Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 (Proposition 1956:71)

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr
MO) med instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet (skogsvårderingsinstruktion);
given Stockholms slott den 17
februari 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring av förordningen den 1
juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering av skogsmark och växande
skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

År 1951 antogs en ny skogsvärderingsinstruktion, vilken skall tillämpas
från och med 1957 års allmänna fastighetstaxering. Redan vid 1952 års fastighetstaxering
verkställdes emellertid en provtaxering enligt den nya instruktionen
i två beredningsdistrikt inom varje län jämsides med den officiella
taxeringen, som skedde enligt den äldre metoden. En jämförande undersökning
av utfallet av värderingen enligt de olika instruktionerna i dessa
kommuner har utförts av särskilda sakkunniga.

På grundval av de sakkunnigas utredning föreslås i propositionen vissa
ändringar i den nya skogsvärderingsinstruktionen. Sålunda föreslås bl. a.
att den till grund för värdesättningen liggande prisperioden, som enligt gällande
bestämmelser skall vara de närmaste fem kalenderåren innan taxeringen
påbörjas, skall skjutas ett år bakåt i tiden. Därjämte föreslås i syfte
att erhålla garantier mot högre taxeringsvärden än som svarar mot de verkliga
avkastningsvärdena att från det speciella toppkonjunkturåret 1951 skall
bortses samt att bruttopriserna under de fyra övriga åren skall reduceras
med 20 procent. 1

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Förslag

till

förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med
instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av
fastighet (skogsvärderingsinstruktion)

Härigenom förordnas, att avdelning A, avdelning B punkt 5 c), punkt 6 b)
och punkt 11, avdelning D punkterna 1 och 2 samt avdelning E av förordningen
den 1 juni 1951 med instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

A. Allmänna värderingsgrunder

Skogsmark med — ---där be drivas.

Skogens avkastning---sko gen

hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka
priser virket vid avverkningen kommer
att betinga, göras för beräkning
av det framtida utbytet i penningar
vissa antaganden beträffande priserna.
Priserna å rotstående skog av
olika slag bestämmas sålunda för
olika avsättningslägen inom
särskilda prisområden. Till
grund för prissättningen läggas medeltalen
av gällande medelhöstpriser
under de närmaste fem kalenderåren
innan taxeringen påbörjas (priser
enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället
sålunda antagna prisnivån
förutsättes bliva bestående och
gällande för framtida avverkningar.

Om det--— att utröna.

För taxeringen---följande

sätt.

Uppskattning sker — — — för
skogsbruket.

Särskilda värden---det av verkas.

I viss---— av kalmark.

Att särskilda---10 § kom munalskattelagen.

1 Senaste lydelse av avdelning E se 1954: 49.

Skogsmark med---där be drivas.

Skogens avkastning---sko gen

hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka
priser virket vid avverkningen kommer
att betinga, göras för beräkning
av det framtida utbytet i penningar
vissa antaganden beträffande priserna.
Priserna å rotstående skog av
olika slag bestämmas sålunda för
olika avsättningslägen inom
särskilda prisområden. Till
grund för prissättningen läggas medeltalen
av gällande medelhöstpriser
under den period om fem kalenderår,
som utgår med tredje kalenderåret
före taxeringsåret (priser enligt
femårsregeln). Den vid taxeringstillfället
sålunda antagna prisnivån förutsättes
bliva bestående och gällande
för framtida avverkningar.

Om det-----att utröna.

För taxeringen---- följande

sätt.

Uppskattning sker — — — för
skogsbruket.

Särskilda värden---det av verkas.

I viss---av kalmark.

Att särskilda---10 § kom munalskattelagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1956

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

5. Virkesförrådets uppskattning.

c) Därest det beträffande viss
barrskog ej finnes anledning antaga
att sammansättningen av den medelgrova
och den klena skogen avsevärt
avviker från den vid förhandenvarande
förekomst av grov skog normala,
må en mera summarisk uppdelning
av virkesförrådet ske, därvid
angives allenast, med en noggrannhet
av minst tiotal procent, det i virkesförrådet
ingående förrådet av grov
barrskog samt, då bestämmelserna i
punkt 11 tillämpas, med en noggrannhet
av minst tjugufemtal procent,
förekomsten av gran. En efter
omständigheterna lämpad summarisk
uppdelning av virkesförrådet
må ske jämväl beträffande lövskog,
om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat
därigenom äventyras.

Sådan summarisk — — — för
handen.

6. Skogskubikmeterpris.

b) En skogskubikmeter — — —

det avverkas.

Prisberäkningen skall--— av

skogskubikmeterpriserna.

Ett typträd skall representera hela
den trädslagsklass det avser och får
sålunda anses vara sammansatt av de
trädslag, som ingå i trädslagsklassen,
i ungefär samma proportion som dessa
förekomma inom prisområdet. Det
kan emellertid vid taxeringen vanligen
anses tillfyllest att låta träd av
ett eller flera inom trädslagsklassen
förhärskande trädslag företräda trädslagsklassen
i dess helhet. Att särskilda
typträd dock stundom skola
finnas för olika grupper av en trädslagsklass
och i regel för tall och för
gran, framgår av punkt 11.

11. Förfarandet vid prisvariationer
inom en trädslagsklass.

Uppdelningen på de tre trädslags -

5. Virkesförrådets uppskattning.

c) Därest det beträffande viss
barrskog ej finnes anledning antaga
att sammansättningen av den medelgrova
och den klena skogen avsevärt
avviker från den vid förhandenvarande
förekomst av grov skog normala,
må en mera summarisk uppdelning
av virkesförrådet ske, därvid
angives allenast, med en noggrannhet
av minst tiotal procent, det i virkesförrådet
ingående förrådet av grov
barrskog samt, då tall och gran vid
prissättningen behandlas såsom skilda
grupper enligt bestämmelserna i
punkt 11, med en noggrannhet av
minst tjugufemtal procent, förekomsten
av gran. En efter omständigheterna
lämpad summarisk uppdelning
av virkesförrådet må ske
jämväl beträffande lövskog, om ej
ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat
därigenom äventyras.

Sådan summarisk — — — för
handen.

6. Skogskubikmeterpris.

b) En skogskubikmeter — — —

det avverkas.

Prisberäkningen skall---av

skogskubikmeterpriserna.

Ett typträd skall representera hela
den trädslagsklass det avser och får
sålunda anses vara sammansatt av
de trädslag, som ingå i trädslagsklassen,
i ungefär samma proportion som
dessa förekomma inom prisområdet.
Det kan emellertid vid taxeringen
vanligen anses tillfyllest att låta träd
av ett eller flera inom trädslagsklassen
förhärskande trädslag företräda
trädslagsklassen i dess helhet. Att
särskilda typträd dock stundom skola
finnas för olika grupper av en
trädslagsklass framgår av punkt 11.

11. Förfarandet vid prisvariationer
inom en trä ds
1 a g s k l a s s.

Uppdelningen på de Ire trädslags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

(Nuvarande lydelse)

klasserna barrskog, ordinär lövskog
och ädel lövskog betingas främst
därav att för var och en av dem kunna
antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden
och ensartad avverkningsordning,
varav följer att för
varje sådan klass skola gälla gemensamma
skogsvärdefaktorer. I det föregående
har antagits att även gemensamma
skogskubikmeterpriser
bestämmas för varje trädslagsklass,
och att till följd därav typträden i
princip skola anses vara sammansatta
av förekommande olika trädslag
inom varje trädslagsklass. Emellertid
är det beträffande barrskog
normalt, beträffande ädel lövskog
vanligt och beträffande ordinär lövskog
möjligt, att inom trädslagsklassen
priserna för olika trädslag så variera
att gemensamma skogskubikmeterpriser
skulle framstå såsom
olämpliga. I dylika fall skola de olika
trädslagen gruppvis eller vart för
sig i avseende å uppskattning av
virkesförråd och bestämmande av
skogskubikmeterpriser behandlas såsom
om de utgjorde en hel trädslagsklass.
I fråga om förfarandet vid
prissättningen kan åtskillnad mellan
de olika trädslagen göras redan vid
den antagna aptering, varom statens
skogsforskningsinstitut i samråd
med skogsstyrelsen meddelar föreskrifter,
eller först vid den uppdelning
på sortiment som verkställes
vid taxeringen. Beträffande trädslag,
för vilka sålunda särskild prissättning
skall ske, anknytes denna till
typträd av vederbörlig grovlek inom
ifrågavarande trädslag. För den eller
de prisrelationer, som framkomma
genom jämförelse mellan skogskubikmeterpriserna
å typträden inom
varje trädslag eller grupp av trädslag,
uppsökas i vederbörlig tabell de beträffande
trädslagsklassen i sin helhet
gällande skogsvärdefaktorerna,
och uppskattningen av skogsvärdet
sker med ledning av dessa och de
fastställda skogskubikmeterpriserna
för trädslaget eller gruppen av träd -

(Föreslagen lydelse)

klasserna barrskog, ordinär lövskog
och ädel lövskog betingas främst
därav att för var och en av dem kunna
antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden
och ensartad avverkningsordning,
varav följer att för
varje sådan klass skola gälla gemensamma
skogsvärdefaktorer. I det föregående
har antagits att även gemensamma
skogskubikmeterpriser
bestämmas för varje trädslagsklass,
och att till följd därav typträden i
princip skola anses vara sammansatta
av förekommande olika trädslag
inom varje trädslagsklass. Emellertid
förekommer det, att inom viss
trädslagsklass priserna för olika
trädslag så variera att gemensamma
skogskubikmeterpriser skulle framstå
såsom olämpliga. I dylika fall
skola de olika trädslagen gruppvis
eller vart för sig i avseende å uppskattning
av virkesförråd och bestämmande
av skogskubikmeterpriser
behandlas såsom om de utgjorde
en hel trädslagsklass. I fråga om förfarandet
vid prissättningen kan åtskillnad
mellan de olika trädslagen
göras redan vid den antagna aptering,
varom statens skogsforskningsinstitut
i samråd med skogsstyrelsen
meddelar föreskrifter, eller först vid
den uppdelning på sortiment som
verkställes vid taxeringen. Beträffande
trädslag, för vilka sålunda särskild
prissättning skall ske, anknytes
denna till typträd av vederbörlig
grovlek inom ifrågavarande trädslag.
För den eller de prisrelationer,
som framkomma genom jämförelse
mellan skogskubikmeterpriserna å
typ träden inom varje trädslag eller
grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig
tabell de beträffande trädslagsklassen
i sin helhet gällande skogsvärdefaktorerna,
och uppskattningen
av skogsvärdet sker med ledning av
dessa och de fastställda skogskubikmeterpriserna
för trädslaget eller
gruppen av trädslag. Markvärdet bestämmes
däremot alltid på sätt i
punkt 10 sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

(Nuvarande lydelse)

slag. Markvärdet bestämmes däremot
alltid på sätt i punkt 10 sägs.

Inom trädslagsklassen barrskog
skola regelmässigt tall och gran behandlas
såsom skilda grupper med
iakttagande att, där andra slag av
barrträd förekomma, de efter omständigheterna
sammanföras med
ettdera av dessa trädslag. Därest inom
visst trädslag — på grund av
växlande stamform och grenighet
m. m. hos träden — skogen i avseende
å kvalitet och användbarhet till
gagnvirke företer sådana olikheter
att skilda prissättningsgrunder finnas
böra tillämpas, kan en uppdelning
av detta trädslag ske på skilda
grupper.

(Föreslagen lydelse)

Behandlas inom trädslagsklassen
barrskog tall och gran såsom skilda
grupper skall iakttagas att, där andra
slag av barrträd förekomma, de
efter omständigheterna sammanföras
med ettdera av dessa trädslag.
Därest inom visst trädslag — på
grund av växlande stamform och
grenighet m. m. hos träden — skogen
i avseende å kvalitet och användbarhet
till gagnvirke företer sådana
olikheter att skilda prissättningsgrunder
finnas böra tillämpas, kan
en uppdelning av detta trädslag ske
på skilda grupper.

D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas av statens

skogsforskningsinstitut

1. Före allmän fastighetstaxering
skall statens skogsforskningsinstitut
efter samråd med skogsstyrelsen senast
den 1 juni året näst före taxeringsåret
fastställa för den följande
taxeringsperioden gällande centrala
skogstaxeringsanvisningar. I dessa
anvisningar skola bestämmas de områden
som skola för de vanligast förekommande
trädslagen vara apteringsområden,
under iakttagande att
varje apteringsområde skall vara ett
sådant större område där, enligt vad
riksskogstaxeringarna utvisa, skogen
har i huvudsak ensartad karaktär i
avseende å trädens stamform, barktjockleken
hos träden samt trädens
kvalitet.

Tillika skall---såsom gagn virke.

I de---från typträden.

2. Statens skogsforskningsinstitut
skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,
senast den 15
september året näst före taxeringsåret
till varje länsstyrelse avlämna
uppgifter för länet eller i skogligt avseende
likartade delar av länet om
den ungefärliga arealen av skogsmark
och av övrig mark, skogsmarkens
genomsnittliga godhetsgrad samt

1. Före allmän fastighetstaxering
skall statens skogsforskningsinstitut
efter samråd med skogsstyrelsen senast
den 1 maj året näst före taxeringsåret
fastställa för den följande
taxeringsperioden gällande centrala
skogstaxeringsanvisningar. I dessa
anvisningar skola bestämmas de områden
som skola för de vanligast förekommande
trädslagen vara apteringsområden,
under iakttagande att
varje apteringsområde skall vara ett
sådant större område där, enligt vad
riksskogstaxeringarna utvisa, skogen
har i huvudsak ensartad karaktär i
avseende å trädens stamform, barktjockleken
hos träden samt trädens
kvalitet.

Tillika skall---såsom gagn virke.

T de---— från typträden.

2. Statens skogsforskningsinstitut
skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,
senasl den 1 augusti
året näst före taxeringsåret till
varje länsstyrelse avlämna uppgifter
för länet eller i skogligl avseende likartade
delar av länet om den ungefärliga
arealen av skogsmark och av
övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga
godhetsgrad samt virkesför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

(Nuvarande lydelse)

virkesförrådets genomsnittliga storlek
och fördelning på trädslagsklasser
och förrådsgrupper samt, i förekommande
fall, trädslag.

(Föreslagen lydelse)

rådets genomsnittliga storlek och fördelning
på trädslagsklasser och förrådsgrupper
samt, i förekommande
fall, trädslag.

E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering avgivas av

skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen skall före allmän
fastighetstaxering efter samråd med
domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut
senast den 15 september
året näst före taxeringsåret
till varje länsstyrelse för varje del av
vederbörande län

dels avlämna uppgifter rörande
bruttohöstpriser för olika sortiment
av olika trädslag samt under B. i
punkt 6 c) avsedda kostnader under
de år, vilkas förhållanden skola ligga
till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag
skola i avseende å uppskattning
av virkesförråd och bestämmande av
skogskubikmeterpriser behandlas såsom
särskild grupp inom en trädslagsklass
samt vilka skogskubikmeterpriser
som skola tillämpas för
ifrågakommande typträd i vanligen
förekommande fall för olika apterings-
och prisförutsättningar.

I den---och förslag.

Skogsstyrelsen skall före allmän
fastighetstaxering efter samråd med
domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut
senast den 1 maj
året näst före taxeringsåret till varje
länsstyrelse för varje del av vederbörande
län

I den--- — och förslag.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I avseende å 1957 års allmänna fastighetstaxering skall iakttagas att till
grund för prissättningen skola läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser
under kalenderåren 1950 samt 1952—1954, därvid bruttopriserna dock
skola reduceras med 20 procent, samt att sådana i skogsvärderingsinstruktionen
använda uttryck som femårsregel, femårsmedeltal o. likn. skola anses
hava den innebörd, som följer av vad nyss sagts angående de år vilka
skola ligga till grund för prissättningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
februari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fastighetstaxering
av skogsmark och växande skog samt anför därvid följande.

Inledning

Allmän fastighetstaxering skall enligt 12 § kommunalskattelagen ske vart
femte år. Senaste allmänna fastighetstaxeringen skulle egentligen ha ägt
rum år 1950, men blev genom skilda beslut uppskjuten två år och företogs
därför först år 1952. Eftersom nämnda uppskovsbeslut icke avsåg kommande
taxeringar, skulle ny allmän fastighetstaxering ha ägt rum år 1955, men
även den taxeringen blev uppskjuten i två år. I samband med det senaste
uppskovsbeslutet föreskrevs (SFS nr 46/1954), att nästa allmänna fastighetstaxering
skall äga rum år 1957 och därefter vart femte år. Därigenom
hade en återgång ägt rum till den i kommunalskattelagen föreskrivna ordningen
med allmän omtaxering av fastigheterna vart femte år.

Då förberedelsearbetet för den allmänna fastighetstaxering, som sålunda
skall äga rum nästa år, skall påbörjas inom kort, måste innevarande års
riksdag taga ställning till frågan om vissa ändringar av gällande bestämmelser
om värdering av skogsmark och därå växande skog.

En ny metod för taxering av skogsfastigheter utarbetades av doinänstyrelsen
år 1941. Sedan denna metod blivit föremål för överarbetning i finansdepartementets
skatteberedning förelädes 1944 års riksdag förslag i ämnet
(prop. nr 240/1944). Riksdagen uttalade sig därvid i princip för att den nya
metoden skulle genomföras men ansåg att därmed borde anstå till den närmast
efter 1945 års allmänna fastighetstaxering följande allmänna fastighetstaxeringen.
År 1947 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet
särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa en överarbetning av
det till 1944 års riksdag framlagda förslaget. På grundval av ett av nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

sakkunniga (1947 års skogstaxeringssakkunniga) år 1949 avgivet betänkande
(SOU 1949:60) framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 39 till 1951 års
riksdag förslag till nya regler för taxering av skogsmark och växande skog.

Sedan riksdagens kamrar vid behandlingen av förevarande fråga stannat
i olika beslut, avgav bevillningsutskottet i memorial nr 55 ett sammanjämkningsförslag,
vilket antogs av riksdagen. Innebörden av riksdagens beslut
var att den gamla värderingsmetoden skulle tillämpas vid 1952 års allmänna
fastighetstaxering och den nya metoden vid därpå följande allmänna fastighetstaxeringar.
Därmed fastslog alltså riksdagen att sistnämnda metod skulle
bli den för framtiden gällande.

För den gamla värderingsmetoden, som i princip tillämpats vid allmänna
fastighetstaxeringar sedan år 1922, fastställda uppskattningsgrunder återfinnes
i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951, nr 437. Uppskattningsgrunderna
för den nya metoden har upptagits i skogsvärderingsinstruktionen
den 1 juni 1951, nr 440. Sistnämnda författning skall tillämpas
första gången vid 1957 års allmänna fastighetstaxering.

