Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1961 (Proposition 1961:6)

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1961

Nr 6

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 16 maj
1958 (nr 295) om sjömansskatt; given Stockholms
slott den 2 december 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i sjömansskatteförordningen, föranledda
av vunna erfarenheter. Förslagen avser införande av s. k. dagtabeller,
ändrade grunder för beräkning av skatt på engångsbelopp samt utvidgning
av möjligheterna till jämkning av skatten. Vidare framlägges förslag
om nya sjömansskattetabeller, som i viss mån innebär en anpassning av
sjömansskatten till den senaste höjningen av folkpensionsavgiften och de
kommunala utdebiteringarna. 1

1 Iiihang till riksdagens protokoll 10G1. 1 samt. Nr 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 16 maj 1958
(nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. och 8 § förordningen den 16 maj
1958 om sjömansskatt och anvisningarna till sistnämnda paragraf skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, att till 12 § nämnda förordning1
skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 mom., av lydelse som i det följande
angives samt att de vid förordningen fogade sjömansskattetabellerna skola
erhålla i härvid fogad bilaga angiven ändrad lydelse.

(Nuvarande lydelse)

4 §•

2 m o m. Ersättning utgår årligen
till stad som icke tillhör landstingskommun
med fyrtiofem procent, till
annan kommun med trettiofem procent,
till landstingskommun med tio
procent, till municipalsamhälle, varom
här är fråga, med två procent och
till allmän sjukkassa med sex procent
av den sjömansskatt, som under beskattningsåret
erlagts av sjömän bosatta
inom kommunen, landstingskommunen
eller municipalsamhället
eller inom sjukkassans verksamhetsområde.

Ersättning, som--- 500 kro nor.

8 §.

1 m o m. Avser inkomst ombord
kortare tidsperiod än månad, beräknas
först den mot inkomsten svarande
månadsinkomsten. Skatten uträknas
därefter till så stor del av skatten
å månadsinkomsten, som svarar
mot den tidsperiod inkomsten avser,
och erlägges i helt antal kronor, varvid
överskjutande öretal bortfaller. 1

(Föreslagen lydelse)

4 §•

2 mom. Ersättning utgår årligen
till stad som icke tillhör landstingskommun
med femtio procent, till annan
kommun med trettiosju och en
halv procent, till landstingskommun
med tolv och en halv procent, till municipalsamhälle,
varom här är fråga,
med två procent och till allmän sjukkassa
med sex procent av den sjömansskatt,
som under beskattningsåret
erlagts av sjömän bosatta inom
kommunen, landstingskommunen eller
municipalsamhället eller inom
sjukkassans verksamhetsområde.

Ersättning, som —-- 500 kro nor.

8 §•

1 mom. Avser inkomst ombord
kortare tidsperiod än månad, beräknas,
där icke bestämmelserna i 2
mom. till annat föranleda, först den
mot inkomsten svarande månadsinkomsten.
Skatten uträknas därefter
till så stor del av skatten å månadsinkomsten,
som svarar mot den tidsperiod
inkomsten avser, och erlägges
i helt antal kronor, varvid överskjutande
öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt,
som avses i föregående stycke fastställas
av sjömansskattenämndien.

1 Senaste lydelse av 12 § och av sjömansskattetabellerna se 1960:176.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

(Nuvarande lydelse)

2 m o m. Har sjöman uppburit engångsbelopp,
skall vid beräkning av
skatt engångsbeloppet anses som särskild
månadsinkomst, om detsamma
överstiger den senast uppburna månadsinkomsten.
I annat fall skall engångsbeloppet
sammanläggas med
månadsinkomsten och skatten beräknas
på det sammanlagda beloppet,
därvid i förekommande fall sjömannen
skall tillgodoräknas å månadsinkomsten
redan erlagd skatt.

(Se vidare anvisningarna)

(Föreslagen lydelse)

2 m o m. Utgöres inkomst ombord
av engångsbelopp i form av sjuklön,
semesterersättning, s. k. vederlagsersättning
eller av annan ersättning för
lön under viss tids ledighet, beräknas
skatten å ersättningen för sig och
med hänsyn tagen till tiden för den
ledighet inkomsten avser. Därvid
skall ersättning för varje period om
trettio dagar anses som särskild månadsinkomst.
Beträffande ersättning
för överskjutande dagar skall skatten
beräknas med tillämpning av bestämmelserna
i 1 mom.

3 m o m. För beräkning av skatt å
annat engångsbelopp än i 2 mom.
sägs skall följande gälla.

Skatt å engångsbelopp, som icke
överstiger ettusentvåhundra kronor,
beräknas efter det procenttal med vilket
skatt skulle hava utgått å ett belopp
av etthundra kronor lagt till den
senast uppburna månadsinkomsten.
Skatten erlägges i helt antal kronor,
varvid överskjutande öretal bortfaller.

Överstiger engångsbeloppet ettusentvåhundra
kronor, beräknas skatten
på engångsbeloppet till tolv gånger
det belopp varmed skatten för sjömannens
senast uppburna månadsinkomst
ökar, om till månadsinkomsten
lägges en tolftedel av engångsbeloppet.

(Se vidare anvisningarna)
12 §.

3 mom. För studerande, som är
anställd ombord på fartyg under ferier,
må genom beslut om jämkning
den beskattningsbara inkomsten i
skälig mån nedsättas, så framt han
gör sannolikt, att sjömansskatten å
hans inkomst ombord under beskattningsåret
väsentligt överstiger den
slutliga skatt som skulle hava påförts
honom, därest inkomsten ombord utgjort
intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen.

(Se vidare anvisningarna)

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961
Anvisningar

(Nuvarande lydelse)
till 8 §.

Med engångsbelopp —--en må nad.

(Föreslagen lydelse)
till 8 §.

Med engångsbelopp---en må nad.

Vid tillämpning av 8 § 3 mom. skall
såsom senast uppburen månadsinkomst
anses den under nästföregående
månad uppburna inkomsten. Har
sjömannen icke varit anställd i redarens
tjänst under nämnda månad,
skall såsom senast uppburen månadsinkomst
anses i första hand inkomst
som utbetalas samtidigt med engångsbeloppet
och i andra hand närmast
dessförinnan uppburen inkomst. 1
fråga om inkomst, som avser kortare
tidsperiod än månad, skall en mot
inkomsten svarande månadsinkomst
beräknas. Engångsbelopp skall icke
inräknas i månadsinkomst.

Vid beräkning av skatt enligt 8 §
3 mom. andra stycket jämföres skatten
på den senast uppburna månadsinkomsten
med skatten på samma inkomst
ökad med 100 kronor. Skillnaden
i kronor räknat mellan de båda
skattebeloppen anger det procenttal,
efter vilket skatten på engångsbeloppet
skall beräknas.

Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 12 § 3 mom. den 1 juni 1961
och i övrigt den 1 januari 1962; dock att förordningens bestämmelser skola
gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras för förordningens
tillämpning efter ikraftträdandet. I avseende å ikraftträdandet skall
ytterligare iakttagas, att den äldre lydelsen av 4 § 2 mom. skall gälla vid beräkning
av ersättning enligt 4 § för beskattningsåret 1961.

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1961

Sjöniansskat le tabell I

Bilaga

Fjärrfart

Beskattningsbar inkomst samt skattebelopp avse månad

Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogilt sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr
1	2		1	2		1	2
			551— 560	120	79	1 001—1 010	252	169
—120	—	—	561— 570	122	81	1 011—1 020	256	172
121—130	5	—	571— 580	124	82	1 021—1 030	259	174
131—140	8	—	581— 590	127	84	1 031—1 040	263	176
141—150	10	—	591— 600	129	86	1 041—1 050	266	178
151—160	13	_	601— 610	132	88	1 051—1 060	270	181
161—170	16	—	611— 620	134	90	1 061—1 070	273	183
171—180	19	—	621— 630	137	92	1 071—1 080	277	185
181—190	22	—	631— 640	139	94	1 081—1 090	280	188
191—200	25	—	641— 650	142	96	1 091—1100	284	190
201—210	28	_	651— 660	145	98	1101—1 no	288	193
211—220	30	—	661— 670	147	100	1111—1120	292	195
221—230	33	—	671— 680	150	102	1121—1130	297	198
231—240	36	—	681— 690	152	104	1131—1140	301	201
241—250	38	—	691— 700	155	106	1141—1150	305	204
251—260	41	5	701— 710	158	108	1151—1160	309	207
261—270	44	7	711— 720	161	no	1161—1170	313	209
271—280	47	8	721— 730	163	112	1171—1180	318	212
281—290	49	10	731— 740	166	114	1181—1190	322	215
291—300	52	12	741— 750	169	115	1191—1 200	326	218
301—310	55	15	751— 760	172	117	1 201—1 210	330	221
311—320	58	18	761— 770	175	119	1 211—1 220	335	224
321—330	60	21	771— 780	177	121	1 221—1 230	339	227
331—340	63	24	781— 790	180	123	1 231—1 240	343	231
341—350	66	26	791— 800	183	125	1 241—1 250	347	234
351—360	69	29	801— 810	186	127	1 251—1 260	352	237
361—370	72	32	811— 820	189	129	1 261—1 270	356	240
371—380	74	35	821— 830	192	131	1 271—1 280	360	243
381—390	77	38	831— 840	195	133	1 281—1 290	365	246
391—400	80	41	841— 850	198	135	1 291—1 300	369	249
401—410	83	44	851— 860	202	138	1 301—1 310	373	252
411—420	86	47	861— 870	205	140	1 311—1 320	377	255
421—430	89	50	871— 880	208	142	1 321—1 330	381	258
431—440	92	53	881— 890	211	144	1 331—1 340	385	261
441—450	95	56	891— 900	214	146	1 341—1 350	389	265
451—460	97	59	901— 910	217	148	1 351—1 360	394	268
461-470	99	61	911— 920	221	150	1 361—1 370	398	271
471—480	101	63	921— 930	224	152	1 371—1 380	402	274
481—490	104	66	931— 940	228	154	1 381—1 390	406	277
491—500	106	68	941— 950	231	156	1 391—1 400	410	280
601—510	108	70	951- 960	235	159	1 401—1 410	414	283
511—520	in	72	961— 970	238	161	1 411—1 420	418	287
521—530	113	73	971— 980	242	163	1 421—1 430	422	290
531—540	115	75	981- 990	245	165	1 431—1 440	426	294
541—550	117	77	991—1 000	249	167	1 441—1 460	430	297

Kungl. Maj:ls proposition nr 6 år 1961

Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr
1	2		1	2	1	2
1 451—1 460	434	301	1 951—1 960	650	485	2 451—2 460	885	698
1 461—1 470	438	304	1 961—1 970	654	489	2 461—2 470	890	703
1 471—1 480	442	308	1 971—1 980	658	492	2 471—2 480	895	707
1 481—1 490	446	311	1 981—1 990	663	496	2 481—2 490	900	712
1 491—1 500	450	315	1 991—2 000	667	500	2 491—2 500	905	717
1 501—1 510	454	318	2 001—2 010	672	504	2 501—2 510	910	722
1 511—1 520	459	322	2 011—2 020	677	508	2 511—2 520	915	726
1 521—1 530	463	325	2 021—2 030	682	512	2 521—2 530	920	731
1 531—1 540	467	329	2 031—2 040	687	516	2 531—2 540	925	736
1 541—1 550	471	332	2 041—2 050	692	521	2 541—2 550	930	741
1 551—1 560	476	336	2 051—2 060	698	525	2 551—2 560	936	746
1 561—1 570	480	339	2 061—2 070	703	530	2 561—2 570	941	751
1 571—1 580	484	343	2 071—2 080	708	534	2 571—2 580	946	756
1 581—1 590	489	346	2 081—2 090	713	539	2 581—2 590	951	761
1 591—1 600	493	350	2 091—2 100	718	543	2 591—2 600	956	766
1 601—1 610	497	353	2 101—2 no	723	548	2 601—2 610	961	771
1 611—1 620	502	357	2 111—2 120	728	552	2 611—2 620	966	776
1 621—1 630	506	361	2 121—2 130	732	557	2 621—2 630	971	781
1 631—1 640	511	364	2 131—2 140	737	561	2 631—2 640	976	786
1 641—1 650	515	368	2 141—2 150	742	565	2 641—2 650	980	790
1 651—1 660	520	372	2 151—2 160	747	569	2 651—2 660	985	795
1 661—1 670	524	376	2 161—2 170	752	573	2 661—2 670	990	799
1 671—1 680	529	380	2 171—2 180	756	577	2 671—2 680	995	804
1 681—1 690	533	384	2 181—2 190	761	582	2 681—2 690	1000	809
1 691—1 700	538	387	2 191—2 200	766	586	2 691—2 700	1005	813
1 701—1 710	542	391	2 201—2 210	770	590	2 701—2 710	1010	818
1 711—1 720	547	395	2 211—2 220	775	594	2 711—2 720	1015	822
1 721—1 730	551	399	2 221—2 230	779	598	2 721—2 730	1020	827
1 731—1 740	556	402	2 231—2 240	783	602	2 731—2 740	1025	832
1 741—1 750	560	406	2 241—2 250	787	606	2 741—2 750	1030	836
1 751—1 760	564	410	2 251—2 260	792	611	2 751—2 760	1035	841
1 761—1 770	569	413	2 261—2 270	796	615	2 761—2 770	1040	846
1 771—1 780	573	417	2 271—2 280	800	619	2 771—2 780	1045	850
1 781—1 790	578	420	2 281—2 290	805	623	2 781—2 790	1050	855
1 791—1 800	582	424	2 291—2 300	809	627	2 791—2 800	1055	860
1 801—1 810	586	428	2 301—2 310	814	632	2 801—2 810	1060	865
1 811—1 820	590	431	2 311—2 320	818	636	2 811—2 820	1065	869
1 821—1 830	595	435	2 321—2 330	823	640	2 821—2 830	1070	874
1 831—1 840	599	439	2 331—2 340	827	644	2 831—2 840	1075	879
1 841—1 850	603	443	2 341—2 350	832	649	2 841—2 850	1080	883
1 851—1 860	607	446	2 351—2 360	837	653	2 851—2 860	1085	888
1 861—1 870	611	450	2 361—2 370	841	658	2 861—2 870	1090	893
1 871—1 880	616	454	2 371—2 380	846	662	2 871—2 880	1095	897
1 881—1 890	620	458	2 381—2 390	850	666	2 881—2 890	1100	902
1 891—1 900	624	462	2 391—2 400	855	671	2 891—2 900	1105	907
1 901—1 910	628	465	2 401—2 410	860	675	2 901—2 910	1110	912
1 911—1 920	633	469	2 411—2 420	865	680	2 911—2 920	1115	916
1 921—1 930	637	473	2 421—2 430	870	684	2 921—2 930	1120	921
1 931—1 940	641	477	2 431—2 440	875	689	2 931—2 940	1125	926
1 941—1 950	645	481	2 441—2 450	880	693	2 941—2 950	1130	930

