Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966 (Proposition 1966:37)

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Nr 37

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till godkännande
av 1965 års europeiska överenskommelse
till förhindrande av rundradiosändningar från stationer
utanför nationella territorier, m. m.; given
Stockholms slott den 25 februari 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande
av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier,
dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändningar på öppna havet,

2) lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar
m. m.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme,

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om godkännande av 1965 års europeiska
överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från
stationer utanför nationella territorier. Enligt överenskommelsen, som undertecknats
av tolv europarådsstater, förbinder sig fördragsslutande part
att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna beivra rundradiosändning som
strider mot internationella telekonventionens och radioreglementets förbud
mot rundradiosändningar på öppna havet eller i luftrummet däröver.

Samtidigt föreslås i propositionen ändringar i lagstiftningen mot illegala
rundradiosändningar. Förslaget innebär bl. a. att 1962 års lag i ämnet
ersätts med en ny lag. Bestämmelserna i denna har anpassats efter den
europeiska överenskommelsen. Det görs ingen skillnad mellan sändning
som orsakar störning och annan sändning. Ytterligare handlingar som kan
straffas som medverkan har tillkommit, medan däremot ouppsåtlig medverkan
inte längre skall vara straffbar. Förslaget till den nya lagen innehåller
även bestämmelser om förverkande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

1) Förslag
till
Lag

om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet

Härigenom förordnas som följer.,

1 §•

Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet
eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om
sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge eller i annat land, som är anslutet till den europeiska
överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer
utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar menlig störning
för radiotrafik i något av dessa länder.

Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradiosändning
som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst
ett år.

2 §•

För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprättande,
vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att

1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bistånd,

2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,

3) uttöra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning
där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan transport,

4) deltaga i sändning,

5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,

6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,

7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller

8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.

3 §•

Egendom, vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom
eller varit föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8 kan,
såvida egendomens ägane eller någon som var i hans ställe förövat gärningen,
förklaras helt eller delvis förverkad till kronan, om det är påkallat till
förebyggande av brott som anges i detta stycke eller särskilda skäl annars
föreligga och det ej är uppenbart obilligt.

Kunyl. Mnj.ts proposition nr 37 år 1966

Utgjordes egendom som avses i första eller andra stycket av annat an
penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet förklaras förverkat.

Bestämmelserna i första och andra styckena äga ej tillämpning mot den
som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.

4 §.

Förklaras fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luftfartyg,
som besväras av luftpanträtt eller inteckning, förverkat må rätten
förklara att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen. Bör i annat
fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat bestå trots förklaringen,
skall rätten göra förbehåll därom.

5 §•

Utlänning, som utom riket begått brott som avses i 1 eller 2 §, dömes,
om han finnes här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap.
2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

Åtal mot svensk för brott som rör sändning, vilken ej är avsedd att mottagas
eller kan mottagas i Sverige och ej heller orsakar menlig störning för
radiotrafik här, eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges
i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förordnande av Konungen eller
den Konungen bemyndigar. _

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen
upphäves lagen den 6 juni 1962 (nr 278) med förbud i vissa fall mot rundradioutsändning
på öppna havet m. m.

2) Förslag
till
Lag

angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar

in. m.

Härigenom förordnas, att i lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar
m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 §, av nedan angiven lydelse.

8 §•

Lagen äger ej tillämpning i fråga om anläggning som avses i lagen den
1966 (nr ) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på

öppna havet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 27 januari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande
av europeisk överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar
utanför nationella territorier, m. m., och anför.

Inledning

Under år 1962 genomfördes i Danmark, Finland, Norge och Sverige lagstiftning
som avsåg att hindra rundradiosändningar från radioanläggningar
på fartyg som befinner sig på öppna havet, s. k. piratradiosändningar.
Sådana sändningar strider mot gällande internationella bestämmelser på
telekommunikationernas område, och den nordiska lagstiftningen i ämnet
bygger på dessa bestämmelser.

Under år 1965 har inom Europarådet träffats en överenskommelse till
förhindrande av rundradiosändningar utanför nationella territorier. Bl. a.
Sverige har biträtt överenskommelsen under förbehåll om ratificering. Frågan
om godkännande av överenskommelsen och om behovet av ändringar i
ifrågavarande lagstiftning bör nu tas upp.

Gällande rätt

För innehav och nyttjande av radioanläggning i Sverige har sedan år 1905
upprätthållits krav på myndighets tillstånd. Sedan år 1907 har fordrats myndighets
tillstånd även för innehav av radioanläggning på svenskt fartyg
samt sedan år 1939 på svenskt luftfartyg. F. n. gäller på detta område lagen
den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar m. m. Denna lag upptar
bestämmelser om rätten att inneha och nyttja radiosändare och radiomot -

Kungl. Maj:ts proposition nr iil år 1966

lagare har i riket samt på svenskt fartyg och luftfartyg utom riket. I 1 §
bestäms begreppet radioanläggning att avse sådan anläggning för överförande
eller mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder
eller ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan
dylik anläggning. För rätt att inneha sändaranläggning krävs enligt 2 §
tillstånd av Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, av
telestyrelsen. Vid meddelande av sådant tillstånd skall enligt 3 § föreskrifter
lämnas om på vilket sätt och under vilka villkor anläggningen må innehas
och nyttjas. Innehav eller nyttjande ulan tillstånd eller i strid mot
meddelad föreskrift straffas enligt 4 § med dagsböter eller fängelse och kan
föranleda anläggningens förverkande. I 7 § stadgas bl. a. att bestämmelserna
i 2—4 §§ inte äger tillämpning på radioanläggning på främmande fartyg
eller luftfartyg samt att Kungl. Maj :t meddelar de föreskrifter som fordras
om sådan anläggning.

I sistnämnda hänseende gäller kungörelsen den 3 november 1939 (nr
796) angående nyttjande inom svenskt territorium av radioanläggning eller
radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg. Kungörelsen
upptar bl. a. regler för nyttjandet av radioanläggning på främmande fartyg
och luftfartyg inom svenskt hamnområde och på svenskt territorialvatten
och vad gäller luftfartyg under färd inom svenskt territorium. Kungörelsens
7 §, som haft samma lydelse sedan år 1939, lyder: »Då radioanläggning
å främmande fartyg eller luftfartyg nyttjas inom svenskt territorium,
skola, där ej för visst fall annorlunda stadgats, bestämmelserna i gällande
internationella fjärrförbindelsekonvention med därtill hörande radioreglementen
iakttagas.»

Efter en den 17 februari 1961 (nr 21) vidtagen ändring av kungörelsen
stadgas i dess 1 § 4 mom. följande: »Främmande fartyg må icke med mindre
Konungen lämnar tillstånd därtill under färd inom svenskt territorialvatten
medföra radioanläggning, som uppenbarligen är avsedd att nyttjas
för rundradiosändning från fartyget i strid mot bestämmelserna i gällande
internationella fjärrförbindelse konvention med därtill hörande radioreglementen.
Vad nu sagts gäller dock ej fartyg, som på grund av sjönöd för
räddande av fartyg, last och människoliv tvingats att ingå på svenskt territorialvatten
och att där förbliva.»

Överträdelse av förbudet skall, där ej särskilda förhållanden föranleder
annat, medföra bl. a. förverkande helt eller delvis av radioanläggningen.

Enligt 1 § lagen den 6 juni 1962 (nr 218) med förbud i vissa fall mot
rundradioutsändning på öppna havet m. m., vilken trädde i kraft den 1
augusti 1962, är det förbjudet att på öppna havet eller i luftrummet däröver
använda radioanläggning för rundradiosändning, om sändningen orsakar
eller kan medföra att radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland el -

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

ler Norge hindras eller störs, överträdelse av förbudet bestraffas med dagsböter
eller fängelse.

I 2 § finns bestämmelser om medverkan till brott som avses i 1 §. Sålunda
straffas dels vissa åtgärder som bidrar till upprättande, vidmakthållande
eller teknisk drift av anläggningen, dels transport till fartyg eller
annan anordning där anläggningen finns, dels deltagande i sändningen där
den äger rum, dels lämnande eller förmedling av uppdrag för sändningen,
dels drift av rörelse med ändamål att på annat sätt främja sändningen.

I 3 § föreskrivs att den som i Sverige upprättar eller innehar radioanläggning
som är avsedd att användas för rundradiosändning på öppna havet
eller i luftrummet däröver, utför transport till fartyg eller annan anordning
där anläggningen finns, yrkesmässigt förmedlar uppdrag för sändningen
eller driver rörelse med ändamål att på annat sätt främja sändningen
straffas med dagsböter eller fängelse, om inte 2 § är tillämplig.
Dessa bestämmelser gäller även svensk som begår sådan gärning utom landet
eller, inom eller utom landet, i betydande omfattning lämnar uppdrag
för sändningen.

Lagen innehåller dessutom bl. a. vissa åtals- och forumregler. Här må
nämnas att åtal för brott som avses i 3 § inte får väckas utan förordnande
därom av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t bemyndigar.

Internationella konventioner su. m.

Behovet av ett internationellt samarbete i vad avser telekommunikationerna
framträdde redan i mitten av 1800-talet. År 1865 bildades en telegrafunion
som omfattade alla europeiska stater utom England. Unionen,
som alltjämt — med världsomspännande anslutning — består under benämningen
Internationella teleunionen, torde vara det äldsta mellanstatliga
samarbetsorganet på universell basis. Åtskilliga konferenser har härefter
hållits om gemensamma frågor inom detta område. Samarbetet har
successivt kommit att omfatta ett mycket stort antal stater samt till följd
av tekniska framsteg vidgats till nya former av telekommunikation. Numera
omfattar teleunionen så gott som alla världens länder.

Den första konferensen om radiokorrespondens hölls i Berlin år 1906, då
en särskild radiotelegrafkonvention och ett därtill fogat radioreglemente
antogs. Redan i den radiotelegrafkonvention som år 1927 undertecknades
i Washington förekommer en fördelning av frekvensband mellan olika
slag av trafik, i första hand fast trafik, sjöradio, luftradio och rundradio.
Denna fördelningsprincip består alltjämt. Vid en konferens i Madrid år
1932 upptogs för första gången i samma konvention regler för telegraf-,
telefon- och radiokommunikation, varjämte till konventionen fogades reg -

Kungl. Maj.ts proposition nr .V är 1906

lementen för dessa trafikslag. Nya konventioner har därefter slutits år 1947
i Atlantic City, år 1952 i Buenos Aires, år 1959 i Genéve och år 1965 i
Montreux, 1959 års konvention, vilken antagits av Sverige, är gällande sedan
den 1 januari 1961 och 1965 års konvention träder i kraft den 1 januari
1967. Även vid de senaste fyra konventionerna har fogats reglementen
för olika trafikslag.

1959 års konvention

Konventionen upptar i artikel 21 följande bestämmelser.

1. Ordinarie och anslutna unionsmedlemmar äro skyldiga att tillämpa
föreskrifterna i denna konvention och därtill hörande reglementen vid alla
av dem inrättade eller drivna teleanstalter eller telestationer, som ombesörja
internationell trafik eller som kunna menligt störa annat lands radiotrafik,
dock med undantag för sådan trafik, som enligt artikel 50 i denna
konvention är fritagen från sådan skyldighet.

2. De äro dessutom förpliktade att vidtaga erforderliga åtgärder for att
bestämmelserna i denna konvention och därtill hörande reglementen skola
iakttagas även av trafikföretag, som av dem bemyndigats att upprätta och
driva teletrafik och som deltaga i internationell trafik eller driva stationer,
som kunna menligt störa andra länders radiotrafik.

Angående menliga störningar anförs i artikel 47 följande.1

1. Alla stationer skola, oberoende av sin uppgift, så inrättas och betjänas,
att de icke vålla menliga störningar för sådana radioförbindelser eller
sådan radiotrafik, som ombesörjes av andra ordinarie eller anslutna unionsmedlemmar,
av erkända enskilda trafikföretag eller andra företag, som
med vederbörligt tillstånd driva radiotrafik under iakttagande av radioreglementets
bestämmelser.

2. Varje ordinarie och ansluten unionsmedlem förbinder sig att ålagga de
av ifrågavarande medlem erkända enskilda trafikföretag och andra företag,
som med vederbörligt tillstand driva radiotrafik, skyldighet att iakttaga föreskrifterna
i stycket 285.

3. Därjämte erkänna ordinarie och anslutna unionsmedlemmar önskvärdheten
av att alla praktiskt möjliga åtgärder vidtagas till förebyggande
av att elektriska apparater och anläggningar av varje slag vålla menliga
störningar för sådana radioförbindelser eller sådan radiotrafik, som avses
i stycket 285.

Bestämmelser som svarar mot dem i artiklarna 21 och 47 har upptagits i
1965 års konvention som artikel 22 respektive artikel 48.

1959 års radioreglemente

I reglementet definieras begreppet »menlig störning» på följande sätt.
»Varje utsändning, strålning eller induktion, som äventyrar ombesörjandet
av radionavigeringstrafik eller annat slag av säkerhetstjänst ellei ock allvarligt
försämrar, besvärar eller tidvis avbryter radiotrafik, som försiggår
i enlighet med radioreglementets bestämmelser.»

1 Punkt 1 motsvarar stycket 285 i konventionstexten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Reglementet upptar i artikel 28 bl. a. följande bestämmelse. »Rörliga stationer
på havet eller över havet få icke bedriva rundradiotrafik» (stycke
962). En liknande bestämmelse upptogs första gången i 1938 års radioreglemente
och har bibehållits i senare antagna reglementen. I artikel 7 i 1959 års
radioreglemente finns även följande bestämmelse. »Det är förbjudet att
utanför nationella territorier upprätta och driva rundradiostationer (för
ljudradio eller television) ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat
flytande eller luftburet föremål.» (stycke 422)

1959 års radioreglemente har fogats även till 1965 års konvention.

Rekommendationer m. m.

Till 1959 års radioregleinente har fogats följande rekommendation (nr
16) rörande åtgärder, som bör vidtagas för att förhindra drivandet av rundradiostationer
ombord på fartyg eller luftfartyg.

Den administrativa radiokonferensen i Geneve år 1959 som beaktar

a) att drift av rundradiostationer ombord på fartyg eller luftfartyg som
befinna sig utanför nationella territorier står i strid med bestämmelserna i
styckena 422 och 962 radioreglementet;

b) att dylik verksamhet är oförenlig med ett rationellt utnyttjande av
frekvensspektret och kan leda till kaotiska förhållanden;

c) att sändning från sådana rundradiostationer kan äga rum helt utanför
unionens medlemsstaters jurisdiktion och därigenom försvåra en direkt
tillämpning av nationell lagstiftning; samt

d) att en särskilt svår situation i juridiskt hänseende kan uppstå i de
fall, då sådana rundradiostationer drivas ombord på fartyg eller luftfartyg
som icke blivit vederbörligen registrerade i något land;

anbefaller förvaltningarna

1. att hos sina respektive regeringar hemställa dels om utredning i fråga
om vilka direkta eller indirekta medel som stå till buds för att undvika eller
stoppa dylik trafik, dels, då så är påkallat, om vidtagande av erforderliga
åtgärder; samt

2. att meddela unionens generalsekreterare resultatet av sådan utredning
och lämna honom varje annan upplysning som kan vara av allmänt intresse,
i syfte att genom generalsekreterarens förmedling bringa sådant
meddelande och sådana upplysningar till ordinarie och anslutna unionsmedlemmars
kännedom.

