Kungl. Maj.ts proposition nr 41 (Proposition 1948:41)

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Nr 41.

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående lån och bidrag
till vissa skogsförbättringsåtgärder; given Stockholms
slott den 16 januari 19b8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

1 Bilwng till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 41.

Kunffl. Maj:ts proposition nr 41.

Sammanfattning.

I propositionen föreslås till en början, att för budgetåret 1948/49 under
titeln Skogsvård m. in.: Statens skogsförbättringsanslag skall anvisas ett
förslagsanslag av 350 000 kronor. Detta anslag skall ersätta statens skogsutdikningsanslag
och statens skogsodlingsanslag. Bestämmelserna om bidrag
ur sistnämnda båda anslag ävensom om bidrag till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder
å enskildas skogar skola upphävas den 1 juli 1948 i samband
med ikraftträdandet av bestämmelserna om bidrag ur det nya anslaget.

Bidrag ur statens skogsförbättringsanslag skall kunna utgå för vissa produktionsbefrämjande
åtgärder å mark, varå den föreslagna nya skogsvårdslagen
eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tilllämpning.
De åtgärder, för vilka bidrag skall kunna utgå, sammanfalla i
huvudsak med dem, för vilka bidrag kunnat erhållas ur skogsutdikningsanslaget
eller skogsodlingsanslaget. Den enligt bestämmelserna rörande skogsodlingsanslaget
medgivna möjligheten att i undantagsfall i Norrland lämna
bidrag till återväxtåtgärder efter avverkning föreslås dock utvidgad att gälla
även övriga delar av landet. Bidrag skall, då föreläggande meddelats enligt
17 § den föreslagna skogsvårdslagen, utgå med 50 procent av den beräknade
kostnaden för åtgärden, efter avdrag av värdet av fällda träd, samt eljest
med högst 50 procent av samma kostnad. Undantagsvis skall dock bidraget
kunna höjas till 60 procent.

Ur statens skogsförbättringsanslag skall vidare efter beslut av Kungi.
Maj :t i varje särskilt fall kunna utgå bidrag till åtgärder mot skadegörelse av
skogsinsekter.

För budgetåret 1948/49 hemställes om medgivande att ur ifrågavarande
anslag för andra med detsamma avsedda ändamål än åtgärder mot insektshärjning
utlämna bidrag å sammanlagt högst 325 000 kronor.

I propositionen föreslås även att en ny statlig lånefond — statens skogslånefond
— skall inrättas samt att å riksstatens kapitalbudget för budgetåret
1948/49 till denna fond skall anvisas ett investeringsanslag av 500 000 kronor.
Ur denna fond skall kunna utlämnas lån för att bestrida kostnader för
skogsförbättringsåtgärder, i första hand sådana åtgärder för vilka även bidrag
kan erhållas. Lånen skola vara amorteringslån samt löpa med en fast
årlig ränta av 3 procent. En och samme låntagare skall i regel icke äga
inneha lån till högre belopp än 10 000 kronor.

Beslut rörande lån och bidrag skall meddelas av skogsstyrelsen. De nya
bestämmelserna skola träda i kraft den 1 juli 1948.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Skogsvård
m. m.: Statens skogsförbättringsanslag för budgetåret 1948/49 beräkna ett
förslagsanslag av 350 000 kronor (IX H.T. p. 139).

Jag torde nu få anmäla denna fråga och vissa därmed sammanhängande
spörsmål.

Sedan skogsvårdsstyrelsen den 27 maj 1946 avgivit betänkande (SOU
1946: 41) med förslag till skogsvårdslag m. in., anbefallde Kungl. Maj:t genom
beslut den 30 juni 1946 skogsstyrelsen att verkställa en översyn av
gällande bestämmelser angaende de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen.
Skogsstyrelsen har med anledning härav den 13 november 1947 avlämnat
skrivelse med förslag till bestämmelser om bidrag från statens skogsförbättringsanslag
samt om lån ur statens skogslånefond.

över de i sagda skrivelse framlagda förslagen ha yttranden avgivits av
statskontoret och riksräkenskapsverket.

Innan jag ingår på sistnämnda förslag ävensom de däröver avgivna yttrandena
torde jag i korthet fa redogöra dels för nu gällande bestämmelser
om lån och bidrag till skogsvårdande åtgärder, dels för vissa stadganden i
det förslag till ny skogsvårdslag, vilket Kungl. Maj:t tidigare denna dag på
min hemställan beslutat att genom proposition förelägga riksdagen.

Nu gällande bestämmelser om bidrag och lån till skogsförbättringsåtgärder.

Bidrag.

De s. k. särskilda skogsvårdsanslagen äro följande under rubriken Skogsvård
in. m. upptagna anslag: Statens skogsutdikningsanslag, Statens skogsodlingsanslag,
anslag till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo,
anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. in. samt anslag

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar. Under sistnämnda
anslag ha dock medel icke anvisats sedan budgetåret 1938/39. Av de
nämnda anslagen ha norrländska skogsproduktionsanslaget samt väg- och
flottledsanslaget icke varit föremål för översyn i detta sammanhang. Skogsstyrelsen
har emellertid förklarat sig ha för avsikt att — sedan 1947 års
centrala lantbrukskommitté avgivit förslag beträffande betesfrågan samt en
inom skogsstyrelsen pågående utredning rörande möjligheterna att under
ekonomiskt rimliga former förbättra vägförbindelserna genom landets mera
avlägsna skogsområden in. m. slutförts — avgiva de förslag till ändringar
i bestämmelserna för sistnämnda båda anslag, vartill anledning kunde finnas.
Från dessa båda anslag bortses i det följande.

Bestämmelser rörande villkoren för statsbidrag från skogsutdikningsanslaget
och skogsodlingsanslaget återfinnas i kungörelsen den 27 juni 1927
(nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag
(ändrad genom kungörelserna nr 273/1930, 451/1938, 118/1939,
352/1941 och 282/1947) och kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående
villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag (ändrad genom
kungörelserna nr 452/1938, 353/1941 och 284/1947). För tillämpningen
av dessa båda kungörelser har Kungl. Maj :t den 27 juni 1927 (nr 273) och
den 27 juni 1930 (nr 271) utfärdat cirkulär till skogsvårdsstyrelserna och
skogssällskapet med vissa föreskrifter.

Bestämmelser om statsbidrag till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder
å enskildas skogar ha meddelats i en den 30 juni 1933 utfärdad
kungörelse (nr 437), ändrad genom kungörelserna nr 548/1933 och
198/1934. Genom cirkulär den 30 juni 1933 (nr 438) till domänstyrelsen,
skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet har Kungl. Maj :t för tillämpningen
av sistnämnda kungörelse hänvisat till de båda tidigare nämnda cirkulären.

Körande innehållet av nu gällande bidragsbestämmelser torde här få nämnas
följande.

Ur skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget kan utgå statsbidrag
för utförande av skogsförbättringsåtgärder å mark, varå skogsvårdslagen
den 15 juni 1923, lagen den 10 juni 1932 om vård av vissa skogar
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden
(lappmarkslagen) eller lagen den 17 juni 1938 om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna äger tillämpning. Bidrag utgår dock icke till aktiebolag.

Beträffande de åtgärder, för vilka bidrag må utlämnas, gäller att ur
skogsutdikningsanslaget kan lämnas bidrag till utförande av torrläggningsföretag,
vilket avser höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn
till dess utnyttjande för skogsbörd. Från skogsodlingsanslaget kan utgå
bidrag till utförande av företag, som avser skogsodling eller annan åtgärd
för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa marker med otillfredsställande
skogstillstånd. Dessa marker äro 1) skogsmark, som helt

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd; 2) vanhävdad
skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande
slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter; samt
3) skogsmark, som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd. För att bidrag
skall utgå beträffande vanhävdad skogsmark fordras dock, att avsättningsvärdet
å det virke, som bör avverkas å marken för att nöjaktig föryngring
skall erhållas, understiger kostnaden för de åtgärder, som böra utföras
för sådant ändamål. Som en allmän inskränkning i rätten att erhålla
bidrag från skogsodlingsanslaget gäller vidare, att sådant bidrag icke
utgår vare sig till torrläggningsföretag, som avser höjande av alstringsförmågan
hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd (för sådant
företag kan i stället erhållas bidrag ur skogsutdikningsanslaget), eller
till åtgärd, som någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag är pliktig
vidtaga. Sistnämnda inskränkning avser dock icke utförande av erforderliga
återväxtåtgärder efter avverkning, som verkställts för att få nöjaktig
föryngring å vanhävdad skogsmark eller skogsmark bevuxen med stavaskog.
Utan hinder av sistnämnda inskränkning kan vidare, såvitt gäller
skogsmark, varå lappmarkslagen äger tillämpning, bidrag lämnas till återväxtåtgärder,
vilka äro så betungande, att skogsvårdsstyrelsen funnit skäligt
medgiva begränsning av den markägaren enligt sagda lag åliggande
skyldigheten att vidtaga åtgärder för återväxtens betryggande.

Beträffande båda anslagen gäller, att bidrag kan utgå endast under förutsättning
att skogsvårdsstyrelsen funnit nyttan av företaget minst motsvara
kostnaden för detsamma samt, i regel, att annat statsunderstöd eller
bidrag från skogsvårdskassa icke utgått eller utgår till företaget. Härjämte
har föreskrivits, att skogsvårdsstyrelsen skall tillse, att statsbidrag främst
lämnas till sådana företag, som äro mest förtjänta av understöd.

Statsbidrag från skogsutdikningsanslaget kan beviljas, beträffande företag
inom de fyra nordligaste länen till högst femtio procent samt beträffande
företag inom rikets övriga delar till högst fyrtio procent av den av
skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för arbetet. I Norrland samt vissa
socknar i Kopparbergs och Värmlands län kan dock, om läget å arbetsmarknaden
därtill giver anledning, efter Kungl. Maj :ts medgivande bidragsprocenten
höjas till högst sextio.

Statsbidrag från skogsodlingsanslaget kan beviljas till högst femtio procent
av den godkända kostnaden för förelaget.

Ansökan om statsbidrag ur skogsutdikningsanslaget eller skogsodlingsanslaget
göres hos skogsvårdsstyrelsen. Om denna ej finner ansökningen
böra omedelbart avslås, föranstaltar den om upprättande av förslag till utförande
av företaget. Skogsvårdsstyrelsen gör sedan hos Kungl. Maj :t framställning
om anvisande till styrelsen av erforderliga medel. Framställningen
insändes till skogsstyrelsen och skall åtföljas av förteckning över
de ansökningar, som skogsvårdsstyrelsen funnit vara av beskaffenhet att
böra beviljas. Skogsstyrelsen har därefter att med eget yttrande överlämna
framställningen till Kungl. Maj :t för avgörande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Beträffande företag, vartill statsbidrag beviljats, fastställer skogsvårdsstyrelsen
arbetsplan och upprättar kontrakt med bidragstagaren. För kontraktets
fullgörande samt — därest mot kontraktet brytes —- för återbärande
av lyftad del av bidraget jämte ränta skall ställas av skogsvårdsstyrelsen
godkänd säkerhet. Skogsvårdsstyrelsen har inseendet över företagets
utförande, verkställer utbetalningar till bidragstagaren och meddelar slutligt
godkännande av arbetet. Skogsvårdsstyrelsen har vidare möjlighet att
tillåta avvikelse från fastställd arbetsplan, föreskriva minskning av statsbidraget
ävensom inställa vidare utbetalning av bidrag och återfordra uppburet
bidragsbelopp.

Förutom nu omförmälda bidrag till skogsägare kan ur skogsodlingsanslaget
i vissa fall utgå s. k. understödsbidrag till skogsvårdsstyrelse i samband
med vidtagande av hjälpkulturer. Detta bidrag är avsett att täcka
kostnader, som uppstå för skogsvårdsstyrelse därigenom att denna i vissa
fall är skyldig att kostnadsfritt lämna skogsägare skogsodlingsmaterial och
biträde för åtgärder som erfordras för att vidmakthålla plantskog.

Ur ifrågavarande båda anslag utgår slutligen s. k. förvaltningsbidrag till
skogssällskapet.

Anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar utgår
för samma åtgärder, som avses med skogsutdiknings- och skogsodlingsanslagen,
samt därutöver inom de sex nordligaste länen för röjningsgallring
i tätväxande, till stavaskog ej hänförlig ungskog, som äger dålig
skiktningsförmåga och behöver utglesas. Beträffande bidrag från detta anslag
gälla i stort sett liknande bestämmelser som i fråga om bidrag från
skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget. Från det tillfälliga anslaget
kan dock utgå statsbidrag även till aktiebolag.

Vad angår de fall, där skyldighet enligt lag föreligger att vidtaga skogsvårdande
åtgärder och där följaktligen bidrag enligt förenämnda kungörelser
i regel icke kan utgå, må här erinras om att enligt gällande skogsvårdslag
och lappmarkslagen sådan skyldighet finnes dels efter avverkning
och dels i vissa fall av skada å skogen. Skyldighet att vidtaga skogsvårdsåtgärder
efter avverkning föreligger, då vid avverkningen icke kvarlämnats
skog av sådan täthet och beskaffenhet, att densamma med hänsyn till rådande
naturförhållanden kan anses nöjaktig, samt en tillfredsställande
naturlig återväxt ej heller kan påräknas inom skälig tid. Skyldighet att
vidtaga återväxtåtgärder efter inträffad skada å skogen föreligger, då i
skogen uppkommit skada genom brand, storm, snöbrott, insektshärjning
eller annan dylik händelse eller genom betning av hemdjur eller genom
åverkan. Sistnämnda skyldighet är dock i regel begränsad till ett belopp,
motsvarande värdet av de vid skadegörelsen fällda träd, som finnas kvar
å området eller av ägaren tillgodogjorts, ävensom av de kvarstående träd,
vilka blivit så skadade, att de ej böra bibehållas eller eljest måste såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

hinderliga för tryggandet av nöjaktig återväxt borttagas, jämte den ersättning
markägaren i anledning av skadan uppburit eller kunnat uppbära.

I vissa fall kan undantag medgivas från nu angivna skyldighet att vidtaga
återväxtåtgärder.

Lån.

För åtgärder av direkt skogsvårdande natur utgår för närvarande ej lån
av allmänna medel. Av ett visst intresse i detta sammanhang äro emellertid
möjligheterna att erhålla lån ur skogsväglånefonden och ur kommunskogslånefonden.

Bestämmelser om lån ur skogsväglånefonden ha meddelats i kungörelsen
den 6 juni 1941 (nr 492), ändrad genom kungörelsen nr 531/1943. Lån
får utlämnas för utförande av vägbyggnad å skog varå skogsvårdslagen,
lappmarkslagen, lagen om häradsallmänningar eller lagen om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna äger tillämpning. Lån beviljas endast till
företag, som avser nybyggnad av skogsväg eller sådan omläggning eller förbättring
av förut befintlig skogsväg, att denna först genom nämnda åtgärd
kommer i det skick, att utforsling av skogsprodukter kan äga rum å vägen.
En förutsättning för lån är, att nyttan av företaget kan beräknas minst
motsvara kostnaderna för detsamma samt att med hänsyn till allmän eller
enskild rätt hinder mot företaget ej föreligger. Lån och statsbidrag må
sammanlagt icke överstiga åttio procent av kostnaden för företaget. Lån
beviljas av Kungl. Maj :t och utlämnas icke till lägre belopp än 500 kronor.
För lån skall ställas säkerhet, som godkännes av Kungl. Maj :t. Såsom säkerhet
kunna godkännas fastighetsinteckningar inom 75 procent av fastighetstaxeringsvärdet,
obligationer och personlig borgen. Lånet är amorteringsfritt
under två år och förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd
räntefot. Lånefonden tillhör i räntehänseende räntetyp I, enligt vilken
räntefoten utgör en av Kungl. Maj :t för varje budgetår fastställd normalränta,
lägst 4 procent.

Lån ur kommunskogslånefonden kan enligt kungörelsen den 27 juni
1930 (nr 272) angående lån från statens lånefond för underlättande av
kommuners förvärv av skogsmark i vissa fall (koinmunskogslånefonden)
— ändrad genom kungörelsen nr 639/1937 — utgå till landskommun, köping,
landsting eller kommunalförbund för förvärv genom köp eller expropriation
inom område, som lyder under skogsvårdslagen, av vissa slag av
mark med otillfredsställande skogstillstånd. En förutsättning för lån är att
syftet med förvärvet är att försätta marken i nöjaktigt skogligt tillstånd.
Lån må beviljas vid köp av skogsmark till belopp, motsvarande högst
90 procent av det uppskattade värdet av marken med därå växande skog,
dock högst 90 procent av köpeskillingen, samt vid expropriation av skogsmark
med högst 90 procent av expropriationsersättningen. Lån beviljas av
Kungl. Maj :t. Å lån beräknas årlig ränta efter 4 procent. Lån kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

i fråga om förräntning och återbetalning hänföras till principiellt tre olika
lånetyper sålunda att kapital- och ränteskulder förräntas och amorteras
med lika annuiteter, sedan 30, 20 eller 10 år förflutit från det lånet utlämnades,
varvid hela skulden skall vara slutbetald efter resp. 50, 40 och
30 år från utlämnandet av lånet.

Föreskrifter om statsbidrag i förslaget till ny skogsvårdslag.

Det förslag till ny skogsvårdslag, som genom proposition denna dag
förelagts riksdagen till antagande, innehåller åtskilliga bestämmelser av
betydelse för bidragsverksamheten. Sålunda innebär det vissa utvidgningar
i skogsvårdslagstiftningens tillämplighetsområde. Vidare föreslås, att i
en del fall skogsägare skall vara skyldig att vidtaga skogsvårdande åtgärder,
under förutsättning att skäligt statsbidrag erhålles. Nämnas kan
även, att skogsägare avses skola i vissa fall vara skyldig vidtaga åtgärder
mot skadegörelse av skogsinsekter samt att i dylika fall skäligt bidrag till
täckande av kostnaderna för åtgärderna skall utgå av allmänna medel.

Vad den nya skogsvårdslagens tillämplighetsomräde angår, avses, att under
sagda lag skola lyda ej blott de skogar, varå 1923 års skogsvårdslag
eller lappmarkslagen varit tillämplig, utan även vissa andra grupper av
skogar, som hittills stått utanför den allmänna skogsvårdslagen. De viktigaste
av dessa äro städernas skogar.

I fråga om skyldigheten att vidtaga skogsvårdande åtgärder innehåller
förslaget i 14 och 15 §§ bestämmelser om skyldighet att vidtaga åtgärder
för att ernå nöjaktig återväxt efter avverkning (14 §) eller inträdd skada
å skogen (15 §). Såvitt angår 15 §, göres den inskränkningen, att där
markägaren ej uppsåtligen förorsakat eller genom åsidosättande av skyldighet
vållat skadegörelsen, åtgärder för återväxtens tryggande icke må
fordras till större kostnad än som motsvarar värdet av de vid skadegörelsen
fällda träd, som finnas kvar å området eller av ägaren tillgodogjorts, ävensom
av de kvarstående träd, vilka blivit så skadade att de ej böra bibehållas
eller eljest måste såsom hinderliga borttagas, jämte den ersättning
markägaren i anledning av skadan uppburit eller kunnat uppbära. Bestämmelserna
överensstämma med vissa avvikelser i huvudsak med dem,
som återfinnas i nu gällande skogsvårdslag. Förslaget går emellertid längre.
Enligt 16 § skola, om å skogsmark skogstillståndet är uppenbarligen
otillfredsställande, ändå att skyldighet att sörja för återväxten icke föreligger
enligt 14 eller 15 §, sådana åtgärder vidtagas, som erfordras för att
inom skälig tid nöjaktig skog skall finnas å marken. Denna skyldighet
sträcker sig i första hand icke längre än som motsvarar värdet av de träd
vilka böra fällas i samband med åtgärdernas vidtagande.

De i 15 och 16 §§ gjorda inskränkningarna i skyldigheten att vidtaga åtgärder
för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd upphävas dock delvis genom
17 §. Enligt sagda paragraf skola nämligen nyssnämnda inskränkningar icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

äga tillämpning, därest skäligt bidrag till täckande av kostnaderna för åtgärderna
kan erhållas av allmänna medel. Närmare föreskrifter om sådana
bidrag skola meddelas av Kungl. Maj :t.

I propositionen angående ny skogsvårdslag har jag något berört frågan om
storleken av de bidrag, som böra utgå vid tillämpning av 17 § ävensom i de
fall, då skogsägare ålägges att vidtaga åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter
(34 och 35 §§). Vad de förra fallen angår har jag uttalat, att bidrag
bör lämnas med 50 procent av den del av kostnaderna för åtgärderna, som ej
täckes av värdet av den skog som bör avverkas, samt utgå till samtliga
kategorier av skogsägare. Bidragsprocenten bör kunna höjas till 60, då särskilda
skäl därtill föreligga, exempelvis då markägaren har svag ekonomi
eller det för motverkande av arbetslöshet är angeläget att åtgärderna skola
komma till stånd.

Jag har vidare uttalat, att en skogsägare, som med stöd av 17 § i förslaget
ålägges vidtaga åtgärder mot otillfredsställande skogstillstånd, bör kunna få
lån av allmänna medel för att bestrida en del av kostnaderna för åtgärderna.
Sådant lån bör utgå högst med belopp, motsvarande den del av kostnaderna,
som ej täckes av bidrag eller av värdet av avverkad skog. För lånen böra
gälla i huvudsak samma regler som de, vilka fastställts eller komma att
fastställas för amorteringslån till rationaliseringsåtgärder inom jordbruket.
Även räntefoten bör vara densamma. Både den amorteringsfria tiden och
amorteringstiden böra emellertid här ofta vara avsevärt längre än som förutsatts
i fråga om de för jordbruket avsedda amorteringslånen. Även uppskov
med erläggande av ränta bör kunna lämnas i betydligt större utsträckning
än vad fallet kan bliva med sistnämnda lån.

Vad angår bidragen till skogsägare, som ålagts vidtaga åtgärder mot skadegörelse
av skogsinsekter, har jag i propositionen framhållit, att det med
hänsyn till de vitt skiftande förhållanden, som här kunna föreligga, icke är
möjligt att i förväg uppställa regler angående bidragsbeloppen. Denna fråga
bör i stället få prövas från fall till fall och beslut om bidrag bör meddelas
av Kungl. Maj :t. Huvudprincipen vid behandlingen av dylika bidragsärenden
bör vara, att bidrag skall utgå till täckande av skillnaden mellan kostnaden
för åtgärderna och den fördel dessa medfört för skogsägaren. Med
hänsyn bland annat till svårigheten att i det särskilda fallet exakt uppskatta
den nytta skogsägaren haft av åtgärderna bör dock en viss minimiprocent
för bidraget uppställas. Denna ininimiprocent har föreslagits skola
vara 50 procent av kostnaden för åtgärderna.

Skogsstyrelsens förslag.

Bidrag.

Skogsstyrelsens förslag i fråga om bidrag av allmänna medel till skogsvårdande
åtgärder innebär i huvudsak följande. Statens skogsodlingsanslag
och statens skogsutdikningsanslag skola uppgå i ett nytt anslag, kallat sta -

Kunql. Maj.ts proposition nr 41.

tens skogsförbättringsanslag. Ur detta anslag skola, i den mån medel finnas
tillgängliga, statsbidrag kunna anvisas till vissa skogsvårdande åtgärder
å mark som står under skogsvårdsstyrelses uppsikt. Härmed menas
dels all mark, varå den nya skogsvårdslagen avses skola bliva tillämplig,
dels sådan mark, som lyder under lagen om häradsallmänningar eller lagen
om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. De åtgärder, till vilka bidrag
skall kunna utgå, äro 1) skogsodling och andra åtgärder för främjande
av skogsåterväxten; 2) röjningsgallring i stavaskog och liknande skogsbestånd,
så ock i andra bestånd, då synnerliga skäl därtill föreligga; samt 3)
skogsdikning eller därmed jämförliga markförbättrande åtgärder. Bidrag
skall dock icke utgå till åtgärder, vartill annat statsunderstöd i form av
bidrag utgått eller utgår. Till åtgärd, som någon enligt lag eller författning
är pliktig vidtaga, skall, såvida fråga ej är om skyldighet som grundar sig
å 17 § i förslaget till ny skogsvårdslag, statsbidrag utgå endast om synnerliga
skäl därtill föranleaa. Statsbidrag må beviljas endast under förutsättning
att nyttan av åtgärden beräknas minst motsvara kostnaderna därför.
Statsbidrag skall i första hand utgå till de företag, vilkas utförande är
mest angeläget ur allmän synpunkt. Bidrag skall kunna utgå till alla kategorier
av skogsägare, således även till aktiebolag. Vid beviljande av bidrag
skall dock tillses, att de markägare, som äro mest i behov av understöd,
erhålla företräde till sådant.