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1961

Beskattnings-	Ogift	Övriga	Beskattnings-	Ogift	Övriga	Beskattnings-	Ogift	Övriga
bär inkomst	sjöman	sjömän	bar inkomst	sjöman	sjöman	bar inkomst	sjöman	sjömän
	utan			utan			utan
	barn			barn			barn
kr	kr	kr	kr	kr	kr	kr	kr	kr
	i	2		1	2		1	2

2 951—2 960
2 961—2 970
2 971—2 980
2 981—2 990

2 991—3 000

3 001—3 010
3 011—3 020
3 021—3 030
3 031—3 040
3 041—3 050

3 051—3 060
3 061—3 070
3 071—3 080
3 081—3 090
3 091—3100

3101—3 110
3 111—3 120
3 121—3 130
3 131—3 140
3 141—3 150

3 151—3 160
3 161—3 170
3 171—3 180
3 181—3 190
3 191—3 200

3 201—3 210
3 211—3 220
3 221—3 230
3 231—3 240
3 241—3 250

3 251—3 260
3 261—3 270
3 271—3 280
3 281—3 290
3 291—3 300

3 301—3 310
3 311—3 320
3 321—3 330
3 331—3 340
3 341—3 350

3 351—3 360
3 361—3 370
3 371—3 380
3 381—3 390
3 391—3 400

3 401—3 410
3 411—3 420
3 421—3 430
3 431—3 440
3 441—3 450

1135	935
1140	939
1145	944
1150	949
1155	953
1160	958
1166	962
1171	967
1177	972
1182	977
1187	982
1193	987
1198	992
1204	997
1209	1002
1214	1007
1219	1012
1225	1017
1230	1022
1235	1026
1240	1031
1245	1036
1251	1040
1256	1045
1261	1050
1266	1055
1271	1059
1275	1064
1280	1069
1285	1073
1290	1078
1 295	1083
1299	1087
1304	1092
1309	1097
1 314	1102
1319	1106
1324	1111
1329	1116
1334	1121
1339	1126
1 344	1131
1 349	1135
1 354	1 140
1359	1145
1 364	1150
1 370	1 155
1 375	1 160
1 380	1165
1385	1170

3 451—3 460
3 461—3 470
3 471—3 480
3481—3 490
3 491—3 500

3 501—3 510
3 511—3 520
3 521—3 530
3 531—3 540
3 541—3 550

3551—3 560
3 561—3 570
3 571—3 580
3 581—3 590
3 591—3 600

3 601—3 610
3 611—3 620
3 621—3 630
3 631—3 640
3 641—3 650

3 651—3 660
3 661—3 670
3 671—3 680
3 681—3 690
3 691—3 700

3 701—3 710
3 711—3 720
3 721—3 730
3 731—3 740
3 741—3 750

3 751—3 760
3 761—3 770
3 771—3 780
3 781—3 790
3 791—3 800

3 801—3 810
3 811—3 820
3 821—3 830
3 831—3 840
3 841—3 850

3 851—3 860
3 861—3 870
3 871—3 880
3 881—3 890
3 891—3 900

3 901—3 910
3 911—3 920
3 921—3 930
3 931—3 940
3 941—3 950

1391	1175
1396	1180
1401	1185
1407	1191
1412	1196
1417	1201
1423	1206
1428	1211
1434	1216
1439	1222
1444	1227
1450	1233
1455	1238
1461	1243
1466	1249
1471	1254
1477	1260
1482	1265
1488	1270
1493	1275
1498	1280
1504	1285
1509	1290
1515	1296
1520	1301
1525	1306
1530	1311
1536	1316
1541	1321
1546	1326
1551	1331
1556	1336
1562	1341
1567	1347
1572	1352
1577	1357
1583	1362
1588	1367
1594	1 372
1599	1377
1604	1382
1610	1387
1 615	1392
1621	1398
1626	1403
1631	1408
1 637	1 413
1 642	1418
1 648	1 423
1 653	1428

3 951—3 960
3 961—3 970
3 971—3 980
3 981—3 990

3 991—4 000

4 001—4 010
4 011^ 020
4 021—4 030
4 031—4 040
4 041—4 050

4 051—4 060
4 061—4 070
4 071—4 080
4 081-—4 090
4 091—4 100

4 101—4 no
4111—4120
4 121—4130
4 131—4 140
4141—4 150

4 151—4 160
4161-4 170
4 171—4 180
4181—4 190
4 191—4 200

4 201—4 210
4 211—4 220
4 221—4 230
4 231—4 240
4 241—4 250

4 251-4 260
4 261—4 270
4 271—4 280
4 281—4 290
4 291—4 300

4 301—4 310
4 311-4 320
4 321—4 330
4 331—4 340
4 341—4 350

4 351—4 360
4 361—4 370
4 371—4 380
4 381—4 390
4 391—4 400

4 401—4 410
4 411—4 420
4 421—4 430
4 431—4 440
4 441—4 450

1658	1433
1664	1438
1669	1443
1675	1449
1680	1454
1686	1459
1692	1464
1697	1469
1703	1474
1709	1480
1715	1485
1721	1491
1726	1496
1732	1501
1738	1507
1743	1512
1749	1518
1754	1523
1760	1528
1765	1533
1770	1538
1776	1543
1781	1548
1787	1554
1792	1559
1797	1564
1802	1569
1808	1574
1813	1579
1818	1584
1823	1589
1828	1594
1834	1599
1839	1605
1844	1610
1849	1615
1855	1620
1860	1625
1866	1630
1871	1636
1876	1641
1882	1647
1887	1652
1893	1657
1898	1663
1903	1668
1 909	1 674
1914	1 679
1 920	1 684
1925	1690

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr
1	2	X	2	1	2
4 451—4460	1931	1695	4 651-4 660	2 045	1809	4 851—4 860	2158	1919
4 461—4 470	1936	1701	4 661—4 670	2 051	1815	4 861—4 870	2163	1925
4 471—4 480	1942	1706	4 671—4 680	2 057	1820	4 871—4 880	2169	1930
4 481—4 490	1947	1712	4 681—4 690	2 062	1826	4881—4 890	2174	1936
4 491-4 500	1953	1717	4 691-4 700	2 068	1831	4 891—4 900	2180	1941
4 501—4 510	1959	1723	4 701—4 710	2 074	1837	4901—4 910	2186	1947
4 511—4 520	1965	1728	4 711—4 720	2 079	1842	4 911—4 920	2191	1952
4 521—4 530	1970	1734	4 721—4 730	2 085	1848	4 921—4 930	2 197	1958
4 531—4 540	1976	1740	4 731—4 740	2 090	1853	4 931-4 940	2 202	1963
4 541—4 550	1982	1746	4 741—4 750	2 096	1859	4 941—4 950	2 208	1969
4 551—4560	1988	1752	4 751—4 760	2102	1864	4951—4 960	2 214	1974
4 561—4 570	1994	1758	4 761—4 770	2107	1870	4 961—4 970	2 219	1980
4 571—4 580	1999	1763	4 771—4 780	2113	1875	4 971—4 980	2 225	1985
4 581-4 590	2 005	1769	4 781—4 790	2118	1881	4 981—4 990	2 230	1991
4 591—4 600	2 011	1775	4 791—4 800	2124	1886	4991—5 000	2 236	1996
4 601—4 610	2017	1781	4 801—4 810	2130	1892
4 611—4 620	2 022	1787	4 811—4 820	2135	1897
4 621—4 630	2 028	1793	4 821—4 830	2141	1903
4 631—4 640	2 034	1798	4 831—4 840	2146	1908
4641—4 650	2 039	1804	4 841-4 850	2152	1914

Fjärrfart

Beskattningsbar

inkomst

Ogift sjöman utan barn

6 001— 6 100
6101— 9 900
9 901—14 800
14 801 och däröver

2 236 kr för 5 000 kr och 57
2 863 » * 6100 * »61

5181 » » 9 900 » » 65

8 366 » * 14 800 » » 70

Övriga sjömän

av återstoden
» »

» »

» *

6 001— 6 300
6 301—10 100
10 101—15 000
15 001 och däröver

1 996 kr för 6 000 kr

2 724 » » 6 300 *

5 042 * » 10100 »

8 227 * * 15 000 »

och 56 % av återstoden

* 61 » » »

» 65 * » »

» 70 » » »

Kungi. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

Sjömansskattetabell U
Närfart

Beskattningsbar inkomst samt skattebelopp avse månad

Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr
1	2		1	2	1	2
			501—510	128	90	951— 960	292	216
— 70	—	—	511—520	131	92	961— 970	297	219
71— 80	5	—	521—530	134	95	971— 980	301	222
81— 90	8	—	531—540	137	97	981— 990	306	225
91—100	11	—	541—550	140	100	991—1 000	310	228
101—110	14	_	551—560	144	103	1 001—1010	314	231
111—120	17	—	561—570	147	105	1 011—1 020	319	235
121—130	20	5	571—580	150	108	1021—1 030	323	238
131—140	23	5	581—590	153	no	1 031—1 040	328	241
141—150	25	6	591—600	156	113	1 041—1050	332	244
151—160	28	7	601—610	159	116	1 051—1060	337	248
161—170	31	7	611—620	163	119	1061—1 070	341	251
171—180	34	8	621—630	166	121	1071—1 080	346	254
181—190	37	8	631—640	170	124	1081—1 090	350	258
191—200	40	9	641—650	173	127	1091—1100	355	261
201—210	43	11	651—660	176	130	1101—1 no	360	264
211—220	45	13	661—670	180	133	1111—1120	364	268
221—230	48	14	671—680	183	135	1121—1130	369	271
231—240	51	16	681-690	187	138	1131—1140	374	274
241—250	53	18	691—700	190	141	1141—1150	378	277
251—260	56	20	701—710	194	144	1151—1160	383	281
261—270	59	22	711—720	197	146	1161—1170	388	284
271—280	62	23	721—730	201	149	1171—1180	393	287
281—290	64	25	731—740	204	152	1181—1190	397	291
291—300	67	27	741—750	208	154	1191—1 200	402	294
301—310	70	30	751—760	212	157	1 201—1 210	407	298
311—320	73	33	761—770	215	160	1 211—1 220	412	302
321-330	75	36	771—780	219	163	1 221—1 230	417	305
3 k—340	78	39	781—790	222	165	1 231—1 240	422	309
341—350	81	41	791—800	226	168	1 241—1 250	427	313
351—360	84	44	801—810	230	171	1 251—1 260	432	317
361-370	87	47	811—820	234	174	1 261—1 270	437	321
371—380	89	50	821—830	238	177	1 271—1 280	442	324
381—390	92	53	831—840	242	180	1 281—1 290	447	328
391—400	95	56	841—850	246	183	1 291—1 300	452	332
401—410	98	59	851—860	260	186	1 301—1310	457	336
411—420	101	62	861—870	254	189	1 311—1 320	461	339
421—430	104	65	871—880	258	192	1 321—1 330	466	343
431—440	107	68	881—890	262	195	1 331—1 340	471	347
441—450	no	71	891—900	266	198	1 341—1 360	475	350
451—460	113	76	901—910	270	201	1 351—1 360	480	354
461—470	116	78	911—920	275	204	1 361—1370	485	358
471—480	119	81	921—930	279	207	1 371—1 380	490	362
481—490	122	84	931—940	284	210	1 381—1 390	494	365
491—500	125	87	941—950	288	213	1 391—1 400	499	369

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr
1	2	1	2	1	2
1401—1 410	504	373	1 901—1 910	739	576	2 401—2 410	985	801
1411—1 420	508	377	1 911—1 920	743	580	2 411—2 420	990	805
1421—1430	513	381	1 921—1 930	748	584	2 421—2 430	995	810
1431—1 440	517	385	1 931—1 940	752	588	2 431—2 440	1000	814
1 441—1 450	522	389	1 941—1 950	757	592	2 441—2 450	1005	819
1 451—1 460	527	394	1 951—1 960	762	597	2 451—2 460	1010	824
1 461—1470	531	398	1 961—1 970	766	601	2 461—2 470	1015	828
1 471—1 480	536	402	1 971—1 980	771	605	2 471—2 480	1020	833
1481—1 490	540	406	1 981—1 990	775	609	2 481—2 490	1025	837
1 491—1 500	545	410	1 991—2 000	780	613	2 491—2 500	1030	842
1501—1 510	550	414	2 001—2 010	785	617	2 501—2 510	1035	847
1 511—1 520	554	418	2 011—2 020	790	621	2 511—2 520	1040	851
1521—1 530	559	422	2 021—2 030	795	626	2 521—2 530	1045	856
1 531—1540	564	426	2 031—2 040	800	630	2 531—2 540	1050	861
1541—1 550	568	429	2 041—2 050	805	634	2 541—2 550	1054	865
1 551—1 560	573	433	2 051—2 060	810	638	2 551—2 560	1059	870
1 561—1 570	578	437	2 061—2 070	815	642	2 561—2 570	1064	875
1571—1 580	583	441	2 071—2 080	820	647	2 571—2 580	1069	880
1581—1 590	587	445	2 081—2 090	825	651	2 581—2 590	1074	884
1 591—1 600	592	449	2 091—2100	830	655	2 591—2 600	1079	889
1 601—1 610	597	453	2 101—2 no	835	659	2 601—2 610	1084	894
1 611—1 620	601	457	2 111—2 120	840	664	2 611—2 620	1089	898
1 621—1 630	606	461	2 121—2 130	845	668	2 621—2 630	1094	903
1631—1 640	611	465	2 131—2 140	850	673	2 631—2 640	1099	908
1 641—1 650	615	468	2 141—2 150	854	677	2 641—2 650	1103	912
1 651—1 660	620	472	2 151—2 160	859	681	2 651—2 660	1108	917
1 661—1 670	625	476	2161—2170	864	686	2 661—2 670	1113	922
1 671—1 680	630	480	2 171—2 180	869	690	2 671—2 680	1118	927
1 681—1 690	634	484	2 181—2 190	874	695	2 681—2 690	1123	931
1 691—1 700	639	488	2 191—2 200	879	699	2 691—2 700	1128	936
1 701—1 710	644	492	2 201—2 210	884	704	2 701—2 710	1133	941
1 711—1 720	648	496	2 211—2 220	889	708	2 711—2 720	1138	945
1 721—1 730	653	500	2 221—2 230	894	713	2 721—2 730	1143	950
1 731—1 740	657	504	2 231—2 240	899	718	2 731—2 740	1148	954
1 741—1 750	662	507	2 241—2 250	903	722	2 741—2 750	1152	959
1 751—1 760	667	511	2 251—2 260	908	727	2 751—2 760	1157	964
1 761—1 770	671	515	2 261—2 270	913	732	2 761—2 770	1162	968
1 771—1 780	676	519	2 271—2 280	918	737	2 771—2 780	1167	973
1 781—1 790	680	523	2 281—2 290	923	741	2 781—2 790	1172	977
1 791—1 800	685	527	2 291—2 300	928	746	2 791—2 800	1 177	982
1 801—1 810	690	531	2 301—2 310	933	751	2 801—2 810	1182	987
1811—1 820	695	536	2 311—2 320	938	756	2 811—2 820	1188	992
1 821—1 830	700	540	2 321—2 330	944	761	2 821—2 830	1193	997
1 831—1 840	705	545	2 331—2 340	949	766	2 831—2 840	1198	1002
1841—1 850	709	549	2 341—2 350	954	771	2 841—2 850	1203	1007
1851—1 860	714	554	2 351—2 360	959	776	2 851—2 860	1209	1012
1 861—1 870	719	558	2 361—2 370	964	781	2 861—2 870	1214	1017
1 871—1 880	724	563	2 371—2 380	970	786	2 871—2 880	1219	1022
1 881—1 890	729	567	2 381—2 390	975	791	2 881—2 890	1225	1027
1 891—1 900	734	572	2 391—2 400	980	796	2 891—2 900	1230	1032