Till denna rekommendation ansluter sig eu av presidenten för europeiska
rundradiounionen den 15 juni 1960 till unionens medlemmar ställd skrivelse,
vari anförs bl. a.

På unionens administrativa råds sammanträde dryftades spörsmålet angående
»pirat»-sändare och beslöts följande rekommendation:

Med hänsyn till att drift av radio- och televisionssändare utanför ett lands
territorialgränser allvarligt skadar rundradiointressena;

med hänsyn till att drift av sådana radio- och televisionssändare enligt radioreglementet
är förbjuden och utgör sådan verksamhet, som avses i administrativa
radiokonferensens rekommendation nr 16 (Geneve 1959); samt
med hänsyn till den trängande nödvändigheten av att bringa till upphö -

Kungl. Maj:ls proposition nr 37 är ll)G(i

rande driften av sändare, som redan äro i verksamhet, och att hindra förverkligandet
av planer på alt upprätta nya sådana sändare;

anbefalles medlemmarna:

1. att söka förmå sina regeringar att vidtaga sådana diplomatiska åtgärder,
som äro ägnade att förmå de stater, i vilka de fartyg eller luftfartyg
som bära sändarna äro inregistrerade, att förhindra dessa sändares verksamhet
eller i varje fall upphäva registreringen;

2. att söka förmå sina regeringar att vidtaga de diplomatiska åtgärder,
som äro ägnade att förmå de stater, i vilka luftfartyg, som bära dylika rörliga
sändare, ha sina baser, att vägra regelmässigt landningstillstånd;

3. att företaga väsentliga ansträngningar för att åstadkomma en nationell
lagstiftning, som medför straffansvar för hjälp och stöd till drift av
sändare av ifrågavarande slag i vad gäller tillhandahållandet av förnödenheter,
proviant, tekniskt bistånd, kapital, reklammaterial och program samt
arbete och tjänster.

Tillkomsten av 1962 års lag

Nordiskt samarbete

Här må först erinras om att i förarbetena till lagen upplystes att rundradiosändningar
bedrevs från radioanläggningar ombord på fartyg stationerade
på öppna havet bl. a. utanför Sveriges ostkust och utanför Danmarks
kuster, att sändningarna utanför svenska kusten kunde mottagas i stora delar
av östra Sverige och västra Finland samt att sändarna utanför de danska
kusterna nådde stora delar av Danmark och, i fråga om en av dem, även
delar av södra Sverige. I anledning härav inleddes överläggningar mellan
företrädare för berörda departement i Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Mot bakgrund av de internationella bestämmelserna på området ansågs det
både som ett intresse och en skyldighet för de nordiska staterna att söka
förhindra dessa konventionsstridiga rundradiosändningar, som i väsentlig
mån främjades genom verksamhet inom nordiska stater.

Vid överläggningarna ansågs — i vart fall till dess resultat uppnåtts av
ett på vidare internationell basis planerat samarbete — den mest verksamma
åtgärden vara, att de lagstiftande myndigheterna i de nordiska länderna
meddelade förbud mot rundradiosändning av förevarande slag och mot
vissa former av förberedelse och medverkan till sådan sändning. En förbudslagstiftning
av detta slag borde i första hand riktas mot sändningar,
som medförde direkta skadeverkningar i de nordiska länderna. Såsom
skadeverkningar borde anses menliga störningar — med den innebörd detta
uttryck getts i 1959 års radioreglemente — vid mottagning i de nordiska
länderna av radiosändning från anläggning, som nyttjades på ett legalt
sätt. Sådana störningar kunde få allvarliga följder och borde därför så långt
möjligt förhindras var helst på öppna havet eller i luftrummet däröver den
störande sändningen företogs. Vållade sändning emellertid ej olägenheter av

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

detta slag, ansågs övervägande skäl av praktisk art tala för en begränsning av
lagstiftningens räckvidd till sändningar avsedda att mottagas i Norden. Sådana
sändningar kunde nämligen i allmänhet väntas ske från anläggningar,
som låg nära ett nordiskt lands kust och soin i olika hänseenden var beroende
av medverkan i ett nordiskt land.

Vid överläggningarna förordades även förbud mot vissa slag av förberedelse
och medverkan till konventionsstridig sändning. Det framhölls vidare
att den förordade begränsningen av förbudet mot rundradiosändning
innebar, att sådan sändning från fartyg och luftfartyg på öppna havet eller i
luftrummet däröver, som inte orsakade störningar i Norden och ej heller
var avsedd att mottagas där, inte skulle beröras av lagstiftningen. Lagstiftningens
hela syfte ansågs emellertid vara att, så långt detta var praktiskt
möjligt, hindra konventionsstridig rundradiosändning. Det ansågs därför
föga tilltalande, om i de nordiska länderna skulle tillåtas att där i mera
organiserad form lämnades medverkan till dylik sändning. På grund härav
syntes det påkallat att i varje nordiskt land införa förbud mot att inom
landet bedriva verksamhet med ändamål att främja sådan sändning och att
förmedla uppdrag rörande annonsering eller reklam genom sändning av
ifrågavarande slag. Då ett sådant förbud — i motsats till övriga förordade
förbud — borde gälla endast handlingar, som utfördes inom det lagstiftande
landet, ansågs hinder inte möta mot att förbudet i något eller några av de
nordiska länderna omfattade även former av medverkan som inte förbjudits
i de andra länderna.

I fråga om möjligheterna att i ett nordiskt land straffa utlänning som
utom landet överträtt förbud mot rundradiosändning uttalades vid överläggningarna
att sådan möjlighet förelåg, om brottet begåtts ombord på
fartyg eller luftfartyg som tillhör landet eller om brottet var riktat mot
landet eller dess medborgare. Såsom ett brott riktat mot ett nordiskt land
borde anses överträdelse av förbud mot rundradiosändning, om sändningen
orsakade menliga störningar i landet. Uppkom ej sådan olägenhet, kunde
likväl övervägas att likställa överträdelser av sådant förbud med brott mot
det lagstiftande landet. Ifrågavarande brott riktade sig nämligen ytterst
mot en internationell konvention, vars upprätthållande är av utomordentlig
betydelse för varje anslutet lands radioverksamhet. I vart fall borde
domstolarnas kompetens utformas på sådant sätt, att brott av utlänning,
som är medborgare eller har hemvist i ett nordiskt land, kunde upptas av
domstolarna i vart och ett av de nordiska länderna, även i fråga om sändning
som orsakade menliga störningar eller var avsedd att mottagas endast
i något av de andra länderna.

Nordiska rådet behandlade ifrågavarande rundradiosändningar vid sin
tionde session den 17—23 mars 1962.

Danska och norska medlemmar av rådet yrkade härvid i ett gemensamt
förslag, att rådet skulle hemställa hos regeringarna i de nordiska länderna

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 ur 1066

att vidta åtgärder i syfte att trygga efterlevnaden av internationella radioreglementet,
såvitt gällde rundradiosändning som företogs i strid mot reglementet
och riktades mot ett nordiskt land.

Förslagsställarna anförde i huvudsak följande. Då radiovågorna utbreder
sig utan hänsyn till nationella gränser och då radiofrekvenserna är begränsade,
är det nödvändigt att frekvenserna internationellt fördelas och att
en sådan fördelning därefter respekteras. Alla tillgängliga frekvenser är redan
nu upptagna av befintliga och planerade radiostationer. Det har därför
väckt farhågor inom Internationella teleunionen att rundradiosändare, som
ej tilldelats någon frekvens, upprättats på rörliga stationer utanför nationella
territorier. Redan år 1947 förbjöds upprättandet av sådana sändare i det
då gällande radioreglementet. Då trots detta förbud nya sådana sändare
upprättats och då ytterligare sändare kunde väntas bli upprättade, skärptes
förbudet i 1959 års internationella radioreglemente. Redan då detta reglemente
antogs, rekommenderade Internationella teleunionen anslutna länders
teleförvaltningar att göra framställningar hos sina regeringar om åtgärder
mot illegala sändare, emedan sådana sändare annars kunde befaras orsaka
kaos i radiotrafiken. Uttalanden av liknande innehåll har härefter
gjorts år 1960 av Europeiska radiounionens administrativa råd och år 1961
dels i april av Nordiska administrativa radiokonferensen, dels i juli vid ett
möte mellan de nordiska teleförvaltningarna. För de nordiska länderna utgör
de illegala sändarna ett problem av gemensamt intresse. Då befintliga
sändare är förlagda på internationellt vatten mellan Finland och Sverige
samt mellan Danmark och Sverige, skulle isolerade åtgärder från ett av
dessa länders sida bli verkningslösa. I stället krävs ett samordnat nordiskt
initiativ.

Yttranden över medlemsförslaget avgavs efter remiss av Generaldirektoratet
for post- og telegrafv£esendet i Danmark, Post- och telegrafstyrelsen
i Finland, Det kongelige kirke- och undervisningsdepartement och Norsk
Rikskringkasting i Norge samt av telestyrelsen i Sverige.

Remissinstanserna i Danmark, Finland och Norge tillstyrkte i sina yttranden
att lagstiftningsåtgärder vidtogs mot de illegala sändarna och framhöll
i samband härmed vikten av att sådana åtgärder blev gemensamma för
Norden. De danska och norska remissinstanserna förklarade sig ha tagit
del av lagförslag, som upprättats i anslutning till de nordiska överläggningar
som hållits på departementsplanet och tillstyrkte en lagstiftning i överensstämmelse
med förslagen. De finska och norska remissinstanserna framhöll
dessutom att en sådan lagstiftning kunde tänkas ge upphov till effektiva
åtgärder inom övriga europeiska länder, vilket i sin tur kunde medföra
att de illegala sändarnas verksamhet skulle helt upphöra. Den svenska
remissistansen lämnade en redogörelse för de åtgärder som dittills företagits
i Sverige till förhindrande av ifrågavarande sändares verksamhet samt
hänvisade i övrigt till det utredningsarbete rörande möjligheterna att få

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

till stånd en särskild lagstiftning i ämnet som bedrivits på departementsplanet.

Medlemsförslaget och ett av en svensk medlem väckt förslag, att medlemsförslaget
icke skulle föranleda någon rådets åtgärd, upptogs härefter
till behandling i rådets juridiska utskott.

Utskottet beslöt att hos rådet hemställa om bifall till medlemsförslaget.
I sitt utlåtande anförde utskottet i huvudsak.

De nordiska ländernas anslutning till internationella radioreglementet
medför, att länderna hör vidta åtgärder för att trygga reglementets efterlevnad.
Den omständigheten att s. k. piratsändare under flera år varit verksamma
i strid med reglementet bör enligt utskottets mening inte avhålla
de nordiska länderna från att snarast ingripa mot sändarna. Att motsvarande
spörsmål uppstått för länder utanför Norden, t. ex. Holland, och att dessa
länder inte ingripit, bör enligt utskottets mening ej heller föranleda till återhållsamhet
för de nordiska ländernas del. Även om nu existerande piratsändares
verksamhet är baserad på reklamsändningar och det därför skulle
kunna hävdas att grunden för deras existens skulle ryckas undan, om reklamsändningar
infördes i de statliga radioföretagen, föreligger dock enligt
utskottets uppfattning ej skäl att i föreliggande ärende ingå på överväganden
angående införande av reklam i radio och TV. Utskottet vill understryka
att ensidiga åtgärder av ett enskilt land inom Norden inte skulle få erforderlig
verkan, emedan befintliga piratsändare är stationerade på internationellt
vatten mellan Danmark och Sverige och mellan Sverige och Finland. I ärendet
har upplysts, att ämbetsmän från de nordiska länderna gemensamt
övervägt möjliga åtgärder i syfte att trygga radioreglementets efterlevnad.
Utskottet anser det emellertid inte nödvändigt att ta ställning till i vilken
form ett ingripande mot piratsändarna mest ändamålsenligt bör ske.

Nordiska rådet fattade härefter beslut i enlighet med utskottets hemställan.

Propositionen

Förslag till ifrågavarande lag framlades genom prop. 1962: 171.

Vid lagrådsremissen anförde dåvarande departementschefen bl. a. följande
allmänna synpunkter.

De internationella överenskommelser, som gäller på telekommunikationernas
område, har världsomspännande anslutning. På efterlevnaden av
dem vilar det vitt förgrenade system av telefon-, telegraf- och radioförbindelser
som utbyggts inom staterna och mellan dessa. Att här närmare utveckla
den betydelse dessa förbindelser har för samhällslivet av i dag torde
vara överflödigt.

Särskilt när det gäller radiokommunikationerna har det internationella
samarbetet varit av stor betydelse. Tillgängliga frekvenser för radiosändning
är nämligen begränsade, och faran för ömsesidiga störningar är stor.
Samarbetet har resulterat i att frekvenserna efter ett noggrant utarbetat
system fördelats mellan olika kategorier av trafik och mellan skilda områden
och stater. Denna internationellt gällande ordning har kunnat växa

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 19(>H

fram tack vare en gemensam strävan att genom ömsesidigt hänsynstagande
uppnå ett för samtliga stater tillfredsställande resultat. Enligt det till gällande
telekonvention hörande radioreglementet är det förbjudet att driva
rundradiostation på internationellt vatten.

De rundradiosändningar som nu förekommer utanför Sveriges och Danmarks
territorialvatten företas i uppenbar strid mot nämnda ordning. De
förpliktelser alt verka för radioreglementets efterlevnad, som får anses
följa av vårt lands anslutning till internationella telekonventionen, liksom
landets påtagliga intresse av att reglementets föreskrifter ej åsidosätts utgör
vägande skäl för ett ingripande från svensk sida emot dessa sändningar.
Härtill kommer, att Nordiska rådet vid sin session i slutet av mars 1962
på förslag av danska och norska medlemmar hemställt, att regeringarna i
de nordiska länderna gemensamt skulle vidta åtgärder beträffande sådana
konventionsstridiga radiosändningar som riktas mot ett nordiskt land. Ett
inskridande från svensk sida synes mig under dessa omständigheter påkallat.
Även regeringarna i Danmark, Finland och Norge är — enligt vad
jag erfarit — av enahanda skäl beredda att inskrida mot sändningarna.

Departementschefen övergick härefter till frågan genom vilka åtgärder
man borde hindra och förebygga sändningar av detta slag och ansåg att det
borde ske genom konkreta, direkt mot sändningsverksamheten riktade åtgärder.
De förslag som utarbetats under de nordiska överläggningarna på
ämbetsmannaplanet syntes bjuda en framkomlig väg.

I fråga om möjligheterna att straffa utlänning som deltar i förbjuden
sändning utom Sverige, när sändningen inte sker från svenskt fartyg, anförde
departementschefen att svensk jurisdiktionskompetens i hithörande fall
föreligger endast under förutsättning att radiosändning av förevarande slag
anses såsom en mot Sverige riktad illegal gärning. Rundradiosändning på
öppna havet är en verksamhet som utförs i strid mot de föreskrifter för bedrivande
av radiosändning som meddelats i gällande internationella telekonvention
med därtill hörande reglementen. Härigenom utgör sådan sändning
ett åsidosättande av en lagbunden ordning, som annars iakttas beträffande
radiosändningar. Departementschefen framhöll att den omständigheten att
störningar av mera allvarlig beskaffenhet från då verksamma illegala sändare
inte försports, självfallet inte uteslöt att dylika sändares verksamhet
framdeles kan orsaka störningar exempelvis i luftradions och sjöradions trafik.
I detta sammanhang framhölls särskilt att sändningarna sker utan någon
offentlig kontroll eller insyn.

Mot denna bakgrund fann departementschefen ifrågavarande sändningar
utgöra en kränkning av eller i vart fall ett hot mot det vitala intresse, som
varje konventionsanslutet land har av att föreskrifterna i konventionen och
därtill fogade reglementen inte åsidosätts. Åtminstone i de fall då sändningarna
direkt berör Sverige ansåg departementschefen det därför försvarligt
att likställa dem med brott, som riktas mot vårt land, och behandla utlännings
deltagande från denna utgångspunkt. Om sändning av ifrågavarande

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

slag orsakat menliga störningar vid radiomottagning i Sverige, syntes dessutom
tvekan knappast kunna råda om att sändningen redan av detta skäl
borde anses såsom ett mot vårt land riktat brott.

I fråga om sändning som berör endast Danmark, Finland eller Norge ansåg
departementschefen att svensk domstols behörighet i fråga om utlännings
deltagande utom Sverige borde utsträckas till handlingar, som företas
av medborgare i nämnda länder eller av annan utlänning, som har hemvist
i dessa länder eller i Sverige.

I det till lagrådet remitterade lagförslaget förordades förhud mot dels
rundradiosändning från öppna havet eller luftrummet däröver, som orsakar
menliga störningar vid radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland eller
Norge, dels rundradiosändning, som — utan att vara störande — är avsedd
att mottagas i något av dessa länder (1 § första stycket). Vidare föreslogs
förbud mot upprättande eller innehav av radioanläggning avsedd för sådana
sändningar (1 § andra stycket) samt mot vissa former av medverkan (2 §).
I fråga om konventionsstridiga rundradiosändningar, som inte berörde de
nordiska länderna, förordades i lagförslaget förbud endast mot att här i riket
bedriva rörelse med ändamål att främja sådan sändning eller förmedla uppdrag
därtill (3 §).

I utlåtande över lagförslaget anförde lagrådet att det upplysts bl. a. att
frågan om kriminalisering av radiosändning på havet eller över havet utanför
nationellt område skulle behandlas vid ett sammanträde med Europarådets
juridiska kommitté angående radio och television. Lagrådet, som inte
ansåg något trängande behov av kriminalisering föreligga, ifrågasatte i vart
fall det lämpliga i att Sverige genomförde den föreslagna lagstiftningen utan
att avvakta detta sammanträde. Lagrådet ansåg därför att med lagstiftning
enligt förslaget borde anstå. Om det likväl skulle anses att lagstiftningen
borde genomföras, hemställde lagrådet om vissa lagtekniska jämkningar i
förslaget och föreslog även vissa sakliga ändringar. Lagrådet uttalade därvid
bl. a.

Från folkrättslig synpunkt torde, såsom i motiven till förslaget uttalats,
icke föreligga hinder för Sverige att kriminalisera även sådan överträdelse
av ett i lag stadgat förbud mot rundradiosändning som begås av utlänning
utom riket, såframt gärningen riktar sig mot något mera väsentligt svenskt
intresse. Så får anses vara fallet, om en sändning medför eller innebär fara
för störning av radiomottagning här. Något hinder synes ej heller möta mot
att utsträcka kriminaliseringen till att avse även sändning, som på sådant
sätt riktar sig mot Danmark, Finland och Norge, detta dock under förutsättning
att motsvarande lagstiftning genomföres i envar av dessa stater; en
utsträckning av skyddsbestämmelsen till en stat som ej själv kriminaliserar
dylik sändning bör uppenbarligen ej ifrågakomma.

I enlighet med vad som anförts bör kriminalisering kunna avse icke blott
fall då rundradiosändning orsakar störningar vid radiomottagningen utan
även fall då sändning innebär fara för störning. På grund av vikten av att

IT)

Kiuujl. Maj :ts proposition nr .''17 år 1961}

radiotrafiken lar fortgå ostörd bör även kunna beaktas den latenta fara eu
anläggning av ifrågavarande slag innebär, om den med hänsyn framför allt
till frekvensförhållanden, sändareffekt och plats för anläggningen kan medföra
störningar.

Enligt förslaget inträder straff, förutom när mottagning störes, i det fall
att sändningen är avsedd att mottagas i något av de nordiska länderna. Även
om en dylik bestämmelse folkrättsligt icke skulle vara otillåten, måste den
anses olämplig. Genom bestämmelsen införes i lagen en med hänsyn till
grunderna för lagstiftningen ovidkommande synpunkt. Konventionen eller
reglementena kunna icke åberopas till stöd för ett förbud med syfte att
skydda ett land mot sändningar från anläggning utanför landet på grund
av sändningarnas innehåll. Regeln föranleder att lagen ger intryck av att
åsyfta sådant skydd eller att värna den monopolställning som i ifrågavarande
länder tillkommer visst eller vissa förelag. Med hänsyn till det
sagda anser lagrådet, att bestämmelsen bör utgå. I stället kan enligt lagrådets
mening ske en viss utvidgning av kriminaliseringen i förslagets 3 §.

Utformas lagstiftningen enligt de av lagrådet ovan angivna riktlinjerna,
synes vårt land i rimlig mån uppfylla de förpliktelser konventionen ålägger.

Vid anmälan i statsrådet av lagrådets utlåtande motsatte sig departementschefen
uppskov med lagstiftningen, under åberopande bl. a. av de
överväganden som skett på nordiskt plan. Departementschefen anförde i
övrigt.

Lagrådet hemställer om vissa lagtekniska jämkningar i lagtexten samt
föreslår också en del sakliga ändringar, innebärande i vissa fall inskränkningar,
i andra utvidgningar av det straffbara området. Den mest betydelsefulla
av dessa ändringar avser 1 § och till följd av lagens konstruktion därmed
också 2 §.

Enligt det remitterade förslaget skulle straff enligt dessa paragrafer inträda
icke blott när den konventionsstridiga sändningen stör radiomottagning
i något av de nordiska länderna utan även då sändningen är avsedd
för dessa länder. Lagrådet har ansett att sistnämnda bestämmelse bör utgå.
Motiveringen härför är att bestämmelsen — som lagrådet dock icke funnit
folkrättsligt otillåten — måste anses olämplig, därför att den ger intryck av
att åsyfta att skydda landet mot sändningar från anläggning utanför landet
på grund av sändningarnas innehåll eller att värna den monopolställning
som i de nordiska länderna tillkommer vissa rundradioföretag.

Något sådant syfte som lagrådet funnit den föreslagna texten kunna ge
intryck av har emellertid — såsom otvetydigt framgår av mitt anförande
vid remissen — självfallet icke förelegat. Ett försök att hindra avlyssning
av viss rundradiosändning, vare sig på grund av dess innehåll eller för att
värna om vårt lands egen rundradiosändning, skulle fullständigt strida
mot den politik som vi fört och avser att föra på detta område. Här är endast
fråga om att se till att de internationella överenskommelserna om
tillståndskrav för rundradiosändning, förbud mot sådan sändning från
öppna havet och fördelning av våglängder blir respekterade.

I stället var avsikten med den diskuterade bestämmelsen att vinna en
lämplig begränsning av de sändare som skall omfattas av lagen. Lagrådets
förslag innebär en ännu snävare begränsning av det straffbara området i
1 §. Emellertid har lagrådet i stället föreslagit en viss utvidgning av det
straffbara området i 3 §. Denna motsvarar dock ej, åtminstone icke i alla

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

avseenden, fullt ut inskränkningarna i 1 och 2 §§. Någon tvekan kan därför
råda om den tillgodoser de krav som kan ställas på vår lagstiftning för att
de gemensamma nordiska åtgärderna skall få erforderlig effekt. Jag finner
mig dock kunna utgå ifrån att så skall bli fallet och kan därför förorda, att
lagrådets ändringsförslag godtas i denna del.

Departementschefen anförde slutligen att den svenska lagstiftningen mot
illegala sändare självfallet måste skärpas, om den skulle visa sig ineffektiv.

Första lagutskottet

Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande LJU 1962: 40,
att riksdagen måtte antaga det genom propositionen framlagda lagförslaget.

Utskottet anförde bl. a.

Utskottet har vid sin behandling av förevarande lagförslag inhämtat upplysningar
av tekniskt sakkunniga om rådande förhållanden inom de delar
av telekommunikationerna, som beröres av lagförslaget. Utskottet har därvid
fått den bestämda uppfattningen, att ett internationellt samarbete för
ordnande av telekommunikationerna måste upprätthållas. Sverige har också
sedan länge deltagit i sådant arbete och biträtt internationella konventioner
härvidlag. Efterlevnaden av dessa konventioner är i avsaknad av internationella
sanktioner beroende av de åtgärder, som av de enskilda staterna
vidtages för att förverkliga konventionernas syfte. Den nu föreslagna lagstiftningen
är att anse som en åtgärd väl ägnad att förverkliga detta syfte.
Det har också av de tekniskt sakkunniga vitsordats, att ett snart genomförande
av den föreslagna lagstiftningen är av stor praktisk betydelse för
konventionernas efterlevnad.

Under debatten kring det framlagda lagförslaget har ifrågasatts, om detta
stode i överensstämmelse med gällande folkrätt. Vid sin prövning av detta
spörsmål har utskottet haft tillgång till ett utlåtande från professorn i
internationell rätt vid Stockholms universitet Hilding Eek. Énligt denne
föreligger från folkrättslig synpunkt icke något hinder för Sverige att genom
lagstiftning förbjuda handlingar av den art, som anges i lagförslaget,
eller för svenska domstolar och andra myndigheter att med stöd av lagen
inom Sverige utdöma och utkräva straff för överträdelse av lagens förbudsregler.
Ej heller lagrådet har på denna punkt haft någon erinran att framställa.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit, har utskottet icke funnit
hinder föreligga mot lagförslaget i här berört avseende.

Den kritik, som i motionerna framförts mot lagförslaget, har bl. a. gällt
tiden för dess antagande. Både i uppskovs- och i avslagsmotionerna har sålunda
— i överensstämmelse med ett påpekande av lagrådet — framhållits,
att ärendet lämpligen borde anstå i avbidan på ett kommande sammanträde
med Europarådets juridiska kommitté angående radio och television. Ett
avvaktande av Europarådets ställningstagande skulle emellertid medföra,
att frågan skulle uppskjutas under avsevärd tid. Utskottet kan därför icke
finna skäl bifalla dessa yrkanden. Icke något land har tidigare genomfört
en lagstiftning av här ifrågavarande slag. Att de nordiska länderna sålunda
skulle komma att introducera en nyhet, torde emellertid snarast förbättra
vårt läge vid kommande internationella förhandlingar rörande telekommunikationerna.
Det torde sålunda vara av fördel, att vårt land vidtager nu

Kungl. Maj:In proposition nr .''17 år 1966

föreslagna åtgärder, som står i överensstämmelse med de internationella
intressena i fråga om rundradion.

I diskussionen har vidare framhållits, att med åtgärder på området borde
anstå, så att underlag kunde vinnas för en enhetlig lagstiftning i Danmark,
Finland, Norge och Sverige. Därvid har andragits, att det ursprungliga lagförslaget,
som tillkommit efter gemensamma nordiska överläggningar mellan
herörda departement, har omarbetats efter lagrådsgranskningen. Utskottet
kan icke instämma i den kritik, som ligger bakom dessa påpekanden.
Det framstår nämligen för utskottet som uppenbart, att de skiljaktigheter,
som föreligger mellan de olika lagförslagen, icke är av någon
väsentlig betydelse, när det gäller att uppnå det för de olika lagförslagen
gemensamma målet.

Mot utlåtandet avgavs ett flertal reservationer.

Utländsk rätt

Danmark, Finland och Norge

De gällande bestämmelserna i fråga om dessa länder torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Om det huvudsakliga
innehållet i bestämmelserna må här nämnas följande.

Den danska lagstiftningen förbjuder upprättande, drift eller användning
av rundradiostation på öppna havet eller i luftrummet däröver, överträdelse
bestraffas oavsett vilket land sändningen är riktad mot, om gärningen
begåtts i Danmark. Gärning som begåtts utanför Danmark straffas om
sändningen kan antas vara avsedd att mottagas i Danmark eller kan störa
radiomottagning där. Dansk medborgare eller den som har hemvist i Danmark
samt medborgare i annat nordiskt land eller den som har hemvist
i sådant land kan alltid straffas för sådan gärning om han finns i Danmark.
Den finska och norska lagstiftningen straffbelägger sändningar från
öppna havet eller luftrummet däröver som är riktade mot Sverige, Danmark,
Finland eller Norge eller som stör radiotrafiken i något av dessa
länder. Vissa möjligheter finns även att ingripa mot sändningar som är
riktade mot annat land. I den danska, finska och norska lagstiftningen
finns i huvudsak likartade bestämmelser om medverkan. Förverkandebestämmelser
finns i de danska och norska lagarna.

Belgien

Genom lag den 18 december 1962 har införts vissa bestämmelser avsedda
att förhindra piratradiosändningar från fartyg och luftfartyg. Belgiska medborgare
och i vissa fall även utlänningar förbjuds där att direkt eller indirekt
medverka till sådana radiosändningar samt till utförandet eller finansieringen
av program eller annonser avsedda att sändas från fartyg
eller luftfartyg. Brott mot lagen straffas med fängelse eller böter samt föranleder
konfiskation av använd materiel.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Nederländerna

Sedan en station för kommersiella ljudradio- och televisionssändningar
från en konstgjord ö (plattform) på internationellt vatten utanför den nederländska
kusten startat den 1 september 1964, antogs i Nederländerna den
3 december 1964 en särskild lag, som trädde i kraft den 5 december 1964
och som gjorde det möjligt för myndigheterna att ingripa och stänga
stationen.

