Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965 (Proposition 1965:43)

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

Nr 43

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående kommunal
skatteutjämning, m. m.; given Stockholms slott den
26 februari 1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns
och annan samfällighets utdebitering av skatt; och

2) förordning angående skatteutjämningsbidrag,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en bidragsgivming i allmänt skatteutjämnande
syfte till kommunerna införs fr. o. m. år 1966. I samband därmed slopas
de nuvarande skatteersättningarna till kommunerna i anledning av 1957
och 1961 års ortsavdragsref ormer samt skattelindringsbidraget till synnerligt
skattetyngda kommuner. Det föreslagna bidragssystemet är uppbyggt
sä, att bidrag utgår dels till landskommuner, köpingar, städer, landstingskommuner
och kyrkliga kommunenheter, när skattekraften, dvs. skatteunderlaget
per invånare, i kommunen understiger en viss nivå (skatteutjämningsbidrag
vid brist på skattekraft), dels till landskommuner, köpingar
och städer, när den sammanlagda utdebiteringen för allmän kommunalskatt
i kommunen överstiger medelutdebiteringen i riket (skatteutjämningsbidrag
vid hög utdebitering). Utöver dessa bidrag kan efter ansökan ett extra
skatteutjämningsbidrag utgå, om synnerliga skäl föreligger.

Skatteutjämningsbidraget vid brist på skattekraft bygger på ett tillskott
av skatteunderlag. Tillskottet varierar med hänsyn till kommunens belägenhet.
Riket indelas sålunda i tre skattekraftsområden med olika gränser
för tillskottens storlek, nämligen skattekraftsområde 1, omfattande hela

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 43

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

riket med undantag av de fyra nordligaste länen, skattekraftsområde 2, omfattande
Västernorrlands och Jämtlands län samt Västerbottens läns kustland,
och skattekraftsområde 3, omfattande Lapplandsdelen av Västerbottens
län och Norrbottens län. Kommun garanteras en skattekraft i område
1 av 95 % om fråga är om landstingskommun och 90 % om fråga är om annan
kommun, i område 2 av 110 % och i område 3 av 125 % av medelskattekraften
i riket. För landstingskommun gäller därjämte den särskilda
garantin att tillskottet av skatteunderlag inte skall understiga vad kommunen
för år 1965 uppburit i tillskjutet skatteunderlag enligt 1957 och 1962
års kungörelse om skatteersättning. Om landskommuns, köpings eller stads
sammanlagda utdebitering för allmän kommunalskatt understiger medelutdebiteringen
skall dock de nämnda procenttalen reduceras. Bidraget utgår
med belopp som motsvarar produkten av skatteunderlagstillskottet och
kommunens utdebiteringssats för bidragsåret.

Skatteutjämningsbidraget vid hög utdebitering beräknas på kommunens
totala skatteunderlag och utgår efter en viss procent av den del av den sammanlagda
utdebiteringen för året före bidragsåret som överstiger medelutdebiteringen
i riket.

Vidare föreslås att vissa speciella bidrag till kommunerna skall avlösas,
nämligen bidragen till skolmåltider, till anskaffande av inventarier för
skolmåltider, till skolskjutsar och inackordering, till pedagogisk utrustning,
till de kommunala folkbiblioteken, till anordnande samt om- och tillbyggnad
av ålderdomshem ävensom till uppförande eller inrättande av barnhem
och till driften av barnhem. De genom avlösningen disponibla medlen
töreslås skola överföras till det allmänt skatteutjämnande bidragssystemet.

Slutligen föreslås att staten skall överta kommunernas nuvarande kostnader
för de statligt reglerade folkpensionsförmånema, dvs. kostnaderna
lör törtidspensioner jämte barntillägg till sådana pensioner, änkepensioner
i anledning av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 samt hustrutilllägg.
Samtidigt föreslås att kommunerna skall helt svara för de kommunala
bostadstilläggen.

En reform enligt de angivna riktlinjerna kan för budgetåret 1965/66 beräknas
tillföra kommunerna ett nettotillskott av drygt 400 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt

Härigenom förordnas som följer.

Kommuns och annan menighets utdebitering av skatt skall bestämmas
i förhållande till det antal skattekronor och och skatteören, som vid närmast
föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg av det antal
skattekronor, som staten skall tillskjuta enligt förordningen den
(nr ) om skatteutjämningsbidrag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tilllämpas
första gången vid fastställande av utdebitering för år 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år 1965

Förslag

till

Förordning

om skatteutjämningsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Kommun äger erhålla skatteutjämningsbidrag av statsmedel enligt bestämmelserna
i denna förordning.

2 §.

I denna förordning förstås med

kommun: landskommun, köping, stad, landstingskommun, församling,
pastorat och annan kyrklig samfällighet som äger beskattningsrätt,

bidragsår: det kalenderår under vilket skatteutjämningsbidrag utgår,

beräkningsår: det kalenderår som föregår bidragsåret,

skattekraft: antalet skattekronor och skatteören per invånare i kommunen,
beräknat efter taxeringsnämnds beslut rörande beräkningsårets taxering
till kommunal inkomstskatt och antalet kyrkobokförda invånare i kommunen
vid beräkningsårets ingång,

medelskattekraft: antalet skattekronor och skatteören per invånare i hela
riket, beräknat efter taxeringsnämnds beslut rörande beräkningsårets taxering
till kommunal inkomstskatt och antalet kyrkobokförda invånare i hela
riket vid beräkningsårets ingång,

sammanlagd utdebitering: summan inom landskommun, köping eller stad
av utdebiteringssatserna för beräkningsåret för skatt till kommun, municipalsamhälle
och tingslag samt

utdebiteringsgräns: medeltalet av de sammanlagda utdebiteringarna i hela
riket, bestämt genom att summan av de tal, som erhållas om inom varje
landskommun, köping eller stad sammanlagda utdebiteringen multipliceras
med antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds
beslut rörande taxering till kommunal inkomstskatt året före beräkningsåret,
delas med sammanlagda antalet skattekronor och skatteören i hela
riket.

Omfattar landskommun, köping eller stad två eller flera församlingar,
skall vid beräkningen av den sammanlagda utdebiteringen medeltalet av utdebiteringssatserna
för församlingsskatt inräknas i summan av utdebiteringssatserna.
Detta medeltal bestämmes genom att summan av de tal, som
erhållas om varje församlings utdebiteringssats multipliceras med antalet
skattekronor och skatteören i församlingen enligt taxeringsnämnds

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

beslut rörande taxering till kommunal inkomstskatt året före beräkningsåret,
delas med antalet skattekronor i den landskommun, köping eller stad
inom vilken församlingarna äro belägna. Tillhöra delar av församling ski -da kommuner, gäller vad nu sagts om församling sådan del.

Municipalsamhälles utdebiteringssats ingår i den sammanlagda utdebiteringen
med det belopp, vartill den skulle ha uppgått om antalet skattekronor
och skatteören i municipalsamhället varit detsamma som i den landskommun
inom vilken municipalsamhället äi beläget.

3 §•

Skatteutjämningsbidrag utgår vid brist på skattekraft och vid hög utdebitering
samt i fall som anges i 16 §.

4 §•

Skatteutjämningsbidrag skall vid upprättande av utgifts- och inkomststat
för bidragsåret upptagas bland kommunens inkomster.

Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft

5 §•

Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft utgår till kommun, vars
skattekraft understiger den skattekraft, som kommunen skall tillförsäkras
enligt 8 §.

o 8-

Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft utgår med det belopp,
som erhålles, när tillskott av skatteunderlag enligt 8 § multipliceras med
den utdebiteringssats som kommunen fastställt för bidragsåret.

7 §.

För beräkning av tillskott av skatteunderlag enligt 8 § indelas riket i följande
skattekraftsområden, nämligen

skattekraftsområde 1, omfattande hela riket med undantag av V asternorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

skattekraftsområde 2, omfattande Västernorrlands och Jamtlands lan
samt av Västerbottens län landskapet Västerbotten ävensom Nordmahngs,
Hörnefors och Bjurholms kommuner, samt

skattekraftsområde 3, omfattande återstående del av Västerbottens lan

och Norrbottens län. ,

När särskilda skäl föreligga, äger Konungen forordna om avvikelse trän
den i första stycket angivna indelningen i skattekraftsområden.

8 §.

Tillskott av skatteunderlag utgöres av det antal skattekronor och skatteören,
som kommunen måste tillföras för att skattekraften skall motsvara
följande andel av medelskattekraften, nämligen för

landstingskommun i skattekraftsområde 1 ...... 95 procent,

annan kommun i skattekraftsområde 1 ........ 90 procent,

kommun i skattekraftsområde 2................ 110 procent och

kommun i skattekraftsområde 3 .............. 125 procent.

För landstingskommun må dock tillskottet av skatteunderlag icke understiga
summan av de tillskjutna skatteunderlag som för år 1965 utgick till

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

landstingskommunen enligt kungörelserna den 16 maj 1957 (nr 205) angående
skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform och den
27 april 1962 (nr 140) angående skatteersättning i anledning av 1961 års
ortsavdragsreform.

Ingå två eller flera församlingar i pastorat eller annan kyrklig samfällighet
som äger beskattningsrätt, skall tillskottet av skatteunderlag till den
kyrkliga samfälligheten utgöra summan av sådana tillskott till församlingarna.

För landskommun, köping eller stad där den sammanlagda utdebiteringen
understiger utdebiteringsgränsen, skall det enligt första stycket gällande
procenttalet minskas med en procentenhet för varje fullt tjugotal ören,
varmed den sammanlagda utdebiteringen understiger utdebiteringsgränsen.

Tillhöra delar av kommun skilda skattekraftsområden, beräknas tillskottet
särskilt för varje sådan del.

9 §.

Träder ändring beträffande kommuns indelning i kraft vid bidragsårets
ingång, skall tillskott av skatteunderlag beräknas på grundval av den indelning
som gällde vid beräkningsårets ingång. Vid delning av kommun
skall tillskottet fördelas i förhållande till kommundelarnas invånarantal
vid beräkningsårets början.

10 §.

Tillskott av skatteunderlag skall avrundas till närmast hela hundratal
skattekronor, varvid 50 skattekronor avrundas uppåt.

11 §•

Länsstyrelsen skall fastställa tillskott av skatteunderlag samt senast den
10 september under beräkningsåret tillställa kommun uppgift om tillskottets
storlek.

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering
12 §.

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering utgår till landskommun,
köping eller stad, vars omräknade sammanlagda utdebitering överstiger utdebiteringsgränsen.
Med omräknad sammanlagd utdebitering förstås den
utdebitering för beräkningsåret som skulle ha fastställts, om för samma år
varken bidrag vid hög utdebitering eller bidrag enligt 16 § utgått.

13 §.

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering utgår med belopp, motsvarande
vad som skulle utgå på grundval av kommunens skatteunderlag enligt
beräkningsårets taxering, ökat med tillskott av skatteunderlag enligt
8 §, efter ett belopp för skattekrona och skatteöre som utgör viss andel av
skillnaden mellan den omräknade sammanlagda utdebiteringen i kommunen
och utdebiteringsgränsen. Denna andel är 1/10 procent för varje
ore av den del av den omräknade sammanlagda utdebiteringen, som överstiger
utdebiteringsgränsen med högst tre kronor, och 60 procent av den del
av den omräknade sammanlagda utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen
med mer än tre kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr i3 år 1965 7

14 §.

Träder ändring beträffande kommuns indelning i kraft vid bidragsårets
ingång, skall bidrag vid hög utdebitering beräknas på grundval av den indelning
som gällde vid beräkningsårets ingång. Vid delning av kommun
skall bidraget fördelas i förhållande till kommundelarnas invånarantal vid
beräkningsårets början.

15 §.

Länsstyrelsen skall fastställa skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering
samt senast den 10 september under beräkningsåret tillställa landskommun,
köping och stad uppgift om bidragets storlek.

Extra skatteutjämningsbidrag
16 §.

När synnerliga skäl föreligga, äger Konungen efter ansökan bevilja kommun
extra skatteutjämningsbidrag.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag inges till länsstyrelsen senast
den 31 januari under beräkningsåret.

Övriga bestämmelser

17 §.

Statistiska centralbyrån fastställer varje år senast den 1 juli utdebiteringsgränsen
och senast den 25 augusti medelskattekraften.

18 §.

I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under bidragsåret äga
bestämmelserna i kommunallagen och annan författning om utbetalning av
allmän kommunalskatt motsvarande tillämpning.

Riksrevisionsverket äger meddela de föreskrifter i övrigt som fordras
beträffande länsstyrelsernas utanordning, bokföring m. m. av skatteutjämningsbidrag.

19 §.

Finner länsstyrelse på grund av anmärkning eller eljest att av länsstyrelsen
meddelat beslut enligt denna förordning blivit oriktigt på grund av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall länsstyrelsen,
sedan vederbörande kommun erhållit tillfälle att yttra sig, meddela
beslut om rättelse.

20 §.

Talan mot statistiska centralbyråns och länsstyrelses beslut enligt denna
förordning må föras av kommun. Talan föres hos Kungl. Maj :t genom besvär.

21 §.

De ytterligare föreskrifter, som fordras för tillämpning av denna förordning,
meddelas av Konungen.

Kungl. Maj. ts proposition nr t3 år 1965

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Förordningens bestämmelser
skola dock gälla dessförinnan i avseende på åtgärder, som
fordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 18 maj 1951 (nr
278) angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner.

I samband med ikraftträdandet gäller följande.

1. Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft för bidragsåret 1966
beräknas med tillämpning av 6 §. Därvid förstås vid tillämpning av 8 §
sista stycket med sammanlagd utdebitering den enligt tredje stycket denna
punkt omräknade utdebiteringen. Om den så omräknade utdebiteringen
understiger utdebiteringsgränsen, skall den höjas med 40 procent av skillnaden.

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering för bidragsåret 1966 beräknas
till det belopp, som erhålles, när kommunens skatteunderlag enligt 1964
års taxering, ökat med tillskott av skatteunderlag enligt 8 § första stycket,
multipliceras med den i 13 § angivna andelen av den sammanlagda utdebiteringen,
omräknad enligt tredje stycket denna punkt. Vid denna beräkning
skall medelskattekraften utgöra 60 skattekronor 40 skatteören per invånare.

Vid beräkning av bidrag enligt denna punkt skall den sammanlagda utdebiteringen
för år 1965 omräknas och bestämmas till det belopp, som svarar
mot summan av kvoten av landstingskommunens medelsbehov och
skatteunderlag samt kvoten av övriga kommuners, inbegripet municipalsamhälles
och tingslags, medelsbehov, och landskommunens, köpingens eller
stadens skatteunderlag. Därvid förstås med medelsbehov det belopp,
som anges i fjärde stycket denna punkt, och med skatteunderlag antalet
skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande 1964
års taxering till kommunal inkomstskatt, ökat med tillskott av skatteunderlag
enligt föregående stycke. I fråga om landstingskommun skall även föreskriften
i 8 § andra stycket iakttagas.

Med medelsbehov för ar 1965 förstas del belopp, som motsvarar summan
av vad kommunen under år 1965 av statsverket uppburit dels såsom förskott
av allmän kommunalskatt på grundval av 1964 års taxering dels såsom
skatteersättning enligt de i 8 § nämnda kungörelserna angående skatteersältning
dels sasonr skattelindringsbidrag enligt förordningen den 18
maj 1951 (nr 278) angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda
kommuner i dess nuvarande lydelse. Det så framräknade beloppet
skall emellertid jämkas som om kommunen haft att av de folkpensionskostnader,
som utbetalts för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,
bestrida kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen och som
om kommunen icke uppburit statsbidrag till kostnaderna för anordnande av
skolmåltider, för skolskjutsar och inackordering, för pedagogisk utrustning,
för kommunalt folkbibliotek och för driften av barnhem.

Utdebiteringsgränsen för beräkningsåret 1965 skall utgöra 16 kronor 60
öre för skattekrona.

2. Fordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings
ikraftträdande äger Konungen meddela sådana bestämmelser.

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 26 februari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Hermansson, Holmqvist, Asfling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmälei
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om kommunal
skatteutjämning, in. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (bil. 9 s. 76) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1965/66 beräkna till Bidrag till skattetyngda kommuner, m. m. ett förslagsanslag
av 100 milj. kr., till Skatteersättning till kommunerna i anledning av
1957 års ortsavdragsreform, m. m. ett förslagsanslag av 400 milj. kr. och
till Skatteersättning till kommunerna i anledning av 1961 års ortsavdragsreform
ett förslagsanslag av 345 milj. kr.

Beredningen av denna fråga är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra
närmare för densamma.

1. Inledning

Den 20 december 1957 tillkallade jag utredningsmän med uppdrag att
utreda frågan om den kommunala skatteutjämningen. Utredningsmännen,
som antog benämningen 1958 års skatteutjämningskommitté, har numera
överlämnat ett betänkande med titeln »Kommunal skatteutjämning m. m.»
(SOU 1964: 19). Ledamöter i kommittén har varit landshövdingen Gustaf
Nilsson, ordförande, riksdagsledamöterna Eric Carlsson, Einar Eriksson,
Carl-Wilhelm Lothigius och Thore Sörlin, kammarrättsrådet Per Eklund,
byråchefen i socialdepartementet Göte Fridh, direktören Sven Järdler, f.. d.
riksdagsmännen Nils Persson och Olof W. Wiklund, kanslirådet Jan-Erik
Stenius samt drätseldirektören Erik Sundberg. I betänkandet framläggs
förslag till ett allmänt system för bidragsgivning i skatteutjämnande syfte
samt till ändrad fördelning mellan stat och kommun av folkpensionskostnaderna.

lj- Ttihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 43

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

Etter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket,
kammarkollegiet, statskontoret, kammarrätten, riksrevisionsverket,
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, skattelindringsnämnden,
skolöverstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län,
samtliga landsting, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Svenska pastoratens riksförbund, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Riksförbundet Landsbygdens
folk (RLF). Vissa länsstyrelser har till sina yttranden fogat yttranden
från länsavdelningar av Svenska kommunförbundet och från primärkommuner.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har bifogat ett yttrande av
Samarbetsnämnden för Dalsland. Därjämte har yttranden från Stockholms
stadskollegium och Stockholms församlingsdelegeradc bilagts yttrandet av
överståthållarämbetet. Vidare har vissa skrifter inkommit i ämnet.

Kommitténs tortattmngsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga 1.

2. Nuvarande bidragssystem

Statsmakterna har sedan lång tid tillbaka uppmärksammat de stora differenserna
mellan kommunerna i ekonomiskt hänseende och de betydande
ojämnheterna i skattetryck dem emellan. För att åstadkomma en utjämning
av skattetrycket har efter hand åtgärder av skilda slag vidtagits. Sålunda
har bl. a. ett omfattande system för bidragsgivning med statsmedel
till såväl primärkommuner som sekundärkommuner vuxit fram. Bidragsgivningen
sker i form av dels allmänna tillskott till kommunernas
hushållning, dels speciella bidrag, knutna till särskilda förvaltningsgrenar.
Till de allmänna bidragen hör skatteersättningarna i anledning av ortsavdragsreformerna
åren 1957 och 1961 samt bidraget till skattelindring åt
synnerligt skattetyngda kommuner. Antalet speciella bidrag är stort. De
tjanar skilda syften, bl. a. alt reglera kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun inom vissa verksamhetsområden och att stimulera kommunerna
till viss verksamhet. För att åstadkomma den önskade utjämningen av
skattetrycket har vissa bidrag skatteunderlagsgraderats, dvs. bidragsgiv mngens

omfattning bestäms delvis av storleken av kommunens skatteunderlag.

2.1 De allmänna statsbidragen

De allmänna bidragen avser dels att kompensera bortfall av skatteunderlag,
dels att ge skattelindring åt vissa kommuner. Till den förstnämnda
gruppen av bidrag hör skatteersättningarna i anledning av 1957 och 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

års ortsavdragsreformer. Den andra gruppen representeras endast av ett
bidrag, nämligen bidraget till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Skatteersättningarna

Genom beslut av 1957 års riksdag höjdes de kommunala ortsavdragen.
Reformen var ett led i en allmän skattesänkning med tyngdpunkten förlagd
till de lägre inkomstskikten. Emellertid ansågs alt den avsedda effekten
till väsentlig del skulle gå förlorad, om skatteunderlagsbortfallet i kommunerna
till följd av de höjda ortsavdragen skulle medföra mera betydande
höjningar av den kommunala utdebiteringen. Därför beslöts att staten
skulle lämna kommunerna ersättning för bortfallet av skatteunderlag. Bestämmelser
härom intogs i kungörelsen den 16 maj 1957 (nr 205) angående
skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreforin.

Kungörelsen avser bidragsgivning för åren 1958—1965. Bidrag tillkommer
borgerliga primärkommuner, församlingar, pastorat och andra kyr
liga samfälligheter, som äger beskattningsrätt, miinicipalsamliällen, landstingskommuner
samt vissa skoldistrikt. Utanför bidragsgivningen faller
endast tingslagen. För varje bidragsår garanterar staten genom bidrag kommunerna
ett visst skatteunderlag, som tillsammans med det vid taxeringen
utfallna skatteunderlaget i vanlig ordning deltar i den kommunala utdebiteringen.
Med det av staten tillskjutna skatteunderlaget som grund far
kommunen för varje bidragsår bidrag med hänsyn till den for aret beslutade
utdebiteringen. Statsbidragets storlek är sålunda delvis beroende av
utdebiteringssatsen.

Tillskottet av skatteunderlag beräknas med utgångspunkt från det idragsunderlag
som fastställts för kommunen. Bidragsunderlaget utgör summan
av det skatteunderlagsbortfall som framkommit vid omrakning av
1957 års kommunala taxering med tillämpning av de nya ortsavdragen
och det skatteunderlag som den provisoriska skatteersättningen i anledning
av 1950 års ortsavdragsreform beräknas motsvara. Det tillskjutna skatteunderlaget
utgör för åren 1958—1960 bidragsunderlaget och för åren

1961__1965 bidragsunderlaget i förekommande fall reducerat på visst satt.

Genom reduceringen blir bidraget skatteunderlagsgraderat. Bidraget skall
vara helt avvecklat år 1965 i de med hänsyn till skattekraften bäst stallda
kommunerna. Vid bidragets tillkomst förutsattes att takten i den fortsatta
reduceringen fick bli beroende av de olika åtgärder som kunde komma att
vidtas i skatteutjämnande syfte.

Länsstyrelsen skall för varje bidragsår fastställa det tillskjutna skatteunderlaget
och underrätta vederbörande kommun om detta. Kommunen skall
beakta tillskjutet skatteunderlag då den fastställer sin utdebitering för bidragsåret.
Skatteersättningen erläggs i samband med att kommunerna tillkommande
inkomstskatt utbetalas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

Enligt kungörelsen den 27 april 1962 (nr 140) angående skatteersättning
i anledning av 1961 års ortsavdragsreform utgår full kompensation till kommunerna
för det borttall av skatteunderlag som ortsavdragsreformen medför.
Ersättningen skall utgå t. o. in. år 1965. Reglerna för kompensationen bvgger
på samma principer som 1957 års kungörelse. Någon reducering av bidragsunderlaget
lörekommer dock inte. Ersättningen är således inte skatteunderlagsgraderad.

Skatteersältningarna inverkar på storleken av vissa statsbidrag. Enligt
kungörelsen den 27 april 1962 (nr 141) angående beräknande av skatteunderlag
för fastställande av statsbidrag i vissa fall m. m. skall nämligen vid
beräkning av antalet skattekronor per invånare i kommunen hänsyn tas
till det totala skatteunderlaget — tillskjutet skatteunderlag således inberäknat.
Regeln gäller även när storleken av kommunalt bidrag till staten skall bestämmas
och är således tillämplig beträffande kommunernas andelar i folkpensioneringskostnaderna.
Utanför regelns tillämpningsområde faller däremot
skattelindringsbidragen.

De taktiska kostnaderna för skatteersättningarna uppgick under budgetåret
1963/64 till ca 720 milj. kr. och beräknas för budgetåret 1964/65
till ca 680 milj. kr.

Skattelindringsbidraget

Bestämmelserna om skattelindringsbidrag finns i förordningen den 18 maj
1951 (nr 278) angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda
kommuner (ändrad 1962: 168).

Skattelindringsbidrag kan tillkomma kommunområde som är synnerligen
betungat av skatt. Med kommunområde förstås landskommun, municipalsamhälle,
församling eller skoldistrikt och del av landskommun som ingår
i municipalsamhälle, församling eller skoldistrikt, omfattande även annan
landskommun eller del därav. Med landskommun likställs stad och köping
som utgör särskild kommun.

Grundtanken bakom skattelindringsförordningen är att åstadkomma skaltelindring
for de mest skattetyngda kommunerna genom att med statsbidrag
motväga bristen på skatteunderlag.

Forutsättning för bidrag är att den sammanlagda kommunala utdebiteringen
under det löpande året (det år bidraget beslutas) överstiger 11 kr.,
särskilt debiterade tingshusmedel dock oräknade, samt att antalet skattekronor
och skatteören per invånare inom den borgerliga primärkommunen
vid det löpande årets taxering understiger det för samma år gällande gränsunderlaget.
Detta utgör för kommunerna i det nordligaste gränsunderlagsområdet
— omfattande Norrbottens län och den del av landskapet Lappland
som ingår i Västerbottens län — 80 %, i mellersta gränsunderlagsområdet
omfattande återstående del av Västerbottens län samt Västernorrlands
och Jämtlands län — 70 % och i det sydligaste gränsunderlagsområdet

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

— omfattande riket i övrigt —- 55 % av medelskattekraften i rikets samtliga
kommuner vid det löpande årets taxering.

Det antal skattekronor och skatteören varmed en kommuns skatteunderlag
enligt det löpande årets taxering understiger gränsunderlaget betecknas
som kommunens brist på skatteunderlag. Den procentsats som svarar mot
förhållandet mellan bristen på skatteunderlag och gränsunderlaget benämnes
bidragsprocenten.

Bidraget beräknas för den del av utdebiteringen som ligger mellan 11 och
13 kr. efter en procentsats motsvarande bidragsprocenten samt för den del
som överstiger 13 kr. efter en procentsats motsvarande dubbla bidragsprocenten.
I intetdera fallet får dock bidrag utgå efter högre procentsats än 90.

Det bidrag som utgår enligt de nu angivna normerna brukar benämnas
ordinarie bidrag. Dessutom äger Kungl. Maj :t då synnerliga skäl föreligger
bevilja extra bidrag. Sådana kan utgå som påbyggnad av det ordinarie bidraget
eller som bidrag till kommun som inte fyller de generella villkoren
för ordinarie bidrag.

Såväl ordinarie bidrag som extra bidrag utgår efter ansökan. Ansökningarna
underkastas en ingående granskning i finansdepartementet. Som rådgivande
organ i dessa frågor fungerar skattelindringsnämnden. Denna består
av ordförande och sex ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t. Vid beräkningen
av den sammanlagda utdebiteringen skall vissa särskilda förhållanden
iakttas. Har sålunda vederbörande kommunområde för att täcka sina
utgifter inte använt därför tillgängliga inkomster skall endast den utdebitering
tas i beräkning som skulle ha erfordrats om samtliga nämnda inkomster
använts för utgifterna. Ingår bland utgifterna kostnader för anstalter
som inte varit påkallade av trängande behov eller andra kostnader som är
avsevärt högre än nödvändigt, skall endast den utdebitering tas med i beräkningen
som skulle ha erfordrats om dylika utgifter inte medräknats. Har
slutligen med utdebiterade medel täckts utgifter som enligt normal hushållning
bort bestridas med lånemedel eller eljest på annat sätt än med utdebiterade
medel eller har sådana utgifter som täckts genom upplåningamorterats
på avsevärt kortare tid än eljest är brukligt, skall endast tas i
beräkning den utdebitering för ifrågavarande ändamål som finns skälig.

Bidragsgivningen i skatlelindrande syfte visar en stigande tendens. Under
budgetåret 1963/64 uppgick bidragen till 68 milj. kr. och beräknas för budgetåret
1964/65 till ca 90 milj. kr.

2.2 Speciella statsbidrag

Utformningen av de speciella statsbidragen har influerats av många olika
synpunkter. Bidragsgrunderna är inte enhetliga utan skilda principer har
tillämpats i olika författningar.

I vissa fall är sålunda bidragsunderlaget fastställt till ett bestämt belopp

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

men det förekommer även att det är indexreglerat. Beträffande bidragsprocenten
varierar bestämmelserna inte bara i fråga om dess storlek utan även
i andra hänseenden. Ibland är sålunda kommunens skattekraft enbart avgörande.
I andra fall åter tas hänsyn även till utdebiteringen i kommunen. Men
storleken av vissa bidrag påverkas också av kommunens ekonomiska ställning
i övrigt och av dess geografiska struktur. Exempel finns på såväl en
löpande som en trappstegsformad bidragsskala. Inte heller skattekraften beräknas
efter enhetliga grunder. För driftbidragen — bidrag till kommunernas
driftkostnader — beaktas endast ett års skattekraft. Beträffande anläggningsbidragen
— bidrag till kommunernas kapitalkostnader — tas däremot
i allmänhet hänsyn till flera års skattekraft.

Jag vill i det följande lämna en redogörelse för de speciella statsbidrag
som är av intresse i förevarande sammanhang.

Statsbidraget till anordnande av skolmåltider. Enligt kungörelsen den 28
juni 1946 (nr 553) angående statsbidrag till anordnande av skolmåltider
• ändrad senast 1962: 486) utgår bidrag till kommun för anordnande av skolmåltider
inom det obligatoriska skolväsendet och vid vissa högre skolor. Det
anknyts till ett visst bidragsunderlag, kostnad per måltid, varierande efter
måltidens beskaffenhet. På bidragsunderlaget beräknas, om fråga är om
elever som bor inom kommunen, statsbidraget efter 0,2 % för varje fullt tiotal
skatteören som kommunens skatteunderlag för redovisningsåret (den 1 juli
--den 30 juni) understiger 50 skattekronor per invånare. Om synnerliga
skäl löreligger kan Kungl. Maj :t fastställa högre procentsats för bidraget,
bör mältidskostnader avseende elever från annan kommun utgår bidrag
med den faktiska kostnaden, dock med visst högsta belopp.

Totalkostnaden för skolmåltidsverksamheten kan för innevarande läsår
beräknas till ca 215 milj. kr. Statsbidraget för budgetåret 1964/65 kan uppskattas
till ca 16 milj. kr. Kommunernas relativa andel i kostnaderna för
denna verksamhet har sedan bidragets tillkomst oavbrutet stigit och statens
andel i motsvarande mån sjunkit. Anledningen till denna utveckling är ökningen
dels av kommunernas skattekraft, dels av kostnaderna för verksamheten.

Statsbidraget till anskaffande av inventarier för skolmåltider. Bestämmelser
om detta bidrag finns i den förutnämnda kungörelsen om statsbidrag till
anordnande av skolmåltider. Bidraget utgår som ett engångsbidrag med
viss procent av ett bidragsunderlag. Detta beräknas med hänsyn till antalet
i skolmåltiderna deltagande lärjungar per bespisningsenhet enligt särskild
skala och utgör lägst 1 200 kr. och högst 20 000 kr. Bidragsprocenten beräknas
på samma sätt som beträffande bidraget till anordnande av skolmåltider.

Bidraget nådde sitt maximum budgetåret 1947/48 med drygt 5 milj. kr.
Under de senaste budgetåren har det inte överstigit 200 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr b3 år 1965

Statsbidraget till skolskjutsar och inackordering. Föreskrifter om detta bidrag
är givna i kungörelsen den 18 juni 1958 (nr 389) om statsbidrag till
kostnaderna för skolskjutsar och inackordering (ändrad senast 1964 : 455).
Bidraget utgår till kommun, skoldistrikt och kommunaltörbund på skolväsendets
område till kostnaderna för anordnande av skolskjutsar och inackordering
för sådana elever i grundskolor, folkskolor och fortsättningsskolor
som har lång eller besvärlig skolväg. Statsbidrag till skolskjutsar utgår
enligt huvudregeln med 80 % av kommunens verkliga kostnad. Skulle länsskolnämnden
finna att skjutsningen kunnat anordnas till lägre kostnad,
skall bidraget utgå med 80 % av den kostnad nämnden prövar skälig. Om
bidraget till skolskjuts skulle bli högre än bidrag till inackordering och antalet
inackorderingsdagar skulle utgöra 1,2 gånger antalet skolskjutsar, får
bidraget till skolskjuts endast vid synnerliga skäl överstiga vad som skulle
utgått som bidrag till inackordering. Vid självskjuts utgår statsbidrag med
80 % av kommunens verkliga kostnad; dock får bidraget inte beräknas efter
högre kostnad per dag som eleven besökt skolan än 50 öre om skolvägen
är längre än 7 kilometer och 40 öre i annat fall. Statsbidraget till kostnaderna
för inackordering utgör per elev och dag 3: 25 kr. vid inackordering i enskilt
hem och 3 kr. vid inackordering i elevhem.

För budgetåret 1964/65 har kostnaden för bidragsgivningen till skolskjutsar
beräknats till 70 milj. kr. och till inackordering till 1,6 milj. kr.

Statsbidraget till pedagogisk utrustning m. m. Bidraget utgår enligt kungörelsen
den 19 december 1958 (nr 665) om statsbidrag till driftkostnader för
det allmänna skolväsendet (ändrad senast 1964: 537),. Bidraget utgör del av
statsbidraget till driften av obligatoriska skolor. Det beräknas med hänsyn
till antalet elever i grundskolan vid läsårets början och utgår med 25 kr.
för varje elev. Härutöver kan till kommun som är i behov av ytterligare
bidrag efter prövning av Kungl. Maj :t utgå särskilt bidrag.

För denna bidragsgivning har för budgetåret 1964/65 anvisats 17,6 milj.

kr.

Statsbidraget till kommunalt folkbibliotek. Till kommun och sammanslutning
av kommuner kan statsbidrag utgå för upprättande och underhåll av
folkbibliotek. Bestämmelser härom är givna i kungörelsen den 30 juni 1955
(nr 540) angående statsbidrag till folkbiblioteksväsendet (ändrad senast
1964: 437). Till kommun inom vars område landsbibliotek finns utgår inte
bidrag. Bidrag utgår endast för ett folkbibliotek per kommun. Under vissa
förutsättningar kan riksförbund för studiecirkelverksamhet erhålla statsbidrag
för folkbiblioteksverksamhet i samband med studiecirkelarbete.

Statsbidraget till kommunala folkbibliotek beräknas på grundval av ett
bidragsunderlag, i vilket får ingå bibliotekets utgifter för bokinköp, bokbindning
och egentlig bibliotekspersonal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

Statsbidraget utgår dels i form av ett allmänt grundbidrag, dels i form av
särskilda tilläggsbidrag, tilläggsbidrag I och tilläggsbidrag II. Bidragen utgör
viss del av bidragsunderlaget. Grundbidraget utgår med 50 % av hela
bidragsunderlaget, dock högst med 5 000 kr. Tilläggsbidrag I utgår med
20 % av utgifterna för bokinköp och bokbindning och tilläggsbidrag II med
20 % av utgifterna för egentlig bibliotekspersonal.

Det sammanlagda beloppet av statsbidrag till kommunala och med dem
likställda folkbibliotek och folkbiblioteksverksamhet samt till folkbiblioteks\erksamhet

kommun, inom vars område landsbibliotek ej finns inrättat, uppgå till högst
10 000 kr. för år. Till kommunalt eller därmed likställt folkbibliotek som av
Kungl. Maj :t godkänts som centralbibliotek kan utöver nu nämnda bidrag
utgå ett särskilt centralbiblioteksbidrag med högst 40 000 kr. för år.

För budgetåret 1964/65 har för ifrågavarande ändamål anslagits ca 7
milj. kr.

Statsbidraget till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem.
Bidraget är reglerat i kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 339) om statsbidrag
till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem. Bidraget
utgår till kommun och kommunalförbund i mån av tillgång på medel.
Bidrag utgör en procentuell andel av det bidragsunderlag som för varje
fall fastställs. Detta beräknas vid nybyggnad efter 18 000 kr. för varje vårdplats
som normalt avses inrymmas i hemmet. Vid om- eller tillbyggnad bestäms
bidragsunderlaget på grundval av de verkliga kostnaderna per vårdplats,
dock till högst 18 000 kr.

Statsbidragsprocenten fastställs med hänsyn till antalet skattekronor i
kommunen. Högsta bidragsprocent, 50, gäller om antalet skattekronor per
invånare understiger 16; lägsta bidragsprocent, 10, om antalet skattekronor
per invånare uppgår till 30 eller däröver.

För budgetåret 1964/65 är anslaget för ifrågavarande ändamål 3,3
milj. kr.

Statsbidraget till uppförande eller inrättande av barnhem. Enligt kungörelsen
den 22 juni 1945 (nr 507) om statsbidrag till uppförande eller inrättande
av barnhem (ändrad senast 1964: 148) utgår bidraget till landsting,
kommun, förening, stiftelse eller annan för anordnande av barnhem som upptagits
i barnhemsplan enligt barnavårdslagen. Om särskilda skäl föreligger
kan bidrag utgå även för annat barnhem som tillgodoser ett allmänt behov.
Statsbidraget utgör vid nybyggnad högst tre fjärdedelar av byggnadskostnaderna
— utgifter för anskaffande av tomt eller inventarier däri ej inräknade.
Bidraget får dock inte överstiga 9 000 kr. för varje vårdplats som barnhemmet
med normal beläggning beräknas rymma. Bidrag kan även utgå då
befintligt barnhem behöver ombyggas därför att det enligt gällande barn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

herasplan skall användas för ett annat klientel än tidigare. Bidrag får i sådant
fall uppgå till tre fjärdedelar av kostnaden för ombyggnadsarbetena,
dock till högst 4 000 kr. för vårdplats. I de fall då byggnad inköps eller till
barnhem tas i anspråk i vederbörandes ägo befintlig byggnad, utgår bidrag
med högst tre fjärdedelar av köpesumman resp. kostnaderna for erforderliga
om- eller tillbyggnadsarbeten, dock högst 6 000 resp. 4 000 kr. per vård P

För budgetåret 1964/65 uppgår anslaget för ifrågavarande bidragsgivning
till 583 000 kr.

Statsbidraget till driften av barnhem. Bestämmelserna om detta bidrag
linns i kungörelsen den 22 juni 1945 (nr 508) om statsbidrag till driften
av barnhem (ändrad senast 1963: 377). För driften av barnhem som upptagits
i barnhemsplan enligt barnavårdslagen kan statsbidrag utgå till landsting,
kommun, förening, stiftelse eller annan. Om särskilda skäl föreligger
kan’bidrag också utgå för driften av annat barnhem som anses tillgodose
ett allmänt behov. Statsbidrag utgår för varje i barnhemmet intaget barn
med 1: 50 kr. för dag på villkor att vårdavgift inte uttas med högre belopp
än 10 kr. för dag och barn om barnet har egen arbetsinkomst och eljest

med 6 kr. _ ......

För budgetåret 1964/65 har upptagits ett anslag för bidragsgivmng i fo revarande

hänseende med 1,6 milj. kr.

2.3 Kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen
skall kommunerna bidra till folkpensionskostnaderna.

Bidrag skall lämnas med 1/10 % för varje fullt tiotal skatteören per
invånare i kommunen — eller således med en procent för varje skattekrona
_ av kostnaderna för vissa förmåner som under året utbetalts för inom
kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade. Dessa förmåner utgörs av
förtidspensioner jämte barntillägg till sådana pensioner, änkepensioner i
anledning av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 samt hustrutillägg.
Kommunens bidrag får dock inte överstiga 3/5 av kostnaderna och ej heller
ett belopp motsvarande 1 kr. för varje skattekrona i kommunen. Förmånerna
beviljas genom beslut av de allmänna försäkringskassorna enligt
av staten fastställda grunder.

Utöver förutnämnda bidrag skall kommun lämna bidrag till kostnaderna
för kommunala bostadstillägg som under året utbetalats för pensionsberattigade
mantalsskrivna inom kommunen. Bidrag utgår med 1/5 % av kostnaderna
för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen eller
således med 2 % för varje skattekrona. Bidraget får dock inte överstiga

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

4/5 av de totala kostnaderna för förmånen och inte heller understiga 1/4
därav. Vederbörande kommun bestämmer om kommunalt bostadstillägg
skall utgå och storleken av detta.

3. Den principiella utformningen av ett allmänt skatteutjämnande

bidragssystem

3.1 Skatteutjämningskommittén

Skatteutjämningskommittén framhåller att det finns olika metoder som
kan tillgripas för att komma till rätta med orsakerna till ekonomiska olikheter
mellan kommunerna, metoder som direkt eller indirekt leder till en
utjämning även av skillnaderna i skattetryck.

Bland de åtgärder statsmakterna planerat för att förbättra betingelserna
för den kommunala verksamheten och för att råda bot på de svårigheter i
Mlka framfor allt många av de mindre bärkraftiga kommunerna befinner
sig har, säger kommittén, under senare tid en ändring av den nuvarande
kommunala indelningen stått i förgrunden. Kommittén erinrar om att 1962
års riksdag (prop. 1961: ISO, KU 1962: 1, rskr 64) fastställt principer för
uppgörande av planer för en ny kommunindelning. Ett annat sätt att lätta
bordorna för kommuner med svagt skatteunderlag har ansetts vara att överflytta
huvudmannaskapet för mera kostnadskrävande förvaltningsuppgifter
till landstingskommunerna eller staten. Bland åtgärder som kan underlätta
möjligheterna att komma till rätta med glesbygdernas problem torde
enligt kommitténs mening en lämplig differentiering av näringslivet och en
spridning av företagsamheten böra tillmätas stor betydelse.

Det ligger i sakens natur, understryker kommittén, att varken en ny frivillig
kommunindelning eller den samhälleliga lokaliseringsverksamheten
kan omedelbart tillgodose behovet av ekonomisk hjälp till de behövande
kommunerna och utjämna olikheterna i fråga om skattebelastning kommunerna
emellan. De nämnda åtgärderna åsyftar att komma till rätta med
problemen på längre sikt. Ej heller torde en överflyttning av uppgifter från
kommunerna till staten kunna ifrågakomma i sådan omfattning att problemen
löses.

Det finns emellertid, framhåller kommittén, också andra möjligheter att
utjämna de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna, t. ex. genom att
ändra reglerna för beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna
sa att kommuner med sämre ekonomi gynnas och genom att utvidga beskattningen
för gemensamt kommunalt ändamål.

Enligt kommittén leder emellertid dessa båda vägar inte till en lösning av
skatteutjamnmgsprobleinet. Verkningarna av åtgärderna är nämligen enligt
undersökningar som kommittén utfört från skatteutjämningssynpunkt ovis -

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

sa eller betydelselösa. Därjämte kan allvarliga invändningar riktas mot åtgärderna
bl. a. från skatterättsliga synpunkter.

Kommittén har därför undersökt andra vägar som kan tankas tora i

målet

Sålunda behandlar kommittén frågan vad som i förevarande avseende kan
stå att vinna genom att ändra grunderna för de skatteunderlagsgraderade
statsbidragen och kommunbidragen. Kommittén anför bl. a. följande.

Det li<fger i sakens natur att ett hänsynstagande till skalteutjammngsfraoan
vid utformningen av de speciella driftbidragen försvårar möjligheterna
att tillgodose kraven på enkelhet i bidragsgivningen. Självfallet skulle en sådan
lösning av problemet också innebära att nuvarande ordning med speciella
bidrag konserveras för överskådlig tid. Skulle utvecklingen som hittills
gå i riktning mot vidgad kommunal verksamhet och an fler statsbidragsformer,
försvåras ytterligare möjligheterna att åstadkomma en överskådlig
och förenklad bidragsgivning.

Även andra invändningar kan resas mot att söka åstadkomma skatteutjämning
genom skatteunderlagsgraderade speciella bidrag, fortsätter kommittén.
Sålunda torde eu orsak till att de rådande skattetrycksskillnaderna
mellan kommunerna inte kunnat i tillräcklig grad utjämnas genom de skatteunderlagsgraderade
speciella statsbidragen vara att soka i det forhål andet
att varje enskilt sådant bidrag i allmänhet utformats med den heg^ransade
målsättningen att åstadkomma viss fördelning av utgifterna endast för
förvaltningsgrenen i fråga. Att vid införandet av ett skatteunderlagsgra erat
speciellt bidrag samtidigt ompröva redan existerande »katteunder agsgraderade
statsbidrag inom andra förvaltningsgrenar har mte vant praktiskt
möjligt. Den avsevärda ökning av skatteunderlagen i kommunerna som
efter hand inträffat har också lett till att allt fler kommuner blivit undantagna
från graderingen samtidigt som graderingen blivit mindre starkt verkande
för kommuner med ringa men växande skattekraft. Aven om vid en
allmän översyn nämnda olägenheter kan undanröjas skulle med hansyn till
att samhällsuppgifternas fördelning mellan stat och kommun inte ar en
-tän<f för alla given stora svårigheter dock alltjämt föreligga att inom det
speciella bidragssystemets ram rätt avväga de olika skatteutjämmngsbi ^

^"avgörande skälet mot att i första hand söka lösa skatteutjämmngsproblemet
genom ändring av grunderna för de skatteunderlagsgraderade
statsbidrag får emellertid enligt kommitténs uppfattning anses vara att
dylika åtgärder inte kan antas vara till fyllest. Såsom i flera andra sammanhang
framhållits erhålles visserligen genom en differentiering av de speciel a
bidragen ökad skatteutjämningseffekt. Med nuvarande statsbidragssystem
begränsas emellertid denna skatteutjämning till det skattetryck som ioranleds
av den speciella statsunderstödda verksamheten. De grenar av en
kommunala verksamheten som faller utanför statsbidragssektorn kan allt -

Kungi. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

jämt föranleda starkt varierande skattetryck i kommunerna. För att skattetrycket
skall kunna utjämnas också i denna del måste statsbidragsgivningen
i princip utvidgas till att omfatta alla de kommunala verksamhetsgrenarna.

Det ar, anfor kommittén, i huvudsak de nu nämnda omständigheterna
som övertygat kommittén om att arbetet på att lösa skatteutjämningsproblemet
i forsta hand bor inriktas på att söka skapa ett allmänt statsbidrag med
skatteutjämnande syfte.

Vid utformningen av ett allmänt skatteutjämnande bidragssystem har
man enligt kommitténs mening att beakta följande allmänna synpunkter.

Fn skatteutjämning som skall ske genom statlig bidragsgivning kan inte
asyfta en total utjämning av kommunernas utdebiteringssatser. En så långtgående
utjämning låter sig inte förena med en reell kommunal självstyrelse.
Skillnader i den kommunala verksamheten som är att tillskriva kommunmedlemmarnas
olika krav på insatser måste i den kommunala självstyrelsens
intresse accepteras. Mot eu total utjämning av utdebiteringsskillnaderna
a ar också det förhållandet — vilket anmärkts i många andra statsbidragssammanhang
— att om staten till mycket stor del svarar för kostnaderna för
den kommunala verksamheten men kommunerna bibehålies vid sin bestämmanderätt
skulle kommunernas intresse för sparsamhet i förvaltningen bli
lidande. Även om dessa farhågor kan synas överdrivna torde det vara befogat,
anser kommittén, att ett allmänt skatteutjämningsbidrag utformas så
att kostnadsoverflyftningen på staten begränsas och vederbörande kommuner
regelmässigt får stå för en kännbar del av kostnaderna för de kommunala
anordningarna. Ä andra sidan torde det enligt kommitténs mening vara
olrånkomhgt att, om ett skatteutjämningsbidrag skall få önskad effektivitet
och ge de av kommunal skattebörda särskilt hårt drabbade kommunerna en
väsentlig lattnad, staten i vissa kommuner måste svara för en betydande del
av kostnaderna för den kommunala verksamheten. Kommittén fortsätter:

Om sålunda med skatteutjämning som sker genom statlig bidragsgivnin*
klnTiK -mte ^a1n,åsyftas att utjämna sådana skillnader i skattetryck som

i.Häm • kr,naa ollkIle1tfr 1 värderingar, följer därav att ett allmän?skatteutjämningsbidrag
sa långt möjligt bör utformas så att det angriper de orsaker
till utdebiteringsskillnaderna som kan anses ligga utom räckhåll för

rK"deV^?rag^Vnlngen *»“« b«Smnlf°r

J tivt faststallbara faktorer utanför kommunal påverkan. Huruvida och

vad mån detta ar möjligt blir beroende inte bara på om dylika faktorer står

aailt£rnkaoUta? °Ckfåfå de kan Utformas så att Wdragssysteme inte bli

Hts i dirT1 CCrat oV VaSentHg b€tydel8e är nämligen - såsom framhållits
i direktiven — att systemet får en så enkel utformning som möjligt.

Kommittén konstaterar vidare att även i tidigare diskussioner om graderingsnormer
for statsbidrag i skatteutjämnande syfte enighet har rått om
att ett sådant bidrag så långt möjligt bör grundas på objektivt fastställbara
faktorer pa vilka kommunerna inte alls eller endast i ringa grad kan inverka
i syfte att erhålla ökade bidrag. En sådan objektiv mätare på kommuner -

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

nas ekonomiska bärkraft har skattekraften, dvs. skatteunderlaget per invånare,
ansetts vara, en bidragsgrund som konstruerades av kommunalskatteberedningen
(SOU 1942; 43). Denna visade att bristen pa skatteunderlag var
en viktig orsak till onormalt höga skattetryck i primärkommunerna och
framhöll att skatteunderlagets ringhet måste anses som ett mera tillförlitligt
uttryck för en kommuns bidragsbehov än ett osedvanligt stort uttaxeringsbehov.
Enligt beredningens mening borde därför skatteutjämningens
tyngdpunkt ligga på skatteunderlagets område.

Uppfattningen att skatteunderlaget per invånare utgör en tillräckligt objektiv
och användbar faktor vid statsbidragsgivningen har, framhåller skatteutjämningskommittén,
vidare delats av statsmakterna. I prop. 1951:44
angående grunder för skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner
m. m. föreslogs sålunda att grunderna skulle utformas så att bidragen
till de skattetyngda kommunerna motvägde verkningarna av bristen på
skatteunderlag. Dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld,
yttrade bl. a. att väl var det riktigt att skattekrontalet per invånare inte
kunde vara någon absolut tillförlitlig mätare på behovet av skattelindring
— någon sådan fanns inte — men det torde vara den mest objektiva och
användbara måttstock som stod till buds. Detta uttalande godtogs av riksdagen
(SU 37, rskr 49).

Skatteutjämningskommittén anför vidare:

Givetvis är ett visst minimum av ekonomiska resurser eu förutsättning
för att kommunerna skall kunna bedriva en någorlunda tillfredsställande
kommunal verksamhet. Med hänsyn till skatteunderlagets grundläggande
betydelse för kommunernas ekonomi och då variationerna i skatteunderlag
kommunerna emellan beror av omständigheter som kan sägas ligga utom
räckhåll för kommunal påverkan, synes det naturligt att ett allmänt statsbidragssystem
utformas med beaktande av olikheterna i kommunernas
skatteunderlag. Skatteunderlaget per invånare torde därvid få anses som
den mest rättvisande och praktiskt användbara graderingsnormen. Som
av det föregående framgått har nuvarande statsbidragsgivning i viss utsträckning
differentierats efter en sådan faktor. Detta gäller bl. a. 1957
års skatteersättning och skattelindringsbidraget. Det måste anses som en
avgjord fördel att ett allmänt skatteutjämningssystem kan uppbyggas på
en faktor som till sina praktiska verkningar i betydande utsträckning ansluter
sig till denna bidragsgivning i synnerhet som densamma enligt de
för kommittén givna direktiven skall avvecklas i samband med skatteutjämningssystemets
införande.

