Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 196t (Proposition 1961:69)

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 196t

Nr (»9

Kungl. AIaj:ts proposition till riksdagen angående upprustning
av forskning, försök och högre undervisning på jordbruks-
och trädgårdsområdena; given Stockholms
slott den 10 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att öka det vetenskapliga stödet åt jordbruks- och trädgårdsnäringarna
framlägges i propositionen förslag till upprustning och effektivare organisation
av forskningen, försöksverksamheten och den högre undervisningen
på dessa näringars område. Förslaget bygger i huvudsak på jordbrukshögskoleutredningens
betänkande angående högre utbildning, forskning
och försök på lantbrukets område (SOU 1960: 2).

I propositionen föreslås, att lantbrukshögskolan från och med den 1 juli
1962 omorganiseras, så att såväl försöksverksamhet som forskning och högre
undervisning kommer att ingå i gemensamma institutioner. Försöksverksamheten
skall handläggas av försöksavdelningar, som ingår i institutionerna.
Ansvaret att leda och samordna verksamheten vid lantbrukshögskolan
föreslås i sin helhet komma att åvila rektor, som för vissa uppgifter vid ledningen
av försöksverksamheten till sitt förfogande får en särskild befattningshavare,
benämnd försöksintendent i lönegrad Bo 1. Rektor avses bli
ordförande i såväl lärar- och försökskollegierna som i en för dessa båda kollegier
gemensam kollegienämnd. Försökskollegiet förutsättes i huvudsak
arbeta på tre sektioner: jordbruks-, trädgårds- och husdjurssektionerna.
Ordförandena för dessa tre sektioner skall inom respektive sektions område
leda försöksverksamheten ävensom svara för samordningen dels mellan lörsöksavdelningarna,
dels mellan dessa och ute i landet belägna försöksstationer.

I syfte att erhålla en ändamålsenlig organisation för den lokalt förlagda
försöksverksamheten (fältförsöksverksamheten) föreslås landet bli indelat
i fyra jordbruksförsöksdistrikt, tre trädgårdsförsöksdistrikt och tre husdjursförsöksdistrikt.
Försöksverksamheten inom varje sådant distrikt skall
ledas av en distriktsförsöksledare i lönegrad Ao 24. I varje för söksdistrikt

1 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

skall vidare finnas en distriktsförsöksnämnd, i vilken representanter för
bland annat hushållningssällskapen och berörda näringar ingår. Det nuvarande
försöksgårdssystemet föreslås bli avvecklat i samband med omorganisationen.
Vidare föreslås i propositionen, att lantbrukshögskolan erhåller
en till Alnarp förlagd sektion för forskning, försök och högre utbildning
inom trädgårdsområdet. Med hänsyn till att de trädgårdsstuderande först
skall genomgå omkring två års grundläggande utbildning vid Ultuna föreslås,
att trädgårdssektionen inrättas den 1 juli 1963. Vid trädgårdssektionen
skall bland annat finnas tre professorer och tre statshortonomer.

För att få till stånd en något kortare och bättre utnyttjad utbildningstid
för agronomerna föreslås, att den propedeutiska utbildningen begränsas till
ett år och förlägges till vissa lantmannaskolor. En motsvarande förberedande
utbildning skall för hortonomerna ordnas vid trädgårdsskolan i Alnarp.
Högskolestudierna föreslås bygga på ett system med fritt ämnesval. I vissa
grundläggande ämnen skall samundervisning ske med Uppsala universitet.

Lantbrukshögskolans personella resurser föreslås redan från den 1 juli
1961 förstärkta med nya tjänster för en forskardocent, fyra forskarassistenter,
tre assistenter i reglerad befordringsgång, två förste amanuenser samt
nio kansli-, kontors- eller institutionsbiträden. Den 1 juli 1962 inrättas bland
annat en professur i genetik i stället för en nuvarande laboratur, en professur
i arbetsmetodik och teknik i stället för en nuvarande arvodesavlönad
professur i maskinteknik, tre nya laboratorsbefattningar i virologi, husdjurens
utfodring och vård samt lantbrukets strukturekonomi, tre nya statsagronombefattningar
i jordbearbetning, i husdjurens utfodring och vård
samt i husdjursförädling vid försöksavdelningen vid Wiad. Därutöver föreslås
en statsagronombefattning vid försöksavdelningen i täckdikning i stället
för den hittillsvarande arvodesavlönade försöksledaren. Den 1 juli 1963
föreslås vid trädgårdssektionen i Alnarp skola inrättas en ny professur i
köksväxt- och prydnadsväxtodling samt en statshortonombefattning i prydnadsväxtodling
i stället för en nuvarande försöksiedarbefattning. Den 1 juli
1964 föreslås en professur i trädgårdskonst och naturvård bli inrättad.

Samtliga statsagronom- och statshortonombefattningar placeras i samband
med omorganisationen i lönegrad Bo 1. För att få med universiteten
överensstämmande villkor för forskarutbildningen föreslås, att förste assistentbefattningar
och assistentbefattningar i reglerad befordringsgång inom
forskning och undervisning skall kunna överföras till forskarassistentbefattningar
respektive assistentbefattningar av universitetstyp.

Slutligen äskas i propositionen medel för budgetåret 1961/62 under lantbrukshögskolans
och alnarpsinstitutets olika anslag. Därvid föreslås — utöver
en ökning av automatisk karaktär om cirka 1 030 000 kronor — förstärkningar
eller andra ökningar av icke-automatisk karaktär till ett belopp
av i runt tal 1 075 000 kronor. Av sistnämnda belopp hänför sig omkring
110 000 kronor till förstärkning av resurserna vid mejeriavdelningen och
statens mejeriförsök i Alnarp.

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående upprustning
av forskning, försök och högre undervisning på jordbruks- och
trädgårdsområdena och anför därvid följande.

Inledning

Genom beslut den 27 januari 1956 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande undervisningen, forskningen och
försöksverksamheten vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
ävensom vid högskoleavdelningarna vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades nyssnämnda dag såsom sakkunniga
numera framlidne landshövdingen T. Å. Hovgård, tillika ordförande,
professorn och t. f. överinspektören Y. H. Gustafsson, dåvarande
ledamoten av riksdagens första kammare S. Larsson, dåvarande rektorn vid
lantbrukshögskolan, professorn N. R. Nilsson, rektorn vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, professorn F. W. Nilsson, ledamoten
av riksdagens andra kammare P. E. Sköld samt direktören i hushållningssällskapens
förbund S. J. G. Zaclirison. På egen begäran befriades Hovgård
den 27 november 1957 från uppdraget att vara utredningens ordförande
samt att vara ledamot av utredningen. Till ny ordförande förordnades samma
dag ledamoten av utredningen N. R. Nilsson.

De sakkunniga, som antagit benämningen jordbrukshögskoleutredningen,
har avlämnat ett den 16 december 1959 dagtecknat betänkande angående
högre utbildning, forskning och försök på jordbrukets område (SOU
1960: 2).

Över betänkandet har remissyttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens organisationsnämnd, statens sakrevision, statens lö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

nenämnd, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, styrelsen för statens
centrala frökontrollanstalt, styrelsen för statens växtskyddsanstalt, styrelsen
för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, styrelsen för statens maskinprovningar,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, jordbrukets
forskningsråd, styrelsen för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader,
styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut, skogs- och lantbruksakademien, nämnden
för täckdikningsförsök, domänstyrelsen, jordbrukstekniska föreningen,
Sveriges utsädesförening, W. Weibull AB med Weibullsliolms växtförädlingsanstalt,
hushållningssällskapens förbund, samtliga hushållningssällskap,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för folkhälsan, byggnadsstyrelsen,
statistiska centralbyrån, kanslersämbetet för rikets universitet (efter
hörande av vederbörande universitetsmyndigheter), överstyrelsen för de
tekniska högskolorna (efter hörande av vederbörande vid tekniska högskolan
i Stockholm och Chalmers tekniska högskola), statens naturvetenskapliga
forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, 1955 års universitetsutredning,
veterinärhögskoleutredningen, 1955 års lantbruksundervisningskommitté,
utredningen rörande den vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
på växtnäringsområdet bedrivna forskningens och försöksverksamhetens
objektivitet, jordbruksupplysningskommittén, trädgårdsnäringsutredningen,
lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, Sveriges
lantbruksförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förening,
Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Sveriges pomologiska förening,
Sveriges fröodlareförbund, Svensk husdjursskötsel, Svenska svinavelsföreningen,
Svenska fåravelsföreningen, Sveriges fjäderfäavelsförening,
Sveriges biodlares riksförbund, Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation,
Sveriges förenade studentkårer, lantbrukshögskolans studentkår,
Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund,
Tjänstemännens centralorganisation samt Föreningen Svenska
trädgårdsarkitekter. Vidare har Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges
industriförbund, Skånes handelskammare och Civilförvaltningens personalförbund
beretts tillfälle att yttra sig.

I anledning av betänkandet har skrifter inkommit från Centralstyrelsen
för Malmöhus läns försöks- och växtskyddsringar, professorerna Å. Gustafsson,
K. G. Luning och A. Miinzing, agronomi licentiaten L. Fredriksson,
Svenska lantmannaskolornas lärareförbund, Akademien för de fria konsterna,
Boteå kommun samt Svenska pälsdjursuppfödares riksförbund.

Vidare torde i förevarande sammanhang få anmälas en av styrelsen för
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut den 16 augusti 1956 gjord
framställning om godkännande av avtal rörande en försöksstation vid Söråker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I ett den 28 juni 19(50 dagtecknat betänkande angående objektiviteten vid
forskning och försök på våxtnäringsområdet (SOU 1960:30) har den särskilt
förordnade utredningsmannen, direktören Olof Söderström upptagit
vissa frågor berörande bl. a. verksamheten vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök. Remissyttranden över betänkandet i nämnda delar
har avgivits av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
jordbrukets upplysningsnämnd, skogs- och lantbruksakademien samt
Hushållningssällskapens förbund. Jordbrukets forskningsråd har beretts
tillfälle att yttra sig.

I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 46—59) har Kungl. Maj:t på min
hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1961/62 under driftbudgeten beräkna

a) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Avlöningar ett
förslagsanslag av 7 675 000 kr.;

b) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Omkostnader ett
förslagsanslag av 1 000 000 kr.;

c) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Materiel ett reservationsanslag
av 620 000 kr.;

d) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Nyanskaffning
och underhåll av utrustning ett reservationsanslag av 258 000 kr.;

e) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bokinköp och
bokbindning ett reservationsanslag av 100 000 kr.;

f) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Lokal och fast
försöksverksamhet ett reservationsanslag av 1 100 000 kr.;

g) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Jordbruksdriften
vid statens försöksgårdar ett förslagsanslag av 1 000 kr.;

h) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Avlöningar ett
förslagsanslag av 2 093 000 kr.;

i) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Omkostnader ett
förslagsanslag av 830 000 kr.;

j) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Materiel ett reservationsanslag
av 48 000 kr.;

k) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Nyanskaffning
och underhåll av utrustning ett reservationsanslag av 100 000 kr.;

l) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Bokinköp och
bokbindning ett reservationsanslag av 17 000 kr.;

m) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Trädgårdsekonomisk
byrå ett förslagsanslag av 18 000 kr.;

n) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Lokal och fast
försöksverksamhet ett reservationsanslag av 45 000 kr.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor.

I det följande torde få lämnas en redogörelse för omförmälda utredningsförslag
samt för innehållet i däröver avgivna yttranden jämte omförmälda

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

skrifter. Beträffande det närmare innehållet i betänkandena och yttrandena
däröver samt förenämnda skrifter torde få hänvisas till dessa. Framställningen
kommer att i huvudsak följa den i jordbrukshögskoleutredningens
betänkande gjorda kapitelindelningen, varefter anslagsfrågorna för budgetåret
1961/62 behandlas.

Historik

Angående den av jordbrukshögskoleutredningen lämnade redogörelsen för
lantbrukshögskolans och statens lantbruksförsöks samt Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstituts uppkomst och utveckling torde få hänvisas
till betänkandet s. 6—22.

Lantbrukshögskolans och statens lantbruksförsöks samt
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts
nuvarande organisation

I anslutning till vissa av jordbrukshögskoleutredningens i det följande
redovisade förslag lämnas en redogörelse för nuvarande organisation. I övrigt
torde få hänvisas till betänkandet s. 23—31.

Bakgrunden till upprustningsbehovet

I. UTREDNINGEN

A. Vetenskapens betydelse för lantbruksområdet

1. Utvecklingen i jordbruket ökar behovet av utbildning, forskning
och försöksverksamhet

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis dels om den tekniska
utvecklingen, som lett till att åtskilliga produktionsuppgifter, som
förr omhänderhades av jordbruket, numera övertagits av industrien, dels
om konsumtionsutvecklingen, vilken närmast medfört en krympning av
avsättningsutrymmet för inom landet framställda jordbruksprodukter. Nu
nämnda förhållanden utgör i väsentliga avseenden bakgrunden till den
mycket genomgripande omställningsprocess, som jordbruket genomgått under
efterkrigstiden. Härom anföres vidare i huvudsak följande.

Då jordbruket inte kunnat kompensera bortfallet av vissa produktionsuppgifter
genom att låta den kvarvarande produktionen expandera, har det
i stället gått in för en kostnadsreducerande effektivisering. Utvecklingen
i jordbruket under de två senaste årtiondena karakteriseras sålunda främst

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

av en mycket omfattande reduktion av det dyraste produktionsmedlet,
nämligen arbetskraften. Sedan åren före det senaste världskriget har jordbrukets
arbetskraftsvolym reducerats till nära hälften. Maskiner och andra
billigare produktionsmedel har ersatt denna arbetskraft. Samtidigt har
jordbruksproduktionen effektiviserats på många andra sätt (högre avkastande
sorter, nya växtslag, ökad användning av handelsgödsel, djurförädling
m. m.). Sammanlagt har de mycket genomgripande förändringar, som
ägt rum, medfört en betydande effektivisering av jordbruksproduktionen.

Beräkningar har gjorts för att fastställa det ekonomiska resultatet av
de förändringar, som berört jordbruksproduktionen under perioden 1938/
39—1954/55. Dessa beräkningar visar, att den sammanlagda vinsten av
förändringarna i produktionstekniken vid periodens slut uppgick till ca
1 200 milj. kr. per år. Utan den utveckling och de framsteg, som ägt rum
i jordbruket, hade jordbrukarna sålunda fått nöja sig med en avsevärt
mycket lägre inkomst- och levnadsstandard än som nu varit fallet, försåvitt
den högre produktionskostnaden till följd av en utebliven eller lägre
rationaliseringstakt ej kunde ha överförts på konsumenterna i form av
höjda livsmedelspriser. Dock torde möjligheterna till sådana höjningar särskilt
under senare år ha varit mycket begränsade, eftersom marknaden för
jordbrukets produkter totalt sett varit mättad.

Under åren efter 1954/55 har produktionsvolymen i jordbruket varit i
stort sett oförändrad, men den kostnadsreducerande effektiviseringen främst
i form av utbyte av arbetskraft mot andra billigare produktionsmedel har
fortsatt.

Utredningen framhåller, att vetenskapens och teknikens medverkan i
jordbrukets rationaliseringsprocess varit av väsentlig betydelse. Angående
frågan, vilka bidrag vetenskapen och tekniken kan förväntas komma att
ge jordbruket i framtiden, anföres bl. a. följande.

Inom jordbruksvetenskapen göres oavbrutet nya rön och upptäckter,
som så småningom kan komma den praktiska jordbruksdriften tillgodo.
Utvecklingen inom jordbruket tyder också på, att detta i högre grad än
hitintills blir i stånd att snabbare tillgodogöra sig nya landvinningar inom
vetenskap och teknik, övergången till mer industriellt betonade metoder,
till drift i större produktionsenheter etc. får sålunda anses öka möjligheterna
att snabbt utnyttja forskningens resultat. Detta medför emellertid
samtidigt, att jordbruket blir mer beroende av fortlöpande och intensifierad
forsknings- och försöksverksamhet, d. v. s. av att ökade resurser ställs
till denna verksamhets förfogande från samhällets sida. Jordbruksföietagen
är nämligen, till skillnad från industrien, alltför små för att kunna
bedriva forskning och utvecklingsarbete på egen hand. Att forskningsverksamheten
inom jordbruksområdet så gott som helt måste åvila samhället
kan alltså utgöra en nackdel, eftersom forskningsinsatserna härigenom inte
alltid får den omfattning, som skulle vara motiverat ur produktionsekonomisk
synpunkt.

Beträffande frågan om det verkligen är nödvändigt, att Sverige har en
egen omfattande forskningsverksamhet på jordbrukets område, understryker
utredningen betydelsen av att man följer forskningens utveckling i
utlandet. Utredningen framhåller emellertid, att våra möjligheter att till
Sverige överföra och här utnyttja utländska forskningsresultat är beroende
av i vad mån vårt land har tillgång till vetenskapligt utbildade specialis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ter, som kan göra dessa resultat tillämpbara för svenska förhållanden. Vidare
anföres, att jordbruket på grund av olika klimat, jordförhållanden
m. m. i mindre grad än industrien kan bygga på utländska forskningsresultat.

Utredningen framhåller vidare, att nya produktionsmetoder och produktionsmedel
samt ett större antal produktionsalternativ ökar betydelsen av
yrkesutbildning och produktionsrådgivning inom jordbruket. Detta medför
ökade krav på lärarnas och konsulenternas utbildning och förmåga att
hålla sig å jour med utvecklingen.

Välutbildade specialister med jordbruksvetenskaplig skolning behövs enligt
utredningen i ett växande antal vid de industrier, som framställer jordbrukets
produktionsmedel. Detsamma gäller de industrier, som tar hand
om jordbrukets produkter för vidare förädling. Utredningen erinrar om
att utvecklingen inom näringslivet i stort medför ett successivt ökat behov
av högskoleutbildade tekniker och ekonomer och menar, att samma utveckling
kommer att följa inom jordbruket i och med att produktionsmetoderna
inom denna näring alltmer förlorar sin särart och blir mera
lika industriens. Samtidigt som jordbruksnäringen ur befolkningsmässig
synpunkt måste betecknas som vikande kan sålunda ett ökat behov av högskoleutbildad
arbetskraft förutses.

Den insats jordbruksforskningen i framtiden kan komma att göra beror
emellertid i betydande grad också på i vilken utsträckning dugliga och begåvade
ungdomar attraheras till det jordbruksvetenskapliga området. Av
allt att döma kommer till följd av utvecklingstendenserna inom industrien
konkurrensen om den intellektuella arbetskraften att ytterligare öka. Antalet
studenter, som sökt inträde såsom ordinarie studerande vid lantbrukshögskolan,
har varit jämförelsevis lågt under senare år, vilket i hög grad
begränsat möjligheterna till urval. Med hänsyn till den centrala betydelse
forskningen samt försöks- och upplysningsverksamheten m. fl. andra verksamheter,
som handhas av agronomiskt utbildad personal, har för hela
jordbrukets framåtskridande, anser utredningen det synnerligen betydelsefullt,
att högskoleutbildningen inom detta område göres lika lockande
som motsvarande utbildning på andra områden. Som ett led i dessa strävanden
framlägger utredningen vissa förslag till omläggning av undervisningen.

2. Forskningen och den jordbrukspolitiska målsättningen

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar om att 1942 års jordbrukskommitté
(SOU 1946:42) som riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken
uppställde tre huvudmålsättningar, som sedan dess kommit att bli vägledande
för jordbrukspolitiken i vårt land, nämligen att jordbruket skulle
vara i stånd att vid avspärrning sörja för landets minimibehov av livsmedel
(beredskapskravet), att jordbrukarna skulle erhålla en inkomst, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

låg i nivå med övriga jämförbara grupper i samhället (inkomstlikställighetskravet)
samt att jordbruket skulle inriktas på en så rationell produktion
som möjligt (rationalitetskravet).

Om jordbruksforskningens roll för att uppnå och bibehålla dessa målsättningar
anför jordbrukshögskoleutredningen bl. a. följande.

Av nyssnämnda målsättningar framgår, att landet först och främst måste
ha ett jordbruk av sådan omfattning, att det kan tillgodose det svenska
folkets minimibehov av livsmedel. Även för att säkra denna minimiförsörjning
fordras emellertid, att en betydande del av nationens produktiva
resurser måste engageras i jordbruksproduktionen. Redan därav följer
att det är ett samhällsintresse, att jordbruksproduktionen bedrives på ett
rationellt sätt. Detta förutsätter i sin tur en jordbruksforskning med uppgift
att söka effektivisera jordbruksproduktionen.

I nyssnämnda målsättningar ingår också, att jordbrukarna skall garanteras
en inkomststandard, som ligger i nivå med vissa andra befolkningsgruppers.
Jordbruksbefolkningens inkomster och därmed sammanhängande
levnadsstandard kan höjas på två principiellt skilda sätt, nämligen
antingen genom högre priser på jordbruksprodukterna eller genom
lägre produktionskostnader.

Möjligheterna att ge jordbruket inkomstförstärkning genom högre priser
är emellertid begränsade till vad övriga samhällsgrupper anser sig kunna
gå med på. Den andra vägen, d. v. s. åtgärder, som leder till sänkta produktionskostnader,
utgör ett reellt bidrag till höjandet av jordbrukets och
landets levnadsstandard. På något längre sikt är det i regel begränsade
möjligheter att ge en näringsgren mer betydande fördelar genom de subventioner
eller importavgifter, som den första vägen till inkomsthöjning förutsätter.
En bestående och fortlöpande standardförbättring kan i huvudsak
uppnås enbart genom eu effektivisering av näringen. Levnadsstandarden
bland utövarna inom en viss näringsgren beror därför främst på hur
pass effektivt produktionen bedrivs i denna näringsgren i jämförelse med
motsvarande produktion i utlandet. En ytterligare standardhöjning för
jordbruksbefolkningen kan därför enligt utredningen i huvudsak förväntas
gå över eu fortsatt rationalisering av produktionen. Forsknings- och
försöksverksamheten, som har till uppgift att arbeta för en effektivisering
av de olika produktionsprocesserna i jordbruket, kommer att bli ett
betydelsefullt led i en fortsatt framtida rationalisering och därmed också
för höjandet av jordbruksbefolkningens levnadsstandard.

Utredningen tar också upp frågan, om landet skall satsa mera på jordbruksforskning
i ett läge, då ett av jordbrukets stora problem är svårigheten
att avsätta den nuvarande produktionen. Härom anföres i huvudsak
följande.

ökade insatser i jordbruksforskning leder ju oftast till ökad produktion.
Forsknings- och försöksverksamhetens primära syfte är emellertid att rationalisera
jordbruksproduktionen d. v. s. sänka kostnaderna för denna
produktion. Att denna sänkning av produktionskostnaderna ibland uppnås
genom produktionshöjningar kan i vissa lägen vara en nackdel för jordbruket
i dess helhet därigenom att produktionshöjningen kan verka pristryckande.
Att av denna anledning minska takten i jordbrukets framåtskridande
skulle emellertid få mycket allvarliga konsekvenser för det svenska jordbruket,
då effektiviseringstakten där bleve långsammare än i utlandet. Då
skulle det svenska jordbruket riskera att trängas ut inte bara på världs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

marknaden utan i allt större omfattning även på den inhemska marknaden,
eftersom gränsskyddets möjligheter att skydda den svenska jordbruksproduktionen
är begränsade. Därtill kommer att forskningen också kan bidra
till att lösa avsättningsproblemen genom att anvisa andra produktionsalternativ
och genom att få fram nya användningsområden för jordbruksprodukter.
Den erforderliga anpassningen av jordbrukets produktionsvolym får i
stället ske på så sätt att den minst rationella produktionen avvecklas.

3. Upprustningstakten vid lantbrukshögskolan i jämförelse med universiteten

och de tekniska högskolorna

Under perioden 1938/39—1958/59 har medelstilldelningen till lantbrukshögskolan
ungefär 6-dubblats, medan universiteten erhållit en 10-dubbling
och de tekniska högskolorna en 17-dubbling av sina anslag. Utredningen
framhåller, att den stora eftersläpningen i anslagen till lantbrukshögskolan
får anses anmärkningsvärd med hänsyn till den betydelse som högre utbildning
samt forskning och försöksverksamhet har för jordbrukets effektivisering.
Stora delar av industrien expanderar visserligen snabbt och är
därför i stort behov av ökad forskning och mer högskoleutbildad arbetskraft,
men en mycket betydande del av forskningen inom industriområdet
utföres och bekostas av industriföretagen själva. I utlandet föreligger i regel
inte samma eftersläpning för det lantbruksvetenskapliga området som
i vårt land. I Amerika har jordbruksforskningen sedan gammalt haft en
gynnad ställning och i exempelvis Holland, Storbritannien samt Västtyskland
har man, inte minst under senare år, till följd av jordbrukets pressade
läge satt in betydande resurser för en förstärkning av jordbruksforskningen
i syfte att stärka jordbrukets konkurrenskraft.

4. Trädgårdsodlingens utveckling och betydelse för fclkhushållningen

Utredningen anför, att den höjda levnadsstandarden och de förändrade
kostvanorna medfört en väsentligt ökad konsumtion av trädgårdsprodukter.
Särskilt har konsumtionen av färska grönsaker samt frukter och bär ökat.
Det sammanlagda konsumtionsvärdet av trädgårdsprodukter beräknades år
1958 uppgå till 1 326 milj. kr. Sammanlagt svarar den inhemska trädgårdsodlingen
för hälften av detta konsumtionsvärde. Trädgårdsodlingens produktionsvärde
torde utgöra 10—15 procent av jordbrukets produktionsvärde.

Under senare tid har den förbättrade konserverings- och kyltekniken
lett till en kraftig industrialisering på området och i samband härmed har
de fältmässiga odlingarna av köksväxter ökat betydligt, eller från 3 900 ha
år 1930 till 11 100 ha år 1959. Bland övriga förändringar, som ägt rum under
senare tid, framhålles bl. a., att odlingen under glas ökat avsevärt, att
verksamheten för iordningställande och vård av park- och prydnadsanläggningar
fått en mera framskjuten plats samt att moderna synpunkter
på natur- och landskapsvård kräver större omsorg vid industriplaneringar,

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

väganläggningar o. d. Den stigande levnadsstandarden har även tagit sig
uttryck i en ökad förbrukning av blommor och andra prydnadsväxter. Angående
behovet av en intensifierad forsknings- och försöksverksamhet inom
trädgårdsområdet anföres vidare bl. a. följande.

Den yrkesmässiga trädgårdsodlingen har framförallt under senare år
haft att brottas med ekonomiska svårigheter som en följd av intensiv utländsk
konkurrens. Förutsättningarna för en ekonomiskt bärkraftig trädgårdsodling
i vårt land synes dock vara förhållandevis goda. Dels kan konsumtionen
väntas fortsätta att öka till skillnad från vad som gäller för
övriga lantbruksprodukter och dels synes relativt goda naturliga förutsättningar
föreligga för en sådan odling. Betydelsen av en inhemsk odling
i händelse av en ny avspärrning bör ej heller underskattas. Samtidigt måste
dock alla möjligheter till en rationalisering tillvaratas. Härför talar framför
allt den konkurrens, som odlingen måste möta från importerade produkter
och som kan förväntas öka, om planerna på en friare handel inom
ett europeiskt frihandelsområde kommer till stånd. Vidare föreligger bl. a.
ett starkt behov av förbättrat odlingsmaterial för att höja produkternas
kvalitativa egenskaper och av nyare odlingstekniska metoder. Liksom i fråga
om jordbruksområdet erfordras också på trädgårdsområdet en egen
svensk forsknings- och försöksverksamhet för att anpassa utomlands vunna
resultat till svenska förhållanden.

B. Angelägna forsknings- och försöksuppgifter inom lantbruket

Jordbrukshögskoleutredningen har i ett särskilt avsnitt av betänkandet
lämnat en specificerad redogörelse avsedd att belysa behovet av forskning
och försök inom olika delar av lantbruket. Angående denna redogörelse
torde få hänvisas till betänkandet s. 43—63.

C. Det framtida behovet av arbetskraft med högskolemässig utbildning
inom jordbruks- och trädgårdsområdena

1. Behovet av agronomer

Till ledning för bedömningen av det framtida behovet av agronomer har
arbetsmarknadsstyrelsen på utredningens framställning gjort en särskild
undersökning. Vid denna undersökning har räknats med två alternativ,
nämligen intagning av 40 resp. 55 nya elever per år vid lantbruksliögskolan.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsen förefaller det knappast troligt, att det senare
alternativet med 55 intagna per år skulle komma att ge något nämnvärt
överskott vid mitten av 1960-talet.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att endast ett fåtal av de utexaminerade
agronomerna numera ägnar sig åt praktisk jordbruksdrift
som företagsledare m. m. Å andra sidan har för de vid högskolan utbildade
agronomerna öppnats nya verksamhetsfält. Utredningen anför härom bl. a.
följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Den utveckling inom det tekniskt-naturvetenskapliga området, som vi nu
upplever, medför ständigt stegrade krav på antalet personer med högre utbildning
inom dessa områden. Även om jordbruksnäringens betydelse
krymper i jämförelse med övriga näringsgrenar, genomgår den dock en utveckling
av liknande slag. Nödvändigheten av en fortsatt och intensifierad
rationalisering av jordbruksdriften medför otvivelaktigt ett ökat behov av
personer med högre utbildning. Icke minst torde detta gälla inom forsknings-
och försöksverksamheten.

Utredningen erinrar vidare om att det årliga behovet av agronomer vid
högskolans tillkomst uppskattades till 20 å 30, medan intagningen fr. o. in.
1946 varierat mellan 40 och 50. Utredningen bär kommit till den slutsatsen,
att man för den närmaste tioårsperioden bör räkna med en årlig intagning
av ca 50 elever. Det torde få ankomma på lantbrukshögskolans styrelse att
efter statsmakternas godkännande fastställa det antal, som bör intagas
■\arje
ras för en något större intagning.

Utredningen framhåller vidare betydelsen av fortlöpande prognosundersökningar
inom de av utredningen berörda utbildningsområdena. Högre utbildning
kräver så stora kostnader för såväl den enskilde som samhället,
att det är angeläget att någorlunda säkra prognoser rörande behovet av sådan
arbetskraft finns tillgängliga och fortlöpande förnyas.

2. Behovet av högskolemässig trädgårdsutbildning samt erforderligt antal
hortonomer med sådan utbildning

Behovet av arbetskraft med högskolemässig utbildning på trädgårdsområdet
har successivt gjort sig allt starkare gällande. Detta gäller icke blott
beträffande önskvärdheten att kunna rekrytera personer till forskningsoch
försöksinstitutioner inom detta område utan även för rekrytering av
konsulenter, lärare m. fl. Utomlands, bl. a. i Norge och Danmark, har denna
utbildning, i många fall sedan lång tid, lagts på en högskolemässig nivå.
Förslag till en sådan omläggning av den högre trädgårdsundervisningen
även i vårt land framfördes av 19i6 års trädgårdsundervisningskommitté.

Bristerna hos den nuvarande högre trädgårdsutbildningen ansåg trädgårdsundervisningskommittén
främst vara: 1) att den högre trädgårdskursen
är för kort, 2) att kraven på teoretisk förutbildning är för låga, 3)
att undervisningen delvis blir blott en repetition av vad eleverna förut lärt
i trädgårdsskolan, 4) att kursen inte ger kompetens för befattningar, där
vetenskaplig skolning inom trädgårdsområdet krävs, såsom inom försöksverksamheten,
växtförädlingen m. m. samt 5) att lärare och konsulenter
på trädgårdsområdet erhåller en sämre utbildning än motsvarande befattningshavare
på jordbruksområdet.

Föreliggande rekryteringsbehov av högskoleutbildad arbetskraft bedömde
trädgårdsundervisningskommittén på grundval av en särskild undersökning
till minst 15 personer per år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Mot bakgrund av nu anförda synpunkter föreslog kommittén, att en särskild
trädgårdshögskola vid Alnarp skulle inrättas. Vid denna högskola
skulle meddelas en på vetenskaplig grund A-ilande undervisning i syfte att
utbilda tjänstemän och enskilda företagare inom trädgårdsnäringen. Vid
högskolan skulle därjämte bedrivas forskning och utbildas vetenskapsmän.
Trädgårdsundervisningskommitténs förslag anmäldes i proposition nr 79
till 1948 års riksdag. Föredragande departementschefen anslöt sig därvid
till kommitténs förslag, att den önskade förbättringen av den högre trädgårdsundervisningen
borde åvägabringas på så sätt, att undervisningen erhöll
högskolemässig karaktär. Närmast till följd av den investeringsbegränsning,
som vid denna tidpunkt måste iakttagas, konstaterade departementschefen
att förutsättningar att uppföra för ändamålet erforderliga byggnader
icke förelåg utan föreslog därför, att ett förverkligande av planen skulle
få anstå tills vidare.

Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 44) över propositionen,
att utskottet delade åsikten, att behov förelåg att förstärka den högre trädgårdsundervisningen
samt att undervisningen borde erhålla högskolemässig
karaktär. Av de skäl, som anförts i propositionen, ansåg sig emellertid
utskottet böra tillstyrka, att utbyggandet av undervisningen fick anslå tills
vidare. Häremot hade riksdagen icke något att erinra.

För att erhålla en närmare kännedom om det nu aktuella behovet av arbetskraft
med högskolemässig trädgårdsutbildning har jordbrukshögskoleutredningen
låtit arbetsmarknadsstyrelsen verkställa en särskild undersökning
häröver. Arbetsmarknadsstyrelsen anför sammanfattningsvis bl. a.
följande.

Ett tillskott med 10 personer vartannat år skulle innebära att ej ens ersättningsbehovet
bleve tillgodosett. Med ett tillskott uppgående till 15 personer
vartannat år skulle ersättningsbehovet bli något så när tillgodosett,
men för utvidgningsbehov skulle ej finnas något utrymme. Med ett tillskott
på 10 personer varje år skulle finnas utrymme för en utvidgning med
25 å 30 personer under tiden t. o. m. 1975, och med ett tillskott på 15 personer
varje år skulle motsvarande utrymme för utvidgning uppgå till inemot
100-talet. Det är möjligt att en examination av sistnämnda storleksordning
skulle vara alltför stor för att motsvara behovet åtminstone under
de närmaste årtiondena. Däremot synes en utexamination av ett 10-tal personer
varje år vara ganska väl avpassad med hänsyn till såväl ersättningssom
utvidgningsbehov under den närmaste tiden. Därest en trädgårdshögskola
kommer att inrättas, synes det vara rimligt att avpassa dennas kapacitet
för en examination av 10 personer årligen men med möjlighet alt utvidga
kapaciteten, för den händelse detta visar sig vara önskvärt framdeles.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter har på jordbrukshögskoleutredningens
förfrågan framhållit, att ett stort behov av personer med trädgårdsarkitektutbildning
föreligger. Föreningen uppskattar rekryteringsbehovet
till enbart trädgårdsarkitektområdet till ca tio personer per år.

Jordbrukshögskoleutredningen anser icke, att utvecklingen under det decennium,
som förflutit sedan 1940 års trädgårdsundervisningskommitté

Kungi. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

framlade sina förslag, kullkastat nämnda utredningens slutsatser utan snarare
givit ytterligare belägg för dem. Bristerna i den nuvarande högre utbildningen
framstår utan tvekan nu ännu klarare.

Beträffande behovet av arbetskraft med högskolemässig trädgårdsutbildning
finner utredningen, att det är ytterst svårt att ange några säkra data,
enär större delen av de tänkbara arbetsgivarna nära nog helt saknar erfarenhet
av dylik arbetskraft. Utredningen är därför tveksam, huruvida det
kan påräknas att exempelvis samtliga nuvarande hortonomtjänster kommer
att återbesättas med högskoleutbildad arbetskraft, eller om viss del av
detta ersättningsbehov kommer att fyllas av personer med annan utbildning,
då främst av personer med utbildning vid trädgårdsskolorna. Även om
tveksamhet råder finns likväl starka skäl, som talar för att behovet av
högskoleutbildad arbetskraft inom trädgårdsområdet är i växande, bl. a.
inom sådana områden som landskapsvård och landskapsplanering. Den
fortgående standardökningen kan bl. a. väntas medföra ett ökat behov av
olika fritidsanläggningar och fritidsområden, vilka för sin utbyggnad kräver
biträde av personer med högre utbildning i trädgårdsanläggning och
trädgårdskonst.

Även om utredningen understryker osäkerheten beträffande vissa av de
i arbetsmarknadsstyrelsens undersökning dragna slutsatserna, anser den
dock att sagda utredning otvivelaktigt påvisat ett tydligt behov av högskoleutbildad
arbetskraft, överläggningar med företrädare för hortonom- och
trädgårdsarkitektkårerna har givit ytterligare belägg för denna uppfattning.

Jordbrukshögskoleutredningen förordar därför, att möjligheter till en
högskolemässig utbildning inom trädgårdsområdet snarast möjligt åstadkommes.
Utredningen anser, att man f. n. försiktigtvis torde böra räkna
med ett årligt behov av tio personer med dylik utbildning. Utbildningen bör
enligt utredningen liksom nu kunna specialiseras på två utbildningsinriktningar
nämligen trädgårdsodling och trädgårdsarkitektur. Undervisningsinstitutionerna
bör emellertid redan från början dimensioneras så, att man
utan svårighet kan öka intagningen om behovet så påkallar.

D. Lantbrukshögskolans benämning

Redan i detta avsnitt torde få anmälas, att jordbrukshögskoleutredningen
anfört, att det på 1945 års jordbruksförsöksutrednings förslag fastställda
namnet, »Kungl. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök», även
vid ett förverkligande av utredningens förslag på ett riktigt sätt återger arten
av den samlade verksamheten. Detta namn bör därför enligt utredningen
bibehållas. För att komma ifrån den praktiska olägenhet, som onekligen
ligger i en så lång beteckning, anser utredningen, att i skrift förkortningen
KL SL genomgående bör kunna användas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I ett särskilt yttrande av herrar Sigfrid Larsson och Fredrik Nilsson anföres
bl. a., att utredningen, trots utvidgningen av lantbrukshögskolans verksamhetsfält
till att omfatta den akademiska utbildningen, forskningen och
försöksverksamheten även inom trädgårdsområdet likväl bibehåller det
långa och otympliga namnet »kungl. lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök».
Med hänsyn till att namnet redan nu är långt och skulle bli
ännu längre och otympligare, om även trädgårdsverksamheten skulle avspeglas
i namnet, yrkas i det särskilda yttrandet på att den samlade högskole-
och försöksverksamheten vid Ultuna och Alnarp kallas »kungl. lantbrukshögskolan»
och att i dennas statuter, första paragrafen, redogöres för
verksamhetens omfattning.

II. YTTRANDEN

A. Synpunkter på upprustningen av den lantbruksvetenskapliga

verksamheten

Så gott som samlliga remissinstanser har starkt understrukit angelägenheten
av en snabb upprustning av den lantbruksvetenskapliga verksamheten.
Även de remissinstanser, som av olika skäl inte ansett sig kunna biträda
utredningens organisationsförslag, har i flertalet fall framhållit, att deras
ställningstagande i organisationsfrågan icke får föranleda att upprustningen
fördröjes. De i remissyttrandena anförda skälen för en snabb upprustning av
ifrågavarande verksamhet kan sammanfattas i följande punkter.

1. Forskning, försök och utbildning spelar en avgörande roll för jordbruksnäringens
effektivering. En fortgående och intensifierad effektivering av
jordbruksproduktionen utgör i sin tur en förutsättning för att jordbruksbefolkningen
skall kunna följa med i den allmänna standardhöjningen.

2. Den snabba utvecklingen inom de tekniska, naturvetenskapliga och ekonomiska
områdena har framsltapat nya produktionsmetoder och produktionsalternativ,
vilket medfört att jordbruksproduktionen inte längre på ett lönsamt
sätt kan bedrivas i traditionella former. Denna utveckling har gjort
jordbrukarna mera beroende av att den jordbruksvetenskapliga verksamheten
tillhandahåller data som underlag för deras val av produktionsinriktning,
produktionsmetoder etc. för att kostsamma misstag och felinvesteringar skall
kunna undvikas.

3. Den begränsade företagsstorleken inom jordbruket gör att forskningsoch
utvecklingsverksamheten i huvudsak måste vara en samhällets angelägenhet.

4. Den lantbruksvetenskapliga verksamheten bedömes vara förhållandevis
lönsam. Trots den betydelse, som denna verksamhet har för jordbrukets
effektivering och framåtskridande, utgör kostnaden för den endast några
tiondels procent av produktionsvärdet i jordbruket. Man anser det vara ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mindre kostsamt alternativ för staten att satsa på en ökad effektivering av
jordbruksproduktionen än att på andra vägar sörja för jordbrukets inkomstlikställighet.

5. Det finnes, framhåller vissa remissinstanser, ingen saklig motivering
för att pa det sätt som skett låta den lantbruksvetenskapliga verksamheten
släpa efter i förhållande till den upprustning, som sker i fråga om övrig vetenskaplig
verksamhet.

Ur remissyttrandena torde följande böra återges.

Jordbrukets forskningsråd framhåller, att forskning och försöksverksamhet
utgör ett nödvändigt underlag för jordbrukets fortsatta utveckling. Dessa
hjälpmedel torde vara ofrånkomliga, om jordbruket skall kunna i erforderlig
grad hävda sig i den utländska konkurrensen och vid sidan av andra näringar.
Fortgående och intensifierad rationalisering är en förutsättning för
att jordbruksbefolkningen skall kunna följa med i den allmänna standardhöjningen.

Veterinärhcgskoleutredningen framhåller, att forskningen utgör en väsentlig
förutsättning för det allmänna framåtskridandet och att vidgade statliga
insatser på detta område därför har ansetts påkallade. Veterinärhögskoleutredningen
fortsätter.

Det är dock angeläget, att insatserna i forskning i första hand aöres på de
områden, dar en produktionsbefrämjande effekt synes mest närliggande.
Vetermarhogskoleutredningen anser, att ett synnerligen rikt fält föreligger
för forsknings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet. Jordbrukets
r»r?n» -rmg medför ständigt nya problem, som kräver snabb lösning. För
att tylla sin uppgift i det svenska näringslivet och för att nedbringa samhällets
kostnader tor jordbruksstödet behöver jordbruksnäringen bistånd av en
forskning, väl förberedd att lösa skiftande arbetsuppgifter. Enligt veterinärhogskoleutredningens
uppfattning talar således starka skäl för att en upprustning
på ifrågavarande område kommer till stånd. Den begränsade storleken
hos de enskilda jordbruksföretagen gör, att samhället nästan helt måste
svara för forskningsverksamheten på jordbruksområdet, medan på exempelvis
industriområdet en betydande forskningsverksamhet även sker vid en
del större företag. Vidare har industrien på många områden lättare att tillgodogöra
sig utländska forskningsresultat. De mera särpräglade förhållandena
på jordbruksområdet kräver däremot i annan omfattning speciella
forskningsinsatser icke endast begränsade till riket i dess helhet utan t. o. m.
till skilda delar av detsamma. Den med allmänna medel bedrivna forsknings-
och försöksverksamheten på jordbruksområdet måste följaktligen
tacka ett särskilt mångskiftande arbetsfält. Det skulle därför också ställa
jordbruksnäringen i ett avsevärt sämre läge än andra näringsgrenar, därest
jordbruksforskningens möjligheter att ta upp olika aktuella problem begränsades
av otillräckliga resurser eller mindre effektiv användning av tillgängliga
forskningsmedel.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), som erinrar om att
1950-talets senare del har präglats av en intensiv reformverksamhet på universitets-
och högskoleområdet, anför bl. a. följande.

Denna reformverksamhet har ej berört jordbrukets tre högskolor. Behovet
av ökade resurser torde emellertid för dessa högskolor vara lika stort som

Kungl. Maj.ts proposition nr (it) ur 1961

för övriga högskolor inte minst när det gäller den vetenskapliga forskningen.
Det är därför med stor tillfredsställelse som SACO hälsar de förslag till upprustning
av utbildnings-, forsknings- och försöksverksamheten på lantbrukets
område, som jordbrukshögskoleutredningen framlagt. Det är angeläget,
att den långa period av osäkerhet rörande den högre lantbruksutbildningens,
forskningens och försöksverksamhetens framtida ställning nu brytes, så att
de provisorier i fråga om anslagens fördelning och tjänstetillsättningar, som
hittills tillämpats, snarast kan avvecklas. En fortsatt snabb rationalisering
av jordbrukets produktion förutsätter en intensifierad forskning och försöksverksamhet.
Det har ibland ifrågasatts, om landet kan satsa mera på
jordbrukets forskning i ett läge då ett av jordbrukets stora problem är svårigheten
att avsätta den nuvarande produktionen, ökade insatser i jordbrukets
forskning leder ju oftast till ökad produktion. SACO vill därför understryka
vad utredningen anfört i denna fråga, nämligen att^ den erforderliga
anpassningen av jordbrukets produktionsvolym bör ske på så sätt, att den
minst rationella produktionen avvecklas. En förutsättning för sådan rationalisering
är en intensifierad forskning och försöksverksamhet i syfte att effektivera
produktionen och anvisa andra produktionsalternativ och nya användningsområden
för jordbrukets produkter.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförhund hälsar den av utredningen
föreslagna upprustningen med stor tillfredsställelse och framhåller, att den
lantbruksvetenskapliga verksamheten, sedan jordbrukshögskoleutredningen
började sitt arbete år 1956, fått arbeta med praktiskt taget oförändrade anslag.
Det är därför av största vikt, framhåller förbundet, att statsmakterna
nu så snabbt som möjligt tar ställning till de organisationsändringar eller
de åtgärder, som kan föranledas av utredningens betänkande, så att verksamheten
inom området kan återgå till mera normala arbetsbetingelser och
en sund utveckling och utbyggnad. Sedda i ett större sammanhang utgör
såväl forskningen och försöksverksamheten som utbildningen relativt billiga
produktionsfaktorer och eu upprustning långt utöver den av utredningen
föreslagna kan säkert ske, innan ett ekonomiskt optimum uppnås i detta
avseende.

Svenska lantarhetsgivareföreningen anför beträffande upprustningsbehovet
bl. a. följande.

Av den översikt, som i betänkandet lämnas över vetenskapens och teknikens
medverkan i jordbrukets rationaliseringsprocess, framgår hur utomordentligt
angeläget det är, att medel i erforderlig omfattning ställes till förfogande
för forskning och försök. Likväl har medelsbehovet för denna verksamhet
icke i nöjaktig omfattning tillgodosetts vare sig för jordbruket eller
för dess binäringar. Anslagsutvecklingen har sålunda varit mycket otillfredsställande
i fråga om den lantbruksvetenskapliga verkamheten. Vid jämförelse
med de resurser, som staten satt in på andra näringars utveckling
synes uppenbart, att lantbruket eftersatts. Detta kan få en menlig inverkan
i vårt framtida samhälle. Det må här erinras om att de relativt små företagsenheterna
inom jordbruk och trädgård saknar praktiska möjligheter och
resurser att själva sörja för kvalificerat utvecklingsarbete. Den fortgående
snabba utvecklingen på teknikens område liksom de snabbt skiftande problemställningarna
på grund av ändrade marknadsförhållanden och genomgripande
socialpolitiska beslut ställer ökade krav på anpassningsförmåga
samt teknisk och ekonomisk kunnighet hos brukarna inom jordbruks- och

2 liiluuuj till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. .Yr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

trädgårdsnäringarna. Därmed ökar även betydelsen av forskning, försök och
rådgivning i fråga om produktionens effektivering och följsamma anpassning
i olika led, sålunda även vad avser förädling och marknadsförande.
Icke minst väsentliga är frågor om ekonomisk kalkylering och planering
samt rationellt utnyttjande av den mänskliga arbetskraften.

Med hänvisning till de skärpta krav, som sålunda kan förväntas bli ställda
på produktionsprocessens effektivering i framtiden, understryker lantarbetsgivareföreningen
angelägenheten av att en stark upprustning ulan
dröjsmål kommer till stånd i fråga om forskning och försök på jordbrukets
och trädgårdsnäringens områden.

Lantbruksslyrelsen vill med hänsyn till den lantbruksvetenskapliga verksamhetens
grundläggande betydelse för jordbrukets utveckling framhålla
det såsom ytterst angeläget, att det snarast företages en grundlig upprustning
av de resurser, som erfordras för denna verksamhet. Icke minst mot
bakgrunden av de aktuella problemen och svårigheterna för jordbruksnäiingen
framstår klart angelägenheten av att det allmännas insatser ökas i
syfte att förbättra jordbrukets produktivitet.

Lr yttrandena från hushållningssällskapen må i förevarande spörsmål
anföras, att Kalmar läns södra hushållningssällskap framhåller, att ett
lands materiella och kulturella standard sedan gammalt i hög grad är beloende
av den nivå, på vilken landet upprätthåller sin vetenskapliga forskning
och utbildning.

Det måste därför anses som en angelägenhet av största vikt, att rådande
eftersläpning av upprustningstakten inom jordbruksvetenskaperna i jämförelse
med landets universitet och övriga högskolor snarast möjligt bringas
ur världen. Om detta icke sker, måste följden obönhörligen bli, att jordbruket
kommer i ett allt ogynnsammare läge i förhållande till andra näringsgrenar
och kommer att få allt större svårigheter att följa utvecklingen och att
havda sig i konkurrensen inom landet och i utlandet. Dylika konsekvenser
blir givetvis till skada icke endast för jordbruket utan för landet i dess helhet.

Hushållningssällskapet vill följaktligen livligt förorda, afl jordbrukshögskoleutredningens
förslag snarast möjligt lägges till grund för proposition
till riksdagen.

Västernorrlands läns hushållningssällskap framhåller, att det torde kunna
förutsägas, att utvecklingen på jordbrukets område under 1960-talet inte
kommer att försiggå i långsammare takt än vad som skedde under 1950-ialet. Man får säkerligen räkna med förändringar i jordbruksdriften, som
med hänsyn dels till internationella handelsförbindelser, dels till det befolkningspolitiska
lägel inom landet kommer att bli genomgripande. Denna utveckling
kommer att ställa kraftigt ökade krav på jordbrukets förmåga till
rationalisering och därigenom på dess utövares kvalifikationer. Det är då
ett oeftergh ligt ■villkor, att forskning, undervisning och försöksverksamhet
på jordbrukets område inte kommer i efterhand i förhållande till det praktiska
jordbrukets krav utan snarare ligger före.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Kristianstads läns hushållningssällskap framhåller att en upprustning och
förstärkning torde vara särskilt betydelsefull med tanke på att vår jordbruksnäring
kämpar med betydande svårigheter. Denna fortfarande så betydelsefulla
näring behöver säkerligen allt det stöd, som vetenskaplig forskning
och tillvaratagande av praktiska erfarenheter kan ge för att kunna hävda
sig konkurrensmässigt sett såväl inom det egna landet som internationellt.
I jämförelse med det stöd för utbildning och forskning, som andra
grenar av vårt näringsliv och kulturliv kommit i åtnjutande av, är eftersläpningen
på jordbruksnäringens område anmärkningsvärd.

Hushållningssällskapens förbund finner det särskilt betänkligt med eftersläpningen
inom det jordbruksvetenskapliga området med hänsyn till att
det moderna jordbruket blir alltmera beroende av en effektiv forskningsoch
försöksverksamhet.

Statskontoret är praktiskt taget den enda remissinstans, som ifrågasätter
en upprustning av den omfattning, som jordbrukshögskoleutredningen föreslår.
Statskontoret framhåller, att de sammanlagda kostnaderna för en
upprustning av hela den högre utbildningen och forskningen i landet torde
komma att bli högst betydande. Det är därför nödvändigt med en mycket
noggrann avvägning mellan olika utgiftsbehov. Detta kan enligt ämbetsverket
föranleda, att flera av jordbrukshögskoleutredningens förslag måste ges
en lägre prioritet än åtskilliga andra nu aktuella förslag till förstärkning av
den högre undervisningen. Statskontoret framhåller emellertid, att ämbetsverket
med det anförda dock icke velat göra gällande, att en viss upprustning
inom förevarande område icke skulle vara motiverad, utan har allenast
velat framhålla, att förhållandena i förevarande avseenden måhända
icke är så entydiga, som utredningen ansett.

B. Högskolemässig trädgårdsutbildning

Remissinstanserna hälsar överlag med tillfredsställelse, att en högskolemässig
trädgårdsutbildning föreslagits skola komma till stånd. Endast statskontoret
och de båda hushållningssällskapen i Älvsborgs län avstyrker förslaget
härom. Ur yttrandena torde följande böra återges.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium betonar nödvändigheten av att en
högskolemässig trädgårdsutbildning kommer till stånd för att i ökad omfattning
kunna utnyttja vetenskapen i trädgårdsnäringens tjänst och därmed
säkra näringens fortbestånd och konkurrenskraft.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd hälsar med tillfredsställelse, att
en högskolemässig trädgårdsutbildning kommer till stånd i vårt land, särskilt
med hänsyn till trädgårdsodlingens under senare år starkt ökade betydelse.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), som med tillfredsstäl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Ielse hälsar utredningens förslag att göra hortonomutbildningen högskolemässig,
framhåller att detta förslag ligger helt i linje med den allmänna utveckling
på utbildningsområdet under 1960-talet, som SACO anser önskvärd,
nämligen att studentexamen i allt större utsträckning lägges till grund
lör de längre utbildningsvägarna. Även Sveriges förenade studentkårer anser
den förstärkning av hortonomutbildningen, som utredningen rekommenderar,
vara tillfredsställande.

Weibullsholms växtförädlingsanstatt har mottagit förslaget om utbyggd
undervisning och forskning på trädgårdsområdet med tillfredsställelse.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller, att man inom trädgårdsnäringen
med största tillfredsställelse hälsar förslaget om högskoleinässig
utbildning och utbyggd forskningsverksamhet och att man räknar
med att förslaget denna gång förverkligas i motsats till det förslag i samma
ärende, som framlades av 1946 års trädgårdsundervisningslcommitté.

Sveriges ijrkesfruldodlares riksförbund framhåller, att behovet av högskoleutbildningen
inom trädgårdsområdet är mycket stort och att sådan utbildning
därför bör komma till stånd så fort som möjligt.

Hushållningssällskapen understryker praktiskt taget enhälligt önskvärdheten
av att trädgårdsutbildningen blir högskolemässig.

Statskontoret är jämte hushållningssällskapen i Älvsborgs län de enda
remissinstanser, som helt avstyrker högskolemässig utbildning på trädgårdsområdet.
Enligt statskontoret är skälen för att ställa den akademiska
hortonomutbildningen på framtiden lika starka nu som tidigare.

C. Det framtida behovet av agronomer och hortonomer

Endast ett mindre antal remissinstanser har yttrat sig i denna fråga.
Flertalet av dessa anser att möjligheterna för en något större intagning av
studerande i varje fall fram emot mitten och slutet av 1960-talet bör hållas
öppen.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar mot bakgrunden av nytt statistiskt
material, att resurserna för undervisningen dimensioneras på ett sådant
sätt, att ett något större antal studerande kan antagas för agronomutbildning
än vad jordbrukshögskoleutredningen föreslår. Styrelsen framhåller,
att bristen på naturvetenskapligt utbildad arbetskraft under det närmaste
årtiondet liksom svårigheterna att bygga ut universitetens utbildningsinstitutioner
för de naturvetenskapliga ämnena tillräckligt snabbt medför, att
samhället måste ta i anspråk varje möjlighet att höja utbildningskapaciteten
inom dessa utbildningsområden. Genom den friare studiegång, som utredningen
rekommenderar, med en mera individuellt inriktad specialisering
torde agronomernas anställningsområden kunna vidgas, varvid de i
viss utsträckning kan erhålla befattningar inom de biologisk-kemiska om -

Knngl. Maj:ts proposition nr 69 ur 1961

rådena i konkurrens med personer utbildade vid universiteten eller vid de
tekniska högskolorna. En friare övergång mellan olika fackhögskolor och
universitet torde samtidigt underlätta möjligheterna till kompletterande
studier.

1955 års universitetsntredning anser, att utredningens förslag om intagningen
av agronomi studerande är hållet i underkant. Sålunda synes det
enligt universitetsutredningen sannolikt, att den utbyggnad av undervisnings-,
forsknings- och försöksverksamheten på lantbrukets område, som
jordbrukshögskoleutredningen föreslår, kommer att leda till att behovet
av personal med agronomutbildning blir större än vad jordbrukshögskoleutredningen
beräknat på basis av den inom arbetsmarknadsstyrelsen för
några år sedan genomförda undersökningen.

Jordbrukets forskningsråd framhåller, att med utvidgad forsknings-, undervisnings-
och rationaliseringsverksamhet inom jordbruket måste följa
ökat behov av agronomer. Forskningsrådet ifrågasätter, om utvecklingen
inom jordbruket tillräckligt beaktats av utredningen, som tycks räkna med
att statiska förhållanden skall vara rådande på agronomernas arbetsmarknad
under 1960-talet.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) tillstyrker den av utredningen
föreslagna årliga intagningen av ca 50 studerande för de närmaste
åren. Det bör dock påpekas, framhåller SACO, att agronomkåren
därigenom kan beräknas öka endast med ca tio procent under 1960-talet,
under det att akademikerantalet i övrigt torde komma att nästan fördubblas.
Icke minst mot bakgrunden härav är det angeläget, att prognoserna på
detta område successivt överarbetas. SACO understryker starkt vikten av
att en kontinuerlig prognosverksamhet kommer till stånd rörande behovet
av högskoleutbildad arbetskraft på jordbruksområdet. Beträffande den högskolemässiga
trädgårdsutbildningen tillstyrker SACO, att den anpassas så,
att man i inledningsskedet kan utbilda tio personer om året.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund delar helt utredningens
uppfattning om svårigheterna att beräkna det framtida behovet av högskoleutbildad
personal inom de aktuella områdena och understryker kraftigt
vikten av att de mera långsiktiga och fasta resurser, som kräves för utbildningen,
avväges så, att de ej utgör ett alltför snävt tilltaget tak, om en
ökad utbildningskapacitet eventuellt blir erforderlig. Förbundet framhåller
även betydelsen av en kontinuerlig prognosverksamhet inom området.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller, att ett rekryteringsbehov
av tio hortonomer årligen synes mycket sannolikt. De senaste åren
har vid flera tjänstetillsättningar förelegat svårigheter att erhålla trädgårdsutbildad
personal med erforderliga kvalifikationer, varför ett utvidgningsbehov
jämfört med den nuvarande kapaciteten otvivelaktigt finnes.

Norrbottens låns hushållningssällskap delar utredningens uppfattning om
att ett ökat behov av vetenskapligt utbildad arbetskraft för att jordbrukets
krav på yrkeskunnande skall kunna tillgodoses.

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Älvsborys läns södra hushållningssällskap anser, att utredningen underskattat
riskerna för att efterfrågan på agronomer kommer att minska inom
väsentliga områden. Sällskapet påpekar, att minskat behov av högskoleutbildad
arbetskraft föreligger inom lantbruksnämnderna samt eventuellt
också vid lantmannaskolorna och hushållningssällskapen. Sällskapet anser
sålunda, att man snarare bör räkna med något minskad intagning av elever
vid lantbrukshögskolan och att det inte kan anses helt osannolikt, att minskningen
kan behöva bli relativt stor. Även beträffande intagningen av hortonomie
studerande har utredningen enligt sällskapet räknat i överkant
beträffande behovet. Skulle intagningen få den föreslagna omfattningen
torde det som en följd härav bli nödvändigt att tillskapa nya tjänster —
t. ex. för naturvård vid vägförvaltningarna — eller på annat sätt lösa uppkommande
sysselsättningsproblem för de utexaminerade. Liknande synpunkter
framhålles i yttrandet från Älvsborgs läns norra hushållningssällskap.

1955 års lantbruksundervisningskommitté framhåller, att någon utökning
av antalet agronomer verksamma inom den lägre lantbruksundervisningen
icke är trolig under de närmaste åren ens vid en viss utökning av
skolornas verksamhet. Skulle verksamheten vid skolorna till sin omfattning
bli oförändrad, kan behovet av agronomer vid skolorna snarare väntas
minska. Enligt kommitténs uppfattning bör en del av undervisningen övertas
av icke akademiskt utbildade lärarkrafter, nämligen yrkeslärare. Kommittén
avser i enlighet härmed att framlägga förslag om inrättandet av yrkeslärartjänster
i lantbrukets skolor. Då agronomernas verksamhetsområden
är många och kommittén saknar möjlighet att bedöma utvecklingen på
andra områden, vill kommittén icke därmed ifrågasätta riktigheten av att
högskolan dimensioneras för 50 studerande per år. Intagningen måste dock
framdeles bli föremål för kontinuerliga överväganden, varvid hänsyn bör
tagas till utvecklingen inom de olika verksamhetsområdena.

D. Lantbrukshögskolans benämning

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i frågan om vilket namn
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök bör erhålla, sedan också
den trädgårdsvetenskapliga verksamheten inordnats i denna organisation.

Alla remissinstanser, som yttrat sig härom, har emellertid ansett, att den
kortare benämningen lantbrukshögskolan bör väljas. Denna uppfattning
framföres av Riksförbundet Landsbygdens folk samt Sveriges agronom- och
lantbrukslärareförbund, vilka anser, att den nuvarande benämningen på
högskolan är alltför lång och otymplig samt av veterinärhögskoleutredningen
och Svenska lantmannaskolornas lärareförening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Det torde inte råda någon tvekan om att forskningen och försöksverksamheten
inom såväl jordbruksområdet som övriga områden varit av väsentlig
betydelse för den omdaning och rationalisering av det svenska jordbruket,
som skett under de senaste årtiondena. Såsom jordbrukshögskoleutredningen
framhållit, har vinsterna av denna rationalisering inte endast
lett till en högre inkomst- och levnadsstandard för jordbruksbefolkningen
och billigare livsmedel för konsumenterna än eljest skulle ha varit fallet
utan den har även genom arbetskraftens överflyttning underlättat den expansion,
som skett inom andra näringar. Rationaliseringsprocessen har sålunda
spelat eu betydelsefull roll för den standardstegring överhuvudtaget,
som ägt rum i vårt land under tiden efter det andra världskriget.

Möjligheterna för forskningen och försöksverksamheten på jordbruksområdet
att bidraga till fortsatta framsteg är emellertid inte därmed uttömda.
Snarare torde få förväntas att ifrågavarande forskning i framtiden
kan lämna ännu större bidrag till jordbrukets förkovran än hittills. En dylik
utveckling är också nödvändig, för att jordbruket på ett ur samhällelig
synpunkt önskvärt sätt skall kunna hävda sig i näringslivet. Omdaningen
inom jordbruket har därjämte medfört, att nya forskningsresultat
i högre grad och snabbare än hifintills kommit att utnyttjas av näringen.
Denna utveckling torde i framtiden komma att gå än fortare.

En av förutsättningarna för en fortsatt och stegrad framstegstakt inom
jordbruket är sålunda en fortlöpande och intensifierad forsknings- och försöksverksamhet.
För att utföra denna erfordras tillgång till vetenskapligt
utbildade specialister inte endast för att bedriva grundläggande forskning
inom landet utan även för att följa jordbruksforskningens utveckling i utlandet
och göra dennas resultat tillämpbara på svenska förhållanden. Härför
kräves emellertid ökade resurser. Därvid bör erinras om att redan ett
forskningsarbete av nuvarande omfattning på grund av forskningens alltmera
kostnadskrävande natur fordrar ökade ekonomiska insatser.

Det torde i första hand ligga i jordbrukets intresse, att forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom jordbruksområdet ges sådana resurser, att
den kan bedrivas med erforderlig intensitet. Såsom jordbrukshögskoleutredningen
framhållit är emellertid jordbruksföretagen alltför små för att
i nämnvärd omfattning kunna bedriva forskningsarbete i egen regi. Detta
medför, att inom jordbruksområdet forskningsverksamheten så gott som
helt måste åvila samhället. Ur samhällelig synpunkt är det emellertid också
av intresse all jordbruksproduktionen effektiveras. Såsom jag framhållit
i andra sammanhang torde man nämligen få utgå ifrån att Sverige alltjämt
under överskådlig tid kommer att ha en jordbruksproduktion, som täcker
vårt huvudsakliga behov av jordbruksråvaror och att jordbrukspolitiken
även framdeles kommer att syfta till att bereda inkomstlikställighet åt
dem, som driver ett med hänsyn till rådande tekniska och ekonomiska be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tingelser rationellt jordbruk. En dylik jordbrukspolitik synes även för
framtiden kräva en inte obetydlig samhällelig insats i form av prisstöd.
Därför bör det ur det allmännas synpunkt vara angeläget att befrämja alla
åtgärder, som syftar till att förbättra jordbrukets produktivitet och som
därmed förbilligar livsmedlen för konsumenterna och minskar behovet avstatligt
stöd för att upprätthålla den avsedda inkomststandarden i jordbruket.

Med beaktande av dessa omständigheter kan jag för min egen del helt ansluta
mig till den av jordbrukshögskoleutredningen framförda och av remissinstanserna
vitsordade uppfattningen, att en upprustning av forskningen
och försöksverksamheten på jordbrukets område bör komma till
stånd.

Såsom utredningen framhållit, är emellertid den insats, som jordbruksforskningen
kan komma att göra i framtiden, i hög grad beroende av i vilken
utsträckning det jordbruksvetenskapliga området kan intressera dugliga
och begåvade ungdomar. För att jordbruket snabbt skall kunna tillgodogöra
sig och draga fördel av forskningens landvinningar är det vidare
av betydelse, att undervisnings- och upplysningsverksamheten på området
handhaves av härför lämpad och väl utbildad personal. För att bättre
nå dessa syften har utredningen föreslagit vissa omläggningar av den högre
undervisningen på jordbruksområdet. I likhet med flertalet remissinstanser
vill jag uttala tillfredsställelse med dessa förslag.

Frågan om en omläggning av den högre trädgårdsutbildningen till högskolemässig
standard var i slutet av 1940-talet föremål för prövning av
statsmakterna. Närmast till följd av den investeringsbegränsning, som vid
denna tid måste iakttagas, kom omläggningen emellertid inte till stånd.
Såväl Kungl. Maj:t som riksdagen uttalade emellertid, att behov förelåg att
förstärka den högre trädgårdsundervisningen och ge den högskolemässig
karaktär.

Efter denna tid har betydelsen av en förstärkning av den vetenskapliga
verksamheten på trädgårdsområdet fått ökad aktualitet. Konsumtionen av
trädgårdsprodukter är i snabbt tilltagande och det kan därför förutses, att
den svenska trädgårdsnäringens betydelse kommer att öka. Näringens möjligheter
att hävda sig i den internationella konkurrensen är emellertid
starkt beroende både av de resultat, forskningen kan ge genom såväl inländska
rön som anpassning av utomlands vunna resultat till svenska förhållanden,
och av en höjning av utbildningsstandarden. Särskilt inom vissa
grenar av näringen, såsom den fältmässiga trädgårdsodlingen, pekar utvecklingen
mot en expansion och en förhållandevis betydande export på
grundval av denna odling har redan vuxit fram.

Enligt min mening synes alltså trädgårdsnäringen numera kunna göra
anspråk på det stöd från samhällets sida, som en högskolemässig utbildning
och forskning utan tvivel ger. Jag anser mig därför böra förorda, att
en högskolemässig trädgårdsundervisning nu kommer till stånd i huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

saklig överensstämmelse med jordbrukshögskoleutredningens förslag och
att forskningen och försöksverksamheten på trädgårdsområdet ges ökade
resurser.

Såsom närmare framgår av det följande, har remissinstanserna i huvudsak
ansett sig kunna biträda jordbrukshögskoleutredningens förslag till förstärkning
av resurserna för forskningen, försöksverksamheten och den högre
undervisningen inom lantbruksområdet samt till reformering av agronoinoch
hortonomutbildningen. I fråga om utredningens förslag till vissa organisatoriska
förändringar inom den lantbruksvetenskapliga verksamheten
bär uppslutningen kring utredningens förslag varit betydande men av olika
skäl inte lika enhetlig som i övrigt.

För egen del anser jag, att utredningen framlagt ett i huvudsak godtagbart
program för upprustningen på det lantbruksvetenskapliga området. På vissa
punkter har jag emellertid funnit mig med hänsyn till bland annat vad som
framkommit vid remissbehandlingen av betänkandet böra förorda vissa
jämkningar i de av utredningen framlagda förslagen. Vidare har jag i något
fall ansett det lämpligt att föreslå ytterligare utredning, innan slutlig ställning
tages. Beträffande det närmare ställningstagandet till de olika förslagen
torde jag få återkomma i det följande.

Såsom närmare framgår av det följande bär jag inte ansett mig böra utarbeta
något detaljerat program för den årliga upprustningen under en viss
längre tidsperiod framöver. Ej heller har jag ansett mig nu kunna taga
ställning till samtliga utredningens förslag. Till motivering härav vill jag
framhålla bland annat, att utvecklingen inom forskningen numera går så
snabbt, att eu detaljerad plan redan inom få år kan visa sig vara i väsentliga
delar föråldrad. Därtill kommer att från pågående utredningar på jordbrukets
område kan förväntas förslag, vilka får konsekvenser för i vart fall
vissa av de i nu föreliggande förslag behandlade frågorna. 1 anledning av
förslag eller påpekanden av jordbrukshögskoleutredningen har också i några
fall ytterligare utredning ansetts böra förebringas.

Det bör vidare framhållas, att bedömningen av i vilken takt forskningsresurserna
på lantbruksområdet bör utvidgas givetvis måste ske mot bakgrunden
av det statsfinansiella läget och möjligheterna att vid den årliga
budgetprövningen inrymma anslagsökningar för detta ändamål. Såsom framgår
redan av årets statsverksproposition har det vid budgetavvägningen för
nästa budgetår befunnits möjligt att för ifrågavarande ändamål -—- utöver
en automatisk utgiftsökning av drygt en miljon kronor —- avdela en förhållandevis
betydande sammanlagd anslagsökning av icke-automatisk karaktär
eller drygt en miljon kronor.

De av mig i det följande förordade förslagen till bland annat omorganisation
av lantbrukshögskolans centrala ledning, omläggning av den lokala försöksverksamheten
samt sammanföring av försöksanstalterna med forskning
och undervisning vid högskolan anser jag lämpligen böra genomföras

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

den 1 juli 1962. Från och med denna tidpunkt bör vissa nu vakantsatta och
ett antal nytillkommande ledande befattningar, såsom professurer, laboraturer,
statsagronombefattningar m. fl., vilka är nödvändiga för den nya organisationen,
besättas. För att innehavarna av nytillkommande befattningar
skall kunna träda i tjänst vid avsedd tidpunkt är det nödvändigt,
att beslut om inrättandet av dylika tjänster fattas redan vid årets riksdag.
Inom trädgårdsområdet synes det emellertid lämpligast, bland annat med
hänsyn till att grundutbildningen föreslås skola ske vid Ultuna, att genomföra
omorganisationen den 1 juli 1963 och på så sätt att erforderliga befattningar
kan tillträdas från detta datum.

Intagningen av studenter enligt den av utredningen föreslagna nya ordningen,
d. v. s. utan föregående praktik, vilken ordning jag, såsom i det
efterföljande närmare kommer att motiveras, ämnar förorda, bör ske första
gången redan hösten 1961, då sålunda två årskurser måste antagas vid
lantbrukshögskolan, den ena med och den andra utan praktisk utbildning.
Den årskurs, som skall genomgå praktisk utbildning, fördelas efter intagningen
i enlighet med ett i det följande förordat förslag på olika lantmannaskolor.
Även trädgårdsstuderande för högskolemässig utbildning bör
antagas hösten 1961. Den propedeutiska utbildningen för dessa bör förläggas
till Alnarps trädgårdsskola. Efter ett års propedeutisk utbildning kommer
de att studera omkring två år vid lantbrukshögskolan i Ultuna och
att därefter förflyttas till Alnarp för utbildning i de tillämpade trädgårdsämnena.
Senast hösten 1964 bör alltså samtliga institutioner inom trädgårdssektionen
vara organiserade, så att de kan övertaga undervisningen
av de hortonomie studerande.

För den högskoleorganisation, som i framtiden skall svara för forskningen,
försöksverksamheten och den högre utbildningen inom jordbruks- och
trädgårdsområdena har jordbrukshögskoleutredningen föreslagit den hittillsvarande
benämningen Kungl. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
förkortat KLSL. De remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, bar emellertid
förordat den i det särskilda yttrandet till betänkandet föreslagna benämningen
Kungl. lantbrukshögskolan. För egen del vill jag för att få en
kort men ändock tillräckligt täckande beteckning på ifrågavarande högskoleorganisation
föreslå benämningen lantbrukshögskolan.

Jag torde i detta sammanhang även få behandla frågan om det framtida
behovet av agronomer och hortonomer. Jordbrukshögskoleutredningen har
föreslagit, att vid lantbrukshögskolan intages minst 50 agronomie studerande
per år. Flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, har
ansett, att en intagning av denna omfattning förmodligen är något i underkant.
Det framhålles sålunda bland annat, att med en utvidgad forsknings-,
undervisnings- och rationaliseringsverksamhet inom jordbruket måste följa
ett ökat behov av agronomer. Även bristen på naturvetenskapligt utbildad
arbetskraft överhuvudtaget liksom svårigheterna att utöka denna utbildning

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tillräckligt snabbt anses tala för att samhället bör taga i anspråk varje möjlighet
att höja utbildningskapaciteten inom det naturvetenskapliga området.
Vidare torde den friare studiegång, som utredningen rekommenderat, med
en mera individuellt inriktad specialisering i någon mån komma att vidga
agronomernas anställningsområden.

Å andra sidan framhålles i några yttranden, att det föreligger en tendens
att inom vissa typiska agronomområden såsom lantbruksnämnderna, lantmannaskolorna
och hushållningssällskapen överföra de mindre kvalificerade
arbetsuppgifterna på befattningshavare, som inte är högskoleutbildade. Sammanlagt
torde dock efterfrågeökningen på agronomiskt utbildad arbetskraft
inom vissa områden överstiga efterfrågeminskningen inom andra. Såsom ett
karakteristiskt drag för utvecklingen inom näringslivet som helhet anföres,
att efterfrågan på högskoleutbildad arbetskraft alltmera ökar. Det ligger
därför nära till hands att räkna med en ökning i efterfrågan även på agronomer
från näringslivets sida. De aktuella utvecklingstendenserna inom
jordbruket, inte minst integrationssträvandena, förutses vidare medföra ett
ökat behov av agronomutbildad arbetskraft.

I likhet med utredningen anser jag, att intagningen av agronomi studerande
under de närmaste åren bör utgöra minst 50 per år. Samtidigt bör
man dock hålla möjligheterna öppna för en större intagning på längre sikt.
Skulle den svenska insatsen i fråga om teknisk expertis på jordbruksområdet
till de underutvecklade länderna bli av mer betydande omfattning bör
detta beaktas även vid intagningen till vissa utbildningsanstalter. För att så
snabbt som möjligt kunna anpassa utbildningen av agronomer efter föreliggande
behov bör prognoser utföras med relativt täta intervall.

Inom trädgårdsområdet, där högskolemässig utbildning tidigare inte funnits
i Sverige, är det helt naturligt svårare att uppskatta behovet av högskoleutbildad
arbetskraft. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att
tio trädgårdsstuderande intages per år. I likhet med remissinstanserna har
jag intet att invända häremot under ett inledande skede, till dess ytterligare
erfarenheter om behovet av personer med en sådan utbildning föreligger.
Jag vill emellertid framhålla det angelägna i att kontinuerliga prognoser utföres
även inom detta område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Sambandet mellan högre undervisning, forskning
och försöksverksamhet

I. UTREDNINGEN

A. Jordbruks- och husdjursområdena

Under nuvarande förhållanden är verksamheten vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök organiserad dels på en högskoledel, inom vilken
undervisning och forskning bedrivs, dels på två försöksanstalter (statens
jordbruksförsök och statens husdjursförsök), inom vilka försöksverksamhet
och i viss utsträckning forskning äger rum. Högskoledelen är i sin tur uppdelad
på institutioner efter ämnesområden och försöksanstalterna på statsagronomavdelningar
likaledes efter ämnesområden. För vtterligare redogöielse
över den nuvarande organisationen av lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök hänvisas till betänkandet s. 23—27.

I betänkandet erinras om att frågan om försöksverksamhetens ställning
i förhållande till lantbrukshögskolans övriga verksamhet icke är ny utan
varit föremål för många överväganden såväl från tidigare utredningar som
(rån statsmakternas sida. Beträffande den av jordbrukshögskoleutredningen
lämnade redogörelsen för dessa tidigare utredningar och förslag jämte
statsmakternas beslut i frågan torde få hänvisas till betänkandet s. 74_78.

Jordbrukshögskoleutredningen tar inledningsvis upp frågan i vad mån
utvecklingen inom det lantbruksvetenskapliga området påverkar de organisatoriska
formerna och anför därvid bl. a. följande.

Att frågan om försöksverksamhetens organisatoriska ställning i förhållande
till den övriga vetenskapliga verksamheten inom lantbruksområdet nu
ansetts böra tas upp till behandling torde bl. a. få tillskrivas den utveckling
de naturvetenskapliga disciplinerna genomgått åren efter det senaste världskriget.
Forskningen har utsträckts till nya områden och ny vetenskaplig
teknik har kommit till användning. Samtidigt har gränsen mellan grundforskning
och tillämpad forskning blivit mindre distinkt. Steget från de
rena grundforskningsresultaten till praktiskt-ekonomiskt betydelsefulla tilllämpningar
har blivit kortare. Inom den naturvetenskapliga forskningen
torde det härvid räcka med att peka på utvecklingen inom några områden
såsom atomenergi, plastkemi och antibiotika. Inom lantbruksområdet har
tillkomsten av kemiska ogräsutrotningspreparat, växtskyddspreparat, handelsgödselmedel,
ensileringsmedel samt mineral- och vitaminpreparat in. in.
medfört närmare anknytning till och ökat beroende av den övriga naturvetenskapen.

För att få underlag för en bedömning av vilken organisationsform som
skapar de bästa förutsättningarna för en rationell verksamhet vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök söker utredningen först klargöra,
vilka skillnader som föreligger mellan högskolans s. k. undervisnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr (it) ur 196i

institutioner och de båda försöksanstalterna beträffande verksamhetens in -

riktning, omfattning och arbetsmetoder. Ur utredningens redogörelse för
undervisningsinstitiitionerna må följande anföras.

Verksamheten vid undervisningsinstitutionerna består av undervisning
och forskning. Forskningen är inom detta område såväl som inom övriga
områden, där högre undervisning bedrives, ett nödvändigt underlag för denna
undervisning. Genom att lantbrukshögskolan inom sitt område är den
enda högre utbildningsanstalten i vårt land bär den ensam ansvaret för
forskning och vetenskaplig utbildning inom stora och viktiga delar av sitt
ämnesområde.

Forskningen vid högskolans undervisningsinstitutioner är i princip fri,
d. v. s. de vid institutionerna anställda lärarna—forskarna har rätt att
inom institutionens ämnesområde själva välja sina forskningsuppgifter och
inom ramen för tillgängliga resurser bearbeta desamma. Denna princip om
forskningens frihet har utredningen icke funnit anledning att ifrågasätta
för lantbrukshögskolans del. Utredningen vill dock understryka, att lantbrukshögskolan
är eu fackhögskola med bestämd inriktning, vilket visat sig
leda till en viss avgränsning i de arbetsuppgifter, som de vid institutionerna
anställda forskarna tar upp. Vidare har tillkomsten av de statliga forskningsråden
och andra fonder och stiftelser, som lämnar medel till forskning,
fått inflytande på forskningsverksamhetens inriktning och uppläggning därigenom
att dessa i sin anslagsbeviljning tar stor hänsyn till vad slags forskningsprojekt
vederbörande forskare framlägger. Härigenom har i praktiken
i viss utsträckning en förskjutning ägt rum mellan »fri» och »målbunden»
forskning till förmån för den senare. Detta har dock, i varje fall för lantbrukshögskolans
del, kunnat ske utan konflikter, vilket enligt utredningens
uppfattning utgör belägg för att forskarna vid högskolans institutioner
även vid fritt val företrädesvis i sin forskning tar upp sådana problem, som
är av praktisk betydelse för jordbruksnäringens utveckling. Men även forskningens
organisatoriska uppläggning har påverkats av forskningsrådens anslagspolitik,
därigenom att denna ofta gynnat projekt, vilkas genomförande
krävt lagarbete mellan forskare från flera fackområden. Denna utveckling
har enligt utredningens uppfattning varit befruktande även för den fria
forskningen vid lantbrukshögskolan. ..... ..

Även om den antydda utvecklingen varit i stort sett likformig för högskolans
samtliga institutioner är den i detta sammanhang av särskilt intresse
för institutionerna i högskolans s. k. tillämpade ämnen, enär dessa
institutioner i stort sett omfattar samma ämnesområden som de båda försöksanstalterna.
Genom de ökade anslag, som institutionerna för dessa tilllämpade
ämnen sålunda fått, har såväl dessa institutioner som försöksanstalterna
i icke oväsentlig omfattning ofta kommit att syssla med i stort sett
samma eller mycket närgränsande spörsmål. Denna utveckling bär således
medfört, att högskoleinstitutionerna medverkat vid lösandet av sådana aktuella
problem av mer eller mindre »försökskaraktär», som enligt tidigare
uppfattning närmast åvilat försöksanstalterna.

Verksamheten vid statens jordbruksförsök utgöres av försöksverksamhet
samt som underlag för denna även forskning i viss omfattning. Utredningen
söker först klarlägga vad försöksverksamhet innebär och i vad mån den
skiljer sig från forskning och anför därvid hl. a. följande.

För alt främja utvecklingen inom jordbruksnäringen började man redan
nå 1700-talet även i vårt land intressera sig för s. k. praktiska försök. Avsikten
med dessa försök var att på erfarenhetsmässig väg få fram resultat

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 är 1961

av direkt användbarhet för det praktiska jordbruket. Någon analys i syfte
att förklara de bakomliggande orsakerna till de erhållna resultaten var det
på grund av naturvetenskapens dåvarande läge ej fråga om. Så småningom,
jämsides med naturvetenskapens och främst då kemiens nya landvinningar,
började man även inse vikten av att dels ge vetenskapliga förklaringar till
de i försöken erhållna resultaten, dels införa vetenskaplig metodik även i
sådana försök, där icke en vetenskaplig förklaring utan endast rättvisande
jämförelsevärden åsyftades.

Genom beslut av riksdagen år 1936 överfördes den tidigare centralanstaltens
för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruks- och husdjursavdelningar
till Ultuna och samordnades med lantbrukshögskolan i form av
två försöksanstalter. Avsikten med omorganisationen torde ha varit den,
att försöksverksamhetens uppgift skulle vara att omsätta den grundläggande
forskningens resultat till skilda praktiska förhållanden samt inrikta sig
mot lösandet av bestämda praktiska spörsmål inom växtodlingens och jordbrukslärans
samt utfodringens områden (målforskning). Den skulle därvid
i sitt arbete använda sig av vetenskapliga metoder och i övrigt nära samarbeta
med högskolans övriga institutioner. Dessa sistnämnda avsågs skola
bedriva främst grundforskning men även försöksverksamhet i mindre omfattning
närmast avsedd för undervisningsändamål.

Utredningen konstaterar, att den ursprungligen tänkta gränsdragningen
i arbetsuppgifterna mellan högskolans institutioner och försöksanstalterna
inte helt upprätthållits och anför i anslutning härtill bl. a. följande.

I allt större utsträckning har särskilt högskolans institutioner i de tillämpade
ämnena och försöksanstalterna kommit att närma sig varandra beträffande
arbetsuppgifternas art. För institutionernas del har å ena sidan
utvecklingen genom de ökade anslag, som de på olika sätt erhållit, medfört
att de, förutom mer teoretiskt grundforskningsbetonade uppgifter, även
kunnat ta upp större problem av praktisk-aktuell natur till undersökning.
Å andra sidan har försöksanstalterna förutom sina uppgifter av mer omedelbart
praktiskt betonat slag även tagit upp problem av mer teoretisktforskningsbetonad
karaktär. Denna utveckling torde i själva verket vara
ganska naturlig, enär lösandet av de problem, som föreläggs försöksmännen,
ofta måste innefatta såväl mer teoretiska undersökningar som praktiska
försök i fältmässig skala. Men utvecklingen av försöksanstalternas arbetsuppgifter
har ej enbart gått mot en mer forskningsbetonad verksamhet.
Jordbrukets allt större beroende och inköp av kommersiella produktionsmedel
har även medfört en utvidgning av den verksamhet, som syftar till
att fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper för nyssnämnda
i handeln inköpta produktionsmedel.

Genom utvecklingens gång har sålunda försöksanstalternas verksamhetsfält
kommit att inrymma uppgifter av skiftande karaktär. Begreppet försöksverksamhet
som beteckning för anstalternas verksamhet har därför
kommit att användas i mycket vid bemärkelse. Bland de olika typer av verksamheter,
som bedrivs vid dessa anstalter, kan enligt utredningen mer eller
mindre klart utskiljas dels undersökningar av mera teoretisk karaktär,
som syftar till att klarlägga de djupare orsakssammanhangen, dels försök
avsedda att belysa ur praktisk synpunkt aktuella problem (driftsfrågor
inom jordbruket in. in.), dels försök för prövning av laboratoriemässigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

framkomna forskningsresultat i fält- och djurförsök, dels provning av ur
produktionssynpunkt viktiga kommersiella produktionsmedel. Om dessa
olika typer av verksamheter inhämtas ur utredningen bl. a. följande.

De teoretiskt betonade undersökningarna är till sin natur och metodik
likartade med annan forskning — »fri» eller »programbunden». Att försöksanstalterna
upptagit dylika arbetsuppgifter synes naturligt, enär vissa
av de frågor, som anstalterna haft att klarlägga, ej annars kunnat tillfredsställande
besvaras.

En betydande del av verksamheten vid försöksanstalterna består i att
medelst försök söka klarlägga praktiska driftsfrågor till ledning för det
praktiska handlandet. Genom den snabba utveckling, som jordbruksnäringen
genomgår, tillkommer ständigt nya problem. Den enskilde jordbrukaren har
i regel ej möjlighet att själv systematiskt belysa dessa frågor. Här måste
därför forskare och försöksmän komma till hjälp. För att jordbrukarna
skall kunna rationalisera sina produktionsmetoder erfordras tekniskt-biologiska
data så beskaffade, att en objektiv jämförelse och en i möjligaste
mån riktig ekonomisk bedömning kan göras. Orsakssammanhangen bakom
dessa data är för den praktiske jordbrukaren ett andrahandsintresse. Väsentligt
är härvid, att dessa data kan framläggas snabbt för att i möjligaste
mån kunna utnyttjas, innan frågorna mist sin aktualitet. En verksamhet av
denna mer erfarenhetsmässiga inriktning har sålunda en stor dagsaktuell
uppgift att fylla, även om det ständigt måste vara ett önskemål att förr eller
senare kunna utbygga en dylik verksamhet, så att det blir möjligt att få en
inblick i de orsakssammanhang, som ligger bakom de erhållna resultaten.

Prövningen av laboratoriemässigt framkomna forskningsresultat i fältoch
djurförsök är nödvändig för att den inverkan, som olika mängdförhållanden
och olika miljöer (klimat, jordmån m. m.) har, skall kunna studeras
och fastställas.

Den vid försöksanstalterna bedrivna verksamhet, som är av provningskaraktär,
syftar till att fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper
för i handeln förda produktionsmedel. Denna verksamhet bär hittills i
anstalternas arbete benämnts »prövning» (jämförande prövning). Enligt
vad utredningen inhämtat, synes beträffande statens jordbruksförsök delar
av främst den nuvarande sortprövningen men även i viss utsträckning prövningen
av olika gödselmedel samt kemikalier för ogräsbekämpning vara av
denna typ. Beträffande statens husdjur sförsök torde vissa delar av den försöksverksamhet,
som sysslar med olika foderkonserveringsmedels, fodermedels
och vitaminpreparats egenskaper ha eu liknande karaktär. Beträffande
arbetsmetoder in. m. skiljer sig den av försöksanstalterna bedrivna provningsverksamheten
ej i sak från de metoder, som används för att lösa övriga
försöksuppgifter. Den väsentliga skillnaden består dock i att uppgifterna
inom den övriga försöksverksamheten ej direkt har att göra med enskilda
handelsintressen utan med intressen, som är gemensamma för hela lantbruket
eller olika grenar därav.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att de nuvarande arbetsuppgifterna
vid de båda försöksanstalterna grovt sett lian uppdelas på
nämnda fyra kategorier. De tre förstnämnda har utredningen i sak ansett
ha karaktär av forskning i detta begrepps vidare bemärkelse. I den följande
framställningen kommer för dessa kategorier att användas benämningen
egentlig försöksverksamhet, medan den sista kategorien benämnes prov -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningsverksamhet. Utredningen övergår därefter till att behandla formerna
för provningsverksamhetens framtida bedrivande och anför i anslutning
härtill bl. a. följande.

Utvecklingen inom jordbruket karakteriseras bl. a. därav att det blir allt
iner beroende av kapitalinsats i form av inköpta produktionsmedel av olika
slag. Allt större mängder utsäde samt »industriellt» framställda produktionsmedel
köps sålunda av jordbrukarna. Det rör sig här om handelsvaror,
varav nya varianter framkommer för varje år. Såväl för den enskilde jordbrukaren
som för den rådgivande konsulenten blir det allt svårare att
ta ställning till vilka av dessa varor som bör väljas resp. tillrådas. Behovet
av en verksamhet, som syftar till att vägleda jordbrukarna vid deras inköp
av dessa varor, är därför stort och kan i framtiden väntas öka. Insikten om
detta behov har medfört att en verksamhet redan kommit till stånd för
vissa av de varugrupper, som användes i jordbrukets produktionsprocesser.

För provning av maskiner och redskap finns inrättat ett särskilt organ,
statens maskinprovningar, varför utredningen saknat anledning att närmare
beröra denna verksamhet och dennas behov. Beträffande provningen
av övriga kommersiella grupper av produktionsmedel ingår som nämnts
f. n. en verksamhet av denna karaktär under begreppet »prövning» i försöksanstalternas
arbetsuppgifter. En liknande verksamhet förekommer
bl. a. vid statens växtskyddsanstalt och statens trädgårdsförsök. Enligt vad
utredningen funnit, torde behovet av försök inom ifrågavarande områden
— med undantag för utsädesgruppen — redan nu vara väsentligt större än
vad nämnda institutioner och anstalter med nuvarande resurser kan fylla.
Vidare synes enligt utredningen i vissa fall ej tillräckliga garantier föreligga
för att den vid provningen tillämpade metodiken är fullt enhetlig. Det
föreligger därför ett behov att ytterligare utbygga och säkrare utforma denna
verksamhet.

Redan i utredningens direktiv framhålles, att uppgifter av provningskaraktär
knappast hör hemma inom en vetenskaplig institution utan bör
förläggas på annat håll. Även utredningen anser det vara av väsentlig betydelse,
att den framtida provningsverksamheten utformas på ett sådant
sätt, att den enskilde försöksmannen avlastas från ansvaret att värdesätta
olika firmapreparat och märkesvaror, eftersom kommersiella intressen beröres
därvid. Vidare bör kostnaderna för en verksamhet, som avser att prova
kommersiella produktionsmedel, av principiella skäl ej i sin helhet bestridas
av allmänna medel.

Bl. a. med utgångspunkt från vad som sålunda anförts finner utredningen,
att provningsverksamheten erfordrar en annan organisationsform än den
övriga verksamheten vid lantbrukshögskolan. Provningsverksamheten bör
därför enligt utredningen organisatoriskt åtskiljas från försöksverksamheten.
En sådan organisatorisk åtskillnad behöver dock ej innebära att själva
provningens utförande eller utarbetandet av nya provningsmetoder måste
överflyttas till andra organ eller anstalter. Såväl av kostnadsskäl som på
grund av avsaknaden av större erfarenheter rörande verksamhetens lämpliga
bedrivande synes det tvärtom lämpligt, att provningsverksamheten åtminstone
tills vidare utföres vid de institutioner och anstalter, som nu bl. a. sysslar
med densamma. Ansvaret för och ledningen av denna verksamhet samt
dess ekonomiska redovisning bör dock redan från början anförtros åt ett
särskilt härför inrättat organ. Detta organ bör i administrativt och förvalt -

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningsmässigt hänseende vara skilt från de institutioner, som bedriver forskning
eller egentlig försöksverksamhet.

Beträffande formerna för den egentliga försöksverksamhetens framtida bedrivande
meddelas i utredningen bl. a. följande.

Som framgått av den föregående redogörelsen, innefattar den egentliga
försöksverksamheten uppgifter alltifrån bearbetning av aktuella driftsproblem
inom det praktiska jordbruket till sådana grundläggande teoretiska undersökningar,
som har betydelse ur produktionssynpunkt och som antingen
i sin tillämpning kan användas i jordbrukets produktionsprocesser eller annars
medverka till att lösa problem i anknytning till dessa. Väsentligt för den
egentliga försöksverksamheten är dess praktiska målsättning. En praktisk
målsättning bör i princip gälla för all tillämpad forskning och således även
för lantbrukshögskolans övriga institutioner. Särskilt för högskolans s. k.
tillämpade institutioner måste konsekvenserna härav bli att dessa institutioners
arbetsuppgifter i många avseenden blir av liknande slag, som uppgifterna
inom den egentliga försöksverksamheten. Givetvis måste också arbetsmetoderna
därvidlag vara likartade. Så är f. n. också fallet i betydande utsträckning.
Verksamheterna vid dessa institutioner och försöksanstalter skiljer
sig i dessa avseenden ej väsentligt åt.

Om sålunda arbetsuppgifter och metoder är tämligen likartade vid försöksanstalterna
och högskolans tillämpade institutioner, finns dock skillnader
i verksamhetens omfattning. Tyngdpunkten i de tillämpade institutionernas
arbetsuppgifter har sålunda legat på mer teoretiska laboratoriemässiga
undersökningar, medan försöksanstalternas verksamhet till sin huvuddel
bestått i fältmässiga undersökningar. Delvis är denna skillnad betingad
av nu rådande fördelning av resurserna i form av försöksfält och
försöksdjur samt personal för försökens skötsel. En annan skillnad ligger
i det sätt, på vilket forsknings-försöksprogrammet på längre sikt upplägges
och fastställes. Lantbrukshögskolans institutioner har en i princip fri och
obunden forskning, medan försöksanstalternas verksamhet fullgöres efter
årligen utarbetade och av styrelsen fastställda program. Denna sistnämnda
skillnad är betingad av bl. a. önskemålet att ge det praktiska jordbruket
tillräcklig garanti för att aktuella och ekonomiskt betydelsefulla frågor i
erforderlig omfattning blir föremål för undersökningar.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen, att den fria forskningen vid
lantbrukshögskolans institutioner i tillämpade ämnen och den vid de båda
försöksanstalterna bedrivna programbundna försöksverksamhet, som ej har
provningskaraktär, till sin allmänna inriktning och sättet att arbeta knappast
nu längre väsentligen skiljer sig åt. Vad valet av problem och verksamhetens
omfattning beträffar torde existerande skillnader i mycket vara betingade
av att institutionerna cj besitter försöksresurser i samma omfattning
som försöksanstalterna. Många försöksuppgifter inom den egentliga
försöksverksamheten kräver dock en kontinuerlig rutinmässig tillsyn, som
ej så lätt låter sig förenas med institutionernas större frihet och rörlighet.

Utredningen understryker emellertid, att den funnit, att eu programhunden
försöksverksamhet alltjämt är nödvändig, dels ur praktiskt-administrativ
synpunkt, dels för att skapa fullgoda garantier för att bearbetningen av
problem av omedelbar aktualitet och betydelse för jordbruksnäringens utveckling
på ett för jordbruket betryggande och fullt tillfredsställande sätt
it Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr (it)

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

kontinuerligt tillgodoses bland den egentliga försöksverksamhetens arbetsuppgifter.
Utredningen sammanfattar de förutsättningar, som måste finnas
för att försöksverksamheten skall kunna fylla sin uppgift, på i huvudsak
följande sätt.

Av utredningens syn på den programbundna egentliga försöksverksamheten
följer, att densamma, förutom försöksresurser av olika slag såsom djurstallar,
försöksfält etc. måste ha tillgång till olika vetenskapliga hjälpmedel
såsom laboratorier, växthus m. m. av i huvudsak samma slag, som finns
eller måste tillkomma vid högskolans tillämpade institutioner. Den måste
dessutom ha möjlighet till nära kontakt med företrädare för grundvetenskapligt
betonade ämnen såsom kemister, botanister, fysiologer etc. Överhuvudtaget
torde en sådan kontakt vara en av förutsättningarna för att
den egentliga försöksverksamheten håller sig i nivå med utvecklingen
på det naturvetenskapliga området och därigenom erhåller impulser
och rön, vilka kan omsättas i dess verksamhet. Genom dessa ständiga
impulser motverkas att den egentliga försöksverksamheten blir slentrianmässig
och stagnerar i utvecklingen — en risk, som torde vara allvarligare
att räkna med vid en isolerad försöksverksamhet. En från lantbrukshögskolan
fristående, funktionsduglig försöksanstalt i modern mening, är
således icke tänkbar utan tillgång till grundforskningsresurser såväl i form
av personal som utrustning. Samtidigt måste lantbrukshögskolans tillämpade
institutioner för sin forskning ha försöksresurser av väsentligen samma
slag som den egentliga försöksverksamheten.

Mot bakgrund av nu anförda förhållanden framlägger utredningen vissa
alternativ för den programbundna egentliga försöksverksamhetens organisation.
Ur utredningens redogörelse härför torde följande böra framhållas.

I princip synes två skilda anordningar kunna ifrågakomma för den programbundna
egentliga försöksverksamhetens organisation. Den ena innebär,
att all programbunden försöksverksamhet, oavsett ämnesinriktning,
sammanföres till en eller flera anstalter (alt. I), organisatoriskt antingen
helt åtskilda från lantbrukshögskolan (alt. I a) eller med erforderligt samband
upprätthållet genom gemensam styrelse (alt. I b). Den andra tänkbara
anordningen är att den programbundna verksamheten anknyts ämnesvis
till lantbrukshögskolans institutioner i de tillämpade ämnena (alt.

Alternativ I a. En särskild lantbruksförsöksanstalt, organisatoriskt helt
skild från lantbrukshögskolan, lämnar ur lämplighets- och effektivitetssynpunkt
sådana fördelar, som kan följa med att anstalten dels får en administrativt
enhetlig uppgift, dels i viss utsträckning kommer att utgöra ett
med lantbrukshögskolan konkurrerande organ. Alternativet ger goda garantier
för att sådana aktuella problem, som bör försöksmässigt prövas
så snart ske kan upptas i försöksprogrammet.

Alternativet är å andra sidan behäftat med mycket påtagliga nackdelar.
En sådan nackdel är att å ena sidan de studerande vid lantbrukshögskolan
icke skulle komma i kontakt med den programbundna försöksverksamheten,
medan å andra sidan lantbruksförsöksanstalten skulle komma
att sakna den stimulans, som kontakten med de studerande utgör, och
samtidigt få minskade möjligheter att utvälja lämpliga adepter för sin
rekrytering. Mest väsentligt är dock, att förevarande organisationsalternativ
innebär en splittring av tillgängliga resurser och uppenbara risker för

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 är 1961

ett mindre rationellt utnyttjande av resurserna till men för den samlade
verksa.mli

Flertalet av de tidigare utredningar, som sysslat med denna fråga, liksom
även statsmakterna har haft den uppfattningen, alt ett fast organiserat
samarbete bör etableras mellan den programbundna försöksverksamhetens
företrädare och motsvarande forskare vid lantbrukshögskolans institutioner.
Förevarande alternativ har därför också vid upprepade tillfallen
avvisats. Genom uppgifternas och verksamhetens inriktning till alu
större samstämmighet mellan fri forskning och programbunden försöksverksamhet
har det numera blivit allt mera angelaget att uppratthalla sambandet
mellan dessa båda verksamhetsområden.

Ur effektivitets- och lämplighetssynpunkt synes darfor detta alternativs
nackdelar vara större än dess fördelar. Det skulle dessutom medföra avsevärt
större kostnader än de Övriga alternativen. Såväl hogskolan som lantbruksförsöksanstalten
måste således få egna grundforsknings- och forsoksresurser
samt administrativa organ, vilket skulle medföra kostsamma dubbleringar.
Då samhällets medel för forskning och försök ar begränsade kan
en dylik dubblering knappast komma i fråga utan men for den samlade

verksamheten. .

Alternativ I b. Detta alternativ utgöres av den nuvarande anordningen,
vilken innebär, att den programbundna försöksverksamheten, bedriven vi
statens jordbruksförsök och statens husdjursforsok, jämsides med ho -skolans institutioner är inlemmad i det gemensamma organet lantbruks
högskolan och statens lantbruksförsök. Ur effektivitets- och lamplighetssynpunkt
synes detta alternativ uppvisa vissa av de for alternativ I a redovisade
fördelarna, samtidigt som det ej har delta alternativs mest påtagliga
nackdelar. Alternativet medför lägre kostnader an alternativ I a genom att
försöksanstalterna kan repliera på högskolans institutioner i grun aggande
ämnen samt på dennas administrativa och kamerala organ

Även om detta alternativ synes ha påtagliga fordelar jamfort med en
fristående lantbruksförsöksanstalt kvarstår dock många av de nackdelar,
om tidigare påtalats för alternativ I a. Anstalterna kommer sålunda a t
innesluta ämnen av heterogen natur, vilka inbördes har mindre anknytnin«
till varandra än till motsvarande ämnen vid högskolans tillämpade
institutioner Vidare torde en rationell arbetsfördelning och specialisering
ei kunna uppnås Framförallt innebär dock även denna organisationsform,
att månaa resurser måste dubbleras. Därigenom uppkommer latt slitningar

S — ÄÄ- Ä°£ri

“»" ''»/„ ÄTueraaliv innebär, att .ten programbundna försöks ganiseras

ämnesvis nlc<\ a''dC. ,h li()Iler1 Gc„0m eu sådan anordning ges
ÄS S3TÄ, oeb programbunden försäkaverkaanr -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

het ett klart uttryck. Den till varje vetenskapligt ämnesområde anslutande
verksamheten samordnas. Detta medför bättre hushållning med tillgängliga
resurser till stärkande av effektiviteten ur såväl arbets- som kostnadssynpunkt.
En rationell arbetsfördelning och specialisering mellan befattningshavarna
blir således möjlig, samtidigt som verksamheten i sin helhet
kan överblickas av institutionsföreståndaren. Resurserna kan vidare i betydande
utsträckning användas gemensamt för undervisning, fri forskning
och programbunden försöksverksamhet. Med detta alternativ sörjes också
för att bästa möjliga vetenskapliga ledning ställes till förfogande för såväl
forskningen som försöksverksamheten, enär det för varje ämnesområde
kommer att finnas en institutionschef med professorskompetens. En
intim kontakt skapas också på detta sätt mellan försöksverksamheten och
de studerande. Många examens- och licentiatarbeten kan sålunda direkt
inriktas på aktuella försöksproblem. Försöksavdelningarna får vidare härigenom
ur rekryteringssynpunkt de bästa urvalsmöjligheter. Ibland har anförts
att undervisningen vid denna organisationsform skulle kunna förorsaka
intrång på försöksverksamheten. Risken härför får dock anses ringa,
då antalet befattningshavare vid institutionerna blir förhållandevis stort
i relation till undervisningens omfattning. Dessutom torde huvuddelen av
undervisningen komma att omhänderhas av institutionernas undervisningsoch
forskningsavdelningar. Även om befattningshavarna vid försöksavdelningarna
ger kurser i sina specialfack, visar erfarenheten, att detta enbart
utgör en stimulans för den övriga verksamheten.

I tidigare diskussioner i denna organisationsfråga liksom under utredningsarbetets
gång har framhållits den risk, som kan föreligga för en överbelastning
av framför allt institutionsföreslåndarna vid de institutioner,
som erhåller försöksavdelningar. En dylik argumentering saknar enligt utredningen
reellt underlag. Med de anordningar, som förutses i alternativ
II, avlastas nämligen institutionsföreståndaren de arbetsuppgifter, som ej
är av den art, att de måste åvila honom personligen. Sålunda bör han befrias
från den mera elementära undervisningen genom att dylik undervisning
fördelas mellan laboratorn och övriga tjänstemän. Inom försökssidan
kommer den närmaste ledningen av arbetet att åvila statsagronomerna. Genom
en sådan arbetsfördelning torde det vara helt och fullt möjligt att
bereda institutionsföreståndaren tillräcklig tid både att kontinuerligt följa
utvecklingen inom sitt ämnesområde och att ha den samlade överblicken
och ledningen inom institutionens olika delområden. Internationell erfarenhet,
kanske främst från USA, visar vidare, att man med ett dylikt system
på ett lyckligt sätt kan hålla samman en verksamhet av här avsett
slag inom betydligt större enheter än det här är fråga om.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis, att i alternativ II har de
flesta av de nackdelar eliminerats, som vidlåder de övriga alternativen utan
att andra olägenheter framträder i nämnvärd grad. Vidare skapas genom
detta alternativ förutsättningar för en tidsenlig utveckling av den programbundna
försöksverksamheten. Utredningen, som sålunda anser att alternativ
II innebär den bästa organisatoriska lösningen för den vid lantbrukshögskolan
bedrivna undervisningen, forskningen och programbundna egentliga
försöksverksamheten, förordar därför detta alternativ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

B. Trädgårdsområdet

Jordbrukshögskoleutredningens förslag om en högskolemässig trädgårdsutbildning
medför, att vissa institutioner måste tillskapas för denna undervisning
och den därmed förbundna forskningen. Denna högre trädgårdsutbildning
skall enligt utredningens förslag organiseras så, att studierna i
grundläggande ämnen förläggs till Ultuna, medan de egentliga trädgårdsämnena
studeras vid ett antal till Alnarp förlagda institutioner i tillämpade
trädgårdsämnen. Dessa institutioner har utredningen funnit böra organisatoriskt
ingå i lantbrukshögskolan i form av en särskild till Alnarp förlagd
trädgårdssektion. Inrättandet av en högskolemässig trädgårdsutbildning och
en därmed förbunden forskning medför, att ställning måste tas till dessa
undervisningsinstitutioners förhållande till statens trädgårdsförsök.

I betänkandet erinras om att frågan om sambandet mellan försöksverksamhet
och en högskolemässig verksamhet på trädgårdsområdet tidigare behandlats
av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté, som ansåg att en
sammankoppling av trädgårdsförsök och högre trädgårdsundervisning ej
medförde egentliga fördelar. I proposition nr 79 till 1949 års riksdag fann
emellertid föredragande departementschefen det tveksamt huruvida man,
såsom trädgårdsundervisningskommittén förordat, borde avskära det organisatoriska
sambandet mellan trädgårdsförsöken och den högre trädgårdsundervisningen.

Jordbrukshögskoleutredningen konstaterar, att verksamheten vid statens
trädgårdsförsök inrymmer såväl egentlig försöksverksamhet som provningsverksamhet.
Av samma skäl, som utredningen anfört beträffande den nuvarande
provningsverksamheten vid statens jordbruks- och husdjursförsök,
finner den, att uppgifter av provningskaraktär ej bör vara organisatoriskt
sammankopplade med de uppgifter, som har karaktär av egentlig försöksverksamhet.
Provningsverksamheten på trädgårdsområdet bör i stället bedrivas
under samma organisatoriska former, som föreslås för motsvarande
verksamhet på jordbruks- och husdjursområdet. Även den egentliga försöksverksamheten
inom trädgårdsområdet bör enligt utredningen ges en motsvarande
organisatorisk utformning, som i det föregående föreslagits för jordbruks-
och husdjursförsöksverksamheien. Ej heller kan utredningen finna,
att bärande skäl föreligger för att organisera den programbundna egentliga
trädgårdsförsöksverksamheten på annat sätt än det, som utredningen förordat
för den programbundna jordbruks- och husdj ursförsöksverksamheten.
De argument, som bl. a. av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté anförts
gentemot en sådan organisation, torde numera ej, på grund av utvecklingen,
kunna tillmätas större betydelse. Utredningen föreslår därför, att den
programbundna trädgårdsförsöksverksamheten, i form av särskilda försöksavdelningar,
ämnesvis samorganiseras med de av utredningen förordade institutionerna
för undervisning och forskning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I ett till jordbrukshögskoleutredningens betänkande fogat särskilt
yttrande av ledamoten av utredningen herr Yngve
Gustafsson anföres i organisationsfrågan bl. a. följande.

En genomgång av utredningens förslag till lantbrukshögskolans uppbyggnad
ger vid handen, att en organisation enligt utredningens riktlinjer skulle
bli mycket komplicerad. Den föreslagna organisationen ter sig invecklad
och i vissa hänseenden oklar. Högskolans institutioner skall företrädas i styrelsen
av rektor, samtidigt som verksamheten vid institutionernas försöksavdelningar
skall övervakas och samordnas av en annan med rektor jämställd
befattningshavare och styrelseledamot, försöksdirektören. Den senare
skall emellertid icke utöva något chefskap över försöksavdelningarna.
Dessa skall i sin administrativa och fackliga verksamhet intaga en självständig
ställning gentemot honom. Han skall dock inneha ledarskap över
en försöksverksamhetens serviceavdelning med stora resurser och uppgift
att gå försöksavdelningarna tillhanda vid försöksarbetets bedrivande. In i
bilden kommer sedan en rad beslutande och rådgivande kollektiva organ.
Antagligen blir följden av allt detta en avsevärd tungroddhet. Vidare blir
troligen effektiviteten i arbetet nedsatt, eftersom en stor del av de högst kvalificerade
befattningshavarnas arbetstid kommer att gå åt för sysselsättning
inom de talrika administrativa och kamerala organen. Faran är så mycket
större som organisationens invecklade och svåröverskådliga mekanism
lätt kan ge många tillfällen till friktion och slitningar.

Att den föreslagna organisationen blivit så invecklad och svåröverskådlig,
beror väsentligen på att utredningen försökt kombinera två i organisatoriskt
avseende helt olika verksamhetsgrenar, samtidigt som den i möjligaste
mån försökt bibehålla deras organisatoriska särarter. Grenarna är
dels en högskola med högre undervisning och därtill ansluten fri forskning,
f. n. uppbyggd enligt traditionellt, från universiteten nedärvt mönster och
med viss grad av akademiskt självstyre, dels en försöksverksamhet f. n. administrativt
sammanhållen i två anstalter, uppbyggda efter samma regler,
som gäller för andra organ med likartade vetenskapligt betonade arbetsuppgifter.

Som bakgrund till sitt förslag i organisationsfrågan lämnar Gustafsson
en översikt över vissa enligt hans mening karakteristiska drag hos och skillnader
mellan forskningen och försöksverksamheten. För denna översikt hänvisas
till jordbrukshögskoleutredningens betänkande s. 470—475. Sammanfattningsvis
framhåller Gustafsson bl. a. följande.

Försöksverksamheten och forskningen vid högskoleinstitutionerna kan
icke anses vara så likartade, att bärande skäl för en samorganisation finns.
Snarare är det så, att rådande olikheter starkt försvårar en samorganisation.
Försöksverksamheten måste vara starkt bunden till den praktiska jordbruksnäringen
och ständigt vara beredd att bearbeta dennas aktuella problem.
För att kunna arbeta ändamålsenligt måste den vara organisatoriskt
väl sammanhållen och följa vissa program, som göres upp i nära samråd
med jordbrukets företrädare. Forskningsverksamheten vid högskoleinstitutionerna
å andra sidan skall vara fri och obunden för att så väl som möjligt
kunna fylla sin uppgift. Frihetskravet är också tillgodosett i den traditionella
organisationsform som våra högskolor, bland dem lantbrukshögskolan,
har.

Vad som nu sagts får inte tolkas så, att forskningen och försöksverksamheten
på lantbrukets område icke skulle vara i behov av en mycket god in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

bördes kontakt. Tvärtom kan ett nära samarbete och ett samgående vid lösandet
av olika arbetsuppgifter visa sig vara av allra största värde. Samarbetet
bör emellertid vara frivilligt och etableras från fall till fall, exempelvis
på så sätt, att lag bildas av forskare och försöksmän. En tvångsmässig, permanent
sammankoppling kan bli till större skada än nytta bl. a. genom den
organisatoriska oreda, som uppstår.

Vad som nu sagts om skillnaderna mellan forskningen och försöksverksamheten
får inte heller tolkas så, att gränserna mellan arbetsområdena i
alla avseenden skulle vara klart uppdragna och fullständigt urskiljbara.
Tvärtom kan en försöksmän på grund av personligt intresse eller andra skäl
ofta komma in på djupgående forskningsbetonade arbetsuppgifter, medan
en forskare inom en högskoleinstitution ibland kan begagna sin frihet till
att syssla med en praktiskt betonad försöksverksamhet. Dessa förhållanden
innebär emellertid inte, att de bägge arbetsformerna skulle ha samma inriktning
i stort.

Beträffande kostnaderna vid olika organisationsformer anför Gustafsson
bl. a. följande.

Frågan är svårbedömbar, eftersom någon ekonomisk analys av de olika
alternativen ej finns. Anslagsberäkningarna för sammanslagningsalternativet
har emellertid visat, att ett additivt förhållande föreligger i stor utsträckning,
d. v. s. att om försöksverksamhet byggs in i en institution medför
detta, att så gott som allt vad försöksavdelningen behöver i fråga om
personal, byggnader och utrustning måste läggas till det som undervisningsoch
forskningsavdelningen behöver. Det är därför inte utan vidare givet, att
en uppdelning på två organ blir väsentligt dyrare, framför allt inte om en
inbördes servicetjänst mellan dem ordnas på så sätt, att högskolans institutioner
vid behov av exempelvis lokala försöksresurser kan vända sig till
försöksorganisationen och denna i sin tur till högskolan, när exempelvis
speciallaboratorier kräves för särskilda undersökningar.

Utredningens uppfattning, att de studerande genom en samorganisation
skulle få god kontakt med försöksverksamheten vill Gustafsson inte tillmäta
någon större betydelse utan menar, att även en fristående försöksverksamhet
utan svårighet skulle kunna ställa lämpligt arbetsmaterial till
förfogande för exempelvis licentiander och doktorander och likaså låta
sina anställda använda egna lämpliga arbetsresultat för examensmeritering.

Bland övriga skäl, som utredningen anfört för försöksverksamhetens
samorganisation med högskoleinstitutionerna, tar Gustafsson också upp argumentet,
att försöksverksamheten behöver ha en nära kontakt med företrädare
för grundvetenskapligt betonade ämnen såsom kemister, botanister,
fysiologer de. och anför därvid bl. a. följande.

För egen del är jag klar över värdet av en sådan kontakt. Emellertid må
det erinras om att ifrågavarande grundvetenskaper näppeligen finns företrädda
inom högskoleinstitutionerna för tillämpade ämnen, och då det enligt
erfarenhet torde vara lika lätt för en fristående försöksanstalt som för
institutioner med tillämpade ämnen alt etablera en förtroendefull kontakt
och ett samarbete med institutioner för grundläggande ämnen, kan det anförda
samarbetsbehovet inte vara något bärande skäl för den föreslagna
samorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

En av de svaga punkterna i utredningens organisationsförslag är enligt
Gustafssons uppfattning institutionsföreståndarnas ställning. Härom anföres
bl. a. följande.

I sin uppgift att svara för de tre olika verksamhetsgrenarna undervisning,
forskning och försöksverksamhet kommer institutionsföreståndarna
att få ett mycket utbrett och tillika splittrat arbetsområde, även om det faller
inom ett och samma ämnesområde. Om dessa tre verksamhetsgrenar
samorganiseras och ansvaret för dem inom ett ämnesområde lägges på en
och samma person, föreligger enligt Gustafsson en fara för att denne inte
helhjärtat kan ägna sig åt dem alla. Om föreståndaren utvalts enligt de
gängse reglerna för akademisk befordran — någon genomgripande förändring
härutinnan kan knappast förutsättas bli genomförd — ligger det väl
nära till hands, att han i främsta rummet kommer att ägna sig åt de egentliga
högskoleuppgifterna, högre undervisning och forskning. Om detta "sker,
kommer statsagronomavdelningarna att mer eller mindre få sköta sig själva.
Följden blir, att samorganisationen i avseende på sitt realinnehåll sattes ur
spel. Endast ett formellt yttre skal återstår, där institutionsföreståndaren i
sämsta fall kan komma att bli ett administrativt hinder. Om å andra sidan
professorn skulle välja att lägga sitt huvudintresse vid försöksverksamheten,
uppstår fara för att hans arbete med undervisningen eftersättes och
framförallt att hans personliga insatser inom forskningen blir små.

En annan svag punkt i utredningens förslag är enligt Gustafssons mening,
att försöksorganisationen blir starkt uppdelad, vilket medför att arbetet
med varje enskilt försök kommer att bli splittrat på ett flertal från
varandra mer eller mindre fristående organ. Gustafsson anför därvid bl. a.
att, om försöksorganisationen skall kunna fungera tillfredsställande måste
de olika arbetsenheter, som handhar försöksarbetets skilda delar, flyttas
närmare varandra organisatoriskt sett och ställas under enhetlig ledning.
Sålunda måste statsagronomavdelningarna, de statliga delarna av den lokala
organisationen, analysverksamheten och den statistiska verksamheten
ges möjlighet att arbeta i direkt anslutning till varandra. Den enskilde försöksledaren
måste ha möjlighet att nära följa och övervaka sina försök,
om arbetsresultatet skall bli gott. Vikten härav är större ju mera komplicerade
försöken är.

En sådan uppsplittring av försöksorganisationen som utredningen föreslagit
kan befaras få svåra konsekvenser. Om de olika arbetsmomenten skall
tördelas på olika organ och vissa av dessa därtill skall ha ekonomisk gottgörelse
för sina deluppgifter ligger det alltför nära till hands att verksamheten
blir slentrianmässig och urartar till en mekanisk hantering av arbetsmaterialet.

Som bakgrund till sitt eget förslag i organisationsfrågan framlägger Gustafsson
några synpunkter på den nuvarande organisationen. Sammanfattningsvis
anför han bl. a. att även om den nuvarande organisationen innehåller
vissa principiella felaktigheter, har dessa inte gjort sig gällande i så
hög grad» att anledning i och för sig finns att riva upp den från grunden,
framförallt inte, om de olägenheter, som en större omorganisation skulle
åsamka det löpande arbetet, tages i beaktande. I varje fall är den nuva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

rande organisationen enligt Gustafssons mening avgjort att föredraga i
jämförelse med den som utredningen föreslagit.

Å andra sidan har, framhåller Gustafsson, de senaste årens utveckling
medfört, att synen på organisationen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten
i stort har förändrats. Den långtgående uppsplittringen av verksamheten
på en rad små och mycket små arbetsenheter, som föreligger i
vårt land, har kommit att te sig allt mera hindersam för en rationell utveckling.
Ett sammanförande av åtminstone en del av de små enheterna
till större mera tidsenligt utrustade sådana förefaller oundvikligt, om inte
stagnation skall uppkomma. En sådan integration kan inte tänkas bli genomförd
utan att den nuvarande organisationen av lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök beröres. Med hänsyn härtill och då ett omfattande
utredningsarbete f. n. är igång inom olika avsnitt av den lantbruksvetenskapliga
verksamheten, vill Gustafsson — trots vad som nyss sagts och
efter en viss tvekan — föreslå, att organisationen i fråga omprövas i ett
vidare sammanhang. Huvudriktlinjerna bör härvid vara, att försöksverksamheten
och högskoleverksamheten inom lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök åtskiljes organisatoriskt, varefter försöksverksamheten sammanföres
med annan försöksverksamhet på jordbruksområdet till större
enheter och högskoleverksamheten på lämpligt sätt anknytes till annan
högskoleverksamhet.

I det följande utvecklar Gustafsson vissa synpunkter på de fördelar, som
han anser vara förknippade med dels fristående högskola och försöksanstalt,
dels en samorganisation av olika försöks- och kontrollanstalter. Beträffande
fristående högskola och försöksanstalt anföres bl. a. följande.

Om försöksverksamheten skildes ut från högskoleverksamheten inom
lantbrukshögskolan, skulle detta omedelbart medföra, att högskoleverksamheten
kunde ges en enkel och redig organisatorisk uppbyggnad efter traditionellt
mönster. Den likhet i organisatoriskt avseende, som lantbrukshögskolan
skulle få i jämförelse med andra högskolor och i viss mån med
universiteten, skulle vara till stor fördel ur samordnings- och samarbetssynpunkt.
Likaså skulle en fristående försöksorganisation med egen styrelse
och chef kunna göras enkel och överskådlig i organisatoriskt hänseende.
Dess olika delar skulle kunna sammanfogas till en effektivt arbetande enhet.

Ett åtskiljande av högskoleverksamheten och försöksverksamheten borde,
som förut antytts, kunna åtföljas av sådana bestämmelser, att de bägge
från varandra fristående organisationerna i viss utsträckning kunde begagna
varandras resurser.

Beträffande behovet av en samorganisation av olika försöks- och kontrollanstalter
anför Gustafsson bl. a. följande.

Som förut framhållits, är försöksverksamheten och annan vetenskapligt
betonad programbunden verksamhet (förädlingsverksamhet, provningsverksamhet
och kontrollverksamhet) inom lantbrukets, trädgårdsnäringens,
skogsbrukets och veterinärväsendets områden starkt splittrad i vårt
land. Genom den historiska utvecklingen har vi fått clt antal små och från
varandra oftast fristående enheter. Den starka uppsplittringen är föga ra -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tionell och man kan räkna med att olägenheterna av den kommer att öka,
allt eftersom utvecklingen kräver ökat samgående mellan olika discipliner.

Med hänsyn till att stora delar av försöks- och kontrollverksamheten på
jordbrukets område ligger under utredning anser Gustafsson, att tidpunkten
just nu är lämplig att undersöka de möjligheter, som kan finnas att
inbördes sammanföra en del av de olika verksamhetsgrenarna i avsikt att
erhålla någon eller några större och mera effektivt och billigare arbetande
organisatoriska enheter. Gustafsson betvivlar, att det försöksråd, som utredningen
föreslagit i avsikt att befordra samarbetet mellan olika försöksanstalter,
kan bli till nämnvärd nytta.

Gustafsson behandlar fortsättningsvis (betänkandet s. 490—493) vilka
anstalter som närmast borde ingå i den av honom förordade gemensamma
försöksorganisationen och vilka fördelar som skvdle uppnås därmed. Själva
den organisatoriska uppbyggnaden skisserar Gustafsson på följande sätt.

Den föreslagna samorganisationen innebär, att statens jordbruksförsök,
statens husdjursförsök, statens trädgårdsförsök, statens växtskyddsanstalt,
statens lantbrukskemiska laboratorium, statens centrala frökontrollanstalt,
statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, statens mejeriförsök och
verksamheten vid Wiad sammanföres till en enda större, i fackavdelningar
uppdelad organisation. Var och en av de olika fackavdelningarna skulle i
huvudsak komma att motsvara de nuvarande anstalterna och var och en
av dem skulle ha sin fackavdelningschef. Organisationen i dess helhet skulle
ledas av en chef i förslagsvis överdirektörs ställning och vidare skulle en
styrelse finnas. Det förefaller naturligt, att styrelsen genom anstaltschefen
även skulle fungera som inspekterande och samordnande myndighet för
verksamheten vid de statsunderstödda växtskyddsanstalterna, Sveriges utsädesförening
och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Vidare skulle det
vara naturligt, att styrelsen genom anstaltschefen finge möjlighet att följa
och influera på verksamheten vid jordbrukstekniska institutet, vid det föreslagna
halvstatliga institutet för växtförädling av fruktträd vid Balsgård
samt eventuellt vid andra halvstatliga institut med försöksuppgifter på jordbrukets
område, som kan tillkomma.

Beträffande samorganisationens fördelar anför Gustafsson bl. a. följande.

De ofta återkommande frågorna om gränsdragningen mellan de olika anstalterna
skulle lätt kunna lösas i en gemensam organisation. Samarbete
mellan olika fackavdelningar och deras specialister skulle lätt kunna etableras.
De olika avdelningarna skulle på ett gynnsamt sätt kunna influera på
varandras verksamhet. Vidare skulle vissa kostnadsbesparingar otvivelaktigt
kunna göras. Sålunda borde administrationskostnaderna kunna bli lägre
vid ett gemensamt, större kansli och en gemensam ekonomiavdelning,
där en effektiv kontorsorganisation kunde skapas jämfört med kostnaderna
för de olika mindre administrativa enheter, som nu finns. Besparingar
borde också kunna göras genom att vissa centrala resurser såsom växthus,
kärlförsöksgårdar, fältförsöksresurser, djurbesättningar och maskinell försöksutrustning
kunde användas gemensamt av åtminstone vissa fackavdelningar.
Bättre garantier för fullföljandet av de olika fackavdelningarnas
arbetsprogram skulle erhållas, och effektiviteten i arbetet skulle bli större,
därigenom att välutvecklade stödjeavdelningar skulle kunna inrättas. För -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

utom förstklassiga resurser för kemisk analysverksamhet skulle underlag
finnas för exempelvis en välutrustad avdelning för statistik och forsoksteknik
Inom en större anstalt skulle vidare åtgärder kunna vidta0as
arbetsresultatens snabba publicering i en för jordbruket iamphg form exempelvis
genom att en upplysningsavdelmng arbetande i °“edelbar ansiutning
till de olika fackavdelningarna upprattades. Vidare må framhallas, att
en samorganisation skulle ge möjlighet till en enhetlig och jnbordes avvag
behandling av avdelningarnas olika ärenden, såsom fastställandet av a
betsprogram samt anslags-, byggnads-, personal- och pubhMnngsfrfgor:
Slutligen skulle gemensamma och enhetliga regler for bestallningsarbeten
för jordbruket, handeln och industrien kunna utarbetas, likaså regler for
provningsbetonade arbetens utförande och för resultatens publicering.

Gustafsson tar i sammanhanget också upp frågan om vilka återverkningar
en samorganisation av olika huvudanstalter får på dessas lokala organisationer
och anför härvid bl. a. följande.

En samorganisation av lantbruksförsöksverksamhetens centrala resurser
enligt nu angivna riktlinjer skulle självfallet motsvaras av en liknande samorganisation
på det lokala planet. Detta skulle ge helt nya utgångspunkter
och ett fastare underlag för uppordnandet av svarlosta och under årtionden
diskuterade frågor rörande den lokala organisationen, sasom statens torsöksgårdars
och de fasta försöksstationernas ställning, utbyggnaden och utrustningen
vid statens växtskyddsanstalts och statens centrala frokontrollanstalts
filialer och vid statens trädgårdsförsoks stationer samt vidare statsstödet
till de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna och frokontrollanstalterna.

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att försöksverksamheten skall
samorganiseras med forskningen och undervisningen inom resp. ämnesområden
har diskuterats mycket ingående av flertalet remissinstanser. Av
de remissinstanser, som tagit ställning till denna fråga, har ungefär hälften
tillstyrkt utredningens förslag, medan den andra hälften av olika skäl förordat
antingen reservantens förslag eller nuvarande organisationsform.

De remissinstanser, som i sina yttranden förklarat sig tillstyrka jordbrukshögskoleutredningens
förslag, grundar sitt ställningstagande främst på
att forskningsverksamheten inom de tillämpade ämnesområdena vid högskolan
är så likartad försöksverksamheten inom motsvarande ämnesområden,
att en samorganisation medför ökade möjligheter för ett rationellt utnyttjande
av de resurser, som kan disponeras för lantbruksvetenskaplig verksamhet.
Den föreslagna samorganisationen har också ansetts värdefull för
forskningen och undervisningen genom den närmare kontakt med det praktiska
jordbrukets problem, som förläggningen av försöksverksamheten till de
vetenskapliga institutionerna medför. Man menar, att jordbruket icke är
betjänt av en motsatsställning eller konstlad gränsdragning mellan forskning
och försök. Samtidigt hyser dock även en del av de tillstyrkande remissinstanserna
vissa farhågor lör att de praktiskt betydelsefulla jordbrukspro -

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

blem, som försöksverksamheten vill lösa, kan bli satta åt sidan för mera
teoretiskt betonade forskningsuppgifter.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som i ärendet
inhamtat yttranden från bl. a. lärarkollegiet och försökskollegiet, framhåller
att ett beslut om ändrad organisation även måste innefatta att de
förslag, som utredningen framlagt om upprustning i form av ökade personalresurser
och ökade drittsanslag liksom förslagen om nya byggnader, genomföres
utan dröjsmål. Endast på så sätt kan forskningen och försöksverksamheten
få möjligheter att tillfredsställande tjäna det svenska jordbruket.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium erinrar först om att 1935 års jordbruksförsöksutredning
kraftigt underströk det nära sambandet mellan försöksverksamhet
och forskning. Kollegiet påminner även om att departementschefen
i propositionen nr 161 till 1948 års riksdag betonade betydelsen
av organisatoriskt samband mellan forskning och försök och anförde att,
därest försöksverksamheten i organisatoriskt hänseende skiljes från forskningen
och undervisningen, den personella och materiella utrustningen i
flera avseenden till avsevärda kostnader skulle behöva dubbleras utan att
detta kunde väntas medföra förbättrade resultat av verksamheten. Lärarkollegiet
framhåller vidare, att det instämmer i jordbrukshögskoleutredmngens
uttalande, att forskningen vid lantbrukshögskolans institutioner i
tillämpade ämnen och den vid de båda försöksanstalterna bedrivna programbundna
försöksverksamheten i fråga om allmän inriktning och sättet att
arbeta icke längre väsentligen skiljer sig åt, och hänvisar till att utvecklingen
i vårt land medfört ett allt närmare samgående i organisatoriskt hänseende
mellan försöks- och forskningsverksamheten. Lärarkollegiet anför fortsättningsvis
bl. a. följande.

På ett område — jordbearbetningen — har för söksavdelningen redan före
sin tillkomst legat under forskningsinstitutionen. På ett annat område —
tackdikningen — har försöksverksamheten varit självständigt organiserad
under en särskild nämnd. Lokalmässigt har verksamheten emellertid varit
knuten till institutionen för agronomisk hydroteknik och man har eftersträvat
en lastare anknytning dit. Man har uppenbarligen i dessa fall ansett
samhörigheten klar med forskningsinstitutionen på området. En av utredningens
experter, laborator E. Emilsson, har påvisat hur gränsdragningen
pa mejeriområdet mellan den »fria» forskningen vid institutionen för mejeriprodukternas
teknologi och den »programbundna» verksamheten vid
statens mejeritörsök icke visat sig ändamålsenlig och icke kunnat upprätthållas.
Ertarenheterna Irån andra länder visar att ett samgående kan innebara
väsentliga fördelar. Försöksverksamheten erhåller härigenom den teoretiska
bakgrund, som den behöver för att kunna angripa ett praktiskt problem
med vetenskaplig metodik. Ifrågavarande behov kan givetvis tillgodoses
genom särskilda forskningsavdelningar inom ett försöksinstitut. Enligt kollegiets
uppfattning behöver det dubbelarbete, som därvid skulle äga rum, i
och för sig icke innebära något felaktigt. Det kan många gånger vara av stor
betydelse och verka stimulerande både för forskning och försöksverksamhet.
Det ar emellertid kollegiets bestämda uppfattning, att en tillfredsställande
o™ valutbyggd organisation inte kan skapas, om man skall bygga upp en

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

fristående anstalt för försöksverksamheten vid sidan av och helt skild
från forsknings- och undervisningsinstitutionerna. Erfarenheten har visat,
att vårt land icke har ekonomiska resurser att på ett tillfredsställande sätt
bygga upp två skilda sådana organisationer.

Kollegiet vill vidare påpeka, att ett närmare samgående mellan forskning
och försöksverksamhet skulle tillföra den förra värdefulla erfarenheter rörande
det praktiska jordbrukets problem och samtidigt garantera en fullgod
anknytning av agronomutbildningen till praktikens behov. Liksom högskoleutredningen
vill lärarkollegiet emellertid kraftigt understryka, att en programbunden
försöksverksamhet är en nödvändig förutsättning för jordbruksnäringen,
inte minst för bearbetning av problem med omedelbar aktualitet
för jordbruket. Enligt lärarkollegiets uppfattning är den organisation,
som jordbrukshögskoleutredningen föreslagit, väl ägnad att i princip fylla
olika krav vad avser såväl den programbundna försöksverksamheten som
den fria forskningen och den programbundna undervisningen. De synpunkter,
som utredningen anfört i dessa avseenden, vill kollegiet ansluta sig till.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser, att
försöksverksamheten bör på det sätt utredningen föreslagit samordnas med
undervisnings- och forskningsverksamheten men att den föreslagna administrativa
organisationen bör förenklas. Styrelsen anför härom i huvudsak
följande.

lnstitutionsföreståndarna hör till landets främsta experter inom sina resp.
områden och det är av denna anledning naturligt och ändamålsenligt, att de
tår utöva ett avgörande inflytande på försöksverksamhetens uppläggning
och genomförande. Försöksdirektörens befogenheter att övervaka framgår
icke klart av utredningen men styrelsen vill framhålla, att övervakning av
arbetet inom institutionerna är olämpligt. De övriga arbetsuppgifter, som
enligt utredningens förslag skall åvila försöksdirektören, bör kunna handhavas
av chefen för serviceavdelningen och styrelsen ifrågasätter, om en befattning
som för söksdirektör är behövlig. Även i övrigt bör alla möjligheter
tillvaratagas för att göra försökens administration enkel och effektiv.
Styrelsen vill också särskilt understryka betydelsen av att försöksverksamheten
erhåller tillräckliga ekonomiska resurser.

Statens sakrevision tillstyrker utredningens förslag, att försöksverksamheten
skall samordnas med undervisnings- och forskningsverksamheten och
anför därvid bl. a. följande.

En sådan samordning synes viktig med hänsyn till bl. a. det naturliga
sambandet mellan forskning och försöksverksamhet på lantbrukets område.
Som utredningen framhållit torde genom en dylik samordning även vissa
garantier skapas för att forsknings- och försöksverksamhetens resurser kommer
att utnyttjas på ett såväl från vetenskaplig som ekonomisk synpunkt
ändamålsenligt sätt. En förutsättning för att den åsyftade effektiviseringen
av försöksverksamheten skall ernås är enligt sakrevisionens mening, att försöksdirektören
erhåller tillräckliga instruktionsenliga befogenheter för att
kunna samordna och ekonomiskt leda försöksverksamheten.

1955 års universitctsutredning understryker den boskillnad, som utredningen
gjort i avseende på den fria forskningen å ena sidan och den programbundna
försöksverksamheten å den andra sidan och menar, att
en sådan boskillnad torde vara nödvändig oavsett vilken organisationsform

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

man än väljer. Universitetsutredningen framhåller vidare, att om en akademisk
lärartjänst åläggs — förutom undervisning och forskning •— även annan
verksamhet, bör detta förhållande klart regleras vid tjänstens inrättande.
Universitetsutredningen redovisar också ett exempel från en annan del
av vårt högskoleväsen, där en programbunden verksamhet förenas med undervisning
och fri forskning samt anför därvid bl. a. följande.

Ett sådant arrangemang torde i och för sig vara fullt möjligt och kan sägas
ha motsvarigheter på andra håll inom universitets- och högskoleväsendet.
Särskilt synes man härvidlag kunna peka på organisationen av universitetssjukhusens
kliniker, vilkas chefer har ställning som både professor och
överläkare och vilka i vissa hänseenden sorterar under sjukhusadministrationen
och i andra hänseenden under universitetsmyndigheterna.

Veterinärhögskoleutredningen anför bl. a. följande.

Vid en förstärkning av forskningsresurserna kommer även frågan om
ändamålsenliga organisatoriska former för forskningsverksamheten i brännpunkten.
Det är nämligen ur såväl samhällets som ur forskningens egen
synpunkt nödvändigt, att förefintliga forskningsresurser utnyttjas på bästa
sätt och att allt effektivare arbetsformer användes. Endast härigenom kan
en allmän förståelse vinnas för att förse forskningen med önskvärda ekonomiska
resurser. Eftersom forskningens arbetsformer i många fall har
tillkommit under ett skede, då forskningen bedrevs under helt andra villkor
och med betydligt mera begränsade medel än f. n., är mot tidens krav
svarande ändringar i åtskilliga fall påkallade.

Beträffande den vetenskapliga verksamheten på jordbrukets område har
man traditionellt skilj t mellan forsknings- och försöksverksamhet. Den
moderna försöksverksamheten måste dock ske som del av ett samspel mellan
praktiska försök i fältmässig skala och undersökningar av mer teoretisk
art. Forskningen vid lantbrukshögskolans olika institutioner kan samtidigt
till stor del icke begränsa sin verksamhet enbart till teoretiska och laboratoriemässiga
undersökningar utan är starkt beroende av fältförsök. Varken
beträffande forskningsfält eller arbetsformer föreligger således någon grundläggande
skillnad mellan forskning och försöksverksamhet. Den av jordhrukshögskoleutredningen
föreslagna samordningen av försöksverksamheten
med undervisnings- och forskningsinstitutionerna synes därför enligt
veterinärhögskoleutredningens uppfattning i princip motiverad med hänsyn
till önskemålet om ett effektivare utnyttjande av tillgängliga forskningsresurser.

Genom den föreslagna organisatoriska uppdelningen med bl. a. både rektor
och försöksdirektör förloras en del av de fördelar, som den samtidigt föreslagna
sammanföringen av forsknings- och försöksverksamheten synes medföra.
Vidare kan ett så stort antal skilda kollegier och nämnder, som föreslagits,
befaras minska effektiviteten hos forsknings- och försöksverksamheten.
Veterinärhögskoleutredningen vill således förorda en mer enhetlig
organisation, varvid av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna befogenheter
för försöksdirektören bör överföras på rektor.

Trädgårdsnäringsutredningen, som inte har något att invända mot förslaget
att försöksverksamheten på trädgårdsområdet samorganiseras med undervisnings-
och forskningsinstitutionerna, anför bl. a. följande.

En närmare sammankoppling mellan den till sitt ämnesval friare grundforskningen
och den programbundna försöksverksamheten ger enligt utred -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningens uppfattning goda garantier för att de resurser, som ställs till forsknings-
och försöksverksamhetens förfogande, på bästa sätt utnyttjas och
att de för näringen aktuella problemen ägnas nödvändig uppmärksamhet.

Utredningen rörande den vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
på växtnäringsområdet bedrivna forsknings- och försöksverksamhetens
objektivitet framhåller, att den av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna
samordningen av forsknings- och försöksverksamheten icke möter
någon erinran, samt anför vidare.

Då till följd av olika omständigheter den icke programbundna forskningen
kommit att alltmer inriktas på problem av omedelbar praktisk betydelse
för jordbruket, synes den av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna samordningen
vara en naturlig åtgärd. De insatser från olika servicevetenskaper,
som erfordras för klarläggandet av orsakssambandet mellan ett iakttaget
försöksresultat och en i försöket insatt åtgärd, kan enligt utredningsmannens
mening lättast ernås vid en sådan organisationsform.

Jordbrukets forskningsråd är delat beträffande utredningens organisationsförslag
men rådets majoritet ansluter sig till den principiella huvudlinjen
i utredningens organisationsförslag och framhåller, att denna linje
ger den lämpligaste lösningen av föreliggande problem.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd har utifrån sina synpunkter
intet att erinra mot utredningens organisatoriska reformer. Några konsekvenser
av betydelse för forskningens del synes de enligt rådet ej kunna
medföra.

Sveriges lantbruks förbund har efter ingående prövning funnit det särskilt
betydelsefullt med ett nära samband mellan forskning och försöksverksamhet
och biträder därför utredningsmajoritetens organisationsförslag.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt förordar — ehuru med viss tvekan —
utredningsmajoritetens organisationsförslag. Motiveringen härför är enligt
anstalten främst, att jordbrukets forskning och försöksverksamhet har mycket
nära samband med varandra och därför bör kunna utveckla större
slagkraft tillsammans än om grenarna verkar var för sig. Anstalten betonar
emellertid, att vid en omorganisation garantier måste skapas för att försöksverksamheten
får väsentligt förbättrade arbetsmöjligheter och att lokala
initiativ får goda möjligheter att göra sig gällande vid försöksverksamhetens
planering. Anstalten framhåller vidare, att jordbrukets försöksverksamhet är
omistlig för näringens praktiska utövare och att den utgör en nödvändig
förutsättning för jordbrukets rationalisering.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ansluter sig i organisationsfrågan
helt till utredningens förslag. Förbundet anser, att den föreslagna samordningen
av undervisning, forskning och försöksverksamhet erbjuder de
bästa förutsättningarna för att tillgängliga resurser utnyttjas så väl som
möjligt.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund tillstyrker utredningens förslag
om samorganisation mellan försöksverksamheten och forskningen under
förutsättning, alt odlingens utövare får möjlighet att framföra sina syn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

punkter på försöksverksamheten genom att odlarna blir företrädda i de
planerade försöksnämnderna. Vidare bör de resultat, som erhålles, bringas
till odlarnas kännedom så snabbt som möjligt.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter tillstyrker, att statens trädgårdsförsök
upphör och att de olika försöksavdelningarna inordnas i de institutioner,
som avses bli inrättade vid Alnarp. Försöksavdelningarna bör enligt
föreningen tillförsäkras en självständig ställning, ehuru de organisatoriskt
bör underordnas institutionscheferna.

Sveriges pomologiska förening framhåller, att det vill synas som om en
samordning av försöksverksamheten med forskningen-undervisningen ger
möjlighet till ett bättre utnyttjande av såväl personal som teknisk utrustning.
Försöksverksamheten bör emellertid få inta eu så självständig ställning
som möjligt gentemot forskningen-undervisningen. För att försöksverksamheten
skall ta hänsyn till de behov, som föreligger inom odlingen, krävs
att den blir strängt programbunden.

TCO delar utredningens uppfattning beträffande bl. a. de föreslagna organisatoriska
förändringarna.

Hushållningssällskapens förbund, som anser, att en samorganisation av
den programbundna försöksverksamheten med institutionerna vid lantbrukshögskolan
innebär åtskilliga fördelar, anför bl. a. följande.

Förbundet delar utredningens uppfattning, att det inte längre föreligger
några väsentliga eller klara skillnader mellan forskning och programbunden
försöksverksamhet. Detta är i och för sig naturligt, eftersom lantbrukshögskolan
är en fackhögskola med bestämd inriktning. Viss programbunden
försöksverksamhet, t. ex. beträffande täckdikning och jordbearbetning, har
redan förlagts till lantbrukshögskolans institutioner eller tillkommit på dessas
initiativ. Inom dessa liksom inom andra områden måste forskningen
och efter praktikens förhållanden upplagda försök gå hand i hand. Vid
en omorganisation enligt utredningens förslag skulle vidare högskolans institutioner
i ökad utsträckning komma i mer direkt kontakt med jordbrukets
aktuella problem. Detta torde enligt förbundsstyrelsens mening vara
av stort värde. Eftersom i stort sett likartad utrustning numera erfordras
vid en försöksanstalt som vid motsvarande högskoleinstitutioner, skulle med
all sannolikhet en sammankoppling av organen innebära ett betydligt rationellare
utnyttjande av tillgängliga resurser. Av kostnadsskäl synes det
för övrigt knappast vara realistiskt att räkna med en fullt utbyggd och utrustad
försöksanstalt vid sidan av högskolans institutioner.

Å andra sidan kan man enligt styrelsens åsikt inte bortse från att det
vid en samorganisation i föreslagen form finns risk för alt sådana aktuella
och praktiska problem inom jordbruket, som kräver en snabb och omedelbar
försöksmässig behandling, inte blir beaktade i tillräcklig omfattning.
Det kan nämligen tänkas, att resurserna i alltför hög grad tas i anspråk
eller bindes för långsiktiga undersökningar. Kritik av denna innebörd har
från jordbrukarhåll i någon mån riktats mot den nuvarande verksamheten
vid Ultuna. Om man nu går ännu ett steg längre i fråga om integration
mellan forskning och försök, måste därför enligt styrelsens bestämda uppfattning
fullgoda garantier skapas för att jordbrukets aktuella problem inte
åsidosättes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Av de hushållningssällskap, som tagit ställning till organisationsfrågan,
har ungefär hälften anslutit sig till utredningens förslag, medan övriga av
olika skäl inte ansett sig kunna biträda detsamma. Några sällskap har lämnat
organisationsfrågan utan erinran eller avslatt från att intaga en bestämd
ståndpunkt i spörsmålet.

Utredningens förslag i organisationsfrågan har sålunda i huvudsak biträtts
av hushållningssällskapen i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge,
Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs
samt Jämtlands län.

De hushållningssällskap, som tillstyrkt utredningens organisationsförslag,
har som skäl härför framhållit bl. a., att ett närmare samgående mellan
forskning och försöksverksamhet kan tillföra forskningen värdefulla erfarenheter
rörande det praktiska jordbrukets problem, samtidigt som samgåendet
kan berika försöksverksamheten och undervisningen. Vidare har anförts
att den av utredningen föreslagna organisationen torde medföra ett
rationellare utnyttjande av de i ett litet land som vårt sannolikt även i
framliden begränsade resurserna på området. Den hittillsvarande uppdelningen
mellan forskning och försöksverksamhet har ej ansetts kunna logiskt
motiveras med den olikhet, som man velat se mellan fri och programbunden
forskning. All forskning är nämligen, framhålles det bunden så snart
beslut om forskningsuppgiften fattats. Skillnaden ligger däri att beslutet i
det förra fallet fattas av en enda person men i det senare fallet av ett flertal
personer. Det har emellertid också framhållits, att viss oklarhet synes
råda om vissa befattningshavares och instansers ställning och befogenheter.
Detta gäller särskilt den av utredningen föreslagne försöksdirektören och
serviceavdelningen.

De remissinstanser, som icke ansett sig kunna biträda jordbrukshögskoleutredningens
förslag i organisationsfrågan, grundar sitt ställningstagande
bl. a. på att den av utredningen föreslagna organisationsformen synes
komplicerad och tungrodd. Den anses vidare lätt kunna ge anledning
till meningsmotsättningar och friktion till följd av att vissa av de olika
befattningshavarnas kompetensområden inte kunnat klart avgränsas. Splittringen
av försöksverksamheten på ett flertal institutioner betraktas också
som en betydande organisatorisk olägenhet. Det kan vidare noteras, att
samtidigt som vissa remissinstanser uttrycker farhågor för att forskningen
äventyras, andra befarar att forskningen skall förtrycka försöksverksamheten.
Nu ifrågavarande remissinstanser anknyter i stor utsträckning till de
synpunkter, som anförts i det av herr Yngve Gustafsson avgivna särskilda
yttrandet.

Statskontoret uppger sig inte ha någon mera ingående kännedom på området
och att det därför möter svårigheter för ämbetsverket att ta ställning
till det framförda reformförslaget.

Även om vissa fördelar förefaller statskontoret vara förenade med den av
utredningen föreslagna organisationsformen, kan man dock ej bortse ifrån

4 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Xr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

att densamma — såsom framhållits i det särskilda yttrandet av herr Yngve
Gustafsson — kan komma att bli mycket komplicerad. Före ett genomförande
av utredningens förslag måste därför vissa svagheter elimineras.
Även andra utvägar torde enligt statskontoret böra prövas. Därvid synes
främst två alternativ böra diskuteras. Det ena bygger på det förslag till
koncentration av undervisning, forskning och försök som skisserats av reservanten.
Det andra är att i stort sett bibehålla den nuvarande organisationen.
Nuvarande tidpunkt är enligt statskontoret synnerligen lämplig för
att pröva en samförläggning av jordbrukets tre olika högskolor.