Frågans senare behandling i Europarådet och riksdagen

Den 20 januari 1965 framlades i Europarådet för undertecknande eu
europeisk överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från
stationer utanför nationella territorier, vilken överenskommelse undertecknats
av -— förutom Sverige — Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland,
Italien, Luxembourg, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Förbundsrepubliken
Tyskland. Överenskommelsen avser rundradiostationer ombord
på fartyg, luftfartyg eller andra flytande eller luftburna föremål, vilka
utanför nationella territorier utför rundradiosändningar avsedda för mottagande
eller möjliga att mottaga, helt eller delvis, inom något fördragsslutande
land eller som orsakar menliga störningar för radiokommunikationerna
för sådant land (artikel 1). Hinder möter inte att tillämpa överenskommelsens
bestämmelser i fråga om rundradiostationer på föremål
som är förankrade vid eller vilar på havsbottnen (artikel 4 b). De fördragsslutande
länderna förbinder sig att vidta behövliga åtgärder för att i enlighet
med nationell lagstiftning straffbelägga upprättande av sådana stationer
och deras drift samt vissa former av assistans åt stationerna (artikel
2). Straffbarheten skall i varje fördragsslutande land gälla, dels för
landets egna medborgare om gärningen begåtts under landets jurisdiktion
eller på fartyg, luftfartyg eller annat flytande eller luftburet föremål utanför
nationella territorier, dels för utlänningar, om gärningen begåtts under
landets jurisdiktion (artikel 3). Fördragsslutande land medges rätt att utvidga
straffbarheten att avse både andra gärningar och andra personer än
som anges i överenskommelsen (artikel 4 a). Från tillämpning av överenskommelsens
bestämmelser får undantag göras för sådana artistframträdanden,
som tillkommit på annan plats än sådan station som avses i överenskommelsen
(artikel 5). Bestämmelserna om medverkan skall ej tillämpas
i fråga om assistans åt sändarfartyg etc. i nöd eller åtgärd för att rädda
människoliv (artikel 6). Reservationer mot överenskommelsens bestämmelser
är icke tillåtna (artikel 7). Överenskommelsen träder i kraft en månad
efter det tre stater ratificerat den (artikel 9:1). Den har hittills ratificerats
av Danmark.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 är 1966

överenskommelsen med översättning till svenska torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilagn 2.

Europarådets rådgivande församling antog den 29 januari 1965 eu rekommendation
(422) av följande innehåll.

Församlingen,

1. eftersom ministerkommittén gjorde den europeiska överenskommelsen
om förhindrande av radioutsändningar från stationer utanför nationella territorier
tillgänglig för undertecknande den 20 januari 1965;

2. uttrycker sitt beklagande av att ministerkommittén inte funnit det
lämpligt att remittera överenskommelsen till församlingen för yttrande;

3. anser att det enda som berättigar en internationell reglering av telekommunikationer
är den begränsade tillgången av frekvenser och frekvensband;

4. eftersom syftet med denna överenskommelse är att få ett slut på spridningen
av s. k. »piratradiostationer»;

5. eftersom överenskommelsen blott rör förhindrande av radioutsändningar
från stationer som installerats ombord på fartyg, luftfartyg eller andra
flytande eller luftburna föremål utanför territoriella vatten;

6. uppmärksammar att överenskommelsen endast stadgar om fakultativ
tillämpning av dess bestämmelser om radiostationer, som är installerade på
föremål vilka förankrats vid eller vilar på havsbottnen utanför territorialvattengränsen; 7.

föreslår att ministerkommittén uppdrar åt en kommitté av radio- och
televisionsexperter att undersöka möjligheten att förse överenskommelsen
med ett tilläggsprotokoll i syfte att

a) uttrycka signatärmakternas avsikt att uteslutande använda överenskommelsen
i avseende på den begränsade tillgången av frekvenser och frekvensband,
och inte för att bevara några statliga eller andra monopols intresse
i fråga om masstelekommunikationer och

b) utvidga överenskommelsens bestämmelser till att avse uppförande eller
utnyttjande av radiostationer som är anlagda på föremål förankrade vid
eller vilande på havsbottnen utanför territoriella vatten eller alternativt att
utarbeta en särskild konvention till förhindrande av radioutsändningar från
sådana stationer.

Kungl. Maj:t anhöll i prop. 1965:68 om riksdagens yttrande över bl. a.
rådgivande församlingens rekommendation 422.

Utrikesutskottet avgav över propositionen utlåtande UU 1965:8. Rekommendation
422 föranledde inte något särskilt uttalande av utskottet. Utlåtandet
har godkänts av riksdagen.

I meddelande till rådgivande församlingen i april 1965 uttalade Europarådets
ministerkommitté bl. a. följande rörande rekommendation 422,
mom. 7 a).

Med avseende därå erinras om att enligt 1959 års radioreglemente »det är
förbjudet att utanför nationellt territorium upprätta och driva rundradiostationer
ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat flytande eller luftburet
föremål». Den europeiska överenskommelsen om piratradiostationer
utgör blott grundval för ett internationellt överenskommet straffsystem rörande
sådana stationer, överenskommelsens syfte är uteslutande att hindra

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

sådana stationers verksamhet, vilka utanför nationella territorier utför
rundradiosändningar avsedda för mottagande eller möjliga att mottaga,
helt eller delvis, i avtalsslutande land eller som orsakar menliga störningar
för radiokommunikationerna i sådant land. Vid sådant förhållande kan de
i mom. 7 a) omnämnda frågorna icke uppkomma.

I två likalydande motioner, I: 499 och II: 609, samt i motion II: 123 till
1965 års riksdag, hemställdes att riksdagen för sin del måtte besluta att
upphäva 3 § i 1962 års lag. Till stöd härför åberopades bl. a. att det är främmande
för det allmänna rättsmedvetandet att medverkan till radiosändningar,
som varken stör eller kan störa andra sändningar, är kriminaliserad.

I utlåtande LJU 1965: 32 över motionerna anförde första lagutskottet bl. a.
att lagen tillkommit efter nordiskt samarbete och bygger på internationella
konventioner som Sverige biträtt. Utskottet framhöll att man år 1962 (LJU
1962:40) i samband med lagstiftningens genomförande uttalade att lagen
syntes väl ägnad att förverkliga syftet i de internationella konventionerna
på området. Upphävande av 3 § skulle, såsom telestyrelsen anfört i yttrande
över motionerna, försämra möjligheterna att hindra vissa former
av rundradiosändning, vilka är oförenliga med god ordning inom radiotrafiken.
På grund härav och då enligt utskottets mening efter riksdagsbehandlingen
år 1962 inte förekommit någon omständighet, som föranleder
ändrat ställningstagande i den av motionärerna aktualiserade frågan,
hemställde utskottet att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Departementschefen

Telekommunikationerna har ända sedan mitten av 1800-talet varit föremål
för internationellt samarbete. Det ligger också i sakens natur att det
på detta område är av särskild vikt att uppkommande problem behandlas
på internationell basis och löses i samförstånd. Framför allt gäller detta radiokommunikationerna,
eftersom radiovågorna utbreder sig fritt och frekvenserna
för radiosändningar är begränsade. Om nationerna skulle tillåtas
att utan ömsesidigt hänsynstagande använda frekvenserna, skulle kaotiska
förhållanden kunna uppstå i etern. Man har därför på ett tidigt stadium
nödgats få till stånd en fördelning av frekvenserna mellan olika kategorier
av trafik och mellan skilda områden och stater. Varje sändning som
sker i strid mot denna fördelning är ett hot mot den ordning som skapats
genom det internationella samarbetet, vare sig sändningen sker från nationellt
territorium eller ej. Det saknar därvid betydelse om sådan sändning
i visst fall faktiskt stör den legala radiotrafiken.

Kungl. Mnj:ts proposition nr .''17 år 1 !H>6

Reglerna om frekvensfördelningen kan lätt kringgås genom rundradiosändning
från station på öppna havet eller i luftrummet däröver. Något legitimt
behov av rundradiosändningar utanför nationella territorier föieliggei
inte heller. Det är därför naturligt att det till 1959 års internationella telekonvention
fogade radioreglementet helt förbjuder upprättande och drift
av rundradiostationer på öppna havet eller i luftrummet däröver. Eftersom
syftet med förbudet är att trygga den ordning i etern som åstadkommits genom
de internationella reglerna för radiotrafiken, gäller förbudet varje
rundradiosändning från sådan station, vare sig den stör legal radiotrafik
eller ej. Olika internationella sammanslutningar på området har också rekommenderat
åtgärder mot illegala sändare, emedan dessa kan befaras orsaka
kaos i radiotrafiken.

Lagen den 6 juni 1962 med förbud i vissa fall mot rundiadiosändning
på öppna havet in. m. grundar sig på dessa internationella bestämmelser och
rekommendationer. Den tillkom efter nordiskt samarbete och en hemställan
från Nordiska rådet om gemensamma åtgärder i syfte att verka för att bestämmelserna
följdes. Den närmaste anledningen till att denna fråga togs
upp på nordiskt plan var de rundradiosändningar som i uppenbar strid mot
radioreglementet förekom utanför Sveriges och Danmarks territorialvatten.

I Danmark, Finland och Norge har också införts lagstiftning motsvarande
den svenska. Även i Belgien och Nederländerna har möjlighet öppnats att
ingripa mot sändningar som strider mot radioreglementet, och i Förbundsrepubliken
Tyskland förbereds lagstiftning i ämnet.

Telekonventionen innehåller inga bestämmelser om sanktioner mot ■verksamhet
som är förbjuden enligt konventionen eller radioreglementet. 1965
års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningai
utanför nationella territorier utgör emellertid grund för ett internationellt
straffsystem i fråga om rundradiostationer som är förbjudna enligt radioreglementet.
överenskommelsen har hittills undertecknats av tolv medlemsstater,
bl. a. Sverige, samtliga med förbehåll för ratificering. Danmark
har ratificerat överenskommelsen, som träder i kraft en månad efter det
tre stater ratificerat den. Enligt vad jag inhämtat förbereds ratificering i
bl. a. Norge och Nederländerna.

Överenskommelsen avser rundradiostationer som är upprättade eller i
drift på fartyg, luftfartyg eller annat flytande eller luftburet föremål. Dess
syfte är att hindra att sådana stationer upprättas utanför nationellt territorium
och används för sändningar som är avsedda att mottagas eller kan
mottagas, helt eller delvis, inom fördragsslutande stats område eller som
orsakar menlig störning för legal radiotrafik inom sådant område. Stat, som
godkänner överenskommelsen, förbinder sig att i överensstämmelse med sin
nationella rättsordning vidta nödvändiga åtgärder för att kunna beivra dels
upprättande eller användande av sådan rundradiostation dels vissa handlingar
som utgör medverkan därtill. Bestämmelserna om vilka handlingar

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

som är straffbara enligt överenskommelsen är minimiregler. Fördragsslutande
stat kan således bestämma att även andra handlingar skall vara straffbara.
Även i fråga om de personer som skall omfattas av straffbestämmelserna
anger överenskommelsen vissa minimiregler, som kan utvidgas genom
nationell lagstiftning.

Bestämmelserna i telekonventionen och radioreglementet om förbud mot
rundradiosändningar på öppna havet eller i luftrummet däröver är helt
entydiga. Varje sådan sändning är förbjuden. För stat som biträtt konventionen
är det en självklar förpliktelse att verka för att reglementet efterlevs.
En naturlig konsekvens av vår anslutning till telekonventionen är att
vi ansluter oss även till den europiska överenskommelsen, vars syfte är just
att göra radioreglementet effektivt och upprätthålla de internationellt överenskomna
reglerna för radiotrafiken. Det har ibland hävdats att grunden
för bestämmelser som gör det möjligt att ingripa mot icke störande sändningar
skulle vara en önskan att skydda offentliga radiomonopol. Att så
inte är fallet framgår redan av att länder som har kommersiell radio och
television har medverkat vid tillkomsten av såväl telekonventionen som
den europeiska överenskommelsen. Jag vill också erinra om det uttalande
som Europarådets ministerkommitté gjorde i anledning av rådgivande församlingens
rekommendation 422. Därav framgår klart att överenskommelsen
inte har annat syfte än att trygga efterlevnaden av telekonventionen
och radioreglementet.

Jag anser således att den europeiska överenskommelsen bör ratificeras
av Sverige. Detta fordrar riksdagens godkännande.

Ett godkännande av överenskommelsen kräver vissa sakliga ändringar i
lagstiftningen om förbud mot rundradiosändning på öppna havet m. in.
Skyddet mot konventionsstridiga rundradiosändningar måste gälla varje
land som anslutit sig till överenskommelsen och inte endast Sverige, Danmark,
Finland och Norge, som nu är fallet enligt 1 § i 1962 års lag i ämnet.
Möjligheterna att ingripa mot sändning även om den inte stör legal radiotratik
och mot medverkan till illegal sändning måste också utvidgas. Ändringarna
bör lämpligen komma till stånd genom att 1962 års lag ersätts med
en ny lag.

Enligt 1 § i 1962 års lag straffas den som på öppna havet eller i luftrummet
däröver använder radioanläggning för rundradiosändning som orsakar
eller kan medföra alt radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland eller Norge
hindras eller störs. 2 § innehåller straffbestämmelser för viss medverkan
till sådant brott. Vissa fall av förberedelse till varje slags rundradiosändning
på öppna havet eller i luftrummet däröver bestraffas enligt 3 § liksom vissa
former av medverkan till sådan sändning, i den mån 2 § inte är tillämplig.
Utlänning straffas enligt 3 § endast om brottet begåtts i Sverige.

Enligt bestämmelserna i 3 § är det således möjligt att i viss omfattning

Kungl. Maj:Is proposition nr 37 är 19<>(>

ingripa mot konventionsstridig sändning som inte är störande eller kan medföra
störning för radiomottagning i något av nämnda nordiska länder. Vad
som straffas enligt 3 § är emellertid inte själva sändningen utan upprättande
eller innehav av radioanläggning som är avsedd att användas för sändningen
samt viss medverkan till denna. Vidare är möjligheterna till ingripande
begränsade genom att brott som begåtts utom landet kan beivras endast
om den som utfört gärningen är svensk. Enligt min mening bor det
straffbara området avgränsas på samma sätt som i överenskommelsen. Stralfet
bör således i första hand uttryckligen omfatta varje konventionsstridig
sändning som är avsedd att mottagas eller kan mottagas i land, som är anslutet
till överenskommelsen, eller som stör den legala radiotrafiken i sådant
land. I likhet med bestämmelserna i radioreglementet och överenskommelsen
blir därigenom själva sändningen straffbelagd, även om den ej äi störande.
Detta överensstämmer också bättre med lagstiftningens syfte än den
nuvarande konstruktionen i 3 §. Givetvis bör även medverkan och förberedelse
i form av upprättande eller innehav av radioanläggning for sådan
sändning fortfarande vara straffbar. Däremot bör lagen i enlighet med ö\eienskommelsen
nu begränsas till sändningar som är avsedda för eller kan
mottagas i land som är anslutet till överenskommelsen eller som orsakar
menlig störning i sådant land. Med hänsyn till det nordiska samarbete som
föregick 1962 års lag bör dock lagen gälla i fråga om Danmark, Finland och
Norge, oavsett om de är anslutna till överenskommelsen eller ej.

I fråga om de personer på vilka straffbestämmelserna skall äga tillämpning
vill jag erinra om de överväganden som från folkrättslig synpunkt gjordes°vid
tillkomsten av 1962 års lag. Det ansågs att konventionsstridig rundradiosändning
är en kränkning av eller i vart fall ett hot mot de vitala intressen
som varje konventionsanslutet land har av att föreskrifterna i konventionen
och därtill fogade reglementen inte åsidosätts. Den svenska kompetensen
gäller också enligt 1 § varje utlänning som finns här i landet. I den
nya lagen bör alla straffbestämmelserna göras tillämpliga på utlänning i
samma omfattning som på svensk.

