Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965 (Proposition 1965:38)

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Nr 38

Kungl. Ma j.ts proposition till riksdagen angående upprustning
av den veterinärmedicinska forskningen och utbildningen,
m. m.; given Stockholms slott den 26 februari
1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av veterinärhögskoleutredningens betänkanden framläggs
i propositionen förslag till upprustning av den veterinärmedicinska forskningen
och utbildningen. Veterinärhögskolan föreslås erhålla fyra nya professurer,
vilket innebär att utredningens förslag i denna del helt genomförs.
Nya professurer inrättas fr. o. m. nästa budgetår i ämnena klinisk
kemi och klinisk radiologi genom ombildning av nu befintliga laboraturer
samt fr. o. m. budgetåret 1960/67 i ämnena virologi och parasitologi. Innehavarna
av sistnämnda professurer skall även vara avdelningsföreståndare
vid statens veterinärmedicinska anstalt. Vid veterinärhögskolan inrättas
vidare två lal>oratnrer, varav en vid institutionen för klinisk kemi
fr. o. in. nästa budgetår och en vid instutionen för livsmedelshygien fr. o. m.
budgetåret 1966/67, samt två docenturer och ett universitetslektorat fr. o. in.
nästa budgetår. Fr. o. m. nästa budgetår inrättas även åtta tjänster som
klinikveterinär och tolv tjänster som forskarassistent i utbyte mot nu
befintliga tjänster som förste assistent. Vidare föreslås att medel beräknas
för ett tillskott av tio och en halv assistenttjänster av universitetstyp och
av sju biträdestjänster.

Genom de ökade resurserna och rationalisering av undervisningen beräknas
studietiden för veterinärexamen kunna reduceras från f. n. sju ä

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 38

Kungl. Maj.ti proposition nr 38 år 1965

åtta år till fem och ett halvt år. Vidare förordas att en ny studieplan utarbetas,
varvid utbildningen ges en utformning, som svarar mot utvecklingen
på veterinärernas arbetsmarknad. Intagningen föreslås t. v. bli ca 40 studerande
per år.

Nybyggnader för ämnena medicinsk kemi, klinisk kemi, virologi och parasitologi
förutsätts komma till stånd.

Möjligheterna till en integrering av den veterinärmedicinska forskningen
och utbildningen med jordbruksvetenskaplig och/eller humanmedicinsk
forskning och utbildning föreslås bli föremål för utredning.

För statens veterinärmedicinska anstalt— som endast i begränsad omfattning
berörts av veterinärhögskoleutredningens arbete — föreslås bl. a.
en laboratur samt en förstärkning av rådgivnings- och upplysningsverksamheten
genom inrättande av två konsulenttjänster. Vid anstalten föreslås
vidare produktion av mul- och klövsjuke-(MK-)vaccin komma till stånd.

Även veterinärinrättningen i Skara behandlas i propositionen. Försöksavdelningen
vid inrättningen föreslås organisatoriskt bli infogad i veterinärhögskolan
men bibefyåljqs rid .nuva^anjdp, lokalisering, ökade resurser
ställs till försöksverksamhetens förfogande. Inrättningen kommer enligt
förslaget i fortsättningen att enbart fungera som djursjukhus.

Hårivnjti *r[3nori(M»qu''i*f

•;V! t.- b c c r- -''ij-miit-yi ",fi u\v iioiyva •>«

t. ''As ti i *> f *: * J i ►, i i i V;*• # •Åt 11. .if* ; it

k>''Ui

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
26 februari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

1 ; i ,, , • , . , ..... , _ • ( | .. . t _ J j f

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående
upprustning av den veterinärmedicinska forskningen och utbildningen,
in. m. samt anför. I.

I. Inledning

'' . ,>.«*»■ ?*• • J - Vi År ••••;: I.. *;i! f : i

Genom beslut den 7 februari 1958 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att verkställa
utredning rörande forskningen och undervisningen vid veterinärhögskolan
och veterinärinrättningen i Skara. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades
såsom sakkunniga generaldirektören Harry Wikström, tillika ordförande,
professorn Nils Lagerlöf och fältveterinären Fritiof Wilhelinson.
De sakkunniga antog benämningen veterinärhögskoleutredningen. Den 30
juni 1959 uppdrog Kungl. Maj :t åt utredningen att vid fullgörandet av sitt
uppdrag jämväl verkställa utredning rörande verksamheten vid och organisationen
av statens veterinärmedicinska anstalt i den utsträckning denna
verksamhet berör forskningen och undervisningen vid veterinärhögskolan
och veterinärinrättningen i Skara. Samtidigt bemyndigades chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla ytterligare en sakkunnig att delta i utredningens
arbete. Med stöd härav tillkallades rektorn Sigge Kvarnbäck
såsom sakkunnig, varjämte föreståndaren för statens veterinärmedicinska
anstalt, professorn Hans-Jörgen Hansen förordnades att vara expert åt utredningen.
Såsom ytterligare expert förordnades fr. o. m. den 8 oktober 1962
rektorn för veterinärhögskolan, professorn Carl G. Schmiterlöw.

Utredningen har den 27 juni 1962 avlämnat betänkandet Veterinärmedicinsk
forskning och undervisning, del I (SOU 1962: 33) och den 20 mars

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

1964 betänkande med samma rubrik del II (SOU 1964: 12). Därjämte har
utredningen i skrivelse den 18 april 1964 redovisat behovet av byggnadsåtgärder
vid veterinärhögskolan in. in.

Över utredningens förslag har yttranden avgivits av överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, styrelsen för statens bakteriologiska
laboratorium, styrelsen för statens institut för folkhälsan, byggnadsstyrelsen,
statistiska centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket, riksbibliotekarien,
lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
nämnden för internationellt bistånd, statens lönenämnd, statens personalbostadsdelegation,
universitetskanslersämbetet (efter hörande av lärarkollegiet
vid karolinska institutet och vid medicinska högskolan i Umeå
ävensom de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och
Göteborg), överstyrelsen för de tekniska högskolorna, akademiska rektorskonventet
i Stockholm, styrelsen för skogshögskolan (efter hörande av lärarkollegiet),
styrelsen för lantbrukshögskolan (efter hörande av lärarkollegiet),
styrelsen för veterinärhögskolan (efter hörande av lärarkollegiet
och nämnden för veterinärinrättningen i Skara), styrelsen för statens
veterinärmedicinska anstalt, jordbrukets forskningsråd, statens medicinska
forskningsråd, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet,
utredningen rörande den försvarsmedicinska forskningen, livsmedelsstadgekommittén,
1963 års forskarutredning, Frescatikommittén, skogsoch
lantbruksakademien, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,
Svensk husdjursskötsel, ekonomisk förening, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Kooperativa förbundet, Sveriges kemiska industrikontor,
Köttbranschens riksförbund, Sveriges veterinärförbund, Universitetslärarförbundet,
Sveriges förenade studentkårer (SFS), Veterinärmedicinska
föreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Statstjänstemannaförbundet.

I statsverkspropositionen (bil. It s. 182 och s. 184) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1965/66 på driftbudgeten beräkna

a) till Statens veterinärmedicinska anstalt: Avlöningar ett förslagsanslag
av 4 636 000 kr.;

b) till Statens veterinärmedicinska anstalt: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 215 000 kr.;

c) till Veterinärhögskolan: Avlöningar ett förslagsanslag av 6 539 000 kr.;

d) till Veterinärhögskolan: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 349 000
kr.;

e) till Veterinärhögskolan: Materiel ett reservationsanslag av 600 000 kr.;

f) till Veterinärhögskolan: Nyanskaffning och underhåll av utrustning
ett reservationsanslag av 425 000 kr.;

g) till Veterinärhögskolan: Bokinköp och bokbindning ett reservationsanslag
av 80 000 kr.;

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1963

h) till Veterinärinrättningen i Skara: Avlöningar ett förslagsanslag av
245 000 kr.;

i) till Veterinärinrättningen i Skara: Omkostnader ett förslagsanslag
av 102 000 kr.

Beredningen av dessa frågor är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra
för dem närmare.

II. Allmänna synpunkter

Utredningen

Veterinärmedicinens betydelse. Utredningen gör inledningsvis en allmän
analys av veterinärmedicinens betydelse och anför därvid bl. a. töljande i
fråga om utvecklingen av djurbeståndet i jordbruket.

Utvecklingen i fråga om jordbrukets djurhållning har kännetecknats av
en mycket stark minskning av antalet hästar och får. I fråga om nötkreatursbeståndet
kan konstateras en nedgång i koanlalet. Antalet ungnot har
däremot ökat, varigenom det totala nötkreatursbeståndet under en följd av
år hållit sig någorlunda oförändrat. Hönsbeståndet håller sig i huvudsak
vid förkrigsnivån, medan svinbeståndet ungefär fördubblats. I detta sammanhang
bör också nämnas, att pälsdj ursuppfödningen — som bedrivs dels
som binäring till jordbruket, dels som en helt fristående näringsgren —
har kraftigt expanderat under efterkrigsåren.

Utredningen framhåller, att förändringarna i husdjursbeståndet inte har
medfört någon minskning av de veterinärmedicinska uppgifterna totalt taget.
Tvärtom talar ett flertal faktorer för att betydelsen av veterinärmedicinska
insatser har ökat.

Det genomgående draget i utvecklingen är att besättningarna redan nu
blivit betydligt större än tidigare och med all sannolikhet kommer denna
trend att ytterligare förstärkas. Härigenom ökas smittriskerna inom
besättningarna. Det vidgade handelsutbytet och varuområdets allt större
differentiering liksom den livligare resandetrafiken förstorar också dessa
risker. Genom en förbättrad avel och andra åtgärder ökar värdet av de enskilda
djuren. Samtidigt förbättras möjligheterna att utnyttja veterinärmedicinens
landvinningar. Det hårdare utnyttjandet av djurens produktionsförmåga
erfordrar större veterinära insatser. Kostnaderna för den i jordbruket
sysselsatta arbetskraften stiger. Därigenom åstadkommer det avbräck
i produktionen, som djursjukdomarna föranleder, relativt sett allt
kännbarare ekonomiska förluster. Specialiseringen inom djuruppfödningen,
som innebär försäljning till andra gårdar av ungdjur och avelsdjur,
ökar också smittriskerna och riskerna tör att medfödda defekter och. ur
produktionssynpunkt inte önskvärda egenskaper vinner större utbredning.
Nya driftsformer, t. ex. lösdriftsladugårdar, omläggning av betesdriften etc.,

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 38 är 1965

medför vidare nya och delvis okända krav på veterinärmedicinen och de
\eterinära uppgifterna. I detta sammanhang vill utredningen understryka,
att samtliga no nämnda tendenser till rationalisering inom svenskt jordbruk
måste accelerera i styrka för att jordbrukets konkurrensförmåga gentemot
andra näringar och gentemot andra länder skall kunna öka i önskvärd
omfattning. Särskilt angeläget är detta med avseende på de europeiska
marknadsplaner, som även för Sveriges del blir av genomgripande betydelse,
oavsett formerna för Sveriges deltagande i desamma. Några hinder
för att genom insatser på områden som det veterinära stärka jordbrukets
konkurrenskraft finns ej heller i de aktuella marknadsplanerna.

Om sålunda förändringarna inom animalieproduktionen totalt sett motiverar
eu ökning av de veterinära insatserna så bör de betydande förskjutningarna
mellan olika djurslag bilda underlag för att bedöma på vilka områden
nya resurser företrädesvis bör sättas in. Hästarnas minskade betydelse
liksom ökningen av antalet svin samt det större värdet av fjäderfäskötseln
bör enligt utredningens mening givetvis beaktas vid resursernas
fördelning.

För att belysa de ekonomiska konsekvenserna av husdjurssjukdomarna
återger utredningen vissa beräkningar häröver, som gjorts i utlandet. Med
utgångspunkt från dylika beräkningar uppskattar utredningen, att årsförlusten
för Sveriges del kan röra sig om storleksordningen 600 milj. kr. Det
är självfallet inte möjligt att fastslå i vilken omfattning förlusterna skulle
kunna minskas genom ökade insatser på veterinärmedicinens område. Efter
att ha omnämnt de stora framgångar, som vunnits i vårt land vid bekämpningen
av tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur, anser utredningen
dock att det finns anledning anta, att man genom ändamålsenliga åtgärder
skall kunna uppnå liknande goda resultat även beträffande åtskilliga
av de husdjurssjukdomar, som 1. n. har stor ekonomisk betydelse. Ett hypotetiskt
antagande att genom utvidgad forskning och upplysning åstadkomma
en tioprocentig minskning av förlusterna torde kunna bedömas såsom
försiktigt, men redan en dylik minskning av förlusterna skulle medföra årliga
vinslcr av storleksordningen 60 milj. kr.

Utredningen framhåller, att veterinärmedicinen inte bara har betydelse
för att bekämpa djursjukdomarna. En stor del av insatserna på veterinärmedicinens
område fyller även eu viktig funktion i kampen mot människans
sjukdomar. Utredningen berör härvid bl. a. några av de för vårt land
aktuella zoonoserna (sjukdomar som är överförbara mellan ryggradsdjur
och människa) samt gift- och strålskyddsproblemen. Vidare framhåller utredningen
den veterinära livsmedelskontrollens stora betydelse för folkhälsan.
Utredningen erinrar också om den tillgång för all djurexperimenten
verksamhet, som den av veterinärerna representerade sakkunskapen utgör.

Utredningen påpekar vidare den mentalhygieniska uppgift som sällskapsoch
fritidsdjuren har i det moderna samhället. Den veterinära vården av''
dessa djur har härigenom karaktären av ett folkhälsointresse. Stora etiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1965 7

värden skulle förloras om djurens behov av vård och behandling åsidosattes.

Den veterinärmedicinska verksamhetens ledning. Efter att ha gjort en
överblick över utvecklingen fram till budgetåret 1961/62 av den veterinärmedicinska
verksamheten vid veterinärhögskolan, veterinärinrättningen i
Skara och statens veterinärmedicinska anstalt övergår utredningen till att
behandla frågan om verksamhetens ledning. Därvid redogörs för vissa tidigare
uttalanden och förslag i detta ämne. Utredningen diskuterar en för
högskolan och anstalten gemensam styrelse och anför bl. a. följande.

Mot en gemensam styrelse kan anföras, att veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten hittills haft skilda styrelser och att ett samarbete
kunnat ske under fria former. Vidare kan sägas, att en gemensam styrelse
skulle få ett alltför stort verksamhetsområde. Eu sådan styrelse skulle
därtill kunna tolkas som ett steg i riktning mot att sammanslå organisationerna,
vilket av andra skäl skulle kunna vara olämpligt. Mot en gemensam
styrelse har även anförts att den konkurrens, vilken ibland råder mellan
de intressen som företräder undervisnings-, forsknings- och serviceverksamhet
skulle kunna leda till att ett av dessa intressen av en majoritet inom
en gemensam styrelse gavs alltför stor dominans. Vidare kan hävdas,
att en representation av olika intressen lättare åstadkoms i två styrelser
med var sin inriktning utan att antalet ledamöter behöver bli alltför stort.
Även den omständigheten att karolinska institutet och statens bakteriologiska
laboratorium har skilda styrelser har anförts som skäl mot att införa
en annan ordning beträffande veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten.

Bland skälen för en gemensam styrelse kan nämnas, att den vid veterinärmedicinska
anstalten bedrivna forskningen utgör en ofrånkomlig förutsättning
för utvecklingen av den där bedrivna diagnostiken och preparattillverkningen.
En renodlad rutinmässig verksamhet för produktion och
diagnostik inom en anstalt utan nära samband med forskning inom motsvarande
veterinärmedicinska områden skulle ganska snart visa sig vara
ruinerande såväl för produktionens och diagnostikens anpassning till nya
förutsättningar som för att erhålla kvalificerad personal för uppgifterna.
Eu del av denna forskning och diagnostik vid anstalten är även av stor
betydelse för den vid veterinärhögskolan bedrivna undervisningsverksamheten.
Givetvis är det på motsvarande sätt av stort värde att vid anstalten
på bästa sätt kan tillgodogöras den vid veterinärhögskolan bedrivna forskningen.
Samordningen och samarbetet inom forskningen och undervisningen
liksom inom viss rutinverksamhet kan utan tvivel underlättas om ledningen
anförtros en gemensam styrelse. Eu institution med uppgifter fallande
delvis inom veterinärhögskolan och delvis inom anstalten är givetvis
lättare att administrera med en gemensam styrelse. 1946 års högskoleutredning
ansåg t. o. in. eu gemensam styrelse som ovillkorlig förutsättning
för gemensamma professurer. En gemensam styrelse kan också på ett mer
ansvarigt och auktoritativt sätt följa hela det veterinära forskningsfältet. Eu
kontinuerlig utbyggnad av forskningsverksamheten törutsätter ett ställningstagande
till angelägenheten av insatser på skilda forskningsområden
inom veterinärmedicinen. Endast eu gemensam styrelse torde ha möjlighet
att i anslagsäskandena och i andra sammanhang göra en dylik gradering.

Kungl. Maj.ts proposition nr .38 år 1965

Större möjligheter torde också erhållas alt ändamålsenligt disponera personalen
vid högskolan och anstalten lör hl. a. undervisningsuppgifter. En icke
iationell dubblering av personal kan lätlare undvikas. Eu gemensam styrelse
skulle vidare hl. a. kunna underlätta konsulentorganisationens utbyggnad
och samordning med den övriga veterinärmedicinska forskningen i sin helhet.
Slutligen kan i sammanhanget framhållas, att verksamhetsområdena redan
tidigare ansetts så sammanhörande, att av ledamöterna i högskolans och
anstaltens styrelse fyra personer är gemensamma.

Det toide vidare vara klart att vissa av de skäl som åberopas mot en gemensam
styrelse tidigare haft större relevans än de nu har och än mindre
kommer att tå. Sålunda kan det förhållandet att högskolan och anstalten
tidigare haft skilda styrelser inte få samma betydelse, när anstaltens forskningsverksamhet
ökar och förses med nya resurser på områden som inte är
töreträdda vid högskolan eller på områden som föreslås bli gemensamma för
högskolan och anstalten. Att ett i stort sett tillfredsställande samarbete hittills
kunnat ske under icke organiserade former är heller inte bärande som
argument på samma sätt när ökat antal personer, dyrbarare och mer komplicerad
apparatur etc. skall ställas till förfogande. Att en gemensam styrelse
skulle få ett för stort verksamhetsområde är inte heller någon väsentlig
invändning på detta område. Även tillsammantagna är högskolan och
anstalten av en betydligt mindre storleksordning än vad flertalet universitet,
högskolor och praktiskt vetenskapliga organisationer i vårt land numera
kan uppgå till. Vidare bör en överflyttning av uppgifter från styrelse
till rektor och föreståndare för högskolan resp. anstalten liksom från dessa
till övrig administrativ personal i betydande omfattning kunna genomföras.

Alt en förmodad konkurrens mellan forskning, undervisning, diagnostik
och produktion skulle särskilt inom en gemensam styrelse leda till snedvridningar
beträffande resursernas användning kan inte betecknas som sannolikt.
Tvärtom kan förmodas att en gemensam styrelse har större möjligheter
att uppmärksamma och förhindra olämpliga förskjutningar av resurserna
i ena eller andra riktningen.

Utredningen har vid sin behandling av frågan om den centrala ledningen
för dessa veterinärmedicinska områden funnit, att övervägande skäl
talar för att man inför en upprustning av den vid veterinärhögskolan och
veterinärmedicinska anstalten bedrivna verksamheten ställer de båda institutionerna
under eu gemensam styrelse.

Enligt utredningens mening bör den gemensamma styrelsen bestå av förslagsvis
nio ledamöter med chefen för veterinärstyrelsen, rektor vid veterinärhögskolan
och föreståndaren för veterinärmedicinska anstalten som självskrivna
ledamöter. Övriga ledamöter bör för en tid av tre år utses av
Kungl. Maj:t, som också bör utse en av styrelsens ledamöter att vara ordförande.
Utredningen finner det angeläget att i detta sammanhang betona,
att — förutom veterinärmedicinen — jordbruksnäringen samt den humanmedicinska
forskningen och undervisningen bör vara representerade i styrelsen.

Utredningen är medveten om att det kan ifrågasättas om inte de skäl
som föranlett ställningstagandet i fråga om styrelsen borde leda till förslag
om sammanföring av högskolan och anstalten till en enhet. Utredningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1963 9

har emellertid inte ansett ett dylikt steg vare sig nödvändigt eller ens
lämpligt.

Behov av personal, materiel och utrustning. Utredningen redogör först i
korthet för 1958 och 1959 års universitetsreformer. Veterinärhögskoleutredningen
anser i likhet med universitetsutredningen, att fackhögskolorna lika
val som universiteten i framtiden måste ha den dubbla uppgiften att vara läroanstalter
för utbildning till akademisk grundexamen och centra för forskning
och forskarutbildning. Enligt veterinärhögskoleutredningens mening
bör inom det veterinärmedicinska forsknings- och undervisningsområdet i
stort sett finnas samma typer av befattningar, som förekommer vid universiteten
och andra fackhögskolor. Sålunda synes där böra finnas professoier,
laboratorer, docenter, forskarassistenter, assistenter och amanuenser, vartill
kommer biträdespersonal i erforderlig omfattning.

Veterinärhögskoleutredningen har enligt sina direktiv att pröva laboratorernas
ställning och uppgifter. Utredningen ansluter sig till universitetsutredningens
tolkning av gällande bestämmelser rörande laboratorernas ställning
vid universiteten. Enligt veterinärhögskoleutredningens mening bör
motsvarande principer kunna gälla för veterinärhögskolans laboratorer. Detta
synes inte i praktiken utgöra något hinder för en ändamålsenlig uppläggning
av forskningsarbetet inom en institution eller inom veterinärhögskolan
i dess helhet. Enligt utredningens mening bör den vetenskapliga kapaciteten
vid en institution bäst kunna utnyttjas om professor och laboratorer,
där så är påkallat, är specialiserade inom olika delar av området. En dylik
specialisering är även värdefull med hänsyn till den forskarhandledning,
som utgör en viktig uppgift för de högre befattningshavarna vid en vetenskaplig
institution. Laboratorerna bör därför, på samma sätt som gäller beträffande
lantbrukshögskolan och skogshögskolan, i likhet med professorerna
utnämnas i visst ämne och inte såsom nu är fallet vid viss institution.

Även i övrigt synes veterinärhögskolans stadgar böra utformas så, all
de i avseende på professorers och laboratorers kompetens, uppgifter och
ställning i huvudsak överensstämmer med motsvarande bestämmelser för
universiteten. I fråga om tillsättning av ifrågavarande befattningar inom
tillämpade ämnen bör hänsyn tas, förutom till ådagalagd vetenskaplig skicklighet,
jämväl till erfarenhet av praktisk verksamhet inom ifrågavarande
,i in nesområde.

Veterinärhögskolans behov av docenter, forskarassistenter, assistenter,
amanuenser och biträdespersonal bör enligt veterinärhögskoleutredningens
uppfattning tillgodoses efter i stort sett samma normer, som för närmast
jämförbara ämnesområden angivits av universitetsutredningen. Utredningen
bär därvid i huvudsak ansett sig kunna anknyta till universitetsutredningens
synpunkter beträffande de medicinska fakulteterna, som synes vara analogt
tillämpbara på flertalet av de veterinärmedicinska institutionerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Nät det gäller tjänstgöringsskyldigheten för assistenter i reglerad befordlingsgång
svnes bestämmelser böra utformas på sätt som närmast överensstämmer
med det som tillämpats för assistentpersonalen vid de tekniska
högskolorna. Eftersom assistentpersonalen är heltidsanställd finner utredningen
nämligen det naturligt att assistenternas eget meriteringsarbete skall
ske inom ramen för vederbörande institutions ämnesområde och under
handledning av institutionsföreståndaren.

Vid beräkningen av veterinärhögskolans materielanslag bör enligt utredningens
mening tillämpas i huvudsak samma riktlinjer som när det gäller de
medicinska fakulteternas materielanslag. För att upprustningen av veterinärhögskolans
materielanslag skall fylla sitt syfte, är det viktigt att detsamma
erhåller samma användning som vid universiteten. Det bör sålunda kunna
användas för att bestrida kostnaderna för anskattning av förbrukningsmateriel
samt även få utnyttjas för att bestrida institutionernas telefonkostnader
och kostnaderna för vissa resor för institutionernas räkning.

I likhet med vad som beslutats för bl. a. lantbrukshögskolan och skogshögskolan
bör delposten till övriga expenser avföras från högskolans omkostnadsanslag.
Medel till övriga expenser bör i enlighet med vid universiteten
tillämpad praxis i lortsättningen med undantag för städningskostnader
anvisas under materielanslaget.

Slutligen anser utredningen, att anslaget i vissa fall bör kunna disponeras
för att bestrida löner till mycket tillfällig personal.

Utredningen erinrar om att utrustningsnämnden för universitet och högskolor
erfarenhetsmässigt räknar med att utrustningskostnaden vid nybyggnader
av högre läroanstalter uppgår till mellan 25 och 45 % av byggnadskostnaderna.
Utredningen löreslår, att den närmare beräkningen av kostnaderna
för utrustning av nya vetenskapliga institutioner inom det veterinärmedicinska
området bör ske i högskolestyrelsens anslagsäskanden, och
handläggas i samråd med utrustningsnämnden för universitet och högskolor.

\ eterinärhögskolans anslag för nyanskaltning och underhåll av utrustning
motsvarar universitetens apparatanslag och är närmast avsett att användas
för att anskaffa större och dyrbarare apparatur. Någon klar gränsdragning
gentemot materielanslaget synes inte finnas. Förhållandet mellan
materielanslag och nyanskaffningsanslag synes emellertid böra vara detsamma
som vid universiteten. Vid dessa är materielanslaget mellan tre och
fyra gånger så stort som apparatanslaget.

Lokalisering. Utredningen erinrar om att den i yttranden i samband med
tidigare diskussioner om att sammanföra och omlokalisera de tre högskolorna
inom jordbruksområdet har visat, att sambandet med lantbrukshögskolan
i Ultuna beträffande forskning och undervisning inte är av det slaget att
det motiverar att ställning tas för en dylik förflyttning av veterinärhögsko -

Kungl. Maj:ts proposition nr .18 dr 1965

lan. Däremot har utredningen i förevarande sammanhang betonat den nära
samhörigheten mellan veterinärhögskolans verksamhet och den som sker
vid en humanmedicinsk fakultet. Humaninedicinsk verksamhet finns emellertid
även förlagd till Uppsala. Något skäl att på nu nämnd grund avvisa en
omlokalisering till Uppsala föreligger sålunda inte. Emellertid är kravet på
samordning av verksamheten vid veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska
anstalt så stort, att det inte utan betydande olägenheter går att
förlägga ifrågavarande organ till olika orter. En eventuell förflyttning till
Uppsala måste därför innefatta såväl högskolan som anstalten.

Utredningen anser, att det hittills inte framkommit några avgörande skäl
för en omlokalisering.

Djurbeståndet har relativt sett inte minskat mer i Stockholms län än i
Uppsala län. Med hänsyn till vägarnas sträckning kan också eu lämplig utvidgning
av den ambulatoriska klinikens verksamhetsområde åstadkommas
med utgångspunkt från högskolans nuvarande placering. Det har också
ifrågasatts, om inte mjölkproduktionen under jordbrukets fortsatta utveckling
kommer att äga rum närmare konsumtionsorterna. I varje fall kan den
större nötkreaturstäthet, som i jämförelse med området omedelbart norr
om Stockholm torde föreligga i Uppsala-trakten, medföra endast obetydliga
minskningar av den ambulatoriska klinikens rese- och transportkostnader
om kliniken skulle förläggas till sistnämnda område. Befintligheten av ett
kontrollslakteri i Uppsala kan givetvis underlätta verksamheten särskilt
inom veterinärhögskolans patologisk-anatomiska avdelning. Det har emellertid
visat sig, att behovet av självdöda djur för avdelningens ol>duktionsundervisning
framdeles torde bli så pass koncentrerat till tiden, att obduktionsmaterial
torde behöva anskaffas från såväl Uppland som från annat
håll, exempelvis Södermanland. Även av denna anledning torde lägre
transportkostnader inte kunna anföras såsom ett vägande skäl för en förflyttning
av veterinärhögskolan till Uppsala.

1 stället synes skälen mot en förflyttning enligt utredningens mening trainstå
allt tydligare. Utredningen vill då i första hand understryka de rent
ekonomiska faktorerna. Sålunda är de nuvarande lokalerna vid högskolan
och anstalten byggda för sina bestämda, i hög grad särpräglade ändamål
och uppfyller fortfarande på ett i stort sett tillfredsställande sätt de krav,
som kan ställas på institutionslokaler av ifrågavarande slag. De nybyggnader,
som erfordras, betingar i relation till kostnaden för att uppföra helt nya
lokaler relativt obetydliga belopp. Dessutom måste vid en lokalisering i eller
invid Uppsala lämpligt belägna markutrymmen anskaffas.

Härtill kommer alt även ett radikalt, positivt ställningstagande, som innebär
omedelbara beslut av statsmakterna att ställa erforderliga belopp till förfogande
för att anskaffa mark och för att uppföra nya lokaler åt en funktionsdugli1’
veterinärhögskola och veterinärmedicinsk anstalt, med all säkerhel
skulle under eu tidsperiod av 10 20 år skapa ett stillastående och

ett osäkerhetst ill stånd som skulle vara synnerligen hindrande för den vete -

Kungl. Mnj.ts proposition nr 38 dr 1965

rinärmedicinska forskningens och utbildningens bedrivande och utveckling.
Utredningen anför vidare bl. a. följande.

Detta förhållande skulle dessutom leda till ett exceptionellt och kanske
för lång tid verkande avbräck, enär det skulle infalla under en period då
bl. a. rationaliseringen av den svenska animalieproduktionen måste framstå
såsom särskilt ofrånkomlig med hänsyn till nödvändigheten att under denna
period göra det svenska jordbruket konkurrenskraftigt gentemot andra
näringar och gentemot andra länder. Särskilt torde i detta sammanhang
böra uppmärksammas jordbrukets betydelse i fråga om den svenska samhällsekonomiens
anpassning till de marknadsplaner, som börjar la form ute
i Europa.

Det torde vidare vara ofrånkomligt att en dylik omställningsperiod, långt
utdragen i tiden som den måste bli, kommer att verka i liög "grad hinderlig
för veterinärmedicinens möjligheter att göra insatser till förmån för det
humanmedicinska området.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas, att våra resurser på
byggnadsplaneringsområdet knappast synes tillräckliga för att utan onödiga
dröjsmål åstadkomma en beslutad och förestående utvidgning av
lokaltillgångarna för den vetenskapliga forskningen och utbildningen. I
ett dylikt läge framstår del som nödvändigt att undvika sådana ställningstaganden
som endast ytterligare skulle belasta dessa planeringsresurser
med uppgifter, vilka måste betraktas som mindre angelägna.

När frågan om samordning av de tre högskolorna på jordbrukets område
var aktuell i samband med frågan om upprustning av lantbrukshögskolan,
erinrade statskontoret i sitt remissyttrande bl. a. om att skogshögskolan och
veterinärhögskolan är belägna i omedelbar närhet av Stockholms universitets
blivande lörläggningsplats, vilket enligt ämbetsverkets mening måste skapa
gynnsamma förutsättningar för ett gemensamt utnyttjande av universitetets
och högskolornas resurser. Veterinärhögskoleutredningen, som beträffande
veterinärhögskolan kan instämma i vad statskontoret sålunda anfört, vill
för sin del tillägga följande.

Stockholms universitet kommer att under de närmaste 15—20 åren utbyggas
på markområden nära veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska
anstalt. De olika vetenskapernas beroende av varandra gör, att ett bibehållande
av de veterinärmedicinska institutionernas nuvarande belägenhet
torde komma att vara befruktande för verksamheten såväl vid desamma som
vid många av universitetets institutioner, i första hand de naturvetenskapliga.
Mellan de sistnämnda samt veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten har för övrigt redan sedan länge etablerats ett samarbete till fördel
för båda parter. 5 id planeringen av nya institutioner m. in. inom det veterinärmedicinska
området bör givetvis hänsyn tas till planeringen av den
samtidiga universitetsutbyggnaden. Bl. a. bör exempelvis det veterinärmedicinska
bibliotekets utbyggnadsbehov ses i relation till möjligheterna att jämsides
utnyttja ett eventuellt blivande naturvetenskapligt fakultetsbibliotek.

Under diskussionen av universitetets utbyggnad i Frescatiområdet har
sagts att universitetet eventuellt skulle kunna överta vissa av de veterinärmedicinska
institutionernas byggnader. Emellertid torde ytterst få av

Kungl. Ma j.ts proposition nr 38 år 1965

dessa byggnader vara sådana att de i sin ursprungliga iorm kan tillhandahålla
rationella institutionslokaler för vetenskapliga discipliner med andra
uppgifter. Kostnadskrävande ombyggnader skulle med all sannolikhet
erfordras för att man skulle kunna nyttiggöra genom utflyttning frigjorda
utrymmen på här förevarande område. Dessutom torde de veterinärmedicinska
institutionerna ligga så till, att de — även om beslut fattas om att
överföra ifrågavarande byggnader till universitetet — först under den senare
delen av universitetets uppbyggnadsperiod, kanske först om ca 20 30 år,

skulle tas i anspråk för universitetets räkning. Ett beslut nu om omlokalisering
av veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt skulle
därför leda till, dels att nödvändiga nyinvesteringar inom förevarande område
inte på lång tid skulle kunna företas och dels att högskolan under långa
perioder fick splittras på olika ställen i landet. Detta skulle självklart inverka
starkt hindrande på den veterinärmedicinska verksamheten.

Avslutningsvis anför utredningen att den i och för sig har full förståelse
för de lokaliseringspolitiska aspekter, som kan läggas på frågan om en lämplig
användning av Stockholms-området. Utredningen kan dock inte finna annat
än att dylika tankegångar bäst främjas om uttlyttningsprojekten verkligen
bedöms vart och ett utifrån de vinster och förluster för det enskilda
verksamhetsområdet, som ett beslut om omlokalisering skulle medföra. I
första hand bör Stockholms-området behållas funktionsdugligt genom att
nya verksamheter hindras från att placeras där.

Av det nu anförda framgår att veterinärhögskoleutredningen styrkts i
sin förut uttalade uppfattning, att verksamheten på det vetenskapliga
veterinärmedicinska fältet, till förmån för alla som har behov därav, bast
främjas om densamma alltjämt förblir lokaliserad till sitt nuvarande område
och i huvusak till befintliga institutionslokaler. Veterinärhögskoleutredningen
har därför i sitt utredningsarbete utgått ifrån att så måste bli
fallet.

Yttrandena

Utredningens analys av veterinärmedicinens betydelse
och dess synpunkter på sambandet mellan human- och veterinärmedicin har
inte mött några principiella invändningar vid remissbehandlingen. Några
remissinstanser vill ytterligare betona livsmedelskontrollens betydelse. Utredningens
uttalande att ökade resurser bör ställas till veterinärmedicinens
förfogande hälsas också med tillfredsställelse.

Försvarsmedicinska forskningsutredningen påpekar, att det är veterinärmedicinens
uppgift att genom forskning- och utvecklingsarbete anvisa förebyggande
åtgärder och behandlingsmetoder som skydd mot angrepp genom
kemiska och biologiska stridsmedel på landets livsmedelsförsörjning i krig.

I fråga om den veterinärmedicinska verksamhetens
ledning har meningarna varit delade bland remissinstanserna. Utredningens
förslag att ställa veterinärhögskolan och statens veterinärmedi -

Kanyl. Maj.ts proposition nr 88 är 1965

cinska anstalt under en gemensam styrelse tillstyrks eller lämnas utan erinran
av byggnadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
lärarkollegiet vid medicinska fakulteten i Uppsala, styrelsen
för skogshögskolan, styrelsen för lantbrukshögskolan, Sveriges lantbruksförbund,
Svensk husdjursskötsel, Riksförbundet Landsbygdens folk, SFS samt
Veterinärmedicinska föreningen. Förslaget avstyrks av lärarkollegiet vid
karolinska institutet, styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium,
akademiska rektorskonventet i Stockholm, veterinärhögskolans styrelse
imajoriteten) och lärarkollegium, styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt (majoriteten). veterinärstyrelsen, SACO samt Universitetslärarförbundet.

Lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd ifrågasätter, om inte de
skal, som föranlett utredningens ställningstagande, borde leda till förslag om
att sammanföra högskolan och anstalten till en enhet.

De som avstyrkt utredningens förslag anför bl. a. följande. Lärarkollegiet
vid karolinska institutet framhåller, att inom programbunden forskning —
såsom vid veterinärmedicinska anstalten — och fri vetenskaplig forskning —
såsom vid veterinärhögskolan — torde ofta likartad verksamhet bedrivas.
Likväl råder en påtaglig väsensskillnad mellan de båda typerna. Medan ansvaret
för den programbundna forskningen vilar på den programmerande
myndigheten, svarar principiellt endast den enskilde forskaren för den fria
iorskningen. Vid gemensam styrelse för veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska
anstalt är det enligt lärarkollegiets mening därför att befara,
att styrelsen på grund av sin ansvarssituation ägnar större uppmärksamhet
åt den programbundna forskningen, vilket kan komma att inverka
på anslagsavvägningen och över huvud vården av den fria forskningens intressen.
Lärarkollegiet anser att principiella överväganden som dessa måste
tillaggas avgörande betydelse vid bedömningen av verksamhetens ledning
och avstyrker därför gemensam styrelse för veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten.

Liknande synpunkter framför styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium.

\ eterinärhögskolans lärarkollegium — som anser övervägande skäl tala
mot en gemensam styrelse — anför bl. a. följande synpunkter.

Skiljaktigheterna mellan högskolan och anstalten, vilken senare i första
hand är att betrakta som en serviceinstitution, är så avsevärda, att en ^emensam
ledning inte torde vara till gagn för någondera. Även om de vid vissa
av högskolans och anstaltens institutioner använda undersökningsmetoderna
i stort sett ar lika eller enahanda, innebär detta inte att den diagnostiska
verksamheten i sin helhet är överensstämmande. I likhet med vad fallet är nå
de moderna sjukhusen har det för den kliniska verksamheten vid högskolan
visat sig vara av stort värde att inom denna äga speciella diagnostiska laboratorier.
Den grundläggande undervisningen och forskarutbildningen är
nämligen i hog grad beroende av en på personliga kontakter baserad" infor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1965 15

mation om såväl det kliniska materialet som de uppnådda laboratorieresultaten.

Lärarkollegiet erinrar också om den ståndpunkt kollegiet intagit i yttrande
över en år 1949 verkställd utredning angående möjligheterna att åstadkomma
en gemensam styrelse m. in. för högskolan och anstalten. Kollegiet
anförde då bl. a. att ett samarbete mellan högskolan och anstalten kunde
uppnås utan att institutionerna ställdes under en gemensam styrelse. Det
samarbete som var möjligt och ändamålsenligt var nämligen i regel inte beroende
på styrelsebeslut. I den mån sådana beslut fordrades borde de
kunna åstadkommas i samråd och samarbete mellan resp. styrelser.

Lärarkollegiet anför slutligen, att kollegiet inte kan frigöra sig från intrycket,
att i vissa av veterinärhögskoleutredningens formuleringar kan
ligga en antydan om den gemensamma styrelsens befogenheter att ingripa
i forskningens frihet genom »förskjutningar av resurserna». Kollegiet vill
bestämt ta avstånd från varje tendens som kan ge den administrativa ledningen
möjlighet att genom direktiv i den ena eller andra riktningen dirigera
forskningen vid högskolan.

Veterinärhögskolans styrelse (majoriteten) delar i allt väsentligt lärarkollegiets
synpunkter. Om det trots allt skulle befinnas erforderligt att tillskapa
ett organ för att tillvarata och samordna samtliga de resurser, som
kan ställas till förfogande för forskningen på veterinärmedicinens område,
förordar styrelsen att ett veterinärmedicinskt forskningsråd inrättas.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt (majoriteten) pekar i
sin motivering för att avstyrka utredningens förslag bl. a. på den integrering
av veterinärhögskolan såsom undervisningsinstitution, som kan tänkas
komma till stånd med andra universitetsinrättningar.