För att icke föregripa en sådan samorganisation är statskontoret icke nu
berett att tillstyrka den organisatoriska utformning av försöksverksamheten,
som jordbrukshögskoleutredningen föreslagit.

Lantbruks styrelsen anser, att den av utredningen föreslagna organisationen
icke torde ha förutsättningar att fungera utan friktion. Enligt styrelsen
torde vidare risk föreligga för en överbelastning av framförallt institutionsföreståndarna
vid de institutioner, som erhåller försöksavdelningar. Den
komplicerade organisation, som utredningens förslag innebär, inger farhågor
för att man måste räkna med betydande tungroddhet och tidsödande
insatser av de högre befattningshavarna för att maskineriet överhuvudtaget
skall kunna fungera. Styrelsen förordar i stället, att all programbunden
försöksverksamhet sammanföres till en enhet.

Med anledning av att utredningen åberopar internationell erfarenhet för
sitt organisationsförslag, redogör lantbruksstyrelsen för de organisatoriska
förhållandena inom det lantbruksvetenskapliga området i USA och anför
därvid bl. a. följande.

I USA torde i princip två organisationsformer finnas företrädda. Karakteristiskt
för båda dessa organisationer är, att såväl högre utbildning, forskning
och försöksverksamhet som upplysningsverksamhet samorganiseras. I
den ena av dessa organisationer bedrives undervisning, forskning och försöksverksamhet
inom institutionerna utan att dessa är uppdelade på särskilda
avdelningar. I den andra är undervisning och forskning å ena sidan
samt försöksverksamhet å den andra underställda var sin chef, som dock
står under gemensam ledning. Full överensstämmelse råder sålunda icke
mellan dessa organisationssystem och utredningens förslag. Härtill kommer
att i vårt land upplysnings- och rådgivningsverksamheten är organisatoriskt
skild från högre undervisning och forskning.

Statens jordbruksnämnd förordar, att försöksverksamheten även i fortsättningen
organiseras i fristående försöksanstalter och anför till stöd härför
bl. a. följande.

Endast en sådan organisation synes kunna ge tillräcklig garanti för det
ingående samarbete mellan olika specialister eller specialistgrupper, som
med den fortskridande specialiseringen blir alltmer nödvändigt. Samarbetet
mellan ett flertal, till olika forskningsinstitutioner förlagda försöksgrupper,
synes i praktiken knappast kunna bli tillräckligt effektivt, även om de olika
samordningsorgan inrättas, som föreslagits av utredningens majoritet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Lantbrukshögskolans försökskollegium framhåller bl. a. följande.

Utredningen har som skäl för sitt ställningstagande anfört, att det icke
föreligger någon principiell skillnad mellan försöksverksamhet och forskning
i egentlig mening och drar härav slutsatsen, alt ett sammanförande av
de båda verksamhetsgrenarna och specialisterna inom området till en och
samma institution skulle innebära den bästa lösningen. Det bör dock understrykas,
att denna synpunkt främst bör tillmätas betydelse, om verksamheten
har relativt liten omfattning och sålunda endast företrädes av ett fåtal
forskare. Utredningens förslag synes också medföra vissa fördelar med hänsyn
till undervisning och forskarutbildning, då erfarenheter och resultat,
vunna inom försöksavdelningarna skulle kunna utnyttjas bättre. Utredningen
framhåller vidare, att de olika grenarna inom försöksverksamheten icke
har något närmare samband med varandra och att de därför utan olägenhet
kan särskiljas. Detta argument kan dock icke accepteras. Tvärtom föreligger
ett intimt samband mellan t. ex. växtnäringsförsök, jordbearbetningsförsök
och egentliga växtodlingsförsök. Även när det gäller försök med olika foderväxter
och deras värde och användbarhet som foder finns ett nära samband.
Det är exempelvis uppenbart att en betesförsöksverksamhet utan direkt anknytning
till husdjursverksamheten icke kan arbeta rationellt.

När det gäller den verksamhet, som f. n. bedrives vid statens jordbruksförsök,
finner kollegiet nackdelarna med den föreslagna organisationen vara
alltför framträdande för att kunna acceptera förslaget. Härvid kan främst
anföras splittringen av en verksamhet som naturligen bör hållas ihop inom
en institution. Konsekvenserna för den lokala försöksverksamheten är särskilt
iögonfallande, eftersom resurserna skall utnyttjas av flera olika institutioner,
varigenom en samordning av verksamheten torde helt omöjliggöras.

Däremot synes förslaget beträffande verksamheten vid statens husdjursförsök
icke medföra samma olägenheter, eftersom de nuvarande försöksavdelningarna
även enligt utredningens förslag kommer att sammanhållas
inom en och samma institution. Därigenom bortfaller nyss anförda problem
beträffande den lokala försöksverksamheten. Det kan vidare anföras, att
forskningen och försöksverksamheten på husdj ursområdet kräver stora investeringar
i stallbyggnader och djurbesättningar. Det är enligt kollegiets
mening tveksamt, om man vid Ultuna kan skapa så stora djurresurser som
erfordras för att täcka ej blott husdj ursförsökens utan även två eller tre
undervisningsinstitutioners behov. Problemet är svårlöst men utredningens
förslag skulle i detta avseende måhända innebära en bättre lösning.

Försökskollegiet är av den uppfattningen, att förutberörda olägenheter genom
splittring av en verksamhet, som naturligen hör samman inom en institution,
väger betydligt tyngre än de av utredningen angivna fördelarna. Kollegiet
instämmer härvid i de synpunkter och förslag, som herr Yngve Gustafsson
framfört i sitt särskilda yttrande.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt är av den uppfattningen,
att majoritetsförslaget bättre tillgodoser lantbrukshögskolans än försöksväsendets
behov. Ett sammanförande av försöksverksamhetens olika grenar till
en och samma organisation anser anslaltsstyrelsen vara mera ändamålsenligt
sill eu sammanblandning av undervisning, forskning och praktisk försöksverksamhet
inom skilda institutioner av en högskola. Anslaltsstyrelsen
föreslår sålunda, att lanthrukshögskolan och försöksverksamheten organisa -

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

loriskt skiljes åt på det sätt herr Yngve Gustafsson föreslagit i det särskilda
yttrandet. Statens centrala frökontrollanstalt och originalutsädesnämnden
bör emellertid fortfarande i möjligaste mån få behålla sin fria ställning.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt kan ej biträda utredningens förslag
att försöksverksamheten skall handhas av särskilda försöksavdelningar
ämnesvis samorganiserade med motsvarande undervisnings- och forskningsinstitutioner.
En samlad och fristående försöksorganisation skulle enligt anstaltsstvrelsen
fungera som ett mera effektivt serviceorgan. En samorganisation
med forskningen medför en icke önskvärd splittring av försöksverksamheten.
Anstaltsstyrelsen ansluter sig sålunda till vad herr Yngve Gustafsson
anfört i sitt särskilda yttrande. Växtskyddsanstalten bör dock icke
infogas i den av Gustafsson föreslagna försöksorganisationen.

Universitetskanslern, som inhämtat yttranden från universitetens fakulteter,
redovisar bl. a. följande.

Humanistiska fakulteten i Uppsala anser, att utredningen tagit för lätt
på frågan att å ena sidan tillgodose behovet av institutionell samverkan inom
försöksverksamheten och å andra sidan garantera principen om forskningens
frihet. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala har inte
ansett sig böra ta ställning till organisationsfrågan. Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten i Lund anser, att utredningen överdrivit skillnaden mellan
grundforskning och sådan målforskning, som icke har provningskaraktär.
Fakulteten är mycket tveksam, huruvida den komplicerade dubbelorganisationen
verkligen är ändamålsenlig och nödvändig. Matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen vid dåvarande Stockholms högskola ansluter sig
till de av herr Gustafsson uttalade betänkligheterna.

Universitetskanslern uttalar som sin egen mening, att forskningen och
forskarna vid jordbrukets högskoleinstitutioner principiellt bör inta samma
fria och obundna ställning som forskningen och forskarna vid övriga högskolor
och vid universiteten. Från denna synpunkt anser universitetskanslern,
att utredningsmajoritetens förslag är ägnat att inge betänkligheter av
den art, som närmare belyses i herr Yngve Gustafssons särskilda yttrande.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna inskränker sig beträffande betänkandets
huvudlinjer till att uttala, att den ställer sig ytterligt tveksam till
förslaget att anknyta försöksverksamheten till lantbrukshögskolans institutioner.

Styrelsen för veterinärhögskolan hyser allvarliga farhågor för att den fria
forskningen äventyras genom att sammanföra forsknings- och undervisningsinstitutioner
med försöksinstitutioner. Ett sammanförande av undervisning
och fri forskning med en mycket omfattande programbunden försöksverksamhet,
dirigerad av en i viss mån utanför institutionen och forskningen
stående försöksdirektör, skulle enligt högskolestyrelsen komma att
ålägga institutionsföreståndaren ansvar för alltför omfattande och heterogena
arbetsuppgifter.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att utredningens förslag i organisationsfrågan
icke innebär någon tillfredsställande lösning och avstyrker bestämt
detsamma. Den organisation, som enligt utredningens förslag skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

uppbyggas för försöksverksamhetens samordning, blir mycket komplicerad.
Akademien har svårt att föreställa sig, att denna organisation skall bli funktionsduglig.
Hur de olika samordningsorganen skall förhålla sig till försöksavdelningarna,
ter sig oklart. Akademien befarar, att många anledningar till
friktioner och samordningssvårigheter här skall uppkomma. Institutionsföreståndaren
ålägges vidare ansvar för och ledningen av alltför omfattande
och olikartade uppgifter. Akademien anser, att försöksverksamheten
i stället bör sammanföras i en institution.

Sveriges utsädesförening anser, att den av utredningen föreslagna kombinationen
av undervisning, fri forskning och programbunden försöksverksamhet
är synnerligen olämplig och vill i stället förorda herr Yngve Gustafssons
i det särskilda yttrandet framlagda förslag. Som motivering härför
anför utsädesföreningen bl. a. följande.

Den organisation, som i betänkandet föreslås för att åvägabringa erforderlig
kontakt mellan de olika institutionernas försöksavdelningar inbördes
samt mellan dessa å ena sidan och andra utom högskolan stående försöksorgan
å den andra, synes utsädesföreningen synnerligen komplicerad och
tungrodd och torde, som herr Gustafsson framhåller, leda till bristande effektivitet
och risk för intressemotsättningar, vilka kan hämma verksamheten.
Det stora antalet råd och nämnder måste också — om dessa verkligen
i praktiken skall fungera och inte endast finnas till på papperet -—
medföra, att de för försöksverksamheten ansvariga tjänstemännen får ägna
en onormalt stor del av sin tid åt administration och konferenser och får
föga tid över för produktivt arbete.

Jordbruksupplgsningskommittén framhåller, att en försöksorganisation,
som nära ansluter till nuvarande fristående organisation, bättre än den av
jordbrukshögskoleutredningen föreslagna organisationen skulle tillgodose
jordbruksupplysningens behov.

Svenska lantarbetsgivar ef öreningen kan icke ansluta sig till utredningens
förslag i organisationsfrågan. Med hänsyn till den omfattning, som
såväl forskning och undervisning som programbunden försöksverksamhet
har, torde det föreligga betydande risk för att den föreslagna organisationsformen
får ogynnsamma verkningar, vilka kan ha sin orsak i institutionschefens
intresseinriktning och svårigheten att göra en full insats
på samtliga områden. Föreningen framhåller, att de synpunkter som herr
Yngve Gustafsson anfört i sitt särskilda yttrande väl överensstämmer med
föreningens uppfattning.

Riksförbundet Landsbggdens folk delar — trots alt det avstyrker den
föreslagna omorganisationen — i princip utredningens uppfattning, att den
programbundna försöksverksamheten och den fria forskningen vid lantbrukshögskolan
har ett nära samband. Förbundet anför bl. a. följande.

Lantbrukshögskolan är eu fackhögskola, vilket måste sätta sin prägel
på forskningen och medföra, att den blir mer eller mindre programbunden.
Detta behöver inte innehära någon inskränkning i den frie forskarens
arbete utan bör närmast vara eu naturlig riktpunkt för den, som önskar
ägna sig åt jordbruksforskning. Det synes riksförbundet uppenbart, att de
olika förslag till organisation, som kommit fram inom utredningen, har

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

såväl fördelar som nackdelar. Därmed torde också ha visats, att eu lösning,
som ur alla synpunkter är överlägsen alla andra tänkbara alternativ,
knappast kan konstrueras. I den föreliggande situationen finner riksförbundet
det vara mest angeläget, att statsmakterna snarast bestämmer
sig för vilken linje som skall väljas och därefter konsekvent fullföljer den
uppställda planen.

Riksförbundet bar vid sina överväganden inte funnit, att de framlagda
förslagen till omorganisation bar sådana fördelar, att en dylik behöver genomföras.
Riksförbundet förordar i stället, att den nuvarande organisationen
med särskilda försöksinstitutioner för jordbruks-, husdjurs- och
trädgårdsförsök, knutna till högskolan, bibehålies. Denna organisationsform
har aldrig givits tillfälle att arbeta med tillräckliga resurser och med
hänsyn härtill bör upprustningen av de olika verksamhetsgrenarna, undervisning,
forskning och försök, ske i minst den takt och omfattning, som
föreslås i utredningen.

Sveriges fröodlareförbund ansluter sig i princip till herr Yngve Gustafssons
i det särskilda yttrandet angivna uppfattning, att högskolan och försöksverksamheten
liksom hittills bör hållas åtskilda. Den uppsplittring av
försöksverksamheten på ett stort antal institutioner, som skulle bli följden
av utredningsförslaget, skulle enligt förbundet medföra en otymplig
och föga arbetsduglig organisation.

Svensk husdjursskötsel är ense med utredningen om angelägenheten av
att bästa möjliga samarbete etableras mellan forsknings- och undervisningsinstitutionerna
och den programbundna försöksverksamheten men
har dock funnit starka skäl tala för en organisatorisk uppläggning efter
de principer som förordats i det av herr Yngve Gustafsson avgivna särskilda
yttrandet. Svenska svinavelsföreningen ansluter sig också till de organisationsförslag
som Gustafsson skisserat.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) anser, att den
föreslagna organisationen är invecklad och att den medför en alltför tungrodd
administrationsapparat. GKS förordar i stället i likhet med herr
Yngve Gustafsson, att försöksverksamheten får egen styrelse och helt skiljes
från den högre lantbruksundervisningen.

SACO avstyrker utredningens förslag till organisation och ansluter sig
till vad herr Yngve Gustafsson anfört i frågan.

Av de hushållningssällskap, som icke ansett sig kunna biträda utredningens
organisationsförslag, har vissa funnit, att de nuvarande anordningarna
fungerat så bra, att den nu existerande organisationen för försöksverksamheten
i stort sett bör bibehållas, medan andra i huvudsak anslutit
sig till vad herr Yngve Gustafsson anfört i frågan i sitt särskilda yttrande.
Som skäl för sin ståndpunkt har nu ifrågavarande hushållningssällskap
främst framhållit, att försöksverksamheten skulle komma i underläge
vid en samorganisation med forskningen. Det har vidare anförts,
att utredningens förslag skulle medföra stora risker för tungroddhet och
kontroverser till men för hela verksamheten. Utredningens förslag i organisationsfrågan
har sålunda av olika skäl icke kunnat biträdas av hushållningssällskapen
i Södermanlands, Gotlands, Malmöhus, Värmlands,

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Västmanlands, Viisternorrlands och Västerbottens län samt i Kalmar och
Älvsborgs läns norra och södra delar.

Flertalet av de övriga, nu icke nämnda remissinstanserna har icke alls behandlat
organisationsfrågan i sina yttranden. Några har emellertid utan närmare
motivering lämnat förslaget utan erinran. Andra åter har framfört
vissa synpunkter i frågan utan att taga nagon definitiv ställning till jordbrukshögskoleutredningens
förslag. Av sistnämnda yttranden torde följande
få återges.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund framhåller, att om man
skall göra någon åtskillnad mellan fri och programbunden forskning, måste
man lägga denna skillnad på frågan, om forskaren (försöksmannen) själv
valt arbetsuppgiften eller ålagts viss uppgift. Med den utgångspunkten kan
man i stället tala om en uppdragsfri och en uppdragsbnnden forskning. Metodik
och utförande blir samma i båda slagen av forskning. Det är uppenbarligen
en fördel, om man kan utnyttja samma organisation och samma tekniska
utrustning för forskningen, oberoende av hur initiativet till undersökningen
framkommit. Förbundet framhåller vidare, att den föreslagna organisationen
förefaller i vissa avseenden överdimensionerad och alltför komplicerad.
Den närmare kontakt mellan forskning och försök, som åsyftas med
omorganisationen, torde dock vara värdefull och efter en lämplig förenkling
av organisationsförslaget torde en funktionsduglig organisation kunna genomföras
även efter utredningens huvudlinjer. Förbundet anser emellertid,
att den nuvarande organisationen av högskolan och försöksverksamheten
knappast fått tillfälle att visa sin funktionsduglighet. Förbundet anför i anslutning
härtill bl. a. följande.

Vad som är väsentligt och avgörande för organisationens funktionsduglighet
och den totala verksamhetens resultat är vilka samlade resurser som
ställs till förfogande. Organisationsformen är givetvis icke betydelselös, men
det finns knappast någon anledning att tro, att man på en gång genom en
radikal omvälvning kan skapa en idealisk och slutlig organisation. Den tanke
på närmare organisatorisk samordning av forskning och försöksverksamhet,
som anses ha givit impulsen till tillsättandet av den nu avslutade utredningen,
kunde successivt ha fått prövas inom flera delområden och, om den
befunnits lämplig, efter hand ha fått föra fram till en ny organisationsform.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut har i
avvaktan på 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommittés betänkande
icke ansett sig för egen del böra göra något uttalande om jordbrukshögskoleutredningens
förslag. Styrelsen har emellertid bifogat yttranden av
skogshögskolans lärarråd och statens skogsforskningsinstitut, i vilka anföres
i huvudsak följande.

Skogshögskolans lärarråd tar inte någon definitiv ställning till organisationsfrågan
men uttalar vissa farhågor beträffande verkningarna av den
föreslagna nära samordningen mellan försöksverksamhet, forskning och
högre undervisning. Lärarrådet befarar, att professorns ansvar för den programbundna
försöksverksamheten kan inverka menligt på hans möjligheter
att fullfölja sin huvuduppgift, vilken alltjämt får anses utgöra den högre

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

undervisningen med fri forskning. För att undvika denna olägenhet bör försöksverksamheten
med en hög grad av självständighet skötas av de härför
avsedda statsagronomerna, medan professorns uppgift väsentligen begränsas
att vara av planerande och rådgivande natur.

Statens skogsforskningsinstitut kan icke biträda utredningens förslag om
samorganisation mellan forskning och försök men är å andra sidan icke
heller berett att följa herr Yngve Gustafsson i fråga om försöksverksamhetens
organisatoriska åtskiljande från lantbrukshögskolan och dess sammankoppling
med andra organ för jordbruksforskning och försök. Enligt institutet
synes den nuvarande anordningen vara den lämpligaste organisationsformen.

Statens tekniska forskningsråd säger sig ha förståelse för önskvärdheten
av nära samband mellan forskning och försöksverksamhet på jordbrukets
område. Försöksverksamheten vid en högskoleinstitution bör emellertid enligt
rådet aldrig ges sådan omfattning, att den skjuter undan eller eliminerar
professorns möjligheter att bedriva fri forskning. Rådet betonar dock, att
det endast syftar till en annan formulering av institutionsföreståndarnas
befattning med försöksverksamheten. Rådet föreslår sålunda, att professorerna
anlitas som konsulter för försöksverksamheten. Härigenom blir deras
sakkunskap utnyttjad på ett naturligt och riktigt sätt och kontakten mellan
forskning och försök, vilken senare verksamhet till stor del säkerligen bör
bedrivas vid högskolans institutioner, tillgodoses smidigt och utan hämmande
tvång.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap framhåller, att om en samorganisation
skall ske, måste det skapas garantier för att försöksverksamheten
får väsentligt förbättrade arbetsmöjligheter och att det lokala initiativet
får chanser att göra sig gällande vid arbetsplaneringen.

Det är enligt sällskapet en svår uppgift att avväga, vilken organisationsform
som bäst tillgodoser nämnda garantikrav. I likhet med utredningens
majoritet hyser sällskapet den uppfattningen, att den tillämpade jordbruksforskningen
och försöksverksamheten har mycket nära samband med varandra.
En förutsättning för att förslaget om inordnande av försöksverksamheten
i högskolans institutioner skall kunna tillstyrkas synes därför vara att
ökade möjligheter skapas för ett sådant samarbete. Sällskapet är dock inte
helt övertygat om att den av utredningens majoritet föreslagna organisationsformen
är den bästa utan anser, att detaljutformningen av utredningens
förslag till försöksverksamhetens organisation är alltför komplicerad "och
tungrodd och bör kunna förenklas avsevärt.

Östergötlands läns hushållningssällskap framhåller, att även om en från
lantbrukshögskolan fristående försöksanstalt enligt sällskapets åsikt är avgjort
att föredraga, kan skäl andragas — ehuru efter sällskapets bedömande
mindre tungt vägande — för ett inordnande av försöksverksamheten under
institutionerna för tillämpade ämnen. Ett förverkligande härav förutsätter
dock, att försöksavdelningarna får en relativt självständig ställning och att
statsagronomerna och statshortonomerna placeras i sådana lönegrader, att
tjänsterna blir av mera stadigvarande karaktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Frågan om det organisatoriska sambandet mellan försöksverksamheten
å ena sidan samt forskningen och den högre undervisningen å den andra
har, inte minst till följd av det till betänkandet fogade särskilda yttrandet
i ämnet, kommit att diskuteras rätt utförligt i flertalet remissyttranden.
Det är för övrigt ganska naturligt, att detta spörsmål behandlats relativt
ingående i samband med en så betydande upprustning, som jordbrukshögskoleutredningens
förslag innebär. Det gäller ju därvid att i högre grad
än tidigare få organisationen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten
så utformad, att största möjliga utbyte av verksamheten kan nås.

Det kan förtjäna framhållas, att de arbetsformer, som hittills tillämpats
inom den vetenskapliga verksamheten i stor utsträckning utformats under
skeden, då forskningen bedrivits under helt andra villkor och med betydligt
mer begränsade medel än som för närvarande sker och kan förutses
för framtiden. Det är därför inte på något sätt anmärkningsvärt, att organisatoriska
förändringar aktualiseras. Samhället satsar allt större belopp
på forskning, försöksverksamhet och högre utbildning och det är självfallet
av största betydelse, att dessa medel utnyttjas på ett rationellt sätt.
Om arbetsformerna kan effektiveras, bör en större allmän förståelse kunna
vinnas för att förse den vetenskapliga verksamheten med önskvärda ekonomiska
resurser.

Jordbrukshögskoleutredningen har ingående diskuterat, vilka olika alternativa
organisationsformer som kan tänkas komma i fråga för den lantbruksvetenskapliga
verksamheten, och har därvid på de i betänkandet närmare
redovisade skälen kommit till den uppfattningen, att den nu fristående
försöksverksamheten bör samorganiseras med forskningen och den högre
undervisningen inom motsvarande ämnesområden. Utredningens förslag innebär,
att de institutioner för forskning och högre undervisning, inom vars
ämnesområde försöksverksamhet förekommer, skall förses med särskilda
försöksavdelningar, varvid de nuvarande försöksanstalterna statens jordbruksförsök,
statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök upphör
som fristående anstalter. Högste målsman för den gemensamma administrationen
och företrädare för forskning och högre undervisning skall vara rektor,
medan försöksverksamheten skall företrädas av en försöksdirektör.
Vidare skall enligt förslaget de uppgifter av provningskaraktär, som nu ingår
i försöksanstalternas arbetsuppgifter i organisatoriskt och anslagsmässigt
hänseende avskiljas från de av utredningen som egentlig försöksverksamhet
betecknade arbetsuppgifterna. För ifrågavarande provningsverksamhet
skall ett särskilt organ inrättas.

Som framgått av det föregående har ledamoten av jordbrukshögskoleuIredningen
herr Yngve Gustafsson inte ansett sig kunna ansluta sig till
utredningens förslag i samorganisationsfrågan utan har i ett särskilt yttrande
för sin del förordat, att forskningen och försöksverksamheten helt

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

åtskiljes, varvid forskningen skulle förläggas till högskoleinstitutionerna
och försöksverksamheten till en fristående försöksorganisation.

Av de remissinstanser, som tagit ställning till organisationsfrågan, har
ungefär hälften tillstyrkt utredningens förslag, medan den andra hälften
av olika skäl förordat antingen det förslag, som framlagts i Gustafssons
särskilda yttrande, eller den nuvarande organisationsformen.

De remissinstanser, som inte ansett sig kunna biträda utredningens organisationsförslag,
grundar sitt ställningstagande bland annat på att de funnit
detta förslag inrymma åtskilliga organisatoriska otympligheter och svagheter.
Sålunda framhålles, att ledningen av den lantbruksvetenskapliga
verksamheten skulle riskera att bli splittrad, om den företräddes av två så
parallellställda högsta befattningshavare som enligt utredningsförslaget
rektor och försöksdirektör skulle bli. Denna tudelning av ledningen för
lantbrukshögskolan anses kunna ge upphov till oklara befälsförhållanden,
samordningssvårigheter och friktioner, vilket skulle kunna störa och
förlama verksamheten vid högskolan. Vidare synes ett ogillande av förslaget
om provningsverksamhetens organisatoriska utformning ha legat bakom
vissa remissinstansers avvisande inställning till utredningens organisationsförslag
överhuvudtaget.

Eu betydande del av de remissinstanser, som avvisat utredningens organisatoriska
förslag, har vidare uttryckt farhågor för att försöksverksamheten
skulle komma i underläge i förhållande till den mer teoretiskt inriktade
forskningen samt att den föreslagna organisationen skulle minska jordbruksnäringens
möjligheter att öva inflytande på försöksverksamhetens inriktning.
Härigenom skulle försöksverksamheten inte få den ur näringens
sjmpunkt bästa anpassningen och därmed bli av mindre värde för denna.
Andra däremot har befarat, att forskningen skulle komma att äventyras.

Vissa akademiska remissinstanser har avstyrkt den föreslagna samorganisationen
mellan forskning, högre undervisning och försöksverksamhet
med den motiveringen, att institutionsföreståndarna skulle bli så hårt belastade
av uppgiften att leda både undervisning, forskning och försöksverksamhet,
att de inte skulle få tid att ägna sig åt egen forskning. Vissa andra
remissinstanser slutligen har framhållit det som en nackdel att den försöksverksamhet,
som nu bedrives vid statens jordbruksförsök, vid ett genomförande
av utredningens förslag skulle komma att splittras på ett flertal
institutioner.

De remissinstanser, som tillstyrkt utredningens förslag i samorganisationsfrågan,
har främst pekat på att forskningen inom de tillämpade ämnesområdena
vid lantbrukshögskolan är så likartad med försöksverksamheten
inom motsvarande ämnesområden, att en samorganisation medför ökade
möjligheter för ett ändamålsenligt utnyttjande av de resurser, som kan disponeras
för lantbruksvetenskaplig verksamhet överhuvudtaget. Bland de
svagheter, som ansetts vara förknippade med den nuvarande organisationsformen
och med den av Gustafsson i det särskilda yttrandet föreslagna, svnes

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sålunda största avseende ha fästs vid den splittring och dubblering av personal
och utrustning, som blir följden av att de tillämpade ämnesområdena
skall vara representerade dels vid en högskola, dels vid en försöksorganisation.
Det har vidare framhållits som en allvarlig nackdel vid en dylik
dubbelorganisation, att forskningen och undervisningen vid en fristående
högskola å ena sidan och den lokala försöksverksamheten och därmed det
praktiska jordbruket å den andra blir isolerade från varandra till men för
samtliga verksamhetsgrenar. Vissa remissinstanser har också ansett, att det
inte torde vara möjligt att bära upp en högskolemässig trädgårdsutbildning,
om resurserna splittras på en högskoledel och en försöksdel.

Med anledning av remissinstansernas delade uppfattningar om den lämpligaste
organisationsformen, synes särskild genomgång vara påkallad för
att söka klarlägga i vilken utsträckning påtalade svagheter kan undvikas.

Såvitt jag kunnat finna har den i remissvaren mot utredningens organisationsförslag
framförda kritiken riktat sig mot bland annat uppdelningen
av vissa ledande befogenheter för den lantbruksvetenskapliga verksamheten
på en rektor och en försöksdirektör och mot provningsverksamhetens
organisatoriska utformning. Vidare har uttalats allvarliga farhågoi
för att försöksverksamheten skall komma i underläge i förhållande till
övrig forskning samt för att de institutionsföreståndare, som skall leda
även programbunden försöksverksamhet, skall komma att överbelastas.
Splittringen av försöksverksamheten på ett flertal institutioner har också
betraktats som en betydande organisatorisk olägenhet.

Vad först angår uppdelningen av högskolans ledning på två närmast
parallellställda befattningshavare, rektor och försöksdirektör, har vid remissbehandlingen
framkommit vissa förslag att eliminera denna svaghet.
Sålunda har lantbrukshögskolans lärarkollegium framhållit, att i och med
att högskolans styrelse i fortsättningen inte skall fungera som överstyrelse
för vissa andra anstalter på lantbrukets område, ett av motiven för att bibehålla
en särskild befattning motsvarande den nuvarande överinspektören
bortfaller. Lärarkollegiet har därför inte kunnat finna, att tillräckliga skäl
föreligger för att inrätta en försöksdirektörsbefattning. Även veterinärhögskoleutredningen
har förordat en mera enhetlig ledning, varvid de av
jordbrukshögskoleutredningen föreslagna befogenheterna för försöksdirektören
borde överföras på rektor. Genom en lämplig fördelning av den tilltänkte
försöksdirektörens arbetsuppgifter på rektor och övriga befattningshavare,
synes det vara möjligt att ge högskolan en mera enhetlig ledning och
därigenom eliminera bland annat den av ett betydande antal remissinstanser
påtalade oklarheten beträffande ansvarsfördelningen inom ledningen för
högskolan.

Som eu annan svaghet i den av utredningen förordade organisationsformen
har vissa remissinstanser betraktat förslaget om provningsverksamhetens
organisatoriska utformning. Det synes i detta sammanhang höra
klargöras, att ett avskiljande av provningsverksamheten inte utgör någon
förutsättning för cn samorganisation av forsknings- och försöksverksam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

heten. Även enligt utredningens förslag skulle provningsverksamheten avskiljas
endast administrativt och anslagsmässigt. Den huvudsakliga verksamheten,
nämligen utförandet av försöken skulle handhas av de tillämpade
institutionerna. En samorganisation av forsknings- och försöksverksamheten
synes därför mycket väl kunna genomföras utan att den av utredningen
föreslagna provningsanstalten kommer till stånd.

Farhågor för att vid den av utredningen förordade organisationsformen
försöksverksamheten skulle komma att eftersättas till förmån för den mera
teoretiskt inriktade forskningsverksamheten synes ha spelat en förhållandevis
stor roll vid åtskilliga remissinstansers ställningstagande i organisationsfrågan.
Med hänsyn till den stora betydelse den praktiskt inriktade
forskningen och försöksverksamheten har för jordbruksnäringens utveckling,
får det enligt min mening betraktas som ett berättigat krav från jordbruksnäringens
sida, att dennas inflytande på den lantbruksvetenskapliga
verksamhetens inriktning inte minskas. Ehuru farhågorna för att utredningens
organisationsförslag skulle få en dylik inte önskad effekt synes
överdrivna, anser jag det dock angeläget, att åtgärder vidtages för att garantera
jordbruksnäringen ett betryggande medinfiytande på försöksverksamhetens
och jordbruksforskningens inriktning. Detta synes kunna ske
genom att jordbruket, såsom också föreslagits från flera remissinstanser,
blir starkare representerat i högskolans styrelse och i försökskollegiet, i
sistnämnda hänseende närmast genom de av utredningen föreslagna distriktsför
söksnämnderna.

Beträffande de farhågor, som framförts från framför allt akademiskt
håll, för en alltför stor arbetsbörda för de institutionsföreståndare, som skall
leda även programbunden försöksverksamhet, samt för att dessas möjligheter
till egen forskning skall komma att beskäras torde kunna hänvisas
till att närmast berörda akademiska instans, lantbrukshögskolan, inte
befarar några olägenheter av detta slag till följd av en samorganisation av
forskningen och försöksverksamheten. Den ursprungliga idén till en samorganisation
har nämligen kommit just från de professorer inom de tilllämpade
ämnesområden, som enligt utredningens förslag skall handha även
försöksverksamheten. Flera av dessa ämnesrepresentanter har också i olika
sammanhang framhållit, att en samorganisation utgör en nödvändig förutsättning
för att forsknings- och försöksverksamheten skall kunna bedrivas
på ett rationellt sätt. Farhågorna för att en samorganisation enligt utredningens
förslag skulle medföra en överbelastning av institutionsföreståndarna
och ett hot mot deras egen forskning synes mig närmast vara en följd
av bristande kännedom om förhållandena inom den lantbruksvetenskapliga
verksamheten.

I detta sammanhang kan erinras om att det är en allmänt vedertagen
uppfattning, att undervisning på högskolemässig nivå förutsätter, att lärarna
också bedriver forskning inom sitt ämnesområde. Med utgångspunkt
härifrån synes kunna göras gällande, att en lärare inom de tillämpade ämnena
vid högskolan bör ha möjlighet att bedriva förutom forskning jämväl

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

försöksverksamhet inom sitt ämnesområde. Undervisningen i de tillämpade
ämnesområdena vid lantbrukshögskolan bygger nämligen i hög grad på de
erfarenheter och rön, som göres inom försöksverksamheten. Genom att denna
verksamhet inordnas i institutionerna erhåller institutionsföreståndaren
sålunda ett bättre underlag för sin undervisning.

Det kan också förtjäna nämnas, att den av utredningen föreslagna organisationsformen,
som innebär, att institutionsföreståndarna förutom undervisning
och forskning har en programbunden verksamhet, ingalunda
är unik inom den akademiska världen. Ett sådant arrangemang har, såsom
universitetsutredningen framhållit, motsvarigheter på andra håll inom universitets-
och högskoleväsendet. Universitetsutredningen har härvidlag särskilt
pekat på organisationen av universitetssjukhusens kliniker, vilkas chefer
har ställning både som professor och överläkare och därvid i vissa hänseenden
sorterar under sjukhusadministrationen och i andra hänseenden
under universitetsmyndigheterna.

Slutligen har några remissinstanser menat, att utredningens förslag att
dela upp de nuvarande försöksanstalternas verksamhet på olika institutioner
medför för vissa ämnesområden en sådan splittring av försöksverksamheten,
att de tillgängliga resurserna, särskilt inom den lokala försöksverksamheten,
inte kan rationellt utnyttjas. De ämnesområden, som beröres av
de påtalade olägenheterna, är hydroteknik, jordbearbetning, växtnäringslära,
växtodlingslära, utfodringslära och husdjursgenetik. Frågan är emellertid,
om dessa ämnesområden är mera beroende av kontakt inbördes än av
kontakt med forskningen och undervisningen inom samma område. Det är
nämligen inte möjligt att samtidigt fullt ut tillgodose kravet på en direkt
organisatorisk anknytning såväl ämnesområdesvis, d. v. s. mellan undervisning,
forskning och försök inom samma ämnesområde, som med avseende
på verksamhetens art, d. v. s. samordning mellan de olika ämnesområdena
på var för sig forsknings-, undervisnings- och försöksplanet.

Vid en organisatorisk anknytning ämnesområdesvis uppstår frågan om
vilka möjligheter till samordning efter verksamhetens art som ändå kan
finnas. Det kan därvid ifrågasättas, om uppdelningen i nya institutioner
skall drivas så långt, som utredningen föreslagit. Inom utfodringsområdet
har samtliga de tre försöksavdelningar, som ingår i statens husdjursförsök,
föreslagits bli överförda till en och samma institution, vilket av vissa remissinstanser,
inte minst ur samordningssynpunkt vid den lokala försöksverksamheten,
betraktats som en betydande fördel. En liknande inordning
under en och samma institution av även andra ämnesområden, som naturligt
hör samman, synes möjlig och av andra skäl också lämplig. Om den av
utredningen föreslagna uppdelningen av institutionen för växtodlingslära
sålunda inte genomföres, vinnes bland annat, att de fyra försöksavdelningarna
inom detta ämnesområde kommer att placeras vid samma institution.
För eu dylik samordning talar även andra skäl, hland annat svårigheten att
dela upp detta ämnesområde på ett ändamålsenligt sätt. Hela den till växlodlingsområdet
hörande försöksverksamheten synes därför kunna ingå i

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 dr 1961

en och samma institution. Skäl synes också kunna åberopas för att låta
ämnesområdena växtnäringslära och jordbearbetning ingå i en och samma
institution, även om ämnena företrädes av var sin professor. Genom nu
anförda jämkningar i utredningens förslag synes kontaktbehovet såväl mellan
försöksavdelningarna inbördes som mellan forskningen och försöksverksamheten
inom det egna ämnesområdet kunna i huvudsak tillgodoses.

Jag torde därefter få övergå till att granska den i det särskilda yttrandet
av Gustafsson skisserade organisationsformen. Som särskilt framträdande
svagheter i denna organisationsform kan, av remissvaren att döma,
främst anges splittring och dubblering av personal och utrustning, sämre
kontaktmöjligheter mellan å ena sidan forskning och undervisning och å
den andra sidan det praktiska jordbruket samt minskade möjligheter att
bära upp en högskolemässig trädgårdsutbildning vid en splittring av resurserna
på en högskola och en försöksorganisation.

Den ur främst ekonomisk synpunkt allvarligaste svagheten med den av
Gustafsson förordade organisationsformen har sålunda ansetts vara den
splittring av personal och övriga resurser, som blir en följd av att de tilllämpade
ämnesområdena skall vara representerade såväl vid en högskola
som vid en försöksorganisation. Åtskilliga remissinstanser befarar att denna
splittring och dubblering skall bli till men för den samlade verksamheten
genom ett mindre rationellt utnyttjande av de tillgängliga resurserna. Avsikten
vid införandet av den nu existerande organisationsformen var att
söka minska en dylik dubbeluppsättning. Detta syfte synes dock ha uppnåtts
endast i begränsad omfattning. Den nuvarande samordningen begränsar
sig nämligen i huvudsak till styrelsen och de administrativa organen.

Det bör i sammanhanget erinras om att flera remissinstanser, bland annat
lantbrukshögskolas lärarkollegium, instämt i utredningens uttalande,
att forsknings- och försöksverksamheten vid en tillämpad institution och vid
motsvarande avdelning inom försöksanstalterna i fråga om allmän inriktning
och sättet att arbeta inte längre väsentligen skiljer sig åt. Utvecklingen
har vidare ansetts medföra att eventuellt kvarstående skillnader mer och
mer suddas ut. Fördelarna av att sammanföra forskning och försöksverksamhet
i samma institution har i första hand ansetts vara, att befattningshavarna
kan specialisera sig i högre grad än vid andra organisationsformer,
att arbetsfördelningen kan göras mera rationell genom att institutionsföreståndaren
leder hela verksamheten inom ett ämnesområde samt att den
alltmer omfattande och allt dyrbarare utrustningen, såsom instrument, maskiner,
mark och djur, kan användas gemensamt.

Några större möjligheter att tillgodose nyss berört krav på samordning och
specialisering och samtidigt undgå kostsamma dubbleringar synes inte föreligga
i den av Gustafsson förordade organisationsformen.

Ett avskiljande av forskningen och undervisningen från försöksverksamheten
och därmed från hushållningssällskapen och det praktiska jordbruket
har av vissa remissinstanser bedömts vara en väsentlig nackdel med

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

den av Gustafsson förordade organisationsformen. Det har sålunda framhållits,
att den vetenskapliga personalen vid en fristående högskola kommer
att gå miste om den kontakt med det praktiska jordbruket, som den
enligt utredningens förslag skulle få genom den till högskolan direkt knutna
lokala försöksorganisationen. En på detta sätt vunnen kännedom om jordbruksnäringens
aktuella problem har av åtskilliga remissinstanser framhållits
såsom en nödvändig förutsättning för att forskarpersonalen skall
finna lösningar, som är användbara i det praktiska jordbruket. Även för
undervisningen har dylika kontakter ansetts vara av stor betydelse.

Det föreligger helt naturligt betydande möjligheter att på olika sätt skapa
kontakt även mellan en fristående högskola och det praktiska jordbruket.
Det förefaller mig emellertid rimligt att antaga, att en försöksorganisation,
som har en nära förbindelse med hushållningssällskapen och det praktiska
jordbruket och som dessutom ingår i högskoleorganisationen på det sätt
utredningen föreslagit, bör ha större möjligheter att förmedla impulser och
idéer i båda riktningar än andra kontaktorgan.

Vad särskilt gäller trädgårdsområdet är det uppenbart, att de resurser,
som under nuvarande förhållanden kan tänkas komma att ställas till förfogande,
inte medger uppdelning av den vetenskapliga verksamheten på en
högskola och en försöksorganisation. En förutsättning för att en utbildning
på högskolemässig nivå skall kunna komma till stånd inom detta område
anses av många remissinstanser vara, att personalen inom varje ämnesområde
har hand om såväl undervisning och forskning som försöksverksamhet.
Undervisningen, som inom det tillämpade trädgårdsområdet kommer
att bli av tämligen begränsad omfattning, kan härigenom meddelas av
såväl forsknings- som försökspersonalen. Samtliga remissinstanser inom
trädgårdsområdet har också beaktat detta förhållande och därför biträtt
utredningens organisationsförslag.

Av den förda diskussionen torde framgå, att betydande möjligheter föreligger
att undgå de brister, som enligt åtskilliga remissinstanser vidlåder
utredningens organisationsförslag. Däremot synes det vara betydligt
svårare att komma till rätta med de olägenheter, som ansetts vara förknippade
med den av Gustafsson förordade organisationsformen. Det torde i
sammanhanget böra erinras om att statsmakterna tidigare vid flera tillfällen
uttalat sig mot en splittring av verksamhetsgrenarna och ävenledes sökt
begränsa densamma. Senast har 1948 års riksdag vid behandlingen av förslagen
från 1945 års jordbruksförsöksutredning avvisat alternativet med en
från forskning och högre undervisning helt fristående försöksverksamhet.

Jordbrukshögskoleutredningens nu framlagda förslag innebär, att försöksanstalterna
och högskolans institutioner i tillämpade ämnen fullständigt
samorganiseras. Den i nuvarande organisation kvarstående dubbleringen
kan därvid avvecklas, vilket får anses vara cn avgörande förtjänst hos
utredningens organisationsförslag. Vidare far den isolering av forskningen

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

och undervisningen samt det minskade underlag för bland annat en högskolemässig
trädgårdsundervisning, som Gustafssons organisationsform
medför, anses innebära väsentliga svagheter. Efter gjorda överväganden
har jag därför kommit till den uppfattningen att utredningens organisationsförslag,
med de i det föregående antydda och i det följande närmare
behandlade jämkningarna, bör läggas till grund för den organisatoriska utformningen
av den vetenskapliga verksamheten vid lantbrukshögsskolan.

I anslutning till vad som anförts angående sambandet mellan forskning,
försöksverksamhet och högre undervisning, synes det lämpligt att redan nu
ange vissa huvudlinjer för organisationen av den lantbruksvetenskapliga
verksamheten.

Jag torde därvid få erinra om att den av jordbrukshögskoleutredningen
angivna gränsdragningen mellan rektors och försöksdirektörens arbetsuppgifter
och kompetensområden av åtskilliga remissinstanser betecknats
som oklar eller irrationell. Enligt utredningens förslag skall försöksdirektören
vara försöksverksamhetens främste förespråkare och därvid bland annat
tillse, att det praktiska jordbrukets och trädgårdsnäringens intressen
inom lantbrukshögskolans försöksverksamhet beaktas på ett för näringarna
gagneligt sätt. Även enligt min mening är det angeläget att tillse, att
den praktiskt inriktade och betydelsefulla lantbruksvetenskapliga verksamheten
i sin helhet utvecklas tidsenligt och till gagn för de berörda näringarna.
Det synes mig emellertid inte ändamålsenligt att denna uppgift skall åvila
endast den ene av de två högsta befattningshavarna. Därigenom riskeras ett
motsatsförhållande, som är onödigt, eftersom hela lantbrukshögskolan bör
stå i jordbrukets tjänst. En fastare organisation och en effektivare verksamhet
vid högskolan med större möjligheter att tillvarataga även det praktiska
lantbrukets aktuella intressen synes enligt min mening bättre kunna
uppnås med en högste befattningshavare än med två närmast parallellställda
ledande befattningshavare. Den allmänna målsättningen och inriktningen
av den lantbruksvetenskapliga verksamheten bör enligt min uppfattning
ges av lantbrukshögskolans styrelse, i vilken jordbruks- och trädgårdsnäringarna
följaktligen bör vara väl representerade. Det finnes sålunda
ingen anledning att ha skilda chefer och förespråkare för å ena sidan forskningen
och undervisningen och å andra sidan försöksverksamheten. Uppgiften
att leda och samordna verksamheten vid lantbrukshögskolan anser
jag därför böra anförtros åt endast en befattningshavare, vilken bör benämnas
rektor.

För att biträda rektor vid handläggningen av organisatoriska och förvallningsmässiga
uppgifter inom försöksverksamheten bör inrättas en särskild
befattning, närmast motsvarande den av utredningen föreslagne chefen för
serviceavdelningen. Såsom lantbrukshögskolans lärarkollegium förordat bör
denne befattningshavare lämpligen benämnas försöksintendent.

Ledningen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten synes i övrigt
böra utformas så, att rektor blir ordförande såväl i den av utredningen före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

slagna kollegienämnden som i lärar- och försökskollegierna. För att lätta
rektors arbetsbörda synes det lämpligt, att för såväl lärar- som försökskollegiet
utses en vice ordförande. Vice ordföranden i lärarkollegiet bör närmast
svara för undervisningen vid högskolan. Inom var och en av försökskollegiets
tre sektioner — jordbruks-, husdjurs- och trädgårdssektionerna
— bör utses en ordförande, på vilken bör ankomma att leda och samordna
sektionens verksamhet såväl mellan försöksavdelningarna inbördes som
mellan dessa och de lokala försöksstationer, som lyder under respektive
sektion. Ordföranden för försökskollegiets jordbrukssektion kommer därvid
att delvis fullgöra uppgifter som för närvarande handlägges av föreståndaren
för statens jordbruksförsök. På motsvarande sätt bör vissa av de
uppgifter, som nu handhavas av föreståndarna för statens husdjursförsök
och statens trädgårdsförsök, i fortsättningen handläggas av ordföranden i
husdjurs- respektive trädgårdssektionen.

För att stärka jordbruks- och trädgårdsnäringarnas medinflytande på
försöksverksamhetens och jordbruksforskningens inriktning vill jag förorda,
att dessa näringar blir direkt representerade i de av utredningen föreslagna
distriktsförsöksnämnderna och i försökskollegiet. I försökskollegiet
synes sålunda distriktsförsöksnämnderna böra representeras av förutom
distriktsförsöksledaren även av en av nämnden vald ledamot, som är aktivt
sysselsatt inom ifrågavarande näringar.

Vad därefter angår utredningens förslag till organisation av provningsverksamheten
har jag redan tidigare klargjort, att ett sammanförande av
forsknings- och försöksverksamheten inte förutsätter, att provningsverksamheten
avskiljes. Jag är emellertid inte beredd att nu taga ställning till
frågan om bland annat ledningen för och den organisatoriska utformningen
av den särskilda provningsverksamheten. Som framgår av ett senare avsnitt,
där dessa spörsmål närmare beröres, synes frågan om ifrågavarande
provningsverksamhet böra bli föremål för ytterligare granskning.

Det är enligt min mening angeläget, att samorganisationen av forskningen
och undervisningen med försöksverksamheten inte genomföres på ett sådant
sätt, att försöksavdelningarna splittras på alltför många institutioner.
Inom husdj ursområdet kommer samtliga försöksavdelningar som nu ingår
i statens husdj ursförsök redan enligt utredningens förslag att förläggas till
en och samma institution. Inom detta område bör således någon splittring av
försöksverksamheten inte uppkomma. Vad beträffar jordbruksområdet har
utredningen emellertid föreslagit, att den försöksverksamhet, som nu bedrives
vid statens jordbruksförsök, skall fördelas på fyra olika institutioner.
Som tidigare framhållits, finnes likväl goda skäl att inte företaga en dylik
uppdelning av de nuvarande institutionerna för växtodlingslära och jordbrukslära.
Försöksverksamheten inom växtodlingsområdet med de av utredningen
föreslagna fyra försöksavdelningarna bör sålunda enligt min mening
ingå i en för hela växtodlingsområdet gemensam institution, medan
försöksavdelningarna för växtnäringslära och jordbearbetning bör ingå i en
för dessa ämnesområden sammanförd institution. Genom den nu föreslagna

5 Ii ihan q till riksdagens protokoll 1961. I samt. Nr 69

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

sammanföringen inom institutionerna synes försöksavdelningarna få ökade
möjligheter till inbördes kontakt, samtidigt som försöksverksamhetens behov
av kontakter med forskningen och undervisningen inom motsvarande ämnesområden
blir tillgodosett.

Den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens förläggning
och administrativa anknytning

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis om att den avgivit
remissyttrande över ett förslag till en »internordisk högskola för trädgårdskonst»
i Köpenhamn. Förslaget gick ut på att de nordiska länderna gemensamt
skulle bidra till att i Köpenhamn inrätta en ettårig påbyggnadskurs i
trädgårdskonst. Kursen var avsedd för personer, som redan erhållit en högre
trädgårdsundervisning och motsvarade närmast den utbildning, som ges
vid Konstakademien för redan utexaminerade arkitekter inom byggnadsfacket.
Mot detta förslag hade jordbrukshögskoleutredningen intet att erinra.
En sådan påbyggnadskurs skulle ej lägga hinder i vägen för inrättandet av
en högre trädgårdsundervisning i vårt land.

Utredningen erinrar vidare om att den också diskuterat möjligheten att
åstadkomma en internordisk högskola inom hela trädgårdsområdet, vilken
i så fall skulle kunna erhålla helt andra resurser än en högskola i vart land
för sig. Då emellertid såväl Danmark som Norge redan ordnat en sådan undervisning
infogad i dessa länders övriga högre lantbruksutbildning, betraktade
utredningen det som föga sannolikt att en sådan samverkan skuile kunna
åstadkommas inom överskådlig tid. Utredningen ansåg därför, att ytterligare
undersökningar i denna riktning inte skulle väsentligen belysa här
ifrågavarande problem för vårt lands vidkommande, utan har i det följande
utgått från att behovet av trädgårdsvetenskaplig verksamhet bör tillgodoses
genom att det inom landet skapas därför erforderliga anordningar. Utredningen
anför härom bl. a. följande.

Att tillgodose behovet av vetenskaplig verksamhet på trädgårdsområdet
i form av en fristående trädgårdshögskola torde med tanke på det låga elevantalet
inte vara en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande lösning. Möjligheterna
att utnyttja redan befintlig undervisning vid annat lärosäte bör
därför noga beaktas. I här ifrågavarande utbildning på trädgårdsområdet
måste, förutom rent tillämpade trädgårdsämnen, även ingå vissa grundläggande
ämnen såsom kemi, botanik, marklära, statistik etc. Undervisningen
i dessa grundläggande ämnen meddelas vid ett flertal redan existerande lärosäten.
Kurserna vid dessa uppvisar en betydande variation men synes
vid vissa av dem, främst lantbrukshögskolan, vara av sådan omfattning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

utformning, att de även skulle kunna utnyttjas för den högre trädgårdsutbildningen,
varigenom kostnadsbesparingar för det allmänna kunde vinnas.
Fördelarna av en sådan undervisning måste dock vägas mot eventuella
nackdelar, som skulle kunna drabba de studerande i form av splittrad studietid,
höga resekostnader m. m.

Rörande förläggningen av institutionerna i de tillämpade trädgårdsämnena
ansluter sig utredningen i stort sett till de synpunkter, som anfördes
av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté, vilken förordade, att trädgårdshögskolan
förlädes till Alnarp, dels emedan trädgårdsodlingen i hög
grad är koncentrerad till Sydsverige, dels emedan vissa investeringar redan
hade gjorts vid alnarpsinstitutet.

Mot bakgrund av de nu anförda synpunkterna har utredningen prövat
följande tre huvudalternativ till förläggning av den trädgårdsvetenskapliga
verksamheten.

Alt. I. En helt fristående trädgårdshögskola.

Alt. II. Verksamheten förläggs (ev. såsom särskild fakultet eller avdelning)
helt och hållet till förefintligt lärosäte (universitet eller fackhögskola).

Alt. III. En del av undervisningen — i första hand i de grundläggande ämnena
(basämnena) — förläggs till annat befintligt lärosäte, medan för utbildningen
och forskningen i de egentliga trädgårdsämnena särskilda institutioner
inrättas vid därför lämplig plats. I första hand torde härvid Alnarp
komma i fråga.

Beträffande för- och nackdelar med de olika alternativen anför utredningen
bl. a. följande.

Alt. I. En fristående högskola, närmast då förlagd till Alnarp, skulle ur
trädgårdsnäringens synpunkt innebära en god lösning, såtillvida att detta
skulle medföra, att ett centrum för trädgårdsundervisning och trädgårdsforskning
inrättades just där odlingen har sin geografiska tyngdpunkt
och odlingarna sin mest skiftande karaktär. En dylik högskola måste
emellertid, om den skall kunna meddela en kvalitativt högtstående undervisning,
förutom institutioner inom de egentliga trädgårdsämnenas
områden, även förses med vissa basinstitutioner för bl. a. kemi, botanik
och marklära. Då det icke synes oundgängligen nödvändigt med en särskild
forskning inom alla de grundvetenskaper, som måste företrädas vid
en dylik högskola, har jordbrukshögskoleutredningen funnit att detta alternativ
endast kan accepteras, om det visar sig omöjligt att åstadkomma andra
mindre kostnadskrävande utvägar.

Alt. II. Om utbildningen, forskningen samt försöksverksamheten inom
trädgårdsområdet helt skall förläggas till annat lärosäte finns flera olika
möjligheter att välja på. Tänkbara sådana är lantbrukshögskolan, någon av
de båda tekniska högskolorna eller ettdera av landets universitet.

Vid en fullständig samförläggning med lantbrukshögskolan, vilken övervägts
redan av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté och tillämpas på
många håll utomlands, hl. a. i Norge och Danmark, måste likväl särskilda
institutioner inom de egentliga trädgårdsämnenas områden tillskapas. Mot
en fullständig förläggning av den trädgårdsvetenskapliga verksamheten till
lantbrukshögskolan talar vidare hl. a. den omständigheten alt i dess omedelbara
närhet saknas de studieobjekt i form av större trädgårdsodlingar och
prydnadsanläggningar, vilka bedömts som nära nog oundgängliga för ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bildningens och i synnerhet för forskningens behov. Att anlägga dylika skulle
medföra mycket stora kostnader. Visserligen kan mot detta argument anföras
att det för agronomutbildningen ej ansetts nödvändigt att samtliga
växtslag odlas i trakten av Uppsala. Förhållandena härvidlag torde dock ej
vara direkt jämförbara särskilt med hänsyn till den mångfaldigt större artrikedomen
och variationsbredden inom trädgårdsodlingen.

Beträffande en förläggning till någon av de tekniska högskolorna må
törst anföras, att tekniska högskolan i Hannover har en trädgårdsfakultet
och att erfarenheterna därifrån synes vara gynnsamma. För de studerande
på trädgårdsarkitektområdet finns också vissa beröringspunkter med den
utbildning, som liusbyggnadsarkitekter erhåller. Mot en förläggning till
någon av de tekniska högskolorna talar likväl den omständigheten, att dessa
högskolor i hela sin nuvarande verksamhet är inriktade mot icke biologiska
ämnen. Vid en samförläggning med dessa högskolor skulle därför
ny undervisning och forskning få tillskapas för större delen av trädgårdsområdet.

Vad slutligen beträffar en fullständig samförläggning av utbildningen
och forskningen med ettdera av universiteten, vill utredningen endast beröra
möjligheterna till en anknytning med Lunds universitet, enär de med
en förläggning till Uppsala, Stockholm eller Göteborg förknippade för- och
nackdelarna redan kan sägas ha behandlats i den föregående diskussionen.

Fn samförläggning med Lunds universitet erbjuder vissa fördelar. Utbildningen
och forskningen skulle därigenom komma att förläggas till trädgårdsodlingens
centrum. Vissa investeringar vid Alnarp torde dessutom
kunna utnyttjas. Vidare skulle trädgårdsforskningen kunna repliera på ett
flertal institutioner vid universitetets naturvetenskapliga fakultet även om,
enligt vad utredningen inhämtat, för utbildningen i de grundläggande ämnena
nya kurser finge läggas upp.

Ett gemensamt och enligt utredningens uppfattning mycket väsentligt
argument mot en samförläggning med teknisk högskola eller universitet är
emellertid det behov av samverkan mellan högre undervisning, forskning
och försöksverksamhet på trädgårdsområdet, som utredningen "funnit föreligga.
Det torde vara svårt att få en naturlig förankring för försöksverksamheten
vid något av dessa lärosäten. Alternativ II finner utredningen därför,
om andra utvägar finns, ej böra förordas.

Alt. 111. En förläggning av utbildningen, forskningen och försöksverksamheten
i de tillämpade trädgårdsämnena till Alnarp, där redan vissa investeringar
gjorts, medan undervisningen i de grundläggande ämnena meddelades
vid annat högre lärosäte skulle — om i övrigt förutsättningar för
alternativets realiserande finns — medföra många av de fördelar, som förbundits
med alternativen I och II, samtidigt som sistnämnda båda alternativs
nackdelar i stor utsträckning torde kunna undvikas. Genom samundervisning
med annat lärosäte kan kostnaderna för den grundläggande undervisningen
bli små. Samtidigt får forskningen och undervisningen i de tilllämpade
trädgårdsämnena intim kontakt med vårt lands främsta odlingsdistrikt.
Vid detta alternativ kan de tillgängliga resurserna i huvudsak användas
till uppbyggnad av institutionerna för de egentliga trädgårdsämnena.
Otvivelaktigt medför dock detta alternativ vissa nackdelar för de studerande
bl. a. i form av splittrad studietid. Då emellertid de ekonomiska
synpunkterna måste tillmätas stor vikt, bör enligt utredningens uppfattning
en lösning med uppdelning av undervisningen på två olika lärosäten
allvarligt övervägas.

Av vad som anförts under alternativ II särskilt med avseende på försöks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

verksamhetens anknytning framgår, att övervägande skäl synes tala för
en förläggning av den grundläggande utbildningen till lantbrukshögskolan.

Jordbrukshögskoleutredningen har närmare undersökt möjligheterna att
förverkliga detta alternativ och därvid funnit att detta utan större svårigheter
låter sig göras. Det ringa antalet trädgårdsstuderande kan medtagas
vid lantbrukshögskolan utan att dess verksamhet därigenom belastas på ett
besvärande sätt. Förutom undervisningen i de grundläggande ämnena, vilken
synes ha en omfattning, som är avpassad även för de trädgårdsstuderande,
skulle där också erbjudas möjligheter att erhålla undervisning i tilllämpade
jordbruksvetenskapliga ämnen. Därmed skulle uppnås en icke
oväsentlig breddning av undervisningen för de trädgårdsstuderande, vilket
skulle medföra avlastning för fackundervisningen vid Alnarp. Genom en
sådan uppläggning av den högre trädgårdsundervisningens förberedande
del skulle också en naturlig grund läggas till ett fastare organiserat samarbete
mellan två områden, som har mycket gemensamt inom forskning
och försöksverksamhet.

Jordbrukshögskoleutredningen förordar sålunda, att den högre trädgårdsutbildningen
ordnas på så sätt att undervisningen i de grundläggande ämnena
förläggs till lantbrukshögskolan och i de tillämpade trädgårdsämnena
till särskilda vid Alnarp tillskapade nya institutioner. De av utredningen
föreslagna institutionerna i tillämpade trädgårdsämnen vid Alnarp kan administrativt
anknytas antingen till alnarpsinstitutet eller till lantbrukshögskolan.
Utredningen anför härom bl. a. följande.

För en anknytning administrativt till alnarpsinstitutet talar enligt utredningen
dels traditionella skäl, enär den högre trädgårdsutbildningen
och statens trädgårdsförsök nu ingår i institutet, dels den omständigheten
att någon form av samarbete måste etableras mellan institutet och de nya
trädgårdsinstitutionerna beträffande vissa gemensamma frågor såsom vägar,
vatten och avlopp, vissa byggnader m. m. För en anknytning till lantbrukshögskolan
kan åberopas att den högre undervisningen, forskningen
och försöksverksamheten inom trädgårdsområdet har mera gemensamt med
övrig lantbruksvetenskaplig verksamhet än med den lägre lantbruksundervisningen
vid Alnarp. Av stor betydelse är också att studenterna inom
trädgårdsområdet kommer att genomgå utbildning i de grundläggande ämnena
under ett par års tid vid Ultuna. En administrativ anknytning torde
underlätta samordningen av trädgårdsstudenternas grundläggande utbildning
vid Ultuna och den tillämpade utbildningen vid Alnarp. Även för högre
studier och högre examina skulle ett organisatoriskt samgående med lantbrukshögskolan
innebära vissa fördelar. Även ur forskningens och försöksverksamhetens
synvinkel erbjuder ett fast organiserat samband med lantbrukshögskolan
betydande fördelar. Vidare bör samma organisatoriska
principer tillämpas såväl på jordbruksområdet som trädgårdsområdet beträffande
försöksverksamhetens organisation.

På grundval av vad som nu anförts föreslår jordbrukshögskoleutredningen,
att den högre undervisningen, forskningen och försöksverksamheten
på trädgårdsodlingens område organisatoriskt-administrativt anknytes
till lantbrukshögskolan i form av en särskild trädgårdssektion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag beträffande förläggningen av den
trädgårdsvetenskapliga verksamheten samt beträffande denna verksamhets
administrativa anknytning till lantbrukshögskolan har tillstyrkts av flertalet
av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet. Några remissinstanser
håller emellertid före, att den högre trädgårdsutbildningen borde samordnas
för hela Norden. Ur de avgivna remissutlåtandena torde följande få
återges.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium tillstyrker livligt utredningens förslag
till den högre trädgårdsutbildningens ordnande liksom också förslaget
om den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens administrativa anknytning
med hänsyn till den likhet, som föreligger i utbildningen för agronomoch
hortonomexamina och med hänsyn till behovet av samordning av forskning
och försöksverksamhet på jordbruks- och trädgårdsområdena.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund tillstyrker förslaget, att en del
av undervisningen skall förläggas till Ultuna, medan de egentliga trädgårdsämnena
läses vid nyinrättade institutioner i Alnarp. Det härigenom upprättade
sambandet mellan trädgårdsodling och jordbruk finner förbundet
lämpligt.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund finner förslaget att samordna
trädgårdsutbildningen med lantbrukshögskolan medföra avsevärda kostnadsbesparingar
och tillstyrker därför detsamma. Vid undervisningen i de
grundläggande ämnena bör dock enligt förbundet beaktas de speciella synpunkter
och krav, som fortsatta studier i tillämpade trädgårdsämnen ställer
på denna del av utbildningen.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter framhåller, att föreningen är
medveten om att ekonomiska förutsättningar torde saknas för ett förverkligande
av en särskild trädgårdsskola i Sverige, varför en högre undervisning
måste ordnas i samband med annan högskola. Föreningen finner, att
av de utav utredningen redovisade möjligheterna framgår, att anknytning
till lantbrukshögskolan har flera fördelar, och biträder därför detta förslag.

Sveriges pomologiska förening biträder helt utredningens förslag att göra
den högre trädgårdsutbildningen analog med agronomutbildningen och anknyta
den till lantbrukshögskolan organisatoriskt-administrativt. Föreningen
förutsätter emellertid, att undervisningen i de grundläggande ämnena
för de hortonomstuderande anpassas med inriktning på trädgårdsväxter.

Sveriges förenade studentkårer anser det riktigt att förlägga hortonomutbildningen
till lantbrukshögskolan med vidgade möjligheter till samordning
av agronom- och hortonomundervisningen.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker,
att den högre trädgårdsutbildningen ordnas på det sätt utredningen
föreslagit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Hushållningssällskapen tillstyrker i flertalet fall en förläggning av den
högre trädgårdsutbildningen enligt utredningens förslag. Ett par hushållningssällskap
(Västernorrlands och Västmanlands läns), påpekar emellertid
samtidigt att ett ännu bättre alternativ skulle vara att ordna trädgårdsutbildningen
internordiskt. De båda hushållningssällskapen i Älvsborgs län
avstyrker, att förslaget om en trädgårdssektion i Alnarp genomföres med
hänsyn till att det enligt deras mening är överdimensionerat.

Trädgårdsnäringsutredningen kan icke helt dela jordbrukshögskoleutredningens
uppfattning att föga sannolikhet skulle föreligga för att få till
stånd en internordisk samverkan för högre trädgårdsutbildning inom överskådlig
tid till följd av att Danmark och Norge redan ordnat en sådan undervisning,
infogad i dessa länders högre lantbruksutbildning. Trädgårdsnäringsutredningen
anser, att såväl principiella som praktiska skäl synes
tala för en grundlig undersökning av möjligheterna för en internordisk samverkan
på den högre trädgårdsutbildningens område. Med de förutsättningar,
som jordbrukshögskoleutredningen utgick ifrån, är emellertid enligt
trädgårdsnäringsutredningen en delvis förläggning av den högre trädgårdsutbildningen
till Ultuna den mest ändamålsenliga.

Skogs- och lantbruksakademien ifrågasätter, om icke den högre trädgårdsutbildningen
med fördel skulle kunna ordnas i samarbete med annat
nordiskt land. I första hand torde härvid — bl. a. på grund av det nära
grannskapet — Danmark komma i fråga.

Jordbrukets forskningsråd framhåller, att den föreslagna organisationen
för forskning och utbildning inom trädgårdsområdet synes vara överdimensionerad
och att det borde undersökas, om icke studerande på detta område
för viss del av sin utbildning skulle kunna hänvisas till lantbrukshögskolan
i Köpenhamn.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt anser, att mycket talar för en koncentration
av hela den jordbruks- och trädgårdsvetenskapliga verksamheten
till Ultuna, men ansluter sig dock till den av utredningen föreslagna förläggningen
främst med den motiveringen, att det vid Alnarp redan existerar
en rad anläggningar i form av byggnader, växthus, park, fruktodling etc.
Det faktum att samarbete i fråga om arkitektutbildningen synes kunna ske
med cn till Lund förlagd teknisk högskola talar för en samorganisation med
en sådan högskola och med Lunds universitet. Enligt anstalten bör därför
en översyn av jordbrukshögskoleutredningens förslag utan dröjsmål ske
i fråga om den högre trädgårdsutbildningen.

1955 års univcrsitetsutredning framhåller, att en organiserad samverkan
med den av universitetsutredningen föreslagna avdelningen för arkitektur
i Lund troligen skulle vara av värde, särskilt för trädgårdsarkitektutbildningcn
vid Alnarp.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser, att
starka skäl talar för att en fristående trädgårdshögskola inrättas vid Alnarp.
Som skäl härför åberopas bl. a. det behov av kontakt, som de tillämpade

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

ämnesområdena har med grundvetenskapligt betonade ämnen. Institutsstyrelsen
befarar annars, att den hortikulturella vetenskapen kan bli isolerad
från grundforskningen. Undervisningen i vissa grundläggande ämnen skulle
enligt institutsstyrelsen kunna förläggas till institutioner vid Lunds universitet,
om så erfordras. Institutsstyrelsen hänvisar i detta sammanhang till
det sätt, på vilket tandläkarhögskolan i Malmö och sydsvenska gymnastikinstitutet
anknutits till Lunds universitet samt till de planer, som föreligger
för den tekniska högskolan i Lund.

Matematisk-natnrvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller, att de tilllämpade
trädgårdsämnena i Alnarp enligt utredningens förslag kommer att
bli isolerade från forskningen i grundläggande ämnen vid Ultuna. Fakulteten
avstyrker därför denna splittrade förläggning av hortonomutbildningen
och föreslår i stället, att utbildningen i sin helhet förlägges antingen till
Alnarp eller till Ultuna. Fakulteten anför i anslutning härtill följande.

Mot en förläggning till Ultuna talar, att Skåne, som är landets rikaste
jordbruksbygd, i så fall skulle bli helt utan högre utbildning och forskning
inom lantbruksområdet. En sådan anordning kan knappast anses vara rationell.
En helt fristående trädgårdshögskola i Alnarp uteslutes av utredningen
utan vidare, vilket är överraskande, då ännu år 1949 med den väsentligt
svagare ställning hortikulturen då hade, en självständig högskola vann bifall
i regeringen.

Fakulteten förordar Alnarps-alternativet med undervisningen i grundläggande
ämnen tills vidare förlagd till Lunds universitet. Universitetskanslern
ansluter sig till fakultetens yttrande.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jag har i ett tidigare avsnitt i enlighet med jordbrukshögskoleutredningens
förslag och med tillstyrkan från övervägande antalet remissinstanser
förordat, att en högskolemässig trädgårdsutbildning kommer till stånd i
vårt land och att forskningens och försöksverksamhetens resurser på trädgårdsområdet
förstärkes. I fråga om förläggningen och den administrativa
anknytningen av den trädgårdsvetenskapliga verksamheten är meningarna
delade.

Såsom förut anförts har jordbrukshögskoleutredningen, som övervägt
flera alternativ, funnit övervägande skäl tala för en förläggning av den
grundläggande utbildningen till lantbrukshögskolan i Ultuna och av utbildningen,
forskningen och försöksverksamheten i de tillämpade ämnena
till Alnarp. I organisatoriskt-administrativt hänseende föreslås den trädgårdsvetenskapliga
verksamheten också skola anknytas till lantbrukshögskolan
i form av en särskild trädgårdssektion.

Flertalet remissinstanser har anslutit sig till utredningens förslag. Några
har emellertid som sin mening anfört, att de gärna skulle ha sett, att en

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

gemensam nordisk trädgårdsskola hade kunnat komma till stånd. Även föi
mig har tanken på en nordisk samverkan inom detta område framstått såsom
tilltalande. Jordbrukshögskoleutredningen har emellertid bedömt det
som föga sannolikt, att en sådan samverkan skulle kunna åstadkommas inom
överskådlig tid med hänsyn till att Danmark och Norge redan ordnat
en liögskolemässig trädgårdsutbildning inom ramen för den övriga högre
lantbruksundervisningen. Om man såsom utredningen föreslagit även i
Sverige infogar trädgårdsutbildningen i övrig högre lantbruksundervisning,
torde ur kostnadssynpunkt några ytterligare vinster knappast vara att vänta
av en gemensam nordisk trädgårdshögskola. Oavsett var utbildningen förlägges,
måste nämligen inom landet bedrivas forskning och försöksverksamhet
som stöd för den svenska trädgårdsnäringen. De personer, som bedriver
denna forskning och försöksverksamhet, kan samtidigt ha hand om undervisningen
inom de tillämpade trädgårdsämnena. Härigenom vinnes också
att de rön och erfarenheter, som erhålles från den svenska försöksverksamheten
inom de aktuella odlingsområdena, direkt kan meddelas de studerande.
Detta saknar inte betydelse vid den tillämpade odlingsutbildning,
som det här är fråga om.

Några remissinstanser har varit inne på tanken att knyta trädgårdsutbildningen
till Lunds universitet. Närheten till Alnarp skulle tala för en sådan
lösning. En anknytning av trädgårdsutbildningen till Lunds universitet
skulle dock enligt min mening kräva en ökning av det antal ämnesområden,
som måste vara representerade vid Alnarp, eftersom undervisning inte
meddelas vid Lunds universitet i vissa av de ämnen, som de hortonomie
studerande enligt utredningens förslag skall läsa vid Ultuna. För den utbildning,
som här avses, torde dessutom undervisningens inriktning och
omfattning vid lantbrukshögskolan vara bättre avpassad efter trädgårdsnäringens
krav än vid ett universitet. Ett av de starkaste skälen för en anknytning
till lantbrukshögskolan är emellerid det nära samband, som råder
mellan trädgårdsförsöksverksamheten och jordbruksförsöksverksamheten.
Jag vill därför förorda den anknytning till lantbrukshögskolan av den
trädgårdsvetenskapliga verksamheten, som utredningen föreslagit och som
flertalet remissinstanser tillstyrkt.

Den av mig förordade principiella lösningen bör dock inte utesluta samverkan
beträffande undervisningen i vissa ämnen också med Lunds universitet
och med en framtida teknisk högskola i Lund. Tvärtom bör en sådan
samverkan utbyggas i den mån så befinnes möjligt och lämpligt. Förläggningen
av den högre trädgårdsutbildningen till Sverige bör ej heller utesluta
en utbyggnad av de nordiska kontakterna inom ämnesområdet. Särskilt
intresse förtjänar i detta sammanhang en nordisk samverkan i fråga
om den ettåriga kurs i trädgårdskonst, som ges vid »Det kgl. Akademi for
de Skpnne Kunsler» i Köpenhamn och som är avsedd såsom en påbyggnad
på en grundläggande trädgårdsarkitektexamen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Agronom- och hortonomutbildningens uppläggning och

inre organisation

I. UTREDNINGEN

A. Agronomutbildningen
1. Nuvarande förhållanden

Inträdesfordringar''. För inträde till lantbrukshögskolan fordras, att den
sökande avlagt svensk studentexamen eller är likställd med den, som avlagt
studentexamen, samt i studentexamen eller vid särskild prövning enligt
fordringarna för studentexamen erhållit minst godkänt vitsord i vissa naturvetenskapliga
ämnen på reallinjen eller i vissa fall på allmänna linjen, ävens?m.
.^enom§^^.^an^mannas^°^a med skoljordbruk eller lantbruksskola samt
förvärvat praktisk utbildning, som inberäknat lantmannaskola utgör två år.

Fordringar för agronomexamen. Enligt nu gällande föreskrifter kan agronomexamen
avläggas på följande fem linjer: jordbrukslinjen, husdjurslinjen,
ekonomiska linjen, maskintekniska linjen samt allmänna linjen.

För att examen skall kunna godkännas fordras på jordbrukslinjen, husdjurslinjen
och ekonomiska linjen, att den studerande erhållit minst betyget
med beröm godkänd i tre av de ämnen, som är upptagna såsom tentamensämnen
pa vederbörande linje, minst betyget godkänd i ytterligare fyra
av dessa ämnen samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen
kunskapsfordringarna för förhör resp. kurs inhämtats. Därjämte krävs
ett examensarbete i form av självständig bearbetning av ett förelagt problem
i ett såsom tentamensämne på linjen upptaget ämne, vari minst betyget med
beröm godkänt erhållits.

För examen på den maskintekniska linjen krävs, att den studerande erhållit
minst betyget med beröm godkänd i två av de ämnen, som är upptagna
såsom tentamensämnen på linjen, minst betyget godkänd i ytterligare fem
av dessa ämnen samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen
kunskapsfordringarna för förhör resp. kurs inhämtats. I ett av de tentamensämnen
på linjen, i vilket minst betyget med beröm godkänd erhållits,
krävs ett examensarbete i form av självständig bearbetning av ett förelagt
problem.

Studerande på den allmänna linjen skall ha erhållit minst betyget godkänd
i sju av de ämnen, som är upptagna såsom tentamensämnen på linjen
samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen kunskapsfordringarna
för förhör resp. kurs inhämtats. För examens godkännande krävs
dessutom en seminarieuppsats eller annat motsvarande examensarbete i ett
tentamensämne, som finns upptaget på linjen såsom sådant ämne.

2. Agronomutbildningens framtida inriktning och omfattning

Jordbrukshögskoleutredningen har inhämtat synpunkter från lantbrukshögskolans
lärarkollegium och studentkår, lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapens
förbund samt Sveriges lantbruksförbund rörande den framtida
agronomutbildningens utformning, speciellt med avseende på behovet av prak1
SFS 1957:17.

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

tisk utbildning samt omfattningen och inriktningen av högskolestudierna.
En redogörelse för de till utredningen inlämnade yttrandena återfinnes i betänkandet
å s. 116—120, vartill torde få hänvisas.

Jordbrukshögskoleutredningen anser, att undervisningen vid lantbrukshögskolan
främst bör syfta till utbildning av lantbrukslärare, konsulenter och
tjänstemän inom olika verk och organisationer på jordbrukets område. Undervisningen
bör dock vara så upplagd att den studerande, som så önskar,
under agronomutbildningen skall kunna skaffa sig en grund för senare
forskarutbildning. Enligt utredningen bör agronomutbildningen i princip organiseras
så, att olika grader av specialisering möjliggöres men att samtidigt
alla studerande ges en grundläggande agronomisk allmänbildning.

Utbildningstiden för en agronom, d. v. s. tiden från studentexamen till
agronomexamen bör, framhåller utredningen, ej vara längre än motsvarande
tid för annan jämförlig examen, såsom exempelvis filosofie magister-, juris
kandidat- eller civilingenjörsexamen. Sålunda bör för utbildning till agronom
ej åtgå mer än högst fem år från studentexamen. Enligt nu gällande
bestämmelser åtgår för praktik (inkl. genomgången lantmannaskola) och
egentlig högskoleutbildning sammanlagt ca sex år från studentexamen. Följaktligen
bör antingen den förberedande delen eller den egentliga högskoledelen
nedskäras tidsmässigt med sammanlagt ca ett år.

Jordbrukspraktikens syfte bör enligt utredningen vara att ge de blivande
agronomerna en allmän kännedom om praktisk jordbruksdrift och samtidigt
låta dem få en inblick i jordbrukarnas vardagliga och sociala problem.
Avsikten med jordbrukspraktiken är således ej att ge driftsledarutbildning.
Härför skulle åtgå avsevärt längre tid. De fåtaliga agronomer (4 å 5 procent),
som vill bli driftsledare i jordbruk, bör skaffa sig härför erforderlig
praktisk utbildning utan något direkt samband med agronomexamen.

Mot bakgrund av den nu angivna målsättningen har utredningen undersökt,
huruvida ej tiden för jordbrukspraktiken kan avkortas, om den samtidigt
effektiveras. Utredningen har därvid kommit till den uppfattningen
att, om jordbrukspraktiken upplägges och övervakas på ett ändamålsenligt
sätt syftemålet med densamma i huvudsak synes kunna uppnås även
vid en begränsning av praktiken till en växtodlingssäsong. Den sammanlagda
tiden för den förberedande praktiska utbildningen skulle därigenom kunna
avkortas till ett år. Utredningen framhåller, att en dylik rationellt upplagd
jordbrukspraktik ger bättre garantier för de studerandes förtrogenhet
med praktisk jordbruksdrift än den hittillsvarande längre men ej planlagda
praktiken.

För att kunna organisera det föreslagna året av förberedande praktisk utbildning,
så att det blir så väl utnyttjat som möjligt, föreslår utredningen,
att denna utbildning normalt bör äga rum efter intagningen vid lantbrukshögskolan.
De inträdessökande bör alltså antagas endast på grundval av studentbetyget.
I övrigt finner utredningen ej anledning att föreslå någon ändring
av nu gällande inträdesfordringar.

Den ettåriga förberedande praktiska utbildningen — i fortsättningen be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

nämnd propedeutisk utbildning — bör enligt utredningen omfatta dels en
propedeutisk kurs med teoretisk utbildning i tillämpade jordbruksämnen
av ungefär samma omfattning som lantmannaskolans huvudkurs, dels praktiskt
arbete på lämpliga jordbruk.

En i princip liknande anordning för propedeutisk utbildning som den
utredningen förordar tillämpas redan vid vissa lantmannaskolor, bl. a.
Svalöv, där en ettårig praktisk-teoretisk utbildning ges för studenter, som
ämnar söka inträde vid lantbrukshögskolan. Denna utbildning är upplagd
så, att studenterna under vinterhalvåret deltar i skolans undervisning i tilllämpade
jordbruksämnen, medan de under sommarhalvåret praktiserar på
av skolans ledning utvalda jordbruk. Sistnämnda praktik kontrolleras genom
skolans försorg. Denna form av propedeutisk utbildning synes utredningen
i många avseenden vara föredömlig och klart överlägsen den okontrollerade
praktikutbildningen. Utredningen anser, att en framtida propedeutisk
utbildning bör erhålla en liknande utformning dock med vissa modifieringar,
som förväntas medföra ytterligare, väsentliga fördelar. De vid
lantmannaskolorna vanliga huvudkurserna anses nämligen vara mindre väl
avpassade för studenter, eftersom dessas studiekapacitet ej blir tillräckligt
utnyttjad vid sådana kurser. Vid en förläggning av den propedeutiska utbildningen
till praktisk-teoretiska helårskurser vid olika lantmannaskolor
uppstår också enligt utredningen vissa svårigheter att samordna denna utbildning
med den följande högskoleundervisningen. Utredningen föreslår i
stället att en gemensam propedeutisk kurs motsvarande lantmannaskolekurs
anordnas för samtliga nyintagna studenter vid lantbrukshögskolan.
Vid en sådan kurs kan undervisningen helt anpassas till de förkunskaper
studenterna har och läggas upp på ett sådant sätt, att den korresponderar
med den följande högskoleundervisningen. Den föreslagna propedeutiska
kursen avses därvid bli förlagd till Ultuna.

Vid kontakt med 1955 års lantbruksundervisningskommitté har konstaterats,
att ett nedläggande av den nuvarande undervisningen vid Ultuna lantbruksskola
på grund av det minskade behovet av arbetsledare inom jordbruket
kan äga rum utan egentliga olägenheter för den lägre lantbruksundervisningens
del. Jordbrukshögskoleutredningen föreslår därför, att Ultuna
lantbruksskola nedlägges och att dennas lokaler får disponeras för den
propedeutiska utbildningen. (Under den tid av året, då lokalerna icke disponeias
för nämnda utbildning, föreslås lokalerna skola användas för fortbildningskurser
för konsulenter, lärare m. fl. med möjligheter till inkvartering.
) För att organisera och leda den propedeutiska utbildningen föreslår
utredningen, att en särskild avdelning för propedeutisk utbildning inrättas
vid lantbrukshögskolan. Om den propedeutiska utbildningen, som föreslås
omfatta en propedeutisk kurs under vinterhalvåret och jordbrukspraktik
under sommaren, anför utredningen bl. a. följande.

Den propedeutiska kursen bör omfatta ca sex månader och pågå från omkring
den 1 september intagningsåret till mitten av mars efterföljande år.
Kursen skall i huvudsak inriktas på undervisning i tillämpade agronomiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ämnen. I denna undervisning bör även ingå vissa praktiska övningar och
demonstrationer. Bl. a. av detta skäl har det ansetts lämpligt, att de studerande
under den tid, kursen pågår, inkvarteras på Ultuna, där plats kan
beredas dem i de byggnader, som nu användes för lantbrukshögskolans elever.
Undervisningen föreslås omfatta sammanlagt ca 750 timmar med följande
ungefärliga fördelning på olika ämnen.

Hydroteknik .................. 60 timmar Maskinlära och husbyggnadslära 130 timmar

Jordbrukslära.................. 90 » Lantbruksekonomi.............. 130 »

Växtodlingslära och växtpatologi 130 » Skogshushållning .............. 70 »

Husdj urslära .................. 140 » Summa 750 timmar

Vid avdelningen för propedeutisk utbildning bör finnas en föreståndare,
som ansvarar för den propedeutiska kursen samt den följande jordbrukspraktiken.
Denne föreståndare kan samtidigt vara Ultuna egendoms förvaltare.
För att biträda föreståndaren i undervisningen och vid planläggningen
och övervakningen av jordbrukspraktiken samt vid Ultuna egendoms skötsel
bör inrättas en befattning som förvaltarassistent. Övriga lärarkrafter vid
den propedeutiska kursen bör utgöras av tjänstemän knutna till resp. högskoleinstitutioner
eller av speciallärare.

Uppläggningen av undervisningen i de olika ämnen, som skall ingå i den
propedeutiska kursen, bör ske i samråd med företrädarna för resp. ämnen
vid lantbrukshögskolan och fastställas av högskolans lärarkollegium för
att säkerställa en direkt anknytning till den vid högskolan senare meddelade
undervisningen.

Jordbrukspraktiken skall vidta omedelbart efter den propedeutiska kursens
slut omkring den 15 mars och pågå till högskolestudiernas början omkring
den 1 september. Denna praktik bör förläggas till jordbruk i olika
delar av landet samt organiseras och övervakas av avdelningen för propedeutisk
utbildning. Praktiken kan därigenom planläggas redan under den
propedeutiska kursen på Ultuna. Därvid bör de studerandes specialintressen
så långt möjligt tillgodoses, samtidigt som det bör eftersträvas, att praktiktiden
ur allmän jordbrukssynpunkt blir så lärorik och effektivt utnyttjad
som möjligt. Eleverna bör sålunda få en allsidig träning i förekommande
praktiska göromål samt en fortlöpande information om driftens utformning
på praktikgården och om motiven till de vidtagna åtgärderna. Vid praktiktidens
slut bör varje student till föreståndaren vid avdelningen för propedeutisk
utbildning avlämna en rapport över sina erfarenheter under praktiktiden
och i samband därmed analysera de problem, som är förbundna
med driften på den egendom, där vederbörande praktiserat.

Utredningen framhåller, att den föreslagna propedeutiska utbildningen
är organiserad med tanke på sådana inträdessökande, som inte redan skaffat
sig jordbrukspraktik och genomgått lantmannaskola. Man torde dock
få räkna med att vissa inträdessökande, särskilt de som påbörjat sina studier
för studentexamen först sedan de redan förvärvat en viss praktisk jordbruksutbildning,
kan ha en jordbrukspraktik, som överstiger den förut föreslagna,
och därjämte kan ha genomgått lantmannaskola. Det är utredningens
mening, att dessa studenter efter intagningen vid lantbrukshögskolan
skall få befrielse från den propedeutiska utbildningen, därest de i lantmannaskolans
längre kurs erhållit kvalificerade betyg (minst AB) i de ämnen,
som ingår i den propedeutiska kursen enligt nyss föreslagna plan. Sådana
studenter bör tillåtas påbörja de egentliga högskolestudierna omedelbart ef -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ter intagningen. Skulle de ej ha erhållit kvalificerade betyg i nämnda ämnen,
bör de beredas möjlighet att genomgå förhör, som kan berättiga dem
att befrias från den propedeutiska utbildningen. Det bör tillkomma lärarkollegiet
att besluta i ärenden angående befrielse från deltagande i den propedeutiska
utbildningen.

För att göra det möjligt för de studerande att redan under studietiden
komma i kontakt med de olika verksamhetsområden, som de möter efter
agronomexamen, förordar utredningen omkring tre månaders specialpraktik
förslagsvis förlagd till sommaren mellan det andra och tredje året av den
egentliga högskoleutbildningen. Det bör tillkomma föreståndarna för de institutioner,
inom vilkas verksamhetsområden specialpraktiken faller, att organisera
och övervaka densamma.

I ett särskilt yttrande beträffande inträdesfordringar och
propedeutisk utbildning anför herr Sigfrid Larsson bl. a., att han
anser, att utredningen i fråga om den förberedande praktiska utbildningen
i stället för den föreslagna till högskolan knutna propedeutiska kursen bort
ha förordat denna utbildnings förläggning till förslagsvis tre lantmannaskolor
i mellersta och södra Sverige. De nackdelar utredningen anser komma
att vidlåda en dylik anordning, finner han konstruerade och knappast sakligt
motiverade. Som skäl för sin ståndpunkt anför herr Larsson bl. a. följande.

Vid de kombinerade praktisk-teoretiska ettårskurser, som nu tillämpas
vid några lantmannaskolor, kommer eleverna till skolan i slutet av september
och fördelas sedan en och en på lantbruk i skolans närhet, där de tas
om hand av »praktikvärdarna». Under dessas ledning arbetar de sedan på
resp. gårdar till början på november, då de samlas på skolan för teoretisk
undervisning. Denna pågår till medio mars då eleverna återgår till arbetet
ute på gårdarna. Under ett par korta »arbetsdalar» under sommaren
(två veckor i juni och tre veckor i juli) samlas eleverna också till skolan.
Den övriga tiden arbetar de ute på gårdarna till i slutet på september, då
kursen avslutas. Under vistelsen på skolan blir de i tillfälle att kollationera
intrycken från sina resp. gårdar. Studentkursen kommer vidare i kontakt
med skolans övriga elever. Det livliga tankeutbyte, som är karakteristiskt
för elever i en internatskola, ger goda förutsättningar för eleverna att lära
känna jordbrukarbefolkningens ekonomiska och sociala problem samt deras
allmänna mentalitet, vilket otvivelaktigt är värdefullt för den blivande
konsulenten och lantbruksläraren. Av det anförda torde framgå, att praktiken
på gårdarna och undervisningen på skolan utgör en organisk enhet, som
inte kan brytas sönder utan stor risk för att resultatet av kursen äventyras.

Den av utredningen anförda uppfattningen att undervisningen i lantmannaskolas
huvudkurs är allt för elementärt upplagd för att vara anpassad för
studenter är riktig i fråga om de grundläggande men ej beträffande de
tillämpade ämnena. Undervisningen för studenterna i de senare ämnena
måste i flera avsnitt göras mera elementär än för lantmannaskolornas vanliga
elevklientel, som i regel har många års praktisk erfarenhet bakom sig.
Andra delar av de tillämpade ämnena, särskilt sådana, i vilka kalkylationer
ingår, inhämtas i regel betydligt snabbare av studenterna, på grund av deras
större rutin att handskas med siffror, än av övriga elever.

Inom tidsramen för den teoretiska undervisningen är det möjligt att ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

forma undervisningsplanen så, att den blir utpräglat propedeutisk med anpassning
till de kommande studierna vid högskolan. Lantmannaskolans lärare
bör vara väl skickade att meddela denna undervisning.

Uppläggningen av de praktisk-teoretiska kurserna vid lantmannaskolorna
bör givetvis grundas på direktiv från högskolan efter hörande av företrädarna
för resp. ämnen. Det finnes därför ingen anledning befara, att det
skulle uppstå svårigheter att samordna denna undervisning med efterföljande
högskolestudier till följd av »att de studerande splittras på olika skolor».
Med utgångspunkt från utredningens förslag om det antal studerande,
som varje år skall intagas vid högskolan, torde det vara tillräckligt att ordna
praktisk-teoretiska kurser för studenter vid tre av landets lantmannaskolor.
Antalet elever i vardera kursen bör begränsas till 15, bl. a. med hänsyn
till önskvärdheten av att samtliga praktikgårdar ligger relativt nära
skolan.

Beträffande kostnadsfrågan kan anföras, att det otvivelaktigt blir billigare
att förlägga den praktiska utbildningen till lantmannaskolorna än till
en propedeutisk kurs vid Ultuna. Någon utökning av lokalutrymmena vid
de lantmannaskolor, som skall anordna de praktisk-teoretiska kurserna, är
sannolikt inte erforderlig och kostnaderna för den förstärkning av lärarkrafterna,
som kan bli nödvändig, torde bli av blygsam omfattning. Ombyggnaden
av Ultuna lantbruksskolas lokaler för den föreslagna propedeutiska
kursen kommer att draga betydande kostnader. En föreståndare för
nämnda kurs skall anställas och arvoden utgå till övriga lärarkrafter. Det
ökade lokalbehovet enligt de förslag utredningen framlagt innebär, att den
förutsatta nedläggningen av Ultuna lantbruksskola medför friställning av
lokalutrymmen, vilka bör kunna komma till god användning för andra ändamål.

Utredningen föreslår, att sökande till högskolan antages enbart på grundval
av studentbetyget. Om den förberedande praktiska utbildningen ordnas
på det sätt jag antytt är det ur utbildningssynpunkt skäligen likgiltigt, om
de antages och inskrives vid högskolan före eller efter praktikåret. Det får
dock anses vara en onödig komplikation av högskoleorganisationen att i
denna infoga preparandkurser med elementär undervisning. Jag anser därför,
alt definitivt antagande av studerande vid högskolan bör ske först efter
fullgjord praktikantutbildning. Detta bör givetvis inte hindra, att en nybliven
student med studentbetyg, som kvalificerar honom för inträde, kan erhålla
intyg om att hän följande år kan beräkna bli antagen som studerande
vid högskolan under förutsättning att han erhåller tillfredsställande vitsord
från genomgången, av högskolan anvisad praktisk-teoretisk kurs.

Vad därefter angår den egentliga högskoleutbildningen föreslår utredningen,
att terminsindelningcn vid lantbrukshögskolan ändras, så att den
överensstämmer med den terminsindelning, som tillämpas vid universiteten.
Härigenom underlättas det föreslagna samarbetet i fråga om undervisningen
med Uppsala universitet. Höstterminen föreslås sålunda omfatta 1 september—15
december och vårterminen 15 januari—31 maj. Den undervisning,
som nu är förlagd till 1—15 juni resp. 1—31 augusti föreslås bli förlagd
antingen till terminerna eller till särskilda kurser under sommarmånaderna.

I fråga om högskoleutbildningens principella utformning anför utredningen,
alt det nuvarande linjesystemet med fem olika studieinriktningar för
agronomexamen icke medger eu tillräckligt snabb och smidig anpassning
av utbildningen efter utvecklingens växlande krav. Fördelarna med linje -

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

systemet anges vara, att de studerande får vägledning i ämnes- och betygsval.
Linjerna ger dessutom stadga åt studiernas uppläggning, samtidigt som
de hos arbetsgivarna kommit att få karaktären av behörighetsvillkor. Utredningen
har därför sökt finna en anordning, som i görligaste mån eliminerar
linjeuppdelningens stelhet men ändå behåller systemets fördelar. En sådan
anordning torde enligt utredningen kunna erhållas genom ett system med fritt
ämnesval, varvid samtidigt särskilda behörighetsvillkor uppställes för vissa
befattningar som lärare, konsulenter etc. Valmöjligheterna för de studerande
ökas därigenom, medan behörighetsvillkoren ger sådana studerande, som
inriktar sig mot vissa befattningar, vägledning i ämnes- och betygsval. Behörighetsvillkoren
bör uppställas av vederbörande myndighet eller arbetsgivare.

Vad gäller betygsfordringarna för agronomexamen må erinras om att enligt
nu gällande stadga för denna examen ämnena indelas efter studiernas omfattning
i tentamensämnen, förhörsämnen och kursämnen. Ur flera synpunkter,
bl. a. för att kunna ange en viss betygssumma för godkänd examen men
även med hänsyn till ett på undervisningens område utvidgat samarbete
med universiteten och övriga högskolor, är det enligt utredningen önskvärt,
att varje betygsenhet motsvarar en viss genomsnittlig studietid.

Som utgångspunkt bör därvid väljas universitetens nuvarande betygsnormer,
enligt vilka vid filosofisk fakultet ett betyg normalt bör medhinnas
på en termin och två betyg på två terminer, varvid en studietermin avses
omfatta ca fem månader. Med hänsyn till det stora antal ämnen, som normalt
ingår i agronomexamen bör emellertid betygsenhet i denna examen
motsvara hälften av betygsenhet vid universiteten. Då skillnaderna mellan
förhörs- och kursämne i många fall synes obetydliga, föreslår utredningen,
att dessa skilda benämningar utgår och ersätts med den enhetliga beteckningen
kursämne. Kursämnenas omfattning bör motsvara de nuvarande
förhörsämnenas.

Ämnena vid högskolan bör sålunda enligt utredningens förslag indelas i
tentamens- och kursämnen. Tentamensämne bör kunna studeras till ett, två,
tre eller fyra betyg, varvid skilda fordringar bör uppställas för olika betyg.
Fordringarna för kursämne bör motsvara ungefär hälften av ett betyg.
Studietiden enligt det sålunda förordade systemet för ämne vid lantbrukshögskolan
jämfört med universitetsämne belyses av följande tablå.

Betygsenhet vid lantbrukshögskolan	Motsvarande betygsenhet vid universiteten	Beräknad ungefärlig studietid (inkl. föreläs-ningar, kurser och ten-tamina)
4 betyg ................................	2 betyg ingen direkt motsvarighet 1 betyg 1/2 » ingen motsvarighet	ca 2 terminer * 11/2 termin »1 >
3 * ................................
2 * ...............................
1 » ................................	» 1/2 » * 1/4 »
Kurs = 1/2 betyg ......................

Utredningen föreslår, att följande minimifordringar skall gälla för godkänd
examen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I betygsämnen bör fordras sammanlagt tolv betygsenheter. I denna betygssumma
bör ingå minst två ämnen för studier till två betyg eller högre.

I något av de ämnen, som studeras för två betyg eller högre skall examensarbete
utföras. Av kursämnen bör fordras studier motsvarande sammanlagt
två betygsenheter. Då varje kursämne skall motsvara en halv betygsenhet
innebär detta att fyra kursämnen kommer att ingå.

De för agronomexamen erforderliga tolv betygsenheterna motsvarar sex
betygsenheter i en examen från filosofisk fakultet vid ett universitet. I agronomexamen
ingår därjämte vissa kurser, vilka i tidsåtgång motsvarar ett
betyg vid universiteten.

Utredningen föreslår, att som studievägledning för eleverna för var och
en av dem utarbetas en plan över de egentliga högskolestudierna. Dessa
studieplaner bör utarbetas under ledning av högskolans undervisningsnämnd
och de personer, som denna nämnd utser. Högskolans undervisningsnämnd
bör så långt möjligt organiseras i enlighet med bestämmelserna för undervisningsnämnderna
vid rikets universitet. Det bör enligt utredningen ankomma
på högskolans lärarkollegium, undervisningsnämnd och ämnesrepresentanter
att tillse, att erforderliga föreskrifter beträffande studieordning
m. m. fastställes och efterleves.

Utredningens uppfattning om de ämnen, som kan ingå i agronomexamen
redovisas i den i det följande intagna tablån. För omfattningen av dessa ämnen
lämnar utredningen en ingående redogörelse å s. 129—134 i betänkandet,
till vilken torde få hänvisas. I detta sammanhang torde endast böra erinras
om att ämnet pedagogik enligt utredningen ej bör fordras för avläggande
av agronomexamen. Utredningen anser emellertid, att de studerande
under sin studietid vid högskolan bör beredas möjlighet att genomgå
en pedagogisk grundutbildning om ca 40 timmar i form av en allmän orientering
och handledning i undervisnings- och rådgivningsverksamhet. Utöver
denna pedagogiska grundutbildning föreslår utredningen — efter kontakt
med lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå, överstyrelsen för yrkesutbildning,
1955 års lantbruksundervisningskommitté och jordbruksupplysningskommittén
— att möjlighet beredes den, som inriktar sig på lärar- eller konsulentverksamhet
att efter agronomexamen och viss anställningstid erhålla
en vidgad och fördjupad pedagogisk utbildning i form av en särskild kurs
på ca tre månader. Genomgång av en sådan kurs förutsättes bli ett kompelensvillkor
för anställning som ordinarie lärare eller konsulent. För denna
kurs i pedagogik bör enligt utredningen lantbruksstyrelsen vara huvudman.

Utredningen framhåller, att antalet föreläsnings- och övningstimmar för
olika ämnen granskas och fastställes av lantbrukshögskolans undervisningsnämnd
och lärarkollegium. För ämnen, i vilka undervisning meddelas av
speciallärare redovisar utredningen i sitt betänkande ås. 135 vissa ungefärliga
timantal. Undervisningen i ämnena fysik och nationalekonomi, som enligt
utredningens förslag skall förläggas till Uppsala universitet, bör utformas
i samråd mellan lantbrukshögskolans lärarkollegium och berörda institutioner
vid universitetet.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Ämnen som kan ingå i agronomexamen

Ämne	Ämnet kan läsas till
	Kurs = y betyg	1 betyg	2 eller högre betyg
Gemensamma grundläggande ämnen Matematik................	X	X
Fysik....................		X	X
Lantbrukskemi............	X	X	X
Mikrobiologi..............	X	X	X
Genetik..................	X	X	X
Statistik..................	X	X	X
Markämnen Marklära ................		X	X
Växtnäringslära och jord-bearbetning ..............		X	X )
Jordbrukslära (sammanfatt-ningsämne) .............. Lantbrukets hydroteknik..	X	X X	i X
Växtodlingsämnen Lantbruksbotanik ........	X	X	X
Växtodlingslära ..........	X	X	X
Växtförädling ............	X	X	X
Växtpatologi..............	X	X	X
Husdjursämnen Husdjurens fysiologi med anatomi..................		X	X
Husdjursförädling ........		X	X
Husdjurens näringsfysiologi samt utfodring och vård ..		X	X 1
Husdjurslära (sammanfatt-ningsämne) .............. Tekniska ämnen Lantbrukets arbetsmetodik och teknik................	X	X X	X
Ekonomiska ämnen Nationalekonomi..........		X	X
Redovisningslära..........		X	X
Lantbrukets driftsekonomi		X	X
Lantbrukets fastighetseko-nomi ....................	X	X	X
Lantbrukets marknadslära		X	X
Lantbruksekonomi (sam- manfattningsämne)........ Rättskunskap ............	X	X X	{
Pedagogik (inräknas ej i be-tygsfordr. för agr. examen)	X

Undervisning i ämnet meddelas av

Speciallärare

Inst. för fysik, Uppsala universitet
Institutionerna för lantbrukskemi
Inst. för mikrobiologi
Inst. för genetik

Underavd. för statistik vid inst. för
lantbrukets företagsekonomi

Inst. för marklära
Inst. för växtnäringslära
Inst. för jordbearbetning
Inst. för marklära
Inst. för växtnäringslära
Inst. för jordbearbetning
Inst. för lantbrukets hydroteknik;
speciallärare i geodesi

Inst. för lantbruksbotanik
Inst. för allmän och speciell växtodlingslära Inst.

för växtförädling
Inst. för växtpatologi

Inst. för djurfysiologi
Inst. för husdjursförädling
Inst. för näringsfysiologi
Inst. för utfodring och vård; speciallärare
i hälso- och sjukvårdslära
Inst. för djurfysiologi, näringsfysiologi
samt utfodring och vård

Inst. för lantbrukets arbetsmetodik
och teknik; speciallärare i husbyggnadslära Inst.

för nationalekonomi, Uppsala
universitet

Inst. för lantbrukets företagsekonomi
» » » »

» » » »

(jämte speciallärare)

Inst. för lantbrukets marknadslära
Inst. för lantbrukets företagsekonomi
Inst. för lantbrukets marknadslära
Speciallärare

Speciallärare

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Som tidigare framhållits syftar utredningens förslag till att den studerande
skall få full frihet att välja den ämneskombination, som vederbörande
själv önskar. För att vägleda sådana studerande, som avser att bli lärare,
konsulenter etc. föreslår utredningen, att särskilda ämneskombinationer
för behörighet till dessa befattningar fastställes av lantbruksstyrelsen eller
det ämbetsverk, som handhar tillsynen av den av tjänsternas innehavare
bedrivna verksamheten. Exempel på sådana ämneskombinationer för behörighet
till vissa tjänster redovisas i betänkandet s. 135—137.

B. Hortonomutbildningen
1. Nuvarande förhållanden

I enlighet med beslut av 1931 års riksdag ombildades Alnarps lantbruksinstitut
fr. o. m. den 1 november 1933 till ett lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
vilket emellertid icke gavs en högskolemässig karaktär.

I sitt betänkande år 1947 föreslog 1946 års trädgårdsundervisningskommitté
att en trädgårdshögskola skulle inrättas vid Alnarp. Vid denna skulle
kunna avläggas hortonomexamen resp. trädgårdsarkitektexamen samt hortonomie
licentiatexamen. I propositionen 1949: 79 konstaterades emellertid,
att förutsättningar för genomförande av förslaget saknades och att det borde
anstå tills vidare med förverkligande av planen på en särskild trädgårdshögskola.

Inträdesfordringar. Den högre trädgårdskursen vid Alnarp är f. n. uppdelad
på två linjer, en för allmän trädgårdsodling och en för trädgårdsanläggning.
För antagning som ordinarie elev vid någon av dessa linjer krävs en
ålder av 24 år samt beträffande praktisk utbildning att ha genomgått statlig
eller statsunderstödd trädgårdsskola eller genom tentamen visat sig ha
förvärvat motsvarande utbildning och att efter genomgången trädgårdsskola
ha praktiserat sex månader, helst i utlandet, samt beträffande teoretisk
utbildning att ha avlagt realexamen med kvalificerade betyg i särskilt angivna
ämnen eller också kunna styrka, att motsvarande kunskaper förvärvats
på annat sätt.

Fordringar för hortonomexamen. Enligt nu gällande föreskrifter kan hortonomexamen
avläggas på endera av linjerna för trädgårdsodling och trädgårdsanläggning.
Följande elva ämnen är obligatoriska för båda linjerna:
matematik, fysik, meteorologi, kemi, geologi och marklära, botanik, zoologi,
kulturteknik, ritning, redskapslära och ekonomisk trädgårdsodling. Dessutom
är följande ämnen obligatoriska, nämligen på linjen för trädgårdsodling
ärftlighetslära och växtförädling, nationalekonomi och handelslära.
rättslära, trädgårdsekonomi, bokföring, trädgårdsanläggning, ekonomisk
trädgårdsodling, försöksteknik, trädgårdsprodukternas användning som födoämnen
samt pedagogik, samt på linjen för trädgårdsanläggning luisbyggnadslära
och växthuskonstruktion, trädgårdsanläggning samt plantskoleskötsel.

För examens godkännande fordras minst betyget med beröm godkänd i
vissa huvudämnen och betyget godkänd i övriga förekommande ämnen.

2. Ilortonomutbildningens framtida inriktning och omfattning

Jordbrukshögskoleutredningen har infordrat yttrande över hortonomutbildningens
allmänna inriktning samt avvägningen mellan praktik och högskolcundervisning
från lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapens förbund

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

och Sveriges lantbruksförbund. En redogörelse härför lämnas i betänkandet
å s. 139—140.

Som tidigare återgivits förordar jordbrnkshögskoleutredningen att hortonomutbildningen
görs högskolemässig samt att den i de grundläggande ämnena
sker vid Ultuna och i de tillämpade ämnena vid Alnarp. Utredningen
anser, att hortonomutbildningen liksom agronomutbildningen främst bör
inriktas på en examen närmast av ämbetskaraktär, avsedd för befattningar
som konsulenter, lärare, stadsträdgårdsmästare, trädgårdsarkitekter etc.
Liksom för agronomutbildningen bör det för hortonomutbildningen finnas
möjligheter till ett flertal ämneskombinationer inom den föreslagna ämbetsexarnen.
För befattningar som lärare, konsulenter m. m. föreslås behörighetsvillkor
som ledning för de studerande vid deras val av ämnen och betyg.
Praktik- och studietiden för hortonomexamen, liksom fördelningen mellan
praktisk utbildning och egentlig högskoleutbildning, föreslås bli avvägd på
samma sätt som för agronomexamen.

I fråga om inträdes fordringarna föreslår utredningen, att hortonomie studerande
liksom agronomie studerande skall antagas på grundval av betyg,
varigenom den inträdessökande kan styrka, att han dels avlagt svensk studentexamen
eller är likställd med den, som avlagt studentexamen i fråga om
rätten att inskrivas eller att antagas som studerande vid universitet och
högskolor samt att där avlägga examina, dels i nämnda betyg visat sig tia
kunskaper motsvarande godkänt vitsord i vissa naturvetenskapliga ämnen
på reallinjen eller i vissa ämnen på allmänna linjen.

Utredningen anför i detta sammanhang, att specialgymnasiet för lantbruks-,
mejeri- och skogsstuderande i framtiden bör göras tillgängligt även
för trädgårdsstuderande.

Utredningen föreslår, att den propedeutiska utbildningen för hortonomexamen
liksom för agronomexamen skall omfatta ett år. Den föreslås omfatta
dels en teoretisk kurs i tillämpade trädgårdsämnen (motsvarande
trädgårdsskolekurs), dels praktiskt arbete i trädgårdsföretag. Den propedeutiska
utbildningen föreslås börja omkring den 1 september med en till
Alnarp förlagd teoretisk kurs (propedeutisk kurs) i tillämpade trädgårdsämnen
gemensam för samtliga studerande, oavsett om de avser att ägna sig
åt trädgårdsodling eller trädgårdsanläggning. Utredningen räknar med att
undervisningen i flertalet ämnen kan meddelas av personalen vid trädgårdssektionens
institutioner. Följande ämnen och undervisningstimmar föreslås
ingå i den propedeutiska kursen.

Fältmätning och hydroteknik---- 60 timmar Blomsterodling ................ 110 timmar

Jordarts- och växtnäringslära .. 40 » Maskin- och redskapslära ...... 30 »

Fruktodling och plantskoleskötsel 110 » Trädgårdsekonomi med bokföring 150 »

Köksväxtodling................ 120 » Trädgårdsanläggning............ 130 »

Summa 750 timmar

Efter den propedeutiska kursens slut vid mitten av mars skall de studerande
påbörja sin trädgårdspraktik, vilken bör få en allsidig inriktning.
Praktiken föreslås bli organiserad och övervakad av trädgårdssektionens
ordförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Sådana inträdessökande, som redan förvärvat praktisk trädgårdsutbildning
motsvarande vad som erhålles under det propedeutiska aret samt genomgått
trädgårdsskola och där erhållit minst AB i de ämnen, som ingår i
den propedeutiska kursen, skall enligt utredningens förslag få befrielse från
den propedeutiska utbildningen. Möjlighet föreslås även skola iinnas att
komplettera betyg, som erhållits i trädgårdsskola.

Utredningen föreslår omkring tre månaders specialpraktik för de studerande
vid högskolans trädgårdssektion. Denna praktik bör organiseras, övervakas
och bedömas av föreståndarna för de institutioner, inom vilkas verksamhetsområden
den faller.

Av samma skäl som förut anförts i fråga om agronomlinjens inträdesfordringar
anser herr Sigfrid Larsson i sitt särskilda yttrande,
att sökande till hortonomlinjen inte bör definitivt antagas förrän de
uppfyllt inträdesfordringarna även beträffande praktisk förutbildning. Denna
utbildning bör enligt Larsson omfatta minst en praktisk-teoretisk helarskurs
analog med de, som redan nu finnes för blivande agronomer. Med hänsyn
till att antalet studerande, som årligen avses att intagas på hortonomlinjen,
är väsentligt lägre än på agronomlinjen, bör det vara tillräckligt med
cn praktisk-teoretisk helårskurs (propedeutisk utbildning) för blivande hortonomer.
Det synes Larsson uppenbart, att en förläggning av denna kurs till
Alnarps trädgårdsskola skulle innebära många fördelar. Undervisningsplanen
för kursen bör utformas i samråd med högskolans företrädare för de
tillämpade trädgårdsämnena och godkännas av sektionskollegiet vid Alnarp.

Vad angår den egentliga högskoleutbildningen föreslår utredningen samma
terminsindelning vid trädgårdssektionen som vid högskolan i övrigt,
d. v. s. 1 september—15 december och 15 januari—31 maj. Därjämte bör
under sommarmånaderna särskilda kurser kunna anordnas.

Hortonoinutbildningen föreslås liksom agronomutbildningen skola utformas
enligt principen om fritt ämneval men med vissa behörighetsvillkor
som stöd för studenternas val av studieinriktning. Undervisningen i den
propedutiska kursen och i de tillämpade trädgårdsämnena sker vid Alnarp,
medan undervisningen i de grundläggande ämnena sker vid Ultuna. Av praktiska
skäl bör hela den till Ultuna förlagda undervisningen fullgöras under
en sammanhängande period i början av de egentliga högskolestudierna.
Härför torde genomsnittligt åtgå ca två år. Studietiden för de tillämpade
trädgårdsämnena beräknas till ca två år.

Liksom för agronomie studerande bör för hortonomie studerande studieplaner
uppgöras av högskolans undervisningsnämnd eller de personer, som
denna nämnd utser. Betggsf ordringarna för hortonomexamen föreslås av
utredningen följa samma normer som för agronomexamen. De ämnen som
kan ingå i hortonomexamen redovisas i tablån på nästa sida. För ämnenas
omfattning lämnas i betänkandet s. 144 en redogörelse, till vilken torde få
hänvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Ämnen som kan ingå i hortonomexamen

Ämne	Ämnet kan läsas till
	Kurs= i betyg	1 betyg	2 eller högre betyg
Gemensamma grundläggande ämnen
Matematik................	X	X
Fysik ....................		X	X
Lantbrukskemi............	X	X	X
Mikrobiologi..............	X	X	X
Genetik..................	X	X	X
Statistik..................	X	X	X
Markämnen
Marklära ................		X	X
Växtnäringslära och jordbe-
arbetning ................		X	X
Jordbrukslära (sammanfatt-
ningsämne) .............. Lantbrukets hydroteknik ..	X	X X	X
Växtodlingsåmnen
Lantbruksbotanik ........	X	X	X
Växtförädling ............	X	X	X
Växtpatologi..............	X	X	X
Trädgårdsämnen
Frukt- och bärodling......	X	X	X
Köksväxtodling ..........	X	X	X
Prydnadsväxtodling ......	X	X	X
Trädgårdskonst och natur-
vård ....................	X	X	X
Trädgårdsodlingens arbets-
metodik och teknik ......	X	X	X
Trädgårdsodlingens ekonomi	X	X	X
Pedagogik (inräknas ej i be-
tygsfordr. för hortonomex.)	X

Undervisning i ämnet meddelas av

Speciallärare

Inst. för fysik, Uppsala universitet
Institutionerna för lantbrukskemi
Inst. för mikrobiologi
Inst. för genetik

Underavd. för statistik vid inst. för
lantbrukets företagsekonomi

Inst. för lantbruksbotanik
Inst. för växtförädling
Inst. för växtpatologi

Inst. för frukt- och bärodling
Inst. för köksväxtodling
Inst. för prydnadsväxtodling
Inst. för trädgårdskonst och naturvård
(speciallärare i stadsbyggnadslära)
Inst. för lantbrukets arbetsmetodik och
teknik (inkl. underavd. vid Alnarp,
speciallärare i vissa ämnesdelar) Inst.

för lantbrukets företagsekonomi
(inkl. institutionens underavdelning
i Alnarp)

Inst. för lantbrukets marknadslära
Speciallärare

Ämnet pedagogik bör — liksom i fråga om agronomexamen — ej fordras
för avläggande av hortonomexamen eller medräknas i minimifordringarna
för godkänd examen men däremot kunna ingå i behörighetsfordringarna för
vissa tjänster såsom lärare och konsulentbefattningar. Även utexaminerade
hortonomer bör beredas möjligheter att delta i den vidareutbildning i pedagogik,
som föreslagits för agronomer.

För att vägleda sådana studerande, som efter avlagd examen avser att bli
lärare, konsulenter etc., föreslår utredningen, att särskilda ämneskombinationer
för behörighet till dessa befattningar fastställes av lantbruksstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

eller det ämbetsverk, under vilket tjänsterna sorterar. Exempel på sådana
ämneskombinationer för behörighet till vissa tjänster redovisas i betänkandet
s. 145, till vilket torde få hänvisas.

C. Vissa övriga utbildningsfrågor

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att i den mån det finnes anledning
till utbyten av kurser inom varandra närstående ämnen mellan agronom-
och hortonomexamen, såsom exempelvis mellan växtodlingslära och
köksväxtodling, får sådana fall särskilt prövas av undervisningsnämnden
resp. lärarkollegiet eller trädgårdssektionens avdelningskollegium.

Frågan om att införa specialistexamina såsom agronomie kandidat- och
scientific magisterexamen bör enligt utredningen anstå till dess hela problemet
om sådana examina vid olika universitet och högskolor behandlats.
Utredningen påpekar vidare, att dess förslag till ny studieordning för agronom-
och hortonomexamina, bl. a. genom att ett ämne kan studeras till fyra
betyg, medger avsevärda möjligheter till specialisering för sadana studerande,
som så önskar.

Den utökade samundervisning mellan lantbrukshögskolan och Uppsala
universitet, som utvecklingen medfört och som även utredningens förslag
kan komma att bidraga till, motiverar enligt utredningen, att kurser motsvarande
universitetens betygsfordringar utarbetas vid lantbrukshögskolan, så
att studerande vid universitet kan medtaga sådana ämnen i sin examen.
Studerande vid lantbrukshögskolan bör beredas liknande möjligheter att i
sin examen medtaga ämnen från universitet eller annan högskola.

Beträffande högre agronomiska studier föreslår utredningen, att bestämmelserna
för avläggande av agronomie licentiatexamen och agronomie doktorsgrad
bör ändras så, att den, som avlagt hortonomexamen vid lantbrukshögskolan,
skall ha samma behörighet att avlägga licentiatexamen och disputera
för doktorsgrad, som tillkommer agronomer vid högskolan. För såväl
agronomer som hortonomer bör därvid beteckningarna agronomie licentiat
och agronomie doktor användas.

I agronomie licentiatexamen, vilken liksom universitetens filosofie licentiatexamen
bör omfatta endast ett ämne, bör enligt utredningen fordringarna
på betygsenheten motsvara universitetens fordringar för betygsenhet.
Avhandling för vinnande av agronomie doktorsgrad bör bedömas efter samma
grunder, som de vid universiteten tillämpade. Enligt nu gällande föreskrifter
åsättes avhandling och försvar av avhandling vid lantbrukshögskolan
var sitt betyg. Detta är ej fallet vid universiteten, där gemensamt betyg
för avhandlingen och försvaret av denna utdelas. Utredningen föreslår, att
det sistnämnda tillvägagångssättet i framtiden tillämpas också vid lantbrukshögskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I ett avsnitt med vissa allmänna synpunkter på den högre undervisningens
uppläggning, former m. m. finner jordbrukshögskoleutredningen de förslag
härutinnan, som framlagts av universitetsutredningen (SOU 1957:24,
s. 78—90) tillämpliga även för lantbrukshögskolans del. I anslutning härtill
framhåller jordbrukshögskoleutredningen — för att stimulera lärarna
vid lantbrukshögskolan att författa läroböcker och kompendier för undervisningen
—■ att de bestämmelser rörande ledighet för läroboksförfattande,
som i de nya universitetsstatuterna angivits som ett skäl för tjänstledighet
med oavkortad lön, även bör äga sin tillämpning vid lantbrukshögskolan.

I samband med behandlingen av undervisningsfrågorna framhåller utredningen
vidare, att utexaminerade agronomer (hortonomer) bör beredas
möjlighet att förkovra sig genom fortbildningskurser i olika vid högskolan
representerade ämnen. Detta motiveras bl. a. med den snabba utvecklingen
på lantbruksområdet. Dessutom torde många agronomer (hortonomer)
önska vidga sitt kunnande inom sådana ämnen, som de under sin studietid
vid högskolan ej hade tillfälle att grundligare studera men som de utifrån
sin senare yrkesverksamhet bedömer som erforderliga. Utformningen
av dessa fortbildningskurser bör ske i samråd mellan berörda verk och organisationer
samt lantbrukshögskolans styrelse och lärarkollegium.

II. YTTRANDEN

A. Propedeutisk utbildning

Remissinstansernas ställningstagande till utredningens förslag i samband
med den propedeutiska utbildningen är förhållandevis klart och entydigt.
Flertalet remissinstanser tillstyrker sålunda, att de studerande antages direkt
efter studentexamen utan föregående praktik. Även nedskärningen av
praktiktidens längd accepteras ganska allmänt, ehuru viss betänksamhet
yppats från särskilt det praktiska jordbrukets sida. Däremot förkastar de
remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, så gott som enhälligt utredningens
förslag om den propedeutiska utbildningens förläggning och förordar
i stället den förläggning, som herr Sigfrid Larsson föreslagit i sitt särskilda
yttrande.

Beträffande frågan om intagning på enbart studentbetyg
anför lantbruksstyrelsen bl. a. följande.

Att^ antalet kvalificerade sökande till lantbrukshögskolan under de senare
åren varit otillfredsställande torde sålunda till icke ringa del bero på
att såväl den långa praktiktiden som ovissheten under denna om möjligheterna
att vinna inträde vid lantbrukshögskolan verkat avskräckande. Det
synes därför vara välbetänkt att som utredningen föreslår antaga de sökande
som studerande vid högskolan enbart på studentexamen eller därmed
jämställd annan examen och att därefter hänvisa dem till ett års praktiskteoretisk
utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att det kan övervägas,
om icke studentexamen på reallinjens matematiska gren skulle kunna godtagas
för inträde vid lantbrukshögskolan, även om ämnet biologi ej ingår
i examen.

1955 års lantbruksundervisningskommitté har intet att erinra emot att
de studerande intages vid lantbrukshögskolan enbart på grundval av studentbetyget.

Sveriges förenade studentkårer hävdar, att avlagd studentexamen bör
vara tillräcklig för tillträde till högre studier, och hälsar därför med tillfredsställelse
utredningens förslag, att den obligatoriska praktiken förlägges
efter intagningen vid högskolan.

I övrigt har Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges agronomoch
lantbrukslärareförbund, Hushållningssällskapens förbund samt Svenska
lantmannaskolornas lärareförening yttrat sig till förmån för intagning
av de studerande enbart på grundval av studentbetyget.

Direkt intagning efter studentexamen avvisas av hushållningssällskapet
i Gotlands län, som motiverar detta med att studenterna behöver viss praktik
för att kunna tillgodogöra sig en lantmannaskolekurs. Även Svenska
lantarbetsgivareföreningen ifrågasätter, om icke definitiv antagning bör anstå
tills efter praktiken med hänsyn till att det icke kan förutses, hur
många studenter, som på annat sätt skaffar sig erforderlig förpraktik.

Beträffande frågan om praktiktidens längd erinrar lantbruksstyrelsen
om att den redan i sitt yttrande till utredningen framhållit, att
praktiktiden borde kunna förkortas, om den utnyttjades effektivare än hittills.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om en förutbildning omfattande
ett år är nödvändig och anför bl. a. följande.

Inom flertalet andra högskolemässiga utbildningsvägar fordras ingen som
helst förpraktik. Detta gäller bl. a. de tekniska högskolorna, vid vilka de
studerande under sommarferierna skaffar sig erforderlig praktik före examen.
Enligt styrelsens mening vore en ytterligare nedskärning av kraven
på förpraktik och förberedande kurser för inträde vid lantbrukshögskolan
önskvärd från rekryteringsstimulerande synpunkt. Utredningens förslag,
att studenterna antas som elever vid lantbrukshögskolan före förpraktiken,
finner styrelsen värdefullt från samma synpunkt.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium finner det önskvärt, att praktiktiden
något förkortas inte minst med hänsyn till betydelsen av att den sammanlagda
tiden för agronomutbildningen icke väsentligt bör överstiga den
tid, som i allmänhet åtgår för övriga ämbetsexamina.

Skogshögskolans lärarråd anser, att den föreslagna nedskärningen av den
totala studietiden från sex till fem år genom minskning av praktiktiden är
väl motiverad genom alt utbildningens tyngdpunkt på jordbrukets liksom
på skogsbrukets område undergår eu successiv förskjutning från det praktiska
till det teoretiska området, allteftersom forskningen ställer ökad kunskap
om produktionen och dess förutsättningar till vårt förfogande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

1955 års lantbruksundervisningskommitté, som finner den föreslagna avkortningen
av studietiden välbetänkt, anför bl. a. följande.

Utbildningstiden för agronomerna kommer härigenom i paritet med motsvarande
tid för andra jämförliga examina. Vidare torde en förkortning av
studietiden medföra en ökning av antalet kvalificerade sökande till högskolan,
vilket är i hög grad angeläget med tanke på förhållandena under
senare hälften av 1950-talet, då antalet kvalificerade sökande var påfallande
rnet. e;ä

Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges förenade studentkårer
tillstyrker förslaget om förkortning av studietiden genom minskning
av praktiktiden.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att riksförbundet med hänsyn
till de starka önskemålen om en förkortning av utbildningstiden för
agionomerna kan godtaga utredningens förslag beträffande kraven på jordbrukspolitik
före påbörjandet av de egentliga högskolestudierna. Riksförbundet
förutsätter därvid, att utredningens förslag om tre månaders specialpiaktik
under studietiden samtidigt genomföres. Svenska lantarbetsgivareföreningen
och Hushållningssällskapens förbund ansluter sig i princip till
utredningens förslag rörande praktikens omfång och uppläggning.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening är synnerligen tveksam till
förslaget att skära ned praktiken till ett enda år. Synes det emellertid helt
ofrånkomligt att reducera praktiktiden, vill föreningen trots farhågor ej
motsätta sig detta. Föreningen anser dock, att en sammanlagd praktiktid
a\ ett och ett halvt år — inberäknat propedeutisk kurs och specialpraktik
inom studietiden — är ett absolut minimikrav.

Skogs- och lantbruksakademien anser förkortningen av praktiktiden innebära
icke obetydliga risker men anför samtidigt bl. a. följande.

Emellertid torde läget vara sådant, att uppehållandet av hittillsvarande
inträdesfordringar vad beträffar praktik kan väntas medföra, att tillströmningen
av sökande blir otillräcklig. Den bättre delen av de nyblivna studenterna
väljer banor, där fordringarna på förpraktik är mindre och där man
betydligt tidigare erhåller besked om intagning vid högskola.

Alnarpsinstitutets lärarkollegium instämmer i utredningens uppfattning,
att tiden för agronomutbildningen ej bör överskrida den tid det tar att avlägga
ämbetsexamen eller omkring fem år. Dock bör enligt kollegiet förkortningen
av utbildningstiden inte enbart drabba praktiktiden utan även
den teoretiska undervisningen.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller, att man från trädgårdshåll
helt ansluter sig till uppfattningen, att samma villkor i fråga
om inträdesfordringar och kurstid skall gälla för hortonomutbildningen
som för agronomutbildningen. Större krav på praktisk utbildning före påbörjandet
av studierna vid högskolan än den föreslagna propedeutiska kursen
omfattande ett år torde inte kunna ställas, om man skall kunna räkna
med en tillfredsställande rekrytering.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund anser, att utredningsförslaget om

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

förkortad praktiktid måste accepteras för att inte den långa utbildningstiden
skall verka avskräckande på de studerande. Härvid förutsättes dock
att den föreslagna propedeutiska kursen skall vara godkänd, innan den
egentliga högskoleutbildningen skall få påbörjas. Likaså förutsätter riksförbundet,
att de studerande under den praktiska utbildningen utplaceras
i företag, som möjliggör en så allsidig och lärorik praktik som möjligt.

Sveriges pomologiska förening är medveten om att de nuvarande höga
fordringarna på praktisk erfarenhet före inträdet vid hortonomkursen i
Alnarp inte kan bibehållas, om studietiden vid högskolan förlänges som utredningen
föreslagit. Föreningen anser dock, att tiden för den av utredningen
föreslagna propedeutiska utbildningen är alltför snävt tilltagen. Den
praktiska erfarenheten är enligt föreningen så viktig, att vissa minimikrav
därpå bör ingå bland inträdesfordringarna. Föreningen beklagar bl. a., att
utredningen för att få analoga inträdesfordringar vid högskolan för hortonomer
och agronomer ansett sig böra stryka de hittillsvarande kraven på
utlandspraktik för hortonomernas del. Den erfarenhet hortonomerna haft
från denna utlandspraktik har enligt föreningens mening varit en tillgång
i deras tjänsteutövning.

Hushållningssällskapen finner det i rätt stor utsträckning beklagligt att
praktiktiden måste minskas. Dock godtages utredningens förslag om praktiktidens
nedskärning av 13 sällskap, medan sju sällskap anser, att praktiktiden
bör vara längre. Resterande sex sällskap har lämnat utredningens förslag
beträffande praktiktidens längd utan erinran eller inte tagit definitiv
ställning till förslaget.

Karakteristisk för åtskilliga hushållningssällskaps syn på praktikfrågan
är den uppfattning, som Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
redovisar. Detta sällskap framhåller, att det ur vissa synpunkter kan synas
betänkligt att minska den obligatoriska praktiktiden. Å andra sidan
är det av stor betydelse, att studenter med goda betyg söker inträde vid
lantbrukshögskolan. Med hänsyn till att övriga högskolor har lägre praktikkrav
äventyras med nuvarande bestämmelser detta önskemål. Sällskapet
har därför ansett sig böra tillstyrka utredningens förslag att förkorta praktiktiden.
Hushållningssällskapet i Kopparbergs län, som tidigare varit emot
en förkortning av praktiktiden, har funnit utredningens skäl för en förkortning
så tungt vägande, att man nu accepterar en sådan. Hushållningssällskapet
i Kronobergs län anser, att den teoretiska kursen under den propedeutiska
utbildningen bör slopas och praktiken i stället göras längre.
Hushållningssällskapet i Västerbottens län menar, att man i stället för att
begränsa praktiktiden bör begränsa högskoletiden. Hushållningssällskapet
i Norrbottens län ifrågasätter, om inte sådana studenter, som tidigare inte
haft anknytning till jordbruket, skulle ha en längre praktiktid än de övriga
studenterna. Hushållningssällskapet i Gotlands län anser, att specialpraktik
under sommarferierna är bra, och pekar på att veterinärstuderandena
har omfattande kliniktjänstgöring under utbildningen.

Bet räffande frågan om f ö rläggningen av den p r o p e d c u -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tiska utbildningen finner lantbruksshjrelsen, att övervägande skäl
talar för att den förlägges till vissa lantmannaskolor i södra och mellersta
delarna av landet och anför i anslutning härtill följande.

På sådana skolor skulle de studerande få tillfälle att vid undervisningen
sammanträffa med skolelever från skilda jordbruksmiljöer, vilka med klar
inriktning på praktisk jordbruksdrift genomgår skolornas allmänna kurser.
De skulle där också få lära känna en arbetsmiljö, dit många av dem framdeles
återvänder som lärare. Det torde vidare vara betydligt lättare för
dessa lantmannaskolor än för en propedeutisk avdelning, förlagd till Ultuna,
att välja ut lämpliga praktikgårdar och att under praktikperioderna
uppehålla kontakt med dem och övervaka praktiken. Lantbruksstyrelsen
vill därför föreslå, att den propedeutiska utbildningen på angivet sätt förlägges
till lantmannaskolor, varvid den föreslagna avdelningen på Ultuna
icke skulle komma att inrättas. Enligt styrelsens mening är det emellertid
betydelsefullt, att lantbrukshögskolans undervisningsnämnd deltar i utformandet
av kursplanen för den teoretiska undervisningen i nämnda kurser,
så att samordningen med de fortsatta studierna på högskolan blir god.
Detta bör kunna uppnås genom att metodanvisningar för undervisningen i
de olika ämnena utarbetas av högskolans undervisningsnämnd i samråd
med lantbruksstyrelsen och ifrågakommande lantmannaskolor.

Lantbruksstyrelsen motsätter sig vidare, att elever, som genomgått lantmannaskola
och erhållit tillfredsställande jordbrukspraktili, skall få befrias
från propedeutisk utbildning. Om sådan befrielse medges i någon
större omfattning, får detta vissa olägenheter, dels genom att antalet elever,
som påbörjar sina högskolestudier kommer att växla från år till år,
dels därigenom att eleverna får en oenhetlig teoretisk grundutbildning.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anför bl. a.
följande.

Den föreslagna propedeutiska utbildningen tillgodoses enligt styrelsens
uppfattning bättre, om man följer de riktlinjer som angives i det särskilda
yttrande som bifogats betänkandet av herr Sigfrid Larsson och sålunda
förlägger den till olika lantmannaskolor. Styrelsen vill kraftigt understryka
betydelsen av att man vid ordnandet av förutbildningen väl tillgodoser behovet
av en tillfredsställande jordbrukspraktik.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att det gärna sett, att
den förberedande utbildningen även i fortsättningen hade kunnat ordnas
som praktisk-teoretiska kurser vid vissa lantmannaskolor. Lärarkollegiet
vill dock icke motsätta sig den anordning, som föreslagits av utredningen.
Vid detalj uppläggningen av den propedeutiska kursen bör man, framhåller
kollegiet, ha möjlighet att erfarenhetsmässigt pröva olika anordningar,
och det torde få ankomma på lärarkollegiet att närmare besluta om detaljerna
i detta avseende. I likhet med utredningen anser lärarkollegiet det
uppenbart, att studerande, som på annat sätt förvärvat tillfredsställande
Praktik och genomgått lantmannaskola, efter lärarkollegiets prövning skall
kunna erhålla dispens från propedeutisk utbildning.

1955 års lantbruksundervisningskommitté föreslår, att den propedeutiska
utbildningen förlägges till vissa lantmannaskolor och anför i anslutning
härtill bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

En förläggning av utbildningen till lantmannaskolor ger enligt kommitténs
mening ökade möjligheter att anknyta studierna till de praktiska
förhållandena inom jordbruket och att anpassa de teoretiska studierna under
vinterhalvåret till den efterföljande jordbrukspraktiken. För många av
de blivande agronomerna innebär vistelsen vid lantmannaskola ytterligare
fördelar genom att de får kontakt med den miljö, till vilken de senare
kommer att återvända som lärare. Slutligen torde förläggningen av
den propedeutiska kursen till lantmannaskolor vara förenad med betydligt
lägre kostnader än förläggning av densamma till en särskild avdelning vid
Ultuna. Utbildningens förläggning till lantmannaskolor innebär vidare fördelar
med tanke på den jordbrukspraktik, som skall följa omedelbart efter
de teoretiska studierna under vinterhalvåret. Det torde sålunda vara
betydligt lättare för lantmannaskolorna att välja ut lämpliga praktikgårdar
än för en propedeutisk avdelning vid Ultuna. Den senare kan inte förutsättas
äga lika stora möjligheter att bedöma de många och vitt spridda
praktikgårdarnas lämplighet som lantmannaskolorna. Nu nämnda förhållanden
innebär också, att det blir betydligt lättare att övervaka praktiken,
om den propedeutiska utbildningen förlägges till lantmannaskolor än om
den förlägges till Ultuna. Lantmannaskolorna har stora möjligheter att
hålla kontakt med eleverna under sommarmånaderna.

Ett flertal lantmannaskolor anordnar f. n. en kursform, benämnd kurs
med hemkontakt. De erfarenheter, som vunnits på denna kursform, kan
med fördel utnyttjas vid kurser för studenter. Detta skulle ge studenterna
möjlighet att hålla kontakt med högskolans lärare även under jordbrukspraktiken
samt att samlas på skolan några gånger under sommaren för
diskussion och utbyte av erfarenheter.

Jordbrnksupplijsningskommittén framhåller, att särskilt för studenter,
som inte tidigare haft någon nämnvärd kontakt med jordbruket, en propedeutisk
utbildning förlagd till lantmannaskolor torde vara att föredraga.
Härigenom erhålles bl. a. bättre möjligheter än vad utredningens förslag
medger att komma i närmare kontakt med jordbrukets olika problem.

Lantbrukshögskolans studentkår kan inte ansluta sig till förslaget att förlägga
den propedeutiska utbildningen till en särskild avdelning vid lantbrukshögskolan
utan anser, att syftet med denna utbildning bättre uppnås
genom en kombinerad praktisk-teoretisk helårskurs enligt den modell, som
sedan några år prövats vid Svalövs lantmannaskola.

Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges förenade studentkårer
samt Skogs- och lantbruksakademien delar denna uppfattning och tillägger,
att kursplanerna dock bör fastställas av lantbrukshögskolans lärarkollegium.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund förordar eu propedeutisk
utbildning enligt de riktlinjer, som herr Sigfrid Larsson föreslagit i sitt särskilda
yttrande. Intagningen av studenterna till högskolan bör likväl kunna
ske före den propedeutiska utbildningen såsom utredningen föreslår. Detta
bör enligt förbundet icke hindra, att dessa kurser i viss utsträckning blir
öppna även för andra studenter, då dylik kurs uppenbarligen även kan vara
lämplig för andra ändamål.

Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker förslaget om förläggning av
den propedeutiska kursen till Ultuna och förordar i stället herr Sigfrid Lars -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sons förslag med förläggning till några olika lantmannaskolor. Kursplanerna
bör enligt riksförbundet läggas upp efter direktiv från högskolan, varigenom
garantier skapas för att undervisningen anpassas till den efterföljande högskoleutbildningen.
Högskolan bör vidare lämnas viss inspektionsrätt.

Svenska lantarbetsgivareföreningen förordar, att den propedeutiska utbildningen
icke koncentreras enbart till Ultuna (för jordbruk) och till Alnarp
(för trädgård) utan i stället förlägges till vissa därför särskilt lämpade lantmanna-
resp. trädgårdsskolor. Föreningen anför i anslutning härtill bl. a.
följande.

Vid Ultuna torde nämligen de antagna studenterna icke på samma sätt
komma i kontakt med praktiskt jordbruk. En propedeutisk utbildning parallell
med en vanlig lantmannaskolas vinterkurs torde i synnerhet för studenter
med annan hemmiljö än lantbruk däremot vara värdefull genom samvaron
med jordbrukarungdomar och med lärare, som genom skolornas utåtriktade
verksamhet har möjlighet att ge eleverna goda inblickar i det praktiska
jordbrukets problem.

Alnarpsinstitutets lärarkollegium avstyrker särskild propedeutisk kurs
vare sig den förlägges till Ultuna eller till speciella lantmannaskolor. Vid
särskilda studentkurser och i synnerhet vid den föreslagna propedeutiska
kursen vid Ultuna kommer undervisningen troligen ej att ge den helhetsbild
av svenskt jordbruk som vanliga kurser vid vanliga lantbruksskolor
ger.

Hushållningssällskapens förbund tillstyrker en förläggning av den propedeutiska
utbildningen till Ultuna och Alnarp. Förbundet anser, att denna
förläggning erbjuder åtskilliga fördelar, jämfört med alternativet att låta
olika lantmanna- och trädgårdsskolor handha ifrågavarande utbildning. Med
tanke på anknytningen till de egentliga högskolestudierna och önskvärdheten
av att få en likformig grund för dessa synes den av utredningens majoritet
förordade lösningen vara att föredraga.

Hushållningssällskapen har i den mån de yttrat sig beträffande den propedeutiska
kursens förläggning avvisat utredningens förslag och i stället förordat
en förläggning till olika lantmannaskolor.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening ansluter sig i fråga om den
propedeutiska kursens förläggning till vad herr Sigfrid Larsson anfört i sitt
särskilda yttrande. Antalet skolor, som skall anordna praktisk-teoretisk helårskurs,
bör emellertid ej vara alltför litet. Ur undervisningssynpunkt är det
en fördel, om antalet elever kan begränsas till högst tio vid varje kurs.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter anser det angeläget, att den blivande
trädgårdsarkitekten får en god kontakt med sitt yrke redan från första
studieåret. Det synes därför föreningen lämpligast, att för dessa studerande
den propedeutiska kursen får en trädgårdsanläggningslinje, eventuellt förlagd
till en trädgårdsanläggarskola.

Utredningens förslag att nedlägga Ultuna lantbruksskola
har med några få undantag lämnats utan erinran av remissinstanserna. Lant -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

brukshögskolans styrelse anför, att Ultuna lantbruksskola bör bibehållas
och att förvaltaren på Ultuna egendom helt självständigt under styrelsen,
såsoin hitintills, bör leda såväl lantbruksskolan som egendomen. Uppsala
läns hushållningssällskap anser sig förhindrat att tillstyrka utredningens
förslag om lantbruksskolans nedläggande, innan lantbruksundervisningskommittén
framlagt sitt betänkande.

Trädgårdsnäringsutredningen tillstyrker utredningens förslag att öppna
specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande vid Vilan även
för trädgårdsstuderande.

B. Den högskolemässiga agronom- och hortonomutbildningen

Jordbrukshögskoleutredningens förslag beträffande den högskolemässiga
utbildningen, som bl. a. går ut på att den nuvarande linjeindelningen slopas
för att möjliggöra ett friare ämnesval, har tillstyrkts över så gott som hela
linjen. Endast Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska lantarbetsgivareföreningen
har några väsentliga erinringar att göra gentemot detta förslag.
Däremot har de av utredningen föreslagna kompetensvillkoren föranlett
gensagor från vissa remissinstanser, som menar, att dessa villkor kan
ifrågasättas eller att de i varje fall är alltför rigorösa. Beträffande samundervisningen
med Uppsala universitet framhåller vissa remissinstanser, att en
utvidgning av denna utöver vad utredningen föreslagit är önskvärd, medan
andra instanser motsätter sig redan den samundervisning, som föreslagits
av utredningen. Ur de olika yttrandena i förevarande frågor torde följande få
återges.

Statskontoret ifrågasätter, om inte samundervisningen med Uppsala universitet
bör drivas längre än vad utredningen föreslagit.

Lantbruksstyrelsen, som inte har några erinringar att göra, kommenterar
utredningens förslag beträffande den egentliga högskoleutbildningen på följande
sätt.

Den föreslagna uppläggningen av studierna medger både en önskvärd specialisering
för sådana studerande, som är klart inriktade på en forskningsverksamhet
inom någon speciell del av jordbruksvelenskapen, och den mera
allmänna agronomiska utbildning, som är nödvändig för bl. a. de agronomer
och hortonomer, vilka skall syssla med undervisnings- och upplysningsverksamhet.
Förslaget medför, alt klara kompetenskrav med hänsyn till i agronom-
och hortonomexamen ingående ämnen måste uppställas av berörda
myndigheter, vilket också utredningen föreslagit. Lantbruksstyrelsen påpekar
i anslutning härtill, att det synes mera följdriktigt att för hortonomer,
som avlägger högre examina, använda beteckningarna hort. lic. och hort. dr
i stället för agr. lic. och agr. dr.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker, att uppdelningen av agronomutbildningen
på olika studielinjer upphäves, så att friare kombinationer av olika

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ämnen alltefter vars och ens intresseinriktning möjliggöres, samtidigt som
betygsskalorna göres fullt jämförbara med betyg, erhållna efter studier vid
universitet. Beträffande samundervisning med Uppsala universitet anför styrelsen
bl. a. följande.

Den samordning av utbildningsresurserna mellan lantbrukshögskolan och
Uppsala universitet, som utredningen förordar, anser styrelsen vara ett
värdefullt initiativ, varvid dock bör undersökas, om inte undervisningen i
ytterligare ett antal ämnen kunde göras gemensam. Styrelsen vill här erinra
om de tankegångar, som förefinnes i 1955 års universitetsutrednings betänkande
— Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle — där denna utredning
förordar ett sammanförande till gemensamma utbildningsanstalter
av sådana studievägar, som f. n. är uppdelade på å ena sidan universitet,
å andra sidan fackbögskolor.

Styrelsen finner ej att bärande skäl anförts för de rekommendationer,
utredningen framlägger, innebärande att myndigheter och andra arbetsgivare
skulle fastställa vissa behörighetsvillkor (krav på vissa ämnen eller
betyg i agronomexamen) för olika agronomtjänster. Den allmänna tendensen
inom såväl stats- och kommunalförvaltning som i det privata näringslivet
går mot ett avskaffande av formella kompetenskrav. Att fastställa vissa
betygskrav i agronomexamen för behörighet till viss befattning skulle enligt
styrelsens mening verka hindrande på möjligheterna för agronomerna att
söka sig från ett verksamhetsområde till ett annat och kanske t. o. m. tvinga
dem att flera år efter avlagd examen komplettera sina betyg i vissa ämnen.
Styrelsen anser, att en arbetsgivare från fall till fall med ledning av examensbetyg
och sökandens praktiska erfarenhet bör kunna avgöra dennes kompetens
för vissa uppgifter. Studenternas behov av vägledning i ämnes- och betygsval,
vilket utredningen anför som skäl för fastställande av behörighetsvillkor
för olika befattningar, bör kunna tillgodoses genom en effektiverad
studierådgivning.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium ansluter sig i fråga om uppläggningen
av agronomexamen i huvudsak till utredningens förslag. Kollegiet förutsätter,
att detaljfrågor beträffande de olika ämnenas omfattning, benämning
o. d. kommer att definitivt behandlas i samband med utarbetande av
förslag till ny agronomstadga, varvid studieplaner i olika ämnen fastställes.
Redan nu framför emellertid kollegiet vissa synpunkter.

Den av utredningen föreslagna terminsindelningen kommer att möjliggöra
ordnandet av en effektiv specialpraktik för studerande under ferierna, vilket
kollegiet anser utgöra en väsentlig fördel. Ämnet pedagogik bör få inräknas
som kursämne i agronomexamen och den nuvarande ettbetygsundervisningen
i pedagogik vid lantbrukshögskolan bör få fortsätta som hitintills.

Enligt lärarkollegiet finnes det inte någon anledning att frångå hittills
gällande indelning och benämningar beträffande exempelvis de maskintekniska
ämnena och husbyggnadsläran. De av utredningen använda benämningarna
»lantbrukets» eller »lantbruks-» i samband med namn på vissa ämnesområden,
såsom exempelvis lantbrukets hydroteknik eller lantbrukskemi,
anser kollegiet obehövliga, eftersom det bör vara uppenbart, att ett ämne vid
lantbrukshögskolan direkt anknyter till lantbrukets förhållanden. Dessa benämningar
bör kunna slopas, utom beträffande lantbruksmaskiner och lantbruksekonomi.

Beträffande de av utredningen föreslagna behörighetsvillkoren synes det

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

enligt lärarkollegiet riktigt, att sådana uppställes, men det är önskvärt, att
de ej utformas så detaljerat, som utredningen föreslagit. Det bor vara tillräckligt
att ange vissa huvudämnen som obligatoriska. Kollegiet ansluter sia
vidare till utredningens förslag beträffande undervisningsnamndens sam mansattmng.

• • i

Förläegnfngen av undervisningen i ämnet nationalekonomi till Uppsala
universitet svnes kunna ordnas på tillfredsställande sätt i enlighet med u -redningens förslag, även om vissa skäl talar för att ämnet borde ha en särskild
företrädare vid lantbrukshogskolan. Lärarkollegiet anser dock, att det
är väl motiverat, att en institution i fysik finnes vid lantbrukshogskolan. Om
en sådan institution inte kan bibehållas, är det oundgängligen nödvändigt,
att det vid universitetet skapas en fysikundervisning, som ar anpassad etter
högskolans behov. Ämnet meteorologi bör ingå i kurs i agronomexamens
kursämne och bör då benämnas meteorologi och bioklimatologi.

Lärarkollegiet hälsar med tillfredsställelse utredningens förslag, att de
bestämmelser, som gäller vid universiteten om tjänstledighet för författande
av läroböcker och kompendier, skall utsträckas att galla aven för lantbrukshögskolan.
Kollegiet delar utredningens uppfattning aven beträffande betjdelsen
av utbildningskurser för redan utexaminerade agronomer. Dessa kurser
anordnas nu av lantbruksstyrelsen. Kollegiet föreslår, att aven hogskolan
skall få medel till fortbildningskurser utanför lantbruksstyrelsens område.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller,
att de trädgårdsstuderande i vissa ämnen har andra och större krav på utbildning
än agronomi studerande. Detta gäller exempelvis ämnena \äxtsystematik,
växtpatologi, växtnäringslära, jordbearbetning och foretagsekonomi.