På nämnda skäl föreslår kommittén att skatteunderlaget per invånare,
skattekraften, skall ingå som en fördelningsfaktor i ett allmänt skatteutjämningssystem.

Kommittén framhåller att en anpassning av bidragsgivningen med hänsyn
till kostnadsolikheterna inom skilda delar av landet kan erhållas genom
att tillskotten av skatteunderlag till kommunerna graderas efter kommunernas
belägenhet inom olika områden av landet. En sådan gradering

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

beaktar emellertid inte de kostnadsolikheter som finns mellan kommunerna
inom ett och samma område. Kommunernas spridning i kostnads- och
uldebiteringshänseende även inom samma landsdel är emellertid enligt undersökningar
som kommittén utfört mycket stor. Om dessa olikheter skall
kunna beaktas måste enligt kommitténs mening till det allmänna systemet
fogas någon eller några faktorer medelst vilka bidragsgivningen kan ytterligare
differentieras. Kommittén erinrar i detta sammanhang om ett uttalande
av allmänna statsbidragsutredningen (SOU 1952: 44) att det måste
anses lika betogat att vid fördelningen av bidraget ta hänsyn till utgiftshöjande
lörhållanden som till olikställighet i fråga om skattekraften. Utredningen
hade bl. a. framhållit att det fanns skäl beakta klimatiska förhållanden,
belolkningens struktur, bebyggelsetäthet samt förekommande
tätorters storlek och struktur. Skatteunderlagsgraderingen utjämnade bristerna
på den kommunala budgetens inkomstsida för de i skatteunderlagsavseende
sämst ställda kommunerna men reglerade inte skillnaderna på utgiftssidan.

Skatteutjämningskommittén understryker att det givelvis skulle vara
en fördel om bidragen i skatteutjämnande syfte kunde differentieras enbart
medelst objektivt fastställbara faktorer utanför kommunalt inflytande.
Kommittén har därför i första hand inriktat sina undersökningar på att
linna någon eller några sådana faktorer som på ett tillfredsställande sätt
kompletterar verkningarna av skattekraftsfaktorn. Från skatteutjämningssynpunkt
skulle givetvis, säger kommittén, det bästa resultatet vinnas om
man kunde tinna en faktor som ensam eller i kombination med någon ytterligare
faktor beaktar alla kostnadsskillnader som ligger utanför kommunernas
inflytande. På grund av den kommunala verksamhetens mångskiltande
karaktär är emellertid detta inte möjligt. Kommittén har därför
begränsat sina undersökningar till områden där kostnadsskillnaderna kommunerna
emellan är mest framträdande, nämligen undervisnings- och bildningsverksamheten,
socialvården och den verksamhet som är förbunden
med tätorten.

Skol utgifterna är, framhåller kommittén, praktiskt taget i alla kommuner
den största posten på den kommunala budgetens utgiftssida. Utgifterna
per elev är till töljd av flera samverkande omständigheter genomgående
högre på landsbygden än i städerna. Särskilt är det enligt undersökningar
som kommittén gjort kostnaderna för det obligatoriska skolväsendet som
orsakar stora utdebiteringsskillnader mellan kommunerna. Det har därför
framstått som angeläget för kommittén att undersöka möjligheterna att i
bidragssystemet inarbeta en faktor som tar hänsyn till kommunernas
kostnader för denna verksamhetsgren. Kommittén framhåller i detta sammanhang
bl. a. följande.

En kommuns kostnader för den obligatoriska skolan bestämmes i hög
grad av antalet elever och klassavdelningar. Det kan därför antas att fak -

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 är 1965

torer som är uttryck för antalet elever eller antalet klassavdelningar i förhållande
till folkmängden eller för båda dessa förhållanden kan bidra till
den önskade nyanseringen av bidragsgivningen. En avgjord fördel är att
båda faktorerna är objektivt mätbara och ligger utanför kommunal påverkan.
För att faktorerna skall vara användbara i skatteutjämningssystemet
fordras emellertid att en sådan samvariation mellan dem och kostnaderna
kan konstateras att faktorerna —- eller endera av dem — om de insättes
i bidragssystemet medverkar till en utjämning kommunerna emellan av
ifrågavarande kostnader.

Den undersökning av nämnda faktorer som skatteutjämningskommittén
utfört har emellertid gett vid handen att desamma inte synes lämpliga att
infoga som utgiftsfaktorer i systemet. Grundförutsättningen härför, samvariationen
mellan faktorerna och kostnaderna, saknas. Förklaringarna
härtill är flera. Störst betydelse torde f. n. den omständigheten ha att den
nioåriga grundskolan genomförts i mycket olika utsträckning i skilda kommuner.
Men även den olikhet som råder i fråga om skolmåltider spelar enligt
kommitténs undersökningar en betydande roll och torde delvis förklara
bristen på samvariation.

Kommittén pekar i detta sammanhang på att en faktor som hämtas från
ett enda verksamhetsområde rimligen inte kan bidra till att utjämna utdebiteringsskillnader
som har sin grund i annan verksamhet. Då kommittén
inte har lyckats finna en godtagbar fördelningsfaktor inom skolväsendets
område, den verksamhet som väger tyngst i kommunernas budget, har
kommittén ansett det vara ofrånkomligt att söka en utgitlstaktor av annat
slag, en faktor som inte är knuten till endast ett visst kommunalt verksamhetsområde
men som ändå har förmågan att upptånga föreliggande
mera betydande olikheter i kostnadsavseende.

Kommittén har därför undersökt om det på befolkningsstrukturens område
finns någon faktor som är lämplig att infoga i ett bidragssystem i
skatteutjämnande syfte. Befolkningens sammansättning påverkar, framhåller
kommittén, inte endast skattekraften utan även kommunens utgiftssida.
Om sålunda en kommun har ett relativt sett större antal ungdomar
och åldringar än en annan, i övrigt likställd kommun, påverkar detta kostnadsläget
så att utdebiteringen vid samma standard i båda kommunerna
blir högre i den förra än i den senare. Närmast till hands ligger enligt kommitténs
uppfattning att söka en faktor som direkt beaktar befolkningsstrukturen.

I första hand har kommittén sökt finna en lämplig anknytning av bidragssystemet
till förhållandena på ungdomssidan. Kommittén anför bl. a.
följande.

Det förhållande som då främst kommer i åtanke är antalet ungdomar i
relation till kommunens totalbefolkning. Med en sådan laktor skulle vid
bidragsgivningen hänsyn tas till kostnaderna inte endast lör den obligatoriska
skolan utan även för yrkesundervisning och gymnasieundervisning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

Men även kostnadsolikheterna på andra områden skulle beaktas genom en
sådan faktor, såsom kostnaderna för barn- och ungdomsvård.

Av stor betydelse vid en bedömning av en faktor av denna art är, säger
kommittén, att den är objektivt fastställbar och inte kan påverkas av kommunerna
och att den har den fördelen att den fångar upp kommunernas
kostnader på ett mycket stort verksamhetsfält. Eftersom faktorn från dessa
synpunkter är fullt godtagbar synes enligt kommitténs mening avgörande
för bedömningen av faktorns användbarhet i ett allmänt skatteutjämnande
bidragssystem närmast bli om den ger ett från skatteutjämningssynpunkt
acceptabelt resultat. Av kommittén företagna undersökningar visar emellertid
att detta inte är fallet. Kommittén anför härom följande.

Sålunda är det med systemet i fråga inte möjligt att i önskvärd utsträckning
sänka vissa städers utdebiteringar, beroende på det där relativt sett
låga antalet ungdomar. Så är exempelvis fallet med Eskilstuna, Örebro och
Gävle vilka samtliga har höga kommunala utdebiteringar och skattekraft över
genomsnittet i riket. Systemet leder därför inte till någon sänkning av utdebiteringarna
i sådana fall. Detta gäller även vissa städer med ett ungdomsantal
som ligger vid eller över genomsnittet i riket, exempelvis Borås, Västerås,
Mjölby, Avesta och Umeå. Inte heller beträffande köpingarna förefaller
det vara möjligt att nå ett från skatteutjämningssynpunkt tillfredsställande
resultat, trots att dessa nästan genomgående har ett relativt antal
ungdomar som överstiger genomsnittet, i ett par undersökta fall med t. o. m.
mer än 4 procentenheter. Beträffande landskommunerna i Götaland och
Svealand synes bidragssystemet i fråga däremot ha en god skatteutjämnande
effekt; endast i något enstaka fall skulle utdebiteringen kvarligga på en
särskilt hög nivå. Beträffande vissa kommuner i Norrland torde resultatet
emellertid inte vara acceptabelt. Flera kommuner skulle få endast otillräckliga
nedsättningar av sina utdebiteringar, i något fall skulle en höjd
utdebitering i förhållande till nuläget komma i fråga.

Trots de teoretiska möjligheterna att variera ett bidragssystem, som
uPPbyggs på grundval av en skattekraftsfaktor och en utgiftsfaktor av angiven
art, synes det alltså inte vara möjligt att med ett sådant system nå
ett från skatteutjämningssynpunkt tillfredsställande resultat.

Fråga uppkommer då, säger kommittén, om det går att knyta någon
ytterligare taktor till systemet, en faktor som fångar upp kostnader på
kommunala verksamhetsområden utanför ungdomsverksamheten, och på
så sätt nå den önskade skatteutjämningseffekten. Som kompletterande
taktor har kommittén ansett en utgiftsfaktor som bygger på relativa antalet
åldringar ligga närmast till hands att undersöka. Genom faktorer som tar
hänsyn till såväl relativa antalet ungdomar som relativa antalet åldringar
synes nämligen den helt övervägande delen av de kostnader som de inte
förvärvsarbetande befolkningsgrupperna orsakar kunna fångas upp. Kommittén
framhåller i detta sammanhang bl. a. följande.

Kommitténs undersökningar har visat att stora olikheter föreligger mellan
kommunerna i fråga om kostnader för åldringsvård. Huvudparten av
kommunernas kostnader i detta hänseende avser folkpensionering, kommu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

nala bostadstillägg och ålderdomshem. Kommittén har emellertid funnit att
inte heller relativa antalet åldringar kan användas som lordelmngsfaktor
i det tänkta bidragssystemet, vare sig som ensam utgiftsfaktor eller som
komplement till en faktor som bygger på relativa antalet ungdomar. Skalen
härtill är främst att kommunernas kostnader inte bestäms endast av antalet
åldringar. Även andra omständigheter spelar en mycket väsentlig
roll, såsom åldringarnas ekonomiska förhållanden samt storleken av utgående
bostadstillägg och omfattningen av andra kommunala anordningar
för att tillgodose föreliggande vårdbehov. Härtill kommer en omständighet
av avgörande betydelse i detta sammanhang, nämligen att utgiftsfaktorn i
fråga enligt kommitténs undersökningar inte tillgodoser de kommuner som
i första hand är i behov av bidrag. Tvärtom skulle faktorn forskjuta bidragsgivningen
till fördel för kommuner med låg eller måttlig utdebite ring.

Av ett allmänt skatteutjämnande bidragssystem synes enligt kommitténs
mening böra krävas att vid bidragens fördelning hänsyn tas till de särskilda
tätortskostnaderna. Vissa förvaltningsgrenar — fastighetsförvaltning,
planerings- och anläggningsverksamhet samt hälso- och sjukvård —
visar stigande kostnader med ökande tätortsgrad såväl per skattekrona
som per "invånare. Detta förhållande kan synas motivera, framhåller kommittén,
att den ifrågavarande bidragsgivningen på något sätt anknytes till
tätortsgraden, t. ex. så att denna används som differentieringsfaktor i syste m

En undersökning som utförts av kommittén visar emellertid att en anknytning
till bidragssystemet av tätortsgraden som utgiftsfaktor inte skulle
medföra en tillfredsställande skatteutjämning. Tätortsfaktorn kan — bl. a.
därför att begreppet tätortsgrad inte tar hänsyn till i vilken grad tatortsbehov
är tillgodosedda — inte differentiera bidragsgivningen till städerna sa
att en utjämning av skattetrycket uppnås. Faktorn är också utan betydelse
för Norrlandskommunerna.

Eftersom sålunda varken relativa antalet ungdomar eller relativa antalet
åldringar enligt kommitténs undersökningar visat sig var for sig eller i
törening godtagbara som ut giftsfaktorer i bidragssystemet, nödgas kommittén
konstatera att någon i systemet användbar utgiftsfaktor med direkt
anknytning till befolkningsstrukturen inte stått att finna. Inte heller tatortsgraden
är användbar. Andra vägar att nå den önskade ytterligare differentieringen
av bidragsgivningen måste därför prövas.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har kommittén ansett sig böra
överväga om det inte är möjligt att vid bidragsgivningen utgå — förutom
från tillgången på skattekraft — från det faktiska skattetrycket sådant
detta kommer till uttryck i den sammanlagda kommunala utdebiteringen.
Kommittén anför på denna punkt bl. a. följande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

Ett så uppbyggt system har tidigare iute ansetts godtagbart. Det har
sagts att kommunerna därigenom skulle lockas till misshushållning och
uppmuntras till eu inte motiverad ökning av den kommunala verksamheten.
Utrymme skulle lämnas åt kommunerna att lita till statsbidragsinedel
även för kostnader över vilkas storlek de själva kan råda. De kommuner
som ligger under den för rätt till bidrag fastställda gränsen skulle
lockas att genom utgifts- och skattehöjningar söka komma över densamma.
Man skulle, har det påståtts, motverka kommunernas intresse av sparsamhet.
För att bevara kommunernas ansvarskänsla borde därför undvikas
att i storre utsträckning grunda bidragsgivningen på de kommunala
utgilterna.

Enligt skatteutjämningskommitténs uppfattning kan emellertid ifrågasattas
om de nämnda invändningarna bör tillmätas avgörande vikt. Kommittén
anför:

Till en början må understrykas att större delen av den kommunala verk enlhll

vTder?6/ Uppglfftefy som ,är obligatoriska eller av den natur att de
enligt vedertagen uppfattning ar att anse som ofrånkomliga kommunala

uppgifter. For fullgörandet av dessa uppgifter tas en så stor del av kommunernas
ekonomiska resurser i anspråk att det reella utrymmet för den rent
friviHiga kommunala verksamheten är starkt begränsat. Praktiska och poliUska
hänsyn till kommunens egna skattebetalare väger tungt i detta sammanhang.
Om darfor utgiftsfaktorn utformas så att den inte ger komrnu tSai°kade

SiaÄdrag,med mindre kommunerna belastar sina egna skattebetalare
med hojd utdebitering, torde risken inte vara stor att kommunerna
på grund av möjligheterna till statsbidrag skall påta sig uppgifter
som kan bedömas som opåkallade. Erfarenheterna av skatteersättnhXen i
anledning av 19o7 års ortsavdragsreform synes också visa att inte ens sådana
kommuner som uppbär ifrågavarande skatteersättning fram till 1965

höinhilar ST ä;?’HSåvit\kan bedömas’ sakligt motiverade utdebiteringsrlnU
K a 1l* dessa kommuner Skulle ha kunnat utnyttja de nuvaiande
bidragsbes ammelserna till att hålla en hög utdebitering under de
ar da skatteersattningen varit som störst.

Det har sagts att den kanske allvarligaste bristen hos ett allmänt bidra^s uWehTt

S°m b\S^r dlfferentieringen av bidragen på kommunernas faktiska
utdebitering skulle vara att ett sådant system kan locka till ökad kommunal
verksamhet Det bor emellertid, vilket även allmänna statsbidragsutredmngen
framhållit, ligga i statens intresse att stimulera kommunerna att

Sden^erMnn T**”?* *"•"»*> verksamhet de

utan den erhållna stimulansen kanske inte skulle påta sig. Svårigheten 1m f-

i att utforma bidragssystemet så att det inte stimulerar till verksamhet
dar denna uppenbarligen antingen inte är erforderlig eller kan betecknas
som liggande avsevärt över det normala. ueiecknas

niifrtSattTSarna ffÖr den kommunala verksamheten liksom uppfattninöen
om vilka uppgifter som skall handhas av kommunerna varieradfrån
kommun till kommun. Detta leder till olikheter i den kommun"sam nas

höidmEtt bidrag ’^r,ktning’ Kolikheter som påverkar utdebiteringarnas
nöjd. Ett bidragssystem som beaktar olikheter i faktisk utdebitering

och som ger storre bidrag ju högre utdebiteringen är utjämnar ten o7^

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

heter i kostnadshänseende, som är orsakade av högre standard an författningarna
föreskriver eller som eljest är högre än som kan anses nonmi .
Från principiella synpunkter kan hävdas att en sådan »oyerstandard» borde
finansieras helt av kommunens egna skattebetalare. I praktiken torde
det emellertid inte vara möjligt att vid en schablonmässig bidragsgivning,
som delvis bestämmes av den faktiska utdebiteringen, utesluta en kommun
från bidrag under hänvisning till att kommunen håller en tor hog
standard.

Det är visserligen ostridigt, understryker kommittén, att olikheter törekommer
i den kommunala standarden men det är enligt kommitténs uppfattning
inte möjligt att på ett godtagbart sätt ange vad som ar onodiga eller
nödvändiga utgifter. Invändningarna mot ett bidragssystem som inte beaktar
dessa olikheter förlorar dock enligt kommitténs mening avsevärt i styrka
när de vägs mot det förhållandet att en utgiftsfaktor, som direkt anknyter
till utdebiteringens höjd, är ett praktiskt och lätthanterligt medel att astadkomma
den sökta ytterligare differentieringen av bidragsgivningen. Om därjämte
den faktiska utdebiteringens betydelse i systemet begransas sa att den
bidragsmottagande kommunen i princip får bära en inte oväsentlig del ai
kostnaden för den utövade verksamheten torde en garanti kunna erhållas
mot opåkallade utgiftsökningar i syfte att få ökat statsbidrag.

Beträffande fördelarna hos ett bidragssystem som direkt beaktar kommunernas
faktiska utdebitering framhåller kommittén särskilt att det möjliggör
att beakta kostnaderna inom alla de kommunala verksamhetsområdena
så snart utdebiteringen överstiger viss nivå. Kommittén fortsätter:

Härigenom erhålles det från skatteutjämningssynpunkt basta resultatet.
Varie hög utdebileringssats sänks oavsett orsaken till densamma, vilket inte
är möjligt med ett system som tar hänsyn endast till kostnaderna inom ett
eller ett par verksamhetsfält. Ingen kommun med hog utdebiteringssats utestängs
från bidragsgivning. Systemet gör det sålunda möjligt att fånga upp
tätortskommunernas speciella kostnader, vilket inte synes kunna ske med
något annat system. Även glesbygdskommunernas särskilda kostnader beaktas.
En tillfredsställande lösning av skatteutjämningsproblemet torde tor
glesbygdskommunernas del inte vara möjlig att åstadkomma genom en allmän
bidragsgivning, såvida bidragssystemet inte utformas efter den har diskuterade
linjen. Detta torde för övrigt gälla varje kommun som beredes svårigheter
på grund av den pågående befolkningsomflyttningen. Att ett bidragssystem
beaktar dessa kommuners speciella svårigheter måste anses
vara särskilt värdefullt.

1 detta sammanhang förtjänar uppmärksammas, tortsatter skatteutjämningskommittén,
att kommittén för näringslivets lokalisering i sitt betänkande
»Aktiv lokaliseringspolitik» (SOU 1%3: 58) anser att ett bidragssystem
synes böra övervägas som tar hänsyn till både bristen på skatteunderlag
och hög kommunal utdebitering. Som skäl för denna sin ståndpunkt åberopar
lokaliseringskommittén att nuvarande bidragssystem är otillräckligt
för att åstadkomma den nivellering av de kommunala skattesatserna som

28 Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

också med hänsyn till de lokaliseringspolitiska önskemålen är angelägen. Det
gällande systemet möjliggör inte ett effektivt stöd till kommuner som på
grund av strukturella förändringar inom näringslivet med följdverkningar i
form av minskad sysselsättning och befolkningsomflyttning har finansieringssvårigheter.
Även länsutredningen för Jämtlands län tar i sitt betänkande
»Befolkningsutveckling och näringsliv i Jämtlands län» (SOU 1963:
45) upp förevarande problem till granskning. Enligt utredningens uppfattning
räcker det inte med att enbart utjämna skattekraften för att förbättra
den kommunala ekonomin i Jämtlands län utan en viss kompensation för
olikheter i de kommunala utgifterna per invånare är också nödvändig.

Mot den angivna bakgrunden synes enligt skatteutjämningskommitténs
mening riskerna för att en bidragsgivning som bygger bland annat på den
taktiska utdebiteringen skall missbrukas vara obetydliga. Under alla förhållanden
måste dessa risker tillmätas väsentligt mindre betydelse än de avgörande
fördelar som står att vinna genom ett så utformat bidragssystem.

Under åberopande av vad kommittén sålunda anfört föreslår kommittén
alt den faktiska utdebiteringen över en viss nivå skall ingå som en utgiftstak
tor i det allmänna skatteutjämnande bidragssystemet. Denna faktor benämnes
av kommittén utdebiteringsfaktorn.

På i huvudsak nu nämnda grunder föreslår kommittén att bidragssystemet
uPPh3rggs pa två huvudfaktorer. Av dessa skall den ena — skattekraftsfaktorn
— ge ett skatteunderlagstillskott vid brist på skattekraft, dvs. när kommunens
skattekraft understiger en viss nivå, skattekraftsgränsen, och den
andra utgiftsfaktorn — utlösa ett sådant bidrag vid hög utdebitering, dvs.
nar kommunens totala utdebitering för allmän kommunalskatt överstiger en
viss nivå, utdebiteringsgränsen. Tillskottet av skatteunderlag skall delta i
den kommunala utdebiteringen på samma sätt som kommunens eget skatteunderlag
enligt taxering. Skatteutjämningsbidraget skall motsvara produkten
av tillskottet och kommunens egen utdebitering. Bidraget vid hög utdebitering
skall utgöra produkten av kommunens totala skatteunderlag, skatteunderlagstillskottet
alltså inräknat, och en viss andel av den del av utdebiteringen
som överskjuter utdebiteringsgränsen.

3.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna är allmänt eniga om behovet av eu bidragsgivning
i allmänt skatte utjämnande syfte. Från några
håll understryker man detta särskilt. Sålunda framhåller LO att strukturomvandlingen
av vårt näringsliv skapar för många kommuner med vikande
befolkningsunderlag svårlösta sociala och ekonomiska problem. Samtidigt
som skattekraften avtar kvarstår behovet att upprusta de kommunala serviceanläggningarna
för den kvarvarande befolkningen. Standardhöjningen,
som är resultatet av en ökad produktion, kommer delvis att tas ut i form av

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

förbättrad samhällelig service. Denna förbättring bör enligt LO:s mening
komma alla invånare till del. Det blir därför nödvändigt att även skattevägen
åstadkomma en sådan fördelning.

LO:s ställningstagande till kommitténs allmänna målsättning att skapa
skatteutjämning mellan kommunerna säger sig LO uppfatta inte som en
näringspolitisk fråga utan som en social rättvisefråga i syfte att dels ge en
fullgod samhällsservice åt alla invånare, dels fördela dessa kostnader sa
jämnt som möjligt. Den aktiva strukturomdanande näringspolitiken, som
LO stöder, har enligt LO ett vidare syfte, nämligen att genom snabb ekonomisk
expansion och full sysselsättning möjliggöra en välståndsstegnng
jämnt fördelad bland alla människor i landet.

Vissa andra remissinstanser framför liknande synpunkter. TCO understryker
att näringslivets koncentration till vissa expansiva regioner ställer
de kommuner som avfolkas inför mycket stora problem. Man bär ungdomarna
kvar så länge de går i skola och drar kostnader för kommunerna. Den
yrkesverksamma tiden och produktiva insatsen kommer sedan andra kommuner
till godo. Samtidigt har utflyttningsområden och utflyttningskommuner
en hog andel åldringar, till vilkas försörjning kommunerna måste
lämna ett betydande stöd. Eftersom samtidigt huvuddelen av den kommunala
verksamheten består i fullgörande av uppgifter som ålagts och ofta i
detalj reglerats av staten är det enligt TCO rimligt att man minskar skillnaderna
mellan kommunerna i fråga om ekonomiska påfrestningar på grund
av obligatoriska uppgifter, samtidigt som man ökar deras möjlighet att fa
utrymme också för verksamhet som vilar på frivillighetens grund.

Med ett enda undantag, stadsfullmäktige i Göteborg, har remissinstanserna
godtagit den av kommittén föreslagna principiella uppbyggnaden
av bidragssystemet. Man har i regel funnit att systemet är enkelt
och lättillämpligt samt att det tillgodoser rimliga krav på rättvisa vid fördelning
av utgående bidrag.

Enligt Svenska kommunförbundet är de av kommittén åberopade skälen
för det föreslagna bidragssystemet övertygande. De skilda bidragsfaktorerna
ingår i systemet på sådant sätt att de tillsammans utgör ett så långt
möjligt objektivt mått på kommunernas behov av skatteutjämningsbidrag.
Några opåkallade utgiftsökningar i syfte att få ökat statsbidrag behöver
inte befaras. Den enskilda kommunen kan nämligen inte påverka skatteutjämningsbidragets
storlek utan att samtidigt belasta de egna skattebetalarna
med högre utdebitering. Härtill kommer att på grund av bidragets
konstruktion bidrag inte utgår för nya utgifter under det forsta året.

Riksrevisionsverket framhåller alt det föreslagna systemet har avsevärda
fördelar. I tekniskt hänseende har förslaget utformats som ett till stor
del automatiskt fungerande bidragssystem med hög clasticitet, ägnat att ge
värdebeständighet och betydelsefull standardföljsamhet hos de bidrag systemet
utlöser. Det synes därjämte ge goda möjligheter att påverka såväl

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

bidragsgivningens omfattning som bidragssummornas fördelning mellan
kommunerna efter de riktlinjer som vid varje särskild tidpunkt anses påkallat.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden påpekar att systemet genom
sin principiella utformning synes kunna bli ett medel som kan användas
vid avvägningen av den statliga bidragsgivningen överhuvudtaget. Det
föreslagna systemet torde bland annat kunna komma att underlätta genomförandet
av blivande reformer på skattelagstiftningens område. Det kan
sålunda kompensera kommuner, som vid ändrad skattelagstiftning drabbas
av inkomstbortfall. Kammarrätten framför en liknande uppfattning.

Givetvis ar det möjligt, anser länsstyrelsen i Malmöhus län, att genom
ett mer eller mindre komplicerat system fastställa beräkningsgrunder för
skatteutjämmngen vilka måhända skulle ge mer rättvisande resultat än
som kan uppnås genom att använda den schablonmetod som anvisas av
kommittén. De framlagda undersökningarna torde enligt länsstyrelsens
mening på ett fullt tillfredsställande sätt visa att den synnerligen enkla
schablonmetod som föreslås av kommittén i vart fall från teknisk synpunkt
tillfredsställer de krav som kan ställas på önskemålet att erhålla objektiva
graderingsnormer. Länsstyrelsen framhåller vidare att kommunerna i
teorin visserligen har möjligheter att genom kommunala utgifter öka den
kommunala utdebiteringen för att därigenom erhålla bidrag, men att i praktiken
dylika åtgärder inte är sannolika. De kommunala utgifterna och de
darav avhängiga utdebiteringarna beror i stället på de ekonomiska krav i allmänhet
som ställs på kommunerna. Ett avskiljande av vissa kommunala
utgifter torde endast komplicera förfarandet utan att därigenom några väsentliga
vinster uppnås.

Beträffande skattekraf tsfaktorn framhåller Svenska stadsförbundet
att allmän enighet torde råda om att skattekraften är en objektiv
och praktiskt användbar mätare på en kommuns ekonomiska förutsättningar
och primära bidragsbehov. Liknande synpunkter anläggs av Svenska
kommunförbundet samt länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands
län.

I ett par fall har vissa betänkligheter anförts mot att anknyta bidragsgivningen
till den taktiska utdebiteringen. Att låta denna utgöra
bidragsfaktor är ju också i någon mån en nyhet, även om en sådan
utformning av systemet visar viss överensstämmelse med bidragsgivningen
enligt gällande skattelindringsförordning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärker sålunda att i det föreslagna
bidragssystemet saknas en regel som ger möjlighet att vid bidragsgivningen
beakta förhållandet att en särskilt hög utdebitering beror på misshushållning
med kommunala medel eller bristande effektivitet i den kommunala
förvaltningen. Det kan inte anses strida mot den kommunala
självstyrelsens princip om staten vid utdelning av skatteutjämningsbidrag

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

skulle ingå i sakprövning av de kommunala utgifterna. Länsstyrelsen ifrågasätter
om inte en allsidig prövning av skatteutjämningsfrågan skulle
kräva att ett slags normalstat konstruerades, där alla de faktorer som anses
böra spela in ges sin vederbörliga tyngd. Skattelindringsbehovet skulle sedan
bedömas på grundval av en jämförelse mellan det verkliga och det teoretiska
utgiftsbehovet.

Länsstyrelsen gör vidare gällande att i systemet inte byggts in någon
faktor som ger uttryck för den föränderlighet som i dag präglar förhållandena
i många kommuner. Avfolkningskommunerna drabbas av särskilda
kostnader på grund av svårigheterna att krympa verksamheten eller
att ta vård om de kvarvarande åldringarna. Även tillväxtkommunerna får
merkostnader som är ofrånkomliga och kanske vida överträffar de inkomstökningar
som följer med expansionen. Tvånget att i betydande omfattning
finansiera investeringar med skattemedel kan också spela in. Länsstyrelsen
hänvisar därjämte till ett yttrande av stadsfullmäktige i Göteborg, vari uttalas
att den föreslagna bidragsformen inte är lämplig från principiell synpunkt.
Länsstyrelsen tillstyrker emellertid kommitténs förslag i princip och
framhåller »att det som en provisorisk lösning har stora förtjänster».

Länsstyrelsen i Stockholms län påtalar de risker för en inte motiverad
ökning av den kommunala verksamheten och för ett minskat kommunalt
intresse för sparsamhet som anknytningen av bidragsgivningen till den
faktiska utdebiteringen kan innebära. Länsstyrelsen godtar dock i princip
en bidragsgivning som bygger på den faktiska utdebiteringen.

Om bland kommunernas utgifter ingår kostnader för anstalter, som inte
varit påkallade av trängande behov, eller andra utgifter, som är avsevärt
högre än nödvändigt, skall enligt skattelindringsförordningen tas i beräkning
endast den utdebitering som skulle ha erfordrats om dylika utgifter
inte medräknats vid utdebiteringens fastställande. Länsstyrelsen i Gävleborgs
län påpekar att någon sådan spärr inte medtagits i kommitténs förslag.
Särskilt med hänsyn till tendensen till undan för undan ökad utdebitering
förefaller det enligt länsstyrelsens mening orättvist att staten, dvs. i
sista hand alla rikets skattebetalare till statsverket, skall bidraga till skattelindring
åt kommuner vilka inte ställer sig former och andemening i
kommunallagarnas bestämmelser om kommunal beskattningsrätt till efterrättelse.
Möjligen kunde man tänka sig någon form av schablonmässig reduktion,
t. ex. att reducera skatteutjämningsbidraget vid hög utdebitering
till hälften av den regelmässiga, därest anledning till anmärkning förekommit
i nämnda avseenden.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län hyser vissa betänkligheter och anser
att det kan antas att det föreslagna systemet kommer att medföra en inte
önskvärd förhöjande effekt av utdebiteringssatserna. Det kan därför diskuteras
om inte t. ex. skattefinansieringen av kommunernas investeringar borde
granskas särskilt. Länsstyrelsen säger sig emellertid inte vilja yrka på en

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

sådan kontroll. En liknande synpunkt framföres av skattelindringsnämnden.
Nämnden beklagar att kommitténs strävande att finna en mera kvalificerad
fördelningsfaktor än den faktiska utdebiteringen inte krönts med
framgång. Även om det odifferentierade kommunala skattetrycket icke ter sig
som någon helt tillförlitlig rättvisenorm vid bedömandet av det kommunala
bidragsbehovet får det måhända accepteras som en lösning i brist på något
bättre. Kommitténs belysning av den gemensamma effekten av de båda
komponenterna tyder på att den utjämnande verkan av det dubbla systemet
är tillfredsställande hög. Med hänsyn härtill anser nämnden även den
föreslagna formen för utjämningsbidrag vid s. k. hög utdebitering böra tills
vidare godtas som riktlinje.

Enligt skattelindringsnämnden förtjänar övervägas om inte i författningen
om skatteutjämningsbidrag bör inrymmas någon möjlighet att ingxipa
mot ytterlighetsfall av avvikelser från vad som nu anses vara ordinär
kommunal lånepraxis. Man torde därvid i praktiken kunna förutsätta en
obenägenhet hos länsstyrelser att ingripa, och skulle ingripanden någon
gång ske i oträngt mål, kan detta ju besvärsvägen snabbt rättas av Kungl.
Maj .t. Enbart existensen av en dylik regel kunde ha en gynnsam förebyggande
verkan.

1 några j-ttianden tar man upp trågan om det föreslagna bidragssystemets
inverkan på den nya kommu nindelningsreforme
n.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att det är angeläget att spörsmålet
om kommunindelningsreformen beaktas vid utformningen av ett
framtida skatteutjämningsbidrag. Genom den kommunala indelningsreformen
väntas, säger länsstyrelsen, en utjämning ske mellan kommuner
med olika ekonomisk bärkraft eller skattekraft. Eftersom sammanläggningai
av kommuner är en helt frivillig angelägenhet kan den föreslagna utjämningen
av kommunernas ekonomiska bärkraft väntas dra ut kommunindelningsreformen
över ganska lång tidrymd. Länsstyrelsen fortsätter:

Genom att ett betydande mått av automatik är inbyggt i det föreslagna
skatteutjämningssystemet finns uppenbart risk för att detsamma ytterligare
förlänger kommunsaminanläggningsprocessen. Utgående kompensation^ för
bristande skattekraft kan väntas minska intresset för ett snabbt samgående
hos berörda kommuner. Det kan därför inte bortses från att utredningens
skatteutjämningsförslag i vissa hänseenden kan få ett kommunblocksref
ormen direkt motverkande syfte. Länsstyrelsen finner det vara olyckligt
om förslaget till kommunal skatteutjämning får en sådan effekt.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län har uppmärksammat den betydelse
en bidragsgivning i skatteutjämnande syfte kan få i fråga om kommunindelningsreformen.
Länsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag men förutsätter
att bestämmelserna utformas så, att de inte kommer att försvåra
kommunreformen genom att det till följd av skatteutjämningsbidrag blir
ekonomiskt ofördelaktigt att ingå i större kommunala enheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr *3 år 1965

Enligt SACO bör ett frivilligt avstående från en rationell kommunindelning
medföra ett ekonomiskt ansvar på så sätt att det samre skatteunderlaget
och den högre utdebiteringen inte automatiskt skall beaktas vid beviljandet
av statsbidrag.

3.3 Departementschefen

Olikheter i skattekraft och medelsbehov leder till stora skillnader kommunerna
emellan i fråga om kommunal samhällsservice och kommunala utdebiteringssatser.
Detta är uppenbarligen ett missförhållande som så långt
möjligt måste undanröjas. Intresset för frågan om den kommunala skatteutjamningen
kan också följas långt tillbaka i tiden. Problemet har efter hand
kommit att tillhöra de skattefrågor som tilldragit sig en allt större uppmar
samhet. Det har emellertid visat sig mycket svårlöst. Jag erinrar om de åtgärder
av skilda slag som vidtagits vid olika tidpunkter och som bl. a. leder
till att de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna utjämnas: ändrad
kommunindelning, omflyttning av huvudmannaskap för vissa verksamhetsgrenar
från primärkommuner till landstingskommuner eller staten och
lokaliseringspolitiska åtgärder. Dessa åtgärder torde emellertid inte ens
på längre sikt helt kunna lösa problemet. Inte heller har den eftersträvade
utjämningen kunnat nås genom den hittillsvarande statsbidragsgivningen
till kommunerna. Detta förhållande föranledde att 1958 års skatteutjainningskommitté
tillkallades.

1 direktiven för kommitténs arbete nämnde jag att man i diskussionerna
rörande den kommunala skatteutjämningen brukat framhålla att en skatteutjämning
skulle kunna uppnås genom en annan fördelning an den nu gällande
av beskattningsföremålen mellan kommunerna eller genom en vidgad
beskattning för gemensamt kommunalt ändamål. Kommittén har övervägt
om man på dessa vägar skulle kunna lösa förevarande problem men inte
funnit dem framkomliga. Kommitténs ståndpunkt har närmast dikterats a\
det förhållandet att enligt undersökningar som kommittén utfört verkningarna
av åtgärderna från skatteutjämningssynpunkt är ovissa eller betydel Jag

har liksom de remissmyndigheter som yttrat sig i detta hanseende
funnit kommitténs ståndpunkt väl underbyggd. Eu lösning av skatteutjamningsproblemet
efter dessa linjer synes inte möjlig.

Till kommitténs uppdrag hörde att ompröva grunderna för de skatteunderlagsgraderade
statsbidragen och kommunbidragen. Dessa bidrag har bl. a.
genom kommunernas stigande skattekraft i hög grad förlorat sin skatteutjämnande
effekt. Ett återställande av denna effekt skulle enligt vad i olika
sammanhang hävdats verksamt bidra till att minska skillnaderna i skattetryck.
Kommittén anser emellertid att en uppräkning av de speciella bidragen
inte kan lösa skatteutjämningsproblemet. Detta beror i främsta rummet pa

2 llihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. .Vr 4S

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

att eu bidragsgivning till speciella verksamhetsgrenar utjämnar endast del
skattetryck som föranleds av kostnaderna för dessa grenar, medan de betydande
ojämnheter i skattetrycket som orsakas av den Övriga verksamheten
kvarstår. För att skattetrycket skall kunna utjämnas också i sistnämnda
hanseende måste enligt kommitténs uppfattning statsbidragsgivningen
utvidgas till att omfatta alla de kommunala verksamhetsgrenarna. Denna
uppfattning delas av de remissinstanser som yttrat sig på denna punkt I
remissyttrandena framhålles från flera håll att en bidragsgivning i allmänt
skatteutjämnande syfte under senare tid blivit alltmera angelägen till följd
av den pågående befolkningsomflyttningen med de svårigheter som denna
skapar för såväl avflyttnings- som inflyttningskommunerna. Liksom kommittén
och remissinstanserna finner jag det inte möjligt att lösa skatteutjammngsproblemet
genom att uppräkna nu utgående speciella bidrag. Ett
generellt skatteutjämningsbidrag synes nödvändigt. Såsom från LO:s sida
understrukits ar skatteutjämningsfrågan i mycket hög grad en fråga om social
rättvisa, en fråga om att möjliggöra en jämn välståndsstegring med en
så jamn fördelning av kostnaderna som möjligt. Jag ansluter mig därför till
kommitténs uppfattning att skatteutjämningsproblemet bör så långt möjligt
losas genom en bidragsgivning i allmänt skatteutjämnande syfte.

Det föreslagna bidragssystemet är uppbyggt så att det dels garanterar
kommunerna en viss skattekraft, dels ger bidrag vid hög utdebitering, dvs.
nar de sammanlagda utdebiteringssatserna för allmän kommunalskatt i kommunen
överstiger medelutdebiteringen i riket. Remissmyndigheterna bär
med ett enda undantag godtagit denna principiella uppbyggnad av systemet.
Nastan genomgående har man ansett att systemet är enkelt och lättilllamphgt
och tillgodoser rimliga krav på rättvisa vid fördelningen av utgående
bidrag. För egen del finner jag det föreslagna systemet principiellt riktigt
uppbyggt och förordar att detsamma läggs till grund för en framtida
bidragsgivning i skatteutjämnande syfte.

En del remissinstanser har uttalat vissa betänkligheter mot systemets
utformning. Dessa anknyter till det förhållandet att enligt kommitténs förslag
den faktiska utdebiteringen ingår som fördelningsfaktor i bidragssystemet.
Att i sa stor utsträckning som föreslagits grunda skatteutjämningen
på de kommunala utgifterna skulle, sägs det, äventvra kommunernas ansvarskansla
och intresse av att iaktta sparsamhet i förvaltningen. Det betecknas
som eu brist i systemets uppbyggnad att bidrag på grund av hög
utdebitering skall utgå även om den höga utdebiteringen är en följd av
misshushållning med kommunala medel eller bristande effektivitet i den
kommunala förvaltningen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter
om inte skatteutjämningsfrågans lösning kräver att ett slags normalstat
konstrueras, där alla de faktorer som anses böra spela in ges sin vederbörliga
tyngd; skattelindringsbehovet kan sedan bedömas på grundval av
en jämförelse mellan det verkliga och det teoretiska utgiftsbehovet. Också

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

ett par andra remissmyndigheter är inne på en liknande tankegång men
nöjer sig med att efterlysa en spärr mot bidragsgivning i de fall då utdebiteringen
påverkats av utgifter som antingen inte varit påkallade av
trängande behov eller varit avsevärt högre än nödvändigt.

Jag kan i viss mån dela de betänkligheter som anmälts i fråga om bidragsgivningens
anknytning till den faktiska utdebiteringen. Enligt mm mening
är det dock inte fråga om en allvarlig svaghet hos bidragssystemet. Att
systemet på denna grund skulle avvisas har inte heller ifrågasatts av e
remissinstanser som framfört betänkligheterna, med undantag av stadsfullmäktige
i Göteborg. Man bör också komma ihåg att bidragsgivningen
på grund av hög utdebitering, vartill jag återkommer senare, utformats sa
att den kommun som ökar sina utgifter själv får — bortsett från rena ytterlighetsfallen
— bära huvuddelen av ökningen. Under det forsta ar utdebiteringshöjningen
avser utgår för övrigt på grund av bidragssystemets konstruktion
inte något bidrag för hög utdebitering i anledning av utgiftsökningen.
Den lösning som skisserats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län kan synas från principiell synpunkt riktig. Men ett så uppbyggt bidragssystem
torde från praktisk synpunkt inte vara godtagbart. Det stöter nämligen
på oöverstigliga svårigheter att bland de kommunala utgifterna urskilja
dem som beror på att de kommunala behoven tillgodosetts på ett
rikligare sätt än som är erforderligt och vanligt eller på att kommunala
anordningar blivit kostsammare än nödvändigt. Under alla forhållanden
skulle ett bidragssystem, utformat enligt länsstyrelsens riktlinjer krava
en ingående statlig kontroll över hela det kommunala verksamhetsfältet
som kunde medföra faror för den kommunala självstyrelsen. For ovngt
torde farhågorna för kommunal misshushållning eller en onödig kommuna
verksamhet vara överdrivna. Man synes därtill ha anledning forvanta att
kommunindelningsreformen skall medföra att den kommunala verksamheten
kommer att bedrivas på ett allt mera effektivd, ekonomiskt och från
andra synpunkter lämpligt sätt. Härtill kommer det förhållandet att det inte
synes finnas någon annan fördelningsfaktor som ger ett från skatteutjamningssynpunkt
så tillfredsställande resultat som den av kommittén föreslagna
faktorn. Av betydande värde anser jag vara att den fångar upp avfolkningskommunernas
särskilda kostnader vilket enligt kommitténs undersökningar
inte befunnits möjligt med någon annan fördelningsfaktor. lenom
den utformning av bidragssystemet som jag föreslår kommer för övrigt.
såsom framgår av det följande, utdebiteringsfaktorn att få en väsentligt
mindre tyngd i systemet än enligt kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör gällande att i bidragssystemet
inte inbyggts någon faktor som ger uttryck for den förunderlighet som
i dag präglar förhållandena i många kommuner. Avfolkmngskommunerna
drabbas, säger länsstyrelsen, av särskilda kostnader på grund av sv righeterna
att skära ned sin verksamhet och av växande kostnader for åld -

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

ringsvård. Även tillväxtkommunerna får merkostnader som kanske vida
overtraffar de inkomstökningar som följer med expansionen. Häremot vill
jag framhålla att det föreslagna bidragssystemet beaktar just de av länsstyrelsen
påtalade förhållandena. Sålunda garanterar detsamma varje kommun
ett skatteunderlag som står i direkt förhållande till medelskatteunderlaget.
Avfolkningskommunerna kommer därigenom som regel inte endast
lo s u y ning bibehållas vid sin skattekraft utan även att tillförsäkras
en skattekraft som växer med den stigande skattekraften i landet. Därjämte
ger systemet bidrag på grund av hög utdebitering när utdebiteringen
överstiger viss niva. Härigenom kan kommunen erhålla kompensation för
vaxande åldringskostnader och andra kostnader som kan orsakas av beo
nmgsmmskmngen. Vad nu sagts om systemets elasticitet gäller även
nflyttningskommunerna som får vidkännas kostnader till följd av den
kommunala expansionen. Genom anknytningen till medelskattekraften och
medekitdebiteringen i riket vinner systemet såsom kommittén understrukit
såval värdebeständighet som standardföljsamhet.

... 1 frfåg,a 0m k0mmuner med åkande befolkningsunderlag vill jag tilllagga
foljande. Även om förslaget till bidragssystem utformats så att kommun
alltid garanteras viss skattekraft, kan befolkningsminskningen doek

Zn ZW''2 ng ^ dCt t0tala skatteunderlaget, en reducering som

av ntt f T0111"611 mfÖr St°ra ekonomiska svårigheter. En minskning
av k f iiTrna kan naml''gen som regel inte ske i samma takt som nedgången

möilish m"«SunderJf«et- JaS anser det angeläget att kommunerna har en
ojl.öhet att inom bidragssystemets ram få kompensation för dessa merkostnader.
vissa fall kan detta ske genom att överföra eu kommun till
område med storre skattekraftstillskott. Jag återkommer till landets indel otilfrä

"katt''kraftS0mråden senare. Skulle en sådan åtgärd ge eu påtagligt
otillräcklig kompensation synes böra övervägas i vad mån extra skatteutjämningsbidrag
kan utgå i det särskilda fallet.

Några remissinstanser påpekar att det föreligger risk för att bidragsgivmngen
på grund av den automatik som är inbyggd i systemet kan koma
att tordroja den nya kommunindelningsreformen. Den enligt systemet
u gående kompensationen för brist på skattekraft kan nämligen väntas
minska intresset hos berörda kommuner för ett snabbt samgående. Detta
pioblem bor darfor beaktas när man utformar bidragsbestämmelserna Dessa
rennssmstanser synes efterlysa ett stadgande av det innehåll som ingår
i gallande skattehndringsförordning. Enligt detta skall nämligen vid beviljandet
av skattehndringsbidrag hänsyn tas till kommuns beredvillighet att
medverka till andrad kommunal indelning. Med det intresse för en frivillig
»ndelningsreform som synes finnas bland kommunerna finner jag f n inte

Sk, att/°fS!a ett 1,knande stadgande i fråga om skatteutjämningsbidrag
vid brist pa skattekraft eller vid hög utdebitering. Däremot bör beredvillig8
heten att medverka till en skatteutjämnande ändring i kommunal eller

Kungl. Maj.ts proposition nr A3 år 1965

ecklesiastik indelning beaktas, när det gäller att bedöma om synnerliga
skäl föreligger att bevilja ansökan om extra skatteutjämningsbidrag.

4. Detaljutformningen av skatteutjämningssystemet

4.1 Bidragsberättigade kommuner

4.1.1 Skatteutjämningskommittén

En fråga av största betydelse för bidragssystemets uppbyggnad är, säger
kommittén, vilka slag av kommuner som skall uppbära skatteutjämningsbidrag.
Eftersom det är olikheterna i de borgerliga primärkommunernas utdebiteringar
som i första hand skapar de stora skattetrycksskillnaderna, är
det givet att dessa kommuner skall komma i åtnjutande av sådant bidrag.
Detta förutsattes också i direktiven för kommitténs arbete.

Vidare skulle enligt direktiven dylikt bidrag utgå till landstingskommunerna.
Kommittén framhåller att mot en bidragsgivning till landstingen kan
den invändningen riktas att densamma — hur den än utformas — får den
från skatteutjämningssynpunkt inte önskvärda konsekvensen att även skattebetalarna
i kommuner med låg eller måttlig utdebitering kommer att få
del av skatteutjäinningsbidraget. Alla skattebetalarna inom ett landstingsområde
berörs nämligen av den genom bidragsgivningen åstadkomna lägre
landstingsutdebiteringen. Vid skapandet av ett bidragssystem som uppbyggts
så att det i viss grad utjämnar olikheter i skattekraft, torde det
emellertid vara motiverat att i viss utsträckning ta särskild hänsyn till det
förhållandet att betydande skatteersättningar utgår till landstingen när
ifrågavarande bidragssystem skall träda i kraft. Detta hänsynstagande är
enligt kommitténs mening så mycket mer motiverat som landstingen inte
kommer i åtnjutande av en minskad utgiftsbelastning, motsvarande den som
kommer primärkommunerna till del genom den avlastning av folkpensionskostnader
som kommittén samtidigt föreslår samt genom förstatligandet
av polisväsendet och rättsväsendet m. m.

Kommittén anser det däremot från vissa synpunkter vara tveksamt om
de kyrkliga kommunenheterna skall erhålla skatteutjämningsbidrag. En utjämning
av olikheterna i utdebiteringshänseende mellan dessa enheter kan
nämligen, åtminstone till viss grad, ske på annan väg. 1901 års lag om församlingsstyrelse
öppnar sålunda möjlighet till samfällighetsbildning, en väg
som beträtts av kyrkliga kommuner inom flera län. I förarbetena till den
nyssnämnda lagen förordades denna möjlighet att åstadkomma en jämnare
fördelning av kommunenheternas ekonomiska bördor. Det kan därför
enligt kommittén ifrågasättas om inte en utjämning av utdebiteringsskillnaderna
bör söka uppnås på det i lagen anvisade sättet och inte genom statlig
bidragsgivning. Mot att helt utestänga de kyrkliga kommunerna från

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

bidragsgivning talar emellertid att skillnaderna mellan församlingarnas utdehiteringssatser
på sina håll är mycket framträdande. Kommittén föreslår
därför att skatteutjämningsbidrag skall utgå till dessa kommuner.

Vad beträffar bidrag till municipalsamhällena påpekar kommittén att
antalet sådana samhällsbildningar är ringa och att grundad anledning synes
föreligga att anta att dessa inom en relativt snar framtid kommer att helt
försvinna. Med hänsyn härtill synes det enligt kommitténs mening inte påkallat
att komplicera bidragssystemet genom att låta bidrag utgå även till
dessa samhällen.

Vad slutligen tingslagen angår har dessa så obetydliga utdebiteringar att
det enligt kommitténs uppfattning inte föreligger skäl att låta skatteutjämningsbidrag
utgå till desamma.

