Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1961 (Proposition 1961:81)

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1961

Nr 81

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till industriell
verksamhet i Töre kommun; given Stockholms
slott den 10 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att stödja sysselsättningen i Töre kommun i samband med förutsedd
driftnedläggelse vid Törefors sågverk, föreslås att ett inom Aktiebolaget
Statens skogsindustrier utarbetat projekt avseende tillverkning av mineralullsplattor
vid Törefors genomföres. För ändamålet äskas dels investeringsanslag
å sammanlagt 3,5 milj. kronor, därav 1,0 milj. kronor å tilläggsstat
för budgetåret 1960/61 och 2,5 milj. kronor för budgetåret 1961/62, dels under
tionde huvudtiteln ett reservationsanslag å 300 000 kronor för sistnämnda
budgetår. Vidare föreslås, att Törefors aktiebolag, nu dotterbolag
till Aktiebolaget Statens skogsindustrier, övertages av staten och att investeringsanslag
å 862 000 kronor anvisas till förvärv av aktierna i bolaget. Av
köpeskillingen skall 850 000 kronor kvittas mot en statens fordran hos
Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 81

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för social- och finansdepartementen fråga om
anslag till industriell verksamhet i Töre kommun och anför därvid följande.

Inledning

I årets statsverksproposition anmäldes under tionde huvudtiteln, sid. 18
—19, att Aktiebolaget Statens skogsindustriers verksamhet vid Törefors sågverk
i Töre kommun, Norrbottens län, under 1960 varit föremål för överväganden
i skilda hänseenden. Bl. a. anfördes, att bolaget, till följd av bristande
tillgång på sågtimmer, funnit sig nödsakat varsla om att driften vid
sågverket måste nedläggas. Bolaget hade emellertid anmodats att taga frågan
om annan skogsindustriell verksamhet under noggrann prövning och
att snarast möjligt framlägga resultatet av förnyade undersökningar.

Aktiebolaget Statens skogsindustrier har nu överlämnat en den 10 februari
1961 dagtecknad promemoria angående tillverkning av mineralullsplatta
i Törefors. över innehållet i promemorian har yttranden avgivits av
arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län.

Innan jag redogör för vad som anföres i promemorian och i yttrandena
torde jag få erinra om de åtgärder, som tidigare vidtagits med avseende på
verksamheten vid Törefors.

Tidigare åtgärder avseende verksamheten vid Törefors

Sysselsättningen i Töre var redan i början av 1950-talet synnerligen ojämn
och tidvis hade en besvärande arbetslöshet förelegat. Orsaken var främst
det ovissa läge, vari det största företaget i kommunen, Törefors aktiebolag,
som bedrev sågverksrörelse och wallboardfabrikation, under flera år hade
befunnit sig. Bolaget hade inte kunnat hålla sin arbetsstyrka fullt sysselsatt,
särskilt på grund av svårighet att få råvara i tillräcklig mängd. Vidare
hade bolaget haft att kämpa mot betalningssvårigheter och dess tekniska

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1961

utrustning var i behov av en omfattande och kostsam modernisering. I mars
1953 meddelade bolaget, att driften vid sågverket och wallboardfabriken
skulle komma att upphöra vid årsskiftet 1953/54. Då driftnedläggelsen uppenbarligen
skulle ställa befolkningen i Töre i en svår belägenhet, tillkallade
chefen för socialdepartementet i maj 1953 sex sakkunniga, som antog
benämningen Töreutredningen, med uppdrag att verkställa utredning rörande
erforderliga åtgärder för lösandet av sysselsättningsproblemen.

Töreutredningen avgav under 1953 och 1954 ett antal betänkanden, promemorior
och skrivelser för vilkas huvudsakliga innehåll redogjorts i propositionen
nr 60 till 1955 års riksdag.

I anledning av förslag av Töreutredningen vidtogs, som framgår av nyssnämnda
proposition, vissa åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget. Sålunda
beviljade Kungl. Maj:t den 10 september 1954 statligt kreditstöd till
utvidgning av två företag, det ena i trävarubranschen och det andra i järnmanufakturbranschen.
Det kan nämnas, att båda företagen — det ena efter
konkurs — senare övergått till nya ägare och att rörelserna numera drivs
med ett lägre antal sysselsatta än som avsågs då det statliga kreditstödet
beviljades.

Såsom vidare framgår av propositionen förvärvade Aktiebolaget Statens
skogsindustrier — efter förslag av Töreutredningen — i oktober 1954 samtliga
aktier i Törefors aktiebolag för en köpeskilling av 861 862 kronor. Det
erforderliga kapitalet ställdes förskottsvis till förfogande ur domänfonden.
På Kungl. Maj :ts i propositionen framlagda förslag anvisade riksdagen såsom
lån för ifrågavarande ändamål ett investeringsanslag av 850 000 kronor
(JoU nr 29, Rskr nr 344). Sedermera har Kungl. Maj:t, i enlighet med beslut
av 1957 års riksdag (prop. nr 117, SU nr 111, Rskr nr 295) den 31 maj
1957 föreskrivit, att statens fordran på bolaget på grund av krediter, som
lämnats genom domänverket — däribland ifrågavarande lån å 850 000 kronor
— skulle överföras till statskontorets delfond av fonden för låneunderstöd.