Alnarpsinslitutets lärarkollegium framhåller, att det skulle vara välbetänkt
att överflytta forskning och undervisning för fältmässigt odlade köksväxter
till ämnet växtodlingslära vid Ultuna. Som motivering härför åberopas
att odlingslekniken ändrats, varvid odlingen på åker fått allt storre omfattning.
Eftersom de personer, som håller kontakt med dessa odlare, till
övervägande del är lantbruksutbildade, torde det enligt kollegiet vara rikligt
med den föreslagna ändringen.

Universitetskanslern tillstyrker utredningens förslag att överflytta undervisningen
i nationalekonomi till Uppsala universitet, under förutsättning att
den föreläsningsmässiga undervisningen i sin helhet eller till övervägande
del kan vara gemensam för lantbrukshögskolans och universitetets studerande.

Humanistiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller, att den hittillsvarande
ettbetygsundervisningen i pedagogik vid lantbrukshögskolan bör
få fortsätta. Den kan tyvärr inte förläggas till motsvarande institution vid
Uppsala universitet på grund av lokalsvårigheter in. in. Forskningen på
lantbrukspedagogikens område skulle, menar fakulteten, bäst gynnas om
eu självständig institution i delta ämne finge växa fram vid lantbrukshogskolan.
Beträffande den föreslagna kursen i pedagogik vid lantbrukshögskolan
framhållcs att det är nödvändigt med undervisning även i psykologi, pedagogisk
psykologi och teoretisk pedagogik.

T intrång till riksdagens protokoll tilCit. 1 samt. Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner förslaget om enhetlig
betygssättning och terminsindelning vid lantbrukshögskolan och universiteten
synnerligen välbetänkt med hänsyn till samarbetet mellan lantbrukshögskolan
och Uppsala universitet samt till önskvärdheten av att vid jämförelse
av utbildningsmeriter ej behöva röra sig med sådana som är mera
olika än vad som är motiverat.

Skogs- och lantbruksakademien konstaterar, att nuvarande agronomutbildning
icke är särskilt väl lämpad för utbildning av driltsledare. Samtidigt
framstår det enligt akademien såsom önskvärt, att befattningar som
ledare för större jordbruksförvaltningar kan besättas av personer med
agronomutbildning. Möjligheterna att tillgodose anförda önskemål anser
akademien bör undersökas, varvid utvägar borde prövas för att underlätta
genomgång av högskolan för lantmästare, för vilka utbildningen företrädesvis
borde inriktas på tekniska och ekonomiska ämnen. Lantbruksakademien
förordar vidare en förkortning av agronomutbildningen, varvid i
stället licentiandstudierna skulle kunna utvidgas i motsvarande mån. Akademien
menar också, att det är tänkbart, att en särskild agronomie kandidatexamen
skulle kunna innebära fördelar.

Lantbrukshögskolans studentkår framhåller, att den nuvarande terminsindelningen
med enstaka föreläsningar och övningar i juni och augusti
har varit en ständig källa till förargelse. Det är därför med verklig tillfredsställelse
som studentkåren hälsar förslaget om ny terminsindelning.
Studentkåren, som tillstyrker det föreslagna systemet med fritt ämnesval
i stället för den nuvarande linjeindelningen, anför fortsättningsvis bl. a.
följande.

De av utredningen föreslagna fordringarna för godkänd examen är onödigt
bundna. Studentkåren föreslår i stället, att minimifordringarna för
agronomexamen begränsas till exempelvis 14 betygsenheter jämte examensarbete.
Särskilda krav på tvåbetygsämnen behöver ej anges. Studentkåren
tillstyrker de av utredningen föreslagna sammanfattningsämnena men avstyrker
förläggningen av undervisningen i nationalekonomi och fysik till
Uppsala universitet. Ämnet husbyggnadslära bör kunna studeras som separat
ämne och ej ingå i fyrabetygsänmet arbetsmetodik och teknik. Möjligheterna
till mera omfattande studier i fastighetsekonomi och rättskunskap
hälsas med tillfredsställelse. Likaså delar studentkåren utredningens
uppfattning om målet för pedagogikundervisningen men ifrågasätter om
den föreslagna tidsramen är tillräcklig. Utredningens förslag att en tre
månaders fortbildningskurs i pedagogik skall krävas för anställning som
arare eller konsulent är enligt studentkåren alltför kategoriskt, då sådant
krav förutsätter en facklig uppgörelse av något slag beträffande löneförmåner
under kursen. De allmänna synpunkter på undervisningens upplaggnmg
vid lantbrukshögskolan, som utredningen framför, delas helt av
studentkåren.

Sveriges förenade studentkårer understryker starkt önskvärdheten av att
utredningens förslag om friare ämnesval, som ger ökade möjligheter till
specialutbildning och till flera kombinationer, genomföres. Fordringarna

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 ur 1961

för godkänd agronomexamen är dock enligt organisationen alltför bundna.
Minimifordringarna bör begränsas till en fixerad betygssumma samt ett
examensarbete. Sveriges förenade studentkårer anser vidare, att förstärkningen
av hortonomutbildningen är tillfredsställande. Förläggningen av
denna till lantbrukshögskolan ger vidgade möjligheter till samordning av
agronom- och hortonomundervisningen.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening har ingenting att erinra mot
att den nuvarande linjeindelningen slopas och ersättes med särskilda ämneskombinationer,
men föreningen framhåller, att behörighetskraven för
viss tjänst ej bör uppställas alltför snävt. Kravet på fyra betyg i ämnet
lantbrukets arbetsmetodik och teknik synes vara för högt.

Riksförbundet Landsbygdens folk är en av de få remissinstanser, som
framfört mera allvarliga erinringar gentemot utredningens förslag om ett
studiesystem med friare ämnesval. Förbundet anför bl. a. följande.

De enda kategorier, för vilka den fria ämneskombinationen synes komma
att innebära en bestämd fördel, är de som önskar en mycket stark specialisering,
d. v. s. i första hand blivande forskare. Det kan starkt ifrågasättas
om agronomutbildningen skall särskilt anpassas för att tillfredsställa
detta särintresse. Specialisering är enligt riksförbundets uppfattning
nödvändig och önskvärd men bör ej få drivas hur långt som helst. Riksförbundet
finner det sålunda inte rimligt att möjligheter tillskapas att avlägga
agronomexamen utan vidare agronomisk skolning än vad soin erhållits under
den propedeutiska kursen. Fn kombination med exempelvis fysik,
lantbrukskemi, matematik, statistik och mikrobiologi som betygsämnen
samt genetik, lantbruksbotanik, växtförädling och växtpatologi som kursämnen
är fullt möjlig enligt utredningsförslaget. Någon agronomisk utbildning
är det dock ej fråga om. En konsekvens blir också, att en person med
akademisk examen, vari ingår matematik, fysik och kemi, mycket snabbt
skulle kunna avlägga agronomexamen. Om utredningens förslag till fri
ämneskombination skall genomföras, bör enligt riksförbundets mening bestämmelserna
utformas så, att ett visst minsta antal betygspoäng skall avse
tillämpade agronomiska ämnen.

Riksförbundet framhåller vidare, att en speciell komplikation inträder i
fråga om de tillämpade ämnena, där krav måste uppställas på förkunskaper
i grundläggande ämnen, om undervisningen skall bli effektiv.

Denna s. k. koppling av ämnen kan givetvis inte upphöra utan torde vid
fri ämneskombination komma att behöva skärpas. Hittills synes ämnesrepresentanterna
ensamma ha haft befogenhet att bestämma kopplingarnas
omfattning. Denna rätt bör dock upphöra.

Riksförbundet påpekar vidare, att utredningens förslag om behörighetsvillkor
synes medföra nya komplikationer.

Behörighetsvillkor av det slag utredningen föreslagit måste komma att
klart försämra agronomernas rörlighet på arbetsmarknaden och bidraga till
stelbenthet och formalism vid tjänstetillsättningar. Konsulenttjänster vid
hushållningssällskap och lantbruksnämnder är i flertalet fall sluttjänster,
som erhålles kanske mer än tio år efter examen. Att då behöva vara bunden
vid formella betygskrav synes föga rationellt.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Svenska lantarbetsgivareföreningen framhåller följande.

Föreningen anser det vara av vikt, att agronomer och hortonomer beredes
tillfälle till vidgad utbildning inom det tillämpade ämnesområdet. Det
synes även önskvärt, att driftsekonomiska ämnen beredes större utrymme
för blivande konsulenter och lärare på husdjurs-, växtodlings- och maskintekniska
områden. En viss nedskärning av studietiden för de grundläggande
ämnena aktualiseras därigenom. Enligt föreningens uppfattning bör
grundläggande utbildning i muntlig och skriftlig framställning vara obligatorisk
för den yrkeskår, som i så stor utsträckning har informationsverksamhet
såsom väsentlig arbetsuppgift. Föreningen kan icke finna, att
ett fastställande av behörighetsvillkor för skilda tjänster skulle innebära
någon väsentlig fördel. Ett sådant system skulle begränsa agronomernas
val av verksamhetsfält. Därför förordas att linjeindelning bibehålies men
att inom de olika linjerna ges tillfälle till ett friare ämnesval.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, som anser slopandet av
linjeindelningen vara eu välmotiverad åtgärd, anför bl. a. följande.

Det bör dock understrykas, att konsekvenserna för arbetsmarknaden
måste vara klart belysta innan reformen genomföres. Alltför detaljerade
behörighetsvillkor försvårar onödigt en smidig anpassning på arbetsmarknaden.
Generella normer bör kunna anges för agronomexamens innehåll,
om den skall gälla som ämnesexamen. Dessa normer behöver dock ej gälla
för den, som studerar med syfte på speciella arbetsuppgifter, t. ex. inom
lantbruksforskning eller praktisk jordbruksdrift, utan examen skall då
kunna avläggas blott den uppfyller den allmänna ramen av stadgade betygspoäng.
Förbundet vill även ifrågasätta, om det finnes någon anledning
att införa de inskränkningar i ämnesvalet, som stadgandet av minst två
betyg i två ämnen och minst fyra kurser utgör. Det medför bl. a., att en
ämneskombination motsvarande en nuvarande examen på allmänna linjen
icke är möjlig, samtidigt som det begränsar möjligheterna till stark
specialisering. Ett stadgande att examen skall omfatta minst 14 kurs- och
betygspoäng bör vara tillräckligt.

Beträffande den föreslagna utvidgningen av samundervisningen med
Uppsala universitet, framhåller förbundet, att de fördelar, som kan vinnas
i fråga om kontakt och rationell användning av dessa resurser, bör noga
prövas mot de nackdelar, som följer i form av större och mera heterogena
kurser, schematekniska svårigheter, o. d. Stor vikt bör läggas vid värdet
av att speciellt för högre studier och forskning ha en ämnesrepresentant
och vissa fasta resurser direkt knutna till högskolan. Förbundet framhåller
vidare vikten av att trädgårdsintressena blir vederbörligen beaktade
och anför därom bl. a. följande.

I utredningens förslag förutsättes också stor frihet för eleverna i fråga
om ämnesval men bundenhet beträffande tiden för studierna vid resp. läroanstalt.
Detta verkar ologiskt och blir direkt olämpligt för trädgårdsarkitekterna,
för vilka det troligen är onödigt att tillbringa två hela år på
Ultuna. För deras del torde undervisningen långt tidigare kunna överföras
till Alnarp och kanske också i vissa delar kombineras ytterligare med någon
annan läroanstalt, exempelvis den blivande tekniska högskolan i Lund.

1955 års nniversitetsntredning, som är positiv till ett vidgat samarbete
mellan lantbrukshögskolan och Uppsala universitet, framhåller, att jord -

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

brukshögskoleutredningens förslag på en rad punkter är konstruerade på
ett sådant sätt, att ett genomförande av förslagen innebär en avsevärd förbättring
av förutsättningarna för en intimare samverkan framför allt mellan
lantbrukshögskolan och Uppsala universitet.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anser det anmärkningsvärt, att
samtidigt som ämnesvalet för en hortonomexamen skall vara mycket fritt,
fastlägges undervisningstiden för de grundläggande ämnena vid Ultuna till
två år. Förbundet har inte något detaljerat förslag att komma med, men
framhåller, att nämnda förhållanden bör bli föremål för en fortsatt bearbetning,
lämpligen inom en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté. Till denna
kommitté skulle knytas representanter också från den förvärvsmässiga odlingen
samt från trädgårdsarkitekternas och konsulenternas verksamhetsområden.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter tillstyrker utredningens förslag
om den högre trädgårdsutbildningen och anser det angeläget, att det blir
förverkligat snarast möjligt. Sedan riksdagen fattat beslut i ämnet bör enligt
föreningen de närmare riktlinjerna för blivande hortonomers och trädgårdsarkitekters
studiegång och ämneskombinationer samt för samarbetet
mellan olika högre lärosäten och mellan lantbrukshögskolans olika sektioner
tagas upp till behandling av en utbildningskommitté, i vilken bör ingå representanter
för lantbrukshögskolans sektioner för trädgårdsnäringen och
för trädgårdsarkitekterna.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att det föreslagna systemet
med friare ämnesval förefaller på ett ändamålsenligt sätt avhjälpa bristerna
i den hittills alltför strängt bundna studieordningen och styrelsen vill
därför förorda ifrågavarande förslag. Förbundet är dock betänksam beträffande
kravet på minst två betyg i två ämnen. Ett sådant krav anses motverka
eu examen med stor bredd. Beträffande pedagogikutbildningen framhåller
förbundet, att denna kritiserats, emedan den anses vara både för
kort och alltför teoretiskt inriktad. Med hänsyn härtill understryker förbundet
angelägenheten av att undervisningen i pedagogik får en uppläggning,
som direkt anknyter till de pedagogiska uppgifterna vid agronomernas
och hortonomernas framtida verksamhet.

Hushållningssällskapen tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens
förslag om ett friare studiesystem. Vissa sällskap varnar för en alltför stark
fixering av kompetensvillkoren men det nya studiesystemet med friare ämnesval
avstyrkes inte i något fall. Man betraktar i allmänhet det föreslagna
systemet som ett framsteg och framhåller, att det möjliggör eu bättre
anpassning av utbildningen, allteftersom nya krav och önskemål uppkommer.
Sålunda framhåller Västmanlands läns hushållningssällskap bl. a.
följande.

En ersättning av den nuvarande linjeuppdelningen för agronomexamen
med friare ämnesval anser sällskapet vara helt i linje med vår tids labila
jordbruksutveckling. Men att sedan binda behörighetsvillkor för vissa befattningar
till så i detalj angivna ämneskombinationer, som utredningen

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

ger exempel på å s. 135 och följande, vore en uppenbar skärpning av agronomexamens
specialisering i jämförelse med den nu gällande. Detta skulle
inte bara medföra svårigheter för vederbörande agronomer att övergå från
ett ämnesområde till ett annat utan skulle också utan tvivel minska möjligheterna
att få kompetenta agronomer till lediga befattningar.

Malmöhus läns hushållningssällskap menar, att bestämda tentamensperioder
och fler kompendier bör kunna pressa ner studietiden. Detta sällskap
föreslår också, att kvalificerade lantinästare bör kunna erbjudas fortsatt
utbildning till agronomer. Jönköpings läns hushållningssällskap anser
det angeläget, att de föreslagna behörighetsvillkoren ej så strängt fixeras, att
därigenom övergången från ett arbetsområde till ett annat onödigtvis försvåras.
De båda hushållningssällskapen i Älvsborgs län avvisar bestämt förslaget
om kompetensvillkor och menar, att ett genomförande av detta förslag
skulle vara ägnat att försvåra den rörlighet och anpassning, som torde
bli synnerligen nödvändig under den närmaste framtiden.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningens syn på agronomutbildningens allmänna
inriktning och utformning, vilken i allt väsentligt delas av remissinstanserna,
synes enligt min mening böra godtagas. Ifrågavarande utbildning bör
sålunda främst inriktas på att agronomexamen skall vara en ämbetsexamen
för befattningar som lärare, konsulenter och tjänstemän inom olika
ämbetsverk och organisationer på jordbrukets område. Agronomexamen
skall emellertid också kunna utgöra en grund för senare forskarutbildning.

Samtliga blivande agronomer bör ges eu grundläggande agronomisk allmänbildning
vid sidan om en mer specialiserad utbildning. Undervisningen
bör sålunda i enlighet med utredningens förslag omfatta dels en förberedande
del avsedd att bibringa de studerande en allmän utbildning av mer
praktisk art, dels en del omfattande de egentliga högskolestudierna.

Utredningens förslag att begränsa den sammanlagda längden av utbildningstiden
för agronomer från sex till fem år efter studentexamen anser jag
lämpligt. Denna tid blir härigenom ungefär densamma som utbildningstiden
för andra jämförliga examina. I likhet med utredningen anser jag mig därvid
böra törorda, att den nuvarande förberedande delen — den propedeutiska
utbildningen — avkortas från två till ett år, samtidigt som den utformas på
ett mera ändamålsenligt sätt än hittills. I fråga om den propedeutiska utbildningens
längd vill jag nämligen i likhet med flertalet remissinstanser
framhålla, afl en längre praktiktid sannolikt skulle mera skada än gagna
agronomutbildningen, därigenom att den skulle föranleda de mera kvalificerade
studenterna att söka sig till utbildningsvägar, där förberedande praktik
ej erfordras. Det torde för övrigt inte heller vara nödvändigt att den blivande
agronomen lär sig behärska alla de tekniska och arbetsmetodiska detaljerna
i produktionen. En sådan utbildning innebär en betydande speciali -

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sering och kan inte genomföras inom rimlig tid. Målsättningen för jordbrukspraktiken
bör enligt min mening vara att hos de studerande skapa sådan
kännedom om jordbrukets produktionsvillkor och problem att de i sin
kommande verksamhet realistiskt kan bedöma, hur en ändamålsenlig undervisnings-,
rådgivnings- eller utvecklingsverksamhet inom jordbruksområdet
skall utföras. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att det givetvis
även är av betydelse, hur den högskolemässiga undervisningen sker och vilken
kontakt lärarna inom denna undervisning har med jordbruksnäringen
och dess aktuella produktionsvillkor.

Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen fordras för närvarande
för inträde till lantbrukshögskolan, att den sökande avlagt svensk
studentexamen eller motsvarande och därvid erhållit minst godkänt vitsord
i vissa naturvetenskapliga ämnen samt att han förvärvat praktisk utbildning
under två år, inberäknat lantmannaskolekurs.

Enligt den hittillsvarande ordningen har sålunda intagningen skett först
efter den praktiska utbildningen. För att denna utbildning i fortsättningen
skall kunna organiseras så ändamålsenligt som möjligt har jordbrukshögskoleutredningen
nu föreslagit, att de ordinarie studerande vid lantbrukshögskolan
skall antagas direkt efter studentexamen och före den praktiska
utbildningen. Denna förberedande utbildning, som av utredningen benämnes
propedeutisk utbildning, bör som nyss nämnts omfatta en tid av ett år.
Den skall bestå av dels en propedeutisk kurs med teoretisk utbildning i tilllämpade
jordbruksämnen av ungefär samma omfattning som lantmannaskolans
huvudkurs, dels praktiskt arbete på lämpliga jordbruk.

I syfte att skapa garanti för att den teoretiska undervisningen skall få direkt
anknytning till den vid högskolan senare meddelade utbildningen föreslås
uppläggningen av undervisningen i de olika ämnen, som skall ingå i
den propedeutiska kursen, ske i samråd med företrädarna för respektive
ämnen vid lantbrukshögskolan och fastställas av högskolans lärarkollegium.
Den propedeutiska kursen skall enligt utredningens förslag förläggas till lantbrukshögskolan.

Remissinstansernas inställning till nu berörda förslag synes tämligen
klar och entydig. Så gott som alla remissinstanser, som yttrat sig i ämnet,
tillstyrker sålunda förslaget om direkt intagning efter studentexamen utan
föregående praktik. En ungefär lika enhällig remissopinion avstyrker utredningens
förslag att förlägga den propedeutiska kursen till lantbrukshögskolan.
I stället förordas den av herr Sigfrid Larsson i särskilt yttrande föreslagna
förläggningen till förslagsvis tre lantmannaskolor i södra och mellersta
delarna av landet.

För att antagas som agronomi studerande vid lantbrukshögskolan bör
också enligt min mening endast fordras studentexamen eller därmed likställd
utbildning. Härigenom undvikes det otillfredsställande förhållandet,
att de studerande — utan att veta om de blir antagna vid lantbrukshögskolan
— tvingas genomgå eu långvarig praktik och en förberedande ut -

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bildning, som i huvudsak har värde enbart för inträde vid denna högskola.

Med hänsyn till att de agronomiska studierna i betydande omfattning
bygger på naturvetenskaplig grund, synes det nödvändigt att den för inträde
vid högskolan erforderliga studentexamen har en inriktning, som svarar
häremot. För att erhålla ett tillfredsställande rekryteringsunderlag till högskolan
och därmed goda urvalsmöjligheter bör dock dessa fordringar inte
göras mer rigorösa än vad som framstår som lämpligt. Det torde emellertid
böra ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser rörande
antagning av studerande vid lantbrukshögskolan.

I fråga om den propedeutiska utbildningens förläggning och utformning
anser jag i likhet med remissinstanserna övervägande skäl tala för det förslag
i ämnet, som framförts av herr Sigfrid Larsson i dennes till utredningens
betänkande fogade särskilda yttrande. För min del vill jag sålunda förorda,
att det för de studenter, som intagits vid lantbrukshögskolan, anordnas
särskilda, för dessa avsedda praktisk-teoretiska ettårskurser vid vissa
lantmannaskolor. Eftersom viss del av denna undervisning — såsom såväl
utredningen som Larsson framhållit — måste anordnas separat från den
övriga undervisningen vid lantmannaskolan, synes antalet lantmannaskolor
med kurser av detta slag böra uppgå till förslagsvis tre. Dessa skolor bör utväljas
inom våra större jordbruksområden, så att tillräckligt antal lämpliga
praktikgårdar kan erhållas på nära håll. För att den propedeutiska undervisningen
skall bli enhetlig och upplagd på ett sådant sätt, att den anknyter
till den fortsatta liögskoleundervisningen, bör undervisningsplanen för den
teoretiska utbildningen upprättas i samråd med företrädarna för de olika
ämnena vid lantbrukshögskolan och granskas av lantbrukshögskolans lärarkollegium.
Det torde böra ankomma på lantbrukshögskolans styrelse att
efter hörande av lärarkollegiet och i samråd med lantbruksstyrelsen dels
besluta om vilka lantmannaskolor som skall anordna dessa praktisk-teoretiska
ettårskurser för agronomi studerande, dels fastställa planer för den
propedeutiska kursen och den därtill anslutande jordbrukspraktiken.

De studenter, som redan förvärvat en utbildning, som motsvarar den propedeutiska
utbildningen för blivande agronomer, bör såsom jordbrukshögskoleutredningen
föreslagit kunna påbörja den egentliga högskoleutbildningen
redan samma år, som de antages. Vidare bör den nuvarande möjligheten
att utan propedeutisk utbildning antaga specialstuderande bibehållas.
Det torde böra ankomma på högskolans lärarkollegium att besluta i ärenden
angående befrielse från att deltaga i den propedeutiska utbildningen.

I fråga om intagning till lantbrukshögskolan av hortonomie studerande
har jordbrukshögskoleutredningen föreslagit samma villkor som för agronomi
studerande. Även beträffande de allmänna riktlinjerna för den propedeutiska
utbildningen av blivande hortonomer har utredningen förordat
samma bestämmelser som för blivande agronomer. Remissinstanserna har
så gott som utan undantag godtagit den föreslagna nedskärningen av praktikutbildningen,
trots att praktiktiden inom trädgårdsområdet hitintills

105

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

varit betydligt längre än för blivande agronomer. Inte heller jag har något
att invända mot utredningens förslag i denna del.

De hortonomie studerande bör sålunda i enlighet med utredningens förslag
antagas vid lantbrukshögskolan direkt efter studentexamen och därefter
genomgå en propedeutisk utbildning omfattande ett år. Denna propedeutiska
utbildning bör knytas till trädgårdsskolan i Alnarp. På analogt
sätt som vid lantmannaskolorna bör alltså vid Alnarps trädgårdsskola anordnas
en praktisk-teoretisk ettårskurs med i huvudsak den fördelning mellan
teoretisk och praktisk undervisning, som utredningen föreslagit. Undervisningsplanen
för denna utbildning bör upprättas i samråd mellan trädgårdssektionen
och trädgårdsskolan i Alnarp, granskas av lantbrukshögskolans
lärarkollegium och fastställas av dennas styrelse. Med hänsyn till att
den propedeutiska utbildningen för trädgårdsstuderande kommer att påbörjas
innan trädgårdssektionen är organiserad, bör denna utbildning under en
övergångstid handhavas av Alnarps-institutets lärarkollegium i samråd med
lantbrukshögskolans lärarkollegium. Lantbrukshögskolans lärarkollegium
bör doek redan från början antaga de studerande. De studenter, som redan
förvärvat en utbildning, som motsvarar den propedeutiska utbildningen för
blivande hortonomer, bör liksom agronomie studerande kunna befrias från
propedeutisk utbildning. Det torde böra ankomma på lantbrukshögskolans
lärarkollegium att besluta i ärenden angående befrielse från att deltaga i
den propedeutiska utbildningen. Under övergångstiden innan trädgårdssektionen
kommit till stånd bör högskolans lärarkollegium inhämta yttrande i
fråga om dylik befrielse från Alnarps-institutets lärarkollegium.

Den sålunda förordade omläggningen av inträdesfordringar och propedeutisk
utbildning för agronomie och hortonomie studerande synes böra genomföras
redan från och med läsåret 1961/62. Eftersom övergång då skall
ske från intagning efter den propedeutiska utbildningen till intagning före
denna utbildning, kommer hösten 1961 intagning att ske av två årskurser
vid lantbrukshögskolan. Vid den högre trädgårdskursen skall intagning av
hortonomie studerande ske sista gången hösten 1961. För att förbereda omläggningen
har jag för avsikt att senare denna dag föreslå Kungl. Maj .t att
uppdraga åt lantbrukshögskolans styrelse att — efter samråd med lantbruksstyrelsen
och under förutsättning av riksdagens godkännande av de nu
förordade riktlinjerna — vidtaga erforderliga åtgärder i detta syfte.

I detta sammanhang finner jag mig böra förorda, att specialgymnasiet
för lantbruks-, skogs- och mejeristuderande vid Vilan öppnas även för trädgårdsstuderande.
Därest riksdagen inte har nagot att erinra häremot, toide
det böra få ankomma på Kungl. Maj:t alt besluta härom. Det torde böra uppdragas
åt skolöverstyrelsen att efter samråd med berörda myndigheter framlägga
förslag till åtgärder.

Såsom framgått av det föregående har jordbrukshögskoleutredningen efter
samråd med 1955 års lantbruksundervisningskommittc föreslagit, att
Ultuna lantbruksskola nedlägges, varvid de nuvarande lokalutrymmena skul -

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

le användas för den propedeutiska kursen m. in. Eftersom jag förordat,
att denna kurs skall förläggas till vissa lantmannaskolor, bortfaller detta
skäl för att nedlägga lantbruksskolan. Enligt min mening bör emellertid av
andra skäl tanken på att nedlägga denna skola fullföljas.

Det föreligger nämligen redan nu uppenbara olägenheter med att nyttja
Ultuna egendom både som försöksgård och som skoljordbruk. Såsom jordbrukshögskoleutredningen
framhållit i olika sammanhang torde det inte
''ara möjligt att med framgång förena en så omfattande försöksverksamhet,
som det här är fråga om, med en förebildlig jordbruksdrift av det slag, som
kräves vid ett skoljordbruk. Ultuna egendom utnyttjas redan nu i mycket
hög grad för försöksändamål och torde komma att tagas i anspråk härför
i ännu högre grad som en följd av utredningens förslag, vilka bland annat
innebär, att samtliga djurstallar skall få disponeras för husdjursförsök. Under
sådana förhållanden synes en ändamålsenlig arbetsledarutbildning ej
längre kunna äga rum vid egendomen. Samtidigt torde konkurrensen om
egendomens resurser vara ägnad att skapa konflikter mellan högskolans
och lantbruksskolans personal.

Med hänsyn till att en likvärdig arbetsledarutbildning kan ordnas vid andra
lantbruks- eller lantmannaskolor i landet, under det att en förflyttning
av den försöksverksamhet, som nu är förlagd till Ultuna egendom, inte kan
ske utan betydande olägenheter, förordar jag, att Ultuna lantbruksskola avvecklas.
Härigenom friställes vissa byggnader, vilka kommer att utgöra värdefulla
tillskott i den för närvarande mycket beträngda lokalsituation, som
råder vid högskolan. Avvecklingen av lantbruksskolan synes böra ske i anslutning
till omorganisationen av högskolan. Hösten 1961 bör sålunda vid
lantbruksskolan endast intagas elever till den ettåriga kursen, så att skolan
kan avvecklas hösten 1962. Det är min avsikt att senare denna dag föreslå
Kungl. Maj :t att anbefalla lantbrukshögskolans styrelse att — under förutsättning
av riksdagens bifall till förslaget — vidtaga erforderliga åtgärder
för en avveckling ävensom — efter samråd med byggnadsstyrelsen — inkomma
med program till disposition och ombyggnad av de lokaler, som blir
tillgängliga genom att lantbruksskolan nedlägges.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att lantbrukshögskolans
hösttermin skall omfatta tiden 1 september—15 december och vårterminen
liden lo januari 31 maj. Den av utredningen föreslagna ändringen i terminsindelningen,
vilken medför en förlängning av sommaruppehållet i undervisningen
vid lantbrukshögskolan från för närvarande en och en halv
månad till tre månader, ger ökade möjligheter att samordna undervisningen
med Uppsala universitet, som redan tillämpar denna terminsindelning.
Den nya terminsindelningen medför också, att de studerande i större utsträckning
än för närvarande kan utnyttja sommarmånaderna för specialpraktik
och utlandspraktik samt för fria studier. Någon olägenhet ur arbetsfördelningssynpunkt
synes ej heller behöva uppstå för högskolans lärare.
Den relativt omfattande forskning, som dessa bedriver, torde tvärtom kunna
intensifieras under de perioder, då undervisning ej äger rum. Jag har där -

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

för intet att erinra emot att den nya terininsindelningen genomföres men
förutsätter samtidigt att de studerande i den mån de så önskar erbjudes möjligheter
att avlägga tentamina också under sommarmånaderna.

De studerande bör beredas möjligheter att utnyttja de längre sommarferierna
bland annat för sådan specialpraktik, som utredningen förordat,
ävensom för utlandspraktik. Praktik av detta slag bör sålunda kunna ersätta
den nuvarande obligatoriska utlandspraktiken för trädgårdsstuderande. Även
i övrigt bör de längre sommarferierna ge möjligheter till komplettering av
de kunskaper, som inhämtats t. ex. under den propedeutiska utbildningen.
Det bör ankomma på respektive institutionsföreståndare att under lärarkollegiets
ledning organisera sådan praktik inom sina respektive ämnesområden.

I fråga om den egentliga högskoleutbildningen har jordbrukshögskoleutredningen
föreslagit, att den nuvarande indelningen på fem olika linjer vid
agronomutbildningen slopas och ersättes av ett system med fritt ämnesval.
Motsvarande anordning föreslås skola gälla även för hortonomutbildningen.
För varje studerande skall upprättas en särskild studieplan. För att vägleda
sådana studerande, som efter avlagd examen avser att bli lärare, konsulent
eller dylikt, föreslås att för behörighet till dessa befattningar särskilda
ämneskombinationer skall fastställas av lantbruksstyrelsen eller det ämbetsverk,
som handhar tillsynen över den av tjänsternas innehavare bedrivna
verksamheten.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag mig böra
förorda, att den nuvarande linjeindelningen vid agronomutbildningen slopas
och att för såväl agronom- som hortonomutbildningen införes ett system
med fritt ämnesval. Utredningens förslag synes mig nämligen medge
ökade möjligheter till en ändamålsenlig differentiering av utbildningen samt
möjliggöra en snabb och smidig anpassning av ifrågavarande utbildning
efter arbetsmarknadens växlande krav. Härigenom synes en ofta påtalad
svaghet i det nuvarande systemet kunna undgås.

Såsom utredningen framhållit, är det emellertid önskvärt att söka bibehålla
det nuvarande systemets fördelar, vilka ansetts ligga i att de studerande
fått vägledning i ämnes- och betygsval. Gentemot utredningens förslag
att lösa detta spörsmål genom att införa vissa av berörda myndigheter
fastställda behörighetsvillkor för vissa befattningar har erinringar emellertid
framförts från vissa remissinstanser. Arbetsmarknadsstyrelsen har sålunda
framhållit, att bestämda betygskrav för behörighet till viss befattning
skulle kunna verka hindrande för de utexaminerade att söka sig från ett
verksamhetsområde till ett annat eller tvinga dem att flera år efter avlagd
examen komplettera sina betyg i vissa ämnen. Studenternas behov av vägledning
i ämnes- och betygsval bör enligt styrelsen i stället tillgodoses genom
en effektiverad studierådgivning.

Även enligt min mening bör man undvika att genom alltför rigorösa behörighetsvillkor
begränsa agronomernas och hortonomernas möjligheter att
efter avlagd examen välja verksamhetsområde och senare söka sig från ett

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 dr 1961

verksamhetsområde till ett annat. För min del kan jag därför inte förorda,
att särskilda behörighetsvillkor för vissa befattningar skall fastställas. En
ändamålsenlig studierådgivning synes mig i stället kunna uppnås genom
den plan över studiegången för varje studerande, som utredningen föreslagit
skola upprättas. Dessa planer bör utarbetas av högskolans undervisningsnämnd
och de personer, som denna nämnd utser. Beträffande det lämpligaste
ämnesvalet för en viss utbildning bör undervisningsnämnden samråda
med lantbruksstyrelsen och andra berörda myndigheter jämte representanter
för näringslivet.

I detta sammanhang vill jag erinra om att — såsom utredningen föreslagit
— studieordningen bör vara så konstruerad, att undervisning först
inhämtas i sådana grundläggande eller tillämpade ämnen, vilka erfordras
som underlag för studierna i andra ämnen, särskilt huvudämnena i den för
agronom- respektive hortonomexamen valda ämneskombinationen. I nu
ifrågavarande hänseende torde det böra ankomma på högskolans lärarkollegium
och undervisningsnämnd att efter samråd med respektive ämnesrepresentanter
fastställa erforderliga föreskrifter och att tillse deras efterlevnad.

Till ledning för undervisningens uppläggning har jordbrukshögskoleutredningen
med utgångspunkt från universitetens nuvarande betygsnormer
samt med hänsyn till det stora antal ämnen, som normalt ingår i agronomoch
hortonomexamen, föreslagit att en betygsenhet i dessa examina skall motsvara
hälften av en betygsenhet vid universiteten. Ämnena vid lantbrukshögskolan
föreslås vidare indelade i tentamens- och kursämnen, varvid beteckningen
kursämne ersätter de nuvarande beteckningarna förhörs- och
kursämnen. Tentamensämnena skall kunna studeras till ett, två, tre eller
fyra betyg, varvid skilda fordringar bör uppställas för olika betyg. Fordringarna
för kursämnena, vilkas omfattning bör motsvara de nuvarande
förhörsämnenas, bör utgöras av ungefär hälften av ett betyg. I kursämne
bör endast ges vitsord om godkänt slutprov. Vad sålunda föreslagits i fråga
om betygsenheter m. m. har godtagits av de remissinstanser, som yttrat sig
i ämnet, och föranleder ej heller någon erinran från min sida.

Såsom minimum för godkänd agronom- eller hortonomexamen bör enligt
utredningens förslag fordras sammanlagt tolv betygsenheter i kursämnena.
Två av tentamensämnena skall därvid ha studerats till minst två betyg. I
ett av dessa ämnen skall examensarbete ha utförts.

Några av de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, har ansett, att
utredningens förslag närmast innebär en skärpning av de nuvarande fordringarna
för agronomexamen och därför ifrågasatt, om inte fordringarna
kunde begränsas till en viss betygssumma jämte examensarbete. Något särskilt
krav på två betyg i vissa ämnen skulle alltså inte uppställas. Å andra
sidan påpekar vissa remissinstanser, att agronomexamen enligt den av utredningen
föreslagna studieordningen kan avläggas i enbart eller huvudsakligen
grundläggande ämnen, vilket inte anses tillfredsställande. För att
undvika dylika följder av det friare ämnesvalet föreslås, att ett visst minsta

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

antal betygspoäng skall avse agronomiska ämnen. Vidare har påpekats att
ett friare ämnesval förutsätter klarare bestämmelser om vilka förberedande
och grundläggande ämnen, som måste ha inhämtats, innan de tillämpade
ämnena kan studeras för högre betyg.

För min del finner jag inte anledning till erinran mot utredningens förslag
beträffande minimifordringarna för godkänd agronom- eller hortonomexamen.
Emellertid bör i den nya agronomstadga, som det torde fa ankomma
på Kungl. Maj :t att utfärda, inflyta bestämmelser, vilka gör det möjligt
att undvika sådana följder av det friare ämnesvalet, som påtalats i nyss berörda
remissyttranden. Det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans
styrelse att efter hörande av lärarkollegiet uppgöra förslag i detta hänseende.

Vad utredningen anfört angående de ämnen, som kan ingå i agronomrespektive
hortonomexamen, samt angående ämnenas omfattning har i huvudsak
inte föranlett några invändningar från remissinstansernas sida. Ej
heller från min sida föreligger någon erinran. Det innebär bland annat,
att jag förordar, att de studerande under sin studietid vid högskolan bör
beredas möjlighet att genomgå en kortare av högskolan anordnad kurs avseende
pedagogisk grundutbildning. Vidare bör den, som inriktar sig på
lärar- eller konsulentverksamhet, beredas möjlighet att efter avlagd examen
och viss anställningstid utöver nämnda grundutbildning erhålla en
vidgad och fördjupad pedagogisk utbildning vid en särskild längre kurs. För
denna kurs i pedagogik synes emellertid såsom utredningen föreslagit lantbruksstyrelsen
böra vara huvudman. Skäl synes även kunna — sasom vissa
remissinstanser framhållit — åberopas för att de studerande vid lantbrukshögskolan
beredes möjlighet att genomgå en kortare kurs i sociologi. Det
torde böra uppdragas åt högskolans styrelse att i samråd med Uppsala universitet
undersöka förutsättningarna för en dylik kurs.

Utredningens förslag att förlägga undervisningen i fysik och nationalekonomi
för agronomi och hortonomie studerande till Uppsala universitet har
tillstyrkts av flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan. För min
del anser jag det ändamålsenligt att söka tillvarataga alla de möjligheter,
som föreligger i fråga om samundervisning mellan lantbrukshögskolan och
Uppsala universitet. Jag ser därför med tillfredsställelse, att sådant samarbete
inledes även beträffande vissa övriga ämnen. Efter samråd med chefen
för ecklesiastikdepartementet finner jag mig sålunda böra föreslå, att
undervisningen i växtsystematik för agronomi och hortonomie studerande
förlägges till institutionen för systematisk botanik vid universitetet. Betydande
fördelar torde kunna uppnås härmed, särskilt för hortonomie studerande,
för vilka kräves en mera omfattande undervisning i systematisk botanik
än för agronomi studerande.

De möjligheter till vidgad samundervisning i övriga ämnen, exempelvis
geologi och mikrobiologi, som kan förefinnas, bör enligt min mening tillvaratagas.
Härigenom erhålles eu ytterligare specialisering mellan de båda läroanstalterna,
samtidigt som tillgängliga resurser bättre utnyttjas. Det bör
uppdragas åt lantbrukshögskolans styrelse, att låta närmare undersöka fö -

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

revarande spörsmål och efter samråd med vederbörande universitetsmyndigheter
föreslå de åtgärder, som må befinnas möjliga att genomföra.

Vad utredningen anfört angående utbyten eller komplettering av ämnen
för agronom- respektive hortonomexamen ävensom rörande specialistexamina
föranleder ingen erinran från min sida.

Såsom utredningen föreslagit bör den, som avlagt hortonomexamen vid
lantbrukshögskolan ha samma behörighet att avlägga licentiatexamen och
disputera för doktorsgrad, som nu tillkommer agronomer vid högskolan. I
likhet med utredningen anser jag, att för såväl agronomer som hortonomer
därvid bör användas beteckningarna agronomie licentiat och agronomie
doktor.

I enlighet med utredningens förslag bör agronomie licentiatexamen liksom
universitetens filosofie licentiatexamen omfatta endast ett ämne och
planläggas av examinator i vederbörande ämne. Fordringarna per betygsenhet
i agronomie licentiatexamen bör, till skillnad mot vad som föreslagits
i fråga om agronom- och hortonomexamina, motsvara universitetens fordringar
för betygsenhet.

Avhandling för vinnande av agronomie doktorsgrad bör i enlighet med
utredningens förslag bedömas efter samma grunder, som de vid universiteten
tillämpade. Detta innebär, att nu gällande bestämmelser om skilda betyg för
avhandling och försvar av avhandling vid lantbrukshögskolan slopas och ersättes
med föreskrift om gemensamt betyg för avhandlingen och försvaret
av denna.

De allmänna synpunkter på undervisningens uppläggning vid lantbrukshögskolan
m. m., som utredningen redovisat i förevarande sammanhang,
synes mig beaktansvärda. Jag finner mig sålunda böra förorda, bland annat,
att de bestämmelser rörande ledighet för läroboksförfattande, som i gällande
bestämmelser anges som ett skäl för tjänstledighet med oavkortad
lön, även göres tillämpliga vid lantbrukshögskolan.

Utredningen har i förevarande avsnitt berört frågan om fortbildningskurser
i olika vid lantbrukshögskolan representerade ämnen för redan utexaminerade
agronomer och hortonomer. Vad härom anförts föranleder ingen
erinran från min sida.

Den nya studieordningen för agronom- och hortonomexamen bör genomforas
från och med den årskurs, som påbörjar den propedeutiska utbildningen
hösten 1961 och de egentliga högskolestudierna hösten 1962. Förslagen i
fråga om agronomie licentiatexamen och agronomie doktorsgrad ävensom
Övriga i detta avsnitt förordade ändringar svnes böra tillämpas från och med
budgetåret 1962/63.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 ur 1961

111

Behovet av centrala institutioner samt personal
vid lantbrukshögskolan

I. NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN

För den vetenskapliga verksamheten vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök finns vid Ultuna f. n. 17 institutioner, två försöksanstalter
(statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök), en särskild avdelning
för statistik och försöksteknik samt ett bibliotek.

Den vetenskapliga personalen utgöres av professorer, däribland föreståndarna
för de båda försöksanstalterna, laboratorer, statsagronomer, docenter,
överassistenter, förste assistenter, assistenter och amanuenser. För undervisningen
i vissa ämnen anlitas speciallärare. Angående kompetenskrav,
tillsättningsförfarande m. in. gäller i huvudsak följande.

Tillsättningen av professors- och laboratorstjänsterna i Bo 3 resp. Bo 1
sker efter sakkunnigbedömning på enahanda sätt som vid universiteten,
dock att beträffande tillämpat ämne »hänsyn även skall tagas till erfarenhet
vunnen vid praktisk verksamhet inom befattningens område».

För statsagronom i A 26, vilken i egenskap av avdelningsföreståndare
har att närmast under anstaltsföreståndaren handha försöksanstalts uppgifter,
gäller f. n. i princip samma kompetenskrav och tillsättningsförfarande
som för professor och laborator inom högskolans tillämpade ämnen.

För docent i A 24 gäller i huvudsak samma bestämmelser som för motsvarande
tjänster vid universiteten.

Innehavarna av överassistenttjänsterna i A 23, av vilka f. n. endast finns
ett fåtal, har i huvudsak till uppgift att leda verksamheten vid vissa laboratorier
och serviceavdelningar.

Förste assistenter i A 21 finns vid såväl högskoleinstitutionerna som försöksanstalterna.
Institutionernas förste assistenter motsvarar närmast universitetens
tjänster som biträdande lärare. För såväl förste assistenterna
som assistenterna gäller att de i princip har full tjänstgöring. I den omfattning,
som låter sig förena med institutionens ordinarie arbetsuppgifter, har
de emellertid möjlighet att syssla med eget forsknings- och meriteringsarbete
också under ordinarie arbetstid. För institutionernas assistenter gäller den
för administrativ amanuenspersonal fastställda befordringsgången (A 15—
A 19). För amanuenser gäller samma anställningsvillkor som vid universiteten.

De delar av Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, som närmast
beröres av utredningens förslag är trädgårdsavdelningen med högre
trädgårdskursen och trädgårdsskolan samt statens trädgårdsförsök.

För undervisningen vid högre trädgårdskursen svarar avdelningsföreståndaren
i A 26, fem ämneslärare i A 23, speciallärare, assistenter och instruktörer.
Vissa andra lärare vid institutet samt tjänstemän vid statens trädgårdsförsök
undervisar i speciella ämnen. Assistent, som är agronom, hortonom
eller — i vissa fall — filosofie licentiat, placeras i Ag 15. Assistenl
med annan akademisk examen placeras i Ag 13.

Statens trädgårdsförsök står under ledning av eu föreståndare, som är

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

professor i Bo 3. För avdelningsföreståndarna vid trädgårdsförsöken, vilka
benämnes statshortomoner (A 26), tillämpas samma tillsättningsförfarande
som för statsagronomer.

Den till den vetenskapliga personalens hjälp stående biträdespersonalen
vid Ultuna och Alnarp kan enligt utredningen uppdelas i teknisk, administrativ
och övrig biträdespersonal. Till teknisk biträdespersonal räknas laborerande
personal såsom institutionsbiträden, laboratoriebiträden, institutionsvaktmästare,
verkstadspersonal, djurvårdspersonal m. fl. Hit räknas
även vid försöksanstalterna tjänstgörande assistenter utan akademisk examen,
vilka i likhet med laboratorieingenjörer är att karaktärisera som kvalificerad
teknisk personal. Sistnämnda assistenter är placerade i A 10, A 12,
A 15, A 17 eller A 19. Den administrativa biträdespersonalen utgöres främst
av kansli- och kontorsbiträden.

II. UTREDNINGEN

A. Olika typer av befattningar, tillsättningsförfarande m. m.

Vetenskaplig personal

Vid besättandet av tjänst som professor eller laborator bör enligt utredningens
mening i främsta rummet tas hänsyn till ådagalagd vetenskaplig skicklighet
i det eller de ämnen befattningen omfattar. I de tillämpade ämnena
bör därutöver hänsyn las till ådagalagd skicklighet visad genom självständigt
arbete till jordbrukets utveckling och till erfarenhet vunnen genom
verksamhet inom befattningens område.

Vad angår det inbördes förhållandet mellan professor och laborator anser
jordbrukshögskoleutredningen skäl ej föreligga till avsteg från universitetsutredningens
förslag i denna fråga utan ansluter sig till de synpunkter,
som nämnda utredning framlagt i sitt betänkande SOU 1958: 32 (s. 88—
89).

Beträffande uppdelningen av resp. ämnesområden anser jordbrukshögskoleutredningen,
att den vetenskapliga kapaciteten vid en institution i allmänhet
bäst bör kunna utnyttjas, om professor och laborator är specialiserade
inom olika delar av ämnet. En dylik specialisering är även värdefull
med hänsyn till den viktiga uppgiften att handleda doktorander och licentiander.
Vid tillsättningen av professurer och laboraturer är det enligt utredningen
till fördel om ämnesområdet för en ledigförklarad tjänst inte göres
för snävt. Följden kan då bli en alltför smal rekryteringsbas. I anslutning
till vad universitetsutredningen anfört (SOU 1958: 32, s. 91) föreslår
jordbrukshögskoleutredningen, att laboratorerna i likhet med professorerna
utnämnes i visst ämne eller ämnesområde och inte vid viss institution,
som hittills varit fallet.

Då lönesättningen för högre befattningshavare numera är enhetlig inom

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

hela universitets- och högskoleväsendet, synes det motiverat, att dessa befattningshavare
erhåller samma befogenheter och skyldigheter vid lantbrukshögskolan
som vid universiteten. Detta innebär, att nu gällande stadgar
bör bringas i överensstämmelse med de år 1956 antagna universitetsstatuterna.
Vid denna revision bör kompetensföreskrifterna utformas så, att
vid tillsättning av befattning i tillämpat ämne erfarenhet vunnen genom
verksamhet inom ämnesområdet tillmätes större meritvärde än som f. n. ar
fallet. Utredningen framhåller vidare att eventuella förändringar i framtiden
bör samordnas mellan berörda departement, så att gallande bestämmelser
i möjligaste mån kommer att vara enhetliga för hela universitetsoch
högskoleväsendet.

De av utredningen föreslagna försöksavdelningarna vid högskolans institutioner
i vissa tillämpade ämnen skall ledas av statsagronomer och statshortonomer
i A 26. De nuvarande kraven på statsagronom och statshortonom
bör ändras något beträffande arten men ej graden av kompetens och
sättet för tillsättning. Sålunda bör sakkunnigbedömning inte vara obligatorisk,
men högskolans styrelse skall, då så befinnes önskvärt, kunna föranstalta
därom. Vid bedömningen av sökandes kompetens bör gälla, att erfarenhet
vunnen genom verksamhet inom befattningens område och vetenskaplig
meritering tillmätes lika vikt. Vad sålunda föreslagits innebär inte
någon sänkning av kompetenskraven för dessa tjänster.

Beträffande statsagronoms och statshortonoms ställning inom resp. institutioner
gäller, att de i sitt arbete är underställda resp. institutionschefer.
Högskolestyrelsen skall fastställa program för försöksverksamheten, medan
försöksdirektören skall äga inspektera och övervaka denna verksamhet samt
för styrelsen påtala exempelvis avvikelser från uppgjorda försöksprogram.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag innebär vidare, att vid vissa institutioner
skall inrättas lektorstjänster i A 26 av samma typ som lektorstjänsterna
vid universiteten. För behörighet till dessa senare tjänstei erfordias,
att vederbörande avlagt godkänt disputationsprov och styrkt sig äga pedagogisk
skicklighet. I särskilda fall kan befattning av detta slag även uppehållas
av licentiat. Ett dylikt dispensförfarande har universitetsutredningen räknat
med skulle komma att tillämpas särskilt för sådana ämnen inom de tekniska
högskolorna, som ej finns företrädda vid universiteten. Då i viss män likartade
rekryteringsförhållanden råder vid lantbrukshögskolan, anser jordbrukshögskoleutredningen,
att möjligheter till dispens från kravet på disputationsprov
även bör gälla för dylika tjänster vid lantbrukshögskolan. Sadan
dispens bör likväl endast lämnas i särskilda fall. Enligt universitetsutredningen
är universitetslektoraten »undervisningstjänster, av vilkas innehavare
man därför inte kan fordra, att de skall utföra något mera omfattande
forskningsarbete under den tid undervisningen pågår». Tjänstgöringsskyldigheten
uppgår till 396 timmar per år eller 12 timmar per vecka och
tjänsterna är avsedda att avlasta professorer, laboratorer och docenter elementär
akademisk undervisning.

8 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I fråga om överassistenterna föreslår jordbrukshögskoleutredningen, att
de befattningshavare i A 23, som är verksamma inom försöksverksamheten,
skall benämnas försöksledare.

Beträffande förste assistenterna vid undervisningsinstitutionerna erinrar
jordbrukshögskoleutredningen om att större delen av befattningarna som
biträdande lärare vid universiteten, i enlighet med universitetsutredningens
förslag och 1958 års riksdagsbeslut (prop. 1958: B 104), successivt skall
ombildas till lektorat eller forskarassistentbefattningar. Jordbrukshögskoleutredningen,
som anser, att befattningarna vid lantbrukshögskolan, i den
mån särskild anledning till undantag ej finns, bör överensstämma med motsvarande
befattningar vid övriga högre läroanstalter, föreslår, att förste assistentbefattningarna
ombildas till forskarassistentbefattningar i A 21 och
att för dessa skall gälla samma bestämmelser i fråga om kompetens in. m.,
som för forskarassistenttjänster vid universiteten och övriga högskolor. För
behörighet till forskarassistenttjänst skall sålunda fordras licentiatexamen
eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens. Docentkompetent forskarassistent
skall äga uppbära särskilt arvode av sådan storlek, att de sammanlagda
löneförmånerna uppgår till belopp, motsvarande lönen i löneklass A
24. Angående övriga anställningsvillkor för forskarassistent torde få hänvisas
till betänkandet s. 214 och 215.

För de befattningshavare i A 21, som kommer att vara verksamma inom
försöksverksamheten, föreslår jordbrukshögskoleutredningen däremot tjänstebenämningen
försöksledare. Då försöksverksamheten är programbunden
och av mera kontinuerlig och långsiktig karaktär, är den tjänstgöringsform,
som forskarassistentbefattningen utgör, nämligen mindre ändamålsenlig. Av
samma skäl har utredningen ansett, att försöksavdelningarnas hela personal
bör vara heltidsanställd. Försöksledarbefattningarna är avsedda att rekryteras
med personer, som har lägst agronomexamen eller annan grundläggande
akademisk examen och som förvärvat erforderlig erfarenhet inom
försöksverksamheten. Högre vetenskaplig examen bör tillmätas meritvärde.

För de assistenter och amanuenser, som är engagerade i undervisningsoch
forskningsverksamhet, bör enligt jordbrukshögskoleutredningen i fråga
om tjänstgörings- och anställningsvillkor tillämpas samma normer som de
vilka enligt beslut vid 1959 års riksdag (prop. 1959: 105) gäller för assistenter
och amanuenser vid universiteten och de högskolor, som lyder under
ecklesiastikdepartementet. Verksamheten vid försöksavdelningarna är däremot
av speciell natur och där bör tjänstgöringsskyldigheten utformas i enlighet
med denna verksamhets speciella krav. Angående nyssnämnda normer
torde i övrigt få hänvisas till betänkandet.

I fi aga om försöksavdelningarnas assistenter i reglerad befordringsgång
(A 15—A 19) föreslår jordbrukshögskoleutredningen, att de skall ha full
tjänstgöring samt benämnas försöksassistenter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

115

Biträdespersonal

I fråga om biträdespersonalen framhåller jordbrukshögskoleutredningen
bl. a., att de i försöksverksamheten engagerade assistenterna, vilka inte avlagt
akademisk examen, både med avseende på arbetsuppgifter och utbildning
är jämförbara med vad universitetsutredningen i sina förslag benämnt
tekniker. Utredningen föreslår därför, att berörda assistenter benämnes försökstekniker.

Angående biträdespersonalen framhåller utredningen vidare bl. a., att det
ur arbetsekonomisk synpunkt är önskvärt, att den vetenskapligt utbildade
personalen så långt det går frigörs från biträdesuppgifter. För att biträdespersonalen
skall vara i stånd att omhänderha en större del av arbetsuppgifterna
i samband med forskning och försöksverksamhet erfordras emellertid,
att denna personal erhåller en därför avpassad utbildning. I detta
avseende har lantbrukshögskolans institutioner delvis andra krav än universiteten
och övriga högskolor. Utbildningen av här ifrågavarande tekniska
biträdespersonal kan därför i regel ej följa samma mall som exempelvis de
medicinska klinikernas tekniker (laboratriser). Sålunda är laborantskoleutbildning
i många fall av begränsat värde. Försöksteknikerna bör ha jordbrukspraktik
och lantmannaskola samt i vissa fall också driftsledarkurs. I
åtskilliga fall — särskilt då verksamheten vid institutionen är starkt specialiserad
— ges den viktigaste utbildningen inom resp. institutioner. Då
kraven på god kompetens hos den tekniska biträdespersonalen bör vara
densamma som vid universiteten och övriga högskolor, måste därför åtgärder
vidtas för att få till stånd en organiserad vidareutbildning av teknisk
biträdespersonal inom lantbrukshögskolan.

B. De vetenskapliga institutionerna

1. Behovet av institutioner och högre fast anställd personal

Jordbrukshögskoleutredningen behandlar frågorna om indelningen i institutioner
och ämnesområden samt om behovet av högre vetenskapliga befattningar
(professorer, laboratorer, statsagronomer, lektorer och överassistenter)
i ett sammanhang. Övriga befattningar kan enligt utredningen beräknas
efter mera generella normer och behandlas därför gemensamt för
samtliga institutioner. I det följande lämnas -— med utgångspunkt från den
nuvarande institutionsindelningen — en kortfattad redogörelse för utredningens
förslag i fråga om antalet institutioner och högre tjänster. Fn sammanställning
har upprättats över dessa (se s. 128—130). I övrigt torde i
denna del få hänvisas till betänkandet s. 157—212 och 226—232.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Institutioner vid Ultuna

Institutionen för fysik och meteorologi

Till institutionen, vid vilken meddelas undervisning i matematik och fysik
med meteorologi, hör ett meteorologiskt observatorium, där registrering sker
av för jordbruksforskningen viktiga meteorologiska element. Detta material
har utnyttjats av ett flertal av de till Ultuna förlagda institutionerna och
anstalterna. Institutionen samarbetar i olika sammanhang med Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut.

Utredningen finner det icke ändamålsenligt att bibehålla institutionen,
emedan en rationell undervisning i fysik kräver större resurser än som rimligtvis
kan lämnas en institution i detta ämne vid lantbrukshögskolan. Undervisningen
i fysik bör enligt utredningen förläggas till Uppsala universitet.
Kostnaden härför har beräknats motsvara lönen för ett halvt universitetslektorat
jämte vissa expenser.

Undervisningen i matematik bör handhas av en speciallärare. Vad meteorologien
beträffar får den anses ha speciell betydelse för växtodlingen. Utredningen
föreslår därför, att laboratorn eller annan lämplig tjänsteman
vid institutionen för allmän växtodling skall svara för forskningen och undervisningen
även i lantbruksmeteorologi.

De kemiska institutionerna

Med anledning av att forskningen vid lantbrukshögskolan i mycket hög
grad är av allmän biologisk natur anser utredningen det vara en brist, att
biokemi hittills inte ingått i den vid högskolan bedrivna kemiska verksamheten
och förordar därför en förstärkning av detta område. Med hänsyn härtill
samt till den organiska kemins alltmer ökade betydelse för jordbruket
töreslås, att institutionen för organisk kemi förstärkes med en laboratur.
Utredningen föreslår vidare alt båda institutionerna erhåller var sin överassistentbefattning
i stället för de forskarassistentbefattningar, som föreslås
för övriga institutioner. Denna särställning för de kemiska institutionerna
motiveras av de omfattande uppgifterna av konsultativ natur gentemot
vissa tillämpade institutioner. Högre agronomiska studier förekommer däremot
endast i begränsad omfattning inom detta område. Beträffande hela
ämnesområdet kemi synes det vidare angeläget, att forskningen och undervisningen
koncentreras på för lantbruket betydelsefulla frågor. I anslutning
härtill föreslås att institutionerna i kemi benämnes lantbrukskemi I och
lantbrukskemi II. Den förra bör omfatta oorganisk, fysikalisk och analytisk
kemi samt den senare organisk kemi och biokemi.

Mikrobiologiska institutionen

Vid samråd med universitetsutredningen har behandlats möjligheten att
vid institutionen även meddela undervisning åt studerande vid Uppsala universitet.
Då en sådan anordning torde medföra ett bättre utnyttjande av resurserna
än om undervisning i mikrobiologi skall ges vid båda läroanstal -

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

terna, förordar utredningen, att samundervisning kommer till stånd, särskilt
som högskolans institution med hänsyn till där befintliga undervisningslokaler
utan svårighet kan ta emot studerande i mikrobiologi även från universitetet.

Vad gäller det till institutionen hörande baljväxllaboratoriet föreslår utredningen,
att detta i framtiden endast skall ombesörja själva tillverkningen
av bakteriekulturer. Försäljningen bör däremot tillkomma intendentsdetaljen
och den ekonomiska redovisningen kamrerarkontoret vid högskolan.
Tillverkningen bör enligt utredningens uppfattning bedrivas så att den
blir ekonomiskt självbärande. Med hänsyn till att baljväxtlaboratoriet och
den vid institutionen förefintliga biotekniska avdelningen bearbetar två närstående
delar av samma verksamhetsfält, föreslår utredningen, att dessa
sammanslås till en bioteknisk avdelning med baljväxtlaboratorium. För denna
avdelning bör inrättas en tjänst som avdelningsföreståndare i statsagronoms
löneställning. I samband med inrättandet av denna tjänst, för vilken
bör gälla samma kompetensvillkor som för statsagronom, bör den nuvarande
överassistenttjänsten besättas med en innehavare, som är kompetent att
handha forskningen inom ensileringsområdet.

Enligt utredningen bör undervisningen för agronomi studerande i ämnet
mikrobiologi i framtiden utgöras av dels en allmän, grundläggande del,
gemensam för samtliga studerande och dels en tillämpad del, som alltefter
de studerandes inriktning skall vara differentierad på husdjursområdet
resp. mark- och växtområdet. För att leda undervisningen och laborationerna
i den del av ämnet mikrobiologi, som motsvarar det nuvarande ämnet
mjölkhushållning, erfordras liksom nu en särskild befattningshavare,
eftersom härför krävs bl. a. utbildning inom mejeriområdet. För att kunna
meddela aktuella kunskaper måste denne kontinuerligt följa utvecklingen
inom bl. a. mejeriområdet samt bedriva egen forskning. Utredningen föreslår
därför, att den nuvarande speciallärarbefattningen i mjölkhushållning utbytes
mot en överassistenttjänst, varvid samtidigt en av de båda nuvarande
förste assistenttjänsterna avvecklas.

Botanisk-genetiska institutionen

Sedan år 1952 pågår samundervisning i ämnet genetik mellan Uppsala
universitet och lantbrukshögskolan. Detta synes ha medfört betydande fördelar
inte minst ur kostnadssynpunkt. Jordbrukshögskoleutredningcn har
vid samråd med universitetsutredningen kunnat konstatera, att också denna
utredning har en positiv inställning till en fortsatt samundervisning. Institutionen
bör därför även i framtiden tillgodose behovet av forskning och
undervisning i ämnet genetik för såväl lantbrukshögskolan som Uppsala
universitet.

Den botanisk-genetiska institutionens ämnesområde omfattar f. n. tre delar,
nämligen systematisk botanik, genetik och växtförädling. Då undervisningen
i systematisk botanik är avsedd enbart för studerande vid lantbrukshögskolan
och dä institutionen helt bör koncentrera verksamheten till

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

det genetiska området föreslår utredningen, att den systematiska botaniken
överföres till institutionen för växternas anatomi och fysiologi.

Botanisk-genetiska institutionen bör enligt utredningen uppdelas i en institution
för genetik, avsedd även att tillgodose Uppsala universitets behov,
och en institution för växtförädling. Den nuvarande personalen bör omfördelas
att fylla bägge institutionernas behov. Därutöver tillkommer vid institutionen
för genetik vissa befattningar å universitetets stat.

Beträffande den nuvarande professuren är det utredningens uppfattning,
att denna så snart ske kan — inte minst med hänsyn till det inte obetydliga
antalet licentiander — bör ledigförklaras i ämnet växtförädling.

Beträffande ämnet genetik är utredningen av den uppfattningen att den
nuvarande laboraturen vid institutionen är att betrakta som självständig
med hänsyn till den utveckling ämnet fått sedan år 1952. I enlighet med
universitetsutredningens förslag bör en dylik självständig laboratur kunna
direkt omvandlas till professur, om innehavaren av tjänsten besitter professorskompetens
i ämnet. Under förutsättning att vederbörande myndigheter
finner den nuvarande innehavaren av laboraturen kompetent för professur,
föreslår utredningen, att denne, utan att tjänsten dessförinnan ledigförklaras,
från den 1 juli 1960 utnämnes till professor i genetik vid lantbrukshögskolan
med examinationsskyldighet jämväl för universitetet.

Institutionen för marklära

Utredningen föreslår ej någon utökning av antalet högre befattningar vid
institutionen, då vid denna redan finns såväl professor som laborator och
då den tillämpade markforskningen föreslås erhålla en betydande förstärkning
inom de två nya institutionerna för växtnäringslära och för jordbearbetning.
För att möjliggöra en ökad koncentrering av resurserna på markforskningen
föreslås emellertid, att ett ökat samarbete inleds med de geologiska
institutionerna vid Uppsala universitet. Vid utredningens kontakter
med företrädare för dessa institutioner har framgått, att undervisningen i
geologi för agronomie studerande kan meddelas vid universitetets mineralogisk-geologiska
och kvartär-geologiska institutioner genom att högskolans
studerande i eu efter deras behov avpassad omfattning deltager i dessa institutioners
grundkurser. Å andra sidan önskar universitetets geologiska institutioner
tillgodogöra sig viss vid högskolans markläreinstitution meddelad
undervisning rörande markforskningen och dess arbetsmetoder. På
längre sikt bör en arbetsfördelning komma till stånd, som möjliggör, att
högskolans institution i marklära helt kan koncentrera sig på markläreområdet,
medan undervisningen i geologi för de agronomie studerande förläggs
till universitet.

Institutionen för allmän jordbrukslära

Utredningens slutsats i den i det föregående redovisade diskussionen om
undervisningens, forskningens och försöksverksamhetens inbördes organisatoriska
ställning innebär, att verksamheten vid institutionen för allmän

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

jordbrukslära och verksamheten inom motsvarande ämnesområden vid statens
jordbruksförsök skall samorganiseras. Utredningen föreslår i enlighet
härmed, att två institutioner inrättas, en i växtnäringslära och en i jordbearbetning.
Den nuvarande institutionens ämnesområde består nämligen
av två väl åtskilda och avgränsade delar, den kemiskt inriktade delen växtnäringslära
och den fysikaliskt inriktade delen jordbearbetning. Inordnandet
av försöksverksamheten i en samorganiserad helhet gör det möjligt att åstadkomma
en ändamålsenligare indelning i ämnesområden. Försöksverksamheten
bör organiseras i form av särskilda försöksavdelningar knutna till
Institutionerna kommer att motsvara den nuvarande institutionen för allmän
jordbrukslära jämte avdelningen för gödsling och kalkning samt avdelningen
för myrjordar och mikroelement vid statens jordbruksförsök. Den
högre personal, två professorer, en laborator och en statsagronom, som f. n.
finns, bör överföras till de två nya institutionerna. Därutöver bör enligt utredningen
inrättas en laboratur och en statsagronombefattning så att vardera
institutionen erhåller en professor, en laborator och en statsagronom.

Institutionen för agronomisk hgdroteknik

Utredningen föreslår, att institutionens namn i analogi med benämningen
på vissa andra institutioner ändras till lantbrukets hydroteknik. I enlighet
med utredningens principiella förslag till försöksverksamhetens organisation
föreslås vidare, att den av täckdikningsförsöksnämnden ledda och av ett
särskilt anslag bekostade täckdikningsförsöksverksamheten organiseras som
en försöksavdelning vid institutionen, eftersom ett permanent behov av
försöksverksamhet inom dräneringsområdet får anses föreligga. Som ledare
för avdelningen bör, i stället för den nuvarande arvodesavlönade försöksledaren,
finnas en statsagronom. Även den av nämnden anställda personalen
i övrigt bör överföras på högskolans lönestat.

Institutionen för växternas anatomi och fysiologi

På analogt sätt som föreslagits beträffande vissa övriga institutioner föreslås,
att institutionen benämnes institutionen för lantbruksbotanik. Namnändringen
motiveras också därav att ämnesområdet skall utökas att omfatta
även den systematiska botaniken. Härigenom kommer undervisningen i de
delar av den grundläggande botaniken, som är av betydelse för agronomutbildningen,
att koncentreras till en institution. Eftersom behovet av forskning
i ämnet systematisk botanik endast torde vara av mindre omfattning
och undervisningen kommer att bli den primära arbetsuppgiften, föreslår
utredningen, att undervisningen i ämnet handhas av eu universitetslektor. I
den mån den av lektorn meddelade undervisningen i systematisk botanik
understiger den till lektoratet knutna undervisningsskyldigheten bör lektorn
jämväl kunna åläggas annan lämplig undervisning eller motsvarande arbete
vid institutionen.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för växtodling slära

I enlighet med utredningens förslag att såväl undervisningen, forskningen
som försöksverksamheten inom samma ämnesområde skall ingå i en och
samma institution bör verksamheten vid institutionen samorganiseras med
verksamheten inom motsvarande ämnesområden vid statens jordbruksförsök.
Utredningen föreslår, att två institutioner inrättas, varav en i allmän
växtodling och en i speciell växtodling. Angående institutionernas ämnesområden
torde få hänvisas till betänkandet s. 177 och 178.

Vid institutionen för allmän växtodling bör inrättas två försöksavdelningar,
en för växtföljder och eu för ogräsbekämpning. Vidare bör Röbäcksdalens
jordbruksförsöksstation knytas till denna institution som en försöksavdelning.
De speciella växtodlingsförhållandena i övre Norrland har ansetts
motivera att viss självständig forsknings- och försöksverksamhet inom växtodlingsområdet
förläggs till Norrland. Röbäcksdalens försöksstation bör alltså
vid sidan om de uppgifter, som åligger försöksstationerna, även bedriva
viss egen forsknings- och försöksverksamhet och i denna verksamhet vara
underställd institutionen för allmän växtodling såsom en försöksavdelning.
Även vid institutionen för speciell växtodling bör inrättas två försöksavdelningar,
en för växtodling i öppet bruk och en för växtodling i slutet bruk.

I den allmänna växtodlingslärans ämnesområde skall ingå bl. a. sambandet
mellan klimat, mark och växter. Med hänsyn härtill har utredningen, såsom
redan framgått av den föregående redogörelsen, funnit, att institutionen
för allmän växtodlingslära är den institution, i vilken meteorologin närmast
bör ingå. Innehavaren av laboraturen i allmän växtodlingslära eller annan
lämplig befattningshavare bör alltså även ha till uppgift att handha den
forskning och undervisning i meteorologi som anses erforderlig vid lantbrukshögskolan.
Verksamheten bör koncentreras på de delar av meteorologin,
som är av betydelse för lantbruket. Ämnet bör benämnas lantbruksmeteorologi
och innefatta såväl makro- som mikroklimatiska element av betydelse
för jordbruksproduktionen samt användandet av dessa och andra
meteorologiska element för prognoser anpassade till jordbrukets behov.

Institutionerna bör erhålla var sin professor och laborator samt vardera
två statsagronomer. Motsvarande befattningar vid den nuvarande institutionen
jämte växtodlingsavdelningen, betesavdelningen och det botaniska laboratoriet
vid statens jordbruksförsök omfattar en professur, en laboratur, tre
statsagronombefattningar och en försöksgårdsföreståndarbefattning.

Institutionen för växtsjukdomslära

Utredningen föreslår att institutionens namn ändras till institutionen för
växtpatologi bl. a. med hänsyn till att detta namn bättre överensstämmer
med internationell benämning. Växtpatologin utgör ett betydelsefullt och
inte tillräckligt beaktat forskningsområde inom svenskt jordbruk, särskilt
i fråga om virologin. För att öka institutionens forskningskapacitet föreslås
därför, att en laboratur i virologi inrättas. Den nuvarande laboraturens ämnesområde
bör omfatta entomologi och nematologi.

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Efter överläggningar med representanter för statens växtskyddsanstalt har
utredningen kommit till den uppfattningen att försöksverksamheten inom det
växtpatologiska området i huvudsak bör ligga vid statens växtskyddsanstalt.

Institutionen för husdjurens anatomi och fysiologi

Eftersom fysiologin utgör det större ämnesområdet föreslår utredningen
att institutionen i framtiden benämns institutionen för husdjursfysiologi. Då
forskningen vid institutionen är betydelsefull och då undervisningsbördan
på grund av ämnesområdets mycket stora omfattning är att betrakta som
betungande, anser utredningen liksom 1946 års högskoleutredning, att en
laboratorstjänst bör inrättas. Denna förstärkning bör även möjliggöra forskning
inom mjölkbildningens fysiologi.

Institutionen för husdjursgenetik

Utredningen föreslår, att den nuvarande institutionen för husdjursgenetik
inklusive den till egendomen Wiad förlagda avdelningen av institutionen
skall benämnas institutionen för husdjursförädling. Härigenom reserveras
namnet genetik för den grundläggande genetiska institutionen, medan namnet
förädling användes analogt på både växt- och djursidan för de tillämpade
genetiska institutionerna för växtförädling och husdjursförädling. Angående
inrättande av ett halvstatligt institut på husdjursavelns område samt organisationen
av avdelningen vid Wiad anför utredningen följande.

För att utröna, huruvida intresse förelåg från jordbrukets sida att medverka
i ett halvstatligt institut på husdjursavelns område, förslagsvis benämnt
institutet för kött- och mjölkproduktion, har utredningen haft överläggningar
med Sveriges lantbruksförbund och vissa av den ekonomiska föreningsrörelsens
riksorganisationer. Som förutsättning för en sådan medverkan
från föreningsrörelsens sida uppställdes vissa villkor, bl. a. att de
bidrag som lämnades skulle vara avdragsgilla vid beskattning. Då frågan om
sådan skattebefrielse ännu ej avgjorts av Kungl. Maj :t har överläggningarna
ej kunnat slutföras. Utredningen kan därför icke framlägga förslag beträffande
nämnda institut för husdjursavel utan föreslår, att denna fråga
utreds i annat sammanhang. I samband härmed torde även den inom Nordiska
rådet väckta frågan om nordiskt samarbete på husdjursgenetikens område
böra behandlas.

I nuvarande läge föreslår utredningen, att avdelningen vid Wiad bibehålls
och att den knytes till institutionen för husdjursförädling som en försoksavdelning,
till dess klarhet vunnits i fråga om det halvstatliga institutet. Om
ett dylikt institut kommer till stånd, bör detta ersätta försöksavdelmngen
vid Wiad. I motsatt fall bör frågan om försöksavdelningens framtida organisation
och förläggning upptas till särskild prövning.

Institutionen bör erhålla en professor, eu laborator och vid försöksavdelningen
på Wiad en statsagronom. Detta förutsätter, att en befattning nyinrättas,
emedan laboratorn f. n. samtidigt är avdelningsföreståndare vid Wiad.
Eftersom Wiads framtida ställning inte är klarlagd, bör statsagronomljänsten
där endast tillsättas på förordnande.

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för husdjurens utfodring och skötsel

För att åstadkomma en ändamålsenlig uppdelning av den vetenskapliga
verksamheten inom ämnet utfodringslära, vilket f. n. representeras av institutionen
för husdjurens utfodring och skötsel samt statens husdjursförsök,
föreslår utredningen, att två institutioner inrättas, en i allmän grundläggande
näringsfysiologi kallad institutionen för husdjurens näringsfysiologi
och en i tillämpad utfodringslära benämnd institutionen för husdjurens
utfodring och vård.

I enlighet med utredningens förslag att såväl undervisning, forskning som
försöksverksamhet inom samma ämnesområde skall ingå i en och samma
institution bör verksamheten vid statens husdjursförsök överföras till institutionen
för husdjurens utfodring och vård. Med hänsyn härtill föreslås, att
vid institutionen skall inrättas tre försöksavdelningar, varav en för nötkreatur,
hästar och får, en för svin och pälsdjur samt en för fjäderfä. Var
och en av dessa avdelningar bör ledas av en statsagronom. Vidare bör till
institutionen knytas en till Alnarp förlagd underavdelning, som skall handha
den forsknings- och försöksverksamhet inom biodlingsområdet, vilken
f. n. handhas av personal vid statens husdjursförsök. Vid institutionen bör
dessutom liksom nu vid statens husdjursförsök finnas ett kemiskt servicelaboratorium.
För att en kvalificerad kemist skall kunna bibehållas på längre
sikt vid detta laboratorium bör denne ges överassistents löneställning.

Vid de båda nya institutionerna bör enligt utredningen, utöver de högre
befattningar som finns vid den nuvarande institutionen och statens husdjursförsök,
inrättas ytterligare en laborators- och en statsagronombefattning.
Angående institutionernas arbetsuppgifter torde få hänvisas till betänkandet
s. 189.

Maskintekniska institutionen

Enligt utredningen bör ämnet husbyggnadslära ingå i den institution, som
handhar den maskintekniska undervisningen. Undervisningen i ämnet bör
även i fortsättningen handhas av speciallärare. För de studerandes kontakt
med forsknings- och utvecklingsarbetet på området bör därvid också i lämplig
omfattning anlitas personal från statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.

Eftersom den rent tekniska forskningen i huvudsak bör ligga vid de tekniska
högskolorna, som har resurser härför, bör forskningen vid lantbrukshögskolans
maskintekniska institution i främsta rummet inriktas på en rationell
användning av maskiner och arbetskraft. För att betona denna inriktning
föreslås, att namnet på institutionen ändras till lantbrukets arbetsmetodik
och teknik. Utredningen föreslår vidare, att en professur inrättas
i stället för den nuvarande arvodesavlönade föreståndarbefattningen. vilken
f. n. alltsedan institutionens tillkomst innehas av föreståndaren för det
delvis med statsmedel bedrivna jordbrukstekniska institutet. Därjämte bör
en av de nuvarande båda laboratorsbefattningarna omändras till ett universitetslektorat
i motorlära med teknologi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

123

Nationalekonomi

Beträffande undervisningen i nationalekonomi, vilken f. n. handhas av en
speciallärare, har utredningen funnit att möjligheter finns att utnyttja undervisningen
i ämnet vid Uppsala universitet. Vissa kurser vid universitetet
synes sålunda kunna utnyttjas av lantbrukshögskolans studerande, medan
i andra delar av ämnet särskilda kurser får läggas upp för ändamålet. För
dessa kurser måste särskild lärarkraft anlitas. Med utgångspunkt från beräknat
timantal synes en ersättning motsvarande lönen för ett halvt universitetslektorat
jämte vissa expenser böra utgå till nationalekonomiska institutionen
vid universitetet.

Utredningen har vidare berört frågan om behovet av en särskild på lantbrukets
problem inriktad samhällsekonomisk forskning. Härom anföres i
huvudsak följande.

En särskild på lantbrukets problem inriktad samhällsekonomisk forskning
skulle bli av stort värde och utgöra ett gott stöd för den vid lantbrukshögskolan
bedrivna lantbruksekonomiska forskningen. Flertalet av forskningsproblemen
synes dock vara av den arten, att högskolans bada lantbruksekonomiska
institutioner med fördel kan handha desamma. Utredningen
vill därvid hänvisa till att den föreslår betydande utökningar av antalet
tjänster vid dessa båda institutioner. Om undervisningen i nationalekonomi
förläggs till Uppsala universitet, kommer redan från början att skapas en
värdefull kontakt med samhällsekonomisk forskning, vilket kan ge möjligheter
till ett fruktbärande framtida samarbete mellan national- och lantbruksekonomer.

Mot bakgrund av det anförda finner utredningen ej skäl att nu inrätta
en professur i nationalekonomi.

Institutionen för lantbrukets driftsekonomi

Utredningen framhåller inledningsvis, att det får anses väl motiverat att
nu ge de lantbruksekonomiska institutionerna större resurser för sin verksamhet
än vad de tidigare haft.

Vad angår den driftsekonomiska institutionen skall denna meddela undervisning
i ämnena driftsekonomi, redovisningslära, fastighetsekonomi samt
delar av7 ämnet trädgårdsekonomi. I fråga om forskningen finner utredningen
de från olika håll framförda önskemålen rörande en utvidgad dylik verksamhet
på driftskalkyleringens och fastighetsekonomins områden väl motiverade.
För nu nämnda ämnesområden bör vid institutionen förutom professur
finnas tre högre befattningar, varav ett lektorat i redovisningslära, en
laboratur i fastighetsekonomi samt eu laboratur i driftsplanering och arbetsekonomi.
Rörande lektorsbefattningen anför utredningen, att det f. n. tinns
en laboratorsbefattning i redovisningslära. Med hänsyn till undervisningens
stora omfattning i detta ämne samt till att befattningen ej kunnat besättas
med ordinarie innehavare föreslås, att tjänsten ändras till ett universitetslektorat.
I fråga om ämnesområdena för de båda laboratorerna torde få hänvisas
till betänkandet s. 199.

Med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av institutionens ämnes -

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

område föreslår utredningen att institutionens namn ändras till lantbrukets
företagsekonomi.

Institutionen för lantbrukets marknadslära

Utredningens i det föregående redovisade ställningstagande i frågan om
inrättandet av en professur i samhällsekonomi och jordbrukspolitik medför,
att förevarande institution tilldelas ansvaret för forskningen inom ett vidare
ämnesområde än som annars skulle ha blivit fallet. Integrationen av
forskningen och den högre utbildningen inom trädgårdsområdet kommer
även att ställa ökade krav på institutionens forskningskapacitet. Vidare föreligger
behov av en mer omfattande forskning inom institutionens centrala
ämnesområden såsom exempelvis jordbruksproduktionens och livsmedelskonsumtionens
utveckling och elasticitet, uppställandet av prisprognoser som
underlag för jordbrukarnas produktionsplanering, prisanalys samt administration
och företagsledning inom handelsföretag.

Med hänsyn till det föreliggande behovet av en mer omfattande forskning
inom institutionens ämnesområde samt till att professorn inte ensam kan
förutsättas behärska hela dettta stora ämnesområde anser utredningen, att
institutionen bör förstärkas med en laborator.

Statistik och försöksteknik

Utredningen har behandlat frågan om behovet av en professur i experimentell
statistik. Härom anföres följande.

Enligt utredningens uppfattning föreligger det ett angeläget behov av en
professur i experimentell statistik. Starka skäl, främst behovet av försöksstatistik,
talar också för att en sådan professur förläggs till lantbrukshögskolan.
Å andra sidan är det tydligt att en undervisning på licentiand- och
doktorandnivå i ämnet närmast hör hemma vid ett universitet. Det är inte
heller möjligt att i detta sammanhang bortse från det behov av experimentell
statistik, som otvivelaktigt föreligger vid Uppsala universitet. Viss undervisning
i experimentell statistik bedrivs sedan några år vid universitet?
statistiska institution. Detta har emellertid inte pågått så länge att full
överblick har kunnat erhållas över möjligheterna att bearbeta problem av
den natur, som förekommer vid lantbrukshögskolan, eller att handha den
försöksstatistiska konsultation, som erfordras där. Med hänsyn härtill har
utredningen inte funnit det möjligt att nu föreslå inrättandet av en professur
i ämnet men vill dock framhålla som sin uppfattning att en dylik professur
bör betjäna såväl lantbrukshögskolan som universitetet. Vid inrättandet
av en professur i experimentell statistik bör även behovet av statistisk
konsultation vid lantbrukshögskolan beaktas.

Under åberopande av det anförda föreslår utredningen, att nuvarande anordning
för undervisning och konsultation i statistik och försöksteknik övergångsvis
bibehålies. Då små självständiga avdelningar principiellt inte bör
bibehållas vid lantbrukshögskolan, bör statistiken och försökstekmken
organisatoriskt inordnas som en underavdelning i institutionen för lant -

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

brukets företagsekonomi. Detta innebär givetvis på intet sätt någon inskränkning
i forskningens och försöksverksamhetens tillgång till statistisk
service utan är att betrakta som en rent administrativ anordning. Med hänsyn
till att uppgifterna för denna statistiska underavdelning i framtiden
främst torde komma att omfatta undervisning och konsultation, medan
däremot ren forskning endast torde komma att medhinnas i mycket begränsad
omfattning, föreslår utredningen att den nuvarande laboraturen vid avdelningen
omändras till ett universitetslektorat. För att tillgodose det stora
behovet av statistisk konsultation bör redan nu en förstärkning ske på så
sätt att förste assistenttjänsten vid avdelningen ändras till en överassistentbefattning.
Härigenom bör del bli möjligt för dessa två befattningshavare
att specialisera sig inom avdelningens två huvudområden, försöksstatistik
och ekonomisk statistik.

Ledamoten av utredningen herr Yngve Gustafsson anför beträffande statistiken
i sitt särskilda yttrande bl. a. följande.

Utan att på något sätt vilja bestrida vikten av att den ekonomiska sektorn
vid högskolan tillföres viss statistisk sakkunskap vill jag framhålla att det av
utredningen föreslagna arrangemanget för statistiken är otillfredsställande
ur försöksverksamhetens synpunkt. Statistisk sakkunskap och statistiskt
arbete har en utomordentligt viktig, för att inte säga fundamental roll i så
gott som allt modernt försöksarbete. Skall en försöksorganisation kunna arbeta
tillförlitligt och fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt, bör den
inom sig ha tillgång till statistisk sakkunskap av hög valör. Den kan inte enbart
lita till att konsultera vissa tjänstemän inom en ekonomisk institution.
I sammanhanget må erinras om att försöksstatistik inte är det samma som
ekonomisk statistik.

Institutioner vid Alnarp

Enligt utredningens tidigare redovisade förslag skall den grundläggande utbildningen
för hortonomexamen meddelas av lantbrukshögskolans institutioner
vid Ultuna, medan den tillämpade högre trädgårdsutbildningen jämte forsknings-
och försöksverksamheten inom trädgårdsodlingens område skall vara
förlagd till Alnarp. Utredningen föreslår, att där skall inrättas fyra fullständiga
institutioner, fyra mindre avdelningar (underavdelningar) samt ett
mindre, kemiskt analyslaboratorium. De fyra institutionerna skall omfatta
de för trädgårdsodlingen centrala ämnesområdena frukt- och bärodling,
köksväxtodling, prydnadsväxtodling samt trädgårdskonst och landskapsvård.
Härom anföres vidare följande.

De tre förstnämnda institutionerna skall förutom forskning och undervisning
även bedriva försöksverksamhet och bör därför förses med var sin försöksavdelning.
Utöver nyssnämnda fyra centrala ämnesområden är även
ämnena driftsekonomi, arbetsmetodik och teknik samt växtpatologi av stor
betydelse för trädgårdsväxtodlingen. Dessa tre senare ämnesområden finns
emellertid redan representerade vid Ultuna i form av särskilda institutio -

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ner. Vid Alnarp bör därför endast inrättas underavdelningar till dessa institutioner.
Till Alnarp bör även forsknings- och försöksverksamheten inom
biodlingsområdet förläggas som en underavdelning till institutionen för husdjurens
utfodring och vård.

Institutionen för frukt- och bärodling

Denna institution skall handha forskning, undervisning och försöksverksamhet
beträffande odling av fruktträd, bärväxter samt dithörande plantskolekulturer.
Institutionen bör förses med såväl professor som laborator.
Eftersom den nuvarande föreståndaren för statens trädgårdsförsök har särskild
kompetens beträffande frukt- och bärodling föreslås, att denna professur
överföres till institutionen.

Rent principiellt anser utredningen att inrättandet av laboraturer vid trädgårdsinstitutionerna
bör anstå, tills erfarenhet vunnits av verksamheten därstädes.
Institutionen för frukt- och bärodling synes dock böra utgöra ett
undantag, då denna institution redan från början kan förmodas få en sådan
omfattning, att det är motiverat att en dylik tjänst inrättas. Institutionen
kommer att omfatta två väl avgränsade områden, som var för sig kräver en
specialiserad forskning.

Statshortonombefattningen vid den nuvarande avdelningen för frukt- och
bärodling vid statens trädgårdsförsök bör överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för köksväxtodling

Denna institution skall handha forskning, undervisning och försöksverksamhet
beträffande köksväxtodling på friland och under glas. Då denna
verksamhet bör ledas av en professor föreslås inrättandet av en professur.
Vid statens trädgårdsförsöks köksväxtavdelning finns f. n. en statshortonombefattning,
som bör överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för prydnadsväxtodling

Denna institution bör omhänderha forskning, undervisning och försöksverksamhet
beträffande prydnadsväxtodling på friland och under glas jämte
dithörande plantskolekulturer samt växtkännedom. En professur bör inrättas
vid institutionen. Vid statens trädgårdsförsöks prydnadsväxtavdelning
finns f. n. en försöksledarbefattning, som bör ändras till en statshortonombefattning
och överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för trädgårdskonst och naturvård

Denna institution, vilken skall sörja för utbildning av trädgårdsarkitekter,
bör handha forskning och undervisning i trädgårdskonst, anläggningsteknik
och landskapsvård samt angränsande ämnen såsom samhällsplanering,
trädgårdskonstens historia, teckning samt material- och formlära. Den
bör vidare i samarbete med institutionen för jordbearbetning studera effekten
på mark och gröda av läplanteringar m. m. Av högre befattningar vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 127

institutionen föreslår utredningen att tills vidare endast en professur inrättas.

Underavdelningen för trädgårdsodlingens driftsekonomi

Trädgårdsodlingens ekonomi omfattar redovisningstekniska, marknadsekonomiska
och driftsekonomiska frågor. Enligt utredningen synes det inom
redovisningsläran ej vara nödvändigt med någon särskild forskning för trädgårdsodlingens
behov. Däremot torde de allmänna redovisningstekniska metoderna
böra anpassas till odlingens speciella förhållanden. Detta bör kunna
ombesörjas av universitetslektorn i redovisningslära vid Ultuna.

De marknadsekonomiska frågorna inom trädgårdsområdet synes vara så
nära besläktade med motsvarande spörsmål på jordbrukets område, att forskningen
inom denna ämnesdel lämpligen bör handhas av institutionen för
marknadslära.

Beträffande trädgårdsodlingens driftsekonomi föreslår utredningen, att
institutionen för företagsekonomi vid Ultuna skall svara för den grundläggande
delen, som omfattar allmän produktionsekonomi. Den mera speciella
driftsekonomin, särskild planering och kalkylering för trädgårdsföretag
samt undersökningar och rådgivning rörande odlingens driftsekonomiska
förhållanden, bör däremot handhas av en till Alnarp förlagd underavdelning
för trädgårdsodlingens driftsekonomi. Denna bör vara organisatoriskt knuten
till institutionen för företagsekonomi samt förestås av en universitetslektor.

Underavdelningen för trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik

Forskningen inom trädgårdsodlingens arbetslära samt maskin- och redskapslära
bör i huvudsak åligga institutionen för arbetsmetodik och teknik
vid Ultuna. Däremot bör undervisningen samt viss forskning i dessa ämnesdelar
ombesörjas av en universitetslektor, placerad i Alnarp men organisatoriskt
knuten till högskolans institution för arbetsmetodik och teknik. För
ändamålet bör sålunda inrättas en särskild underavdelning vid Alnarp.

I fråga om ämnena växthuskonstruktion, speciell husbyggnadslära samt
värme-, kyl- och elteknik bör undervisningen ombesörjas av speciallärare.
Forskningen i dessa senare ämnen hör enligt utredningen närmast hemma
vid de tekniska högskolorna.

Underavdelningen för växtpatologi

Med hänsyn till växtsjukdomarnas betydelse inom trädgårdsodlingen liksom
också till alt trädgårdsodlingen har egna specifika växtsjukdomsproblem
bör institutionen för växtpatologi vid Ultuna vara representerad i
Alnarp genom en särskild underavdelning. Verksamheten vid denna kan
förväntas främst behöva inriktas på konsultation för trädgårdsinstitutionernas
räkning samt på viss speciell forskning. Vid avdelningen bör vara
placerad en överassistent.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Underavdelningen för biodling

Utredningen föreslår, att forsknings- och försöksverksamheten beträffande
biodling förläggs till Alnarp och där organiseras såsom en underavdelning
till högskolans institution för husdjurens utfodring och vård. Till
stöd härför anföres i huvudsak följande.

De naturliga förutsättningarna för forskning och försöksverksamhet beträffande
biodling torde vara gynnsammare vid Alnarp än vid Ultuna. Atl
verksamheten likväl, i enlighet med 1945 års biodlingsutrednings förslag, år
1950 förlädes till Ultuna, torde till en del ha berott på behovet av stöd och
kontakt med övrig närliggande vetenskaplig verksamhet inom lantbruksområdet.
I och med att trädgårdsinstitutionerna förläggs till Alnarp, synes
det naturligt, att forsknings- och försöksverksamheten med bin förläggs
dit. Därigenom erhålles en direkt anknytning till forskningen och försöksverksamheten
för frukt- och bärodlingen. Dessutom uppnås en närmare kontakt
med den praktiska biodlingen, vars tyngdpunkt är förlagd till södra och
västra Sverige.

Till underavdelningen vid Alnarp bör överföras den personal, som f. n.
sysslar med biodlingens problem inom statens husdjursförsök. Med hänsyn
till verksamhetens mera självständiga ställning vid en förläggning till Alnarp
liksom också med hänsyn till önskvärdheten av att på längre sikt
kunna knyta kvalificerad personal till denna starkt specialiserade forskning
föreslås, att förste assistenttjänsten vid den nuvarande biodlingsavdelningen
ändras till en försöksledartjänst i A 23.

Kemiskt analyslaboratorium

För att undvika att var och en av institutionerna vid trädgårdssektionen
igångsätter egen kemisk analysverksamhet med den splittring av verksamheten
och därmed förenade högre kostnader, som en sådan utveckling skulle
medföra, föreslår utredningen, att trädgårdssektionen erhåller ett kemiskt
analyslaboratorium under ledning av en kemist i A 23.

Sammanställning över antalet institutioner och högre vetenskapliga befattningar
enligt jordbrukshögskoleutredningens förslag

Föreslagna institutioner	Föreslagen personal		Motsvaras f. n. av
Ultuna
Lantbrukskemi I	1 professor	1	professor
	1 laborator	1	laborator
	1 överassistent	1	förste assistent
I-antbrukskemi II	1 professor 1 laborator	1	professor
	1 överassistent	1	förste assistent
Mikrobiologi	1 professor	1	professor
	1 laborator 1 avdelningsföreståndare	1	laborator
	1 överassistent	[1	överassistent
	1 överassistent	1	speciallärare
		It	förste assistent

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Föreslagna institutioner
Genetik
Växtförädling
Marklära

Växtnäringslära
Jordbearbetning
Lantbrukets hydroteknik
Lantbruksbotanik

Allmän växtodling

Speciell växtodling

Växtpatologi

Husdjursfysiologi

Husdjursgenetik

Husdjurens näringsfysiologi

Husdjurens utfodring och
vård

Lantbrukets arbetsmetodik
och teknik

Lantbrukets företagsekonomi

Lantbrukets marknadslära
Underavdelning för statistik
Alnarp

Frukt- och bärodling

Köksväxtodling

Prydnadsväxtodling

Föreslagen personal
1 professor
1 professor
1 professor
1 laborator

1 professor
1 laborator
1 statsagronom

1 professor
1 laborator
1 universitetslektor

1 professor
1 laborator
1 statsagronom
1 statsagronom

1 professor

1 laborator

2 statsagronomer

1 professor
1 laborator
1 laborator

1 professor
1 laborator

1 professor
1 laborator
1 statsagronom

1 professor
1 laborator

1 professor

3 statsagronomer
1 förste kemist

1 professor
1 laborator
1 universitetslektor

1 professor

2 laboratorer

1 universitetslektor

1 professor
1 laborator

1 universitetslektor
1 överassistent

1 professor
1 laborator
1 statshortonom

1 professor
1 statshortonom

Motsvaras f. n. av
1 laborator
1 professor
1 professor
1 laborator

1 professor
1 laborator
1 statsagronom

1 professor

1 professor
1 laborator

1 försöksledare (arvode)

1 professor
1 laborator

1 professor
1 laborator
1 statsagronom
1 försöksgårdsförest&ndare

2 statsagronomer

1 professor
1 laborator

1 professor

1 professor
1 laborator

1 professor

2 statsagronomer
1 förste assistent

arvode
1 laborator
1 laborator

1 professor

1 laborator
1 professor

1 laborator
1 förste assistent

1 professor
1 statshortonom

1 statshortonom
1 försöksledare

» Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 saml. Nr 69

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Föreslagna institutioner

Trädgårdskonst och naturvård -

Föreslagen personal
1 professor

Motsvaras f. n. av

Underavdelning för träd- 1 universitetslektor

gårdsodlingens driftsekonomi -

Underavdelning för träd- 1 universitetslektor
gårdsodlingens arbetsmetodik
och teknik

Underavdelning för växt- 1 överassistent
patologi

Underavdelning för biodling 1 försöksledare

1 förste assistent

Kemiskt analyslaboratorium 1 kemist

2. Docenter

Jordbrukshögskoleutredningen finner det uppenbart, bl. a. med hänsyn
till inrättandet av trädgårdsinstitutionerna, att antalet docenttjänster vid
lantbrukshögskolan bör ökas. Utredningen ifrågasätter emellertid samtidigt,
om man för högskolans del f. n. kan tillämpa den av universitetsutredningen
i dess betänkande (SOU 1958: 32) förordade principen att mot varje professur
resp. laboratur (motsvarande) bör svara en docenttjänst. En sådan
förstärkning av docentinstitutionen skulle nämligen av allt att döma medföra
att antalet docenttjänster under en längre tid bleve större än antalet
kompententa sökande. Utredningen har därför stannat för en ökning av antalet
docenttjänster från åtta till tolv. Antalet docenter bör dock på längre
sikt beräknas efter samma normer som vid övriga högre läroanstalter.

Beträffande forskardocenttjänster föreslår utredningen, i överensstämmelse
med den av universitetsutredningen föreslagna normen för dylika
tjänster, att två sådana tjänster inrättas.

Enligt utredningens förslag skall undervisningen i vissa ämnen meddelas
av speciallärare. I den mån så befunnits lämpligt har denna undervisning
föreslagits anknuten till närstående institution på sätt framgår av följande
sammanställning.

3. Speciallärare

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

131

Ämne	Institution till vilken undervis-ningen är knuten	Antal speciallärare	Antal föreläs nings- och öv ningstimmar
Ultuna
Geodesi	Lantbrukets hydroteknik	1	85
Husbyggnadslära	Lantbrukets arbetsmetodik och	2	150
	teknik
Husdjurens hälso- och sjukvårds-	Husdjurens utfodring och vård	1	35
lära
Rättskunskap	Lantbrukets marknadslära	1	150
Fastighetsteknik och skogsekonomi	Lantbrukets företagsekonomi	2	60
Skogshushållning	Propedeutiska avdelningen	1	70
Matematik		1	120
Pedagogik		1	40
Alnarp
Fältmätning och hydroteknik	Propedeutiska kursen	1	60
Jordarts- och växtnäringslära	Propedeutiska kursen	1	40
Trädg.odks husbyggnadslära	Avd. för arbetsmetodik och teknik	1	90
Stadsbyggnadslära	Trädgårdskonst och naturvård	1	100

4. Forskarassistenter

Utredningen erinrar om att forskarassistenterna skall bedriva forskning
dels som eget meriteringsarbete och dels i viss utsträckning som institutionsarbete.
Behovet av forskarassistenttjänster blir alltså främst beroende av
rekryteringsbehovet av forskare och av den omfattning, som forskningsverksamheten
vid institutionerna bör erhålla. Forskarrekryteringen vid lantbrukshögskolan
är enligt utredningen särskilt angelägen inom de ämnesområden,
som inte är representerade vid någon annan högre läroanstalt i
landet. De forskarassistenttjänster, som inrättas vid högskolan, bör alltså i
första hand placeras vid institutionerna inom dessa ämnesområden. Vidare
anföres i huvudsak följande.

För att få ett underlag för bedömningen av behovet av forskarassistenttjänster
har utredningen (bet. s. 216—218) undersökt, i vilken omfattning
högre studier bedrivits vid lantbrukshögskolan sedan dess tillkomst år 1932.
Enligt utredningen tyder resultatet av undersökningen på en stark tendens
till ökning av doktorandstudierna. Den relativt stora omfattning, i vilken
licentiandstudier pågår, tyder också på att denna tendens kommer att fortsätta.
Utredningen anser önskvärt, att praktiskt taget varje institution erhåller
en viss given minimikapacitet för forskarutbildning, lämpligen på så
sätt att forskarassistenttjänsterna fördelas tämligen jämnt över hela linjen.
Därutöver bör forskarutbildningskapaciteten kunna förstärkas med doktorandstipendier,
som disponeras centralt av högskolans lärarkollegium.

Vid bedömningen av behovet av forskarassistenter bör hänsyn också tas
till att dessa assistenter liksom de nuvarande förste assistenterna kommer
att fylla en betydelsefull funktion för institutionernas såväl forsknings- som
undervisningsarbete. Om största möjliga forskningsvolym och bästa forskningsresultat
skall uppnås inom en given anslagsram, är en lämplig avvägning
mellan äldre och yngre forskare inte utan betydelse. Särskilt för en
högskola med tyngdpunkten förlagd inom forskningen torde det vara ändamålsenligt,
att mellangradstjänsterna blir förhållandevis väl representerade.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

På grundval av nu anförda synpunkter föreslår utredningen, att samtliga
institutioner med undantag av de kemiska och den genetiska erhåller var
sin forskarassistent. Undantaget för de kemiska institutionerna motiveras
med att dessa har omfattande uppgifter av konsultativ natur. Behovet av
personal för detta ändamål har därför ansetts vara mer angeläget än av
forskarassistenter. Institutionen i genetik beräknas erhålla en forskarassistenttjänst
vid Uppsala universitet.

Utredningens förslag innebär, att antalet forskarassistenttjänster vid lantbrukshögskolans
ultunadel kommer att uppgå till 17. Av de nuvarande 16
förste assistenttjänsterna överföres fyra — d. v. s. tjänsterna vid de båda
kemiska institutionerna, vid avdelningen för statistik samt den ena av de
båda förste assistenttjänsterna vid institutionen för mikrobiologi —- till överassistenttjänster.
Återstående tolv förste assistenttjänster föreslås bli överförda
till forskarassistenttjänster. Detta innebär att fem forskarassistenttjänster
behöver nyinrättas. Vidare bör en forskarassistenttjänst inrättas
vid var och en av trädgårdsinstitutionerna i Alnarp. Enligt utredningen bör
överförandet av förste assistenterna till forskarassistenter ske allteftersom
de nuvarande innehavarna av förste assistenttjänsterna lämnar dessa eller
begär att få bli forskarassistenter i stället för förste assistenter.

5. Försöksledare

Enligt utredningens förslag skall befattningshavare inom försöksavdelningarna
i överassistents och förste assistents lönegrad benämnas försöksledare.
I tabell 2 i betänkandet (s. 226—232) redovisas det antal dylika försöksledare,
som utredningen ansett erforderligt för en rationellt''bedriven
verksamhet. I första hand har de tjänster av motsvarande slag, som nu
finns vid statens jordbruksförsök, statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök
omfördelats på de nya försöksavdelningarna. Därutöver föreslås
vissa förstärkningar. Sålunda föreslås antalet försöksledare i A 23 ökat med
två vid Ultuna, medan antalet försöksledare i A 21 föreslås ökat med en vid
vardera Ultuna och Alnarp.

6. Assistenter och amanuenser

Jordbrukshögskoleutredningen anser, att beräkningen av antalet assistenter
och amanuenser vid lantbrukshögskolan bör grundas på de normer, som
uni\ersitetsutredningen (SOU 1958: 32) uppställt i den mån de godtagits
av riksdagen. Angående beräkningsgrunderna anföres vidare bl. a. följande.

Enligt universitetsutredningens förslag skall en assistent fullgöra 1000
timmar institutionsarbete per år, medan tjänstgöringstiden för en förste
amanuens skall utgöra 500 »assistenttimmar» och för en tredje amanuens
225 »assistenttimmar» per år. I syfte att ge institutionsföreståndarna
okad frihet att välja mellan dessa olika personalkategorier har iordbrukshögskoleutredningen
funnit det lämpligt att ange tilldelningen av assistent-
och amanuenspersonal till de olika institutionerna uttryckt enbart i

133

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

assistenttjänster. Institutionsföreståndarna bör sedan beredas möjlighet att
ta ut det tilldelade antalet assistenttjänster i form av assistent- och amanuenstjänster
allt efter föreliggande behov.

I enlighet med nu angivna beräkningsgrunder har jordbrukshögskoleutredningen
tillgodoräknat institutionerna för oorganisk och organisk kemi,
mikrobiologi samt marklära 2 000 assistenttimmar per professur och 1 000
assistenttimmar per laboratur, vilket är den assistenttilldelning, som tilllämpats
för de kemiska och fysikaliska ämnena vid universiteten. Samtliga
övriga institutioner vid högskolan har tillgodoräknats 1 000 assistenttimmar
per professur och 500 assistenttimmar per laboratur (motsvarande). Detta
är de normer, som tillämpats för gruppen experimentella, matematiska och
samhällsvetenskapliga m. fl. ämnen vid universiteten. Utöver denna assistent-
och amanuenspersonal, vilken är avsedd för forskning och allmänt institutionsarbete,
bör i likhet med universitetsutredningens förslag samtliga
institutioner vid lantbrukshögskolan tilldelas 500 assistenttimmar vardera
för undervisningsändamål. Jordbrukshögskoleutredningens förslag innebär
en ökning av antalet assistenttjänster från 23 3/4 till 48 vid Ultuna och
från 1/2 till 8 1/2 vid Alnarp. Angående denna ökning anför utredningen
bl. a. följande.

Det sammanlagda antalet assistentttjänster vid Ultuna — exklusive försöksavdelningarna
— kommer enligt nyss angivna tilldelningsgrund att utgöra
48. Motsvarande antal assistenttjänster kan f. n. uppskattas till 23 3/4,
om amanuenstjänsterna omräknas enligt de normer som universitetsutredningen
tillämpat. Detta innebär en fördubbling av antalet assistenttjänster.
Som tidigare redogjorts för föreslås emellertid, att lantbrukshögskolans assistenter
med undantag för försöksassistenterna skall, i likhet med assistenterna
vid universiteten, fullgöra institutionsarbete 1 000 timmar per år
mot f. n. 2 000 timmar. Detta medför att den sammanlagda arbetsmängd,
som kan uttas av assistenterna för institutionsarbete, i stort sett blir oförändrad.
I realiteten är alltså institutionernas förstärkning på assistentnivån
av relativt begränsad omfattning. En del av assistenternas och amanuensernas
arbetsuppgifter inom institutionerna särskilt i fråga om det löpande
institutionsarbetet torde dock enligt utredningen kunna övertagas av kvalificerad
biträdespersonal. Samtidigt påpekar utredningen, att förändringen
i tjänstgöringsförhållandena för assistenterna torde komma att leda till en
ökad omfattning av högre studier på licentiandnivån. En ökad andel av
institutionernas forskning kan alltså ske i form av licentiatarbeten.

7. Försöksassistenter

Assistenter i reglerad befordringsgång (A 15—A 19) vid försöksavdelningarna
skall enligt utredningens förslag benämnas försöksassistenter. Eftersom
försöksavdelningarnas arbetsuppgifter är av speciellt slag, har utredningen
inte ansett sig kunna tillämpa universitetsutredningens normer för
beräkningen av assistenttilldelningen vid dessa avdelningar. Behovet av
assistenter vid försöksavdclningarna har i stället grundats på en angelägenhetsbedömning
av försöksverksamhetens behov av personal av detta slag.
Jordbrukshögskoleutredningens förslag innebär eu ökning av antalet för -

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

söksassistenter från 14 till 16. Dessa assistenter föreslås fördelade så, att
institutionerna för jordbearbetning, allmän växtodling, speciell växtodling
samt prydnadsväxtodling får var sin assistent, medan övriga institutioner
med försöksavdelningar erhåller två dylika assistenter var.

8. Biträdespersonal

Jordbrukshögskoleutredningen anför inledningsvis bl. a., att den endast
räknat med det sammanlagda behov av biträdestjänster, som föreligger,
utan att ange vilka olika slag av biträdespersonal, som dessa tjänster bör
besättas med. Vidare framhålles, att behovet av biträdespersonal främst
är beroende av forskningens karaktär och den kvalificerade forskarpersonalens
storlek samt att forskning av i huvudsak experimentell karaktär får
anses vara mer biträdeskrävande än rent teoretisk forskning. Angående
beräkningen av biträdesbehovet anföres vidare bl. a. följande.

Jordbrukshögskoleutredningen har sökt i princip tillämpa samma normer
som universitetsutredningen uppställt för olika ämnesområden inom universiteten
och övriga högskolor. Enligt universitetsutredningen varierar behovet
av biträden i förhållande till antalet forskare avsevärt mellan skilda
ämnesområden. Sålunda har behovet av biträden per forskare beräknats till
3,3 i den fysisk-kemiska ämnesgruppen och de tekniska högskolornas icke
teoretiska ämnen, 1,9 i den biologisk-geografiska ämnesgruppen samt 0,8
i den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen.

Åtskilliga av lantbrukshögskolans institutioner är enligt jordbrukshögskoleutredningen
närmast jämförbara med de tekniska högskolornas icke
teoretiska ämnen eller den fysisk-kemiska ämnesgruppen vid universiteten.
Lantbrukshögskolans ekonomiska och statistiska ämnen motsvarar universitetens
samhällsvetenskapliga ämnen, medan övriga ämnen vid högskolan
är närmast jämförbara med den biologisk-geografiska gruppens ämnen.

Jordbrukshögskoleutredningen har kommit till den uppfattningen, att biträdestilldelningen
bör grundas på en kvot av två biträden per forskare för
samtliga institutioner vid lantbrukshögskolan med undantag för de ekonomiska,
för vilka föreslås ett biträde per forskare. Vissa institutioner kommer
därigenom att erhålla en lägre biträdestilldelning än vad universitetsutredningen
räknat med för motsvarande institutioner vid universiteten och
de tekniska högskolorna. Utredningen är emellertid av den uppfattningen,
att andra behov av större angelägenhetsgrad bör tillgodoses i första hand,
när det gäller att effektivisera högskolans verksamhet. Hit hör bl. a. ökade
materielanslag.

Vad försöksavdelningarna beträffar bör enligt utredningen en biträdestilldelning
av 2,5 biträden per forskare tämligen väl svara mot det föreliggande
biträdesbehovet.

Det sammanlagda antalet biträden vid institutionerna vid Ultuna — exklusive
försöksavdelningarna — har på grundval av nyss angivna normer
beräknats till 122 biträden i A 8. Motsvarande personalgrupp uppgår f. n.
till 68 1/2. Vid försöksavdelningarna på Ultuna blir biträdestilldelningen
sammanlagt 70 biträden mot f. n. 44.

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Vid trädgårdsinstitutionerna bör 27 biträdestjänster i A 8 ställas till förfogande
för forsknings- och undervisningsverksamheten (f. n. en biträdestjänst)
och 20 för försöksavdelningarna (f. n. 20 biträdestjänster).

Den av utredningen föreslagna biträdespersonalen har beräknats i »normalbiträden»,
vilka förutsatts genomsnittligt vara placerade i A 8. Institutionsföreståndarna
bör sedan ha möjlighet att få tilldelningen av biträden
antingen i ett färre antal högre kvalificerade biträden eller i ett större antal
mindre kvalificerade. Därigenom vinnes en mera smidig anpassning till resp.
institutions behov.

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar slutligen om universitetsutredningens
förslag, att docenternas biträdesbehov skall lösas fristående från
institutionernas i övrigt, bl. a. emedan en docentbefattning normalt innehas
endast i sex år och olika docenter ofta har olika behov med hänsyn till typen
av biträdestjänster. Universiteten och högskolorna föreslås erhålla särskilda
medel för biträdeshjälp åt innehavarna av e. o. docentbefattningar,
vilka medel beräknas till 10 000 kr. per befattning för docenter inom den
biologisk-geografiska och fysisk-kemiska ämnesgruppen och till 6 000 kr. för
biträdeshjälp åt docenter inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen.
Tillämpat på lantbrukshögskolans institutioner innebär detta, att docenttjänst
i de ekonomiska ämnena bör tillgodoräknas 6 000 kr. per år för biträdeshjälp,
medan samtliga övriga docenttjänster bör erhålla 10 000 kr. per
tjänst och år.

C. Sektionsindelning m. m.

Enligt jordbrukshögskoleutredningens förslag kommer antalet institutioner
vid Ultuna att uppgå till 20 och vid Alnarp till fyra. Dessa institutioner
bör enligt utredningen, på sätt framgår av följande sammanställning, sammanföras
i sektioner, som skall kunna utgöra forum för samarbete mellan
närstående institutioner i den vetenskapliga verksamheten (seminarier, forskargrupper
etc.), i undervisningen och vid handhavandet av vissa resurser
(lokaler, instrument etc.), som kan utnyttjas gemensamt.

I. Jordbi ukssektionen

a) Institutioner i gemensamma grundläggande ämnen

1. Lantbrukskemi I: Oorganisk och analytisk

2. Lantbrukskemi II: Organisk och biokemisk

3. Mikrobiologi

4. Genetik

b) Markinstitutioner

1. Marklära

2. Växtnäringslära

3. Jordbearbetning

4. Lantbrukets hydrotcknik

c) Växtodlingsinstitutioner

1. Lantbruksbotanik

2. Allmän växtodling

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

3. Speciell växtodling

4. Växtpatologi

5. Växtförädling

II. Husdjurssektionen

a) Institutioner i gemensamma grundläggande ämnen

1. Lantbrukskemi I: Oorganisk och analytisk

2. Lantbrukskemi II: Organisk och biokemisk

3. Mikrobiologi

4. Genetik

b) Husdjursinstitutioner

1. Djurfysiologi

2. Husdjursförädling

3. Näringsfysiologi

4. Husdjurens utfodring och vård

III. Tekniska sektionen
Lantbrukets arbetsmetodik och teknik

IV. Ekonomiska sektionen

1. Lantbrukets företagsekonomi

2. Lantbrukets marknadslära

V. Trädgårdssektionen (Alnarp)

1. Frukt- och bärodling

2. Köksväxtodling

3. Prydnadsväxtodling

4. Trädgårdskonst och naturvård

Underavdelningar:

Trädgårdsodlingens driftsekonomi
Trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik
Växtpatologi
Biodling

Kemiskt analyslaboratorium

Jordbrukshögskoleutredningen anför, att det utöver det samarbete, som
kan organiseras i sektionernas regi, i vissa fall kommer att föreligga ett
speciellt behov av samarbete mellan institutioner, som disponerar lokaler
och andra resurser gemensamt. Utredningen är av den uppfattningen, att
betydande fördelar kan vinnas, om olika resurser utnyttjas gemensamt. Utredningen
föreslår därför, att i de fall, då två eller flera institutioner disponerar
någon lokal eller andra resurser gemensamt, en av institutionsföreståndarna
skall utses till prefekt och i denna egenskap vara ansvarig för att
gemensamma resurser utnyttjas på bästa sätt.

D. Övriga centrala organ

1. Bibliotek

För lantbrukshögskolans verksamhet erfordras bibliotek dels vid högskolans
huvuddel på Ultuna och dels vid trädgårdssektionen i Alnarp. Såsom
framgår av den föregående redogörelsen har den framtida organisationen

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

av dessa bibliotek på jordbrukshögskoleutredningens uppdrag undersökts av
statens organisationsnämnd.

Beträffande biblioteket på Ultuna framhåller utredningen, att detta även
skall vara landets lantbruksvetenskapliga centralbibliotek. Det bör vidare
omhänderha arbetet med bevakningen av trädgårdslitteraturen för alnarpsbibliotekets
räkning. Beträffande bibliotekets framtida organisation hänvisar
utredningen till den undersökning, som utförts av statens organisationsnämnd.
Nämndens organisationsförslag förutsätter att två nya bibliotekshiträdestjänster
i A 7 inrättas, vilket förslag utredningen anser sig böra biträda.

Biblioteket i Alnarp skall betjäna trädgårdssektionen samt övriga delar
av det nuvarande Alnarpsinstitutet. Biblioteket bör vara ett offentligt, vetenskapligt
specialbibliotek, särskilt inriktat på trädgårdslitteratur, och administrativt
lyda under trädgårdssektionens ordförande. I fråga om bibliotekets
organisation biträder utredningen organisationsnämndens förslag, vilket
innebär, att vid biblioteket skall inrättas en bibliotekarietjänst i stället
för nuvarande arvodesbelopp samt en biblioteksbiträdestjänst. Bibliotekarietjänsten
bör vara placerad i A 21.

2. Yerkstadsdetalj

Jordbrukshögskoleutredningen tillstyrker av statens organisationsnämnd
framlagt förslag, att en verkstadsdetalj med tillhörande finmekanisk verkstad
skall inrättas vid lantbrukshögskolan. Som chef för verkstadsdetaljen
föreslås en ingenjör i A 19 med en instrumentmakare i A 11 som medhjälpare.
För mera komplicerade arbeten föreslår utredningen, att högskolan anlitar
elektronik!jänstavdelningen och den fysiska institutionens verkstad vid
Uppsala universitet.

3. Propedeutisk avdelning

Enligt utredningens förslag skall vid lantbrukshögskolan inrättas en propedeutisk
avdelning, som skall handha och leda undervisningen och jordbrukspraktiken
under det förberedande år, som föregår de egentliga högskolestudierna.
Den fasta lärarpersonalen vid avdelningen kommer enligt utredningens
förslag att utgöras av en föreståndare i A 26, som tillika är förvaltare vid
egendomen, och en lärare i A 21, som samtidigt är förvaltarassistent. övrig
lärarpersonal skall tillhandahållas av de institutioner vid högskolan, som
representerar sådana ämnesområden, inom vilka undervisning meddelas vid
den propedeutiska kursen.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

III. YTTRANDEN

A. Olika typer av befattningar, tillsättningsförfarande in. m.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att vid lantbrukshögskolan införa
befattningar med samma anställnings- och tjänstgöringsförhållanden
som vid universiteten och övriga högskolor har fått ett positivt mottagande
från remissinstanserna, som framhållit värdet av att enhetliga normer tilllämpas
vad beträffar kompetens, tjänstgöring etc. Endast lantbrukshögskolans
lärarkollegium har vissa erinringar att göra gentemot förslaget,
att lantbrukshögskolans assistenter skall erhålla samma tjänstgöringsförhållanden
och meriteringsmöjligheter som assistenterna vid universiteten
och övriga högskolor. Utredningens förslag att slopa obligatorisk sakkunnigbedömning
för statsagronomer och statshortonomer har avstyrkts av
samtliga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium, som motsätter sig utredningens förslag,
att sakkunnigbedömning av statsagronom och statshortonom ej skall
vara obligatorisk, anför härom följande.

Lärarkollegiet är av den uppfattningen, att man självfallet vid tillsättandet
av dessa befattningar skall fästa stort avseende vid »erfarenhet vunnen
genom verksamhet inom befattningens område» men att denna erfarenhet
jämte den vetenskapliga meritering, som kan åberopas av de sökande,
även i fortsättningen skall bedömas av sakkunniga. Ett annat förfarande
står icke i överensstämmelse med befattningshavarnas ansvarsfulla ställnmg,
vilken bör motsvara laboratorernas, och de krav på självständighet
och initiativkraft, som måste upprätthållas.

Lärarkollegiet understryker vidare betydelsen av att statsagronomerna
åläggs viss undervisning så att de studerande får tillfälle att direkt ta del
av försöksverksamhetens resultat. Beträffande utredningens förslag, att
ett antal universitetslektorat skall inrättas vid högskolan, framhåller "kollegiet
följande.

Undervisningens omfattning vid högskolans institutioner torde endast i
undantagsfall göra dylika tjänster berättigade. Normalt bör undervisningen
skötas av befattningshavare, vilkas huvudsakliga tjänstgöringsskyldighet
faller inom forsknings- och försöksverksamheten. Den av utredningen föreslagna
ombildningen av försteassistenttjänsterna till forskarassistenttjänster
kan kollegiet acceptera endast för vissa ämnesområden. Kollegiet motsätter
sig utredningens förslag, att assistenterna i reglerad befordringsgång
skall fa samma tjänstgörings- och anställningsvillkor som motsvarande
assistenter vid universiteten och de tekniska högskolorna. Motiveringen
härför är bl. a., att den föreslagna utökningen av antalet assistenter
ej är tillräcklig för att kompensera den minskning i arbetstiden, som
blir en följd av att assistenterna ges ökade möjligheter till eget meriterings-
och forskningsarbete. Kollegiet förordar, att högskolans styrelse får
befogenhet att efter vederbörande institutionschefs hörande avgöra anställningsvillkoren
för assistenterna.

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Lantbrukshögskolans försökskollegium biträder förslaget att införa benämningen
försöksledare för befattningshavare i A 23, men finner det ej
motiverat att införa benämningen försöksassistent för de assistenter inom
försöksverksamheten, som har akademisk examen. Däremot tillstyrker kollegiet
utredningens förslag, att de assistenter inom försöksverksamheten,
som saknar akademisk examen, skall benämnas försökstekniker. Försökskollegiet
har intet att erinra emot utredningens förslag att »erfarenhet
vunnen genom verksamhet inom befattningens område» skall tillgodoräknas
ett betydande meritvärde för befattningshavare inom försöksverksamheten.
Härom anföres bl. a. följande.

Kollegiet vill med skärpa understryka, att detta krav icke får givas den
innebörden, att antalet tjänsteår skall räknas som avgörande merit vid
tillsättandet av dessa befattningar. Vetenskaplig skicklighet måste nämligen
enligt kollegiets mening även fortsättningsvis utgöra den avgörande
befordringsgrunden. Då bedömning av såväl vetenskaplig skicklighet som
praktisk erfarenhet (utöver antalet tjänsteår) svårligen kan göras utifrån
på förhand fastställda, objektiva grunder, måste — i varje fall när det gäller
tillsättandet av statsagronom- och statshortonombefattningar — de sökandes
skicklighet bedömas av särskilda sakkunniga. Kollegiet måste därför
bestämt avstyrka utredningens förslag, att sådan sakkunnigbedömning
icke skall vara obligatorisk.

1955 års universitetsutredning konstaterar, att jordbrukshögskoleutredningens
förslag på en råd punkter är konstruerade pa sådant sätt, att ett
genomförande av dem innebär en avsevärd förbättring av förutsättningarna
för en intimare samverkan framförallt mellan lantbrukshögskolan och
Uppsala universitet. Detta gäller bl. a. beträffande införandet av universitetslektorat
och forskarassistentbefattningar samt beträffande utformningen
av assistentpersonalens tjänstgöringsbestämmelser. Universitetsutredningen
delar den principiella uppfattning, som ligger bakom jordbrukshögskoleutredningens
förslag i dessa delar och tillstyrker därför de föreslagna
förändringarna.

SACO anser i likhet med utredningen, att bestämmelserna rörande de
vetenskapliga befattningarna vid lantbrukshögskolan bör bringas i överensstämmelse
med dem, som gäller vid universiteten och högskoleväsendet i
övrigt. Beträffande förfarandet vid sakkunnigbedömning av statsagronomer
och statshortonomer påpekar SACO, att »erfarenhet vunnen genom
verksamhet inom befattningens område» lika litet som den vetenskapliga
meriteringen torde kunna bedömas på annat sätt än just genom sakkunnigbedömning.
SACO avstyrker därför, att de nuvarande kraven på statsagronomer
och statshortonomer ändras. Beträffande docenterna framhåller
SACO följande.

Arbetsförhållandena för docenterna vid lantbrukshögskolan är i flera avseenden
avvikande från dem vid universiteten. Vid många institutioner är
forskningsprogrammen av sådan art, att de inte alllid kan avslutas inom
den tid en docent har sitt förordnande. Dessutom kan en docent arbeta
inom ett fält, där han efter avslutad docenttjänstgöring får svårigheter att

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

finna någon utkomst inom sitt specialområde, då detta inom landet endast
finns representerat vid den institution, till vilken han varit knuten. För att:
forskning av denna specialiserade karaktär utan avbräck skall kunna bedrivas
vid institutionen i fråga, vore det lämpligt, där behovet så påkallar,
att docent skulle kunna överföras på en av jordbrukets forskningsråd
inrättad tjänst i ämnet, liknande de forskningsläkartjänster, som redan
finns vid de medicinska högskolorna eller fakulteterna. Då emellertid ett
sådant arrangemang likväl kan visa sig svårgenomförbart, vill SACO inskränka
sig till att föreslå, att icke tidsbegränsade docenttjänster inrättas
inom fackhögskolorna. Antalet kan bestämmas genom en kvotering såsom
nu är fallet med forskardocenturerna.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser det vara ett oavvisligt
krav, att statsagronom- och statshortonombefattningarna blir i alla avseenden
helt jämställda med laboratorsbefattningarna. Ett annat förhållande
kommer att snedvrida rekryteringen, minska förutsättningarna för ett
gott samarbete dch försätta hela försöksverksamheten i ett ogynnsamt läge.
Därför måste samma bedömningsgrund tillämpas för kompetens till statsagronom-
resp. statshortonombefattningarna som till laboraturerna och inkludera
sakkunnigbedömning.

Beträffande anställnings- och tjänstgöringsförhållandena för högskolans
assistenter delar förbundet utredningens uppfattning, att de enhetliga normer,
som nu gäller för assistenternas tjänstgöring vid huvuddelen av landets
universitet och högskolor, bör införas även vid lantbrukshögskolan.
Förbundet föreslår vidare, att dessa enhetliga bestämmelser skall utsträckas
att omfatta samtliga assistenter vid lantbrukshögskolan, alltså även
dem som är sysselsatta med försöksverksamhet. Ändringarna i assistenternas
tjänstgöringsförhållanden bör enligt förbundet ske på det sätt utredningen
föreslagit, d. v. s. allteftersom de nuvarande befattningshavarna
lämnar sina tjänster eller hos styrelsen begär övergång till de nya bestämmelserna.

Riksförbundet Landsbygdens folk biträder utredningens förslag, att samma
normer skall införas vid lantbrukshögskolan som tillämpas vid universiteten
och övriga högskolor. Riksförbundet framhåller, att detta gäller
även förslaget om inrättande av forskarassistentbefattningar.

Veterinärhögskolans lärarkollegium framhåller som sin bestämda uppfattning,
att ett system med professor och laborator specialiserade inom
olika delar av ett ämne skulle kunna leda till synnerligen olyckliga konsekvenser
i samband med tillsättandet av nämnda högre tjänster.

B. Behovet av personal vid lantbrukshögskolans
vetenskapliga institutioner

Den av utredningen föreslagna personella upprustningen av den lantbruksvetenskapliga
verksamheten betecknas av nära nog samtliga hörda instanser
som mycket angelägen. Flera av remissinstanserna har också angivit
inom vilka ämnesområden en förstärkning av personalen kan förväntas

141

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

medföra störst utbyte för jordbruket. Därvid har främst det ekonomiska
•området, maskin- och husbyggnadsområdet samt husdjursområdet ansetts
böra komma i fråga, ökade vetenskapliga insatser inom dessa områden har
bedömts såsom mycket lönsamma. Detta gäller också försöksverksamheten,
som framhållits vara av mycket stor betydelse för effektiveringsverksamheten
inom jordbruksproduktionen. Remissinstansernas synpunkter och förslag
redovisas i det följande ämnesområdesvis.

1. Meteorologien

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att samma person inte
kan — såsom utredningen tycks förutsätta — vara kompetent både i meteorologi
och växtodlingslära. Såväl för forskningen vid ett flertal institutioner
som för försöksverksamheten är det nödvändigt med en särskild
företrädare för ämnet meteorologi vid högskolan. Kollegiet föreslår därför,
att den nuvarande laboratorsbefattningen i fysik och meteorologi ändras till
■en laboratur i meteorologi och bioklimatologi. Denna befattning bör förläggas
till en särskild institution eller möjligen knytas till institutionen för
allmän växtodling.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anser, att en särskild
meteorologisk avdelning vid lantbrukshögskolan förr eller senare blir nödvändig,
varvid en laborator erfordras som chef. Ämnesområdet bör enligt
fakulteten benämnas meteorologi utan inskränkande bestämning. Stockholms
högskolas matematisk-naturvetenskapliga avdelning betraktar utredningens
förslag beträffande meteorologien såsom ogenomförbara och föreslår,
att problemet löses genom samarbete med Uppsala universitet. Universitetskanslern
förordar, att frågan om en samordning av meteorologiundervisningen
mellan lantbrukshögskolan och Uppsala universitet upptas till fortsatt
prövning. Statens naturvetenskapliga forskningsråd anser inte, att det
finns tillräckligt skäl att förlägga den meteorologiska forskningen till institutionen
för allmän växtodling, även om denna forskning är synnerligen betydelsefull
för växtodlingen. I stället torde enligt rådets uppfattning en fristående
institution med fackutbildad meteorolog som föreståndare vara
ofrånkomlig.

Riksförbundet Landsbygdens folk motsätter sig förslaget att beröva högskolan
dess nuvarande institution för fysik och meteorologi.

2. Kemien

Statens naturvetenskapliga forskningsråd hälsar förstärkningen av biokemien
med tillfredsställelse. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i
Uppsala motsätter sig utredningens förslag, att ämnet kemi skall benämnas
lantbrukskemi. Fakulteten anser, att detta förslag innebär en dirigering
av den kemiska forskningen mot tillämpad forskning. Även de matematisknaturvetenskapliga
fakulteterna i Lund och Stockholm släller sig avvisande
till de av utredningen föreslagna benämningarna. Universitetskanslern anser
dessa invändningar befogade.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

3. Mikrobiologien

Statens lönenämnd påpekar, att det förefaller som om de två överassistenttjänsterna
vid den mikrobiologiska institutionen närmast motsvarar vad som
i allmänhet brukar förknippas med tjänster i A 21. Emot den föreslagna
löneställningen för avdelningsföreståndaren på biotekniska avdelningen har
nämnden ingen erinran.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala kan inte biträda utredningens
förslag, att undervisningen i mikrobiologi vid universitetet helt
och hållet skulle förläggas till lantbrukshögskolan. Fakulteten anför bl. a.
följande.

Mikrobiologi är ett mycket rikt facetterat ämne med anknytning bl. a. till
biokemi, botanik, genetik och medicin. Den undervisning för två betyg i ämnet,
som nu ges vid universitetet, utgår från detta förhållande och ger de
studerande tillfälle att under en månads kursarbete vid var och en av fyra
institutioner sätta sig in i ämnets skilda aspekter. Två av dessa institutioner
tillhör den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, en den medicinska fakulteten
och den fjärde är lantbrukshögskolans mikrobiologiska institution,
vars laborator är förordnad som examinator i ämnet vid universitetet. Även
om det utan tvivel vore möjligt i och för sig att helt förlägga mikrobiologiundervisningen
till enbart en av dessa institutioner, måste i så fall undervisningen
ovanför ettbetygsstadiet bli betydligt mera ensidigt inriktad än med
nu rådande organisation.

Universitetskanslern erinrar om att chefen för ecklesiastikdepartementet
uttalat, att det torde ankomma på kanslern att närmare utreda ämnets ställning
inom universitetsorganisationen.

4. Markområdet

Lantbrukshögskolans lärarkollegium yrkar på, att den föreslagna institutionen
för jordbearbetning skall kallas »jordbearbetning och markvård»
och därmed få huvudansvaret även för forskningen och försöksverksamheten
inom markvårdsområdet. Vid institutionen för hydroteknik bör enligt kollegiet
en särskild försöksledartjänst inrättas för försöksverksamhet på bevattningsområdet.
Denna befattning betecknas som mycket angelägen för
att få fram försöksdata, som skall kunna ligga till grund för rådgivningen
till jordbruket på detta område. Utredningens förslag, att undervisningen i
geologi skall överflyttas till Uppsala universitet, har lärarkollegiet svårt att
acceptera och föreslår i stället, att en ny laboratur inrättas vid markläreinstitutionen.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala framhåller bl. a. följande.

Utredningens förslag att förlägga undervisningen i geologi vid lantbrukshögskolan
till universitetets mineralogisk-geologiska institution synes fakulteten
väl motiverat som en rationaliseringsåtgärd. Genom den omfattande
utbyggnad och upprustning av sistnämnda institution som skett i samband
med dess överflyttning till nya institutionslokaler är det möjligt att utan
svårighet tillgodose markläreinstitutionens behov av undervisningsmaterial,

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 143

förutsatt att undervisningen sker inom den mineralogisk-geologiska institutionens
lokaler.

Maiematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i Uppsala och Stockholm anser,
att den nuvarande laboraturen vid institutionen för marklära, vars innehavare
är geolog-mineralog, bör överföras till universitetet med bibehållen
skyldighet att meddela undervisning i geologi för de agronomie studerande.
Universitetskanslern tillstyrker denna överflyttning.

Hushållningsällskapens förbund betonar önskvärdheten av att bättre möjligheter
inom rimlig tid åstadkommes för att vid lantbrukshögskolan ta upp
alla de viktiga spörsmål, som sammanhänger med våra åkerjordars bearbetning,
till forskning och försöksmässig behandling. Hushållningssällskapet i
Östergötlands län framhåller, att vid institutionen för marklära måste finnas
en laborator för den centrala markläreforskningen, vilket bör tillses i
samband med att geologiundervisningen överföres till Uppsala universitet.
Södermanlands läns hushållningssällskap understryker nödvändigheten av,
att jordbearbetningsområdet förstärkes kraftigt.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) anser, att växtnäringsområdet
närmast får sina resurser för forskning och försöksverksamhet
försvagade. Detta framhålles som i mycket hög grad betänkligt med
tanke på den stora roll som växtnäringen spelar för ett modernt jordbruk.
Delegationen framför också tanken på ett halvstatligt institut för växtnäringsfrågor,
analogt med det av utredningen föreslagna halvstatliga mejeriforskningsinstitutet.

5. Botanisk-genetiska området

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller beträffande detta område
bl. a. följande.

Samordningen av undervisningen i genetik mellan universitetet och högskolan
synes ha fungerat utan olägenheter. Lärarkollegiet har sålunda intet
att erinra mot utredningens förslag beträffande genetiken och tillstyrker,
att den nuvarande laboratorsbefattningen ändras till en professur enligt de
principer, som gäller för självständig laboratorsbefattning.

Beträffande ämnet växtförädling vill lärarkollegiet understryka betydelsen
av att högskolan erhåller en särskild företrädare för detta ämne. Då
professorn i växtförädling förutsätts i huvudsak komma att utnyttja den
genetiska institutionens resurser, vill lärarkollegiet föreslå eu gemensam
institution för dessa båda ämnen, benämnd institutionen för genetik och
växtförädling med en professor i genetik och en professor i växtförädling.
Den ene av professorerna förutsätts då vara prefekt för den gemensamma
institutionen.

Den systematiska botaniken bör enligt lärarkollegiet även i fortsättningen
vara knuten till det botanisk-genetiska ämnesområdet och ej som utredningen
föreslagit till växtfysiologien. Vidare bör den systematiska botaniken företrädas
av en laborator i stället för den av utredningen föreslagna universitetslektorn.
Ehuru detta ämne icke har samma fundamentala betydelse

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

för jordbruksforskningen som växtfysiologien, kan kollegiet likväl icke dela
utredningens uppfattning, att något egentligt behov av forskning inom ämnet
ej skulle föreligga vid högskolan.

Uhiversitetskanslern anser i likhet med de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna i Uppsala, Stockholm och Lund, att den systematiska botaniken
skall företrädas av en laborator i stället för som utredningen föreslagit en
universitetslektor. Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms
högskola avstyrker utredningens förslag, att den nuvarande laboratorsbefattningen
vid den botanisk-genetiska institutionen skall ändras till
en professur enligt de principer som gäller för självständig laboratorsbefattning.
Avdelningen finner det uppenbart, att professuren måste ledigförklaras.
Universitetskanslern ansluter sig till vad avdelningen anfört i denna
fråga. Professorerna Å. Gustafsson, K. G. Luning och A. M. Muntzing understryker
i en särskild skrift, att den nu obesatta professuren i systematisk botanik
och ärftlighetslära bör omändras till en professur i genetik, gemensam
för Uppsala universitet och lantbrukshögskolan, samt att denna tjänst, liksom
befattningen i växtförädling, bör ledigförklaras och besättas i vanlig
ordning enligt föreskrifterna i universitetsstatuterna och lantbrukshögskolans
instruktion. Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms
högskola framhåller vidare, att då Uppsala universitet saknar professur
i genetik och undervisningsvolymen till större delen kommer att
vara betingad av universitetet, bör professuren inrättas vid Uppsala universitet
med uppgift att även stå för genetikundervisningen på såväl hög- som
lågstadiet vid lantbrukshögskolan. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
i Uppsala anser, att den nya professuren genom sitt namn uttryckligen
bör reserveras för den botaniska genetiken, eftersom professuren inte
längre skall omfatta även den systematiska botaniken.

Sveriges utsädesförening hälsar med tillfredsställelse förslaget om inrättande
av en professur i växtförädling vid lantbrukshögskolan. Tillkomsten
av en sådan institution medför en ökning av resurserna för forskning inom
växtförädlingsteori samt för utbildning av växtförädlare och för undervisning
i växtförädling. Föreningen påpekar vidare, att de praktiska växtförädlarna
i vårt land rekryteras dels från universiteten och dels från lantbrukshögskolan.
Föreningen anser det lämpligt, att en sådan dubbel rekrytering
äger rum även i framtiden. Utsädesföreningen framhåller, att samtliga föreningens
resurser i fråga om material och anläggningar, såväl vid Ultunafilialen
som vid huvudanstalten i Svalöv och övriga filialer står till förfogande
för den föreslagne professorn i växtförädling. Föreningen framhåller,
att en förutsättning för tillkomsten av en dylik professur bör vara att dessa
resurser verkligen kommer till användning.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner det mindre välbetänkt
att reducera den systematiska botaniken till enbart ett undervisningsämne
vid lantbrukshögskolan. Jordbrukets forskningsråd finner inrättandet av
en särskild professur i växtförädling mindre nödvändigt. Skogs- och lantbruksakademien
vill icke motsätta sig en professur i växtförädling men

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

avstyrker förslaget att reducera den systematiska botaniken till enbart ett
undervisningsämne.

Hushållningssällskapens förbund uttalar sin tillfredsställelse med det
framförda förslaget att låta det för vårt lands jordbruk så viktiga ämnet
växtförädling bli företrätt vid högskolan. Hushållningssällskapet i Malmöhus
län ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag men föreslår som
en alternativ lösning för utbildning av växtförädlare, att man ordnar utbildning
av agronomie kandidater i växtförädling vid Lunds universitet.

Uppsala läns hushållningssällskap är tveksamt till förslaget att uppdela
den botanisk-genetiska institutionen. Svenska lantmannaskolornas lärareförening
ifrågasätter, om det är nödvändigt med en särskild institution för
växtförädling.

6. Växtodling sområdet

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser, att den nuvarande institutionen
för växternas anatomi och fysiologi bör benämnas institutionen för
växtfysiologi. Växtsjukdomslära anses vidare vara en bättre benämning
för institutionen inom detta ämnesområde än det av utredningen föreslagna
namnet växtpatologi. Lantbrukshögskolans försökskollegium framhåller,
att den av utredningen föreslagna utökningen av antalet försöksavdelningar
genom ändring av två nuvarande tjänster är väl motiverad. Kollegiet
anser det emellertid absolut nödvändigt med en särskild försöksavdelning
också för betesfrågor. Även Uppsala läns hushållningssällskap anser,
att betesskötseln har ställts i skymundan.

Södermanlands läns hushållningssällskap befarar, alt den föreslagna delningen
av institutionen för växtodlingslära på två olika professorer kommer
att leda till stora svårigheter och nedsatt effektivitet. Sällskapet förordar
i stället avdelningsledare, som blir underställda chefen för institutionen.
Gävleborgs läns hushållningssällskap menar, att väl många nya institutioner
och högre befattningar föreslås bli inrättade. Sällskapet ifrågasätter,
om inte den längre drivna specialisering, som bl. a. överflyttningen
av försöksverksamheten medför, skulle kunna lösas genom att flera försöksavdelningar
inrättas i stället för flera institutioner.

Skogs- och lantbruksakademien föreslår, att en professur inrättas inom
växtpatologiens zoologiska del. Skulle detta önskemål icke kunna realiseras,
bör en laboratur i nematologi inrättas. Statens växtskyddsanstalt anser,
att de zoologiska och botaniska ämnesdelarna vid institutionen för
växtsjukdomslära bör företrädas av var sin professor. Vidare bör laboratorsbefattningar
tillkomma i såväl virologi som nematologi. Därest det förordade
alternativet skulle visa sig alltför kostsamt, kan den av anstalten
föreslagna professuren i zoologi utbytas mot en laboratorsbefattning i allmän
zoologi, varvid ämnesgruppen växtpatologi i så fall skulle representeras
av en professor och tre laboratorer.

10 Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

7. Husdjursområdet

Lantbrnkshögskolans styrelse anför, att utredningens förslag till upprustning
av forskningen och undervisningen synes innebära i det stora
hela väl avvägda förstärkningar av resurserna, men den vill särskilt understryka
behovet av ökade resurser för husdj ursinstitutionerna.

Lantbrnkshögskolans lärarkollegium framhåller, att husdjursområdet bör
erhålla en betydligt starkare upprustning än vad utredningen föreslagit.
Bl. a. bör upprustningen av husdjursgenetiken icke göras beroende av frågan
om ett halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion. Institutionen
för husdjursgenetik föreslås bli utrustad med två laboratorsbefattningar.
Även institutionen för husdjurens utfodring och vård anses böra erhålla
laboratorsbefattning med hänsyn till att föreståndaren för denna institution
i hög grad kommer att bli engagerad av administrativa och samordnande
uppgifter inom försöksverksamheten.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening anser, att beteckningen husdjursgenetik
bättre än husdj ursförädling svarar mot den verksamhet, som
kommer att bedrivas vid denna institution. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
anser, att behovet av resurser inom avelsforskningen
bedömts alltför summariskt och otillfredsställande.

Uppsala läns hushållningssällskap förordar, att en laboratur inrättas vid
institutionen för husdjurens utfodring och vård och att ytterligare en laboratorsbefattning
inrättas vid institutionen för husdjursgenetik. Stockholms
läns hushållningssällskap anser, att institutionen för husdjurens
utfodring och vård bör förses med en laborator för att avlasta den mycket
stora arbetsbörda, som föreståndaren för denna institution kommer att få
med att leda och samordna huvudparten av försöksverksamheten på husdj
ursskötselns område.

Sveriges pälsdjur suppfödares riksförbund, som starkt betonar forskningsoch
försöksverksamhetens betydelse för den svenska pälsdjursuppfödningens
konkurrenskraft på världsmarknaden, anför bl. a. följande.

För att belysa utvecklingen inom pälsdj ursområdet kan nämnas, att Sveriges
andel i världsproduktionen av mink år 1950 utgjorde ca 7 procent med
ett totalt exportvärde av ca 20 miljoner kr., medan motsvarande siffror för
år 1959 utgjorde 10 procent resp. 90 miljoner kr. Den under senare år ökade
konkurrensen måste mötas med förbilligad produktion och högre kvalitet
på minkskinnen. Utvidgad forsknings- och försöksverksamhet på dessa områden
är därför i hög grad av behovet påkallad. Alltsedan dess tillkomst har
förbundet bekostat åtskilliga försök och undersökningar. Under exempelvis
åren 1959 och 1960 utbetalades 57 000 kr. per år. I flera fall har dessa
pengar utdelats till yngre forskare, som utfört intressanta och värdefulla
undersökningar. Dessa forskare har emellertid lämnat högskolan efter några
år på grund av att deras löneställning varit låg och bättre villkor kunnat
erbjudas på andra håll. Förhållandena är bättre i våra nordiska grannländer.
I Danmark finns en försöksledare, motsvarande statsagronom, som
helt ägnar sig åt pälsdjursforskning, medan i Norge sådan forskning bedrivs
vid två olika institutioner, vardera ledd av en fast anställd försöksledare
i docents löneställning.

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Mot bakgrund av det nu anförda framhåller riksförbundet nödvändigheten
av att en statsagronombefattning inrättas för forskning och försöksverksamhet
på pälsdjursområdet. Som motiv härför anför riksförbundet
bl. a. att tekniken vid pälsdjursuppfödning skiljer sig alltför mycket från
övrig husdjursuppfödning för att pälsdjursforskningen skall kunna inordnas
i någon av de tre försöksavdelningar för nötkreatur, svin resp. fjäderfä
som utredningen föreslagit. En verklig expert behövs vidare inom landet
för utbildning av konsulenter på pälsdjursskötselns område, för mera
kvalificerad kursverksamhet samt för utarbetandet av handböcker m. m.

8. Tekniska området

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att en professur vore
motiverad i ämnet husbyggnadslära. Tills vidare begränsar sig kollegiet
emellertid till att föreslå en lektorsbefattning.

Statens maskinprovningar ansluter sig till utredningens uppfattning, att
en lektorsbefattning bör inrättas för maskinområdet för att avlasta institutionschefen
undervisningen, så att denne får möjlighet att utöva verklig
ledning av institutionens arbete. Maskinprovningarna framhåller vidare,
att det förefaller osannolikt, att en enda laboratorsbefattning skulle vara
tillräcklig för de omfattande och mångskiftande forskningsuppgifter, som
redan är aktuella resp. snabbt kommer att fa hög aktualitet. Redan nu
borde därför två laboratorsbefattningar inrättas.

Maskinprovningarna ifrågasätter starkt det riktiga i att undervisningen
inom byggnadsområdet skall omhänderhas av icke heltidsanställda speciallärare.
En sådan undervisning kan icke uppnå den nivå, som en högskola
skall erbjuda och torde icke tåla en jämförelse med utlandets högskolor
och skulle även bli klart underlägsen driftsledarkursen vid Alnarp. Maskinprovningarna
anser därför, att en professur i byggnadsteknik bör inrättas
vid lantbrukshögskolan eller under alla omständigheter tills vidare
en befattning som universitetslektor.

Den föreslagna benämningen arbetsmetodik och teknik är enligt maskinprovningarna
icke lycklig. Ordet arbetsmetodik för icke tanken till vad
det här är fråga om, nämligen mekaniseringen. Förväxling med till helt
annan institution hörande »arbetslära» och »företagsledning» kommer utan
tvivel att ständigt ske. Institutionen bör i stället benämnas »institutionen för
maskinteknik och byggnadsteknik».

Jordbrukstekniska föreningen tillstyrker livligt den föreslagna upprustningen
av maskintekniska institutionen. Däremot är föreningen inte nöjd
med utredningens förslag beträffande husbyggnadsområdet utan förordar
i stället två centraler för husbyggnadsforskning, varav en i Lund och en
vid Ultuna. En sådan lokalisering anser föreningen motiverad bl. a. med
hänsyn till skillnaderna i klimatiska förhållanden. Föreningen förordar
därför, alt en fullständig institution för husbyggnadslära inrättas vid lantbrukshögskolan
eller i varje fall att ett lektorat, knutet till den maskin -

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tekniska institutionen, inrättas. Den gemensamma institutionen skulle då
benämnas »institutionen för byggnads- och maskinteknik».

Skogs- och lantbruksakademien anser, att ämnet husbyggnadslära bär så
stor ekonomisk betydelse för jordbruket, att det bör vara företrätt vid lantbrukshögskolan
av minst en laborator med resurser för självständig forskning.
Jordbrukets forskningsråd anser, att det maskintekniska och arbetstekniska
området fått en för svag ställning i förhållande till sin ekonomiska
betydelse. En förstärkning av personalen och eventuellt en uppdelning på
två institutioner skulle innebära en bättre lösning. Svenska lantarbetsgivareföreningen,
som särskilt vill förorda upprustning av de tekniska och ekonomiska
områdena, framhåller, att större uppmärksamhet måste ägnas åt utvecklandet
av ändamålsenliga arbetsmetoder och rationellt utnyttjande av
tekniska hjälpmedel.

Statens forskningsanstalt för lanlmannabyggnader framhåller, att husbyggnadsläran
icke i första hand är byggnads- eller maskintekniskt betonad,
utan att ett nära samband med husdjursskötsel och jordbruksekonomi är av
större vikt. Enligt anstalten bör det därför övervägas, om inte ämnet husbyggnadslära
skall sortera under någon av institutionerna för husdjurens
utfodring och vård eller driftsekonomi. Oavsett till vilken institution husbyggnadsläran
förläggs, bör dock behovet av kontakt med husdjursområdet
och det ekonomiska området beaktas.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att ämnet husbyggnadslära har
erhållit en snäv behandling trots den utomordentliga betydelse, som byggnadskostnaderna
har för jordbrukets lönsamhet. Riksförbundet förordar
som ett första steg en laboratorsbefattning i husbyggnadslära. Även de resurser,
som finns vid statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, bör
utnyttjas inom undervisningen. Riksförbundet ifrågasätter om inte hela den
inom detta område bedrivna verksamheten borde tas upp till provning.

Hushållningssällskapet i Malmöhus län förordar, att ett universitetslektorat
inrättas i husbyggnadslära. Hushållningssällskapet i Kristianstads län
tillstyrker, att husbyggnadsläran inläggs i maskintekniska institutionen, eftersom
maskinfrågorna ofta griper in i byggnadsproblemen. Hushållningssällskapet
i Halland anser, alt ett närmare sammanförande av byggnadsforskningen
på jordbrukets område med den maskintekniska institutionen
bör övervägas. Hushållningssällskapet i Kopparbergs län finner det väl motiverat
att inrätta en försöksavdelning även inom den tekniska sektionen
med hänsyn till den betydelse för teknisk och ekonomisk rådgivning och
planering, som data från detta område har.

9. Statistiken

Lantbrukshögskolans lärarkollegium, som erinrar om sin skrivelse till
utredningen, vari bl. a. föreslogs, att en professur i statistik skulle inrättas
vid högskolan, anför bl. a. följande.

Kollegiet vill ånyo kraftigt understryka behovet av en sådan professorsbe -

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

fattning samt av en väl utrustad institution med bl. a. räknecentral för utförande
av bearbetningar och analyser. Om det emellertid f. n. icke skulle
vara möjligt att erhålla en sådan befattning, föreslår kollegiet, att den nuvarande
institutionen för statistik och försöksteknik blir i huvudsak oförändrad,
dock med den av utredningen föreslagna ändringen, att förste assistentbefattningen
utbytes mot en överassistentbefattning. Kollegiet finner
det omotiverat att organisatoriskt anknyta statistiken till institutionen för
företagsekonomi.

Statistiska centralbyrån anför beträffande det statistiska ämnesområdet
vid lantbruksliögskolan bl. a. följande.

På vissa forskningsområden, t. ex. inom företagsekonomien, är det inte
möjligt att utföra egentliga experiment, varför man där tvingas utnyttja
icke-experimentella statistiska metoder, över hela världen nedläggs f. n. ett
omfattande arbete på utvecklandet av dessa metoder och på deras anpassning
till de konkreta forskningsproblemen, men man kan knappast vänta
sig, att detta arbete kommer att resultera i att man får tillgång till ett litet
antal enkla standardförfaranden, som täcker åtminstone huvuddelen av forskningsverksamheten.
Tvärtom måste man även för framtiden räkna med att
de statistiska förfarandena i stor utsträckning måste »skräddarsys» för de
olika forskningsprojekten. Härför erfordras tillgång till en statistisk expertis.

För att forskningsverksamheten vid lantbrukshögskolan skall kunna baseras
på en korrekt och effektiv statistisk teknik är det sålunda angeläget
att vetenskapligt meriterade statistiker kan knytas till högskolan och där
ges tillfredsställande arbetsbetingelser. Den nu föreslagna försämringen av
den ställning, som intas av ämnet statistik och försöksteknik, synes centralbyrån
därför vara mindre välbetänkt; en förbättring skulle snarare vara påkallad.
Med hänsyn till behovet av nära kontakter med många forskningsområden
synes det inte heller vara motiverat att ändra den nuvarande organisatoriska
ramen med en särskild institution för statistik och försöksteknik.

Statistiska centralbyrån framhåller vidare, att den har ett direkt intresse
av att undervisningen i statistik vid lantbrukshögskolan ligger på en hög
nivå. Flera av akademikertjänsterna inom verkets jordbruksstatistiska avdelning
har under senare år tillsatts med agronomer. Härtill kommer att primärmaterialet
för jordbruksstatistiken i stor utsträckning insamlas under
medverkan av hushållningssällskapen, där arbetet vanligen bedrivs under
ledning av tjänstemän med agronomexamen. Institutionen för statistik och
försöksteknik har också lämnat värdefull medverkan vid utvecklandet av
metoder för objektiva skördeuppskattningar.

Universitetskanslern avstyrker, i likhet med humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna i Uppsala, utredningens förslag, att
statistiken organiseras som en underavdelning till institutionen för företagsekonomi
och att den nuvarande Iaboraturen vid den statistiska institutionen
omvandlas till ett universitetslektorat.

Skogs- och lantbruksakademien ifrågasätter, om inte en anknytning av
ämnet statistik till universitetet vore eu god lösning.

Jordbrukets forskningsråd anför bl. a. följande.

Rådet vill starkt understryka vikten av att statistiken får en friare ställning
än vad i betänkandet föreslås. Eu särskild avdelning för statistik, fri -

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

stående från lantbrukshögskolans institution för företagsekonomi, bör inrättas.
Det bör också undersökas i vad mån ett permanent samarbete med universitetets
statistiska institution kan etableras.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anför beträffande behovet
av en avdelning för databehandling följande.

Den metodik som tillämpas vid den statistiska bearbetningen av försöksoch
andra undersökningsuppgifter är av tämligen likartad karaktär oavsett
ämnesområde. Vidare är antalet data, som årligen blir föremål för bearbetning
av mycket betydande omfattning, uppskattningsvis av storleksordningen
2 miljoner enbart vid jordbruks- och husdjursförsöken. Därtill kommer
det mycket stora siffermaterial, som den moderna forskningen inom driftsekonomi
och marknadslära behöver bearbeta. En betydande rationalisering i
form av en snabbare och mer detaljerad bearbetning torde kunna erhållas
genom en maskinell bearbetning på lämpliga datamaskiner. Behovet av en
sådan utrustning inom högskolan är påtagligt, då en stor del av forskningsoch
även försöksarbetet innebär en stegvis växling mellan undersöknings- och
resultatanalys, som nödvändiggör nya beräkningar med täta mellanrum.
Numera finns datamaskiner anpassade för vetenskapliga behov av nämnd
art tillgängliga på marknaden. Vid beräkning av investeringsramen för högskolan
bör kostnader för anskaffning av sådan utrustning beaktas.

10. Ekonomiska området

Statens jordbruksnämnd betraktar det som angeläget, att ökade resurser
ställs till förfogande främst för den lantbruksekonomiska forskningen. Härom
anföres följande.

Av grundläggande betydelse i de sammanhang, som är aktuella för jordbruksnämndens
del, är studier rörande jordbrukets lönsamhetsutveckling
och de faktorer som påverkar denna. Detsamma gäller studier rörande de
jordbrukspolitiska åtgärdernas — närmast prisregleringsåtgärdernas — inverkan
på produktionsutveckling och marknadsreaktioner. För en adekvat
uppläggning av de avsättningsbefrämjande åtgärderna fordras också ett
noggrant studium av en rad marknadsorganisatoriska faktorer både på den
svenska och på den internationella marknaden, icke minst när det gäller den
integration som pågår på olika plan.

Koltegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm framhåller, att inrättandet
av en laboratur vid lantbrukshögskolan i de specifikt agrara delarna
av fastighetsekonomien i och för sig är önskvärt. En dylik laboratur kan
emellertid enligt kollegienämnden icke täcka det behov av professur i fastighetsekonomi
som föreligger inom lantmäteriavdelningen.

Svenska lantarbetsgivareföreningen, som särskilt vill framhålla angelägenheten
av att de ekonomiska och tekniska institutionerna tillförsäkras erforderliga
resurser för att möta de framtida kraven, anför bl. a. följande.

Här behöver endast erinras om att den tekniska utvecklingen och ändrade
produktionsmetoder fortgående ställer företagarna inför problem, som man
måste ha forskningens och försöksverksamhetens stöd för att kunna lösa.
På den driftsekonomiska forskningen ställs stora förväntningar rörande vägledning
för driftsplanering av såväl långsiktig som kortsiktig natur.

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Hushållningssällskapens förbund är medvetet om, att den föreslagna upprustningen
icke kan genomföras på en gång utan att den måste ske i etapper
alltefter angelägenhetsgraden. I anslutning härtill vill styrelsen, med hänsyn
till den ökade betydelse de driftsekonomiska frågorna numera har, framhålla,
att behovet av bättre resurser vid institutionen för lantbrukets företagsekonomi
så snart som möjligt bör tillgodoses.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner förslaget att förlägga undervisningen
i nationalekonomi till Uppsala universitet otillfredsställande och menar,
att en till högskolan knuten professur i ämnet nationalekonomi är mycket
angelägen och snarast bör inrättas. Riksförbundet uttrycker också sin
förvåning över att utredningen icke tagit upp frågan om en särskild befattning
i landsbygdssociologi till behandling. Under alla omständigheter bör enligt
riksförbundet möjligheter skapas att medtaga ämnet sociologi som kursämne
i agronomexamen.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att sociologisk forskning bör ordnas
genom lämplig samverkan mellan högskolans ekonomiska institutioner
och Uppsala universitets sociologiska institution. Jordbrukets forskningsråd
understryker det önskvärda i att sociologisk forskning kan bedrivas på
jordbruksområdet. Detta bör lämpligen kunna ske genom samverkan med
Uppsala universitet.

11. Trädgårdssektionen

Utredningens förslag att tillskapa en högskolemässig undervisning på
trädgårdsområdet har, såsom tidigare framhållits, tillstyrkts av en överväldigande
majoritet av remissinstanserna. Beträffande omfattningen av den
personella upprustningen är meningarna delade men flertalet remissinstanser
tillstyrker en upprustning av ungefär den omfattning, som utredningen
föreslagit.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgardsinstitut föreslår, att
i stället för de av utredningen föreslagna befattningarna såsom lektorer i
driftsekonomi och arbetsmetodik samt överassistent i växtpatologi inrättas
fyra laboraturer, nämligen i växtnäringslära, trädgårdsekonomi, trädgårdsteknik
och växtpatologi. Institutets trädgårdsavdelningskollegium föreslår,
att det företagsekonomiska området får en självständig forskningsinstitution
vid trädgårdssektionen och att trädgårdsodlingens arbetsmetodik (arbetslära)
inrangeras under denna institution. Vidare framhålles, alt den av
utredningen föreslagna uppspaltningen av ämnet plantskoleskötsel på de
båda institutionerna frukt- och bärodling samt prydnadsväxtodling är olämplig.
Den forskning, som bör komma till stånd t. ex. beträffande förökning av
fruktträd och bärbuskar, är i princip av samma slag som för övriga vedartade
växter.

Lantbrukshögskolans försökskollegium framhåller, att resurserna inom
trädgårdsområdet bör förstärkas i den omfattning, som utredningen föreslagit,
och att det därutöver är angeläget, att möjligheter skapas för försöks -

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

verksamheten även i frågor, som berör anläggning av parker och prydnadsträdgårdar.

Statens maskinprovningar anser det vara riktigare att vid trädgårdssektionen
inrättas en laboratorstjänst inom maskinområdet i stället för den av
utredningen föreslagna lektorsbefattningen.

Statens växtskgddsanstalt ifrågasätter, om ej den verksamhet, som enligt
utredningens förslag skall handhas av underavdelningen för växtpatologi i
Alnarp, bör ankomma på växtskyddsanstaltens filial i Åkarp.

Trödgårdsnäringsutredningen framhåller, att institutionen för prydnadsväxtodling
bör erhålla bättre personella resurser än vad jordbrukshögskoleutredningen
föreslagit.

Skogs- och lantbruksakademien föreslår, att den fältmässiga köksväxtodlingen
hänföres till jordbrukets växtodling. Akademien anser inte, att någon
barande motivering anförts för inrättande av fyra högskoleprofessurer med
tillhörande institutioner inom trädgårdsområdet.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att betydelsen av
prydnadsväxtodling och trädgårdskonst har underskattats. Jordbrukets
forskningsråd anser, att den föreslagna organisationen för forskning och utbildning
inom trädgårdsområdet är överdimensionerad och att det borde
undersökas, om icke studerande på detta område för viss del av sin utbildning
skulle kunna hänvisas till lantbrukshögskolan i Köpenhamn.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund finner den av utredningen föreslagna
avgränsningen mellan de fyra institutionerna vid trädgårdssektionen i
Alnarp riktig och naturlig. Förbundet understryker vikten av att samtliga
fyra institutioner förläggs till Alnarp, eftersom den förvärvsmässiga trädgårdsodlingen
är i så hög grad koncentrerad till södra Sverige. Med hänsyn
till alt de två institutionerna i köksväxtodling och prydnadsväxtodling har
så vidsträckta forskningsområden, bör dessa bägge institutioner förses med
laboratorstjänster. Förbundet framför också ett förslag om inrättande av en
särskild institution för trädgårdsodlingens driftsekonomi, till vilken även
skulle knytas trädgårdsodlingens arbetsmetodik. Förbundet pekar vidare på
nödvändigheten av erforderligt hänsynstagande till trädgårdsodlingens intressen
beträffande undervisningen och forskningen i växtpatologi och växtnäringslära.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter framhåller, att ämnesgruppen
ekologi, växt sociologi och växtgeografi är av stor betydelse för trädgårdsarkitekterna.
Undervisningen i dessa ämnen fordrar antingen speciallärare eller
ett organiserat samarbete med andra högre lärosäten såsom Uppsala universitet.
Med hansyn till trädgårdsarkitekternas behov av goda insikter i formgivning,
arkitektur och samhällsplanering önskar föreningen få till stånd
ett samarbete mellan lantbrukshögskolans trädgårdssektion i Alnarp och den
föreslagna tekniska högskolan i Lund. Vid institutionen för trädgårdskonst
bor vidare inrättas en försöksavdelning för anläggningsteknik samt naturoch
landskapsvård.

Sveriges grkesfruktodlares riksförbund har intet att erinra gentemot ut -

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

redningens förslag om fyra institutioner vid trädgårdssektionen men vill understryka,
att institutionen för frukt- och bärodling utöver professor även
bör förses med laborator till följd av institutionens omfattning och avgränsning
i de två väl skilda områden som frukt- och bärodling utgör. Vidare anföres
följande.

Denna uppdelning i de två odlingsgrenarna begränsar sig inte enbart till
fruktslagen, den gäller även producenterna, såtillvida som att kombinationen
frukt- och bärodling i yrkesmässig skala är mycket sällan förekommande.
Odlingarna är i stor utsträckning geografiskt åtskilda, varigenom de allmänna
betingelserna väsentligt avviker från varandra.

Utöver dessa föreslagna institutioner för utbildning, forskning och försöksverksamhet
inom trädgårdsnäringen vill förbundet framföra önskvärdheten
av att en särskild driftsekonomisk institution kommer till stånd vid
Alnarp. Den stora betydelse en ekonomisk forskning har för den förvärvsmässiga
trädgårdsodlingen motiverar väl en självständig institution för detta
ändamål.

Hushållningssällskapen har endast i mycket begränsad omfattning tagit
ställning till utredningens förslag på trädgårdsområdet. Hushållningssällskapet
i Malmöhus län förordar, att den fältmässiga köksväxtodlingen förlägges
till Ultuna samt att institutionen för trädgårdskonst och naturvård anknytes
till den tekniska högskolan i Lund. Gotlands läns hushållningssällskap
ifrågasätter om ej den undervisning, som är avsedd att handhas av
de föreslagna underavdelningarna vid trädgårdssektionen i Alnarp, skulle
kunna förläggas till motsvarande institutioner vid Ultuna. Gävleborgs läns
hushållningssällskap är av den uppfattningen, att det borde räcka med två
professurer vid trädgårdssektionen i Alnarp; en för frukt- och bärodling,
där köksväxtodlingen kunde ingå, och en gemensam för prydnadsväxtodling
samt trädgårdskonst och landskapsvård. De båda hushållningssällskapen i
Älvsborgs län avstyrker förslaget att inrätta en trädgårdssektion i Alnarp.
Uppsala läns hushållningssällskap, som tillstyrker inrättandet av en trädgårdssektion,
framhåller att ämnet köksväxtodling i mycket hög grad är ett
jordbruksämne, enär endast köksväxtodling under glas i väsentlig grad torde
skilja sig från jordbrukets växtodling.

12. Antal docenter, assistenter och biträden

Lantbrukshögskolans lärarkollegium godtager den föreslagna utökningen
av docentbefattningarna såsom en omedelbar förstärkning. Kollegiet förutsätter
dock, att antalet docentbefattningar vid högskolan anpassas eftei
samma normer som vid universiteten, där enligt universitetsutredningen
minimiprincipen bör vara en docentbefattning per professur och laboratur.
Antalet assistenter i reglerad befordringsgång bör enligt kollegiet beräknas
efter den högre normen, som utgör en assistent per professur och en halv
assistent per laboratur. Även beträffande biträdespersonalen är enligt kollegiet
den högre kvoten (3,3 biträden per forskare) motiverad för samtliga
institutioner vid högskolan utom för de ekonomiska, där utredningens förslag
kan godtas.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

1955 års universitetsutredning finner det värdefullt, att högskoleinstitutionernas
resurser i form av assistent- och amanuenspersonal samt biträdeshjälp
dimensioneras efter de normer, som föreslagits för universitetsinstitutionernas
del.

Skogs- och lantbruksakademien förordar, att en del av de nu föreslagna
nya forskarbefattningarna på högre nivå göres »fria» — d. v. s. icke knytes
till bestämda ämnesområden —• för att därigenom lättare möjliggöra snabba
anpassningar till framtida förändringar.

Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker, att samma automatik och
samma normer som gäller för assistent- och biträdespersonalen vid universiteten
skall tillämpas vid lantbrukshögskolan.

SACO anser, att minimiprincipen bör vara ett docentstipendium per professur
vid lantbrukshögskolan. Då högskolan i sin slutgiltigt utbyggda omfattning
kommer att omfatta 24 professurer, bör 16 nya docentbefattningar
inrättas. SACO föreslår vidare, att antalet överassistenttjänster i A 23 utökas
för alt tillgodose behovet av sluttjänster för den personal, som måste
lämna de utpräglade rekryteringstjänsterna men som ej har möjlighet att
erhålia någon toppbefattning inom forsknings- och försöksverksamheten. Utredningens
förslag beträffande förstärkning av assistent- och biträdespersonalen
hälsar SACO med tillfredsställelse. Dock bör flertalet av högskolans
institutioner jämställas med de experimentella ämnena vid de tekniska högskolorna
såväl beträffande antalet assistenter per professor och laborator
som antalet biträden per forskare.

C. Biodlingsavdelningens förläggning

Utredningens förslag, att forsknings- och försöksverksamheten inom biodlingens
område skall förflyttas från Ultuna till Alnarp, avstyrkes av lantbruksstyrelsen,
lärar- och försökskollegierna vid lantbrukshögskolan, Sveriges
fröodlareförbund samt Uppsala läns hushållningssällskap. Förläggningen
till Alnarp tillstyrkes av styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
samt Sveriges biodlares riksförbund.

Lantbruksstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Biforskningen har en dubbel uppgift. Den skall tillgodose behovet av forskning
både då det gäller biskötseln som näringsgren och binas utnyttjande
som pollinatörer inom växtodlingen. Verksamheten har härigenom ett starkt
behov av kontakt med olika forsknings- och försöksinstitutioner på lantbrukets
område, varvid särskilt må nämnas entomologi, växtskydd, ogräsbekämpning,
växtförädling och fröodling. Vidare är det av synnerlig vikt att
lärare och konsulenter, som kommer att avlägga agronomexamen vid högskolan,
erhåller utbildning på ifrågavarande område. Utredningens förslag
skulle begränsa kontaktmöjligheterna och försvåra utbildningen av agronomer
på området. Lantbruksstyrelsen kan därför icke biträda utredningens
förslag på denna punkt. Avdelningen bör enligt styrelsens mening bibehållas
vid nuvarande förläggning.

155

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

Lantbrukshögskolans lärarkollegium kan inte finna, att bärande skäl
framförts för en förflyttning av biodlingsavdelningen från Ultuna. Kollegiet
hänvisar i denna fråga till en särskild skrivelse av förste assistenten B.
Schwan, vari bl. a. framhålles följande.

Erfarenheterna under de tio år, som forsknings- och försöksverksamheten
med bin varit förlagd till Ultuna, har visat att förläggningen i hög grad kunnat
tillgodose verksamhetens kontaktbehov. Av särskilt värde har kontakterna
varit med de ultunainstitutioner, som behandlar växtodling, växtpatologi,
växtförädling och fröodling. Inom dessa ämnesområden ryms många
frågor av centralt intresse för biforskningen. Här må endast erinras om
binas betydelse för fröodlingen, olika kulturväxters anpassning till bibesök,
ogräsens betydelse som dragväxter för bin samt lantbrukskemikaliernas skadeverkningar.

I nyssnämnda skrivelse framhålles vidare, att utbildning i biodling är av
betydelse för jordbrukskonsulenter och lärare vid lantmannaskolor och att
särskild undervisning rörande biodling borde meddelas i samband med
agronomutbildningen. Biodlingsfrågorna och deras vetenskapliga studium
betecknas som i hög grad bundna till jordbruket och jordbruksforskningen.

Det måste därför anses angeläget att biforskningens nuvarande nära organisatoriska
och lokala anknytning till lantbrukshögskolan bibehålies. Detta
motiveras även av det uppenbara behov av teoretisk och praktisk undervisning
i biodling, som förefinnes vid agronomutbildningen och som aktualiseras
även för hortonomutbildningen, om denna enligt jordbrukshögskoleutredningens
förslag delvis förläggs till lantbrukshögskolan.

Insektsstudiet i frukt- och fröodlingar anges vidare i betydande grad ha
karaktär av inventeringsundersökningar i olika landsdelar. Biförsöksverksamhetens
lokalisering bör därför inte tillmätas alltför stor betydelse för
detta studium. Biodlarnas antal fördelar sig på de olika av utredningen föreslagna
försöksdistrikten på följande sätt: södra distrikten 7 107, västra distriktet
4 602, östra distriktet 5 315 och norra distriktet 564. En tillräckligt
stor del av biodlingen kan sålunda anses vara förlagd inom östra distriktet
för att medge goda möjligheter till kontakt med praktisk biodling. Beträffande
byggnadskostnaderna vid de olika förläggningsalternativen framhålles
slutligen.

Det må till sist framhållas, att ett bibehållande av forsknings- och försöksverksamheten
med bin vid Ultuna avsevärt kommer att minska byggnadskostnaderna
för verksamheten jämfört med en förflyttning till Alnarp.
Den nuvarande verksamheten förfogar nämligen över ändamålsenliga, särskilt
för sin uppgift inredda tjänsterum och laboratorielokaler i statens
husdjursförsöks institutionsbyggnad, medan i Alnarp nya lokaler skulle få
anordnas.

Sveriges fröodlaref(irland framhåller, att närheten till lantbrukshögskolans
växtodlingsinstitutioner och Sveriges utsädesförenings Ultuna-filial, där
under senaste tid mycket intressanta resultat vunnits i fråga om humlornas
och binas betydelse för pollinering av rödklöver, synes motivera en fortsatt

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

förläggning av biodlingsavdelningen till Ultuna. Förbundet anser vidare, att
tungt vägande skäl talar för en väl utrustad avdelning för forskning och
försök med pollinerande insekter, eftersom mycket stora värden står att vinna
genom ett intensifierat arbete på detta område.

Uppsala läns hushållningssällskap kan inte finna, att en förflyttning av
biodlingsavdelningen till Alnarp är motiverad. Sällskapet framhåller vidare
följande.

Biodlingsverksamheten vid Ultuna har utvecklats väl och på ett föredömåvägabragt
värdefullt samarbete mellan forskarna och praktikens
företrädare för bi-, frö- och fruktodling. Vid lantbrukshögskolan kommer att
finnas vetenskapliga institutioner för växtodling och växtpatologi. Om därtill
statens växtskyddsanstalt skulle komma att få sin förläggning i närheten av
Uppsala, torde därmed finnas ett ytterligare argument för en avdelning för
biodling vid Ultuna. Dessutom har utvecklingen alltmer gått i den riktningen,
alt jordbrukarna måste ordna förutsättningarna för frövallarnas pollinering
i samarbete med biodlarna, eftersom humleförekomsten minskat till
följd av jordbrukets rationalisering, ökad insektsbekämpning m. m. Då vallodlingen
har större omfattning i Mellansverige än i Sydsverige, blir ett
gruppsamarbete mellan berörda forskarkategorier främst nödvändigt i Mellansverige.
°

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut förordar
forslaget att biodlingsavdelningen skall förläggas till Alnarp och anser detta
vara av stor betydelse särskilt för frukt- och fröodlingen.

Sveriges biodlares riksförbund biträder utredningens förslag att förlägga
biodlingsavdelningen till Alnarp bl. a. med hänsyn till de större möjligheter
till kontakt med frukt- och fröodlingen, växtförädlingen och den praktiska
biodlingen, som därigenom åstadkommes. Även det förhållandet, att
förbundet bedriver en egen forskningsverksamhet vid sitt laboratorium i
Lund, talar för en förläggning till Alnarp. Den föreslagna personalen är
emellertid enligt förbundet alltför liten för att en kvalificerad forskning
skall kunna bedrivas vid sidan av de rutinmässiga arbetsuppgifter med diagnostisering
av bisjukdomar, utredning av biförgiftningar, rådgivning till
bitillsyningsmän, kontroll av importen av bin o. d., som åvilar avdelningen.
Förutom försöksledartjänsten i A 23 bör enligt förbundet en forskare i
professors eller åtminstone laborators tjänsteställning anställas.

D. Bibliotek m. in.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök understryker
särskilt behovet av ökade resurser för biblioteket. Lantbrukshögskolans
lärarkollegium förordar för biblioteket en personell förstärkning utöver vad
utredningen föreslagit.

Hushållningssällskapens förbund understryker, att man vid den allmänna
upprustningen icke får underlåta att utan dröjsmål skapa sådana resurser
för högskolans bibliotek, att det kan bättre fylla sin avsedda funktion inom
högskolan.

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

SACO anser, att biblioteket vid Ultuna har blivit dåligt tillgodosett med
personalförstärkningar.

Statens lönenämnd framhåller, att inrättandet av ingenjörstjänsten vid
verkstadsdetaljen bör anstå, till dess den slutliga utformningen av apparatoch
verkstadsservicen vid lantbrukshögskolan klarlagts.

E. Sektionsindelningen

Lantbrukshögskolans lärarkollegium har i princip intet att erinra emot
den av utredningen föreslagna sektionsindelningen men framhåller, att det
torde få ankomma på högskolan att sedermera, då erfarenheter vunnits, definitivt
fastställa, på vilket sätt en sektionsindelning skall ske.

IV. DEPARTEMENTSCHEFEN
Olika typer av befattningar, tillsättningsförfarande m. m.

När förslag till besättande av befattning som professor och laborator skall
uppgöras bör i enlighet med jordbrukshögskoleutredningen i främsta rummet
hänsyn tagas till ådagalagd vetenskaplig skicklighet i det eller de ämnen
befattningen omfattar samt, vad angår de tillämpade ämnena, därutöver till
ådagalagd skicklighet visad genom självständigt arbete till jordbrukets utveckling
och till erfarenhet vunnen genom verksamhet inom befattningens
område. Denna senare meriteringsgrund bör i anslutning till vad utredningen
framhållit tillmätas större meritvärde än som för närvarande är fallet.
Detta bör enligt min mening dock inte få leda till att antalet tjänsteår
inom befattningens område tillägges alltför stor vikt. Vid bedömningen av
kompetensen i samband med tillsättning av professor särskilt inom ämnesområde
med försöksverksamhet bör inte bortses från att sådan befattningshavare
såsom institutionsföreståndare kommer att ställas inför betydande
organistoriska och administrativa uppgifter, vilka kräver förmåga att leda
och samordna.

Jordbrukshögskoleutredningen har framhållit, att den vetenskapliga kapaciteten
vid en institution i allmänhet bäst bör kunna utnyttjas om professor
och laborator är specialiserade inom olika delar av ämnet. I anslutning
till vad universitetsutredningen framhållit, har det därför synts jordbrukshögskoleutredningen
lämpligt att föreslå, att laboratorerna vid lantbrukshögskolan
i likhet med professorerna utnämnes i visst ämne eller ämnesområde
och inte vid viss institution, som hittills varit fallet. För min del
har jag inte något att erinra mot detta förslag. Ej heller vad utredningen i övrigt
anfört under detta avsnitt föranleder någon erinran från min sida. Detta
innebär bland annat, att jag ansluter mig till utredningens förslag att lantbrukshögskolans
stadgar bör revideras och i tillämpliga delar bringas i överensstämmelse
med de för universiteten gällande bestämmelserna. Det torde
böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser samt

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

att senare vidtaga bland annat sådana ändringar, som erfordras för att i
möjligaste mån bibehålla enhetliga bestämmelser för hela universitets- och
högskoleväsendet.

I fråga om befattningarna som statsagronom och statshortonom har jordbrukshögskoleutredningen
föreslagit, att vid tillsättning av dessa tjänster
sakkunnigbedömning inte längre skall vara obligatorisk samt att vid bedömningen
av sökandes kompetens skall gälla, att erfarenhet vunnen genom
verksamhet inom befattningens område och vetenskaplig meritering skall
tillmätas lika vikt, dock utan någon sänkning av kompetenskraven för dessa
tjänster. Ingen av de remissinstanser, som yttrat sig i dessa frågor, har funnit
sig kunna biträda utredningens förslag att slopa det nu obligatoriska sakkunnigförtarandet
vid tillsättande av befattningar som statsagronom och
statshortonom. Remissinstanserna har därvid framhållit, att vare sig vetenskaplig
skicklighet eller praktisk erfarenhet torde kunna bedömas på annat
sätt än av särskilda sakkunniga.

Såvitt jag kunnat finna, har utredningen med sitt förslag i fråga om statsagronomer
och statshortonomer velat motverka en överbetoning av de rent
teoretiska meriterna vid kompetensbedömningen. För att försöksverksamheten
skall bli till verkligt gagn för jordbruket fordras nämligen även enligt
min åsikt av försökspersonalen förutom teoretisk utbildning också god kännedom
om jordbrukets produktionsvillkor. Insikter av detta slag bör därför
tillmäias ett betydande meritvärde vid ifrågavarande kompetensbedömning.
Att slopa sakkunnigförfarandet synes emellertid inte utgöra någon garanti
för att en ändring av arten av kompetens kommer att beaktas vid bedömningen.
Det väsentliga synes mig inte vara tillvägagångssättet vid kompetensbedömningen
utan målsättningen för denna bedömning.

Enligt min mening bör sålunda vid tillsättning av statsagronom- och statshortonombefattning
även i fortsättningen krävas sakkunnigbedömning. Vid
denna bedömning bör ådagalagd vetenskaplig skicklighet å ena sidan och
ådagalagd skicklighet visad genom självständigt arbete till jordbrukets utveckling
och erfarenhet vunnen genom verksamhet inom befattningens område
å den andra sidan tillmätas lika vikt. Detta bör emellertid inte få föranleda,
att kraven på den vetenskapliga meriteringen eftersättes. I princip
bör nämligen i detta hänseende fordringarna för statsagronom och statshortonom
vara desamma som för laborator inom tillämpat ämnesområde..
Därvid bör för statsagronomernas och statshortonomernas del beaktas även
de ökade krav på förmågan att leda och samordna försöksverksamhet, som
blir en följd av deras ställning i den nya högskoleorganisationen. I anslutning
till vad lantbrukshögskolans lärarkollegium anfört vill jag förorda, att
statsagronomerna och statshortonomerna ålägges undervisningsskyldighet
inom sina ämnesområden. Härigenom ges de studerande tillfälle att direkt
taga del av försöksverksamhetens resultat.

Med hänsyn till vad jag anfört beträffande kompetenskraven finner jag
mig böra förorda, att tjänsterna som statsagronom och statshortonom från
och med den 1 juli 1962 höjes från lönegrad A 26 till lönegrad B 1 eller till
samma lönegrad som för laborator.

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Jordbrukshögskoleulredningen bär föreslagit, att tjänster som universitetslektor
skall införas inom vissa ämnesområden vid lantbrukshögskolan.
Häremot har jag i princip intet att erinra. För behörighet till tjänst som universitetslektor
bör liksom vid universitet och andra högskolor fordras, att vederbörande
avlagt disputationsprov och styrkt sig äga pedagogisk skicklighet.
Möjligheter till dispens bör, såsom utredningen förordat, i likhet med
vad som förutsatts vid de tekniska högskolorna gälla för dylika tjänster vid
lantbrukshögskolan. Sådan dispens bör emellertid lämnas endast i särskilda
fall.

För befattning som docent skall forskning vara det huvudsakliga tjänsteåliggandet.
Vid lantbrukshögskolan bör kunna inrättas tjänster som docent
eller forskardocent. Bestämmelserna beträffande dessa tjänster bör
vara desamma som vid universiteten.

Utredningen föreslår, att vissa befattningar som överassistent i lönegrad
A 23 inrättas. Dessa skall ha till uppgift att stå till förfogande för konsultation
och alt i egenskap av specialister inom sitt eget ämnesområde biträda
vid den forskning och övriga vetenskapliga verksamheter, som bedrives vid
lantbrukshögskolan. Enligt min mening synes tjänster av denna typ vara
ändamålsenliga inom vissa speciella ämnesområden. Jag har därför i princip
intet att erinra emot att sådana tjänster inrättas. Kompetenskrav för
dessa tjänster bör enligt min mening vara lägst grundläggande akademisk
examen i befattningens ämnesområde.

Vad därefter angår övriga befattningar inom forsknings- och u ndervisningsverksamheten
vid lantbrukshögskolan har jordbrukshögskoleutredningen
föreslagit, att för dessa skall samma normer tilllämpas
som vid universiteten och de högskolor, som lyder under ecklesiastikdepartementet.
Detta innebär, att de nuvarande förste assistentbefattningarna
vid lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner skall ombildas
till i första hand forskarassistentbefattningar med samma kompetensvillkor,
förordnandetid samt tjänstgörings- och lönevillkor som vid universiteten. Vidare
skall assistentbefattningarna i reglerad befordringsgång vid lantbrukshögskolans
undervisningsinstitutioner ges samma tjänstgörings-, anställnings-
och lönevillkor som motsvarande assistenter vid universiteten.

De föreslagna förändringarna medför, bland annat, att ifrågavarande befattningshavare
inte längre blir bundna under hela arbetstiden av själva institutionsarbetet
utan även kan ägna en del av arbetstiden åt eget meriterings-
och forskarutbildningsarbete. Utredningens förslag har godtagits av
remissinstanserna, som framhållit värdet av att enhetliga normer tillämpas
vad beträffar kompetens, tjänstgöring etc. vid samtliga universitet och högskolor
i landet. Lantbrukshögskolans lärarkollegium har emellertid motsatt
sig förslaget i fråga om assistenterna i reglerad befordringsgång med hänsyn
till en befarad minskning av arbetsinsatsen vid institutionerna.

I likhet med utredningen anser jag, att samma forskarutbildningsmöjligheter
bör finnas vid lantbrukshögskolan som vid landets övriga högskolor
och vid universiteten. Flertalet ämnesområden vid lantbrukshögskolan är här
i landet representerade endast vid denna högskola, som därför ensam har att

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sörja för rekryteringen av forskare, försöksmän och lärare inom flera viktiga
ämnesomåden. Det får enligt min mening därför anses vara av väsentlig
betydelse för högskolans framtida vetenskapliga standard, att den nytillkommande
forskarpersonalen beredes ordnade möjligheter till forskarutbildning
och meritering. De föreslagna förändringarna i tjänstgöringsförhållandena
synes ej behöva innebära att forskningens omfattning vid högskolan
minskas.

Jag förordar alltså, att de nuvarande förste assistentbefattningarna inom
lantbrukshögskolans forsknings- och undervisningsverksamhet ombildas till
forskarassistentbefattningar, allteftersom de nuvarande innehavarna av förste
assistentbefattningarna lämnar dessa eller gör framställning om alt få befattningarna
ombildade till forskarassistentbefattningar. Denna ombildning bör
påbörjas redan från och med den 1 juli 1961. För forskarassistentbefattningarna
bör gälla samma kompetens-, tjänstgörings- och lönevillkor som för
forskarassistent vid universiteten.

Vidare förordar jag, att de nuvarande assist en /befattningarna i reglerad
befordringsgång vid lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner i enlighet
med utredningens förslag förenas med samma tjänstgörings- och anställningsvillkor
som gäller för motsvarande assistenter vid universiteten och de
tekniska högskolorna. Detta innebär bland annat, att skyldigheten att fullgöra
institutionsarbete begränsas till 1 000 timmar per år. I övrigt skall tiden
användas till sådan forskning och utbildning under institutionsföreståndarens
ledning, som möjliggör för befattningshavaren att förvärva licentiatexamen
eller doktorsgrad. Även i detta fall bör ombildningen av tjänsterna
ske, allteftersom de nuvarande innehavarna lämnar befattningarna eller gör
framställning om att få befattningarna ombildade.

Beträffande försöksa v delningar na har utredningen föreslagit,
att nuvarande överassistenter och förste assistenter i lönegraderna A 23 och
A 21 med bibehållen lönegradsplacering skall erhålla benämningen försöksledare.
Vidare har föreslagits att nuvarande assistenter i reglerad befordringsgång
(lönegrad A 15—A 19) med akademisk examen skall med likaledes
bibehållen lönegradsplacering benämnas försöksassistenter. För de nuvarande
fältassistenterna och övriga assistenter inom försöksverksamheten,
som saknar akademisk examen, har föreslagits benämningen försökstekniker.

Utredningens förslag i denna del finner jag mig böra förorda. I likhet med
utredningen anser jag nämligen, att försöksavdelningarnas hela personal,
alltså även assistentpersonalen, bör vara heltidsanställd och att befattningarnas
speciella karaktär bör framgå av tjänstebenämningarna. Vid remissbehandlingen
har önskemål framförts om att ge assistenterna vid försöksavdelningarna
samma möjligheter till forskarutbildning som assistenterna
vid institutionerna. Även om jag hyser förståelse för dessa önskemål, är jag
dock av den uppfattningen, att en ombildning av assistentbefattningarna
vid försöksavdelningarna till assistenttjänster av universitetstvp i vart fall
bör anstå, tills närmare erfarenhet vunnits av ombildningen av assistentbe -

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

fattningarna inom forsknings- och undervisningsverksamheten. De förordade
ändringarna av tjänstebenämningarna bör ske från och med den 1 juli
1962.

Vad beträffar kompetenskraven för den personal vid försöksavdelnmgarna
jag nyss berört anser jag mig kunna biträda utredningens förslag att for
försöksledarbefaUmng skall krävas lägst agronomexamen eller annan
grundläggande akademisk examen samt erfarenhet av försöksverksamhet.
Högre vetenskaplig examen bör tillmätas meritvärde. För befattning som
försöksassistent skall fordras agronomexamen eller därmed jämställd examen
och för befattning som försökstekniker skall fordras lantmästarexamen,
fackskoleingenjörsexamen eller därmed jämförlig utbildning samt erfarenhet
från praktiskt fältförsöksarbete.

Allmänt om institutionsindelningen

Jordbrukshögskoleutredningen förutser ett omfattande behov av samarbete
mellan olika närstående institutioner vid lantbrukshögskolan bland
annat beträffande lokaler och andra gemensamma resurser. Detta samarbete
skall enligt utredningen ordnas på så sätt, att en av de i samarbetet deltagande
institutionsföreståndarna skall utses till prefekt och i denna egenskap
vara ansvarig för att gemensamma resurser utnyttjas på bästa sätt, sett ur
samtliga berörda institutioners synpunkt. En dylik organisation finnes vid
universiteten i de fall då flera professorer ingår i en och samma institution
eller då flera institutioner disponerar resurser gemensamt. Såsom tidigare
anförts vid behandlingen av sambandet mellan försöksverksamheten samt
forsknings- och undervisningsverksamheten har vissa remissinstanser kommit
med erinringar mot utredningens förslag på grund av den splittring av
försöksverksamheten som förslaget enligt deras uppfattning skulle medföra
inom några ämnesområden, därigenom att vissa försöksavdelningar inom
närliggande ämnesområden skulle förläggas till skilda institutioner. Jag
anförde i det sammanhanget, att starka skäl talade för att den av jordbrukshögskoleutredningen
föreslagna delningen av institutionerna för växtodlingslära
och allmän jordbrukslära inte borde komma till stånd. I det följande
ämnar jag taga upp frågan om institutionsindelningen vid högskolan i dess
helhet.

Frågan om de vetenskapliga institutionernas storlek har på senare tid
varit föremål för livlig uppmärksamhet. Man synes alltmer ha blivit medveten
om att en modern och rationellt bedriven forskning kräver förhållandevis
stora organisatoriska enheter. Sålunda framhåller 1955 års universitetsutredning
i sitt sjätte betänkande (SOU 1959: 45, s. 224), att en livskraftig
forsknings- och undervisningsinstitution måste till sitt förfogande
ha specialister på olika delar av ämnet och på olika forskningsmetoder samt
att en forskar- och lärarstab uppbyggd på detta sätt endast kan skapas vid
relativt stora institutioner.

Fördelarna med större institutioner består bland annat däri att man kan
uppnå en bättre arbetsfördelning och specialisering hos den vetenskapliga

It Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

personalen samt ett rationellare och mera kontinuerligt utnyttjande av den
biträdande personalen, såsom skriv- och räknebiträden, vaktmästare samt
flertalet tekniker och andra specialister. Likaså torde i större utsträckning
än eljest en avsevärd del av utrustningen, såsom instrument, maskiner, försöksarealer,
försöksdjur, växthus, laboratorier, undervisningslokaler m. in.,
kunna användas gemensamt och därigenom utnyttjas bättre. Fördelarna även
organiserad samverkan kommer troligen också — såsom jordbrukshögskoleutredningen
påpekat — att öka i betydelse, allteftersom modern forskning
kräver allt flera dyrbara anläggningar och instrument. Även i det rent
administrativa arbetet, som i många fall är relativt betungande för professorerna,
kan en arbetsfördelning ske på så sätt, att den professor som är
prefekt i huvudsak ansvarar för detta arbete, varigenom övriga professorer
kan i högre grad koncentrera sig på det vetenskapliga arbetet. Prefektens
administrativa arbetsbörda bör vid ett sådant system i hög grad kunna underlättas
genom att till hans förfogande ställes en kvalificerad sekreterare.

Med hänsyn till de otvetydiga fördelar, som större institutioner erbjuder,
vill jag förorda, att i samband med omorganisationen av lantbrukshögskolan
lämpliga åtgärder vidtages för att erhålla större arbetsenheter och ett
bättre gemensamt utnyttjande av vissa resurser. Jag ämnar därvid föreslå
att vid institutioner med mer än en professor den ene av dessa utses till
prefekt. I likhet med tillvägagångssättet vid universiteten, där prefekt utses
av kanslern för rikets universitet, bör vid lantbrukshögskolan prefekt utses
av styrelsen. I övrigt torde i tillämpliga delar böra gälla samma bestämmelser
som vid universiteten.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört bör enligt min mening vissa av de utav
jordbrukshögskoleutredningen föreslagna delningarna av institutioner inte
äga rum. Vad först angår ämnesområdet växtodling skall detta enligt utredningens
förslag delas i två institutioner, benämnda institutionerna för speciell
växtodling och allmän växtodling. Förutom de nackdelar för försöksverksamheten,
som en sådan delning enligt min mening skulle medföra,
synes även föreligga rätt betydande svårigheter att klart avgränsa ämnesområdena
för de två nya institutionerna. De olika delarna av detta ämnesområde
är så beroende av varandra, att en fördelning av den nuvarande
verksamheten på två helt skilda institutioner inte synes ändamålsenlig. Enligt
min mening bör därför den till ämnesområdet växtodling hänförliga vetenskapliga
verksamheten ingå i en gemensam institution.

I den nuvarande institutionen allmän jordbrukslära ingår de båda ämnesområdena
växtnäringslära och jordbearbetning. Utredningen har föreslagit,
att institutionen skall uppdelas på två nya institutioner, varav den ena i
växtnäringslära och den andra i jordbearbetning. Dessa två ämnesområden
är visserligen ganska väl avgränsade i förhållande till varandra men inrymmer
likväl så många beröringspunkter att en naturlig anknytning finnes
dem emellan. Bland annat gäller detta de båda försöksavdelningarna i växtnäringslära
respektive jordbearbetning. En uppdelning i skilda institutioner
synes därför medföra en onödig splittring av resurserna, särskilt som den

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

vetenskapliga verksamheten inom de båda ämnesområdena enligt utredningens
förslag skall bedrivas i gemensamma lokaler. Med hänsyn härtill anser
jag mig inte kunna biträda förslaget om delningen utan vill förorda att ifrågavarande
verksamhet sammanhålles i en institution.

Även för det botaniskt-genetiska ämnesområdet har utredningen föreslagit
en uppdelning i två institutioner, varav den ena i genetik och den andra i
växtförädling. Vid remissbehandlingen har lantbrukshögskolans lärarkollegium
ifrågasatt lämpligheten av en sådan delning och i stället förordat en
för dessa båda ämnesområden gemensam institution, benämnd institutionen
för genetik och växtförädling. Lärarkollegiet har vidare förutsatt, att den
ene av de båda professorerna skall utses till prefekt för den gemensamma
institutionen. Som främsta skäl för en gemensam institution har lärarkollegiet
framhållit, att det synes naturligt, att en stor del av resurserna utnyttjas
gemensamt av de båda utav utredningen föreslagna institutionerna.
Även enligt min mening synes en gemensam institution vara att föredraga
framför en uppdelning på två. Jag förordar därför, att de båda ämnesområdena
genetik och växtförädling skall ingå i en gemensam institution.

Inom trädgårdsområdet har utredningen föreslagit, att särskilda institutioner
skall upprättas för respektive köksväxtodling, prydnadsväxtodling,
frukt- och bärodling samt trädgårdskonst och naturvård. Av dessa institutioner
har de båda förstnämnda behov av likartade resurser, bland annat i
fråga om växthus, medan de båda sistnämnda institutionerna endast har obetydliga
behov av växthus. Även i fråga om odlingsteknik m. m. är köksväxtodling
och prydnadsväxtodling mycket närstående. Enligt min mening bör
därför dessa ämnesområden ingå i en och samma institution.

I anslutning till vad jag tidigare anfört beträffande fördelarna av större
institutioner vill jag förorda, att förutsättningarna att få till stånd större
organisatoriska enheter genom samordning av vissa övriga närstående institutioner
närmare undersökes. I samband därmed synes även den av utredningen
väckta frågan om en sektionsindelning böra prövas. Enligt min mening
torde det böra uppdragas åt styrelsen för lantbrukshögskolan att närmare
utreda dessa spörsmål och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag
härom.

Behovet av institutioner och personal vid dessa

Organisationen av de olika vetenskapliga institutionerna vid lantbrukshögskolan
liksom också behovet av olika befattningar vid dessa behandlas i
det följande institutionsvis. De professurer, laboraturer, statsagronom- och
statsliortonomtjänster samt universitetslektorat, som jag därvid föreslår,
bör inrättas i samband med omorganisationen av högskolan den 1 juli 1962.
Då det är önskvärt, alt de olika befattningshavarna skall kunna tillträda redan
i samband med omorganisationen, bör de nytillkomna tjänsterna liksom
också de nu vakantsatta tjänster vid lantbrukshögskolan, som kommer
att ingå i den nya organisationen, kunna ledigförklaras snarast möjligt efter

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

det att riksdagen tagit ställning till förslagen. Vid den institutionsvisa genomgången
förordar jag vidare, att de nuvarande försteassistenttjänsterna
ändras till forskarassistenttjänster, överassistenttjänster eller försöksledartjänster.
Övergången till forskarassistenttjänster bör såsom jag tidigare föreslagit
kunna påbörjas från och med den 1 juli 1961, allt eftersom de nuvarande
innehavarna av försteassistenttjänsterna lämnar dessa eller själva
begär att få tjänsten ändrad till forskarassistenttjänst. Vidare ämnar jag
föreslå, att redan från den 1 juli 1961 en forskardocentur samt ett antal nya
forskarassistenttjänster, assistenttjänster och biträdestjänster inrättas. Därutöver
föreslår jag, att viss lönegradsuppflyttning skall ske från detta datum.
Bland annat förordar jag, att i princip varje ämnesområde, som företrädes
av professor förses med en kontoristtjänst i lönegrad A 9 (i vissa fall
kansliskrivare i lönegrad A 10) bland annat för att avlasta professorerna en
del av deras administrativa uppgifter, överförandet av assistenttjänsterna
till tjänster av universitetstyp bör enligt min mening kunna påbörjas från
den 1 juli 1962. Även i fråga om dessa assistenttjänster bör, såsom tidigare
anförts, övergången till den nya befattningstypen ske, när de nuvarande
innehavarna avgår eller begär att få tjänsten överförd till den nya typen.
Till frågan om behovet av de ytterligare tjänster, som kan erfordras inom
den nya organisationen, liksom också behovet av speciallärare avser jag att
taga ställning i samband med behandlingen av anslagsäskandena för budgetåret
1962/63.

Institutionen för fysik och meteorologi. Jordbrukshögskoleutredningen har
föreslagit, att denna institution nedlägges, varvid undervisningen i fysik förlägges
till Uppsala universitet samt undervisningen och forskningen i lantbruksmeteorologi
till den av utredningen föreslagna institutionen för allmän
växtodling. Den vid institutionen av laboratorn nu bedrivna undervisningen
i matematik bör enligt utredningens uppfattning handhas av speciallärare
i ämnet.

Även enligt min mening bör undervisningen i matematik överföras på speciallärare.
Med hänsyn till de fördelar såväl ur kostnadssynpunkt som beträffande
ökade möjligheter till kontakt och specialisering för högskolans
studerande, som utredningens förslag innebär, finner jag mig också böra förorda,
att undervisningen i fysik för dessa förlägges till Uppsala universitet.
Kostnaden härför har av utredningen beräknats motsvara lönen för ett halvt
universitetslektorat jämte vissa expenser. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet
förordar jag, att de av högskolans studerande, som
deltager i fysikundervisningen vid universitetet skall såvitt gäller lärarresurserna
betraktas såsom inskrivna vid filosofisk fakultet. Därigenom
kommer den lärar- och assistentpersonal, som erfordras för dessa studerandes
undervisning, att kunna tilldelas universitetet i enlighet med därom för
ämnet gällande regler. För att säkerställa att erforderliga resurser kan ställas
till förfogande för högskolans studerande i fysik, även om deras antal något
år skulle bli mindre än normalt, bör den av utredningen föreslagna tilldel -

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningen av ett halvt universitetslektorat jämte vissa expenser, i vart fall utgöra
ett minimum.

Den vid högskolan erforderliga meteorologiska verksamheten bör enligt
min mening i fortsättningen handhas av en särskild befattningshavare vid
den av mig förut förordade institutionen för växtodling. Till frågan om arbetsuppgifterna
för denne befattningshavare återkommer jag i det följande.
Vid bifall till nu framlagda förslag bör den vid institutionen för fysik och
meteorologi knutna personalen, omfattande en laborator, en förste assistent,
en förste amanuens, en andre amanuens samt ett kontorsbiträde från och
med den 1 juli 1962 avföras från högskolans stat.

De kemiska institutionerna. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,
att de kemiska institutionerna benämnes lantbrukskemi I, omfattande oorganisk,
fysikalisk och analytisk kemi, och lantbrukskemi II, omfattande organisk
kemi och biokemi. Vidare har utredningen förordat, att institutionen i
lantbrukskemi II förstärkes med en laboratur och att båda institutionerna
erhåller var sin överassistentbefattning i samband med att försteassistentbefattningarna
avvecklas.

De matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i Uppsala, Lund och
Stockholm har liksom universitetskanslern ställt sig avvisande till de av
utredningen föreslagna benämningarna på institutionerna, vilka de ansett
bland annat innebära en dirigering av den kemiska forskningen mot tillämpad
forskning. Lantbrukshögskolans lärarkollegium har funnit förstavelsen
»lantbruks-» obehövlig för flertalet ämnesområden, eftersom det enligt kollegiets
uppfattning är uppenbart, att ett ämne vid lantbrukshögskolan direkt
anknyter till lantbrukets förhållanden. Enligt min mening synes det lämpligt,
att det redan av namnet framgår, att den undervisning och forskning
som sker vid lantbrukshögskolan i första hand har samband med för lantbruket
betydelsefulla frågor. Ett sådant samband utgör motiveringen för
att särskilda institutioner för kemi är förlagda till lantbrukshögskolan. Jag
tillstyrker därför utredningens förslag att benämna ifrågavarande institutioner
lantbrukskemi 1 och II.

Vad gäller utredningens förslag till personalförändringar finner jag mig
i förevarande sammanhang böra förorda, att en av de nuvarande båda försteassistenttjänsterna
i lönegrad Ae 21 vid de kemiska institutionerna från och
med den 1 juli 1961 ersättes med en tjänst som överassistent i lönegrad
Ae 23. Innehavaren av denna tjänst bör såsom utredningen föreslagit stå till
förfogande för konsultationer och i egenskap av kemisk specialist biträda
vid den forskning inom lantbrukshögskolan, som kommer i kontakt med
kemiska problem. Den andra av de nuvarande båda förste assistentbefattningarna
bör från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot eu tjänst som
forskarassistent i lönegrad Ae 21. Genom denna anordning erhålles dels en
överassistent, dels eu forskarassistent inom det kemiska ämnesområdet, varom
önskemål framställts från ämnesrepresentanterna. Det torde få ankomma
på lantbrukshögskolans styrelse all avgöra, till vilken av de kemiska institutionerna
överassistent- respektive forskarassistenttjänsten lämpligen bör

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

knytas. Vid institutionen för organisk kemi bör vidare den 1 juli 1961
inrättas en ny tjänst som förste amanuens. I fråga om biträdespersonaten
föreslår jag, att från och med den 1 juli 1961 ett kontorsbiträde i reglerad
befordringsgång vid institutionen för allmän och oorganisk kemi uppflyttas
till kontorist i lönegrad Ae 9 och ett kanslibiträde vid institutionen för organisk
kemi till likaledes kontorist i lönegrad Ae 9. Vidare tillstyrker jag, att
en ny tjänst som institutionsbiträde i reglerad befordringsgång inrättas från
och med den 1 juli 1961 vid institutionen för organisk kemi.

Mikrobiologiska institutionen. Jordbrukshögskoleutredningen bar föreslagit,
att det till den mikrobiologiska institutionen hörande baljväxtlaboratoriet
och den vid institutionen förefintliga biotekniska avdelningen sammanslås
till en bioteknisk avdelning med baljväxtlaboratorium. För att leda denna
avdelning har en befattning som avdelningschef med samma kompetenskrav
och löneställning som statsagronom föreslagits skola inrättas. I
samband härmed bör enligt utredningen den nuvarande befattningen som
överassistent vid institutionen besättas med en innehavare, som är kompetent
att handha forskningen inom ensileringsområdet. Vidare har utredningen
föreslagit, att baljväxtlaboratoriet i framtiden endast skall ombesörja
tillverkningen av baljväxtkulturerna. Utredningen har varit av den uppfattningen,
att huvuddelen av det hittillsvarande ämnet mjölkhushållning bör
ingå som en del av ämnet mikrobiologi för studerande med inriktning på
husdjursområdet. För att handha bland annat undervisningen i mjölkhushållning
har utredningen föreslagit, att den nuvarande speciallärarbefattningen
i mjölkhushållning omändras till en befattning som överassistent,
samtidigt som en av de båda nuvarande förste assistentbefattningarna vid institutionen
avvecklas.

Även enligt min mening bör baljväxtlaboratoriet och den biotekniska avdelningen
sammanföras till en bioteknisk avdelning med baljväxtlaboratorium.
För att leda denna avdelning finner jag mig emellertid böra förorda,
att eu tjänst som avdelningsföreståndare i lönegrad Ae 26 inrättas. Sammanföringen
synes böra vidtagas den 1 juli 1962, varvid sagda tjänst inrättas.
Tjänsten bör dock inte få besättas förrän nuvarande innehavaren av
tjänsten som överassistent vid institutionen avgår. Enär jag inte är beredd
att nu taga ställning till utredningens förslag att återbesätta överassistenttjänsten,
föreslår jag, att denna tjänst vid nuvarande innehavarens avgång
avföres från högskolans stat.

I likhet med utredningen anser jag att baljväxtlaboratoriet i framtiden
bör ombesörja endast tillverkningen av baljväxtkulturer, medan försäljningen
och den ekonomiska redovisningen bör tillkomma högskolans kamrerarkontor.

Vad utredningen anfört angående omfattningen av ämnet mikrobiologi
föranleder ingen erinran från min sida. I anslutning härtill tillstyrker jag
också, alt nuvarande speciallärarbefattning i mjölkhushållning från och
med den 1 juli 1962 utbytes mot en ny tjänst som överassistent i lönegrad
Ae 23, varvid en av de nuvarande förste assistenttjänsterna vid institutionen

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

avföres. Innehavaren av denna överassistentbefattning bör handha undervisningen
och förrätta deltentamen i den del av ämnet mikrobiologi, som
motsvarar det nuvarande ämnet mjölkhushållning.

Mot utredningens uttalande beträffande möjligheterna att vid institutionen
för mikrobiologi meddela undervisning även åt studerande vid Uppsala
universitet har jag intet att invända. Det torde emellertid böra ankomma på
lantbrukshögskolans styrelse och vederbörande företrädare för universitetsmyndiglieterna
att framlägga närmare förslag till samundervisning.

En av institutionens nuvarande tjänster som förste assistent i lönegrad
Ae 21 finner jag böra från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot
en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21. Vidare förordar jag, att
en tjänst som kanslibiträde vid institutionen från nämnda datum utbytes
mot en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.

Botanisk-genetiska institutionen. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,
att den nuvarande institutionen uppdelas pa tva institutioner, nämligen
en för genetik, avsedd även att tillgodose Uppsala universitets behov,
och en för växtförädling, samt att det tredje ämnesområdet inom institutionen
—- växtsystematiken — överföres till institutionen för växternas anatomi
och fysiologi.

I fråga om förslaget att sammanföra växtsystematiken med växtfysiologien
har lantbrukshögskolans lärarkollegium anfört, att växtsystematiken i
organisatoriskt hänseende bör anknytas till det växtgenetiska området, samt
liksom universitetskanslern och de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
i Uppsala, Lund och Stockholm förordat en laboratur i ämnet i stället
för ett universitelslektorat.

Att bibehålla den växtsystematiska undervisningen vid den botanisk-genetiska
institutionen skulle enligt min mening medföra betydande svårigheter
till följd av den expansion, som undervisningen i genetik för de studerande
från Uppsala universitet har fått vid denna institution. Med hänsyn härtill
bär jag funnit mig böra överväga en förläggning av den växtsystematiska
undervisningen för lantbrukshögskolans studerande till institutionen för
systematisk botanik vid Uppsala universitet. Härigenom skulle högskolan
och universitetet kunna specialisera sig på var sitt av ämnesområdena genetik
och växtsystematik. Såsom jag anfört i ett tidigare avsnitt vid behandlingen
av undervisningen synes betydande fördelar kunna uppnås genom en
förläggning av undervisning i växtsystematik till universitet. Särskilt gäller
detta för hortonomie studerande och vissa agronomie studerande, som
önskar specialisera sig inom växtodlingsområdet och därför har andra och
större krav på undervisningen i växtsystematik än de agronomie studerande
i allmänhet. Med hänsyn till att undervisningen i växtsystematik för lantbrukshögskolans
studerande måste läggas upp på ett flertal olika nivåer,
som delvis är parallella med vissa kurser vid universitetet, synes enligt min
mening ett samarbete mellan högskolan och universitetet synnerligen önskvärt
för att få en rationell uppläggning av denna undervisning. Genom ett
sådant samarbete skulle specialister inom olika delar av ämnesområdet kun -

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

na anlitas, samtidigt som kurser med alltför få deltagare skulle kunna undvikas.
.lag förordar därför efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet,
att de av högskolans studerande, som deltager i undervisningen i
växtsystematik vid universitetet, skall såvitt gäller lärarresurserna betraktas
såsom inskrivna vid filosofisk fakultet. Därigenom kommer den
lärar- och assistentpersonal, som erfordras för dessa studerandes undervisning,
att kunna tilldelas universitetet i enlighet med därom för ämnet gällande
regler. Det torde böra ankomma på lantbrukshögskolans styrelse
och lärarkollegium samt vederbörande företrädare för Uppsala universitet
att enligt de riktlinjer jag förordat närmare organisera och utforma undervisningen
i växtsystematik för agronomie och hortonomie studerande.
Vid bifall till vad jag nu förordat behöver det av utredningen föreslagna
universitetslektoratet i växtsystematik inte inrättas.

Såsom framgått av det föregående anser jag mig inte kunna biträda utredningens
förslag att inrätta två fristående institutioner, en i genetik och
en i växtförädling. I stället har jag förordat en gemensam institution med
två professorer. Denna gemensamma institution bör benämnas institutionen
för genetik och växtförädling. Vardera ämnesområdet bör företrädas av en
professor. Den ene av dessa bör utses till prefekt för den gemensamma institutionen
och såsom sådan svara för bland annat den genetiska trädgården.

Den nuvarande professuren vid botanisk-genetiska institutionen bör enligt
jordbrukshögskoleutredningens förslag ledigförklaras i ämnet växtförädling,
medan den nuvarande laboraturen vid samma institution bör ändras
till en professur i genetik. I samband därmed har utredningen föreslagit,
att den nuvarande innehavaren av laboraturen — under förutsättning
att vederbörande myndigheter finner honom kompetent för professur •—
utnämnes till professor i genetik vid lantbrukshögskolan med examinationsskyldighet
jämväl för universitetet utan att tjänsten dessförinnan ledigförklaras.
Som skäl härför har utredningen anfört, att den nuvarande
laboraturen vid institutionen är att betrakta som självständig med hänsyn
till den utveckling ämnet fått sedan år 1952 och att dylik självständig laboratur
i enlighet med universitetsutredningens förslag bör kunna direkt omvandlas
till professur, om innehavaren av tjänsten besitter professorskompetens
i ämnet.

Vid remissbehandlingen har lantbrukshögskolans lärarkollegium tillstyrkt,
att den nuvarande laboraturen ändras till en professur enligt de
principer, som gäller för självständig laboratur. Matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola har å andra sidan funnit
det uppenbart, att professuren måste ledigförklaras, och universitetskanslern
har anslutit sig till vad avdelningen anfört i denna fråga.

För egen del har jag av den föreliggande utredningen i ämnet inte blivit
övertygad om att ifrågavarande laboratur är att anse som självständig enligt
universitetsutredningens normer. Jag förordar därför, att den nuvarande
laboraturen vid institutionen från och med den 1 juli 1962 utbytes

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mot en professur i genetik och att den nya professuren ledigförklaras i
vanlig ordning. Professorn i genetik bör ha undervisnings- och examinationsskyldighet
jämväl för Uppsala universitet och därvid äga säte och
stämma i såväl lantbrukshögskolans lärarkollegium som den matematisknaturvetenskapliga
fakulteten vid Uppsala universitet.

Den nuvarande professuren i systematisk botanik och ärftlighetslära böi
för tillträde den 1 juli 1962 ledigförklaras i ämnet växtförädling.

Tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 vid botanisk-genetiska
institutionen bör från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot en tjänst
som forskarassistent i lönegrad Ae 21. Vidare förordar jag, att en tjänst
som assistent i reglerad befordringsgång nyinrättas samt att tjänsten som
kanslibiträde i lönegrad Ae 7 från sagda datum utbytes mot en tjänst som
kontorist i lönegrad Ae 9.

Institutionen för marklära. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit
ett ökat samarbete mellan markiäreinstitutionen vid lantbrukshögskolan
och de geologiska institutionerna vid Uppsala universitet. På längre sikt bör
enligt utredningen en arbetsfördelning dem emellan komma till stånd, vilken
innebär, att högskolans institution för marklära helt skulle koncentrera
sig på marldäreområdet och att undervisningen i geologi för de agronomi
och hortonomie studerande skulle förläggas till Uppsala universitet.

Den av utredningens förslag närmast berörda remissinstansen, den matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid Uppsala universitet, har ställt sig
positiv till ett utökat samarbete och en vidgad arbetsfördelning. Redan nu
förekommer ett visst samarbete i det att demonstrationsmaterial från den
mineralogisk-geologiska institutionen vid Uppsala universitet ställes till
förfogande för undervisningen i geologi vid lantbrukshögskolan. Sedan
nämnda institution numera fått nya institutionslokaler, torde den utan
svårighet kunna tillgodose det behov av lokaler m. in., som kräves för en
undervisning av även lantbrukshögskolans studerande i geologi. Jag finner
det därför ändamålsenligt, att geologiundervisningen för lantbrukshögskolans
studerande förlägges till Uppsala universitet, och är därför beredd
att tillstyrka en sådan omläggning, så snart den nuvarande innehavaren av
laboratorsbefattningen vid institutionen för marklära avgår eller i enlighet
med det av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i Uppsala och
Stockholm framförda, av universitetskanslern tillstyrkta förslaget kan beredas
en motsvarande befattning vid Uppsala universitet. I samband med en
dylik omläggning bör den nuvarande laboraturen vid institutionen för
marklära ledigförklaras i för markläran centrala delar. Det torde böra ankomma
på lantbrukshögskolans styrelse att i samråd med vederbörande
universitetsmyndigheter verka för en så snar och ändamålsenlig lösning
som möjligt av ifrågavarande samordnings- och arbetsfördelningsspörsmål.

Tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 vid institutionen för marklära
bör från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot en tjänst som
forskarassistent i lönegrad Ae 21. Sagda datum bör tjänsten som andre
amanuens utbytas mot eu tjänst som förste amanuens och tjänsten som

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

kanslibiträde i lönegrad Ae 7 utbytas mot en tjänst som kontorist i lönegrad
Ae 9.

Institutionen för allmän jordbrukslära. Jordbrukshögskoleutredningen
har föreslagit, att i samband med att försöksverksamheten inordnas under
högskoleinstitutionerna det nuvarande ämnesområdet jordbrukslära uppdelas
på en institution för växtnäringslära och en institution för jordbearbetning.
Institutionen för växtnäringslära, företrädd av en professor, skall
enligt förslaget handha forsknings-, försöks- och undervisningsverksamheten
inom växtnäringsområdet och institutionen för jordbearbetning, likaledes
företrädd av en professor, motsvarande verksamhet inom det markfysikaliska
området.

Såsom tidigare anförts och motiverats bör enligt min mening någon uppdelning
av ifrågavarande institution inte ske. De båda ämnesområdena bör
även i fortsättningen ingå i samma institution, vilken bör benämnas institutionen
för växtnäringslära och jordbearbetning. Vardera ämnesområdet
bör emellertid företrädas av en professor. Den ene av dem bör utses till prefekt
för den gemensamma institutionen.

I vad utredningen anfört angående markvårdsproblemen och önskvärdheten
av att dessa angripes i samarbete mellan de olika institutioner, som
är specialiserade inom skilda områden anser jag mig böra instämma. Såsom
lantbrukshögskolans lärarkollegium framhållit, bör dock huvudansvaret
för forskningen och försöksverksamheten inom markvårdsområdet åvila
professorn i jordbearbetning.

Beträffande högre befattningshavare inom växtnäringsområdet bör enligt
min mening finnas en professor, en laborator och som ledare av försöksavdelningen
en statsagronom.

I fråga om jordbearbetningsområdet finner jag mig för närvarande böra
förorda, att de högre befattningshavarna skall utgöras av en professor och
som ledare av försöksavdelningen en statsagronom. I enlighet härmed föreslår
jag att en ny tjänst som statsagronom inrättas från och med den 1
juli 1962. Övriga befattningar kan vid denna tid överföras från motsvarande
ämnesområden vid institutionen för allmän jordbrukslära och statens jordbi
uksförsök. Statsagronomtjänsterna bör i samband med omorganisationen
placeras i lönegrad Bo 1.

Från och med den 1 juli 1962 bör två av de nuvarande tjänsterna som
förste assistent i lönegrad Ae 21 vid statens jordbruksförsök utbytas mot
t\å tjänster som försöksledare i lönegrad Ae 23 vid försöksavdelningen i
växtnäringslära och de båda övriga tjänsterna som förste assistent vid jordbruksförsöken
utbytas mot två tjänster som försöksledare i lönegrad Ae 21
vid försöksavdelningarna i växtnäringslära respektive jordbearbetning.

Inom ämnesområdet jordbearbetning bör redan den 1 juli 1961 nyinrättas
en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21 samt en tjänst som
institutionsbiträde i reglerad befordringsgång. Dessa tjänster bör intill
omorganisationen den 1 juli 1962 knytas till institutionen för allmän jordbrukslära.
Från och med den 1 juli 1961 bör därjämte den nuvarande

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 vid institutionen för allmän
jordbrukslära kunna ändras till befattning som forskarassistent i lönegrad
Ae 21. Vidare bör tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ao 7 och en av
tjänsterna som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång vid statens jordbruksförsök
den 1 juli 1961 utbytas mot tjänster som kansliskrivare i lönegrad
Ao 10 respektive kanslibiträde i lönegrad Ae 7. Från samma tid bör
även tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 vid jordbruksläreinstitutionen
utbytas mot en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.

Institutionen för hydroteknik. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,
att institutionens namn i analogi med benämningen på vissa andra institutioner
ändras till institutionen för lantbrukets hydroteknik. Jag har tidigare
uttalat mig för att benämningen bör ange, att verksamheten har samband
med för lantbruket betydelsefulla frågor, och tillstyrker därför utredningens
förslag i detta avseende.

Utredningen har vidare föreslagit, att den nu fristående täckdikningsförsöksverksamheten
inordnas som en försöksavdelning under institutionen för
lantbrukets hydroteknik. Som ledare för försöksavdelningen förordar utredningen
en statsagronom och föreslår således, att en ny befattning inrättas
härför. Jag anser mig böra tillstyrka utredningens förslag och förordar, att
för ledning av försöksavdelningen en befattning som statsagronom inrättas
från och med den 1 juli 1962. Tjänsten bör därvid placeras i lönegrad
Bo 1. Till frågan om antalet befattningar i övrigt vid försöksavdelningen
ämnar jag återkomma i samband med behandlingen av anslagsäskandena
för budgetåret 1962/63.

Vid institutionen för hydroteknik bör vidare från och med den 1 juli 1961
den nuvarande tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 kunna utbytas
mot en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21 och tjänsten som kanslibiträde
i lönegrad Ae 7 mot en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9. Därutöver
anser jag mig böra förorda, att en ny tjänst som institutionsbiträde i
reglerad befordringsgång inrättas från och med den 1 juli 1961.

I och med att täclcdikningsförsöksverlcsamheten inordnas som en försöksavdelning
under institutionen för lantbrukets hydroteknik, kommer ledningen
för denna verksamhet att överföras från den nuvarande täckdikningsförsöksnämnden
till högskolans styrelse och övriga berörda organ och därefter
att behandlas på samma sätt som övrig försöksverksamhet. Olika skäl,
bland annat den speciella karaktären hos täckdikningsförsöksverksamheten,
talar emellertid enligt min mening för att den nuvarande täckdikningsförsöksnämndcn
i någon form bibehålies som ett rådgivande organ på detta försöksområde.
Jag torde i sammanhanget få erinra om att vissa remissinstanser
framfört önskemål om att speciella försöksnämnder eller försöksråd, i
vilka näringsutövarna är representerade, inrättas för olika ämnesområden.
Enligt min mening synes det lämpligt att inom förevarande område pröva ett
organ med dylika uppgifter. Det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans
styrelse att efter samråd med täckdikningsförsöksnämnden framlägga

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

förslag om den närmare utformningen av den rådgivande nämnden och dennas
arbetsuppgifter.

Institutionen för växternas anatomi och fysiologi. Jordbrukshögskoleutredningen
har föreslagit, att även undervisningen i växtsystematik skall förläggas
till denna institution. Såsom jag tidigare under avsnittet om den botanisk-genetiska
institutionen förordat bör enligt min mening undervisningen
i växtsystematik i stället förläggas till Uppsala universitet. Härigenom blir
det också möjligt att tillmötesgå önskemålen från vissa remissinstanser om
en institution, som helt inriktar sig på det växtfysiologiska området. I anslutning
härtill bör, såsom lantbrukshögskolans lärarkollegium föreslagit,
denna institution benämnas institutionen för växt fysiologi. I likhet med utredningen
har jag inte funnit anledning att föreslå någon ändring av den
nuvarande högre personalen vid institutionen. Denna personal bör alltså utgöras
av eu professor och en laborator.

Emellertid finner jag mig böra förorda, att tjänsten som förste assistent
i lönegrad Ae 21 redan från och med den 1 juli 1961 skall kunna ändras till
en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21 och att från samma tidpunkt
tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 höjes till en tjänst som kontorist
i lönegrad Ae 9. Vidare bör vid denna tidpunkt den nuvarande tredjeamanuensbefattningen
överföras till en försteamanuensbefattning.

Institutionen för växtodlingslära. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,
att den nuvarande institutionen för växtodlingslära jämte den med
institutionen samorganiserade verksamheten inom motsvarande ämnesområden
vid statens jordbruksförsök delas på två institutioner, en för allmän
växtodling och en för speciell växtodling. Vardera institutionen skall enligt
förslaget i fråga om högre befattningar erhålla en professur, en laboratur
och såsom ledare för försöksavdelningarna två statsagronomer. Vidare
skall Röbäcksdalens försöksstation vid sidan av de uppgifter, som åligger
försöksstationerna, även bedriva egen forsknings- och försöksverksamhet
enligt ett särskilt program och i denna verksamhet vara underställd institutionen
för allmän växtodling som en försöksavdelning. Innehavaren av laboraturen
i allmän växtodling eller annan lämplig befattningshavare vid
institutionen för detta ämne skall enligt förslaget handha den forskning och
undervisning i meteorologi, som anses erforderlig vid lantbrukshögskolan.

Såsom jag tidigare anfört och motiverat bör den av utredningen föreslagna
delningen av institutionen inte komma till stånd. Den av mig förordade gemensamma
institutionen bör benämnas institutionen för växtodling och erhålla
de arbetsuppgifter, som utredningen förordat för de av denna föreslagna
båda institutionerna.

Vid den nya institutionen för växtodling bör enligt min mening från och
med den 1 juli 1962 liksom nu vid institutionen för växtodlingslära finnas
en professor och en laborator. I anslutning till utredningens förslag bör vid
den nya institutionen inrättas fyra försöksavdelningar, nämligen en i öppen
växtodling, en i sluten växtodling, en i ogräsfrågor och en i växtföljder. Vardera
försöksavdelningen bör såsom ledare erhålla en statsagronom genom

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

att två nuvarande tjänster som statsagronom i lönegrad Ao 26, en tjänst som
statsagronom i lönegrad Ae 24 och en tjänst som försöksgårdsföreståndare i
lönegrad Ae 24 vid statens jordbruksförsök överföres till institutionen den
1 juli 1962 och därvid utbytes mot tjänster som statsagronom i lönegrad
Bo 1. Vid samma tidpunkt bör vidare från statens jordbruksförsök till institutionen
överföras en tjänst som överassistent (botanist) i lönegrad Ao 23
och tre tjänster som förste assistent i lönegrad Ae 21. Dessa tjänster bör i
samband med överföringen ändras till tjänster som försöksledare i lönegrad
Ao 23 respektive Ae 21. Vid omorganisationen den 1 juli 1962 bör den nuvarande
tjänsten som förste kansliskrivare i lönegrad Ao 12 vid jordbruksförsöken
överflyttas till högskolans kansli.

Utredningens förslag beträffande Röbäcksdalens ställning såsom både
försöksstation och försöksavdelning under institutionen för växtodling finner
jag mig böra förorda. Med hänsyn till att jag också biträder de av utredningen
föreslagna arbetsuppgifterna, föreslår jag att för att leda arbetet
vid försöksavdelningen och försöksstationen inrättas en tjänst som statsagronom
i lönegrad Bo 1 från och med den 1 juli 1962 i stället för den nuvarande
statsagronomtjänsten i lönegrad Ae 26.

Tjänsterna som förste assistent i lönegrad Ae 21 och tredje amanuens
vid institutionen för växtodlingslära bör redan från och med den 1 juli
1961 kunna utbytas mot en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21
respektive förste amanuens. Vid samma tidpunkt bör vidare tjänsten som
kanslibiträde i lönegrad Ao 7 vid statens jordbruksförsök utbytas mot en
tjänst som kansliskrivare i lönegrad Ao 10 och en tjänst som kontorsbiträde
i reglerad befordringsgång vid jordbruksförsöken uppflyttas till tjänst som
kanslibiträde i lönegrad Ae 7. Från och med den 1 juli 1961 bör en tjänst
som assistent i lönegrad Ae 15 vid avdelningen för beten vid statens jordbruksförsök
höjas till lönegrad Ae 19 och benämnas försökstekniker.

Vad därefter gäller det av utredningen framlagda förslaget att till institutionen
för växtodling förlägga den forskning och undervisning i meteorologi,
som kan anses erforderlig vid lantbrukshögskolan, och därvid ålägga
laboratorn eller annan högre befattningshavare denna uppgift har en del
av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, ansett att samme befattningshavare
inte kan vara kompetent i både meteorologi och växtodlingslära och
att en laboratur i enbart meteorologi bör tillkomma. Några remissinstanser
har också varit inne på tanken att frågan bör lösas genom samarbete
med Uppsala universitet.

Enligt min mening är det nödvändigt med en särskild befattningshavare
i meteorologi vid lantbrukshögskolan. Behov föreligger nämligen av någon,
som bland annat kan svara för den meteorologiska stationen vid Ultuna och
som kan såsom meteorologisk expert biträda vid forskningen inom högskolan.
Jag finner mig därför böra förorda, att en befattning som överassistent
i lönegrad Ae 23 inrättas från och med den 1 juli 1962 och att befattningen
knytes till institutionen för växtodling. Ämnesområdet för ifrågavarande
befattning bör enligt min mening benämnas lantbruksmeteorologi. Arbets -

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

uppgifterna för innehavaren av överassistentbefattningen bör vara att svara
för den meteorologiska stationen vid Ultuna, att biträda vid sådan forskning
inom lantbrukshögskolan, som kräver meteorologisk expertis samt att
liandha undervisningen i meteorologi vid högskolan. I fråga om kompetens
bör av innehavaren av befattningen krävas minst grundläggande akademisk
examen med lägst två betyg i ämnet meteorologi. Det är enligt min mening
angeläget, att befattningshavaren uppehåller och beredes tillfälle att uppehålla
en nära kontakt med utvecklingen inom den meteorologiska forskningen.

Institutionen för växtsjukdomslära. Jordbrukshögskoleutredningen har
föreslagit, att institutionens namn ändras till institutionen för växtpatologi,
bland annat med hänsyn till att detta namn överensstämmer med internationell
benämning. För att öka institutionens forskningskapacitet, särskilt
inom virologien, har utredningen föreslagit, att en laboratur i virologi nyinrättas.
I övrigt har utredningen inte funnit anledning att föreslå ändring
av institutionens organisation eller av den nuvarande högre personalen vid
institutionen. Några av remissinstanserna har emellertid föreslagit vissa
ytterligare förstärkningar, bland annat i ämnesdelen nematologi.

För min del vill jag inte motsätta mig den av utredningen föreslagna
namnändringen. Institutionen torde sålunda från och med den 1 juli 1962
böra benämnas institutionen för växtpatologi. Försöksverksamheten inom
det växtpatologiska området anser jag i likhet med utredningen böra i huvudsak
ligga vid statens växtskyddsanstalt.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag, att en utökad
forskning inom det växtpatologiska området är av väsentlig betydelse för
växtodlingen. Jag förordar därför, att en tjänst som laborator i virologi inrättas
från och med den 1 juli 1962.

Vid institutionen torde emellertid redan den 1 juli 1961 böra inrättas
dels en ny tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21, dels en ny tjänst som
institutionsbiträde i reglerad befordringsgång. Vidare bör vid denna tidpunkt
tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 ändras till en tjänst som
kontorist i lönegrad Ae 9.

Institutionen för husdjurens anatomi och fysiologi. Jordbrukshögskoleutredningen
har föreslagit, att namnet på denna institution ändras till institutionen
för husdjursfysiologi med hänsyn till att fysiologien utgör det
större ämnesområdet inom institutionen. Häremot har jag intet att erinra.
Vad gäller personalen vid institutionen har utredningen föreslagit, att en
ny tjänst som laborator inrättas bland annat för att möjliggöra forskning
inom mjölkbildningens fysiologi. Till detta förslag är jag inte beredd att nu
taga ställning. Den nuvarande tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae
21 bör emellertid redan från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot
en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21. Vidare bör tjänsten som
tredje amanuens vid samma tidpunkt utbytas mot en tjänst som förste
amanuens.

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för husdjursgenetik. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,
att namnet på denna institution ändras till institutionen för husdjursförädling
samt att den nuvarande avdelningen vid Wiad tills vidare
bibehålies och som en försöksavdelning knytes till institutionen för husdjursförädling.
Gentemot utredningens förevarande förslag har jag intet
att erinra.

Utredningen har anmält, att den utan positivt resultat undersökt förutsättningarna
för att skapa ett halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion.
I anslutning härtill har utredningen föreslagit, att denna fråga utredes
i särskild ordning. Om ett dylikt institut skulle komma till stånd, bör
detta enligt utredningens mening ersätta försöksavdelningen vid Wiad. I
motsatt fall bör frågan om försöksavdelningens framtida organisation och
förläggning upptagas till särskild prövning. Mot vad utredningen anfört
i detta ämne har jag intet att invända. Jag avser emellertid att i ett senare
sammanhang återkomma till Kungl. Maj :t i detta spörsmål.

Institutionen för husdj ursförädling bör enligt utredningens förslag erhålla
en professor samt en laborator och försöksavdelningen vid Wiad en
statsagronom. Förslagen i denna del, vilka jag anser mig böra biträda, medför
att från och med den 1 juli 1962 den nuvarande tjänsten som laborator
vid avdelningen vid Wiad bör överföras till institutionen för husdj ursförädling
samt att vid nämnda tidpunkt en ny tjänst som statsagronom i lönegrad
Bo 1 vid försöksavdelningen vid Wiad bör inrättas. De två tjänsterna
vid Wiad som överassistent i lönegrad Ae 23 bör från och med den 1 juli
1962 ändras till tjänster som försöksledare i lönegrad Ae 23.

Redan från och med den 1 juli 1961 bör emellertid enligt min mening
vissa ändringar i fråga om personalen vid nuvarande institutionen för husdjursgenetik
och avdelningen vid Wiad ske. Sålunda bör tjänsten som
förste assistent i lönegrad Ae 21 vid institutionen kunna utbytas mot en
tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21. Därjämte bör nyinrättas en
tjänst som förste amanuens vid institutionen. Vidare bör en av tjänsterna
som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 vid institutionen och tjänsten som kanslibiträde
i lönegrad Ae 7 vid avdelningen utbytas mot tjänster som kontorist
i lönegrad Ae 9.

Institutionen för husdjurens utfodring och skötsel. För närvarande är
forskningen och undervisningen inom utfodringsområdet förlagd till institutionen
för husdjurens utfodring och skötsel, medan försöksverksamheten
och viss forskning är förlagd till statens husdjursförsök. Jordbrukshögskoleutredningen
har föreslagit, att utfodringsområdet uppdelas på två institutioner,
varav en i de mera grundläggande delarna av ämnesområdet, benämnd
institutionen för husdjurens näringsfysiologi, och en i de tillämpade
delarna, benämnd institutionen för husdjurens utfodring och vård.
Båda institutionerna skall enligt utredningens förslag ha undervisning och
forskning inom sina ämnesområden. Därutöver skall institutionen för husdjurens
utfodring och vård svara för försöksverksamheten inom hela utfod -

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ringsområdet. I denna institution föreslås ingå tre försöksavdelningar: en
för nötkreatur, en för svin och pälsdjur samt en för fjäderfä. Därutöver
skall vid denna institution liksom nu vid statens husdjursförsök ingå ett
kemiskt servicelaboratorium. Den nuvarande biodlingsavdelningen inom statens
husdj ursförsök föreslås av utredningen flyttad till Alnarp för att där
ingå i trädgårdssektionen såsom en underavdelning. Utöver de befattningar,
som nu finnes inom utfodringsområdet, föreslår utredningen, att en laborators-
och en statsagronombefattning inrättas. Därjämte föreslås att föreståndarna
för biodlingsavdelningen och det kemiska servicelaboratoriet får
överassistents löneställning i stället för förste assistents, som nu är fallet.

Remissinstanserna har bland annat pekat på nödvändigheten av att en
laboratorsbefattning inrättas vid institutionen för husdjurens utfodring och
vård för att avlasta föreståndaren för denna institution, vilken i hög grad
kommer att bli engagerad av administrativa och samordnande uppgifter
inom försöksverksamheten. Förslaget att flytta biodlingsavdelningen till
Alnarp har avstyrkts av flertalet remissinstanser. Motiven för att låta biodlingsavdelningen
kvarligga vid Ultuna har bland annat varit, att denna
avdelning har behov av kontakt med olika forsknings- och försöksinstitutioner
vid Ultuna, att någon avgörande skillnad i biodlingens omfattning inte
föreligger mellan de mellersta och södra delarna av landet samt att den
nuvarande biodlingsavdelningen förfogar över ändamålsenliga och särskilt
för sin uppgift inredda lokaler vid statens husdjursförsöks institutionsbyggnad,
medan i Alnarp nya lokaler måste anskaffas.

I enlighet med utredningens förslag förordar jag, att den vetenskapliga
verksamheten på utfodringsområdet uppdelas på en institution för husdjurens
närings fysiologi och en institution för husdjurens utfodring och vård.
Vardera institutionen bör företrädas av en professor. Under sistnämnda institution
bör vidare ingå de av utredningen föreslagna tre försöksavdelningarna.
Var och en av dessa bör ledas av en statsagronom. Vidare bör vid
institutionen liksom nu finnas ett kemiskt servicelaboratorium. Vad angår
den föreslagna förflyttningen av biodlingsavdelningen till Alnarp är jag
emellertid i likhet med flertalet remissinstanser av den uppfattningen, att
tillräckliga skäl ej föreligger för en sådan förflyttning. Enligt min mening
bör biodlingsavdelningen sålunda kvarligga vid Ultuna och där ingå i institutionen
för husdjurens utfodring och vård såsom en underavdelning. Även
forsknings- och försöksverksamheten inom pälsdj ursområdet bör enligt min
mening erhålla ställningen som en underavdelning vid samma institution.
Dessa bägge underavdelningar bör efter omorganisationen den 1 juli 1962
företrädas av vardera en försöksledare i lönegrad Ae 23.

Till utredningens förslag att vid institutionen för näringsfysiologi inrätta
en befattning som laborator finner jag mig inte nu kunna taga ställning.
Emellertid synes föreståndaren för institutionen för husdjurens utfodring
och vård i den nya organisationen komma att i hög grad belastas av uppgiften
med att leda och samordna huvudparten av försöksverksamheten på hus -

177

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

djursskötselns område. Han torde därför få svårigheter alt helt svara för den
undervisning och forskarhandledning, som är erforderlig. Bland annat med
hänsyn härtill finner jag mig böra förorda, att en befattning som laborator
inrättas vid institutionen för husdjurens utfodring och vård.

Vid bifall till mina förslag bör den 1 juli 1962 vid institutionen för husdjurens
utfodring och vård inrättas en ny tjänst som laborator och en ny
tjänst som statsagronom. Den sistnämnda tjänsten liksom de båda nuvarande
slatsagronomtjänsterna vid statens husdjursförsök bör därvid placera
i lönegrad Bo 1.

I anslutning till utredningens förslag anser jag mig böra förorda, att
tjänsten som föreståndare för det kemiska servicelaboratoriet vid statens
husdjursförsök redan den 1 juli 1961 ändras från förste assistent i lönegrad
Ae 21 till förste kemist i lönegrad Ae 23. Vid samma tidpunkt bör vidare
försteassistenttjänsten vid biodlingsavdelningen höjas till tjänst som försöksledare
i lönegrad Ae 23. En tjänst som förste assistent i lönegrad Ae 21
vid institutionen för husdjurens utfodring och skötsel bör från och med den
1 juli 1961 kunna utbytas mot en tjänst som forskarassistent i lönegrad
Ae 21. Från samma tidpunkt bör därjämte vid denna institution en tjänst
som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 utbytas mot en tjänst som kontorist i lönegrad
Ae 9. Slutligen bör vid statens husdjursförsök en tjänst som kontorist
i lönegrad Ao 9 och en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång
utbytas mot tjänster som kansliskrivare i lönegrad Ao 10 respektive
kanslibiträde i lönegrad Ae 7.

Maskintekniska institutionen. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,
att ämnet husbyggnadslära skall ingå i den institution, som handhar
den maskintekniska undervisningen. För undervisningen i husbyggnadslära
föreslås även i fortsättningen skola användas speciallärare. Vidare skall personal
från statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader anlitas i
lämplig omfattning. För att betona att verksamheten vid denna institution
främst skall inriktas mot en rationell användning av maskiner och arbetskraft
inom jordbruket, bar utredningen föreslagit, att namnet på institutionen
ändras till institutionen för lantbrukets arbetsmetodik och teknik. 1
fråga om den högre personalen skall enligt utredningens förslag i stället för
den nuvarande arvodesavlönade föreståndarbefattningen inrättas en professur.
Vidare skall den ena av laboratorsbefattningarna vid institutionen omändras
till ett universitetslektorat i motorlära med teknologi.

Vissa av remissinstanserna har menat, att den av utredningen föreslagna
verksamheten inom busbyggnadsområdet inte fått den upprustning, som
svarar mot dess ekonomiska betydelse för jordbruket. Vidare har några remissinstanser
haft erinringar alt göra mot den föreslagna namnförändringen.
Man har ansett, att ordet »arbetsmetodik» skulle kunna leda till förväxlingar
med till annan institution hörande arbetslära och företagsledning,
och i stället föreslagit benämningen institutionen för maskinteknik och byggnadsteknik.

12 Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

För min del har jag inte något att erinra mot vare sig vad utredningen föreslagit
i fråga om husbyggnadsläran eller förändringen av benämningen till
institutionen för lantbrukets arbetsmetodik och teknik. I likhet med utredningen
och remissinstanserna anser jag mig böra förorda, att vid institutionen
inrättas en professur i stället för den nuvarande arvodesavlönade
föreståndarbefattningen samt att den ena av de båda nuvarande laboratorsbefattningarna
utbytes mot ett universitetslektorat i motorlära med teknologi.
De föreslagna förändringarna bör äga rum den 1 juli 1962. I anledning
av vad vissa remissinstanser anfört angående undervisningen och forskningen
på husbyggnadsområdet torde jag få erinra om att jag jämlikt Kungl.
Maj ;ts bemyndigande tillkallat sakkunniga för utredning rörande verksamheten,
organisationen och ekonomien vid statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader
och jordbrukstekniska institutet.

Redan från och med den 1 juli 1961 bör enligt min mening den maskintekniska
institutionen erhålla viss personalförstärkning. Jag föreslår sålunda,
att vid denna tidpunkt inrättas en tjänst som forskarassistent i lönegrad
Ae 21, en tjänst som assistent i reglerad befordringsgång samt en
tjänst som institutionsbiträde i reglerad befordringsgång. Vidare bör vid
samma tidpunkt tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 utbytas mot
en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.

Nationalekonomi. Undervisningen i nationalekonomi, som för närvarande
handhas av en speciallärare, har av jordbrukshögskoleutredningen föreslagits
bli överförd till den nationalekonomiska institutionen vid Uppsala
uni\ersitet. Kostnaderna för en undervisning i nationalekonomi för lantbrukshögskolans
studerande, anordnad på detta sätt, har utredningen beräknat
till ett halvt universitetslektorat jämte vissa expenser. Remissinstanserna
har i allmänhet inte haft något att erinra mot den föreslagna förläggningen
av undervisningen i nationalekonomi. I några enstaka fall har
dock framhållits, att anordningen är otillfredsställande och att en professur
i nationalekonomi i stället borde inrättas vid högskolan.

Enligt min mening synes den av utredningen föreslagna anordningen
medföra fördelar såväl ur kostnadssynpunkt som med hänsyn till de vidgade
kontaktmöjligheter med den samhällsekonomiska forskningen, vilka
förslaget medför. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet
förordar jag sålunda, att de av högskolans studerande, som deltager i nationalekonomiundervisningen
vid universitetet, skall såvitt gäller lärarresurserna
betraktas såsom inskrivna vid filosofisk fakultet. Därigenom kommer
den lärar- och assistentpersonal, som erfordras för dessa studerandes undervisning,
att kunna tilldelas universitetet i enlighet med därom för ämnet
gällande regler. Med hänsyn till alt en särskild undervisning i nationalekonomi
måste ges för lantbrukshögskolans studerande, även om deras antal
under något år skulle bli mindre än normalt, bör den av utredningen föreslagna
tilldelningen av ett halvt universitetslektorat jämte vissa expenser
utgöra ett minimum.

179

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för lantbrukets driftsekonomi. Med hänsyn till en förordad
utvidgning av denna institutions ämnesområde har jordbrukshögskoleutredningen
föreslagit, att institutionens namn ändras till institutionen för
lantbrukets företagsekonomi. Den högre personalen vid denna institution
bör enligt utredningen utgöras av en professor, en laborator i lantbrukets
fastighetsekonomi, en laborator i driftsplanering och arbetsekonomi samt
en universitetslektor i redovisningslära. Den nuvarande laboraturen i redovisningslära
bör därvid slopas. Samtidigt skall för nyssnämnda bada laboratorer
inrättas två nya befattningar. Vid remissbehandlingen har bland
annat framhållits, att forskningen inom det ekonomiska området är av
grundläggande betydelse för driftsplaneringen och därmed för jordbrukets
lönsamhet. Man har därför ansett det angeläget, att ökade resurser ställes
till förfogande för detta område.

Även enligt min mening bör förevarande institution efter omorganisationen
den 1 juli 1962 benämnas institutionen för lantbrukets företagsekonomi.
Vid den prövning av utredningens förslag till högre personal, som jag i förevarande
sammanhang kunnat göra, har jag funnit mig böra förorda att
vid institutionen från nyssnämnda datum bör finnas, förutom en professor,
en laborator i lantbrukets strukturekonomi och en universitetslektor i redovisningslära.
I samband med tillkomsten av universitetslektoratet bör den
nuvarande laboraturen i redovisningslära slopas. Laboratorn i lantbrukets
strukturekonomi, för vilken en ny tjänst bör inrättas, bör handha forskningen
och undervisningen inom i huvudsak det ämnesområde, som angivits
för den av utredningen föreslagne laboratorn i fastighetsekonomi, varvid
huvudvikten bör läggas på lantbruksfastigheternas storlek och driftsorganisationens
anpassning därtill.

Vidare anser jag mig böra föreslå, att vid förevarande institution redan
från och med den 1 juli 1961 inrättas en ny tjänst som forskarassistent i
lönegrad Ae 21 samt två nya tjänster som kontor sbiträden i reglerad befordringsgång.
Från och med samma tidpunkt bör den nuvarande tjänsten
som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 utbytas mot en tjänst som kontorist i
lönegrad Ae 9.

Institutionen för lantbrukets marknadslära. Jordbrulcshögskoleutredningen
har med hänvisning till bland annat det av utredningen förordade
förhållandevis stora ämnesområdet för denna institution föreslagit, att vid
densamma inrättas en ny tjänst som laborator. Till detta förslag har jag
emellertid inte ansett mig nu kunna taga ställning.

Från och med den 1 juli 1961 bör emellertid den nuvarande försteassistentIjänsten
vid institutionen kunna ändras till en forskarassistenttjänst. Vidare
bör enligt min mening från samma tidpunkt inrättas en ny tjänst som assistent
i reglerad befordringsgång samt en ny tjänst som kontorsbiträde i reglerad
befordringsgång. Därjämte bör den nuvarande tjänsten som kanslibiträde
i lönegrad Ae 7 utbytas mot en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.

I detta sammanhang torde böra erinras, att vissa remissinstanser på -

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

yrkat undervisning även i sociologi vid lantbrukshögskolan. Enligt min mening
bör emellertid sådan utbildning kunna förläggas till sociologiska institutionen
vid Uppsala universitet.

Avdelningen för statistik och försöksteknik. Jordbrukshögskoleutredningen
har framhållit, att det föreligger ett angeläget behov av en professur
i experimentell statistik i landet. Utredningen har emellertid med hänsyn
till ovissheten i fråga om den experimentella statistikens utveckling
vid Uppsala universitet inte funnit det möjligt att nu föreslå en sådan
professur men framhållit, att en dylik, när den inrättas, bör betjäna såväl
lantbrukshögskolan som Uppsala universitet. Utredningen har därför föreslagit,
att den nuvarande anordningen beträffande undervisning och konsultation
i statistik och försöksteknik övergångsvis bibehålies. Avdelningen
bör emellertid organisatoriskt inordnas såsom en underavdelning av institutionen
för lantbrukets företagsekonomi. Vidare bör enligt utredningen
laboraturen vid avdelningen omändras till ett universitetslektorat och
försteassistenttjänsten vid avdelningen utbytas mot en överassistentbefattning
med uppgift att bland annat stå till förfogande för konsultation inom
det statistiska området.

Remissinstanserna har betonat den betydelse, som statistiken har både
inom försöksverksamheten och inom det ekonomiska området. Med hänsyn
härtill har man ansett, att statistikområdet borde ha tillförts ökade resurser
och organisatoriskt ha erhållit en friare ställning. Ävenså förslaget
att utbyta laboraturen vid avdelningen mot ett universitetslektorat har mött
invändningar.

Jag har i det föregående föreslagit, att lantbrukshögskolans styrelse skall
företaga en närmare undersökning av möjligheterna att få till stånd större
och mera ändamålsenliga arbetsenheter vid högskolan. Med hänsyn till att
denna undersökning synes kunna beröra även de ekonomiska institutionerna
och avdelningen för statistik och försöksteknik anser jag mig inte nu
böra taga ställning till utredningens förslag i fråga om statistikavdelningens
organisatoriska ställning. Avdelningen bör sålunda tills vidare bibehållas
fristående. Likaså anser jag mig böra föreslå, att den nuvarande befattningen
som laborator vid avdelningen tills vidare bibehålies. Däremot bör
— för att i enlighet med utredningens förslag öka möjligheterna att tillgodose
behovet av statistisk konsultation vid högskolan — den nuvarande
tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 utbytas mot en tjänst som
överassistent i lönegrad Ae 23. Detta utbyte bör enligt min mening ske redan
den 1 juli 1961, vid vilken tidpunkt även en tjänst som andre amanuens
vid avdelningen bör utbytas mot en tjänst som förste amanuens och en av
tjänsterna som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång bör utbytas mot
en tjänst som kanslibiträde i lönegrad Ae 7.

Frågan om att inrätta en räknecentral för högskolan i dess helhet bör såsom
föreslagits av utredningen handläggas av högskolans styrelse.

Trädgårdssektionen vid Alnarp. Jordbrukshögskoleutredningen har före -

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

slagit, att vid Alnarp inrättas fyra fullständiga institutioner, var och en företrädd
av en professor i de för trädgårdsodlingen centrala ämnesområdena
frukt- och bärodling, köksväxtodling, prydnadsväxtodling samt trädgårdskonst
och landskapsvård. Vidare skall enligt förslaget inrättas fyra mindre
avdelningar -— underavdelningar — i trädgårdsodlingens driftsekonomi, arbetsmetodik
och teknik, växtpatologi samt biodling. Därutöver har också
föreslagits, att ett mindre kemiskt analyslaboratorium skall inrättas vid
Alnarp. Remissinstanserna har i huvudsak lämnat den av utredningen föreslagna
utformningen av trädgårdssektionen utan erinran, även om —- som
jag tidigare återgivit — vissa remissinstanser ansett utredningens förslag
överdimensionerat, medan andra åter funnit, att ytterligare förstärkningar
borde tillkomma.

Först torde få erinras om att jag i det föregående förordat, att en högskolemässig
trädgårdsutbildning skall komma till stånd samt att organisationen
av undervisningen, forskningen och försöksverksamheten på trädgårdsområdet
skall utformas på i tillämpliga delar samma sätt som inom
jordbruksområdet. Det sistnämnda innebär bland annat, att försöksverksamheten
på trädgårdsområdet skall knytas till undervisnings- och forskningsverksamheten
inom motsvarande ämnesområden i form av särskilda försöksavdelningar.

Enär de hortonomie studerande, som i enlighet med det av mig i det föregående
framlagda förslaget intages vid den propedeutiska utbildningen hösten
1961, inte kommer att påbörja studierna i de tillämpade trädgårdsämnena
vid Alnarp förrän hösten 1964, synes enligt min mening omorganisationen
inom trädgårdsområdet kunna ske något senare än inom jordbruksområdet.
För att bland annat lämna utrymme för erforderliga förberedelser för
den kommande undervisningen bör emellertid omorganisationen inom trädgårdsområdet
påbörjas redan den 1 juli 1963. Med hänsyn till att omläggningen
sålunda ligger förhållandevis långt fram i tiden, har jag ansett mig
nu böra taga ställning endast till vissa huvudlinjer i den kommande organisationen
på detta område. Redan nu vill jag sålunda i anslutning till vad
jag anfört förut om institutionsindelning ange, att jag inte finner mig kunna
förorda, att mer än tre institutioner inrättas vid Alnarp, omfattande ämnesområdena
frukt- och bärodling, köksväxt- och prydnadsväxtodling samt
trädgårdskonst och naturvård. I de två förstnämnda ämnesområdena bör
institutionerna tillskapas den 1 juli 1963, medan i fråga om trädgårdskonst
och naturvård den nya institutionen bör inrättas först den 1 juli 1964.

I fråga om den högre personalen innebär mitt ställningstagande till utredningens
förslag, att inom ämnesområdena köksväxtodling och prydnadsväxtodling
endast en tjänst som professor bör inrättas. Jag har därvid beaktat
bland annat, att undervisningen i fältmässig köksväxtodling i huvudsak
synes böra förläggas till institutionen för växtodling vid Ultuna, varigenom
även kan tillgodoses önskemålet att lämna agronomie studerande undervisning
inom detta ämnesområde. Den nya professuren bör inrättas i

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

samband med omorganisationen den 1 juli 1963. Vid samma tidpunkt bör
den nuvarande professuren vid statens trädgårdsförsök överföras till institutionen
för frukt- och bärodling. Vid institutionen för trädgårdskonst och
naturvård bör vidare en tjänst som professor inrättas i samband med tillkomsten
av institutionen den 1 juli 1964.

I enlighet med utredningens förslag bör inom trädgårdsområdet inrättas
tre försöksavdelningar. En av dessa bör knytas till institutionen för fruktoch
bärodling, medan de båda övriga försöksavdelningarna bör knytas till
institutionen för köksväxt- och prydnadsväxtodling och därvid företräda var
sitt av de båda ämnesområdena. För att leda dessa försöksavdelningar bör
från och med den 1 juli 1963 inrättas tre befattningar som statshortonom i
lönegrad Bo 1. Samtidigt härmed bör emellertid nuvarande två befattningar
som statshortonom i lönegrad Ae 26 och nuvarande tjänst som försöksledare
i lönegrad Ae 23 vid statens trädgårdsförsök avföras från alnarpsinstitutets
personalstat.

Redan från och med den 1 juli 1961 bör tjänsten som kontorist i lönegrad
Ae 9 vid statens trädgårdsförsök höjas till tjänst som kansliskrivare i lönegrad
Ae 10 och två av tjänsterna som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång
vid trädgårdsförsöken höjas till tjänster som kanslibiträde i lönegrad
Ae 7. Vidare bör från samma tidpunkt vid prydnadsväxtavdelningen en
tjänst som assistent i reglerad befordringsgång inrättas.

Docenter. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att antalet docenttjänster
vid lantbrukshögskolan ökas från för närvarande åtta till tolv
samt att två nya tjänster som forskardocent inrättas. I anslutning härtill
föreslår jag, att en tjänst som forskardocent i lönegrad Ae 24 inrättas frän
och med budgetåret 1961/62. Frågan om ytterligare tjänster som docent
eller forskardocent torde böra prövas vid den årliga budgetbehandlingen.

Assistenter och amanuenser. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,
att antalet assistenter och amanuenser vid lantbrukshögskolan skall
beräknas efter de normer, som universitetsutredningen uppställt för motsvarande
ämnesområden vid universiteten med flera högskolor i den mån
dessa normer godtagits av riksdagen. På grundval av dessa normer har utredningen
förordat, att assistenttilldelningen vid lantbrukshögskolan beräknas
på så sätt, att institutionerna för lantbrukskemi I och II, mikrobiologi
samt marklära tilldelas 2 000 assistenttimmar per professur och 1 000 assistenttimmar
per laboratur. Samtliga övriga institutioner vid lantbrukshögskolan
skall enligt förslaget tillgodoräknas 1 000 assistenttimmar per
professur och 500 assistenttimmar per laboratur (motsvarande). Den föreslagna
assistenttilldelningen motsvarar vad som vid universiteten tillämpats
för de kemiska och fysikaliska ämnena respektive för gruppen matematiska
och samhällsventenskapliga m. fl. ämnen. Utöver denna assistentoch
amanuenspersonal, vilken är avsedd för forskning och allmänt institutionsarbete,
har jordbrukshögskoleutredningen i anslutning till universitetsutredningens
förslag förordat, att samtliga institutioner vid lantbrukshögskolan
tilldelas 500 assistenttimmar vardera för undervisningsändamål.

183

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Även jag finner det lämpligt, att beräkningen av assiistenttilldelningen vid
lantbrukshögskolans undervisnings- och forskningsdel sker efter i stort
sett samma grunder som inom motsvarande ämnesområden vid universitet
och andra högskolor.

Det behov av försöksassistenter, som kan föreligga, bör såsom jordbrukshögskoleutredningen
föreslagit prövas i varje särskilt fall.

Biträdespersonal. Jordbrukshögskoleutredningen har också i fråga om biträdestilldelningen
sökt tillämpa samma normer som universitetsutredningen
uppställt för motsvarande ämnesområden inom universiteten och övriga
högskolor. Jordbrukshögskoleutredningen har sålunda föreslagit att bilrädestilldelningen
vid lantbrukshögskolan grundas på en kvot av två biträden
per forskare för samtliga institutioner med undantag för de ekonomiska, för
vilka föreslås ett biträde per forskare. Dessa genomsnittliga biträdeskvoter
motsvarar ungefär vad universitetsutredningen föreslagit för den biologiskgeografiska
ämnesgruppen (1,9 biträden per forskare) samt den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen (0,8 biträden per forskare). Som forskare räknas
i detta sammanhang professor, laborator, lektor, överassistent och forskarassistent.
Biträdestilldelningen vid försöksavdelningarna har av jordbrukshögskoleutredningen
föreslagits till 2,5 biträden per forskare. Till gruppen
forskare räknas vid dessa avdelningar statsagronom, statshortonom och
försöksledare.

För egen del har jag funnit, att beräkningsnormer av det slag, som utredningen
förordat, bör medverka till att skapa en bättre balans mellan de till
forskningens förfogande ställda resurserna av olika slag och därigenom ge
forskningen en större effektivitet. Jag är dock tveksam om — såsom utredningen
föreslagit — vid lantbrukshögskolan skall tillämpas särskilda för
denna högskola bestämda normer. Efter övervägande av spörsmålet har jag
funnit mig böra förorda, att biträdestilldelningen för lantbrukshögskolan
anpassas till den standard, som tillämpas vid universiteten och andra högskolor
inom motsvarande ämnesområden. Förstärkningen av biträdespersonalen
vid lantbrukshögskolan, vilken bör genomföras successivt, torde böra
prövas vid den årliga budgetbehandlingen.

Beträffande biträdeshjälp åt docenterna vid lantbrukshögskolan avser jag
att för budgetåret 1961/62 föreslå, att viss tilldelning av medel påbörjas.

Biblioteken m. m. Den av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna organisationen
av biblioteken vid Ultuna och Alnarp har jag intet att erinra emot.
Det synes mig sålunda ändamålsenligt att ultunabiblioteket omhänderhar
bevakningen även av trädgårdslitteraturen för alnarpsbibliotekets räkning.

Utredningens förslag att vid lantbrukshögskolan inrätta en verkstadsdetalj
med en ingenjör i lönegrad A 19 som chef har jag inte ansett mig nu böra
taga ställning till. Slutligen torde jag få erinra om att jag tidigare förordat
en annan utformning av den propedeutiska utbildningen än den utredningen
föreslagit. Detta medför, att någon särskild propedeutisk avdelning
inte behöver inrättas.

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Försöksverksamheten på jordbruks-, trädgårds- och
husdjursområdena, m. m.

I. UTREDNINGEN M. FL.

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis om sitt förslag att
de tre nuvarande försöksanstalterna inom lantbruksområdet — statens jordbruksförsök,
statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök — skall
upphöra och de olika avdelningarna inom dem överföras till undervisningsoch
forskningsinstitutionerna inom motsvarande ämnesområden. Försöksverksamheten
skall samordnas och övervakas av en särskild befattningshavare
benämnd försöksdirektör.

Den del av den nuvarande försöksverksamheten, som är av provningskaraktär,
skall enligt utredningens förslag i organisatoriskt och anslagsmässigt
avseende erhålla en särställning. Bl. a. skall denna verksamhet ledas
av särskilda provningsnämnder inom jordbrukets provningsanstalt. Medel
till provningsverksamheten skall erhållas genom avgifter, som erläggs av
provningsbeställarna.

Den egentliga försöksverksamheten, d. v. s. sådan försöksverksamhet, som
ej är provning, skall liksom hitintills bekostas med statliga medel. Denna
försöksverksamhet skall även fortsättningsvis vara programbunden. Utredningen
behandlar i detta avsnitt organisationen och omfattningen av den
egentliga försöksverksamheten för jordbruks-, trädgårds- och husdjursområdena
var för sig.

A. Definitioner och terminologi

Utredningen definierar först vissa termer och anger därvid att den med
begreppet »jordbruksförsöksverksamhet» avser all försöksverksamhet på
växtnäringens, jordbearbetningens, dräneringens och den egentliga växtodlingens
områden. Utredningen anser vidare, att begreppet »fast försöksverksamhet»
ej i fortsättningen bör användas för att skilja mellan den statliga
verksamheten och den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverksamheten.
Båda dessa verksamheter kan nämligen ha fasta försök, d. v. s.
försök som år efter år upprepas på samma plats. Riktigare synes enligt
utredningen vara, att en klar åtskillnad göres mellan å ena sidan den statliga
försöksverksamheten — oberoende av om denna är centralt förlagd till
Ultuna (jordbruks- och husdjursförsök) eller Alnarp (trädgårdsförsök) eller
bedrives lokalt ute i landet — och å andra sidan hushållningssällskapens
egen försöksverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 185

Utredningen använder sig av följande begrepp med därvid angiven innebörd.

a) Försöksverksamhet i statlig regi

1. Centralt till Ultuna (jordbruks- och husdjursförsök) eller till Alnarp
(trädgårdsförsök) förlagd verksamhet.

2. Lokalt ute i landet förlagd verksamhet. Denna kan utföras genom högskolans
egna försöksorgan eller genom hushållningssällskapens försorg. I
tillämplig omfattning medverkar vid dessa försök försöksverksamhetens
serviceorgan och försöksstationernas personal.

b) Hushållningssällskapens egen försöksverksamhet

1. Statsunderstödd verksamhet som sällskapen utför enligt egna program
och med bidrag av statsmedel.

2. Verksamhet som bekostas av andra medel.

B. Den statliga jordbruksförsöksverksamheten
1. Nuvarande förhållanden

Den statliga jordbruksförsöksverksamheten ledes av statens jordbruksförsök.
Till dess förfogande står en central anstalt vid Ultuna samt ett nät
av försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält utbrett över hela
landet.

Statens jordbruksförsök ledes av en föreståndare i professors tjänsteställning.
Huvudinstitutionen har sitt organisatoriska centrum med kansli, laboratorier,
växthus och vegetationsgårdar förlagt till Ultuna. Verksamheten
är där uppdelad på fyra avdelningar för växtodling och ogräsbekämpning,
gödsling och kalkning, myrjordar och mikronäringsämnen samt betesfrågor,
vardera under ledning av en statsagronom. Närmast som en filial fungerar
vidare den vid Norrlands lantbruksförsöksanstalt i Röbäcksdalen placerade
norrlandsavdelningen. Vid huvudinstitutionen finns dessutom en för hela
anstalten gemensam botanisk-torvgeologisk hjälpavdelning.

Bland de försöksresurser, som står till buds på olika håll i landet, märks
främst statens försöksgårdar, som numera direkt anknutits till den centrala
anstalten i organisatoriskt hänseende. Försöksgårdarna arbetar dock som relativt
självständiga enheter, där försöksmöjligheter även i viss mån står till
förfogande för andra institutioner och för vissa lokalt betingade problem.
De statliga försöksgårdarna är från söder till norr följande: Ugerup i Kristianstads
län, Stenstugu i Gotlands län, Flahult i Jönköpings län, Lanna i
Skaraborgs län, Offer i Västernorrlands län, Röbäcksdalen i Västerbottens
län samt öjebyn med Brännberg i Norrbottens län. Till lantbrukshögskolans
förfogande för försöks- och forskningsändamål står dessutom Ultuna och
Wiads egendomar.

De nuvarande försöksstationerna är huvudsakligen förlagda till lantbruks -

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

och lantmannaskolor, som i regel själva sörjer för försöksarbetet vid dessa
stationer. Försöksfält främst avsedda för sortprövningsverksamheten har
vidare utplacerats inom områden, som inte representeras av annan fast försöksanläggning.
Försöksarbetet vid dessa fält omhänderhas i regel av hushållningssällskapen.

Även hos enskilda jordbrukare utföres ett betydande antal specialförsök
för statens jordbruksförsöks räkning mot särskild ersättning. För utläggning
och skötsel av dessa försök svarar hushållningssällskapen samt i viss
utsträckning statens jordbruksförsöks egen personal i speciellt utrustade arbetsgrupper,
(försökspatruller). Antalet dylika försök inklusive de till betesavdelningen
hörande demonstrationsfälten har under senare år uppgått
till ca 1 150 per år.

Det åligger statens jordbruksförsök att utarbeta förslag till planer och
försöksprogram, inspektera försöken, låta verkställa erforderliga analyser
samt bearbeta^ och sammanställa försöksresultat och annat siffermaterial
även för hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet. Denna
har en avsevärd omfattning (ca 3 200 försök per år) och genomföres under
de mest skiftande betingelser, varigenom möjligheter erbjuds till kompletterande
belysning av många detaljfrågor, som ingår i statens jordbruksförsöks
program.

Arbetsuppgifter. Försöksverksamhet inom jordbruksområdet bedrives i
huvudsak av statens jordbruksförsök (växtodlings- och växtnäringsförsök),
av institutionen för allmän jordbrukslära (bk a. jordbearbetningsförsök)
samt av nämnden för täckdikningsförsök vid institutionen för agronomisk
hydroteknik (täckdikesförsök). Verksamheten har till uppgift att genom
forskning och försök utreda sådana aktuella problem inom jordbruksområdet,
som är av stor betydelse för jordbruksnäringen. Verksamheten avser
att framskaffa material användbart som underlag för en praktisk-ekonomisk
vägledning åt jordbruket och bedrives som fältförsök, laboratoriemässiga
undersökningar av jord och gröda, modellförsök i mindre skala exempelvis
i form av kärlförsök, statistiska utredningar m. m.

Redovisningen av försöksresultaten sker genom meddelanden, en speciell
särtrycksserie, föredrag, demonstrationer m. m.

Försöksprogram. Jordbruksförsöksverksamheten är programbunden. För
varje år uppgöres ett program, efter vilket försöksverksamheten arbetar.
Förslag till försöksuppgifter att intagas i programmet utarbetas av statsagronomerna
samt övriga tjänstemän vid statens jordbruksförsök och försöksgårdarna.
Förslag till nya arbetsuppgifter kan också komma från hushållningssällskap,
myndigheter, enskilda etc. Inkomna förslag behandlas sedan
vid ett tjänstemannamöte, i vilket berörda försöksmän m. fl. deltar. De
mest angelägna försöksuppgifterna sammanställs därefter i ett försöksprogram
som, sedan det fastställts av lantbrukshögskolans styrelse, ligger till
grund för försöksverksamheten under nästkommande kalenderår.

Ekonomiskt resultat av lantbruksdriften vid statens försöksgårdar. Vid
statens försöksgårdar bedrivs förutom försöksverksamhet även jordbruksoch
skogsdrift. För att ge en bild av lantbruksdriftens lönsamhet redovisar
utredningen vissa uppgifter om det ekonomiska resultatet av denna verk -

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

187

samhet. Härav framgår, att de statliga försöksgårdarna lämnat ett sammanlagt
underskott, som för åren 1955/56, 1956/57 och 1957/58 uppgått till
resp. 179 000, 106 000 och 70 000 kr. För en mera detaljerad redogörelse
hänvisas till utredningens betänkande s. 251—255. Här må endast nämnas,
att utredningen framhåller, att vid bedömning av resultaten försöksgårdarnas
speciella förutsättningar bör beaktas. Sålunda måste arbetskraft, maskiner
in. m. sägas vara överdimensionerade, om hänsyn endast skulle tagas till
lantbruksdriftens behov. En faktor, som i mycket hög grad hindrat driftsledarna
att handla företagsekonomiskt riktigt i olika sammanhang, är vidare
den bundenhet till uppgjorda stater och erhållna anslag, som är en följd
av det statliga redovisningsförfarandet.

2. Jordbruksförsöksverksamhetens framtida inriktning och omfattning

Jordbrukshögskoleutredningen har från statens jordbruksförsök och övriga
institutioner, som bedriver försöksverksamhet inom jordbruksområdet, inhämtat
synpunkter på verksamhetens framtida inriktning och omfattning.
Den såsom önskvärd bedömda omfattningen inom olika försöksområden redovisas
på s. 256 i betänkandet. Av de framförda önskemålen framgår bl. a
att vissa typer av försök, såsom ogräsbekämpning samt markvård och jordbearbetning
m. fl. behöver ökas något i antal. Utredningen betonar att, även
om det framtida antalet försök kommer att öka endast måttligt, stort behov
dock föreligger av en högst avsevärd ökning av anslagen till försöksverksamheten.
Detta hänger samman med att utvecklingen inom försökstekniken
går mot större och mera komplicerade försök.

Vid den fortlöpande anpassning av försöksprogrammet, som enligt utredningen
bör ske, skall tillses, att nya för jordbruksnäringen aktuella försöksuppgifter
beredes plats i detta. Därvid bör bl. a. behovet av tekniska data
för företagsekonomisk kalkylering uppmärksammas. Utredningen anför i
detta sammanhang, att relevanta driftsekonomiska problemställningar måste
beaktas vid försökens uppläggning för att försöksresultaten skall kunna
ge driftsekonomisk vägledning. Den praktiska nyttan av försöken blir annars
begränsad.

3. Jordbruksförsökens centrala organisation

Utredningen erinrar om att enligt dennas förslag skall statens jordbruksförsöks
statsagronomavdelningar ämnesvis samorganiseras med motsvarande
undervisnings- och forskningsinstitutioner vid lantbruksliögskolan. Detta
innebär, att ifrågavarande institutioner kommer att vardera bestå av en
undervisnings- och forskningsavdelning samt en eller flera avdelningar för
programbunden försöksverksamhet. Samtliga avdelningar sorterar under
resp. institutionsföreståndare. Försöksavdelningarna ledes närmast av statsagronomer.
Inom jordbruksförsöksområdet föreslås följande ämnesområden

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bli företrädda av försöksavdelningar, nämligen växtnäring, jordbearbetning,
växtföljder, ogräsbekämpning, kulturväxter i öppet bruk, kulturväxter i slutet
bruk samt dränering.

Försöksverksamheten skall liksom nu vara programbunden. Varje år
skall uppgöras ett särskilt program — riksförsöksprogrammet — vilket skall
fastställas av högskolans styrelse.

Den uppgift, som hittills åvilat statens jordbruksförsök, nämligen att
fungera såsom ett organisatoriskt sammanhållande och samordnande organ
för hela jordbruksförsöksverksamheten kommer, genom den av utredningen
förordade omorganisationen, att överflyttas dels på den av utredningen
föreslagna befattningshavaren, försöksdirektören, dels på försökskollegiet,
dels på de institutioner som erhåller försöksavdelningar. Utredningen har
vidare funnit, att till förfogande för den samlade försöksverksamheten vid
lantbrukshögskolan bör inrättas en särskild serviceavdelning, underställd
försöksdirektören.

4. Den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöksverksamhetens framtida

organisation

De mångskiftande förutsättningar (jordmån, klimat m. m.), som finns i
vårt land, nödvändiggör enligt jordbrukshögskoleutredningen, att en betydande
del av försöken utföres lokalt i olika delar av landet. En betydelsefull
uppgift för den lokala försöksverksamheten är vidare att etablera kontakt
mellan det praktiska jordbruket och den centralt bedrivna jordbruksvetenskapliga
verksamheten, så att försöksverksamheten och forskningen
får den inriktning, som bäst tillgodoser jordbrukets behov.

Den lokalt förlagda statliga jordbruksförsöksverksamheten bedrives nu,
som förut anförts, genom försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält
samt genom samarbete med hushållningssällskapen. Även om antalet försök
vid försöksgårdarna ej utgör huvudparten av samtliga statliga lokala försök,
har dock försöksgårdarna uppfattats som den lokala verksamhetens centra.

Försöksgårdssystemet. Försöksgårdarnas uppgift har avsetts skola vara
att bedriva dels jordbruksvetenskaplig verksamhet, dels en förebildlig ekonomisk
jordbruksdrift, som skulle vara ett mönster för traktens jordbrukare.
Utredningen framhåller, att man ej med framgång kan förena dessa
båda målsättningar och anför i anslutning härtill.

En allsidig försöksverksamhet kräver, att såväl bra som dåliga produktionsmedel
och produktionsmetoder måste prövas. Detta kan ej ske med mindre än
att jordbruksdriften förorsakas förluster, som den vid normal drift ej skulle
ha fått vidkännas. Ett gott driftsekonomiskt resultat torde härigenom
starkt försvåras. Ju intensivare försöksverksamheten bedrives desto sämre
blir jordbruksdriftens ekonomiska resultat. Den dubbla målsättningen har
inneburit stora svårigheter för försöksgårdarnas föreståndare. Endera eller
båda av deras två verksamheter har blivit lidande på denna anordning. Bl. a.
på grund av här anförda omständigheter har kritik i skilda avseenden riktats
mot gårdarna och då främst mot målsättningen för dem. Utredningen har

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

därför sökt göra en förutsättningslös prövning av de former, under vilka
den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten bör bedrivas.

Det för försöksverksamheten väsentliga är, framhåller utredningen, att ha
tillgång till försökslägenheter och att där kunna anordna försök. För försöksverksamheten
föreligger däremot inte något primärt intresse att i egen
regi bedriva praktisk jordbruksdrift. Den i viss mån dualistiska uppfattning,
som tidigare rått i dessa hänseenden — att försöksgårdarna skulle
bedriva såväl vetenskaplig verksamhet som förebildlig jordbruksdrift — är
■enligt utredningens förmenande grundat på felaktiga premisser beträffande
dessa två verksamheters inbördes förhållande. Denna kombination bör därför
ej längre bibehållas, såvida ej särskilda skäl talar härför. Utredningen
anför vidare, att det måste vara svårt att centralt från Ultuna dirigera en
dylik praktisk jordbruksdrift samt att den roll de statliga försöksgårdarna
tidvis haft som demonstrationsjordbruk minskats genom att de flesta av
landets hushållningssällskap numera har en eller flera kurs- och demonstrationsgårdar,
där en praktisk jordbruksdrift bedrives efter ekonomiska principer.
De statliga försöksgårdarnas uppgift i detta hänseende torde därför
enligt utredningen kunna överflyttas till hushållningssällskapen inom resp.
län. I de fall replipunkter för den statligt bedrivna försöksverksamheten erfordras,
bör i princip vid dessa ej bedrivas en kommersiell jordbruksdrift
annat än i den omfattning, som behövs för försöksverksamhetens behov.
Försöksverksamheten bör alltså vara det primära och jordbruksdriften, där
den måste förekomma, endast ett medel för att utnyttja sådana resurser, som
ej kan tas i anspråk av försöksverksamheten. Liksom nu bör en klar ekonomisk
gränsdragning i dylika fall finnas mellan de båda verksamheterna.
Vidare bör tillses, att för försöksverksamheten avdelad vetenskaplig personal
ej onödigtvis belastas med frågor rörande den praktiska jordbruksdriften.

På grundval av nu anförda synpunkter ifrågasätter utredningen om försöksgårdssystemet
är den lämpligaste formen att förse försöksverksamheten
med erforderliga resurser för försökens genomförande. Utredningen
tar i fortsättningen upp till diskussion i vad mån försöksgårdssystemet
på lämpligaste sätt kan tillgodose försöksverksamheten med lämpliga
försökslägenheter, speciellt utbildad arbetskraft, försöksteknisk utrustning
samt nära kontakter med det praktiska jordbruket och övriga lokala
organ på jordbrukets område, främst hushållningssällskapen. Utredningen
anför i anslutning härtill bl. a. följande.

En fördel med försöksgårdssystemet anses vara, att det ger garantier för
att försöken får kvarligga tillräckligt länge, varigenom man kan göra iakttagelser
rörande de biologiska, kemiska och fysikaliska processer, som
försiggår i marken. Lika goda möjligheter till dylika långtidsobservationer
bör dock enligt utredningen kunna erhållas genom långtidskontrakt med
andra jordägare, såsom hushållningssällskap, skoljordbruk eller enskilda
jordbrukare. Därvid vinnes dessutom — vilket är väsentligt även för långtidsförsök
— att man har fritt val beträffande försökslägenheter och ej är

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

begränsad till de möjligheter, som ett fåtal försöksgårdar erbjuder. Markkostnaden
för ett dylikt långtidsarrende torde dessutom bli lägre än vid
en försöksgård, om hänsyn tas till de kostnader, som driften vid försöksgårdarna
hittills visat sig dra.

En nackdel med försöksgårdarna är, att de så småningom blir förbrukade,,
d. v. s. fält som utnyttjats för exempelvis växtnäringsförsök, kalkningsförsök
eller dräneringsförsök blir efter en tid mer eller mindre oanvändbara för
fortsatta försök i den mån de blir uppgödslade, uppkalkade etc. Ett exempel
härpå torde vara Lanna försöksgård. En annan omständighet, som talar
mot permanenta försökslägenheter av den typ försöksgårdarna erbjuder,
är att ett försöksfält kan bli obehövligt till följd av ändrade förutsättningar
för jordbruksnäringen i dess helhet. Som exempel härpå kan nämnas den
förändrade roll, som mossjordarna numera fått ur odlingssynpunkt. Försöksgårdarna
Flahult, Gisselås och Brännberg inrättades just för försök på
moss- och kärrjordar. Utvecklingen har medfört, att mossjordarnas roll
starkt förminskats. Eftersom försöksverksamheten måste sätta in sina krafter
på aktuella frågor, innebär det en olägenhet att vara bunden till försöksfält
med jordar, som för det praktiska jordbruket har föga aktualitetsvärde.

Vad beträffar kraven på utbildad personal och försöksteknisk utrustning
kan utredningen ej finna, att försöksgårdssystemet erfordras för att säkerställa
dessa resurser. Även i fråga om kontakten med andra lokalt arbetande
organ på jordbrukets område — främst då hushållningssällskapen — ifrågasätter
utredningen försöksgårdssystemets lämplighet, då detta system medför
uppenbara risker för isolering, varigenom värdefulla ömsesidiga impulser
förloras.

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis, att försöksgårdssystemet ej
utgör den lämpligaste formen för att förse den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten
med de resurser, som den erfordrar. Valmöjligheterna beträffande
försökslägenheter är alltför begränsade och belastningen med uppgifter,
som i stort sett saknar intresse för försöksverksamheten, är betungande.
Vidare har kontakten med främst hushållningssällskapen i praktiken
ej visat sig vara fullt säkerställd. Slutligen torde kostnaderna för gårdarnas
försöksverksamhet, om hänsyn tas till jordbruksdriftens resultat, ha varit
alltför höga.

Enligt utredningen är det inte försvarbart att bibehålla försöksgårdssystemet
i dess nuvarande utformning, då andra och bättre former finns
för att garantera den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten de resurser
den erfordrar. Utredningen förordar därför, att försöksgårdssystemet i
sin nuvarande principiella utformning avvecklas.

Alternativa organisationsformer för den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten.
I princip kan man, framhåller utredningen, tänka sig två
j tterlighetsalternativ för att ordna den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten
på jordbrukets område. Ä ena sidan kan denna försöksverksamhet
ordnas helt i statlig regi, d. v. s. det statliga försöksprogrammet genomföres
i sin helhet av en helstatlig organisation, som för detta ändamål disponerar
ett antal statliga lokalt förlagda försöksstationer (alt. A). Ä andra sidan
kan försöksverksamheten verkställas helt genom avtal med lokala organisationer
såsom hushållningssällskap, skolor eller andra organ med möjlighe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

191

ter atl utföra försök (alt. B). Dessa båda alternativ kan kombineras på olika
sätt. En modifikation av alt. B., som varit föremål för ingående överväganden
inom utredningen, innebär att på enbart hushållningssällskapen överlåtes
att verkställa hela den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten
(alt. C). Den statliga, lokalt förlagda försöksverksamheten kan också fördelas
på lämpligt sätt mellan en lokalorganisation i lantbrukshögskolans
regi och landets hushållningssällskap (alt. D).

Beträffande för- och nackdelarna av de olika alternativen inhämtas ur utredningen
bl. a. följande.

Alt. A innebär, att hela den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten
tas om hand av en helstatlig organisation. För att sköta hela denna verksamhet
erfordras ett 20-tal försöksstationer förlagda till de nuvarande försöksgårdarna
och vissa andra statliga egendomar. Som föreståndare för
varje försöksstation anställes en försökstekniker med lantmästarexamen.
Landet indelas vidare i fyra försöksdistrikt. I varje försöksdistrikt inrättas
en tjänst i A 24, som sammanhållande kraft för distriktets försöksstationer.
Vidare förutsätts, att i varje försöksdistrikt inrättas en distriktsförsöksnämnd
för att främja samarbetet mellan de statliga lokalt förlagda försöksstationerna
och det praktiska jordbruket och hushållningssällskapen.

Delta alternativ utgör enligt utredningens uppfattning en god garanti för
en tillfredsställande handläggning av försöksuppgifterna. Dock medför alternativet
den nackdelen, att man får två parallellt arbetande försöksorganisationer,
nämligen den helstatliga och hushållningssällskapens, vilka i princip
måste ha samma resurser, innebärande en dyrbar organisationsform. Dessutom
kan sysselsättningssvårigheter befaras för personalen vid den statliga
försöksorganisationen under vinterhalvåret.

Enligt alt. B verkställes den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöksverksamheten
genom avtal med olika lokala organ såsom hushållningssällskap,
skolor och enskilda jordbrukare. Mot ersättning upplåter dessa lokala organ
mark för försöken samt omhändertar utläggning och skötsel m. m. En dylik
organisation blir enligt utredningen smidig och kan snabbt anpassa sig efter
ändringar i försöksvolymens storlek och i behovet av att växla föYsökslägenhetcr.
Vidare torde alternativet medge goda möjligheter till samarbete
med andra lokala organ, som verkar i jordbrukets tjänst, såsom hushållningsällskap
samt lantmanna- eller lantbruksskolor.

Nackdelarna med detta alternativ anses dock mycket betydande. Risk
föreligger sålunda, att detta alternativ medför improvisationer, vilka kan
utgöra en fara för försökens rätta handläggning. Det torde sålunda bli svårt
att uppbringa och bibehålla personal med försöksteknisk utbildning. Alternativet
synes medföra små fasta kostnader för staten genom att inga fasta
replipunkter med heltidsanställd personal behöver inrättas. Om någorlunda
tillfredsställande garantier skall skapas för försökens rätta handhavande,
måste emellertid en omfattande statlig övervakningsorganisation tillskapas.
Vad som kostnadsmässigt vinnes genom att inga fasta replipunkter inrättas,
kan sålunda mer än väl förloras genom en dyrbar inspektionsverksamhet.

Enligt alt. C anknytes den i statlig regi bedrivna försöksverksamheten lokalt
helt till hushållningssällskapen och omhänderhas av dessa. Hushållningssällskapet
i resp. län blir således det ansvariga organet även för den

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

i statlig regi bedrivna försöksverksamheten. Alt. C skiljer sig från alt. B
genom att det förutsätter en ansvarig huvudman i varje län för försöksverksamheten,
med vilken lantbrukshögskolan kan träffa bindande långtidsavtal.

Detta alternativ har enligt utredningen många fördelar. Den statliga försöksverksamheten
kan repliera på en relativt fast lokal organisation med för
ändamålet utbildad personal. De statliga försöken kan utnyttjas i hushållningssällskapens
demonstralionsverksamhet och impulser till olika forsknings-
och försöksprojekt kan smidigt förmedlas från jordbruket, samtidigt
som forsknings- och försöksresultaten snabbt kan komma jordbruket till
godo. Genom att man endast får en försöksorganisation inom varje län undviks
den kostsamma dubblering, som två parallellt arbetande försöksorganisationer
innebär. Väsentligt är vidare, att personalen hos hushållningssällskapen
kan sysselsättas med annat arbete under de tider på året, när den
ej behövs för försöksverksamhetens räkning. Alternativet medför en påtaglig
»monopolställning» för hushållningssällskapen. Jordbrukskonsulenterna
måste vidare engagera sig mycket starkt i försöksverksamheten, vilket kan
leda till att de får eftersätta sin huvuduppgift, som är rådgivnings- och upplysningsverksamhet.

Utredningen har inhämtat hushållningssällskapens synpunkter på detta
alternativ. Därvid framgick, att sällskapen på några undantag när i princip
var positivt inställda till den form för försöksverksamhetens ordnande, som
alternativet innebär. Samtidigt framhölls dock, att vissa tekniska svårigheter
kan uppstå för sällskapen, om de skall ombesörja hela verksamheten.
Särskilt ställde man sig tveksam till att ta hand om sådana försök, som är
mycket omfattande och komplicerade. Dessa försök skulle därför få omhän•derhas
på annat sätt, exempelvis genom att staten inrättar ett fåtal fasta lokala
replipunkter. Med anledning härav har utredningen sökt finna en organisationsform,
i vilken de principer, som legat till grund för alt. C och som
visat sig ge betydande fördelar, så långt möjligt följs, samtidigt som komplettering
sker genom att inrätta ett antal statliga replipunkter. Detta organisationsallernativ
beskrives i det följande under beteckningen alt. D.

Alt. D innebär, att hushållningssällskapens resurser och — genom sällskapens
förmedling andra möjligheter till försökslägenheter vid exempelvis
jordbrukets skolor och andra lämpliga jordbruk utnyttjas i den lokalt
förlagda statliga försöksverksamheten, samtidigt som försök av mer
komplicerat slag tas om hand av vissa statliga jordbruksförsöksstationer.
Vid detta alternativ förutsätts en indelning av landet i försöksdistrikt med
en distriktsförsöksnämnd i varje försöksdistrikt. Inom varje sådant distrikt
bör finnas en under lantbrukshögskolan sorterande distriktsförsöksledare.
Denne skall vara föreståndare för den till distriktet förlagda försöksstationen
och därvid ansvara för utläggning och skötsel av de försök, som försöksstationen
själv omhänderhar, samt medverka vid avtalsuppgörelser mellan
lantbrukshögskolan och sällskapen beträffande sådana försök, som sällskapen
har möjligheter att ombesörja. För hela den statliga, lokalt förlagda
försöksverksamheten skall slutligen inrättas ett sammanhållande organ, försöksverksamhetens
serviceavdelning, under vilket distriklsförsöksledarna
sorterar i administrativt hänseende.

Detta alternativ har enligt utredningen i huvudsak samma fördelar som
alt. C, samtidigt som de nackdelar, som är förbundna med sistnämnda alternativ
i stort sett bortfaller. Sålunda erhålles genom alt. D garantier för att
försöken genomföres på ett tillfredsställande sätt. Visserligen erfordras härför
medverkan av två organisationer — hushållningssällskapen och försöks -

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

stationerna — men något dubbelarbete blir det likväl inte fråga om, då
försöksstationernas verksamhet är begränsad till sådana inera komplicerade
försök, som hushållningssällskapen inte har möjlighet att handha. Distnktsförsöksnämnderna
kommer att sörja för erforderlig kontakt mellan det
praktiska jordbruket och den centralt bedrivna forskningen och försöksverksamheten.
Möjligheterna för hushållningssällskapen att utnyttja de statliga
försöken för demonstration är också goda. Alternativet är dessutom relativt
gynnsamt ur kostnadssynpunkt, eftersom försöksstationernas personal
blir förhållandevis fåtalig och hushållningssällskapens personal kan sysselsättas
med annat arbete under de tider på året, då den ej behövs för försöksverksamheten.
För alt. D gäller slutligen, att man åt ett ledan existerande
fruktbart samarbete ger en fastare organisatorisk form.

Efter att ha övervägt de för- och nackdelar, som är förknippade med nu
redovisade organisationsalternativ, förordar utredningen, att den statliga
lokalt förlagda försöksverksamheten organiseras i enlighet med alt. D. För
den organisatoriska utformningen av'' detta alternativ'' med försöksstationei,
försöksdistrikt, distriktsförsöksnämnder etc. redogörs i det följande.

Indelningen av landet i försöksdistrikt. Tidigare utredningar på försöksverksamhetens
område har kommit till den uppfattningen, att landet borde
indelas i ett antal försöksdistrikt. Sålunda föreslog 1931 års försöksutredning,
att sju distrikt borde inrättas. 1950 års lantbruksförsökskommitte anslöt
sig i stort sett till detta förslag om distriktsindelning. Någon officiell
indelning av landet i dylika försöksdistrikt har emellertid hittills icke kommit
till stånd. Inom försöksarbetet bland landets olika hushållningssällskap
har emellertid sedan en tid tillbaka tillämpats ett visst regionalt samarbete.
Sålunda anordnas årligen, på initiativ av statens jordbruksförsök,
sammankomster för försöksledare på olika platser i landet. Det har vitsordats,
att dessa sammankomster med åtföljande regionala samarbete varit
av stor betydelse för försöksverksamhetens effektivering och samordning.

Även jordbrukshögskoleutredningen anser det vara riktigt att söka få till
stånd en rationell uppdelning av landet i försöksdistrikt. Vid upprättandet
av förslag till indelning har utredningen övervägt två alternativa lösningar.
I det ena alternativet sammanföres ett antal med varandra närstående naturliga
jordbruksområden till distrikt. I det andra följer distriktsgränserna
de administrativa gränserna för län och hushållningssällskap. Utredningen
bär med hänsyn till hushållningssällskapens framtida medverkan i försöksarbetet
funnit anledning att förorda det senare alternativet.

Utredningen föreslår, att landet på det sätt, som framgår av en av utredningen
utarbetad, å nästa sida inlagen karta, indelas i fyra försöksdistrikt
benämnda södra, västra, östra och norra försöksdistrikten.

I södra distriktet ingår de åtta sydligaste länen nämligen Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands
län. Västra distriktet omfattar fyra län i västra Mellansverige, nämligen
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs samt Värmlands län. Till
östra distriktet bär förts åtta län i östra Mellansverige nämligen Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs
och Gävleborgs län. I norra distriktet ingår de fyra nordligaste länen,
nämligen Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

13 Rihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

NORRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

ÖSTRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

VÄSTRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

''Nyckelby

Rånna

Alnorp g I (SÖDRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

Förslag till indelning av landet i försöksdistrikt. □ jordbruksförsöksstation,
O. husdj ursförsöksstation, A trädgårdsförsöksstation

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.9 år 1961

Förläggningen av jordbruksförsöksstationerna. Det av utredningen föiordade
organisationsalternativet innebär bl. a., att i varje försöksdistrikt
skall finnas en försöksstation, som disponerar lämpliga försöksfält belägna
inom ett ej alltför stort avstånd från stationen. Försöksstationerna bör
enligt utredningen förläggas dels så centralt och ur kommunikationssynpunkt
lättillgängligt som möjligt inom distriktet, dels inom distriktets viktigaste
jordbruksbygd. Vidare bör de så långt möjligt förläggas i anslutning
till övrig närstående lantbruksvetenskaplig verksamhet inom distriktet. Däremot
är det, anser utredningen, meningslöst att söka uppnå en förläggning,
som tillnärmelsevis kan anses representera en hel landsdels jordarter och
klimatförhållanden. Beträffande försöksstationernas lokalisering inom resp.
distrikt inhämtas av utredningen bl. a. följande.

Inom södra försöksdistriktet finns f. n. de statliga försöksgårdarna Ugerup,
Flahult och Stenstugu. En förläggning av den planerade försöksstationen
till någon av dessa gårdar torde med hänsyn till resp. försöksgårdars
förutsättningar och speciella karaktär vara mindre lämplig. Utredningen
har kommit till den uppfattningen, att försöksstationen bör förläggas
till Alnarp. Genom denna förläggning skapas goda förutsättningar för
ett nära samarbete med bl. a. högskolans trädgårdssektion i Alnarp. Den
samlade gruppen av forskare och försöksmän på denna plats torde sålunda
ha betydligt bättre möjligheter än vid separata förläggningar att kunna
handlägga närstående arbetsuppgifter.

Inom västra försöksdistriktet finns f. n. den statliga försöksgården Lanna,
som närmast representerar lerjordarna på Vara-slätten i Västergötland. Försöksgården
har genom redan utförd försöksverksamhet på växtnäringens
och täckdikningens områden förbrukat sina försökslägenheter i sådan omfattning,
att dennas fortsatta användning som försöksplats kan ifrågasättas.
Utredningen föreslår i stället, att försöksstationen i västra försöksdistriktet
förläggs till i närheten av Skara. Skälet härtill är främst, att jordbruksbygden
omkring Skara i många avseenden representerar betydande odlingsarealer
inom västra Sveriges slättbygdsområden. Vidare finns redan i Skara
ett flertal institutioner "inom det lantbruksvetenskapliga området såsom
Sveriges utsädesförenings västgötafilial, veterinärinrättningen samt en kemisk
station. Det kan förutsättas, att ett samarbete mellan den statliga försöksverksamheten
och de nämnda institutionerna samt självfallet länets
hushållningssällskap därstädes kan bli mycket fruktbärande för samtliga
parter. Genom en förläggning till stadens grannskap skulle dessutom anskaffningen
av administrations- och bostadslägenheter för försöksstationens
personal underlättas. Utredningen har erfarit, att lämpliga försökslägenheter
finns tillgängliga på jordar t. o. m. inom Skara stads gränser. Någon
svårighet att''anskaffa sådana avtal smässigt för statens räkning synes därför
inte föreligga.

Inom östra försöksdistriktet, som omfattar huvuddelen av jordbruksbygderna
i mellersta Sverige, ligger Ultuna. Eftersom försöksverksamheten inom
jordbruksområdet kommer att ledas från Ultuna, finner utredningen del naturligt,
att ledaren för det östra distriktet placeras där. Detta torde vara
lämpligt bl. a. med hänsyn till samarbetet med försöksavdelningarna och
serviceavdelningen. Särskilt inom detta relativt stora distrikt torde ett betydande
antal replipunkter inom olika delar av distriktet behövas. Med hänsyn
till att vid Ultuna kommer att bedrivas en omfattande central försöks -

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

verksamhet, synes den avgränsningen böra göras, att distriktsförsöksledaren
endast handhar den försöksverksamhet, som är förlagd utanför Ultuna.

Inom norra försöksdistriktet är de statliga försöksgårdarna Röbäcksdalen,
Offer, Öjebyn och Brännberg förlagda. Till Röbäcksdalen förlagda lantbruksvetenskapliga
institutioner — statens jordbruksförsöks norrlandsavdelning
samt filialer till statens växtskyddsanstalt och statens maskinprovningar —
bildar tillsammans Norrlands lantbruksförsöksanstalt. Förläggning till Röbäcksdalen
av ytterligare filialer för olika riksinstitutioner på jordbrukets
område såsom statens centrala frökontrollanstalt och Sveriges utsädesförening
har övervägts. Med hänsyn till att ett flertal institutioner inom det
lantbruksvetenskapliga området är representerade vid Röbäcksdalen samt
att där redan nu finns en omfattande jordbruksförsöksverksamhet anser
utredningen att försöksstationen inom norra jordbruksförsöksdistriktet bör
förläggas dit.

Frågan om vid Röbäcksdalen enbart skall finnas en försöksstation med
uppgifter analoga med övriga jordbruksförsöksstationers eller om där såsom
nu även skall bedrivas en egen jordbruksvetenskaplig verksamhet har
övervägts av utredningen. Därvid har framgått, att bl. a. speciellt norrländska
vall- och växtföljdsfrågor samt mikroklimatproblem torde vara arbetsuppgifter,
som lämpligen bör bearbetas vid Röbäcksdalen. Med hänsyn
härtill föreslår utredningen, att den nuvarande statsagronombefattningen vid
Röbäcksdalen bibehålls och att innehavaren av denna befattning får till
uppgift att bedriva självständig försöksverksamhet analog med försöksavdelningarnas
vid Ultuna inom nu nämnda områden. Eftersom de problem,
som främst torde behöva studeras vid Röbäcksdalen till största delen ligger
inom ämnesområdet för allmän växtodling, bör statsagronomen vid
Röbäcksdalen knytas till institutionen för allmän växtodling och därvid
erhålla samma ställning, som tillkommer statsagronomerna vid högskolans
försöksavdelningar. Detta innebär, att institutionen för allmän växtodling
erhåller en till Röbäcksdalen förlagd försöksavdelning. I den mån problem
berörande övriga institutioner blir aktuella vid Röbäcksdalen bör de tas
upp i samråd med resp. institutionsföreståndare. Vid sidan om nämnda uppgifter
skall statsagronomen vid Röbäcksdalen även handha den verksamhet,
som åligger distriktsförsöksledaren inom norra distriktet. Med hänsyn
till dessa omfattande uppgifter bör även en försöksledare i A 21 vara
placerad vid Röbäcksdalen och där biträda statsagronomen närmast i fråga
om det arbete, som är förenat med uppgiften som distriktsförsöksledare.
Den sålunda föreslagna organisatoriska anordningen innebär, att statsagronomen
vid Röbäcksdalen skall vara underställd institutionen för allmän växtodling
i fråga om den mera vetenskapligt betonade verksamheten och serviceavdelningen
i fråga om uppgiften som distriktsförsöksledare.

Den av utredningen föreslagna formen för den statliga lokalt förlagda
jordbruksförsöksverksamheten medför, att vissa av de nuvarande statliga
försöksgårdarna inte längre behövs. De bör därvid enligt utredningens mening
överlåtas till i första hand hushållningssällskapen.

Distriktsförsöksnämnderna. För att möjliggöra en ändamålsenlig planläggning
av den lokala försöksverksamheten samt för att underlätta samarbetet
mellan den statliga försöksstationen och hushållningssällskapen inom
distriktet liksom också mellan sällskapen inbördes föreslår utredningen, att
distriktsförsöksnämnder inrättas. Beträffande dessa nämnders sammansättning
och arbetsuppgifter anföres av utredningen bl. a. följande.

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I distriktsförsöksnämnderna bör finnas representanter för såväl den statliga
som den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverksamheten samt
praktiskt jordbruk. Försöksledaren vid distriktets försöksstation bör sålunda
vara nämndens ordförande. Vidare bör i nämnden ingå två representanter
för varje i distriktet ingående hushållningssällskap, lämpligen ordinarie jordbrukskonsulenten
samt ordföranden i länets försöksnämnd. Det skall emellertid
ankomma på varje hushållningssällskap att invälja lämpliga representanter
i distriktets försöksnämnd.

Nämndens uppgifter bör vara att framlägga förslag tid försök, som bär
lokalt intresse men bedöms vara lämpliga att intagas i jordbruksförsöksverksamhetens
del av riksförsöksprogrammet, att verka för en ändamålsenlig
samordning av den statliga försöksverksamheten med hushållningssällskapens
statsunderstödda och övriga lokala försöksverksamhet för att undvika
dubbelarbete m. m., att fastställa vilka försöksuppgifter inom hushållningssällskapens
egen statsunderstödda lokala försöksverksamhet som
upptagas inom distriktet, samt fördelningen av dessa uppgifter på de olika
hushållningssällskapen samt att medverka till att lämpligt utformade forsöksberättelser
från hushållningssällskapens egen, statsunderstödda lokala
försöksverksamhet snabbt utarbetas och publiceras för att kunna ligga till
grund för upplysningsverksamheten bland jordbrukarna.

Försöksstationernas behov av försöksarealer och personal. Behovet av försöksarealer
vid de fyra föreslagna försöksstationerna kan vid Alnarp, Ultuna
och Röbäcksdalen tillgodoses vid redan statsägda egendomar. För försöksstationen
vid Skara beräknar utredningen en areal om 10—15 ha försöksjord
vara tillräcklig. Varje försöksstation bör utöver den areal, som
finns vid stationen, även disponera ett lämpligt antal försöksfält, fördelade
inom distriktet. Dessa försöksfält beräknas kunna förvärvas genom arrende
eller annat avtal.

Beträffande personalen vid försöksstationerna framhåller utredningen, att
ledningen för varje för söksdistrikt bör utövas av en distriktsför söksledare
som i administrativt hänseende är underställd försöksverksamhetens serviceavdelning.
Kompetenskraven för distriktsförsöksledaren bör vara agronomexamen
samt väl vitsordad tjänst i försöksverksamhet.

Distriktsförsöksledaren skall dels ansvara för utläggning och skötsel av
de försök, som utföres inom distriktet, dels i egenskap av serviceavdelningens
representant medverka till att träffa avtal med hushållningssällskapen
om utläggning av försök samt inspektera dessa försök. Försöksledaren skall
vidare vara ordförande i den distriktsförsöksnämnd, som föreslås bli inrättad
i varje försöksdistrikt samt medlem i lantbrukshögskolans försökskollegium.
Han blir på detta sätt en kontaktman mellan jordbrukets målsmän
inom distriktet och det forum vid lantbrukshögskolan, som framlägger förslag
till försöksverksamhet på jordbrukets område. Distriktsförsöksledaren
bör vara placerad i lönegrad A 24.

Med hänsyn till de mer omfattande och krävande arbetsuppgifter som
föreståndaren för Röbäcksdalens försöksstation kommer att erhålla, finner
utredningen det befogat att han, liksom nu är fallet, erhåller statsagronoms
ställning och lönegrad. Vid Röbäcksdalen bör dessutom den nuvarande befattningen
som förste assistent bibehållas pa grund av den mer omfattande
verksamheten därstädes jämfört med övriga jordbruksförsöksstationer.

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I analogi med motsvarande tjänster inom försöksavdelningarna vid Ultuna
ändras tjänstebenämningen till försöksledare.

Förutom distriktsförsöksledaren bör vid varje försöksstation vara anställd
en försökstekniker. För denna tjänst bör fordras lantrnästarexamen samt
erfarenhet från praktiskt fältförsöksarbete. Försöksteknikerns huvuduppgift
skall vara att leda det praktiska försöksarbetet, däri inbegripet förekommande
provtagnings- och observationsarbeten. Försöksteknikern bör
vara placerad i A 13 eller samma lönegrad som gäller för de nuvarande
assistenterna vid försöksgårdarna.

För skrivhjälp föreslås varje försöksstation få disponera ett särskilt anslag
om 7 000 kr. till ett deltidsanställt skrivbiträde. Vid Röbäcksdalen föreslås
dock ett heltidsanställt kanslibiträde i A 7. övrig personal utgöres av
kollektivavtalsanställda försöksarbetare.

Den av utredningen föreslagna personalen vid jordbruksförsöksstationerna
uppgår sålunda sammanlagt till en statsagronom (A 26), tre distriktsförsöksledare
(A 24), en försöksledare (A 21), fyra försökstekniker (A 13), ett
kanslibiträde (A 7) samt skrivhjälp till ett belopp av 14 000 kr. Motsvarande
personal vid statens försöksgårdar omfattar f. n. sammanlagt en statsagronom
(A 26), sex försöksgårdsföreståndare (A 24), en förste assistent (A 21),
fyra försöksgårdsassistenter (A 13) samt en arvodesassistent (A 13).

5. Formerna för hushållningssällskapens samt lantmanna- och lantbruksskolornas
medverkan i den statliga jordbruksförsöksverksamheten

Hushållningssällskapens medverkan i den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöksverksamheten
kommer enligt utredningens förslag att få betydligt
större omfattning än vad som nu är fallet. Målet härvidlag bör vara
att utnyttja sällskapens resurser på ett ändamålsenligt sätt. Detta utesluter
emellertid inte, att även lantmanna- och lantbruksskolorna medverkar
i den statliga försöksverksamheten. Tvärtom anser utredningen det angeläget,
att även skolornas resurser utnyttjas för sagda verksamhet. Dock har
utredningen funnit det vara mest rationellt, att sällskapet i resp. län är den
lokalt ansvarige huvudmannen. Sällskapen bör därför ha till uppgift att —
sedan avtal träffats med lantbrukshögskolan om försöks utförande — träffa
med skolor och andra eventuella försöksvärdar erforderliga avtal om
medverkan. Detta utesluter inte, att serviceavdelningen i de fall, då det är
klart att sällskapens medverkan icke kan erhållas, träffar avtal direkt med
vederbörande försöksvärd.

Utredningen anför, att denna och förut nämnda representanter för hushållningssällskapens
förbund vid förda förhandlingar varit ense om att behov
föreligger av ett särskilt, bindande långtidsavtal mellan lantbruks.högskolan
å ena sidan och hushållningssällskapen å den andra. Detta avtal bör
innehålla de allmänna principer, efter vilka verksamheten bör arbeta. Med
utgångspunkt från detta ramavtals allmänna principer kan sedan i det enskilda
fallet särskilda säravtal träffas mellan lantbrukshögskolan och resp.
hushållningssällskap.

Ersättning till hushållningssällskapen för utförda försök bör enligt utredningen
så långt möjligt utgå enligt särskild taxa.

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Denna taxa bör beräknas så, att den täcker samtliga kostnader för försökens
genomförande. Det skall ankomma på hushållningssällskapen att
anställa den personal, som erfordras för försökens skötsel, att anskaffa
lämpliga försökslägenheter och att tillhandahålla den försöksutrustning,
som verksamheten erfordrar.

Verkställigheten av de försök, som hushållningssällskapen åtar sig att
handlägga, synes enligt utredningen böra tillgå så, att resp. distriktsförsöksledare,
sedan försöksprogrammet fastställts av lantbrukshögskolans styrelse,
träffar med sällskapen erforderliga avtal. Ansvaret för försökens utläggande
och skötsel m. m. åvilar därmed resp. sällskap. Sedan försöket avslutats,
inlevererar sällskapen erhållna resultat till högskolans försöksavdelningar.
Lantbrukshögskolan skall ha full övervaknings- och inspektionsrätt
över de försök, som sällskapen åtagit sig att utföra, övervakning och inspektion
torde som regel kunna ske genom resp. distriktsförsöksledare. Den
försöksavdelning vid Ultuna, under vilkens program försöket sorterar, bör
dock vara oförhindrad att om så erfordras själv utöva viss tillsyn. I de fall
där så är erforderligt, bör direkt kontakt upprättas mellan försöksavdelningen
och resp. sällskap.

C. Den statliga trädgårdsförsöksverksamheten

1. Nuvarande organisation

Statens trädgårdsförsök ingår i alnarpsinstitutet som en del av detta och
sorterar under dess styrelse. Försöksplanerna fastställes av styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Denna styrelse har överinseende
över statens trädgårdsförsök i och för samordning med landets
övriga försöksverksamhet. Statens trädgårdsförsök står dessutom genom
alnarpsinstitutet under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Statens trädgårdsförsök bedriver sin verksamhet dels centralt vid huvudstationen
i Alnarp dels lokalt i övriga delar av landet vid fem försöksstationer,
vid fasta försöksfält samt genom försök utlagda genom hushållningssällskapens
medverkan samt hos enskilda försöksvärdar.

Vid huviidstationen i Alnarp är arbetsuppgifterna fördelade på fyra avdelningar:
administrativa avdelningen, fruktavdelningen, köksväxtavdelningen
och prydnadsväxtavdelningen.

De fem nuvarande försöksstationerna är Nyckelby i Stockholms län, Ekerum
i Kalmar län, Rånna i Skaraborgs län, Söråker i Västernorrlands län
samt Öjebyn i Norrbottens län. Vid Nyckelby och Rånna utgöres personalen
av försöksledare i A 23 och trädgårdsmästare i A 12, vid Öjebyn av en assistent
i A 15—A 19 och vid de båda övriga försöksstationerna av enbart trädgårdsmästare.

De fasta försöksfätten finns på 15 platser. Verksamheten vid dessa bedrivs
genom avtal med resp. läns hushållningssällskap. Övriga lokala försök finns
utlagda i samtliga län och omfattar tillsammans drygt 400 försök vid ett
100-tal platser.

'' 200 Knngl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

2. Trädgårdsförsöksverksamhetens nuvarande arbetsuppgifter m. m.

Verksamheten vid statens trädgårdsförsök är inriktad dels på rent vetenskapliga
problem, dels på praktiska försöksuppgifter. Förslag till program
för de sistnämnda uppgöres gemensamt av tjänstemännen vid de olika
avdelningarna. Av de olika försöksuppgifterna intar sortprövningen störst
utrymme i arbetsprogrammet till följd av att sortimentet av flertalet trädgårdsväxter
är mycket omfattande. Betydande uppmärksamhet ägnas emellertid
också åt kulturförsök, som avser att belysa olika odlingsmetoders
inflytande på skördeutbytet hos trädgårdsväxter. Till denna grupp hör försök
rörande gödsling, skördetid, utsädesmängd, plantavstånd, ogräsbekämpning,
jordbehandling, beskärning etc. Vidare utföres lagringsförsök, besprutningsförsök,
läplanteringsförsök m. m.

Redovisningen av försöksresultaten sker genom dels en serie meddelanden,
dels en speciell särtrycksserie, dels föredrag, demonstrationer in. in.

För en mera fullständig redogörelse över arbetsuppgifterna inom trädgårdsförsöken
hänvisas till betänkandet s. 283—287.

3. Trädgårdsförsöksverksamhetens framtida inriktning och omfattning

Av de till jordbrukshögskoleutredningen framförda önskemålen från de
nuvarande försöksledarna vid statens trädgårdsförsök framgår, att en betydande
utökning av den nuvarande försöksvolymen bedömes som önskvärd.
Totala antalet försök skulle enligt dessa utökas från nuvarande 830
till ca 1 200. Behovet av försöksareal skulle därvid öka från ca 70 ha till ca
100 ha. Därtill kommer institutionernas behov av försöksjordar för undervisnings-
och forskningsändamål vid Alnarp. Detta behov uppskattas till en
areal av ca 10 ha.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att de framförda önskemålen
kan godtas som en grov riktpunkt för bedömningen av erforderliga försöksjordar
m. m. I samband med översyn av det nuvarande arbetsprogrammet
bör enligt utredningen tillses, att nya för trädgårdsnäringen aktuella försöksuppgifter
beredes plats i programmet. Den lokalt förlagda trädgårdsförsöksverksamheten
bör vidare specialiseras mera. Detta kan ske genom
lämplig fördelning av förekommande uppgifter mellan de lokala trädgårdsförsöksstationerna.

4. Trädgårdsförsöksverksamhetens framtida centrala organisation

Enligt jordbrukshögskoleutredningens förslag skall vid Alnarp inrättas
en trädgardssektion av lantbrukshögskolan. I samband därmed överföres
de tre nuvarande försöksavdelningarna vid statens trädgårdsförsök till de
föreslagna nya institutionerna för frukt- och bärodling, köksväxtodling och
prydnadsväxtodling. Dessa tre institutioner kommer sålunda att uppbyggas
efter samma principer som lantbrukshögskolans övriga till Ultuna förlagda
institutioner i de tillämpade jordbruks- och husdjursämnena. Försöksverk -

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

samheten på trädgårdsområdet bör, liksom jordbruks- och husdj ursförsöksverksamheten,
även fortsättningsvis vara programbunden. \ arje år skall
således uppgöras ett särskilt program, riksförsöksprogrammet, som fastställes
av lantbrukshögskolans styrelse.

5. Den statliga lokalt förlagda trädgårdsförsöksverksamhetens framtida

organisation

De organisatoriska möjligheter, som jordbrukshögskoleutredningen haft
att välja mellan för den statliga lokalt förlagda trädgårdsförsöksverksamheten,
har varit desamma som för jordbruksförsöksverksamheten. Utredningen
har också funnit, att trädgårdsförsöksverksamheten bör organiseras
efter i princip samma riktlinjer, som tidigare förordats för jordbruksforsöksverksamheten.

Landet föreslås sålunda indelat i fyra trädgardsförsöksdistiikt, sammanfallande
med distrikten för jordbruksförsök. Verksamheten i södra distriktet
bör ledas med biträde av en särskild, på Alnarp stationerad distriktsförsöksledare,
som även erhåller vissa arbetsuppgifter inom den centrala
verksamheten vid trädgårdssektionen. I vart och ett av de övriga distrikten
bör enligt utredningen finnas en statlig försöksstation med i huvudsak motsvarande
personaluppsättning och arbetsuppgifter som vid jordbruksförsöksstationerna.
Till trädgårdsför söksstationer na bör förläggas de större och
mer komplicerade trädgårdsförsöken. De övriga försöken hör, så långt detta
är möjligt, omhänderhas av hushållningssällskapen. Med hänsyn till trädgårdsförsökens
mycket speciella karaktär och de resurser, som erfordras för
dessa försök, synes dock sällskapens medverkan relativt sett ej komma att
bli så stor som "i fråga om jordbruksförsöksverksamheten. Rörande formerna
för hushållningssällskapens medverkan bör samma principer, som utredningen
tidigare föreslagit för jordbruksförsöksverksamhetens del, tillämpas.

Trädgårdsförsöksstationerna skall enligt utredningens förslag i administrativt
hänseende vara underställda försöksverksamhetens serviceavdelning.
Föreståndarna för de föreslagna trädgårdsförsöksstationerna som bör benämnas
distriktsförsöksledare — bör dock i fackligt avseende närmast ha
att samarbeta med statshortonomavdelningarna vid Alnarp. Distriktstörsöksledarna
vid trädgårdsförsöksstationerna skall dels ansvara för utläggning
och skötsel av de försök, som stationerna själva skall ha hand om,
dels i egenskap av representanter för försöksverksamhetens seiviceavdelning
träffa avtal med sällskapen om utläggande av försök genom deras fölsorg
samt inspektera dessa försök.

Liksom på jordbrukets område bör enligt utredningens förslag för trädgårdsförsöken
inrättas distriktsförsöksnämnder inom vart och ett av de föreslagna
försöksdistrikten med i huvudsak motsvarande arbetsuppgiftei
och sammansättning, som utredningen i det föregående föreslagit för distriktsnämnderna
inom jordbruksförsöksverksamheten.

Försöksstationernas förläggning. Enligt utredningen bör Alnarp fungera
också som lokalt centrum i södra trädgårdsförsöksdistriktct. 1 västra för -

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 196i

söksdistriktet föreslås Ränna i Skaraborgs län som förläggningsort för försöksstationen,
främst emedan trädgårdsförsöksverksamhet ägt rum där sedan
lång tid tillbaka och investeringar gjorts i samband därmed. I östra
försöksdistriktet föreslås försöksstationen bli förlagd till Nyckelby i Stockholms
län, där en försöksverksamhet redan bedrivs och mångåriga försök
finns utlagda. I norra försökdistriktet bör enligt utredningen försöksstationen
förläggas till öjebyn, där det redan nu finns försöksverksamhet inom
trädgårdsområdet.

Personal vid trädgårdsförsöksdistrikten. Liksom inom jordbruksförsöksorganisationen
bör enligt utredningens mening i varje trädgårdsförsöksdistrikt
finnas en särskild distriktsförsöksledare. När det gällt att bedöma de
krav, som bör ställas på distriktsförsöksledarnas kvalifikationer och därmed
den lönegrad, i vilken de bör inplaceras, har två olika meningar gjort
sig gällande inom utredningen. Enligt alternativ I, som biträtts av herrar
Y. Gustafsson, F. Nilsson och S. Zachrison, bör samtliga distriktsförsöksledare
på trädgårdsområdet vara placerade i A 24. Som motiv för denna lönegradsplacering
anföres bl. a., att arbetsuppgifterna är kvalificerade och
självständiga samt att det är angeläget, att dessa befattningar inte får karaktär
av passagetjänster.

Enligt alternativ II, som biträtts av ordföranden samt herrar S. Larsson
och P. E. Sköld, skall distriktsförsöksledaren i södra distriktet placeras i
A 24, medan övriga distriktsförsöksledare placeras i A 21. Härigenom uppnås
enligt de ledamöter, som biträtt alternativ II, en lönegradsplacering
efter arbetsuppgifternas art och omfattning inom de olika distrikten. Distriktsförsöksledaren
i södra distriktet får nämligen förhållandevis mera betungande
och maktpåliggande uppgifter i administrativt avseende än distriktsförsöksledarna
i de övriga distrikten.

Som kompetenskrav för distriktsförsöksledarna bör enligt utredningen
iörutom hortonomexamen eller motsvarande utbildning fordras erfarenhet
från trädgårdsförsöksverksamhet. Till varje distriktsförsöksledares förfogande
bör finnas en försökstekniker i A 13 samt ett anslag om 7 000 kr. för
skriv- och räknehjälp. övrig personal bör vara kollektivavtalsanställd.

Det sammanlagda personalbehovet vid trädgårdsförsöksstationerna uppgår
sålunda till fyra distriktsförsöksledare, med lönegradsplacering enligt
alternativ I samtliga i A 24 och enligt alternativ II en i A 24 och tre i A 21,
samt i båda alternativen fyra försökstekniker i A 13. Nuvarande personal
uppgår till två försöksledare i A 23, en assistent i A 15—A 19 samt två
försökstekniker i A 12.

D. Den statliga husdjursförsöks verksamheten

Inom den nuvarande organisationen vid lantbrukshögskolan har programbunden
försöksverksamhet rörande husdjuren endast förekommit inom det
område, som behandlar husdjurens utfodring och skötsel och som företrädes
av statens husdj ursförsök. Motsvarande verksamhet på avelsområdet.

203

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

varvid syftas på arbetena vid husdjursgenetiska institutionens avdelning vid
Wiad, har däremot icke varit programbunden. Enligt utredningens menin
torde verksamheten vid Wiad dock i stort sett hittills ha haft en innktnin
närmast jämställd med övrig försöksverksamhet. Den har darfor av utredningen
tagits upp i förevarande sammanhang.

1. Försöksverksamhet på husdjursavelns område

Institutet för husdj ursförädling inrättades år 1928. Under de första åren
var verksamheten förlagd till Bergshamra invid Experimentalfaltet men
fr. o. m. år 1936 koncentrerades all verksamhet till den av institutet torvar vade

egendomen Wiad. , . , , . . 10-n

Efter särskild utredning övertogs institutet av staten den 1 januari 19oU
och infogades i lantbrukshögskolan. Efter att tidigare ha varit en fristående
institution med egen styrelse kom institutet, i och med förstatligandet, att
ingå som en avdelning i den husdj ursgenetiska institutionen vid lantbrukshögskolan.

Vid sina överväganden om hur verksamheten inom avelsområdet bör organiseras
har jordbrukshögskoleutredningen kommit till den uppfattningen,
att en allsidig och rationell försöksverksamhet på detta område till icke
oväsentlig del måste baseras på eller bedrivas i anslutning till det praktiska
avelsarbetet. Utredningen anser därför, att djurägarna själva genom sina
organisationer bör beredas tillfälle att aktivt medverka även vid planläggningen
och dirigeringen av verksamheten. Därigenom får den praktiska husdj
ursavelns företrädare bättre möjlighet att för behandling utvälja de
problem, som är särskilt aktuella eller betydelsefulla. Ett direkt engagerande
av denna part skulle även ge för söksledningen större möjligheter att
vidta de för ifrågavarande undersökning mest lämpliga åtgärderna inom
det praktiska avelsarbetet. Med hänsyn härtill har utredningen därför ansett,
att möjligheterna för en samverkan mellan staten och jordbruket borde
undersökas. Den lämpligaste organisationsformen för en sådan samverkan
finner utredningen vara ett halvstatligt institut för avelsforskning.

För att få klarhet i jordbrukarorganisationernas inställning till en dylik
samverkan har utredningen haft överläggningar med representanter för
Sveriges lantbruksförbund, Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges slakteriförbund,
Riksorganisationen för Sveriges seminföreningar, Sveriges
avelsföreningar för nötboskap, Svenska svinavelsföreningen och Svenska
fåravelsföreningen. Därvid framhölls bl. a., att institutet borde diiekt tjäna
jordbruket och husdj ursskötseln och att arbetet alltså helt borde inriktas
på att lösa problem och utreda frågor, som har direkt anknytning till den
i praktiken förekommande husdj ursskötseln och husdj ursaveln. Arbetet
borde begränsas till de större husdjuren, främst nötkreatur och svin, och
verksamheten, vad gäller de förra, borde avse såväl mjölk- som köttproduktion.
I överensstämmelse härmed föreslogs benämningen institutet for
mjölk- och köttproduktion. Ett annat namnförslag var institutet för avelsforskning.

Vid överläggningarna rådde vidare full enighet om följande.

CTQ Cfc.

204

Kungl. Maj:is proposition nr 69 år 1961

Det föreligger ett behov av forskning och utredningsverksamhet på avelsområdet.
Möjligheter förefinns för en samverkan mellan staten och organisationerna
och denna samverkan borde organisatoriskt få formen av ett
halvstatligt institut. Från Sveriges lantbruksförbunds sida uttalades därvid,
att den av utredningen föreslagna vägen för en samverkan mellan staten
och jordbruket syntes vara gångbar under vissa förutsättningar, nämligen
dels att föreningsrörelsens ekonomiska åtagande gentemot ett sådant
halvstatligt institut finge en rimlig omfattning, dels att föreningsrörelsen
för sina bidrag till detta institut skulle medges skatteavdrag på enahanda
sätt, som f. n. i praxis tillkommer företag inom industri och näringsliv för
de bidrag, som från sistnämnda håll lämnas till andra halvstatliga institut,
dels slutligen att föreningsrörelsen skulle medges inflytande över institutets
verksamhet på för halvstatliga institut sedvanligt sätt.

De förda överläggningarna resulterade dock icke i något definitivt ställningstagande
från föreningsrörelsens sida. Detta motiverades med att man
först ville avvakta beslut rörande skatteavdrag på bidrag av nämnt slag. Förslag
i denna riktning har framlagts av en särskild kommitté men frågan
har ännu ej avgjorts av Kungl. Maj :t. Då klarhet sålunda ej kunnat vinnas,
har utredningen ej kunnat slutföra överläggningarna i frågan. Utredningen
har därför inte kunnat framlägga något förslag till inrättande av ett dylikt
halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion utan föreslår, att denna
fråga utreds i annat sammanhang, när skattefrågan är avgjord.

I fråga om Wiads ställning i avvaktan på förnyad utredning föreslår utredningen,
att Wiad, tills klarhet vunnits beträffande det nyssnämnda institutet
för kött- och mjölkproduktion, bibehålies med hittillsvarande uppgifter
och organisation, dock med den förändringen att det knytes till institutionen
för husdjursförädling i form av en försöksavdelning. Denna får sålunda
samma ställning som övriga försöksavdelningar. Verksamheten skall vara
programbunden och ingå som en del i det samlade riksförsöksprogrammet.
Om emellertid ett halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion kommer
till stånd, bör detta enligt utredningen ersätta försöksavdelningen vid
Wiad. I motsatt fall bör frågan om försöksavdelningens framtida organisation
och förläggning upptas till förnyad prövning, eftersom åtskilliga erinringar
kan göras mot att ha Wiad som förläggningsort för en till institutionen
för husdjursförädling hörande försöksavdelning.

2. Försöksverksamhet rörande husdjurens utfodring och skötsel

Xuvarande förhållanden. Verksamheten vid statens husdjursförsök, bedrives
dels centralt vid Ultuna, dels lokalt vid Alnarp och öjebyn samt i
mindre utsträckning vid gårdar tillhörande hushållningssällskap och enskilda
jordbrukare. Verksamheten vid huvudanstalten är fördelad på tre
avdelningar med institutionens föreståndare och två statsagronomer som
ledare för var sin avdelning. Uppdelningen på avdelningar är genomförd
efter djurslag med resp. nötkreatur, svin och fjäderfä som huvudobjekt.
Verksamheten vid Alnarp och öjebyn är närmast underställd föreståndaren.

205

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Personalen vid dessa försöksstationer inskränker sig till en assistent på \aidera
platsen, vid Alnarp i A 15 och vid öjebyn i A 13.

Den vid statens husdjursförsök bedrivna verksamheten bar varit programbunden.
Enligt statuterna för lantbrukshögskolan ankommer det på föreståndaren
och statsagronomerna att utarbeta förslag till arbetsprogram,
vilket sedan granskas av överinspektören för att slutligen överlämnas till
högskolans styrelse för fastställande. Programmet uppgöres för ett år i sänder.

Försöksverksamheten rörande husdjurens utfodring och skötsel omfattar
främst nötkreatur, svin, pälsdjur, fjäderfä samt i mer begränsad utsträckning
får och bin. Verksamheten är främst inriktad på frågor rörande
de olika fodermedlens smältbarhet och näringsvärde samt inflytande av olika
fodermedelskombinationer på djurens avkastning. Vidare intar problem rörande
vallfodrets konservering och möjligheten att basera utfodringen till
övervägande del på sådant foder en framskjutande plats på arbetsprogiammet.
Även om verksamheten till övervägande del kan betecknas som försöksverksamhet
i egentlig mening, förekommer dock vissa uppgifter med
typisk provningskaraktär, t. ex. bestämning av D-vitaminhalten i fodertran
och andra foderpreparat, provning av foder för kalv- och svinuppfödning
samt av varumärkesbetecknade tillsatsmedel för ensilering.

Husdj ursförsöksverksamheten vid Alnarp omfattar normalt gruppförsök
med kor, kalvar, kvigor och svin samt smältbarhetsförsök och diverse smärre
arbetsuppgifter. Bland arbeten rörande speciella problem inom den sydsvenska
husdj ursskötseln kan nämnas försök beträffande utfodringen avfärsk
sockerbetsblast till kor samt olika metoder att konservera sockerbets avfallet.

Husdj ursförsöksverksamheten vid Öjebyn omfattar bl. a. uppfodningsiorsök
med hästar, kalvar och kvigor, bl. a. med enäggstvillingar, smältbarhetsförsök
med olika foderslag, ensileringsförsök med potatis och vallfoder.

Mer eller mindre permanent verksamhet har förekommit vid Åstorps svinförsöksstation,
där försök utförts rörande utfodringens inflytande på fläskkvaliteten.
Verksamheten omhänderhas av en assistent på statens husdjursförsöks
löneplan. Övriga kostnader har täckts genom anslag från slakteriorganisationerna.

Lokal försöksverksamhet bedrivs även vid vissa enskilda gårdar samt
gårdar tillhöriga hushållningssällskapen och lantbrukets skolor. Som exempel
kan nämnas svinförsök vid Ulfhälls och Bollerups lantbruksskolor och
försök med fjäderfä vid Svalöfs lantmannaskola och vid Slite på Gotland.
Ett relativt omfattande försöksarbete för köttproduktion har utförts i samarbete
med Hallands läns hushållningssällskap. Vid försöksgården Marielund,
som ägs av hushållningssällskapet i Blekinge, har ett mindre försök
med olika typer av proteinberikat betfor utförts.

Redovisningen av försöksresultaten sker genom meddelanden, en speciell
särtrycksserie, föredrag, demonstrationer in. in.

Jordbriikshögskoleutredningen framhåller, att försöksverksamheten rörande
husdjurens utfodring och skötsel i huvudsak hör ha nuvarande inriktning.
För alt på ett tillfredsställande sätt kunna lösa sina uppgifter måste
enligt utredningen även försöksverksamheten inom husdj ursområdet till
icke oväsentlig del baseras på lokala försök, eftersom vissa försöksuppgifter
är specifika för en viss landsdel. Som exempel anför utredningen försök rörande
bristsjukdomar och andra hälsorubbningar, som har samband med

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

lokala betingelser rörande foderproduktionen. Vidare erinras om att fodermedel
av typen saftfoder och stråfoder av tekniska och ekonomiska skäl i
regel inte tål långa transporter, varför utfodringsförsök med exempelvis
sockerbetsavfall eller det växttrådrika stråfoder, som erhålles i trakter med
hög nederbörd, måste ske där fodret produceras. Även försök rörande olika
stallklimat och stallinredning måste utföras i olika delar av landet. En rationell
behandling av ett försöksproblem förutsätter därför i regel dels ett
mera grundläggande studium vid en central försöksanläggning med goda
resurser i fråga om personal, apparatur etc., dels kompletterande fältmässiga
undersökningar under varierande praktiska betingelser.

Framtida central organisation. Enligt utredningens förslag skall de nuvarande
försöksavdelningarna vid statens husdjursförsök ingå i den institution,
som är avsedd att svara för undervisning och forskning på hithörande
område, nämligen institutionen för husdjurens utfodring och vård.
Uppdelningen av arbetsområdet på de tre försöksavdelningarna skall enligt
förslaget liksom hittills ske efter djurslag med nötkreatur, svin och fjäderfä
som huvudobjekt. Försöksverksamheten med pälsdjur, som f. n. intar
en relativt fristående ställning, anknytes därvid organisatoriskt till den
försöksavdelning, som handhar svinförsöken. Utredningen föreslår vidare,
att avdelningen för biförsök förflyttas till Alnarp.

Framtida lokal organisation. Utredningen föreslår, att två husdjursförsökstationer
inrättas, varav en i Skåne och en i Norrland. I fråga om skälen
härtill anföres bl. a. följande.

Förläggningen till Skåne motiveras med den omfattande sockerbetsodlingen,
som medför en råd för denna landsända speciella problem rörande
tillvaratagande, konservering och utnyttjande av avfallet i form av blast och
betmassa. Nordöstra Skåne är vidare ett typiskt potatisdistrikt, där liknande
problem uppkommer rörande avfallet från brännerier och stärkelsefabriker.
Som skäl för en försöksstation i Norrland anföres den ensidiga vinterfoderstaten
med vallskörden som huvudkomponent, den korta vegetationsperioden,
som medför särskilda förhållanden beträffande vallskörd och
betesgång samt det stränga vinterklimatet och de därmed sammanhängande
miljöproblemen.

Tillämpningsförsök bör enligt utredningens mening i stor utsträckning
kunna förläggas till hushållningssällskapens och lantmannaskolornas jordbruk.

Husdjursförsöksstationen i Skåne föreslår utredningen bli förlagd till
Alnarp, främst emedan denna förläggning erbjuder en god kontakt med den
övriga lantbruksvetenskapliga verksamheten vid Alnarp, bl. a. den föreslagna
jordbruksförsöksstationen där. Därtill kommer att Alnarps egendom betinner
sig i statlig ägo. Bland nackdelarna nämnes vissa olägenheter för den
ekonomiska driften vid egendomen och den praktiska utbildningen av djurskötare.
Dessa olägenheter bör dock enligt utredningen inte tillmätas så stor
betydelse, att de bör lägga hinder i vägen för en i andra avseenden rationell
lösning av förläggningsfrågan. Utredningen, som även övervägt en förlägg -

207

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 dr 1961

ning till Bjärsjölagård (hushållningssällskapets försöksgård i Malmöhus
län), framhåller, att försöksstationens förläggning till Alnarp inte utesluter,
att en del av verksamheten förlägges dit eller till andra lämpliga gårdar.

Husdjursförsöksstationen i Norrland föreslås förlagd till statens försöksgård
vid öjebijn. Detta motiveras med den betydande storleken på gården,
vilket möjliggör hållandet av en tillräckligt stor nötkreatursbesättning, bedömt
med hänsyn till försöksverksamhetens behov. Vidare har relativt stora
investeringar redan gjorts där i form av specialinredda stallar och andra
törsöksutrymmen.

Utredningen har vidare övervägt att inrätta försöksdistrikt och distriktsnämnder
även på husdjursområdet men funnit, att det f. n. icke föreligger
något behov härav. En av orsakerna är att antalet försök med förläggning
utanför försöksstationerna eller Ultuna icke torde bli särskilt stort. Behovet
av kontakt för förmedling av impulser från landets olika delar torde enligt
utredningens mening i viss mån kunna fyllas av försöksledarmötets
husdjurssektion.

Personal vid försöksstationerna. Utredningen föreslår att vardera försöksstationen
i Alnarp och öjebyn utrustas med en försöksledare i A 24 alternativt
A 21, en försökstekniker i A 13 och en djurskötare i A 7. Vidare bör
vardera stationen äga disponera 7 000 kr. per år för skrivhjälp. Den nuvarande
personalen utgöres av en assistent i A 15 vid Alnarp och en assistent
i A 13 vid öjebyn.

När det gällt att fastställa de kvalifikationer, som bör ställas på husdjursförsöksstationernas
föreståndare och därmed den lönegrad, i vilken dessa
bör inplaceras, har två olika meningar gjort sig gällande inom utredningen.
Enligt alternativ I, som biträtts av herrar Y. Gustafsson, F. Nilsson och S.
Zachrison bör försöksledarna vara placerade i A 24. Härför har åberopats
bl. a. att en ändamålsenlig verksamhet vid de båda försöksstationerna förutsätter
en relativt självständig ställning och att försöksledaren bör ha goda
kvalifikationer för att kunna ta initiativ till annan lokal försöksverksamhet
samt vara en auktoritet på sitt område. Enligt alternativ 11, som biträtts av
ordföranden samt herrar S. Larsson och P. E. Sköld, bör husdj ursförsöksstationernas
föreståndare placeras i A 21. Det framhålles som skäl härför,
liksom tidigare beträffande försöksledarna inom trädgårdsområdet, att den
lämpliga lönegradsplaceringen måste bestämmas av arbetsuppgifternas art
och omfattning. De ifrågavarande försöksledarna kan inte jämföras med de
enligt utredningens förslag i A 24 inplacerade distriktsförsöksledarna för
jordbruksförsöken, som har att i distriktsnämnderna diskutera ett vidlyftigt
program och som har en mycket omfattande uppgift med avseende på
övervakningen av de vitt utspridda jordbruksförsöken. Jordbruksförsöksledarna
skall vidare för serviceavdelningens räkning träffa avtal om försökslägenheter
med hushållningssällskapen. Någon motsvarighet härtill föreligger
inte på husdjursområdet, särskilt så länge här ingen distriktsindelning
förefinnes.

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

E. Försöksverksamhetens serviceavdelning

F. n. leder och organiserar föreståndarna för statens jordbruksförsök,
statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök såväl den centrala som
den lokalt bedrivna försöksverksamheten inom resp. verksamhetsområden.
Enligt utredningens förslag kommer dessa försöksanstalter att upphöra och
statsagronomavdelningarna vid dem att i form av särskilda försöksavdelningar
överföras till institutioner för motsvarande ämnesområden inom lantbrukshögskolan.
Samordningen av den centralt bedrivna försöksverksamheten
samt ledningen och det organisatoriska handhavandet av det över hela
landet utspridda system av försöksdistrikt och försöksstationer, som utredningen
föreslår, kommer därigenom att helt åvila försöksdirektören. För
att denne skall kunna fullgöra dessa organisatoriska uppgifter samt därutöver
ombesörja vissa arbetsuppgifter av förvaltningsmässig, teknisk och
servicebetonad natur, som synes med fördel kunna avlastas från försöksavdelningarna
och handläggas av ett gemensamt organ, har jordbrukshögskoleutredningen
funnit att en särskild serviceavdelning bör ställas till försöksdirektörens
förfogande.

Denna avdelning skall enligt utredningen biträda försöksdirektören vid
organiserandet av den statliga lokala försöksverksamheten och vid förvaltningen
av vissa gemensamma resurser, såsom mark, byggnader, djurbesättningar
m. m., som står till lantbrukshögskolans disposition för dennas försöks-
och forskningsverksamhet. Härigenom uppnås, enligt utredningens
mening, ett mera rationellt utnyttjande av dessa resurser. Serviceavdelningen
skall vidare biträda försöksavdelningarna i samband med genomförandet
av försöken, såsom att tillhandahålla lämpligt bearbetade försöksarealer eller
djur av olika slag. Bland andra arbetsuppgifter, som bör ombesörjas av serviceavdelningen,
kan nämnas uppgörande av avtal med hushållningssällskapen
rörande utförande av försök. Genom att dessa och liknande arbetsuPP§ifter
handlägges av ett särskilt organ får försöksmännen möjlighet att
ägna mer av sin arbetstid åt egentliga försöksuppgifter.

Utredningen föreslår, att ifrågavarande avdelning benämnes försöksverksamhetens
serviceavdelning för att redan genom namnet ange dess funktion
och ställning inom lantbrukshögskolan. Beträffande organisationen av
avdelningen anför utredningen i huvudsak följande.

Serviceavdelningen skall vara direkt underställd försöksdirektören. Avdelningens
arbete ledes av en särskild avdelningschef, som är placerad på
Ultuna. Till avdelningen hör i administrativt avseende samtliga föreståndare
vid de jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsförsöksstationer, som föreslås
bli inrättade. Avdelningschefen för serviceavdelningen är försöksdirektörens
ställföreträdare och föredrar i lantbrukshögskolans styrelse sådana
ärenden, som berör avdelningens verksamhet.

Genom att den trädgårdsvetenskapliga verksamheten är förlagd till Alnarp,
måste en särskild serviceverksamhet organiseras därstädes. Ifråga -

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

varande serviceverksamhet bör ledas av distriktsförsöksledaren inom södra
Irädgårdsförsöksdistriktet.

Försöksavdelningarna skall i princip vara skyldiga att anlita serviceavdelningen.
Högskolans styrelse kan dock meddela undantag.

I fråga om den försökstekniska servicen via lantbruksdriften vid lantbrukshögskolans
egendomar erinrar utredningen om att serviceavdelningen
bl. a. skall disponera vissa jordbruksegendomar, trädgårdsarealer och övriga
resurser, dels centralt vid Ulluna och Alnarp, dels lokalt vid försöksstationerna.
Syftet med dessa egendomar är enligt utredningens uppfattning inte
i första hand att bedriva jordbruksproduktion eller trädgårdsproduklion
utan att underlätta och säkerställa utförandet av lantbrukshögskolans försöksverksamhet.
Det ligger emellertid i sakens natur, att samtliga markoch
djurresurser m. m. inte ständigt kan utnyttjas för försöksändamål. Målsättningen
för jordbruks- och trädgårdsdriften skall enligt utredningen vara
att på ett rationellt sätt nyttiggöra dessa av försöksverksamheten ej ianspråktagna
resurser. Lantbruksdriftens medverkan i försöksarbetet anges
av utredningen på följande sätt.

Lantbruksdriften skall tillhandahålla erforderliga försöksarealer samt ombesörja
normala jordbearbetningsåtgärder i den omfattning som resp. försöksavdelningar
önskar. Den skall likaså omhänderha skötseln av de djurbesättningar,
som erfordras för försöken och därvid tillhandahålla foder och
arbetskraft i normal omfattning för djurens utfodring och skötsel samt ta
hand om och avyttra de produkter, som erhålles. Inkomsterna från dessa
produkter utgör ersättning till lantbruksdriften för de kostnader i form
av arbetskraft, foder m. m., som lantbruksdriften haft i samband med produkternas
framställning. Sådana arbetsuppgifter, som inte normalt ingår i
ifrågavarande produktion, utan som är direkt betingade av försöken, såsom
uppvägning och utporlionering av foder, speciell skötsel av djuren etc., skall
däremot bestridas via försöksanslaget eller ombesörjas av särskild försöksteknisk
personal, som försöksavdelningarna (försöksstationerna) tillhandahåller.
I den mån försöken förorsakar förluster eller extra kostnader för
lantbruksdriften skall ersättning härför utgå ur försöksanslaget (intrångsersättning).
Storleken av sådan ersättning skall beräknas av serviceavdelningen
och fastställas av lantbrukshögskolans styrelse.

I princip bör enligt utredningen nu beskrivna förfaringssätt tillämpas vid
såväl jordbruks- som trädgårdsdriften. Den kommersiella trädgårdsproduktion,
som kommer att bedrivas inom trädgårdssektionen för att ekonomiskt
utnyttja de resurser, som för tillfället icke utnyttjas för försöksverksamhet,
liksom försäljningen av de försöksprodukter, som erhålles vid försöksverksamheten,
bör organiseras på motsvarande sätt som vid jordbruksegendomarna
med en särskild trädgårdsdriftsledare som chef och ansvarig
för denna verksamhet.

I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut (prop. 1955:116) bör lantbruksdriften
och försöksverksamheten redovisningsmässigt hållas helt åtskilda.

Utredningen framhåller vidare, att högskolans styrelse bör för lantbruksdriftens
behov disponera ett särskilt rörelsekapital för läckande av oför 14

Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 69

210

Kimgl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

utsedda kostnader eller inkomstbortfall. Avkastningen från lantbruksdriften
varierar nämligen relativt starkt från år till år beroende på skördeutfall
m. m. Utredningen föreslår sålunda, att ett rörelsekapital om 450 000
kr. får disponeras för jordbruksdriften och 150 000 kr. för trädgårdsdriften.
Ultuna egendom disponerar f. n. ett rörelsekapital av 90 000 kr.

Beträffande de resurser som skall disponeras av serviceavdelningen framhåller
utredningen bl. a. följande.

Serviceavdelningen skall bl. a. förvalta de jordbruksegendomar, som disponeras
av lantbrukshögskolan samt vissa för försöksverksamheten och i viss
män även forskningen gemensamma resurser, såsom djurstallar, växthus,
viss försöksteknisk utrustning, maskiner m. m.

Jordbruksegendomar. Under serviceavdelningens tillsyn bör stå
Ultuna och med denna sambrukade egendomar, samt Wiads, Röbäcksdalens
och Öjebyns egendomar jämte vissa arealer för jordbruks- och trädgårdsproduktion,
som kommer att finnas vid övriga försöksstationer.

D j u r s t a 11 a r. I den mån så anses erforderligt, bör samtliga djurstallar
vid de egendomar, som lantbrukshögskolan disponerar, ställas till försöksverksamhetens
förfogande. Serviceavdelningen skall efter samråd med resp.
institutionsföreståndare ställa utrymme och djur till förfogande för försök
av olika slag.

Gemensamma byggnader. Utredningen föreslår vidare, att vissa
storre växthus och vegetationsgårdar, som användes gemensamt av flera institutioner,
ställes under serviceavdelningens tillsyn. Utrymmen i växthus
och vegetationsgårdar skall fördelas av serviceavdelningen i samråd med institutionsföreståndarna
på ett sådant sätt, att ett rationellt utnyttjande av
växthusen uppnäs. Gemensamma maskinhallar och andra gemensamma
byggnader bör också förvaltas av serviceavdelningen.

Maskiner. Enligt utredningens uppfattning bör även större och mera
dyrbar försöksteknisk utrustning förvaltas av serviceavdelningen.

Personal. Serviceavdelningen skall ledas av en avdelningschef, placerad
B .. ■ Skrivhjälp erhålles från högskolans kansli. Erforderlig personal
för försöksarbeten anställes med anlitande av försöksanslaget i den omfattning,
som högskolans styrelse bestämmer. Vid trädgårdssektionen i Alnarp
organiseras och ledes motsvarande serviceuppgifter av distriktsledaren i
sodra försöksdislriktet.

F. Hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet

För en närmare redogörelse för denna verksamhets uppkomst, nuvarande
organisation och omfattning torde få hänvisas till utredningens betänkande
s. 323—327.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att den av hushållningssällskapen
bedrivna egna statsunderstödda försöksverksamheten är av stort värde
och ett led av väsentlig betydelse för omsättandet i praktisk jordbruksdrift
av de i centralt bedriven forsknings- och försöksverksamhet framkomna
resultaten. Det är därför betydelsefullt, att den kan fortsätta och det är
motiverat, att ett förbättrat statsbidrag utgår, dels emedan nu utgående bidrag
per försök är för litet i förhållande till sällskapens verkliga kostnader,

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

dels emedan sällskapens egen försöksverksamhet i vissa delar av landet
synes ha en alltför begränsad omfattning.

Beträffande själva handläggningen av frågor rörande hushållningssällskapens
egen statsunderstödda försöksverksamhet bör enligt utredningen knappast
nu några förändringar vidtas. Utredningen har emellertid övervägt,
om icke handläggandet av dessa frågor ävensom medelsfördelningen och
uppdraget att vara tillsynsmyndighet borde överföras från lantbrukshögskolan
till lantbruksstyrelsen. För denna ändring har bl. a. anförts, att sällskapens
statsunderstödda försöksverksamhet, genom de av utredningen
föreslagna förändringarna beträffande den statliga försöksverksamheten,
på längre sikt torde komma att i viss utsträckning ändra karaktär. Då det
f. n. är svårt att överblicka utvecklingen i detta hänseende, vill utredningen
nu endast förorda en förändring beträffande försöksprogrammens fastställande
såtillvida, att det hittillsvarande rådet för sällskapens lokala försöksverksamhet
omändras till en särskild nämnd, i vilken försöksdirektören bör
vara ordförande. Denna nämnd bör i tillämpliga delar ha samma sammansättning
som det nuvarande rådet. Därjämte bör chefen för lantbruksstyrelsens
lantbruksbyrå ingå. Liksom nu bör förslagen till egen statsunderstödd
försöksverksamhet upprättas inom sällskapens egna försöksnämnder. Dessa
förslag bör överlämnas till de av utredningen föreslagna distriktsnämnderna
för sammanjämkning och sedan vidarebefordras till den förstnämnda särskilda
nämnden. Efter sagda nämnds behandling av förslaget bör det åtminstone
tills vidare, såsom nu sker, fastställas av styrelsen för lantbrukshögskolan,
som skall vara tillsynsmyndighet och omhänderha fördelningen
av statsbidragen.

Utredningen föreslår vidare, att statens jordbruksförsöks nuvarande uppgift
att leda och samordna hushållningssällskapens försöksverksamhet liksom
att biträda sällskapen med analysarbeten, statistiska sammanställningar
m. m. bör övertagas av de organ inom lantbrukshögskolan, som i övrigt
kommer att övertaga statens jordbruksförsöks nuvarande arbetsuppgifter.
Försöksdirektören bör på lämpligt sätt fördela arbetsuppgifterna.

I sitt särskilda yttrande anför herr Y. Gustafsson beträffande den lokala
försöksorganisationen bl. a. följande.

Möjligheterna för hushållningssällskapen att väsentligt förstärka sin medverkan
i försöksverksamheten är begränsade, såvida inte konsultentkadern
ökas eller upplysningsverksamheten tillbakasättes. Med hänsyn härtill är jag
tveksam om lämpligheten alt låta sällskapen i resp. län bli den »lokalt ansvarige
huvudmannen» för försöksverksamheten och att till dem överlåta
ansvaret för verksamheten vid de till lantbruks- och lantmannaskolorna förlagda
fasta försöksstationerna.

Vidare ifrågasätter jag, om icke den föreslagna statliga lokala försöksorganisationen
blir för svag. Försöksledarna är fåtaliga och vidare har de,
när det gäller husdjurs- och trädgårdsområdena, i majoritetsalternativet
blivit så lågt placerade i lönehänseende, att tjänsterna kan befaras bli passagebefattningar.
Om hänsyn tages till att utredningen samtidigt föreslår
försöksgårdsorganisationens nedläggande, kommer man fram till att dennas
förslag beträffande den statliga lokalorganisationen är mycket restriktivt

212

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

och innebär en uttunning i fråga om jordbruksförsöksverksamheten. Jag finner
en utveckling i denna riktning betänklig. I sammanhanget vill jag även
anföra, att jag anser utredningens negativa omdömen om försöksgårdsverksamheten
vara överdrivna och att jag icke kan ansluta mig till dem.

I skrift den 15 november 1960 bär Boteå kommun anhållit, att förutsättningarna
att för framtiden bibehålla och om möjligt utbygga verksamheten
vid Offers försöksgård prövas med största möjliga välvilja. I skriften
framhålles bl. a., att en nedläggning av Offers försöksgård kommer att medföra
stora svårigheter både ekonomiskt och befolkningsmässigt för Boleå
kommun. Denna har redan tidigare en svag ekonomi och saknar praktiskt
tagel helt industri. Avfolkningen är redan nu stor och antalet personer i
pensionsåldern utgör en mycket stor andel i befolkningstalet.

I skrivelse den 16 augusti 1956 har styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri-
och trädgårdsinstitut hemställt om godkännande av ett mellan institutsstyrelsen
och styrelsen för Norrlands trädgårdsskola, Söråker, den 15
augusti 1956 träffat avtal rörande försöksverksamhet med trädgårdsväxter
vid Söråker med i huvudsak följande innehåll.

Enligt avtalet, vilket förutsätter godkännande av Kungl. Maj :t och riksdagen
samt Västernorrlands läns landsting, har skolstyrelsen förbundit
sig att utan kostnad för staten ställa växthus och andra lokaler in. m. till
förfogande för statens trädgårdsförsök samt tillhandahålla erforderlig arbetskraft.
Utgifterna för investeringar, som landstinget i egenskap av huvudman
skulle påtaga sig, har av institutsstyrelsen angivits till preliminärt
100 000 kr. Av statsmedel förutsättes å andra sidan skola bestridas
avlöningar till en försöksledare och en trädgårdsmästare, ett årligt belopp
av 14 000 kr. för att täcka driftskostnaderna samt ett engångsbelopp av
25 000 kr. för anskaffning av möbler, kontorsmaskiner och diverse försöksinventarier.

I detta sammanhang torde få anmälas den av den särskilt förordnade utredningsmannen,
direktören O. Söderström, verkställda utredningen angående
objektiviteten vid forskning och försök på växtnäringsområdet.

I ett avsnitt om industriens ekonomiska stöd åt verksamheten vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök framhåller utredningsmannen,
att redan den omständigheten, att gödselmedelsindustrien genom GödselQch
kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) och Stiftelsens Svensk
växtnäringsforskning lämnar finansiellt stöd åt forsknings- och försöksverksamheten
vid lantbrukshögskolan, har varit ägnad att skapa tvivelsmål
om forskningens fulla oberoende av de industriella intressena. Ur denna
synpunkt hade det enligt utredningsmannen varit lyckligare om tillräckliga
medel för verksamhetens finansiering kunnat ställas till förfogande av
statsmedel. Bidragen från industrien har emellertid gjort det möjligt att
vid lantbrukshögskolan genomföra åtskilliga forskningsuppgifter av väsentlig
betydelse. De av utredningsmannen företagna undersökningarna har
icke givit vid handen, att stiftelsen eller GKS i anslutning till medlens över -

213

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

lämnande sökt öva ett inflytande över verksamheten, som är att bedöma
som obehörigt. Med hänsyn till vad som nyss anförts, synes det emellertid
utredningsmannen angeläget, att det finansiella stödet lämnas under sådana
former, att alla misstankar om obehörigt inflytande i samband med
verksamhetens finansiering är uteslutna.

De medel, som av GKS ställes till förfogande för forskarstipendier, överlämnas
årligen till skogs- och lantbruksakademien, som beslutar om fördelningen
av stipendiemedlen, sedan akademiens särskilda kommitté för
växtforskning avgivit yttrande över föreliggande ansökningar. Emellertid
beredes sekreteraren i GKS regelmässigt tillfälle att deltaga i kommitténs
sammanträden. Även om liknande anordningar återfinnes på andra håll
och undersökningen icke givit vid handen att härigenom någon obehörig
påverkan ägt rum, anser utredningsmannen det likväl lyckligt, om denna
praxis ändras.

Vad därefter gäller anslag från nyssnämnda stiftelse skulle enligt utredningsmannen
all anledning till misstanke om obehörig påverkan från industriens
sida vara eliminerad, om medlen av stiftelsen kunde överlämnas
exempelvis till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksför-''
sök för finansiering av forskningsuppgifter efter styrelsens eget val inom
ramen för det forskningsområde, som stiftelsen vill tjäna. Utredningsmannen
anser, att en ramöverenskommelse härom med lantbrukshögskolan bör
vara möjlig att uppnå.

Då det gäller användningen av de medel, som ställes till förfogande för
verksamheten vid lantbrukshögskolan och därtill anslutna institutioner,
har, framhåller utredningsmannen, även lantbrukshögskolan — förutom
skogs- och lantbruksakademien och akademikollegiet — tillagts ett bestämmande
inflytande. För handläggning av dessa anslagsärenden har riktlinjer
utfärdats den 10 april 1957.

Enligt dessa riktlinjer skall de forskningsarbeten, till vilka anslag beviljas
av industrimedel, utföras enligt arbets- och kostnadsplaner, som efter tillstyrkan
av vederbörande institutionsföreståndare godkänts av styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt fastställts av skogsoch
lantbruksakademien. Då styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök medgivit, att arbetet utföres av vederbörande forskare såsom
tjänsteåliggande, gäller för detta arbete samma allmänna stadganden som för
övriga forskningsarbeten vid institutionen.

Den ordning, som sålunda tillämpas, synes enligt utredningsmannen innebära
tillräckliga garantier mot obehörig påverkan i samband med överlämnande
av bidrag från förenämnda stiftelse. Utredningsmannen utgår emeblertid
därvid från att de ledamöter i stiftelsens styrelse som skogs- och lantbruksakademien
har att utse (två stycken; den tredje, som är representant
för gödsel- och kalkindustrien, väljes av Sveriges Kemiska industrikontor)
icke väljes bland personer, som direkt eller indirekt är engagerade i industrien.
Det måste enligt utredningsmannen anses önskvärt — ehuru måhända
icke nödvändigt — att föreskrift härom intages i stiftelsens stadgar. Vi -

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

dare förordar utredningsmannen liksom skett i fråga om stipendierna den
ändringen, att sekreteraren i GKS icke vidare kallas att deltaga i akademikommitténs
sammanträden vid behandling av anslag från stiftelsen.

I fråga om forsknings- och försöksverksamhetens inriktning och uppläggning
framhåller utredningsmannen bl. a., att det är önskvärt, att försöksverksamheten
kan lämna erforderliga produktivitets- och utbytestal av sådan
beskaffenhet, att de kan infogas i en praktisk företagsekonomisk lönsamhetskalkyl.
Ett mera fullständigt förverkligande av det program, som
skisserats i betänkandet, torde emellertid enligt utredningsmannen kräva en
så betydande utbyggnad av försöksverksamheten, att den kan genomföras
allenast på lång sikt. Dessförinnan bör försöksverksamhetens aktuella resurser
koncentreras till verkligt betydelsefulla driftsekonomiska frågeställningar.
Försöken bör dessutom genomföras med större vetenskaplig skärpa. Utredningsmannen
understryker vidare vikten av att statistisk och ekonomisk
sakkunskap i tillräcklig omfattning utnyttjas såväl vid försökens planering
och uppläggning som vid resultatens bearbetning. Sådan sakkunskap måste i
väsentligt större utsträckning än som hittills varit fallet ställas till forskarnas
och försöksmännens förfogande och även ges tillfälle att fortlöpande göra
sig gällande i forskningsarbetet.

Utredningsmannen berör vidare i sitt betänkande vissa spörsmål angående
publiceringen av framkomna forsknings- och försöksresultat och anför bl. a.
följande.

Den officiella publiceringen av forsknings- och försöksresultaten sker regelmässigt
i lantbrukshögskolans och statens lantbruksförsöks skriftserier.
Av statens jordbruksförsök utges dels en serie »Meddelanden», dels en serie
»Särtryck och småskrifter». Enligt de numera utfärdade publiceringsreglerna
skall det första offentliggörandet av resultaten från försök och forskning
inom den statens jordbruksförsök åvilande verksamheten ske i någon
av dessa serier, såvida icke föreståndaren för jordbruksförsöken annorlunda
bestämmer. Det ankommer på denne att granska och godkänna de manuskript,
som är avsedda att offentliggöras i någon av de angivna skriftserierna.
Föreståndaren har befogenhet att förordna, att någon publicering av ett
ingivet manuskript icke skall ske i jordbruksförsökens skriftserier, och han
kan som villkor för publiceringen föreskriva, att de uteslutningar, rättelser
och tillägg vidtages, som av honom bedömes vara erforderliga.

Såvitt utredningsmannen kunnat finna har åtminstone tidigare de nu angivna
publiceringsreglerna icke alltid konsekvent upprätthållits. Redan en
mera strikt tillämpning av dessa regler om förstagångspublicering skulle
emellertid enligt utredningsmannens åsikt vara till fördel, och han anför vidare
bl. a. följande.

Om föreståndaren för statens jordbruksförsök, vilket utredningsmannen
vill förorda, tillägges ett så avgörande inflytande då det gäller förstahandspubliceringen
av resultatet från den programbundna forsknings- och försöksverksamheten,
måste å andra sidan förutsättas att han i tveksamma
fall samråder med andra experter inom jordbruksförsöken eller lantbrukshögskolan,
innan publicering vägras. Forskare och försöksmän, som blivit

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

vägrade att få sina forsknings- och försöksresultat offentliggjorda i jordbruksförsökens
skriftserier, bör vidare ha möjlighet att hänskjuta publiceringsfrågans
slutliga avgörande till styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök. Det förutsättes då givetvis, att styrelsen före ärendets
avgörande inhämtar yttrande från den expertis som i varje fall kan
anses erforderlig. Medger icke föreståndaren eller styrelsen att försöksresultat
offentliggöres i jordbruksförsökens skriftserier, bör vederbörande forskare
eller försöksman vara oförhindrad att i annan publikation i eget namn
och under sitt eget personliga ansvar låta offentliggöra resultaten och kommentera
dem. Det bör därvid åligga honom att samtidigt publicera föreståndarens
eller styrelsens beslut.

Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla klara och ändamålsenliga
regler rörande publiceringen anser utredningsmannen det böra uppdragas åt
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök att efter närmare
utredning och prövning utarbeta sådana.

På grund av vad som förekommit vid den företagna utredningen finner utredningsmannen
anledning understryka önskvärdheten av att i görligaste
mån en gräns dragés mellan å ena sidan publicering och bidrag till den vetenskapliga
diskussionen och å andra sidan offentliggörande av upplysningsartiklar
för det praktiska jordbruket. I detta sammanhang berör utredningsmannen
även den av jordbrukets upplysningsnämnd utgivna tidskriften Försök
och Forskning och framhåller, att en förhandsgranskning av artiklar,
som erbjudes denna tidskrift, i vissa fall kan vara väl motiverad.

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag till lokal försöksorganisation med
distriktsnämnder och försöksstationer har med några få undantag fått ett
gott mottagande bland remissinstanserna. Särskilt har man påpekat värdet
av att hushållningssällskapen mera tas i anspråk och engageras i den lokala
försöksverksamheten. Härigenom erhålles, förutom ett bättre utnyttjande
av olika resurser, även en bättre kontakt och större möjligheter till
samverkan mellan den jordbruksvetenskapliga verksamheten och det praktiska
jordbruket med dess aktuella problem. Denna kontakt och samverkan
betecknas som nödvändig och mycket angelägen för att den jordbruksvetenskapliga
verksamheten med framgång skall kunna fullgöra sin uppgift att
effektivera och förbilliga jordbruksproduktionen. Ett flertal förslag att ytterligare
stärka denna kontakt har framkommit. I detta syfte har vissa remissinstanser
föreslagit, att distriktsförsöksnämnderna skall bli permanent
representerade i försökskollegiet och att även praktiska jordbrukare skall
kunna ingå som ledamöter av detta kollegium och där framföra det praktiska
jordbrukets önskemål och synpunkter.

Åtskilliga remissinstanser yrkar på att distriktsförsöksnäinnder inrättas
även på husdjursområdet och ej enbart inom jordbruks- och trädgårdsom -

216

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

rådena såsom utredningen föreslagit. Ett annat sätt att stärka det praktiska
jordbrukets kontakt med och inflytande på den jordbruksvetenskapliga
verksamheten är förslag om att speciella försöksnämnder eller försöksråd,
i vilka näringsutövarna är representerade, inrättas för olika ämnesområden.
Vissa remissinstanser har föreslagit, att sådana försöksnämnder
inrättas inom t. ex. fjäderfä- och svinavelsområdena.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag om reducering av antalet statliga
försöksgårdar har mött ett bestämt motstånd från vissa remissinstanser,
medan man på andra håll accepterat argumenten för en minskning av antalet
försöksgårdar i statlig regi. Det är bland annat en allmän uppfattning
bland försöksverksamheten närstående remissinstanser, att försöksverksamheten
fått en relativt sett mindre upprustning än forsknings- och undervisningsverksamheten.
Detta anser man vara beklagligt med hänsyn till försöksverksamhetens
stora betydelse för effektiveringsverksamheten inom
jordbruket.

A. Definitioner och terminologi

Synpunkter på utredningens förslag beträffande definitioner och terminologi
har i huvudsak framförts av närmast berörda instans, nämligen
lantbrulcshögskolans försökskollegium. Kollegiet vill inte förneka, att språkbruket,
såsom utredningen framhållit, i vissa fall är vacklande och att det
därför är önskvärt att vissa begrepp ges en klarare innebörd. Kollegiet anför
i denna fråga bl. a. följande.

Kollegiet delar utredningens uppfattning, att man med »jordbruksförsök»
bör avse all försöksverksamhet på växtnäringens, jordbearbetningens, dräneringens
och den egentliga växtodlingens områden. Kollegiet kan däremot
icke ansluta sig till utredningens uppfattning, att en klar skillnad bör göras
mellan å ena sidan den statliga och å andra sidan den av hushållningssällskapen
bedrivna försöksverksamheten. Den av statens jordbruksförsök i
egen regi bedrivna försöksverksamheten har successivt utvecklats som ett
komplement till hushållningssällskapens försöksverksamhet. De båda verksamhetsgrenarna
har i princip samma målsättning och de utgör tillsammans
det instrument, som erfordras för att lösa i försöksprogrammet angivna
problemställningar. Den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverksamheten
har sedan gammalt benämnts »sällskapens lokala försöksverksamhet»,
och anledningen härtill torde väl ha varit, att försöken till
övervägande del utföres hos enskilda jordbrukare. För att skilja dessa försök
från de på försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält utförda försöken
har man för dessa senare infört benämningen »fasta försök». »Fast
försöksverksamhet» och »statlig försöksverksamhet» är sålunda icke identiska
begrepp.

Försökskollegiet, som inte kan ansluta sig till utredningens förslag att
införa begreppen »central» och »lokal» statlig försöksverksamhet, anför
härom bl. a. följande.

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Statens jordbruksförsök består f. n. av en central organisation, vars arbetsuppgifter
omfattar uppgörande av förslag till program för såväl den
egna som den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverksamheten,
utarbetande av detaljplaner för av programmet betingade försöksserier, inspektion
av försöken, bearbetning av försöksresultaten, sammanställning
och publicering av det samlade försöksmaterialet, samt en fältorganisation
med uppgift att utföra erforderliga fältförsök. I denna fältorganisation ingår
Ultuna egendom som en försöksstation med i princip samma ställning
som övriga försöksstationer.

I enlighet med denna terminologi benämner försökskollegiet den lokala
försöksorganisationen inom jordbruksområdet jordbruksförsökens fältorganisation.

B. Den statliga jordbruksförsöksverksamheten

Statskontoret framhåller, att utredningens förslag beträffande den lokala
försöksverksamheten synes innehålla vissa uppslag, som kan vara av värde
för framtiden. Statens organisationsnämnd betonar önskvärdheten av att
det praktiska jordbruket ges goda möjligheter till medverkan i och kontakt
med försöksverksamheten. Det bör sålunda eftersträvas, att denna verksamhet
ges en sådan utformning, att den stimulerar till aktiv och ömsesidig
samverkan mellan försöksorganisationen och jordbrukarna.

Lantbruksstgrelsen anser, att det visat sig vara väl genomförbart alt bedriva
försöksverksamhet inom en bygd med en försöksgård som bas, även
om styrelsen inte kan bestrida att, såsom utredningen påpekat, valmöjligheterna
beträffande försökslägenheter blivit alltför begränsade på vissa statliga
försöksgårdar. I fortsättningen anföres bl. a. följande.

Även om lantbruksstyrelsen är av den uppfattningen, att vissa av de nuvarande
statliga försöksgårdarna icke är lämpliga för sin uppgift, synes det
styrelsen riktigare, att man omprövar varje enskild försöksgårds framtida
användning och icke nu slopar försöksgårdssystemet såsom sådant. Med
hänsyn till att en utbyggnad av försöksgårdssystemet för att tillgodose behovet
av replipunkter "för den statliga försöksverksamheten skulle medföra
avsevärda investeringskostnader, biträder styrelsen emellertid förslaget
om inrättande av ett antal försöksstationer på sätt utredningen tänkt
sig.

Lantbruksstyrelsen anser det vara av stort värde, att hushållningssällskapen
kommer att medverka i den statliga försöksorganisationen, då därigenom
kontakt skapas mellan å ena sidan den statliga försöksverksamheten
och å andra sidan det praktiska jordbruket med dess aktuella problem.
Härtill kommer den fördelen, att konsulenterna genom sin medverkan
i den statliga försöksverksamheten får möjlighet att följa denna
verksamhet på ett helt annat sätt till båtnad för upplysnings- och rådgivningsverksamheten
än om en annan organisationsform valdes. Den för -

218

Kiingl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

söksutrustning, som varje sällskap ända behöver för sin egen försöksverksamhet,
kan också utnyttjas bättre. Lantbruksstyrelsen finner det vidare
angeläget, att lantbruks- och lantmannaskolornas resurser utnyttjas i den
lokalt förlagda försöksverksamheten. Förslaget om att inrätta särskilda
distriktsförsöksnämnder finner lantbruksstyrelsen välbetänkt.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ifrågasätter,
om det är motiverat att avveckla försöksgårdssystemet. Försöksgårdarna
bär enligt styrelsen haft en synnerligen stor betydelse för försöksverksamheten
och därmed för svenskt jordbruk. Om gårdarna avvecklas, bör detta
göras successivt och först sedan man utrett, på vilket sätt de kan ersättas.
Styrelsen framhåller vidare, att de nuvarande fasta försöksstationerna vid
lantmannaskolorna bör bibehållas och ingå i den centrala organisationen
och icke såsom utredningen föreslagit, sortera under hushållningssällskapen.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller delvis samma synpunkter
som styrelsen för högskolan men anför därutöver bl. a. följande.

Lärarkollegiet biträder utredningens uppfattning, att hushållningssällskapen
bör handha en viss del av den lokala försöksverksamheten. Härigenom
erhålles ett värdefullt förbindelseled mellan lantbrukshögskolans verksamhet
och dess direkta faktiska tillämpning. Den service, som statens jordbruksförsök
hittills tillhandahållit hushållningssällskapen, bör nu överföras
till försöksstationerna. Dessa bör därför utrustas med större resurser
än vad utredningen föreslagit. Minimibehovet av fast personal vid en jordbruksförsöksstation
bör sålunda vara: en distriktsförsöksledare i A 26 eller
A 24, en försöksledare, två tekniker samt ett skriv- och räknebiträde.

De föreslagna distriktsförsöksnämnderna är av grundläggande betydelse
för kontakten mellan jordbruket och försöksverksamheten samt mellan hushållningssällskapen
och den centrala försöksverksamhetens företrädare. Utöver
de ledamöter i dessa nämnder, som föreslagits av utredningen, bör även
hushållningssällskapens ekonomikonsulenter samt företrädare för växtskyddsanstalten
och distriktets lantbrukskemiska kontrollstationer ingå. Det
är också ett önskemål, att jordbrukets föreningsrörelse blir representerad i
distriktsnämnderna.

Lantbrukshögskolans för sökskollegium vill, såsom tidigare framhållits,
att den lokala försöksorganisationen skall benämnas fältorganisationen. I
enlighet härmed kallar kollegiet den lokala försöksverkssamheten på jordbruksområdet
för jordbruksförsökens fältorganisation. Försökskollegiet
framhåller, att det för jordbruksförsökens rationella bedrivande är absolut
nödvändigt, att fältorganisationen är direkt underställd den centrala organisationen.
Det är likaså nödvändigt, att möjlighet beredes för ett direkt intimt
samarbete mellan den statliga och den av hushållningssällskapen bedrivna
försöksverksamheten. Försökskollegiet finner icke den av utredningen
föreslagna lokala försöksorganisationen lämplig och vänder sig speciellt
mot förslaget att nedlägga verksamheten vid försöksgårdarna. Försökskollegiet
anför härom bl. a. följande.

Försöksgårdarna utgör de enda platser, där man med full garanti för
perfekt skötsel under hela den avsedda tidsperioden kan utföra de omfat -

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tande, mångåriga försök, som erfordras för lösandet av vissa långsiktiga
försöksuppgifter. Utredningens uppfattning, att dylika försök lika väl skulle
kunna utföras hos andra försöksvärdar, står icke i överensstämmelse med
statens jordbruksförsöks samlade erfarenhet. Det har sålunda visat sig att
försök, utlagda hos enskilda jordbrukare och avsedda att kvarligga så kort
tid som tre till fem år, i stor utsträckning icke kan fullföljas på grund av
olika åtgärder från försöksvärdens sida. Ett mångårigt försök, som legat
en följd av år men ännu icke avslutats, representerar ett mycket stort, ofta
oersättligt värde. Det vore ansvarslöst att förlägga ett sådant försök till annan
plats än till en av försöksverksamheten ägd försöksgård.

Försökskollegiet framhåller vidare, att en försöksgård i viss utsträckning
måste betraktas som ett arkiv eller en kapitalinrättning, vari man investerat
en mångfald av olika, strikt kontrollerade åtgärder, varav den fulla utdelningen
inte kan förväntas, förrän avsevärd tid förflutit. Beträffande kostnaderna
för försöksgårdarna framhåller försökskollegiet bl. a. följande.

Försökskollegiet vill icke förneka att försöksgårdarna varit kostnadskrävande.
En mera ingående analys av gårdarnas ekonomiska förhållanden
skulle emellertid ha kunnat förklara åtskilligt, som i utredningens framställning
förblivit dunkelt. Det bär sålunda icke med tillräcklig skärpa framhållits,
att många försöksgårdar icke från början erhöll den upprustning,
som krävdes för att gårdarna skulle kunna fylla sin uppgift. Av denna anledning
bär årligen större eller mindre belopp måst användas för komplettering
av utrustning. Dessutom har den ofullständiga utrustningen verkat
höjande på gårdarnas omkostnader.

Försökskollegiet förordar sålunda, att försöksgårdssystemet bibehålies
med i stort sett nuvarande utformning. Beträffande organisationen av den
lokala försöksverksamheten i övrigt framhåller kollegiet följande.

Vad jordbruksförsökens fältorganisation i övrigt beträffar anser försökskollegiet,
att nu rådande ordning är i stort sett tillfredsställande. Kollegiet
vill emellertid framhålla, att denna verksamhet bör få utvecklas relativt
fritt och på lämpligt sätt anpassas till rådande förhållanden. Med ledning
av de goda erfarenheter, som föreligger från två redan organiserade försökspatruller,
torde denna form för ambulerande försöksverksamhet för
framtiden komma att ytterligare utvecklas. För försöksverksamheten i
Norrland torde därutöver erfordras försöksfält med fast anställda försökstekniker.

Den fältorganisation försökskollegiet föreslagit innebär, att statens jordbruksförsök
kommer att stå i direkt kontakt med de organ, som har att
svara för fältförsökens anläggning och skötsel. Det finns därför ingen anledning
att inrätta den av utredningen föreslagna serviceavdelningen, ej
heller att, som utredningen föreslagit, indela landet i försöksdistrikt.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller,
alt det är ändamålsenligt för lantbruksundervisningen med såväl jordbruks-
som husdjursförsök förlagda till Alnarp. Egendomen är emellertid i
första hand ett skoljordbruk för driflsledarkursen, lantbruksskolan och
ladugårdsförmanskursen. Styrelsen betraktar det som angeläget, att den
för egentlig jordbruksdrift tillgängliga arealen icke nedbringas, så att
undervisningen blir lidande.

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Alnarpsinstitutets lärarkollegium anför beträffande Alnarps egendom
bl. a. följande.

Alnarps egendom är nu ett skölj ordbruk, som skall utgöra stöd för undervisningen
vid institutets lantbruksavdelning samt ge praktik och övningsmöjligheter
för eleverna i lantbruksskolan. Som skölj ordbruk skall det drivas
som ett vanligt jordbruk, samtidigt som man fordrar, att det skall vara
ett töregångsjordbruk. Då jordbruket mer och mer mekaniseras, behövs det
stora arealer lör att ge eleverna tillfälle att köra alla slags maskiner under
praktiska förhållanden och under tillräckligt lång tid. Genom att egendomen
nu i stort sett har en drift, som överensstämmer med vad som är vanligt
vid jordbruk i Skåne, ger det även på ett värdefullt sätt siffermässigt
underlag för undervisningen i vissa delar av lantbruksekonomien.

Lärarkollegiet, som biträder utredningens uppfattning, att man ej kan
törena de två målsättningarna förebildlig jordbruksdrift och försöksverksamhet,
understryker starkt, att man av Alnarps egendom ej får skapa en
ny försöksgård, där man söker förena dessa två oförenliga målsättningar.
Vid Alnarp tillkommer därutöver lantbruksundervisningen, som i så fall
också skulle bli lidande.

Nämnden för täckdikningsförsök påpekar, att man i de allra flesta fall,
när det gäller täckdikningsförsök, är hänvisad till att placera dessa hos enskilda
jordbrukare. Beträffande nämndens egen ställning vid en omorganisation
framhålles bl. a. följande.

Olika sidor av täckdikningsförsöksverksamhetens ledning och kontaktbehov.
.11^ blir bättre tillgodosedda, om den nuvarande nämnden bibehålies.
När nämnden vid tidigare tillfällen begärt, att täckdikningsförsöksverksamheten
skulle inordnas i institutionen för agronomisk hydroteknik har samtidigt
förutsatts, att nämnden skulle kvarstå såsom ledare för verksamheten
i form av ett beredande organ, som under lantbrukshögskolans styrelse skulle
handlägga frågor rörande täckdikningsförsöksverksamheten. Enligt nämndens
mening bör täckdikningsförsöksverksamheten även i framtiden inta
nuvarande fristående ställning, oavsett om utredningens eller i särskilt vttrande
framlagt organisationsförslag kommer att genomföras.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att de av utredningen föreslagna
fyra försöksdistrikten blir alltför stora och kommer att omfatta alltför olikartade
områden för att verksamheten skall kunna sammanhållas på ett tillfredsställande
sätt. Akademien föreslår därför, att organisationen av den
lokala försöksverksamheten bibehålies i huvudsak oförändrad. Beträffande
försöksgårdarna framhålles, att resultatet av deras hittillsvarande verksamhet
måhända i vissa avseenden icke motsvarat förväntningarna. Betydande
insatser har dock gjorts av de olika försöksgårdarna. För fleråriga försök kan
man inte lita till hushållningssällskapens demonstrationsgårdar eller enskilda
jordbrukare. En ytterligare utbyggnad av försöksgårdssystemet vore därför
motiverat, bl. a. med en försöksgård för foderväxtodlingsfrågor inom
Västsverige.

Sveriges utsädes förening framhåller att, även om vissa nackdelar måhän -

221

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

da är förenade med försöksgårdssystemet i dess nuvarande utformning, detta
dock icke är tillräckligt skäl att föreslå en avveckling av försöksgårdarna.

För viss längtidsplanerad försöksverksamhet är tillgången på egen jord
ett betydande säkerhetsmoment. Två eller möjligen tre av de föreslagna nya
försöksdistrikten är alltför stora och rymmer inom sig jordbruksområden
av mycket olikartad karaktär. Föreningen ställer sig också tveksam till att
hushållningssällskapen i högre grad än hittills engageras i försöksverksamheten.
Ett överförande av ytterligare försöksuppgifter till sällskapen utan
samtidig förstärkning av dessas ekonomiska och ej minst personella resurser
måste innebära, att såväl rådgivningsverksamheten som försöksverksamheten
blir lidande.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt anser, att de föreslagna försöksdistrikten
är alldeles för stora och utan naturlig anknytning mellan åtskilliga
av de ingående delarna. I stället för distriktsförsöksnämnder förordar
anstalten, att det nu existerande frivilliga samarbetet mellan försöksmännen
fortsätter. Distriktsförsöksledarna föreslås utbytta mot ett antal högt kvalificerade
försöksledare, som knytes till väl utrustade lokala försökscentraler.
Av sådana bör det finnas en i Norrland, en i Östergötland, en i Västergötland
och en i Skåne. Att försöksgårdarna icke i alla avseenden fyllt de
anspråk man ställt, torde i hög grad bero på att det tungrodda statliga systemet
ej tillåtit försöksgårdarna att i varje situation handla driftsekonomiskt
riktigt.

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) framhåller, att vare sig man
väljer att bibehålla de nuvarande försöksgårdarna eller att inrätta nya försöksstationer
bör dessa försöksanläggningar förses med inte bara föreståndare
utan också en högskoleutbildad ställföreträdare förutom övrig av utredningen
föreslagen personal. Beträffande den föreslagna distriktsindelningen
erinrar riksförbundet om det förbättrade samarbete, som under senare ar
vuxit fram mellan olika hushållningssällskaps områden, och anför därvid
bl. a. följande.

Man bör försöka dra nytta av den efter hand framvuxna distriktsindelningen.
De av utredningen föreslagna fyra försöksdistrikten innehåller områden
med mycket olikartade förutsättningar. En sådan indelning kan
komma att medföra svårigheter, då det gäller att samordna försöksverksamheten
och att enas om gemensamma försöksplaner. Man borde sålunda i
möjligaste mån bygga på den distriktsindelning, som delvis redan finns. Inrättandet
av fyra försöksstationer behöver inte nödvändigtvis innebära, att
man också skall ha fyra försöksdistrikt, då en försöksstation mycket väl
kan arbeta inom mer än ett försöksdistrikt. Det kan sålunda enligt riksförbundets
mening ifrågasättas, om ej antalet försöksdistrikt borde utökas.

Beträffande försöksgårdarna måste man acceptera det förhållandet, att
dessa inte samtidigt kan vara både ekonomiska mönsterjordbruk och försöksgårdar,
eftersom dessa roller är oförenliga. En eventuell nedläggning av
försöksgårdarna bör föregås av ytterligare utredning, varvid bör beaktas
behovet av utökad areal för försöksverksamheten. Statens försöksgård på
(iotland hör bibehållas med hänsyn till de speciella förhållandena där.

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

RLF framhåller vidare, att i försökskollegiet bör ingå förutom försöksstationens
chef också ett av distriktsförsöksnämnden valt ombud. RLF, som
anser att distriktsförsöksnämnden i stort sett bör ha den av utredningen
föreslagna funktionen, anför härom bl. a. följande.

Denna nämnd skall vara jordbrukets och den lokala försöksverksamhetens
organ, där man har möjlighet att förmedla lokala initiativ och behov
till såväl den statliga som den av hushållningssällskapen lokalt bedrivna
försöksverksamheten. Nämnden bör också svara för att försöksresultaten
på ett enkelt och överskådligt sätt förmedlas till jordbrukarna.
Enligt riksförbundets mening finns inget bärande motiv för att distriktsförsöksledaren
skall vara nämndens ordförande utan val bör ske i vanlig
ordning bland nämndens ledamöter.

Sveriges lantbruksförbund har intet att erinra mot utredningens förslag,
att hushållningssällskapens resurser i större utsträckning skall utnyttjas för
den statliga, lokalt förlagda försöksverksamheten, utan ser däri en strävan
att i större utsträckning än hittills skapa kontakt mellan forsknings- och
försöksverksamheten å ena sidan samt det praktiska jordbruket å andra
sidan. Det föreslagna systemet torde dessutom medföra mindre risk för
dubbelarbete och följaktligen innebära ett effektivare utnyttjande av försöksresurserna
än hittills. Med hänsyn till att det längre fram kan uppstå
behov av utökad areal för försöksverksamheten, föreslår förbundet, att försäljning
eller överlåtelse av försöksgårdarna endast sker till hushållningssällskapen.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) instämmer i
förslaget att göra hushållningssällskapen till lokala huvudmän för försöksverksamheten.
Sällskapen bör därför ges nödvändiga resurser för ett modernt
fältförsöksarbete. GKS understryker vidare betydelsen av att sällskapen
organiseras i försöksdistrikt, som omfattar ur produkionssynpunkt
likartade områden. Den distriktsindelning, som utredningen föreslår, är ur
denna synpunkt högst otillfredsställande. Försöksdistrikten bör ha en stark
central ledning, som skall ha resurser att i tillräcklig omfattning utföra
moderna typer av försök. Härför erfordras fullgod teknisk utrustning samt
möjlighet att kunna betala arrende för lämpliga försöksplatser och att utföra
analyser av olika slag.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund understryker, att en god
kontakt och fast anknytning mellan försöksverksamheten och det praktiska
jordbruket är en nödvändig förutsättning för en ändamålsenlig försöksverksamhet.
I detta avseende torde de av utredningen föreslagna distriktsförsöksnämnderna
få en central betydelse. Beträffande sällskapens medverkan
i den statliga försöksverksamheten framhålles vikten av att sällskapen erhåller
full ersättning för det arbete, som därvid utföres. Förbundet hänvisar
också till de möjligheter, som föreligger att för försöksändamål bättre utnyttja
de resurser, som finns vid lantmanna- och lantbruksskolorna. Förbundet
framhåller vidare, att om försöksgårdarna i stället för en avveckling
blivit föremål för en lämplig upprustning och samtidigt befriats från att

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

223

vara både försöksstationer och mönsterjordbruk, så hade de fortfarande haft
en viktig uppgift att fylla.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening understryker vikten av en
intensiv försöksverksamhet med stark lokal förankring. Liksom Sveriges
agronom- och lantbrukslärareförbund hänvisar lärareföreningen till de möjligheter,
som finns att för försöksändamål bättre utnyttja de jordbruk, som
är knutna till landets lantmanna- och lantbruksskolor och anför i anslutning
därtill bl. a. följande.

Det är föreningens uppfattning, att försöksverksamheten i anslutning till
lantmannaskolorna med fördel skulle kunna byggas ut, särskilt som de olika
skolorna förfogar över kvalificerad personal, som under sommarhalvåret
ej alltid utnyttjas på mest rationella sätt. Även skolornas djurbesättningar
skulle kunna utnyttjas mera i försöksmässigt avseende. Också för undervisningen
vid dessa skolor är det till fördel att ha tillgång till försök för
demonstration. Att dessa försök med avsende på utläggning, skötsel och
skörd utföres med större noggrannhet än ett demonstrationsförsök, behöver
inte minska deras värde ur demonstrationssynpunkt, snarare tvärtom. Vidare
får det anses värdefullt, att ungdomarna redan under utbildningstiden
får kontakt med praktisk försöksverksamhet. Föreningen finner det
dock mest ändamålsenligt, att skolornas försöksverksamhet liksom hittills är
direkt underställd lantbrukshögskolan eller den eventuella försöksorganisationen.
En sådan anordning torde ej behöva inverka menligt på det önskvärda
lokala samarbetet.

Hushållningssällskapens förbund anser, att den av utredningen föreslagna
lokala försöksorganisationen har den fördelen jämfört med nuvarande förhållanden,
att kontakten mellan det praktiska jordbruket och de för försökens
uppläggning och innehåll ansvariga instanserna förbättras och underlättas.
En annan förbättring är, att de lokala resurserna för medverkan
i försöksprogrammet samordnas, så att icke som nu olika institutioner och
anstalter var för sig och vid skilda tidpunkter begär lokal medverkan. Om
de olika detalj förslagen anför förbundet bl. a. följande.

Att avveckla försöksgårdarna och ersätta dem med ett färre antal försöksstationer
kan innebära risk för en försvagning av den statliga försöksverksamheten.
Förbundet anser emellertid, att utredningen framlagt bärande
skäl för en sådan åtgärd, och kan därför ansluta sig till förslaget. Förbundet
förutsätter, att de statliga försöksgårdarna vid avvecklingen överlåtes på
hushållningssällskapen, varigenom de även framgent kommer att utnyttjas
för sitt ursprungliga ändamål. Förbundet kan också godta den av utredningen
föreslagna indelningen av landet i försöksdistrikt. Distriktsförsöksledaren
bör enligt förbundet icke fungera som ordförande i distriktsförsöksnämnden
utan som sekreterare i denna. Han bör alltså vara den, som verkställer
nämndens beslut och mellan sammanträdena handhar dennas angelägenheter.
Till ordförande bör nämnden i stället inom sig utse lämplig
ledamot med god överblick över distriktets försöksproblem.

1 övrigt synes utredningen ha funnit en godtagbar lösning på de formella
problemen i samband med sällskapens medverkan i den statliga försöksverksamheten.
Förbundet vill dock starkt understryka nödvändigheten av
att sällskapen verkligen får en ersättning, som svarar mot de faktiska kostnaderna
för deras medverkan i försöksarbetet.

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Hushållningssällskapen beröres direkt av vissa av utredningens förslag
om den lokala försöksverksamheten. Dessa förslag är därför föremål för en
relativt ingående behandling i yttrandena från hushållningssällskapen. Dessa
är i allmänhet mycket positivt inställda till förslaget, att de skall bli huvudmän
för den lokala försöksverksamheten inom sina resp. områden. Den
föreslagna lokala försöksorganisationen tillstyrks därför av flertalet hushållningssällskap.
Endast två sällskap (Malmöhus och Västmanlands läns)
avstyrker och då med den motiveringen, att sällskapen helt bör få hand om
ansvaret för den lokala försöksverksamheten.

Förslaget att nedlägga de statliga försöksgårdarna avstyrkes av fem hushållningssällskap
(de i Gotlands, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens
län samt Kalmar läns norra del). De båda hushållningssällskapen i Älvsborgs
län delar å andra sidan utredningens uppfattning, att de statliga försöksgårdarna
kan läggas ned och framhåller, att hushållningssällskapen och
lantbrukets skolor har egna jordbruk, som är väl ägnade för försök och
deinonstrationsverksamhet. Övriga hushållningssällskap har inte tagit ställning
till den föreslagna avvecklingen av de statliga försöksgårdarna. Hushållningssällskapen
i de län, där statliga försöksgårdar finns, har i de flesta
fall förklarat sig beredda att överta dessa gårdar vid eventuell nedläggning.
Sålunda har sällskapet i Kristianstads län förklarat sig berett alt överta
Ugerups försöksgård, sällskapet i Jönköpings län att överta Flahults försöksgård
och sällskapet i Jämtlands län att överta Törsta nuvarande försöksstation.

Ur yttrandena från hushållningssällskapen må i övrigt följande återges.

Några sällskap har erinringar mot utredningens förslag, att distriktsförsöksledaren
skall vara ordförande i distriktsförsöksnämnden. Sålunda anser
två sällskap (Kalmar läns södra och Kristianstads läns), att försöksdirektören
bör vara ordförande, och ett sällskap (Hallands läns), att försöksdirektören,
en statsagronom eller någon representant för hushållningssällskapet
bör vara ordförande. Övriga sällskap har antingen tillstyrkt utredningens
förslag eller lämnat det utan erinran.

Flera av hushållningssällskapen menar, att de föreslagna försöksdistrikten
är alltför stora och olikartade. Södermanlands och Uppsala läns hushållningssällskap,
som redan har erfarenheter av samarbete distriktsvis, framhåller
samtidigt att samarbetet inom Mälar-Hjälmarbygdens försöksnämnd
har gått bra och betytt mycket för samordningen och planeringen av försöksverksamheten
i östra Mellansverige.

För att stärka försöksorganisationen föreslår bl. a. Södermanlands läns
hushållningssällskap, att en eller två erkänt framstående jordbrukare skall
ingå som ledamöter i försökskollegiet. Stockholms läns hushållningssällskap
anser, att distriktsförsöksledarna skall obligatoriskt ingå i försökskollegiet
jämte en från varje försöksdistrikt vald representant, som skall ha att framföra
jordbrukarnas önskemål i försökskollegiet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

225

C. Den statliga trädgårdsförsöksverksamheten

Jordbrukshögskoleutredningens förslag beträffande den lokala trädgårdsförsöksverksamheten
har tillstyrkts av så gott som samtliga remissinstanser,
som yttrat sig i denna fråga. Delade meningar föreligger dock i vissa
detaljfrågor. Sålunda anser åtskilliga remissinstanser, att försöksstationen
i norra försöksdistriktet bör förläggas till Röbäcksdalen i stället för, som
utredningen föreslagit, till öjebyn. Fördelen med en förläggning till Röbäcksdalen
har främst ansetts vara, att trädgårdsförsöksverksamheten i
Norrland därigenom får bättre kontakt med motsvarande verksamhet på
jordbruksområdet samt med övrig jordbruksvetenskaplig verksamhet, som
är förlagd till Röbäcksdalen. Genom en samförläggning vinnes bl. a., att
en del personal, utrustning, laboratorier m. m. kan användas gemensamt.
Några remissinstanser har vidare yttrat sig beträffande distriktsförsöksledarnas
lönegradsplacering och ansett, att full likställighet bör råda mellan
samtliga distriktsförsöksledare, oavsett om dessa är verksamma på
jordbruks- eller trädgårdsområdet.

Sålunda föreslår lantbrukshögskolans försökskollegium, att den norrländska
trädgårdsförsöksstationen flyttas från öjebyn till Röbäcksdalen,
varvid vissa undersökningar givetvis även i fortsättningen bör förläggas
till Öjebyn liksom till övriga försöksgårdar.

Hushållningssällskapens förbund godtar den av utredningen föreslagna
indelningen av landet i försöksdistrikt men ifrågasätter, om det icke vore
fördelaktigare, att den till det norra trädgårdsförsöksdistriktet hörande
försöksstationen förlädes till Röbäcksdalen i stället för till öjebyn.

Västerbottens läns hushållningssällskap anser, att trädgårdsförsöksstationen
i norra försöksdistriktet bör förläggas till Röbäcksdalen. Som motivering
härför hänvisar hushållningssällskapet till Röbäcksdalens ''centrala
läge inom norra försöksdistriktet samt det kontaktbehov, som trädgårdsförsöksstationen
har med övrig jordbruksvetenskaplig verksamhet, som är
förlagd till Röbäcksdalen. Sällskapet erinrar vidare om att — enligt tidigare
planer för utbyggnaden av Norrlands lantbruksförsöksanstalt — till
Röbäcksdalen bland andra avdelningar också skulle förläggas en avdelning
för den statliga trädgårdsförsöksverksamheten. Om en verklig rationalisering
och effektivering av de statliga, lokala försöksresurserna skall nås, bör
enligt sällskapet växtodlings-, husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten
sammanföras till en och samma plats.

Å andra sidan uttrycker Norrbottens läns hushållningssällskap sin tillfredsställelse
över att utredningen föreslagit, att öjebyns försöksgård skall
bibehållas för bl. a. trädgårdsförsök.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund framhåller, att en gemensam
lokalisering av de olika försöksgrenarnas stationer synes motiverad
och anför i anslutning därtill bl. a. följande.

15 Ii i han g till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

226

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

Särskilt om antalet försöksstationer inom vardera verksamhetsgrenen
hegransas till en inom varje distrikt, finner förbundet det önskvärt och
rationellt, att försöksstationerna för såväl jordbruks- och husdjursförsök
som för trädgårdsförsök förläggs till samma plats inom distriktet. Även
?.™.?nan.med hänsyn till befintliga resurser tills vidare får acceptera olika
lorlaggnmgsorter, bör man på längre sikt planera för ett sammanförande.

Sveriges pomologiska förening påpekar, att den föreslagna trädgårdsförsöksstationen
vid öjebyn är belägen ca 500 km norr om sydgränsen i
det försöksdistrikt den är avsedd att betjäna. Föreningen ifrågasätter, om
det kan vara riktigt ur försöksteknisk synpunkt att anlägga endast en försöksstation
i det norra försöksområdet och denna enda station till en ur
klimatsynpunkt så extrem plats, som öjebyn relationsmässigt sett utgör.
I fortsättningen anföres bl. a. följande.

Då föreningen emellertid är införstådd med att även andra skäl än frekvensen
av ekonomisk odling är avgörande för försöksverksamhetens geografiska
fördelning, vill den inte avstyrka utredningens förslag om en huvudförsöksstation
i öjebyn. Föreningen finner det i stället såväl försöksmässigt
som geografiskt motiverat, att man inom det norra försöksdistriktet
upprättar två huvudförsöksstationer, en i öjebyn och en i Söråker i
Västernorrlands län. Denna senare skulle då komma att befinna sig i det
norrländska odlingsområdets centrum och, förutom att den direkt hade
möjlighet att betjäna den ganska omfattande ekonomiska trädgårdsodling,
som där finns, skulle den även vara en värdefull replipunkt för undervisningen
vid Norrlands trädgårdsskola i Söråker.

Sveriges pomologiska förening finner det vidare anmärkningsvärt, alt
hälften av högskoleutredningens ledamöter föreslår, att samma kunskapsfordringar
skall krävas av samtliga distriktsförsöksledare men att en lägre
lönegradsplacering skall gälla vid de tre nordligare försöksstationerna. Föreningen
anser inte, att de skäl som anförts för olika lönegradsplacering
är tungt vägande. Beträffande distriktsförsöksnämnderna framhåller föreningen
bl. a. följande.

Inrättandet av distriktsförsöksnämnder finner föreningen vara värdefullt,
enär detta bör ge den praktiska odlingen möjligheter att framföra sina
önskemål beträffande försöksverksamheten. Det är därför angeläget, att
där så ske kan praktiska odlare blir representerade i nämnderna. Dessutom
utgår föreningen från att trädgårdskonsulenten i resp. län automatiskt
kommer att ingå i distriktsförsöksnämnden.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att distriktsförsöksledarna för trädgårdsförsöksverksamheten
bör erhålla samma löneställning som distriktsförsöksledarna
för jordbruksförsöksverksamheten.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser,
att hela trädgårdsförsöksverksamheten bör underställas den till Alnarp förlagda
trädgårdssektionen. Alnarpsinstitutets lärarkollegium framhåller,
att distriktsorganisationens uppgifter åtminstone i södra Sverige skulle
kunna anförtros hushållningssällskapen, vilket skulle medföra större smidighet
och lägre kostnader.

227

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund tillstyrker utredningens organisationsförslag
under förutsättning att trädgårdsodlarna får möjlighet att
framföra sina synpunkter på försöksverksamheten i de planerade försöksnämnderna.

Vidare bör de försöksresultat, som erhålles, bringas till odlarnas kännedom
så snabbt som möjligt. Försöksodlingarna bör i största möjliga utsträckning
läggas ut inom de utpräglade fruktodlingsdistrikten och där
också tjäna som demonstrationsodlingar. Försöken bör stå under direkt
överinseende av fruktodlingsinstitutionen vid Alnarp. Eftersom ca 85—90
procent av den förvärvsmässiga fruktodlingen återfinnes inom södra försöksdistriktet,
bör den absolut dominerande delen av fruktodlingsförsöken
förläggas inom detta distrikt med Alnarp som centrum och med lokala
försök inom de olika fruktodlingsområdena.

Trädgårdsnäringsutredningen framhåller, att företrädare för såväl odlingen
som den förädlande industrien bör ingå i distriktsförsöksnämnderna
och försökskollegiet för att därigenom skapa en nära kontakt mellan
näringen och den trädgårdsvetenskapliga verksamheten. Utredningen understryker
vidare betydelsen av att den lokala försöksverksamheten effektiveras,
så att speciella problem i olika odlingsområden kan tas upp till
behandling.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller, att den föreslagna
indelningen av landet i försöksdistrikt med centralt belägna försöksstationer
liksom det föreslagna samarbetet med hushållningssällskapen för utläggning
av de lokala försöken innebär en god lösning, förutsatt att resurser
ställs till förfogande för en verksamhet av tillräcklig omfattning. Inrättandet
av distriktsförsöksnämnder betecknas av förbundet som en värdefull
åtgärd.

D. Den statliga husdjursförsöksverksamheten

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att två husdjursförsöksstationer
skall inrättas, har tillstyrkts överlag av remissinstanserna. Husdjursförsöksstationen
i Norrland bör dock, anser åtskilliga remissinstanser, förläggas
till Röbäcksdalen i stället för, som utredningen föreslagit, till öjebyn.
Som motivering härför åberopas bl. a. det kontaktbehov, som husdjursförsöksverksamheten
har med övrig lantbruksvetenskaplig verksamhet, som
är lokaliserad till Röbäcksdalen och främst med den växtodlingsförsöksverksamhet,
som bedrivs där. I några remissvar framhålles, att starka skäl talar
för att cn husdjursförsöksstation förläggs också till västra Sverige, bl. a. med
hänsyn till den omfattande liusdjursskötsel och de speciella foderproblem,
som finns inom denna del av landet.

I ett betydande antal yttranden har yrkats på att distriktsförsöksnämnder
skall inrättas även på husdjursområdet. Man anser, att sådana nämnder är
lika angelägna inom detta område som inom jordbruks- och trädgårdsområ -

228

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

dena. Slutligen har i några remissvar anförts, att försöksledarna inom husdjursområdet
bör ha samma löneställning som inom jordbruksområdet.

Lantbruksstyrelsen, som finner förslaget om distriktsförsöksnämnder välbetänkt,
yrkar på att dylika nämnder inrättas även på husdjursområdet.
Styrelsen förordar vidare, att också hushållningssällskapen skall få statsunderstöd
för försöksverksamhet även på husdjursområdet, och anför härom
bl. a. följande.

Genom att stödja en sådan försöksverksamhet även inom hushållningssällskapen
skulle med förhållandevis ringa insats kunna lösas uppgifter av
stor ekonomisk betydelse för jordbruket. Det synes styrelsen dessutom
önskvärt, att ett större antal husdjursförsöksstationer tillskapas än utredningen
föreslagit. Vidare bör distriktförsöksledare för husdjurs- resp. trädgårdsförsöksverksamheten
erhålla samma löneställning som distriktsförsöksledare
för växtodlingsförsöksverksamheten.

Enligt lantbrukshögskolans lärarkollegium har distriktsförsöksnämnder
en stor uppgift att fylla också inom husdj ursförsöksverksamheten.

Bl. a. skulle genom dem en mera markerad positiv medverkan i försöksverksamheten
kunna ernås från den lokala undervisningens och rådgivningens
företrädare. Distriktsnämnder på husdjursområdet bör sålunda upprättas
i anslutning till de av utredningen föreslagna husdj ursförsöksstationerna
vid Alnarp och öjebyn samt vid Ultuna, d. v. s. en för södra och en
för norra försöksdistriktet samt en gemensam för östra och västra distrikten.
De bör sammansättas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
gäller för jordbrukssidan. Sålunda bör distriktsförsöksledaren vara nämndens
självskrivne ordförande och därmed få sin ställning befäst som främste
lokala ledare för försöksverksamheten. Lärarkollegiet förordar därför det
högre (A 24) av utredningens båda lönealternativ till distriktsförsöksledarna
på husdjursområdet.

Lantbrukshögskolans försökskollegium ansluter sig till utredningens förslag
om inrättande av husdjursförsöksstationer i Skåne och Norrland samt
anför därom bl. a. följande.

Beträffande förläggningen till Alnarp har försökskollegiet inga invändningar
att göra. Däremot kan Öjebyns lämplighet som förläggningsplats
för den norrländska försöksstationen diskuteras. Enligt kollegiets mening
vore det ur flera synpunkter lämpligare att förlägga den till Röbäcksdalen,
som i andra avseenden föreslås bli centralpunkten för lantbruksförsöken i
Norrland. Öjebyn bör dock under alla förhållanden bibehållas som försöksgård
med huvudinriktning på husdj ursförsök. Försökskollegiet vill starkt
understryka behovet av kvalificerade befattningshavare som föreståndare
för dessa försöksstationer och föreslår därför placering i A 24 enligt ett av
utredningen framlagt alternativ.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att samförläggning av två eller flera
filialer eller lokalanstalter, såsom filial av växtskyddsanstalten, av Sveriges
utsädesförening, lokal frökontrollanstalt, lokal lantbrukskemisk kontrollanstalt,
statlig försöksgård etc. ur många synpunkter är lämplig. Detta
visar även i exempelvis Skara och Röbäcksdalen gjorda erfarenheter, på
vilka platser sedan åtskilliga år dylik samförläggning förekommit av skilda
filialer och lokala anstalter.

229

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

Riksförbundet Landsbygdens folk finner det mycket angeläget, att även
Röbäcksdalen utrustas så, att exempelvis utfodringsförsök (smältbarhetsförsök)
kan anordnas. Växtodlingen i Norrland är nästan helt inriktad på
foderproduktion och det är därför naturligt, om växtodlingsförsöken i Röbäcksdalen
koncentreras till foderväxter. Dessa bör emellertid då också
kunna prövas i utfodringsförsök på platsen. Riksförbundet anser det vidare
motiverat, att distriktsförsöksnämnder inrättas även på husdjursområdet.
Utredningens behandling av Wiad är enligt riksförbundets mening
helt otillfredsställande.

Sveriges lantbruksförbund betonar önskvärdheten av en samordning av
jordbruksförsöken, i vad de avser foderväxtodling och bete, med husdjursförsöken.
Resurser för husdjursförsök måste därför även ges försöksstationen
vid Röbäcksdalen. Beträffande frågan om ett halvstatligt institut på
avelsforskningens område framhåller förbundet bl. a. följande.

Vid de överläggningar, som förevarit mellan utredningen och representanter
för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, har av de senare framhållits,
att jordbrukets direkta intresse icke endast varit inriktat på avelsspörsmål
utan i lika hög grad gällde andra på produktionen inverkande
faktorer. Emellertid var det vid ifrågavarande tidpunkt icke möjligt för föreningsrörelsen
att ta ställning till frågan om medverkan vid bildandet av
ett sådant institut, enär konkret förslag härom icke förelåg. Vidare klargjordes
för utredningen bl. a., att en förutsättning för engagemang i ett halvstatligt
institut var beroende av statens inställning i skattetekniskt avseende
till en sådan medverkan.

Lantbruksförbundet anser det vara olyckligt, att upprustningen av forsknings-
och försöksverksamheten på husdj ursområdet kommit att fördröjas
genom att frågan om ett halvstatligt institut på detta område inte kunnat
avgöras. Verksamheten inom husdjursområdet är nämligen i trängande behov
av omedelbar upprustning. Dessutom bör enligt förbundet tillkomsten
av ett med delvis privata medel bekostat institut betraktas som ett tillskott
till jordbruksforskningen och icke som ersättning för normala, på staten
ankommande skyldigheter.

Svenska fåravelsföreningen anser, att de föreslagna åtgärderna knappast
kan anses vara tillräckliga för att ge den svenska husdj ursskötseln den vägledning
genom försök och forskning, som är nödvändig. Föreningen anför
härutinnan bl. a. följande.

Särskilt beklagligt är det, att den hittills starkt eftersatta försöksverksamheten
avseende fårskötsel knappast ens är föremål för omnämnande i
betänkandet. På detta område saknas i stor utsträckning aktuella försöksresultat
att bygga på i rådgivnings- och upplysningsverksamheten. De ofta
rätt komplicerade försöken med husdjur torde kunna underlättas väsentligt,
om de nuvarande statliga försöksgårdarna bibehålls. Detta gäller i synnerhet
om försöksgården vid Wiad, där de nådda resultaten kan anses ha
varit av så stor ekonomisk betydelse för svensk husdjursskötsel, att någon
tvekan om Wiads fortsatta verksamhet icke borde föreligga.

Svenska svinavelsföreningen framhåller, att den svenska svinaveln i dag
intar en synnerligen uppmärksammad och framskjuten ställning, något

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

som bl. a. tagit sig uttryck i att avelssvin kunnat exporteras ej endast till
de flesta länder i Europa utan även till Amerika och Afrika. För att kunna
bibehålla och ytterligare förbättra denna ställning synes det föreningen angeläget,
att forskningen och försöksverksamheten på svinskötselns område
utvecklas och intensifieras.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att distriktsförsöksnämnder
bör inrättas även på husdj ursområdet. Förbundet framhåller, att
dessa nämnder kommer att få en central betydelse, när det gäller att skapa
kontakt mellan försöksverksamheten och det praktiska jordbruket. Förbundet
finner det vidare önskvärt och rationellt, att försöksstationerna på jordbruks-,
husdjurs- och trädgårdsområdena förläggs till samma plats inom
distriktet.

Sveriges fjäderfäavelsförening framhåller bl. a., att föreningen för sin
rådgivande verksamhet helt saknar försöksresultat på det skötseltekniska
och det genetiska området.

Denna brist har varit starkt kännbar, särskilt som utvecklingen på fjäderfäområdet
gått mycket snabbt framåt, främst tack vare den amerikanska
försöksverksamheten. Då amerikanska metoder emellertid långt ifrån alltid
är direkt tillämpbara i svensk miljö, framstår här ett klart behov av
svenska försök. Med hänsyn till den betydelse fjäderfäskötseln har, i synnerhet
för det mindre jordbruket, är det högst angeläget att resurserna för
svensk försöks- och forskningsverksamhet på detta område med det snaraste
förstärkes.

För att förbättra kontakten mellan försöksverksamheten och den praktiska
husdjursskötseln inom fjäderfäområdet hemställer fjäderfäavelsföreningen,
att försöksledarmötets husdj urssektion omorganiseras, så att även
fjäderfäskötseln blir representerad genom Sveriges fjäderfäavelsförening.

Hushållningssällskapen i Skaraborgs och Älvsborgs län uttalar önskemål
om en vidgad husdjursförsöksverksamhet i Västsverige och anför till stöd
härför bl. a. följande.

Sydvästra Sveriges nederbördsrika foderväxtodlande jordbruksområde
producerar ett växttrådrikt foder, som har andra egenskaper än fodret i övriga
delar av landet. Detta område har mycket goda förutsättningar för
husdj ursproduktion och hör till landets mest djurproducerande och djurhållande.
En fjärdedel av nötkreaturen i landet finns där. Sällskapen anser
det därför mycket välmotiverat med en husdj ursförsöksstation i Västsverige.
Samarbete bör kunna ordnas med den veterinära försöksgården vid veterinärinrättningen
i Skara. Det är mycket som talar för att ett samarbete på
just detta område skall kunna bli synnerligen värdefullt och ge resultat,
som man inte kan nå genom isolerad veterinär eller agrar försöksverksamhet.

Västerbottens läns hushållningssällskap, som anser det vara felaktigt att
ha skilda förläggningsorter för de olika försöksgrenarna, anför bl. a. följande.

Utredningen bär föreslagit gemensam förläggning av försöksstationerna
i södra Sverige till Alnarp och som motivering härför anfört, att den samlade
gruppen av forskare och försöksmän torde ha betydligt bättre möjlig -

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

231

heter att handlägga närstående arbetsuppgifter än om de splittras på separata
förläggningar. Det förekommer ofta spörsmål inom särskilt foderväxtodling
och utfodring som försöksmännen på dessa områden måste lösa gemensamt.
Dessa av utredningen framförda synpunkter är utan tvivel riktiga.
För Norrlands vidkommande, där foderväxtodlingen så helt dominerar
inom jordbruket, är sambandet mellan växtodlingen och husdjursproblemen
ändå mera markerat. Att under sådana förhållanden där förorda skilda
förläggningsorter för jordbruks- och husdj ursförsöksstationerna måste vara
felaktigt. Om en verklig rationalisering och effektivering av de statliga,
lokala försöksresurserna skall nås, bör såväl växtodlings- som husdjursoch
trädgårdsförsöksverksamheten sammanföras till en och samma plats.

Hushållningssällskapet åberopar även vissa uppgifter från 1956 års jord -

bruksräkning över underlaget	för husdj ursskötseln i de	län, som
norra försöksdistriktet.	Antal
	Kor och kvigor	Svin
Västernorrlands län ..	.............. 55 000	11000
Jämtlands län ......	.............. 38 000	6 000
Västerbottens län....	.............. 76 000	28 000
Norrbottens län ....	.............. 42 000	3 000

Hushållningssällskapet anför fortsättningsvis följande.

Som framgår av sammanställningen är Västerbottens län det mest jordbruksbetonade
av de fyra nordligaste länen. Detta förhållande liksom det
ur geografisk synpunkt centrala läge, som Röbäcksdalens lantbruksförsöksanstalt
intar inom försöksdistriktet, gör det enligt hushållningssällskapets
mening uppenbart, att en central och allsidigt arbetande jordbruksförsöksstation
för de fyra nordligaste länen bör förläggas till Röbäcksdalen, där
också avsevärda investeringar i jord och byggnader redan gjorts.

Med hänsyn till att den vetenskapliga verksamhet på andra områden,
som redan bedrivs i Umeå, också synes komma att utvidgas genom förläggandet
av ytterligare institutioner dit, bör Röbäcksdalen, belägen i stadens
omedelbara närhet, även kunna bli en särdeles lämplig centralpunkt för
forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område i Norrland. Möjligheterna
till ytterligare utökning av det redan nu ansenliga jordinnehavet
liksom till att genom omdisposition nyttja befintlig ekonomibyggnad för en
väsentligt utökad kreatursbesättning är mycket stora.

E. Försöksverksamhetens serviceavdelning

Den av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna serviceavdelningen,
som är avsedd att handlägga vissa förvaltningsuppgifter och administrativa
uppgifter inom försöksverksamheten liksom att lämna denna verksamhet
viss service i fråga om sådant försöksarbete, som med fördel kan centraliseras
till denna avdelning, har vid remissbehandlingen blivit föremål för
åtskillig kritik. Framförallt befarar man, alt denna avdelning kan bli en
onödig mellaninstans, som snarare kan komma att försvåra än underlätta
kontakten mellan statsagronomerna och de lokala försöksledarna. Åtskilliga
remissinstanser medger dock, att ett gemensamt organ i en eller annan

232

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

lorm äi nödvändigt för ett rationellt handhavande av olika försöksresurser.
Vissa remissinstanser här därför framlagt förslag att inrätta en befattning
med mer begränsade uppgifter än vad utredningen avsett för serviceavdelningens
chef.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök är av den
uppfattningen, att serviceavdelningen kommer att bli av stor vikt, men
framhåller betydelsen av att avdelningen inte göres mer omfattande än som
är oundgängligen nödvändigt. Serviceavdelningens föreståndare bör enligt
högskolestyrelsens mening benämnas försöksintendent och lämpligen placeras
i samma löneställning som statsagronom.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser, att huvuddelen av de för serviceavdelningen
planerade arbetsuppgifterna bör decentraliseras och fördelas
på försöksstationerna och försöksavdelningarna. De förvaltningsuppgifter,
som föreslagits skola hänföras till serviceavdelningen, bör överföras
på bl. a. en särskild av försökskollegiet föreslagen försöksintendent. Kollegiet
avstyrker vidare bestämt, att serviceavdelningen skall förvalta vissa resurser
för forskning och försök, såsom växthus, vegetationsgårdar och djurbesättningar.
Dessa resurser bör enligt kollegiet knytas direkt till de institutioner,
som har behov av dem, och institutionernas föreståndare bör svara
för deras vidmakthållande och utnyttjande. Beträffande den av kollegiet
föreslagna försöksintendenten framhålles följande.

Kollegiet finner det angeläget, att den för serviceavdelningen avsedda
chefsbefattningen bibehålies och tillägges vissa uppgifter inom försöksverksamhetens
centrala ledning. Denne befattningshavare bör således få
den tilltänkta lönegradsplaceringen i B 1 men benämnas försöksintendent.
Hans huvuduppgift skall vara att biträda styrelsen vid dess handläggning
av försöksärenden, exempelvis utredningar, förhandlingar, kontakter och
samordningsuppgifter. Han skall ej vara ledamot av styrelsen men ha säte
och stämma i försökskollegiet och dess sektioner samt i distriktsförsöksnämnderna.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller
att, oavsett hur försöksverksamheten organiseras, behövs en serviceavdelning
för alt handha gemensamma resurser inom försöksverksamheten.
Institutets lärarkollegium anser, att serviceavdelningen och distriktsorganisationen
är ett onödigt mellanled mellan hushållningssällskapen och försökens
ledning. Lärarkollegiet finner det olämpligt, att distriktsförsöksledarna
och cj statsagronomerna skall få inspektera försöken, bl. a. emedan
de förra sorterar under serviceavdelningen, som ej är ett försöksorgan utan
ett administrativt och företagsekonomiskt organ.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt befarar, att den föreslagna serviceavdelningen
blir en onödig mellaninstans som snarast är ägnad att göra
verksamheten mera tungrodd än nödvändigt. I stället förordar anstalten en
befattningshavare i ansvarig ställning (intendent e. d.) för tillsyn och förvaltning
av fast egendom och övriga gemensamma försöksresurser under
lantbrukshögskolans ledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

233

Riksförbundet Landsbygdens folk anser den av utredningen föreslagna
serviceavdelningen kunna undvaras.

Huvuddelen av denna avdelnings arbetsuppgifter torde utan olägenheter
kunna överföras på cheferna för de statliga försöksstationerna. Möjligen
behövs någon tjänsteman vid Ultuna, som har hand om en del av den tilltänkta
serviceavdelningens arbetsuppgifter, men detta torde kunna ordnas
genom förvaltningen vid Ultuna egendom. Statsagronomernas kontakt med
försöksutläggarna bör liksom nu kunna ske direkt utan omständlig väg över
serviceavdelning och försöksstationer.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att den föreslagna
serviceavdelningen är alltför komplicerad och svårhanterlig. De förvaltningsuppgifter,
som ålagts serviceavdelningen, torde kunna direkt inordnas i den
övriga förvaltningsorganisationen. Den gemensamma användning av vissa
utrymmen och viss utrustning, som kan vara aktuell och förmånlig, torde
enklast organiseras och administreras direkt av de berörda parterna.

Sveriges lxandelsträdgårdsmästareförbund, som finner det svårt att bedöma
behovet av en serviceavdelning, anför bl. a. följande.

Serviceavdelningen synes innebära en viss överorganisation och det förefaller
förbundet möjligt, att exempelvis den föreslagna uppgiften att upprätta
avtal med hushållningssällskapen om försökslägenheter samt rådgivningen
rörande försöksverksamhetens planläggning och utförande med fördel
skulle kunna handhas av statshortonomerna och i tillämpliga fall av
försöksledarna vid försöksstationerna.

Hushållningssällskapen är i den mån de yttrat sig negativa till den föreslagna
utformningen av serviceavdelningen. De av utredningen föreslagna
organen och befattningarna för försöksverksamhetens ledning anses i allmänhet
kunna förenklas och som ett led i denna förenkling föreslås serviceavdelningens
arbetsuppgifter åtminstone delvis bli överförda på distriktsförsöksledarna
och statsagronomerna. Därvid räknar man med att uppnå
en bättre och mera direkt kontakt mellan de centrala och lokala försöksledarna.

F. Hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet

Hushållningssällskapens förbund framhåller beträffande den av utredningen
föreslagna särskilda nämnden för hushållningssällskapens egen
statsunderstödda försöksverksamhet, att de fyra representanter från sällskapen,
som skall ingå i denna nämnd, ej såsom nu bör utses av försöksledarmötet.
De bör i stället utses antingen direkt av hushållningssällskapens
förbund eller av lantbrukshögskolans styrelse på grundval av ett utav förbundet
avgivet förslag.

I delta sammanhang torde följande få återges ur de remissyttranden som
inkommit i anledning av förenämnda betänkande angående objektiviteten
vid forskning och försök på växtnäringsområd
e t.

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anser, att
de nuvarande formerna för överlämnandet av de stipendier, som GKS ställer
till förfogande, i stort sett kan accepteras. Styrelsen tillstyrker emellertid
den av utredningsmannen föreslagna mindre förändringen vid själva utdelningsförfarandet.
Vad gäller de anslag från Stiftelsen Svensk växtnäringsforskning,
som ställes till förfogande inom lantbrukshögskolans område,
upplyser högskolestyrelsen, att det vid förhandlingar, som styrelsen fört
med stiftelsen, visat sig att stiftelsen vill överlämna medlen till forskarna
inom lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök genom skogs- och
lantbruksakademien. Högskolestyrelsen anser ej heller att principiella erinringar
i och för sig kan riktas mot detta. Högskolestyrelsen framhåller
emellertid att, om medlens överlämnande från stiftelsen även i fortsättningen
skall ske över lantbruksakademien, men bör genom fortsatta förhandlingar
mellan akademien, stiftelsen och högskolestyrelsen söka nå
fram till en enklare ordning.

Vad gäller forskningsverksamhetens inriktning och uppläggning framhåller
högskolestyrelsen bl. a., att ett anpassningsarbete sedan en tid tillbaka
är igång, varvid nämnda samarbete sker mellan företrädare för jordbruksteknisk
och försöksteknisk sakkunskap.

Högskolestyrelsen anför vidare, att beträffande resultat från forskningsverksamheten
det är uppenbart att varje forskare äger att fritt publicera dessa
på sätt han själv önskar. Beträffande resultaten från försöksverksamheten
är förhållandet emellertid annorlunda, då man här har att göra med en
programhunden verksamhet. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke såsom
utredningsmannen föreslagit en särskild publiceringsnämnd borde inrättas,
bestående exempelvis av anstaltsföreståndaren och statsagronomerna. För
inrättande härav talar också enligt högskolestyrelsens mening den omständigheten,
att man därigenom mera allsidigt kunde pröva bidragen, innan de
publicerades, vilket även skulle vara av betydelse för ett så rationellt utnyttjande
av publiceringsanslagen som möjligt. Högskolestyrelsen framhåller
bl. a., att om särskild publiceringsbestämmelse utfärdas beträffande försöksverksamheten
inom lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, bestämmelser
av liknande art bör utfärdas även för statens trädgårdsförsök och
statens växtskyddsanstalt.

Jordbrukets upplysningsnämnd framhåller, att nämnden i huvudsak icke
funnit anledning till erinran mot utredningsmannens framlagda material
och därav dragna konklusioner. Nämnden avstyrker emellertid för sin del
att en granskningsnämnd, som skulle bedöma materialet och besluta om
publiceringen, inrättas. Den anser att en sådan förhandsgranskning icke
bör förekomma.

Skogs- och lantbruksakademien anför, att akademien i fortsättningen —
för att utesluta varje möjlighet till misstänkliggörande — icke regelmässigt
kommer att kalla sekreteraren i GKS till växtnäringsforskningskommitténs
sammanträden. Akademien anser, att den emellertid självfallet måste förbehålla
sagda kommitté rätten att vid ärendenas behandling till sina samman -

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

träden vid förefallande behov för information få kalla lämplig representant
för industrien. Detta är enligt akademiens mening oumbärligt, om de talrika
forskningsfrågor som har direkt, aktuell industriell anknytning skall kunna
bli tillfredsställande behandlade.

Vad gäller frågan om överförandet av medel från Stiftelsen Svensk växtnäringsforskning
till lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller
akademien, att även annan växtnäringsforskning än sådan vid institutioner
underställda lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök tilldelas
understöd, varför stiftelsens verksamhetsfält alltså är betydligt vidare.
En anordning med medelsanvisning från stiftelsen uteslutande via högskolestyrelsen
förutsätter, att densamma kan godtagas av stiftelsens donatorer.
Så länge dessa icke samtyckt till en ändring i nämnda riktning, torde enligt
akademien utredningsmannens förslag sakna aktualitet. Den av utredningsmannen
föreslagna föreskriften om utseendet av ledamöter i nyssnämnda
stiftelses styrelse anser akademien obehövlig, då det för akademien
är självklart, att de ledamöter, som akademien har att utse, icke väljes
bland personer, som är direkt eller indirekt engagerade i industrien. Akademien
upplyser, att styrelsen för stiftelsen, vilken på begäran yttrat sig i denna
fråga, också anser den ifrågasatta tilläggsföreskriften obehövlig och avstyrker
dennas införande i stiftelsens stadgar.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningen har framhållit, att de uttryck och begrepp,
som nu användes inom försöksverksamheten, ofta är oklara och lätt ger
anledning till missförstånd särskilt för den mindre initierade. Utredningen
har därför framlagt vissa förslag, som syftar till en mera enhetlig terminologi.
För min del vill jag ansluta mig till vad utredningen anfört i denna
fråga utom beträffande förslaget att införa begreppen »centralt förlagd
försöksverksamhet» (försök förlagda till Ultuna eller Alnarp) och »lokalt
förlagd försöksverksamhet» (försök förlagda till övriga delar av landet).
Utredningens förslag i denna del har blivit föremål för erinringar från
bland annat lantbrukshögskolans försökskollegium, som anfört, att det enligt
kollegiets mening inte föreligger någon anledning att draga upp en
principiell gräns mellan de försök, som är förlagda till Ultuna eller Alnarp
och som enligt utredningen skulle benämnas »centrala», och de försök, som
är förlagda till andra delar av landet, vilka skulle benämnas »lokala». Ultuna
egendom bör enligt försökskollegiets mening i princip intaga samma
ställning som övriga försöksstationer. Försökskollegiet har i stället föreslagit
benämningen fältorganisationen för all tillämpad försöksverksamhet
oberoende av om försöken utföres vid Ultuna egendom eller ute i landet.
Denna benämning synes också enligt min mening lämplig som ett sammanfattande
uttryck för den organisation, som svarar för utläggningen och genomförandet
av de centralt planlagda och beslutade försöken. Det bör i det -

236

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

ta sammanhang sakna betydelse om denna tillämpade försöksverksamhet
är central eller lokal.

Med benämningen försöksverksamhetens fältorganisation bör sålunda förstås
de av utredningen föreslagna försöksdistrikten med försöksstationer
och substationer samt hushållningssällskapen, medan den centrala försöksorganisationen
bör utgöras av försökskollegiet och försöksavdelningarna vid
Ultuna och Alnarp, d. v. s. de organ som leder och planerar samt sammanställer
och bearbetar de av fältförsöksorganisationen genomförda försöken.
Genom denna terminologi erhålles en uppdelning efter verksamhetens karaktär,
vilket får anses vara mera särskiljande än den geografiska förläggningen.
Då särskilt behov därav föreligger kan man tala om den statliga
fältförsöksverksamheten till skillnad från hushållningssällskapens egen försöksverksamhet.
Den statliga fältförsöksverksamheten motsvarar därvid
närmast utredningens benämning »den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten»
och bör alltså omfatta dels de mera komplicerade försök, som
utlägges i försöksstationens regi, dels de beställningsförsök (nuvarande
skrivelseförsök) som hushållningssällskapen ombesörjer för den centrala
försöksorganisationens räkning.

I enlighet med den av mig förordade terminologien bör man i fortsättningen
kunna använda benämningarna jordbruksförsökens fältorganisation,
trädgårdsförsökens fältorganisation och husdjursförsökens fältorganisation.

Som underlag för den följande framställningen torde jag få erinra om att
jag i det föregående förordat en organisationsform för den vid lantbrukshögskolan
bedrivna undervisningen, forskningen och försöksverksamheten,
som bland annat innebär, att nuvarande statsagronomavdelningar samorganiseras
med motsvarande undervisnings- och forskningsinstitutioner vid
lantbrukshögskolan. Dessa institutioner kommer därför att vardera bestå även
undervisnings- och forskningsavdelning samt en eller flera avdelningar
för programbunden försöksverksamhet. Samtliga avdelningar skall sortera
under respektive institutionsföreståndare. Försöksavdelningarna skall ledas
närmast av statsagronomer eller statshortonomer. Centralt skall försöksverksamheten
— som jag ämnar närmare beröra i det följande — samordnas
inom försökskollegiet och dess jordbruks-, husdjurs- och trädgårdssektioner.

I föregående avsnitt har jag föreslagit, att följande ämnesområden skall
vara företrädda av särskilda försöksavdelningar, nämligen inom jordbruksförsöksverksamheten
växtnäring, jordbearbetning, växtföljder, ogräs och
ogräsbekämpning, kulturväxter i öppet bruk, kulturväxter i slutet bruk samt
dränering, inom trädgårdsförsöksverksamheten frukt- och bärodling, köksväxtodling
samt prydnadsväxtodling och inom husdj ursförsöksverksamheten
husdjursförädling samt tre försöksavdelningar för utfodring och vård
avseende nötkreatur, svin respektive fjäderfä som huvuddjurslag.

237

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 ur 1961

I enlighet med jordbrukshögskoleutredningens förslag bör den av lantbrukshögskolan
bedrivna försöksverksamheten vara programbunden. Varje
år skall därför uppgöras ett särskilt program ■— lantbrukshögskolans riksförsöksprogram
— vilket bör fastställas av högskolans styrelse. Härigenom
synes garantier böra erhållas för att försöksverksamheten planlägges på ett
ändamålsenligt sätt samt för att de medel, som anvisas till försöksverksamheten,
insättes på de punkter, där de kan förväntas ge det för jordbruket
och därmed samhället bästa utbytet. Till sättet att uppgöra och verkställa
detta program återkommer jag i ett senare avsnitt.

I fråga om försöksverksamhetens inriktning anser jag det liksom utredningen
angeläget, att den statliga försöksverksamheten kontinuerligt anpassas
till nytillkommande aktuella försöksuppgifter och att i samband härmed
äldre, mindre aktuella arbetsuppgifter utan speciellt, till exempel vetenskapligt
intresse slopas. Liksom utredningen vill jag särskilt erinra om
att det för försöksverksamheten bör vara en angelägen uppgift att söka få
fram erforderliga tekniska data, som kan ligga till grund för en företagsekonomisk
kalkylering.

I likhet med utredningsmannen rörande objektiviteten vid forskning och
försök på växtnäringsområdet vill jag vidare understryka vikten av att statistisk
och ekonomisk sakkunskap i tillräcklig omfattning utnyttjas såväl
vid försökens planläggning som vid resultatens behandling. Bland annat i
anledning härav bör enligt min mening professorn i företagsekonomi samt
eu av högskolans statistiker ingå i försökskollegiet. Kollegiet bör vidare
i förekommande fall med sig även adjungera professorn i marknadslära.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag delar nyssnämnda utredningsmans
uppfattning, att det är önskvärt att skapa klara och ändamålsenliga
regler rörande publiceringen av de framkomna försöksresultaten. Det
torde få ankomma på högskolestyrelsen att efter samråd med övriga härav
berörda utarbeta anvisningar.

Vad gäller försöksverksamhetens omfattning torde denna i framtiden
liksom hittills varit fallet komma att bli beroende av antalet för jordbruksoch
trädgårdsnäringarna aktuella arbetsuppgifter och de anslagsmedel, som
i varje läge kan ställas till verksamhetens förfogande. De av utredningen
inhämtade uppgifterna om det framtida behovet, som angivits i antal försök
och areal försöksjordar, synes emellertid såsom utredningen framhållit
kunna godtagas som en grov riktpunkt. Med hänsyn till att utvecklingen
inom försökstekniken synes gå mot alltmera kostnadskrävande försök torde
man få räkna med att den antals- och arealmässiga utbyggnaden endast
kan ske successivt.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att till försöksverksamhetens
förfogande skall ställas en särskild serviceavdelning, som skall biträda
vid förvaltningen av vissa gemensamma resurser, såsom mark, fastigheter,
djurstallar, byggnader och maskiner, tillhandahålla olika tjänster i

238

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 dr 1961

samband med utförandet av försök samt medverka vid avtalsuppgörelser
m. m. beträffande försöksverksamhetens fältorganisation. Serviceavdelningen
skall enligt utredningen ledas av en avdelningschef, som erhåller skrivhjälp
från högskolans kansli och i övrigt anställer erforderlig personal
för försöksverksamheten genom att anlita det av utredningen föreslagna
försöksanslaget. Vid trädgårdssektionen i Alnarp skall enligt utredningens
förslag motsvarande serviceverksamhet organiseras och ledas av distriktsförsöksledaren
i det av utredningen förordade södra trädgårdsförsöksdistriktet.

Vid remissbehandlingen har åtskilliga invändningar riktats mot den föreslagna
serviceavdelningen. Framförallt har man befarat, att denna avdelning
skulle bli en onödig mellaninstans, som snarare skulle komma att
försvåra än underlätta kontakten mellan statsagronomerna och de lokala
försöksledarna. Vissa remissinstanser har dock medgivit, att ett gemensamt
organ i en eller annan form är nödvändigt för att rationellt kunna
utnyttja olika försöksresurser. Man har dock betonat, att avdelningen
inte bör göras mer omfattande än som är nödvändigt. Sålunda har lantbrukshögskolans
lärarkollegium förordat att de förvaltningsuppgifter, som
enligt utredningen skall hänföras till serviceavdelningen, överföres på en
särskild försöksintendent.

För egen del torde jag först få erinra om vad jag tidigare anfört beträffande
utformningen av den centrala ledningen för den lantbruksvetenskapliga
verksamheten. I syfte att uppnå en enhetlig ledning har jag sålunda
förordat, att uppgiften att leda och samordna den lantbruksvetenskapliga
verksamheten i sin helhet lägges på rektor, varvid den av utredningen föreslagna
befattningen som försöksdirektör blir obehövlig. Den av mig förordade
organisationsformen förutsätter, att till rektors förfogande ställes
en särskild befattningshavare, som är väl förtrogen med försöksverksamheten
och som kan handlägga vissa av de uppgifter inom denna verksamhet,
som rektor finner sig böra delegera till honom. En sådan befattningshavare
synes bland annat böra ha till uppgift att svara för förvaltningen
av de jordbruksegendomar, som även i framtiden skall stå till lantbrukshögskolans
förfogande för försöksändamål. Han bör vidare biträda försökskollegiet
och dess olika sektioner med utredningar och samordningsuppgifter
inom fältförsöksverksamheten, bland annat i fråga om beräkning
av taxor vid utförande av beställningsförsök, intrångsersättningar
m. in. Denne befattningshavare synes såsom lantbrukshögskolans lärarkollegium
föreslagit böra benämnas försöksintendent. Befattningen bör enligt
min mening placeras i lönegrad Bo 1 och inrättas från och med den
1 juli 1962.

Försöksintendenten bör enligt min mening vara ledamot av försökskollegiet
och av försökskollegiets samtliga sektioner. Vidare bör han inför högskolans
styrelse kunna föredraga ärenden rörande försöksverksamheten och
högskolans egendomsförvaltning i den omfattning, som rektor överlåter

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

dylika föredragningsuppgifter till honom. För söksintendenten bör tillhöra
högskolans kansli och erhålla skrivhjälp från detta. I övrigt torde det böra
ankomma på högskolans styrelse att utforma närmare bestämmelser om
försöksintendentens arbetsuppgifter m. m.

I fråga om jordbruksförsökens fältorganisation har jordbrukshögskoleutredningen
föreslagit, att det nuvarande systemet med försöksgårdar skall
avvecklas. I stället skall landet indelas i fyra försöksdistrikt med en jordbruksförsöksstation
i varje sådant distrikt. Försöksverksamheten inom varje
distrikt skall ledas av en distriktsförsöksledare i lönegrad A 24. Till
distriktsförsöksledarens förfogande skall ställas en försökstekniker samt
medel till skriv- och räknehjälp.

Vid remissbehandlingen har från en del håll erinringar i främsta rummet
riktats mot förslaget att nedlägga vissa försöksgårdar. Den av utredningen
föreslagna organisatoriska uppbyggnaden av fältförsöksorganisationen
med distriktsförsöksnämnder och försöksstationer har eljest fått
ett övervägande gott mottagande. Särskilt har man påpekat värdet av att
hushållningssällskapen härvid mera direkt engageras i försöksverksamheten.

Enligt min mening synes utredningens förslag vara väl ägnat att läggas
till grund för den framtida utformningen av försöksverksamhetens fältorganisation.
För att ytterligare utnyttja fördelarna hos den föreslagna
organisationen ocji för att tillmötesgå vissa önskemål och synpunkter, som
framkommit vid remissbehandlingen, synes mig emellertid böra företagas
vissa modifieringar, till vilka jag återkommer i det följande.

Vad angår frågan om försöksgårdarna vill jag liksom utredningen framhålla,
att det för försöksverksamheten mest väsentliga är att ha tillgång
till försökslägenheter och att där anordna försök. För försöksverksamheten
föreligger däremot inte något primärt intresse av att i egen regi bedriva
praktisk jordbruksdrift. I likhet med utredningen är jag också av
den uppfattningen, att man inte med framgång kan förena de båda uppgifter
försöksgårdarna för närvarande har, nämligen att bedriva dels jordbruksvetenskaplig
verksamhet, dels en förebildlig ekonomisk jordbruksdrift,
som skall vara ett mönster för traktens jordbrukare. Den uppgift
de statliga försöksgårdarna tidvis haft som demonstrationsjordbruk har
minskat genom tillkomsten av kurs- och demonstrationsgårdar vid de flesta
av landets hushållningssällskap. I dessas regi bedrives för närvarande
ett 40-tal demonstrations- och försöksgårdar med en åkerareal av sammanlagt
cirka 3 000 hektar. I jämförelse härmed spelar de fåtaliga statliga
törsöksgårdarna en förhållandevis begränsad roll såsom demonstrationsjordbruk.
Eu avveckling av några av dessa gårdar får därför enligt min
mening anses vara av underordnad betydelse ur denna synpunkt, särskilt
som flertalet av de statliga försöksgårdar, som kan bli föremål för avveckling,
torde kunna överlåtas till hushållningssällskapen. Systemet med

240

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

försöksgårdar synes också ha blivit ett förhållandevis dyrbart instrument
för den statliga fältförsöksverksamheten. Försöksgårdssystemet synes vidare
kunna begränsa försöksmännens möjligheter att välja försöksarealer
på lämpligaste sätt. Som en fördel med försöksgårdssystemet har å andra
sidan framhållits, att man vid dessa kan få garantier för att särskilt de
mångåriga försöken kan genomföras på tillfredsställande sätt. Sådana garantier
torde dock enligt min mening kunna nås genom långtidsarrende
eller genom långtidskontrakt med lantmannaskolor, hushållningssällskap
och enskilda jordbrukare. En dylik anordning synes mig också böra ha
den fördelen, att det praktiska jordbruket samt undervisnings- och rådgivningsverksamheten
inom jordbruket får ytterligare kontaktpunkter med
försöksverksamheten.

Mot bakgrund av det nu anförda och de ingående överväganden i ämnet,
som redovisats av utredningen, anser jag, att systemet med försöksgårdar
bör avvecklas. Sålunda bör den försökspersonal, som nu finnes vid försöksgardarna,
överföras till de i det följande föreslagna försöksstationerna.
I vilken omfattning de jordbruk, som tillhör de nuvarande försöksgårdarna,
skall överföras till hushållningssällskapen eller bibehållas under
högskolan eller disponeras på annat sätt bör få bli beroende av om man
till lägre kostnad kan anskaffa likvärdiga försöksarealer på annat håll.
De för fortsatt försöksverksamhet olämpliga försöksgårdarna bör emellertid
avvecklas snarast möjligt. Det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans
styrelse att i enlighet med de riktlinjer jag nu förordat till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till erforderliga avvecklingsåtgärder. De jordbruk,
som hibehålles under högskolan bör handhas av särskilda driflsledare,
som avlönas med medel från jordbruksdriften. Dessa gårdar — häri
ingår också Ultuna och Wiads egendomar — bör sortera under högskolestyrelsen,
varvid försöksintendenten under rektors ledning bör utöva tillsynen
och i samråd med distriktsförsöksledarna ställa gårdarnas försöksresurser
till förfogande för jordbruks-, trädgårds- och husdjursförsök.

Högskolestyrelsen bör givetvis fortlöpande övervaka försöksgårdarnas
driftsekonomiska läge och i den mån förluster uppkommer vidtaga åtgärder
för att eliminera dessa. Gårdar, som visar årligen återkommande driftsunderskott,
sedan intrång från försöksverksamheten kompenserats, bör
snarast avvecklas.

Såsom utredningen framhållit, bör de jordbruk, som för framtiden skall
stå till lantbrukshögskolans förfogande i första hand användas för att underlätta
och säkerställa utförandet av högskolans forsknings- och försöksverksamhet.
Lantbruksdriften vid egendomarna bör eljest bedrivas på ett
ur företagsekonomisk synpunkt riktigt sätt. I den mån försöksverksamheten
förorsakar kostnader och intrång bör detta värderas och tillgodoräknas lantbruksdriften.
I tillämpliga delar bör vad nu anförts gälla även Alnarps
egendom.

Med anledning av att flera remissinstanser betonat värdet av att en direkt

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

kontakt finnes mellan statsagronomerna och de lokala försöksledarna vill
jag erinra om vad jäg tidigare anfört beträffande fältförsökens organisatoriska
ställning. Den av inig förordade organisationsformen innebär, att
jordbruksförsökens fältorganisation skall vara direkt underställd försökskollegiets
jordbrukssektion. Enligt min mening bör därigenom kunna uppnås
en direkt kontakt mellan de personer inom försöksavdelningarna, som
planlägger försöken, och de personer i fältorganisationen, som handhar föisökens
utläggning m. in. Jordbrukssektionens ordförande bör närmast vara
ansvarig för att denna kontakt fungerar på tillfredsställande sätt. Ur
personalsynpunkt är fältorganisationen liksom också den lantbruksvetenskapliga
verksamheten i övrigt underställd högskolans rektor.

Enligt utredningens förslag skall jordbruksförsökens fältorganisation utgöras
av fyra försöksdistrikt med en försöksstation i varje distiikt. Vid
remissbehandlingen har från några håll framhållits, att försöksdistiikten
är allt för stora och oenhetliga. Det torde enligt min mening emellertid
inte vara möjligt att skapa enhetliga distrikt genom att ytterligare uppdela
de föreslagna försöksdistrikten, såvida inte denna uppdelning drives mycket
långt. Behovet av enhetliga områden synes kunna tillgodoses även på
grundval av utredningens distriktsindelning därigenom att distrikten, när
så visar sig önskvärt — exempelvis vid sammanställningar av försöksresultat
— delas upp på lämpligt sätt i mindre områden. Uppdelningen av
landet i distrikt har emellertid fått ett betydande stöd särskilt från de remissinstanser,
som redan har erfarenhet av distriktsvis samverkan, sasom
hushållningssällskapen inom Mälar-Hjälmarbygden. Det torde därför enligt
min mening inte råda någon tvekan om att en distriktsindelning på det
sätt utredningen föreslagit kan förväntas medföra åtskilliga fördelar för
försöksverksamheten. Jag anser mig därför kunna tillstyrka, att den för
jordbruksförsöken föreslagna distriktsindelningen genomföres.

Enligt utredningens förslag skall jordbruksförsöksstationer inrättas vid
Alnarp, Skara, Ultuna och Röbäcksdalen. Remissinstanserna har i flertalet
fall godtagit den föreslagna förläggningen. Inte heller jag har något att erinra
i detta avseende. Personalen vid försöksstationerna bör såsom utredningen
föreslagit utgöras av en distriktsförsöksledare och en försökstekniker.
Därutöver bör försöksstationen förfoga över vissa medel till skrivhjälp
samt kollektivavtalsanställd personal. Vid Röbäcksdalen har utredningen
föreslagit en något större personal omfattande bland annat en stat sagronom
och en försöksledare. Denna personal finnes redan nu och har av utredningen
ansetts böra bibehållas med hänsyn till behovet av försöksverksamhet
beträffande de speciella växtodlingsproblem, som finnes i övre Norrland.
Såsom jag anfört i samband med behandlingen av institutionen för
växtodling i det föregående har jag även för egen del funnit en sådan anordning
motiverad. Statsagronomen vid Röbäcksdalen bör såsom tidigare anförts
vara knuten till institutionen för växtodling och därvid ha samma
ställning som övriga statsagronomer vid Ultuna. Detta arrangemang inne 1(>

Iiihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 69

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bär, att vid Röbäcksdalen bör kunna tagas upp även en mera självständig
pa norrländska förhållanden inriktad forsknings- och försöksverksamhet
förutom de uppgifter, som normalt åvilar en försöksstation.

Utredningens förslag om distriktsförsöksnämnder har fått ett mycket
gott mottagande av remissinstanserna. I distriktsförsöksnämnden skall enligt
utredningen ingå förutom distriktsförsöksledaren, som föreslås bli
nämndens ordförande, två representanter för varje i distriktet ingående
hushållningssällskap. Utredningen har ansett, att dessa representanter
lämpligen bör vara den ordinarie jordbrukskonsulenten samt ordföranden i
länets försöksnämnd, även om det i princip bör ankomma på varje hushållningssällskap
att välja lämpliga representanter. Med anledning av vad remissinstanserna
anfört i denna fråga synes distriktsförsöksnämndernas
sammansättning böra utökas något. Enligt min mening bör sålunda i distriktsförsöksnämnderna,
utöver de ledamöter som utredningen föreslagit,
också ingå två ekonomikonsulenter inom distriktet samt högst fyra representanter
för jordbrukets föreningsrörelse. Med distriktsförsöksnämnd bör
även kunna adjungeras företrädare för växtskydd och lantbrukskemisk kontrollstation
inom distriktet. I likhet med utredningen anser jag, att distriktsförsöksledaren
bör vara ordförande i distriktsförsöksnämnden. Såsom jag
anfört i annat sammanhang bör distriktsförsöksledaren jämte en av distriktsförsöksnämnden
vald representant för det praktiska jordbruket ingå i försökskollegiets
jordbrukssektion.

Utredningens förslag att hushållningssällskapet i respektive län skall
vara den lokalt ansvarige huvudmannen för försöksverksamheten medför,
att den försöksverksamhet, som nu sker under medverkan av lantmannaskolorna,
i vissa avseenden kommer att sortera under hushållningssällskapen.

att det bör finnas direkt kontakt mellan nämnda skolor och den statliga
fältförsöksorganisationen. Med hänsyn till att åtskilliga fördelar torde vara
att vinna på att jordbrukskonsulenten kan samordna all jordbruksförsöksverksamhet
inom sitt län ansluter jag mig i princip till den av utredningen
föreslagna anordningen. Detta får dock inte utesluta, att i särskilda fall,
då så visar sig lämpligt, distriktsförsöksledaren förhandlar direkt med såväl
skolor som Övriga försöksvärdar. I detta sammanhang vill jag understryka
vad vissa remissinstanser anfört beträffande förefintliga möjligheter
att för försöksändamål bättre utnyttja den personal och de jordbruk,
som är knutna till lantmanna- och lantbruksskolorna. Dessa skolor förfogar
ofta över kvalificerad personal, som under sommarhalvåret inte alltid
utnyttjas på mest rationella sätt. Vid skoljordbruken finnes också djurbesättningar,
vilka i högre grad än nu är fallet skulle kunna utnyttjas i försöksverksamheten.

Trädgårdsförsökens fältorganisation har av jordbrukshögskoleutredningen
föreslagits skola uppbyggas på motsvarande sätt som jordbruksförsökens
fältorganisation. Förslagen i denna del har i huvudsak godtagits av så

243

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

golt som samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Mot den principiella
utformningen har inte heller jag något att invända. Emellertid bör liksom
i fråga om jordbruksförsöken även på detta område en anpassning ske
till den av mig förordade uppläggningen av lantbrukshögskolans centrala
ledning. Detta innebär, att trädgårdsförsökens fältorganisation bör direkt underställas
försökskollegiets trädgårdssektion. Ordföranden i denna sektion
bör därvid under rektors ledning svara för samordningen dels mellan försöksavdelningarna
inbördes, dels mellan dessa och trädgårdsförsöksstationerna.

Enligt utredningens förslag skall landet indelas i fyra med jordbruksförsöksdistrikten
sammanfallande trädgårdsförsöksdistrikt. Emellertid är
trädgårdsförsöksverksamheten av betydligt mera begränsad omfattning än
jordbruksförsöksverksamheten. Vidare synes omkring hälften av trädgårdsförsöksverksamheten
komma att bli förlagd till det av utredningen föreslagna
södra distriktet. Det nu anförda talar enligt min mening för alt en
begränsning av organisationen bör vara möjlig och ändamålsenlig. Efter
övervägande av olika alternativa lösningar har jag funnit mig böra förorda,
att de av utredningen föreslagna östra och västra distrikten sammanföres till
ett distrikt, benämnt mellersta trädgårdsförsöksdistriktet.

Enligt utredningens förslag skulle försöksstationerna i östra och västra
trädgårdsförsöksdistrikten förläggas till Nyckelby respektive Ränna. Försöksstationen
i det av mig förordade mellersta distriktet synes böra förläggas
till Nyckelby, medan Ränna bör få karaktär av substation, vid vilken endast
en försökstekniker bör placeras.

Mot den föreslagna förläggningen av trädgårdsförsöksstationen i södra distriktet
till Alnarp har jag liksom remissinstanserna intet att erinra.

Utredningens förslag att förlägga trädgårdsförsöksstationen i norra distriktet
till Öjebyn har mötts med rätt tungt vägande invändningar vid remissbehandlingen.
I stället har en förläggning till Röbäcksdalen förordats.
Den främsta fördelen med en dylik förläggning har ansetts vara, att trädgårdsförsöksverksamheten
i Norrland därigenom skulle få bättre kontakt
med motsvarande verksamhet på jordbruksområdet samt med den övriga
lanlbruksvetenskapliga verksamhet, som är förlagd till Röbäcksdalen. Det
har också framhållits, att Röbäcksdalen har ett mera centralt läge inom
norra försöksdistriklet än Öjebyn, vars nordliga läge ansetts inge betänkligheter.

Enligt min mening bör man söka tillvarataga alla de möjligheter som erbjudes
att effektivt utnyttja de resurser, som kan ställas till förfogande för
den norrländska försöksverksamheten. För att så skall kunna ske synes det
mig nödvändigt, att såväl trädgårds- som jordbruks- och husdjursförsöksverksamheten
sammanföres till eu plats. Med hänsyn till den ställning som
central försöksanstalt för Norrland, som Röbäcksdalen genom beslut av
statsmakterna redan fått, och de investeringar, som där redan gjorts eller
planerats, ävensom de utvidgningsmöjligheter, som där finnes, anser jag
mig böra förorda, att trädgårdsförsöksstationen i norra distriktet förlägges

244

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

till Röbäcksdalen. En dylik förläggning synes emellertid inte böra medföra,
att de trädgårdsanläggningar och andra resurser, som redan nu finnes vid
öjebyn och Söråker, inte längre skall utnyttjas. För det första synes nämligen
försöksstationen böra vara förlagd till öjebyn, intill dess Röbäcksdalen
erhållit för trädgårdsförsöksstationen erforderliga resurser. För det andra
bör en förläggning till Röbäcksdalen inte utesluta, att en del av försöken
även i fortsättningen utlägges vid både öjebyn och Söråker. De investeringar
i trädgårdsförsöksverksamheten inom norra distriktet, som i en framtid
kan bli aktuella, synes emellertid böra göras vid Röbäcksdalen.

I fråga om lönegradsplaceringen av distriktsförsöksledarna på trädgårdsområdet
har jordbrukshögskoleutredningen framlagt två alternativ. Enligt
det ena har samtliga distriktsförsöksledare placerats i lönegrad A 24. I det
andra alternativet har endast distriktsförsöksledaren i södra distriktet placerats
i lönegrad A 24, medan för distriktsförsöksledarna i de tre övriga distrikten
törordats lönegrad A 21. En del av remissinstanserna har berört denna
fråga i sina yttranden och därvid framhållit, att full likställighet bör råda
mellan samtliga distriktsförsöksledare, oavsett om dessa är verksamma på
jordbruks- eller trädgårdsområdet.

För egen del har jag funnit mig böra förorda, att distriktsförsöksledarna
placeras i samma lönegrad, oavsett vilket ämnesområde eller distrikt de
tillhör. Vad gäller trädgårdsområdet har jag därvid särskilt beaktat den av
mig förordade sammanslagningen till ett distrikt av de utav utredningen
föreslagna båda distrikten i mellersta Sverige. Vidare har jag uppmärksammat
de speciella problem av olika slag, som torde möta distriktsförsöksledaren
i Norrland. Utöver distriktsförsöksledaren bör i enlighet med utredningens
förslag liksom på jordbruksområdet vid varje försöksstation finnas
en försökstekniker samt kollektivavtalsanställd personal, varjämte för
skrivhjälp vissa medel bör disponeras.

Liksom på jordbruksområdet bör enligt utredningen även på trädgårdsområdet
inrättas distriktsförsöksnämnder inom vart och ett av försöksdistrikten.
I likhet med utredningen anser också jag att i dessa distriktsförsöksnämnder
bör ingå distriktsförsöksledaren, trädgårdskonsulenterna i de
län, som tillhör försöksdistriktet, jämte en representant för varje hushållningssällskap.
Därutöver bör enligt min mening ingå högst två företrädare
för vardera trädgårdsodlingen och förädlingsindustrien. Distriktsförsöksledaren
bör vara ordförande i distriktsförsöksnämnden. Han bör också tillsammans
med en av distriktsförsöksnämnden vald representant ingå i försökskollegiets
trädgårdssektion.

Innan jag närmare ingår på frågan om husdjursförsökens fältorganisation
tord.e jag böra erinra om att jordbrukshögskoleutredningen vid sina överväganden
om organisationen av verksamheten inom avelsområdet, vilken nu
bedrives vid en särskild avdelning vid Wiad, kommit till den uppfattningen,
att djurägarna själva genom sina organisationer bör beredas tillfälle att
aktivt medverka vid planläggningen och dirigeringen av verksamheten. För

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

att få till stånd en sådan samverkan har utredningen, såsom tidigare anförts,
undersökt möjligheterna att inrätta ett halvstatligt institut för kött- och
mjölkproduktion. Från jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse har man i
princip varit positiv till en samverkan av detta slag men uppställt som
villkor bland annat att föreningsrörelsen för sina bidrag till detta institut
skulle medges skatteavdrag på enahanda sätt som för närvarande tillkommer
företag inom industri och näringsliv för de bidrag, som från detta håll lämnas
till halvstatliga institut. Med hänsyn till att frågan om sådant skatteavdrag
måste avgöras, innan jordbrukets föreningsrörelse ansett sig vilja
medverka, har utredningen inte kunnat framlägga något förslag om ett halvstatligt
institut av nämnt slag. Utredningen har i stället föreslagit, att denna
fråga utredes i annat sammanhang, när skattefrågan är avgjord.

Förutsättningarna för att få till stånd det av utredningen åsyftade samarbetet
inom ett halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion har i stort
sett inte förändrats, sedan utredningens nyssnämnda undersökningar avslutades.

I enlighet med utredningens förslag till provisorisk lösning har jag i det
föregående förordat, att verksamheten vid avdelningen vid Wiad knytes till
institutionen för husdjursförädling såsom en försöksavdelning. Spörsmålet
om denna avdelnings framtida förhållande till högskoleorganisationen samt
förläggning synes mig, oavsett om skattefrågan löses eller inte, böra upptagas
till särskild prövning. Jag ämnar därför i ett senare sammanhang hemställa
hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att tillkalla en särskild utredning
i ämnet.

I fråga om fältförsöksverksamheten har jordbrukshögskoleutredningen
framhållit, att man även på liusdjursområdet till inte oväsentlig del måste
förlägga försök till olika landsdelar, eftersom vissa av försöksuppgifterna
är geografiskt betingade. Som exempel härpå har utredningen åberopat
olikheter i foderproduktion, klimat m. m. inom skilda delar av landet. I anknytning
till de tre försöksavdelningarna vid institutionen för husdjurens
utfodring och vård hör enligt utredningen två försöksstationer inrättas
varav en i södra Sverige i Alnarp och en i norra Sverige i öjebyn. Utredningen
har även övervägt att inrätta försöksdistrikt och distriktsnämnder
inom dessa områden men ansett sig ha funnit att det för närvarande inte
föreligger något behov härav. Vid vardera försöksstationen skall enligt utredningens
förslag finnas en försöksledare placerad i lönegrad A 24 alternativt
A 21, en försökstekniker samt en djurskötare. Därutöver tillkommer vissa
medel för skrivhjälp.

Remissinstanserna har beträffande husdjursförsökens fältorganisation i
huvudsak haft erinringar att göra på två punkter, nämligen i fråga om distriktsförsöksnämnderna
och i fråga om förläggningen av försöksstationen
i norra Sverige. Beträffande placeringen av försöksstationen i norra Sverige
har framhållits, att en förläggning till Röbäcksdalen har åtskilliga fördelar
framför den av utredningen föreslagna förläggningen till öjebyn. Bland an -

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

nät liar det ansetts angeläget, alt försöksverksamheten på utfodrings- och
växtodlingsområdena bedrives i nära kontakt med varandra. Detta gäller särskilt
för norra Sverige, där växtodlingen i huvudsak är inriktad på foderproduktion.
Det har även framhållits, att husdjursförsöken har åtskilliga
anknytningspunkter till den övriga lantbruksvetenskapliga verksamhet, som
nu är förlagd till Röbäcksdalen. Vidare har anförts, att huvuddelen av husdjursproduktionen
i norra försöksdistriktet finnes i Västerbottens län eller
länen söder därom, medan denna produktion i Norrbottens län är av förhållandevis
liten omfattning. I övrigt har några remissinstanser yrkat på att
en husdjursförsöksstation skall förläggas också till västra Sverige, bland
annat med hänsyn till den omfattande husdj ursskötsel och de speciella foderproblem,
som finnes inom denna del av landet. Slutligen har några remissinstanser
understrukit behovet av kvalificerade befattningshavare som
föreståndare för husdjursförsökstationerna och därför förordat, att försöksledarna
inom husdj ursområdet placeras i samma löneställning som inom
jordbruksområdet.

Liksom inom jordbruks- och trädgårdsområdena bör enligt min mening
fältorganisationen inom husdj ursområdet vara direkt underställd den centrala
organisationen. Detta innebär, att husdjursförsökens fältorganisation
skall vara direkt knuten till försökskollegiets husdj urssektion. Ordföranden
för denna sektion skall alltså svara för kontakten mellan de centrala försöksavdelningarna
och den försöksverksamhet på husdj ursområdet, som
bedrives vid försöksstationerna och övriga platser ute i landet.

I fråga om behovet av distriktsförsöksnämnder delar jag den vid remissbehandlingen
framförda uppfattningen, enligt vilken sådana nämnder är
välmotiverade även inom husdj ursområdet. Enligt min mening torde dessa
nämnder komma att få en betydelsefull uppgift att fylla både när det gäller
att trån den praktiska husdjursskötselns sida komma med uppslag och när
det gäller att anmäla de behov, som föreligger i fråga om försök och undersökningar.
Dylika nämnder torde sålunda verksamt kunna bidraga till
att ge husdjursförsöksverksamheten en sådan inriktning, att den bäst tillgodoser
jordbrukets behov. Distriktsförsöksnämnderna torde också komma
att få betydelse för att sprida de rön och erfarenheter, som framkommer vid
den centralt bedrivna forskningen och försöksverksamheten. Jag anser mig
därför böra förorda, att distriktsförsöksnämnder inrättas också inom husdjursområdet.

Enligt min mening bör landet indelas i tre husdjursförsöksdistrikt geografiskt
överensstämmande med de tre trädgårdsförsöksdistrikten. Inom södra
föi söksdistriktet bör såsom utredningen föreslagit försöksstationen vara
förlagd till Alnarp. Inom mellersta försöksdistriktet bör distriktsförsöksnämnden
vara direkt knuten till och administreras från Ultuna. Ordföranden
inom försökskollegiets husdjurssektion bör svara för att nämnden inom
mellersta försöksdistriktet fungerar på avsett sätt. I frågan om placeringen
av försöksstationen i norra försöksdistriktet anser jag mig utifrån i huvud -

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sak samma överväganden som i fråga om trädgårdsförsöksstationernas förläggning
böra förorda Röbäcksdalen framför Öjebyn. En förläggning av husdjur
sförsöksstationen i norra Sverige till Röbäcksdalen bör emellertid inte
utesluta att därifrån vissa försök utlägges vid öjebyn. Vissa av de investeringar,
som utredningen i annat sammanhang föreslagit skola ske vid öjebyn,
bör i stället i den mån så erfordras genomföras vid Röbäcksdalen.

Husdj ursförsök bör i den omfattning, som bedömes lämplig, kunna ske
även utanför försöksstationerna. Redan nu bedrives viss försöksverksamhet
med husdjur vid olika jordbruk, tillhörande lantbruks- och lantmannaskolor
samt hushållningssällskap. Vissa möjligheter synes föreligga att intensifiera
denna verksamhet. Sålunda finnes, såsom vissa remissinstanser påpekat,
bland annat vid lantmannaskolorna möjligheter att utnyttja lärarpersonalen
som försöksledare under vissa delar av året. Försöksverksamhet
organiserad på detta sätt torde bli särskilt värdefull i västra Sverige. Jag
är nämligen inte beredd att förorda, att en särskild försöksstation inrättas
i denna landsdel. Husdj ursförsöksverksamheten inom detta område synes
kunna planeras och administreras från Ultuna.

Sammansättningen av distriktsförsöksnämnderna inom husdj ursområdet
bör vara likartad med den, som förordats pa jordbruks- och trädgårdsomradena.
Förutom distriktsförsöksledaren, som bör vara ordförande i nämnden,
bör i denna ingå samtliga husdjurskonsulenter inom distriktet, en vald
representant från varje hushållningssällskap, två ekonomikonsulenter inom
distriktet samt högst två representanter för avels- och husdjursföreningar.
Varje distriktsförsöksnämnd skall vara representerad i försökskollegiets
husdjursektion av distriktsförsöksledaren och en av nämnden vald ledamot.

Vad angår distriktsförsöksledarnas lönegradsplacering anser jag mig inom
detta område på i huvudsak samma skäl som på trädgårdsområdet böra förorda
placering i lönegrad A 24. Det bör därvid uppmärksammas, att i och
med att distriktsförsöksnämnder inrättas även inom husdj ursområdet distriktsförsöksledarnas
ställning inom detta område blir helt analog med
den, som jordbruksförsökens distriklsledare föreslås få. Inom mellersta försöksdistriktet
behövs enligt min mening inte någon särskild distriktsförsöksledare
utan fältförsöken inom detta distrikt bör ledas direkt av försöksmännen
vid Ultuna. Samordnings- och kontaktfrågor inom detta distrikt bör
handläggas under ledning av ordföranden i försökskollegiets husdjurssektion.
Utöver distriktsförsöksledarna bör i enlighet med utredningens förslag
vid vardera husdj ursförsöksstationen i Alnarp och Röbäcksdalen inrättas en
försöksteknikerbefattning. Däremot bör enligt min mening ej några särskilda
djurskötarbefattningar inrättas utan i stället bör tillgängliga medel
disponeras för anställning av djurskötare enligt kollektivavtal eller för ersättning
till gårdar, där försöken är utlagda och ordinarie djurskötare utfört
arbeten för försökens räkning. I likhet med övriga försöksstationer bör även
husdj ursförsöksstationerna erhålla vissa medel för skriv- och räknehjälp.

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Den fasta personalen vid var och en av de tre jordbruksförsöksstationerna
vid Alnarp, Skara och Ultuna bör sålunda från och med omorganisationen
den 1 juli 1962 utgöras av en distriktsförsöksledare i lönegrad Ao 24
och en försökstekniker i lönegrad Ae 13. Till förfogande för vardera av stationerna
i Alnarp och Skara bör vidare ställas 7 000 kronor för skrivhjälp.
För dylik hjälp vid Ultuna bör högskolans kansli anlitas. Vid jordbruksförsöksstationen
i Röbäcksdalen, vilken även skall tjänstgöra som försöksavdelning
vid institutionen för växtodling i Ultuna, bör personalen utgöras
av en statsagronom i lönegrad Bo 1, en försöksledare i lönegrad Ae 21, eu
försökstekniker i lönegrad Ae 13 samt ett kanslibiträde i lönegrad Ae 7.
Befattningen som kanslibiträde bör inrättas redan den 1 juli 1961.

Vid var och en av de tre trädgårdsförsöksstationerna bör från och med
omorganisationen den 1 juli 1963 som fast personal finnas en distriktsförsöksledare
i lönegrad Ao 24 och en försökstekniker i lönegrad Ae 13. Vidare
bör till var och en av de tre försöksstationernas förfogande ställas ett
belopp av 7 000 kronor till skrivhjälp. Vid den under Nyckelby lydande substationen
i Rånna bör därutöver placeras en försökstekniker i lönegrad
Ae 13.

Den fasta personalen vid var och en av de båda husdjursförsöksstationerna
i Alnarp och Röbäcksdalen bör efter omorganisationen den 1 juli
1962 utgöras av en distriktsförsöksledare i lönegrad Ao 24 och en försökstekniker
i lönegrad Ae 13. Vidare bör till vardera stationens förfogande
ställas ett belopp av 7 000 kronor till skrivhjälp.

Den med placering till Röbäcksdalen föreslagna personalen vid trädgårdsoch
husdjursförsöksstationerna där bör, intill dess överflyttning till Röbäcksdalen
i huvudsak skett, vara placerad vid öjebyn.

Den personal, som vid försöksstationerna blir erforderlig för försöksarbeten,
bör anställas enligt kollektivavtal. Kostnaderna för denna personal
bör bestridas ur det försöksanslag, som i det följande föreslås.

De av mig förordade kompetenskraven för statsagronom, försöksledare
och försökstekniker framgår av föregående avsnitt. För distriktsförsöksledare
finner jag mig böra förorda, att kompetenskraven skall vara agronomrespektive
hortonomexamen samt väl vitsordad tjänst i försöksverksamhet.
Under en övergångstid bör nuvarande hortonomexamen godtagas.

Jag förordar, att de vid de nuvarande trädgårdsförsöksstationerna placerade
båda tjänsterna som försökstekniker i lönegrad Ae 12 uppflyttas till
lönegrad Ae 13 redan från och med den 1 juli 1961. Vidare bör i fråga om
fyra tjänster som assistent i lönegrad Ae 13 vid statens försöksgårdar från
samma tidpunkt benämningen ändras till försökstekniker i lönegrad Ae 13.

De av jordbrukshögskoleutredningen efter förhandlingar med hushållningssällskapens
förbund framlagda förslagen rörande formerna för hushållningssällskapens
medverkan i den statliga fältförsöksverksamheten har
inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Jag har ej heller
något att invända mot förslagen.

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Hushållningssällskapens medverkan i den statliga fältförsöksverksamheten
bör sålunda regleras genom ett bindande långtidsavtal mellan lantbruksliögskolan
och hushållningssällskapen. Detta ramavtal bör innefatta
de allmänna principerna för sällskapens medverkan enligt i huvudsak följande
riktlinjer. Ersättning för av sällskapen utförda försök skall utgå efter
särskild taxa, som beräknas så, att samtliga kostnader för försökspersonal,
mark och försöksteknisk utrustning inkluderas i taxan. Det skall sålunda ankomma
på sällskapen själva att anställa och svara för den personal, som
erfordras för försökens uppläggning och skötsel, anskaffa lämpliga försökslägenheter
och försöksfält samt tillhandahålla den försöksutrustning, som
verksamheten kräver. I ramavtalet bör infogas bestämmelser, som erfordras
rörande tvister i olika hänseenden.

I fråga om verkställigheten av de försök, som hushållningssällskapen
åtager sig att handlägga, bör gången i enlighet med utredningens förslag bli
följande. Sedan lantbrukshögskolans riksförsöksprogram fastställts av högskolestyrelsen,
skall respektive distriktsförsöksledare träffa de med vederbörande
hushållningssällskap erforderliga säravtalen. Ansvaret för försökens
utläggning och skötsel m. m. åvilar därmed vederbörande sällskap.
Sedan försöket avslutats, inlevererar sällskapen erhållna resultat till lantbrukshögskolans
försöksavdelningar.

Lantbrukshögskolan skall, såsom utredningen påpekat, givetvis ha övervaknings-
och inspektionsrätt över de försök, som hushållningssällskapen
åtagit sig alt utföra. Övervakning och inspektion torde i regel böra ske genom
distriktsförsöksledaren. Den försöksavdelning vid Ultuna, under vilkens
program försöket sorterar, bör emellertid vara oförhindrad att om så
erfordras utöva viss tillsyn. I vissa fall kan det vara lämpligt, att direkt
kontakt upprättas mellan försöksavdelningen och hushållningssällskapet.

Det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans styrelse att i huvudsaklig
överensstämmelse med av utredningen sålunda angivna riktlinjer
efter överläggningar med hushållningssällskapen upprätta och till Kungl.
Maj :t inkomma med förslag till ramavtal, standardexempel för säravtal
samt, efter samråd med riksrevisionsverket, nyssnämnda taxa. På Kungl.
Maj :t torde böra ankomma att besluta i nämnda frågor.

I fråga om hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet
granskas för närvarande försöksplanerna av ett särskilt råd, bestående av
överinspektören vid lantbrukshögskolan, föreståndaren och avdelningsföreståndarna
vid statens jordbruksförsök, laboratorn i statistik samt fyra av
försöksledarmötet utsedda representanter för hushållningssällskapen. Jordbrukshögskoleutredningen
har emellertid ifrågasatt, om inte uppgiften att
vara tillsynsmyndighet för hushållningssällskapens egen försöksverksamhet
bör överföras från lantbrukshögskolan till lantbruksstyrelsen. Med hänsyn
till att svårigheter föreligger att överblicka på vad sätt utredningens
förslag kommer att påverka hushållningssällskapens försöksverksamhet begränsar
sig utredningen emellertid till alt förorda en förändring endast beträffande
sättet att fastställa ifrågavarande försöksprogam. Utredningen

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

har därvid föreslagit, att det hittillsvarande rådet för sällskapens lokala
försöksverksamhet ändras till en särskild nämnd, i vilken försöksdirektören
är ordförande. Denna nämnd skall enligt utredningen ha samma sammansättning
som det nuvarande rådet, varjämte chefen för lantbruksstyrelsens
lantbruksbyrå skall ingå. Enligt utredningens förslag skall försöksplanerna
för hushållningssällskapens försök upprättas inom sällskapens egna försöksnämnder
och därefter sammanjämkas i distriktsförsöksnämnderna för
att slutligen behandlas av den nyssnämnda särskilda nämnden. Försöksplanerna
skall därefter åtminstone tills vidare fastställas av styrelsen för lanthrukshögskolan,
som skall vara tillsynsmyndighet och omhänderha fördelningen
av statsbidragen.

Vad först gäller frågan om den lantbrukshögskolan nu tillkommande uppgiften
att vara tillsynsmyndighet för hushållningssällskapens statsunderstödda
försöksverksamhet bör enligt min mening ett mera definitivt ställningstagande
anstå till dess 1960 års jordbruksutredning prövat bland annat
hushållningssällskapens ställning och organisatoriska anknytning. I
likhet med jordbrukshögskoleutredningen förutsätter därför också jag, att
uppgiften som tillsynsmyndighet i varje fall tills vidare bör åvila lantbrukshögskolan.

Utredningens förslag, att det hittillsvarande rådet för sällskapens lokala
försöksverksamhet skall omändras till en särskild nämnd, anser jag mig
inte kunna biträda. Det synes mig nämligen överflödigt med en särskild
nämnd för detta ändamål, eftersom försökskollegiets jordbrukssektion enligt
de a\ mig framlagda förslagen i huvudsak kommer att få den sammansättning,
som det nuvarande rådet har. I försökskollegiets jordbrukssektion
kommer, i enlighet med vad jag tidigare förordat, att ingå fyra av
distriktsförsöksnämnderna valda ledamöter. Vid behandling av frågor, som
berör hushållningssällskapens egen statsunderstödda försöksverksamhet,
bör chefen för lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå ingå som ledamot av försökskollegiets
jordbrukssektion. Del nuvarande rådet för sällskapens lokala
försöksverksamhet kan följaktligen avvecklas och en bland remissinstanserna
utbredd önskan att undvika onödiga organ kan i någon mån tillgodoses.

För närvarande lämnar lantbrukshögskolan och statens jordbruksförsök
värdefull hjälp vid genomförandet även av hushållningssällskapens egen
försöksverksamhet. Bland annat bistår högskolan och jordbruksförsöken
med att göra upp försöksprogram samt att utföra analyser, statistiska bearbetningar,
sammanställningar etc. Enligt min mening bör högskolan även
framdeles lämna en liknande medverkan i hushållningssällskapens försöksverksamhet.
Det bör ankomma på ordförandena inom försökskollegiets olika
sektioner att fördela dessa arbetsuppgifter på försöksavdelningarna och
vissa övriga organ vid högskolan. Det synes mig nämligen angeläget, att
lantbrukshögskolans medverkan i hushållningssällskapens egen försöksverksamhet
fortsätter, så att sällskapens mycket omfattande försöksverksamhet
erhåller en sådan uppläggning och ett sådant genomförande, att ett
för jordbruket och därmed samhället gott utbyte av densamma uppnås.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

251

Lantbrukshögskolans centrala ledning och
administration m. m.

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis om att lantbrukshögskolans
uppgift skall vara att genom forskning och försöksverksamhet
främja jordbruks- och trädgårdsnäringens utveckling samt att meddela på
vetenskaplig grund vilande undervisning i ämnen, som är av betydelse för
jordbruket och trädgårdsnäringen. Utredningens förslag beträffande lanthrukshögskolans
uppgifter och organisatoriska uppbyggnad motiverar, att
vissa ändringar av högskolans centrala ledning och administration genomföres.

Utredningen föreslår, att lantbrukshögskolan såsom hittills skall stå
under ledning av en särskild styrelse. Rektor skall vara högste målsman för
•den gemensamma administrationen och företräda forskning och undervisning,
medan försöksverksamheten skall företrädas av en försöksdirektör,
vilken liksom rektor ingår såsom självskriven ledamot av styrelsen.

Med hänsyn till avståndet mellan Ultuna och Alnarp bör trädgårdssektionen
i Alnarp förses med en särskild expedition -—- sektions expedition -—
som skall handlägga de administrativa och kamerala verksamheterna inom
trädgårdssektionen. Denna expedition tillägges en relativt självständig ställning
i förhållande till högskolans kansli i Ultuna.

Vid lantbrukshögskolan skall enligt utredningens förslag finnas lärarkollegium,
kollegienämnd, undervisningsnämnd, sektionskollegier och försökskollegium.
Försöksledarmötet skall bibehållas. Vidare skall ett lantbrukets
försöksråd inrättas. För samtliga dessa organ skall kansli- och
ekonomiavdelningarna fungera såsom sekretariat.

Med hänsyn till att ett flertal skilda verksamheter är förlagda till Alnarp
och att dessa verksamheter behandlats inom olika utredningar bör enligt
jordbrukshögskoleutredningens mening frågan om handläggningen av vissa
gemensamma angelägenheter bli föremål för en särskild utredning. Det synes
utredningen vara lämpligt, att en samarbetsnämnd för dessa verksamheter
upprättas.

Beträffande lantbrukshögskolans styrelse föreslår utredningen bl. a.
följande.

Antalet ledamöter i styrelsen bör vara oförändrat. Självskrivna ledamöter
bör liksom hittills vara rektor, försöksdirektör och chefen för lantbruksstyrelsen
eller vid förfall för honom den tjänsteman inom lantbruksstyrelsen,
som han utser till sin ersättare. Ordförande och övriga ledamöter bör
utses av Kungl. Maj :t. Bland de övriga ledamöterna bör lämpligen ingå
representanter för det praktiska jordbruket och trädgårdsnäringen, en
representant för Uppsala universitet samt med hänsyn till den lokalt för -

252 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

lagda försöksverksamhetens organisation en representant för hushållningssällskapen.
Styrelsen bör såsom nu inom sig utse vice ordförande och ett
arbetsutskott. Detta utskott bör lämpligen bestå av ordförande, rektor och
försöksdirektör.

Utredningen finner icke skäl bibehålla den genom 1948 års riksdagsbeslut
enligt proposition 1948: 161 tillkomna uppgiften, att styrelsen såsom ett
administrativt organ skall fungera som överstyrelse för vissa andra anstalter
inom lantbrukets område i fråga om inspektion, försöksplaners fastställande,
anslagsfrågor in. in. Denna funktion bör i fråga om statliga anstalter
överföras till dessa anstalters styrelser och i fråga om halvstatliga
institut till lantbruksstyrelsen eller ock ordnas på annat sätt. Det erforderliga
samarbetet mellan lantbrukshögskolan och ifrågavarande anstalter bör
ordnas dels genom försöksdirektören såsom kontaktman, dels genom det
av utredningen föreslagna lantbrukets försöksråd.

Arbetsutskottet inom lantbrukshögskolans styrelse bör för styrelsens räkning
bereda ärenden av principiell natur och vara beslutande i ärenden,
som styrelsen delegerar till utskottet enligt bestämmelser i arbetsordningen-
Föredragande inför styrelsen och dennas arbetsutskott är rektor, försöksdirektör,
avdelningschefen för försöksverksamhetens serviceavdelning
samt cheferna för kansli- och ekonomiavdelningarna. Ordföranden i trädgårdssektionen
bör vara föredragande i ärenden, som berör trädgårdssektionens
verksamhetsområde.

Styrelsens befattning med tjänstetillsättningar skall vara oförändrad vad
beträffar befattningarna som professor, laborator, förste bibliotekarie, docent
och speciallärare. Vid övriga tjänstetillsättningar skall styrelsen efter
förslag av vederbörande institutionsföreståndare avge yttrande, därest
tjänstetillsättningen tillkommer Kungl. Maj :t, eller i annat fall själv utse
befattningshavare. Styrelsen äger därvid efter eget bedömande för yttrande
remittera ärendet till lärarkollegium, sektionskollegium eller försökskollegium.
Beträffande befattningarna som statsagronom, statshortonom, överassistent
och distriktsförsöksledare bör befordringsgrunderna vara sådana,
att sakkunnigförfarande ej regelmässigt behöver ifrågakomma. Om styrelsen
finner sa vara erforderligt bör dock en eller flera sakkunniga kunna
anlitas. Om det därvid är den vetenskapliga meriteringen, som skall bedömas,
skall ärendet remitteras till lärarkollegiet, som äger utse sakkunniga.

Utredningen tar därefter upp rektors och försöksdirektörs inbördes ställning
till särskild behandling och anför bl. a., att rektor skall företräda forskning
och undervisning, medan försöksdirektören skall företräda den programbundna
försöksverksamheten. Forskningen skall vara fri och ansvaret
för denna åvila vederbörande forskare, varvid institutionsföreståndaren
är ansvarig för den i institutionens namn bedrivna forskningen. Han äger
även att fördela de personella och materiella resurserna forskarna emellan.
Någon dirigering eller övervakning från styrelsens eller rektors sida förutsättes
icke ske. Annorlunda blir förhållandet beträffande den programbundna
undervisnings- och försöksverksamheten. I dessa avseenden är
vederbörande lärare resp. försöksman skyldig att följa av styrelsen fastställda
planer. Rektor har därvid såsom styrelsens representant att övervaka
att uppgjorda planer och fastställda instruktioner för undervisningen
följs. Försöksdirektören skall övervaka och samordna försöksverksamheten
samt tillse, att den bedrivs enligt de uppgjorda programmen.

253

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Utredningen föreslår att rektor skall företräda styrelsen i förhållande till
all vid institutionerna anställd personal, således även den vid försöksavdelningarna.
I fråga om ärenden berörande personalen på dessa avdelningar
skall han dock samråda med försöksdirektören. Dennes direkta befattning
med sådana institutioner, som utrustats med försöksavdelningar, begränsas
således till att övervaka, att det av styrelsen fastställda försöksprogrammet
blir följt. Däremot sorterar personal, som tillhör försöksverksamhetens serviceavdelning
(försöksstationernas personal), under försöksdirektören. Försöksdirektören
skall gentemot rektor inta en självständig ställning och liksom
rektor i sin ämbetsutövning lyda direkt under högskolans styrelse.

Utredningen behandlar därefter tillsättning och kompetensområde för de
ledande befattningshavarna vid lantbrukshögskolan och anför därvid, att
rektor skall utses av Kungl. Maj :t på förslag av styrelsen, som skall inhämta
yttrande från lärarkollegiet. Han skall företräda högskolans forsknings- och
undervisningsverksamhet samt vara ordförande i kollegienämnd och lärarkollegium.
Han skall vara administrativ chef för lantbrukshögskolan med
undantag för försöksverksamhetens serviceavdelning, vilken lyder under
försöksdirektören. Under rektor skall vidare i administrativt avseende lyda
kansli- och ekonomiavdelningarna samt biblioteket. Rektor skall utåt företräda
högskolan vid officiella tillfällen o. d., såvida styrelsen icke annat beslutar.
I fråga om trädgårdssektionen i Alnarp skall rektor äga rätt att till
denna sektions ordförande delegera de åligganden, vilka synes lämpliga av
praktiska skäl.

Trädgårdssektionens ordförande är rektors ställföreträdare vid Alnarp.
Denne skall tillsättas av lantbrukshögskolans styrelse efter hörande av
trädgårdssektionens sektionskollegium.

Rektors ställföreträdare är prorektor, vilken utses av styrelsen på förslag
av lärarkollegiet för en tid av ett år i sänder.

Den av utredningen föreslagna försöksdirektören kommer att närmast
motsvara den nuvarande överinspektören för försöksväsendet. Enligt utredningens
förslag skall försöksdirektören utöva ledningen av den statliga lokalt
förlagda försöksverksamheten och vissa övriga uppgifter av organisatorisk
art, som nu omhänderhas av föreståndarna för statens jordbruksförsök,
statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök. I övrigt skall han
handlägga de uppgifter, som nu faller på överinspektören med undantag av
vissa uppgifter i fråga om inspektion och övervakning av utomstående anstalter,
vilka i enlighet med utredningens förslag skulle avlastas högskolan.
Försöksdirektören skall sålunda biträda styrelsen vid granskning av arbetsprogram
och anslagsäskanden samt följa den genom försöksavdelningarna,
försöksstationerna eller på annat sätt bedrivna försöksverksamheten vid högskolan
och tillse att denna utföres i överensstämmelse med fastställda program.
Utredningen anför i detta sammanhang, att den finner det nödvändigt,
att styrelsen beredes möjlighet att kunna fylla denna sin uppgift med hjälp
av en särskild befattningshavare, som skall samordna och övervaka försöksverksamheten.
Som framhölls i 1945 års jordbruksförsöksutredning erhåller

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

även försöksverksamheten vid högskolan genom en sådan befattningshavareen
högste målsman, som såväl inom högskolan som utåt kan hävda dess
intressen och tillse, att verksamheten bereds möjlighet att utveckla sig på
ett tidsenligt och för jordbruket och trädgårdsnäringen gagneligt sätt.

Beträffande försöksdirektörens uppgifter i övrigt anför utredningen bl. a.
följande.

Det skall ankomma på försöksdirektören att tillse, att inom jordbruket
uppkommande problem, som fordrar en försöksmässig behandling, blir på
tillfredsställande sätt beaktade och så snart ske kan upptagna till bearbetning
inom försöksverksamheten.

Försöksdirektören skall på ett tidigt stadium sättas i tillfälle att deltaga i
förberedelserna för försöksprogrammens uppgörande och själv väcka förslag
till olika försök samt verka för att erforderliga resurser ställes till förfogande
för försöksverksamhetens genomförande. "Han skall vidare tillse, att
försöken samordnas med liknande försök, som utföres av övriga anstalter
och organ inom jordbrukets och trädgårdsnäringens områden samt genom
inspektioner övervaka, att de uppgjorda programmen genomföres så effektivt
och rationellt som möjligt.

En viktig uppgift för försöksdirektören blir att verka för att försöksverksamhetens
resultat bringas till jordbrukarnas kännedom på ett snabbt och
effektivt sätt. Han bör därvid bl. a. medverka till att försöksverksamhetens
resultat på jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsområdena kontinuerligt redovisas
i meddelanden och skriftserier.

Försöksavdelningarna vid lantbrukshögskolans institutioner skall i sin
administrativa och fackliga verksamhet inta en självständig ställning gentemot
försöksdirektören. Dennes befattning med försöksavdelningarna begränsas
till att övervaka, att det av styrelsen fastställda försöksprogrammet
blir följt samt att genom den honom underställda serviceavdelningen lämna
dem viss service vid genomförandet av försöksprogrammet. Den omedelbara
ledningen av en försöksavdelnings verksamhet skall utövas av vederbörande
försöksavdelnings chef — statsagronom eller statshortonom. Denne
är dock i fackligt och administrativt avseende underställd institutionschefen.

Försöksdirektören skall vara ordförande i högskolans försökskollegium
och i detta kollegiums olika sektioner.

På skäl, som närmare redovisas å s. 339 i betänkandet förordar utredningen,
att befattningen som försöksdirektör placeras i samma lönegrad
som den nuvarande överinspektörstjänsten, d. v. s. i Bp 4. Befattningen bör
vidare liksom hittills, efter förslag av högskolestyrelsen, tillsättas av Kungl.
Maj :t under förslagsvis sex år i sänder.

Utredningen övergår därefter till att behandla de kollegier och övriga
organ, som erfordras för att leda och samordna den vid högskolan bedrivna
verksamheten.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium utgöres f. n. av högskolans samtliga
professorer. Jämväl den, som tillfälligt uppehåller professorstjänst, samt
speciallärare och laboratorer äger under vissa förutsättningar deltaga i lärarkollegiets
överläggningar och beslut. Vid behov äger lärarkollegiet anlita
och till sammanträde kalla personer utom kollegiet.

Med anledning av en av Kungl. Maj :t till bland andra jordbrukshögskole -

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

255

utredningen överlämnad framställning av Sveriges laboratorers förening
om rätt för laboratorerna vid lantbrukshögskolan, skogsliögskolan och veterinärhögskolan
att delta i vederbörande lärarkollegiums överläggningar
och beslut har utredningen närmare behandlat frågan om lärarkollegiets
sammansättning. Enligt utredningens uppfattning bör lärarkollegiet vid
lantbrukshögskolan begränsas till samma omfattning som nu, intill dess
klarhet vunnits över hur förhållandena kommer att gestalta sig i stort vid
rikets universitet och övriga högskolor. Denna avvaktande inställning motiveras
även därav att kollegiets uppgifter kommer att begränsas genom
sektionskollegiernas tillkomst.

Med hänsyn till utredningens förslag om att inrätta en propedeutisk kurs
för agronomie studerande finner utredningen det nödvändigt, att föreståndaren
för denna kurs ingår såsom ledamot av kollegiet vid behandling av
ärenden, som berör kursen och dess elever.

Lärarkollegiets befattning med tjänstetillsättningar bör enligt utredningen
vara oförändrad i fråga om befattningarna som professor, laborator, 1 :e
bibliotekarie, docent och speciallärare. I övrigt skall kollegiet beträffande
tjänstetillsättningar avge yttrande i ärenden, som av styrelsen remitterats
till kollegiet.

Vid tekniska högskolan i Stockholm finns vid sidan om lärarkollegiet
också en kollegienämnd. Enligt vad utredningen inhämtat är erfarenheterna
av detta system goda. Bl. a. uppnås härigenom tidsbesparingar. Härom
anför utredningen bl. a. följande.

Det synes bl. a. angeläget, att vissa ärenden, som berör undervisningsoch
forskningsverksamheten, kan behandlas inom ett mindre forum än
lärarkollegiet. Det framstår också för utredningen såsom synnerligen önskvärt,
att ett organ finns, som på ett förberedande stadium kan behandla institutionernas
anslagsäskanden för undervisnings- och forskningsverksamheten
och sammanjämka dessa äskanden, så att ett förslag kan föreläggas
styrelsen. Hittills har praxis varierat i detta avseende vid högskolan. Lärarkollegiet
har under vissa perioder utövat denna funktion utan att därom
är särskilt stadgat. Dessutom har styrelsen inom sig brukat utse ett särskilt
utskott för att förbereda anslagsäskandena. En sådan förberedande
granskning från styrelsens sida bör givetvis även framgent vara den obetagen
men styrelsens granskning av institutionernas äskanden för undervisnings-
och forskningsverksamheten bör dock kunna underlättas genom
att ett särskilt organ haft dessa frågor till förberedande behandling.

Utredningen föreslår därför inrättandet av en kollegienämnd, som skall
bestå av rektor, prorektor och sektionernas ordförande. Förutom uppgiften
att till styrelsen framlägga förslag till anslagsäskanden för undervisnings-
och forskningsverksamheten bör nämnden även bereda eller handlägga
sådana ärenden av akademisk karaktär, som lärarkollegiet hänskjuter
till nämnden samt avge yttranden över ärenden, som styrelsen eller
rektor i övrigt finner vara önskvärt att underställa nämnden.

I såväl lärarkollegiet som kollegienämnden skall rektor vara ordförande
och prorektor vice ordförande. De ledamöter i lärarkollegiet, som tillhör

256

Kupgl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

trädgårdssektionen, bör i Alnarp under ordförandeskap av rektors ställföreträdare
för sin del behandla sådana ärenden, som tillkommer lärarkollegiet.

Enligt nu gällande stadgar kan inom lantbrukshögskolan inrättas avdelningskollegier.
Sedan år 1952 har ett sådant avdelningskollegium för den
ekonomiska ämnesgruppen varit i funktion. Erfarenheterna av dess verksamhet
har varit gynnsamma. Inom lärarkollegiet har övervägts att inrätta
.avdelningskollegier jämväl för andra ämnesgrupper.

Utredningen är också av den uppfattningen, att ett forum för ökad vetenskaplig
samverkan mellan institutionerna bör komma till stånd och föreslår
därför, att institutionerna vid lantbrukshögskolan organiseras på
fem ämnessektioner med var sitt sektionskollegium (jordbrukssektionen,
husdjurssektionen, ekonomiska sektionen, tekniska sektionen samt trädgårdssektionen).
En av sektionens professorer utses genom val i sektionskollegiet
till sektionsordförande. Ordföranden i trädgårdssektionen — tilllika
rektors ställföreträdare vid Alnarp — skall däremot tillsättas av högskolans
styrelse efter hörande av trädgårdssektionens sektionskollegium.
Beträffande sektionskollegiernas sammansättning och arbetsuppgifter anför
utredningen följande.

I varje sektionskollegium har sektionens professorer, laboratorer, lektorer,
statsagronomer och statshortonomer säte och stämma. Därjämte äger motsvarande
befattningshavare tillhörande annan sektion rätt att närvara i
förekommande fall. Sektionskollegium skall, om så erfordras, äga rätt att
med sig adjungera person utom kollegiet. Försöksdirektören äger närvara
vid kollegiets sammanträden.

Sektionens främsta uppgift skall enligt utredningen vara att handlägga
kontakt- och samarbetsfrågor rörande forskning, undervisning och försöksverksamhet
såväl mellan institutionerna inom sektionen som ock mellan
sektionen och andra anstalter och organ inom ämnesområdet. Sektionskollegiet
skall i övrigt handlägga eller förbereda ärenden, som hänskjutits
till detsamma.

F. n. finnes vid lantbrukshögskolan en undervisningsnämnd bestående
av rektor och minst fem ledamöter utsedda av lärarkollegiet, av vilka en
skall representera laboratorer och docenter. Denna nämnd sammanträder
tillsammans med av studentkåren utsedda ombud.

Enligt gällande universitetsstatuter skall vid rikets universitet finnas
en undervisningsnämnd vid varje odelad fakultet och varje sektion med
uppgift att bereda ärenden rörande undervisningens planmässiga ordnande,
granska studieplaner och studiehandböcker samt framlägga förslag i sådana
eller liknande frågor. Nämnden består av dekanus såsom självskriven
ordförande, två professorer, en annan lärare än professor samt tre ledamöter,
utsedda av studentkåren.

Utredningen föreslår, att undervisningsnämnden vid lantbrukshögskolan
får den sammansättning och de uppgifter, som föreskrives för motsvarande
nämnder vid universiteten. Bl. a. bör lantbrukshögskolans undervisningsnämnd
eller de personer nämnden utser ha till uppgift att granska

257

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

studieplaner för de studerande vid högskolan. Genom den föreslagna ändringen
erhåller studentkåren en fastare och starkare förankring till nämnden,
vilket utredningen anser vara av betydelse med hänsyn till nämndens
uppgifter.

Utredningen behandlar därefter frågan om ett för sökskollegium och anför
först följande.

Enligt de nuvarande stadgarna utgöres försökskollegiet av föreståndarna,
statsagronomerna och överassistenterna vid statens jordbruksförsök och
statens husdjursförsök samt laboratorn i statistik och försöksteknik. Ordförande
utses av styrelsen. Institutionsföreståndare vid högskolan har säte
och stämma i kollegiet vid behandlingen av ärende, som berör lians institution.
Föreståndaren för Sveriges utsädesförenings filial i Ultuna har rätt att
närvara och yttra sig i försökskollegiet. Försöksgardsförestandare skall, då
särskild fråga föranleder detta, kallas till sammanträde med försökskollegiet.
Kollegiet äger vid behov anlita och till sammanträde kalla personer
utom kollegiet. Det åligger försökskollegiet bl. a. att enligt styrelsens närmare
anvisningar handlägga ärenden, som faller inom ramen för de av styrelsen
årligen fastställda planerna för försöksverksamhetens bedrivande vid
lantbruksförsöken samt att till styrelsen avge förslag rörande försöksverksamheten
och andra lantbruksförsökens angelägenheter såsom i befordringsärenden
m. m.

Enligt jordbrukshögskoleutredningens uppfattning bör lantbrukshögskolans
försökskollegium bibehållas men ges en något ändrad organisation och
tilläggas vidgade arbetsuppgifter. Kollegiet föreslås sålunda skola arbeta på
tre sektioner, jordbruks-, husdjurs- och trädgårdssektionerna. I resp. sektion
föreslås skola ingå dels de institutionsföreståndare, som har sig underställda
försöksavdelningar, dels cheferna för dessa försöksavdelningar. Vidare bör
försöksdirektören, serviceavdelningens chef och någon av högskolans statistiker
ingå i sektionerna. Med hänsyn till den centrala försöksledningens
samarbete med distriktsnämnderna bör distriktsförsöksledarna i förekommande
fall ingå i försökskollegiet. Kollegiet och sektionerna skall dessutom
med sig kunna adjungera andra befattningshavare inom eller utom högskolan.

Försöksdirektören skall vara ordförande i det samlade kollegiet och i
sektionerna. Han skall dock äga rätt att delegera denna uppgift till annan
befattningshavare.

Försökskollegiet bör inom försöksområdet i tillämpliga delar ha motsvarande
uppgifter, som förut föreslagits tillkomma kollegienämnden. Kollegiet
bör således förbereda försöksavdelningarnas petita och för styrelsen framlägga
ett samlat förslag till årets försöksverksamhet (riksförsöksprogrammet).
Detta förslag skall försöksdirektören föredraga i högskolans styrelse.

För att skapa betryggande garantier att försöksverksamhetens önskemål
vinner skäligt beaktande föreslår utredningen följande förfaringssätt beträffande
de av försöksavdelningarnas chefer framlagda förslagen till försök.

Vederbörande statsagronoms förslag i ärende rörande försöksverksamhetens
uppläggning skall först framläggas och diskuteras inom institutionen.

IT Iiihang till riksdagens protokoll 11161. 1 samt. Xr 69

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Därefter överlämnas förslaget till vederbörande sektion inom försökskollegiet,
där det antingen godkänns eller ock ändras och sammanjämkas med andra
försöksprojekt. Det av försökskollegiet slutgiltigt godtagna förslaget föredrages
sedan av försöksdirektören i lantbrukshögskolans styrelse. Om statsagronomens
förslag i försökskollegiet icke beaktats eller blivit ändrat, skall
försöksdirektören i samband med sin föredragning inför styrelsen även
framlägga det av statsagronomen förordade förslaget och jämväl tillse, att
denne inför styrelsen får tillfälle att framföra sina synpunkter. Vad som här
utsagts beträffande de av statsagronomerna framlagda primärförslagen skall
givetvis gälla motsvarande förslag från statshortonomerna och i tillämpliga
delar även förslag från distriktsförsöksledarna.

Enligt utredningens mening har försöksledarmöiet haft en betydande
uPPo''ft att fylla. Då behovet att årligen samla försöksmän av olika kategorier
för information och överläggningar säkerligen kommer att kvarstå,
föreslår utredningen att mötet bibehålls. I fortsättningen bör dock även trädgårdssidan
tillförsäkras en plats inom mötets ram. Beträffande mötets sammansättning
och uppgifter anför utredningen bl. a. följande.

Mölet bör kunna uppdelas på tre sektioner, en jordbrukssektion, en husdjurssektion
och en trädgårdssektion. Försöksdirektören bör vara ordförande
i mötet i dess helhet, medan sektionsordförandena utses av mötet självt.
I mötet bör förutom försöksdirektören ingå föreståndarna, statsagronomerna
och statshortonomerna inom samtliga institutioner vid lantbrukshögskolan,
som har försöksverksamhet, ävensom professorn i lantbrukets företagsekonomi,
en av högskolans statistiker, föreståndaren för försöksverksamhetens
serviceavdelning och distriktsförsöksledarna inom högskolan. Lantbruksstyrelsen
bör representeras av byråcheferna för jordbruks- och husdjursbyråerna
samt av byrådirektören för trädgårdsärenden. Den lokala
försöksverksamheten bör representeras av samtliga jordbruks-, husdjurs- och
trädgårdskonsulenter samt de övriga representanter hushållningssällskapen
utser. Även chefen för jordbrukets provningsanstalt bör beredas tillfälle att
delta. Mötet bör liksom hittills ha rätt att till sig adjungera personer utanför
sin egen krets. Ledningen för mötet bör då så bedömes lämpligt vara oförhindrad
att uppta speciella frågor i en mer begränsad krets. Mötets trädgårdssektion
bör, om så befinnes lämpligt, kunna sammanträda i Alnarp.

De uppgifter rörande försöksprogrammets tillkomst, som för jordbruksoch
trädgårdsområdena primärt behandlas inom distriktsförsöksnämnderna,
bör på husdjursområdet handläggas av försöksledarmötets husdjurssektion.

Försöksdirektören bör svara för att mötet årligen kommer till stånd och
han bör, liksom f. n. överinspektören, tillsammans med ett arbetsutskott
svara för att förslag till mötets program uppgöres, att mötets ärenden förberedes
och att dess beslut protokollföres.

Utredningen övergår härefter till frågan om ett lantbrukets försöksråd
samt anför härom bl. a. följande.

Efter förslag av 1945 års jordbruksförsöksutredning omorganiserades genom
beslut av 1948 års riksdag lantbrukshögskolans båda tidigare fungerande
försöksråd till ett försöksråd. Dettas uppgift skulle bl. a. vara att främja
det fackliga samarbetet mellan den inom högskolan bedrivna försöksverksamheten
och den verksamhet av liknande slag, som bedrevs vid övriga statliga
och statsunderstödda forsknings- och försöksinstitutioner på jordbrukets

259

Kungl. Maj ds proposition nr 69 år 1961

och trädgårdsodlingens område ävensom den lokala försöksverksamheten.
Rådet skulle vidare verka som ett förbindelseorgan mellan försöksverksamheten
å ena sidan samt det praktiska jordbruket, dettas organisationer och
vissa industrier å andra sidan. Till ledamöter i rådet skulle utses representanter
för försöks- och forskningsinstitutioner, för det praktiska jordbruket
och dess organisationer samt för industrien. Genom beslut av 1952 års riksdag
nedlades detta försöksråds verksamhet, då dess funktion som samarbetsorgan
av olika anledningar bedömdes vara överflödig.

I likhet med 1945 års jordbruksförsöksutredning anser jordbrukshögskoleutredningen,
att ett samarbetsorgan bör finnas för att rationellt kunna
utnyttja de medel, som inom landet sammanlagt står till förfogande för
forskning och försöksverksamhet på lantbruksområdet. Utredningen anser
emellertid, att denna samverkan inte bör ha form av en central dirigering
utan ha karaktären av en ömsesidig information. Det samarbetsorgan, som
utredningen föreslår bli inrättat och som bör benämnas lantbrukets försöksråd,
skall sålunda ha karaktären av ett kontaktorgan mellan de olika
anstalterna.

Försöksdirektören skall enligt utredningens förslag vara ordförande i lantbrukets
försöksråd och lantbrukshögskolans kansliavdelning fungera som
dess sekretariat. Försöksrådet föreslås i övrigt få i huvudsak den sammansättning
som 1945 års jordbruksförsöksutredning förordade. Vidare föreslår
jordbrukshögskoleutredningen, att de uppgifter i fråga om hushållningssällskapens
statsunderstödda försöksverksamhet, som nu handhas av ett beredningsorgan,
benämnt försöksrådet, överflyttas på en särskild beredningsnämnd.

Vid utformningen av den administrativa och kamerala verksamheten vid
lantbrukshögskolan har utredningen biträtts av statens organisationsnämnd.
De av nämnden genomförda undersökningarna och framlagda förslagen redovisas
i en särskild bilaga till utredningens betänkande, ur vilken inhämtas
bl. a. följande.

Lantbrukshögskolans kansli står f. n. under ledning av en ekonomidirektor,
som tillika är kanslichef. En försöksgårdsföreståndare biträder styrelsen
vid övervakningen av förvaltningen av statens försöksgårdar. Arbetet inom
kansliet är organiserat på sekretcraravdelning, kamreraravdelning och överinspektörens
kansli, varjämte högskolans olika servicebetonade ekonomiarbeten
utföres under ledning av eu byggnadsassistent. Kansliet handlägger
ärenden, som avser högskolans organisation, personal och ekonomi.

Vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finns en reklorsexpedition
och ett gemensamt kamrerarkontor. Som chef för kamrerarkontoret
tjänstgör en kamrerare, vilken tillika mot särskilt arvode är styrelsens
sekreterare. Denne biträder rektor med handläggningen av vissa administrativa
ärenden. Den kamerala verksamheten vid institutet, som är huvudförvaltning,
är starkt koncentrerad till kamrerarkontoret.

Statens organisations nämnds förslag innebär i huvudsak
följande.

De administrativa och kamerala verksamheterna vid lantbrukshögskolans
ultnnadel skall i likhet med nu gällande organisationsformer vid ett flertal

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

akademiska lärosäten i vårt land omhänderhas av två parallellställda avdelningar,
en kansliavdelning och en ekonomiavdelning. Avdelningarna skall i
administrativt avseende lyda under rektor men skall samtidigt betjäna försöksdirektören
och den av honom handhavda verksamheten. Som chef för
vardera avdelningen föreslås en byrådirektör. Var och en av dessa bör vara
föredragande inom sitt verksamhetsområde i högskolans styrelse samt de
kollegier, nämnder och råd, som kommer att finnas vid högskolan.

Kansliavdelningen föreslås i huvudsak handlägga ärenden rörande
organisation, arbetsordningar och övriga arbetsföreskrifter, personal,
årsberättelser och övriga redogörelser, kompetens- och utbildningsfrågor,
skriv- och dupliceringsarbeten samt ombesörja vården av arkivet. Avdelningen
skall föra styrelsens protokoll och ansvara för expedieringen av ifrågavarande
ärenden.

Ekonomiavdelningen föreslås organiserad på kamrerarkontor,
intendentsdetalj och verkstadsdetalj. Kamrerarkontoret skall omhänderha
ärenden angående anslagsäskanden, personalredovisning, löneuträkning, kassarörelse,
etc. samt ledas av en kamrerare. Intendentsdetaljen skall handlägga
ärenden angående byggnader, parker, snickarverkstad m. m. samt ledas
av en intendent. Verkstadsdetaljen med finmekanisk verkstad skall lämna
service åt de vetenskapliga institutionerna vid högskolan i fråga om apparatur
m. m. Som chef för denna detalj har föreslagits en ingenjör.

Med hänsyn till avståndet mellan Ultuna och Alnarp bör trädgårdss
ektio nen ges en relativt självständig ställning i förhållande till högskolan
i övrigt. Fördenskull bör en sektionsexpedition inrättas i Alnarp.
Som chef för expeditionen erfordras en förste byråsekreterare. Expeditionen
skall bl. a. fullgöra sekreterargöromål för sektionens ordförande, sektionskollegiet,
lärarkollegiet i Alnarp samt omhänderha trädgårdssektionens organisations-,
personal-, undervisnings- och elevärenden. Därjämte skall expeditionen
omhänderha bl. a. sektionens kamerala ärenden.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att det av statens
organisationsnämnd framlagda förslaget till kansli- och ekonomiavdelningar
vid Ultuna och till expedition i Alnarp innebär en väl avvägd och rationell
organisation, varför utredningen ansett sig böra förorda detsamma.
Frågan om den till intendentsdetaljen hänförda verksamheten rörande
parker, väghållning och bilservice i stället skall tillkomma lantbruksförvaltningen
i Ultuna liksom frågan om storleken av kansliavdelningens personal
bör enligt utredningen närmare utredas av högskolans styrelse, sedan närmare
erfarenhet vunnits. Utredningen framhåller vidare att, därest förslaget
rörande den administrativa och kamerala verksamheten godtages, samråd
bör äga rum mellan högskolans styrelse och statens organisationsnämnd
vid förslagets genomförande i denna del.

Utredningen har anlitat förste byråsekreterare E. Karlberg att utarbeta
förslag till lönegradsplacering av personalen vid högskolans kansli. För de
motiveringar, som ligger till grund för detta förslag, redogöres närmare i betänkandet
s. 354—359, till vilket torde få hänvisas.

Utredningen framhåller för sin del, att den funnit det av förste byråsekreterare
Karlberg framlagda förslaget väl avvägt och förordar, att befattningshavarna
inplaceras i de av honom angivna lönegraderna. Rörande intenden -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

261

tens lönegradsplacering framhåller utredningen därjämte, att denne tillagts
ytterligare arbetsuppgifter utöver de av organisationsnämnden föreslagna.

Personalen vid kansli- och ekonomiavdelningarna vid Ultuna samt vid
sektionsexpeditionen i Alnarp enligt utredningens förslag framgår av följande
tablå.

Kansli- och ekonomiavdelningarna vid Ultuna

A. Kansliavdelningen			b) Intendentsdetaljen
1 byrådirektör		A 26	1 intendent (nuv. byggnadsass. bef.)	A 19
1 l:e byråsekreterare		A 21	1 maskinmästare	A	12
1 l:e kansliskrivare		A 12	2 reparatörer A 8 resp.	A	9
2 kontorister		A 9	6 eldare	A	7
1 kanslibiträde		A 7	2 hantverkare	A	8
3 kontorsbiträden		A 5	1 trädgårdsmästare	A	9
			6 gårdskarlar (varav en chaufför)	A	7
B. Ekonomiavdelningen			1 förrådsman	A	7
1 byrådirektör		A 26	3 expeditions vakter 1 nattvakt, kollektivavtalsanställd	A	7
a) Kamrerarkontoret			3 trädgårdsarbetare, säsongsanställda
1 kamrer		A 21	(kollektivavtalsanställda)
1 kassör 1 kontorist		A 12 A 9	c) Verkstadsdetaljen		19
1 kanslibiträde		A 7	1 ingenjör	A
3 kontorsbiräden		A 5	1 instrumentmakare	A	11
	Sektionsexpeditionen i	Alnarp
	1	l:e byråsekreterare	A 23
	1	kontorist	A 9
	1	kanslibiträde	A 7
	2 kontorsbiträden	A 5
	1 expeditionsvakt	A 7

Den nuvarande personalen vid lantbrukshögskolans kansli utgöres av 1
ekonomidirektör i Bo 1, 1 sekreterare i Ao 23, 1 kamrerare i Ao 21, 1 byråsekreterare
i Ae 19, 1 byggnadsassistent i Ae 17, 1 bokhållare i Ao 15 samt
29 befattningshavare i lägre lönegrad än A 15.

II. YTTRANDEN

Ganska många remissinstanser är av den åsikten, att den centrala ledningen
för forskningen och försöksverksamheten enligt jordbrukshögskoleutredningens
förslag blivit onödigt komplicerad. Bl. a. menar man, att alltför
många olika organ och befattningshavare har föreslagits för att administrera
och leda verksamheten. Men framför allt är det konstruktionen
med två närmast parallellställda befattningshavare — rektor och försöksdirektör
— i högskolans ledning, som framkallat remissinstansernas farhågor.
Denna anordning har ansetts kunna ge upphov till effektivitetshämmande
inre strider mellan dessa två befattningshavare. Även sammansättningen
av högskolans styrelse har diskuterats av remissinstanserna, som
därvid strävat efter att få en bättre representation för närmast berörda
näringsgrenar, nämligen jordbruket och trädgårdsnäringen.

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Lantbrukshögskolans styrelse framhåller bl. a.

Enligt styrelsens uppfattning är det oundgängligen nödvändigt, att försöksverksamheten
erhåller den samordnande kraft, som den av utredningen
föreslagna försöksdirektören är avsedd att utgöra. Försöksverksamhetens
uppdelning på ett flertal avdelningar, som skall ingå i högskolans olika institutioner,
gör det synnerligen betydelsefullt, att den centrala ledningen
av försöksverksamheten är stark. Det är därför nödvändigt, att befattningen
som försöksdirektör inrättas och att denne befattningshavare ges i
huvudsak de arbetsuppgifter, som utredningen föreslagit, samt att han ingår
som självskriven ledamot i styrelsen. Styrelsen kan sålunda i detta avseende
inte dela de av högskolans lärarkollegium anförda synpunkterna.

För att bättre tillgodose önskemålen om en effektiv planläggning av försöksverksamheten
bör enligt styrelsens uppfattning försöksdirektören beredas
tillfälle att redan vid planläggningen av försöksprogrammen inom de
olika försöksavdelningarna deltaga och framföra sina synpunkter. Den
överblick av försöksverksamheten och den erfarenhet, som försöksdirektören
förutsättes skola äga, kan då på ett tidigt stadium utnyttjas och därigenom
kan planläggningen ske effektivare. Man torde även på så sätt lättare
uppnå en god samordning av försöksverksamheten än om försöksdirektören
skulle få tillfälle att ingripa först sedan försöksprogrammen utformats
och föreligger klara inom de olika institutionerna.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser, att utredningen föreslagit en
något komplicerad organisation för försöksverksamhetens ledning. Kollegiet
framhåller, att en god anknytning till det praktiska jordbruket och
dess olika aktuella problem är viktigare för försöksverksamheten än en
omfattande topporganisation. Lärarkollegiets avvikelse från utredningens
förslag beträffande organisationen syftar enligt kollegiet till att stärka anknytningen
till det praktiska jordbruket och därmed främja försöksverksamheten.

Beträffande styrelsens sammansättning föreslår lärarkollegiet, att en representant
för jordbrukets föreningsrörelse skall ingå i högskolans styrelse
i stället för den av utredningen föreslagna representanten från hushållningssällskapen,
vilka enligt kollegiet är tillfredsställande representerade
genom att lantbrulcsstyrelsens chef ingår i styrelsen. Lärarkollegiet tillstyrker
utredningens förslag, att högskolans styrelse icke i fortsättningen skall
tungera som överstyrelse för vissa andra anstalter på lantbrukets område.
Därmed bortfaller också enligt kollegiet ett av motiven för den motsvarighet
till den nuvarande överinspektören, som utredningen föreslår i form av
en försöksdirektör. Lärarkollegiet anför i detta sammanhang bl. a. följande.

Försöksdirektörens uppgifter i övrigt, nämligen att övervaka och samordna
försöksverksamheten, torde lämpligen kunna tilläggas försökskollegiet
och styrelsen, den senare bl. a. genom att en tjänst som försöksintendent
inrättas. Kollegiet kan sålunda inte finna tillräckliga skäl för att inrätta
den av utredningen föreslagna försöksdirektörsbefattningen. Den samlade
försöksverksamhetens representant utåt bör vid sidan av rektor vara
försökskollegiets ordförande, vilken på förslag av kollegiet utses av styrelsen.

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Enligt lärarkollegiet bör föredragningsrätten i högskolans styrelse begränsas
till rektor, försökskollegiets ordförande samt trädgårdssektionens
ordförande. Dessa föredragande bör äga rätt att delegera föredragningen
till den eller de personer, som kan befinnas lämpligt. Rektor bör företräda
styrelsen i förhållande till all personal både vid institutionerna och vid försöksstationerna.
Högskolan bör utåt företrädas av rektorsämbetet. Vidare
bör sakkunnigbedömning av statsagronomer och statshortonomer handläggas
av lärarkollegiet.

Lärarkollegiet föreslår vidare, att den nuvarande beredningsnämnden bibehålies
men förändras på det sättet, att den innefattar representanter jämväl
för försökskollegiet. Kollegiet anför härom bl. a. följande.

Av nämndens ledamöter kan lämpligen tre utses av lärarkollegiet och
tre av försökskollegiet. Rektor bör vara ordförande. Denna beredningsnämnd
skulle i mån av behov kunna förbereda ärenden, vilka skall behandlas
av lärarkollegiet eller försökskollegiet. Enligt lärarkollegiets uppfattning
skulle man därigenom erhålla ett värdefullt kontaktorgan mellan de
båda kollegierna.

Lärarkollegiet föreslår vidare, att samtliga distriktsförsöksledare bör vara
ordinarie ledamöter av försökskollegiet och ej endast i »förekommande
fall» ingå i detsamma. I försökskollegiet bör vidare ingå en representant för
de ekonomiska ämnena vid högskolan för att driftsekonomiska problemställningar
skall kunna beaktas vid försökens uppläggning, så att resultaten
från försöken kan tjäna som driftsekonomisk vägledning. Lärarkollegiet
betonar också värdet av att, såsom utredningen föreslagit, försökskollegiet
och sektioner med sig skall kunna adjungera befattningshavare inom
eller utom högskolan och pekar därvid särskilt på värdet av sådan adjungering
av företrädare för jordbrukets föreningsrörelse och de lantbrukskemiska
kontrollstationerna.

Försöksledarmötet bör enligt lärarkollegiet bibehållas som kontaktorgan.
Försökskollegiets ordförande bör vara självskriven ordförande i försöksledarmötet
och i försöksrådet.

Några bärande skäl att inrätta den särskilda nämnd för behandling av
programmet för hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet,
som utredningen föreslår, torde enligt lärarkollegiet inte föreligga, om
den lokala representationen i försökskollegiet och distriktsförsöksnämnderna
förstärkes på det sätt kollegiet föreslagit. Nämndens uppgifter bör sålunda
tills vidare åvila försökskollegiet. Om erfarenheten av den nya organisationen
skulle visa det erforderligt, bör det få ankomma på lantbrukshögskolans
styrelse alt på nytt taga upp frågan om inrättandet av denna
nämnd.

Reträffande förslagen om den administrativa och kamerala verksamheten
förutsätter lärarkollegiet, att den beslutanderätt ekonomidirektören har
i vissa personalärenden och ekonomiska ärenden överföres på de föreslagna
avdelningscheferna och icke på rektor. Lärarkollegiet framhåller vidare,
att den föreslagna förste byråsekreterartjänsten bör placeras i A 23 i stäl -

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

let för som föreslagits A 21, att kainrerarbefattningen bör placeras i A 23 i
stället för A 21 samt att kamrerarens närmaste man bör placeras i A 15.
Kamrerarexpeditionen bör vidare förstärkas med en kontorist och ett kanslibiträde.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller,
att de arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skall åvila försöksdirektören,
bör kunna handhavas av chefen för serviceavdelningen och styrelsen
ifrågasätter om en befattning som försöksdirektör är behövlig. Även
i övrigt framhåller styrelsen, bör alla möjligheter tillvaratagas för att göra
försökens administration enkel och effektiv.

Institutets styrelse anser vidare, att det även i fortsättningen måste finnas
en gemensam administrativ och kameral förvaltning vid Alnarp på
grund av det intima samarbete, som alltid måste finnas mellan de till Alnarp
förlagda verksamhetsgrenarna. Denna fråga bör emellertid bli föremål
för särskild utredning.

Veterinärhögskoleutredningen föreslår bl. a., att försöksdirektörens befogenheter
överföres på rektor. Veterinärhögskoleutredningen framhåller
vidare, att det är av stor betydelse, att forskningsverksamheten och den
högre utbildningen erhåller en fast organisation, så att riskerna för splittring
undvikes och anför i anslutning härtill bl. a. följande.

Genom den föreslagna organisatoriska uppdelningen förloras enligt veterinärhögskoleutredningens
uppfattning en del av de fördelar, som den
samtidigt föreslagna sammanföringen av forsknings- och försöksverksamheten
synes medföra. Vidare kan ett så stort antal skilda kollegier och
nämnder, som föreslagits, befaras minska effektiviteten hos forskningsoch
försöksverksamheten. Veterinärhögskoleutredningen vill således förorda
en mera enhetlig organisation, varvid av jordbrukshögskoleutredningen
föreslagna befogenheter för försöksdirektören bör överföras på rektor. Givetvis
bör dessa befogenheter uppmärksammas vid utseende av rektor.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund är inne på tanken, att
rektor skulle kunna övertaga det väsentliga av försöksdirektörens uppgifter,
varvid sistnämnda tjänst skulle bli överflödig. Förbundet anför härom
bl. a. följande.

Den föreslagna organisationsformen innebär en ökad belastning för rektor
som främste företrädare för högskolan. Den av utredningen föreslagna
försöksdirektörens ställning blir mycket oklar och kommer enligt förbundets
mening att medföra en rad invecklade och svårtolkade frågor om huvudmannaskap
och vidare besvärliga ansvarsfördelningar med risk för konfliktsituationer.
Då rektor utses bland högskolans professorer, kan det inte
undvikas, att det ämne han företräder blir starkt handikappat genom att
rektor får föga tid och möjlighet att ägna sig åt forskning och undervisning
i sitt ämne. Med hänsyn till dessa omständigheter vill förbundet föreslå,
att rektor skall kunna väljas även utanför kretsen av lärare vid högskolan,
om man på så sätt kan förvärva en kvalificerad och erfaren administratör,
som helt ägnar sig åt rektorsåliggandena och som även skulle
kunna övertaga det väsentliga av försöksdirektörens uppgifter. Denna tjänst
skulle då bli överflödig.

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I försökskollegiet bör enligt förbundet ingå även en representant för den
ekonomiska sektionen. Vidare bör distriktsförsöksnämndernas ordföranden
vara ordinarie ledamöter i kollegiet med hänsyn till att den direkta kontakten
med den lokala försöksverksamheten är mycket väsentlig. Lärarkollegiet
bör enligt förbundet omfatta både professorerna och laboratorerna i
analogi med försökskollegiet, i vilket saväl institutionscheferna som statsagronomerna
ingår. Förbundet ifrågasätter också, om icke ett smidigare
och effektivare arbetssätt uppnås genom att den av utredningen föreslagna
kollegienämnden ersättes av ett för kollegierna gemensamt arbetsutskott.
Förbundet framhåller slutligen, att försöksledarmötet bör bibehållas i enlighet
med utredningens förslag samt att försökskollegiets ordförande bör
vara självskriven ordförande för bade försöksledarmötet och försöksradet.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ifrågasätter, om inte en administrativ
chef för hela den lantbruksvetenskapliga verksamheten \ore
den riktigaste lösningen och anför härom.

Förslaget att inrätta en särskild tjänst som försöksdirektör finner förbundet
välbetänkt med tanke på att denne befattningshavares uppgift i
första hand skall vara att tillgodose den programbundna försöksverksamhetens
intressen inom högskoleorganisationen. Det är dock nödvändigt med
en klar avgränsning mellan försöksdirektörens och rektors inbördes ställning,
så att ej slitningar i högskolans högsta ledning uppstår. Förbundet
vill i detta sammanhang ifrågasätta, om ej en administrativ chef för hela
verksamheten vore den riktigaste lösningen, varvid honom underställda befattningshavare
får ansvara för forskning och undervisningsområdet resp.
försöksområdet. Att inrätta det föreslagna lantbrukets försöksråd finner
förbundet vara en högst angelägen åtgärd.

Sveriges pomologiska förening kan inte dela utredningens uppfattning,
att den lyckats draga en klar gräns mellan institutionschefens och den föreslagne
försöksdirektörens ställning och arbetsuppgifter. Föreningen kan
för övrigt inte finna några vägande skäl, som talar för att försöksavdelningarna
vid Alnarp skall underställas den vid Ultuna placerade försöksdirektören,
vilken med hänsyn till trädgårdsförsökens behov av speciell uppläggning
torde få mycket svårt att »övervaka att denna verksamhet fungerar
på ett effektivt och rationellt sätt». Föreningen föreslår därför, att försöksdirektörens
uppgift begränsas och att den inte kommer att innefatta
försöksavdelningarna vid Alnarp.

Trädgårdsnäringsutredningen anser, att företrädare för såväl odlingen
som den förädlande industrien bör ingå i bl. a. försöksrådet för att därigenom
erhålla en så nära kontakt mellan näringen och den trädgardsvetenskapliga
verksamheten som möjligt.

Lantbruksstgrelsen framhåller, att den föreslagna organisationen är komplicerad
och icke torde ha förutsättningar att fungera utan friktion. Bl. a.
pekar styrelsen på de motsättningar, som kan uppstå därigenom att försöksdirektören
skall tillse, att den programbundna försöksverksamheten
bedrives enligt eu fastställd plan, samtidigt som statsagronomernas närmaste
chef är institutionsföreståndare.

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Sveriges utsädesförening har intet att invända mot utredningens förslag,
att den inspektionsrätt, som lantbrukshögskolan f. n. utövar genom överinspektören,
skall upphöra och att högskolans styrelse icke längre skall
fungera som mellaninstans i frågor om anslag till utsädesföreningen. Utsädesföreningens
styrelse framhåller emellertid, att lantbrukshögskolan —
liksom dennas företrädare som mellaninstans lantbruksstyrelsen — fullgjort
denna sin uppgift på ett synnerligen grannlaga sätt och i alla avseenden
strävat efter att befrämja den av utsädesföreningen bedrivna verksamheten.
Ä andra sidan har utsädesföreningen på senare år haft förmånen
av en så nära kontakt med jordbruksdepartementet, att föreningens styrelse
— om detta förhållande får fortbestå — för sin del icke anser frågan
om mellaninstans aktuell.

I fråga om organisationen framhåller utsädesföreningen bl. a. vidare.

Den organisation, som föreslås av utredningen för åvägabringande av
erforderlig kontakt mellan de olika institutionernas försöksavdelningar
inbördes samt mellan dessa å ena sidan och andra utom högskolan stående
törsöksorgan å den andra, synes styrelsen synnerligen komplicerad och
tungrodd och torde leda till bristande effektivitet och risk för intressemotsättningar,
vilka kan hämma verksamheten. Det stora antalet råd och
nämnder måste också, om dessa verkligen i praktiken skall fungera och
inte endast finnas till på papperet, medföra, att de för försöksverksamheten
ansvariga tjänstemännen får ägna en onormalt stor del av sin tid åt administration
och konferenser och får föga tid över för produktivt arbete.

Weibnllsholms växtförädlingsanstalt framhåller, att detaljutformningen
av utredningens organisationsförslag i vissa avseenden är mindre viktig,
och finner det nödvändigt, att försöksverksamhetens organisation göres
mindre tungrodd och byråkratisk än vad som föreslagits.

Försöksdirektören bör enligt Weibullsholms uppfattning mera vara kontaktman
och rådgivare än övervakare av försöksverksamheten. Därigenom
blir försöksavdelningarnas ställning klarare och statsagronomerna behöver
inte känna sig »tjäna tvenne herrar». Weibullsholm anser det vidare lämpligt,
att försöksdirektören också blir lantbrukshögskolans kontaktman med
vissa statliga, halvstatliga och statsunderstödda forsknings- och försöksinstitutioner
på jordbrukets område, även om inte lantbrukshögskolans
styrelse i fortsättningen skall utöva inspektion över dessa institutioner.

Weibullsholm framhåller vidare, att antalet instanser, som skall behandla
olika ärenden rörande försöksverksamheten förefaller onödigt stort
och anför i anslutning härtill följande.

Risk finnes, att alltför mycken tid åtgår till sakligt sett onödiga sammanträden.
Erfarenheten visar, att informella överläggningar i smärre grupper
är avgjort överlägsna större sammanträden. Sedan förslag till
försöksplaner uppgjorts inom resp. institutioner (försöksavdelningar) och
lokalt ute i landet, borde det vara fullt tillräckligt, om dessa planförslag
bereddes och sammanjämkades av en för lantbrukshögskolans försöksverksamhet
och den lokala verksamheten gemensam instans. Om denna skall
kallas försökskollegium, särskild försöksnämnd eller försöksråd kan vara
ganska likgiltigt.

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Sveriges lantbruksförbund föreslår, att i försökskollegiet skall ingå två
ordinarie ledamöter, som är väl förtrogna med praktiskt jordbruk för att
underlätta samordningen av forsknings- och försöksverksamheten mellan
olika ämnesområden. Förbundet anför i detta sammanhang följande.

Lantbruksförbundet vill starkt understryka, att jordbrukaren i sin verksamhet
alltid måste avväga emot varandra stående resultat av en stor
mängd av tekniska och ekonomiska faktorer. I forskningsverksamheten kun
dessa faktorer stundom isoleras från varandra på ett tillfredsställande sätt.

I försöksverksamheten däremot torde många faktorer som regel samtidigt
vara verksamma, ej sällan dessutom på såväl jordbruks- som husdjursområdena.
Med den långtgående organisatoriska uppdelning av försöksverksamhetens
planläggning och genomförande, som utredningen föreslagit,
är det därför av synnerlig vikt, att samordningen genom de särskilda
organ, som utredningen föresilår, samtidigt blir både fast och mångsidig.
För att ytterligare stärka organisationen vill förbundet för sin del ifrågasätta,
om i försökskollegiet icke borde sasom ordinarie ledamöter inga
två med praktiskt jordbruk väl förtrogna personer. I kollegiet bör aktuella
och relevanta problem tas upp och eftersom dessas bearbetning bör få en
riktig driftsekonomisk inriktning torde det vara lämpligt att till försokskollegiet
knyta jämväl föreståndarna för högskolans båda ekonomiska institutioner.

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) framhåller, att försöksverksamhetens
organisation i utredningsförslaget blivit alltför komplicerad och
att avsevärda förenklingar bör kunna vidtagas. RLF, som förordar, att nuvarande
organisationsform bibehålies, anser, att det liksom nu bör finnas
en chef för hela den samlade försöksverksamheten. Denne bör dock mera
vara kontaktman och rådgivare än övervakare av försöksverksamheten. För
att öka möjligheterna till samordning av försöksverksamheten behöves ett
organ, försökskollegiet, som har till uppgift att inför lantbrukshögskolans
styrelse förbereda och samordna alla ärenden, som berör försöksverksamheten.
RLF föreslår vidare utökad representation i försökskollegiet, varvid
professorn i lantbrukets driftsekonomi samt cheferna för statliga försöksstationerna
föreslås ingå såsom ordinarie ledamöter i kollegiet. För att öka
möjligheterna att framföra de lokala intressena, d. v. s. jordbrukarnas krav
på försöksverksamheten, föreslår RLF att förutom redan angivna befattningshavare
i försökskollegiet skall ingå cn från varje försöksdistrikt vald
representant för den lokala försöksverksamheten.

Jönköpings läns hushållningssällskap, som i princip tillstyrker utredningens
förslag om samorganisation mellan forskning och försöksverksamhet,
kan emellertid ej finna, att den organisatoriska utformning, som
utredningen skisserat, är helt tillfredsställande. Sällskapet anför i denna
fråga bl. a. följande.

Organisationen förefaller onödigt komplicerad och svåröverskådlig. I vissa
fall synes oklarhet råda om de olika befattningshavarnas och instansernas
ställning och befogenheter. Detta gäller exempelvis den förcslagne försöksdirektören
och serviceavdelningen. Det är därför enligt sällskapets mening
i hög grad angeläget, att själva organisationsförslaget ägnas en översyn
i syfte att uppnå större enkelhet, klarhet och effektivitet.

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Gävleborgs läns hushållningssällskap betonar det angelägna i att samarbete
kommer till stånd mellan de olika försöksavdelningarna vid Ultuna och
de nya försöksdistrikten med sina försöksstationer. Den roll av samordnande
natur, som delvis skulle åligga serviceavdelningen, kunde i stället överflyttas
på försöksrådet, som då borde förses med egen institution. En särskild
försöksdirektörsbefattning skulle då inte behöva inrättas. I stället för
lörsöksdirektören kunde en överinspektör liksom förut vara ordförande i
rådet och medverka till att de olika förslagen utarbetades till ett riksförsöksprogram.

Uppsala läns hushållningssällskap föreslår, att försöksdirektören, serviceavdelningen
och provningsanstalten inordnas i försökskollegiet med ett
verkställande organ, benämnt lantbrukshögskolans försökscentral, vars chef
skulle företräda försöksverksamheten inför styrelsen, leda försökskollegiet
och försöksledarmötet samt utgivandet av försöks- och provningsmeddelanden.
Sällskapet finner det ej vara ologiskt, att exempelvis distriksförsöksledaren
för östra distriktet samtidigt kunde vara ordförande i försökskollegiet
och chef för försökscentralen och att hans ställföreträdare i sådant fall
ledde distriktsnämndens arbete. Sällskapet vill emellertid inte med bestämdhet
yttra sig om valet av chef för försökscentralen men vänder sig dock
principiellt emot utredningens strävan att vilja placera toppfigurer på olika
poster (försöksdirektör, chef för serviceavdelning, provningsdirektör).
Sällskapet anför fortsättningsvis bl. a. följande.

Inom försökskollegiet, i vilket professorer och statsagronomer vid högskoleinstitutioner
med försöksverksamhet, distriktsförsöksledarna för jordbruk
och trädgård samt försökstationsledarna för husdjur skulle ingå, torde
ej böra uppstå några nämnvärda svårigheter att bland där befintliga försöksmän
utvälja den mest lämplige att på förordnande för viss tid som chef
för försökscentralen vara den främste företrädaren för försöksverksamheten.
Därmed skulle finnas en parallell till besättandet av rektorstjänsten vid
högskolan. Liksom innehavaren av denna tjänst efter förordnandet som rektor
kan återgå till sin institution, skulle försökscentralens chef kunna återgå
till det försöksdistrikt eller den institution han tillhör.

Vid ett genomförande av den av sällskapet föreslagna organisationsplanen
skulle givetvis även hushållningssällskapens statsbidragsberättigade försöksverksamhet
prövas av distriktsförsöksnämnden — försökskollegiet —
lantbrukshögskolans styrelse.

Östergötlands läns hushållningssällskap framhåller, att den föreslagna
organisationen är mycket komplicerad och svårbemästrad samt i vissa hänseenden
oklar.

Organisationen kan därför tänkas leda till dålig effektivitet, då en stor
del av de högst kvalificerade befattningshavarnas arbetstid måste ägnas åt
arbetsuppgifter inom de talrika administrativa och kamerala organen. Om
hushållningssällskapens fyra representanter i det nuvarande försöksrådet
ingår som ledamöter i försökskollegiet, ernås en samordning av den statliga
lokala försöksverksamheten och hushållningssällskapens egen försöksverksamhet,
något som sällskapet betecknar som nödvändigt. Sällskapet delar
icke utredningens uppfattning, att frågor om sällskapens egen försöksverksamhet
eventuellt skall handläggas av lantbruksstyrelsen.

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap har funnit förslaget beträffande
försöksverksamhetens framtida organisation tungrott och svåröverskådligt.
Sällskapet betonar önskvärdheten av att vid ärendets fortsatta
behandling alla möjligheter till förenkling av organisationen vidtages.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap anser, att detaljutformningen
av utredningens förslag till försöksverksamhetens organisation är
alltför komplicerad och tungrodd och bör kunna förenklas avsevärt.

Enligt sällskapet bör det finnas en chef — försöksdirektör — för hela
den samlade försöksverksamheten. Denne bör dock mer vara en ledare, kontaktman
och rådgivare än övervakare av försöksverksamheten, samtidigt
som han slår vakt om och medverkar till att samarbetet mellan de olika försöksinstitutionerna
fungerar friktionsfritt. I försökskollegiet bör också distriktsförsöksledarna
ingå obligatoriskt.

Hushållningssällskapet kan ej biträda uppfattningen att hushållningssällskapens
egen försöksverksamhet eventuellt skall sortera under lantbruksstyrelsen.
Enligt sällskapets mening bör den slutliga planläggningen av all
försöksverksamhet liksom också förslag till fördelning av medel handhavas
av försökskollegiet. Av denna anledning bör, förutom nyss angivna befattningshavare,
en från varje för söksdistrikt våld representant för den lokala
försöksverksamheten ingå i försökskollegiet. Härigenom ges den lokala försöksverksamheten
ökade möjligheter att framföra de lokala intressena,
d. v. s. jordbrukarnas krav på försöksverksamheten. För att försökskollegiet
skall bli funktionsdugligt trots sin storlek bör det enligt sällskapets
mening arbeta på sektioner och det bör även inom sig utse ett arbetsutskott.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening anser, att den s. k. lägre lantbruksundervisningen
även i fortsättningen bör vara representerad i högskolans
styrelse.

Sveriges fjäderfäavelsförening framhåller, att fjäderfäskötseln icke alls
är företrädd i försöksledarmötets husdjurssektion, vilket alltså leder till att
de impulser från mötet, som skall utgöra grundvalen för riksförsöksprogrammet,
icke blir tillfredsställande vad gäller fjäderfäskötseln. Husdjurskonsulenterna
har god kontakt med den praktiska husdj ursskötseln i övrigt
men vad gäller fjäderfäskötseln synes deras kontakt icke vara tillräcklig
för att här representera dennas intressen. Då denna kontakt mellan försöksverksamheten
och praktikens män är synnerligen betydelsefull, hemställer
föreningen, att försöksledarmötets husdj urssektion omorganiseras, så
att även fjäderfäskötseln blir representerad genom Sveriges fjäderfäavelsförening.

Kristianstads läns hushållningssällskap framhåller, att försöksledarmötet
tyvärr visat sig vara en mycket tungrodd apparat med alltför många personer
närvarande. Sällskapet föreslår därför, att landets försöksledare, alltså
i första hand jordbrukskonsulenterna, sammanträder en gång om året för
att diskutera gemensamma problem. Vid detta sammanträde bör förutom
sällskapets försöksledare även centrala representanter för varje ämnesområde
närvara. Hela antalet deltagare torde då hålla sig vid 30 ä 40.

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter föreslår, att ett rådgivande organ,
motsvarande de avdelningsråd, som nu finnes vid de tekniska högskolorna,
tillskapas för att förmedla kontakten mellan institutionerna och näringslivets
yrkesområden. Föreningen yrkar vidare på att lantbrukshögskolans
styrelse skall utökas med representanter för inte endast hushållningssällskapen
och trädgårdsnäringen, såsom utredningen föreslagit, utan även
för trädgårdskonsten.

Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att kansliet vid lantbrukshögskolan
bygges upp efter samma principer som vid universiteten, vilket utredningen
föreslagit. Statskontoret erinrar om att universitetsutredningen
avser att i sitt slutbetänkande behandla motsvarande frågor för bl. a. universiteten,
och framhåller med anledning därav, att slutlig ställning till vad
utredningen förordat i denna del ej bör tagas förrän i samband med prövningen
av universitetsutredningens motsvarande förslag.

Riksräkenskapsverket kan i huvudsak ansluta sig till utredningens med
biträde av statens organisationsnämnd framlagda förslag till organisation
av den administrativa och kamerala verksamheten vid lantbrukshögskolan.
I fråga om vissa av organisationsnämnden framlagda detaljförslag kan ämbetsverket
däremot icke helt dela nämndens uppfattning. Då riksräkenskapsverket
förutsätter, att vederbörligt samråd kommer att äga rum med
ämbetsverket i dessa frågor, har det icke ansett sig behöva upptaga dem till
behandling i detta sammanhang.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola anser,
att den föreslagna organisatoriska uppbyggnaden av lantbrukshögskolans
centrala ledning och administration inte är tillfredsställande. Fakulteten
anför bl. a. följande.

Förslaget innebär bl. a., att en påfallande heterogen och vidlyftig organisation
skulle få två chefer samt att det skulle finnas en kansli- och en
ekonomiavdelning. De senare skulle båda lyda under två chefer. Fakulteten
anser en sådan organisation närmast vara en anomali. Det är också ägnat
att förvåna, att förslaget om de två avdelningarna avgives utan motivering.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jag har i det föregående förordat förändringar i lantbrukshögskolans
uppgifter och organisatoriska utformning. Efter omorganisationen bör lantbrukshögskolans
uppgift vara att genom forskning och försöksverksamhet
främja jordbruks- och trädgårdsnäringarnas utveckling samt att meddela
på vetenskaplig grund vilande undervisning i ämnen, som är av betydelse
för jordbruket och trädgårdsnäringen.

Mina förslag beträffande organisationen medför även vissa förändringar
i lantbrukshögskolans centrala ledning och administration, även om nuvarande
administrativa anordningar i viss utsträckning torde kunna bibehållas.

I avsnittet om sambandet mellan högre undervisning, forskning och försöksverksamhet
i det föregående har jag anfört, att den allmänna målsätt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

271

ningen för inriktningen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten bör
ges av lantbrukshögskolans styrelse, i vilken jordbruks- och trädgårdsnäringarna
följaktligen bör vara väl representerade. Uppgiften att leda och
samordna verksamheten vid högskolan har jag därvid funnit böra anförtros
åt rektor ensam. För att biträda rektor vid handläggningen av organisatoriska
och förvaltningsmässiga uppgifter inom försöksverksamheten har
jag föreslagit en särskild befattning som försöksintendent. Den nuvarande
befattningen som överinspektör bör sålunda slopas från och med den 1 juli
1962.

Vidare bör enligt mina i det föregående framlagda förslag ledningen av
den lantbruksvetenskapliga verksamheten utformas så, att rektor blir ordförande
i såväl kollegienämnd som i lärar- och försökskollegier. Både lärar-
och försökskollegiet skall inom sig välja vice ordförande. Vice ordförande
i lärarkollegiet bör närmast svara för undervisningen vid högskolan.
Inom var och en av försökskollegiets tre sektioner — jordbruks-, trädgårdsoch
husdjurssektionerna — bör utses en ordförande.

Jag torde nu få något närmare redovisa min syn på lantbrukshögskolans
ledning och administration. Liksom hittills torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser härom. Såsom jag förut
uttalat, bör de nya stadgarna för lantbrukshögskolan i tillämpliga delar anpassas
till gällande bestämmelser för universiteten.

I likhet med jordbrukshögskoleutredningen anser jag, att styrelsen för
lantbrukshögskolan bör bestå av oförändrat nio ledamöter. Självskrivna ledamöter
bör vara högskolans rektor samt chefen för lantbruksstyrelsen
eller vid förfall för honom den tjänsteman inom lantbruksstyrelsen, som
han utser till sin ersättare. Ordförande och sex övriga ledamöter bör för en
tid av fyra år utses av Kungl. Maj :t. Bland de övriga ledamöterna bör såsom
utredningen föreslagit ingå representanter för det praktiska jordbruket
och trädgårdsnäringen, en representant för Uppsala universitet samt en
representant för hushållningssällskapen. En av ledamöterna synes lämpligen
böra representera jordbrukets föreningsrörelse. Styrelsen bör såsom
nu inom sig utse vice ordförande och ett arbetsutskott. I detta utskott synes
ordförande och rektor böra vara självskrivna ledamöter. Kungl. Maj:t torde
böra äga utse den nya styrelsen redan från och med den 1 januari 1962,
om så skulle visa sig lämpligt av organisatoriska skäl.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att lantbrukshögskolans
styrelse i fortsättningen inte längre skall fungera som överstyrelse för vissa
anstalter på lantbrukets område i fråga om inspektion, försöksplaners fastställande,
anslagsfrågor in. in. Dessa funktioner bör enligt utredningen
överföras på dessa anstalters styrelser eller på lantbruksstyrelsen eller ock
ordnas på annat sätt. Jag är i princip ense med utredningen i denna fråga.
Enligt min mening bör emellertid ett definitivt ställningstagande i frågan
anstå i avvaktan på resultatet av vissa dessa anstalter berörande utredningar.
Högskolans styrelse torde därför tills vidare böra fungera som överstyrelse
för ifrågavarande anstalter.

De åligganden, som enligt nu gällande stadga åvilar högskolestyrelsen,

272 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bör med de ändringar, som betingas av mina förslag, i huvudsak kvarstå
oförändrade.

Arbetsutskottet inom lantbrukshögskolans styrelse bör för styrelsens räkning
bereda ärenden av principiell natur och vara beslutande i ärenden,
som styrelsen delegerar till utskottet enligt bestämmelser i arbetsordningen.
Styrelsen bör även kunna utse särskilda arbetsutskott för speciella ärenden
ävensom med sig adjungera lämplig expertis. Vid handläggning av frågor,
som berör trädgårdssektionen, bör styrelsen, om så befinnes lämpligt,
kunna förlägga sammanträden till Alnarp.

Föredragande i styrelsen bör vara rektor eller efter styrelsens bestämmande
prorektor samt ordförandena i jordbruks-, trädgårds- och husdjurssektionerna.
Var och en av föredragandena bör kunna med sig adjungera
olika befattningshavare ävensom med styrelsens medgivande kunna delegera
föredragningsrätten till dessa.

Professorer, laboratorer, statsagronomer och statshortomoner bör tillsättas
av Kungl. Maj:t efter förslag av lärarkollegiet. Vid övriga tjänstetillsättningar
bör styrelsen även i fortsättningen efter förslag av lärarkollegiet
respektive vederbörande institutionsföreståndare avge yttrande, därest
tjänstetillsättningen tillkommer Kungl. Maj :t, eller i annat fall själv utse
befattningshavare.

Såsom jag tidigare förordat bör rektor ensam företräda lantbrukshögskolans
styrelse i förhållande till all personal både vid högskolans vetenskapliga
institutioner och vid försöksstationerna. Rektor bör även utåt företräda
högskolan, såvida styrelsen intet annat beslutar. Det bör åligga rektor
att under styrelsen utöva den närmaste ledningen av verksamheten vid
högskolan. Rektor skall vara ordförande i såväl kollegienämnden som i lärar-
och försökskollegierna. Rektor skall för en period av högst sex år förordnas
av Kungl. Maj:t på förslag av högskolans styrelse, som i ärendet bör
höra såväl lärarkollegiet som försökskollegiet.

Med hänsyn till de omfattande och maktpåliggande uppgifter, som ålägges
rektor, blir det enligt min mening nödvändigt att bereda rektor möjlighet
att uteslutande ägna sig åt rektorsämbetet. Med hänsyn till att försöksverksamheten
utgör en mycket väsentlig del av den vetenskapliga verksamheten
vid högskolan, bör de föreslagna ändringarna i rektors arbetsuppgifter
enligt min mening helt naturligt påverka valet av denne. Självklart
torde rektor i allmänhet kunna utses bland högskolans professorer.
Formella hinder synes emellertid ej böra möta att välja annan person, som
innehar motsvarande vetenskapliga meriter och i övrigt anses vara särskilt
lämplig till befattningen.

Rektorn vid lantbrukshögskolan bör enligt min mening utöver lön som
professor erhålla dels ett befattningsarvode av 2 640 kronor per år, dels
ett särskilt arvode för att leda försöksverksamheten av 2 400 kronor per år.
Som representationsbidrag bör han vidare erhålla 2 400 kronor per år.

Rektors ställföreträdare är prorektor, som bör utses av högskolans styrelse
på förslag av lärarkollegiet för en tid av ett år i sänder. Prorektor

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

273

skall samtidigt vara vice ordförande i lärarkollegiet och i denna egenskap
närmast under rektor svara för undervisningen vid högskolan. Enligt min
mening bör prorektor erhålla ett befattningsarvode av 1 980 kronor per år.

Såsom jag tidigare förordat bör försökskollegiet i huvudsak arbeta på
tre sektioner, jordbruks-, trädgårds- och husdjurssektionerna. Inom varje
sådan sektion skall finnas en sektionsordförande, som närmast under rektor
leder och samordnar verksamheten inom sin sektion, dels mellan försöksavdelningarna
inbördes, dels mellan dessa och sektionens försöksstationer.
Ordförandena i dessa sektioner bör utses av Kungl. Maj :t för en
tid av sex år efter förslag av högskolans styrelse. Därvid bör utses en av
institutionsföreståndarna inom respektive sektion. En av sektionsordförandena
bör av högskolans styrelse på förslag av försökskollegiet utses
till vice ordförande i försökskollegiet för en tid av ett år i sänder. Ordföranden
i försökskollegiets trädgårdssektion bör samtidigt fungera som
ordförande för lärarkollegiets alnarpsdel. Han kommer därigenom att vara
rektors ställföreträdare vid Alnarp och närmast under rektor svara för
verksamheten inom trädgårdsområdet.

Ordförandena inom jordbruks-, trädgårds- och husdjurssektionerna bör
enligt min mening erhålla ett befattningsarvode av 1 980 kronor per år.
Ordföranden för trädgårdssektionen, som samtidigt skall vara rektors ställföreträdare
vid Alnarp, bör därutöver erhålla ett representationsbidrag av
1 500 kronor per år.

Såsom jag tidigare anfört har jag funnit det lämpligt att biträda utredningens
förslag att vid lantbrukshögskolan inrätta en kollegienämnd. Åtskilliga
frågor synes nämligen enligt min mening böra behandlas inom ett
organ, där såväl lärarkollegiet som försökskollegiet är representerat. Lärarkollegiet
bör i princip handlägga undervisningsärendena, medan försökskollegiet
i huvudsak bör handlägga försöksärendena. Ärenden, som
berör båda kollegierna, det vill säga hela högskolan, bör handläggas av
kollegienämnden. Hit hör främst anslagsärendena. Sedan institutionerna
framlagt sina anslagsäskanden och dessa prövats av lärar- respektive försökskollegiet,
bör äskandena förberedande behandlas inom kollegienämnden
och sammanjämkas, så att ett förslag kan föreläggas högskolestyrelsen.
Vidare bör kollegienämnden handha sakkunnigbedömningen av sökande
till befattning inom försöksavdelningarna och vid försöksstationerna
samt till befattningen som försöksintendent. Därutöver synes det mig
angeläget, att vissa ärenden, som berör såväl undervisning och forskning
som försöksverksamhet, kan behandlas inom ett mindre forum än läraroch
försökskollegierna.

Kollegienämnden bör enligt min mening utgöras av högskolans rektor,
tillika ordförande i nämnden, ordförandena i försökskollegiets jordbruks-,
trädgårds- och husdjurssektioner samt tre av lärarkollegiet valda ledamöter.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att lärarkollegiet skall ut18
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

274:

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 är 1961

göras av samtliga professorer vid högskolan. Utredningen, som haft att överväga
frågan om även laboratorerna vid högskolan skall ingå i lärarkollegiet,
har ansett, att kollegiet bör begränsas till att omfatta enbart professorerna,
intill dess klarhet vunnits över hur förhållandena kommer att gestalta sig i
stort vid rikets universitet och övriga högskolor. Mot vad utredningen sålunda
anfört har jag intet att erinra.

Lärarkollegiet, som är av traditionell akademisk typ, bör handlägga frågor,
som hör samman med undervisningen, såsom examina, disputationer,
kompetensbedömning av personal inom institutionernas undervisnings- och
forskningsdelar och i övrigt avgiva yttranden över ärenden, som remitteras
till kollegiet. Vidare synes frågor rörande den föreslagna propedeutiska utbildningen
böra beredas inom lärarkollegiet.

Försökskollegiet bör enligt min mening utgöras av de professorer, som
har sig underställda försöksavdelningar, samtliga statsagronomer och statshortonomer
vid högskolan, samtliga distriktsförsöksledare, en för varje
jordbruks-, trädgårds- och husdjursförsöksdistrikt vald representant för det
praktiska jordbruket eller trädgårdsnäringen. Vidare bör i försökskollegiet
och dess olika sektioner ingå professorn i företagsekonomi vid högskolan, en
av högskolans statistiker samt försöksintendenten. Kollegiet och dess sektioner
bör dessutom med sig kunna adjungera andra befattningshavare inom
eller utom högskolan, såsom exempelvis professorn i marknadslära eller
föreståndaren för Sveriges utsädesförenings ultunafilial.

Såsom nyss anförts bör försökskollegiet i huvudsak arbeta på sektioner,
vilka utgöres av en jordbruks-, en trädgårds- och en husdjurssektion. Någon
av institutionsföreståndarna inom respektive sektion bör efter förslag av
högskolans styrelse av Kungl. Maj :t utses till ordförande inom sektionen.
Då hela försökskollegiet sammanträder bör rektor vara ordförande. Till vice
ordförande i försökskollegiet bör av kollegiet för en tid av ett år i sänder
väljas en av de tre sektionsordförandena.

Försökskollegiet bör vara centrum för det vetenskapliga försöksarbetet
inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Kollegiet skall leda och samordna
den försöksverksamhet, som bedrives av högskolan, både centralt vid försöksavdelningarna
och inom fältförsöksorganisationen. Kollegiet bör eftersträva
att de medel, som står till förfogande för försöksändamål, fördelas
på ett sådant sätt, att de samlade försöksresultaten blir till största möjliga
nytta för jordbruket. Försökskollegiet bör sålunda taga initiativ till nya försöksuppgifter
samt överhuvudtaget medverka till att inriktningen av försöksverksamheten
blir så ändamålsenlig som möjligt.

Ordföranden i var och en av sektionerna bör vara ansvarig för ledningen
och samordningen av försöksverksamheten inom sektionens område. Sektionsordföranden
kommer därvid att i viss mån fullgöra de uppgifter, som
nu handhaves av cheferna för statens jordbruksförsök, statens trädgårdsförsök
och statens husdjursförsök.

Såsom jag tidigare anfört bör försökskollegiets jordbrukssektion, för -

275

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

stärkt med chefen för lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå, handlägga de
frågor rörande hushållningssällskapens egen statsunderstödda försöksverksamhet,
som nu handhaves av ett särskilt råd.

Jag torde i detta sammanhang något närmare få beröra det tidigare omnämnda
riksförsöksprogrammet. I enlighet med jordbrukshögskoleutredningens
förslag bör preliminära förslag till försöksprogram inom var och
en av försöksverksamhetens tre grenar uppgöras dels inom de centrala lörsöksavdelningarna,
dels vid de lokalt förlagda försöksstationerna i samråd
med distriktsförsöksnämnderna. Dessa förslag bör därefter samordnas sektionsvis.
Sedan under rektors ledning det samlade försökskollegiet sammanjämkat
de tre sektionernas förslag och äskanden, bör de uppgjorda programmen
och äskandena av rektor framläggas för högskolestyrelsen för fastställelse.

För att ytterligare stärka försöksverksamhetens ställning i den nya högskoleorganisationen
har jordbrukshögskoleutredningen föreslagit, att föredraganden
av riksförsöksprogrammet i högskolestyrelsen skall — om statsagronoms
förslag rörande den egna delen av försöksprogrammet inte beaktats
eller blivit ändrat — för styrelsen även framlägga det av statsagronomen
förordade förslaget och tillse, att denne inför styrelsen får tillfälle att
framföra sina synpunkter. Vad utredningen sålunda förordat anser jag mig
kunna godtaga. Motsvarande bör, såsom utredningen framhållit, givetvis
gälla primärförslag från statshortonom och i tillämpliga delar även förslag
från dislriktsförsöksledare.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att institutionerna vid lantbrukshögskolan
skall sammanföras till ämnessektioner med sektionskollegier.
1 anledning härav vill jag erinra om att jag tidigare i samband med behandlingen
av institutionsindelningen förordat att frågan om större organisatoriska
enheter vid högskolan och därmed också frågan om särskilda ämnessektioner
närmare bör övervägas av högskolans styrelse. I avvaktan härpå
anser jag mig inte böra taga ställning till utredningens förslag i denna del.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att en undervisningsnämnd
alltjämt skall finnas vid lantbrukshögskolan. Enligt utredningens mening
bör denna nämnd i tillämpliga delar ges den sammansättning och de uppgifter,
som föreskrives för motsvarande undervisningsnämnder vid rikets
universitet. För min del har jag intet att erinra emot den föreslagna förändringen,
som innebär att studentkåren erhåller en starkare förankring
i nämnden, vilket får anses vara riktigt med hänsyn till nämndens uppgifter.

Försöksledarmötet, som närmast bär till uppgift att årligen samla försöksmän
av olika kategorier för information och överläggningar, bar enligt
jordbrukshögskoleutredningens mening haft en betydande uppgift att fylla.
Utredningen har därför förordat, att dessa möten bibehålies. Häremot har
jag intet att erinra. Den föreslagna omorganisationen av den statliga försöksverksamheten
medför emellertid vissa ändringar i försöksledarmötets

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sammansättning. I enlighet med utredningens förslag bör sålunda trädgårdssidan
i fortsättningen tillförsäkras eu plats inom mötets ram. Mötet bör vidare
kunna uppdelas på tre sektioner, en jordbruks-, en trädgårds- och en
husdj urssektion. Lantbrukshögskolans rektor bör vara ordförande för mötet
i dess helhet. Sektionsordförandena bör utses av mötet självt. I försöksledarmötet
bör ingå samtliga ledamöter av försökskollegiet, byråcheferna
för jordbruks- och husdj ursbyråerna och byrådirektören för trädgårdsärenden
vid lantbruksstyrelsen, samtliga jordbruks-, husdjurs-, trädgårds- och
ekonomikonsulenter samt de övriga representanter hushållningssällskapen
utser. Mötet bör liksom hittills ha rätt att med sig adjungera personer utanför
sin egen krets. Såsom utredningen föreslagit bör mötets trädgårdssektion,
om så befinnes lämpligt, kunna sammanträda i Alnarp. Ledningen för
mötet bör då så bedömes lämpligt vara oförhindrad att upptaga speciella
frågor i en mer begränsad krets.

Rektor bör svara för att försöksledarmötet årligen kommer till stånd och
med biträde av försöksintendenten jämte ett särskilt arbetsutskott uppgöra
förslag till program för mötet.

Genom beslut av 1948 års riksdag tillkom ett särskilt försöksråd, som
skulle ha till uppgift att främja det fackliga samarbetet mellan den inom
lantbrukshögskolans ram bedrivna försöksverksamheten och den verksamhet
av liknande slag, som bedrives vid övriga statliga och statsunderstödda
forsknings- och försöksinstitutioner på jordbrukets och trädgårdsodlingens
område. Rådet skulle även verka som ett förbindelseorgan mellan försöksverksamheten
och det praktiska jordbruket. Genom beslut av 1952 års
riksdag nedlades detta försöksråds verksamhet, då dess funktion som samarbetsorgan
av olika anledningar bedömdes vara överflödig.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att ett samarbetsorgan, benämnt
lantbrukets försöksråd, skall inrättas för kontakt mellan olika forsknings-
och försöksanstalter. Detta samarbetsorgan har av utredningen föreslagits
skola få uppgifter av liknande slag som det tidigare försöksrådet
hade.

1 likhet med åtskilliga remissinstanser vill jag i anslutning till nämnda
förslag först framhålla det angelägna i att om möjligt söka reducera det antal
organ och nämnder, som finnes inom den lantbruksvetenskapliga verksamheten.
Jag vill också erinra om att försökskollegiet enligt den av mig
förordade utformningen med representanter för jordbruks- och trädgårdsnäringarna
samt en direkt anknytning till distriktsförsöksnämnderna och
hushållningssällskapen bör kunna fylla uppgiften att vara kontaktorgan med
närmast berörda delar av näringslivet. Med hänsyn härtill torde ett lantbrukets
försöksråd — lika litet som dess föregångare — enligt min mening
ha förutsättningar att få någon större funktion att fylla. Behovet av kontakt
mellan lantbrukshögskolan och vissa övriga forsknings- och försöksinstitutioner
på jordbruks- och trädgårdsområdena bör enligt min mening
kunna tillgodoses på ett mera ändamålsenligt sätt genom att direkt kontakt
tages i varje särskild fråga, där behov av samarbete uppstår. Det bör åligga

277

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

rektor att medverka till att erforderliga kontakter av dylikt slag tages men
även varje forskare och försöksman vid lantbrukshögskolan bör naturligt
nog vara angelägen att hålla sig underrättad om vad som sker på närliggande
områden vid övriga försöks- och forskningsinstitutioner i landet och i erforderlig
utsträckning taga nödvändiga kontakter. Då jag sålunda inte kan
finna, att ett särskilt organ för kontaktfrågor under nyss angivna förutsättningar
torde ha någon större uppgift att fylla, anser jag mig böra avstyrka
utredningens förslag, att ett lantbrukets försöksråd inrättas.

Beträffande den administrativa och kamerala verksamheten vid lantbrukshögskolan
torde jag få erinra om att lantbrukshögskolans kansli för närvarande
står under ledning av en ekonomidirektör, som tillika är kanslichef.
Arbetet inom kansliet är organiserat på sekreteraravdelning, kamreraravdelning
och överinspektörens kansli. Därjämte biträder en försöksgårdsföreståndare
styrelsen vid övervakningen av förvaltningen av statens försöksgårdar.
Högskolans olika servicebetonade ekonomiarbeten utföres under ledning
av en byggnadsassistent.

Jordbrukshögskoleutredningen, som i fråga om organisationen av högskolans
kansli biträtts av statens organisationsnämnd, har föreslagit, att de
administrativa och kamerala verksamheterna vid lantbrukhögskolans ultunadel
skall ombänderhas av två parallellställda organ, en kansliavdelning
och en ekonomiavdelning. Som chef för vardera avdelningen har föreslagits
en byrådirektör. Vid trädgårdssektionen i Alnarp skall enligt förslaget inrättas
en särskild sektionsexpedition med en förste byråsekreterare som chef.

Med hänsyn till att universitetsutredningen avser att i sitt slutbetänkande
behandla motsvarande frågor för hland annat universiteten, är jag inte
nu beredd att taga slutlig ställning till vad jordbrukshögskoleutredningen
förordat i denna del förrän i samband med prövningen av universitetsutredningens
motsvarande förslag. Organisationen av lantbrukshögskolans kansli
bör sålunda enligt min mening tills vidare i huvudsak vara oförändrad. De
olika förslag till rationaliseringar av arbetet vid kansliet, som organisationsnämnden
framlagt, bör dock högskolestyrelsen genomföra redan nu.
Vidare bör i samband med omorganisationen och tillkomsten av befattningen
som försöksintendent den nuvarande anordningen med en särskild
övervakare av förvaltningen av försöksgårdarna upphöra. Jag torde även
få erinra om att jag i samband med behandlingen av personalen vid institutionerna
förordat, att tjänsten som förste kansliskrivare i lönegrad Ao 12
vid statens jordbruksförsök i samband med omorganisationen den 1 juli
1962 skall överflyttas till högskolans kansli. Jag har också ansett mig böra
förorda, att tjänsten som kamrerare vid kansliet redan från och med den
1 juli 1961 höjes från nuvarande lönegrad Ao 21 till lönegrad Ao 23. Vidare
bör från samma tidpunkt tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7
ändras till kontorist i lönegrad Ae 9.

I avvaktan på en mera definitiv lösning av organisationen av den administrativa
och kamerala verksamheten vid lantbrukshögskolan torde det böra
uppdragas åt högskolans styrelse att med beaktande av de av mig i olika

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sammanhang förordade, denna verksamhet berörande förslagen uppgöra
plan för en provisorisk organisation av sagda verksamhet. Förslaget synes
av högskolestyrelsen böra redovisas i samband med anslagsäskandena för
budgetåret 1962/63. Någon särskild sektionsexpedition vid Alnarp synes i
vart fall tills vidare inte böra inrättas. Jag avser att i ett senare sammanhang
föreslå, att en särskild utredning tillsättes angående samordningen av
de skilda verksamheterna vid Alnarp. I avvaktan härpå synes personal under
den nuvarande institutsstyrelsen böra handlägga högskoleärenden av administrativ
och kameral natur.

Anslagsberäkningar

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen redovisar i detta kapitel kostnaderna för
de åtgärder som föreslagits. Dessa kostnader är av två slag, dels investeringskostnader
av engångskaraktär, dels årligen återkommande driftskostnader.

Investeringskostnader

Denna typ av kostnader omfattar A) markinköp, B) ny- och ombyggnader
inkl. fast inredning och yttre arbeten såsom ytplanering, ledningar och vägar,
samt C) utrustning av ny- och ombyggda lokaler.

A. Markinköp. Som tidigare anförts kan det bli aktuellt att inköpa ca 15
ha åkerjord för jordbruksförsöksstationen i västra distriktet (Skara), såvida
erforderlig mark ej kan arrenderas. Kostnaden för det eventuella inköpet
uppskattas av utredningen till ca 50 000 kr.

B. Ny- och ombyggnader inkl. fast inredning och yttre arbeten. De av utredningen
föreslagna byggnadsåtgärderna har kostnadsuppskattats av byggnadsstyrelsen
och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader
(SFL). Kostnadsuppskattningarna är sammanfattade i följande tablå.

Kostnader för av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna byggnadsarbeten
vid lantbrukshögskolan, tusental kr.

	Byggnadskostnader	Summa
	uppskattade av
	Byggnads-	SFL
	styrelsen
Ultuna ..........................................	18 000	750	18 750
Alnarp:
Trädgårdssektionen..............................	5 600	70	5 670
Jordbruks- och husdjursförsöksstatlonerna........		150	150
Skara: Jordbruksförsöksstationen ..................		60	60
Nyckelby: Trädgårdsförsöksstationen ..............		no	no
öjebyn: Trädgårds- och husdjursförsöksstatlonerna..		640	640
Summa	23 600	1780	25380

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

För påbörjande av utbyggnadsetapp 1 av byggnadsprogranimet erfordras
enligt byggnadsstyrelsens beräkningar ca 2,5 milj. kr. för arbeten vid Ultuna
och 0,5 milj. kr. för arbeten vid Alnarp under första ulbyggnadsåret.

C. Utrustning av nybyggda och ombyggda lokaler. I förut redovisade
byggnadskostnader ingår ej kostnader för utrustning. Utrustningsnämnden
för universitet och högskolor räknar erfarenhetsmässigt med att utrustningskostnaden
vid nybyggnader av högre läroanstalter uppgår till mellan
25 och 45 procent av byggnadskostnaderna. Den lägre siffran gäller för
kontorsbetonade institutioner och den högre för utpräglat experimentellt
inriktade institutioner. Utredningen framhåller i detta sammanhang att
lantbrukshögskolans byggnader bör ha en utrustning av samma standard
som närmast motsvarande institutioner vid universiteten och de under
ecklesiastikdepartementet sorterande högskolorna erhåller.

Driftskostnader

Driftskostnaderna är i den nuvarande staten för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök fördelade på posterna: A. avlöningar, B. omkostnader,
C. materiel, D. nyanskaffning och underhåll av utrustning, E. bokinköp
och bokbindning, F. stipendier, G. lokal och fast försöksverksamhet
samt H. jordbruksdriften vid statens försöksgårdar. Fördelningen i fråga
tillämpas även för den högre trädgårdskursen samt vid statens trädgårdsförsök
vid alnarpsinstitutet dock att posten H. ej ingår.

Utredningen föreslår i det följande, att fördelningen av driftskostnaderna
på olika poster skall ändras i vissa avseenden bl. a. för att få bort en del
onödiga barriärer mellan posterna, som hindrar verksamheten, och för att
skapa nödvändig likformighet mellan högskolans ultuna- och alnarpsdelar
samt för att möjliggöra, att universitetsutredningens normer kan följas vid
beräkning av materielanslag m. m. Utredningen föreslår vidare, att de olika
anslagsposterna för skilda arbetsområden redovisas på ett sådant sätt, att
det klart framgår, hur kostnaderna fördelar sig på administration, bibliotek,
undervisning och forskning, försöksverksamhet, baljväxtlaboratoriet,
lantbruksdriften och analyslaboratoriet. Härigenom erhålles en önskvärd
överblick över kostnaderna för olika verksamhetsgrenar. I en tabell, som
jag vill åberopa (s. 281—282) samt mera detaljerat i betänkandet s. 374—
383 redovisas anslagen till lantbrukshögskolan, statens trädgårdsförsök
samt den högre trädgårdskursen för budgetåret 1959/60 omfördelade enligt
del av utredningen föreslagna nya systemet.

A. Avlöningar. För avlöningsanslaget innebär omfördelningen endast, att
avlöningar till kollektivavtalsanställd personal inom försöksverksamheten
brutits ut och överförts till ett nytt anslag som av utredningen benämnts
försöksanslaget. Löner till kollektivavtalsanställd personal redovi -

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sas f. n. under löneanslaget vid Ultuna men under omkostnadsanslaget vid
Alnarp.

Anslagsposten till arvoden till viss tillfällig personal vid institutionerna
och försöksanstalterna föreslås av utredningen bli uppräknad med 30 procent
för ultunadelen. Vid Alnarp redovisas f. n. inga medel under detta anslag.
Utredningen föreslår, att ett belopp om 50 000 kr. tages upp under
denna rubrik vid trädgårdssektionen.

B. Omkostnader. De omfördelningar, som utredningen föreslår beträffande
denna anslagspost, innebär i huvudsak följande. Övriga expenser, som
inrymmer kostnader för telefon, skriv- och räknemaskiner, möbler, böcker,
papper, annonser etc., överföres till materielanslaget. Redan nu betalas institutionernas
kostnader av detta slag över materielanslaget. Ändringen innebär,
att även administrationens, bibliotekets och försöksverksamhetens kostnader
för övriga expenser kommer att föras över materielanslaget. Ersättning
till försöksgårdarna (försöksstationerna) samt resor för försöksändamål
in. fl. poster, överföres till försöksanslaget. Resterande poster föres på omkostnadsanslaget.

Det framtida behovet av medel under omkostnadsanslaget enligt utredningens
beräkningar framgår av tabellen. Av de olika delposterna under
omkostnadsanslaget har kostnaden för sjukvård räknats upp i proportion
till lönekostnadernas ökning. Till reseersättningar upptages endast medel
till administrationen och försöksverksamhetens centrala ledning (försöksdirektören
och chefen för försöksverksamhetens serviceavd.). Kostnaden
för bränsle, lyse och vatten har räknats upp i proportion till lokalytans och
växthusytans ökning. Även kostnaden för städning har förutsatts öka proportionellt
med lokalytan. Nuvarande anslagspost till publikationstryck,
som utredningen funnit mycket otillräcklig, särskilt för undervisning och
forskning, har höjts avsevärt. Som en ny post har Genetiska trädgården
tagits upp. Medel för skötsel av denna trädgård erhålles nu från vissa forskningsanslag
m. m. Enligt utredningens mening bör ett särskilt anslag utgå
för skötsel av denna trädgård, eftersom den växtgenetiska forskningsverksamheten
har ett stadigvarande behov av en trädgård. Av den beräknade
kostnaden bör lantbrukshögskolan svara för 2/3 och Uppsala universitet
för 1/3. Alnarps park har ansetts böra erhålla medelstilldelningen över
lantbrukshögskolan, eftersom parkens anläggningar i huvudsak kommer
att tjäna trädgårdssektionens verksamhet. De olika delposternas storlek
framgår av betänkandet s. 374—383.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

281

Anslag till lantbrukshögskolan, 1 OOO-tal kr.

	Admi-	Biblio-	Under-	För-	Balj-	Lant-	Analys-	Summa
	nistra-	tek	visning	söks-	växt-	bruks-	labora-
	tion		och	verk-	labora-	drift	toriet
			torsk-	samhet	toriet
			ning
I. Lantbrukshögskolans
ultunadel:
A. 1959/60 års omfördelade
anslag
Avlöningar............	635,8	106,4	2 974,0	2 086,2	147,6	31,2	315,0	6 296,2
Omkostnader..........	75,6	12,9	340,1	180,5	90,7	0,1	30,4	730,3
Materiel m. m.........	31,8	5,4	250,1	114,1				401,4
Nyanskaffning av appa-
rater m. m.............		6,6	126,0	79,0	5,0	48,5	6,6	271,7
Bokinköp och bokbind-
ning ..................		75,0						75,0
Stipendier ............			132,8					132,8
Anslag till ograduerade
forskare ..............								—
Försöksanslag..........				916,1				916,1
Lantbruksdriften ......						0,1		0,1
Summa anslag	743,2	206,3	3 823,0	3 375,9	243,3	79,9	352,0	8 823,6
Uppbördsmedel (balj-
växtlaboratoriet)		—0,2			—150,0			—150,2
Nettoutgift	743,2	206,1	3 823,0	3375,9	93,3	79,9	352,0	8 673,4
Fristående poster
Statsbidrag till hushåll-
ningssällskapen........				317,6				317,6
Statsbidrag till Skånes
fröodlareförening ......				3,7				3,7
Summa				321,3				321,3
B. Anslag enligt utredning-
ens förslag1
Avlöningar............	631,2	130,8	5 018,1	2 624,7	147,6	31,2	315,0	8 898,6
Omkostnader..........	101,3	13,3	547,6	328,4	91,5		30,1	1112,2
Materiel m. m.........	40,0	8,0	938,1	342,9				1329,0
Nyanskaffning av appa-
rater m. m.............	15,0	10,0	250,0	100,0	5,0		6,6	386,6
Bokinköp och bokbind-
ning ..................		125,0						125,0
Stipendier ............			150,0					150,0
Anslag till ograduerade
forskare ..............			150,0					150,0
Försöksanslag..........				1 500,0				1500,0
Lantbruksdriften ......						0,1		0,1
Summa anslag	787,5	287,1	7 053,8	4 896,0	244,1	31,3	351,7	13 651,5
Uppbördsmedel (balj-
växtlaboratoriet)		—0,2			—150,0			—150,2
Nettoutgift	787,5	286,9	7 053,8	4 896,0	94,1	31,3	351,7	13 501,3
Fristående poster
Statsbidrag till hushåll-
ningssällskapen........				317,6				317,6
Statsbidrag till Skånes
fröodlareförening ......				3,7				3,7
Summa				321,3				321,3

1 Här redovisas utredningens alt. I. Alt. II är 8 500 kr. lägre beroende på att distriktsförsökslcdarna
inom husdjursområdet har lägre lönegradsplacering.

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Anslag till lantbrukshögskolan, 1 OOO-tal kr. (Forts.)

	Admi- nistra- tion	Biblio- tek	Under- visning och forsk- ning	För- söks- verk- samhet	Balj- växt- labora- teriet	Lant- bruks- drift	Analys- labora- toriet	Summa
II. Lantbrukshögskolans alnarpsdel:
A. 1959/60 års omfördelade anslag Avlöningar............ Omkostnader.......... Materiel m. m......... Nyanskaffning av appa-	21,5 16,1 0,9	2,7	119,1 29,1 7,4 5,0 2,3 5,7	468,3 47.2 18.3 9.0 3.1				611,6 92,4 26,6 14,0 5,4 5,7
Bokinköp och bokbind-ning ..................
Stipendier ............ Anslag till ograduerade forskare ..............
Försöksanslag..........				434,2				434,2
Summa anslag Uppbördsmedel för för-sålda trädgårdsprodukter	38,5	2,7	168,6	980,1 —115,5				1189,9 —115,5
Nettoutgift	38,5	2,7	168,6	864,6				1074,4
B. Anslag enligt utredning-ens förslag1 Avlöningar............	77,5 38,2 8,0 3,0	21,1 4,1 2,0 2,0 25,0	834,1 137.0 160.0 50.0 30.0 30,0	770,4 93,7 99,6 25,0				1 703,1 273.0 269,6 80,0 25.0 30.0 30,0 500.0
Omkostnader.......... Materiel m. m......... Nyanskaffning av appa-rater m. m.............
Bokinköp och bokbind-ning .................. Stipendier ............
Anslag till ograduerade forskare .............. Försöksanslag..........			500,0
Summa anslag2	126,7	54,2	1 241,1	1488,7				2 910,7

C. Materiel m. m. Utredningen framhåller, att materielanslaget är av
central betydelse för forskningsverksamheten vid institutionerna, eftersom
huvuddelen av den förbrukningsmateriel, den apparatur och de instrument
samt övrig utrustning, som behövs för institutionernas forskningsverksamhet,
ges över detta anslag. Enligt utredningens mening tyder åtskilligt på,
att den begränsande faktorn för forskningsverksamheten vid lantbrukshögskolan
ofta varit just materielanslaget. För att möjliggöra en rationellt bedriven
verksamhet är det enligt utredningen av väsentlig betydelse, att de
olika anslagsposterna såsom löner till olika personalgrupper, omkostnader,

1 Här redovisas utredningens alt. I. Detta alternativ är 12 600 kr. högre än utredningens
alt. II, enligt vilket vissa distriktsförsöksledare föreslås få en lägre lönegradsplacering.

2 Uppbördsmedel från försålda trädgårdsprodukter förutsättes få användas för täckande av
löpande driftskostnader inom trädgårdsproduktionen på motsvarande sätt som vid försöksgårdama.

283

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

materielanslag etc. är lämpligt avvägda i förhållande till varandra. Alltför
låga materielanslag kan tvinga forskarna att använda onödigt tidskravande
metoder eller mindre lämpliga instrument och kan i vissa fall t. o. m.
hindra dem från att genomföra önskvärda undersökningar och experiment,
trots att såväl forskare som biträdespersonal finns tillgänglig. Eftersom
målsättningen bör vara att inom en given kostnadsram uppnå bästa möjliga
resultat av den verksamhet en institution bedriver, ifrågasätter utredningen
om inte institutionsföreståndaren borde ges friare händer att disponera
vissa anslagsmedel, som kunde sättas in på den punkt, som utgör flaskhalsen
för det effektivaste utnyttjandet av institutionens resurser.

Universitetsutredningen har då det gällt att finna en allmänt tillampbar
metod för beräkning av materielanslagen stannat för att ange dessa i relation
till lönekostnaden för fast personal. Materielanslaget föreslås därvid
inom varje ämnesområde utgöra en viss procent av den totala lönekostnaden.
För de ämnesområden, som är närmast jämförbara med lantbrukshögskolans,
har därvid tillämpats följande procenttal.

Procentuell andel
av den totala
lönekostnaden

Universiteten

Fysisk-kemiska ämnesgruppen.................................... ’

Biologisk-geografiska ämnesgruppen..............................

Samhällsvetenskapliga ämnesgruppen ............................ 1

Tekniska högskolorna 2g 3

Experimentella ämnen .......................................... ’

Med ledning av vad universitetsutredningen föreslagit för universiteten och
de under ecklesiastikdepartementet lydande högskolorna föreslår jordbrukshögskoleutredningen,
att materielanslaget till de båda kemiska institutionerna
samt institutionerna för mikrobiologi och marklära beräknas efter
procent av lönekostnaden för fast anställd personal. Institutionerna inom den
ekonomiska sektionen föreslås få ett materielanslag av 11 procent utav
lönekostnaden och övriga institutioner vid lantbrukshögskolan 20 procent.
För att undvika vissa påpekade olägenheter, som ansetts vara förknippade
med beräkningen av materielanslaget enligt denna metod, därigenom att de
anslagsbeviljande myndigheterna för det kommande året inte känner, vilken
slutgiltig personalförstärkning som kommer att genomföras, föreslår utredningen,
att materielanslaget beräknas på föregående års lönekostnad för
fast anställd personal.

Om materielanslaget vid lantbrukshögskolan skall kunna beräknas efter
samma normer som vid universiteten förutsätter detta att anslaget i fiåga
erhåller samma användning vid lantbrukshögskolan som vid universiteten
Utredningen föreslår därför, att erforderlig anpassning i materielanslagets
användning sker vid lantbrukshögskolan. Dock bör institutionerna lämnas
största möjliga frihet att disponera materielanslaget på det sätt, som häst
främjar deras verksamhet.

I betänkandet redovisas på s. 366 de materielanslag, som institutionerna

284 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

vid lantbrukshögskolan erhåller, om nyss angivna normer tillämpas. Materielanslagets
totala storlek framgår av förut redovisade tabell.

Även för söksavdelningarna bör enligt utredningen tilldelas materielanslag
av samma storlek som institutionernas undervisnings- och forskningsavdelningar
erhåller, d. v. s. 20 procent av lönekostnaden för fast anställd personal.
Detta motiveras bl. a. därav att åtskilliga av de utgifter, som materielanslaget
är avsett att täcka, är gemensamma för hela institutionen, såsom
telefonsamtal, böcker, apparatur, instrument, skrivmateriel och annan förbrukningsmateriel.
Till försöksavdelningarnas resor bör anslag erhållas över
försöksanslaget, eftersom materielanslaget inte är avsett att täcka resekostnader
av den omfattning, som erfordras inom försöksverksamheten. Utredningen
betonar emellertid, att nagon barriär inte bör byggas opp mellan
materielanslaget och försöksanslaget utan båda dessa anslag skall kunna
sättas in på sådana uppgifter, som bedömes vara av störst betydelse för försöksverksamheten.

D. Nyanskaffning av apparater m. m. Lantbrukshögskolans nuvarande anslag
till nyanskaffning och underhåll av utrustning motsvarar universitetens
apparatanslag. I fortsättningen benämnes därför detta anslag på samma
sätt som vid universiteten. Anslaget är närmast avsett att användas för
anskaffning av större och dyrbarare apparatur, som mera har karaktär av
engångsanskaffning och därför inte bör föras på materielanslaget. Någon
klar gränsdragning gentemot materielanslaget finns emellertid inte. En del
utrustning kan anskaffas både på materielanslaget och på apparatanslaget.
Därför bör enligt utredningen kvoten mellan materielanslag och apparatanslag
vid lantbrukshögskolan vara densamma som vid universiteten för
att universitetens normer beträffande materielanslag skall kunna tillämpas.
Apparatanslaget utgör vid universiteten ca 1/4 å 1/3 av materielanslaget.

Storleken av anslaget till nyanskaffning av apparater m. in. för år 1959/60
och enligt utredningens förslag framgår av den förut redovisade tabellen.
Det bör observeras att medel till »underhåll av utrustning», som nu erhålles
över nyanskaffningsanslaget, i framtiden skall tilldelas över materielanslaget.
Till lantbruksdriften vid statens försöksgårdar utgick 1959/60 ett nyanskaffmngsanslag
om 48 500 kr. för inventarieanskaffning. För framtiden
förutsätter utredningen, att försöksverksamheten betalar full ersättning för
utförda försök. I den mån tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften
erfordras, bör detta anvisas över anslagsposten »Lantbruksdriften vid försöksstationerna».
Nyanskaffningsanslaget till lantbruksdriften bör alltså
upphöra.

E. Anslag till bokinköp och bokbindning samt till stipendier. För dessa
anslag föreslås ingen ändring av användningsområden men anslaget till bokmkop
betecknas av utredningen som synnerligen otillräckligt. Anslag till
elevstipendier redovisas fr. o. m. budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln,
medan medel för licentiand- och doktorandstipendier utgår ur en
särskild anslagspost under lantbrukshögskolans omkostnadsanslag.

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

F. Anslag till ograduerade forskare. F. n. utgår inte något särskilt anslag
till ograduerade forskare vid lantbrukshögskolan. Däremot har sådana anslag,
avsedda till materiel, apparatur m. m. för yngre forskare, vilka ännu
inte avlagt licentiatexamen eller disputerat för doktorsgrad, prövats med
framgång under mer än tio år vid de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna,
veterinärhögskolan och farmaceutiska institutet samt fr. o. m. höstterminen
1958 vid universitetens filosofiska fakulteter. Universitetsutredningen
framhåller, att sådana anslag bör införas för forskarutbildningen vid
bl. a. lantbrukshögskolan.

Även jordbrukshögskoleutredningen är av den uppfattningen, att ett sådant
anslag fyller ett angeläget behov vid lantbrukshögskolan. Utredningen
föreslår sålunda, att tills vidare ett anslag om 150 000 kr. för ultunadelen
och 30 000 kr. för alnarpsdelen upptages för detta ändamål. I den mån ökat
behov av medel till ograduerade forskare kommer att föreligga i framtiden
bör anslagets storlek anpassas därefter.

G. Försöksanslag. F. n. lämnas statliga anslag till försöksverksamheten
över ett relativt stort antal olika poster avsedda för bestämda användningsområden.
Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att denna starka fixering
till vissa användningsområden ofta försvårar, att tillgängliga anslagsmedel
fördelas på ett sådant sätt, att effektivast möjliga användning uppnås.
Erfarenheten har visat, att det ofta skulle vara till fördel, om de olika anslagen
kunde användas mera fritt. Variationerna i anslagsbehoven från år
till år medför, att en del anslag kan bli förhållandevis rikliga vissa år, medan
andra är så knappa, att verksamheten blir lidande. Bästa resultat torde
enligt utredningen uppnås, om de medel, som ställes till försöksverksamhetens
disposition, ges över ett mindre antal anslag, som har så vida användningsområden
som möjligt. I detta syfte föreslår utredningen, att huvuddelen
av de medel, som tillföres försöksverksamheten, skall sammanföras i ett
större försöksanslag. Detta anslag bör disponeras av försöksverksamhetens
ledning på det sätt, som denna finner vara mest ändamålsenligt och ge bäst
utbyte för försöksverksamheten. Försöksanslaget är avsett att användas till
utgifter i samband med försöksverksamheten såsom löner till kollektivavlalsanställd
personal, försöksverksamhetens resekostnader, ersättning till
jordbruksdriften för intrång i samband med försök samt övriga anslag till
den statligt bedrivna försöksverksamheten. År 1959/60 uppgick anslagen
för dessa ändamål som framgår av tabellen i det föregående till 916 100
kr. för jordbruks- och husdjursförsök. I detta sammanhang bör beaktas, att
försöksverksamheten i likhet med undervisning och forskning kommer att
erhålla bl. a. ökade materiel- och nyanskaffningsanslag. Å andra sidan bortfaller
de vinstmedel, som statens husdjursförsök erhållit genom att i egen
regi driva avdelningarna för fjäderfä, pälsdjur och bin.

Vid bedömningen av det framtida anslagsbehovet för de ändamål som
försöksanslaget är avsett att täcka bör enligt utredningen bl. a. beaktas
följande.

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Utvecklingen går mot mera komplicerade och därmed mera kostnadskrävande
försök. En stor del av försöken är genom låg ersättning för markarrende
m. m. f. n. subventionerade av försöksvärdar m. fl. i en omfattning,
som inte torde kunna påräknas för framtiden. Vidare bör försöksverksamheten
i likhet med övrig vetenskaplig verksamhet bli delaktig av en viss
upprustning.

På grundval av bl. a. nu redovisade synpunkter har jordbrukshögskoleutredningen
funnit, att försöksanslaget till jordbruks- och husdjursförsölc
bör uppgå till 1 500 000 kr. Enligt utredningens mening kommer härigenom
de medel, som är avsedda att användas för utförandet av försök att bringas
någorlunda i paritet med de resurser försöksverksamheten i övrigt kommer
att erhålla. Utredningen har vid denna bedömning utgått från den förutsättningen,
att nuvarande bidrag från fonder, forskningsråd in. m. kommer
att ställas till försöksverksamhetens förfogande i samma omfattning
som f. n. är fallet. Skulle en ändring ske i detta avseende, så att dessa bidrag
minskar, bör försöksanslaget ökas i motsvarande grad.

Försöksanslaget till trädgårdsförsöksverksamheten bör enligt utredningen
få användas på i princip samma sätt som motsvarande anslag till jordbruks-
och husdj ursförsöksverksamheten.

Nuvarande provningsinkomster (ersättningar för klassificerande sortoch
stamförsök för enskilda firmors räkning, 10 000 kr.) tillföres nu statskassan
under särskilda uppbördsmedel. Även inkomster från försäljning
av försöksprodukter redovisas f. n. under särskilda uppbördsmedel och
tillföres statskassan. Utredningen föreslår i stället, att en ekonomisk förvaltning
får ansvaret för trädgårdsdriften på samma sätt, som föreslagits
för jordbruks- och husdjursområdena. Detta innebär, att inkomster från
försäljning av produkter från trädgårdsförsöksverksamheten skall få användas
för att bestrida kostnaderna för produkternas framställning. De inkomster,
som således erhålles genom försäljning av trädgårdsprodukterna,
skall därvid användas till att täcka utgifter för arbetskraft, maskiner, handelsgödsel
m. fl. kostnader för produkternas framställning.

Som framgår av tabellen i det föregående uppgick de anslag, som nu
sammanföres under trädgårdsförsökens försöksanslag till 434 200 kr. under
1959/60. Utredningen har kommit till den slutsatsen att försöksanslaget
till trädgårdsförsöksverksamheten bör utgöra 500 000 kr., förutsatt att
inkomsterna från försäljningen av trädgårdsprodukter får disponeras av
trädgårdsdriften vid trädgårdssektionen. Om däremot dessa inkomster skall
inlevereras till staten (redovisas under särskilda uppbördsmedel) erfordras
ett årligt försöksanslag om 700 000 kr.

H. Lantbruksdriften vid försöksstationerna. Under denna rubrik skall
enligt utredningens förslag samtliga statliga bidrag till själva lantbruksdriften
redovisas. Detta innebär, att nuvarande anslag till nyanskaffning av
inventarier vid försöksgårdarna (48 500 kr.) avvecklas. Vidare utgår f. n.
särskilda löneanslag till två driftsledare vid försöksgårdarna. I den mån
denna anställningsform anses böra bibehållas för personal inom jordbruks -

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

driften vid försöksgårdarna bör lantbruksdriften i stället debiteras ett motsvarande
belopp. För framtiden förutsattes, att försöksverksamheten betalar
full ersättning för intrång i samband med försök. Sådan ersättning lämnas
över försöksanslaget. I den mån tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften
erfordras, bör detta anvisas under denna rubrik.

I. Statsbidrag till hushållningssällskapens försök, över anslaget Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Lokal och fast försöksverksamhet
lämnas bidrag från staten till hushållningssällskapens försöksverksamhet.
Enligt utredningens mening bör dessa bidrag inte ingå som en
kostnadspost i lantbrukshögskolans stat i framtiden. Under en övergångstid
kan dock fördelningen av bidragen handhas av högskolans styrelse.
På längre sikt bör övervägas om ej lantbruksstyrelsen skall bli målsman
härför. För den närmaste framtiden synes medel för ändamålet böra upptagas
till oförändrat belopp under ett nytt anslag till statsbidrag till hushållningssällskapens
försök.

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag i detta avsnitt har endast i mycket
begränsad omfattning blivit föremål för kommentarer och ställningstaganden
från remissinstansernas sida. De remissinstanser, som yttrat sig,
har i princip varit positiva till utredningens förslag. Bl. a. finner man det
värdefullt, att samma normer tillämpas vid lantbrukshögskolan som vid
motsvarande institutioner inom universiteten. Vissa avvikande synpunkter
förekommer dock.

Statens sakrevision anser, att utredningens program för förstärkning
av resurserna för högre undervisning, forskning och försök har givits en
rimlig omfattning. Revisionen understryker särskilt värdet av att utredningen
framlagt fullständiga beräkningar rörande kostnaderna för upprustningen.

Riksräkenskapsverket framhåller, att för den kvarvarande jordbruksdriften
och trädgårdsdriften bör gälla samma principer för reglering av utgifterna,
som nu tillämpas för försöksgårdarna. Riksräkenskapsverket motsätter
sig utredningens förslag, att ersättning för intrång frän försöksverksamheten
skall utgå till lantbruksdriften vid försöksstationerna. Inte heller
bör enligt verkets uppfattning något särskilt driftskapital ställas till gårdarnas
förfogande utan uppkommande likviditetssvårigheter får avhjälpas
genom utanordnande av förskott inom ramen för de å staterna beräknade
bruttoutgifterna. Vad utredningen i övrigt föreslagit i fråga om omfördelningen
av dessa anslagsmedel har icke föranlett riksräkenskapsverket
till annan erinran än att ämbetsverket anser, att någon ändring icke bör
ske beträffande medelsanvisningen för reseersättningar.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium har i huvudsak icke något att erinra
mot utredningens anslagsberäkningar. Vissa mindre justeringar i de -

288

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

samma torde dock bli erforderliga. Lärarkollegiet föreslår bl. a. uppjustering
av vissa anslag.

Beträffande materielanslaget anföres, att samtliga naturvetenskapliga
ämnen vid lantbrukshögskolan är jämförbara med de tekniska högskolornas
experimentella ämnen och därför bör erhålla materielanslag enligt den
högre kvoten (29,3 procent av lönekostnaden). I fråga om de ekonomiska
ämnena vid lantbrukshögskolan framhålles, att insamlingsarbetet av statistiskt
material från jordbruksnäringen och dess marknadsorgan är mycket
kostnadskrävande, vilket motiverar materielanslag enligt den högre
kvoten också för dessa ämnen. Materielanslaget bör sålunda beräknas på
ett enhetligt sätt och procenttalet bli 29,3 procent eller det procenttal, som
enhgt universitetsutredningen angives för de tekniska högskolorna. Under
det föreslagna försöksanslaget beräknas den ersättning, som är avsedd att
Ultuna egendom och kvarvarande försöksgårdar för där utlagda
försök, till ca 150 000 kr. per år.

1955 års universitetsutredning finner det värdefullt, att lantbrukshögskoleinstitutionernas
resurser bl. a. i form av materielanslag dimensioneras
efter de normer, som universitetsutredningen föreslagit för universitetsinstitutionernas
del, och tillstyrker därför jordbrukshögskoleutredningens
förslag i dessa delar.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

De av jordbrukshögskoleutredningen i förevarande avsnitt framlagda
förslagen föranleder i huvudsak inga erinringar från min sida. Jag vill
särskilt framhålla värdet av att utredningen framlagt fullständiga beräkningar
rörande kostnaderna för den föreslagna upprustningen. Vidare anser
jag det värdefullt, att utredningens förslag syftar till att göra det möjligt
''id lantbrukshögskolan tillämpa samma normer som vid motsvarande
institutioner vid universiteten. Till frågan om anvisande av medel
för olika ändamål torde såsom hittills ställning få tagas vid den årliga budgetbehandlingen.

Vad gäller investeringarna förordar jag i likhet med utredningen,
att utrustningen av de ny- och ombyggnader vid lantbrukshögskolan, som
statsmakterna fattar beslut om, skall genomföras i samråd med utrustningsnämnden
för universitet och högskolor. Såsom utredningen framhållit bör
givetvis lantbrukshögskolans byggnader ges en utrustning av samma standard
som närmast motsvarande institutioner vid universiteten och de under
ecklesiastikdepartementet hörande högskolorna erhåller.

Utredningens förslag i övrigt om investeringar torde jag få behandla i
samband med byggnadsfrågorna i nästa avsnitt. I detta sammanhang vill
jag endast framhålla, att det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans
styrelse att snarast vidtaga åtgärder för att anskaffa erforderlig mark för
den till trakten av Skara planerade jordbruksförsöksstationen i västra
distriktet.

289

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Vad gäller de årliga kostnaderna ansluter jag mig till utredningens
förslag att redovisa de olika anslagsposterna på sådant sätt, att därav
framgår, hur kostnaderna fördelar sig på administration, bibliotek, undervisning
och forskning, försöksverksamhet, baljväxtlaboratoriet, lantbruksdriften
och analyslaboratoriet. I samband med att den vetenskapliga
verksamheten på trädgårdsområdet omorganiseras samt från och med budgetåret
1963/64 kommer att ingå i lantbrukshögskolan och göras högskolemässig
torde de till statens trädgårdsförsök och högre trädgårdskursen horande
driftskostnaderna böra utbrytas ur alnarpsinslitutets anslag och därefter
redovisas tillsammans med lantbrukshögskolans motsvarande anslag.

Såsom utredningen föreslagit bör avlöningar till kollektivavtalsanstalld
personal, som arbetar inom försöksverksamheten, utbrytas ur det nuvarande
avlöningsanslaget för lantbrukshögskolan och omkostnadsanslaget
för alnarpsinstitutet och i fortsättningen redovisas under ett nytt anslag
till försöksverksamheten. Kostnaderna för avlöning till försöksintendenten
och till den fast anställda personalen inklusive skrivhjälp vid försöksstationerna
bör emellertid redovisas under avlöningsanslaget.

Befattningsarvoden och representationsbidrag — vilka det torde böra ankomma
på Kungl. Maj :t att fastställa — bör redovisas å avlöningsanslaget
under posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj: t.

Delposterna till övriga expenser och till ersättningar till försöksgardarna
bör, såsom utredningen föreslagit, vid omorganisationen avföras från omkostnadsanslaget.
Medel till bestridande av de med delposten till övriga expenser
avsedda ändamålen bör i fortsättningen anvisas under materielanslaget.
Kostnaderna för ersättningar till försöksgårdar och försöksstationer liksom
de nu under omkostnadsanslaget redovisade kostnaderna för reseersättningar
m. m., som är att hänföra till försöksverksamheten — utom i vad
avser ordförande och sektionsordförandena i försökskollegiet och forsoksintendenten,
för vilka reseersättningarna bör utgå från omkostnadsanslaget
__bör i framtiden anvisas under försöksanslaget. Å andra sidan bör i en lighet

med utredningens förslag å omkostnadsanslaget under nya poster
upptagas medel för skötsel av den genetiska trädgården samt från och med
budgetåret 1963/64 för underhåll av alnarpsinstitutets park och prydnadsanläggningar.
Kostnaderna för skötsel av den genetiska trädgården synes enligt
min mening lämpligen i sin helhet böra bestridas av medel ur högskolans
omkostnadsanslag. I övrigt torde nuvarande anslagsposter i huvudsak
böra bibehållas.

Under lantbrukshögskolans omkostnadsanslag bör sålunda i fortsättningen
upptagas i huvudsak följande poster och delposter, nämligen sjukvård
m. m., reseersättningar, bränsle, lyse och vatten, städning och renhållning,
publikationstryck, licentiand- och doktorandstipendier, bidrag till tryckning
av doktorsavhandlingar in. in., exkursioner och studieresor, skötsel
av genetiska trädgården, underhåll av alnarpsinstitutets park och pryd 1!)

Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 69

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

nadsanläggningar, väg- och parkunderhåll m. m., driftskostnader för fordon,
driftskostnader för baljväxtlaboratoriet samt diverse utgifter. Som
särskilda uppbördsmedel bör även i fortsättningen upptagas försålda baljväxter
och publikationer m. m.

Vad gäller materielanslaget är jag ense med utredningen om att samma
normer beträffande användningsområden och anslagstilldelning m. m. i
möjligaste mån bör tillämpas vid lantbrukshögskolan som vid universiteten
och övriga högskolor under ecklesiastikdepartementet. I enlighet härmed
bör kostnaderna för följande ändamål vid undervisnings- och forskningsavdelningarna
samt försöksavdelningarna bestridas ur materielanslaget,
nämligen förbrukningsmateriel såsom kemikalier, glas och skrivmateriel,
apparatur och instrument, böcker och övrig utrustning för handbibliotek,
telefonkostnader, vissa resor för respektive avdelnings räkning såsom
resor för inköp av instrument m. in., vissa löner för mycket tillfällig personal
samt underhåll av utrustning. Vidare bör ur materielanslaget även
täckas de kostnader för administration och bibliotek, som motsvarar vad
som nu utgår ur omkostnadsanslagets delpost till övriga expenser. Medel till
bestridande av kostnaderna för resor vid försöksavdelningarna bör emellertid
med hänsyn till dessa resors särskilda karaktär utgå ur försöksanslaget.
Materielanslaget bör liksom hittills vara ett reservationsanslag.

Vad gäller anslagstilldelningen har jordbrukshögskoleutredningen i anslutning
till universitetsutredningens förslag förordat, att materielanslaget
vid olika institutioner under visst år skall beräknas med utgångspunkt från
lönekostnaden för all lönegradsplacerad personal vid respektive institution
under närmast föregående år. Sålunda har jordbrukshögskoleutredningen
föreslagit, att materielanslaget till de båda kemiska institutionerna samt institutionerna
för mikrobiologi och marklära skall beräknas efter 30 procent,
till de ekonomiska institutionerna efter 11 procent och till övriga institutioner
efter 20 procent av sagda lönekostnad. Den av jordbrukshögskoleutredningen
förordade metoden synes mig utgöra en rimlig utgångspunkt
för fördelning av materielanslaget mellan de olika institutionerna vid
lantbrukshögskolan. Takten i upprustningen av anslaget torde emellertid liksom
eljest få bli beroende av de överväganden, som kan ske vid den årliga
budgetbehandlingen. Jag vill vidare betona, att — oavsett vad nyss anförts
— vid fördelning av medlen under materielanslaget hänsyn måste tagas till
de olika institutionernas ofta från år till år skiftande behov av medel. Institutionerna
torde emellertid, såsom utredningen framhållit, böra lämnas
största möjliga frihet att disponera de medel, som tilldelats dem ur materielanslaget,
på det sätt, som bäst främjar deras verksamhet. Det torde böra
ankomma pa Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbrukshögskolans
styrelse att bestämma anslagets fördelning på olika institutioner
m. fl.

Det nuvarande reservationsanslaget till nyanskaffning och underhåll av
utrustning bör vid omorganisationen ersättas med ett reservationsanslag

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

till nyanskaffning av apparater m. m. Liksom universitetens apparatanslag
bör det nya anslaget användas för anskaffning av större och dyrbarare apparatur,
som mera har karaktär av engångsanskaffning och därför inte bör
föras under materielanslaget. Frågan om storleken av detta anslag torde få
prövas vid den årliga budgetbehandlingen.

Under det hittillsvarande anslaget till nyanskaffning och underhåll av
utrustning har såsom redan framgår av benämningen, även anvisats medel
för underhåll. Till underhåll torde, som jag redan förut föreslagit, i
fortsättningen medel böra utgå ur materielanslaget. Ej heller bör för framtiden
över apparatanslaget anvisas medel för nyanskaffning för lantbruksdriften
vid högskolans egendomar eller försöksgårdar och försöksstationer.
I den mån tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften erfordras, bör
detta anvisas över ett särskilt anslag till lantbruksdriften vid försöksstationerna,
till vilket jag återkommer i det följande.

Liksom nu bör även i fortsättningen anvisas ett särskilt reservationsanslag
till bokinköp och bokbindning. Något särskilt anslag till stipendier behöver
emellertid inte upptagas, enär medel till elevstipendier från och med budgetåret
1960/61 anvisas från åttonde huvudtitelns anslag till naturastipendier
åt studerande vid universiteten m. fl. läroanstalter och medel till licentiand-
och doktorandstipendier föreslagits liksom nu skola utgå ur en särskild
anslagspost under lantbrukshögskolans omkostnadsanslag.

I likhet med jordbrukshögskole- och universitetsutredningarna anser jag,
att även ograduerade forskare vid lantbrukshögskolan bör äga möjlighet att
erhålla forskningsbidrag. Jag har för avsikt att i det följande föreslå, att för
detta ändamål för budgetåret 1961/62 anvisas ett belopp av 50 000 kronor
under lantbrukshögskolans materielanslag. Efter samråd med chefen för
ecklesiastikdepartementet anser jag mig emellertid böra förslå, att från
och med budgetåret 1962/63 anvisning av medel för ändamålet sker från det
under åttonde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till främjande av
ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet m. m.

För att söka ge de för försöksverksamheten tillgängliga medlen effektivast
möjliga användning anser jag mig i likhet med jordbrukshögskoleutredningen
böra föreslå, att dessa medel sammanföres i ett reservationsanslag till
försöksverksamheten och att lantbrukshögskolans styrelse bemyndigas alt i
samband med fastställandet av riksförsöksprogrammet disponera anslaget
på det sätt, som denna finner vara mest ändamålsenligt och ge bäst utbyte av
försöksverksamheten. Ur försöksanslaget bör bestridas kostnader i samband
med den statliga försöksverksamheten såsom för löner till kollektivavtalsanställd
personal, försöksverksamhetens resor, ersättning till jordbruksdriften
för intrång i samband med försök samt nu pågående undersökningar av
skilda slag, vilka i fortsättningen kommer att sortera under försöksverksamheten.

Såsom jordbrukshögskoleutredningen föreslagit bör det nuvarande förslagsanslaget
till jordbruksdriften vid statens försöksgårdar ersättas med

$92

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ett förslagsanslag, benämnt lantbruks driften vid försöksstationerna. Det nya
anslaget synes liksom det hittillsvarande böra normalt bli av formell karaktär.
För framtiden förutsätter jag nämligen, att försöksverksamheten ur försöksanslaget
skall betala full ersättning för intrång i samband med försök.
Dessa ersättningar tillsammans med intäkterna från försäljning av de vid
försöksstationerna (försöksgårdarna) framställda produkterna bör användas
för att bestrida kostnaderna för produkternas framställning. I den mån
tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften skulle erfordras, bör emellertid
detta anvisas under förevarande anslag. Som jag i ett tidigare sammanhang
förordat bör lantbruksdriften omhänderhas av särskilda driftsledare.
Dessa bör avlönas med medel ur lantbruksdriftens intäkter. I den
mån den i ett par fall nu förekommande anställningsformen med anlitande
av medel från avlöningsanslaget anses böra bibehållas för personal inom
lantbruksdriften, bör försöksstationerna (försöksgårdarna) i stället debiteras
ett motsvarande belopp.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att särskilt rörelsekapital
för att täcka oförutsedda kostnader eller inkomstbortfall inom lantbruksdriften
skall ställas till förfogande för lantbrukshögskolans styrelse. Detta
förslag anser jag mig emellertid inte böra biträda. I enlighet med vad riksräkenskapsverket
förordat synes mig i stället uppkommande likviditetssvårigheter
böra avhjälpas genom att förskott utanordnas inom ramen för de å
staterna för försöksstationerna (försöksgårdarna) beräknade bruttoutgifterna.

Under det nuvarande anslaget till lokal och fast försöksverksamhet har
hittills lämnats statsbidrag till hushållningssällskapens försöksverksamhet
samt till Skånes fröodlingsförening för utförande av stamförsök med foderrötfrukter
inom Skåne. Anslag för nu nämnda ändamål bör enligt jordbrukshögskoleutredningen
i framtiden inte ingå i lantbrukshögskolans stat.
Medel till nämnda ändamål bör såsom utredningen föreslagit i fortsättningen
anvisas under ett särskilt anslag benämnt statsbidrag till hushållningssällskapens
försöksverksamhet, m. m. Tills vidare synes anslaget liksom
ml böra äskas och fördelas av lantbrukshögskolans styrelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Byggnadsfrågor ■

I. UTREDNINGEN

A. Byggnadsåtgärder vid lantbruksliögskolans ultunadel

Principerna för beräkning av lokalbehovet. Den av
jordbrukshögskoleutredningen redovisade beräkningen av lokalbehovet vid
lantbrukshögskolan är baserad på den organisation och personaluppsättning
samt de arbetsuppgifter, som utredningen tidigare föreslagit. För undervisningen
kräves föreläsningssalar, seminarium och kurslaboratorier. Utrymmen
av detta slag föreslås komma att användas gemensamt av flera institutioner
i den mån dessa förlägges tillsammans. Även en del andra lokaler
såsom vissa laboratorier, växthus och djurstallar, handbibliotek etc. kan ofta
utnyttjas av mer än en institution, utan att detta medför någon större olägenhet.
Genom att så många lokaler som möjligt ges gemensam använd.-;
ning begränsas nybyggnadsbehovet. Större delen av de lokaler en institut
tion behöver måste den dock helt disponera för egen räkning. Hit hör arbetsrum,
forskningslaboratorier etc.

Vid beräkningen av lokalbehovet har utredningen så långt möjligt tilllämpat
vissa normer, som uppställts av byggnadsstyrelsen.

Sålunda har för institutionsföreståndarna beräknats arbetsrum om ca 20
m2 (4 moduler), för laboratorer, lektorer och statsagronomer om ca 15 nU
(3 moduler). För övrig personal, som bedömts vara i behov av eget rum, har
räknats med arbetsrum om ca 10 m2 (2 moduler). De större rummen för institutionernas
ledande personal har ansetts nödvändiga med hänsyn till att
dessa personer skall kunna ta emot besök för tentamina etc. Det stora flertalet
arbetsrum kommer emellertid att bli av storleken 10 m2. Denna utrymmesstandard
är förhållandevis låg men utredningen har ansett det viktigare,
att erforderligt antal rum ställes till förfogande än att dessa göres
större.

Undervisningslokaler såsom föreläsningssalar, kurslaboratorier etc. har
dimensionerats med hänsyn till det antal studerande, som beräknats komma
att använda dem. Vid beräkningen av lokalbehovet för forskningsverksamheten
har beaktats de forskningsuppgifter och det antal forskare, som de
olika institutionerna erhållit. I görligaste mån har utredningen vid beräkningen
av dessa lokalbehov tagit hänsyn till de önskemål, som framförts av
resp. institutionsföreståndare.

Beräknat lokalbehov vid tantbrukshögskolans institutioner på Ultuna. Enligt
utredningens beräkningar, som är mera detaljerat redovisade i betänkandet
(tabell 1 s. 380) och i en till betänkandet fogad särskild bilaga1 föreligger
vid högskolans ultunadel ett totalt behov av institutionslokaler omfattande
ca 15 600 m2. F. n. disponerar högskolan sammanlagt 11 800 m2

1 Byggnadsplaner och kostnadsuppskattningar för av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna
byggnadsarbeten vid Ultuna och Alnarp (stencilerad).

294

Kimgl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

lokalutrymmen, som kan användas som institutionslokaler. Dessa uppgifter
över beräknat utrymmesbehov och disponibla utrymmen är inte direkt
jämförbara, eftersom det beräknade utrymmesbehovet har baserats
på normer, vilka i sin helhet kan tillämpas endast vid nybyggen. Nybyggnadsbehovet
blir alltså större än skillnaden mellan nu redovisade uppgifter
över beräknat utrymmesbehov och disponibla utrymmen. Sålunda erfordras
sammanlagt 4 700 m2 nya institutionslokaler för att de olika institutionerna
skall kunna inrymma den personal, de laboratorier och undervisningsutrymmen,
som utredningen funnit, att institutionerna bör tilldelas.
Detta innebär en utökning av institutionslokalerna med omkring 40
procent i jämförelse med nuvarande lokalbestånd.

Förläggningsplan för institutioner och andra organ
vid högskolans ultunadel. Det nyss konstaterade nybyggnadsbehovet,
liksom den av utredningen föreslagna integrationen av
försöksverksamheten i undervisningsinstitutionerna, nödvändiggör vissa
omflyttningar av institutionerna. Utredningen har därvid ansett det lämpligt
att endast ange en slutgiltig förläggningsplan. Därmed avses den förläggning,
som institutionerna enligt utredningens mening bör ha fått, när
den omorganisation och de nybyggnader, som utredningen föreslår, blivit
genomförda. De förläggningsproblem, som uppkommer allt eftersom omorganisationen
genomföres eller nya byggnader blir färdigställda t. ex. i
form av tillfällig förläggning av någon institution till lokaler, som den senare
skall överlåta till annan institution, bör enligt utredningens mening
handläggas av högskolans styrelse.

Utredningens bedömning av vilka institutioner som skall förläggas tillsammans
liksom också av vilka institutioner som bör erhålla de nybyggda
lokalerna, har grundats främst på två förutsättningar. Dels har de institutioner,
som har störst behov av inbördes kontakt, förlagts så nära varandra
som möjligt, dels har eftersträvats, att de olika institutionerna med beaktande
av deras skiftande behov skulle få så ändamålsenliga lokaler som
möjligt inom den ram, som nu befintlig lokaltillgång och minsta möjliga
nybyggnad kan ge.

Utredningen föreslår, att de nuvarande byggnaderna resp. planerade nybyggnader
disponeras på följande sätt.

Administrationsbyggnaden. Denna byggnad bör liksom nu inrymma de
administrativa enheterna vid högskolan. Därjämte kan den västra flygelbyggnaden,
som nu står tom, användas för detta ändamål. Denna byggnad
föreslås därför bli inredd till kontorslokaler.

Biblioteksbyggnaden. Då det visat sig, att en tillbyggnad av den nuvarande
byggnaden är diskutabel bl. a. ur byggnadsteknisk synpunkt, förordar
utredningen en omdisponering. I bottenvåningen, som nu inrymmer
bokmagasin,, läsesal och tjänsterum, bör antalet studieplatser fördubblas
och om möjligt avgränsas något från varandra för att möjliggöra bättre
studiero för de studerande. Vindsvåningen (två trappor), som nu utgöres
av ej utnyttjad vind, bör förses med konventionell hyllinredning, medan

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

källarvåningen, som tål en ökad belastning, bör förses med koncentrerade
hyllor (handcompactus e. d.). Utöver de utrymmen, som kan uppbringas
inom biblioteksbyggnaden, erfordras ca 200 m2 med konventionell hyllinredning.
Detta utrymme erhålles på så sätt att en biblioteksfilial lörlägges
i den närliggande stora institutionsbyggnaden. Genom denna lösning av
bibliotekets lokalproblem ges möjligheter till ytterligare framtida expansion
i stora institutionsbyggnaden.

Aula. I samband med byggandet av kårhus och restaurang planerades en
aula, där den gamla restaurangbyggnaden nu ligger. Denna planerade aulabyggnad
beräknades omfatta 900 in2 golvyta. Detta byggnadsprojekt hade
framskridit så långt, att även vissa medel härtill var beviljade. Då ett angeläget
behov av en större samlingslokal föreligger, har utredningen ansett
att den planerade aulabyggnaden bör komma till stånd. Utredningen har
emellertid bedömt utrymmesbehovet för aula med biutrymmen, bastuavdelning
m. m. till 630 in2.

Stora institutionsbyggnaden. I denna byggnad inrymmes f. n. de båda
kemiska institutionerna, samtliga husdj ursinstitutioner samt institutionerna
för marklära och växtpatologi. Utredningen har funnit det lämpligt,
att stora institutionsbyggnaden i framtiden reserveras för de båda kemiska
institutionerna samt för institutionen för marklära. Allt eftersom lokalerna
i stora institutionsbyggnaden ställes till de tre kvarvarande institutionernas
disposition, bör de upprustas och anpassas för sitt nya ändamål. Därvid
bör särskilt frågan om ett större kemiskt kurslaboratorium lösas. Utredningen
förordar därvid, att vissa till det nuvarande kurslaboratoriet angränsande
utrymmen friställes och att det nuvarande kurslaboratoriet utvidgas
till att omfatta större delen av bottenvåningen i den flygelbyggnad, där det
nu är inrvmt. Institutionen för marklära, som har behov av 100 m2 växthus,
bör tilldelas erforderliga utrymmen i den av utredningen föreslagna
växthuscentralen vid norra hållplatsen.

Gamla institutionsbyggnaden. I denna byggnad inrymmes f. n. institutionerna
för allmän jordbrukslära, växtodlingslära, driftsekonomi och
marknadslära. Byggnaden, som är olämplig för laboratorier, bör i första
hand förbehållas ej experimentella institutioner, vilka icke har behov av
laboratorieutrymmen. De två översta våningarna föreslås få disponeras av
de båda ekonomiska institutionerna inkl. statistiska avdelningen. I bottenvåningen
bör institutionen för husdjursförädling förläggas. På lång sikt
bör dock denna senare institution förses med nya lokaler, lämpligen i anslutning
till de övriga genetiska institutionerna. I gamla institutionsbyggnaden
bör plats också reserveras för vissa ämnen, i vilka undervisningen
handhas av speciallärare, såsom pedagogik, matematik, skogshushållning
etc. samt för vissa arkiv- och förrådsutrymmen i källaren lör högskolans
behov. Institutionen för husdj ursförädling föreslås vidare få disponera
Ultuna egendoms ladugård för försök med nötkreatur samt en del av stallutrymmena
i Bäcklösa för försök med svin och höns.

Statens jordbruksförsöks nuvarande byggnader. Nuvarande utrymmen i
dessa byggnader jämte ca 500 in2 nybyggnader av laboratorier m. in. motsvarar
i stort selt de utrymmen, som institutionerna för växtnäringslära
och jordbearbetning behöver. Utredningen har därför ansett, atl dessa två
institutioner lämpligen bör förläggas dit. Utöver institutionslokaler behövs
för nämnda institutioner även vissa nybyggnader av näthallar (800
in2), växthus (300 in2) och försöksutrymmen. Enligt utredningen bör de
växthus, som behöver nyuppföras, förläggas till en för hela högskolan gemensam
växthuscentral, som lämpligen kan placeras vid Ultuna norra hållplats
i anslutning till växtodlingsinstitutioncrna. Byggnad för försöksut -

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

rymmen om ca 500 in2 bör uppföras i anslutning till växtnärings- och jordbearbetningsinstitutionerna.

Statens husdjursförsöks nuvarande byggnad. I denna byggnad och i vissa
tillbyggnader bör enligt utredningens mening institutionerna för husdjurens
utfodring och vård, näringsfysiologi och djurfysiologi förläggas.
Här kommer alltså högskolans husdj urscentrum att bli förlagt. I anslutning
till detta bör också lokaler för individuella försök med större husdjur
samt för laboratorier placeras. Erforderliga tillbyggnader av institutionslokaler
beräknas av utredningen till 1 140 m2. Därutöver föreligger behov
av utrymmen för laboratorier ur, för uppställning av försöksdjur, arbetshall
för foderkonservering, foderutrymmen m. m. om 900 m2. Institutionen
för utfodring och vård har vidare behov av betydande djurstallar för
försöksändamål. För utfodringsförsök med nötkreatur bör Kungsängens
ladugård få disponeras och för motsvarande försök med svin, höns och
pälsdjur bör institutionen tilldelas vissa stallutrymmen i Bäcklösa.

Ng institutionsbyggnad för växtodlingsgruppen. Redan år 1952 ägde en
arkitekttävlan rum om utformningen av en sådan institutionsbyggnad. Denna
nybyggnad bör förläggas i anslutning till redan uppförda växthus vid
norra hållplatsen samt utformas så, att den kan inrymma institutionerna
för allmän växtodling, speciell växtodling och växtpatologi. Enligt utredningens
bedömning erfordras nybyggnad av 2 780 in2 institutionslokaler.
Vidare erfordras nybyggnad av 380 m2 groningslaboratorium m. m., 650 m2
växthus, 1 400 m2 näthall, 200 m2 arbetshall och 1 500 in2 försöksutrymmen
för uppställning av maskiner, förvaring av växtprover m. in. Växthusen
bör ingå i den av utredningen föreslagna gemensamma växthuscentralen.

Genetiska gruppen. Utredningen anser, att vissa skäl talar för att de genetiska
institutionerna — genetik, växtförädling och husdj ursförädling —
förlägges tillsammans, när i en framtid institutionen för husdj ursförädling
skall erhålla nya institutionslokaler. Härigenom blir det möjligt att utnyttja
viss dyrbar utrustning, laboratorier och andra anläggningar gemensamt,
samtidigt som goda möjligheter till inbördes kontakt mellan forskarna
inom det genetiska området skapas. Med denna lokalisering kommer
vidare institutionen för husdjursförädling att bli förlagd på bekvämare avstånd
till djurstallarna vid Bäcklösa.

Den nuvarande botanisk-genetiska institutionen disponerar nybyggda institutionslokaler,
som tills vidare kommer att täcka den nya genetiska institutionens
behov även med hänsyn till det av 1955 års riksdag beslutade
samarbetet med Uppsala universitet. Institutionen för växtförädling kan
lämpligen förläggas i det s. k. trädgårdshuset, där utrymme finns för skrivrum
etc. Några nybyggnader av laboratorier behöver inte nu genomföras,
då institutionen för växtförädling kan utnyttja de flesta utrymmen utöver
skrivrum gemensamt med den genetiska institutionen.

Växtfysiologiska institutionsbyggnaden bör bli föremål för vissa ombyggnader
bl. a. i syfte att utnyttja det nuvarande utrymmet mera effektivt.

Vid institutionsbyggnaden för hydroteknik bör ett grovlaboratorium och
hall för skrymmande fältutrustning omfattande 110 m2 uppföras. De nuvarande
institutionslokalerna föreslås vidare bli föremål för vissa inrednings-
och upprustningsarbeten. Det behov av ett mindre växthus, som
föreligger, bör tillgodoses på så sätt att institutionen får disponera erforderliga
utrymmen i den av utredningen föreslagna växthuscentralen vid
norra hållplatsen.

Vid maskintekniska institutionens byggnad behöver verkstadslokalerna
utvidgas med 400 m2 och de egentliga institutionslokalerna med 120 m2

297

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bl. a. med hänsyn till att undervisningen i husbyggnadslära skall ske vid

denna institution. , ,

Panncentraler. Enligt beräkningar utförda av byggnadsstyrelsen torde en
mera ändamålsenlig värmeförsörjning för ultunaområdet uppnås genom en
viss centralisering av uppvärmningsanläggningarna. Sålunda föreslås att
panncentralerna i de mikrobiologiska och maskintekniska institutionsbyggnaderna
bygges ut, så att de kan förse hela västra byggnadsgruppen med
värme. Denna grupp anges böra omfatta förutom de två nämnda institutionerna
statens jordbruksförsöks byggnader, planerad byggnad för lanlbrukskemiska
laboratoriet, statens maskinprovningar, statens husdjursförsok
med planerade tillbyggnader, planerad institutionsbyggnad lör de tre växtodlingsinstitutionerna
samt en viss reserv för kommande byggnader inom
detta område. Östra byggnadsgruppen beräknas kunna förses med värme
från den panncentral, som nu finns i stora institutionsbyggnaden, om en
befintlig högtryckspanna utbytes mot en ny och större sådan. Denna byggnadsgrupp
föreslås omfatta administrationsbyggnaden, aula, bibliotek, stora
och gamla institutionsbyggnaderna samt institutionsbyggnaderna för lantbruksbotanik
och hydroteknik. Flertalet av dessa byggnader förses redan
med värme från den nuvarande panncentralen i stora institutionsbyggnaden.

Växthus. Enligt utredningens beräkningar erfordras nybyggnad av sammanlagt
960 m2 växthusyta vid institutionerna på Ultuna. Utredningen
framhåller, att alla växthus, som nybygges, bör uppföras på en plats för
att i form av en växthuscentral stå till samtliga institutioners förfogande.

Härigenom vinnes, att driftskostnaderna kan hållas lägre till följd av att
samma växthusyta kan skötas med mindre sammanlagd personal, som därtill
kan vara mera specialiserad och bättre utbildad. Vidare ökar möjligheterna
att utnyttja växthusutrymmet kontinuerligt, eftersom de olika institutionernas
behov av växthusutrymme varierar tid efter annan. Enligt
utredningens mening skall växthuscentralen drivas av försöksverksamhetens
serviceavdelning som i samråd med institutionsföreståndarna skall
fördela utrymmet mellan de olika institutionerna. Den föreslagna växthuscentralen
bör lämpligen förläggas till norra hållplatsen i anslutning till
växtodlingsgruppens institutionsbyggnad.

Djurstallar. Inom ultunaområdet finnes f. n. djurstallar vid Ultuna egendom,
vid Bäcklösa samt Kungsängen och Nåntuna. Enligt utredningens mening
bör samtliga dessa stallar och djurbesättningar tas i anspråk för försöksändamål.
Husdjursskötseln i dessa djurstallar liksom de, vilka föreslås
komma att nybyggas, bör driftsekonomiskt inordnas under Ultuna
egendom, som enligt utredningens förslag skall sortera under försöksverksamhetens
serviceavdelning.

Djurförsök i större skala erfordras främst vid institutionerna för utfodring
och vård samt husdjursförädling. För att möjliggöra ett rationellt utnyttjande
av de stallar och djurbesättningar, som kommer att ställas till
försöksverksamhetens förfogande, föreslår utredningen, att i den män nybyggnader
av djurstallar sker, dessa bör utformas som gemensamma anläggningar
för såväl utfodrings- som avelsförsök. Härigenom vinnes enligt
utredningen, att djurskötseln kan drivas i större och därmed mera ekonomisk
skala än om de båda institutionerna skall ha var sina stallar för resp.

298 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

djurslag. Serviceavdelningen skall efter samråd med resp. institutionsföreståndare
fördela utrymme och djurbesättningar mellan de olika institutionerna.

Stallar för nötkreatur. Utfodringsförsök med nötkreatur bör, framhåller
utredningen, liksom nu utföras vid Kungsängens ladugård. I vilken omfattning
husdjursgenetiska försök behöver utföras på Ultuna blir bl. a.
beroende av huruvida det diskuterade halvstatliga institutet för kött och
mjölkproduktion kommer till stånd. Oavsett om ett sådant institut kommer
till stånd eller ej, behövs emellertid enligt utredningen vissa djurresurser
för den husdj ursgenetiska forskningen vid Ultuna. Genetisk forskningsverksamhet
med nötkreatur torde därvid kunna utföras vid Ultuna
egendoms ladugård. På längre sikt bör dock enligt utredningens mening
denna ladugård, som ligger i högskoleområdets centrum, ersättas med en
ny sådan med lämplig förläggning. Eftersom försöksverksamhetens behov
av centralt belägna djurstallar för nötkreatur ej kan överblickas f. n., föreslår
utredningen inte några nybyggnader vid Ultuna härför utan förutsätter,
att högskolestyrelsen, när frågan om nämnda husdjursinstitut avgjorts,
tar ställning till utflyttning och eventuell ersättningsbyggnad för
Ultuna egendoms ladugård. I den mån stallar för nötkreatur bedömes erforderliga
inom ultunaområdet väster om Fyrisån, bör de förläggas till
Bäcklösa för att icke hindra framtida förläggning av institutionsbyggnader
inom det centrala högskoleområdet.

Stallar för svin och fjäderfä. Det nuvarande svinstallet vid Bäcklösa
betecknas av utredningen som helt otillräckligt ur försökssynpunkt. En
fördubbling av resurserna för utfodringsförsök vid Bäcklösa uppställes som
ett minimibehov. Härtill kommer behovet av djur för husdjursgenetisk
forskning på Ultuna. Det sammanlagda behovet av svin för försöksändamål
vid Ultuna beräknar utredningen till ca 70 suggor och 500 ungsvin. Stallar
för dessa djur föreslås bli förlagda till Bäcklösa i anslutning till redan befintligt
svinstall. Utredningen föreslår vidare, att ett fjäderfästall avsett för
ca 5 000 höns och 20 000 kycklingar samt ett mindre antal gäss och kalkoner
uppföres vid Bäcklösa och utformas som en gemensam anläggning
för såväl utfodrings- som avelsförsök.

Byggnadsplanering inom högskoleområdet. Utredningen
framhåller, att om Ultuna lantbruksskola nedlägges i enlighet med
tidigare framfört förslag, skapas möjlighet att avveckla större delen av
egendomens ekonomibyggnader från högskoleområdet. Med hänsyn till att
utredningen inte ansett sig kunna taga ställning till ersättningsbyggnad för
nuvarande ladugård vid Ultuna egendom upptar det förordade byggnadsprogrammet
beträffande ekonomibyggnaderna inom själva högskoleområdet
endast sådana omdisponeringar m. m., som kan göras oberoende av en
utflyttning på längre sikt till Bäcklösa. Bl. a. föreslås att östra stallflygeln
(det nuvarande häststallet) inredes till reparationshall, smides- och snickarverkstad
samt garage för traktorer. På längre sikt bör även Övriga

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

stallbyggnader, när dessa friställes, kunna utnyttjas som garage och uppställningsplats
för bilar, traktorer och övriga jordbruks- och försöksmaskiner
tillhörande egendomen och serviceavdelningen. Utredningen har vidare
låtit företa en översyn över erforderliga reparationer av de bostäder, som
tillhör Ultuna egendom.

I syfte att underlätta kommunikationerna mellan de nya och gamla institutionsområdena
förordar utredningen, att en ny kommunikationsled
anläggs i öst—västlig riktning över egendomens nuvarande område, lämpligen
på så sätt att vägen söder om hydrotekniska institutionen förbindes
med vägen söder om den nuvarande lantbruksskolan. En sådan väg skulle
ge bekväm förbindelse för växtodlingsgruppens och husdjursgruppens institutioner
med det gamla institutionsområdet. Utredningen framhåller, att
denna förbindelseled bör ges en sådan standard, att regelbundna bussturer
kan gå ned i en slinga till det gamla institutionsområdet via denna led och
stora infartsvägen.

Kostnader för föreslagna byggnadsarbeten på Ultuna.
De av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna byggnadsarbetena
har planerats och kostnadsuppskattats genom försorg av byggnadsstyrelsen
(institutionslokaler m. m.) och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader
(vissa stallbyggnader, bostadshus m. m.). De sammanlagda byggnadskostnaderna
vid Ultuna har uppskattats till 18 750 000 kr. Följande
byggnadsåtgärder vid Ultuna har av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats
till sammanlagt 18 000 000 kr.

Administrationsbyggnaden ..........................................

Västra flygelbyggnaden............................................• •

Biblioteksbyggnaden, ................................i..............

Aula .....................................•_......;........_

Stora institutionsbyggnaden (institutionerna för kemi I, kemi II och

marklära) ................................................_........

Gamla institutionsbyggnaden (institutionerna för driftsekonomi, mark nadslära,

husdjursgenetik m. m.) ....................................

Institutionen för växtfysiologi:

Institutionsbyggnad ..............................................

Varmväxthus ....................................................

Hofman-Bangs villa ..............................................

Institutionen för hydroteknik:

Institutionsbyggnad ..............................................

Arbetshall .......................................••• ;

Vid statens jordbruksförsök, nuvarande byggnader (institutionerna för
jordbearbetning och växtnäringslära):

Institutionslokaler i befintliga byggnader ..........................

Laboratorier och föreläsningssal ..................................

Vid statens husdjursförsök, nuvarande byggnad (institutionerna för
djurfysiologi, näringsfysiologi samt utfodring och vård) :

Institutionslokaler ..............................................

Stallar för laboratoriedjur i anslutning till institutionsbyggnaderna
Växtodlingsgruppen (institutionerna för allmän växtodling, speciell
växtodling och växtpatologi):

Institutionsbyggnad ..............................................

Groningslaboratorium ............................................

Växthuscentral vid norra hållplatsen:

Varmväxthus ....................................................

Kallväxthus ......................................................

Ombyggnad

Nybyggnad

Ombyggnad

Nybyggnad

Ombyggnad

Nybyggnad

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Näthallar ........................................................

Arbetshallar ......................................................

Maskintekniska institutionen:

Institutionslokaler ..............................................

Verkstadslokaler ..................................................

Nuvarande Ultuna lantbruksskola:

Bostäder för propedeutiska kursens studenter i nuvarande lantbruksskolans
lokaler ....................................................

Centralisering av värmecentraler (2 centraler)

Ny väg (ca 300 m) som skall förbinda vägen söder om hydrotekniska
institutionen och vägen söder om nuvarande lantbruksskolan
Upprustning av befintliga vägar

Utökning av transformatorstation samt utbyte av högspänningskablar
Komplettering av ytterbelysning

Följande byggnadsåtgärder vid Ultuna har av statens forskningsanstalt
för lantmannabyggnader kostnadsberäknats till sammanlagt 750 000 kr.

Reparationer och ombyggnader av vissa personalbostäder inom ultunaområdet
Reparationer av ekonomibyggnader:

Ultuna egendoms ladugård
Östra stallflygeln (häststallet)

Olika yttre upprustningsarbeten
Nybyggnad av:

Centralgarage söder om Ultuna egendoms ladugård
Svinstall vid Bäcklösa
Fjäderfäanläggning vid Bäcklösa

Försökslador för institutionerna för allmän och speciell växtodling samt växtnäringslära
och jordbearbetning
Maskinhall vid Kungsängen

Nybyggnad

Ombyggnad

B. Byggnadsåtgärder vid lantbrukshögskolans trädgårdssektion i Alnarp

Jordbrukshögskoleutredningens förslag om högskolemässig trädgårdsutbildning
samt i samband därmed viss utökning av forsknings- och försöksverksamheten
inom trädgårdsområdet medför ett ökat behov av olika lokaler,
växthus m. m. vid Alnarp. Enligt utredningens förslag skall fyra
fullständiga institutioner och fyra underavdelningar samt ett mindre kemiskt
analyslaboratorium förläggas till Alnarp.

Till förfogande för statens trädgårdsförsök och högre trädgårdskursen
står f. n. statens trädgårdsförsöks huvudbyggnad, på Mellangård och östergård
belägna byggnader samt vissa lokaler för kansli, bibliotek och kamrerarexpedition
gemensamma för hela alnarpsinstitutet.

Behov av institutionslokaler. Utredningen föreslår, att institutionen för
frukt- och bärodling förlägges till nuvarande statens trädgårdsförsöks huvudbyggnad.
Utrymmena i denna motsvarar ungefärligen institutionens behov.

Den nuvarande köksväxtavdelningen av statens trädgårdsförsök är förlagd
till Mellangård och disponerar där vissa utrymmen, som lämpligast bör
övertas av institutionen för köksväxtodling. Vidare har för köksväxtavdelningens
räkning Alnarps skola inköpts. Med anledning härav har utredningen
ansett, att institutionen för köksväxtodling bör förläggas till Alnarps
skola. De nuvarande institutionslokalerna vid Mellangård är gamla

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

och av dålig beskaffenhet och bör omändras till omklädnings- och lunchrum
för kollektivavtalsanställd personal. Vidare bör en äldre ladugård vid
Östergård ombyggas till lagerhus för grövre köksväxter.

Institutionerna för prydnadsväxtodling och trädgårdskonst bör enligt
utredningens mening jämte sektionsexpedition och underavdelningar för
driftsekonomi, arbetsmetodik, växtpatologi samt det kemiska analyslaboratoriet
förläggas till en nybyggnad väster om statens maskinprovningars
byggnad. Det sammanlagda nybyggnadsbehovet för dessa institutioner och
avdelningar uppgår till 940 m2 institutionslokaler, vari också ingår 160 m2
till skrivrum m. in. för sektionsexpeditionen.

Den av utredningen föreslagna omlokaliseringen av biförsöksverksamheten
medför, att vissa institutionslokaler såsom tjänsterum och laboratorieutrymmen
måste ställas till förfogande för denna verksamhet i Alnarp.
Erforderliga utrymmen torde kunna erhållas i hovbeslagsskolan, om denna
inredes på ett ändamålsenligt sätt. Sammanlagt erfordras för biförsöksverksamheten
100 m2 institutionslokaler och 200 m2 förradsutrymmen
m. m.

Behov av växthus m. in. Statens trädgårdsförsök disponerar f. n. vid avdelningen
för köksväxtodling sammanlagt 780 m2 växthusyta samt vid avdelningen
för frukt- och bärodling ett kallväxthus och ett provisoriskt
plastväxthus om sammanlagt 80 in2. Prydnadsväxtavdelningen har f. n.
inga egna växthus men har tidvis disponerat vissa av köksväxtavdelningens
och Alnarps trädgårdars växthus. Det sammanlagda behovet av växthus vid
trädgårdssektionen har beräknats till 4 650 m2. För trädgårdssektionens
räkning erfordras alltså ytterligare växthusutrymmen om ca 3 800 m2.
Hela detta växthusutrymme torde dock inte behöva nybyggas, om vissa delar
av de växthus, som nu disponeras av Alnarps trädgårdar kan tas i anspråk
för trädgårdssektionens behov. Om ett sådant övertagande kan komma
till stånd, begränsas behovet av nya växthus till 120 in2 vid institutionen
för frukt- och bärodling och till 1 320 m2 vid institutionen för köksväxtodling.

Kostnader för föreslagna bgggnadsarbeten vid trädgårdssektionen. De av
utredningen föreslagna byggnadsarbetena vid trädgårdssektionen har kostnadsuppskattats
genom försorg av byggnadsstyrelsen. Vissa byggnadsarbeten
såsom renovering av byggnader vid Mellangård och östergård samt
ombyggnad av hovbeslagsskolan för biodlingsavdelningens räkning har
kostnadsberäknats av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.
Den sammanlagda kostnaden för byggnadsarbeten vid trädgårdssektionen
har beräknats uppgå till 5 670 000 kr.

Följande byggnadsarbeten för trädgårdssektionen i Alnarp har av byggnadsstyrelsen
kostnadsberäknats till sammanlagt 5 600 000 kr., varav för
vatten och avlopp 800 000 kr.

Institutionsbyggnad gemensam för:

Institutionen för prydnadsväxtodling Nybyggnad

Institutionen för trädgårdskonst och naturvård ....................

Avdelningen för driftsekonomi ....................................

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Avdelningen för arbetsmetodik och teknik .......................... Nybyggnad

Avdelningen för växtpatologi ...................................... »

Sektionsexpedition ................................................ s>

Kemiskt analyslaboratorium ...................................... »

Institutionen för frukt- och bärodling (statens trädgårdsförsöks institu tionsbyggnad)

...................................................... Ombyggnad

Institutionen för köksväxtodling (Alnarps skola) .................... Ombyggnad

Tjänsterum och personalrum (Mellangård) ........................ »

Bibliotek, slottet .................... »

Två vaktmästarbostäder ............................................ Nybyggnad

Ekonomibyggnader m. m.:

Sorterings- och packhall, kylrum m. m. (frukt- och bärodling) ...... Nybyggnad

Lagerhus med kylfack (köksväxtodling) ............................ »

Lagerhus, östergård (köksväxtodling) .............................. Ombyggnad

Byggnad för traktorer och vagnar (köksväxtodling) .................. Nybyggnad

Varmväxthus (frukt- och bärodling, köksväxtodling) ................ »

Varmväxthus (del av Alnarps trädgårdars växthusanläggning) ...... Ombyggnad

Näthall (frukt- och bärodling) .................................... Nybyggnad

Komplettering av mottagningsstation för högspänningsledning samt
komplettering av ytterbelysning m. m.

Vatten- och avloppsfrågor, anslutning till Lommaledningen1

Följande byggnadsåtgärder för trädgårdssektionen i Alnarp har kostnadsberäknats
av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader till
sammanlagt 70 000 kr.

Biodlingsavdelningen:

Skrivrum och laboratorium i hovbeslagsskolan ...................... Ombyggnad

Ekonomibyggnad m. m........................................... Nybyggnad

Bostadshus vid östergård ............................................ Ombyggnad

C. Byggnadsåtgärder vid försöksstationerna2

Jordbruks- och husdjursförsöksstationerna vid Alnarp. Till Alnarp kommer
enligt utredningens förslag att förläggas två försöksstationer, varav en
på jordbruksområdet och en på husdjursområdet. Dessa behöver kontorslokaler
och vissa övriga utrymmen. Erforderliga skrivrum samt sammanträdes-
och demonstrationsrum kan enligt utredningen erhållas i hovbeslagsskolan,
som delvis står oanvänd sedan år 1958. I den närliggande smedjan
kan utrymme erhållas för försöksteknisk utrustning. Beträffande djurstallar
är utredningen av den uppfattningen, att husdjursförsöksverksamheten
så långt möjligt bör förläggas till redan befintliga stallar vid lämpliga
egendomar. I första hand synes djurbesättningarna vid Alnarps egendom
böra tas i anspråk för detta ändamål efter avtal mellan lantbrukshögskolan
och alnarpsinstitutet. För att försök skall kunna bedrivas i större
omfattning vid djurbesättningarna i Alnarp erfordras dock vissa försöksanordningar.
För anläggningar av detta slag i det nuvarande nötkreatursstallet
föreslår utredningen ett belopp av 50 000 kr. Därest alnarpsinstitutets
styrelse beslutar, att det nuvarande nötkreatursstallet, som är

1 Kostnaderna för avloppsanläggningar torde endast delvis böra belasta trädgårdssektionen.

2 Dessa byggnadsarbeten har kostnadsberäknats av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.
En mer detaljerad beskrivning har lämnats i särskild stencilerad bilaga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

303

omodernt, skall nybyggas, vill utredningen föreslå ett större belopp för
försöksanordningar, förslagsvis 100 000 kr. För att kunna genomföra svinförsök
i större omfattning erfordras vissa tillbyggnader för blandning och
uppvägning av foder samt vissa inredningsarbeten i det nuvarande gödsvinstallet
vid Alnarps egendom.

Kostnaderna för följande byggnadsåtgärder vid försöksstationerna i Alnarp
har beräknats till 150 000 kr.

Ombyggnad av hovbeslagsskolan och smedjan för kontorslokaler m. m.

Anläggningar för nötkreatursförsök
Anläggningar för svinförsök

Vid den av utredningen föreslagna jordbruksförsöksstationen vid Skara
behövs en arbetslokal om 200 m2. Kostnaden för att bygga en sådan lokal
har uppskattats till 60 000 kr.

Enligt utredningens mening bör erforderliga lokalutrymmen och växthus
vid trädgårdsförsöksstationen vid Rånna erhållas genom avtal med hushållningssällskapet.

Vid trädgårdsförsöksstationen vid Nyckelbg föreslår utredningen följande
byggnadsåtgärder, som kostnadsberäknats till sammanlagt 110 000 kr.

Nybyggnad av tjänsterum om 40 m2 jämte 20 m2 arbetslokaler
Nybyggnad av två växthus omfattande 240 m2 med arbetslokaler om 30 m2
Nybyggnad av lagerkällare för frukt- och köksväxtlagring

Vid den jordbruksförsöksstation, som kommer att förläggas vid Röbäcksdalen
och där övertaga de resurser, som nu disponeras av statens jordbruksförsöks
nojrlandsavdelning, erfordras enligt utredningens mening
f. n. inte någon ytterligare nybyggnad.

Vid trädgårds- och husdjursförsöksstationerna vid öjebyn föreslår utredningen
följande byggnadsarbeten, som kostnadsberäknats till sammanlagt
640 000 kr.

Reparationer och ombyggnad av vissa personalbostäder
Nybyggnad av tre lantarbetarbostäder

Renovering av kontorslokaler för trädgårdsförsöksstationen

Nybyggnad av växthus med dubbla glas om 240 m2 med arbetslokaler om 30 m2
Nybyggnad av djurstallar:

Hönshus för 5 000 djur
Svinstall för 500 djur
Lösdriftsstall för 50—70 göddjur
Renovering av gamla utgödslingsanordningen
Ombyggnad av stallflygelbyggnaden till spannmålsmagasin
Nybyggnad av maskinhus inkl. reparationsutrymme och lunchrum
Täckdikning
Planteringar och vägar

De totala kostnaderna för av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna
byggnadsarbeten vid hela lantbrukshögskolan utgör 25 380 000 kr.

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

D. Turordning för de av jordbrukshögskoleutredningen
föreslagna byggnadsarbetena

I enlighet med givna direktiv har jordbrukshögskoleutredningen även
sökt bedöma, i vilken följd olika av utredningen föreslagna byggnadsåtgärder
bör genomföras. Utredningen föreslår sålunda, att de olika byggnadsarbetena
vid Ultuna fördelas på tre ungefär lika stora utbyggnadsetapper
vardera omfattande två år. Vid Alnarp har en motsvarande uppdelning
gjorts. Där synes dock första utbyggnadsetappen böra vara något längre
och omfatta tre år, för att vissa mycket angelägna byggnadsarbeten skall
kunna inrymmas i denna etapp. De två följande utbyggnadsetapperna vid
Alnarp föreslås liksom vid Ultuna komma att omfatta två år vardera. Utredningen
har inte hänfört de olika etapperna till särskilda år utan förutsätter,
att utbyggnadsprogrammet inledes, så snart statsmakterna fattat
beslut därom. Vid uppgörandet av turordningen har eftersträvats, att byggnadskostnaderna
per år skall bli av någorlunda samma storlek under hela
utbyggnadstiden. För byggnadsarbetena vid försöksstationerna har utredningen
inte angivit någon turordning utan förutsätter att högskolans styrelse
fördelar ifrågavarande byggnadsarbeten på ett lämpligt sätt under en
utbyggnadstid av ungefär motsvarande längd, som tillämpas för Ultuna.

Ultuna

Utbyggnadsetapp I (två år)

1. Institutionsbyggnad för växtpatologi, allmän växtodling och speciell växtodling (inkl.
värmecentral för västra byggnadsgruppen)

2. Laboratorier och föreläsningssal vid statens jordbruksförsöks byggnader

3. Hyllinredning i bibliotekets källare

4. Bostadsrum för propedeutiska kursen i lantbruksskolans lokaler

5. Permanentbeläggning av hållplatsvägen

6. Ombyggnad av östra stallflygeln (häststallet) till maskinverkstad m. m.

7. Svinstall och fjäderfäanläggning vid Bäcklösa

8. Centralgarage

I anslutning till denna plan anför utredningen följande.

En institutionsbyggnad för växtpatologi är enligt utredningens uppfattning
det mest trängande byggnadsbehovet vid lantbrukshögskolan. Redan
år 1952 genomfördes en arkitekttävlan om utformningen av en institutionsbyggnad
till institutionerna för växtsjukdomslära och växtodlingslära. Ända
sedan dess har högskolans styrelse varje år gjort framställningar om
att få denna byggnad uppförd. Statens sakrevision har granskat och efter
vissa justeringar godkänt föreliggande byggnadsplaner.

För att möjliggöra att växtodlingsdelen inom statens jordbruksförsök
skall kunna infogas i motsvarande växtodlingsinstitutioner är det nödvändigt,
att också de båda växtodlingsinstitutionerna erhåller nya lokaler samtidigt.
För att institutionerna för växtnäringslära och jordbearbetning skall
kunna förläggas till statens jordbruksförsöks nuvarande byggnader och där
även bedriva undervisning erfordras, att föreläsningssal och vissa laboratorier
tillbygges.

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Med hänsyn till den överbelastning, som nu råder i biblioteket bör detta
erhålla en koncentrerad hyllinredning (oompactus) i källarvåningen redan
under första utbyggnadsetappen. Slutligen har utredningen funnit att vissa
Övriga, byggnadsarbeten, såsom djurstallar vid Bäcklösa in. m., bör utföras
redan under första utbyggnadsetappen.

Utbyggnadsetapp II (två år)

1 Vissa reparations- och ombyggnadsarbeten vid gamla institutionsbyggnaden, stora
institutionsbyggnaden (bl. a. ett större kemiskt kurslaboratorium) samt vid de växtfysiologiska
och hydrotekniska institutionsbyggnaderna (inkl. arbetshall vid hydrotekniska m S

2 Vissa reparations- och ombyggnadsarbeten vid administrationsbyggnaden (bl. a. större
plenisal) och biblioteksbyggnaden

3. Nybyggnad av aula

4. Nybyggnad av växthuscentralen

5. Vissa vägarbeten

6. Reparationer av vissa personalbostäder inom ultunaomradet

7. Maskinhall vid Kungsängen

8. Olika yttre upprustningsarbeten

Utredningen framhåller beträffande denna etapp följande.

Sedan byggnadsetapp I genomförts, torde trångboddheten även i stora
institutionsbyggnaden komma att lätta något. Från denna byggnad kan
nämligen redan vid detta tillfälle institutionerna för växtpatologi och husdjur
sförädling flytta ut. Likaså bör det vara rimligt att räkna med att det
kemiska analyslaboratoriet har fått nya lokaler vid denna tidpunkt. I detta
läge torde de mest angelägna byggnadsåtgärderna på Ultuna bestå i att
rusta upp befintliga lokaler, så att dessa blir mer ändamålsenliga. I stora
institutionsbyggnaden bör därvid bl. a. ett större kemiskt kurslaboratorium
iordningsställas. I gamla institutionsbyggnaden kommer lokalerna till
största delen att få ny användning och behöver därför genomgå en viss renovering.
Vissa renoveringar är angelägna önskemål också i fråga om Övriga
äldre institutionsbyggnader, såsom de hydrotekniska och växtfysiologiska
institutionsbyggnaderna. Enligt utredningens mening bör under andra
utbyggnadsetappen även de föreslagna byggnadsarbetena vid administrationsbyggnaden
och biblioteket genomföras. Likaså bör nybyggnaden av
aula och växthuscentral komma till stånd under denna utbyggnadsetapp.

Utbyggnadsetapp III (två år)

Under tredje utbyggnadsetappen bör resterande av utredningen föreslagna
byggnadsåtgärder genomföras.

1. Tillbyggnad av statens husdjursförsöks nuvarande byggnad (institutionerna för näringsfysiologi
och djurfysiologi) .

2. Vissa tillbyggnadsarbeten vid den maskintekniska institutionen

3. Reparations- och ombyggnadsarbeten av vissa byggnader vid statens jordbruksforsok

4. Försökslador

5. Olika byggnadsarbeten, såsom värmecentraler, belysnings- och vagarbeten

A l n a r p

Utbyggnadsetapp I (tre år)

1. Nybyggnad av institutionsbyggnad för prydnadsväxtodling, trädgårdskonst och naturvård
jämte underavdelningar och sektionsexpedition

2. Institutionen för köksväxtodling, ombyggnad av Alnarps skola

3. Ombyggnad av bostadshus vid östergård

20 Bihang Ull riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Med hänsyn till att det ej finns någon möjlighet att förlägga dessa nyinrättade
institutioner och underavdelningar till befintliga lokaler, bör
nybyggnaden under punkt 1 enligt utredningens uppfattning få prioritet i
byggnadsprogrammet vid trädgårdssektionen i Alnarp. Utredningen anför
vidare.

Nuvarande köksväxtavdelningen vid statens trädgårdsförsök inrymmes i
gamla f. d. ekonomibyggnader vid Mellangård, varför utredningen funnit
det omöjligt att dit förlägga den nya institutionen för köksväxtodling. Emellertid
har Alnarps skola tidigare inköpts för köksväxtavdelningens behov
och eftersom projektering av dessa institutionslokaler jämte anbudshandlingar
uppgjorts med hänsyn till utformningen av den nya institutionen anser
utredningen, att denna ombyggnad bör ingå i första utbyggnadsetappen.
För att ej belasta denna utbyggnadsetapp hårdare än nödvändigt har den
vid trädgårdssektionen i Alnarp utsträckts till tre budgetår till skillnad från
övriga etapper, som omfattar två år vardera.

Ombyggnad av bostadshus vid Östergård bör också ingå i första utbyggnadsetappen,
eftersom denna byggnad f. n. står tom i avvaktan på reparation
och ombyggnad. Att uppskjuta ombyggnaden till eu senare etapp medför
ett onödigt förfall av byggnaden.

Utbyggnadsetapp II (två år)

1. Institutionen för frukt- och bärodling, ombyggnad av statens trädgårdsförsöks institutionsbyggnad 2.

Ombyggnad av bibliotek i Alnarps slott

3. Ombyggnad av stall till lagerhus, Östergård

4. Nybyggnad av sorterings- och packhall, kylrum m. m.

5. Nybyggnad av lagerhus med kylfack

6. Nybyggnad av varmväxthus

Utbyggnadsetapp III (två år)

1. Ombyggnad av tjänste- och personalrum, Mellangård

2. Nybyggnad av två vaktmästarbostäder

3. Nybyggnad av näthall

4. Ombyggnad av växthus, Alnarps trädgårdar

5. Ekonomibyggnader för biodlingsavdelningen

6. Byggnad för traktorer och vagnar

Förutom nämnda arbeten fordras vissa kompletteringar av avlopps- och
elanläggningar, som också berör alnarpsinstitutet. I dessa frågor torde det
enligt utredningen böra ankomma på berörda parter att närmare bestämma
arbetenas igångsättande.

II. YTTRANDEN

De av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna byggnadsåtgärderna har
blivit föremål för särskilda kommentarer endast av några få remissinstanser.

Byggnadsstyrelsen, som biträtt utredningen vid byggnadsplaneringen
och kostnadsuppskattningen för planerade byggnader, framhåller, att i betänkandet
redovisade kostnader för olika byggnadsåtgärder endast är uppskattade
med ledning av vissa erfarenhetssiffror och att de därför inte kan
läggas till grund för anslagsäskanden. Styrelsen påpekar vidare, att pann -

307

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

centralen för västra byggnadsgruppen måste utföras samtidigt med de föreslagna
nybyggnaderna i utbyggnadsetapp I samt att den östra värmecentralen
måste ingå i den andra utbyggnadsetappen. Innan några mer omfattande
nybyggnadsarbeten igångsättes vid alnarpsinstitutet, måste enligt
byggnadsstyrelsen anslutning av institutets avloppsnät ske till Lommaledningen.

Statens sakrevision har tidigare verkställt utredning beträffande bl. a.
lokalfrågor för statens jordbruksförsök samt institutionerna för växtsjukdomslära
och växtodlingslära. Sakrevisionen har nu begränsat sin prövning
av lokalfrågorna vid Ultuna till att avse endast institutionen för växtpatologi.
Enligt sakrevisionen överstiger utredningens byggnadsplan för
denna institution med ca 150 in2 den yta, som sakrevisionen i sin förut berörda
utredning bedömt erforderlig för institutionen i fråga, ökningen
motiveras dels med de större personalresurser institutionen beräknas erhålla,
dels med behovet av ett särskilt nematologiskt laboratorium. Sakrevisionen
har intet att erinra mot det beräknade lokalbehovet.

I fråga om dispositionen av växlhusytan vid alnarpsinstitutet erinrar
sakrevisionen om en inom denna verkställd utredning rörande de ekonomiska
förhållandena vid Alnarps trädgårdar, vari föreslås att för undervisningsodlingar
disponeras ca 1 000 m2 växthusyta och för de merkantila
odlingarna ca 2 700 m2 växthusyta. I nämnda utredning framhöll sakrevisionen
att, därest statsmakterna skulle finna, att av statens trädgårdsförsök
framförda krav på ökade växthusutrymmen borde tillgodoses, i första
hand friställda växthusytor vid Alnarps trädgårdar borde tas i anspråk,
varigenom avsevärda investeringskostnader skulle inbesparas. Den merkantila
rörelsegrenen vid trädgårdarna skulle härvid få nedskäras i motsvarande
grad. Sakrevisionen påpekar, att utredningens förslag angående
utnyttjandet av växthusen vid Alnarps trädgårdar står i nära överensstämmelse
med nu nämnda riktlinjer.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att de mest brådskande
byggnadsföretagen, vilka bör igångsättas genast, är institutionsbyggnad för
växtsjukdomslära in. in. och hyllinredning i bibliotekets källare. Lärarkollegiet
framhåller vidare, att administrationsbyggnaden med flyglar samt
de gamla ladugårdarna på Ultuna bör bibehållas vid eu framtida planering
av området. Någon bebyggelse i närheten av ladugårdarna bör ej ske. Beträffande
vissa detaljer i de föreslagna byggnadsåtgärderna hänvisar lärarkollegiet
till vad institutionsföreståndarna anfört i vissa till yttrandet fogade
bilagor.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller,
att den framtida användningen av det nuvarande byggnadsbeståndet
vid Alnarp icke bör fastställas, förrän utredning verkställts angående övrig
till Alnarp förlagd verksamhet och behovet av lokaler för samtliga verksamhetsgrenar
kan överblickas. Styrelsen påpekar vidare, att de av statens
forskningsanstalt för lantmannabyggnader utförda kostnadsberäkningarna
verkar vara låga.

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit ny- och ombyggnadsarbeten
vid lantbrukshögskolan, som beräknas kosta 18,75 miljoner kronor vid
ultunadelen, 5,67 miljoner kronor vid alnarpsdelen samt 0,96 miljoner kronor
vid försöksstationerna eller sammanlagt 25,38 miljoner kronor. Utredningen
har även angivit den förläggning, som institutionerna vid Ultuna
och Alnarp enligt utredningens mening bör ha, när den föreslagna omorganisationen
genomförts och de förordade nybyggnaderna kommit till
stånd. För de föreslagna byggnadsarbetena har utredningen vidare angivit
en detaljerad turordning.

I princip har jag intet att erinra mot utredningens förslag till byggnadsplanering.
Enligt min mening kan den i huvudsak utgöra en grund för de
ny- och ombyggnadsåtgärder, som efter hand blir erforderliga, allteftersom
upprustningen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten fortskrider.

I fråga om särskilt förslagen berörande Ultuna har jag med tillfredsställelse
konstaterat bland annat, att utredningen eftersträvat att föreslå
förläggning av institutioner, som har största behovet av inbördes kontakt,
så nära varandra som möjligt och att förläggning inte i något fall föreslagits
skola ske till ett helt nytt område utan i samtliga fall rört sig om platser,
där byggnader redan finnes eller vissa anstalter redan vidtagits för
en framtida förläggning.

Vid den årliga budgetbehandlingen torde i de enskilda fallen närmare
ställning få tagas till den av utredningen föreslagna turordningen för och
omfattningen av ny- och ombyggnadsarbetena. I samband med de omflyttningar
av institutioner och personal, som torde bli oundgängligen erforderliga
vid omorganisationen, synes vissa upprustnings- och ändringsarbeten
bli nödvändiga. Det torde böra ankomma på högskolestyrelsen att
utreda dessa spörsmål och i samråd med byggnadsstyrelsen framlägga förslag
härom.

Jag har i det föregående anmält, att jag senare denna dag ämnar föreslå
Kungl. Maj :t att uppdraga åt högskolestyrelsen att efter samråd med
byggnadsstyrelsen inkomma med förslag till disposition och ombyggnad
av de lokaler, som blir disponibla genom att Ultuna lantbruksskola nedlägges.
Såvitt jag kunnat finna, synes det möjligt att till dessa lokaler förlägga
institutionen för växtodling. Det är min avsikt att i samma beslut
även inrymma motsvarande uppdrag beträffande den av jordbrukshögskoleutredningen
förordade institutionsbyggnaden för växtpatologi. I sistnämnda
ärende synes samråd även böra ske med den kommitté, åt vilken
uppdragits att utreda bland annat frågan om ny förläggningsort för statens
växtskyddsanstalt.

Vad gäller planeringen i övrigt för den närmaste tiden synes enligt min
mening den av utredningen föreslagna hyllinredningen i bibliotekets källare
vid Ultuna, anskaffningen av kontors- och arbetslokaler för försöks -

309

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

stationerna i Skara, Alnarp och Röbäcksdalen ha hög angelägenhetsgrad.
Vidare synes en ombyggnad av Alnarps skola för institutionen för köksväxt-
och prydnadsväxtodling höra till de närmast liggande byggnadsprojekten.
Nu nämnda byggnadsarbeten bör emellertid närmare övervägas
av styrelserna för lantbrukshögskolan och alnarpsinstitutet, i förekommande
fall i samråd. Vid behandlingen av byggnadsfrågorna bör styrelserna
följa de riktlinjer för handläggningen av dylika spörsmål, som framlagts i
bilaga 2 (gemensamma frågor, p. 8) till 1960 års statsverksproposition.

Organisationen av jordbrukets provningsverksamhet

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen konstaterar inledningsvis, att jordbruksnäringens
utveckling och kommersialisering har medfört, att allt större
mängder av jordbrukets produktionsmedel såsom utsäde, gödselmedel,
växtskyddsmedel, foder och ensileringspreparat samt maskinell utrustning
inköpes av jordbrukarna. Med hänsyn till att nya varianter av dessa produktionsmedel
framkommer varje år, blir det allt svårare för såväl den
enskilde jordbrukaren som för den rådgivande konsulenten att taga ställning
till vilka typer och varianter av produktionsmedel som bör väljas.
Denna utveckling har medfört ett undan för undan väsentligt ökat behov
av provning och kontrollverksamhet för att en saklig information skall
kunna lämnas jordbrukarna.

Endast inom begränsade områden, såsom beträffande lantbruksmaskiner,
har hitintills särskilda provningsorgan inrättats. Statens maskinprovningar
är ett exempel på en provningsverksamhet, som har till uppgift att underlätta
en objektiv bedömning av nya maskiner och ny utrustning inom det
tekniska området. För övriga produktionsmedel inom jordbruket saknas
ännu en konsekvent genomförd, fortlöpande provningsverksamhet.

Provning inom jordbruksområdet definieras av utredningen som den
verksamhet, vilken har till uppgift att med hjälp av standardiserad metodik
fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper hos ett produktionsmedel.
Exempel på provning kan enligt utredningen hämtas från statens
maskinprovningar, där ett verktygs eller en maskins egenskaper, såsom
slitstyrka, hållfasthet och användbarhet under vissa givna betingelser
bestämmes. Andra exempel på provning är bestämningen av ett växtskyddspreparats
effekt och användbarhet liksom också fastställandet av avkastningsförmåga,
stråstyvhet, sjukdomsresistens och övriga odlingsegenskaper
hos nya sorter. Avsikten med denna provningsverksamhet är, framhåller
utredningen, att tillhandahålla jordbrukarna objektiva och tillförlitliga
uppgifter över sådana egenskaper hos nu nämnda produktionsmedel,

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

som är av betydelse ur produktionssynpunkt. Det blir sedan jordbrukarnas
sak att på grundval av dessa redovisade egenskaper söka bedöma, vilken
maskin eller sort som bör väljas eller vilket preparat som bäst lämpar sig
under de förutsättningar, som är för handen.

Provning i vidsträckt bemärkelse utföres f. n. av såväl enskilda som officiella
organ. Sålunda provar i regel den industri, som framställt ett växtskyddspreparat,
detta för egen information, innan det släppes ut i marknaden.
På samma sätt genomför växtförädlarna provning av nya sorter för
alt få en uppfattning om dessas avkastningsförmåga och övriga odlingsegenskaper.
Emellertid är det i vissa fall, bl. a. som underlag för rådgivningsverksamheten,
av avgörande betydelse, att provningsresultatens objektivitet
icke kan sättas i fråga. Därför är det nödvändigt, att viss provning
utföres också av officiella organ. Det är denna senare typ av provning, som
är föremål för jordbrukshögskoleutredningens behandling och förslag.

Termen prövning bör enligt utredningen försvinna, eftersom huvuddelen
av vad som f. n. avses med provningsverksamhet, t. ex. sortprövning,
prövning av kemikalier och prövning av olika gödselmedel, faller under
begreppet provning så som detta nyss definierats.

Jordbrukshögskoleutredningen har, såsom tidigare anförts, varit av den
uppfattningen, att den verksamhet av provningskaraktär, som ingår i de
nuvarande försöksanstalterna, rent anslagsmässigt och organisatoriskt bör
avskiljas från den egentliga försöks- och forskningsverksamheten. Utredningen
har med anledning därav sökt beräkna, i vilken omfattning provningsverksamhet
nu förekommer inom den lantbruksvetenskapliga verksamheten.
Utredningen har uppskattat de sammanlagda kostnaderna för
provningsverksamhet år 1957 vid statens jordbruksförsök, statens husdjursförsök,
statens trädgårdsförsök, statens växtskyddanstalt och hushållningssällskapen
till omkring en miljon kr. Denna verksamhet förekommer inom
följande fyra områden.

1. Utsäde, sorter och stammar av nyttoväxter

2. Växtskyddsmedcl och ogräsbekämpningsmedel

3. Handelsgödsel och kalk

4. Foder och toderpreparat

För en mera detaljerad redogörelse över provningsverksamhetens nuvarande
omfattning torde få hänvisas till utredningens betänkande s. 415—•
424.

Jordbrukshögskoleutredningen har betonat, att den framtida provningsverksamheten
bör utformas på ett sådant sätt, att den enskilde försöksmannen
avlastas ansvaret att värdesätta olika firmapreparat och märkesvaror,
eftersom kommersiella intressen beröres därvid. Utredningen har
dock varit medveten om att objektiv provning genom biologiska metoder
innebär betydande svårigheter. Då emellertid en sådan provningsverksamhet
redan nu förekommer och då ett betydande behov därav föreligger, har
utredningen ansett, att provningen bör organiseras på ett sådant sätt, att

311

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

den så långt möjligt sker efter enhetliga grunder och att dess objektivitet
icke skall kunna sättas i fråga.

Provningens omfattning kommer enligt jordbrukshögskoleutredningens
mening att bäst anpassa sig till det verkliga behov av provning, som föreligger,
om beställaren av en provning (tillverkaren, försäljaren eller förbrukaren
av den vara som önskas provad) i princip själv får stå för kostnaden
av den begärda provningen. Utredningen har bl. a. med anledning härav förordat,
att beställaren av en provning själv får bekosta provningen. Utredningens
förslag innebär, att ett särskilt organ jordbrukets provningsanstalt
inrättas. Utredningen har härom anfört bl. a. följande.

Denna provningsanstalt är — i varje fall till en början — endast avsedd att
bli ett administrativt organ, som tager upp inkommande pre vningsbeställningar
och uppdrager utförandet av erforderliga proyningsförsök åt forsoksavdelningarna
vid lantbrukshögskolan eller andra lämpliga organ. Försöksavdelningarna
krediteras härför genom anstalten. Kontakten med beställarna
bör helt gå över provningsanstalten. Även bedömningen av resultaten från
de utförda provningsförsöken skall ske i provningsanstaltens regi inom särskilda
provningsnämnder. En sådan nämnd bör finnas för vartdera av följande
fyra produktionsmedelsområden nämligen för utsäde, växtskyddsfrågor,
växtnäringsfrågor och fodermedel. Eftersom de försök och undersökningar,
som skall ligga till grund för provningsbedömningarna, avses bli verkställda
av andra organ, behöver jordbrukets provningsanstalt i varje fall inte från
början förses med egna resurser i form av laboratorier etc. Först när en tids
erfarenheter från anstaltens verksamhet föreligger, blir det möjligt att bedöma,
om och i vilken omfattning anstalten bör utrustas med egna provningsresurser.

Provningsanstalten skall verka för att få till stånd provning efter metoder,
som möjliggör en enhetlig bedömning av provningsresultaten. I det
syftet skall den sörja för en kontinuerlig metodikforskning inom varje produktionsmedelsområde.
Genom provningsnämndernas försorg skall utarbetas
den metodik, som kan tillämpas vid provningarna.

Provningarna och uppdragen bör utföras på begäran av myndigheter, institutioner"
samt enskilda företag och personer mot betalning, samt i vetenskapligt
syfte för utveckling, av nya provningsmetoder eller i övrigt i det
allmännas intresse inom den kostnadsram, som för detta ändamål av statsmakterna
fastställts för anstalten.

Resultaten från provningar av alla till försäljning avsedda varor (sorter,
preparat m. m.) skall publiceras i form av provningsberättelser samt tillställas
tillsynsmyndigheten (lantbruksstyrelsen), medan provningsresultat
från produkter under utvecklingsarbete förbehålles beställaren.

Anstalten bör stå under överinseende av lantbruksstyrelsen, som äger
meddela de särskilda förskrifter, vilka utöver i annan ordning meddelade
bestämmelser befinnes erforderliga för anstaltens verksamhet. Ledningen av
anstalten bör utövas av en styrelse, bestående av ordförande jämt fyra ledamöter,
samtliga förordnade för en tid av tre år, samt föreståndaren för anstalten.
Kungl. Maj :t utser ordföranden samt förordnar de fyra ledamöterna
efter förslag av lantbrukshögskolan (eu ledamot), Sveriges lantbruksförbund
(en ledamot), hushållningssällskapens förhund (en ledamot) samt Sveriges
industriförbund (en ledamot). Suppleanter utses i enahanda ordning.

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Den föreslagna provningsanstaltens verksamhet skall enligt utredningen
bedrivas genom fyra provning snämnder och ett kansli. Personalen vid kansliet
skall utgöras av en efter förslag av anstaltens styrelse, av Kungl. Maj :t
förordnad föreståndare, benämnd direktör, samt en fast anställd kontorist.
Därutöver bör anstalten ges sådana resurser, att erforderlig extra arbetskraft
kan anställas. Ledningen av provningsverksamheten och den slutgiltiga
bedömningen av de resultat, som erhållits från utförda provningsförsök,
bör enligt utredningen handhas av följande fyra provningsnämnder.

1. Nämnden för utsäde, sorter och stammar av nyttoväxter

2. Nämnden för växtskyddsfrågor

3. Nämnden för växtnäringsfrågor

4. Nämnden för fodermedel

Utredningen har föreslagit, att varje provningsnämnd skall bestå av minst
fem ledamöter. Anstaltens föreståndare skall som självskriven ledamot ingå
i var och en av de fyra nämnderna. Ledamöter jämte suppleanter i nämnderna
bör enligt utredningen utses av lantbruksstyrelsen på förslag av anstaltens
styrelse. Provningsnämnd skall ha rätt att med sig adjungera sakkunnig,
vilken äger deltaga i överläggningarna inom nämnden men icke i
besluten.

Enligt utredningens uppfattning bör jordbrukets provningsanstalt vara
fullt fristående och således ej ingå i lantbrukshögskolan. Även förläggningsmässigt
bör anstalten vara skild från högskolan. Uppsala eller Stockholm har
av utredningen ansetts vara lämplig förläggningsort. Med hänsyn till att anstalten
i sin verksamhet främst torde ha behov av kontakt med högskolan
förordar utredningen, att anstalten förlägges till Uppsala — dock icke Ultuna.

I fråga om kostnaderna för den föreslagna provningsanstalten har utredningen
framhållit, att det är mycket svårt att förutse, vilken omfattning
provningsanstaltens verksamhet kommer att få, eftersom några erfarenheter
av eu sådan verksamhet i här skisserad form inte finnes. Som underlag för
en bedömning av den totala kostnaden för en framtida provningsverksamhet
har utredningen erinrat om att motsvarande kostnader för år 1957 enligt
utredningens beräkningar uppgick till omkring en miljon kr. Dessa uppskattade
kostnader för försök av provningskaraktär är dock enligt utredningen att
betrakta som mycket ungefärliga, dels emedan någon skarp gräns inte finnes
mellan provning och egentlig försöksverksamhet, dels emedan det innebär
vissa svårigheter att exakt beräkna kostnaden för olika typer av försök. Vidare
påpekar utredningen, att utöver medräknad verksamhet det finnes
vissa verksamhetsområden, som åtminstone delvis kan anses vara av provningskaraktär,
såsom exempelvis rutinmässiga föräldraskapsbestämningar
inom husdjursförädlingen, cerealkemiska bestämningar, bakningsundersökningar
etc. I vilken utsträckning dessa och andra här utelämnade områden
av provingskaraktär skall omhänderhas av jordbrukets provningsanstalt får
bli beroende av framtida bedömningar.

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Som tidigare angivits bör provningsbeställaren enligt utredningens mening
i princip svara för de kostnader, som provningen ger upphov till. Dock
bör sådan provning, som utföres i vetenskapligt syfte för utveckling av
nya provningsmetoder eller i övrigt i det allmännas intresse (metodikforskning
m. m.) bestridas med statliga medel. Staten bör också svara för
provningsanstaltens administrationskostnader. I den mån statliga organ
(anstalter och myndigheter) gör provningsbeställningar bör även dessa organ
debiteras de fastställda avgifterna. Medel för detta ändamål får därvid
äskas i vederbörlig ordning av ifrågavarande anstalter och myndigheter.
Detta torde också få gälla för de växtförädlingsanstalter, som nu får försök
av provningskaraktär utförda utan att lämna ersättning.

I följande tablå redovisar utredningen behovet av medel för provningsanstaltens
drift och till metodikforskning, provningsförsök m. m.

Förslag till stat för jordbrukets provningsanstalt

I. Avlöningar Kr.

1 föreståndare, direktör i Bo 3 ................. 40000

1 kontorist i A 9....................... It 000

Ersättningar till sakkunniga, extra arbetskraft etc........ 25 000

Arvoden till provningnämndernas ledamöter........... 9 000 85 000

II. Omkostnader

Reseersättningar........................ 15 000

Expenser (hyra, telefon, kontorsmateriel, bränsle, lyse, städning etc.) 15 000
Publikationstryck....................... 25 000 55 000

III. Anslag till metodik/örskning m. m................. 75 000

IV. Anslag till beställd provningsverksamhet (provningsförsök m. m.) .... 800 000

Summa anslag vid jordbrukets provningsanstalt............ 1015 000

Avgår inkomster från provningsavgifter................ .800 000

Summa 215 000 I

I sitt särskilda yttrande har ledamoten av utredningen herr Yngve Gustafsson
beträffande den av utredningen föreslagna organisationen av jordbrukets
provningsverksamhet anfört bl. a. följande.

Att behov föreligger av en viss provningsverksamhet på jordbrukets område
är obestridligt. Behovet är också säkerligen i tilltagande, allt eftersom
jordbruket i allt större omfattning ökar sina inköp av olika produktionsmedel
från industrien. Det kan även vara berättigat, att staten mot ersättning
tillhandahåller möjligheter för den, som vill ha provning genomförd.
Jag anser det dock icke behövligt att i nuvarande läge inrätta ett fristående
nytt organ för provningsverksamheten. Enligt min uppfattning har
utredningen överskattat volymen av den provningsverksamhet, som nu
utföres vid Ultuna. Emellan den rena provningsverksamheten och det, som
utredningen benämner den egentliga försöksverksamheten, förefinnes nämligen
ett betydande område, inom vilket en verksamhet förekommer, som
hellre bör betecknas som en försöksverksamhet för anpassning av den
praktiska jordbruksdriften till nya produktionsmedel än såsom en provningsverksamhet.
Till detta mellanområde hör så gott som hela försöks -

314

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

verksamheten med handelsgödsel, samt vissa delar av försöksverksamheten
med t. ex. fodermedel och de moderna ogräsbekämpningsmedlen.

Förekomsten av detta mellanområde mellan den rena provningsverksamheten
och den egentliga försöksverksamheten gör gränsdragningen mellan
vad sonn skall kallas provning och vad som är iförsöksverksamhet ytterst
vansklig. Detta i förening med att den egentliga provningsverksamheten av
allt att döma tills vidare kommer att bli liten gör, att jag icke kan finna
det nödvändigt att nu inrätta ett nytt statligt organ för densamma. I stället
borde försöksverksamheten utan större svårighet själv kunna taga hand om
den provningsverksamhet, som kan förekomma. Vad som här skulle erfordras,
och som, så vitt jag kan förstå, helt skulle kunna ersätta den föreslagna
nya anstalten, är vissa fasta bestämmelser att iakttaga, när försöksverksamheten
arbetar med produkter av kommersiellt intresse. Dessa bestämmelser
skulle bl. a. ange taxor för beställningsarbeten och vidare
skulle de ange principer för försöksresultatens bedömning och publicering,
varvid den enskilde tjänstemannen skulle avlastas från ansvaret att stå som
ensam bedömare och författare till försöksmeddelandena. Om det visade sig
erforderligt, skulle provningsnämnder av den typ, som utredningen föreslagit
mycket väl kunna införas även vid anstalterna. Att på detta sätt komplettera
försöksorganisationerna skulle vara enkelt och billigt och enligt
min mening lika effektivt som att inrätta en särskild provningsanstalt, vilken
f. ö. enligt utredningsförslaget skulle bli nödsakad att repliera på försöksorganisationen
i de flesta tekniska avseenden.

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att inrätta provningsnämnder har
i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Däremot har förslaget att inrätta
en statens provningsanstalt avstyrkts av praktiskt taget samtliga remissinstanser.
Endast styrelsen för alnarpinstitutet, statens tekniska forskningsråd,
objektivitetsutredningen och Svenska fåravelsföreningen har tillstyrkt,
att den föreslagna provningsanstalten kommer till stånd. Orsaken till
avstyrkandet har i regel angivits vara, att man ansett stora svårigheter föreligga
att avgränsa provningsverksamheten från försöksverksamheten. I stället
har provningsverksamheten ansetts böra åtminstone tills vidare ingå i
försöksverksamheten. En del remissinstanser har vidare ansett den föreslagna
provningsanstalten vara organisatoriskt överdimensionerad. Ganska
många remissinstanser har även uttalat tveksamhet inför den av utredningen
föreslagna principen att provningsbeställare, d. v. s. tillverkare, försäljare
eller förbrukare av en vara, skall betala kostnaderna för provningen.
Denna princip är, menar man, inte genomförbar förrän en klar avgränsning
kan göras mellan försöksverksamheten, som betalas av staten, och provningsverksamheten,
som skall betalas av enskilda provningsbeställare. Det har
också uttalats, att det föreligger risk för att vid avgiftsbeläggning vissa ur
samhällets synpunkt önskvärda provningar kanske inte kommer till utförande.
Vissa av remissinstanserna opponerar sig även mot benämningen provning,
som de anser bör benämnas prövning.

Lantbrukshögskolans styrelse framhåller, att det icke är motiverat med ett

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

särskilt organ för provningsverksamheten utan att det f. n. torde vara tillräckligt,
om de av utredningen föreslagna fyra provningsnämnderna inrättas.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser i likhet med utredningen, att
det föreligger ett visst behov av provningsverksamhet rörande skilda jordbruksförnödenheter
och att denna provning så långt möjligt bör ske efter
enhetliga grunder. Kollegiet ansluter sig därför till utredningens förslag, att
fyra provningsnämnder inrättas. I övrigt menar kollegiet, att provningsverksamheten
sannolikt inte blir av den omfattning, som utredningen räknat med,
och att det därför inte kräves den relativt omfattande administrativa apparat,
som utredningen föreslagit. Lärarkollegiet föreslår, att de administrativa
uppgifterna och redovisningen av uppbördsmedlen i avvaktan på ytterligare
erfarenheter anförtros åt högskolans styrelse och kansli.

Lantbrukshögskolans försökskollegium framhåller bl. a. följande.

Kollegiet anser, att det inom försöksverksamheten förekommer verksamhet,
som rätteligen bör benämnas provning. Denna verksamhet bör bedrivas
enligt entydigt angivna riktlinjer och kostnaderna för den bör åvila dem,
som önskar få viss produkt provad. Det är däremot icke riktigt att såsom
utredningen gjort beteckna stora delar av försöksverksamhetens nuvarande
arbetsuppgifter som provning. Gödslingsförsöken avser sålunda icke att prova
olika gödselmedel utan att klargöra för det praktiska jordbruket, hur dessa
olika gödselmedel på bästa sätt skall kunna utnyttjas inom jordbruksdriften.
Sortförsöksverksamheten har till uppgift att tjäna som underlag för
sortvalet inom olika jordbruksområden. Detta är provning men icke i den
bemärkelse utredningen torde avse. Såväl gödslingsförsöken som sortförsöken
bör betecknas som försök i egentlig bemärkelse och icke som provning.
Beträffande frågan om provningsverksamhetens organisation anser kollegiet,
att behovet av egentlig provningsverksamhet är mycket begränsat och
att försöksverksamheten i varje fall tills vidare själv bör taga hand om
denna verksamhet. Det bör härvid, om så erfordras, vara möjligt för försöksverksamhetens
styrelse att till sig eller de olika försöksinstitutionerna
knyta särskilda provningsnämnder av det slag utredningen föreslagit.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finner det
däremot riktigt, att försöksavdelningarna befrias från befattningen med
provning, eftersom denna verksamhet avser betalda uppdrag från allmänheten.
Syftet med provningsanstalten torde dock bli förfelat, om anstalten i
brist på egna resurser måste överlåta själva provningsarbetet åt andra organ.
Institutsstyrelsen tillstyrker, att jordbrukets provningsanstalt inrättas, men
anser, att den måste få resurser att arbeta i egen regi.

Alnarpsinstitutets lärarkollegium framhåller, att det torde vara principiellt
riktigt att avskilja den del av den nuvarande försöksverksamheten, som kan
betecknas som provnings- och kontrollverksamhet, från den egentliga forskningen
och försöksverksamheten. Däremot är det mera tveksamt, hur en sådan
provning skall ordnas. Förslaget att lämna ut själva provningsarbetet
till andra institutioner, medan provningsanstalten har ansvaret för provningsresultatens
bedömning, är enligt kollegiet orealistiskt. Alt å andra sidan
åstadkomma en så stor provningsanstalt, att den med eget folk kan sköta

316

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

samtliga provningsuppgifter torde icke vara möjligt. Om de nuvarande försöksanstalterna
ges en ansvarig styrelse skild från högskolan samt lämpligt
sammansatta provningsnämnder torde dessa anstalter även i fortsättningen
kunna åtaga sig provningsuppdrag av här angiven karaktär och utföra provningsberättelser.
Som ett exempel på en provningsnämnd kan enligt ifrågavarande
lärarkollegium originalutsädesnämnden tjäna.

Styrelsen för statens maskinprovningar anför bl. a. följande.

Maskinprovningarnas styrelse delar utredningens grundläggande uppfattning
i fråga om provningen men anser det icke vara möjligt att på de av utredningen
diskuterade områdena, där man på ett helt annat sätt än vid maskinprovningen
rör sig med biologiska faktorer göra en gränsdragning, som
avskiljer provning från försöksverksamhet. Med hänsyn härtill synes det
styrelsen icke motiverat att bygga upp en särskild organisation för provningsverksamhet
på det biologiska området. Det torde heller icke vara riktigt
att på en person för administration samt på provningsnämnder lägga ansvaret
för en så ytterst känslig verksamhet utan att ge dem stödet av egna
provningsresurser. Maskinprovningarnas provningsnämnder hade ursprungligen
en ledande uppgift, d. v. s. de skulle fastställa provningsprogram etc. Detta
visade sig dock vara mindre lämpligt, emedan ledamöterna icke hade
möjlighet att ägna uppgiften all den tid och icke heller kunde ha den detaljerade
kännedom om arbetet, som erfordrades. Nämnderna har nu endast en
rådgivande funktion men representerar likväl i provningsverksamheten en
omistlig tillgång.

Samarbetskommittén för potatisförsöksverksamheten, som anser att en
organisation som i huvudsak motsvarar den nuvarande är nödvändig för
sortprovningen av potatis, anför bl. a. följande.

Provningen av potatissorter intager enligt kommittén en särställning i
förhållande till övriga växtslag. Kommittén anser det därför högst osannolikt,
att potatisprovningen kan komma att få den omfattning, som svarar
mot det verkliga behovet, om initiativet till provning helt överlämnas till
enskilda beställare. Om man likväl vill förutsätta tillräckligt intresse från
den utländska förädlingsverksamheten för att sortprovningen skall fortgå
i oförändrad omfattning, kan detta komma att leda till en onödig belastning
av verksamheten genom att även sorter tages upp till prövning, vilka
man kan förutsätta ej kommer att få någon betydelse för den svenska odlingen.
F. n. begränsar man inom samarbetskommittén provningsarbetet
genom att endast taga med sådana sorter i arbetsplanen, som kan förväntas
ge resultat under svenska förhållanden.

Statens skogsforskningsinstitut anser, att utredningens förslag om provningsverksamhetens
ordnande kan medföra, att denna verksamhet blir
tungrodd, samt innebära betydande risker för att den officiella delen av
sortprövningen i framtiden försvagas och den hittillsvarande säkerheten
i sortbedömningen därmed äventyras.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt anför bl. a. följande.

Sortprövningsverksamheten bör handhas av ett organ, som står helt fritt
från växtförädlingsintressena. Endast på så sätt kan den rätt fullgöra sin
grannlaga uppgift. Med denna utgångspunkt är det självklart, att kostnaderna
för den statliga verksamheten på detta område också restlöst skall
betalas av det allmänna. Att inrätta en jordbrukets provningsanstalt är

317

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

onödigt. Vad de föreslagna provningsnämnderna beträffar bör det dubbelarbete,
som den s. k. klassificeringsnämnden vid Alnarp nu utför, upphöra
och originalutsädesnämndens trädgårdssektion helt övertaga denna
verksamhet. I den mån andra nämnder behöver inrättas för växtskyddsfrågor,
växtnäringsfrågor eller fodermedel bör dessa kunna organiseras på
liknande sätt, som är fallet i fråga om originalutsädesnämnden.

Sveriges utsädesförening framhåller bl. a. följande.

Utprovningen av värdet hos olika sorter står så nära programbunden
forskning inom jordbruket överhuvudtaget, att de icke utan mycket allvarliga
olägenheter kan brytas ut ur sitt naturliga samband med denna
och överlåtas på en provningsanstalt. Även förslaget att provningsverksamheten
skall vara ekonomiskt självbärande anser föreningen olämpligt. Då
det här icke gäller blott en kontroll av vissa värdeegenskaper hos sorten
eller preparatet utan fastmer ifrågavarande produktionsmedels lämpliga
användning får det snarare anses vara ett jordbrukets och det allmännas
intresse att få den prövning det här gäller utförd. Förslaget skulle också
kunna minska möjligheterna till vägledning inom utsädesekonomiskt svaga
jordbruksområden och i fråga om mindre betydelsefulla växtslag, eftersom
växtförädlarna icke skulle ha samma intresse av att bedriva växtförädling
i dessa fall. Utsädesföreningen vill däremot tillstyrka, att en
provningsnämnd för utsädessorter och stammar av nyttoväxter tillsättes.
Härvid bör den nuvarande originalutsädesnämnden kunna tjäna som mönster.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt avvisar förslaget om en
jordbrukets provningsanstalt samt framhåller att, om en sådan upprättas,
denna ej bör inkopplas som ett led mellan allmänheten och statens centrala
frökontrollanstalt. Originalutsädesnämnden bör enligt anstaltsstyrelsen
i möjligaste mån få behålla sin fria ställning.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt, vilken avstyrker förslaget om
att inrätta en jordbrukets provningsanstalt, anför bl. a. följande.

Provning avser i normalt svenskt språkbruk enligt styrelsen en relativt
kortvarig undersökning i avsikt att fastställa en viss bestämd egenskap
hos undersökningsobjektet. Prövning avser i regel summan av ett flertal
egenskaper hos objektet. Vad växtskyddsanstalten sedan länge kallat bekämpningsmedelsprövning
bör alltså inte nu benämnas provning.

Lantbruksstyrelsen, som icke anser sig kunna dela utredningens mening
om att provningsverksamheten skall utbrytas från försöksverksamheten,
anför bl. a. följande.

Enligt styrelsens uppfattning bör det vara tillräckligt, att prövningsnämnder
tillsättes och knytes till försöksorganisationen. Dessa nämnder
bör i huvudsak utgöras av försöksmännen inom resp. kompetensområde.
Det torde vidare vara synnerligen ovisst, om en fabrikant eller försäljare
av gödsel, bekämpnings- eller fodermedel kommer att finna det med sina
ekonomiska intressen förenligt alt bekosta en prövning. Någon faktor liknande
plomberingsrätten i fråga om utsäde, som mer eller mindre tvingar
vederbörande att låta verkställa en sådan prövning, är ej all räkna med.
En utebliven prövning på fabrikanternas eller försäljarnas beställning kan
tvinga sällskapen att i sin egen försöksverksamhet genomföra för rådningen
erforderliga prövningar.

318

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

I den utsträckning olika företag önskar få undersökningar utförda inom
den statliga försöksorganisationen bör detta dock göras möjligt. Sådana undersökningar
bör betalas av beställaren. Plan för genomförande av sådana
bör fastställas av resp. prövningsnämnd och prövningsberättelse bör underställas
nämnden, innan resultatet redovisas.

Statskontoret, riksräkenskapsverket och jordbrukets forskningsråd avstyrker
förslaget om att inrätta ett nytt fristående organ för provningsverksamheten.
Riksräkenskapsverket befarar för sin del, att detta skall leda till
en alltför tungrodd organisation såväl administrativt som redovisningsmässigt.

Statens tekniska forskningsråd framhåller, att ett uppspaltande av provningsverksamheten
samt försöks- och forskningsverksamheterna överensstämmer
med de principer, som tillämpats för tekniska området och rådet
tillstyrker därför, att utredningens förslag i denna fråga genomföres.

Trädgårdsnäringsutredningen ifrågasätter, om icke den föreslagna provningsorganisationen
kan komma att medföra risker för en viss byråkratisering
av verksamheten.. Mot den bakgrunden är det enligt trädgårdsnäringsutredningen
önskvärt, att man undersöker möjligheterna att samordna verksamheten
även enligt andra former än den av jordbrukshögskoleutredningen
föreslagna.

Utredningsmannen för utredning rörande den vid lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök på växtnåringsområdct bedrivna forskningens och
försöksverksamhetens objektivitet tillstyrker den av jordbrukshögskoleutredningen
föreslagna formen för provningsverksamhetens framtida bedrivande
och anför bl. a. följande.

Den föreslagna organisationen torde vara väl ägnad att tillgodose det av
jordbrukshögskoleutredningen uppställda syftet, att provningen så långt
möjligt blir utförd efter enhetliga grunder och att dess objektivitet icke
skall kunna sättas i fråga. Utredningsmannen vill dock framhålla, att av den
försöksverksamhet på växtnäringsområdet, som närmast varit föremål för
utredningsmannens uppmärksamhet, endast en obetydlig del torde vara hänförlig
till provning, som enligt förslaget skall separeras från den övriga
verksamheten.

Sveriges lantbruksförbund understryker värdet av att varudeklaration upprätthålles
och det önskvärda i att denna verksamhet bygges ut i framtiden.
Förbundet ifrågasätter dock, om en gränsdragning mellan provning och försöksverksamhet
är praktiskt möjlig på det sätt utredningen tänkt sig. Det
bör enligt förbundet ankomma på de föreslagna provningsnämnderna att
arbeta med att få fram en enhetlig provningsmetodik. Med inrättandet av
provningsanstalten bör dock anstå tills vidare.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att en provningsverksamhet
för jordbrukets produktionsmedel skulle ha visst värde och berättigande. Frågan
är dock mycket komplicerad. Gränsen mellan vad utredningen betecknar
såsom provning och regelrätt försöksverksamhet måste anses mycket
svår att upprätthålla. Riksförbundet tillstyrker, att de föreslagna prov -

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningsnämnderna utses. Frågan om att upprätta en särskild provningsanstalt
synes förbundet dock tills vidare böra anstå.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att begreppet provning är obehövligt
och att det verkar förvillande därigenom att det är biologiskt ogrundat.
Akademien avstyrker förslaget att inrätta en jordbrukets provningsanstalt.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) framhåller bl. a.
följande.

För gödsel och kalk kan man ej bestämma den skördestegrande förmågan
på samma sätt, som man bestämmer en maskins effekt. Effekten av gödsel
och kalkmedel varierar ofta från plats till plats beroende på skiftande yttre
betingelser. På vilket sätt olika produkter under hänsynstagande till jordslag,
klimat, gröda, växtodlingens inriktning m. in. kan användas på för jordbruket
mest ekonomiska sätt är enligt GKS:s uppfattning en uppgift för försöksverksamheten
och ej någon provning. Ett sätt att avlasta ansvaret från
enskilda försöksmän vid publicering av resultat synes enligt GKS vara att
använda motsvarande förfarande, som nu tillämpas i Danmark vid publicering
av resultat från försöksstationer. När en dansk redogörelse utarbetas,
skall den först godkännas av därför utsedda sakkunniga, som har rätt att
föreslå justeringar och att till berättelsen foga eventuella reservationer.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser det uppenbart, att
ett behov av beställningsarbete föreligger även av annan art än det som utredningen
vill hänföra till försök av provningskaraktär. Denna verksamhet
bör dock med fördel kunna handhas och administreras direkt under högskolans
styrelse och dennas organ. Provningsnämnder —- i princip organiserade
som den nuvarande originalutsädesnämnden och sorterande under högskolans
styrelse — bör kunna komma i fråga.

Sveriges handelsträdgårdsmåstareförbund anser sig kunna tillstyrka förslaget
om att inrätta fyra provningsnämnder men ifrågasätter om en särskild
provningsanstalt kommer att fylla någon större uppgift. Om växtförädlarna
eller tillverkarna inte anmäler sina produkter för provning kommer försöksverksamheten
ändå att få taga upp dessa produktionsmedel till undersökning,
eftersom önskemål från odlarnas sida givetvis kommer att framställas
därom. Med hänsyn härtill anser förbundet, att frågan om provningsansfalten
ej bör bli föremål för slutgiltigt avgörande, förrän andra former för
verksamheten kunnat närmare övervägas.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund delar utredningens uppfattning om
det önskvärda med en särskild provningsverksamhet men anser dock, att
i ett inledande skede endast provningsnämnderna bör tillsättas.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att en mera enhetlig ordning
för provningsverksamheten synes vara behövlig med hänsyn till den starkt
ökade användningen av industriellt tillverkade produktionsmedel. Eftersom
det är svårt att i förväg avgöra, vilken omfattning en sådan provningsverksamhet
kan få, anser förbundet, att provningsverksamheten åtminstone till
en början bör knytas an till försöksverksamheten och sortera under ledaren
för denna. Inrättandet av ett särskilt fristående organ för verksamheten bör

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

således kunna anstå till dess ytterligare erfarenhet vunnits. För en sådan
lösning talar enligt förbundet även den oklarhet, som i vart fall f. n. föreligger
i fråga om vad som är att hänföra till försök och vad som är att hänföra
till provning.

Malmöhus läns hushållningssällskap kan inte biträda förslaget om att inrätta
en särskild provningsanstalt utan anser, att de olika försöksorganen
bör omhänderha uppgifter av detta slag. Provningsnämnderna bör kunna
arbeta efter samma principer, som nu tillämpas inom originalutsädesnämnden.
För att objektiviteten icke skall behöva ifrågasättas, bör enligt sällskapet
lämpligen övervägas att vid provningsberättelsernas offentliggörande använda
den kollektiva ansvarighetsmetod, som danskarna tillämpar.

Stockholms läns hushållningssällskap avstyrker utredningens förslag om
provningsanstalt och menar, att den verksamhet, som där skulle bedrivas,
liksom hittills bör handhas av den statliga och lokala försöksverksamheten
under ledning av statsagronomerna vid försöksavdelningarna. Däremot tillstyrker
hushållningssällskapet att de fyra föreslagna provningsnämnderna
inrättas.

Östergötlands läns hushållningssällskap framhåller, att gränsdragningen
mellan provningsförsöken och den egentliga försöksverksamheten är utomordentligt
svår. Inte minst av den anledningen är hushållningssällskapet av
den uppfattningen, att ett särskiljande från försöksverksamheten av den s. k.
provningsverksamheten ej bör komma till stånd och att i konsekvens därmed
någon provningsanstalt ej heller bör inrättas.

Kristianstads läns hushållningssällskap anser förslaget om att inrätta fyra
provningsnämnder vara utomordentligt värdefullt, eftersom det behöves sådana
centrala nämnder, som kan avge omdömen med vederbörlig auktoritet.
Däremot ifrågasätter hushållningssällskapet, om den föreslagna provningsanstalten
bör inrättas. De uppgifter en sådan anstalt skulle få kan enligt
sällskapet säkerligen väl utföras av provningsnämnderna och resp. institutioner
vid lantbrukshögskolan under medverkan av serviceavdelningen.

Kalmar läns södra hushållningssällskap anser, att de försök, som är av
provningskaraktär mycket väl kan utföras inom ramen för den ordinarie
försöksverksamheten, sedan enhetliga bedömningsnormer utarbetats. Provningsomdömen
bör därefter kunna utfärdas av provningsnämnderna. Sällskapet
avstyrker förslaget om att inrätta en statens provningsanstalt.

Jämtlands läns hushållningssällskap vill icke bestrida, att det föreligger
ett visst behov av provning av de industriellt tillverkade produktionsmedlen,
vars användning starkt ökat. Del torde dock icke vara nödvändigt att för
detta ändamål tillskapa ett helt nytt organ. Frågan bör enligt sällskapets
mening därför ytterligare övervägas. I avvaktan härpå bör provningsverksamheten
åtminstone tills vidare kunna samordnas med försöksverksamheten.

Hallands läns hushållningssällskap anser, att behov av en viss provningsverksamhet
föreligger på lantbrukets område och att denna verksamhet bör
betalas av vederbörande beställare. Det är emellertid inte riktigt att beteck -

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

na sä stora delar av försöksverksamheten som utredningen gjort såsom
provning. Den egentliga försöksverksamheten måste även framdeles behandla
en mängd av de problem, som utredningen hänfört till provningsanstalten.
För att fullgöra den sålunda inskränkta provningsverksamheten
bör emellertid enligt sällskapet en särskild provningsanstalt tills vidare icke
inrättas. Däremot anser sällskapet provningsnämnderna böra tillsättas

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att försöksverksamhet av
provningskaraktär organisatoriskt och anslagsmässigt skall avskiljas från
den egentliga försöksverksamheten och forskningen vid lantbrukshögskolan.
Denna provningsverksamhet bör så långt möjligt organiseras efter enhetliga
grunder och så alt dess objektivitet inte skall kunna sättas i fråga.
För att administrera provningsverksamheten skall enligt utredningens förslag
inrättas ett särskilt administrativt organ, benämnt jordbrukets provningsanstalt,
med en direktör som föreståndare. Vidare skall enligt förslaget
inrättas fyra provningsnämnder, som skall utarbeta provningsmetodik och
bedöma resultaten av utförda provningsförsök. Beställaren av provning
skall i princip själv få stå för kostnaden för den begärda provningen.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag om en särskild provningsanstalt
avstyrkts av ett övervägande flertal av de instanser, som yttrat
sig i frågan. Endast fyra remissinstanser har biträtt utredningens förslag i
detta hänseende. Det främsta skälet till remissinstansernas avvisande inställning
till förslaget om en särskild provningsanstalt synes ha varit, att man
ansett stora svårigheter föreligga att avgränsa provningen från övrig närliggande
verksamhet inom försöksområdet. Man har därför ansett, att försöksverksamheten
i varje fall tills vidare själv bör taga hand om denna provning.
Flera remissinstanser har även ställt sig tveksamma till den av utredningen
föreslagna principen, att provningsbeställarna skall betala kostnaderna
för provningen. Denna princip har man menat inte vara genomförbar, förrän
en klar avgränsning kan göras mellan den provning för enskildas räkning,
som beställaren skall betala, och den försöksverksamhet av allmänt
intresse, som bör betalas av statsmedel. Tillkomsten av provningsnämnder
har emellertid tillstyrkts av åtskilliga remissinstanser, vilka ansett, att dessa
bör kunna inrättas utan att den centrala provningsanstalten kommer till
stånd.

För egen del är jag medveten om den stora betydelse, som den verksamhet
utredningen benämnt provning med all sannolikhet kommer att få,
allteftersom jordbruket i större utsträckning än hittills tager i anspråk industriellt
framställda produktionsmedel. I fråga om jordbrukets maskiner
har den av statens maskinprovningar bedrivna verksamheten redan nu eu
viktig uppgift att fylla. I likhet med flertalet remissinstanser har jag emellertid
funnit det tveksamt, huruvida vissa delar av den organisation för
provningsverksamheten, som utredningen föreslagit, kan förväntas komma

21 liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. ,Yr 69

322

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

att fungera på ett ändamålsenligt sätt. Avgörande för ställningstagandet i
detta hänseende är enligt min mening, om en tillfredsställande avgränsning
kan göras mellan sådan verksamhet, som är att hänföra till provning enligt
utredningens begreppsdefinition och följaktligen bör betalas av beställaren,
och sådan verksamhet, som har karaktären av försöksverksamhet av allmänt
intresse och därför bör betalas av staten. Utan en sådan klar avgränsning
torde den av utredningen föreslagna organisationen inte ha utsikt att
tjäna det ändamål utredningen avsett. Man torde inte kunna räkna med
att de, som önskar få provning utförd, är villiga att betala härför, om de
på grund av oklar gränsdragning kan hysa förhoppningar om att förr eller
senare få den aktuella frågan klarlagd genom den med statsmedel bedrivna
försöksverksamheten.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningsmannen rörande den
vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök på växtnäringsområdet
bedrivna forsknings- och försöksverksamhetens objektivitet i sitt betänkande,
vilket i det föregående berörts under avsnittet om försöksverksamheten,
anfört att han inte funnit anledning till sådana erinringar, att
de kan lämna stöd för den åsikten, att forsknings- och försöksverksamheten
vid lantbrukshögskolan inte skulle bedrivas med tillbörlig objektivitet. Utöver
de åtgärder beträffande publicering in. m., som jag förordat i nyssnämnda
avsnitt, föreligger det därför enligt min mening inte nu någon anledning
att vidtaga sådana organisatoriska åtgärder, som senare kan visa sig
vara förhastade. Jag vill därför förorda, att frågan om provningsverksamheten
underkastas ytterligare granskning, innan ställning tages till de av
jordbrukshögskoleutredningen härutinnan framlagda förslagen.

Inom vissa strikt avgränsade mindre områden förekommer för närvarande
vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt statens trädgårdsförsök
en av beställare betald provning. Denna verksamhet bör givetvis
fortsätta och, allteftersom erfarenheter vinnes, kunna utvecklas. Det torde
böra uppdragas åt lantbrukshögskolans styrelse att utfärda bestämmelser
och fastställa taxor för dessa provningar. De ekonomiska frågorna berörande
denna provning bör handläggas av högskolans kansli. Tills vidare
torde de från ifrågavarande provningar härrörande inkomsterna böra redovisas
under posten för särskilda uppbördsmedel under högskolans omkostnadsanslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

323

Högre utbildning, forskning och försök på
mejerinäringens område

I. UTREDNINGEN

Nuvarande förhållanden. Den högre mejeriundervisningen (mejeriingenjörsutbildningen)
samt forskningen och försöksverksamheten på mejeriområdet
är förlagda till Alnarp och organisatoriskt inordnade i alnarpsinstitutet.
Enligt stadgarna för institutet skall högre mejeriundervisning samt
forskning- och försöksverksamhet på mejerinäringens område bedrivas vid
institutets mejeriavdelning och vid statens mejeriförsök.

Mejeriavdelningen står under administrativ ledning av en föreståndare
och omfattar följande tre verksamhetsgrenar, nämligen högre mejerikurs,
mejeriskola samt Alnarps mejeri. Vid avdelningen finnes tre institutioner för
undervisning och forskning.

Den högre mejerikursen (mejeriingenjörskursen) har till uppgift att meddela
en på vetenskaplig forskning grundad undervisning i mjölkens produktion,
mejeriindustriens fackämnen samt i vissa grundläggande ämnen i
och för utbildning av lärare för mejeriundervisningen, konsulenter, tjänstemän
vid försöks- och kontrollverksamheten på området, mejerihanteringens
organisationer, de centrala ämbetsverken, mejerimaskinfabriker och tekniska
fabriker på området samt driftsledare vid större mejerier och mejerisammanslutningar.
Efter avslutad utbildning avlägges mejeriingenjörsexamen.
Kursen omfattar tre år och examen avlägges under fjärde året. Under
perioden 1936—1957 har i genomsnitt utexaminerats tre till fyra mejeriingenjörer
per år. Sedan 1956 antages elever endast vartannat år.

Till mejeriavdelningen hör också en mejeriskola. Föreståndare för denna
är mejeriavdelningens föreståndare. Undervisning i huvudämnena meddelas
av två äinneslärare.

Alnarps mejeri användes i första hand till att ge praktisk utbildning åt
eleverna vid mejeriavdelningen men utnyttjas dessutom för försöks- och
provningsverksamhet av övriga i Alnarp befintliga forsknings- och försöksinstitutioner
på mejeriområdet. Mejeriet har en daglig invägning av 20 000
—25 000 1 och en allsidig produktionsinriktning.

Statens mejeriförsök har enligt stadgarna till uppgift att genom vetenskapliga
undersökningar och systematiska försök utreda för mejerinäringen
viktiga praktiska frågor. Det står under ledning av en föreståndare, som
tillika är professor vid institutet.

Förutom ett kansli finnes dels en produktteknisk avdelning under föreståndarens
direkta ledning, dels en laboratorieavdelning under laborators
ledning. Verksamheten bedrives i huvudsak efter en för varje år uppgjord
plan. Efter förslag av föreståndaren uppgöres denna plan av mejeriavdelningens
kollegium. Den granskas av styrelsen för institutet och fastställes
av lantbruksstyrelsen. Vid sidan av den uppgjorda försöksplanen utföres
även undersökningar över aktuella frågor. I dessa frågor bedrives ett nära
samarbete med Svenska mejeriernas riksförening, u. p. a. (SMR).

324

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

I detta sammanhang kan vidare nämnas, att den statliga provningsverksamheten
i fråga om mejerimaskiner är förlagd till Alnarp. Vid statens
maskinprovningars filial i Alnarp finnes sålunda inrättad en särskild mejeriavdelning
under ledning av en överassistent.

Den nuvarande personalen vid och kostnaderna för mejeriavdelningen
och statens mejeriförsök redovisas i följande sammanställningar.

Nuvarande personal vid mejeriavdelningen och statens mejeriförsök

Institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi

1 professor (föreståndare) ..	lönegrad Bo	3
1 laborator ................		Ao	26
1 förste assistent ..........	»	Ae	21
1 assistent ................		Ag	15
1 laboratoriebiträde ........		Ae	9
1 laboratoriebiträde........	»	Ae	5
1 vaktmästare ............	»	Ao	7
Institutionen för mejeriekonomi
1 laborator (föreståndare) ..	lönegrad	Ao	26
1 förste assistent ..........	&	Ae	21
1 kanslibiträde ............	»	Ae	7

Institutionen för mjölkprodukternas teknologi

1 professor (föreståndare) .. lönegrad Bo 3

1 förste assistent.......... » Ae 21

1 assistent................ » Ag 15

1 laboratoriebiträde........ » Ae 7

1 kanslibiträde............ » Ae 7

Statens mejeriförsök

1 professor (föreståndare) ..

1 laborator ...............

3 förste assistenter .......

1 försöksmejerist .........

1 laboratoriebiträde.......

1 kanslibiträde ...........

1 kontorsbiträde .........

1 institutionsvaktmästare .

lönegrad Bo 3

» Ao 26

» Ae 21

» Ae 12

» Ae 9

» Ae 7

» Ae 5

» Ae 8

Dessutom finnes vid statens mejeriförsök stationerad följande personal, vilken är anstälid hos
Svenska mejeriernas riksförening, nämligen: 1 konsulent, 1 assistent (bitr. konsulent), 3 assistenter
och 2 laboratoriebiträden.

Medelförbrukning resp. medelsanvisning för alnarpsinstitutets
mejeriavdelning och statens mejeriförsök

Anslagspost	Medelsförbrukning, kr.	Medels- anvisning, kr.
1956/57	1957/58	1958/59	1959/60
	477 700 133100 75 000	522 300 142 120 70 000	546 800 139 301 50 000	555 400 154 800 50 000

Täckande av förlust å rörelsen vid Alnarps mejeri

Anm. Inga kostnader för del i institutets gemensamma kamrerarkontor har inräknats. Dess
a torde kunna uppskattas till ca 14 000 kr.

En särskild undersökning rörande behovet av mejeriingenjörer har gjorts
inom Svenska mejeriernas riksförening och sedermera för kännedom överlämnats
till jordbrukshögskoleutredningen. Enligt denna har totala antalet
mejeriingenjörer och med dem jämnställda agronomer inom mejeriindustrien
beräknats uppgå till 106. (I begreppet »mejeriindustri» innefattas då

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

inom mejeriområdet verksamma såväl statliga myndigheter och organ som
näringslivet i övrigt.) Ersätlningsbehovet beräknat på sistnämnda antal
uppgår till tre å fyra personer per år. När det gällt att uppskatta det framtida
utvidgningsbehovet framhålles i undersökningen att de nuvarande mejeriingenjörerna
bär ett tänjbart och instabilt sammanlagt arbetsområde. På
grundval av vissa kalkyler, vilka emellertid försetts med kraftiga reservationer,
kommer man i undersökningen fram till att det årliga ersättningsoch
utvidgningsbehovet av mejeriingenjörer uppgår till fyra å fem personer.

Jordbrukshögskoleutredningen säger sig ej ha anledning att ifrågasätta
den inom SMR gjorda prognosen över behovet av mejeriingenjörer med nuvarande
utbildning.

För att få en viss uppfattning om behovet av högskoleutbildade livsmedelstekniker
har arbetsmarknadsstyrelsen på utredningens uppdrag gjort
en översiktlig enkät rörande detta behov. I undersökningen ingår ej inejerinäringens
behov, enär detta ansetts kartlagt genom de överläggningar utredningen
haft med SMR.

Beträffande resultatet av denna enkät framhåller arbetsmarknadsstyrelsen
bl. a. följande.

Det årliga rekryteringsbehovet av civilingenjörer till livsmedelsindustrien
och inom densamma konsulterande företag — om ett visst ökningsbehov
inräknas —- för det närmaste årtiondet torde kunna uppskattas till ca 15
per år. Av detta rekryteringsbehov torde något mer än hälften komma att
tillsättas med kemiingenjörer, om nuvarande fördelning mellan kemiingenjörer
och övriga civilingenjörer bibehålies. Bedömningen av hur den årliga
intagningen till en eventuell livsmedelsteknisk linje skall dimensioneras,
blir därför helt beroende av kursplanernas utformning och om dessa avväges
så, att också en del mekanister eller endast kemiingenjörer kan ersättas
med livsmedelsingenjörer.

På grundval av SMR:s och arbetsmarknadsstyrelsens undersökningar beräknar
jordbrukshögskoleutredningen det sammanlagda framtida behovet
av högskoleutbildade livsmedelsingenjörer (mejeriingenjörer och övriga högskoleutbildade
och övriga livsmedelstekniker) till 15 å 20 per år.

Jordbrukshögskoleutredningen, som inhämtat synpunkter rörande in ejeriingenjör
sutbildningen från bl. a. alnarpsinstitutets mejeriavdelning,
statens mejeriförsök, Svenska mejerikonsulentföreningen och
Svenska mejeriernas riksförening, framhåller att den i princip delar den
därvid framförda åsikten, att högre utbildning och forskning på livsmedelsförädlingens
område lämpligast torde böra hänföras till det tekniskt-industriella
området, trots att här med stor tyngd ett biologiskt moment inkommer,
som i stort sett är säreget i ett dylikt sammanhang. Det biologiska
momentet fordrar dock särskilt beaktande i första hand när det gäller råvarans
produktion och ur praktisk synpunkt går det eu klar skiljelinje
mellan råvarans produktion och dess förädling inom livsmedelsindustrien.
Det torde dock enligt utredningen icke vara möjligt att ordna en högskolemässig
utbildning, som ger tillräckliga kunskaper över såväl råvaruproduktion
som förädling utan att utbildningstiden blir oskäligt lång. Om den -

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

na utbildning dessutom skall breddas till att omfatta förädlingen inom hela
livsmedelssektorn, torde det i varje fall vara nödvändigt att ur denna utesluta
mer ingående studier av råvarans produktion. Utbildning och forskning
på ifrågavarande råvaruproduktions område, inkl. kvalitetsfrågor, bör
enligt utredningens mening i vårt land främst bedrivas vid lantbrukshögskolan.

Bristerna i den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen sammanfattas av
utredningen på följande sätt.

1. Mejeriutbildningens alltför speciella inriktning tvingar eleverna att
välja en mycket speciell levnadsbana redan före de teoretiska studiernas påbörjande,
vilket medför en försvårad rekrytering.

2. Mejeriindustriens ringa rekryteringsbehov medför, att antalet elever
måste bli mycket litet, så länge man inriktar sig på en så smal utbildningslinje.

3. Avsaknaden av möjligheter till fortsatta studier mot licentiatexamen
och doktorsgrad utgör en olägenhet.

4. Utbildningen i de grundläggande ämnena blir onödigt kostnadskrävande
per elev räknat till följd av det ringa elevantalet, speciellt om hänsyn tages
till den utökning av denna del av utbildningen, som mejeriindustriens
framtida utveckling torde komma att behöva.

De anförda bristerna i den högre mejeriutbildningen utgör enligt jordbrukshögskoleutredningens
uppfattning tillräckliga belägg för att en omorganisation
av denna undervisning bör komma till stånd. Utredningen anför
härom bl. a. följande.

Därvid bör i första hand undersökas möjligheterna att bredda utbildningen
fram till en grundläggande examen, dels med sikte på att vidga den
sektor inom arbetsmarknaden, som utbildningen avser att täcka, dels för
att nedbringa samhällets kostnader för utbildningen per elev räknat. Den
sektor av arbetsmarknaden, som härvid främst kan komma i fråga, representeras
av den övriga livsmedelsindustrien. Med undantag av mejeriingenjörsulbildningen
förekommer i vårt land, frånsett utbildningen i vissa speciellt
avgränsade ämnen såsom exempelvis livsmedelskemi och jäsningslära
vid tekniska högskolan, ingen högskolemässig utbildning, som direkt
tager sikte på utbildning av livsmedelstekniker. Vid arbetsmarknadsstyrelsens
enkät framgick att en dylik utbildning på högskolestadiet, anpassad att
tillgodose de flesta livsmedelsindustriers krav på densamma, omfattas med
stort intresse från livsmedelsindustriens sida. Den skulle av allt att döma
fylla ett stort behov inom denna f. ö. starkt expanderande industri. Om en
dylik utbildning inrättas torde det näppeligen ligga i mejeriindustriens intresse
att ge avkall på den grundläggande utbildningens standard för att
möjliggöra en från början långtgående specialisering. På denna punkt synes
förhållandena avsevärt ha förändrats genom mejerihanteringens successiva
övergång från en hantverksmässig produktion till alltmer storindustriella
driftsförhållanden. Härigenom torde mejeriindustriens behov av allmänna
rådgivare (konsulenter) med en utbildningsinriktning, som i stor utsträckning
tagit sikte på produktionsförhållandena för råvaran (mjölken), relativt
sett ha minskat. I stället synes mejeriindustrien ha fått ett alltmer ökat
behov av personal med samma tekniska utbildningsstandard som övriga
storindustrier.

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

För att på en rimlig utbildningstid dels uppnå denna utbildningsstandard,
dels uppnå konkurrenskraft i fråga om elevmaterialet måste enligt jordbrukshögskoleutredningens
mening den grundläggande utbildningen på livsmedelsområdet
föra fram till en examen, som är jämställd med exempelvis
den nuvarande civilingenjörsexamen. Någon specialisering inom olika grenar
av livsmedelsindustrien synes såvitt nu kan bedömas icke böra ske före
denna examen, då detta skulle medföra samma nackdelar för eleverna, som
redovisats för mejeriingenjörerna. Behovet av specialutbildning efter examen
för de olika grenarna av livsmedelsindustrien, som kan erfordras, torde
förutom av industrien själv, lämpligen täckas genom de forskningsinstitut,
statliga eller halvstatliga, som finnes eller kan komma att inrättas för att tillgodose
livsmedelsindustriens forskningsbehov.

Beträffande förläggningen av den nya utbildning, som här avses, anser
utredningen att en utbyggnad av alnarpsinstitutets mejeriavdelning till en
fristående livsmedelshögskola näppeligen kan komma i fråga, eftersom
elevantalet, även efter en breddning av undervisningen till att omfatta hela
livsmedelsindustrien, måste beräknas bli relativt litet, vilket medför att utbildningen
blir förhållandevis kostsam. Ett överförande av undervisningen
till lantbrukshögskolan har utredningen inte heller funnit vara en tillfredsställande
lösning för den livsmedelstekniska utbildningen, enär utbildningen
där redan på ett tidigt stadium inriktas på de blivande agronomernas speciella
behov.

Starka skäl synes däremot enligt utredningen tala för att utbildningen av
livsmedelstekniker lämpligen bör förläggas till en livsmedelsteknisk fackavdelning
eller -linje vid en teknisk högskola. En dylik utbildning synes kunna
ersättas genom en relativt obetydlig utökning och komplettering av de kurser,
som f. n. ingår i de tekniska högskolornas undervisningsplan, i synnerhet
om hänsyn tages till att viss del av den behövliga kompletteringen kan
ske genom att överföra den kemisk-bakteriologiska institutionen vid alnarpsinstitutets
mejeriavdelning till en teknisk högskola.

Inrättandet av en till teknisk högskola knuten avdelning för livsmedelsteknologi
löser enligt utredningen även problemet med undervisningen på högstadiet.
Genom att låta studierna i vissa av de i kursplanen ingående ämnena
leda fram till teknologie licentiatexamen och teknologie doktorsgrad, kan
rekryteringen av forskare för såväl eventuella forskningsinstituts som livsmedelsindustriens
behov säkerställas, samtidigt som man tillfredsställer
önskemålet, att de studerande skall ha möjlighet att jämväl ägna sig åt
forskarbanan. Vid dessa studier på högstadiet bär emellertid möjlighet finnas
till specialisering inom viss gren av livsmedelsindustrien.

Jordbrukshögskoleutredningen har i förevarande frågor rörande skapandet
av en livsmedelsteknisk utbildning samt denna utbildnings förläggning
haft kontakt med rektorerna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola i Göteborg samt med preses i överstyrelsen för de
tekniska högskolorna för att från dem erhålla synpunkter på nyssnämnda
spörsmål. Av denna kontakt framgick enligt utredningen att varken rekto -

328

Iiungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

rerna eller högskolornas resp. avdelningskollegier för kemi hade något att
invända mot förutnämnda lösningar. Det förordades emellertid, att sagda
utbildning borde inrymmas som en särskild studieinriktning inom högskolornas
avdelningar för kemi. överstyrelsens preses hade i princip samma
uppfattning.

Jordbrukshögskoleutredningen har vidare haft överläggningar med 1955
års universitetsutredning, vilken har till uppgift att undersöka behovet av
en utbyggnad av de tekniska högskolorna. Vid dessa överläggningar enades
de båda utredningarna i princip om behovet av en högre livsmedelsteknisk
utbildning samt att denna utbildning borde vara förlagd till en teknisk högskola.

Enligt jordbrukshögskoleutredningens mening torde den närmare utformningen
av en dylik utbildning liksom frågan om mejeriingenjörsutbildningens
inordnande i en sådan utbildning böra utredas i särskild ordning,
dock vad beträffar sistnämnda fråga först sedan statsmakterna tagit ställning
till jordbrukshögskoleutredningens förslag angående organisationen av
alnarpsinstitutets högskoleavdelningar.

Jordbrukshögskoleutredningen föreslår sålunda att den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen
samordnas med övrig högre livsmedelsteknisk utbildning
samt att denna utbildning förlägges till teknisk högskola. Den närmare
utformningen av mejeriingenjörsutbildningens inordnande i en dylik
livsmedelsteknisk utbildning bör enligt utredningen i samråd mellan berörda
departement göras till föremål för särskild utredning.

Beträffande forsknings- och försöksverksamheten på
mejeriområdet har jordbrukshögskoleutredningen inhämtat synpunkter
och förslag från alnarpsinstitutet och SMR. I samråd med företrädarna
för alnarpsinstitutets mejeriavdelning och statens mejeriförsök har utredningens
expert på mejeriområdet, laborator E. Emilsson, framlagt följande
synpunkter på forskningen och försöksverksamheten på mejeriområdet.

Beträffande forskningen kan i första hand konstateras, att den officiella
organisationsplanen inte inrymmer en rationell uppdelning av forskningsuppgifterna
på de olika institutionerna. I princip har forskningen varit
upplagd på så sätt, att mejeriavdelningens tre institutioner (för mejerikemi
och -bakteriologi, för mjölkprodukternas teknologi samt för mejeriekonomi)
förutom undervisningen bedrivit en fri forskning med rätt att
välja forskningsobjekt av mera långsiktig karaktär, medan statens mejeriförsök
varit bunden till en mera försöksbetonad, programbunden verksamhet
inom för mejeriindustrien aktuella områden. Denna gränsdragning mellan
institutionernas verksamhetsområden har i praktiken inte kunnat hållas
och har inte heller visat sig vara ändamålsenlig. Sålunda kan nämnas,
att mejeriaydelningens institution för mjölkprodukternas teknologi och statens
mejeriförsök i princip arbetar inom samma sektor av mejerivetenskapen,
den produkttekniska. Enligt den nuvarande organisationsplanen
skulle institutionen för mjölkprodukternas teknologi ägna sig åt fri forskning,
medan statens mejeriförsök skulle bedriva programbunden forskning
på samma område. Att på detta sätt fördela forskningen mellan två skilda
institutioner har visat sig synnerligen svårt. I stället för att uppdela forsk -

329

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningsuppgifterna på fri forskning och programbunden forskning bär de
båda institutionerna därför genom frivillig överenskommelse genomfört eu
annan gränsdragning beträffande arbetsuppgifterna. Sålunda bedriver institutionen
för mjölkprodukternas teknologi forskningsverksamhet i fråga
om flytande produkter (samt i viss utsträckning även torkade produkter
och specialprodukter), medan statens mejeriförsök svarar för forskningsverksamheten
i fråga om fasta produkter (främst smör och ost). Denna
gränsdragning efter produktslag i stället för efter forskningsinriktning har
visat sig ge ett bättre tillvaratagande av de för forskning tillgängliga resurserna.

Inte heller har man kunnat upprätthålla någon bestämd gränsdragning
mellan forskning och försöksverksamhet. Eftersom forskningen alltmer inriktas
på mejeriindustriens aktuella behov och problem har gränsen mellan
dessa båda verksamhetsgrenar blivit allt mer diffus och det synes inte
heller för framtiden föreligga skäl att skilja försöksverksamheten från
forskningen.

Vad gäller den mejeriekonomiska forskningen, som i princip omfattar
dels en omsättning av den grundläggande företagsekonomiska forskningen
vunna erfarenheter på mejeriindustriens speciella företagsekonomiska problem,
dels forskning rörande den kvantitativa sidan av råvaruförädlingen
(som komplement till den mejeriteknologiska forskningen rörande råvaruförädlingens
kvalitativa sida) kan konstateras, att den mejeriekonomiska
institutionen redan från sin tillkomst måst täcka såväl den fria forskningssektorn
som den programbundna forskningen. Detta beror på att forsknings-
eller försöksverksamhet på detta område icke bedrivits av statens
mejeriförsök. Något problem med gränsdragning mellan institutionernas
arbetsuppgifter har därför ej heller varit aktuellt. Den mejeriteknologiska
forskningen, speciellt den programbundna forskningen, ställes emellertid
ofta inför driftsekonomiska problem inom mejeriindustrien. Härvid har den
ekonomiska och de teknologiska institutionernas forskningsprogram samordnats
för att problemställningen skolat kunna belysas så allsidigt som
möjligt. Denna samordning har visat sig fungera fullt tillfredsställande.

Även den mejerikemiska och mejeribakteriologiska institutionen, vars
forskning ligger mera på det grundläggande planet än de teknologiska institutionernas
forskning, täcker en viktig sektor av mejeriavdelningens samlade
forskningsprogram och ej heller här torde några brister ur organisatorisk
synpunkt kunna påvisas.

Utöver de brister beträffande samordningen av forskningen, främst på del
mejeriteknologiska området, som den nuvarande organisationsplanen formellt
uppvisar och som framgått av det nyss sagda, torde vissa brister i
forskningsresurserna kunna påvisas. Av väsentligaste betydelse härvidlag
är f. n. avsaknaden av forskning rörande mejerimaskiner samt brist på såväl
personella som tekniska resurser för teknologisk forskning på torrmjölksområdet
och beträffande sterila produkter.

Jordbrukshögskoleutredningen har vidare haft överläggningar med SMR
rörande mejeriforskningens framtida ställning, varvid särskilt konsekvenserna
för forskningssidan av en förändrad utbildning berördes. Vid dessa
överläggningar upptogs även frågan om en samverkan på mejeriforskningens
område mellan staten och mejerinäringen. I skrivelse till utredningen
har SMR rörande nyss nämnda frågor anfört bl. a. följande.

Det synes uppenbart, att mejeriindustriens speciella forskningsbehov icke
kan tillgodoses vid en allmän livsmedelsteknisk högskola. Forskning och för -

330

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

söksverksamhet bedrives f. n. såväl av de statliga organen på området som
av mejeriindustrien. Kontakten mellan dessa olika verksamheter har varit
god men, då det synes antagligt att en vinst i effektivitet kan ernås genom
en intimare samordning av landets totala resurser i fråga om mejeriforskning,
bör en sådan kunna övervägas oberoende av tillkomsten av en eventuell
livsmedelsteknisk linje vid en högskola. Av dessa skäl tillstyrker SMR,
att en speciell utredning redan nu genomföres i avsikt att ingående belysa
möjligheterna att organisera ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut. En
sådan utredning måste taga hänsyn till de konsekvenser som en sammanslagning
av statens och mejeriindustriens resurser har för båda dessa intressenter
vad beträffar deras nuvarande åtaganden och bör vara förutsättningslös.
SMR anser sig ha skäl förutsätta att dess synpunkter i frågan
kommer att inhämtas under utredningsarbetets gång. Ett klarläggande är
också nödvändigt beträffande beskattningen av de anslag, som från mejeriindustriens
sida lämnas till ett sådant institut, eftersom en förutsättning
för att mejeriorganisationen skall kunna ekonomiskt engagera sig i detta
är att ifrågavarande anslag bli avdragsgilla vid beskattning.

Det må slutligen tilläggas, att SMR såvitt frågan nu kan bedömas är av
den uppfattningen, att det kommande halvstatliga mejeriforskningsinstitutet
bör vara en fristående organisation med egen styrelse och sålunda icke
direkt underställas den tekniska högskola, varmed institutet i främsta rummet
skall samarbeta i utbildnings- och vissa forskningsfrågor.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller att vid de institutioner, som
kan tänkas bli inrättade eller överförda till en livsmedelsteknisk avdelning
eller linje vid en teknisk högskola, kommer forskning givetvis att ske på
samma sätt som vid andra högskolor. Man torde dock kunna utgå från, att
denna forskning icke speciellt kommer att inriktas på mejeriindustriens
Problem utan närmast får karaktären av en bred grundforskning inom hela
livsmedelsindustrien. Enligt jordbrukshögskoleutredningens uppfattning har
så'' äl staten som mejeriindustrien ett betydande intresse av en komplettering
såväl på undervisnings- som forskningssidan, som ger den specialisering
som mejeriindustrien behöver. Då dessutom, vid ett överförande av mejeriingenjörsutbildningen
till teknisk högskola, mejeriinstitutionernas nuvarande
lokaler blir lediga, förefaller det enligt utredningen att vara en i varje
fall temporärt lämplig lösning att till Alnarp förlägga den kompletterande
specialiserade undervisning och forskning, som förut berörts. Investeringar
i byggnader och övrig utrustning av mera stadigvarande slag vid de nuvarande
institutionerna vid Alnarp är nämligen betydande och kan icke utan
avsevärda kostnader tagas i anspråk för annat ändamål.

Då, som tidigare nämnts, såväl samhället som mejeriindustrien har ett
gemensamt intresse av att en speciell mejeriforskning bibehålies, har jordbrukshögskoleutredningen
undersökt möjligheterna att organisera en dylik
forskning i samverkan mellan dessa båda parter. Den lämpligaste organisationsformen
för en sådan samverkan synes vara ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut.
Utredningen har i denna fråga haft överläggningar med SMR,
som är den vid sidan av staten störste intressenten på området. Enligt utredningen
i denna fråga synes möjligheter föreligga att under vissa förutsättningar
skapa ett dylikt halvstatligt mejeriforskningsinstitut. Riktlinjer för

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

detla instituts organisation och resurser har framlagts och diskuterats mellan
utredningen och SMR, dock utan att man kommit fram till något definitivt
ställningstagande. Enighet rådde dock om att en samverkan mellan staten
och mejeriindustrien synes vara den lämpligaste vägen för att säkra den
framtida mejeriforskningen och att denna samverkan hör ske i form av ett
lialvstatligt institut. Jordbrukshögskoleutredningen föreslår därför att frågan
om ett lialvstatligt mejeriforskningsinstitut göres till föremål för särskild
utredning.

Utan att föregripa en dylik utrednings förslag rörande ett sådant forskningsinstituts
organisation och arbetsuppgifter, framför jordbrukshögskoleutredningen
vissa allmänna synpunkter på frågan.

Sålunda synes organisationen av dylikt forskningsinstitut böra ske med
beaktande av de brister, som påtalats beträffande forskningens nuvarande
organisation och resurser. 1 fråga om forskningsinstitutets förläggningsort
synes skäl tala för att institutet tills vidare hör kvarligga vid Alnarp, bl. a.
för att utnyttja där gjorda investeringar. Frågan om institutets framtida
förläggning bör tagas upp i samband med eventuell ombyggnad av institutionslokalerna
därstädes och då frågan om förläggningsort för den av utredningen
förordade livsmedelstekniska utbildningen avgjorts.

Institutets verksamhet bör givetvis främst innefatta forskning på mejeriområdet.
Vid institutet bör emellertid även ges kurser för viss specialutbildning
av utexaminerade livsinedelsingenjörer. Dessa kurser bör dock ej syfta
till någon speciell examen utan endast fylla mejeriindustriens behov av specialutbildning
för vissa bestämda befattningshavare. Vidare torde viss forskarutbildning
kunna förläggas till ett dylikt institut. I anslutning till nyssnämnda
utbildningsverksamhet vid institutet vill utredningen framhålla att,
om planerna på ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut kan realiseras före
omläggningen av mejeriingenjörsutbildningen, det bör åligga detta institut
att svara för utbildningen av mejeriingenjörer intill den tidpunkt, då utbildningen
av livsmedelsteknologer kunnat komma igång.

Sammanfattningsvis förordar jordbrukshögskoleutredningen sålunda, att
den speciella forskning på mejeriområdet, som måste finnas även efter tillkomsten
av den förut förordade högre livsmedelstekniska utbildningen, ordnas
genom en samverkan mellan staten och mejeriindustrien i form av ett
halvstatligt mejeriforskningsinstitut, samt att denna fråga utredes i särskild
ordning.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller vidare, att inrättandet av en
högre livsmcdelsteknisk utbildning liksom det nyss föreslagna forskningsinstitutet
torde kunna beräknas taga viss tid i anspråk. Med hänsyn till de påtagliga
och allvarliga brister, som finnes, anser utredningen del nödvändigt
med en tillfällig förstärkning an resurserna för undervisning och forskning
in. in. Denna tillfälliga förstärkning bör enligt utredningen ske med utgångspunkt
från den föreslagna omorganisationen av forskningsverksamheten till
ett halvstatligt forskningsinstitut. Härom anför utredningen bl. a. följande.

De mest trängande behoven förefinnes inom ämnet maskinlära samt i
fråga om de speciella mejeriprodukterna, såsom torrmjölk, glass och sterila

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mejeriprodukter. Det har med hänsyn till ämnesområdenas betydelse synts
utredningen vara ett oeftergivligt krav att undervisningen och forskningen
på dessa områden snarast förbättras. Utan att gå in på frågan om vilka extra
befattningar som provisoriskt bör tillföras undervisningen och forskningen,
förordar utredningen att ca 100 000 kr. ställes till förfogande för provisorisk
personalförstärkning. Härutöver erfordras enligt utredningens uppfattning
en förstärkning av omkostnadsanslaget, främst avseende förbrukningsartiklar
vid forskningsinstitutionerna. De nu utgående anslagen har visat sig helt
otillräckliga med hänsyn till forskningsverksamhetens omfattning och inträffande
prisstegringar. Höjningen av detta anslag bör dock begränsas till
35 000 kr. per år, varigenom det mest trängande behovet synes kunna täckas.
Även när det gäller anslagen till nyanskaffning och underhåll av utrustning
måste en viss förstärkning komma till stånd. De senaste årens anslag har
inte medgett, att utrustningen på de till mejeriavdelningen och statens mejeriförsök
hörande laboratorierna kunnat hållas på erforderlig standard. Detsamma
gäller utrustningen på institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi.
Det samlade behovet av anslag för nyanskaffning och underhåll
av utrustning har av utredningen beräknats till 100 000 kr.

Sammanfattningsvis föreslår jordbrukshögskoleulredningen sålunda, att
den nuvarande mejeriavdelningen och statens mejeriförsök erhåller följande
provisoriska förstärkningsanslag, nämligen ca 100 000 kr. till avlöningar,
35 000 kr. till omkostnader, allt räknat per budgetår, samt ett engångsanslag''
om 100 000 kr. till nyanskaffning och underhåll av utrustning.
Utredningen framhåller i anslutning till det förut föreslagna att, om tillskapandet
av det förordade halvstatliga mejeriforskningsinstitutet ej skulle
kunna realiseras inom den närmaste framtiden, ytterligare förstärkningar
av ifrågavarande anslag måste komma till stånd. Detta bör i så fall ske efter
de normer, som tillämpas för övriga jämställda högskolor och forskningsinstitutioner.

Avslutningsvis förordar utredningen, att mejeriavdelningen och statens
mejeriförsök i yttre organisatoriskt hänseende tills vidare, i avvaktan på tillkomsten
av en högre livsmedelsteknisk utbildning och ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut,
bör kvarstå i nuvarande form inom alnarpsinstitutet.

II. YTTRANDEN

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser i överensstämmelse
med vad som anförts av jordbrukshögskoleutredningen, att högskoleverksamheten
på mejerinäringens område bör bli föremål för utredning i särskild
ordning. Vidare bör möjligheterna att inrätta ett halvstatlig mejeriforskningsinstitut
närmare utredas. Den av utredningen föreslagna tillfälliga
förstärkningen av undervisningen och forskningen på mejeriområdet
tillstyrkes av styrelsen.

Alnarpsinslitutets lärarkollegium framhåller, att de föreslagna förändringarna
i stort sett överensstämmer med vad institutets mejeriavdelningskollegium
tidigare framfört till utredningen och finner icke nu skäl att frångå
de tidigare framförda yrkandena.

333

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Den föreslagna provisoriska förstärkningen tillstyrkes av lärarkollegiet.
Ehuru detta finner utredningens förslag välmotiverat i princip, har det vissa
synpunkter att komma med. Beträffande valet av förläggningsort för mejeriforskningen
förordar lärarkollegiet Lund-Malmö-alternativet framför de
två övriga tekniska högskolorna.

Mejeriavdelningskollegiet vid institutet förutsätter, att det blir representerat
vid universitetsutredningens behandling av den planerade livsmedelsteknologiska
utbildningen. Mejeriavdelningskollegiet framhåller vidare, att
åtskilliga mejerier knappast kan tänkas anställa civilingenjörer som driftsledare
utan att det också behöves en mellanutbildning mellan mejeriskola
och civilingenjör. Denna driftsledarutbildning bör också ses över, samtidigt
med att de övriga mejerifrågorna tages upp till behandling.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna tillstyrker förslaget om att inrätta
ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut för speciell forskning och försöksverksamhet
på mejeriområdet, vid vilket även kurser för viss specialutbildning
av utexaminerade livsmedelsingenjörer kan ges. Enligt överstyrelsens
mening är det vidare av vikt, att frågan om till vilken högskola ifrågavarande
mejeriutbildning bör förläggas snarast tages upp till behandling.

Statskontoret ansluter sig till förslaget att samordna den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen
med övrig högre livsmedelsteknisk utbildning samt
att förlägga denna till teknisk högskola. Därest teknisk högskola kommer
till stånd i Lund, synes det lämpligt att förlägga den livsmedelstekniska utbildningen
till denna, varvid de nuvarande resurserna vid Alnarp kan utnyttjas.
Statskontoret har ej heller något att invända mot att frågan om
den framtida utformningen av forskningen och försöksverksamheten på mejeriområdet
göres till föremål för särskild utredning med sikte på att tillskapa
ett halvstatligt forskningsinstitut. Ämbetsverket utgår emellertid från
att tillkomsten av ett sådant skall minska behovet av statliga insatser i detta
avseende. Bl. a. med hänsyn härtill synes enligt statskontoret knappast några
provisoriska förstärkningsanordningar böra vidtagas.

Statens tekniska forskningsråd framhåller, att utvecklingen visar, att mejeriindustrien
alltmer är i behov av personal med livsmedelsteknisk utbildning
av samma standard som industrien i övrigt. Genom den av utredningen
föreslagna omläggningen bör också rekryteringsmöjligheterna för denna
grupp av ingenjörer vidgas, då de genom sitt val av studieinriktning har
vidare valmöjligheter beträffande framtida arbetstillfällen än de, vilka erbjudes
mejeriingenjörerna enligt nu gällande studieordning. Rådet tillstyrker
därför varmt utredningens förslag i denna fråga.

Svenska mejeriernas riksförening (SMR) framhåller, att eftersläpningen
av upprustningen inom alnarpsinstitutets mejeriavdelning och statens mejeriförsök
är minst lika stor som i fråga om lantbrukshögskolan. SMR understryker
vidare vikten av att sambandet råvara-produkt uppmärksammas
på mjölkproduktionens område. Utbildningen och forskningen på råvaruproduktionens
område inklusive kvalitetsfrågor bör främst bedrivas vid lantbrukshögskolan.
I anslutning härtill framhåller SMR, att den förstärkning
av resurserna på husdjursområdet, som utredningen föreslår, är otillräcklig,

334

Kungl. Maj:ts proposition nr ti''9 år 1961

särskilt om den högre utbildningen på mejeriområdet i framtiden kommer
att få en inpräglat teknisk inriktning. Beträffande det framtida behovet av
livsmedelsingenjörer framhåller SMR, att närmare utredningar bör verkställas
för att mera exakt bedöma antalet, innan frågan om en omläggning av
mejeriingenjörsutbildningen slutbehandlas. SMR ifrågasätter, om de av utredningen
påtalade bristerna i fråga om utbildningen av mejeriingenjörer
är av den arten, att de ovillkorligen fordrar en fullständig omläggning av
utbildningen.

Från mejeriindustriens synpunkt kan hävdas att ur teknisk synpunkt så
icke är fallet, särskilt om den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen upprustas.
Med hänsyn till att utredningens överväganden omfattar hela livsmedelsindustriens
framtida rekryteringsbehov har SMR icke velat motsätta
sig, att frågan om mejeriingenjörsutbildningens inordnande i en högre livsmedelsteknisk
utbildning förlagd till teknisk högskola utredes i särskild
ordning. En grundläggande utbildning av livsmedelstekniker med därpå
töljande specialisering på olika branscher torde även kunna täcka mejeriindstriens
framtida behov av högskoleutbildade tekniker, under förutsättning
att den lägre mejeriutbildningen förbättras på sådant sätt, att elever
från mejeriskolan kan övertaga vissa av de uppgifter, som nu åvilar mejeriingenjörerna.
Med hänsyn till att de av utredningen föreslagna åtgärderna
kan bli aktuella först på längre sikt understryker SMR det angelägna i att en
upprustning av den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen och forskningen
omedelbart företages. En sådan förstärkning kommer på intet sätt att föregripa
en eventuell framtida omläggning av utbildningen.

Eftersom mejeriindustriens speciella forskningsbehov icke torde kunna
tillgodoses vid en allmän livsmedelsteknisk högskola och då det dessutom
är möjligt, att större effektivitet kan ernås genom en intimare samordning
av landets totala resurser i fråga om mejeriforskning, förordar SMR, att en
förutsättningslös utredning verkställes för att ingående belysa olika alternativ
för en sådan samordning av mejeriforskningen. Det är mot denna bakgrund,
som SMR vid överläggningar med utredningen uttalat sitt intresse för
tanken på ett mejeriforskningsinstitut. Frågan om beskattningen av de anslag,
som från mejeriindustriens sida lämnas vid ett sådant samarbete, bör
enligt SMR klarläggas och institutets ställning i förhållande till resp. parter
utredas.

SMR hälsar med tillfredsställelse att utredningen föreslagit en ökning av
de ailiga anslagen samt ett engångsanslag till nyanskaffning av utrustning
till mejeriavdelningen och statens mejeriförsök. Därutöver föreslår emellertid
SMR ett ytterligare engångsanslag om 50 000 kr. till nyanskaffning, eftersom
utredningen ej medräknat det nyanskaffningsbehov, som blir en
följd av personalförstärkning inom ämnet maskinlära samt för torrmjölk,
glass och sterila mejeriprodukter. SMR biträder även utredningens uppfattning,
att de mest trängande behoven av förstärkning finnes inom ämnet
maskinlära samt för de nyssnämnda speciella mejeriprodukterna och att
de särskilda befattningar, som behöver inrättas, främst bör avse dessa områden.
De föreslagna befattningarna bör enligt SMR redan från början gö -

335

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ras extra ordinarie för att säkerställa, att kvalificerad personal kan erhållas.
Slutligen framhåller SMR att frågan om Alnarps mejeri bör bli föremål för
särskild utredning.

Malmöhus läns hushållningssällskap biträder utredningens förslag att
ersätta den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen med en allmän livsmedelsteknisk
civilingenjörsutbildning. Denna utbildning bör enligt sällskapet
lämpligen läggas till teknisk högskola i Lund, varigenom man kan erhålla
goda kontaktmöjligheter med övrig råvaruproduktion och förädlingsindustri
på livsmedelsområdet. Beträffande det föreslagna halvstatliga forskningsinstitutet
på mejeriområdet anför sällskapet, att ett dylikt institut i och
för sig är en inkonsekvens, eftersom kostnaderna för övrig upprustning av
forskning och undervisning föreslås skola bestridas helt av statsmedel.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Vad först angår mejeriingenjörsutbildningen anser jag i likhet med jordbrukshögskoleutredningen
och de remissinstanser, som yttrat sig i frågan,
att starka skäl talar för att denna utbildning samordnas med övrig högre
livsmedelsteknisk utbildning och därvid anknytes till teknisk högskola. Genom
en sådan anknytning kan kostnaderna för undervisningen i de grundläggande
ämnena av de förhållandevis fåtaliga elever det här är fråga om
reduceras, samtidigt som dessa elever ges tillgång till utbildning i flera ämnen
än för närvarande. I likhet med utredningen anser jag, att frågan om
mejeriingenjörsutbildningens inordnande i en högre livsmedelsteknisk utbildning
i samråd mellan berörda statsdepartement bör utredas i särskild
ordning.

Vad därefter gäller forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet
har utredningen liksom Svenska mejeriernas riksförening framhållit,
att mejeriindustriens speciella forskningsbehov inte torde kunna tillgodoses
vid en teknisk högskola med livsmedelsteknisk utbildning. Riksföreningen
har även framhållit behovet av en förstärkning av resurserna på husdjursområdet
vid lantbrukshögskolan i samband med en övergång till en
utbildning med mera teknisk inriktning. Utredningen har för sin del förordat,
att den speciella forskning på mejeriområdet, som måste finnas även
efter tillkomsten av en högre livsmedelsteknisk utbildning, ordnas genom
samverkan mellan staten och mejeriindustrien i form av ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut.
Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt detta
förslag. Riksföreningen har emellertid förordat en förutsättningslös utredning
av olika alternativa lösningar.

För min del är jag ense med utredningen och riksföreningen om att såväl
samhället som mejeriindustrien har ett gemensamt intresse av att bibehålla
en speciell mejeriforskning samt att de inom landet tillgängliga
resurserna på detta område bör samordnas. Betydande fördelar bör också
stå att vinna i att riksföreningen och eventuellt övriga intressenter inom

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mejeriområdet, som utnyttjar forskningsresultaten, får medinflytande på
forskningens inriktning och uppläggning. Även frågan om utformningen
av forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet synes emellertid
enligt min med utredningen och remissinstanserna sammanfallande uppfattning
böra närmare utredas i särskild ordning.

Vad slutligen angår den av utredningen förordade tillfälliga förstärkningen
av resurserna för undervisningen och forskningen på mejeriområdet
avser jag att under avsnittet om anslagsäskandena för budgetåret 1961/
62, m. m. föreslå, att redan för nästa budgetår vissa uppräkningar av de nu
för sagda ändamål utgående anslagsbeloppen skall äga rum.

Vissa samordningsfrågor mellan lantbruks-, skogs- och
veterinärhögskolorna m. m.

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att under utredningsarbetets
gång en särskild organisatorisk fråga aktualiserats inom utredningen, nämligen
önskvärdheten av och möjligheterna att åstadkomma en organisatorisk
samordning av samtliga de fackhögskolor, som sorterar under jordbruksdepartementet,
d. v. s. lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna.
För en sådan samordning av dessa fackhögskolor har anförts olika argument.
Bl. a. har pekats på att vid envar av dessa högskolor utbildningsverksamheten
har förhållandevis ringa omfattning jämfört med vid universiteten
och de tekniska högskolorna, vilket skulle kunna tyda på att resurserna ur
undervisningssynpunkt ej utnyttjades effektivt. Särskilt skulle detta gälla
de grundläggande ämnena. Vidare finnes vissa institutioner vid resp. högskolor
med nära anknytning till varandra i fråga om ämnesområdet. I fråga
om lantbruks- och skogshögskolorna har därvid pekats på bl. a. marklära,
botanik, genetik och i viss utsträckning den ekonomiska ämnesgruppen.
Beträffande lantbruks- och veterinärhögskolorna har anförts områdena
kemi, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjursgenetik och utfodringslära.
Ur effektivitets- och kostnadssynpunkt har därför ifrågasatts, om ej välutrustade
gemensamma institutioner på dylika områden skulle vara att föredraga
framför den nuvarande ordningen med skilda, förhållandevis små
enheter vid de olika högskolorna. Vidare har sagts att, då dessa tre högskolors
verksamhetsfält omfattar lanthushållningen i vidsträckt bemärkelse,
detta även bör ges ett konkret uttryck genom att de organisatoriskt
sammanföres.

De vid dessa fackskolor utbildade specialisterna, som i stor utsträckning
har att betjäna en och samma yrkeskår — de enskilda jordbrukarna —
skulle vidare, om de utbildats vid samma högskola, känna större samhörig -

337

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 är 1961

het, vilket borde medföra bättre samarbete ute på de olika arbetsplatserna.
Slutligen har pekats på att utomlands — bl. a. i övriga nordiska länder
eu dylik samorganisation sedan länge är genomförd. Det anförda skulle däiför
tala för en konsekvent genomförd samordning av ifrågavarande högskolor,
ehuru de åtminstone tills vidare på grund av sin nuvarande skilda
geografiska placering inte kunde erhålla en gemensam förläggning.

Jordbrukshögskoutredningen framhåller, att den för sin del har anledning
pröva förevarande fråga endast i den mån den kan beröra a% utredningen
i det föregående framlagda förslag beträffande högre undervisning, forskning
och försöksverksamhet inom jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsområdena.
Utredningen har dock i frågan samrått med 1956 års skogshögskole-
och skogsforskningskommitté samt veterinärhögskoleutredningen.

Att lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna i väsentliga avseenden
berör varandras ämnesområden är enligt jordbrukshögskoleutredningen uppenbart.
Av detta förhållande framgår dock inte utan vidare, vilka vinster
som skulle kunna erhållas genom en samorganisation av dessa tre högskolor
och inte heller under vilken form en dylik samorganisation lämpligast
borde komma till stånd. Enligt jordbrukshögskoleutredningens mening bör
vid frågans bedömande följande synpunkter beaktas.

Utbildningen av de studerande är givetvis en betydelsefull uppgift för här
ifrågavarande högskolor. Såsom tidigare framhållits har emellertid denna
verksamhet vid jämförelse med universiteten och de tekniska högskolorna
en förhållandevis ringa omfattning. I själva verket torde utbildningen av
det begränsade antalet högskoleelever inom lantbruks-, skogs- och veterinärområdena
taga den mindre delen i ansprak av de resurser, som sammanlagt
står till förfogande för högre utbildning, forskning och försöksverksamhet.
Inom dessa områden har förelegat ett stort behov av att ha tillgång till vetenskapliga
centra med högt kvalificerade och på området specialiserade fackmän
inom de discipliner, som har särskild betydelse för verksamheten i fråga.
Inom lantbruksområdet har detta varit särskilt påfallande. Såsom utredningen
tidigare framhållit bedrevs vid centralanstalten — som utgjorde
högsta vetenskapliga instans på lantbrukets område före tillskapandet av
lantbrukshögskolan — under en lång följd av år en omfattande forskningsoch
försöksverksamhet utan någon samtidig undervisning. Beträffande här
ifrågavarande högskolor torde därför de besparingar, som skulle kunna uppnås
genom ett sammanförande av institutioner inom angränsande ämnesområden
till ett gemensamt större komplex blir förhållandevis begränsade,
såvida ej forskningens omfattning och specialisering inskränkes.

Vidare bör här framhållas att för exempelvis lantbrukshögskolans del behov
av kontakt och samarbete föreligger både beträffande undervisning och
forskning icke blott med skogs- och veterinärhögskolorna utan jämväl med
andra lärosäten och forskningsinstitutioner. I fråga om vissa ämnen har
detta stor aktualitet beträffande Uppsala universitet. Förhållandena torde
vara enahanda för skogs- och veterinärhögskolorna.

Ett mera ingående övervägande torde visa att man här rör sig med ett
mera komplicerat problem än fördelarna av cn organisatorisk samordning
av enbart de tre bär nämnda högskolorna. Man torde sålunda rent generellt
kunna påvisa att samordnings- och samarbetsfrågor finnes mellan många
organ. Få torde dock förutsätta alt härför erfordras en geografisk samför 22

Bihang till riksdagens protokoll 1961. t samt. AV 09

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

läggning av alla dessa organ. Samordnings- och kontaktfrågor torde kunna
lösas på annat sätt.

Av vad jordbrukshögskoleutredningen funnit, synes under förevarande
omständigheter fördelarna av en samorganisation icke vara så betydande,
att de skulle kunna motivera åtgärder av mera genomgripande eller kostnadskrävande
karaktär. För utredningen har det likväl framstått som
väsentligt, att den yttre organisationsram den förordar för lantbrukshögskolan
och de resurser, som den föreslår för sagda institution, icke utformas
så att härigenom hinder lägges i vägen för framtida överväganden och
åtgärder i denna fråga.

För utredningen framstår här såsom avgörande det faktum, att det måste
anses vara en helt verklighetsfrämmande tanke att flytta lantbrukshögskolan
från Ultuna. Utredningens förslag har därför utformats så, att de på
intet sätt föregriper de organisatoriska åtgärder till samordning, som eventuellt
vid senare tidpunkt kan bli önskvärda. Att skilda geografiska förläggningsorter
dock icke i princip utgör något hinder för att samorganisera
olika enheter inom en och samma högskola visar utredningens förslag att
till Alnarp förlägga lantbrukshögskolans blivande trädgårdssektion.

