Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1970 (Proposition 1970:54)

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1970

Nr 54

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,
m. m.; given Stockholms slott den 27 februari
1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,

2) lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.

GUSTAF ADOLF

Lennart Gei jer

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att ansvaret för det allmänna kriminalregistret,
som nu förs hos kriminalvårdsstyrelsen, flyttas över till rikspolisstyrelsen i
samband med att registret samordnas i tekniskt hänseende med det hos rikspolisstyrelsen
förda s. k. personregistret. Samordningen ingår som ett led i
uppbyggnaden av ett rättsväsendets informationssystem.

I anslutning därtill föreslås att anteckningar om domar meddelade före år
1945 endast på särskild begäran tas med i kriminalregisterutdrag till myndighet.

Vidare föreslås vissa ändringar i de regler som gäller för utlämnande för
vetenskapligt ändamål av anteckningar i kriminalregistret och polisregistren. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 54

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

1) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister1,

dels att i 1, 6 och 13 §§ ordet ”kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut
mot ”rikspolisstyrelsen”,

dels att 10—12 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I registerutdrag-------

Skall med tillämpning av vad i
denna paragraf stadgas i utdraget ej
medtagas någon anteckning om påföljd,
skola ej heller medtagas övriga
anteckningar, som må förekomma
i registret. I utdrag till domstol
eller åklagare skall dock alltid medtagas
anteckning om verkställd sinnesundersökning.

Bestämmelserna i------

1 Senaste lydelse av

1 § 1964: 549

6 § — » —

13 § — »—

2 Senaste lydelse 1964: 549.

§-2

--utom anstalt.

Har före utgången av tid som nu
sagts beträffande samma person
ånyo meddelats dom eller beslut,
som enligt 2 § skall antecknas i registret,
skola båda anteckningarna
upptagas i registerutdrag, så länge
någondera jämlikt första stycket
skall medtagas. Förekomma flera
anteckningar, skall vad nu sagts äga
motsvarande tillämpning. Anteckning
om dom eller beslut, som meddelats
före den 1 januari 1945, eller
om verkställighet av påföljd som
bestämts i sådant avgörande medtages
dock endast i den utsträckning
Konungen bestämmer, om ej
begäran om fullständigt utdrag har
gjorts.

---6 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §.*

I fråga---------— fall medtagas.

3. Föreskriften i 10 § tredje styc- 3. Föreskrifterna i 10 § andra

ket andra punkten skall ej gälla. stycket tredje punkten och tredje

stycket andra punkten skola ej gälla.

12 §.

Till den---------utdragen avse.

För vetenskapligt ändamål må För vetenskaplig eller därmed jämuppgifter
och anteckningar, som förlig undersökning må uppgifter
tillförts registret, utlämnas i de fall och anteckningar, som tillförts reoch
den ordning Konungen bestäm- gistret, utlämnas i de fall och den

mer. ordning Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, rikspolisstyrelsen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

2) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 9 §§ lagen (1965: 94) om polisregister
m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Med polisregister-----------i övrigt.

Som polisregister anses dock icke
det allmänna kriminalregistret.

9 §•

Till den---------uppgifterna avse.

För vetenskapligt ändamål må För vetenskaplig eller därmed jämuppgifter
och anteckningar, som förlig undersökning må uppgifter
tillförts polisregister, utlämnas i de och anteckningar, som tillförts pofall
och den ordning Konungen be- lisregister, utlämnas i de fall och
stämmer. den ordning Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, rikspolisstyrelsen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1964: 549.

■fl Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 54

Kungl. Maj ds proposition nr 5å år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
9 januari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg, Bengtsson, Löfberg, Lidbom.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen
om allmänt kriminalregister, m. m. och anför.

1. Inledning

Uppgifter om brott och påföljder för brott antecknas i flera register, som
förs av olika centrala och lokala myndigheter. En central brottsregi strering
förekommer bl. a. i det allmänna kriminalregistret, som förs hos kriminalvårdsstyrelsen,
i de polisregister som förs av rikspolisstyrelsen samt i
kontrollstyrelsens straffregister rörande fylleri och vissa andra brott. Dessa
register innehåller i väsentliga delar samma anteckningar, t. ex. uppgifter
om vissa domar i brottmål. I syfte att minska denna dubbelregistrering har
frågan om en samordning av vissa centrala register tagits upp vid flera tillfällen.
Frågan fick ny aktualitet när det blev möjligt att sköta den centrala
registreringen med hjälp av automatisk databehandling (ADB) av de uppgifter
som skall registreras.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1966 inrättade dåvarande
chefen för justitiedepartementet det s. k. samarbetsorganet för
ADB inom rättsväsendet med uppdrag att undersöka möjligheterna att samordna
informationsbehandlingen inom rättsväsendet genom en fortgående
uppbyggnad av ett på ADB-teknik baserat informationssystem för rättsväsendet
(riksdagsber. 1970: Ju 39). År 1967 lade samarbetsorganet fram
ett preliminärt förslag till ett delsystem i ett rättsväsendets informationssystem
(RI), avseende maskinell bearbetning av handlingar som upprättas i
olika faser av förfarandet vid beivrande av brott.

I systemförslaget ingår bl. a. ett den 13 oktober 1967 framlagt förslag att
domar i brottmål skall bearbetas maskinellt samt att kriminalregistret skall
läggas om för ADB och samordnas i tekniskt hänseende med rikspolissty -

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1970

relsens s. k. personregister, som är det mest omfattande av de centrala polisregistren.
Arbetet med omläggning av kriminalregistret till ADB påbörjades
vid årsskiftet 1967/68 (se prop. 1968: 1 bil. 4 s. 28).

Den 6 november 1969 beslöt samarbetsorganet föreslå att omläggningen
inte skulle avse samtliga anteckningar i det nuvarande kriminalregistret
utan endast sådana som rörde domar och beslut, meddelade efter den 1 januari
1945. En sådan begränsning av omläggningen skulle medföra att maskinellt
framställt utdrag av kriminalregistret inte alltid kunde bli fullständigt.

I prop. 1968: 82 med förslag till bl. a. sådana ändringar i bestämmelserna
om strafföreläggande att ADB-tekniken skall kunna utnyttjas inom detta
område lämnas en närmare redogörelse för huvuddragen i det föreslagna
systemet och för hur arbetet med planeringen för detta och övergången till
ADB enligt förslaget är tänkt (prop. s. 50—52). En redogörelse härför finns
också i prop. 1969: 26 med förslag rörande automatisk databehandling av
dom i brottmål m. m. (prop. s. 18—22 och 40—42).

Departementsutredningen (riksdagsber. 1970: Ju 22) har i en den 28 mars
1966 dagtecknad promemoria (nr 60) föreslagit, att beslutanderätten i ärenden
angående tillstånd att för vetenskaplig undersökning ta del av uppgifter
och anteckningar i bl. a. kriminalregistret och polisregistren skall delegeras
till vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. I samband därmed har utredningen
föreslagit att uppgifter och anteckningar i dessa register skall få
utlämnas också för undersökning som är jämförlig med vetenskaplig. Utredningens
förslag till de lagändringar som genomförandet av detta förslag förutsätter
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Yttranden över departementsutredningens förslag har efter remiss avgetts
av rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och kontrollstyrelsen.

Jag anhåller att nu få ta upp samarbetsorganets förslag till samordning av
kriminalregistret och personregistret samt till förenkling av kriminalregisteromläggningen
ävensom departementsutredningens nyssnämnda förslag. 2

2. Gällande ordning

2.1 Kriminalregistret

Enligt 1 § lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister (KRL, senast
ändrad 1968: 80) skall hos kriminalvårdsstyrelsen finnas ett allmänt kriminalregister.
KRL innehåller i övrigt föreskrifter om vad registret skall innehålla
(2—7 §§), om vem som kan få utdrag av registret (8, 9, 12 och 13 §§)
och om vilka uppgifter som för olika fall skall tas med i utdrag av registret
(10 och 11 §§).