I fråga om utformningen av bidragsgivningen till landstingskommunerna
föreslår kommittén att bidrag skall utgå för att minska skillnaderna i skattekraft
mellan kommunerna. Olikheterna i landstingsutdebiteringarna är
enligt kommitténs uppfattning inte av den storleksordning att det finns
anledning att till bidragssystemet knyta en faktor som särskilt beaktar dessa.
Då spännvidden mellan församlingarnas utdebiteringssatser främst är
att tillskriva vissa enheters svaga skattekraft, bör bidrag till de kyrkliga
kommunerna utgå i form av skatteunderlagstillskott. Skäl till bidrag för
hög utdebitering synes inte vara för handen. Bidragsgivningen till de borgerliga
primärkommunerna, vilkas utdebiteringar visar en mycket avsevärd
spännvidd, bör däremot grundas på såväl brist på skattekraft som hög utdebitering.
Endast därigenom kan, understryker kommittén, bidragssystemet
erhålla den önskvärda effektiviteten.

4.1.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna är eniga om att de borgerliga primärkommunerna
skall omfattas av skatteutjämningssystemet. Däremot ifrågasätts om detta
bör vara fallet även med landstingskommunerna.

Sålunda anser skattelindringsnämnden att det måhända vore lämpligare
att bidragen för landstingens del reglerades i annan ordning än i en skatteutjämningsförordning
som i övrigt siktar till att utjämna det totala skattetrycket
inom primärkommunerna. Om man hade fria händer vore det bättre
att reglera landstingsbidragen exempelvis i form av ett med beaktande av
skattekraften graderat statsbidrag till vissa sjuk- och hälsovårdskostnader.
Som kommittén själv framhållit får de föreslagna utjämningsbidragen till
landstingen en karaktär av ineffektiv skatteutjämning, eftersom de nedsätter
alla kommunernas inom landstingsområdet skattetryck lika mycket,
oavsett skillnaderna i behovet av utjämning.

Att bidragsgivningen till landstingen är ineffektiv från skatteutjämningssynpunkt
hävdas också av statskontoret, kammarrätten och länsstyrelsen
i Stockholms län. Länsstyrelsen anser att det är naturligt att ett allmänt

Kungl. Maj:ts proposition nr Ml dr 1965

skatteutjämningssystem i första hand tar sikte på en minskning av skillnaderna
i den sammanlagda kommunala utdebiteringen. Hur utdebiteringen
fördelar sig på olika slag av kommuner måste från den enskilde skattebetalarens
synpunkt framstå som något rätt oväsentligt. Av denna anledning
synes det länsstyrelsen som om inte tillräckliga skäl skulle föreligga
för att ge landstingskommunerna ett skatteutjämningsbidrag.

Svenska stadsförbundet framhåller att bidragsgivning till landstingen
visserligen medför en viss snedvridning av den skatteutj ämnande effekten
men att bidrag till dem kan motiveras med bortfallet av betydande skatteersättningar
i samband med det nya bidragssystemets införande.

Svenska landstingsförbundet och flertalet landsting anser att några allvarliga
erinringar visserligen inte kan riktas mot kommitténs förslag som
sådant med hänsyn till de direktiv som lämnats för dess arbete, men gör
gällande att förslaget är otillfredsställande från landstingssynpunkt, då bidragsgivningen
till landstingen skulle minska väsentligt i omfattning och
tvinga landstingskommunerna till utdebiteringshöjningar i ett läge med eu
ökning av kommunernas uppgifter inom många områden.

Inte heller Svenska pastoratens riksförbund anser anledning till erinran
mot den principiella uppläggningen av kommitténs förslag föreligga. Förbundet
finner sig emellertid inte kunna godkänna att skatteutjämningsbidrag
inte skall utgå till de kyrkliga kommunenheterna vid hög utdebitering.
Det är angeläget att skatteutj ämningsbidraget verkligen kommer de skattetyngda
skattekronorna till godo. Enligt kommitténs förslag skulle detta inte
alltid bli fallet. Förbundet anför som exempel härpå följande.

I en kommun, som består av flera församlingar, uppnår det sammanlagda
skattetrycket i en av församlingarna just utdebiteringsgränsen, medan
skattetrycket i de övriga överstiger denna gräns. Kommunen kommer då
enligt kommittéförslaget, att få skatteutjämningsbidrag på grund av hög
utdebitering. Den lindring detta medför för de skattskyldiga, kommer att
bli lika stor i hela kommunen, beräknad i ören per skattekrona. Följaktligen
kommer lindringen också skattekronorna i den först nämnda församlingen
till godo, oaktat utdebiteringen beträffande den ej var så hög,
att den bort berättiga dem till skatteutjämning. Skattetrycket å dem kommer
att sjunka under utdebiteringsgränsen, medan skattetrycket i en eller
flera av de återstående församlingarna kommer att fortfarande ligga över
gränsen. Skattekronorna i de senare församlingarna komma alltså icke i
åtnjutande av hela den skatteutjämning, som bort komma dem till del. —
Det kan till och med inträffa, att skattekronorna i eu församling få lättnad
genom skatteutj ämningsbidraget, oaktat utdebiteringen i församlingen icke
"ens uppnått utdebiteringsgränsen. Detta blir fallet, om utdebiteringen i de
övriga församlingarna i kommunen ligger så mycket över gränsen, att också
medelutdebiteringen i kommunen kommer över denna gräns.

Rättvisan gentemot skattebetalarna torde
kräva att skatteutjämningsbidraget vid hö
församling och kyrklig samfällighet för sig

sålunda, betonar förbundet,
H utdebitering uträknas för envar

förbunde* s

Del svnes

enligt

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

mening böra övervägas, huruvida inte bidraget bör fördelas mellan den
borgerliga kommunen, församlingarna och samfälligheterna efter proportionen
mellan deras särskilda utdebiteringar.

4.1.3 Departementschefen

Såväl skatteutjämningskommittén som remissinstanserna har ansett det
självklart att skatteutjämningssystemet skall omfatta de borgerliga primärkommunerna.
Detta är också min uppfattning.

Några remissinstanser sätter däremot i fråga om bidrag bör utgå till
landstingskommunerna. Man förmenar att skatteutjämningsmedel därigenom
skulle komma att förbrukas utan någon egentlig skatteut jämnande effekt.
Skatteutjämningssystemet skulle i denna del bli ineffektivt eftersom
den totala utdebiteringen i alla primärkommunerna inom landstingsområdet
skulle nedsättas i lika mån oavsett skillnaderna i skattetryck. Det skulle,
anser man, vara bättre att låta primärkommunerna uppbära ett rikligare
bidrag. Några bärande invändningar mot detta resonemang från principiell
skatteutjämningssynpunkt torde inte kunna anföras. Men i praktiken håller
resonemanget endast under förutsättning att någon statlig bidragsgivning
till landstingskommunerna över huvud taget inte skulle behöva ifrågakomma.
Jag vill emellertid redan i detta sammanhang understryka att
landstingskommunernas ekonomiska situation är sådan att jag funnit det
angeläget inte endast att bibehålla en bidragsgivning till dessa kommuner
av nuvarande omfattning utan även att ge desamma ytterligare statligt
stöd. Vare sig denna utökade bidragsgivning sker inom det här diskuterade
skatteutjämningssystemet eller i särskild ordning leder den i det avseendet
till samma resultat, nämligen att de totala utdebiteringarna i samtliga
primärkommuner inom landstingsområdet påverkas i lika grad. En
bidragsgivning till landstingskommunerna får oundvikligen denna verkan.
Med hänsyn härtill anser jag att anledning inte föreligger att lägga bidragsgivningen
till landstingskommunerna utanför det egentliga skatteutjämningssystemet.
Jag har inte något att erinra mot den föreslagna formen för
bidragsgivningen till dessa kommuner.

I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om utformningen av
bidragsgivningen till de kyrkliga kommunenheterna. Skatteutjämningskommittén
har föreslagit att skatteutjämningsbidrag skall utgå till dessa enheter
vid brist på skattekraft men däremot inte vid hög utdebitering. Svenska
pastoratens riksförbund gör gällande att ett så utformat bidragssystem
leder till en oriktig fördelning av skatteutjämningsmedlen. Rättvisan skulle
kräva att även de kyrkliga kommunenheterna fick bidrag vid hög utdebitering.
Jag vill i anledning härav erinra om de möjligheter till samfällighetsbildning
som 1961 års lag om församlingsstyrelse öppnar. Om dessa
möjligheter tillvaratas torde de ojämnheter i bidragsgivningen som förbundet
påtalar kunna i mycket stor utsträckning undvikas. Någon orättvisa gent -

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

emot skattebetalarna torde inte i och för sig ligga i det förhållandet att de
kyrkliga kommunenheterna inte erhåller skatteutjämningsbidrag vid hog
utdebitering. Såsom ett flertal remissmyndigheter understrukit ar det naturligt
att ett allmänt skatteutjämningssystem i första hand tar sikte på att
minska skillnaderna i det totala kommunala skattetrycket. Hur bidragsmedlen
fördelas på olika slag av kommunenheter torde från den enskilda
skattebetalarens synpunkt framstå såsom oväsentligt. Jag vill också understryka
angelägenheten av att bidragssystemet blir så enkelt i tillämpning
som möjligt. Skulle systemet utformas efter förbundets önskemål skulle
enkelheten i detta avseende i hög grad gå förlorad. Eu bidragsgivmng på
rtrund av hög utdebitering till förevarande kommunenheter skulle nämligen,
såsom kommittén framhåller, på grund av det stora antalet enheter i hog
grad komplicera bidragssystemet. Med hänsyn härtill och då skillnaderna i
skattetryck mellan de kyrkliga kommunenheterna tramst ar att tillskriva
vissa enheters svaga skattekraft finner jag bidragssystemet i denna del
tillfredsställande utformat.

Mot kommitténs förslag i förevarande avseende i övrigt har jag liksom
remissinstanserna inte funnit något skäl till erinran.

4.2 Skattekraftsområden och skattekraftsgränser

4.2.1 Skatteutjämningskommittén

Vid uppbyggnaden av ett bidragssystem i skatteutj ämnande syfte måste
särskild hänsyn tas till rådande olikheter kommunerna emellan i kostnadshänscende.
Detta sker lämpligast genom att till bidragssystemet knyta eu
särskild faktor som låter bidragsgivningens omfattning bli beroende av den
faktiska utdebiteringens höjd. En sådan faktor angriper emellertid inte
i tillräcklig grad de olikheter i skattetryck som har sin yttersta grund i
klimat och geografisk belägenhet. Dessa olikheter kan utjämnas eller minskas
genom att man låter kommunens regionala tillhörighet fungera som
fördelningsfaktor i systemet. Denna faktor har också den fördelen att den
ligger utanför kommunernas inflytande och kan ges en enkel utformning.

Kommittén föreslår därför att riket indelas i områden med olika skattekraftsgränser,
bestämda med hänsyn till de allmänna kostnadsohkheter
som orsakas av hårt klimat och befolkningsgleshet samt likartade faktorer.
Av praktiska skäl måste cn sådan normering ske på ett enkelt och summariskt
sätt. Enighet har också, säger kommittén, sedan länge i stort sett rått
om alt millimeterrättvisa på detta område inte går alt åstadkomma. Betydelsen
av eu mera noggrann områdesindelning är även i väsentlig grad beroende
av skatteutjämningssysteinets utformning i övrigt. I den män detta tar
direkt hänsyn till kommunens utgiftsförhållanden, såsom det föreslagna
systemet gör, torde behovet av eu mera långtgående indelning minska. Det
finns enligt kommitténs mening inte anledning att i det allmänna skatteutjämningssystemet
beakta förevarande kostnadsskillnader på annat sal

2f Rihang till riksdagens protokoll 1065. 1 saml. År 43

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

än som hittills skett genom en ganska grov indelning av landet i områden
av samma typ som gränsunderlagsområdena i skattelindringsförordningen.
Undersökningar som kommittén företagit har nämligen visat alt en sådan
indelning ger ett från skatteutjämningssynpunkt godtagbart resultat. Kommittén
föreslår sålunda att riket indelas i tre skattekraftsområden, ett
(skattekraftsområde 1) omfattande hela riket med undantag av Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, ett andra område
(skattekraftsområde 2) omfattande Västernorrlands och Jämtlands län samt
Västerbottens län med undantag av den del av landskapet Lappland som
mgar i länet och ett tredje område (skattekraftsområde 3) omfattande
återstående del av Västerbottens län och Norrbottens län.

Det bör emellertid enligt kommitténs mening vara möjligt att hänföra
enstaka kommuner eller andra delar av län till annat skattekraftsområde
an den föreslagna indelningen anger om så på grund av särskilda förhållanden
skulle anses motiverat. Kommittén föreslår därför att en bestämmelse
av detta innehåll tas in i den förordning som skall reglera bidragsgivningen.
Kommittén erinrar om att departementschefen i prop. 1962: 111
angående ändrade grunder för bidragsgivning i skattelindrande syfte
fann det vara av vikt att Kungl. Maj:t gavs möjlighet att hänföra en kommun
till ett gränsunderlagsområde med större tillskott av skatteunderlag
om förhållandena var sådana att kommunen skäligen borde jämställas med
kommuner tillhörande sådan grupp. Enligt kommitténs mening förutsätter
en schablonisering av områdesindelningen att möjlighet i förevarande avseende
står öppen för Kungl. Maj:t. Denna ordning får anses särskilt motiverad
i ett allmänt skaitteutjämningssystem som kommer att omfatta ett
väsentligt större antal kommuner än hittillsvarande skattelindringsbidrag.

I fråga om skattekraftsgränserna, dvs. den nivå som kommunens skattekraft
skall understiga för att skatteunderlagstillskott skall erhållas, framhåller
kommittén, att dessa måste avvägas med hänsyn till vad som från
skatteutjämningssynpunkt kan anses mest tillfredsställande under beaktande
av storleken av de medel som står till buds för bidragsgivningen. Med
hänsyn härtill stannar kommittén efter företagna undersökningar vad gäller
de borgerliga och de kyrkliga primärkommunerna för en skattekraftsgräns
av 80 % av medelskattekraften i riket i skattekraftsområde 1, av
100 % i skattekraftsområde 2 och av 115 % i skattekraftsområde 3. För
landstingskommunerna föreslås samma gränser med undantag för skattekraftsområde
1. För detta förordar kommittén en skattekraftsgräns av 85 %
av medelskattekraften under åberopande av att en lägre gräns skulle ge landstingskommunerna
ett alltför obetydligt bidrag. Med hänsyn till de, relativt
sett, vanligen måttliga skillnaderna mellan de kyrkliga utdebiteringarna synes
enligt kommitténs mening inte tillräcklig anledning föreligga att faststalla
särskilda skattekraftsgränser för beräkningen av skatteunderlags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

tillskotten till de kyrkliga kommunenheterna, i all synnerhet som en sådan
utformning av systemet skulle i hög grad komplicera detsamma.

Med den föreslagna utformningen av bidragssystemet i förevarande hänseenden
anser skatteutjämningskommittén att den beaktat de önskemål
i fråga om bidragsgivningen som framförts av bland andra länsutredningen
för Jämtlands län (SOU 1963: 45) och kommittén för näringslivets lokalisering
(SOU 1963: 58). Enligt Jämtlandsutredningen måste under en övergångsperiod
åtgärder vidtas från statens sida som direkt förbättrar den
kommunala ekonomin i ifrågavarande län, åtgärder som är ägnade såväl att
öka kommunernas skattekraft som att begränsa deras utgifter. Kommuner
med skattekraft understigande medelskattekraften i riket bör därför
erhålla statsbidrag i sådan omfattning att medelskattekraften i riket uppnås.
Dessa bidrag förutsättes skola utgå till både primärkommuner och
landstingskommuner. Det är angeläget att de hårt skattetyngda kommunerna
i Jämtlands län sättes i högsta möjliga bidragsklass. De nuvarande bestämmelserna
om skattelindringsbidrag har nämligen enligt utredningens
mening fått en mycket ogynnsam effekt för Jämtlands län.

4.2.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna har som regel godtagit kommitténs förslag i fråga om
indelning i skattekraf tsområden.

Skattelindringsnämnden anför i förevarande avseende följande synpunkter
vilka är nära överensstämmande med vad som framförts från andra håll.
Givetvis är varje områdesindelning av föreslagen typ en ganska grovt tillyxad,
schablonmässig dyrortsgruppering för de kommunala kostnaderna,
mot vilken många inte obefogade invändningar t rån rättvisesynpunkt kan
göras från de enskilda kommunernas sida vid inbördes jämförelser, men
detta ligger i sakens natur. De mest påfallande ojämnheterna bör kunna
borttas genom den föreslagna befogenheten för Kungl. Maj:t att göra avvikelser
från den angivna indelningen.

Enligt RLF torde det vara ofrånkomligt att det uppkommer vissa gränsfall
där systemets verkningar blir mindre tillfredsställande. RLF säger sig
emellertid ha tolkat utredningens förslag om möjligheter till extra bidrag så
att dylika bidrag skall kunna utgå i de fall »där utjämningens syfte uppenbart
blir åsidosatt». I så fall bör den föreslagna indelningen i skattekraftsområden
vara väl ägnad att fylla sin uppgift. Liknande synpunkter framförs
av länsstgrelsen i Södermanlands län.

Missnöje med indelningen bar anmälts av landstingen i Gotlands och
Gävleborgs län samt av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Sålunda anser
förstnämnda landsting under hänvisning till det låga skatteunderlaget hos
de gotländska kommunerna att Gotlands län bör hänföras till skattekraftsområde
3 i stället för skattekraftsområde 1. Denna uppfattning delas dock

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

inte av länsstyrelsen i länet som åberopar att det föreslagna skatteutjämningssysteinet
under nuvarande förhållanden för länets del »medför avsevärt
kraftigare utdebiteringssänkningar än som kunde förväntas med 1961
års förslag i fråga om skattelindringsbidrag». Länsstyrelsen i Kopparbergs
län gör gällande att, om skattekraftsområdesindelningen fastställs enligt
förslaget, torde mycket snart för länets vidkommande fråga om justering
i denna komma att aktualiseras. Länsstyrelsen åberopar till stöd härför
följande. Inom Kopparbergs län har under de senaste åren i fråga om befolkningsutvecklingen
inträtt en starkt markerad ändring i ogynnsam riktning.
Den pågående befolkningsminskningen kan väntas inom en snar
framtid på åtskilliga håll föranleda kraftig skattestegring. Tecken härpå
har redan kunnat märkas. Den föreslagna på länsindelningen baserade geografiska
indelningen, varigenom Kopparbergs län hänförts till skattekraftsområde
1, synes inte vara anpassad efter nämnda förhållande.

Gävleborgs läns landsting framhåller att länet till sin struktur är att jämföra
med Övriga Norrlandslän och att länet därför bör hänföras till skattekraftsområde
2. Detta synes enligt landstingets mening särskilt motiverat
beträffande landskapet Hälsingland som med sina utpräglade glesbygdsområden
och ogynnsamma befolkningsutveckling torde vara att likställa med
landskapet Medelpad från dessa synpunkter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län konstaterar med tillfredsställelse att skatteutjämningskommittén
beaktat de förslag som länsutredningen för Jämtlands
lan framförde i sitt betänkande. Visserligen har, anför länsstyrelsen, länet
inte hänförts till skattekraitsområdet med den högsta bidragsprocenten,
men av det mycket omfattande tabellmaterial som redovisas i betänkandet
får anses framgå att det föreslagna systemet kommer att medföra en betydande
utjämning av skattetrycket. Länsstyrelsen förutsätter vidare att
de ekonomiskt sämst ställda kommunerna i länet kan genom undantagsbestämmelserna
av Kungl. Maj :t uppflyttas i skattekraftsområde 3.

Även när det gäller skatte kraftsgränserna är remissinstanserna
som regel ense med kommittén. I några fall har dock viss kritik framförts.

Det kan sålunda enligt Svenska stadsförbundet med fog hävdas att en
så hög skattekraftsgräns som den för skattekraftsområde 3 föreslagna,
115 % av medelskattekraften, inrymmer kompensation inte endast för brist
på skatteunderlag utan även till en del för ett stort utgifts- och utdebiteringsbehov.
Det kan vidare, anser stadsförbundet, ifrågasättas om de av det
geografiska läget betingade dyrhetsskillnaderna motiverar en så stor spännvidd
mellan skattekraftsgränserna. Styrelsen yrkar dock inte på någon ändring
av förslaget. Liknande synpunkter anförs av Kalmar läns södra landsting.

Även länsstyrelsen i Stockholms län finner spännvidden mellan skattekraftsgränserna
för stor. Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle med hänsyn
till olikheterna i värdet av den kommunala samhällsservicen en något

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

mindre spännvidd än den av kommittén föreslagna vara motiverad och
föreslår att skattekraftsgränsen i skattekraftsområde 1 sätts till 85 % av
medelskattekraften i riket.

Statskontoret säger sig ej kunna finna att de av kommittén framförda skälen
utgör saklig motivering för att landstingens normalbehov av skattekraft
i område 1 bör sättas till annat procenttal än vad kommittén föreslagit för
primärkommunerna i samma område.

4.2.3 Departementschefen

För att skapa möjlighet att utjämna eller i varje fall minska de kostnadsolikheter
mellan kommunerna som beror på klimat och geografisk belägenhet
har skatteutjäinningskommittén föreslagit att riket indelas i tre s k a ttekraftso
m råden med olika skattekraftsgränser. De föreslagna områdena
sammanfaller med gränsunderlagsområdena enligt gällande skattelindringsförordning.
Områdesindelningen har allmänt accepterats av lemissinstanserna.
I vissa fall har man dock ansett skäl föreligga för en något
annan gränsdragning än den som kommittén föreslagit. Jag kan helt ansluta
mig till den föreslagna principiella utformningen av bidragssystemet i denna
del och förordar alltså att riket indelas i tre skattekraftsområden med
varierande skattekraftsgränser.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om gränsdragningen mellan
de olika områdena.

Gotlands läns landsting förmenar att länet med hänsyn till det låga skatteunderlaget
hos de gotländska kommunerna borde hänföras till skattekraftsområde
3 i stället för skattekraftsområde 1. Jag vill hänvisa till kommitténs
undersökningar som ger vid handen att bidragssystemet redan enligt
den utformning kommittén gett detsamma medtör en effektiv nedsättning
av utdebiteringarna i länet. Länsstyrelsen i länet delar inte landstingets
uppfattning. Inte heller har yrkande i denna riktning framförts från annat
håll. Med den höjning av skattekraftsgränserna i förhållande till kommitténs
förslag som jag, såsom framgår av det följande, föreslår kommer resultatet
för de gotländska kommunernas vidkommande att bli än fördelaktigare.
Kommunerna i länet kan ingalunda anses missgynnade i förhållande
till kommunerna i övriga län. Någon anledning att överföra länet till annat
skattekraftsområde synes därför enligt min mening inte vara för handen.

Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län skulle en ändring av områdesindelningen
för länets del snart bli aktuell. Anledningen härtill skulle vara
den för länet ogynnsamma befolkningsutvecklingen. Den föreslagna områdesindelningen
synes enligt länsstyrelsens mening inte vara anpassad efter
detta förhållande. Jag vill i anledning härav påpeka att områdesindelningen
givetvis inte är eu gång för alla given utan att ändringar tid efter
annan kan vara påkallade. Kommittén har också beaktat delta föihallande
och i sitt författningsförslag intagit en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t

Kungi. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

möjlighet att, när särskilda skäl föreligger, förordna om avsteg från den
föreskrivna områdesindelningen. Därigenom erhålles, såsom kommittén
framhåller, möjlighet att på ett smidigt sätt ändra enstaka kommuners eller
andra länsdelars områdestillhörighet. Hinder föreligger för övrigt givetvis
inte att när förhållandena så kräver ompröva indelningen i stort. Skattestegringar
till följd av befolkningsutvecklingen torde för övrigt i väsentlig
mån komma att motverkas av en bidragsgivning enligt det diskuterade
systemet.

Beträftande den av Gävleborgs läns landsting aktualiserade frågan om till
vilket skattekrattsområde Gävleborgs län bör hänföras vill jag framhålla
löljande. Enligt de undersökningar som skatteutjämningskommittén företagit
föreligger inte tillräckliga skäl att garantera vare sig länet i dess helhet
eller något av de i detsamma ingående landskapen en högre skattekraft än
övriga i området ingående län. En inom finansdepartementet gjord undersökning
har inte gett annat resultat. Denna visar att medelutdebiteringen
efter skatteutjämningsbidrag skulle bli för Gästrikland 16: 70 kr./skr. och
Hälsingland 16: 85 kr./skr. Den beräknade medelutdebiteringen för länet
som uppkommer efter bidrag i skatteutjämnande syfte kan för övrigt inte
anses anmärkningsvärt hög.

Jag vill i detta sammanhang vidare framhålla att det kan förekomma att
kommuner med i stort sett likartade ekonomiska förutsättningar hänförs
till olika skattekraftsområden och därför erhåller olika tillskott av skatteunderlag.
Detta kan synas omotiverat och orättvist. Detta problem har berörts
av ett par remissinstanser men dessa har funnit att de förut nämnda
möjligheterna till justering av områdestillhörigheten och möjligheterna till
extra bidrag skapar förutsättningar för en rättvis fördelning av bidragsmedlen.
I ett fall har yrkats att två kommuner redan nu skulle överföras
till ett annat skattekraftsområde. Jag anser inte tillräckliga skäl föreligga
härför. Jag vill erinra om att i ett schablonsystem av nu ifrågavarande art
områdesindelningen måste, såsom skatteutjämningskommittén också understrukit,
bli schematisk och att någon millimeterrättvisa inte går att uppnå.
Denna uppfattning har också godtagits av remissinstanserna. Bidragssystemet
synes med den föreslagna områdesindelningen komma att ge ett
från skatteutjämningssynpunkt tillfredsställande resultat. Att redan nu företa
justeringar av indelningen i skattekraftsområden, som överensstämmer
med gränsunderlagsområdena enligt skattelindringsförordningen, finner
jag därför inte vara erforderligt. Det torde vara skäl att först avvakta
hur bidragssystemet verkar i praktiken.

Remissinstanserna har riktat en viss kritik mot de av kommittén föreslagna
skattekraft sgränser na och på ett par håll förordas justeringar
av desamma. Det är enligt min mening en rent ekonomisk avvägningsfråga
hur dessa gränser skall bestämmas. Var de skall ligga i förhållande
till medelskattekraften i riket kan inte avgöras utifrån några allmän -

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

na resonemang utan måste bestämmas med hänsyn till hur olika giänsdragningar
verkar i praktiken med avseende på både det antal kommuner
som skall bli bidragsberättigade och storleken av de bidrag som skall utgå.

Från landstingskommunalt håll har i stort sett inga erinringar framförts
vare sig mot de av kommittén föreslagna skattekraftsgränserna eller mot
systemets utformning i övrigt. Däremot har missnöje uttalats med den betydande
minskning av bidragsgivningen till landstingskommunerna med
åtföljande utdebiteringshöjningar som ett genomförande av kommitténs
förslag skulle innebära. Därtill kommer, framhålles det bl. a., att dessa
kommuners kostnader kan väntas komma att öka i betydande grad bl. a. till
följd av de allt större krav på sjukvården som ställs från kommuninvånarnas
sida. Jag finner de från landstingskommunalt håll anförda synpunkterna
väl värda beaktande. Ovedersägligen står landstingskommunerna inför
stegrade utdebiteringsbehov under den närmaste framtiden. Det måste anses
ytterst angeläget att de ges ekonomiska möjligheter att fullgöra sina arbetsuppgifter.
Bidragsgivningen till ifrågavarande kommuner synes såsom kommittén
föreslagit lämpligast böra ske genom att garantera desamma en viss
skattekraft. Jag föreslår därför att de av kommittén förordade skattekraftsgränserna
för landstingskommunerna höjs med 10 procentenheter ellei till
05 % i skattekraftsområde 1, 110 % i skattekraftsområde 2 och 125 % i
skattekraftsområde 3. I intet fall skall dock tillskottet av skatteunderlag
understiga de tillskott som för år 1965 utgått i form av skatteersättning.
En så utformad bidragsgivning ger, såsom jag avser att närmare redovisa
i det följande, landstingskommunerna ett totalt bidrag som väsentligen överstiger
de nu utgående skatteersättningarna.

Såsom jag närmare kommer att utveckla senare torde skäl föreligga föi
en något annan utformning av bidragsgivningen på grund av hög utdebitering
än kommittén föreslagit. Det synes mig nämligen motiverat att låta detta
bidrag utgå efter en skala som ger ett med stegringen av utdebiteringssatserna
progressivt ökande statsbidrag i stället för efter den av kommittén
förordade fixa bidragsprocenten. En sådan utformning leder till en bättre
skatteutjämning trots att bidragsgivningen drar eu lägre kostnad. Jag föreslår
att de sålunda disponibla medlen i stället förs kommunerna till godo genom
en höjning av skattekraftsgränserna i vad avser primärkommuner na.
Vidare kommer jag i det följande att föreslå att vissa speciella bidrag avlöses
genom att till det allmänna skatteutjämningssystemet överförs vissa belopp.
Motsvarande medel bör tillföras primärkommunerna genom en höjning
av skattekraftsgränserna. Med hänsyn härtill töreslår jag att dessa gränsei
bestäms i skattekraftsområde 1 till 90, i skattekraftsområde 2 till 110 och i
skattekraftsområde 3 till 125 % av mcdelskattekraften i riket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 ur 1965

4.3 Utdebiteringsgränsen

4.3.1 Skatteutjämningskommittén

I bidragssystemet ingår, såsom framgått av vad tidigare anförts, en utgiftsfaktor
innebärande att ett skatteutjämningsbidrag utlöses, när den totala
utdebiteringen i kommunen överstiger en viss nivå, utdebiteringsgränsen.
Detta bidrag skall motsvara produkten av kommunens skatteunderlag
och viss del av den utdebitering som överskjuter utdebiteringsgränsen. Inom
kommittén har uttalats delade meningar om hur denna gräns skall bestämmas.

Kommittén understryker att det inte är möjligt att från några principiella
utgångspunkter bestämma var utdebiteringsgränsen bör dras. Gränsdragningen
måste ske med hänsyn till det resultat man önskar uppnå med
bidragssystemet. Utdebiteringsgränsen bör dock enligt kommittémayorz''-tetens1 mening stå i ett visst bestämt förhållande till den för varje år genomsnittliga
utdebiteringen i riket. Att fastlåsa gränsen vid en viss i kronor
bestämd utdebitering skulle innebära att systemet medförde en efter hand
ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun som inte kan motiveras
från skatteutjämningssynpunkt. Det måste enligt kommittémajoritetens mening
anses främmande för ett skatteutjämningssystems syfte att på sådant
sätt automatiskt påverka kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.
Systemet skulle få en funktion som inte är förenlig med dess karaktär.

Om utdebiteringsgränsen fastlåses till en i kronor bestämd utdebitering,
synes, framhåller kommittémajoriteten, konsekvensen kräva att skattekraftsgränserna
bestäms till visst skattekrontal. Det är emellertid genom
anknytningen av bidragsgivningen till den faktiska utdebiteringen — och
till medelskattekraften — som systemet vinner värdebeständighet och standardfölj
samhet.

Kommittémajoriteten föreslår under hänvisning till det anförda att utdebiteringsgränsen
bestäms till medelutdebiteringen i riket.

Kommittéminoriteten1 2 framhåller bl. a. att det, trots den kostnadsram
inom vilken kommittén varit tvungen att lägga sina förslag, funnits möjlighet
att beakta de skattepolitiska aspekterna på sådant sätt att man i varje
fall sökt förhindra att statsbidraget automatiskt anpassar sig efter en högre
nivå på kommunalskatten. Bidragssystemet bör vara utformat på ett sådant
sätt att bidragsgivningen verkar återhållande på fortsatta utdebiteringsstegringar
i kommunerna. Från denna utgångspunkt finner kommittéminoriteten
den av majoriteten föreslagna utdebiteringsgränsen förenad med verkningar
mot vilka kan resas bestämda erinringar. Minoriteten påpekar att
utdebiteringsgränsen automatiskt flyttas upp allteftersom den kommunala
utdebiteringsnivån stiger, en anpassning som sker utan föregående diskus 1

Ordföranden Nilsson samt ledamöterna Eklund, Eriksson, Fridh, Lothigius och Stenius.

2 Ledamöterna Carlsson, Järdler, Persson, Sundberg, Sörlin och Wiklund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

sion av kostnadsfördelningsfrågan från skattepolitiska synpunkter. Den av
majoriteten föreslagna automatiken kan sägas betyda en skatteutjämning
på vilken nivå som helst av kommunalskatterna. Enligt minoritetens uppfattning
medför vidare en rörlig utdebiteringsgräns olägenheter av praktisk
art för kommunerna. I och med att bidraget på grund av hög utdebitering
automatiskt följer förändringarna i medelutdebiteringen saknar den
enskilda kommunen möjlighet att bedöma vilket statsbidrag som kommer
att utgå. Anknytningen till medelutdebiteringen leder också till att den enskilda
kommunens bidrag påverkas av förändringar i övriga kommuners
ekonomi och utdebiteringspolitik. Verkningarna av bidragsgivningen tor
den enskilda kommunen blir alltså svåra att överskåda och kommunen
kommer inte att få möjlighet att bedöma bidragens storlek ens pa mycket
kort sikt. Detta måste leda till en försämring av möjligheterna till en ekonomisk
planering. Kommittéminoriteten framhåller därjämte att systemet
inte får främja ryclughet i fråga om utdebiteringssatsernas storlek. Vidare
bör konstruktionen vara sådan att bidraget anpassas till förändringarna i
den enskilda kommunens ekonomiska förhållanden och ger möjlighet för
kommunerna att i förväg bedöma storleken av statsbidraget. Detta kan
ske genom att utdebiteringsgränsen bestäms till en viss i statsbidragsförfattningen
fixerad gräns. Detta utesluter självfallet inte att gränsen framdeles
skall kunna ändras. Men en sådan kräver då riksdagsbeslut, vilket i
sin tur måste förutsättas komma att bli föregånget av en allsidig och förutsättningslös
bedömning från bl. a. skattepolitiska synpunkter.

4.3.2 Remissyttrandena

Av remissinstanserna förordar- kammarrätten, statskontoret samt länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Gotlands, Malmöhus, Hallands,
Västernorrlands och Jämtlands län en utdebiteringsgräns som anknyts till
medelutdebiteringen i riket.

Kammarrätten framhåller att meningsmotsättningarna rör en skattepolitisk
fråga. Majoritetens förslag tillgodoser strikt skatteutjämningssynpunkten
och går inte längre, medan minoriteten däremot önskar en lagstiftning
av väsentligt vidare innebörd med automatiska effekter i avseende å kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna. Kammarrätten fortsätter.

Frågan om den kommunala inkomstbeskattningens höjd bör inte ses isolerad
från den statliga beskattningen, önskemålet att mer generellt hålla
kommunalskatten nere med stöd av statsbidrag har ofta motiverats med att
kommunalskatten är proportionell och därför inte i tillräcklig män beaktar
skatteförmågan. Tillika brukar framhållas som en invändning mot kommunalskatten
att denna för mindre inkomsttagare ofta är den största skatteposten
på debetsedeln. Kammarrätten vill mot resonemang av detta slag
erinra, att det väsentliga rimligen inte är hur en skattskyldigs direkta
skatt enligt debetsedeln fördelar sig på olika poster utan huruvida det sammanlagda
uttaget av olika direkta och indirekta skatter fördelats på sådant

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 är 1965

sätt att en skälig avvägning av skattebördan mellan olika kategorier skattskyldiga
i skilda inkomstlägen ernåtts. Det må tilläggas att en avvägning
av detta slag måste ske under beaktande jämväl av den inkomstfördelning,
som sker genom de s. k. transfereringarna av socialpolitisk innebörd.

Det är med andra ord inte utan vidare givet att en ökad grad av rättvisa
i skattebördans fördelning vinnes genom efter hand höjda statsbidrag till
kommunerna, än mindre är givet att detta är den lämpligaste vägen i ett
läge där man medvetet eftersträvar lättnader för särskilda grupper av inkomsttagare.
Det kan väl tänkas att ändringar inom ramen för statsbeskattnmgen
eller ett utnyttjande av resurserna i fråga för socialpolitiska åtgärder
kan vara att föredra. Mot denna bakgrund finner kammarrätten sig
inte kunna tillstyrka en lagstiftning i enlighet med kommittéminoritetens
förslag.

Skattelindringsnämnden, som inte intar någon direkt ståndpunkt i denna
fråga, är inne på en liknande tankegång som kammarrätten och anför följande.

Tidigare har en överflyttning av kostnader från kommun till stat vanligen
framstått som en strävan efter ökad rättvisa i beskattningen, eftersom utgifterna
därigenom förts över från den proportionella fördelningen till att
i ökad utsträckning bestridas efter den statligt progressiva skatteskalan.
Men i den mån statens ökade intäktsbehov måste tillgodoses genom höjd allmän
konsumtionsbeskattning förskjuts problemställningen. Det blir då fråga
om en avvägning, i vad mån höjda kommunala utdebiteringssatser för »emene
man är en större eller mindre olägenhet än höjda konsumtionspriser.

Enligt länsstyrelsens i Stockholms län mening är en väsentlig förutsättning
för att den faktiska utdebiteringen skall kunna användas som fördelningsfaktor
att utdebiteringsgränsen står i ett visst bestämt förhållande till
den för varje år genomsnittliga utdebiteringen i riket. Härigenom erhålls
en garanti för att den avsedda skatteutjämningseffekten bibehålls. En fast
utdebiteringsgräns som förordas av vissa reservanter i kommittén medför
att samhällskostnadernas fördelning mellan stat och kommun automatiskt
påverkas vid förändringar i medelutdebiteringen samt även att skatteutjämningseffekten
blir annorlunda. Dylika förändringar bör enligt länsstyrelsens
uppfattning endast kunna uppnås efter föregående riksdagsbeslut,
varför länsstyrelsen inte kan biträda reservanternas förslag.

Även statskontoret framhåller vikten av att utdebiteringsgränsen bestäms
i förhållande till medelutdebiteringen. Enligt statskontorets mening synes
ett bidrag på grund av hög utdebitering ej böra utlösas förrän den totala utdebiteringen
överstiger medelutdebiteringen med visst belopp. Från skatteutjämningssynpunkt
är det, anför statskontoret, inte särskilt angeläget att
genom statsbidrag reducera utdebiteringen så snart denna endast obetydligt
överstiger medelutdebiteringen. Kommitténs förslag torde vidare innebära
ett incitament till höjd utdebitering bland kommuner vars utdebite -

Kungi. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

ring ligger under och jämförelsevis nära medelutdebiteringen. Härigenom
skulle skatteutjämningsbidrag utgå till kostnader vilkas art mot bakgrunden
av kommitténs principiella uppfattning rörande syftet med bidragen
på grund av hög utdebitering kan synas tveksamma. Det förefaller å andra
sidan sannolikt att risken för sådana utdebiteringshöjningar minskar ju
högre utdebiteringsgränsen ligger över medelutdebiteringen.

Väsentliga fördelar med det föreslagna bidragssystemet skulle, anser
länsstyrelsen i Hallands län, gå förlorade om reservanternas förslag genomförs
_ och i konsekvens därmed även skattekraftsgränserna fixeras till

vissa tal. Detta gäller främst dess elasticitet, som möjliggör en bättre anpassning
efter inkomst- och kostnadsutvecklingen och underlättar genomförandet
av vissa reformer inom skattelagstiftningen. Med fastlåst utdebiterings-
och skattekraftsgräns finns otvivelaktigt en viss risk för att kommunerna
i en inte åsyftad omfattning kan komma att påverka bidragens
storlek och skatteutjämningsmedlens fördelning. Farhågorna for att en
rörlig gräns skulle ge anledning till fortsatta utdebiteringsstegringar torde
också vara överdrivna. Detta bekräftas av erfarenheterna från annan statsbidragsgivning,
däribland skatteersättningarna på grund av 1957 års ortsavdragsreform.
Ett korrektiv mot spekulativa skattehöjningar i syfte att
uppnå högre statsbidrag ligger för övrigt i nödvändigheten att ta hansyn
till skattebetalarnas intresse, övervägande skäl synes sålunda tala for rörliga
utdebiterings- och skattekraftsgränser i enlighet med kommittémajoritetens
förslag.

Såväl riksrevisionsverket som LO anser att man inte bör underskatta de
svårigheter som kommunerna kan ställas inför om bidragssystemet i förevarande
avseende utformas i enlighet med kommittémajoritetens förslag.
LO:s resonemang på denna punkt anknyter till det forhållandet att bidraget
vid hög utdebitering enligt kommitténs förslag skall motsvara produkten
av kommunens skatteunderlag och 40 % av den del av utdebiteringen
som ligger ovanför utdebiteringsgränsen. Enligt LO skulle verkningarna
av en rörlig utdebiteringsgräns mildras om man vid bidragsgivningen för
hög utdebitering i stället för en till visst procenttal bestämd bidragsprocent
använder en trappstegsformad eller glidande skala. Då skulle man nämligen
få en progressiv höjning av statsbidraget och möjligheter att utsträcka
bidragsprocenten något högre än vad kommittén föreslagit och därigenom
ytterligare utjämna skattetrycket mellan kommunerna.

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet,
RLF, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar och Västerbottens län samt Södermanlands läns,
Östergötlands läns, Kalmar läns södra, Kopparbergs läns och Västerbottens

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

läns landsting ansluter sig till reservanternas synpunkter och förordar en
i statsbidragsförfattningen fixerad, av riksdagen fastställd utdebiteringsgräns.
Svenska kommunförbundet anför bl. a. följande.

Anknytningen av bidragsgivningen för hög utdebitering till medelutdebiteringen
ger verkningar som förbundet från principiella, praktiska och skattepolitiska
synpunkter finner synnerligen olämpliga. Det föreslagna bidragssystemet
leder till oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun,
om man utgår från oförändrad kommunindelning samt att skattekraft och
utdebitering ändras procentuellt sett lika i alla kommuner. Enligt kommitténs
egna beräkningar orsakar emellertid en kommunindelning i enlighet
med länsstyrelsernas förslag till kommunblock en minskning av primärkommunernas
bidrag med ca 10 %. Olikheter i den ekonomiska utvecklingen
i skilda kommuner kommer vidare att leda till förändringar i bidragsgivningen.
Kommitténs beräkningar bygger alltså på en utpräglat statisk
bedömning av kommunernas ekonomi, en bedömning som måste betecknas
som orealistisk. På grund av förändringar i kommunernas ekonomiska
förhållanden kommer den av majoriteten föreslagna anknytningen
till medelutdebiteringen att leda till förskjutningar i kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun, som kan vara både till kommunernas fördel och
till deras nackdel.

Frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun måste enligt
förbundets mening prövas särskilt utifrån en skattepolitisk målsättning. Av
betydelse i detta sammanhang är främst vilka verkningar på bidragsgivningen
och därmed på kommunernas ekonomi som den föreslagna anknytningen
till medelutdebiteringen kan komma att få.

Liksom i fråga om reduceringen av tillskottet till kommuner med låg
utdebitering innebär anknytningen till medelutdebiteringen, att kommunernas
utdebiteringspolitik påverkas av en mängd omständigheter som försvårar
överblicken av systemets verkningar. Dessa kan beskrivas så att bidragsgivningen
påverkas av medelutdebiteringen, som i sin tur påverkas av bidragsgivningen.
Anknytningen till medelutdebiteringen ger ett »flytande»
bidragssystem, där den enda fasta hållpunkten för den enskilda kommunen
är att oförändrad utdebitering ger minskat statsbidrag. Genom att kommunerna
härigenom nödgas anpassa sin utdebitering till medelutdebiteringens
forvantade ökning påverkas medelutdebiteringen uppåt. Kommunernas utdebiteringspolitik
kan komma att influeras av en strävan att försöka »hinna
i att» medelutdebiteringen.

Reservanterna befarar, framhåller stadsförbundet, att kommunerna av
staten kan komma att påläggas ökade bördor, exempelvis genom en höjning
av ortsavdragen eller i form av nya eller vidgade uppgifter, varigenom
de enskilda kommunernas utdebitering stiger och utdebiteringsgränsen,
vid vilken rätten till bidrag inträder, därmed automatiskt flyttas upp.
Denna anpassning av statsbidraget sker, hävdar reservanterna, utan någon

Kungl. Maj.ts proposition nr i3 år i965

föregående diskussion av kostnadsfördelningsfrågan från skattepohtiska synpunkter,
och bidragssystemet skulle inte verka återhållande på fortsatta
utdebiteringsstegringar i kommunerna. Enligt förbundet måste det för kommunernas
vilja och ansträngningar att hålla en i möjligaste mån oförändrad
och jämn utdebitering vara av väsentlig betydelse att utdebiteringsgränsen
är fixerad under en inte alltför kort tidsperiod.. Förbundet anser
majoritetens farhågor för en kostnadsförskjutning till statens nackdel vid en
i författningen fixerad utdebiteringsgräns vara överdrivna, eftersom gränsen
kan omprövas när så anses erforderligt av bl. a. statsfinansiella skäl.
Vad reservanterna vill uppnå är, att gränsen inte skall ändras utan en allsidig
bedömning från bl. a. skattepohtiska synpunkter. Detta finner förbundet
vara ett skäligt krav från kommunernas sida.

Enligt RLF kan det starkt ifrågasättas om medelutdebiteringen skall vara
normerande för skatteutjämningsbidragen vid hög utdebitering. Om exempelvis
vissa kommuner med låg utdebitering beslutar en höjning påverkai
detta medelutdebiteringen. Med hänsyn till kommitténs förslag till utformning
av bestämmelserna för reducering av skattekraltstillskott kan dylika
höjningar bli mycket vanliga under de närmaste åren. Effekten av högre
medelutdebitering för kommun som erhållit bidrag för hög utdebitering
blir sänkt bidrag, därest den inte genomför motsvarande utdebiteringshöjning.
Behovet av skatteutjämningsbidrag för en viss kommun påverkas
emellertid inte av att andra kommuner ändrar sin utdebitering i endera riktningen.
Med hänsyn till dessa konsekvenser vore det enligt riksförbundets
uppfattning bättre att riksdagen varje år fastställde den utdebiteringsgräns
som skall gälla. Härigenom erhöll man möjlighet att varje budgetår uppmärksamma
den kommunala skatteutjämningen.

I länsstyrelsens i Jönköpings län yttrande understryks att ett system
med en utdebiteringsgräns som är anknuten till medelutdebiteringen kan
komma att utnyttjas som medel för att överflytta kostnader från staten
till kommunerna. Liknande synpunkter framförs av Västerbottens läns och
Södermanlands läns landsting.

4.3.3 Departementschefen

Skatteutjämningskommitténs majoritet har föreslagit att utdebiteringsgränsen
skall utgöras av medelutdebiteringen i riket. Kommitténs minoritet
önskar däremot en i kronor och ören per skattekrona bestämd utdebiteringsgräns,
som kan ändras endast genom riksdagsbeslut. Även bland lemissins
lanser na är uppfattningen på denna punkt delad.

En sådan konstruktion av skatteutjämningssystemet som kommittémajoriteten
föreslagit är enligt min mening principiellt riktig. Det hör inte till
ett skatteutjäinningssystems syfte att automatiskt utan töregående bedömningar
från finansiell synpunkt ändra kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun, vilket skulle bli följden med en fast utdebiteringsgräns. Man skul -

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

le också få en förändring av kostnadsfördelningen utan föregående diskussion
från skattepolitisk aspekt. Inte heller detta kan enligt min mening vara
försvarbart. Farhågorna för att kommunerna vid ett system med rörlig utdebiteringsgräns
skulle kunna komma att påläggas ökade bördor i samband
med skattereformer utan att beslut i en sådan riktning föregås av en omprövning
av kostnadsfördelningen synes mig vara helt ogrundade. Skatteutjämningen
kan visserligen i princip sägas vara en kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun ovidkommande fråga men innebär dock att ställning
tas även till kostnadsfördelningsfrågan och därmed till frågan om
skattebördans fördelning mellan kommunal och statlig skatt, om den såsom
nu föreslagits löses genom en statlig bidragsgivning. Därav följer givetvis
att varje skattereform som i avsevärd grad rubbar kostnadsfördelningen
måste medföra en omprövning av skatteutjämningssystemets utformning.
Jag -vill härutöver understryka att om utdebiteringsgränsen fastlåses
på sätt som yrkats från en del håll konsekvensen kräver att även
skattekraftsgränserna fixeras på liknande sätt. Därigenom skulle väsentliga
fördelar med det föreslagna bidragssystemet gå förlorade, eftersom den
värdebeständighet och slandardföljsamhet som systemet äger skapas just
genom anknytningen till medelskattekratten och medelutdebiteringen i riket.

b rån kommunalt håll görs gällande att ett system med en rörlig utdebiteringsgräns
skulle medföra svårigheter för kommunerna att planera sin
framtida ekonomiska politik. Man kan inte helt bortse från dessa svårigheter.
Den eventuella felbedömning som kan följa av utdebiteringsgränsens
rörlighet torde dock inte vara av sådan beskaffenhet att den spelar någon
större roll. Jag kan för övrigt inte finna att dessa svårigheter skulle bli
mindre vid ett system med fast utdebiteringsgräns, eftersom kommunerna
då bar att beakta det än mera svårberäkneliga faktum att gränsen kan ändras
vid kommande års riksdag. Riskerna för att en rörlig gräns skulle ge
anledning till omotiverade utdebiteringshöjningar synes mig inte vara
stora. Detta bekräftas av erfarenheterna från annan statsbidragsgivning,
bl. a. skatteersättningarna på grund av 1957 års ortsavdragsreform. Ett
korrektiv mot spekulativa skattehöjningar för att uppnå högre statsbidrag
ligger, såsom vitsordas av några remissinstanser, för övrigt i nödvändigheten
av att ta hänsyn till skattebetalarnas intresse.

Enligt min mening talar alltså helt övervägande skäl för en rörlig utdebiteringsgräns
på sätt kommitténs majoritet föreslagit. Var gränsen skall
dras kan såsom kommittén framhållit inte avgöras från några principiella
utgångspunkter. Avgörande i detta hänseende är strävan att med tillgängliga
medel nå ett från skatteutjämningssynpunkt så tillfredsställande resultat
som möjligt. Ett system där utdebiteringsgränsen sammanfaller med
medelutdebiteringen i riket ger såväl enligt kommitténs beräkningar som
enligt beräkningar som företagits inom finansdepartementet ett från skat -

Kungl. Maj.ts proposition nr i3 år 1965

teutjämningssynpunkt gott resultat. Jag föreslår därför att utdebiteringsgränsen
fastställs till medelutdebiteringen i riket för allmän kommunalskatt
för beräkningsåret, dvs. det kalenderår som föregår bidragsåret.

4.4 Bidragsprocenten

4.4.1 Skatteutjämningskommittén

Kommittén föreslår, såsom framgått av det föregående, att bidragsgivningen
differentieras med hänsyn till det faktiska skattetrycket sådant detta
kommer till uttryck i den sammanlagda kommunala utdebiteringen. Systemet
föreslås i detta hänseende utformat på så sätt att kommuner med en
total utdebitering som överstiger utdebiteringsgränsen erhåller ett statsbidrag
som motsvarar 40 % —- den s. k. bidragsprocenten av produkten av
den del av utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen och kommunens
totala skatteunderlag. Liksom utdebiteringsgränsen kan enligt kommitténs
uppfattning bidragsprocenten inte bestämmas på grundval av några
principiella resonemang utan avgörandet måste ske med hänsyn till de medel
som är disponibla för bidragsgivningen och under strävan att nå ett från
skatteutjämningssynpunkt så tillfredsställande resultat som möjligt. Kommittén
har stannat för procenttalet 40 efter att ha undersökt verkningarna i
skatteutjämningshänseende av ett flertal olika utformningar av bidragssystemet
med varierande utdebiteringsgränser och bidragsprocenter.

