till barnpsykiatrisk klinik för såväl sluten som
öppen vård. Den öppna avdelningen skall utgöra landstingets rådgivningsbyrå
för psykisk barna- och ungdomsvård. ,

§ 2.

Landstinget bidrager till kostnaderna för nybyggnadens uppförande med
en sjättedel av totala kostnadsbeloppet, däri inberäknat kostnaderna för
anläggande av kulvert (ill och anslutning av densamma till nuvarande
psykiatriska kliniken.

Genom nämnda bidrag förvärvar landstinget icke vidsträcktare rätt till
nybyggnaden än vad som framgår av vad nedan sägs.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958
§ 3.

Kungl. Maj :t och Kronan bestrider kostnaderna för anskaffande genom
lasarettsdirektionens försorg av första uppsättningen nödiga inventarier för
nybyggnaden utom erforderliga inventarier för den öppna avdelningen.
Förslag till dylik uppsättning uppgöres av direktionen och underställes
Kungl. Maj :ts prövning.

Erforderliga inventarier för den öppna avdelningen ankommer det på
landstinget att anskaffa och bekosta.

§ 4.

Nyttjanderätten till nybyggnaden i dess helhet jämte av Kungl. Maj :t och
Kronan bekostade inventarier upplåtes till landstinget med skyldighet att där
anordna sluten och öppen vård för avsett ändamål ävensom att upplåta
kliniken i dess hela omfattning, såväl i fråga om den slutna som den öppna
vården, för den medicinska undervisningen vid Lunds universitet.

§ 5.

Såvitt angår den slutna vården skall i övrigt vad i §§ 3—10 huvudavtalet
är föreskrivet äga motsvarande tillämpning i fråga om den barnpsykiatriska
kliniken.

Landstingets kostnader för den öppna vården må icke medräknas vid
bestämmandet av det belopp varmed Kungl. Maj :t och Kronan skall erlägga
driftkostnadsersättning enligt § 10 huvudavtalet.

Vad angår verksamheten inom den öppna vården gäller vad i fråga om
landstingets psykiska barna- och ungdomsvård är eller kan vara stadgat.

§ 6.

Detta avtal gäller under samma tid som huvudavtalet. Uppsägning av det
senare skall anses innefatta uppsägning jämväl av detta avtal.

Sker uppsägning skall vad i § 11 huvudavtalet är stadgat om inlösningsskyldighet
för landstinget m. in. äga motsvarande tillämpning i fråga om
barnpsykiatriska kliniken.

Kommissionen anmärker, att landstinget för sin del fattat beslut om
inrättandet av en självständig överläkaretjänst för den barnpsykiatriska
avdelningen. Genomförs detta beslut torde därav komma att påkallas en
jämkad avfattning av avtalet, då avtalet angående psykiatriska kliniken förutsätter,
att professorn i psykiatri vid Lunds universitet skall vara överläkare
vid kliniken och ansvarig för sjukvården därstädes.

Yttranden

Statskontoret och byggnadsstyrelsen har icke funnit anledning till erinran
mot kommissionens förslag.

Medicinalstyrelsen anför bl. a.

I 5 § i avtalsförslaget har stadgats att såvitt angår den slutna vården
föreskrifterna i §§ 3—10 av avtalet angående den psykiatriska kliniken vid
lasarettet skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den barnpsykiatriska
kliniken. Detta avtals 10 § innehåller bestämmelser om den drift -

117

Knngl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

kostnadsersättning, som av statsverket skall erläggas för på kliniken vårdade.
Ersättningen har fastställts skola motsvara medelkostnaden per underhållsdag
vid lasarettet enligt dess räkenskaper för det år ersättningen avser,
dock må den icke utgå med högre belopp än som motsvarar medelkostnaden
per dag för samma år enligt föreliggande officiella uppgifter för
samtliga lasarett i riket förhöjd med 20 procent. I den officiella statistiken
över vårdkostnaderna vid rikets lasarett har emellertid alltsedan år 1945
icke medtagits kostnader för pensioner, pensionsavgifter och hyror, vilka
kostnader ingår i lasarettets i Lund räkenskaper. Medelkostnaden för rikets
lasarett är alltså ej direkt jämförbar med Lunds lasaretts, då vissa kostnadselement
uteslutits. Vidare sker beräkningen av antalet underhållsdagar efter
olika principer. På en förfrågan från lasarettets sida angående tolkningen
av bl. a. ifrågavarande avtals bestämmelser har medicinalstyrelsen
uttalat, att frågan om statsbidragen till lasarettet bör lösas i samband med
en allmän översyn av gällande avtal. Det må framhållas, att lasarettet rekvirerat
och utfått driftkostnadsersättning till psykiatriska kliniken för åren

1956 och 1957 i form av å-contobetalningar i avbidan på närmare direktiv
om tolkningen av avtalsbestämmelserna i fråga. Styrelsen, som anser att
driftkostnadsersättningen för de psykiatriska och barnpsykiatriska klinikerna
bör uträknas efter likartade bestämmelser, finner angeläget, att
förhandlingar upptages med Malmöhus läns landsting för åstadkommande
av en översyn av avtalen för erhållande av en ersättningsberäkning, som
kan anses tillfredställande.

Mot förslaget i övrigt har medicinalstyrelsen intet att erinra.

Mentalsjukvårdsdclegationen framhåller, att delegationen i sitt under år

1957 avlämnade betänkande om psykisk barna- och ungdomsvård framhållit
det primära önskemålet av att öppna mottagningar för barn- och
ungdomspsykiatrisk verksamhet inrättas för riket i dess helhet. Då den
slutna vårdavdelningen vid Lunds lasaretts barnpsykiatriska avdelning belägges
med fall från hela riket, synes det lämpligt, att den öppna avdelningen
inrättas som en rikspoliklinik och att alltså även denna avdelning hålles
öppen för fall från hela riket.

Departementschefen

I den till förra årets riksdag avlåtna propositionen nr 104 utvecklade föredragande
departementschefen skälen för att en nybyggnad lör den barnpsykiatriska
avdelningen vid lasarettet i Lund borde uppföras. Jag behöver
därför icke här närmare uppehålla mig vid frågan om behovet av det planerade
byggnadsföretaget. I nyssnämnda proposition ansåg departementschefen
det då föreliggande ritningsförslaget ur vård- och undervisningssynpunkt
ändamålsenligt och ägnat att läggas till grund för vidare utarbetande
av byggnadsprogrannnet. Departementschefen förordade emellertid, att i
samband med upprättandet av erforderliga detalj ritningar eu omprövning
skulle verkställas i syfte att utröna, huruvida förenklingar eller eljest besparande
omläggningar i byggnadsprogrammet kunde genomföras utan men

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

för det ändamål som kliniken skulle tillgodose. Enligt vad jag inhämtat har
genom byggnadsstyrelsens försorg en sådan överarbetning nu verkställts.
Därvid har prövats olika andra lösningar av frågan än den i propositionen nr
104/1957 redovisade, men dessa har icke befunnits medföra någon nämnvärd
kostnadsbesparing eller några större fördelar ur planläggnings- eller
driftsynpunkt. Ej heller har det visat sig möjligt att begränsa den tidigare
föreslagna nybyggnaden. Byggnadsstyrelsen har därför f. n. beräknat totalkostnaden
för nybyggnaden till samma belopp, som upptogs för ändamålet
i nyssnämnda proposition, eller 1 500 000 kronor.

Av vad sålunda tillkommit, sedan frågan behandlades vid förra årets
riksdag, synes mig tydligt, att några ytterligare förenklingar eller eljest
besparande omläggningar icke kan vidtagas, om kliniken skall kunna väl
fylla de uppgifter, för vilka den är avsedd. Jag föreslår därför, alt de av
byggnadsstyrelsen nu framlagda ritningarna lägges till grund för nybyggnaden.
Kostnaderna för arbetena uppskattar jag i likhet med byggnadsstyrelsen
till 1 500 000 kronor.