1 veterinärstyrelsens avstyrkande yttrande anförs bl. a. följande.

När det gäller att bedöma utredningens förslag om gemensam styrelse
måste skillnaden mellan de båda institutionerna betonas. Enklast belyses
denna av att de ärenden som hittills handlagts i de skilda styrelserna endast
i få undantagsfall varit av den karaktären att de kunnat komma i
fråga till gemensam handläggning. Motivet för den nuvarande anordningen
med gemensamma ledamöter i högskole- och anstaltsstyrelserna torde
vara ett legitimt behov av insyn.

Veterinärstyrelsen anför vidare, att möjligheterna till konfliktsituationer
mellan institutionerna ökas om eu gemensam styrelse införs, där endera
parten kan komma att dominera och där den gemensamma handläggningen
kan komma att omfatta för styrelsen mycket svårbedömbara avgöranden
till den ena eller andra partens nackdel.

Ett genomförande av utredningens förslag skulle också medföra att eu
av de fåtaliga remissinstanserna på veterinärsidan bortfaller. Veterinärstyrelscn
framhåller vidare behovet av intim samverkan mellan styrelsen och

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

anstalten som centralt undersökningsorgan i samband med t. ex. sjukdomsbekämpande
och andra speciella uppgifter samt som forsknings- och enda
produktionscentrum för serum, vaccin och antigen.

Utredningens principiella synpunkter på behovet av personal,
materiel och utrustning delas i stort sett av de remissinstanser
som yttrat sig över dessa. På några punkter anmäls emellertid avvikande
meningar och kompletterande synpunkter.

Veterinärstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att knyta laboratorerna
till visst specialområde. Ett sådant förfarande skulle kunna hindra att de
på grund av veterinärkårens begränsade storlek fåtaliga forskarbegåvningarna
inom veterinärmedicinen tillvaratogs i önskvärd utsträckning.

Liknande synpunkter anförs av lärarkollegiet vid veterinärhögskolan.
I niversitetslärarförbundet kan av principiella skäl inte instämma i utred-i
ningens rekommendation att laboratur binds till visst ämne.

Riksrevisionsverket motsätter sig utredningens förslag att veterinärhögskolans
materielanslag skall kunna utnyttjas för att bestrida vissa reseersättningar
in. m. samt löner till mycket tillfällig personal. Enligt riksrevisionsverkets
mening bör sakanslag inte anlitas för att bestrida kostnader för
avlöningar. Hänsyn till föreliggande behov av tillfällig personalförstärkning
synes i stället böra tas vid beräkning av högskolans avlöningsanslag. Vidare
bör samtliga resekostnader bestridas från en under omkostnadsstaten uppförd
anslagspost till reseersättningar.

Utredningens ställningstagande till frågan om lokaliseringen
in. m. av den vetenskapliga veterinärmedicinska verksamheten understöds
kraftigt av styrelserna för veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska
anstalt, lärarkollegiet vid karolinska institutet samt akademiska rektorskonventet
i Stockholm. De som haft avvikande mening har framhållit,
att likheter och anknytningar mellan forskningen och utbildningen vid veterinärhögskolan
å ena sidan samt lantbrukshögskolan och de medicinska
fakulteterna å den andra motiverar att möjligheterna till en närmare samordning
undersöks eller att en samförläggning av veterinärhögskolan med
lantbrukshögskolan direkt genomförs.

Samhörigheten med hurnanmedicinen berörs av statskontoret, universitetskanslersämbetet,
statens medicinska forskningsråd och SFS. Av dessa
har statskontoret och SFS också framhållit samhörigheten mellan veterinäroch
lantbrukshögskolorna. Statskontoret anför, att någon närmare undersökning
inte har verkställts rörande samordning av den veterinärmedicinska
utbildningen med annan utbildning, överensstämmelse torde i stor utsträckning
föreligga mellan utbildningen för vet. kand.- och med. kand.-examen. Vidare torde vissa ämnen för veterinärstuderande efter vet. kand.-examen omfattas av undervisningen vid lantbrukshögskolan. Enligt universitetskanslersämbetets
uppfattning talar starka skäl för åt! veterinärhögskolan
anknyts till en större universitetsenhet. Med hänsyn till veterinärmedi -

Kungl. Maj:ts proposition nr it8 år 191)5

cinens nära samband med humanmedicinen förordar ämbetet att principbeslut
fattas om att veterinärhögskolan infogas i antingen karolinska institutet
eller i ett lärosäte utanför Stockholm. Ämbetet erinrar om de betydande
likheter, som föreligger mellan den teoretiska prekliniska utbildningen för
läkare och veterinärer. Enligt statens medicinska forskningsråd har veterinärhögskolan
sin naturliga anknytning till karolinska institutet. Sambandet
mellan veterinärmedicinsk och humanmedicinsk forskning och utbildning
påpekas jämväl av SACO, som föreslår att hithörande frågor utreds. SFS anser,
att den veterinärmedicinska forskningen och utbildningen innehåller
vissa gemensamma moment med medicinsk, odontologisk och jordbruksvetenskaplig
utbildning och forskning. För att resurserna inom varje forskningsområde
skall kunna utnyttjas effektivt bör samordning och integrering
eftersträvas. SFS anser det angeläget, att denna aspekt beaktas vid den
framtida planeringen av berörda forskningsområden.

Veterinärhögskolans samhörighet med lantbrukshögskolan behandlas förutom
av statskontoret och SFS av lantbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Kooperativa förbundet och Köttbranschens
riksförbund. Lantbriiksstgrelsen understryker betydelsen av ett
nära samarbete mellan veterinär- och lantbrukshögskolorna. Åtskilliga ämnen
vid de båda högskolorna tangerar varandra och bygger på samma
grund. Högskolorna bör därför hålla fortlöpande kontakt och utnyttja varandras
forskning. Forskningen bör inriktas så att den direkt gagnar det
svenska lantbruket. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk förordar en sammanslagning av veterinär- och lantbrukshögskolorna.

Lantbruksförbundet framhåller bl. a. följande.

Förbundet vill ta upp frågan om en samordning av jordbrukets högskolor.
I förbundets yttrande över utredningens tidigare delbetänkande uttryckte
förbundet som sin principiella uppfattning att ett samgående mellan
lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan borde kunna
medföra betydande fördelar. Förbundet framhöll därvid bl. a. att den anknytning
till både medicinsk och lantbruksvetenskaplig forskning och undervisning,
som kunde erhållas i Uppsala—Ultunaområdet talade för denna
förläggningsort framför Stockholm. Emellertid hade utredningen anfört, att
betydande svårigheter skulle vara förenade med en förflyttning av veterinärhögskolan
och med hänsyn härtill fann sig förbundet ej kunna motsätta
sig att veterinärhögskolan kvarlåg i Stockholm. Andra delbetänkandet
innehåller emellertid förslag om betydande utbyggnader vid veterinärhögskolan.
Ytterligare utbyggnader avses skola genomföras även framdeles, innebärande
alt nya markområden i veterinärhögskolans närhet kommer att
behöva utnyttjas. Stor efterfrågan på dessa områden torde föreligga för
Stockholms universitets utbyggnad. Boskapsskötseln i Stockholms omgivning
minskar, varför upptagningsområdet för ainhulatoriska kliniken maste
utökas om högskolan kvarligger i Stockholm. Undervisning i vissa ämnen,
exempelvis patologi, kräver alt studiebesök görs vid resp. kliniskt material
hämtas från Stockholm—Gävle slakteriförenings anläggningar i Uppsala.

2 Hihang till riksdagens protokoll I samt. AV 3S

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Angivna förhållanden jämte det med en sammanslagning förenade effektivare
utnyttjandet av de resurser, som totalt kan ställas till jordbruksforskningens
och den veterinärmedicinska forskningens förfogande, samt allmänna
lokaliseringspolitiska skäl utgör enligt förbundets mening starka
motiv för en lokalisering av den veterinärmedicinska forskningen och försöksverksamheten
till Uppsala—Ultunaområdet.

Riksförbundet anför bl. a. följande.

I skilda sammanhang har riksförbundet haft anledning understryka nödvändigheten
av att forsknings- och försöksresultat snabbt och på ett begripligt
sätt förs ut till det praktiska jordbruket. På husdjursområdet bedrivs
forskning vid flera olika institutioner och samordningen har inte alltid
varit den bästa. Riksförbundet har blivit alltmer övertygat om att en rationell
lösning av dessa problem kan uppnås endast vid en regelrätt sammanslagning
av lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan. Ett överförande
av den verksamhet, som nu bedrivs vid veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten, till Ultuna skulle också från andra synpunkter
sett medföra sådana påtagliga fördelar att detta alternativ nu bör tas under
allvarligt övervägande. Den i jordbrukets tjänst arbetande veterinärmedicinen
måste samordnas med övrig jordbruksforskning med bortseende från
skilda skråintressen om verksamheten skall bli till avsedd nytta för jordbruksnäringen.
Självfallet vore en förflyttning till Ultuna förenad med stora
svårigheter men borde likväl kunna planeras så att mer långvariga störningar
i verksamheten ej behövde uppstå. Utan risk för sådana störningar
borde en sammanslagning av högskolan och veterinärmedicinska anstalten
kunna genomföras.

Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte behov föreligger av en kompletterande
undersökning rörande samordning av såväl veterinärhögskolan
som skogshögskolan med lantbrukshögskolan. En allsidigt uppbyggd och inriktad
lantbrukshögskola skulle enligt förbundets mening innebära fördelar
såväl för berörda högskolor som för det svenska lantbruket. Köttbranschens
riksförbund föreslår, att veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten flyttas till Ultuna med hänvisning bl. a. till veterinärmedinens
kontaktbehov med lantbrukshögskolan.

I fråga om den veterinärmedicinska forsknings- och utbildningsverksamhetens
lokalisering har flera remissinstanser framhållit, att markresurserna
för en framtida utbyggnad inom nuvarande område är mycket begränsade.
Till denna grupp av remissinstanser hör byggnadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet,
lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet
och Frescatikommittén. Byggnadsstyrelsen har i denna fråga framhållit
bl. a. följande.

Styrelsen har funnit, att man vid en bedömning av högskolans utbyggnadsmöjligheter
med den nuvarande lokaliseringen måste utgå ifrån att i
stort sett enbart det nuvarande högskoleområdet står till förfogande. Området
är redan nu i huvudsak utnyttjat så långt det är möjligt. Endast
smärre tillbyggnader torde kunna ske om man inte vill riva stora delar av
den nuvarande bebyggelsen. Styrelsen finner det inte möjligt att närmare
bedöma möjligheterna att genomföra den nu aktuella utbyggnaden eller be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1963

räkna kostnaderna för densamma utan att en utbyggnadsplan upprättas.
Även om en sådan plan skulle visa att de nu aktualiserade lokalbehoven
skulle, om än till förhållandevis höga kostnader, kunna tillgodoses inom
högskolans nuvarande område, kommer högskolan att på längre sikt sakna
utbyggnadsmöjligheter. — Styrelsen vill i förevarande sammanhang framhålla
att skogshögskolans område, som inte är tillnärmelsevis lika hårt utnyttjat
som veterinärhögskolans område, vid utarbetandet av utbyggnadsplan
visat sig vara otillräckligt. Enligt styrelsens mening kan det därför
bli nödvändigt att på lång sikt välja mellan att flytta veterinärhögskolan
eller skogshögskolan från det i stort sett gemensamma området vid Brunnsviken.
— Mot bakgrund av de redovisade förhållandena finner styrelsen det
inte ekonomiskt försvarbart att göra de av utredningen föreslagna stora
investeringarna inom det nuv arande högskoleområdet. Enligt styrelsens mening
föreligger sålunda starka skäl för en omlokalisering av den vetenskapliga
veterinärmedicinska verksamheten. Med hänsyn till vad utredningen
anfört i sitt första betänkande synes i första hand en förläggning till
Uppsala och i anslutning till lantbrukshögskolan böra utredas. Utöver de
fördelar som utredningen anför för en förläggning till lantbrukshögskolan
bör särskilt framhållas de möjligheter till lokal- och personalvinster, som
kan uppnås genom sambruk av lokaler, t. ex. djurstallar.

III. De veterinärmedicinska ämnesområdena
Utredningen

Virologi. Utredningen redogör först för de hittillsvarande förhållandena
i fråga om virussjukdomar hos husdjuren. Härav framgår bl. a. att den
virussjukdom som har den största betydelsen ur ekonomisk synpunkt synes
vara mul- och klövsjukan (MK).

Utredningen anför, att viss undervisning i virologi för studerande vid
veterinärhögskolan ingår i examensämnet bakteriologi. Vid högskolan finns
sedan den 1 juli 1961 en docent i ämnet. Högskolans avdelning för medicin
för icke-idisslare har vidare ett utrymme avdelat för ett mindre viruslaboratorium.

Vid statens veterinärmedicinska anstalt finns vid den bakteriologiska avdelningen
ett viruslaboratorium med en golvyta av ca 100 m". Vid laboratoriet
tjänstgör en laborator och fyra biträden. Anstalten bedriver virologiskt
arbete även vid den serologiska avdelningen.

Utredningen erinrar vidare om att förslag tidigare framlagts till utbyggnad
av den veterinärmedicinska virologiska verksamheten. För en redogörelse
för dessa förslag samt för inriktningen av hittills bedrivet veterinärmedicinskt
ekologiskt arbete torde få hänvisas till utredningens betänkande,
del I s. 106.

Enligt utredningens mening är det motiverat såväl av ekonomiska som
andra skäl att ställa betydligt förbättrade resurser till förfogande för den

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

virologiska verksamheten. Vid sina överväganden beträffande vilket ämnesområde
som det i första hand kan vara motiverat att ge utökade resurser
har utredningen också funnit, att inte något område torde böra sättas
före det virologiska.

Den upprustning, som utredningen funnit böra ske på den veterinärmedicinska
virologins område, motiveras av såväl forskningens och diagnostikens
som undervisningens behov. Även en upprustning inom vaccinproduktionsområdet
är starkt motiverad.

Den hittillsvarande verksamheten på det virologiska området är starkt
splittrad. Vid sina överväganden av hur ifrågavarande verksamhet i fortsättningen
bör vara organiserad har utredningen till en början funnit sig
böra undersöka, hur de olika delarna av den virologiska verksamheten griper
in i varandra och vilka anknytningar de bör ha utåt. Verksamheten
kan i viss mån uppspaltas i forskning, diagnostik, produktion och undervisning.
Samtliga verksamhetsgrenar har emellertid ett nära samband med
varandra. Det är således av stor vikt att produktionen av de virologiska
preparaten sker i nära kontakt med forskningen på området. För att produktionen
skall bli effektiv nog att kunna erbjuda goda preparat till konkurrenskraftiga
priser fordras att densamma snabbt skall kunna tillgodogöra
sig de senaste forskningsresultaten. På motsvarande sätt är det viktigt
att forskarna genom en intim kontakt med tillverkningssidan får impulser
för det fortsatta forskningsarbetet. Vad nu sagts rörande behovet
av nära kontakter mellan forskning och produktion gäller i kanske än
större män vad beträffar forskningen och diagnostiken inom området. Här
torde någon skarp gräns ofta inte kunna dras annat än så att en rent
rutinmässig diagnostik kan organiseras i fastare former än vad som är
möjligt för eu mer forskningsbetonad verksamhet.

Utredningen framhåller, att i den verksamhet som bedrivs vid statens
veterinärmedicinska anstalt ingår diagnostiken och produktionen som oundgängliga
delar av den samlade verksamheten. Detta gäller inte minst arbetet
inom den virologiska sektorn av anstaltens verksamhetsområde som
måste vara intimt knutet till verksamheten inom övriga delar av anstaltens
verksamhetsgrenar. Med hänsyn härtill bör den diagnostiska verksamheten
och den tillverkning av virologiska preparat, som planeras böra äga
rum i fortsättningen, vara förlagda till veterinärmedicinska anstalten.

Såsom framgår av det föregående är det nödvändigt med en nära kontakt
med forskningen, när det gäller båda de nyssnämnda sidorna av den virologiska
verksamheten. Men förhållandet är detsamma när det gäller undervisningen,
särskilt på ett område som utvecklar sig så snabbt som det virologiska.
Inte minst gäller detta kanske i samband med den viktiga del, som
avser forskarutbildning o. d., varvid bör uppmärksammas, att veterinärexamen
innefattar utbildning t. o. m. licentiatstadiet och att därmed den
första delen av forskarutbildningen redan inletts. Att forskarutbildningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

är eu integrerande del av en livskraftig och utvecklingsmässig forskning
torde numera vara allmänt erkänt.

Ett samlat upprustningsbehov på det virologiska området i fråga om
såväl forskning som undervisning, diagnostik och tillverkning av veterinärmedicinska
preparat har tidigare konstaterats föreligga. Enligt utiedningens
mening är det av synnerligt värde att de olika delarna a\ den Airologiska
verksamheten kan så fast som möjligt sammanhållas i en organisatorisk
enhet. Utredningen kan därför inte finna det rationellt att — för att
tillgodose det sålunda redovisade upprustningsbehovet — bygga upp eu
forsknings- och undervisningsinstilution vid veterinärhögskolan och samtidigt
tillföra statens veterinärmedicinska anstalt en sektion för den virusforskning
som enligt vad förut sagts är nödvändig som komplement till anstaltens
övriga virologiska verksamhet. En splittring av verksamheten måste
också undvikas av rena kostnadsskäl. Med beaktande av vad nu anförts
har utredningen kommit fram till att den utbyggnad av den
verksamheten, som enligt utredningens mening är motiverad på det veterinärmedicinska
området, bör ske inom en lokalt sammanhallen enhet, Ailken
med hänsyn till vad i det föregående anförts, bör vara förlagd till veterinärmedicinska
anstaltens område.

Utbyggnaden bör ske så att tillfredsställande möjligheter till virologisk
forskning bereds såväl ur de synpunkter veterinärhögskolan har att beakta
som ur dem som företräds av statens veterinärmedicinska anstalt. Verksamheten
måste vidare nära anknytas till den högre veterinäi medicinska
utbildningen, såväl vid utbildningen av de blivande veterinärerna som när
det gäller utbildningen av forskare. Produktionssidan av den virologiska
verksamheten hör vidare nära sammankopplas med anstaltens övriga produktionsverksamhet
beträffande veterinärmedicinska preparat av olika slag.

För att tillgodose ifrågavarande upprustningsbehov behövs ett betydligt
utökat lokalutrymme i förhållande till vad som nu finns tillgängligt för
ändamålet. Någon möjlighet att genom omdispositioner inom befintliga
byggnader inrymma en utvidgad verksamhet på det virologiska området
finns inte, i all synnerhet som frågor om att tillgodose utrymmeskrävande
utbyggnadsbehov jämväl inom andra ämnesområden kräver eu lösning.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av att verksamheten
jämväl skall kunna inrymma arbeten med höginfektiöst virus hör lokalbehovet
enligt utredningens bestämda mening tillgodoses genom särskilda
nybyggnader för institutionsbyggnad och djurstall m. in., vilka på ett tillfredsställande
sätt måste vara'' isolerade från övriga avdelningar inom veterinärmedicinska
anstaltens område och från annan omgivning.

Med beaktande av samtliga de omständigheter som i det föregående berörts
har velerinärhögskoleutredningen enhälligt funnit sig böra föreslå
inrättandet av eu virologisk institution förlagd til! statens veterinärmedicinska
anstalts område och ingående i anstalten som en särskild avdelning.
Föreståndaren för institutionen skall vara avdelningsföreståndare vid anstalten
och professor i virologi vid veterinärhögskolan. Som professor i vi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

rologi skall han ingå i högskolans lärarkollegium och där ha samma ställning
som högskolans övriga professorer.

På befattningen som avdelningsföreståndare vid anstalten och professor
i virologi vid högskolan skall i kompetenshänseende ställas motsvarande
krav som på annan professor vid högskolan. Vid utseende av befattningshavaren
skall på grund av institutionens arbetsuppgifter och storlek hänsyn
även tas till sökandes administrativa och personalledande förmåga. Utred
ningen föreslår, att till törste innehavare av professuren i virologi utses avdelningsföreståndaren
vid veterinärmedicinska anstaltens bakteriologiska
avdelning Z. Dinter, vilken enligt utredningens mening uppfyller högt ställda
krav på såväl vetenskaplig skicklighet som administrativ förmåga. Vid
den virologiska institutionen bör närmast under professorn finnas en sektion
för forskning och undervisning med personalsammansättning uppbyggd
i huvudsaklig överensstämmelse med de principer, som numera tilllämpas
vid universitet och övriga fackhögskolor. Liksom nu bör i den virologiska
verksamheten inrymmas en sektion för diagnostik. Denna bör förläggas
till den virologiska institutionen. Rutinverksamheten inom denna
gren av virologin kommer med all sannolikhet att öka, varför en särskild
sektion för ändamålet synes höra organiseras inom institutionen. Sektionen
bör enligt utredningens mening tillföras erforderliga resurser för att kunna
överta bl. a. all erforderlig diagnostik av MK-fallen inom landet.

I idigare har betonats det nära sambandet mellan forskning och produktion
på förevarande område. Med hänsyn härtill bör den produktion av
% ii ologiska preparat, som nu sker vid serologiska avdelningen överflyttas
till den för all virologisk verksamhet gemensamt planerade nybyggnaden.
Ifrågavarande verksamhet bör inlemmas i eu särskild produktionssektion
inom nybyggnaden.

När det gällt att ta ställning till hur den virologiska produktionssektionen
bör vara dimensionerad har utredningen haft att överväga, om produktionsverksamheten
skall innefatta MK-vaccinproduktion eller inte. Kostnadsfrågan
äi därvid av central betydelse. Vaccinkostnaderna uppgick under
åren 1951—1961 till i genomsnitt över 800 000 kr. per år. Wilhelmson
uttalade i sitt betänkande år 1957 att en ekonomisk, affärsmässig beräkning
av MK-vaccinproduktion inom landet gav plats för betydande investeringskostnader.
Enligt Wilhelmsons beräkningar skulle en investeringskostnad
för en inhemsk MK-vaccintillverkning, uppgående till mellan 5 och
6 milj. kr. \ara försvarlig. Utgifterna för inköp av vaccin har varit av
betydande storleksordning. Utredningen har funnit, att det redan av rent
produktionsekonomiska skäl torde vara iörsvarligt med investeringar för en
MK-vaccin fram ställ ning inom landet.

Frågan om MK-vaccinproduktion bör förläggas inom landet torde emellertid
inte kunna aygöras på ett rätt sätt om ställningstagandet enbart baseras
pa relationen mellan kostnaderna för inköp av en viss mängd vaccin

Kanyl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

och kostnaderna för att producera samma mängd. Andra skäl än en dylik
renodlat ekonomisk jämförelse torde böra få ges utslagsgivande betydelse.

Utredningen hänvisar till vad Wilhelmson i en utredning år 1957 uttalade
i fråga om beroendet av annat land för att anskaffa

Om också Sverige kan anses ha ett relativt gynnsamt läge i fråga om förekomsten
av MIv, så är dock hotet inför nya förluster av sjukdomen tillräckligt
stort för att nödvändiggöra en erforderlig tillgång på vaccin. Landets
förluster vid tidigare epizootier har varit betydande och överenskommelsen
med Danmark om vaccinleverans synes inte lämna tillräcklig garanti. Att
säkerställa behovet genom avtal med andra länder än Danmark har hittills
inte varit möjligt. Bortsett från att ett avtal med tämligen kort varsel kan
uppsägas, måste en överenskommelse med utlandet om vaccinleverans övei
huvud taget alltid betraktas såsom en osäker grund för beredskap, enär nya
typer eller varianter av virus kan uppträda, mot vilka det tillgängliga vaccinlagret
inte är användbart. Det säljande-producerande landet inriktar sig
på att i första hand tillgodose sitt eget behov, medan det köpande landet får
vänta.

Utredningen har funnit att i samband med upprustningen av den virologiska
forskningen och diagnostiken inom veterinärmedicinens område bör
byggas upp en produktion inom landet av MK-vaccin. Erforderliga åtgärder
för att åstadkomma en dylik produktion bör vidtas så snart som möjligt
med hänsyn till angelägenheten av att snabbt uppnå en tillfredsställande
beredskap på detta område av sjukdomsbekämpandet.

Produktionen bör förläggas till den i det föregående angivna produktionssektionen
inom den föreslagna virologiska nybyggnaden vid veterinärmedicinska
anstalten. Med hänsyn till MK-virus liöginfektiösa karaktär bör ifråvarande
del av produktionssektionen förses med tillfredsställande isoleringsanordningar
inte bara mot övriga delar av den virologiska institutionsbyggnaden,
utan även mot den återstående delen av produktionssektionen,
motsvarande det nuvarande valpsjukelaboratoriet.

För att kunna ta ställning till vilken omfattning en produktion av MKvaccin
bör ges har utredningen bl. a. undersökt möjligheterna att till utlandet,
framför allt till utvecklingsländerna, försälja eventuella överskottskvantiteter
av MK-vaccin för att bl. a. ernå en snabbare omsättning av vaccinlagret.
Såvitt utredningen kunnat finna bör man dock inte alltför mycket räkna
med denna möjlighet.

Utredningen anser att MK-vaccinproduklionen bör avvägas så att den i
tillfredsställande omfattning tryggar vårt eget lands behov av MK-vaccin.
Vid bedömandet av storleken av en vaccinproduktion för detta ändamål har
utredningen bl. a. haft att ta ställning till ett av veterinärstyrelsen framfört
krav på eu ökning av minimiberedskapen till 50 000 doser trivalent vaccin,

vilket _ med hänsyn till att hållbarhetstiden för vacciner är endast ca ett

halvt år — skulle innebära, att den dubbla kvantiteten skulle behöva produceras
årligen. Utredningen har på grundval av sina bedömanden dock ansett
sig kunna stanna vid att rekommendera, att nämnda produktion inriktas på

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

att täcka ett beredskapsbehov av 40 000 doser trivalent vaccin, vilket innebär
en produktion av nämnda mängd två gånger per år. Gjorda beräkningar har
visat, att åtgången på förbrukningsmaterial därvid kan beräknas minska i
omfattning och leda till en besparing av omkring 17 000 kr. årligen.

Med hänsyn till angelägenheten av eu rigorös kontroll av det vaccin, som
kommer till användning här i landet, men också därför att investeringar av
den storlek och art som det här blir tråga om av ekonomiska skäl bör ge avkastning,
vill utredningen i detta sammanhang understryka nödvändigheten
av att veterinärstyrelsen ges möjlighet att vid behov av MK-vaccin inom
landet i första hand använda det vaccin, som tillverkas vid anstalten. På
grund härav bör eventuella importbestämmelser utformas så att möjlighet
inte föreligger alt utan styrelsens medgivande införa MK-vaccin till Sverige.

1961 års riksdag har beträffande organisationen av statens bakteriologiska
laboratorium uttalat sig för att tillverkningen av viruspreparat och
bakteriella preparat sammanförs. Härför talade förutom driftsekonomiska
och organisatoriska skäl, att produktionen av viruspreparat i framtiden kunde
komma att ske i stordriftsliknande former. I enlighet härmed ansågs
den serologiska avdelningen vid laboratoriet böra sammanslås med virusavdelningens
sektioner för preparatframställning till en produktionsavdelning.
Av chefen för ifrågavarande avdelning borde fordras djupgående insikter
i mikrobiologi. Behovet av en god samordning av å ena sidan rutinproduktionen
och å andra sidan utvecklings- och kontrollarbetet vid avdelningen
ställde stora krav på arbetsledande och administrativ förmåga. Med
anledning härav beslöts att tjänsten placerades i B 3 och benämndes chef
för produktionsavdelning.

\ ad sålunda beslutats beträffande statens bakteriologiska laboratorium
bör enligt utredningens mening i tillämpliga delar även gälla organisationen
på den veterinärmedicinska sidan. I anledning härav föreslår utredningen,
att den virologiska produktionssektionen lokalt sammanförs med den virologiska
institutionen i övrigt men administrativt hänförs till anstaltens serologiska
avdelning, som i fortsättningen bör benämnas produktionsavdelningen.
För chefen för ifrågavarande avdelning bör gälla de kompetens- och
anställningsvillkor som föreskrivits beträffande motsvarande befattningshavare
vid statens bakteriologiska laboratorium.

Det av utredningen beräknade personalbehovet framgår av följande sammanställning.

F. n. är sammanlagt ca 17 personer sysselsatta inom det veterinärmedicinska
virologiska området. Utredningens förslag innebär, förutom en väsentlig
kvalitativ förstärkning av personalresurserna, i det närmaste en fördubbling
av personalstyrkan, varvid dock bör uppmärksammas, att tio personer
blir sysselsatta med den nytillkommande framställningen av MKvaccin.
ökningen består i en laboratorieveterinär, en assistent eller laboratorieveterinär
i högst A 23, två assistenter och tolv biträden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

	Prof cs- sor	Labo- rator	Docent eller for- skar- assi- stent	Assistent eller la- borato- rieveteri- när resp. förste assistent	Assi- stent	Biträ- des- perso- n al	Sum- ma
Institutionen för virologi	Gemensamt för institutionen	i					5>	6
Sektionen för forskning och undervisning		1	1		2	3	7
Sektionen för diagnostik				1		4	5
Produktionsav-delningens sek-tion för fram-ställning av viro-logiska preparat	Framställning av MK-vaccin				1		3* 6	3 7
Framställning av virologiska preparat i öv-rigt				1		5	6
Summa		i	1	1	3	2	26	34

1 1 kontorist, 1 institutionsvaktmästare och 3 diskbiträden.

* Biträder även vid framställning av virologiska preparat i övrigt.

Anatomi och histologi. Undervisningen inom institutionen omfattar anatomi
samt allmän histologi, embryologi och mikroskopisk anatomi. I skrivelse
till utredningen har institutionsföreståndaren föreslagit uppdelning av
institutionen i två, den ena för anatomi och den andra för histologi. Såsom
skäl åberopas bl. a. att det skulle vara omöjligt för en och samma person
att kunskapsmässigt och forskningsmässigt behärska hela det veterinära
anatomiområdet.

Enligt utredningens uppfattning ligger de båda ämnena alltför nära
varandra för att det skall vara motiverat med en uppdelning av institutionen.
Ej heller har utredningen funnit skäl föreslå en uppdelning av ämnesområdet
på två professurer. Eu viss personalförstärkning finner dock
utredningen vara befogad. Således bör vid institutionen finnas assistent- och
amanuenspersonal, motsvarande 2 000 assistenttimmar. Vidare bör den nuvarande
förste assistenttjänsten ombildas till forskarassistentbefattning. Biträdespersonalen
bör enligt utredningens mening ökas med tre.

Bl. a. med hänsyn till den av utredningen föreslagna rationaliseringen av
undervisningen föreslår experten Schmiterlöw i särskilt yttrande, att institutionen
förstärks med en universitetslektor.

Kungl. Maj.ls proposition nr 38 år 1965

Medicinsk kemi och klinisk kemi. Utredningen anför, att kemin numera
intar en central ställning inom modern medicinsk verksamhet. De dominerande
fälten inom medicinens område var tidigare patologin och bakteriologin.
Veterinärmedicinen har, delvis som följd av sina speciella förhållanden,
längre än humanmedicinen behärskats av patologiskt-anatomiskt och bakteriologiskt
tänkande. Inom veterinärmedicinen har man först under de
senaste årtiondena börjat tillgodogöra sig kemins framsteg på ett mera avgörande
sätt.

Vid den nuvarande institutionen för allmän och medicinsk kemi handhas
den grundläggande utbildningen i kemi för blivande veterinärer. Enligt utredningens
mening bör institutionen även i fortsättningen ombesörja sådan
undervisning, men verksamheten bör vara i allt väsentligt medicinskt inriktad.
I enlighet härmed bör institutionens benämning ändras till institutionen
för medicinsk kemi. För att erhålla professur eller laboratur vid institutionen
bör i fortsättningen erfordras vetenskaplig meritering i medicinsk
kemi. Någon ändring i fråga om de högre forskarbefattningarna vid institutionen
har utredningen inte funnit erforderlig.

I fråga om kliniska centrallaboratoriet vid högskolan anför
utredningen bl. a. följande.

Den vid laboratoriet f. n. bedrivna verksamheten innefattar klinisk kemi,
såväl i form av omfattande analysverksamhet som utvecklingsarbete i samband
därmed. Vidare bedrivs vid laboratoriet klinisk hematologisk verksamhet,
viss enklare parasitologisk verksamhet samt radiobiologisk forsknings-
och kontrollverksamhet. Tyngdpunkten i verksamheten har alltmer
förskjutits mot forskning, varvid en väsentlig del av denna hänfört sig till
strålforskning. Forskningsarbetet har till övervägande del bekostats av medel
från forskningsråd o. d. utanför den ordinarie anslagsramen. Med hänsyn
til1 verksamhetens i viss mån ändrade karaktär har förslag framförts
bl. a. från lärarkollegiet vid högskolan, att föreståndarbefattningen vid laboratoriet
skall ombildas till en professur.

Utredningen anser att radiobiologisk forskning också i fortsättningen bör
handhas inom ramen för den kliniskt-kemiska verksamheten. Ej heller vill
utredningen motsätta sig att de radiobiologiska kontrolluppgifterna tills vidare
bibehålls vid centrallaboratoriet. Så småningom bör dock övervägas, om
ansvaret för denna verksamhet bör överföras till annat organ. Även den
praktiskt hematologiska verksamheten bör alltjämt vara ansluten till den
kliniskt kemiska verksamheten. Däremot behöver parasitologisk verksamhet,
sedan en av utredningen i det följande föreslagen särskild parasitologisk institution
kommit till stånd, inte längre ske vid centrallaboratoriet.

Utredningen finner starka skäl tala för att vid högskolan inrättas en
självständig professur i klinisk kemi. Utredningen föreslår att föreståndartjänsten
vid det kliniska centrallaboratoriet utbyts mot en professur samt
att laboratoriet ombildas till en institution för klinisk kemi. Till förste innehavare
av professuren anser utredningen bör utses föreståndaren för centrallaboratoriet,
laboratorn B. Åberg, vilken enligt utredningens mening

Kungl. Maj.ts proposition nr it8 år 1905

uppfyller högt ställda krav på såväl vetenskaplig skicklighet som administrativ
förmåga. Enligt utredningens mening är det nödvändigt att professorn
i klinisk kemi vid sin sida får en kvalificerad forskare, inriktad på
radiobiologi. För ändamålet bör institutionen tillföras eu laboratur. Den sålunda
föreslagna institutionen bör förutom undervisningen i klinisk kemi
ombesörja jämväl den i veterinärutbildningen nyligen påbörjade undervisningen
i radiobiologi.

I detta sammanhang berör utredningen frågan om de radioaktiva
isotopernas användning inom den veterinärmedicinska forskningen
samt anför därvid bl. a. följande.

Vid ett flertal av högskolans institutioner bedrivs studier där radioaktiva
isotoper används. Denna del av forskningen liksom studiet av fissionsprodukternas
öden i den animala organismen har under de senaste åren fått en
allt större omfattning. Verksamheten är av stor betydelse icke blott för den
direkt veterinärt inriktade medicinen och därmed för jordbruksnäringen i
sin helhet, utan även för den medicinska grundforskningen.

Den med isotoperna förenade strålningsrisken förutsätter central lagring
av dem liksom central rådgivning för deras användning i tekniskt avseende.
De lokaler, som f. n. står till buds inom högskolan, är otillräckliga och ej
byggda med hänsynstagande till nödvändiga säkerhetsåtgärder eller ändamålsenlighet
ur forskningssynpunkt. Försöken försvåras i hög grad eller kan
i vissa fall omöjliggöras genom nämnda brist.

Utredningen förordar, att serviceverksamheten med isotoper förläggs till
den kliniskt kemiska institutionens radiobiologiska avdelning. Enligt utredningens
uppfattning är det vidare nödvändigt att ett specialstall för isotopförsök
inrättas, som likaledes bör hänföras till institutionen för klinisk
kemi. Verksamheten bör utformas så, att inte endast högskolans institutioner
utan även veterinärmedicinska anstalten får sitt behov av service på
ifrågavarande område tillgodosett.

Med hänsyn till den snabba utvecklingen beträffande den kemiska bekämpningen
av ogräs, skadedjur, insekter in. fl. föreslår utredningen eu
upprustning av den veterinärmedicinska forskningen och den praktiskvetenskapliga
verksamheten på t o x i k o 1 o g i n s område. Enligt utredningens
mening medför de ökade uppgifterna inom toxikologin behov av
eu väsentlig personalförstärkning vid såväl veterinärhögskolan som veterinärmedicinska
anstalten. Vid högskolans institution för farmakologi hör sålunda
inrättas en laboratur för ändamålet med härtill erforderlig assistentoch
biträdeshjälp. Även anstaltens kemiska laboratorium hör förstärkas med
en befattning som laborator och med vissa biträdestjänster. Med hänvisning
till utredningsuppdragets innebörd avstår utredningen från att tramlägga
förslag rörande organisationen av anstaltens kemiska laboratorium i (ivrigt.

I detta sammanhang diskuterar utredningen även möjligheter till viss i nt
e g r a t i o n av högskolans och veterinärmedicinska
anstaltens kemiska v e r k s a in h e t. Utredningen finner det dock
ändamålsenligt att nämnda verksamhet alltjämt hålls organisatoriskt åt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

skild och att den nu nödvändiga upprustningen anpassas därefter. Det är
emellertid enligt utredningens mening viktigt att fördelningen av uppgifter
på förevarande område vid varje given tidpunkt kan göras rationell, så att
ej incitament till onödigt dubbelarbete eller till att vissa viktiga områden ej
blir bearbetade uppkommer. Användningen av såväl personella som materiella
resurser bör därför såvitt möjligt samordnas. I överensstämmelse
härmed förordar utredningen, att de rutinmässiga giftundersökningar, som
t. n. utförs vid såväl högskolan som anstalten, i fortsättningen ombesörjs
av anstaltens kemiska laboratorium. Vidare bör laboratoriet, där så är tekniskt
möjligt, handha substratberedningen för såväl anstaltens som högskolans
behov.

Vad gäller utformningen av högskolans båda kemiska institutioner finner
utredningen starka skäl tala för dels en så nära samordning som möjligt av
verksamheten i lokalt hänseende, dels en organiserad samverkan mellan
de två institutionerna.

Utredningen anför, att högskolans nuvarande kemiska institution och dess
kliniska centrallaboratorium har otidsenliga och otillräckliga lokaler. Enligt
utredningens mening bör nämnda lokalfrågor lösas i ett sammanhang och på
sådant sätt att de båda enheterna sammanförs i en gemensam nybyggnad
innefattande även det föreslagna isotopstallet. Vissa utrymmen, som är kostsamma
att uppföra, samt viss kostnadskrävande utrustning kan därvid nyttjas
gemensamt. Likaså torde förutsättningar uppstå för gemensam användning
av viss personal, såsom instrumentmakare, vaktmästare in. fl.

För att åstadkomma en organiserad samverkan mellan de två institutionerna
föreslår utredningen att en institutionsgrupp bildas under ledning av
en prefekt, till vilket en av professorerna bör utses av styrelsen för högskolan
och veterinärmedicinska anstalten. I övrigt bör institutionsgruppen utformas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som för motsvarande ändamål
föreslagits av universitetsutredningen.

Fysiologi. Undervisningen vid denna institution behandlar cirkulationsapparatens
och andningens fysiologi, nerv- och muskelfysiologi, digestion
och ämnesomsättning samt de endokrina organen, utsöndringsorganen och
sinnesorganen. Den vid institutionen bedrivna forskningen omfattar såväl
grundforskning som tillämpad forskning med avseende på olika fysiologiska
problem inom veterinärmedicinen.

Föreståndaren för fysiologiska institutionen har bl. a. föreslagit att en
tjänst som kvalificerad fysiker inrättas vid högskolan. Enligt föreståndaren
förutsätter den moderna biologiska forskningens arbetsmetoder i många
fall avancerade kunskaper i fysik och matematik. De nuvarande tekniska
medarbetarna vid institutionen — en läroverksingenjör och en laboratorietekniker,
som avlönas med stöd av medel från medicinska forskningsrådet
— utnyttjas intensivt av ett flertal av högskolans institutioner. Bland tekniska
uppgifter, som förekommer vid institutionen nämns nybyggnad av
elektronisk apparatur samt serviceverksamhet beträffande dylika anläggningar
inom högskolan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Enligt utredningens mening är det av värde, att den vetenskapliga veterinärmedicinska
organisationen får tillgång till viss kvalificerad expertis på
det tekniska området. I sitt utlåtande över en genom statskontorets försorg
verkställd utredning rörande teknisk institution inom Stockholms universitet
(SOU 1963: 1) har utredningen framhållit, att en anslutning till ifrågavarande
institution på sätt föreslagits inte innebär en lösning av hela problemet
beträffande den tekniska serviceverksamheten vid veterinärhögskolan.
Utredningen föreslår sålunda att för ändamålet till en början inrättas en
tjänst som laboratorieingenjör i högst A 23. Organisatoriskt bör befattningen
hänföras till institutionen för fysiologi. Innehavare av tjänsten, som bör
vara kvalificerad civilingenjör eller filosofie magister från matematisk-naturvetenskaplig
fakultet, bör bistå även högskolans övriga institutioner och
veterinärmedicinska anstalten med tekniska serviceuppgifter på förevarande
område.

Frågan om de veterinärmedicinska forskningsinstitutionernas behov av
hand- och lokalverkstäder liksom av övrig teknisk expertis kommer att narmare
beröras i det följande.

Farmakologi. Vid den av 1948 års riksdag beslutade omorganisationen av
högskolan tilldelades den år 1949 inrättade institutionen för farmakologi en
professur men ej någon laboratur. Institutionsföreståndaren har föreslagit
bl. a., att en laboratur inrättas vid institutionen. Genom beslut av 1964 års
riksdag har nämnda befattning inrättats fr. o. in. den 1 juli 1964. För att
tillgodose vissa ökade krav på den veterinärmedicinska forskningen och undervisningen
inom toxikologins område har utredningen vid behandlingen
av ämnena medicinsk och klinisk kemi, som framgått av det föregående, föreslagit,
att institutionen för farmakologi tillförs ytterligare en laboiatui
jämte erforderlig assistent- och biträdeshjälp.

Bakteriologi och epizootologi. Enligt utredningens mening bör ämnena
bakteriologi och epizootologi alltjämt sammanhållas inom en professur. Utredningens
förslag om att ämnet virologi skall utbrytas ur institutionen för
bakteriologi och epizootologi samt erhålla en egen professur synes ej böra
inverka på institutionens behov av högre betattningar. En till institutionen
knuten docentur i virologi bör dock överföras till den nya virologiska institutionen.

Utredningen anför, att veterinärmedicinsk vetenskaplig verksamhet på
bakteriologins område jämväl bedrivs vid veterinärmedicinska anstaltens
bakteriologiska och serologiska avdelningar. F. n. ingår även virologiskt
arbete i nämnda avdelningars verksamhet. 1 enlighet med utredningens
förslag i det föregående skall dessa uppgifter överföras till eu särskild virologisk
organisation.

Enligt utredningens mening blir anstaltens bakteriologiska avdelning

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

även efter avskiljandet av den virologiska verksamheten av sådan omfattning
och karaktär, att densamma bör bestå såsom en särskild avdelning
inom anstalten. I och med överförandet av viruslaboratoriet till den särskilda
virologiska organisationen bortfaller emellertid behovet av eu av laborat
urer na vid den bakteriologiska avdelningen.

Bakteriologiska spörsmål kommer även i fortsättningen att behandlas
såväl vid högskolan som vid anstalten. Det bär enligt utredningens mening
åvila styrelsen för högskolan och statens veterinärmedicinska anstalt att
tillse, att resurserna inom nämnda område kommer till effektiv och ändamålsenlig
användning.

F. n. utför högskolans institution för bakteriologi och epizootologi bakteriologisk-diagnostiska
rutinundersökningar på material, främst från högskolans
institutioner för kirurgi och medicin för icke-idisslare samt dess
patologisk-anatomiska institution. Motsvarande undersökningar på material
från bl. a. högskolans institutioner för obstetrik och gynekologi samt
medicin för idisslare och dessa institutioners ambulatoriska verksamhet
utförs av anstaltens bakteriologiska avdelning. Enligt utredningens mening
bör rutinundersökningar av här ifrågavarande slag i princip utföras vid
sistnämnda avdelning. Endast till den del, sådana undersökningar har ett
direkt värde för institutionens egen forskning och undervisning, hör de ske
vid högskolans institution för bakteriologi och epizootologi.

Veterinärmedicinsk parasitologi. Den vetenskapliga verksamheten på parasitologins
område är koncentrerad till veterinärmedicinska anstaltens parasitologiska
laboratorium. Forskningsarbetet vid laboratoriet bygger i stor
utsträckning på det omfattande undersökningsmaterial, som kommer laboratoriet
till handa, främst från anstaltens patologisk-anatomiska avdelning.
Då avdelningen är den enda i sitt slag i landet, anlitas den även av
andra veterinärmedicinska institutioner samt av veterinärer, läkare, hälsovårdsnämnder,
slakterier, läkemedelsfabriker, militär- och polismyndigheter
m. fl.

Utredningen framhåller, att någon fortlöpande parasitologisk forskningsverksamhet
inte förekommer vid veterinärhögskolan. I viss utsträckning
utförs dock parasitologiska undersökningar vid högskolans kliniska centrallaboratorium.
Enligt beslut vid omorganisation av högskolan år 1948
skall undervisningen i parasitologi omhänderhas av befattningshavare vid
statens veterinärmedicinska anstalt. T. o. in. läsåret 1959/60 var föreståndaren
för anstaltens parasitologiska laboratorium speciallärare i ämnet. Undervisningen
har därefter ombesörjts genom ett provisoriskt arrangemang
med anlitande av förutvarande professorn i födoämneshvgien, bakteriologi
och parasitologi vid högskolan. Därjämte sker undervisning i tillämpad parasitologi
inom ämnena patologisk anatomi, medicin för icke-idisslare, medicin
för idisslare samt födoämneshygien.

I skrivelse till utredningen har högskolans lärarkollegium framfört krav

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

på en betydligt vidgad forskning inom parasitologin samt större resurser
för denna vetenskaps bedrivande ävensom för undervisningen i ämnet. De
parasitära sjukdomarnas stora betydelse och parasitologins växande omfattning
utgör enligt kollegiets uppfattning mycket starka motiv för att
inrätta en särskild professur i ämnet vid högskolan. Till professuren föreslås
knytas en institution som i princip bör byggas upp på samma sätt som
flertalet av de prekliniska institutionerna.

Utredningen understryker vikten av att de parasitologiska problemen i
fortsättningen ägnas en betydligt ökad uppmärksamhet i såväl forskningssom
under vi sningshänseende. Formerna för animalieproduktionen och den
relativa fördelningen av densamma på djurslag har under senare år väsentligt
ändrats. Detta har medfört en kraftig ökning av risken för parasitangrepp
och därav betingad spridning av parasitära sjukdomar. Detta innebär
enligt utredningens mening en allvarlig fara såväl privatekonomiskt
som samhällsekonomiskt.

Vid sina överväganden rörande den organisatoriska uppbyggnaden av
den parasitologiska verksamheten har utredningen funnit starka skäl tala
för att inom veter inär högskoleorganisationen inrätta en särskild parasitologisk
institution med en professor som föreståndare. Utredningen har härvid
även beaktat parasitologins ökade betydelse för humanmedicinen. Nya
rön inom andra områden, t. ex. inom immunoterapin, anses också tala för
att en intensifierad forskningsverksamhet på det parasitologiska fältet skulle
kunna ge stora vinster.

Enligt utredningens mening bör all forskning och undervisning på det
parasitologiska området vid högskolan handhas inom ramen för den föreslagna
institutionen. Detta innebär bl. a. att den undervisning i parasitologi,
som f. n. sker vid vissa av högskolans institutioner samt den mindre
undersökningsverksamhet, som ombesörjs av det nuvarande kliniska centrallaboratoriet,
bör överföras till den nya institutionen.

Med hänsyn till den organisation på parasitologins område, som redan
finns vid veterinärmedicinska anstalten, finner utredningen det emellertid
inte rimligt, att medel skall ställas till förfogande för en uppbyggnad av
en ny, i viss mån parallell organisation vid högskolan. Mot denna bakgrund
förordar utredningen, att den i det föregående föreslagna institutionen
för parasitologi lokalt placeras vid veterinärmedicinska anstalten. Inom
ramen för sagda institution bör ombesörjas icke blott forskning och undervisning
för veterinärhögskolans behov utan även de uppgifter för anstaltens
räkning, som nu handhas av anstaltens parasitologiska laboratorium. Professorn
i ämnet bör därför i egenskap av avdelningsföreståndare vid anstalten
ha ansvaret för såväl den praktisk-vetenskapliga verksamheten som
forskningen på området för anstaltens behov. Organisationen av verksamheten
blir i enlighet härmed en motsvarighet till vad utredningen i annat sammanhang
föreslagit beträffande virologin.

På grund av ämnesområdets stora omfattning och då den föreslagna in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

stitutionen allt torttarande kommer att vara den enda forskningsinstitutionen
i sitt slag i landet, finner utredningen det nödvändigt att institutionen
tillförsäkras minst två högre forskarbefattningar. I enlighet härmed
bör vid densamma utöver professuren inrättas en laboratur. Hinder synes
inte böra möta att Kungl. Maj :t efter framställning av styrelsen beslutar om
viss uppdelning av ämnesområdet mellan innehavarna av dessa toppbefattningar.

Utredningen delar till fullo den av lärarkollegiet uttalade uppfattningen,
att verksamheten vid den nya institutionen mer än hittills bör inriktas på
de medicinska aspekterna av parasitologins problemkomplex. Den kvalificerade
vetenskapliga personalen bör därför om möjligt ha en häremot svarande
meritering. I överensstämmelse med vad nu sagts synes ämnet böra
heta veterinärmedicinsk parasitologi och institutionen benämnas institutionen
för veterinärmedicinsk parasitologi.

Ett bifall till utredningens förslag medför att nuvarande avdelningsföreståndartjänst
vid veterinärmedicinska anstaltens parasitologiska laboratorium
kan indras. Om vid utbytet av anstaltens avdelningsföreståndartjänst
mot en professur innehavaren av förstnämnda befattning ej innehar den
medicinska meritering, som krävs för att erhålla någon av de av utredningen
föreslagna forskarbefattningarna, bör de med laboraturen avsedda uppgifterna,
så länge avdelningsföreståndaren kvarstår i tjänst, anförtros denne
samt laboratorstjänsten under tiden hållas vakant.

Experten Schmiterlöw föreslår i ett särskilt yttrande, att en parasitologisk
institution upprättas vid högskolan med professor och övrig personal i överensstämmelse
med av utredningen uttalade allmänna riktlinjer rörande personalsammansättningen
vid de olika enheterna. Institutionen bör enligt
Schmiterlöw förläggas till veterinärmedicinska anstalten med utnyttjande
av där redan förefintliga resurser inom parasitologin, men administrativt
sortera under högskolan. Den övriga delen av den parasitologiska institutionen,
den diagnostiska avdelningen, föreslås administrativt sortera under veterinärmedicinska
anstalten och således vara underställd anstaltens föreståndare.

Patologi. Ämnesområdet patologisk anatomi omfattar f. n. allmän patologi
och patologisk anatomi. Undervisningen i allmän patologi sker genom föreläsningar,
kurser och demonstrationer. I fråga om patologisk anatomi sker
undervisningen i form av föreläsningar, obduktionskurs, obduktionsdemonstrationer
och av de studerande självständigt utförda obduktioner.

Vid institutionen utförs obduktioner av kadaver samt undersökning av
organ och organdelar från döda djur. Såsom framgått vid behandlingen av
ämnet parasitologi, utförs obduktioner samt patalogisk-anatomiska undersökningar
även vid veterinärmedicinska anstaltens patologisk-anatomiska
avdelning. Utredningen anför, att anstaltens ifrågavarande material, som
kommer från hela landet, kompletterar högskolans eget material och är till
nytta i undervisningen.

Kangl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Utredningen föreslår i avsnittet rörande undervisningsfrågor att de nuvarande
examensämnena allmän patologi och patologisk anatomi sammanförs
till ett ämne benämnt patologi. I överensstämmelse härmed förordar
utredningen, att beteckningen patologi införs för såväl professuren i ämnet
som för därtill hörande institution. Utredningen föreslår i nämnda avsnitt
även vissa ändringar i undervisningen vid förevarande institution.

I anslutning till diskussioner rörande ändringar av patologiundervisningen
har institutionsföreståndaren framhållit för utredningen, att ett genomförande
härav medför starkt ökade krav på institutionens lärarkrafter.
Vid institutionen finns f. n. förutom professor en högre vetenskaplig befattning,
en prosektor. Institutionsföreståndaren har ansett erforderligt,
att institutionen tillförs bl. a. en prosektorstjänst utöver den redan befintliga.

Utredningen finner, att en viss förstärkning av den kvalificerade vetenskapliga
personalen vid institutionen är motiverad. Patologiundervisningen
i sin helhet kommer nämligen enligt utredningens förslag att ingå i den
del av studieplanen för högskolan, som ligger efter kandidatstadiet och
sålunda vid andra lärosäten motsvarar licentiandstudierna, vilka i allmänhet
leds av professorer och laboratorer eller däremot svarande befattningshavare.
Enligt utredningens uppfattning är emellertid i förevarande fall en
annan befaltningstyp än den av institutionsföreståndaren angivna att förorda.
Med hänsyn till att personalförstärkningen helt betingas av institutionens
undervisningsuppgifter, föreslår utredningen att en befattning som
universitetslektor inrättas vid institutionen. I detta sammanhang erinrar
utredningen om att även vissa befattningshavare vid veterinärmedicinska
anstalten med kvalificerad vetenskaplig kompetens inom ämnesområdet bör
kunna utnyttjas för specialföreläsningar o. d. i samband med patologiundervisningen
vid högskolan.

Från såväl högskole- som anstaltshåll har utryckts önskemål, att undersökningsmaterialet
vid anstaltens palologisk-anatomiska avdelning skall
utnyttjas vid högskoleundervisningen i ämnet. Utredningen vill för sin
de! starkt understryka vikten av ett dylikt samarbete. Det bör även ske i
den formen, att anstaltens patologisk-anatomiska avdelning snabbt får tillgång
till de rön och erfarenheter, som framkommer vid forskningen inom
högskolans patologiinstitution. Obduktionsverksamheten vid högskolans
nämnda institution bör i fortsättningen begränsas till att avse material,
som har ett omedelbart intresse för den vid institutionen bedrivna forskningen
och undervisningen.

Obduktionsverksamheten vid högskoleinstitutionen sker f. n. i stor utsträckning
avgiftsfritt även beträffande uppdrag, som inkommer från andra
håll än högskolans kliniker, medan vid anstaltsavdelningen ersättning
alltid ultas enligt fastställd taxa för ifrågavarande uppdrag. Detta har lett
till en viss snedbelastning. Fn stor mängd obduktionsmaterial har insänts

3 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 38

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1065

till högskolans patologiska institution och måst behandlas där, även då
det inte haft något direkt värde för institutionens arbete. Utredningen anser
det viktigt, att institutionen befrias från skyldigheten att gratis utföra
obduktioner och andra patologisk-anatomiska undersökningar.

Sjukdomsgenetik och husdjurshygien. Undervisningen vid den nuvarande
institutionen för avelsbiologi och husdjurshygien omfattar tre tentamensämnen,
nämligen utfodrings- och hälsovårdslära, exteriör- och raslära samt
ärftlighets- och avelslära. Utvecklingen under senare år har alltmer gått i
den riktningen, att huvudvikten lagts på å ena sidan utfodrings- och hälsovårdsläran
samt a andra sidan ärftlighets- och avelsläran. Exteriör- och
raslära har mera kommit att bli veterinärt allmänbildande ämnen.

Forskningen inom institutionen bedrivs i huvudsak efter två linjer__

husdjurshygien och arvssjukdomar. Utredningen anför, att forskningen inom
båda dessa områden undergår en intensiv utveckling, övergången från
en mera extensiv till en intensiv djurhållning med ökad produktivitet har
skapat många problem i fråga om djurens konstitution och hållbarhet inför
ökade påfrestningar. Vidare medför inriktningen av jordbruksproduktionen
mot nya driftsformer åtskilliga problem av hygienisk natur.

Vid institutionen finns en professur och en laboratur. önskemål har
framförts — såväl nu som av 1946 års högskoleutredning — om en uppdelning
av ämnesområdet på två professurer. Som skäl för uppdelningen har
bl. a. angetts, att omfattningen av ämnesområdet och den intensiva utvecklingen
inom detsamma gör det omöjligt för en person att behärska
hela det vetenskapliga fält, som skall täckas av den nuvarande professuren.

I anledning av nämnda önskemål erinrar utredningen om att det vid lantbruksliögskolan
har ställts betydande resurser till forskningens och undervisningens
förfogande inom ämnesområden, som nära gränsar till nu ifrågavarande
institutions verksamhetsfält. Utredningen syftar därvid på den upprustning
av forskning, försök och högre undervisning på jordbrukets område,
som beslutades av 1961 års riksdag. I samband med upprustningen
har gjorts gällande att området för forskningen vid veterinärhögskolans institution
till väsentliga delar sammanfaller med forskningsområdet för motsvarande
institutioner vid lantbrukshögskolan.

Utredningen vill i och för sig inte jäva det sistnämnda påståendet. Emellertid
är den ekonomiska betydelsen av forskningen på dessa områden stor.
Det synes inte vara motiverat att minska på de resurser, som f. n. totalt
ställs till denna forsknings förfogande. Utredningen framhåller, att vid veterinärhögskolan
forskningen på förevarande områden bör koncentreras på
de veterinärmedicinska delarna samt att detta redan nu synes vara fallet.

Enligt utredningens mening skulle i och för sig kunna diskuteras att
förlägga den husdjursgenetiska forskningen och undervisningen i sin helhet
till lantbrukshögskolans institution för husdj ursförädling. Emellertid
finns och kommer även i fortsättningen att finnas uppgifter inom det genetiska
forskningsfältet, som har direkt veterinärmedicinsk anknytning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Ifrågavarande verksamhet bör därför vara knuten till veterinärhögskolans
förevarande institution, som bör erhålla det mera adekvata namnet institutionen
för sjukdomsgenetik och husdjurshygien. Med hänsyn bl. a. till den
betydande förstärkning av forskningsresurserna för genetik samt för husdjurens
utfodring och vård som skett vid lantbrukshögskolan och med beaktande
jämväl av angelägna upprustningsbehov inom andra delar av veterinärmedicinen
finner sig utredningen inte kunna förorda att en professur
i ämnet tillskapas. Vid tillsättande av befattningarna som professor och
laborator vid institutionen bör framdeles beaktas att den ena befattningshavaren
företräder ämnesdelen sjukdomsgenetik och den andra ämnesdelen
husdj urshygien.

Den rådgivnings- och upplysningsverksamhet i husdj urshygieniska och
sjukdomsgenetiska frågor, som f. n. bedrivs vid institutionen, bör enligt
utredningens mening få fortsättas och om möjligt intensifieras. Utredningen
ifrågasätter emellertid om sagda verksamhet är av den art, att den skall
ombesörjas av den reguljära forskarpersonalen. Utredningen föreslåi-, att
rådgivningsverksamhet, till den del den avser husdjurshygieniska frågor,
ombesörjs av en konsulent samt förordar, att en sådan befattning inrättas
för ändamålet. Till den närmare utformningen och placeringen av den nu
föreslagna konsulentbefattningen återkommer utredningen i samband med
att den behandlar konsulentverksamheten vid veterinärmedicinska anstalten.

I detta sammanhang har utredningen berört den verksamhet, som äger
rum vid högskolans avdelning för hovsjukdomar, hovbeslagslära och anspannslära.
Avdelningen förestås av en lärare i Bo 1. För övrigt finns en
förste assistent samt sex biträdes- och hovslagar tjänster. Vid avdelningen är
anordnad en hovslagarskola.

Utredningen har vid sina överväganden funnit, att avdelningen inte bör
bibehållas som en särskild avdelning vid sidan av övriga institutioner. I
stället bör hovbeslags- och anspannsläran inordnas i nyss nämnda institution
för sjukdomsgenetik och husdj urshygien, medan läran om hovens
sjukdomar i fortsättningen bör behandlas inom institutionen för kirurgi.
Med hänsyn till bl. a. den starkt minskade hästanvändningen inom landet
synes även lärarbefattningen vid avdelningen kunna indras. Vissa uppgifter
av i huvudsak rådgivningskaraktär på hovvårdens och klövvårdens område
bör åvila den i det föregående omnämnda konsulenten. Denne bör även
kunna omhänderha viss del av undervisningen i dessa ämnen.

Enligt utredningens mening bör sådan verksamhet, som är främmande
för veterinärhögskolans funktion som centrum för forskning och högre undervisning,
i princip inte längre åläggas högskolan. I enlighet härmed föreslår
utredningen att den vid högskolan befintliga hovslagarskolan utbryts ur
organisationen och i stället inordnas i den av lantbruksstyrelsen administrerade
utbildningsverksamheten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

Ledamöterna Lagerlöf och Wilhelmson föreslår i en reservation med instämmande
av experterna Hansen och Schmiterlöw, att den nuvarande institutionen
för avelsbiologi och husdj urshygien uppdelas på två institutioner
med var sin professur, en för sjukdomsgenetik och en för husdj urshygien.
Til] professuren i sjukdomsgenetik bör hänföras avels- och ärftlighetslära
samt raslära, till professuren i husdj urshygien utfodringslära, hälsovårdslära
samt hovvård och anspannslära jämte exteriörlära. Härvid förutsätts,
att den nuvarande professuren och laboraturen vid institutionen anknyts till
institutionen för husdj urshygien. Professuren i sjukdomsgenetik bör däremot
tillsättas i vanlig ordning. Även denna institution bör förses med en lahoratur
samt med hjälpkrafter och övriga resurser i enlighet med de riktlinjer
som angetts av utredningen för högskolans andra vetenskapliga institutioner.

Röntgenologi. Högskolans röntgenavdelning meddelar undervisning i röntgenologi
samt utför erforderliga röntgenundersökningar och röntgenbehandlingar
för högskolans räkning. Forskningen inom avdelningen är huvudsakligen
inriktad på röntgendiagnostik och sådan experimentell fysiologi
och kirurgi, där avancerade röntgenundersökningar ingår. I vissa
fall bedrivs forskning i intimt samarbete med karolinska institutet och dess
undervisningssjulthus.

Vid avdelningen finns en högre vetenskaplig befattning, en laboratur.
Från lärarkollegiet har i olika sammanhang yrkats på en höjning av avdelningsföreståndarens
ställning från laborator till professor.

Utredningen anför, att röntgenologin kommit att spela en allt mera betydelsefull
roll för såväl den veterinärmedicinska forskningen som den kliniska
sjukvården. Då det finns anledning att räkna med att i framtiden allt
fler veterinärer i sin dagliga gärning kommer att få användning av röntgen
i olika avseenden ökar behovet av en god utbildning på förevarande område.
Den röntgenologiska verksamheten vid veterinärhögskolan anses vidare
ha stor betydelse även för den komparativa medicinen. Högskolan bör
därför tillförsäkras kvalificerad sakkunskap på det röntgenologiska området.
Utredningen föreslår, att laboratur i ämnet utbyts mot professur samt
att röntgenavdelningen samtidigt ombildas till en institution för röntgenologi.
Utredningen föreslår, att till förste innehavare av professuren utses laboratorn
i ämnet S.-E. Olsson, vilken enligt utredningens mening uppfyller
högt ställda krav på såväl vetenskaplig skicklighet som administrativ
förmåga. Någon ytterligare högre befattning vid institutionen synes t. v.
inte erforderlig.

Kirurgi. Forskningen och undervisningen vid högskolans institution för
kirurgi har tidigare, i likhet med veterinärmedicinen i övrigt, huvudsakligen
varit inriktad på hästens sjukdomar och därmed sammanhängande problem.
Under senare tid har en förskjutning mot hundar, nötkreatur och svin ägt

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 ur 1965 37

rum, men hästkirurgin utgör fortfarande en inte obetydlig del av institutionens
verksamhet.

Utredningen har övervägt om den fortgående utvecklingen mot minskat
hästantal i landet inte borde återspeglas i en viss reducering av den kirurgiska
institutionens omfattning. I det föregående har utredningen emellertid
föreslagit, att den verksamhet, som f. n. bedrivs vid högskolans avdelning
för hovbeslag m. m., i fortsättningen bör, till den del densamma avser
läran om hovens sjukdomar, behandlas inom institutionen för kirurgi. I
det särskilda undervisningsavsnittet kommer utredningen vidare att föreslå,
att utbildningen i ämnet kirurgi väsentligt koncentreras och effektiviseras.
Även utvecklingen på nötkreaturs- och svinskötselns områden samt av den
slutna djursjukvården ställer krav på forskningen och undervisningen på
kirurgins område. Vidare erinrar utredningen om humanmedicinens behov
av medverkan från den veterinära kirurgins sida. Utredningen anser mot
denna bakgrund, att en inskränkning av resurserna för den veterinärmedicinska
kirurgin inte är motiverad.

Personalsammansättningen i vad avser högre vetenskapliga befattningar
vid institutionen motiverar enligt utredningen, att vid densamma inrättas
två forskarassistentbefattningar. Ett utbyte av de nuvarande tjänsterna
som förste assistent mot forskarassistenttjänster är emellertid inte helt
genomförbart. Utredningen anser, att institutionen liksom en del av de i
det följande behandlade institutionerna har behov av speciella av djursjukvården
betingade heltidsanställda veterinärer. De bör lämpligen benämnas
klinikveterinärer och placeras f. n. i högst lönegrad A 23. Utredningen föreslår,
att kirurgiska institutionen bör tillföras två sådana tjänster.

Utredningen berör även frågan om tillförseln av djurmaterial till institutionens
kliniker. Enligt utredningens mening synes omfattningen av hundklientelet
f. n. vara alltför stor. Verksamheten i fråga om hundar bör inte
ges större dimensioner än vad som är motiverat av undervisningens och
forskningens behov. Frågan om att anordna hundsjukhus i erforderlig omfattning
inom Stockholmsområdet bör lösas i annan ordning.

Hästklientelet vid institutionen utgörs huvudsakligen av sporthästar med
kroniska hältor. Enligt utredningens mening är ökad tillförsel av hästar med
akuta kirurgiska sjukdomar önskvärd. Det aktuella utbildningsbehovet kräver
vidare en väsentlig utökning i fråga om tillförseln av nötkreatur och svin.
Institutionen bör i detta syfte ges ökade resurser för djurens utfodring och
vård samt transport. Den framtida utformningen av högskolans ambulatoriska
klinikverksamhet är av betydelse i detta sammanhang. Detta spörsmål
liksom frågorna om hur materialtillförseln till högskolans olika institutioner
bör organiseras tar utredningen upp när den behandlar institutionen för
obstetrik och gynekologi.

Kunyl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Medicin I. Undervisningen vid den nuvarande institutionen för medicin
för icke-idisslare omfattar häst, svin, hund, katt, pälsdjur och fjäderfä. Vid
institutionen finns en professur och en laboratur. Föreståndaren för institutionen
har begärt, att ytterligare en laboratur inrättas. Det har bl. a. framhållits,
att kraven på institutionen vuxit starkt genom svin- och fjäderfäavelns
ökade betydelse.

Utredningen vitsordar, att institutionens arbetsuppgifter ökat avsevärt genom
främst svinskötselns ökade ekonomiska betydelse. Även fjäderfä- och
pälsdjursaveln har under senare tid visat en kraftig expansion, vilket medfört
behov av en intensiv forskning och undervisning rörande dessa djurslags
sjukdomar. Utredningen föreslår därför att en laboratur inrättas vid institutionen,
närmast för forskningen rörande svin och fjäderfä. Samtidigt bör
två speciallärarbefattningar i svin- och fjäderfähälsokontroll, vilka nu innehas
av konsulenter vid veterinärmedicinska anstalten, kunna indras. En
speciallärartjänst i hälsokontroll av pälsdjur bör dock bibehållas. Vidare bör
två klinikveterinärtjänster inrättas, närmast som ersättning för befattningarna
som heltidssysselsatta förste assistenter.

Utredningen föreslår att förevarande institution och ämne i fortsättningen
kallas medicin I.

Medicin II. Undervisningen vid den nuvarande institutionen för medicin
för idisslare omfattar nötkreaturens, fårens och getternas interna medicin.
Förutom en professur finns vid institutionen bl. a. en laboratur. Institutionsföreståndaren
har yrkat bl. a., att en laboratur i förebyggande medicin
inrättas.

Enligt utredningens uppfattning föreligger inga sådana skäl att någon
ändring av antalet högre lärarbefattningar vid institutionen kan anses motiverad.
Däremot föreslås i ett följande avsnitt att en befattning som konsulent
för får- och ungnötssjukdomar inrättas. Med hänsyn till verksamhetens
omfattning bör även en tjänst som klinikveterinär inrättas, närmast avsedd
för den kliniska sjukvårdens behov. Vidare föreslås vissa förstärkningar på
biträdessidan.

Vid bifall till utredningens förslag kommer professorn och laboratorn vid
institutionen att avlastas en betydande del av nuvarande arbetsbörda. Härigenom
synes i större utsträckning än f. n. kunna behandlas vissa av institutionsföreståndaren
omnämnda forskningsuppgifter rörande förebyggande
medicin. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att den vid högskolan
tillämpade ämnes- och institutionsuppdelningen gör att motsvarande
uppgifter ingår i arbetsuppgifterna vid ett flertal av högskolans institutioner.

Utredningen anser att de båda medicinska institutionerna i fortsättningen
bör benämnas medicin I resp. medicin II.

Obstetrik och gynekologi. Undervisningen vid institutionen omfattar graviditetens
och förlossningens fysiologi, patologi och terapi, rubbningar i fort -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

plantningsförmågan, artificiell insemination och juversjukdomar. Förutom
professorn finns i fråga om högre befattningar två laboraturer vid institutionen.
Av de båda laboratorerna har den ene sin verksamhet i huvudsak förlagd
till institutionens stationära klinik och den andra huvudsakligen till den
ambulatoriska kliniken.

Förslag har framförts till utredningen, att den ambulatoriska kliniken borde
brytas ut ur institutionen för obstetrik och gynekologi och ges en i förhållande
till högskolans institutioner fristående ställning, eventuellt med anknytning
till högskolans ekonomiska avdelning. Såsom motivering härför
har bl. a. anförts, att ambulatoriska kliniken i framtiden bör ha till uppgift
att i så stor utsträckning som möjligt ombesörja materialtillförsel till samtliga
institutioner vid högskolan. Det anses ej ändamålsenligt att kliniken,
som nu är fallet, är knuten till en alltmer specialiserad institution, vars dominerande
intresse är sexualfysiologi och sexualpatologi.

Utredningen anför, att huvudparten av de fall som behandlas inom den
ambulatoriska kliniken tillhör den obstetrisk-gynekologiska institutionens
verksamhetsområde. Ett relativt stort antal förrättningar faller dock inom
bujatrikens område. Dessa ombesörjs av personal tillhörande institutionen
för medicin II, som med hänsyn härtill i regel har en lärare samt studerande
avdelade för den ambulatoriska klinikens verksamhet. Fall av intresse för
högskolans övriga kliniska verksamhet behandlas f. n. endast i mindre utsträckning
vid högskolans ambulatoriska klinik. I fråga om svin äger emellertid
viss ambulatorisk verksamhet rum vid institutionen för medicin I.

Utredningen anser, att skälen för att tillskapa en fristående ambulatorisk
klinik inte är tillräckliga. En dylik klinik skulle innebära, att en relativt liten
del av organisationen fick en i viss mån administrativt fristående ställning
med risk för att utnyttjandet av biträdespersonalen skulle försvåras. Det
skulle också bli mindre lätt att vid behov omdisponera personal, lokaler o. d.
Utredningen anser det inte heller motiverat att infoga kliniken i någon annan
av högskolans institutioner. Med hänsyn till obstetrikens och gynekologins
grundläggande behov av ambulant verksamhet och material kan undervisningen
inom ämnesområdet löpa risk att bli lidande på att avskiljas.

Enligt utredningens mening är det emellertid viktigt att den ambulatoriska
kliniken får möjligheter att verkligen fungera som ett kontaktorgan för
samtliga de institutioner som har behov därav. Som ett led i dessa strävanden
bör enligt utredningens mening bildas en arbetsgrupp under ordförandeskap
av föreståndaren för institutionen för obstetrik och gynekologi, bestående
av samlliga berörda institutionsföreståndare samt chefen för högskolans
kansli.

Upptagningsområdet för den ambulatoriska kliniken omfattar f. n. Upplands-Väsby,
Österåkers och Järfälla kommuner, vissa socknar av Össeby,
Vallentuna och Märsta kommuner, Täby, Danderyds, Stocksunds och Sollentuna
köpingar, städerna Lidingö, Djursholm, Solna och Sundbyberg samt
stadsdelen Hässelby villastad och de delar av förutvarande Spånga kommun,

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

som numera ingår i Stockholms stad. Kliniken fullgör inom detta område
samma åligganden som en distriktsveterinär.

Enligt en inom högskolan år 1957 verkställd undersökning har omfattningen
av ambulatoriska klinikens verksamhet efter år 1952 visat en tydlig
tendens till nedgång. Utvecklingen har sannolikt berott på en minskning av
antalet husdjur inom klinikens praktikområde. Utredningen har för sin del
funnit, att den i nämnda undersökning omtalade reduktionen av djurbeståndet
har fortsatt samt att den då påtalade svårigheten att förse institutionerna
med kliniskt material ytterligare accentuerats. Med hänsyn härtill föreslår
utredningen, att ambulatoriska klinikens praktikområde utvidgas till
att omfatta även nuvarande Rimbo veterinärdistrikt. I syfte att få en naturligare
gräns mot Knivsta veterinärdistrikt bör till det utvidgade praktikområdet
också överföras Frösunda socken i Vallentuna kommun, medan i gengäld
till Knivsta distrikt bör överföras Norrsunda och Skånela socknar av
Märsta kommun. För att inte kostnaderna för djursjukvården inom den del
av praktikområdet, som motsvarar nuvarande Rimbo distrikt, skall bli större
än f. n„ bör även efter sammanslagningen arvode och bilersättning vid sjukbesök
beräknas med utgångspunkt från Rimbo.

Enligt utredningens mening bör även i fortsättningen en av de båda högre
befattningshavarna under professorn vid förevarande institution ha det närmaste
ansvaret för den ambulatoriska kliniken. Det bör emellertid inte vara
utan vidare givet att vederbörande såsom nu skall ha sin vetenskapliga
meritering dokumenterad inom det obstetriskt-gynekologiska området. Utredningen
anser, att den som tjänstgör som närmaste chef över kliniken bör
kunna rekryteras inom de ämnesområden som närmast berörs av klinikens
verksamhet, nämligen obstetrik och gynekologi samt medicin II. Vid sidan
av de rent vetenskapliga meriterna bör vederbörande uppvisa viss förtrogenhet
med problem av administrativ och arbetsteknisk natur. Till följd av den
kombinerade uppgiften att dels handha viss forskning och undervisning,
dels förestå den praktisk-vetenskapliga verksamheten inom praktikområdet
förordar utredningen, att en laboratur vid institutionen för obstetrik och
gynekologi utbyts mot en befattning som klinikchef i Bo I vid nämnda institution.

Utöver vad nu anförts föreslår utredningen ingen ändring i avseende på de
högre befattningarna vid institutionen. Däremot bör tre befattningar som
klinikveterinär inrättas. Av dessa bör i princip två hänföras till den ambulatoriska
kliniken och en till institutionens stationära klinik.

Livsmedelshygien. Undervisningen vid högskolans nuvarande institution
för födoämneshygien omfattar den hygieniska kontrollen av aniinala livsmedels
beskaffenhet, produktion, beredning, förvaring och distribution. I
samband med institutionens undervisnings- och forskningsverksamhet bedrivs
vid densamma undersökningar av födoämnesprov, som insänds av

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

bl. a. praktiserande veterinärer och vissa hälsovårdsnämnder. Vid institutionen
finns förutom professur bl. a. en laboratur.

Den alltmer ökade användningen av veterinärmedicinsk sakkunskap på
hygienområdet har medfört, att institutionens resurser, särskilt i fråga om
vetenskaplig personal på det livsmedelskemiska området efter hand befunnits
otillräckliga. Institutionsföreståndaren har i anledning härav framhållit
angelägenheten av att institutionen tillförs bl. a. en högt kvalificerad
livsmedelskemist och en kvalificerad livsmedelsmikrobiolog, den senare
med uppgift att handha undersökningen av insända livsmedel och förestå
den bakteriologiska vattenkontrollen.

Utredningen delar uppfattningen, att livsmedelskemisk medverkan på hygienområdet
under senare år har tenderat mot att bli alltmer vittomfattande
och betydelsefull. Arbetsuppgifterna har blivit mångskiftande och ofta
av komplicerad art. Inom livsmedelshygienen samt inom den allmänna hälsovården
i övrigt krävs numera lika stora kvalifikationer och insatser av kemister
som av hygieniker-bakteriologer. Den kemiska forskning, det här
gäller, ingår såsom en så integrerad del av livsmedelshygienen, att uppgifterna
ej kan ombesörjas av de speciella kemiska institutionerna. För verksamheten
på det kemiska området vid förevarande institution synes därför
erfordras en kvalificerad kemist, väl förtrogen med biokemi och livsmedelskemi
och med praktisk erfarenhet av kemisk livsmedelskontroll.
Utredningen föreslår, att vid institutionen inrättas en laboratur i livsmedelskemi.

För att institutionen skall kunna ta emot insända prover av livsmedel och
vatten i den omfattning som krävs för att till fullo täcka utbildningens och
forskningens behov bör vidare en tjänst som laboratorieveterinär inrättas,
avsedd för en välmeriterad livsmedelsmikrobiolog. Därjämte bör vid institutionen
finnas två forskarassistentbefattningar. Utredningen förordar därjämte,
att en konsulent för livsmedelshygien placeras vid institutionen. Denna
fråga behandlas i det följande.

Utredningen förordar slutligen att förevarande institution och ämnesområde
i fortsättningen benämns livsmedelshygien, då detta namn torde ge
en klarare bild av vad verksamheten avser.

Yttrandena

Nära nog samtliga remissinstanser tillstyrker kraftigt utredningens förslag
till upprustning av den veterinärmedicinska forskningen. Några instanser
anser dock att en långsiktig bedömning saknas av forskningens behov.
Vidare efterlyses en mera klar prioritering mellan de skilda forskningsområdena.

Utredningens synpunkter på den veterinärmedicinska v i i ologins
betydelse delas av dem som yttrat sig i frågan. Upprust -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

ningen av denna veterinärmedicinska verksamhetsgren bedöms allmänt vara
den mest angelägna. Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt förklarar
sig helt införstådd med att virologins upprustning bör komma i första
hand. Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan, som också accepterar utredningens
prioritetsbedömning, framhåller emellertid, att det även inom
andra områden föreligger oavvisliga behov av en snar upprustning. Veterinärhögskolans
styrelse delar lärarkollegiets mening.

Betydelsen av att MK-vaccinproduktion möjliggörs inom landet betonas
också starkt av bl. a. överbefälhavaren, försvarsmedicinska forskning sutredningen,
veterinärstyrelsen och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Utredningens förslag att utbyggnaden av den virologiska verksamheten
skall ske inom en lokalt sammanhållen enhet med förläggning till veterinärmedicinska
anstaltens område godtas av remissinstanserna. Beträffande
organisationen av verksamheten är meningarna däremot delade. I flera yttranden
ifrågasätts om inte chefen för den föreslagna institutionen skulle få
alltför stor arbetsbörda. Flera instanser anser det också principiellt felaktigt
att i samma person förena funktionerna som professor vid veterinärhögskolan
och avdelningsföreståndare vid veterinärmedicinska anstalten.
Enligt dessa bör den föreslagna verksamheten organisatoriskt vara uppdelad
i en högskoleinstitution för forskning och undervisning samt en under
anstalten sorterande avdelning för diagnostik och produktion. Veterinärhögskolans
lärarkollegium anför bl. a. följande.