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

Beträffande innehållet i 2—7 §§ KRL torde i detta sammanhang inte behöva
nämnas mer än att den ledande synpunkten vid utformningen av dessa
bestämmelser har varit att kriminalregistret i princip bör innehålla endast
sådana uppgifter om ådömda brottspåföljder som är nödvändiga för en rätt
tillämpning av straffrättens regler om återfall, konkurrens och förverkande
av anstånd samt för bedömande om viss påföljd lagligen får tillämpas (se
prop. 1963: 39 s. 19).

I 8 § och 12 § första stycket KRL anges vilka svenska myndigheter som
har rätt att få utdrag av registret. Vissa myndigheter, bl. a. domstolar och
åklagare, har oinskränkt rätt att få utdrag. Åt andra myndigheter kan Kungl.
Maj :t ge rekvisitionsrätt för visst slag av ärenden eller för särskilt fall. 13 §
KRL innehåller bestämmelser om utländsk myndighets möjligheter att få
utdrag av kriminalregistret.

Enligt 9 § KRL får på begäran av enskild person utdrag av kriminalregistret
beträffande honom lämnas, om Kungl. Maj :t har medgett att utdrag av
registret får utlämnas för visst ändamål och den enskilde styrker att utdraget
är avsett för sådant ändamål. Utdrag får också lämnas om den enskilde
styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och Kungl. Maj :t
har gett tillstånd till att utdrag lämnas.

I kungörelsen (1963: 199) angående utfärdande i vissa fall av utdrag ur
allmänna kriminalregistret har Kungl. Maj :t meddelat bestämmelser om att
utdrag av registret under vissa förutsättningar får lämnas till enskild person
som har för avsikt att resa in, vistas, arbeta eller bosätta sig i annan stat.

10 och 11 §§ KRL innehåller bestämmelser om att registeranteckningar
efter viss tid inte skall tas med i utdrag av registret. Innehållet i dessa regler
om s. k. rehabilitering är i huvudsak följande. Enligt 10 § skall i utdrag som
har meddelats på framställning av svensk myndighet inte tas med anteckning
om villkorlig dom, skyddstillsyn, överlämnande till särskild vård eller
anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff, sedan tio år har förflutit
från domen eller beslutet. Inte heller skall anteckning om fängelse, ungdomsfängelse
eller internering tas med, sedan tio år har förflutit från frigivning
eller övergång till vård utom anstalt. Visst undantag från dessa regler föreligger
när det före utgången av rehabiliteringstiden beträffande samma person
ånyo har meddelats dom eller beslut som skall antecknas i registret. I
11 § föreskrivs att bestämmelserna i 10 § skall med vissa avvikelser äga motsvarande
tillämpning i fråga om utdrag till enskild person. Bl. a. skall beträffande
anteckning om fängelse i högst ett år, villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsfängelse eller anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff
gälla en rehabiliteringstid av fem år i stället för tio år. Vidare gäller att anteckning
om påföljd som har ådömts endast för gärning som någon har begått
innan han har fyllt 18 år inte skall tas med.

Enligt 12 § andra stycket KRL får uppgifter och anteckningar, som har
tillförts registret, lämnas ut för vetenskapligt ändamål i de fall och i den
ordning som Kungl. Maj :t bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

Med stöd av bemyndigande i KRL har Kungl. Maj :t utfärdat kungörelsen
(1963: 198) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om allmänt
kriminalregister (senast ändrad 1969:595). Kungörelsen innehåller
främst regler om olika myndigheters skyldighet att lämna uppgifter till
registret samt om rekvisition av registerutdrag.

Vissa bestämmelser om kriminalregistret finns också i kungörelsen
(1968: 155) om skyldighet att inhämta utdrag av allmänna kriminalregistret.

2.2 Polisregister

De grundläggande föreskrifterna om polisregister finns i lagen (1965: 94)
om polisregister m. m. (PRL, senast ändrad 1968: 706). Enligt 1 § PRL
omfattar lagen register som förs hos rikspolisstyrelsen eller annan polismyndighet
för att tjäna till upplysning om brott, för vilket någon har misstänkts,
åtalats eller dömts, eller upplysning om någons vandel i övrigt.
Rikspolisstyrelsens polisregister brukar betecknas som centrala register,
medan polisregister hos annan polismyndighet är antingen regionalt eller
lokalt register.

PRL innehåller huvudsakligen regler om vem som har rätt att få del av
innehållet i polisregister och i vilken utsträckning upplysning får meddelas
ur sådant register. I 9 § finns regler motsvarande föreskrifterna i 12 §
KRL. För vetenskapligt ändamål får alltså uppgift och anteckning, som har
tillförts polisregister, utlämnas i de fall och i den ordning som Kungl. Maj :t
bestämmer.

Polisregisterkungörelsen (1969: 38, ändrad 1969: 319) innehåller bestämmelser
om bl. a. vilka uppgifter som får finnas i polisregister hos rikspolisstyrelsen,
om skyldighet att lämna uppgift till sådant register och om rätt
för vissa myndigheter och enskilda att erhålla uppgift från polisregister.

Det mest omfattande av de hos rikspolisstyrelsen förda registren är personregistret.
Detta består av namnregister och personnummerregister med
tillhörande akter. Det innehåller beträffande varje registrerad person anteckningar
om vilka uppgifter som har inrapporterats till rikspolisstyrelsen
rörande bl. a. misstankar om brott, påföljder som har ådömts den registrerade
samt verkställighet av sådana påföljder.

2.3 Vissa andra register

Enligt 1 § kungörelsen (1955: 513) om särskilt straffregister
rörande fylleri och vissa andra brott (senast ändrad
1969:510) skall kontrollstyrelsen föra register över vissa uppgifter som
enligt särskilda författningar skall tillhandahållas styrelsen. Föreskrifter
i sistnämnda hänseende finns f. n. endast i kungörelsen (1955:512) anya
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 54

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

gående skyldighet för domstolar m. fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen.
Denna kungörelse innehåller bl. a. bestämmelser om skyldighet
för domstol att sända uppgift till kontrollstyrelsen, när någon har dömts
för vissa brott, såsom fylleri, olovlig försäljning av rusdrycker och rattfylleri.

Utdrag av kontrollstyrelsens straffregister skall enligt förstnämnda kungörelse
meddelas på framställning av vissa angivna myndigheter. Föreskrifter
ges också om vilka uppgifter som skall tas med i olika utdrag. I vidare
mån än som angetts i kungörelsen får uppgifter och anteckningar inte utlämnas
från registret.

I lagen (1936:56) om socialregister föreskrivs att det i varje
kommun skall föras ett register (socialregister) över hjälpverksamheten
inom kommunen. Sådant register förs av socialnämnden eller annat kommunalt
organ som kommunen utser därtill. I socialregister skall antecknas
bl. a. de personer som erhåller understöd eller annan hjälp genom kommunens
organ.

Vissa myndigheter, bolag, kassor in. fl. har enligt lagen rätt att få för
sin verksamhet nödvändiga uppgifter från registret. Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan enligt 7 § andra stycket för
särskilt fall medge att uppgifter från socialregister lämnas ut till enskild
person för vetenskaplig eller annan jämförlig forskning.

Vid kriminalvårdsstyrelsen förs ett centralt klientelregister, kallat kriminalvårdsstyrelsens
centralregister, samt ett skyddstillsynsregister.

Centralregistret innehåller uppgifter om personer som har ådömts påföljd,
innebärande frihetsberövande inom kriminalvårdens ram, och om
verkställighet av sådan påföljd. I skyddstillsynsregistret antecknas vissa
uppgifter om dem som har ådömts skyddstillsyn.

Någon särskild författning beträffande dessa register finns inte. Enligt
Kungl. brev den 1 juni 1945 äger kriminalvårdsstyrelsen i den mån och
i den omfattning styrelsen finner lämpligt tillhandahålla bl. a. domstolar
och andra myndigheter uppgifter och anteckningar som tillhör centralregistret
eller skyddstillsynsregistret.

2.4 Sekretesslagen

Enligt 2 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen anses som allmän handling
bl. a. register, diarier och journaler, sedan de har färdigställts för anteckning
eller införing.

Lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar (sekretesslagen) innehåller i 11, 12 och 14 §§ föreskrifter om
vissa register, i vilka antecknas bl. a. uppgifter om brott och verkställighet
av påföljd för brott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

Enligt 11 § första stycket sekretesslagen får uppgifter och anteckningar,
vilka har tillförts register som avses i KRL eller PRL, inte lämnas ut i annat
fall eller i annan ordning än som sägs i dessa lagar. Enligt andra stycket
i samma paragraf får utslag eller underrättelse beträffande straff, som
har ådömts svensk medborgare i utlandet och som har överlämnats till
svensk myndighet enligt överenskommelse med främmande makt, jämte
anteckningar om sådana straff inte lämnas ut i annat fall eller i annan ordning
än Kungl. Maj :t bestämmer. Detsamma gäller enligt paragrafens
tredje stycke i fråga om bl. a. uppgifter och anteckningar i kontrollstyrelsens
särskilda straffregister rörande fylleri och vissa andra brott.

I 12 § fjärde stycket samma lag föreskrivs att uppgifter och anteckningar,
som har tillförts kriminalvårdsstyrelsens centralregister eller skyddstillsynsregister
inte får lämnas ut i annat fall eller i annan ordning än Kungl.
Maj :t bestämmer.

Uppgifter och anteckningar, som tillhör de i kommunerna förda socialregistren,
får enligt 14 § fjärde stycket sekretesslagen inte lämnas ut i vidare
mån än som följer av lagen om socialregister.

3. Tidigare behandling av samordningsfrågan m. m.

3.1 Proposition 1963: 39

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för
justitiedepartementet år 1956 en särskild utredningsman att se över brottsregistreringen.
Utredningsmannen1 avgav i december 1960 betänkandet ”Den
allmänna brottsregistreringen” (SOU 1961: 11). I betänkandet tog utredningsmannen
upp bl. a. frågan om en samordning mellan allmänna straffregistret,
som vid denna tid fördes hos dåvarande fångvårdsstyrelsen, och
de centrala polisregistren, som fördes hos statens kriminaltekniska anstalt.
Efter en redogörelse för den tidigare behandlingen av denna samordningsfråga
uttalade utredningsmannen för egen del sammanfattningsvis följande.
De invändningar av principiell art som tidigare hade gjorts mot en samordning
bortföll, sedan undersökningar hade visat att registren även vid en genomförd
samordning utan olägenhet kunde hållas åtskilda. Ett gemensamt
uppgiftslämnande till de samordnade registren ledde till ökad säkerhet i
fråga om innehållet i polisregistren. En samordning måste vidare anses ligga
i linje med rationaliseringssträvandena inom förvaltningen. Det förhållandet
att registrens biträdespersonal ställdes under gemensam ledning borde öka
möjligheterna för framtiden att effektivisera registerverksamheten. En samordning
av straffregistret med de centrala polisregistren skulle innebära sådana
fördelar att den borde genomföras, fastän den ekonomiska vinningen

1 Hovrättspresidenten Maths Heuman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

av samordningen inte kunde anses särskilt stor. Om en rikspolisorganisation
eller därmed jämförlig central polisledning skulle komma att inrättas, borde
man överväga att överföra straffregistret dit.

På nu anförda skäl föreslog utredningsmannen en teknisk samordning av
det allmänna straffregistret och de centrala polisregistren. Enligt förslaget
skulle registren fortfarande hållas åtskilda, men straffregistret skulle liksom
de centrala polisregistren föras hos statens kriminaltekniska anstalt.

Utredningsmannens förslag remissbehandlades. Förslaget om en samordning
av straffregistret och de centrala polisregistren tillstyrktes av bl. a.
riksåklagaren, hovrätten för Nedre Norrland, överståthållarämbetet, poliskammaren
i Stockholm och statsåklagaren i Göteborg. Andra remissinstanser
ställde sig kritiska till förslaget. Fångvårdsstyrelsen hade inget att erinra
mot en samordning men uttalade vissa farhågor för att en överflyttning av
straffregistret till statens kriminaltekniska anstalt kunde inverka menligt på
möjligheterna att förvärva juridiskt utbildad personal för handläggning av
registerärenden.

I prop. 1962: 148 angående statens övertagande av huvudmannaskapet för
polisväsendet in. m. föreslog Kungl. Maj :t att bl. a. de funktioner som i fråga
om registrering utövades av statens kriminaltekniska anstalt skulle överföras
till rikspolisstyrelsen. Riksdagen godtog Kungl. Maj :ts förslag.

I prop. 1963: 39 med förslag till lag om allmänt kriminalregister m. m. tog
dåvarande chefen för justitiedepartementet med anledning av förslaget i

1961 års betänkande upp frågan om en samordning av straffregistret och de
centrala polisregistren (s. 19). Departementschefen erinrade om att man i

1962 års proposition inte hade tagit ställning till frågan om det allmänna
straffregistret borde överföras till den blivande rikspolisstyrelsen. Denna
fråga borde enligt departementschefens åsikt inte heller aktualiseras i dåvarande
läge. Ett sådant överförande, som skulle innebära mycket begränsade
fördelar, borde inte övervägas förrän ytterligare klarhet hade vunnits
om den nya polisorganisationens och den centrala polisregistreringens utformning.
Det var enligt departementschefen inte tillrådligt att utöka det
omfattande arbete, som polisväsendets förstatligande medförde, med de
problem som var förenade med en överflyttning av straffregistret. Tills vidare
borde därför fångvårdsstyrelsen, som förfogade över nödvändiga personaloch
lokalresurser, handha den allmänna kriminalitetsregistreringen. Departementschefen
uttalade slutligen, att detta givetvis inte uteslöt att uppgiftslämnandet
till kriminal- och polisregistren samordnades, om så skulle visa
sig lämpligt.

3.2 Statsverkspropositionerna 1966—1969

I 1966 års statsverksproposition uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet
(prop. 1966: 1 bil. 4 s. 24) att vissa databehandlingssystem,

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

som planerades av rikspolisstyrelsen och statskontoret i fråga om verksamheten
vid styrelsens registratur, i hög grad var ägnade att rationalisera och
effektivisera arbetet vid registraturet. Databehandlingsteknik borde därför
användas på dessa områden. Departementschefen föreslog, att en datamaskin
ställdes till rikspolisstyrelsens förfogande genom ett reservationsanslag av

5,5 milj. kr. och att medel beviljades för förstärkning av personalen vid registraturet
och för en särskild driftsorganisation.

På hemställan av statsutskottet beviljade riksdagen de begärda anslagen
för budgetåret 1966/67 (SU 2, rskr 2). En datamaskin ställdes senare till
rikspolisstyrelsens förfogande.

I 1967 års statsverksproposition (prop. 1967: 1 bil. 4 s. 34) beräknades
medel för budgetåret 1967/68 för utbyggnad av en dataavdelning inom rikspolisstyrelsen
för sådan förstärkning av styrelsens registratur att arbetet
med omläggning av bl. a. där förda brottsregister till ADB kunde genomföras
utan dröjsmål. För komplettering och utbyggnad av styrelsens datamaskinanläggning
begärdes 1,5 milj. kr. De begärda medlen beviljades av riksdagen
(SU 2, rskr 2).

Sedan samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet i oktober 1967 hade
föreslagit en teknisk samordning av det allmänna kriminalregistret med
rikspolisstyrelsens centrala polisregister, medgav Kungl. Maj :t på gemensam
framställning av rikspolisstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen i beslut den
1 december 1967 att vissa anslagsöverskridanden fick göras under budgetåret
1967/68 för extra arbetshjälp i samband med omläggning av kriminalregistret
och dess samordning med de centrala polisregistren samt för anskaffning
av viss kontorsutrustning med anledning av samordningen.

Under erinran om detta beslut beräknade dåvarande chefen för justitiedepartementet
i 1968 års statsverksproposition (prop. 1968: 1 bil. 4 s. 28 och
31) medel för omläggningen av registren under budgetåret 1968/69. Departementschefen
förordade att rikspolisstyrelsen bemyndigades att lägga ut en
beställning på en massminneenhet för 850 000 kr., avsedd att möta de krav
på ökad kapacitet hos styrelsens datamaskinanläggning som skulle komma
att ställas, om samarbetsorganets förslag att föra över kriminalregisteruppgifterna
till styrelsen genomfördes. Vid behandlingen av kriminalvårdsstyrelsens
anslagsyrkanden uttalade departementschefen (s. 70), att en första
etapp på vägen mot ett informationssystem för rättsväsendet hade inletts
genom att det allmänna kriminalregistret höll på att läggas om för maskinell
databehandling och samordnas med de centrala polisregistren. Han förutskickade
vidare att kriminalvårdsstyrelsens centralregister och vissa andra
registreringsrutiner skulle läggas om i en senare etapp.

I överensstämmelse med vad statsutskottet hade hemställt beviljade riksdagen
begärda medel för budgetåret 1968/69 (SU 2, rskr 2).

I 1969 års statsverksproposition (prop. 1969: 1 bil. 4 s. 17) beräknade
dåvarande chefen för justitiedepartementet medel för den personal som

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

under budgetåret 1969/70 kunde komma att behövas för bearbetning av
strafförelägganden och domar i brottmål samt för drift av polis- och kriminalregistren
med hjälp av ADB. I samband med behandlingen av kriminalvårdsstyrelsens
anslagsyrkanden yttrade departementschefen (s. 63) bl. a.,
att det allmänna kriminalregistret skulle föras över från kriminalvårdsstyrelsens
till rikspolisstyrelsens förvaltning, så snart registret hade lagts om
för ADB. Medel till registrets personal beräknades dock tills vidare under
kriminalvårdsstyrelsens anslag.

Riksdagen beviljade på hemställan av statsutskottet begärda anslag för
budgetåret 1969/70 (SU 2, rskr 2).

3.3 Planeringen för RI

Samarbetsorganets planering för processrutinerna i RI och övergången till
ADB avses ske i följande utredningsetapper:

1. Omläggning av det allmänna kriminalregistret för ADB och en teknisk
samordning av detta register med rikspolisstyrelsens personregister.

2. Databehandling av alla brottmålsdomar för saköreslängd samt processoch
reaktionsstatistik. Maskinellt framställda meddelanden om brott och påföljder
till andra myndigheter.

3. Anpassning av handläggningsrutinerna för strafföreläggande för ADB.

4. Anpassning av klientelrutinerna inom kriminalvården för ADB.

5. Fortsatt teknisk samordning av brottsregister.

6. Kriminalitetsprognoser.

7. Viss verksamhetsstatistik för programbudgetering m. m.

8. Anpassning av bouppteckningsrutinerna för ADB.

9. Databehandling av lagtext och rättspraxis.

10. Anpassning av handläggningsrutinerna beträffande utlänningsärenden
för ADB.

11. Databehandling av stämningsansökan.

12. System för passärenden.

13. Anpassning av handläggningsrutinerna beträffande betalningsföreläggande
m. m. för ADB.

En försöksverksamhet med utskrift av dom i brottmål på blankett tog sin
början den 1 juni 1969 vid vissa underrätter. ADB-rutiner för domar i brottmål
beräknas vara i bruk i hela landet någon gång under år 1970. I oktober
1969 togs en ADB-rutin för strafföreläggande i bruk på försök i vissa åklagardistrikt.
Den beräknas omfatta hela landet den 1 april 1970. Systemen
för ordningsföreläggande, strafföreläggande och domar i brottmål samordnas
enligt nuvarande planer den 1 oktober 1970. Då skall meddelanden för kronofogdemyndigheter
och andra brottsregisterförande myndigheter än rikspolisstyrelsen
eller kriminalvårdsstyrelsen framställas maskinellt. Uppgifter för
kontrollstyrelsens register och körkortsregistren sparas därvid på maskin -

Kungl. Maj:is proposition nr 54 år 1970

läsbart medium för att underlätta en framtida uppbyggnad av ADB-system
för dessa register. Rikspolisstyrelsens personregister började, liksom det allmänna
kriminalregistret, att läggas om för ADB vid årsskiftet 1967/68. De
båda registren beräknas under hösten 1970 vara överförda till maskinläsbart
medium och inlagda i ADB-system. Avsikten är att detta system skall integreras
med system för databehandling av ordningsföreläggande, strafföreläggande
och domar i brottmål. Arbetet med vissa andra utredningsetapper har
påbörjats.

4. Samarbetsorganets förslag

4.1 Samordning av det allmänna kriminalregistret och rikspolisstyrelsens
personregister

Samarbetsorganet erinrar om att frågan om en samordning mellan det allmänna
straffregistret hos förutvarande fångvårdsstyrelsen och statens kriminaltekniska
anstalts register har övervägts tidigare och att en av de väsentligaste
invändningarna som man därvid hade mot en samordning var att registren
inte med säkerhet kunde hållas åtskilda. En annan invändning var
att garantier inte kunde skapas för undvikande av misstag vid straffregistrets
förande och användande, om det skulle föras över till kriminaltekniska
anstaltens register och samordnas med detta.

Enligt samarbetsorganets mening har frågan om möjligheterna att samordna
registren och ändå ha garantier för att de kan föras och användas utan
anmärkningar kommit i ett annat läge genom ADB-tekniken och det system
som har föreslagits för RI. Särskilt framhålls att registren genom den föreslagna
maskinella databehandlingen kan föras och användas med avsevärt
större säkerhet än som är möjligt med nuvarande ordning. Samarbetsorganet
anser det visserligen vara möjligt att låta kriminalvårdsstyrelsen svara
för kriminalregistret även i RI men framhåller, att en sådan lösning skulle
medföra högre kostnader än om registret förläggs till rikspolisstyrelsen. En
samordning förenklar också uppgiftslämnandet och ger möjligheter till en
bättre kontroll av inkommande uppgifter genom att en större enhet kan sättas
upp gemensamt för kriminalregistret och polisregistren.

Samarbetsorganet föreslår därför att kriminalregistret samordnas i tekniskt
avseende med rikspolisstyrelsens personregister. Huvudmannaskapet
för kriminalregistret bör vid lämplig tidpunkt föras över till rikspolisstyrelsen.
Kriminalregistret och rikspolisstyrelsens personregister bör emellertid
alltjämt hållas åtskilda och inte ändras till sin omfattning. Inte heller bör
någon ändring göras i föreskrifterna om vilka uppgifter som får lämnas ut
ur registren eller vilka myndigheter som äger få utdrag. Samarbetsorganets
förslag påverkar däremot reglerna om domstolarnas och andra myndigheters
uppgiftsskyldighet till registren och bestämmelserna om rekvisition av registerutdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

Den tekniska samordningen av registren innebär i korthet att de i registren
ingående uppgifterna lagras på maskinell väg i ett person- och belastningsregister
(PBR). Registret skall läggas upp på ett s. k. massminne och
kommer att bearbetas dagligen. Det skall innehålla uppgifter om personalia
(personnummer, namn in. m.), belastningar (dom, godkänt strafföreläggande,
åtalsunderlåtelse in. m.) och misstankar om brott (utfärdat strafföreläggande,
brottsutredning som ännu ej avslutats m. m.).

En i PBR registrerad person kan alltid nås via personnnuniret. Om detta
inte är känt, finns också möjlighet att söka i registret med hjälp av namn
eller födelsetid.

De uppgifter om belastningar som avses förekomma i PBR ingår i personregistret.
De uppgifter som dessutom ingår i kriminalregistret blir föremål
för en särskild ”märkning”, som utförs på maskinell väg. Härigenom
förhindras sammanblandning av kriminalregistret och personregistret.

Med hjälp av PBR skall enligt samarbetsorganets förslag på maskinell väg
framställas bl. a. meddelanden och utdrag av kriminalregistret enligt KRL
och underlag för utdrag av eller upplysning om innehållet i personregistret
enligt bestämmelserna i PRL och polisregisterkungörelsen samt underlag för
andra maskinella rutiner inom Rl.

Av kriminalregisterutdragen skall enligt förslaget endast utdrag till enskild
person undertecknas. Blanketternas förtryck, distributionsformen och de
kontrollåtgärder som byggs in i förfarandet anses garantera utdragens och
meddelandenas riktighet och legalitet.

4.2 Förenkling av kriminalregisteromläggningen

Det har visat sig att arbetet med att lägga om det allmänna kriminalregistret
och rikspolisstyrelsens personregister har tagit längre tid än samarbetsorganet
ursprungligen hade anledning att räkna med.

Kodningsarbetet för omläggning av kriminalregistret till ADB omfattar
i ett första skede personer födda 1930 och senare. Häri ingår sålunda, med
hänsyn till att straffmyndighetsåldern är 15 år, domar avkunnade 1945
eller senare. Domar avkunnade 1944 eller tidigare kommer att vara mer än
25 år gamla, när maskinella rutiner för kriminalregister kan tas i bruk.
Flera av dessa domar är så komplicerade att de kan föras in i systemet
bara efter vissa justeringar av programmen. I de äldre domarna ingår bl. a.
brott mot författningar som inte gäller längre, t. ex. vissa kristidsförfattningar.

Samarbetsorganet har därför den 6 november 1969 beslutat föreslå, att
omläggningen av kriminalregistret till ADB begränsas till uppgifter som
hänför sig till domar avkunnade under 1945 eller senare. När utdrag meddelas
till annan än enskild, skall enligt förslaget för äldre domar anges
bara den dömdes personnummer och uppgift om att dom (ar) före 1945
finns registrerad (e). En sådan anteckning skall göras även för det fall att

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

straffet har till fullo verkställts först under 1945 eller senare. Begränsas
omläggningen på detta sätt beräknas den totala omläggningstiden kunna
minskas med tio veckor.

Förslaget innebär att två slag av utdrag skall kunna framställas, när det
maskinella systemet för kriminalregistret tas i bruk. Ett begränsat utdrag
skall innehålla den information som efter omläggningen finns lagrad i det
maskinella systemet. Sådant utdrag skall lämnas till annan än enskild, om
inte fullständigt utdrag särskilt begärs. Ett fullständigt utdrag skall bestå
av det maskinellt framställda utdraget, kompletterat med uppgifter ur
handlingarna i det nuvarande registret. Fullständigt utdrag skall expedieras
dels till myndighet som särskilt begär det, dels till enskild person.

5. Departementsutredningens förslag

I promemoria den 28 mars 1966 har departementsutredningen behandlat
frågan om beslutanderätten i ärenden om tillstånd att för kriminologisk
eller annan vetenskaplig forskning eller för annat därmed jämställt ändamål
ta del av uppgifter och anteckningar i allmänna kriminalregistret,
kriminalvårdsstyrelsens centralregister, kontrollstyrelsens straffregister, de
inom kommunerna förda socialregistren samt de av rikspolisstyrelsen eller
av annan polismyndighet förda polisregistren.

Utredningen framhåller, att ansökningar om tillstånd att för vetenskaplig
eller därmed jämförlig undersökning erhålla utdrag ur något av de nämnda
registren förekommer ganska ofta. Kungl. Maj :t äger i sådana fall besluta
om utlämnande av de begärda uppgifterna eller anteckningarna. Beträffande
kriminalregistret och polisregistren är Kungl. Maj :ts rätt i detta
hänseende dock begränsad till att gälla sådana uppgifter och anteckningar
som skall användas för vetenskapligt ändamål (12 § andra stycket KRL
resp. 9 § andra stycket PRL). Tillståndssökande är främst forskare vid
universitet eller högskola och läkare samt statliga utredningar. Ansökan
som avser socialregister inges till socialstyrelsen eller Kungl. Maj:t. I övriga
fall ges ansökan i regel in till den myndighet som handhar registret.

Någon delegering av beslutanderätten i ärenden av förevarande slag har
inte skett. Utredningen anser det emellertid inte befogat att ärendena i varje
särskilt fall prövas av Kungl. Maj :t. Beslutanderätten bör i stället kunna
utövas av berörda centrala förvaltningsmyndigheter. Utredningen förordar
en sådan omläggning.

Fråga om utlämnande bör enligt utredningen prövas av kriminalvårdsstyrelsen
beträffande kriminalregistret och centralregistret, av socialstyrelsen
beträffande socialregistren, av kontrollstyrelsen beträffande kontrollstyrelsens
straffregister samt av rikspolisstyrelsen beträffande de hos
denna styrelse eller hos annan polismyndighet förda polisregistren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

Myndighet till vilken beslutanderätten delegeras bör enligt utredningen
förena tillstånd med de förbehåll — exempelvis i fråga om gjorda anteckningars
förvaring, eventuellt återgivande av anteckning i tal eller skrift etc.
— som är nödvändiga för att hindra att uppgifterna blir kända för obehöriga.
Utredningen tillägger att den som bryter mot sådant förbehåll torde
kunna straffas enligt 41 § sekretesslagen, jämförd med 11, 12 eller 14 §
samma lag.

Kungl. Maj :ts bemyndiganden bör enligt utredningen meddelas i en gemensam
kungörelse. I samband därmed bör kungörelsen om kontrollstyrelsens
straffregister kompletteras med en erinran om att särskilda föreskrifter
har meddelats om utlämnande av uppgifter och anteckningar för vetenskaplig
eller annan jämförlig undersökning.

Utredningen erinrar om att beslut av myndighet att avslå ansökan om
utbekommande av allmän handling enligt 2 kap. 10 och 11 §§ tryckfrihetsförordningen
kan överklagas hos Kungl. Maj :t i vederbörande statsdepartement.

Enligt utredningen bör anteckningar och uppgifter i kriminalregistret
och polisregistren kunna utlämnas inte bara -—• som f. n. — för vetenskapligt
ändamål utan också för undersökning som är jämförlig med vetenskaplig
undersökning. Härigenom skulle man nå överensstämmelse med
vad som gäller i fråga om t. ex. socialregistren. Förslaget förutsätter att
12 § andra stycket KRL och 9 § andra stycket PRL ändras.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har rikspolisstyrelsen,
socialstyrelsen och kontrollstyrelsen lämnat det utan erinran. Kriminalvårdsstyrelsen
har förutsatt, att av styrelsen lämnade tillstånd kan förenas
med förbehåll som kan krävas för att störningar inte skall uppstå i det
löpande arbetet. Enligt styrelsens mening bör det därför kunna föreskrivas,
att begärda uppgifter lämnas endast i den omfattning arbetsförhållandena
medger och tillhandahållas bara av de tjänstemän som styrelsen bestämmer.
Vidare bör kunna föreskrivas att kostnader som föranleds av arbetet
att tillhandahålla uppgifterna skall bestridas av den som har begärt dem. 6

6. Departementschefen

6.1 Samordningsfrågan

I det allmänna kriminalregistret, som förs hos kriminalvårdsstyrelsen,
antecknas uppgifter om vissa för brott dömda personer, bl. a. vissa uppgifter
om ådömd påföljd, det eller de brott som har föranlett påföljden
samt verkställighetsåtgärder. Denna registrering är i främsta rummet avsedd
att göra det möjligt för domstolar och andra myndigheter att rätt tilllämpa
de straffrättsliga reglerna om återfall och konkurrens. Skyldighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

att lämna uppgifter till registret åvilar främst domstolar och myndigheter
inom kriminalvården.

I lagen om allmänt kriminalregister (KRL) finns särskilda bestämmelser
som reglerar rätten att få utdrag och andra uppgifter från registret.
Rätt att få utdrag av registret har i lagen tillerkänts domstolar och vissa
andra särskilt angivna myndigheter. I övrigt tordras Kungl. Maj :ts tillstånd
för att utdrag skall få meddelas. Under vissa förutsättningar kan enskild
person få utdrag som rör honom själv.

Hos rikspolisstyrelsen förs olika centrala polisregister för att bl. a. tjäna
till upplysning om brott, för vilket någon har misstänkts, åtalats eller dömts.
De grundläggande bestämmelserna om dessa register finns i lagen om polisregister
(PRL). Det mest omfattande av de centrala polisregistren är personregistret.
I detta skall i stort sett antecknas samma uppgifter som i det allmänna
kriminalregistret samt dessutom ett flertal andra uppgifter. Om
skyldighet att lämna uppgifter till polisregister och om rätt att få utdrag av
sådant finns särskilda bestämmelser, som i vissa delar skiljer sig från motsvarande
föreskrifter angående kriminalregistret.

De arbetsmoment som i den brottsbeivrande verksamheten förekommer
inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt inom kriminalvården berör
ofta varandra i olika hänseenden. Det har därför varit naturligt att i rationaliseringssyfte
undersöka om inte datatekniken kunde komma till användning
för vissa arbetsrutiner som är gemensamma eller likartade för olika
myndigheter inom rättsväsendet. Mot denna bakgrund inrättades vid årsskiftet
1966/67 ett samarbetsorgan med uppdrag att undersöka möjligheterna
att bygga upp ett på datateknik baserat informationssystem för rättsväsendet.
Samarbetsorganet består av representanter för bl. a. rikspolisstyrelsen,
åklagar- och domstolsväsendet, kriminalvårdsstyrelsen, statskontoret och
statistiska centralbyrån.

Under år 1967 utarbetade samarbetsorganet ett preliminärt systemförslag
för användning av automatisk databehandling (ADR) i den egentliga verksamheten
hos polis- och åklagarväsendet, domstolar och kriminalvården för
bekämpande av brott. Under det fortsatta arbetet har systemförslaget vidgats
att avse också andra områden inom rättsväsendet och administrationen.
Huvudsyftet med projektet är att förenkla och förbättra informationsutbytet
på och mellan alla nivåer inom olika grenar av rättsväsendet. Informationssystemet
— rättsväsendets informationssystem (RI) — kommer att bestå
av ett stort antal delsystem. Den dataanläggning som sedan några år står
till rikspolisstyrelsens förfogande skall användas för en del av systemen.

Av bl. a. arbetstekniska skäl avses RI bli uppbyggt i etapper. I den första
etappen ingår enligt planeringen omläggning av det allmänna kriminalregistret
till ADR samt en teknisk samordning av detta register med det hos
rikspolisstyrelsen förda personregistret. Enligt planerna skall samtidigt uppgiftslämnandet
från domstolar och andra som är skyldiga att lämna uppgif -

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1970

ter till dessa register förenklas. Samarbetsorganets förslag till sådan omläggning
och samordning lades fram hösten 1967.

1968 års riksdag beviljade anslag för omläggning av kriminal- och polisregistren
till ADB samt för beställning av en massminneenhet till rikspolisstyrelsens
datamaskinanläggning, om samarbetsorganets förslag att samordna
kriminalregistret med personregistret genom att föra över kriminalregisteruppgifterna
till styrelsen genomfördes . För den personal som under
budgetåret 1969/70 kan komma att behövas hos rikspolisstyrelsen för bl. a.
drift av polis- och kriminalregistren med hjälp av ADB finns också medel
tillgängliga.

Arbetet med omläggning av det nuvarande kriminalregistret till ADB har
pågått sedan en tid och beräknas kunna vara avslutat under hösten 1970.

Den av samarbetsorganet föreslagna omläggningen av kriminalregistret
för automatisk databehandling och dess tekniska samordning med rikspolisstyrelsens
personregister utgör en väsentlig del av Rl-projektet. Denna omdaning
av brottsregistreringen är ett led i den strävan till rationalisering av
vissa arbetsrutiner inom rättsväsendet som krävs för att bemästra den ökande
arbetsbördan för polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Någon
ändring av registrens karaktär och användningsområden åsyftas emellertid
inte med förslaget. Gällande bestämmelser om vad som skall registreras i de
båda registren och vilka som har rekvisitionsrätt avses inte bli ändrade.
Kriminalregistret och personregistret skall alltså enligt förslaget bestå som
från varandra skilda register även efter en samordning. Denna gäller endast
organisationen för registreringen och förfarandet när uppgifter lämnas ur
registren. Detta kräver ändrade regler om huvudmannaskap och om vissa
arbetsrutiner, särskilt i fråga om uppgiftslämnandet.

Som samarbetsorganet har framhållit medför förslaget vissa väsentliga
fördelar. Dessa kan hänföras dels till omläggningen till ADB, dels till den
tekniska samordningen av registren.

Genom att registren läggs om för maskinell behandling med hjälp av ADBteknik
uppnås främst en ökad säkerhet och snabbhet i registerarbetet. F. n.
tillförs registren föreskrivna uppgifter om ådömda straff och andra påföljder
genom att domstolar och åklagare tillställer kriminalvårdsstyrelsen resp.
rikspolisstyrelsen särskilda blanketter, vilka har fyllts i med de uppgifter
från domar som skall redovisas. En grundläggande tanke bakom samarbetsorganets
förslag är att uppgifter om samma primärdata i princip lämnas
bara en gång till RI. Därför avses de nuvarande särskilda blanketterna med
uppgifter om ådömda straff m. m. bli ersatta av kopia av domen, kompletterad
med vissa uppgifter, som direkt underlag för stansning till båda registren.
Den ändring av rättegångsbalken som en sådan ordning förutsätter genomfördes
våren 1969 (se prop. 1969: 26, 1LU 28, rskr 142, SFS 101). Genom
ett sådant förfarande undgår man de överföringsfel som kan uppstå, när

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

uppgift om innehållet i en dom återges i en särskild blankett. Härigenom blir
innehållet i de båda registren säkrare.

Genom att samtliga domar och slutliga beslut i brottmål avses skola sändas
in till rikspolisstyrelsen efter den föreslagna tekniska samordningen av kriminalregistret
och personregistret vinner man också den fördelen att registren
med säkerhet tillförs uppgifter om samtliga de avgöranden som skall
antecknas. Det nuvarande systemet innebär inte någon fullständig garanti
för att uppgifter verkligen sänds in i alla de fall registerförfattningarna anger.
När det gäller möjligheterna att få information ur registren leder den
maskinella behandlingen till ökad säkerhet genom de automatiska kontroller
och spärrar mot obehörig åtkomst som kan utnyttjas. Vidare ökar
möjligheterna att återvinna information. Utdrag kan framställas snabbare
och andra uppgifter kan nås omedelbart utan tidsödande slagning i sökregister
och akter. Även uppgiftslämnandet för statistikändamål förenklas.

Samordningen av kriminalregistret och personregistret leder till förenklingar
i flera avseenden. Uppgift om dom skall lämnas endast till en myndighet,
rikspolisstyrelsen, som för båda registren. Dubbelregistreringen minskas
genom att uppgifterna tas in i ett maskinellt person- och belastningsregister,
som används som underlag för utdrag av båda registren. En gemensam organisation
kan inrättas för dessa och kriminalvårdsstyrelsens avdelning för
kriminalregistret kan upphöra.

Med hänsyn till de fördelar som den föreslagna samordningen rymmer
anser jag att samarbetsorganets förslag bör genomföras. Såväl rationaliserings-
som säkerhetssynpunkterna får anses ha blivit tillgodosedda i förslaget
beträffande registren. De rationaliseringsvinster som kan göras i fråga om
uppgiftslämnandet från domstolar och andra myndigheter är särskilt påtagliga
med tanke på att saköreslängd, rättsstatistik och vissa meddelanden för
andra brottsregister kan framställas på maskinell väg inom RI på grundval
av domskopiorna. Från säkerhetssynpunkt framstår det givetvis som angeläget
att det föreslagna systemet för person- och belastningsregistret blir
föremål för noggranna prov, innan det sätts i drift.

Jag förordar alltså att rikspolisstyrelsen övertar ansvaret för kriminalregistret
från kriminalvårdsstyrelsen. Detta förutsätter att ordet ”kriminalvårdsstyrelsen”
i 1, 6 och 13 §§ KRL byts ut mot ”rikspolisstyrelsen”.

1 § PRL innehåller en definition av vad som i lagen förstås med polisregister.
Denna definition kommer efter den föreslagna tekniska samordningen
att omfatta även kriminalregistret, om inte uttryckligt undantag för
detta register görs i PRL. Som har framgått av det föregående avses att
kriminalregistret även i fortsättningen skall regleras av kriminalregisterlagen.
Jag föreslår att till 1 § PRL fogas ett andra stycke av innehåll att som
polisregister inte anses det allmänna kriminalregistret.

För databehandling av ordningsförelägganden, strafförelägganden, do -

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

mar i brottmål och andra uppgifter i etapperna 1—3 av Rf har i 1970 års
statsverksproposition (prop. 1970: 1 bil. 4 s. 16 och 18) föreslagits att en
särskild byrå inrättas inom rikspolisstyrelsen. Vid byråns organisation bör
särskild hänsyn tas till de krav som granskning och bearbetning av nämnda
handlingar ställer. Behovet av kontakt mellan byråns tjänstemän och uppgiftslämnarna,
i synnerhet under den första tiden, måste också särskilt uppmärksammas.

Kriminal- och personregistren skall alltså enligt vad jag förordat bestå
som i princip skilda register trots att de förs i ett och samma dataregister.
Båda registren åtnjuter sekretesskydd enligt 11 § sekretesslagen. En och
samma myndighet kommer att föra registren och uppgiftslämnandet blir till
väsentliga delar gemensamt. Frågor om innehållet i de båda registren, om
rätt att få utdrag och om utdragens innehåll avses emellertid fortfarande
bli reglerade genom skilda författningar, i främsta rummet KRL och PRL.
Det kan ifrågasättas om denna lagtekniska konstruktion skall behållas i
framtiden. Frågan får särskild aktualitet om flera brottsregister förs in i
dataanläggningen. Antalet registerförfattningar som reglerar verksamheten
vid anläggningen kommer då att öka. Det kan därvid visa sig vara fördelaktigt
att sammanföra de bestämmelser som reglerar registreringsverksamlieten
till en enda lag. Det är emellertid för tidigt att nu ta ställning till frågan
om en sådan lagteknisk lösning. Att detta spörsmål tills vidare hålls
öppet utgör emellertid inte något hinder mot att den föreslagna samordningen
av kriminal- och personregistren genomförs nu.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april 1969 tillkallade
min företrädare sakkunniga med uppdrag att verkställa en utredning om
offentlighet och sekretess beträffande allmänna handlingar (riksdagsber.
1970 Ju: 49). I utredningens uppdrag ingår att undersöka de problem som
hänger samman med ADB-registrering i den offentliga verksamheten. Undersökningen
kommer att omfatta bl. a. brottsregistreringen. Utredningsarbetet
skall enligt direktiven bedrivas i kontakt med bl. a. samarbetsorganet för
ADB inom rättsväsendet.

I samband med överflyttningen av kriminalregistret till rikspolisstyrelsen
måste ändringar ske av vissa kungörelser, bl. a. kungörelsen med tillämpningsföreskrifter
till KRL. Dessa frågor torde få anmälas senare.

Under hösten 1969 föreslog samarbetsorganet vissa förenklingar av arbetet
med omläggningen av det nuvarande kriminalregistret för maskinell behandling.
Bakgrunden till förslaget är att omläggningsarbetet har visat sig
vara förenat med vissa svårigheter när det gäller programmeringen av äldre
domar och beslut. Bl. a. försvåras kodningsarbetet av att det i dessa avgöranden
i stor utsträckning ingår uppgifter om brott mot inte längre gällande
författningar. I syfte att förenkla och påskynda omläggningsarbetet har
samarbetsorganet föreslagit, att omläggningen begränsas till att gälla an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

teckningar om domar och beslut, som har meddelats under år 1945 eller senare.
Detta innebär att anteckningar i det nuvarande, manuellt förda kriminalregistret
om domar och beslut, som har meddelats före år 1945, och
om verkställighet av påföljd som har bestämts i sådan dom eller sådant beslut
kvarstår i detta register och inte databehandlas. När kriminalregisterutdrag
framdeles kan framställas maskinellt, kommer således enligt samarbetsorganets
förslag utdragen inte att innehålla några anteckningar beträffande
domar eller beslut som har meddelats före år 1945. För de fall
då sådana anteckningar förekommer i det manuellt förda registret och enligt
KRL:s bestämmelser skall tas med i registerutdrag föreslås, att i det
maskinellt framställda utdraget görs en notering om att vissa anteckningar
beträffande dom eller beslut som har meddelats före den 1 januari 1945
finns i kriminalregistret. Den myndighet som önskar få ett på detta sätt
begränsat utdrag fullständigat med sådana anteckningar kan begära komplettering
av utdraget med uppgifterna i det nuvarande registret. Rekvisitionsberättigad
myndighet föreslås kunna också från början begära fullständigt
utdrag av kriminalregistret. Utdrag till enskild person beträffande honom
själv skall dock enligt förslaget alltid vara fullständigt.

Förslaget innebär sålunda att fullständigt utdrag till annan än enskild
person kommer att expedieras bara på särskild begäran och att i övrigt endast
den information som finns lagrad i det maskinella systemet tas med
i registerutdrag. En sådan ordning torde inte medföra någon olägenhet. Den
föreslagna ordningen med en tidsgräns, den 1 januari 1945, medför på
grund av gällande straffmyndighetsålder att fullständigt utdrag alltid kommer
att meddelas beträffande personer som är födda den 1 januari 1930 eller
senare. De uppgifter beträffande domar och beslut från tiden före den
1 januari 1945 som enligt samarbetsorganets förslag inte skall tas med i begränsade
utdrag torde i de flesta fall inte ha någon betydelse för den funktion
utdraget skall ha. Skulle det i visst fall anses vara av värde att ha tillgång
till uppgifter, som hänför sig till sådana domar eller beslut, finns alltid
möjlighet att begära ett fullständigt utdrag. Sådana uppgifter kan emellertid
i många fall med fördel i stället inhämtas ur en äldre domstolsakt,
i vilken ingår utdrag meddelat enligt nu gällande regler. På grund av bl. a.
rehabiliteringsreglerna kommer också med tiden allt färre personer att vara
belastade med anteckningar i det äldre registret.

Med hänsyn till de tidsvinster som den föreslagna förenklingen av kriminalregisteromläggningen
medför — enligt samarbetsorganet kan den totala
omläggningstiden beräknas minska med 25 % — anser jag mig böra
godta förslaget att införa begränsade utdrag av det maskinella systemet för
kriminalregister.

För förslagets genomförande krävs ändring i 10 § KRL som reglerar innehållet
i utdrag av registret till myndigheter. I paragrafens andra stycke bör
göras ett tillägg av innehåll att anteckning om dom eller beslut, som har

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

meddelats före den 1 januari 1945, och om verkställighet av påföljd som
har bestämts däri skall tas med i registerutdrag endast i den utsträckning
som Kungl. Maj :t bestämmer, såvida inte fullständigt utdrag har begärts.
Genom ett sådant bemyndigande får Kungl. Maj :t möjlighet att i administrativ
ordning reglera närmare vilka noteringar beträffande äldre belastning
som skall göras i begränsade utdrag. Därvid torde Kungl. Maj :t böra ge närmare
föreskrifter också om förfarandet vid begäran om fullständigt utdrag.

Som jag nyss har sagt avses endast fullständiga registerutdrag kunna
lämnas till enskild person beträffande honom själv. I 11 § KRL, som reglerar
vilka uppgifter som utdrag till enskild skall innehålla, bör därför göras
undantag för den nyss angivna bestämmelse som har föreslagits bli intagen
i 10 § andra stycket.

I 10 § tredje stycket andra punkten samma lag förekommer uttrycket sinnesundersökning.
Enligt lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål kallas sådan undersökning numera rättspsykiatrisk undersökning.
Bestämmelsen bör därför kompletteras med orden ”eller rättspsykiatrisk
undersökning”.

6.2 Delegering av beslutanderätt

Departementsutredningen, som bar till uppgift bl. a. att utreda frågor om
decentralisering av ärenden som handläggs inom stats departement en, har i
en promemoria den 28 mars 1966 tagit upp frågan om delegering av beslutanderätten
i ärenden om tillstånd att för kriminologisk forskning m. m. ta
del av uppgifter och anteckningar i vissa brottsregister och socialregister. De
register som avses är kriminalregistret, polisregistren, kriminalvårdsstyrelsens
centralregister, kontrollstyrelsens straffregister samt de i kommunerna
förda socialregistren. F. n. utövas beslutanderätten av Kungl. Maj :t. Utredningen
föreslår att denna rätt delegeras till vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Utredningen påpekar också, att rätten att meddela någon tillstånd att
för vetenskapliga undersökningar ta del av uppgifter och anteckningar som
tillhör dessa register inte är lika vidsträckt i de olika författningar som
reglerar denna rätt. I KRL och PRL är rätten begränsad till uppgifter och
anteckningar som skall användas för vetenskapligt ändamål. Utredningen
har därför föreslagit, att 12 § andra stycket KRL och 9 § andra stycket PRL
ändras så att rätten att ta del av uppgifter m. m. — i likhet med vad som
gäller beträffande socialregistren — kommer att gälla uppgifter och anteckningar
för vetenskaplig eller annan jämförlig undersökning.

Utredningens förslag har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Det är givetvis av största betydelse att uppgifter och anteckningar i det
allmänna kriminalregistret och andra liknande register inte blir tillgängliga
för envar eller handhas så att uppgifterna och anteckningarna sprids bland

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

obehöriga. Emellertid måste det samtidigt anses vara ett allmänt intresse
att statliga och andra utredningar samt personer och institutioner, som
bedriver vetenskaplig undersökning inom olika grenar av samhällslivet, vid
behov kan få del av sådana uppgifter utan hinder av de sekretessbestämmelser
som i övrigt gäller. Den nuvarande begränsningen av utlämningsrätten
enligt 12 § andra stycket KRL och 9 § andra stycket PRL till uppgifter
och anteckningar som skall användas för vetenskapligt ändamål torde från
denna synpunkt vara för snäv. Det synes inte medföra några olägenheter
eller fara för rättssäkerheten, om rätten utvidgas på sätt som utredningen
har föreslagit. Härigenom når man också bättre överensstämmelse med motsvarande
bestämmelse i lagen om socialregister. Jag anser därför att departementsutredningens
förslag i denna del bör godtas.

Jag tar härefter upp utredningens förslag att delegera beslutanderätten
beträffande uppgifter och anteckningar i kriminalregistret och polisregistren.
Ansökningar om tillstånd att för vetenskapligt ändamål få del av
sådana uppgifter eller anteckningar förekommer inte sällan. Under år 1969
prövades närmare 20 ansökningar av detta slag. Jag delar utredningens
uppfattning att beslutanderätten i dessa frågor bör kunna utövas av vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet. Det innebär att efter ett genomförande
av förslaget att samordna kriminalregistret och rikspolisstyrelsens
personregister beslutanderätten i fråga om både kriminalregistret och polisregistren,
såväl de centrala som de regionala och lokala, skall tilläggas rikspolisstyrelsen.

Den gällande lydelsen av 12 § KRL och 9 § PRL torde ge Kungl. Maj :t
rätt att till rikspolisstyrelsen delegera rätten att besluta om utlämnande av
uppgifter och anteckningar ur registren för vetenskapligt ändamål. Paragraferna
torde däremot inte tillåta Kungl. Maj :t att bemyndiga styrelsen att
genom egna föreskrifter ange andra förutsättningar för beviljande av tillstånd
eller att vid utlämnandet göra andra nödvändiga förbehåll än dem som
Kungl. Maj :t kan ha nämnt i bemyndigandet. Att rikspolisstyrelsen har sådan
befogenhet kan vara av särskild betydelse när det gäller utlämnande
från de lokala polisregistren. Bemyndigande av angivet slag bör därför kunna
ges. Med hänvisning till vad nu har sagts bör de nämnda paragraferna i
förevarande hänseende ändras så, att uppgifter och anteckningar får utlämnas
i de fall och den ordning Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
rikspolisstyrelsen bestämmer.

Kungl. Maj :t bör i bemyndigandet lämna vissa föreskrifter om förutsättningarna
för utlämnande av uppgifter och anteckningar för vetenskaplig
eller därmed jämförlig undersökning. Tillstånd bör få meddelas endast om
det skäligen kan antas att skada för enskild inte uppkommer. De kostnader
som arbetet med att ta fram uppgifterna föranleder bör bestridas av sökanden.
Vidare bör föreskrivas, att tillstånd skall förenas med förbehåll att de
utlämnade uppgifterna och anteckningarna inte handhas och används på

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1970

sådant sätt att obehörig kan få del av dem. Den som åsidosätter sådant förbehåll
torde kunna straffas jämlikt 41 § sekretesslagen, jämförd med 11 §
första stycket samma lag.

De av utredningen berörda frågorna om en delegering av beslutanderätten
i vad avser kriminalvårdsstyrelsens centralregister synes kunna avgöras
utan riksdagens medverkan och torde få anmälas senare. Detsamma gäller
den av utredningen föreslagna delegeringen av rätten att meddela tillstånd
att för vetenskapliga undersökningar utlämna uppgifter och anteckningar
ur kontrollstyrelsens straffregister och socialregistren. Dessa frågor handläggs
inom finans- resp. socialdepartementet.

6.3 Ikraftträdandet

Det nuvarande kriminalregistret beräknas kunna vara omlagt för ADB
under hösten 1970. Då torde den löpande produktionen av maskinellt framställda
utdrag av kriminalregistret och rikspolisstyrelsens personregister
kunna sättas i gång. Ansvaret för kriminalregistret bör överföras på rikspolisstyrelsen
senast vid denna tidpunkt, då således de föreslagna ändringarna
i KRL och PRL bör träda i kraft. Det är emellertid inte möjligt att nu
avgöra vilken dag den löpande produktionen av registerutdrag kan börja.
Det bör därför få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om den nya lagstiftningens
ikraftträdande.

7. Hemställan

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1) lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,

2) lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga 21.

Jag hemställer, att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

1 Bilagan, som är likalydande med de förslag som är fogade vid propositionen, har uteslutits
här.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 dr 1970

Bilaga 1

(Departementsutredningens förslag)

1) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 12 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197)
om allmänt kriminalregister

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 22 maj 1963 om allmänt kriminalregister
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

Till den---------utdragen avse.

För vetenskapligt ändamål må För vetenskaplig eller annan jämuppgifter
och anteckningar, som förlig undersökning må uppgifter
tillförts registret, utlämnas i de fall och anteckningar, som tillförts reoch
i den ordning Konungen be- gistret, utlämnas enligt bestämmelstämmer.
ser som Konungen meddelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5i år 1970

2) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 9 § lagen den 9 april 1965 (nr 94)
om polisregister m. m.

Härigenom förordnas, att 9 § lagen den 9 april 1965 om polisregister
m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

Till den ----—------uppgifterna avse.

För vetenskapligt ändamål må För vetenskaplig eller annan jämuppgifter
och anteckningar, som förlig undersökning må uppgifter
tillförts polisregister, utlämnas i de och anteckningar, som tillförts pofall
och i den ordning Konungen lisregister, utlämnas enligt bestämbestämmer.
melser som Konungen meddelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 20 februari 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,
regeringsrådet Martenius,
justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 16 februari 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
9 januari 1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,
2) lag om ändring i lagen (1965: 94-) om polisregister m. m.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
assessorn Bengt Karle.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
27 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff,
Wickman, Moberg, Löfberg, Lidbom.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag
till

1) lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,

2) lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m.m.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran, och
hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700099