Enligt det förslag till avtal, som förhandlingskommissionen numera framlagt,
skall landstinget bidraga till kostnaderna för den barnpsykiatriska klinikens
uppförande med en sjättedel av totala kostnadsbeloppet. I övrigt
skall i fråga om kliniken med erforderliga jämkningar föranledda av inrymmandet
i byggnaden av landstingets rådgivningsbyrå för psykisk barnaoch
ungdomsvård gälla de motsvarande föreskrifter, som innefattas i gällande
avtal rörande den psykiatriska kliniken. I likhet med remissmyndigheterna
anser jag avtalsförslaget från statens synpunkt godtagbart. Jag
tillstyrker därför, att detsamma lägges till grund för det avsedda samarbetet.
Därest framdeles smärre jämkningar av eller tillägg till avtalsbestämmelserna
skulle erfordras, förutsätter jag, att riksdagens samtycke därtill icke
skall behöva inhämtas. Det av mentalsjukvårdsdelegationen väckta förslaget
om inrättande av en rik spoliklinik vid den barnpsykiatriska kliniken anser
jag icke böra komma under bedömande i förevarande sammanhang. Med en
prövning av denna fråga torde lämpligen böra anstå i avbidan på ett ställningstagande
till övriga av delegationen i dess betänkande framlagda förslag.
Med anledning av vad medicinalstyrelsen anfört i fråga om beräkningen
av driftkostnaderna vid de psykiatriska och barnpsykiatriska klinikerna vill
jag framhålla, att den av styrelsen väckta frågan lämpligen synes böra upptas
till behandling i samband med de förhandlingar, som torde komma att
få tagas upp med anledning av en från landstingets sida påkallad revision av
bestämmelserna rörande statsbidrag till dels den allmänna driften vid Lunds
lasarett dels ock den psykiatriska kliniken därstädes.

Därest föreliggande avtalsförslag godkännes av riksdagen och landstinget,
kan byggnadsarbetet igångsättas under budgetåret 1958/59. Storleken av de
medel, som erfordras för byggnadsarbetena under nämnda budgetår, har jag
beräknat till 320 000 kronor.

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående angivna grunder för
samarbete med Malmöhus läns landsting rörande uppförande
och drift av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund;

b) till Uppförande av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet
i Lund under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,
för budgetåret 1958/59 anvisa ett investeringsanslag
av 320 000 kronor.

Vissa överenskommelser med Göteborgs stad om fördelningen av
kostnaderna för vissa byggnadsföretag

Inledning

Genom beslut den 24 maj 1957 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens medicinska
förhandlingskommission i Göteborg1 att å statens vägnar upptaga förhandlingar
med Göteborgs stad och övriga berörda parter rörande fördelningen
av kostnaderna för dels nybyggnad av hudklinik, dels ifrågasatt
utvidgning av kvinnoklinik I vid Sahlgrenska sjukhuset, dels ock anordnande
av undervisningslokaler vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik i
Göteborg.

Såsom resultat av de förhandlingar, som kommissionen fört med förhandlingsdelegerade
från Göteborgs stad, har kommissionen med skrivelse
den 18 november 1957 framlagt förslag till avtal i nyss angivna ämnen,
över förslagen har yttranden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen,
medicinalstyrelsen samt kanslern för rikets universitet efter hörande av
den medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg.

Förhandlingskommissionens förslag till avtal

A. Nybyggnad för hudklinik vid Sahlgrenska

sjukhuset

Vid sina förhandlingar har kommissionen och stadens delegerade enats
om, att kostnaderna för uppförande av nybyggnad för hudklinik skall bestridas
av staden, dock att staten skall lämna bidrag därtill med den del
av de verkliga kostnaderna, som faller på de för undervisning och forskning
avsedda lokalerna. Storleken av dessa lokaler med angivande för varje

1 Såsom ledamöter i förhandlingskommissionen har Ingått f. d. landshövdingen A. G. Richert,
tillika ordförande, professorn M. O. Odin samt kanslirådet G. Z. Topelius.

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 är 1958

utrymme av utnyttjandegraden för undervisnings- och forskningsändamål
har angivits i en särskilt upprättad, den 31 oktober 1957 dagtecknad promemoria.
Enligt denna promemoria kommer lokalerna för undervisningsoch
forskningsändamål att omfatta en volym av 3 482 m3. Den totala byggnadsvolymen
i nybyggnaden utgör 31 460 in3. Hela anläggningskostnaden,
som ursprungligen preliminärt uppskattades till 7 475 000 kronor, har numera
efter en omarbetning av det förut framlagda byggnadsförslaget, beräknats
till 6 975 000 kronor, vilket motsvarar en kostnad av 221 kronor
71 öre per m3. Den på staten fallande delen av anläggningskostnaden, avseende
undervisnings- och forskningslokaler om tillhopa 3 482 m3 kan således
uppskattas till 772 000 kronor.

Förhandlingskommissionens förslag till överenskommelse i denna fråga
har följande lydelse.

Under förbehåll av å ena sidan Kungl. Maj :ts och å andra sidan Göteborgs
stadsfullmäktiges godkännande har mellan statens medicinska förhandlingskoinmission
i Göteborg och för Göteborgs stad särskilt utsedda
förhandlingsdelegerade töljande överenskommelse träffats angående uppförande
av nybyggnad för hudklinik vid Sahlgrenska sjukhuset.

1. Med ändring av vad i punkten 11, tredje stycket, i det av Kungl. Maj:t
den 30 juni 1948 och Göteborgs stad den 11 december 1947 godkända
avtalet mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Göteborgs stad angående anordnande
av en medicinsk högskola i Göteborg stadgas rörande överflyttande
av klinikerna för hud- och könssjukdomar vid Holtermanska sjukhuset
till en planerad ny sjukhusanläggning i stadens östra del skall genom
stadens försorg, inom Sahlgrenska sjukhusets område, uppföras nybyggnad
för hudklinik, att upplåtas till Göteborgs universitet för undervisning
och forskning i dermatologi och venereologi.

Det åtagande, som enligt punkt 11, första stycket C, i nämnda avtal
åvilar staden att upplåta klinikerna vid Holtermanska sjukhuset, upphör
i och med ianspråktagandet av nybyggnaden för hudklinik.

2. Kostnaderna för uppförande av den under punkt 1 angivna nybyggnaden
skola bestridas av staden, dock att staten lämnar bidrag därtill med
den del av de verkliga kostnaderna, som faller på de för undervisning och
forskning avsedda lokalerna. Storleken av dessa lokaler med angivande för
varje utrymme av utnyttjandegraden för undervisnings- och forskningsändamål
framgår av härvid bilagda promemoria, dagtecknad den 31 oktober
1957 (bil. 1).

Statens bidrag skall successivt alltefter byggnadsföretagets fortskridande
tillhandahållas staden. I

I anslutning till det framlagda förslaget till överenskommelse har parterna
enats om, att den omständigheten att överenskommelsen träffats
efter det att staden uppsagt det av Kungl. Maj:t den 30 juni 1948 och
staden den 11 december 1947 godkända avtalet angående anordnande av
medicinsk högskola i Göteborg icke skall utgöra hinder för en eventuell
revision av avtalet med avseende på utrustning och drift av hudkliniken.

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

B. Vissa ombyggnadsarbeten vid kvinnoklinik I

För att erhålla tillräckliga och lämpligt belägna lokaler för undervisning
och forskning inom kvinnokliniken I skall enligt ett av stadens sjukhusdirektion
upprättat förslag till ombyggnad i kliniken två vårdavdelningar
i byggnadens flygel mot öster ianspråktagas, varjämte den i samma flygel
befintliga föreläsningssalen användes. Ersättning för de vårdplatser, som
härigenom bortfaller, avses skola tillskapas genom påbyggnad med en
våning av huvudbyggnaden, vars grundkonstruktioner in. m. från början
beräknats med tanke på en framtida påbyggnad. Vid förhandlingarna bär
enighet uppnåtts om, att kostnaderna för erforderliga tillbyggnads- och
ändringsarbeten skall bestridas av staden, dock att staten skall lämna bidrag
därtill med den del av de verkliga kostnaderna, som faller på de lör
undervisning och forskning avsedda lokalerna. Storleken av dessa lokaler
med angivande för varje utrymme av utnyttjandegraden för undervisningsoch
forskningsändamål har angivits i en särskilt upprättad, den 31 oktober
1957 dagtecknad promemoria. Enligt denna promemoria kommer de genom
ombyggnaden av kvinnokliniken I erhållna merutrymmena inalles omfattande
1 067 in2 att fördela sig med 690 in2 (65 procent) på undervisningsoch
forskningslokaler och med 377 in2 (35 procent) på arbetslokaler för
klinikens underläkare.

Kostnaderna för byggnadsföretaget har beräknats till 1 379 000 kronor.
Det har emellertid vid förhandlingarna ansetts motiverat att till detta
belopp lägga stadens kostnad, beräknad till 35 000 kronor, för den tillbyggnadsreserv,
som skapades vid klinikbyggnadens tillkomst och som
medförde en del merutgifter för staden avseende grundkonstruktioner, ledningsnät,
hissar in. m. Denna grundreserv för en framtida tillbyggnad av
klinikbyggnaden för sjukvårdens behov avses att tagas i anspråk för nu
ifrågavarande utvidgning av kliniken. Med anledning härav ökas byggnadskostnaden
till (1 379 000 + 35 000) 1 414 000 kronor, vilket belopp sålunda
skall fördelas på staten och staden, varvid den på lokaler för undervisning
och forskning belöpande delen härav utgör 919 100 kronor.