Den person, som i sig skall förena ställningen som professor vid högskolan
och avdelningsföreståndare vid anstalten, måste med nödvändighet
komma i en konfliktsituation, som i betänklig grad skulle påverka lians
arbetsförhållanden. Det är också orealistiskt att tänka sig att en sådan person,
han må besitta de högsta kvalifikationer både som forskare och som
administratör och personalledare, skall hinna med såväl professorns som
avdelningsföresiåndarens uppgifter. Med hänsyn till den hävdvunna regeln
om forskningens frihet kan en sådan person, i egenskap av fri akademisk
forskare, inte underordnas anstaltens föreståndare och åläggas forskningsuppgifter.
b

Veterinärmedicinska anstalten måste med nödvändighet komma att ställa
bestämda krav på avdelningsföreståndaren-professorn. Varken den diagnostiska
avdelningen eller produktionsavdelningen kan fungera ändamålsenligt
om inte forskning bedrivs på dessa för anstalten så väsentliga områden.
En dirigering av forskningen torde därför komma att bli ett oeftergivligt
krav för den totala virologiska institutionens rationella funktion.
Veterinärhögskolans lärarkollegium kan inte finna det försvarligt, att någon
av dess professorer blir föremål för en dylik dirigering.

Veterinärhögskolans styrelse instämmer i lärarkollegiets uttalanden och
erinrar om att professorn i virusforskning vid karolinska institutet och
hela hans institution har sin verksamhet förlagd till statens bakteriologiska
laboratorium utan att vara underställd vare sig laboratoriets före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

ståndare eller dess styrelse, medan laboratoriets virusdiagnostiska avdelning
förestås av en särskild avdelningsföreståndare.

Liknande synpunkter på organisationsfrågan framförs av karolinska institutets
lärarkollegium, akademiska rektorskonventet i Stockholm, Universitetslärarförbundet
och Sveriges veterinär förbund.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan har intet att erinra mot att
någon form av samordning etableras mellan veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten. De delar av virologin, som ingår i högskolan
resp. anstalten, måste emellertid vara uppbyggda på ett sådant sätt, att de i
alla avseenden kan fungera fullt självständigt gentemot varandra. Vidare
måste professorn instruktionsenligt ha möjlighet att avlasta viss del av
verksamheten på någon tjänsteman vid anstalten. Styrelsen anför ytterligare
bl. a. följande.

Med hänsyn till likheterna mellan den föreslagna organisationen och den
samordning, som föreligger mellan folkhälsoinstitutets allmänhygieniska
avdelning och karolinska institutets hygieniska institution, anser styrelsen
det lämpligt att något beröra bakgrunden till denna organisation och erfarenheterna
av densamma. Samordningen har motiverats dels med att såväl
undervisningen som forskningen i ämnet hygien vid karolinska institutet
i hög grad skulle främjas av att få kontakt med det praktiska arbetet
på området, dels med att folkhälsoinstitutets verksamhet kunde utnyttja
den erfarenhet och sakkunskap, som finns vid hygieniska institutionen,
dels ock med att samordningen ur ekonomisk synpunkt innebar en gynnsam
lösning av hygieninstitutionens byggnadsfraga och folkhälsoinstitulets
drift. Erfarenheterna av den tillämpade samordningen har varit de
bästa och bekräftat de förväntade fördelarna av organisationen.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala finner det önskvärt att
professorn avlastas från såväl den rutinmässiga produktionen som den
diagnostiska verksamheten. Hans uppgift som föreståndare för anstaltens
virusavdelning blir då att samordna och sammanhålla frågor rörande forsknings-
och utvecklingsarbete och fungera som anstaltens expert i virologiska
frågor.

Veterinärstyrelsen anser det för sin del betänkligt att forskningsresurserna
enligt förslaget alltför ensidigt koncentreras till en direkt under professorn
lydande forskningssektion, varigenom anstaltsföreståndarens insyn
i och möjligheter att påverka vid avdelningen pågående eller planlagd
forskning avsevärt begränsas. Enligt Hushållningssällskapens förbund
måste det tillses att uppläggningen och inriktningen av anstaltens verksamhet
inte blir sådan att vetenskaplig forskning blir dominerande.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt (majoriteten) finner
det vara väsentligt, att de olika delarna av den virologiska verksamheten
sä fast som möjligt sammanhålls i en organisatorisk enhet och alt av kostnadsskäl
eu splittring av verksamheten undviks. Styrelsen anser det orealistiskt
alt f. n. tänka sig uppbyggnaden av två virusinstitutioner, eu vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

högskolan och en vid anstalten, och vill därför acceptera den uppläggning
som utredningen förordat med en personalunion mellan högskolan och anstalten
avseende föreståndarskapet för den nya institutionen. Man måste
dock tänka sig att det i en framtid kan befinnas fördelaktigt att inrätta två
fullt självständiga virologiska institutioner, alltjämt med bibehållen enhet
lokalt sett. Styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium intar en liknande
ståndpunkt.

Sveriges lantbruks förbund uttrycker sin tillfredsställelse över den föreslagna
organisationen, som förbundet anser ger möjligheter till ett rationellt
och fruktbärande arbete. Tillstyrkande yttranden avges i övrigt av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, medicinska fakulteten vid universitetet i Lund
och försvarsmedicinska forskningsutredningen.

\ issa lemissinstanser, däribland kanslern för rikets universitet och lärarkollegiet
vid veterinärhögskolan, framhåller, att professuren bör tillsättas
uteslutande efter gängse akademiska befordringsgrunder. I fråga om utredningens
förslag om förste innehavare framhåller lärarkollegiet vid karolinska
institutet, SACO och Universitetslärarförbundet, att nyinrättade
tjänster av principiella skäl bör ledigförklaras i sedvanlig ordning.

Utredningens förslag i övrigt beträffande virologi tillstyrks i allmänhet.

I följande avseenden framförs dock vissa erinringar.

Sektionerna för diagnostik och produktion blir enligt åtskilliga remissinstanser
klart underbemannade med den föreslagna personaluppsättningen.

\ eterinärstgrelsen, styrelserna för statens veterinärmedicinska anstalt, veterinärhögskolan
och statens institut för folkhälsan samt medicinska fakulteterna
vid universiteten i Uppsala och Lund anser att vardera sektionen bör
förestås av en laborator. Sveriges veterinärförbund anser alt en laboratorstjänst
bör finnas på detta arbetsområde.

Bitradespersonalen beräknar styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt behöva ökas, utöver vad utredningen föreslagit, vid diagnostikseklionen
med två biträdeskrafter och vid MK-vaccinproduktionen med upp
till tio biträden.

t eterinär styr elsen och styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt
anser det angelägnare att inrätta laboratorstjänster vid sektionerna för
diagnostik och produktion än vid forskningssektionen.

Flera remissinstanser tinner det beklagligt att utredningen inte föreslagit
en uppdelning av institutionen för anatomi och histologi. De antör
bl. a., att institutionen har en stor undervisningsbörda samt att ämnena
anatomi och histologi är starkt expanderande. Experten Schmiterlöws
förslag i särskilt yttrande att institutionen bör tillföras en tjänst som universitetslektor
biträds av veterinärstyrelsen, lärarkollegiet vid karolinska institutet,
styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt, Sveriges veterinärförbund och Universitetslärarförbundet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Statens medicinska forskningsråd anser, att uppdelningen på en professur i
anatomi och en i histologi bör genomföras och dessa båda institutioner bör
förses med tillräckliga lärarkrafter. I varje fall bör det av experten Schmiterlöw
föreslagna lektoratet skyndsamt inrättas. Även medicinska fakulteten
vid Göteborgs universitet finner det synnerligen önskvärt att ifrågavarande
professur uppdelas.

Utredningens förslag i fråga om medicinsk kemi och klinisk
k e m i tillstyrks av veterinärstyrelsen, avdelningskollegiet för kemi vid tekniska
högskolan i Stockholm, lärarkollegiet vid veterinärhögskolan, styrelsen
för statens veterinärmedicinska anstalt och Sveriges lantbruksförbund.
Lantbruksstyrelsen har intet att invända mot utredningens förslag att omvandla
kliniska centrallaboratoriet till en institution för klinisk kemi men
anser, att möjligheterna till en samordning av den kemiska laboratorieverksamheten
vid högskolan och anstalten bör ytterligare prövas innan nu föreslagna
nybyggen för medicinsk och klinisk kemi vid högskolan igångsätts.

I fråga om ändring av professuren i allmän och medicinsk kemi till en
professur i medicinsk kemi anför lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan,
att det särskilt för mindre högskolor är av vikt, att rekryteringen till de
högre forskarbefattningarna inte i onödan besväras av föreskrifter om viss
meritering och att utbytet av forskare mellan olika forskningsanstalter inte
utan tvingande skäl bör begränsas.

Utredningens förslag om att till förste innehavare av professuren i klinisk
kemi skall utses utan sedvanligt ansökningsförfarande laboratorn B. Åberg
hälsas med tillfredsställelse av lärarkollegiet vid veterinärhögskolan.

Utredningens förslag att vid institutionen för fysiologi inrätta en
tjänst som laboratorieingenjör i högst A 23 ifrågasätts av några remissinstanser.
Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan vitsordar högskolans behov
av en kvalificerad fysiker men finner det angeläget, att dennes specialitet
blir medicinsk fysik med förmåga att ej blott lämna teknisk service utan
även meddela undervisning. Enligt kollegiet kan en högre löneställning än
den föreslagna snart visa sig nödvändig för att till befattningen kunna erhålla
och varaktigt knyta skicklig person med högt kvalificerade kunskaper,
såväl teoretiska som praktiska. De senare torde framför allt erfordras, därest
vederbörande, på sätt utredningen föreslagit, även skall ha överinseende
över högskolans instrumentverkstad. Lärarkollegiet vid karolinska institutet
framhåller den numera stora betydelsen av biologiskt inriktad forskning
med utnyttjande av fysisk metodik och finner, att en lärartjänst i stället
för er. tjänst som laboratorieingenjör borde inrättas — helst som laborator.
Även statens medicinska forskningsråd anser att vid den fysiologiska
institutionen bör inrättas en laboratur i medicinsk fysik.

Beträffande institutionen för f arma k ologi tillstyrks utredningens
förslag av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan.

I fråga om b a k t c r i o l o g i och epizootologi finner medicins -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

ka fakulteten vid Uppsala universitet, att undervisningen i epizootologi
skulle bättre tillgodoses om den nyinrättade tjänsten som statsepizootolog
vid statens veterinärmedicinska anstalt förenades med undervisning i epizootologi.
Utredningens förslag att epizoolologiundervisningen skall knytas
till bakteriologin förefaller fakulteten otillfredsställande sedan virologin avskilts
från denna. Enligt fakulteten kommer statsepizootologen utan tvekan
att vara den som bäst överblickar hela fältet och är bäst lämpad att meddela
undervisning i ämnet. Även lärarkollegiet vid veterinärhögskolan tillstyrker
att undervisningen i det senare ämnet bör anförtros en speciallärare,
lämpligen statsepizootologen.

Styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium anser, att utredningen
inte har beaktat vissa av statens veterinärmedicinska anstalt framförda
önskemål rörande anstaltens serologiska avdelning. Anstalten har föreslagit,
att den serologiska avdelningen, vars namn utredningen föreslår ändrat
till produktionsavdelningen, borde erhålla vissa förstärkningar och i samband
härmed uppdelas på sektioner för forskning och kontroll och för rutinmässig
drift. Laboratoriets styrelse anser att en rationellare organisation
skulle ba åstadkommits om anstaltens önskemål beaktats. Denna skulle ha
inneburit att diagnostisk verksamhet och produktionsverksamhet helt skildes
åt och att produktionsavdelningen organiserats på en driftssektion, samt
en bakteriologisk och en virologisk kontroll- och utvecklingssektion.

Utredningens förslag om att inrätta en institution för veterinärmedicinsk
parasitologi tillstyrks av lantbruksstyrelsen, veterinärsfyrelsen,
medicinska fakulteten vid Uppsala och Lunds universitet, jordbrukets
forskningsråd, skogs- och lantbruksakademien och Sveriges lantbruksförbund.
Med hänsyn till behovet av en självständig institution för veterinärmedicinsk
parasitologi anser sig styrelsen för veterinärhögskolan böra tillstyrka
utredningens förslag. Såväl högskolestyrelsen som statskontoret anser
dock, att organisationsfrågan bör ytterligare övervägas.

Även om en för högskolan och anstalten gemensam institution kan ge
anledning till vissa besvärligheter uttalar styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt dock förståelse för att man inte i nuläget kan bygga upp två
likartade institutioner inom ifrågavarande område. Enligt styrelsen är det
angeläget att tillräckligt kompetent personal tillförsäkras den diagnostiska
delen av den parasitologiska verksamheten, vilken helt faller inom anstaltens
verksamhetsområde. En föreslagen laborator stjänst bör därför uppföras på
anstaltens personalförteckning.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet och styrelsen för statens bakteriologiska
laboratorium framför i fråga om parasitologin samma betänkligheter
som i fråga om organisationen av virologin. Lärarkollegiet förordar,
att professuren i parasitologi uppförs på högskolans stat och att tjänsten
som avdelningsföreståndare vid anstalten bibehålls. Om kostnadsskäl gör
det nödvändigt synes enligt kollegiet en viss minskning av högskoleinstitu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

tionens stab vara att föredra framför den föreslagna samorganisationen.
Även Sveriges veterinärförbund och SACO anser, att den föreslagna institutionen
bör uteslutande vara en högskolans institution för forskning och
undervisning. Med hänvisning till experten Schmiterlöws särskilda yttrande
i denna fråga avstyrks utredningens förslag vidare av medicinska fakulteten
vid Göteborgs universitet och Universitetslärarförbundet.

I fråga om institutionen för patologi föreslår lärarkollegiet vid veterinärhögskolan
och Universitetslärarförbundet att lärarpersonalen förstärks,
utöver vad utredningen föreslagit, med två laboratorieveterinärer i lönegrad
Ae 23. Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför, att vid en patologisk
institution måste bedrivas diagnostisk rutinverksamhet för att erhålla lämpligt
undervisningsmaterial. Med hänsyn härtill synes ytterligare personalförstärkning,
närmast av typen laboratorieveterinär, vara motiverad.

Beträffande institutionen för sj ukdom sgenetik och husdjurshygien
ansluter sig nära nog samtliga remissinstanser, som yttrat sig i
denna fråga, till de synpunkter som reservationsvis framförts av utredningens
ledamöter Lagerlöf och Wilhelmson med instämmande av experterna
Hansen och Schmiterlöw. Reservanternas förslag tillstyrks i huvudsak av
veterinärstyrelsen, lärarkollegiet vid karolinska institutet, medicinska fakulteten
vid Göteborgs universitet, lärarkollegiet vid medicinska högskolan i
Umeå, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt, jordbrukets forskningsråd, statens medicinska forskningsråd,
skogs- och lantbruksakademien, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges
lantbruks förbund, Svensk husdjursskötsel, Kooperativa förbundet,
Sveriges veterinärförbund, SACO och Universitetslärarförbundet. För att
kostnadsökningen vid en delning av institutionen ej skall bli alltför stor,
bör enligt styrelsen för veterinärhögskolan vid uppbyggnaden iakttas försiktighet.
Likaså bör en viss hänsyn tas till resultatet av pågående utredning
om den vid lantbrukshögskolan bedrivna husdjursförädlingen.

Statens medicinska forskningsråd, lärarkollegiet vid veterinärhögskolan
och Universitetslärarförbundet förordar, att till den föreslagna institutionen
i sjukdomsgenetik knyts en laboratur i biologisk statistik.

Skulle det av olika skäl inte nu vara möjligt att följa reservanternas förslag
finner jordbrukets forskningsråd och skogs- och lantbruksakademien
det synnerligen angeläget, att institutionen tillförs en forskarkraft i toppbefattning
(laboratur). Eu sådan anordning anses vara en kompromisslösning
på kortare sikt.

Enligt lantbruksstyrelsens mening kan reservanternas förslag förefalla
befogat. Om en sådan uppdelning inte genomförs bör enligt styrelsens mening
den föreslagna institutionen för sjukdomsgenetik och husdj urshygien
tillföras ytterligare en laboratur samt erforderlig lägre personal. Kravet på
en personalförstärkning anses vara än mer ofrånkomligt, om till institutionen
överförs huvuddelen av den verksamhet som f. n. åligger avdelningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

lör hovsjukdomar, hovbeslagslära och anspannslära. Styrelsen har inget
att erinra mot den föreslagna omorganisationen eller mot att hovslagarskolan,
om så befinns önskvärt, inordnas i den av styrelsen administrerade utbildningsverksamheten.
Styrelsen framhåller dock, att den till högskolan
förlagda hovslagarskolan numera är landets enda utbildningsanslalt inom
detta område. Styrelsen finner det nödvändigt, att minst en hovslagarskola
finns kvar i landet samt att högskolan kan förse denna skola med lämpliga
lärare.

Statstjänstemannaförbundet framhåller, att utredningen inte närmare
har angivit var nuvarande personal vid hovbeslagsinstitutionen skall placeras.
Om av utredningen föreslagen omorganisation realiseras, bör anordningar
träffas dels för placering av eventuellt överblivande personal, dels för
att tillföra institutionen för husdjurshygien erforderlig biträdes- och servicepersonal.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan anför att, om av utredningen föreslagen
omorganisation genomförs, erfordras för den praktiska undervisningen
att den nuvarande hovbeslagssmedjan hålls intakt samt att för verksamheten
finns åtminstone två hovslagare.

Utredningens förslag rörande institutionen för röntgenologi hälsas
med tillfredsställelse av samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan.
Veterinärstgrelsen och lärarkollegiet vid veterinärhögskolan anser
dock att ämnet bör benämnas klinisk radiologi.

Utredningens förslag om att till förste innehavare av professuren i röntgenologi
skall utses utan sedvanligt ansökningsförfarande laboratorn S.-E.
Olsson hälsas med tillfredsställelse av lärarkollegiet vid veterinärhögskolan.

I fråga om kirurgi beklagar lärarkollegiet vid veterinärhögskolan, att
förslaget om en laboratur i anestesiologi inte vunnit utredningens beaktande.
Även lärarkollegiet vid karolinska institutet framhåller, att en dylik
tjänst bör inrättas. Såväl Universitetslärarförbundet som lärarkollegiet vid
veterinärhögskolan anser, att utöver vad utredningen föreslagit bör bl. a. två
klinikveterinärtj änster inrättas.

Lantbrukssfyrelsen och Riksförbundet Landsbygdens folk understryker
i tråga om ämnena kirurgi och medicin I, att huvudvikten bör läggas vid
forskning och undervisning rörande lantbrukets nyttodjur. Enligt riksförbundet
bör institutionen för kirurgi inte få anta karaktär av hundsjukhus.

Utredningens förslag i vad avser medicin I och medicin II lämnas
i huvudsak utan erinran. Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan och
Universitetslärarförbundet anser dock, att en rationell undervisning i medicin
II kräver två nya klinikveterinärtj änster i stället för en, som föreslagits
av utredningen.

I fråga om institutionen för obstetrik och gynekologi framhåller
lärarkollegiet vid veterinärhögskolan, Sveriges lantbruksförbund,
Svensk husdjursskötsel och Sveriges veterinärförbund, att utredningens för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 är 1965

slag om en friare ställning för den anrbulatoriska kliniken innebär, att bl. a.
forskningsmöjligheterna vid institutionen minskar. Detta gäller främst i frågor
rörande artificiell insemination. Veterinärförbundet anser det vara nödvändigt,
att avdelningen för artificiell insemination inlemmas i institutionen.
Även Svensk husdj ursskötsel yrkar på bättre utrymme för kvalificerad
forskning och undervisning på detta område. Föreningen ifrågasätter starkt
om inte kliniken helt och hållet borde skiljas från institutionen och ställas
under den föreslagna klinikchefens ledning. Såväl lärarkollegiet som veterinärförbundet
anser, att de nuvarande befattningarna för undervisningen
i artificiell insemination, en lärare i Ae 23 och en förste assistent i Ae 23, bör
ombildas till laborator i Bo 1 resp. biträdande lärare i Ae 25.

Utredningens förslag rörande institutionen för livsmedelshygien
biträds i huvudsak av samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Flera
remissorgan framhåller härvid, att den snabba utvecklingen på livsmedelshanteringens
område kan komma att medföra behov av ytterligare upprustning
av denna institution. Styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium
påpekar, att livsmedelshygien inte är en specifikt veterinärmedicinsk
fråga utan även en humanmedicinsk uppgift. Risken för dubbelarbete vid
denna institution och vid statens institut för folkhälsan liksom möjligheterna
till samarbete mellan dem bör därför observeras.

Sveriges veterinärförbund och statens institut för folkhälsan anser, att
den av utredningen föreslagna tjänsten som laboratorieveterinär vid institutionen
bör placeras i lönegrad Ae 25. Enligt institutet krävs för tjänsten
en person med god mikrobiologisk utbildning och betydande erfarenhet inom
livsmedelsmikrobiologisk verksamhet.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att behovet av forskning rörande
lodermedelshygien under senare år har blivit allt mer framträdande. Förbundet
föreslår att ett foderhygieniskt laboratorium inrättas. Var detta
laboratorium bör placeras — vid institutionen för bakteriologi och epizootologi,
för husdj urshygien eller för livsmedelshygien — är f. n. svårt att ta
ställning till. Enligt förbundet synes verksamheten ha anknytning till alla
tre institutionerna. Förbundet anser också, att en extra konsulenttjänst i fodermedelshygien
vid veterinärmedicinska anstalten bör ändras till en reguljär
tjänst på anstaltens stat.

IV. Vissa gemensamma organ
Utredningen

Konsulentavdelningen. En med forskningsorganisationen nära förbunden
rådgivnings- och upplysningsverksamhet är enligt utredningens mening
oundgänglig, dels för att snabbt och effektivt förmedla forsknings- och försöksresultat
så att de kan omsättas i praktisk verksamhet, dels för att in 4

Ilihang till riksdagens protokoll 1965. I samt. Nr 38

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

hämta impulser till nya forskningsuppgifter. Utredningen erinrar om statsmakternas
under senare år gjorda uttalanden till förmån för en intensifierad
rådgivnings- och upplysningsverksamhet i anslutning till forskningen vid
laiitbrukshögskolan samt anser att ifrågavarande uttalanden är analogt
tillämpliga beträtt ande den forskning som bedrivs vid veterinärhögskolan.

Utredningen framhåller, att en betydande rådgivnings- och upplysningsverksamhet
i veterinärmedicinska frågor förekommer sedan lång tid vid
statens veterinärmedicinska anstalt. Denna verksamhet har uppbyggts successivt
under en följd av år och har så småningom kommit att koncentreras
till en särskild konsulentavdelning vid anstalten. Vid avdelningen, som står
under ledning av en avdelningsföreståndare, finns f. n. konsulenter för olika
sjukdomsområden, nämligen svin- och ungdjurssjukdomar, fjäderfäsjukdomar,
pälsdjurssjukdomar samt juversjukdomar hos nötkreatur. Vidare
finns en konsulent för viltsjukdomar, en för renskötseln samt en för fodermedelshygien,
vilka avlönas med särskilda medel. En numera till laxforskningsinstitutets
stat hänförd konsulent för fisksjukdomar har sedan år
1952 helt eller delvis haft sin arbetsplats förlagd till anstalten. Konsulenterna
är närmast avsedda att vara en förbindelselänk mellan anstalten samt
landets tjänsteveterinärer och den djurägande allmänheten. I konsulenternas
verksamhet ingår bl. a. att närmare utreda inom djurbesättningar utbrutna
sjukdomar samt att lämna råd och upplysningar för dessas bekämpande
och förebyggande.

Vid veterinärhögskolan finns ingen på motsvarande sätt organiserad rådgivnings-
och upplysningsverksamhet. Inom vissa av högskolans institutioner
liksom vid veterinärinrättningen i Skara bedrivs dock dylik verksamhet
i inte obetydlig omfattning. Vid högskolan sker detta oftast under direkt
ledning av vederbörande institutionsföreståndare.

Enligt utredningens mening är det viktigt att rådgivnings- och upplysningsverksamheten
vid högskolan inte endast får fortfara utan även intensifieras.
Utredningen anser emellertid att verksamheten till stor del är av
den art att den med fördel bör ombesörjas av annan specialinriktad personal
än den reguljära forskarpersonalen. Utredningen föreslår, att den rådgivnings-
och upplysningsverksamhet, som f. n. bedrivs vid institutionen för
avelsbiologi och husdj urshygien, bör till den del den avser husdj urshygieniska
frågor ombesörjas av en konsulent. Denna bör även handha upplysning
och rådgivning i frågor rörande hovvård och klöwård. Vidare bör ämnena
livsmedelshygien och ungnötssjukdomar tillföras var sin konsulentbeiattning.
Till den senare av dessa befattningar bör t. v. också kunna hänföras
konsulentverksamhet i fråga om fårsjukdomar.

Utredningen finner naturligt, att högskolans rådgivnings- och upplysningsverksamhet
nära anknyts till den vid veterinärmedicinska anstalten
etablerade konsulentverksamheten. Enligt utredningens mening bör de i det
föregående föreslagna nya konsulenterna administrativt inordnas i konsulentavdelningen
och sålunda i detta hänseende stå under ledning av föreståndaren
för denna avdelning. I fråga om den lokala placeringen av de nya
konsulcntbefattningarna förordar utredningen, att — i överensstämmelse

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

med vad som gäller för experterna inom speeialrådgivningen vid lantbrukshögskolan
— konsulenten för husdj urshygien och hovvård placeras vid institutionen
för sjukdomsgenetik och husdj urshygien, att konsulenten för
livsmedelshygien placeras vid institutionen för livsmedelshygien och konsulenten
för får- och ungnötssjukdomar vid institutionen för medicin II.
Konsulenterna skall givetvis bedriva sitt arbete i nära kontakt med resp. institutionsföreståndare
och övriga forskare vid institutionerna. Där konsulent
har till uppgift att svara för viss del av undervisningen av de veterinärstuderande
är han i nämnda avseende direkt underställd institutionsföreståndaren.

I fråga om veterinärmedicinska anstaltens konsulentavdelning uttalar
utredningen som sin mening, att de uppgifter, som åvilar den på extra stat
uppförda tjänsten som konsulent för juversjukdomar hos nötkreatur och
den med särskilda medel avlönade konsulentbefattningen för renskötseln
är av den art, att för desamma bör inrättas reguljära konsulenttjänster på
anstaltens stat. Utbyte av erfarenheter bör ske mellan anstaltens konsulenter
och forskarna vid högskolan.

För att konsulenterna skall kunna verka på ett effektivt sätt är det viktigt,
att de ges tillfälle till viss egen forskning. Detta bör kunna åstadkommas
i den formen, att de för kortare eller längre perioder medges ledighet
från att utöva sin konsulentbefattning för att utföra forskningsuppgifter.

Den av konsulenterna bedrivna rådgivnings- och upplysningsverksamheten
på förevarande område bör huvudsakligen rikta sig till veterinärer och
husdjurskonsulenter. Enligt utredningens mening bör förutsättningslöst
dessutom prövas alla de möjligheter, som de moderna kommunikationsmedlen
erbjuder, för en mera allmän spridning av erfarenhetsrönen från
den veterinärmedicinska forskningen. Det närmaste ansvaret för publikationsverksamheten
bör anförtros föreståndaren för konsulentavdelningen.

Samordningen och uppdragandet av de närmare riktlinjerna för den veterinärmedicinska
rådgivnings- och upplysningsverksamheten bör inom
högskolan och anstalten handhas av en särskild nämnd, förslagsvis bestående
av föreståndaren för veterinärmedicinska anstalten, prorektor vid veterinärhögskolan,
professorerna i de närmast berörda ämnena, nämligen i
sjukdomsgenetik och husdj urshygien, i livsmedelshygien, medicin I och
medicin II, den i det följande omnämnda statsveterinären samt föreståndaren
för anstaltens konsulentavdelning. Anstaltens föreståndare bör vara ordförande
och prorektor vice ordförande.

Utredningen föreslår slutligen, att styrelsen för veterinärhögskolan och
statens veterinärmedicinska anstalt med vissa års mellanrum skall anordna
konferenser med företrädare för jordbrukets toreningsrörelse och
andra berörda organisationer, universitetsväsendet m. in. för att diskutera
forskningsresultat och aktuella problemställningar inom det veterinärmedicinska
forskningsfältet. Det bör även i övrigt åvila styrelsen för högsko -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

lan och anstalten att tillse att smidiga former för rådgivnings- och upplysningsverksamhetens
bedrivande uppnås.

Experten Hansen anför i särskilt yttrande, att samma resonemang som
av utredningen förts i fråga om att inrätta reguljära tjänster på anstaltens
stat för befattningarna som konsulent för juver sjukdomar resp. för renskötseln
i princip bör genomföras även för de tre befattningarna som konsulent
i resp. viltsjukdomar, fodermedelshygien och fisksjukdomar. För dessa
tjänster gäller i likhet med de andra konsulenttjänsterna att de representerar
specialiteter inom veterinärmedicinen, vilkas behov för överskådlig framtid
är klart dokumenterat.

Veterinärhögskolans försöksgård m. m. Veterinärinrättningen i Skara, som
lyder under styrelsen för veterinärhögskolan, består f. n. av två avdelningar.
Klinikavdelningen omfattar en stationär klinik och en poliklinik, vid vilka
djursjukvård och vetenskaplig forskning skall utövas, samt en hovbeslagssmedja.
Vid klinikerna mottas djur för vård och behandling samt meddelas
viss rådgivning. Försöksavdelningen bedriver försöksverksamhet rörande
husdjurens sjukdomar. Vid den sistnämnda avdelningen äger vetenskaplig
forskning rum, varvid inrättningens för söksjordbruk och djurbesättning utnyttjas.
Avdelningens praktiska jordbruk omfattar ca 50 ha öppen jord
jämte permanenta betesvallar. Djurbesättningen omfattar ett 40-tal nötkreatur
och ett mindre antal svin.

Utredningen har haft till uppgift att förutsättningslöst pröva huruvida
inrättningen kommer att ha en uppgift att fylla inom den veterinärmedicinska
forskningen och undervisningen, utformad på det sätt utredningen
föreslår. Mot den bakgrunden diskuterar utredningen de olika synpunkter,
som anförts för resp. mot att veterinärinrättningen utgör en beståndsdel av
den veterinärmedicinska forsknings- och undervisningsorganisationen. Vid
sina överväganden har utredningen funnit att skälen för att bibehålla inrättningen
ej är desamma när det gäller klinikavdelningen som i fråga om försöksavdelningen.
Vad först angår försöksavdelningen kan enligt utredningens
mening konstateras, att den verksamhet som där bedrivs i anslutning till
försöksj ordbruket är av stort värde för den veterinärmedicinska forskningen.
Utredningen bär diskuterat olika alternativ vad gäller verksamhetens
sammankoppling med försöksjordbruk, men konstaterar att det finns för
den veterinärmedicinska försöksverksamheten avgörande skäl för att även i
fortsättningen vid en försöksgård i egen regi bedriva praktisk jordbruksdrift.
Utredningen har i detta sammanhang också diskuterat lokaliseringen
av försöksgården men anser av olika skäl att någon omlokalisering av den
nuvarande försöksavdelningen inte bör företas. Utredningen föreslår sålunda,
att försöksavdelningen i Skara bibehålls som en försöksinstitution under
veterinärhögskolan. Institutionen, som bör benämnas veterinärhögskolans
försöksgård, bör dock få en närmare organisatorisk anknytning till högskolan
än vad den nuvarande inrättningen har. I enlighet härmed förordar ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

redningen att försöksgården inordnas i högskolan soin eu särskild avdelning,
som ställs under rektors direkta ledning.

Verksamheten vid försöksgården hör kunna avse samtliga djurslag, även
om den i huvudsak bör inriktas på idisslare och svin. I vad avser rådgivning
och upplysning bör verksamheten vara av samma karaktär som den som
nu bedrivs vid försöksavdelningen. I fråga om den till försöksgården anslutna
jordbruksdriften bör uppmärksammas att verksamheten som sådan
är tillkommen för att främja den veterinärmedicinska försöksverksamheten.
Jordbrukets storlek bör därför om möjligt anpassas till detta behov. Det
bör emellertid ej heller bortses från behovet av att jordbruket har en storlek,
som även ur jordbruksekonomiska synpunkter är tillfredsställande. För att
erhålla en riktig bokföring av kostnaderna för försöksverksamheten och
jordbruket bör i jordbruksdriften inläggas en beräknad ersättning för intrång
på grund av försöksverksamheten, vilken ersättning bekostas av statsmedel,
samtidigt som eventuellt överskott på jordbruksdriften tas till uppbörd.

Utredningen förordar, att styrelsen för högskolan och statens veterinärmedicinska
anstalt bör få i uppdrag att årligen fastställa planerna för verksamheten
vid veterinärhögskolans försöksgård. Utredningen föreslår vidare
att befattningen som försöksledare i lönegrad Bo 1 vid Skarainrättningen
ombildas till en befattning som statsveterinär i samma lönegrad. Beträffande
kompetenskrav och uppgifter bör för statsveterinären i tillämpliga
delar gälla vad som är föreskrivet beträffande statsagronomer och statshortonomer.
Vidare bör en befattning som förste assistent utbytas mot en försöksledarbefattning
med oförändrad löneställning. Med hänsyn till försöksverksamhetens
art bör bland biträdeskrafterna finnas en kemist, som bör
vara placerad i lönegrad A 21 eller A 23.

Utredningen anser, att klinikavdelningen vid den nuvarande inrättningen
redan nu har och vid bifall till utredningens förslag i fortsättningen än mer
kommer att ha karaktären av ett renodlat djursjukhus. Någon anledning
att vid sådant förhållande bibehålla avdelningens organisatoriska anknytning
till högskolan finns inte. Däremot synes nära samband finnas mellan
djursjukhusens verksamhet och den verksamhet som bedrivs inom distriktsveterinärväsendet.
Enligt utredningens mening talar vissa skäl för att djursjukhusen
inordnas som en integrerande del av den övriga djursjukvården
inom landet. Bl. a. med hänsyn härtill föreslår utredningen att organisationen
av den regionala veterinärmedicinska hälso- och sjukvården i hela
dess vidd bör bli föremål för översyn av en särskild utredning. Utredningen
synes böra bl. a. beröra distriktsveterinärväsendet, djursjukhusen och hushållningssällskapens
veterinäravdelningar.

I avvaktan på resultatet av denna utredning bör klinikavdelningen, som
bör benämnas veterinärhögskolans klinik i Skara, i likhet med försöksgården
inordnas i veterinärhögskolan som eu spccialcnhet under rektors direkta
överinseende. Tjänsten som klinikchef i lönegrad Bo 1 bör alltjämt
bibehållas. Däremot bör assistentbefattningarna utbytas mot klinikveteri -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

närtjänster. Utredningen förordar vidare vissa åtgärder i syfte att förbättra
klinikens ekonomi. Sålunda bör kunna undersökas möjligheten att utöka antalet
vårdplatser. Klinikens inkomster bör även kunna ökas genom en viss
höjning av vård- och behandlingstaxorna. Även under den föreslagna provisorietiden
bör styrelsen kunna söka utverka visst stöd för utbyggnad av
kliniken.

Utredningen föreslår, att den nuvarande nämnden för inrättningen upphör.
För behandling av vissa frågor rörande riktlinjerna för försöksverksamheten
bör dock högskolans rektor biträdas av ett särskilt utskott bestående
av statsveterinären och av försöksverksamheten närmast berörda institutionsföreståndare
vid högskolan. I utskottet bör även ingå en representant
för jordbruksnäringen inom området, vilken bör utses av styrelsen.

I samband med organisationsomläggningen bör de särskilda anslagen för
inrättningen försvinna och utgifterna och inkomsterna av verksamheten
redovisas under högskolans anslag. Försöksgårdens och under en övergångstid
även klinikens administrativa och kamerala uppgifter bör liksom hittills
ombesörjas av högskolans kansli.

Inrättningens samling av äldre litteratur, som uppskattas till ca 5 000
nummer, föreslås i fortsättningen böra inordnas i stifts- och landsbiblioteket
i Skara.

Biblioteksverksamheten. Utredningen framhåller, att biblioteksverksamheten
vid högskolan och veterinärmedicinska anstalten f. n. är starkt decentraliserad.
Även om förutsättningen för att rent lokalt koncentrera hela
biblioteksverksamheten till samma byggnad inte föreligger, bör enligt utredningens
mening vissa centraliseringsåtgärder vidtas.

Utredningen finner det vara en naturlig lösning att göra biblioteket gemensamt
för de båda enheterna samt föreslår att bibliotekets uppgift lämpligen
markeras genom att det benämns Veterinärmedicinska biblioteket. Utredningen
förordar vidare, att det inrättas en särskild nämnd, biblioteksnämnden,
för det föreslagna biblioteket. I nämnden bör ingå bl. a. som ordförande
rektor för högskolan samt föreståndaren för veterinärmedicinska
anstalten eller den han sätter i sitt ställe.

Utredningen erinrar att det under senare år bland biblioteken vid universitet
och fackhögskolor har gjort sig gällande en tendens att överta alltmer
ansvar för studenternas försörjning med kurslitteratur. Enligt utredningens
mening är det synnerligen angeläget att dyrbar och svåråtkomlig kurslitteratur
i tillfredsställande omfattning tillhandahålls studenterna även vid veterinärhögskolan.

Enligt utredningens uppfattning har personalutvecklingen vid biblioteket
karakteriserats av en påtaglig eftersläpning. Ehuru omfattningen av det behövliga
personaltillskottet på längre sikt kan bli beroende av frågan om det
veterinärmedicinska bibliotekets samarbete med vetenskapsakademiens
bibliotek, måste vissa minimikrav dock tillgodoses. I första hand bör i bibliotekariekategorin
ytterligare en tjänst i lönegrad A 23 inrättas. I kategorin

Knngl. Maj.ts proposition nr 38 är 1965

assistenter/''biträde n bör som en första etapp eu ny assistenttjänst inrättas i
lönegrad A 13 samt den nuvarande tjänsten som biblioteksassistent uppflyttas
till A 13.

Biblioteket disponerar f. n. ingen egen expeditionsvakt. Enligt utredningens
mening är vaktmästargöromålen emellertid av sådan omfattning, att en
tjänst härför bör inrättas.

Experten Hansen anför i särskilt yttrande, att eu viss samordning av biblioteksverksamheten
bör genomföras men anser, att denna kan ske inom ramen
för ett av den gemensamma styrelsen reglerat samarbete.

Speciella gemensamma funktioner. Jämlikt stadgarna för veterinärhögskolan
skall vid högskolan finnas ett för högskolans behov fullständigt m edikamentförråd.
Detta medikamentförråd drivs f. n. såsom ett filialapotek
till apoteket Mården i Stockholm. Rektorn för högskolan har framhållit
önskvärdheten av att filialapoteket i fråga ombildas till ett fristående
sjukhusapotek med ökade resurser. Utredningen kan inte tillstyrka detta
men anser det önskvärt, att personalen vid filialapoteket förstärks med eu
receptarie och att en utvidgning av apotekets service att omfatta jämväl vissa
inköps- och förrådsuppgifter för högskolans behov prövas. Företrädare
för Apotekarsocieteten har ställt sig positiva till en dylik förändring av apotekets
uppgifter. Utredningen föreslår, att styrelsen för högskolan får i uppdrag
att vidta de åtgärder, som erfordras för en omläggning av apoteksservicen
i nu antydd riktning.

I anslutning till ett av högskolans lärarkollegium framfört förslag förordar
utredningen att högskolan tillförs viss fototeknisk expertis.
Fototekniken anses redan nu vara ett viktigt hjälpmedel inom den veterinärmedicinska
utbildningen och forskningen och dess betydelse väntas starkt
öka. En särskild fototeknikerbefattning i lägst lönegrad A 13 bör därför inrättas
vid högskolan. Befattningshavaren bör vara placerad vid den röntgenologiska
institutionen men skall svara för den fototekniska servicen åt högskolans
samtliga institutioner.

Vissa ökade resurser föreslås tillföras högskolans finmekaniska verkstad.
Utredningen föreslår, att instrumentmakartjänsten vid verkstaden
omändras till befattning som förste instrumentmakare i Ae 13 samt att eu
ny tjänst som verkstadsbiträde inrättas. Organisatoriskt bör verkstaden t v.
inordnas i den fysiologiska institutionen men liksom hittills även stå till förfogande
för övriga institutioner vid högskolan.

