Kungl. Maj.ts proposition nr 350 (Proposition 1941:350 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 350

Jir 350.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet
år 1942; given Stockholms slott den 28
november 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande
taxeringsförfarandet år 1942.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 350.

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser rörande taxerings förfarandet

år 1942.

Härigenom förordnas, att vid 1942 års taxering — utöver vad i laxeringsförordningen
och eljest tillämpliga författningar rörande taxeringen finnes
stadgat samt utan hinder av vad i desamma finnes stridande mot vad nedan
sägs — följande bestämmelser skola lända till efterrättelse:

1 §•

Beskattningsnämnder äro i första instans, jämte de i 3 § 2 mom. taxeringsförordningen
omförmälda taxeringsnämnderna, särskilda taxeringsnämnder,
en eller flera inom varje län.

Den eller de särskilda taxeringsnämnderna inom ett län skola handhava
taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
särskild skatt å förmögenhet, skatt vid utskiftning av aktiebolags och
solidariska bankbolags tillgångar samt allmän omsättningsskatt av samtliga
de skattskyldiga inom länet, vilka skola upptagas i avdelningarna B och
C av inkomstlängden, nämligen skattskyldiga som icke äro fysiska personer,
oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

Det ankommer å länsstyrelsen att bestämma antalet särskilda taxeringsnämnder
inom länet samt att, därest flera än en sådan nämnd tillsättas, fördela
arbetsuppgifterna dem emellan. För stad, som ej deltager i landsting,
skall dock alltid utses en eller flera särskilda taxeringsnämnder för taxering
av sådana nu omförmälda skattskyldiga, för vilka staden är beskattningsort.

2 §.

Vad i taxeringsförordningen och eljest tillämpliga författningar rörande
taxeringen är stadgat örn taxeringsnämnd skall äga motsvarände tillämpning
å särskild taxeringsnämnd, där icke avvikande bestämmelser meddelas i denna
förordning.

3 §.

1 mom. De särskilda taxeringsnämnderna skola utses före utgången av
januari månad 1942.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd består av ordförande och ledamöter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

3 mom. Länsstyrelsen förordnar dels ordförande i särskild taxeringsnämnd
och dels en person att i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden.

5 mom. Därjämte skola ledamöter i särskild taxeringsnämnd ävensom
suppleanter, en för varje ledamot, väljas, i stad som ej deltager i landsting
eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam skall utgöra
verksamhetsområde för nämnden, av stadsfullmäktige, samt eljest av
vederbörande landstings förvaltningsutskott. Antalet här avsedda ledamöter
i särskild taxeringsnämnd skall utgöra minst feni, högst åtta, därest desamma
utses av landstings förvaltningsutskott, men eljest minst tre, högst åtta. I
Kalmar län, där jämnt antal ledamöter skola utses, skall vartdera landstingets
förvaltningsutskott välja halva antalet ledamöter och suppleanter.

5 mom. Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola
utses personer, som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet i de
taxeringsfrågor, som ankomma å dylik nämnds handläggning, varjämte såvitt
möjligt bör tillses, att kännedom örn landstingsområdets olika delar kommer
att förefinnas inom nämnd, till vilken ledamöter utses av landstings
förvaltningsutskott. Av utskottet må till ledamot eller suppleant utses allenast
den, som är mantalsskriven i kommun inom nämndens verksamhetsområde.
Bestämmelserna i 12 § 1 mom. första och andra styckena taxeringsförordningen
skola i övrigt äga motsvarande tillämpning.

4 §.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgas, må beslut icke fattas av särskild taxeringsnämnd, därest icke närvarande
äro ordföranden och kronoombudet samt minst tre eller, där fråga
är örn nämnd, till vilken ledamöter utsetts av stadsfullmäktige, minst två av
de valda ledamöterna.

5 §•

/ mom. Deklarationsskyldig, som taxeras av särskild taxeringsnämnd, skall
avgiva allmän självdeklaration inom det län, där han är skattskyldig till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet.
Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration i
varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt,
men är däremot icke pliktig alt avgiva särskild självdeklaration inom kommun,
där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Deklarationsskyldig,
sorn icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller
särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i varje
län, inom vilket han är skattskyldig tili kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning av ordförande
i .särskild taxeringsnämnd avgivas jämväl inom det län, där allmän
självdeklaration avgives, ävensom i flera exemplar.

2 mom. Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag
att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

avsett för den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller
bolaget, och det andra för vederbörande taxeringsnämnd i den kommun, som
är beskattningsort för föreningen eller bolaget.

6 §.

Den, som är skattskyldig till kommunal inkomstskatt i flera inom ett och
samma län belägna kommuner eller andra administrativa områden, inom vilka
menighet äger utöva beskattningsrätt, skall i den självdeklaration, som
han jämlikt 5 § 1 mom. har att avgiva inom länet, upptaga de uppgifter,
som erfordras för taxeringen inom varje kommun eller område.

7 §.

Av särskild taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas i vederbörlig
längd, som upprättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat finnes.

8 §.

Utan hinder av vad i 88 § taxeringsförordningen föreskrivits må länsstyrelsen
på framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd medgiva
utsträckning av den tid, inom vilken nämndens arbete skall vara avslutat,
(lock ej till senare tidpunkt än den 31 maj.

Har sådant medgivande lämnats, må länsstyrelsen jämväl förordna örn
utsträckning av den i 91 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgade tiden för
insändande till länsstyrelsen av de i samma moment angivna handlingarna,
dock längst till den 15 juni.

9 §.

Av stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd äga, därest
sådant beslutas av vederbörande stad, åtnjuta ersättning enligt i 146 § 1 mom.
taxeringsförordningen angivna grunder.

Av landstings förvaltningsutskott valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd
äga att av landstingets medel för deltagande i nämndens sammanträden åtnjuta
dels resekostnadsersättning enligt reseklass II i allmänna resereglementet,
dels ock arvode med belopp, som för dygn, varunder sammanträde ägt
rum, utgör tolv kronor, örn de äro bosatta å sammanträdesorten, och sexton
kronor, örn de ej äro bosatta å sammanträdesorten, samt för dygn, varunder
sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning enligt traktamentsklass
D i allmänna resereglementet.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

Har vid denna förordnings ikraftträdande inom kommun redan utsetts
nämnd för taxering av allenast en eller flera grupper skattskyldiga, som skola
upptagas i avdelningarna B och C av inkomstlängden, vare länsstyrelsen icke
.skyldig att pa grund av vad ovan stadgats föranstalta om annan ordning för
taxeringen av sagda skattskyldiga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 november
19 M.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet:

I en tidigare i dag beslutad proposition till riksdagen ha vissa spörsmål rörande
förstärkning av taxeringsorganisationen m. m. upptagits till behandling.
Vid underställande av frågan om berörda proposition anmälde jag en
från beskattningsorganisationssakkunniga inkommen, den 11 november 1941
dagtecknad skrivelse, i vilken de sakkunniga hemställt, att vissa provisoriska
åtgärder måtte vidtagas i syfte att stärka det för den årliga taxeringen grundläggande
arbete, som utfördes inom taxeringsnämnderna. Beträffande denna
framställning må erinras örn följande.

De sakkunniga, som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 19 september
1941 och under den hittills förflutna tiden varit sysselsatta med förberedande
undersökningar av olika slag samt med att planlägga och uppdraga
riktlinjer för arbetet, ha i framställningen anfört bl. a.:

Under sitt arbete hava de sakkunniga icke kunnat undgå att konstatera,
hurusom taxeringsorganisationen för närvarande arbetar under synnerligen
stark påfrestning. Redan före utbrottet av nu pågående krig rådde en
ganska allmän uppfattning om att taxeringsorganisationen icke på fullt tillfredsställande
sätt kunde fullgöra densamma då åvilande uppgifter. Under
de gångna krigsåren har såväl beskattningsnämndernas som landskontorens
arbetsbörda ökat i högst avsevärd grad, och en ytterligare ökning därav inträder
under år 1942, då taxering till omsättningsskatt skall äga runi. Någon
motsvarande förstärkning av de med taxeringen sysselsatta organen har där
emot icke ägt rum.

Enligt de sakkunnigas mening måste den nu inträdda situationen vara
ägnad att framkalla allvarliga farhågor. Det synes således vara anledning
befara, att åtminstone på sina håll beskattningsnämnderna icke skola mäkta
fullgöra dessa så väsentligt ökade arbetsuppgifter. Landskontoren återigen
sakna tillräcklig personal för att kunna på ett mera effektivt sätt å ena
sidan genom råd och anvisningar biträda beskattningsnämnderna och därmed
underlätta dessas arbete samt å andra sidan utöva effektiv kontroll över
och påskynda arbetet. Sagda förhållanden måste befaras medföra, att taxeringen
inom landet blir bristfällig samt att statens och kommunernas skatteintäkter
komma att understiga de belopp, vartill de borde uppgå.

Kunni. Maj.ts proposition nr 350.

Beskattningsorganisationssakkunniga hava för sin del ansett den föreliggande
situationen vara av den allvarliga beskaffenhet, att redan nu vissa
provisoriska åtgärder böra vidtagas i syfte att stärka det för den årliga taxeringen
grundläggande arbete, som utföres inom taxeringsnämnderna.