I byggnaden för kvinnoklinik I inrymmes en föreläsningssal med biutrymmen
upptagande en volym av 473 in3. Föreläsningssalen användes i
stort sett till lika delar av universitetet för den vid kliniken bedrivna
läkarutbildningen och av sjukhuset för föreläsningsverksamhet och dylikt.
Med hänsyn härtill har det — sedan vid förhandlingarna krav härpå framförts
från stadens sida — ansetts motiverat, att staten lämnar bidrag till
staden med hälften av anskaffningskostnaden för föreläsningssalen med
biutrymmen, vilken kostnad år 1955 beräknats till 94 600 kronor. De på
statsverket fallande kostnaderna för dels utvidgningen av kvinnoklinik I
dels ock anordnandet av föreläsningssalen med biutrymmen bar sålunda
beräknats till (919 100 + 47 300) 966 400 kronor.

122

Kungi. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

Med denna motivering har kommissionens förslag till överenskommelse
rörande utvidgning av kvinnoklinik I fått följande utformning.

Under förbehåll av å ena sidan Kungl. Maj :ts och å andra sidan Göteborgs
stadsfullmäktiges godkännande har mellan statens medicinska förhandlingskommission
i Göteborg och för Göteborgs stad särskilt utsedda
förhandlingsdelegerade följande överenskommelse träffats angående utvidgning
av kvinnoklinik I vid Sahlgrenska sjukhuset m. m.

1. Genom Göteborgs stads försorg skall byggnaden för kvinnoklinik I vid
Sahlgrenska sjukhuset utvidgas genom vissa om- och tillbyggnadsarbeten
i och för erhållande av ökade utrymmen för såväl undervisning och forskning
som sjukvård.

2. Kostnaderna för under punkt 1 nämnda arbeten skola bestridas av
Göteborgs stad, dock att staten lämnar bidrag därtill med den del av de
verkliga kostnaderna, som faller på de för undervisning och forskning avsedda
lokalerna. Storleken av dessa lokaler med angivande för varje utrymme
av utnyttjandegraden för undervisnings- och forskningsändamål
framgår av härvid bilagda promemoria, dagtecknad den 31 oktober 1957
(bil. 1).

Statens bidrag skall successivt alltefter byggnadsföretagets fortskridande
tillhandahållas staden.

Utöver statens andel i byggnadskostnaderna skall staten till Göteborgs
stad utgiva ett engångsbelopp av 47 300 kronor, utgörande statens bidrag
till staden för anskaffningskostnaderna för den i promemorian upptagna,
i flygelbyggnaden till kvinnokliniken I belägna föreläsningssalen med biutrymmen,
tillsammans omfattande en volym av 473 in3.

Enligt vid förslaget till överenskommelse fogade protokollsanteckningar
har förutsatts, att i de verkliga kostnaderna för utvidgningen av kvinnoklinik
I skall inräknas den extra kostnad, beräknad till 35 000 kronor, som
staden vid klinikbyggnadens uppförande nedlagt på grundkonstruktion,
ledningsnät, hissar in. in. för att möjliggöra en framtida påbyggnad av
kliniken för sjukvårdens behov. Enighet har vidare förelegat om att den
omständigheten, att ifrågavarande överenskommelse träffats efter det att
Göteborgs stad uppsagt 1948 års avtal angående anordnande av en medicinsk
högskola i Göteborg icke skall utgöra hinder för en eventuell revision av
den nu träffade överenskommelsen med avseende på utrustning och drift
av kvinnokliniken I.

C. Anordnande av undervisningslokaler vid Konung
Gustaf V: s jubileum sklinik i Göteborg

Undervisningen i radioterapi för medicine kandidater bedrives f. n. i
mycket provisoriska lokaler. Det har därför visat sig nödvändigt, att för
detta ämne och för annan näraliggande undervisning anskaffa tillräckliga
undervisningslokaler. Avsikten är att tillgodose lokalbehovet för undervisningen
genom att bereda lokaler i en planerad tillbyggnad till jubileumskliniken.
Denna tillbyggnad innefattar en källarvåning med lokaler för
högenergetiska strålapparater, en bottenvåning med undervisningslokaler

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

och en våning för expeditionsutrymmen. Lokalerna i bottenvåningen är
samtliga avsedda för undervisning och forskning, dock att två rum för
kliniska amanuenser i viss mån är hänförliga till sjukvården. Övriga lokaler
är helt avsedda att betjäna sjukvården. Tillbyggnaden innefattar följande
yta och volym.

Lokaliteter	Yta ma	Volym m3
	540	1 820
	485	1 780
Våning en trappa, expeditionsutrymmen m. m................	485	1 700
Summa	1 510	5 300

Vid de förhandlingar kommissionen fört med stadens delegerade, vilka
innehaft bemyndigande att i förevarande ärende jämväl företräda övriga
berörda huvudmän, har man enats om, att den totala anläggningskostnaden,
beräknad till 1 469 000 kronor eller 277 kronor 17 öre per kubikmeter,
skall fördelas på staten och klinikens huvudmän efter genomsnittliga
kubikmeterkostnaden och antalet kubikmeter, som staten resp. klinikhuvudmännen
kommer att disponera. Källarvåningen och våningen en
trappa disponeras helt för sjukvården, varjämte två arbetsrum för kliniska
amanuenser i bottenvåningen till hälften hänför sig till sjukvården. Bottenvåningen
disponeras för undervisningen så när som på nyssnämnda två
amanuensrum, som skall delas med huvudmännen. Sålunda disponerar

universitetet ^1780—

1 700 -f — ) 3 552,5 in3. Statens bidrag till anläggningskostnaden, vilket
2 J

skall baseras på de verkliga kostnaderna, beräknas vid nyssnämnda lokalfördelning
till 484 355 kronor.

Som resultat av de förda förhandlingarna har förhandlingskommissionen
framlagt förslag till överenskommelse av följande lydelse.

Under förbehåll av å ena sidan Kungl. Maj :ts och å andra sidan Göteborgs
stadsfullmäktiges samt Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Skaraborgs och Värmlands läns landstings godkännande har mellan statens
medicinska förhandlingskommission i Göteborg och för Göteborgs stad särskilt
utsedda förliandlingsdelegerade följande överenskommelse träffats
angående anordnande av undervisningslokaler vid Konung Gustaf V :s
Jubileumsklinik i Göteborg.

1. Genom Göteborgs stads försorg skall inom Sahlgrenska sjukhusets
område uppföras en tillbyggnad Ull Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik,
att upplåtas till Göteborgs universitet för undervisning och forskning i
radioterapi och tumördiagnostik in. in.

2. Kostnaderna för uppförande av tillbyggnaden skola bestridas av Göteborgs
stad samt Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och
Värmlands läns landsting, dock att staten lämnar bidrag därtill med den

1 747,5 m* och sjukhushuvudmännen ^1820 +

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

del av de verkliga kostnaderna, som faller på de för undervisning och forskning
avsedda lokalerna. Storleken av dessa lokaler med angivande för varje
utrymme av utnyttjandegraden för undervisnings- och forskningsändamål
framgår av härvid bilagda promemoria, dagtecknad den 31 oktober 1957
(bil. 1).

Statens bidrag skall successivt alltefter byggnadsföretagets fortskridande
tillhandahållas staden.

Mellan kommissionen och stadens delegerade har rått enighet om att den
omständigheten, att förevarande överenskommelse träffats efter det staden
uppsagt 1948 års avtal angående anordnande av en medicinsk högskola i
Göteborg, icke skall utgöra hinder för en eventuell revision av överenskommelsen
med avseende på utrustning och drift av jubileumskliniken.

Yttranden

Statskontoret, byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och kanslern för
rikets universitet har icke något att erinra mot förhandlingskommissionens
förslag till överenskommelser.

Departementschefen

Den av Göteborgs stad anordnade hud- och könssjukvården är sedan
år 1893 förlagd till ett fristående sjukhus, Holtermanska sjukhuset. Enligt
1948 års avtal med Göteborgs stad tjänar sjukhuset tillika som undervisningsklinik
i dermatalogi och venereologi. I detta avtal har förutsatts, att
de i sjukhuset inrymda klinikerna skall överflyttas till en planerad ny
sjukhusanläggning i stadens östra del. Om anordnande av nya kliniker
och avdelningar skall enligt avtalet särskild överenskommelse träffas mellan
staten och staden.