4.4.2 Remissyttrandena

Endast några få remissinstanser har berört frågan om bidragsprocenten.

Efter att ha framhållit att anknytningen av statsbidraget till den faktiska
utdebiteringen medför att bidragsgivningen blir beroende av en faktor som
kommunerna själva bestämmer över, anför länsstyrelsen i Stockholms län
att detta innebär risker för en från statlig synpunkt inte önskvärd ökning
av den kommunala verksamheten och för att kommunernas intresse av
sparsamhet minskar. Då en ökning av statsbidraget för en kommun endast
kan uppnås genom en höjd utdebitering som direkt kommer att belasta
kommunens skattebetalare synes farhågorna enligt länsstyrelsens mening
dock inte vara större än att länsstyrelsen i princip kan godta en bidragsgivning
som bygger på den faktiska utdebiteringen. Emellertid kan länsstyrelsen
inte tillstyrka en så hög bidragsprocent som 40. De påtalade olägenheterna
hos utdebiteringsfaktorn synes vid en så hög bidragsprocent bli allt
för uppenbara.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det däremot varit önskvärt med
en högre bidragsprocent för att åstadkomma en större likformighet i den
kommunala skattebördan. Även Jämtlands läns landsting ger uttryck åt
denna åsikt.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas statskontorets förut

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

(avsnitt 4.3) redovisade uppfattning att del vore lämpligt att låta utdebiteringsgränsen
överstiga medelutdebiteringen med åtminstone en krona och
i stället åstadkomma en kraftigare reducering av de högsta utdebiteringarna
genom en höjd bidragsprocent.

Stadsförbundet är övertygat om att bidragsprocentens storlek inte uppmuntrar
till omotiverade kommunala utgiftsökningar. Bidragsprocenten stiger
för övrigt inte när utdebiteringen överstiger viss nivå såsom fallet är
vid skattelindringsbidraget, vid vilket den maximala bidragsprocenten är så
hög som 90.

Vid diskussionen om bidragsprocentens bestämmande bör vidare beaktas
de synpunkter beträffande bidragssystemets utformning som LO framfört
och som återgivits tidigare (avsnitt 4.3). LO framhåller som nämnts att eu
bidragsgivning vid hög utdebitering efter en stigande skala har uppenbara
förtjänster framför en fix procentsats.

4.4.3 Departementschefen

Den av kommittén föreslagna procentsatsen har i stort sett inte mött några
erinringar från remissinstansernas sida. Ett par instanser har dock ställt
sig kritiska till kommitténs förslag i denna del. Sålunda har framhållits att
— med hänsyn till bidragsgivningens anknytning till den faktiska utdebiteringen
— en så hög bidragsprocent som 40 innebär risker för en inte motiverad
ökning av den kommunala verksamheten och för en minskning av
kommunernas intresse av sparsamhet. Vidare har understrukits att en bidragsgivning
etter en med utdebiteringen stigande skala har uppenbara
förtjänster. En sådan skala skulle möjliggöra en progressiv höjning av statsbidraget
och ge möjligheter att utsträcka bidragsprocenten utöver det av
kommittén angivna procenttalet.

Även om man som jag förut framhållit inte bör överskatta de risker som
bidragssystemets anknytning till den faktiska utdebiteringen innebär så är
det dock uppenbart att en så hög bidragsprocent som 40 och som dessutom
träder i funktion så snart utdebiteringsgränsen överskridits kan innebära viss
frestelse för kommunerna att ta på sig inte absolut oundgängliga utgifter i
vetskap om att kostnaden till betydande del övervältras på staten så snart
utdebiteringsgränsen överskridits. Det är självklart att dessa risker minskas
om bidragsgivningen sker efter en skala som utgår från 0 vid utdebiteringsgränsen
och som stiger i takt med den växande utdebiteringssatsen. En sådan
skala ger också en med hänsyn till skattetrycket riktigare avvägning av
bidragsgivningen. De mest skattetyngda kommunerna får en större andel av
bidragsmedlen än kommuner med en lägre utdebitering. Bidragssystemet
tår därigenom en bättre skatteutjämnande verkan. Jag förordar därför att
den av kommittén föreslagna enhetliga bidragsprocenten ersätts med en bidragsskala.

Jag föreslår att bidragsskalan utformas så att bidragsprocenten motsva -

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

Utdebitering före bi-drag på grund av hög utdebitering	Bidragsprocent enligt	Utdebitering efter bidrag på grund av
kommit-	propositionen	hög utde	bitering
	tén	Marginell bidragsprocent i utdebiteringsskiktet	Genom- snittlig bidrags-	Kom- mittén	Proposi- tionen
		17,00—20,00 kr./skr.	över 20,00 kr./skr.	procent
1	2	3	4	5	6	7
17 30 ...........	40,0	1/10.30 = 3,0	_	3,0	17,18 17.60 18,20 18,80 19,40 19,70 20,00 20.60 21,20	17,29
Ig no ............	40,0	1/10.100=10,0	—	10,0
IQ no .............	40,0	1/10.200 = 20,0	—	20,0
20 no .............	40,0	1/10.300=30,0	—	30,0
2i no ...........	40,0	1/10.300 = 30,0	60	’d7f*y
2i 50 .............	40,0	1/10.300=30,0	60	40,0
22 00 .............	40,0	1/10.300 = 30,0	60	42,0
93 00 ..............	40,0	1/10.300=30,0	60	45,0
24,00 ................	40,0	1/10.300=30,0	60	47,1

rar 1/10 för varje öre av den del av utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen
med högst 3 kr. och bestäms till 60 för den del av utdebiteringen
som ligger högre. Bidragsskalans konstruktion framgår av en tabell (s.
57). Tabellen bygger på förutsättningen att utdebiteringsgransen bestamts

till 17 kr.

Såsom synes av tabellen skulle en bidragsgivning enligt mitt förslag bli
rikligare när kommunens utdebitering efter erhållet bidrag överstiger utdebiteringsgränsen
med mer än 2: 70 kr. Genom den av mig föreslagna
bidragsskalan erhålles såsom synes ett bättre skatteutjammngsresultat an

med kommitténs fixa bidragsprocent.

Var bidragsprocentens maximum skall sättas är givetvis en bedomnmgsfråga
där olika meningar kan göra sig gällande. Det är självfallet svart att
bedöma i vad mån vetskapen om att staten lämnar ett bidrag till den kommunala
verksamheten påverkar kommunernas handlande. Riskerna för en
inte motiverad utvidgning av det kommunala verksamhetsfältet torde utan
tvivel vara större ju högre bidragsprocenten är. Jag har emellertid ansett att
det är möjligt att godta en så hög bidragsprocent som 60 när utdebiteringen
ligger mer än 3 kr. över utdebiteringsgränsen. En så hög utdebitering torde
verka som en garanti mot missbruk. En sådan utformning av bidragssystemet
ger en tillfredsställande skatteutjämning.

4.5 Reducering av skatteunderlagstillskott

4.5.1 Skatteutj ämningskommittén

Grunden för tillskott av skatteunderlag är att låg skattekraft anses vara
en väsentlig orsak till onormalt höga skattetryck. Emellertid förekommer att
kommuner med låg skattekraft håller låg utdebitering. Ett lika stort till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

skott av skatteunderlag till dessa kommuner som till kommuner med låg
skattekraft och hög utdebitering skulle, framhåller kommittén, kunna leda
till en ökad spännvidd mellan de kommunala utdebiteringssatserna. Med
hänsyn härtill synes enligt kommitténs mening skatteutjämningsbidrag i
princip inte böra utgå till kommun med låg utdebitering även om dess skattekraft
understiger skattekraftsgränsen.

Det finns emellertid, understryker kommittén, praktiska skäl som talar
för att bidragsgivningen inte uteslutande begränsas till kommuner med högt
skattetryck, bl. a. bevarandet av sambandet med nuvarande bidragsgivning
och undvikandet av de tröskeleffekter som blir resultatet om bidragsgivningen
börjar när utdebiteringen når viss nivå och då omedelbart sätter
in med full styrka. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att bidrag på
grund av brist på skattekraft skall utgå även till kommuner vilkas utdebitering
understiger utdebiteringsgränsen men med reducerade belopp. Reduceringen
skall enligt kommitténs förslag ske så att procenttalen för skattekraftsgränserna
minskas med en procentenhet för varje fullt tjugotal ören
varmed kommunens utdebitering understiger utdebiteringsgränsen, dvs. enligt
förslaget medelutdebiteringen. Reduceringen skall avse skattekraftstillskotten
endast till de borgerliga primärkommunerna, dvs. landskommuner,
köpingar och städer.

En ledamot av kommittén, C. W. Lothigius, har reserverat sig mot förslaget
i denna del. Han anför bl. a. följande. En för skattebetalarna i kommunen
gynnsamt låg utdebitering är i allmänhet resultatet av en klok och
fortanksam kommunalpolitik. Det har inte kunnat visas att dylika kommuner
håller en otillfredsställande kommunal standard. Det kan därför enligt
hans mening inte vara en systemets uppgift att för dessa kommuner söka
tvinga fram en högre utdebitering. Det är vidare att märka att — om i något

fall den förefintliga kommunala standarden kan anses böra förbättras_den

basta möjligheten härtill erhålles genom att ge de skattekraftssvaga kommunerna
oreducerat skatteunderlagstillskott. Kommittén har också uttalat
framhåller Lothigius, att man måste hävda den princip på vilken den kommunala
självstyrelsen bygger, nämligen att en kommun skall ha rätt att bestamma
om den vill ha en mer omfattande verksamhet och betala för detta
eller en begränsad verksamhet med möjlighet till en lägre utdebitering. Skillnader
harutinnan bör i den kommunala självstyrelsens namn accepteras.

De av kommitténs ledamöter som anslutit sig till principen om en i kronor
och oren bestämd utdebiteringsgräns finner liksom kommitténs majoritet
motiverat att en reducering av skattekraftstillskottet äger rum i förevarande
a l men framhåller att konsekvensen bjuder att samma gräns bör tillämpas
också för att avgöra när reducering skall ske.

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

4.5.2 Remissyttrandena , ■ „

Endast ett fåtal av remissinstanserna berör denna fråga. Sfcaffe/mdrtn^-nämnden riktar uppmärksamheten på principfrågan oc ram 4 L
det kan synas ologiskt att över huvud taget ge utjämningsbidrag t 11 kommuner
där skatten understiger medelutdebiteringen, da systeme s sy
te anses vara att utjämna skillnaderna i skattetryck. Ehuru reducerade ve -kar »utjämningsbidragen» i dylika fall onekligen i motsatt riktning och
skärper alltså utdebiteringsskillnaderna mellan kommunerna. Ä andra sidarremå
medges, framhåller nämnden, att kommittén svårligen kunnat undgå
att föreslå vissa bidrag i dessa fall, eftersom kommuner under utdebiteringsgränsen
av statsmakterna gjorts delaktiga av skatteersättmngarna och
eliest skulle ha fått vidkännas avsevärda skattehöjningar.

6 Såväl Svenska stadsförbundet som Svenska kommunförbundet finner eu
reduktion av bidragen till kommuner med utdebitering under utdebiteringsgränsen
motiverad Härigenom erhålles enligt stadsförbundets uppfattning
fn lämplig avvägning mellan alternativen att utesluta sådan kommun rån
bidrag dlfr att ge den fullt bidrag. Därjämte undviks ett troskelproble .
Från skatteutjämningssynpunkt kan ett oreducerat bidrag till
utdebitering understiger utdebiteringsgränsen inte motiveras. Medit y

till att det tillskott av skatteunderlag som skall utga på grun a
kraftsfaktorn förutsättes motsvara ett »behov» av skattekraft finner
munförbundet det rimligt att acceptera en viss reducering av tillskotten til
kommuner med låg utdebitering. Enligt förbundets uppfattning ar emellertid
en reducering motiverad endast vid extremt låga utdebitermgssatser.

bundet anför vidare: , , ,

Genom indelningsändringar och en allmän utjämning av den kommunala
standarden kan antalet kommuner med särskilt låg utdebitering vantas
minska. Det kan då inte finnas anledning att komplicera bidragsgivnmgen
för ett stort antal kommuner med utdebitering i närheten av medelutdebiteringen.
Reduceringens omfattning bestäms av skillnaden mellan med
utdebiteringen och kommunens utdebitering. Reglerna blir darfor framfor
allt av betydelse för ekonomiskt svagt utvecklade kommuner med lag utdebitering
För att den enskilda kommunen skall erhalla ett i jämförelse me
medelskattekraften oförändrat totalt skatteunderlag, måste kommunens utdebitering
följa medelutdebiteringen, som i betydande grad påverkas av utdebiteringspolitiken
i stora och ekonomiskt mer bärkraftiga kommuner
Reduceringsreglernas effekt blir alltså beroende av utdebiteringspolitiken
i kommuner som inte alls berörs av reglerna. Utvecklingen i kommunernas
ekonomi pekar mot en ökning av medelutdebiteringen. Denna tendens kommer
att förstärkas genom reduceringsreglernas utformning, eftersom
rörda kommuner tvingas höja sin utdebitering for att inte statsbidraget oc
därmed de ekonomiska resurserna skall minska. Dessa utdeb.teringshojningar
påverkar likaledes medelutdebiteringen uppåt, vilket andrar fou.

Kungi. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

sättningarna för den fortsatta bidragsgivningen. Denna kedjereaktion innebarenhgt
förbundets mening en sakligt sett omotiverad press uppåt på berörda
kommuners utdebitering.

Södermanlands läns landsting är av uppfattningen att reduceringsregeln
bor slopas eftersom en låg utdebitering ej alltid beror på återhållsamhet
mom den kommunala verksamheten utan kan bero på andra omständigheer;
"åS0.m tldlSare stor skattefinansiering av investering eller andra åtgärder
och darfor ej bor bestraffas. Länsstyrelsen i Hallands län anlägger liknande
synpunkter. Ett slopande av reduceringsregeln skulle underlätta bidrags!
uträkningen. Man undgår också den frestelse till att höja utdebiteringen
som följer med reduceringsregeln.

Några erinringar mot reduceringsregelns tekniska utformning har inte
ramforts. Det må dock framhållas att de remissmyndigheter som anser att
utdebiteringsgransen bor vara fast och anges i ett i kronor och ören bestämt
tal havdar att aven reduktionsregeln bör anknytas till denna fixa gräns.

4.5.3 Departementschefen

Från skatteutjämningssynpunkt saknas anledning att lätta skattetrycket

rr ViIk"S t0tala Utdebiterin§ understiger medelutdebiteri^gen,
dvs. utdebiteringsgransen. En bidragsgivning till dem motverkar en skatte Sk~

, f ertldK-!,nnS det’ SåSOm kommittén framhållit, praktiska
kal som talar for en bidragsgivning även till dessa kommuner, nämligen

angelägenheten att bevara kontinuiteten med den nuvarande bidragsgivningen
och önskvärdheten att undvika de tröskeleffekter som kommittén
omnämnt Detta kan dock uppnås med en reducerad bidragsgivning. I liket
med kommittén t.nner jag därför att skattekraftstillskott bör utgå även
till dessa kommuner men med reducerade belopp. Jag har inte något att
erinra mot det av kommittén föreslagna sättet för reduktionen. Remissmyndigheterna
har också med ett par undantag godtagit kommitténs förslag
i lfiagavarande avseende. 8

Jag kan sålunda inte dela den av ett par remissinstanser framförda uppfattningen
att reduceringsregeln bör slopas. Detta skulle medföra en försvagning
av skatteutjämningssystemets verkan och innebära att skattebetala IeeiäUnTnUrkmeid

^ Utfebitering skulle teredas en inte godtagbar skattelättnad
pa bekostnad av skattebetalare i kommuner med högre skattetryck

Genom den höjning av skattekraftsgränserna som jag förordat blir en reducenngsregel
an mer oundgänglig än enligt kommitténs förslag. På grund
härav kan jag inte heller ansluta mig till den av kommunförbundet hävdade
meningen att en reducering skulle vara påkallad endast vid extremt låga utdebiterings
satser. Da reduceringsregelns konstruktion är enkel, syne! den
komplicermg av bidragssystemet som den medför vara förhållandevis obetydlig.
De uttalade farhågorna för att denna regel skulle medföra en sakligt

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

sett omotiverad press uppåt på utdebiteringarna hos de av regeln berörda
kommunerna förefaller mig vara överdrivna. Såsom i olika sammanhang
framhållits behöver en låg utdebitering ej alltid vara följden av att den
kommunala verksamheten varit begränsad utan kan vara resultatet av en
försiktig ekonomisk kommunalpolitik. Detta förhållande kan emellertid
enligt min mening inte utgöra skäl för en lika omfattande bidragsgivning
till dessa kommuner som till de mera skattetyngda. Jag vill understryka att
det inte i något fall är fråga om att genom reduceringsregeln helt utestänga
någon kommun från bidragsgivning. Reduceringsregeln bör inte såsom på
något håll förmenats uppfattas som en bestraffning av ifrågavarande kommuner
utan får ses som ett led i en strävan att åstadkomma en så tillfredsställande
skatteutjämning som möjligt.

4.6 Extra bidrag

4.6.1 Skatteutjämningskommittén

Kommittén föreslår att möjlighet ges till extra bidrag med uppgift att
mildra sådana obilliga verkningar av det kommunala skattetrycket som det
egentliga skatteutjämningsbidraget inte undanröjer. Förutsättning för extra
bidrag skall vara att synnerliga skäl för bidrag är för handen.

I enlighet med innehållet i direktiven har kommittén vid utformningen av
sitt förslag till allmänt skatteutjämnande statsbidragssystem utgått från
att skatteersättningarna och skattelindringsbidraget helt avvecklas. Enligt
kommitténs uppfattning har det föreslagna systemet en sådan effekt att
från skatteutjämningssynpunkt hinder inte kan anses möta för en omedelbar
avveckling av nämnda ersättningar. Inte heller föreligger, anser kommittén,
anledning att bibehålla särskild bidragsgivning i skattelindrande
syfte vid sidan av det allmänt skatteutjämnande systemet, eftersom bidragsgivningen
i skatteutjämnande syfte på ett effektivt sätt sänker höga skattetryck.
Med hänsyn härtill föreslår kommittén att skatteersättning i anledning
av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer och skattelindringsbidrag
upphör att utgå fr. o. m. den tidpunkt det av kommittén föreslagna bidragssystemet
i skatteutjämnande syfte träder i kraft. Då det emellertid inte
finns någon garanti för att i framtiden inte skulle kunna inträffa fall som
kan motivera bidrag utöver de ordinära skatteutjämningsbidragen, föreslår
kommittén att i förordningen om allmänt skatteutjämningsbidrag införs en
bestämmelse som ger möjlighet till extra bidrag i sådana fall. Denna bidragsgivning
får förutsättas komma i fråga endast i undantagsfall. Ansökan
om extra bidrag bör prövas av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

4.6.2 Remissyttrandena

De remissmyndigheter som yttrat sig på denna punkt ställer sig samtliga
positiva till förslaget. Med hänsyn till svårigheterna att i detalj bedöma
verkningarna av det föreslagna systemet bör, understryker Svenska kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

munförbundet, i undantagsfall finnas möjlighet att utge bidrag efter en friare
prövning. Skattelindringsnämnden påpekar att författningsförslaget inte
täcker de fall då extra bidrag kan vara mest behövligt.

4.6.3 Departementschefen

Avsikten med bestämmelserna om extra bidrag är att mildra sådana obilliga
verkningar av det kommunala skattetrycket som inte undanröjs genom
det egentliga skatteutjämningsbidraget. Några erinringar i sak har inte riktats
mot förslaget i denna del. Inte heller jag har någon saklig erinran att
göra. De av kommittén föreslagna bestämmelserna i förevarande avseende
synes emellertid inte täcka vad kommittén åsyftat. Enligt deras ordalydelse
skulle nämligen extra bidrag bara kunna beviljas när brist på skattekraft
inte föreligger och när kommunens utdebitering understiger utdebiteringsgränsen.
Behov av extra bidrag torde emellertid företrädesvis vara för handen
vid brist på skattekraft eller vid hög utdebitering eller då båda dessa
förhållanden sammanfaller och då den ordinarie bidragsgivningen är otillräcklig.
Jag förordar att extra bidrag skall kunna utgå även i dessa fall.
Jag vill emellertid i likhet med kommittén understryka att extra bidrag —
med den utformning den ordinarie bidragsgivningen får — inte bör komma
i fråga annat än i rena undantagsfall.

I anslutning härtill vill jag något beröra de möjligheter att erhålla speciella
bidrag i samband med kommunindelningsändringar som f. n. finns.

Enligt kungörelsen den 16 mars 1962 (nr 69) om övergångsbidrag vid
vissa ändringar i den kommunala indelningen kan ett särskilt övergångsbidrag
utgå i de fall då invånarna i en delkommun efter kommunsammanläggning
skulle få ridkännas en mera betydande höjning av utdebiteringen,
övergångsbidraget tillkom med hänsyn till vikten av att stimulera till frivilliga
kommunsammanslagningar. Det nu framlagda förslaget till skatteutjämningsbidrag
föranleder inte ändring av denna bidragsgivning. Däremot
torde i kungörelsen behöva vidtas vissa ändringar, som bl. a. betingas
av den nya skatteutjämningsförordningen.

I prop. 1962: 111 om ändrade grunder för skattelindringsbidragen förklarade
jag att extra bidrag borde tills vidare kunna beviljas för att bidragsgivningen
inte skulle minska i förhållande till vad som utgått i bidrag till
delkommunerna före sammanläggningen. I propositionen underströks dock
att bidragsgivningen hade en tillfällig karaktär. Riksdagen hade inte något
att erinra häremot (SU 1962: 78, rskr 198). Extra bidrag som nu sagts har
hittills utgått i ett fåtal fall. Med skattelindringsförordningens upphävande
skulle denna form av bidragsgivning upphöra.

En speciell bidragsgivning av denna typ är inte motiverad från skatteutjämningssynpunkt.
Det ligger nämligen i sakens natur att en kommunsammanläggning
aldrig kan få en från denna synpunkt negativ effekt. Däremot
kan sammanläggningar i vissa fall leda till en inte oväsentlig minsk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

ning av bidragen. Då det är angeläget att stimulera till kommunsammanläggningar
vill jag förorda att möjligheten att lämna extra bidrag vid indelningsändringar
bibehålies och att sådant bidrag får utgå i form av extra
skatteutjämningsbidrag. Om bidrag skall utgå bör prövas förutsättningslöst
från fall till fall med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av
indelningsändringen. Bidraget bör utgå under en begränsad tid. Endast
om synnerliga skäl föreligger synes bidragsgivningen böra utsträckas under
en längre tidrymd än tre år.

4.7 övergångsbidrag

4.7.1 Skatteutj ämningskomimttén

Kommittén föreslår att under år 1966 — det första år bidragssystemet är
avsett vara i kraft — övergångsbidrag skall utgå dels till landstingskommunerna,
dels till de borgerliga primärkommunerna. Avsikten med dessa bidrag
skulle vara att underlätta övergången till det föreslagna bidragssystemet
genom att minska de utdebiteringshöjningar som i vissa fall annars
vore att vänta.

Bidraget till landstingskommun skall grundas på ett tillskott av skatteunderlag
som svarar mot hälften av det skatteunderlagstillskott landstingskommunen
uppburit under år 1965 enligt kungörelserna om skatteersättning
med avdrag för tillskott enligt det av kommittén föreslagna skatteutjämningssystemet.
Bidraget skall utgöra produkten av detta extra tillskott
och kommunens utdebiteringssats för år 1966.

Bidraget till borgerlig primärkommun skall utgå till kommun vars — på
visst sätt omräknade — totala utdebitering överstiger utdebiteringsgränsen.
Bidraget avser att undanröja de utdebiteringshöjningar som orsakas av bidragsgivningens
omläggning, i den mån dessa höjningar ligger ovanför
utdebiteringsgränsen.

4.7.2 Remissyttrandena

Av det tiotal remissinstanser som yttrat sig i förevarande avseende har
flertalet inte haft något att erinra mot denna bidragsgivning.

Statskontoret och länsstyrelsen i Stockholms län finner emellertid övergångsbidragen
onödiga. Enligt statskontorets mening torde oskäliga utdebiteringshöjningar
under år 1966 i samband med övergången till skatteutjämningssystemet
lämpligen kunna kompenseras enbart genom de möjligheter
till extra bidragsgivning som kommitténs förslag ger. Länsstyrelsen
är av samma uppfattning som statskontoret. Länsstyrelsen erinrar i detta
sammanhang om det beslut som fattades vid föregående års riksdag och som
innebar att avdragsrätten för folkpensionsavgifterna slopades. Länsstyrelsen
anför vidare. Detta innebär en sådan ökning av det kommunala skatteunderlaget
att förskotten för år 1966 och 1967 kommer att grundas på ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

skatteunderlag som med 6,7 resp. 14 milj. skattekronor kommer att överstiga
det skatteunderlag som eljest skulle ha varit för handen. Tillika innebär
beslutet att slutavräkningslikviderna kommer att öka så att kommunerna
härigenom kommer att få 110 resp. 230 milj. kr. mer i inkomster
åren 1966 och 1967. Det synes länsstyrelsen därför som om övergångsbidrag
till primärkommunerna för att underlätta övergången till det föreslagna bidragssystemet
inte är erforderliga.

4.7.3 Departementschefen

Den föreslagna rikligare bidragsgivningen till kommunerna medför att
behov av särskilda övergångsbidrag under år 1966 till landstingskommuner
och borgerliga primärkommuner av det slag kommittén förordat inte föreligger.
Landstingskommunerna garanteras ju enligt mitt förslag ett tillskott
av skatteunderlag, som uppgår till minst de tillskott som uppburits under
år 1965. Höjningar av de totala utdebiteringarna i de borgerliga primärkommunerna
i anledning av övergången till det nya bidragssystemet blir relativt
fåtaliga. Skulle det i enstaka fall bli fråga om någon mera betydande
utdebiteringshöjning torde man kunna komma till rätta med dessa fall
genom att de berörda kommunerna tilldelas extra bidrag. En ytterligare
anledning till minskat behov av särskilda övergångsbidrag i samband med
övergången till det nya bidragssystemet är följande. Skatteutjämningskommittén
grundade bidragsgivningen för hög utdebitering för år 1966 på den
faktiska medelutdebiteringen för år 1965. Jag föreslår däremot att utdebiteringsgränsen
skall motsvara den medelutdebitering som skulle gällt för
år 1965 om skatteutjämningsbidrag utgått redan under detta år. Utdebiteringsgränsen
kommer därigenom att väsentligt understiga den faktiska medelutdebiteringen.
Härigenom blir bidragsgivningen rikligare än vad eljest
skulle varit fallet.

4.8 Särskilda frågor angående skatteutjämningssystemet

Det förslag till förordning angående skatteutjämningsbidrag som kommittén
fogat till sitt betänkande har överarbetats inom finansdepartementet
efter de riktlinjer jag enligt det förut anförda föreslagit.

Utöver vad jag förut anfört om skatteutjämningssystemets uppbyggnad
har jag funnit anledning att till behandling ta upp ytterligare några spörsmål.
De synes mig lämpligast behandlas i den ordning de förekommer i
förordningen. En promemoria angående beräkningen av skatteunderlagstillskott
och skatteutjämningsbidrag har upprättats inom finansdepartementet
och torde få fogas vid statsrådsprotokollet för detta ärende som bilaga 2.

Beräkning av skatteunderlagstillskott. Svenska kommunförbundet anser
att i 8 § bör införas samma föreskrifter angående omräkning av utdebiteringen
på grund av bidrag vid hög utdebitering som finns i 12 §. Något bä -

Kungl. Maj.ts proposition nr t3 år 1965

rande skäl för att tillmötesgå denna hemställan synes inte föreligga. En sådan
uppräkning av utdebiteringen är inte motiverad från skatteutjämningssynpunkt.
Den skulle medföra en försämring av systemets skatteutjämnande
effekt. Det kan för övrigt inte vara lämpligt att komplicera bidragssystemet
med en regel av föreslagen innebörd.

Vissa uppgifter som ankommer på länsstyrelserna. Enligt skatteutjämningskommitténs
förslag skall det enligt It och 15 §§ ankomma på länsstyrelsen
att fastställa tillskott av skatteunderlag och skatteutjämningsbidrag
vid hög utdebitering. Med hänsyn till den befattning med taxering och allmänna
skattemedel som ankommer på länsstyrelserna synes den föreslagna
anordningen lämplig. Den överensstämmer också med nu gällande föreskrifter
i fråga om skatteersättningarna. Från länsstyrelsernas sida har
inte heller framställts någon egentlig erinran mot förslaget i denna del. De
uppgifter som läggs på länsstyrelserna synes inte i och for sig vara särskilt
betungande, även om de, såsom en länsstyrelse framhållit, till en början
kan för orutinerad personal bli krävande. För att underlätta länsstyrelsernas
arbete avser jag att sedermera föreslå Kungl. Maj :t att utfarda anvisningar
för bestämmelsernas tillämpning. Från en länsstyrelse har framställts
önskemål om att tidpunkten för besked till kommunerna förläggs
något senare än till den 10 september, från ett landsting att uppgiften om
tillskottens storlek inte tillställs landstingen senare än den 15 augusti. Med
hänsyn till det kommunala budgetarbetet synes det inte vara möjligt att
fastställa tidpunkten för beskedet till kommunerna senare än den 10 september.
Länsstyrelsens önskemål kan således inte tillmötesgås. Jag är medveten
om att sistnämnda tidpunkt i vad avser landstingen är sen och att
landstingen därigenom orsakas svårigheter. Någon möjlighet att ändra tidpunkten
i enlighet med landstingets hemställan synes emellertid inte föreligga.
Den överensstämmer för övrigt med den i gällande skatteersättningsförordningar
angivna tidpunkten för beskeds lämnande. Från landstingskommunalt
håll har i övrigt inte heller några klagomål i fråga om tidpunkten
anförts.

Beräkning av skatteunderlagstillskott och skatteutjämningsbidrag vid
ändring av kommunal indelning. Om ändring beträffande kommunal indelning
träder i kraft den 1 januari under bidragsåret skulle enligt skatteutjämningskommitténs
förslag iakttas att tillskott av skatteunderlag bestämdes
på grundval av den skattekraft som skulle gällt för beräkningsåret för
den händelse den nya indelningen varit i kraft. Motsvarande skulle gälla
vid beräkningen av bidrag vid hög utdebitering. Dessa regler för beräkningen
är i hög grad komplicerade. Beräkningarna blir mycket enklare om
de grundas på den indelning som gäller vid beräkningsårets ingång samt om
tillskott av skatteunderlag och skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering
vid delning av kommun beräknas efter invånarantalen vid samma tidpunkt.
Jag föreslår därför att reglerna utformas i enlighet härmed. En sådan ut 3

Biltang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt Nr 43

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

tormning av fördelningsreglerna torde i regel innebära att bidragsgivningcn
till kommunerna blir rikligare än enligt kommitténs förslag.

Skatteutjämningsnäninden. Kommittén har föreslagit att en skatteutjämningsnämnd
inrättas. Enligt kommittén skall nämndens uppgifter bestå i
att dels bistå Kungl. Maj:t vid prövningen av frågor rörande extra bidrag,
dels elter Kungl. Maj :ts törordnande utreda frågor rörande undantag från
indelningen av riket i skattekraftsområden.

Statskontoret har ifrågasatt nödvändigheten av att inrätta ett särskilt organ
för de begränsade uppgifter som enligt vad nyss sagts skall ankomma
På nämnden. Det är dock enligt min mening värdefullt om i handläggningen
av frågor av den art som skall ankomma på nämnden även deltar personer
med praktisk erfarenhet från det kommunala verksamhetsfältet.
Den föreslagna nämnden kan därför antas komma att fylla en angelägen
funktion. Nämnden bör erhålla en sammansättning som motsvarar den nuvarande
skattelindringsnämndens. Erforderliga föreskrifter om nämnden
äger Kungl. Maj :t utfärda.

hastställande av medelskattekraft och utdebiteringsgräns. Om vad som
törstäs med medelskattekraft och utdebiteringsgräns stadgas i 2 §. Fastställandet
synes med hänsyn därtill böra anförtros åt underordnad myndighet.
Jag töreslår att uppgiften lämnas till statistiska centralbvrån som enligt
19Ö7 års skatteer sä t tningskungörelse har att senast den 25 augusti tillställa
länsstyrelsen uppgift angående medelskattekraften enligt årets taxering.
Bestämmelser härom har införts i 17 §.

Rättelse av felräkning m. in. Enligt kommitténs förslag fordras för ändring
av länsstyrelses beslut enligt denna förordning besvär hos Kungl. Maj:t.
Detta skulle således gälla även beslut som blivit oriktiga på grund av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Det synes emellertid
vara mera praktiskt att ge vederbörande länsstyrelse möjlighet att
rätta dylika oriktigheter, vare sig bidraget blivit för högt eller för lågt beräknat.
19 § har utformats i enlighet härmed.

Besvär över länsstyrelses beslut. Över länsstyrelses beslut rörande tillskott
av skatteunderlag och skatteutjämningsbidrag, bör, såsom kommittén
föreslagit, klagan få föras genom besvär hos Kungl. Maj :t. Bestämmelser i
förevarande avseende har upptagits i 20 §.

Besvären torde böra prövas av regeringsrätten. Den ändring i regeringsrättslagen,
som behövs härför, torde få anmälas i annat sammanhang.

Tillämpningsanvisningar. Då vägledande anvisningar för tillämpningen
av skatteutjämningsförordningen torde bli erforderliga, har i 21 § föreskrivits
att Kungl. Maj :t äger utfärda sådana.

Övergångsbestämmelserna. Det bör observeras att skatteutjämningsbidrag
vid hög utdebitering för år 1966 skall beräknas på grundval av skatteunderlaget
enligt 1964 års taxering. Enligt huvudregeln i 13 § borde beräkningen
egentligen ske med hänsyn till det vid 1965 års taxering fastställda

Kungl. Maj.ts proposition nr A3 år 1965

skatteunderlaget. Den ifrågavarande övergångsbestämmelsen överensstämmer
med skatteutjämningskommitténs förslag och har tillkommit för att
underlätta beräkningarna det första år som systemet är i funktion. En sådan
lättnad är påkallad bl. a. av den relativt komplicerade omräkning av utdebiteringen
för beräkningsåret som är nödvändig detta år. Någon anmärk
ning mot kommitténs förslag i denna del har inte gjorts av remissinstanserna.
Även jag finner regeln lämplig. Den möjliggör för länsstyrelserna
att så snart författningen trätt i kraft verkställa beräkningarna av bidraget
vid hög utdebitering.

Vissa andra författningsbestämmelser som föranleds av förslaget om statsbidragsgivning
i skatteutjämnande syfte torde ej kräva riksdagens medverkan.
Kommitténs förslag till sådana bestämmelser framgår av bilaga 1.

5. De speciella statsbidragen
ö.l Skatteutjämningskommittén

Kommittén framhåller att de speciella statsbidragen tillkommit vid skilda
tidpunkter och utformats under hänsynstagande till aktuella statsfinansiella
och andra förhållanden. Bidragssystemet har därför blivit komplicerat
och antalet bidrag många. Det är givetvis, understryker kommittén
önskvärt att man så snart som möjligt söker komma till rätta med bristerna
i det nuvarande systemet. Det föreslagna bidragssystemet i skatteutjämnande
syfte skapar enligt kommitténs mening goda förutsättningar för
en förenkling. Det minskar bl. a. behovet av stimulansbidrag och gör en
skatteunderlagsgradering av de speciella bidragen överflödig.

Frågan om behovet av stimulansbidrag diskuterades av allmänna statsbidragsutredningen
i dess principbetänkande (SOU 1962: 44). För utredningen
var frågeställningen i första hand vilka av de dåvarande bidragen som
kunde anses ha sådan betydelse från stimulanssynpunkt att det kunde befaras
att bidragets bortfallande skulle medföra en inte godtagbar kvantitativ
eller standardmässig sänkning av den understödda verksamheten. Enligt utredningens
uppfattning fanns inte utrymme för stimulansbidrag till verksamhetsgrenar
som var obligatoriska eller endast formellt frivilliga för kommunerna.
Endast beträffande de uppgifter som var helt frivilliga hade stimulanssynpunkten
avgörande betydelse. Utredningen ansåg att statsbidrag
till obligatoriska verksamhetsgrenar utan olägenhet kunde indras vid införande
av ett allmänt bidrag till kommunerna. Det var emellertid vanskligt
att avgöra vilka speciella bidrag som behövde kvarstå för att kommunerna
skulle vara villiga att omhänderha ifrågakominen verksamhet.

Kommittén understryker att det på flera kommunala verksamhetsområden
finns statsbidrag som är ett uttryck för en kostnadsfördelning mellan

Kungl. Maj. ts proposition nr t3 år 1965

stat och kommun som inte synes möjlig att utan vidare rubba. Kommittén
pekar bl. a. på några bidrag inom skolväsendet.

Vissa speciella bidrag är enligt kommittén av den ekonomiska betydelse
att det inte är möjligt att avveckla dem och överföra dem till det allmänt
skatteutjämnande bidraget med mindre man tillser att de allvarliga konsekvenser
för kommunernas ekonomi som därigenom kan uppkomma förhindras.
Man torde i denna diskussion inte kunna bortse från att staten
pålagt kommunerna uppgifter av mycket kostnadskrävande natur, vilket
ansetts motivera att staten svarar för en del av kostnaderna för uppgifterna.

Kommittén har emellertid på särskilt angivna skäl inte ansett sig kunna
framlägga några konkreta förslag till ändringar på förevarande område.

En av kommitténs ledamöter Eric Carlsson finner det nödvändigt att en
riktigare kostnadsfördelning mellan stat och kommun genomförs snarast
möjligt. Särskilt på skolväsendets område är detta synnerligen angeläget,
om kommunerna skall kunna förverkliga de intentioner om undervisningsväsendets
utbyggnad som de senaste årens riksdagsbeslut innebär. Frågan
om en rimligare och riktigare fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna
för skolmåltiderna bör, säger Carlsson, skyndsamt tas upp till
prövning.

5.2 Remissyttrandena

Enligt Svenska stadsförbundets mening torde goda förutsättningar för en
bedömning av behovet av speciella bidrag samt av deras utformning föreligga
sedan kommittén framlagt sitt förslag till skatteutjämning. Då kan
lättare bedömas, om speciella bidrag kan avvecklas och inarbetas i det allmänna
skatteutjämningssystemet. Förbundet vill av kommitténs uttalanden
i övrigt i fråga om den speciella bidragsgivningen särskilt understryka
dem som gäller de skatteunderlagsgraderade bidragen. Kommittén anför
sålllnda, att genom tillkomsten av ett allmänt skatteutjämningsbidrag blir
det principiellt möjligt att avveckla skatteunderlagsgraderingen av de speciella
bidragéh samt att grundtanken vid en rationalisering av den speciella
Statsbidragsgivningen bör vara att söka åstadkomma ett bidragssystem,
som innehåller endast bidrag med en från skatteteknisk eller stimulanssynpunkt
angelägen funktion. Den »punktvisa» skatteutjämning, som
de skatteunderlagsgraderade bidragen medför, är enligt förbundets uppiattning
inte längre befogad och rationell, sedan ett allmänt skatteutjämningsbidrag
införts.

En logisk följd av de resonemang som förts av kommittén synes, framhåller
kammarrätten, ha varit ett förslag hur de olika bestämmelserna om
speciella bidrag till kommunerna skulle kunna förenklas. Om kommitténs
förslag om allmänt skatteutjämningsbidrag genomförs, synes enligt kammarrättens
mening förbättrade förutsättningar ha skapats för en förenk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

latl bidragsgivning för speciella ändamål. Kammarrätten betonar därför
angelägenheten av att arbetet med att åstadkomma en sådan förenkling
fullföljes.

Även LO, Svenska kommunförbundet, TCO samt länsstyrelserna i Lppsala,
Örebro och Västmanlands län understryker angelägenheten av en omprövning
av de speciella bidragen.

Skolöverstyrelsen framhåller de möjligheter som ett allmänt skatteutjämningsbidrag
öppnar att nå en förenkling av bidragsgivningen. Det är överstyrelsens
erfarenhet att den detaljreglering som statsbidragsgivningen i sm
nuvarande utformning förutsätter kräver ett arbete av administrativ och
kameral art, som knappast kan anses stå i rimlig proportion till bidragsbeloppet,
som dock utgör en förhållandevis liten andel av skolväsendets totala
kostnadsomslutning. De kostnader, som de kommunala huvudmännen
nedlägger på berörda utgiftsområden, täcker uppenbarligen ett nödvändigt,
reguljärt utgiftsbehov j den löpande skolverksamheten. Från statens sida
är det från sakliga synpunkter därför knappast motiverat med någon i detalj
gående granskning. Enligt överstyrelsens mening bör de kommunala
huvudmännen utan risk kunna ges den ökade handlingsfrihet som ett slopande
av statsbidragsvillkoren skulle innebära. Detta får för övrigt anses
ligga helt i linje med den strävan att kommunalt förankra skolväsendet som
numera gör sig gällande. I den mån utöver bidragsgivningen statliga insatser
överhuvudtaget bör förekomma på dessa utgiftsområden bör de i första
hand inriktas på att genom rationaliseringar eller åtgärder av positiv art
främja en ändamålsenlig och riktig utveckling av berörda verksamhetsgrenar.

Skolöverstyrelsen förordar att bidraget till skolmåltider liksom bidraget
till anskaffande av inventarier för skolmåltidsverksamheten, vilket bidrag
enligt skolöverstyrelsens mening är så obetydligt att det saknar varje kommunalekonomisk
effekt, avlöses och kompensation beredes kommunerna genom
uppräkning av det allmänna skatteutjämningsbidraget.

Kostnaderna för skolmåltidsverksamheten har, framhåller skolöverstyrelsen,
med åren starkt stegrats beroende i första hand på det ökade antalet
deltagare, i andra band på en fördubbling av driftkostnaderna. Medan statens
andel av totalkostnaderna för skolmåltiderna under verksamhetens
första år, budgetåret 1947/48, var 57 % hade den budgetåret 1968/64 nedgått
till 7 %. Flertalet kommuner har numera ordnad skolmåltidsverksamliet.
Läsåret 1963/64 förekom sålunda dylik verksamhet i 828 kommuner,
varav 126 städer och 702 landskommuner. Ungefär 90 % av staderna
och 20 % av landskommunerna åtnjöt inte något statsbidrag.

Då mot bakgrunden av skatteutjämningskommilténs förslag en skatteunderlagsgradering
av de speciella statsbidragen i framtiden inte längre kan
anses sakligt motiverad, måste i fråga om bidraget till skolmåltider i varje
fall en omkonstruktion av bidragsgrunderna ske. I fråga om detta bidrag

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1965

bör man emellertid i förenklingssyfte gå ett steg längre. Bidraget — på sin
tid säkerligen en bidragsform av stor kommnnalekonomisk betydelse — saknar
numera stimulanseffekt. Skolmåltidsverksamhet upprätthålles i stora
delar av landet utan att statsbidrag utgår och varje år förlorar många
kommuner bidragsmöjligheter utan att fördenskull verksamhetens fortsatta
existens ifrågasätts. Det torde också numera vara svårt att motivera varför
just på detta av skolans många utgiftsområden speciell bidragsgivning skall
ifrågakomma.

Enligt skolöverstyrelsens mening talar starka skäl för att bidragen till
skolskjutsar och inackordering avlöses och kompensation beredes kommunerna
genom en motsvarande justering av det allmänna skatteutjämningsbidraget.
Med den starka kommunala förankring som skolväsendet nu har
synes inte vara nödvändigt att upprätthålla en speciell bidragsgivning på
detta utgiftsområde. Tvärtom kan ett bidrag med så hög bidragsandel, varom
här är fråga, vara ägnat att motverka en naturlig inriktning av verksamheten.
Skolöverstyrelsen understryker att det nuvarande skolskjutssystemet
visat sina mest negativa verkningar på det pedagogiska området.
Systemet har lett till att kommuner underlåtit att unyttja de förbättringar
i pedagogiskt avseende som varit möjliga eller utnyttjat dem på ett från
pedagogisk synpunkt otillfredsställande sätt. Skolskjutsorganisationen har
med andra ord fått styra skolarbetet i klart ogynnsam riktning. Det finns
enligt skolöverstyrelsens uppfattning risk för att denna utveckling fortsätter
och förs över i grundskolans högstadium, där den indirekt kan komma all
verka dirigerande på den enskilde elevens rätt till en fritt vald studieväg

5.3 Departementschefen

Det nu diskuterade skatteutjämningssystemet skapar såsom såväl kommittén
som flera remissinstanser framhållit möjligheter till en förenklad
bidragsgivning bl. a. genom en avveckling av speciella bidrag. De av skolöverstyrelsen
anförda skälen för avlösning av bidragen till skolmåltider,
anskaffande av inventarier för skolmåltidsverksamheten, skolskjutsar och
inackordering av skolpliktiga elever finner jag bärande. Det torde inte längre
föreligga utrymme för stimulansbidrag till verksamhetsgrenar av förevarande
art. Några allvarliga ekonomiska konsekvenser för kommunernas ekonomi
torde inte uppkomma genom dessa bidrags avveckling och överförande
till det allmänt skatteutjämnande systemet. Tvärtom kommer medlen
i fråga därigenom i första hand kommuner med sämre ekonomiska förutsättningar
till godo. Genom införande av ett allmänt skatteutjämningssystem
som i första hand garanterar kommunerna ett visst skatteunderlag
undanrycks för övrigt grunden för skatteunderlagsgraderade speciella
bidrag.

Härutöver vill jag föreslå avlösning av ytterligare vissa bidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

Statsbidraget till pedagogisk utrustning m. m. synes sålunda kunna avlösas.
Det bör observeras att det vid bidragets tillkomst inte ansågs erforderligt
med någon kontroll från statens sida att bidragsmedlen i fråga användes för
sitt avsedda ändamål. Såväl skolöverstyrelsen som vederbörande departementschef
ansåg sig kunna förutsätta att kommunerna om de erhöll ett
bidrag som redan genom sin benämning karakteriserades som ett bidrag till
anskaffning av pedagogiska hjälpmedel också kom att anvanda medlen for
sådant syfte (prop. 11)62: 54 s. 568, SäU 1 s. 195, rskr 328). Mot denna bakgrund
synes det mig finnas anledning förmoda att bidragsmedlens överförande
till det allmänna skatteutjämningssystemet inte skall minska kommunernas
ansvar och intresse av att behoven på ifrågavarande område blir
behörigen tillgodosedda. Även i fråga om detta bidrag torde galla vad skolöverstyrelsen
anfört beträffande bidragen till skolskjutsar och inackordering,
nämligen att det med hänsyn till den starka kommunala förankring
skolväsendet nu har inte synes nödvändigt. Bidraget tillkom för övrigt bl. a.
av den anledningen att man ville förhindra en från kommunal synpunkt
ogvnnsam förskjutning i kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Genom
det allmänna bidragets tillkomst och medlens överförande dit faller
även denna grund för bidragets bibehållande.

Syftet med statsbidraget till de kommunala folkbiblioteken ar att stimulera
kommunerna att anordna biblioteksverksamhet. I det hänseendet
torde bidraget ursprungligen ha spelat en betydande roll. Med hansyn till
utvecklingen på biblioteksväsendets område och den numera allmänt rådande
uppfattningen att till normal kommunal verksamhet hör ett bibliotek
torde bidraget från stimulanssynpunkt ha förlorat sin betydelse. Bidraget
utgår också med ett förhållandevis litet belopp. För de större kommunerna
inverkar det över huvud taget inte på utdebiteringen. Bedömningen från
kommunal sida av folkbibliotekens behov torde därför i stor utsträckning
ske utan hänsynstagande till statsbidraget. En avlösning av detta i samband
med att skatteutjämningsproblemet löses kan alltså inte vantas få nagon
negativ effekt på biblioteksverksamheten. Kommunerna torde i regel väl
känna sitt ansvar på förevarande område. Även om i enstaka kommuner
inställningen till biblioteksverksamheten i någon mån kan påverkas av
statsbidraget torde kunna antas att biblioteksverksamheten i stort sett kommer
att fungera tillfredsställande även utan den nuvarande statsbidragsgivningen.
Jag föreslår därför att bidraget avlöses och överföres till det allmänna
skatteutjämningsbidraget. Jag vill understryka att det inte är fråga om
att beröva kommunerna nu utgående bidragsmedel utan att överföra dem
till kommunerna genom ett nytt bidragssystem som ger bidragen till de
kommuner som torde vara i bäst behov av dem. Medlen blir visserligen inte
bundna i fråga om sin användning men med hänsyn till det positiva intresse
som visats från kommunalt håll i fråga om biblioteksverksamheten torde
män ha anledning att förvänta att stödet till folkbiblioteken inte minskar

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 är 1965

genom omläggningen av sättet för bidragsgivningen utan snarare bör förväntas
öka med hänsyn till att konununernas ekonomiska resurser förbättras
genom den nu föreslagna skatteutjämningsreformen. Vissa från kommunalt
håll framförda synpunkter på ifrågavarande problem redovisas av
chefen för ecklesiastikdepartementet i samband med de förslag som denna
dag föreläggs riksdagen om anslag för att allmänt stimulera biblioteksverksamheten
i landet och om anslag för en avsevärd höjning av centralbiblioteksbidraget.

I detta sammanhang bör även de från ekonomisk synpunkt obetydliga
bidragen till anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem,
till uppförande eller inrättande av barnhem och till driften av barnhem avlösas.
Bidragen saknar stimulanseffekt. De förbättrade ekonomiska förutsättningar
som skapas genom ett effektivt skatteutjämningssystem ger kommunerna
möjlighet att driva ifrågavarande verksamhet utan speciella statsbidrag.
Bidraget till ålderdomshem inrymmer också en skatteunderlagsgradering
som det saknas anledning att bibehålla när man infört ett allmänt
skatteutjämningssystem av den typ som nu föreslagits.

Närmast till hands synes ligga att avlösa de nu diskuterade bidragen på
det sätt att till det allmänna skatteutjämningssystemet överförs belopp som
motsvarar vad för ändamålen i fråga kan beräknas ha anslagits för budgetåret
1965/66 om bidragen då alltjämt skulle utgått. Med hänsyn till angelägenheten
av att förbättra särskilt de skattekraftsvaga kommunernas ekonomi
föreslår jag emellertid att det allmänt skatteutjämnande bidraget uppräknas
med ett belopp som med 65 milj. kr. överstiger de nu ifrågavarande
speciella bidragen. Medlen bör såsom jag förut framhållit användas för att
höja skattekraftsgränserna. Det bör påpekas att de i systemet insatta medlen
genom dettas utformning vinner värdebeständighet och standardföljsamhet,

Frågan om de föreskrifter som den föreslagna avlösningen av speciella bidrag
föranleder anmäles i särskild ordning av de statsråd till vilkas område
bidragen hör. I samband därmed anmäles också de anslagsbehov för ifrågavarande
statsbidrag som övergångsvis föreligger under nästa budgetår.