Då Törefors aktiebolag överfördes i det statliga skogsindustribolagets
ägo, hoppades man att sistnämnda bolag skulle kunna fortsätta driften i sådan
omfattning, att sysselsättningssvårigheterna mildrades i väsentlig mån.
Bolagsstyrelsen uttalade, att de bedömningar, som gjorts inom bolaget, utvisade
att det måste betecknas som ett vanskligt företag att uppbygga en
ny industriell stordrift i Töre. Om läget bedömdes vara sådant, att anläggning
av en statlig skogsindustri utgjorde ett nödvändigt led i en tillfredsställande
lösning av Törebygdens sysselsättningsfråga, ansåg emellertid
styrelsen, att bolaget borde ställa sig till förfogande för att söka lösningen
av frågorna efter denna linje. Läget i fråga om råvaruförsörjningen för en
fortsatt skogsindustriell verksamhet befanns inte vara gynnsam och gjorda
kalkyler, avseende tillverkning av wallboard, visade att årliga driftunderskott
kunde förväntas uppstå i en sådan rörelse. Från bolagets sida anfördes
emellertid, att, sedan anläggningarna vid Törefors övertagits och ytter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

ligare någon tid förflutit, bättre möjligheter torde föreligga för statens
skogsindustrier att bedöma förutsättningarna för industriell drift av skilda
slag. I förenämnda proposition nr 60/1955 anförde föredragande departementschefen
att, sedan statens skogsindustrier närmare övervägt frågan om
den fortsatta verksamheten i Töre, denna fråga finge underställas Kungl.
Maj :ts och riksdagens prövning, därest medverkan från statens sida påkallades.

I skrivelse den 7 juni 1956 gjorde länsstyrelsen i Norrbottens län framställning
om uppdrag åt Aktiebolaget Statens skogsindustrier att utvidga
driften vid Törefors så att sysselsättning kunde beredas en väsentlig del av
den friställda arbetskraften i Töre. Länsstyrelsen framhöll bl. a., att bolagets
verksamhet vid Törefors dittills varit begränsad till driften vid sågverket
men att bolaget inte gett besked om hur och när den slutgiltiga reindustrialiseringen
skulle ske.

Aktiebolaget Statens skogsindustrier framhöll i yttrande den 28 september
1956 över länsstyrelsens framställning, att bolagets trävaruproduktion,
vars storlek var beroende av tillgången på sågtimmer, var fördelad på skilda
anläggningar, därav ett flertal (Seskarö, Båtskärsnäs, Karlsborg och
Törefors) belägna i närheten av varandra. Denna spridning av produktionen
var ekonomiskt irrationell och för bolaget betungande. Bolaget var
emellertid berett att helt inlemma Töreforsanläggningen i företaget. Sågningen
i Törefors skulle hållas i gång i den utsträckning sågtimmertillgången
tillät. Arbetsförsörjningen vid bolagets övriga sågverk måste dock
även beaktas.

I bolagets yttrande redogjordes även för ytterligare utredningar rörande
möjligheterna till produktion av wallboard i Törefors. Utredningarna hade
visat, att sådan produktion kunde väntas ge avsevärda driftsunderskott
och att investeringar för ändamålet inte kunde tillrådas. I anslutning till
redogörelsen uttalade bolaget som sin uppfattning, att det syntes nödvändigt
att söka återställa balansen i Törebygdens arbetsmarknad genom andra
åtgärder än stora skogsindustriella investeringar.

Länsstyrelsens framställning föranledde enligt beslut den 10 januari 1957
inte någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Töre kommun anhöll i skrivelse den 22 januari 1959, att sådana åtgärder
måtte vidtagas, att arbetslöshetsproblemet i kommunen kunde få en slutgiltig
lösning. Därvid framhölls bl. a., att Aktiebolaget Statens skogsindustriers
övertagande av anläggningen vid Törefors hade inom kommunen
väckt stora förhoppningar. Bolagets verksamhet hade emellertid varit
begränsad till sågverksdriften, i vilken då sysselsattes 47 man. Arbetsstyrkan
vid Törefors hade emellertid tidigare varierat mellan 250 och 300 man
och nu förelåg i kommunen, trots avsevärd utflyttning, en kvarstående arbetslöshet.
I avvaktan på en reindustrialisering av kommunen hade denna
på ett tidigt stadium vidtagit åtgärder för att efter förmåga lätta arbetslöshetstrycket.
Sålunda hade kommunen i samråd med länets företagareför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1961

ening bidragit till industrier inom kommunen. Vidare hade kommunen
nödgats påtaga sig omfattande ekonomiska engagemang för statskommunala
beredskapsarbeten. Kommunen hade under åren 1953—1958 haft kostnader
i arbetslöshetsbekämpande syfte på ca 2 milj. kronor. Dessa åtgärder,
som medfört en betydande skuldbörda, hade blivit mycket betungande
för kommunens ekonomi. Töre hade sedan länge varit känt som en av
landets mest skattetyngda kommuner. Ovissheten för framtiden och de
höga skatterna hade satt sin prägel på befolkningen och haft en hämmande
inverkan på initiativ- och verksamhetslust.

Sedan under våren 1959 farhågor uppkommit att driften vid Törefors
sågverk skulle läggas ned, anhöll kommunen i skrivelse den 2 juni 1959 att
driften vid sågverket måtte upprätthållas i oförändrad omfattning i avvaktan
på en slutlig lösning av sysselsättningsproblemet.

Över Töre kommuns båda framställningar yttrade sig Aktiebolaget Statens
skogsindustrier den 30 juni 1959. Av yttrandet framgick, att bolaget
undersökt en råd andra projekt för industriell verksamhet i Törefors, såsom
mineralulls- wallboard-, cellulosa- och pappers- samt spånplatteproduktion.
Bolaget hade emellertid funnit, att de ekonomiska förutsättningarna
för genomförande av ifrågavarande projekt saknades. Vad angår sågverksdriften
anförde bolaget, att två omständigheter aktualiserat en omprövning,
nämligen dels att tillgången på sågtimmer visat sig bli mindre
än tidigare antagits och dels att produktionen per sågenhet kunnat uppdrivas
ganska avsevärt. De nya utredningarna om skogstillgångarna i Norrbotten
tydde på att bolaget kunde räkna med högst sådan fångst av lönsamma
timmerdimensioner, som kunde sågas vid 13 rampar av modern typ.
Bolagets sågverk i Norrbotten hade inalles 15 rampar, därav vid Törefors
två av mycket gammal typ. Sågverket vid Törefors var ogynnsamt beläget
ur den synpunkten, att sågverksavfallet där inte kunde nyttiggöras direkt
som vid Lövholmen och Karlsborg. Med hänsyn till nu nämnda omständigheter
fann bolaget sig nödsakat att nedlägga driften vid Törefors sågverk.
För att trygga sysselsättningen över vintern 1959/60 hade emellertid bolaget
träffat avtal med domänverket om en temporär merawerkning av sågtimmer
för leverans till Törefors. Denna åtgärd skulle komma att innebära
en merkostnad för bolaget av ca 350 000 kronor. När ifrågavarande timmerkvantitet
slutsågats, vilket beräknades ha skett i mitten av maj 1960, måste
sågverksdriften vid Törefors avvecklas.