Statsbidrag skall utgå med femtio procent av de av skogsvårdsstyrelsen
godkända kostnaderna för företaget. I kostnaderna må icke inräknas marklösen
eller ersättning för skada eller intrång, som å den eller de av företaget
berörda fastigheterna orsakas av företagets utförande, ej heller de
med upprättande av plan till företaget förenade utgifterna. Kan det antagas,
att genom avverkning, som föranledes av företaget, eller annorledes
inkomst uppkommer i omedelbart samband med företaget, skola kostnaderna
minskas med motsvarande belopp.

Bidrag med ytterligare tio procent av de godkända kostnaderna för företaget
må utgå dels till enskild person, som själv brukar den fastighet, för
vars förbättrande åtgärden företages, under förutsättning att han på grund
av svag ekonomi eller annan jämförlig anledning kan antagas icke vara i
stånd att utföra åtgärden utan tilläggsbelopp, dels då det med hänsyn till
rådande lokal arbetslöshet befinnes erforderligt att skapa arbetstillfällen genom
att igångsätta skogsförbättringsarbeten.

Till grund för beräkningen av kostnaderna för företaget skall ligga medelpriset
för en längre tidsperiod.

I fråga om förfarandet vid beviljande av bidrag m. m. överensstämmer
skogsstyrelsens förslag med en viktig avvikelse i huvudsak med nu gällande
bestämmelser. Avvikelsen består däri, att enligt förslaget Kungl. Maj :t allenast
skall fördela det för varje år disponibla anslagsbeloppet på skogsodling,
röjningsgallring och skogsdikning och det därefter skall ankomma på
skogsstyrelsen att efter framställningar från skogsvårdsstyrelserna bevilja
bidrag till de särskilda företagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

De understödsbidrag, som nu kunna utgå till skogsvårdsstyrelserna ur
skogsodlingsanslaget, skola bortfalla. I stället skola skogsvårdsstyrelserna
ur skogsförbättringsanslaget tilldelas vissa belopp, vilka de kunna använda
för att kostnadsfritt tillhandahålla markägarna skogsodlingsmaterial och
sakkunnigt biträde vid utförande av hjälpkulturer. Dessa belopp böra även
kunna användas för att tillhandahålla samma förmåner i andra fall, då
de skogsförbättrande åtgärder, som skola vidtagas, antingen äro av ringa
omfattning eller äro av sådan natur, att rätt till bidrag ur skogsförbättringsanslaget
föreligger men markägaren åtnöjes med nyssnämnda förmåner.
Ur skogsförbättringsanslaget bör slutligen utgå förvaltningsbidrag
till skogssällskapet enligt hittills gällande grunder.

Bestämmelserna om bidrag ur statens skogsförbättringsanslag skola enligs
skogsstyrelsens förslag träda i kraft samtidigt med den nya skogsvårdslagen,
d. v. s. den 1 januari 1949. I samband med ikraftträdandet av de
nya bidragsreglerna föreslås bestämmelserna om statsbidrag ur skogsutdikningsanslaget
och skogsodlingsanslaget ävensom om statsbidrag till understödjande
av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar
skola upphävas. Nu gällande särskilda bestämmelser om statsbidrag till
väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo samt till åtgärder för
ökad skogsproduktion i Norrland m. in. avses däremot, såsom redan nämnts,
skola kvarstå tillsvidare.

Lån.

Skogsstyrelsens förslag i fråga om lån till skogsvårdande åtgärder innebär
i huvudsak följande. En särskild lånefond, benämnd statens skogslånefond,
skall inrättas. I denna fond skall den nuvarande skogsväglånefonden
uppgå. Kommunskogslånefonden skall däremot kvarstå som en särskild
fond med oförändrade bestämmelser. Lån ur skogslånefonden skall kunna
utlämnas till vissa åtgärder å skogsmark, som står under skogsvårdsstyrelses
uppsikt. (Angående innebörden härav hänvisa* till vad tidigare sagts
om tillämplighetsområdet för den föreslagna bidragskungörelsen.) De åtgärder,
för vilka lån skall kunna beviljas ur skogslånefonden, äro till en
början sådana, för vilka lån för närvarande kan erhållas ur skogsväglånefonden,
d. v. s. anläggning eller förbättring av skogsväg ävensom sådan
förbättring av annan enskild väg, som är erforderlig för att vägen skall
kunna nyttjas för utforsling av skogsprodukter. Härutöver skall lån kunna
utlämnas för följande åtgärder av skogsvårdande natur, nämligen 1) skogsodling
och andra åtgärder för främjande av skogsåterväxten; 2) röjningsgallring
i stavaskog och liknande skogsbestånd så ock i andra bestånd, då
synnerliga skäl därtill föreligga; samt .‘5) skogsdikning eller därmed jämförliga
markförbättrande åtgärder.

Lån skall kunna utgå till alla kategorier av skogsägare och oberoende av

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

om skyldighet att vidtaga åtgärden föreligger enligt lag eller ej. Lån må
dock beviljas endast under förutsättning att nyttan av företaget beräknas
minst motsvara kostnaderna därför och att med hänsyn till allmän eller
enskild rätt hinder mot företaget ej är för handen.

Utgår lån till företag, för vars utförande bidrag beviljats från statens
skogsförbättringsanslag, må lånet icke överstiga ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan de av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaderna för
företaget och det statsbidrag som beviljats. I andra fall må lån eller, där
jämväl statsbidrag utgår, lån jämte bidrag icke överstiga åttio procent av
de godkända kostnaderna för företaget, med mindre särskilda förhållanden
till annat föranleda.

I kostnaderna för företaget må icke inräknas marklösen eller ersättning
för skada eller intrång, som å den eller de av företaget berörda fastigheterna
orsakas av företagets utförande, ej heller utgifter för upprättande av plan
till företaget.

Lån skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot.
Denna skall fastställas av Kungl. Maj :t för varje budgetår och må icke
understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under budgetåret
närmast före det, varunder lånet beviljats. Ansökan om lån skall
ingivas till skogsvårdsstyrelsen. Beslut om lån meddelas av skogsstyrelsen.
Vid beviljande av lån skall skogsstyrelsen äga att i varje särskilt fall bestämma
rörande räntans erläggande och lånets återbetalning. Uppskov med
räntans gäldande må dock medgivas under högst tio år från första lyftningsdagen.
Då uppskov beviljats, skall ränta beräknas å upplupen ränta
för tidigare år. Lån skall vara slutbetalt senast under femtionde året från
första lyftningsdagen. För lån skall ställas av skogsstyrelsen godkänd säkerhet.
Såsom säkerhet skola kunna godkännas fastighetsinteckningar, i
den mån de ligga inom nittio procent av fastighetens taxeringsvärde, skogsvärdet
däri inbegripet, obligationer ävensom personlig borgen.

Även bestämmelserna om lån ur statens skogslånefond skola enligt skogsstyrelsens
förslag träda i kraft den 1 januari 1949.

Förslaget, att bidrag ur skogsförbättringsanslaget skall kunna utgå även
till åtgärder å sådan skogsmark, som visserligen står under skogsvårdsstyrelses
uppsikt men varå den nya skogsvårdslagen ej avses skola bliva
tillämplig, har ej särskilt motiverats av skogsstyrelsen.

Vad angår beskaffenheten av de åtgärder, till vilka bidrag bör kunna
utgå, har skogsstyrelsen inledningsvis framhållit, att bidragskungörelsen
utformats på sådant sätt, att en markägare skall bliva berättigad till bidrag
för de åtgärder, som han enligt förslaget till ny skogsvårdslag skulle
vara pliktig att utföra å mark med uppenbarligen otillfredsställande skogstillstånd
(16 och 17 §§ i förslaget till ny skogsvårdslag). Möjligheten till
bidrag borde emellertid icke vara begränsad till allenast de åtgärder, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 41. 13

markägaren enligt de åberopade paragraferna i lagförslaget vore pliktig
utföra.

Skogsstyrelsen har härefter närmare berört innebörden av de i dess
förslag upptagna bestämmelserna om de olika grupper av åtgärder, till
vilka bidrag borde kunna utgå. I fråga om skogsodlingsåtgärderna har
skogsstyrelsen härvid anfört följande.

Beträffande skogsodlingsåtgärder torde bidrag icke ifrågakomma med
avseende å annan mark än sådan, varå enligt lagförslaget markägaren skulle
vara pliktig utföra sådan åtgärd till avhjälpande av ett uppenbarligen
otillfredsställande skogstillstånd. Däremot synes det lämpligt, att i vissa
fall bidrag skulle kunna beviljas för annan och dyrbarare åtgärd än den,
som enligt skogsvårdslagen kan avkrävas markägaren. Här åsyftas närmast
de fall, där uppdragande av ädel lövskog kan betraktas som synnerligen
önskvärt, men annan åtgärd än barrträdskultur icke lagligen kan utkrävas.
Likaså bör bidrag kunna ifrågakomma till kulturer med högvärdigt
skogsodlingsmaterial av såväl barrträd som lövträd. Kulturer med
s. k. elitmaterial torde icke heller kunna åläggas en markägare. Till förhindrande
av att kravet på statsmedel blir oskäligt stort, torde viss maximering
av bidraget härvid erfordras.

Rörande de fall, där bidrag borde kunna utgå till röjningsgallring, har
skogsstyrelsen yttrat.

I skogsstyrelsens betänkande med förslag till skogsvårdslag angives att
de marker, varå bestämmelserna om skyldighet att vidtaga åtgärder mot
otillfredsställande skogstillstånd skulle vara tillämpliga, i huvudsak utgöras
av gamla kalmarker, s. k. skräpskogar, stavaskogar och vissa tätväxande
ungskogar samt försumpade marker. Nämnda tätväxande ungskogar
beskrivas i betänkandet sålunda: »Närbesläktade med stavaskogarna
äro vissa tätväxande ungskogar med så nedsatt skiktningsförmåga,
att en utglesning kräves för att skogen överhuvud taget skall kunna utveckla
sig någorlunda normalt. För bägge dessa skogstyper gäller att de, om
lämpliga åtgärder icke vidtagas, nämligen röjningsgallringar, ifråga om
sin produktivitet väsentligen äro att likställa med kal skogsmark».