6. Folkpensionskostnaderna

6.1 Skatteutjämningskommittén

Såsom framgått av det föregående skall enligt gällande bestämmelser kommun
bidra till kostnaderna för förtidspensioner jämte barntillägg till sådana
pensioner, änkepensioner i anledning av dödsfall som inträffat före den 1 juli
1960 samt hustrutillägg. Dessa förmåner beviljas genom beslut av de allmänna
försäkringskassorna enligt grunder som fastställts av staten. Kommun
åligger därjämte att lämna bidrag till kostnaderna för kommunala bo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 år 1965

stadstillägg. Kommun bestämmer om kommunala bostadstillägg skall utgå
och storleken av desamma.

Kommittén föreslår att kostnaderna för de av staten fastställda folkpensionsförmånerna
i sin helhet övertas av staten. Till stöd härför åberopar
kommittén bl. a. följande. Prövningen av dessa förmåner verkställdes tidigare
av pensionsnämnderna som utgjorde en del av den kommunala förvaltningen.
Efter 1962 års reform på socialförsäkringens område ankommer
emellertid denna prövning inte längre på något kommunalt organ. Handläggningen
av ärenden rörande förtidspensioner jämte barntillägg äger sålunda
rum i pensionsdelegationerna som är organ inom försäkringskassorna.
Inkomstprövningen av dessa förmåner har för övrigt slopats. Beträffande
hustrutilläggen och vissa änkepensioner gäller visserligen att de alltjämt
är inkomstprövade men denna prövning sker inte av något kommunalt organ
utan av försäkringsnämnd som liksom pensionsdelegerade är ett organ
inom försäkringskassan. De främsta motiven för kommunbidrag till kostnaderna
för de statligt fastställda förmånerna har därmed bortfallit. Kommittén
hänvisar vidare till att allmän enighet numera synes råda om att dessa
kommunbidrag bör slopas. Denna uppfattning kom till uttryck i samband
med tillkomsten av 1962 års riksdagsbeslut om den nuvarande maxim
eringen av dessa bidrag.

I fråga om de kommunala bostadstilläggen framhåller kommittén att det
huvudsakligen är den omständigheten att kommunerna bestämmer om dessa
tillägg skall utgå och storleken av desamma som fått utgöra motivet för
kommunernas bidrag. Skatteutjämningskommittén erinrar därjämte om socialförsäkringskommitténs
principuttalande (SOU 1961:29) att den höjning
av maximigränsen för kommunbidragen från 60 till 80 % som
socialförsäkringskommittén föreslog — och som genomfördes av 1962 års
riksdag — var avsedd att utgöra ett steg i riktning mot att låta kommunerna
helt överta finansieringen av tilläggen. Under hänvisning härtill föreslår
skatteutjämningskommittén att kommunerna ensamma skall stå för de
kommunala bostadstilläggen.

Beträffande ikraftträdandet av förslagen åberopar kommittén att enligt
kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 399) om inbetalning av kommunernas andelar
i folkpensioner kommunernas bidrag skall erläggas först året efter det
förmånerna utgått. För att förslagen skall få effekt samtidigt med att det
nya bidragssystemet i skatteutjäinnande syfte träder i kraft, dvs. fr. o. m.
ingången av kalenderåret 1966, bör därför de nya bestämmelserna om kostnadsfördelningen
träda i kraft den 1 januari 1965.

Eu av kommitténs ledamöter, Eric Carlsson, anser att den slutliga målsättningen
bör vara eu sådan höjning av de allmänna folkpensionsbeloppen
att alla pensionärer får möjligheter till eu god standard även i bostadshänseende.
Han finner det angeläget att ett statligt grundbelopp i det kommunala
bostadstillägget införs samtidigt med att staten övertar övriga pensionskostnader.

3 j II i han g till riksdagens protokoll 1905. t samt. AV II

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

6.2 Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig på denna punkt, bl. a.
Svenska stadsförbundet, statskontoret och LO tillstyrker eller har inte någon
erinran att göra mot kommitténs förslag. Statskontoret säger sig med
tillfredsställelse se att detta steg tagits mot en kostnadsfördelning mellan stat
och kommun enligt principen att ansvaret för finansieringen följer med beslutanderätten
om utgifterna.

I sitt utlåtande över kommittéförslaget framhåller riksförsäkringsverket
att hustrutilläggen i princip är av samma natur som de kommunala bostadstilläggen
i det att båda tilläggen avser att efter individuell prövning förhöja
pensionerna i de fall dessa med hänsyn till omständigheterna bedömes såsom
otillräckliga. Det synes inte vara rationellt att såsom kommittén tänkt
sig alltjämt ha två slag av inkomstprövade pensionstillägg med samma
regler för inkomstprövningen, varav det ena skulle helt betalas av kommunerna
och det andra helt av staten.

Flera remissmyndigheter säger sig inte kunna godta kommitténs förslag
i vad det avser de kommunala bostadstilläggen. Sålunda framför Svenska
kommunförbundet erinringar från sociala synpunkter. De kommunala bostadstilläggen
utgör en del av pensionssystemet och bör därför enligt förbundets
mening fastställas med hänsyn till hela samhällets möjligheter att
tillgodose folkpensionärernas behov, överföringen på kommunerna av samtliga
kostnader för bostadstilläggen kan komma att leda till att tilläggens
storlek i ännu högre grad än nu blir beroende av den enskilda kommunens
ekonomiska resurser och antalet folkpensionärer som har möjlighet erhålla
inkomstprövade förmåner. Det föreslagna skatteutjämningssystemet innebär
en viss utjämning av kommunernas ekonomiska resurser, men även i
framtiden kommer att kvarstå så stora ekonomiska olikheter mellan kommunerna,
att deras möjligheter att fastställa bostadstillägg avvägda efter
behoven i den enskilda kommunen starkt varierar. Enligt kommunförbundets
uppfattning är det inte möjligt att på längre sikt bibehålla de nuvarande
reglerna om kommunala bostadstillägg.

RLF ansluter sig till den av kommittéledamoten Carlsson anförda uppfattningen
att staten även i fortsättningen bör bära en de! av kostnaderna
för de kommunala bostadstilläggen. Bland annat med hänsyn till att andelen
åldringar i framför allt glesbj''gdskommunerna enligt samstämmiga
prognoser kommer att öka ytterligare under de närmaste åren är det angeläget
att bostadstilläggen till viss del bestrids med statsmedel. Om så inte
blir fallet är risken stor att vissa glesbygdskommuner på grund av svagt
skatteunderlag och hög andel åldringar inte kan ge sina pensionärer ett bostadstillägg
som står i proportion till bostadskostnaderna och de tillägg som
erhålles i de ekonomiskt starkare kommunerna.

Jämtlands läns landsting går ett steg längre och hävdar under åberopan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 är 1965

de atl folkpensioneringen får anses helt och hållet vara en statlig angelägenhet
att staten bör bära kostnaderna också för de bostadstillägg som nu
åvilar kommunerna. Även Kalmar läns södra landsting anser att staten i
princip hör svara för samtliga folkpensioneringskostnader. Ett genomförande
härav förutsätter att de kommunala bostadstilläggen avvecklas och
ersätts med ett för hela landet enhetligt, behovsprövat bostadstillägg. En
sådan lösning synes även från rättvisesynpunkt vara att föredra, eftersom
pensionärernas standard då ej blir beroende av bosättningskommunens
ekonomiska politik. Kommitténs förslag bör godtas som en etapp på vägen
mot att staten fullständigt övertar samtliga folkpensioneringskostnader.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län synes tiden nu vara mogen för en
planmässig avveckling av de inkomstprövade bostadstilläggen genom en successiv
höjning av de allmänna folkpensionsbeloppen till en sådan storlek att
alla pensionärer får möjligheter till en god standard som även innefattar bostadsförsörjningen.
Om en ändring i samhällskostnadernas fördelning mellan
stat och kommun till kommunernas förmån skulle visa sig önskvärd
synes detta vara en lämplig metod.

6.3 Departementschefen

Kommitténs förslag att staten helt skall överta kostnaderna för de av staten
fastställda folkpensionsförmånerna finner jag sakligt motiverat. Det har
i stort sett också lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag förordar
att detta förslag genomförs.

Kommittén har samtidigt föreslagit att kommunerna skall helt svara för
kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen. Flera remissinstanser har
rest invändningar mot kommitténs förslag i denna del. Man anser sålunda
att folkpensioneringen är en statlig angelägenhet och att staten därför bör
svara även för kostnaderna för dessa tillägg. De kommunala bostadstilläggen
utgör — förmenar man — en del av pensionssystemet och bör därför
fastställas med hänsyn till hela samhällets möjligheter att tillgodose folkpensionärernas
behov. Det föreslagna skatteutjämningssystemet skulle visserligen
medföra en viss utjämning av kommunernas ekonomiska resurser
men denna skulle vara otillräcklig för att varje kommun skulle kunna bereda
sina pensionärer erforderligt stöd i förevarande avseende. Kommunernas
övertagande av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen i deras helhet
skulle, anser man, leda till att de mera skattetyngda kommunerna av
ekonomiska skäl nödgas avstå från att bevilja dessa tillägg eller minska de
redan utgående tilläggen.

De farhågor som sålunda anförts synes mig vara i hög grad överdrivna.
Jag vill framhålla att den av mig förordade utformningen av det allmänna
skatteutjämningssystemet innebär en betydligt längre gående utjämning av
de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna än kommitténs förslag skul -

Kangl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

le ha kunnat medföra. Genom den långtgående garanti som lämnas varje
kommun i fråga om skatteunderlag och skatteutjämningsbidragen för hög
utdebitering torde även de i ekonomiskt hänseende eljest sämst ställda kommunerna,
bl. a. glesbygds- och avfolkningskommunerna, få förbättrade möjligheter
att ge sina pensionärer bostadstillägg. De olikheter i pensionärernas
standard som hittills orsakats av bosättningsorten skulle sålunda kunna
minskas genom bidragsgivningen i skatteutjämnande syfte. Vidare bereds
kommunerna eu mycket avsevärd lättnad i ekonomiskt hänseende genom att
staten såsom nu föreslagits helt övertar kostnaderna för de av staten
tastställda pensionsförmånerna. De ändrade finansieringsreglerna medför
en kostnadsökning för staten under nästa budgetår av ca 350 milj. kr. Även
den pågående reformen av kommunindelningen kan väntas komma att utjämna
de ekonomiska olikheterna mellan kommunerna och därmed olikheterna
i möjligheterna att bevilja pensionärerna kommunala bostadstillägg.
Jag kan under hänvisning till det nu anförda inte ansluta mig till de framförda
förslagen att staten även i framtiden skall bära en del av kostnaderna
för ifrågavarande tillägg utan förordar kommitténs förslag även i denna del.

Jag finner den av kommittén föreslagna fördelningen av folkpensionskostnaderna
väl motiverad även från den synpunkten att den innebär att
staten svarar för de förmåner statsmakterna fattar beslut om och kommunerna
för dem som kommunerna beslutar om.

Jag föreslår vidare att den ändrade fördelning av folkpensionskostnaderna
som jag nu förordat ges verkan fr. o. m. samma dag som skatteutjämningssystemet
är avsett att träda i kraft, dvs. fr. o. m. den 1 januari
1966. Detta innebär att de nya bestämmelserna för fördelningen gäller redan
för de på år 1965 belöpande kostnaderna eftersom dessa skall inbetalas till
statsverket först år 1966.

Den av mig sålunda föreslagna ändringen av finansieringen av folkpensionskostnaderna
kräver ändring av lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen. Förslag härom liksom beträffande anslagsbehovet
för folkpensioneringen kommer att i annat sammanhang anmälas
av chefen för socialdepartementet.

7. Kostnaderna

7.1 Skatteutjämningskommittén

Kommittén har inte tagit någon ställning till frågan om fördelningen mellan
stat och kommun i stort av kostnaderna för den samhällsverksamhet
som åvilar kommunerna. Denna fråga har legat utanför kommitténs uppdrag.
I olika sammanhang påtalade problem som anknyter till kostnadsfördelningsfrågan
kvarstår därför, framhåller kommittén, även efter ett genom -

Kungl. Maj.ts proposition nr i3 år 1965

förande av kommitténs förslag. Det synes enligt kommitténs mening motiverat
att frågan om fördelningen av kostnaderna på skolans område mellan
stat och kommun tas upp till prövning inom en snar framtid. Kommittén
understryker därjämte angelägenheten av att i samband med prövningen av
kommitténs förslag kostnadsfördelningen mellan staten och landstingskommunerna
underkastas en prövning från allmänna skattepolitiska utgångspunkter.

7.2 Remissyttrandena

Svenska landstingsförbundet liksom flertalet landsting understryker behovet
av att kostnadsfördelningen mellan staten och
landstingsko in in unerna underkastas en prövning från allmänna
skattepolitiska utgångspunkter.

Södermanlands läns landsting — vars yttrande i stort sett kan anses representativt
även för övriga landsting — framhåller att kommitténs förslag
till kommunal skatteutjämning inte kan ses isolerat utan bör sättas in i ett
vidare sammanhang. Landstinget anför därjämte bl. a. följande. Till olika
grenar av landstingsverksamheten har statliga bidrag utgått och utgår. Bidragen
till landstingen har oftast konstruerats med syfte att stimulera
landstingen att igångsätta verksamhet som regering och riksdag funnit angelägen.
Bidragen har vid införandet vanligen täckt en inte oväsentlig del
av kostnaderna. Allt eftersom anläggnings- och driftkostnader stigit, har
emellertid deras reella värde kraftigt reducerats och en kostnadsöverföring
således skett ifrån den progressiva statliga till den proportionella kommunala
beskattningen. Denna utveckling har framför allt kännetecknat hälsooch
sjukvården! Införandet av omsättningsskatten har medfört, framhåller
landstinget vidare, att landstingen får betala skatt till staten på de förbrukningsartiklar
som erfordras inom landstingsverksamheten. Allmänheten
ställer stora krav på utbyggnaden av den service som landstingen
har att svara för. Sålunda kräver man att de medicinska framstegen snabbt
skall bli tillgängliga inom den allmänna hälso- och sjukvården. Den ändrade
åldersfördelningen inom befolkningen nödvändiggör vidare en omfattande
utbyggnad av långtidsvårdsresurserna. Landstingen har också, fortsätter
landstinget, fått ökade kostnader genom övertagandet av huvudmannaskapet
för provinsialläkarväsendet och torde ha anledning att räkna med
ytterligare kostnader genom övertagandet av mentalsjukvården. Enligt läkarprognosutredningen
beräknas efterfrågan på hälso- och sjukvård ske i
avsevärt snabbare takt än ökningen av nationalprodukten. Om denna efterfrågeökning
skall kunna tillgodoses ligger enligt landstingets mening redan
i divergensen mellan denna och utvecklingen av nationalprodukten ett tvång
till utdebiteringshöjning för landstingskommunerna. Härtill bör också observeras,
att det finns en utpräglad tendens att på landstingen överfora upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

gifter från andra samhälleliga institutioner. Vidare riktas fortlöpande krav
på landstingen att tillgodose behov som hittills inte blivit tillgodosedda av
annan institution. Landstingens uppgifter, anför landstinget, faller till
väsentlig del inom sådan serviceverksamhet som i hög grad är personalkrävande.
På kostnadssidan är löneposten sålunda den dominerande. Hälsooch
sjukvården sysselsätter i hög grad kvinnlig arbetskraft och verksamheten
måste med nödvändighet uppehållas dygnet runt och även under helgdagar.
Under senare år har den procentuella löneökningen för kvinnlig arbetskraft
varit högre än för manlig. För den närmaste tiden måste man räkna
med att denna utveckling fortsätter. Utvecklingen av lönekostnaderna
inom landstingsverksamheten kan därför, understryker landstinget, för lång
tid framåt beräknas bli avsevärt ogynnsammare än inom andra verksamhetsområden
och följden måste bli ökade utdebiteringar.

Landstinget tillägger slutligen. Av det anförda torde framgå att landstingen
står inför väsentligt stegrade uttaxeringsbehov under de närmaste
åren. En översyn av fördelningen av kostnaderna mellan staten och landstingen
synes alltmer erforderlig.

Enligt Svenska kommunförbundets mening är det nödvändigt att bedöma
frågan om de ekonomiska relationerna mellan stat
och kommun från vidare aspekter än skatteutjämningskommittén haft
möjligheter att göra. Den kommunala inkomstskatten utgör en del av det
totala skattesystemet och dess höjd bör därför avvägas efter en skattepolitisk
bedömning av hur kostnaderna för samhällets verksamhet skall fördelas
mellan olika skattebetalare samt mellan olika skatteformer. Förbundet
anför vidare:

_ kommunernas skatteinkomster har i ökad utsträckning tagits i anspråk
för finansiering av obligatoriska uppgifter inom socialvård, skolväsen m. fl.
förvaltningsgrenar. Den kommunala verksamheten har allmänt sett fått
aJlt större betydelse för samhällets utveckling. Under den sista tioårsperioden
har kostnaderna för kommunernas verksamhet stigit snabbare än kom •
munernas inkomster, vilket lett till en höjning av medelutdebiteringen från
12: 24 kronor per skattekrona år 1955 till 16: 50 kronor per skattekrona år
1964. Vad gäller den framtida utvecklingen har kommittén i sitt betänkande
redovisat vissa förvaltningsgrenar för vilka kommunernas kostnader kan
vantas öka. Den pågående inflyttningen till tätorterna och svårigheterna på
kreditmarknaden, som framtvingar ökad skattefinansiering av investeringar,
kommer att pressa kommunernas kostnader uppåt. Den påbörjade avvecklingen
av kommunernas kostnader för rätts- och ordningsväsen innebär
visserligen en viss avlastning, men allmänt sett pekar utvecklingen mot en
fortsatt höjning av kommunernas utdebiteringar.

En reell kommunal självstyrelse förutsätter att kommunerna har ekonomiska
resurser att fullgöra andra uppgifter än de formellt eller sakligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

obligatoriska. Statsbidragssystemet bör därför enligt förbundets mening utformas
så att kommunerna erhåller en andel av samhällets resurser som
svarar mot deras ständigt ökade uppgifter inom samhällsverksamheten Fragan
om statsbidragsgivningens omfattning får inte bedömas uteslutande
från statsfinansiella utgångspunkter. Genom statsbidragen bor kommunernas
ekonomi påverkas så att kommunalskatten får den tyngd i det totala
skattesystemet och den andel i den enskilde skattebetalarens skattebörda
som befinnes lämplig efter en skattepolitisk bedömning. Utformningen av
statsbidragssystemet och därmed även av den skatteutjamnande bidragsg vningen
har ett klart samband med utformningen av skattesystemet. Enligt
kommunförbundets uppfattning är det inte möjligt att bestamma utformningen
av det framtida skattesystemet utan att ta ställning till hur de
kommunala inkomstskatten skall invägas i systemet.

\nsvaret
formning åvilar statsmakterna, som även har ett betydande inflytande på
omfattningen av den kommunala verksamheten. Det måste darfor enligt
kommunförbundets mening åvila statsmakterna att vidta sadana åtgärder
att det i den enskilda kommunen råder balans mellan utgifter och inkomster
vid en som rimlig ansedd utdebitering. Ojämnheterna i den kommunala beskattningen
har sedan länge utgjort ett problem från bl. a. ^attepolitiska
och sociala synpunkter, och det torde även för statsmakterna ha stått klar
att ökade statliga insatser kan komma att erfordras. Kommunförbundet
vin erinra om ett uttalande i prop. 1961: 150 att minskningen av skutteersättningen
inte kan betecknas som typisk för den framtida utvecklingen
»Tvärtom talar starka skäl för att ett av 1960-talets fördelningsproblem just
kommer att gälla metoderna att åtminstone minska takten i den eljest förutsebara
uppgången i de kommunala utdebiteringarna.» .

Svenska kommunförbundet framhåller slutligen att man från kommunernas
sida räknat med att skatteutjämningskommitténs arbete skulle leda
till förslag om omedelbara åtgärder i kostnadsfördelningsfrågan. Nar sa in te
skett måste denna tas upp i -särskild ordning. I samband darmed bor fragan
om utformningen av ett rationellt uppbyggt statsbidragssystem behand ^

Även Svenska stadsförbundet och flera andra remissinstanser framhåller
att kommitténs förslag inte löser kostnadsfördelningsfrågan och fram or
synpunkter som nära överensstämmer med Svenska kommunförbundets.

‘ Skolöverstyrelsen belyser i sitt utlåtande över kommitténs förslag den aktuella
utgiftsutvecklingen inom skolväsendet och vad den kan beraknas innebära
för kommunernas del samt för kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun. Det torde, anför skolöverstyrelsen, vara realistiskt att vid den
ekonomiska planeringen räkna med att utbildningssektorns andel av nationalprodukten
måste väsentligt ökas om föreliggande utbyggnadsplaner
skall kunna genomföras. Detta innebär att denna sektor måste ges okad prio -

Kungl. Maj.ts proposition nr t3 år 1965

I'';t.^Vid fördelningen av samhällsresurserna. Ett realiserande av de uppställda
reformprogrammen förutsätter ökade insatser inte bara från staten
utan aven från kommunerna, vilka i egenskap av huvudmän för skolväsendet
. första hand har att finansiellt svara för verksamheten, överstvie
sen belyser omfattningen och innebörden av den förskjutning av kostnadsrelationerna
mellan stat och kommun till kommunernas nackdel som
agt uim beträffande vissa mera betydande statsbidrag på skolväsendets område,
nämligen till skolmåltider, byggnadsarbeten samt skolskjutsar och inackordering
Skolöverstyrelsen understryker emellertid att det mest betydande
statsbidraget inom skolväsendet, det allmänna driftbidraget för obligatoriska
skolor, toreter eu i förhållande till bidragen till skolmåltider och
byggnadsarbeten i kostnadshänseende motsatt utveckling

7.3 Departementschefen

Som jag tidigare framhållit är skatteutjämningen en fråga som i och
oi sig inte har nagot direkt samband med problemet om hur kostnaderna
tor samhällsverksamheten skall fördelas mellan stat och kommun. Skatteu
t j a in ni ngskom in i 11 é n har dock liksom flera remissinstanser berört detta
problem I olika sammanhang har det också behandlats i riksdagen. Så
ar skett bl. a. i samband med frågor om statsbidrag på det obligatoriska

;k96°Snde ! °™r-f (pr0p‘ 1062:54 S- 566’ SäU S- 194’ rskr 328; prop.
t 963. 66 s. 24, SU /5, rskr 191), om folkpensioneringens finansiering (mo t

onerna 1963: I; 539 och 1963: II: 656, L^U 24, rskr 133) och om finansiering
av bidragsiorskott (prop. 1964: 70, L*U 47, rskr 183). Jag vill i anledning
harav framföra några allmänna synpunkter på problemet.

sitt yttrande over skatteutjämningskommitténs betänkande framhåller
Svenska kommunförbundet att utformningen av statsbidragssystemet och
a7Ci ffV den skatteutjamnande bidragsgivningen har ett klart samband
med skattesystemets gestaltning. Enligt förbundets mening är det inte möjli.
r r™ma hUr d6t framtida ^nttesystemet skall se ut utan att ta
ställning till hur den kommunala inkomstskatten skall invägas i systemet

Det maste, sager förbundet vidare, åvila statsmakterna att vidta sådana
åtgärder att i den enskilda kommunen råder balans mellan utgifter och

inkomster vid en som rimlig ansedd utdebitering. I anslutning härtill vill
jag anföra följande.

Det är givet att den kommunala inkomstbeskattningen inte kan ses isoerad
t rån den statliga beskattningen. Det är emellertid ingalunda säkert
a en okad bidragsgivnmg till kommunerna leder till en rättvisare fördelning
av skattebördorna. Det kan väl tänkas att ändringar inom ramen för
statsbeskattnmgen eller socialpolitiska åtgärder kan vara att föredra. Som
bekant har under senare år problemställningen förskjutits till följd av en
okad indirekt beskattning. Jag vill i anslutning till kommunförbundets ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

talande om behovet av ökade statliga insatser understryka att den senaste tidens
ökning av transfereringarna till kommunerna återspeglar en strävan
att utjämna standardskillnader mellan invånarna i olika delar av landet.
Under den senaste tioårsperioden har såsom jag också nämnt i prop. 1965: 1
(bil. 1 s. 29) statens andel av de totala kommunala utgifterna ökat från 17
till 22 %. I absoluta tal betyder detta en ökning med 2 600 milj. kr.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande betonat att det vid den ekonomiska
jdaneringen är realistiskt att räkna med att utbildningssektorns andel av
nationalprodukten måste väsentligt ökas, om föreliggande utbyggnadsplaner
skall kunna genomföras. Ett realiserande av de uppställda reformprogrammen
förutsätter enligt styrelsens mening ökade insatser såväl från staten
som från kommunerna. I anledning härav vill jag hänvisa till mitt uttalande
i prop. 1965: 1 (bil. 1 s. 33) att som ett led i regeringens reformpolitik omfattande
åtgärder vidtagits för att möta den stegrade efterfrågan på utbildning.
Resurserna för forskning och utvecklingsarbeten har successivt byggts ut
för att säkra den fortsatta välståndsökningen. Årets budgetförslag fullföljer
den höga reformaktiviteten inom utbildningsområdet.

Svenska kommunförbundet liksom flera andra remissinstanser önskar en
utredning av frågan om fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna
för samhällsverksamheten. Såsom förbundet självt framhållit har frågan
om den statliga bidragsgivningens utformning ett nära samband med hur
skattesystemet utformas. Detta är f. n. föremål för överväganden. Det synes
därför inte möjligt att nu ta ställning till hur kostnaderna för samhällsverksamheten
slutgiltigt skall fördelas. För övrigt går förändringarna av samhällsverksamheten
så snabbt att möjligheterna inte torde vara stora att finna
ett system som definitivt löser hela kostnadsfördelningsfrågan. Enligt
min mening synes också först skatteutjämningssystemet böra prövas i praktiken.
Jag vill erinra om att detta innehåller utomordentliga möjligheter att
påverka såväl bidragsgivningens omfattning som bidragsmedlens fördelning
mellan kommunerna. I systemet ingår nämligen tre variabla faktorer —
skattekraftsgränsen, utdebiteringsgränsen och bidragsprocenten — varmed
bidragsgivningen kan påverkas på sätt nu nämnts. Goda skäl talar alltså för
att den ändring av statsbidragsgivningen till kommunerna som eventuellt
föranleds av en omläggning av skattesystemet kan ske inom ramen för det
föreslagna skatteutjämningssystemet. Såsom jag i annat sammanhang framhållit
bör varje ändring av mera väsentlig grad av beskattningssystemet
medföra en omprövning av skatteutjämningssystemets utformning. Skatteutjämningssystemet
är även så konstruerat att eventuella framtida avlösningar
av statsbidrag kan ske utan ändring av systemets principiella uppbyggnad.

De nu framlagda förslagen innebär en betydande ökning av bidragsgivningen
till kommunerna. Av följande sammanställning framgår att helårseffekten
av mina förut nämnda förslag skulle bli ett nettotillskott till kommunerna
av över 400 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

	Anslag 1964/65	Anslag 1965/66	Helårs- effekt
utan reform	med reform	skillnad
1	2	3	4	5	6
Skatteersättning enl.1957 års orts-
avdragsreform ................	360	332	166	- 166	- 332
Skatteersättning enl. 1961 års orts-
avdragsreform ................	310	323	162	- 161	- 323
Skattelindringsbidrag ..........	90	99	49	- 50	- 99
Skatteutjämningsbidrag ........	—	—	465	+ 465	+ 930
Summa	760	754	842	+ 88	+ 176
Bidrag till folkpensioner........	3 625	4125	4 475	+ 350	+ 350
Vissa speciella statsbidrag......	118	123	112	- 10	- 123
Nettotillskott till kommunerna. .				+ 428	+ 403

Jag har förut förordat sådana modifikationer i det av kommittén föreslagna
skatteutjämningssystemet att de till landstingen utgående bidragen inte
kommer att för något landsting understiga de för år 1965 utgående
skatteersättningarna utan i regel kommer att överstiga dessa. Förbättringen
i ekonomiskt hänseende för landstingen blir härigenom påtaglig;
skatteutjämningsbidragen för 1966 kan beräknas komma att med
ungefär 115 milj. kr. överstiga skatteersättningarna för år 1965. Men även
den avlastning som kommer primärkommunerna till del är betydande. Sålunda
kan nettotillskottet beräknas för städerna till 75 milj. kr., för köpingarna
till 20 milj. kr. och för landskommunerna till 190 milj. kr. Härtill kommer
den lättnad som bereds kommunerna genom polisväsendets och rådhusrätternas
förstatligande. Den effekt bidragsgivningen kan ha på utdebiteringarna
kommer jag att beröra senare.

Genom anknytningen av bidragsgivningen till medelskattekraften och
medelutdebiteringen i riket kommer vid oförändrade relationer mellan kommunerna
statsbidraget att utgöra en praktiskt taget oförändrad andel av
kommunernas utdebiteringsbehov. Eftersom detta, såvitt nu kan bedömas,
kan väntas snabbt stiga, blir så fallet också med skatteutjämningsbidraget.
En liknande automatik har förut inte varit knuten till något allmänt statsbidrag.
Jag har emellertid ansett mig böra acceptera denna automatiska
stegring av bidragsgivningen trots att den från statsfinansiell aspekt kan
inge vissa farhågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

8. De föreslagna åtgärdernas betydelse i utdebiteringshänseende

Inom finansdepartementet har jag låtit utföra vissa beräkningar för att
belysa den möjliga effekten i utdebiteringshänseende av den föreslagna
bidragsgivningen i skatteutjämnande syfte, omfördelningen av kostnaderna
för folkpensioneringen och vissa andra åtgärder. Resultatet av dessa beräkningar
har redovisats i en särskild tabellsammanställning. Denna torde
såsom bilaga 3 få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Jag vill understryka
att beräkningarna i huvudsak är statiska och inte avser att ge uttryck
för en antagen utveckling. Om törutsättningarna för beräkningarna
hänvisar jag till bilagan. Denna utvisar i huvudsak följande.

De nämnda åtgärderna kan medföra inte endast en avsevärd reducering
av skillnaderna i utdebitering mellan kommunerna utan även en betydande
minskning av utdebiteringsnivan i riket. Åtgärdernas skatteutj ämnande
verkan får betecknas som god. Skillnaden mellan högsta och lägsta utdebitering
beräknas för år 1966 till 7: 40 kronor per skattekrona mot 11. 57 kronor
per skattekrona för år 1965. Inom samtliga län med undantag av Malmöhus
län kan den genomsnittliga utdebiteringen väntas minska. Höjningen
i Malmöhus län är dock obetydlig (ca 17 öre/skr.). I första hand är det kommunerna
i de nordligaste länen samt i Kalmar och Gotlands län som skulle
få möjligheter att sänka sina utdebiteringar. I flera fall skulle en reducering
av utdebiteringarna med över 4 kr./skr. ligga inom möjligheternas gränser.

Av tabellsammanställningen (tabell 3 b) framgår att de beräknade medelutdebiteringarna
för länen såväl år 1966 som vid den tidpunkt då kostnaderna
för polisväsen m. m. helt bestrids med statsmedel är högst i vissa Svealandslän.
Detta torde delvis förklaras därav att många kommuner i dessa
län, bl. a. vissa större städer, håller en kommunal standard som överstiger
den i riket genomsnittliga.

Jag vill understryka att de förevarande beräkningarna skett under antagande
bl. a. att de speciella bidrag som jag förut omnämnt avlösts. Trots
att sålunda förutsatts att de betydande skolskjutsbidragen till bl. a. glesbygdskommunerna
inte längre utgår, kommer dessa kommuner att få möjlighet
att väsentligt sänka sina utdebiteringar. Skulle trots de ordinarie skatteutj
ämningsbidragen inte godtagbara skillnader i skattetryck kvarstå kan
extra skatteutjämningsbidrag utgå för att åstadkomma den ytterligare utjämning
som kan anses motiverad.

Endast för en mindre del av kommunerna skulle åtgärderna leda till
höjd utdebitering. Enligt uppgifterna i tabellsammanställningen skulle år
1966 omkring 150 av rikets kommuner få en högre utdebitering än tidigare.
Detta antal motsvarar ca 15 % av det totala antalet kommuner i riket och
utgörs till ca hälften av kommuner med utdebiteringar under medelutdebiteringen.
I verkligheten torde antalet kommuner som kan beräknas få en höjd

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

utdebitering i samband med skatteutjämningssystemets införande bli avsevärt
mindre. Förklaringen härtill är att såsom jag förut nämnt de förevarande
beräkningarna är i hög grad statiska och därför ger ett för litet nettotillskott
till kommunerna.

Jag vill nämna att bidraget på grund av brist på skattekraft utgör
inte mindre än närmare 90 % av det totala bidragsbeloppet. Den alldeles
övervägande delen av bidraget för brist på skattekraft tillfaller landstingskommunerna
och landskommunerna. Huvuddelen av bidraget för hög utdebitering
tillkommer däremot städerna.

9. Anslagsfrågor

Skatteersättningarna i anledning av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer
upphör med utgången av år 1965. Jag har föreslagit att skattelindnngsbidragen
skall upphöra vid samma tidpunkt och att skatteutjämningssystemet
skall gälla fr. o. m. ingången av år 1966. Detta innebär att anslag
till skatteersättningar och till bidrag till skattetyngda kommuner erfordras
för andra halvåret 1965.

För år 1965 har skattelindringsbidrag beviljats 182 kommuner med tillhopa
98,7 milj. kr. Detta belopp inkluderar de s. k. extra skattelindringsbidragen.
Av beloppet faller hälften eller ca 50 milj. kr. på budgetåret
1965/66. Anslaget till bidrag till skattetyngda kommuner m. m. bör därför
töras upp med sistnämnda belopp.

Den skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform som under
år 1965 skall utbetalas till kommunerna utgör enligt länsstyrelsernas
i november 1964 lämnade uppgifter till riksrevisionsverket ca 332 milj. kr.
Härav belöper sålunda 166 milj. kr. på budgetåret 1965/66. Från förevarande
anslag bestrids för närvarande även utgifter enligt kungörelsen den
16 mars 1962 (nr 69) om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala
indelningen. Under år 1965 utgår bidrag till endast 4 kommuner.
Medelsbehovet för budgetåret 1965 66 kan beräknas till omkring 225 000 kr.
Jag föreslår att anslaget till skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform
tas upp med avrundat 166 milj. kr.

Enligt länsstyrelsernas uppgifter till riksrevisionsverket uppgår skatteersältningen
till kommunerna i anledning av 1961 års ortsavdragsreform
under år 1965 till 324 milj. kr. Av detta belopp faller således hälften eller
ca 162 milj. kr. på budgetåret 1965/66. Anslaget bör tas upp med detta
belopp.

På nästa budgetår belöper hälften av kostnaderna för skatteutjämningsbidragen
för år 1966. Bidragen är beroende av bl. a. kommunernas skatteunderlag
enligt 1965 års taxering och utdebiteringsbehov för år 1966. Det är
därför inte möjligt att nu med säkerhet beräkna nyssnämnda kostnader.
Med utgångspunkt från de beräkningar som redovisas i den förut nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

tabellsammanställningen (bilaga 3) och 1965 års utdebiteringshöjningar och
under antagande att skatteunderlaget ökar i samma grad som under senare
år torde medelsbehovet för år 1966 kunna beräknas till ca 930 milj. kr. Av
detta belopp faller hälften eller 465 milj. kr. på första halvåret 1966. Beloppet
torde få inkludera de s. k. extra skatteutjämningsbidrag som kan utgå
vid sidan av bidragen för brist på skattekraft och för hög utdebitering.
Jag föreslår att ett anslag, rubricerat Skatteutjämningsbidrag till kommunerna,
m. m., uppförs med sistnämnda belopp. Från förevarande anslag bör
bestridas kostnaderna under första halvåret 1966 för övergångsbidragen.
Från anslaget bör även få bestridas kostnaderna för skatteutjämningsnamnden
och för ersättning till den av Kungl. Maj :t förordnade ledamoten i kommunala
finansrådet samt suppleanten för denne ävensom kostnader som
kan uppkomma i anledning av medverkan i övrigt i rådets arbete.

10. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

1. antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till

a) lag med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt och

b) förordning om skatteutjämningsbidrag,

2. anvisa för budgetåret 1965/66 under sjunde huvudtiteln
till

a) , Bidrag till skattetyngda kommuner, in. m., ett förslagsanslag
av 50 000 000 kr.,

b) Skatteersättning till kommunerna i anledning av
1957 års ortsavdragsreform, m. in., ett förslagsanslag av
166 000 000 kr.,

c) Skatteersättning till kommunerna i anledning av 1961
års ortsavdragsreform, ett förslagsanslag av 162 000 000 kr.
och

d) Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, in. in., ett
förslagsanslag av 465 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Bilaga 1

Skatteutjämningskommitténs författningsförslag

Förslag

till

förordning angående skatteutjämningsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser
1 §■

T,10K1TmULäger,enligt de Srunder och i den ordning nedan stadgas av statsmedel
uppbara skatteutjämningsbidrag.

2 §.

I denna förordning förstås med

kommun: landskommun, köping, stad, landstingskommun, församling,
pastorat och annan kyrklig samfällighet, som äger beskattningsrätt,
bidragsar: det kalenderår under vilket skatteutjämningsbidrag utgår
berakmngsar: det kalenderår som föregår bidragsåret,
rörandf^hpräk kommunens skatteunderlag enligt taxeringsnämndens beslut
berak/”nSsarets taxerm§. bestämt i skattekronor och skatteören per
årltngång ** ^ ““ antalet inVånare 1 kommonen vid samma

mcddskattekraft: medelskatteunderlaget i riket enligt taxeringsnämnderskatteören
berakniaSs^rets taxering, bestämt i skattekronor och

iammå érs togä"g 6'' ***“ “* anlalet 1 rikrt

brist på skattekraft: skillnaden mellan en till viss procent av medelskattekraften
angiven skattekraft och kommunens skattekraft,

^debitering: de sammanlagda utdebiteringssatserna för visst år för allmän
kommunalskatt, inbegripet utdebitering av landstingsskatt och tingshusmedel,
bestamda i forhållande till det antal skattekronor och skatteoren
som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid taxering för
Lå^,vV taxenn.gsnamnden påförts de i kommunen skattskyldiga

ska“tftwn^fafaSK.TedelUtdebiteringen 1 riket för allmän kommunalskatt,
inbegripet utdebitering av landstingsskatt och tingshusmedel, för be aknmgsåret

bestämd i kronor och ören per skattekrona, samt
biteringsgränsen^ utdebitering beräkningsåret, vilken överstiger utde -

3 §.

utdebUeriigämninSSbidraS UtgåF Vid briSt På skattekraft ävensom vid hög

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965
Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft

4 §.

Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft beräknas till produkten
av tmlkott av skatteunderlag enligt 6 § och den av kommunen for bidragsåret
fastställda utdebiteringssatsen.

5 §.

För beräkning av tillskott av skatteunderlag indelas riket i följande skat hela

riket med undantag av Västernorrland
Tämtlands, Västerbottens och Norrbottens lan,

skattekraftsområde 2, omfattande Västernorrland» och Jamtlands lan
ävensom den del av landskapet Västerbotten, som ingår i Västerbottens lan,

Skattekraftsområde 3, omfattande återstående del av Västerbottens län

0CKun^irlMajntSnrå''när särskilda skäl därtill äro, förordna om undantag
från den i första stycket angivna indelningen i skattekraftsomraden.

g ^

Genom tillskott av skatteunderlag må skattekraften bringas att mots\ ara
för landstingskommun i skattekraftsomrade 1: 8o procent,
för annan kommun i skattekraftsområde 1: 80 procent,
för kommun i skattekraftsområde 2: 100 procent och , f. n

för kommun i skattekraftsområde 3: 115 procent av medelskattekraften
Understiger utdebiteringen för beräkningsåret utdebiteringsgransen, skola
i första s veket angivna procenttal för landskommun, köping el er stad
minskas med en pnLntenhet för varje fullt tjugotal ören per skattekrona,
varmed utdebiteringen understiger utdebiteringsgransen. Dar kommunen
omfattar två eller flera församlingar, skall vid beräkning av utdebiteringen
hänsyn tagas till medeltalet av utdebiteringssatserna i forsamlingarna.

7 §■

Länsstyrelsen skall fastställa tillskott av skatteunderlag samt senast den
10 september under beräkningsåret tillställa landskommun, köping, stad,
landstingskommun och församling uppgift om tillskottets storlek.

Ingår församling i kyrklig samfällighet, åligger det kyrkorådet i forsamlingen
att ofördröfligen efter mottagandet av länsstyrelsens uppgift underrätta
samfälligheten om tillskottet av skatteunderlag.

Vid fastställande av tillskott av skatteunderlag skall, därest ändring i komuumäl
eller ccilesiastik indelning träder i kraft under bidragsäret .akttagas
att tillskottet bestämmes på grundval av den skattekraft, som1 * “ e h
för beräkningsåret för den händelse den nya indelningen vård i kraft.

8 §.

Tillskott av skatteunderlag skall avrundas till närmast hela hundratal
skattekronor, därvid 50 skattekronor avrundas uppåt. ......

Ingå två eller flera församlingar i pastorat eller annan kyrklig samfallighek
som äger beskattningsrätt8 skal! tillskottet av sk "ToÄ 5 s.mkyrkliga
samfälligheten utgöra summan av sådana tillskott till forsa

lingarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering utgår till
köping och stad. ° 8

landskommun,

S Skatteutjämningsbidrag

vid hög utdebitering beräknas till produkten av
ka teunder aget enligt beräkningsårets taxering med tiHägg av tSoU av

6 § ^ 40 Procent av den del av omrlknad utdebite,
Wtf°r s°m överstiger utdebiteringsgränsen. Nämnda ut uppgå

t ^därest ^estanimas tiU det belopp per skattekrona, vartill den skulle
1 ,f°r .samma år bidrag för hög utdebitering icke utgått Där
andskommun, köping eller stad omfattar två eller flera församlingar skall

S?, ‘Ä"ering“ h“r •*»>*«»-SÄ

skatteuSag eX “ § Mnsyn till tillskott av

T - U &

ansstyrelsen skall fastställa skatteutjämningsbidrag, som i 10 § säes

cnli„ a ?;ir ; ''ak,,;S»»- att skatteunderlag och tillskott av skatteunderla»
5 ÄnÄ" de skattskyldiga, som genom mdeSgS»venlyttas
från en kommun till annan kommun, för t,c rak

Övriga bestämmelser

rii;envTsS“?k«al3l„mn,?° "?rnbr beräkningséret tillställ,

13 §.

t, rät»
och inglves ,m lä"s n4snaÄ;

:étÄ«''a Ä

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

ärenden rörande extra bidrag och undantag från i 5 § första stycket angiven
indelning i skattekraftsområden,

15 §■

I fråga om utbetalning av skatteutjämningsbidrag under bidragsåret skall
i tillämpliga delar gälla vad i kommunallagen eller eljest stadgas om utbetalning
av allmän kommunalskatt m. m,

16 §.

Riksrevisionsverket äger meddela de föreskrifter i övrigt, som erfordias
beträffande länsstyrelsernas utanordning, bokföring in. m. av skatteutjämningsbidrag.

17 §.

I länsstyrelses beslut enligt denna förordning må kommun söka ändring
hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skola ingivas till finansdepartementet.

övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966, dock att förordningens
bestämmelser skola gälla dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras
för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 18 maj 1951 (nr
278)i angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest stadgande,
som genom vad i andra stycket sägs upphört att gälla, skall vad där
sägs avse jämväl sådan hänvisning eller sådant stadgande.

I samband med ikraftträdandet skall följande gälla.

1 Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft för bidragsåret 1966
skall beräknas med tillämpning av 4 §. Med utdebitering för beräkningsåret,
varom i 6 § förmäles, skall förstås summan av utdebiteringssatserna i
kommunen för allmän kommunalskatt för beräkningsåret 1965, i förekommande
fall omräknade på sätt i tredje stycket denna punkt sägs. Där utdebiteringen
understiger utdebiteringsgränsen, skall utdebiteringen hoj as med
40 procent av vad densamma understiger nämnda gräns.

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering för bidragsåret 1966 skall
beräknas till produkten av kommunens skatteunderlag enligt 1964 års taxering
med tillägg av skatteunderlag som i 6 § sägs och 40 procent av den del
av den omräknade utdebiteringen för beräkningsåret 1965, som överstiger
utdebiteringsgränsen.

Vid beräkning av bidrag som ovan i denna punkt sägs skall den av envar
kommunenhet för beräkningsåret 1965 fastställda utdebiteringssatsen omräknas
och bestämmas till belopp, som svarar mot förhållandet mellan, å
ena sidan, kommunenhetens utdebiteringsbehov, beräknat på sätt nedan
sägs, och, å andra sidan, kommunenhetens skatteunderlag enligt 1964 års
taxering med tillägg av skatteunderlag som i 6 § sägs.

Utdebiteringsbehovet för beräkningsåret 1965 skall fastställas till belopp,
motsvarande vad kommunen under år 1965 uppburit av statsverket på

1 Senaste lydelse av 2 §, 3 § 1 mom. och 4 §, se SFS 1962:168.

Kungl. Maj. ts proposition nr ''i3 år 1965

grundval av 1964 års taxering såsom förskott av allmän kommunalskatt
samt skatteersättning enligt kungörelserna den 16 maj 1957 (nr 205) angående
skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform och den
-/ april 1962 (nr 140) angående skatteersättning i anledning av 1961 års
ortsavdragsreform ävensom skattelindringsbidrag enligt förordningen den
18 maj 1951 (nr 278) i dess nuvarande lydelse angående bidrag till skattelindrmg
åt synnerligt skattetyngda kommuner. Vid utdebiteringsbehovets
laststallande skall därjämte iakttagas att kommunens kostnader för folkpensioneringen
beräknas som om kommunen haft att bestrida endast kostnaderna
för de kommunala bostadstilläggen.

2. Till landstingskommun skall för bidragsåret 1966 utgå övergångsbi drag,

motsvarande produkten av landstingskommunens utdebiteringssats
for samma år och tillskott av skatteunderlag. Tillskottet skall motsvara hälften
av tillskott av skatteunderlag för beräkningsåret 1965 enligt de i punkt
1 ovan angivna kungörelserna med avdrag av tillskott av skatteunderlag
enligt 6 §. °

3. Till landskommun, köping och stad med en jämlikt punkt 1 ovan omräknad
sammanlagd utdebitering för beräkningsåret 1965, vilken överstiger
utdebiteringsgränsen, skall för bidragsåret 1966 utgå övergångsbidrag, motsvarande
produkten av ifrågavarande kommuns skatteunderlag enligt taxering
år 1965 med tillägg av tillskott av skatteunderlag enligt 6 § och skillnaden
mellan den omräknade utdebiteringen, minskad med vad som svarar
mot det för bidragsåret 1966 fastställda skatteutjämningsbidraget på grund
av hög utdebitering, och den i kommunen för beräkningsåret 1965 fastställda
utdebiteringen eller samma års medelutdebitering i riket, därest
denna överstiger nyssnämnda utdebitering.

4. Ansökning om extra bidrag för bidragsåret 1966 skall ingivas senast å
trettionde dagen efter den, då denna förordning utkommit av trycket.

5. Tillskott av skatteunderlag enligt 6 § för bidragsåret 1966, skatteutjämningsbidrag
för sagda år på grund av hög utdebitering samt övergångsbidrag
enligt punkterna 2 och 3 ovan fastställas av Kungl. Maj :t (finansdepartementet).

Kungl. Maj :t (finansdepartementet) tillställer senast den 10 september
196o kommun och länsstyrelse uppgift om fastställda tillskott av skatteunderlag,
skatteutjämningsbidrag och övergångsbidrag.

6. Länsstyrelsen skall före utgången av december månad 1965 tillställa
riksrevisionsverket uppgift om skatteutjämningsbidrag och övergångsbidrag
för bidragsåret 1966.

Det åligger länsstyrelsen att skyndsamt till Kungl. Maj.t (finansdepartementet)
insända till länsstyrelsen inkomna ansökningar om extra bidrag
för år 1966. 8

Kungl. Maj:is proposition nr i3 år 1965

Förslag

till

lag om särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns
och annan samfällighets utdebitering av skatt

Härigenom förordnas som följer.

Den utdebitering, som skall verkställas för år 1966 och senare ar, skall
bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som
vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillagg
av det antal skattekronor, som staten skall tillskjuta i anledning av forordningen
den angående skatteutjämningsbidrag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall forsta
gången tillämpas i fråga om fastställande av utdebitering för år 1966, dock
att lagens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder
som i samband med ikraftträdandet av förordningen angående skatteutjämningsbidrag
erfordras för tillämpning av nämnda förordning.

Förslag

till

kungörelse angående beräknande av skatteunderlag vid bestämmande
av statsbidrag i vissa fall m. m.

Härigenom förordnas som följer. _ ....

Skall storleken av statsbidrag till kommun bestammas i forhallande till
skatteunderlaget i kommunen, skall vid beräknande av skatteunderlaget
gälla att till det antal skattekronor och skatteören, som påförts de skattskyldiga
enligt taxering, lägges det antal skattekronor, som staten for året
näst efter taxeringsåret skall tillskjuta enligt förordningen den
angående skatteutjämningsbidrag.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1963

Bilaga 2

Promemoria angående beräkningen av skatteunderlagstillskott
och skatteutjämningsbidrag

Skatteutjämningsbidrag utgår i princip i två fall: dels när kommunens
skattekraft understiger skattekraftsgränsen, dels när den sammanlagda utdebiteringen
i kommunen överstiger utdebiteringsgränsen. Bidrag vid brist
pa skattekraft kan utgå till landskommuner, köpingar, städer, landstingskommuner,
församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som
har beskattningsrätt. Endast de borgerliga primärkommunerna kan erhålla
bidrag vid hög utdebitering. Härutöver kan efter särskild prövning kommun
erhålla extra skatteutjämningsbidrag.

Bidrag vid brist på skattekraft

Genom skatteunderlagstillskott skall kommunens skattekraft för beräkningsåret,
dvs. året före bidragsåret, bringas upp till den skattekraftsgräns
som galler for det område inom vilket kommunen är belägen. Om kommunens
sammanlagda utdebitering understiger utdebiteringsgränsen, skall
dock skattekraftsgränsen såvitt gäller de borgerliga primärkommunerna
reduceras med en procentenhet för varje fullt 20-tal ören varmed utdebiteringen
understiger utdebiteringsgränsen. Skatteutjämningsbidraget skall
beraknas till produkten av skatteunderlagstillskottet och den av kommunen
tor bidragsaret fastställda utdebiteringssatsen.

Förfarandet vid beräkningen av tillskott av skatteunderlag fram«år av
toljande exempel. °

Exempel 1

En landstingskommun i skattekraftsområde 1 har ett skatteunderlag
enligt berakningsårets taxering av 11 700 000 skr. Invånarantalet vid samma
års ingång är 250 000 personer. Skattekraften är således 46: 80 skr /in v
Da medelskattekraften i riket antas vara 60 skr./jnv., är kommunens skattekraft
78 % av denna. Kommunen skall alltså ha ett skatteunderlagstillskott
som höjer dess skattekraft med 17 procentenheter till 95 % av medelskattekraften,
som ju motsvarar skattekraftsgränsen i skattekraftsområde
1 för landstingskommun (95 % • 60 skr. = 57 skr.). Enklast bestämmes
skatteunderlagstillskottet sålunda:

95/100 60 • 250 000 — 11 700 000 = 2 550 000 skr.

Därest detta belopp understiger det för år 1965 av staten tillskjutna
skatteunderlaget enligt 1957 och 1962 års skatteersättningskungörelser er "

ine-IandSlin^et 1 stället ett skatteunderlagstillskott som motsvarar det
ar 196d uppburna tillskottet.