Efter vissa överläggningar inom handelsdepartementet meddelade bolaget
i skrivelse den 29 mars 1960, att åtgärder vidtagits för att driften vid
Törefors sågverk skulle hållas i gång till omkring den 1 april 1961. Angående
den aktuella råvarusituationen för bolagets sågverk i Norrbotten anförde
bolaget därvid i huvudsak följande.

Tillgångarna på sågtimmer i Norrbotten hade sedan lång tid tillbaka varit
knappa i förhållande till de lokala sågverkens kapacitet. Under det senaste
decenniet hade driften vid dessa verk kunnat uppehållas endast med
hjälp av en ganska betydande tillförsel av sågtimmer dels från stormhär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

jade områden i mellersta Sverige, dels ock från Finland. Trots att stora timmerköp
gjordes hösten 1959 skulle driften ej kunna uppehållas vid bolagets
samtliga i drift varande anläggningar under säsongen 1960/61, därest ej
bolaget lyckades anskaffa ytterligare ganska väsentliga kvantiteter från
Finland och dessutom en extra kvantitet bilburet virke från domänverket.
Domänstyrelsen hade uppgivit att en sådan leverans -— som på framställning
av bolaget ägt rum vintern 1959/60 — för domänverkets del innebar
en överavverkning, som ur virkeshushållningssynpunkt var betänklig och
som medförde ganska stora merkostnader och driftsstörningar bl. a. i fråga
om sysselsättningen i skogsbruket. Bolaget framhöll att den totala, årliga
produktionen vid bolagets fyra ursprungliga sågverksanläggningar i Norrbotten
varit i stort sett oförändrad under den senaste tioårsperioden. Fordringarna
på sågtimret hade emellertid av ekonomiska och kommersiella
skäl måst skärpas under perioden. Härigenom hade knappheten på råvara
ökat.

Då bolaget önskade så långt möjligt medverka till att underlätta övergången
från sågverksdrift till annan industridrift, hade emellertid bolaget
hos domänstyrelsen utverkat en extra leverans av bilburet virke från statsskogarna
under säsongen 1960/61. På grund av tillmötesgåendet från domänverkets
sida ansåg sig bolaget kunna räkna med att upprätthålla sågverksdriften
vid Törefors ytterligare någon tid och därvid planlägga för
fortsatt sågning till omkring den 1 april 1961.

1 detta sammanhang må vidare omnämnas, att under 1959 och 1960 undersökts
olika möjligheter att i privat regi åstadkomma ny industriell verksamhet
i Töre. Undersökningarna har närmast bedrivits av en av kommunen
anlitad utredningsman — vilken avsåg att etablera sig som företagare
därest erforderligt kreditstöd kunde erhållas — och av företagareföreningen.
En av utredningsmannen gjord ansökning om statligt kreditstöd
har prövats av kommerskollegium, som emellertid enligt beslut den
28 juni 1960 icke funnit skäl bifalla densamma. En motsvarande ansökning
hos Kungl. Maj :t, som varit föremål för beredning inom kommerskollegium
och handelsdepartementet, har sedermera återkallats.

Vidare bör nämnas, att Törefors aktiebolag — i syfte att underlätta etablering
av ny industri i Töre kommun — till kommunen såsom gåva överlåtit
en del av bolagets markområde jämte där befintliga byggnader.

Promemoria från Aktiebolaget Statens skogsindustrier

I förut nämnda promemoria angående tillverkning av mineralullsplatta
i Törefors, vilken inkommit från Aktiebolaget Statens skogsindustrier, anföres
i huvudsak följande.

Såsom bolaget i olika sammanhang under de senaste åren framhållit,
saknar bolaget förutsättningar för att förse sågverket i Törefors med den

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1961

kvantitet timmer, som erfordras för sågverksdriftens upprätthållande. Under
de förnyade övervägandena angående framtida industriell verksamhet
i Törefors har icke inträffat något som ger bolaget anledning att se ljusare
på timmersituationen. Det har under utredningsarbetet icke heller framkommit
något projekt för annan skogsindustriell verksamhet i Törefors,
som enligt bolagets förmenande har önskvärda betingelser.

Ett av de inom bolaget behandlade projekten har emellertid framstått
såsom särskilt intressant och med möjligheter till en ekonomisk tillverkning,
nämligen produktion av mineralullsplattor. Dylik produktion har inom
landet hittills skett sporadiskt och i ringa omfattning, men intresset
för mineralullsplattor har ökat och är t. ex. i Amerika för närvarande
stort. Den omständigheten att det i Törefors tidigare tillverkats porös wallboard
samt att där finns apparatur och fabrikslokaler, som delvis kan användas,
talar även för att någon form av isolerings- eller byggplattor bör
van ett lämpligt tillverkningsobjekt. En tillverkning av mineralullsplattor
i Törefors bör lämpligast upptagas i två etapper. I en första etapp upprustas
den befintliga apparaturen i sådan omfattning att en försökstillverkning
kan igångsättas snarast möjligt, varvid inköp av färdig mineralull
som råvara får tillgripas. Därefter kompletteras utrustningen i en andra
etapp med apparatur för mineralullstillverkning och utökas så att en tekniskt-ekonomiskt
lämplig tillverkningskapacitet uppnås. Råvara för mineralullstillverkningen
förutsättes därvid kunna erhållas från Norrbottens
Järnverk (masugnsslagg). Genom denna uppdelning i två etapper uppnås
att den nya tillverkningen kan påbörjas på kort tid samt att man vinner
erfarenhet om det lämpligaste produktionsförfarandet. Man får även personalen
tränad och inarbetad successivt.