Den nya metoden i det skick den fastställdes av 1951 års riksdag blev alltså
antagen att tillämpas från och med den allmänna fastighetstaxering, som
skulle komma att följa på 1952 års. Emellertid ansågs det lämpligt att använda
tiden intill nästföljande allmänna fastighetstaxering för ytterligare
undersökningar av metodens lämpligaste utformning i skilda hänseenden.
Sålunda framhöll 1951 års bevillningsutskott i sitt nyssnämnda memorial
nr 55 önskvärdheten av att vid 1952 års allmänna fastighetstaxering jämsides
med en värdeberäkning enligt den gamla metoden verkställdes en uppskattning
av erforderliga primärfaktorer för tillämpning av den nya metoden,
så att därefter genom en bearbetning av det därvid erhållna materialet
utfallet i praktiken av den nya metoden kunde ytterligare bedömas. I anledning
härav föreskrev Kungl. Maj:t i cirkulär den 29 juni 1951 till länsstyrelserna
i samtliga län, att i två beredningsdistrikt inom varje län skulle
— samtidigt med att värderingen av skogsmark, och växande skog företogs
för den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 enligt de äldre, för denna
taxering ännu gällande bestämmelserna — av vederbörande beredningsnämnder
verkställas en uppskattning av virkesförrådet m. m. å ifrågakommande
fastigheter enligt den nya värderingsmetoden. Resultatet av denna
uppskattning skulle antecknas i en särskild för ändamålet fastställd längd.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 oktober 1952 tillkallade dåvarande
departementschefen två sakkunniga, nämligen professorn vid statens
skogsforskningsinstitut A. E. Hagberg och direktören i Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund G. F. N. Olhammar med uppdrag att — på grundval
av den uppskattning av virkesförrådet in. m. som verkställts i enlighet
med vad därom föreskrivits i det nyssnämnda cirkuläret — företaga en undersökning
om hur en med tillämpning av den nya metoden verkställd skogstaxering
skulle för i cirkuläret avsedda beredningsdistrikt ha utfallit i jämförelse
med den taxering, som verkställdes enligt den gamla metoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956 9

Med skrivelse den 18 oktober 1955 har de sakkunniga avgivit utredning i
ämnet.

över de sakkunnigas utredning har, efter remiss, yttranden avgivits av
kammarrätten, riksskattenämnden, statens skogsforskningsinstitut, skogshögskolans
lärarråd — som överlämnat ett av rektorn vid skolan professor
Thorsten Streyffert avgivet yttrande — domänstyrelsen, skogsstyrelsen (med
överlämnande av yttranden från ett antal skogsvårdsstyrelser), lantbruksstyrelsen,
samtliga länsstyrelser (med, i vissa fall, överlämnande av yttranden
från av vederbörande länsstyrelse anlitad skogssakkunnig m. fl.), stiftsnämnden
i Lund, Svenska landstingsförbundet, Svenska skogsvårdsföreningen,
Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges länsskogvaktareförbund, Sveriges
lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk.

Vidare torde få omnämnas, att vissa organisationer beretts tillfälle att avgiva
yttrande över betänkandet utan att de begagnat sig därav, nämligen
bl. a. Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet.

De olika värderingsmetoderna

Det utmärkande för de alltifrån början av 1920-talet tillämpade bestämmelserna
om värdering av skog är att avsikten varit att fastställa ett avkastningsvärde
å egendomen, d. v. s. ett värde som baseras direkt på den för
framtiden beräkneliga avkastningen av skogen. I detta avseende har skogsvärderingen
skilt sig från värdering av all annan fastighet, vilken avsett att
komma fram till allmänna saluvärdet vid den för taxeringen aktuella tidpunkten.

Enligt den gamla metoden sker fastställande av avkastningsvärdet å mark
och därå växande skog så, att man uppskattar värdet av den årliga virkesavkastningen
från marken vid normal skogstillgång, varefter detta värde kapitaliseras
efter viss procentsats. Räntefoten var vid 1952 års taxering fastställd
till fem procent. Det antal årsavkastningar, varmed man enligt den
fastställda procentsatsen skall räkna vid kapitaliseringen, fördelas därvid å
skogsmarken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet
ungefär 18 procent kommer att belöpa å marken och återstoden å skogen
(med en räntefot av fem procent belöper 3,5 årsavkastningar å marken och
16,5 årsavkastningar å den växande skogen). Det i enlighet härmed fastställda
värdet för marken anses utgöra markens taxeringsvärde. Det erhållna
värdet för skogen däremot anses användbart som omedelbart uttryck för
skogsvärdet endast om den beräknade normala värdeavkastningen är just
den som kan genast och uthålligt uttagas, d. v. s. om den å fastigheten befintliga
skogstillgången är normal, vilket ultryckes med att relativa skogstillgången
är 1,0. Avviker skogen beträffande virkesförrådet, som skall särskilt
uppskattas och angivas, eller beträffande virkesförrådets sammansättning
med avseende på åldrar och trädslag samt grövre och klenare dimen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

sioner från det tillstånd, som anses motsvara normal skogstillgång, jämkas
skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal, som ger uttryck
för relativa skogstillgången i det särskilda fallet, alltså med t. ex. 0,9,
0,8 etc., om skogstillgången värdemässigt är mindre än normal, och med
1,1, 1,2 etc., om skogstillgången är större än normal. Relativa skogstillgången
erhålles genom två räkneoperationer. Först ställes det verkliga virkesförrådet
i relation till det virkesförråd, som skulle funnits, om skogen varit
»normal», vilket förråd finns för olika boniteter och omloppstider angivet
i en för taxeringen av Kungl. Maj :t fastställd tabell, den s. k. normalförrådstabellen,
varefter det sålunda erhållna talet, »relativa virkesförrådet», jämkas
med hänsyn till förekommande avvikelser från normaltillståndet i fråga
om skogens sammansättning beträffande åldersklasser, trädslag etc.

Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer:
skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket.
Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkastningsförmåga, angiven i
kbm per har. Rotvärdet avser värdet av normala virkesavkastningen, uttryckt
i nettopris per kbm å rot och fastställt för varje fastighet på grundval
av genomsnittliga priser och avverkningskostnader för olika sortiment
under viss före taxeringens början förfluten period. Vid 1952 års taxering
lades till grund för värderingen nettopriserna under åren 1945—1949. Bruttopriserna
reducerades dock med 20 procent på grund av antagna onormala
prisförhållanden. De allmänna kostnaderna avser kostnader för skogens
vård, förvaltning in. m. och skall generellt beräknas till viss del av
det efter boniteten och rotvärdet beräknade värdet å årliga virkesavkastningen
per har. Vid 1952 års taxering utgjorde detta avdrag i allmänhet 33
procent. I vissa särskilda fall kunde förhöjt avdrag ifrågakomma.

Även den nya metoden för taxering av skogsfastighet avser att fastställa
avkastningsvärdet. Man utgår emellertid från det genomsnittsskogsbruk,
som genom statistisk bearbetning av riksskogstaxeringens material visats
faktiskt föreligga.

Riket indelas med hänsyn till klimatiska förhållanden i tillväxtområden
och marken inom varje sådant område med hänsyn till sin produktionsförmåga
i godhetsklasser. Genom att hänföra varje skogsfastighet till viss
godhetsklass för visst tillväxtområde kan samtliga fastigheter i riket indelas
i grupper etter fastigheternas naturliga betingelser för skogsproduktion.

I stället för den gamla metodens normalskog är det enligt nya metoden genomsnittsskogen
som värderas. Detta sker genom beräkning av årlig värdeavkastning
och kapitalisering av denna på samma sätt som vid normalskogens
värdering enligt gamla metoden. Avdraget för allmänna kostnader sker
också liksom förut med viss del av värdet.

Värdet av genomsnittsskogen, beräknat genom kapitalisering av avkastningen,
innefattar såväl skogsmarks- som skogsvärdet. Markvärdet upptages
till belopp motsvarande värdet av 0-årig skog, vilket beräknas genom diskontering
till nuvärden av de belopp som antages i framtiden inflyta vid den -

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

na skogs avverkning. Skogsmarksvärdet kommer då att utgöra en från söder
(korta diskonteringstider) till norr (långa diskonteringstider) avtagande
andel av det totala värdet och ej som hittills en fix andel (18 procent)
av detta värde.

Skogsvärdet för genomsnittsskogen utgör skillnaden mellan det totala
värdet och sålunda beräknat skogsmarksvärde.

Skogsvärdet fördelas också på olika grovleksklasser (förrådsgrupper), bestående
t. ex. för barrskogen av träd under 15 cm, 15—25 cm samt 25 cm
och däröver vid brösthöjd. För varje grovleksklass sker värdeberäkningen
genom diskontering till nuvärden av de belopp, som beräknas i framtiden
utfalla vid avverkning av träd härrörande just från den grovleksklassen.
Därigenom får man en möjlighet att direkt värdera skog som till sin sammansättning
avviker från genomsnittsskogen. Om t. ex. de olika barrskogsgrupperna
åsättes enhetsvärdena 1, 2 och 3 är barrskogens värde i genomsnittsskogen
lika med 1 -(- 2 -|- 3. Den justering som erfordras med hänsyn
till förekommande över- resp. undervikt för någon grupp — i förhållande
till genomsnittsskogen — blir automatiskt gjord i och med att virkesförrådet
fördelas på de olika grupperna.

Själva värderingen vid tillämpning av den nya metoden tillgår på följande
sätt.

Arealen skogsmark, markens bonitet och totalförrådet fastställes. Vid boniteringen
användes, som redan antytts, i stället för bonitet uttrycket godhetsklass
(A, B, etc.) men eljest sker fastställandet av nämnda faktorer på
samma sätt enligt båda metoderna. De gamla bonitetstalen kan för övrigt
lätt översättas till de nya godhetsklasserna.

Virkesförrådet uppskattas (i kbm per har) och fördelas i särskilda grupper,
därvid viss hänsyn tages till om hushållningsplan eller eljest mera detaljerade
uppgifter om förrådet finnes eller ej. I det senare — ojämförligt
oftast förekommande — fallet, då alltså en bedömning måste göras av nämnderna,
skall virkesförrådet fördelas i barrskog och lövskog, varefter för barrskogen
skall angivas (i tiotal procent) till hur stor del denna utgöres av
grovskog, d. v. s. träd om 25 cm vid brösthöjd och däröver, ävensom (i 25-tal procent) hur stor del av barrskogen, som utgöres av gran. I sydligaste
Sverige, där s. k. ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind
och lönn) förekommer i avsevärdare omfattning, måste dessutom vissa särskilda
uppgifter lämnas om sådan skog.

Sedan dessa uppgifter uppskattats kan värdena (i kronor per har beträffande
marken och i kronor per kbm beträffande skogen) hämtas direkt ur en
tabell (s. k. hjälptabell), som upprättas för varje län. Någon bedömning
eller beräkning av det slag, som vid tillämpning av den gamla metoden är
erforderlig för omvandling av relativa virkesförrådet till relativa skogstillgången,
behövs alltså icke vid användning av nya metoden. Nämndernas
verksamhet vid taxering enligt denna inskränker sig till en bedömning av
primärmaterialet för värderingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Ett exempel på en tabell av nyss angivet slag — som alltså är avsedd att
användas vid det förut beskrivna värderingsförfarandet — kan hämtas ur
propositionen nr 39/1951 angående 1952 års fastighetstaxering (s. 167—
168). Tabellen, kallad hjälptabell nr 1, torde få fogas till detta statsrådsprotokoll
såsom bihang I.

Då tillförlitliga uppgifter om virkesförrådet å den fastighet, som skall
taxeras, kan hämtas ur hushållningsplan eller andra uppskattningshandlingar,
är det avsett att en noggrannare värdering skall äga rum. Förfarandet
härvid demonstreras närmare av en i nämnda proposition (s. 169) intagen
tabell, betecknad hjälptabell nr 2, vilken torde få biläggas här som bihang 11.

De sakkunnigas utredning

Sammanfattning av de sakkunnigas utredning. De sakkunniga framhåller,
att det principiellt inte förelåg någon egentlig olikhet mellan värderingsmetoderna,
eftersom båda avsåg att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt
skogsbruk. Dessa borde därför vid riktig tillämpning i stort sett ge samma
värden. Detta hade också av utredningen visats vara fallet för konstruerade
fastigheter med normalförråd, där skillnaden i summavärden inte översteg
sju procent. Av de sakkunniga utarbetad tabell, utvisande dessa jämförande
beräkningar, torde få fogas till detta statsrådsprotokoll såsom bihang III.

Den egentliga skillnaden låg, uttalar de sakkunniga, i uppdelningen av
totalvärdet i markvärde och skogsvärde. I detta avseende hade den gamla
metodens schablonmässiga uppdelning medfört, att fastigheter med virkesförråd,
vilka alltför mycket avvek från normalskogen, kunde bli avsevärt
feltaxerade. Av de sakkunniga utarbetade tabeller, utvisande skillnaderna i
markvärde, skogsvärde och totalvärde enligt de båda metoderna, torde få
fogas härvid såsom bihang IV.

Hur metoderna slog ut vid praktisk tillämpning borde alltså, framhåller
de sakkunniga vidare, vara beroende av hur man med de olika metoderna
lyckades anpassa värdena, då skogarna avvek från det normala.

Vad angår utfallet av den företagna provtaxeringen uppger de sakkunniga
till en början, att den stora differensen mellan resultaten av de båda metoderna
för »Arjeplog II» hade speciella orsaker. Taxeringsvärdena där avsåg
endast fem fastigheter — därav tre kronoparker med överloppsmarker och
två allmänningar — som ansetts böra redovisas separat, då de eljest skulle
ha förryckt resultatet för hela kommunen. Anledningen till att dessa fastigheter
åsatts så låga värden vid 1952 års fastighetstaxering syntes vara dels
att beredningsnämnden godtagit 1,3 såsom högsta jämkningsfaktor trots deklarerad
grovskogsprocent av 40—50 procent, dels medgivit avdrag för kvalitet
med tio procent och dels icke iakttagit den förhöjning som den deklarerade
låga lövskogsförekomsten hade bort medföra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Den genomsnittliga nivån å de värden, som erhållits med tillämpning av
den nya metoden visade emellertid enligt de sakkunnigas åsikt inte någon
anmärkningsvärd förskjutning i jämförelse med taxeringsnivån enligt den
gamla metoden. Skillnaden höll sig i allmänhet inom tio procent. Den nya
metoden visade i regel högre värden beroende på att korrigering för från normalskogen
avvikande lövskogsförekomst ej verkställts i tillräcklig omfattning
vid tillämpningen av den gamla metoden. Vissa brister i anvisningarna i
fråga om vissa jämkningsfaktorer hade därjämte kunnat konstateras. Dessa
faktorer hade synbarligen medfört undervärdering av fastigheter med låg
grovskogsprocent och någon övervärdering för sådana med hög grovskogsprocent.
På grund av det anförda kunde skillnaden i genomsnittstalen förstoras,
om fastigheterna genomgående bedömts ligga exempelvis med mycket
låga grovskogsprocenter. Så var t. ex. fallet med Hova socken i Skaraborgs
län, där grovskogsprocenten i nära hälften av antalet fastigheter satts så lågt
som tio procent eller lägre. Skillnaden mellan metoderna framträdde här
med -j- 30,0 procent beroende på att för låga jämkningsfaktorer anvisats.
Samma förhållande gällde för Spekeröds socken inom Göteborgs och Bohus
län. Skillnaden mellan taxeringsutfallet för denna socken utgjorde + 23,5
procent. Även för Annerstads kommun i Kronobergs län hade flertalet fastigheter
bedömts ha låg grovskogsprocent, varför skillnaden mellan värdena
här uppgick till -f 22,1 procent.

En påtaglig svaghet i den gamla metoden var enligt de sakkunniga, att även
om tillfredsställande anvisningar för jämkningsfaktorns bestämmande fanns
utformade, denna metod ändock kunde medföra en slentrianmässig tillämpning.
Detta hade visat sig vara fallet beträffande både provtaxerade och
andra kommuner, där något egentligt försök att variera jämkningsfaktorn
inte gjorts. Enligt de sakkunnigas mening skulle den nya metoden i detta
avseende mera tvinga fram ett ställningstagande, enär den utslagsgivande
grovskogsprocenten måste angivas i taxeringslängden. Om alla fastigheter
i en kommun skulle bedömas ha en enhetlig grovskogsprocent, skulle detta
framstå som anmärkningsvärt. En dylik felbedömning skulle i många fall
av skogsägaren kunna direkt påvisas. Visserligen kunde nivån kring vilken
grovskogsprocenten varierades, i allt fall då den nya metoden skulle tillämpas
första gången bli felaktig, vilket visat sig vara fallet i vissa provtaxerade
kommuner. Uppenbara avsteg från sannolika medeltal skulle dock
framträda även vid en ytlig granskning.

I detta sammanhang kan nämnas att de sakkunniga gjort vissa särskilda
utredningar angående de olika metodernas möjlighet att avväga värdet för
varje enskild fastighet. Därvid har summavärdet av skogsmark och växande
skog för varje fastighet för sig enligt den nya metoden satts i procent av motsvarande
värde enligt den gamla metoden. Fastigheterna har sedan fördelats
i klasser med hänsyn till denna relation mellan värdena. Med utgångspunkt
från 100 procent, d. v. s. full överensstämmelse, och eu klassvidd av tio
procent betecknar procenttalen 90—105 mittklassen. Vid stigande klasser

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

har den nya metoden givit högre värden och vid sjunkande klasser lägre värden.

Den av de sakkunniga först gjorda undersökningen avser Arjeplogs socken.
I denna socken har vid taxeringen redovisats 187 fastigheter med normal
lövskogsförekomst (10—20 procent) och jämkningsfaktor 1,4. Av dessa
har 37 inte medtagits vid jämförelsen, övriga fastigheter fördelar sig på
följande sätt.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

	86-95	96—105	106—115	116-125	126-135	136—145	146 155	S:a
Antal fastigheter	6	16	39	52	18	12	7	150

De sakkunniga framhåller att — även om man tillsåg att tillämpad faktor
överensstämde med anvisad faktor och gav den anvisade faktorn riktigt
värde i fråga om grovskogsprocent och lövskogsprocent och därför i detta
fall schablonmässigt höjde gamla metodens värde med 15 procent — resultatet
likväl blev att endast 39 -j- 52 fastigheter skulle ligga mellan värdena
106—125 procent (då blivande mittklasser). Nära 40 procent av antalet fastigheter
skulle sålunda ligga utanför en variation uppåt och nedåt av ca tio
procent. Den nya metoden spred värdena förutom med hänsyn till grovskogsprocent
och lövskogsprocent även med hänsyn till sortimentens inbördes
värderelation för olika avsättningslägen samt markvärdets olika andel
vid skilda boniteter. Härjämte inverkade i någon mån granskogsprocenten.
Det dominerande inflytandet utgjorde dock avsättningsläget.

Beträffande områden där avsättningsläget spelar mindre roll, framträder
inte samma spridning i värdena. Detta exemplifieras med de 238 fastigheter
(varav 62 ej medtagits vid jämförelsen), som redovisats i Sävars socken i
Västerbottens län med jämkningsfaktor 0,9 och lövskogsprocent 0. De 176
fastigheterna fördelar sig i värdespridning enligt följande.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

	76-85	86-95	96-105	106-115	116—125	126—135	136-145	146—155	S:a
Antal
fastigheter ..	1	3	20	84	53	13	1	1	176

Även för dessa gav, framhåller de sakkunniga, den nya metoden ca 15
procent högre värden. Om värdenivån försköts med detta procenttal, skulle
84 -f 53 fastigheter ligga mellan värdena 106—125 (då blivande mittklasser).
39 fastigheter eller 22 procent låg således utanför en variation uppåt och
nedåt av ca tio procent.