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1961

Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr
1	2	1	2	1	2
2 901—2 910	1235	1037	3 401—3 410	1499	1285	3 901—3 910	1766	1543
2 911—2 920	1240	1041	3 411—3 420	1505	1290	3 911—3 920	1772	1548
2 921—2 930	1245	1046	3 421—3 430	1510	1295	3 921—3 930	1777	1553
2 931—2 940	1250	1051	3 431—3 440	1515	1300	3 931—3 940	1783	1558
2 941—2 950	1 255	1055	3 441—3 450	1520	1305	3 941—3 950	1788	1563
2 951—2 960	1261	1060	3 451—3 460	1526	1311	3 951—3 960	1793	1569
2 961—2 970	1266	1065	3 461—3 470	1531	1316	3 961—3 970	1799	1574
2 971—2 980	1271	1070	3 471—3 480	1536	1321	3 971—3 980	1804	1579
2 981—2 990	1276	1 074	3 481—3 490	1542	1326	3 981—3 990	1810	1584
2 991—3 000	1281	1079	3 491—3500	1547	1331	3 991—4 000	1815	1589
3 001—3 010	1286	1084	3 501—3 510	1552	1336	4 001—4 010	1821	1594
3 011—3 020	1291	1088	3 511—3 520	1557	1341	4 011—4 020	1826	1599
3 021—3 030	1297	1093	3 521—3 530	1563	1346	4 021—4 030	1832	1604
3 031—3 040	1302	1098	3 531—3 540	1568	1 351	4 031—4 040	1837	1609
3 041—3 050	1307	1 102	3 541—3 550	1573	1356	4 041—4 050	1843	1614
3 051—3 060	1312	1107	3 551—3 560	1578	1362	4 051—4 060	1849	1620
3 061—3 070	1317	1112	3 561—3 570	1583	1367	4 061—4 070	1854	1625
3 071—3 080	1323	1117	3 571—3 580	1589	1372	4 071—4 080	1860	1630
3 081—3 090	1328	1121	3 581—3 590	1594	1377	4 081—4 090	1865	1635
3 091—3 100	1333	1126	3 591—3 600	1599	1382	4 091—4100	1871	1640
3 101—3 no	1338	1131	3 601—3 610	1604	1387	4101-4110	1877	1645
3111—3120	1344	1136	3 611—3 620	1610	1392	4111—4120	1882	1651
3 121—3 130	1349	1141	3 621—3 630	1 615	1 397	4 121—4 130	1888	1656
3 131—3 140	1354	1 146	3 631—3 640	1620	1 402	4 131—4 140	1893	1662
3 141—3 150	1359	1150	3 641—3 650	1625	1407	4 141—4150	1899	1667
3 151—3 160	1365	1155	3 651—3 660	1631	1413	4151—4160	1905	1672
3161—3 170	1370	1160	3 661—3 670	1 636	1418	4161—4170	1910	1678
3 171—3 180	1375	1165	3 671—3 680	1641	1423	4 171—4180	1916	1683
3 181—3 190	1381	1 170	3 681—3 690	1647	1428	4 181—4 190	1921	1689
3 191—3 200	1386	1175	3 691—3 700	1652	1433	4 191—4 200	1927	1694
3 201—3 210	1391	1180	3 701—3 710	1657	1438	4 201—4 210	1933	1699
3 211—3 220	1396	1185	3 711—3 720	1662	1443	4 211—4 220	1938	1705
3 221—3 230	1402	1190	3 721—3 730	1668	1448	4 221—4 230	1944	1710
3 231—3 240	1407	1195	3 731—3 740	1 673	1453	4 231—4 240	1949	1 716
3 241—3 250	1412	1200	3 741—3 750	1678	1458	4 241—4 250	1955	1721
3 251—3 260	1417	1 206	3 751—3 760	1683	1464	4 251—4 260	1961	1 727
3 261—3 270	1422	1211	3 761—3 770	1688	1469	4 261—4 270	1966	1732
3 271—3 280	1 428	1216	3 771—3 780	1694	1474	4 271—4 280	1972	1 738
3 281—3 290	1433	1 221	3 781—3 790	1699	1479	4 281—4 290	1977	1743
3 291—3 300	1438	1226	3 791—3 800	1704	1484	4 291—4 300	1983	1 749
3 301—3 310	1444	1231	3 801—3 810	1710	1489	4 301—4 310	1989	1755
3 311—3 320	1 449	1 237	3 811—3 820	1 715	1 495	4 311—4 320	1995	1 761
3 321—3 330	1455	1 242	3 821—3 830	1 721	1 500	4 321—4 330	2 001	1 767
3 331—3 340	1460	1 248	3 831—3 840	1 727	1 506	4 331—4 340	2 007	1 773
3 341—3 350	1 466	1253	3 841—3 850	1 732	1511	4 341—4 350	2 013	1 778
3 351—3 360	1 472	1 258	3 851—3 860	1 738	1516	4 351—4 360	2 019	1 784
3 361—3 370	1477	1 264	3 861—3 870	1 744	1522	4 361—4 370	2 025	1 790
3 371—3 380	1 483	1 269	3 871—3 880	1 750	1 527	4 371—4 380	2 031	1 796
3 381—3 390	1 488	1 275	3 881—3 890	1 755	1 533	4 381—4 390	2 037	1 802
3 391—3 400	1 494	1 280	3 891—3 900	1761	1 538	4 391—4 400	2 043	1808

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr	Beskattnings-bar inkomst kr	Ogift sjöman utan barn kr	Övriga sjömän kr
1	2	1	2	1	2
4 401—4 410	2 049	1813	4 601—4 610	2160	1923	4 801—4 810	2 272	2 034
4 411—4 420	2 054	1819	4 611—4 620	2165	1929	4 811—4 820	2 278	2 040
4 421—4 430	2 060	1824	4 621—4 630	2171	1934	4 821-4 830	2 284	2 046
4 431-4 440	2 065	1830	4 631-4 640	2176	1940	4 831—4 840	2 290	2 052
4 441—4 450	2 071	1835	4 641—4 650	2182	1945	4 841—4 850	2 296	2 057
4 451-4 460	2 077	1841	4 651—4 660	2188	1951	4 851—4 860	2 302	2 063
4 461—4 470	2 082	1846	4 661—4 670	2193	1956	4 861—4 870	2 308	2 069
4 471—4 480	2 088	1852	4 671—4 680	2199	1962	4 871—4880	2 314	2 075
4 481-—4 490	2 093	1857	4 681—4 690	2 204	1967	4 881-4 890	2 320	2 081
4 491—4 500	2 099	1863	4 691—4 700	2 210	1973	4 891—4 900	2 326	2 087
4 501—4 510	2104	1868	4 701-4 710	2 216	1978	4 901—4 910	2 332	2 092
4 511—4 520	2110	1874	4 711—4 720	2 221	1984	4 911—4 920	2 337	2 098
4 521—4 530	2115	1879	4 721—4 730	2 227	1989	4 921—4 930	2 343	2103
4 531—4 540	2121	1885	4 731—4 740	2 232	1995	4 931—4 940	2 348	2109
4 541—4 550	2126	1890	4 741—4 750	2 238	2 000	4 941-4 950	2 354	2114
4 551—4 560	2132	1896	4 751-4 760	2 244	2 006	4 951—4 960	2 360	2120
4 561—4 570	2137	1901	4 761—4 770	2 249	2 011	4 961—4 970	2 365	2125
4 571—4 580	2143	1907	4 771—4 780	2 255	2 017	4 971—4 980	2 371	2131
4 581—4 590	2148	1912	4 781-4 790	2 260	2 022	4 981—4 990	2 376	2136
4 591—4 600	2154	1918	4 791—4 800	2 266	2 028	4 991—5 000	2 382	2142

Närfart

Beskattningsbar

inkomst

Ogitt sjöman utan barn

001— 6 100	2 382	kr	för	5 000	kr	och	57	%	av	återstoden
101— 9 900	3 009		»	6100	»	»	61	»	»	»
901—14 800	5 327	»		9 900	»	»	65	»		»
801 och däröver	8 512	»	»	14 800	»	»	70	It	»	»

Övriga sjömän

001— 6 300	2142 kr för	5 000	kr	och 56 %	av	återstoden
301—10 100	2 870 » »	6 300	»	» 61 »		»
101—15 000	5188 * »	10 100		» 65 *		»
001 och däröver	8 373 » »	15 000	»	» 70 »		»

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 december
1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om vissa
ändringar i sjömansskatteförordningen samt anför därvid följande.

Inledning

De speciella förhållanden under vilka sjömän arbetar har ansetts motivera
särskilda bestämmelser om beräkning och uppbörd av inkomstskatt för
de ombordanställda. I Norge infördes sådana bestämmelser redan under
krigsåren. I Danmark, Finland och Sverige tillkom efter internordiskt samarbete
på området särskild lagstiftning om sjömansskatt år 1958. De nordiska
ländernas sjömansskattelagstiftningar visar överensstämmelser i
många principiella hänseenden men skiljaktigheter i fråga om detaljbestämmelserna.
Sådana olikheter har visat sig ofrånkomliga, icke minst för
att vinna erforderlig anslutning till respektive lands övriga skattelagstiftning.

Genom särskilda överenskommelser har de nordiska länderna reglerat
frågan om rätten att beskatta nordisk sjöman, som tjänstgör ombord på fartyg
hemmahörande i annat nordiskt land. överenskommelserna innebär att
beskattningsrätten följer fartyget. Dansk, finsk eller norsk sjöman, som är
anställd ombord på svenskt fartyg, erlägger sålunda svensk sjömansskatt efter
samma grunder som svensk sjöman.

De svenska bestämmelserna om sjömansskatt antogs av 1958 års A-riksdag
och har tillämpats från och med år 1959. Sjömansskatten är enligt dessa
bestämmelser en definitiv källskatt, som beräknas i samband med utbetalning
av månadslönen. Inkomst som belagts med sjömansskatt är undantagen
från kommunal och statlig inkomstskatt. För nordiska sjömän beräknas
sjömansskatten efter skattetabeller som på visst sätt anknyter till de
vanliga källskatletabellerna. Om fartyget går i s. k. fjärrfart är skatten lägre
än i fråga om s. k. närfart. För icke nordiska sjömän beräknas sjömansskatten
proportionellt till 15 procent av kontantinkomsten.

För ärenden angående sjömansskatt finnes inrättad en sjömansskaltenämnd
med sjömansskattekontor vid länsstyrelsen i Göteborg.

Kungl. Muj:ts proposition nr 6 år 1961

I en den 28 december 1959 till finansdepartementet inkommen skrivelse
har sjömansskattenämnden med stöd av erfarenheterna från sitt första verksamhetsår
föreslagit vissa ändringar i förordningen om sjömansskatt. Sålunda
föreslås åtgärder för underlättande av beräkningen av sjömansskatt,
när den uppburna inkomsten avser kortare tid än en månad, ändrade bestämmelser
om beskattningen av s. k. engångsbelopp samt möjlighet för
svensk sjöman att i vissa fall få sjömansskatt beräknad efter 15 procent.
Nämnden berör i skrivelsen även vissa andra ändringsförslag, som hos
nämnden framförts av Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet,
Svenska stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening och Sveriges
redareförening.

Över sjömansskattenämndens skrivelse har efter remiss yttranden avgivits
av kammarrätten, riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden, sjöfartsstyrelsen,
länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus och Hallands län
ävensom de nämnda organisationerna.

Härefter har Svenska sjöfolksförbundet och Sjöfolkets socialdemokratiska
riksförbund den 20 oktober 1960 till finansdepartementet ingivit eu skrivelse,
vari ytterligare synpunkter framförts på vissa av de frågor som berörts
av sjömansskattenämnden i dess skrivelse.

Det nordiska samarbetet i fråga om sjömansskatten har fullföljts genom
en den 3 och 4 oktober 1960 i Helsingfors avhållen sjömansskattekonferens,
vid vilken praktiska erfarenheter utbytts och möjligheterna att lösa uppkomna
svårigheter dryftats.

Innan jag övergår till de sålunda aktualiserade frågorna, skall jag lämna
en redogörelse för innebörden av de bestämmelser i förordningen om sjömansskatt
som berörs av den fortsatta framställningen.

Gällande rätt

De grundläggande bestämmelserna om sjömansskatt är intagna i förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt. Tabeller för skatteberäkningen
är fogade vid förordningen. Nu gällande tabeller fastställdes i förordning
den 18 december 1959 (nr 609) och tillämpas sedan den 1 mars
1960. Därefter har kolumnindelningen av tabellerna ändrats som en följd
av 1960 års reform på familjebeskattningens område (förordning den 27
maj 1960, nr 176).

Sjömansskatt utgår vid anställning i redarens tjänst ombord på svenskt
handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast
nyttjas i närfart eller fjärrfart (1 §).

Med närfart avses fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller
utomskärs vid kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller
mellan utländska hamnar, dock ej bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller
bortom Cuxhaven. Som fjärrfart betecknas fart, helt eller delvis, bortom
linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven (2 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år t961

Sjömansskattetabellerna tillämpas, såsom nämnts, vid beräkning av skatt
för här i riket bosatt sjöman. Om sjömannen är inskriven på svenskt sjömanshus
kommer sjömansskatten på grund av särskild bestämmelse att,
oberoende av den verkliga bosättningsorten, beräknas enligt skattetabell,
så länge sjömannen inte kan visa, att han är skattskyldig i annat land för
inkomsten (7 § jämte anvisningar).