Kostnaderna för fabrikens upprustning och reparation i den första etappen
beräknas komma att belöpa sig till ca 1 milj. kronor. Den för dessa
arbeten erforderliga tiden beräknas till fyra å fem månader. Förutom en
del specialarbetare torde härvid ca 20 man komma att vara fullt sysselsatta.

I anslutning till denna första upprustning av fabriken avses försökstillverkning
komma att bedrivas under ca två månader. Härvid beräknas ca
40 arbetare komma att sysselsättas jämte viss arbetsledande personal. Tillverkningen
avses ske i så driftsmässig form som möjligt. Den kan emellertid
icke beräknas bära sig, utan även under antagande av en viss avsättning
av tillverkade produkter bar man att räkna med en nettokostnad, som
icke torde komma att understiga 300 000 kronor.

För den första upprustningen av fabriken och för försökstillverkningen
skulle således erfordras sammanlagt ca 1,3 milj. kronor.

Sedan de produktionstekniska förutsättningarna genom försökstillverkningen
blivit bättre klarlagda, skulle de förut omnämnda ytterligare maskininvesteringarna
och upprustningsarbetena m. m. verkställas. Kostnaderna
härför uppskattas till ca 2,5 milj. kronor. Vid full drift beräknas det
erforderliga rörelsekapitalet till ca 700 000 kronor och arbetarantalet till ca
55 man jämte personal för arbetsledning och kontorstjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

Det totala kapitalbehovet uppgår således till omkring 4,5 milj. kronor,
varav för nyinvesteringar och upprustningsarbeten 3,5 milj. kronor, för
försökstillverkning 0,3 milj. kronor och för rörelsekapital 0,7 milj. kronor.
Fabriken beräknas i färdigt skick få en produktionskapacitet av ca 7 000
ton färdiga produkter, motsvarande inemot 2 000 000 m2 mineralullsplattor.
Vad angår lönsamheten synes det med utgångspunkt från försiktiga
bedömningar ifråga om såväl kapacitetsutnyttjande som försäljningspriser
och tillverkningskostnader kunna påräknas ett överskott före kapitalkostnader
(avskrivningar och räntor) om ca 500 000 kronor per år. Denna beräkning
är osäker men ger likväl vid handen att det finns förutsättningar
för ett under rådande förhållanden godtagbart ekonomiskt resultat av verksamheten.

Bolaget är berett att medverka till att åstadkomma sådan tillverkning
av mineralullsplattor, för vilken redogjorts i promemorian. Samtidigt är
emellertid bolaget av den uppfattningen att Törefors aktiebolag bör i ägohänseende
skiljas från Aktiebolaget Statens skogsindustrier och bli ett av
staten direkt ägt företag. Ett genomförande av de skisserade åtgärderna bör
enligt bolagets mening ske under följande betingelser:

1. Staten övertar Törefors aktiebolag och betalar därvid för aktierna
samma belopp som Aktiebolaget Statens skogsindustrier erlade vid förvärvet,
861 862 kronor. Samtidigt återbetalar sistnämnda bolag till staten sitt
lån å 850 000 kronor.

2. Aktiebolaget Statens skogsindustrier betalar till Törefors aktiebolag
sistnämnda bolags kontofordran, för närvarande något mer än 700 000
kronor.

3. Eftersom det totalt erforderliga kapitalet för upprustning, försökstillverkning
och komplettering enligt vad ovan sagts utgör ca 4,5 milj. kronor,
erfordras utöver nyssnämnda 700 000 kronor ett belopp av ca 3,8 milj.
kronor, som det förutsättes att staten för ändamålet anvisar till Törefors
aktiebolag i en eller annan form. I anslutning härtill torde en omorganisation
av styrelsen i Törefors aktiebolag böra ske, varvid det synes lämpligt
att Aktiebolaget Statens skogsindustrier får en viss representation i den
nya styrelsen.

4. Aktiebolaget Statens skogsindustrier åtager sig att administrera verksamheten
under upprustningen av fabriken och försökstillverkningen samt
är herett att, i den mån nämnda belopp om ca 700 000 kronor icke är tillräckligt
för utgifternas bestridande innan medel ställts till Törefors aktiebolags
förfogande av Kungl. Maj :t, förskottera erforderligt belopp.

En förutsättning för genomförande av ovanstående program är att Töre
kommun till Törefors aktiebolag återlämnar de markområden med tillhörande
byggnader, som överlåtits till kommunen såsom gåva.

Om projektet genomföres avser bolaget att efter den 1 april i år driva
sågverket i Törefors med ett rampar till dess huvudparten av den i sågverket
sysselsatta personalen beretts arbetstillfällen i den nya fabrikatio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

nen. Detta beräknas bli fallet fyra å sex månader efter upprustningens
igångsättande. Det kan påräknas, att domänverket kommer att ställa erforderligt
sågtimmer till förfogande.

I detta sammanhang bör nämnas, att Törefors aktiebolag har ett eget kapital
av 961 200 kronor, varav aktiekapitalet utgör 800 000 kronor. På skuldsidan
förekommer därutöver endast upplupen skatt å 1 105 kronor. Den totala
balansomslutningen uppgår alltså till ca 962 000 kronor. Anläggningstillgångarnas
bokvärde beräknas per den 31 december 1960 till 198 000 kronor;
brandförsäkringsvärdet uppgår till inemot 4,6 milj. kronor och taxeringsvärdet
å bolagets fasta egendom till knappt 1,1 milj. kronor. Omsättningstillgångarna,
vilkas värde vid nämnda tidpunkt beräknats till sammanlagt
764 000 kronor, består av icke återbetalda konjunkturutjämningsmedel
och fordran på moderbolaget. — Hos Aktiebolaget Statens skogsindustrier
är aktierna i Törefors aktiebolag bokförda till inköpsvärdet eller ca
862 000 kronor.

Yttranden

De myndigheter, som yttrat sig över promemorian från Aktiebolaget Statens
skogsindustrier, nämligen arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i
Norrbottens län, tillstyrker att det i promemorian angivna industriprojektet
genomföres i Töre. Till länsstyrelsens yttrande är fogad en av länsarbetsnämnden
upprättad promemoria rörande arbetsmarknaden i Töre
kommun.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar, att stora statliga och kommunala insatser
krävts för att bereda sysselsättning åt den arbetskraft i Töre, som
inte kunnat placeras på arbetsmarknaden i normal ordning. Arbetsmarknadsläget
i kommunen belyses av en i yttrandet intagen tablå, av vilken
följande utdrag må återgivas. Under A anges antalet anmälda arbetslösa
arbetssökande och under B antalet i beredskapsarbeten sysselsatta.

		1958			1959			1960
	A	B	S:a	A	B	S:a	A	B	S:a
Januari ....	97	144	241	100	166	266	71	171	242
April ...... Juli ........	100	152	252	86	187	273	103	178	281
61	59	120	32	24	56	50	34	84
Oktober ....	101	19	120	31	103	134	75	73	148
Medeltal ....	90	94	183	62	120	182	75	114	189

För januari 1961 redovisas 153 anmälda arbetslösa arbetssökande och
56 i beredskapsarbeten sysselsatta eller inalles 209 personer.

1 anslutning härtill kan nämnas, att kommunens folkmängd enligt yttrandet
minskat från 5 027 vid årsskiftet 1952/53 till 4 500 vid årsskiftet 1960/61.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

Under den angivna tiden förlorade kommunen i runt tal 700 personer genom
nettoutflyttning.

Vidare framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att en nedläggning av sågverksdriften
vid Törefors skulle medföra en skärpning av sysselsättningssvånghelerna.
Möjligheterna att bereda arbetskraften sysselsättning på annat
hall är mycket små. Enligt en i yttrandet intagen sammanställning är
antalet vid sågverket sysselsatta 49; av dessa är 24 över 50 år och 21 innehavare
av egna fastigheter. Om sågverksdriften upphör ulan att annan industri
kommer i stället, skulle ytterligare statliga och kommunala insatser i arbetslöslietsbekämpande
syfte krävas. I den mån de arbetslösa kan beredas
sysselsättning i beredskapsarbeten får man räkna med en dagsverkskostnad
av lågt räknat 200 kronor. En sysselsättning i beredskapsarbeten av den arbetskraft
som nu finns vid Törefors sågverk, skulle för endast fyra månader
kräva en kapitalinvestering av minst en miljon kronor. Samtidigt bör
framhållas, att svårigheterna att finna för beredskapsarbete lämpade arbetsobjekt
ökat.

Enligt aibetsmarknadsstyrelsens mening ger storleken av de i promemorian
angivna investeringarna inte i och för sig anledning till betänkligheter.
Under förutsättning att den ifrågasatta tillverkningen kan bedömas ha rimliga
lönsamlietsförutsättningar framstår dessa investeringar som väsentligt
fördelaktigare än de investeringar, som för närvarande kan ifrågakomma
som beredskapsarbeten och som torde bli ofrånkomliga om sågverksdriften
läggs ner utan att ersättas av annan industriell tillverkning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar om att Norrbotten, trots sina naturrikedomar,
brottas med kroniska sysselsättningssvårigheter. Arbetslösheten
i länet pendlade under högkonjunkturåret 1960 — då likväl en betydande
del av länets arbetskraft utflyttade till sydligare delar av landet — mellan
12 och 17 procent av arbetslösheten i hela riket. Om försörjningsmöjligheterna
inom Norrbotten som helhet sålunda måste anses vara otillfredsställande,
så gäller detta i än högre grad för Töre kommun. Situationen där
måste även på kort sikt betraktas såsom helt ohållbar.

Länsstyrelsen framhåller vidare, att möjligheterna att genom beredskapsarbeten
sysselsätta den nuvarande arbetsstyrkan vid Törefors sågverk måste
anses praktiskt taget uttömda. Tillgängliga investeringsobjekt — bland dem
vatten- och avloppsbyggande — har nämligen tagits i anspråk i så stor utsträckning
som ur ekonomisk synvinkel kan anses rimlig. Inom det allmänna
vägväsendet återstående arbeten är likaså ytterst begränsade, och godsspåranläggningen
Morjärv Karlsborg — vilken anläggning under de senaste

fyra åren varit det ojämförligt största sysselsättningsobjektet _ beräknas

vara i stort sett färdigställd under hösten 1961. Härtill kommer att huvuddelen
av den personal det gäller är äldre arbetskraft, som i allmänhet genom
egnahem eller småbruk är förhållandevis hårt bunden vid hemortskommunen
och därför är svårplacerad i beredskapsarbeten på andra håll i länet
eller landet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1961

Produktionen skulle avse mineralullsplattor av en ny eldfast typ, som
synes kunna ersätta bl. a. wallboard. Tillverkning av en sådan platta bör
ha gynnsamma förutsättningar i Törefors bland annat på grund av närheten
till lämplig råvara. Enligt uppgift från Norrbottens Järnverk kan järnverket
leverera masugnsslagg i tillräcklig mängd för den tänkta fabrikationen. Fabrikationen
vid Törefors kommer visserligen att belastas med en extra kostnad
för bilfrakt till järnvägsstation, om produkterna skall sändas med järnväg.
Sedan järnvägen Morjärv-Karlsborgsbruk blivit klar nedbringas dock
denna kostnad. — Kommunalfullmäktige i Töre har den 21 februari 1961
beslutat att till Törefors aktiebolag återlämna de markområden med tillhörande
byggnader som bolaget överlåtit till kommunen såsom gåva.