Enligt artikel 6 i överenskommelsen är medverkansbestämmelserna inte
tillämpliga på handling som företas för att assistera fartyg eller luftfartyg
i nöd eller för att rädda människoliv. Ett sådant undantag gäller generellt
enligt 24 kap. 4 § brottsbalken, och det fordras därför ingen särskild regel
i detta hänseende i den nya lagen.

Som jag tidigare nämnt skall fördragsslutande land enligt överenskommelsen
bestämma påföljderna för överträdelse av förbuden i överenskommelsen
i överensstämmelse med sin nationella rättsordning. Straffet för överträdelse
av förbuden i den nya lagen bör bestämmas med ledning av 1962 års
lag och 4 § lagen den 20 mars 1964 (nr 163) om införande av brottsbalken,
dvs. till böter eller fängelse i högst ett år. överenskommelsen hindrar inte
att även annan rättsverkan än straff införs.

Kiingl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Enligt 1946 års lag om radioanläggningar m. m., som reglerar rätten att
inneha och använda radiosändare och radiomottagare här i landet samt på
svenskt fartyg och luftfartyg utom landet, kan innehav eller användning
utan tillstånd av radioanläggning medföra att anläggningen förverkas. Även
radioanläggning som medförs i strid mot bestämmelserna i 1939 års kunaö o relse

om användning på svenskt område av radioanläggning på främmande
fartyg eller luftfartyg kan förverkas. Uppenbarligen är förverkandemöjligheten
ägnad att ge ökad effekt åt dessa författningar. Eftersom det visat sig
att efterlevnaden av föreskrifterna i 1962 års lag inte är tryggad genom
straffbestämmelserna, synes det mig naturligt att straffbestämmelserna
kompletteras med regler om förverkande. Den möjlighet som torde finnas
att med stöd av 1946 års lag eller 1939 års kungörelse förverka radioanläggning
som använts eller är avsedd att användas för rundradiosändning pa
öppna havet eller i luftrummet däröver är alltför begränsad. För att lagstiftningen
mot konventionsstridiga rundradiosändningar skall bli effektiv är
det nödvändigt att kunna förverka varje slags egendom som anläggningens
ägare eller brukare använt vid sådan sändning. Förverkandepåföljd bör kunna
drabba även den som medverkar till sändningen, upprättandet av radioanläggningen
eller verksamheten i övrigt. Härigenom blir det möjligt att
förhindra att verksamhet som bedrivs på öppna havet eller i luftrummet
däröver får stöd från Sverige i form av t. ex. transport av förnödenheter
eller material för sändningen och framställning av sådant material.

Förverkandebestämmelserna bör utformas med ledning av motsvarande
bestämmelser i brottsbalken.

Bestämmelserna i 1946 års lag eller 1939 års kungörelse bör inte äga
tillämpning på radioanläggning som avses i den nya lagen. Jag föreslår att
en föreskrift av sådan innebörd nu införs i 1946 års lag. Förslag till motsvarande
ändring i 1939 års kungörelse torde senare få anmälas för Kung],
Maj :t. I

I enlighet med vad jag anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till dels lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet dels lag angående ändring i lagen den 3 maj 19i6 (nr
172) om radioanläggningar m. m. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 3. Om innehållet i det förstnämnda
förslaget får jag, utöver vad som framgår av den tidigare framställningen,
anföra följande.

1 §. Avgränsningen av det straffbara området i första stycket har skett
i nära anslutning till artikel 1 i överenskommelsen. De länder som skyddas
är i första hand Sverige, Danmark, Finland och Norge, oavsett om de är
anslutna till överenskommelsen eller ej. Dessutom utvidgas skyddet till
annat land som är anslutet till överenskommelsen. Förutom medlemmarna
i Europarådet kan varje medlem eller associerad medlem av internationella
teleunionen ansluta sig till överenskommelsen, dock inte förr än den trätt

Kungl. Maj.ts proposition nr .''17 är 1 !)(!(> 2.5

i kraft. Det synes lämpligt att uppgift om vilka länder som är anslutna till
överenskommelsen meddelas genom kungörelse som utfärdas av Kungl.
Maj :t.

Uttrycken rundradiosändning, radioanläggning och menlig störning har
den innebörd som samma uttryck getts i prop. 1962: 171 (s. 20). Med radiotrafik
förstås varje sändning eller mottagning som sker i överensstämmelse
med de internationella reglerna. Det må påpekas att begreppet rundradio
är en sammanfattande benämning på ljudradio och television.

Bestämmelserna i andra stycket kan tillämpas även om någon sändning
aldrig kommer till stånd eller om sändningarna tillfälligt upphört.

2 §. Bestämmelserna om medverkan har utformats så att de täcker både
de handlingar som man var överens om att förbjuda vid det nordiska samarbete
som föregick 1962 års lag och den medverkan som skall förhindras
enligt Europarådsöverenskommelsen. Reglerna överensstämmer i huvudsak
med 2 § i 1962 års lag men har i vissa delar fått större räckvidd. Det må
påpekas att bestämmelserna avser medverkan till varje brott enligt 1 §
och således i fråga om icke störande sändningar går längre än medverkansbestämmelserna
i 3 § i 1962 års lag. överenskommelsen medger inte olika
regler för medverkan beroende på om sändningen är störande eller ej.

Paragrafen har konstruerats så att medverkan anges vara att främja
upprättande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom
vissa handlingar som anges i åtta punkter.

I punkt 1 avses med tekniskt och ekonomiskt bistånd detsamma som enligt
1962 års lag.

Punkt 2 har större räckvidd än motsvarande bestämmelse i 1962 års lag.
I enlighet med överenskommelsen straffbeläggs här att tillhandahålla utrustning
eller förnödenheter för den förbjudna verksamheten, oavsett om
det som tillhandahålls är avsett för själva radioanläggningen eller dess tekniska
drift. Bestämmelsen omfattar även t. ex. drivmedel till fartyg där anläggningen
finns, livsmedel till besättningen på fartyget och utrustning som
är avsedd att användas vid inspelning av program för sändning.

Bestämmelsen i punkt 3 om transporter innebär inte annan ändring i
förhållande till gällande rätt än att bestämmelsen gjorts tillämplig även
på transport från fartyg etc., vilket överensstämmer med artikel 2 paragraf
2 c i överenskommelsen. Begreppet »annan anordning där anläggningen
finnes» får anses innefatta sådant i artikel 4 i överenskommelsen
nämnt föremål som är förankrat vid eller vilar på havsbottnen. I likhet med
vad som föreskrivs i artikel 2 paragraf 2 c i överenskommelsen har tillhandahållande
av transportmedel för här avsedd transport ansetts böra betraktas
som medverkan till brott enligt 1 §.

Enligt 2 § 3 i 1962 års lag är medverkan av den som deltar i sändningen,
t. ex. hallåman eller artist, straffbar endast om den sker där sändningen
äger rum. I artikel 5 i överenskommelsen medges undantag för medverkan
utanför sändningsplatsen men endast i fråga om medverkan av utövande

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

konstnär. På grund härav kan ifrågavarande undantag inte behållas med
nuvarande räckvidd. Eftersom den nya lagen avser endast uppsåtliga brott
och med hänsyn till den begränsning som jag i det följande föreslår i fråga
om förverkandereglerna, har punkt 4 utformats så att den gäller all form
av deltagande i sändning.

Bestämmelserna i punkt 5 har avfattats med ledning av artikel 2 paragraf
2 d i överenskommelsen. De fall som avses här torde inte omfattas av bestämmelserna
i 2 § i 1962 års lag, om det inte är fråga om någon som
driver rörelse med ändamål att främja sändningen. Med den som framställer
program för sändningen avses producent eller annan som svarar för
programmet, däremot inte den som i underordnad ställning deltar i framställningen.
Bestämmelserna gäller även den som svarar för framställningen
av annan produkt för sändningen, t. ex. annons, föredrag eller film.

Punkterna 6 och 8 motsvarar 2 § 4 och 5 i 1962 års lag. Bestämmelserna
har tillkommit efter nordiskt samarbete och bör bibehållas. Rörelse som avses
i punkt 8 har angetls vara sådan med ändamål att främja verksamheten,
inte endast sändning. Härigenom har bättre överensstämmelse nåtts
med vad som torde vara avsikten även enligt gällande bestämmelse.

I punkt 7 upptas en motsvarighet till artikel 2 paragraf 2 e i överenskommelsen.

överenskommelsen avser endast uppsåtlig medverkan. Det nordiska samarbete
som föregick 1962 års lag torde inte göra det nödvändigt att bibehålla
regeln i 2 § andra stycket nämnda lag, enligt vilken även den som inte
insåg men hade skälig anledning anta att illegal sändning förelåg kan
dömas till straff. Jag förordar därför, som jag redan antytt, att lagen nu
begränsas till uppsåtliga brott.

3 och 4 §§. Som förut nämnts har förverkandereglerna utformats med
ledning av motsvarande bestämmelser i brottsbalken. Uttrycket hjälpmedel
har samma innebörd här som i 36 kap. 2 § brottsbalken. Med egendom som
varit föremål för brott avses sådant som inte kan betraktas som hjälpmedel,
t. ex. utrustning eller förnödenheter som transporteras till fartyg där
radioanläggningen finns.

Om brottet är illegal sändning eller upprättande eller innehav av radioanläggning
för sändningen är det framför allt sådan egendom som anläggningen,
fartyg där anläggningen finns och utrustning för anläggningen och
fartyget som kan förklaras förverkad. I fråga om medverkansbrott avses
förverkandeförklaring kunna drabba i första hand vad som varit direkt avsett
att främja sändningen eller anläggningen, t. ex. förnödenheter, drivmedel,
transportmedel för transport till anläggningen, teknisk utrustning
och ljudband eller annat material för sändningen. Vissa undantag bör dock
göras från förverkandereglerna. Den som endast deltar i sändning bör inte
riskera att få sin utrustning förverkad. Detsamma bör gälla den som lämnar
eller förmedlar uppdrag för sändning eller framför reklam för den
förbjudna verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 är 1966

I .''5 § upptas eu regel om värdekonfiskation när egendomen är oåtkomlig
för sakkonfiskation. Regeln bör kunna tillämpas även i fråga om egendom
som finns på internationellt område, när brottet begås. Om det är en förutsättning
för brott att gärningen begås på internationellt område, torde
den omständigheten att egendomen redan dessförinnan gjorts oåtkomlig
för sakkonfiskation inte hindra att värdekonfiskation i stället tillgrips.

.7 §. Kompetensregeln har upptagits som en komplettering till bestämmelserna
i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken om svensk lags tillämplighet och
svensk domstols behörighet i fråga om utlänning som begått brott utom landet.
Regeln avser fall där det är tveksamt om gärningen kan anses begången
mot Sverige och om gärningsmannen omfattas av den svenska kompetensen
enligt brottsbalkens bestämmelser men där det är rimligt att han skall
kunna dömas här, om han finns i landet. Ett sådant fall är t. ex. att utlänning
upprättar eller innehar radioanläggning av ifrågavarande slag i land
där sådan gärning inte är straffbar och avser att använda anläggningen för
konventionsstridig sändning.

I fråga om brott som förövats utom landet gäller bestämmelserna i 2 kap.
5 § brottsbalken om åtalsmedgivande. Det har ansetts lämpligt att dessutom
i överensstämmelse med gällande rätt kräva åtalsmedgivande för åtal
mot svensk som här i landet begått brott som rör sändning som inte är
avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige och inte heller orsakar
menlig störning här. Bestämmelsen gäller både utförande av sändning och
upprättande eller innehav av sändare samt medverkan. I fråga om utlänning
innebär förslaget att åtalsmedgivande liksom för närvarande alltid
fordras.

Lagarna bör träda i kraft dagen efter den då de utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslagen till

1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet,

2) lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar
m. m.

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Fredrik Björkman

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Bilaga 1

Lov

(Nr. 188 —12. april 1949)

telekommunikation m. m. ved radio

Vi Frederik den Niende, af Guds nåde konge til Danmark, de Venders
og Goters, hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg
og Oldenborg

G0r Vitterligt: Rigsdagen har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfaestet
f0lgende lov:

§ 1.

Staten har på og over dansk land og spterritorium eneret på anlmg af
enhver art til sending eller modtagning af radiobplger.

Ministeren for offentlige arbejder beinyndiges til åt udfaerdige naermere
bestemmelser angående oprettelse og brug af ovannaevnte anlaeg samt angående
benyttelse af radiofrekvenser. Idet radiospredning, omfattende såvel
radiofoni som fjernsyn, henhprer under de i lov nr. 185 af 30. marts 1946,
§ 1, fastsatte bestemmelser, vil foranstaltninger ved hertil sigtende anlaeg
vsere åt traeffe efter aftale med undervisningsministeren. Ipvrigt berpres
den saerlige lovgivning om radiospredning ikke af naervaerende lov.

För anlaeg m. m., der benyttes i det nationale forsvars tjeneste, gaelder
de i den internationale telekommunikationskonvention herom fastsatte bestemmelser.

§ 2.

Ministeren for offentlige arbejder kan på vilkår, som af ham fastsaettes,
meddele tilladelser til eller eneretsbevillinger på opstilling og drift af faste
anlaeg på land til opfyldelse af saerlige formål, dog med undtagelse af anlaeg,
hvis formål er åt tilvejebringe förbindelse mellem offentlige telekommunikationstj
enester og radioanlaeg i bevaegelige stationer — hvorved forstås anlaeg
i skibe, luftfartpjer, automobiler, tog og lign. — samt sendeanlaeg til
etablering af förbindelse mellem Danmark og udlandet.

Efter forud indhentet tilladelse fra ministeren for offentlige arbejder kan
der etableres radioanlaeg i bevaegelige stationer.

Hvis de i en tilladelse fastsatte vilkår for indretning og drift af de i denne
paragraf omhandlede anlaeg ikke overholdes, kan tilladelsen tilbagekaldes
af ministeren.

§ 3.

Videnskabelige og tekniske forspg med overf0ring af elektriske signaler
pr. radio må kun foretages efter forud indhentet tilladelse fra ministeren
för offentlige arbejder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år ll)6G
§ 4.

Ministeren for offentlige arbejder kan, når saerlige forhold g0r det n0dvendigt,
forbyde anvendelsen af radioanlseg, herfra dog undtaget apparater
udelukkende beregnet til modtagning af radiospredningsstof, og ministeren
kan trseffe de til gennemfprelsen af et sådant forbud npdvendige foranstaltninger.

§ 5.

Radioanlseg i udenlandske bevsegelige stationer må på dansk territorium
kun benyttes under iagttagelse af de bestemmelser, der herom fastssettes
af ministeren.

§ 6.

De i lov nr. 84 af It. maj 1897 fastsatte bestemmelser om telegrafvaesenets
embeds- og bestillingsmaends hemmeligholdelsespligt og om strafansvar
in. in. i overtrsedelsestilfselde gselder også for telekommunikation ved radio.
Ligeledes kan de i samme lovs § 18 fastsatte bestemmelser om tilsvarende
regler för ansatte ved private selskaber af ministeren g0res anvendelige på
personer, der betj ener private radiostationer.

§ 7.

Overtrsedelse af denne lov og bestemmelserne i de i henhold hertil udstedte
reglementer straffes, for så vidt forholdet efter sin beskaffenhed ikke
medfprer h0jere straf, med b0de, der tilfalder statskassen, ligesom ulovligt
anbragte eller benyttede anlaeg og apparater kan konfiskeres.

§ 8.

Denne lov trseder i kraft straks og samtidig ophseves lov nr. 99 af 19. april
1907 om trådlpse telegrafer (radiotelegrafer) og lov nr. 166 af 1. maj 1923
om trådlpse telefoner (radiotelefoner).

Hvorefter alle vedkommende sig har åt rette.

Givet på Christiansborg, den 12. april 1949.

Under Vor kongelige hånd og segl.
FREDERIK R.

(L. S.)

Carl Petersen

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Lov nr. 229 af 22. juni 1962.

Lov om aendringer i lov om telekommunikation m. in. ved radio

VI FREDERIIv DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Venders
og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg
og Oldenborg, g0r vitterligt:

Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfsestet f0lgende lov:

§ 1.

I lov nr. 188 af 12. april 1949 om telekommunikation in. in. ved radio foretages
fplgende aendringer:

!• I § 7 sendres stk. 3 till stk. 4, og som nyt stk. 3 indsaettes:

»Stk. 3. Der må ikke oprettes, drives eller bruges radiospredningsstationer
på det åbne hav eller i luftrummet derover.»

2. I § 7 indsaettes som nyt stk. 2, 3 og 4:

»Stk. 2. Er overtraedelsen begået af et aktieselskab el. lign., kan der pålaegges
selskabet som sådant bpdeansvar.

Stk. 3. For så vidt angår de i § 1, stk. 3, omhandlede lovovertraedelser, finder
borgerlig straffelovs regler om medvirken kun anvendelse med hensyn
til

1) den, der medvirker til oprettelse eller 0konomisk eller teknisk drift af
den station, der bruges eller er bestemt til åt bruges til radiospredning
i strid med bestemmelsen,

2) den, der i ejerens eller brugerens tjeneste medvirker til radiospredning
fra den pågaeldende station,

3) den, der medvirker til radiospredning ved 0konomisk eller teknisk bistånd,
ved bestilling af udsendelser over stationen, ved optagelse eller
formidling af ordrer herpå, ved åt lede optagelsen af programmer, ved
deltagelse på fartpjet i udsendelser, ved åt stille lokaler eller tekniske
hjaelpemidler til rådighed eller ved levering eller transport af betydning
for radiospredningen.

Stk. 4. Overtraedelse af § 1, stk. 3, h0rer under dansk straffemvndighed,
uanset om betingelserne i borgerlig straffelov §§ 6—9 er opfyldt. Handlinger,
företaget uden for den danske stat, er dog kun undergivet dansk
straffemyndighed, såfremt

1) radiospredningsstationen oprettes eller drives med henblik på eller bruges
til radiospredning, som må antages bestemt til modtagning på dansk
område, eller som forstyrrer radiomodtagning på dansk område, eller

2) gerningsmanden har dansk indfpdsret eller bopsel i den danske stat eller
har indfpdsret eller bopael i Finland, Island, Norge eller Sverige og opholder
sig her i landet.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 196(1

§ 2.

Tidspunktet for lovens ikrafttraeden fastsadtcs af ministeren for offentlige
arbejder.1

Givet i Amtsgården, Rflnne, den 22. juni 1962.

Under Vor Kongelige Hånd og Segl.

I Kongens Navn:

MARGRETHE

Tronfplger

Ko i Lindberg.

1 Lagen har trätt i kraft den 1 augusti 1962 enligt bekendtgurelse nr 251 af 5 juli 1962.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Lov nr. 212 af 4. juni 1965

Lov om aendringer i borgerlig straffelov

(Konfiskation, fuldbyrdelse af frihedsstraf in. v.).

VI FREDERIK DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Venders
og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg
og Oldenborg, g0r vitterligt:

Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfsestet f0lgende
lov:

1 §.

I borgerlig straffelov, jfr. lovbekendtg0relse nr. 284 af 1. juli 1963, foretages
f0lgende aendringer:

23. § 75 og § 76 ophaeves.

24. § 77 ophaeves, og i stedet indsaettes:

»§ 75. Udbyttet ved en strafbar handling eller et hertil svarende bel0b kan
helt eller delvis konfiskeres. Savnes der fornpdent grundlag for åt fastslå
belpbets stprrelse, kan der konfiskeres et bel0b, som skpnnes åt svare til det
indvundne udbytte.

Stk. 2. Såfremt det må anses for påkraevet for åt forebygge yderligere
lovovertraedelser, eller saerlige omstaendigheder i 0vrigt taler derfor, kan der
ske konfiskation af

1) genstande, der har vaeret brugt eller bestemt til åt bruges ved en strafbar
handling,

2) genstande, der er frembragt ved en strafbar handling, og genstande,
med hensyn til hvilke der i 0vrigt er begået en strafbar handling.

Stk. 3. I stedet for konfiskation af de i stk. 2 naevente genstande kan der
konfiskeres et bel0b svarende til deres verdi eller en del heraf.

Stk. 4. I stedet for konfiskation efter stk. 2 kan der traeffes bestemmelse
om foranstaltninger vedrprende genstandene til forebyggelse af yderligere
lovovertraedelser.

Stk. 5. Når en förening oplpses ved dom, kan dens formue, arkiv, protokoller
og lignende konfiskeres.

§ 76. Konfiskation efter § 75, stk. 1, kan ske hos den hvem udbyttet er
tilfaldet umiddelbart ved den strafbare handling.

Stk. 2. Konfiskation af de i § 75, stk. 2 og 3, naevnte genstande og vaerdier
kan ske hos den, der er ansvarlig for lovovertraedelsen, og hos den, på
hvis vegne han har handiet.

Stk. 3. Saerligt sikrede rettigheder over genstande, der konfiskeres, bortfalder
kun efter rettens bestemmelse under betingelser svarande till de i stk.
2 anfprte.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Stk. //. Har en af de i sik. 1 og 2 naevnte personer efter den strafbare
handling företaget dispositioner over udbytte eller genstande af den i § 75,
stk. 2, omhandlede beskaffenlied eller rettigheder herover, kan del overdragne
eller dets vaerdi konfiskeres hos erhververen, såfremt denne var bekendt
med det overdragnes förbindelse med den strafbare handling eller
har ndvist grov nagtsomhed i denne henseende, eller hvis overdragelsen er
sket som gave.

§ 77. Sker der konfiskation efter § 75, stk. 1, og har nogen erstatningskrav
i anledning av lovovertraedelsen, kan det konfiskerede anvendes til dajkning
af erstatningskravet.

Stk. 2. Det samme gaelder genstande og vserdier konfiskeret efter § 75,
stk. 2 og 3, såfremt der ved dommen tra;ffes beslemmelse derom.

Stk. 3. Har den d0mte i et af de i stk. 1 og 2 naevnte tilfselde betalt den
lorurettede erstatning efter dommen, nedsaettes konfiskationsbel0bet tilsvarende.

§ 77 a. Genstande, som på grund af deres beskaffenhed i förbindelse med
andra foreliggende omstaendigheder må befrygtes åt ville blive brugt ved
en strafbar handling, kan konfiskeres, for så vidt det må anses for påkraevet
for åt forebygge den strafbare handling. § 75, stk. 4, finder tilsvarende anvendelse.
»

2 §•

Stk. 1. Loven traeder i kraft den 1. juli 1965.

Givet på Amalienborg, den 4. juni 1963.

Under Vor lvongelige Hånd og Segl.
FREDERIK R.

K. Axel Nielsen

3 It ihan a till rikadagens protokoll 19 Uti. 1 saml. Nr 37

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

Lov. nr 213 af 4. juni 1965

Lov om aendringer i forskellige lovbestemmelser om straf,
konfiskation m. v.

VI FREDERIK DEN NIENDE, af Guds Nåde Konge til Danmark, de Venders
og Goters, Hertug til Slesvig, Holsten, Stormarn, Ditmarsken, Lauenborg
og Oldenborg, g0r vitterligt:

Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfa;stet folgende
lov:

§ 46.

I lov nr. 188 af 12. april 19b9 om telekommunikation m. m. ved radio
foretages f0lgende sendring:

I $ 7, stk. 1, udgår:

»der tilfalder statskassen, ligesom ulovligt anbragte eller benyttede anlaeg
og apparater kan konfiskeres».

§ 118.

Loven traeder i kraft samtidig med lov af 1965 om aendringer i borgerlig
straffelov (Konfiskation, fuldbyrdelse af frihedsstraf m. v.).

Givet på Amalienborg, den 4. juni 1965.

Under Vor Kongelige Hånd og Segl.
FREDERIK R.

K. Axel Nielsen

Kungl. Maj:la proposition nr 37 år 1 !)<><>

Lag

om bestraffning av rundradioverksamhet på öppna havet

Given i Nådendal den 27 juli 1962.

1 enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §•

Var, som på öppna havet eller däröver bedriver mot bestämmelserna i gällande
internationella telekonvention eller därtill hörande radioreglemente
stridande rundradioverksamhet, som är riktad mot Finland, Danmark, Norge
eller Sverige eller som på ett menligt sätt stör mottagandet av radiosändningar
i ovan nämnt nordiskt land, straffes med böter eller fängelse ej över
sex månader.

2 §.

Var, som främjar i 1 § nämnd rundradioverksamhet genom att:

1. stödja den ekonomiskt,

2. överlåta, använda, iståndsätta eller underhålla för ändamålet erforderliga
tekniska anordningar eller förnödenheter,

3. ställa till förfogande eller förmedla material för utsändning,

4. utföra transporter till fartyg, på vilket verksamheten bedrives, eller

5. deltaga i utsändning på fartyget,
straffes med böter.

3 §•

Var, som främjar sådan i 1 § nämnd rundradioverksamhet, som berör annat
land än Finland, Danmark, Norge eller Sverige, genom att i Finland bedriva
förmedling av material för utsändning, straffes med böter.

4 §•

Med rundradioverksamhet avses i denna lag med hjälp av elektromagnetiska
vågor anordnad utsändning av ljud-, televisions-, bild- eller annat program,
som är avsedd att direkt mottagas av allmänheten.

5 §•

Straffstadgandena i denna lag skola lända till efterrättelse utan hinder av
vad i 1 kap. 1, 2 och 4 §§ strafflagen är stadgat.

6 §•

Straffyrkande med stöd av denna lag må icke framställas, såframt icke
statsrådet anmält brottet hos åklagarmyndighet för väckande av åtal.

Laga domstol i ärenden, som avses i denna lag, är rådstuvurätten i Helsingfors.

7 §■

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1962.

Nådendal den 27 juli 1962.

Republikens President
URHO KEKKONEN

Minister O. Närvunen

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Lov om straff for ulovlig kringkasting fra skip og fly i internasjonalt

område m. v.

Vi OLAV, Norges Konge, gj0r vitterlig:

åt Oss er blitt förelagt Stortingets vedtak av 6. juni 1962 sålydende:

§ 1. Det er forbudt å opprette eller drive stas jon eller annet anlegg for
kringkasting fra skip, luftfartpy eller annen flytende eller luftbåren innretning
på det åpne hav eller i luftrommet over, dersom sendingen er beregnet
på å mottas i Norge, Danmark, Finland eller Sverige, eller dersom den forstyrrer
radiomottaking der.

§ 2. Det er forbudt å bevirke eller medvirke til åt skip, Iuftfartpy eller
annen flytende eller luftbåren innretning som brukes eller er beregnet til å
brukes til kringkasting på det åpne hav eller i luftrommet over, anlpper
norsk havn, länder på norsk flyplass, passerer eller oppholder seg på norsk
sjpterritorium eller norsk luft-territorium, selv om sendingene ikke er av
den art som er nevnt i § 1. Forbudet gjelder ikke når det i en n0dssituasjon
er uomgjengelig n0dvendig å s0ke inn på norsk territorium for å redde
menneskeliv, fartpy eller last.

§ 3. Kongen kan gi forskrifter om forbud mot medvirkning på norsk
territorium — herunder sjpterritoriet og luft-territoriet — til kringkasting
på det åpne hav eller i luftrommet over, således om forbud mot å opprette
eller drive kontor for slik virksomhet, mot å gi 0konomisk eller teknisk
bistånd, mot å drive reklame eller annonsering og mot å levere eller transportere
utstyr, materiell, lydbånd eller liknende.

Forskrifter som er nevnt i f0rste ledd kan forby også medvirkning utenfor
norsk territorium, for så vidt den gjelder virksomhet som er forbudt
etter § 1.

§ 4. Den som forsettlig eller uaktsomt overtrer denne lov eller forskrifter
gitt i medhold av loven, straffes med b0ter eller fengsel inntil 6 måneder.

Straffebudet gjelder uten hinder av de begrensninger som ellers fplger av
straffelovens § 12 og § 13, f0rste og annet ledd. Men bare den som er statsborger
eller hjemmehprende i Norge, Danmark, Finland eller Sverige kan
straffes for overtredelse av forskrifter etter § 3, annet ledd.

Overtredelsene er förseelser.

Er den straffbare handling foretatt på vegne av et selskap, en stiftelse eller
sammenslutning, kan bptesstraff også idpmmes selskapet, stiftelsen eller
sammenslutningen når det finnes rimelig.

Gjenstander som har vaert brukt eller er bestemt til å brukes ved virksomhet
som er forbudt i denne lov eller med hjemmel i den, kan inndras hos
den skyldige eller den han har handiet på vegne av eller til fordel för, uten
åt straffesak behpver å vsere reist eller å lumne reises mot noen. I stedet for
en gjenstand kan dens verdi helt eller delvis inndras.

§ 5. Denne lov trer i kraft fra den tid Kongen bestemmer.

Kungl. AInj:ts proposition nr 37 ur 1969

Ti har Vi anlatt og bekreftet, liksom Vi hervcd antar og bekrefter samme
som lov, under Vår hånd og rikets segl.

Gitt på Oslo slott 22. juni 1962.

OLAV

(L. S.)

Einar Gerhardsen Leif 0stern

Kongelig resolution

II.

I medhold av § 5 i lov av 22. juni 1962 om straff for ulovlig kringkasting
fra skip og fly i internasjonalt område fastsettes lovens ikrafttreden til

1. august 1962.

Kungl. Maj ds proposition nr 37 år 1966

Bilaga 2

European agreement för the prevention

of broadcasts transmitted from stations
outside national territories

The member States of the Council
of Europé signatory hereto,

Considering that the aim of the
Council of Europé is to achieve a
greater unity between its Members;

Considering that the Radio Regulations
annexed to the International
Telecommunication Convention prohibit
the establishment and use of
broadcasting stations on board ships,
aircraft or any other floating'' or airborne
objects outside national territories; Considering

also the desirability
of providing for the possibility of
preventing the establishment and use
of broadcasting stations on objects
affixed to or supported by the bed of
the sea outside national territories;

Considering the desirability of
European collaboration in this matter,

Have agreed as follows:

Article 1

This Agreement is concerned with
broadcasting stations which are installed
or maintained on board
ships, aircraft, or any other floating
or airborne objects and which, outside
national territories, transmit
broadcasts intended for reception or
capable of being received, wholly or
in part, within the terrätory of any
Contracting Party, or which cause
harmful interference to any radiocommunication
service operating
under the authority of a Contracting
Party in accordance with the Radio
Regulations.

Accord Européen pour la repression des
émission de radiodiffusion effectuées par
des stations hors des territoires nationaux

Les Etats membres du Conseil de
1’Europe, signataires du présent Accord,

Considérant que le but du Conseil
de 1’Europe est de réaliser une union
plus étroite entre ses Membres;

Considérant que le Réglement des
radiocommunications annexé å la
Convention internationale des télécommunications
interdit d’établir et
d’utiliser des stations de radiodiffusion
å bord de navires, d’aéronefs ou
de tout objet flottant ou aéroporté
hors des territoires nationaux;

Considérant également l’utilité de
prévoir la faculté d’interdire 1’installation
et 1’utilisation de stations de
radiodiffusion sur des objets fixés
ou prenant appui sur le fond de la
mer, hors des territoires nationaux;

Considérant 1’intérét d’une collaboration
européenne dans cette matiére,

Sont convenus de ce qui suit :

Article ler

Le présent Accord vise les stations
de radiodiffusion installées ou eu
service å bord d’un navire, d’un
aéronef ou de tout autre objet flottant
ou aéroporté, et qui, hors des
territoires nationaux, transinettent
des émissions destinées å étre recues,
ou susceptibles d’étre recues, en tout
ou en partie, sur le territoire d’une
des Parties Contractantes, ou qui
causent un brouillage nuisible å un
service de radiocommunication exploité
avec 1’autorisation d’une des
Parties Contractantes, conformément
au Réglement des radiocommunications.

Kungl. Muj.ts proposition nr .‘17 år 1966

(Översättning)

Europeisk överenskommelse till förhindrande
av rundradiosändningar från stationer
utanför nationella territorier

Undertecknade stater, medlemmar
av Europarådet, ha

i betraktande av att Europarådets
syfte är att åstadkomma större enhet
mellan dess medlemmar,

i betraktande av att det till internationella
telekonventionen fogade
radioreglementet förbjuder upprättandet
och användandet av rundradiostationer
på fartyg, luftfartyg eller
andra flytande eller luftburna föremål
utanför nationella territorier;

i betraktande även av det önskvärda
i att skapa möjligheter att
förbjuda upprättandet och användandet
av rundradiostationer på föremål
förankrade vid eller vilande
på havsbottnen utanför nationella
territorier;

i betraktande av önskvärdheten av
europeiskt samarbete i denna angelägenhet,

överenskommit som följer:

Artikel 1

Denna överenskommelse avser
rundradiostationer som äro upprättade
eller i drift på fartyg, luftfartyg
eller varje annat flytande eller luftburet
föremål och som utanför nationella
territorier utföra sändningar
avsedda att mottagas eller möjliga
att mottagas, helt eller delvis,
inom fördragsslutande parts territorium,
eller som orsaka menlig
störning för radiotrafik som sker
med någon fördragsslutande parts
godkännande enligt radioreglementet.

Kungl. Maj ds proposition nr 37 år 1966

Article 2

1. Eacli Contracting Party undertakes
to take appropriate steps to
make punishable as offences, in accordance
with its domestic law, the
establishment or operation of broadcasting
stations referred to in Article
1, as well as acts of collaboration
knowingly performed.

2. The following shall, in x-elation
to broadcasting stations referred to
in Article 1, be acts of collaboration:

(a) the provision, maÉntenance or
repairing of equipment;

(b) the provision of supplies;

(d) the ordering or production of
material of any kind, including advertisements,
to be broadcast;

(e) the provision of services concerning
advertising for the benefit of
the stations.

Artide 3

Each Contracting Party shall, in
accordance with its domestic law,
apply the provisions of this Agreement
in regard to:

(a) its nationals who have commitled
any act referred to in Article
2 on its territory, ships or aircraft,
or outside national territories on any
ships, aircraft or any other floating
or airborne object;

(b) non-nationals who, on its territory,
ships or aircraft, or on board
any floating or airborne object under
its jurisdiction have committed any
act referred to in Article 2.

Artide 2

1. Chacune des Parties Contractantes
s’engage å prendre, conformément
å son ordre juridique interne,
les mesures nécessaires en vue de
réprimer comme infraction 1’établissement
de stations visées å 1’article
ler, leur exploitation ainsi que les
actes de collaboration accomplis
sciemment ä cet effet.

2. Seront considérés comme actes
de collaboration, au regard des stations
visées å 1’article ler, les actes
suivants :

(a) la fourniture, 1’entretien ou
la réparation de materiel;

(b) la fourniture d’approvisionnement; (c)

la fourniture de moyens de
transport ou le transport de personnes,
de matériel ou d’approvisionnement; (d)

la commande ou la realisation
des productions de toute nature, y
compris la publicité, destinées ä étre
radiodiffusées;

(e) la fourniture de services concernant
la publicité en faveur des
stations intéressées.

Artide 3

Chacune des Parties Contractantes
s’engage å mettre en application, en
conformité avec sa législation nationale,
les régles prévues par le présent
Accord å l’égard :

(a) de ses ressortissants qui ont
commis 1’un des actes visés å 1’article
2, soit sur son territoire ou å bord
de ses navires ou aéronefs, soit, hors
des territoires nationaux, å bord de
navires, d’aéronefs ou de tout autre
objet flottant ou aéroporté;

(b) des étrangers qui ont commis
l’un de ees actes sur son territoire
ou å bord de navires ou d’aéronefs
ayant sa nationalité, ou å bord de
tout autre objet flottant ou aéroporté
relevant de sa juridiction.

Kungl. Mnj.ts proposition nr 37 år 1 Stift

Artikel 2

1. Varje fördragsslutande part förhinder
sig att i överensstämmelse
med sin nationella rättsordning vidtaga
nödvändiga åtgärder för att beivra
såsom lagöverträdelse upprättandet
eller användandet av rundradiostationer
som avses i artikel 1
samt uppsåtlig medverkan därtill.

2. Såsom medverkan i fråga om
rundradiostationer som avses i artikel
1 anses:

(a) leverans, underhåll eller reparation
av utrustning:

(b) leverans av förnödenheter;

beställning eller framställning
av varje slag av produkt, inbegripet
annonser, som är avsedd för rundradiosändning; (e)

tillhandahållande av tjänster
som avse reklam till förmån för berörda
stationer.

Artikel 3

Varje fördragsslutande part förbinder
sig att, i överensstämmelse
med sin nationella lagstiftning,
bringa i tillämpning reglerna i denna
överenskommelse i fråga om

(a) den fördragsslutande partens
medborgare som ha företagit någon
av de handlingar som avses i artikel
2 antingen på den fördragsslutande
partens territorium, eller på något
av dess fartyg eller luftfartyg eller
utanför nationella territorier på fartyg,
luftfartyg eller varje annat flytande
eller luftburet föremål;

(b) personer som icke äro den fördragsslutande
partens medborgare
och som ha företagit någon av dessa
handlingar på den fördragsslutande
partens territorium eller på fartyg,
luftfartyg eller varje annat flytande

4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 37

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

Article i

Nothing in this Agreement shall
be deemed to prevent a Contracting
Party:

(a) from also treating as punishable
offences acts other than those
referred to in Article 2 and also applying
the provisions concerned to
persons other than those referred to
in Article 3;

(b) from also applying the provisions
of this Agreement to broadcasting
stations installed or maintained
on objects affixed to or supported
by the bed of the sea.

Article 5

The Contracting Parties may elect
not to apply the provisions of this
Agreement in respect of the services
of performers which have been provided
elsewhere than on the stations
referred to in Article 1.

Article 6

The provisions of Article 2 shall
not apply to any acts performed for
the purpose of giving assistance to
a ship or aircraft or any other floating
or airborne object in distress or
of protecting human life.

Article 7

No reservation may be made to the
provisions of this Agreement.

Article 8

1. This Agreement shall be open
to signature by the member States
of the Council of Europé, which may
become Parties to it either by:

(a) signature without reservation
in respect of ratification or acceptance,
or

(b) signature with reservation in

Article 4

Aucune des dispositions du present
Accord ne sera considérée comme
empéchant les Parties Contractantes
:

(a) de réprimer comme infraction
des actes autres que ceux prévus å
1’article 2 ou que ceux commis par
des personnes autres que celles visées
å 1’article 3;

(b) d’appliquer les dispositions du
present Accord aux stations de radiodiffusion
installées ou en service
sur des objets fixés ou prenant appui
sur le fond de la mer.

Article 5

Il est loisible aux Parties Contractantes
de ne pas appliquer le présent
Accord aux prestations des artistes
interprétes ou exécutants qui ont été
fournies hors des stations visées å
1’article ler.

Article 6

Les dispositions de 1’article 2 ne
visent par les actes accomplis en vue
de secourir un navire, un aéronef ou
un objet flottant ou aéroporté en détresse
ou de sauvegarder la vie humaine.

Article 7

Aucune réserve n’est admise aux
dispositions du présent Accord.

Article 8

1. Le présent Accord est ouvert
å la signature des Etats membres du
Conseil de 1’Europe qui peuvent y
devenir Parties par :

(a) la signature sans réserve de
ratification ou d’acceptation, ou

(b) la signature sous réserve de

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

eller luftburet föremål som står under
dess jurisdiktion.

Artikel 4

Ingen av bestämmelserna i denna
överenskommelse skall anses hindra
de fördragsslutande parterna från

(a) att beivra såsom lagöverträdelse
andra handlingar än som avses i
artikel 2 eller handlingar begångna
av andra personer än som avses i
artikel 3;

(b) att tillämpa överenskommelsens
bestämmelser i fråga om rundradiostationer
som äro upprättade eller
i drift på föremål förankrade vid
eller vilande på havsbottnen.

Artikel 5

De fördragsslutande parterna äga
underlåta att tillämpa denna överenskommelse
i vad avser utövande
konstnärers prestationer utförda annorstädes
än på stationer som avses
i artikel 1.

Artikel 6

Bestämmelserna i artikel 2 äga ej
tillämpning på handlingar som utförts
för att assistera fartyg eller
luftfartyg eller flytande eller luftburet
föremål som befinner sig i nödsituation
eller för att rädda människoliv.

Artikel 7

Förbehåll mot någon av bestämmelserna
i denna överenskommelse
är icke tillåtet.

Artikel 8

1. Denna överenskommelse är öppen
för undertecknande av medlemsstaterna
i Europarådet, vilka kunna
bli parter genom:

(a) undertecknande utan förbehåll
för ratifikation eller godkännande,
eller

(b) undertecknande med förbehåll

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

respect of ratification or acceptance
followed by ratification or acceptance.

2. Instruments of ratification or
acceptance shall be deposited with
the Secretary-General of the Council
of Europé.

Article 9

1. This Agreement shall enter into
force one month after the date on
which three member States of the
Council shall, in accordance with the
provisions of Article 8, have signed
the Agreement without reservation
in respect of ratification or acceptance,
or shall have deposited their
instrument of ratification or acceptance.

2. As regards any member State
which shall subsequently sign the
Agreement without reservation in
respect of ratification or acceptance
or which shall ratify or accept it, the
Agreement shall enter into force one
month after the date of such signature
or the date of deposit of the
instrument of ratification or acceptance.

Article 10

1. After this Agreement has entered
into force, any Member or Associate
Member of the International
Telecommunication Union which is
not a Member of the Council of
Europé may accede to it subject to
the prior agreement of the Committee
of Ministers.

2. Such accession shall be effected
by depositing with the SecretaryGeneral
of the Council of Europé an
instrument of accession which shall
take effect one month after the date
of its deposit.

Article 11

1. Any Contracting Party may, åt
the time of signature or when depositing
its instrument of ratification,
acceptance or accession, specify

ratification ou d’acceptation suivie
de ratification ou d’acceptation.

2. Les instruments de ratification
ou d’acceptation seront déposés prés
le Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe.

Article 9

1. Le présent Accord entrera en vigueur
un mois apres la date å la
quelle trois Etats membres du Conseil,
conformément aux dispositions
de 1’article 8, auront signé 1’Accord
sans réserve de ratification ou d’acceptation,
ou auront déposé leur instrument
de ratification ou d’acceptation.

2. Pour tout Etat membre qui le
signera ultérieurement sans réserve
de ratification ou d’acceptation ou le
ratifiera ou 1’acceptera, 1’Accord entrera
en vigueur un mois apres la
date de la signature ou du dépöt de
1’instrument de ratification ou d’acceptation.

Article 10

1. Apres 1’entrée en vigueur du
présent Accord, tout Membre ou
Membre associé de l’Union internationale
des Télécommunications qui
n’est pas Membre du Conseil de l’Europe
pourra, avec 1’accord préalable
du Comité des Ministres, adhérer å
cet Accord.

2. L’adhésion s’effectuera par le
dépöt, prés le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe, d’un instrument
d’adhésion qui prendra effet un mois
apres la date de son dépöt.

Article 11

1. Toute Partie Contractante peut,
au moment de la signature ou au
moment du dépöt de son instrument
de ratification, d’acceptation ou d’ad -

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

för ratifikation eller godkännande,
följt av ratifikation eller godkännande.

2. Dokumenten om ratifikation eller
godkännande skola deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.

Artikel 9

1. Denna överenskommelse skall
träda i kraft en månad efter den dag
då tre medlemmar av rådet, i enlighet
med föreskrifterna i artikel
8, undertecknat överenskommelsen
utan förbehåll för ratifikation eller
godkännande eller deponerat dokument
om ratifikation eller godkännande.

2. I förhållande till medlemsstat
som senare undertecknar överenskommelsen
utan förbehåll för ratifikation
eller godkännande eller ratificerar
eller godkänner densamma,
skall överenskommelsen träda i kraft
en månad efter undertecknandet eller
depositionen av dokument om ratifikation
eller godkännande.

Artikel 10

1. Sedan denna överenskommelse
trätt i kraft äger varje medlem eller
associerad medlem av Internationella
teleunionen, som ej är medlem av
Europrådet, ansluta sig till överenskommelsen
efter att ha inhämtat
godkännande av ministerkommittén.

2. Anslutning sker genom deposition
hos Europarådets generalsekreterare
av anslutningsinstrument och
träder i kraft en månad efter det att
depositionen skett.

Artikel 11

1. Varje fördragsslutande part må
vid undertecknande eller vid deposition
av dokument om ratifikation,
godkännande eller anslutning, ange

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

the territory or territories to which
this Agreement shall apply.

2. Any Contracting Party maj7,
when depositing its instrument of
ratification, acceptance or accession
or åt any later date, by declaration
adressed to the Secretary-General of
the Council of Europé, extend this
Agreement to any other territory or
territories specified in the declaration
and for whose international
relations it is responsible or on
whose behalf it is authorised to give
undertakings.

3. Any declaration made in pursuance
of the preceding paragraph
may, in respect of any territory
mentioned in such declaration, be
withdrawn according to the procedure
laid down in Article 12 of this
Agreement.

Article 12

1. This Agreement shall remain in
force indefinitely.

2. Any Contracting Party may, in
so far as it is concerned, denounce
this Agreement by means of a notification
addressed to the SecretaryGeneral
of the Council of Europé.

3. Such denunciation shall take
effect six months after the date of
receipt by the Secretary-General of
such notification.

Article 13

The Secretary-General of the
Council of Europé shall notify the
member States of the Council and
the Government of any State which
has acceded to this Agreement, of:

(a) any signature without reservation
in respect of ratification or acceptance
;

(b) any signature with reservation
in respect of ratification or acceptance; (c)

any deposit of an instrument
of ratification, acceptance or accession; -

hésion, désigner le ou les territoires
auxquels s’appliquera le présent Accord.

2. Toute Partie Contractante peut,
au moment du dépöt de son instrument
de ratification, d’acceptation
ou d’adhésion, ou å tout autre moment
par la suite, étendre 1’application,
du présent Accord, par déclaration
adressée au Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe, å tout
autre territoire désigné dans la déclaration
et dont Elle assure les relations
internationales ou pour lequel Elle
est habilitée å stipuler.

3. Toute déclaration faite en vertu
du paragraphe précédent pourra
étre retirée, en ce qui concerne tout
territoire désigné dans cette déclaration,
aux conditions prévues par l’article
12 du present Accord.

Article 12

1. Le présent Accord demeurera
en vigueur sans limitation de durée.

2. Toute Partie Contractante pourra,
en ce qui la concerne, dénoncer
le présent Accord en adressant une
notification au Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe.

3. La dénonciation prendra effet
six mois apres la date de la réception
de la notification par le Secrétaire
Général.

Article 13

Le Secrétaire Général du Conseil
de l’Europe notifiera aux Etats memhres
du Conseil et au gouvernement
de tout Etat ayant adhéré au présent
Accord :

(a) toute signature sans réserve
de ratification ou d’acceptation;

(b) toute signature sous réserve de
ratification ou d’acceptation;

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

det territorium eller de territorier i
fråga om vilka överenskommelsen
skall vara tillämplig.

2. Varje fördragsslutande part må
vid deposition av dokument om ratifikation,
godkännande eller anslutning
eller när som helst därefter genom
förklaring till Europarådets generalsekreterare
utsträcka tillämpningen
av denna överenskommelse
till att omfatta varje annat territorium
som angivits i deklarationen
och för vars internationella förbindelser
parten svarar eller för vars
räkning parten har rätt att göra åtaganden.

3. Varje förklaring gjord med stöd
av paragraf 2 kan återtagas i fråga
om varje territorium som anges i
förklaringen under de villkor som
framgå av artikel 12 av denna överenskommelse.

Artikel 12

1. Denna överenskommelse skall
förbli i kraft under obegränsad tid.

2. Varje fördragsslutande part kan
för egen del uppsäga överenskommelsen
genom meddelande till Europarådets
generalsekreterare.

3. Uppsägning får verkan sex månader
efter det att generalsekreteraren
mottagit meddelandet om uppsägningen.

Artikel 13

Europarådets generalsekreterare
skall underrätta rådets medlemsstater
och regeringen i varje land, som
anslutit sig till överenskommelsen,
om:

(a) varje undertecknande utan
förbehåll för ratifikation eller godkännande
;

(b) varje undertecknande med
förbehåll för ratifikation eller godkännande
;

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966

(d) any date of entry into force
of this Agreement in accordance with
Articles 9 and 10 thereof;

(e) any declaration received in
pursuance of paragraphs 2 and 3 of
Article 11;

(f) any notification received in
pursuance of the provisions of Artide
12 and the date on which
denunciation takes effect.

In witness whereof the undersigned,
being duly authorised thereto,
have signed this Agreement.

Done åt Strasbourg, this 22nd day
of January 1965 in English and
French, both texts being equally
authoritative, in a single copy which
shall remain deposited in the archives
of the Council of Europé. The
Secretary-General of the Council of
Europé shall transmit certified
copies to each of the signatory and
acceding States.

(d) toute date d’entrée en vigueur
du présent Accord conformément å
ses artides 9 et 10;

(e) toute déclaration re^ue en application
des dispositions des paragraphes
2 et 3 de 1’article 11;

(f) toute notification recue en application
des dispositions de l’article
12 et la date å laquelle la dénonciation
prendra effet.

En foi de quoi, les soussignés, dument
autorisés å cd effet, ont signé
le présent Accord.

Fait å Strasbourg, le 22 janvier
1965 en fran^ais et en anglais, les
deux textes faisant également foi, en
un seul exemplaire qui sera déposé
dans les archives du Conseil de l’Europe.
Le Secrétaire Général du Conseil
de 1’Europe en communiquera
copie certifié conforme å chacun des
Etats signataires et adhérents.

(Signatures)

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 7966

(d) varje datum för ikraftträdande
av överenskommelsen enligt artiklarna
9 och 10;

(e) varje förklaring som mottagits
enligt paragraferna 2 eller 3 i artikel
11;

(f) varje meddelande som mottagits
enligt artikel 12 samt datum när
uppsägningen får verkan.

Till bekräftelse härav ha undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade,
underskrivit denna överenskommelse.

Som skedde i Strasbourg den 22
januari 1965 på engelska och franska,
vilka båda texter äga samma
vitsord, i ett enda exemplar, som
skall deponeras i Europarådets arkiv.
Europarådets generalsekreterare
skall sända vederbörligen bestyrkt
avskrift därav till var och en av de
stater som undertecknat överenskommelsen
eller anslutit sig till densamma.

(Underskrifter)

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966

Bilaga 3

1) Förslag
till
Lag

om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradiosändning
som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst
ett år.

2 §•

För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprättande,
vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att

1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bistånd,

2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,

3) utföra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning
där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan
transport,

4) deltaga i sändning,

5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,

6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,

7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller

8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.

3 §•

Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som
avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vidmakthållande eller
användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förverkat
till kronan, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller egendom,
vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit
föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8, om egendomens
ägare eller någon som var i hans ställe förövat gärningen. Utgjordes egendomen
av annat än penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet
förklaras förverkat.

Ktingl. Maj. ts proposition nr 37 år 1966 51

Bestämmelserna i första stycket äga ej tillämpning mot den som i god tro
förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.

4 §.

5 §•

Utlänning, som utom landet begått brott som avses i 1 eller 2 §, dömes
efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken
ej är tillämplig.

2) Förslag
till
Lag

angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar

m. m.

Härigenom förordnas, att i lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar
in. m. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 §, av nedan angiven lydelse.

8 §•

Lagen äger ej tillämpning i fråga om anläggning som avses i lagen den
1966 (nr ) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på
öppna havet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 februari 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet

Lind,

Y. Söderlund,

Åbjörnsson,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 18 februari 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll
över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i
statsrådet den 27 januari 1966, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till 1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet och 2) lag angående ändring i lagen den 3 maj
1946 (nr 172) om radioanläggningar m. m.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessor Bertil Voss.

Förslagen föranledde följande yttranden.

1) Förslaget till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning

på öppna havet

Lagrådet:

Internationellt tillämpas sedan längre tid en fördelning av frekvenser
för rundradiosändning. En angelägen uppgift är därvid att medelst statliga
åtgärder skydda en sådan ordning. Senast har i januari 1965 tillkommit
en av ett flertal stater, däribland Sverige, undertecknad europeisk överenskommelse
till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför
nationella territorier. I anslutning härtill framläggs det nu ifrågavarande
förslaget till inhemsk lagstiftning, överenskommelsen är icke föremål
för lagrådets yttrande och lagrådet förutsätter att den godkännes av riksdagen.
Granskningen av lagförslaget — som är så nära anknutet till överenskommelsen
att det endast under den angivna förutsättningen torde vara
aktuellt — föranleder ingen erinran mot brottsbeskrivningen i 1 § och
den där stadgade straffsanktionen. I fråga om medverkansbestämmelserna
i 2 §, som väsentligen motsvarar överenskommelsens regler, vill lagrådet
icke föreslå någon ändring. Vad angår förverkandepåföljder och omfatt -

Kungl. Maj:Is proposition nr 37 år 1966

ningen av den straffrättsliga kompetensen innehåller överenskommelsen
icke några obligatoriska regler. Lagrådet har här erinringar som skall angivas
i det följande.

2 §•

Lagrådet:

Det synes förtjäna framhållas att enligt den föreslagna lydelsen stadgandet
i 23 kap. 5 § brottsbalken torde kunna få tillämpning i här avsedda fall.

3 §.

Lagrådet:

I denna paragraf har införts bestämmelser om förverkande av egendom.
I vissa hänseenden har reglerna erhållit en mindre restriktiv utformning
än motsvarande bestämmelser i brottsbalken. För förverkande av egendom
som använts såsom hjälpmedel vid brott eller frambragts genom sådan gärning,
gäller sålunda enligt 36 kap. 2 § brottsbalken att förverkandet skall
vara påkallat till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl. Vidare
kan enligt brottsbalken förverkandet inskränkas till att avse del av egendomen.
Motsvarande begränsningar har icke upptagits i nu förevarande
paragraf.

Särskilt med hänsyn till rättstillämpningen är det önskvärt att förverkandebestämmelser
i specialstraffrätten utformas i nära anslutning till
brottsbalkens regler. Avvikelser bör ske endast när så är påkallat av brottens
beskaffenhet eller eljest av särskilda förhållanden.

Vad gäller förevarande lagstiftning synes erforderlig brottsprevenerande
effekt kunna ernås genom att däri uppta enahanda förverkanderegler
som i brottsbalken. Ej heller i övrigt kan tillräckliga skäl anses föreligga
att frångå brottsbalkens föreskrifter i ämnet.

Enligt lagrådets mening bör därför förverkandereglerna i 3 § utformas
i så nära överensstämmelse med brottsbalkens regler som möjligt. Den i
brottsbalken angivna förutsättningen att förverkandet skall vara påkallat
till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl bör sålunda också
gälla som en förutsättning för förverkande enligt 3 § första stycket andra
punkten i det nu framlagda förslaget. Även bestämmelsen om att förverkandet
i angivna fall kan begränsas till att avse del av egendomen bör upptas.
Lagrådet hemställer att 3 § omformuleras i enlighet med det nu sagda.

5 §•

F.d. justitierådet Lind, regeringsrådet Åbjörnsson och justitierådet
Brunnberg:

Enligt uttalande i motiven är kompetensregeln i 5 § första stycket avsedd
att vinna tillämpning endast om utlänningen finns i landet. Enligt vår mening
bör detta komma till uttryck i lagtexten. Vi föreslår därför att orden
»om han finnes här» insättes efter ordet »dömes».

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1966
Justitierådet Söderlund:

Såsom i motiven anförts avser det i första stycket upptagna stadgandet
att utgöra tillägg till reglerna i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken om svensk
lags tillämplighet och svensk domstols behörighet beträffande brott som
begåtts utom riket. Att frångå för svensk rätts del vedertagna grundsatser
om den straffrättsliga kompetensen bör givetvis endast ske om ett betydande
intresse talar härför. Den till grund för den nu förevarande lagstiftningen
liggande konventionen synes inte innebära förpliktelse att utsträcka
svensk domsrätt på sätt här föreslagits. Huruvida det finns något mera
påtagligt praktiskt behov av stadgandet för att lagstiftningen skall bli effektiv
kan inte säkert bedömas på den förevarande utredningen. Det förefaller
emellertid knappast troligt att så skulle vara förhållandet. Stadgandet
torde kunna få betydelse huvudsakligen för det fall att brott som anges
i 1 § andra stycket eller medverkan därtill begåtts i stat där sådan gärning
inte är straffbar. En tillämpning av bestämmelsen i angivna fall skulle
strida mot den tendens som lär framträda utomlands att inte bestraffa
utom riket begånget brott, såvida det inte är straffbart också enligt gärningsortens
lag; en princip som för svensk rätts del jämlikt 2 kap. 2 §
brottsbalken också gäller när fråga är om brott av utlänning som ej har
hemvist här i riket.

Med hänsyn till det anförda måste det enligt min mening, främst av principiella
skäl, anses betänkligt att godta den nu ifrågavarande bestämmelsen.
Jag förordar därför att denna utgår.

Därest denna hemställan icke bifalles instämmer jag i vad lagrådets övriga
ledamöter föreslagit.

Ikraftträdandebestämmelsen

Lagrådet:

Med hänsyn till den utvidgning av möjligheterna till förverkande som
den nya lagen innehåller bör lagen träda i kraft på viss i författningen bestämd
dag, förslagsvis den 1 juni 1966. Lagrådet hemställer att ikraftträdandebestämmelsen
ändras i enlighet härmed.

2) Förslaget till lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om

radioanläggningar m. m.

Lagrådet:

I konsekvens med vad som föreslagits beträffande det under 1) upptagna
lagförslaget bör även denna lag träda i kraft den 1 juni 1966. Lagrådet
hemställer om en sådan ändring av ikraftträdandebestämmelsen.

Ur protokollet:
Stig Granqvist

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 25 februari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den
22 februari 1966 avgivna utlåtande över de den 27 januari 1966 till lagrådet
remitterade förslagen till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet och lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172)
om radioanläggningar m. m.

Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden följande.

Lagrådet framhåller att det är en angelägen uppgift att med statliga åtgärder
skydda den internationella fördelningen av frekvenser för rundradiosändning.
1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande av
rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier utgör
grund för ett internationellt straffsystem i fråga om rundradiosändningar
som är förbjudna enligt 1959 års telekonvention och det därtill fogade radioreglementet.
Den europeiska överenskommelsen och den föreslagna lagstiftningen
har till ändamål att ge det av lagrådet åsyftade skyddet. Jag föreslår
att förslag till godkännande av överenskommelsen och till ny lagstiftning
i ämnet föreläggs riksdagen.

I fråga om förslaget till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet har lagrådet ingen erinran mot brottsbeskrivningen

1 1 § och den där stadgade straffsanktionen. Ej heller förordar lagrådet någon
ändring av medverkansbestämmelserna i 2 §. Däremot hemställer lagrådet
om vissa lagtekniska jämkningar i förslagets regler om förverkande.
Lagrådet anser att bestämmelserna i 3 § om förverkande av egendom vilken
använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit föremål
för brott bör utformas i närmare anslutning till bestämmelserna i 36 kap.

2 § brottsbalken. Lagförslagets förverkanderegler har tillkommit för att ge
största möjliga effekt åt lagstiftningen mot konventionsstridiga rundradiosändningar.
De av lagrådet föreslagna jämkningarna synes inte förringa
denna effekt och eftersom de innebär en närmare anpassning till brottsbalkens
regler förordar jag lagrådets förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1966

Vad lagrådet uttalat om utformningen av 5 § bör beaktas. Dessutom bör
viss redaktionell jämkning göras i paragrafen.

I fråga om båda lagförslagen hemställer lagrådet att ikraftträdandet sker
på viss bestämd dag. Motiveringen härför är den föreslagna utvidgningen av
möjligheterna till förverkande. Enligt min mening är det angeläget att de
nya lagarna träder i kraft snarast möjligt. Några praktiska olägenheter av
de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna torde inte behöva befaras. Jag
förordar därför att lagförslagens bestämmelser om ikraftträdande bibehålls.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att

dels godkänna 1965 års europeiska överenskommelse till
förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför
nationella territorier,
dels antaga lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Holmquist

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 650859