Stadsfullmäktige i Göteborg har numera beslutat, att en ny hudklinik
skall uppföras inom Sahlgrenska sjukhusets område och detta byggnadsprojekt
har även godkänts av riksdagen enligt förslag i proposition nr 104/1957.
När det gäller för den kliniska undervisningen och forskningen behövliga lokaler
innehåller 1948 års avtal angående anordnande av en medicinsk högskola
i Göteborg emellertid särskilda bestämmelser endast beträffande Sahlgrenska
sjukhuset sådant sjukhuset förutsattes bli utformat enligt de år 1948
föreliggande till- och ombyggnadsplanerna. På grund härav har förhandlingar
måst äga rum mellan staten och staden rörande fördelningen av kostnaderna
för den nya hudklinikens uppförande. Det förslag till överenskommelse
i denna fråga, som förhandlingskomissionen nu framlagt, innebär i
princip, att staten skall svara för samtliga de kostnader, som belöper på de
utrymmen inom nybyggnaden, som anordnas för undervisning och forskning,
medan kostnaderna för de för sjukvården utnyttjade lokalerna skall
bestridas av staden. Jag har vid prövningen av förslaget till överenskommelse

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

i likhet med remissmyndigheterna kommit till den uppfattningen, att detsamma
kan godtagas som en lösning av frågan om statens bidrag till kostnaderna
för ifrågavarande klinik. Jag förordar därför, att det uppgjorda förslaget
till överenskommelse oförändrat lägges till grund för samarbetet mellan
staten och Göteborgs stad rörande hudklinikens uppförande. Jag finner
emellertid angeläget framhålla, att detta mitt ställningstagande icke får
anses till någon del prejudicerande för den framtida uppgörelse om anordnande
av medicinsk undervisning vid Göteborgs stad tillhöriga sjukhus,
som kan komma att träffas i anledning av en av staden i annat sammanhang
påkallad revision av 1948 års avtal.

Vad härefter angår frågan om fördelning av kostnaderna för ombyggnad
av kvinnoklinik I må till en början erinras om, att 1955 års läkarutbildningsutredning
ansett nödvändigt, att kliniken utvidgas med jourrum och
dagrum för medicine kandidater ävensom med demonstrations- och kurssalar.
En utvidgning av befintliga laboratorier för undervisnings- och forskningsändamål
framstår även som nödvändig. Jag vill även erinra om att
redan vid de förhandlingar, som år 1955 fördes mellan förhandlingskommissionen
och representanter för Göteborgs stad angående upplåtelse av
kvinnoklinik I för medicinsk undervisning och forskning, enighet förelåg
mellan parterna om, att vissa om- eller tillbyggnadsarbeten av kliniken
inom en snar framtid påkallades för att densamma skulle kunna utnyttjas
för undervisning och forskning. Efter framställning av medicinska fakulteten
har stadens sjukhusdirektion numera låtit uppgöra ett förslag till
ombyggnad av kvinnokliniken I främst i syfte att erhålla utökade utrymmen
för undervisning och forskning. Detta förslag innebär i sina huvuddrag,
att den nuvarande huvudbyggnaden påbygges med en våning, vilken inredes
till två vårdavdelningar. De två vårdavdelningar, som f. n. är belägna
närmast över operationsavdelningen, överflyttas till den nybyggda våningen.
De båda vårdavdelningarna omändras till forsknings- och undervisningslokaler
samt arbetsutrymmen för underläkare. Ett genomförande av förslaget
medför den betydelsefulla praktiska fördelen, att de organiskt sammanhörande
enheterna förlossningsavdelning, operationsavdelning samt
forsknings- och undervisningsavdelning kommer att ligga omedelbart över
varandra med god anslutning dels sinsemellan dels ock mellan övriga utrymmen
inom sjukhuset. Mot utformningen av det nu föreliggande förslaget
har jag i likhet med remissmyndigheterna intet att erinra. Enligt
min mening är det ur undervisningens och forskningens synpunkt önskvärt,
att byggnadsföretaget kommer till utförande. Vad angår fördelningen
mellan staten och staden av kostnaderna för nödvändiga byggnadsarbeten
anser jag mig kunna godtaga det förslag till kostnadsfördelning, som den
framlagda överenskommelsen med stadens delegerade innebär. I likhet
med vad jag tidigare anfört i fråga om förslaget till överenskommelse rörande
hudkliniken förutsätter jag, att mitt ställningstagande i förevarande
fall icke skall få prejudicerande betydelse.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Vid sin anmälan i proposition nr 104/1957 av frågan om anordnande
av undervisningslokaler i ämnet radioterapi framhöll dåvarande chefen för
inrikesdepartementet, att förhandlingar borde upptagas mellan staten och
vederbörande kommunala organ angående fördelningen av kostnaderna för
uppförande av föreslagen tillbyggnad till jubileumskliniken. Som framgår
av den tidigare lämnade redogörelsen har numera förhandlingskommissionen
framlagt ett på förhandlingar med vederbörande intressenter grundat
förslag till överenskommelse i frågan. Detta förslag bygger på samma
principer, som legat till grund för de i det föregående redovisade förslagen
till avtal rörande hudkliniken och kvinnokliniken I. Jag anser mig därför
under enahanda förbehåll kunna tillstyrka förhandlingskommissionens förslag
jämväl i denna del och förordar således, att statens bidrag till ifrågavarande
byggnadsföretag fastställes att utgå efter de grunder, som innefattas
i det av förhandlingskommissionen framlagda avtalsförslaget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade överenskommelser
med Göteborgs stad och vissa landsting om
fördelningen av kostnaderna för vissa byggnadsföretag.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjukhuset

i Göteborg m.m.

För detta ändamål är i gällande riksstat uppfört ett reservationsanslag
av 2 104 500 kronor.

Förslag

1. Det större akademiska konsistoriet vid Göteborgs universitet hemställer
i skrivelse den 12 oktober 1957 om anvisande av ett anslag å
3 460 000 kronor.

a) Uppförande av mikrobiologiska institutioner................... 2 000 000

b) Uppförande av ny hudklinik................................. 260 000

c) Vissa ombyggnadsarbeten inom kvinnoklinik 1................. 500 000

d) Tillbyggnad av psykiatriska kliniken.......................... 500 000

e) Uppförande av ett för vissa kliniska ämnen gemensamt laborato riecentrum.

................................................ 200 000

3 460 000

2- Byggnadsstyrelsen anmäler i skrivelse den 28 januari 1958 uppkommen
kostnadsökning för de mikrobiologiska institutionerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958 127

Motiv

1 a) Arbetet med uppförande av de mikrobiologiska institutionerna beräknas
vara slutfört före utgången av budgetåret 1959/60. Enligt tidigare
verkställd kostnadsberäkning skulle den totala kostnaden för institutionskomplexet
belöpa sig till 15 000 000 kronor, av vilket belopp enligt träffad
överenskommelse staten skall bidraga med hälften eller 7 500 000 kronor.
Härtill kommer för statens vidkommande dels kostnaden, beräknad till
465 000 kronor, för påbyggnad för ett odontologiskt laboratorium, dels
kostnaden för utvidgning av den bakteriologiska institutionens föreläsnings-
och demonstrationssal. Då till byggnadskostnaderna av statsmedel
hittills anvisats 3 450 000 kronor, uppgår — med utgångspunkt från föreliggande
kostnadsberäkningar —- den resterande delen av statens bidrag till
(7 500 000 + 465 000 — 3 450 000) 4 515 000 kronor, vartill dock kom mer

kostnaden för utvidgning av nämnda föreläsnings- och demonstrationssal.
Den fortsatta statliga medelsanvisningen till byggnadsföretaget
synes böra uppdelas på budgetåren 1958/59 och 1959/60. Konsistoriet föreslår,
att för det förstnämnda budgetåret 2 000 000 kronor anvisas för ändamålet.

1 b) Till detta byggnadsföretag har för budgetåret 1957/58 av statsmedel
anvisats ett belopp av 100 000 kronor. Konsistoriet har tidigare uppskattningsvis
beräknat statens bidrag till byggnadsföretaget till 620 000
kronor, varvid räknats med att lokalerna för undervisning och forskning
motsvarar en volym av 3 100 m3. Enär kubikmeterpriset för anläggningen
torde komma att väsentligt överstiga tidigare angivet pris, 200 kronor
per m3, och då man dessutom torde få räkna med en viss ökning av den
preliminärt angivna byggnadsvolymen för undervisnings- och forskningslokaler,
kan förutsägas, att statens andel av kostnaderna blir högre än
620 000 kronor. I avvaktan på förhandlingarnas slutförande utgår dock
konsistoriet vid sina beräkningar av anslagsbehovet för budgetåret 1958/59
från den preliminärt beräknade kostnaden. Den nya hudkliniken beräknas
stå färdig i början av år 1960. Det återstående statsbidraget till nybyggnaden
synes böra fördelas på budgetåren 1958/59 och 1959/60. För det
förstnämnda budgetåret beräknas statens bidrag till

^620 000 ~ 100 °00^ 260 000 kronor.