Utredningen bär i det föregående föreslagit, att vid fysiologiska institutionen
inrättas en befattning som laboratorieingenjör. Det bör åvila honom att
bl. a. ha det närmaste överinseendet över högskolans instrumentverkstad. I
överensstämmelse med vad som anförts beträffande laboratorieingenjören
bör verkstaden jämväl kunna utnyttjas för veterinärmedicinska anstaltens
räkning. Utredningens förslag bygger på förutsättningen att den centrala
tekniska institutionen vid Stockholms universitet kommer att kunna åta sig
en stor del av verkstadstjänsten vid veterinärhögskolan. I annat fall måste
verkstadsorganisationen på det veterinärmedicinska området omprövas.

Utredningen tar vidare upp till behandling frågan om högskolans t r a n sp
ortorganisation. F. n. är transportorganisationen synnerligen
splittrad. Utredningen förordar att högskolans samtliga transporter i fort -

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

sättningen ombesörjs i administrativa avdelningens regi. Verksamheten bör
ledas av en särskild transportförman i lönegrad A 13.

Enligt utredningens mening bör inrättas en bilradioanläggning vid högskolan.
Kostnaderna för att anskaffa och montera en huvudstation har angivits
till 7 000 10 000 kr. Motsvarande kostnader för mobil station uppgår

till ca 3 000 kr. 1 K

I samband härmed bör telefonpassningen vid högskolans växel utbyggas
till att §älla dygnet runt för att därigenom bl. a. avlasta institutionerna från
behovet att ha assistenter eller studenter avdelade för dylik passning. En utökning
av telefonistpersonalen är härvid givetvis ofrånkomlig och måste bedömas
såsom en väsentlig rationalisering.

Önskemål har framförts om ytterligare bilar, såväl djurtransportbilar som
vanliga lastbilar. Om utredningens förslag i vad avser transportorganisationen
genomförs synes det emellertid tillräckligt med nuvarande antal bilar av
namnda slag. Dock bör en befintlig lastbil utbytas mot en ny, som därvid
bör vara försedd med vinschanordning. Därutöver synes det motiverat att
bilparken utökas med en skåpvagn.

Utredningen berör slutligen frågan om statistisk expertis. Enligt
utredningen bör högskolan erhålla särskilt anvisade medel för att bestrida
kostnaderna för dylik expertishjälp. Utredningen finner starka skäl tala
för att ett samarbete mellan veterinärhögskolan och skogshögskolans institution
för skoglig matematisk statistik kommer till stånd.

Administration. I ett tidigare avsnitt har utredningen föreslagit, alt högskolan
och veterinärmedicinska anstalten hör ställas under en gemensam
.styrelse. I fråga om återstående delar av högskolans ledning och centrala
administration anförs i huvudsak följande.

Uppgiften att under styrelsen leda och samordna verksamheten bör anförtros
åt rektor. Vid högskolan bör vidare liksom nu finnas ett kollegium. Rektor
bör utses av Kungl. Maj :t för en period av högst sex år på förslag av högskolans
styrelse, efter kollegiets hörande. Rektor skall ha en fristående ställning
och bör därför inte med sitt ämbete förena föreståndarskapet för någon
vetenskaplig institution. Eu särskild rektorsbefattning bör inrättas vid högskolan.
Som ställföreträdare för rektor bör vid högskolan liksom nu finnas
en prorektor. Denna hör för viss tid utses av högskolans styrelse på förslag
av kollegiet. Detta hör i allt väsentligt äga samma befogenheter som nuvarande
lärarkollegium och i övrigt vara rådgivande organ för styrelse och rektor.
Kollegiet bör omfatta rektor som ordförande och prorektor som vice
ordförande. Därutöver hör — i överensstämmelse med vad som tidigare beslutats
beträffande de två övriga högskolorna på jordbrukets område —
kollegiet begränsas till professorsgruppen. Statsveterinären bör äga att närvara
vid behandlingen av vissa frågor i kollegiet.

Utredningen har med biträde av statskontoret undersökt förutsättningarna
för att samordna den administrativa och kamerala verksamheten vid
högskolan med den som bedrivs vid veterinärmedicinska anstalten. Utredningen
har härvid funnit nackdelarna av en gemensam organisation vara så
stora att utredningen ansett en dylik samordning inte nu böra genomföras.
Utredningen, som därför inskränkt sig till att behandla endast" högskolans
kansliorganisation, föreslår en utbyggnad av denna. Kansliet, som i fortsättningen
bör benämnas administrativa avdelningen, föreslås omfatta en kans -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

lisektion och en kameralsektion. Därutöver bör finnas vissa specialsektioner
av mera teknisk natur. Verksamheten bör ledas av en byrådirektör. Beslutanderätten
i åtskilliga frågor, som nu avgörs av resp. styrelsen eller rektor,
bör delegeras på byrådirektören.

En tjänst som handsekreterare åt rektor bör inrättas. Befattningen, som
bör vara minst kansliskrivarbefattning, bör hänföras till den administrativa
avdelningens kanslisektion men i övrigt sortera direkt under rektor. Totalt
beräknar utredningen att den administrativa avdelningen behöver omfatta
29 befattningshavare mot f. n. 22 för motsvarande uppgifter.

I samband med sin undersökning har statskontoret föreslagit bl. a. vissa
förenklingar av olika arbetsrutiner. Utredningen anser, att statskontorets
förslag är välmotiverade. Det bör åvila högskolans ledning att vidta därav
betingade ändringar. I fråga om innebörden av ändringarna hänvisas till
statskontorets utredning.

I vad avser kollegiets sammansättning föreslår experten Schmiterlöw i ett
särskilt yttrande att såväl professorer som laboratorer (motsvarande) och
universitetslektorer skall ha ledamotskap i kollegiet.

Utredningens ordförande Wikström föreslår i en reservation, att en gemensam
kansliorganisation för veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten inrättas. Som chef för kansliorganisationen föreslås en byråchef.

Ledamoten Lagerlöf föreslår i en reservation med instämmande av experterna
Hansen och Schmiterlöw att vid högskolan inrättas en byråchef stjänst
i lönegrad Bo 1.

Yttrandena

Utredningens förslag om en kraftig utbyggnad av rådgivnings- och
upplysningsverksamheten i veterinärmedicinska frågor hälsas
i allmänhet med tillfredsställelse av de remissinstanser, som yttrat sig i
frågan. Vissa invändningar har dock framförts beträffande de närmare
riktlinjerna för ifrågavarande verksamhet.

Styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium betonar, att konsulentverksamheten
i husdjurshygien och livsmedelshygien har betydelse även ur
humanmedicinska aspekter. Såväl veterinärstyrelsen som styrelsen för statens
veterinärmedicinska anstalt ansluter sig till experten Hansens förslag
att de redan förefintliga befattningarna som konsulent i viltsjukdomar och
fodermedelshygien snarast bör inrättas som reguljära tjänster på anstaltens
stat. Även Sveriges veterinärförbund anser ett behov av ytterligare konsulentbefattningar
föreligga, speciellt för fodermedelshygien och fisksjukdomar.

Enligt lantbruksstyrelsen kan det ifrågasättas om benämningen konsulent
är den rätta för de tjänster det bär gäller. Styrelsen förutsätter, att den
nu föreslagna utbyggnaden av den veterinärmedicinska konsulentverksamheten
sker på ett sådant sätt att den väl ansluts till den av lantbruksorganen
samt läns- och distriktsveterinärerna bedrivna allmänna rådgivnings- och
upplysningsverksamheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år It)Hö

Medicinalstyrelsen framhåller, att rådgivning och upplysning i veterinärmedicinska
frågor bör betraktas som en i huvudsak administrativ uppgift
och samordnas med den upplysnings- och rådgivningsverksamhet i hälsovårdsfrågor,
som på den veterinärmedicinska sidan i övrigt utövas av veterinärstyrelsen.
På den humanmedicinska sidan tillämpas en sådan ordning.
De föreslagna konsulenternas verksamhet bör således begränsas och
inte dirigeras mot en allmän upplysande och rådgivande veterinär verksamhet
av hälsovårdskaraktär. Styrelsen finner vidare det mycket otillfredsställande,
att veterinärstyrelsen har lämnats utan representation i den av
utredningen föreslagna särskilda nämnden för rådgivnings- och upplysningsfrågor.
Även medicinalstyrelsens representation i nämnden borde
övervägas. Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte konsulenttjänsten i
livsmedelshygien bör administrativt knytas till veterinärstyrelsen.

Saväl Riksförbundet Landsbygdens folk som Sveriges lantbruksförbund
avstyrker utredningens förord för att konsulenterna bör ges tillfälle till viss
egen forskning. Enligt riksförbundet skall konsulenterna tjäna som förmedlare
mellan forskning och praktik och bör specialinriktas på denna verksamhet.
Riksförbundet framhåller att forsknings- och försöksverksamheten på
veterinärområdet måste inriktas på för svensk husdj ursskötsel relevanta
problem. Det är därför ytterst angeläget, att en nära kontakt ständigt upprätthålls
med näringens utövare liksom med exempelvis berörda institutioner
vid lantbrukshögskolan. De åtgärder som utredningen föreslår för att
åstadkomma denna kontakt anser riksförbundet inte tillfyllest utan anser
att det torde vara nödvändigt att ett fast kontaktorgan upprättas.

Även Lantbruksförbundet framhåller, att kontaktfunktionen mellan forskare
och rådgivare kräver en kontinuerlig arbetsinsats. Enligt förbundets
mening bör konsulenternas rådgivning i första hand rikta sig till veterinärer,
men även i betydligt större omfattning än hittills till övriga rådgivare
inom animalieproduktionen, såsom husdj urskonsulenter, instruktörer, kontrollassistenter,
svinkontrollassistenter, lärare i husdj ursämnen vid skolor,
slakteriorganisationens livdjursförmedlare och instruktörer samt fodermedelshandelns
personal.

Såsom ett med konsulentverksamheten besläktat problem anmäls av
Sveriges veterinärförbund och SACO behovet av ett remisslaboratorium för
livsmedelsundersökningar med en kapacitet som fyller dagens angelägna
krav.

Utredningens förslag om veterinärinrättningen i Skara har
föranlett delade meningar bland de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Styrelsen för veterinärhögskolan håller inte för otroligt, att den kliniska
undervisningen kan komma att kräva fältstationer och att därvid veterinärinrättningens
klinikavdelning med hänsyn bl. a. till dess läge i en kreatursrik
bygd är lämplig för sådan undervisningsverksamhet. Enligt statskontoret
synes inte något vara att erinra mot utredningens förslag att för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

söksavdelningen i Skara knyts till veterinärhögskolan som en särskild avdelning,
ställd under rektors direkta ledning. Ämbetsverket utgår dock från
att möjligheterna för en längre gående integration efterhand kommer att
undersökas. Statskontoret samt veterinärstyrelsen, styrelsen för veterinärmedicinska
anstalten och SACO uttalar önskvärdheten av att det hävdvunna
namnet veterinärinrättningen i Skara bibehålls.

Sveriges veterinärförbund och SACO anser, att i avvaktan på en kommande
utredning om den veterinära fältorganisationen inrättningen bör bibehållas
i sin helhet med nuvarande organisation och arbetsuppgifter.

Xämnden för veterinärinrättningen i Skara har genom styrelsen för veterinärhögskolan
överlämnat yttranden av plats- och klinikchefen och av försöksledaren
vid inrättningen. Enligt klinikchefens mening torde varken
namnändringen eller klinikens upphörande som statlig forsknings- och
djursjukvårdsinstitution kunna betraktas som positiv insats för upprustning
av veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Klinikchefen framhåller
bl. a. att behov förr eller senare kan uppkomma av att använda klinikavdelningen
som fältstation för veterinärhögskolan. Försöksledaren tillstyrker
i huvudsak utredningens förslag rörande veterinärhögskolans försöksgård.

Köttbranschens riksförbund anser, att inrättningen i Skara uteslutande
bör ägna sig åt uppgiften som djursjukhus samt att såväl veterinärhögskolan
som försöksverksamhet vid Skarainrättningen bör flyttas till Ultuna.

Utredningens förslag om inrättningens bibliotek tillstyrks av riksbibliotekarien.
Sveriges veterinärförbund uttalar ett önskemål från veterinärkårens
sida att inrättningens bibliotek får kvarbli i den nuvarande biblioteksbyggnaden.
Någon invändning görs dock ej mot förslaget att ansvaret för
vård och utlåning övertas av stifts- och landsbiblioteket.

Veterinärstyrelsen understryker starkt behovet av en särskild utredning
angående det veterinära fältarbetet berörande bl. a. distriktsveterinärväsendet,
djursjukhusen, hushållningssällskapens veterinäravdelningar och stadsveterinärverksamheten.
Även Hushållningssällskapens förbund finner en
översyn av organisationen av den regionala veterinärmedicinska hälso- och
sjukvården påkallad.

Utredningens förslag om ett veterinärmedicinskt bibliot
e k tillstyrks av riksbibliotekarien, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen
för veterinärhögskolan och Sveriges veterinärförbund. Även styrelsen för
statens bakteriologiska laboratorium och veterinärstyrelsen ansluter sig i
stort sett till utredningens förslag om en centralisering av biblioteksverksamheten,
men vill betona betydelsen av att anstalten liksom hittills tilldelas
egna anslagsmedel för inköp av böcker och tidskrifter som behövs för det
dagliga arbetet. Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt instämmer
i huvudsak i vad experten Hansen anfört i särskilt yttrande rörande biblioteksverksamheten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

I fråga om speciella gemensamma funktioner vid högskolan har remissinstanserna
anfört bl. a. följande.

Utredningens förslag beträffande apoteket tillstyrks av medicinalstyrelsen
och Frescatikommittén. Veterinärstyrelsen anser, att frågan om
ombildning av nuvarande filialapotek till ett sjukhusapotek är värd fortsatt
utredning. Sveriges Veterinärförbund föreslår en ombildning av apoteket till
en farmacevtisk avdelning.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan påkallar snabb lösning av frågan
om lokaler för ett fotografiskt laboratorium. Även Statstjänstemannaförbundet
anser det mest rationella vara, att all fototeknisk
verksamhet samlas centralt. Dessutom bör den av utredningen föreslagna
fotoexperten ha biträdeshjälp till förfogande.

I fråga om verkstad tillstyrks utredningens förslag av Frescati kommittén.
Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt vill för sin del
vitsorda det stora behovet av särskild teknisk personal och verkstadsutrymmen
för anstaltens produktionsverksamhet. Såväl anstaltstyrelsen som styrelsen
för statens bakteriologiska laboratorium anser, att verkstadsorganisationen
vid veterinärmedicinska anstalten bör upprustas kraftigare än vad
utredningen förordat.

Utredningens förslag om transportorganisationen tillstyrks
av bl. a. riksrevisionsverket. Enligt ämbetsverkets mening bör dock i detta
sammanhang även prövas frågan om en samordning mellan högskolans och
veterinärmedicinska anstaltens transportorganisationer.

Lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan instämmer helt i utredningens uppfattning,
att särskilda medel bör ställas till veterinärhögskolans förfogande
för ersättning till statistisk expertis. Utredningens förslag att ett
samarbete i förevarande avseende bör etableras med skogshögskolans institution
för skoglig matematisk statistik tillstyrks av skogshögskolans kollegium.
Kollegiet påpekar dock, att nämnda institutions personal är beräknad
efter skogshögskolans eget behov. Om veterinärhögskolan skulle komma
att i större utsträckning ställa krav på ifrågavarande service behöver
arbetskraften i motsvarande grad utökas. Sveriges lantbruksförbund anser,
att vid veterinärhögskolan bör inrättas en mindre statistisk avdelning. Förutom
rådgivning skulle en sådan avdelning kunna arbeta med metodstudier
samt förmedla viss till veterinärmedicinen anpassad undervisning i
statistik. En kort kurs i statistik, ungefär till den omfattning som nu är
föreskrivet för medicine kandidatexamen, ifrågasätts också av lärarkollegiet
vid lantbrukshögskolan.

Utredningens förslag i avsnittet admini s t r a t i o n om en särskild
rektorsbefattning tillstyrks av statskontoret, riksrevisionsverket, kollegierna
vid karolinska institutet och skogshögskolan samt medicinska fakulteten
vid Uppsala universitet.

Beträffande kollegiets sammansättning ansluter sig däremot
samtliga tio remissorgan som yttrat sig i frågan till experten Schmiterlöws
förslag i särskilt yttrande. I överensstämmelse med bl. a. universitetsstadgan
anses ledamotskap i kollegiet böra tillkomma samtliga ordinarie lärare.

I fråga om den centrala administrationen råder delade meningar bland remissinstanserna.
Ulredningsmajoritetens förslag om skilda administrativa
enheter vid veterinärhögskolan och veterinärmedicinska anstalten biträds
av statskontoret, styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium, veteri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1965

närstyrelsen, styrelsen för veterinärhögskolan (två av styrelseledamöterna
har dock i särskilt yttrande anslutit sig till ordföranden Wikströms reservation),
kollegierna vid skogshögskolan, veterinärhögskolan och karolinska institutet,
medicinska fakulteten vid Uppsala universitet, styrelsen för statens
veterinärmedicinska anstalt och Sveriges veterinärförbund. Alt härvid befattningen
som chef för högskolans administration bör placeras i tjänsteställning
som byråchef föreslås av styrelsen för veterinärhögskolan, kollegierna
vid veterinärhögskolan och karolinska institutet samt av Universitetslärarförbundet.

Ordföranden Wikströms förslag i en reservation om en gemensam kansliorganisation
för högskolan och anstalten tillstyrks av lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan, Sveriges
lantbruks förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Köttbranschens
riksförbund. Även Hushållningssällskapens förbund ansluter sig till reservationen,
men ifrågasätter om inte integrationen bör gå avsevärt längre. Det
synes förbundsstyrelsen, att vid behandlingen av det nu framlagda upprustningsförslaget
den framtida organisationen av den samlade forskningsverksamheten
på det veterinärmedicinska området samtidigt bör omprövas.. Med
hänvisning till reservationen anser riksrevisionsverket att frågan om kansliorganisationen
bör tas under omprövning.

V. Utbildningsfrågor

Utredningen

Nuvarande förhållanden. Utredningen redogör för organisationen av den
nuvarande veterinärutbildningen samt för studietidens längd och fördelning.
Härav torde följande få återges.

Vid veterinärhögskolan avläggs veterinärkandidatexamen och veterinärexamen.
Den som avlagt sistnämnda examen kan hos veterinärstyrelsen söka
legitimation såsom veterinär. Härjämte kan högskolan genom lärarkollegiet
tilldela den, som fullgjort disputationsprov vid högskolan, veterinär doktorsgrad.

Jämlikt av Kungl. Maj :t utfärdad bestämmelse får vid veterinarhogskolan
under vartdera av läsåren 1963/64 och 1964/65 intas högst 35 resp. högst 40

studerande. .....

Undervisningen vid högskolan fördelar sig pa föreläsningar, kuiser, demonstrationer
och övningar.

För undervisningens planmässiga ordnande samt för granskning av läroplaner
och undervisningsprogram ävensom förslag till sådana skall vid högskolan
finnas en undervisningsnämnd, bestående av rektor och minst två av
lärarkollegiet utsedda ledamöter.

Föreläsningarna, kurserna och den kliniska tjänstgöringen vid högskolan
skall jämlikt gällande stadgar anordnas så att de kan avslutas på fem år.
Den nuvarande läroplanen vid högskolan omfattar i enlighet däimed också
eu studietid av fem år. Den genomsnittliga bruttostudietiden har inte hållit
sig inom denna ram. Knligt en av utredningen utförd undersökning av bruttostudietiden
har under perioden 1940/41—1961/62 endast en studerande

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

avlagt examen inom fem år och blott 29 av sammanlagt 511 studerande inom
cn tid av fem och ett halvt år. För de studerande som under läsåren 1958/59
—1961/62 avlagt examen vid högskolan bär den genomsnittliga bruttostudietiden
utgjort sju och ett halvt år.

För vid högskolan läsåret 1957/58 inskrivna studerande utgör enligt utredningen
nettostudietiden för veterinärexamen något mindre än 70 procent av
bruttostudietiden. Den genomsnittliga årliga nettostudietiden uppgår således
till omkring åtta månader. Vid beräkning av sagda nettostudietid har samtliga
studiehinder — vikariatstjänstgöring såsom distriktsveterinär, annat
förvärvsarbete, sjukdom, militärtjänst, ferier in. m. — frånräknats. Vikariatstjänstgöring
såsom distriktsveterinär har befunnits genomsnittligt uppgå
till fyra månader under hela studietiden.

Utredningen lämnar vidare uppgifter om veterinärutbildningen i vissa
europeiska länder och om läkarutbildningen i Sverige. Utredningen redovisar
också prognoser över behovet av veterinärer inom olika verksamhetsområden
samt ger en bakgrund till frågan om en gemensam nordisk arbetsmarknad
för veterinärer.

Utbildningens mål. Utredningen erinrar först om, att av skäl som tidigare
redovisats en klar motivering föreligger för att bygga ut den veterinärmedicinska
forskningen och utbildningen i vårt land. Den principiella utgångspunkten
för utbildningens utformning anser utredningen vara arten och betydelsen
av de arbetsuppgifter som åligger de utexaminerade veterinärerna
i deras praktiska verksamhet. Särskilt understryks härvid de sjukdomsförebyggande
och de livsmedelshygieniska uppgifterna.

Då en ökad specialisering kan väntas ske inom det veterinärmedicinska arbetsfältet
har utredningen övervägt en specialisering inom ramen för veterinärexamen.
Bl. a. med hänsyn till att veterinärkåren utgör en förhållandevis
liten yrkesgrupp och att en uppspaltning av kåren i utbildningshänseende
skulle kunna leda till svårigheter på arbetsmarknaden anser sig utledningen
dock inte kunna förorda en linjeindelning. Utredningen anser
sig inte heller för annat än den högsta betygsnivån böra förorda, att en
betygsgradering efter ämneskursernas omfattning tillämpas. En specialisering
bör i stället ske efter avlagd veterinärexamen. Högskolan bör härvid
i större omfattning än f. n. kunna i samarbete med veterinärstyrelsen
anordna fortbildningskurser. Sådana kan visa sig betingade av behovet att
dels kunna använda veterinär arbetskraft för vissa speciella ändamål, dels
ge redan yrkesverksamma veterinärer del av nyare forskningar och rön.

Undervisningens bedrivande. Utredningen anser en minskning av studietiden
vara nödvändig såväl av samhällsekonomiska skäl som med hänsyn till
de enskilda studerandes intressen. Minskningen bör ske genom rationalisering
av undervisningen, större bundenhet i studiegången, bättre avvägning
av utbildningstiden för olika ämnen och ämnesområden samt begränsning
av de studerandes handräckningstjänst. De kunskaper, som f. n. meddelas

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

under föreläsningar, bör framdeles i stor utsträckning kunna inhämtas i läroböcker
och kompendier, som bör utarbetas. Föreläsningarna bör ur effektivitetssynpunkt
dessutom i väsentlig mån utbytas mot seminarieövningar,
diskussions- och frågetimmar, filmförevisningar och demonstrationer. Utredningen
understryker, att de föreslagna åtgärderna kräver god tillgång på
lärar- och biträdespersonal samt undervisningsmateriel, tillfredsställande
materialtillförsel och ändamålsenliga lokaler.

Den ökade bundenheten i studiegången innebär bl. a., att de studerande
i princip inte tillåts delta i undervisningen i ett ämne förrän de tenterat eller
på i övrigt föreskrivet sätt genomgått ämnen, som ligger före i studieplanen.
Utredningen framhåller härvid, att systemet dock bör tillämpas med tillbörlig
smidighet.

Utredningen anser, att kortare studietid genom rationalisering av undervisningen
och ökad bundenhet i studiegången bör kunna åstadkommas i
stort sett utan minskning av det kunskapsstoff, som skall inhämtas vid undervisningen.
Utredningen har vid sina överväganden funnit det såväl påkallat
som praktiskt genomförbart att utforma en studieplan med en total
studietid omfattande fem och ett halvt år. Därvid har förutsatts, att de studerande
skall avlägga veterinärexamen vid slutet av den elfte terminen eller
kort tid därefter. Ett genomförande av förslaget bör medföra en icke oväsentlig
minskning av den genomsnittliga bruttostudietiden.

Den nordiska arbetsmarknaden. Utredningen framhåller, att skillnaderna
i utbildningen av veterinärer i de nordiska länderna inte är större än att förutsättningar
finns för en gemensam arbetsmarknad. Bestämda olikheter föreligger
dock på några punkter, t. ex. på rättsmedicinens område, i fråga om
krav på förutbildning i vissa fall och beträffande utbildningstidens faktiska
längd. I fråga om rättsmedicin samt vissa förvaltningsrättsliga förhållanden
synes skiljaktigheterna så stora, att tjänstgöring av veterinär i annat land än
där vederbörande tagit sin examen, förutsätter viss kompletterande utbildning,
varvid vissa kunskapsprov bör avläggas.

Utredningen, som delar den i Nordiska rådet uttalade uppfattningen om
värdet av ett intimt samarbete mellan de nordiska länderna på förevarande
område, finner det önskvärt att åtgärder vidtas för att utjämna kvarstående
skiljaktigheter i veterinärutbildningen. Studietiden är f. n. längre i Sverige
än i Danmark och Norge. En förkortning av studietiden i vårt land synes
vara en viktig åtgärd i detta avseende. För att erhålla så nära anpassning
som möjligt inom de olika ämnena anser utredningen, att vederbörande rektorer
och ämnesrepresentanter i de olika nordiska länderna bör hålla fortlöpande
kantakt i frågor rörande studieplaner, kunskapsfordningiar, resurser
för undervisningen m. m. Utredningen understryker vikten av att högskolan
erhåller medel för internordiska resor, vilka medel bör redovisas under särskild
post under omkostnadsanslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Eu gemensam nordisk arbetsmarknad torde enligt utredningens mening i
första hand komma att innebära utbyte av i resp. hemländer utbildade veterinärer.
Utbildning fram till veterinärexamen synes, i vart fall t. v., praktiskt
taget helt komma att ske i vederbörandes hemland. Antalet utbildade torde
också i huvudsak komma att dimensioneras efter varje lands behov av veterinär
arbetskraft. För att erhålla en större likformighet på arbetsmarknaden
bör man i länder med intagningsspärr till utbildningen eftersträva att göra
intagningen så vid, att arbetsmarknadsförhållandena mera direkt kommer
att påverka antalet studerande.

Enligt utredningens mening bör vid behov vid den svenska veterinärhögskolan
anordnas kurser i rätts- och författningsrättsliga frågor. Därigenom
skall ges möjlighet för den, som erhållit legitimation som veterinär i annat
nordiskt land, att tjänstgöra som veterinär i Sverige. Utredningen förutsätter,
att ömsesidighet i kraven på veterinärlegitimation och därmed även i
fråga om att anordna erforderliga kompletteringskurser skall komma till
stånd mellan de nordiska länderna.

Antalet studerande. Utredningen erinrar om arbetsmarknadsstyrelsens år
1959 publicerade prognos rörande det framtida behovet av veterinärer. Enligt
prognosen är en årlig intagning på 25—30 studerande per år lämplig.
Enligt en senare av styrelsen verkställd prognos har efterfrågan på veterinärer
beräknats bli något mindre än vad som tidigare antagits.

Under läsåret 1963/64 har intagningen till veterinärhögskolan omfattat 35
studerande och har således något överstigit det högre intagningsalternativet
i arbetsmarknadsstyrelsens prognos. Utredningen anser, att en del omständigheter
talar för att intagningen till veterinärhögskolan även i fortsättningen
bör vara av högre storleksordning än arbetsmarknadsstyrelsen räknat
med. Sålunda har användningen av svenska veterinärer vid uppbyggnadsarbetet
i de underutvecklade länderna ökat. Principiella invändningar kan också
resas mot att tillämpa spärrar till viss utbildning. En obegränsad intagning
kan emellertid medföra, att en del studerande kan få svårigheter att efter
avlagd examen finna sysselsättning inom sitt utbildningsområde. Även
kostnaderna för varje studerande skulle stiga väsentligt vid tillämpningen av
principen om fri intagning. Med hänsyn till dessa synpunkter bör enligt utredningens
uppfattning undervisningsresurserna vid högskolan utformas så,
att mellan 30 och 40 studerande kan antas årligen. Utredningen har vid beräkningen
av denna intagning utgått från att ett visst bortfall av studerande
äger rum under studietiden.

Utformningen av studieplanen. Enligt utredningen bör en ny studieplan
utformas i syfte att åstadkomma en utbildning, som i möjligaste mån ger de
kunskaper, som flertalet veterinärer numera behöver. Hänsyn har även tagits
till veterinärmedicinens senaste landvinningar, ändringar i husdjursbe -

Kungl. Maj: t» proposition rt 38 år t Hit 5

ståndet m. £1. faktorer. Eoligt utredningens mening erfordras aH tjärat de hittills
förekommande ämnesgrupperna som grund för veterinärutbildningen.
Vissa förskjutningar av utbildningstiden inom och mellan dessa ämnesgrupper
bör emellertid ske. Utredningens förslag innebär en viss minskning av
studietiden i kirurgi samt att hovbeslags- och anspannsiära. och läran om
hovens sjukdomar bör försvinna som självständiga ämnen. Förslaget innebär
vidare bl. a., att undervisningen i livsmedels&ygien utformas med hänsynstagande
till veterinärernas nya arbetsuppgifter inom Irvsmedelshygienen
och livsmedelskontrollen.

För utredningens uppläggning av studierna till veterinärexamen liar gällt
följande huvudprinciper. Undervisningen i varje ämne skall i huvudsak vara
koncentrerad till en samlad tidsperiod. För att möjliggör* en sådan ordning
erfordras i princip att varje enskilt ämne är infäst och sluttenterat innan
studierna i nästa ämne påbörjas. Systemet fordrar att turordningen
mellan ämnena bestäms utifrån den synpunkten, att de studerande i varje
skede av utbildningen skall erhålla den bästa grunden för de fortsatta studierna.

Veterinäruthildningen bör liksom nu omfatta veterinärkandidatexamen
och veterinärexamen. Utbildningen bör omfatta följande ämnen, varav samtliga
utom klinisk propedeutik skall avslutas med tentamen och benämnas
examcnsämnen, nämligen

för veterinärkandidatexamen: anatomi, histologi, medicinsk kemi, fysiologi,
farmakologi, bakteriologl, v ir o logi, parasitologi, exteriör- och raslära;

för veterinärexamen: klinisk propedeutik i kirurgi och medicin I, patologi,
sjukdomsgenetik och husdjurshygien, kirurgi, medicin I, medicin II,
obstetrik och gynekologi, epizootologi, veterinär författningskunskap samt
livsmedelshygien.

I veterinärexamen bör förutom förenämnda ämnen ingå jämväl följande
särskilda ämnen, nämligen klinisk kemi, röntgenologi och radlofoiologi. Med
särskilda ämnen avser utredningen i likhet med vad som gäller för läkarutbildningen
sådana ämnen i vilka särskild tentamen ej avläggs. I stället krävs
att studerande undergår godkänt slutförhör i dessa ämnen.

Därtill kommer särskilda patologi- och terapikonferenser, vilka inte bör
vara förenade med förhör, men med skyldighet för de studerande att närvara.

Enligt utredningens mening bör läsåret enligt den nya studieordningen i
huvudsak motsvara nuvarande läsår, som omfattar tiden fr. o. in. september
t. o. in. maj, dock med den ändringen, att vårterminerna bör förlängas med
eu vecka i juni och höstterminerna med en vecka i augusti för att extra tid
för tentamina skall erhållas.

Veterinärkandidatexamen skall avläggas före utgången av andra läsåret,
medan veterinärexamen skall avläggas före utgången av sjätte läsårets hösttermin
eller kort tid därefter. Studiegången bör ges i huvudsak följande utformning,
nämligen

5 Ilihang till riksdagens protokoll 5. 1 samt. Nr SS

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Första läsåret: introduktionskurs, anatomi och histologi, exteriör- och
raslära, medicinsk kemi;

andra läsåret: medicinsk kemi, fysiologi, farmakologi, bakteriologi, virologi,
parasitologi;

tredje läsåret: klinisk propedeutik i kirurgi och medicin I, patologi, sjukdomsgenetik
och husdjurshygien;

fjärde läsåret: sjukdomsgenetik och husdj urshygien, klinisk kemi, röntgenologi,
kirurgi, medicin I;

femte läsåret: epizootologi, veterinär författningskunskap, klinisk diagnostik
i obstetrik och gynekologi samt medicin II, medicin II, obstetrik och
gynekologi, radiobiologi;

sjätte läsåret: livsmedelshygien.

Somrarna mellan fjärde och femte samt mellan femte och sjätte läsåren
bör kunna disponeras för frivillig tjänstgöring vid klinikerna för fördjupade
studier för dem, som vill ernå de två högsta betygsgraderna.

Utredningen framhåller, att förslaget till studieplan närmast bör ses som
en principiell riktpunkt för utformningen av studieordningen under den
närmaste tiden. Det bör ankomma på högskolestyrelsen att följa utvecklingen
på det veterinära verksamhetsfältet och inom det veterinärmedicinska
forskningsområdet samt att på grund därav vidta eller föreslå de ändringar
i studieplanen, som visar sig påkallade. Då den totala studietiden inte
bör tillåtas överstiga den av utredningen föreslagna tiden, är det nödvändigt
att styrelsen då den medger förlängningar i fråga om vissa ämnen också
anger vilka ämnen, som med hänsyn till deras relativt sett minskade betydelse
samtidigt bör avkortas. Styrelsen bör även tillse, att undervisningen
inom de olika ämnena har en ändamålsenlig utformning.

Då förslaget till omläggning av studieplanen genom koncentrationen och
rationaliseringen av undervisningen bör leda till en kvalitativt förbättrad
veterinärutbildning anser utredningen att examinerad veterinär även i fortsättningen
bör bibehållas vid nuvarande disputationsrätt.

Utredningen anser, att för undervisningsnämnden bör tillämpas samma
bestämmelser vid veterinärhögskolan som vid universiteten.

Yttrandena

Utredningens uppfattning att utbildningen måste avse en veterinärexamen
utan linjeindelning delas av veterinärstyrelsen och Sveriges
veterinärförbund. Ett antal remissinstanser ifrågasätter emellertid om inte
en linjeindelning bör ske med möjlighet till specialisering inom det livsmedelshygieniska
eller det kliniska området. Sådana synpunkter anförs av livsmedelsstadgekommittén,
medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet,
lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan, statens jordbruksnämnd, Riksförbundet
Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

Kötlbranschens riksförbund understryker nödvändigheten av att veteri -

KungL Maj.ts proposition nr 38 år 1965 67

närutbildningen differentieras på så sätt att personal utbildas som kan
överta veterinärens funktion som kontrollant vid slakterier och charkuterifabriker.
Riksförbundet anser en veterinär vara överkvalificerad för ifrågavarande
uppgifter. Sveriges kemiska industrikontor (Kemikontoret) varnar
för uppfattningen att en växande efterfrågan på för livsmedelskontroll utbildad
arbetskraft med nödvändighet skall tillgodoses med veterinärer.

Enligt kemikontoret är det lämpligt att skilja mellan den utbildning som
krävs för å ena sidan hygienkontrollen och å andra sidan den egentliga livsmedelskontrollen.
Stora förväntningar om en för livsmedelskontroll lämpad
utbildning kan enligt kemikontorets åsikt fästas vid den planerade utbildningen
av livsmedelskemister vid Lunds tekniska högskola. Denna teknikerkategori
torde få en utbildning, som gör den bättre lämpad för arbetet
med livsmedelskontroll än veterinärer. Kemikontoret framhåller, att utredningen
ej har gått in på i vilken utsträckning livsmedelskemister kan komma
att ersätta veterinärer i den statliga och kommunala livsmedelskontrollen.
Den vid veterinärhögskolan bedrivna utbildningen kan inte betraktas
som en från det övriga högre utbildningsväsendet isolerad företeelse. Kemikontoret
förordar att nya behovsberäkningar företas innan statsmakterna
beslutar om veterinärhögskolans dimensionering, varvid substitutionsförhållandena
mellan veterinärer och andra yrkesgrupper, särskilt livsmedelskemister
bör beaktas.

Utredningens förslag att genom bl. a. övergång till större bundenhet i
studiegången och rationalisering av undervisningen nedbringa den
faktiska studietiden till fem och ett halvt år tillstyrks i princip eller lämnas
utan erinran av nära nog samtliga remissinstanser. Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan
och Universitetslärarförbundet framhåller emellertid att
en förutsättning för ifrågavarande förkortning är att viss ytterligare läraroch
biträdespersonal utöver den av utredningen föreslagna tillförs högskolan.
Sveriges veterinärförbund anför, att den planerade upprustningen av
institutioner, lärarpersonal m. m. måste komma till stånd samtidigt samt
måste betraktas som ett minimum för möjligheten att uppnå det avsedda
syftet. Förbundet utgår vidare ifrån att dispensmöjligheter från den bundna
studieordningen skall finnas då särskilt skäl (t. ex. längre sjukdom) föreligger.

SFS finner, att en hårt bunden studiegång skulle vara möjlig, om varje
kurs hade relativi golt om tid till sill förfogande. Så synes icke vara fallet
för den veterinärmedicinska utbildningen. SFS förordar därför att ny kurs
skall kunna påbörjas efter veterinärkandidatexamen även om föregående
kurs icke tenterats av. Utredningens förslag på denna punkt ifrågasätts vidare
av SACO. Enligt SACO skulle en mindre försening vid eu rigorös tilllämpning
av bunden studiegång kunna innebära ett års väntan för de studerande,
innan studierna kan fortsättas. SACO föreslår, att eu rekommendation
i stället intas i studieordningen om all de studerande bör följa denna.

Såväl SACO som SFS anser, att utredningen har berört undervisningens

Kungi. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

utformning val flyktigt. SFS finner det orealistiskt att tänka sig en studietid
på fem och ett halvt år, om inte undervisningsformerna och kurslitteraturens
omfång och innehåll förändras. Med hänvisning till värdet av en
viss fritid för de studerande förordar SFS även att sådan undervisning och
tjänstgöring minskas, som är mindre meningsfull. SFS föreslår således, att
jourtjänstgöringen avskaffas eller åtminstone skärs ned och att i stället biträdespersonalen
utökas. Till nyss anförda synpunkter av SFS ansluter sig
Veterinärmedicinska föreningen och veterinär styrelsen.

Även Riksförbundet Landsbygdens folk och skogshögs kolans kollegium
anser det diskutabelt, om man endast genom en omläggning av den nuvarande
undervisningen kan reducera studietiden som utredningen förutsatt.
Medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet framhåller, att tid för tentamensläsning
och tentamen ej anslagits utöver de i huvudsak oförändrade
kurstiderna. Enligt fakultetens mening torde det vara omöjligt att på
detta sätt nå den föreslagna studietidsförkortningen utan att samtidigt
minska fordringarna på studenternas kunskaper.

Med hänsyn till osäkerhetsmarginalerna finner arbetsmarknadsstyrelsen
det vara motiverat att instämma i utredningens förslag om en årlig intagning
av 30—40 studerande. Förslaget tillstyrks vidare av nämnden
för internationellt bistånd, som anför bl. a. följande.

Det är nämndens uppfattning att utvecklingsländernas behov av veterinärutbildade
personer på olika nivåer är mycket stort och att detta behov
för närvarande och inom en överskådlig framtid kommer att vara svårt
att täcka. Det framtida behovet av veterinärer för punktinsatser i skilda
länder eller i samband med svenska koncentrerade projekt kan i dagens
läge inte anges men en kraftig expansion av nämndens verksamhet på jordbruksområdet
förväntas medföra en avsevärd ökning av efterfrågan på veterinärer.
Eventuella framtida insatser för att upprätta veterinärfakulteter
i utvecklingsländerna kommer vidare att kunna göras endast om svenska
lärar- och forskningskrafter kan ställas till förfogande, vilket ytterligare
ökar behovet av en breddad rekryteringsbas på veterinärområdet. Utan att
ha fastställt riktlinjerna för sin framtida verksamhet på veterinärområdet
vill nämnden vidare understryka att dess utbildningsbehov med all sannolikhet
kommer att ställa stora krav på velerinärhögkolans undervisningsresurser.
Med stöd av vad som anförts vill nämnden utan reservation instämma
i veterinärhögskoleutredningens slutsats att veterinärhögskolans
undervisningsresurser dimensioneras så att mellan 30 och 40 studerande
kan antagas årligen.