Exempel 2

Om skatteunderlagstillskott skall beräknas för en borgerlig primärkommun
vars totala utdebitering understiger utdebiteringsgränsen kompliceras
beraknmgarna nagot. För varje fullt 20-tal ören varmed utdebiteringen un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

derstiger utdebiteringsgränsen skall nämligen som nämnts skattekraftsgränsen
reduceras med 1 procentenhet.

Följande exempel belyser hur bidraget beräknas.

En landskommun i skattekraftsområde 1 har ett skatteunderlag enligt
beräkningsårets taxering av 117 000 skr. Invånarantalet vid samma års m«ång
är 3 000 personer. Medelskattekraften i riket antas vara 60 skr./inv.
Skattekraften är således 39 skr./inv. eller 65 % av medelskattekraften. Utdebiteringsgränsen
antas vara 17: 00 kr./skr. och kommunens sammanlagda
utdebitering för beräkningsåret, dvs. året före bidragsåret 16:25 kr./skr.
Eftersom kommunens utdebitering understiger utdebiteringsgränsen med
75 öre skall skattekraftsgränsen reduceras med 3 procentenheter till 87 %
av medelskattekraften. Kommunen skall alltså ha ett skatteunderlagstillskott
som ökar dess skattekraft med 22 procentenheter från 65 till 87 % av
medelskattekraften. Skatteunderlagstillskottet bestämmes enklast sålunda:

87/100 -60-3 000— 117 000 = 39 600 skr.

Bidrag för hög utdebitering

Hög utdebitering föreligger när den sammanlagda utdebiteringen i kommunen
överstiger utdebiteringsgränsen. Bidraget skall motsvara produkten
av kommunens skatteunderlag och viss procent (bidragsprocenten) av den
del av utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen. Med utdebitering
förstås i detta sammanhang den utdebitering för beräkningsåret som skulle
fastställts om bidrag för hög utdebitering inte utgått under detta år. Har
bidrag inte utgått skall jämförelsen i stället göras mellan den faktiska utdebiteringen
för beräkningsåret och utdebiteringsgränsen.

Följande exempel belyser hur skatteutjämningsbidraget skall beraknas.

Exempel 3

En stad har en skattekraft som överstiger skattekraftsgränsen. Stadens
totala utdebitering för beräkningsåret är 18: 90 kr./skr. Skatteunderlaget
enligt taxeringsnämndens beslut uppgår året före beräkningsåret till
600 000 skr. och för beräkningsåret till 640 000 skr. Under beräkningsåret
har staden i bidrag på grund av hög utdebitering uppburit 360 000 kr. i
skatteutjämningsbidrag. Utdebiteringsgränsen för beräkningsåret ar 17:00

kr./skr. , .. ,

Det bidrag som utgick till staden under beräkningsåret har haft den verkan
att utdebiteringen för detta år fastställts till ett belopp som med 0: 60
kr./skr. (= 360 000: 600 000) Understiger den utdebitering som i annat fall
varit behövlig. Den omräknade utdebiteringen för beräkningsåret blir sålunda
18: 90 + 0: 60 = 19: 50 kr./skr. Utdebiteringen överstiger sålunda utdebiteringsgränsen
med 2: 50 kr. Bidragsprocenten blir således 1/10 • 250 =
25 procent och bidraget för hög utdebitering

640 000 • 25/100 2: 50 = 400 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

Bilaga 3

Tabellsammanställning

I följande tabeller redovisas kommunernas faktiska totala utdebitering
(för allmän kommunalskatt, exkl. municipalskatt och tingshusmedel) för
ar 1964, den beräknade totala utdebiteringen för åren 1965 och 1966 samt
vid den tidpunkt då staten helt övertagit kostnaderna för polisväsen m. in.

Redovisningen för år 1965 och senare utgör ingen prognos beträffande
utvecklingen av utdebiteringarna etc. utan avser endast att statiskt belvsa
den totala effekten av skatteutjämningsbidragen och omfördelningen av kostnaderna
för folkpensioneringen m. m.

8rund för beräkningarna ligger kommunernas skatteunderlag enligt
1963 års taxering och utdebiteringsbehov för år 1964.

Det första år som skatteutjämningssystemet tillämpas är 1966. Följande
antaganden har gjorts. Skatteersättningar, skattelindringsbidrag och vissa
speciella bidrag (s. 70) har helt avvecklats. Staten har övertagit kostnaderna
för samtliga folkpensionsförmåner med undantag för de kommunala bostadstilläggen
som kommunerna helt svarar för. Tolagsersättningarna samt
kommunernas kostnader för polis- och rättsväsendet har reducerats med
en femtedel.

De föreslagna åtgärdernas betydelse i kostnadshänseende redovisas i
tabell 3. Avvecklingen av skatteersättningar, skattelindringsbidrag och de
speciella bidragen beräknas öka kommunernas utdebiteringsbehov med 817
milj. kr., medan omfördelningen av kostnaderna för folkpensioneringen beräknas
reducera detsamma med 257 milj. kr. Förstatligandet av polis-,
rätts- och uppbördsväsen samt avvecklingen av tolagsersättningarna beräknas
för år 1966 minska utdebiteringsbehovet med 74 milj. kr. och då
reformen helt genomförts med 409 milj. kr. Skatteutjämningsbidragen beräknas
till 764 milj. kr. för år 1966 och till 758 milj. kr. för det år då nämnda
ieformer helt genomförts. I båda fallen har antagits att bidragen helt
utnyttjats för att sänka utdebiteringarna.

I tabellerna 4 och 5 redovisas primärkommunernas utdebiteringar för
åren 1964 och 1965. Tabellerna belyser skillnaderna mellan kommunerna
i fråga om utdebiteringarnas storlek och förändringar till följd av reduceringen
av det på grund av 1957 års ortsavdragsreform tillskjutna skatteunderlaget
för år 1965.

I tabellerna 8, 9 och 10 fördelas primärkommunerna efter utdebiteringarnas
storlek åren 1964, 1965 och 1966 samt vid den tidpunkt då kostnaderna
för polis-, rätts- och uppbördsväsen helt överförts på staten och
tolagsersättningarna avvecklats. Dessa åtgärder kan under angivna förutsättningar
medföra en effektiv reducering av skillnaderna i utdebitering
mellan kommunerna. Samtidigt skulle en betydande förskjutning ske mot
lagre utdebiteringar. Medianutdebiteringen skulle minska från 16:99 kr./
skr. år 1965 till 15: 74 kr./skr. år 1966. Skillnaden mellan högsta och lägsta
utdebitering, som för år 1965 beräknats till 11:57 kr., skulle minska till
7: 40 kr. år 1966.

Jämföres kommunerna i olika skattekraftsområden framgår av tabell 9

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

att utdebiteringarna skulle reduceras i samtliga områden. Den krattigaste
reduceringen skulle ske i områdena 2 och 3. Vidare visar tabell 10 att antalet
kommuner med hög utdebitering skulle avsevärt reduceias i samtliga
skattekraftsklasser. Reduceringen skulle bli störst bland kommuner med
låg skattekraft. Detta följer av att skatteutjämningsbidragen till största delen
utgår på grund av brist på skattekraft. Den successiva överföringen pa
staten av kostnaderna för polisväsen etc. medför en ytterligare reducering
av utdebiteringen.

De föreslagna åtgärdernas effekt på utdebiteringarna inom länen tramgår
vid en jämförelse mellan tabellerna 5, 6 och 7. Inom samtliga län utom
Malmöhus län skulle medianutdebiteringen minska. Reduceringen skulle
bli störst i Kalmar och Gotlands län samt i de fyra nordligaste länen dar den
skulle variera mellan 2: 12 kr. i Norrbottens och 3: 55 kr. i Västerbottens lan.
ökningen av medianvärdet i Malmöhus län med 0:17 kr. sammanhänger
med att kommunerna i länet har jämförelsevis god skattekraft och låg utdebitering.
Lägsta och högsta medianvärde bland länen år 1965 har enligt
tabell 5 Malmöhus och Jämtlands län, 14: 33 kr. resp. 20: 00 ki. Skillnaden
reduceras avsevärt år 1966 då enligt tabell 6 Kristianstads län har lägsta
medianvärde med 14: 17 kr. och Västmanlands län högsta med 17: 39 kr.

I tabell 12 redovisas den förändring i utdebitering som de föreslagna åtgärderna
skulle medföra mellan åren 1965 och 1966. 147 kommuner skulle
få höjd utdebitering. Av dessa skulle trots höjningen hälften ligga under
medelutdebiteringen för år 1966. Bidragssystemets konstruktion medför att
utdebiteringshöjningarna främst träffar kommuner med god skattekraft.
Den största reduceringen i utdebitering skulle såsom framgår av tabellen
kommunerna i de fyra nordligaste länen samt i Kalmar och Gotlands lan
erhålla. Dessa kommuner har i regel låg skattekraft och hög utdebiteiing.

Av tabell 13 framgår att den successiva avvecklingen av kommunernas
bidrag till polisväsen in. in. och tolagsersättningarna medför en ytterligaie
reducering av utdebiteringarna. Detta är helt naturligt med hänsyn till den
använda närmast statiska beräkningsmetoden.

I tabellerna 14 och 15 redovisas skatteutjämningsbidragens storlek och
regionala fördelning. Bidragen uppgår till 764 milj. kr. år 1966 varav landskommunerna
erhåller 402, landstingen 257, städerna 72 och köpingarna
32 milj. kr. Fördelade på folkmängden i riket utgör bidragen 101 kr. per
invånare och i relation till skatteunderlaget motsvarar de 1: 83 kr. per skattekrona.
Bidraget på grund av brist på skattekraft uppgår till 690 milj. kr.
och bidraget på grund av hög utdebitering till 74 milj. kr. Av bidraget på
grund av brist på skatteunderlag tillförs den största delen, 647 milj. kr.
randskommunerna och landstingen. Av bidraget på grund av hög utdebitering
erhåller städerna 55, köpingarna 6 och landskommunerna 13 milj. kr.
I skattekraftsområde 1 uppgår bidragen till 490, i område 2 till 168 och i
område 3 till 106 milj. kr. I område 1 utgör bidragen 73 kr., i område 2 283
och i område 3 329 kr. per invånare. I område 1 uppgår bidragen till 1: 31
l<r., i område 2 till 6: 42 kr. och i område 3 till 6: 32 kr. per skattekrona.
Järn föres bidragen länsvis i kronor per skattekrona visar det sig att Gotlands
län intar en särställning i område 1 genom att bidragen motsvarar 6: 28 kr.
per skattekrona och således är av samma storleksordning som i de två nordligaste
områdena.

Vid den tidpunkt då staten helt övertagit kostnaderna för polis-, ratlsoch
uppbördsväsen samt tolagsersättningarna avvecklats har bidragen beräknats
till 758 milj. kr. dvs. cirka 6 milj. kr. lägre än år 1966. Minskningen

Ktingl. Maj.ts proposition nr 43 dr 190,5

sammanhänger med att städerna genom hämnda reformer f&r möjlighet
att sänka utdebiteringen mest. Härigenom skulle medelutdebiteringen och
således även utdebiteringsgränsen sjunka. Detta medför att städernas bidrag
på grund av hög utdebitering kan beräknas minska från 56 milj. kr.
år 1966 till 44 milj. kr. Köpingarna kan ej sänka utdebiteringen i samma
utsträckning, vilket medför att bidraget för hög utdebitering till dessa kommuner
skulle öka från 6 till 10 milj. kr. Samma förhållande gäller för
landskommunerna där bidraget skulle stiga från 13 till 24 milj. kr.

Den allmänna sänkning av utdebiteringen som beräknats ske till följd av
att staten övertar kostnaderna för polisväsendet m. m. medför att städernas
bidrag för brist på skattekraft minskar från 17 till 14 milj. kr., köpingarnas
blir oförändrat 26 milj. kr. och landskommunernas minskar från 390
till 383 milj. kr. Landstingens bidrag berörs ej och blir oförändrat 257
milj. kr.

I tabell 11 redovisas kvartilavstånden för utdebiteringen. Av not till tabellen
framgår att kvartilavståndet utgör ett mått på kommunernas spridning
i avseende till utdebiteringens storlek. De föreslagna åtgärderna skulle
medföra att kvartilavstandet år 1966 minskar bland samtliga primärkommuner,
bland städer, köpingar och landskommuner samt bland kommuner
i olika skattekraftsklasser. Däremot skulle kvartilavståndet öka inom skattekraftsområdena.
Detta sammanhänger med att utdebiteringssatsernas
spridning inom varje skattekraftsområde ökar samtidigt som skillnaderna
i detta hänseende mellan skattekraftsområdena avsevärt reduceras. Mellan
år 1966 och tidpunkt då kostnaderna för polisväsendet m. m. helt övertagits
av staten skulle kvartilavståndet minska i samtliga redovisade kommunkategorier.

I tabellerna 1 och 2 redovisas de enskilda kommunernas utdebiteringar.
Utdebiteringsgränsen för visst bidragsår utgör föregående års medelutdebitering.
Vid beräkningen av bidragen för hög utdebitering år 1966 har
alltså 1965 års utdebiteringar omräknats som om skatteutjämningssystemet
varit i kraft. Utdebiteringsgränsen för år 1966 (medelutdebiteringen för
1965) har härvid beräknats till 16: 15 kr./skr. medan den beräknade faktiska
medelutdebiteringen år 1965 enligt tabell 3 är 16: 64 kr./skr. (Det må
anmärkas att inga särskilda beräkningar gjorts av de kyrkliga kommunernas
utdebiteringar. Dessa kommuners utdebiteringsbehov har sammanlagts
med de borgerliga primärkommunernas. Enligt det föreslagna bidragssystemet
skall särskilda beräkningar göras även för ifrågavarande kommuner.
)

Kungl. Maj:ts proposition nr « år VM

Tab. 1. Landstingskommunernas utdebitering för åren 1964 oel. 1963 samt enligt i
propositionen angivna förutsättningar

Anm. Om »..ning,™ för MM-",

" *•

faktiska utan beräknade. _______

Landsting

Skattekraft
i % av medel
skattekraften !

Utdebitering,

kr./skr.

år

1964

år

1965

enl.

prop.

Ökning ( + )
eller

minskning ( —)
av utdebiteringen

(kol. 5—kol. 4)

läns

Stockholms
Uppsala »

Södermanlands *
Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar läns norra
Kalmar läns södra
Gotlands läns
Blekinge »

Kristianstads »

Malmöhus *

Hallands «

Göteborgs och Bohus läns
Älvsborgs läns

Skaraborgs »
Värmlands »

Örebro »

Västmanlands »
Kopparbergs »

Gävleborgs '' _»

VäStettiorrlands »
Jämtlands
Västérbot^ens * tf
Nöfrtwttejis Ur:?r

iT.tt S8.f;i Samtugb

|>.| il I !

i 0(Y 8 I

t r.VM r

122,20
94,10
95,20

86.07
83,65

76,09

70.28
74,99
64,38
79,47

79.07

97.28

80.25
- 84,14

85.25

78,40
82,11
94,91
. 1100.20
85,54 ■ ,

83,60
or 85,32
bil» t 71,52 ««
lö.ii t 76,9*8944 i
Oöjt ®9>44;;,0i|I
40, f I $8,7^*,07
no -r T tt.Mi

71.01 I It, VI 00,71 j

» För år 1966 och sertasrej

58.01
oi),ill
It).ill

8!''.,n

10.01

8S,<>i
88,71
no .71
S7.il
£K, il I

04.71
7Ö.7 t
I 0.7 I
11,81

80.7 1

87,01

00,81

70.71

88.7 I
80,öl

10.71

05.8 I
00,7 I

88.8 t

18.71

I 40,7 I
88.81
40,81

80.71
I III .81

78,01

år,8 r

87.71
1)0,81

05.71

04.81
00,71

t c.71
.''.8,81

54.81

54.71
58,8 r

05.501

no.Oil

08,48
48,1 I I
18,10
84.10

04.501

80,07

54.78

111.78
DS,58
74,SO

4,90	4,96	4,96
6,00	6,05	6,05
5,00	5,04	5,04
5,00	5,05	5,05
5,50	5,55	5,51
6.00	6,03	5,61
6,30	6,33	5,50
6,25	6,28	5,73
6,40	6,40	5.20
5,50	5,53	5,27
4,75	4,77	4,59
5,00	5,04	5,04
5,75	5,81	5,55
5,50	5,55	5,46
5,80	5,85	5,85
4,80	4,82	4,60
5,75	5,81	5,67
6,00	: 6,06	6,06
5,50	5,57	5,57
5,80_.	5,^6	5,86
6,26e	6,32	6,25
7,0» 5	7,07	6,10
6,354	6,09	. 4,77
(>,5öe	f 6,53	5,01
6,ffQo	. 6^5	5,65
i nnii-	T $,08	5,43

ISO I
0011 I

500 II

850 15
S80 81
810 81
858 81

(US 5
1 084 0
758 0
108 5 I

851 8

- 0,04

- 0,42

- 0,83

- 0,55

- 1,20

- 0,26

- 0,18

- 0,26
- 0,09

-4 0,22
-rt-0,14

. . l II:,—

. ii a i,l:—

O. . -0,07
l-nl-rf 01,97

rr, 1,621

;i;! i. | Irr) 11,52

jiii<|«>lTioä?^j
ii<|()Je»lfi|25i
—umitdf— 8S -

im-i

. •jgnimiii/18

/dlöj.l/i
. gnicpiJnöl.

. uinfiVÄhiill

.....uliizä/

oiiiKinii''/

.....o [g vn8

., obuel I//
.... I

.....limiiT

. . i: no in i)

58.

118.

I .dol llil gniinhöuim; 18 .giimlidoblu bniufuvjU 1
.lAb-mixlKU lioro feibii Uiil JHd .in .in l»l>ri‘«Bvidl<iq ''Öl imribtmGoJ lis/

4 llihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 43

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Tab. 2. Total utdebitering i de borgerliga primärkommunerna för åren 1964 oeh 1965'' samt
enligt i propositionen angivna förutsättningar

..J''®1, Med total utdebitering avses summan av utdebiteringarna per skattekrona av allmän
kommunalskatt och landstingsskatt. Utdebitering till tingslag och municipal.åmhäne S *

Xr	Kommun, län	Folk-mängd 1/1 1963	Skattekraft i % av medelskat-tekraften	Total utdebitering, kr./skr.
år 1964	år 1965	år 1966 1 enl. prof	enl.prop.2 .
1	2	3	4	5	6	7	8
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 It 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40	Skallekraflsomrude 1 Städer Stockholm............A Nynäshamn ..........B Södertälje ........... B Nacka............. b Sundbvberg ....... B Solna .......... b Djursholm............b Lidingö ..............b Vaxholm.......... b Norrtälje.......... b Östhammar ...... B Öregrund ...........b Sigtuna ..............b Uppsala ..............c Enköping ............c Nyköping ............D Oxelösund .......... D Flen ................D Katrineholm..........D Eskilstuna.......... D Torshälla .......... d Strängnäs ............d Mariefred .......... d Trosa ................D Linköping ............e Norrköping............E Söderköping ..........e Motala............ e Vadstena ............E Skänninge .......... E Mjölby ..............e Jönköping ........ f Huskvarna........... F Nässjö............. f Värnamo ......... f Sävsjö.............. f Vetlanda ........... f Eksjö .......... f Tranås.......... p Gränna ........... p	802 124 9 796 39 768 22 562 27 195 53 658 7 493 32 062 4 076 9 368 7 045 2 101 3 344 80 502 14 464 25 631 12 569 5 966 20 032 60 265 6 224 8 490 2 543 1 447 68 974 92 281 5 488 27 300 4 624 4 060 11065 51 053 13 982 18 948 13 853 5 210 9 436 9 857 15 891 3 158	163,83 117,80 143,76 166,92 144,47 143,60 223.94 165,00 103,27 91,73 65,10 59,02 111,68 111,57 99,82 124,36 123.94 87,79 98,42 106.29 102,22 104.49 85,38 88,68 112,23 103,38 76.35 94,11 102.29 69,66 84.36 111,84 94,84 91,43 102.49 76,98 87,45 87,10 85,20 62,47	14,92 17,55 15.64 16,16 14,50 15,30 12.45 14.46 16.76 18,05 18,20 17,66 16,25 17.65 17,45 16,01 17,14 17.97 17,82 18,20 17.40 16.77 16.97 18.34 16,51 17,50 15,64 17,60 16,87 18,70 17,72 18,00 17.50 18.40 17,60 17.51 18.35 18.45 17.45 18,35	15,11 17.81 15.82 16,34 14,70 15,49 12.58 14,61 16,97 18,23 18.27 17,73 16,46 17,87 17,60 16,20 17.27 18,13 17.96 18,43 17.59 16.97 17,15 18,50 16.75 17,72 15.77 17.78 17,09 18.75 17,91 18,26 17,66 18,58 17,81 17.64 18,53 18.64 17,63 18,40	14,93 17.45 15,80 16,26 14.45 15,30 12,47 14.58 17.18 17,89 16.59 15,50 16.45 17,34 17,52 16,15 17.19 17,97 17,83 17,74 17,70 17.07 17,22 18.08 16,42 17,57 15,32 17,60 17,11 17,21 17,49 17,57 17,64 18,14 17,68 16,78 18,09 17,97 17,38 15,93	13,78 16,82 15,03 15,68 13,81 14,71 12,19 14,15 16.53 17,13 16,05 14,92 15,95 16.29 16,77 15,24 16,60 17,27 17,11 16,65 17,09 16.30 16.54 17.31 15,17 16,53 14.71 16,69 16,47 16.59 16,82 16.60 16,91 17,38 16,94 16,28 17,38 17,09 16.72 15,32

* Beräknad utdebitering. Se anmärkning till tab. 1.

’ När kostnaderna för polisväsendet m. m. helt bestrides med statsmedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 år W65

2 " T3 R _

5 1

i | 7 | 8

Växjö................G

Ljungby ............. G

Kalmar..............H

Nybro................H

Oskarshamn..........H

Västervik ............H

Vimmerby............H

Borgholm ............H

Visby................I

Karlskrona ..........K

Ronneby ............K

Karlshamn ..........K

Sölvesborg ...........K

Kristianstad..........L

Simrishamn ..........L

Ängelholm............L

Hässleholm ..........L

Malmö ..............M

Lund................M

Landskrona ..........M

Hälsingborg ..........M

Höganäs..............M

Eslöv................M

Ystad................M

Trelleborg............M

Skanör m. Falsterbo .. M

Halmstad ............N

Laholm ..............N

Falkenberg ..........N

Varberg..............N

Kungsbacka..........N

Göteborg ............O

Mölndal..............O

Kung älv ............O

Marstrand............O

Lysekil ..............O

Uddevalla............O

Strömstad............O

Vänersborg ..........P

Trollhättan ..........P

Alingsås..............P

Borås................P

Ulricehamn ..........P

Åmål ................P

Marieslad ............R

Lidköping............R

Skara................R

Skövde .............. R

Hjo..................R

Tidaholm ............R

Falköping............R

Karlstad ............S

Kristinehamn ........S

Filipstad ............S

Hagfors..............S

25 830

9 885

31 594

9 244

13 214

18 732

6 612

2 418

15 980

33 278

9 086

11 688

6 130

26 166

7 558

13 075

14 284
237 517

41 732
29 102

77 628

7 542

10 454

13 617
20 296

1 049
40 058

3 635

11 655

14 973

5 704
410 681
28 329

8 215

1 115

7 829
35 090

4 135
18 989
33 091

17 958
67 987

8 117

9 261
12 833

17 531
9 203
24 786
4 625

6 753

15 205
44 657
21 073

7 582

8 612

110,92

94.22
99,65
87,74
96,35

93.21

83.23
89,57
93,04

103,98

87,08

99.24
88,97

110,90

88,34

96,49

93,93

123,83

128,16

104,11

111.24

95.88
101,42

95,39

116.69

103,76

104.21
86,98
91,48
94,97

99,91

125.69

115.62

102.63
80,24

83,23

97,57

99,13

104.63
111,15

91,90

107,41

94.22
88,94

106.88

98,29

100,02

109,32

80,64

91.23

98,29

112,15

94,35

110,25

95,19

18,10

18,20

18.45

18.95

18.90

18,20

19.25
17,94

19.10
17,85

17,70

16.90

16.96
15,20

16.45

15.96
16,65
14,00

15.10

17.25

15,55

15.97
16,65

16.26
15,20

13,52

18.50
16,44
17,85
17,25

17,95

15.00
16,70

16.50
17,55

18,47

17,95

17,30

18,15

17,76

18.00
17,35
18,60

17.95

17.25

16,40

17,42

17,99

18.55

16.55

16,91

16,75

19.25

18.95
18,6(

18,34

18.34
18,60
19,10

19.05

18.35

19.41
18,12
19,23
18,09

17,86

17.05

17.12

15.42
16,60

16,08

16,78

14,19

15,29

17,48

15,77

16.12
16,84

16.43
15,40

13,67

18.75
16,60
18,03
17,42

18,09

15,22

16,94

16.76

17.79

18,69

18,12

17,47

18,38

18,01

18,17

17,56

18.79
18,14
17,42

16,53
17,64
18,17
18,75
16,6£

17,08
17,0(
19,4(
19,2.
18,7

17,44

17.83
17,78
18,13
17,95

17,48

17,66

17,54

17.78
17,44

17,47

16.84
17,20

14.92

16.78

16,12

16.93
14,03
14,58
16,97

14,92

15,88

16,54

15,99

14.94

13,28

17.84
16,40
17,70
17,21

17.85

14.95
16,53
16,82
17,20

17,90

17,70

17,58

17,80

17,43

17,84

17,20

18,33

18,01

17,20

16.63
17,54

17.64
17,89
16,88

17,05
16,59
18,35
18,12
18,24

16.43
17,17
16,87
17,45
17,15

16,69

16,91

16,74

16,94

16,27

16.79
16,09

16.44

13.79
16,11

15,30

15,99

12,77

13.84
16,46

14,38

15,62

16.34
15,33
15,54

13,20

16.84
15,66
16,95

16.35

17,16

13,72

15,83

16.29
16,51

17,22

16,70

16,92

16.91
16,64

16,86

16,08

17,62

17.30

16.54

15.92
16,86
16,87
17,15

16.31

16,30

15,50

17,39

17,38

17.55

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

1	1 2		3
96	Arvika ........	.....S	15 886
97	Säffle..........	.....S	11 324
98	Örebro ........		76 795
99	Kumla ........	.....T	10 035
100	Askersund......	.....T	4 097
101	Karlskoga......	.....T	36 248
102	Nora ..........	.....T	4 162
103	Lindesberg......	.....T	6 255
104	Västerås ........	.....U	80 451
105	Sala ...........	.....lT	11 097
106	Fagersta .......	.....V	15 535
107	Köping .........	.....u	18 170
108	Arboga .........	.....u	11 455
109	Falun...........	.....\v	18 714
no	Borlänge .......	.....w	27 431
111	Säter ...........	.....w	4 461
112	Hedemora.......	.....w	6 307
113	Avesta .........	.....w	11 014
114	Ludvika.........	.....w	22 019
115	Gävle...........	.....X	56 584
116	Sandviken.......	.....X	22 774
117	Söderhamn .....	.....X	13 529
118	Bollnäs .........	.....X	16 666
119	Hudiksvall ......	.....X	12 106
	Köpingar
120	Täby ...........	.....B	24 739
121	Stocksund .......	.....B	5 001
122	Danderyd .......	.....B	12 835
123	Sollentuna.......	.....B	28 365
121	Saltsjöbaden.....	.....B	5 684
125	Tierp ...........	.....C	3 861
126	Malmköping.....	----D	3 503
127	Gnesta .........	----D	3 166
128	Boxholm .......	.....E	4 198
129	Åtvidaberg .....	.....E	8 030
130	Finspång .......	----E	15 838
131	Valdemarsvik . . .	.....E	3 357
132	Mariannelund ...	----F	3 043
133	Norrahammar . . .	----F	5 829
134	Gislaved .......	----F	6 929
135	Skillingaryd .....	----F	3 002
136	Bodafors ........	----F	2 526
137	Vaggeryd .......		4 708
138	Anderstorp .....	----F	3 502
139	Åseda...........		2 480
140	Lessebo.........	.... G	2 794
141	Hovmantorp.....	----G	2 658
142	Tingsryd .......	----G	3 068
143	Alvesta .........	.... G	8 126
144	Älmhult.........	.... G	5 371
145	Traryd ..........		5 342
146	Markaryd ........		5 362
147	Lenhovda ........	----G	2 509
148	Almundsryd......	----G	4 160

	5	1 6	7	1 8
86,65	18,37	18.58	18,01	17,23
95,91	16,46	16,63	16,73	16,13
109,01	18,61	18,85	17,89	16,87
88,45	18,37	18,56	18,05	17,31
80,73	18,52	18,74	17,75	16,97
115,33	16,52	16,76	16,58	15,93
93,70	17,50	17,68	17,79	17,11
104,25	18,50	18,72	18,04	17,30
127,21	18,00	18,24	17,65	16,68
90,01	18,65	18,86	18,14	17,54
97,67	18,46	18,65	18,25	17,52
103,34	18,45	18,67	18,13	17,39
99,04	18,45	18,64	18.20	17,49
121,98	17,78	18,03	17,51	16,61
104,76	18,97	19,20	18,28	17,55
85,74	18,35	18,55	18,18	17,44
88,90	17,40	17,57	17,56	16,91
101,65	18,82	19,04	18,24	17,51
111,06	16,47	16,70	16,48	15,93
107,59	18,25	18,48	17,70	16,76
110,45	18,07	18,35	17.74	17,12
93,30	20,70	20,90	18,91	18,09
82,60	18,98	19,20	18,13	17,43
88,65	18,46	18,64	17,89	17,04
132 08	15,46	15,61	15,54	15,00
207,07	12,41	12,55	12.44	12,11
156,19	12,46	12,59	12,50	12,11
117,51	16,65	16,86	16,74	16,09
170,63	13,96	14,12	14,10	13,83
88,14	18,00	18,19	18,13	17,47
73,97	16,54	16,66	15,93	15,54
83,89	18,25	18,45	18,08	17,40
80,58	17,25	17,44	16,83	16,42
111,55	15,30	15,50	15,42	15,15
100,65	16,97	17.19	17,32	16,72
77,38	18,15	18,29	17,31	16,77
67,41	18,24	18,30	16,71	16,31
88,66	17,35	17,51	17,85	17,28
90,72	17,07	17,23	17,53	16,90
85,40	17,15	17,29	17,40	16,85
72,70	18,40	18,52	17,12	16,63
79,31	18,35	18,46	17,78	17,18
125,65	16,45	16,64	16,72	16,34
82,87	18,30	18,48	17,94	17,33
88,66	18,20	18,36	18,21	17,56
77,18	17,55	17,66	17,01	16,58
61,96	18,45	18,48	15,82	15,60
80,07	18,90	19,07	17,91	17,27
102,47	17,85	18,04	17,74	17,19
71,99	17,96	18,07	16,51	16,11
74,97	16,80	16,89	15,65	15,45
76,69	18,30	18,41	17,55	17,04
67,34	18,29	18,32	16,49	16,42

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

101

1 1	2	1	3	4	5 1	6	7 1	8
149	Hultsfredj^........	. . H:n	4 505	78,31	20,35	20,45	18,15	17,48
150	Mönsterås ........	. . H:s	6 011	79,24	18,05	18,12	16,84	16,34
151	Emmaboda........	. . H:s	2 920	100,94	18,90	19,10	18,31	17,66
152	Virserum..........		4 738	64,41	19,00	19,03	16,28	15,91
153	Slite..............	. . I	2 492	90,81	17,65	17,79	16,89	16,38
154	Olofström ........	. . K	7 283	105,38	16,36	16,49	16,28	15,44
155	Tomelilla..........	. . L	6 139	75,79	15,11	15,22	14,87	14,34
156	Åhus .............	. . L	4 259	86,99	15,95	16,09	16,43	15,8S
157	Bromölla.........	. . L	4 722	106,12	14,45	14,58	14,43	14,10
158	Osby ............	. . L	7 336	80,58	15,40	15,55	15,27	14,80
159	Vinslöv..........	. . L	2 031	73,50	15,55	15,64	14,90	14,51
160	Perstorp.........	. . L	6 561	95,88	15,07	15,18	15,56	15,28
161	Klippan .........	. . L	8 623	91,86	15,06	15,19	15,44	15,02
162	Åstorp...........	. . L	7 083	85,96	15,47	15,60	15,76	15,40
163	Båstad ..........	. . L	2 234	84,05	16,84	17,00	16,69	15,91
164	Bj uv ...........	. . M	4 739	90,14	17,27	17,42	17,55	16,98
165	Kävlinge.........	. . . M	3 607	106,14	15,14	15,31	15,47	15,19
166	Lomma .........	. . . M	7 927	99,46	14,51	14,62	15,12	14,74
167	Svedala .........	. . . M	5 248	92,15	15,97	16,11	16,78	16,25
168	Skurup .........	. . . M	4 589	85,76	15,51	15,66	15,99	15,60
169	Sjöbo ...........	. . . M	3 540	81,60	15,40	15,56	15,57	15,03
170	Hörby...........	. . . M	3 568	98,33	14,55	14,68	15,09	14,73
171	Höör ...........	.. . M	3 477	91,59	15,35	15,50	15,82	15,44
172	Furulund.........	. . . M	3 115	79,75	15,17	15,26	15,37	14,95
173	Oskarström ......	. . . N	3 054	78,09	15,70	15,82	15,11	14,55
174	Bengtsfors .......	. . . P	3 333	84,31	18,90	19,08	18,16	17,40
175	Mellerud.........	. . . P	4 206	72,79	18,40	18,52	17,36	16,71
176	Lilla Edet .......	.. . P	3 528	99,53	17,10	17,24	17,40	16,85
177	Kinna...........	. . . P	5 583	105,14	15,70	15,88	16,09	15,76
178	Skene ...........	. . . P	4 127	91,99	16*35	16,50	17,00	16,57
179	Svenljunga......	. . . P	2 601	84,38	16,95	17,12	17,09	16,68
180	Herrljunga......	. . . P	4 182	75,89	17,16	17,27	16,63	16,28
181	Vara............	. . . R	2 850	91,70	16,45	16,58	16,63	16,22
182	Götene..........	. . . R	5 098	75,69	15,77	15,86	15,21	14,79
183	Tibro ..........	. .. R	7 737	79,40	15,25	15,32	15,24	14,80
184	Töreboda........	. . . R	5 724	69,57	16,96	16,99	15.67	15,10
185	Storfors ........	. . . S	4211	82,34	18,05	18,24	17,56	17,05
186	Hammarö ......	. . . S	10 628	89,99	15,93	15,95	16,20	15,94
187	Munkfors........	. . . . S	6 183	82,82	18,88	19,10	18,08	17,45
188	Forshaga........	. . . . S	4 670	78,75	18,65	18,78	17,66	17,42
189	Grums..........		6 198	85,61	19,00	19,19	18,38	17,80
190		.. . . S	2 825	78,91	18,95	19,09	18,23	17,62
191		. . . . S	11 511	60,31	18,54	18,60	16,30	16,06
192		____T	5 199	93,59	17,27	17,44	17,66	17,10
193	Hallsberg ......	____T	7 883	86,99	18,27	18,45	18,07	17,41
194	Degerfors ......	____T	9 609	93,46	16,97	17,14	17,33	16,74
195	Hällefors........	____T	8 272	102,72	16,5C	16,69	16,81	16,39
196	Ljusnarsberg ....	____T	9 283	88,96	17,7E	17,96	18,11	17,47
197		____T	3 022	89,32	18.31	18,48	18,21	17,57
198	Kungsör........	. . . . U	4 748	88,21	17,95	18,15	18,14	17,48
199	Hallstahammar .	.... U	12 105	103,85	17,91	18,21	17,99	17,31

102

Kungl. Maj. ts proposition nr ''oi år 1965

1	2		1 3	4	1 5	6	1 ?	1 8
200	Norberg..........	.... U	6 899	88,54	18,16	18,35	18,21	17,52
201	Krylbo ..........	.... W	4 587	83,43	18,12	18,30	17,70	17,00
202	Smedjebacken . . . .	. . . . W	5 294	81,22	17,97	18,15	17,38	16,85
203	Mora ............	. . .. W	12 924	75,64	17,85	17,98	16,91	16\|46
204	Storvik..........	. . . . X	2 288	101,29	18,18	18,40	18,00	1745
205	Ljusdal ..........	.... X	11 232	69,14	18,95	19,02	17,40	16,86
	La ndskommuner
206	Väddö ..........	. . . . B	2 974	58,33	17,76	17,82	16,12	15,58
207	Häverö ..........	. . . . B	8 069	82,96	17,97	18,16	17,68	17,07
208	Knutby..........	. . . . B	2 627	54,17	17,38	17,45	15,34	14,81
209	Almunge ........	. . . . B	1 811	66,01	17,40	17,46	16,14	15,68
210	Sjuhundra........	. . . . B	5 240	73,77	17,01	17,15	16,29	15,90
211	Lyhundra ........	. . . . B	4 051	51,77	15,52	15,58	14,32	13,92
212	Frötuna..........	. . . . B	1 799	57,38	15,79	15,85	14,48	1445
213	Blidö ............		902	60,54	15,25	15,31	14,25	13,74
214	Roslags-Länna ....	. . . . B	2 425	61,47	15,59	15,65	14,60	14’l8
215	Knivst a..........	... B	3 870	80,40	17,23	17,72	17,22	16,52
216	Skepptuna........	... B	2 741	59,16	16,25	16,32	14,76	14,26
217	Märsta ..........		8 657	79,60	17,18	17,29	16,52	15’72
218	Upplands-Väsby ..	... B	10 853	106,43	16,10	16,26	16,38	1547
219	Vallentuna........	... B	6141	91,19	15,42	15,56	16,02	1548
220	Össeby ..........	... B	1 807	72,64	15,76	15,90	15,25	14,74
221	Österåker ........	... B	6 869	98,91	16,56	16,69	16,85	16,07
222	Ljusterö ..........	... B	982	59,20	16,41	16,47	15,22	1440
223	Djurö ............		1 456	73,93	16,34	16,48	15,84	15,44
224	Värmdö..........	... B	2193	84,76	17,70	17,88	17,71	17,00
225	Gustavsberg......	... B	5 537	104,94	15,65	15,83	16,28	15>8
226	Bo ..............		7 101	114,24	16,46	16,69	16,61	16,15
227	Järfälla ..........		26 638	101,51	15,90	16,03	16,24	1544
228	Färingsö..........	... B	3 110	86,65	14,83	15,00	15,76	15,46
229	Ekerö............		4 004	113,84	14,97	15,19	15,30	15,00
230	Huddinge ........	... B	35 800	111,15	15,90	16,10	16,01	15,54
231	Botkyrka ........	... B	13 757	110,46	15,40	15,56	15,47	15,00
232	Salem............		2 495	110,90	16,95	17,20	17,11	16’öl
233	Grödinge ........	... B	2 059	91,83	16,21	16,35	17,05	16,44
234	Turinge...........		2 920	81,11	16,25	16,36	16,51	1547
235	Jäma.............	... B	5 212	82,58	16,83	17,01	17,20	16,69
236	Sorunda ...........	... B	2 728	94,70	14,86	15,02	15,61	15,26
237	Ösmo.............	... B	2 268	82,56	17,58	17,79	17,53	16,94
238	Västerhaninge .....	... B	7 805	90,06	15,82	16,06	16,34
239	österhaninge .....	... B	11 312	95,17	16,96	17,09	17,25	1644
240	Tyresö ...........		9 994	91,64	16,36	16,47	16,63	15,94
241	Åsunda ...........	... C	2 957	70,23	15,94	16,05	15,62	15,13
242	Södra Trögd .......	... C	1 952	59,13	18,38	18,43	17,19	16,72
243	Norra Trögd.......	...C	2 791	72,64	18,74	18,87	17,91	1740
244	Upplands-Bro .....	... C	4 186	91,55	16,91	17,06	17,50	16,93
245	Håbo ............		2 933	79,44	19,11	19,22	18,19	17,53
246	Lagunda ........	...C	2 849	62,92	17,33	17,38	16,09	15,76
247	Södra Hagunda. . . .	... c	1 491	60,76	14,80	14,84	14,03	13,69
248	Norra Hagunda . .	... c	2 271	61,71	18,98	19,03	16,82	16,42
249	Bälinge ...........	... c	3 755	63,03	17,11	17,17	15,78	15,50
250	Vaksala ...........	... c	2 808	70,46	17,15	17,28	16,30	15,96

Knngl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

103

1	2	1	3	4	5 1	6	v	8
251	Rasbo.............	... C	1 684	59,78	17,55	17,60	16,11	15,80
252	Oland.............		6 152	65,52	18,14	18,19	17,09	16,68
253	Dannemora .......	... C	4 103	76,24	17,38	17,51	16,88	16,51
254	Vattholma.........	... C	3 086	64,98	17,92	17,97	16,23	15,93
255	Björklinge.........	... c	2 307	66,67	17,38	17,44	16,00	15,73
256	Vendel ...........	...c	4 614	68,56	17,05	17,10	16,03	15,76
257	Tierp .............	... c	3 758	67,08	17,40	17,45	16,51	16,12
258	Söderfors .........	... c	2 794	108,63	17,15	17,34	17,35	16,87
259	Älvkarleby ........	... c	9 778	94,24	17,25	17,41	17,44	16,94
260	Västland...........	... c	2 640	84,49	18,30	18,50	17,92	17,32
261	Österlövsta ........	... c	2 298	67,27	18,30	18,35	17,04	16,64
262	Hållnäs ..........	... c	1 994	46,09	17,00	17,05	15,56	15,21
263	Tunaberg ........	. . . D	1 884	79,16	17,44	17,56	17,22	16,73
264	Jönåker ..........	. . . D	4 397	73,37	15,94	16,06	15,57	15,10
265	Björkvik ..........	. . . D	1 995	59,98	16,50	16,54	15,41	14,96
266	Stigtomta ........	. . . D	2 229	69,34	14,64	14,68	14,41	14,08
267	Rönö ............	. . . D	2 471	67,83	17,69	17,74	16,68	16,30
268	Svärta ...........	. . . D	2 349	83,51	16,08	16,26	16,42	16,02
269	Tystberga ........	. . . D	2 972	85,09	14,82	14,97	15,63	15,16
270	Vagnhärad........	. . . D	2 822	78,06	17,83	17,95	17,60	16,98
271	Hölö ............	. . . D	2 077	69,77	15,94	15,98	15,68	15,15
272	Daga ...........	. . . D	3 449	69,30	15,87	15,92	15,33	14,91
273	Åker ............	. . . D	3 401	91,46	15,96	16,13	16,92	16,45
274	Enhöma..........	____D	860	88,70	14,42	14,55	15,55	15,07
275	Stallarholmen ....	. . . D	2 330	63,85	16,20	16,25	15,09	14,60
276	Tosterö ..........	____D	1 440	90,97	13,87	14,00	14,75	14,42
277	Vårfruberga ......	. . . . D	1 656	61,60	16,89	16,93	15,63	15,10
278	Kafjärden ........	____D	2 990	65,59	16,96	17,00	15,87	15,45
279	Hällby............	____D	3 204	67,41	17,12	17,17	15,77	15,34
280	Västra Rekame... .	. . . . D	3 049	60,76	16,54	16,59	15,26	14,84
281	Husby-Rekarne ....	____D	3 533	69,46	17,75	17,79	16,77	16,34
282	Ärla .............	. . . . D	2 799	65,41	17,75	17,78	16,43	16,05
283	Mellösa ..........	. . .. D	4 039	85,43	15,47	15,62	15,85	15,49
284	Sparreholm........	.... D	2 640	77,33	16,06	16,17	16,11	15,71
285	Bettna............	.... D	3 602	70,25	16,33	16,47	15,58	15,20
286	Sköldinge ........	____D	3 475	69,81	16,84	16,88	15,74	15,36
287	Floda ............	. . . . D	2 072	63,36	15,92	15,96	14,80	14,38
288	Stora Malm ......	.... D	2 941	75,06	14,92	15,02	15,23	14,82
289	Västra Vingåker ..	. . . . D	8 939	82,69	15,32	15,48	15,60	15,14
290	Julita ............	____D	2 631	60,65	15,62	15,65	14,82	14,47
291	Godegård ........	____E	2 379	61,31	16,45	16,50	15,03	14,64
292	Tjällmo ..........	. . . . E	1 462	62,42	16,00	16,05	15,13	14,81
293	Borensberg........	.... E	3 904	69,17	17,60	17,65	16,32	16,02
294	Boberg ..........	____E	3 479	56,57	15,48	15,53	13,96	13,70
295	Aska ............	.... E	2 945	65,47	13,42	13,47	13,26	13,02
296	Östgöta-Dal ......	____E	2 179	68,83	13,73	13,78	13,88	13,57
297	Folkunga ........		2 641	54,42	15,66	15,72	14,13	13,80
298	Alvastra..........		2 356	59,15	14,61	14,66	13,96	13,61
299	Ödeshög..........	. . . . E	4 094	63,42	16,11	16,17	14,80	14,36
300	Södra Göstring ....	. . . . E	1 509	69,54	14,67	14,73	14,82	14,42

104

Kungl. Mnj:ts proposition nr år 1965

1	2
301
302	Ydre ......		. . . E
303	Västra Kinda		. . . E
304	Södra Kinda		. . . E
305	Norra Kinda		. . . E
306	Björsäter		. . . E
307	Vårdnäs ....		. . . E
308	Södra Valkebo .....	. . . E
309	Norra Valkebo.....	. . . E
310	Kärna......		. . . E
311	Vreta Kloster		. . . E
312	Åkerbo ....		. . . E
313	Skärblacka . .		...B
314	Hällestad . .		. . . E
315	Hävla......		. . . E
316	Kvillinge .. .		. . . E
317	Kolmården . .		. . . E
318	V. Vikbolandet.....	. . . E
319	Ö. Vikbolandet.....	. . . E
320	Stegeborg ..		. . . E
321	Aspveden . .		. . . E
322	Ringarum . .		. . . E
323	Gryt........		. . . E
324	Ingatorp ....		. . . F
325	Höreda ....		. . . F
326	Solberga ....		. . . F
327	Bredestad . .		. . . F
328	Hullaryd ....		. . . F
329	Rinderås ....		. ,. F,
330	1 Visingsö ,,..		V,- B.
331	1 Skäfstad . , . .		. . . F
332	LekervO ....		. . . F
333	Hatyarp ....		. . . F
331	■ 1 [ 1 fTenfruljtj {..	1 1 ■	■; 1.01
335	ForSerppv ,. .	vl *<11 •	■tttf)
336	Alårlsafp g,..	t •	■t-8.Fl
(''■i..	1 1 I 08.M	00.Öl	£«.c f
337		. . . F
338,	1 Norra ;M<7 r..	IV. c I •	■s* .Fi
330,	. Södta Mp f..	f •	• vy F t
340	i jGndsjö[>«.k \|. .	r,tr. c I •	•ge.Fl
341		. . . F
341 É- 340,	. Burserycf! • ■ .MejS •• ^;n''la^5;fb^•	Öc.i) t EIC.31 ‘ SIV, T 1 ‘ hv.öi ■ Tv.r.r	■.t.jj 10.» £;\£j
346	Bredaryd''. .. .
347	Borsheffh'' t. .	87.»: 1.
34(4		2\,tl
349’	ilydaholin I..	yy.ti.	.!<? H
350 ■	Klevsiitllt’ t. .	“i,;i i	i i.it*
3Stf-	Vrigståd l..	tv, ti	. > fa

4188
5 278

5 498

2 424

3 272

2 453
3,336

2 468

3 682

4 309

6 411

6 089

7 650
3 641
3 325

5 307
2 622

2 985

3 142

2 269

1 734

3 801

1 297

2 634

2 930

3 161

4 843
1 922

1 904
793
3 077

1 910

3 138

Öl 6K

4<855

3 ,''533;

2 p2>i

4 120
1:341.7

7.000 ,
4153

äM

5 408

2 332

3 361''

2 23-j"

3 430
23&£<
3307''
2 598 •
3^40

	5	6	7	8
63,80	t 17,24	17,29	15,84	15,52
58,13	16,33	16,38	14,83	14,46
65,69	17,86	18,09	16,63	16,21
47,18	15,90	15,95	14,60	14,28
57,62	15,83	15,88	14,63	14,32
54,55	16,56	16,61	15,00	14,64
61,24	16,58	16,64	15,12	14,70
50,08	17,20	17,25	15,83	15,46
67,45	16,76	16,81	15,61	15,08
75,66	16,18	16,30	15,83	15,38
74,60	17,84	17,97	17,00	16,59
60,22	16,88	16,94	15,12	14,74
82,49	16,80	17,01	16,75	16,33
68,45	15,00	15,05	14,74	14,38
81,83	16,31	16,52	16,70	16,39
83,72	17,21	17,41	17,37	16,88
73,70	17,22	17,37	16,64	16,27
64,16	16,24	16,29	15,11	14,69
55,86	16,83	16,90	15,40	14,97
49,37	17,11	17,17	15,18	14,74
52,90	17,35	17,40	15,51	15,13
64,61	15,90	15,95	15,03	14,66
47,48	16,70	16,75	14,73	14,35
67,65	16,64	16,70	15,56	15,19
50,92	17,88	17,93	15,11	14,70
58,98	17,70	17,76	16,07	15,78
59,65	16,44	16,48	14,85	14,46
49,81	14,61	14,67	13,49	13,23
43,60	1,5,00	15,05	12,65	12,50 ,
47,14	46,15	16,20	, 14,18 ,	13,8? ,
52,88	16,74	16,80	.1 ,14,40 ,	14,13
50,42 .	15,91	15,96	14,41	14,14
72,95	17,49	17,60	16,41	16,08
:73.?0 !	,(1,. hw,03	17,14	10,00"".:	.''15,86
76,7,5 t.	i 14,54	17,68	17.26i:„	;-im.
j;	tö,45	17,63	17,5«ib	"A-m&._■
i lto i:	G .			Mil ! j 7XL
S8,74	17,90	18,04	18,03	17,42
(63,18 ,	45,67	15,72	MM ,
;84,92 ,	45,86	14,09		14,00
:80,84 .	40,51	16,67	16,53 .	,:.:\|lö,26 -
■82,34	(17,10	17,27	17,21	10,76
61,65:	y,58	16,63	15(04-''’
\|7§&	46,68	16,80	15,78”"	*15,42
■m 164,58	in,52 46,65	17,56 16,71	f4,951! 15,3-#''’	(»SI
j63;o7 -	16.52	16,57	14,92 11
64,''56 -	[46,63	15,70	114170''"!	<-lt,31''
(631,29 ''	4-3,86	15,91	14.63-	1"-14,26''''
\|64Ji6 £	43,50	15,55	14,4@}M	vi/14,0»''-''
50,54 !	[43,14	15,19	13,77,42	»bil 3,44
64,''01 1	46,60	16,65;	“'',15,45 «■