1 c) Kostnaderna för ombyggnad av kvinnokliniken I främst i syfte
att erhålla utökade lokaler för undervisning och forskning har beräknats
till 1 379 000 kronor. Med hänsyn till angelägenheten av att byggnadsföretaget
snarast kommer till stånd föreslår konsistoriet — som utgår från att
den större delen av kostnaderna för byggnadsföretaget kommer att åvila
staten — att för budgetåret 1958/59 anvisas ett anslag av 500 000 kronor
för ändamålet.

128 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

1 d) Den psykiatriska kliniken vid Sahlgrenska sjukhuset omfattar
f. n. fyra vårdavdelningar med sammanlagt 88 vårdplatser. Undervisningslokalerna
består av ett såsom samlingsrum tidigare använt utrymme om
35 m2 jämte två mindre rum — tidigare bostadsrum för sköterskor — vilka
nu användes såsom kapprum m. m. för medicine kandidater. Redan för
undervisningen enligt den äldre studieordningen och med nuvarande studentantal
är dessa lokaler otillräckliga. Anordningen är ett provisorium,
som måst vidtagas för att undervisning, i avvaktan på en lösning av lokalfrågan,
överhuvud skall kunna bedrivas. Utvidgningen av psykiatriundervisningen
och ökningen av antalet kliniska utbildningsplatser i Göteborg
gör det nödvändigt, att frågan om anskaffande av lokaler för undervisning
och forskning i ämnet snarast möjligt löses. Undervisningen kräver
även ökad tillgång på psykiatriskt klinikmaterial och ökade poliklinikutrymmen.

Det är emellertid icke enbart ett undervisningskrav, att den psykiatriska
vårdformen får ökade resurser. Vårdplatserna är sålunda med hänsyn till
behovet av vårdresurser otillräckliga. Alldeles särskilt framträder denna
brist genom att ett stort antal alkoholskadade tränger till vård. Ett skissförslag
till en tillbyggnad av den psykiatriska kliniken i Göteborg har numera
upprättats. Tillbyggnaden omfattar fyra våningar jämte souterräiigvåning.
Byggnadsvolymen är ca 13 800 in3, och kostnaderna har uppskattats
till 3 450 000 kronor, vartill kommer cirka 250 000 kronor för flyttning
av en större dagvaltenkulvert, som går fram över sjukhusområdet,
där tillbyggnaden anses böra uppföras.

Den medicinska fakulteten har efter granskning av förslaget funnit,
att detsamma utgör en tillfredsställande lösning av den psykiatriska klinikens
lokalfråga.

Enär den föreslagna nybyggnaden är avsedd att tillgodose såväl undervisningens
och forskningens som sjukvårdens behov bör anläggnings- och
utrustningskostnaderna fördelas på staten och staden enligt vad som kan
överenskommas vid förhandlingar därom. Uppdrag att för statens del förhandla
i denna fråga torde böra lämnas åt statens medicinska förhandlingskommission
i Göteborg. Med hänsyn särskilt till undervisningens behov
av ökade utrymmen är det angeläget, alt det planerade byggnadsföretaget
kommer till stånd snarast möjligt. Under beaktande av att enligt
förslaget — förutom vissa andra utrymmen — ett helt våningsplan är avsett
att disponeras för universitetsklinikens undervisning och forskning,
har konsistoriet ansett skäligt, att ett belopp av 500 000 kronor anvisas såsom
statligt bidrag under budgetåret 1958/59.

1 e) Antalet kliniska utbildningsplatser vid den medicinska fakulteten
i Göteborg skall ökas till 100. För den kliniska undervisningen — speciellt
i de ämnen, där laborationer och annan övningsundervisning intager en
framträdande plats — medför denna avsevärda ökning av antalet stu -

129

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1958

denter en betydande skärpning av de redan nu aktuella svårigheterna att
lösa lokalfrågan. Bristen på föreläsningssalar för den medicinska fakultetens
kliniska undervisning är besvärande. Det tillskott av sådana utrymmen,
som vinnes genom färdigställandet av centralkomplexet inom Sahlgrenska
sjukhusets område, blir otillräckligt med hänsyn till det ökade
krav på föreläsningssalar, som tillkommit genom ökningen av antalet studerande.

Genom de teoretiska institutionernas stora upprustning särskilt under
det senaste decenniet har dessa institutioner alltmer kunnat ägna sig åt
rena grundforskningsproblem. Detta måste anses vara en riktig utveckling,
som på längre sikt är av betydelse även för den kliniska forskningen.
Denna kan emellertid aldrig överflyttas till de teoretiska institutionerna.
Under det senaste året har den kliniska forskningens olika grenar utvecklats
till separata enheter — som visserligen på flera områden samarbetar
med de teoretiska institutionerna -— men som på grund av sin speciella
metodik fordrar särskilda laboratorieenheler och speciell apparatur.

Efter färdigställandet av centralkomplexet inom Sahlgrenska sjukhuset
beräknas de medicinska och kirurgiska klinikerna komma att för forskningsarbete
tills vidare förfoga över dels de provisoriska lokaler om tolv
rum, som f. n. disponeras av det kliniskt-fysiologiska laboratoriet, dels
fyra rum i det våningsplan inom centralkomplexet, som är avsett för det
kliniskt-kemiska forskningslaboratoriet. Det synes uppenbart, alt nämnda
lokaler icke på långt när kan läcka utrymmesbehovet för det omfattande
forskningsprogram, som planeras inom de medicinska och kirurgi ska klinikerna.
För ämnena klinisk neurofysiologi och neurokirurgi föreligger
även behov av forskningsutrymmen, som icke kan tillgodoses inom vare
sig nu befintliga eller hillills planerade byggnader.

1 fråga om ämnena klinisk kemi och klinisk fysiologi väntar lokalfrågan
alltjämt på sin lösning. Det nuvarande kliniskt-fysiologiska laboratoriet är
inrymt i provisoriska lokaler och helt bekostat av Göteborgs stad. Hela
laboratorieutrymmet är engagerat av rutinarbetet, varför några undervisnings-
och forskningslokaler ej finnes. Lokalfrågan för ämnet klinisk
farmakologi väntar också på sin lösning.

Det är emellertid icke endast universitetsklinikerna, som har behov av
ytterligare lokaler eller av en mera rationell lösning av lokalfrågan för
den inom dessa kliniker bedrivna undervisningen och forskningen, ökat
utrymme erfordras även för de av Göteborgs stad för sjukvården inrättade
laboratorierna.

Med hänsyn till angivna förhållanden har upprättats ett preliminärt
förslag till uppförande inom Sahlgrenska sjukhusets område av en särskild
byggnad — laboratoriecentrum — i vilken lokaler skulle inrymmas
för såväl klinisk undervisning och forskning som för viss del av Sahl -

9 — Bilumg till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 87

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

grenska sjukhusets rutinlaboratorier. Kostnaderna för byggnaden har beräknats
till cirka 9 100 000 kronor.

En preliminär plan har uppgjorts för fördelning av utrymmet i fastigheten
dels för olika ändamål berörande universitetsklinikernas verksamhet
dels för Göteborgs stads rutinlaboratorier. Av planen framgår, att av
byggnadens 455 rumsenheter, 421 enheter är avsedda att disponeras av
universitetet och återstoden, 34 enheter, av Göteborgs stad. Den alldeles
övervägande delen av kostnaden är alltså av beskaffenhet att böra bestridas
av staten.

Konsistoriet finner förslaget att uppföra ett särskilt laboratoriecentrum
inom Sahlgrenska sjukhusets område synnerligen starkt motiverat. Det
preliminära förslag, som utarbetats till en laboratoriebyggnad, synes innefatta
en lösning av byggnadsfrågan, som kan läggas till grund för vidare
bearbetning. Konsistoriet föreslår därför, att 200 000 kronor anvisas av
statsmedel för budgetåret 1958/59 för utförande av detalj ritningar och annat
utredningsarbete för en nybyggnad enligt skisserat förslag. Konsistoriet
föreslår därjämte, att uppdrag gives åt statens medicinska förhandlingskommission
i Göteborg att med Göteborgs stad upptaga förhandlingar
rörande fördelningen av kostnaderna för den ifrågavarande byggnaden.

2) För uppförande av de mikrobiologiska institutionerna, vartill kostnaderna
genom särskilt avtal skall delas lika mellan staten och Göteborgs
stad, har riksdagen antagit en total kostnad av 15 000 000 kronor inkluderande
en värmekulvert mellan Sahlgrenska sjukhuset och nämnda institutioner.

Sjukhusdirektionen i Göteborg har i skrivelse den 28 november 1957
anmält, att kostnaderna synes komma att uppgå till 19 000 000 kronor.
Denna kostnad grundar sig på under september månad inkomna anbud
och därefter vidtagna åtgärder för att i möjlig mån begränsa kostnadsökningen.
Sjukhusdirektionen har vidare under hand tillställt styrelsen
nu föreliggande entreprenadhandlingar m. m. samt kostnadsredovisningar.

Av de redovisade handlingarna framgår, att byggnadsprogrammet för
ifrågavarande byggnader jämfört med det år 1954 framlagda undergått
förändringar dels under det vidare projekteringsarbetet, dels efter det att
entreprenadanbuden inkommit i september 1957. Sålunda har enligt Kungl.
Maj :ts beslut även lokaler för odontologiskt-bakteriologiskt laboratorium
inrymts i huvudbyggnaden, varjämte den bakteriologiska institutionens
föreläsnings- och demonstrationssal utökats. En i det ursprungliga programmet
medräknad värmekulvert har numera utgått och kostnaden härför
inräknats i annat anslag. Vidare har en omplanering av det virologiska
laboratoriet skett i syfte att nedbringa kostnaderna. Härigenom har det
virologiska laboratoriet erhållit en icke obetydligt minskad byggnadsvolym
under det att djurhusens volym erhållit en ungefärligen motsvarande
ökning. I stort sett har den samlade byggnadsvolymen ökats med en vo -

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

lym av samma storleksordning, som betingats av ökningen för det odontologiskt-bakteriologiska
laboratoriet och av föreläsningssalen.

Den enligt ovan undantagna värmekulverten beräknades i 1954 års prisläge
till 430 000 kronor varför av den ursprungliga kostnaden skulle kvarstå
14 570 000 kronor. Kostnadsstegringen till kostnadsläget 1957 beräknas
till 16 procent eller cirka 2 330 000 kronor. Omräknat till 1957 års
kostnadsläge skulle byggnadskostnaden för det tidigare programmet med
undantag av kulverten sålunda uppgå till cirka 16 900 000 kronor. Härtill
kommer merkostnaden för det odontologiskt-bakteriologiska laboratoriet,
vilken tidigare enligt 1954 års prisläge beräknats till 465 000 kronor men
som byggnadsstyrelsen nu uppskattar till cirka 750 000 kronor. Denna
kostnad uppges av sjukhusdirektionen skola helt bestridas av statsverket.
Sammanlagt skulle sålunda kostnaden vara 17 650 000 kronor mot av sjukhusdirektionen
uppgivna 19 000 000 kronor. Skillnaden, 1 350 000 kronor,
vilken i 1954 års kostnadsläge representerades av 1 160 000 kronor eller
cirka 7 procent av hela kostnaden, torde bero av en låg kostnadsberäkning
år 1954, delvis beroende av de vid denna tidpunkt ej fullständiga handlingarna.
För den nuvarande beräkningen föreligger fullständiga entreprenadhandlingar
och för större delen av kostnaden inkomna anbud. Under
den gångna tiden har vidare utvecklingen av kraven på särskilt detta
slags lokaler undergått en stegring, som också bidragit till den konstaterade
kostnadsökningen. Byggnadsstyrelsen har emellertid vid jämförelse
av kostnaden per kubikmeter med likartade byggnader, som utförts eller
föreligger som projekt, funnit, att den senast framräknade kostnaden
19 000 000 kronor numera torde kunna betraktas som rimlig för detta slag
av byggnader. Ökningen av statsverkets kostnader för uppförande av de
mikrobiologiska institutionsbyggnaderna blir sålunda (750 000 + V2 X
18 250 000 — 7 500 000) 2 375 000 kronor.

Yttranden

Över konsistoriets framställning har yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen,
statens medicinska förhandlingskommission i Göteborg samt
kanslern för rikets universitet.

Byggnadsstyrelsen anför.

Enligt under hand lämnade uppgifter lär beträffande de mikrobiologiska
institutionerna schaktningsarbetena vara avslutade under det att de egentliga
byggnadsarbetena ännu ej igångsatts. Trots att eu viss fördröjning
uppstått avses byggnadsarbetena bedrivas i sådan takt att vid utgången av
budgetåret 1958/59 arbeten beräknas vara utförda för en summa av cirka
11 000 000 kronor, varav på staten skulle falla 5 500 000 kronor. Hittills
har för ändamålet anvisats 3 450 000 kronor och lör budgetåret 1958/59
skulle enligt dessa uppgifter således ytterligare erfordras 2 000 000 kronor.
Ehuru byggnadsstyrelsen vill ifrågasätta, huruvida det kommer att vara

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1958

möjligt att bedriva arbetet i den uppgivna takten, vill styrelsen dock icke
motsätta sig att ytterligare medel intill det begärda beloppet, 2 000 000
kronor, anvisas för budgetåret 1958/59 i den mån den beräknade arbetstakten
kan förverkligas.

Den uppgivna kostnaden för tillbyggnad av psykiatriska kliniken,
3 450 000 kronor, synes kunna godtagas under förutsättning av gynnsamma
grundförhållanden. Styrelsen saknar möjlighet att nu bedöma nödvändigheten
av en flyttning av den ovannämnda kulvertledningen liksom kostnaden
för en sådan flyttning.

Förslaget att vid Sahlgrenska sjukhuset inrätta ett laboratoriecentrum
synes styrelsen vara ett led i en naturlig och nödvändig utveckling. Styrelsen
vill framhålla, att man är inne på en liknande väg vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala. Det föreliggande förslaget är emellertid alltför knapphändigt
för att styrelsen skall kunna yttra sig över vare sig lokalbehovet
eller utformningen. En vidare bearbetning av förslaget synes emellertid
böra komma till stånd. Då det föreslagna laboratoriecentrum i allt väsentligt
är ett statligt intresse, förutsätter byggnadsstyrelsen, att styrelsen blir
representerad i det fortsatta utredningsarbetet.

Förhandlingskommissionen uttalar bl. a.

Som bidrag till uppförande av de mikrobiologiska institutionerna bör
för nästa budgetår anvisas föreslaget belopp, 2 000 000 kronor. Till uppförande
av hudklinik har för budgetåret 1957/58 av statsmedel anvisats
ett belopp av 100 000 kronor. Resterande anslagsbehov, (772 000 —
100 000) 672 000 kronor, torde böra fördelas på budgetåren 1958/59 och
1959/60. Enär medelsåtgången för budgetåret 1958/59 torde begränsa sig
till 260 000 kronor, tillstyrker kommissionen, att det av konsistoriet för
sistnämnda budgetår föreslagna beloppet, 260 000 kronor, anvisas för ändamålet.

De på statsverket fallande kostnaderna för dels utvidgning av kvinnoklinik
I, dels ock anordnande av föreläsningssal med biutrymmen har beräknats
till (919 100 + 47 300) 966 400 kronor, vilket belopp med hänsyn
till tidpunkten för byggnadsföretagets igångsättande och avslutande
torde böra fördelas på budgetåren 1958/59 och 1959/60. Enär behovet av
statsmedel för det förstnämnda budgetåret ej torde överstiga 500 000 kronor,
tillstyrker kommissionen, att det av konsistoriet för budgetåret
1958/59 föreslagna beloppet av 500 000 kronor anvisas för ändamålet.

De speciellt för undervisningen i psykiatri f. n. tillgängliga lokalerna
utgöres av dels ett rum med 35 m2 golvyta, vilket användes som föreläsningssal
och demonstrationsrum samt samlingsrum för de studerande,
dels ock två mindre omklädningsrum för de studerande. Några speciellt
för forskning avsedda lokaler finns ej. Redan vid undervisningens igångsättande
ansågs lokalerna för små men godtagbara, tills lokalfrågan för
psykiatriska kliniken i dess helhet definitivt lösts.

I enlighet med den nya studieordningen för med.lic.-examen har en betydlig
utvidgning av den psykiatriska undervisningen vid universitetet
skett. Det årliga intaget av medicine studerande har successivt ökats från
50 och kommer enligt förslag av 1955 års läkarutbildningsutredning att
uppgå till 100. Dessa omständigheter har i synnerligt hög grad skärpt behovet
av ökade lokalutrymmen för forskning och undervisning vid kliniken.

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

Kommissionen finner det synnerligen angeläget, att en tillbyggnad av
psykiatriska kliniken vid Sahlgrenska sjukhuset snarast kommer till stånd
med hänsyn till undervisningens och forskningens samt till sjukvårdens
behov. Kommissionen har ej funnit skäl för någon principiell erinran mot
det förslag till frågans lösning, som uppgjorts av ämnesrepresentanten och
tillstyrkts av den medicinska fakulteten och det större konsistoriet. Då
tillbyggnaden till mycket väsentlig del avser tillgodoseende av undervisningens
och forskningens behov, finner kommissionen det rimligt, att staten
deltager i kostnaderna för tillbyggnaden. Kommissionen kan på frågans
nuvarande läge ej taga ställning till fördelningen av kostnaderna mellan
staten och staden. Förhandlingar härom torde — såsom även av konsistoriet
förutsatts — böra upptagas mellan kommissionen och delegerade för
Göteborgs stad.

Tillbyggnaden har kostnadsberäknats till sammanlagt 3,7 miljoner kronor.
En väsentlig del därav är avsedd att tillgodose undervisningens och
forskningens behov. Även om det statliga bidraget till tillbyggnadens uppförande
med säkerhet kan antagas komma att överstiga det av konsistoriet
för nästkommande budgetår ifrågasatta beloppet om 500 000 kronor,
finner kommissionen det lämpligt, att det statsbidrag för budgetåret 1958/59,
som må ifrågakomma, i avvaktan på resultatet av förhandlingarna mellan
staten och staden reduceras till 300 000 kronor. Något dröjsmål för tillbyggnadens
uppförande torde därigenom ej behöva befaras.

Kommissionen finner förslaget om uppförande av ett laboratoriecentrum
värt allvarligt beaktande. Enligt kommissionens förmenande bör det göras
till föremål för fortsatt utredning och övervägande i fråga om program
och lämplig omfattning av den ifrågasatta laboratorieverksamheten. Därutöver
påkallas — såsom konsistoriet även förutsatt — en byggnadsteknisk
genomarbetning av det framlagda preliminära förslaget till nybyggnad.
En sådan utredning kan uppenbarligen ej företagas genom förhandlingskommissionens
försorg. Av vad sålunda anförts framgår, att kommissionen
ej kan finna förutsättningar för upptagande av förhandlingar med Göteborgs
stad i förevarande ärende föreligga, förrän ytterligare utredningar
företagits och ett utarbetat slutligt förslag till nybyggnad kan framläggas.

Kanslern för rikets universitet ansluter sig till vad förhandlingskommissionen
förordat med avseende å anvisande för nästa budgetår av bidrag
av statsmedel till dels uppförande av mikrobiologiska institutioner, dels
uppförande av ny hudklinik, dels vissa ombyggnadsarbeten vid kvinnokliniken
I, dels ock tillbyggnad av psykiatriska kliniken. Vidkommande
sistnämnda byggnadsföretag tillstyrker kanslern, att åt förhandlingskommissionen
uppdrages att upptaga förhandlingar med delegerade för Göteborgs
stad angående den slutliga fördelningen av kostnaderna mellan staten
och staden.

Vad beträffar det av konsistoriet framställda förslaget om uppförande
av ett för vissa kliniska ämnen gemensamt laboratoriecentrum är kanslern
ense med förhandlingskommissionen om att förslaget är värt allvarligt
beaktande. Kanslern delar emellertid kommissionens uppfattning, att denna
fråga bör göras till föremål för fortsatt utredning och övervägande i fråga
om program och lämplig omfattning av den ifrågasatta laboratorieverksam -

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

heten ävensom att en byggnadsteknisk genomarbetning av det framlagda
preliminära förslaget till nybyggnad bör komma till stånd.

Kanslern anser sig böra ifrågasätta, att uppdrag lämnas åt utrustningskommittén
för Göteborgs universitet att — eventuellt med erforderlig förstärkning
av dess sammansättning — verkställa ovannämnda utredning
och vad därmed kan stå i samband.

Departementschefen

Kostnaderna för uppförande av de mikrobiologiska institutionerna beräknades
i 1954 års prisläge till 15 000 000 kronor. Efter frånräknande av ett
belopp om 430 000 kronor, som avsågs för en värmekulvert mellan Sahlgrenska
sjukhuset och institutionerna, kvarstår 14 570 000 kronor. Sedan
entreprenadanbud inkommit, grundade på färdiga byggnadshandlingar,
har sjukhusdirektionen i Göteborg anmält, att totalkostnaderna för byggnadsföretaget
kommer att uppgå till 19 000 000 kronor. Av den betydande
kostnadsökningen — 4 430 000 kronor — är enligt vad byggnadsstyrelsen
uppgivit 2 330 000 kronor en följd av den allmänna prisstegringen. Härtill
kommer 750 000 kronor för anordnande av lokaler för ett odontologiskt-bakteriologiskt
laboratorium enligt beslut av 1957 års riksdag, vilken kostnad
icke upptagits i den ursprungliga beräkningen. Resterande merkostnad eller
(4 430 000 — 2 330 000 — 750 000) 1 350 000 kronor torde bero på att den
år 1954 angivna kostnaden för byggnadsföretaget på grund av svårigheten att
på projekteringsstadiet överblicka kostnaderna för en nybyggnad av förevarande
slag beräknats för lågt. Ehuru jag finner kostnadsökningen i denna
del betydande vill jag icke motsätta mig, att de ifrågavarande byggnadsarbetena
får utföras i överensstämmelse med nu utarbetade förslag, oaktat den
merkostnad för statsverket, som härigenom beräknas uppkomma. För fullföljande
av arbetena med uppförande av ifrågavarande institutioner förordar
jag anvisande för nästa budgetår av 2 000 000 kronor.

I det föregående har jag föreslagit riksdagen att godkänna ett av statens
medicinska förhandlingskommission i Göteborg framlagt förslag till avtal
mellan staten och Göteborgs stad rörande fördelningen av kostnaderna för
ombyggnad av kvinnoklinik I. Vid bifall till detta mitt förslag bör medel för
påbörjande av byggnadsföretaget anvisas för nästa budgetår. Jag föreslår, att
för ändamålet anvisas 500 000 kronor.

För uppförande av nybyggnad för dermato-venereologisk klinik har för
innevarande budgetår anvisats ett belopp av 100 000 kronor. Jag förordar, att
för fullföljande av detta byggnadsföretag för nästa budgetår anvisas 260 000
kronor.

Någon medelsanvisning till bestridande av kostnaderna för tillbyggnad av
den psykiatriska kliniken anser jag mig f. n. icke kunna tillstyrka. Jag vill
i detta sammanhang erinra om, att Göteborgs stad numera uppsagt 1948

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

års avtal angående anordnande av den medicinska undervisningen i Göteborg
och samtidigt hemställt, att förhandlingar måtte upptagas rörande revision
av detta avtal. Resultatet av dessa förhandlingar synes mig böra avvaktas,
innan ställning tages till frågan om anvisande av medel för ifrågavarande
byggnadsföretag.

Förslaget om anvisande av medel för utförande av detaljritningar och
annat utredningsarbete rörande ett laboratoriecentrum anser jag mig icke
kunna biträda.

Slutligen vill jag i detta sammanhang anmäla uppkommen fråga om vidtagande
av vissa åtgärder för åstadkommande av förbättrade undervisningslokaler
vid vanföreanstaltens i Göteborg ortopediska klinik. Denna klinik,
som omfattar 97 vårdplatser, har f. n. i fråga om den slutna vården ett
upptagningsområde omfattande — förutom Göteborgs stad - Göteborgs
och Bohus, Värmlands samt Skaraborgs län. Till kliniken knuten poliklinik
svarar för drygt hälften av stadens öppna vård och hela den öppna vården
inom nämnda tre län. Vid kliniken meddelas undervisning i ortopedi för
medicine studerande. Den nuvarande klinikbyggnaden uppfördes år 1928.
Byggnadskroppen är i gott skick men dispositionen av lokalerna är delvis
otidsenlig. Särskilt gäller detta operationsavdelningen, som har vissa utrymmen
i hälftenbruk med polikliniken, varigenom ett rationellt utnyttjande av
lokalerna omöjliggöres. Undervisningen har hittills bedrivits i provisoriska
lokaler, som emellertid är otillfredsställande för den intensifierade undervisningen
enligt den nya undervisningsordningen. Som föreläsningssal
användes f. n. ett trångt dagrum. Utrymmen för de tjänstgörande kandidaterna
saknas helt.