För Torps kommun i Västernorrlands län hade, uppger de sakkunniga
vidare, anvisningarna väl följts med avseende å grovskogsprocent. Däremot
hade varierande lövskogsförekomst inte fått påverka taxeringen. Om här

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

valdes fastigheter med normal lövskogsförekomst, inverkade dock inte detta
förhållande. 203 fastigheter (varav tre inte medtagits vid jämförelsen) fanns
redovisade vid grovskogsfaktor 0,80. Resterande 200 fastigheter fördelade sig
i värdeförhållande enligt följande sammanställning.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

86-95

96—105

106-115

116-125

126-135

136-145

146—155

156-165

S:a

Antal

fastigheter ..

200

Spridningen var alltså stor. Om som klassmitt valdes 106—125, skulle 48
procent av fastigheterna ligga utanför dessa klasser, inom vilka värdena varierade
med ± ca tio procent.

Av intresse var enligt de sakkunniga att i ett dylikt fall studera hur mycket
varierande granskogsprocent kunde ha inverkat på spridningen. Fastigheterna
hade därför grupperats med hänsyn till angiven sådan procent. Endast
tre olika grupper av granskogsprocent hade tillämpats, nämligen 25, 50
och 75 procent.

Gran- Antal fastigheter

skogs- -

% Nya metodens värde i % av gamla metodens

	86-95	96—105	106—115	116-125	126-135	136—145	146—155	156—165	S:a
25		3	1		2	1			7
50	4	13	28	32	21	14	1	1	114
75	1	22	24	19	6	5	2	—	79
S:a	5	38	53	51	29	20	3	1	200

Spridningen i materialet fanns synbarligen i nästan lika hög grad även
sedan inflytande av varierande granskogsförekomst eliminerats.

Inom Laxå kommun i Örebro län har redovisats 69 fastigheter med låg
lövskogsförekomst och med grovskogsfaktor 0,75. Sedan fem uteslutits fördelar
sig resterande 64 på följande sätt.

Nya metodens värde i % av den gamla metodens

	86-95	96—105	106—115	116-125	126-135	S:a
Antal fastigheter ....	1	17	18	18	10	64

Även här låg värdena enligt nya metoden ca 15 procent högre, sammanhängande
med den låga lövskogsförekomst, vartill ej tillräcklig hänsyn tagits
vid tillämpning av den gamla metoden. En företagen justering av nivån
medförde att 18 -f- 18 fastigheter låg inom då uppkommande mittklasser

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

106—125, men 28 fastigheter eller mer än 40 procent låg utanför denna variation.

För att mera exakt bedöma vad en justering av materialet med hänsyn
till vad den nya metoden skulle visa för spridning i förhållande till den
gamla metoden, rätt tillämpad enligt anvisningarna, borde, framhåller de
sakkunniga, en dylik justering ske för varje enskild fastighet för sig. Sådan
justering hade också verkställts för de 64 fastigheter, som redovisats i den
nyss återgivna tablån. Efter dylik individuell omräkning av gamla metodens
värden framträdde följande variation.

Nya metodens värde i % av för varje fastighet justerade värden enligt
anvisningar till gamla metoden

	81—90	91—100	101- no	111—120	121-130	Sa
Antal fastigheter ....	9	21	14	19	1	64

Härav framgick att 29 fastigheter låg utanför klasserna 91—110 procent;
alltså nära nog samma antal som vid den mera approximativa justeringen.

I anslutning härtill omnämner de sakkunniga att, vid en rätt tillämpning
av anvisningarna, totalvärdet enligt nya metoden endast blev 3,4 procent
högre än värdet enligt gamla metoden.

I södra Sverige blev spridningen i värden betydligt mindre, beroende på
att några större skillnader i avsättningsläge inte där existerade. Valde man
dessutom en kommun med mycket liten variation i fråga om bonitetsgrader,
visade värdena enligt de båda metoderna avsevärt mindre spridning. Exempel
härpå var Åseda kommun (Kronobergs län). Här befintliga 108 fastigheter,
som redovisats med grovskogsfaktor 0,95 och låg lövskogsförekomst,
fördelade sig enligt följande.

Nya metodens värde i % av den gamla metodens

	96-105	106—115	116-125	126-135	Sta
Antal fastigheter............	1	30	66	8	105

Nya metoden visade 10 å 15 procent högre värde på grund av den låga
lövskogsförekomsten.

Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga om de nu angivna jämförelserna
att därav framgick, att de båda metoderna sinsemellan uppvisade stor
skillnad i resultatet av värderingen för enskilda fastigheter, då avsättningsläge
och bonitet avvek starkt från medeltalet. Den gamla metodens jämkningsfaktor
tog ingen hänsyn till avsättningsläget, och den del av totalvärdet,
som representerades av markvärdet i denna metod, var alltför schablonartat
beräknad. Den nya metoden gav här otvivelaktigt en bättre differentiering
av värdet fastigheterna emellan än den gamla metoden i dess hittillsvarande
utformning kunde göra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Av de sakkunniga framförda förslag. Det nyss återgivna innefattar en sammanfattning
av resultatet av den av de sakkunniga gjorda jämförelsen mellan
de båda värderingsmetoderna. Undersökningen har även föranlett de
sakkunniga att framställa vissa erinringar i detaljhänseende mot den nya
metoden. Av vad de sakkunniga i sistnämnda avseende anfört torde följande
få här återges.

Särskilda värden beträffande tall och gran. Den för
taxering enligt nya metoden gällande skogsvärderingsinstruktionen förutsätter
att värderingen i allmänhet skall grundas på priser, som fastställes
för varje trädslagsklass som en enhet, d. v. s. att »gemensamma skogskubikmeterpriser
skall bestämmas för varje trädslagsklass». Emellertid innehåller
skogsvärderingsinstruktionen även bestämmelser om undantag härifrån
och sägs häir (avdeln. B p. 11) bl. a. att det beträffande barrskog —
som ju bildar en trädslagsklass — är normalt att inom trädslagsklassen priserna
för olika trädslag så varierar att gemensamma skogskubikmeterpriser
skulle framstå som olämpliga och att i dylika fall de olika trädslagen gruppvis
eller vart för sig i avseende å bl. a. bestämmande av skogskubikmeterpriser
skall behandlas som om de utgjorde en hel trädslagsklass. Vidare sägs
att inom denna trädslagsklass tall och gran regelmässigt skall behandlas som
skilda grupper.

De sakkunniga framhåller nu, att den nya metodens isärhållande av värdena
med avseende å fördelningen av tall och gran närmast framträdde som
en något onödigt långt driven värdedifferentiering, i allt fall vid de prisförhållanden
mellan dessa trädslag som gällde vid 1952 års fastighetstaxering.
Av en av de sakkunniga gjord analys (s. 45 i utredningen) framgick,
att det fick anses tillfredsställande för taxeringen om man genomgående
höll sig till värdeförhållanden som karakteriserats av genomsnittlig blandning
av tall och gran. Då här var fråga om avkastningsvärden, borde beräkningarna
avse bestående prisförhållanden, gällande framtida avverkningar.
De för vissa valda år rådande speciella värdeförhållandena mellan tall och
gran, vilka skulle bestämma värdenivån och avpassas i viss mån efter en eftersträvad
sådan nivå, var säkerligen mera sällan representativa även på
längre sikt. Vid 1952 års taxering enligt den gamla metoden hade man också
kommit till den slutsatsen, att man borde bilda en gemensam sortimentsklass
av sulfit- och sulfatved. Priset för en sådan klass hade bestämts med
hänsyn till genomsnittlig blandning av tall och gran.

Även om, anför de sakkunniga vidare, det från vissa synpunkter — aptering
av typträden samt olika prisrelationer — kunde synas olämpligt att på
ett tidigt stadium av beräkningarna, då underlaget för hjälptabellerna framställdes,
arbeta ihop kubikmeterpriserna för tall och gran, framträdde det
som ett önskemål att framlägga så enkla hjälptabeller som möjligt, enär
dessa skulle direkt användas av nämnderna. Detta gällde framför allt hjälptabell
nr 1, som skulle användas vid en mera summarisk uppskattning. Värderingen
av fastigheterna skedde till alldeles ojämförligt största delen med
hjälp av denna tabell. Av de 12 666 fastigheterna, som omfattades av prov2
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 71

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

taxeringarna, var 12 385 värderade på grundval av nämnda tabell. Om man
framlade endast ett värde, avpassat med hänsyn till genomsnittlig sammansättning
av tall och gran, skulle antalet kolumner i tabellen reduceras från
nuvarande nio till fem. Innebörden av den ifrågasatta åtgärden var, att man
vid taxeringen uteslöt bedömningen av granskogsprocent. Då denna bedömning
torde tillhöra en av de lättaste, skulle vinsten till huvudsaklig del ligga
på det tekniska planet. Enligt de sakkunnigas mening var åtgärden dock
att rekommendera.

Slopa n de av hjälptabell nr 2. Efter sin lydelse utgår skogsvärderingsinstruktionen
(avdeln. B p. 5) från att den mera minutiösa värdering
som förutsättes i hjälptabell nr 2 är den normala. Det i hjälptabell nr 1
avsedda förfarandet omtalas i instruktionen som ett undantagsstadgande.
Härom sägs (avdeln. B p. 5 c), att därest det beträffande viss barrskog ej
finns anledning antaga att sammansättningen av den medelgrova och den
klena skogen avsevärt avviker från den vid förhandenvarande förekomst av
grov skog normala, en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet må
ske, därvid allenast angives med en noggrannhet av minst tiotal procent det
i virkesförrådet ingående förrådet av grov barrskog samt, då skilda priser
skall åsättas virke av tall och gran (se det förut sagda), med en noggrannhet
av minst tjugufemtal procent förekomsten av gran. Vidare stadgas att en
efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkesförrådet må
ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat
därigenom äventyras, samt att sådan summarisk uppskattning dock ej
må ske, där tillfredsställande uppgifter föir en fullständig uppskattning är
för handen.

En eftersträvansvärd ytterligare förenkling var, framhåller de sakkunniga
angående dessa bestämmelser, om hjälptabell nr 2 kunde utgå. Av undersökningen
framgick som redan nämnts att denna tabell användes i liten
utsträckning. Det syntes vara mycket betungande att i länsanvisningarna
nödgas medtaga tabellverk, vilka endast kom att utnyttjas till en liten bråkdel
av deras erforderliga omfattning. För att täcka alla kombinationer av
ingångsvärden — prisområden, godhetsgrader och omkostnadsklasser —
blev tabellverket av betydande omfattning. Förekomsten av skogshushållningsplaner,
motiverande tabell nr 2, var störst inom Norrbottens och Västerbottens
län. Inom övriga län fanns sådana planer i regel för allmänna
skogar och bolagsskogar, men för de till antalet övervägande bondeskogarna
saknades sådana i allmänhet.

Anledningen till att enligt gällande värderingsinstruktion summarisk uppskattning
ej fick ske, där tillfredsställande uppgifter för en fullständig uppskattning
var för handen, var enligt de sakkunniga att, då fullständiga uppgifter
fanns, fastigheter i dylikt fall inte borde åsättas de högre värden, som
kunde uppstå genom att värderingen vid summarisk taxering innehar en viss
schablonisering av vissa tillgängliga primära uppgifter. För att belysa vad
en dylik schablonisering innebar hade de sakkunniga värderat vissa större
fastigheter med tillämpning av båda hjälptabellema. Dessa beräkningar vi -

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1956

sade, att värdena i allmänhet skilde sig från varandra med endast några få
procentenheter. Skillnaden översteg blott i ett fall tio procent. Detta resultat
hade ernåtts, trots att vid redovisning av värden enligt hjälptabell nr 1 avrundning
skett till närmaste tiotal procent i fråga om grovskogsprocenten.
För att få närmare överensstämmelse mellan värdena kunde övervägas att
medge att grovskogsprocenten, grundad på direkt uppskattning, fick angivas
på en procentenhet när och skogsvärden, svarande mot dessa procenttal,
interpolerades i tabell nr 1, som redovisade dylika värden för varje tiotal
procentenheter.

De sakkunnigas förslag till förenkling av den nya metoden kan sammanfattas
med följande.

Hjälptabell nr 1 utarbetas att gälla den genomsnittliga sammansättning av
tall och gran för skilda tillväxtområden och godhetsgrader, som ligger till
grund för bestämning av den s. k. markvärdefaktorn.

Hjälptabell nr 2 utarbetas men finner tillämpning endast i de län eller
länsområden, där så angives i de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

I detta sammanhang torde vidare böra omnämnas att de sakkunniga angivit
vissa justeringar och kompletteringar som måste vidtagas i den gamla
metoden, därest man uppställde kravet att denna metod skulle även i fråga
om de enskilda fastigheternas taxering lämna ett mot den nya metoden svarande
resultat. Innebörden av uttalandena i denna del är bl. a. att markvärdets
andel och därmed även skogsvärdets andel i totala antalet årsavkastningar
måste varieras med områden — i stort sett motsvarande tillväxtområdena
enligt nya metoden — och inom dessa med fördelning på bonitetsklasser.
Vidare bör utarbetas noggrannare jämkningsfaktorer som jämväl
inkluderar varierande lövskogsförekomst eller också bör två serier av jämkningsfaktorer
användas, en för barrskogens grovskogsprocent och en för
lövskogsförekomsten. För ädel lövskog bör framläggas en ny normalförrådsserie
och särskilda jämkningsfaktorer utformas för grovskogsprocenter
inom denna trädslagsklass.

De sakkunniga har även till behandling upptagit frågan om vilken tidsperiod
som skall läggas till grund för beräkning av
brutto p riser och omkostnader.

I skogsvärderingsinstruktionen anges (avdeln. A tredje stycket) att till
grund för prissättningen skall läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser
under de närmaste fem kalenderåren, innan taxeringen påbörjas.

De sakkunniga framhåller att, då det visat sig inte vara möjligt att ha erforderliga
uppgifter angående direkta avverknings- och transportkostnader
för nästföregående år tillgängliga ens vid taxeringens påbörjande -— egentligen
borde man ha dem tillgängliga åtminstone åtta månader tidigare för att
klargöra den kommande taxeringens sannolika nivå — det uppenbarligen
inte var genomförbart att få fram prisunderlaget enligt gällande femårsregel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

De sakkunniga föreslår därför att prisnivån för sk jutes ett år bakåt och att
bestämmelsen härom i instruktionen får följande lydelse: »Till grund för
prissättning läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under fem kalenderår
närmast det, som föregår taxeringens påbörjande.»

De sakkunniga tillägger, att en sådan prisperiod tillämpades vid 1952 års
taxering, varvid dock samtidigt angavs att vid värdeberäkningen bruttopriserna
skulle reduceras med 20 procent.

Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i fråga om utredningens
resultat finner i likhet med de sakkunniga att detta visar, att någon större
skillnad inte föreligger mellan de båda värderingsmetoderna vad beträffar
taxeringsnivån, men att den nya metoden ger en bättre differentiering av
värdena mellan de enskilda fastigheterna. I flera yttranden framhålles att
den nya metoden är teoretiskt överlägsen den gamla. I några yttranden anses
dock utredningen ge vid handen att den nya metoden beträffande lövskogen
medför ett mindre tillfredsställande resultat. En mellanställning intar
vissa remissinstanser som finner att utredningen inte lämnar något otvetydigt
svar på frågan om vilken av metoderna som är den bättre. Slutligen
må tilläggas att i åtskilliga yttranden upptagits frågan om en återgång till
den gamla metoden.

Från remissyttrandena torde följande få här återges.

Statens skogsforskningsinstitut framhåller bl. a., att den nya metoden visade
större variation i de enskilda fastigheternas värden än den gamla, när
avsättningsläge och bonitet var relativt starkt differentierade. Detta berodde
på att den gamla metoden ej påverkades så starkt av dessa faktorer, i det att
vid bedömning av jämkningsfaktorerna hänsyn inte togs till avsättningsläget,
varjämte den del av totalvärdet, som representerades av markvärdet i den
gamla metoden, var alltför schablonmässigt beräknad. Den nya metoden gav
här otvivelaktigt en bättre differentiering av värdet fastigheterna emellan
än den gamla metoden i dess nuvarande utformning kunde göra.

Institutet tillägger, att det förhållandet att betydande förändringar i den
gamla metoden erfordrades för att denna skulle lämna mot den nya svarande
resultat, åskådliggjorde de brister, som enligt institutets mening vidlådde
den gamla metoden i dess nuvarande tillämpning, även om man accepterade
dess principiella uppläggning.

Riksskattenämnden yttrar.

Jämförelsen har icke utmynnat i något uttalande från utredningsmännen
om vilken av metoderna som enligt deras mening bör tillämpas vid 1957 års
allmänna fastighetstaxering. De resultat, som framlagts i utredningen, visa
emellertid, att den äldre metoden måste kompletteras i viktiga hänseenden
—■ bl. a. i fråga om sättet för fastställande av markvärdet samt beträffande
reglerna för jämkning av skogsvärdet med hänsyn till den relativa skogstillgången
— om tillfredsställande resultat skall kunna erhållas. Å andra sidan

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

torde kunna konstateras, att utredningen icke visat att den nya metoden
skulle giva felaktiga taxeringsresultat. Utredningen har sålunda bl. a. givit
vid handen, att den med hänsyn till grovskogsförekomst och lövskogsinblandning
bestämda jämkningsfaktorn vid användning av den gamla metoden
tillämpats på ett mindre tillfredsställande sätt. Vid tillämpning av nya
metoden försvinner en sådan felkälla, enär därvid full hänsyn till skogens
sammansättning automatiskt blir tagen.

Domänstyrelsen uttalar, att den nya metoden enligt styrelsens uppfattning
otvivelaktigt var en på skogsvetenskapliga grunder upprättad och väl genomarbetad
taxeringsmetod. Från teoretiska och vetenskapliga synpunkter var
den nya metoden obestridligt överlägsen den gamla. Den nya metoden möjliggjorde
beräkningsmässigt sett fint utmejslade resultat och en långt driven
differentiering av värdena. Alltsedan den första gången framlades år 1941
torde den i hög grad ha bidragit till att fördjupa insikterna på skogstaxeringsområdet.
Därjämte hade denna metod obestridligen vid skilda tidpunkter
åstadkommit ständiga förbättringar i den gamla metoden. Emellertid ansåg
sig styrelsen alltjämt böra vidhålla vad styrelsen i sitt yttrande över 1947
års skogstaxeringssakkunnigas betänkande invänt mot den nya metoden.
Sålunda kände sig styrelsen fortfarande ej övertygad om att den nya metoden
kunde på ett tillfredsställande sätt avväga värdena för olika fastigheter i
de fall, då det aktuella skogstillståndet mera väsentligt avvek från den normaliserade
genomsnitlsskogen. Metoden syntes vidare vara mindre lämplig
för skogar med onormal sammansättning, såsom vissa norrländska skogar,
där metoden förutsatte en större avkastning än som var möjlig att under
överskådlig tid uttaga. Styrelsen fann vidare ovisst hur den nya metoden
kom att verka för mindre goda avsättningslägen inom sistnämnda landsdelar.
Även om man tillämpade en låg prisrelation och eu låg prisnivå befarade
styrelsen, att taxeringsvärdena för sådana avsättningslägen kom att bli för
höga genom att hela tillväxten inte kunde uttagas genom avverkningar. Två
frågor ansåg styrelsen fortfarande vara oklara och i behov av utredning genom
statens skogsforskningsinstitut. Den ena gällde beräkningen av de inoch
utväxande förråden och den andra tillväxtens samband med virkesförrådets
storlek.

Å andra sidan framhålles i yttranden från vissa skogsvårdsstyrelser en
av den nya metodens förtjänster vara, att den säkrare leder till en riktig
taxering av fastigheter, varå skogstillståndet ej är normalt.

Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län yttrar sålunda, att resultatet av provtaxeringen
talade för att den nya metoden rätt använd säkrare ledde till en
riktig taxering av fastigheter med onormalt skogsbestånd.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län förklarar sig, efter att ha berört möjligheten
av en återgång till den äldre metoden, bestämt avstyrka en sådan
åtgärd, då utredningen klart visat, att den nya metoden, även om den var
mer tidskrävande än den äldre, gav rättvisare taxeringsvärden. Detta var
framför allt fallet i fråga om fastigheter, där förhållandena väsentligen avvek
från normalskogens sammansättning både i fråga om trädslagssammansättning
och virkesförrådets storlek.

Kungi. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Även skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län synes dela denna uppfattning.
Styrelsen framhåller, att av de sakkunnigas jämförande undersökningar
med all tydlighet framgick den nya metodens teoretiska överlägsenhet. Särskilt
frappant påvisades svagheten i den äldre metodens schablonmässiga
fördelning av det totala värdet på skogsmarksvärde och skogsvärde. De låga
skogsmarksvärdena i dåliga avsättningslägen och svaga boniteter, som av
de sakkunniga framräknats enligt den nya metoden, fann styrelsen skäliga
och väl överensstämma med vad styrelsen erfarenhetsmässigt och enligt andra
grunder kommit till.

Jämväl skogsvårdsstgrelserna i Östergötlands och Blekinge län säger sig
finna att utredningen gjort troligt att en tillämpning av den nya metoden
kan medföra ett riktigare resultat.

I ett av länsstyrelsen i Kronobergs län åberopat yttrande av länsjägmästaren
i länet framhålles att den nya metoden otvivelaktigt gav — om den rätt
tillämpades — möjligheter till en variationsrikare, känsligare och därigenom
mera utslagsgivande taxering än den äldre. Provtaxeringarna inom länet syntes
tyda på att möjligheter förelåg för ett riktigt handhavande av metoden.
Sådan den av de sakkunniga nu utformats och förenklats, utgjorde den en
förbättring av taxeringsförfarandet, även om erfarenheten syntes tala för att
den ställde sig mera tidsödande. Med hänsyn till den ringa skillnaden i taxeringsnivån
enligt de olika metoderna, kunde skenbart saknas anledning övergå
till en ny metod. Det var emellertid den större spännvidden i den nya metoden,
som gav den dess stora fördelar.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar, att den mest påtagliga principiella
skillnaden mellan de båda metoderna kom till synes vid beräkning av markvärde.
Medan enligt den gamla metoden skogsmarkens värde bestämdes rent
schablonmässigt, kom markvärdets andel av totalvärdet enligt den nya metoden
att bli beroende av sådana i detta sammanhang viktiga faktorer som
markens godhetsgrad och för skogsproduktion mer eller mindre gynnsamma
klimatiska förhållanden. Den nya metodens sätt för bestämning av markvärde
resulterade enligt länsstyrelsens mening i värden, som måste anses
riktigare avvägda än de markvärden, som framkom genom den gamla metodens
alltför schablonartade beräkning.

Länsstyrelsen anför vidare.

En av de viktigaste förutsättningarna för att ett enligt den gamla metoden
beräknat skogsvärde skall bliva riktigt är, att förhållandet mellan relativa virkesförrådet
och relativa skogstillgången (jämkningsfaktorn) blir rätt avvägt.
Utredningen har påvisat, att jämkningsfaktorn vid 1952 års fastighetstaxering
i många fall icke blivit rätt bestämd, till följd av att tillräcklig hänsyn
icke tagits till förekomsten av grov skog eller av lövskog. Vidare utövar
enligt den gamla metoden avsättningsläget icke någon som helst inverkan
vid bestämmande av jämkningsfaktorn. Den nya metoden däremot inbjuder
till och medgiver hänsynstagande i större utsträckning än vad fallet är med
den gamla till grovskogsprocent, lövskogsprocent och sortimentens inbördes
värderelation för olika avsättningslägen. En följd härav synes enligt utredningen
bliva, att större spridning av de totala värdena erhålles. Det torde
därför vara befogat att draga den slutsatsen, att den nya metoden medför

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

icke blott en riktigare beräkning av värdet av skogsmark och växande skog
utan även en bättre avvägning av taxeringsvärdena olika fastigheter emellan
än den gamla metoden, sådan den utformats till 1952 års fastighetstaxering.

Med de två sist återgivna yttrandena likartade uttalanden göres av länsstyrelserna
i Uppsala, Hallands och Jämtlands län.

I det av professor Thorsten Streyffert på uppdrag av skogshögskolans lärarråd
avgivna yttrandet har till behandling upptagits frågan om den bristande
överensstämmelsen mellan de båda metoderna. I yttrandet erinras om
att de smärre skillnader, som erhållits vid värderingen av konstruerade fastigheter,
av de sakkunniga förklarats till en del bero på att den nya metodens
godhetsgrader innebar en grövre klassindelning än bonitetsindelningen
enligt den gamla.

Därefter anföres att det emellertid också var uppenbart, att de båda metoderna
även av andra skäl ej kunde ge exakt samma resultat för en viss
konstruerad fastighet, även om denna för underlättande av jämförelse konstruerats
på sätt i utredningen skett. Förutsättningarna beträffande beståndsutvecklingen
och därav beroende virkesavkastning var nämligen
ej desamma enligt den gamla och den nya metoden. Enligt den gamla metoden
bedömdes avkastningen per år och hektar på grundval av boniteten,
vilken reducerades på visst sätt, varefter den erhållna avkastningen fördelades
på sortiment efter vissa grunder. Enligt den nya metoden var avkastningen
bestämd av den beståndsutveckling, som ägde rum i den s. k. genomsnittsskogen,
omkonstruerad för viss omloppstid. Värderingen av denna avkastning
skedde genom att man kände skogsavkastningens fördelning på
diameterklasser, och dessa prissattes med utgångspunkt från 20- och 30-cmträden,
som apterades. Även om man utgick från samma virkesförråd och
samma grovskogsprocent samt i övrigt samma förutsättningar för värderingen
kunde man därför ej erhålla identiskt samma värden. Det var med
hänsyn till dessa skillnader i det tekniska förfarandet snarast anmärkningsvärt,
att man ej erhållit större skillnader vid värderingen av de konstruerade
fastigheterna enligt de båda metoderna.

Lantbruksstyrelsen yttrar, att den stora skillnad som nu rådde mellan
saluvärden och taxeringsvärden för skogsmark och skog — varierande från
100 procent och uppåt, i extremfall upp till 1 000 procent — hade visat sig
vara till stort hinder i lantbruksnämndernas verksamhet dels genom att den
verkade förvirrande på prisbildningen beträffande salubjudna fastigheter
och dels därför att den inbjöd till osund spekulation i fastighetsaffärer, vilket
ofta gick ut över den jordbrukande befolkningen. Det skulle från denna
synpunkt vara lyckligt om taxeringsmetoden kunde anpassas och avvägas så
att rimlig anknytning fanns mellan taxeringsvärden och saluvärden.

De sakkunnigas utredning gav en god överblick över i vad mån resultaten
av de båda metoderna överensstämde eller divergerade. Den nya metoden hade
tillkommit i avsikt att åstadkomma större följsamhet till verkliga värdet,
vilket även styrelsen ansåg önskvärt. Den innehöll även vissa teoretiska möjligheter
till anpassning i stort som den gamla saknade. De sakkunniga hade

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

framhållit att den nya metoden gav större möjligheter till följsamhet efter de
enskilda fastigheternas värdeförhållanden än den gamla i 1952 års utformning.
Måhända förhöll det sig så, men därom visste man alltjämt intet eftersom
några jämförelser med verkliga, detaljerat utredda avkastningsvärden
inte förelåg. Den omständigheten att metoderna visade stora divergenser i
vissa avseenden, särskilt beträffande markvärdena och i övrigt för enstaka fastigheter,
innebar inte med nödvändighet att den ena metoden var riktigare
än den andra.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig finna att den föreliggande
utredningen inte gav något entydigt svar på frågan om den nya metoden
var att föredraga framför den gamla.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att ej mycket var att invända mot
riktigheten av de nya principerna för värdering av skogsmark och växande
skog. Försäljningspriserna på skogsegendomar med stor tillgång på grövre
och a\ verkningsbar skog översteg med mycket betydande belopp åsatta taxeringsvärden.
En värderingsmetod, som syftade till bättre differentiering i
dessa hänseenden, måste därför från rättvisesynpunkt vara eftersträvansvärd.
Av föreliggande utredning var emellertid svårt att bilda sig en uppfattning
rörande den nya metodens verkningar i det enskilda fallet.

Därefter anföres.

Med tillämpning av den nya metoden vill det synas, som om större skogsegendomar
med tillgång till fullständiga indelningshandlingar komma att ur
taxeringssynpunkt bliva sämre ställda än mindre egendomar, där dylika
handlingar saknas. Likaså synes fara föreligga, att fastigheter med stort virkeskapital
kunna bliva alltför högt taxerade, vilket på lång sikt kan medföra
en fara för skogsvården genom att vederbörande skogsägare ur skattesynpunkt
frestas att för starkt minska skogskapitalet.

Det förtjänar framhållas, att den nya metoden synes giva en relativt riktig
differentiering mellan större skogsegendomar med fullständiga indelningshandlingar
och skulle sålunda vara mycket värdefull, om aktuella taxeringshandlingar
och indelningsplaner funnes för alla fastigheter. Det kan därför
ifrågasättas, om ej på lång sikt dylika enklare uppskattningar skulle kunna
utarbetas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg. Dessa uppskattningar skulle
vara värdefulla även vid inkomsttaxeringen (värdeminskningsavdrag och
vinst vid fastighetsförsäljningar), varjämte de i hög grad vore ägnade att
gagna skogsvårdsarbetet. Först då tillgång till dylika uppgifter om samtliga
skogar inom ett län föreligger, synes en fullt rättvis och differentierad taxering
kunna ske.

Sveriges skogsägareförbund säger sig beklaga, att utredningsmännen inte
mera ingående sökt analysera orsakerna till de stora differenserna mellan
metoderna vid värdebestämning av enskilda fastigheter. De försök, som härutinnan
gjorts, var enligt förbundets mening alltför intetsägande för att några
mera vittgående slutsatser skulle kunna dragas därav. När därför utredningsmännen
uttalade, att den nya metoden gav en bättre differentiering på
värdet fastigheterna emellan än den gamla metoden i dess nuvarande utformning
var detta ett påstående, som saknade täckning. Snarare torde motsatsen
vara fallet. Av de tre primärfaktorer — bonitet, rotvärde och relativ skogs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

tillgång — varpå gamla metoden grundades, kunde de två förstnämnda i hög
grad differentieras och bringas att ansluta sig till de lokala förhållandena
för varje enskild fastighet, vilket inte var möjligt med motsvarande faktorer
i den nya metoden. Efter varje fastighetstaxering verkställd undersökning av
taxeringsutfallet hade också visat att nämnda faktorer i regel blivit väl avvägda.
Vad relativa skogstillgången beträffade syntes dess bestämning successivt
förbättrats. Den gamla metoden hade därför möjligheter till mera
långtgående differentieringar än den nya metoden med dess fastlåsta gruppindelningar
och tabellverk.

Det skulle ha varit av väsentligt intresse, om man vid föreliggande jämförelser
mellan de båda metoderna även sökt utreda, vilken av dem som
lämnade det riktigaste resultatet. Beträffande den nya metoden hade endast
i enstaka fall sådana beräkningar utförts. Även om man av dem inte vågade
dra några allmängiltiga slutsatser, pekade de mot att den nya metoden ingalunda
var teoretiskt invändningsfri utan kunde ge mycket ojämna resultat
för i första hand fastigheter, som företedde större avvikelser från den s. k.
normaliserade genomsnittsskogen.

Vad den nya metodens markvärden beträffade kunde det ifrågasättas, om
beräkningen var grundad på rätta premisser, då man utgick från den normaliserade
genomsnittsskogen. Den faktiska skogen representerade inte
ett statiskt tillstånd utan befann sig i utveckling. Genomsnittsskogens tillstånd
betecknades i de flesta landsändar som »onormalt». Härtill kom att
beräkningarna synbarligen lämnade markvärden, som inte sällan starkt avvek
från den allmänna uppfattningen om skogsmarkens värde i olika delar
av landet. Självfallet borde inte värdet variera så, att det ena gången låg
väsentligt under och andra gången åter inte obetydligt över vad som ansågs
skäligt. Det syntes därför förbundet lämpligare, att skogsmarken taxerades
efter s. k. enhetsvärden, härledda ur mera normgivande skogstillstånd än
de, som riksskogstaxeringen redovisade.

Den s. k. jämkningsfaktorn för korrigering av relativa virkesförrådet, som
beräknats på grundval av den nya metoden och som anvisats till 1952 ars
allmänna fastighetstaxering, hade som av utredningen framgick uppenbart
varit felaktig. Anvisningarna härvidlag torde i sin mån ha bidragit till
feluppskattning av relativa skogstillgången. Det torde för övrigt kunna
ifrågasättas, om jämkningsfaktorn varit så väl avvägd, då den framför allt
tog hänsyn till grovskogsförekomsten, som i vissa fall visat sig mycket svår
att uppskatta även för tränade och väl orienterade skogsmän. Bättre syntes
då vara att, såsom tidigare skett, utgå från skogens åldersfördelning. Att
utforma en jämkningsfaktor, grundad på skogens ålder, torde inte heller
erbjuda några svårigheter.

Förbundet anför vidare att skogsmarken från det allmännas synpunkt
borde ge stor absolut avkastning, som i möjligaste mån säkrade en jämn och
god sysselsättning för skogsbrukets arbetare och tillräckligt med råvara för
skogsindustrierna. För att nå ett sådant mål fordrades dock ett bättre skogsbestånd
med en genomsnittligt högre bestockning av skogsmarkerna. De av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

verkningsberäkningar, som låg till grund för den nya metoden, torde emellertid
väsentligt avvika från nämnda allmänna målsättning. I dessa beräkningar
utgick man från den normaliserade genomsnittsskogen och räknade
med att avverkningen var lika med dennas tillväxt. Det fortsatta beräkningsförfarandet
innebar, att genomsnittsskogens tillstånd, även beträffande tillväxt,
applicerades på alla andra skogstillstånd. Uppenbart medförde detta,
att skogsägare som sökte inrikta sin politik i enlighet med de nyss antydda
riktlinjerna blev relativt hårdare beskattade än de som nedbringade virkeskapitalet
och bedrev skogsbruk mera kortsiktigt med bl. a. låga virkesförråd.
En annan och högre norm måste ovillkorligen ställas som utgångspunkt för
de beräkningar, som konstituerade den nya metoden, om denna inte skulle
motverka en påbörjad intensifiering av skogsvården.

Även i flera andra yttranden göres erinringar mot det förhållandet att värdebestämningen
enligt den nya metoden skall ske med ledning av trädens
dimensioner. I sådan riktning uttalar sig bl. a. skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands
och Malmöhus län, länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och
Örebro län samt Svenska skogsvårdsföreningen.

Svenska skogsvårdsf öreningen yttrar sålunda bl. a.

Att uppskatta den grova skogens relativa förekomst på en fastighet, så som
skulle ske enligt nya metoden, måste vålla stora svårigheter även för skickliga
och tränade skogsmän. Detta är en väsentlig fråga vid bedömning av
den ena eller andra metodens fördelar. Är det lättare för en taxeringsförrättare
att fördela skogens kubikmassa i grovskog och klenare skog än i gammal
och ung skog? För den praktiskt arbetande skogsmannen svnes det
självfallet att det senare alternativet bör ge säkrare resultat. Att tänka sig en
hel skog i dimensioner har mycket litet med praktisk skogsvård att göra.
Det grundläggande för skogsskötseln av i dag är behandlingen av de olika bestånden,
som representera skilda åldersklasser, varvid man hugger vissa
kubikmassor i de olika åldersklasserna. Det blir härvid aldrig tal om att
man tai ut vissa bestämda dimensioner i dessa och den tid då huggningarna
bedrevs efter dimension är dessbättre förbi. Det som bör ge bästa utslaget
ifråga^ om en skogs avkastningsförmåga är kännedomen om förråden i ”de
olika åldersklasserna. Relativa skogstillgången bör därför med god tillförlitlighet
kunna fastställas med hänsyn till massaåldern, en metod som med
gott resultat prövats tidigare.

Skog svårds styr elsen i Kristianstads län uttalar, att av utredningen (s. 67—
68) framgick att grovskogsprocenten i vissa, kontrollerbara fall inte tillnärmelsevis
kunnat rätt uppskattas. Länsstyrelsen i Kristianstads län, som i
sitt yttrande refererar det nyss återgivna uttalandet, framhåller att, ehuru
länsstyrelsen inte ville tro att de anförda svårigheterna var så betydande att
inte en någorlunda riktig uppskattning av grovskogsprocenten kunde åstadkommas,
det anförda likväl var ägnat att inge viss betänksamhet. I

I några yttranden har särskilt uppmärksammats taxeringsutfallet enligt
den nya metoden i fråga om lövskog.

Skogs vårdss tyr elsen i Kristianstads län påpekar, att enligt anvisningarna
redovisades virkesförråd för ädel lövskog med tillämpning av samma grov -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 71 år 1956

skogsgräns som för barrskogen. Prisvariationerna för olika grovlek på stock
av bok och ek var emellertid mycket större än för barrträdsstock. Klenstock
av de ädla lövträden var sålunda ett i prishänseende mycket svagt sortiment.
Grovskogsgränsen borde enligt styrelsens mening sättas högre för ädel lövskog.

Beträffande virke av ädel lövskog måste man, framför allt då det gällde
bok, konstatera att stora avsättningssvårigheter förelåg. Den prisstatistik,
som låg till grund för de vid taxeringen tillämpade priserna, utvisade vilka
priser som uppnåtts vid försäljning, men sade ej tillräckligt om avsättningssvårigheterna.
Enligt styrelsens mening borde därför priserna reduceras
med hänsyn till eventuella avsättningssvårigheter under den period prissättningen
avsåg.

Av utredningens analys av taxeringsutfallet i fråga om lövskogsfastigheter
framgick att skogsvärdefaktorerna hade utarbetats att motsvara 110-årig
omloppstid för den ädla lövskogen. Styrelsen ansåg att detta ^r en alltför
låg omloppstid. I danskt skogsbruk räknade man med 150 år för ek och 120
år för bok, trots att man där hade från produktionssynpunkt gynnsammare
förhållanden än inom det sydsvenska lövskogsområdet.

I utredningen hade framhållits att de båda taxeringsmetoderna borde vid
riktig tillämpning ge samma värden. Styrelsen kunde inte finna att detta
var fallet beträffande ädel lövskog. Sålunda redovisades i utredningen en separattaxering
av 41 fastigheter inom Riseberga socken, där värdet för ädel
lövskog uppvisade en ökning av 30,2 procent.

Även skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län anmärker i sitt yttrande på att
den officiella statistiken, som lades till grund för fastighetstaxeringens prisserier,
inte tog någon hänsyn till de avsättningssvårigheter, som ofta förelåg,
särskilt för bokskogen.