Ktingl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

105

I 5

352

353

354

355

356

357

358

359

360

361

362

363

364

365

366

367

368

369

370

371

372

373

374

375

376

377

378

379

380

381

382

383

384

385

386

387

388

389

390

391

392

393

394

395

396

397

398

399

400

401

402

403

404

405

406

Nye

Berga

F	2 439	64,80	17,45	17,50	15,84	15,40
F	2 184	48,34	15,87	15,91	14,26	13,92
F	4 094	56,09	15,40	15,45	13,85	13,59
F	2 376	45,29	15,22	15,27	13,74	13,46
F	1 936	55,97	16,19	16,25	14,83	14,46
F	2 083	45,54	16,04	16,09	14,22	13,88
F	4 702	60,04	14,40	14,45	13,63	13,39
F	2 804	66,45	15,23	15,28	14,63	14,24
F	1 877	60,00	14,65	14,70	13,71	13,42
F	2 681	77,91	16,35	16,46	16,17	15,83
G	1 354	53,33	15,00	15,03	13,91	13,65
G	2 835	77,11	18,25	18,35	17,65	17,12
G	3 042	69,86	17,80	17,84	16,51	16,18
G	3 660	67,97	17,25	17,28	16,24	15,98
. G	2 128	84,11	15,70	15,85	15,61	15,30
G	1 599	80,45	16,50	16,67	16,05	15,80
G	3 027	72,50	15,60	15,71	15,34	14,96
. G	3 111	47,94	16,95	16,98	14,68	14,40
G	1 769	63,52	16,45	16,47	15,17	14,76
. G	2 610	68,79	17,25	17,28	15,86	15,69
G	2 483	53,37	16,62	16,65	14,71	14,36
. G	1 765	60,71	16,00	16,02	14,48	14,18
. G	2 509	50,70	16,36	16,39	14,39	14,08
G	2 893	53,19	16,40	16,43	14,45	14,07
. G	2140	49,65	15,54	15,57	13,83	13,53
. G	4 208	78,02	15,52	15,60	15,41	15,02
G	3 789	62,65	15,83	15,86	14,65	14,34
. G	3 210	69,54	17,60	17,63	16,17	15,94
G	4 291	56,68	16,25	16,28	14,49	14,22
. G	3 225	66,99	16,28	16,30	15,11	14,68
. G	1 688	57,20	15,10	15,13	13,68	13,45
. G	2 015	43,63	15,80	15,83	14,45	14,20
. G	2 579	50,63	16,00	16,03	14,17	13,87
. G	2 855	67,70	17,40	17,43	15,73	15,46
. G	2 875	57,73	15,73	15,76	14,28	13,81
. G	2 567	49,99	16,44	16,47	14,43	14,07
G	3 418	61,62	15,90	15,93	14,34	13,90
. G	2 612	44,00	15,31	15,35	13,86	13,57
. G	2 212	49,86	16,78	16,81	14,76	14,35
. . G	3 371	57,42	14,54	14,57	13,47	13,18
. H:n	3 395	49,21	16,72	16,75	14,73	14,41
. . H:n	3 138	79,15	18,88	18,97	17,62	17,06
. H:n	3 201	53,39	18,47	18,51	15,71	15,37
. H:n	1 264	46,58	18,54	18,57	16,69	16,36
. . H:n	6 118	64,94	18,62	18,66	15,83	15,57
. H:n	3 064	68,36	17,40	17,43	15,68	15,32
. . H:n	3 676	65,32	16,17	16,21	14,92	14,51
. . H:n	2 547	63,89	18,94	18,97	16,88	16,49
. . H:n	1 871	42,71	16,68	16,71	14,34	14,11
. . H:n	3 594	54,37	18,46	18,49	15,40	14,95
. H:r	4 517	57,44	16,56	16,6C	14,37	14,11
. H:n	1 801	51,39	16,9!:	16,98	14,76	14,11
. H:n	3 556	58,33	18,76	18,7.''	15,98	15,7‘^
. . H:r	2 448	58,80	18,36	18,38	15,54	15,1
. . H:r	2 032	49,46	17,06	17,o:	14,81	14,2''

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 43

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

1	1 2		1 3	1 4	5	1 6	1 7	1 8
407	Lönneberga. .. .	. .. . H:i	1 993	82,42	17,6E	17,7£	16,65	16,28
408	Målilla.........	. . . . H:r	2 742	69,25	17,1C	17,13	15,49	15,11
409	Mörlunda.......	. . . . H:n	3 720	62,29	16,95	16,98	14,94	14,62
410	Fagerhult .....	. . . . H:s	1 735	57,78	17,60	17,63	15,62	15,36
411	Högsbv ........	.... H:s	7 611	68,07	18,32	18,45	16,56	16,19
412	Fliseryd .......	. . . . H:s	1 882	65,74	18,30	18,33	16,80	16,48
413	Döderhult .....	. . . . H:s	5 230	62,11	17,90	17,93	15,63	15,19
414	Ålem .........		4 982	62,29	16,15	16,18	14,42	14,08
415	Alsterbro.......	. . . . H:s	2 705	58,46	17,00	17,03	15,01	14,69
416	Ryssby .........		2 051	60,67	13,26	13,29	12,50	1238
417	Läckeby........	. . . . H:s	2 659	55,48	16,52	16,58	14,59	14,27
418	Dörby..........		3 739	65,49	17,60	17,63	15,41	15,00
419	Ljungbyholm . . . .	. . . . H:s	3 729	63,31	18,47	18,51	16,14	15,83
420	Södermöre ......	. . . . H:s	2 854	58,17	17,55	17,58	1537	14,88
421	Mortorp ........		2 692	58,51	17,38	17,40	15,31	14,98
422	Madesjö ........	. . . . H:s	5 671	57,26	18,43	18,46	15,57	15 32
423	Vissefjärda......	. . . . H;s	3 627	63,80	18,35	18,38	1633	16,00
424	Torsås..........	. . . . H:s	5 185	45,49	18,19	18,22	16,09	15,79
425	Söderåkra ......	. . .. H:s	3 206	51,17	17,90	17,93	15,30	14 88
426	Ölands-Åkerbo . .	. . . . H:s	4 103	40,16	18,15	18,18	14,76	1432
427	Köpingsvik......	. ... H:s	2 479	40,67	17,86	17,90	15,28	14,89
428	Gärdslösa .......	. . . . H:s	2 710	43,96	17,20	17,23	14,51	14,10
429	Torslunda ......	. . . . H:s	4 031	54,17	18,77	18,80	15,66	15,16
430	Mörbylånga......	. . . . H:s	3 739	70,66	20,34	20,48	18,09	17,49
431	Ottenby ........	. . . H:s	2 795	72,72	19,67	19,79	18,12	17,52
432	Fårösund........	... I	2 870	60,62	18,36	18,39	15,58	15,34
433	Lärbro..........		2 334	43,74	17,67	17,68	15,32	14,92
434	Tingstäde ......	... I	3 318	46,83	17,65	17,66	14,81	14,44
435	Dalhem ........		2 496	45,61	16,98	16,98	14,36	14 01
436	Romakloster ....	... I	5 315	52,64	16,37	16,41	1339	13,54
437	Stenkumla ......	.... I	2 895	49,70	17,44	17,44	14,47	14,14
438	Klintehamn......		4 273	48,45	18,28	18,28	1530	14,76
439	Ljugarn ........		2 180	41,18	16,86	16,87	14,75	14,44
440	Stånga ..........		1 925	42,02	16,97	16,98	14,55	14,23
441	Hemse ..........		3 602	59,27	18,59	18,61	15,39	14,93
442	Havdhem .......		2 294	48,88	17,85	17,87	14,95	14,61
443	Hoburg .........		1 544	38,60	17,72	17,75	16,27	1632
444	Jämjö ..........		9 261	44,54	16,94	16,97	14,66	14,33
445	Lyckeby ........		5 610	64,90	16,30	16,33	14,75	14,39
446	Rödeby .........		3 703	56,13	15,50	15,53	13,69	13,33
447	Fridlevstad......	... K	5 161	50,32	16,88	16,91	14,82	14,45
448	Nättraby........	.. K	2 834	67,56	16,85	16,88	14,97	14,51
449	Hasslö ..........	... K	1 386	58,87	15,75	15,78	13,81	13,40
450	List erby ........		3 385	55,88	17,15	17,18	14,74	14,31
451	Kallinge ........		11 454	64,74	15,96	16,00	1431	14,31
452	Bräkne-Hoby.....	...K	3 598	56,75	17,32	17,35	1431	14,47
453	Hällaryd .........		2 874	55,26	16,00	16,03	1441	13,73
454	Asarum...........	... K	8 939	79,40	17,30	17,39	16,49	16,02
■455	Kyrkhult.........	... K	3 597	62,23	16,46	16,49	1433	14,40
456	Jämshög .........		3 439	64,87	15,96	15,99	1434	14,20
457	Mörrum ..........		5 026	71,84	16,75	16,84	15,38	14^90
458	Gammalstorp .....	... K	2 688	60,53	15,26	15,29	1337	13,38
459	Mjällby...........		5 561	69,46	15,96	15,99	1436	14.37

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

107

I 3

460	Tommarp ............L	3 443
461	Hammenhög..........L	2 734
462	Borrby ..............L	3 493
463	Löderup..............L	2 770
464	Glemmingebro ........L	2 327
465	Onslunda ............L	2 381
466	Smedstorp............L	2 069
467	Kivik................L	4 499
468	Brösarp..............L	2 734
469	Degeberga............L	3 940
470	Everöd ..............L	2 005
471	Tollarp ..............L	4 063
472	Träne................L	1 811
473	Vä ..................L	4 095
474	Fjälkinge ............L	5 307
475	Nosaby ..............L	3 923
476	Ivetoita..............L	2 768
477	Näsum ..............L	1 965
478	Oppmanna och Vånga.. L	2 639
479	Hjärsås ..............L	2 659
480	Knislinge ............L	3 566
481	Araslöv..............L	3 763
482	Broby................L	3 712
483	Glimåkra ............L	2 770
484	örkened..............L	3 844
485	Loshult ..............L	1 620
486	Hästveda ............L	2 748
487	Vittsjö ..............L	3 882
488	Bjämum..............L	4 551
489	Stoby................L	3 129
490	Vinslöv ..............L	2 561
491	Sösdala ..............L	4 632
492	Tyringe..............L	7 695
493	Riseberga ............L	5 005
494	Skånes-Fagerhult......L	1 849
495	örkelljunga ..........L	6 618
496	Munka-Ljungby ......L	3 103
497	Östra Ljungby........L	2 449
498	Kvidinge ............L	2 181
499	Ausås................L	2 641
500	Barkåkra ............L	3 136
501	Hjärnarp ............L	2 289
502	Förslövsholm..........L	3 366
503	Västra Bjäre..........L	3 668
504	Brunnby ............. M	2 397
505	Väsby................M	4 225
506	Jonstorp..............M	2 222
507	Kattarp..............M	2 523
508	Ödåkra ..............M	4 390
509	Mörarp ..............M	3 793
510	Billesholin............M	3 259
511	Kågeröd..............M	2 281
512	Ekeby ...............M	3 039
513	Vallåkra .............M	3 699

5 16 [7 | 8

68,86	14,24	14,26	14,07	13,77
74,15	15,02	15,11	14,64	14,21 ,
62,29	15,36	15,38	14,02	13,64
64,16	12,28	12,31	12,52	12,28
66,88	12,55	12,57	12,68	12,39
48,41	15,47	15,49	13,17	12,85
59,56	13,25	13,27	12,75	12,51
59,38	13,56	13,58	12,82	12,56
53,42	14,57	14,60	13,50	13,13
58,20	15,97	16,00	14,45	14,05
63,87	15,08	15,11	14,15	13,80
64,00	16,68	16,70	14,99	14,53
49,39	15,33	15,35	13,88	13,56
63,49	13,86	13,88	13,14	12,86
71,48	14,66	14,74	14,38	14,03
74,68	15,08	15,16	14,76	14,39
70,54	14,03	14,10	13,72	13,34
61,63	13,85	13,87	13,14	12,81
60,24	15,39	15,41	14,21	13,79
72,75	15,25	15,34	14,81	14,44
85,94	15,05	15,16	15,38	15,04
76,37	14,89	14,96	14,74	14,33
81,44	15,88	16,02	15,70	15,37
71,26	15,40	15,50	14,85	14,44
67,85	13,05	13,07	13,00	12,74
59,20	14,40	14,42	13,45	13,10
57,15	15,67	15,70	14,05	13,77
62,94	14,91	14,93	14,05	13,68
66,39	15,15	15,18	14,30	13,90
62,00	14,41	14,43	13,48	13,19
49,65	13,23	13,24	12,21	12,00
67,68	14,34	14,36	13,88	13,47
67,88	13,71	13,74	13,48	13,13
78,96	12,61	12,68	13,28	12,95
60,49	12,73	12,75	12,34	12,03
68,92	15,99	16,01	14,93	14,56
56,82	13,86	13,88	13,17	12,90
67,99	13,90	13,93	13,51	13,18
78,62	12,05	12,12	12,49	12,19
84,54	13,08	13,20	13,76	13,55
78,47	14,90	14,97	14,89	14,53
61,63	13,55	13,57	12,85	12,63
65,49	13,27	13,29	12,99	12,75
66,74	13,93	13,95	13,36	13,05
74,55	12,75	12,84	13,01	12,71
76,39	14,54	14,62	14,46	14,07
76,91	13,08	13,17	13,61	13,26
87,43	15,57	15,72	16,16	15,80
88,10	15,32	15,45	15,95	15,60
81,14	15,26	15,42	15,48	15,04
79,06	14,28	14,38	14,67	14,27
67,79	13,97	14,01	13,86	13,53
77,95	14,11	14,21	14,49	14,07
68,90	14,35	14,3£	13,98	13,68

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

1	2
514	Härslöv ........	......M
515	Rönneberga ....	......M
516	Svalöv ........	......M
517	Teckomatorp....	......M
518	Marieholm......	......M
519	Röstånga ......	......M
520	Bosarp ........	......M
521	Harrie..........	.....M
522	Dösjebro........	.....M
523	Löddeköpinge	.....M
524	Torn ..........	.....M
525	Södra Sandby ..	.....M
526	Dalby..........
527	Genarp ........	.....M
528	Yeberöd........	.....M
529	Bara ..........
530	Staffanstorp .....	.....M
531	Burlöv .........
532	Bunkeflo.........
533	Vellinge .........
534	Räng ...........
535	Skegrie .........	.....M
536	Månstorp .......	.....M
537	Oxie ............
538	Alstad...........
539	Gislöv...........
540	Klagstorp .......
541	Anderslöv .......	.....M
542	Vemmenhög .....	.....M
543	Rydsgård .......	.....M
544	Ljunits .........	.....M
545	Herrestad .......	.....M
546	Blentarp.........
547	östra Färs.......	.....M
548	Vollsjö ..........
549	Bjärsjölagård.....	----M
550	Långaröd .......
551	Östra Frosta.....	.... M
552	Löberöd.........
553	Skarhult.........
554	Snogeröd .......	■ . . . M
555	Norra Frosta.....
556	Hishult .........
557	Våxtorp.........
558	Karup...........
559	Ränneslöv.......
560	Knäred ..........
561	Laholms lk.......
562	Veinge............
563	Eldsberga ........
564	Simlångsdalen . . . .	----N
565	Söndrum..........

3	1 4	5	1 6	1 7	1 8
2 962	94,73	13,17	13,29	13,56	13,24
3 484	85,12	14,07	14,20	14,88	14,50
2 888	98,46	14,48	14,61	15,14	14,83
2 528	78,89	13,43	13,52	14,08	13,70
3 186	77,75	13,68	13,77	14,33	13,93
2 741	63,69	14,35	14,10	13,71	13,30
2 869	72,21	14,35	14,46	14,38	13,98
2 367	99,95	11,07	11,17	11,51	11,25
3153	78,29	13,75	13,83	14,17	13,83
2 008	84,81	13,67	13,80	14,35	14,00
2 467	82,54	14,03	14,16	14,95	14,44
3186	86,09	13,46	13,58	14,31	14,01
3 448	96,42	14,36	14,48	14,67	14,30
2 127	73,21	14,26	14,36	14,31	13,88
1 919	80,62	14,40	14,54	14,68	14,18
2 307	80,05	16,30	16,45	16,39	15,97
6 061	94,13	15,28	15,40	15,94	15,58
7 020	115,91	13,97	14,13	14,14	13,76
3 756	91,93	13,60	13,72	14,16	13,76
3 325	95,66	15,52	15,66	16,25	15,71
1 927	101,63	13,67	13,82	14,18	13,63
2 251	83,22	13,23	13,36	14,38	13,90
2 396	81,93	13,47	13,60	14,25	13,84
1 787	93,53	14,31	14,42	14,98	14,64
1 833	79,38	13,29	13,39	14,11	13,75
1 990	87,68	13,65	13,77	14,80	14,53
4 342	86,81	14,94	15,09	15,64	15,11
3 906	76,44	14,80	14,91	14,86	14,30
3 039	73,51	13,16	13,25	13,49	13,18
3 400	65,18	14,09	14,13	13,68	13,30
2 635	68,30	13,09	13,13	13,51	13,19
4 627	81,31	11,92	12,04	12,65	12,33
1 855	71,90	12,56	12,66	13,34	12,93
4 337	54,62	14,39	14,43	13,19	12,75
3 347	58,86	13,23	13,27	12,63	12,46
3 900	59,51	13,75	13,79	13,15	12,87
1 890	46,81	13,50	13,54	12,12	11,99
4 634	53,59	13,70	13,74	12,67	12,47
3 178	66,79	13,79	13,84	13,63	13,39
2 482	75,73	13,80	13,89	14,28	13,77
2 490	77,38	12,77	12,85	13,34	12,92
2 514	60,84	13,23	13,27	12,83	12,43
1 585	46,03	14,90	14,96	12,78	12,57
2 327	51,23	13,75	13,81	12,53	12,37
2 684	59,20	14,65	14,71	13,88	13,53
3 015	61,54	14,13	14,19	13,33	13,09
2 109	56,48	14,80	14,86	13,66	13,40
1 857	75,17	13,94	14,05	13,87	13,47
3 116	59,06	13,95	14,02	13,02	12,78
2 575	68,08	13,83	13,89	13,31	13,10
4 383	63,78	15,25	15,31	14,08	13,77
3 678	88,77	15,90	16,04	16,20	15,85

Kungl. Maj:ts proposition nr A3 år 1965

109

566

567

568

569

570

571

572

573

574

575

576

577

578

579

580

581

582

583

584

585

586

587

588

589

590

591

592

593

594

595

596

597

598

599

600
601
602

603

604

605

606

607

608

609

610
611

Harplinge ........	____N	2 772	70,99	16,61	16,74	15,60
.... N	2 157	78,98	16,23	16,35	16,09
Kvibille ..........	. . . . N	2 319	70,75	14,84	14,96	14,20
Enslöv............	____N	2 240	66,27	14,23	14,30	13,82
Torup............	.... N	4 093	69,08	15,04	15,10	14,54
	. . . . N	3 883	64,18	15,50	15,56	14,41
Morup............ Vinberg .......... Vessigebro........ Ätran ............	.... N	3 953	63,03	14,40	14,46	13,56
____N	2 857	65,29	14,83	14,88	14,04
____N .... N	3 398 2 176	62,22 58,53	16,04 14,44	16,11 14,50	14,62 13,53
Ullared ..........	.... N	1 879	57,48	17,20	17,27	15,24
Himledalen .......	. .. . N	3 064	51,34	14,74	14,81	13,17
Tvååker..........	.... N	4 072	61,31	16,20	16,27	14,62
Träslöv ..........	.... N	1 847	65,89	14,75	14,81	13,88
Lindberga ........	. ... N	3 079	53,41	15,23	15,29	13,31
Veddige ..........	. .. . N	3 145	63,11	15,96	16,02	14,50
	. . . . N	2 550	59,35	15,29	15,35	13,85
Löltadalen........	____N	2 928	54,97	16,31	16,37	14,22
Fjärås ............	____N	3 269	56,49	16,35	16,41	14,61
Onsala ..........	.... N	1 710	91,06	14,55	14,71	14,58
	. . . . N	3 337	85,14	14,23	14,38	14,47
Tölö ............	____N	2 318	69,32	15,06	15,12	14,69
Lindome.........	. . . . N	3 218	70,68	15,90	16,01	15,14
Landvetter.......	.... O	3 566	70,86	14,78	14,88	14,14
Partille .........	.... O	18 616	102,00	16,95	17,13	17,02
Råda ...........	.... O	5 175	99,55	15,95	16,08	16,22
Kållered.........	.... 0	1 900	109,25	14,75	14,90	14,94
Askim...........	.... o	4 678	115,60	14,95	15,11	15,01
Styrsö...........	.... o	2 714	86,56	15,45	15,60	15,70
Öckerö...........	____0	7 064	91,19	15,45	15,59	15,44
Torslanda .......	.....0	2 605	89,23	15,22	15,34	15,46
Tuve ...........	.....o	3 318	96,31	15,95	16,07	16,51
Säve.............	.....o	3106	76,78	14,45	14,54	14,67
Hermansby.......	.....0	2 061	53,26	16,77	16,82	14,78
Ytterby .........	.....0	2 524	60,85	15,26	16,31	13,60
Romelanda.......	.....0	2 306	58,26	13,61	13,66	12,77
Kode ...........	.....o	3 156	54,68	14,04	14,09	12,82
Stenungsund .....	.....o	5 990	85,47	16,48	16,64	16,90
Inlands Torpe ...	.....0	3 415	59,84	13,96	14,02	13,22
Ljungskile .......	.....0	3 029	75,02	15,83	15,95	15,28
Forshälla.........	.....o	1 649	57,22	14,02	14,07	12,85
Tjörn ...........	.....0	8 304	60,76	14,99	15,03	13,64
Morlanda ........	.....0	3 102	55,08	15,54	15,59	13,83
östra Orust .....	.....o	6 114	47,57	16,75	16,81	14,59
Skaftö...........	.....o	2 730	45,09	15,31	15,36	13,34
Skredsvik .......	.....0	3 930	60,11	15,92	15,97	14,24
Lane-Ryr .......	.....0	1 028	43,76	14,95	15,00	13,01
Smögen .........	.....0	1 683	78,71	15,60	15,72	15,28
Södra Sotcnäs . . .	.....o	5 090	68,32	15,92	15,97	15,00
Tossene .........	.....0	3 424	61,24	15,35	15,40	14,19
Stångenäs .......	.....0	4 292	58,38	15,45	15,50	13,99
Munkedal .......	.....0	4 657	71,34	16,51	16,64	15,48
Svarteborg......	.....0	2 931	62,60	16,42	16,47	14,90

15.16
15,78
13,92

13.51

14.24

14.13
13,31
13,76

14.26

13.26

14.87
12,97

14.25
13,54

13.13

14,11

13,48

13.87

14.19
14,29

14.17
14,29

14.73

13,67

16.52

15.85
14,66

14.74

15,34

15.20
15,09
16,08
14,23

14.43

13.27
12,59
12,61
16,47

12,98

14,77

11,92

13.43

13.52

14,25

13,00

13,84

12,71

14,87

14,57

13.86
13,67
15,07
14,50

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

1	1 2		1 3	1 4	1 5	1 6	1 7	1 8
619	Sörbygden .......	.....O	2 398	37,77	15,69	15,75	14,03	13,79
620	Bullaren.........	.....O	2 171	48,56	16,40	16,45	14,90	14,55
621	K vi lie...........	.....O	4 430	53,68	16,01	16,07	14,44	14,00
622	Tanum ..........	.....O	5 276	55,99	15,45	15,50	13,82	13,46
623	Tjämö...........	.....O	1 341	57,02	16,10	16,15	14,34	13,92
624	Vette ...........	.....O	4 794	57,13	16,51	16,56	15,15	14,74
625	Tössbo ..........	.....P	4 751	59,64	16,28	16,34	15,02	14,72
626	Lelång...........		3 440	66,27	16,56	16,61	15,79	15,51
627	Steneby .........	. . .. P	4 978	75,99	16,84	16,96	16,23	15,89
628	Dals-Ed .........		5 184	56,95	18,47	18,52	16,32	16,04
629	Bäckefors .......	.. .. P	1 511	70,64	19,35	19,50	17,98	17,39
630	Högsäter.........		3 028	41,14	16,10	16,15	13,91	13,65
631	Färgelanda.......	. .. . P	2 479	60,91	18,05	18,10	15,96	15,74
632	Ödeborg.........	.... P	1 763	59,51	15 25	15,31	14,29	14,00
633	Kroppefjäll.......	. ... P	2 559	50,97	16,03	16,08	14,24	13,97
634	Skållerud.........	.... P	2 480	80,67	17,93	18,11	17,55	17,04
635	Bolstad .........	.... P	2 287	44,43	16,15	16,20	14,37	14,02
636	Brålanda.........		3 634	53,33	16,67	16,74	14,79	14,41
637	Frändefors.......		2 789	51,73	15,80	15,85	14,28	13,94
638	Västra Tunhem ...	.... P	5 494	88,94	17,48	17,64	17,88	17,28
639	Södra Väne .....	. ... P	4 096	58,87	15,91	15,96	14,35	14,06
640	Bjärke ...........	. ... P	4 974	50,01	15,67	15,72	13,82	13,52
641	Flundre .........		3 873	64,25	15,86	15,91	14,69	14,38
642	Lödöse ...........	. ... P	2 281	54,99	17,21	17,26	14,96	14,67
643	Skepplanda .......	----P	1 914	52,93	16,48	16,53	14,98	14,69
644	Starrkärr .........	. . . . P	5 695	83,51	16,09	16,25	16,13	15,86
645	Nödinge ..........	.... P	6 299	126,96	14,20	14,36	14,23	14,00
646	Angered ..........		2 392	88,47	14,87	15,01	15,65	15,23
647	Stora Lundby ....	.... P	4 209	66,05	16,85	16,90	15,40	15,03
648	Lerum............		8 156	98,13	15,97	16,09	16,49	16,09
649	Skallsjö ..........	----P	3176	79,60	17,22	17,33	17,18	16,71
650	Hemsjö ..........	.... P	1 947	63,94	14,91	14,96	13,97	13,66
651	Vårgårda .........	. .. . P	7 802	57,78	16,71	16,78	14,96	14,61
652	Gäsene............	. .. . P	5197	54,91	15,49	15,55	14,05	13,71
653	Hökerum..........		3 020	50,97	15,09	15,15	13,61	13,42
654	Toarp ............		6169	76,44	14,54	14,65	14,59	14,24
655	Brämhult ........	.... P	2 313	98,78	15,40	15,51	15,90	15,61
656	Fristad ..........	.... P	5 332	72,99	15,29	15,39	14,99	14,61
657	Sandhult..........	. ... P	6 040	73,42	15,53	15,63	15,12	14,73
658	Bollebygd ........	.... P	4 739	72,21	15,19	15,30	14,84	14,39
659	Björketorp ........	.... P	2 527	71,97	15,85	15,96	15,08	14,61
660	Sätila ............		3 264	51,70	15,92	15,97	14,21	13,94
661	Viskafors .........	.... P	5 482	81,38	16,43	16,60	16,63	16,24
662	Fritsla............		2 884	79,78	15,26	15,38	15,37	14,91
663	Örby ............		2 870	78,18	15,35	15,46	15,35	15,00
664	Västra Mark ......	.. .. P	3 318	50,55	15,45	15,50	13,97	13,79
665	Horred............		2 398	59,51	15,31	15,37	14,14	13,89
666	Kungsäter ........	... P	1 774	44,45	13,33	13,39	12,06	11,99
667	Svansjö ..........	. . . P	2 394	49,83	14,92	14,97	13,91	13,63
668	Högvad ..........	. .. P	2 333	62,38	15,68	15,73	14,65	14,38
669	Kindaholm........		2 443	57,93	13,75	13,80	13,31	13,08

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

111

1 | 2 !_3

670	Axelfors............	.. P	1 678
671	Lys jo ..............	. . P	2 386
672	Länghem............	.. P	2 250
673	Limmared .........	.. P	1 554
674	Tranemo...........	.. P	4 941
675	Dalstorp...........	.. P	2 927
676	Åsunden ...........	.. P	4 717
677	Redväg ...........	.. P	6 673
678	Tun...............		1 710
679	Grästorp...........		5 776
680	Essunga...........	.. R	6 227
681	Vedum ...........	. . R	2 571
682	Larv ..............	.. R	2 459
683	Ryda .............	.. R	3 645
684	Levene ............	. . R	2 407
685	Järpås.............	.. R	1 705
686	Örslösa ...........	.. R	2 200
687	Norra Kålland.....	.. R	3 570
688	Kållands-Råda .....	. . R	1 785
689	Vinninga ..........	. . R	2 858
690	Husaby ...........	. . . R	3 614
691	Kinnekulle.........	. . . R	3 509
692	Valle .............	. . . R	3 757
693	Ardala.............	... R	2 856
694	Saleby.............	. . . R	1 561
695	Kvänum...........	. . . R	4 313
696	Vilske.............	. . . R	5158
697	Frökind ...........	. . . R	1 961
698	Vartofta...........		3 308
699	Mullsjö ...........	. . . R	3 826
700	Habo .............	. . . R	4 607
701	Fågelås ...........	. . . R	2 039
702	Hökensås .........	. . . R	2 872
703	Fröjered...........	... R	1 977
704	Dimbo.............	.. . R	2 656
705	Stenstorp .........	. . . R	3 672
706	Gudhem ..........	. . . R	2 575
707	Skultorp..........		3 329
708	Värsås............	. . . R	3 242
709	Binneberg ........	. . . R	2 926
710	Timmersdala......	. . . R	2 178
711	Tidan ............	. . . R	2 130
712	Moholm ..........	. . . R	3 635
713	Mölltorp..........	. . . R	3 756
714	Karlsborg ........	. . . R	4 152
715	Undenäs..........	. . . . R	3 279
716	Ullervad..........	____F	2 579
717	Lugnås ..........		1 671
718	Hasslerör ........	____R	2 182
719	Lyrestad..........	____F	1 949
720	Amnehärad ......		3 269
721	Hova ............	____F	4 358
722	Tiveden ..........	. . . . F	2 341

1	5 1	6 1	7	8
63,29	14,31	14,36	14,13	13,89
66,32	15,51	15,56	14,97	14,65
66,81	15,50	15,55	14,94	14,56
94,33	15,90	16,04	16,79	16,41
82,05	15,92	16,09	16,72	16,35
73,32	16,64	16,77	16,10	15,85
68,96	14,37	14,43	14,39	14,05
59,47	15,20	15,25	14,15	13,94
82,85	13,15	13,27	13,93	13,58
59,55	16,53	16,55	14,95	14,59
57,13	14,69	14,72	13,49	13,17
51,72	15,63	15,66	13,50	13,22
54,66	15,62	15,65	13,90	13,62
54,68	14,08	14,10	12,90	12,75
59,46	15,56	15,59	14,26	13,92
64,69	12,58	12,61	12,76	12,55
55,28	14,43	14,45	13,25	13,04
55,13	15,77	15,79	14,16	13,84
66,38	14,23	14,25	13,77	13,42
59,67	14,95	14,97	13,97	13,70
57,75	16,07	16,09	14,53	14,12
96,00	15,49	15,61	16,02	15,78
64,31	15,12	15,14	14,40	14,08
60,76	15,45	15,48	14,54	14,11
58,46	13,75	13,77	13,94	13,63
64,50	15,29	15,31	14,51	14,13
62,63	15,80	15,82	14,47	14,09
60,62	14,98	15,02	14,05	13 76
65,98	13,27	13,30	13,15	12,95
80,74	16,24	16,41	16,17	15,89
73,88	17,18	17,27	16,33	16,03
59,96	12,12	12,14	12,26	12,07
57,44	13,51	13,54	12,98	12,69
55,66	15,31	15,34	13,70	13,35
58,15	14,90	14,93	13,96	13,68
61,58	16,68	16,69	14,75	14,27
52,88	15,33	15,35	13,73	13,41
67,48	16,49	16,53	15,19	14,69
57,57	14,69	14,71	13,62	13,25
53,86	16,66	16,69	14,55	14,20
57,66	15,40	15,42	14,27	13,84
70,64	14,96	15 06	14,57	14,15
56,78	17,17	17,19	15,07	14,65
55,73	17,29	17,32	15,14	14,79
98,49	16,65	16,78	17,20	16,68
63,27	17,05	17,08	15,63	15,32
56,57	15,85	15,87	14,31	13,95
58,62	14,83	14,85	13,94	13,63
57,57	15,36	15,38	14,26	13,84
58,69	16,80	16,82	14,91	14,47
76,86	17,10	17,18	16,32	15,95
62,45	16,80	16,82	14,97	14,58
69,05	17,3(1	17,32	16,34	15,98

112

Kungl. Maj:ts proposition nr k3 år 1965

1	1 2		3
723	Visnum ...........	.. S	C 5 750
724	Väse .............	.. S	3 661
725	östra Fågelvik......	.. S	2 432
726	Ullvättern..........	.. S	2 195
727	Kroppa ............	.. S	2 541
728	Värmlandsberg......	.. s	5 074
729	Rämmen............	.. s	3 155
730	Finnskoga-Dalby ....	.. s	5 970
731	Norra Ny ..........	.. s	2 440
732	Ekshärad ..........	.. s	5 540
733	Gustav Adolf........	.. s	1 218
734	Norra Råda ........	.. s	5 624
735	Nyed ..............	.. s	5 696
736	Ullerud ............	.. s	5 225
737	Stora Kil ..........	.. s	4 810
738	Grava..............		2 960
739	Frykerud ..........	.. s	1 816
740	Nor................		6 027
741	Ed ................		3 095
742	Värmlandsnäs ......	.. s	3158
743	Gillberga ..........	. s	2 578
744	Svanskog ..........	. s	2 789
745	Stavsnäs............	. s	2 875
746	Glava..............	. s	1 924
747	Sillerud ............	. s	1 736
748	Holmedal ..........	. s	3 865
749	Töcksmark .........	. s	2 631
750	Järnskog ...........	. s	2 780
751	Köla ..............	. s	1 890
752	Eda................		6 200
753	Gunnarskog ........	. s	3 290
754	Älgå ...............	. s	2 347
755	Brunskog ..........	. s	4 536
756	Gräsmark ..........	. s	2 023
757	Lysvik ............	. s	2 408
758	Fryksände...........	. s	7 383
759	östmark.............	. s	2 444
760	Vitsand .............		1 949
761	Mosjö...............		2 266
762	Tysslinge ...........	. T	3 529
763	Axberg .............		5 189
764	Glanshammar .......	. T	3 996
765	Asker...............		4 219
766	Stora Mellösa .......	. T	2 559
767	Ekeby och Gällersta .	. T	2 225
768	Sköllersta ...........	. T	4 870
769	Lerbäck.............		4 299
770	Hammar.............		3 961
771	Viby ...............	T	3 693
772	Kumla lk............	T	4 721
773	Lekeberg ...........	T	5 000
774	Svartå...............	T	5 498
775	Grythyttan .........	T	2 828

	1 5	1 6	! 7	1 8
76,48	16,74	16,90	16,48	16,06
46,09	16,92	16,99	15,65	15,32
63,43	16,22	16,28	14,95	14,56
67,67	17,30	17,35	16,91	16,46
81,53	17,60	17,82	17,70	17,10
73,02	16,62	16,76	16,50	16,15
79,67	18,00	18,14	17,67	17,12
89,68	16,98	17,16	17,94	17,34
69,39	17,10	17,16	16,43	16,12
65,32	17,75	17,81	16,46	16,09
73,30	17,00	17,14	17,00	16,54
85,18	17,30	17,49	17,55	17,01
65,47	17,02	17,08	15,79	15,45
71,19	18,86	19,02	17,46	16,94
69,25	17,58	17,64	16,28	15,93
67,10	16,55	16,61	15,54	15,10
43,42	17,20	17,26	15,63	15,23
79,95	17,71	17,84	17,41	16,90
83,65	18,02	18,22	17,79	17,23
52,99	16,73	16,81	14,99	14,68
57,17	15,95	16,01	14,65	14,36
69,16	15,70	15,76	15,00	14,65
55,68	17,02	17,08	15,27	14,92
65,99	16,35	16,41	15,65	15,22
64,83	15,05	15,11	15,09	14,72
51,92	16,19	16,25	14,84	14,45
50,63	17,40	17,46	15,68	15,30
55,88	17,82	17,89	15,42	15,01
57,49	16,72	16,78	15,12	14,80
68,50	18,27	18,33	17,02	16,61
62,05	17,09	17,15	15,95	15,71
66,85	16,92	16,98	16,07	15,71
52,13	17,69	17,75	15,22	14,84
59,56	16,20	16,26	15,52	15,13
48,07	15,95	16,01	14,17	13,93
70,28	18,42	18,57	16,88	16,47
59,20	17,02	17,08	15,56	15,22
59,40	19,21	19,27	17,13	16,70
68,85	17,53	17,59	16,30	16,04
87,07	17,22	17,40	17,45	16,97
70,08	17,95	18,09	16,77	16,44
62,18	16,41	16,46	15,45	15,12
62,49	17,16	17,22	15,97	15,77
62,91	16,41	16,47	15,23	14,90
85,20	16,10	16,27	16,69	16,33
75,55	17,30	17,43	16,94	16,55
62,51	17,00	17,06	15,65	15,27
77,73	17,18	17,30	16,68	16,34
67,99	17,81	17,87	16,62	16,30
69,68	14,54	14,60	14,28	13,93
65,36	17,35	17,42	16,00	15,70
63,49	17,14	17,20	15,79	15,45
81,49	18,00	18,22	17,99	17,40

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 är 1965

113

1 | 2I 3 ]4

776	Noraskog ........	... T	6 833
777	Linde ............	...T	8 113
778	Fellingsbro ......	... T	4 950
779	Ramsberg........	... T	3 063
780	Kung Karl ......	... U	2 458
781	Medåker..........	... U	2 438
782	Kolsva ..........	... U	4 428
783	Skinnskatteberg . .	... u	6 140
784	Munktorp ........	... u	2 532
785	Kolbäck .........	... u	4 923
786	Surahammar......	... u	11 731
787	Västerfämebo ....	.... u	4 461
788	Skultuna ........	.... u	5 017
789	Dingtuna ........	.... u	2145
790	Kungsåra ........	... u	2 727
791	Tillberga ........	.... u	3 640
792	Fjärdhundra......	.... u	3 725
793	Vittinge..........	.... u	2 721
794	Västerlövsta......		5 052
795	Tärna............		3 573
796	Möklinta ........	.... u	1 715
797	Nora ............	.... u	2 588
798	Östervåla ........		4 115
799	By ..............	____\v	4 687
800	Folkärna .........	.... w	4 604
801	Grytnäs..........	.... w	4 813
802	Hedemora lk.....	____w	7 104
803	Husby...........	.... w	5 421
804	Stora Skedvi.....	.... w	2 753
805	Vika ...........	.... w	3 599
806	Sundborn .......	.... w	1 918
807	St.Kopparberg ...	.... w	10 502
808	Svärdsjö.........	.... w	4 802
809	Enviken.........	.... w	2 173
810	Stora Tuna .....	.... w	12 849
811	Gustafs .........	.... w	2 860
812	Söderbärke .....	.... w	3 219
813	Norrbärke.......	.... w	5 318
814	Grangärde.......	.....w	11 215
815	Säfsnäs .........		2 474
816	Nås.............	.....\v	1 837
817	Floda...........	.....w	2 422
818	Jäma...........	.....w	6 873
819	Äppelbo.........	.....w	1 548
820	Malung .........	.....w	9 028
821	Lima ...........	.....\v	2 283
822	Transtrand ......	.....\v	1 742
823	Gagnef .........	.....w	5 849
824	Al .............	.....w	2 394
825	Bjursås .........	.....w	3 543
826	Leksand .........	.....w	8 834
827	Siljansnäs ......	.....w	1 795
828	Rättvik........	.....w	9 729

95,79	15,55	17,73	16,32	16,08
80,35	16,80	16,99	16,58	16,25
76,69	17,30	17,43	17,15	16,74
96,93	15,70	15,86	16,50	16,19
70,12	16,41	16,56	15,54	15,15
63,67	14,65	14,72	14,65	14,36
83,25	17,95	18,16	17,84	17,27
79,64	17,27	17,41	17,50	17,01
64,81	17,48	17,55	16,61	16,27
86,74	18,08	18,29	18,13	17,50
96,40	17,99	18,17	18,11	17,48
63,07	16,86	16,93	15,77	15,44
80,27	18,36	18,57	17,92	17,32
66,18	18,53	18,61	17,15	16,70
71,30	17,95	18,10	17,00	16,58
67,76	18,54	18,62	17,12	16,68
55,55	18,65	18,73	16,27	16,03
75,31	17,00	17,15	16,55	16,21
65,87	19,07	19,14	17,42	16,91
61,24	17,48	17,56	16,02	15,74
58,66	16,10	16,17	15,83	15,15
63,76	16,30	16,37	15,57	15,15
61,22	17,20	17,27	15,71	15,38
71,72	17,87	18,02	17,01	16,59
64,61	17,82	17,88	16,24	15,88
75,44	18,82	18,96	17,75	17,15
74,13	15,02	15,14	14,89	14,50
72,81	17,45	17,60	16,75	16,43
62,38	17,45	17,51	15,85	15,51
71,04	17,46	17,59	16,54	16,21
68,05	16,98	17,03	15,79	15,56
85,74	16,78	16,94	17,09	16,65
73,02	19,20	19,36	17,98	17,37
65,70	16,68	16,74	15,64	15,40
74,82	16,34	16,46	15,77	15,44
72,53	17,65	17,79	16,87	16,52
77,31	16,48	16,63	16,35	16,05
88,30	16,72	16,90	17,16	16,70
90,55	16,47	16,64	16,93	16,56
93,61	18,47	18,67	18,35	17,71
81,24	17,47	17,69	17,27	16.80
73,75	18,37	18,53	17,65	17,13
72,57	17,77	17,91	16,62	16,30
54,77	17,62	17,69	15,18	14,84
77,57	18,43	18,57	17,81	17,27
65,00	17.43	17,48	15,88	15,59
75,20	17,43	17,59	17,38	16,76
71,73	16,96	17,10	15,86	15,67
82,76	14,76	14,93	15,19	14,81
69,30	18,36	18,43	17,06	16,67
74,97	16,99	17,12	16,18	15,86
57,33	17,4b	17,52	15,39	14,99
73,97	17,58	17,73	16,81	16,27

Rihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 43

114

Kungl. Ma j. ts proposition nr i3 år 1965

1	1 2		1 3	1 4	1 5	1 6	1 7	1 8
829	Ore..............	... W	2 404	62,47	17,52	17,58	15,81	15,35
830	Orsa ............	.. . W	7 633	69,75	16,40	16,46	15,34	1434
831	Våmhus..........		1 312	52,75	17,30	17,36	14,74	14,43
832	Sollerön..........	... W	1 678	52,79	17,00	17,01	14,67	14^30
833	Venjan ..........	.. . W	1 291	68,96	14,95	15,00	14,74	1438
834	Älvdalen .........	... w	7 015	84,11	17,00	17,18	17,00	16,58
835	Särna ............	... w	2 131	69,26	18,91	18,97	17,29	16,72
836	Idre..............		1 750	63,25	17,95	18,01	15,98	1537
837	Ockelbo..........		6 880	71,93	18,01	18,16	17,11	16,68
838	Järbo.............	... X	2 765	71,53	17,23	17,38	16,35	16,07
839	Ovansjö...........		8 062	83,56	17,98	18,18	17,64	17,12
840	Holors............	. . . X	12 098	114,21	16,98	17,21	16,96	16,52
841	Torsåker..........	... X	3 572	74,79	17,43	17,57	16,72	1636
842	Årsunda...........		1 961	67,56	18,17	18,24	17,00	16,60 15,44
843	Österfärnebo.......	... X	2 226	60,15	17,67	17,74	15,75
844	Hedesunda ........	. . . X	3 155	61,69	17,67	17,74	16,35	1538
845	Valbo.............		12 708	77,73	16,67	16,81	16,28	1531
846	Hille .............	. . . X	3 910	67,76	17,17	17,24	15,75	15,41
847	Hamrånge.........		4 688	80,56	17,67	17,87	17,30	16,86
848	Skog .............		2 701	62,34	17,96	18,03	16,40	16,09
849	Söderala...........		13 874	79,06	16,85	16,98	16,69	1633
850	Rengsjö...........		1 639	62,63	16,65	16,72	15,30	14,96
851	Norrala...........	... x	3 922	54,30	18,91	18,98	16,14	15>8
852	Iggesund ..........	. . . X	6 990	74,08	17,92	18,06	17,15	16,68
853	Hanebo...........		4 516	61,83	18,73	18,80	17,06	16,65
854	Alfta.............	... X	5 593	63,65	18,15	18,22	16,52	16,21
855	Ovanåker .........	. . . X	8 241	67,59	18,27	18,34	16,86	16,54
856	Los...............		2 592	75,24	19,20	19,36	18,38	17,76
857	Färila.............		5 381	60,07	19,20	19,27	17,13	16,72
858	Ramsjö...........	... X	1 464	75,15	18,25	18,42	18,09	17,46
859	Järvsö ...........	. . . X	5 380	49,21	18,45	18,52	17,04	1633
860	Arbrå ............		5 673	70,08	18,65	18,81	17,33	16,87
861	Delsbo ...........		4 138	47,16	18,93	19,00	16,86	16,43
862	Bjuråker ..........		4 226	56,42	18,48	18,55	16,09	15,82
863	Forsa.............		4 541	60,44	18,52	18,59	16,34	16,11
864	Hälsingtuna.......	. . X	3 471	52,52	18,40	18,47	16,00	15,79
865	Harmånger........	. . X	4 651	59,16	19,21	19,29	16,70	1639
866	Gnarp.............		2 710	44,85	17,60	17,67	15,45	15,27
867	Bergsjö ...........		3 240	51,12	18,00	18,07	16,13	15,89
868	Hassela........... Skattekraftsonvåde 2 Städer		1 814	62,07	18,90	18,97	17,23	15,40
1	Härnösand ........	. Y	16 980	118,00	19,20	19,51	17,52	16,54
2	Sundsvall..........	. Y	30 270	125,50	19,45	19,73	17,69	16,62
3	Kramfors..........		12 195	83,74	20,65	20,89	17,17	1637
4	Sollefteå ..........		10 007	98,89	19,05	19,26	17,03	16,23
5	Örnsköldsvik ......		14 721	98,04	19,23	19,42	11,22	1630
6	Östersund...........		25 262	106,85	19,65	19,90	17,19	15,94
7	Lrneå .............		24 065	118,13	18,70	18,92	16,89	15,60
8	Skellefteå...........	. AC	23 522	110,68	18,53	18,78	16,66	15,76

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

115

1	2		3	4 t 5 \|	6	7	8
9	Köpingar Ånge.............	... Y	4 097	93,37	19,85	20,05	17,41	16,87
10	Skön.............	. . . Y	14 812	101,53	18,96	19,20	17,16	16,66
11	Timrå ...........	. . . Y	11 503	91,68	19,25	19,39	16,65	16,30
12	Frösö ...........	. . . Z	8 707	94,17	18,47	18,64	15,76	15,36
13	Sveg.............	... Z	2 259	91,63	20,30	20,50	17,01	16,40
14	Vännäs...........	... AC	4 027	76,31	19,95	20,07	15,58	15,20
15	Holmsund .......	... AC	5 214	91,21	19,45	19,65	16,33	16,03
16	Landskommuner Häverö..........	... Y	2 551	69,16	18,31	18,38	15,34	14,94
17	Borgsjö..........	... Y	3 814	65,65	19,85	19,92	16,18	15,85
18	Torp............	... Y	8 084	67,99	20,45	20,52	16,92	16,55
19	Stöde............	.. . Y	3 906	56,20	19,70	19,77	17,21	16,71
20	Selånger ........	.. . Y	6 403	67,34	18,35	18,42	14,48	14,20
21	Matfors..........	. . . Y	6 812	69,28	19,45	19,52	15,64	15,30
22	Njurunda ........	. .. Y	11 958	82,18	19,26	19,47	16,23	16,01
23	Alnö............	. . . Y	4 955	61,94	18,96	19,03	15,28	14,98
24	Indals-Liden ....	.. . Y	4 755	66,23	19,23	20,30	16,92	16,56
25	Hässjö ..........	____Y	5 276	54,75	20,51	20,58	17,43	16,94
26	Säbrå ..........	. . . Y	7 917	57,77	19,37	19,45	16,27	15,98
27	Högsjö..........	____Y	3 076	65,43	19,05	19,12	14,77	14,43
28	Noraström ......	. . . . Y	2 913	52,04	19,40	19,47	17,08	16,65
29	Nordingrå ......	.... Y	2 781	56,02	19,70	19,77	16,09	15,82
30	Ullånger ........	____Y	2 961	59,73	18,40	18,47	14,94	14,62
31	Bjärtrå..........	.... Y	3 383	60,67	19,70	19,77	16,44	16,12
32	Boteå ..........	____Y	2 969	52,43	19,74	19,81	17,35	16,88
33	Ytterlännäs......	____Y	7 542	72,10	20,38	20,57	16,83	16,41
34	Långsele ........	.... Y	4 905	118,40	17,00	17,29	15,98	15,68
35	Resele ..........	. . . . Y	2 659	81,56	17,18	17,44	15,04	14,75
36	Helgum..........	____Y	1 778	53,88	18,15	18,22	15,90	15,56
37	Ramsele ........	.... Y	5 318	77,86	20,54	20,71	17,16	16,59
38	Ådals-Liden......	____Y	2 602	102,47	17,20	17,48	16,32	15,99
39	Junsele..........	.... Y	3 419	85,58	20,30	20,58	17,59	17,05
40	Fjällsjö..........	____Y	3 703	58,82	20,35	20,42	18,21	17,57
41	Tåsjö............	____Y	3 783	71,43	20,50	20,68	17,95	17,34
42	Anundsjö........	____Y	8 551	59,91	19,23	19,30	15,84	15,57
43	Nätra ..........	.... Y	7 732	67,21	18,47	18,54	15,25	14,97
44	Själevad ........	____Y	19 406	85,00	18,93	19,14	16,03	15,78
45	Grundsunda......	____Y	4 515	87,56	18,43	18,65	16,12	15,89
46	Gideå ...........	____Y	2 056	46,19	18,18	18,25	15,17	14,89
47	Björna ..........		2 897	57,89	19,25	19,31	16,05	15,81
48	Trehörningsjö . . . .	____Y	1 375	54,48	17,60	17,67	14,87	14,60
49	Fors ...........	____Z	2 865	92,35	19,37	19,55	16,58	16,27
50	Kälame ........		3 421	59,07	19,17	19,21	16,70	16,39
51	Ragunda .......	____Z	4 427	73,04	19,22	19,35	15,07	14,82
52	Stugun.........	____Z	3 024	82,34	18,06	18,27	15,10	14,82
53	Bräcke.........	____Z	3 325	70,35	20,45	20,59	16,32	15,97
54	Revsund .......		4 824	60,60	21,39	21,44	17,18	16,72
55	Hackås.........	____Z	3 518	39,24	20,77	20,81	17,84	17,28
56	Brunflo ........	____Z	5 843	56,78	19,29	19,34	15,13	14,73
57	Rödön .........	.... z	6 463	66,54	21,34	21,39	17,26	16,85
58	Lit ............		4 896	51,86	19,24	19,28	16,16	15,93

116

Kungl. Maj.ts proposition nr i3 år 1965

1	2		3	4	1 5	1 6	1 7	1 8
59	Hammerdal.......	... Z	4 447	46,79	19,92	19,98	17,74	17,19
60	Ström ...........	... Z	7 708	62,27	20,05	20,10	15,89	15,65
61	Frostviken .......	...Z	2 371	75,93	20,60	20,75	18,30	17,70
62	Hotagen .........	. . Z	881	48,74	19,93	19,97	17,75	17,20
63	Föllinge .........	.. z	2 871	47,30	20,27	20,31	17,84	17,27
64	Offerdal .........	.. z	3 650	45,54	18,00	18,04	15,21	14,92
65	Alsen.............		1 690	42,14	20,00	20,04	18,04	17,44
66	Mörsil ...........	.. z	2 488	65,36	19,32	19,36	15,34	14,98
67	Kall .............	.. z	1 183	50,01	17,90	17,92	15,29	14,89
68	Åre .............	.. z	2 693	69,50	17,55	17,58	13,92	13,62
69	Undersöker.......	.. z	2 913	79,80	20,00	20,14	15,78	15,47
70	Hallen ...........	.. z	1 939	38,53	18,39	18,43	16.34	16,09
71	Oviken...........	.. z	2 592	33,77	20,55	20,59	16,96	16,63
72	Övre Ljungadalen .	.. z	2 526	46,16	20,45	20,49	17,59	17,07
73	Berg.............	.. z	2 938	43,65	20,85	20,89	18,26	17,62
74	Rätan ...........	.. z	1 739	54,39	20,80	20,84	17,65	17,09
75	Hede.............	.. z	2 885	60,62	22,70	22,74	18,51	17,89
76	Tännäs...........	.. z	2 134	52,06	20,40	20,44	17,08	16,67
77	Sveg.............	.. z	3 346	60,54	20,80	20,85	16,32	16,00
78	Högdal............	.. z	2 477	104,01	18,74	18,85	17,18	16,70
79	Lillhärdal.........	.. z	1 473	61,40	19,15	19,19	15,15	14,77
80	Nordmaling........	. . AC	9 168	58,93	19,40	19,43	15,58	15,22
81	Hörnefors .........	. . AC	3 530	76,28	18,35	18,46	14,81	14,46
82	Bjurholm..........	. . AC	4 602	53,53	20,00	20,03	17,26	16,83
83	Degerfors..........	. . AC	9 259	65,99	19,45	19,48	15,21	14,93
84	Vännäs............	. . AC	4 434	62,62	17,50	17,53	14,32	13,95
85	Umeå lk...........	. . AC	20 237	77,15	18,50	18,60	14,83	14,52
86	Sävar ............	. . AC	3 307	47,18	17,95	17,98	15,57	15,33
87	Holmön ..........	. . AC	242	50,15	14,60	14,63	11,86	11,92
88	Bygdeå............	. . AC	5 731	54,53	19,05	19,08	15,89	15,70
89	Nysätra ...........	. . AC	3 180	46,81	17,15	17,18	14,64	14,37
90	Lövånger..........	. . AC	3 870	47,52	17,55	17,58	15,02	14,78
91	Bjurträsk ..........	. . AC	7 978	48,76	17,94	17,97	15,91	15,79
92	Bureå ............	. . AC	4 830	59,71	18,90	18,93	15,63	15,38
93	Skellefteå lk.......	. . AC	20 642	72,81	18,61	18,73	14,84	14,58
94	Byske ............	. . AC	7 089	48,66	18,70	18,73	17,66	17,17
95	Jörn..............	. . AC	4 600	59,29	20,00	20,03	17,86	17,31
96	Norsjö ............ Skattekraflsomräde 3 Städer	. . AC	7 474	71,55	20,50	20,63	15,82	15,58
1	Lycksele ..........	. AC	6 185	94,70	18,93	19,03	14,82	14,37
2	Luleå ............	. BD	32 319	117,58	18,70	18,93	16,74	15,51
3	Piteå..............	. BD	8 034	109,77	19,55	19,75	16,84	16,14
4	Boden ............	. BD	14 007	111,75	17,82	18,06	15,73	15,15
5	Haparanda........	. BD	3 558	91,06	19,94	20,12	15,62	15,10
6	Kiruna............ Köpingar	. BD	27 555	227,79	16,38	16,50	15,31	15,04
7	Vilhelmina .........	. AC	3 020	89,85	19,60	19,75	15,29	14,92
8	Åsele...............		5 459	64,58	19,50	19,53	16,11	15,90
9	Älvsbyn ...........	. BD	3 750	84,27	20,00	20,19	15,81	15,46

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

117

1 1

3 1 4 | 5

6 | 7

Landskommuner

Malå................AC

örträsk .............AC

Lycksele lk.........AC

Stensele ............AC

Sorsele..............AC

Tärna ..............AC

Vilhelmina ..........AC

Dorotea ............AC

Fredrika ............AC

Hortlax ............BD

Piteå lk.............BD

Norrfjärden..........BD

Älvsby..............BD

Arvidsjaur ..........BD

Arjeplog ............BD

Nederluleå ..........BD

överluleå............BD

Edefors .............BD

Jokkmokk ..........BD

Råneå ..............BD

Töre................BD

överkalix............BD

Nederkalix ..........BD

Nedertomeå ........BD

Karl Gustav ........BD

Hietaniemi..........BD

övertomeå..........BD

Korpilombolo........BD

Tärendö ............BD

Pajala ..............BD

Junosuando..........BE

Gällivare............BD

Karesuando..........BE

5 053

1 171

9 144

8 143

5 456

2 210

7 322

5 090

1 513

4 762

14 004

3 997

5 632

10 058

5 388

12 804

8 993

3 754

11 378

7 264

4 113

8 329
14 983

3 507

2 651

2 362

6 854

3 623

2 197

6 320
1721
27 854

1 441

70,94

58,96

81.63
82,71

57.64

62,40

57.33

60.24
73,04

59,82

75,00

53.24

60.54
73,10

79.64
66,32

63.34
83,56

116,06

55,80

55,62

50.55

74.51
43,72

41,36

44,67

47,38

44,92

42.52

43,87

40,74

122,05

23,83

20,50

17.97
18,67

18.75

19.97

20,70

19,60

19,53

19,30

18.45

19.75

19.35

18.95
18,47

20.46
19,15
17,82

19.95
19,00

18.35
19,13
18,93
19,63
18,34

17,44

17.54

18.54

18.95

19.95

18,70

17,21

19,85

18,50

20.63
18,00
18,86
18,93
20,00

20,73

19.63
19,56
19,42

18,50

19,88

19.40
19,00
18,60

20.59
19,20
17,87

20.17
19,22

18.40

19.18
18,98
19,76
18,39

17,49

17.59

18.59

19.00

20.00

18,75

17,26

20,07

18,55

15.70
14,10
14,53
14,38
17,23

15,90

17,55

17,50

15,35

16.07
15,62
17,43

16.71
15,30

16,98

15,30

15.07
17,05
17,11

16,40

18,25

17,81

16,42

17,83

17,39

18,47

18,13

17,96

18,86

17,62

16,98

17,85

17,44

15,48

13,95

14,29

14,14

16,79

15,59

17,05

17,03

15,09

15.93
15,33
17,00
16,36

14.93

16,62

15,12

14,78

16,61

16,51

16,16

17,62

17,27

16,11

17,27

16.93
17,86
17,53
17,37
18,24

17,12 "
16,59
17,21
16,97

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

T«h. 3 a. Skatteeraättning (för åren 1964 och 1965) och skattelindringsbidrag (för år 1964) i lands -

Län

Skattekraftsomrfide (So)

län.
* .
* .