Skogsstyrelsen anser, att bidrag som regel icke bör utgå till röjningsgallring
i andra ungskogar än de nyssnämnda. Emellertid kan det under
vissa förhållanden vara önskvärt, att bidrag kan beviljas till röjningsgallring
i något vidare utsträckning. Sålunda finnas ungskogsbestånd, där
vissa individer böra avlägsnas redan innan beståndet nått avsättningsbara
dimensioner, enär risk eljest föreligger, att beståndets utvecklingsmöjligheter
avsevärt försämras. Om i dylika eller liknande bestånd på grund av
mark- eller avsättningsförhållanden erforderlig röjningsgallring icke kan
förväntas betala sig förrän efter avsevärd tid och det dessutom med hänsyn
till markägarens ekonomiska ställning kan antagas, att åtgärden eljest
icke skulle komma till utförande, synes bidrag härtill i vissa fall böra utgå.
Det må erinras, att erforderlig röjningsgallring i plantskog enligt skogsvårdslagförslaget
skulle kunna avkrävas markägaren. Sålunda framhålles
i betänkandet beträffande markägarens skyldighet att vidtaga åtgärder
för att ernå nöjaktig återväxt efter avverkning följande: »Sålunda
kan, alltefter de lokala förhållandena, exempelvis ifrågakomma hjälpkultur
å glesa eller kala partier, utglesning av så tätväxande plantbestånd, att
dessa eljest löpa risk att stagnera, samt bortröjning av uppenbart mindervärdiga
eller föryngringen hindrande invidider.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Emellertid föreligga ofta även för fackmannen stora svårigheter att i
fråga om plantskog avgöra, huruvida en röjningsgallring är erforderlig.
Härtill kommer, att det ofta bär markägaren mycket emot att borttaga
plantor, som han lyckats uppdraga, stundom genom nedläggande av dryga
kulturkostnader. Sedan beståndet passerat plantskogsstadiet, framstår däremot
ofta behovet av röjningsgallring eller förnyad sådan med all tydlighet,
samtidigt som det klart framgår att, därest åtgärden ytterligare uppskjutes,
beståndet kommer att erhålla skador, vilka icke kunna hotas under
dettas återstående livstid.

I sådana fall där enligt ovanstående utebliven röjningsgallring i plantskog
icke berott på försumlighet från skogsägarens sida, bör sålunda viss
möjlighet finnas för bidrag till åtgärdens utförande vid en senare tidpunkt.

Vad angår skogsdikningen har skogsstyrelsen uttalat, att som regel icke
andra företag torde komma i fråga för bidragstilldelning än sådana, vilka
enligt förslaget till ny skogsvårdslag skulle kunna framtvingas med
stöd av bestämmelserna om åtgärder mot uppenbarligen otillfredsställande
skogstillstånd.

Skogsstyrelsen har vidare framhållit att förslaget, såvitt anginge beskaffenheten
av de bidragsberättigade åtgärderna, jämfört med gällande bestämmelser
om bidrag från skogsutdiknings- och skogsodlingsanslagen icke
innebure annan ändring än att även röjningsgallring i andra tätväxande bestånd
än stavaskog i vissa fall skulle komma ifråga för bidrag. Däremot
innebure förslaget en viss inskränkning, jämfört med bestämmelserna om
bidrag ur anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar,
i det att enligt sistnämnda bestämmelser inom de nordligaste länen
bidrag kunde utgå även till röjningsgallring i tätväxande, till stavaskog ej
hänförlig ungskog, som ägde dålig skiktningsförmåga och vore i behov
av utglesning.

Om bidragsprocenten har skogsstyrelsen anfört följande.

Beträffande bidragsprocenten har i skogsstyrelsens betänkande med förslag
till ny skogsvårdslag framhållits, att denna generellt bör vara femtio
och att i vissa fall, där särskilda skäl föreligga, t. ex. då markägaren
har svag ekonomi eller då det för motverkande av arbetslöshet är angeläget,
att åtgärderna komma till stånd, bidraget bör kunna höjas till sextio
procent. Då bidrag enligt kungörelseförslaget skulle kunna utgå även till
andra åtgärder än dem, som det enligt skogsvårdslagförslaget skulle åligga
markägaren att utföra, har det ifrågasatts, huruvida icke lägre bidragsprocent
bör tillämpas för de åtgärder, vilkas utförande icke lagligen kan
framtvingas. Detta skulle innebära, att skogsvårdsstyrelse hade att beträffande
varje särskild bidragsframställning avgöra, huruvida åtgärden
låge inom eller utanför ramen av åtgärder mot uppenbarligen otillfredsställande
skogstillstånd.

Enligt skogsstyrelsens betänkande är omfattningen av de marker, varå
skogstillståndet är av sådan beskaffenhet, mycket omfattande; den sammanlagda
arealen uppgår till cirka 2 500 000 hektar. Uppenbart är, att det
vida övervägande antalet ansökningar om bidrag kommer att avse åtgärder
å dylika marker, som omfatta de bästa objekten för bidragstilldelning.
Enligt kungörelseförslaget skall företräde till bidrag i första hand
givas företag, vilkas utförande ur allmän synpunkt är mest angeläget. Detta

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

måste medföra, att ansökningar, som icke avse marker med uppenbarligen
otillfredsställande skogstillstånd, måste sättas i andra hand. Då härtill
kommer, att i vissa fall gränsen för åtgärd mot uppenbarligen otillfredsställande
skogstillstånd kan vara vansklig att fastställa, är det uppenbart
att, även om en lägre bidragsprocent bestämdes för andra åtgärder, denna
lägre procentsats endast mycket sällan skulle komma att tillämpas. Med
hänsyn härtill anser skogsstyrelsen olika procentsatser icke böra tillämpas
för åtgärder, som enligt lag kunna framtvingas, och andra åtgärder.

Det torde få ankomma på skogsstyrelsen att i samband med utfärdande
av tillämpningsföreskrifter närmare angiva de omständigheter, som böra
medföra rätt till tio procents förhöjning av bidraget. Här må endast framhållas,
att under normala tider bidragsprocenten som regel bör vara 50 och
att en förhöjning till 60 procent endast bör medgivas i undantagsfall.

Till motivering av förslaget, att beslut om bidrag skall meddelas av
skogsstyrelsen, har i skogsstyrelsens skrivelse anförts följande.

Enligt nu gällande ordning anvisar Kungl. Maj :t medel till skogsvårdsstyrelse,
som äger bevilja bidrag för de särskilda företagen. Skogsvårdsstyrelses
framställning om medelsanvisning skall vara åtföljd av förteckning
över de ansökningar om statsbidrag, som skogsvårdsstyrelsen funnit
vara av beskaffenhet att böra beviljas. Förteckningen skall enligt i
vederbörande cirkulär fastställda formulär angiva, bland annat, den godkända
kostnaden för varje särskilt företag ävensom det bidragsbelopp, som
skogsvårdsstyrelsen anser böra beviljas företaget. Kungl. Maj :ts medelsanvisning
enligt förteckningen innebär sålunda ett fastställande av bidragsprocent
och bidragsbelopp för varje särskilt företag, medan skogsvårdsstyrelsens
formella beviljande av bidraget endast är ett effektuerande
av Kungl. Maj :ts beslut. Dock äger skogsvårdsstyrelse meddela tillstånd till
avvikelse från den för företaget fastställda arbetsplanen, och om denna
avvikelse föranleder minskning av kostnaden för företaget, åligger det styrelsen
att föreskriva motsvarande minskning av statsbidraget.

Skogsstyrelsen föreslår nu, att, sedan Kungl. Maj:t fördelat årets anslag
på de olika åtgärdsgrupperna (skogsodling, röjningsgallring och skogsdikning),
det skall ankomma på skogsstyrelsen att bevilja bidrag till de
särskilda företagen. Detta skulle, enligt vad av det anförda framgår, innebära,
att beslutanderätten rörande bidrag till de särskilda företagen överginge
— om ock formaliter från skogsvårdsstyrelserna — realiter från
Kungl. Maj :t till skogsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsernas rätt att medgiva
avvikelse från arbetsplan synes alltjämt böra bestå.

I detta sammanhang må framhållas följande. Enligt gällande bestämmelser
såväl för de anslag, varom nu närmast är fråga, som för skogsvägsanslaget
och norrländska skogsproduktionsanslaget må skogsvårdsstyrelse avslå
ansökan om bidrag respektive bildande av skogsvårdsområde. Någon rätt
att anföra besvär över sådant skogsvårdsstyrelsebeslut förefinnes ej, vilket
kan förefalla anmärkningsvärt. Emellertid har Kungl. Maj :t i proposition
nr 126/1946 framhållit, att erfarenheten givit vid handen, att behov av dylik
besvärsrätt icke föreligger. Berörda förhållande har ej heller, skogsstyrelsen
veterligt, i något enda fall föranlett berättigade klagomål.
Skogsstyrelsen finner det gällande systemet ändamålsenligt, då tack vare
detta onödig tidsspillan undvikes beträffande ansökningar, som uppenbarligen
icke äro bidragsberältigade. Även om formell besvärsrätt ej föreligger,
torde rättelse av ett eventuellt felaktigt beslut kunna nås efter hänvändelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

till skogsstyrelsen eller Kungl. Maj :t. Då bidragstilldelning enligt kungörelseförslaget
skulle vara beroende av bland annat skogsvårdsstyrelsens framställning
om bidrag, innebär förslaget icke någon inskränkning i skogsvårdsstyrelses
rätt att avslå bidragsframställningar.

Vad bidragen angår har skogsstyrelsen slutligen i skrivelsen närmare
berört skälen för en omläggning av de ur skogsodlingsanslaget utgående
understödsbidragen. Härom har anförts följande.

Enligt gällande bestämmelser om bidrag från statens skogsodlingsanslag
skall bidragstagare för åtgärd, som erfordras till vidmakthållande av
plantslcog, vilken uppdragits med hjälp av bidrag från anslaget, i vissa fall
från skogsvårdsstyrelsen kostnadsfritt erhålla dels härför erforderligt skogsodlingsmaterial,
dels ock sakkunnigt biträde vid arbetets utförande. Skogsvårdsstyrelse
erhåller för sina kostnader i samband härmed s. 1c. understödsbidrag.

Denna bestämmelse är avsedd att, där utan markägarens förvållande sådan
skada å föryngringen inträffar, att hjälpkultur erfordras, begränsa markägarens
utgifter för hjälpkulturen till arbetskostnaderna. Då dessa utgöra
den större delen av kostnaderna för kulturerna, blir bidraget, även relativt
sett, lägre vid sådan hjälpkultur än vid den första kulturen.

I de fall sådan skada, som icke uppstått genom försummelse från markägarens
sida, drabbar hela den med stöd av bidrag verkställda ursprungliga
kulturen eller en avsevärd del härav, synes det näppeligen skäligt, att markägaren
vid den senare kulturens utförande skall komma i åtnjutande av
lägre bidrag, än vad han skulle gjort om den första kulturen icke kommit
till utförande. Lämpligast synes vara, att i dylikt fall bidrag till hjälpkulturerna
utgår efter samma grunder som till andra kulturåtgärder.

Detta torde kunna ske med stöd av den av skogsstyrelsen föreslagna bestämmelsen,
att bidrag må kunna utgå till reproduktionspliktig åtgärd, där
synnerliga skäl därtill äro. Skador av nyss nämnd omfattning å kultur, som
utförts med hjälp av statsbidrag, skulle således anses vara sådant synnerligt
skäl.

Givet är, att hjälpkulturåtgärderna ofta äro av så ringa omfattning, att
det måste anses olämpligt att tillgripa ett så omständligt och vidlyftigt förfarande,
som en ny ansökning om bidrag innebär. För sådana fall är särskilt
angeläget, att skogsvårdsstyrelserna tilldelas vissa medel för att kostnadsfritt
kunna tillhandahålla markägarna skogsodlingsmaterial och sakkunnigt
biträde vid hjälpkulturernas utförande. Dessa medel, som lämpligen
kunna anvisas i annan ordning, skulle även kunna anlitas för tillhandahållande
av samma förmåner vid andra bidragsberättigade kulturer än hjälpkulturer,
där dessa äro av endast ringa omfattning och där markägaren åtnöjes
med endast dessa förmåner.

Därest den sist föreslagna anordningen genomföres, skulle något behov
av särskilt understödsbidrag till skogsvårdsstyrelse från anslaget icke föreligga.

Beträffande förslaget om utlämnande av lån från statens skogslånefond
har skogsstyrelsen erinrat om att chefen för jordbruksdepartementet vid remissen
till lagrådet av förslaget till ny skogsvårdslag uttalat, att den skogsägare,
som ålades vidtaga åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd,
borde kunna få lån för den del av kostnaderna för åtgärderna, som ej täck -

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

tes av vare sig värdet av avverkade träd eller utgående statsbidrag. Då det
för närvarande ej funnes någon statlig lånefond, som avsåge dylika åtgärder,
vore det nödvändigt att en sådan lånefond bildades. Skogsstyrelsen hade
funnit hinder icke möta alt skogsvägslånefonden finge uppgå i denna fond
och att bestämmelserna om lån för anläggande av skogsvägar intoges i den
kungörelse, som skulle innehålla bestämmelser om lån för åtgärder mot otillfredsställande
skogstillstånd. Kommunskogslånefonden vore däremot enligt
styrelsens uppfattning av så speciell natur, att den icke lämpligen borde
inordnas i en fond, som avsåge lån till skogsförbättrande åtgärder utan direkt
samband med förvärv av skogsmark.

Av de föreslagna lånebestämmelserna ha endast några närmare berörts i
skogsstyrelsens framställning.

Till motivering av förslaget, att lån skall kunna utgå även till åtgärder,
som markägare enligt lag eller författning är pliktig vidtaga, har skogsstyrelsen
anfört följande.

_ Det torde ofta inträffa, att återväxtåtgärder ej utkrävas förrän flera år
förflutit efter det avverkning ägt rum. Om i ett sådant fall exempelvis fastigheten
under mellantiden bytt ägare och den nye ägaren har svag ekonomi,
kunna svårigheter föreligga för skogsvårdsstyrelsen att upprätthålla kravet
på fullt tillfredsställande reproduktionsåtgärder. Därest lånemöjligheter öppnas,
torde detta i nu berörda eller liknande fall underlätta såväl för markägaren
att själv vidtaga erforderliga återväxtåtgärder som för skogsvårdsstyrelsen
att utkräva sådana åtgärder. Skogsstyrelsen vill emellertid framhålla,
att lånemöjligheterna endast torde komma att anlitas relativt sällan.

Beträffande lånevillkoren har skogsstyrelsen framhållit, att anledningen
till att den längsta tiden för återbetalning av lån i kungörelseförslaget angivits
till 50 år vore den, att en stor del av lånen torde komma att avse åtgärder,
vilka först efter lång tid komme att medföra inkomst för markägaren.

Skogsstyrelsen har vidare anfört, att det framlagda förslaget ifråga om
lån till vägbyggnader icke vore avsett att innebära några mera väsentliga
förändringar jämfört med nu gällande bestämmelser. Sålunda borde endast
i undantagsfall beviljas uppskov med erläggande av ränta utöver vad för
närvarande vore medgivet eller tillåtas längre löptid för lån än 20 år. Däremot
borde beträffande säkerhet för lån samma villkor gälla, oavsett till
vilket ändamål lånet utginge. Närmare föreskrifter härutinnan liksom i
fråga om alla detalj spörsmål torde böra meddelas i särskilda tillämpningsföreskrifter,
som skogsstyrelsen borde äga utfärda.

Skogsstyrelsen har slutligen påpekat, att de tidigare nämnda, av Kungl.
Maj:t den 27 juni 1927 (nr 273), den 27 juni 1930 (nr 271) samt den 30
juni 1933 (nr 438) utfärdade cirkulären utfärdats innan något centralt statligt
organ lör det enskilda skogsbruket ännu inrättats. Kfter skogsstyrelsens
tillkomst förelåge enligt styrelsens uppfattning icke längre något behov

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr il.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

av tillämpningsföreskrifter av den art, som förekomme i nämnda cirkulär.
Det syntes i stället kunna anförtros skogsstyrelsen att själv utfärda erforderliga
tillämpningsföreskrifter till de blivande låne- och bidragskungörelserna.

Skogsstyrelsens anslagsäskanden.

Med hänsyn till att de nya bidragsbestämmelserna avsetts skola träda i
kraft först den 1 januari 1949, har skogsstyrelsen framlagt förslag till anvisande
av medel dels till skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget
för andra halvåret 1948, dels till skogsförbättringsanslaget för första halvåret
1949. Styrelsen har härvid uttalat att, därest de nuvarande reglerna
om bidrag ur skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget skulle ha
gällt under hela nästa budgetår, till skogsutdikningsanslaget borde ha anvisats
ett belopp av 300 000 kronor och till skogsodlingsanslaget ett belopp
av 400 000 kronor. Medelsbehovet för andra halvåret 1948 har skogsstyrelsen
beräknat till hälften av dessa belopp eller således till 150 000 respektive
200 000 kronor. För skogsförbättringsanslaget borde man enligt skogsstyrelsens
åsikt räkna med större medelsbehov, med hänsyn till att enligt
de föreslagna bidragsreglerna rätt till bidrag ur skogsförbättringsanslaget
jämväl skulle tillkomma aktiebolag och vidare bidragsprocenten för skogsdikning
inom de södra delarna av landet skulle höjas från 40 till 50. Den
härav föranledda utgiftsökningen för första halvåret 1949 har skogsstyrelsen
uppskattat till 200 000 kronor, varför sålunda under skogsförbättringsanslaget
ansetts böra för första halvåret 1949 anvisas (150 000 -j200
000 -f 200 000 =) 550 000 kronor.

Behovet av medel till statens skogslånefond har skogsstyrelsen uppskattat
till 500 000 kronor.

Till motivering av beräkningarna rörande medelsbehovet för sådana åtgärder,
för vilka bidrag hittills utgått ur skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget,
har skogsstyrelsen i en den 28 augusti 1947 dagtecknad skrivelse
— vilken avlåtits innan förslag till nya bidragsregler framlagts —
anfört följande.

Det belopp, som skulle behöva tagas i anspråk vid beviljande av samtliga
den 30 juni 1947 föreliggande ansökningar, vilka uppfylla villkoren
för statsbidrag från skogsutdikningsanslaget, uppgår till 1 423 000 kronor.
Under budgetåren 1947/48 och 1948/49 beräknas inkomma ansökningar
belöpande å tillhopa 1 196 000 kronor. De ur detta anslag beviljade bidragen
uppgingo under budgetåren 1941/42—1946/47 till respektive 140 000, 42 000,
46 000, 61 000, 199 000 och 199 000 kronor. Dikningsverksamheten har
alltså under vissa krisår haft en mycket ringa omfattning, vilket sammanhänger
med att myndigheterna med hänsyn till rådande arbetskraftsbrist
återhållit verksamheten. Intresset för skogsdikning är emellertid fortfarande
stort, och avsevärda arealer dikningsbara marker finnas. De dikningsföretag,
vilka under rådande förhållanden kunna komma till utförande,
äro som regel av ringa omfattning och utföras ofta av markägarna själva

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

eller av hemmavarande familjemedlemmar. Utförandet av dessa företag påverkar
därför icke nämnvärt läget på den öppna arbetsmarknaden. Skogsstyrelsen
föreslår därför, att skogsutdikningsanslaget uppföres med oförändrat
belopp eller 300 000 kronor. Styrelsen förutsätter, att av anslaget
må liksom tidigare utgå ersättning till skogssällskapet för underhållsbesiktning
av statsunderstödda skogsdikningsföretag. Sådan ersättning har
av anslaget tidigare utgått jämväl till skogsvårdsstyrelserna. Sedan förvaltningsbidrag
från och med den 1 juli 1947 icke tilldelas skogsvårdsstyrelserna
från anslaget, torde icke heller nämnda ersättning utgå från anslaget.

Vad skogsodlingsanslaget angår, erfordras enligt uppgifter från skogsvårdsstyrelserna
och skogssällskapet 298 000 kronor för tillgodoseende av
samtliga den 30 juni 1947 föreliggande bidragsberättigade ansökningar,
varav 30 000 kronor för verksamheten till befrämjande av återväxt av ädla
lövträd. Under budgetåren 1947/48 och 1948/49 beräknas inkomma ansökningar
med ett sammanlagt bidragsbelopp av 873 000 kronor, varav
162 000 kronor avseende verksamheten med ädla lövträd. Hos skogsstyrelsen
inneligga dessutom framställningar om sammanlagt 168 000 kronor,
varav 10 000 kronor avse verksamheten med ädla lövträd, vilka framställningar
styrelsen på grund av bristande medelstillgång nödgats överhålla
från föregående budgetår. För att tillgodose samtliga ifrågavarande framställningar
skulle således utöver det belopp, som anvisats för innevarande
budgetår, erfordras 939 000 kronor. De för innevarande budgetår anvisade
medlen medgiva alltså icke bidragstilldelning till samtliga redan föreliggande
ansökningar, än mindre till" de under budgetåret inkommande. För
att icke balansen av icke beviljade ansökningar skall ytterligare öka, synes
det nödvändigt, att bidragsmedel ställas till förfogande i minst samma
utsträckning som för innevarande budgetår eller alltså ett belopp av 400 000
kronor.

I nämnda skrivelse den 28 augusti 1947 har skogsstyrelsen vidare hemställt
om anvisande för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 25 000 kronor
för utlämnande av bidrag till bekämpande av skadeinsekter. Sådant
bidrag borde enligt skogsstyrelsens åsikt kunna utgå ej blott då en skogsägare
i enlighet med förslaget till ny skogsvårdslag ålades att vidtaga åtgärder
mot skadegörelse av skogsinsekter, utan även till sådana bekämpningsåtgärder,
som en skogsägare icke enligt sagda förslag skulle kunna
åläggas utföra.

Yttrandena.

Rörande de föreslagna bidragsbestä in melserna har statskontoret
i sitt yttrande framhållit, att ämbetsverket funnit det praktiskt, att de
olika möjligheterna till statsbidrag för skogsvård sammanfördes. Då det
under nu föreliggande förhållanden icke syntes möjligt att sammanföra
samtliga skogsvårdsanslag, ville statskontoret tillstyrka det framkomna, begränsade
förslaget. Beträffande innehållet av bidragsreglerna har statskontoret
dock sagt sig hysa en viss tvekan, huruvida rätten att erhålla bidrag
borde utsträckas att omfatta även aktiebolag. I denna del har statskontoret
anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Bolagen inneha i allmänhet så omfattande skogsmarker, att de genom
årliga virkesuttag kunna finansiera sina skogsförbättringsåtgärder. Detta
förhållande samt den omständigheten, att de oftast besitta skogsmarken
för avsevärda tidsrymder, gör att de på ett helt annat sätt än åtminstone
de flesta enskilda skogsägare kunna planera och fullfölja ett skogsvårdsprogram
på längre sikt. Med hänsyn till de ändrade bestämmelser rörande
skyldigheten att verkställa skogsförbättringsåtgärder, som föreslagits i den
nya skogsvårdslagen, anser sig ämbetsverket dock icke böra avstyrka förslaget
i denna del.

Statskontoret har vidare förklarat sig icke kunna förorda, att bidragsprocenten
skulle fixeras till ett bestämt tal och sättas så högt som till 50 procent
av kostnaderna för åtgärderna. Ämbetsverket har i stället föreslagit,
att procenttalet skall bestämmas till normalt högst 40 procent av kostnaderna
samt att möjlighet skall beredas att i de av skogsstyrelsen avsedda
undantagsfallen höja bidraget till 50 procent.

Riksräkenskapsverket har uttalat, att åtgärden att för nu berörda skogliga
ändamål uppföra ett gemensamt reservationsanslag vore rationell och
ägnad att underlätta strävandena att i nuvarande statsfinansiella läge iakttaga
återhållsamhet vid beviljande av statsbidrag. Ämbetsverket tillstyrkte
därför förslaget i denna del men ville ifrågasätta, om ej sammanföringen
kunde ske redan från och med den 1 juli 1948. I övrigt hade det framlagda
förslaget ej givit ämbetsverket anledning till särskilt uttalande.

Vad angår förslaget om lån ur statens skogslånefond har statskontoret
i sitt yttrande förklarat sig i princip icke hava något att erinra mot den
föreslagna lånerörelsen. Ämbetsverket har emellertid på olika punkter framställt
erinringar mot lånebestämmelserna. Sålunda bär framhållits, att räntan
borde utgå efter räntetyp I i kungörelsen den 31 december 1943 angåen
ränta å lån från statens utlåningsfonder, vilken räntetyp motsvarade den
av Kungl. Maj:t för varje budgetår fastställda normalräntan, dock lägst
4 procent. De av skogsstyrelsen föreslagna bestämmelserna om ränteuppskov
och amorteringsskyldighet borde utformas mera exakt och skärpas
något. Det borde sålunda föreskrivas, att ränta skulle utgå från lyftningsdagen.
Vidare borde angivas, på vad sätt återbetalning skulle ske. Härjämte
borde lämpligen stadgas, att lånen skulle amorteras med lika årliga
inbetalningar inom den tid från första lyftningsdagen, som bestämdes
vid lånets beviljande. Något motiv för den föreslagna möjligheten att
medgiva låntagaren uppskov med räntans erläggande under högst 10 år
hade ej anförts. Låntagaren skulle genom ett dylikt medgivande ej erhålla
någon verklig lättnad i räntebetalningen, som endast skulle ställas på framtiden.
Vidare syntes den föreslagna längsta tiden, 50 år, för återbetalning
av lånen, vilka i allmänhet torde bliva å relativt obetydliga belopp, böra
avkortas till högst 25 ä 30 år. Beträffande säkerheten för utlämnat lån har
statskontoret framhållit, att borgenssäkerhet icke vore särskilt lämpad
för lån med långa löptider. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke föreskrifter
rörande vad skogsstyrelsen i modifierande riktning framhållit i
fråga om lån till vägbyggnader borde intagas i låneförfattningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Statskontoret har slutligen anfört sig vilja fästa uppmärksamheten på
att frågan om kreditväsendets organisation i dess helhet för närvarande
vore under prövning genom de sakkunniga, som Kungl. Maj :t den 25 mars
1945 tillkallat för utredning angående hankväsendets organisation m. m.
Därest resultatet av denna utredning komme att föreläggas 1948 års riksdag
och föranleda omläggning av den statliga låneverksamheten, borde detta
enligt ämbetsverkets mening beaktas vid den slutliga utformningen av
ifrågavarande lånerörelse för skogliga åtgärder.

Departementschefen.

Såsom jag uttalat redan i propositionen angående ny skogsvårdslag, bör
det övervägas, om ej de olika anslag, som nu utgå till skogsvårdande åtgärder,
eller vissa av dessa kunna sammanslås. Det av skogsstyrelsen nu framlagda
förslaget innebär, att statens skogsodlingsanslag och statens skogsutdikningsanslag
skola sammanföras till ett anslag, benämnt statens skogslörbättringsanslag.
Ur detta skola även bestridas kostnaderna för de bidrag,
vilka enligt förslaget till ny skogsvårdslag skola utgå i vissa fall, då skogsägare
ålägges vidtaga åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd. De
år 1933 tillkomna bestämmelserna om bidrag till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder
å enskildas skogar skola vidare upphöra att gälla i och med
ikraftträdandet av de nya bidragsreglerna. Till vad skogsstyrelsen sålunda
föreslagit kan jag ansluta mig. Frågan, huruvida även anslagen till vissa
väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo samt till åtgärder för
ökad skogsproduktion i Norrland in. in. kunna uppgå i det nya anslaget,
torde böra prövas längre fram, sedan ställning tagits till de förslag, som
torde komma att framläggas om ändring av bestämmelserna om bidrag ur
sagda anslag.

Även i fråga om utformningen av de nya bidragsreglerna kan jag i sak
i stort sett godtaga skogsstyrelsens förslag. På vissa punkter synas dock
bidragsbestämmelserna böra utformas något annorlunda än skogsstyrelsen
förordat. Vad först angår dessas tillämplighetsområde, anser jag, att bidrag
bör kunna utgå endast till förbättringsåtgärder å mark, varå den blivande
skogsvårdslagen eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
äger tillämpning. Jag är alltså icke nu beredd att förorda, att bidrag skall
— i motsats till vad för närvarande gäller beträffande bidrag ur skogsutdikningsanslaget
och skogsodlingsanslaget — utgå även för åtgärder å mark,
som lyder under lagen om häradsallmänningar. Frågan härom synes lämpligen
böra upptagas först då den pågående omprövningen av denna lagstiftning
avslutats.

Beträffande spörsmålet, till vilka åtgärder bidrag bör kunna utgå, har
redan antytts, att bidrag bör lämnas ur ifrågavarande anslag i de fall,
då en skogsägare enligt 17 § i den föreslagna skogsvårdslagen ålägges vidtaga
åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd. Det är emellertid an -

Kungi. Maj.ts proposition nr 41.

geläget, att dylika åtgärder i största möjliga utsträckning skola utföras frivilligt.
Bidrag bör därför utgå även för produktionsbefrämjande åtgärder,
som vidtagas frivilligt, såvida skogstillståndet å marken är sådant, att förutsättningarna
för ett åläggande enligt nyssnämnda lagrum föreligga.

En dylik avgränsning av de åtgärder, för vilka bidrag må lämnas, motsvarar,
såsom skogsstyrelsen framhållit, i stort sett vad som för närvarande
gäller i fråga om bidrag ur skogsutdikningsanslaget respektive skogsodlingsanslaget.

Även skogsstyrelsens förslag tager i främsta rummet sikte på de fall,
där en skogsägare enligt nyssnämnda lagrum ålagts eller skulle kunna
åläggas vidtaga åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd. Enligt förslaget
skulle dock bidrag kunna utgå även för andra åtgärder, bland annat
för viss röjningsgallring. Redan de marker, där skogstillståndet måste betecknas
som uppenbart otillfredsställande, erbjuda emellertid ett mycket
omfattande arbetsfält för en bidragsverksamhet av ifrågavarande slag. Det
är även tydligen här, som behovet av bidrag är störst. Vidare synes det vid
ett genomförande av skogsstyrelsens förslag bliva svårt att på ett någorlunda
tillfredställande sätt avgränsa de åtgärder, där bidrag skulle kunna komma
i fråga, från övriga. Jag kan därför icke ansluta mig till skogsstyrelsens
förslag i denna del utan anser, att bidrag i princip bör utgå blott i
sådana fall då en skogsägare med stöd av 17 § förslaget till ny skogsvårdslag
ålagts eller skulle kunna åläggas vidtaga skogsförbättringsåtgärder.
Från denna princip torde dock ett undantag böra göras. Inom vissa delar
av Norrland kan en skogsägare för närvarande få bidrag ur skogsodlingsanslaget
till reproduktionsåtgärder, som han enligt lag är skyldig utföra,
om nämligen fullgörandet av reproduktionsskyldigheten skulle bliva synnerligen
betungande. Såsom jag anfört i propositionen rörande ny skogsvårdslag
bör denna möjlighet bibehållas och utsträckas att gälla även övriga
delar av riket. Bidrag för dylikt ändamål bör dock endast ifrågakomma,
då med hänsyn till produktionsförhållandena å den mark, varå åtgärderna
skola vidtagas, och till markägarens ekonomiska ställning bidrag uppenbarligen
behövs för att reproduktionsskyldigheten ej skall bliva oskäligt betungande.
Bidrag bör vidare i nu nämnda undantagsfall blott kunna utgå
till enskild person.

I fråga om bidragets storlek har jag i nyssnämnda proposition uttalat att
bidraget, då åläggande meddelats med stöd av 17 § den föreslagna skogsvårdslagen,
i regel bör utgå med 50 procent av den del av kostnaden för
företaget, som ej täckes av värdet av de träd, vilka böra fällas i samband
med åtgärdernas vidtagande. Enligt skogsstyrelsens förslag skulle samma
bidragsregel gälla även då åtgärderna utföras frivilligt. I likhet med statskontoret
anser jag det emellertid icke lämpligt att i de senare fallen tilllämpa
en fast procentsats. Det synes vara att föredraga, att den bidragsbeviljande
myndigheten får en viss möjlighet att själv bestämma bidragets
storlek med hänsyn till behovet i varje särskilt fall. Bidrag till sådana åtgärder,
som utföras på frivillighetens väg, torde därför böra utgå med högst

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

50 procent av den del av kostnaden, som ej täckes av värdet av träd, vilka
böra fällas i samband med åtgärdernas vidtagande.

Enligt skogsstyrelsens förslag skulle bidraget i vissa fall kunna höjas till
60 procent. Sådan höjning skulle kunna ske dels då sökanden vore enskild
person, som på grund av svag ekonomi eller annan jämförlig anledning
kunde antagas icke vara i stånd att utföra åtgärden utan tilläggsbelopp,
dels då det med hänsyn till rådande lokal arbetslöshet befunnes erforderligt
att skapa arbetstillfällen genom att igångsätta skogsförbättringsarbeten.
De sålunda föreslagna bestämmelserna sakna motsvarighet i gällande bidragsregler
bortsett från att, såsom tidigare nämnts, bidrag ur skogsutdikningsanslaget
i vissa delar av landet efter Kungl. Maj :ts medgivande må
höjas till 60 procent, om läget å arbetsmarknaden därtill giver anledning.
Därest, såsom jag i det följande kommer att tillstyrka, möjlighet öppnas
att erhålla lån till bestridande av kostnaderna för dylika åtgärder, synes
väl något mera allmänt behov av att kunna överskrida den förut förordade
maximiprocenten ej föreligga. I enlighet med vad jag angivit i förslaget till
ny skogsvårdslag torde emellertid undantagsvis omständigheterna kunna
vara sådana, att en dylik höjning är befogad. Jag ansluter mig därför till
skogsstyrelsens förslag i denna del, dock med betonande av att höjning
bör ske endast då särskilda skäl föreligga.

Då en skogsägare med stöd av skogsvårdslagen ålägges vidtaga åtgärder
för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd, bör självfallet bidrag utgå oberoende
av vilken kategori av skogsägare vederbörande tillhör. I likhet med
skogsstyrelsen anser jag, att även möjligheten att erhålla bidrag till sådana
åtgärder, som utföras på frivillighetens väg, bortsett från de undantagsfall,
som tidigare berörts, bör stå öppen för alla kategorier av skogsägare.
Därest efterfrågan på bidrag skulle överstiga medelstillgången, torde
fördelningen av bidragen böra ske i anslutning till de principer, vilka riksdagen
godkänt vid behandlingen av frågan om statligt stöd till jordbrukets
fortsatta rationalisering. Man synes alltså i dylikt fall i främsta rummet
böra söka tillgodose efterfrågan från de skogsägare, vilkas företag framstå
såsom mest angelägna ur skogsekonomisk synpunkt eller vilka med hänsyn
till sin ekonomiska ställning ha det största behovet av bidrag, samt åt
det lånebeviljande organet överlåta att företaga den avvägning mellan dessa
synpunkter, som med hänsyn till föreliggande förhållanden framstår som
skälig.

I likhet med skogsstyrelsen anser jag det ej nödvändigt, att man vid bestämmandet
av bidragets storlek endast beaktar kostnaderna för sådana
åtgärder, vilka skulle kunnat framtvingas genom åläggande enligt skogsvårdslagen.
Bidrag bör kunna utgå även till mera kostsamma åtgärder,
exempelvis för uppdragande av ädel lövskog i sådana fall, där skogsägaren
enligt skogsvårdslagen endast skulle ha kunnat åläggas vidtaga åtgärder för
att erhålla barrträdsbestånd. I så fall måste emellertid förutsättas, att den
ökade kostnaden motsvaras av en ökad nytta av åtgärden.

Beträffande bidragsförfarandet och vad skogsvårdstyrelsen i övrigt an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

fört rörande bidragsreglerna kan jag i huvudsak ansluta mig till skogsstyrelsens
förslag. Dock torde Kungl. Maj :t ej behöva bestämma, hur anslaget
skall fördelas på de olika slag av skogsvårdande åtgärder, som kunna
komma i fråga. Det synes i stället böra få ankomma på skogsstyrelsen
att fördela tillgängliga medel på det sätt, som styrelsen finner mest ändamålsenligt.

Jag delar vidare skogsstyrelsens uppfattning, att de ur skogsodlingsanslaget
utgående särskilda understödsbidragen till skogsvårdsstyrelserna
ej böra bibehållas. Ur skogsförbättringsanslaget bör i stället till skogsstyrelsens
förfogande ställas ett visst belopp, ur vilket skogsstyrelsen kan tilldela
skogsvårdsstyrelserna ersättning för av dem kostnadsfritt utlämnade fröer
och plantor. Ur sagda anslag torde härjämte få utgå förvaltningsbidrag till
skogssällskapet i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande bestämmelser.
Det torde få ankomma på skogsstyrelsen att i samband med beviljande
av bidrag till skogssällskapet för skogsvårdsåtgärder besluta om dylikt
förvaltningsbidrag.

Vad härefter angår skogsstyrelsens framställning om anvisande av ett
särskilt förslagsanslag av 25 000 kronor för bidrag till åtgärder mot skadegörelse
av skogsinsekter, finner jag det enklast, att även kostnaden för
dylika bidrag får bestridas ur skogsförbättringsanslaget. Då det är önskvärt,
att nu ifrågavarande bekämpningsåtgärder skola i största möjliga
utsträckning ske frivilligt, bör sådant bidrag kunna utlämnas ej blott, då
åläggande att vidtaga åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter meddelats,
utan även eljest. I överensstämmelse med vad jag uttalat i propositionen
angående ny skogsvårdslag torde beslut om dylikt bidrag böra fattas
utav Kungl. Maj :t samt bidragets storlek bestämmas efter en prövning från
fall till fall med utgångspunkt från principen, att bidraget skall täcka
skillnaden mellan kostnaden för åtgärderna och den fördel dessa medfört
för skogsägaren. Då åläggande meddelats, bör dock bidrag utgå med lägst
50 procent av kostnaden för åtgärderna.

Den nya skogsvårdslagen avses skola träda i kraft först den 1 januari
1949. Utan hinder härav torde dock de nu förordade bidragsreglerna kunna
tillämpas redan från och med ingången av nästa budgetår. Härvid torde
dock böra gälla, att bidrag intill dess den nya skogsvårdslagen trätt i kraft
böra utgå endast för åtgärder å mark, som lyder under den nuvarande
skogsvårdslagen, lappmarkslagen eller lagen om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna. Likaså torde intill sagda tidpunkt nu gällande bestämmelser
för skogsodlingsanslaget och skogsutdikningsanslaget böra tillämpas
i fråga om beskaffenheten av de åtgärder, till vilka bidrag må utgå.

Skogsstyrelsens förslag i lånefrågan innebär, att en ny fond — statens
skogslånefond -- skall inrättas, i vilken statens skogsväglånefond skall
uppgå. Ur skogslånefonden skola utlämnas lån dels till olika slag av direkt
skogsproduktionsbefrämjande åtgärder, dels till sådana vägföretag, för
vilka hittills kunnat erhållas lån ur skogsväglånefonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Jag har redan i propositionen angående ny skogsvårdslag uttalat min anslutning
till tanken, att statsmakterna böra underlätta vissa skogsförbättringsåtgärder
genom att avhjälpa eventuella kreditsvårigheter för markägarna.
Vad angår formen för detta stöd synes det, oberoende av huruvida
på jordbrukets område ett system med statlig kreditgaranti införes eller
ej, lämpligt, att det nu ifrågavarande stödet, vilket tager sikte på ett speciellt
område och även torde böra ha begränsad omfattning, åtminstone till en
början lämnas i hittills brukade former genom lån av statsmedel. Därest
ett system med statlig kreditgaranti skulle komma att tillämpas inom
jordbruket och giva goda resultat, torde det längre fram kunna övervägas
att övergå till detta system även för nu ifrågavarande fall. Jag biträder
alltså skogsstyrelsens förslag om bildande av en statens skogslånefond, ur
vilken lån skola kunna utlämnas till vissa skogsvårdande åtgärder. Däremot
synes lämpligheten av att — såsom skogsstyrelsen föreslagit — låta
skogsväglånefonden gå in i den nya fonden kunna ifrågasättas. Erinras
må, att anslaget till väg- och flottledsbyggnader i enskild ägo avses skola
tillsvidare bestå som ett särskilt anslag. De bestämmelser, som i det följande
förordas angående lån till skogsproduktionsbefrämjande åtgärder,
avvika vidare i åtskilliga avseenden från vad som synes böra gälla i fråga
om lån till vägföretag. Med hänsyn härtill anser jag, att skogsväglånefonden
tills vidare bör bibehållas som en särskild fond med oförändrade
bestämmelser. Lämpligheten av att sammanföra denna fond med skogslånefonden
torde böra övervägas i samband med en blivande prövning av
frågan av en sammanslagning av statens skogsförbättringsanslag och anslaget
till väg- och flottledsbyggnader.

Ur statens skogslånefond torde få utlämnas lån till åtgärder å mark, varå
den föreslagna skogsvårdslagen eller lagen om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna äger tillämpning. Lån torde i huvudsak böra utgå till
sådana åtgärder, för vilka enligt det tidigare anförda bidrag bör kunna
lämnas. Då så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, bör
lån dock kunna utgå även för andra skogsförbättrande åtgärder. Vad angår
förutsättningarna för lån vill jag i övrigt anmärka att det knappast kan
anses erforderligt, att lånemöjligheten skall stå öppen även för dem, som
själva utan olägenhet kunna finansiera åtgärderna och bära räntekostnaderna
under den tid, som måste beräknas förflyta, innan åtgärderna kunna
giva någon avkastning. En förutsättning för statslån bör därför vara, att
sökandens ekonomiska ställning är sådan, att han kan anses vara i behov
därav.

I fråga om lånens storlek har jag i förenämnda proposition uttalat att
lån, då föreläggande meddelats med åberopande av 17 § förslaget till skogsvårdslag,
bör utgå högst med belopp, motsvarande den del av kostnaderna,
som ej täckes av bidrag eller värdet av avverkad skog. Motsvarande regel
synes böra gälla i övriga fall. Jag kan alltså icke tillstyrka skogsstyrelsens
förslag, att lån i vissa fall skulle maximeras till 80 procent av den godkända
kostnaden för åtgärden. Erinras må, att någon dylik maximering ej är
avsedd att tillämpas i fråga om lån för rationaliseringsåtgärder på jord -

KungJ. Maj.ts proposition nr 41.

brukets område. Beträffande lån till återväxtåtgärder torde dock vid bestämmandet
av lånets maximibelopp från den godkända kostnaden böra avdragas
ej blott värdet av de träd, som fällts eller böra fällas i samband med
återväxtåtgärderna, utan även värdet av det virke, som uttagits vid den
avverkning, vilken framkallat behovet av återväxtåtgärderna. Då särskilda
förhållanden därtill föranleda, exempelvis då fastigheten överlåtits efter avverkningen
och återväxtåtgärder skola vidtagas av den nye ägaren, bör
emellertid sådant ytterligare avdrag helt eller delvis kunna underlåtas.

Det synes vidare lämpligt, att en övre lånegräns uppställes för de fall,
då åläggande enligt 17 § förslaget till skogsvårdslag ej meddelats. Denna
gräns synes kunna sättas så, att det sammanlagda lånebeloppet för eu och
samme låntagare ej må överskrida 10 000 kronor.

Då nyss nämnt åläggande meddelats, bör lån kunna utgå oberoende av
vilken kategori skogsägare vederbörande tillhör. I betraktande av vad nyss
föreslagits om lånegräns och om ekonomisk behovsprövning synes det ej
heller för övriga fall nödvändigt att uttryckligen begränsa lånemöjligheten
till vissa grupper av skogsägare.

Inom finansdepartementet har verkställts en utredning bland annat angående
frågan om fast eller rörlig räntefot för lån från statens utlåningsfonder.
Utredningen, som utmynnat i förord för fast räntefot, är för närvarande
föremål för remissbehandling. Oavsett denna översyn av lånebestämmelserna
finner jag det lämpligt att, i vart fall tillsvidare, för lån från
ifrågavarande fond tillämpas fast räntefot. Räntan synes i nuvarande läge
kunna sättas till tre procent.

I fråga om säkerheten för lån torde — i överensstämmelse med de principer,
som riksdagen godkänt beträffande lån för jordbrukets rationalisering
— i låneförfattningen endast böra föreskrivas, att för lån skall ställas
tillfredsställande säkerhet. Det bör därefter ankomma på skogsstyrelsen att
pröva, huruvida bjuden säkerhet kan godtagas. Med anledning av vad statskontoret
anfört angående borgen vill jag anmärka, att jag i likhet med
sagda ämbetsverk finner sådan säkerhet mindre lämplig vid lån med lång
löptid.

Mot vad skogsstyrelsen i övrigt föreslagit angående utformningen avlånevillkoren
har jag i stort sett ingen erinran att göra. Med hänsyn till det
ändamål, för vilket ifrågavarande lån äro avsedda, synes det ofrånkomligt,
att skogsstyrelsen skall ha möjlighet att medgiva en lång amorteringstid.
Vid bestämmandet av amorteringstiden torde dock hänsyn böra tagas ej
blott till den tid, som åtgår innan åtgärderna kunna väntas giva avkastning,
utan även till fastighetens beskaffenhet i övrigt och låntagarens ekonomiska
ställning överhuvud taget. Den föreslagna längsta amorteringstiden
av 50 år bör ej betraktas som en norm utan tvärtom förekomma endast i
undantagsfall.

De nya lånebestäminelserna synas böra tillämpas från och med den 1 juli
1948. Beträffande övergångstiden till dess den nya skogsvårdslagen trätt i
kraft får jag hänvisa till vad jag anfört på tal om ikraftträdandet av bestämmelserna
om bidrag ur statens skogsförbättringsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

1 enlighet med nu anförda synpunkter har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till kungörelse angående bidrag och lån till vissa skogsförbättrande
åtgärder. Förslaget torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Såsom jag angivit i statsverkspropositionen, bör med hänsyn till föreliggande
förhållanden anslaget för skogsförbättrande åtgärder under nästa budgetår
begränsas till 350 000 kronor. Från anslaget torde få bestridas utgifterna
för de bidrag, som kunna behöva utbetalas för bekämpande av skogsinsekter.
Med hänsyn till ovissheten rörande det verkliga medelsbehovet för sistnämnda
ändamål torde anslaget böra givas förslagsanslags karaktär. Samtidigt
torde emellertid medelsanvisningen för skogsförbättrande åtgärder i
övrigt böra fastställas till visst belopp, såsom fallet varit med de hittillsvarande
anslagen till skogsutdikning och skogsodling. Då medelsbehovet
för bekämpande av skogsinsekter i enlighet med skogsstyrelsens förslag
torde böra beräknas till 25 000 kronor, synes nyssnämnda belopp böra bestämmas
till 325 000 kronor.

Till skogslånefonden torde för nästa budgetår böra avsättas 500 000 kronor.
Ett anslag å detta belopp torde alltså böra uppföras å kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

1) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde hu vudtiteln

till Skogsvård m. m.: Statens skogsförbättringsanslag
anvisa ett förslagsanslag av ........ kronor 350 000;

2) godkänna de grunder för utlämnande av bidrag ur
detta anslag, som angivits i det föregående, ävensom medgiva,
att under budgetåret 1948/49 må från sagda anslag för andra
med detsamma avsedda ändamål än bekämpande av
skogsinsekter beviljas bidrag å tillhopa högst 325 000 kronor;

3) å kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 under Sta tens

utlåningsfonder till Statens skogslånefond anvisa ett
investeringsanslag av ................ kronor 500 000;

4) godkänna de grunder för utlämnande av lån ur fonden,
som angivits i det föregående.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Eklund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående bidrag och lån till vissa skogsförbättrande

åtgärder.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §■

För åtgärder i syfte att främja skogsproduktionen å mark, varå skogsvårdslagen
den 1948 eller lagen om allmänningsskogar i Norr land

och Dalarna äger tillämpning, må i enlighet med vad i det följande sägs
lämnas bidrag från statens skogsförbättringsanslag och lån från statens
skogslånefond.

Bidrag från statens skogsförbättringsanslag.

2 §•

Då åläggande att vidtaga åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd
meddelats med åberopande av 17 § skogsvårdslagen, skall ur statens skogsförbättringsanslag
utgå bidrag till bestridande av kostnaderna för de åtgärder.
som föranledas av åläggandet.

Härjämte må bidrag utgå ur sagda anslag

1) för bestridande av kostnader för produktionsbefrämjande åtgärder, då
sådana förhållanden föreligga, att åläggande att vidtaga dylika åtgärder
skulle kunna meddelas med stöd av nämnda lagrum eller, beträffande mark
som avses i lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, skulle hava
kunnat meddelas, därest skogsvårdslagen varit tillämplig å marken; samt

2) till enskild person för fullgörande av honom enligt skogsvårdslagen
åhggande skyldighet att vidtaga återväxtåtgärder efter avverkning, därest
han med hänsyn till produktionsförhållandena å marken och till sin ekonomiska
ställning uppenbarligen är i behov av bidrag för att reproduktionsskyldigheten
ej skall bliva oskäligt betungande.