De åtgärder, som de sakkunniga i nyss angivna syfte här nedan föreslå
och som samtliga falla inom ramen för de längre gående åtgärder i samma
riktning, vilka de sakkunniga planera, hava ett dubbelt ändamål, nämligen
dels att genom en förbättrad organisation av taxeringsnämndernas arbete
så att säga bereda marken bättre än under nuvarande förhållanden är möjligt
tor den djupplöjning, som prövningsnämndernas arbete är avsett att innebära,
dels ock att såväl härigenom som genom en effektivisering av den övervakning
och kontroll, som författningsenligt åvilar landskamreraren, åstadkomma
så effektiv samt likformig och rättvis taxering som möjligt.

De sakkunniga lia från dessa utgångspunkter bland annat dels förordat
vissa åtgärder för åvägabringande under år 1942 av personal förstärkning vid
landskontoren, dels ock framlagt förslag till förordning med särskilda bestämmelser
rörande taxeringsförfarandet år 1942.

Över de sakkunnigas förslag lia yttranden inhämtats från Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna i samtliga län, statskontoret, kammarrätten,
.svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas
förbund och taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Frågan örn personalförstärkning vid landskontoren har behandlats i förenämnda
proposition angående förstärkning av taxeringsorganisationen m. m.
Jag torde nu få upptaga till behandling nyssnämnda författningsförslag,
vilket avser inrättande av särskilda taxeringsnämnder för vissa grupper av
skattskyldiga. Förslaget torde få såsom bihang fogas till protokollet i detta
ärende.

Förslagets huvudgrunder.

Beskattningsnämnder vid årlig taxering äro enligt 3 § 2 moni. taxeringsförordningen
i första instans taxeringsnämnder, var och en inom sitt taxeringsdistrikt.
En taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av Överståthållarämbetet
att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom
en för riket gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden)
handlägga ärenden, som avses i 77 § 2 morn. samma förordning. I 4 §
taxeringsförordningen föreskrives att indelning i taxeringsdistrikt för årlig
taxering skall verkställas av länsstyrelsen senast den 30 november året näst
före taxeringsåret. Distrikten skola erhålla den omfattning, som betingas av
vederbörande nämnds arbetsuppgifter och anses lämplig för arbetets behöriga
slutförande inom därtill anslagen tid (vilken vad angår taxering för inkomst
eller förmögenhet är senast den 15 maj i länen och senast den 15 juni i
•Stockholm, se 88 §). Länsstyrelsen äger uppdela kommun i två eller flera
distrikt eller förena två eller flera kommuner å landet till ett distrikt. I särskilda
fall må länsstyrelsen vid uppdelning av kommun i flera taxeringsdistrikt
förordna, alt vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande
viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga annan indelning skall tillämpas
än som föreskrives för taxeringen i övrigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

i)e sakkunniga, som ansett behov föreligga av vissa provisoriska åtgärder
beträffande taxeringen av aktiebolag och övriga juridiska personer med undanlag
för oskifta dödsbon, ha härom anfört följande:

Kör närvarande är denna taxering anförtrodd lokala taxeringsnämnder.
Dessa lära emellertid i allmänhet icke vara så sammansatta, att de äga erforderlig
sakkunskap och rutin för nu berörda, i regel besvärliga taxeringsfall.
Ej sällan lärer förhålla sig så, att deklarationerna ifråga icke bliva föremål
för någon mera ingående behandling i taxeringsnämnderna, utan först
vid prövningsnämndsarbetet bliva, i den mån tiden tillåter, erforderliga utredningar
verkställda, varefter en på mera ingående behandling grundad
taxering åsättes. Nu angivna förhållande är så mycket mera ägnat att påkalla
särskild uppmärksamhet, som ungefär 1/s av de debiterade statliga skattebeloppen
just påföras svenska aktiebolag och övriga juridiska personer med
undantag av oskifta dödsbon.

En förbättrad taxering av nu berörda skattskyldiga synes de sakkunniga av
omständigheterna påkallad. En sådan lärer emellertid icke för närvarande
kunna åstadkommas på annat sätt än genom att samtliga dessa skattskyldiga
inom varje län hänföras till en eller flera, av den lokala indelningen i taxeringsdistrikt
obundna, särskilda nämnder. Så synes utan större olägenhet
kunna ske beträffande nu berörda skattskyldiga, enär den personliga lokalkännedomen
inom nämnden icke beträffande dessas taxering har samma betydelse
som eljest. Givetvis skulle ordförande och kronoombud samt övriga
ledamöter i dessa särskilda nämnder utses med hänsyn tagen till deras speciella
arbetsuppgifter.

De sakkunniga lia vidare anfört, alt ett införande av dylika nämnder, i förslaget
benämnda särskilda taxeringsnämnder, syntes genomförbart, oaktat så
icke nu kunde ske förrän efter det de vanliga taxeringsnämnderna utsetts.
Härom yttra de sakkunniga följande:

Någon ändring behöver nämligen icke ske i den redan gjorda indelningen
i taxeringsdistrikt. Åtgärden innebär allenast att från de vanliga taxeringsnämndernas
arbetsområde avlägsnas taxeringen av juridiska personer och
iiverföres till särskild taxeringsnämnd. Den minskning av de vanliga nämndernas
arbetsbörda, som härigenom på sina håll kan inträda, är säkerligen
icke så stor, att någon ändring av distriktsindelningen därav påkallas.

Hörande avgränsningen av de grupper skattskyldiga, vilkas taxering skall
handhavas av särskild taxeringsnämnd, anföra de sakkunniga:

Det är tydligtvis nödvändigt att klart avgränsa de grupper skattskyldiga,
vilkas taxering skall handhavas av särskild taxeringsnämnd. De sakkunniga
hava härvidlag anknutit till bestämmelserna örn längdföringen i 20 § kungörelsen
med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet, vilka bestämmelser
i sin tur anknyta till uppdelningen i 18 § 2 mom. förordningen örn
.statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Sålunda föreslås, att i särskild nämnd
skola taxeras samtliga skattskyldiga inom ett län, vilka skola upptagas i avdelningarna
B och C av inkomstlängden, d. v. s. skattskyldiga, som icke äro
fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser. De ifrågakommande
skattskyldiga bliva således svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar,
svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker och sådana
utländska juridiska personer, som icke äro oskifta dödsbon eller familjestiftelser,
ävensom övriga skattskyldiga, som icke äro fysiska personer,
oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

Det remitterade förslaget har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats
utan erinran i samtliga yttranden. Några myndigheter uttala dock en från
förslaget avvikande mening beträffande frågan örn vilka grupper av skattskyldiga
som böra taxeras av de särskilda taxeringsnämnderna.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar:

Även örn vissa olägenheter kunna vara förbundna med en centralisering
till en eller ett mindre antal nämnder av juridiska personers taxering, så torde
dock dessa olägenheter kunna undanröjas genom den vidgade räkenskapsgranskning
genom sakkunniga, som i annat sammanhang föreslagits. Då
dessa nämnders ledning och ledamöter böra utväljas med särskild tanke på de
speciella arbetsuppgifter, som komma att åvila nämnderna, torde det kunna
förväntas, att här ifrågavarande skattskyldigas taxering blir föremål för ett
sakkunnigare och enhetligare bedömande än vad för närvarande i allmänhet
är fallet, varför anordningen synes innebära sådana fördelar, att den bör genomföras.
Den lättnad, som därigenom vinnes för de mera lokalt verksamma
taxeringsnämnderna, får dock icke överskattas, varför ytterligare åtgärder i
samma syfte torde böra övervägas.

Länsstyrelsen i Uppsala län delar de sakkunnigas åsikt alt de lokala taxeringsnämnderna
i allmänhet icke äro skickade att verkställa den ofta komplicerade
taxeringen av juridiska personer samt meddelar att länsstyrelsen
Ilar för avsikt att för åstadkommande av en likformig taxering av rörelseidkare
och s. k. fria yrkesutövare från och med år 1942 tillsätta ett särskilt
taxeringsdistrikt i Uppsala stad för taxering av nämnda skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län upplyser, att särskilda taxeringsnämnder
inom länet redan finnas i Malmö och Hälsingborgs städer men icke inom
ramen av gällande bestämmelser kunnat inrättas inom länet i övrigt, även örn
man haft fullt klart för sig önskvärdheten därav.