Tanken att Törefors aktiebolag, sedan den nya tillverkningen där tagits
upp, skulle skiljas från Aktiebolaget Statens skogsindustrier, har givit länsstyrelsen
anledning till vissa erinringar. Sålunda framhålles i yttrandet,
att introduktionen av den nya produkten utan tillgång till en driven försäljningsorganisation
kommer att bli långvarig och kostnadskrävande. Det skulle
därför vara av stort värde om försäljningen omhänderhades av det sistnämnda
bolagets försäljningsorganisation. Vidare bör ett tekniskt samarbete äga
rum mellan företaget i Törefors och det av Aktiebolaget Statens skogsindustrier
ägda Laxå bruk, där mineralull och produkter därav tillverkas. Ur nu
nämnda synpunkter anser länsstyrelsen, att det vore bäst om den nya tillverkningen
kunde bedrivas av Törefors aktiebolag som ett dotterbolag till
Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

Länsstyrelsen framhåller sammanfattningsvis som sin uppfattning
att det med hänsyn till den ytterst bekymmersamma situationen på arbetsmarknaden
i Töre kommun är synnerligen angeläget, att en ersättningsindustri
tillskapas, innan sågverksdriften vid Törefors nedlägges;

att goda förutsättningar för produktion av mineralullsplattor av föreslagen
typ synes finnas i Törefors;

att Törefors aktiebolag helst bör drivas såsom ett dotterbolag till Aktiebolagets
Statens skogsindustrier samt

att om detta ej befinnes lämpligt Aktiebolaget Statens skogsindustrier i
varje fall bör omhänderha Töreforsbolagets försäljning och låta bolaget få
del av de rön och erfarenheter som vinnes vid tillverkningen av mineralullsprodukter
vid Laxå bruk och i anslutning därtill bedriven utvecklingsverksamhet.

Departementschefen

På många håll i nordligaste Sverige föreligger svårigheter alt bereda stadigvarande
sysselsättning åt befolkningen. Näringslivets utveckling och
därmed försörjningsmöjligheterna har — trots stora insatser särskilt inom
den statliga sektorn — inte hållit jämna steg med befolkningens tillväxt
i de arbetsföra åldrarna. Följden härav är, trots avsevärd ulflyttning, en

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

omfattande kronisk arbetslöshet. Det allmännas kostnader för bekämpade
av denna arbetslöshet är varje år betydande.

En ort, som i särskilt hög grad drabbats av dessa sysselsättningssvårigheter,
är Töre kommun i Norrbottens län. Trots att under senare år en
betydande utflyttning ägt rum, varigenom kommunens invånarantal gått
avsevärt tillbaka, har arbetsmarknadsläget varit synnerligen bekymmersamt.
En särskild anledning härtill är att för några år sedan den dominerande
industrien i kommunen, det då privatägda Törefors aktiebolag,
nödgades nedlägga sin verksamhet, i vilken i medeltal årligen sysselsattes
omkring 220 arbetare. Läget blev för kommunen så ansträngt, att särskilda
åtgärder ansågs nödvändiga. Efter förslag av en av chefen för socialdepartementet
tillkallad sakkunnigkommitté, Töreutredningen, vidtogs en rad
åtgärder för att motverka sysselsättningssvårigheterna. Bl. a. förmåddes
Aktiebolaget Statens skogsindustrier att förvärva samtliga aktier i Törefors
aktiebolag. Till detta förvärv knöts förhoppningen att det statliga företaget
skulle kunna fortsätta den skogsindustriella verksamheten i Töre i en omfattning
som ur arbetsmarknadssynpunkt tedde sig önskvärd.

Aktiebolaget Statens skogsindustrier har efter övertagandet av Törefors
aktiebolag drivit det till sistnämnda bolag hörande sågverket i viss omfattning;
f. n. sysselsättes vid sågverket inemot 50 arbetare. Det har emellertid
visat sig svårt att förse Törefors sågverk med erforderlig kvantitet
sågtimmer samtidigt som även behovet av dylikt sågtimmer vid det statliga
skogsindustribolagets andra sågverk i detta område — Karlsborg, Båtskärsnäs
och Seskarö — måste tillgodoses för att driften där skulle kunna upprätthållas
på ett ekonomiskt sätt. Efter hand har konstaterats, att en tillräcklig
sågtimmertillförsel trots stora ansträngningar inte i längden kan
vidmakthållas. Under framhållande härav samt av att sågverksanläggningen
i Törefors är omodern och försliten har bolaget 1959 nödgats varsla om
alt driften där måste nedläggas. Genom extraordinära åtgärder, däribland
timmerleveranser från domänverket från avverkningar vid sidan av ordinarie
awerkningsprogram, har dock sågningen hittills kunna hållas i gång.

Aktiebolaget Statens skogsindustriers bedömning av möjligheterna att
på längre sikt upprätthålla sågverksdriften vid Törefors synes mig realistisk.
Den för bolaget normalt tillgängliga sågtimmerkvantiteten torde vara
för liten för att säkerställa ekonomisk drift vid bolagets samtliga sågverk i
övre Norrland. De extraordinära åtgärder som vidtagits för att öka sågtimmertillförseln
medför, enligt domänverkets uppfattning, olägenheter
bl. a. ur skogsliushållningssynpunkt. Att ordna virkesför sörj ningen på detta
sätt innebär onekligen också merkostnader för bolaget. Om hänsyn tas
även till de företagsekonomiska förhållandena anser jag liksom bolagsstyrelsen
att driften vid Törefors sågverk förr eller senare måste nedläggas.