3 §•

Statsbidrag beviljas av skogsstyrelsen efter framställning av skogsvårdsstyrelse
samt utbetalas av skogsvårdsstyrelsen i enlighet med vad i 11 S
sägs.

4 §•

Statsbidrag må utgå endast under förutsättning att nyttan av åtgärden beräknas
minst motsvara kostnaden därför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Bidrag skall i första hand lämnas till sådana företag, vilka äro särskilt
angelägna ur produktionssynpunkt eller där behovet av bidrag med hänsyn
till markägarens ekonomiska ställning är särskilt stort.

5 §•

Statsbidrag må icke utgå till företag, vartill annat statsunderstöd i form
av bidrag utgått eller utgår. Den omständigheten att sådant understöd utgått
eller utgår till annat i ett företag ingående arbete än det, som bidraget
avser, eller till upprättande av förslag till företaget skall dock icke utgöra
hinder för beviljande av bidrag.

Statsbidrag må ej lämnas annan än den, som med ägande- eller fideikommissrätt
eller under stadgad åborätt innehar mark, varom i 1 § förmäles.

6 §•

Statsbidrag utgår i fall, som avses i 2 § första stycket, med femtio procent
samt eljest med högst femtio procent av den av skogsvårdsstyrelsen godkända
kostnaden för företaget. Bidraget må dock utgå med högst sextio procent
av den godkända kostnaden, då bidragstagaren är enskild person, som på
grund av svag ekonomi eller annan jämförlig anledning kan antagas eljest
icke vara i stånd att utföra åtgärden, eller då det med hänsyn till lokal arbetslöshet
finnes erforderligt att skapa arbetstillfällen genom att igångsätta
skogsförbättringsarbeten.

I kostnaden må icke inräknas marklösen eller ersättning för skada eller
intrång å den eller de av företaget berörda fastigheterna eller utgifter för
upprättande av plan till företaget. Kan det antagas, att genom avverkning,
som föranledes av företaget, eller annorledes inkomst uppkommer i omedelbart
samband med företaget, skall kostnaden för detta minskas med motsvarande
belopp.

Till grund för beräkningen av kostnaden för företaget skall ligga medelpriset
för flera år.

7 §•

Ansökan om statsbidrag skall göras hos skogsvårdsstyrelsen enligt av
skogsstyrelsen fastställt formulär. Vid ansökningen skall fogas förbindelse
av sökanden att, därest skogsvårdsstyrelsen så fordrar, ersätta skogsvårdsstyrelsen
högst tjugu procent av dess kostnader för upprättande av plan för
företaget eller, i fall som avses i 12 §, samtliga kostnader för planen.

Finner skogsvårdsstyrelsen ansökningen böra tillstyrkas, skall den låta
upprätta plan för företaget samt därefter göra framställning om bidrag hos
skogsstyrelsen.

Ingår i företag torrläggningsarbete, vilket skogsvårdsstyrelsen anser böra
vidmakthållas under längre tid än tio år eller mot vilket hinder kan antagas
möta med hänsyn till allmän eller enskild rätt, skall förslaget i sådan del
upprättas vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen.

8 §•

Då statsbidrag beviljats, skall skogsvårdsstyrelsen upprätta skriftligt kontrakt
med bidragstagaren enligt formulär, som fastställes av skogsstyrelsen.

Genom kontraktet skall bidragstagaren förbinda sig

att inom bestämd tid utföra det arbete, som ingår i företaget, i överensstämmelse
med av skogsvårdsstyrelsen fastställd arbetsplan och under iakttagande
av de föreskrifter, som skogsvårdsstyrelsen därutöver må meddela,

att vidmakthålla företaget enligt de närmare föreskrifter, som skogsvårdsstyrelsen
i varje särskilt fall finner erforderliga,

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

att fullgöra de övriga åligganden, som enligt denna kungörelse åvila bidragstagare,

att ej innan hans förpliktelser enligt kontraktet fullgjorts överlåta område,
som beröres av företaget, till annan, med mindre denne före överlåtelsen
till skogsvårdsstyrelsen avgivit skriftlig utfästelse att fullgöra sagda
förpliktelser och att ej överlåta området till annan utan att denne gjort enahanda
åtagande, samt

att vid företagets utförande underkasta sig kontroll av skogsvårdsstyrelsen.

9 §•

För fullgörande av kontraktet ävensom, därest mot kontraktet brytes, för
återbärande av lyftad del av bidraget jämte därå upplupen ränta skall, om
skogsvårdsstyrelsen finner skäl därtill, ställas säkerhet som skogsvårdsstyrelsen
godkänner.

10 §.

Det åligger skogsvårdsstyrelsen att tillse att företag, vartill bidrag beviljats,
utföres på ändamålsenligt sätt samt att meddela" slutligt godkännande
av arbetet.

11 §•

Sedan kontrakt upprättats och säkerhet, där sådan ifrågakommer, godkänts
samt hos skogsvårdsstyrelsen styrkts, att arbetet påbörjats, må en
första utbetalning ske till bidragstagaren.

Återstoden av statsbidraget må enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande
lyftas allteftersom arbetet fortskrider; dock skall en fjärdedel av bidraget
innehållas, intill dess arbetet avsynats och godkänts.

12 §.

Har plan till företag, varom nu är fråga, blivit av vederbörande sakägare
godkänd och har statsbidrag till företaget beviljats i enlighet med planen,
inen vägrar sakägaren att med skogsvårdsstyrelsen upprätta kontrakt om
företagets utförande, vare han pliktig ersätta styrelsen dess kostnad för
planens upprättande.

13 §.

Finner skogsvårdsstyrelsen efter ansökan från bidragstagare sig böra lämna
tillstånd till avvikelse från fastställd arbetsplan, skall styrelsen, därest
avvikelsen medför minskning av kostnaderna för företaget, såsom villkor
för dylikt tillstånd föreskriva motsvarande minskning av statsbidraget.

Bryter bidragstagare mot kontraktet, skall skogsvårdsstyrelsen inställa all
vidare utbetalning av statsbidraget samt återfordra vad därav redan uppburits
att inbetalas till styrelsen inom viss av denna bestämd tid. Hava av
bidragstagaren utförda åtgärder medfört varaktig förbättring av skogstillståndet,
må dock skogsvårdsstyrelsen medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet
för så stor del av uppburet bidrag, som skäligen kan anses belöpa
på de för denna förbättring vidtagna åtgärderna. Å medel, som skola
återbetalas, skall från lyftningsdagen till dess återbetalning sker gäldas
ränta enligt de grunder, som i särskild ordning äro bestämda "för dröjsmålsränta.

Alla kostnader, som uppkomma för skogsvårdsstyrelsen till följd av indragning
eller återbäring av bidrag, däri inbegripet kostnaden för arbetsplan,
skola bestridas eller gottgöras av bidragstagaren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Lån från statens skogslånefond.

14 g.

Ur statens skogslånefond må lån utlämnas dels för sådana åtgärder, till
vilka bidrag från statens skogsförbättringsanslag utgått eller, enligt vad i
2 § sägs, skulle kunna utgå, dels, då så med hänsyn till särskilda förhållanden
finnes påkallat, jämväl för andra skogsförbättrande åtgärder.

15 §.

Lån beviljas av skogsstyrelsen efter framställning av skogsvårdsstyrelse
samt utbetalas av skogsvårdsstyrelsen.

16 g.

Lån må lämnas endast under förutsättning att nyttan av företaget beräknas
minst motsvara kostnaderna därför samt att sökanden med hänsyn till
sin ekonomiska ställning kan anses vara i behov av lån ur skogslånefonden.

17 g.

Lån må utgå högst med belopp, motsvarande den av skogsvårdsstyrelsen
godkända kostnaden för företaget. Har jämväl statsbidrag beviljats, må summan
av lån och bidrag ej uppgå till högre belopp än nu nämnts.

I fråga om beräknandet av kostnaden skall gälla vad i 6 § andra och tredje
styckena sägs. Då företag avser återväxtåtgärder efter avverkning skall, där
ej särskilda förhållanden till annat föranleda, kostnaden för företaget tillika
minskas med värdet av de vid avverkningen fällda träden.

18 g.

En och samme låntagare må ej på en gång innehava lån för högre belopp
än sammanlagt 10 000 kronor. Häri skall dock ej inräknas lån för åtgärder,
vilka låntagaren ålagts vidtaga med åberopande av 17 § skogsvårdslagen.

19 g.

Lån skall löpa med fast, för hela låntiden bunden ränta av tre procent.

För lån skall ställas säkerhet, som skogsstyrelsen finner tillfredsställande.

20 §.

Skogsstyrelsen äger att, under iakttagande av vad i nästa stycke sägs, vid
beviljande av lån i varje särskilt fall bestämma om tid för räntans erläggande
och lånets återbetalning.

Uppskov med erläggande av ränta må medgivas under högst tio år från
tidpunkten för lyftandet av lånet. Ränta skall beräknas å upplupen ränta
under uppskovstiden. För lån må medgivas en amorteringsfri tid av högst
tio år. Lån skall vara slutbetalt senast under femtionde året från tidpunkten
för lyftandet av lånet.

21 g.

Amorterings- och räntebelopp skola inbetalas till skogsstyrelsen, som har
att inleverera influtna belopp till statskontoret. Har förfallet kapitalbelopp
icke inbetalats inom åtta dagar efter förfallodagen, skall därå från förf al lodagen
till dess betalning sker erläggas dröjsmålsränta enligt de grunder,
som äro bestämda i särskild ordning.

Har inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar från förfallodagen, äger
skogsstyrelsen förordna, att det återstående kapitalbeloppet jämte ränta
skall av låntagaren återbetalas före den tid, som bestämts vid lånets beviljande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

22 §.

Vad i 5 § andra stycket, 7 och 8 §§ ävensom 10—13 §§ är stadgat om
bidrag och bidragstagare skall i tillämpliga delar gälla i fråga om lån och
låntagare.

Gemensamma bestämmelser.

23 §.

Skogsvårdsstyrelse, som utlämnar bidrag eller lån enligt denna kungörelse,
skall årligen till skogsstyrelsen avgiva redogörelse för verksamheten
under nästföregående år.

24 §.

Vad i denna kungörelse sägs om skogsvårdsstyrelse skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om skogssällskapet; dock att skogssällskapet äger
utfå bidrag eller lån endast till åtgärder å mark som äges av sällskapet eller
vars vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av sällskapet.

Vad i kungörelsen sägs om bidrags- eller låntagare skall äga motsvarande
tillämpning beträffande den, som avgivit utfästelse varom i 8 § förmäles.

25 §.

Skogsstyrelsen äger utfärda de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpningen av denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1948, då följande författningar
skola upphöra att gälla, nämligen

1) kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag
från statens skogsutdikningsanslag,

2) cirkuläret den 27 juni 1927 (nr 273) till samtliga skogsvårdsstyrelser
och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av samma
kungörelse,

3) kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag
från statens skogsodlingsanslag,

4) cirkuläret den 27 juni 1930 (nr 271) till samtliga skogsvårdsstyrelser
och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av sistnämnda
kungörelse,

5) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 437) angående statsbidrag till understödjande
av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar; samt

6) cirkuläret den 30 juni 1933 (nr 438) till domänstyrelsen, samtliga
skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tilllämpningen
av sistnämnda kungörelse.

I fråga om tillämpningen av den nya kungörelsen skall iakttagas, att intill
den 1 januari 1949, då skogsvårdslagen den 1948 träder i kraft

bidrag och lån må utgå endast för sådana åtgärder och å sådan mark, som
avses i nyssnämnda kungörelser den 27 juni 1927 och den 27 juni 1930

I fråga om bidrag, som beviljats före den 1 juli 1948, skola de äldre bestämmelserna
alltjämt gälla.

487040. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.