Styrelsen anför vidare att det redan hårt beskattade skogsbruket skulle
komma att vidkännas ytterligare belastning enbart genom tillämpning av
nya grunder för bedömande av taxeringsunderlaget ingav betänkligheter inte
minst beträffande den ädla lövskogsdriften. Motsättningen mellan värdena
för den ädla lövskogen och granskogen accentuerades ytterligare av att kvaliteten
i den förra var långt mera skiftande än i den senare. Fastigheter med
samma grovskogsprocent kunde därför bli felaktigt värderade om ej hänsyn
togs till dessa förhållanden vid tillämpningen av den nya metoden.

Länsstyrelsen i Kristianstads län erinrar om att skogsvårdsstyrelsen i länet
i sitt yttrande påvisat, att lövskogen vid tillämpning av den nya taxeringsmetoden
kom alt åsältas alltför högt värde. Länsstyrelsen, som förklarade
sig dela skogsvårdsstyrelsens farhågor i detta avseende, ville understryka
att den ädla lövskogen i synnerhet på ett tidigt stadium av beståndens
utveckling krävde så stora kostnader, att de mycket sent inträdande inkomsterna
vid skogens avverkning medförde förhållandevis låga avkastningsvärden
å fastigheterna under skogens tidigare utvecklingsstadier. Enligt
länsstyrelsens bedömande visade utredningen inte att den nya taxeringsmetoden
tillräckligt beaktat dessa förhållanden. Länsstyrelsen ansåg det

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

beklagligi om alltför höga taxeringsvärden skulle bidraga till ett tillbakatiängande
av den ädla lövskogen, som för de sydliga länen innebar väsentliga
värden såväl från allmänna och estetiska synpunkter som med hänsyn
till det skogliga önskemålet att genom växling av barr- och lövträdsvegetation
bevara de bättre skogsmarkernas växtkraft. En justering av metoden för
taxering av den ädla lövskogen i de av skogsvårdsstyrelsen angivna hänseendena
skulle däremot kunna leda till ett rättvisare avvägande av taxeringsnivån
för de ifrågakomna fastigheterna.

Det i utredningen redovisade resultatet av taxeringen av övriga skogstyper
ansåg länsstyrelsen godtagbart.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Utredningen visar att den nya metoden för södra Sveriges vidkommande
ger högre värden än enligt gamla metoden. Höjningen är särskilt markant
beträffande markvärdena. I och för sig är ett dylikt taxeringsutfall säkerligen
riktigt, då det just beträffande skogsmarksvärdena i vårt lands sydligaste
delar får anses ha varit taxeringsmässigt svårförklarligt att skogsmarksvärdena
legat så avsevärt lägre än för intilliggande markområden som icke
taxerats som skogsmark. Detta omdöme åsyftar dock icke fastigheter med
övervägande ungskog, som lämnar ringa eller ingen omedelbar avkastning;
beträffande dessa gäller i stället att en väsentlig skärpning av markvärdena
icke alls är påkallad.

Även beträffande fastigheter med enbart ädel lövskog kan den nya metoden
— som ju förutsätter viss barrskogsinblandning — med hänsyn till
gallande låga bokskogspriser väntas ge för höga markvärden, särskilt i fråga
om de rena bokskogarna eftersom metoden presumerar att ett visst minimimslag
av ek med dess högre värden alltid tinnes. Länsstyrelsen vill i detta
sammanhang upprepa sina i sitt utlåtande den 29 mars i950 över 1947 års
skogstaxeringssakkunnigas betänkande uttalade farhågor för att den nva
metoden kan leda till en successiv minskning av de skånska lövskogarnas
bestand, vilket med hänsyn till dessa skogars skönhetsvärden och ur försörj
ningssynpunkt vore en olycklig utveckling.

,.fYldare må framhållas, att den nya metoden med dess svfte att uppnå mera
differentierade värden fastigheterna emellan dock lämnar alltför små möjhgheter
att beakta kvalitetens betydelse inom lövskogarna, där mycket stora
skillnader i kvalitet och värden finnas. Genom det gamla förfaringssättet
med tämligen obeskuren tillämpning av jämkningsfaktorn hade nämnderna
med sin kännedom om de olika lövskogarnas beskaffenhet bättre möjligheter
att rätt avväga fastigheternas inbördes värden än de nya bestämmelserna
med centralt utfärdade apteringsföreskrifter torde ge utrymme åt. De
uppskattningsfaktorer — bonitet, virkesförråd in. fl — som bilda grunden
till de framräknade värdena synas vara lika svårbestämbara enligt båda metoderna.
Enligt den nya metoden tillkommer den mycket svårbemästrade bedömningen
av dimensionsfördelningen. Länsstyrelsen befarar därför att den
nya metoden i praktiken icke kommer att — som förväntats — visa sig vara
en garanti för att större rättvisa för de enskilda fastigheterna inbördes verkligen
uppnås.

I stort sett samma synpunkter anföres av stiftsnämnden i Lund.

Å andra sidan yttrar Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, att taxeringen
av lövskogsfastigheter syntes kunna ske avsevärt säkrare enligt den
nya metoden. Den gamla metodens anvisningar härom syntes vara bristfäl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

liga. Enligt riksförbundets mening borde dock den gamla metoden härvidlag
kunna kompletteras.

I ett antal yttranden framhålles som en nackdel med den nya metoden
att den är avsevärt mer arbetskrävande och fordrar en större insats i berednings-
och fastighetstaxeringsnämnderna av skogssakkunniga än den gamla
metoden. Å andra sidan yttrar en jägmästare, som av länsstyrelsen i Kronobergs
län varit förordnad att vid 1952 års allmänna fastighetstaxering
företaga provtaxering enligt den nya metoden, att enligt hans uppfattning
någon större skillnad i fråga om tidsåtgången vid tillämpningen av den nya
metoden inte förelåg jämfört med den gamla metoden. Fastställandet av primärfaktorerna
behövde inte ta längre tid, och de ytterligare räkneoperationer,
som erfordrades för att få fram de slutliga värdena, föreföll ganska likvärdiga
för de båda metoderna.

Ehuru utredningen inte syftat till att klarlägga huruvida den ena eller
andra metoden bör tillämpas vid fastighetstaxering, har i flera yttranden
ifrågasatts eller framställts yrkanden om en återgång till den gamla metoden.
Utöver i det föregående återgivna synpunkter, som i vissa yttranden
ansetts tala för att den gamla metoden är att föredraga, har i huvudsak följande
skäl anförts för en återgång till denna metod.

I flera yttranden framhålles att den nya metoden är invecklad och svårförståelig.
Den anses innebära så många nya detaljerade tekniska bedömanden
att någon egentlig medverkan från beskattningsnämndernas sida
inte blev möjlig. Yttranden av sådan innebörd har avgivits av bl. a. lantbruksstyrelsen,
några länsstyrelser, någon skogsvårdsstyrelse, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges Uinsskogvaktareförbund och
Sveriges lantbruksförbund. Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som dock inte
yrkar på en återgång till den gamla metoden, framhåller att, även om den
nya metoden i väsentliga hänseenden byggde på den gamla metoden, varigenom
inlärandet av den nya underlättades, man måste utgå ifrån, att det
tog sin tid innan de i beskattningsnämnderna arbetande skogssakkunniga
blev förtrogna med de nya bestämmelsernas terminologi. Det framstod därför
såsom synnerligen angeläget att i den mån de nya och gamla bestämmelserna
i huvudsak sammanföll detta också kom till uttryck i själva begreppen,
så att dessa anknöt till invanda sadana.

Länsstyrelsen yttrar härom vidare.

Vad länsstyrelsen här åsyftar torde framgå exempelvis beträffande begreppen
bonitet enligt gamla metoden och godhetsklass enligt den nya. Det
äldre begreppet bonitet torde efter en lång följd av år ha utkristalliserats till
att avse en bestämning, som i allmänhet icke ger rum för någon tvekan. Det
synes då lämpligt att söka inpassa detta begrepp i den nya metoden, vilket
förefaller så mycket naturligare som enligt den nya skogsvärderingsinstruktionen
vid bedömande av godhetsgraden de vid tidigare taxeringar fastställda
siffror för bonitet kunde tjäna till ledning. Av departementschefens uttalande
å s. 122 i proposition nr 39/1951 framgår också, att den nya metodens
genomförande icke behövde betyda slopande av de nuvarande bom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

tetstalen. Avsikten vore nämligen att det skulle utarbetas en nyckel, som
angåve förhållandet mellan förslagets godhetsklasser och de tidigare fastighetstaxeringsboniteterna.
I länsanvisningarna torde nämnda förhållande
komma att direkt angivas. De sakkunniga hade tänkt sig att en sådan nyckel
i första hand skulle erfordras vid övergången till den nya metoden. Visade
sig behov av nyckeln föreligga även för liden därefter vore det ju emellertid
ingenting som hindrade att den behölles även i länsanvisningarna för
senare fastighetstaxeringar. Detta uttalande av departementschefen ger länsstyrelsen
anledning framhålla, att taxeringsarbetet otvivelaktigt skulle förenklas,
om det vore möjligt att utan omgång av särskilda anvisningar direkt
i hjälptabellen anknyta till det gamla invanda begreppet bonitet. Även om
länsstyrelsen är medveten om att svårigheter kunna möta, synes det länsstyrelsen
önskvärt att frågan i allt fall överväges.

Länsstyrelsen i Hallands lön framhåller att, då den nya metoden syntes
både svårbegriplig och svåröverskådlig, man skulle kunna tänka sig en
uppställning av denna i enlighet med den gamla metoden under förutsättning
att den nya metodens teoretiska underlag kom till användning vid utarbetande
av erforderliga hjälptabeller.

Länsstyrelsen i Örebro län, Svenska skogsvårdsföreningen och Norrlands
skogsvårdsförbund säger sig finna det vara en svaghet i den nya metoden
att den förutsatte att en stor del av anvisningarna för taxeringen fastställdes
centralt. Då härigenom lokal erfarenhet och kännedom om skogsförhålIandena
inte kom att utnyttjas, förelåg risk för att primärmaterialet skulle
bli alltför schabloniserat. I

I några yttranden uttalas att så länge underlaget för taxeringen, vilket
oftast var beroende på en uppskattning, var så bristfälligt, måste det anses
fullt tillfredsställande med en mer schabloniserad metod än den nya. Domänstyrelsen
yttrar sålunda, att en utmärkt taxeringsmetod inte kunde ersätta
bristfälligheten hos ett svagt grundmaterial. Styrelsen höll därför före,
att de högt ställda krav, som den nya metoden uppfyllde, för närvarande
inte kunde eller borde ställas på en taxeringsmetod. En enklare metod var
enligt styrelsens uppfattning tillfyllest. — Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs
län framhåller, att i länet saknades hushållningsplaner för ca 45 procent
av skogsarealen och ca 99 procent av antalet taxeringsobjekt. I de fall
där planer upprättats var dessas värde med hänsyn till tidpunkten för upprättandet
mycket varierande. Även om det kunde vara så, att en felutjämning
skedde, om man vid okuläruppskattning delade upp bedömningen på
ett flertal faktorer, kunde detta inte vara fallet, då större eller mindre delar
av objektet var okända. Under sådana förhållanden kunde det inte bli fråga
om att skjuta kravet på individuell differentiering av objekten i förgrunden
utan man fick nöja sig med relativt försiktiga avvikelser på ömse sidor om
ett mer eller mindre noggrant beräknat medeltal. — Liknande synpunkter
anföres av Sveriges länsskogvaktareförbund.

Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk, som åberopar det av sistnämnda
riksförbund avgivna yttrandet, har gjort uttalanden av innebörd, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

den större noggrannhet i värderingen, som den nya metoden medgav, torde
komma att bli mer illusorisk än verklig, eftersom skogen i allmänhet var
förenad med jordbruk som förvärvskälla. Taxeringens totala resultat blev
därför i hög grad beroende av hur värderingen av denna del av fastigheten,
som taxerades efter grov schablon, utfördes.

Vidare har i ett flertal yttranden uttalats att tillräckliga skäl inte finns
att frångå den gamla beprövade metoden, som efter vissa kompletteringar
och justeringar kan antas komma att lämna ett med den nya metoden likvärdigt
resultat. Yttranden av sådan innebörd har avgivits av domänstyrelsen,
lantbruks styrelsen, tre skogsvårdsstyrelser, sju länsstyrelser och stiftsnämnden
i Lund.

Slutligen anses i vissa yttranden visst samband föreligga mellan frågan
om den kommunala fastighetsbeskattningen och valet av värderingsmetod.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför sålunda.

En alldeles särskild anledning att ånyo överväga, huruvida en övergång
till en ny värderingsmetod är tillrådlig, synes ligga däri att statsmakterna
år 1953 — således efter det att den senaste prövningen av värderingsmetoderna
ägde rum -— avskaffat fastighetsskatten och uttalat sig för en successiv
avveckling av det i fastighetsskattens ställe införda systemet med
garantibelopp. Avskaffas detta system blir betydelsen av fastigheternas taxeringsvärden
ur offentligrättslig synpunkt inskränkt till beräkningen av
skogsvårdsavgifterna, förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och gåvoskatterna.
Mot bakgrunden av dessa förhållanden synes — i synnerhet under nu
rådande ansträngda statsfinansiella läge — knappast tillräckliga skäl föreligga
att omlägga taxeringssystemet på ett sätt som skulle draga dyra kostnader
utan någon egentlig vinning.

Liknande uttalanden har gjorts av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen
i Blekinge län, Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges skogsägareförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Riksförbundet landsbygdens
folk och Sveriges lantbruksförbund.

De sakkunnigas förslag till förenkling av hjälptabell nr 1
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det övervägande antalet yttranden.
Därvid har dock i några yttranden ifrågasatts vissa modifikationer i
förslaget.

Kammarrätten yttrar att, då varje förenkling av den nya metoden, som ej
påverkade slutresultatet, var önskvärd, kammarrätten intet hade att erinra
mot de sakkunnigas förslag. Emellertid fann kammarrätten angeläget framhålla,
att ett användande av skilda skogskubikmeterpriser för barrskog kunde
bli erforderligt vid annan prisutveckling än den nuvarande med ringa
prisskillnad mellan virke av tall och av gran. Utformningen av hjälptabell

nr 1 _ liksom även av hjälptabell nr 2 om denna tabell kom att bibehållas

— borde därför i detta hänseende omprövas vid varje allmän fastighetstaxering.

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att beslut
om bibehållande av granskogsprocenten i hjälptabell nr 1 borde kunna träf -

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

fas av länsstyrelse i län, där avsättningsförhållandena var mindre tillfredsställande
och rotvärdet för sulfitved, relativt sett, regelmässigt var betydligt
högre än för sulfatved.

Skogs vårdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att av utredningen visserligen
framgick, att det saknade större betydelse att hålla isär värdena
med avseende å tall och gran, när fråga var om högre rotvärden och lägre
omkostnader. Annorlunda syntes emellertid vara förhållandet i lägen med
mycket låga rotvärden och höga omkostnader. Enligt utredningen uppgick
skillnaden mellan jämkningsfaktorerna vid ingen och 100 procent granskogsförekomst
till inte mindre än 37—39 procent. Med hänsyn härtill syntes
det skogsvårds styrelsen vara ett påtagligt intresse av att hjälptabell
nr 1 utarbetades med skilda värden för tall och gran. Även om hjälptabellen
härigenom skulle öka i omfång, kunde detta näppeligen försvåra det
tekniska arbetet.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Förslaget om slopande av hjälptabell nr 2 lämnas utan erinran
av flertalet remissorgan. Avstyrkande yttranden har avgivits av kammarrätten,
domänstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna i Uppsala och Norrbottens län
samt länsstyrelserna i nämnda län. Riksskattenämnden intar en tveksam
hållning.

Kammarrätten, som inte anser sig kunna tillstyrka ändringsförslaget,
framhåller att under den nya metodens utarbetande det från skilda håll hade
ansetts som synnerligen värdefullt att allt flera skogsägare lät upprätta
skogsuppskattningshandlingar av något slag som kunde läggas till grund
för taxering.

Kammarrätten yttrar vidare.

Vid uppskattning av skogsmarksareal, godhetsgrad och virkesförråd skola
enligt skogsvärderingsinstruktionen uppgifter i skogsuppskattningshandlingar
i första hand följas. Skulle hjälptabell nr 2 användas endast i begränsad
omfattning i vissa län, innebure det enligt kammarrättens mening ett
missgynnande av skogsägare med skogsuppskattningshandlingar i län, där
endast hjälptabell nr 1 kommer till användning. För sistnämnda skogsägare
skulle visserligen skogsuppskattningshandlingar tjäna till viss vägledning
vid taxering men ej på sätt som avsetts vid utformning av instruktionen.
Dessutom torde det kunna antagas, att strävandena att vidga intresset för
upprättande av sådana uppskattningshandlingar icke skulle få önskat resultat,
om skogsägarna ej överallt kunde draga nytta av dessa handlingars
innehåll i taxeringshänseende. Någon inskränkning i möjligheten att få
taxeringen fastställd med ledning av skogsuppskattningshandlingarna har
ej funnits enligt den gamla metoden, varför en ändring i föreslaget avseende
torde innebära en tillbakagång vid jämförelse mellan metoderna.

För det praktiska taxeringsarbetet i beskattningsnämnderna torde ett avskaffande
av hjälptabell nr 2 för flertalet taxeringsdistrikt ej medföra någon
större arbetsbesparing. Förberedelsearbetet för taxering skulle däremot inskränkas
något men ej i så stor utsträckning, då det huvudsakliga arbetet
med hjälptabell nr 2 ändock måste utföras. Härvid förtjänar påpekas, att
vissa uppgifter i hjälptabell nr 2 utgöra underlag vid upprättande av hjälptabell
nr 1.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Riksskattenämnden anför bl. a., att det kunde ifrågasättas om inte en
skogsägare, som hade tillfredsställande hushållningsplan, borde kunna påfordra
att däri förekommande uppgifter om hans skog mera direkt lades till
grund för taxeringen än som kunde ske om hjälptabell nr 1 användes.

Liknande synpunkter anföres av domänstyrelsen och länsstyrelsen i Uppsala
län.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar.

Av de sakkunnigas uttalande angående förekomsten av skogshushållningsplaner
får man den uppfattningen, att sådana planer inom detta län
vore vanliga ej blott för allmänna skogar och bolagsskogar utan även för
bondeskogar. Till undvikande av missförstånd kan länsstyrelsen meddela,
att sådana planer visserligen funnits för flertalet hemman inom länets lappmark,
men att planerna äro så gamla, att ur dessa endast kan hämtas uppgifter
om skogsmarksareal och bonitet men däremot icke om virkesförråd,
grovskogsprocent och skogens fördelning på olika trädslag.

I fråga om hjälptabell nr 2 vill länsstyrelsen emellertid redan nu klart
deklarera, att denna tabell, som ju är avsedd att tillämpas i sådana fall, då
tillförlitliga skogshushållningsplaner finnas, för detta läns vidkommande
blir alldeles nödvändig. En betydande del av länets skogar ingå nämligen
i kronoparker och sockenallmänningar och för dessa finnas hushållningsplaner
upprättade.

Vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga om den tidsperiod
som skall ligga till grund för prissättningen har ej mött erinringar.

Departementschefen

Det utmärkande för värderingen av skogsmark och därå växande skog
vid fastighetstaxering är som förut angivits att den avser att fastställa ett
avkastningsvärde och inte, isom värderingen av all annan fastighet, allmänna
saluvärdet. Båda de förut diskuterade metoderna för värderingen går ut
på att bestämma på beräkneliga framtida avkastningar grundade avkastningsvärden.
I detta avseende överensstämmer alltså metoderna.

Även i andra avseenden råder stor likhet mellan metoderna. Över huvud
taget är det betydligt lättare att ange likheterna i dem än att beskriva hur
de avviker från varandra.

Att uppskattningen skall ske enligt gamla metoden till det värde fastigheten
kan anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och
enligt nya metoden till det värde den kan anses äga vid uthålligt skogsbruk
(se 9 § 2 st. kommunalskattelagen i de olika lydelserna) är mera av
formell än reell betydelse.

Vilket skogsbruk som bedrives tar sig främst uttryck i det virkesförråd,
som hålles på marken. I detta avseende utgår den gamla metoden från den
s. k. normalskogen, under det att den nya metoden presumerar att »det uthålliga
skogsbruket» skall bedrivas så att de nuvarande förråden, sådana
de befunnits vid riksskogstaxeringen, bibehålies oförändrade för all fram 3

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

tid. Eftersom normalskogens förrådssiffror vid utarbetande av bestämmelserna
för 1952 års fastighetstaxering ganska nära anpassades till de uppgifter
som vid riksskogstaxeringen erhållits för den verkligen förefintliga skogen,
den s. k. genomsnittsskogen, är skillnaden numera rätt obetydlig. Till
grund för värderingen ligger med andra ord i realiteten vid båda metoderna
de uppgifter å virkesförråd, tillväxt in. m„ som framkommit vid riksskogstaxeringen,
d. v. s. vid uppskattning av den skog som verkligen finns i vårt
land. Hur liten skillnaden mellan metoderna i principiellt avseende är framgår
av de sakkunnigas utredning med jämförelse mellan utfallet för konstruerade
fastigheter med normalt virkesförråd (bihang III). Skillnaden är i
flertalet fall endast ett par procent, därvid taxering enligt nya metoden inte
alltid medfört högre värden än taxering enligt gamla metoden utan i några
fall även givit lägre värden.

1 själva verket inskränker sig skillnaden mellan metoderna numera till en
olikhet i det rent tekniska förfarandet för framräknandet av värdet. Skillnaden
mellan metoderna kan uttryckas så, att medan den nya metoden överlämnar
åt nämnderna att bara bedöma virkesförrådet och andra faktiska
förhållanden, den gamla metoden överlämnade åt nämnderna att verkställa
även en viss bedömning av hur dessa uppskattade faktiska data skulle påverka
värdena. Den nya metoden är, kan man säga, den gamla påbyggd
med vissa i en tabell inlagda värden, som uträknas med hänsyn till trädslagssainmansättning,
grovleksfördelning och prisförutsättningar. Dessa
värden motsvarar närmast den gamla metodens jämkningsfaktorer för omvandling
av det relativa virkesförrådet till den relativa skogstillgången.

Nästan alla remissinstanser har berört frågan om vilken metod för skogsvärderingen
som skall tillämpas vid nästa allmänna fastighetstaxering, och
flera av dem har därvid som sin mening uttalat att företräde bör ges åt den
gamla metoden. I anledning därav får jag erinra om att riksdagen genom
sitt efter sammanjämkning fattade beslut år 1951 antog den nya metoden
för tillämpning vid den nu förestående och därefter kommande taxeringar.
Ett förslag om frångående av detta beslut skulle enligt min mening vara
motiverat endast om nya skäl tillkommit, som med tillräcklig styrka talade
mot den nya metodens utförande i det praktiska taxeringsarbetet. Ett sådant
skäl skulle naturligtvis ha varit, om den genomförda provtaxeringen enligt
den nya metoden visat att denna gav ett sämre resultat än den gamla eller
var förenad med större tillämpningssvårigheter. Något belägg för att så skulle
vara fallet har emellertid inte framkommit. Tvärtom tyder de sakkunnigas
utredningar på att nya metoden ger ett bättre och säkrare resultat i vad avser
avvägningen av taxeringsvärdena de särskilda fastigheterna emellan. Inte
heller ger vad som anförts av de sakkunniga eller i remissyttrandena vid
handen, att slcogstaxering enligt nya metoden skulle vara särskilt svår att
praktiskt genomföra eller kräva nämnvärt mera tid än en taxering med tilllämpning
av den gamla metoden. Från något håll har tvärtom uttalats att
den nya metoden, som är teoretiskt uppenbart överlägsen den gamla, inte
är svårare att tillämpa än den gamla metoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Under hänvisning till det nyss sagda tar jag som min mening uttala att
anledning saknas att riva upp 1951 års riksdags beslut rörande ny skogstaxeringsmetod
att gälla för framtiden.

Vad angår de sakkunnigas förslag att tillämpa gemensamt skogskubikmeterpris
för tall och gran vill jag erinra om att de priser, som egentligen
skulle läggas till grund för värderingen, är de, som kan beräknas råda i
framtiden. Att priserna för en viss förfluten tid lägges till grund för värderingen
beror enbart därpå att dessa priser kan beräknas ge en prognos för
framtiden. I den mån en viss föreliggande tendens till förskjutning av förut
rådande prisförhållanden kan beräknas bli bestående, bör man därför inte
känna sig alltför bunden av de priser som gällt under en viss förfluten tidsperiod.

Förutsättningarna att bedöma vart utvecklingen i fråga om priserna på
olika sortiment av tall och gran tenderar torde bli betydligt bättre, då för
taxeringen erforderliga prisuppgifter för den tidsperiod, som skall läggas
till grund för värderingen, föreligger. Jag anser också att man utan olägenhet
kan vänta med att fatta definitiv ställning till frågan tills dessa prisuppgifter
hunnit införskaffas. Redan med nuvarande lydelse av avdeln. B p. 11
i skogsvärderingsinstruktionen torde'' det inte vara uteslutet att använda
gemensamma kubikmeterpriser för tall och gran. För att undanröja all tvekan
härom förordar jag emellertid en viss omformulering av stadgandet i
fråga. Regelmässigt skall alltså gemensamt skogskubikmeterpris för tall
och gran komma till användning, men undantag härifrån skall gälla då så
i särskilda fall finnes påkallat. Det torde få ankomma på skogsstyrelsen, domänstyrelsen
och statens skogsforskningsinstitut, vilka enligt avdeln. E i
instruktionen har att avgiva förslag om bl. a. tillämpliga skogskubikmeterpriser,
att med ledning av tillgängliga prisuppgifter taga ställning till huruvida
skild prisberäkning bör ske för tall och gran eller ej.

Till de sakkunnigas förslag att slopa den s. k. hjälptabell nr 2 ställer jag
mig mera tveksam. Givetvis är det önskvärt att taxeringsarbetet förenklas,
men häremot anmäler sig intresset av att värderingen bör bli så exakt som
möjligt och att inte onödiga schabloner införes i värderingssystemet, som
enligt sakens natur ändock måste verka med så många schabloner. Man kan
också ställa frågan om inte den förenkling som skulle följa av att alla fastigheter
taxerades efter hjälptabell nr 1 skulle bli mera skenbar än verklig.
För utarbetande av hjälptabell nr 1 torde så gott som alla för hjälptabell
nr 2 erforderliga uppgifter få införskaffas och att i de fall då man känner
virkesförråden inom de särskilda trädslagsklasserna och förrådsgruppcrna
— endast då skall ju denna hjälptabell användas — beräkna särskilda värden
på dessa förråd efter i hjälptabell nr 2 angivna kubikmeterpriser kan
inte nämnvärt försvåra taxeringen.

Förslaget att slopa hjälptabell nr 2, varemot också uttalats betänkligheter
i några remissyttranden, anser jag mig därför inte böra biträda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

De sakkunniga har slutligen föreslagit, att den prisperiod, som enligt den
nya skogsvärderingsinstruktionen skall ligga till grund för värderingen,
skall skjutas ett år tillbaka i tiden. I samband med behandlingen av denna
fråga anser jag mig till diskussion böra upptaga frågan om prisnivån över
huvud taget vid nästa allmänna fastighetstaxering. Det kan nämligen ifrågasättas,
om man inte med hänsyn till de speciella förhållanden som rått under
senare tid måste vidtaga särskilda åtgärder i syfte att vinna säkerhet
för att de nya taxeringsvärdena inte blir högre än som svarar mot ett med
vederbörlig försiktighet beräknat avkastningsvärde.

Jag vill då till en början erinra om att samtliga de år, som ligger inom såväl
den femårsperiod, som enligt skogsvärderingsinstruktionen skall vara
bestämmande för prisnivån, som den av de sakkunniga föreslagna femårsperioden,
är högkonjunkturår med virkespriser, som ligger högt över de priser,
som någon gång tidigare förekommit. Detta kan åskådliggöras med följande
uppgifter om priserna per kubikmeter vid domänverkets rotförsäljningar
under åren 1931—1955.

År	6 norra distr.	4 södra distr.	Medeltal	År	6 norra distr.	4 södra distr.	Medeltal
1931........	2: 66	6: 01	3: 22	1944........	7: 25	17:17	8: 63
1932........	3: 02	4:65	3:31	1945........»	6:18	15: 16	7: 67
1913........	3:47	5: 73	3:91	1946........1	10: 50	23:21	12: 94
1934........	4: 11	6:86	4:69	1947........1	13: 32	21: 18	15: 09
1935........	3: 89	6: 74	4:55	1948........1	13: 33	23:97	16:70
1936........	5: 83	8:65	6:44	1949........1	12:71	24:69	16: 51
1937........	5: 83	9:55	6: 74	1950........''	21:47	38: 13	26:50
1938........	4: 11	8:23	5: 06	1951........	40: 24 25: 06	59:01 43: 86	47: 30 33:07
1939........	4: 73	10:01	5:89	1952........
1940........	5: 00	10: 27	5: 99	1953........	27: 55	47: 30	36:26
1941........	6: 76	14: 15	8:06	1954........	29: 18	49:90	39: 18
1942 ........ 1943 ........	7:12 6:71	17:00 13: 65	8: 68 7: 92	1955 1 ......	30: 55	50:08	40:00

1 Siffrorna för år 1955 är grundade på preliminära uppgifter; de slutgiltiga torde emellertid
inte nämnvärt komma att avvika från de här angivna.

Vidare vill jag erinra om att bestämmelserna om den prisperiod, efter vilken
värderingen vid tidigare fastighetstaxeringar skolat ske, växlat och att i
ett par fall särskilda anordningar vidtagits för att pressa ned värdena till
en nivå, som gjort att fara inte förelegat för för höga värden. Värderingen
skedde vid 1922 års taxering efter medelnettopriset under åttaårsperioden
1912—1919, vid 1928, 1933 och 1938 års taxeringar efter medelnettopriset
under de före taxeringarna närmast förflutna femårsperioderna, vid 1945
års taxering efter medelnettopriset under tioårsperioden 1932—1941 samt
vid 1952 års taxering efter medelnettopriset under åren 1945—1949. Vid den
sistnämnda allmänna fastighetstaxeringen skulle dessutom vid värderingen
iakttagas att de medelbruttopriser man med användning av sistnämnda
prisperiod kom fram till skulle reduceras med 20 procent.

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1956

I avseende å den avsevärda nedpressning av värdenivån som sålunda
kom att ske vid 1952 års taxering vill jag nämna följande.

1947 års skogstaxeringssakkunniga, vilka verkställt omarbetning av det
till 1944 års riksdag framlagda förslaget till nya skogstaxeringsbestämmelser,
föreslog beträffande prisnivån dels »speciella» regler avsedda att tillämpas
vid den då närmast förestående allmänna fastighetstaxeringen, som antogs
skola äga rum år 1951, och dels »allmänna» bestämmelser, avsedda att
tillämpas vid därefter följande taxeringar, då förhållandena beräknades bli
mera normala. De senare hade intagits i de sakkunnigas förslag till ny skogsvärderingsinstruktion
och de »speciella» reglerna i särskilda övergångsbestämmelser
till denna.

I de föreslagna »allmänna» bestämmelserna föreskrevs, att höstpriserna
under den närmast före taxeringen förflutna femårsperioden skulle ligga till
grund för taxeringen, men att det skulle finnas en spärr mot för kraftiga
värdestegringar, så konstruerad att taxeringsvärdena på skog vid varje tillfälle
inte kom att stiga mer än priserna på konsumtionsvaror i allmänhet
(levnadskostnadsindex). De »speciella» reglerna för den närmast förestående
taxeringen, vilka av de sakkunniga utarbetats på grund av de säregna
förhållanden, som ansågs gälla vid denna taxering, innebar att prisnivån
skulle grundas på de under avverkningssäsongen 1944—1945 gällande normalpriserna
på virke, därvid dock de i enlighet härmed uträknade nettovärdena
skulle reduceras med 20 procent.

I propositionen till 1951 års riksdag (nr 39) frångicks 1947 års skogstaxeringssakkunnigas
förslag i fråga om prisnivån såtillvida att däri föreslogs
att redan 1952 års taxering skulle grundas på den närmast före taxeringens
påbörjande liggande femårsperioden, därvid dock bruttopriserna
skulle reduceras med 25 procent.

Att de sakkunniga föreslagit »allmänna» regler för bestämmande av prisnivån
trots att dessa inte skulle tillämpas vid den då förestående taxeringen
var föranlett av en önskan att i största möjliga utsträckning binda taxeringarna
vid generella, automatiskt verkande regler, som inte skulle behöva
göras till föremål för särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen före varje
allmän fastighetstaxering. Härom framhöll dåvarande departementschefen,
att han i princip var ense med de sakkunniga om fördelarna med en sådan
anordning, men att han ifrågasatte om det inte var bättre att tills vidare låta
anstå med diskussionen om de närmare regler som erfordrades för en sådan
generell fastlåsning av prisnivån, då man ingenting visste om de ekonomiska
förhållandena vid tiden för den fastighetstaxering, som kom närmast
efter 1952 års. Han förordade därför att reglerna om eu särskild spärr mot
för stor prisstegring in. in. skulle slopas och begränsade sig till att diskutera
de bestämmelser, som skulle tillämpas vid 1952 års taxering.

Beträffande sistnämnda bestämmelser erinrade departementschefen om
att taxeringen av skog under förarbetena till 1945 års fastighetstaxering ansetts
böra ske med hänsyn till virkespriserna under den närmast före taxeringen
liggande tioårsperioden (fastän denna just vid 1945 års taxering för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

skjutits bakåt i tiden till 1932—1941 i syfle att undvika en del av verkningarna
utav de av kriget föranledda prishöjningarna), men att 1947 års skogstaxerings-sakkunniga
övergått till att basera taxeringen på priserna under
den närmast före taxeringen liggande femårsperioden, därför att dessa priser
ansetts ge en bättre prognos rörande den relation mellan priserna på
olika sortiment som kunde väntas råda i framtiden. Sistnämnda förslag ansåg
sig departementschefen i princip kunna godtaga, när det gällde den prisnivå
som skulle tillämpas vid 1952 års taxering. Visserligen erhölls i vanliga
fall genom tillämpning av en tioårsperiod säkerligen ett bättre uttryck
för de av tillfälliga konjunkturväxlingar opåverkade virkespriser, som man
ville nå, men på grund av de senaste årens onormala ekonomiska förhållanden
gällde detta inte i avseende å 1952 års taxering. Om man ändå för att
undgå verkningarna av en rådande onormal konjunktur måste vidtaga särskilda
åtgärder för att reducera de priser, som medeltalsberäkning för viss
tidsperiod gav, syntes det i vart fall vara bäst att i botten lägga en så aktuell
prisserie som möjligt.

Vidare erinrade departementschefen, som alltså inte accepterade förslaget
att lägga 1944—1945 års normalpriser till grund för fastighetstaxeringen,
att de sakkunniga inte ansett ens dessa relativt låga priser kunna tillämpas
utan en viss reduktion och framhöll att behovet av en sådan reduktion självfallet
gjorde sig starkare gällande om man utgick från det betydligt högre
femårsmedelpriset. För reduktionen kunde väljas två vägar, antingen ett
procentuellt avdrag på bruttopriserna eller ett sådant avdrag på nettopriserna,
d. v. s. bruttopriserna minskade med avverknings- och transportkostnaderna.
De sakkunniga, som föreslagit reduktion med 20 procent å nettopriserna,
hade framhållit att detta förslag kunde antagas innebära ett visst missgynnande
av fastigheter i sämre avsättningslägen, enär en framtida sänkning
av bruttopriserna inte kunde beräknas bli åtföljd av en motsvarande
kostnadssänkning, varför en kommande konjunkturnedgång skulle komma
att medföra en relativt större krympning av de på grund av avsättningsläget
låga rotvärdena än av de höga. Med det väsentligt högre avdrag som erfordrades
om femårsmedelpriset lades som grund skulle detta förhållande
komma att göra sig mycket starkare gällande och departementschefen ansåg
sig därför böra förorda den andra vägen, d. v. s. att avdraget gjordes
från bruttopriserna.

Vad angick storleken av den reduktion som sålunda borde göras från bruttopriserna
förordade departementschefen ett avdrag av 25 procent. Trots
denna relativt starka reduktion beräknades taxeringsvärdena — efter den
värdenedpressande inverkan, som en samtidigt föreslagen höjning av räntefoten
från fyra till fem procent beräknades få -— komma att stiga med
belopp, som för sju provtaxerade kommuner i olika delar av landet (därvid
bortses från en kommun på Gotland, där förslaget beräknades medföra
viss sänkning av värdena) motsvarade en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena
med 84 procent. För de särskilda kommunerna varierade emellertid
höjningen betydligt, nämligen från lägst 13 procent för Hille kommun
i Gävleborgs län till högst 146 procent för Ukna kommun i Kalmar län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Departementschefen framhöll slutligen, att han ansåg 25 procents reduktion
av bruttopriserna vara den högsta som av rent tekniska skäl kunde förordas.
Medgavs högre reduktion skulle nämligen för fastigheter i dåliga avsättningslägen
avdraget kunna täcka hela marginalen mellan bruttopriserna
och omkostnaderna, d. v. s. konsumera hela nettopriset. Resultatet skulle
då kunna bli att en skogsfastighet som vid taxeringstillfället ansågs ha ett
inte obetydligt värde likväl inte skulle kunna åsättas något taxeringsvärde.
Även med det av departementschefen föreslagna avdraget å 25 procent torde
man riskera att fall inträffade, där taxeringsvärdet å skogen och skogsmarken
kom att bli oproportionerligt lågt. Ett avdrag å 20 procent av bruttopriserna
hade med hänsyn härtill varit att föredraga och hade måhända räckt
för reduktion av värdet till en nivå, som kunde anses sannolik för framtiden.
Med hänsyn till angelägenheten av att höjningen i taxeringsnivån vid
nya metodens genomförande inte på något håll skulle bli så stor att den för
vederbörande tedde sig orimlig, hade emellertid departementschefen ansett
sig böra förorda det högre avdraget.

Bevillningsutskottet vid 1951 års riksdag (bet. nr 31) accepterade förslaget
om en reduktion med 25 procent av bruttopriserna men föreslog i
anledning av framställda motioner att prisperioden skulle skjutas ett år tillbaka
så att den kom att omfatta åren 1945—1949. Utskottet förklarade att
det delade departementschefens mening att det var en fördel att skogstaxeringen
grundades på en så aktuell prisnivå som möjligt men att det måste
medge vad i motionerna anförts om att svårigheter kunde tänkas uppstå att
i tid erhålla uppgifter för beräkning av höstnettopriserna 1950, eftersom
material härför knappast kunde erhållas förrän drivningssäsongen 1950—1951
var till ända. I varje fall skulle den prisstatistik, som enligt meddelade föreskrifter
fördes av länsstyrelserna, inte kunna användas för ändamålet, då
denna enligt samma föreskrifter inte skulle föreligga i färdigt skick förrän
ett år efter drivningssäsongens utgång. Detta innebar således att 1950 års
höstpriser inte behövde föreligga tillgängliga förrän den 1 juli 1952. Som
skäl för sitt beslut att tillstyrka motionerna om prisperiodens tillbakaskjlitande
åberopade utskottet även att det i viss mån var ovisst hur 1950—1951
års drivningssäsongs kraftiga stegring av bruttopriserna på virke kom att
påverka taxeringsvärdena. Förslaget om 25 procents reduktion av bruttopriserna
ansåg sig utskottet kunna godtaga, ehuru utskottet var medvetet
om att denna reduktion genom den angivna ändringen av prisperioden kunde
komma att — åtminstone i vissa fall — verka väl kraftigt.

Bevillningsutskottet föreslog sålunda, att till grund för värderingen vid
1952 års allmänna fastighetstaxering skulle läggas bruttopriserna för åren
1945—1949 mcd 25 procents reduktion. Bestämmelserna härom intogs i övergångsbestämmelserna
till den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen. I
författningstexten bibehölls alltså bestämmelsen om att till grund för prissättningen
skulle låggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under de
närmaste fem kalenderåren innan taxeringen påbörjades.

Sedan propositionsförslaget fallit genom att riksdagens kamrar fattat olika

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1956

beslut i frågan och återremiss för sammanjämkning av kamrarnas beslut
i anledning därav skett till bevillningsutskottet, föreslog detta, såvitt nu är
i fråga, att 1952 ars taxering fortfarande skulle ske enligt den gamla metoden
och att därvid skulle tillämpas bruttopriserna under perioden 1945_

1949 reducerade med allenast 20 procent. Detta blev riksdagens beslut. Den
faktiska innebörden härav har blivit, så långt tillgängligt statistiskt material
utvisar, en höjning av taxeringsvärdena i förhållande till 1945 års
värden med ca 70 procent, därvid skogsmarksvärdena stigit med ca 45 procent
och skogsvärdena med ca 75 procent. Såväl markvärdena som skogsvärdena
steg högst i Jönköpings län, nämligen med respektive 88 procent
och 147 procent, och lägst i Jämtlands län, nämligen med respektive 14 och
30 procent.

Det framgår av det förut sagda, att situationen 1951 var i viss mån likartad
den nu föreliggande. Virkespriserna hade då, som nu, stigit kraftigt under
de närmast föregående åren och man kunde förutse att en omtaxering av
skogsfastighelerna skulle medföra avsevärt höjda taxeringsvärden.

Läget inför 1957 års fastighetstaxering är dock från annan synpunkt olikt
det som förelåg inför 1952 års taxering. 1951 kunde man konstatera hela
tiden stigande priser. Men det var svårt att bedöma den förestående utvecklingen,
nämligen om en fortsatt prisstegring skulle ske eller om prisfall
kunde komma att inträda. Detta manade till försiktighet och föranledde den
reduktion av bruttopriserna med 20 procent som nyss omnämnts. Efteråt
kan konstateras att man erhöll en för låg värdenivå, en omständighet
som självtallet nu i sin mån medverkar till att taxeringsvärdena kommer att
stiga. I år är läget såtillvida annorlunda att, sedan en avsevärd prisstegring
ägt rum under den nu aktuella femårsperioden, numera en viss prisstabilitet
synes ha inträtt. Yissa tendenser till prissänkningar har emellertid även
konstaterats; detta gäller beträffande sågtimmer. Att fastlåsa taxeringsvärdena
vid en prisnivå, som företer vissa om än svaga och begränsade tecken
till nedgång inger betänkligheter. Dessa nya taxeringsvärden skall dock gälla
ända fram till 1962. Jag vill tillägga att vissa inom finansdepartementet
gjorda överslagsberäkningar visar, att — om skogsvärderingsinstruktionens
värderingsregler skulle utan modifikationer tillämpas — detta skulle resultera
i en höjning av taxeringsvärdena på skog och skogsmark med omkring
200—250 procent.

Efter övervägande av dessa synpunkter har jag kommit fram till att särskilda
åtgärder för att hålla taxeringsvärdena på skog nere bör vidtagas även
vid den nu förestående allmänna fastighetstaxeringen.

Vid ett par tidigare taxeringar har värdenivån påverkats genom att den
till grund för taxeringen liggande prisperioden flyttats ett eller ett par år tillbaka.
Den utvägen är knappast framkomlig nu, eftersom de högsta priserna
inte representeras av de senaste åren utan av år 1951, då konjunkturen nådde
sin kulmen. I stället synes man nu böra överväga att låta nämnda år utgå
ur prisperioden. De priser, som nåddes då, låg högt över dem, som rådde både

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år W56

åren 1950 och 1952, och allting tyder på att de berodde på exceptionella förhållanden,
som inte har med en normal konjunkturutveckling att göra. Jag
vill därför i första hand förorda, att 1951 års priser inte skall medtagas vid
prisberäkningen.

En annan tidigare prövad väg skulle vara att utsträcka prisperioden till
exempelvis tio år. De skäl som föranledde 1947 års skogstaxeringssakkunniga
att för sin del föreslå övergång från en sådan prisperiod — nämligen
att priserna under den närmast före taxeringen liggande femårsperioden
ansågs ge en bättre prognos rörande den relation mellan priserna på olika
sortiment, som kunde förväntas råda i framtiden — förefaller mig dock
med ännu större skärpa tala mot en återgång till en tioårsperiod nu. De
priser, som rådde före 1950, ligger på en helt annan nivå än de nuvarande
och de som kan väntas bli gällande under den närmaste framtiden, och det
kan antagas att de i lika hög grad är missvisande i avseende å det inbördes
förhållandet mellan sortimentspriserna.

Förut har jag avvisat tanken på att skjuta prisperioden bakåt i tiden för
ernående av en lägre värdenivå. De sakkunnigas förslag att, pa grund av
svårigheten att hinna till taxeringen införskaffa erforderliga uppgifter om
avverkningskostnader, flytta prisperioden ett år tillbaka, är emellertid betingat
av andra och bärande skäl. Jag vill erinra om att redan under riksdagsbehandlingen
av de bestämmelser, som skulle gälla vid 1952 års taxering,
en sådan ändring ansågs påkallad. Givetvis är det av vikt att en så
aktuell prisnivå som möjligt får ligga till grund för värderingen, men de
praktiska skäl som talar för de sakkunnigas förslag är här avgörande.

En tillämpning av priserna under åren 1950—1954 kommer — även om
man eliminerar det i denna femårsperiod ingående toppkonjunkturåret 1951
_ att resultera i avsevärt höjda taxeringsvärden. Sistnämnda omständighet
är i och för sig inte något bärande skäl för en ytterligare nedpressning
av värdenivån; en, som man efteråt kan konstatera, påtagligt för låg värdenivå
1952 motiverar inte en medvetet för låg värdenivå för framtiden.
Men man kan med fog ställa frågan om inte av andra skäl det är motiverat
med en mera försiktig anpassning av taxeringsvärdena uppåt. De kvarstående
fyra åren i nyssnämnda femårsperiod är otvivelaktigt även de att
beteckna som markerade högkonjunkturår. Då de värden, som åsätts vid
1957 års allmänna fastighetstaxering, blir gällande i fem år, bjuder försiktigheten
att man sänker värdenivån ytterligare och då lämpligen genom en
reduktion av brultopriserna. Skäl kan anföras för att stanna vid en bruttoprisreduktion
av tio procent. Jag anser mig emellertid böra förorda att även
vid denna taxering, liksom vid 1952 års, en reduktion göres med 20 procent.
Sker detta, måste å andra sidan anses helt uppenbart att fullgod garanti
mot för höga värden erhålles.

Jag vill alltså förorda, att till grund för prissättningen vid 1957 års allmänna
fastighetstaxering lägges medeltalen av gällande medelhöstpriser under
åren 1950, 1952, 1953 och 1954, d. v. s. de priser som gällt under avverk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

ningssäsongerna 1950/51, 1952/53, 1953/54 och 1954/55, sedan bruttopriserna
reducerats med 20 procent.

Enligt inom finansdepartementet verkställda beräkningar, som av olika
skäl dock är ganska approximativa, kommer skogsmarks- och skogsvärdena
med en dylik prissättning att stiga i norra Sverige med ca 85 procent och i
södra Sverige med ca 70 procent.

Vissa remissmyndigheter, särskilt skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelserna
i de sydligaste länen, har framställt vissa anmärkningar mot värderingen
av lövskog enligt den nya metoden. I anledning därav vilt jag framhålla,
att dessa anmärkningar — i den mån de kan visa sig befogade —
torde kunna i huvudsak tillgodoses genom jämkningar i de anvisningar
om aptering in. m., som jämlikt avdeln. D—F i skogsvärderingsinstruktionen
skall utfärdas av myndigheterna före taxeringsarbetets påbörjande. Ifrågavarande
anmärkningar föranleder alltså inte några författningsändringar av
beskaffenhet att kräva riksdagens medverkan.

I detta sammanhang får jag vidare erinra om att 1955 års riksdag vid dess
vårsession på grundval av proposition nr 160 antagit vissa ändringar i taxeringsförordningen.
Innebörden av riksdagens beslut är, såvitt här är i fråga,
att arbetet med fastighetstaxeringen skall börja tidigare än vad förut varit
iallet. Detta fordrar även att förberedelsearbetet för allmän fastighetstaxering
skall ske på ett tidigare stadium än tidigare. I propositionen förutsattes
sålunda att det s. k. Stockholmsmötet, som till befordrande av enhetlighet
och jämnhet vid allmän fastighetstaxering enligt Kungl. Maj :ts förordnande
brukat avhållas i slutet av september eller början av oktober året näst före
taxeringsåret, i fortsättningen skall förläggas till maj månad. På grund härav
bör vissa ändringar nu vidtagas i skogsvärderingsinstruktionen angående
den tid, inom vilken statens skogsforskningsinstitut har att fastställa centrala
skogstaxeringsanvisningar samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter
m. in. och skogsstyrelsen att till länsstyrelserna lämna uppgifter om
virkespriser m. m.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni
1951 (nr 440/ med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog
vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Brodén

Kungl. Mcij.ts proposition nr 71 år 1956

Bihang I

Hjälp tabell nr 1 för beräkning av skogsvärde per kbm för barrskog och lövskog

samt av markvärde per har

Avsedd att användas där summarisk uppskattning av virkesförrådet äger rum
Tillväxtområde: III Prisområde: N N. (Avsättning till bilväg)

Län: N. N. Omkostnadsavdrag: 33 %

Kommuner: ................................
Markens	Barrskog	Lövskog	Markvärde i kronor vid angiven
godhets- klass	Grov	Skogsvärde per kbm i kronor vid angiven	Skogsvärde
skog %	kubikmasseprocent gran			per kbm i	godhetsklass
	0 % (ren	25 %	50 %	75 %	100 % (ren	kronor
		tallskog)				granskog)
Omkostnads klass 1
(Släpkörning till bilväg, normal terräng)			2: 97	B, 115
B	0	4: 25	4: 28	4:31	4:33	4:35
10	4:50	4:51	4:52	4:51	4:50		B, 92
	20	4:74	4:74	4:73	4:71	4:65
	30	5:00	4: 98	4:92	4:87	4:80
	40	5: 25	5:21	5:13	5:05	4:95
	50	5:49	5:45	5: 34	5:24	5:09
	60	5:74	5:67	5: 55	5:43	5:24
	70	5:99	5:91	5:76	5:60	5:39
c	0	3:85	3: 93	3: 96	4: 02	4:09	2:97	C 69
	10	4:10	4: 16	4:19	4: 23	4: 24
	20	4:36	4: 40	4:40	4: 41	4:38
	30	4:63	4: 63	4:62	4:61	4:55
	40	4: 89	4:88	4:83	4:80	4: 71
	50	5:15	5:13	5: 06	4:98	4:88
	60	5: 40	5: 36	5:27	5:18	5:04
	70	5:66	5:61	5: 49	5:37	5:21
D	0	3:35	3: 42	3:50	3: 57	3:63	2:97	D 29
10	3: 62	3: 68	3: 72	3: 77	3:78
	20	3:89	3:93	3: 85	3:96	3:96
	30	4: 16	4: 17	4: 17	4:16	4:13
	40	4: 43	4:42	4:40	4: 37	4:31
	50	4:70	4: 68	4: 62	4:58	4: 47
	60	4:97	4:92	4: 86	4: 77	4:65
	70	5: 22	5:18	5:09	4: 98	4: 93
Omkostnadsklass 2
(Tre vändors väg, 2—3 kilometer till bilväg,	normal terräng)
B	0	3:90	3: 95	3: 99	4:02	4:07	2: 64	B[ 110
10	4:15	4: 19	4: 20	4:21	4: 23		B, 88
	20	4: 41	4:40	4: 39	4:38	4:35
	30	4: 65	4: 62	4:61	4:56	4:50
	40	4:91	4: 88	4:83	4:74	4:65
	50	5:16	5:13	5: 03	4:92	4:80
	60	5: 40	5:34	5: 22	5: 10	4:94
	70	5: 66	5:38	5:43	5: 28	5:09
c	0	3: 54	3: 63	3:68	3: 74	3: 80	2:64	C 65
	10	3:80	3: 86	3: 89	3: 93	3: 95
	20	4:05	4: 10	4: 11	4: 12	4: 11
	30	4:31	4: 34	4: 32	4:31	4:28
	40	4:56	4:58	4:53	4:50	4: 43
	50	4: 83	4:80	4:75	4:70	4: 59
	60	5: 09	5: 04	4: 97	4:88	4:76
	70	5: 34	5: 28	5:18	5:07	4: 92
D	0	3:09	3: 17	3: £4	3:32	3:38	2:64	D 26
10	3:35	3: 42	3: 47	3:51	3:54
	20	3: 63	3: 68	3:71	3: 72	3: 73
	30	3: 87	3:90	3: 90	3: 89	3: 87
	40	4: 14	4: 16	4: 13	4: 12	4: 05
	50	4: 4!	4:39	4:35	4: 30	4:21
	60	4: 67	4: 64	4:58	4:51	4:39
	70	4:91	4:90	4:80	4:71	4:55

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Markens godhets- klass	Barrskog	Lövskog	Markvärde i kronor vid angiven godhetsklass
Grov skog %	Skogsvärde per kbm i kronor vid angiven kubikmasseprocent gran	Skogsvärde per kbm i kronor
0 % (ren tallskog)	25 %	50 %	75 %	100 % (ren granskog)
Omkostnadsklass 3
(Två vändors väg, 5—6 kilometer till bilväg, normal terräng)
B	0	3:48	3:56	3: Hl	3: 67	3:72	2:21	B, 99
	10	3: 75	3:80	3:83	3: 85	3: 86
	20	3: 98	4:00	4: 01	4: 02	4:00		B2 79
	30	4: 23	4: 24	4: 22	4: 21	4:14
	40	4:49	4:47	4: 43	4: 37	4:28
	50	4:74	4:71	4: 62	4:55	4:43
	60	4:98	4:94	4:83	4: 73	4:56
	70	5: 24	5:18	5:04	4:91	4: 71
C	0	3:15	3: 24	3:32	3:39	3:45	2:21	C 59
	10	3:41	3: 48	3:53	3:59	3:60
	20	3: 66	3:72	3:74	3: 76	3: 77
	30	3: 93	3:91	3:95	3: 96	3:93
	40	4: 17	4:19	4:15	4:14	4:08
	50	4: 43	4:42	4: 37	4: 32	4:23
	60	4: 68	4: 65	4:59	4:53	4:40
	70	4:94	4:89	4:80	4:70	4:55
D	0	2:75	2:84	2: 91	3:00	3:08	2:21	D 24
	10	3:00	3:08	3:14	3:20	3:23
	20	3:26	3:32	3:35	3:38	3: 39
	30	3:53	3: 56	3:57	3:59	3:56
	40	3:78	3:81	3: 78	3: 77	3:72
	50	4: 05	4:04	4:01	3: 96	3:89
	60	4:31	4:29	4: 23	4:16	4:05
	70	4:56	4:53	4: 44	4:35	4:20

Förestående hjälptabell är grundad på nedan angivna förutsättningar beträffande 1. grovskogsprocenten
och 2. granskogsprocenten. Därest i förekommande fall väsentlig avvikelse från
dessa förutsättningar föreligger, bör ej denna hjälptabell användas utan bör förfaras på sätt
som förntsättes i hjälptabell 2

1. Vid angiven kubikmasseprocent grovskog
anses övrig del av barrskogens kubikmassa
fördela sig på medelgrov skog och klen
skog sålunda:

Grov skog procent	Procentfördelning av övrig barrskog
medelgrov skog	klen skog
0 ..............	55	45
10 ..............	50	40
20..............	45	35
30 ..............	40	30
40 ..............	35	25
50 ..............	SO	20
60 ..............	25	15
70 ..............	20	10

2. Vid angiven kubikmasseprocent granskog
för hela barrskogsförrådet anses granprocenten
för grovskog och medelgrov skog
utgöra:

Av hela barr-skogsförrådet procent gran	Procent granskog för
grov skog	medelgrov skog
0..............	0	0
25..............	15	30
50..............	40	55
75..............	65	80
100..............	100	100

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Bihang It

Hjälptabell

nr 2 för beräkning av skogsvärde per kbm för varje förrådsgrupp
samt markvärde per har

Avsedda att användas därest uppdelning av virkesförrådet på förrådsgrupper äger rum
Tillväxtområde: III Prisområde: N. N. (avsättning till bilväg)

Län: N. N. Omkostnadsavdrag: 33 %

Kommuner:

Mar kens god hets klass -

Barrskog

Lövskog

Mark-

Förrådsgrupp

Skogsvärde per kbm i kronor vid angiven
kubikmasseprocent gran för respektive
förrådsgrupper

Skogs-värde
per
kbm i
kronor

i kronor
vid an-given

0 % (ren
tallskog)

25 %

50 %

75 %

100 %

(ren

granskog)

klass

Omkost	nadsklass 1
(Släpkörning till bilväg, normal terräng)
B	Grov barrskog ....	6:72	6:50	6:27	6:05	5:82	2:97	B,
	Medelgrov barrskog	4: 41	4:41	4: 41	4: 41	4: 41
	Klen barrskog ....	4: 05	4:11	4:17	4: 23	4: 29		B2
C	Grov barrskog----	6:39	6: 21	6:03	5: 85	5:67	2:97	C
	Medelgrov barrskog	4:26	4: 27	4: 28	4:29	4: 30
	Klen barrskog----	3: 36	3: 47	3:57	3:68	3: 78
D	Grov barrskog ....	5:97	5:81	5: 63	5: 45	5: 28	2:97	D
	Medelgrov barrskog	3:93	3: 98	4:02	4: 05	4:10
	Klen barrskog----	2: 63	2: 73	2: 84	2: 93	3: 03
Omkostnadsklass 2
(Tre vändors väg, 2—3 kilometer till bilväg, normal terräng)
B	Grov barrskog ....	6:39	6:17	5: 96	5:73	5:52	2: 64	B,
	Medelgrov barrskog	4:05	4: 06	4:07	4:08	4: 09
	Klen barrskog ....	3:72	3:80	3: 85	3:93	4: 01		b2
C	Grov barrskog----	6:06	5: 88	5:73	5:55	5:37	2: 64	C
	Medelgrov barrskog	3: 91	3:93	3:96	3:99	4: 02
	Klen barrskog ....	3:09	3:20	3: 32	3: 42	3: 63
D	Grov barrskog ....	5: 67	5: 51	5:34	5:16	5:00	2:64	D
	Medelgrov barrskog	3: 63	3:68	3:74	3:78	3:83
	Klen barrskog ....	2:43	2: 52	2:63	2:73	2: 82
Omkostnadsklass 3
(Två vändors väg, 5—6 kilometer till bilväg, normal terräng)
B	Grov barrskog ....	5:97	5:76	5: 55	5: 34	5:13	2:21	B,
	Medelgrov barrskog	3: 63	3: 65	3: 69	3: 72	3: 75
	Klen barrskog ....	3: 33	3:39	3:48	3:57	3: 65		B2
C	Grov barrskog ....	5: 67	5:51	5: 44	5:16	5:00	2:21	C
	Medelgrov barrskog	3:48	3:53	3:57	3:60	3: 65
	Klen barrskog ....	2:76	2:87	2: 99	3:11	3: 21
D	Grov barrskog ....	5: 30	5:13	4:98	4:83	4: 65	2:21	D
	Medelgrov barrskog	3: 23	3:29	3: 36	3: 42	3: 48
	Klen barrskog ....	2:15	2: 25	2: 36	2: 46	2: 57

115

110

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Bihang II

Jämförande beräkningar enligt nya metoden (hjälptabell 1) samt gamla metoden för konstruerade
fastigheter omfattande 100 har skogsmark med virkesförråd motsvarande normalförråd
samt grovskogsprocent motsvarande jämkningsfaktor 1,0, d. v. s. relativ skogstillgång 1,0

Till-	Bonitet	Rot-	m5/hai	Barrskogens	Löv-	Nya metoden		Gamla	metoden	Skill-
växt- om-	(godhets- grad)	värde kr	vid rel.			skogs-	a			b			nåd i
		7o							s:a
rade		(om-	vir-	grov-	gran-		Mark-	Skogs-	S:a	Mark-	Skogs-	S:a	värde
Län		kost-	kes-	skogs-	skogs-		värde	värde	värde	värde	värde	värde	a—b
	nads-	förråd	%	%		kr	kr	kr	kr	kr	kr
		klass)	1,0
I Nb	1,50 (Cl	3,00 (7)	66	22	50	15	150	6 224	6 374	1000	5 000	6 000	+ 6
Vb	1,75 (C)	3,25(10)	74	23	50	15	160	7122	7 282	1300	6 300	7600	- 4
Jtl	2,25 (B)	5,no (7)	87	26	50	15	530	14 837	15 367	2 600	12 500	15100	+ 2
Jtl	1,75 (C)	1,00 (9)	74	23	50	15	200	8 597	8 797	1600	7 800	9 400	- 6
Jtl	l,5o (C;	2,00(17)	66	21	50	15	20	3 344	3 364	600	3 000	3 600	- 7
II Nb	1,75 (C)	595 (6)	74	23	50	15	400	12 648	13 048	2100	10 200	12 300	+ 6
Vb	1,75 (C)	5,50 (4)	74	23	50	15	440	12 946	13 386	2 300	10 600	12 900	+ 4
Vnr	2,50 (B)	4,00 (5)	85	28	50	15	580	12 898	13 478	2 30n	11100	13 400	+ 1
Vnr	2,50 (B)	5,75 (6)	85	28	50	15	1000	18 451	19 451	3 400	15 900	19 300	+ 1
Gvl	2,50 (B)	7,00 (2)	85	28	50	15	1300	22 251	23 551	4100	19 300	23 400	+ 1
III Gvl	3,75 (B,)	8,00 (2)	103	37	50	20	4 400	36 905	41305	7 000	33 200	40 200	+ 3
Kpb	3,25 (B2)	7,50 (2)	97	33	50	20	3100	31385	34 485	5 700	27 000	32 700	+ 5
Kpb	2,5<J (C)	7,00 (2)	85	28	50	20	1600	22 270	23 870	4100	19 300	23 400	+ 2
IV Vrm	3,75 (C2)	8,00 (4)	100	37	50	20	4 600	37 220	41820	7000	33 200	40 200	+ 4
Vrm	3,75 (C2)	6,00 (8)	100	37	75	20	3100	27 920	31 020	5 300	24 900	30 200	+ 3
Ör	4,00 (C,)	9,00 (2)	102	39	50	20	6 100	42910	4 * 010	8 400	39 800	48 200	+ 2
Vstm	4,00 (C,)	8,90 (3)	102	39	50	20	5 300	39 622	44 922	7 500	35 400	42 990	+ 5
Ups	3,75 (C2)	9,00 (2)	100	37	50	20	4 800	41800	46 600	7 900	37 300	45 200	+ 3
Sth	3,75 (C2)	9,00 (-4)	100	37	50	20	4 500	41 440	45910	7 900	37 300	45 200	+ 2
Sdm	4,00 (C,)	9,50 (2)	94	39	50	20	6 400	42 027	48 427	8 930	42000	50 900	- 5
Gtl	3,00 (D,)	7,50 (2)	90	31	25	10	1900	28 944	30 844	5300	24 900	30 200	+ 2
V ög	4,00 (C,)	9,00 (2)	94	39	50	20	7 300	41862	49162	8 400	39 800	48 200	+ 2
Skb	4,00 (C,)	19,00 (5)	94	39	50	20	8 000	46 502	54 502	9 400	44 200	53 600	+ 2
Äbg	4,00 (C,)	8,50 (:,)	94	39	50	20	6 600	39 590	46 190	8 000	37 600	45 600	+ 1
Jkp	5,00 (B,)	9,50 (4)	107	4K	50	20	10 700	55 420	69 120	H 100	52 500	63 600	+ 4
Krb	5,00 (B2)	9.00 (3)	107	46	50	20	9 800	52 59*	62 398	10 500	49 900	60 300	+ 3
Kim	4,00 (C,)	9,50 (3)	94	39	50	20	7 800	43*30	51630	8 900	42 000	50 900	+ 1
Gbg	4,00 (C,)	8,00 (3)	94	39	50	20	6 200	37 684	43 884	7 500	35 400	42 900	+ 2
VI Hl	5,00 (C2)	8,00 (3)	107	46	75	20	12 500	45099	57599	9 400	44 200	53 600	+ 7
Bl	5,00 (C2)	9,00 (1)	107	4^	75	20	13 700	51046	64 746	10 500	49 800	60 300	+ 7
Krs	5,50 (C,)	8,50 (1)	113	48	100	20	13 400	50 202	63 602	10 900	51 700	62 600	+ 2
Mim	6,50 (B2)	b,50 (4)	121 \|	53	75	20	17 700	60 076	77 776	12 900	61100	74 000	+ 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Bihang TV

Markvärde, skogsvärde och totalvärde för samtliga fastigheter inom skilda kommuner
enligt de olika taxeringsmetoderna. Nya metoden (a). Gamla metoden (b). Skillnaden
uttryckt i relativa tal. Barrskogsfastigheter med eller utan insprängt löv

(ej ädel lövskog)

Till växt om råde -

III

Län

Jtl

S:a

Vnr

Gvl

S:a

Gvl

Kpb

S:a

Vrm

ör

Vstm

Kommun	Areal hektar	Me- tod	Värden kronor	i 1000-tal	£=? % b
Mark- värde	Skogs- värde	S:a värde	Mark- värde	Skogs- värde	S:a värde
Arjeplog I......	72 517	a b	21,6 488,2	2 556,5 1935,1	2 578,1 2 423,3	- 95,6	+ 32,1	+	6,4
Arjeplog II ----	174 591	a b	96,7 1002,4	7 555,4 4 240,0	7 652,1 5 242,4	- 90,4	+ 78,2	+	46,0
Sten sele ........	132 109	a b	179,2 1 442,3	5779,4 4 697,1	5 958,6 6 139,4	-87,6	+ 23,0	-	2,9
Revsund ......	35 078	a b	155,6 810,9	i5 yö2,3 3097,8	4 117,9 3,908,7	-80,8	+ 27,9	+	5,4
Vemdalen ......	52 510	a b	68,6 552,0	2 478,3 1 914,9	2 546,9 2 466,9	-87,6	+ 29,4	+	3,2
	466 805	a b	521,7 4 295,8	22 331,9 15 884,9	22853,6 20 ISO,7	-87,9	+ 40,6	+	13,2
Norrfjärden ....	21518	a b	131.6 477.7	1 635,5 1 216,6	1767,1 1 69 r ,3	-72,5	+ 34,4	+	4,3
Sävar ..........	25183	a b	245,0 702,6	2 409,3 1 757,8	2 654,3 2 460,4	-65,1	+ 37,1	+	7,9
Trehörningsjö ..	9 721	a b	52,1 209,6	996,0 773,9	1 048,1 983,5	-75,1	+ 28,7	+	6,6
Torp ..........	28045	a b	338,9 1 032,0	6 l9\l 4 835,1	6 529,0 5 867,1	-67,2	+ 28,0	+	11,3
Alfta ..........	39162	a b	660,2 1 745,7	11 481,5 8 291,6	12 141,7 10 037,3	-62,2	+ 38,5	+	21,0
	123 629	a b	1 427,8 4 167,6	22712,4 16 875,0	24 140,2 21042,6	-65,7	+ 34,6	+	14,7
Hedesunda......	15 836	a b	597.6 998.6	7 515,6 6 186,0	8 113,2 7 184,6	- 40,2	+ 21,5	+	12,9
Vika ..........	13012	a b	395,0 725,7	3 9‘''7,6 3069,8	4 302,6 3 795,5	- 45,6	+ 27,3	+	13,4
Venjan ........	40 621	a b	436.8 1 388,0	8 400,7 6 212,1	8 837,5 7 600,1	- 68,5	+ 35,2	+	16,3
	69 469	a b	1 429,4 3 112,3	19 823,9 15 467,9	21 253,3 18580,2	-54,1	+ 28,2	+	14,4
Nyed ..........	11720	a b	885,1 1 052.1	4 445,5 4 356,9	5 33°,6 5 40''9,O	- 15,9	+ 2,0	-	1,4
Lekvattnet......	8 980	a b	330,8 509,4	2 652.9 2 364,3	2 983,7 2 873,7	- 35,1	+ 12,2	-1-	3,8
Laxå ..........	5 873	a b	239,5 426,1	2 114,2 1 683,1	2 353,7 2 109,2	- 43,8	+ 25,6	+	11,6
Järnboås........	8 298	a b	352,8 607,6	2 899.5 2 359,0	3 252,3 2 966,6	- 41,9	+ 22,9	+	9,6
Västerlövsta ....	11866	a b	488,6 832,9	5 183,0 4 186,5	5 671,6 5 019,4	- 41,3	+ 23,8	-1-	13,0

Kungl. Maj:is proposition nr 71 år 1956

Till växt om råde -

Län

Kommun

Areal

hektar

Me- tod	Värden kronor	i 1000-tal
	Mark- värde	Skogs- värde	S:a värde
a	495,1	4 362,0	4 857,1
b	718,2	3506,4	4 224,6
a	408,9	3189,9	3 598,8
b	588,0	2 897,0	3 485,0
a	666,6	5 838,0	6 504,6
b	896,9	4 992,6	5 889,5
a	211,3	2 030,0	2 241,3
b	344,2	1 807,3	2 151,5
a	433,5	3 948,8	4 382,3
b	731,7	3 529,4	4 261,1
a	386,9	2 668,7	3 055,6
b	456,7	2 528,0	2 984,7
a	510,7	3 738,6	4 249,3
b	723,8	3 609,5	4 333,3
a	45,6	684,9	730,5
b	112,6	595,6	708,2
a	38,3	559,3	597,6
b	124,7	468,5	593,2
a	5 493,7	44 315,3	49 809,0
b	8 124,9	38 884,1	47 009,0
a	624,3	3 342,1	3 966,4
b	569,8	2 957,2	3477,0
a	562,6	4 319,0	4 881,6
b	630,2	3,966,8	4 597,0
a	542,6	2 725,5	3 268,1
b	526,1	2 611,9	3138,0
a	255,6	1 261,6	1517,2
b	261.7	904,6	1166.3
a	783,2	3 666,2	4 449,4
b	788,9	3067,7	3 856,6
a	933,4	5 688,3	6 671,7
b	1 014,7	4 934,9	5 919,6
a	485,4	2 130,1	2 615,5
b	465,7	1 942,2	2 407,9
a	1 713,8	5 840,0	7 553,8
b	1 675,1	4 513,8	6 188,9
a	1 763,0	8 234,7	9 997,7
b	1 764,2	6 982,2	8 746,4
a	2 517.3	10 402,7	12 920,0
b	2 446,0	10 080,0	12 526,0
a	1104,1	4 934,1	6 038,2
b	1060,8	4 569,0	5 629,8
a	115,4	347,9	463,3
b	123,8	251,2	375,0
a	692,1	3174,2	3 866,3
b	748,9	2 809,0	3 557,9
a	12 142,8	56 066,4	68 209,2
b	12 075,9	49 510,5	61 586,4
a	384,9	849,2	1 234,1
b	291,4	773,7	1 065,1
a	740,8	1 982,1	2 722,9
b	529,6	1 835,9	2 365,5
a	95,1	244,3	339,4
b	71,4	210,8	282,2
a	556,3	1385,5	1 941,8
b	406,4	1 252,7	1 659,1

a—b

“IT

Mark värde -

Vstm

Ups

Sth

Sdm

Gtl

S:a

Ög

Skb

Sk b

Äbg

Jkp

Krb

Kim

Gbg

S:a

Karbenning .
Upplands Bro

Bälinge .....

Vårdinge ...
Almunge ...
Ö. Vingåker .

T orsåker.....

Follingbo ...
Hablingbo ...

Yxnerum
Nykil ..
Mullsjö ..
Hova ....
Axelfors ..
Kroppefjäll
Järsnäs ...
Annerstad .

Åseda.....

Mortorp ...
Gamleby...
Spekeröd .
Vette .....

Eldsberga
Kinnared
Edestad .
Backaryd

9 267

7 066
10 286

4 643
9 781

4 447

8 051

2 048
2 820

105 144

5 721
7126
4 912
2 622

8 774
12 047

4 357
16 597
18113
21863
10 682
1570

9 437

91 880

3 461
5079

669

1553

- 31,1
-30,5
-25,7

- 38,6

- 40,8

- 15,3
-29,4

- 59,5
-69,3

- 32,4

+ 9,6

- 10,7
+ 3,1

- 2,3

- 0,7

- 3,1
+ 4,2
+ 2,3

- 0,1
+ 2,9
+ 4,1
- 6,8
- 7,6

+ 0,6

+ 32,1
-t- 39,9
+ 33,2
+ 36,9

Skogs- värde	S:a värde
+ 24,4	+ 15,0
+ 10,1	+ 3,3
+ 16,9	+ 10,4
+ 12,3	+ 4,2
+ 11,9	+ 2,8
+ 5,6	+ 2,4
+ 3,6	- 1,9
+ 15,0	+ 3,1
+ 19,4	+ 0,7
+ 14,0	+ 6,0
+ 15,0	+ 14,1
+ 8,9	+ 6,2
+ 4,3	+ 4,1
+ 39,5	+ 30,0
+ 19,5	+ 15,4
+ 16,0	+ 12,7
+ 9,7	+ 8,6
+ 29,4	+ 22,1
+ 17,9	+ 14,3
+ 3,2	+ 3,1
+ 8,0	+ 7,3
+ 38,5	+ 23,5
+ 13,0	+ 8,7
+ 13,2	+ 10,8
+ 9,8	4* lo,9
+ 8,0	+ 15,1
+ 15,9	+ 20,3
+ 10,6	+ 17,0

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Till-	Lön	Kommun	Areal	Me-	Värden	i 1000-tal	a—b „ - JO b
växt-			hektar	tod	kronor
om- råde					Mark-	Skogs-	S:a	Mark-	Skogs-	S:a
					värde	värde	värde	värde	värde	värde
	Krs		900	a	134,5 106,7	276,7 314,9	411,2 421,6	+ 26,1	- 12,1	- 2,5
		b
	Krs		441	a	57,3	63,6 88,2	120,9 138,5	+ 13,9	- 27,9	- 12,7
		b	oÖ,o
	Mim	N:a Rörum ....	941	a b	159,6 116,5	324,3 336,2	483,9 452,7	+ 37,0	— 3,5	+ 6,9
	S:a		13044	a b	2 128,5 1 572,3	5 125,7 4 812,4	7 254,2 6 384,7	+ 35,4	+ 6,5	+ 13,6

Markvärde, skogsvärde och totalvärde för samtliga fastigheter inom skilda kommuner
enligt de olika taxeringsmetoderna. Nya metoden (a). Gamla metoden (b).
Skillnaden uttryckt i relativa tal

Till-

växt-

Län

Kommun

Areal

hektar

Me-

tod

Värden

kronor

i 1 000-tal

a—b „

"b" *

om-

råde

Mark-

värde

Skogs-

värde

S:a

värde

Mark-

värde

Skogs-

värde

Sta

värde

Krs

Mim

S:a

Krs

Mim

S:a

Krs

Eldsberga .
Riseberga .
Tollarp .. .
N:a Rörum

Eldsberga .
Kinnared .
Edestad ...
Backaryd .
Riseberga .
Tollarp .. .
N:a Rörum

Riseberga

8,6

6.4

7,0

10,1

15,6

16,5

+ 34,4

- 30,7

143,1

116,7

126,1

208,1

269.2

324,8

+ 22,6

- 39,4

56.1

53.1

38,3

61,8

94,4

114,9

+ 5,6

- 38,0

35,1

24,6

8,3

17,8

43.4

42.4

+ 42,7

- 53,4

242,9

200,8

179.7

297.8

422.6

498.6

+ 21,0

- 39,7

Lövskogsfastigheter utan ädel lövskog
68
1057
430
502
2 057

Ädel-lövskogsfastigheter med eller utan barrskog

„ QJ A

725
1991
1116
2 746
1551
3199
5 370

16 698

a b	84.0 65.1	182,6 173,2	266,6 238,3	+	29,0	+	5,4
a b	293,4 213,9	808.3 804;7	1101,7 1018,6	+	37,2	+	0,4
a b	153,3 117,8	564,5 537,0	717.8 654.8	+	30,1	+	5,1
a b	401,3 299,9	1 207,4 1139,1	1 608,7 1 439,0	+	33,8	+	6,0
a b	222,9 179,7	421,8 418,5	644,7 598,2	+	24,0	+	0,8
a	442,6	961,2	1 403,8	+		+	C 7
b	431,3	901,2	1332,5		b,7
a b	859,6 685,1	1 426,8 1 370,2	2 286,4 2 055,3	4-	25,5	+	4,1
a	2 457,1	5 572,6	8 029,7	+	90 Q		A Q
b	1 992,8	5 343,9	7 336,7	<60,0	+

— 0,0

-17,1

- 17,8
+ 2,4

- 15,2

+ 11,9

+ 8,2
+ 9,6
+ 11,8
+ 7,8
+ 5,4
+ 11,2

+ 9,4

Delade fastigheter med separat redovisning av ädel lövskog

668

93,2

97,7

460.7

327.7

553,9

425,4

- 4,6

+ 40,6

+ 30,2

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 71