SFS anser att den veterinärmedicinska utbildningen, som nu måste betecknas
som mycket specialiserad, bör göras mera flexibel, så att den snabbi
kan anpassas till en förändrad arbetsmarknad. Sålunda finner SFS det
angeläget att undersöka möjligheterna till kombination av veterinärmedicinska
studier med tekniska, naturvetenskapliga eller samhällsvetenskapliga
studier. Vidare bör lämpliga vidareutbildningskurser anordnas för dem

KangL Maj:ts proposition nr 33 år 1965

som avlagt veterinärexamen men inte blir praktiserande veterinärer utan
söker sysselsättning inom annat verksamhetsområde med anknytning till
veterinärmedicin. SFS framhåller, att utredningen utan närmare analys
glidit förbi dessa för intagningens storlek ytterst väsentliga frågor. SACO
anser, att små förutsättningar torde föreligga för en vidgning av veterinärernas
adekvata användningsområde. Med hänsyn härtill och med tanke
på att veterinärerna utgör en mycket liten utbildningsgrupp vill SACO
framhålla vikten av att antalet studerande ökas försiktigt. Varje ändring
av intagningen bör baseras på ingående analyser rörande efterfrågan på
veterinärer. Liv&medelsstadgekommittén fäster uppmärksamheten på att
den av utredningen beräknade intagningen inom en infe alltför avlägsen
framtid i anledning av den framtida livsmedelskontrollen kan visa sig otillräcklig
och att de av utredningen kalkylerade undervisningsresurserna därmed
kan bli alltför små.

1963 års forskarutredning framhåller, att vid utformningen av den nya
studieplanen måste tillses, att veterinärexamen även i framtiden kan
tjäna som en fullgod bas för den därpå byggande forskarutbildningen. Sveriges
veterinärförbund och SACO understryker att likformighet hör råda
mellan läkares och veterinärers examina. Veterinärexamen bör sålunda ändras
till vet eri u är medicine licentiatexamen.

Med hänsyn till den vikt som den nya studieplanen måste tillmätas ur
såväl samhällets som den enskildes synpunkt förutsätter statskontoret, att
gemom högskolestyrelsens försorg åtgärder kommer att vidtas för en uppföljning
av utvecklingen beträffande studieresultat och studietidens längd.
Eftersom den nya studieplanen skulle medföra viss förlängning av vår- och
höstterminerna vill statskontoret även erinra om vad som anförts i prop.
1964: 50 (s. 298) angående angelägenheten av att tidpunkterna för termins
eller i varje fall läsårs början görs enhetliga.

Flera remissinstanser ställer sig tveksamma till att den kliniska undervisningen
beskärs. Jordbrukets forskningsråd och skogs- och lantbruksakademien
framhåller, att de från högskolan utexaminerade veterinärerna
avses äga tillräcklig skolning för att omedelbart efter examen fullt självständigt
utöva veterinärpraktik och därmed axla ansvaret för klinisk behandling
av inånga gånger synnerligen värdefulla husdjur. Frågan om förkortad
studietid hör därför uppmärksamt observeras under de kommande
åren för att fastställa, om eu förlängning av den kliniska utbildningstiden
eventuellt är påkallad.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anser, ull en tidsmässig koncentrering
av undervisningen är svår i fråga om de kliniska ämnena. Ett tillägg
på obligatorisk assistenttjänstgöring under exempelvis två månader för
kirurgi och medicin I synes starkt befogat, bl. a. med hänsyn till knappheten
på djurpalientmateriul. Sådan tjänstgöring kunde förläggas Ull som -

Knngl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

maren, då klinikerna av serviceskäl ändå är verksamma. Lärarkollegiet erinrar
om att assistenttjänstgöring i kliniska ämnen enligt den medicinska
examensstadgan pågår hela sommaren.

Även veterinärstyrelsen, styrelsen för veterinärmedicinska anstalten och
lärarkollegiet vid veterinärhögskolan har svårt att finna skäl för utredningens
uppfattning att de studerande skall beredas ledighet för två och en
halv månads ferier under tredje och fjärde sommaren. Denna tid bör liksom
hittills kunna användas för kliniktjänstgöring, vilket betyder bättre
utnyttjande av materialet och möjlighet till viss spridning av de studerande.
Veterinärmedicinska anstalten föreslår, att en utredning företas rörande
möjligheterna att förlägga en del av den nuvarande tjänstgöringen vid den
ambulatoriska kliniken till lämpliga fältstationer.

Utredningens förslag att frivillig tjänstgöring på klinikerna under somrarna
mellan fjärde och femte samt femte och sjätte läsåret skall meritera
för högre betyg avstyrks av SFS, SACO och Sveriges veterinärförbund. Endast
avlagda kunskapsprov bör liksom hittills inverka på betygsättningen.
I fråga om studiegången framhåller remissinstanserna bl. a. följande.

SFS anser, att kursen klinisk propedeutik i kirurgi och medicin bör placeras
i nära anslutning till kurserna i kirurgi och medicin I. Ifrågavarande
propedeutiska kurs är enbart en förberedelse för medicin I och bör således
inte komma ett helt år före detta ämne. Kursen i exteriör- och raslära
bör inte placeras i omedelbar anslutning till anatomi och histologi. Enligt
SFS synes det mera pedagogiskt givande om de studerande före denna kurs
fått någon kännedom om och erfarenhet av levande djur. SFS föreslår därför
att exteriör- och rasläran placeras in vid en senare tidpunkt av studierna.

Sveriges veterinärförbund anför, att bakteriologins vikt i modern veterinärmedicin
på intet sätt motsvaras av dess utrymme i studieordningen. Förbundet
understryker nödvändigheten av att bakteriologin ges väsentligt
ökade resurser — ej minst i fråga om undervisningstidens längd. Medicinalstyrelsen
framhåller vikten av att veterinärer tillförsäkras en tidsenlig utbildning
i omgivningshygien.

VI. Kostnadsberäkningar m. in.

Utredningen

Personal, m. m. Vid sina beräkningar rörande personalbehovet vid v eterinärhögskolans
institutioner har utredningen utgått från att
universitetsutredningens riktlinjer bör vara tillämpliga på flertalet av institutionerna.
De avvikelser, vilka är betingade av högskolans och den
veterinärmedicinska forskningens speciella förhållanden inskränker sig i
huvudsak till de kliniska institutionerna. Dessas karaktär av att jämväl
vara sjukhusinrättningar medför därutöver behov av speciella, av djursjukvården
betingade befattningar. Vid institutionerna för kirurgi, medicin I,

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 ar 1965

medicin II samt obstetrik och gynekologi erfordras enligt utredningens mening
som förut nämnts ett antal klinikveterinärer och befattningshavare av
biträdeskaraktär. Även verksamheten vid några av de teoretiska institutionerna
kräver viss personal utöver av universitetsutredningen angivna normer.
Vid institutionen för sjukdomsgenetik och husdjurshygien behövs tre
särskilda biträdesbefattningar för verksamheten vid institutionens försoksladugård.
Vidare motiverar obduktionsverksamheten vid institutionen för
patologi att biträdespersonalen där utökas med två befattningar. För institutionen
för röntgenologi har utredningen med hänsyn till nödvändigheten
av extra ledighet in. in. på grund av strålningsriskerna beräknat ett behov
av fem biträden. Vid institutionen för klinisk kemi erfordras till följd av
kraven från den klinisk-kemiska och radiobiologiska verksamheten två
forskarassistenter. Därtill kommer att två särskilda befattningar behövs för
biträde vid det föreslagna isotopstallet.

I fråga om erforderlig assistent- och amanuenspersonal anser utredningen
det lämpligt att beräkna tilldelningen i assistenttimmar. Högskolan bör
ha frihet att välja den personalkategori — assistent eller amanuens
som i det aktuella fallet kan anses lämplig. Utredningen har ej heller ansett
det möjligt eller lämpligt att i detalj ange bdträdespersonalens uppdelning
på olika befattningar inom institutionerna eller avdelningarna. Det
bör åvila styrelsen att i samband med de årliga anslagsäskandena framlägga
förslag i nämnda avseenden. I detta sammanhang framhåller utredningen,
att i avvaktan på att ställning tas till hovbeslagskolans framtida
organisation bör skolan närmast lyda under institutionen för sjukdomsgenetik
och husdjurshygien.

Utredningens förslag totalt i vad avser personalen vid högskolans vetenskapliga
institutioner framgår av följande sammanställning.

Förslaget innebär således att den fasta personalorganisationen vid högskolans
institutioner i förhållande till budgetåret 1964/65 utökas med ca 95
tjänster. Bl. a. utökas antalet professurer från 12 till 16.

Vid högskolan finns f. n. fem docenttjänster och en forskardocenttjänst.
En strikt tillämpning av principen att till varje professur och laboratur ellei
motsvarande bör anknytas en docentur innebär, att antalet docenter skulle
fem- eller sexdubblas. Redan med hänsyn till det nuvarande antalet doktorander
inom veterinärmedicinen är en sådan ökning av docentantalet inte
möjlig inom en mera begränsad tidsrymd. Härtill kommer att antalet docenturer
bör stå i viss rimlig proportion till antalet sluttjänster med behov
av vetenskaplig skolning inom vederbörande yrkeskår. Enligt utredningens
mening bör man på längre sikt sträva mot att ha en docentur för varje professur.
Utredningen föreslår att fem nya docenttjänster och en ytterligare
forskardocenttjänst nu inrättas vid högskolan.

För undervisning i vissa ämnen eller delar av ämnen inom veterinärutbildningen
anlitas f. n. elva speciallärare, vilka avlönas med arvoden från

Kimgl. Maj.ts proposition nr SS ér J96S

Befattning

Professor...................

Klinikchef...................

Laborator...................

Prosektor...................

Lärare i hovbeslag...........

Universitetslektor ...........

Klinik vete rma r .............

Forskarassistent .............

Förste assistent ..............

Assistent*....................

Högre kvalificerad biträdesper sonal.

.....................

övrig biträdespersonal ........

Summa

Budgetaret 1S64/65	Personalbehov,	''Ökrring
befintlig med riks-	utredningens	eller
statsanslag avlönad personal	beräkningar	minskning
12	16	+ 4
—	1	+ 1
14	17	+ 3
2	2	—
i	—	- 1
—	1	+ 1
—	8	+ 8
—	22	+ 22
23	—	-23
6 1/2	26	+ 19 1/2
1	14	+ 13
196	15''S	+ 47

165 1/2 260 +94 1/2

1 En assrstenttjänst i sammanställningen motsvarar
stenttinamar.

en ärlig tjänstgöringstid av 1006 assi -

hogskolans avlön i ngsan slag. Utredningens förslag till förstärkning av den
fasta lärarpersonalen innebär bl. ». att fem dylika tjänster kan bittras, nämligen
specrallärama i hälsokontroll av svin resp. fjäderfä, i allmän livsmedelskontroll,
i receptskrivning och läkemedelsekonomi samt i parasitologi.
Vid institutionen för obstetrik och gynekologi handhas undervisningen i artificiell
insemination av en lärare i Ae 25 och en förste assistent. Benämningen
på sistnämnda befattning bör ändras till biträdande lärare i artificiell
insemination.

Antalet befattningshavare vid högskolans administrativa avdelning och
dess bibliotek beräknar utredningen som tidigare nämnts behöva ökas med
sju resp. tre. I fråga om högskolans försöksgård och klinik i Skara föreslås,
att vardera delen av verksamheten får ett biträde för kontorsgöromål mot
f. n. ett gemensamt.

Utredningen behandlar vidare frågan -om ändrad Kmegradsplacering av
vissa befattningar vid statens veterinärmedicinska anstalt.

I det föregående har utredningen föreslagit, att antalet med riksstatsanslag
avlönade konsnlemtfeefattningar vid anstaltens konsulentavdelnimg, däri inberäknat
a vdelningsf öreståndaren, bör ökas från fem till nio. AvdelningsforeståndaTen
är f. n. placerad i lönegrad Bo 1, medan övriga konsulenter
har löneställningen högst Ae 27. Med hänsyn till att höga krav ställs på dessa
befattningshavare bör löneställningen förbättras. Högstlönesystemet för
konsulenterna bör bibehållas men slutlönegraden bör i analogi med vad som

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 dr 1965

bl. a. tillämpas inom specåalrådgivningen på jordbruksforskningens område
hojas till B 1. För att nå denna lönegrad bör konsulent inneha förstärkt docentkompebens.
Utöver nu nämnda krav måste av föreståndaren för avdelningen
krävas framstående administrativ förmåga. Får att motsvara fordringarna
bör tjänsten uppflyttas till lönegrad Bo 3.

I anledning av särskild remiss har utredningen även prövat löneställningen
för övriga högre befattningshavare vid anstalten. Beträffande anstaltsföreståndaren
föreslår utredningen ingen ändring av nu gällande villkor.
Däremot föreslås ändrad löneställning för avdelningsföreståndare och
laboratorer, f. n. placerade i lönegrad Bo 1 resp. Ao eller Ae 27. Utredningen
har tidigare föreslagit att föreståndarna för konsulentavdelningen,
serologiska avdelningen (produktionsavdelningen) och de nya virologiska
och parasitologiska avdelningarna skall placeras i Bo 3. Återstående avdelningsföreståndartjänster
avser chefsbefattningar vid anstaltens bakteriologiska
och patologisk-anatomiska avdelningar samt anstaltens kemiska
laboratorium. Bl. a. med hänsyn till vad tidigare anförts föreslår utredningen
att nämnda laboratorium i fortsättningen benämns anstaltens kemiska
avdelning. Utredningen framhåller, att av föreståndarna för de tre
nu nämnda avdelningarna bör krävas framstående vetenskaplig skicklighet
och framträdande administrativ fÖTmåga. Jämförelse med närmast
motsvarande befattningar på annat håll synes motivera att även ifrågavarande
avdelningsföreståndartjänstcr placeras i lönegrad Bo 3. Vidare bör
laboratorerna vid anstalten placeras i lönegrad Bo 1, varvid bör fordras
samma kompetens som för laboratorer vid universiteten.

Av utredningen tidigare omnämnd förstärkning av anstaltens kemiska
avdelning med viss biträdeshjälp för toxikologiska uppgifter anser utredningen
bör ske i den formen att tre nya biträdestjänster tillförs avdelningen.
Styrelsen bör framlägga förslag om lönegradsplacering av dessa tjänster.

I det följande torde i sammandrag få redovisas utredningens beräkningar
rörande statsverkets kostnader för den av utredningen förordade upprustningen.
Vid beräkningen har utredningen utgått från 1963 års löner
och priser. Sammanlagt innebär utredningens förslag en kostnadsökning
av 5,6 milj. kr. eller med 46 % av den löpande statliga medelsanvisningen
till forskning, försök och högre utbildning inom veterinärmedicinens
område. Fördelningen på olika anslag framgår av följande sifferuppgifter.
(En schablonmässig uppräkning av utredningens beräknade kostnadsbclopp
till 1964/65 års nivå har gjorts för att möjliggöra eu jämförelse
med innevarande budgetår.)

	Anvisat	Av utredningen
	19(54/65	föreslagen ökning
	<1 000 kr.)	(1 000 kr.)
Veterinärhögskolan Avlöningar....................	............ 5 100	3 200
Omkostnader ................	............ 1 312	450

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

	Anvisat	Av utredningen
	1964/65	föreslagen ökning
	(1 000 kr.)	(1 000 kr.)
Materiel ..................................	425	1 300
Nyanskaffning av apparater m. m...........	350	350
Bokinköp och bokbindning..................	70	80
Försöksverksamheten ......................	—	150
Lantbruksdriften vid högskolans försöksgård	—	1
Högskolans klinik i Skara..................	—	1
Veterinärinrättningen i Skara ..............	386	—
Summa	7 257	5 541
Statens veterinärmedicinska anstalt
Avlöningar ..............................	3 933	510
Omkostnader ............................	1 097	170
Summa	5 030	680
Främjande av ograduerade forskares veten-skapliga verksamhet Del i anslaget under åttonde huvudtiteln ....	120	80
Totalt	12 407	6 301

Mot den beräknade utgiftsökningen bör enligt utredningen ställas den
inkomstökning som bör bli följden av att högskolans och anstaltens resurser
kraftigt förstärks. Bland statsverkets inkomsttitlar är för budgetåret
1964/65 högskolans inkomsttitel uppförd med 925 000 kr. och anstaltens
med 1,7 milj. kr. Utredningen räknar med att inkomsterna under ifrågavarande
titlar kommer att öka med ca 12 %. Utredningen anser vidare att
en justering bör ske av de vid högskolan och anstalten tillämpade taxorna.

Den av utredningen förordade upprustningen anses böra genomföras
inom en tidsperiod av tre år. Införandet av den nya studieordningen bör
ingå som ett första steg. De nya befattningarna bör inrättas i den takt som
betingas av den nya studieordningen. Samtliga professurer, laboraturer
och docenturer med undantag för professuren i parasitologi och laboraturerna
i toxikologi och livsmedelskemi föreslås dock inrättas det första året.
Även de ändringar som i administrativt hänseende erfordras för upprustningen
bör genomföras det första året. Anslagen till biträdeshjälp samt
omkostnads-, materiel- och utrustningsanslagen bör erhålla hälften av den
förordade upprustningen under det första året och hälften av återstoden
under vartdera av de båda följande åren.

Byggnadsfrågor. Det av utredningen i särskild skrivelse angivna totala
behovet av nybyggnader vid högskolan och veterinärmedicinska anstalten

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1965

framgår av följande sammanställning. Beräkningen av lokalbehovet är baserad
på den organisation och personaluppsättning utredningen föreslagit.

Utredningen framhåller, att de kemiska institutionerna bör erhålla nya
lokaler närmast i tur efter den virologiska institutionen. Vidare anses
behov av nya institutionsbyggnader i första hand föreligga för institutionerna
för sjukdomsgenetik och husdj urshygien samt medicin I och röntgenologi.

De av utredningen föreslagna nybyggnaderna med en nettoyta av ca
9 500 m2 har av byggnadsstyrelsen kostnadsuppskattats till sammanlagt
21,5 milj. kr.

Kungl. Maj.-is proposition nr JM dr 1965

Institution

TJirvarande yta
foa» nettoyta)

Utbyggnadsbehov, m. m.

(in* -aettoyta)

Virologi

Medicinsk resp. klinisk
kemi

Anatomi och histologi Fysiologi -

Farmakologi

Bakteriologi och
epizootologi

Parasitologi

Patologi

Sjukdomsgenetik
och husdjurshygien Avd.

för hovbeslag
m. m.

Röntgenologi

Kirurgi
Medicin I

Medicin II

Obstetrik och
gynekologi

Livsmedelshygien

Summa

900 varav 700 avser inst. för
allmän och medicinsk kemi
och 200 kliniska centrallaboratoriet -

750 samt stall för försöksdjur
(35)

460 egna lokalutrymmen, 430
gemensamt med farmakologiska
institutionen

300

590

100

700

950 på fem olika platser
inom högskolans område,
därav 715 för djurhållning

850

220 i fem olika institutionsbyggnader -

1 400 i en äldre byggnad ; 600
i en nybyggnad

1 375

770 egna lokaler, 360 disponeras
gemensamt med inst.
för obstetrik och gynekologi

2 622

800
14 302

2 100 samt ett djo rims inkl.
destruktionsanläggning om
ca 400

7 950, vaTav 765 avser lokaler
för undervisning eller eljest
gemensamma utrymmen,
700 inst. För medicinsk kemi,
1 115 inst. för klinisk kemi
och 430 isotopstall

Ombyggnad inom Tamen för
byggnadsstyrelsens anslag
för ändamålet

200

300, därutöver stallutrymmen
(ca 200) till gemensamt förfogande
för inst. för farmakologi
och fysiologi

Vissa förbättringsåtgärder
250

Utökade lokaler kan erhållas
inom ramen för frigjorda utrymmen
i nuvarande kemibyggnad 1

050, avser egen institutionsbyggnad Avdelningens

lokaler bör t. v.
användas för sitt ändamål

1 000, avser egen nybyggnad
längre fram; t. v. bör lokaler
kunna erhållas bl. a. i nuvarande
kemibyggnad

Ombyggnad inom ramen för
byggnadsstyrelsens anslag

En nybyggnad längre fram;
t. v. bör ökade utrymmen
kunna erhållas genom att
kliniska centrallaboratoriets
lokaler friställs

En nybyggnad 500—600, därutöver
550 stallutrymmen
som en tillbyggnad till befintliga
paviljonger

ca 9 500

Kungl. åfa}:ta proposition nr 38 dr 1965

Yttrandena

Statskontoret påpekar, att utredningen vid beräkningen av personalbehov
och materielanslag har utgått från av universitetsutredningen för närmast
jämförbara ämnesområden uppställda normer. Ämbetsverket förutsätter,
att de verkliga behoven undersöks noggrant innan beslut fattas.
Enligt Statstjänstemannaförbundet bör biträdespersonalen dimensioneras
så, att den befrielse från handräckningstjänst som föreslås för de studerande
verkligen kan realiseras. Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan: och
Universitetslärarförbundet föreslår, att vissa biträdesbefattningar utöver vad
utredningen föreslagit inrättas vid institutionerna för kirurgi samt obstetrik
och gynekologi.

Utredningens uppfattning att vid tillsättning av vissa professurer vid
högskolan och avdelningsföreståndartj.änster vid veterinärmedicinska anstalten
särskild hänsyn skall tas till administrativ förmåga delas ej av
SACO, SFS och Sveriges veterinärförbund. Däremot biträds utredningen på
denna punkt av styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt. Såväl anstaltsstyrelsen
som medicinska fakulteten vid Uppsala universitet, Universitetslärarförbundet
och Sveriges veterinärförbund tillstyrker ändrad löneställning
för nämnda avdelningsföreståndare. Enligt SACO bör frågor rörande
lönesättning m. m. bli föremål för förhandlingar i sedvanlig ordning.

En fortsatt snabb och ingående utredning av högskolans behov av nyoch
ombyggnader förordas av styrelsen för veterinärhögskolan, lärarkollegierna
vid veterinärhögskolan och karolinska institutet, styrelsen för statens
veterinärmedicinska anstalt, statens medicinska forskningsråd, Sveriges
veterinärförbund och Universitetslärarförbundet. Flera av de nämnda
remissorganen understryker, att de föreslagna institutionsbyggnaderna för
virologi och de kemiska ämnena samt isotopstallet bör snarast uppföras. 1
anslutning till sitt remissutlåtande över utredningens andra betänkande har
byggnadsstyrelsen i särskild skrivelse sökt jämföra de totala kostnaderna
vid en utbyggnad av högskolan inom nuvarande institutionsområde och
vid en förflyttning till lantbrukshögskolan i Ultuna. Styrelsen har därvid
liksom utredningen förutsatt att även veterinärmedicinska anstalten måste
flyttas. Merkostnaderna för investeringar i Ultunaalternativet kan enligt
styrelsen uppskattas till ca 12 milj. kr. Styrelsen har även upprättat eu
schematisk tidsplan för en utflyttning av högskolan och anstalten. Enligt
planen skulle utflyttningen genomföras på tio år. Styrelsen anser merkostnaderna
för att flytta veterinärhögskolan och veterinärmedicinska anstalten
vara relativt begränsade. Med hänsyn bl. a. till de rationaliseringsvinster,
som torde kunna erhållas vid en till Ultuna sammanförd verksamhet, samt
till att expansionsmöjligheterna för högskolan och anstalten vid nuvarande
läge är ylterst begränsade finner styrelsen eu utflyttning till Ultuna vara
mycket väl motiverad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

VII. Anslag för budgetåret 1965/66

Statens veterinärmedicinska anstalt: Avlöningar. För innevarande budgetår
har anvisats ett förslagsanslag av 3 933 000 kr. I prop. 1965: 1 (bil. 11
s. 182) har anslaget upptagits med ett beräknat belopp av 4 636 000 kr.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt föreslår, att anslaget
ökas med 1 510 000 kr.

1. Personalförändringar ökning

a) Bakteriologiska avdelningen

1 institutionsbiträde högst Ae 5 (virus) .............. _j_ 14 148

b) Patologisk-anatomiska avdelningen

1 laborator Be 1 .................................. _|_ 53 928

c) Serologiska avdelningen (produktionsavdelningen)

1 laborator Be 1 .................................. _|_ 53 928

2 laboratorieassistenter Ae 11........................ _|_ 40 560

1 Iaboratoriebiträde högst Ae 9...................... _|_ 17 388

1 vaktmästare Ae 7 ................................ jo 488

1 biträde högst Ae 5................................ 14 148

d) Kemiska avdelningen

1 laborator Be 1 .............. _j_ 53 928

3 laboratoriebiträden (A 9—11) .................... -j- 57 816

e) Parasitologiska avdelningen

1 laboratorieveterinär högst Ae 23.................... _|_ 39 784

f) Konsulentavdelningen

3 konsulenter (resp. husdjurshygien och hovvård, livsmedelshygien,
får- och ungnötssjukdomar) högst Be 1 -f 161 784

1 konsulent för renskötseln högst Be 1 .............. _|_ 53 928

1 konsulent för viltsjukdomar högst Be 1 ............ -f 53 928

1 kanslibiträde Ae 7................................ J6 488

g) Kansliet (ekonomiavdelningen)

1 avdelningsingenjör högst Ae 25.................... _|_ 39 684

1 byråassistent Ae 19 .............................. _|_ 30 648

central handledning av eleverna, arvode .............. -}- 2 400

h) Särskilda undersökningar .......................... 17 000

i) Delpost till ersättningar till tillfällig arbetskraft ...... -f 1 000

2. Tjänsteförändringar

a) Lönegradsförändringar ............................. _j_ 250 181

b) Ordinariesättningar ................................ .

3. Löneomräkning....................................... _|_ 520 760

+ 1 509 917

Kuiigl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Motiv. Inledningsvis föreslås bl. a. att anstaltens kansliorganisation
omändras till en ekonomiavdelning. Förutom kamerala och allmänt administrativa
funktioner bör avdelningen också svara för biblioteket samt för
vissa tekniska funktioner.

1 it).'' Med hänsyn till den diagnostiska verksamhetens omfattning vid viruslaboratoriet
behöver biträdespersonalen förstärkas med ett institutionsbiträde.

Ib). Styrelsens förslag har framförts flera gånger tidigare. Beträffande
motiven torde få hänvisas till prop. 1960: 1 (bil. 11 s. 207).

1 c). Avdelningen bör förstärkas med en sektion för forskning och utvecklingsarbete
avseende immunbiologiska preparat. Härför krävs en laborator
och en laboratorieassistent. Med hänsyn till ökad försäljning av bakteriologiska
preparat föreslås att biträdespersonalen förstärks med en vaktmästare
och ett ekonomibiträde. För att uppta tillverkning av vissa nya
vacciner begärs dessutom en laboratorieassistent och ett laboratoriebitrade.

1 d). I överensstämmelse med veterinärhögskoleutredningens förslag föreslår
styrelsen, att avdelningen förstärks med en laborator, en laboratorieassistent
och två laboratoriebiträden avsedda för forsknings- och analysverksamhet
i fråga om de kemiska bekämpningsmedlens skadeverkan på
husdjur och vilt.

1 e). Med hänvisning till utredningens förslag om intensifierad parasitologisk
verksamhet föreslås, att ytterligare en tjänst som laboratorieveterinär
inrättas, avsedd för forskning och utvecklingsarbete.

1 f). I fråga om konsulenttjänsterna hänvisar styrelsen bl. a. till sitt
yttrande över utredningens betänkande. Med hänsyn till att antalet konsulenter
ökar behövs ytterligare ett kanslibiträde.

1 g). Behovet av en särskild ingenjörstjänst för de vetenskapliga avdelningarna
har gjort sig alltmer gällande. I samband med omorganisationen
av kansliet men även av andra skäl behövs vidare en byråassistent för beredning
bl. a. av vissa personalärenden. Till den laboratorieassistent som
tilldelas vissa funktioner inom elevutbildningen bör utgå arvode med
2 400 kr.

1 h). ökningen avser bl. a. viss lönereglering och löneomräkning.

1 i). Delposten, som förordats av utredningen, avser att täcka ökade
personalkostnader i anledning av inträffade epizootier eller andra oförutsedda
händelser. Den bör inte maximeras.

2. Styrelsen föreslår lönegradsuppflyttning in. in. av följande tjänster,

nämligen

sex avdelningsföreståndare i Bo 1 till Bo 3, fem laboratorer i Ao 27 till
Bo 1, två laboratorer i Ae 27 till Bo 1, fyra konsulenter och en statsepizootolog
i högst Ae 27 till högst Bo 1, eu byrådirektör i Ao 25 (Ag 27) till lägst
Ao 27, 15 laboratorieveterinärer i högst Ae 23 avlöningsförstärkning med
4 000 kr. var,

Ktutgh Maj:ts proposition nr 38 dr 1965

på bakteriologiska avdelningen två laboratoriehiträden i högst Ae 9- till
laboratorieassistent i Ae 11,

på patologisk-anatomiska avdelningen två laboratoriehiträden i högst
Ae 9 till laboratorieassistent i Ae 11, en vaktmästare i Ae 7 till institutionstekniker
i Ae 9, ett kontorsöiträde i högst Ae 5 till kanslibiträde i Ae 7,

på serologiska avdelningen ett kanslihiträde i Ao 7 till kontorist i Ao 9,
en kontorist i Ae 9 till kansliskrivare i Ae 11, ett laboratoriebiträde i högst
Ae 9 till förste laboratorieassistent i Ae 13, två laboratoriehiträden i högst
Ae 9 till laboratorieassistent i Ae 11, två vaktmästare i Ae 7 till institntionstekniker
i Ae 9, ett kontorsbiträde i högst Ae 5 till kanslibiträde i Ae 7,

på kemiska avdelningen ett laboratoriebiträde i högst Ae 9 till laboratorieassistent
i Ae 11, ett biträde i högst Ae 5 till förste institutionsbiträde
i Ae 7,

på parasitologiska avdelningen ett laboratoriebiträde i högst Ae 9 till laboratorieassistent
i Ae 11,

på konsukntavdelningen ett kansBbiträde i Ae 7 till kontorist i Ae 9,

på kansliavdelningen eu bokhållare i Ao 15 till kamrer i Ao 17, en biblioteksassistent
i Ao 11 till förste biblioteksbiträde i Ao 13, en kontorist i Ao 9
till kansliskrivare i Ao 11, en gårdskarl i Ao 7 till trädgårdsmästare i Ao 9,
ett kanslibiträde i Ao 7 till kontorist i Ao 9, en vaktmästare i Ao. 7 till förste
expeditionsvakt i Ao 9.

En vaktmästare i Ao 7 vid kanslisavdehiingen bör erhålla tjänstebenämningen
bilförare.

Styrelsen föreslår ordinariesättning av två lahoratorstjänster.

Yttrande, såvitt avser yrkandet under 1 d), har avgivits av 19S4- års
naturresursutredning. Utredningen förordar att medel för ändamålet ställs
till förfogande för jordbrukets forskningsråd.

Statens veterinärmedicinska anstalt: Omkostnader. För innevarande budgetår
har anvisats ett förslagsanslag av 1 097 000 kr. I prop. 1965:1 (bil.
Ils. 182) har upptagits ett beräknat belopp av 1 215 000 kr.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt föreslår, att anslaget
ökas med 512 900 kr.

	Anvisat	Föreslagen ändring 1965/66
	1964/65	Mynd.	Dep:t
1. Sjukvård m. m.....	10 500	+ 2 500	+ 2 500
2. Reseersättningar..... 3. Expenser	21 000	+ 33 000	+ 10 000
a) Bränsle, lyse och vatten	115 000	+ 10 000
b) Övriga expenser........	66 000	+ 9 000	+ 5 000
4. Särskilda undersökningar .. 5. Inköp och underhåll av in-	115 000	+ 500
ventarier och apparatur.. . .	140 000	+ 325 400	+ 100 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1965

Anvisat

1964/65

6. Förbrukningsartiklar ...... 345 000

7. Inköp och underhåll av djur 165 000

8. Tvätt och inre renhållning . . 68 000

9. Yttre renhållning.......... 1 500

Föreslagen ändring 1965/66
Mynd. Dep: t

+ 80 000 + 50 000

+ 20000 "illj •: tf’''1 5000

+ 32 000 ’ + *20 000

+ 5001'' 1 : "! + 500

. +. 512 QOO .2++,+1*93 000

Veterinärhögskolan: Avlöningar. För innevarande budgetår har anvisats
ett förslagsanslag av 5 100 000 kr. I prop. 1965: 1 (bil. 11 s. 184) har anslaget
upptagits med ett beräknat belopp av 6 539 000 kr.

Styrelsen för veterinärhögskolan föreslår, att anslaget ökas med 3 369 400

0, tj .......... .......

1. Personalförändringar

a) Institutionen för anatomi och histologi

1 universitetslektor Ao 27 ................

1 1/2 assistent högst A 21 ..............

1 laboratorieingenjör A 19 ................

1 förste institutionstekniker Ae 11 ........

2 laboratoriebiträden högst Ae 9............

b) Institutionen för medicinsk kemi

1 assistent högst A 21 ....................

1 laboratorieingenjör A 19 ................

2 laboratoriebiträden högst Ae 9............

c) Institutionen för fysiologi

1/2 assistent högst A 21 ..................

1 laboratorieingenjör A 23 ................

1 förste laboratorieassistent Ae 13........:.

1 laboratoriebiträde högst Ae 9 ............

1 verkstadsbiträde Ae 6 ..................

d) Institutionen för farmakologi

1 1/2 assistent högst A 21..................

1 laboratorieingenjör A 19 ................

1 förste laboratorieassistent Ae 13 ........

2 laboratoriebiträden högst Ae 9 ..........

1 djurvårdare Ae 7 ......................

e) Institutionen för bakteriologi och epizootologi

1 assistent högst A 21 ....................

1 laboratorieingenjör A 23................

f) Institutionen för virologi

1 professor Bo 3..........................

Ökning eller
minskning

-■*''-{ i

..T/.. + 50 472

V./''./."'' + 48 402
. .''i . ''.: + 30 648

...... + 20 280

•i..''..: + 34 776

....... + 32268

...... + 30 648

....... + 34 776

*rj i » / >i hj i i : \

+16 134
+ 37 680
......'' + 22 488

...!.. + 17 388

..".... + 15 648

...!... + 48 402

....... + 30 648

....... +''22 488

...... + 34 776

....... + 16 488

...... + 32 268

______ . + 37 680

+ 59 460

6 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 38

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

1 laborator Bo 1...................................

g) Institutionen för patologi

1 universitetslektor Ao 27 ..........................

1 laboratorieingenjör A 19..........................

h) Avdelningen för hovbeslag in. in.

Minskning med 1 lärare Bo 1, 1 förste assistent Ae 23, 1
förman Ao 11, 2 hovslagare Ae/Ag 9 och 1 laboratoriebiträde
högst Ae 9....................................

i) Institutionen för husdjurshygien

1 assistent högst A 21 ..............................

1 laboratorieingenjör A 19..........................

j) Institutionen för sjukdomsgenetik

1 professor Bo 3...................................

1 forskarassistent Ae 23............................

2 laboratoriebiträden högst Ae 9......................

k) Institutionen för klinisk radiologi (röntgenologi)

1 assistent högst A 21 ..................... .

1 institutionstekniker A 9...........................

l) Institutionen för klinisk kemi

1 laborator Bo 1..........................

,,, v. ?•;[! It’

1 assistent högst A 21 ................. ,,,

1 förste laboratorieassistent Ae 13..............,.....

. ’\v>e. nr

2 laboratoriebiträden högst Ae 9 .....................

in) Institutionen för kirurgi

1 klinikveterinär A 23..............................

n) Institutionen för medicin I

1 laborator Bo 1...........................

''•‘t T il «•'' i‘f( ■'' '' . f: V <

1 klinikveterinär A 23...............................

1 Iaboratoriebiträde högst Ae 9...............,......

o) Institutionen för medicin II

1 klinikveterinär A 23................................

1 djurvårdare A 7..................................

1 institutionsbiträde högst A 5 .......... ..........

p) Institutionen för obstetrik och gynekologi

1 klinikveterinär A 23..............................

1 forskarassistent Ae 23............................

1 laboratorieingenjör A 19 ..........................

1 Iaboratoriebiträde högst Ae 9......................

q) Institutionen för livsmedelshygien

1 laboratorieveterinär A 23..........................

Ökning eller
minskning

+ 53 928

+ 50 472
+ 30 048

— 165 900

+ 32 268
+ 30 618

+ 59 460
+ 37 680
+ 34 776

+ 32 268
+ 18312

+ 53 928
4- 32 268
+ 22 488
4- 34 776

4- 37 680

+ 53 928
-f 37 680
,4- 17 388

4- 37 680
4- 16 488
4- 14 148

4- 37 680
4- 37 680
+ 30 648
4- 17 388

4- 37 680

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1965

1 assistent högst A 21 ............................

1 laboratorieassistent Ae 11...................

2 laboratoriebiträden högst Ae 9..............i......i

r) Gemensamt för institutionerna

1 forskardocent Ae 27 ..............................

5 docenter Ae 25 ..................................

Minskning med speciallärare i hälsokontroll av svin resp.
fjäderfä samt i receptskrivning och läkemedelsekonomi..

1 fototekniker A 13................................

s) Försöksgården

1 statsveterinär Bo 1 ..............................

1 försöksledare Ae 23.......,......................

1 laboratorieingenjör A 23..........................

1 jordbruksassistent Ae 17..........................

1 kansliskrivare Ae 11..............................

1 Laboratorieassistent Ae 11 ........................

2 laboratoriebiträden högst Ae 9....................

1 stallförman Ae 9 . ................................

t) Kliniken i Skara

1 klinikchef Bo 1 ..................................

2 klinikveterinärer A 23............................

1 kansliskrivare Ae 11..............................

1 tillsynsman Ae 11 ................................

1 laboratoriebiträde högst Ae 9......................

2 stallförmän Ae 9.................................

u) Gemensamt för försöksgården och kliniken i Skara

Arvode till platschef................................

1 gårdskarl (arvode) ...............................

v) Biblioteket

1 biblioteksamanuens högst A 21 ....................

1 förste expeditionsvakt A 9 ........................

x) Administrationen

1 rektor Bp 3 jämte arvode..........................

1 byråchef Bo 1; minskning med en byrådirektör Ao 25
1 förste byråsekreterare A 23........................

1 transportförman A 13 ............................

2 kansliskrivare Ae 11; minskning med 1/2 kontorist

A 9 och viss sekreterarhjälp ......................

2 telefonister högst A 5 ............................

Extra skrivhjälp...................................

6f Bihang till riksdagens protokoll 1965. T samt. Nr 38

ökning eller
minskning

+ 32 268
+ 20 280
+ 34 776

+ 46 332
+ 208 860

— 5 680

+ 22 488

+ 53 928
+ 35 952
+ 35 952
+ 25 620
+ 18 252
+ 18 252
+ 30 912
+ 16 260

+ 53 928
+ 71904
+ 18 252
+ 18 252
+ 15 456
+ 32 520

+ 1 500

+ 14 652

+ 32 268
+ 18 312

+ 64 860
+ 12 156
+ 37 680
+ 22 488

4- 27 804
4- 26 832
4- 3 000

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

ökning eller
minskning

y) Biträdeshjälp för skrivgöromål

3 kansliskrivare Ae 11 ............................ -f 60 840

4 kontorister Ae 9 .................. + 73 248

2. Tjånsteförändringar

a) Lönegradsförändringar.............................. -f- 15 720

b) Extraordinariesättning .............................. —

3. Löneomräkning....................................... -j- 745 370

3 369 400

Motiv. Styrelsens förslag om personalförändringar överensstämmer i
flertalet fall helt eller i huvudsak med veterinärhögskoleutredningens förslag.
I fråga om de närmare motiven till förslagen under 1 a)—1 x) torde få
hänvisas dels till utredningens förslag, dels till styrelsens och lärarkollegiets
yttranden här över.

1 y). Styrelsen anser, att behovet av skrivhjälp vid institutionerna kan
tillgodoses genom att tre befattningar som kansliskrivare och fyra befattningar
som kontorist inrättas, vilka sedermera bör fördelas på de olika institutionerna.