Som jag framhöll i årets statsverksproposition (X ht, s. 18—19), har
jag emellertid inte kunnat godtaga, att sågverksdriften i Töre upphör innan
någon annan industriell verksamhet av motsvarande omfattning kommer
till stånd i kommunen. Som skäl för mitt ställningstagande åberopade jag

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

den synnerligen ogynnsamma arbetsmarknadssituation, som uppstått i
Töre genom nedläggandet av det privata bolagets verksamhet och som sedan
dess knappast undergått någon förbättring. Med den arbetsmarknadssituation,
som f. n. råder i Töre kommun och som närmare belysts i arbetsmarknadsstyrelsens
yttrande, måste man enligt min mening uppställa den
minimimålsättningen att arbetslösheten och behovet av beredskapsarbeten
icke får ökas genom ytterligare inskränkning av den industriella verksamheten
i kommunen. Vid bedömningen av lönsamheten i förekommande industriella
projekt och möjligheterna att förränta däri investerat kapital
bör hänsyn även tas till de kostnader för samhället som är förenade med
sysselsättning i beredskapsarbeten. Statliga stödåtgärder av olika slag har
också på förslag av Töreutredningen vidtagits för att utvidga enskilda foretag
i Töreområdet. Dessa åtgärder har dock inte medfört det ur sysselsättningssynpunkt
önskade resultatet. Sedermera undersökta projekt avsedda
att genomföras i enskild regi har inte heller kunnat förverkligas. Ej
heller har Aktiebolaget Statens skogsindustrier kunnat finna att rimliga
ekonomiska förutsättningar föreligger för att återupptaga skogsindustriell
verksamhet i Töre.

Det är mot denna bakgrund som man inom Aktiebolaget Statens skogsindustrier
på min anmodan undersökt olika möjligheter att i Töre kommun
taga upp ny industriell verksamhet i stället för sågverksdriften. Som ett resultat
av undersökningarna föreligger nu en promemoria om ett projekt,
som anses ha rimliga ekonomiska förutsättningar, nämligen produktion av
mineralullsplattor. Det rör sig här om en förhållandevis ny produkt, som i
Sverige framkommit endast i ringa omfattning men för vilken intresset synes
vara stigande. I promemorian framläggs en plan för en anläggning med
en produktionskapacitet av ca 7 000 ton eller inemot 2 000 000 m2 mineralullplattor
per år. Vid produktionen beräknas 55 arbetare samt arbetsledare
och kontorspersonal få sysselsättning, d. v. s. en nagot större arbetsstyrka
än den som f. n. sysselsättes vid sågverksdriften.

För den projekterade tillverkningen kan vissa delar av nuvarande anläggning
i Törefors utnyttjas. Erforderlig upprustning, som avses skola utföras
i en första etapp av anläggningsarbetet, beräknas draga en kostnad av
ca 1,0 milj. kronor. Efter upprustningen skall en försökstillverkning äga
rum med inköpt mineralull som utgångsmateriel. Härigenom skall erfarenhet
vinnas om det lämpligaste produktionsförfarandet och personalen
successivt tränas för tillverkningen. För försökstillverkningen bciäknas en
nettokostnad av minst 0,3 milj. kronor. Sedan de produktionstekniska förutsättningarna
blivit bättre klarlagda avses utbyggnaden skola fullföljas
med ytterligare maskininvesteringar och upprustningsarbeten för en beräknad
kostnad av ca 2,5 milj. kronor. Erforderligt rörelsekapital vid full
drift uppskattas till ca 0,7 milj. kronor. Det totala kapitalbehovet uppgår
alltså enligt beräkningarna till omkring (1,0 -f- 0,3 -j- 2,5 + 0,7 =) 4,5 milj.
kronor. Av detta belopp kan enligt promemorian 0,7 milj. kronor erhållas
.genom reglering av Törefors aktiebolags kontofordran pa Aktiebolaget Sta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

tens skogsindustrier. Återstoden eller 3,8 milj. kronor förutsättes skola
täckas genom medelsanvisning av staten.

Enligt en i promemorian åberopad beräkning — som uppgives grundad
på försiktiga bedömningar — finns det trots viss osäkerhet förutsättningar
för ett under rådande förhållanden godtagbart ekonomiskt resultat av verksamheten.

I detta sammanhang bör framhållas, att jag tagit del av de mera detaljerade
kalkyler, som utförts inom bolaget, och att jag i huvudsak inte haft
något att erinra mot desamma. Ett offentliggörande av beräkningarna i
vidare mån än som skett i promemorian skulle kunna medföra risker för
försämrade konkurrensbetingelser för den planerade verksamheten och bör
därför enligt min mening inte ske. Riksdagens vederbörande utskott bör
dock på lämpligt sätt få del av ifrågavarande kalkyler.

Även om de i promemorian angivna ekonomiska förutsättningarna för
tillverkningen av mineralullsplattor vid Törefors ger uttryck för viss optimism,
bör man inte bortse från riskerna för att verksamheten utvecklar
sig i mindre gynnsam riktning. Åtskilliga faktorer är så osäkra att man enligt
min mening inte heller kan utesluta förlustrisker. Marknadsläget för
den ifrågasatta produkten är inte mera ingående undersökt och de tekniska
betingelserna måste ytterligare klarläggas genom försökstillverkning.
Vidare får beaktas, att en fabrik i Törefors redan av geografiska skäl befinner
sig i ett förhållandevis ogynnsamt konkurrensläge.

Bedömningen av de i promemorian framlagda planerna torde emellertid
som jag förut antytt få ske ur vidare synpunkter än enbart företagsekonomiska.
Tidigare har i flera sammanhang erinrats om den tunga börda
som den kvarstående arbetslösheten utgör för kommunen. Arbetsmarknadsstyrelsen
har i sitt remissyttrande framlagt aktuella siffror rörande sysselsättningsläget
i kommunen, som ytterligare understryker hur allvarligt läget
är. Länsstyrelsen betecknar situationen även på kort sikt såsom helt
ohållbar. Nedlägges sågverket i Törefors — något som på sikt synes oundvikligt
— kommer arbetslöshetsbördan, om effektiva motåtgärder ej vidtages,
att ökas ytterligare. Det bör i sammanhanget också nämnas att arbetarna
vid Törefors sågverk till stor del är bundna till hemorten genom
innehav av fastigheter eller av åldersskäl. — Såväl länsstyrelsen i Norrbottens
län som arbetsmarknadsstyrelsen har starkt tillstyrkt det framlagda
projektet.