Sjömansskatten beräknas för varje månad och på sjömannens kontanta
inkomst av anställningen ombord, i förekommande fall minskad med avgifter,
som sjömannen på grund av sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevandes
pensionering.

I vissa fall kan sjömannen åtnjuta ytterligare avdrag vid skatteberäkningen.
Härför erfordras dock särskilt jämkningsbeslut av sjömansskattenämnden.
Jämkningen — här bortses från en specialbestämmelse om jämkning
i visst fall av inkomst av drickspengar — skall avse att kompensera
sjömannen för vissa angivna avdrag, som han eljest skulle gå miste om genom
att hans inkomst ombord är undantagen från den vanliga inkomsttaxeringen
(12 § 1 mom.).

De vid förordningen fogade tabellerna skall användas även när fråga är
om inkomst, som avser annan tidsperiod än månad eller som icke avser viss
tidsperiod, s. k. engångsbelopp.

Om inkomsten, t. ex. vid avmönstring, avser del av månad skall först en
mot inkomsten svarande månadsinkomst beräknas. Skatten uträknas därefter
till sa stor del av det skattebelopp tabellen anger för den beräknade
månadsinkomsten som svarar mot den tidsperiod inkomsten avser (8 §
1 mom.).

Beträffande engångsbelopp tillämpas två skilda metoder för skatteberäkningen.
Om engångsbeloppet överstiger senast uppburna månadsinkomst,
anses engångsbeloppet utgöra särskild månadsinkomst och skattebeloppet
erliålles då direkt ur tabellen. I övriga fall sker en sammanläggning av engångs-
och månadsbelopp, varefter skatten beräknas på det sammanlagda
beloppet (8 § 2 mom.). Det kan nämnas, att sjömansskattenämnden utfärdat
anvisningar av innebörd att med »senast uppburna månadsinkomst» avses
den månadsinkomst som utbetalas samtidigt med engångsbeloppet, resp.
— vid utbetalning av inkomst för del av månad — den månadsinkomst som
kan beräknas på grundval av det belopp som utbetalas samtidigt med engångsbeloppet.
Om utbetalningen av engångsbelopp sker utan samband med
utbetalning av annan inkomst skall enligt anvisningarna i stället jämförelse
ske med senast uppburna månadsinkomst resp. beräknade månadsinkomst.

Till engångsbelopp liänföres bl. a. bärgarlön, tantiem och gratifikation.
Dit räknas även vissa ersättningar som i och för sig avser viss tids tjänstgöring
men som utbetalas mera oregelbundet. I anvisningarna till förordningens
8 § anges sålunda som exempel på engångsbelopp semesterersättning
och lönebelopp, som på grund av avtal mellan arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer
på en gång utbetalas för mer än en månad. Till denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

grupp torde även vara att hänföra de i anvisningarna inte särskilt omnämnda
s. k. vederlagsersättningarna.1

Såsom tidigare nämnts beräknas sjömansskatten efter olika grunder för
å ena sidan närfart (i huvudsak motsvarande östersjöfart) och å andra
sidan fjärrfart (nordsjö- och oceanfart). 1956 års sjömansskattesakkunniga
ansåg, att behovet för sjömän att få erlägga skatt efter särskilda regler stod
i förhållande till hur lång tid, som de är borta från sitt hem (fartygets hemort).
De sakkunniga fann, att sjömän ombord på fartyg i mera avlägsen
fart bör behandlas gynnsammare i skattehänseende än sjömän ombord på
fartyg i närtrafik och föreslog därför skilda tabeller för närfart och fjärrfart.

Vissa remissinstanser — bland dem Svenska sjöfolksförbundet — motsatte
sig detta förslag och uttalade sig för en enhetlig sjömansskattetabell. I
propositionen nr 92/1958 förordades likväl olika skattenivåer för närfart och
fjärrfart. Följande skäl angavs för ställningstagandet.

I likhet med de sakkunniga och åtskilliga remissinstanser anser jag att
skälen för att medge skattelättnad gör sig gällande med särskild styrka i
fråga om fjärrfarten. Frånvaron från hemorten är för en sjöman i närfart
oftast väsentligt kortare än för en sjöman ombord på fartyg i avlägsnare
farvatten. Stundom kan en sjöman som är anställd ombord på ett fartyg i
närfart tämligen regelbundet tillbringa nätterna i hemmet. De tätare förbindelserna
med hemorten gör det självfallet möjligt för en sådan sjöman
att bättre utnyttja olika samhälleliga förmåner. Större kostnader för upprätthållande
av kontakten med hemorten behöver inte heller förekomma.
Om man endast skall ha en tabell för alla sjömän blir det nödvändigt att
bestämma skatteuttaget vid en nivå som ligger högre än den som nu föreslagits
för fjärrfart. Den eftersträvade överensstämmelsen i fråga om skatteuttaget
i fjärrfart och sjömansskatteuttaget enligt annan nordisk lagstiftning
skulle då gå förlorad. För den korta närtrafiken åter skulle även en
sådan skattenivå bli alltför fördelaktig. Undantagsbestämmelser för denna
trafik skulle bli nödvändiga. Vidare kunde krav på liknande skattelättnader
med större fog framställas av andra grupper av skattskyldiga med förvärvsverksamhet
utanför hemorten. Jag vill också erinra om att mitt ståndpunktstagande
i fråga om sjömansskatt i kustfart bl. a. grundats på att
skatteuttaget i princip skall överensstämma med det allmänna skatteuttaget.

I fråga om konstruktionen av sjömansskattetabellerna anförde 1956 års
sjömansskattesakkunniga, vilkas tabellförslag sedermera oförändrade antogs
av riksdagen, följande.

De sjömansskattetabeller, som skall användas för skatteavdrag ombord
å fartyg i närtrafik, sjömansskattetabell II, bör konstrueras i huvudsaklig
överensstämmelse med tabellerna för preliminär A-skatt. Tillämplig ortsgrupp
och kommunal utdebitering väljes med hänsyn till förhållandena i
riket i sin helhet. Vi har i förslaget valt preliminärskattetabell för orts 1

Med vederlagsersättning avses ersättning i kontanter, som avtalsenligt utgår i de fall sjöman
icke kan erhålla kompensation enligt 12 § sjöarbetstidslagen för överskjutande ordinarie
arbetstid i form av fritid i hamn eller i samband med semester.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

grupp 3 med en kommunal utdebitering av 13 kronor. Intet hinder möter
givetvis, att en sjömansskattetabell konstrueras på grundval av annan ortsgrupp
och annan utdebitering. Då skatteavdrag till sjömansskatt endast
skall beräknas å kontanta löneförmåner, måste beaktas skattepliktiga naturaförmåner
vid sjömansskattetabellernas konstruktion. Förmånerna bör enligt
vårt förmenande värderas försiktigt. För sjömän i manskaps ställning
beräknas värdet av naturaförmånerna såsom för närvarande i källskattetabellen
till lägre belopp än för befäl. De i tabellerna enligt angivna grunder
framräknade skattebeloppen reduceras i princip — undantag måste göras
för de allra lägsta månadsinkomsterna — med 15 kronor, varav 10 kronor
avser att motverka följderna i skattehänseende av oregelbundet utfallande
inkomster och av att sjömannen icke alltid arbetar hela året och 5 kronor
utgör kompensation för att sjöman kan få erlägga för höga folkpensionsoch
sjukförsäkringsavgifter i land.

Sjömansskattetabellerna för anställda ombord å fartyg i nordsjöfart och
oceanfart, sjömansskattetabell I, har konstruerats under följande förutsättningar.

Säsom underlag för beräkningen av sjömansskatt för gift sjöman användes
preliminärskattetabell III: 13. Gift skattskyldig med en kontant årslön
av 10 000 kronor bör erlägga 15 procent därav i sjömansskatt.

Sedan skatten å en månadslön motsvarande en kontant årslön om 10 000
kronor framräknats, vidtas viss reduktion av beloppet av samma anledningar,
som angivits för tabell II här ovan. Det skattebelopp, som därvid
erhålles, utgör sjömansskatten på en kontant (till sjömansskatt beskatt ningsbar)

inkomst av ——— kronor for gift sjöman.

„ 10 000 ,

Skillnaden angiven i kronor mellan skatten a ——— kronor och prelinn .

, 10 000 ,

när A-skatt enligt tabell III: 13 å en kontant inkomst av kronor

framräknas. Den skillnad, som föreligger vid en kontant inkomst av

10 000
—12~

kronor, skall utgöra skillnaden vid övriga inkomstlägen mellan sjömansskatt
och preliminär A-skatt, beräknad endast å kontant lön. Vissa undantag
härifrån måste dock göras. Vissa jämkningar i de lägre och de högre
inkomstskikten måste företas, varjämte tillses att alla inadvertenser, »trappsteg»,
elimineras.

Såsom grundval för beräkning av sjömansskatt för ogift sjöman användes
samma preliminärskattetabeller som tidigare omnämnts.

Fn ogift sjöman bör enligt vårt förmenande icke erhålla en i kronor
räknad större skattenedsättning än en gift sjöman. Sjömansskattetabellen
för en ogift sjöman erhålles då genom att man i varje inkomst läge reducerar
sjömansskattetabellen avseende östersjöfart lör ogift sjöman med
samma nedsättning som tillkommer en gift sjöman ombord å fartyg i nordsjöfart
och oceanfart.

I propositionen nr 92/1958 anfördes i anslutning till de sakkunnigas uttalanden
följande.

Sj ömansskattetabellerna har utarbetats med beaktande av det normala
skattetrycket vid den allmänna beskattningen i land. En viss variation i
förhållandet mellan detta skattetryck och sjömansskatten torde få tolereras
med hänsyn till den starka schablonisering som utmärker den senare.
Eu mera markerad förändring i det allmänna skattetrycket bör däremot

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 6år 1961

medföra att frågan om sjömansskattens höjd upptas till omprövning. Det
får förutsättas att sjömansskattenämnden följer utvecklingen och inkommer
med de förslag, som kan befinnas påkallade. Självfallet måste nämnden
därvid också beakta utvecklingen i de övriga nordiska länderna.

I preliminärskatten för 1958 ingår pensionsavgift enligt nu gällande
grunder, vilket innebär att avgiften beräknas till 2,5 procent av den taxerade
inkomsten. Efter det att de sakkunniga avgivit sitt betänkande bar den genomsnittliga
kommunala utdebiteringen, som av de sakkunniga antagits
vara 13 kronor, stigit till omkring 13: 60 kronor. Jag får i detta sammanhang
även erinra om att i proposition nr 55 till innevarande års riksdag förslag
framlagts om höjning av pensionsavgiften till 4 procent av den taxerade inkomsten.
I och för sig skulle kunna göras gällande att ett bifall till förslaget
om höjd pensionsavgift jämte den omständigheten att den kommunala
utdebiteringen stigit skulle motivera en uppräkning av tabellen för närfart.
Å andra sidan har under remissbehandlingen från flera håll gjorts gällande
att denna tabell blivit något för högt beräknad. Med hänsyn härtill bar jag
inte funnit tillräckliga skäl föreligga att frångå den föreslagna tabellen.

1 anslutning till förslaget om en allmän varuskatt föreslogs dels i proposition
nr 164/1959 en sänkning av den statliga inkomstskatten för små och
medelstora inkomster, och dels i proposition nr 181/1959 en motsvarande
sänkning av sjömansskatten. Huruvida en mot sänkningen av den statliga
inkomstskatten svarande lindring av sjömansskatten borde komma till stånd
var emellertid, framhölls det i propositionen nr 181/1959, inte självklart.
Sjömansskattetabellerna hade på sin tid utformats efter grunder som för de
ombordanställda var förhållandevis gynnsamma. Den efterföljande utvecklingen
innebar ökningar av de kommunala utdebiteringarna och höjning av
folkpensionsavgiften, något som syntes medföra en ytterligare förskjutning
till sjöfolkets förmån. I propositionen tillädes därefter följande.

De här redovisade skälen bör emellertid enligt min mening inte få vara
avgörande. Såsom framhölls vid skattens införande bör mera markerade förändringar
i skattetrycket komma till uttryck i sjömansskattetabellerna, och
den nu föreslagna sänkningen av den statliga inkomstskatten får anses innebära
en sådan förändring. Härvid bör man enligt min uppfattning inte ta
hänsyn till att andra omständigheter kan tala för att sjömansskatten efter
någon tid bör jämkas uppåt. Förändringarna vid olika tidpunkter i det allmänna
skattetrycket bör i stället komma direkt till uttryck i sjömansskattetabellerna.

Det sagda innebär, att sjöfolket bör ha ett berättigat krav på att sjömansskatten
sänkes i anslutning till den nu aktuella sänkningen av den statliga
inkomstskatten. Det bör emellertid också stå klart, att en jämkning uppät
kan behöva övervägas, när den pågående utvecklingen i riktning mot ökade
kommunala utdebiteringar och höjda folkpensionsavgifter kan bättre överblickas.

Vid behandlingen inom bevillningsutskottet av nämnda proposition nr
181/1959 rådde inom utskottet tvekan om med hänsyn till utvecklingen sedan
sjömansskatten fastställdes år 1958 tillräckliga skäl förelåg att sänka
sjömansskatten som en följd av sänkningen av den statliga inkomstskatten.
Utskottet framhöll bland annat följande.

Sedan tabellerna fastställdes har den genomsnittliga kommunala utdebiteringen
stigit med i runt tal en krona och en ytterligare höjning av folk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

pensionsavgiften, som numera fastställts till 4 procent av den taxerade inkomsten,
har ifrågasatts. Dessa förhållanden synes medföra en ytterligare
förskjutning till sjömännens förmån, vilken torde uppväga verkningarna av
den skärpta indirekta beskattningen. Något behov av en sänkning av sjömansskatten
skulle mot bakgrunden härav inte kunna anses föreligga.

Emellertid bör jämväl framhållas att det är ovisst hur sjömansskatten utfaller
i praktiken. Genom att skatten beräknas per månad och i princip är
definitiv kan den verka oförmånligt i sådana fall, då vederbörande inte har
anställning hela året liksom då den normala månadsinkomsten utökas med
inkomst i form av semesterersättning och liknande engångsbelopp. Huruvida
och i vad mån sådana oförmånliga verkningar inträder är det inte möjligt
att fastslå, eftersom sjömansskatteförordningen ännu inte tillämpats ett
helt ar.

I och för sig får det anses önskvärt att för sjöfolkets del genomföres en
liknande omfördelning av den statliga direkta beskattningen som redan beslutats
för andra skattskyldiga. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden
av vad nyss anförts rörande skattens verkningar finner utskottet sig inte
höra motsätta sig den föreslagna sänkningen av sjömansskatten för små
och medelstora inkomster.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att fastställa nya
sjömansskattetabeller (SFS 609/1959), som tillämpades första gången vid
beräkning av skatteavdrag för sjömansskatt under mars månad 1960.

Sjömansskatten tillfaller staten, men staten utbetalar till kommun, landstingskommun
och vissa municipalsamhällen ersättning för deras genom sjömansskatten
minskade skatteintäkter. Därjämte erhåller även vederbörande
allmänna sjukkassa ersättning för minskade sjukförsäkringsavgifter.

Ersättningarnas belopp beräknas — schablonmässigt och utan hänsynstagande
till varierande utdebiteringar och avgifter — till viss procentuell
del av den sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta
inom kommunen (sjukkassans verksamhetsområde). Procentsatserna
utgör för stad, som inte tillhör landstingskommun, 45 procent, för annan
kommun 35 procent, för landstingskommun 10 procent, för municipalsamhälle
med en utdebitering för samhällets behov av minst en krona två procent
och för sjukkassa sex procent. (4 §.)

De angivna procenttalen grundar sig på beräkningar angående den kommunala
inkomstskattens storlek i förhållande till samtliga utskylder i ortsgrupp
III vid en antagen kommunal utdebitering av 13 kronor för skattekrona.
Avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen har därvid beräknats
till genomsnittsbelopp.

Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period om två
månader inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt. Redovisningen
tillgår sålunda att redaren senast före utgången av andra månaden
efter den tvåmånadersperiod redovisningen avser till kontoret insänder
summerade förteckningar å fastställd blankett över skatteavdrag för varje
fartyg. Sjömansskattenämnden kan efter framställning bevilja anstånd
med redovisningen, i regel dock högst eu månad. (14 § 1 mom.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

Sjömansskattenämndens framställning

Sjömansskattenämnden framhåller inledningsvis att erfarenheterna från
nämndens första verksamhetsår visar, att stora svårigheter måst övervinnas
i arbetet med sjömansskatten på fartygen och hos redarna liksom vid sjömansskattekontoret.
Granskningen av redovisningarna för de åtta första
månaderna av år 1959 hade lett till granskningsanmärkningar i omkring
4 500 fall och restitutioner av sjömansskatt i omkring 1 000 fall. För att bemästra
mängden av arbetsuppgifter har sjömansskattekontoret nödgats bortse
från fel upp till viss gräns. Från befattningshavare ombord på fartygen,
som i första hand haft att verkställa skatteberäkningarna och avdragen, liksom
från rederikontoren, som haft att svara för redovisningarna, har under
hand till nämnden framförts klagomål över tillämpningssvårigheterna.
Nämnden anser därför att viss översyn av sjömansskatteförordningens detaljföreskrifter
är påkallad.

I det följande uppehåller sig nämnden vid sju olika punkter, där en ändring
av förordningen aktualiserats, nämligen

1) införande av tabeller som direkt utvisar skatten för inkomst vilken avser
kortare tid än hel månad (dagtabeller),

2) beskattningen av engångsbelopp,

3) beskattningen av svensk sjöman som är bosatt utomlands,

4) slopande av den särskilda tabellen för närfart,

5) beskattningen av vissa speciella befattningshavare ombord på fartyg,

6) beskattningen av korttidsanställning samt

7) redovisningstiden.

Införande av dagtabeller

Den i förordningen anvisade metoden för beräkning av skatt, när inkomsten
avser kortare tidsperiod än en månad, har, enligt vad sjömansskattenämnden
framhåller, lett till felräkningar i stor utsträckning. På grund av
det stora antalet på- och avmönstringar medför dessa beräkningar ett betungande
arbete för såväl redarna som det kontrollerande sjömansskattekontoret.
Den väsentligaste anledningen till de många felräkningarna är att
mycket kort tid vanligen står till befälhavarens förfogande för löneuträkning
och skatteberäkning i samband med sjömans avmönstring vid anlöpande av
hamn. Nämnden anser det värdefullt om sjömansskattetabellerna kunde
konstrueras som dagtabeller. Sådana tabeller finnes i Danmark och Norge.

Beskattningen av engångsbelopp

Nämnden erinrar om att engångsbelopp beskattas som särskild månadsinkomst,
om beloppet överstiger den senast uppburna månadsinkomsten. I
annat fall sammanlägges engångsbeloppet med månadsinkomsten, varvid
skatten beräknas på summan av de sammanlagda beloppen. Bestämmelserna
härom har, fortsätter nämnden, tillkommit för att mildra progressionen
vid stora engångsbelopp. Så som bestämmelsen utformats har den dock ska -

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

pat tröskelproblem, när engångsbeloppets storlek nära överensstämmer med
månadsbeloppet. Nämnden ger följande exempel på verkningarna av nuvarande
beräkningsmetoder.

En ogift sjöman i fjärrfart med beskattningsbar löneinkomst å 1 000
kronor avmönstrar den sista dagen i en månad och uppbär därvid även engångsbelopp
å 650 kronor. Vid skatteberäkningen skola de båda beloppen
sammanläggas. Skatten uppgår då till 485 kronor. Om åter det uppburna
engångsbeloppet uppgått till 1 010 kronor, alltså överstigit månadslönen,
skall skatteberäkningen göras separat å vartdera beloppet, varvid skatten
blir 483 kronor. Trots att sjömannen i detta senare fall uppburit 360 kronor
högre inkomst, blir alltså skatten något lägre. Om engångsbeloppet utgjort
1 000 kronor istället för 1 010 kronor, hade vid skatteberäkningen lön
och engångsbelopp skolat sammanläggas, varvid skatten uppgått till 643
kronor. Trots att sjömannen i detta fall uppburit 10 kronor mindre ersättning
än i det förra fallet, blir alltså skatten 160 kronor, eller omkring 33
procent högre.

Nämnden finner det uppenbart, att ett sådant resultat i allt för hög grad
är påverkat av slumpen och ger anledning till missnöje. Därtill kommer att
engångsbeloppen kan vara så stora, att progressionen blir för hög, även om
skatten för engångsbeloppen beräknas separat. Nämnden syftar speciellt på
den ersättning för innestående vederlag en sjöman uppbär vid avmönstring
och som kan uppgå till belopp motsvarande flera månadslöner.

Nämnden anser att en ändrad form för beskattning av engångsbelopp bör
sökas. I skrivelse till nämnden har sjöfartsorganisationerna föreslagit att
beskattning av semester- och vederlagsersättning skall ske med hänsyn till
den tid ersättningen avser och att övriga engångsbelopp efter danskt och
norskt mönster beskattas efter viss procentsats.

Nämnden framhåller vidare, att på grund av anställningsförhållandena
befälet faktiskt beskattas efter en linje men manskapet efter en annan.
Som regel stannar nämligen befälet i redarens tjänst vid avmönstring för
semester eller vederlagsledighet. För manskapet gäller däremot i regel det
motsatta förhållandet. Ersättningen för denna senare kategori utgår då i
form av semesterersättning eller vederlagsersättning och blir då såsom engångsbelopp
vanligen hårdare beskattad.

Att de båda kategorierna i praktiken blir olika behandlade är enligt nämnden
icke tillfredsställande och för att råda bot på detta är det önskvärt att
beskatta semesterersättning och vederlagsersättning efter samma regler, som
gäller för beskattning av semesterlön. Detta skulle innebära, att skatten beräknades
som om sjömannen alltjämt kvarstod i tjänst hos redaren under
den tid, för vilken semester- eller vederlagsersättning utgår. Nämnden tilllägger
följande.

Nämnden är visserligen medveten om, att därest sjömannen under sådan
beräknad semestertid åtager sig annat arbete, han kan vinna viss icke
åsyftad skattefördel. En sådan skatteberäkning är emellertid rimlig på
den grund, att avmönstrad sjöman i regel torde taga ut sin ledighet i stället
för att omedelbart skaffa sig nytt arbete. Sådan ledighet är den form av fritid,
som sjöman åtnjuter i stället för semester- och fridagar, som normalt

Kungl. Maj:ts proposition nr 6år 1961

komma landanställda till del. Att detta är fallet lärer framgå av offentliga
utredningar rörande sjömännens tjänstetid, som verkställts av Kommerskollegium
och som utvisa, att anställningstiden i regel icke överstiger 10
månader per år. Nämnden finner därför övervägande skäl tala för att semesterersättning
och vederlagsersättning icke behandlas som övriga engångsbelopp
utan beskattas som om sjömannen under berörda tid ailtjämt
vore i tjänst.

I fråga om andra engångsbelopp än semester- och vederlagsersättningar
föreslår nämnden att, på sätt sjöfartsorganisationerna antytt, procentuell
beskattning sker efter specialtabell liksom i Danmark och Norge. Nämnden
framhåller, att procentsatsen bör stå i viss relation till normal månadsinkomst.

Beskattning av svensk sjöman som är bosatt utomlands

I sjöfartsorganisationernas skrivelse till sjömansskattenämnden hade
framhållits, att sjöman, som är inskriven vid svenskt sjömanshus men bosatt
i ett land där indirekt beskattning tillämpas, befinner sig i ett mycket
ogynnsamt läge. Han kan icke med intyg styrka, att han är skattskyldig i
annat land för inkomsten; han äger inte rätt till barnbidrag och tillhör ej
heller svensk sjukkassa, ehuru han genom sjömansskatten erlägger avgift
för sjukförsäkringen. Med hänsyn till svårigheten att beräkna skattetrycket
för sjömannen föreslog organisationerna att sjömansskatten i dessa
fall skulle beräknas efter 15 procent, dvs. såsom i fråga om icke-nordisk sjöman.

Sjömansskattenämnden finner det emellertid olämpligt att skapa en undantagsregel,
avsedd för det fall att indirekt beskattning förekommer i bosättningslandet.
Prisnivån kan ju det oaktat vara påfallande låg. Eftersom
graden av direkt respektive indirekt beskattning i olika länder starkt växlar,
skulle det, menar nämnden, med all säkerhet bli mycket svårt att
fixera en bestämd gräns och att avgöra, i vilka fall undantagsregeln skulle
tillämpas. Däremot anser nämnden att en sjöman, som underhåller familj
och tillsammans med denna är bosatt utrikes, med visst fog kan ställa krav
på en lindring i skatten. En skattelindring skulle kunna genomföras medelst
utvidgade möjligheter till undantag från den allmänna regeln att sjöman
som är inskriven på svenskt sjömanshus skall anses såsom bosatt här i riket.
Undantagsregeln skulle avse inte bara det fall att sjömannen är skattskyldig
i annat land för inkomsten ombord utan även sådan sjöman som
tillsammans med av honom underhållen familj är bosatt utrikes.

Slopande av närfartstabellen

Organisationerna hade i sin skrivelse till sjömansskattenämnden gjort
gällande att uppdelningen på närfart och fjärrfart orsakat svårigheter för
båda parter på arbetsmarknaden. Redarna hade sålunda genom införandet
av närfartsbegreppet fått stora svårigheter att bemanna de fartyg, som går

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

i närfart, åtminstone med svenskt sjöfolk, medan de ombordanställda på
grund av yrkets särart, med många gånger korta tjänstgöringstider per
år, kommit att få en skatt, som icke stod i rimlig proportion till inkomsten.
Anledningen härtill ansåg organisationerna uppenbar, då den för närfart
gällande skattetabellen i huvudsak ansluter sig till preliminärskattetabell
III: 13. — Det hade enligt organisationerna i praktiken icke sällan visat sig,
att beskattningen för vissa sjömän i närfart blivit högre enligt närfartstabellen
än den skulle ha blivit, därest sjömannen skulle haft att erlägga vanlig
inkomstskatt. Visserligen finnes möjlighet för sjömansskattenämnden
att i vissa fall fastställa användandet av fj ärr fartstabellen även för fartyg,
som är sysselsatt i närfart, för det fall resorna har betydande längd inom
detta område. Emellertid uppkommer ofta svårigheter, då det gäller att avgöra,
huruvida ett fartyg, som sysselsättes i omväxlande när- eller fjärrfart,
under beskattningsåret skall hänföras till den ena eller andra farten. De
avgöranden, som därvid träffas av sjömansskattenämnden, måste, menar organisationerna,
med nödvändighet bli schablonmässiga, vilket icke kan sägas
vara till fördel för någon part. — Under åberopande härav yrkade organisationerna,
att f j ärrfartstabellen skulle gälla för både närfart och f i ärrfart.

Sjömansskattenämnden erinrar i anledning härav om att frågan om skilda
tabeller för när- och fjärrfart varit föremål för ingående prövning vid
1958 års riksdag. Tillräcklig anledning torde därför enligt nämndens uppfattning
inte föreligga att i detta avseende ändra sjömansskatteförordningens
av statsmakterna så nyligen fastställda grunder.

Beskattningen av vissa speciella befattningshavare

De befattningshavare som berörs i detta sammanhang är supercargo och
garantimaskinist. Supercargo anställes i vissa fall av redare, som befraktar
fartyg, tillhörigt annan redare. Hans uppgift är att övervaka, att lasten
under transporten omhänderhas på bästa sätt. Garantimaskinist åter tjänstgör
ombord på nylevererat fartyg för övervakning och intrimning av maskineriet.
I regel är han anställd av det varv, som levererat fartyget.

I sin skrivelse till sjömansskattenämnden föreslog sjöfartsorganisationerna,
att sjömansskatteförordningen skulle göras tillämplig även å supercargo
och garantimaskinist, som inte är anställd i redarens tjänst, vare sig befattningshavaren
tjänstgör på svenskt eller utländskt fartyg.

Sjömansskattenämnden anser att en ändring av beskattningen av supercargo
och garantimaskinist skulle innebära ett avsteg från grundtanken i
sjömansskatteförordningen. Då frågan dessutom gäller blott ett fåtal personer,
anser nämnden sig inte böra för närvarande föreslå separata bestämmelser
för dessa befattningshavare.

Beskattningen vid korttidsanställning

Sjöfartsorganisationerna förordade i skrivelsen till sjömansskattenämnden,
att möjlighet skulle öppnas för jämkning i de fall elever vid sjöbefäls -

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

skolor tar anställning på fartyg under ferier för att därigenom finansiera
sina studier. Organisationerna anförde härom bl. a. följande.

Tidigare kunde sådana elever genom hänvändelse till skattemyndigheterna
på förhand erhålla besked om, att preliminärskatt antingen icke alls eller
i vart fall med mycket ringa belopp skulle dragas från lönen. I det övervägande
antalet fall erhöllo sådana elever icke någon skatt, enär årsinkomsten
blev så låg, att skattefrihet förelåg. Jämlikt sjömansskatteförordningen
skall nu definitiv skatt dragas enligt tabell, vilket medför, att en oproportionerligt
stor del av vederbörandes inkomst avgår i skatt. Det har för oss
framhållits, att rederierna haft svårigheter att under den förflutna sommaren
erhålla elever från sjöbefälsskolorna såsom semestervikarier. Anledningen
säges hava varit den hårda beskattningen, vilken avskräckt dessa
elever från att taga anställning till sjöss. I stället ha de, enligt vad som
uppgivits, tagit tillfälligt arbete i land. Varken arbetsgivare eller löntagare
inom sjöfartsnäringen äro betjänta härmed. Strävan från båda parter på
arbetsmarknaden har sedan länge varit att söka ge så många sjömän som
möjligt semester och vederlagsledighet, vilket är särskilt aktuellt under sommarmånaderna
och även vid årsskiftet. Tillgången på semesteravlösare är
begränsad och bristen på befäl gör, att man i stor utsträckning måste vända
sig till eleverna vid sjöbefälsskolorna.

Sjömansskattenämnden anser att hittills gjorda erfarenheter av sjömansskattens
tillämpning inte ger stöd för ändring i de nuvarande bestämmelserna
på området.

Redovisnings tiden

Organisationerna påtalade vidare hos sjömansskattenämnden tiden för
redovisning av innehållen sjömansskatt. Enligt organisationerna har tiden
— redovisning senast sista dagen i andra månaden efter redovisningsperiodens
utgång — visat sig vara för kort. I ett stort antal fall har nämnden
nödgats bevilja anstånd, som i regel endast kunnat uppgå till en månad.
För att undvika anståndsbeslut och — med beaktande jämväl av den långa
tid, som måste åtgå innan befälhavarens redovisning inkommer till rederierna
— ge rederierna erforderlig tid att granska och ev. rätta redovisningarna,
borde tiden, enligt organisationerna, i stället sättas till fyra månader
efter redovisningsperiodens utgång.

Sjömansskattenämnden för sin del finner dock inte anledning föreligga att
förlänga redovisningstiden. Övergångsvis uppkom, säger nämnden, vissa
svårigheter för rederierna, och nämnden har därför så gott som undantagslöst
bifallit framställningar om förlängd tid. Behovet av utsträckt redovisningstid
synes dock ha minskat. Medan sålunda för första redovisningsperioden
anhållan om förlängning inkom för 127 fartyg, begärdes förlängning
för fjärde perioden endast för 14 fartyg.

Med en förlängning skulle, fortsätter nämnden, följa vissa olägenheter.
Åtgärder mot en redare, som på grund av obestånd inte kan redovisa, skulle
sålunda bli försenade. Vidare skulle en förlängning av redovisningstiden
föranleda att tidpunkten — den 1 september varje år — för beslut om er -

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1961

sättning till kommunerna måste framflyttas till den 1 oktober, vilket åter
kunde komma att medföra komplikationer för kommunernas budgetberäkningar.
— Befogade anspråk på förlängd redovisningstid torde enligt nämnden
liksom hittills kunna tillgodoses efter framställning av vederbörande rederi.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har tillstyrkt sjömansskattenämndens förslag att de
nuvarande tabellerna, som utvisar sjömansskatten på full månadsinkomst,
kompletteras med s. k. dagtabeller för att underlätta skatteberäkningen,
när avlöningen avser kortare tid än månad.

Sveriges fartygsbefälsförening anför följande.

Från föreningens medlemmar, som ombord på fartygen handhar skatteärendena,
har under det gångna året framförts ihärdiga klagomål över den
svårbegripliga och krångliga skatteberäkningen, varvid man hemställt att
förenklingar snarast måtte genomföras. Vid avmönstring av större eller
mindre del av en fartygsbesättning -— ofta under mycket brådskande omständigheter
— står i allmänhet inte tillräcklig tid till buds för att skatteuträkningen
skall kunna ske med erforderlig noggrannhet. En övergång till
systemet med dagtabeller skulle därför innebära en ofantlig lättnad för den
som handhar skatteuträkningen ombord liksom för de kontrollerande instanserna
hos rederierna och för sjömansskattekontoret samt utgöra ökad
garanti för korrekt skatteberäkning. Denna omläggning av skattetabellerna
måste därför betecknas såsom i högsta grad påkallad, om uttagning av sjömansskatt
i framtiden skall kunna försiggå på i möjligaste mån friktionsfritt
sätt och utan den onormala arbetsbelastning som för närvarande åtföljer
denna uppgift.

Föreningen tillägger, att sjömansskattetabellerna ombord på ett fartyg på
grund av där rådande förhållanden är utsatta för stark förslitning. Det är
därför ett utbrett önskemål bland de ombordanställda att tabellerna tryckes
å slitstarkt papper av lämplig brevkortskartong.

Även i frågan om beskattning av engångsbelopp har remissinstanserna
i huvudsak ställt sig positiva. Flera av de hörda myndigheterna
påpekar dock, att gällande skattesatser för sjömansskatten bestämts med
hänsyn till nuvarande bestämmelser om beskattning av engångsbelopp. Den
föreslagna omläggningen bör därför medföra, att frågan om den ordinarie
skattesatsens höjd omprövas. Centrala uppbördsnämnden anför följande.

De reduceringar av de månatliga skatteavdragen som sjömansskattesakkunniga
föreslogo på grundval av den ovan omnämnda undersökningen ha
icke ens omnämnts av sjömansskattenämnden, ehuru reduceringarna uppenbarligen
och särskilt på längre sikt, när sjömannen månadsvis fått tillgodonjuta
skattelindring på sina normala månadsinkomster före avmönstringsmånaden,
motverkar den hårdare beskattningen av därefter utfallande
större engångsbelopp. Ifrågasättes nu ändring i skatteavdragen för engångsbeloppen
bör rimligen samtidigt prövas huruvida den medgivna reducering8
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

en kan bibehållas. Vid omarbetning av skatteskalorna lärer man vidare icke
kunna undgå att ta hänsyn till det ökade skattetryck som, sedan sjömansskatten
fastställdes år 1958, drabbat inkomsttagare i land genom att den
genomsnittliga kommunala utdebiteringen höjts och folkpensionsavgift numera
uttages efter 4 % och kan väntas ytterligare höjas. Att märka är slutligen
i detta sammanhang att värdet av förmån av fritt vivre ombord ännu
beräknas på 1957 års värden.

Riksskattenämnden erinrar om att nämnden i sitt remissyttrande över
1956 års sjömansskattesakkunnigas betänkande framhållit att grunderna
för beräknandet av de i tabellerna upptagna skattebeloppen borde tydligt
redovisas i författningstexten eller i anvisningarna till denna för att
en framtida revision av skatteskalorna för sjöfolket skulle kunna genomföras
på ett i förhållande till andra befolkningsgrupper rättvist sätt. Följden
kunde eljest lätt bliva att sjömansskatten småningom allt mera förlorade
sitt samband med det allmänna skattetrycket i landet. Redan den då inträffade
allmänna kommunala utdebiteringshöjningen kunde, menade riksskattenämnden,
giva anledning att omedelbart revidera skatteskalorna. Även
om riksskattenämnden för sin del godtager att sjöfolkets speciella arbetsförhållanden
kräver beaktande vid beskattningen, hävdar nämnden att sjömansskatteskalorna
i princip icke bör skilja sig alltför mycket från de
skatteskalor, som gäller för andra befolkningsgrupper i landet.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län ifrågasätter om inte de
ogynnsamma verkningarna av gällande bestämmelser i viss utsträckning
beror på åtgärder företagna av sjömännen själva. Sjömännen torde sålunda
ofta låta ersättningarna stå inne hos rederiet under lång tid med påföljd att
relativt stora summor tas till beskattning, när de lyftes. Det torde enligt
länsstyrelserna inte möta hinder att träffa överenskommelse om utbetalning
av dessa ersättningar så att de påtalade olägenheterna i huvudsak undanröjes.

Svenska sjöfolks förbundet och Sjöfolkets socialdemokratiska riksförbund
påpekar, att de för semester- och vederlagslön föreslagna bestämmelserna
bör komma till användning även vid beskattning av sjuklön. I fråga om
sjuklön, som utbetalas utomlands, ifrågasättes full skattefrihet. Förbunden
åberopar att sådan sjuklön inte beskattas i Norge och hänvisar till att sjömännen
alltid har stora svårigheter och ekonomiska utlägg, när de måste
lämna tjänsten utomlands. — Förbunden framhåller därjämte, att den särskilda
sjömansskatten inte motiverades enbart med sjömännens svårigheter
att fullgöra deklarationsplikten. Det mest vägande skälet var att de
ombordanställda, på grund av sitt yrkes särart, måste anses vara berättigade
till en lindrigare beskattning än andra medborgare. Det anfördes
bland annat att sjömännen icke kan tillgodogöra sig och utnyttja sådana
sociala, kulturella och andra förmåner som samhället helt eller delvis
bekostar. Förbunden tillfogar, att sjömän i utrikesfart beskattas även i
andra länder, där de måste betala omsättnings- och varuskatt av olika slag
på varor och tjänster, samt att de ombordanställda har betydande omkost -

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1961

nåder för egna och anhörigas resor till och från fartygen och detta i en utsträckning
som icke kan jämföras med vad som förekommer för medborgare
med anställningar i land. Förbunden anser med stöd av de erfarenheter som
nu vunnits sedan sjömansskatteförordningen började tillämpas, att de anförda
skälen icke kan anses ha vunnit tillräckligt beaktande.

Sjömansskattenämndens förslag om en proportionell sjömansskatt efter
15 procent för svensk sjöman, som med sin familj bosatt sig utomlands,
tillstyrkes av de hörda organisationerna samt av sjöfartsstgrelsen
och länsstyrelsen i Södermanlands län.

Riksskattenämnden vill icke motsätta sig förslaget men erinrar om, att
fråga här alltid torde vara om sjömän i fjärrfart, som redan nu erhåller den
lindrigare tabellenliga sjömansskatten, uppbyggd efter en 15-procentig skatt
å kontantinkomsten för gift sjöman i medellöneläge.

Kammarrätten framhåller, att bestämmelserna i sjömansskatteförordningen
i ifrågavarande hänseende inte helt överensstämmer med regeringsrättens
praxis vid tolkningen av 53 § kommunalskattelagen, som reglerar beskattningen
av inkomst i land. Kammarrätten finner det önskvärt, att frågan
göres till föremål för utredning.

Centrala uppbördsnämnden finner sjömansskattenämndens förslag icke
vara tillräckligt motiverat.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län avstyrker den föreslagna
ändringen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande härom.

De spörsmål som aktualiseras i detta sjömansskattenämndens förslag får
anses vara av stor principiell betydelse, och bör ej lösas lagstiftningsvägen
utan föregående noggrann utredning. Enligt länsstyrelsens bedömande torde
erforderliga åtgärder tills vidare kunna ske genom jämkningsbeslut av
sjömansskattenämnden eller -— om nämnden ej skulle anses ha sådan befogenhet
— genom dispens av Kungl. Maj:t i det enskilda fallet.

I fråga om närf artstabellens slopande har de hörda myndigheterna
intagit samma ståndpunkt som sjömansskattenämnden och avstyrker
således organisationernas hos nämnden framförda yrkande i frågan.

Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen
och Sveriges redareförening vidhåller i sina remissyttranden
önskemålet om en sammanslagning av närfarts- och fjärrfartsbegreppen.
Sveriges redareförening framhåller bl. a. den administrativa förenkling
som vid ett bifall till framställningen skulle uppnås för myndigheter och
rederier utan att detta i någon större grad skulle påverka summan av inlevererade
sjömansskattemedel. Svenska stewardsföreningen tillägger att den
årliga seglationstiden i allmänhet är kortare för fartyg, som sysselsättes i
närfart, än för fartyg som går i fjärrfart. Närfartstabellen medför därför
ofta en oproportionerligt hög beskattning för dessa fartygs ombordanställda.
Ett stort antal fall kan sålunda enligt föreningen framtagas, där införandet
av den speciella närfartstabellen kommit att innebära ett hårdare skatteuttag,
än om skatteuttaget skulle skett genom vanlig inkomstbeskattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

Om förutsättningar för att fastställa en enda skattetabell är för handen,
bör enligt Svenska sjöfolksförbundet och Sjöfolkets socialdemokratiska
riksförbund frågorna om begränsning av nu fastställda fartsområden och
om eventuell höjning av tonnagegränsen stå öppen för överläggningar.

Ingen av de myndigheter som yttrat sig över sjömansskattenämndens skrivelse
har ansett anledning föreligga att föreslå ändring av nu gällande regler
om beskattning av supercargo och garantimaskinist. Länsstyrelsen
i Malmöhus län framhåller, att det kan synas som om här förelåg
en oavsiktlig inkonsekvens i lagstiftningen. Länsstyrelsen erinrar emellertid
om att sjömansskatteförordningens arbetsgivarbegrepp strängt knutits
till fartygets redare. Vidare påpekas att det utöver supercargo och garantimaskinist
finns andra kategorier av befattningshavare som trots att de arbetar
ombord på fartyg inte erlägger sjömansskatt; så har ock varit lagstiftarens
mening.

Av de hörda organisationerna har Svenska maskinbefålsförbundet vidhållit
den hos nämnden framförda uppfattningen, att en ändring på ifrågavarande
punkt är önskvärd. Förbundet anför följande.

Att göra åtskillnad i skattehänseende beroende på om vederbörande är
anställd av redaren eller varvet synes oss olyckligt. Det väsentliga är att inkomst
uppbäres på grund av tjänst ombord för en anställning, som i båda
fallen syftar till samma sak, nämligen övervakning och intrimning av maskineriet.
Förbundet delar inte nämndens åsikt, att vårt förslag härutinnan
innebär avsteg från grundtanken i sjömansskatteförordningen. Tvärtom
anser vi det vara ett rättvisekrav att garantimaskinist beskattas i likhet med
övriga ombordanställda under tid då han är ombordanställd.

En utvidgning av jämkningsmöjligheterna, så att lindring i beskattning
erhålles för elever vid sjöbefälsskola och andra praktikanter
tillstyrkes, förutom av organisationerna, av riksskattenämnden och centrala
uppbördsnämnden.

Riksskattenämnden anför bl. a. följande.

Om praktikant eller annan studerande arbetar i land under ferier träffas
hans arbetsinkomst av skatt endast i den mån inkomsten överstiger ortsavdraget
för helt år, vilket får anses riktigt med hänsyn till hans skatteförmåga.
Det synes rimligt att skattebelastningen icke blir högre om han
förvärvar motsvarande inkomst genom arbete som sjöman. Då jämkningsansökan
skall ingivas senast före utgången av juli månad året efter inkomståret,
synes möjlighet kunna öppnas för elev vid sjöbefälsskola eller annan
undervisningsanstalt att erhålla jämkning i form av restitution av erlagd
sjömansskatt. Härvid kunde eventuellt föreskrivas att eleven i ansökningen
med intyg från undervisningsanstaltens föreståndare skulle styrka att
utbildningen icke avbrutits.

Centrala uppbördsnämnden yttrar.

I propositionen har departementschefen visserligen avvisat en generell
regel om jämkning för sjöman, som på grund av värnplikt, skolgång, sjukdom
eller nedsatt skatteförmåga inte kunnat utöva sitt yrke under hela
året. Även om sålunda en generell regel om jämkning ej lämpligen bör upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

ställas behöver detta enligt centrala uppbördsnämndens mening icke nödvändigtvis
hindra att, liksom nu enligt uppbördsförordningen, skattebefrielse
eller nedsättning må medgivas, när sådant är påkallat med hänsyn till
den skattskyldiges samlade inkomst under hela beskattningsåret.

Sveriges redareförening understryker angelägenheten av den av organisationerna
ifrågasatta jämkningsmöjligheten för de elever vid sjöbefälsskolorna,
som under ferierna tar anställning till sjöss för att därigenom i viss
utsträckning finansiera sina studier.

Svenska maskinbefälsförbundet anför följande.

En elev vid sjöbefälsskola, som har för avsikt att taga anställning ombord,
måste kalkylera med en reducering av inkomsterna på grund av högre
skatteavdrag än vid en anställning i land. Detta förhållande hämmar givetvis
den redan nu otillfredsställande rekryteringen till sjöbefälsyrkena.
Ofta nog är de ekonomiska svårigheterna stora för de studerande vid sjöbefälsskolorna,
och befälsvikariat under ferierna ingår allmänt i deras ekonomiska
planläggning av studierna. Sjöfarten har mycket stora svårigheter
då det gäller att bemästra bristen på semesteravlösare — ett förhållande
som skärpes ytterligare genom nuvarande skatteordning — till stort förfång
för det ombordanställda befälet. Förbundet betecknar den härigenom
uppkomna situationen som allvarlig och yrkar på, att en ändring beträffande
berörda skatteförhållanden måtte vidtagas.

Svenska sjöfolksförbundet anser, att jämkning bör kunna medges för
sådana ombordanställda som av olika anledningar inte kunnat utöva sjömansyrket
under minst sex månader av beskattningsåret.

Sveriges fartygsbefälsförening finner nuvarande ordning inte i längden
vara försvarbar. Det anses därför angeläget att bestämmelser införes i förordningen
avseende att skapa lättnad i beskattningen för korttidsanställda.

Kammarrätten ifrågasätter om inte — trots vad som förekommit under
förarbetena till sjömansskatteförordningen — möjlighet till jämkning bör
beredas i sådana fall, då på grund av genomgång av utbildningskurs eller
dylikt vederbörande varit förhindrad att taga arbete ombord under annat
än en mindre del av beskattningsåret. Kammarrätten förordar, att denna
fråga göres till föremål för utredning.

De ifrågasatta jämkningsmöjligheterna avstyrkes däremot av länsstyrelserna
i Malmöhus och Hallands län. Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar
om att enligt sjömansskatteförordningen kalendermånad utgör beskattningsperiod.
I likhet med sjömansskattenämnden finner länsstyrelsen att ändring
i hithörande bestämmelser ej bör ske.

Yrkanden om författningsändringar rörande redovisnings metod
och redovisningstid har inte framkommit i remissyttrandena.

Riksskattenämnden förutsätter dock att, liksom hittills, ansökningar om
anstånd med redovisningen behandlas välvilligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

Departementschefen

Genom 1958 års sjömansskatteförordning infördes för första gången i
vårt land en slutgiltig källskatt för en större grupp av löntagare. Reformen
förutsatte, att skatten utmättes efter schablonmässiga grunder. Den innebar
samtidigt för sjöfolket i gemen en skattesänkning, särskilt markant för dem
som är anställda på fartyg i fjärrfart. Lagstiftningen har utformats i nära
samarbete med övriga nordiska länder. Det nordiska lagstiftningssamarbete,
som tidigare ägt rum på andra områden, har härigenom för första gången
kommit att omfatta skattelagstiftningen.

Sjömansskatten innebär i mycket en nyskapelse, vid vilken åtskilliga
svårbemästrade problem måst lösas. Det ligger i sakens natur, att vissa
jämkningar kan visa sig önskvärda sedan erfarenheter vunnits av någon
tids tillämpning. Sjömansskattenämnden — och före denna de tidigare
nämnda organisationerna — har upptagit frågan om vissa sådana jämkningar.
Jag vill emellertid understryka att förslagen, till den del de överhuvud
kan anses aktuella, endast avser detaljfrågor. Beträffande lagstiftningen
i stort torde kunna fastslås, något som i skilda sammanhang betonats
från olika håll, att den är väl ägnad att fylla sin uppgift.

I samband med de spörsmål som aktualiserats genom sjömansskattenämndens
skrivelse torde det även vara nödvändigt att ingå på frågan om
sjömansskattens nivå. Till viss del påkallas en omprövning härvidlag redan
av de i nämndens skrivelse framförda förslagen. Det bör emellertid också
redan här erinras om att sjömansskatten, på sätt framgår av den förut lämnade
redogörelsen, avvägts under hänsynstagande till skattenivån för löntagare
i allmänhet. I denna nivå har åtskilliga förändringar ägt rum sedan
år 1958.

Sjömansskattenämndens förslag tar i huvudsak sikte på att förenkla
bestämmelsernas tillämpning. Nämnden föreslår sålunda dels särskilda
skattetabeller för att underlätta beräkning av sjömansskatt, när lönen avser
kortare tid än månad, dels en omläggning av sättet för beräkning av
skatt på s. k. engångsbelopp.

Sjömansskattetabellerna utvisar för närvarande skatten på månadsinkomsten.
När lönen avser kortare tid, sker skatteberäkningen så att lönen
räknas upp till hel månadslön, varefter skatten på den beräknade månadslönen
reduceras proportionellt till den tid lönen avser. Dessa räkneoperationer
utföres av avlöningsutbetalaren. Enligt nämndens förslag skall de
nuvarande tabellerna kompletteras med tabeller för lön som avser 1—29
dagar. Skatten på lönen för del av en månad kan då alltid erhållas direkt
ur tabellerna. — Dagtabeller av denna typ tillämpas på danska och norska
fartyg.

Förslaget, som allmänt tillstyrkts, innebär uppenbarligen en avsevärd
förenkling av skatteuträkningen. Jag biträder därför detsamma. Det torde

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1961

dock inte vara nödvändigt att foga dagtabellerna vid sjömansskatteförordningen
på samma sätt som gäller för de vid förordningen fogade tabellerna
för skatt på månadsinkomst. Fråga är ju blott om en uppdelning av den genom
månadstabellerna bestämda skatten, och förordningens 8 § 1 mom.
anger i erforderlig utsträckning grunderna för uppdelningen. Upprättandet
av dagtabeller kan närmast jämföras med riksskattenämndens fastställande
och utfärdande av tabeller för debitering av statlig inkomstskatt. I analogi
härmed bör det ankomma på sjömansskattenämnden att uppgöra och fastställa
dagtabellerna; ett stadgande härom bör intagas i nyss nämnda författningsrum.

I detta sammanhang vill jag med anledning av Sveriges fartygsbefälsförenings
uttalande i frågan understryka, att sjömansskattenämnden vid
tryckning av tabellmaterialet självfallet bör beakta, att tabellerna måste förfärdigas
av ett material och i övrigt ges en utstyrsel anpassad efter användningen
ombord på fartygen.

Skatten på engångsbelopp beräknas för närvarande så att engångsbelopp,
som inte överstiger månadsinkomst, lägges ihop med månadsinkomsten,
varefter skatten beräknas på det sammanlagda beloppet. Om engångsbeloppet
är större än månadsinkomsten, anses engångsbeloppet utgöra särskild
månadsinkomst vid skatteberäkningen. Dessa bestämmelser har kritiserats
från två olika utgångspunkter. Å ena sidan har framhållits att beräkningen
är så invecklad att den i stor utsträckning föranlett felaktigheter. Å andra
sidan har påpekats att, på grund av skattens progression, engångsbelopp
som sammanlägges med månadsinkomst beskattas förhållandevis hårdare
än belopp som får utgöra särskild månadsinkomst. Detta leder till vissa
ojämnheter i engångsbeloppens beskattning, särskilt när engångsbeloppen
är ungefär lika stora som månadsinkomsten.

Sjömansskattenämnden har föreslagit en omläggning av hithörande bestämmelser.
Enligt nämnden bör man skilja på två olika slag av engångsbelopp.
Vissa engångsbelopp är nämligen avsedda att utgöra full lön för viss
tid. Skatten för sådana engångsbelopp bör enligt nämnden beräknas med utgångspunkt
från den tid de avser. Till denna kategori räknar nämnden semester-
och vederlagsersättningar. Om fråga exempelvis är om en ersättning
som avser 17 dagars semester, bör skatten för ersättningen enligt nämndens
förslag beräknas såsom om fråga vore om lön för 17 dagars tjänstgöring.
Med hjälp av de föreslagna dagtabellerna, blir denna skatteberäkning lätt
att verkställa.

För andra engångsbelopp kan denna beräkningsmetod däremot inte tilllämpas.
Det är då fråga om verkliga extrainkomster som utgår utan samband
med eller vid sidan om vanlig lön, såsom bärgarlön, tantiem och gratifikation.
För dessa engångsbelopp föreslår nämnden att skatten beräknas
efter en skala där procenttalet för skatten å engångsbeloppet varierar efter
den normala månadsinkomstens storlek men såtillvida är proportionell att
procenten blir densamma hur stort engångsbeloppet än är.

Remissinstanserna har i princip tillstyrkt nämndens förslag. Det har

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

dock påpekats att gällande skatteskalor upprättats med särskild hänsyn
tagen till att nuvarande beskattning av engångsbelopp ibland är oförmånlig.
Varje månads skatt har sålunda reducerats med ungefär fem kronor
av denna anledning, och en omläggning av beskattningen av engångsbelopp
skulle därför föranleda en omprövning av skatteskalorna.

Även enligt min uppfattning har erfarenheterna visat, att nuvarande bestämmelser
om beräkning av skatt på engångsbelopp inte är i allo rationellt
utformade. En omläggning bör ske i syfte att nå fram till regler som är lätta
att tillämpa och i görligaste mån eliminerar det tröskelproblem som uppkommer
i fråga om engångsbelopp, som är ungefär lika stora som månadsinkomsten.
Den metod som sjömansskattenämnden föreslår beträffande semester-
och vederlagsersättningar synes kunna tillgodose dessa önskemål.
Den torde även kunna leda till större materiell rättvisa genom att för alla
kategorier sjömän skatten beräknas såsom om anställningsförhållandet fortsatt
under ledighetstiden. Jag förordar därför den av sjömansskattenämnden
i fråga om dessa slag av ersättningar föreslagna ändringen. Samma beräkningsmetod
bör enligt min mening även tillämpas i fråga om sjuklön,
i den mån sådan lön har karaktär av engångsbelopp.

Vad härefter angår frågan om beskattningen av övriga engångsbelopp vill
jag framhålla följande.

Storleken av skatten på extrainkomster bestäms för löntagare i land av
den samlade årsinkomstens storlek. Beträffande sjömän är i stället enligt
nuvarande regler månadsinkomstens storlek avgörande. Detta kan leda till
att sjömännen får betala mera i skatt för extrainkomster än vad som skulle
ha tagits ut om extrainkomsten fördelats lika på tolv månader. Såsom i det
föregående nämnts, beaktades detta förhållande i viss mån vid sjömansskattens
införande. Sjömännen får sålunda månatlig kompensation för de nackdelar
beräkningen av skatt på de här aktuella och de nyss behandlade engångsbeloppen
kan innebära.

Genom den av sjömansskattenämnden föreslagna beräkningsmetoden uppnås
otvivelaktigt att skatten på nu ifrågavarande engångsbelopp bättre anpassas
efter beskattningen av motsvarande inkomster i land. Förslaget tar
emellertid ej hänsyn till att marginalskatten för extrainkomster vid taxering
för inkomst i land är beroende inte bara på den normala inkomstens
storlek utan även på extrainkomstens storlek. Genom progressionen i beskattningen
beskattas sålunda en större extrainkomst relativt sett hårdare
än en mindre. Med den av sjömansskattenämnden föreslagna anordningen
är därjämte förenat ett tröskelproblem, som blir påtagligt åtminstone för
större engångsbelopp, när den normala inkomsten ligger intill en gräns mellan
olika skikt i den av nämnden förordade skatteskalan. En obetydlig variation
i månadsinkomsten kan leda till en betydande skillnad i skatt på engångsbeloppet.
Såsom en nackdel med förslaget får slutligen även räknas, att
det kräver en ytterligare utbyggnad av tabellmaterialet.

De nämnda olägenheterna torde i allt väsentligt undgås, om beskattningen

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1961

av ifrågavarande engångsbelopp ordnas på följande sätt. Engångsbelopp som
inte överstiger förslagsvis 1 200 kronor beskattas proportionellt efter en
procentsats som motsvarar sjömannens marginalskatt vid en inkomstökning
av 100 kronor. Denna procentsats kan direkt framräknas ur månadstabellen
genom en jämförelse mellan skatten på senast uppburna månadsinkomst
och den skatt som erhålles om samma månadsinkomst ökas med 100 kronor.
— Skulle engångsbeloppet överstiga 1 200 kronor, bör i stället marginalskatten
för en tolftedel av engångsbeloppet vara avgörande för skatten på engångsbeloppet.
Vid skatteberäkningen lägges då en tolftedel av detta belopp
till den senast uppburna månadsinkomsten och den på tolftedelen belöpande
skatten uträknas. Skatten på hela engångsbeloppet bestämmes sedan till tolv
gånger skatten på tolftedelen.

Jag förordar att bestämmelserna utformas i enlighet med det nyss sagda.
För att underlätta skatteberäkning och utbetalning av ifrågavarande engångsbelopp
bör vidare uttryckligen föreskrivas, att skatteberäkningen i
princip skall ske med utgångspunkt från den under nästföregående månad
uppburna månadsinkomsten.

Sjömansskattenämnden har vidare föreslagit, att nämnden skall äga medgiva
att skatten för en svensk sjöman, som med sin familj är bosatt utomlands,
skall beräknas efter 15 procent på inkomsten även om sjömannen inte
kan styrka att han är skattskyldig för inkomsten i bosättningslandet. Nämnden
torde ha avsett att bereda dessa sjömän viss skattelättnad för att kompensera
dem för hög indirekt beskattning på bosättningsorten.

Såsom framgår av remissbehandlingen kan befogade invändningar resas
mot detta förslag. Det förutsätter en närmare bedömning av skattesystemet
i det land där sjömannen är bosatt, något som i tillämpningen måste ställa
sig vanskligt. Vidare bör beaktas, att en proportionell skatt om 15 procent
icke alltid innebär en skattelindring utan — såsom fjärrfartstabellen är
konstruerad — i vissa fall en skattehöjning. I särskilda fall framstår det
emellertid utan tvivel som berättigat att medge viss skattelättnad. Möjlighet
härtill torde finnas redan nu. Enligt 37 § 2 mom. sjömansskatteförordningen
kan nämligen Kungl. Maj :t föreskriva att sjöman skall kunna få jämkning,
när hans skatteförmåga är nedsatt till följd av underhållsskyldighet mot
barn. Inom ramen för denna bestämmelse torde rimlig hänsyn kunna tas till
de här åsyftade fallen.

I organisationernas framställning har även upptagits frågan om jämkning
av sjömansskatt, när sjömansinkomsten inte uppbäres helt år. I 1958
års proposition om sjömansskatt framhöll jag, att befrielse från sjömansskatt
inte kunde motiveras enbart av den omständigheten att en månadsinkomst
av viss storlek medför uttagande av sjömansskatt, ehuru beskattning
i land för samma månadsinkomst inte skulle ha ägt rum därför att
den sammanlagda inkomsten under året inte uppgått till ortsavdragets belopp.
En person som avsåg att ta anställning ombord blott under kortare tid

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

måste, ansåg jag, kalkylera med den minskning av inkomsterna som skatteavdraget
innebär.

Anledning att frångå denna ståndpunkt synes i och för sig inte föreligga.
Vad som förekommit i detta sammanhang ger mig dock anledning föreslå
en viss uppmjukning av jämkningsreglerna. Av vad sjöfartsorganisationerna
anfört framgår nämligen att beskattningen av sjömansinkomst lett till
svårigheter, när det gällt att få elever vid sjöbefälsskolor att taga tjänst
ombord under ferier. Då det av skilda orsaker framstår som önskvärt att
dessa elever uppmuntras att utnyttja ferierna till arbete ombord på handelsflottans
fartyg, bör möjlighet till jämkning i sådana fall föreligga. Bestämmelserna
härom torde böra utformas så, att de avser inte blott elever
vid sjöbefälsskolor utan alla studerande som tar feriearbete ombord.

Vad angår framkomna förslag om slopande av närfartstabellen, utsträckande
av sjömansskattereglerna till supercargo och garantimaskinist samt
förlängning av tiden för rederiernas redovisning av sjömansskatt biträder
jag sjömansskattenämndens ståndpunkt att någon ändring på dessa punkter
inte är påkallad.

Såsom inledningsvis antytts torde det i förevarande sammanhang vara erforderligt
att ingå på frågan om sjömansskattens höjd. En anledning härtill
utgör redan de förslag jag nyss framlagt rörande beskattningen av engångsbelopp.
Genomförs dessa förslag, kan det knappast längre göras gällande
att beskattningen i detta hänseende är ogynnnsammare för de ombordanställda
än för andra skattskyldiga. Det skulle då saknas anledning att bibehålla
den skattelindring, motsvarande cirka fem kronor per månad, som år
1958 medgavs såsom en kompensation för de av beskattningen av engångsbelopp
föranledda olägenheterna.

Den väsentligaste anledningen till omprövning av sjömansskattetabellerna
är emellertid en annan. När sjömansskatten infördes, uträknades skattebeloppen
i relation till skattetrycket för medborgarna i allmänhet. De grundläggande
beräkningarna utfördes hösten 1957 på grundval av vad som kunde
förutses beträffande den allmänna skattenivån för inkomster förvärvade
under 1958. Det stod från början klart att en fortlöpande anpassning av
sjömansskatten till det allmänna skattetrycket skulle ske. Jag framhöll sålunda
i 1958 års proposition, att en mera markerad förändring i det allmänna
skattetrycket borde medföra att frågan om sjömansskattens höjd togs
upp till omprövning.

Sedan år 1958 har det allmänna skattetrycket undergått vissa ändringar.
Å ena sidan har stegringar inträtt. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen
har stigit ej obetydligt, nämligen från 12 kronor 60 öre år 1957 och
13 kronor 68 öre år 1958 till omkring 15 kronor år 1961. Därjämte har folkpensionsavgiften
höjts från 2,5 till 4 procent av den taxerade inkomsten.
Å andra sidan sänktes den statliga inkomstskatten för flertalet skattskyldiga
genom beslut under hösten 1959 i samband med införandet av den allmänna
varuskatten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1961

Sänkningen av den statliga inkomstskatten ansågs böra leda till att sjömansskatten
på motsvarande sätt sänktes. Jag betonade därvid tillika att en jämkning
uppåt av sjömansskatten kunde behöva övervägas, när den pågående
utvecklingen i riktning mot ökade kommunala utdebiteringar och höjda
folkpensionsavgifter kunde bättre överblickas.

Det har sålunda från början stått klart, att ett samband måste råda mellan
skattetrycket för sjömän och för andra, och att sjömansskattetabellerna
därför vid behov måste anpassas efter den skatt som gäller för inkomst i
land. Uppenbart är, att mera markerade förändringar i det allmänna skattetrycket
bör avspeglas i sjömansskattetabellerna. Den hösten 1959 genomförda
ändringen av de i tabellerna upptagna skattebeloppen gav uttryck härför.
I fråga om de mera gradvis skeende förändringar som inträffat med exempelvis
folkpensionsavgiften och de kommunala utdebiteringarna kan ett
omedelbart genomslag inte ske. Lika klart är emellertid, att man inte kan
dröja under en längre följd av år med att anpassa sjömansskatten till sådana
förändringar. Såsom antyddes redan i samband med 1959 års beslut,
bör de inträdda förändringarna beaktas, när tendenserna kan överblickas
på något längre sikt. De här anförda synpunkterna synes lämpligen kunna
tillgodoses genom att sjömansskattetabellerna överses med jämna mellanrum,
förslagsvis vart tredje år. En sådan översyn bör alltså äga rum vid
1961 års riksdag.

Omarbetningen av tabellerna synes böra ske med utgångspunkt från källskatten
för år 1961 enligt medelutdebiteringen för riket. Därvid torde preliminärskattetabellen
för ortsgrupp 3 med en kommunal utdebitering av 15
kronor böra komma till användning. Vid skatteberäkningen bör sjömännens
naturaförmåner värderas såsom källskattetabellen för år 1961 anger.

Om de i sjömansskattetabellerna upptagna beloppen omräknades med
ledning enbart av de här angivna faktorerna, skulle en betydande skattehöjning
bli följden. Ett sådant resultat framstår emellertid inte i allo såsom rättvisande.
I de källskattetabeller som ligger till grund för de nuvarande skattebeloppen
har vissa avdragsposter, som skall beaktas vid den vanliga taxeringen
i land, endast upptagits med mindre schablonbelopp. Jag syftar här
på de allmänna avdragen för folkpensionsavgift och försäkringspremier.
Dessa schablonbelopp har ansetts godtagbara även i fråga om sjömansskatten
med hänsyn till de reduktioner av olika slag som skett vid bestämmandet
av nämnda skatt. Jag vill även erinra om att vid den tidpunkt, då
riksdagen fastställde 1958 års sjömansskattetabeller, beslut redan fattats om
att höja folkpensionsavgiften från 2,5 till 4 procent, utan att detta ansågs
böra föranleda en uppräkning av sjömansskatten. Den förmån för sjöfolket
som legat häri bortfaller nu, varjämte värdet av de nyss nämnda reduktionerna
blir mindre i och med att de höjande faktorerna medtages vid uträkningen.
En riktigare avvägning synes kunna erhållas, om man vid sjömansskattens
bestämmande räknar med avdrag för försäkringar om 300 kronor
för ogift och 600 kronor för gift sjöman, liksom även för full folkpensionsavgift.
Den överkompensation som kan föreligga härigenom torde i huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

sak uppvägas av att sjömannen kan ha högre omkostnader för löneinkomstens
förvärvande än som motsvarar det schablonbelopp om 100 kronor som
ligger till grund för de vanliga preliminärskattetabellerna.

Under iakttagande härav har inom finansdepartementet utarbetats förslag
till nya sjömansskattetabeller. En särskild promemoria har upprättats,
utvisande grunderna för tabellernas konstruktion. Denna promemoria torde
såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

De skattehöjningar som blir ofrånkomliga är mindre än stegringen i källskatteuttaget
sedan år 1958. Göres en jämförelse i fråga om skattens utveckling
under perioden 1959—61 mellan sjömansinkomst och motsvarande inkomst
i land, visar det sig att jämförelsen även efter genomförandet av
detta förslag går i sjömansinkomstens favör.

Tidpunkten för ikraftträdandet av de nya sjömansskattetabeller som jag
sålunda förordar synes böra bestämmas till den 1 januari 1962 för att sjömansskattenämnden
skall få erforderlig tid för utarbetande av de hjälptabeller
för beräkning av skatt å lön för kortare tid än en månad som tidigare
förordats.

Sjömansskatten ersätter såväl statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift
som kommunalutskylder och sjukförsäkringsavgift. För att kompensera
kommuner och sjukkassor för den av sjömansskatten föranledda minskningen
av inkomster på grund av de årliga taxeringarna har i 4 § förordningen
om sjömansskatt stadgats att ersättning skall utgå med en del av
den sjömansskatt som erlagts av sjömän bosatta inom kommunen resp.
sjukkassans verksamhetsområde. Stad som inte tillhör landstingskommun
får 45 procent av sjömansskatten i ersättning. Motsvarande procenttal utgör
i annan primärkommun 35, för landstingskommun 10, för vissa municipalsamhällen
2 och för allmän sjukkassa 6.

Ersättningen beräknas alltså inte efter den faktiska utdebiteringen utan
efter en schablon som grundar sig på den vid tiden för bestämmelsernas
tillkomst rådande genomsnittliga kommunala utdebiteringen och genomsnittsbeloppet
av sjukförsäkringsavgifterna samt deras förhållande till dåvarande
statliga inkomstskatt och folkpensionsavgift.

I den efter år 1958 skedda utvecklingen kan urskiljas såväl faktorer som
i och för sig bör verka höjande på vissa av de angivna procenttalen som omständigheter
vilka talar för en ökad statlig andel av totalbeloppet av sjömansskatten.
Sålunda pekar höjningen av de kommunala utdebiteringarna
och 1959 års sänkning av den statliga inkomstskatten i riktning mot ökad
kommunal andel. I motsatt riktning verkar höjningen av folkpensionsavgiften
och — på grund av progressionen i den statliga inkomstbeskattningen
— de sedan år 1958 inträffade löneökningarna.

En inom finansdepartementet gjord beräkning visar, att dessa förhållanden
motiverar en höjning av primärkommuners och landstingskommuners
procentuella andel med sammanlagt fem enheter. Då höjningen av de
genomsnittliga kommunala utdebiteringarna varit ungefär lika stor i lands -

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1961

tingskommunerna som i de primärkommuner som deltar i landsting, torde
inom landstingsområdena den ökade andelen böra delas lika mellan primärkommuner
och landstingskommuner.

Det sagda leder till att ersättningen bör bestämmas, för stad som inte tillhör
landsting till 50 procent, för annan kommun till 37,5 procent, för landstingskommun
till 12,5 procent samt för municipalsamhälle och sjukkassa till
oförändrat 2 resp. 6 procent. Dessa procenttal bör tillämpas första gången
beträffande de ersättningar som beslutas år 1963 och avser under år 1962
erlagd sjömansskatt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition föreslå 1961 års riksdag att antaga inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning angående ändring i förordningen den 16
maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1961

Bihang

angående de föreslagna sjömansskattetabellema,

upprättad inom finansdepartementets rättsavdelning i december 1960.

Såsom utgångspunkt för nya sjömansskattetabeller har valts kallskattetabellen
för år 1961, ortsgrupp III, kommunal utdebitering 15 kronor per

skattekrona.

Omräkning av kållskattetabellen. I syfte att tillgodoräkna sjömännen avdrag
för folkpensionsavgift och försäkringspremier med 900 resp. 1 200 kronor
har källskattetabellen omarbetats. Därvid har den mot olika månadsinkomster
uträknade källskatten bestämts under förutsättning att den
skattskyldige — utöver avdragsbelopp som i 4 § 1 mom. uppbordsforordningen
sägs — erhåller avdrag med 700 kronor för ogift och 850 kronor för
gift. Sjukförsäkringsavgiften ingår dock i den omräknade tabellen med olor -

ändrat belopp.

Värderinq av naturaförmåner. Förmån av fritt vivre har värderats i anslutning
till de av riksskattenämnden jämlikt 8 § uppbordsfoi-ordningen
fastställda värdena för år 1961. Vid kontanta månadsinkomster a högst 825
kronor har värdet beräknats till 170 kronor. Vid kontanta inkomster a 1 6oO
kronor och däröver har förmånens värde satts till 230 kronor. För mellanliggande
inkomstskikt har värdet å det fria vivret erhållits genom mterpolering.

Skatt för sjöman i närfart. Till kontant månadsinkomst har lagts värdet
av fritt vivre. Emot denna totala inkomst svarande skatt enligt den omräknade
källskattetabellen har beräknats, och skattebeloppet bär därefter reducerats
med 10 kronor. Återstående belopp har upptagits såsom sjömansskatt

på den kontanta inkomsten.

Skatt för sjöman i fjärrfart. För gift sjöman har skatten bestämts på följande
sätt. Skatt på enbart den kontanta månadsinkomsten har beraknats
enligt den omräknade källskattetabellen och därefter minskats med 25 kronor
återstoden har i princip upptagits som fjärrfartsskatt. Vissa begränsningar
i den förmån som skattefriheten för det fria vivret innebar har dock
företagits Om fjärrf artsskatten enligt huvudregeln skulle komma att understiga
70 procent av källskatten å den totala inkomsten (d. v. s. skatt enligt
den omräknade källskattetabellen å såväl kontant inkomst som fritt vivre),
har nämligen fjärrf artsskatten i stället beräknats så att skatten å den totala
inkomsten reducerats med 30 procent, dock åtminstone med 25 kronor

Fjärrf artsskatten för ogift sjöman avser att ge denne samma skattelindring
i kronor räknat som gift sjöman. Den skatt som den omraknade kallskattetabellen
utvisar för en ogift person med en inkomst som motsvarar
sjömannens totala inkomst (kontant inkomst + fritt vivre) har darfor reducerats
med det belopp varmed fjärrfartsskatten för gift sjöman med samma
inkomst understiger den omräknade källskatten för en gift person i samma
inkomstläge. Återstoden utgör skatt för ogift sjöman i fjärrfart.

Sjömansskatt understigande 5 kronor för månad har ej upptagits i tabellerna.

601879 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag