Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961 (Proposition 1961:46)

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Nr 46

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m.; given Stockholms
slott den 10 februari 1961.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) Jag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning
av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggas förslag till sådana ändringar i lagstiftningen
att lördagarna under månaderna juni, juli, augusti och september likställes
med bankfridagar.

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 46

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 72 § växellagen

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Inträffar växels----

Skall åtgärd------

72 §.

----— helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag en- Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare påskafton, mid- ligt denna lag vare lördagar under

sommarafton och julafton.

månaderna juni, juli, augusti och sep-tember samt påskafton, midsommar-afton och julafton.

Vid beräkning-----

Uppskovsdagar äge -—---

-------ej medräknad.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961

1 Senaste lydelse av 72 §, se SFS 1935: 98.

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen

Härigenom förordnas, att 55 § checklagen1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

55 §.

Checks uppvisande —-----

Då den — — —-------

Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare påskafton, midsommarafton
och julafton.

----- å söckendag.

- helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt
denna lag vare lördagar under
månaderna juni, juli, augusti och september
samt påskafton, midsommarafton
och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

Senaste lydelse av 55 §, se SFS 1935:99.

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning

av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av
lagstadgad tid1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall
företagas, å söndag eller annan allmän
helgdag eller å påskafton, midsommarafton
eller julafton, må åtgärden
företagas å nästa söckendag;
dock att vad sålunda stadgats ej
skall gälla, där åtgärden skall företagas
senast å viss rättegångsdag eller
inskrivningsdag och denna infaller
å någon av ovan sist angivna tre
dagar.

Infaller tid, då enligt lag eller särskild
författning åtgärd sist skall
företagas, å söndag eller annan allmän
helgdag, å lördag under månaderna
juni, juli, augusti och september
eller å påskafton, midsommarafton
eller julafton, må åtgärden företagas
å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1935:100.

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1961

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Är förfallotid----—---

Inträffar skuldebrevs förfallotid å
söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd såsom
förfallodag. Lag samma vare, där
skuldebrev lyder på betalning inom
viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag. Likställda med allmän helgdag
vare enligt denna lag påskafton,
midsommarafton och julafton.

--- — skuldebrevets utfärdande.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 januari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sommarlördagars
likställande med bankfridagar samt anför därvid följande.

I skrivelse den 22 mars 15160, nr 105, anhöll riksdagen, under åberopande
av vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande
nr 17, att inom Kungl. Maj :ts kansli måtte utarbetas förslag till lagstiftning
i överensstämmelse med syftet med två vid riksdagen väckta likalydande
motioner (1:5 och 11:12) om sommarlördagars likställande med bankfridagar.
Med anledning av skrivelsen har inom justitiedepartementet upprättats
en den 31 augusti 1960 dagtecknad promemoria (stencilerad) med förslag
i ämnet. Vid promemorian fogade förslag till lagändringar torde få
biläggas detta protokoll (Bilaga B).

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av hovrätten övei
Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium, generalpostslyrelsen,
bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Älvsborgs,
Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, Fullmäktige i riksbanken,
Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar,
Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund samt Riksförbundet
Landsbygdens folk. I ett antal yttranden har åberopats utlåtanden
från andra myndigheter, organ och tjänstemän. Svenska arbetsgivareföreningen,
som beretts tillfälle att avge yttrande, har förklarat sig önska avstå
därifrån.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser

Om växels förfallodag inträffar å söndag eller annan allmän helgdag, får
enligt 72 § växellagen betalning för växeln ej krävas förrän nästa söckendag.
Alla andra åtgärder med avseende å växel, såsom uppvisande till god -

Kungl. Maj.ts proposition nr Ui år 1061

kännande och upptagande av protest, får likaledes vidtagas endast å söckendag.
Skall sådan åtgärd vara vidtagen inom viss tid, vars sista dag är allmän
helgdag, utsträckes tiden för åtgärdens vidtagande att omfatta jämväl påföljande
söckendag. Vid tids beräknande skall mellanliggande helgdagar
medräknas. Vidare föreskrives i nämnda lagrum att de s. k. bankfridagarna
midsommarafton, påskafton och julafton är likställda med allmän helgdag
enligt växellagen.

I 55 § checklagen stadgas, att uppvisande av check till betalning samt
upptagande av protest endast får äga rum å söckendag. Då den sista dagen
av stadgad tid för vidtagande av åtgärd beträffande check, särskilt dennas
uppvisande till betalning eller verkställande av protest eller därmed jämställt
bestyrkande, är söndag eller annan allmän helgdag, utsträckes tiden
alt omfatta jämväl påföljande söckendag. Vid tids beräknande medräknas
mellanliggande helgdagar. Även enligt checklagen är midsommarafton, påskafton
och julafton likställda med allmän helgdag.

De svenska växel- och checklagarna har utfärdats efter ratificering av
mellanfolkliga konventioner, innefattande förpliktelse för signatärmakterna
att införa gemensamma lagar angående växel och check. De kontraherande
staterna äger emellertid i vissa fall göra avvikelse från konventionernas
iagtext. Enligt bilaga II till konventionen om gemensam växellag art. 18 kan
envar av de fördragsslutande staterna föreskriva, att i fråga om växels uppvisande
till godkännande eller betalning och andra åtgärder med avseende
a växel vissa söckendagar skall likställas med helgdagar, och i bilaga II
till konventionen om gemensam checklag art. 27 har motsvarande befogenhet
tillförsäkrats i fråga om checks uppvisande till betalning och andra åtgärder
med avseende å check.

I 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid föreskrives,
att om tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas,
infaller å söndag eller annan allmän helgdag eller å påskafton, midsommarafton
eller julafton, åtgärden får företagas å nästa söckendag. Denna regel
gäller dock icke om den ifrågavarande åtgärden skall företagas senast å viss
: ättegångsdag eller inskrivningsdag och denna infaller å någon av sist angivna
tre dagar.

Om skuldebrevs förfallodag inträffar å söndag eller annan allmän helgdag,
skall enligt 5 § andra stycket lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev
nästa söckendag anses såsom förfallodag. Detsamma gäller, då skuldebrev
lyder på betalning inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag. Vidare
stadgas i lagrummet, att påskafton, midsommarafton och julafton är likställda
med allmän helgdag enligt skuldebrevslagen.

Historik

I eu vid 1934 års riksdag väckt motion (II: 298) upptogs frågan om införande
i Sverige av motsvarighet till bank holidays i England och Bankfeiertage
i rI ''yskland. I anledning av motionen anhöll riksdagen på hemställan
av andra lagutskottet (ull. nr 16), all Kungl. Maj:t ville låta verkställa ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr ''16 år 1961

redning rörande lämpligheten av en sådan ändring i gällande lagstiftning
rörande bestämd tid för niförande av vissa rättshandlingar inom affärslivet,
att hinder ej mötte att hålla bankerna stängda påskafton, midsommarafton
och julafton, då dessa dagar inföll å söckendag, samt möjligen ytterligare
någon helgfri dag. Med anledning av denna hemställan utarbetades
inom justitiedepartementet en promemoria med utkast till bestämmelser i
ämnet. Enligt promemorian skulle i växel- och checklagarna samt lagen om
beräkning av lagstadgad tid införas stadganden om att påskafton, midsommarafton,
andra lördagen i november och julafton skulle vara likställda med
allmän helgdag vid tillämpning av nämnda lagar.

Sedan yttranden i sedvanlig ordning avgivits över promemorian framlades
för 1935 års riksdag förslag till ändringar i 72 § växellagen och 55 §
checklagen, varigenom påskafton, midsommarafton och julafton likställdes
med allmän helgdag enligt dessa lagar. Vidare föreslogs sådan ändring av
2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid att vad i lagrummet stadgats om
1''atalietids infallande å söndag eller annan allmän helgdag skulle gälla även
nyssnämnda tre dagar med undantag för det fall att åtgärd skulle företagas
senast å viss rättegångsdag eller inskrivningsdag och denna inföll å någon
av de angivna helgdagsaftnarna. I propositionen (nr 127) erinrades om att
hinder mot att bereda en del grupper anställda ledighet å vissa söckendagar
i anslutning till helgdagar mötte i föreskrifterna i växel- och checklagarna
om vidtagande å viss dag eller inom viss tid av växel- och checkrättsliga åtgärder,
enär de gällande modifikationerna i dessa föreskrifter endast avsåg
helgdagar. Eftersom uppskov icke kunde äga rum då frist enligt växel- eller
checklagen utgick på annan dag än helgdag var det tydligen icke möjligt
för bankerna — framhölls i propositionen vidare — att helt hålla sina kontor
stängda å sådan dag. Därest på sätt riksdagen ifrågasatt vissa söckendagar
skulle kunna göras till bankfridagar, erfordrades därför enligt propositionen,
att dessa dagar i växel- och checkrättsligt avseende likställdes med
helgdagar. I propositionen uttalades att lagstiftningen endast åsyftade att
underlätta vidmakthållandet och utsträckt tillämpning på frivillighetens väg
av eu redan ganska allmänt utbredd sedvänja, och departementschefen erinrade
om att den omständigheten att växel- och checkrättsliga åtgärder icke
behövde vidtagas å en viss dag tydligen icke utgjorde något hinder för bankerna
att då hålla sina kontor öppna, därest detta på grund av särskilda förhållanden
skulle befinnas erforderligt.

I fråga om den föreslagna ändringen i lagen om beräkning av lagstadgad
tid anförde departementschefen följande:

Såsom i den remitterade promemorian anförts lärer, ifall de förut angivna
dagarna skola likställas med helgdagar vid tillämpningen av växel- och
checklagarna, en motsvarande bestämmelse lämpligen böra införas i 2 § lagen
om beräkning av lagstadgad tid. Därest så sker, synes dock viss tvekan
kunna tänkas uppkomma om lagens tillämpning då den ifrågavarande åtgärden
författningsenligt skall företagas sist å viss rättegångsdag eller inskrivningsdag
såsom i fall som avses i 14 § lagen om inskrivning av tomträtt och
vattenfallsrätt in. in. samt i 4 § inteckningsförordningen. Då det åtminstone

Kungl. Maj.ts proposition nr ''t 6 år 1961

för närvarande icke torde böra ifrågakomina att införa bestämmelser till
förhindrande att — såsom i undantagsfall kan ske — underrätt sammanträder
eller inskrivningsdag hålles å bankfridag, torde det nu ifrågasatta nya
stadgandet böra fullständigas med en uttrycklig förklaring att detsamma
icke skall gälla i de sist omförmälda fallen.

Det bör anmärkas, att lagen om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig
beträffande alla tider för vidtagande av viss åtgärd, som finnas utsatta i
lag eller särskild författning. Den ifrågasatta ändringen däri komme för
den skull att i viss mån överskrida ramen för den av 1934 års riksdag begärda
utredningen, vilken endast avsåg ändring i gällande lagstiftning rörande
bestämd tid för utförande av vissa rättshandlingar inom affärslivet. Att i
lagen göra skillnad mellan rättshandlingar inom och utom affärslivet synes
dock uteslutet. — Å andra sidan bör framhållas, att lagen icke avser tider
som bestämts genom avtal eller viljeförklaringar. Enligt vad föredragande
departementschefen anförde i den proposition (nr 216) till 1930 årsriksdag,
varigenom förslag till nämnda lag framlades, ansågos stadganden härom
falla utom dennas ram. Ej heller i övrigt finnes i svensk rätt någon allmän
bestämmelse som reglerar de fall då en rättshandling enligt avtal eller
viljeförklaring skall vidtagas å allmän helgdag. Med hänsyn härtill lärer ej
heller böra ifrågakomma att i förevarande sammanhang meddela en allmän
regel för de fall då en rättshandling enligt avtal eller viljeförklaring skall
äga rum å någon av de förut nämnda söckendagarna.

På hemställan av andra lagutskottet (uti. nr 21) biföll riksdagen den framlagda
propositionen, varigenom de berörda lagrummen i växel- och checklagarna
samt lagen om beräkning av lagstadgad tid erhöll sin nuvarande
lydelse.

1 lagberedningens den 2 maj 1935 dagtecknade betänkande med förslag
till lag om skuldebrev m. m. (SOU 1935: 14) upptogs, under hänvisning till
då gällande lydelse av lagen om beräkning av lagstadgad lid samt växel- och
checklagarna, i 5 § andra stycket av förslaget till lag om skuldebrev en bestämmelse
för det fall att skuldebrevs förfallotid inträffade å söndag eller
annan allmän helgdag eller att skuldebrev lydde å betalning inom viss tid,
vars sista dag var allmän helgdag. I sitt utlåtande över förslaget i denna del
anförde lagrådet:

Paragrafens andra stycke innehåller bestämmelse för det fall att skuldebrevs
förfallotid — vartill i detta sammanhang torde vara att hänföra icke
endast avtalad förfallotid utan också ej avtalad tid då enligt första styekel
borgenären fordrar betalning eller gäldenären erbjuder sådan — inträffar å
söndag eller annan allmän helgdag eller att skuldebrev lyder på betalning
inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag. Likartade bestämmelser som
den här föreslagna finnas redan, såsom beredningen påpekat, bl. a. dels i lagen
den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid dels i växel- och checklagarna.
Vad sistnämnda tre lagar angår, har lagrådet innevarande år liaft
alt granska vissa numera antagna ändringsförslag åsyftande alt, såvitt dessa
lagar angår, med helgdagar jämställa påskaftonen, midsommaraftonen och
julaftonen. I motiveringen till berörda ändringsförslag hade, under erinran
att lagen om beräkning av lagstadgad lid icke avsåge tider som bestämts
genom avtal eller viljeförklaringar samt att ej heller i övrigt i svensk rätt
funnes någon allmän bestämmelse som reglerade det fall att en rättshandling
enligt avtal eller viljeförklaring skulle vidtagas å söndag eller annan

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 ur 1961

allmän helgdag, detta förhållande åberopats såsom skäl för att icke meddela
någon allmän regel för det fall att eu rättshandling enligt avtal eller viljeförklaring
skulle vidtagas å någon av de förut nämnda söckendagarna.
Därest beredningens förslag i det avseende varom nu är fråga antages, synes
ställningen bliva i viss mån förändrad. Visserligen avser förslaget icke
direkt att införa någon allmän bestämmelse för det fall att enligt avtal eller
viljeförklaring en rättshandling skall företagas å helgdag, men det synes å
andra sidan böra beaktas att införandet av en dylik bestämmelse i fråga om
ett så centralt och praktiskt viktigt institut som skuldebrevet säkerligen
kommer att erhålla betydelse icke allenast genom en vidsträckt direkt tilllämpning
utan också genom analogisk användning. Det synes då böra övervägas
om icke jämväl beträffande betalning av skuldebrev de tre nämnda
söckendagarna lämpligen må likställas med helgdagar. Väl kunna i fråga
om skuldebrev icke lika starka skäl åberopas för ett stadgande i sådan riktning
som beträffande växel och check. Möjligheten för bankerna att å dessa
söckendagar hålla sina kontor stängda torde nämligen icke vara på samma
sätt beroende av ett dylikt stadgande då fråga är om skuldebrev. Men vissa
icke betydelselösa praktiska skäl kunna dock åberopas för att här ej göra
någon åtskillnad. Sålunda må framhållas att förmågan att å viss dag infria
ett skuldebrev lätt kan tänkas bliva ofördelaktigt påverkad av att lagen beträffande
vissa andra slag av krediter föreskriver betalningsanstånd utöver
samma dag. Av eu viss vikt torde det även vara att lagstiftningen i förevarande
hänseende icke företer onödiga skiftningar.

I den vid 1936 års riksdag framlagda propositionen med förslag till lag
om skuldebrev in. in. (nr 2), vilken i förevarande del utan ändring antogs
av riksdagen, erhöll ifrågavarande lagrum, i enlighet med vad lagrådet förordat,
sin nuvarande lydelse.

Vid 1957 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 332 och II: 404)
med yrkande om utredning av frågan om de lagändringar som erfordrades
för att möjliggöra att banker och andra kreditinstitut i samband med en
framtida övergång till fem dagars arbetsvecka kunde hålla stängt på lördagar.
Motionerna behandlades av första lagutskottet. Utskottet inhämtade yttranden
över motionerna av Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige
och Stockholms handelskammare. Motionärernas utredningsförslag tillstyrktes
eller lämnades utan erinran av samtliga remissinstanser utom Sparbanksföreningen.
Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr
18), att motionerna ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I utlåtandet
anförde utskottet bl. a. följande:

Vid ställningstagande till det av motionärerna sålunda upptagna spörsmålet
saknar utskottet anledning att ingå i prövning av om femdagarsvecka
för bankerna över huvud taget är lämplig eller möjlig. Såsom även motionärerna
antyder bör prövningen härav ankomma på arbetsmarknadens parter.
Dessa har otvivelaktigt också de bästa förutsättningarna för bedömande av
om en sådan övergång är lämplig med hänsyn till det ekonomiska livets
krav och allmänhetens önskan om en god service. Om frågan sålunda begränsas
till genomförandet av de lagändringar som skall möjliggöra lördagsstängning
för bankerna synes den emellertid vara för tidigt väckt.

Det är emellertid utskottet angeläget att framhålla, att — såsom redan av

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 är 1061

det anförda torde framgå — frågan skulle komma i ett annat läge, om man
inom bankvärlden enades om att övergång till femdagarsvecka borde komma
till stånd.

Beträffande frågans behandling vid 1960 års riksdag må nämnas att över
de då väckta, tidigare omnämnda motionerna första lagutskottet inhämtade
yttranden av Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och
Sveriges jordbrukskasseförbund. I ärendet ingavs även en skrivelse till utskottet
från Tjänstemännens centralorganisation. Det i motionerna framförda
utredningsförslaget tillstyrktes av Sparbanksföreningen och Tjänstemännens
centralorganisation. Bankföreningen avstyrkte däremot förslaget med
hänvisning bl. a. till att en stängning av bankkontoren under sommarlördagarna
särskilt under juni månad tedde sig som en allvarlig och djupt ingripande
åtgärd, varför en överenskommelse härom mellan arbetsmarknadens
parter borde avvaktas. Jordbrukskasseförbundet framhöll bl. a., att likställande
av sommarlördagar med bankfridagar skulle få förhållandevis
ringa betydelse för jordbruksbefolkningen och därmed för kasserörelsen,
som hade betydligt flera kontor öppna på lördagarna än på någon annan
veckodag. I sitt utlåtande över motionerna anförde utskottet bl. a. följande:

I nu förevarande motioner har angivits, att stora grupper av befolkningen,
inom industrien omkring 75 procent av de anställda, tack vare den genomförda
arbetstidsförkortningen nu erhållit fria sommarlördagar. Det vore motiverat,
att lagstiftningen anpassades efter de ändrade förhållandena på så
sätt, att lördagarna under juni, juli och augusti likställdes med de s. k.
bankfridagarna.

Såsom framhållits i yttranden till utskottet, kan nuvarande lagregler inom
ifrågavarande område medföra olägenheter för allmänheten i det att de arbetsfria
sommarlördagarna ej kan utnyttjas för vila och rekreation i avsedd
omfattning på grund av utlöpande fatalietider. Starka skäl talar sålunda
för att det närmare undersökes i vilken utsträckning lagstiftningen
bör ändras, så att antydda olägenheter undanröjes. En dylik undersökning
torde inte bli nämnvärt tidskrävande och torde kunna verkställas inom
Kungl. Maj :ts kansli. I detta sammanhang är det emellertid utskottet angeläget
att framhålla, att utskottet icke funnit anledning frångå vad det
1957 uttalade i fråga om femdagarsvecka för banker.

Departementspromemorian

I promemorian frainhålies till en början, att den genomförda arbetstidsförkortningen
i stor utsträckning disponerats på så sätt att de anställda erhållit
lediga lördagar, framför allt under månaderna juni, jidi och augusti.
Att systemet med femdagarsvecka under sommarmånaderna fått mycket
stor utbredning på den svenska arbetsmarknaden bekräftas enligt promemorian
av uppgifter som inhämtats av de större fackliga organisationerna.
Det har bl. a. beräknats att ungefär 90 procent eller omkring 585 000 av arbetarna
inom Svenska arbetsgivareföreningens område har fått arbetstidsförkortningen
utlagd i form av fria lördagar under sommarmånaderna. Det
torde vara mycket vanligt att även tjänstemännen åtnjuter fria lördagar vid
de företag, där systemet med fria lördagar gäller för arbetarna. Enligt eu

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

undersökning av förhållandena inom industrin i Stockholm skulle mer än
tre fjärdedelar av tjänstemännen ha erhållit fria lördagar under tiden juni
—augusti. Även på det statliga och kommunala området har arbetstiden i
betydande utsträckning förlagts så att fria lördagar erhålles under sommarmånaderna.
Denna utveckling på arbetsmarknaden utgör enligt promemorian
bakgrunden till det motionsvis framförda förslaget om att lagstiftningen
rörande växlar, checker, skuldebrev och beräkning av lagstadgad tid
skall anpassas efter de förändrade förhållandena genom att lördagarna under
juni, juli och augusti likställes med de nuvarande s. k. bankfridagarna,
påskafton, midsommarafton och julafton. I de fall då en sommarlördag utgör
sista dagen för att verkställa en växel- eller checkrättslig åtgärd, att infria
ett skuldebrev eller att vidtaga i lag eller särskild författning stadgad
åtgärd skulle genom de åsyftade lagändringarna möjlighet beredas att låta
åtgärden anstå till närmast påföljande normala arbetsdag.

Enligt vad i promemorian påpekas har som skäl för den av riksdagen begärda
lagstiftningen åberopats att nuvarande lagregler medför olägenheter
för allmänheten genom att de arbetsfria sommarlördagarna ej kan utnyttjas
för vila och rekreation i avsedd omfattning på grund av utlöpande fatalietider.
Härav synes framgå att man närmast åsyftat att åstadkomma lättnader
för de grupper av befolkningen som redan erhållit förmånen av fria
lördagar. Men det torde även förhålla sig på det sättet att ifrågavarande
lagstiftningsåtgärder kan möjliggöra att nya grupper av arbetstagare kan
komma i åtnjutande av fria lördagar. Tjänstemännens centralorganisation
har sålunda i sitt vid 1960 års riksdag till första lagutskottet avgivna yttrande
fäst uppmärksamheten på att det inom förvaltningen är nödvändigt
att arrangera jourtjänst under lördagar för att iaktta den formella öppethäilning,
som har sin bakgrund i gällande bestämmelser om beräkning av
lagstadgad tid. Detta förhållande skapar enligt organisationen olägenheter
icke endast för allmänheten utan även för berörda tjänstemän. Den verksamhet
i form av jourtjänst, som för närvarande upprätthålles hos förvaltningsmyndigheter
och domstolar under sommarlördagar, kan uppenbarligen
icke helt inställas om icke den av riksdagen åsyftade utvidgningen av
2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid till att omfatta även nämnda dagar
kommer till stånd.

Ett genomförande av den ifrågavarande lagstiftningen kan enligt vad i
promemorian anföres inverka på banktjänstemännens förhållanden såtillvida
att ett nu bestående hinder för parterna på detta område att träffa överenskommelse
om fria sommarlördagar undanröjes. Frågan om lagändringar av
förevarande slag aktualiserades redan vid 1957 års riksdag. Vid riksdagsbehandlingen
såväl 1957 som 1960 har argumentationen i frågan väsentligen
kommit att avse spörsmålet om det från servicesynpunkt är möjligt att
hålla lördagsstängt i bankerna. Därvid har uttryckts den uppfattningen att
en begränsning av öppethållandet till måndag—fredag skulle möta vissa svårigheter.
Denna uppfattning synes ha varit avgörande för de invändningar
mot att realisera motionärernas förslag som framkommit vid remissbehand -

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

lingen av motionsärendet. Bankkontoren har alltsedan lagstiftningen om de
nuvarande bankfridagarna infördes år 1935 hållits helt stängda under dessa
dagar. Dessförinnan hade bankerna öppet endast i mycket begränsad omfattning
å påskafton och midsommarafton för inlösen av växlar och dylikt. Å
julafton däremot höll bankkontoren allmänt öppet under vanlig tid. För närvarande
förekommer som regel icke annan inskränkning i bankernas öppethållande
under lördagarna än att expeditionstiden är avkortad med ett par
timmar. I motionerna har framhållits att den nu avsedda lagstiftningen icke
behöver hindra att bankkontoren hålls öppna för den vanliga verksamheten
under sommarlördagar, om så befinnes lämpligt. Första lagutskottet har i
sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionerna ävenledes understrukit
motionärernas uttalande att prövningen av frågan om stängning av bankkontoren
på lördagar bör ankomma på arbetsmarknadens parter. Dessa har
enligt utskottet de bästa förutsättningarna att bedöma om en sådan ordning
är lämplig med hänsyn till det ekonomiska livets krav och allmänhetens
önskan om en god service.

I promemorian framhålles att riksdagen markerat att dess nu aktuella
framställning i ärendet icke innefattar något ställningstagande till frågan
huruvida man i bankerna skall ha lediga sommarlördagar eller ej. Om de
begärda lagändringarna genomföres och växel- och checkrättsliga åtgärder
som en följd härav icke behöver vidtagas å ifrågavarande lördagar, kan denna
omständighet givetvis icke utgöra något hinder för bankerna att då hålla
sina kontor öppna, om detta skulle befinnas lämpligt. Däremot avlägsnas
genom de föreslagna lagstiftningsåtgärderna ett nu föreliggande hinder för
parterna att trätfa överenskommelse om lediga sommarlördagar. Frågan
om i vilken omfattning bankernas verksamhet skall inställas å sommarlördagar
bör emellertid enligt promemorian lösas vid förhandlingar mellan
vederbörande parter. Enligt vad som uppgivits har mellan Bankernas förhandlingsorganisation
och Svenska bankmannaförbundet under 1960 års
avtalsförhandlingar uppnåtts enighet om att de mellan parterna under år
1959 upptagna överläggningarna om lediga sommarlördagar skall fortsättas
under avtalstiden i syfte att söka nå fram till en överenskommelse avseende
sommaren 1961.

Det påpekas i promemorian, att då det vid remissbehandlingen av motionerna
satts i fråga om de föreslagna lagändringarna skulle få någon
Praktisk betydelse utgångspunkten synbarligen varit den att det från servicesynpunkt
skulle ställa sig svårt att sommartid införa lördagsstängning
i banker och andra kreditinstitut. Riksdagens framställning har emellertid
icke varit inriktad på att åstadkomma en dylik ordning utan har haft
ett vidare syftemål, nämligen att undanröja vissa olägenheter för de betydande
grupper av arbetstagare, som redan är fria från sitt arbete under
sommarlordagarna. Att en lagstiftning av avsett innehåll samtidigt eliminerar
nuvarande legala hinder för företag och arbetstagare på bankområdet att
överenskomma om utläggning av arbetstidsförkortningen i form av fria
lördagar under sommarmånaderna — utan att dock binda parterna för eu

Kungl. Maj:ts proposition nr M år

sådan ordning — är en konsekvens, varemot från allmänna synpunkter
någon berättigad invändning näppeligen kan resas. De skäl som framkommit
mot den aktuella lagstiftningen kan därför enligt vad i promemorian framhålles
icke tillmätas någon utslagsgivande betydelse. Med det angivna huvudsyftet
för de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna synes det icke heller kunna
anföras några bärande skäl för att låta lagändringarna anstå i avbidan på
en överenskommelse om fria lördagar inom bankernas område. Lagstiftningens
huvudsyfte vinnes oberoende av om en sådan överenskommelse trätfas
eller ej.

Det erinras i promemorian om att lördagsstängning av bankerna genomförts
på många håll utomlands. Så är förhållandet i bl. a. U.S.A., Canada,
Frankrike och Belgien, i vilka länder man numera har lördagsstängning av
bankerna året om. I åtminstone Frankrike har denna utveckling genomförts
etappvis med början med lördagarna under månaderna juni—augusti.
Den omständigheten att lördagsstängning av bankerna införts och alltfort
tillämpas i flera främmande länder synes ge anvisning om att en sådan
ordning icke kan vara till förfång för något mera betydande allmänhetens
eller samhällets intresse.

I promemorian anföres, att det för att i enlighet med riksdagens framställning
likställa sommarlördagar med bankfridagar kräves ändringar i
lagstiftningen om växlar, checker, skuldebrev och beräkning av lagstadgad
tid. De erforderliga ändringarna kan enligt promemorian lämpligen verkställas
på motsvarande sätt som då bestämmelser om de nuvarande bankfridagarna
infördes i nämnda lagstiftning. Detta innebär att i 72 § växellagen,
55 § checklagen, 5 § skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning av
lagstadgad tid införes stadganden av innebåll att lördagarna under månaderna
juni, juli och augusti — i likhet med vad för närvarande gäller beträffande
påskafton, midsommarafton och julafton — likställes med allmän
helgdag enligt nämnda lagar. Det påpekas vidare, att växel- och checklagarna
avfattats i enlighet med internationella konventioner om införande
av gemensamma växel- och checklagar. Genom förevarande ändringar i de
svenska växel- och checklagarna tages i anspråk envar konventionsstat givna
bemyndiganden att i växel- och checkrättsligt hänseende med helgdagar
likställa vissa söckendagar.

Det påpekas i promemorian slutligen, att den i 2 § lagen om beräkning av
lagstadgad tid upptagna regeln angående påskafton, midsommarafton och
julafton enligt lagrummets nuvarande lydelse icke skall gälla om åtgärden
i fråga skall företagas senast å viss rätlegångsdag eller inskrivningsdag
och denna infaller å någon av de nämnda helgdagsaftnarna. Undantaget har
numera efter genomförda reformer i fråga om underrätternas sammanträdesordning
och behandlingen av inskrivningsärenden törlorat sin praktiska
betydelse och torde därför enligt promemorian i detta sammanhang böra
utmönstras ur lagrummet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Remissyttrandena

Det i departementspromemorian framlagda förslaget har i princip tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i flertalet yttranden.

Landsorganisationen framhåller, att förslaget är välmotiverat med hänsyn
till att den under senare år genomförda arbetstidsförkortningen i största
utsträckning uttagits i form av femdagarsvecka under sommarmånaderna
med fria lördagar. I ännu mera vidgad omfattning kan denna utveckling
förväntas komma att fortgå. I liknande riktning har Sveriges akademikers
centralorganisation uttalat sig. I yttrandet påpekas, att fria lördagar
under sommarmånaderna blivit regel för majoriteten av de anställda.
Den nuvarande lagstiftningen angående beräkning av lagstadgad tid medför
emellertid för vissa grupper en inskränkning i möjligheterna att utta fria
sommarlördagar. Detta gäller bl. a. dem, som är verksamma inom kreditväsendet.
Vidare är det hos förvaltningsmyndigheter och domstolar nödvändigt
att anordna jourtjänst för att iakttaga den formella öppethållning,
som har sin bakgrund i bestämmelserna angående lagstadgad tid. Det i promemorian
framlagda förslaget utgör en naturlig anpassning av lagstiftningen
till den utveckling, som ägt rum i fråga om arbetstidens förläggning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lön anför, att syftet med den av riksdagen begärda
lagstiftningen främst torde vara att åstadkomma lättnader för de
befolkningsgrupper, vilka redan åtnjuter förmånen av fria lördagar under
sommarmånaderna. De arbetsfria sommarlördagarna skulle sålunda icke
kunna utnyttjas för vila och rekreation i avsedd omfattning på grund av
utlöpande fatalietider. Ifrågavarande lagstiftningsåtgärder kan emellertid
göra det möjligt, att denna förmån utsträckes till ytterligare grupper av arbetstagare.
Länsstyrelsen åsyftar härvid närmast arbetstagare hos förvaltningsmyndigheter
och domstolar. Nuvarande bestämmelser om beräkning
av lagstadgad tid utgör nämligen ett avgörande hinder mot att helt inställa
verksamheten under sommarlördagarna vid nämnda institutioner. Likartade
synpunkter anföres av överståthållarämbetet. Länsarbetsnämnden i
Stockholms län framhåller, att lördagarna tenderat att bli fria för allt större
arbetstagaregrupper och att fredagarna till följd härav i större utsträckning
intagit lördagarnas plats. Detta har i sin tur påverkat offentliga institutioners
öppethållande så att vissa av dessa ändrat sin expeditionstid från
fredag till annan veckodag.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län finner, att förslaget innebär stora
fördelar ur personalens synpunkt och alt en lördagsstängning icke kan anses
vara hinderlig för länsstyrelsen i dess tjänsteutövning. Det kan enligt
länsstyrelsens mening även förutsättas, att samhällets funktioner och allmänhetens
handlande mycket snabbt kommer att rätta sig efter det nya
läget. Länsstyrelsen i Stockholms län, som livligt tillstyrker förslaget, yttrar,
att de avsedda lagändringarna i och för sig icke skulle leda till förfång
för vare sig allmänna eller enskilda intressen.

Handelskammaren i Karlstad anser, att förslaget hdl är i överensstäm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

melse med den allmänna tendensen inom näringslivet att under ifrågavarande
månader friställa lördagarna från arbete. Det torde icke vålla de
delar av näringslivet, som fortfarande kan komma att vara i verksamhet
under ifrågavarande dagar någon olägenhet, att växelprotester in. fl. dylika
åtgärder måste uppskjutas till påföljande måndag. Att för ett fåtal ärenden
hålla en beredskap hos myndigheterna, förefaller handelskammaren
föga rationellt. Även handelskammaren i Gefle finner, att förslaget icke
kommer att förorsaka någon större olägenhet för näringslivet, då växlar,
skuldebrev o. dyl. numera i allt större utsträckning kommer att utställas
med annan förfallotid än lördag just med hänsyn till att allt flera företag
då håller sina kontor stängda. Skånes handelskammare förklarar sig icke
vilja motsätta sig förslaget, enär det möjliggör för domstolar och myndigheter
att inställa jourtjänstgöringen.

Del framlagda förslaget avstyrkes av bank- och fondinspektionen, Svenska
bankföreningen, Sveriges jordbriikskasseförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk och Stockholms handelskammare. Till grund för avstyrkandet åberopas
i första hand den försämrade service för främst affärslivet och jordbruksbefolkningen,
som en stängning av bankerna under sommarlördagarna
skulle medföra.

Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar, efter att ha förklarat sig kunna
i huvudsak instämma i det yttrande, som jordbrukskasseförbundet vid 1960
års riksdag avgivit till första lagutskottet, följande:

Jordbruksbefolkningen har av tradition utnyttjat lördagarna för inköp
och bankaffärer. Arbetsbelastningen är också sådan att denna befolkningsgrupp
knappast i likhet med andra kan komma i åtnjutande av sammanhängande
tvådagarsledigheter vid veckosluten. Någon särskild nytta av att
sommarlördagarna likställes med bankfridagar kan därför jordbruksbefolkningen
knappast komma att få.

Det väsentligaste motivet för den föreslagna ändringen skulle vara, att
vissa arbetstagare inte i avsedd omfattning skulle kunna utnyttja sommarlördagarna
till vila och rekreation på grund av utlöpande fatalietider. Olägenheterna
synes emellertid vara mycket överdrivna. Något hinder torde
inte föreligga för vederbörande att ombesörja sina bankaffärer innan weekendfirandet
börjar, särskilt som företagen torde ha anpassat sina avlöningsdagar
till det faktum att lördagen är arbetsfri.

Behovet av bankservice från affärslivets och allmänhetens sida under
sommarlördagarna kommer även i fortsättningen att bestå och har inte i
så stor utsträckning påverkats av den övergång till femdagarsvecka som
skett. Delvis kan man räkna med ett ökat behov av service på lördagar.
Första lagutskottet, som behandlade ärendet, uttalade också att prövningen
av frågan om stängning av bankkontoren under dessa lördagar bör ankomma
på arbetsmarknadens parter. Enligt riksförbundets mening skulle det
innebära ej oväsentliga olägenheter om man som en konsekvens av de nu
föreslagna lagändringarna skulle genomföra lördagsstängning vid banker
och andra kreditinrättningar.

Även Sveriges jordbrukskasseförbund understryker — liksom bank- och
fondinspektionen — behovet av bankservice från allmänhetens sida och fram -

Kungl. Maj. ts proposition nr h6 år 1961

håller, att expeditionsarbetet på lördagar vid kasserörelsens kontor visat
tendens till ökning, allt eftersom fler människor fått lördagsfritt, samt att
man bland jordbruksbefolkningen i stor utsträckning funnit det lämpligt
att sköta sina bankaffärer på lördagar. Svenska bankföreningen påpekar, att
olägenheten för den stora allmänheten av att en fatalietid stundom kan komma
att utlöpa på en sommarlördag icke bör överdrivas samt hävdar, att
förslagets väsentligaste betydelse därför måste anses vara att det bereder
väg för införande av lördagsstängning i bankerna under sommaren eller en
del därav. Denna fråga är emellertid långt ifrån lättlöst. Hänsyn måste nämligen
tagas såväl till allmänhetens behov av god bankservice som till bankernas
ställning i konkurrensen med andra institut inom kredit- och penningväsendet.
Jämväl Stockholms handelskammare finner, att något behov
av att omedelbart genomföra den föreslagna lagstiftningen icke föreligger.
Bank- och fondinspektionen anför, att om och när det kan konstateras —
t. ex. genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden och näringslivets
företrädare — att behov av bankservice på sommarlördagar ej längre
föreligger, tiden är inne att verkställa de ändringar av lagstiftningen, som
är nödvändiga för att även ifrågavarande personalgrupper skall kunna beredas
förmånen av fria lördagar.

Jämväl av ett antal remissinstanser, som tillstyrkt förslaget eller lämnat
detsamma utan erinran, har uttalats betänkligheter mot att bankerna skulle
hållas stängda under sommarlördagarna. Härvid har även promemorians
uttalande om att denna fråga helt får bli beroende av den överenskommelse
arbetsmarknadens parter i detta avseende kan komma till understrukits.
Fullmäktige i riksbanken påpekar, att förslaget icke innebär att bankkontoren
skall hållas stängda under sommarlördagar utan endast att möjlighet
härtill öppnas. Det får sedan ankomma på arbetsmarknadens parter att överenskomma,
om och i vad mån denna möjlighet skall utnyttjas. Den föreslagna
lagstiftningen åsyftar med andra ord att eliminera nuvarande legala
hinder för företag dch arbetstagare på bankområdet att träffa avtal
om sådan ändring av arbetstidens förläggning att ledighet kan beredas under
lördagarna sommartid. Likartade synpunkter anföres av Svenska bankmannaförbnndet.
Sparbanksinspektionen anser det lämpligt, att eu lagstiftning
finnes, som möjliggör att femdagarsvecka vinner insteg även på kreditväsendets
område.

Skånes handelskammare yttrar:

Att bankerna kan anlitas på lördagarna även under sommarmånaderna
bar fortfarande stor betydelse för handeln, i synnerhet för detaljhandeln.
Det har kunnat förmärkas en ökad benägenhet bos allmänheten att förlägga
sina inköp till tiden efter arbetets slut på fredagarna, och bland affärerna
har systemen med kvällsöppet på fredagarna blivit vanligare. Dessutom
är lördagarna fortfarande i åtskilliga branscher stora försäljningsdagar.
Dessa förhållanden gör alt handeln behöver kunna anlita bankerna
på lördagar. En speciell omständighet, som gör att handeln är angelägen
om alt få bibehålla bankernas service även på lördagar, sammanhänger med
utbredningen av checklönesystemet. Det har blivit allt vanligare att kun2
llihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Xr 46

Kungl. Mnj.ts proposition nr 46 år 1961

derna betalar med checkar i affären. Inte sällan begär de f. ö. att få lösa in
checkar på större belopp än inköpen avser. Handeln behöver därför i ökad
omfattning kunna vända sig till bankerna för att presentera dessa för inlösen.
Bankernas öppethållande på lördagar är av betydelse också från allmänhetens
synpunkt sett. Under somrarna är lördagen den dag allmänheten
har lättast att komma till bank. Utbredningen av checklönesystemet har
f. ö. även för allmänhetens del äccentuerat behovet av bankservice. Av anförda
skäl vore det att beklaga om bankerna nödgades inställa sitt öppethållande
på lördagar. Den serviceförsämring detta skulle innebära för handel
och allmänhet saknar i varje fall statsmakterna anledning att framkalla
eller påskynda. Handelskammaren anser det därför riktigt, att dessa framhållit,
att lagändringarna inte åsyftar att påverka bankerna att hålla stängt
under sommarlördagarna och vill ytterligare understryka uttalandena om
att den föreslagna lagstiftningen ej har dylikt syfte.

Beträffande postbankens speciella förhållande anför generalpoststyrelsen,
att postgirokontoret och postbanken hittills under sommarmånaderna
varit i verksamhet även på lördagarna. På grund av att med kontorsarbete
sysselsatt personal inom andra företag i allt större utsträckning beredes
förmånen av fria sommarlördagar, har för postbanken uppkommit betydande
svårigheter såväl att förhindra en onormal avgång av sådan personal,
som söker sig andra anställningar, som att verkställa erforderlig nyrekrytering.
Med hänsyn härtill anser styrelsen icke uteslutet, att frågan
om införande av fria sommarlördagar för personalen vid postbankens bokförings-,
revisions- och liknande avdelningar måste upptagas till prövning
inom eu icke alltför avlägsen framtid. Denna fråga har givetvis många
aspekter, men en av förutsättningarna för att en sådan anordning skall kunna
vidtagas är dock, att de nu föreslagna lagstiftningsåtgärderna blir genomförda.
Även Statstjänstcmännens riksförbund framhåller, att den föreslagna
lagändringen kan göra det möjligt alt stänga postbanken eller delar
därav på lördagarna. Postgirokontorets bokföring av å sommarlördagar
inkomna in- och utbetalnings- samt gireringsuppdrag skulle formellt kunna
uppskjutas till påföljande söckendag. Utan uppehållande av jourtjänst
inom vissa avdelningar skulle vidare direktuppsägning av postgiromedel
och uttag av större belopp omöjliggöras på sommarlördagar. Med tanke
på behovet av nödvändig service åt allmänheten torde det enligt förbundets
mening vara ogörligt för postverket, trots sina stora personalsvårigheter,
att utfärda bestämmelser, att nyssnämnda ärenden icke skulle få
ombesörjas på sommarlördagarna, när postanstalterna i alla fall är öppna
för annan expedition.

Flera länsstyrelser berör frågan om förslagets betydelse för handläggningen
av ärenden vid dessa myndigheter. Sålunda uttalar länsstyrelsen i
Gävleborgs län — i likhet med vad som även anföres av länsstyrelsen i
Älvsborgs län — bl. a. följande:

Ett genomförande av lagstiftningen innebär att den nuvarande jourtjänsten
i verk och inrättningar blir obehövlig. Del är ofrånkomligt att en lördagsstängning
i viss utsträckning kommer att medföra en försämrad beIjäning
av allmänheten. För länsstyrelsens del torde dock riskerna för eu sådan
icke vara så stora. Det har visat sig att allmänheten under sommar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 är 1961

lördagarna i allt mindre utsträckning tagit länsstyrelsens tjänster i anspråk
genom direkta kontakter. Antalet personliga besök äro få och belastningen
av länsstyrelsens telefonväxel avsevärt lägre än eljest.

De ärenden, som föranleda besök från allmänhetens sida under sommarlördagarna,
avse till väsentlig del passärenden och bilregistreringsärenden
å landskansliet. Endast ett fåtal fall av dessa äro av sådan natur att de skäligen
från länsstyrelsens sida påkalla åtgärd samma dag. Det har i fråga

om pass under innevarande år hänt ett par gånger.---I samtliga dessa

fall hade länsstyrelsen dock förvarnats och följaktligen ägt möjligheter att
i händelse av lördagsstängning vidtaga särskilda åtgärder.

Landskansliet handlägger vissa ärendegrupper, som äro av sådan natur,
att de tordra ett omedelbart ingripande från länsstyrelsens sida. Det är dels
vissa exekutiva förfaranden, frågor om kvarstad och skingringsförbud, dels
vissa administrativa frihetsberövanden, frågor om omhändertagande av
alkoholmissbrukare och liknande. För dessa fall komma de tjänstefria lördagarna
att innebära en olägenhet. Antalet ärenden av förevarande typer är
dock lågt. Vid länsstyrelsen har under sommarlördag de senaste två åren av
ifrågavarande ärenden förekommit följande: kvarstadsärenden, 1959 — ett,
1960 — ett; omhändertagande av alkoholmissbrukare, 1959 — ett, 1960
— inget. Länsstyrelsen anser nu angivna förhållanden icke innefatta sådan
avsevärd nackdel alt de för länsstyrelsens del påkalla ett öppethållande under
lördagar.

Även inom landskontorets förvaltningsområde kan någon gång förekomma
att ett ärende fordrar omedelbar åtgärd. Som exempel kan nämnas
utanordning av överskjutande skatt till utlänning, som avser att utflytta
ur riket. De rör sig likväl här om en ren undantagsföreteelse.

Föreningen Sveriges stadsdomarc framhåller beträffande förslagets betydelse
för rådhusrätterna följande:

Enligt vad föreningen erfarit har vid flertalet rådhusrätter i landet under
sistförflutna sommar arrangerats jourtjänst på lördagarna, vilket inneburit
alt en eller flera avdelningar inom rådhusrätterna hållits öppna och
att allmänheten genom skyltar eller på annat sätt hänvisats dit. Detta arrangemang
har nödvändiggjorts bland annat därav att städerna rekommenderat
de olika myndigheterna alt i största möjliga mån bereda dem underställd
personal fria sommarlördagar. För de medelstora och mindre rådhusrätternas
del har detta i realiteten inneburit, att endast ett biträde
kunnat disponeras under sommarlördagarna. I annat fall skulle varje biträde
måst åläggas jourtjänst ett flertal lördagar under sommaren, vilket
näppeligen torde ha avsetts. Samma har förhållandet varit med domarpersonalen.
Denna anordning har väl fungerat men kan icke anses tillfredsställande.
Det är nämligen otänkbart att den vid varje tillfälle tillstädesvarande
personalen skulle kunna på ett nöjaktigt sätt svara för rådhusrättens
samtliga avdelningar. Det måste därför hälsas med tillfredsställelse,
att en lagstiftning kommer till stånd, som möjliggör även för rådhusrätternas
personal att i likhet med andra grupper av arbetstagare i full utsträckning
komma i åtnjutande av fria sommarlördagar.

Kommerskollegium betonar, liksom handelskammaren i Skåne, att myndigheterna
icke utan vidare bör taga en ändring i lagstiftningen till intäkt
för att stänga sina expeditioner under sommarlördagarna utan att frågan
om eu sådan stängning bör prövas i varje särskilt fall med hänsyn bl. a.
till allmänhetens berättigade krav på service.

2| II i han i/ till riksdagens protokoll / saml. X r K>

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Beträffande förslagets direkta ekonomiska konsekvenser framhåller
Stockholms handelskammare, att ränteförlust kommer att uppstå för kreditgivarna,
om sista dagen för betalning är en sommarlördag. I en av stadskollegiet
i Stockholm åberopad, av borgarrådet Melir upprättad promemoria
uttalas, att risk föreligger, att staden kan åsamkas ekonomisk förlust. Såsom
exempel härpå åberopas, att utbetalningen av kommunalskatt i juli
månad 1960, cirka 137 miljoner kronor, blev tillgänglig för lyftning en lördag.
På grund av att bankerna var öppna kunde staden omedelbart lyfta
beloppet och göra detta räntebärande, varigenom staden erhöll ränta under
två dagar.

Generalpoststyrelsen påpekar, att förslaget på grund av bestämmelserna
i allmänna poststadgan skulle få en omedelbar betydelse för postverket och
dess kunder bl. a. såtillvida, att om sista dagen för avhämtning på postanstalt
av en där kvarliggande försändelse (exempelvis en postförskottsförsändelse)
inträffar på en lördag under juni, juli eller augusti, försändelsen i
stället skulle kunna avhämtas följande måndag. En sådan konsekvens står
helt i överensstämmelse med det syfte, som riksdagens framställning velat
tillgodose, och torde icke komma att medföra några olägenheter för postverket.

Flera remissinstanser har berört frågan om under vilka månader de fria
lördagarna bör förläggas. Tjänstemännens centralorganisation anför härom
följande:

Som i olika sammanhang belysts och även av utredningen framgår kan
man se en snabb utveckling mot femdagarsvecka inom såväl enskild som
offentlig tjänst. Med hänsyn härtill skulle det kunna påstås att de i utredningen
föreslagna lagändringarna icke går tillräckligt långt. Det må t. ex.
erinras om att enligt på det statliga området gällande bestämmelser s. k.
sommartid må tillämpas under tiden juni—september, och att inom ett
flertal förvaltningsområden sommartid må uttagas i form av fria lördagar.
Den föreslagna fatalielagstiftningen skulle sålunda redan i nuläget icke
helt korrespondera med den reglering av arbetstiden som från andra synpunkter
ansetts önskvärd och möjlig att genomföra.

Organisationen vill i detta sammanhang erinra om att organisationen vid
1960 års riksdag till första lagutskottet skriftligen framfört vissa synpunkter
på förhållandena inom den statliga förvaltningen och ifrågasatt om icke
den föreslagna »lördagsregeln» för sommarlördagar skulle kunna utsträckas
att gälla lördagar under hela året.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att länsstyrelsen med hänsyn till
arbetsförhållandena, särskilt inom landskontoret, helst skulle se, att lördagarna
utlades under månaderna juli—september. Man torde enligt länsstyrelsen
för övrigt kunna räkna med att antalet fria lördagar genom överenskommelser
mellan arbetsmarknadens parter framdeles ökar, vilket måhända
kan aktualisera, att samtliga lördagar likställes med hankfridagar. Enär
emellertid flertalet av de arbetstagare, som skulle beröras av den föreslagna
lagstiftningen, för närvarande torde ha sina fria lördagar utlagda under
månaderna juni—augusti, säger sig länsstyrelsen icke nu vilja påfordra ändring
i detta hänseende. Jämväl överståthållarämbetet framhåller, alt det ur

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1961

de statliga myndigheternas synpunkt skulle vara mest fördelaktigt, om också
löidagarna under september manad kom att omfattas av lagstiftningen.

Sparbanksinspektionen anför beträffande den för bankerna lämpligaste
tidpunkten för bankfridagarna följande:

Inspektionen ställer sig mindre förstående till förslaget att utökningen av
bankfridagar skall avse endast månaderna juni—augusti. Såsom promemorian
utvisar, har bankföreningen förklarat, att lördagsstängning hos affarsbankerna
ej rimligen kan ifrågakomma under juni månad. Under sådana
förhållanden kan det antagas att de anställda i stället vilja ha lördagsstängning
under september månad. Det vore därför enligt inspektionens mening
skäl att låta utökningen av bankfridagar avse åtminstone tiden juni—
september. Det synes för övrigt böra övervägas, om begränsning till viss del
av året över huvud är påkallad. Regler om fatalietider torde med fördel
goras oberoende av viss årstid. Då det därjämte förefaller troligt att kravet
på femdagarsvecka även inom kreditväsendet kommer att sträckas längre
och längre torde tillfället vara lämpligt att på en gång undanröja de legala
hinder, som stå i vägen för fria förhandlingar i frågan mellan arbetsmarknadens
parter. Äro olägenheterna av undanröjandet icke större än att det
kan ske för tre månader — och inspektionen kan icke finna att olägenheterna
äro av nämnvärd betydelse — synes det även kunna utsträckas att
gälla hela året.

Sedan sparbanksinspektionen därmed tillkännagivit sin principiella inställning
i ärendet vill inspektionen tillägga, att det är ganska tveksamt om
det passar bankinrättningar, om femdagarsvecka skall införas, att ha stängt
just på lördagar. Såsom framgår av i promemorian återgivet yttrande från
Jordbrukskasseförbundet anses inom jordbrukskasserörelsen lördagen närmast
vara minst lämplig som bankfridag. Liknande uppfattning torde återfinnas
hos många sparbanker. När det gäller lagstiftning om bankfridagar,
måste emellertid en bestämd veckodag utväljas, och den dagen torde
av övervägande skäl böra bli lördagen.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser, att bestämmelserna i 1 kap.
15 § rättegångsbalken om att tingssammanträde i vissa fall skall pågå under
erforderligt antal helgfria dagar i följd bör ändras. Detta stadgande kan
medföra, att sammanträde skall hållas även å sommarlördag. Möjlighet men
ej ovillkorlig skyldighet bör därför skapas att i stället fortsätta sammanträdet
nästa helgfria dag. Föreningen finner ävenledes, att en sådan ändring
i rättegångsbalken bör övervägas, att domstolsförhandling aldrig behöver
hållas å lördag eller dag före helgdag.

Till sist må nämnas, att flera remissinstanser erinrar om att av Kungl.
Maj:t utfärdade instruktioner, stadgar och arbetsordningar bör ändras så
att bestämmelserna om mottagnings-, expeditions- och arbetstid bringas i
överensstämmelse med den föreslagna lagstiftningen.

Departementschefen

Under de senaste åren har ett allt större antal arbetstagare erhållit fria
lördagar under sommarmånaderna. Denna utveckling har i hög grad främjats
av den nu genomtörda arbetstidsförkortningen, vilken i mycket stor ut -

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1961

sträckning uttages i form av fria lördagar. De gällande lagreglerna beträffande
fatalietider har emellertid till följd, att de som har förmånen av fria lördagar
ej alltid kan utnyttja dessa för vila och rekreation. Denna olägenhet
skulle undanröjas, om sommarlördagarna likställes med de s. k. bankfridagarna.
En sådan reform skulle emellertid få betydelse även för vissa arbetstagargrupper,
som ännu ej erhållit förmånen av fria sommarlördagar.
Förvaltningsmyndigheter och domstolar har hittills ej haft formell möjlighet
att helt nedlägga verksamheten under sommarlördagarna. För att i största
möjliga utsträckning bereda personalen ledighet under dessa lördagar har
man på många håll tillämpat ett joursyslem, varigenom verksamheten kunnat
upprätthållas med ett minimum av arbetskraft. Denna service synes emellertid
ha föga utnyttjats av allmänheten. På arbetsplatser med ett fåtal anställda
innebär jourtjänsten å andra sidan en ej obetydlig belastning för
personalen. En annan betydelsefull grupp, som i förevarande sammanhang
tilldrar sig intresse, är bankpersonalen. Jämväl för banker och andra kreditinrättningar
utgör de nu gällande lagreglerna ett absolut hinder mot att slänga
kontoren under lördagarna.

Det förslag om sommarlördagarnas likställande med bankfridagarna som
nu — med anledning av initiativ från riksdagen — framlagts har i det
stora hela vunnit gillande vid remissbehandlingen. De invändningar som
från några håll framförts hänför sig främst till den försämrade service för
näringsliv och allmänhet — särskilt jordbruksbefolkningen — som en stängning
av bankerna under sommarlördagarna skulle föra med sig. Innebörden
av förslaget är emellertid icke, att bankerna skall hållas stängda under
sommarlördagarna utan endast att möjlighet därtill öppnas. Frågan om
och i vad mån denna möjlighet skall utnyttjas får lösas vid förhandlingar
mellan arbetsmarknadens och det övriga näringslivets parter, varvid jämväl
behovet av service åt allmänheten torde komma i betraktande. En direkt
följd av förslaget är däremot, såsom påpekats vid remissbehandlingen, att
ränteförlust kan uppkomma för kreditgivare i fall då sista dagen för betalning
är en sommarlördag. Denna konsekvens synes dock icke utgöra något
skäl mot genomförande av den föreslagna lagstiftningen, vilken otvivelaktigt
skulle bli av stort värde för stora befolkningsgrupper i vårt land.

Såsom angivits i departementspromemorian lägger de mellanfolkliga konventioner
på växel- och checklagstiftningens område, vartill Sverige anslutit
sig, ej hinder i vägen för den föreslagna reformen.

I några yttranden har ifrågasatts, om man inte med hänsyn till den utveckling,
som inom näringslivet skett mot en femdagars arbetsvecka, borde
överväga att utsträcka de bankfria lördagarna att avse hela året. En inom
Svenska arbetsgivareföreningen verkställd approximativ undersökning visar
emellertid, att under år 1959 endast cirka en procent av de inom föreningens
verksamhetsområde anställda haft fullt genomförd femdagarsvecka.
Även om det kan antagas, att utvecklingen också här i landet så småningom
kommer att leda till arbetsfria lördagar under hela året, anser jag det ej

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1901

påkallat att f. n. genomföra en lagstiftning, varigenom årets samtliga lördagar
anses som bankfridagar.

Jag vill alltså tillstyrka genomförande av en lagstiftning, varigenom sommarlördagarna
likställes med bankfridagar. Vad angår frågan vilken del av
den varma årstiden som bör omfattas av lagstiftningen bär i promemorian
föreslagits månaderna juni, juli och augusti. Gentemot detta förslag kan
anföras att, enligt vad som framgår av den förut nämnda, av Svenska arbetsgivareföreningen
verkställda undersökningen, de arbetsfria lördagarna i
viss utsträckning förlägges ej blott till juni, juli och augusti utan även till
maj och september. Detta bekräftas även av en utredning, som verkställts
inom landsorganisationen. I det väsentliga är dock lördagsledigheterna förlagda
till juni, juli och augusti. Att under lagstiftningen inbegripa maj
månad synes ej påkallat. Däremot vill jag med hänsyn särskilt till att inom
statsförvaltningen sommararbetstid i stor utsträckning tillämpas under juli
•—september förorda, att lagstiftningen får omfatta också september månad.

Såsom föreslagits i promemorian torde de erforderliga lagändringarna
kunna verkställas på så sätt att i 72 § växellagen, 55 § checklagen, 5 g
skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid upptages
stadganden av innehåll att lördagarna under juni, juli, augusti och september
— i likhet med vad som f. n. gäller beträffande påskafton, midsommarafton
och julafton — likställes med allmän helgdag.

Det är tydligt, att ett genomförande av den nu föreslagna lagstiftningen
kan komma att påverka t. ex. den tidsfrist vilken enligt 24 kap. 12 § rättegångsbalken
gäller för avlåtande av häktningsframställning. Spörsmålet om
förhållandet mellan 2 g lagen om beräkning av lagstadgad tid och nyssnämnda
stadgande i rättegångsbalken är emellertid icke nytt. I framställning
till Kungl. Maj:t den 31 januari 1952 (se JO:s ämbetsberättelse 1953 s. 343)
har sålunda justitieombudsmannen berört frågan och därvid framhållit
önskvärdheten av sådant förtydligande av 24 kap. 12 § rättegångsbalken att
ifrågavarande stadgande i lagen om beräkning av lagstadgad tid icke kan
göras tillämpligt beträffande tiden för avlåtande av häktningsframställning.
Sedan framställningen överlämnats till 1951 års rättegångskommitté förklarade
rättegångskommittén i promemoria den 6 augusti 1954 att den för
sin del icke ansåge tillräckliga skäl föreligga att föreslå lagregler, som
skulle innebära undantag från de eljest generellt gällande bestämmelserna
om lagstadgad tid. Icke heller i det läge som nu uppstått genom den ifrågasatta
ändringen av lagen om beräkning av lagstadgad tid torde det enligt
min mening vara påkallat alt vidtaga någon jämkning av stadgandet om
den tidsfrist som enligt rättegångsbalken gäller för avlålande av häktningsframställning.
Det är ju att märka att huvudregeln enligt rättegångsbalken
är att häktningsframställning skall avlåtas så snart ske kan och att det endast
är den yttersta maximifristen, som påverkas av en tillämpning av stadgandet
i 2 f; lagen om beräkning av lagstadgad tid.

Den i 2 § lagen om beräkning av lagstadgad lid upptagna regeln angående
påskafton, midsommarafton och julafton skall enligt lagrummets nuva -

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

rande lydelse icke gälla, om åtgärden i fråga skall företagas senast å viss
rättegångsdag eller inskrivningsdag och denna infaller å någon av de nämnda
helgdagsaftnarna. Som i departemetspromemorian förordats torde denna
bestämmelse såsom numera praktiskt betydelselös kunna utgå ur stadgandet.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har framfört önskemål om att sådan
ändring vidtages i 1 kap. 15 § rättegångsbalken, att uppehåll även i mindre
vidlyftiga rättegångar kan göras under sommarlördagar och helgdagsaftnar.
Något större praktiskt behov av en sådan bestämmelse synes dock icke föreligga,
då de fria lördagarna till stor del infaller under domstolarnas ferier.
I allmänhet torde det även utan den ifrågasatta lagändringen kunna undvikas,
att rätten håller session å sommarlördagar.

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juni 1961. Reformen medför
att vissa jämkningar kan göras i gällande föreskrifter angående mottagningsoch
expeditionstid vid domstolar och förvaltningsmyndigheter. Vid dessa
jämkningar, som kan ske i administrativ ordning, bör beaktas, att allmänhetens
berättigade krav på service icke eftersättes.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning
av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de angivna lagförslagen,
av den lydelse bilaga (Bilaga A) till detta protokoll utvisar1,
måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom
utdrag av detta protokoll.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj :t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

1 Förslagen, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr i6 år 1961

Bilaga B.

De vid departementspromemorian fogade lagförslagen

1) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 72 § växellagen

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen skall erhålla ändrad lydelse
pa sätt nedan angives.

72 §.

Inträffar växels----å söckendag.

Skall åtgärd---helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt denna lag vare lördagar under månaderna
juni, juli och augusti, påskafton, midsommarafton och julafton.

Vid beräkning---ej medräknad.

Uppskovsdagar äge---ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

2) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen

Härigenom förordnas, att 55 § checklagen skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

55 §.

Checks uppvisande — ---å söckendag.

Då den---helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt denna lag vare lördagar under månaderna
juni, juli och augusti, påskafton, midsommarafton och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1961

3) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning

av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning
av lagstadgad tid skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas,
å söndag eller annan allmän helgdag, d lördag under månaderna juni,
juli och augusti eller å påskafton, midsommarafton eller julafton, må åtgärden
företagas å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

4) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §•

Är förfallotid--- — skuldebrevets utfärdande.

Inträffar skuldebrevs förfallotid å söndag eller annan allmän helgdag,
vare nästa söckendag ansedd såsom förfallodag. Lag samma vare, där skuldebrev
lyder på betalning inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag.
Likställda med allmän helgdag vare enligt denna lag lördagar under månaderna
juni, juli och augusti, påskafton, midsommarafton och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 10 februari
1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 4 februari 1961'' tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i statsrådet den 20 januari 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till lag om ändrad Igdelse av 72 § växellagen,
lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen, lag om ändrad lydelse av 2 §
lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid och lag om ändrad
lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av lagbyråchefen B. Hjern.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

T. Johansson

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 februari 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets denna dag avgivna
utlåtande över de till lagrådet den 20 januari 1961 remitterade förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning
av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att desamma måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

601882