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att i Göteborg sedan länge
funnits inrättade tre särskilda taxeringsnämnder för aktiebolag och två sådana
nämnder för övriga juridiska personer utom oskifta dödsbon. Förslagel
skulle innebära, att för länets övriga städer och landsbygd behövde skapas en
taxeringsnämnd för dylika skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län upplyser, att samtliga aktiebolag, ekonomiska
föreningar och sparbanker i Borås stad hänförts till en gemensam taxeringsnämnd
utan andra ärenden, samt att inom var och en av städerna Alingsås,
i iricehamn och Trollhättan samtliga aktiebolag, ekonomiska föreningar och
sparbanker hänförts till en och samma taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar, att för envar av städerna Eskilstuna
och Katrineholm under en följd av år samtliga aktiebolag taxerats inom
ett och samma taxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter, huruvida icke de särskilda
taxeringsnämndernas verksamhetsområde hör begränsas till att avse sådana
skattskyldiga, som skola upptagas i B-längden, oell anför härom följande:

Enligt förslaget avses att jämväl skattskyldiga, som upptagas i C-längden:
skola taxeras av de särskilda taxeringsnämnderna. Då det är av synnerlig
vikt, att dessa nämnders arbetsmaterial begränsas så att mesta möjliga tid
står dem till buds för handläggning av de större taxering,särendena, kan ifrå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

gasättas, huruvida icke taxeringen av nyssnämnda skattskyldiga liksom hittills
lämpligen borde åvila de lokala taxeringsnämnderna. Dessa nämnder hava
därjämte bättre möjligheter alt öva kontroll över att alla olika skattskyldiga
av ifrågavarande slag, såsom idrottsföreningar, fackföreningar och dylika,
bliva föremål för beskattning. Därtill kommer att det beträffande dessa
skattskyldiga i regel är fråga örn endast obetydliga belopp.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som uttalar någon tveksamhet angående
förslaget, yttrar:

I fråga om större företag med verksamhetsområde inom liera kommuner
har förekommit att genom den lokala taxeringsnämnden synpunkter framförts,
som varit av värde då det gällt att taga ståndpunkt till fördelningen enligt
kommunalskattelagen av den beskattningsbara inkomsten mellan de olika
kommunerna. Länsstyrelsen vill emellertid icke bestrida, att en särskild
nämnd kan givas sådan sammansättning, att densamma har större förutsättningar
för att -— eventuellt med ledning av verkställd bokföringsgranskning
— taxera ifrågavarande skattskyldiga till riktigt belopp än en vanlig lokal
nämnd, varför länsstyrelsen icke vill motsätta sig förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser däremot, att de särskilda taxeringsnämndernas
verksamhetsområde borde utsträckas till att avse även
vissa rörelseidkare, som ej äro juridiska personer, och anför härom följande:

På skäl, som de sakkunniga anfört, synes det länsstyrelsen synnerligen
lämpligt, att de grupper av skattskyldiga, vilkas deklarationer regelmässigt
äro av mera invecklad art och för vilkas granskning därför kräves särskild
sakkunskap och rutin, hänföras till särskild taxeringsnämnd. Länsstyrelsen
ifrågasätter emellertid om man icke i detta avseende borde kunna ga längre
än de sakkunniga föreslagit. Flera skäl tala nämligen för, att rörelseidkare
med rörelse av viss storleksordning sammanföras fögderivis till särskild taxeringsnämnd.

Jämväl kammarrätten har i sitt yttrande ingått på frågan om omfattningen
av de särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområde. Kammarrätten
yttrar därvid följande:

Förslaget örn inrättande av särskilda taxeringsnämnder tinner kammarrätten
innebära ett steg i riktning mot en förbättrad taxeringsorganisation.
Ifrågasättas kan emellertid, örn icke den föreslagna anordningen bort genomföras
enligt andra riktlinjer och måhända även i större utsträckning än som
skett. Enligt förslaget skola de lokala taxeringsnämnderna alltjämt verkställa
taxeringen av sådana fysiska personer, som bedriva rörelse, även om verksamheten
med hänsyn till sin art och storleksordning är fullt jämförbar med
många aktiebolags. En fördelning av arbetsuppgifterna mellan de olika
nämnderna med nu antydd följd strider uppenbart mot de motiv, de sakkunniga
anfört till stöd för den föreslagna reformen. Även i andra hänseenden
kunna vissa erinringar göras mot förslaget. De särskilda nämnderna
skola sålunda handhava taxeringen av sådana juridiska personer, som driva
rörelse i flera kommuner inom olika län, medan åter de lokala nämnderna
fortfarande skola handlägga ärenden rörande fysiska personers taxering i
liknande fall. Med denna anordning kan befaras, alt taxeringen i de olika
nämnderna icke blir likformig samt alt mellankommunala prövningsnämndcn,
vilken det åligger alt i andra instans ompröva dessa ärenden, nödgas
verkställa mera ingående granskning av ärendena än som skulle blivil lör -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

hollandet, därest exempelvis i stället taxeringen av samtliga de skattskyldiga
som nyss nämnts anförtrotts allenast en eller ett fåtal särskilda taxeringsnämnder.
Den risk för bristande likformighet i taxeringen, som ovan
antytts, föreligger jämväl, då flera särskilda nämnder inom olika län enligt
törslaget skola taxera aktiebolag, som bedriva rörelse i ett antal kommuner
inom skilda län. De sakkunnigas förslag leder även till den konsekvensen,
alt dylika bolag i regel endast behöva avgiva en särskild självdeklaration i
varje län, medan åter en fysisk person, som bedriver rörelse på enahanda
sätt, måste liksom nu är fallet avlämna en särskild självdeklaration i varje
kommun eller taxeringsdistrikt, där taxering till kommunal inkomstskatt
skall äga rum. Ej heller denna anordning kan anses lämplig. Förslaget i denna
del torde dessutom kunna förväntas leda till misstag från de skattskyldigas
sida i fråga om deklarationsskyldighetens fullgörande.

Ehuru alltså kammarrätten finner de sakkunnigas förslag i vissa avseenden
icke innefatta en fullt tillfredsställande lösning av frågan, anser ämbetsverket
förslaget dock innefatta så väsentliga förbättringar i förhållande till
nuvarande ordning, att detsamma torde böra genomföras på prov vid 1942
års taxering. Värdetulla erfarenheter kunna sålunda vinnas av och bliva till
gagn vid ett slutligt ståndpunkttagande till frågan om taxeringsväsendets
framtida organisation i nu berörda hänseende.

V id anmälan tidigare i dag av frågan örn proposition angående förstärkning
av taxeringsorganisationen m. m. har jag uttalat mig för införande av
den föreslagna anordningen med särskilda taxeringsnämnder. Det kan emellertid
naturligen vara föremål för tvekan hur avgränsningen av de grupper
skattskyldiga, vilkas taxeringar skola behandlas av de särskilda nämnderna,
lämpligen bör ske. De sakkunniga lia för sin del ansett de särskilda nämndernas
verksamhetsområde böra bestämmas på så sätt, att taxeringen av sådana
skattskyldiga, vilka skola uppföras i B- och C-längderna, hänskjutes
till dessa nämnder. Även beträffande vissa fysiska personer — framför allt
större rörelseidkare — kunna givetvis skäl tala för att dessas inkomsttaxeringar
bliva behandlade av mera kvalificerade taxeringsnämnder. Emellertid
torde böra beaktas, att behovet av lokalkännedom hos taxeringsnämnderna
i allmänhet är mera framträdande vid taxering av fysiska personer än som
kan anses vara fallet vid taxering av juridiska personer. Det torde även — såsom
jämväl framhållits av de sakkunniga — vara nödvändigt att klart avgränsa
de grupper skattskyldiga, vilkas taxering skall handhavas av särskild
taxeringsnämnd. Någon annan gränsdragning än den av de sakkunniga föreslagna
synes för närvarande icke möjlig.

Ender erinran örn att den föreslagna anordningen med särskilda taxeringsnämnder
allenast utgör ett första steg i riktning mot en förbättrad taxeringsorganisation
samt att det, sedan erfarenhet vunnits om verkningarna
av reformen, torde bliva anledning att taga frågan under förnyat övervägande
ansluter jag mig till vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Med ledning av de avgivna yttrandena har de sakkunnigas författningsförslag
undergått viss överarbetning inom finansdepartementet. Jag övergår
nu till en granskning av detaljerna i förslaget samt en redogörelse för vad
därom anförts av de sakkunniga och i yttrandena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

Detaljmotivering.

1 §•

De sakkunniga yttra såsom motivering till denna paragraf bl. a. följande:

För vinnande av klarare terminologi samt för ernående av tydligare anslutning
till taxeringsförordningens bestämmelser har i denna paragraf intagits
en bestämmelse rörande olika nämnder för taxeringen i första instans.

De särskilda nämnderna böra tydligtvis icke handhava fastighetstaxering
eller virkestaxering, vilka taxeringar förutsätta särskild kännedom om förhållandena
å vederbörande ort. Till utmärkande härav har särskilt angivits
att dessa nämnder skola handhava, förutom den statliga taxeringen, allenast
taxering till kommunal inkomstskatt enligt kommunalskattelagen. Nämnderna
i fråga torde som regel ej heller hava att verkställa taxering till särskild
skatt å förmögenhet, enär ifrågavarande skattskyldiga ej äro skyldiga
utgiva sådan skatt. Undantagsvis torde dock detta kunna förekomma beträffande
utländsk juridisk person, vadan i författningstexten hänvisning skett
även till förordningen örn särskild skatt å förmögenhet. Taxering till utskiftningsskatt
och omsättningsskatt förutsättes ankomma å de särskilda taxeringsnämnderna.

I vissa län är antalet ifrågakommande skattskyldiga så stort, att flera
särskilda taxeringsnämnder tydligtvis måste utses. I dylika fall bör ankomma
å länsstyrelsen att bestämma antalet särskilda taxeringsnämnder samt
att fördela arbetsuppgifterna dem emellan. En dylik fördelning kan naturligen
ske efter olika grunder. Närmast tillhands torde ligga att verkställa
fördelningen antingen med hänsyn till lokala förhållanden (de skattskyldiga
i en del av länet hänföras till en särskild nämnd, de skattskyldiga i återstoden
av länet till en annan) eller efter de skattskyldigas art (alla aktiebolag
taxeras exempelvis i en nämnd, alla ekonomiska föreningar i en annan och
övriga ifrågakommande skattskyldiga i en tredje). I Stockholms stad har
kommit tili användning sistberörda system, enligt vilket fördelningen skett
efter de skattskyldigas art, och erfarenheterna härav hava varit synnerligen
goda.

Bortsett härifrån synes erforderligt att som allmän regel stadga att för
stad, som ej deltager i landsting, skall utses en eller flera särskilda nämnder
för taxering av sådana ifrågavarande skattskyldiga, för vilka staden är beskattningsort.
Landsting eller dess förvaltningsutskott, som i 3 § föreslås till
valkorporation, bör ju icke äga utse ledamöter av taxeringsnämnd för dylik
stad.

Kammarrätten har framställt erinringar mot formuleringen av 1 § andra
stycket beträffande de grupper skattskyldiga, vilkas taxering skall handhavas
av .särskild taxeringsnämnd, och därvid anfört följande:

I 1 § andra stycket angivas de grupper skattskyldiga, vilkas taxering skall
handhavas av särskild taxeringsnämnd. De sakkunniga hava därvid anknutit
till bestämmelserna örn längdföringen i 20 § kungörelsen med vissa föreskrifter
rörande taxeringsförfarandet. Ur principiell synpunkt torde vara riktigare
att följa bestämmelserna örn skattskyldighet i ska t teförfattningarna.
Då emellertid den särskilda nämnden skall handhava taxeringen enligt ett
flertal författningar samt terminologin i dessa icke är enhetlig, finner kam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

Departements chefen.

marrätten det vara mest ändamålsenligt att i stadgandet införa den uppräkning
av de skattskyldiga, som angives i de sakkunnigas särskilda motivering1
till stadgandet. Bestämmelsen skulle härigenom vinna i tydlighet vid jämförelse
med den nuvarande avfattningen, som synes kunna vålla de skattskyldiga
tveksamhet vid tillämpningen.

Kammarrätten har vidare under hänvisning till stadgandet i 77 § 2 mom.
taxeringsförordningen förklarat sig utgå ifrån att föreskrifterna i 1 § icke
innebure en överflyttning av taxeringsärenden från den gemensamma taxeringsnämnden
till de särskilda taxeringsnämnderna samt uttalat önskemål
örn ett förtydligande härutinnan.

Den av kammarrätten framställda invändningen mot att på sätt som skett
i det remitterade förslaget de skattskyldiga, vilkas taxeringar skola behandlas
av särskild taxeringsnämnd, angivas genom hänvisning till B- och Clängderna
torde äga ett visst berättigande. Det kan sålunda synas mindre
lämpligt att i en författning av förevarande art använda begreppsbestämningar,
som finnas intagna allenast i en administrativ författning. Att jag det
oaktat ansett mig kunna biträda den av de sakkunniga i detta hänseende
föreslagna formuleringen har sin grund däri, att avfattningen av ifrågavarande
stadgande härigenom blir avsevärt enklare än vad eljest skulle bliva
fallet. Genom den i författningstexten lämnade förklaringen, att här avses
skattskyldiga, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,
torde bestämmelsen kunna anses avfattad med tillräcklig tydlighet.

I anledning av vad kammarrätten i övrigt anfört vill jag framhålla, att
någon överflyttning av taxeringsärenden från den gemensamma taxeringsnämnden
till de nu föreslagna särskilda taxeringsnämnderna givetvis icke
är åsyftad. Enligt vad jag inhämtat torde för närvarande utländska juridiska
personer i regel taxeras av den gemensamma taxeringsnämnden. Undantagsvis
lärer dock förekomma, att sådana juridiska personer bliva taxerade av
de lokala taxeringsnämnderna, sannolikt på grund av stadgandet i 66 § femte
stycket kommunalskattelagen. I den mån dylika taxeringar äga rum, böra
desamma behandlas av särskild taxeringsnämnd. Med hänsyn härtill har jag.
i likhet med de sakkunniga, ansett taxering till särskild skatt å förmögenhet
böra nämnas i den i 1 § andra stycket gjorda uppräkningen av de taxeringar,
som skola handhavas av särskild taxeringsnämnd.

Därest eftertaxering till värnskatt äger rum för skattskyldig, vilkens taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt handhaves av särskild taxeringsnämnd,
bör givetvis även eftertaxeringen behandlas av den särskilda
nämnden. Något uttryckligt uttalande härom i författningstexten har dock ej
ansetts erforderligt.

I formellt hänseende lia i författningstexten några smärre jämkningar ägt
rum.

1 Se sid. 7 nederst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 350. 13

3 §.

1 morn.

Såsom motivering till detta stadgande lia de sakkunniga anfört, att de särskilda
taxeringsnämnderna böra vara utsedda innan tiden för avgivandet av
deklarationer gått till ända, detta oaktat att flertalet av här ifrågavarande
deklaranter enligt 36 § 1 mom. taxeringsförordningen åtnjöte anstånd med
deklarations avgivande till den 31 mars.

2 och 3 mom.

Dessa bestämmelser motsvara 8 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen.

De sakkunniga anföra följande:

På sedvanligt sätt har länsstyrelsen att förordna ordförande och kronoombud
även i särskild taxeringsnämnd. Synnerlig uppmärksamhet måste
lydligen ägnas åt att här finna de för uppgifterna bäst lämpade personerna.
Till kronoombud kan, enligt de sakkunnigas mening, lämpligen utses en med
hithörande frågor väl förfaren tjänsteman å landskontoret. Både kronoombudet
och ordföranden böra granska samtliga deklarationer.

i och 5 mom.

Dessa bestämmelser motsvara 8 § 3 mom. och 12 § 1 mom. taxeringsförordningen.

De sakkunniga anföra:

Ledamöterna i särskild taxeringsnämnd kunna tydligtvis i regel icke, såsom
beträffande övriga taxeringsnämnder är fallet, utses av primärkommunernas
representationer. Lämpligen torde desamma i stället böra utses av
vederbörande landstings förvaltningsutskott. För Kalmar län, där två landsting
finnas, bar en särbestämmelse meddelats. Ifråga örn stad, som ej deltager
i landsting och för vilken enligt 1 § skall utses särskild taxeringsnämnd,
föreslås dock att ledamöterna i denna i enlighet med den eljest gällande regeln
i 8 § 3 mom. taxeringsförordningen skola utses av stadsfullmäktige.

Antalet valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd, som utses av landstings
förvaltningsutskott, har föreslagits skola utgöra åtta, vilket för närvarande
är det högsta antal ledamöter, som i normalfallen förekommer. Antalet
har ansetts icke kunna sättas lägre, då inom nämnden såvitt möjligt
bör förefinnas kunskap om förhållandena inom olika delar av landstingsområdet.

Beträffande särskild taxeringsnämnd för stad, som ej deltager i landsting,
föreslås i enlighet med huvudregeln i 8 § 3 mom. taxeringsförordningen, att
antalet valda ledamöter skall vara minst tre, högst åtta.

Frågan örn hur ledamöter och suppleanter i de särskilda taxeringsnämnderna
skola utses har berörts i ett flertal yttranden.

Länsstyrelsen i Uppsala län bar förklarat sig icke vara övertygad om att
de sakkunnigas förslag i fråga örn sättet för utseende av ledamöter i de särskilda
taxeringsnämnderna vore lämpligt. De särskilda kvalifikationer, som
ledamöterna måste besitta, torde bäst kunna bedömas av länsstyrelsen. Med
hänsyn därtill borde ledamöterna i de särskilda taxeringsnämnderna utses
av länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

Länsstyrelsen i Värmlands lån har ifrågasatt huruvida icke ledamöterna
i de särskilda taxeringsnämnderna — utom vad anginge stad som ej deltager
i landsting — borde utses av länsstyrelsen efter därom av landstingets förvaltningsutskott
avgivet förslag å visst antal härtill lämpliga personer.

Liknande synpunkter ha framhållits jämväl av länsstyrelsen i Älvsborgs
län, som i detta hänseende anfört följande:

För att med säkerhet garantera förefintligheten i nämnden av de särskilda
krav på insikt och erfarenhet i taxeringsfrågor, som enligt författningen
skola ställas på dess ledamöter, vore det synnerligen önskvärt, att
länsstyrelsen finge befogenhet att utom ordförande och kronoombud utse åtminstone
en, helst två av nämndens övriga ledamöter. Man kan också (i
analogi med det tidigare utseendet av prövningsnämndens ledamöter) tänka
sig, att landstingets förvaltningsutskott avgiver förslag å ett visst (större)
antal ledamöter, bland vilka länsstyrelsen utser ett av densamma bestämt
antal.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ansett, att en eller två ledamöter av de
särskilda nämnderna lämpligen borde utses av den handelskammäre, till
vars distrikt nämndens verksamhetsområde hörde, eller eventuellt inom ett
av handelskammaren upprättat förslag.

I några yttranden har framhållits, att det även beträffande vissa städer,
sorn deltaga i landsting, kunde vara lämpligt att anförtro valet av ledamöter
i de särskilda nämnderna åt stadsfullmäktige. Sålunda yttrar länsstyrelsen
i Östergötlands län:

Även vissa städer, som deltaga i landsting, äro dock av sådan storleksordning
att en särskild taxeringsnämnd lämpligen bör inrättas uteslutande för
respektive stad, om så ej redan skett. Valet av kommunala ledamöter i sådan
nämnd bör hellre anförtros stadsfullmäktige i staden än landstingets förvaltningsutskott.
Gränsdragningen synes kunna ske sålunda, att i 3 § 4 mom.
efter ordet landsting inskjutes orden ävensom annan stad med mera än
30,000 invånax-e, för vilken länsstyrelsen finner skäl anordna särskild taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund
anse likaledes ändamålsenligt, att stad, som deltager i landsting men
ensam utgör särskilt distrikt, själv bör få utse ledamöter i nämnden.

Beträffande antalet ledanxöter, som skola utses av landstings förvaltningsutskott,
lia flera länsstyrelser ansett, att ett så högt antal som 8, vilket av
de sakkunniga föreslagits, icke vore erforderligt.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län — som utgår från att
i detta län skulle behöva anordnas minst 4 särskilda taxeringsnämnder, mellan
vilka aibetet finge fördelas huvudsakligen efter territoriella grunder —
att niel'' än 5 valda ledamöter i i''cgel icke torde erfordras. Länsstyrelsen påpekar
vidare att, därest landstingsområde delades mellan flera nämnder
efter territoriella grunder, behovet av lokalkännedom inom de särskilda
nämndernas verksamhetsområden kunde bliva bättre tillgodosett.

Kunni. Maj:ts proposition nr 350.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser antalet ledamöter böra bestämmas
till minst 3, högst 8, i likhet med vad som skulle gälla för stad, som ej deltager
i landsting, och vad som redan gäller för de allmänna taxeringsnämnderna.
Länsstyrelsen framhåller, att med ett mindre antal ledamöter ökad
möjlighet vinnes att erhålla för sådant uppdrag väl kvalificerade personer.

Det skulle ankomma på länsstyrelsen att inom angivna gränser fastställa
antalet ledamöter för varje nämnd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar angående antalet ledamöter följande:

Detta antal har föreslagits så högt som 8 för att garantera kännedom örn
landstingsområdets olika delar inom nämnden. Ur andra synpunkter är givetvis
en liten men insiktsfull och erfaren nämnd att föredraga. Nu är förhållandet,
att antalet skattskyldiga, som falla under särskild taxeringsnämnd, är
ungefär lika stort i staden Borås med angränsande bygder som inom hela
övriga delen av länet. Länsstyrelsen tänker sig därför en nämnd för Borås
stad samt möjligen ett eller två angränsande härader, med Borås till sammanträdesort,
samt en nämnd för övriga delen av länet, med Vänersborg till
sammanträdesort. Inom sistberörda nämnd kan möjligen 7 å 8 ledamöter
rara erforderliga, varemot antalet ledamöter i Boråsnämnden bör kunna
.stanna vid 5. Länsstyrelsen föreslår därför, att antalet ledamöter i den avförvaltningsutskottet
utsedda särskilda taxeringsnämnden skall utgöra minst
5, högst 8, alltefter länsstyrelsens bestämmande varje år.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser en reducering av antalet
ledamöter till högst 5 erforderlig och framhåller därvid följande:

Beträffande utseendet av ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd
måste anföras att 8 ledamöter är för stort antal. En reducering till
högst 5 är nödvändig för alt nämnden skall bliva arbetsduglig. Med för stort
antal ledamöter riskerar man, att nämnden kommer att i praktiken få uppgifter
mera på papperet än sakligt. Ett mindre antal ledamöter, som utan
för långa resor och svårigheter med tid för sammanträde lättare kunna sammankomma,
få större möjligheter att verkligen deltaga i något taxeringsarbete
med ordföranden och lcronoombudet. Kunskap örn förhållandena
inom olika delar av landstingsområdet har icke den betydelse i verkligheten
för nu förevarande slag av skattskyldiga, som de sakkunniga synas hava
tänkt sig. I Göteborg har antalet ledamöter i sådan nämnd hittills utgjort 3.

Vidare föreslås av länsstyrelsen i Malmöhus län, att antalet ledamöter bestämmes
till allenast 5, av länsstyrelsen i Kristianstads län, att antalet fastställes
till högst 5 å 6 och av länsstyrelsen i Jämtlands län, att antalet begränsas
till 6.

Vad angår frågan om sättet för utseende av de valda ledamöterna i de Depariementssärskilda
taxeringsnämnderna har jag ansett den jämkningen böra vidtagas chefeni
de sakkunnigas förslag, att i stad, som deltager i landsting men ensam utgör
särskilt taxeringsdistrikt, ledamöterna skola utses av stadsfullmäktige i
stället för av landstingets förvaltningsutskott.

Beträffande antalet av de ledamöter, som skola utses av landstings förvaltningsutskott,
har jag funnit övervägande skäl tala för att detsamma
sättes till minst fem, högst åtta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

Departementschef
en .

I 5 mom. har i syfte att åstadkomma större tydlighet intagits dels en bestämmelse
om, alt landstings förvaltningsutskott må till ledamot eller suppleant
utse allenast den, som är mantalsskriven i kommun inom vederbörande
nämnds verksamhetsområde, dels ock ett uttalande om att bestämmelserna
i 12 § 1 mom. taxeringsförordningen skola äga motsvarande tillämpning
vid utseende av medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd.

I det remitterade förslaget har i övrigt vidtagits några formella jämkningar.

4 §.

De sakkunniga yttra såsom motivering till detta stadgande följande:

Särskild föreskrift erfordras angående beslutförheten vid sammanträde
med särskild taxeringsnämnd. Därvid synes böra krävas att, förutom ordföranden
och kronoombudet, minst halva antalet av de övriga medlemmarna
i nämnden är tillstädes, dock att, där fråga är örn dylik nämnd för stad,
som ej deltager i landsting, för beslutförhet bör vara tillräckligt att minst
två av de valda ledamöterna äro närvarande; detta överensstämmer med
huvudregeln i 87 § taxeringsförordningen. Någon särbestämmelse beträffande
Kalmar län har här icke ansetts erforderlig.

Kammarrätten anser, att för beslutförhet vid sammanträde med särskild
taxeringsnämnd bör även vad angår stad, som ej deltager i landsting, krävas
närvaro av minst halva antalet valda ledamöter, och yttrar härom följande: Enligt

förslaget i 4 § förutsättes för att särskild taxeringsnämnd för stad,
som ej deltager i landsting, skall vara beslutför, att förutom ordförande och
kronoombud minst två av de valda ledamöterna skola vara närvarande vid
nämndens sammanträde. Detta stadgande överensstämmer med bestämmelsen
i 87 § taxeringsförordningen. Då den särskilda nämnden skall handlägga
ärenden av mera komplicerad natur, torde det kunna förutsättas, att till
ledamöter i sådan nämnd komma att utses personer med större erfarenhet
om taxeringsfrågor än ledamöter i taxeringsnämnd i allmänhet besitta. Det
kan sålunda vara av värde för taxeringen, att i den särskilda nämndens beslut
deltaga så många valda ledamöter som möjligt. Kammarrätten får därför
förorda, att såsom villkor för beslutförhet för särskild taxeringsnämnd
i stad, varom nu är fråga, stadgas, att minst halva antalet av de valda ledamöterna
skola vara närvarande.

Beträffande det för beslutförhet erforderliga antalet valda ledamöter i särskild
taxeringsnämnd i stad, vilken ej deltager i landsting, finner jag tillräcklig
anledning icke föreligga att avvika från den i 87 § taxeringsförordningen
givna huvudregeln. Jag biträder sålunda de sakkunnigas förslag i detta
hänseende.

5 och 6 §§.

Såsom motivering till dessa bestämmelser yttra de sakkunniga följande:

Nu gällande bestämmelser angående avgivandet av särskild självdeklaration
medföra, att vissa större företagare måste avgiva ett betydande antal

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

sådana. Ett större bankföretag lärer således få avgiva över 300 särskilda
självdeklarationer årligen, vilka sedan samlas i den mellankommunala prövningsnämnden.
Dessa särskilda självdeklarationer torde i allmänhet icke
bliva och icke kunna bliva föremål för någon mera ingående behandling.
Endast taxeringsnämnden i hemortskommunen torde äga möjlighet härtill.

Då nu taxeringarna av förut angivna skattskyldiga inom varje län sammanföras
till en särskild taxeringsnämnd (eller ett par sådana), synes anledning
icke förefinnas att kräva, att vederbörande skattskyldiga annat än i
undantagsfall skola inom samma län avgiva mera än en deklaration. Föreskrift
härom föreslås skola inflyta i 5 §. Efter anmaning av ordförande i
särskild taxeringsnämnd bör emellertid den skattskyldige vara pliktig avgiva
särskild självdeklaration jämväl inom det län, där allmän självdeklaration
avgives, ävensom i flera exemplar. Behov härav kan inträda därest undantagsvis
olika särskilda taxeringsnämnder inom ett och samma län skola taxera
inkomst för en och samme skattskyldige, vilken bedriver verksamhet inom
flera kommuner.

En följd av nu föreslagna bestämmelse skulle emellertid bliva, att deklarationerna
från bostadsaktiebolag och bostadsföreningar behandlades centralt
av särskild taxeringsnämnd, medan delägarnas deklarationer behandlades
av lokal nämnd. Emellertid tjäna de uppgifter, som enligt 40 a § taxeringsförordningen
skola innehållas i dylikt bolags eller dylik förenings deklaration,
även till kontroll å delägarnas deklarationer. För att icke denna
kontroll skall omöjliggöras eller i vart fall försvåras, föreslås att bostadsaktiebolag
och bostadsförening skola avgiva deklaration i två exemplar, varav
det ena är avsett för vederbörande lokala taxeringsnämnd i den kommun,
där bolaget eller föreningen taxeras till kommunal inkomstskatt.

Kammarrätten yttrar angående lydelsen av 5 § 1 mom. i det remitterade
förslaget följande:

Ifrågasättas kan, om icke 5 § 1 mom. bör — i likhet med 28 § andra
stycket taxeringsförordningen — förses med ett tillägg angående åliggande
för deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
— t. ex. en kommun eller ett hushållningssällskap — att avgiva
särskild självdeklaration, i fall skattskyldighet föreligger till kommunal
inkomstskatt.

Med hänsyn till den stora vikten av att klara och lättlästa bestämmelser
givas angående plats för avlämnande av deklarationer, särskilt med hänsyn
till risken för förlust av talerätt vid fel härutinnan, bör måhända 5 § kompletteras
med bestämmelser i denna del.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig betänksam till förslaget örn avskaffande
av särskilda självdeklarationer och anför i detta hänseende följande: Vidkommande

deklarationsskyldigheten enligt 5 § kan länsstyrelsen möjligen
förbise någon detalj, men förefaller det, såvitt fråga är örn inkomst
av rörelse, ganska oförståeligt, vilken uppgift en särskild självdeklaration i
varje annat län än det, där hemortskommunen är belägen, har att fylla, därest
enligt bestämmelserna i (i § allmänna självdeklarationen skall innehålla de
uppgifter, sorn äro erforderliga för taxeringen inom varje kommun eller
distrikt. Det motiv, som av de sakkunniga angivits för slopandet av särskilda
självdeklarationer inom hemortskommunslänet, synes med samma befogenhet
kunna åberopas, då det gäller särskild självdeklaration inom annat län.

Bihang till riksdagens protokoll VJM. 1 sand. Nr 350. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 350.

Man kan för övrigt fråga sig vilken särskilda taxeringsnämnd, därest inom
länet finnas flera sådana och rörelsen bedrivits inom flera kommuner, skulle
handlägga ett dylikt beskattningsärende. Örn man går in för att slopa de
särskilda självdeklarationerna inom hemortskommunslänet, vilket länsstyrelsen
dock icke är beredd att oförbehållsamt tillstyrka, synes man böra taga
steget fullt ut och beträffande nu ifrågavarande skattskyldiga helt avskaffa
begreppet särskild självdeklaration. Allt dock endast för det fall att det rör
sig örn förvärvskällan inkomst av rörelse.

Enligt 6 § har för den, som är skattskyldig till kommunal inkomstskatt i
flera kommuner eller administrativa distrikt, stadgats åläggande att i den allmänna
självdeklarationen upptaga de uppgifter som erfordras för taxeringen
inom varje kommun eller distrikt. Dylika uppgifter skulle, enligt vad
länsstyrelsen kan förstå, komma att innehålla ungefär detsamma som nu
angives i den särskilda självdeklarationen. Behållningen av det föreslagna
avskaffandet av den särskilda självdeklarationen bleve under sådana förhållanden
i stort sett endast den, att den skattskyldige besparades mödan med
utskrifter i flera exemplar.

Sakkunnigas antagande, att de särskilda självdeklarationerna i allmänhet
icke bliva och icke kunna bliva föremål för någon mera ingående behandling,
torde allenast delvis hålla streck. Länsstyrelsen har nämligen varit i
tillfälle konstatera, att i åtskilliga fall taxeringsnämnden i det distrikt, där
särskild självdeklaration avlämnats, haft en ganska bestämd uppfattning örn
den inom dess verksamhetsområde fallande skattepliktiga inkomsten. Av alldeles
särskild betydelse torde härvid vara fördelningen av inkomsten kommunerna
emellan. Det kan, för den händelse de särskilda självdeklarationerna
avskaffas, mycket väl tänkas, att vissa icke helt riktiga förskjutningar
kunna äga rum i den interkommunala beskattningen. Följande exempel
kan andragas: Ett bolag, vars styrelse har sitt säte i Malmö och vars deklaration
följaktligen enligt förslaget skall behandlas i någondera av de två i Malmö
stad befintliga aktiebolagsdistrikten, driver rörelse jämväl i annan kommun.
Det är under sådana förhållanden ganska förklarligt att taxeringsnämnden
i Malmö i första hand tillgodoser denna stads intressen och därför kan
vara benägen godtaga en av bolaget föreslagen grund för inkomstens fördelning,
även örn jämväl annan grund skulle kunna tänkas, vilken gåve andra
kommunen större tilldelning.

Länsstyrelsen ställer sig därför ganska betänksam inför förslaget örn avskaffandet
av särskilda självdeklarationer och lutar mest åt den uppfattningen
att desamma böra bibehållas. Detta bör emellertid icke hindra att taxeringen
verkställes inom den särskilda taxeringsnämnden, men bör den lokala
taxeringsnämnden medgivas rätt att inkomma med de erinringar, den kan
finna påkallade.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar:

Aven örn person- och lokalkännedom i mindre grad erfordras för taxering
av juridiska personer än för taxering av enskilda personer, anser länsstyrelsen
dock att de lokala taxeringsnämnderna böra under någon form behålla
kontakten med taxeringen av ortens juridiska personer. I sådant syfte
bör skattskyldig juridisk person förpliktas alt avgiva särskild självdeklaration
med räkenskapsutdrag, styrelse- och revisionsberättelse inom kommun,
där skattskyldighet till kommunal inkomstskatt föreligger; över deklarationshandlingarna
skulle sedan den lokala taxeringsnämnden vara berättigad att
avge yttrande till den särskilda taxeringsnämnden. Även annat förfaringssätt
kan användas för att vinna samma syfte.

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför följande:

Den i förslagets 5 § upptagna inskränkningen i deklarationsskyldigheten
synes innebära en i princip riktig anordning. Dock vill länsstyrelsen nied
tanke på en territoriell arbetsfördelning mellan nämnderna i länet förorda,
att vad som i förslaget föreslås för län i stället skall gälla för särskild taxeringsnämnds
verksamhetsområde.

I 5 § 1 mom. har vidtagits en komplettering av det remitterade förslaget Departementssåtillvida
att där föreskrivits, att deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig chefentill
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet,
skall avgiva särskild självdeklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig
till kommunal inkomstskatt. Smärre jämkningar av formell natur
lia vidare ägt rum i detta mom. i överensstämmelse med uttryckssättet i 28 §
taxeringsförordningen.

Vad beträffar den av kammarrätten berörda frågan angående plats för
avlämnande av deklaration torde vara uppenbart, att den nu ifrågasatta förordningen
icke föranleder ändring av den ort, där taxeringen skall anses
äga rum, och att alltså bestämmelserna i 37 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen
fortfarande komma att bibehålla sin fulla giltighet. Att
i den ifrågasatta förordningen meddela bestämmelser i berörda hänseende
finner jag vid sådant förhållande överflödigt.

De av länsstyrelsen i Malmöhus län framförda erinringarna har jag icke
funnit vara av beskaffenhet att böra föranleda ändringar i 5 § i sakkunnigförslaget.
De bestämmelser, enligt vilka den som drivit rörelse inom flera
län har att avlämna självdeklaration i vart och ett av länen, äro föranledda
därav att enligt förslaget i vart och ett av dessa taxering av den där bedrivna
rörelsen skall äga rum. Därest inom ett av länen finnas flera särskilda taxeringsnämnder
och rörelsen bedrivits inom flera kommuner, kan detta föranleda
en fördelning av taxeringen nämnderna emellan. Rörelseidkaren anmanas
väl då jämlikt 5 § 1 mom. andra stycket att avgiva särskild självdeklaration
i erforderligt antal exemplar. — Givetvis får, då vederbörande är
skattskyldig i flera kommuner, varje kommuns intresse ifråga örn skattskyldighetens
fördelning kommunerna emellan icke enligt förslaget tillfälle att
göra sig gällande i samma utsträckning som hittills. Olägenheterna härav
böra dock icke överskattas.

Att på sätt länsstyrelserna i Malmöhus och Skaraborgs län förordat låta
de vanliga taxeringsnämnderna medverka vid den nu ifrågavarande taxeringen
finner jag uteslutet. En av det ökade taxeringsarbetet föranledd åtgärd,
som skulle innebära ett visst dubbelarbete, bör icke ifrågakomma.

Vad länsstyrelsen i Jönköpings län anfört föranleder mig allenast alt hänvisa
till bestämmelsen i 5 § 1 mom. andra stycket och de sakkunnigas motivering
till detsamma.

6 § i sakkunnigförslaget synes icke lia erhållit en fullt tydlig avfaltning.

Detta har beaktats vid den inom finansdepartementet vidtagna överarbetningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 350■

Departements chefen.

7 §•

De sakkunniga yttra i anslutning till detta stadgande följande:

Den föreslagna bestämmelsen synes erforderlig för att icke den särskilda
taxeringsnämnden skall bliva bunden av de i 86 § taxeringsförordningen
rörande längdföringen givna specialbestämmelser; närmare bestämmelser rörande
längdföringen vid särskild nämnd förutsättas skola meddelas av Kungl.
Majit med stöd av det i nyssnämnda författningsrum meddelade bemyndigande.

Länsstyrelsen i Kalmar lån anför:

I 7 § av det framlagda förslaget till förordning i bär ifrågavarande ämne
stadgas, att av särskild taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas i
vederbörlig längd, som upprättas särskilt för varje fögderi och särskilt för
stad, där magistrat finnes. Då avskrifter av längderna skola tillställas kommunerna,
synes det lämpligt, att föreskrift lämnas, att de skattskyldiga, som
upptagas i taxeringslängderna för fögderierna, skola sammanföras kommunvis,
och att summering av varje sådant avsnitt av längden skall ske.

Såsom framhållits av länsstyrelsen i Kalmar län torde de särskilda taxeringsnämndernas
taxeringslängder böra upprättas i särskilda avdelningar
för varje kommun. I fögderi skall häradsskrivaren tillställa å landet ordföranden
i kommunalstämman eller i kommunalfullmäktige och i stad kommunalborgmästaren
avskrift av taxeringslängderna, i vad kommunen angår.
Föreskrifter i nu berörda hänseenden böra emellertid ej intagas i nu ifrågavarande
författning utan torde komma att utfärdas av Kungl. Majit.

8 §■

Enligt 88 § taxeringsförordningen skola taxeringsnämnderna i länen hava
avslutat sina arbeten vid den årliga taxeringen senast den 15 maj och beträffande
virkestaxeringen senast den 31 maj. För Stockholms stad gäller
däremot, att taxeringsnämndernas arbeten skola vara avslutade senast den
15 juni.

I flera yttranden har ifrågasatts en framflyttning av den sålunda för taxeringsarbetets
avslutande föreskrivna tiden.

Kammarrättm yttrar:

De sakkunniga synas förutsätta, att de särskilda taxeringsnämnderna i
länen skola hava avslutat sina arbeten inom samma tid som nu stadgas för
taxeringsnämnderna därstädes. Flertalet av de skattskyldiga, vilkas taxeringar
skola handhavas av de särskilda nämnderna, torde i regel äga rätt till
och jämväl begagna sig av sadant anstånd med självdeklarations avgivande,
varom stadgas i 36 § 1 mom. taxeringsförordningen, det vill säga till den 31
mars och under vissa särskilda förutsättningar efter medgivande av landskamreraren
i länet till en senare dag. Det torde sålunda kunna antagas, att
de särskilda nämnderna, därest arbetet skall vara avslutat redan den 15 maj,
icke få till sitt förfogande för arbetets utförande längre tid än högst sex
veckor. Då här i regel blir fråga om mera besvärliga taxeringsfall, synes denna
tid knappast vara tillräcklig, om arbetet skall kunna fullgöras på det
sätt, som avses enligt det föreliggande förslaget. Visserligen låter det sig
göra att inrätta ett flertal särskilda nämnder inom varje län samt att be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 350-

gränsa varje nämnds arbetsuppgifter. Emellertid torde det vara önskvärt,
att nämnderna få tillfälle att överblicka ett sa stort antal likartade taxerings -fall som möjligt. Ur denna synpunkt torde det dock icke vara lämpligt, att
nämndernas uppgifter bliva alltför begränsade.

Det nu anförda finner kammarrätten tala för, att de särskilda nämnderna
böra erhålla längre tid för sitt arbete än de lokala taxeringsnämnderna i länen:
Då det emellertid är nödvändigt, att en sådan anordning icke för mycket
inkräktar på debiteringsförrättarnas arbete, får kammarrätten föreslå, att
i författningsförslaget införes en bestämmelse, att de särskilda nämnderna
skola hava avslutat sitt arbete senast den 31 maj. En föreskrift härom erfordrar
jämväl en särskild bestämmelse om ändrad tid i fråga om ordförandens
skyldighet att efter taxeringsarbetets avslutande översända de i 91 § taxeringsförordningen
omförmälda handlingar till vederbörande myndighet. Däremot
synes det kammarrätten icke vara erforderligt, att i följd av ovannämnda
förslag ändring vidtages i fråga om tiden för besvärs anförande över särskild
taxeringsnämnds beslut.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter en framflyttning av tiden för taxeringsarbetets
avslutande till den 1 juni för de särskilda taxeringsnämnderna.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Västernorrlands län föreslå en utsträckning
av denna tid till den 15 juni.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund ifrågasätter om icke arbetet
i de särskilda nämnderna borde kunna fortgå till den 15 juni eller åtminstone
till den 31 maj.

Såsom i de nyss återgivna yttrandena framhållits torde det kunna befaras, Depart^mnt

att _ särskilt på grund av rätten till anstånd med avlämnande av själv- c fen‘

deklaration — den tid för granskning, som står de särskilda taxeringsnämnderna
till buds, kommer att bliva alltför kort. Enligt min mening torde fördenskull
vara önskvärt, att åtgärder vidtagas för att i möjligaste mån söka
avhjälpa detta. Emellertid måste här beaktas, att en framflyttning av tiden
för taxeringsarbetets avslutande kan få menlig inverkan pa debiteringsarbetets
fortgång. Med hänsyn härtill är jag för närvarande icke beredd att
förorda någon generell framflyttning av tiden för taxeringsarbetets avslutande
beträffande de särskilda nämnderna. En framkomlig väg synes däremot
vara att giva ett bemyndigande för länsstyrelsen att, utan hinder av
vad i 88 § taxeringsförordningen föreskrivits, i särskilda fall medgiva utsträckning
av den tid, inom vilken taxeringsnämndens arbete skall vara avslutat,
dock ej till senare tidpunkt än den 31 maj. Ett stadgande av sådant
innehåll har fördenskull intagits i förslaget såsom 8 §, vilket medför, att 8 §
i det remitterade förslaget motsvaras av 9 § i det nu framlagda förslaget.

I 8 § sistnämnda förslag har jämväl, i anslutning till vad kammarrätten
därutinnan framhållit, införts en bestämmelse örn viss utsträckning av den
i 91 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgade tiden för insändande av de
i samma moment angivna handlingarna.

9 g Såsom

nyss nämnts motsvaras denna paragraf av 8 § i det remitterade
förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

Departements,
chefen.

Beträffande sistnämnda paragraf anföra de sakkunniga:

Särskilda bestämmelser erfordras tydligen rörande ersättning för resekostnad
m. m. beträffande ledamöterna i särskild taxeringsnämnd. De föreslagna
bestämmelserna anknyta till stadgandena i 146 § 1 mom. och 145 §
8 moni. taxeringsförordningen.

Statskontoret ifrågasätter, om icke föreskrifterna i 8 § andra stycket i det
remitterade förslaget borde utformas i närmare anslutning till stadgandet i
146 § 1 mom. andra stycket taxeringsförordningen ävensom huruvida av
nämnda förslag tillräckligt tydligt framginge, att bestämmelserna i 145 §
taxeringsförordningen skulle vara tillämpliga beträffande de särskilda taxeringsnämndernas
ordförande och ledamöter.

Kammarrätten yttrar:

I 145 g 8 mom. taxeringsförordningen stadgas, att för däri omförmälda
fall vederbörande äger uppbära i arvode 12 kronor för dag, örn personen är
bosatt å sammanträdesorten, och 16 kronor för dag, om han ej är bosatt
å nämnda ort. De sakkunniga föreslå i 8 § andra stycket, att av landstings
förvaltningsutskott vald ledamot i särskild taxeringsnämnd skall äga åtnjuta
i arvode 10 respektive 15 kronor för dag. Med hänsyn till angelägenheten
av, att till ledamöter i sådan nämnd erhållas personer, som äro väl
skickade för uppdraget, och då det ej får anses uteslutet, att deras nödvändiga
kostnader för fullgörande av uppdraget kunna bliva vida större än den
föreslagna dagsersättningen, ifrågasätter kammarrätten, huruvida icke nämnda
ersättning i förevarande fall bör bestämmas till högre belopp än enligt
förslaget. I varje fall synes rimligt, att arvodet icke fastställes till lägre belopp
än som stadgas i förenämnda 145 § 8 moni.

Länsstyrelsen i Skarabargs län anför:

Den föreslagna ersättningen till ledamöterna i särskild taxeringsnämnd
synes vara för låg. Rese- och traktamentsersättning bör utgå enligt rese- och
traktainentsklass II C i allmänna resereglementet, varjämte särskilt arvode
bör utgå för sammanträden under dygn, då resa ej ägt rum, med 12 kronor
till ledamot, bosatt i sammanträdesorten, samt med 20 kronor till ledamot,
som ej är bosatt å sammanträdesorten. Visserligen bör ersättningen icke skäligen
bestämmas högre än motsvarande ersättningar för länsprövningsnämndens
ledamöter, men en förhöjning av nuvarande ersättningar till länsprövningsnämndens
ledamöter bör också vidtagas med hänsyn lill uppdragens betydelse
och de stegrade levnadskostnaderna.

Även länsstyrelsen i Värmlands län finner den i det remitterade förslaget
angivna ersättningen till den särskilda taxeringsnämndens ledamöter för låg.
Ledamöterna borde åtminstone få uppbära samma belopp, som upptagas i
145 § taxeringsförordningen. Alt begära ekonomiska uppoffringar av ledamöterna
vore icke välbetänkt.

De i yttrandena framställda erinringarna mot de i det remitterade förslaget
angivna ersättningarna till de av landstings förvaltningsutskott valda
ledamöterna i särskild taxeringsnämnd synas vara befogade. Enligt min
mening bör arvodet till sådana ledamöter för dygn, varunder sammanträde
ägt rum, bestämmas till samma belopp, som skola utgå enligt 145 § 8 mom.
taxeringsförordningen. Jag har fördenskull vidtagit den ändringen i det re -

Kungl. Majlis proposition nr 350.

mitterade förslaget, att arvodet för dygn, varunder sammanträde ägt rum,
satts till 12 kronor för ledamot, som är bosatt å sammanträdesorten, och till
16 kronor för annan ledamot.

I första stycket i förevarande paragraf har det i sakkunnigförslaget på
två ställen förekommande ordet »kommun» utbytts mot »stadsfullmäktige»,
respektive »stad». Att ordet »kommun» använts i sakkunnigförslaget torde
ha berott på den däri intagna övergångsbestämmelsen. Eli sådan nämnd,
som avses i övergångsbestämmelsen, lärer emellertid icke kunna betraktas
såsom särskild taxeringsnämnd enligt den nu föreslagna förordningen.

Övergångsbestämmelse m. m.

De sakkunniga anföra i sin motivering beträffande övergångsbestämmelsen
följande:

Därest vid förordningens ikraftträdande nämnder för taxering av ifrågavarande
skattskyldiga redan finnas utsedda inom viss kommun, bör länsstyrelsen
icke vara skyldig att föranstalta om ändring härav. En förutsättning för
detta medgivande bör dock vara, att dylik nämnd utsetts allenast för taxering
av en eller flera grupper av ifrågavarande skattskyldiga.

De sakkunniga lia vidare erinrat om att i anledning av den föreslagna förordningen
bleve erforderligt att utfärda vissa föreskrifter i administrativ väg
och därutinnan framhållit följande:

Åtskilliga föreskrifter utöver de ovan föreslagna erfordras givetvis, bl. a.,
såsom nyss erinrats, rörande längdföringen inom särskild taxeringsnämnd.
I överensstämmelse med vad hittills tillämpats torde dessa föreskrifter böra
utfärdas av Kungl. Maj:t. Särskild bestämmelse rörande Kungl. Maj:ts befogenhet
i sådant hänseende har icke ansetts erforderlig, enär taxeringsförordningen
i särskilda paragrafer innehåller föreskrifter härom. Jämlikt ingressen
till den föreslagna förordningen bliva taxeringsförordningens föreskrifter
i berörda hänseende tillämpliga även i nu förevarande fall.

Vad de sakkunniga sålunda
sida.

anfört föranleder icke någon erinran från min Departementschefen
.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att det i enlighet
med vad sålunda anförts inom finansdepartementet överarbetade förslaget
till förordning med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år
1942 måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Lennart Hammarskiöld.

Kungl. Maj.ts proposition nr 350-

Bihang.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser rörande taxerings förfarandet

år 1942.

Kungl. Majit---förordna, att vid 1942 års taxering — utöver vad

i taxeringsförordningen och eljest tillämpliga författningar rörande taxexingen
finnes stadgat saint utan hinder av vad i desamma finnes stridande
mot vad nedan sägs — följande bestämmelser skola lända till efterrättelse:

1 §•

Beskattningsnämnder vid 1942 års taxering äro i första instans, jämte de
i 3 § 2 mom. taxeringsförordningen omförmälda taxeringsnämnderna, särskilda
taxeringsnämnder, en eller flera inom varje län.

Särskild taxeringsnämnd skall handhava taxeringen till kommunal inkomstskatt
enligt kommunalskattelagen samt till beskattning enligt förordningarna
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, om särskild skatt å
förmögenhet, om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags
tillgångar och örn allmän omsättningsskatt av samtliga skattskyldiga
inom länet, vilka skola upptagas i avdelningarna B och C av inkomstlängden,
nämligen skattskyldiga, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller
familjestiftelser.

Det ankommer å länsstyrelsen att bestämma antalet särskilda taxeringsnämnder
inom länet samt att, därest mer än en sådan nämnd tillsättes, fördela
arbetsuppgifterna dem emellan. För stad, som ej deltager i landsting,
skall dock alltid utses en eller flera särskilda taxeringsnämnder för taxering
av sådana nu omförmälda skattskyldiga, för vilka staden är beskattningsort.

2 §■

Vad i taxeringsförordningen och eljest tillämpliga författningar rörande
taxeringen är stadgat om taxeringsnämnd skall äga motsvarande tillämpning
å särskild taxeringsnämnd, där icke avvikande bestämmelser meddelas i denna
förordning.

3 §•

1 mom. De särskilda taxeringsnämnderna skola utses före utgången av
januari månad år 1942.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd består av ordförande och ledamöter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 350.

3 mom. Länsstyrelsen förordnar dels ordförande i särskild taxeringsnämnd
och dels en person att i egenskap av kronoombud vara ledamot i
nämnden.

4 mom. Därjämte skola ledamöter i särskild taxeringsnämnd ävensom
suppleanter, en för varje ledamot, väljas, i stad, som ej deltager i landsting,
av stadsfullmäktige, samt eljest av vederbörande landstings förvaltningsutskott,
dock att i Kalmar län vartdera landstingets förvaltningsutskott väljer
halva antalet ledamöter och suppleanter. Antalet här avsedda ledamöter i särskild
taxeringsnämnd skall utgöra åtta, därest desamma utses av landstings
förvaltningsutskott, men eljest minst tre, högst åtta.

5 moni. Till medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola
utses personer, som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet
i de taxeringsfrågor, som ankomma å dylik nämnds handläggning, varjämte,
såvitt möjligt, bör tillses att kännedom om landstingsområdets olika delar
kommer att förefinnas inom nämnd, till vilken ledamöter utses av landstings
förvaltningsutskott.

4 §•

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgas, må beslut icke fattas av särskild taxeringsnämnd, därest icke närvarande
äro ordföranden, kronoombudet och minst fyra av de valda ledamöterna,
eller, där fråga är om dylik nämnd för stad, som ej deltager i landsting,
minst två av de valda ledamöterna.

5 §.

1 mom. Skattskyldig, som taxeras i särskild taxeringsnämnd, skall avgiva
allmän självdeklaration inom det län, där han är skattskyldig till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet. Sådan
skattskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration i varje annat län,
inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, men är däremot
icke pliktig att avgiva särskild självdeklaration inom kommun, där han är
skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning av
ordförande i särskild taxeringsnämnd avgivas jämväl inom det län, där allmän
självdeklaration avgives, ävensom i flera exemplar.

2 morn. Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag
att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är avsett
för den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller
bolaget, och det andra för vederbörande taxeringsnämnd i den kommun, som
är beskattningsort för föreningen eller bolaget.

6 §.

Den, som är skattskyldig till kommunal inkomstskatt i flera kommuner
eller administrativa distrikt, skall i den allmänna självdeklarationen liksom,

Bihang lill riksdagens protokoll loit. 1 sami. Nr 350. a

Kungl. Maj.ts proposition nr 360.

i förekommande fall, i den särskilda självdeklarationen upptaga de uppgifter,
som erfordras för taxeringen inom varje kommun eller distrikt.

7 §•

Av särskild taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas i veder*;
botlig lärigd, som uppTättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat
finnes.

8 §••

Av kommun valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd äga, därest sådant:
besluta av vederbörande kommun, åtnjuta ersättning enligt i 146 § 1 morn.
taxeTingsförordningen angivna grunder.

AV landstings förvaltningsutskott valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd
äga att av landstingets medel för deltagande i nämndens sammanträde
åtnjuta'' dels resekostnadsetsättning enligt reseklass II i allmänna resereglementet,
dels arvode med belopp, som för dygn, varunder sammanträde ägt.
rum, utgör tio kronor, om de äro bosatta å sammanträdesorten, och femton
kronor, om de ej äro bosatta å sammanträdesorten, samt för dygn, varunder
sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning enligt traktamfentskläss
D i allmänna resereglemente!.

Övergångsbestämmelse.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

Har inom kommun vid denna förordnings ikraftträdande redan utsetts
nämnd för taxering av allenast en eller flera grupper skattskyldiga, som skola
upptagas i avdelningarna B och G av inkomstlängden, vare länsstyrelsen
icke skyldig att på grund av vad ovan stadgats föranstalta om annan ordning
för taxeringen av sagda skattskyldiga.

Stockholm, Isaac Vårdas Boktryckeri-Aktiebolag,