Stockholms stad . .

Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands

Jönköpings »

Kronobergs •

Kalmar »

Gotlands »

Blekinge •

Kristianstads » .......

Malmöhus » .......

Hallands »

Göteborgs och Bohus • .......

Älvsborgs „

Skaraborgs »

Värmlands » .......

Örebro »

Västmanlands » .....

Kopparbergs » . (.....

Gävleborgs „

Västernorrlands » ........

Jämtlands » ...____\

Västerbottens » ........

Norrbottens »

Hela riket.........................

därav:

Sol ............

So 2 .............

So 3 ..................

AC-kustlandsdelen............

AC-lapplandsdelen............

BD (exkl. Kiruna o. Gällivare)..

landstingskommuner..........

städer utom landsting..........

övriga primärkommuner ......

landstingsstäder............

köpingar ..................

landskommuner .........

Skatteersättning	Skattelind-	Kommun-
		- ringsbidrag	bidrag till
år 1964	år 1965	år 1964	folkpension-
1 0Ö0 kr.	1 000 kr.1	1 000 kr.	eringen
			år 1964
			1 000 kr.*
2	3	4	1 5
35 876	21 760		94 870
25 775	19 830	76	29 332
16 184	14 587	125	14 679
22 478	20 396	—	19 886
36 271	32 889	347	32 839
32 121	29 908	288	21 296
20 204	19 368	586	10 265
31 142	30 212	1 596	16 469
7 402	7 263	1 767	3 601
16 864	16 043	802	10 772
27 648	26 467	69	17 207
47 266	40 456	—	50 459
19 040	17918	31	9 930
42 508	34 395	621	60 735
40 986	38 031	435	25 876
28 956	27 784	27	16 116
34 926	32 774	572	23 001
26 434	23 786	—	25 706
22 601	19 945	—	17 212
32 100	29 850	—	21 584
34 865	32 504	1 116	25 857
34 437	31 799	8 680	26 015
18 416	17 716	15 051	9 253
28 934	27 560	18 677	18 334
22 825	20 542	32 516	22182
706 259	633 783	83 382	623 476
601 647	536 166	8 458	547 692
74 630	69 858	35 825	48 881
29 982	27 759	39 099	26 903
21 434	20 343	12 094	13 613
7 500	7 217	6 583	4 721
18 686	17 242	32 516	16 468
197 385	182 469	_
76 363	51 453	—	170 715
432 511	399 861	83 382	452 761
133 194	110 262	—	207 678
39 273	36179	991	38 695
260 044	253 420	82 391	206 388

Beräknade uppgifter.

Avser under år 1963 utgående förmåner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

119

^»kommuner och primärkommuner, med flera uppgifter för år 1964, länsvis

Kommunala

Nettodriftutgifter år 1964 för

Tolagsersätt-ning
år 1964

1 000 kr.

Vissa* speciella
statsbidrag
år 1964

1 000 kr.

bostadstillägg
år 1964

1 000 kr.1

polisväsen
m. m.

1 000 kr.

rådhusrätt
m. m.

1 000 kr.

uppbörds-

väsen

1 000 kr.

74 353

18 370

8 824
12131

18 899

11 471

4 364

7 736

1837

4 918

7 761

28 017

3 827

37 958

12 544

6 961

12 291

15 711

10 484

10 970

15187

14 993

4 395

9 538

12 807

366 347

324 614

26 435

15 298

7 047

2 491

9 600

108 786

257 561

136 814

19 421

101 326

83 299

23 289

7 504

10 739

17 250

9 795

3 789

6 507

1 521

5 493

7 005

40 337

6 429

42 987
13191

6 806

9 471

10 997

10 849

7 649

9 422

9 885

3 913

5 728

8 743

362 598

334 329

18 419

9 850

4 621

1 107

6 568

147 010
215 588

148 386
14 803
52 399

13 987

619

817

1 046

2 182

485

231

427

480

391

5 887

656

6 468

1 498

793

863

845

826

847

450

806

545

41 149

38 501

2 103
545
806

545

25 247

15 902

16 304

462

914

852

I 673

510

267

284

299

5 312

413

6 828

657

638

807

704

421

267

215

351

368

38 906

i 37 705
833
368
351

368

27 264

II 642

11 642

13 500

800

400

1150

200

115

138

8''.970

580

6.535

250

521

190

33 550

33 241

226

25150

8 400

2 413

4 889

2 664

3 002

4 364

3 514

3 413

4 844

1 054

1 554

2 951

3 317

1 839

3 046

4 968

5 018

6113

3 079

3 303

3 521

4 515

5 572

4 692

7 325

8 426

99 396

73 381

14 828

11187

4 564

2 761

8 725

3112

96 284

12 379

6 262

77 643

1 Avser under år 1963 utgående förmåner.

» statsbidrag till skolskjutsar, inackordering av
ning samt till folkbibliotek.

skolbarn,

skolmåltider och pedagogisk utrust -

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Tab. 3 b. Skatteutjämningsbidrag, utdebiteriugsbehor och medelutdebitering i landsting,*»»

Län

Skattekraftsområde (So)

län .
» .

Stockholms stad
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands » ........

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar „ .......’

Gotlands »

Blekinge » .....

Kristianstads » ........

Malmöhus » ........

Hallands » ........

Göteborgs och Bohus * ........

Älvsborgs » ______

Skaraborgs #

Värmlands » ......’ ’

Örebro » _

Västmanlands » ........

Kopparbergs » ____’'' ’ ’

Gävleborgs ,>

Västemorrlands » .......’

Jämtlands »

Västerbottens » ......’''

Norrbottens „ ____''''

Hela riket.......................

därav:

So 1 ...........

So 2 ..............

so 3................;;;;;;;;;

AC-kustlandsdelen...........

AC-lapplandsdelen...........

BD (exkl. Kiruna o. Gällivare).

landstingskommuner.......

städer utom landsting.......

övriga primärkommuner ...

landstingsstäder

köpingar ......

landskommuner

Skatteutjämningsbidrag,

1 000 kr.

år 1966
enl. prop.

13 186

14 776
17 544
27178

30172
23 944
41 610
11 909

17 291

22 160
16 909

18 219
20 218
36 222

28 800
36 708
21 735
21 393
30 330

39 227
68 575
48 897
74 847
82 026

763 876

489 531
168118
106 227
50 645
24 202
72 663
257 438
2 363
504 075

69 707
32153
402 215

enl. prop.1

13 420

14 400
16 814
26 362

30155
24 160
41 492
11 790
16 720

22197

16 823

17 467

19 919

35 655

29 048

36 931

20 968

21 413
31 391

39 300
67 553
48 566
75 083
80 098

757 725

486 425
167 099
104 201
50 979
24104
70 356
257 438
1 325
498 962

56 683
35 222
407 057

Utdebiteringsbehov, 1 000

år 1964

1 079 070
535 825
156 721
207 870
303 251

229 974
116 036
172 322
34 601
108 775

167 695
551 984
127 758
601 178
299 134

177 690
229 790
241 362

235 468

236 147

246 468
254 886
105 318
189 730
265 476

6 059119
503 747
311 663
143 543
46187
171727
1 662 264
1 823 518
3 388 748

1 734 550
334 618
1 319 580

år 1965*

1 093 186
541 770
158 318
209 952
306 633

232 187
116 872
173 252
34 740
109 596

168 876
558 794
128 880
609 291
302 089

178 862
231 942
244 010
238 124
238 397

248 829
257 524
106 018
191 104
267 759

6 874 529 6 947 005

6 124 600
508 519
313 886
144 634
46 470
173171
1 677180
1 848 428
3 421 398

1 757 482
337 712
1 326 204

1 R^i,kv.°SQtHaderna f,?r po‘isväsendet m- m- helt bestrides med statsmedel
Beraknade uppgifter. Se anmärkning till tab. 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

121

inuiter och primärkommuner, länsvis

kr.	Medelutdebitering, kr./skr.
år 1966	enl. prop.1	år 1964	år 1965*	år 1966	enl. prop.1
enl. prop.			enl. prop.
16	17	18	19	20	21
1 080 085	996 752	14,92	15,11	14,93	13,78
537 795	518 613	15,52	15,69	15,57	15,02
153 399	146 204	17,59	17,77	17,22	16,41
205 774	196 544	17,09	17,26	16,92	16,16
299 459	283 976	16,94	17,12	16,72	15,86
223 884	215 327	17,40	17,57	16,94	16,29
109 590	105 891	17,37	17,50	16,41	15,85
158 190	152 560	18,27	18,37	16,77	16,18
30 847	29 749	18,24	18,32	16,26	15,69
103 678	99 279	17,03	17,16	16,23	15,54
165 306	159 163	15,02	15,12	14,81	14,26
555 765	520 736	14,64	14,82	14,74	13,81
123 045	118 180	16,75	16,89	16,13	15,49
595 775	554 909	15,40	15,61	15,26	14,21
293 031	281 190	16,87	17,04	16,53	15,86
172 375	166 682	16,44	16,55	15,95	15,42
221 980	213 108	17,57	17,73	16,97	16,29
236 773	227 243	17,59	17,78	17,25	16,56
230 912	220 833	18,04	18,25	17.70	16,92
229 294	222 021	17,53	17,69	17,02	16,48
235 122	226 846	18,22	18,39	17,38	16,77
221 870	214 191	19,29	19,49	16,79	16,21
88 849	85 475	19,70	19,84	16,62	15,99
159 723	153 938	18,91	19,05	15,92	15,34
236 000	230197	18,43	18,58	16,38	15,98
6 668 521	6 339 609	16,47	16,64	15,98	15,19
5 962 078	5 655 808	16,18	16,36	15,92	15,11
434 406	418 356	19,23	19,41	16,58	15,97
272 037	265 445	18,55	18,68	16,19	15,80
123346	118 348	18,78	18,93	16,14	15,49
36 378	35 590	19,30	19,42	15,20	14,87
150 717	147 032	18,91	19,07	16,60	16,19
1 602 211	1 602 211	5,63	5,68	5,43	5,43
1 809 280	1 665 368	14,92	15,13	14,81	13,63
3 257 032	3 072 031	11,48	11,59	11,03	10,41
1 708 375	1 585 046	11,78	11,93	11,60	10,76
326 756	311845	11,33	11,44	11,07	10,56
1 221 901	1 175 140	11,15	11,20	10,32	9,93

Kol. 17 = kol. 14 -f kol. 2 4- kol. 4—kol. 5 + kol. 6—kol. 7—kol. 8—kol. 9 4- kol. 10 + kol.
11—kol. 13. Beloppen 1 kol. 18—21 har erhållits genom att dividera beloppen i kol. 14—17 med
kommunens eget skatteunderlag.

Tab. 4. Primärkonununerna länsvis fördelade efter den totala utdebiteringen för år 1964

Län Kommunslag	Total utdebitering,	kr./skr.	Summa	Median-
- 12,99	13,00 -13,99	14,00 -14,99	15,00 -15,99	16,00 -16,99	17,00 -17,99	18,00 -18,99	19,00 -19,99	20,00 -	kommu- ner	värde kr./skr.
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	ii	12
Stockholms stad ........			1 5 1 4				e:
Stockholms län ......	3	1	14 1 8 8 11	16	11 14 10 13 17 8 14	—	—	—	i	14,92
Uppsala * ......		2	—	—	52	16,19
Södermanlands * ......		1	1 13 17 14 13 8	7	1	—	25	17,68
Östergötlands » ......		2	3	—	—	39	16,50
Jönköpings * ......		l		2	~	—	44	16,59
Kronobergs * ......			1	8	—	—	54	16,86
Kalmar * ......		\		9	3	—	42	16,69
Gotlands » ......					22	2	50	18,09
Blekinge » ......					4 10	6	3	1	—	14	17,50
Kristianstads » ......	5	13 25 4	11 20 13 8		5				21	16,45
Malmöhus * ......	5		4			—	—	57	14,95
Hallands » ......			3	2		—	—	70	14,25
Göteborgs och Bohus län .. Älvsborgs län ......	—	2 2	17 25	12 15 14 14 7	4 3 9 9 16 14 10 22 10	1 1	—	''-	39 43	15,25 15,68
Skaraborgs » ......	2	4	10	7	1		66	15,96
Värmlands » ......				1 13	—	—	56	15,75
Örebro » ......					3	—	51	17,41
Västmanlands * ......					7 11	—	—	31	17,39
Kopparbergs » ......				1	11	1	—	27	17,85
Gävleborgs » ......				10	1		47	17,43
Västcrnorrlands län ......					4	21	3	1	39	18,26
Jämtlands lön ......						4	10	19	8	41	19,34
Västerbottens » ......			1			2 6	5	10	17	34	20,00
Norrbottens » ......					10	11	5	33	18,95
Hela riket .............	15 1	56			i 192 25 13 154	5 214 35 17 162	11	10	3	30	18,82
Städer ..............		10 20 144	164	64	36	1006	16,87
Köpingar .............. Landskommuner ........	2 12	i 54	3 84	45 29 90	9 8 47	3 3 30	133 96 777	17,73 17,53 16,61

Hna f r: ,V''e1k0n?T,ner översti8er Utdebiteringen 21,00 kr./skr., nämligen i Rödön 21,34, i Revsund 21,39 och i Hede 22,70 kr./skr samt liga

Jamtlands lan. Två kommuner får en utdebitering under 12,00 kr./skr., nämligen Harrie 11,07 och Herrestad 11,92 kr./skr., båda i Malmöhus län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Tak. 5. Primärkommuner!»* länsvis fördelade efter den totala utdebiteringen för ir M651

Län

Kommunslag

Total utdebitering, kr./skr.	Summa
—12,99	13,00-	14,00 -	15,00 -	16,00 -	17,00 -	18,00 -	19,00 -	20,00 -	ner
	13,99	14,99	15,99	16,99	17,99	18,99	19,99
2	3	4	5	6	7	8	9	10	ii
			1	__	_	_	—	_	i
3		3	14	16	13	3	—	—	52
	_	1	—	1	15	6	2	—	25
		4	7	13	11	4	—	—	39
—	2	2	8	14	15	3	—	—	44
		4	11	14	16	9	—	—	54
		1	11	13	6	10	1	—	42
	1			8	13	20	6	2	50
		_	_	4	6	3	1	—	14
—	—	—	5	9	6	1	—	—	21
5	13	11	19	8	1	—	—	—	57
5	23	21	14	5	2	—	—	—	70
	2	15	7	10	2	3	—	—	39
	1	6	18	13	3	2	—	—	43
—	2	6	23	17	7	9	2	—	66
2	4	8	18	13	9	2	—	—	56
		_	3	14	18	9	7	—	51
	_	1	1	6	15	8	—	—	31
		1	_	4	5	16	1	—	27
_	—	1	2	8	21	12	3	—	47
			_	3	8	21	6	1	39
		_	_	_	4	7	20	10	41
			_	_	2	5	10	17	34
		1	_	—	5	10	10	7	33
_	—		—	1	4	10	9	6	30
15	48	86	162	194	207	173	78	43	1006
1	1	3	9	21	30	49	16	3	133
2		4	18	11	16	27	13	5	96
12	47	79	135	162	161	97	49	35	777

Median värde kr.

/skr.

Stockholms stad
Stockholms län
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands

Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gotlands
Blekinge

Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohus län .
Älvsborgs län .....

Skaraborgs » .....

Värmlands » .....

Örebro » .....

Västmanlands » .....

Kopparbergs * .....

Gävleborgs » .....

Västernorrland s län
Jämtlands län

Västerbottens »
Norrbottens » ....

Hela riket ............

Städer .........

Köpingar .....

Landskommuner * 1

15.11
16,37

17.70
16,65

16.71

16,86

16,69

18,15

17,50

16,61

14,95

14,33

15,36

15.81

16.12

15,78

17.47
17,50
18,22
17,60

18,40

19.47
20,00
19,05
19,00

16,99

18,03

17.81

16.71

Anm. För tre kommuner överstiger utaeDuermgen .ai.uu ki./ski., muuugcu i t

liga i Jämtlands län. En kommun får en utdebitering under 12,00 kr./skr., nämligen Harrie i Malmöhus län 11,17 kr./skr.

1 Beräknad utdebitering. Se anmärkning till tab. 1.

Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1965

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 dr 1965

Tab. 6. Primärkommunerna länsvis fördelade efter den totala utdebiteringen för år 1966 enligt i
propositionen angivna förutsättningar

Län

Kommunslag

Stockholms stad......

Stockholms län

Uppsala »

Södermanlands »

Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar >

Gotlands »

Blekinge »

Kristianstads »

Malmöhus »

Hallands *

Göteborgs och Bohus »
Älvsborgs »

Skaraborgs »

Värmlands »

Örebro »

Västmanlands »

Kopparbergs *

Gävleborgs »

Västernorrlands *

Jämtlands »

Västerbottens »

Norrbottens »

Hela riket............

Städer ..............

Köpingar............

Landskommuner......

Total utdebitering, kr./skr.				Sum-
							ma
1	13,	14	15,00—	16,	17,00— 18	kom-
	13,99	14,99	15,99	16,99	1 ,		muner
2	3	4	5	6	7	8
—	—	1	_	_			i
3	—	9	11	18	11	—	52
—	—	1	3	9	10	2	25
	—	4	17	7	9	2	39
—	4	8	16	7	9	—	44
1	6	15	8	8	13	3	54
—	5	13	9	6	8	1	42
1	—	11	17	10	6	5	50
—	1	6	4	2	1	_	14
	3	11	1	3	3	—	21
9	16	21	6	5	_	__	57
6	15	28	14	6	1	_	70
2	13	13	4	3	4	_	39
3	8	13	9	5	5	—	43
1	7	23	10	10	12	3	66
4	14	17	7	8	6	_	56
—	—	5	15	12	12	7	51
—	—	1	5	12	8	5	31
—	—	1	5	4	9	8	27
—	—	4	12	11	16	4	47
—	—	—	4	16	14	5	39
—	—	4	9	13	11	4	41
—	1	—	10	7	12	4	34
1	—	9	13	4	6	—	33
—	—	—	8	8	10	4	30
31	93	218	217	194	196	57	1 006
1	1	10	10	25	62	24	133
2	—	4	24	23	28	15	96
28	92 i	204	183	146	106	18	777

värde
kr./skr.

14.93

16.17

16.94
15,91
15,63

15,63

15,33

15,76

15,00

14.68

14.17

14.50

14.35
14,81
15,20

14,59

16,46

16,79

17,39

16.68

16,97

16,58

16,86

15.50
16,88

15,74

17,31

16,78

15.35

Anm. Högsta utdebiteringen, 18,91 kr./skr., har Söderhamn i Gävleborgs län medan Harrie i
Malmöhus län och Holmön i Västerbottens län har de lägsta utdebiteringarna, 11,51 resp. 11,86
kr./skr.

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

i A

Tab. 7. Primärkommuner,!» länavi» fördelade efter den totala utdebiteringen enligt i propositionen
angivna förutsättningar nkr kostnaderna för polisväsendet m. m. helt bestrides med »talarn e

ommunslag

Total utdebitering, kr./skr.

—12,99

13,00—

13,99

14,00—

14,99

15,00-

15,99

16,00-

16,99

17,00—

17,99

18,00—

Sum ma kom muner -

Median värde kr.

/skr.

Stockholms stad
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus
Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Hela riket.........

län

Städer .........

Köpingar .......

Landskommuner

5
1

140

133

13
17

14
17
12
12
20

9
1
1
8

10
2

239

222

9
14

7
14

218

171

14
5

3
5

4
3

8
13
15

20
18
10

241

147

		1	13,78
3	_	52	15,48
4	•_	25	16,23
5	_	39	15,75
	—	44	15,00
7	__	54	15,25
7	_	42	15,00
7	—	50	15,50
	.-	14	14,67
—	—	21	14,59
	__	57	13,75
_	_	70	14,00
1	_	39	14,04
1	_	43	14,38
6	—	66	14,90
1	__	56	14,25
14	_	51	16,12
8	_	31	16,50
12	_	27	16,81
9	—	47	16,24
7	1	39	16,43
3	_	41	16,03
10	_	34	16,30
4	—	33	15,27
9	1	30	16,50
118	2	1 006	15,35
33	1	133	16,47
26	—	96	16,33
59	1	777	14,95

, nm För två kommuner överstiger utdebiteringen 18,00 kr./skr., nämligen i Söderhamn i
Gävleborgs län IS O™ i Tärend! i Norrbottens län, 18,24 kr./skr. Lägsta utdeb.teringen,
11,25 kr./skr., har Harrie i Malmöhus län.

TA 8'' Fr,märk0mmUnfrna fSrdBlade CftCT de“ tOUU utdebiteringen för åren 1964 och 1965- sam, enligt i propositionen angivna förutsättningar

<35

År

Kommunslag

Total utdebitering, kr./skr.

—12,99

13,00—

13,99

14,00—

14,99

Samtliga primärkommuner

1964 ...............

1965 ...................

1966 enl. prop..........

* » *.........

Städer

1964 ................

1965 ...................

1966 enl. prop..........

* > *.........

Köpingar

1964 ...............

1965 ...................

1966 enl. prop..........

» » *..........

Landskommuner

1964 .................

1965 ....................

1966 enl. prop.1..........

» » *.........

140

133

218

239

4
4

204

222

15,00—

15,99

174

162

217

218

144

135

183

171

16,00—

16,99

192

194

241

154

162

146

147

17,00—

17,99

18,00—

18,99

214

207

196

118

162

161

106

| Beräknad utdebitering. Sc anmärkning till tab. 1.

När kostnaderna för polisväsendet m. m. helt bestrides med statsmedel.

164

173

19,00—

19,99

20,00—

Summa

kommu ner -

1 006
1 006
1 006
1 006

133

777

Median värde kr.

/skr.

16,87

16,99

15,74

15,35

17,73

18,03

17,31

16,47

17,53

17,81

16,78

16,33

16,61

16,71

15,35

14,95

Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1965

Tab. 9. Primärkommuner^ fördelade efter den totala utdebiteringen för åren 1964 och 1965'' samt enligt i propositionen angivna förutsättningar

År	Total utdebitering, kr./skr.			Summa kom-	Median- värde
Skattekraftsområdc	—11,99	12,00— 12,99	13,00— 13,99	14,00— 14,99	15,00— 15,99	16,00— 16,99	17,00— 17,99 g	18,00— 18,99 9 1	19,00— 19,99 10	20,00— 20,99 11	21,00— 21,99 12	22,00— 13	muner 14	kr./skr. 15
1 Skattekraf Isområde 1 \ Qfi4 .............	2 2	3 13	4 56	90	174	191	197	128	14	3			868	16,52
1Qfi5 .............	1	14	48	85	162	193	192	141	29	3				ULfiO
1966 enl. prop..... . . *____	1 4	29 43	92 136	205 211	177 181	162 200	157 92	45 1	—	—	—	—	868	15,22
Skattekraftsområde 2 JQA4 .............				1			11	22	34	25	2	1	96	19,41 19,50 16,39 15,88
1965..............	_	_	—	1	—	—	11	19	34	28	2	1
	1	_	1	9	28	23	26	8	—	—			96
» ‘ ____	1	—	3	22	25	30	15	~
Skattekraftsområde 3 1964..............						1	6	14	16	5 9	—	—	42	19,00 19,20 16,56 16,18
1965..............	_	—	—	—	—	1	4	13	15
	_	_	—	4	12	9	13	4	—	"
. «____	—	—	1	6	12	11	11	i

1 Beräknad utdebitering. Se anmärkning till tab. 1.

* När kostnaderna för polisväsendet m. m. helt bestrides med statsmedel.

•*4

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Tah. 10. Primärkommuner™ fördelade efter den totala utdebiteringen för åren 1964 och 1965‘ samt enligt i propositionen angivna förutsättningar

År

Skattekraftsklass

Skattekraftsklass 1

1964 ............

1965 ............

1966 enl. prop. ..

* » 2. .

Skattekraftsklass 2

1964 ............

1965 ............

1966 enl. prop. ..

» » 2..

Skattekraftsklass 3

1964 ............

1965 ............

1966 enl. prop. ..

» » 2..

Skattekraftsklass 4

1964 ............

1965 ............

1966 enl. prop. ..

» » s..

Total utdebitering, kr./skr.

-12,99

13,00-

13,99

14,00—

14,99

15,00-

15,99

24
87
94

115

17
15

18
23

113

102

16
11
29

16,00—

16,99

41
52
82

17,00—

17,99

18,00-

18,99

19,00-

19,99

20,00—

Summa

kommu ner -

f 1 Beräknad utdebitering. Se anmärkning till tab. 1.

2 När kostnaderna för polisväsendet m. in. helt bestrides med statsmedel.

268

409

227

102

Medianvärd
e
kr./skr.

16.74

16.75

14.76
14,43

16,84

16,90

15,53

15,16

17,11

17.37
17,02

16.38

16,83

17,11

16,78

16,05

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1965

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

Tak. 11. Den totala utdebiteringens kvartilavstånd1 åren 1964 och 1965« samt enligt i propositionen

angivna förutsättningar

Kommunslag	Kvartilavstånd, kr./skr.
Skattekraftsområde (So) Skattekraftsklass	år 1964	år 1965	år 1966 enl. prop.	enl. prop.3
1	2	3	4	5
	2,57 1,84	2,62	2,43	2,18
	1,79	1,40	1,22
	2,65	2,78	1,93	1,65
	2,52	2,50	2,16	2,01
S0 1 ......................	2,31	2,34	2,45	2,22
2 .......................	1,61	1,62	1,92	1,79
So 3 .......................	1,41	1,48	1,96	1,85 1,75
	2,51	2,50	1,84
» 2................	2,61	2,65	1,98	1,93
> 3 ...............	2,53	2,39	1,81	1,60
. 4................	2,44	2,59	1,92	1,48

* Kvarlilavstånd för utdebiteringen: skillnaden mellan övre och nedre kvartilen för utdebiteringen.
Kvartilavståndet utgör således ett mått på kommunernas spridning i
övre kvartilen för utdebiteringen innebär att tre fjärdedelar av kommunerna har lagre och en

J^H/eifför utdebiteringen innebär att en fjärdedel av kommunerna har lagre och tre

fjärdedelar högre utdebitering.

1 Beräknad utdebitering. Se anmärkning till tab. 1.

3 När kostnaderna för polisväsendet m. m. helt bestrides med statsmedel.

130

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 år 1965

^t^Primärk0,UmUnerna ,äDSViS fSrde,“de Cfter ^ den totala utdebiteringen

(Utdebiteringarna beräknade enligt i propositionen angivna förutsättningar)

Län Skattekraftsklass	ökning, kr./skr.
Kommunslag Skattekraftsområde (So)	—1,00	0,99— 0,50	0,49— 0,00
1	2	3	4
Stockholms stad.....
Stockholms	län............				—
Uppsala	» ............				12
Södermanlands	» ..........				3
Östergötlands	» ...........				7
Jönköpings	» ...........				5
Kronobergs	» ...........				4
Kalmar	» ..............
Gotlands	» ............
Blekinge	» ..........
Kristianstads	» ...........				1
Malmöhus	» ..........				11 25
Hallands	» ...........			18
Göteborgs och Bohus län .....				2 9
Älvsborgs	län............
Skaraborgs	» .........				6 8
Värmlands	» ..........
Örebro	» .........				3 8
Västmanlands	» ..........
Kopparbergs	»...........				1
Gävleborgs	i> ............				4
Västemorrlands	» ..........				—
Jämtlands					—
Västerbottens	» .........
Norrbottens	» ..........				—
Hela riket.....					109
Skattekraftsklass 1..........			35
»	2..............				2 19 70 18
»	3...............	3
»	4..............
Städer ........
Köpingar..........				16 24 69
Landskommuner
So 1 ........
So 2 ..........			34	109
So 3 .......				—
			1

Minskning,

0,01-

0,49

7
16

8
10

186

108

183

Anm. Av de 147 kommuner som får en ökning av utdebiteringen har efter ökningen 7 korn il11"61''

en utdebitering under 13,00 kr./skr., 12 kommuner en utdebitering av 13,00—13 99 kr /skr

.tS ?"U^blterin! av 14,00-14,99 kr./skr., 29 kommuner en utdebitering av 15,00-Beraknad utdebitering. Se anmarknmg till tab. 1. 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

131

mellan åren 19651 och 1966

kr./skr.

•fri !,(, g.jiifiuhfj n**t‘ iii raiiHi

0,50—

0,99

Summa

1,00— 1,49	1,50— 1,99	2,00— 2,99	3,00— 3,99	— 4,00—
7	8	9	10	n
			_	__
7	3	2	—	—
10	1	1	—	—■
11	—	—	—
10	10	1
14	11	6	—	—
15	10	5	—
5	9	27	3	—
2	—	9	2	—
4	7	4		~■■
6	3	1	—	—
3	—	—	—	—
7	6	3	—	—
6	11	3	—	—“
9	14	4
12	10	4	—	—
14	9	4	—
10	—	—	—	—
4	4	1	—
11	5	5	—
10	8	8	—	—
2	1	16	21	i
	1	15	7	n
1		12	10	10
6	1	9	5	3
179	124	140	48	25
56	69	97	20	1
in	51	24	21	18
8	2	9	7	6
4	2	10	—	—
6	5	11	1	2
9	4	8	3	3
164	115	121	44	20
170	121	88	5	—
3	2	40	36	15
6	1	12	7	10

4
7

5
7

6
1
2

157

101

155

50
14
21

43
66
56

51
31
27
47

41
34
33
30

1 006

268

409

227

102

133

777

868

15,99 kr./skr., 39 kommuner eu utdebitering av 16 00 16,99 ^Tr^kr" *****

ring av 17,00—17,99 kr./skr. och 2 kommuner en utdebitering av 18,00—18,99 kr./skr.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år i965

Tab. 13. Primärkommunerna länsvis fördelade efter förändringen av den totala utdebiteringen
mellan ar 1965* 1 och den tidpunkt då kostnaderna för polisväsendet m. m. helt bestrides med
statsmedel (utdebiteringarna beräknade enligt i propositionen angivna förutsättningar)

Län

Skattekraftsklass
Kommunslag
Skattekraftsområde
(So)

Stockholms stad
Stockholms län
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands

Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gotlands
Blekinge

Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och
Bohus
Älvsborgs

Skaraborgs
Värmlands
Örebro

Västmanlands
Kopparbergs

Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens

Hela riket

Skattekraftsklass 1

• 2

* 3

* 4

Städer .........

Köpingar .....

Landskommuner

So 1 ..........

So 2 ..........

So 3 ...........

ökning, kr./skr.	Minskning, kr./skr.
0,99-	- 0,49-	- 0,01-	- 0,50-	- 1,00-	- 1,50-	- 2,00-	- 3,00-	- 4,00—
0,50	0,00	0,49	0,99	1,49	1,99	2,99	3,99
2	3	4	5	6	7	8	9	10
—	_	_		1
—	5	12	17	7	6	5	_	__
—	—	3	3	6	11	2	_
1	3	5	12	8	10	—	_.	_
—	—	6	5	10	18	5	—	—
1	—	5	8	13	18	7	2
—	—	—	6	9	16	11	_	_
—	—	—	1	2	9	26	12	_
—	—	—	—	1	1	6	6	_
—	—	—	2	3	7	9	—	—
—	4	11	20	13	7	2
2	27	21	12	6	2		_
—	—	3	8	15	7	6	—	—
—	1	9	3	10	9	11
—	6	12	10	16	11	11	—	—
-----	2	7	9	15	15	8	_
—	1	3	8	13	14	12	_
—	2	5	9	5	10	—	_	_
—	—	2	7	10	6	2	_	_
—	—	4	9	16	9	9	—	—
—	—	—	5	8	10	14	2	_
—	—	—	—	1	1	8	23	8
	—	—	—	—	—	6	16	12
	—	—	—	—	1	8	9	15
—	1	—	2	3	6	7	7	4
4	52	108	156	191	204	175	77	39
—	1	2	8	31	69	114	40	3
—	10	31	68	99	105	49	19	28
4	39	52	51	41	14	6	12	8
—	2	23	29	20	16	6	6
—	1	6	39	42	24	10	8	3
—	5	27	14	23	12	5	6	4
4	46	75	103	126	168	160	63	32
4	51	108	154	187	196	146	22	_
—	—	—	—	1	2	20	46	27
	1		2	3	6	9	9	12

Sum ma kom muner -

1
52
25
39
44

50
14
21

57
70
39

43
66

51
31
27
47

41
34
33
30

1 006

268

409

227

102

133

777

868

Anm. Av de 56 kommuner som får en ökning av utdebiteringen har efter ökningen 6
ommuner en utdebitering under 13,00 kr./skr., 11 kommuner en utdebitering av 13,00—13 99

av/S]^OO^qqTTu e“ “tdebiterin8 av 14,00-14,99 kr./skr., 16 kommuner en utdebitering
15,00—15,99 kr./skr., 10 kommuner en utdebitering av 16,00—16,99 kr./skr. och 2 kommuner
en utdebitering av 17,00—17,99 kr./skr. ''

1 Beräknad utdebitering. Se anmärkning till tab. 1.

133

Kungl. Maj.ts proposition nr t3 år 1965

Tab. 14. Skatteutjämningsbidrag år 1966

Anm.: Förevarande uppgifter bygger på statiska beräkningar (se Bilaga 3). Det totala skatteutjämningsbidraget
utgör som framgår av tabellen ca 764 milj. kr. Enligt en prognos bär beloppet
ca 930 milj. kr. (se s. 82).

Län

Skattekraftsområde

(So)

Skatteutj ämningsbidrag

täder 000 kr.	Köpingar 1 000 kr.	Lands- kommu- ner 1 000 kr.	Lands-	Samtliga kommuner
tings- kommu- ner 1 000 kr.	1 000 kr.	kr./ inv.	kr./ skr.
	3	4	5	6	7	8
				_	_	_
2 073	128	6 562	4 423	13186	26	0,38
1 835	210	7 744	4 987	14 776	86	1 66
3 807	606	7 310	5 821	17 544	76	1,44
4 824	794	13 883	7 677	27 178	76	1,52
5 890	1 639	12 763	9 880	30 172	105	2,28
839	3 849	9 944	9 312	23 944	150	3,59
3 059	1 882	20 847	1 15 822	41 610	178	4,41
524	11	6 683	4 691	11 909	223	6,28
1 268	—	9 446	6 577	17 291	118	2,71
210	1 100	10 525	10 325	22 160	86	1,98
624	488	4 964	10 833	16 909	26	0,45
2 415	127	7 894	7 783	18 219	106	2,39
1 917	—	10 817	7 484	20 218	32	0,52
4 066	1 303	17 768	13 085	36 222	96	2,04
1 704	1 365	15 202	10 529	28 800	115	2,66
3 772	4188	17 106	11 642	36 708	127	2,81
5 141	1 300	7 226	8 068	21 735	83	1,58
6 224	1 174	8 569	5 426	21 393	90	1,60
3 590	1 850	15 343	9 547	30 330	106	2,25
6 245	1 667	19 784	11 531	39 227	133	2,90
5 854	2 639	36 764	23 318	68 575	244	5,19
957	1 079	33144	13 717	48 897	360	9,15
1 168	3 921	45 723	24 035	74 847	316	7,46
4 064	833	56 204	20 925	82 026	312	5,69
72 070	32153	402 215	257 438	763 876	101	1,83
17 146	25 842	389 661	3 257 438	2 690 087	91	1,65
54 924	6 311	12 554	—	73 789	10	0,18
60 027	23 681	230 380	175 443	489 531	73	1,31
8 212	17 618	223 727	*175 443	2 425 000	63	1,14
51 815	6 063	6 653	—	64 531	10	0,17
7 101	5 074	100 604	55 339	168 118	283	6,42
4 242	4 826	98 274	55 339	162 681	274	6,21
2 859	248	2 330	—	5 437	9	0,21
4 942	3 398	71 231	26 656	106 227	329	6,32
4 692	3 398	67 660	26 656	102 406	317	6,09
250	—	3 571		3 821	12	0,23

Stockholms stad......

Stockholms län....

Uppsala *

Södermanlands » ....
Östergötlands * ....

Jönköpings » ....
Kronobergs »

Kalmar » ----

Gotlands » - • • •

Blekinge »

Kristianstads » ....
Malmöhus » ....

Hallands »

Göteborgs och Bohus län
Älvsborgs län....

Skaraborgs » ....

Värmlands »
Örebro *

Västmanlands »
Kopparbergs »

Gävleborgs »

Västernorrlands »
Jämtlands »

Västerbottens »
Norrbottens »

Hela riket..........

därav: på grund av
brist på skattekraft..
på grund av hög utdebiteringssats.
. . .

So 1 ................

därav: på grund a\
brist på skattekraft. .
på grund av hög ut
debitcringssats......

So 2 ..............

därav: på grund av
brist på skattekraft
på grund av hög utdebitcringssats.
. .

So 3 .............

därav: på grund av
brist på skattekraft
på grund av hög utdebiteringssats.
..

Kalmar läns norra landsting 6 682 000 kr. och Kalmar läns södra landsting 9 140 000 kr.
Därav 41 692 000 kr. som kompensation för förlorad skatteersättning upp till 196.) års niva.

134 Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

Tab. 15. Skatteutjämningsbidrag när kostnaderna för polisväsendet m. in. helt bestrides med
statsmedel

Se anmärkning till tab. 14.

Län

Skattekraft sområde
(So)

Stockholms stad......

Stockholms län

Uppsala »

Södermanlands »
Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs * * ....

Kalmar » ....

Gotlands » ....

Blekinge » ....

Kristianstads » ....

Malmöhus » ....

Hallands * ....

Göteborgs och Bohus län
Älvsborgs län....

Skaraborgs » ....

Värmlands » ....

Örebro » ....

Västmanlands » ....

Kopparbergs » ....

Gävleborgs » ....

Västernorrlands » ....

Jämtlands * ....

Västerbottens * ....

Norrbottens » ....

Hela riket............

därav: på grund av
brist på skattekraft..
på grund av hög utdebiteringssats.
.....

So 1 ................

därav: på grund av
brist på skattekraft..
på grund av hög utdebiteringssats.
.....

So 2 ................

därav: på grund av
brist på skattekraft..
på grund av hög utdebiteringssats.
.....

So 3 ................

därav: på grund av
brist på skattekraft..
på grund av hög utdebiteringssats.
.....

Skatteutj ämningsbidrag

Städer 1 000 kr.	Köpingar 1 000 kr.	Lands- kommu- ner 1 000 kr.	Lands- tings- kommu- ner 1 000 kr.
2	3	4	5
2150	180	6 667	4 423
1 076	267	8 070	4 987
2 881	623	7 489	5 821
3 384	1 222	14 079	7 677
5 434	1 891	12 950	9 880
697	4 128	10 023	9 312
2 719	1 980	20 971	1 15 822
411	23	6 665	4 691
794	2	9 347	6 577
174	1 129	10 569	10 325
479	591	4 920	10 833
1 711	131	7 842	7 783
1 631	—	10 804	7 484
2 984	1 460	18126	13 085
1 789	1 416	15 314	10 529
3 238	4 589	17 462	11 642
3 562	1 806	7 532	8 068
5 358	1 446	9 183	5 426
3 773	1 928	16 143	9 547
5 752	1 740	20 277	11 531
4 764	2 820	36 651	23 318
588	1 097	33 164	13 717
911	3 926	46 211	24 035
1 748	827	56 598	20 925
58 008	35 222	407 057	257 438
14 168	25 522	383 256	*257 438
43 840	9 700	23 801	—
49 997	26 552	234 433	175 443
7 742	17 432	221 105	*175 443
42 255	9120	13 328	—
5 430	5 298	101 032	55 339
3 928	4 741	96 519	55 339
1 502	557	4 513	—
2 581	3 372	71 592	26 656
2 498	3 349	65 632	26 656
83	23	5 960	—

Samtliga kommuner

1 000 kr.	kr./	kr./
	inv.	skr.
6	7	8
13 420	26	0,39
14 400	84	1,62
16 814	72	1,38
26 362	73	1,47
30 155	105	2,28
24 160	152	3,62
41 492	177	4,40
11 790	220	6,22
16 720	115	2,62
22 197	87	1,99
16 823	26	0,45
17 467	101	2,29
19 919	31	0,51
35 655	94	2,01
29 048	116	2,69
36 931	128	2,82
20 968	80	1,53
21 413	91	1,64
31 391	110	2,33
39 300	134	2,90
67 553	240	5,11
48 566	358	9,09
75 083	317	7,48
80 098	304	5,56
757 725	100	1,82
*680 384	90	1,63
77 341	10	0,19
486 425	73	1,30
*421 722	63	1,13
64 703	10	0,17
167 099	281	6,38
160 527	270	6,13
6 572	11	0,25
104 201	323	6,20
98 135	304	5,84
6 066	19	0,36

1 Kalmar läns norra landsting 6 682 000 kr. och Kalmar läns södra landsting 9 140 000 kr.

* Därav 41 692 000 kr. som kompensation för förlorad skatteersättning upp till 1965 års nivå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1965

135

):,<l

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Författningsförslag ............................................ 3

Statsrådsprotokoll den 26 februari 1965 .......................... 9

1. Inledning ................................................ 9

2. Nuvarande bidragssystem .................................. 10

2.1 De allmänna statsbidragen.............................. 10

2.2 Speciella statsbidrag.................................... 13

2.3 Kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen 17

3. Den principiella utformningen av ett allmänt skatteutjämnande

bidragssystem ............................................ 18

3.1 Skatteutjämningskommittén ............................ 18

3.2 Remissyttrandena .................................... 28

3.3 Departementschefen.................................... 33

4. Detaljutformningen av skatteutj ämningssystemet ............ 37

4.1 Bidragsberättigade kommuner .......................... 37

4.1.1 Skatteutjämningskommittén ...................... 37

4.1.2 Remissyttrandena ................................ 38

4.1.3 Departementschefen .............................. 40

4.2 Skattekraftsområden och skattekraftsgränser.............. 41

4.2.1 Skatteutj ämningskommittén ...................... 41

4.2.2 Remissyttrandena ................................ 43

4.2.3 Departementschefen .............................. 45

4.3 Utdebiteringsgränsen .................................. 48

4.3.1 Skatteutjämningskommittén ...................... 48

4.3.2 Remissyttrandena ................................ 49

4.3.3 Departementschefen .............................. 53

4.4 Bidragsprocenten ...................................... 55

4.4.1 Skatteutjämningskommittén ...................... 55

4.4.2 Remissyttrandena ................................ 55

4.4.3 Departementschefen .............................. 56

4.5 Reducering av skatteunderlagstillskott.................... 57

4.5.1 Skatteutjämningskommittén ...................... 57

4.5.2 Remissyttrandena ................................ 59

4.5.3 Departementschefen .............................. 60

4.6 Extra bidrag .......................................... 61

4.6.1 Skatteutjämningskommittén ...................... 61

4.6.2 Remissyttrandena ................................ 61

4.6.3 Departementschefen .............................. 62

4.7 övergångsbidrag ...................................... 63

4.7.1 Skatteutjämningskommittén ...................... 63

4.7.2 Remissyttrandena ................................ 63

4.7.3 Departementschefen .............................. 64

4.8 Särskilda frågor angående skatteutj ämningssystemet ...... 64

5. De speciella statsbidragen .................................. 67

136

Kungl. Maj:ts proposition nr i3 år 1965

5.1 Skatteutjämningskommittén ............................ 67

5.2 Remissyttrandena .................................... 68

5.3 Departementschefen .................................. 70

6. Folkpensionskostnaderna .................................. 72

6.1 Skatteutjämningskommittén ............................ 72

6.2 Remissyttrandena..............i-....................... 74

6.3 Departementschefen.................................... 75

7. Kostnaderna.............................................. 76

7.1 Skatteutjämningskommittén ............................ 76

7.2 Remissyttrandena.............................. 77

7.3 Departementschefen .................................. 80

8. De föreslagna åtgärdernas betydelse i utdebiteringshänseende. . 83

9. Anslagsfrågor ......................................J..... 84

10. Hemställan .............................. 85

Bilaga 1. Skatteutjämningskommitténs författningsförslag .......... 86

Bilaga 2. Promemoria angående beräkningen av skatte under lagstill skott

och skatteutjämningsbidrag ....................... 92

Bilaga 3. Tabellsammanställning ................................ 94

■jr: ''tn''>ro -

KARCUS tOKTR. STHIH 1965 650074