I syfte att åstadkomma förbättrade förhållanden har ett förslag till tillbyggnad
av kliniken utarbetats. Enligt detta förslag avses i en flygelbyggnad
skola inrymmas en ny operationsavdelning, en simanläggning samt undervisningslokaler.
Kostnaderna för byggnadsföretaget har uppskattats till
950 000 kronor, varav 260 000 kronor beräknas belöpa på undervisningslokalerna.
Med hänsyn till tidigare rådande ovisshet rörande ortoped- och vanförevårdens
framtida organisation har emellertid denna utbyggnadsplan icke
upptagits till närmare övervägande. Sedan 1955 års riksdag i anledning av i
propositionen nr 135/1955 framlagda förslag beslutat om den ortopediska
sjukvårdens skiljande från vanföreanstalternas övriga verksamhet och dess
överförande till den allmänna sjukvården, uppdrog Kungl. Maj :t den 11
mars 1955 åt statens medicinska förhandlingskommission i Göteborg att
företaga erforderlig utredning av frågan om ett ifrågasatt övertagande från
Göteborgs stads sida av vanföreanstaltens ortopediska klinik samt att, därest
utredningsresultatet så skulle föranleda, upptaga förhandlingar med staden
och övriga berörda parter angående stadens övertagande av kliniken. Vid
de förhandlingar, som kommissionen fört med delegerade från staden, har
enighet icke kunnat uppnås om villkoren för stadens övertagande av den orto -

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1958

pediska kliniken. Förhandlingarna har därför ajournerats tills vidare. Det
läge, som härigenom uppkommit, är såväl ur sjukvårdens som undervisningens
synpunkt ägnat att ingiva bekymmer. Ett ytterligare uppskov i byggnadsfrågan
innebär sålunda för såväl sjukvården som undervisningen en allvarlig
olägenhet. Jag anser det emellertid icke kunna ifrågakomma, att staten i
rådande läge skulle ensam bestrida kostnaderna för de byggnadsåtgärder,
som påkallas av sjukvårdens behov. Däremot torde icke hinder föreligga mot
att de åtgärder vidtages, som kan vara ägnade att åstadkomma ur undervisningssynpunkt
förbättrade lokalförhållanden. Efter besiktning på platsen
har byggnadsstyrelsen i samråd med ämnesföreträdaren funnit det möjligt
att inom den ortopediska klinikens nuvarande byggnad provisoriskt anordna
en föreläsningslokal för ett 30-tal studerande genom att taga i anspråk
ett rum för sjukgymnastik jämte del av angränsande omklädningsutrymmen
belägna inom den kvinnliga badavdelningen. Ifrågavarande utrymmen beräknas
i viss utsträckning alltjämt kunna tas i bruk för sina ursprungliga
ändamål under tid, då föreläsningssalen icke begagnas för undervisning.
Kostnaderna för erforderliga ändringsarbeten kan uppskattas till cirka
12 000 kronor, vartill kommer kostnaden för viss utrustning eller cirka
3 000 kronor. Jag förordar, att ifrågavarande kostnader får bestridas från
förevarande anslag, vilket med anledning härav bör uppräknas med 15 000
kronor.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle det sammanlagda
medelsbehovet för nästa budgetår uppgå till (2 000 000 + 260 000 + 500 000
+ 15 000) 2 775 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Sahlgrenska
sjukhuset m. m. för budgetåret 1958/59 under elfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 2 775 000 kronor.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid lasarettet i Umeå m. m.

Något särskilt anslag för detta ändamål är ej uppfört i gällande riksstat.

Yrkande

Organisationskommittén för den medicinska högskolan i Umeå hemställer
i skrivelse den 9 januari 1958 om anvisande för budgetåret 1958/59
av 53 000 kronor för vissa byggnadsarbeten vid Umeå lasarett.

137

Kungl. Maj ds proposition nr 87 år 1958

Motiv

I proposition nr 188/1957 har förslag framlagts om inrättande av en
medicinsk högskola i Umeå. I propositionen, som bifallits av riksdagen,
finnes intaget ett förslag till avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena,
samt Västerbottens läns landsting, å andra sidan, angående inrättande av
en medicinsk läroanstalt i Umeå m. m. Detta avtal reglerar bl. a. fördelningen
mellan staten och landstinget av de byggnadskostnader, som uppkommer
i samband med utbyggandet av Umeå lasarett till undervisningssjukhus
enligt en i propositionen intagen plan för tillgodoseende av lokalbehovet
för Umeå lasarett och den föreslagna medicinska högskolan i Umeå.

De byggnadsåtgärder enligt sistnämnda plan, vilka står närmast i tur
och för vilka kostnader kommer att uppstå redan under budgetåret 1958/59,
är ändringsarbetena i lokalerna för ämnet röntgendiagnostik, kostnadsberäknade
till 20 000 kronor, i lokalerna för ämnet kirurgi, kostnadsberäknade
till 41 000 kronor, i lokalerna för ämnet oftalmiatrik, kostnadsberäknade
till 50 000 kronor, och i lokalerna för ämnet obstetrik och gynekologi,
kostnadsberäknade till 53 000 kronor. Av berörda byggnadskostnader skall
enligt samma plan resp. 10 000, 20 000, 15 000 och 8 000 kronor eller tillhopa
53 000 kronor bestridas av statsverket.

Departementschefen

Såsom organisationskommittén framhållit bör medel för bestridande av
å staten belöpande del av kostnaderna för vissa byggnadsarbeten vid lasarettet
i Umeå stå till förfogande redan fr. o. in. nästa budgetår. Organisationskommitténs
uppskattning av erforderligt medelsbehov har icke givit
mig anledning till erinran. För ändamålet bör å riksstaten för nästa budgetår
upptagas ett anslag av reservationsanslags natur under förut angivna
rubrik. Detta anslag bör uppföras med 53 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa bgggnadsarbeten vid lasarettet i
Umeå m. m. för budgetåret 1958/59 under elfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 53 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt, förordnar Hans Maj :t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Hedengren

10—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 87

138

Kungl. Majt:s proposition nr 87 år 1958

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Vissa byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet m. m.

Förslag........................................

Motiv.........................................

Yttranden.....................................

Departementschefen.............................................. 1 q

Avtal angående avstående av visst markområde å kronohemmanet Norrbacka

m- m.............................................................. 13

Inledning........................................................ 43

Förhandlingsko mmissionens förslag till avtal......................... 14

Yttranden...................................................... 4 g

Departementschefen.............................................. Ig

Vissa överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms läns landsting
rörande sjukvården i Stockholm och den medicinska undervisningen därstädes
.......................................................... 20

L Avtal rörande dels ändringar av och tillägg till mellan vederbörande parter
den 1 december 1947 ingånget avtal angående försäljning till Stockholms
stad av stiftelsen Serafimerlasarettets fastigheter dels ock fördelning av
kostnaderna för upprustning av Serafimerlasarettet................... 21

A. Inledning..................................................... 21

B. De sakkunnigas betänkande..................................... 24

Nuvarande förhållanden........................................ 24

Förslag till åtgärder............................................ 26

C. Yttranden.................................................... 3g

D. Förhandlingskommissionens förslag till avtal...................... 40

E. Yttranden................................................. 4g

II. Avtal om provisorisk undervisning i psykiatri vid Södersjukhuset....... 46

A. Förhandlingskommissionens utredning och förslag.................. 46

B. Yttranden.................................................... gg

III. Avtal om undervisning i klinisk epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stock holm.

........................................................... 53

A. Förhandlingskommissionens utredning och förslag.................. 53

B. Yttranden.................................................... g7

IV. Avtal angående avveckling av garnisonssjukvården vid under direktionens

för Karolinska sjukhuset förvaltning stående sjukhus.................. 57

A. Förhandlingskommissionens utredning och förslag.................. 57

B. Yttranden.................................................... gg

Tf Tf rf OO

Kungl. Majt:s proposition nr 87 år 1958 139

Sid.

V. Överenskommelser om beräkningen av vissa driftkostnader m. m........ 68

A. Inledning..................................................... 68

B. Förhandlingskommissionens utredning och förslag.................. 70

C. Yttranden..................................................... 81

VI. Departementschefen.............................................. 84

Reviderad generalplan för utbyggande av Akademiska sjukhuset i Uppsala... 100

Inledning........................................................ 100

Byggnadskommitténs förslag....................................... 101

Yttranden....................................................... 104

Departementschefen.............................................. 107

Uppförande av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund.............. 112

Inledning.......................................................... 112

Förhandlingskommissionens utredning och förslag....................... 113

Yttranden......................................................... 116

Departementschefen................................................ 117

Vissa överenskommelser med Göteborgs stad om fördelningen av kostnaderna

för vissa byggnadsföretag............................................ 119

Inledning.......................................................... 119

Förhandlingskommissionens förslag till avtal........................... 119

A. Nybyggnad för hudklinik vid Sahlgrenska sjukhuset................ 119

B. Vissa ombyggnadsarbeten vid kvinnoklinik 1...................... 121

C. Anordnande av undervisningslokaler vid Konung Gustaf V:s jubileums klinik

i Göteborg.............................................. 122

Yttranden......................................................... 124

Departementschefen................................................ 124

Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg m. m. 126

Förslag.......................................................... 126

Motiv........................................................... 127

Yttranden....................................................... 131

Departementschefen.............................................. 134

Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid lasarettet i Umeå m. m................ 136

Yrkande......................................................... 136

Motiv........................................................... 137

Departementschefen.............................................. 137