2. Styrelsen föreslår lönegradsuppflyttning m. in. av följande tjänster,
nämligen

två laboratorer i Bo 1 i klinisk raidiologi och i klinisk kemi till professorei
i Bo 3 i resp. ämne,

tio förste assistenter i Ae 23 till forskarassistenter i Ae 23,
två förste assistenter i Ae 23 till klinikveterinärer i Ae 23,
en kontorsskrivare i Ae 13 till kassör och bokhållare i Ae 15 samt
en kansliskrivare i Ao 11 till kontorsskrivare i Ao 13.

Styrelsen föreslår vidare extraordinariesättning av en tjänst som biblioteksassistent.

Veterinärhögskolan: Omkostnader. För innevarande budgetår har anvisats
ett förslagsanslag av 1 312 000 kr. I prop. 1965: 1 (bil. Ils. 185) har
anslaget upptagits med ett beräknat belopp av 1 349 000 kr.

Styrelsen för veterinärhögskolan föreslår, att anslaget ökas med 138 000
kr.

Anvisat Föreslagen ändring 1965/66

		1964/65	Mynd.	Dep:t
1. Sjukvård m. m.............	8 000	+ 4 000	+	1 000
2.	Reseersättningar ..........	10 200	+ 29 800	+	5 000
3.	Bränsle, lyse och vatten .. ..	.. 260 000	+ 40 000	+	20 000
4.	Övriga expenser............	.. 290 000	- 290 000	+	70 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

		Anvisat	Föreslagen ändring 1965/66
		1964/65	Mynd.	Dep:t
5.	Städning, renhållning och tvätt	—	+ 250 000		—
6.	Telefonavgifter..............	—	+	60 000		—
7.	Nattvakthållning ............	—	+	40 000		—
8.	Publikationstryck............	3 000	+	1 000	+	1 000
9.	Särskilda undersökningar......	26 800	+	3 200	+	1 000
10.	Doktorandstipendier..........	38 000	+	19 000	+	9 000
11.	Bidrag till tryckning av doktors-
	avhandlingar.............	10 000	+	5 000		—
12.	Instrument och förbrukningsar-
	tiklar för djurvården........	130 000	+	10 000	+	10 000
13.	Läkemedel..................	165 000	+	35 000	+	20 000
14.	Djurfoder ..................	145 000	+	5 000	+	5 000
15.	Diverse utgifter, ej expensmedel	135 000	+	11 000	+	5 000
16.	Inventariers underhåll och kom-
	plettering ................	85 000	—	85 000		—

+ 138 000 + 147 000

Veterinärhögskolan: Materiel. För innevarande budgetår har anvisats
ett reservationsanslag av 425 000 kr. I prop. 1965: 1 (bil. Ils. 185) har anslaget
upptagits med ett beräknat belopp av 600 000 kr.

Styrelsen för veterinärhögskolan föreslår att anslaget ökas med 1 075 000
kr.

Beträffande motiven till styrelsens yrkanden i fråga om anslag till materiel,
nyanskaffning av apparater m. m. samt bokinköp och bokbindning torde
få hänvisas till veterinärhögskoleutredningens förslag.

Veterinärhögskolan: Nyanskaffning av apparater m. m. Under rubriken
nyanskaffning och underhåll av utrustning har för innevarande budgetår
anvisats ett reservationsanslag av 350 000 kr. I prop. 1965: 1 (bil. 11 s. 186)
har för ändamålet upptagits ett beräknat belopp av 425 000 kr.

Styrelsen för veterinärhögskolan föreslår, att anslaget ökas med 100 000
kr.

Veterinärhögskolan: Bokinköp och bokbindning. För innevarande budgetår
har anvisats ett reservationsanslag av 70 000 kr. I prop. 1965: 1 (bil. 11
s. 186) har anslaget upptagits med ett beräknat belopp av 80 000 kr.

Styrelsen för veterinärhögskolan föreslår, att anslaget ökas med 50 000 kr.

Veterinärhögskolan: Försöksverksamhet. Styrelsen för veterinärhögskolan
föreslår, att — i överensstämmelse med veterinärhögskoleutredningens förslag
_ till kostnaderna för verksamheten vid försöksgården i Skara upp förs

ett reservationsanslag av 150 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1965

Veterinärhögskolan: Lantbruksdriften vid veterinärhögskolans försöksgård.
Styrelsen för veterinärhögskolan föreslår, att i överensstämmelse med
veterinärhögskoleutredningens förslag för ändamålet uppförs ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

Veterinärinrättningen i Skara: Avlöningar. För innevarande budgetår har
anvisats ett förslagsanslag av 385 000 kr. I prop. 1965: 1 (bil. 11 s. 187) har
anslaget upptagits med ett beräknat belopp av 245 000 kr. Högskolestyrelsens
yrkanden i vad avser detta och nästföljande anslag har framlagts bl. a.
under högskolans avlönings- och omkostnadsanslag.

Veterinärinrättningen i Skara: Omkostnader. För innevarande budgetår
bär anvisats ett förslagsanslag av 1 000 kr. I prop. 1965: 1 (bil. 11 s. 187)
har anslaget upptagits med ett beräknat belopp av 102 000 kr.

VIII. Departementschefen

Allmänt. Högre utbildning och forskning får en alltmer central roll inom
så gott som alla områden av samhällslivet. Stora ansträngningar görs därför
från statsmakternas sida för att bygga ut universitet och högskolor.
Utbyggnaden av universitets- och högskoleväsendet innebär såväl en utökning
av utbildningskapaciteten som en förstärkning av forskningsresurserna.
Därjämte ställs genom forskningsråden, branschforskningsinstituten
m. m. för varje år allt större anslag till forskningens förfogande. Läsåret
1960/61 uppgick antalet studerande vid universitet och högskolor till
ca 36 000. Under läsåret 1963/64 uppgick antalet till ca 48 000. Som allmän
riktpunkt för planeringsarbetet rörande utbyggnaden av universitetsoch
högskoleväsendet har angetts att antalet studerande i början av 1970-talet kommer att uppgå till drygt 80 000. De statliga forskningsutgifterna
uppgick budgetåret 1960/61 till ca 250 milj. kr. och uppgår för innevarande
budgetår till ca 450 milj. kr. Detta innebär, att de statliga forskningsutgifterna
ökat från 0,36 % av bruttonationalprodukten budgetåret 1960/61
till 0,50 % budgetåret 1964/65.

Vad gäller de under jordbruksdepartementet hörande högskolorna vill
jag erinra om den upprustning, som nu successivt genomförs vid lantbrukshögskolan
och skogshögskolan efter beslut av 1961 års riksdag. Det
främsta målet för upprustningen av dessa högskolor är att stärka kapaciteten
för forsknings- och försöksverksamheten. För lantbrukshögskolans
del sker därjämte en viss utökning av utbildningskapaciteten. För veterinärhögskolan
finns nu en plan för utbyggnad av verksamheten i och med
att veterinärhögskoleutredningen redovisat sina förslag. Utredningens första
betänkande avgavs 1962. I detta utvecklade utredningen sina allmänna

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

synpunkter på veterinärmedicinens betydelse samt föreslog utbyggnad a\
ett ämnesområde, nämligen den veterinärmedicinska virologin. I fjol avgav
utredningen sitt slutbetänkande, i vilket bl. a. de övriga veterinärmedicinska
ämnesområdena behandlas.

Utredningen understryker starkt veterinärmedicinens stora betydelse både
för ett modernt jordbruk och för den humanmedicinska forskningen
och för folkhälsan. Även om en väsentlig reducering skett i det djurbestånd,
som traditionellt tagit i anspråk de största veterinära insatserna,
räknar utredningen inte med att någon minskning av de veterinärmedicinska
uppgifterna totalt sett skall ske i framtiden. Utredningen håller
före, att animalieproduktionens utveckling och rationalisering i framtiden
i stället kommer att påkalla ökade insatser från veterinärmedicinens sida.
Insatserna torde enligt utredningen framdeles komina att inriktas mer på
att förebygga djursjukdomarnas inverkan på animalieproduktionen än på
den akuta djursjukvården. Utredningen framhåller vidare, att veterinärmedicinen
har en viktig funktion i kampen mot människans sjukdomar,
bl. a. mot sådana sjukdomar som är överförbara mellan djur och människa.
Andra väsentliga uppgifter utgör den för folkhälsan viktiga veterinärmedicinska
livsmedelskontrollen och den inom den veterinärmedicinska forskningen
bedrivna djurexperimentella verksamheten. Vidare pekar utredningen
på det stigande intresset för sällskapsdjur, som medför ökade veterinära
insatser.

Utredningen har mot bakgrunden av veterinärmedicinens betydelse för
animalieproduktionens utveckling och rationalisering, för folkhälsan och
för dess allmänna roll i framåtskridandet föreslagit en kraftig förstärkning
av flertalet av de veterinärmedicinska ämnesområdena. Utredningens förslag
har, såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen, i allmänhet
tillstyrkts av remissinstanserna eller lämnats utan erinran. För min del
finner jag i likhet med utredningen och remissinstanserna att starka skäl
föreligger för en upprustning av den veterinärmedicinska forskningen och
utbildningen. Inte minst veterinärmedicinens inriktning på nya ämnesområden
talar för att så sker.

I fråga om lokaliseringen av den veterinärmedicinska forskningen och
utbildningen bär flera remissinstanser haft eu annan uppfattning än utredningen.

Utredningen har diskuterat möjligheterna till en samordning av veterinärhögskolans
verksamhet med annan högre utbildning och forskning. I
detta sammanhang har en utflyttning av högskolan till Ultunaområdet aktualiserats
men avvisats av utredningen. Jag vill redan nu uttala, att — med
hänsyn bl. a. till vad som anförts från remissinstansernas sida — möjligheterna
att samordna den veterinärmedicinska forsknings- och utbildningsverksamheten
med annan närbesläktad utbildning och forskning bör närmare
utredas. Härvid måste även veterinärhögskolans lokaliseringsfråga be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

handlas. Jag återkommer i det följande till detta spörsmål. Av skäl, som
jag avser att redovisa senare i mitt anförande, behöver dock inte resultatet
av en sådan utredning avvaktas innan en upprustning av den veterinärmedicinska
forskningen och utbildningen påbörjas. I det följande kommer
jag därför att framlägga förslag om upprustning av veterinärhögskolan och
statens veterinärmedicinska anstalt redan fr. o. in. nästa budgetår och även
förslag om att principbeslut fattas om ytterligare förstärkning fr. o. m. budgetåret
1966/67. Jag vill i sammanhanget framhålla, att vid avvägningen
av förstärkningarna hänsyn i viss utsträckning måst tas till nuvarande lokalförhållanden.

Lokaliserings- och byggnadsfrågorna. Veterinärhögskoleutredningen har,
såsom jag nyss berört, diskuterat frågan om att samordna den veterinärmedicinska
forsknings- och utbildningsverksamheten med annan forskning
och utbildning. Utredningen har därvid funnit, att veterinärmedicinen har
stor samhörighet med både humanmedicinen och med jordbruksvetenskapen
men att samhörigheten är störst med humanmedicinen. I fråga om ämnesområdena
avelsbiologi och husdj urshygien har utredningen funnit stark
samhörighet föreligga mellan veterinärmedicinen och jordbruksvetenskapen.
Forskningen vid veterinärhögskolan i dessa ämnen sammanfaller enligt
utredningens mening till väsentliga delar med den verksamhet som bedrivs
inom motsvarande ämnesområden vid lantbrukshögskolan. Utredningen har
också vid avvägningen av de forskningsresurser, som den föreslår skall tillföras
dessa ämnen vid veterinärhögskolan, tagit hänsyn till omfattningen
av verksamheten av motsvarande slag vid lantbrukshögskolan.

Utredningen har såsom redan nämnts diskuterat frågan om en utflyttning
av veterinärhögskolan från Stockholm. Enligt utredningen bör i så fall
även statens veterinärmedicinska anstalt flyttas, eftersom kontaktbehovet
mellan högskolan och anstalten är så stort, att de bör vara placerade i närheten
av varandra. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid en utflyttning
av högskolan och anstalten inte ske. Skälen härför är bl. a. att en
flyttning skulle medföra stora kostnader och innebära lokalmässig splittring
och stillastående för den veterinärmedicinska forskningen under en period
av minst 10—20 år. Denna omställning skulle i sin tur återverka på
veterinärmedicinens möjligheter till insatser för humanmedicinen.

1 remissutlåtandena över utredningens betänkanden har ett flertal remissinstanser
understrukit likheter och anknytningar mellan forskningen
och undervisningen vid veterinärhögskolan å ena sidan samt lantbrukshögskolan
och de medicinska fakulteterna å den andra. Likheterna bör enligt
vissa remissinstansers mening tas till intäkt för konkreta samordningsåtgärder.
Samhörigheten mellan veterinärmedicinen och humanmedicinen
berörs av statskontoret, universitetskanslersämbetet, statens medicinska
forskningsråd, SACO och SFS. Universitetskanslersämbetet erinrar om att

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1965

betydande likheter föreligger beträffande utformningen av den teoretiska
prekliniska utbildningen i läkarutbildningen och veterinärutbildningen.
Sambandet mellan verksamheten vid veterinärhögskolan och vid lantbrukshögskolan
behandlas av statskontoret, lantbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Kooperativa förbundet,
Köttbranschens riksförbund och SFS. Dessa understryker bl. a. att någon
mer ingående undersökning inte gjorts av möjligheterna till samordning av
verksamheten vid veterinärhögskolan och annan forskning och utbildning
samt att samordning och integrering bör eftersträvas för att resurserna
inom olika forskningsområden skall kunna utnyttjas effektivt. Lantbruksstyrelsen
anser att forskningen vid veterinärhögskolan bör inriktas på att
direkt gagna det svenska jordbruket. Lantbruksförbundet och Riksförbundet
Landsbygdens folk förordar en sammanslagning av veterinär- och lantbrukshögskolorna.

I detta sammanhang bör även nämnas att flera remissinstanser, bland
vilka främst märks byggnadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet och
Frescatikommittén, tagit upp frågan om en utflyttning av veterinärhögskolan
och statens veterinärmedicinska anstalt med hänsyn till att markreserverna
inom Frescatiområdet är otillräckliga. Härvid framhålls bl. a.,
att det planerade universitetet i Frescati har mycket begränsade markreserver
för framtida utbyggnader. Vidare vill jag nämna, att veterinärhögskolans
lokaliseringsfråga berörts även ur den aspekten, att uttunningen av husdjursbeståndet
i områdena omkring Stockholm skapat problem i fråga om
högskolans försörjning med kliniskt material.

Mot bakgrunden av bl. a. de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen
av veterinärhögskoleutredningens betänkanden har jag funnit
det erforderligt att möjligheterna till att integrera verksamheten vid veterinärhögskolan
med annan forskning och utbildning utreds närmare. Jag avser
att senare denna dag anhålla om Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla
en särskild sakkunnig för detta ändamål. .lag vill emellertid redan i
detta sammanhang beröra de frågor, som bör ingå i den sakkunniges uppdrag.

En grundläggande fråga bör vara att söka klarlägga kontaktytorna mellan
forskning och utbildning vid veterinärhögskolan å ena sidan och vid
lantbruk shögskolan och de medicinska fakulteterna å den andra. Utredningen
bör på grundval av detta material och det underlag i övrigt som
kan erfordras överväga om den veterinärmedicinska forskningen och utbildningen
i framtiden bör anknytas till lantbrukshögskolan och/eller någon
av de medicinska fakulteterna.

Om utredningen finner övervägande skäl tala för en integrering av
samheten vid veterinärhögskolan med annan forskning och utbildning, böi
konsekvenserna härav klarläggas närmare. Om utredningen finner det erforderligt
att omlokal isera veterinärhögskolan, bör byggnads- och utrust -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

ningskostnaderna härför uppskattas samt en tidsplan för omlokaliseringen
upprättas. Därvid bör även en jämförelse ske med kostnaderna för att bygga
ut veterinärhögskolan vid nuvarande placering. Utredningen bör vidare
utföra beräkningar över driftskostnaderna vid olika alternativ. Till grund
för nu angivna kostnadberäkningar bör ligga principiella riktlinjer för hur
resurserna vid veterinärhögskolan och annan läroanstalt skall utnyttjas
gemensamt inom likartade eller närbesläktade ämnesområden. Om utredningen
finner det ändamålsenligt att sammanföra veterinärhögskolan med
annan läroanstalt, bör utredningen utarbeta förslag rörande organisationen
av en sålunda integrerad läroanstalt. En speciell fråga vid en eventuell
utflyttning av veterinärhögskolan utgör lokaliseringen av statens veterinärmedicinska
anstalt. Det bör ankomma på utredningen att undersöka om
det på grund av sambandet mellan verksamheten vid högskolan och anstalten
eller av andra skäl är motiverat att flytta även anstalten vid en omlokalisering
av högskolan. Om utredningen finner att anstalten bör flyttas,
bör utredningen på sätt som tidigare angivits för högskolan framlägga kostnadsberäkningar
in. m. även rörande anstalten.

Byggnadsfrågan för den veterinärmedicinska forskningen och utbildningen
hör självfallet nära samman med lokaliseringsfrågan. Utredningen
har, som redovisats i det föregående, uppskattat utbyggnadsbehovet för den
veterinärmedicinska forskningen och utbildningen till ca 9 500 m2 nettogolvyta.
Häri ingår en institutionsbyggnad för veterinärmedicinsk virologi,
vilken Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1963 uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att projektera. Det förhållandet att möjligheterna till integration
mellan den vetenskapliga veterinärmedicinska verksamheten och annan
forskning och utbildning kommer att utredas synes enligt min mening inte
bora medföra att med för upprustningen av den veterinärmedicinska forskningen
och utbildningen angelägna lokalbehov får anslå tills utredningens
resultat föreligger. Risken för en felinvestering till följd av att veterinärhögskolan
och veterinärmedicinska anstalten kan behöva omlokaliseras i
tram tiden kan nämligen förebyggas om byggnaderna ges en flexibel och generell
utformning så att de utan större kostnader kan omdisponeras för
verksamhet vid Stockholms universitet. Jag vill i detta sammanhang erinra
om att Kungl. Maj :t mot bl. a. denna bakgrund den 29 januari 1965 uppdragit
åt byggnadsstyrelsen att — i samråd med rektor vid veterinärhögskolan,
toreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt samt lokal- och utrustningsprogramkommittén
för universitetet och högskolorna i Stockholm
utarbeta byggnadsprogram för dels institutioner i medicinsk resp. klinisk
kemi, dels en institution för parasitologi. Byggnadsprogrammen skall därvid
utformas alternativt med hänsyn till ett eventuellt framtida utnyttjande
från universitetets sida. Vidare projekteras, såsom redan nämnts, en institutionsbyggnad
för veterinärmedicinsk virologi. Denna byggnad liksom

Kurigl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

byggnaden för veterinärmedicinsk parasitologi skall användas för såväl
forskning och undervisning vid veterinärhögskolan som för verksamhet vid
veterinärmedicinska anstalten. Virologiinstitutionen avses inrymma lokaler
även för produktion av mul- och klövsjuke(MK)-vaccin.

Vad gäller byggnadsfrågorna för den veterinärmedicinska forskningen
och utbildningen vill jag vidare erinra om att jag i prop. 1965: 1 (bil. 11 s.
113) förordat, att fr. o. m. nästa budgetår inrättas en lokal- och utrustningsprogramkommitté
för jordbrukets högskolor. Lokal- och utrustningsfrågorna
vid dessa högskolor avses sålunda komma att — liksom f. n. sker
vid universiteten m. fl. högre läroanstalter — bli föremål för särskild uppmärksamhet.

De veterinärmedicinska ämnesområdena. Som framgått av vad jag tidigare
anfört finns enligt min mening starka skäl för att nu företa en upprustning
av den veterinärmedicinska forskningen och utbildningen. Under
den tid veterinärhögskoleutredningens arbete pågått har endast begränsade
förstärkningar skett av veterinärhögskolans resurser. Behovet av upprustning
hänför sig både till forsknings- och utbildningssidan. Några förändringar
i antalet studerande vid högskolan väntas visserligen inte. Den rationalisering
av studiegången, som utredningen föreslagit och som innebär en
väsentlig förkortning av den nuvarande studietiden för veterinärexamen,
ställer emellertid ökade krav på högskolans resurser.

Utredningen föreslår, att antalet professurer vid högskolan ökas
från 12 till 16. De fyra nya professurerna föreslås bli inrättade i ämnena virologi,
parasitologi, klinisk kemi och röntgenologi. De båda sistnämnda professurerna
föreslås tillkomma genom en ombildning av de nuvarande självständiga
laboraturerna vid högskolans kliniska centrallaboratorium och
röntgenavdelning. Professuren i röntgenologi förordar veterinärhögskolans
lärarkollegium i stället bör benämnas klinisk radiologi. Härutöver har två
av utredningens ledamöter i en reservation föreslagit att professuren i ämnet
avelsbiologi och husdj urshygien skall uppdelas på två professurer.

I fråga om ämnena virologi och parasitologi förordar utredningen att det
inrättas för veterinärhögskolan och veterinärmedicinska anstalten gemensamma
institutioner, som är lokalt förlagda till anstalten. Innehavarna av
professurerna i förevarande ämnen avses skola fungera både som professorer
vid högskolan och som avdelningsföreståndare vid anstalten. Utredningen
motiverar den föreslagna organisationen främst med att det är önskvärt
att sammanhålla forskningen inom ämnesområdenas olika delar. Veterinärmedicinsk
virologisk forskning utförs f. n. på flera ställen utan någon
direkt organisatorisk samhörighet. En forskningsorganisation vid såväl högskolan
som anstalten skulle enligt utredningens mening ytterligare splittra
verksamheten. För att hålla utbildningen aktuell och levande är det vidare

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

angeläget med en god kontakt mellan denna och forskningen. En forskningsorganisation
vid både högskolan och anstalten anses också böra undvikas
av rena kostnadsskäl.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt utredningens förslag om
nya professurer. Även det reservationsvis framförda förslaget om uppdelning
av professuren i avelsbiologi och husdjurshygien på två professurer
tillstyrks nästan genomgående av dem som yttrat sig i frågan. Beträffande
förslaget om gemensamma institutioner för högskolan och anstalten i virologi
och parasitologi framförs emellertid avvikande meningar. I flera yttranden
ifrågasätts om inte cheferna för dessa institutioner skulle få för
stor arbetsbörda. En del instanser anser det vidare olämpligt att i samma
person förena funktionerna som professor resp. avdelningsföreståndare med
hänsyn till att det måste bli svårt för vederbörande att avväga sina insatser
på forskning resp. annan verksamhet.

Styrelsen för veterinärhögskolan har i petita hemställt att fyra nya professurer
inrättas vid högskolan fr. o. m. budgetåret 1965/66 nämligen i ämnena
virologi, klinisk kemi, klinisk radiologi och sjukdomsgenetik.

Jag anser utredningens förslag om att tillskapa nya professurer vid högskolan
väl underbyggt. Jag tillstyrker sålunda dels att de båda laboraturerna
vid högskolans kliniska centrallaboratorium resp. röntgenavdelning ombildas
till professurer i ämnena klinisk kemi resp. klinisk radiologi, dels att
en professur inrättas i ämnet virologi och en i ämnet parasitologi. Förstnämnda
två professurer bör inrättas fr. o. m. nästa budgetår, medan de två
sistnämnda med hänsyn till lokalfrågorna bör inrättas fr. o. m. budgetåret
1966/67. Jag förordar att principbeslut i fråga om de två sistnämnda professurernas
inrättande fattas redan nu.

Utredningens förslag om att inrätta för veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten gemensamma institutioner i virologi och parasitologi
anser jag mig böra tillstyrka. De invändningar som anförts häremot vid remissbehandlingen
anser jag inte utgöra tillräckliga skäl för att frångå utredningens
förslag. Innehavarna av professurerna i ämnena virologi och parasitologi
bör sålunda tillika vara avdelningsföreståndare vid veterinärmedicinska
anstalten. Med hänsyn härtill bör styrelsen för anstalten ges tillfälle
att yttra sig vid tillsättning av tjänsterna.

Såsom utredningen och lärarkollegiet vid veterinärhögskolan föreslagit
bör laboratorn G. B. Åberg och laboratorn S.-E. Olsson med hänsyn till att
de innehar väl vitsordad kompetens i ämnena utan ansöknings- eller sakkunnigförfarande
utses till förste innehavare av professurerna i klinisk
kemi resp. klinisk radiologi.

Bifall till mina förslag i fråga om nya professurer innebär, att utredningens
förslag i denna del i sin helhet genomförs.

I anledning av tillkomsten av professuren i parasitologi bör tjänsten som
avdelningsföreståndare i Bo 1 vid veterinärmedicinska anstaltens parasitolo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

giska avdelning dras in vid uppkommande ledighet. Vidare medför tillkomsten
av professuren i virologi att anstaltens behov av medel till avlöningar
till personal för särskilda undersökningar minskar fr. o. in. hudgetåret
1966/67 med ett belopp motsvarande lönekostnaderna för en avdelningsföreståndare
i B 1.

I fråga om det reservationsvis framförda förslaget att dela professuren i
avelsbiologi och husdjurshygien på två professurer vill jag erinra om att
denna fråga sammanhänger bl. a. med den utredning om veterinärhögskolans
lokalisering m. m., som jag förordat i det föregående.

Enligt utredningens mening bör professurerna i allmän och medicinsk
kemi, patologisk anatomi, avelsbiologi och husdj urshygien, medicin för ickeidisslare,
medicin för idisslare samt födoämneshygien ändras till professurer
i resp. medicinsk kemi, patologi, sjukdomsgenetik och husdj urshygien,
medicin I, medicin II samt livsmedelshygien. Samtidigt löreslås institutionerna
som är knutna till dessa professurer erhålla motsvarande nya benämningar.
Jag har intet att erinra mot utredningens förslag till ändrad
benämning av nu nämnda professurer och institutioner och förordar därför
att de nya benämningarna tillämpas fr. o. m. nästa budgetår.

Utredningen har vidare föreslagit, att antalet laboraturer vid högskolan
skall ökas med sex. F. n. finns 17 laboraturer (motsvarande) vid högskolan.
Genom att en befintlig lärarbefattning i hovbeslag i Bo 1 föreslås bli
indragen samt till följd av att två laboraturer ombildas till professurer stannar
emellertid nettoökningen vid tre. Av de nya laboraturerna bör enligt utredningen
tre placeras vid envar av de nya institutionerna i virologi, parasitologi
och klinisk kemi. Av de övriga föreslås en tillföras institutionen för
farmakologi, en institutionen för medicin I och en institutionen för livsmedelshygien.
Innehavarna av laboraturerna vid institutionerna för klinisk kemi
och för livsmedelshygien anser utredningen skall vara inriktade på radiobiologi
resp. livsmedelskemi. I remissyttrandena har understrukits behovet
av samtliga nu nämnda laboraturer. I anslagsäskandena för budgetåret
1965/66 har styrelsen för veterinärhögskolan hemställt alt laboraturerna vid
institutionerna för virologi, klinisk kemi och medicin I inrättas fr. o. in.
nästa budgetår.

I likhet med högskolestyrelsen kan jag förorda att eu laboralur vid institutionen
för klinisk kemi inrättas fr. o. m. nästa budgetår. Med hänsyn till
den betydelse användningen av radioaktiva isotoper fått inom hl. a. veterinärmedicinsk
forskning tillstyrker jag att innehavaren av laboraturen skall
vara inriktad på radiobiologi. Kungl. Maj :t hör dock vid ändrade förhållanden
äga föreskriva annan inriktning vid senare tillsättningar av tjänsten.
Laboraturen i virologi finner jag mig böra ta ställning till först i samband
med uppbyggnaden av den virologiska institutionen.

Bland de övriga av utredningen förordade laboraturerna finner jag den
som skall knytas till institutionen för livsmedelshygien vara av särskilt hög

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

angelägenhetsgrad. Laboraturen bör innehas av person med inriktning på
livsmedelskemi såsom utredningen föreslagit. Kungl. Maj :t bör även i detta
fall äga besluta om annan inriktning vid senare tillsättningar av tjänsten.
Såsom utredningen anfört bör laboraturen inrättas först fr. o. m. budgetåret
1966/67. Jag förordar emellertid att principbeslut därom fattas redan
nu.

Utredningen har föreslagit att den nu vakanta tjänsten som lärare i hovbeslag
i Bo 1 indras. Jag förordar att så sker fr. o. m. nästa budgetår. I det
följande återkommer jag till mina övriga förslag i fråga om avdelningen
för hovbeslag m. m.

Utredningen har förordat en omläggning av undervisningen vid högskolan.
Denna omläggning syftar bl. a. till en förkortning av studietiden för
veterinärexamen. Jag återkommer till denna fråga längre fram. Som ett led
i en förstärkning av undervisningsresurserna föreslår utredningen att en
tjänst som universitetslektor inrättas vid institutionen för patologi.
Denna typ av lärartjänst finns vid universiteten och andra högskolor
men inte vid veterinärhögskolan. Med hänsyn till omfattningen av undervisningen
i ämnet patologi finner jag mig böra tillstyrka att en universitetslektortjänst
inrättas vid patologiska institutionen fr. o. m. nästa budgetår. I en
reservation till utredningens förslag föreslås att även institutionen för anatomi
och histologi tillförs en tjänst som universitetslektor. Jag är inte beredd
ta ställning till detta förslag förrän en ny studieplan utarbetats.

Vid högskolan finns f. n. fem docenttj änster och en forskardocenttjänst.
Utredningen föreslår att antalet docenttjänster ökas till tio och antalet
forskardocenttjänster till två. Jag förordar att högskolan för nästa budgetår
tillförs två nya docenttjänster.

För att säkra en effektiv och utvecklingsbar forskning och utbildning
krävs en bred bas för rekryteringen av de högre vetenskapliga befattningarna.
För att forskarkrafterna skall kunna utnyttjas på bästa sätt erfordras
vidare att högre utbildad biträdande personal finns tillgänglig i erforderlig
omfattning. För ändamålet finns f. n. vid de olika institutionerna bl. a.
förste assistenter och förste amanuenser.

Utredningen föreslår att förste assistenterna i A 23 successivt utbyts mot
forskarassistenter i samma lönegrad och att vissa, främst kliniska
institutioner tillförs en ny typ av tjänster kallade klinikveterinärer.
Tjänsterna som klinikveterinär föreslås bli förenade med full tjänstgöring.
Av forskarassistent krävs enligt gällande bestämmelser 800 timmar institutionsarbete
per år eller minst 198 timmars undervisning. Återstående tid
skall användas för egen forskning och utbildning under institutionschefens
ledning.

Högskolestyrelsen har för nästa budgetår föreslagit, att 10 av högskolans
22 lörste assistenter i Ae 23 ombildas till forskarassistenter. Styrelsen hemställer
vidare att skolan tillförs två nya forskarassistenter och fyra klinikveterinärer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

I likhet med utredningen anser jag det lämpligt att högskolan tillförs
tjänster som forskarassistent resp. som klinikveterinär. Lönegradsplaceringen
för den första kategorin bör vara den gängse, dvs. A 23. Klinikveterinärerna
anser jag bör placeras i A 25. Enligt min mening bör för nästa budgetår
inrättas åtta tjänster som klinikveterinärer i Ae 25, varvid t. v. två bör
placeras vid var och en av institutionerna för kirurgi, medicin I och obstetrik
och gynekologi samt en vid envar av institutionerna för medicin II och
klinisk radiologi. Högskolestyrelsen bör äga rätt att vid behov göra en omfördelning
av dessa tjänster. Samtidigt bör dras in motsvarande antal tjänster
som förste assistent vid nu nämnda institutioner. Vid övriga institutioner
finns sammanlagt 14 förste assistenter. Av dessa bör 12 ombildas till
forskarassistenter i Ae 23 och två dras in med hänsyn bl. a. till omorganisation
av undervisningen. De tolv forskarassistenterna bör fördelas på olika
institutioner. Med hänsyn till att snabba ändringar av forskningsinsatserna
vid olika institutioner kan väntas behöva ske förordar jag att styrelsen för
högskolan bemyndigas att själv besluta om vilka institutioner dessa tjänster
bör tillhöra.

Såsom utredningen framhållit är det väsentligt att de olika institutionerna
har assistentpersonal i tillräcklig omfattning. I likhet med utredningen
anser jag att för detta ändamål bör finnas samma typ av assistentoch
amanuenspersonal som förekommer vid universiteten och andra vetenskapliga
högskolor. Samma bestämmelser i fråga om tjänstgöringstid, anställnings-
och avlöningsvillkor, som gäller för denna personal vid universiteten
m. fl. högre läroanstalter, bör tillämpas. Högskolan bör ha frihet att
inom ramen för det tillgängliga antalet s. k. assistenttimmar välja den assistent-
eller amanuenskategori, som i det aktuella fallet kan anses mest
lämplig. Jag har för nästa budgetår beräknat medel för en förstärkning av
högskolans institutioner med assistent- och amanuenspersonal motsvarande
sammanlagt 10 500 assistenttimmar. De nuvarande 13 befattningarna vid
högskolan som förste amanuens bör omvandlas till 6 500 assistenttimmar.

För nästa budgetår kommer antalet assistenttimmar därmed att uppgå till
totalt 17 000. De bör fördelas på följande institutioner, nämligen institutionen
för anatomi och histologi 1 500 (+ 1 000), medicinsk kemi 1500
(+ 1 000), fysiologi 1 000 (+ 500), farmakologi 1 500 (+ 1 000), bakteriologi
och epizootologi 1 500 ( + 1 000), patologi 1 500 (+ 1 000), sjukdomsgenetik
och husdjurshygien 1 500 (+ 1 000), klinisk radiologi 1 000
(+ 500), klinisk kemi 1 000 (+ 1 000), kirurgi 1 000 (+ 500), medicin I
1 000 (+ 500), medicin II 1 000 (+ 500), obstetrik och gynekologi 1000
(+ 500) samt livsmedelshygien 1 000 (+ 500).

Utredningen bär i samband med behandlingen av en del institutioner
framhållit att behov föreligger av såväl kvalificerad som övrig biträdespersonal.
För att tillgodose detta behov beräknar jag för nästa budgetår
medel för att tillföra högskolan tre tjänster i högst A 23 för kvalificerade
medhjälpare. Kungl. Maj:t bör äga att besluta om nämnda tjänsters inpla -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

cering i lönegrad och högskolestyrelsen om placeringen vid institutionerna.

I fråga om övrig biträdespersonal vid högskolans institutioner förordar
jag, att antalet tjänster utökas med åtta i högst A 15. Med hänsyn till att
jag i det följande ämnar föreslå att fyra tjänster vid liovbeslagsavdelningen
indras utgör nettoökningen fyra biträden. Kungl. Maj :t bör äga att besluta
om nämnda tjänsters inplacering i lönegrad och högskolestyrelsen om placeringen
vid institutionerna.

Jag torde härefter få behandla övriga förslag av utredningen och
högskolestyrelsen rörande de olika institutionerna vid högskolan.

I fråga om ämnet virologi kain jag, som tidigare nämnts tillstyrka att en
för högskolan och veterinärmedicinska anstalten gemensam institution inrättas.
Jag finner att det är angeläget att en inhemsk produktion av muloch
klövsjuke-(MK-) vaccin snarast igångsätts. Denna verksamhet bör i organisatoriskt
hänseende höra till anstaltens serologiska avdelning och lokalt
vara förlagd till den nya virologiinstitutionen. Jag har intet att erinra mot
att produktionen, såsom utredningen rekommenderat, t.v. inriktas på att
täcka ett beredskapsbehov av 40 000 doser trivalent vaccin. Jag kan även
tillstyrka att utredningens beräkningar av behovet av personal för den veterinärmedicinska
virologiska verksamheten används som riktpunkt för planeringen
av institutionen. Behovet av personal vid institutionen bör prövas
närmare när lokalfrågan framskridit längre. I fråga om organisationen av
verksamheten tillstyrker jag i princip att det virologiska arbete, som f. n.
utförs vid högskolan och anstalten, framdeles övertas av den nya institutionen.
Med hänsyn härtill bör tjänsten som laborator vid anstaltens viruslaboratorium
inte återbesättas vid uppkommande vakans. I övrigt är jag inte
nu beredd att ta ställning till organisationen av den virologiska verksamheten.

Jag biträder utredningens förslag till riktlinjer för verksamheten vid den
för högskolan och anstalten gemensamma institutionen för parasitologi. Såsom
utredningen anför synes all forskning och undervisning i parasitologi
vid högskolan och anstalten böra handhas av institutionen. Verksamheten
synes mer än hittills böra inriktas på de medicinska aspekterna av ämnet.
Behovet av personal vid institutionen bör prövas närmare när lokalfrågan
framskridit längre.

Vid den nya institutionen i klinisk kemi skall enligt utredningens mening
bl. a. bedrivas radiobiologisk forskning och t. v. även viss radiobiologisk
kontroll av livsmedel. Institutionen skall också handha den praktiska hematologiska
verksamheten samt det planerade specialstallet för isotopförsök
samt ge viss service åt högskolans övriga institutioner och veterinärmedicinska
anstalten när dessa önskar använda radioaktiva isotoper i försöksverksamheten.
Högskolans två kemiinstitutioner och veterinärmedicinska
anstaltens kemiska avdelning förutsätts samordna sin verksamhet i största
möjliga utsträckning, bl. a. föreslås att en s. k. institutionsgrupp bildas för

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

medicinsk och klinisk kemi. Jag kan tillstyrka utredningens förslag i fråga
om arbetsuppgifter för institutionen i klinisk kemi och även att möjligheterna
till samarbete både mellan högskolans institutioner och mellan högskolan
och anstalten tillvaratas på bästa sätt. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att jag vid anmälan av lantbrukshögskolans avlöningsanslag i
prop. 1965: 1 (bil. 11 s. 113) förordat, att indelningen i institutioner och
institutionsgrupper vid jordbrukets högskolor, dvs. lantbruks-, skogs- och
veterinärhögskolorna, skall fastställas av Kungl. Maj:t.

Även i fråga om den bakteriologiska och patologisk-anatomiska verksamheten
har utredningen diskuterat vissa samordningsåtgärder. Enligt utredningens
mening är det av vikt, att högskolans och anstaltens resurser bl. a.
inom nämnda områden kommer till effektiv och ändamålsenlig användning.

1 likhet med utredningen anser jag, att bakteriologisk-diagnostiska undersökningar
och obduktionsverksamhet i fortsättningen bör begränsas till sådant
material som är av direkt värde för högskolans egen forskning och
undervisning, övrig dylik verksamhet bör i princip utföras vid anstalten.

I överensstämmelse härmed bör högskolans institution för patologi befrias
från skyldigheten att utan ersättning utföra obduktioner och andra patologisk-anatomiska
undersökningar. Undersöknings- och obduktionsmaterial
vid anstaltens avdelningar bör i stället i den utsträckning som anses vara
möjligt och lämpligt ställas till förfogande för forskning och undervisning
vid högskolans institutioner. Jag vill även förorda, att undervisningen i epizootologi
i vass utsträckning anförtros den vid anstalten placerade statsepizootologen.

Med hänsyn till bl. a. att användningen av hästar minskat starkt föreslår
utredningen att högskolans avdelning för hovsjukdomar, hovbeslagslära och
anspannslära inte bör bibehållas som en särskild avdelning. Avdelningens
arbetsuppgifter föreslås övertas av institutionerna för husdjurshygien och
sjukdomsgenetik resp. för kirurgi. Jag biträder att så sker. Befattningen
som lärare i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar i Bo 1, en tjänst
som förste assistent i Ae 23 och fyra biträdestjänster vid avdelningen kan
till följd av omorganisationen indras fr. o. m. budgetåret 1965/66. Jag kommer
i det följande att förorda, att en tjänst som konsulent för husdjurshygien
och hovvård inrättas. Denne bör anförtros viss del av den undervisning,
som åvilar nyssnämnda lärare i Bo 1. Till avdelningen är knuten en
hovslagarskola för utbildning av hovslagare. Utredningen föreslår, att denna
utbryts ur högskolans organisation och inordnas i den av lanlbruksstyrelsen
administrerade utbildningsverksamheten. Bl. a. i avvaktan på 19153
års hästutrednings överväganden rörande statens stöd åt hästaveln, m. m.
är jag inte nu beredd att ta ställning till denna fråga. Hovslagarskolan bör
t. v. behållas inom högskolans organisation och tillhöra institutionen för
husdjurshygien och sjukdomsgenetik. Till institutionen bör fiån hovbcslagsavdelningen
överföras två tjänster som hovslagare i Ao 9. Så länge hovsla -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

garskolan är kvar vid institutionen bör medel som f. n, beräknas under avlöningsanslaget
till en tjänst som förste assistent i Ag 23 i fortsättningen
böra disponeras för en lärartjänst i Ag 23 vid hovslagarskolan.

Utredningen diskuterar vidare tillförseln av” djurmaterial till högskolans
kliniska institutioner. Vid de kirurgiska klinikerna kan omfattningen av
hundklientelet synas vara alltför stor. En ökning av tillförseln av bl. a. nötkreatur
och svin anses i stället böra eftersträvas. Vidare framhålls att den
ambulatoriska klinikens verksamhet tenderar att nedgå på grund av minskat
antal husdjur inom klinikens praktikområde. En utvidgning av nämnda
praktikområde föreslås. Jag delar utredningens uppfattning att vården avsällskapsdjur
vid högskolans kliniker inte bör ges större dimensioner än som
motiveras av undervisningens och forskningens behov. En bättre tillgång på
djur av olika slag bör eftersträvas. Jag har därför intet att erinra mot att
åtgärder vidtas för att utvidga den ambulatoriska klinikens praktikområde
fr. o. m. nästa budgetår.

Som utredningen förordat bör den ambulatoriska kliniken även i fortsättningen
vara knuten till institutionen för obstetrik och gynekologi. Jag biträder
förslaget, att en av laboraturerna vid institutionen för obstetrik och
gynekologi utbyts mot en befattning som klinikchef i Bo 1 vid samma institution.
Klinikchefen bör ha sin vetenskapliga meritering inom ämnesområdet
obstetrik-gynekologi eller medicin II, dock med erforderliga insikter
inom det förstnämnda området. Därutöver bör vederbörande ha viss förtrogenhet
med administrativa och arbetstekniska frågor.

Utbildningsfrågor. Enligt gällande studieplan skall studietiden för veterinärexamen
vara fem år. Den faktiska studietiden för veterinärexamen har
emellertid kommit att avsevärt överstiga denna tid. Den genomsnittliga studietiden
torde uppgå till 7 å 8 år.

Utredningens förslag i fråga om studietiden för veterinärexamen innebär,
att den skulle avkortas till fem och ett halvt år. Enligt utredningens mening
bör den kortare studietiden kunna genomföras utan minskning av kunskapsstoffet.
Genom rationalisering av undervisningen, större bundenhet i
studiegången och begränsning av de studerandes liandräckningstjänst förutsätts
det uppställda målet kunna nås. Även en med hänsyn till utvecklingen
bättre avvägning av studietiden för de olika ämnena föreslås. Utredningen
utgår härvid från den principiella uppfattningen att avgörande för
utbildningens utformning bör vara arten och betydelsen av de arbetsuppgifter,
som veterinärerna ställs inför i sin praktiska verksamhet. Särskilt understryker
utredningen de sjukdomsförebyggande och de livsmedelshygieniska
uppgifternas betydelse i nämnda avseende. Någon linjeindelning i veterinärexamen
anser sig utredningen dock inte böra förorda. Som skäl härför
anges bl. a., att veterinärkåren utgör en förhållandevis liten yrkesgrupp
och att en uppspaltning av kåren i utbildningshänseende skulle kunna leda

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 är 1965

till svårigheter på arbetsmarknaden. Utredningen framhåller, att en linjeindelning
av veterinärutbildningen diskuterats i Danmark men inte ansetts
böra genomföras där. En specialisering inom någon del av veterinärmedicinen
bör enligt utredningen i huvudsak ske först efter avlagd examen.

Utredningens förslag om förkortad studietid tillstyrks i princip eller lämnas
utan erinran av nära nog samtliga remissinstanser. Vissa invändningar
görs dock mot en större bundenhet i studiegången. Vidare framläggs vissa
synpunkter på den av utredningen förordade utformningen av den nya studieplanen.
Några av remissinstanserna ifrågasätter om inte en linjeindelning
av veterinärutbildningen bör införas med möjlighet till specialisering inom
antingen det livsmedelshvgieniska eller det kliniska området.

För min del ansluter jag mig till de av utredningen angivna riktlinjerna
för veterinärutbildningens framtida uppläggning. Vad beträffar studietidens
längd vill jag erinra om att en förkortning av studietiden genomförts inom
ett närbesläktat område, nämligen i fråga om läkarutbildningen. Jag ansluter
mig till utredningens förslag att för veterinärutbildningen utformas en
studieplan med en studietid av fem och ett halvt år. Jag har i det föregående
vid mina ställningstaganden till förstärkningar av högskolans undervisningsresurser
utgått från att en ny studieplan skall genomföras. Utbildningens
inriktning mot nya ämnesområden har jag vidare beaktat i det föregående
vid förordandet av professurer inom nya ämnesområden.

Det bör uppdras åt högskolestyrelsen att utarbeta förslag till en ny studieplan.
Åtgärder för att rationalisera studierna synes dock kunna företas utan
att resultatet av arbetet med att upprätta en ny studieplan avvaktas. Den
nya studieplanen bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer
som utredningen angivit. Detta innebär bl. a., att studietiden i kirurgi
minskas och att hovbeslags- och anspannslära samt läran om hovens sjukdomar
försvinner som självständiga ämnen. Jag vill i sammanhanget
framhålla, att undervisningen i livsmedelshygien bör utformas i god överensstämmelse
med veterinärernas utvidgade arbetsuppgifter inom livsmedelshygienen
och livsmedelskontrollen. Även belräftande övriga ämnesområden
hör undervisningen anpassas till de i viss mån ändrade arbetsuppgifter,
som veterinärerna kan väntas tå i framtiden. Jag är ense med utredningen
alt någon linjeindelning i vetcrinärutbildningen ej bör ske. Behovet av specialutbildning
bör tillgodoses genom fortbildningskurser. Den fortbildningsverksamhet
som högskolan anordnar i samarbete med veterinärstyrelsen
torde vid behov kunna utökas.

1 fråga om antalet studerande anser utredningen, att undervisningsresurserna
Aid högskolan hör utformas så att mellan JO och 40 studerande kan
antas årligen. Remissinstanserna instämmer i huvudsak i denna bedömning.
För min del vill jag förorda, att l. v. årligen omkring 40 studerande antas.
Härvid har jag beaktat bl. a. vad nämnden för internationellt bistånd anfört
beträffande användningen av svenska veterinärer i utvecklingsländci na.

100

Kungl. Mctj.ts proposition nr 38 år 1965

kungl. Maj :t hör emellertid även i fortsättningen på förslag av högskolestyrelsen
fastställa det antal studerande, som varje år bör antas. I sammanhanget
vill jag framhålla, att det framdeles eventuellt kan vara rationellt
att — oavsett om högskolan anknyts till annan högskola eller fakultet__ut nyttja

högskolans resurser för t. ex. en blandad medicinsk och annan utbildning.
Jag vill erinra om att möjligheterna att anordna en sådan utbildning
f. n. utreds av en av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallad utredning,
nämligen utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor
in. in. Jag'' vill i sammanhanget även nämna att det kan bli aktuellt att utnyttja
veterinärhögskolans resurser för utbildning och handledning av forskare
vid andra högre läroanstalter. Forskarutbildningen utreds f. n. av 19(53
års forskarutrednimr.

Jag kan biträda utredningens rekommendationer i fråga om en gemensam
nordisk arbetsmarknad för veterinärer. Kurser i författningsrättsliga frågor
bör sålunda vid behov anordnas för veterinärer från annat nordiskt land.
Kurserna som bör ordnas ömsesidigt i Sverige och de andra nordiska länderna
bör som utredningen framhållit ge möjlighet för i hemlandet legitimerad
veterinär att tjänstgöra som veterinär i det land som anordnat kurserna.

Vad gäller utredningens förslag i fråga om undervisningsnämnden vid
högskolan vill jag erinra om att jag i prop. 1965: 1 (bil. 11 s. 113) förordat
att nämnden skall ersättas med en utbildningsnämnd av samma typ som
finns vid universiteten m. fl. läroanstalter.

Övriga frågor. Utredningen har vid behandlingen av frågan om ledningen
av den veterinärmedicinska verksamheten funnit
att övervägande skäl talar för att veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten ställs under en gemensam styrelse. Härför talar enligt utredningen
bl. a. att samhörigheten mellan verksamheten vid högskolan och anstalten
redan är betydande samt att den kommer att öka genom tillkomsten
av de två gemensamma institutionerna i virologi och parasitologi. Även jag
anser, att vissa skäl synes tala tör att införa eu gemensam styrelse för högskolan
och anstalten. Med hänsyn till den tidigare berörda utredningen om
möjligheterna att integrera verksamheten vid veterinärhögskolan med annan
forskning och utbildning anser jag dock att det bör anstå med att ta
ställning till frågan. Jag utgår därv id från att styrelserna för högskolan och
anstalten liksom hittills upprätthåller ett nära samarbete i sådana frågor
som avser verksamheten vid båda inrättningarna. Goda förutsättningar bör
föreligga för detta samarbete eftersom fyra av de åtta resp. sju ledamöterna
i högskolans och anstaltens styrelser är gemensamma.

I årets statsverksproposition (bil. 11 s. 113) bär jag förordat vissa förändringar
i fråga om organisationen och förvaltningen av jordbrukets högskolor,
vilka även avser veterinärhögskolan. Dessa innebär bl. a. att rektorsäm -

101

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

betet vid högskolan skall utformas på samma sätt som gäller för universiteten
och högskolorna under ecklesiastikdepartementet. Dock skall rektor förordnas
av Kungl. Maj :t efter förslag av högskolestyrelsen. I kollegiet skall
ingå förutom professorer även laboratorer, universitetslektorer och vissa
andra befattningshavare. Vid högskolan skall finnas en central förvaltning
under ledning av en förvaltningschef. Förvaltningen skall omfatta arbetsenheter
för både planeringsärenden och för administrativa ärenden.

Jag förordar att den centrala förvaltningen vid högskolan leds av en byrådirektör
i Ao 27. Den befintliga byrådirektör stjänsten i Ao 25 bör uppflyttas
till förutnämnda lönegrad. För planeringsärendena — inkl. utbildningsfrågorna
— bör inrättas en tjänst som förste byråsekreterare i Ae 23 och medel
beräknas för en tjänst som kansliskrivare i Ae It. För de administrativa
ärendena bör inrättas en tjänst som kamrerare i Ae 23 och medel beräknas
för en tjänst som kansliskrivare i Ae 11. Till arbetsenheten för de
sistnämnda ärendena bör i övrigt hänföras de vid högskolans nuvarande
kansliorganisation befintliga befattningarna. Vid behov bör högskolan kunna
omdisponera personal mellan de olika arbetsenheterna.

I fråga om biblioteksverksamheten förordar jag att högskolan
förstärks med en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång samt
att en tjänst som biblioteksassistent i Ag 11 extraordinariesätts. Med hänsyn
till den tidigare förordade utredningen om möjligheterna att integrera verksamheten
vid veterinärhögskolan med annan forskning och utbildning är
jag inte beredd att nu ta ställning till förslaget om ett gemensamt bibliotek
för veterinärhögskolan och veterinärmedicinska anstalten.

Utredningen föreslår vidare att högskolan tillförs viss biträdespersonal för
bl. a. transporterna vid högskolan. Enligt min mening bör styrelsen
för högskolan pröva i vilken utsträckning dessa behov kan tillgodoses inom
ramen för den administrativa organisationen vid högskolan.

Spörsmålet om ett samarbete mellan veterinär- och skogshögskolorna i
statistiska frågor synes böra upptas av den nya samarbetsnämnden
för jordbrukets högskolor.

En betydande rådgivnings- och upplysningsverksamhet
i veterinärmedicinska frågor förekommer sedan lång tid vid
statens veterinärmedicinska anstalt. För ändamålet finns f. n. fyra konsulenter
i högst lönegrad A 27 upptagna på anstaltens stat samt dessutom
tre konsulenter i samma lönegrad, vilka avlönas med särskilda medel. Verksamheten
leds av en avdelningsföreståndare i B 1. Konsulenterna som är
inriktade på olika sjukdomsområden är närmast avsedda att vara en förbindelselänk
mellan anstalten samt landets tjänsteveterinärer och den
djurägande allmänheten.. Verksamheten bygger bl. a. på forsknings- och
utredningsarbete.

Även vid vissa av veterinärhögskolans institutioner och vid veterinärinrättningen
i Skara bedrivs rådgivnings- och upplysningsverksamhet i inte

7 Dihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. A"r IS

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

obetydlig omfattning. Några särskilda tjänster för verksamheten finns emellertid
inte vid högskolan och inrättningen utan denna bedrivs, under ledning
av vederbörande institutionsföreståndare, av den reguljära forskarpersonalen.

Utredningen understryker kraftigt rådgivningsverksamhetens betydelse
och föreslår att tre nya konsulenttjänster inrättas, nämligen en för husdjurshygien
och hovvård, en för livsmedelshygien samt en för får- och ungnötssjukdomar.
Härigenom skulle den reguljära forskarpersonalen vid högskolan
kunna befrias från rådgivnings- och upplysningsuppgifter och verksamheten
komma att handhas av specialinriktad personal. De nya konsulenterna
bör enligt utredningens mening uppföras på anstaltens stat men placeras
vid högskolans institutioner för att få god kontakt med forskningen vid
dessa. Utredningen anser, att konsulenterna även bör ges tillfälle till viss
egen forskning. Deras verksamhet bör huvudsakligen rikta sig till veterinärer
och husdjurskonsulenter. En särskild nämnd inom högskolan och anstalten
föreslås handha samordningen av verksamheten samt uppdra de närmare
riktlinjerna för denna. Vidare föreslås att en på extra stat uppförd
tjänst som konsulent för juversjukdomar och en med särskilda medel avlönad
konsulent för renskötseln uppförs som extra ordinarie tjänster på anstaltens
stat samt att samtliga konsulenttjänster vid anstalten placeras i
högst lönegrad B 1 och knyts till en särskild konsulentavdelning inom anstalten.
Samtidigt skulle föreståndaren för avdelningen placeras i lönegrad
B 3. I anstaltsstyrelsens petita upptagna förslag överensstämmer helt med
utredningens. Anstaltsstyrelsen föreslår dock även att en tjänst som fodermedelskonsulent
som f. n. avlönas med särskilda medel uppförs på anstaltens
stat.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag om en utbyggnad av
konsulentverksamheten i huvudsak tillstyrkts. Några av remissinstanserna
har dock framhållit att konsulenterna mer än hittills bör fungera som förmedlare
mellan forskning och praktik.

Jag delar utredningens uppfattning om rådgivnings- och upplysningsverksamhetens
stora betydelse på det veterinärmedicinska området. En snabb
förmedling av forskningens framsteg och erfarenheter, bl. a. i fråga om
sjukdomsförebyggande åtgärder, synes innebära inte obetydliga ekonomiska
vinster för både jordbruksnäringen och samhället i övrigt. Mot denna bakgrund
förordar jag att två nya konsulenttjänster i högst lönegrad Ae 27 inrättas
vid veterinärmedicinska anstalten. Kungl,. Maj :t bör äga besluta om
konsulenternas ämnesinriktning. Jag förordar att den ena t. v. avdelas för
frågor rörande husdj urshygien och hovvård och den andre för livsmedelshygieniska
uppgifter. Jag finner det ändamålsenligt att de båda konsulenterna,
som administrativt bör vara knutna till veterinärmedicinska anstalten,
placeras vid högskolan. En sådan anordning bör såsom utredningen påpekat
kunna främja kontakten och samarbetet med forskningen inom om -

10:}

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år

rådet. Konsulenten för husdjurshygien och hovvård bör sålunda placeras vid
institutionen för sjukdomsgenetik och husdjurshygien och konsulenten för
livsmedelshygien vid institutionen för detta ämne. Konsulentverksamheten
vid anstalten står som jag tidigare nämnt under ledning av en avdelningsföreståndare.
Jag tillstyrker förslaget om att verksamheten får ingå i anstaltens
organisation som en avdelning, benämnd konsulentavdelningen,
med ifrågavarande avdelningsföreståndare som chef.

Utredningens förslag att konsulenterna skall ges tillfälle till viss egen
forskning ifrågasätts av bl. a. Sveriges lantbruksförbund. För min del är jag
av den principiella uppfattningen att konsulenterna bör ägna huvuddelen av
sin tjänstgöringstid åt rådgivnings- och upplysningsverksamheten, dock alt
utrymme bör ges för sådant forsknings- och utredningsarbete, som krävs för
rådgivnings- och upplysningsverksamheten.

Det är givetvis angeläget att ett intimt samarbete upprätthålls mellan anstalten
och högskolan i fråga om riktlinjerna för bedrivandet av den veterinärmedicinska
rådgivnings- och upplysningsverksamheten. I detta samarbete
bör även veterinärstyrelsen och andra representanter för dem som verksamheten
riktar sig till beredas tillfälle att delta i erforderlig utsträckning.
Förslaget att den veterinärmedicinska rådgivnings- och upplysningsverksamheten
ställs under ledning av en särskild nämnd finner jag därför i princip
riktigt. För att ta ställning till nämndens sammansättning m. in. erfordras
enligt min mening emellertid ytterligare överväganden. Till frågan om
konsulentverksamhetens anknytning till den av lantbruksorganen samt länsoch
distriktsveterinärerna bedrivna rådgivnings- och upplysningsverksamheten
har jag för avsikt att återkomma i annat sammanhang.

Styrelsen för veterinärmedicinska anstalten har för nästa budgetår föreslagit
vissa ytterligare personal- och tjänsteförändringar. Av dessa kan jag
förorda en tjänst som laborator i Be 1 vid anstaltens serologiska avdelning.
Jag tillstyrker vidare att anstalten tillförs medel för följande biträdespersonal
fr. o. in. nästa budgetår, nämligen en kanslist i reglerad befordringsgång,
en laboratorieassistent i Ae 12, ett kanslibiträde i Ae 7 och ett inslitutionsbiträde
i högst Ae 5. För att möjliggöra för anstalten att uppta tillverkning
av vissa nya vacciner beräknar jag vidare ett belopp av 40 000 kr.
till extra personal.

Såväl veterinärhögskoleutredningen som anstaltsstyrelsen föreslår att anstaltens
avdelningsföreståndare uppflyttas från B 1 till B 3. Samtidigt löreslås
att kraven höjs på den vetenskapliga kompetensen för dessa befattningshavare.
För min del kan jag biträda att tjänsterna som avdelningsföreståndare
vid patologisk-anatomiska och bakteriologiska avdelningarna
samt som avdelningsföreståndare vid kemiska laboratoriet uppflyttas från
Bo 1 till Bo 3. Av tjänsteinnehavarna bör krävas framstående vetenskaplig
skicklighet ävensom administrativ förmåga. Den vetenskapliga skickligheten
bör dokumenteras på sätt som sker vid tillsättning av universitctspro -

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 38 år 1965

lessurer. Befattningshavarna — som i fortsättningen bör benämnas professor
och avdelningsföreståndare — bör vara skyldiga all om behov härav
uppkommer meddela viss undervisning i tjänsten inom sitt ämnesområde.

Jag kan även biträda förslaget att tjänsten som avdelningsföreståndare
Aid serologiska avdelningen Hyttas upp från Bo 1 till Bo 3. Innehavaren bör
tillsättas etter sakkunnigförfarande, varvid såväl vetenskaplig skicklighet
som framstående administrativ förmåga bör tillmätas vikt.

Jag biträder vidare att fem laboraturer i Ao 27 uppflyttas till Bo 1 och att
två laboraturer i Ae 27 ändras till Be 1. För laboraturerna bör gälla samma
kompetenskrav som för universitetslaboratur.

Jag har intet att erinra mot att anstaltens serologiska avdelning och kemiska
laboratorium i fortsättningen benämns produktionsavdelningen resp.
kemiska avdelningen. I samband med namnbytet bör vissa arbetsuppgifter
vid den serologiska avdelningen överföras till andra avdelningar vid anstalten.
Jag biträder vidare, att sådana uppgifter vid de olika avdelningarna,
som med fördel kan handhas av anstaltens kansliorganisation, överförs till
denna. Kansliet bör i fortsättningen benämnas ekonomisektionen. Tjänsten
som byrådirektör i Ao 25 vid denna bör uppflyttas till Ao 27.

Veter inär inrättning en i Skara består av två avdelningar,
nämligen en klinikavdelning och en försöksavdelning. Utredningen har prövat
inrättningens ställning i veterinärhögskolans organisation och därvid
funnit att skälen för att bibehålla inrättningen för den veterinärmedicinska
forskningens och undervisningens behov ej är lika starka när det gäller klinikavdelningen
som i fråga om försöksavdelningen. Utredningen föreslår att
försöksavdelningen inordnas i högskolan och benämns veterinärhögskolans
försöksgård. Verksamheten vid klinikavdelningen bör enligt utredningens
mening liksom hittills koncentreras på djursjukvård och eventuellt anknytas
till övrig djursjukvård i landet. Utredningen förordar att organisationen
av den regionala veterinärmedicinska hälso- och sjukvården i hela dess
vidd blir föremål för översyn. I avvaktan på resultatet av denna översyn bör
enligt utredningen även klinikavdelningen t. v. inordnas i högskolan som en
specialenhet.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag föranlett delade meningar.
Vissa remissinstanser anser att i avvaktan på en översyn av den veterinära
fältorganisationen Skarainrättningen bör bibehållas i sin helhet vid nuvarande
organisation och arbetsuppgifter. Vidare framhålls att det är önskvärt
att det hävdvunna namnet, veterinärinrättningen i Skara, bibehålls.

För min del kan jag biträda utredningens förslag i fråga om inrättningens
försöksavdelning. Såsom utredningen framhållit synes veterinärmedicinsk
försöksverksamhet i omedelbar anslutning till praktisk jordbruksdrift vara
av stort värde och synes därför enligt min mening böra bedrivas i denna
form och med oförändrad lokalisering även fortsättningsvis. Med hänsyn
till verksamhetens nära samband med övrig veterinärmedicinsk forskning

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 ur 1965

tillstyrker jag förslaget om att försöksavdelningen, som i fortsättningen bör
benämnas veterinärhögskolans försöksgård, inordnas i högskolan fr. o. in.
nästa budgetår under rektors och högskolestyrelsens direkta ledning. I samband
med omorganisationen bör befattningen som försöksledare i Bo 1 vid
avdelningen ombildas till statsveterinär i Bo 1. För den nya tjänsten bör i
fråga om kompetenskrav i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet för
statsagronomer och statshortonomer vid lantbrukshögskolan. Sakkunnigförfarande
bör sålunda tillämpas med samma krav på vetenskaplig meritering
som för universitetslaborator eller motsvarande. Vid bedömningen bör även
skicklighet visad genom självständigt arbete i fråga om veterinärmedicinens
praktiska tillämpning samt erfarenhet av verksamhet inom befattningens
område tillmätas vikt. Viss undervisningsskyldighet bör, liksom gäller för
statsagronom och statshortonom, kunna åläggas statsveterinären.

Vid omorganisationen av försöksavdelningen bör vidare en befattning som
förste assistent i Ae 21 (Ag 23) utbytas mot en försöksledarbefattning i lönegrad
Ae 23. Försöksavdelningen disponerar f. n. arbetskraft för kontorsgöromål
motsvarande en halv biträdestjänst. Medel bör i fortsättningen beräknas
för en kontoristtjänst i Ae 9 vid försöksgården. Nu nämnd personal
samt övrig personal vid försöksgården bör fr. o. m. nästa budgetår uppföras
på högskolans stat.

Program för verksamheten vid försöksgården bör fastställas årligen av
högskolans styrelse på förslag av lärarkollegiet och sedan samarbetsnämnden
för jordbrukets högskolor yttrat sig i ärendet. Statsveterinären vid försöksgården
bör äga delta vid behandlingen i högskolans lärarkollegium av
frågor rörande verksamheten vid försöksgården.

Verksamheten vid klinikavdelningen bör enligt min mening drivas som en
självständig, från veterinärhögskolan fristående enhet. Kliniken bör benämnas
veterinärinrättningen i Skara. Inrättningen bör — liksom f. n. klinikavdelningen
— fullgöra uppgifter inom djursjukvården mot ersättning enligt
veterinärtaxan. Vid inrättningen bör kunna bedrivas forskning i viss omfattning
i den mån resurserna tillåter det och det ekonomiska resultatet
av den kliniska verksamheten inte försämras härav.

Den närmaste ledningen av inrättningen bör liksom nu vara anförtrodd
eu befattningshavare i lönegrad Bo 1. Tjänstebenämningen bör dock ändras
från klinikchef till chefsveterinär. Vid klinikavdelningen befintlig övrig personal
bör tillhöra inrättningen. Härvid bör emellertid två tjänster som förste
assistent i Ae 21 (Ag 23) ombildas till tjänster som klinikveterinär i Ae 25.
Vidare bör medel beräknas för att ersätta en halv biträdestjänst för kontorsgöromål
med en kontoristtjänst i Ae 9. Administrativa och kamerala
uppgifter vid inrättningen bör dock som nu är fallet ombesörjas av veterinärhögskolan.

Frågan om en utredning rörande den veterinära fältorganisationen och eu
eventuell anknytning av klinikverksamheten i Skara till denna organisation

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

ämnar jag underställa Kungl. Maj :t i ett senare sammanhang. Jag förordar
att ledningen av veterinärinrättningen i Skara t. v. utövas av den nuvarande
nämnden för inrättningen. Nämnden, som nu består av tre ledamöter, bör
dock utökas med en ledamot. Statsveterinären vid veterinärhögskolans försöksgard
bör äga närvara vid sammanträde med nämnden, när frågor som
berör försöksgården behandlas. I avvaktan på en eventuellt ändrad organisatorisk
ställning för inrättningen bör nämnden liksom nu vara underställd
styrelsen för veterinärhögskolan.

Utredningen anför att vissa lokalbehov behöver tillgodoses vid Skarainrättningen.
I anledning härav vill jag erinra om att Kungl. Maj :t den 11
februari i år ställt 165 000 kr. till förfogande för vissa ombyggnadsarbeten
vid inrättningen. Övriga byggnadsfrågor vid inrättningen bör behandlas av
den lokal- och utrustningsprogramkommitté, som jag i prop. 1965: 1 (bil. 11
s. 113) förordat skall inrättas fr. o. in. nästa budgetår.

Skarainrättningens samling av äldre litteratur bör såsom utredningen föreslagit
överföras i stifts- och landsbibliotekets vård vid tidpunkt som bestäms
i samråd med stifts- och landsbiblioteket men bör kunna kvarstanna
i den nuvarande byggnaden.

Kostnaderna för verksamheten vid den nuvarande inrättningen bestrids
från två anslag benämnda Veterinärinrättningen i Skara: Avlöningar resp.
Veterinärinrättningen i Skara: Omkostnader. Under dessa anslagsrubriker
bör fr. o. in. nästa budgetår endast anvisas medel till verksamheten vid kliniken.
För avlöningsanslaget bör fastställas personalförteckning omfattande
— i enlighet med vad jag förordat tidigare — en chefsveterinär i Bo 1 och
två klinikveterinärer i Ae 25.

Vad gäller försöksverksamheten bör medel till kostnaderna för lönegradsplacerad
personal anvisas under veterinärhögskolans avlöningsanslag. På
högskolans personalförteckning bör uppföras en tjänst som statsveterinär
i Bo 1 och en tjänst som försöksledare i Ae 23. Medel till övriga kostnader
lör försöksverksamheten bör med undantag för kostnader för lantbruksdriften
anvisas under ett nytt reservationsanslag, benämnt Veterinärhögskolan:
Försöksverksamhet. Vidare bör medel till kostnader för försöksgården
i Skara, vilka normalt kan beräknas bli täckta av intäkter vid gården,
anvisas under ett förslagsanslag benämnt Veterinärhögskolan: Lantbruksdriften
vid försöksgården. I fråga om de belopp, som behöver anvisas under
nu angivna anslagsrubriker, återkommer jag i det följande i samband med
anslagsberäkningen för budgetåret 1965/66.

Vederbörande personalorganisation har anfört synpunkter på lönegradsplaceringen
av berörda tjänster.

Anslagsberäkningar. Som framgår av det föregående föreslår utredningen
vissa anslagstekniska förändringar i syfte att åstadkomma överensstämmelse
mellan veterinärhögskolan och universiteten. Sedan utredningen behand -

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

lade dessa frågor har emellertid uruiversitetskanslersämbetet föreslagit en
viss reformering av anslagssystemet för universiteten. Chefen för ecklesiastikdepartementet
har i prop. 1965: 1 (bil. 10 s. 355) förordat att en omläggning
av anslagssystemet genomförs först fr. o. m. budgetåret 1966/67. Jag
anser att eventuella ändringar för veterinärhögskolans del också bör ske
först fr. o. m. nämnda budgetår.

Jag övergår härefter att redovisa mina anslagsberäkningar för nästa budgetår.

I fråga om veterinärmedicinska anstalten har jag tidigare förordat att en
tjänst som laborator i Be 1 och två tjänster som konsulent i högst Ae 27 inrättas.
Kostnaderna för dessa tjänster uppgår till 141 900 kr. Jag har vidare
tillstyrkt att medel beräknas för vissa nya biträdestjänster vid anstalten,
nämligen ett institutionsbiträde i högst Ae 5 vid bakteriologiska avdelningen,
en laboratorieassistent i Ae 12 vid produktionsavdelningen, ett kanslibiträde
i Ae 7 vid konsulentavdelningen och en kanslist i reglerad befordringsgång
vid ekonomisektionen. Härjämte har jag förordat att 40 000 kr. ställs till
förfogande för biträdeshjälp vid produktionsavdelningen. Merutgifterna under
anstaltens avlöningsanslag för dessa förstärkningar beräknar
jag till sammanlagt 114 500 kr.

Anslagsposten till avlöningar till personal för särskilda undersökningar
kan fr. o. m. nästa budgetår minskas med ett belopp motsvarande avlöningskostnaderna
till en laboratorieassistent i högst Ag 10. På grund av lönereglering
och beräknade löneklassförändringar m. m. bör anslagsposten ökas
med 39 300 kr. Nämnda anslagspost bör sålunda upptas med 264 000 kr.,
varav 130 000 kr. till undersökningar beträffande tillverkning av mul- och
klövsjuke vaccin m. m., 132 000 kr. till undersökningar rörande lymfadenos
hos nötkreatur samt 2 000 kr. till andra särskilda undersökningar.

De av mig i det föregående förordade lönegradsuppflyttningarna föranleder
en kostnadsökning av 75 300 kr. I anledning av prop. 1964: 187 angående
lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m. bör anslaget uppräknas
med 54 300 kr. Löneomräkningen påkallar en ökning av anslaget med sammanlagt
540 000 kr. Avlöningsanslaget för statens veterinärmedicinska anstalt
bör för budgetåret 1965/66 sålunda uppföras med (3 933 000 + 947 000
= ) 4 880 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen i det föregående förordar jag att
anstaltens omkostnadsanslag för nästa budgetår tas upp med
(1 097 000 + 193 000 =) 1 290 000 kr. Jag har därvid inräknat 75 000 kr.
för inköp av viss utrustning in. in. i samband med framställning av vacciner
vid produktionsavdelningen.

Under veterinärhögskolans avlöningsanslag föranleder
mina förslag i fråga om de högre vetenskapliga befattningarna en kostnadsökning
av 177 800 kr. Jag har därvid räknat med att två laboraturer i Bo 1
ombildas till professurer i Bo 3 och att följande nya tjänster inrättas, näm -

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

ligen en laboratur i Bo 1, eu universitetslektor i Ao 27, två docenturer i Ae
25 och åtta klinikveterinärer i Ae 25. Samtidigt kan en tjänst som lärare i
hovbeslag i Bo 1 och åtta tjänster som förste assistent i Ae 23 dras in.

I fråga om assistentpersonalen vid institutionerna medför mina förslag en
kostnadsökning av 246 400 kr. I beloppet ingår kostnaderna för en ökning av
assistentpersonalen med 10 500 assistenttimmar. Däremot behöver medel i
fortsättningen inte beräknas för två tjänster som förste assistent i Ae 23.

Jag har tidigare nämnt att medel bör beräknas för ett tillskott av tre kvalificerade
biträden och åtta övriga biträden. Samtidigt behöver medel inte beräknas
för fyra biträdestjänster som indras. För förstärkningen av biträdespersonalen
beräknar jag en anslagsökning av 161 000 kr.

Vid högskolans centrala förvaltning har jag förordat att en tjänst som
byrådirektör i Ao 25 (Ag 27) uppflyttas till Ao 27 samt att en tjänst som
förste byråsekreterare i Ae 23 och en tjänst som kamrerare i Ae 23 inrättas.
Jag har vidare beräknat medel för en amanuens i reglerad befordringsgång
vid biblioteket och för två kansliskrivare i Ae 11 vid centrala förvaltningen.
Vad jag förordat medför en sammanlagd kostnadsökning av 146 500 kr.

Jag har även tillstyrkt att nuvarande personal vid Skarainrättningens försöksavdelning
fr. o. m. nästa budgetår uppförs på högskolans personalstat.
Högskolans avlöningsanslag bör härför höjas med 195 800 kr.

I anledning av prop. 1964: 187 angående lönegradsplaceringen för vissa
tjänster m. m. bör anslaget uppräknas med 38 000 kr. Härjämte bör anslaget
ökas med 664 500 kr. pa grund av löneomräkning. Avlöningsanslaget för
veterinärhögskolan bör för nästa budgetår föras upp med (5 100 000 -j1
630 000 =) 6 730 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen i det föregående biträder jag att
högskolans omkostnadsanslag för nästa budgetår tas upp till
(1 312 000 -f- 147 000 = ) 1 459 000 kr. Jag förordar härvid, att doktorandstipendier
i överensstämmelse med vad som gäller vid universiteten m. fl.
skall kunna utgå under hela året efter därom gjord särskild ansökan hos
högskolestyrelsen. Vad jag sålunda förordat torde få avse även juni månad
innevarande budgetår. För stipendier avseende denna månad torde förevarande
anslag för nästa budgetår få disponeras.

Beträffande veterinärhögskolans anslag till materiel, till n y a nskaffning
och underhåll av utrus tning samt till bokinköp
och bokbindning förordar jag en höjning till resp. (425 000
+ 100 000 =) 525 000 kr., (350 000 -f- 40 000 =) 390 000 kr. och (70 000 +
10 000 = ) 80 000 kr. Jag kan vidare biträda att ett anslag till försök sverksamhet
vid högskolan förs upp med 100 000 kr.

Till lantbruks driften vid veterinär högskolans försöksgård
bör upptas ett anslag på ett formellt belopp av 1 000 kr. Kungl.
Maj :t bör äga fastställa särskild stat för lantbruksdriften i fråga.

Som framgått av mina förslag i det föregående behöver under a v 1 ö -

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

ningsanslaget till veterinärinrättningen i Skara
fr. o. m. nästa budgetår medel anvisas endast för klinikavdelningens personal.
Anslaget bör föras upp med (385 000 — 124 000 = ) 261 000 kr.

Under inrättningens omkostnadsanslag bör tas upp ett
formellt belopp av 1 000 kr. Kungl. Maj :t bör äga fastställa särskild stat för
inrättningens rörelse.

Hemställan. Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1 a) godkänna de riktlinjer för upprustning av den veterinärmedicinska
forskningen och utbildningen, m. m. som
jag förordat i det föregående;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de ändringar i personalförteckningen
för statens veterinärmedicinska anstalt,
veterinärhögskolan och veterinärinrättningen i Skara, som
föranleds av vad jag föreslagit i det föregående;

2 a) godkänna följande avlöningsstat för statens veterinärmedicinska
anstalt, att tillämpas t. v. fr. o. m. budget -

året 1965/66:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
......................................

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................

3. Avlöningar till personal för särskilda undersökningar,
förslagsvis ....................

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ..............................

5. Rörligt tillägg, förslagsvis..................

853 000

600

264 000

2 086 400
1 676 000

Summa kr. 4 880 000

b) till Statens veterinärmedicinska anstalt: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 under nionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 4 880 000 kr.;

c) till Statens veterinärmedicinska anstalt: Omkostnader
för budgetåret 1965/66 under nionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 1 290 000 kr.;

3 a) godkänna följande avlöningsstat för veterinärhögskolan,
att tillämpas t. v. fr. o. in. budgetåret 1965/66:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags .

........................ 1 599 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 82 600

3. Avlöningar till personal för särskilda undersökningar,
förslagsvis .................... 25 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 2 617 000

5. Särskilda förmåner till viss tjänsteman .... 2 400

6. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 2 404 000

Summa kr. 6 730 000

b) till Veterinärhögskolan: Avlöningar för budgetåret
196o/66 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 6 730 000 kr.;

c) till Veterinär högskolan: Omkostnader för budgetåret
1965/66 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 459 000 kr.;

d) till Veterinär högskolan: Materiel för budgetåret 1965/
66 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 525 000 kr.;

e) till Veterinärhögskolan: Nyanskaffning och underhåll
av utrustning för budgetåret 1965/66 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 390 000 kr.;

f) till Veterinärhögskolan: Bokinköp och bokbindning
för budgetåret 1965/66 under nionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 80 000 kr.;

g) till Veterinär högskolan: Försöksverksamhet för budgetåret
1965/66 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 100 000 kr.;

h) till Veterinärhögskolan: Lantbruksdriften vid veterinärhögskolans
försöksgård för budgetåret 1965/66 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.;

4 a) godkänna följande avlöningsstat för veterinärinrättningen
i Skara, att tillämpas t. v. fr. o. m. budgetåret 1965/
66:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 34 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis................... 2 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslags vis

...................................... 130 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 94 000

Summa kr. 261 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965 111*

b) till Veterinärinrättningen i Skara: Avlöningar för budgetåret
1965/66 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 261 000 kr.;

c) till Veterinärinrättningen i Skara: Omkostnader för
budgetåret 1965/66 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Claes Landquist

''112

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................. 2

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 26 februari 1965 ................. 3

I. Inledning................................................. 3

II. Allmänna synpunkter...................................... 5

Utredningen

Veterinärmedicinens betydelse............................ 5

Den veterinärmedicinska verksamhetens ledning............ 7

Behov av personal, materiel och utrustning................ 9

Lokalisering ............................................ 20

Yttrandena............................................... 23

III. De veterinärmedicinska ämnesområdena .................... 29

Utredningen

Virologi ................................................ 29

Anatomi och histologi.................................... 25

Medicinsk kemi och klinisk kemi.......................... 26

Fysiologi.........................................28

Farmakologi............................................ 29

Bakteriologi och epizootologi.............................. 29

Veterinärmedicinsk parasitologi .......................... 30

Patologi............................................... 32

Sjukdomsgenetik och husdjurshygien...................... 34

Röntgenologi ........................................’ 3g

Kirurgi ..............................36

Medicin I.............................................. 3g

Medicin II.............................................. 3g

Obstetrik och gynekologi ................................ 3g

Livsmedelshygien ................................. ’ " ’ 49

Yttrandena........................................... 42

IV. Vissa gemensamma organ.................................. 49

Utredningen

Konsulentavdelningen ................................... 49

Veterinärhögskolans försöksgård m. in..................... 52

Biblioteksverksamheten .................................. 54

Speciella gemensamma funktioner ................... 55

Administration..................................’ ’ ..... 3g

Yttrandena........................................ 57

V. Utbildningsfrågor ............................... g2

Utredningen

Nuvarande förhållanden................................. g2

Utbildningens mål ............................ 62

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1965

Undervisningens bedrivande...................

Den nordiska arbetsmarknaden................

Antalet studerande...........................

Utformningen av studieplanen.................

Yttrandena....................................

VI. Kostnadsberäkningar m. m......................

Utredningen

Personal, m. ................................

Byggnadsfrågor.............................

Yttrandena...................................

VII. Anslag för budgetåret 1965/66 ..................

VIII. Departementschefen ...........................

Allmänt......................................

Lokaliserings- och byggnadsfrågorna............

De veterinärmedicinska ämnesområdena ........

Utbildningsfrågor .............................

Övriga frågor.................................

Anslagsberäkningar ...........................

Hemställan...................................

64
64
66

100

106

109

MARCUS BOKTR. STHIM I76S 6S0087