Summeras nu nämnda faktiska omständigheter torde det enligt utredningen
vara uppenbart, att i förevarande läge samordnings- och kontaktfrågorna
mellan berörda högskolor synes böra ordnas genom härför lämpliga
samarbetsorgan. Efter samråd med 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté
samt veterinärhögskoleutredningen förordar jordbrukshögskoleutredningen
därför, att ett samarbetsorgan mellan de tre högskolorna
skapas för de där bedrivna verksamheterna. I

I ett särskilt yttrande av ledamoten av utredningen herr Yngve Gustafsson
antöres beträffande fragan om samordning mellan lantbruks-, skogs- och
veterinärhögskolorna bl. a. följande.

Högskoleverksamheten på jordbrukets och angränsande områden är starkt
uppsplittrad i vårt land. Skogshögskolan, lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan
samt Alnarpsinstitutet med sina avdelningar för högre trädgårdsoch
mejeriulbildning är sålunda från varandra fristående enheter. Samtliga
företräder emellertid områden som i många avseenden är varandra mycket
närbelägna. De separata högskolorna och högskoleavdelningarna är små och
delvis mycket små med avseende på deras studentantal. Detta medför, att de
°hka institutionerna blir ringa utnyttjade ur utbildningssynpunkt i förhål -lande till vad som skulle ha varit fallet, om högskolorna vore större enheter.
Särskilt påtagligt framträder detta i fråga om grundläggande ämnen, för
vilka varje högskola nu måste ha sin egen mer eller mindre fullständiga
uppsättning av institutioner. Härav följer, att högskoleverksamheten — när
den ses ur utbildningssynpunkt — blir mycket dyrbar.

Den nuvarande uppsplittringen av högskoleverksamheten på jordbrukets
område en uppsplittring som för övrigt torde vara större hos oss än i
andra länder — är till betydande nackdel på längre sikt. De små högskolorna
och högskoleavdelningarna kan icke utrustas på ett tillfredsställande sätt,
framförallt inte i fråga om institutioner för grundläggande ämnen. Bristerna
synes komma att bli alltmer framträdande ju större krav på utrustning, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

339

utvecklingen efter hand ställer, och följaktligen måste det bli allt angelägnare
att åstadkomma större högskoleenheter. Hur en integration till större
enheter lämpligen bör gå till, kan givetvis diskuteras. Dels kan de nuvarande
högskolorna och högskoleavdelningarna sammanföras mer eller mindre med
vissa av universiteten eller med större högskolor under åttonde huvudtiteln,
dels kan de sammanföras inbördes. Möjligheten till ett sammanförande enligt
det första av de nämnda alternativen kommer att i hög grad bli beroende
av den universitets- och högskoleorganisation i stort, som landet kommer
att få. Universitetsutredningen behandlar f. n. denna fråga, och när detta
skrives föreligger ännu icke denna utrednings förslag.

Beträffande frågan om att sammanföra jordbrukets högskolor och högskoleavdelningar
anför Gustafsson bl. a. följande.

Eu gemensam högskola för jordbruket, skogsbruket, trädgårdsnäringen, veterinärväsendet
och eventuellt mejeriindustrien skulle få till uppgift att handha
högre undervisning och forskning inom ett ämnesområde, som på sitt sätt
är mycket enhetligt: det teknisk-ekonomiska utnyttjandet av marken, växterna
och djuren jämte grundläggande studier härför. Högskolan skulle, om
man så ville, kunna benämnas »biotekniska högskolan». Den skulle lämpligen
vara uppdelad i avdelningar, förslagsvis för skogsbruk, jordbruk, trädgårdsodling,
husdjursskötsel, veterinärväsende, teknik, ekonomi och eventuellt
mejeri. Centralt skulle finnas kansli, ekonomiförvaltning, centralbibliotek
m. m.

Då de nuvarande högskolorna och högskoleavdelningarna är förlagda på
tre olika platser, Stockholm, Ultuna och Alnarp, och då stora investeringar
i institutioner är gjorda, måste man förutsätta, att den nya högskolan — i
vissa hänseenden tills vidare och i andra för framtiden — skulle vara lokalmässigt
decentraliserad.

På längre sikt finge man väl förutsätta, att skogshögskolans och veterinärhögskolans
institutioner överflyttades till Uppsala-området. Det må framhållas,
att ett sådant överflyttande icke behöver leda till att de bägge högskolornas
lokaler i Stockholm bleve överflödiga. Med det läge lokalerna har
i närheten av Experimentalfältet, kan de förmodligen med lätthet utnyttjas
av Stockholms universitet, vars blivande centrum enligt fattade beslut skall
förläggas omedelbart i närheten.

Beträffande fördelarna av en gemensam högskola framför Gustafsson följande
synpunkter.

Genom en samordning av de nuvarande högskolorna skulle olika fördelar
vinnas. Sålunda skulle ell bättre underlag erhållas för institutioner för
grundläggande ämnen. Vid de nuvarande små högskolorna är ifrågavarande
institutioner i stor omfattning mindre väl utnyttjade för undervisning. Undervisningsskyldigheten
uppgår ofta endast till några tiotal timmar per år
och lärare. Härtill kommer, att då studerandena är få och då de oftast har
sitt huvudintresse inriktat på de efterföljande tekniskt-ekonomiska ämnena,
blir antalet licentiander och doktorander ringa. Den vetenskapliga aktiviteten
inom institutionerna blir följaktligen ofta beroende av i vilken utsträckning
studerande och forskare med utbildning utanför den egna högskolan
arbetar inom institutionerna. Svårigheterna att lämpligt inrätta institutioner
för grundläggande ämnen och de stora kostnaderna för dem har medfört,
att uppsättningen i vissa hänseenden blivit ofullständig.

Vid eu samorganiserad större högskola skulle på grund av det samlade
arbetsområdets betydande enhetlighet — »bioteknik» — de grundläggande

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

institutionerna kunna vara gemensamma för olika studieinriktningar i mycket
stor utsträckning. Undervisningsverksamheten skulle bli av mera normal
omfattning, varjämte det flerdubblade studerandeantalet skulle medföra,
att antalet licentiander från den egna högskolan ökade. Den storlek,
som institutionerna automatiskt skulle få vid den tänkta samorganisationen,
skulle medföra, att de kunde göras välutrustade och att verksamheten
inom dem skulle kunna differentieras.

Vid en gemensam större högskola skulle även vissa institutioner för tilllämpade
ämnen kunna vara gemensamma för olika studieriktningar. Härigenom
skulle institutionerna kunna bli större och följaktligen kunna göras
mera välutrustade och differentierade. Vidare skulle ett centralbibliotek
kunna inrättas som vore större och mera allsidigt än de nuvarande, delvis
mycket små högskolebiblioteken. Härigenom skulle litteraturtjänsten kunna
effektiveras och förbilligas. Inom en större högskoleorganisation skulle vidare
kostnadskrävande specialutrustning för forskning kunna finna större
gemensam användning och därmed bli'' lättare att anskaffa. Vidare skulle
såväl veterinärhögskolans som husdjursinstitutionernas vid lantbrukshögskolan
redovisade stora behov av djurbesättningar för forsknings- och undervisningsändamål
lättare kunna tillgodoses.

Avslutningsvis må framhållas de fördelar, som skulle vinnas vid en större
högskola därigenom att ett större kansli och en gemensam ekonomiavdelning
kunde upprättas och möjligheten därigenom erhållas att skapa en effektivare
kontorsorganisation. Vidare må framhållas, att förekomsten av ett
större gemensamt lärarkollegium skulle medföra enhetlig behandling av
samtliga högskoleärenden, varjämte säkerheten i bedömningen av exempelvis
befordringsärenden och gradualavhandlingar skulle öka".

II. YTTRANDEN

Lantbrukshögskolans lärarkollegium instämmer i utredningens synpunkter
och understryker, att en sammanslagning mellan lantbruks-, skogs- och
veterinärhögskolorna skulle leda till besparingar endast om den förutsättes
kombinerad med en stark nedskärning av de samlade forskningsresurserna.
En av lokaliseringspolitiska skäl betingad framtida förflyttning av skogsoch/eller
veterinärhögskolorna till Uppsala och dess sainorganisation med
lantbrukshögskolan skulle snarast underlättas genom en upprustning av
lantbrukshögskolan, som skulle göra den bättre ägnad som bas för utbyggnaden
av en sammanslagen högskoleorganisation. Vetenskapligt och administrativt
samarbete mellan nämnda högskolor bör givetvis underlättas, det
förra bl. a. genom att jordbrukets forskningsråd tilldelas sådana ekonomiska
resurser, att tillräckligt stöd kan ges åt forskningsgrupper, som önskar
beakta gränsområdena, de senare genom skapandet av en gemensam
nämnd bestående av rektor jämte en eller två valda representanter från
varje högskola.

Styrelsen för veterinärhögskolan delar de av utredningsmajoriteten anförda
synpunkterna och vill som sin mening framhålla, att frågan om en
sammanslagning av de tre högskolorna bör tagas under fortsatt övervägande
först sedan det kunnat ledas till bevis, att anordningen kommer att medföra
fördelar för vederbörande högskola och den där bedrivna verksamhe -

341

Knngl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

ten. Den synnerligen ringa del av undervisningen, som vid veterinärhögskolan
kan göras gemensam med undervisning vid annan högskola, utgör inget
motiv för en sammanslagning. De fördelar som här står att vinna torde kunna
uppnås på annat sätt främst genom ett utökat och fördjupat samarbete
mellan högskolorna. Vad Gustafsson anfört i frågan kan enligt veterinärhögskolans
styrelse icke anses såsom tillfyllestgörande utredning och bevisning.
Fastmera torde den ifrågasatta sammanslagningen med säkerhet leda
till försämrad utbildning'' för samtliga ifrågavarande yrkesgrenar. Styrelsen
framhåller vidare, att veterinärmedicinen visserligen arbetar i jordbruksnäringens
tjänst men att det sker helt och hållet i dess egenskap av medicinsk
vetenskap. Såsom delar av den »universella» medicinen arbetar läkarvetenskapen
och veterinärmedicinen mot samma mål — nämligen förståelsen
av hälsa och sjukdom hos levande varelser. Forskningen över mellan människor
och djur överförbara sjukdomar samt födoämneshygienen är därutöver
två stora forskningsfält, där den veterinärmedicinska forskningen tager
direkt sikte på folkhälsan. Ett organisatoriskt samgående med två icke
medicinska högskolor skulle komma att framstå icke allenast såsom omotiverat
med hänsyn till den veterinärmedicinska forskningen utan också såsom
direkt hindersamt för denna forskningsutveckling som en del av den
universella medicinen. Den veterinärmedicinska forskningen torde där tjäna
jordbruksnäringen, om den får fritt utveckla sin egenart, som enklast
kan uttryckas som jämförande medicin.

Veterinärhögskolans lärarkollegium avstyrker bestämt en sammanslagning
av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna och anser det uppenbart,
att Gustafssons förslag från början vilar på för vår tid helt felaktiga
premisser. Enligt lärarkollegiets uppfattning skulle det föreslagna systemet
ofelbart leda till både sämre undervisning och utbildning för samtliga utbildningsgrenar.
Enligt lärarkollegiets uppfattning karakteriseras utvecklingen
inte av — såsom Gustafsson framhållit — att gränserna mellan exempelvis
agronomernas och veterinärernas ämnesområden suddas ut utan tvärt
om är eu alltmer långtgående specialisering typisk för utvecklingen. Lärarkollegiet
behandlar därefter ingående vad som skiljer i undervisningen och
forskningen i ämnena husdjursgenetik och utfodringslära vid lantbrukshögskolan
och veterinärhögskolan och anför därvid hl. a. följande.

Enligt kollegiet är det endast de grundläggande allmänna delarna av dessa
ämnen, som är gemensamma för agronomer och veterinärer. Dessa delar av
ämnena kan också med lätthet inhämtas direkt genom litteraturstudier. De
speciella delarna av ämnena är däremot inte gemensamma utan starkt specialiserade
och kräver specialinriklade befattningshavare oavsett samförläggning
eller ej. Kollegiet kommer till den slutsatsen, att skiljaktighelerna
mellan undervisningen i dessa båda ämnen är så väsentliga, att eu gemensam
undervisning icke kan anses som ändamålsenlig. Lärarkollegiet finner
det vidare helt verklighetsfrämmande att i nuvarande tid för mycket stora
kostnader sammanföra dessa relativt väl utbyggda och redan långt specialiserade
och på skilda platser belägna högskolor Ull eu högskola utan att
några verkliga och påtagliga fördelar därmed kan uppnås.

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Statens skogsforskningsinstitut har intet att invända mot att ett särskilt
samarbetsorgan inrättas i den mån ett sådant blir erforderligt för att säkra
de vetenskapliga kontakterna. F. n. har skogsforskningen betydligt större
behov av kontakter med företrädarna för de naturvetenskapliga och tekniska
ämnena vid Stockholms högskola samt Svenska träforskningsinstitutet liksom
med representanter för de olika ämnena vid handelshögskolan i Stockholm
än med lantbrukshögskolans institutioner. På samma sätt torde lantbrukshögskolan
ha större behov av ett samgående med Uppsala universitet
än med skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet. En sammanslagning
av skogsforskningsinstitutet och skogshögskolan med lantbrukshögskolan
och eventuellt även veterinärhögskolan under gemensam administration är
vetenskapligt sett omotiverad och skulle skada skogsforskningens vidare utveckling
och fördjupning. Hur den högre skogliga undervisningen liksom
den skogliga forskningen administrativt i framtiden än kommer att ordnas
måste dessa verksamheter bilda en sammanhängande enhet, som icke är
särskilt starkt förknippad med lantbrukshögskolans eller veterinärhögskolans
verksamhetsområden.

Statskontoret framhåller, att de tre berörda högskolorna har ett mycket
begränsat elevantal, vilket medför att lokaler och övriga resurser får en i
jämförelse med universiteten och övriga högskolor låg utnyttjandegrad.
Statskontoret anser, att den av Gustafsson framförda tanken på en gemensam
högskola för ifrågavarande discipliner är värd att närmare prövas. Tidpunkten
för att aktualisera denna tanke måste för övrigt enligt ämbetsverkets
mening vara synnerligen lämplig, innan beslut fattas om en eventuell
l|tbyggnad av undervisningen. Det av utredningen föreslagna samarbetsorganet
mellan högskolorna bör tillskapas först sedan det visat sig att några bestämda
fördelar står att vinna med en gemensam undervisning. Vid en prövning
av förutsättningarna för en samordning i vetenskapligt, pedagogiskt
och administrativt hänseende mellan de tre högskolorna bör även uppmärksammas
i vad mån en närmare anknytning till Uppsala universitet av viss
undervisning kan ske. Statskontoret erinrar även om att skogshögskolan och
veterinärhögskolan är belägna i omedelbar närhet av Stockholms universitets
blivande förläggningsplats, vilket måste skapa gynnsamma förutsättningar
för ett gemensamt utnyttjande av universitetets och högskolornas resurser.

Statens organisationsnamnet har intet att erinra mot att ett samarbetsorgan
tillskapas för de tre högskolorna på jordbrukets område men förutsätter
att några särskilda befattningshavare ej kommer att behövas för denna
verksamhet, som i administrativt hänseende bör anknytas till någon av högskolorna.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om icke från såväl undervisningssom
kostnadssynpunkt en sammanslagning av de tre högskolorna till en enda,
förlagd till Uppsala skulle vara att förorda. Den sammanlagda intagningen
vid de tre högskolorna uppgår endast till 130 studerande årligen. Undervisningen
i vissa grundläggande ämnen är av samma innehåll och

343

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tvingar varje högskola att ha egna institutioner härför. Även vad gäller forsknings-
och undervisningsinstitutioner för tilläinpningsämnena råder motsvarande
förhållanden. Även från allmänna lokaliseringssynpunkter skulle
en utflyttning för skogs- och veterinärhögskolorna från stockholmsområdet
till Uppsala vara av stort värde, eftersom eleverna vid här berörda högskolor
kommer från hela landet och relativt få från stockholmsområdet.

Lantbruksstyrelsen anser, att en samorganisation av den högre utbildningen
på lantbrukets, skogsbrukets och veterinärväsendets område skulle
medföra den fördelen, att agronomer, jägmästare och veterinärer skulle
bättre lära känna varandra och varandras arbetsuppgifter till båtnad för
verksamheten i fält. Vidare synes det styrelsen uppenbart att vissa dubbleringar
av institutioner skulle kunna undgås. Lantbruksstyrelsen föreslår, att
på nuvarande stadium ett samarbetsorgan mellan dessa högskolor tillskapas.
Detta samarbetsorgan skulle ha till första uppgift att undersöka förutsättningarna
för att sammanföra institutioner vid högskolorna i fråga. Ur
undervisningssynpunkt synes den skilda lokaliseringen icke behöva utgöra
något hinder härför.

Veterinärhögskolentredningen instämmer i jordbrukshögskoleutredningens
konstaterande, att fördelarna av en samorganisation icke är så betydande,
att de motiverar åtgärder av mera genomgripande eller kostnadskrävande
karaktär. Beträffande det åberopade sambandet mellan lantbrukshögskolan
och veterinärhögskolan inom ämnesområdena kemi, husdjurens anatomi
och fysiologi, husdjursgenetik och utfodringslära framhåller veterinärhögskoleutredningen
bl. a. följande.

Ämnet allmän och medicinsk kemi svarar för ungefär sex procent av den
totala studietiden för veterinärexamen och kemiundervisningen vid veterinärhögskolan
måste i hög grad anpassas till medicinska frågeställningar.
Någon samundervisning med agronomstuderande torde följaktligen icke
kunna komma i fråga. Beträffande ämnena anatomi och histologi samt fysiologi
föreligger en betydligt närmare anknytning till undervisningen vid
humanmedicinska läroanstalter än till undervisningen vid lantbrukshögskolan.
Ämnet avelsbiologi och husdj urshygien omfattar ca fem procent av den
totala studietiden för veterinärexamen. Vissa delar av denna undervisning
uppvisar likheter med motsvarande undervisning vid lantbrukshögskolan.
Skillnaderna i större delen av denna undervisning är så väsentliga, att en
samundervisning icke kan anses ändamålsenlig. Beträffande forskningen
vid veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan bör i första hand uppmärksammas,
framhåller veterinärhögskolentredningen, att forskningen vid veterinärhögskolan
är i hög grad medicinskt inriktad och intima kontakter föreligger
bl. a. med forskningen på det humanmedicinska området. Skall
en samordning av veterinärhögskolan med annan högskola ifrågakomma, så
bör denna samordning hellre ske med humanmedicinsk högskola. Den helt
övervägande delen av verksamheten vid veterinärhögskolan är väsensskild
från verksamheten vid lantbrukshögskolan såväl i fråga om undervisning
som forskning. En sammanföring av de båda högskolorna kan således icke
motiveras med gemensamma arbetsuppgifter och torde följaktligen icke kunna
leda till några egentliga besparingar av personella eller materiella resurser.
För eu överföring av veterinärhögskolan till Ultuna eller annan ort kan

344

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

åberopas önskemål om en begränsning av studenttillströmningen till Stockholm.
På grund av det begränsade studentantalet vid veterinärhögskolan
kan dock en förflyttning av denna högskola icke i nämnvärd omfattning påverka
de problem, som föreligger i samband med studentkoncentrationen till
Stockholm. En förflyttning torde inte heller av kostnadsskäl kunna komma
i fråga. Veterinärhögskolans nuvarande till stor del särpräglade lokaler torde
nämligen icke utan betydande ombyggnad kunna tagas i anspråk för
andra ändamål. De kostnader en förflyttning skulle medföra skulle enligt
veterinärhögskoleutredningens uppfattning icke tillnärmelsevis motsvaras
av de fördelar, som man i vissa avseenden skulle vinna genom högskolans
förflyttning.

Vid veterinärhögskoleutredningens yttrande finnes fogad en reservation
av ledamoten i denna utredning Kvarnbäck, vari hävdas att ett sammanförande
av veterinär- och lantbrukshögskolorna skulle medföra vissa fördelar
särskilt för forskningen i ämnena näringsfysiologi, utfodring och skötsel
samt genetik. Samarbete mellan den veterinärmedicinska och den humanmedicinska
forskningen kan enligt Kvarnbäck likaväl arrangeras i Uppsala
som i Stockholm. Kvarnbäck framhåller dock, att en förflyttning av veterinärhögskolan
medför mycket betydande kostnader för bl. a. nybyggnader
i Uppsala. Han förordar, att samarbetsfrågorna åtminstone tills vidare löses
genom ett särskilt samarbetsorgan.

Lokaliseringsutredningen framhåller att vissa skäl främst från undervisningssvnpunkt
anses tala för en bättre samorganisation mellan jordbrukets
högskolor. Å andra sidan sägs utbildningen taga i anspråk allenast en mindre
del av de sammanlagda resurserna för högre utbildning i forskning och
försöksverksamhet. Med hänsyn till det ringa elevantalet och de likartade
forskningsuppgifterna, som i vissa fall t. o. in. griper in i varandra, synes
det enligt lokaliseringsutredningen vara naturligt att eftersträva en ökad
samorganisation. Lokaliseringsutredningen vill emellertid uttala, att det ingalunda
synes självklart, att ifrågavarande läroanstalter m. in. skall vara belägna
i huvudstaden. Behovet av ett samarbete med experter på olika forskningsområden
torde kunna tillgodoses lika väl i andra universitetsstäder,
därvid Uppsala, där lantbrukshögskolan är belägen, synes ligga närmast till
hands för övervägande. Det torde dock finnas anledning att i detta sammanhang
undersöka även övriga universitetsstäder. Vad angår placeringen i
Stockholm vill lokaliseringsutredningen särskilt framhålla, att speciella olägenheter
torde vara förenade med att låta skolor av rikskaraktär ligga i huvudstaden.
I likhet med reservanten finner lokaliseringsutredningen sålunda
tidpunkten lämplig att nu överväga frågan om möjligheten att från
Stockholm utflytta ifrågavarande läroanstalter m. m. och att därvid åstadkomma
en ökad samordning och koncentration. Det torde ligga inom ramen
för lokaliseringsutredningens uppdrag att verkställa en sådan undersökning.
Med nuvarande arbetsprogram torde det dock icke vara möjligt för lokaliseringsutredningen
att omedelbart upptaga spörsmålet till prövning. Om
en sådan undersökning bör ske snabbt och verkställas av lokaliseringsul -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 345

redningen torde därför en viss omläggning av nuvarande arbetsplaner erfordras.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner det sannolikt, att vissa fördelar
skulle kunna uppnås vid en samordning mellan de tre fackhögskolorna. En
omlokalisering av högskolorna, så att en enda läroanstalt tillskapas, måste
under alla omständigheter betraktas som en åtgärd på lång sikt. Riksförbundet
finner det välbetänkt, att man vid den långsiktiga planeringen lämnar
möjligheter öppna för dylik sammanslagning. Med hänsyn till den utbyggnad,
som redan skett, finner riksförbundet Ultuna i så fall vara den enda
tänkbara lokaliseringsorten. Detta förhållande innebär, att en upprustning av
lantbrukshögskolan i enlighet med det föreliggande förslaget under alla förhållanden
kan utnyttjas för framtiden. Riksförbundet finner det utomordentligt
angeläget, att upprustningen av lantbrukshögskolan inte fördröjes. En
eventuell samordning av högskolorna på lantbrukets område torde närmast
underlättas, om lantbrukshögskolan undergår en snabb utbyggnad.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att högskoleverksamheten på lantbrukets
område otvivelaktigt är starkt uppsplittrad i vårt land och att åtskilliga
fördelar därför sannolikt skulle vinnas genom ett samgående. Ur
allmänna lokaliseringspolitiska skäl och med hänsyn till den stora utbyggnad,
som redan finnes vid lantbrukshögskolan, torde en förläggning till Ultuna
vara den mest ändamålsenliga. Det är angeläget, att hithörande frågor
blir föremål för fortsatta överväganden. Detta bör dock icke hindra den föreslagna
upprustningen av lantbrukshögskolan. Det skulle nämligen för
svenskt jordbruk vara synnerligen olyckligt, om den nu aktuella upprustningen
uppsköts i avvaktan på dels resultaten från en utredning som med
all sannolikhet måste bli mycket tidskrävande, dels den långa omställningsprocedur
som sedan eventuellt skulle följa. Varje ytterligare uppskov med
att lösa lantbruk shögskolans skriande behov av upprustning skulle innebära
en ytterligare skärpning av läget.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbnnd samt hushållningssällskapens
förbund ansluter sig till den ståndpunkt utredningsmajoriteten intagit
beträffande samordningen mellan lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna.

Av hushållningssällskapen har endast ett mindre antal yttrat sig i denna
fråga. Alla dessa har emellertid förordat en ökad samorganisation eller samförläggning
på längre sikt. De påpekar samtidigt, att en sådan samordning
inte får innebära något hinder för eu upprustning av lantbrukshögskolan.

Statens tekniska forskningsråd finner tanken på alt sammanföra lantbrukshögskolan,
skogshögskolan och veterinärhögskolan till en enhet beaktansvärd.
En utredning härom synes lämplig. Med hänsyn till att en förflyttning
av lantbrukshögskolan från Ultuna är helt orealistisk behöver man endast
vid planeringen av utbyggnaden därstädes laga hänsyn till att endera
eller båda de andra högskolorna vid senare tidpunkt kan komma att förflyttas
till Ultuna-området eller dess närhet. En utredning i detta vidare

346

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sammanhang föregripes sålunda på intet sätt av de av jordbrukshögskoleutredningen
framlagda byggnads- och upprustningsförslagen.

1955 års universitetsutrcdning är för sin del helt enig med jordbrukshögskoleutredningen
i dennas i betänkandet (s. 147) deklarerade principupplattning,
att ett utvidgat samarbete mellan olika universitet och högskolor
på såväl undervisningens som forskningens område är en av utvägarna för
att möta de ökade krav, som i framtiden kommer att ställas på de högre
läroanstalterna. Föråldrade indelningsgrunder och traditionella uppfattningar
bör härvid icke få stå hindrande i vägen, när det gäller att möta de
krav utvecklingen ställer. Universitetsutredningen är ävenledes enig med
jordbrukshögskoleutredningen om att aktualiserade samordningsfrågor
mellan de tre under jordbruksdepartementet lydande högskolorna inbördes
lämpligast löses i ett sammanhang, som även inbegriper frågorna om dessa
högskolors behov av kontakt och samarbete med universiteten och övriga
högskolor.

Universitetsutredningen anför, att den ännu icke tagit ställning till frå§nn,
genom vilka organisatoriska former man bäst tillgodoser det växande
kontakt- och samarbetsbehovet enskilda läroanstalter emellan. Utredningen
konstaterar emellertid, att jordbrukshögskoleutredningens förslag på
en rad punkter är konstruerade på sådant sätt, att ett genomförande av
förslagen skulle innebära en avsevärd förbättring av förutsättningarna för
en intimare samverkan framför allt mellan lantbrukshögskolan och Uppsala
universitet.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningen har vid sina överväganden om en samordning
i en eller annan form mellan lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna
funnit, att vissa fördelar skulle kunna vinnas härigenom men att
dessa fördelar icke skulle vara så betydande, att de skulle motivera åtgärder
av mera genomgripande eller kostnadskrävande karaktär. För utredningen
har det framstått som väsentligt, att de åtgärder, som utredningen förordar
i fråga om lantbrukshögskolan, inte skall utformas så, att hinder därigenom
lägges för framtida samordningsåtgärder. Utredningen har därvid utgått
ifrån att det måste vara en verklighetsfrämmande tanke att flytta lantbrukshögskolan
från Ultuna. Olika föreslagna åtgärder, exempelvis beträffande
investeringar i byggnader in. m. föregriper därför inte en senare eventuell
samordning. Jordbrukshögskoleutredningen har dock efter samråd
med 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté samt veterinärhögskoleutredningen
funnit, att ett samarbetsorgan mellan de tre högskolorna
bör tillkomma.

Vid remissbehandlingen har bland annat till följd av de synpunkter i
frågan, som herr Yngve Gustafsson anfört i ett särskilt yttrande, en livlig
diskussion kommit till stånd beträffande för- och nackdelar av en samförläggning
av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna. Från många remissinstanser
har ett betydande intresse för en samordning av de tre hög -

347

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

skolorna kommit till uttryck. De närmast berörda högskolorna och högskoleutredningarna
har emellertid ingående redovisat hur pass begränsade
kontaktytorna mellan dessa tre högskolor är i realiteten och samtidigt understrukit,
att behovet av samarbete och samverkan för flertalet institutioner
måste vara inriktat åt annat håll, till exempel åt det medicinska området
för veterinärhögskolans del och åt tekniska högskolan och handelshögskolan
för skogshögskolans del. Det föreslagna samarbetsorganet har man
dock i flertalet fall inte haft något att erinra emot.

För min del vill jag liksom universitetsutredningen framhålla, att ett
utvidgat samarbete mellan universitet och högskolor på såväl undervisningens
som forskningens områden bör vara en av utvägarna för att möta de
krav, som i framtiden kommer att ställas på de högre läroanstalterna. Av
remissyttrandena framgår emellertid, att det i förevarande fall till helt övervägande
del gäller forskningsområdet och att samhörigheten här sträcker
sig över vidare och andra fält än de diskuterade tre högskolorna omfattar.
Därtill kommer att forskningens utveckling i fråga om resurser, problematik
och resultat ställer dess organisation inför en alltmer svårbedömbar utformning
även vid mindre högskolor. De angelägna investeringarna för högskolornas
utbyggnad är redan av den storleksordningen, att tillgängliga resurser
i första hand bör utnyttjas och kostnadskrävande omflyttningar
utan påtaglig nytta förhindras. Jag är därför av den uppfattningen, att
samarbetet mellan nu berörda under jordbruksdepartementet lydande högskolor
liksom mellan dessa samt universitet och andra högskolor i vart fall
tills vidare med fördel kan inriktas på sådana avsnitt och spörsmål, där klara
fördelar står att vinna och där samarbetet mer organiskt växt fram. För
att trygga att det för dessa tre högskolor skall föreligga en fortlöpande kontakt
på högst planet anser jag, att det redan vid 1948 års högskoleoinorganisation
påtänkta kontaktorganet har en uppgift att fylla.

Utgående från dessa ställningstaganden har jag sökt tillvarataga alla till
buds stående möjligheter till samverkan mellan lantbrukshögskolan och
Uppsala universitet i fråga om undervisningen i vissa grundläggande ämnen.
Olika samordningsfrågor och problem, som kan uppstå i samband
med denna samundervisning, bör handläggas av lantbrukshögskolans styrelse
och Uppsala universitet i samråd. Jag vill här erinra om att Uppsala
universitet utser eu ledamot i lantbrukshögskolans styrelse. Jag har vidare
i det föregående förordat, att professorn i genetik skall ha säte och stämma
i såväl den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet
som i lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan.

Vad beträffar samarbetet mellan lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna
vill jag i likhet med jordbrukshögskoleutredningen förorda, att ett
samarbetsorgan kommer till stånd. Detta bör enligt min mening bestå av
ordförandena i de olika högskolornas styrelser, rektorerna vid de tre högskolorna
och eu professor från varje högskola. Ifrågavarande professor skall
utses av respektive högskolors styrelser. Därutöver bör samarbetsorganet
också kunna kontinuerligt eller för vissa spörsmål adjungera med sig företrädare
för andra närstående institutioner.

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Detta samarbetsorgan bör ha till uppgift att söka få till stånd samarbete
och kontakt främst mellan närliggande ämnesområden berörande de tre
högskolorna. En sådan kontakt synes bland annat böra kunna komma till
stånd genom vetenskapliga seminarier inom ämnesområden, där de tre
högskolorna tangerar varandra. Man bör också söka åstadkomma en viss
specialisering och arbetsfördelning inom närliggande ämnesområden mellan
de tre högskolorna i syfte att undvika dubbleringar i det vetenskapliga arbetet
och i utrustningen. En gemensam diskussion av vissa frågor, innan
de årliga anslagsskrivelserna till Kungl. Maj:t utformas, synes också kunna
vara av värde. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga
bestämmelser för ifrågavarande samarbetsorgan.

Anslagsäskanden för budgetåret 1961/62, m. m.

A. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

1. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Avlöningar. Under
denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag
av 6 448 400 kr. Såsom inledningsvis berörts har anslaget i årets statsverksproposition
(IX ht p. 46) upptagits med ett beräknat belopp av
7 675 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 1 153 300 kr. på
sätt framgår av följande sammanställning.

Undervisningsinstitutionerna
1. Personalförstärkningar

a) 1 forskardocent Ae 24................................

b) 2 docenter Ae 24 ....................................

c) 1 förste assistent Ae 21 (inst. för växtsjukdomslära) . .. .

d) 1 förste assistent Ae 21 (inst. för husdjursgenetik; avd.

vid Wiad) ..........................................

e) 1 förste amanuens (inst. för organisk kemi) ............

f) 1 tredje amanuens (inst. för marknadslära) ............

g) 1 laboratoriebiträde A 5—A 9 (inst. för husdjursgenetik;

avd. vid Wiad) .....................................

h) tillfällig arbetskraft (maskintekn. inst.) ................

i) tillfällig arbetskraft (inst. för växtsjukdomslära) ........

j) 1 laboratoriebiträde högst Ag 9 (inst. för husdjursgenetik;

avd. vid Wiad) .....................................

k) biträdeshjälp in. in. till docenter......................

Ökning

eller

minskning

+	27	060
+	54	120
+	22	860
+	22	860
+	8	130
+	4	065
+	11	676
+	5	000
+	5	000
4-	10	548
+	72	000

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961 349

Ökning

eller

minskning

2. Löneregleringar

a) 1 laborator Bo 1 i st. f. förste kemist Ao 23 (analyslabo -

ratoriet) ............................................ + 15 204

b) 1 förste assistent Ae 21 i st. f. assistent i reglerad beford ringsgång

(inst. för driftsekonomi) .................... + 2 460

c) 1 förste assistent Ae 21 i st. f. assistent Ae 19 (inst. för

allm. jordbrukslära) ................................. + 2 460

Biblioteket

3. Personalförstärkningar

a) 1 biblioteksbiträde Ae 7 .............................. + 10 548

b) tillfällig arbetskraft ................................. + 10 000

Kansli och kamrerarexpedition

4. Lönereglering

1 kamrer Ao 23 i st. f. Ao 21 .......................... + 2 736

Statens husdj ursförsök

5. Personalförstärkning

1 laboratoriebiträde högst Ae 9 .......................... + 10 548

6. Lönereglering

1 arbetsförman Ae 9 i st. f. 1 arbetsförman med arvode----

Statens försöksgårdar och Norrlands
lantbruksförsöksanstalt

7. Personalförstärkningar

a) 1 assistent Ae 13 (Stenstugu)........................ + 13 944

b) 1 försöksförman Ae 9 (Norrlands lantbruksförsöksan stalt)

............................................ + 12 396

c) 1 institutionsvaktmästare Ae 7 (Norrlands lantbruksför söksanstalt)

...................................... + H 196

d) 1 kanslibiträde Ae 7 (Norrlands lantbruksförsöksanstalt) -f 11196

8. Personalminskning

ersättning till skrivhjälp .............................. — 2 100

Diverse äskanden

9. Omräkningar m. m.

a) arvoden till viss tillfällig personal.................... + 27 800

b) lönereglering för viss biträdespersonal................ + 26 598

c) lönereglering för vissa assistenter .................... + 22 428

d) löneklassförändringar .............................. + 5 853

e) 1960 års lönetillägg in. m........................... + 724 680

f) kompensation för höjda folkpensionsavgifter.......... + 2 000

+ 1 153 300

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Motiv. I en allmän motivering anför högskolestyrelsen följande.

Högskolans lärarkollegium har framhållit, bl. a., att forskningsverksamheten
vid högskolans institutioner i mycket betydande utsträckning bedrives
tack vare anslag, som kunnat erhållas utanför högskolans stat dels från
jordbrukets forskningsråd och liknande statliga organ, dels från enskilda
stiftelser. Dessa anslag användes såväl till avlöningar som till materiel. Del
är sålunda enligt lärarkollegiets mening uppenbart, att de resurser, som
inom ramen för högskolans stat står till de olika institutionernas förfogande
är otillräckliga. Årsanslagen har visserligen uppräknats för att kompensera
prishöjningar men dessa uppräkningar har täckt endast en mindre del
av de prishöjningar, som ägt rum. Institutionerna har därigenom redan
tvingats minska sin verksamhet i den mån forskningsanslag från annat hål t
icke kunnat utverkas.

Högskolestyrelsen, som ansluter sig till vad lärarkollegiet anfört, framhåller
därutöver, att det beträngda läge, i vilket jordbruket befinner sig,
gör det synnerligen angeläget, att jordbruket kan få all möjlig hjälp från
forskningens och försöksverksamhetens sida. Högskolestyrelsen har i avbidan
på att statsmakterna tar ställning till jordbrukshögskoleutredningens
förslag framfört i stort sett samma äskanden som förra året. Några besparingar
har icke kunnat föreslås. Styrelsen har i sina anslagsäskanden under
senare tid framfört ytterligare önskemål om tjänsteförändringar och inrättandet
av nya tjänster. En viss lönereglering har skett för de tekniska biträdena
under åren 1959 och 1960. Någon översyn av kontors- och assistenttjänsternas
lönegradsplacering har dock icke genomförts sedan tjänsteförteckningsrevisionen
1952/53 och då för kontorskarriären i mycket ringa
omfattning. Styrelsen vill därför kraftigt understryka behovet av en sådan
översyn av kontors- och assistenttjänsterna vid högskolan. Förhandlingar i
denna fråga har förts med statstjänstemannaförbundet. Vidare är det enligt
högskolestyrelsen angeläget, att frågan om statsagronomernas löneställning
upptages till prövning. Lärarkollegiet och styrelsen har i sina yttranden
över jordbrukshögskoleutredningens förslag framhållit, att av statsagronom
i lönegrad A 26 bör krävas samma kompetens som av laborator.
Tjänsterna bör tillsättas på samma sätt som laboratorstjänst. Förhandlingar
i denna fråga har förts med Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Beträffande motiveringarna för de under avlöningsanslaget redovisade
framställningarna, vilka i flertalet fall helt eller i huvudsak överensstämmer
med tidigare framförda förslag, må här återgivas följande.

1 a). Angående motiveringen för detta yrkande hänvisas till IX ht 1960
s. 112 under 1 a).

1 b). Vid högskolan föreligger behov av ytterligare docentbefattningar.
Jordbrukshögskoleutredningen har i sitt betänkande föreslagit, att antalet
docentbefattningar ökas från åtta till tolv. Styrelsen begränsar nu sitt äskande
till tio befattningar.

1 c). Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till IX ht 1959
s, 128 under 1 b).

1 d) och 1 j). Vid institutionens för husdjursgenetik avdelning på Wiad
pågår forsknings- och försöksverksamhet inom köttproduktionsområdet
samt viss forsknings- och försöksverksamhet med svin, vilka undersökningar
hittills bekostats av Svensk kötthandel. Under de förhandlingar, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

351

våren 1959 fördes mellan jordbrukets förhandlingsdelegation och statens
jordbruksnämnd om prissättningen på jordbrukets produkter, träffades
överenskommelse om avsättande av särskilda medel för bestridande av bl. a.
kostnaderna för viss forskning och upplysning. Departementschefen ansåg
sig endast kunna biträda förslaget om medel till upplysningsverksamheten.
I propositionen 1959: 147 framhölls sålunda, att finansieringen av forsknings-
och försöksverksamheten i princip borde prövas i samband med den
årliga budgetbehandlingen. Riksdagen hade icke något att erinra häremot.

I skrivelse den 22 oktober 1960 har styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök inkommit med tillägg till anslagsäskandena i bl. a.
denna punkt. Styrelsen hemställer därvid beträffande avlöningsanslaget om
sammanlagt 35 100 kr. för att fullfölja nyssnämnda undersökningar. Beloppet
är avsett till dels en förste assistent för forsknings- och försöksverksamheten
med nötkreatur (24 000 kr.), dels ett laboratoriebiträde för motsvarande
verksamhet med svin (11 100 kr.). Den förste assistenten avses
skola arbeta med utveckling av metodiken för bedömning av slaktkroppar,
för avelsurval samt för avkommebedömning. Några nya tjänster avses emellertid
icke skola inrättas.

1 e) och 1 f). Amanuenstjänsterna erfordras för den omfattande undervisningen
vid ifrågavarande institutioner.

1 g). Befattningshavaren, som nu avlönas av Wiads försöksgård, har att
utöva fortlöpande daglig avkastningskontroll samt att verkställa journaltoring
av olika data beträffande försöksbesättningen. Dessa arbetsuppgifter
innebär insamling och uppställning av för tvillingforskningen ytterst viktiga
uppgifter, vars betydelse ytterligare understrykes av verksamhetens karaktär
av långtidsförsök. Befattningen i fråga utgör sålunda en viktig post
i försöksverksamheten. På grund av de osäkra anställningsförhållandena
har ombyte av befattningshavare ägt rum varje år och ibland ännu oftare.
Det är angeläget, att anställningsvillkoren förbättras.

1 h) och 1 i). Motiveringar för dessa yrkanden återfinnes i IX ht 1959 s.
129 under 1 h) resp. 1 i).

1 k). Under denna punkt har upptagits det belopp, som jordbrukshögskoleutredningen
beräknat till biträdeshjälp åt docenterna.

2 a)—c). Motiveringen för dessa yrkanden återfinnes i IX ht 1959 s. 129
och 130 under 2 a)—c).

3 a)—b). Beträffande dessa yrkanden torde få hänvisas till IX ht 1957
s. 76 under 4 resp. IX ht 1958 s. 218 under 3 bl.

4. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvilar befattningshavaren, bör
en uppflyttning ske. Högskolestyrelsen erinrar om att kamrerarbefattningen
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut nu uppflyttats i den
föreslagna lönegraden.

5. Ifrågavarande förslag framfördes även i fjol (IX ht 1960 s. 114 under
7).

6. Stadigvarande behov föreligger av befattningen, varför anställningsförhållandena
bör förbättras.

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

7 a)—d) och 8. Beträffande motiveringen för dessa yrkanden hänvisas
till IX ht 1959 s. 131 under 9 a)—d) och 10.

9 a). Arvodena till den personal det här är fråga om knytes i regel till viss
löneklass. Posten har uppräknats med 10 procent motsvarande löneförhöjningarna
för åren 1960 och 1961.

9 b). Beloppet begäres för lönegradsuppflyttning av följande tjänster.

Institution	Nuvarande tjänst	Föreslagen tjänst	Kostnad
V äxtsj ukdomslära	Trädgårdsmästare Ae 8	Trädgårdsmästare Ae 10	+	1224
	Fotograf Ae 9	Förste fotograf Ae 11	+	1278
Husdjurens fysiologi och anatomi	Institutionstekniker Ae 9	Instrumentmakare Ae 11	+	1278
Växternas anatomi och fysiologi	Trädgårdsmästare Ao 8	Trädgårdsmästare Ao 10	+	1224
Marklära	Laboratoriebiträde högst Ae 9	Laboratorieassistent Ae 13	+	2 856
	Institutionsvaktmästare Ae 8	Institutionstekniker Ae 9	+	588
Agronomisk hydroteknik	Laboratoriebiträde högst Ae 9 Förman Ae 9	Laboratorieassistent Ae 11	+	1278
Växtodlingslära	Förman Ae 11	+	1278
Mikrobiologi	Institutionstekniker Ae 9	Laboratorieassistent Ae 11	+	1278
Institutionsbiträde högst	Laboratoriebiträde högst	+	2 160
	Ae 5	Ae 9
Biblioteket	Expeditionsvakt Ao 7	Biblioteksvaktmästare Ao 9	+	1128
Statens jordbruksförsök	Institutionstekniker Ae 9	Laboratorieassistent Ae 11	+	1278
Institutionsbiträde högst	Laboratoriebiträde högst	+	2 160
	Ae 5	Ae 9
Statens husdjursförsök	Institutionstekniker Ao 9	Instrumentmakare Ao 11	+	1278
Institutionsbiträde högst	Laboratoriebiträde högst	+	2 160
	Ae 5	Ae 9
Kansli och kamrerarexpe-	Expeditionsvakt Ao 7	Förste expeditionsvakt Ao 8	+	540
dition	Trädgårdsmästare Ao 9	Trädgårdsmästare Ao 12	+	2 028
Personal för gemensamma	Instrumentmakare Ae 11	Förste instrumentmakare	+	1584
behov		Ae 13

9 c). Förslaget innebär, att assistent med akademisk examen vid försöksanstalterna,
som handhar arbetsuppgifter, för vilken krävs sådan utbildning,
skall inplaceras i reglerad befordringsgång.

9 e). Häri har inräknats kostnaderna för de höjda grundlönerna på löneplan
B och kostnaderna för uppflyttning av befattningshavare i ortsgrupp 2
till ortsgrupp 3. I

I skrivelse den 21 oktober 1960 har styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök hemställt, att ett belopp av 28 000 kr. måtte anvisas
på högskolans och lantbruksförsökens stat för budgetåret 1961/62 för undersökning
i fråga om rördimensionering vid torrläggningsföretag. Av det begärda
beloppet avser 18 000 kr. avlöningar och 10 000 kr. kostnader, som
kan hänföras till materielanslaget. Till stöd för sin framställning anför högskolestyrelsen
i huvudsak följande.

Den 28 februari 1958 bemyndigade Kungl. Maj :t lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök att i samverkan med lantbruksstyrelsen, tekniska
högskolan samt Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut utföra
undersökning rörande förhållandet mellan nederbörd, avrinning och rördi -

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mensionering. I samband härmed anbefallde Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen
att till bestridande av kostnaderna under år 1958 för undersökningen till
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök utbetala intill 47 000 kr
av statens avdikningsanslag. Den 30 juni 1959 anbefallde Kungl. Maj .t
lantbruksstyrelsen att till bestridande av kostnaderna för fullföljande av
ifrågavarande undersökning under 1959 till lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök utbetala intill 50 000 kr. av statens avdikningsanslag. Slutligen
har Kungl. Maj:t den 7 juli 1960 anbefallt lantbruksstyrelsen att till
kostnaderna för ifrågavarande undersökning under 1960 till lantbiukshögskolan
och statens lantbruksförsök utbetala intill 28 000 kr. av reservationsanslaget
Bidrag till jordbrukets rationalisering inom ramen for bidrag till
jordbrukets inre rationalisering.

Till grund för undersökningen ligger en av professor Gunnar Hallgren den
17 december 1957 dagtecknad plan. Enligt denna plan skall undersökningen
på°å under åren 1958—1962. Kostnaderna för 1958 och 1959 beräknades
till 49°000 resp. 48 000 kr. samt för 1960—1962 till 28 000 kr. per år fördelade
på följande ändamål.

Lön under tolv månader till assistent............................... • ■ •

Ersättning till försöksvärdar för tillsyn och skötsel av nederbördsmätare

och mätstationer....................................................

Resor ca 1 000 mil....................................................

Traktamentsersättning under 90 dygn å 36 kr.........................

Diverse kostnader för oförutsedda utgifter..............................

16 500

4 800

2 950

3 240
510

Summa 28 000

Lantbruksstyrelsen har i underdånig skrivelse den 16 juni 1960 framhållit
bl. a. följande.

Vad beträffar undersökningarnas fortsatta bedrivande efter år 1960, då
samtliga erforderliga mätstationer beräknas vara i funktion och ett system
för mätningarnas bedrivande utformats, synes det styrelsen alltjämt, att
skötseln av mätstationerna och insamlingen av data därifrån bör uppdragas
åt lämpliga tjänstemän vid lantbruksnämnderna eller hushållningssällskapen.
Vissa medel skulle emellertid erfordras för ersättningar till försöksvärdar
m. m. Bearbetningen av mätresultaten bör lämpligen göras vid lantbrukshögskolans
hydrotekniska laboratorium. I den mån särskild personal
för fortsatt forskning på området erfordras, bör övervägas, huruvida medel
bör anvisas å högskolans stat.

Professor Hallgren har i en till lantbrukshögskolan ingiven skrivelse den
28 september 1960 hemställt, att Kungl. Maj:t för budgetåret 1961/62 måtte
ställa ett belopp av 28 000 kr. till förfogande för institutionen för agronomisk
hydroteknik för fullföljande av de vid institutionen pågående undersökningarna
rörande avrinningen från små nederbördsområden. I sin
skrivelse bar Hallgren bl. a. framhållit följande.

Rekognoseringen i fält rörande lämpliga försöksplatser samt uppförandet
av mätstationer har bedrivits i anslutning till den 1957 framlagda planen
för undersökningarna. Rekognoseringsarbetet har dock visat sig vara mera
tidskrävande än ursprungligen räknats med, vilket medfört att byggnadsprogrammet
kommit att sträcka sig över längre tid än som angivits i planen.
Under innevarande år beräknas emellertid det angivna antalet stationer val a
uppförda. För uppnåendet av syftemålet med undersökningarna är det ej
till fyllest alt lokalisera och uppföra ett antal mätstationer samt sedan hu 23

Bihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Mr 09

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

vudsakligen med hjälp av lokala krafter insamla observationsmaterial därifrån
under så lång tid som möjligt. Det är därjämte nödvändigt att, i varje
fall under en viss tid framåt, på de olika platserna noggrant studera förhållandena
under avrinningsperioderna och därigenom söka klarlägga det
komplicerade sambandet mellan avrinningen och de faktorer, av vilka denna
i främsta rummet är betingad, och på så sätt möjliggöra en tolkning
av det framkommande observationsmaterialet. Dessa fältstudier måste utföras
av en fackutbildad person under tillämpning av ett enhetligt förfaringssätt.
Av denna anledning har räknats med att det för det omedelbara
handhavandet av undersökningarna kräves en för ändamålet anställd assistent.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller,
under åberopande av vad professor Hallgren anfört i sin skrivelse den
28 september 1960, att styrelsen finner det synnerligen angeläget, att den
av Hallgren bedrivna undersökningen får fortsätta och avslutas. I likhet
med Hallgren anser styrelsen det lämpligast, att de fältstudier, som hör till
utredningen utföres av en fackutbildad person under tillämpning av ett
enhetligt förfaringssätt. Då högskolestyrelsen avgav sina anslagsäskanden
för budgetåret 1961/62 räknade högskolestyrelsen med att erforderliga medel
till undersökningen skulle ställas till Hallgrens förfogande av lantbruksstyrelsen.
Då så nu icke synes bli fallet, bör erforderliga medel anvisas på
högskolans stat, så att undersökningen kan avslutas. Även i fortsättningen
bör dock undersökningen ledas av den kommitté, som finnes tillsatt med
representanter från lantbruksstyrelsen, tekniska högskolan, Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut samt lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök.

Beträffande professor Hallgrens kostnadsberäkning framhåller högskolestyrelsen,
att å ena sidan synes assistentens resor kunna begränsas något
genom att för vissa uppgifter anlitas befattningshavare vid lantbruksnämnderna
och hushållningssällskapen. Då å andra sidan de för avlönande av
assistenten upptagna medlen är för lågt beräknade kan högskolestyrelsen
tillstyrka ett belopp av 28 000 kr.

Yttrande. Lantbruksstyrelsen, som haft att avge utlåtande över framställningen
om medel för undersökning i fråga om rördimensionering vid
torrläggningsföretag, finner det angeläget, att undersökningen fullföljes enligt
den ursprungligen upprättade planen. Efter utgången av innevarande år
torde samtliga planerade mätstationer vara inlagda och initialkostnaderna
för undersökningen täckta. Med hänsyn till att den fortsatta verksamheten
snarast torde vara av sådan natur, att medel bör anvisas å lantbrukshögskolans
och lantbruksförsökens stat, tillstyrker lantbruksstyrelsen den föreliggande
framställningen. I den mån så erfordras för den fortsatta undersökningen
är lantbruksstyrelsen beredd att i skälig omfattning låta personal
vid lantbruksnämnderna i tjänsten medverka med tillsyn av mätstationerna
m. m.

355

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

2. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Omkostnader. För
innevarande budgetår har under förevarande anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag
av 895 200 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 47) har
anslaget, såsom förut anförts, upptagits med ett beräknat belopp av 1 000 000

kr.

Yrkanden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 226 100 kr. i enlighet
med följande sammanställning.

Utgifter resp. inkomster

1958/59

1959/60

Anslag resp.
uppbördsmedel
1960/61

ökning

Kansli, undervisningsinstitutioner
m. m.

1. Övriga expenser........

2. Publikationstryck ......

3. Exkursioner............

4. Städning och renhållning

5. Väg- och parkunderhåll..

6. Ersättning åt Wiads för söksgård

..............

7. Ersättning åt Ultuna

egendom ..............

8. Feriekurser för gymnasister
m. m...............

9. Särskilda uppbördsmedel 112 845

Statens jordbruksförsök

10. Övriga expenser........ 20 090

11. Publikationstryck ...... 31798

Statens husdjursförsök

12. Övriga expenser........ 10 792

13. Publikationstryck ...... 12 700

14. Övriga utgifter ........ 16 000

37 190	38 000	+	5 800
27 600	28 800	+	15 200
9 076	9 500	+	8 500
136 947	157 100	+	18 000
20 422	10 000	+	1 000
45 800	45 800	+	62 200
—	—	+	15 000
	.	+	13 800
94 062	150 200	+	50 000
21 999	22 200	+	2 000
34 781	37 800	+	3 700
10 790	11 100	+	1 100
12 061	13 200	+	1 300
16 000	16 000	+ 28 500 + 226 100

37155
27 598
7 817
133 490
9 978

45 800

M o t i v. 1. Av ökningen faller 2 400 kr. på biblioteket samt 3 400 kr. på
kansliet, ökningen utgöres till 3 800 kr. av kompensation för omsättningsskatt
och höjda priser. Det nuvarande anslaget är emellertid knappt tilltaget.
Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit en höjning med sammanlagt
10 000 kr. Styrelsen har nu i avbidan på att utredningens förslag prövas
upptagit 2 000 kr.

2. Biblioteket upprätthåller f. n. bytesförbindelser med ca 800 utländska
institutioner och annalerna utgör det främsta bytesobjektet. Om annalerna
icke kan återfå ett sådant årligt omfång, som de hade, då bytesförbindelserna
etablerades, löper biblioteket risk att få de värdefullaste förbindelserna
uppsagda. Vidare må nämnas att publiceringsbehovet för högskolans forskare
under senare år varit mycket stort. Med hänsyn härtill skulle ett omfång
av annalerna på 500 sidor vara motiverat. Tryckningskostnaderna beräknas
till 40 000 kr. Härutöver erfordras 4 000 kr. för högskolans katalog,

356

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

studiehandbok in. in. Jordbrukshögskoleutredningen har beräknat kostnaderna
till sammanlagt 50 000 kr. Den föreslagna höjningen utgöres till 2 900 kr.
av kompensation för ökade tryckningskostnader.

3. Exkursioner utgör ett viktigt led i undervisningen. Nuvarande anslagspost
möjliggör ej exkursioner i den omfattning, som är önskvärd ur undervisningssynpunkt,
vilket bl. a. beror på att kompensation för ökade kostnader
icke utgått sedan budgetåret 1952/53.

4. Enligt gällande kollektivavtal utgår på städerskelönerna fr. o. m. den
1 januari 1961 förhöjning med ca 15 procent. Kostnaderna för löneförhöjningen
uppgår till ca 18 000 kr. för år.

5. Vissa kostnader för underhåll av högskolans byggnader såsom rengöring
och omboning av parkettgolv, underhåll av centraluranläggning och
lokaltelefonanläggning samt besiktning och underhåll av autoklaver har
tidigare bestritts från högskolans anslag till underhåll av byggnader. Kostnaderna
brukade uppgå till omkring 1 000 kr. för år. Byggnadsstyrelsen har
förklarat sig icke kunna bestrida dessa kostnader. Posten till väg- och parkunderhåll
är så knappt beräknad, att dessa utgifter icke rimligen kan rymmas
under densamma.

6. Såsom under avlöningsanslaget anmälts är det synnerligen angeläget,
att staten övertager kostnaderna för viss forsknings- och försöksverksamhet
med nötkreatur och med svin, som bedrivits med hjälp av anslag från Svensk
kötthandel, förening u. p. a. De ökade kostnader Wiads egendom får för
dessa forskningar och försök beräknas till 18 000 kr. för försöksverksamheten
med nötkreatur och 17 000 kr. för försöksverksamhet med svin.

I skrivelse den 22 oktober 1960 med tillägg till anslagsäskandena för budgetåret
1961/62 har styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
hemställt, att — för att forskningsverksamheten vid avdelningen
skall kunna fortsättas i nuvarande omfattning — ett belopp av 73 000 kr.
måtte anvisas såsom ersättning till försöksgården från forskningsverksamheten
för intrång, vilket innebär en höjning av anslagsposten med 27 200 kr.
Till stöd härför anföres bl. a. följande.

Underskottet i ladugården har stigit från 46 146 kr. för budgetåret 1956/
57 till enligt preliminär beräkning 72 484 kr. för budgetåret 1959/60. Till
dessa kostnader kommer vissa allmänna kostnader som för bilhållning, underhåll
av park och vägar m. m. Försöksgårdens kostnader kommer att avsevärt
ökas under innevarande år beroende på de stora löneförhöjningar,
som beslutats vid 1960 års avtalsförhandlingar.

7. Ultuna egendom upplåter försöksjord till olika institutioner inom högskolan
och till statens jordbruksförsök. Till fältförsöksanläggningar har
under år 1960 avskilts en areal av sammanlagt 35 ha. På grund av den
minskade marginalen mellan inkomster och utgifter under de senaste åren,
vilken minskning förorsakats företrädesvis av skördeskador och av att arbetsstyrkan
måste hållas konstant (fullt antal elever), är det angeläget, att
egendomen kompenseras för intrång genom försöksverksamheten.

8. Högskolan har under senare år haft allvarliga svårigheter att få till -

357

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

räckligt många kompetenta sökande. Dessa svårigheter kulminerade hösten
1958 och högskolan ansåg sig nödsakad att på ett eller annat sätt söka stimulera
intresset för agronombanan bland den studerande ungdomen.

Med försvarsmakten som föredöme anordnades år 1959 i samarbete med
lantbruksstyrelsen och vissa lantmannaskolor feriekurser för gymnasister.
Kurserna pågick ca tre veckor och var så upplagda, att de skulle ge en översikt
av svenskt jordbruk av i dag och informationer om agronomyrket. Intresset
för kurserna har varit stort och sommaren 1960 anordnades tre
kurser. Antalet ansökningar till 1960 års kurser var så stort, att icke alla
kunde beredas plats. Nästa år torde det därför vara lämpligt att ytterligare
utvidga verksamheten med en eller två kurser förlagda till södra delarna av
landet. De hittillsvarande kurserna har finansierats dels genom att lantbruksstyrelsen
bestritt kostnaderna för lärare, en del undervisningsmaterial
samt traktamentstipendier, dels genom att kostnaderna för vissa studieresor
betalats av Sveriges lantbruksförbund.

Då det är osäkert, om kurserna kan finansieras på detta sätt i fortsättningen
och då det är angeläget, att åtgärder kan vidtagas för en ökad rekrytering
till högskolan, hemställer styrelsen att för budgetåret 1961/62 erhålla
anslag för fyra kurser. Kostnaderna per kurs beräknas uppgå till ca 3 000
kr., varför ett anslag på sammanlagt 12 000 kr. erfordras. Kursdeltagarna
skall själva svara för resekostnaderna och skall erlägga 2 kr. 50 öre per person
och dag för kost.

I samband med inrättandet av lantbrukshögskolan skapades vid Vilans
folkhögskola en specialkurs avsedd att ge kompetens för inträde vid lantbrukshögskolan,
skogshögskolan och vid den högre mejeriutbildningen.

Syftet var att möjliggöra fortsatta studier för ungdom särskilt från landsbygden.
Denna specialkurs ombildades sedermera till specialgymnasiet för
lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande. Erfarenheten av de studerande,
som lantbrukshögskolan erhållit från specialgymnasiet, har varit synnerligen
goda. Genom kungörelsen år 1953 om vidgat tillträde till akademiska
studier medför avgångsexamen från specialgymnasiet rätt till inträde vid
universitet och övriga högskolor. Utvecklingen har därefter gått i den riktningen,
att ett allt större antal av specialgymnasiets elever söker sig till
andra utbildningsbanor än den, för vilka specialgymnasiet särskilt inrättats.
Av de 42 elever, som inskrivits vid specialgymnasiet under åren 1955—
1957, har sedermera endast 18 sökt inträde vid lantbrukshögskolan. Styrelsen
har ansett det angeläget att söka intressera specialgymnasiets elever
för agronomyrket genom information om studierna vid högskolan och om
agronomyrket. Denna information sker lämpligen genom att gymnasiets
första årskurs beredes tillfälle att besöka högskolan under förslagsvis två
dagar. Kostnaderna för ett besök av lärare samt 20 elever har beräknats till
2 400 kr., varvid man räknat med inkvartering i vandrarhem i Uppsala och
billigast möjliga färdsätt på järnväg.

Då det är angeläget, att sådant studiebesök kommer till stånd, synes inte
eleverna vid specialgymnasiet helt böra bära kostnaderna för resan. Styrelsen
föreslår därför att anslag utgår för att såsom bidrag täcka 3/4 av
kostnaderna eller med 1 800 kr.

9. Försäljningen av baljväxtkulturer har under senare åren minskats.
Styrelsen vågar därför icke räkna med större uppbördsmedel än 100 200 kr.

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

10, 11, 12, 13. Uppräkningen av anslagsposterna har föranletts av omsättningsskatten
och övriga kostnadsökningar.

14. Ersättningarna till Ultuna och Alnarps egendomar för de merkostnader,
som uppstår genom husdjursförsöken, fastställdes år 1939 och har
icke höjts sedan dess. Under posten begäres, att ifrågavarande ersättningar
till Ultuna och Alnarps egendomar samt till öjebyns försöksgård ökas med
9 500 kr. till 19 500 kr. för Ultuna egendom, med 7 000 kr. till 10 000 kr.
för Alnarps egendom samt med 12 000 kr. till 15 000 kr. för öjebyns försöksgård.
För Ultuna och Alnarps egendomar skulle de föreslagna beloppen
täcka kostnaderna för pågående försök. Beträffande Öjebyn är det angeläget,
att personal, som finnes anställd för husdjursförsöken, och anordningar för
desamma, som iordningställts, kan utnyttjas.

Yttrande. Arbetsmarknadsstyrelsen, som haft att avge utlåtande över
förslaget under punkt 8 beträffande feriekurser för gymnasister m. m.,
anser, att de i lantbrukshögskolans framställning angivna feriekurserna
och studiebesöken är av stort värde för de yrkes välj ande ungdomarna.
Kurserna kan dels ge upplysning om ifrågavarande utbildningsvägar och
yrken, dels innebära en form av praktisk yrkesorientering. För ungdomar
på realskolenivå har dylik orientering visat sig vara till stor nytta och bör
därför vara till minst lika god hjälp i gymnasiet, där ungdomarna i allmänhet
hunnit mogna ytterligare. Arbetsmarknadsstyrelsen finner det också
angeläget, att eleverna i första årskursen av specialgymnasiet vid Vilan bereds
tillfälle att besöka lantbrukshögskolan för information om agronomutbildningen.
Då belastningen av antalet sökande vid fackhögskolor och
andra utbildningsanstalter är ytterst ojämn, finner arbetsmarknadsstyrelsen
det önskvärt med speciell information om de skolor, där brist råder på
kompetenta sökande.

3. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Materiel. Under denna
rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av
470 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 48) har anslaget, såsom
tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 620 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget uppräknas med 138 000 kr. enligt
följande sammanställning.

Anslag Ökning

1960/61

1. Institutioner och samlingar............ 309 000 + 70 000

2. Avdelningen för statistik och försöksteknik 11050

3. Särskilda undersökningar.............. 78 430 + 4 000

4. Försökskostnader och materiel vid statens

jordbruksförsök ...................... 67 400 + 7 000

5. Försökskostnader och materiel vid statens

husdj ursförsök........................ 675 + 7 000

6. Anslag till ograduerade forskare........ — + 50 000

+ 138 000

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Motiv. 1, 4, 5. Jordbrukshögskoleutredningen har (SOU 1960: 2, s. 364)
föreslagit en avsevärd uppräkning av materielanslaget, vilket skulle beräknas
i procent av den totala lönekostnaden. Utredningen har framhållit, att
materielanslaget är av central betydelse för forskningsverksamheten vid institutionerna.
Enligt utredningens mening tyder åtskilligt på, att den begränsande
faktorn för forskningsverksamheten vid högskolan ofta varit
just materielanslaget. Högskolestyrelsen har under senare år framfört krav
på en uppräkning av anslaget. I avvaktan på att statsmakterna tar ställning
till utredningens förslag framför högskolestyrelsen samma krav på uppräkning
som förra året, vilka belopp endast utgör en mindre del av den uppräkning,
som föreslagits av utredningen.

3. För att täcka kostnadsökningar har posten uppräknats med ca 5 procent.

6. Anslag till ograduerade forskare har under senare år utgått vid universiteten
och vid vissa högskolor. Universitetsutredningen framhåller, att sådana
anslag bör införas för forskarutbildningen vid bl. a. lantbrukshögskolan.
Även jordbrukshögskoleutredningen är av den uppfattningen, att ett
sådant anslag fyller ett angeläget behov vid högskolan. Utredningen föreslår
tills vidare ett anslag om 150 000 kr. Högskolestyrelsen har nu upptagit en
tredjedel av beloppet eller 50 000 kr.

I skrivelse den 21 oktober 1960 har styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök hemställt, att under förevarande anslag måtte anvisas
10 000 kr. för undersökning i fråga om rördimensionering vid torrläggningsföretag.
I fråga om motiveringen samt det av lantbruksstyrelsen
över framställningen avgivna yttrandet torde få hänvisas till avlöningsanslaget
i det föregående.

I skrivelse den 22 oktober 1960 med tillägg till anslagsäskandena för budgetåret
1961/62 har styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
hemställt om en ökning av anslaget med 19 500 kr. för att möjliggöra
ett fullföljande av den under avlöningsanslaget närmare beskrivna,
med regleringsavgiftsmedel på jordbrukets område tidigare finansierade
forsknings- och försöksverksamheten med nötkreatur och svin. Av beloppet
hänför sig 6 000 kr. under rubriken institutioner och samlingar till verksamheten
med nötkreatur och 13 500 kr. till verksamheten med svin under
rubrikerna reseersättningar (2 000 kr.), institutioner och samlingar (2 000
kr.) samt inköp av djur till försöken (9 500 kr.). 4

4. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Nyanskaffning och
underhåll av utrustning. Under denna rubrik har för innevarande budgetår
anvisats ett reservationsanslag av 258 000 kr. I årets statsverksproposition
(IX ht p. 49) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat
belopp av 258 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget upptages med oförändrat belopp
av 258 000 kr.

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Motiv. Jordbrukshögskoleutredningen har framhållit att anslaget närmast
är avsett att användas för anskaffning av större och dyrbarare apparatur,
som mera bär karaktär av engångsanskaffning och därför inte bör
föras på materielanslaget. Någon klar gränsdragning gentemot materielanslaget
finns emellertid inte. En del utrustning kan skaffas både på materielanslaget
och på nyanskaffningsanslaget.

Sammanlagt har för nästa budgetår framförts äskanden om anslag till
större och dyrbarare apparatur på sammanlagt ca 950 000 kr. I avbidan på
att jordbrukshögskoleutredningens förslag prövas av statsmakterna har högskolestyrelsen
upptagit anslaget med oförändrat belopp.

5. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bokinköp och bokbindning.
Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag
av 85 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 50) har
anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 100 000
kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 55 000 kr. till 140 000
kr.

Motiv. Till stöd för yrkandet om en höjning av årsanslaget åberopas
de stigande priserna på tidskrifter och böcker. Speciellt den amerikanska
litteraturen har stigit i pris. De höjda priserna gör en uppräkning av anslaget
med minst 10 procent eller med 8 500 kr. nödvändig om nuvarande inköpsvolym
skall kunna bibehållas. Vidare medför den allmänna varuskatten
ökade kostnader med ca 3 000 kr. I förhållande till det vidsträckta litteraturområde,
som biblioteket skall täcka, är anslagets storlek icke tillfredsställande.
Jordbrukshögskoleutredningen konstaterar även att anslaget är synnerligen
otillräckligt och fordrar en uppjustering. I avbidan på att statsmakterna
tar ställning till utredningens förslag beräknas nu en uppjustering
med 8 500 kr. Återstående belopp av den begärda ökningen, 35 000
kr., skall användas till kompletterande inköp och bokbindning, vilken komplettering
är nödvändig, då hittills utgående anslag ej medgivit inköp och
bokbindning i erforderlig omfattning. 6

6. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Lokal och fast försöksverksamhet.
Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett
reservationsanslag av 938 800 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 51)
har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av
1 100 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget ökas med 226 300 kr. enligt
följande sammanställning.

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

1. Bidrag till lokal försöksverksamhet ----

2. Fasta försöksstationer och fasta försöks fält.

.................................

3. Annan egen försöksverksamhet ........

4. Försöksgårdarnas kostnader för försöksverksamheten
m. m...................

5. Betesförsök i Norrland................

6. Skånes fröodlarförening................

7. Försök och forskning rörande den s. k.

bollnässjukan ........................

Anslag	ökning
1960/61
323 700	+	77 000
70 300	+	16 800
187 500	+	57 000
267 400	+	63 000
39 500	+	9 400
3 500	+	800
46 900	+	2 300
	+ 226 300

Motiv. 1, 2, 4, 5, 6, 7. Föreståndaren för statens jordbruksförsök har
begärt avsevärda belopp för utökning av försöksverksamheten. Högskolestyrelsen
anser sig — med hänsyn till att jordbrukshögskoleutredningens
förslag ännu icke behandlats — icke nu böra begära några medel för utökad
verksamhet utan begränsar sig till att begära medel för att täcka de
ökade kostnader, som uppstått genom 1960 års löneförhöjningar.

3. Under denna post har beräknats dels 44 000 kr. för täckning av de ökade
kostnader, som uppstått genom 1960 års löneförhöjningar, dels 13 000
kr. för stamprövning av vallväxtstammar. Till motivering av sistnämnda
förslag framhålles följande.

Sedan år 1954 pågår en ganska omfattande försöksverksamhet med foderväxter.
Särskilt omfattande är prövningar av vallväxtstammarna, vilken
prövning startats i samarbete med växtförädlarna. Eftersom statens jordbruksförsök
måste avgöra, vilka stammar som skall ingå i försöken, måste
det betraktas som ett minimikrav, att förädlarnas kostnader i vad avser
för dem främmande slammar betalas av statens jordbruksförsök. Dessa
kostnader beräknas till 10 000 kr., vartill kommer analyskostnader för 3 000
kr. Från växtförädlarnas sida har framhållits, att de i fortsättningen icke
kan stå för dessa kostnader. Stor risk föreligger därför att det ytterst betydelsefulla
samarbetet mellan statens jordbruksförsök och förädlarna faller
sönder, om förädlarnas nyssnämnda kostnader icke bestrides med statsmedel.
7

7. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Jordbruksdriften vid
statens försöksgårdar. Under denna rubrik har för innevarande budgetår
anvisats ett förslagsanslag av 100 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p.
52) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp
av 1 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget uppföres med oförändrat belopp
av 100 kr.

Motiv. Det fr. o. m. den 1 januari 1960 gällande kollektivavtalet för
arbetarna vid statens försöksgårdar medför ökade utgifter under anslaget
på ca 100 000 kr. per år. Vid anslagsberäkningen har räknats med att denna
ökade utgift skall kunna kompenseras genom höjda produktpriser, höjda

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

hyresersättningar för lantarbetarbostäderna och genom rationaliseringar innebärande
någon minskning av arbetskraften. Beräkningen är emellertid
mycket osäker. Det är styrelsens förhoppning, att verksamheten vid gårdarna
skall kunna genomföras utan anslagshöjning. Med hänsyn till nu angivna
omständigheter är det emellertid stor risk för att ett överskridande
kan komma att erfordras för att täcka en del av kostnaderna för löneförhöjningen.
Det må vidare framhållas att, om skördeskador i större omfattning
uppstår, ett avsevärt högre belopp till oförutsedda utgiftsökningar eller
inkomstminskningar erfordras än det nu för detta ändamål beräknade beloppet
å 35 000 kr.

B. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

8. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Avlöningar. Under
denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av
1 810 600 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 53) har anslaget, såsom
tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 2 093 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 471 500 kr. på
sätt framgår av följande sammanställning.

ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkningar m. m.

a) 1 sekreterare Ae 23.................................. + 26 512

b) 2 assistenter i reglerad befordringsgång A 15—A 19 (statens
trädgårdsförsök) ................................ -(- 33 384

c) 1 förste biblioteksassistent Ae 13 ...................... + 14 859

d) 1 bokhållare Ae 13 .................................. + 14 859

e) 1 assistent Ae 12 (lantbruksavdelningen) .............. + 14 032

f) 1 kanslibiträde Ae 7 (lantbruksavdelningen) ............ -|- 10 772

g) 1 gårdskarl Ae 7 ..................................... + 10 772

h) 1 institutionsbiträde i reglerad befordringsgång A 1—A 5

(statens trädgårdsförsök) ............................ -|- 7 901

i) extra arbetshjälp (statens mejeriförsök) ................ + 10 000

j) gästföreläsningar .................................... + 500

k) ersättning till ciceroner .............................. + 3 000

l) förstärkning av personalen för forsknings- och försöksverksamheten
på mejeriområdet .......................... + 110 000

2. Personalminskningar m. m.

a) ersättning till sekreterarhjälp ........................ _ 8 200

b) arvode till bibliotekarie .............................. . 6 000

c) 1 kansliskrivare Ae 10 .............................. . 14 477

d) 1 institutionstekniker Ae 9 (tj.t.b.f. Ae 10) ............ — 14 477

3. Löneregleringar m. in.

a) 2 föreståndare för lantbruks- och trädgårdsavdelningarna

Bo 1 i st.f. Ae 26.................................... + n 294

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

363

Ökning

eller

minskning

b) 3 laboratorer Bo 1 i st.f. Ao 26........................

c) 1 föreståndare för trädgårdsekonomiska byrån Ao 23 i st.f.

Ae 23 ..............................................

d) 2 förste assistenter Ae 21 i st.f. 2 assistenter Af 15—Ae 19

e) 1 kontorist Ae 9 i st.f. kanslibiträde Ae 7 (kamrerarkontoret)
................................................

f) 1 kontorist Ae 9 i st.f. kanslibiträde Ae 7 (mejeriavdelningen)
........................................••••

g) 1 kontorist Ae 9 i st.f. kanslibiträde Ae 7 (statens mejeri försök)

.............................................

h) 1 kanslibiträde Ae 7 i st.f. kontorsbiträde Ae 5 (statens

trädgårdsförsök) ....................................

i) arvode till organisationsföredragande ..................

j) extra skrivhjälp (kamrerarkontoret) ..................

k) extra skrivhjälp (mejeriekonomiska inst.) ..............

l) extra skrivhjälp (statens trädgårdsförsök) ..............

m) ersättning till vaktmästarhjälp (inst. för mjölkprodukternas
teknologi) ......................................

n) arvodesreglering för montör.........................

o) arvode för tillsyn över städning........................

4. Omräkning

a) uppflyttning i ortsgrupp ..............................

b) löneförbättring till befattningshavare å löneplan B......

c) löneklassförändringar och reglerad befordringsgång ....

d) kompensation för höjda folkpensionsavgifter............

e) rörligt tillägg .......................................

+	23 260
+	2 574
+	1 123
+	593
+	640
+	1 045
+	1 200
+	800
+	1 000
+	3 000
+	500
+	1 326
+	356
+	23 673
+	14102
+	6 018
+	5 512
+ 159 936

+ 471 389

Motiv. Institutsstyrelsen anför inledningsvis bl. a. följande.

Samtliga verksamhetsgrenar vid institutet beröres av pågående utredningar
eller framlagda förslag till omorganisation. Trots att institutet är i
trängande behov av väsentligt ökade anslag för sin verksamhet har styrelsen
ansett sig böra begränsa anslagsäskandena till att endast avse sådana ändamål,
som oberoende av en eventuell omorganisation måste tillgodoses. Förslag
till omedelbar omorganisation av högre undervisning, forskning och
försök på mejeriområdet har ännu ej framlagts men även denna verksamhet
är i behov av en genomgripande upprustning. Styrelsen har gång efter
annan framhållit, att ämneslärarnas lönegradsplacering är otillfredsställande.
Det är synnerligen viktigt, att institutet kan förvärva och behålla väl
meriterade lärare, och styrelsen anser det oundgängligen nödvändigt, att en
lönereglering för dessa befattningshavare kommer till stånd inom en mycket
snar framtid. Även speciallärarna bör komma i åtnjutande av en arvodesuppräkning
men, enär dylika arvoden torde komma att fastställas likformigt
för flera olika läroanstalter, har styrelsen icke ansett sig böra föreslå
nya arvodesbelopp.

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Samtliga i äskandena upptagna poster är mycket angelägna. Styrelsen vill
dock liksom föregående år särskilt framhålla behovet av att under avlöningsanslaget
anvisas medel för anställande av sekreterare, biblioteksassistent
och ciceroner samt för kontorist vid kamrerarkontoret och kanslibiträde
vid statens trädgårdsförsök. Inom omkostnadsstaten är en höjning
av delposten till övriga expenser i institutets stat särskilt behövlig. Anslag
för materiel samt nyanskaffning och underhåll av utrustning är också i
mycket starkt behov av en uppräkning. Det är angeläget, att institutets resurser
icke minskas genom införandet av den allmänna varuskatten. En
viss uppräkning av flertalet anslagsposter erfordras för att uppväga den fördyring
skatten medför å varor och förnödenheter av olika slag.

Såsom allmän motivering anföres vidare bl. a. följande.

Styrelsen har vid upprättande av föreliggande förslag till anslagsäskanden
iakttagit alla möjligheter till besparingar och rationalisering av verksamheten.
I samråd med riksräkenskapsverket har bokföringen lagts om och
maskinbokföring införts fr. o. m. innevarande budgetår. Detta beräknas öka
möjligheterna att speciellt vid de affärsdrivande verksamhetsgrenarna fortlöpande
följa driftsresultatet och utan dröjsmål vidtaga de åtgärder, som
ur lönsamhetssynpunkt kan anses befogade. Samtidigt med införandet av
maskinbokföring kommer en viss centralisering av maskinskrivningen inom
institutet att ske. Säsongbetonade och andra tillfälliga toppar i arbetsbelastningen
vid olika institutioner beräknas därigenom kunna utjämnas och
tillgänglig personal utnyttjas effektivare.

I fråga om motiveringarna för de i det föregående redovisade särskilda
framställningarna må här återges följande.

1 a) och 2 a). Behovet av en heltidsanställd sekreterare har framhållits i
olika sammanhang och senast i anslagsäskandena för innevarande budgetår
(IX ht 1960 s. 131 under 1 a) och 2 a)). På grund av den allt mer ökade
arbetsbelastningen vid institutets kansli anser sig styrelsen nödsakad att
ånyo hemställa om inrättandet av en sekreterarbefattning i lönegrad Ae 23.

1 b). Under flera år har en viss förstärkning av assistentpersonalen vid
statens trädgårdsförsök ansetts erforderlig och förslag därom har framförts
i anslagsäskandena (IX ht 1960 s. 132 under 1 in)).

Av de nu föreslagna två assistenttjänsterna är en avsedd att medverka i
den lokala försöksverksamheten, som nu har en ganska betydande omfattning.
Föreståndaren för trädgårdsförsöken har själv i stor utsträckning
handlagt ärenden rörande denna verksamhet men behöver en viss avlastning
för att mera kunna ägna sig åt vetenskapliga arbetsuppgifter. Den
andra tjänsten avser prydnadsväxtavdelningen, där behovet av en assistent
blivit alltmer framträdande. Tillfälliga hjälpkrafter för dylika arbetsuppgifter
ger mindre god effekt och medför dessutom täta ombyten. En ny
tjänst för detta ändamål behöver därför inrättas. 1

1 c) och 2 b). Styrelsen har upprepade gånger framhållit behovet av en
biblioteksassistentbefattning (IX ht 1960 s. 131 under 1 b) och 2b)). Utöver
vad som tidigare framförts, framhåller styrelsen att, oavsett om verksamheten
vid institutet kommer att omorganiseras, torde behovet av kvalificerad
personal vid institutets bibliotek komma att kvarstå.

1 d) och 2 c). Behovet av en bokhållartjänst i Ae 13 vid kamrerarkontoret

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

har framförts i anslagsäskandena under en lång följd av år (IX ht 1960 s.
131 under 1 c) och 2c)).

1 e) och 2 d). Under åberopande av vad som anförts i anslagsäskandena
för innevarande budgetår (IX ht 1960 s. 131 under 1 d) och 2 d)) hemställer
styrelsen ånyo om inrättandet av en assistentbefattning i lönegrad Ae 12
vid lantbruksavdelningen.

1 f). Förslag om inrättandet av en kanslibiträdesbefattning vid lantbruksavdelningen
har framförts i anslagsäskandena under flera år (IX ht 1960
s. 131 under le)).

1 g). Styrelsen har under flera år hemställt om inrättandet av en tjänst
såsom gårdskarl (IX ht 1960 s. 131 under 1 h)).

Föreliggande arbetsuppgifter gör det oundgängligen nödvändigt att en
gårdskarl finnes vid institutet. Den nuvarande befattningshavaren avlönas
av byggnadsstyrelsen och statsverkets kostnader för ändamålet behöver icke
öka genom att en dylik befattning inrättas vid Alnarp. Alla skäl talar för
att denne befattningshavare anknytes direkt till institutet.

1 h). Styrelsen har upprepade gånger framlagt förslag om inrättandet av
en biträdestjänst för utökning av laboratoriepersonalen vid statens trädgårdsförsök
(IX ht 1960 s. 132 under 1 1)). Styrelsen återkommer med förslag
om personalförstärkning i form av en institutionsbiträdesbefattning i
reglerad befordringsgång.

1 i). Enahanda förslag har framförts under en följd av år (IX ht 1960
s. 132 under In)).

1 j). Möjligheten att anordna gästföreläsningar har visat sig vara mycket
värdefull för verksamheten vid institutet. Anslaget är emellertid otillräckligt
och styrelsen hemställer därför ånyo om höjning av detsamma (IX ht
1960 s. 132 under lo)).

1 k). Anslag för detta ändamål har begärts under flera år och senast föi
innevarande budgetår (IX ht 1960 s. 132 under 1 p)).

Styrelsen har tidigare framhållit, att lärare och övriga befattningshavare
icke i erforderlig utsträckning kan tagas i anspråk såsom ciceroner. Antalet
studiebesök från både in- och utlandet har ökat väsentligt under det senaste
året och styrelsen anser sig därför nödsakad att ånyo hemställa att
medel ställes till förfogande för detta ändamål. 1

1 1). Forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet är i behov
av en genomgripande upprustning.

Avlöningsanslaget behöver enligt beräkningar av föreståndarna för mejeriavdelningen
och statens mejeriförsök för detta ändamål ökas med sammanlagt
194 125 kr., varav 127 888 kr. belöper på mejeriavdelningen och
66 237 kr. på statens mejeriförsök. Jordbrukshögskoleutredningen har i sitt
betänkande (SOU 1960:2 s. 452) föreslagit, att den nuvarande mejeriavdelningen
och statens mejeriförsök skall erhålla en provisorisk förstärkning
av avlöningsanslaget med ca 100 000 kr. På grund av att riksdagen, sedan
utredningen blivit avlämnad, fattat beslut angående lönereglering för
statliga befattningshavare, har anslagsbehovet ökats med ca 10 procent.
Trots att det verkliga medelsbehovet ligger väsentligt högre, har styrelsen

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ansett, att anslagsäskandena för detta ändamål bör begränsas till 110 000
kr. för budgetåret 1961/62.

3 a). Uppflyttning av dessa tjänster har föreslagits i anslagsäskandena
under en lång följd av år och senast för innevarande budgetår (IX ht 1960
s. 132 under 3a)).

3 b). Enahanda förslag har framförts i anslagsäskandena för innevarande
budgetår (IX ht 1960 s. 132 under 3 b)).

3 c). Detta förslag har framförts i anslagsäskandena under en följd av
år (IX ht 1960 s. 133 under 3c)).

3 d). Två assistenttjänster i reglerad befordringsgång har efterhand blivit
alltmer betydelsefulla. Den ena är placerad hos föreståndaren och innehavaren
har blivit anförtrodd medverkan i administrativa uppgifter samt
forskningsarbete. Den andra tjänsten är placerad vid öjebyns försöksstation
och denne befattningshavare har självständigt fått svara för försöksverksamhet
i övre Norrland. Med hänsyn till det krävande arbetet på dessa
båda befattningar, föreslås de nu bli uppflyttade till förste assistenttjänster
i lönegrad Ae 21.

3 e). Förslag om inrättandet av en befattning såsom kontorist vid kamrerarkontoret
har framförts i anslagsäskandena under flera år och senast
för innevarande budgetår (IX ht 1960 s. 133 under 3 d)). Då arbetsuppgifterna
motiverar inrättandet av en kontoristbefattning, hemställer styrelsen
ånyo, att en sådan befattning inrättas.

3 f). Mejeriavdelningens administration var före år 1953 sammankopplad
med Alnarps mejeris och vilade på avdelningsföreståndaren personligen
samt på mejeriets kontorspersonal. År 1953 inrättades en kanslibiträdestjänst,
som knöts till institutionen för mjölkprodukternas teknologi. Föreståndaren
för denna institution är därjämte avdelningsföreståndare. Samtidigt
organiserades vid mejeriavdelningen ett kansli, som skulle handha
avdelningens administrativa uppgifter. Detta kansli sköttes av avdelningsföreslåndaren
med tillhjälp av kanslibiträdet. Sedermera har mejeriavdelningens
organisation utvecklats och institutionen för mjölkprodukternas
teknologi vuxit. Avdelningsföreståndaren har avlastats sådana administrativa
uppgifter, som med fördel kunnat läggas på en lägre befattningshavare.
Detta har medfört, att det arbete och framför allt det ansvar, som åvilar
kanslibiträdet, avsevärt har ökat. Kansliet har övertagit en hel del av de
uppgifter, som tidigare utförts vid de olika institutionerna.

Kanslibiträdet har sålunda fått övertaga arbetsuppgifter för hela avdelningen
och har därigenom fått en sådan ställning ur självständighets- och
ansvarssynpunkt, att tjänsten bör ändras till en kontoristbefattning.

3 g). Enahanda förslag har framförts i anslagsäskandena för de två senaste
budgetåren (IX ht 1960 s. 133 under 3 e)).

3 h). Förslag om inrättande av en kanslibiträdesbefattning vid statens
trädgårdsförsök har framförts i anslagsäskandena för föregående och innevarande
budgetår (IX ht 1960 s. 133 under 3 j)). Styrelsen hemställer ånyo,
att en av de tre kontorsbiträdesbefattningarna vid trädgårdsförsökens köksväxtavdelning
ändras till en kanslibiträdestjänst.

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

3 i). Institutet saknar egen rationaliseringsavdelning och antalet tjänstemän
överstiger 100. Med stöd av vad som anförts i propositionen 1960: 126
hemställer styrelsen om ett belopp å 1 200 kr. till arvode åt organisationsföredragande
vid institutet.

3 j). Den fast anställda personalen vid kamrerarkontoret är otillräcklig
och arbetsbelastningen motiverar en uppräkning av anslaget för extra skrivhjälp
med 800 kr.

3 k). Även vid mejeriekonomiska institutionen är den fast anställda biträdespersonalen
otillräcklig och en uppräkning av anslaget till extra skrivhjälp
med 1 000 kr. är behövlig.

3 1). Anslaget till extra skrivhjälp har icke höjts i takt med lönehöjningarna
för fast anställd personal. En uppräkning av detta anslag med lägst
3 000 kr. är därför erforderlig.

3 m). Ersättningen till vaktmästarhjälp måste höjas i samma mån som
lönerna till lönegradsplacerad personal. Anslaget behöver därför uppräknas
med 500 kr.

3 n). Montören vid maskininstitutionen åtnjuter enligt utfärdade bestämmelser
arvode motsvarande lönen i löneklass 8 ortsgrupp 2 å löneplan
A och på grund av den löneförhöjning, som kommit lönegradsplacerad personal
till del, ävensom uppflyttningen i ortsgrupp, måste arvodet uppräknas
med 1 326 kr.

3 o). Antalet städerskor överstiger 15 och arvodet för tillsyn över städningen
bör enligt utfärdade anvisningar uppräknas till 756 kr. per år.

4 a). Denna utgiftsökning är betingad av uppflyttningen till ortsgrupp 3
fr. o. m. år 1962.

Yttranden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
som avgivit yttrande såvitt angår avlöningsstaten för statens trädgårdsförsök,
tillstyrker institutsstyrelsens framställning i denna del.

Lantbruksstyrelsen, som yttrat sig över institutsstyrelsens framställning
i vad denna rör institutets verksamhet med undantag för statens trädgårdslörsök,
tillstyrker ökad medelsanvisning för ändamål, som kan anses vara
av synnerlig betydelse för institutets nuvarande verksamhet utan att ökningen
innebär ett föregripande av de organisatoriska ändringar, som framdeles
kan komma att beslutas. Av lantbruksstyrelsens motivering för de sålunda
förordade anslagsändringarna beträffande förevarande anslag torde
få återges följande.

1 a), 1 c), 1 d), 1 g), 1 i)—k) och 3 e). Äskandena under dessa punkter
tillstyrkes av lantbruksstyrelsen på samma sätt som föregående år. Styrelsen
understryker dessutom angelägenheten av att den under punkten 1 c)
upptagna tjänsten som för förste biblioteksassistent i lönegrad Ae 13 inrättas.

1 1) och 3 k). I anslutning till vad jordbrukshögskoleutredningen föreslagit
i sitt betänkande (SOU 1960: 2, s. 451 ff), varemot lantbruksstyrelsen
intet haft att erinra i sitt utlåtande den 31 mars 1960, tillstyrker lantbruksstyrelsen
institutsstyrelsens förslag att 110 000 kr. anvisas till förstärkning
av personalen för forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet.

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Inom ramen för detta belopp rymmes även medel till extra skrivhjälp, varför
styrelsen icke finner anledning tillstyrka den under punkt 3 k) begärda
ökningen för ändamålet.

3 a)—c). De under nämnda punkter föreslagna löneregleringarna finner
lantbruksstyrelsen sig icke kunna tillstyrka med hänsyn till att dessa befattningshavares
framtida ställning måste anses beroende av pågående utredningar.

3 i), 3 n) och 3 o). Ifrågavarande förslag tillstyrkes av lantbruksstyrelsen.
De två sistnämnda punkterna synes närmast vara av automatisk karaktär.

9. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Omkostnader. Under
denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av
754 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 54) har anslaget, såsom
tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 830 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
(skr. 25/8 1960) hemställer, att till omkostnader anvisas 979 900 kr.
Av nämnda belopp belöper 435 700 kr. på statens trädgårdsförsök och
544 200 kr. på institutets övriga verksamhet.

Institutsstyrelsens beräkning av medelsbehovet framgår närmare av följande
sammanställningar.

Utgifter resp. inkomster Staten för Ökning

1958/59 1959/60 1960/61

A. Institutet med undantag för
statens trädgårdsförsök

Utgifter

1.	Sjukvård m. m.........	2 847	4 070	2 000	+	2 000
2.	Reseersättningar........	15 755	14178	17 400	+	3 000
3.	Expenser a) bränsle, lyse och vatten	58 545	64 406	80 000		_
	b) övriga expenser......	28 800	28 800	29 400	+	6 600
4.	Publikationstryck ......	7 658	10159	10 400	+	12 000
5.	Elevernas studieresor....	—	—	8 200	+	6 800
6.	Övriga utgifter a) kosthåll för elever.... b) utställningsmateriel	227 009	251 387	260 000	+	23 000
	m. m...............	1017	898	1000	+	500
	c) ersättning till Alnarps
	egendom för dagsver-ken och körslor......	2 453	5 899	6 000
	d) underhåll av institu-
	tets park- och pryd-nadsanläggningar ....	25 000	25 000	25 000	+	8 000
	e) ersättning till Alnarps
	trädgårdar för visst bi-träde av förmansper-sonal ..............	6 000	6 000	6 000
	f) ersättning till Alnarps
	mejeri för undervis-ning och forskning1..	50 000	50 000	50 000		—

1 Tidigare under rubriken Täckande av möjligen uppkommande förlust å rörelsen vid Alnarps
mejeri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

369

g) ersättning till Alnarps
trädgårdar för undervisningsverksamheten h)

inköp av mjölk för

mejeriförsöken efter
avdrag för försålda
produkter ..........

i) förbrukningsartiklar
för mejeriförsöken....

j) förbrukningsartiklar
för mejeriavdelningen:

Inst. för mjölkprodukternas
teknologi
Inst. för mejerikemi
och bakteriologi....
Inst. för mejeriekonomi
............

k) förbrukningsartiklar

för lantbruksavdelningen.
.............

l) förbrukningsartiklar

för trädgårdsavdelningen.
.............

m) driftkostnader vid en
ladugårdsförmanskurs

n) städning och renhållning
................

o) diverse utgifter......

Summa utgifter1

Särskilda uppbördsmedel Kostavgifter

för elever ..
Ersättning av Alnarps
egendom för arbete av

elever ................

Summa uppbördsmedel1

Sammandrag

Utgifter................

Särskilda uppbördsmedel

Nettoutgift

Statens trädgårdsjörsök
Utgifter

Sjukvård m. m.........

Reseersättningar........

Utgifter resp. 1958/59	inkomster 1959/60	Staten för 1960/61	Ökning
—	—	—	+ 50 000
9 996	9 533	10 000	—
20 000	20 059	16 800	+ 17 400
12 067	13 000	12 5001
10 376	6 494	4 900j	j + 17 600
—	—	—	+ 2 000
—	—	—	+ 2 000
4 200	4 200	4 200	+ 1800
107 363 1 577	113 968 1057	no 700 1500	+ 16 600 + 500
600 446	724 576	656 000	+ 169 800
169 833	204 379	175 000	+ 23 000
83 600	83 600	83 600	—
256 772	287 979	258 600	+ 23 000
600 446 256 772	724 576 287 979	656 000 258 600	+ 169 800 + 23 000
343 674	436 597	397 400	+ 146 800
10 500	10 399	400 10 900	+ 1 100

1 Inkl. numera utgångna poster.

24 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Utgifter

1958/59

3. Expenser

a) bränsle, lyse och vat -

ten ................ 26 757

b) övriga expenser...... 12 360

4. Publikationstryck ...... 13 800

5. Övriga utgifter

a) utställningsmateriel

m. m............... 988

b) ersättning till Skara borgs

läns hushållningssällskap
för lokalhyra.
............... 14 000

c) försök med körsbärs träd

vid Rånna försöksstation
.......... 1000

d) ersättning till Norr lands

trädgårdsskola i
Söråker för personalkostnader
m. m..... 16 000

e) driftkostnader vid Öje byns

försöksstation .. 12 698

f) driftkostnadervid Eke rums

och Tosemarkens
försöksstationer...... 15 000

g) förbrukningsartiklar

och gödslingsmedel .. 40 427

h) inköp av inventarier.. 9 996

i) inköp av levande växter
och frö.......... 4 616

j) dagsverken m. m..... 265 539

k) bokinköp och bokbindning
................ 1 178

l) städning och renhållning
................ 6 338

m) underhåll av byggna der

m.m. vid Nyckelby
och Öjebyns försöksstationer
............ 4 985

n) diverse utgifter...... 519

Summa utgifter1 476 467

Särskilda uppbördsmedel 6.

Försäljning av köksväxter,
bär och frukt...... 84 739

7. Försäljning av jordbruksprodukter.
............. 24 615

8. Ersättning för kontrollod lingar

för statens centrala
frökontrollanstalt ...... —

1 Inkl. numera utgångna poster.

inkomster 1959/60	Staten för 1960/61	ökning
25 654	28 600
12 500	12 900	+	1 100
13 798	14 400	+	5 600
731	1 000	+	200
17 000	17 000		—
1000	1000

16 000	16 000	+	4 000
14199	14 000	+	3 500
15 000	15 000	+	1 500
40 727	41000	+	4 000
9 937	10 400	+	2 100
4 459	4 500	+	500
260 079	270 000	+	55 000
1 107	1 200	+	300
7 596	8 100	+	1 300

4 996	5 000	+	1000
38	700	+	300
»5 220	472 100	+	81 500

113 824	73 000	—
26 232	32 000	—
2 200	500

	Kungl. Maj:ts proposition nr 69	år 1961		371
		Utgifter resp.	inkomster	Staten för	ökning
		1958/59	1959/60	1960/61
9.	Ersättning för stamförsök för enskilda firmors räk-
	ning ..................	7 845	4 330	10 000	—
10.	Hyresinkomster ........	—	2 444	—	+	2 400
	Summa uppbördsmedel1	117199	149 030	115 500	+	2 400
	Sammandrag Utgifter................	476 467	455 220	472 100	+	81 500
	Särskilda uppbördsmedel	117 199	149 030	115 500	+	2 400
	Nettoutgift	359 268	306 190	356 600	+	79 100

Motiv. A. 1. Uppräkningen motiveras med belastningen under de senaste
åren.

A. 2. På grund av höjda resekostnader och dagtraktamenten bör denna
post uppräknas med 3 000 kr. Höjningen föreslås fördelas med 500 kr. för
internordiska tjänsteresor och 2 500 kr. för övriga tjänsteresor.

A. 3 b). Styrelsen har upprepade gånger gjort framställning om uppräkning
av denna delpost men detta har hittills endast medfört en mindre höjning.
Styrelsen anser sig därför nödsakad att ånyo framhålla nödvändigheten
av att denna delpost uppräknas, så att det mest trängande behovet
kan tillgodoses.

A. 4. Styrelsen har för avsikt att år 1962 i samband med att verksamheten
vid institutet fortgått i 100 år utgiva en minnesskrift. Kostnaderna
har beräknats till 12 000 kr. och styrelsen hemställer, att erforderliga medel
ställes till förfogande för ändamålet.

A. 5. Den snabba utvecklingen på lantbrukets område medför, att studieresor
måste företagas i större omfattning än tidigare. Studerandena vid institutet
bör nämligen beredas tillfälle att även utanför Alnarp studera specialodlingar
och specialtillverkningar av olika slag. För att denna del av
undervisningsverksamheten skall kunna tillgodoses, erfordras en uppräkning
av delposten till elevernas studieresor med 6 800 kr.

A. 6 a). Kostavgifterna för elever beräknas komma att höjas med 5 procent
på grund av införandet av allmän varuskatt samt vissa andra prisstegringar.
Därtill kommer att elevantalet i driftsledarkursen liksom för innevarande
år torde komma att utökas från tidigare 50 till 60 studerande. Detta
medför en kostnadsökning av tillhopa 32 000 kr. På grund av vissa inbesparingar
kan dock uppräkningen av delposten begränsas till 23 000 kr.

A. 6 b). Förslag om höjning av denna delpost har framförts under flera
år (IX ht 1960 s. 140 under A. 5 d)).

A. 6 d). Löneförhöjningarna enligt gällande kollektivavtal beräknas för
budgetåret 1961/62 komma att uppgå till 25 procent. Därtill kommer ökade
kostnader för växter och förnödenheter av olika slag, varför utgifterna automatiskt
stiger med ca 8 000 kr.

1 Inkl. numera utgångna poster.

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

A. 6 f) och g). F. n. anvisas ett belopp av 50 000 kr. under rubriken Täckande
av möjligen uppkommande förlust å rörelsen vid Alnarps mejeri.
Styrelsen anser, att beloppets karaktär av ersättning för undervisning och
forskning bör framgå av anslagspostens rubricering, och föreslår ändring av
densamma.

Genomförd och pågående omorganisation och rationalisering av driften
vid Alnarps trädgårdar har medfört en betydande förbättring av det ekonomiska
resultatet. Undervisningsverksamheten vid trädgårdarna utgör
emellertid, i likhet med vad som är förhållandet vid Alnarps mejeri, en betydande
ekonomisk belastning på verksamheten. Styrelsen anser därför, att
cn särskild delpost till täckande av kostnaderna för denna undervisning bör
uppföras och denna har beräknats till 50 000 kr.

Institutsstyrelsen understryker betydelsen av att den belastning undervisning
och forskning medför å de affärsdrivande verksamhetsgrenarna
kompenseras genom särskilda ersättningar och att icke underskott, som förorsakas
av dylik belastning, rubriceras såsom förlust. Ersättningsbeloppen
bör utbetalas till mejeri och trädgårdar under löpande budgetår och eventuella
överskottsmedel inlevereras till statsverket i vanlig ordning efter budgetårets
slut. Detta skulle öka möjligheterna till direkt jämförelse med bokföringsresultat
och driftsanalyser från andra liknande driftsenheter och
därmed befrämja fortsatta rationaliseringssträvanden.

A. 6 i). Denna delpost har, såsom styrelsen upprepade gånger framhållit,
varit otillräcklig under en följd av år och verksamheten vid institutionen
har härigenom hämmats i icke ringa utsträckning. Jordbrukshögskoleutredningen
har i sitt betänkande bl. a. föreslagit, att mejeriavdelningen och statens
mejeriförsök skall erhålla ett provisoriskt förstärkningsanslag med
35 000 kr. per budgetår. Styrelsen anser denna anslagshöjning synnerligen
angelägen och av beloppet bör 17 400 kr. tillkomma mejeriförsöken.

A. 6 j). Med hänsyn till de utredningar som pågått under de senaste åren
har stor återhållsamhet iakttagits i anslagsäskandena rörande mejeriavdelningens
samtliga institutioner. Anslagen till förbrukningsartiklar vid avdelningen
har därför icke uppnått den storlek, som skulle motsvarat den arbetande
personalens numerär och arbetets önskvärda inriktning. Behovet har
blivit än mera trängande, sedan man inom livsmedelsforskningen mer och
mer övergått till arbetsmetoder, som fordrar modern och dyrbar apparatur.
Utvecklingen går vidare på denna väg. Anslagsbehovet för ifrågavarande
ändamål har såsom ett minimum beräknats till 20 000 kr. för institutionen
för mjölkprodukternas teknologi, 10 000 kr. för institutionen för mejerikemi
och bakteriologi och 5 000 kr. för institutionen för mejeriekonomi. Det
anses mest ändamålsenligt, att mejeriavdelningen erhåller ett gemensamt
anslag och att fördelningen mellan institutionerna sker lokalt. Kostnadsökningen
faller inom ramen för vad jordbrukshögskoleutredningen föreslagit
i sitt betänkande.

A. 6 k) och 1). Enahanda förslag bär tidigare framförts i anslagsäskandena
och senast för innevarande budgetår (IX ht 1060 s. 141 under A. 5 1)
och m)).

373

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

A. 6 m). Även detta förslag har tidigare framförts i anslagsäskandena och
senast för innevarande budgetår (IX ht 1960 s. 141 under A. 5 n)).

A. 6 n). På grund av inträffade löneförhöjningar erfordras en uppräkning
av denna delpost med 15 procent eller 16 600 kr.

A. 7. Den i det föregående under A. 6 a) angivna höjningen av elevernas
kostavgifter beräknas medföra en inkomstökning med 23 000 kr.

B. 2. Redan föregående år föreslogs en uppräkning till 11 500 kr. För
budgetåret 1961/62 föreslås beloppet höjt till 12 000 kr.

B. 3 b). Med hänsyn till ökade telefon- och papperskostnader föreslås eu
uppräkning av delposten till övriga expenser med 1 100 kr. till 14 000 kr.

B 4. Denna utgiftspost har belastats mer och mer i den mån försöksresultat
blivit tillgängliga för publicering.

Under budgetåret 1959/60 kunde icke samtliga färdigställda försöksberättelser
befordras till trycket utan meddelanden för ett sammanlagt belopp
av 5 000 kr. måste ligga över till innevarande budgetår, som därigenom redan
från början blir hårt belastat. Till utgången av 1960/61 beräknas ännu
fler berättelser färdigställas utan att kunna publiceras. En betydande höjning
av denna anslagspost för budgetåret 1961/62 är därför erforderlig. Beloppet
föreslås till lägst 20 000 kr., vilket innebär en höjning med 5 600 kr.

B. 5 d). Med hänsyn till höjda arbetslöner beräknas denna ersättning behöva
höjas med ca 25 procent, vilket medför en automatisk merkostnad av
4 000 kr.

B. 5 e). Höjda arbetslöner medför, att beloppet behöver uppräknas rätt
betydligt. Redan under budgetåret 1960/61 torde ett överskridande av denna
delpost bli nödvändig. För budgetåret 1961/62 beräknas utgifterna stiga
med 25 procent, vilket medför en automatisk ökning med 3 500 kr.

B. 5 f). Även denna delpost är beroende av höjda arbetslöner. En uppräkning
med minst 10 procent föreslås.

B. 5 g). En viss ökad förbrukning jämte höjda priser har medfört en allt
större belastning av denna delpost. För budgetåret 1961/62 beräknas höjningen
till lägst 4 000 kr.

B. 5 h). Denna delpost har länge varit oförändrad men uppräknades för
budgetåret 1960/61 med ca 4 procent. En ytterligare uppräkning med 2 100
kr. erfordras för budgetåret 1961/62.

B. 5 i). För anskaffning av materiel särskilt till prydnadsväxtavdelningen
behöver denna delpost uppräknas med 500 kr.

B. 5 j). Löneförhöjningarna för budgetåret 1961/62 beräknas till 25 procent,
vilket skulle medföra en höjning av denna delpost med 67 500 kr. På
grund av vissa redan genomförda eller beräknade rationaliseringar torde
inerbelastningen dock kunna stanna vid 55 000 kr.

B. 5 k). En mindre uppräkning med 300 kr. har visat sig önskvärd för att
kunna täcka höjda bindningskostnader.

B. 5 1). Denna delpost genomgår en successiv höjning i enlighet med lönestegringar
i kollektivavtalet. Den automatiska stegringen för budgetåret
1961/62 uppgår till 1 300 kr.

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

B. 5 m). Denna delpost har varit oförändrad under de två senaste budgetåren
men höjda arbetslöner och omsättningsskatt gör en uppräkning med
3 000 kr. erforderlig.

Yttranden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
som avgivit yttrande såvitt angår omkostnadsstaten för statens
trädgårdsförsök, tillstyrker institutsstyrelsens förslag i denna del.

Lantbruks styrelsen, som yttrat sig över institutsstyrelsens framställning i
vad denna rör institutets verksamhet med undantag för statens trädgårdsförsök,
tillstyrker en uppräkning av de under punkterna A 3 b), A 6 b),
A 6 k)—A 6 m) upptagna anslagsposterna med samma belopp som föregående
år eller med resp. 3 200, 500, 1 000, 1 000 och 800 kr. Lantbruksstyrelsen
anför i övrigt i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen föreslår härjämte en uppräkning av de under punkterna
A 1, A 5, A 6 a), A 6 d), A 6 n) och A 6 o) upptagna anslagsposterna
med resp. 2 000, 4 000, 20 000, 5 000, 16 600 och 500 kr. Uppräkningen innebär
tillstyrkande av institutets äskanden i fråga om anslagsposterna A 1
(sjukvård in. m.), A 6 n) (städning och renhållning) samt A 6 o) (diverse
utgifter). Beträffande anslagsposten A 6 a) (kosthåll och elever) synes en
viss anslagsökning ofrånkomlig. Anslagsposten A 6 d) (underhåll av institutets
park och prydnadsanläggningar) bär fr. o. m. budgetåret 1958/59
varit upptagen med ett oförändrat belopp å 25 000 kr. Med hänsyn till inträffade
kostnadsökningar finner lantbruksstyrelsen en uppräkning av anslagsposten
till 30 000 kr. motiverad.

I fråga om punkten A 4 (publikationstryck) har institutsstyrelsen anhållit
om en höjning av anslagsposten med 12 000 kr. till täckande av kostnaderna
för utgivande av en minnesskrift i anledning av institutets 100-årsjubileum.
Lantbruksstyrelsen, som i och för sig intet har att erinra mot att
begärt belopp anvisas för ändamålet, föreslår, att medelsanvisning på grund
av utgiftens speciella karaktär sker under en särskild anslagspost.

Den av institutsstyrelsen föreslagna anslagsposten A 6 g) till ersättning
till Alnarps trädgårdar för kostnader för undervisningsverksamhet motsvarar
i viss mån den i föregående års anslagsäskanden upptagna anslagsposten
till täckande av förlust å rörelsen vid Alnarps trädgårdar (IX ht 1960:
i:i7 P; A 5 g)). Sedan institutets sistnämnda anslagsäskande gjorts till
föremål för särskild utredning av statens sakrevision, föreslog lantbruksstyrelsen
i yttrande över utredningen, att å riksstaten skulle upptagas ett
årligt anslag å 100 000 kr. till täckande av kostnader för undervisningsodlingar
vid Alnarps trädgårdar. Framlagda förslag om anslag för ifrågavarande
ändamål lämnades emellertid utan bifall av riksdagen. Som skäl
därför hade föredragande departementschefen anfört, att frågan om omorganisation
av verksamheten vid Alnarps trädgårdar borde anstå i avvaktan
på ställningstagande till trädgårdsskoleutredningens och jordbrukshögskoleutredningens
betänkanden. Departementschefens uppfattning delades av
jordbruksutskottet (JoU 1960: 1 s. 48; rskr. 9). Med hänvisning till vad
lantbruksstyrelsen anförde i sitt förenämnda yttrande anser lantbruksstyrelsen
sig böra tillstyrka institutets ifrågavarande anslagsäskande.

Beträffande övriga av institutet föreslagna ökningar av anslagsposter i
omkostnadsstaten finner lantbruksstyrelsen sig, i anledning av jordbrukshögskoleutredningens
förslag i berörda hänseende, höra tillstyrka den under
punkterna A 6 i) och A 6 j) upptagna ökningen av anslagen till för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 375

brukningsartiklar för mejeriförsöken och mejeriavdelningen å tillhopa
35 000 kr.

Riksräkenskapsverket, som haft att yttra sig över institutsstyrelsens förslag
till rubricering och disposition av de till mejeriet och trädgårdarna såsom
ersättning för kostnader för forskning och undervisning äskade beloppen,
avstyrker institutsstyrelsens förslag härutinnan. Riksräkenskapsverket
anför till stöd härför i huvudsak följande.

Delposten till ersättning till Alnarps mejeri för undervisning och forskning
(A 6 f)) motsvaras i omkostnadsstaterna för tidigare budgetår av en
delpost för täckande av möjligen uppkommande förlust å rörelsen vid Alnarps
mejeri. Av byråchefen O. A. P:son Arnegrens den 12 oktober 1950
avgivna betänkande med förslag rörande omfattningen och organisationen
av den lägre mejeriundervisningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut framgår bl. a., att enligt en den 2 september 1958 träffad
överenskommelse staten skall bidraga till driftkostnaderna vid mejeriet
med 50 000 kr. för verksamhetsår (budgetår), varvid den årsförlust, som
kan uppstå enligt bokslut upprättat efter gängse inom mejerinäringen tilllämpade
principer dock utan att ränta beräknas å det av staten tillskjutna
kapitalet, skall, sedan statens bidrag utnyttjats, täckas av Svenska mejeriernas
riksförening och Sydvästra Skånes mejeriförbund, överenskommelsen
har enligt betänkandet godkänts med giltighet tills vidare intill den 1
juli 1960. Av den i regleringsbrev den 10 juni 1960 för mejeriet för budgetåret
1960/61 fastställda inkomst- och utgiftsstaten följer, att överenskommelsen
gäller jämväl för innevarande budgetår. Enligt betänkandet har vid
beräknande av mejeriets driftresultat icke beaktats den inkomst, som tillförts
mejeriet genom att elever, som varit oavlönade, utnyttjats i mejeriet.

Lantbruksstyrelsen har icke visat någon grund, efter vilken mejeriets
verkliga kostnader för undervisningen och forskningen kan bokförmgsmässigt
beräknas.

Då sålunda förutsättningar för jämförelse med bokföringsresultat och
driftsanalyser från andra liknande driftsenheter icke föreligger och då den
utgående ersättningen grundas på en förhandlingsöverenskoinmelse, finner
riksräkenskapsverket ej skäl föreligga för ändrad rubricering av nämnda
delpost. Ej heller finner riksräkenskapsverket skäl tillstyrka förslaget om
ändrad disposition av ifrågavarande post. Medan förhandlingsöverenskommelsen
innebär, att posten "får tagas i anspråk till täckande av förlust, synes
den av styrelsen föreslagna omrubriceringen innebära, att delposten skulle
utgå även om mejeriet går med vinst.

I fråga om delposten till ersättning till Alnarps trädgårdar för undervisningsverksamheten
(A 6 g)) erinrar riksräkenskapsverket om den utredning,
som statens sakrevision framlagt den 28 september 1959 angående täckandet
av underskottet å rörelsen vid Alnarps trädgårdar. Nämnda utredning
åsyftade att bokföringsmässigt bestämma såväl kostnaderna för undervisningsträdgård
som vinsten för de merkantila odlingarna. Institutsstyrelsens
förevarande förslag innefattar icke någon grund för beräkning av trädgårdarnas
verkliga kostnader för undervisning och forskning. Då skäl till ändrad
bedömning i denna del icke visats, får riksräkenskapsverket åberopa sill
utlåtande den'' 28 oktober 1959 över nämnda utredning. Därest trädgårdarnas
drift för budgetåret 1961/62 skulle medföra underskott, torde det få
ankomma på styrelsen att i vanlig ordning hemställa om medel för täckande
av dylik förlust.

376

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

10. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Materiel. Under denna
rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av
43 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 55) har anslaget, såsom
tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 48 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 27 000 kr.

Motiv. Såväl undervisning som forskning och försöksverksamhet kräver
tillgång till materiel, om verksamheten skall kunna bedrivas enligt tidsenliga
arbetsmetoder och tillfredsställande resultat skall kunna uppnås. På
längre sikt är ett betydligt högre anslag erforderligt men en uppräkning till
70 000 kr. skulle bereda institutet möjlighet att avhjälpa det mest trängande
behovet i fråga om materielanskaffning.

Yttrande. Lantbruksstyrelsen förordar en uppräkning av anslaget
med 12 000 kr. till 55 000 kr.

11. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Nyanskaffning och
underhåll av utrustning. Under denna rubrik har för inevarande budgetår
anvisats ett reservationsanslag av 50 000 kr. I årets statsverksproposition
(IX ht p. 56) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat
belopp av 100 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget uppföres med 256 000 kr.
Den närmare fördelningen av beloppet på olika ändamål framgår av följan -

de sammanställning.

Nyanskaffning

Institutets gemensamma behov

1. Möblering och inredning av lärosalar i slottet.............. 40 000

2. Möblering och inredning av kårlokaler .................... 20 000

Lantbruksavdelningen

3. Underhåll av museiföremål .............................. 4 000

Mejeriavdelningen och statens mejeriförsök

4. Tillfällig förstärkning av resurserna ...................... 100 000

Trädgårdsavdelningen

5. Laboratorieutrustning ................................... 25 000

Statens trädgårdsförsök

6. Laboratorieutrustning ................................... 23 000

7. Bevattningsanläggning ................................... 15 000

8. Stängsel ............................................... 5 000

Underhåll

9. Underhåll av utrustning................................. 24 000

256 000

Motiv. 1—3. Anslag för enahanda ändamål har begärts även i anslagsäskandena
för innevarande budgetår. Styrelsens hemställan har emellertid
icke vunnit statsmakternas bifall och behovet kvarstår därför fortfarande.

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

4 Anslagsbehovet har av resp. föreståndare beräknats till 172 000 kr. for
mejeriavdelningen och 128 000 kr. för statens mejeriförsök. Styrelsen han
anslagsäskandena endast upptagit de belopp, som jordbrukshogskoleutredningen
i sitt betänkande föreslagit för tillfällig förstärkning av resurserna
vid mejeriavdelningen och statens mejeriförsök.

5. Nya behov av laboratorieutrustning har uppkommit i ungefär samma
takt, som medel för ifrågavarande ändamål beviljats under de senaste åren.
Vid trädgårdsavdelningen kvarstår därför behov av sådan utrustning till en
beräknad kostnad av 25 000 kr.

6. Trädgårdsförsökens utrustning med apparatur av olika slag för laboratorieändamål
är bristfällig och behöver kompletteras på åtskilliga punkter.
Erforderlig utrustning beräknas draga en kostnad av 23 000 kr.^

7. Enahanda förslag har framförts i anslagsäskandena även för innevarande
budgetår.

8. Kring vissa delar av fruktförsöken erfordras nytt stängsel och kostnaderna
härför har beräknats till 5 000 kr.

9. Det har visat sig nödvändigt att avsätta ett belopp av 24 000 kr. för
underhåll av befintlig utrustning under innevarande budgetår. Samma belopp
beräknas för budgetåret 1961/62.

Yttrande. Lantbruksstyrelsen förordar i anledning av vad jordbrukshögskoleutredningen
anfört i sitt förenämnda betänkande angående behovet
av förstärkning av ifrågavarande anslag i vad avser utrustning å mejeriavdelningen
och statens mejeriförsök en uppräkning av förevarande anslag
med 100 000 kr. till 150 000 kr.

12. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Bokinköp och bokbindning.
Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett
reservationsanslag av 16 500 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 57)
har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av
17 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 8 500 kr.

Motiv. Det tillgängliga anslaget måste alltmer tagas i anspråk för anskaffande
av för verksamheten nödvändiga tidskrifter. Priserna har successivt
stigit och nya, värdefulla tidskrifter inom bibliotekets område måste
anskaffas. Det har därför blivit allt svårare att inom anslagets ram inköpa
böcker. Om biblioteket skall kunna hållas aktuellt är det absolut erforderligt
att anslaget nu höjes rätt väsentligt. Av särskilt stor vikt är att trädgårdslitteraturen
kan hållas å jour, då biblioteket är landets enda specialbibliotek
på detta område.

Y 11 r a n d e. Lantbruksstyrelsen förordar en uppräkning av anslaget med
1 000 kr.

13. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Trädgårdsekonomisk
byrå. Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett för 25

Bihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 09

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

slagsanslag av 15 500 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 58) har anslaget,
såsom förut anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 18 000 kr.

I staten för anslaget har för innevarande budgetår beräknats dels utgifter
å 63 000 kr. till avlöningar och å 6 500 kr. till omkostnader, dels inkomster
av bokföringsavgifter med 54 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 9 600 kr.

Motiv. Kostnaderna för avlöningar och övriga utgifter under budgetåret
1959/60 uppgick till sammanlagt 90 651 kr. På grund av löneregleringen
för statliga befattningshavare ävensom stegrade kostnader i övrigt
har utgifterna icke kunnat beräknas till lägre belopp än 100 100 kr., medan
inkomsterna av bokföringsavgifter knappast torde kunna höjas ytterligare.
Styrelsen beräknar för nästa budgetår utgifterna för avlöningar till 82 500
kr. och för omkostnader till 17 600 kr. Inkomsterna av bokföringsavgifter
beräknas till 75 000 kr.

Yttrande. Lantbruksstyrelsen finner med hänvisning till 1950 års
riksdags beslut rörande ifrågavarande verksamhet (IX ht 1950 s. 69; JoU
1 s. 27; rskr. 9) skäligt, att en uppräkning sker med 4 500 kr. till 20 000 kr.

14. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Lokal och fast försöksverksamhet.
Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats
ett reservationsanslag av 44 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p.
59) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp
av 45 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 6 000 kr.

Motiv. Försöksvärdarna har gjort anspråk på större ersättningar än
tidigare, då de höjda arbetslönerna medfört större utgifter för försökens
skötsel. Då det är angeläget, att denna verksamhet, som är av mycket stor
betydelse bl. a. för hushållningssällskapens upplysningsverksamhet, icke
nedskäres, föreslås anslagsbeloppet höjt till 50 000 kr.

C. Departementschefen

Innan jag ingår på närmare behandling av anslagsfrågorna vill jag anmäla,
att de av mig i detta anförande framlagda förslagen till lönegradsändringar
avseende såväl budgetåret 1961/62 som vissa följande budgetår
efter överläggningar mellan företrädare för jordbruks- och civildepartementen
samt vederbörande personalorganisationer — godtagits av organisationerna.

Vid beräkning av medelsbehovet under lantbrukshögskolans
och statens lantbruksförsöks avlöningsanslag bör
först hänsyn tagas till de i det föregående föreslagna nya tjänsterna från och
med den 1 juli 1961. Nya tjänster har sålunda föreslagits för en forskardo -

379

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

cent, fyra forskarassistenter i lönegrad Ae 21, tre assistenter i reglerad befordringsgång,
två förste amanuenser, ett kanslibiträde i lönegrad Ae 7 samt
fem institutionsbiträden och tre kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.
Kostnaderna för dessa nya tjänster under nästa budgetår beräknas
till 279 900 kronor. Härtill kommer ett belopp av 8 000 kronor för biträdeshjälp
till docenterna.

Vidare bör hänsyn tagas till i det föregående föreslagna utbytena av tjänster
eller lönegradsuppflyttningarna från och med den 1 juli 1961. Sålunda
har föreslagits uppflyttning av en tjänst som kamrer i lönegrad Ao 21 till
lönegrad Ao 23, av fyra tjänster som förste assistent i lönegrad Ae 21 till i
ett fall förste kemist i lönegrad Ae 23 och till i övriga tre fall överassistent i
lönegrad Ae 23, av en tjänst som assistent i lönegrad Ae 15 vid avdelningen
för beten vid statens jordbruksförsök till försökstekniker i lönegrad Ae 19,
av två tjänster som andre amanuens till förste amanuens samt av tre tjänster
som tredje amanuens till förste amanuens. Kostnaderna för dessa uppfinningar
kan för nästa budgetår beräknas till 38 400 kronor. I fråga om
biträdespersonalen har förordats uppflyttning av en tjänst som kontorist i
lönegrad Ao 9 till kansliskrivare i lönegrad Ao 10, av två tjänster som kanslibiträde
i lönegrad Ao 7 till kansliskrivare i lönegrad Ao 10, av 15 tjänster
som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 till kontorist i lönegrad Ae 9, av en tjänst
som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång till kontorist i lönegrad Ae 9
samt av fyra tjänster som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång till kanslibiträde
i lönegrad Ae 7. Härutöver bör även tjänsten som kontorsbiträde
i reglerad befordringsgång vid högskolans kemiska analyslaboratorium höjas
till kontorist i lönegrad Ae 9. Kostnaderna för dessa uppflyftningar har för
nästa budgetår beräknats till 35 400 kronor.

I anslutning till bland annat de föreslagna personalförstärkningarna finner
jag mig vidare böra förorda en ökning för nästa budgetår av anslagsposten
till arvoden till viss tillfällig personal vid institutionerna och försöksanstalterna
med 20 000 kronor. Nämnda anslagspost bör i enlighet med högskolestyrelsens
förslag även tillföras ett ytterligare belopp av 35 000 kronor
för att täcka de kostnader, som under nästa budgetår erfordras för att fortsätta
vid institutionens för husdj ursgenetik avdelning vid Wiad pågående
forsknings- och försöksverksamhet med nötkreatur och svin, vilken tidigare
bestritts med regleringsavgiftsmedel på jordbrukets område. Vidare bör ifrågavarande
anslagspost, likaledes i enlighet med högskolestyrelsens förslag,
ökas med 18 000 kronor för att göra det möjligt att under nästa budgetår
fullfölja en högskolestyrelsen i samråd med vissa institutioner ålagd undersökning
rörande förhållandet mellan nederbörd, avrinning och rördimensionering.

I samband med behandlingen av de ekonomiska institutionerna vid lantbrukshögskolan
har jag uppmärksammat, att dessa inte synes ha de resurser,
som skulle behövas för att tillfredsställande kunna bearbeta bland annat
data från bokföringsverksamheten och material från forsknings- och
försöksverksamheten. Behovet av särskild personal med uppgift att upp -

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

samla nya forsknings- och försöksresultat och inordna dessa resultat i ett
driftsekonomiskt sammanhang har i samband med den tekniska och ekonomiska
utvecklingen inom jordbruket under senare år blivit alltmera
uppenbart. Inte minst viktigt torde det i detta sammanhang vara att genom
intensifierad forskning söka finna orsakerna till den betydande spridningen
i inkomsthänseende inom det mindre jordbruket. I betraktande av den
betydelse, som produktionen vid det mindre jordbruket har som inkomstunderlag
för stora grupper jordbrukare, anser jag mig böra föreslå, att en
forskningsverksamhet av nu angivet slag kommer till stånd. Verksamheten
bör knytas till institutionen för driftsekonomi (företagsekonomi) vid lantbrukshögskolan.
Med utgångspunkt bland annat från att arbetsuppgifterna
bör läggas i händerna på vetenskapligt utbildade personer samt att dessa bör
förses med erforderlig skriv- och räknehjälp samt medel för resor, expenser
in. m., har jag beräknat behovet av medel för ändamålet under budgetåret
1961/62 till 100 000 kronor. Av detta belopp synes 75 000 kronor böra anvisas
över den under lantbrukshögskolans avlöningsanslag upptagna posten
till arvoden till viss tillfällig personal vid institutionerna och försöksanstalterna
och 25 000 kronor under en särskild post under högskolans omkostnadsanslag.
Det bör enligt min mening ankomma på Kungl. Maj :t att efter
förslag av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök utfärda
närmare bestämmelser om användningen av ifrågavarande medel.

I enlighet med principbeslut av 1960 års riksdag (prop. 126; SU 107; rskr.
282) rörande myndigheternas interna rationaliseringsverksamhet torde anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, böra uppräknas med 1 200 kronor att användas till särskild arvodesersättning
till en organisationsföredragande vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök.

Vid bifall till vad jag föreslagit i det föregående bör avlöningsanslaget ökas
med 510 900 kronor. Vidare torde anslaget böra uppräknas med 27 800 kronor
på grund av höjda arvoden till viss tillfällig personal, 5 800 kronor till
följd av beräknade löneklassförändringar, 703 100 kronor på grund av 1960
års löneplansförändringar och allmänna lönereglering samt 9 000 kronor
till kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Av högskolestyrelsen i anslagsskrivelsen för budgetåret 1961/62 framställda
yrkanden, i den mån de inte besvarats genom vad jag i det föregående
anfört, kan jag inte biträda. Vid bifall till vad jag nyss förordat, behöver
avlöningsanslaget ökas med 1 256 600 kronor till 7 705 000 kronor.

Å personalförteckningen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
bör från och med den 1 juli 1961 uppföras en tjänst som forskardocent
i lönegrad Ae 24 och fyra tjänster som forskarassistent i lönegrad
Ae 21. Vidare bör följande tjänster utbytas, nämligen en tjänst som kamrer
i lönegrad Ao 21 mot en tjänst som kamrer i lönegrad Ao 23, en tjänst som
förste assistent i lönegrad Ae 21 mot en tjänst som förste kemist i lönegrad
Ae 23, tre tjänster som förste assistent i lönegrad Ae 21 mot tre tjäns -

381

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ter som överassistent i lönegrad Ae 23, tolv tjänster som förste assistent i
lönegrad Ae 21 mot tolv tjänster som forskarassistent i lönegrad Ae 21, en
tjänst som kontorist i lönegrad Ao 9 mot en tjänst som kansliskrivare i lönegrad
Ao 10 och två tjänster som kanslibiträden i lönegrad Ao 7 mot två tjänst
ter som kansliskrivare i lönegrad Ao 10. Samtidigt bör från personalförteckningen
avföras fem tjänster som kontorsbiträde. I fråga om nyssnämnda tolv
tjänster som forskarassistent i lönegrad Ae 21 bör föreskrivas, att innehavare
av motsvarande, nu personalförtecknade tjänst som förste assistent i
lönegrad Ae 21 äger kvarstå i denna tjänst, tills han påfordrar övergång till
tjänst som forskarassistent. Vid uppkommande vakans skall dylik försteassistenttjänst
ersättas med forskarassistenttjänst.

Under lantbrukshögskolans och statens lantbruk sförsöks
omkostnadsanslag bör i enlighet med vad jag anfört
vid behandling av avlöningsanslaget under en särskild post upptagas 25 000
kronor till reseersättningar, expenser m. m. för viss företagsekonomisk
forskning. Vidare bör förevarande anslag i enlighet med högskolestyrelsens
förslag höjas med 50 000 kronor på grund av en minskning av de särskilda
uppbördsmedlen i samband med nedgång i försäljningen av baljväxtkulturer.

I likhet med högskolestyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen finner jag
det vara önskvärt med särskild information om agronomutbildningen bland
den studerande ungdomen. Inte minst med hänsyn till svårigheterna att
få tillräckligt många kompetenta sökande synes intresset för agronombanan
böra stimuleras. Jag kan alltså tillstyrka, att högskolestyrelsen anordnar
såväl feriekurser för gymnasister som studiebesök vid högskolan
av eleverna vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande.
För nästa budgetår anser jag mig kunna tillstyrka att för ändamålet
anvisas ett belopp av 6 400 kronor under en särskild delpost under anslagsposten
till övriga utgifter.

Beträffande omkostnaderna för kansliet och undervisningsinstitutionerna
i övrigt finner jag mig böra förorda en uppräkning av posterna till
sjukvård m. m. och publikationstryck ävensom delposterna till övriga expenser
samt städning och renhållning med respektive 1 000, 3 000, 500 och
18 000 kronor. Övriga av högskolestyrelsen föreslagna uppräkningar kan
jag inte tillstyrka.

Vad härefter angår statens jordbruksförsök och statens husd j ursiför sök
anser jag, att för jordbruksförsöken delposten till övriga expenser och posten
till publikationstryck bör uppräknas med 200 respektive 400 kronor och
för husdj ursförsöken motsvarande poster med 100 respektive 200 kronor.
Högskolestyrelsens förslag om höjning av vissa ersättningar i samband med
husdj ursförsöken kan jag inte biträda.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat, behöver omkostnadsanslaget
höjas med 104 800 kronor till 1 000 000 kronor.

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I likhet med högskolestyrelsen vill jag förorda, att under materielanslaget
till lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
för budgetåret 1961/62 beräknas ett belopp av 50 000
kronor som anslag till ograduerade forskare. Såsom förut under avsnittet
om anslagsberäkningar förordats, bör medel för detta ändamål från
och med budgetåret 1962/63 utgå ur det under åttonde huvudtiteln anvisade
reservationsanslaget till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga
verksamhet m. m. De i anslutning till sagda anslag meddelade
bestämmelserna i fråga om beviljande av bidrag torde i tillämpliga delar
böra gälla det under budgetåret 1961/62 under ifrågavarande anslag anvisade
beloppet. Bidragsbeviljande myndighet bör sålunda vara lantbrukshögskolans
styrelse.

Vidare torde ut materielanslaget för nästa budgetår i anslutning till vad
jag under avlöningsanslaget anfört i ämnet samt i enlighet med högskolestyrelsens
framställning böra kunna utgå 10 000 kronor för undersökning
i fråga om rördimensionering vid torrläggningsföretag samt 19 500 kronor
för att fullfölja den med regleringsavgiftsmedel på jordbrukets område
tidigare finansierade, vid institutionens för husdjursgenetik avdelning
vid Wiad pågående forsknings- och försöksverksamheten med nötkreatur
och svin.

Med beaktande av nu anförda medelsdispositioner finner jag mig böra
föreslå en höjning av materielanslaget för nästa budgetår med 150 000
kronor till 620 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på högskolestyrelsen att med beaktande
av vad nyss sagts bestämma anslagets fördelning på de olika institutionerna
och försöksanstalterna.

I enlighet med högskolestyrelsens förslag föreslår jag att anslaget
till nyanskaffning och underhåll av utrustning vid
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för
nästa budgetår upptages med oförändrat belopp av 258 000 kronor. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
på högskolestyrelsen att bestämma den närmare dispositionen av anslaget.

Då jag anser en förstärkning av anslaget till bokinköp och
bokbindning vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök angelägen, förordar jag, att detsamma för nästa
budgetår uppräknas med 15 000 kronor till 100 000 kronor.

Den av högskolestyrelsen äskade höjningen av anslaget Lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök: Lokal
och fast; försöksverksamhet för att bestrida vissa kostnader
för prövning av vallväxtstammar kan jag inte tillstyrka. Däremot finner

383

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

jag mig böra föreslå, att anslaget för övriga ändamål uppräknas med 161 200
kronor till 1 100 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Förslagsanslaget till jordbruksdriften vid statens försöksgårdar
torde för nästa budgetår böra uppföras med ett formellt
belopp av 1 000 kronor. Liksom för innevarande budgetår torde det få
ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa särskilda stater för jordbruksdriften
vid de olika gårdarna.

Vid beräkning av medelsbehovet under avlöningsanslaget till
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut bör
först hänsyn tagas till den i det föregående föreslagna nya tjänsten som
assistent i reglerad befordringsgång vid prydnadsväxtavdelningen samt till
de i det föregående förordade uppflyttningarna av en kontorist i lönegrad
Ae 9 vid statens trädgårdsförsök till kansliskrivare i lönegrad Ae 10 samt
av två tjänster som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång vid trädgårdsförsöken
till kanslibiträde i lönegrad Ae 7. Kostnaderna härför under
nästa budgetår kan beräknas till 20 900 kronor.

Utöver vad som nu förordats, anser jag mig böra föreslå, att en tjänst
som kansliskrivare i lönegrad Ae 10 vid kamrerarkontoret utbytes mot en
tjänst som förste kansliskrivare i lönegrad Ae 12 samt att en tjänst som
kanslibiträde i lönegrad Ae 7 vid mejeriavdelningen utbytes mot en tjänst
som kontorist i lönegrad Ae 9. Vidare bör två tjänster som försökstekniker
i lönegrad Ae 12 vid trädgårdsförsöksstationerna höjas till lönegrad Ae
13. Kostnaderna för nu berörda löneregleringar kan för nästa budgetår beräknas
till 4 400 kronor.

I anslutning till vad jordbrukshögskoleutredningen föreslagit (SOU 1960:
2, s. 452) angående provisorisk förstärkning av resurserna vid mejeriavdelningen
och statens mejeriförsök vid alnarpsinstitutet anser jag mig böra
förorda, att till provisorisk förstärkning av institutets personal för forsknings-
och försöksverksamhet på mejeriområdet anvisas ett belopp av 50 000
kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag av institutsstyrelsen
närmare bestämma om användningen av det föreslagna beloppet.

I enlighet med principbeslut av 1960 års riksdag (prop. 126; SU 107; rskr.
282) rörande myndigheternas interna rationaliseringsverksamhet torde anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, böra uppräknas med 1 200 kronor till särskild arvodesersättning till
en organisationsföredragande vid alnarpsinstitutet.

Institutsstyrelsens yrkanden om ytterligare medel till extra skrivhjälp vid
kamrerarkontoret, mejeriekonomiska institutionen och statens trädgårdsförsök
samt till ersättning till vaktmästarhjälp kan jag inte tillstyrka i annan
mån än att jag förordar, att de för sagda ändamål anvisade beloppen för
nästa budgetår uppräknas med sammanlagt 1 800 kronor. Till bestridande
av kostnaderna för redan genomförd arvodesreglering för en mot arvode,

384

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

motsvarande viss löneklass, anställd montör samt för höjning av arvodet
för tillsyn över städning bör anslaget uppräknas med sammanlagt 1 700 kronor.
Vidare torde anslaget böra uppräknas med 23 700 kronor till följd av
uppflyttning i ortsgrupp, 14 100 kronor på grund av löneförbättring till befattningshavare
på löneplan B, 6 000 kronor till följd av väntade löneklassförändringar
och reglerad befordringsgång, 158 200 kronor på grund av
1960 års allmänna lönereglering samt 2 400 kronor till följd av kompensation
för höjda folkpensionsavgifter.

Av institutsstyrelsen i anslagsäskandena för budgetåret 1961/62 framställda
yrkanden i övrigt, i den mån de inte besvarats genom vad jag föreslagit
i det föregående, kan jag inte biträda. Vid bifall till vad jag förordat,
behöver institutets avlöningsanslag ökas med 284 400 kronor till 2 095 000
kronor.

Vad gäller de av institutsstyrelsen under alnarpsinstitutets o mkostnadsanslag
begärda anslagshöjningarna till institutets verksamhet
utom trädgårdsförsöken har jag inte något att erinra mot den föreslagna
uppräkningen av posterna till sjukvård m. m. och publikationstryck, delposten
till kosthåll för elever samt den mot nämnda delpost svarande uppbördsposten
för kostavgifter för elever med respektive 2 000, 12 000, 23 000
och 23 000 kronor. Delposten till övriga expenser bör höjas med 1 500 kronor.
Med hänsyn till höjda löner bör vidare delposten till städning och renhållning
höjas med 14 400 kronor. Jag kan även tillstyrka en höjning av delposten
till förbrukningsartiklar för mejeriförsöken samt av de nu anvisade
delposterna till förbrukningsartiklar för institutionen för mjölkprodukternas
teknologi respektive för mejerikemi och mejeribakteriologi, vilka synes
böra sammanföras till en delpost till förbrukningsartiklar för mejeriavdelningen.
Höjningen av delposterna till förbrukningsartiklar för mejeriförsöken
och mejeriavdelningen synes emellertid böra begränsas till 3 200 respektive
8 600 kronor.

Institutsstyrelsens förslag till ändring av rubriken å delposten till täckande
av möjligen uppkommande förlust å rörelsen vid Alnarps mejeri anser
jag mig i likhet med riksräkenskapsverket böra avstyrka. Ej heller finner
jag mig kunna tillstyrka, att medel till ersättning till Alnarps trädgårdar
för undervisningsverksamheten beräknas under förevarande anslag för
nästa budgetår. Jag torde därvid få hänvisa till vad jag i förevarande spörsmål
anförde under punkten 51 i nionde huvudtiteln år 1960.

Övriga nu inte särskilt nämnda utgifts- och inkomstposter bör för nästa
budgetår upptagas med samma belopp som i nu gällande omkostnadsstat.
Jag anser mig inte heller i år kunna tillstyrka, att under anslaget beräknas
särskilda medel till anskaffning av förbrukningsartiklar för lantbruksavdelningen
och trädgårdsavdelningen.

I enlighet med det anförda bör omkostnaderna för institutets verksamhet
utom trädgårdsförsöken under nästa budgetår ökas med 41 700 kronor
till 439 100 kronor.

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Beträffande omkostnaderna för statens trädgårdsförsök kan jag tillstyrka
institutsstyrelsens förslag att uppräkna delposten till driftkostnader vid
öjebyns försöksstation med 3 500 kronor. Vidare föreslår jag, att posten till
publikationstryck uppräknas med 1 500 kronor ävensom delposterna till
övriga expenser, inköp av inventarier, dagsverken m. m. samt städning och
renhållning med respektive 200, 500, 30 000 och 1 000 kronor. Bland de
särskilda uppbördsmedlen bör vidare införas en post för hyresinkomster å
2 400 kronor. Övriga utgifts- och uppbördsposter i den nu gällande omkostnadsstaten
för statens trädgårdsförsök torde böra bibehållas vid oförändrade
belopp.

Vid bifall till vad jag föreslagit i det föregående skulle alnarpsinstitutets
omkostnadsanslag för budgetåret 1961/62 behöva höjas med 76 000 kronor
till 830 000 kronor.

Alnarpsinstitutets materielanslag bör enligt min mening
för nästa budgetår höjas med 5 000 kronor till 48 000 kronor.

Under anslaget till Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut: Nyanskaffning och underhåll av

utrustning har institutsstyrelsen i sina äskanden hemställt om en anslagshöjning
från 50 000 kronor till 256 000 kronor. Jag är emellertid inte
beredd att tillstyrka, att anslaget för nästa budgetår uppräknas med mer
än 50 000 kronor till 100 000 kronor. Jag förutsätter därvid, att anslagshöjningen
i sin helhet skall användas för förstärkning av resurserna vid mejeriavdelningen
och statens mejeriförsök. Enligt min mening bör anslaget i övrigt
inte disponeras varken för möblering och inredning av lärosalar i slottet
och av kårlokaler eller för underhåll av museiföremål. Det torde fa ankomma
på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på institutsstyrelsen
att med beaktande av vad nyss sagts bestämma den närmare dispositionen
av anslaget.

I fråga om anslaget till boki nk öp och bokbindning vid
alnarpsinstitutet är jag inte beredd att tillstyrka en uppräkning
med mer än 500 kronor till 17 000 kronor för nästa budgetår.

Den av institutsstyrelsen under alnarpsinstitutets anslag till
trädgårdsekonoraisk byrå föreslagna uppräkningen bör enligt
min mening begränsas till att täcka den kostnadsökning, som hänför sig till
de avlöningar under anslaget, vilka skall bestridas av statsmedel. För detta
ändamål bör anslaget uppräknas med 2 500 kronor till 18 000 kronor. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa ny stat för anslagets användning.

Med hänsyn till vissa automatiska kostnadsökningar torde anslaget
till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinsti -

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tut: Lokal och fast försöksverksamhet böra uppräknas med
1 000 kronor till 45 000 kronor.

Departementschefens hemställan

För övergången till den nya organisationen av lantbrukshögskolan förutsattes
bland annat att åtskilligt planeringsarbete inom högskolan, dennas
olika institutioner och avdelningar, försöksanstalterna samt alnarpsinstitutet
företages. Ett flertal åtgärder torde behöva vidtagas i samband
med att ändringarna av organisationen genomföres. Jag förordar därför, att
Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att vidtaga sådana åtgärder.
Dessa kan bland annat avse att på övergångsstat från och med den
1 juli 1962 föra ordinarie tjänster vid den nuvarande lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de av mig framlagda förslagen angående
omorganisation och upprustning av forskning, försök och
högre undervisning på jordbruks- och trädgårdsområdena;

2) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för agronom-
och hortonomutbildningens uppläggning och inre organisation; 3)

godkänna att lantbrukshögskolan i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående anfört förses
med tjänster till det antal och i de lönegrader som jag förordat; 4)

bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda av förslagen under
1)—3) föranledda författningsföreskrifter och övriga
erforderliga bestämmelser;

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder som
i övrigt erfordras för att förbereda förslagens genomförande;

6) bemyndiga Kungl. Maj :t att företaga de ändringar i
personalförteckningen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök från och med budgetåret 1961/62, som angivits
i det föregående;

7) fastställa följande avlöningsstat för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1961/62:

Avlöningsstat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 852 200
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis

85 900

387

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Arvoden till viss tillfällig personal vid institutionerna
och försöksanstalterna .............. 453 400

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................. 3 608 000

Särskilda löneförmåner till viss tjänsteman .... 1 800

Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 1 594 700

Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
.................................. 169 000

Summa kronor 7 705 000

8) å riksstaten för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruks försök:
Avlöningar ett förslagsanslag av 7 705 000 kronor;

b) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Omkostnader ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor;

c) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Materiel ett reservationsanslag av 620 000 kronor;

d) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Nyanskaffning och underhåll av utrustning ett reservationsanslag
av 258 000 kronor;

e) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Bokinköp och bokbindning ett reservationsanslag av 100 000
kronor;

f) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Lokal och fast försöksverksamhet ett reservationsanslag av
1 100 000 kronor;

g) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:
Jordbruksdriften vid statens försöksgårdar ett förslagsanslag
av 1 000 kronor;

9) fastställa följande avlöningsstat för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, att tillämpas tills vi -

dare från och med budgetåret 1961/62:

Avlöningsstat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 648 100
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis.................... 25 400

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................. 968 600

Särskilda löneförmåner till viss tjänsteman..... 1 200

Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 419 300

Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
.................................. 32 400

Summa kronor 2 095 000

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

10) å riksstaten för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Avlöningar ett förslagsanslag av 2 095 000 kronor;

b) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Omkostnader ett förslagsanslag av 830 000 kronor;

c) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Materiel ett reservationsanslag av 48 000 kronor;

d) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Nyanskaffning och underhåll av utrustning ett reservationsanslag
av 100 000 kronor;

e) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Bokinköp och bokbindning ett reservationsanslag av 17 000
kronor;

f) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Trädgårdsekonomisk byrå ett förslagsanslag av 18 000 kronor; g)

till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Lokal och fast försöksverksamhet ett reservationsanslag av
45 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Eklund

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 389

Innehållsförteckning

Propositionen .......................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 3 mars 1961 .................. 3

Inledning, m. m............................................. 3

Bakgrunden till upprustningsbehovet ..................*..... 6

I. Utredningen.......................................... 6

II. Yttranden........................•................... 15

III. Departementschefen .................................. 23

Sambandet mellan högre undervisning, forskning och försöksverksamhet
................................................ 28

I. Utredningen.......................................... 28

II. Yttranden............................................ 43

III. Departementschefen .................................. 57

Den trådgårdsvetenskapliga verksamhetens förläggning och administrativa
anknytning .................................... 66

I. Utredningen.......................................... 66

II. Yttranden............................................ 70

III. Departementschefen .................................. 72

Agronom- och hortonomutbildningens uppläggning och inre organisation
................................................ 74

I. Utredningen.......................................... 74

II. Yttranden............................................ 88

III. Departementschefen .................................. 102

Behovet av centrala institutioner samt personal vid lantbrukshög skolan

.................................................... 111

I. Nuvarande förhållanden .............................. 111

II. Utredningen.......................................... 112

III. Yttranden............................................ 138

IV. Departementschefen .................................. 157

Försöksverksamheten på jordbruks-, trädgårds- och husdjursom rådena,

m. m....................*.......................... 184

I. Utredningen m. fl...................................... 184

II. Yttranden............................................ 215

III. Departementschefen .................................. 235

Lantbrukshögskolans centrala ledning och administration......251

I. Utredningen........................................... 251

II. Yttranden............................................ 261

III. Departementschefen .................................. 270

Anslagsberäkningar ........................................ 278

I. Utredningen.......................................... 278

II. Yttranden............................................ 287

III. Departementschefen .................................. 288

390 Kungi. Maj:ts proposition nr 69 dr 1961

Byggnadsfrågor ............................................ 293

I. Utredningen.......................................... 293

II. Yttranden............................................ 306

III. Departementschefen .................................. 308

Organisationen av jordbrukets provningsverksamhet...........309

I. Utredningen.......................................... 309

II. Yttranden............................................314

III. Departementschefen .................................. 321

Högre utbildning, forskning och försök på mejerinäringens område
...................................................... 323

I. Utredningen........................ 323

II. Yttranden............................................ 332

III. Departementschefen ........................... 335

Vissa samordningsfrågor mellan lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna
................................................ 336

I. Utredningen.......................................... 330

II. Yttranden............................................ 340

III. Departementschefen ...... 346

Anslagsäskanden för budgetåret 1961/62, m. m...............348

A. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.........348

B. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut .......362

C. Departementschefen .................................378

Departementschefens hemställan ......... 386

610060 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

+	27	060
+	54	120
+	22	860
+	22	860
+	8	130
+	4	065
+	11	676
+	5	000
+	5	000
4-	10	548
+	72	000

+	27	060
+	54	120
+	22	860
+	22	860
+	8	130
+	4	065
+	11	676
+	5	000
+	5	000
4-	10	548
+	72	000

+	27	060
+	54	120
+	22	860
+	22	860
+	8	130
+	4	065
+	11	676
+	5	000
+	5	000
4-	10	548
+	72	000