Det risktagande, som ett genomförande av det i promemorian framlagda
projektet innebär, framstår även enligt min mening såsom fullt försvarligt
mot den nyss tecknade bakgrunden. Jag förordar därför att åtgärder vidtages
för att projektet skall komma till utförande. Detta ställningstagande
är givetvis betingat av att icke några oväntade tekniska hinder för produktionen
uppkommer. Jag förutsätter sålunda att resultaten av försöksdriften
blir sådana att projektets tekniska och marknadsmässiga bärkraft väsentligen
bekräftas.

I promemorian förutsättes, att den nya verksamheten skall bedrivas av

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1961

Törefors aktiebolag, som f. n. är ett dotterbolag till Aktiebolaget Statens
skogsindustrier. Sistnämnda bolag har åtagit sig att svara för uppbyggnadsarbetet
under ett första skede men samtidigt framhållit som sin uppfattning,
att Törefors aktiebolag bör avskiljas från Aktiebolaget Statens
skogsindustrier och bli ett av staten direkt ägt bolag. Länsstyrelsen anser
det emellertid vara bäst att Törefors aktiebolag kvarstår som ett dotterbolag
och pekar därvid på de avsevärda fördelar som ett nära tekniskt och
kommersiellt samarbete mellan de båda bolagen skulle innebära; bl. a.
framhålles att Törefors aktiebolag bör få del av erfarenheterna från mineralullstillverkningen
vid Laxå bruk, som äges av moderbolaget.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden av arbetsmarknadspolitisk natur
som föreligger i detta fall finner jag det motiverat att ägaransvaret för
den nya verksamheten i Törefors och därmed det direkta risktagandet överföres
på staten. Jag biträder sålunda bolagets förslag i denna del. En utgångspunkt
för detta ställningstagande är emellertid att klara garantier skapas
för att Aktiebolaget Statens skogsindustrier även på längre sikt lämnar
Törefors aktiebolag det tekniska och kommersiella bistånd, som länsstyrelsen
åsyftar. Aktiebolaget Statens skogsindustrier bör också erhålla viss
representation i styrelsen för Törefors aktiebolag. De närmare grunderna
för samarbetet mellan bolagen torde böra fastläggas i särskilt avtal. Med
den föreslagna ordningen följer att Aktiebolaget Statens skogsindustrier
bör få tillgodoräkna sig skälig ersättning för sina tjänster till Törefors aktiebolag.

Jag har inte något att erinra mot att ersättningen till Aktiebolaget Statens
skogsindustrier för aktierna i Törefors aktiebolag bestämmes till ett
belopp motsvarande vad det förstnämnda bolaget erlagt för aktierna, eller
i avrundat tal 862 000 kronor. Beloppet i fråga, av vilket 850 000 kronor
skall användas för reglering av ett till Aktiebolaget Statens skogsindustrier
lämnat statligt lån, torde böra anvisas för budgetåret 1961/62 under kapitalbudgeten,
fonden för statens aktier.

Vad härefter angår den i promemorian förutsatta medelsanvisningen till
investeringar in. m. för den planerade produktionen, sammanlagt 3,8 milj.
kronor, får jag först erinra om att minst 0,3 milj. kronor avses för täckning
av nettokostnaden för viss försökstillverkning. Denna kostnad kommer att
belasta Törefors aktiebolag innan någon egentlig tillverkning för försäljning
kan upptagas. Med hänsyn härtill finner jag det rimligt att ifrågavarande
belopp tillföres bolaget som bidrag till verksamhetens igångsättande
utan återbetalningsskyldighet. Beloppet bör i enlighet härmed anvisas
å driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret 1961/62. Återstoden
av de erforderliga medlen, eller 3,5 milj. kronor, torde böra anvisas
å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd att såsom lån i mån av
behov tillföras bolaget. Med hänsyn till ändamålet med medelsanvisningen
torde bolaget tills vidare vara befriat från skyldighet att erlägga ränta och
amortering å lån från anslaget. Därest den tänkta produktionen planenligt
kan genomföras torde frågan om den lämpliga strukturen av kapitalför -

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

sörj ningen för Törefors aktiebolag framdeles få tas upp till nytt övervägande.

Som framgår av promemorian är avsikten att Aktiebolaget Statens skogsindustrier
skall påbörja upprustningsarbetet vid Törefors sa snart beslut
fattats om att avlåta proposition i ämnet. Bolaget är även berett att förskottera
erforderliga medel utöver den förut nämnda avräkningsskulden å
ca 700 000 kronor till Törefors aktiebolag. Därvid förutsättes, att förskottet
skall återbetalas av anslagsmedel, som senare kan komma att anvisas till
Törefors aktiebolag. Med hänsyn till önskvärdheten av att de erforderliga
förberedelserna för den nya verksamheten påbörjas snarast möjligt och
därefter bedrives i skyndsam takt har jag intet att erinra mot detta arrangemang.
För att nedbringa den belastning som härigenom kan uppkomma
på Aktiebolaget Statens skogsindustriers likviditet föreslår jag,
att de medel, som erfordras för den första etappen av upprustningsarbetet
vid Törefors, eller 1,0 milj. kronor, anvisas å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår. Återstoden av de erforderliga medlen, eller 2,5
milj. kronor, torde böra anvisas för budgetåret 1961/62.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
iföreslå riksdagen att anvisa

1) till Förvärv av aktierna i Törefors aktiebolag för budgetåret
1961/62 under kapitalbudgeten, fonden för statens
aktier, ett investeringsanslag av 862 000 kronor;

2) till Bidrag till Törefors aktiebolag för budgetåret 1961/
62 under driftbudgeten, tionde huvudtiteln, ett reservationsanslag
av 300 000 kronor;

3) till Lån till Törefors aktiebolag å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1960/61 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, ett investeringsanslag av 1 000 000
kronor;

4) till Lån till Törefors aktiebolag för budgetåret 1961/62
under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, ett investeringsanslag
av 2 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Barbro Blomberg

610386 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag