Kungl. Maj.ts proposition nr 33 (Proposition 1950:33)

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

Nr 33.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av 1948 års internationella konvention för betryggande
av säkerheten för människoliv till sjöss; given
Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 16 december 1949 och den 13 januari 1950 vill Kungl. Maj :t
härmed äska riksdagens godkännande av 1948 års internationella konvention
för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sammanfattning.

Den i propositionen framlagda sjöfartssäkerhetskonventionen, som är avsedd
att ersätta en motsvarande konvention av år 1929, har antagits vid en
år 1948 i London anordnad internationell konferens för isjöfartssäkerhetsfrågor.
Konventionen innefattar föreskrifter om säkerhetsåtgärder i fråga
om fartygs konstruktion, bärgningsredskap, radiotelegrafi och radiotelefoni,
sjötrafiksäkerheten samt transport av spannmål och farligt gods.

Bestämmelserna i den nya konventionen innebära i stort sett en utbyggnad
av 1929 års konvention. Föreskrifterna för passagerarfartyg ha blivit
mera omfattande och detaljerade, och lastfartygen komma i större utsträckning
än förut att bliva underkastade den internationella regleringen. Konventionen
bygger delvis på nya erfarenheter beträffande säkerheten för människoliv
till sjöss som gjorts under det senaste världskriget.

1948 års konvention skall träda i kraft 12 månader efter det minst 15 länder,
därav 7 med en handelsflotta å minst en miljon bruttoregisterton, deponerat
sina anslutningshandlingar; tidigaste dagen för ikraftträdande är
dock den 1 januari 1951.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 33.

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 16 december 19A9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för
justitie- och socialdepartementen.

Inledning.

Sverige deltog under år 1948 i en uti London anordnad internationell
konferens för sjöfartssäkerhetsfrågor. Ändamålet med konferensen var att
göra en omarbetning och förbättring av tidigare internationella föreskrifter
på området, överläggningarna resulterade i 1948 års internationella
konvention för betryggande av säkerheten för
människoliv till sjöss. Denna konvention, som innefattar föreskrifter
om säkerhetsåtgärder i fråga om fartygs konstruktion, bärgningsredskap,
radiotelegrafi och radiotelefoni, sjötrafiksäkerheten samt transport
av spannmål och farligt gods, är avsedd att träda i kraft den 1 januari
1951, därest 15 länder, varav minst sju med vardera en handelsflotta om
lägst 1 miljon bruttotons tonnage, senast 12 månader dessförinnan ratificerat
konventionen.

Den äldsta sjöfartssäkerhetskonventionen avslöts i London den 20 januari
1914 och ratificerades av Sverige den 17 december samma år. Denna konvention
trädde emellertid till följd av det första världskriget och andra
mellankommande omständigheter aldrig i kraft, ehuru den i vissa delar
bragtes i tillämpning såväl internationellt som i nationell lagstiftning, bl. a.
i Sverige. Enligt denna konvention åtogo sig länderna att verkställa viss
kontroll över fartygens sjövärdighet, och det var i anslutning till detta
åtagande som svenska fartygsinspektionen inrättades och började sin verksamhet
den 1 januari 1915.

Ett annat uttryck för strävandena att åstadkomma internationell enhetlighet
på sjöfartssäkerhetslagstiftningens område är den konvention som
den 28 januari 1926 avslöts i Köpenhamn mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge rörande fartygs sjövärdighet och utrustning och som
av Sverige ratificerades den 28 maj 1926. Denna konvention innebär ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

fullt ömsesidigt erkännande av de anslutna ländernas samtliga certifikat
rörande fartygs sjövärdighet och utrustning. Syftemålet anges i konventionen
vara att underlätta samfärdseln till sjöss mellan de kontraherande staterna
inbördes samt att främja deras samarbete med hänsyn till den vidare
utvecklingen av internationellt erkända bestämmelser på hithörande område.

Med stöd av de erfarenheter, som under årens lopp vunnits beträffande
bestämmelserna i 1914 års konvention, överarbetades dessa vid en konferens
i London under våren 1929. Härvid antogs en ny konvention, benämnd
1929 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv
till sjöss. Denna konvention, som trädde i kraft den 1 januari
1933 och vartill Sverige anslutit sig (jfr prop. nr 72: 1932 och r. skr. nr 88:
1932), ersatte 1914 års konvention. I 1929 års konvention ha de i flera
avseenden ganska summariska bestämmelserna i 1914 års konvention utbytts
mot mer detaljerade föreskrifter. 1929 års konvention vilar emellertid
på samma huvudprinciper som 1914 års konvention. Följande ämnen
avhandlas i 1929 års konvention: fartygs konstruktion (kap. II, som gäller
maskindrivna passagerarfartyg, nyttjade å internationella resor), bärgningsredskap
in. m. (kap. III med samma tillämpningsområde), radiotelegrafi
(kap. IV, som gäller fartyg, nyttjade å internationella resor, med undantag
av lastfartyg med en bruttodräktighet understigande 1 600 ton), sjötrafiksakerheten
(kap. V, som gäller alla fartyg utan inskränkning) samt certifikat
(kap. VI, som gäller fartyg å vilka kap. II, III och IV äga tillämpning).
1929 års konvention åtföljdes av ett såsom bil. 1 betecknat reglemente, innehållande
tekniska detalj föreskrifter, som fullständigade de allmänna stadgandena
i konventionens nyssnämnda kapitel angående fartygs konstruktion,
bärgningsredskap in. m., sjötrafiksäkerheten och certifikat.

Anslutningen till 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention föranledde för Sveriges
del såväl ändringar i redan befintlig lagstiftning som ny lagstiftning
på hithörande område. Ändrade hlevo sålunda lagen den 16 oktober 1914
(nr 349) om tillsyn å fartyg (SFS 324/1932) samt 35 § sjölagen (SFS 321/
1932) ävensom följande förordningar som utfärdats av Kungl, Maj:t i administrativ
väg, nämligen dels förordningen den 4 juni 1884 (nr 37) om
vad med avseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel
iakttagas bör (SFS 574/1932), dels förordningen den 26 oktober 1906 (nr
93) angående åtgärder till undvikande av ombordläggning samt signaler
för angivande av nöd å fartyg (SFS 573/1932), dels förordningen den 31
december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg
(SFS 568/1932), dels ock förordningen den 20 maj 1927 (nr 184) angående
fartygs byggnad och utrustning (SFS 569/1932). Nya bestämmelser
som utfärdades i anledning av anslutningen till 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention
innefattas i dels följande av Kungl. Maj :t likaledes i administrativ
ordning utfärdade förordningar, samtliga av den 9 december 1932, nämligen
(nr 570) angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg
(nyttjandeförordning) och (nr 571) angående fartygs utrustning med radio -

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

telegrafinstallation in. m. samt (nr 572) med vissa föreskrifter angående
räddning ur sjönöd och avvärjande av sjötrafiken hotande fara m. in., dels
Kungl. Maj :ts brev den 23 december 1932 (nr 593) till styrelsen för sjökarteverket
angående roderkommando å svenska fartyg, dels ock två av
kommerskollegium den 28 december 1932 utfärdade kungörelser, den ena
med särskilda byggnads-, material- och utrustningsbestämmelser för maskindrivna
passagerarfartyg i utrikes fart och den andra med närmare föreskrifter
rörande säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg.

Londonkonferensen 1948.

Sedermera uppkom fråga om revision även av 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention.
Särskilt de erfarenheter i fråga om säkerheten till sjöss som —
med bortseende från krigsfaran som sådan — gjordes under det andra
världskriget aktualiserade revisionsfrågan. Den 22 november 1946 framförde
sålunda härvarande brittiska sändebud en inbjudan till svenska regeringen
att deltaga i en konferens i London för revision av 1929 års konvention
ävensom att avgiva förslag rörande frågor, som därvid borde behandlas.
Genom beslut den 24 januari 1947 antog Kungl. Maj :t inbjudan att
deltaga i konferensen samt uppdrog åt kommerskollegium att, efter samråd
med representanter för vederbörande organisationer på sjöfartens område,
yttra sig rörande vilka frågor, som där borde behandlas. Bland de förberedelser
som vidtogos i och för fullgörande av sistnämnda uppdrag må nämnas
att representanter för vissa av de till 1926 års Köpenhamnskonvention
anslutna länderna i enlighet med den däri intagna överenskommelsen om
gemensamt ställningstagande till övrig internationell lagstiftning på hithörande
område sammanträdde under september månad 1947 i Göteborg för
diskussion om de frågor, som eventuellt skulle upptagas vid den kommande
Londonkonferensen. Den 20 oktober 1947 inkom kommerskollegium till
handelsdepartementet med förslag till ändringar och tillägg i 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention.
Detta överlämnades — efter förord av dåvarande
chefen för handelsdepartementet — genom utrikesdepartementets förmedling
till den brittiska regeringen.

Den 13 februari 1948 utsåg Kungl. Maj :t ombud1 för Sverige till konferensen
i London och den 19 mars samma år medgav Kungl. Maj :t att ombudet
finge deltaga i förberedande överläggningar i Köpenhamn mellan
representanter för länder anslutna till Köpenhamnskonventionen om de
frågor som skulle komma att behandlas vid den instundande Londonkon 1

Ombud var kommerserådet K. Hj. Sjöholm. Han biträddes av följande experter: från kommerskollegium
byrådirektören J. H. Öbrink och förste byråsekreteraren C. O. Koch; för redare:
verkst. direktören i AB Broströms linjeagentur Eric Th. Christiansson, chefsinspektören i Stockho
ms o ;eri AB Svea Erik Bernelius samt sjökaptenen D. Forssblad; för fartygsbefälet: dåvarande
verkst. direktören Å. Strömberg; för maskinbefälet: förbundsordföranden A. Söre; samt
för manskapet: förbundssekreteraren N. Olsson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33. 5

ferensen. Överläggningarna i Köpenhamn ägde rum under tiden den 31 mars
—3 april 1948.

Vid konferensen i London voro 30 länder representerade genom ombud
och 4 genom observatörer. Följande organisationer hade sänt observatörer
till konferensen, nämligen Förenta Nationerna, International Civil Aviation
Organisation, International Labour Office, International Meteorological
Organisation, International Telecommunications Union, World Health Organisation
och International Hydrographic Bureau.

Vid konferensens början tillsattes sju kommittéer, däribland kommittéerna
för konstruktion, livräddningsanordningar, radiotelegraf- och radiotelefoninstallation,
sjötrafiksäkerheten samt allmänna bestämmelser. Dessa
kommittéer utarbetade förslag som framlades vid konferensens plenarsammanträden.
Förslagen antogos i oförändrat skick. Det må emellertid framhållas
att icke oväsentliga motsättningar kommo till synes under konferensarbetet
och att icke alla de deltagande representanternas önskemål kunde
i full utsträckning beaktas och genomföras.

Då konferensen avslutades den 10 juni 1948, undertecknades konventionen
av ombud för samtliga företrädda länder med undantag av ombuden
för Sovjetunionen och Jugoslavien. Antalet signatärmakter uppgår sålunda
till 28. Dessa äro Amerikas Förenta Stater, Argentina, Australiska statsförbundet,
Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Danmark, Egypten, Filippinerna,
Finland, Frankrike, Grekland, Island, Indien, Irland, Italien, Kina, Nederländerna,
Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Panama, Polen, Portugal, Storbritannien
och Nordirland, Sverige och Sydafrikanska unionen.

1948 års konvention.

Texten i svensk översättning till 1948 års internationella konvention för
betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss torde få såsom bilaga
(Bilaga) fogas till statsrådsprotokollet.

Beträffande innehållet i 1948 års internationella sjöfartssäkerhetskonvention
må framhållas att den omfattar dels själva konventionen, som består
av femton artiklar, dels därtill fogade regler av teknisk och liknande natur,
uppdelade på sex kapitel, dels ock vissa formulär till certifikat.

Enligt konventionen förbinda sig de fördragsslutande staterna att tillämpa
såväl de däri intagna bestämmelserna som de till konventionen fogade
reglerna. Dessa skola anses utgöra en integrerande del av konventionen. De
fördragsslutande staterna åtaga sig vidare att utfärda alla sådana lagar, förordningar,
kungörelser och reglementen samt vidtaga alla andra åtgärder som
erfordras för att giva konventionen full kraft och verkan.

Av övriga i konventionen upptagna bestämmelser må här nämnas att konventionen
ersätter och upphäver — de fördragsslutande länderna emellan
— 1929 års konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till
sjöss. Konventionen är såsom förut nämnts avsedd att träda i kraft den 1

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

januari 1951, under förutsättning att senast 12 månader dessförinnan minst
15 länder anslutit sig, därav minst 7 länder med vardera en handelsflotta
av minst en miljon bruttoregisterton. Skulle anslutning i denna omfattning
icke ha skett den 1 januari 1950 gäller, att konventionen skall träda i kraft
12 månader efter det den sista av de sålunda erforderliga 15 anslutningarna
deponerats. Omedelbart efter ikraftträdandet skall konventionen registreras
hos Förenta Nationernas generalsekreterare. Sådana anslutningar till konventionen
som deponeras först efter dess ikraftträdande skola själva icke
träda i kraft förrän tre månader efter dagen för deponeringen. Beträffande
uppsägning har föreskrivits att vilken som helst av de fördragsslutande regeringarna
må uppsäga konventionen när som helst efter förloppet av fem
år, räknade från den dag, då konventionen trätt i kraft för regeringen i
fråga.

Enligt 1929 års konvention fungerade den engelska regeringen såsom tekniskt
organ och förmedlare för de fördragsslutande länderna i frågor rörande
konventionens tillämpning m. m. Denna anordning avses skola tillämpas
även enligt 1948 års konvention för den händelse den mellanstatliga rådgivande
organisationen för sjöfartsfrågor (The Intergovernmental Maritime
Consultative Organization, »IMCO»), om vars inrättande en internationell
konvention undertecknats i Geneve den 6 mars 1948, icke kommer till stånd
och i varje fall till dess så sker. Skulle den sistnämnda konventionen träda
i kraft, skola ifrågavarande arbetsuppgifter överföras till denna nya sjöfartsorganisation.

För innehållet i de till konventionen fogade reglerna, vilka som tidigare
angivits äro uppdelade på 6 olika kapitel, skall i det följande lämnas en kortfattad
redogörelse.

Kapitel I. Allmänna bestämmelser.

Detta kapitel innehåller för hela reglementet gällande bestämmelser om
tillämpningsområde, definitioner, undantag, tillsyn och certifikat m. m.

Definitionerna äro i stort sett desamma som gällt enligt tidigare konventioner,
dock med det undantaget att barn under ett års ålder enligt 1948
års konvention icke räknas såsom passagerare.

Reglerna gälla, där ej annat särskilt angives, endast för fartyg som användas
för internationella resor.

Tillämpningsområdet har avsevärt utvidgats. Enligt 1929 års konvention
äro lastfartyg undantagna från alla konstruktions- och utrustningsbestämmelser,
dock att föreskrifterna om radio gälla även för lastfartyg med en
bruttodräktighet av 1 600 registerton eller mera. Den nya konventionen däremot
gäller principiellt för lastfartyg med en bruttodräktighet av 500 registerton
eller mera. Emellertid äro i flera hänseenden speciella undantag
gjorda för bl. a. lastfartyg. I varje kapitel anges närmare de slag av fartyg
för vilka kapitlet gäller.

För fartyg som i vanliga fall inte användes på internationella resor men
som på grund av särskilda förhållanden företar en enstaka internationell

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

resa kan vederbörande myndighet i fartygets hemland lämna eftergift från
vilken som helst av föreskrifterna.

Första kapitlets tillsynsregler, innefattande bl. a. föreskrifter om inspektioner
och besiktningar, äro visserligen mera ingående och detaljerade än de
som gälla enligt nuvarande konvention men motsvara i stort sett dessa. En
nyhet är att även lastfartyg komma att falla in under besiktningsbestämmelserna.
Besiktningarna av lastfartyg omfatta emellertid i huvudsak endast
undersökning av bärgningsredskap, eldsläckningsanordningar, radio
och vissa andra detaljer.

En ny föreskrift har införts i konventionen om att lanternor och anordningar
för ljud- och nödsignaler ombord skola omfattas av besiktningarna.

En nyhet beträffande bestämmelserna om certifikat är att särskilda certifikat
skola utfärdas för lastfartygs bärgningsredskap och eldsläckningsanordningar
m. m. och att särskilda certifikat för radiotelefoni ha fastställts.

Kapitel ll. Konstruktion.

Detta kapitel är uppdelat på sex avdelningar. Den första avdelningen innehåller
vissa tillämpningsbestämmelser och allmänna definitioner som i stort
sett ha sin motsvarighet i tidigare konventioner.

Det må framhållas att där ej annorlunda särskilt angives, konstruktionsbestämmelserna
gälla endast för nya fartyg. I fråga om existerande passagerar-
och lastfartyg, som icke uppfylla de tillämpliga konstruktionsbestämmelserna
för nya fartyg, har vederbörande myndighet i fartygets hemland
att bestämma vilka åtgärder som skola vidtagas för att öka säkerheten så
långt detta är praktiskt möjligt och lämpligt.

Den andra avdelningens föreskrifter, avseende rumsindelning och stabilitet,
gälla endast för passagerarfartyg; vissa bestämmelser om stabilitetsundersökning
och krängningsförsök äro dock tillämpliga även på lastfartyg,
vilket i jämförelse med 1929 års konvention är en nyhet.

Bestämmelserna om fartygs indelning i vattentäta skott överensstämma i
huvudsak med motsvarande föreskrifter i 1929 års konvention. Vissa skärpningar
ha dock införts bl. a. beträffande sådana passagerarfartyg som fått
tillåtelse medföra större antal personer ombord än antalet platser i livbåtarna.
Möjlighet att medgiva detta föreligger icke enligt 1929 års konvention
men infördes i den nya konventionen (kapitel III) efter särskilt från engelskt
håll framförda önskemål. Vidare ha intagits bestämmelser avsedda att tillförsäkra
betryggande stabilitet för passagerarfartyg även i skadat skick. De
äldre bestämmelserna på detta område taga enbart hänsyn till fartygs flytbarhet
i skadat skick med ett eller flera rum vattenfyllda men beakta icke
frågan om stabiliteten bos fartyget i sådant tillstånd. De bestämmelser som
avse den rent konstruktiva utformningen av vattentäta skott, tunnlar, dubbelbotten
etc. ha vidare reviderats, men några mer genomgripande ändringar
i förhållande till 1929 års konvention ha icke skett. Den nya konventionens
föreskrifter om länsanordningar utgöra resultatet av eu överarbet -

8 Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

ning och utvidgning i vissa delar av motsvarande bestämmelser i 1929 års
konvention.

Tredje avdelningen i konstruktionskapitlet innehåller bestämmelser om
elektriska installationer å passagerarfartyg. Några motsvarande bestämmelser
finnas ej upptagna i 1929 års konvention. De nya bestämmelserna äro
emellertid allmänt avfattade och innehålla inga egentliga detalj föreskrifter.
De avse att upprätthålla driftsäkerheten vid olika nödtillfällen samt att
skydda passagerare och besättning å fartyg från skador förorsakade av elektrisk
ström.

Konstruktionskapitlets fjärde avdelning innehåller detaljerade föreskrifter
om brandskydd i bostäder och arbetsrum å passagerarfartyg. Tre olika
metoder för att åstadkomma erforderligt brandskydd å fartyg godkännas,
nämligen en metod med brandsäkert material, vidare en metod med sprinklersystem
och brandalarmsystem samt slutligen en tredje metod innebärande
en kombination av de två förstnämnda metoderna på så sätt, att inredningen
skall uppdelas medelst brandfördröjande skott i vissa sektioner, att
brandalarmsystem skall installeras och att brännbart material skall undvikas
i inredningen. Bestämmelserna om brandskydd i bostads- och arbetsutrymmen
ombord äro i huvudsak nya.

Den femte avdelningen i konstruktionskapitlet avhandlar anordningar för
upptäckande och släckande av eld i fartyg. Detaljerade bestämmelser ha upptagits
i fråga om pumpar, brandledningar och slangar etc., eldsläckningsapparater,
kolsyre- och ångsläckningsanordningar för last- och pannrum,
automatiska sprinklersystem m. m. Föreskrifterna ha vissa motsvarigheter
i 1929 års konvention. Dessa avse emellertid endast passagerarfartyg, medan
de nya bestämmelserna gälla såväl passagerarfartyg som lastfartyg, ehuru
reglerna för de två fartygskategorierna i fråga om fordringarna på eldsläckningsanordningar
in. m. äro i viss utsträckning olika utformade.

De i konstruktionskapitlets sista avdelning meddelade bestämmelserna om
utrymnings- och styranordningar samt backningsförmåga avse liksom motsvarande
föreskrifter i 1929 års konvention endast passagerarfartyg.

Kapitel III. Bärgningsredskap m. m.

Kapitlet är uppdelat i tre avdelningar, nämligen en med allmänna föreskrifter
gällande för såväl passagerar- som lastfartyg, en gällande för enbart
passagerarfartyg och en tredje avdelning gällande endast för lastfartyg.

Där ej annorlunda särskilt angives gälla bestämmelserna i detta kapitel
endast för nya fartyg. Beträffande existerande passagerar- och lastfartyg,
som icke uppfylla bestämmelserna i detta kapitel för nya fartyg, har vederbörande
myndighet i fartygets hemland att bestämma vilka åtgärder som
skola vidtagas för att bärgningsredskapen i skälig och lämplig mån skola
bringas i överensstämmelse med berörda bestämmelser.

Allmänna avdelningen med gemensamma föreskrifter för passagerar- och
lastfartyg innehåller förutom definitioner och bestämmelser om undantag
m. m. föreskrifter om livbåtars och flytredskaps åtkomlighet, livbåtars

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

konstruktion och rymd och tillåtet personantal i båtar, vidare föreskrifter
beträffande motorlivbåtar och handpropellerdrivna båtar, utrustning i livbåtar,
livbåtsradio, embarkering i livbåtar in. m. ävensom föreskrifter om
livbojar och livbälten samt om linkastningsapparater, livbåtsövningar etc.
Vad passagerarfartygen beträffar grunda sig bestämmelserna huvudsakligen
på 1929 års konvention. I sistnämnda konvention saknas bestämmelser
om bärgningsredskap för lastfartyg. De nya föreskrifter härom som intagits
i 1948 års konvention överensstämma till stor del med nuvarande svenska
bestämmelser på området.

De detaljerade bestämmelser i fråga om utrustning av livbåtarna som ingå
i konventionen avvika icke i någon väsentligare omfattning från de nu gällande
enligt 1929 års konvention. Nytillkommen är emellertid föreskriften
att fartyg som föra mindre än 20 livbåtar skola vara försedda med godkänd
livbåtsradio; dock äger vederbörande nationella myndighet medgiva dispens
i fråga om fartyg som göra resor av kort varaktighet. En annan nyhet är
att alla fartyg skola hava linkastningsapparater av godkänd typ.

I andra avdelningen i detta kapitel meddelas närmare bestämmelser om
bärgningsredskap för passagerarfartyg. Dessa bestämmelser överensstämma
i stort sett med vad som gäller enligt 1929 års konvention. Vissa ändringar
och tillägg ha dock gjorts.

Tredje avdelningen, vilken som förut nämnts avser endast lastfartyg, upptar
bl. a. en bestämmelse om att å varje sida av fartyget skola finnas livbåtar
tillräckliga att rymma alla personer ombord. Denna bestämmelse tilllämpas
redan nu i Sverige.

Kapitel IV. Radiotelegrafi och radiotelefoni.

Föreskrifterna i detta kapitel äga i princip tillämpning på alla fartyg,
nybyggda och redan existerande, vilka falla under konventionen. För lastfartygens
del medför detta, att fartyg med en bruttodräktighet av 500 registerton
eller mera men understigande 1 600 registerton — vilka som tidigare angivits
icke falla under 1929 års konvention — skola vara försedda med radiotelegraf-
eller radiotelefoninstallation. Vad svenska fartyg beträffar fordras
redan nu radioinstallation i fartyg om 1 000 bruttoton eller mera, varför
skärpningen för vår del inskränker sig till fartyg understigande 1 000
bruttoton.

Bestämmelserna om vakthållning vid fartygsradio ba i vissa hänseenden
skärpts i förhållande till vad för närvarande gäller. Sålunda kräves ständig,
vakthållning till sjöss å fartyg med radiotelegrafinstallation försåvitt fartyget
icke är försett med autoalarmapparat. Motsvarande gällde enligt 1929
års konvention endast passagerarfartyg och lastfartyg med en bruttodräktighet
överstigande 3 000 respektive 5 500 ton. Viss nationell dispensmöjlighet
för en tid av två år efter konventionens ikraftträdande föreligger emellertid.

Kapitlets i jämförelse med 1929 års konvention mycket omfattande och
detaljerade tekniska bestämmelser för radiotelefoni och radiotelegrafi äro i

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

stort sett sådana, att de apparater, som vi redan använda här i landet,
uppfylla den nya konventionens fordringar.

Kapitel V. Sjötrafiksäkerheten.

I detta kapitel äro intagna bestämmelser om meddelande om faror och
väderlekstjänst, ispatrullering, nödsignaler, radiopejlapparater, bemanning,
hjälpmedel för navigering, räddningstjänst m. in. Dessa bestämmelser, som
till största delen tillkommit genom överarbetning av motsvarande bestämmelser
i 1929 års konvention, gälla i princip alla fartyg, alltså även sådana
som i övrigt äro undantagna från konventionen; endast örlogsfartyg äro
uteslutna. Bestämmelserna äro vidare principiellt tillämpliga oberoende
av resans beskaffenhet. Beträffande förhållandet till 1929 års konvention
kan nämnas att bestämmelserna angående meddelande om faror
och väderlekstjänst skärpts. Bestämmelserna om ispatrullering i Norra
Atlanten äro däremot i stort sett desamma som gälla enligt 1929 års konvention.
Nuvarande bestämmelser angående missbruk av nödsignaler och
avgivande av nödsignaler ha omarbetats och skola i fortsättningen avse
även flygplan. Föreskriften i 1929 års konvention om att varje fartyg med
150 tons bruttodräktighet eller däröver skall vara utrustat med en fullgod
signallampa har skärpts därhän att lampan skall vara en dag-signallampa.
Den nu gällande bestämmelsen att varje passagerarfartyg med en bruttodräktighet
av 5 000 registerton eller däröver skall vara utrustat med radiopejlapparat,
har utvidgats att omfatta fartyg ned till 1 600 registerton.

Kapitel VI. Transport av spannmål och farligt gods.

De nya bestämmelserna avse säkerhetsåtgärder vid transport av spannmålslaster
och gods av sådan art att det kan hänföras till farliga laster i
enlighet med vad i konventionen närmare angives. Föreskrifterna äro av helt
summarisk beskaffenhet. De fördragsslutande regeringarna förbinda sig
emellertid att utfärda detalj föreskrifter avseende förpackning och stuvning
av farligt gods.

Yttranden.

Kommerskollegium har i skrivelse den 7 mars 1949 hemställt om vidtagande
av erforderliga åtgärder för att Sverige senast 12 månader före den
1 januari 1951 måtte deponera sin anslutning till 1948 års sjöfartssäkerhetskonvention
och att härav föranledd uppsägning av 1929 års konvention måtte
komma till stånd. Kollegium anför i skrivelsen bl. a.

Såsom slutomdöme torde kunna sägas, att 1948 års sjöfartssäkerhetskonvention
innebär en utbyggnad av 1929 års konvention, dels därigenom att
bestämmelserna för passagerarfartyg bliva mera omfattande och detaljerade
och dels därigenom att lastfartyg, som endast i jämförelsevis obetydlig
grad beröras av 1929 års konvention, bliva i större utsträckning underställda
1948 års konvention. Vad lastfartyg beträffar är härvid särskilt att beakta
bestämmelserna om eldsläckningsanordningar och bärgningsredskap

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

ävensom den omständigheten att fartygsradio kommer att fordras å lastfartyg
redan vid en bruttodräktighet av 500 registerton.

Några större svårigheter att anpassa den svenska handelsflottans fartyg
efter de krav, som komma att ställas på fartygen därest Sverige ansluter
sig till 1948 års konvention, synes, bl. a. i betraktande av den åtskillnad
konventionen gör mellan existerande och nya fartyg, icke föreligga. Konventionens
fordringar å bärgningsredskap för lastfartyg sammanfalla till
stor del med de gällande svenska bestämmelserna. Vad beträffar radio för
lastfartyg med en bruttodräktighet understigande 1 600 registerton, skola
svenska lastfartyg, som nyttjas utanför svenskt farvatten, enligt gällande
bestämmelser vara försedda med radio i sådana fall där deras bruttodräktighet
uppgår till 1 000 registerton eller mera.

Med hänsyn till de förmåner i främmande hamnar, som fartyg komma att
åtnjuta genom att inneha certifikat utfärdade enligt 1948 års konvention,
bör Sverige ansluta sig till konventionen. Anslutningen torde, för att kunna
bliva gällande den 1 januari 1951, då konventionen tidigast kommer att träda
i kraft, böra deponeras senast 12 månader dessförinnan. Någon risk för att
anslutning på så tidigt stadium kan otillbörligt inverka på den svenska handelsflottans
internationella konkurrensförmåga torde, i betraktande av att
ikraftträdandet blir beroende av anslutning från ett antal länder representerande
viss större tonnagemängd, icke behöva befaras.

I konferensarbetet med 1948 års sjöfartssäkerhetskonvention biträddes
det av Kungl. Maj :t utsedda ombudet av experter representerande Sveriges
fcirtijgsbefålsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet
och Sveriges redareförening. De tre förstnämnda organisationerna ha
under hand hos kommerskollegium förklarat, att de icke ha något att invända
mot att Sverige ansluter sig till konventionen i fråga.

Sveriges redareförening har i särskilt yttrande till kommerskollegium betonat
att föreningen icke — därest en allmän ratificering av konventionen
sker — vill motsätta sig en anslutning till densamma även från Sveriges
sida. Föreningen anför härom följande.

Det är av vikt, att man i Sverige icke tillämpar de nya reglerna, förrän
konventionen trätt i kraft och visshet vunnits om att de större sjöfartsländerna
och i vart fall Storbritannien, Nederländerna, Danmark, Norge och
Finland ratificerat konventionen. Det synes nämligen föreningen icke riktigt,
att man med hänsyn till den osäkerhet, som för närvarande vidlåder utvecklingen
på sjöfartens område, redan nu genom en oförbehållsam ratifikation
påbördar näringen ytterligare utgifter, innan visshet vunnits om
att man därigenom icke ställer landet i ett ogynnsamt konkurrensläge i
förhållande till övriga viktigare sjöfartsidkande nationer.

Telegrafstyrelsen, som tagit del av konventionens bestämmelser om radio,
har underhand meddelat kommerskollegium att det icke funnes någon anledning
till anmärkning mot desamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Departementschefen.

Bestämmelserna i 1948 års sjöfartssäkerhetskonvention innebära såsom
kommerskollegium i sin skrivelse sammanfattningsvis uttalat i stort sett en
utbyggnad av 1929 års konvention. Bestämmelserna för passagerarfartyg ha
blivit mera omfattande och detaljerade, och lastfartygen komma i större
utsträckning än förut att bliva underkastade den internationella regleringen.
Konventionen bygger delvis på nya erfarenheter beträffande säkerheten
för människoliv till sjöss som gjorts under det senaste världskriget. För
Sverige såsom sjöfartsnation är det ett naturligt intresse att tillgodogöra sig
och tillämpa dessa nya erfarenheter och därigenom nedbringa sjöfartens
risker.

Bedareföreningen har i sitt yttrande uttalat vissa farhågor för att de nya
bestämmelserna skulle påbörda den svenska sjöfartsnäringen utgifter, som
skulle sätta denna i ogynnsamt konkurrensläge. Otvivelaktigt kommer ett
biträdande för Sveriges del att medföra vissa merkostnader. Betydelsen
härav blir emellertid relativt begränsad. Till huvudsaklig del komma ökningarna
att beröra nya fartyg, d. v. s. fartyg vilkas kölar blivit sträckta
efter konventionens ikraftträdande. Någon ombyggnad av existerande fartyg
blir i regel icke aktuell. I vissa fall där fordringar på kostnadsökande
utrustning uppställts även för existerande fartyg, sammanfalla de nya konventionsreglerna
i stort sett med de redan gällande svenska bestämmelserna.
Så är förhållandet beträffande bärgningsredskap för lastfartyg. I fråga om
fartygsradio innebär konventionen i förhållande till nuvarande svenska
föreskrifter en skärpning såtillvida att även existerande lastfartyg med en
bruttodräktighet av 500 registerton eller mera men understigande 1 000 registerton
skola vara försedda med radioanläggning. Det må emellertid framhållas,
att dispensmöjlighet föreligger om en radioinstallation med hänsyn
till routen och omständigheterna under resan finnes vara oskälig eller
onödig.

Såsom även kommerskollegium framhållit synas sålunda några större
svårigheter icke föreligga att anpassa den svenska handelsflottans fartyg
efter den nya konventionens bestämmelser. Ur konkurrenssynpunkt är det
emellertid av betydelse att de större sjöfartsnationerna eller i vart fall de
länder, med vilkas handelsflottor vi närmast ha att konkurrera, i samma
mån som Sverige påtaga sig ökade utgifter för sjöfartssäkerheten. Enligt
vad som under hand inhämtats torde en stor tillslutning till konventionen
vara att påräkna. I Amerikas Förenta Stater, Storbritannien och Nederländerna
lära beslut redan ha fattats om ratificering. Och i Danmark, Finland
och Norge ha förberedelserna fortskridit så långt, att beslut om ratificering
torde kunna förväntas någon av de första månaderna 1950. Någon risk för
att Sverige skulle komma i missgynnat läge i konkurrenshänseende genom
att biträda konventionen synes sålunda icke föreligga. Snarare torde förhållandet
vara det att vi genom att undandraga oss anslutning skulle utsättas

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

för åtskilliga olägenheter för sjöfarten. Vi finge nämligen räkna med att de
länder, som antagit konventionen, icke komme att godkänna av vårt land
utfärdade certifikat över fartygsbesiktningar in. in. Vi skulle alltså riskera
att åtskilliga sådana besiktningar finge göras om vid våra fartygs besök
i konventionsländernas hamnar.

I 1948 års Londonkonvention har, som jag förut framhållit, intagits föreskrift
att de arbetsuppgifter i samband med sjöfartssäkerheten, som enligt
1929 års konvention ombesörjts av den brittiska regeringen, även i fortsättningen
tills vidare skola omhänderhas av denna. Om emellertid den mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO), om vars inrättande
en internationell konvention undertecknats i Geneve den 6 mars 1948,
kommer till stånd, skola arbetsuppgifterna överföras till denna. IMCO-konventionen
har ännu icke biträtts av något land, sålunda icke heller av Sverige,
och det är ännu ovisst, om detta kommer att ske. Den frågan uppkommer
då, om anslutning från svensk sida till Londonkonventionen möjligen
skulle binda oss för anslutning även till IMCO-konventionen. De uppgifter,
som skulle tillkomma den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
enligt Londonkonventionen, äro av teknisk och förmedlande natur. I och för
sig finns från svensk sida icke något att erinra mot att dessa frågor handläggas
av en särskild internationell organisation i stället för av den brittiska
regeringen. Inom handelsdepartementet ha gjorts vissa undersökningar om
det nyss antydda problemet. De ha givit till resultat att man från svensk
sida kan godtaga den mellanstatliga sjöfartsorganisationen som tekniskt
och administrativt organ för Londonkonventionen utan att därigenom föregripa
frågan om en svensk anslutning till IMCO-konventionen.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner jag mig böra tillstyrka,
att Sverige ratificerar 1948 års internationella sjöfartssäkerhetskonvention.

Konventionen skall träda i kraft 12 månader efter det minst 15 länder,
därav 7 med en handelsflotta å minst en miljon bruttoregisterton, deponerat
sina anslutningshandlingar; tidigaste dagen för ikraftträdande är dock
den 1 januari 1951.

I konventionen stadgas, att den ersätter och upphäver — de fördragsslutande
länderna emellan — 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention. Enligt
artikel 66 i sistnämnda konvention gäller, att uppsägning träder i kraft 12
månader efter den dag då uppsägningen mottagits av den brittiska regeringen.
I de rekommendationer av 1948 års Londonkonferens, vilka såsom en
särskild bilaga (icke intagen i den statsrådsprotokollet bilagda svenska översättningen)
fogats till den nya konventionen, förordas att länder, som ansluta
sig till denna, uppsäga 1929 års konvention och att uppsägningarna
samordnas av regeringarna sinsemellan på så sätt att de träda i kraft så nära
som möjligt, dock icke före, den tidpunkt då 1948 års konvention träder i
kraft för respektive land.

1948 års sjöfartssäkerhetskonvention är av beskaffenhet att böra föreläggas
riksdagen till godkännande. Det torde emellertid böra ankomma på
Kungl. Maj :t att bestämma den närmare tidpunkten för svensk ratificering
av 1948 års konvention liksom för uppsägning av den äldre konventionen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

För tillämpning av den nya konventionens bestämmelser krävas ändringar
på åtskilliga punkter i gällande svenska sjöfartssäkerhetsbestämmelser.
Lagstiftning med riksdagens medverkan jämlikt § 87 regeringsformen
torde icke erfordras i vidare mån än för att vidtaga vissa smärre ändringar
i 11, 16 och 22 §§ lagen om tillsyn å fartyg. Innan jag hemställer, att
Kungl. Maj :t måtte i proposition begära riksdagens godkännande av 1948
års konvention, torde ett inom handelsdepartementet upprättat förslag till
nyssnämnda lagändringar böra undergå granskning i lagrådet. Jag återkommer
i nästa ärende till detta spörsmål och anhåller sålunda att ånyo få upptaga
ratificeringsfrågan, sedan lagrådsgranskningen avslutats. Slutligen
hemställer jag, att utdrag av statsrådsprotokollet i nu förevarande ärende
får tillställas lagrådet till kännedom.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj :t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Bilaga.

1948 års Internationella konvention för betryggande av säkerheten
för människoliv till sjöss.

Regeringarna i Argentinska Republiken,
Australiska Statsförbundet,
Relgien, Republiken Brasiliens Förenta
Stater, Kanada, Republiken Chile,
Republiken Kina, Danmark, Egypten,
Republiken Finland, Franska
Republiken, Grekland, Republiken Island,
Indien, Irland, Italienska Republiken,
Nederländerna, Nya Zeeland,
Norge, Pakistan, Republiken Panama,
Republiken Filippinerna, Republiken
Polen, Portugisiska Republiken, Sydafrikanska
Unionen, Sverige, Förenade
Konungariket Storbritannien och Norra
Irland, Amerikas Förenta Stater,
Socialistiska Rådsrepublikernas Union
och Jugoslaviens Förenade Folkrepublik,
vilka önska främja säkerheten
för människoliv till sjöss genom att i
samförstånd fastställa härför nödiga
principer och regler

och vilka anse detta ändamål bäst
kunna vinnas genom avslutandet av
en konvention, avsedd att träda i stället
för 1929 års Internationella konvention
för betryggande av säkerheten
för människoliv till sjöss,

hava till sina befullmäktigade ombud
utsett:

(Här följa de befullmäktigade ombudens
namn.)

Vilka, efter att hava meddelat varandra
sina fullmakter, som befunnits
i god och behörig form, överenskommit
om följande bestämmelser:

Artikel I.

(a) De fördragsslutande regeringarna
förbinda sig att tillämpa bestämmelserna
i denna konvention och i de till
densamma fogade reglerna, vilka skola
anses utgöra en integrerande del av
konventionen. Varje hänvisning till konventionen
innebär samtidigt eu hänvisning
till dessa regler.

(b) De fördragsslutande regeringarna
förbinda sig att utfärda alla sådana
lagar, förordningar, kungörelser och
reglementen samt vidtaga alla andra
sådana åtgärder, som må erfordras för
att giva denna konvention full kraft och
verkan, allt i syfte att fartyg, vad beträffar
säkerhet för människoliv, skola
vara lämpade för avsedd användning.

Artikel II.

De fartyg, å vilka denna konvention
äger tillämpning, utgöras av fartyg,
registrerade i länder vilkas regeringar
biträtt denna konvention, och fartyg,
registrerade i territorier vilka enligt
Artikel XIII omfattas av konventionen.

Artikel III.

Lagar, reglementen, betänkanden.

De fördragsslutande regeringarna förbinda
sig att tillställa den mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (i det
följande benämnd organisationen):

(a) texten till lagar, förordningar,
kungörelser och reglementen, vilka
utfärdats rörande olika ämnen inom
området för denna konvention;

(b) alla tillgängliga officiella betänkanden
eller officiella sammandrag
av sådana betänkanden, i den
mån desamma innehålla upplysning
om resultaten av tillämpningen av
denna konvention, allt för så vitt dessa
betänkanden eller sammandrag icke
äro av konfidentiell natur; samt

(c) tillräckligt antal blanketter för
deras enligt konventionen utfärdade
certifikat, vilka blanketter äro avsedda
att tillställas de fördragsslutande
regeringarna för deras tjänstemäns
information.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Artikel IV.

Force majeure.

(a) Fartyg, som vid tiden för påbörjandet
av en resa icke är underkastat
konventionens bestämmelser,
skall ej på grund av avvikelse från den
tilltänkta resan bliva underkastat desamma,
där avvikelsen är föranledd av
hårt väder eller annan form av force
majeure.

(b) Personer, vilka befinna sig ombord
å ett fartyg på grund av force
majeure eller till följd av befälhavaren
åliggande förpliktelse att medföra skeppsbrutna
eller andra personer, skola icke
medräknas vid bedömande av fråga,
huruvida någon av konventionens bestämmelser
skall äga tillämpning å
fartyget.

Artikel V.

Transport av nödställda personer.

(a) I och för förflyttning av personer
från något område i syfte att avvärja
ett hot mot säkerheten av deras liv,
må fördragsslutande regering tillåta att
å dess fartyg föres större antal personer
än vad konventionen eljest skulle medgiva.

(b) Sådan tillåtelse skall icke betaga
de övriga fördragsslutande regeringarna
någon dem enligt konventionen tillkommande
rätt till kontroll över dylika
fartyg, när de komma till dessa regeringars
hamnar.

(c) Underrättelse om varje sådan tilllåtelse,
jämte uppgift å de föreliggande
omständigheterna, skall av den fördragsslutande
regering, som meddelat
tillåtelsen, tillställas organisationen.

Artikel VI.

Suspension vid krig.

(a) I händelse av krig må fördragsslutande
regering, som i egenskap av
krigförande eller neutral makt anser sig
berörd av kriget, suspendera samtliga
eller vissa av de bifogade reglerna.
Regeringen skall omedelbart underrätta
organisationen härom.

(b) Sådan suspendering skall icke
betaga de övriga fördragsslutande regeringarna
någon dem enligt konventionen
tillkommande rätt till kontroll över den
suspenderande regeringens fartyg, när
dylika fartyg befinna sig i deras hamnar.

(c) Den suspenderande regeringen må
när som helst häva suspensionen och
skall omedelbart underrätta organisationen
härom.

(d) Organisationen skall underrätta
alla fördragsslutande regeringar om varje
suspension eller hävande av densamma
som kommer till stånd enligt denna
artikel.

Artikel VII.

Föregående fördrag och konventioner.

(a) Konventionen ersätter och upphäver
de fördragsslutande regeringarna
emellan den internationella konvention
för betryggande av säkerheten för människoliv
till sjöss, som undertecknats i
London den 31 maj 1929.

(b) Alla övriga sådana fördrag, konventioner
och överenskommelser rörande
betryggande av säkerhet för människoliv
till sjöss eller därmed sammanhörande
frågor, som för närvarande gälla mellan
de till denna konvention anslutna regeringarna,
skola under avsedd tid förbliva
vid full kraft och verkan beträffande: (i)

fartyg, å vilken den ifrågavarande
konventionen icke äger tilllämpning,

(ii) fartyg, å vilka denna konvention
äger tillämpning, i sådana ämnen,
beträffande vilka densamma icke innehåller
uttrycklig föreskrift.

(c) I den mån sådana fördrag, konventioner
eller överenskommelser strida
mot bestämmelserna i denna konvention,
skola emellertid de senare gälla.

(d) Alla frågor, som icke uttryckligen
gjorts till föremål för bestämmelser i
denna konvention, förbliva underkastade
de olika fördragsslutande staternas
egen lagstiftning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33-

Artikel VIII.

Särskilda överenskomna regler.

Särskilda regler, som i enlighet med
konventionen överenskommas mellan
alla eller några av de fördragsslutande
regeringarna, skola delgivas organisationen
för samtliga regeringars underrättande.

Artikel IX.

Ändringar.

(a) (i) Konventionen må ändras
genom enhällig överenskommelse mellan
de fördragsslutande regeringarna.

(ii) Föreslagen ändring skall av organisationen,
på begäran av fördragsslutande
regering, delgivas samtliga de
fördragsslutande regeringarna för granskning
och godkännande enligt detta
moment.

(b) (i) Fördragsslutande regering må
när som helst hos organisationen föreslå
ändring av konventionen. Därest förslaget,
sedan det med två tredjedelars
majoritet rekommenderats av organisationens
sjöfartssäkerhetskommitté (i det
följande benämnd sjöfartssäkerhetskommittén),
godtages av organisationens
församling (i det följande benämnd församlingen)
likaledes med två tredjedels
majoritet, skall förslaget av organisationen
delgivas samtliga de fördragsslutande
regeringarna för godkännande.

(ii) Varje sådan rekommendation
av sjöfartssäkerhetskommittén skall åtminstone
sex månader före dess behandling
i församlingen hava av organisationen
delgivits samtliga de fördragsslutande
regeringarna för granskning.

(c) (i) En konferens mellan regeringarna
för bedömande av ändringar i
konventionen, vilka föreslagits av någon
fördragsslutande regering, skall när som
helst på begäran av en tredjedel av de
fördragsslutande regeringarna sammankallas
av organisationen.

(ii) Varje ändring, som på dylik
konferens antages av de fördragsslutande
regeringarna med två tredjedelars
majoritet, skall av organisationen delgivas
samtliga de fördragsslutande regeringarna
för godkännande.

(d) Varje ändring, som enligt denna
artikels mom. (b) eller (c) delgivits de
fördragsslutande regeringarna för godkännande,
skall, tolv månader efter att
den godkänts av två tredjedelar av de
fördragsslutande regeringarna, häri inbegripna
två tredjedelar av de i sjöfartssäkerhetskommittén
representerade regeringarna,
träda i kraft för samtliga de
fördragsslutande regeringarna utom för
dem som före ikraftträdandet förklarat
sig icke godkänna ändringen.

(e) Beslut om att ändringen är av
sådan betydelse, att varje fördragsslutande
regering, som avger förklaring
enligt mom. (d) av denna artikel och
icke inom en tid av tolv månader efter
ändringens ikraftträdande godkänner
densamma, skall vid utgången av
nämnda tid upphöra att vara ansluten
till konventionen, kan vid ändringens
antagande fattas antingen av församlingen
med två tredjedelars majoritet,
omfattande två tredjedelar av de i sjöfartssäkerhetskommittén
representerade
regeringarna, varvid dock beslutet skall
biträdas av två tredjedelar av de till
denna konvention anslutna regeringarna,
eller ock av en enligt mom. (c)
av denna artikel sammankallad konferens
med två tredjedelars majoritet.

(/) Sådan enligt denna artikel gjord
ändring av konventionen, som avser
fartygs konstruktiva delar, skall gälla
allenast fartyg, vilkas köl sträckts sedan
ändringen trätt i kraft.

(g) Organisationen skall underrätta
alla fördragsslutande regeringar om varje
ändring, som träder i kraft enligt denna
artikel, och om dagen för ikraftträdandet.

(h) Varje godkännande eller förklaring
enligt denna artikel skall ske skriftligt
till organisationen, som har att
underrätta samtliga de fördragsslutande
regeringarna om godkännandets
eller förklaringens emottagande.

Artikel X.

Undertecknande och anslutning.

(a) Konventionen må undertecknas
inom en månad från denna dag räknat
ocli därefter må anslutning ske till den -

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

samma. Regeringarna kunna bliva delaktiga
i konventionen genom:

(i) undertecknande utan förbehåll

om anslutning;

(ii) undertecknande med förbehåll

om anslutning, åtföljt av anslutning;

eller

(iii) anslutning.

(b) Anslutning skall ske genom deponering
av dokument hos organisationen.
Om deponeringen och om dagen härför
skall organisationen underrätta alla regeringar,
som redan hava anslutit sig till
konventionen.

Artikel XI.

Ikraftträdande.

(a) Konventionen träder i kraft den
1 januari 1951, under villkor att minst
15 anslutningar, därav 7 från länder,
ett vart med en handelsflotta om minst
en million bruttoregisterton, äro senast
12 månader före nämnda dag deponerade
i enlighet med artiklarna X och XV.

(b) Skulle 15 anslutningar i enlighet
med mom. (a) av denna artikel icke
vara deponerade 12 månader före den
1 januari 1951, skall konventionen
träda i kraft 12 månader efter deponeringen
av den sista av dessa anslutningar.
Organisationen skall underrätta
alla regeringar, som undertecknat konventionen
eller anslutit sig till densamma,
om dagen när den träder i kraft.

(c) Anslutningar, deponerade efter
konventionens ikraftträdande, skola
träda i kraft tre månader efter dagen
för deponeringen.

Artikel XII.

Uppsägning.

(a) Vilken som helst av de fördragsslutande
regeringarna må uppsäga konventionen
när som helst efter förloppet
av fem år, räknade från den dag, då
konventionen trätt i kraft för regeringen
ifråga.

(b) Uppsägningen skall verkställas
genom skriftlig förklaring, ställd till
organisationen, som har att underrätta
alla de övriga fördragsslutande regeringarna
om varje mottagen uppsägning
och om dagen för mottagandet.

(c) Uppsägning skall träda i kraft ett
år efter mottagandet hos organisationen
eller vid den senare tidpunkt, som må
vara angiven i förklaringen.

Artikel XIII.

T erritorier.

(a) (i) Förenta Nationerna må beträffande
territorium, som administreras
av dem, och fördragsslutande regering
må beträffande territorium, för vars
internationella förbindelser regeringen
svarar, när som helst skriftligen förklara
hos organisationen, att konventionen
skall utvidgas till att omfatta dylikt
territorium.

(ii) Konventionen skall från dagen
för förklaringens mottagande eller från
sådan annan dag, som må vara angiven i
förklaringen, utvidgas till att omfatta
det i förklaringen angivna territoriet.

(b) (i) Förenta Nationerna eller fördragsslutande
regering, som avgivit förklaring
enligt mom. (a) i denna artikel,
må när som helst efter förloppet av
fem år, räknade från den dag, då konventionen
sålunda utvidgats att omfatta
något territorium, skriftligen hos
organisationen meddela, att konventionen
skall upphöra att omfatta nämnda
i meddelandet angivna territorium.

(ii) Konventionen skall upphöra
att omfatta i dylikt meddelande angivet
territorium ett år efter meddelandets
mottagande eller vid den senare tidpunkt,
som må vara angiven i meddelandet.

(a) av denna artikel till att omfatta territorier
och om upphörande enligt mom.

(b) av dylikt utvidgande, varvid i varje
fall skall angivas dagen för utvidgandets
inträde eller upphörande.

Artikel XIV.

Registrering.

Så snart konventionen trätt i kraft,
skall organisationen låta registrera den
hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

Artikel XV.

Provisoriska anordningar.

(a) För den händelse organisationen
icke enligt bestämmelserna i konventionen
angående den mellanstatliga rådgivande
sjöfartsorganisationen, undertecknad
i Geneve den 6 mars 1948, övertager
de åligganden, som enligt nu ifrågavarande
konvention ankomma på organisationen,
och i varje fall till dess så
sker, skola följande bestämmelser gälla:

(i) Alla på organisationen ankommande
åligganden, som ej avses i
artikel IX, skola ombesörjas av regeringen
i Förenade Konungariket Storbritannien
och Norra Irland (i det
följande benämnt Förenade Konungariket).

(ii) Ändringar i den nu ifrågavarande
konventionen må när som helst
av fördragsslutande regering föreslås
hos regeringen i Förenade Konungariket.
Dylika förslag skola av den
senare regeringen delgivas de övriga
fördragsslutande regeringarna för
granskning och godkännande. Godkännes
sådan ändring enhälligt av de
fördragsslutande regeringarna, skall
konventionen ändras i överensstämmelse
härmed.

(iii) En konferens för revision av
konventionen skall sammankallas av
regeringen i Förenade Konungariket,
när en tredjedel av de fördragsslutande
regeringarna, sedan konventionen
varit i kraft fem år, uttrycker
en önskan om dylikt sammankallande.

(iv) Konventionen skall deponeras
i Förenade Konungarikets regerings
arkiv, vilken regering skall överlämna
till riktigheten bestyrkta kopior
av konventionen till alla de regeringar
som undertecknat densamma.

(b) När organisationen övertager de
åligganden, vilka enligt konventionen
ankomma på organisationen, överlämnar
regeringen i Förenade Konungariket till
organisationen alla handlingar, som enligt
konventionens bestämmelser deponerats
hos eller cmottagits av nämnda
regering.

Till bekräftelse härav hava undertecknade
befullmäktigade ombud tecknat
sina namn under denna konvention.

Som skedde i London den 10 juni 1948
i ett enda exemplar med såväl engelsk
som fransk text, vilka båda texter äro
lika autentiska.

(Underskrifter)

REGLER.

KAPITEL I.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER.

Del A. —

Tillämpning, definitioner etc.

Regel 1.

Tillämpning.

(a) Där ej annat uttryckligen angives,
gälla dessa regler endast fartyg
nyttjade på internationella resor.

(b) Varje kapitel anger närmare de
slag av fartyg, å vilka kapitlet äger
tillämpning, ävensom omfattningen av
denna tillämpning.

Regel 2.

Definitioner.

Vid tillämpningen av dessa regler
skall, där ej annat uttryckligen anges,
gälla följande:

(a) Uttrycket »regler» avser de regler,
varom sägs i denna konventions
artikel I (a).

(b) Uttrycket »administration» avser
regeringen i det land, där fartyget
är registrerat.

(d) »Internationell resa» är en resa
från ett land, å vilket denna konvention
äger tillämpning, till en hamn
utanför samma land eller omvänt;
härvid skall varje territorium, för
vars internationella förbindelser en
fördragsslutande regering svarar, liksom
ock varje territorium, som administreras
av Förenta Nationerna,,
betraktas såsom ett särskilt land.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(e) Såsom passagerare räknas varje
annan person än

(i) befälhavaren och medlemmarna
av besättningen samt andra
personer i någon egenskap anställda
eller sysselsatta ombord för fartygets
behov, samt

(ii) barn under ett års ålder.

(/) Passagerarfartyg är ett fartyg,
som medför flera än 12 passagerare.

(g) Lastfartyg är varje fartyg, som
icke är passagerarfartyg.

(h) Tankfartyg är ett lastfartyg,
konstruerat eller anordnat för transport
i bulk av last, bestående av eldfarlig
vätska.

(i) »Nytt fartyg» är ett fartyg, vars
köl blivit sträckt å dagen för konventionens
ikraftträdande eller senare.

(/) »Existerande fartyg» är ett fartyg,
som icke är ett nytt fartyg.

(k) En nautisk mil är lika med
1 852 meter (eller 6 080 eng. fot).

Regel 3.

Undantag.

(a) Reglerna äga, där ej annat uttryckligen
anges, icke tillämpning å:

(i) örlogsfartyg och trupptransportfartyg,

(ii) lastfartyg, vars brutto dräktighet
understiger 500 registerton,

(iii) fartyg, som icke framdrives
medelst maskinkraft,

(iv) träfartyg av primitiv konstruktion
såsom dhows, djunker etc.,

(v) lustfartyg, som icke nyttjas till
handelssjöfart,

(vi) fiskefartyg.

(b) Oavsett vad i dessa regler sägs,
skall icke någon bestämmelse i dem äga
tillämpning å fartyg, som uteslutande
befar Stora Sjöarna i Nordamerika,
jämte deras förbindelseleder och tillflöden
väster om Lachinekanalens nedre
mynning vid Montreal i den kanadensiska
provinsen Quebec.

Regel 4.

Eftergifter.

(a)'' Om ett fartyg, som i vanliga fall
icke nyttjas på internationella resor,
skall på grund av särskilda förhållanden

företaga en enstaka internationell resa,
må administrationen, om fartyget uppfyller
de enligt administrationens mening
av resan påkallade säkerhetsfordringarna,
lämna eftergift för tar tyget
från tillämpningen av vilken som helst
fordran enligt reglerna.

(b) Varje administration skall så snart
som möjligt efter den 1 januari varje år
till organisationen avgiva rapport med
uppgift å antalet sådana resor av detta
slag, för vilka eftergift lämnats under
nästföregående kalenderår.

Regel 5.

Likvärdiga anordningar.

(a) Där i dessa regler är föreskrivet,
att viss inrättning, visst redskap eller
viss apparat eller viss typ därav skall
anbringas å fartyg eller finnas ombord
eller att någon särskild anordning skall
vidtagas, må varje administration i stället
godkänna annan inrättning, annat
redskap eller annan apparat eller typ
därav eller annan särskild anordning,
under förutsättning att administrationen
efter verkställande av lämpliga
prov, funnit inrättningen, redskapet,
apparaten eller typen därav eller anordningen
vara minst lika effektiv som dess
i reglerna angivna motsvarighet.

(b) Varje administration, som sålunda
i stället godkänner en inrättning, ett
redskap eller en apparat eller typ därav
eller en anordning, skall härom underrätta
organisationen och skall, på begäran,
lämna organisationen uppgift å
detaljerna jämte rapport över de verkställda
proven.

Del B. — Tillsyn och certifikat.

Regel 6.

Inspektion och besiktning.

Inspektion och besiktning av fartygen
med avseende å iakttagandet av föreskrifterna
i dessa regler och beviljande
av undantag från desamma skall verkställas
av statstjänstemän, tillhörande
det land i vilket ifrågakommande fartyg
är registrerat. Varje lands regering må
dock anförtro inspektionen och besikt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

ningen antingen åt inspektörer, utsedda
för ändamålet, eller åt organisationer,
som av regeringen godkänts. Under alla
förhållanden svarar regeringen ifråga för
inspektionens och besiktningens fullständighet
och effektivitet.

Regel 7.

Första och efterföljande besiktningar av
passagerarfartyg.

(a) Passagerarfartyg skall underkastas
följande besiktningar:

(i) besiktning innan fartyget sättes
i trafik;

(ii) periodisk besiktning en gång
var tolvte månad;

(iii) ytterligare besiktning när anledning
därtill förekommer.

(b) Ovan nämnda besiktningar skola utföras
i enlighet med vad här nedan sägs:

(i) Besiktningen innan fartyget sättes
i trafik skall omfatta en fullständig undersökning
av fartygets konstruktiva
delar, maskineri och utrustning, vilken
undersökning skall avse jämväl utsidan
av fartygets botten samt ångpannorna
in- och utvändigt. Besiktningen skall
vara sådan, att visshet erhålles, att
de konstruktiva delarna, ångpannorna
och deras tillbehör, huvud- och hjälpmaskineriet,
den elektriska installationen,
radioinstallationen, bärgningsredskapen,
anordningarna för upptäckande
och släckning av eldsvåda
samt utrustning i övrigt äro, med avseende
å anordnande, material och
materialdimensioner, i full överensstämmelse
med fordringarna enligt
denna konvention och de lagar, kungörelser
och reglementen, som i anledning
av konventionen blivit av administrationen
utfärdade för fartyg i
den användning för vilken fartyget
ifråga är avsett. Besiktningen skall
även vara sådan att visshet erhålles,
att arbetsutförandet av varje del av
fartyget och dess utrustning är i alla
avseenden tillfredsställande.

(ii) Den periodiska besiktningen
skall omfatta undersökning av fartygets
konstruktiva delar, ångpannor,
maskineri och utrustning, vilken undersökning
skall avse jämväl utsidan av

fartygets botten. Besiktninget skall
vara sådan, att visshet erhålles, att fartyget,
med avseende å konstruktiva
delar, ångpannor och deras tillbehör,
huvud- och hjälpmaskineri, elektrisk
installation, radioinstallation, bärgningsredskap,
anordningar för upptäckande
och släckning av eldsvåda
samt annan utrustning, är i tillfredsställande
skick och lämpat för avsedd
användning och att fartyget uppfyller
fordringarna enligt denna konvention
och de lagar, kungörelser och reglementen,
som i anledning av konventionen
blivit av administrationen utfärdade.

(iii) Besiktning, fullständig eller partiell
beroende på omständigheterna,
skall förrättas varje gång olycka inträffat
eller en skada, som berör fartygets
säkerhet eller bärgningsredskapens
eller den övriga utrustningens
effektivitet eller fullständighet, upptäckts
eller när helst viktigare reparations-
eller ombyggnadsarbeten företagits.
Besiktningen skall vara sådan,
att visshet erhålles, att erforderliga
reparations- eller ombyggnadsarbeten
blivit fullgjorda på ett tillfredsställande
sätt, att material och arbetsutförande
vid dessa reparationer och ombyggnadsarbeten
äro i alla avseenden
tillfredsställande samt att fartyget i
alla hänseenden uppfyller fordringarna
enligt denna konvention och de lagar,
kungörelser och reglementen, som i
anledning av konventionen blivit av
administrationen utfärdade.

(c) (i) De lagar, kungörelser och reglementen,
varom sägs i mom. (b), skola
i alla avseenden vara sådana, att de
säkerställa att fartyget, med hänsyn till
betryggande av säkerheten för människoliv
till sjöss, blir lämpat för avsedd
användning.

(ii) De skola bl. a. angiva de fordringar,
vilka skola iakttagas med avseende
å sådana första och efterföljande
vattenprov, som huvud- och hjälpångpannor,
anslutningar, ångrör, högtryckkärl
och bränsletankar för förbränningsmotorer
skola underkastas, ävensom
det provtryck, som skall användas,
och mellantiden mellan två på varandra
följande prov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(d) Huvud- och hjälpångpannor, anslutningar,
tankar och högtryckkärl
ävensom ångrör med en invändig
diameter av mer än 76 mm (3 eng. tum)
skola, när de äro nya, underkastas tillfredsställande
vattentryckprov. Ångrör
med en invändig diameter av mer än 76
mm (3 eng. tum) skola underkastas
periodiska vattentryckprov.

Regel 8.

Besiktningar av b år g ning sr edskap och
annan utrustning för lastfartyg.

Lastfartygs bärgningsredskap och eldsläckningsanordningar,
å vilka kapitel
II och III av dessa regler äro tillämpliga,
skola underkastas sådana första och
efterföljande besiktningar, som för passagerarfartyg
föreskrivits i mom. (a) av
regel 7 — dock med utbyte av var tolvte
månad i punkten (ii) mot var tjugofjärde
månad — och i mom. (b) av samma
regel i den mån densamma avser bärgningsredskap
och eldsläckningsanordningar.
Lanternor och anordningar för
ljud- och nödsignaler ombord skola
även omfattas av besiktningen så att
visshet erhålles om att de helt överensstämma
med fordringarna enligt denna
konvention och de internationella reglerna
för undvikande av ombordläggning.

Regel 9.

Besiktningar av lastfartygs
radioinstallationer.

Lastfartygs radioinstallation, å vilken
kapitel IV av dessa regler är tillämpligt,
skall underkastas sådana första och efterföljande
besiktningar som i regel 7 mom.

(a) och (b) stadgas för passagerarfartygs
radioinstallation.

Regel 10.

Upprätthållande av fartygs standard efter

besiktning.

Sedan fartyg underkastats besiktning
enligt regel 7, 8 eller 9, må ändring av
de konstruktiva delar, det maskineri
eller den utrustning m. m., som varit
föremål för besiktningen, icke utan administrationens
medgivande företagas.

Regel 11.

Utfärdande av certifikat.

(a) (i) Ett certifikat, kallat säkerhetscertifikat,
skall efter inspektion och
besiktning utfärdas för passagerarfartyg,
vilket på tillfredsställande sätt uppfyller
fordringarna i kapitlen II, III och IV
och de övriga fordringar enligt dessa
regler som må vara tillämpliga.

(ii) Ett certifikat, kallat utrustningssäkerhetscertifikat,
skall efter inspektion
utfärdas för lastfartyg, vilket
på tillfredsställande sätt uppfyller tilllämpliga
fordringar i kapitel II och III
och de övriga fordringar enligt dessa
regler som må vara tillämpliga.

(iii) Ett certifikat, kallat radiotelegrafsäkerhetscertifikat,
skall efter
inspektion utfärdas för lastfartyg, utrustat
med radiotelegrafinstallation, vilken
på tillfredsställande sätt uppfyller
fordringarna i kapitel IV och de övriga
fordringar enligt dessa regler som må
vara tillämpliga.

(iv) Ett certifikat, kallat radiotelefonsäkerhetscertifikat,
skall efter inspektion
utfärdas för lastfartyg, utrustat
med radiotelefoninstallation, vilken på
tillfredsställande sätt uppfyller fordringarna
i kapitel IV och de övriga fordringar
enligt dessa regler som må vara
tillämpliga.

(v) Ett certifikat, kallat dispenscertifikat,
skall utfärdas för varje fartyg,
beträffande vilket fördragsslutande regering
i enlighet med bestämmelse i dessa
regler beviljat eftergift från dylik bestämmelse.

(vi) Säkerhetscertifikat, utrustningssäkerhetscertifikat,
radiotelegrafsäkerhetscertifikat,
radiotelefonsäkerhetscertifikat
och dispenscertifikat skola
utfärdas antingen av regeringen i det
land, där fartyget är registrerat, eller
ock av person eller organisation, som
därtill av denna regering vederbörligen
bemyndigats. I vart fall påtager
regeringen sig fullt ansvar för certifikatet.

(b) Oavsett vad eljest i denna konvention
sägs, skall varje med stöd av och
i enlighet med bestämmelserna i 1929
års internationella konvention för be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

tryggande av säkerheten för människoliv
till sjöss utfärdat certifikat, som är gällande
när den nu ifrågavarande konventionen
träder i kraft med avseende å det
land vars administration utfärdat certifikatet,
fortfara att gälla intill dess giltigheten
skall enligt artikel 52 av 1929
års konvention upphöra.

Regel 12.

Utfärdande av certifikat av
annan regering.

Fördragsslutande regering må, på
begäran av administrationen låta ett
fartyg undergå besiktning och, om därvid
befinnes, att bestämmelserna i reglerna
äro uppfyllda, utfärda certifikat
för fartyget i enlighet med reglerna.
Sålunda utfärdat certifikat skall innehålla
förklaring, att det är utfärdat på
begäran av regeringen i det land, där
fartyget är registrerat. Certifikatet skall
äga samma kraft och verkan som ett i
enlighet med regel 11 utfärdat certifikat.

Regel 13.

Giltighetstiden för certifikat.

(a) Certifikat må ej utfärdas för
längre tid än 12 månader. Utrustningssäkerhetscertifikat
må dock utfärdas
för en tid av högst 24 månader.

(b) Därest ett fartyg vid den tidpunkt,
då giltigheten för dess certifikat
upphör, icke befinner sig i hamn i det
land, där fartyget är registrerat, må
tiden för certifikatets giltighet förlängas
av en härtill behörig tjänsteman, tillhörande
nämnda land. Sådan förlängning
må dock förekomma allenast för
att fartyget skall kunna fullborda återresan
till landet, där fartyget är registrerat,
och endast i fall, där sådan åtgärd
är lämplig och skälig.

(c) Giltighetstiden för ett certifikat
må icke sålunda förlängas för längre tid
än fem månader, och fartyg, för vilket
sådan förlängning medgivits, äger icke
på grund härav rätt att efter återkomsten
till landet, där fartyget är registrerat,
ånyo lämna landet utan att hava
erhållit nytt certifikat.

(d) Ett certifikat, vars giltighet icke
blivit med stöd av de föregående bestämmelserna
i denna regel förlängd,
må av administrationen givas förlängd
giltighet för en respittid av högst en
månad, räknad från sista dagen för den
ursprungliga giltighetstiden.

Regel 14.

Form för certifikat.

(a) Alla certifikat skola avfattas på
det eller de officiella språken i det land,
där desamma utfärdas.

(b) Certifikatens form skall vara i
överensstämmelse med formulär, som
bifogats dessa regler. Formulärens typografiska
anordning skall noggrant återgivas
i utfärdade certifikat och i bestyrkta
avskrifter av certifikaten. De
uppgifter, vilka införas i certifikaten eller
avskrifterna, skola vara utförda med
latinska bokstäver och arabiska siffror.

Regel 15.

Anslag av certifikat.

Alla sådana certifikat eller bestyrkta
avskrifter av certifikaten, som utfärdas
enligt dessa regler, dock ej dispenscertifikat
eller bestyrkta avskrifter av dispenscertifikat,
skola anslås på väl synlig
och lätt tillgänglig plats ombord.

Regel 16.

Godtagande av certifikat.

De certifikat, som utfärdas på föranstaltande
av någon av de fördragsslutande
regeringarna, skola godtagas av
övriga fördragsslutande regeringar för
alla i denna konvention avsedda ändamål.
Certifikaten skola av de övriga
fördragsslutande regeringarna betraktas
såsom likvärdiga med sådana certifikat,
som de själva utfärdat för sina fartyg.

Regel 17.

Certifikats lämpande efter
vissa förhållanden.

(a) Har ett fartyg på en särskild
resa mindre antal personer ombord än
hela det i säkcrhetscertifikatet angivna

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

antalet och är fartyget för den skull,
enligt bestämmelserna i dessa regler,
oförhindrat att föra mindre antal livbåtar
och andra bärgningsredskap än
det i certifikatet angivna, må ett bevis
utfärdas av den regering, statstjänsteman,
person eller organisation som avses
i reglerna 11 och 13.

(b) I detta bevis skall anges, att under
för handen varande omständigheter
någon överträdelse av reglernas föreskrifter
icke föreligger. Nämnda bevis
skall bifogas certifikatet och, vad bärgningsredskapen
beträffar, ersätta detsamma.
Beviset skall gälla endast under
den särskilda resa, för vilken det är utfärdat.

Regel 18.

Kontroll.

Varje fartyg, som är försett med certifikat
utfärdat i kraft av regel 11 eller
12, är i de övriga fördragsslutande staternas
hamnar underkastat kontroll av
därtill utav vederbörande regering bemyndigade
förrättningsmän, i den mån
sådan kontroll avser att fastställa att
gällande certifikat finnes ombord samt,
om så erfordras, att fartygets säkerhetsförhållanden
i huvudsak svara mot
uppgifterna i certifikatet. Sådant certifikat
skall godtagas, utom i det fall att
enligt förrättningsmannens mening säkerhetsförhållandena
icke i huvudsak
svara mot nämnda uppgifter och fartyget
ej kan gå till sjöss utan fara
för passagerare eller besättning. I
sådant fall skall han vidtaga åtgärder,
som säkerställa att fartyget ej anträder
resa innan det kan gå till sjöss utan
fara för passagerare och besättning. Ger
denna kontroll anledning till inskridande
av något slag, skall förrättningsmannen
omedelbart lämna konsuln för
det land, i vilket fartyget är registrerat,
skriftlig underrättelse om alla de omständigheter,
som ansetts nödvändiggöra
inskridandet, och skola sakförhållandena
inrapporteras till organisationen.

Regel 19.

Förmåner.

De förmåner, vilka denna konvention
medför, kunna icke åberopas för ett
fartyg, med mindre det är försettjpned
vederbörliga gällande certifikat.

Del C. — Olyckor.

Regel 20.

Olyckor.

(a) Varje administration åtager sig
att låta undersöka envar större sjöolycka,
som drabbar något av dess
denna konvention underkastade fartyg.
Sådan undersökning skall avse bland
annat att fastställa, huruvida någon
ändring av reglerna erfordras.

(b) Varje fördragsslutande regering
åtager sig att förse organisationen med
vederbörliga uppgifter rörande dylika
olyckor. Rapport eller rekommendation,
som organisationen på grundval
av sådana uppgifter avgiver, må ej
avslöja ifrågakommande fartygs identitet
eller nationalitet eller på något
sätt fastställa eller antyda ansvar hos
fartyg eller person.

KAPITEL II.

KONSTRUKTION.

Del A. — Allmänt.

Regel 1.

Tillämpning.

(a) (i) Där ej annorlunda uttryckligen
stadgas, äger detta kapitel tilllämpning
på nya fartyg.

(ii) Vad angår sådana existerande
passagerar- eller lastfartyg, vilka icke
redan uppfylla de enligt detta kapitel
å nya fartyg tillämpliga bestämmelserna,
skall administrationen beträffande varje
särskilt fartyg överväga i vad mån vidtagande
av åtgärder till ökande av säkerheten
kan anses skäligt och lämpligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(ib) Vid tillämpningen av detta kapitel
skall gälla följande:

(i) Ett nytt passagerarfartyg är ett
passagerarfartyg, vars köl blivit
sträckt å dagen för denna konventions
ikraftträdande eller senare, eller
ock ett lastfartyg, som nämnda dag
eller senare ändrats till passagerarfartyg.
Alla övriga passagerarfartyg benämnas
existerande passagerarfartyg.

(ii) Ett nytt lastfartyg är ett lastfartyg,
vars köl blivit sträckt å dagen
för denna konventions ikraftträdande
eller senare.

(c) Varje administration må, om den
med hänsyn till resvägens skyddade beskaffenhet
och de förhållanden, under
vilka resan äger rum, finner tillämpning
av särskilda bestämmelser i detta
kapitel vara oskälig eller onödig, från
dessa bestämmelser undantaga vissa fartyg
eller vissa slag av fartyg, hemmahörande
i det egna landet, därest fartygen
i fråga under sina resor icke avlägsna
sig mera än 20 nautiska mil från
närmaste land.

(<d) Passagerarfartyg, vilket enligt regel
22 av kapitel III tillåtits att föra
större antal personer än det för livbåtarna
medgivna, skall uppfylla de
särskilda fordringar å rumsindelning,
som angivas i regel 5 mom. (e), och tillhörande
särskilda bestämmelser beträffande
fyllbarhet i regel 4 mom. (d),
dock att detta icke erfordras om administrationen,
med hänsyn till resvägens
beskaffenhet och de förhållanden, under
vilka resan äger rum, är övertygad om
att uppfyllandet av de övriga bestämmelserna
i reglerna i förevarande kapitel
är tillräckligt.

(e) Beträffande passagerarfartyg, vilka
föra stort antal däckspassagerare i
särskild trafik, såsom t. ex. i pilgrimstrafiken,
må vederbörande administration,
där det befinnes olämpligt att
påfordra uppfyllandet av bestämmelserna
i detta kapitel, därifrån undantaga
i det egna landet hemmahörande
fartyg, under villkor:

(i) att de föreskrifter, som avse
fartygets konstruktion, tillämpas i så
stor utsträckning som förhållandena
medgiva; samt

(ii) att åtgärder vidtagas för fastställande
av allmänna föreskrifter,
gällande för de särskilda förhållandena
i denna trafik. Sådana föreskrifter
skola fastställas i samråd med andra
fördragsslutande regeringar, som må
vara direkt intresserade av ifrågavarande
passagerartrafik.

Utan hinder av bestämmelserna i
denna konvention skola, intill dess föreskrifter
utarbetade enligt mom. (e) (ii)
av denna regel träda i kraft, Simlareglerna
av år 1931 fortfara att gälla
mellan de därtill anslutna länderna.

Regel 2.

Definitioner.

Vid tillämpningen av detta kapitel
skall, där ej annorlunda uttryckligen
anges, gälla följande:

(a) (i) Indelningsvattenlinjen är en
vattenlinje, som användes vid bestämmandet
av fartygets indelning i vattentäta
rum.

(ii) Djupaste indelningsvattenlinjen
är den vattenlinje, som svarar mot
fartygets största djupgående.

(b) Fartygets längd är längden mellan
perpendiklarna genom ytterpunkterna
av den djupaste indelningsvattenlinjen.

(d) Skottdäcket är det översta däck,
till vilket de vattentäta tvärskeppsskotten
äro uppdragna.

(e) Marginallinjen är en linje, dragen
minst 76 mm (eller 3 eng. tum) under
övre ytan av skottdäcket bordvarts.

(/) Djupgåendet är det lodräta avståndet
från den mallade baslinjen midskepps
till ifrågakommande indelningsvattenlinje.

(g) Fyllbarhcten för ett rum är den
del, i procent räknat, av rummets rymd,
som kan fyllas med vatten.

Rymden av ett rum, som når ovan
marginallinjen, beräknas endast upp till
denna linje.

(h) Maskineriavdelningen skall beräknas
såsom om den nådde från den
mallade baslinjen till marginallinjen
samt sträckte sig mellan de vattentäta

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

huvudtvärskeppsskott, vilka ytterst begränsa
de rum, som inrymma framdrivningsmaskineri,
hjälpmaskineri, ångpannor,
om sådana finnas, och permanenta
kolrum.

Där fråga är om anordningar av ovanligt
slag, må administrationen bestämma
huru maskineriavdelningens gränser
skola beräknas.

(i) Passagerarrum äro rum, inrättade
för passagerares bruk och bekvämlighet;
dock med undantag för resgods-, förråds-,
proviant- och postrum.

Vid tillämpning av reglerna 4 och 5
skola alla rum, vilka äro belägna under
marginallinjen och avsedda för besättningens
bruk och bekvämlighet, anses
såsom passagerarrum.

(/) Rymden skall i varje fall beräknas
till mallade linjer.

Del B. —

Rumsindelning och stabilitet.

(Del B äger tillämpning endast på passagerarfartyg,
dock äger regel 18 tilllämpning
även på lastfartyg.)

Regel 3.

Fyllningslängd.

(a) Fyllningslängden i varje punkt av
fartygets längd skall bestämmas medelst
ett beräkningssätt, som tager hänsyn till
fartygets form, djupgående och övriga
egenskaper.

(b) I fråga om ett fartyg, som är försett
med ett genomgående skottdäck,
är fyllningslängden i en given punkt
lika med längden av den största del av
fartyget, som har sin mittpunkt i den
givna punkten och som kan vattenfyllas
under de i regel 4 gjorda antagandena,
utan att marginallinjen i någon punkt
kommer under vattenytan.

(c) (i) I fråga om ett fartyg, som
icke är försett med genomgående skottdäck,
må fyllningslängden i varje punkt
bestämmas i förhållande till en tänkt
genomgående marginallinje, vilken icke
på någon punkt ligger mindre än 76 mm
(eller 3 eng. tum) under den övre ytan
(bordvarts) av det däck, till vilket skotten
i fråga och bordläggningen äro vattentäta.

(ii) Där en del av en tänkt marginallinje
går avsevärt under det däck, till
vilket skotten äro uppdragna, må administrationen
medgiva en viss begränsad
minskning i kravet på vattentäthet
för de delar av skotten, som befinna sig
ovan marginallinjen och omedelbart
under det övre däcket.

Regel 4.

Fyllbarhet.

(a) De i regel 3 omförmälda antagandena
avse fyllbarheten för de under
marginallinjen belägna rummen.

Vid bestämmandet av fyllningslängderna
skall en och samma medelfyllbarhet
användas för hela längden av en var
av följande, upptill av marginallinjen
begränsade avdelningar av fartyget,
nämligen:

(i) maskineriavdelningen, sådan
denna är definierad i regel 2;

(ii) den för om maskineriavdelningen
belägna avdelningen; och

(iii) den akter om maskineriavdelningen
belägna avdelningen.

(b) (i) I fråga om ångfartyg skall
medelfyllbarheten för hela maskineriavdelningen
beräknas enligt följande
formel:

80 + 12,5 (-"=?),

i vilken

a = rymden av passagerarrum, sådana
dessa äro definierade i regel 2,
vilka äro belägna under marginallinjen
och inom maskineriavdelningens
begränsningar;

c = rymden av mellandäcksrum,
vilka äro belägna under marginallinjen
och inom maskineriavdelningens
begränsningar samt avsedda för last,
kol eller förråd;

v = totala rymden av maskineriavdelningen
under marginallinjen.

(ii) I fråga om fartyg, som framdrivas
medelst förbränningsmotorer, är
medelfyllbarheten 5 enheter större än
det tal, som erhålles enligt ovan angivna
formel.

(iii) Där för administrationen tillfredsställande
styrkes, att den genom en

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

i detalj utförd beräkning erhållna medelfyllbarheten
är mindre än den, som erhålles
enligt ovannämnda formel, må
det sålunda i detalj beräknade värdet användas
i stället för det enligt formeln
erhållna. Vid dylik beräkning skall fyllbarheten
för passagerarrummen, sådana
dessa äro definierade i regel 2, sättas till
95, fyllbarheten för alla last-, kol- och
förrådsrum till 60 och fyllbarheten för
dubbelbotten, brännolje- och andra
tankar till tal, som i varje särskilt fall
bestämmas av administrationen.

(c) Med undantag för de fall, som i
mom. (d) här nedan avses, skall medelfyllbarheten
för hela den avdelning av
fartyget, som ligger för om (eller akter
om) maskineriavdelningen, beräknas enligt
följande formel:

63 + 35 -,
v

i vilken

a = rymden av passagerarrum, sådana
dessa äro definierade i regel 2,
vilka passagerarrum äro belägna under
marginallinjen och för (eller akter)
om maskineriavdelningen, och

v = totala rymden av den avdelning
av fartyget, som ligger under
marginallinjen och för (eller akter)
om maskineriavdelningen.

(d) Beträffande fartyg, vilket enligt
regel 22 av kapitel III tillåtits att
föra större antal personer än det för
livbåtarna medgivna och vilket enligt
mom. (d) i regel 1 av förevarande
kapitel skall uppfylla vissa särskilda
villkor, skall medelfyllbarheten för hela
den avdelning av fartyget, som ligger för
(eller akter) om maskineriavdelningen
beräknas enligt följande formel:

95—35-,

v •

i vilken

b = rymden av sådana för (eller
akter) om maskineriavdelningen belägna
utrymmen under marginallinjen
och över överkanten av bottenstockar,
innerbotten resp. piktankar, vilka
äro avsedda för och använda som
lastrum, kolrum, brännoljetankar, förråds-,
resgods- eller postrum, kättingboxar
eller färskvattentankar; och

v = totala rymden av den avdelning
av fartyget, som ligger under
marginallinjen och för (eller akter)
om maskineriavdelningen.

Beträffande fartyg, som nyttjas i
sådan trafik, där någon väsentlig lastmängd
i allmänhet icke föres i lastrummen,
skall icke någon del av lastutrymmena
inräknas i volymen »b».

(e) Där fråga är om anordningar av
ovanligt slag, må administrationen medgiva
eller fordra en detaljerad beräkning
av medelfyllbarheten för de för eller
akter om maskineriavdelningarna belägna
avdelningarna. Vid sådan beräkning
skall fyllbarheten för passagerarrum,
sådana dessa äro bestämda i regel 2,
sättas till 95, fyllbarheten för avdelningar
inrymmande maskineri till 80,
fyllbarheten för last-, kol- och förrådsrum
till 60 samt fyllbarheten för dubbelbotten-,
brännolje- och andra tankar
till det värde som i varje särskilt fall
må bestämmas av administrationen.

(/) Där i ett av två vattentäta tvärskeppsskott
begränsat mellandäcksrum
är inrymt passagerar- eller besättningsrum,
skall hela mellandäcksrummet, med
undantag för vart och ett rum, som är
fullständigt begränsat av permanenta
skott av stål och som användes till annat
ändamål, anses såsom passagerarrum.
Därest emellertid det ifrågakommande
passagerar- eller besättningsrummet
är fullständigt begränsat av permanenta
skott av stål, behöver endast
det sålunda begränsade rummet anses
såsom passagerarrum.

Regel 5.

Tillåten rumslångd.

(a) Fartyg skall indelas i vattentäta
rum så effektivt som möjligt med hänsyn
till den användning, för vilken fartyget
är avsett. Indelningsgraden skall
variera med fartygets längd och den
trafik, för vilken detsamma är avsett,
på så sätt, att den högsta indelningsgraden
gäller för sådana fartyg med
största längd, som huvudsakligen äro
avsedda för befordran av passagerare.

(b) Jndelningsfaktor. Den största tilllåtna
längden av ett rum, vars mitt är

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

belägen i vilken som helst punkt av
fartygets längd, erhålles genom att multiplicera
fyllningslängden i samma punkt
med en konstant, kallad indelningsfaktor.

Indelningsfaktorn är beroende av fartygets
längd och varierar för en given
längd av fartyget allt efter karaktären
av den trafik, för vilken fartyget är
avsett. Denna faktor minskas på ett
regelbundet och kontinuerligt sätt:

(i) i mån, som fartygets längd
ökas, och

(ii) från en faktor A, som gäller
för fartyg, vilka huvudsakligen äro
avsedda för förande av last, till en
faktor B, som gäller för fartyg, vilka
huvudsakligen äro avsedda för befordran
av passagerare.

Variationerna i avseende å faktorerna

A och B erhållas enligt följande formler

(I) och (II), i vilka L är fartygets
längd, sådan denna är definierad i
regel 2:

L i meter.

oS 2

A = + 0,18 (L = 131 eller mera).

L i eng. fot.

100

A = . ™ , + 0,18 (L = 430 eller

mera) .... (I)

M = maskineriavdelningens rymd,
sådan denna är definierad i regel 2,
ökad med rymden av alla permanenta
brännoljetankar, vilka äro belägna
över dubbelbotten och för eller akter
om maskineriavdelningen;

P = totala rymden av passagerarrummen
under marginallinjen, sådana
dessa äro definierade i regel 2;

V = fartygets totala rymd under
marginallinjen;

Pt = KN, där

N är det antal passagerare, för vilket
fartyget är avsett att erhålla certifikat,
och

K har ettdera av följande värden:

Värde av K

Längden i meter och rymden
i kubikmeter.......... 0,056 L

Längden i eng. fot och
rymden i eng. kubikfot.... 0,6 L

Är värdet av KN större än summan
av P och totala rymden av de ifrågakommande
passagerarrummen över marginallinjen,
skall Pt givas det största
värde, som erhålles vid jämförelse mellan
nämnda summa och 2/3 KN.

Där Pj är större än P, är:

M + 2PX
V + Pi — P "

..(III)

B =

30,3

L —42

L i meter.

- 0,18 (L = 79 eller mera).

och i annat fall är:
C9 = 72

... (IV)

L i eng. fot.

B = t 10?qo + °>18 (L = 260 eller

mera).... (II).

(c) Trafikkaraktär. För ett fartyg med
en given längd bestämmes den tilllämpliga
indelningsfaktorn av ett tal
(i det efterföljande kallat karaktärstalet),
vilket är karakteristiskt för den
trafik, vari fartyget nyttjas, och vilket
erhålles ur formlerna (III) och (IV), i
vilka:

Cs = karaktärstalet;

L = fartygets längd, sådan denna
är definierad i regel 2;

I fråga om ett fartyg, som icke är försett
med genomgående skottdäck, skola
rymderna beräknas upp till den marginallinje,
som användes vid bestämmandet
av fyllningslängderna.

(d) Bestämmelser rörande rumsindelning
för fartyg, som icke avses i mom. (e)
av denna regel. — (i) Rumsindelningen
akter om för piken i fartyg, vilkas långd
är 131 meter (eller 430 eng. fot) eller
mera bestämmes, om karaktärstalet är
23 eller därunder, genom faktorn A, som
erhålles enligt formeln (I); om karaktärstalet
är 123 eller däröver, genom faktorn
B, som erhålles enligt formeln (II); och
om karaktärstalet ligger mellan 23 och

Kungl. Maj.ts proposition nr 33-

123 genom faktorn F, som erhålles genom
linjär interpolation mellan faktorerna A
och B medelst användning av formeln:

(A-B) (Cs-—23)
F = A--100

(V)

Där faktorn F är mindre än 0,40 och
det för administrationen tillfredsställande
styrkes, att det är olämpligt att
använda faktorn F i fråga om ett maskinerirum,
må rumsindelningen för maskinerirummet
bestämmas genom användande
av en större faktor, dock icke
överstigande 0,40.

(ii) Rumsindelningen akter om förpiken
i fartyg, vilkas längd är mindre än 131
meter (eller 430 eng. fot) men icke mindre
än 79 meter (eller 260 eng. fot),
skall, om karaktärstalet är lika med S,
där

c 3574 —25L/t . . ,

S =-7^---(L i meter) =

9382 — 20 L
34

(L i eng. fot),

bestämmas genom en faktor lika med ett;
om karaktärstalet är 123 eller däröver
genom faktorn B, som erhålles av formeln
(II); om karaktärstalet ligger mellan
S och 123 genom faktorn F, som erhålles
genom linjär interpolation mellan
talet ett och faktorn B enligt formeln:

(1—B) (Cs-S)
123—S

(VI)

(iii) Rumsindelningen akter om förpiken
i fartyg, vilkas längd är mindre
än 131 meter (eller 430 eng. fot) men
icke mindre än 79 meter (eller 260
eng. fot) och vilkas karaktärstal är
mindre än S, ävensom i alla fartyg,
vilkas längd är mindre än 79 meter
(eller 260 eng. fot), bestämmes genom en
faktor lika med ett, för så vitt ej i något
fall för administrationen tillfredsställande
styrkes, att det beträffande någon
del av fartyget är olämpligt att använda
denna faktor, i vilket fall administrationen
må medgiva sådana lättnader,
som kunna befinnas befogade med hänsyn
tagen till alla föreliggande omständigheter.

(iv) Bestämmelserna i mom. (d) (iii)

skola gälla även för sådana fartyg av
vilken längd som helst, vilka äro avsedda
att få föra passagerare till ett
antal, överstigande 12 men icke större
än det minsta av följande tal:

L2 (i meter) = L* (i eng. fot) ^ 5Q

(e) Särskilda bestämmelser för rumsindelning
i fartyg, vilka enligt regel 22
av kapitel III tillåtits föra större antal
personer än det för livbåtarna medgivna
och vilka enligt regel 1 mom. (d) av detta
kapitel skola uppfylla särskilda fordringar.

(i) (a) Beträffande fartyg huvudsakligen
nyttjade till förande av passagerare
skall rumsindelningen akter om
förpiken bestämmas genom en faktor
lika med 0,50 eller, om faktorn fastställd
enligt mom. (c) och (d) i denna
regel är mindre, genom denna faktor.

(b) Har dylikt fartyg en längd
understigande 91,5 meter (eller 300 eng.
fot), må administrationen, om den finner
användandet av dylik faktor olämpligt i
något rum, medgiva, att längden av
detta rum bestämmes genom en större
faktor, vilken dock skall vara den
minsta, som kan anses lämplig och skälig
med hänsyn till föreliggande omständigheter.

(ii) Om nödvändigheten att föra jämförelsevis
stora lastmängder gör det
olämpligt att fordra att rumsindelningen
akter om förpiken bestämmes genom en
faktor icke överstigande 0,50, skall, oberoende
av om fartygets längd understiger
91,5 meter (eller 300 eng. fot)
eller ej, rumsindelningen bestämmas i
överensstämmelse med de efterföljande
punkterna (a) till och med (e), varvid
administrationen dock, i de fall den
finner fordran på sträng överensstämmelse
i något avseende vara oskälig,
må tillåta sådant annat tillfredsställande
anordnande av de vattentäta skotten
som synes befogat och icke minskar
rumsindelningens allmänna effektivitet.

(a) Bestämmelserna beträffande karaktärstalet
i mom. (c) av denna regel
skola tillämpas med det undantaget,
att, vid beräkning av värdet av
skall K, där fråga är om passagerare

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

med sovplats, hava det största av
de båda värdena 3,55 kubikmeter
(eller 125 eng. kubikfot) och det i
mom. (c) av denna regel angivna
värdet samt, där fråga är om passagerare
utan sovplats, hava värdet 3,55
kubikmeter (eller 125 eng. kubikfot).

(b) Faktorn B i mom. (b) av denna
regel skall ersättas med faktorn BB,
bestämd enligt följande formel:

L i meter

BB = + 0,20 (L = 55 och där ^

*** över)

L i fot

BB = T—7’®0 + 0,20 (L = 180 och

däröver).

(c) Rumsindelningen akter om förpiken
i fartyg med en längd av 131
meter (eller 430 eng. fot) eller däröver
skall bestämmas, om fartygets karaktärstal
är 23 eller mindre, med användande
av faktorn A, som erhålles
enligt formeln (I) i mom. (b) av denna
regel, om karaktärstalet är 123 eller
mera, med användande av faktorn
BB, som erhålles enligt formeln i
punkten (ii) (b) i detta moment, och,
om karaktärstalet ligger mellan 23
och 123, med användande av faktorn
F, som erhålles genom linjär interpolation
mellan faktorerna A och BB enligt
formeln:

(A-BB) (C8—23)
100

dock skall, om den sålunda erhållna
faktorn F är mindre än 0,50, den
faktor användas, som är minst av
de båda faktorerna 0,50 och den
enligt bestämmelserna i mom. (d) (i)
av denna regel beräknade.

(rf) Rumsindelningen akter om förpiken
i fartyg, vilkas längd är mindre
än 131 meter (eller 430 eng. fot) men
icke mindre än 55 meter (eller 180 eng.
fot), skall, om karaktärstalet är lika
med S1( där

3712 —25 L
19

(L i meter)

c 1950 —4L,T .

Sx =-1Q--(L i eng. fot),

bestämmas med användande av en
faktor lika med ett; är karaktärstalet
123 eller däröver, skall bestämningen
ske med användande av faktorn BB,
som erhålles enligt formeln i punkt

(ii) (b) av detta moment; ligger karaktärstalet
mellan Si och 123, skall bestämningen
ske med användande av
faktorn F, som erhålles genom linjär
interpolation mellan talet ett och faktorn
BB enligt formeln:

(1 — BB) (Cs-Sx)

123 — Sx

dock må i de båda senare fallen, om
den sålunda erhållna faktorn är mindre
än 0,50, rumsindelningen bestämmas
genom en faktor, som icke är
större än 0,50.

(e) Rumsindelningen akter om förpiken
i fartyg, vilkas längd är mindre
än 131 meter (eller 430 eng. fot) men
icke mindre än 55 meter (eller 180
eng. fot) och vilkas karaktärstal är
mindre än St, samt i alla fartyg, vilkas
längd är mindre än 55 meter (eller
180 eng. fot), skall bestämmas genom
en faktor lika med ett, för så vitt ej
för administrationen tillfredsställande
styrkes, att denna faktors användning
är olämplig för vissa rum, i vilket fall
administrationen må lämna sådana
eftergifter beträffande dessa rum, som
befinnas befogade med hänsyn tagen
till alla föreliggande omständigheter,
dock under villkor att det akterligaste
rummet och så många som möjligt
av de förliga rummen (mellan förpiken
och akterkanten av maskineriavdelningen)
skola ligga inom fyllningslängden.

Regel 6.

Särskilda bestämmelser rörande
rumsindelningen.

(a) Äro inom någon eller några delar
av ett fartyg de vattentäta skotten
dragna upp till ett högre däck än i de
övriga delarna av fartyget och önskar
man vid beräkning av fyllnadslängden

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

tillgodoräkna denna högre uppdragning
av skotten, må särskilda marginallinjer
användas för varje sådan del av fartyget
under villkor att

(i) fartygssidorna utefter fartygets
hela längd äro uppdragna till det däck,
till vilket den högst belägna marginallinjen
hänför sig, och alla öppningar
i bordläggningen under detta däck utefter
fartygets hela längd vid tillämpningen
av regel 13 betraktas såsom
liggande under en marginallinje; och

(ii) vart och ett av de två rummen
intill avsatsen i skottdäcket
ligger inom den tillåtna rumslängd,
som hänför sig till resp. marginallinje,
och dessutom rummens sammanlagda
längd icke överstiger två gånger den
tillåtna rumslängd som hänför sig till
den lägre marginallinjen.

(b) (i) Längden av ett rum må överstiga
den tillåtna rumslängden, sådan
denna är bestämd enligt regel 5, under
villkor att den sammanlagda längden av
det ifrågavarande rummet och vilket som
helst av de båda angränsande rummen
icke överstiger vare sig fyllningslängden
eller två gånger den tillåtna rumslängden.

(ii) Där det ena av de två angränsande
rummen är beläget inom
maskineriavdelningen och det andra
utanför densamma samt medelfyllbarheten
för den avdelning av fartyget, i
vilken det senare rummet är beläget, avviker
från medelfyllbarheten för maskineriavdelningen,
skall den sammanlagda
längden av de två rummen korrigeras
genom användande av medelfyllbarheten
för de två avdelningar av fartyget,
i vilka de två rummen äro belägna.

(iii) Där de två angränsande rummen
hava olika indelningsfaktorer, skall
den sammanlagda längden av de två
rummen bestämmas i förhållande härtill.

(c) I fartyg, vilkas längd är 131 meter
(eller 430 eng. fot) eller mera, skall ett
av huvudtvärskeppsskotten akter om
förpiken anbringas på ett avstånd från
den förliga perpendikeln, som icke må
vara större än den tillåtna rumslängden.

(d) Ett lmvudtvärskeppsskott må

vara försett med recess under villkor,
att recessen helt och hållet ligger innanför
vertikalplan på vardera sidan av
fartyget, belägna på ett avstånd från
bordläggningen lika med en femtedel
av fartygets bredd, sådan denna är definierad
i regel 2, samt mätt i rät vinkel
mot mittellinjen i höjd med den djupaste
indelningsvattenlinjen.

Varje del av en recess, som ligger
utanför denna begränsning, skall behandlas
som en avsats i enlighet med
nästföljande moment.

(e) Ett huvudtvärskeppsskott må förses
med avsats under förutsättning att
det uppfyller ett av följande villkor:

(i) Den sammanlagda längden av
de två genom det ifrågakommande
skottet avskilda rummen må icke
överstiga vare sig 90 procent av fyllningslängden
eller två gånger den tilllåtna
rumslängden, dock må i fartyg,
vars indelningsfaktor överstiger 0,9,
den sammanlagda längden av de två
ifrågavarande rummen icke överstiga
den tillåtna rumslängden.

(ii) Sådan ytterligare rumsindelning
invid avsatsen skall utföras, att
samma grad av säkerhet ernås, som
skulle erhållits genom plant skott.

(iii) Det rum, över vilket avsatsen
sträcker sig, må icke överskrida den
tillåtna rumslängd, som hänför sig till
en marginallinje dragen 76 mm (eller
3 eng. tum) under avsatsen.

(/) Där ett huvudtvärskeppsskott är
försett med recess eller avsats, skall detsamma
vid bestämmandet av rumsindelningen
tänkas vara ersatt med ett motsvarande
plant skott.

(g) Där avståndet mellan två närliggande
huvudtvärskeppsskott eller mellan
mot dessa svarande tänkta plana
skott, eller avståndet mellan de tvärskeppsplan,
som sammanfalla med de
närmaste avsatserna å skotten, är
mindre än 3,05 meter (eller 10 eng. fot)
plus 3 procent av fartygets längd och
även mindre än 10,67 meter (eller 35
eng. fot), skall endast ett av dessa skott
tagas i betraktande vid bestämmandet
av fartygets rumsindelning enligt regel 5.

(h) Där ett vattentätt huvudtvärskeppsrum
är uppdelat i mindre rum

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

och det för administrationen tillfredsställande
styrkes, att i händelse av
skada å endera fartygssidan över den
minsta av de båda längderna, 3,05
meter (eller 10 eng. fot) plus 3 procent
av fartygets längd och 10,67 meter (eller
35 eng. fot), huvudrummets hela rymd
icke vattenfylles, må en i förhållande
därtill skälig ökning medgivas beträffande
den tillåtna rumslängd, som
eljest är föreskriven för sådant vattentätt
rum. I sådant fall må dock för den
oskadade sidan ej antagas större effektiv
flytkraft än som antagits för den
skadade sidan.

Regel 7.

Stabilitet hos fartyg i skadat skick.

(ia) Fartyg skall under alla nyttjandeförhållanden
äga tillräcklig kvarstående
stabilitet, då vilket som helst av de
huvudrum, för vilka bestämmelserna om
fyllningslängd gälla, vattenfylles i den
omfattning som kan ske genom rummets
sättande i direkt förbindelse med
sjön.

Där två till varandra gränsande
huvudrum äro skilda genom ett skott,
som är försett med avsats enligt bestämmelserna
i mom. (e) (i) av regel 6, skall
fartygets kvarstående stabilitet vara
tillräcklig vid sådan vattenfyllning av
dessa två huvudrum, som kan ske
genom rummens sättande i direkt förbindelse
med sjön.

Är den fordrade indelningsfaktorn
0,5 eller mindre, skall den kvarstående
stabiliteten vara tillräcklig vid sådan
vattenfyllning av vilka som helst två
till varandra gränsande huvudrum, som
kan ske genom rummens sättande i
direkt förbindelse med sjön.

(b) (i) Fordringarna i mom. (a) av
denna regel skola fastställas genom beräkningar,
vilka verkställas enligt efterföljande
mom. (c), (d) och (/) och taga
hänsyn såväl till fartygets proportioner
och konstruktionsdata som ock till de
skadade rummens beskaffenhet och
form. Vid utförande av dessa beräkningar
skall fartyget antagas vara nyttjat
på sådant sätt som med hänsyn till
stabiliteten är det sämsta tänkbara.

(ii) Där det är avsett att anbringa
däck, innerbordläggning eller långskeppsskott
av tillräcklig täthet att förhindra
större läckage, skall för administrationen
tillfredsställande styrkas att
vederbörlig hänsyn härtill tagits vid
beräkningarna.

och ytfyllbarheterna:

Utrymme Fyllbarhet

innehållande last, kol eller förråd 60

innehållande bostäder ........ 95

innehållande maskineri........ 85

avsett för vätskor ......0 eller 95*

(d) Skadan skall antagas hava minst
följande utsträckning.

(i) I långskeppsled: den minsta av
de båda längderna: 3,05 meter (eller
10 eng. fot) plus 3 procent av fartygets
längd och 10,67 meter (eller 35
eng. fot).

(ii) I tvärskeppsled (mätt inombords
från fartygssidan i rät vinkel
mot fartygets medellinje i höjd med
den djupaste indelningsvattenlinjen):
en längd motsvarande en femtedel av
fartygets bredd, sådan denna definierats
i regel 2.

(iii) I höjdled: Från tanktaket i dubbelbotten
upp till marginallinjen.

(iv) Om en skada av mindre utsträckning
än den i punkterna (i),
(ii) och (iii) angivna skulle resultera i
ett allvarligare krängningsläge eller
en större förlust av metacenterhöjd,
skall beräkningen grunda sig på dylik
skada.

(e) O symmetrisk vattenfyllning skall
genom lämpliga anordningar i möjligaste
mån förebyggas. Där särskilda
anordningar för vattenöverföring i tvärskeppsled
förefinnas, skola dessa liksom
ock den största slagsidan före intagandet
av jämnviktsläge kunna godkännas
av administrationen. Lämpliga upplysningar
beträffande användningen av
sistnämnda anordningar skola tillställas
fartygets befälhavare.

* Det av dessa värden, som innebär de strängaste
fordringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(/) Fartygets slutliga läge efter erhållen
skada skall, sedan åtgärder vidtagits
för att räta upp fartyget, vara följande: (i)

I fall av symmetrisk vattenfyllning
skall den återstående metacenterhöjden
vara positiv, dock må
administrationen i särskilda fall godtaga
en negativ metacenterhöjd (i
upprätt läge) under villkor att uppkommande
slagsida icke överstiger
sju grader.

(ii) I fall av osymmetrisk vattenfyllning
får den totala slagsidan icke
överstiga sju grader, dock må administrationen
i särskilda fall tillåta
ytterligare slagsida förorsakad av det
osymmetriska momentet; den slutliga
slagsidan må emellertid icke i
något fall överstiga femton grader.

(iii) I intet fall får marginallinjen
komma under vattenytan i det slutliga
fyllningsläget. Om det kan antagas
att marginallinjen möjligen kan
komma under vattenytan vid något
tillfälle medan vatten inströmmar i
fartyget, må administrationen fordra
sådana undersökningar och anordningar
som den anser nödvändiga för
fartygets säkerhet.

(g) Fartygets befälhavare skall förses
med de data, som äro nödvändiga att
taga hänsyn till för att fartyget under
olika nyttjandeförhållanden skall kunna
bibehålla tillräcklig kvarstående
stabilitet vid inträffad kritisk skada.
Beträffande fartyg, som erfordra särskilda
anordningar för vattenöverföring
i tvärskeppsled, skall fartygets befälhavare
erhålla upplysning om de stabilitetsförhållanden,
på vilka krängningsberäkningarna
äro grundade, och göras
uppmärksam på, att en överdrivet stor
krängning kan uppstå, om fartyget under
ogynnsamma förhållanden skadas.

(/i) (i) Inga eftergifter från fordringarna
på stabilitet hos fartyget i
skadat skick må lämnas av en administration,
med mindre det visas att den
kvarstående metacenterhöjd, som under
varje nyttjandeförhållande är erforderlig
för uppfyllande av dessa fordringar,
är onödigt stor för avsett nyttjandeförhållande.

(ii) Eftergifter från fordringar på
stabilitet hos fartyget i skadat skick må
medgivas endast i undantagsfall och
endast på det villkoret att administrationen
finner, att dimensioner, arrangement
och andra för fartyget utmärkande
egenskaper äro de efter inträffad
skada ur stabilitetssynpunkt mest fördelaktiga,
som under för handen varande
omständigheter lämpligen och skäligen
kunna ifrågakomma.

Regel 8.

Pik- och maskinerirumsskott,
axeltunnlar m. m.

(a) (i) Fartyg skall vara försett med
ett förpik- eller kollisionsskott, vilket
skall vara vattentätt upp till skottdäcket.
Detta skott skall vara anbragt
på ett avstånd från den förliga perpendikeln
av minst 5 procent av fartygets
längd och av högst 3,05 meter (eller
10 eng. fot) plus 5 procent av fartygets
längd.

(ii) Om fartyget är försett med en
lång back, skall förpikskottet vädertätt
uppdragas till det däck, som ligger omedelbart
över skottdäcket. Den sålunda
uppdragna delen behöver icke anbringas
i direkt fortsättning med den undre delen
av skottet, för såvitt den övre delen
är anbragt på ett avstånd från den förliga
perpendikeln av minst 5 procent
av fartygets längd och den del av skottdäcket,
som bildar avsatsen, är fullt
vädertät.

(b) Därjämte skola akterpikskott
ävensom skott, avskiljande maskineriavdelningen,
sådan denna är definierad
i regel 2, från för och akter därom belägna
last- och passagerarrum, vara
anbragta och vattentätt uppdragna till
skottdäcket. Akterpikskottet behöver
dock icke dragas upp till skottdäcket,
såvida ej fartygets säkerhet med hänsyn
till rumsindelningen eljest förminskas.

(c) Propellerhylsor skola under varje
förhållande vara inneslutna i vattentäta
rum av måttlig storlek. Packningsboxen
skall anbringas i en vattentät
axeltunnel eller annat vattentätt rum,
som är skilt från det rum, där propeller -

3 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö0. 1 samt. Nr 33.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

hylsan är belägen, och har sådan rymd,
att, därest det till följd av läckning
genom boxen fylles med vatten, marginallinjen
icke kommer under vattenytan.

Regel 9.

Dubbelbottnar.

(a) En dubbelbotten, sträckande sig
från förpikskottet till akterpikskottet,
skall anordnas i den mån så är lämpligt
och förenligt med fartygets konstruktion
och avsedda användning.

(i) Fartyg, vilkas längd är minst
61 meter (eller 200 eng. fot) men
mindre än 76 meter (eller 249 eng.
fot), skola vara försedda med dubbelbotten,
som sträcker sig åtminstone
från förliga ändan av maskineriavdelningen
till förpikskottet eller så nära
detta skott som är praktiskt möjligt.

(ii) Fartyg, vilkas längd är minst
76 meter (eller 249 eng. fot) men
mindre än 100 meter (eller 330 eng.
fot), skola åtminstone utanför maskineriavdelningen
vara försedda med
dubbelbotten, sträckande sig till föroch
akterpikskotten eller så nära dessa
skott som är praktiskt möjligt.

(iii) Fartyg, vilkas längd är 100
meter (eller 330 eng. fot) eller mera,
skola midskepps vara försedda med
dubbelbotten, som sträcker sig till
för- och akterpikskotten eller så nära
dessa skott som är praktiskt möjligt.

(b) Å fartyg, som skola vara försedda
med dubbelbotten, skall denna utdragas
mot fartygssidorna på sådant sätt, att
den skyddar bottnen till slagets rundning.
Detta skydd skall anses tillfredsställande,
då skärningslinjen mellan
marginalplåten och bordläggningen i
slaget ingenstädes kommer under ett
horisontalplan genom den punkt, där
nollspantet skär en diagonal, som bildar
25’ vinkel med baslinjen och som skär
denna på ett avstånd av fartygets halva
bredd från fartygets mittlinje.

och må icke ligga närmare bottenbordläggningen
eller marginalplåtens innerkant
än 457 mm (eller 18 eng. tum).
En länsbrunn, sträckande sig till bottenbordläggningen,
medgives dock i aktre
ändan av axeltunneln å propellerfartyg.
Andra brunnar (t. ex. för smörjolja
under huvudmaskiner) må tillåtas av
administrationen, om den finner anordningarna
erbjuda ett skydd motsvarande
det som erhålles med en dubbelbotten
i överensstämmelse med denna
regel.

(d) Inom sådana vattentäta rum av
måttlig storlek, som uteslutande användas
till förande av vätskor, behöver
dubbelbotten icke anordnas, under förutsättning
likväl att administrationen
anser fartygets säkerhet ej bliva därigenom
minskad vid inträffade botteneller
sidoskador.

(e) Beträffande fartyg, på vilket föreskrifterna
i mom. (d) av regel I i detta
kapitel äga tillämpning och vilket är
sysselsatt i regelbunden trafik inom
gränserna för en kort internationell resa,
sådan denna definierats i regel 2 av
kapitel III, må administrationen, i
fråga om varje sådan del av fartyget
för vilken rumsindelningen bestämts
genom en faktor icke överstigande 0,50,
meddela eftergift från fordran å dubbelbotten,
under förutsättning att administrationen
finner anordnandet av dubbelbotten
i denna del icke vara förenligt
med fartygets konstruktion och lämpliga
utnyttjande.

Regel 10.

Fastställande och anbringande av märken
samt anteckning om indelning svattenlinjer.

(a) För att säkerställa upprätthållandet
av den för fartyget gällande indelningsgraden
skall en mot det för indelningen
godkända djupgåendet svarande
vattenlinje bestämmas och utmärkas
å fartygets sidor. Ett fartyg, vari finnas
rum, så inrättade, att de omväxlande
kunna användas till befordran av passagerare
och last, kan, på redarens begäran,
förses med ytterligare en eller flera
indelningsvattenlinjer, vilka bestämmas
och utmärkas på fartygets sidor på så

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

sätt, att de svara mot de av administrationen
för de olika användningssätten
godkända djupgåendena.

(b) De bestämda och utmärkta indelningsvattenlinjerna
skola antecknas i
säkerhetscertifikatet samt betecknas
med C. 1 för det fall, att fartyget
huvudsakligen nyttjas för befordran av
passagerare, och med C. 2, C. 3 o. s. v.
för fall, då fartyget nyttjas för annan
trafik.

(c) Det fribord, som svarar mot en
var av dessa indelningsvattenlinjer, skall
uppmätas på samma plats och från
samma däckslinje som de fribord, vilka
fastställts enligt 1930 års internationella
lastlinjekonvention.

(d) Det fribord, som svarar mot eu
var godkänd indelningsvattenlinje, och
det användningssätt, för vilket fribordet
är godkänt, skola tydligt angivas i
säkerhetscertifikatet.

(e) Märke för indelningsvattenlinje
må i intet fall anbringas ovanför den
djupaste lastvattenlinjen i salt vatten,
sådan denna är bestämd med hänsyn till
fartygets styrka och/eller enligt 1930
års internationella lastlinjekonvention.

(/) Oavsett läget av märkena för indelningsvattenlinjerna,
må ett fartyg
i intet fall nedlastas så djupt, att det för
årstiden och farvattnet gällande fribordsmärket,
sådant detta är fastställt
enligt 1930 års internationella lastlinjekonvention,
kommer under vattenytan.

(g) Ett fartyg må i intet fall nedlastas
så djupt, att medan fartyget befinner
sig i saltvatten, märket för den indelningsvattenlinje,
som gäller för den särskilda
resan och det förekommande användningssättet,
kommer under vattenytan.

Regel 11.

Konstruktion och första provning av
vattentäta skott m. m.

(a) Vattentäta tvärskepps- och långskeppsskott
skola vara så konstruerade,
att de med tillräcklig grad av säkerhet
kunna motstå trycket av en vattenpelare,
som når upp till marginallinjen
invid ifrågakommande skott. Dessa skott

skola vara så konstruerade, att de uppfylla
administrationens fordringar.

(b) (i) Avsatser och recesser i skotten
skola vara vattentäta och av samma styrka
som angränsande delar av skotten.

(ii) Där spant eller balkar gå
genom vattentätt däck eller vattentätt
skott, skall vattentäthet åstadkommas
utan användande av trä eller cement.

(c) Provning av huvudrummen medelst
vattenfyllning är icke ovillkorligen
erforderlig. En fullständig undersökning
av skotten skall verkställas av besiktningsman,
och i varje fall skall därvid
prov företagas genom vattenpåsprutning
medelst slang.

(d) Förpik, dubbelbottnar, tunnelkölar
inbegripna, och innerbordläggning
skola provas med trycket av en vattenpelare,
som räcker upp till marginallinjen.

(e) Tankar, som äro avsedda för
flytande ämnen och som ingå i fartygets
rumsindelning, skola underkastas
täthetsprov med trycket av den största
av de vattenpelare, som räcka upp till
djupaste indelningsvattenlinjen resp. till
två tredjedelar av höjden till marginallinjen,
räknat från kölens överkant vid
ifrågakommande tank, dock må i intet
fall höjden av vattenpelaren understiga
0,92 meter (eller 3 eng. fot) över tanktaket.

(/) De i mom. (d) och (e) omnämnda
proven äro avsedda för kontroll av att
de vidtagna anordningarna för rumsindelning
äro vattentäta, men få icke
betraktas såsom prov för utrönande av
något rums lämplighet för förande av
brännolja eller för annat särskilt ändamål,
som fordrar svårare prov på grund
av den höjd, till vilken det flytande ämnet
kan stiga i tanken eller dess rörledningar.

Regel 12.

Öppningar i vattentäta skott.

(a) Öppningar i vattentäta skott skola
inskränkas till det antal, som oundgängligen
betingas av fartygets konstruktion
och lämpliga utnyttjande. Dessa öppningar
skola vara försedda med tillfredsställande
stängningsanordningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(b) (i) Där rörledningar, spygatt,
elektriska ledningar e. d. dragas genom
vattentäta skott, skola anordningar vidtagas
för bibehållande av skottens vattentäthet.

(ii) Ventiler och kranar, som ej
ingå i ett rörsystem, må icke förekomma
i de vattentäta skotten.

(a) kollisionsskottet under marginallinj
en;

(b) vattentäta tvärskeppsskott, som
avskilja ett lastrum från ett angränsande
sådant, eller från ett permanent
kolrum eller reservkolrum; dock
med i mom. (g) av denna regel
nämnda undantag.

(ii) Med det undantag, varom
sägs i punkten (iii) av detta moment (c),
må genom kollisionsskottet under marginallinjen
dragas högst ett rör för fyllning
eller länsning av förpiken, och detta
under villkor, att röret är försett med en
skruvventil, som kan manövreras från
plats ovan skottdäcket och vars ventilhus
skall vara anbragt på kollisionsskottet
inuti förpiken.

(iii) Om förpiken är uppdelad för
att rymma två olika slags flytande
ämnen, må administrationen medgiva,
att genom kollisionsskottet under marginallinjen
dragas två rör, vartdera uppfyllande
de i nästföregående stycke angivna
fordringarna. Medgivandet må
dock lämnas endast under förutsättning,
att administrationen förvissat sig om att
det ytterligare röret icke lämpligen kan
ersättas med annan anordning och att
fartygets säkerhet, i betraktande av
den ytterligare rumsindelning som åstadkommes
genom förpikens uppdelning,
upprätthålles.

(tf) (i) Vattentäta dörrar i skott mellan
permanenta kolrum och reservkolrum
skola alltid vara tillgängliga, dock
med undantag för dylika dörrar till
kolrum på mellandäck enligt mom.

(0 (ii)-

(ii) Betryggande åtgärder, såsom
anbringande av skärmar eller dylikt,
skola vidtagas till förebyggande av att

kol hindrar stängningen av vattentäta
dörrar till kolrum.

(e) I maskineriavdelningen må icke,
med undantag för dörröppningar till
kolrum och axeltunnlar, anbringas mer
än en genomgångsöppning i varje huvudtvärskeppsskott.
Dessa genomgångsöppningar
skola vara försedda med skjutdörrar
och anbragta så, att höjden av
tröskeln blir den största praktiskt möjliga.
Anordningarna för att för hand
manövrera dessa dörrar från plats ovanför
skottdäcket skola vara placerade
utanför maskineriavdelningen, om så
kan ske med hänsyn till den erforderliga
mekanismens tillfredsställande anordnande.

(/) (i) Såsom vattentäta dörrar godkännas
endast gångjärnsdörrar, skjutdörrar
och andra dörrar av likvärdiga
typer. Dörrar, som fasthållas med allenast
bultar eller som stängas genom att
de falla ner av egen tyngd eller genom att
de påverkas av motvikt, godkännas ej.

(ii) Gångjärnsdörr skall vara försedd
med vred, som kunna hanteras å
bägge sidor om skottet.

(iii) Skjutdörr må vara skjutbar i
vågrät eller lodrät led. Om sådan dörr
må manövreras enbart med handkraft,
skall den kunna öppnas och stängas
genom en komplett vevrörelse såväl vid
dörren som från en tillgänglig plats ovan
skottdäcket.

(iv) Dörr, som skall kunna manövreras
medelst maskinkraft från en
central manöverplats, skall vara försedd
med sådan anordning, att den kan manövreras
medelst maskinkraft jämväl
från plats vid dörren. Denna anordning
skall vara så beskaffad, att dörren dels
stänges automatiskt, om densamma,
sedan den stängts från den centrala
manöverplatsen, öppnats från platsen
vid dörren och dels kan hållas stängd
medelst en vid densamma anbragt anordning,
som hindrar dörren att öppnas
från den centrala manöverplatsen. Kontrollhandtag
i förbindelse med den maskinella
manöveranordningen skola vid
dörren finnas på båda sidor om skottet
och skola vara så anordnade att person,
som passerar genom dörröppningen, kan
hålla båda handtagen i öppet läge.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Dörrar, som sålunda manövreras medelst
maskinkraft, skola vara försedda med
anordning, som kan manövreras för hand
såväl vid dörren som från tillgänglig
plats ovan skottdäcket. På sistnämnda
plats skall manövreringen för hand ske
genom komplett vevrörelse. Anordning
skall vidtagas för avgivande av varning
medelst ljudsignal när stängning av dörren
förestår; signalen skall avgivas i betryggande
tid innan dörrens rörelse börj ar.

(v) I fråga om alla typer av dörrar
skola indikatorer, angivande om
dörren är öppen eller stängd, anbringas
på alla de platser, från vilka dörren kan
manövreras, med undantag av platsen
vid dörren.

(g) (i) I rum, som äro avsedda för
passagerare, besättning eller för tjänsten
ombord, må vattentäta gångjärnsdörrar
anbringas allenast ovan däck, vars
undre yta på sin lägsta punkt bordvarts
ligger minst 2,13 meter (eller 7 eng. fot)
över den djupaste indelningsvattenlinjen;
under nämnda däck må dylika dörrar
icke anbringas i sagda rum.

(ii) Vattentäta gångjärnsdörrar av
betryggande konstruktion må, om de
anbringas så högt upp som med hänsyn
till deras nyttjande låter sig göra, tillåtas
i mellandäcksskott, som avskilja lastrum.
De mot fartygssida vettande lodräta
kanterna på sådana dörrar skola
vara belägna på ett avstånd från bordläggningen,
som icke understiger en
femtedel av fartygets bredd, sådan denna
definierats i regel 2. Detta avstånd skall
mätas vinkelrätt mot fartygets medellinje
i höjd med den djupaste indelningsvattenlinjen.
Dörrarna ifråga skola
stängas före anträdandet av resa samt
hållas stängda till sjöss. Tiden för dörrarnas
öppnande i hamn och stängande
före avgången från hamn skall antecknas
i sådan skeppsdagbok, som må föreskrivas
av administrationen. Där anbringande
av dylika dörrar ifrågasättes,
skall deras antal och anordnande underkastas
administrationens särskilda prövning,
varjämte redaren skall avfordras
förklaring, bestyrkande den obetingade
nödvändigheten av att anbringa dylika
dörrar.

(It) Alla övriga vattentäta dörrar skola
vara skjutdörrar.

(i) (i) När vattentäta dörrar, som
emellanåt måste hållas öppna till sjöss
— dörrar för tillträde till tunnlar undantagna
— äro anbragta i vattentäta
huvudtvärskeppsskott på sådan höjd,
att tröskeln befinner sig under den
djupaste indelningsvattenlinjen, skola
följande bestämmelser tillämpas:

(I) Där antalet dylika dörrar överstiger
5, skola alla vattentäta skjutdörrar
kunna manövreras medelst
maskinkraft och kunna stängas samtidigt
från en plats på kommandobryggan.

(II) Där antalet dylika dörrar icke
överstiger 5:

(a) Om karaktärstalet icke överstiger
30, må alla vattentäta skjutdörrar
manövreras med enbart
handkraft;

(b) Om karaktärstalet överstiger
30, skola alla de vattentäta skjutdörrarna
kunna manövreras medelst
maskinkraft;

(c) Finnes i något fartyg, det må
hava vilket karaktärstal som helst,
allenast en vattentät dörr förutom
tunneldörren och är den förra av
dessa två dörrar belägen i maskineriavdelningen,
må administrationen
medgiva, att båda dörrarna manövreras
med enbart handkraft.

(ii) Där vattentäta dörrar äro anbragta
mellan kolrum på mellandäck
under skottdäcket, och dessa dörrar
emellanåt måste hållas öppna till sjöss
för lämpning av kol, skola desamma
kunna manövreras medelst maskinkraft.
Tiden för dörrarnas öppnande och
stängande skall antecknas i sådan
skeppsdagbok, som må föreskrivas av
administrationen.

(iii) Därest trummor till kylrunr
för last dragas genom flera än ett vattentätt
huvudtvärskeppsskott och öppningarnas
trösklar ligga mindre än 2,13
meter (eller 7 eng. fot) över den djupaste
indelningsvattenlinjen, skola de vattentäta
dörrarna till sådana öppningar kunna
manövreras medelst maskinkraft.

(/) Löstagbara plåtar i skott må
endast användas i maskinerirum. Dylika
plåtar skola alltid vara fastsatta på sina
platser innan fartyget lämnar hamn och
må till sjöss endast borttagas i händelse

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

av yttersta nödfall. Vid plåtarnas fast- (c) (i) Där i ett mellandäck finnas
sättande på sina platser, skola nödiga fönsterventiler, vilkas öppningars underåtgärder
vidtagas för åstadkommande kanter ligga under en parallellt med

av full vattentäthet i anliggningen.

(k) Alla vattentäta dörrar skola hållas
stängda till sjöss med undantag för
de tillfällen, då deras öppnande nödvändigtvis
erfordras för skeppstjänsten;
de skola ständigt vara i ordning för
omedelbart stängande.

(.I) (i) Där trummor eller tunnlar,
anordnade såsom förbindelse mellan
rum för besättningen och eldningsrum
eller för framdragande av rörledningar
eller för annat ändamål äro dragna
genom vattentäta huvudtvärskeppsskott,
skola dessa trummor eller tunnlar
vara vattentäta samt uppfylla de bestämmelser,
som äro fastställda i regel
15. Tillträde till minst en ända av varje
sådan trumma eller tunnel skall, om
trumman eller tunneln användes som
genomgång till sjöss, beredas genom en
trunk, som vattentät sträcker sig så
högt upp, att dess tillträdesöppning är
belägen över marginallinjen. Tillträde
till den andra ändan av sådan trumma
eller tunnel må beredas genom en vattentät
dörr av den typ, som erfordras
med hänsyn till dörrens läge i fartyget.
Sådana trummor eller tunnlar må icke
dragas genom det vattentäta skottet
närmast akter om kollisionsskottet.

(ii) När det ifrågasättes att draga
tunnlar eller trummor för konstgjort
drag genom vattentäta huvudtvärskeppsskott,
skall sådan anordning underkastas
administrationens särskilda
prövning.

Regel 13.

Öppningar i bordläggningen under
marginallinjen.

(a) Antalet öppningar i bordläggningen
skall icke vara större än som
oundgängligen betingas av fartygets
konstruktion och avsedda användning.

(b) Anordning och beskaffenhet av
stängningsanordningarna för varje öppning
i bordläggningen skola motsvara
det avsedda ändamålet och den plats,
varest de äro anbragta, samt över huvud
taget uppfylla administrationens fordringar.

skottdäcket bordvarts dragen linje, vars
lägsta punkt ligger på ett avstånd av
21/, procent av fartygets bredd över den
djupaste indelningsvattenlinjen, skola
alla fönsterventiler i detta mellandäck
vara fasta.

(ii) Alla fönsterventiler, vilkas
öppningars underkanter äro belägna
under marginallinjen men vilka icke
enligt punkt (i) av detta moment (c)
behöva vara fasta, skola vara så konstruerade,
att de icke kunna öppnas
utan medgivande av befälhavaren.

(iii) (a) Där i ett mellandäck underkanten
av öppningen av någon av
de i punkten (ii) av detta moment (c)
omförmälda fönsterventilerna ligger
under en parallellt med skottdäcket
bordvarts dragen linje, vars lägsta
punkt ligger på ett avstånd av 1,37
meter (eller 41/2 eng. fot) plus 21/t procent
av fartygets bredd över vattenytan,
då fartyget lämnar hamn, skola
alla fönsterventiler i detta mellandäck
stängas vattentätt och säkras,
innan fartyget avgår från hamn, och
må de icke öppnas förrän fartyget
anländer till nästa hamn. I förekommande
fall skall dock hänsyn till tilllämpligt
färskvattenavdrag tagas.

(b) Tiden för dylika fönsterventilers
öppnande i hamn samt för deras
stängande och säkring före fartygets
avgång från hamn skall antecknas i
sådan skeppsdagbok, som må föreskrivas
av administrationen.

(c) För varje fartyg, som har en
eller flera fönsterventiler så placerade
att föreskrifterna i första stycket
av denna punkt äro tillämpliga, då
fartyget ligger på den djupaste indelningsvattenlinjen,
må administrationen
fastställa det största medeldjupgående,
vid vilket dessa fönsterventiler
skola anses hava öppningarnas
underkanter över den parallellt med
skottdäcket bordvarts dragna linje,
vars lägsta punkt ligger 1,37 meter
(eller 41/* eng. fot) plus 2V2 procent av
fartygets bredd över den vattenlinje,
som motsvarar största medeldjupgåendet,
och vid vilket djupgående

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

det därför är tillåtet såväl att lämna
hamn utan att dessförinnan hava
stängt och säkrat fönsterventilerna
om ock att öppna dem till sjöss på
befälhavarens ansvar under resan till
nästa hamn. I tropiska zoner, sådana
dessa definieras i 1930 års internationellan
lastlinjekonvention, må detta
största djupgående ökas med 0,305
meter (eller 1 eng. fot).

(d) Tillförlitliga stormluckor på gångjärn,
så anordnade att de kunna lätt och
effektivt stängas samt säkras vattentätt,
skola anbringas på insidan av alla
fönsterventiler. Akter om en åttondedel
av fartygets längd från förliga
perpendikeln och ovanför en parallellt
med skottdäcket bordvarts dragen linje,
vars lägsta punkt ligger 3,66 meter (eller
12 eng. fot) plus 2l/2 procent av fartygets
bredd över den djupaste indelningsvattenlinjen,
må dock stormluckorna i utrymmen,
avsedda för andra passagerare
än »steerage»-passagerare, vara löstagbara,
såvida de ej enligt 1930 års
internationella lastlinjekonvention skola
vara permanent fästa i sina rätta lägen.
Sådana löstagbara stormluckor skola förvaras
intill de fönsterventiler, för vilka
de äro avsedda.

(e) Fönsterventiler och tillhörande
stormluckor, som icke äro åtkomliga
under resa, skola stängas och säkras,
innan fartyget lämnar hamn.

(/) (i) Fönsterventiler må icke anbringas
i rum, vilka uteslutande äro
avsedda för förande av last eller kol.

(ii) Fönsterventiler må emellertid
anbringas i rum, avsedda för att omväxlande
föra last eller passagerare, men
fönsterventilerna skola vara så konstruerade,
att de eller deras stormluckor icke
kunna öppnas utan medgivande av befälhavaren.

(iii) Om last föres i sådana rum,
skola fönsterventilerna och deras stormluckor
stängas vattentätt och säkras
innan lasten intages. Stängningen och
säkringen skola antecknas i sådan
skeppsdagbok, som må föreskrivas av
administrationen.

(g) Sidoventiler för automatisk luftväxling
må icke utan särskilt medgivande
av administrationen anbringas

i bordläggningen under marginallinjen.

(h) Antalet spygatt, sanitära avlopp
och andra liknande öppningar i bordläggningen
skall inskränkas till det minsta
möjliga antingen därigenom, att en
och samma öppning tages i anspråk för
så många sanitära och andra ledningar
som möjligt, eller ock på annat tillfredsställande
sätt.

(i) (i) Alla vattenintag och avlopp
i bordläggningen skola vara försedda
med tillförlitliga och åtkomliga anordningar
till förhindrande av oavsiktligt
inträngande av vatten i fartyget.

(ii) (a) Med undantag för vad
som föreskrives i punkt (iii) av detta
moment (i) skall varje särskilt avlopp,
som går genom bordläggningen
från rum under marginallinjen, vara
försett antingen med en självverkande
backventil med avstängningsanordning,
som kan manövreras från plats
ovan skottdäcket, eller ock med två
självverkande backventiler utan sådan
anordning, av vilka den övre är dels
belägen å sådan plats över djupaste
indelningsvattenlinjen att den alltid
är åtkomlig för undersökning då fartyget
nyttjas, dels ock av en typ
som under normala förhållanden är
stängd.

(b) Där ventil med avstängningsanordning
finnes anbragt, skall manöverplatsen
ovan skottdäcket alltid
vara lätt åtkomlig, varjämte därstädes
skall finnas inrättning, angivande
om ventilen är öppen eller
stängd.

(iii) Vattenintag och avlopp för
huvud- och hjälpmaskineri skola vara
försedda med lätt åtkomliga kranar eller
ventiler mellan rören och bordläggningen
eller mellan rören och boxar fästa till
bordläggningen.

(/) (i) Landgångs-, last- och kolportar,
som äro anbragta under inarginallinjen,
skola vara av betryggande styrka.
De skola vara effektivt och vattentätt
stängda och säkrade, innan fartyget
avgår från hamn, samt skola hållas tillslutna,
medan fartyget är till sjöss.

(ii) Sådana portar få i intet fall
vara så placerade, att deras lägsta punkt

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

ligger under den djupaste indelningsvattenlinjen.

(k) (i) Inombordsöppning för ask-,
avfalls- och liknande trummor skall
vara försedd med effektivt lock.

(ii) Där inombordsöppningen är
belägen under marginallinjen, skall
locket kunna vattentätt tillslutas och
därjämte skall å trumman, på lätt åtkomlig
plats över den djupaste indelningsvattenlinjen,
anbringas en självverkande
backventil. När trumman icke
är i bruk, skola både locket och ventilen
hållas stängda och säkrade.

Regel 14.

Konstruktion och första provning av
vattentäta dörrar, fönsterventiler m. in.

(a) (i) I fråga om konstruktion, material
och utförande skola alla vattentäta
dörrar, fönsterventiler, landgångs-,
last- och kolportar, ventiler, rör samt
trummor för aska och avfall, omförmälda
i dessa regler, uppfylla administrationens
fordringar.

(ii) Ramarna till lodräta vattentäta
dörrar få icke i den nedre delen
vara försedda med spår, vari smuts kan
samlas och hindra dörren att sluta till
ordentligt.

(iii) Vattentäta dörrar, som lämna
direkt tillträde till rum, som innehålla
bunkerkol, skola liksom ramarna vara
av stålgjutgods eller smidesjärn.

(iv) Kranar eller ventiler till vattenintag
och avlopp för huvud- och
hjälpmaskineri skola, om deras inre
diameter överstiger 76 mm (eller 3 eng.
tum) vara av stål eller metall, beroende
på omständigheterna, eller ock av annat
ej sprött material.

(v) För andra kranar och ventiler
må, oberoende av deras storlek,
vanligt gjutjärn icke användas, om
kranarna och ventilerna äro anbragta
på bordläggningen under skottdäcket
eller inverka på anordningarna för fartygets
rumsindelning.

(b) Varje vattentät dörr skall provas
medelst trycket av en vattenpelare,
som räcker upp till marginallinjen.
Provet skall verkställas, innan fartyget

tages i bruk, antingen före eller efter
det dörren blivit insatt på sin plats
ombord.

Regel 15.

Konstruktion och första provning av
vattentäta däck, trunkar m. m.

(a) Vattentäta däck, trunkar, tunnlar,
tunnelkölar och ventilatorer skola
hava samma styrka som vattentäta
skott i motsvarande höj dläge. Anordningar
för åstadkommande av vattentäthet
ävensom stängningsanordningar
till förefintliga öppningar skola uppfylla
administrationens fordringar. Vattentäta
ventilatorer och trunkar skola uppdragas
åtminstone till skottdäcket.

(b) Efter färdigställandet skola vattentäta
däck, trunkar, tunnlar och ventilatorer
underkastas täthetsprov genom
besprutning medelst slang; beträffande
däck må provet verkställas genom överspolning.

Regel 16.

Sido- och andra öppningar m. m. över
marginallinjen.

(a) Fönsterventiler, landgångs-, lastoch
kolportar samt andra anordningar
för tillslutandet av öppningar i bordläggningen
över marginallinjen skola
vara lämpligt konstruerade och utförda
samt av betryggande styrka med hänsyn
till de rum, i vilka de äro anbragta,
ävensom till deras läge i förhållande
till den djupaste indelningsvattenlinjen,

(b) Skottdäcket eller ovan detta beläget
däck skall vara vädertätt i den
bemärkelsen, att vatten under vanliga
förhållanden till sjöss icke kan nedtränga
genom detsamma. Alla öppningar
i det för sjö utsatta väderdäcket
skola hava karmar av betryggande höjd
och styrka samt vara försedda med tillförlitliga
anordningar, varmed de hastigt
kunna tillslutas vädertätt.

(c) Länsportöppningar och/eller spygatt
skola anbringas i sådan utsträckning,
att väderdäcket under alla väderleksförhållanden
hastigt kan befrias från
vatten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33■

Regel 17.

Länsanordningar.

(a) Fartyg skola vara försedda med
tillförlitlig länsanordning, som kan
pumpa vatten från och länsa varje
vattentätt rum under alla praktiskt förekommande
förhållanden efter timad
skada och oavsett om fartyget ligger på
rätt köl eller har slagsida. För sådant
ändamål erfordras i regel anordnande av
länsning från slagen med undantag för
smalare rum i fartygets ändar, där en
länsanordning må vara tillräcklig. I rum
av ovanlig form kunna ytterligare anordningar
för länsning påfordras. Anordningar
skola vidtagas så att vattnet i
rummen kan fritt rinna till länsrören.
Betryggande anordningar skola vidtagas
för länsning av isolerade underrum.

(b) (i) Där ej i annan del av denna
regel annorlunda sägs, skall fartyg ha
minst tre maskindrivna pumpar, anslutna
till huvudlänsledningen. En av
dessa pumpar må drivas av fartygets
huvudmaskineri. Där karaktärstalet är
30 eller mera, skall ytterligare en oberoende
maskindriven pump finnas. I
fartyg, vars längd understiger 91, B meter
(eller 300 eng. fot) och vars karaktärstal
är mindre än 30, må en av de oberoende
maskindrivna pumparna ersättas av två
effektiva handlänspumpar av vevtyp, den
ena anbragt förut och den andra akterut.

(ii) Fordringarna äro sammanfattade
i följande tabell.

Fartygets längd	Mindre än 91"5 meter (eller 300 eng. fot)	915 meter (eller 300 eng. fot) eller mera
Karaktärstal	Mindre än 30	30 eller me- ra	Mindre än 30	30 eller me- ra
Handpumpar (må
ersättas med eu
oberoende pump)	2	—	—	—
Av huvudmaskine-
riet driven pump
(inå ersättas med
en oberoende
pump)..........	i	i	1	i i
Oberoende pumpar	i	3	2	3 i

(iii) Sanitär-, barlast- och spolvattenpumpar
må godkännas såsom
oberoende maskindrivna länspumpar,
därest de äro försedda med nödiga anslutningar
till länssystemet.

(c) Där så är praktiskt möjligt, skola
de maskindrivna länspumparna anbringas
i skilda vattentäta rum, så
anordnade eller belägna, att sannolikt
icke båda lätt bliva vattenfyllda genom
en och samma läcka. Där maskiner och
ångpannor äro belägna i två eller flera
vattentäta rum, skola de för länsning
avsedda pumparna så långt möjligt vara
fördelade å dessa rum.

(<d) På fartyg, vars längd är 91,5
meter (eller 300 eng. fot) eller mera eller
vars karaktärstal är 30 eller mera,
skall länssystemet vara så anordnat, att
minst en maskindriven pump kan användas
under alla vanliga förhållanden,
under vilka fartyget kan vattenfyllas
till sjöss. Denna fordran uppfylles om

(i) en av de föreskrivna pumparna
är en tillförlitlig nödlänspump, som
kan arbeta även under vatten och
har en ovan skottdäcket belägen
kraftkälla, eller

(ii) pumparna och deras kraftkällor
äro så fördelade över fartygets
längd att vid varje vattenfyllning,
som det fordras att fartyget skall
kunna tåla, åtminstone en pump
i ett oskadat rum kan användas.

(e) Med undantag av de pumpar, som
uteslutande äro avsedda för pikarna,
skall varje länspump, vare sig den drives
för hand eller maskinellt, vara anordnad
för länsning från vilket underrum
eller maskinerirum som helst i fartyget.

(/) (i) Varje oberoende maskindriven
länspump skall vara i stånd att i
huvudlänsledningen giva vattnet en
hastighet av minst 122 meter (eller 400
eng. fot) per minut. De oberoende maskindrivna
länspumpar, som äro placerade
i maskincrirum, skola ha direkta
sugledningar från dessa rum, dock erfordras
ej mer än två sugledningar från
något av rummen. Administrationen må
påfordra, att oberoende maskindrivna
länspumpar, som äro placerade i andra
rum, skola hava särskilda direkta sugledningar.
Direkta sugledningar skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

vara lämpligt anordnade; de som äro anbragta
i maskinerirum skola hava en
diameter, ej understigande huvudlänsledningens.

(ii) I koleldade fartyg skall i
pannrummet finnas, förutom de övriga
länsledningar som fordras enligt denna
regel, en böjlig slang, vilken har lämplig
diameter och tillräcklig längd samt
kan anslutas till sugsidan av en oberoende
maskindriven pump.

(g) Huvudcirkulationspumpar skola
hava med backventiler försedda direkta
sugledningar, som skola vara dragna
ned till den lägst belägna delen i maskinrummen
och som skola hava en
diameter av minst två tredjedelar av
diametern av huvudtilloppsröret för cirkulationsvattnet.
Där bränslet utgöres
av eller kan utgöras av kol och där
vattentätt skott icke finnes mellan
maskiner och ångpannor, skall minst
en av cirkulationspumparna vara försedd
med direkt avloppsrör till sjön eller ock
skall avlopp vara anordnat genom ett
grenrör till cirkulationsvattenavloppet.
Spindlarna till ventilerna för vattenintagen
från sjön och för de direkta sugledningsventilerna
skola nå väl över
maskinrumsdurken.

(h) (i) Alla rör från föreskrivna pumpar
för länsning av last- eller maskinerirum
skola vara helt avskilda
från rör, vilka kunna användas till fyllning
eller länsning av rum, avsedda för
vatten eller olja.

(ii) Blyrör må icke användas i
eller under kolrum eller brännoljetankar
eller i pann- eller maskinrum, däri inbegripet
motorrum, i vilka dagtankar för
olja eller brännoljepumpar äro anbragta.

(i) Administrationen skall utfärda bestämmelser
angående diametrar av huvudlänsledningen
och grenlänsledningarna.
Diametern av huvudlänsledningen
kan bestämmas approximativt enligt
följande formler:

d = 1,68 V L (B + D) + 25

där d = inre diametern av huvudlänsledningen
i millimeter
L = fartygets längd i meter
B = fartygets bredd i meter
D = fartygets mallade djup till
skottdäcket i meter; eller

d =

L (B + D)
2 500

+ 1

där d = inre diametern av huvudlänsledningen
i eng. tum
L = fartygets längd i eng. fot
B = fartygets bredd i eng. fot
D = fartygets mallade djup till
skottdäcket i eng. fot.

(/) Läns- och barlastpumpsystemet
skall vara så anordnat, att vatten icke
kan inkomma från sjön eller från barlasttankar
i last- eller maskinerirummen
eller från ett rum till ett annat. Särskilda
anordningar skola vara vidtagna
till förhindrande av att djuptank, som
är försedd med läns- och barlaströrledningar,
oavsiktligt fylles med vatten
från sjön, när djuptanken användes
såsom lastrum, eller tömmes genom
länsrör, när den innehåller vattenbarlast.

(k) Anordning skall vara vidtagen till
förhindrande av att ett rum, från vilket
länsrör leder, vattenfylles till följd av
att länsröret vid kollision eller grundstötning
blir i annat rum avslaget eller
på annat sätt skadat. För detta ändamål
skall — där ett rör till någon del är
beläget närmare fartygssidan än en femtedel
av fartygets bredd (mätt vinkelrätt
mot medellinjen i höjd med den djupaste
indelningsvattenlinjen) eller i tunnelköl
— i det rum, där rörets mynning
är belägen, å röret anbringas en backventil.

(Z) Alla fördelningslådor, kranar och
ventiler, som ingå i länsanordningarna,
skola anbringas på ställen, varest de
under vanliga förhållanden alltid äro
åtkomliga. De skola vara så anordnade,
att en av länspumparna, i händelse av
vattnets inträngande i fartyget, kan användas
för länsning av vilket som helst
av rummen. Där endast ett för alla pumpar
gemensamt rörsystem är anordnat,
skola kranar och ventiler, som äro nödvändiga
för reglering av länsningen,
kunna manövreras från plats ovan skottdäcket.
Där jämte huvudlänssystemet
finnes ett nödlänssystem, skall detta
senare vara oberoende av huvudlänssystemet
och så anordnat, att länsning
genom en pump kan sk^från varje rum,
vari vatten inkommit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

Regel 18.

Stabilitetsnndersökningar för passagerarfartyg
och lastfartyg.

(a) Passagerarfartyg och lastfartyg
skola, när de färdigbyggts, underkastas
krängningsförsök och deras grundläggande
stabilitetsförhållanden skola fastställas.
Befälhavaren skall förses med
sådana uppgifter härom, som erfordras
för fartygets lämpliga handhavande, och
ett exemplar av dessa uppgifter skall tillställas
vederbörande administration.

(b) Administrationen må bevilja eftergift
från fordran å krängningsförsök för
ett fartyg, under villkor att grundläggande
stabilitetsuppgifter, bekomna
genom krängningsförsök med ett systerfartyg,
finnas tillgängliga och att det
för administrationen styrkes, att säkra
stabilitetsuppgifter för det från krängningsförsök
befriade fartyget härigenom
kunna erhållas.

Regel 19.

Periodiska övningar med och undersökningar
av vattentäta dörrar m. m.

(a) Å nya och existerande fartyg skola
en gång i veckan företagas övningar i
manövrerandet av vattentäta dörrar,
fönsterventiler, ventiler och stängningsanordningar
för spygatt, ask- och avfallstrummor.
Å fartyg, vilka utföra
resor med en varaktighet av mer än en
vecka, skall en fullständig övning företagas,
innan fartyget avgår från hamn,
och därefter under resan minst en gång
i veckan; dock skall daglig övning företagas
med alla vattentäta, medelst
maskinkraft manövrerbara dörrar ävensom
med gångjärnsdörrar i huvudtvärskeppsskott,
såvida dessa dörrar användas
till sjöss.

(b) Vattentäta dörrar och alla därtill
hörande stängningsanordningar och visarinrättningar
ävensom de ventiler, vilkas
stängande är nödvändigt för att göra
ett rum vattentätt, liksom ock de ventiler,
vilkas funktion är nödvändig för
att åstadkomma trimning i tvärskcppsled
efter erhållen skada, skola till sjöss
underkastas periodisk undersökning
minst en gång i veckan.

Regel 20.

Anteckningar i skeppsdagbok.

(a) Gångjärnsdörrar, löstagbara plåtar,
fönsterventiler, landgångs-, last- och
kolportar samt andra öppningar, vilka
enligt dessa regler skola hållas stängda
till sjöss, skola i nya och existerande
fartyg stängas före avgång från hamn.
Tiderna för stängningen och öppnandet
(för så vitt sådant är tillåtet enligt dessa
regler) skola antecknas i sådan skeppsdagbok,
som må föreskrivas av administrationen.

(b) I skeppsdagboken skall antecknas,
när i regel 19 föreskrivna övningar
och undersökningar företagits, och skola
därvid iakttagna bristfälligheter tydligt
anmärkas.

Del C. — Elektriska installationer.

(Del C äger endast tillämpning på
passagerarfartyg)

Regel 21.

Allmänt.

(a) De elektriska installationerna i
fartyg skola vara sådana att:

(i) den drift av installationerna,
som är nödvändig med hänsyn till
säkerheten, kan upprätthållas under
olika nödförhållanden; och

(ii) passagerare, besättning och fartyg
tillförsäkras skydd mot skador
genom elektrisk ström.

(b) Varje fartyg, i vilket elektrisk
kraft utgör det enda medlet att driva
det hjälpmaskineri som är nödvändigt
för fartygets framdrivande och säkerhet,
skall utrustas med åtminstone två huvudgeneratoraggregat.
Effekten på dessa
aggregat skall vara så stor att det,
även om ettdera aggregatet stoppas,
fortfarande är möjligt att säkerställa
driften av nämnda hjälpmaskineri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Regel 22.

Nödkraftkålla.

(a) Ovanför skottdäcket skall finnas
en självständig elektrisk nödkraftkälla.
Denna skall vara placerad utanför maskinerikappen.
Den tillgängliga kraften
skall vara tillräcklig för alla de ändamål,
som administrationen finner nödvändiga
för passagerares och besättnings säkerhet
vid nödtillfälle; vid bedömande
härav skall vederbörlig hänsyn tagas till
sådana ändamål som kunna behöva
samtidigt tillgodoses. Särskild uppmärksamhet
skall ägnas dels nödbelysningen
av däck och fartygssida vid båtstationerna,
i alla gångar, trappor och utgångar,
i maskineriavdelningen och vid
de kontrollstationer, som angivas i regel
26, dels ock lanternorna i fall dessa
uteslutande äro elektriska. Kraften skall
vara tillräcklig för en period av 36 timmar,
dock må administrationen, där fråga
är om fartyg som regelbundet nyttjas
på resor av kort varaktighet, godtaga
mindre krafttillgång om administrationen
finner säkerhetsgraden bliva densamma.
Nödkraftkällan må utgöras av,
antingen:

(i) ett ackumulatorbatteri i stånd
att, utan omladdning eller alltför
stort spänningsfall, vid nödtillfälle
tillhandahålla erforderlig ström.

(ii) en generator driven med en
lämplig förbränningsmotor med enbart
för densamma avsett bränsleförråd och
med startanordning godkänd av administrationen.
Bränslet skall hava
en flampunkt av minst 43,3° C (eller
110° F).

(b) Anordningarna skola vara sådana
att nödkraftanläggningen fungerar tillfredsställande
även när fartyget har
slagsida av 221/äs° och/eller när fartyget
är trimmat 10° från rät köl.

(c) (i) Där nödkraften erhålles från
ett ackumulatorbatteri, skola anordningar
vara vidtagna till säkerställande
av att nödbelysningen automatiskt träder
i funktion för den händelse krafttillförseln
från huvudkraftkällan uteblir.

(ii) Där nödkraftkällan utgöres
av en generator, skola anordningar vara
vidtagna för att temporärt erhålla nödkraft
från ett ackumulatorbatteri med
tillräcklig kapacitet,

(a) för att åstadkomma nödbelysningen
under en halv timme i sträck;
och

(b) för att stänga de vattentäta
dörrarna (därest dessa manövreras
elektriskt), varvid dock ej nödvändigtvis
alla dörrarna behöva stängas samtidigt.

Anordningarna skola vara sådana att
den temporära nödkraftkällan automatiskt
träder i funktion för den händelse
den normala krafttillförseln uteblir.

(iii) Anstalter skola vara vidtagna för
periodisk provning av automatiska anordningar.

(d) Elektrisk styranordning skall kunna
förses med ström förmedelst två
matarledningar från huvudinstrumenttavlan.
Varje matarledning skall hava
tillräcklig kapacitet för överföring av
kraft till samtliga de motorer som samtidigt
kunna behöva vara i gång. Ledningarna
skola i hela sin längd vara
förlagda så mycket åtskilda som praktiskt
låter sig göra. Dessa ledningar och
motorer behöva förses endast med kortslutningsskydd.

Regel 23.

Försiktighetsåtgärder för passagerares och
besättnings säkerhet.

(a) (i) Alla sådana oisolerade metalldelar
av elektriska maskiner eller elektrisk
utrustning, vilka icke äro avsedda
att vara spänningsförande men vilka på
grund av uppkommet fel kunna spänningssättas,
skola vara j ordade; all
apparatur skall vara så konstruerad
och installerad, att någon fara för att
erhålla skada vid vanligt handhavande
av densamma icke förefinnes.

(ii) Metallhöljena till alla portabla
lampor, verktyg och liknande apparater,
som tillhöra fartygets elektriska
utrustning och äro avsedda för 100 volt
eller mera, skola vara j ordade genom en
lämplig ledare i anslutningssladden.

Kunffl. Maj:ts proposition nr 33.

(b) Öppna instrumenttavlor skola
vara så anordnade att personalen utan
fara har lätt tillträde till såväl deras
fram- som baksidor. Instrumenttavlornas
gavlar och baksidor skola vara på lämpligt
sätt skyddade och där skall finnas
en matta eller en trall av elektriskt
oledande material. För beröring åtkomliga
strömförande delar med en spänning
till jord större än 250 volt vid likström
och 150 volt vid växelström få
inte monteras på framsidan av instrumenttavla
eller instrumentbord.

Regel 24.

Försiktighetsåtgärder mot eldsvåda.

(a) Fartygsskrovet får icke användas
som återledare för kraft-, uppvärmnings-
och belysningssystem.

(b) Distributionssystemen skola vara
så anordnade att eldsvåda inom någon
av de brandsäkert avskilda huvudavdelningarna
icke inverkar på väsentligare
driftförhållanden inom någon annan dylik
avdelning. Denna fordran skall anses
uppfylld, om huvud- och nödsystemens
matarledningar inom varje avdelning
äro både vertikalt och horisontalt dragna
så långt från varandra som är praktiskt
möjligt.

(ii) Där ledningarna icke äro försedda
med metallhöljen eller armering
och det kan finnas risk för eldsvåda
i händelse av isolationsfel, skall administrationen
föreskriva särskilda försiktighetsåtgärder.

(iii) För att förhindra uppkomsten
av eldsvåda må administrationen
fordra, att ledningarna i vissa rum eller
sektioner av fartyget skola vara försedda
med metallhölj en eller armering.

(d) (i) Skarvar i ledningar må, där
fråga ej är om svagströmsledningar, anordnas
endast i skarvdosor eller uttagsdosor.
Alla dessa dosor och ledningstillbehör
skola vara så konstruerade, att
eld icke kan spridas från dem.

(ii) Belysningsarmaturen skall så
anordnas, att temperaturstegring, som
kan vara skadlig för ledningarna, icke

uppkommer och att omgivande föremål
icke bliva överdrivet varma.

(e) Ledningarna skola vara så monterade
att de icke utsättas för nötning
eller annan skadegörelse.

(/) Med undantag av vad som föreskrivits
i mom. (d) av regel 22, skall
varje särskild strömkrets skyddas mot
överbelastning. För varje strömkrets
skall tillåten strömstyrka, jämte märkdata
eller inställning av lämpligt överströmsskydd,
vara varaktigt angiven.

(g) (i) Ackumulatorbatterier skola
vara lämpligt inbyggda, och rum, som
huvudsakligen avses för batterierna,
skola vara lämpligt konstruerade och
effektivt ventilerade.

(ii) Anordningar, vid vilka kunna
uppkomma elektriska ljusbågar, må,
endast under förutsättning att de äro
explosionssäkra, installeras i rum, avsedda
huvudsakligen för ackumulatorbatterier.

Del D. — Brandskydd i bostäder och
arbetsrum.

(Del D äger tillämpning endast på
passagerarfartyg.)

Regel 25.

Tillämpningsområde och allmänna
bestämmelser.

(a) Vid tillämpningen av denna del
av förevarande kapitel gäller det undantaget,
att fartyg, som icke för flera än
36 passagerare, behöver under nedan
angivna förutsättning uppfylla allenast
fordringarna i reglerna 28 och 29. Förutsättningen
utgöres av att fartyget, förutom
att det uppfyller fordringarna i
mom. (b) av regel 50, är utrustat med
ett av administrationen till typen godkänt
system för upptäckande av eldsvåda,
genom vilket system på en eller
flera platser, där det så hastigt som möjligt
kan iakttagas av befäl och besättning,
automatiskt angives förekomst av
eller tillbud till eldsvåda och plats för
eldsvådan i varje slutet rum, som är
avsett för passagerarnas och besättningens
vistelse eller arbete, dock att

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

härvidlag ej avses rum, där större
brandrisk ej förefinnes.

(b) Fartygets huvudkonstruktion —
däck och däckshus däri inbegripna —
skall vara av stål, utom i sådana särskilda
fall där administrationen medgivit
användning av annat lämpligt material.
Huvudkonstruktionen skall
medelst skott av klass »A» (definieras
senare) indelas i vertikala huvudavdelningar.
Ytterligare indelning skall åstadkommas
medelst dylika skott, som dels
omgiva utrymmen, genom vilka förbindelse
är beredd i vertikal led, och dels
skilja bostäder från maskineriavdelning,
lastrum, arbetsrum och andra rum.
Dessutom skall — förutom patrulleringstjänst,
alarmsystem och eldsläckningsapparater
som fordras enligt del E av
detta kapitel — antingen endera av
följande skyddsmetoder eller en av administrationen
godkänd kombination av
dessa metoder tillämpas i bostäder och
arbetsrum i syfte att förhindra en begynnande
eldsvådas spridning från stället
där eldsvådan uppkommit.

Metod I. — Konstruktionen av den
inre uppdelningen utförd medelst skott
av klass »B» (definieras senare), i allmänhet
utan installation av system
för upptäckande av eldsvåda eller
sprinklersystem i bostäder och arbetsrum.

Metod II. — Anordnandet av automatiskt
sprinklersystem och brandalarmsystem
för upptäckande och
släckande av eldsvåda i alla utrymmen,
där eldsvåda kan förväntas uppstå,
i allmänhet utan fordran å särskild
typ för indelning av sålunda
skyddade utrymmen.

Metod III. — System med uppdelning
inom varje vertikal huvudavdelning
medelst klass A-indelning och
klass B-indelning, fördelade med hänsyn
till de olika rummens betydelse,
storlek och beskaffenhet, jämte automatiskt
system för upptäckande av
eldsvåda i alla rum, där eldsvåda kan
befaras uppstå, samt begränsat bruk
av material och inredning av brännbar
eller lättantändlig beskaffenhet,
men i allmänhet utan installation av
sprinklersystem.

De detaljerade fordringarna äro angivna
i reglerna 27—44, vilkas rubriker
angiva till vilken eller vilka metoder
regeln i fråga hänför sig.

Regel 26.

Definitioner.

Där nedan angivna uttryck förekomma
i denna del av detta kapitel,
skola följande definitioner gälla:

(a) »Icke brännbart material» är ett
material, som icke brinner eller avgiver
brännbara gaser i tillräcklig mängd, för
att antändas vid en riktad låga, när
temperaturen stigit till ungefär 750° C
(eller 1382° F). Varje annat material är
»brännbart material».

(b) »Standard brandprov» är ett prov,
som approximativt följer nedan angivna
tidsschema för temperaturen i provugnen: vid

slutet av de första

5 minuterna — 538° C (eller 1000° F)

10 » — 704° C (eller 1300° F)

30 » — 843° C (eller 1550° F)

60 » — 927° C (eller 1700° F)

(c) »Klass A-indelning» eller »brandsäker
indelning» är sådan indelning, som
åstadkommes medelst skott och däck.
uppfyllande följande fordringar:

(i) De skola vara konstruerade av
stål eller annat likvärdigt material.

(ii) De skola vara på lämpligt sätt
stagade.

(iii) De skola vara så konstruerade,
att de äro i stånd att förhindra genombrott
av rök och lågor under ett
standard brandprov av en timmes
varaktighet.

(iv) De skola ha en isoleringsförmåga
enligt administrationens fordringar,
med hänsyn tagen till beskaffenheten
av de angränsande utrymmena.
Där sådana skott och däck
skola utgöra brandsäkra skott och
däck mellan utrymmen, av vilka det
ena innehåller skottet eller däcket närbeläget
trä eller annat brännbart
material, skola skotten och däcken i
allmänhet vara så isolerade, att om
endera sidan av dem utsättes för standard
brandprovet under en timme,
medeltemperaturen på den icke ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

satta sidan ej vid något tillfälle under
provet stiger mer än 139’ C (eller
250° F) över begynnelsetemperaturen
och temperaturen ej heller på någon
punkt stiger mer än 180° C (eller
325° F) över begynnelsetemperaturen.
Minskad isolering eller frånvaro av
isolering må förekomma, där enligt
administrationens åsikt ringa brandrisk
är för handen.

(d) »Klass B-indelning» eller »brandfördröjande
indelning» består av skott, som
äro så konstruerade att de kunna förhindra
genombrott av lågor under den
första halvtimmen av ett standard
brandprov. Därjämte skola skotten
hava en isoleringsförmåga enligt administrationens
fordringar, med hänsyn
tagen till beskaffenheten av de angränsande
utrymmena. Där sådana skott
fordras för att utgöra brandfördröjande
skott mellan hytter, skola skotten i
allmänhet vara av material, vilket, om
endera sidan av skotten utsättes för
ett standard brandprov under dess
första halvtimme, förhindrar temperaturen
på den icke utsatta sidan att
under provet stiga mer än 139° C (eller
250° F) över begynnelsetemperaturen.
Då skottbeklädnaden är av icke brännbart
material, är det tillräckligt att
denna fordran å begränsning av temperaturstegringen
uppfylles under de första
15 minuterna av ett standard brandprov,
men provet skall fortgå till halvtimmens
slut för att i vanlig ordning
pröva beklädnadens motståndsförmåga.
Minskad isoleringsförmåga eller frånvaro
av isoleringsförmåga må godtagas,
där enligt administrationens mening
ringa brandrisk är för handen.

(e) »Vertikala huvudavdelningar» äro
sådana sektioner, i vilka skrovet, överbyggnaderna
och däckshusen äro indelade
genom brandsäkra huvudskott.
Dylik avdelnings medellängd ovan skottdäcket
må i allmänhet icke överstiga
10 meter (eller 131 eng. fot).

(/) »Kontrollstationer» äro sådana utrymmen,
i vilka radio, viktigare navigerings-
eller centrala brandregistreringsanordningar
eller nödgeneratorn
äro placerade.

(g) »Bostäder» äro samlingsrum, gång -

ar, toalettrum, hytter, kontor, bostadsrum
för besättning, frisérsalonger, isolerat
belägna penterier och förvaringsrum
samt liknande utrymmen.

(h) »Samlingsrum» äro sådana till bostäderna
hörande rum, vilka användas
till hallar, matsalar, sällskapsrum och
liknande permanent avskilda utrymmen.

(i) »Arbetsrum» äro rum, använda till
kök, huvudpenterier, förrådsrum (dock
ej isolerat belägna penterier och förvaringsrum),
post- och växelkontor samt
liknande utrymmen ävensom trunkar
till dessa utrymmen.

(/) »Lastrum» äro alla utrymmen,
som begagnas för last (lastoljetankar
häri inbegripna), ävensom trunkarna till
dessa utrymmen.

(k) »Maskineriavdelningen» omfattar
alla utrymmen, som användas för framdrivnings-,
hjälp- eller kylmaskineri,
ångpannor, pumpar, verkstäder, generatorer,
ventilations- och luftkonditioneringsmaskineri
och anordning för påfyllning
av olja, samt liknande utrymmen
ävensom trunkar till dessa utrymmen.

(Z) »Stål eller annat likvärdigt material».
— Där orden »stål eller annat
likvärdigt material» förekomma, förstås
med »likvärdigt material» varje material,
som i sig självt eller genom isolering
äger samma motståndskraft som stål
efter att hava utsatts för ifrågakommande
eld (t. ex. aluminium isolerat
på lämpligt sätt).

Regel 27.

Byggnadssätt (metoder I, II och III).

Skrov, överbyggnader, i konstruktionen
ingående skott, däck och däckshus
skola utföras av stål, dock må administrationen
i särskilda fall medgiva användning
av annat lämpligt material.

Regel 28.

Vertikala huvudavdelningar
(metoder I, II och III).

(a) Skrov, överbyggnader och däckshus
skola vara indelade enligt klass »A»
i vertikala huvudavdelningar, vilkas
medellängd ovan skottdäcket i allmän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

het icke må överstiga 40 meter (eller
131 eng. fot). Nödiga avsatser skola
vara av klass »A».

(b) I den mån så är praktiskt möjligt,
skola de över skottdäcket belägna delarna
av dessa skott vara i rät linje
med de vattentäta indelningsskott, som
äro belägna omedelbart under skottdäcket.

(c) De ifrågavarande skotten skola
sträcka sig från däck till däck och till
fartygssidorna eller andra begränsningar
för huvudavdelningarna.

(d) I fartyg konstruerade för särskilt
ändamål, såsom automobil- eller järnvägsfärjor,
där insättandet av sådana
skott skulle omöjliggöra det ändamål,
för vilket fartyget är avsett, skola likvärdiga
anordningar för kontroll och
begränsning av eldsvåda i stället vidtagas
till administrationens särskilda
godkännande.

Regel 29.

Öppningar i skott begränsande vertikala
huvudavdelningar (metoder
I, II och III).

(a) Där elektriska ledningar, rör,
arummor etc. eller vägare, balkar eller
tndra byggnadsdetaljer gå genom skott
till vertikala huvudavdelningar, skola
anordningar vara vidtagna så att skottens
brandsäkerhet icke försämras.

(b) Spjäll skola anbringas i trummor,
som gå genom skott begränsande vertikala
huvudavdelningar. Spjällen skola
förses med lämpliga lokala kontrollorgan,
manövrerbara från båda sidor av skottet.
Manöverplatserna skola vara lätt åtkomliga
och märkta med rött. Indikatorer,
som visa, huruvida spjällen äro öppna
eller stängda, skola anbringas.

(c) Alla öppningar skola vara försedda
med permanent anbragta stängningsanordningar,
vilka skola vara minst
lika brandsäkra som skotten vari de äro
anbragta.

(d) Alla dörrar och dörröppningar i
skott till vertikala huvudavdelningar
skola, jämte tillhörande anordningar för
deras säkring efter stängning, vara minst
lika brandsäkra som skotten, vari dörrarna
äro anbragta; de måste vara i

stånd att förhindra genomträngande avrök
och lågor. Vattentäta dörrar behöva
icke vara isolerade.

(e) Varje dörr skall kunna av en ensam
person öppnas från vilken som helst sida
av skottet. Annan branddörr än vattentät
dörr skall vara av självstängande
typ med enkla och lätthanterliga anordningar
för frigöring från öppet läge.
Sådan dörr skall vara av typ och konstruktion
som godkänts av administrationen.

Regel 30.

Skott inom vertikal huvudavdelning
(erfordras ej för metod II).

(a) Metod I.

(i) Inom bostadsavdelning skola alla
indelningsskott, som icke skola vara av
klass A, utgöras av skott av klass B och
vara så sammanbyggda att skyddade
enheter bildas. Administrationen kan
påfordra prov med avseende å sammanbyggningen.
På fartyg som föra fler än
100 passagerare skall klass B-indelningen
vara av icke brännbart material, vilket
dock må vara klätt med brännbart material
i enlighet med regel 39.

(ii) Alla skott till gångar skola sträcka
sig från däck till däck. Ventilationsöppningar
tillåtas i skott till gångar, företrädesvis
i skottens nedre del. Alla övriga
indelningsskott skola i höjdled sträcka
sig från däck till däck och i sidled till
bordläggningen eller andra indelningsbegränsningar.
Finnes garnering eller
beklädnad av icke brännbart material,
må skotten dock sluta vid garneringen
eller beklädnaden.

(b) Metod III.

(i) Inom bostadsavdelning skola indelningsskott,
som icke skola vara avklass
A, utgöras av skott av klass B
och vara anordnade på så sätt, att de
bilda ett sammanhängande nätverk av
brandfördröjande skott, där storleken
av utrymme, bildat av nätverket, i
allmänhet ej överstiger 120 kvadratmeter
(eller 1 300 eng. kvadratfot) och icke i
något fall överstiger 150 kvadratmeter
(eller 1 600 eng. kvadratfot).

(ii) Alla samlingsrum utan inre skott -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

indelning skola vara omgivna av skott
av klass B. Där skott äro ytterskott
eller där risk för brand ej föreligger i angränsande
rum, behöva skotten ej vara
av klass A eller B såvida desamma ej
avskilja vertikala huvudavdelningar,
kontrollstationer, trappnedgångar eller
gångar.

(iii) Alla skott till gångar skola vara
av klass B och sträcka sig från däck till
däck. Där ingen garnering finnes eller
garneringen är av icke brännbart material,
må ventilationsöppningar, försedda
med galler av icke brännbart material,
förekomma. Alla övriga indelningsskott
skola även sträcka sig hela från däck
till däck.

(iv) Skott av klass B skall vara antingen
av en typ med hel stomme av
icke brännbart material eller ock av en
sammansatt typ med invändiga skikt
av asbestplattor eller liknande icke
brännbart material, och den gräns för
temperaturstegring, som omnämnes vid
definitionen av klass B-indelning i regel
26, skall gälla vid slutet av halvtimmesprovet.

Regel 31.

Bostadsutrymmens avskiljande från
maskineriavdelning, lastrum och arbetsrum
(metoder I, II och III).

Skott och däck, som avskilja bostadsutrymmen
från maskineriavdelning, lastrum
och arbetsrum, skola vara utförda
såsom klass A-indelning och dessa skott
och däck skola hava en isoleringsförmåga
som godkännes av administrationen
med hänsyn tagen till beskaffenheten
av angränsande rum.

Regel 32.

Däcksbeklädnad (metoder I, II och III).

Den egentliga däcksbeläggningen inom
bostadsutrymme, kontrollstation, trappuppgång
och gång skall utgöras av material,
som ej lätt antändes och som godkänts
av administrationen.

Regel 33.

Skydd för trappuppgångar.

(a) Metoder I och III.

(i) Alla trappuppgångar skola vara
av stålramskonstruktion och inneslutna
medelst klass A-indelning, försedd med
säkra tillslutningsanordningar till alla
öppningar från lägsta däck inom bostadsavdelningen
åtminstone upp till jämnhöjd
med direkt utgång till öppet däck,
dock att:

(a) en trappuppgång, som avses
endast för två däck, ej behöver vara
innesluten, därest integriteten av det
övre av dessa däck upprätthålles genom
att ändamålsenliga skott eller
dörrar anbringas på ettdera däcket;

(b) i samlingsrum må anbringas
öppna trappuppgångar, förutsatt att
de ligga helt inom sådant rum.

(ii) Skyddsavdelade rum för trappuppgångar
skola hava direkt förbindelse
med gångar och en area, tillräcklig att
förhindra stockning med hänsyn tagen
till det antal personer som sannolikt
kommer att använda trappuppgångarna
vid fara, samt skola, i så ringa grad
som praktiskt låter sig göra, innehålla
bostadsutrymmen eller andra slutna
utrymmen, i vilka eldsvåda kan uppstå.

(iii) Skott i skyddsavdelade rum för
trappuppgångar skola ha en isoleringsförmåga,
som godkänts av administrationen,
med hänsyn tagen till beskaffenheten
av angränsande rum. Tillslutningsanordningarna
till öppningar i skotten
skola vara minst lika brandsäkra som
skotten själva. Dörrar — andra än vattentäta
dörrar — skola vara av den
självstängande typ, som fordras för
skott begränsande vertikala huvudavdelningar.

b\ Metod II.

(i) Huvudtrappuppgångar skola vara
av stålramskonstruktion och inneslutna
medelst klass A-indelning, försedd med
säkra tillslutningsanordningar till alla
öppningar från lägsta däck inom bostadsavdelningen
åtminstone upp till jämnhöjd
med direkt utgång till öppet däck,
dock att:

4 Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

(a) en trappuppgång, som endast
avses för två däck, ej behöver vara
innesluten, därest integriteten av det
övre av dessa däck upprätthålles
genom att ändamålsenliga skott eller
dörrar anbringas på ettdera däcket;

(b) i samlingsrum må anbringas
öppna trappuppgångar, förutsatt att
de ligga helt inom sådant rum.

(ii) Skyddsavdelade rum för trappuppgångar
skola hava direkt förbindelse med
gångar och en area, tillräcklig för att
förhindra stockning med hänsyn tagen
till det antal personer som sannolikt
kommer att använda trappuppgångarna
vid fara, samt skola, i så ringa grad
som praktiskt låter sig göra, innehålla
bostadsutrymmen eller andra slutna
utrymmen, i vilka eldsvåda kan uppstå.

(iii) Skott i skyddsavdelade rum för
trappuppgångar skola ha en isoleringsförmåga,
som godkänts av administrationen,
med hänsyn tagen till beskaffenheten
av angränsande rum. Tillslutningsanordningarna
till öppningar i skotten
skola vara minst lika brandsäkra som
skotten själva. Dörrar — andra än
vattentäta dörrar — skola vara av den
självstängande typ, som fordras för
skott begränsande vertikala huvudavdelningar.

(iv) Reservtrappuppgångar skola vara
av stålramskonstruktion men de behöva
ej vara inneslutna av skott, därest integriteten
av ifrågakommande däck upprätthålles
medelst sprinkleranordningar
vid dessa trappuppgångar.

Regel 34.

Skydd för hissar (passagerar- och arbetshissar),
vertikala ljus- och lufttrummor
m. m. (metoder I, II och III).

(a) Trunkar för passagerar- och arbetshissar
samt vertikala ljus- och lufttrummor
till passagerarutrymmen m. m.
skola vara utförda enligt klass A.
Dörrarna skola vara av stål eller annat
icke brännbart material och de skola,
när de äro tillslutna, erbjuda minst lika
effektivt brandskydd som de trunkar och
trummor, i vilka de äro anbragta.

(b) Hisstrunkar skola vara så anordnade,
att de hindra spridning av rök och

lågor från ett mellandäck till ett annat,
och de skola vara försedda med stängningsanordningar
för kontroll av drag
och rök. Isolering av hisstrunkar, belägna
inom skyddsavdelade rum till trappuppgångar,
fordras ej.

(c) Där en ljus- eller lufttrumma står
i förbindelse med mer än ett mellandäcksutrymme
joch det enligt administrationens
mening kan befaras att rök
och lågor ledas från ett mellandäck till
ett annat, skola lämpligt placerade
spjäll anbringas så att varje utrymme
kan isoleras i händelse av eldsvåda.

(d) Varje annan trunk eller trumma
(t. ex. för elektriska kablar) skall vara
så konstruerad att den ej tillåter spridning
av eld från ett mellandäck eller
rum till ett annat.

Regel 35.

Skydd för kontrollstationer
(metoder 1, II och III).

Kontrollstationer skola avskiljas från
övriga delar av fartyget genom skott och
däck av klass A.

Regel 36.

Skydd för förrådsrum m. m.
(metoder I, II och III).

Skott, som begränsa bagagerum, postrum,
förrådsrum, färg- och lampskåp,
kök och liknande utrymmen, skola
vara av klass A. Utrymmen, som innehålla
lättantändliga förråd, skola vara så
belägna att faran för passagerare och
besättning i händelse av eldsvåda blir
den minsta möjliga.

Regel 37.

Fönster och fönsterventiler.

(a) Metoder I och III.

Alla fönster och fönsterventiler i bostäderna
skola hava ramar av metall eller
likvärdigt material. Glaset skall fasthållas
medelst en infattning av metall
eller likvärdig anordning. Alla fönster och
fönsterventiler, som vetta mot gångar
eller trappuppgångar, skola uppfylla den
fordran å skyddsförmåga som gäller för
skott, i vilka de äro anbragta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

(b) Metod II.

Alla fönster och fönsterventiler, som
vetta mot gångar eller trappuppgångar,
skola uppfylla den fordran å skyddsförmåga,
som gäller för skott, i vilka de äro
anbragta.

Regel 38.

Ventilationssystem (metoder I, II och III).

(a) Alla ventilationssystems huvudinlopp
och huvudavlopp skola hava åtkomliga
tillslutningsanordningar, som kunna
stängas i händelse av eldsvåda. Ventilationsfläktarna
skola i allmänhet vara så
anordnade att kanalerna till de olika
platserna ligga inom samma vertikala
huvudavdelning.

(b) Alla mekaniska ventilationssystem,
med undantag av de för maskineriavdelningen
avsedda, skola vara försedda med
huvudkontroller så att alla fläktar kunna
stoppas från vilken som helst av två
kontrollstationer, som skola vara placerade
så långt från varandra som är
praktiskt möjligt. En av huvudkontrollerna
till den mekaniska ventilationen för
maskineriavdelningen skall kunna manövreras
från en plats, belägen utanför
maskineriavdelningen. Avloppskanaler
från köksavdelningen skola, där de
passera genom bostäder, vara effektivt
isolerade.

Regel 39.

Konsiruktionsdetalfer (erfordras ej för
metod II).

(a) Metod I.

Utom i lastrum, postrum, bagagerum
och nedkylda arbetsrum skall väggbeklädnad,
durk, takbeklädnad och isolering
vara av icke brännbart material. I
fartyg, som ej för mer än 100 passagerare,
erfordras dock ej att väggbeklädnad,
durk och takbeklädnad äro av icke
brännbart material, om de uppfylla de
fordringar som ställas å skott till det rum
där de äro anbragta. Den totala volymen
av brännbara beklädnader, ornament,
dekorationer och fanér må ej i bostadseller
samlingsrum vara större än den
volym, som motsvaras av ett 2,54 mm

(eller 1/10 eng. tum) tjockt fanerskikt
på den sammanlagda ytan av rummets
väggar och tak. Brännbara beklädnader,
ornament, dekorationer och faner få ej
förekomma i gångar eller skyddsavdelade
rum för trappuppgångar.

(b) Metod III.

Användning av brännbart material av
vad slag det vara må, såsom exempelvis
obehandlat trä, faner, takbeklädnad,
gardiner och mattor, skall inskränkas i
den mån så är skäligt och lämpligt. I
stora samlingsrum skola underlag och
fästen för tak- och annan beklädnad
vara av stål eller likvärdigt material.

Regel 40.

Diverse detaljer (metoder I, II och III).

(a) (i) Luftrum, inneslutna bakom
takbeklädnad, panel eller annan väggbeklädnad,
skola vara på lämpligt sätt
avdelade genom tätslutande dragstoppare,
placerade på ett avstånd från varandra
i längdriktningen av högst 13,73
meter (eller 45 eng. fot).

(ii) I höjdled skola dessa luftrum
— de som äro belägna bakom beklädnader
i trappuppgångar, trunkar m. m.
jämväl inbegripna •— vara slutna vid
varje däck.

(b) Konstruktionen av takbeklädnad
och skottarrangemang skall, utan att
brandskyddsförmågan härigenom får försämras,
vara sådan, att det är möjligt
för brandpatrullerna att upptäcka varje
rök, som härleder sig från dolda och
oåtkomliga utrymmen.

(c) De dolda ytorna av alla skott,
väggbeklädnader, paneler, trappuppgångar,
trädurkar och dylikt i bostäder
skola vara sådana, att de enligt administrationens
mening i tillfredsställande
grad hindra spridning av eld.

(d) Målarfärg, fernissa och liknande
preparat, som uppbyggts på nitrocellulosabas,
må ej komma till användning.

(e) Spygatt, sanitära och andra avlopp,
vilka utmynna nära vattenlinjen,
få icke vara av bly. Ej heller må bly
komma till användning på sådana ställen,
där blyets smältning vid eldsvåda
skulle medföra fara för läckage.

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

(/) Där elektriska värmeelement
förekomma, skola de vara fast anbragta
och så konstruerade att brandrisken
minskas så mycket som möjligt.
Oskyddade elektriska strålkaminer få
icke komma till användning.

Tillämpligt endast å metod III.

(ig) Alla oskyddade ytor och deras ytbehandling
skola i bostäder vara sådana
att deras eldspridningsförmåga blir begränsad
till administrationens godkännande.

Regel 41.

Biografapparater (metoder I, II och III).

Med undantag av de fall där endast
s. k. säkerhetsfilm kommer till användning,
skola, vid installation och begagnande
av biografapparater ombord, särskilda
försiktighetsmått mot brand vara
vidtagna i enlighet med administrationens
föreskrifter. Förvaringsrum för
lättantändlig film skall stå i förbindelse
med fria luften genom ett avlopp med
en area av 10 kvadratcentimeter för
varje 3,5 kilogram (eller 1 eng. kvadrattum
för varje 5 eng. pund) i rummet
förvarad kvantitet filmrullar eller dylikt.

Regel 42.

Automatiska sprinklersystem samt system
för brandalarm och för upptäckande av
eldsvåda (metod II).

I fartyg, på vilka metod II tillämpas,
skall ett automatiskt sprinkler- och
brandalarmsystem, vilket till typen godkänts
av administrationen och uppfyller
bestämmelserna i regel 48, installeras
och anordnas så att skydd beredes varje
slutet utrymme, som är avsett för användning
eller betjäning av passagerare
eller besättning, dock med undantag
av sådant utrymme, som icke erbjuder
någon väsentlig brandrisk.

Regel 43.

Automatiska system för brandalarm och
för upptäckande av eldsvåda (metod III).

I fartyg, på vilka metod III tillämpas,
skall system för upptäckande av eldsvåda,
vilket till typen godkänts av ad -

ministrationen, installeras och anordnas
så att genom systemet dels upptäckes
förekomsten av eld i varje slutet utrymme
som är avsett för passagerare
eller besättning (utrymmen som icke
erbjuda någon väsentlig brandrisk dock
undantagna), dels ock på en eller flera
platser eller stationer, där det skyndsammast
kan uppmärksammas av befäl
och besättning, automatiskt angives
förekomsten av eller tillbudet till eldsvåda
och platsen för densamma.

Regel 44.

Ritningar (metoder I, II och III).

Sammanställningsritningar, som för
varje däck utvisa de olika brandavdelningarna,
inneslutna av brandsäkra
skott, och sektionerna, inneslutna av
brandfördröjande skott (om sådana finnas),
jämte nödiga uppgifter om systemet
för brandalarm, systemet för upptäckande
av eldsvåda, sprinklerinstallationen
(om sådan finnes), brandsläckningsanordningarna,
anordningarna för
ingång till och utgång från de olika avdelningarna
och däcken m. m. samt ventilationssystemet
och placeringen av dithörande
spjäll ävensom identifieringsnummer
på ventilationsfläktarna för
varje särskild sektion skola på stadigvarande
sätt finnas synligt uppsatta till
ledning för det vakthavande befälet.

Del E. — Upptäckande och släckande
av eldsvåda i passagerarfartyg
och lastfartyg.

(Del E äger tillämpning på passagerarfartyg
och lastfartyg, dock att regel 50
endast gäller passagerarfartyg och regel
51 endast lastfartyg.)

Anmärkning. —• Bestämmelserna i reglerna 45
—49 angiva de fordringar, vilka de i reglerna 50
och 51 omnämnda anordningarna skola uppfylla.

Regel 45.

Pumpar, rörledningar, brandposter och
slangar.

(a) Brandpumpar skola vara självständigt
drivna. Sanitets-, barlast-, länsoch
spolvattenpumpar må godkännas

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

såsom brandpumpar. I varje fartyg
skall kapaciteten på de pumpar, som
äro avsedda för eldsläckning, uppgå
till minst två tredjedelar av den för
fartyget fordrade kapaciteten på länspumparna.
Varje pump skall vara i
stånd att åstadkomma minst de två
kraftiga strålar om vilka fråga är i
dessa regler. Strålens räckvidd från
munstycket skall vara omkring 12
meter (eller 40 eng. fot).

(b) Säkerhetsventiler skola vara anordnade
i förbindelse med alla brandpumpar.
Dessa ventiler skola vara så placerade
och inställda att de förhindra uppkomsten
av övertryck i någon som helst
del av huvudbrandledningssystemet.

(c) Diametern av ledningarna skall
vara så stor att vattentillförseln blir
tillräcklig för samtidig användning av
minst två brandslangar. Diametern skall
beräknas på grundval av den kapacitet,
som fordras för pumpar avsedda för
eldsläckning.

(d) Brandposternas antal och placering
skola vara sådana att minst två
vattenstrålar, den ena förmedelst en
enda slanglängd, kan nå vilken som
helst del av fartyget.

(e) Rörledningarna och brandposterna
skola vara så placerade, att brandslangarna
lätt kunna kopplas till dem. I fartyg,
å vilka däckslast kan ifrågakomma,
skall placeringen av brandposterna vara
sådan, att de alltid äro lätt åtkomliga,
och skola rörledningarna, i den mån så
praktiskt låter sig göra, vara så anordnade
att risk för deras skadande genom
däckslasten ej föreligger.

(/) Kranar eller ventiler skola vara så
placerade på rörledningarna, att vilken
som helst av brandslangarna kan avkopplas
medan brandpumparna äro i
gång.

(g) Brandslangar skola vara av material,
som godkänts av administrationen,
och tillräckligt långa för att giva en
vattenstråle till varje sådant utrymme,
där slangarnas användning kan erfordras.
Slangarna skola vara försedda med
nödiga tillbehör. Munstyckets inre diameter
må ej understiga 12 millimeter
(eller ‘/2 eng. tum).

(/i) De slangar, som i dessa regler be -

nämnas »brandslangar», skola, jämte
nödiga tillbehör och verktyg, på väl
synliga ställen nära ledningarnas brandposter
eller förskruvningar hållas färdiga
för användning.

Regel 46.

Eldsläckningsapparater.

(a) Alla eldsläckningsapparater skola
vara av typ och konstruktion som godkänts
av administrationen. Flyttbara
eldsläckningsapparaters rymd må ej
överstiga 131/* liter (eller 3 gallons) och
ej heller understiga 9 liter (eller 2 gallons).

(b) Reservladdningar skola förefinnas
i enlighet med de föreskrifter som administrationen
utfärdar.

(c) Eldsläckningsapparater, i vilka
eldsläckningsmedlet hålles under tryck,
få ej förekomma i passagerarnas eller
besättningens bostäder.

(d) Flyttbara eldsläckningsapparater
skola periodiskt undersökas och underkastas
sådana prov som administrationen
må fordra.

(e) En av de flyttbara eldsläckningsapparater,
som äro avsedda att användas
i ett visst utrymme, skall förvaras
nära ingången till detta utrymme.

(/) Kontrollventilerna till fast anbragta
eldsläckningsapparater skola vara
så placerade, att de äro lätt åtkomliga
och vid utbrott av eldsvåda ej genast
göras obrukbara.

Regel 47.

Eldsläckning medelst gas eller ånga i lasloch
ångpannerum.

(a) Där anordningar äro vidtagna för
att i last- eller pannrum inleda gas eller
ånga för eldsläckningsändamål, skola de
för gasens eller ångans inledande erforderliga
rören vara försedda med kontrollventiler
eller kranar, som äro under alla
förhållanden lätt åtkomliga från däck
och försedda med märkning, som tydligt
anger de avdelningar till vilka rören
leda. Lämpliga anordningar skola vara
vidtagna till förhindrande av att gasen
eller ångan oavsiktligt inkommer i någon
avdelning. Om något rör leder till ett

Kungl. \laj:ts proposition nr 33.

utrymme, dit passagerare hava tillträde,
skall röret vara försett med ytterligare
en avstängningsventil eller kran,
som skall vara på lämpligt sätt skyddad.

(b) Rören skola vara så anordnade, att
de åstadkomma effektiv fördelning av
gasen eller ångan. I stora lastrum skola
finnas minst två rör, av vilka det ena
skall vara anbragt i den förliga och det
andra i den akterliga delen av rummet.
Där ånga användes, skola rören ledas
tillräckligt långt ner i rummet.

(c) (i) När koldioxid användes som
eldsläckningsmedel i lastrum, skall den
tillgängliga gasmängden vara tillräcklig
för att giva en fri gasvolym, motsvarande
minst 30 procent av bruttovolymen av
det största lastrum i fartyget som kan
gastätt avstängas.

(ii) När koldioxid användes som
eldsläckningsmedel i pannrum, skall den
tillgängliga gasmängden vara tillräcklig
för att giva en fri gasvolym, motsvarande
minst 30 procent av bruttovolymen
av det största pannrummet, mätt till
överkanten av pannorna. Om maskinoch
pannrummen icke äro fullständigt
avskilda från varandra och brännolja
kan från pannrummet intränga i maskinrummet,
skola maskin- och pannrummen
anses som ett enda rum.

(iii) När koldioxid användes som
eldsläckningsmedel både för lastrum och
pannrum, behöver gasmängden icke
vara större än den, som erfordras för
det största på detta sätt skyddade rummet,
oberoende av om det är last- eller
pannrum.

(iv) För det ändamål som avses i
detta mom. (c) skall gasvolymen beräknas
efter 0,66 kubikmeter per kilogram
(eller 9 eng. kubikfot per eng. pund).

(d) När eldsläckningsmedlet i lastrum
utgöres av ånga, skola den eller de pannor,
som finnas att tillgå för ångans
alstrande, hava en ångbildningsförmåga
för timme räknad av åtminstone 1 kilogram
ånga för varje 0,75 kubikmeter
(eller 1 eng. pund för varje 12 eng. kubikfot)
av bruttorymden av det största
lastrummet i fartyget.

(e) Anordningar skola vara vidtagna
för ventilationsfläktars stoppande från
platser utanför de ifrågakommande

rummen och för tillslutning av alla
dörröppningar, ventilationsöppningar,
ringformiga luftmellanrum kring skorstenar
och andra öppningar till rum, i
vilka eldsläckning medelst gas eller ånga
ifrågakommer.

(/) Anordningar skola vara vidtagna
för avgivande av hörbara varningssignaler,
när koldioxid insläppes i något rum,
där arbete kan ifrågakomma.

Regel 48.

Automatiskt sprinklersystem.

(a) Automatiskt verkande vattensprinklersystem
må godkännas såsom
tillfredsställande eldsläckningsanordning.
Där ett sådant system är anordnat,
skall det hållas laddat vid nödvändigt
tryck och vara försett med anordningar
för oavbruten vattentillförsel.

(b) Systemet skall vara indelat i sektioner
till det antal, som bestämmes av
administrationen. Dessutom skola finnas
automatiska alarmapparater, som på
en eller flera lämpliga platser eller stationer
utvisa förekomsten av eller tillbud
till eldsvåda och platsen för eldsvådan.

(c) Den eller de pumpar, som förse
sprinklersystemet med vatten, skola
vara så anslutna till systemet att de,
vid tryckfall i systemet, automatiskt
igångsättas.

(d) Varje pump skall vara i stånd vidmakthålla
en tillräcklig tillförsel av
vatten vid det avsedda trycket i sprinklerventilerna,
medan så många av
sprinklerventilerna, som administrationen
bestämmer, äro öppna.

(e) Minst två kraftkällor skola finnas
för de pumpar som suga från sjön, luftkompressorerna
och de automatiska
alarmapparaterna. År kraften elektrisk,
skall strömmen tillföras över instrumenttavlan
för den elektriska nödinstallationen
och genom en matarledning, avsedd
uteslutande för detta ändamål.
Det får icke finnas någon annan strömbrytare
i strömkretsen än den som är
anbragt på instrumenttavlan. Strömbrytaren
skall vara försedd med tydlig
beteckning och skall normalt hållas i
tillslaget läge.

Kunyl. Maj.ts proposition nr 33.

(/) Sprinklerventiler skola träda i
funktion vid den temperatur som föreskrives
av administrationen. Lämpliga
anordningar för periodisk provning av
systemets alla automatiska anordningar
skola vara vidtagna.

Regel 49.

Andningsapparater, rökhjälmar och
säkerhetslampor.

(a) Andningsapparater och rökhjälmar
skola vara av typ, som godkänts
av administrationen.

(b) För att person, som bär rökhjälm
eller rökmask med luftslang, skall undgå
att inandas rök, skall luftslangen vara
så lång att den från en plats på öppna
däcket på lämpligt avstånd från luckan
eller dörren räcker till varje del av lasteller
maskineriavdelningen.

Regel 50.

Fordringar beträffande passagerarfartyg.

Patrulleringstjänst och upptäckande av

eldsvåda.

(a) Betryggande patrulleringstjänst
skall upprätthållas i alla passagerarfartyg
så att varje begynnande eldsvåda
kan hastigt upptäckas. Manuella brandalarmapparater
skola anbringas på olika
platser i hela bostadsavdelningarna för
passagerare och besättning i syfte att
möjliggöra för brandpatrullen att omedelbart
giva alarmsignal till brygga
eller brandkontrollstation.

(b) Godkänt system för brandalarm
eller för upptäckande av eldsvåda skall
vara anordnat. Genom detta system skall
på en eller flera lämpliga platser eller
stationer, där det hastigast kan iakttagas
av befäl och besättning, automatiskt
angivas förekomsten av eller
tillbudet till eldsvåda och platsen för
densamma i varje sådan del av fartyget,
som enligt administrationens mening
icke är åtkomlig förmedelst patrulleringstjänsten.
Vad i detta mom. sagts gäller

dock icke där det för administrationen
tillfredsställande visas, att fartyget är
sysselsatt på resor av så kort varaktighet,
att det vore oskäligt att tillämpa
denna bestämmelse.

Utrymmen, som begagnas av passagerare

och besättning.

(c) Passagerarfartyg skall vara försett
med anordningar, förmedelst vilka
minst två kraftiga vattenstrålar kunna,
när alla vattentäta dörrar och alla dörrar
i de brandsäkra huvudskotten äro
stängda, hastigt och samtidigt riktas
till vilken som helst del av varje däck
eller utrymme, som begagnas av passagerare
eller besättning. Dörrar i mellanliggande
skott må hava lämpliga
öppningar försedda med tillslutningsanordningar.

(d) Passagerarfartyg skall vara utrustat
med godkända flyttbara eldsläckningsapparater
i enlighet med vad administrationen
finner lämpligt och erforderligt.

Lastrum.

(e) Passagerarfartyg skall vara försett
med anordningar förmedelst vilka
minst två kraftiga vattenstrålar kunna
hastigt och samtidigt riktas till vilket
som helst lastrum.

(/) (i) Passagerarfartyg med en bruttodräktighet
av 1 000 registerton eller
mera skall vara försett med anordningar,
förmedelst vilka kvävande gas,
tillräcklig för att giva en volym fri gas,
motsvarande minst 30 procent av bruttovolymen
utav det största gastätt avstängningsbara
lastrummet, kan genom
ett permanent rörsystem utan tidsutdräkt
införas i vilket som helst rum, i
vilket last må föras. Administrationen
må tillåta användning av ånga i stället
för kvävande gas i ångfartyg och i fartyg
som framdrivas medelst förbränningsmotor,
dock skola anordningarna i
så fall uppfylla fordringarna i mom. (d)
av regel 47.

(ii) I fartyg, beträffande vilka det
för administrationen tillfredsställande
visas att de äro sysselsatta på resor av
så kort varaktighet, att det vore oskäligt
att tillämpa ovan nämnda bestäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

melse, och i passagerarfartyg, vilkas
bruttodräktighet understiger 1 000 registerton,
skola anordningarna i lastrummen
uppfylla administrationens fordringar.

Maskineri- och bunkerutrymmen.

(g) Passagerarfartyg skall vara försett
med anordningar, förmedelst vilka
minst två kraftiga vattenstrålar kunna
hastigt och samtidigt riktas till vilken
som helst del av kolboxarna, pannrummen
och maskinrummen.

(/i) Passagerarfartyg med oljeeldade
ångpannor eller med förbränningsmotorer
såsom framdrivningsmaskineri skall
i maskineriavdelningen hava minst två
brandposter, en på babordssidan och en
på styrbordssidan, och för varje brandpost
brandslangar med erforderliga kopplingar
och munstycken jämte anordningar
för utspridning av vatten över
olja.

(i) Passagerarfartyg, i vilket huvudeller
hjälpångpannor äro oljeeldade, skall
uppfylla bestämmelserna i mom. (g)
och (/;) av denna regel ävensom följande
föreskrifter:

(i) Vid varje eldningsplats för en
eller flera ångpannor skall finnas en
behållare, innehållande sand, med soda
behandlat sågspån eller annat godkänt
torrt ämne i sådan mängd som må
fordras av administrationen.

(ii) Minst två godkända flyttbara
eldsläckningsapparater, som avgiva
skum eller annat för släckning av
brinnande olja godkänt ämne, skola
finnas såväl på varje eldningsplats i
pannrummen som ock i varje utrymme
där del av oljeeldningsinstallationen
är belägen.

(iii) Det skall finnas godkända anordningar,
förmedelst vilka skum hastigt
kan avgivas och utspridas över
pannrummet eller pannrummen och
över varje utrymme, i vilket delar till
oljeeldningsaggregat eller dagtankar
äro belägna. Den för ändamålet tillgängliga
mängden skum skall vara
tillräcklig för att med ett 15 cm (eller
6 eng. tum) tjockt lager täcka den
största yta, över vilken brännolja kan
förväntas sprida sig i händelse av

läcka. Alternativt må kvävande gas
eller fast anbragt högtryckssystem för
vattenspridning komma till användning.
Om maskin- och pannrummen
ej äro fullständigt skilda från varandra
och brännolja kan från pannrummet
intränga i maskinrummet,
skola maskin- och pannrummen betraktas
såsom ett enda rum. Anordningarna
skola kunna kontrolleras
från en eller flera lätt tillgängliga
platser, vilka icke vid utbrott av
eldsvåda genast bliva otillgängliga.

(iv) En godkänd skumsläckare med
en rymd av minst 136 liter (eller 30
eng. gallons) skall finnas i fartyg med
ett pannrum och två dylika skumsläckare
skola finnas i fartyg med mer
än ett pannrum. Dessa skumsläckare
skola vara försedda med slangar, som
äro anbragta på rullar och tillräckligt
långa för att nå vilken som helst del
av pannrummen och de utrymmen,
som innehålla någon del av oljeeldningsinstallationen.
En eldsläckningsapparat
med en kapacitet av 45 kilogram
(eller 100 eng. pund) koldioxid
kan godtagas såsom ersättning för eu
skumsläckare med en rymd av 136
liter (eller 30 eng. gallons).

(/) Passagerarfartyg, som framdrives
medelst förbränningsmotor, skall, förutom
att det uppfyller föreskrifterna i
mom. (g) och (h) av denna regel, i varje
maskineriavdelning hava minst en godkänd
skumsläckare med eu rymd av
minst 45 liter (eller 10 eng. gallons) och
dessutom en godkänd flyttbar skumsläckare
för varje helt eller påbörjat
1000-tal effektiva hästkrafter hos maskineriet;
hela antalet i enlighet härmed
förefintliga flyttbara eldsläckningsapparater
skall vara minst två men behöver
ej överstiga sex. En eldsläckningsapparat
med en kapacitet av 16 kilogram (eller
35 eng. pund) koldioxid må godtagas såsom
ersättning för en skumsläckare
med en rymd av 45 liter (eller 10 eng.
gallons).

(k) År ett passagerarfartyg, som framdrives
förmedelst förbränningsmotor, försett
med en donkeypanna, skola bestämmelserna
i mom. (i) iakttagas. År
donkeypannan belägen i maskineriavdel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

ningen, skall i denna avdelning den enligt
nästföregående moment fordrade stora
eldsläckningsapparaten ersättas med antingen
en godkänd skumsläckare, som
har en rymd av minst 136 liter (eller 30
eng. gallons) och är försedd med lämpliga
slangkopplingar, eller ock annan godkänd
anordning för spridande av skum. I stället
för skumsläckare med en rymd av 136
liter (eller 30 eng. gallons) må godkännas
en eldsläckningsapparat, som har en
kapacitet av 45 kilogram (eller 100 eng.
pund) koldioxid.

Pumpar.

(l) Passagerarfartyg med en bruttodräktighet
av 4 000 registerton eller
mera skall vara försett med minst tre
brandpumpar, drivna medelst ånga eller
annat drivmedel, och varje passagerarfartyg
med en bruttodräktighet understigande
4 000 registerton med minst två
sådana brandpumpar. Varje brandpump
skall vara i stånd att samtidigt i minst
två kraftiga strålar till vilken som helst
del av fartyget avgiva så stor vattenmängd
som administrationen må finna
erforderlig.

(m) I passagerarfartyg, som är minst
91,5 meter (eller 300 eng. fot) i längd och
försett med oljeeldade ångpannor eller
förbränningsmotorer, skola anordningarna
för vattenintag från sjön, pumpar
och kraftkällor för deras drift vara
sådana att en eldsvåda i någon avdelning
icke sätter alla brandpumparna ur
funktion. I fartyg, vars längd understiger
91,5 meter (eller 300 eng. fot),
skall, om eldsvåda i någon avdelning
kan sätta alla pumparna ur funktion,
finnas ytterligare eldsläckningsanordning,
som alternativt kan användas.

Rörledningar och brandposter.

(n) Passagerarfartyg skall vara utrustat
med rörledningar och brandposter
i enlighet med tillämpliga bestämmelser
i regel 45.

Brandslangar.

(o) Passagerarfartyg skall vara utrustat
med det antal brandslangar, som
administrationen kan finna erforderligt.
Minst en brandslang skall finnas för

varje brandpost och dessa slangar må
endast användas för eldsläckningsändamål
eller vid prov av eldsläckningsapparaturen
vid brandövningar och besiktningar.

Rökhjälmar och säkerhetslampor.

(p) Passagerarfartyg skall medföra
minst två utrustningar, vardera bestående
av en andningsapparat eller rökhjälm,
en säkerhetslampa och en brandyxa.
Dessa utrustningar skola, färdiga
för användning, förvaras på platser, som
äro vitt skilda från varandra. En flyttbar
elektrisk borrmaskin för upptagande
av nödöppningar i däck, kappar och
skott i syfte att nå eldhärd skall finnas
tillgänglig.

Regel 51.

Fordringar beträffande lastfartyg med
en bruttodräktighet av 1 000 registerton
eller mera.

(a) (i) Lastfartyg med en bruttodräktighet
av 2 000 registerton eller mera
skall vara försett med anordningar,
förmedelst vilka kvävande gas, tillräcklig
för att giva en volym fri gas, motsvarande
minst 30 procent av bruttovolymen
utav det största gastätt avstängningsbara
lastrummet, kan genom ett
permanent rörsystem utan tidsutdräkt
införas i vilket som helst rum i vilket
last må föras. Administrationen må tilllåta
användning av ånga i stället för
kvävande gas i ångfartyg och i motorfartyg,
dock skola anordningarna i så
fall uppfylla fordringarna i mom. (d) av
regel 47. I tankfartyg må skum godtagas
som lämplig ersättning för kvävande
gas eller ånga.

(ii) Administrationen må från
denna bestämmelse undantaga lastrum
i vilket som helst fartyg (utom tankarna
i tankfartyg),

(a) om lastrummen äro försedda
med täckluckor av stål och med effektiva
anordningar för stängning av alla
ventilatorer och andra öppningar till
lastrummen;

(b) om fartyget är konstruerat och
avsett uteslutande för att föra sådana
laster som malm eller kol;

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

(c) om det tillfredsställande visats
för administrationen, att fartyget är
sysselsatt på resor av så kort varaktighet
att tillämpning av bestämmelsen
vore oskälig.

(b) Lastfartyg med en bruttodräktighet
av 1 000 registerton eller mera skall
uppfylla följande bestämmelser:

(i) (a) Det skall finnas två maskindrivna
pumpar, vardera i stånd
att leverera erforderlig vattenmängd
till brandslangarna, ävensom anordningar,
förmedelst vilka minst två
kraftiga vattenstrålar kunna hastigt
och samtidigt riktas till vilken del
som helst av fartyget. Dessa anordningar
skola omfatta så många med
erforderliga kopplingar och munstycken
försedda brandslangar som
administrationen prövar nödigt.

(b) I fartyg med oljeeldade
ångpannor eller förbränningsmotorer
skall, om eldsvåda i någon avdelning
kan sätta alla pumparna ur funktion,
finnas ytterligare eldsläckningsanordning,
som alternativt kan användas.

(ii) Det skall finnas flyttbara eldsläckningsapparater
färdiga för omedelbar
användning i de avdelningar
som begagnas av besättning eller av
passagerare, om sådana föras, och
skola i varje fall minst fem dylika
apparaters finnas.

(iii) Det skall finnas en utrustning,
bestående av en andningsapparat eller
rökhjälm, en säkerhetslampa, en
brandyxa och, utom i tankfartyg, en
flyttbar elektrisk borrmaskin, för upptagande
av nödöppningar i däck,
kappar och skott i syfte att nå eldhärd.

(c) Lastfartyg med en brutto dräktighet
av 1 000 registerton eller mera skall,
om fartyget är försett med oljeeldade
ångpannor eller förbränningsmotorer såsom
framdrivningsmaskineri, i maskineriavdelningen
hava minst två brandposter,
en på babordssidan och en på
styrbordssidan, och för varje brandpost
en brandslang med erforderliga kopplingar
och munstycke jämte anordning
för utspridning av vatten över olja.

(id) Lastfartyg med en bruttodräktighet
av 1 000 registerton eller mera

skall, om olja användes som bränsle för
huvud- eller hjälpångpannor, dessutom
uppfylla följande för pann- och maskinrum
gällande bestämmelser:

(i) Vid varje eldningsplats skall
finnas en behållare, innehållande sand,
med soda behandlat sågspån eller
annat godkänt torrt ämne i sådan
mängd som må fordras av administrationen.

(ii) Minst två godkända flyttbara
eldsläckningsapparater, som avgiva
skum eller annat för släckning av
brinnande olja godkänt ämne, skola
finnas såväl å varje eldningsplats i
pannrummen som ock i varje utrymme
där del av oljeeldningsinstallationen
är belägen. Dessutom skall en
eldsläckningsapparat av samma typ
med en rymd av 9 liter (eller 2 eng.
gallons) finnas för varje brännare,
dock att totala kapaciteten av den
eller de ytterligare eldsläckningsapparaterna
ej behöver överstiga 45
liter (eller 10 eng. gallons) för något
pannrum.

(iii) Det skall finnas godkända anordningar,
förmedelst vilka skum hastigt
kan avgivas och utspridas över
pannrummet och över varje utrymme,
i vilket delar av oljeeldningsaggregatet
eller dagtankar äro belägna. Den för
ändamålet tillgängliga mängden skum
skall vara tillräcklig för att med ett
15 cm (eller 6 eng. tum) tjockt lager
täcka den största yta, över vilken
brännolja kan förväntas sprida sig i
händelse av läcka. Alternativt må
kvävande gas, ånga eller fast anbragt
högtryckssystem för vattenspridning
komma till användning. Om maskinoch
pannrummen ej äro fullständigt
skilda från varandra och brännolja
kan från pannrummet intränga i
maskinrummet, skola maskin- och
pannrummen betraktas såsom ett
enda rum. Anordningarna skola kunna
kontrolleras från en eller flera lätt
tillgängliga platser, vilka icke vid
utbrott av eldsvåda genast bliva
otillgängliga.

(e) Administrationen skall ägna särskild
uppmärksamhet åt de anordningar
för eldsläckning, som skola finnas i

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

maskin- och pannrum å sådana lastfartyg
med en brutto dräktighet av
1 000 registerton eller mera, i vilka olja
och kol samtidigt användas som bränsle.

(/) Lastfartyg med en bruttodräktighet
av 1 000 registerton eller mera
skall, om det framdrives förmedelst
förbränningsmotor, i maskineriavdelningen
vara försett med:

(i) anordningar, föreskrivna i
mom. (c) av denna regel;

(ii) en godkänd skumsläckare med
en rymd av minst 45 liter (eller 10 eng.
gallons) eller en eldsläckningsapparat
med en kapacitet av 16 kilogram (eller
35 eng. pund) koldioxid.

(iii) flyttbara eldsläckningsapparater
i sådant antal och med sådan utplacering
som må fordras av administrationen
med hänsyn tagen till
storleken och dispositionen av maskinrummet
och till maskineriets hästkraftantal,
dock att totala antalet av
dessa eldsläckningsapparater skall
vara minst tyå men ej behöver överstiga
sex.

Där en oljeeldad ångpanna är installerad,
gälla bestämmelserna i mom. (d)
av denna regel.

Regel 52.

Anordningars åtkomlighet.

Eldsläckningsanordningar i nya och
existerande passagerar- och lastfartyg
skola hållas i gott skick och åtkomliga
för omedelbar användning vid varje
tillfälle under resa.

Regel 53.

Likvärdiga anordningar.

Där i denna del av förevarande
kapitel föreskrivits någon särskild typ
av apparatur, eldsläckningsmedel eller
anordning, må vilken som helst annan
typ därav tillåtas under förutsättning
att administrationen finner densamma
minst lika effektiv.

Del F. — Diverse.

(Del F äger tillämpning endast på
passagerarfartyg.)

Regel 54.

U trymn ingsanordn ing ar.

(a) I och från alla avdelningar för
passagerare och besättning skola finnas
trappuppgångar och lejdare så anordnade
att de erbjuda lämpliga förbindelsemedel
till livbåtarnas embarkeringsdäck.
Särskilt följande bestämmelser
skola iakttagas:

(i) Under skottdäcket skola tillräckliga
och lätt åtkomliga utgångar
vara anordnade från varje vattentät
avdelning, vilka utgångar skola vara
oberoende av vattentäta dörrar och
erbjuda tillräckliga utrymningsmöjligheter.

(ii) Över skottdäcket skola från
varje inom brandsäkra huvudskott belägen
avdelning finnas minst två
lämpliga utgångar, av vilka åtminstone
den ena skall stå i förbindelse
med en trappuppgång för utrymning
i vertikal led.

(iii) Trappuppgångarnas bredd, antal
och anordnande skola uppfylla
administrationens fordringar.

(b) Från varje maskinrum, axeltunnel,
eldrum och annat för skeppstjänsten avsett
rum skall finnas lämplig utgång,
varigenom besättningen kan avlägsna sig
utan att behöva passera genom vattentät
dörr.

Regel 55.

Backningsförmåga.

Passagerarfartyg skall ha så stor backningsförmåga,
att erforderlig manövrerbarhet
hos fartyget under alla normala
omständigheter säkerställes.

Regel 56.
Styrinrättningen.

(a) Passagerarfartyg skall vara försett
med huvudstyrinrättning och reservstyrinrättning
enligt administrationens
fordringar.

Kungi. Maj.ts proposition nr 33.

(b) Reservstyrinrättningen skall kunna
vid nödtillfälle hastigt sättas i funktion;
den skall vara av tillräcklig styrka
och hava erforderlig kraft för fartygets
styrning vid styrfart. Reservstyrinrättningen
skall drivas medelst maskinkraft
i varje fartyg, beträffande vilket administrationen
fordrar större diameter
än 228 mm (eller 9 eng. tum) av hjärtstocken
vid kvadranten.

KAPITEL III.

BÄRGNINGSREDSKAP M. M.

Regel 1.

Tillämpning.

(a) Där ej annorlunda uttryckligen
stadgas, äger detta kapitel i enlighet med
vad i det följande sägs tillämpning å
nya fartyg, vilka nyttjas å internationella
resor:

Del A. — Passagerarfartyg och lastfartyg.

Del B. — Passagerarfartyg.

Del C. — Lastfartyg.

(b) Vad angår existerande fartyg,
vilka nyttjas å internationella resor och
icke redan uppfylla de enligt detta kapitel
å nya fartyg tillämpliga bestämmelserna,
skall administrationen beträffande
varje särskilt fartyg överväga vilka
åtgärder som skola vidtagas för att i
den mån så är lämpligt och skäligt bringa
fartyget i överensstämmelse med de allmänna
bestämmelserna i regel 4 senast
den 1 januari 1951 och i huvudsaklig
överensstämmelse med de övriga bestämmelserna
i detta kapitel.

Del A. — Allmänna bestämmelser.

(Del A äger tillämpning på passagerarfartyg
och lastfartyg.)

Regel 2.

Definitioner.

Vid tillämpning av detta kapitel
skall med uttrycket »kort internationell
resa» förstås internationell resa, under
vilken fartyget icke avlägsnar sig mera
än 200 nautiska mil från sådan hamn
eller plats där passagerare och besättning
kunna föras i säkerhet och vilken
resas längd icke överstiger 600 nautiska
mil mellan sista avgångshamnen i det
land där resan börjar och den slutliga
destinationshamnen.

Regel 3.

Undantag.

(a) Varje administration må, i den
mån en tillämpning av bestämmelserna
i detta kapitel med hänsyn till farvattnets
skyddade beskaffenhet och de villkor,
varunder resan äger rum, befinnes
oskälig eller onödig, från dessa bestämmelser
undantaga fartyg eller vissa slag
av fartyg, hemmahörande i det egna
landet, därest fartygen ifråga under sina
resor icke avlägsna sig mera än 20 nautiska
mil från närmaste land.

(b) Beträffande å internationella resor
nyttjade passagerarfartyg, vilka föra
stort antal däckspassagerare i särskild
trafik, såsom t. ex. i pilgrimstrafiken,
må vederbörande administration, där
det befinnes olämpligt att påfordra uppfyllandet
av bestämmelserna i detta
kapitel, därifrån undantaga i det egna
landet hemmahörande fartyg, under
villkor:

(i) att de föreskrifter, som avse
livbåtar och andra bärgningsredskap
samt brandsäkerhet, tillämpas i så
stor utsträckning som förhållandena
medgiva;

(ii) att alla livbåtar och andra
bärgningsredskap skola vara lätt tillgängliga
i enlighet med föreskrifterna
i regel 4;

(iii) att för varje person ombord
skall finnas ett livbälte;

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(iv) att åtgärder vidtagas för fastställande
av allmänna föreskrifter,
gällande för de särskilda förhållandena
i denna trafik. Sådana föreskrifter
skola fastställas i samråd med andra
fördragsslutande regeringar, som må
vara direkt intresserade av ifrågavarande
passagerartrafik.

Utan hinder av bestämmelserna i denna
konvention skola Simla-reglerna av
år 1931 gälla mellan de regeringar, som
antagit reglerna, dock ej längre än intill
dess föreskrifter utarbetade enligt mom.
(b) (iv) av denna regel träda i kraft.

Regel 4.

Livbåtars och jlytredskaps åtkomlighet.

(a) Såsom allmänna fordringar med
avseende å sådana livbåtar och flytredskap
ombord å fartyg, å vilket detta
kapitel äger tillämpning, gäller, att de
skola vara lätt åtkomliga i händelse av
fara.

(b) För att anses lätt åtkomliga
skola livbåtarna och flytredskapen uppfylla
följande villkor:

(i) de skola kunna snabbt och
säkert sjösättas även under ogynnsamma
förhållanden med avseende å
slagsida och trim;

(ii) ombordvarande skola kunna
snabbt och i god ordning överföras i
livbåtarna;

(iii) livbåt resp. flytredskap skall
vara anbragt på sådant sätt, att hanterandet
av övriga livbåtar och flytredskap
ej försvåras.

(c) Alla bärgningsredskap skola hållas
i behörigt skick och vara åtkomliga för
omedelbar användning innan fartyget
lämnar hamn och vid varje tillfälle
under resan.

Regel 5.

Livbåtars konstruktion.

(a) Alla livbåtar skola vara av tillfredsställande
konstruktion och hava
sådan form och sådana proportioner, att
de äga god stabilitet i sjö samt hava tillräckligt
fribord med fullt personantal
och full utrustning ombord.

(b) Alla livbåtar skola vara öppna
båtar med fast bordläggning och med
uteslutande invändiga flytanordningar.
Längden må icke understiga 7,3 m (eller
24 eng. fot), såvida ej administrationen,
med hänsyn till fartygets storlek eller
av annan anledning, finner förandet av
sådana livbåtar vara oskäligt eller
olämpligt. Å intet fartyg må livbåts
längd vara mindre än 4,9 m (eller 16
eng. fot).

(c) Livbåt må ej godkännas, om dess
vikt med högsta tillåtna antal personer
och full utrustning överstiger 20 300 kg
(eller 20 eng. ton).

(d) Alla livbåtar, som äro godkända
att föra mera än 60 personer, skola antingen
vara motorlivbåtar av klass A
eller klass B samt uppfylla i regel 9
meddelade bestämmelser eller ock livbåtar,
försedda med annan godkänd
anordning för mekanisk drift i enlighet
med föreskrifterna i regel 10.

(e) Alla livbåtar skola hava tillräcklig
styrka för att kunna utan fara sjösättas
med fullt personantal och full
utrustning ombord.

(/) Alla livbåtar skola hava ett medelsprång,
motsvarande minst 4 procent
av längden.

(g) I livbåtar, som äro godkända att
föra 100 personer eller flera, skall rymden
av flytanordningarna ökas i enlighet
med administrationens fordringar.

(h) Flytförmågan hos livbåt av trä
skall säkerställas genom vattentäta luftlådor,
vilkas sammanlagda rymd skall
utgöra minst en tiondedel av livbåtens
rymd.

(i) Flytförmågan hos livbåt av metall
må icke vara mindre än den, som ovan
föreskrivits för en livbåt av trä av
samma rymd; rymden av de vattentäta
luftlådorna skall följaktligen i erforderlig
grad ökas.

(/) Tofter och sidobänkar skola placeras
så lågt i livbåt som är praktiskt
möjligt och bottengarneringen skall vara
så anbragt att tofternas höjd över densamma
icke överstiger 84 cm (eller 2
eng. fot 9 eng tum.).

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

Regel 6.

Rymd av livbåtar.

(a) Rymden av livbåtar skall beräknas
enligt Stirlings (Simpsons) regel eller
enligt vilken annan som helst metod,
som giver lika tillförlitligt resultat.
Rymden av tvärgattad livbåt skall beräknas
som om livbåten vore spetsgattad.

(b) Rymden i kubikmeter (eller eng.
kubikfot) av en livbåt, beräknad enligt
Stirlings regel, erhålles genom följande
formel:

Rymden = ~ (4 A + 2 B + 4 C),

i vilken L är livbåtens längd i meter
(eller eng. fot) mätt från innerkant av
bordläggningen invid förstäven till motsvarande
punkt invid akterstäven; ifråga
om tvärgattad livbåt mätes längden till
innerkant av akterspegeln.

A, R och C beteckna ytorna av en
tvärsektion mätt på resp. en fjärdedel
av längden förifrån, på halva längden
och på en fjärdedel av längden akterifrån,
motsvarande de tre punkter, som
uppkomma vid en delning av L i fyra
lika delar (ytorna vid livbåtens båda
ändar komma icke i betraktande).

Ytorna A, B och C skola anses givna
i kvadratmeter (eller eng. kvadratfot)
vid tillämpning av följande formel
ifråga om var och en av de tre tvärsektionerna: Ytan

= (a + 4b + 2c + 4d + e),

i vilken h är livbåtens djup i meter
(eller eng. fot), mätt från innerkant av
bordläggningen invid kölen till överkant
av reling eller, i vissa fall, till en
lägre belägen punkt, bestämd på sätt
nedan angives.

a, b, c, d och e beteckna livbåtens horisontala
bredder i meter (eller eng. fot),
mätta vid de två ändpunkterna av
djupet och vid de tre punkter, som uppkomma
vid en delning av h i fyra lika
delar (a och e äro bredden av h vid de
två ändpunkterna och c bredden av h
vid mittpunkten).

(c) Där språnget i relingen, mätt vid
två punkter, belägna på ett avstånd från
livbåtens ändar motsvarande en fjärdedel
av livbåtens längd, överstiger en
procent av livbåtens längd, skall det
djup, som användes vid beräkningen av
tvärsektionerna A eller C, vara lika med
djupet på livbåtens halva längd plus en
procent av livbåtens längd.

(d) Där livbåtens djup på livbåtens
halva längd överstiger 45 procent av
bredden, skall det djup, som användes
vid beräkningen av tvärsektionen B,
vara lika med 45 procent av bredden och
det djup, som användes vid beräkningen
av tvärsektionerna A och C,
belägna på ett avstånd från livbåtens
för och akter motsvarande en fjärdedel
av längden, erhållas genom att öka det
för beräkningen av B använda djupet
med 1 procent av livbåtens längd; dock
att det vid beräkningen använda djupet
vid dessa två punkter i intet fall
må överstiga det verkliga djupet.

(e) Därest livbåtens djup överstiger
122 centimeter (eller 4 eng. fot), skall det
antal personer, som erhålles genom tilllämpning
av denna regel, minskas i proportionen
122 till det verkliga djupet i
centimeter, såvitt ej genom prov med
livbåten i sjön och livbälten iklädda
personer ombord tillfredsställande visas,
att livbåten rymmer större antal personer.

(/) Vederbörande administration
skall genom lämpliga formler fastställa
en begränsning av det antal personer,
som mycket skarpa eller mycket fylliga
livbåtar högst må rymma.

(g) Vederbörande administration må
medgiva att rymden av livbåt beräknas
genom att produkten av längden,
bredden och djupet multipliceras med
0,6, därest det är uppenbart, att genom
detta beräkningssätt icke erhålles större
rymd än den, som erhålles genom ovannämnda
formler. I detta fall mätas
dimensionerna på följande sätt:

Längden. -— Från bordläggningens
yttre skärningspunkt med förstäv till
motsvarande skärningspunkt med akterstäv
eller, då fråga är om tvärgattad
livbåt, till akterspegelns yttre
sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

Bredden. — Mellan yttersidorna av
bordläggningen vid livbåtens största
bredd.

Djupet. — Vid livbåtens halva
längd från innerkant av bordläggningen
invid kölen till överkant av
relingen; dock att det djup, som användes
vid beräkningen, i intet fall
må överstiga 45 procent av bredden.
Redaren äger i varje fall påfordra, att
rymden av livbåt beräknas genom noggrann
uppmätning.

(h) Rymden av motorlivbåt skall beräknas
genom att minska den totala
rymden med en rymd lika med den, som
upptages av motorn med tillbehör ävensom,
därest båten är försedd med radiotelegrafinstallation
och strålkastare,
med en rymd lika med den, som upptages
av dessa jämte tillbehör.

Regel 7.

Tillåtet personantal i livbåtar.

(a) Det antal personer, som livbåt
högst må föra, är lika med det största
hela tal, som erhålles genom att dividera
livbåtens rymd i kubikmeter med 0,283
(eller i eng. kubikfot med 10).

(b) Detta antal skall begränsas, när
det är större än det antal personer, för
vilka det finnes lämpliga sittplatser, bestämt
med hänsyn till att de sittande personerna
icke på något sätt hindra årornas
skötsel.

(c) Vid försök, som verkställas för bestämmande
av det högsta antal personer,
som livbåt må föra, skall varje person
antagas vara vuxen samt iklädd livbälte.

Regel 8.

Antal motorlivbåtar och andra livbåtar
för mekanisk propellerdrift som skola
föras.

(a) När antalet livbåtar, som skola
föras å ett fartyg, uppgår till 20 eller
mera, skola två vara motorlivbåtar av
klass A uppfyllande föreskrifterna i
regel 9.

(b) När antalet livbåtar, som skola
föras å ett fartyg, överstiger 13 men ej
uppgår till 20, skall en av livbåtarna
utgöras av en motorlivbåt av klass A

och en annan av livbåtarna av en motorlivbåt
av klass A eller klass B, uppfyllande
föreskrifterna i regel 9, eller
av en godkänd mekaniskt propellerdriven
livbåt, uppfyllande föreskrifterna
i regel 10.

(c) Varje passagerarfartyg, som icke
på grund av föregående bestämmelser
skall vara försett med motorlivbåt,
skall föra en motorlivbåt av klass A
eller klass B, uppfyllande föreskrifterna
i regel 9, eller ock en godkänd mekaniskt
propellerdriven livbåt, uppfyllande föreskrifterna
i regel 10.

(d) Varje lastfartyg med en bruttodräktighet
av 1 600 registerton eller
däröver skall föra en motorlivbåt av
klass A eller klass B, uppfyllande föreskrifterna
i regel 9, eller ock en godkänd
mekaniskt propellerdriven livbåt, uppfyllande
föreskrifterna i regel 10.

Regel 9.

Bestämmelser för motorlivbåt.

(a) Klass A

Motorlivbåt av klass A skall uppfylla
följande villkor;

(i) Den skall vara försedd med
förbränningsmotor av godkänd typ
och vara utrustad med bränsle tillräckligt
för 24 timmars oavbruten
gång och den skall hållas i sådant
skick, att den alltid är klar till användning.

(ii) Motorn och dess tillbehör skola
vara på lämpligt sätt inbyggda för
att säkerställa motorns gång under
ogynnsamma väderleksförhållanden,
och anordningar skola vara vidtagna
för backgång.

(iii) Farten framåt skall med fullt
personantal och full utrustning ombord
i smult vatten uppgå till minst
6 knop.

(b) Klass B

Motorlivbåt av klass B skall uppfylla
följande villkor:

(i) Den skall vara försedd med
tillräcklig mängd bränsle och hållas
i sådant skick, att den alltid är klar
till användning.

(ii) Motorn och dess tillbehör skola
vara på lämpligt sätt inbyggda för att

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

säkerställa motorns gång under ogynn- (c) Rymden av de mvändiga flytansamma
väderleksförhållanden, och an- ordningarna för annan mekaniskt proordningar
skola vara vidtagna för pellerdriven livbåt än motorlivbåt skall
backgång. ökas till att kompensera vikten av driv (iii)

Farten framåt skall med fullt anordningen,
personantal och full utrustning ombord
i smult vatten uppgå till minst Regel 11.

^Rymden av motorlivbåts invän- Livbåtars utrustning.

diga flytanordningar skall vara minst (a) Livbåts normala utrustning skall
lika stor som den rymd, vilken enligt utgöras av:

dessa regler skulle erfordrats, om båten
icke varit motorlivbåt, och skall därutöver
ökas om och i den utsträckning
sådan ökning är nödvändig för kompensation
av skillnaden mellan:

(i) vikten av motor med tillbehör
samt av strålkastare och radiotelegrafinstallation
jämte tillbehör, i mån sådan
utrustning finnes, samt

(ii) vikten av de personer som livbåten
ytterligare skulle kunna föra,
om motor med tillbehör samt strålkastare
och radiotelegrafinstallation
jämte tillbehör, i mån sådan utrustning
finnes, vore avlägsnade.

(d) Där motorlivbåt av klass A utöver
det föreskrivna antalet frivilligt föres
i stället för motorlivbåt av klass B eller
annan godkänd mekaniskt propellerdriven
livbåt, skall bestämmelsen beträffande
bränsle under (b) (i) i denna
regel äga tillämpning.

Regel 10.

Bestämmelser beträffande annan mekaniskt
propellerdriven livbåt än motorlivbåt.

Annan mekaniskt propellerdriven livbåt
än motorlivbåt skall uppfylla följande
föreskrifter:

(a) Framdrivningsanordningen skall
vara av godkänd typ samt tillräckligt
kraftig att möjliggöra livbåtens snabba
utförande klar av fartygssidan efter sjösättning
och kraften skall även vara tillräcklig
för att livbåten skall kunna hålla
kurs under ogynnsamma väderleksförhållanden.
Om anordningen är handdriven,
skall den kunna skötas av vid dylikt
arbete ovana personer och kunna skötas
även om livbåten är vattenfylld.

(b) Anordning skall vara vidtagen för
backgång.

(i) tillräckligt antal åror för entoftig
rodd jämte två reservåror och
en styråra; en och en halv uppsättning
årtullar eller årklykor fästade vid
livbåten medelst sladd eller kedja; en
båtshake;

(ii) två proppar för varje länshål
(propp erfordras dock icke då
lämplig automatisk ventil förefinnes)
fästade vid livbåten medelst sladd
eller kedja; ett öskar och två pytsar
av godkänt material;

(iii) ett till livbåten fästat roder
och en rorkult;

(iv) två yxor, en i vardera ändan
av livbåten;

(v) en lanterna med olja tillräcklig
för 12 timmar, två askar med
lämpliga tändstickor i vattentät behållare; (vi)

en eller flera master med
stag av galvaniserad stållina jämte
segel (orangefärgade);

(vii) en tillförlitlig kompass i
nakterhus, vilken skall vara självlysande
eller vara försedd med lämplig
belysningsanordning;

(viii) en livlina, najad i bukter
utombords runt livbåten;

(ix) ett drivankare av godkänd
storlek;

(x) två fånglinor av tillräcklig
längd, av vilka den ena skall vara
fästad i livbåtens förliga del medelst
stropp och ters på sådant sätt att den
kan frigöras och den andra skall vara
väl fästad till förstäven och hållas klar
för användning;

(xi) en behållare med 41/* liter
(eller 1 eng. gallon) vegetabilisk fiskeller
animalisk olja, vilken behållare
skall vara så anordnad, att oljan lätt
kan spridas över vattnet, samt så

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

inrättad, att den kan fästas vid drivankaret; (xii)

en lufttät behållare, innehållande
1 kg (eller 2 eng. pund)
livsmedel för varje person;

(xiii) l/a kg (eller 1 eng. pund)
kondenserad mjölk eller motsvarande
för varje person;

(xiv) vattentät behållare, innehållande
3 liter (eller 3 eng. quarts) färskt
vatten för varje person, samt en med
sladd försedd vattenhämtare;

(xv) två fallskärmsljus av godkänd
typ i stånd att från stor höjd
avgiva ett klart rött sken; sex handbloss
av godkänd typ, avgivande ett
klart rött sken;

(xvi) två flytbara röksignaler av
godkänd typ (att användas vid dagsljus)
i stånd att avgiva en kvantitet
orangefärgad rök;

(xvii) godkända anordningar för
möjliggörande för personer att klamra
sig fast vid kantrad livbåt, vilka anordningar
skola utgöras av ribbor å
slag eller kölskenor, jämte vid relingarna
fastgjorda under kölen löpande
griplinor, eller ock av andra
godkända anordningar;

(xviii) en godkänd första förbandsutrustning
i vattentät förpackning;

(xix) en elektrisk för morse-signalering
lämplig lampa, jämte två reservbatterier
och två reservglödlampor;

(xx) en spegel av godkänd typ för
signalering vid dagsljus;

(xxi) en kniv, försedd med konservöppnare
och fäst vid livbåten
medelst sladd;

(xxii) två lätta flytande kastlinor;

(xxiii) en handpump av godkänd
typ; och

(xxiv) ett lämpligt skåp för stuvning
av mindre utrustningsföremål.

(b) I fråga om fartyg, som nyttjas å
resor av sådan varaktighet att vederbörande
administration finner den utrustning,
som föreskrives i mom. (a)
punkterna (vi), (xii), (xiii), (xx) och (xxi)
av denna regel, vara obehövlig, må administrationen
medgiva eftergift från
tillämpningen av dessa föreskrifter.

eller annan godkänd mekaniskt propellerdriven
livbåt undvara mast och segel
och det antal åror som överstiger halva
föreskrivna antalet åror, men dylik livbåt
skall vara försedd med minst två
båtshakar.

(d) Livbåt, som är godkänd att föra
mera än 60 personer, skall vara utrustad
med lämpliga anordningar för att möjliggöra
för personer som befinna sig i
sjön att klättra in i livbåten.

Regel 12.

Förvaring av livbåtars utrustning.

Varje föremål, som ingår i livbåts utrustning
och som icke förvaras i skåp,
skall vara lämpligt surrat i livbåten;
dock gäller detta ej beträffande båtshake,
vilken skall vara fri för avbäringsändamål.
Surrningen skall utföras
på sådant sätt att utrustningsföremålens
säkra förvaring åstadkommes, men
ej så att lyftkrokarna och deras urhuggningsanordningar
därigenom påverkas,
att livbåtens snabba ilastning hindras
eller att snabbt tillträde till livbåten
försvåras.

Regel 13.

Portativ radioapparat för livbåt.

(a) Fartyg som för mindre än 20 livbåtar
skall vara försett med en godkänd
portativ radiotelegrafapparat, som uppfyller
i regel 14 av kapitel IV fastställda
fordringar. Denna apparat och dess tillbehör
skola förvaras tillsammans i navigationshytten
eller å annan lämplig
plats och ständigt vara klara att vid
nödtillfälle flyttas till vilken som helst
av livbåtarna.

(b) I fråga om fartyg, som nyttjas å
resor av sådan varaktighet att administrationen
finner portativ radioapparat
för livbåt vara onödig, må administrationen
medgiva eftergift från föreskriften
angående denna utrustning.

Regel 14.

Embarkering i livbåtar.

Lämpliga anordningar skola vara vidtagna
för embarkering i livbåtarna, vilka
anordningar skola innefatta följande:

5 liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

(a) En lämplig lejdare vid varje
dävertpar för nedstigning i sjösatt
livbåt;

(b) lämpliga anordningar för belysning
av sjösättningsanordningar och
livbåtar under det sjösättningen pågår; (c)

lämpliga anordningar för att
varsko passagerare och besättning att
fartyget håller på att övergivas; samt

(d) lämpliga anordningar belägna
utanför maskinerirummet medelst vilka
avloppsvattens inrinnande i livbåtarna
kan förhindras.

Regel 15.

Märkning av livbåtar och flytredskap.

(a) Dimensionerna av livbåt samt
största tillåtna antal personer, som livbåten
må föra, skola å livbåten varaktigt
utmärkas med tydliga bokstäver och
siffror. Namnet på det fartyg, som livbåten
tillhör, skall målas å bogarna.

(b) Flytredskap (och flottar som föras
i stället för flytredskap) skola märkas
med personantalet på enahanda sätt.

(c) Livbåt eller flytredskap må icke
förses med märke, angivande större personantal
än det, som erhålles genom tilllämpning
av det i dessa regler angivna
beräkningssätt.

Regel 16.

Bestämmelse för livboj.

(a) Livboj skall uppfylla följande
fordringar:

(i) Den skall vara av massiv kork
eller annat likvärdigt material.

(ii) Den skall kunna i sötvatten
under 24 timmar uppbära en järnbelastning
om minst 14,5 kg (eller 32
eng. pund) utan att sjunka.

Livboj, vars fyllning utgöres av säv,

korkspån, söndersmulad kork eller annat
ämne i avfallsform och utan egen sammanhållning,
eller sådan boj, vars flytförmåga
är beroende av luftrum och
som före begagnandet måste uppblåsas,
må icke användas.

(b) Livboj skall runt ytterkanten vara
försedd med en i bukter säkert najad
livlina. Minst en livboj på var sida av

fartyget skall vara försedd med fånglina
med en längd av minst 27,5 meter
(eller 15 eng. famnar). Minst halva antalet
av samtliga livbojar, dock minst
sex, skola vara försedda med tillförlitligt
självtändande lyse, som icke kan
släckas av vatten; lysena skola tillika
med nödiga fastsättningsanordningar
vara anbragta i närheten av de bojar,
till vilka de höra.

(d) Livboj skall kunna hastigt lösgöras
och må icke på något sätt vara
fast anbragt.

Regel 17.

Livbälten.

(a) Å fartyg skall för varje person
ombord finnas ett livbälte av typ, som
godkänts av administrationen, och därjämte,
för det fall att dessa bälten icke
kunna användas även av barn, ett tillräckligt
antal för barn passande livbälten.

(b) Livbälte må icke godkännas av
administrationen, med mindre följande
fordringar äro uppfyllda:

(i) Det skall vara av lämpligt material
och utförande.

(ii) Det skall vara i stånd att i
sötvatten under 24 timmar uppbära
järnbelastning om 7,5 kg (eller lö1,^
eng. pund) utan att sjunka.

(iii) Det skall vara vändbart.

(iv) Det skall vara i stånd att hålla
upp huvudet av en i vattnet liggande
medvetslös person.

Livbälte, vars flytförmåga är beroende
av luftrum, må icke användas.

Regel 18.

Linkastningsapparat.

(a) Fartyg skall vara försett med en
linkastningsapparat av typ, som godkänts
av administrationen.

(b) Apparaten skall vara i stånd att
med skälig träffsäkerhet kasta ut en

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

lina minst 230 meter (eller 250 yards),
och till apparaten skola höra minst 4
projektiler och 4 linor.

Regel 19.

Nödsignaler å fartyg.

Fartyg skall vara försett med av administrationen
godkända anordningar,
medelst vilka effektiva nödsignaler kunna
avgivas, iakttagbara såväl om dagen
som om natten; signalerna skola omfatta
fallskärmssignaler som från stor höjd
kunna avgiva ett klart rött sken.

Regel 20.

Alarmlista och åtgärder vid alarm.

(a) Särskild uppgift att fullgöras vid
alarm skall vara tilldelad varje man av
besättningen.

(b) Alarmlistan skall upptaga samtliga
dessa uppgifter och särskilt för
varje man angiva till vilken post han
skall begiva sig och vad han har att
utföra.

(c) Före fartygets avgång skall alarmlistan
fastställas. Avskrifter skola anslås
på flera ställen i fartyget och särskilt
i för besättningen avsedda rum.

(d) Alarmlistan skall angiva de uppgifter,
som åligga en var av besättningen
ifråga om;

(i) stängning av vattentäta dörrar,
ventiler och stängningsanordningar till
spygatt, asktrummor m. m.;

(ii) utrustning av livbåtar, inkluderande
portativ radioapparat, samt
flytredskap i allmänhet;

(iii) sjösättning av livbåtar, anbragta
under dävertar;

(iv) klargöring av övriga båtar och
flytredskap;

(v) passagerarnas samling; samt

(vi) eldsläckning.

(e) Alarmlistan skall angiva de plikter,
som uppassarpersonalen i fall av
alarm har att fullgöra gentemot passagerarna.
Dessa plikter omfatta särskilt:

(i) att varsko passagerarna;

(ii) att tillse att de äro påklädda
och hava ordentligt påtagna livbälten;

(iii) att samla passagerarna på
mönstringsplatserna;

(iv) att upprätthålla ordning i
gångar och trappor och att i allmänhet
vägleda passagerarna samt

(v) att tillse att ett förråd av filtar
finnes i livbåtarna.

(/) Alarmlistan skall angiva särskilda
alarmsignaler för kallande av besättningen
till dess poster vid livbåtar eller
vid eldsläckning. Den skall dessutom
innehålla en fullständig beskrivning av
dessa signaler.

Regel 21.

Alarmering och övningar.

(a) (i) Å passagerarfartyg skall alarmering
för livbåtövning och brandövning
med besättningen, då så är lämpligt,
företagas minst en gång i veckan.
Å passagerarfartyg, vars resa varar
längre än en vecka, skola sådana övningar
företagas innan fartyget lämnar
den slutliga avgångshamnen.

(ii) Å lastfartyg skola alarmeringar
för livbåtövning och brandövning
med besättningen företagas med högst
en månads mellanrum.

(iii) Tiden för sådana övningar skall
antecknas i sådan skeppsdagbok som
må föreskrivas av administrationen, så
ock, där övning någon vecka (för passagerarfartyg)
eller månad (för lastfartyg)
icke företagits, anledningen härtill.

(b) Å passagerarfartyg med undantag
för sådana, som nyttjas å korta internationella
resor, skall mönstring med
passagerarna företagas inom tjugofyra
timmar efter det fartyget lämnat hamn.

(c) De olika livbåtgrupperna skola i
tur och ordning användas för livbåtövningarna.
Inspektioner och övningar
skola ske på sådant sätt, att besättningen
får fullständig kännedom om och
övning i de åligganden, som den har att
fullgöra.

(d) Alarmsignal, som användes för
att kalla passagerarna till mönstringsplatserna,
skall bestå av en serie av mer
än sex korta stötar i ångvissla eller
siren, åtföljda av en lång sådan stöt.
Denna signal skall å passagerarfartyg
med undantag av sådana, som nyttjas
å korta internationella resor, följas av
elektriska signaler från kommandobryg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

gan till fartygets olika delar. Betydelsen
av alla signaler, som angå passagerarna,
samt noggrann anvisning om dessas
åligganden vid alarm skola tydligt angivas
genom anslag på lämpliga språk,
uppsatta i hytter och på lätt synliga
ställen i andra för passagerarna avsedda
rum.

Del B. — Passagarerfartyg.

(Del B äger tillämpning allenast å
passagerarfartyg)

Regel 22.

Livbåtar och flytredskap.

(a) Med undantag, varom i de följande
momenten av denna regel sägs,
skall å passagerarfartyg plats i livbåtar
finnas för alla ombordvarande personer;
och skall därutöver finnas flytredskap
för 25 procent av de ombordvarande
personerna. Ifråga om passagerarfartyg
må icke påfordras förande av flera livbåtar
än som tillsammans rymma samtliga
ombordvarande personer.

(b) Passagerarfartyg, som nyttjas å
korta internationella resor, skola vara
försedda med livbåtar och flytredskap i
enlighet med i reglerna 23 och 24 för
sådana fartyg fastställda bestämmelser.
När administrationen finner, att förandet
av ett större antal passagerare än det,
som enligt nämnda regler kan tagas ombord
i livbåtarna, är nödvändigt med
hänsyn till trafikens omfattning, må
administrationen medgiva att så sker,
detta dock under förutsättning att fartyget
uppfyller de föreskrifter som enligt
kapitel II, regel 1 (d) gälla för detta
slag av fartyg.

(c) Administrationen må medgiva
vissa fartyg eller vissa slag av fartyg,
som äro försedda med certifikat för kort
internationell resa, att nyttjas å resa
av mer än 600 nautiska mils längd men
icke överstigande 1 200 nautiska mils
längd detta dock under förutsättning
att fartyget såväl uppfyller i denna
regel under (b) meddelade föreskrifter
som ock medför livbåtar tillräckliga att
rymma minst 75 procent av antalet ombordvarande
personer.

Regel 23.

Antal dävertar samt rymd av livbåtar och
flytredskap.

(a) (i) Passagerarfartyg skall allt
efter sin längd vara försett med dävertar
till antal, som angives i kolumn A i
tabellen i regel 24; dock erfordras icke
större antal dävertar än som behöves
för livbåtar, tillräckliga att rymma alla
personer ombord.

(ii) Under varje par dävertar skall
en livbåt vara anbragt. Därest dessa livbåtar
icke äro tillräckliga att rymma alla
personer ombord, skall, där så är praktiskt
möjligt, fartyget förses med ytterligare
par dävertar med under dem anbragta
livbåtar. Därest de under dävertar
anbragta livbåtarna icke äro tillräckliga
att rymma alla personer ombord,
skola å fartyget under de under
dävertar anbragta livbåtarna anbringas
ytterligare livbåtar så att tillräckligt
livbåtsutrymme därigenom erhålles för
alla personer ombord.

(iii) Där administrationen finner
det vara olämpligt eller oskäligt att å
fartyg anbringa i kolumn A i tabellen
i regel 24 angivna antal dävertar, må
administrationen i särskilda undantagsfall
medgiva anbringandet av det mindre
antal dävertar, som angives i kolumn B
i tabellen.

(b) (i) Passagerarfartyg, som nyttjas
å korta internationella resor, skall allt
efter sin längd vara försett med dävertar
till antal, som angives i kolumn A
i tabellen i regel 24. Under varje par
dävertar skall en livbåt vara anbragt
och så anbragta livbåtar skola tillsammans
hava minst den rymd som angives
i kolumn C i tabellen eller ock den
mindre rymd som erfordras för att
bereda livbåtsutrymme för alla ombordvarande
personer. Fartyg, som må medföra
ett större antal personer än vad
som rymmes i livbåtar med den i
kolumn C angivna sammanlagda rymden,
skall vara försett med ytterligare
livbåtar under dävertar eller ock godkända
flytredskap i sådan utsträckning
att alla livbåtarna tillsammans med
flytredskapen erbjuda tillräckligt utrymme
för alla personer ombord. Här -

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

utöver skola finnas flytredskap för 10
procent av de ombordvarande.

(ii) Där administrationen finner
det olämpligt eller oskäligt att å fartyg,
som nyttjas å korta internationella resor,
anbringa i kolumn A i tabellen i regel 24
angivna antal dävertar, må administrationen
i särskilda undantagsfall medgiva
anbringandet av ett mindre antal dävertar,
förutsatt dock, att antalet icke må
understiga det i kolumn B i tabellen angivna
mindre antalet samt att sammanlagda
rymden av livbåtarna å fartyget
skall vara minst lika stor som den minsta
rymd, som är angiven i kolumn C, eller
den mindre rymd, som erfordras för att
bereda livbåtsutrymme för alla ombordvarande
personer.

(c) Passagerarfartyg skall för användning
vid nödtillfälle föra två under
dävertar anbragta båtar, en på vardera
sidan av fartyget. Dessa båtar skola vara
av typ, som godkänts av administrationen,
och skola i regel icke överstiga 8
meter (eller 26 eng. fot) i längd. Under
förutsättning att de i alla hänseenden
uppfylla för livbåt gällande föreskrifter
i detta kapitel, må de anses såsom
i regel 22 omförmälda livbåtar. De skola
under tid fartyget är till sjöss hållas
klara för omedelbar användning. I fråga
om fartyg, vilkas livbåtar på grund av
bestämmelserna i regel 26 (/) äro försedda
med å livbåtarnas sidor anbragta särskilda
anordningar, påfordras ej att
sådan anordning skall anbringas å de
tvenne båtar som skola finnas enligt
denna regel.

Regel 24.

Tabell över dävertar och livbåtsrymd.

I efterföljande tabell angives i förhållande
till fartygets längd följande:

(A) Det minsta antal par dävertar, som
skall finnas och under vilka livbåtar
skola vara anbragta enligt
regel 23;

(B) Det mindre antal par dävertar, som
undantagsvis må medgivas enligt
regel 23; och

(C) Den minsta sammanlagda rymd av
livbåtar, som erfordras å fartyg
nyttjat å korta internationella resor.
(Tabellen införd å nästa sida)

Regel 25.

Radioapparater och strålkastare i
motorlivbåtar.

(a) Varje motorlivbåt av klass A, som
jämlikt bestämmelserna i regel 8 (a)
och (b) skall föras, skall vara utrustad
med såväl radiotelegrafinstallation, uppfyllande
föreskrifterna, meddelade i denna
regel och i regel 13, kapitel IV, som
ock strålkastare, uppfyllande föreskrifterna
i mom. (/) av denna regel.

(b) Radioinstallationen skall vara inrymd
i hytt av tillräcklig storlek att
rymma både utrustningen och person
som använder densamma.

(c) Anläggningen skall vara så beskaffad,
att sändares och mottagares
effektiva användning icke påverkas av
maskinen när den är i gång, vare sig
batteriet är under laddning eller ej.

(d) För radion avsett batteri må icke
användas såsom kraftkälla till startmotor
eller tändningssystem.

(e) Motor till motorlivbåt skall vara
försedd med dynamo för omladdning
av radiobatteriet och för andra ändamål.

(/) Strålkastaren skall innehålla en
lampa å minst 80 watt, en tillförlitlig
reflektor och en kraftkälla, som skall
vara i stånd att under en sammanlagd
tid av sex timmar och på ett avstånd av
180 meter (eller 200 yards) tillräckligt
starkt belysa ett ljust föremål med en
utsträckning av omkring 18 meter (eller
60 eng. fot) och som skall kunna årbeta
utan avbrott i minst tre timmar.

Regel 26.

Livbåtars placering och hanterande.

(a) Livbåtarna skola anbringas i enlighet
med administrationens fordringar
på sådant sätt att

(i) de kunna sjösättas på kortast
möjliga tid;

(ii) de på intet sätt hindra ett
snabbt hanterande av någon av de
andra under dävertar anbragta livbåtarna
eller livbåtarna, stuvade under
sålunda anbragta livbåtar, eller flytredskap
och ej heller de ombordvarande
personernas uppställning vid sjösättningsstationerna
eller embarkering;
samt

Rungl. Maj:ts proposition nr 33.

(Efterföljande tabell tillhör regel 24.)

Fartygets registrerade längd	(A) Minsta antal par dävertar	(B) Mindre antal par dävertar, som undan-tagsvis må medgivas	(C) Minsta rymd av livbåtar
Meter	Eng. fot	Kubik- meter	Eng. ku bikfot
31	och	under	37	100 och	under	120	2	2	11	400
37	>	>	43	120	>		140	2	2	18	650
43	>	>	49	140	>		160	2	2	26	900
49	>	>	53	160	>	>	175	3	3	33	1150
53	T>	>	58	175	>	>	190	3	3	38	1350
58	>	>	63	190	>	>	205	4	4	44	1550
63	»	>	67	205	T>	>	220	4	4	50	1750
67	»	>	70	220	>	>	230	5	4	52	1850
70	»		75	230	»	y	245	5	4	61	2150
75	>	>	78	245	»	y	255	6	5	68	2 400
78	>	>	82	255	>	y	270	6	5	76	2 700
82	)	>	87	270	>	y	285	7	5	85	3 000
87	>	»	91	285	>	y	300	7	5	94	3300
91	>	>	96	300	»	y	315	8	6	102	3 600
96	>	>	101	315	>	y	330	8	6	no	3 900
101	>	>	107	330	>	y	350	9	7	122	4 300
1"7	>	>	113	350	»	y	370	9	7	135	4 750
113	*	>	119	370	>	y	390	10	7	146	5150
119	>	>	125	390	>	y	410	10	7	157	5 550
125	>	>	133	410	>	y	435	12	9	171	6 050
133	>	>	140	435	>	y	460	12	9	185	6 550
140	>	>	149	460	>	y	490	14	10	202	7150
149		>	159	490	>	>	520	14	10	221	7 800
159	>	>	168	520	>	>	550	16	12	238	8 400
168	>	Tf	177	550	»	y	580	16	12
177		>	186	580	>	y	610	18	13
186	»	»	195	610	>	y	640	18	13
195	>	»	204	640	»	y	670	20	14
204	>	>	213	670	>	y	700	20	14
213	>	>	223	700	>	y	730	22	15
223	>	>	232	730	>	y	760	22	15
232	>	>	241	760	>	y	790	24	17
241	>	>	250	790	>	y	820	24	17
250	>	>	261	820	>	y	855	26	18
261	>	>	271	855	»	y	890	26	18
271		>	282	890	>	y	925	28	19
282	>	>	293	925	>	y	960	28	19
293	>	>	303	960	>	y	995	30	20
303	>	>	314	995	>	» 1,030	30	20

Anmärkning till (A) och (B). Där fartygets längd överstiger 314 meter (eller 1030 eng. fot)
skall administrationen bestämma minsta antalet par dävertar för ifrågakommande fartyg.

Anmärkning till (G). Där fartygets längd understiger 31 meter (eller 100 eng. fot) eller överstiger
168 meter (eller 550 eng. fot) skall rymden hos livbåtarna fastställas av administrationen

(iii) så stort antal personer som
möjligt kan embarkera i livbåtarna
även under för livbåtarnas hanterande
ogynnsamma förhållanden
med avseende å slagsida och trim.

(b) Dävertpar skall där så år praktiskt
möjligt icke användas för sjösättning
av mer än en livbåt. Där det
icke är praktiskt möjligt att uppfylla

denna föreskrift, må livbåtarna med
iakttagande av föregående bestämmelser,
anbringas över varandra eller, på
de särskilda villkor, som administrationen
må kunna föreskriva, inuti varandra;
dock skola, där livbåtarna måste lyftas
före sjösättningen, anordningar för lyftningens
verkställande med mekanisk
kraft vara vidtagna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(c) Där livbåt är anbragt under annan
livbåt, skall det finnas godkända, flyttbara
underlag eller andra godkända anordningar
till förhindrande av att tyngden
av en livbåt väsentligen uppbäres av
undervarande livbåt.

(d) Livbåtar må vara anbragta på mer
än ett däck allenast under villkor, att
lämpliga åtgärder äro vidtagna till förhindrande
av att livbåtar på ett underliggande
däck oklaras av livbåtar på
ett ovanför beläget däck.

(e) Livbåtar må ej vara anbragta
längst förut. De skola vara anbragta på
sådana platser som medgiva säker sjösättning.

(/) Dävertar skola vara av godkänd
typ och lämpligt placerade i enlighet med
administrationens fordringar. De skola
vara så anordnade på ett eller flera däck,
att sjösättning av under dem anbragta
båtar kan säkert utföras utan att arbetet
vid andra dävertar hindras.

(g) Å. fartyg med en längd överstigande
46 meter (eller 150 eng. fot) skola
dävertarna vara:

(i) utfällbara eller av gravitationstyp
för sjösättning av livbåt, vars
vikt vid utfällningstillfället icke
överstiger 4 064 kg (eller 4 eng.
ton);

(ii) av gra vita tionstyp för sjösättning
av livbåt, vars vikt vid utfällningstillfället
överstiger 4 064 kg
(eller 4 eng. ton).

(,h) Å fartyg med en längd icke överstigande
46 meter (eller 150 eng. fot)
skola dävertarna, därest de äro av
svängbar typ, vara försedda med godkända
anordningar till förhindrande av
att de ryckas ur sina skor.

(i) Dävertar, taljelöpare, block och
annat tillbehör skola vara av sådan
styrka, att livbåtarna utan fara kunna
sjösättas med största tillåtna personantal
och all utrustning ombord, även
om fartyget har slagsida av 15 grader
åt endera sidan.

(/) Å fartyg, vars båtdäcks höjd över
djupaste lastvattenlinjen till sjöss överstiger
4,0 meter (eller 15 eng. fot), skola
åtgärder vara vidtagna för att underlätta
sjösättning av livbåtarna mot en
ogynnsam slagsida.

(k) Livbåtar, andra än de för nödtillfälle
avsedda båtar som omförmälas i
regel 23, skola sjösättas medelst taljelöpare
av wire och medelst vinsch av
godkänd typ, dock må administrationen
medgiva användning av taljelöpare av
manilla med eller utan vinsch å fartyg,
för vilket administrationen, med hänsyn
exempelvis till båtdäckets höjd över
vattenlinjen vid fartygets minsta djupgående
till sjöss, finner taljelöpare av
manilla vara lika betryggande.

(Z) Vid mellangaj till varje dävertpar
skola vara fästade två livlinor. Taljelöpare
och livlinor skola vara tillräckligt
långa för att nå vattnet, när fartyget
har minsta djupgående till sjöss och
en slagsida av 15 grader åt endera sidan.
Därest livbåt icke är försedd med urhuggningsanordning
av godkänd typ,
skola nedre taljeblocken vara försedda
med lämplig ring eller malja för anhuggning
till lyftkrokarna.

(m) Under dävertar anbragta livbåtar
skola hava taljorna klara för användning
och åtgärder skola vara vidtagna
för livbåtarnas hastiga, dock icke nödvändigtvis
samtidiga, frigöring från taljorna.
Livbåtarnas lyftkrokar skola vara
så placerade att livbåtarna lätt kunna
svängas klara av dävertarna.

(n) Därest ett dävertpar användes för
sjösättning av mer än en livbåt, skola,
såvida icke taljelöparna äro av wire,
särskilda taljor finnas för varje livbåt.
De anordningar, som användas, skola
vara så inrättade, att livbåtarna hastigt
och i följd kunna sjösättas. Där anordning
för mekanisk kraft finnes för
taljornas hem tagande, skall effektiv
anordning för taljornas hemtagning för
hand även finnas.

Regel 27.

Belysning av däck, livbåtar m. m.

(a) Elektriskt eller annat bokningssystem,
tillräckligt att uppfylla alla
säkerhetens krav, skall finnas i passagerarfartygs
olika delar och särskilt
på de däck, där livbåtarna äro uppställda.
Åtgärder skola även vara vidtagna
för belysning av sjösättningsanordningarna
och livbåtarna under och

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

omedelbart efter sjösättningen. I regel
22 i kapitel II föreskriven självständig
elektrisk nödkraftkälla skall vid behov
kunna lämna kraft till detta belysningssystem.

(b) Utgång från varje huvudavdelning,
som användes av passagerare eller besättning,
skall ständigt vara belyst av
en nödlampa. Kraften till dessa nödlampor
skall kunna erhållas från den i
denna regels mom. (a) omnämnda nödkraftkällan
i händelse av fel å huvudbelysningsanläggningen.

Regel 28.

Livbåtars bemanning.

(a) För varje livbåt skall utses en person
av däcksbefälet eller en godkänd
båtman såsom befälhavare ävensom en
ställföreträdare för denne. Den, som
för befälet, skall innehava en lista över
livbåtsbesättningen samt tillse, att de
besättningsmän, som äro underställda
honom, äga kännedom om sina poster
och åligganden.

(b) För varje motorlivbåt skall vara
utsedd en person, som kan sköta motorn.

(c) För varje motorlivbåt, som jämlikt
bestämmelserna i regel 25 är försedd
med radiotelegrafinstallation och
strålkastare, skall vara utsedd en person,
som kan sköta dessa apparater.

Regel 29.

Godkända båtmän.

(a) Å passagerarfartyg skola för varje
livbåt, som fartyget jämlikt föreskrifterna
i detta kapitel skall föra, finnas
minst det antal båtmän, som angives i
följande tabell:

Livbåtens tillåtna Minsta antal god personantal:

kända båtmän:

Under 41 personer.......... 2

41 t. o. m. 61 personer .... 3
62 t. o. m. 85 personer .... 4
Mer än 85 personer........ 5

(b) Fördelningen av båtmännen på
varje livbåt ankommer på fartygets
befälhavare att bestämma.

intyg, utfärdat av vederbörande myndighet.

(d) För att erhålla nämnda intyg skall
sökande styrka, att han är övad i allt
med livbåtars sjösättning och med årors
bruk förbundet arbete; att han äger kännedom
om och färdighet i livbåtars praktiska
handhavande; och att han är i
stånd att uppfatta och besvara order
rörande livbåtarna.

Regel 30.

Flytredskap och flottar.

(a) Med uttrycket »flytredskap» förstås
flytande bärningsredskap (annat än
livbåt, livboj och livbälte), avsett att
uppbära ett angivet antal personer, liggande
i vattnet, samt av sådan konstruktion
att det bibehåller sin form och sina
egenskaper.

(b) Typ av flytredskap må icke godkännas,
med mindre det uppfyller efterföljande
villkor:

(i) Det skall vara av sådan storlek
och styrka, att det utan att taga skada
kan kastas i sjön från plats där det
är anbragt.

(ii) Dess vikt må icke överstiga 180
kg (eller 400 eng. pund) så framt icke
lämpliga anordningar, uppfyllande administrationens
fordringar, finnas, medelst
vilka anordningar sjösättning
kan ske utan lyftning med handkraft.

(iii) Det skall vara av godkänt
material och godkänd konstruktion.

(iv) Det skall vara brukbart och
stabilt, på vilken sida det än flyter.

(v) Luftlådorna eller motsvarande
flytanordningar skola vara anbragta
så nära flytredskapets sidor som möjligt
och må icke vara beroende av
uppblåsning.

(vi) Det skall vara utrustat med
fånglina och skall runt ytterkanten
vara försett med i bukter väl najad
livlina.

(i) genom att dividera det antal
kg järn, som ifrågakommande flytredskap
förmår uppbära i sötvatten,
med 14,5 (eller motsvarande antal
eng. pund med 32), eller

Kungi. Maj:ts proposition nr 33.

(ii) genom att dividera antalet centimeter
av omkretsen med 30,5.

(d) Flottar må föras i stället för flytredskap
under förutsättning, att varje
flotte uppfyller, förutom fordringarna i
mom. (b) punkterna (ii), (iii), (iv), (v)
och (vi) av denna regel, jämväl följande
villkor:

(i) Den skall vara av sådan styrka,
att den utan att taga skada kan sjösättas
eller kastas i sjön från plats
där den är anbragt.

(ii) Den skall vara försedd med
luftlådor med en rymd av minst 85
kubikdecimeter (eller 3 eng. kubikfot)
eller motsvarande flytanordningar för
varje person, som den är godkänd för
att bära.

(iii) Den skall hava en däcksyta av
minst 3 720 kvadratcentimeter (eller 4
eng. kvadratfot) för varje person, som
den är godkänd för att bära, samt
vara i stånd att helt och hållet uppbära
samtliga personer, för vilka den
är avsedd.

(iv) Den skall hava två paddlar.

Regel 31.

Antal livbojar som skall finnas.

Minsta antal livbojar, varmed ett passagerarfartyg
skall vara försett, angives
i följande tabell:

Fartygets längd i
meter eng. fot

Minsta antal
livbojar

Under 61
61 intill 122
122 intill 183
183 intill 244
244 eller mera

under 200
200 intill 400
400 intill 600
600 intill 800
800 eller mera

Del C. — Lastfartyg.

(Del C äger tillämpning allenast å
lastfartyg)

Regel 32.

Antal och rymd av livbåtar.

(a) Lastfartyg, med undantag för
sådana som nyttjas såsom valkokerier,
skola föra under dävertar anbragta livbåtar,
å vardera sidan av fartyget till -

räckliga att rymma samtliga personer
ombord.

(b) Fartyg, som nyttjas såsom valkokeri,
skall föra under dävertar anbragta
livbåtar, å vardera sidan av
fartyget tillräckliga att rymma alla
personer tillhörande den för fartygets
drift anställda besättningen; därjämte
skall sådant fartyg föra ytterligare
livbåtar, tillräckliga att tillsammans
rymma samtliga personer, vilka utöver
nämnda besättning medföras å fartyget.
Dessa ytterligare förda livbåtar
skola såvitt möjligt vara anbragta under
dävertar. Därest de ej äro anbragta
under dävertar, skola de anbringas under
de under dävertar anbragta livbåtarna.

(c) Varje tankfartyg om 3 000 tons
bruttodräktighet eller mera skall föra
minst fyra under dävertar anbragta livbåtar,
av vilka två skola föras akterut
och två midskepps.

Regel 33.

Dävertar och sjösättningsanordningar.

(a) Å lastfartyg skola under dävertar
anbragta livbåtar vara placerade i enlighet
med administrationens fordringar.

(b) Livbåtar må icke vara placerade
längst förut. De skola vara placerade på
sådana platser, som medgiva säker sjösättning.

(d) Å fartyg med en längd överstigande
46 meter (eller 150 eng. fot) skola dävertarna
vara:

(i) utfällbara eller av gravitationstyp
för sjösättning av livbåt, vars
vikt vid utfällningstillfället icke överstiger
4 064 kg (eller 4 eng. ton);

(ii) av gra vita tionstyp för sjösättning
av livbåt, vars vikt vid utfällningstillfället
överstiger 4 064 kg
(eller 4 eng. ton).

(e) Å lastfartyg med en längd icke
överstigande 46 meter (eller 150 eng.
fot) skola dävertarna, därest de äro av
svängbar typ, vara försedda med godkända
anordningar till förhindrande av
att de ryckas ur sina skor.

(/) Dävertar, taljelöpare, block och

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

annat tillbehör skola vara av sådan
styrka, att livbåtarna utan fara kunna
sjösättas med största tillåtna personantal
och all utrustning ombord, även
om fartyget har slagsida av 15 grader
åt endera sidan.

* (g) Å lastfartyg, vars båtdäcks höjd
över djupaste lastvattenlinjen till sjöss
överstiger 4,6 meter (eller 15 eng. fot),
skola åtgärder vara vidtagna för att
underlätta sjösättning av livbåtarna
mot en ogynnsam slagsida.

(.h) Livbåtar skola sjösättas medelst
taljelöpare av wire och medelst vinsch
av godkänd typ, dock må administrationen
medgiva användning av taljelöpare
av manilla med eller utan vinsch å
fartyg, för vilket administrationen, med
hänsyn exempelvis till båtdäckets höjd
över vattenlinjen vid fartygets minsta
djupgående till sjöss, finner taljelöpare
av manilla vara lika betryggande.

(i) Vid mellangaj till varje dävertpar
skola vara fästade två livlinor. Taljelöpare
och livlinor skola vara tillräckligt
långa för att nå vattnet, när fartyget
har minsta djupgående till sjöss och
en slagsida av 15 grader åt endera sidan.
Därest livbåt icke är försedd med urhuggningsanordning
av godkänd typ,
skola nedre taljeblocken vara försedda
med lämplig ring eller malja för anhuggning
till lyftkrokarna.

(/) Under dävertar anbragta livbåtar
skola hava taljorna klara för användning
och åtgärder skola vara vidtagna för
livbåtarnas hastiga, dock icke nödvändigtvis
samtidiga, frigöring från taljorna.
Livbåtarnas lyftkrokar skola vara
så placerade att livbåtarna lätt kunna
svänga klara av dävertarna.

Regel 34.

Antal livbojar som skall finnas.

(a) Minst åtta godkända livbojar av
typ, som uppfyller i regel 16 fastställda
fordringar, skola föras. Alla livbojarna
skola vara försedda med en i bukter
säkert najad livlina.

(b) Minst halva antalet livbojar skall
vara försett med godkänt självtändande
lyse, som icke kan släckas av
vatten. Lysena skola tillika med nödiga
fastsättningsanordningar vara anbragta

i närheten av de bojar, till vilka de höra.
Minst en livboj på vardera sidan av
fartyget skall vara försedd med fånglina
med en längd av minst 27,5 meter (eller
15 eng. famnar).

KAPITEL IV.

RADIOTELEGRAFI OCH RAD 10-TELEFONI.

Del A. — Tillämpning och definitioner.

Regel 1.

Tillämpning.

(a) Där ej annorlunda uttryckligen
stadgas, äger detta kapitel tillämpning
å alla fartyg, på vilka denna konvention
äger tillämpning.

(b) Föreskrift i detta kapitel skall
icke hindra nödställt fartyg eller livräddningsredskap
att begagna sig av
alla till buds stående medel för att
påkalla uppmärksamhet, meddela sitt
läge och tillkalla hjälp.

Regel 2.

Definitioner.

I detta kapitel betecknar, där ej
annorlunda uttryckligen stadgas,

(a) »Radioreglementet»: det allmänna
radioreglementet tillhörande den internationella
telekonventionen (Madrid
1932) eller varje reglemente, som har
ersatt eller vid framtida tillfälle kan
komma att ersätta nämnda reglemente.

(b) »Alarmsignal»: den automatiska

alarmsignal, som i radioreglementet angives
för radiotelegrafi.

(d) »Nödfrekvenser»: de nödfrekvenser,
som i radioreglementet anges för radiotelegrafi
resp. radiotelefoni.1

1 Anm. —- De frekvenser, som nu äro föreskrivna,
äro 500 kc/s (radiotelegrafi) och då
det till den internationella telekonventionen
(Atlantic City, 1947) hörande radioreglementet
träder i kraft, 2182 kc/s (radiotelefoni).

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(e) »Nödsignal»: en i radioreglementet
angiven nödsignal.

(/) »Kompetent expeditör»: en person,
som innehar ett behörigt certifikat utfärdat
i enlighet med bestämmelserna i
radioreglementet.

(g) En befintlig installation: en sådan,
som redan installerats ombord på ett
fartyg, då denna konvention träder i
kraft.

(h) En ny installation: en installation,
som ersätter en befintlig installation eller
en som installerats på ett fartyg efter
den dag, då denna konvention träder i
kraft.

Regel 3.

Radiotelegraf installationer.

Passagerarfartyg oberoende av storlek
och lastfartyg med en bruttodräktighet
av 1 600 registerton eller mera
skola, med undantag varom i regel 5
sägs, vara utrustade med en radiotelegrafinstallation,
som uppfyller bestämmelserna
i reglerna 9 och 10.

Regel 4.

Radiotelefoninstallationer.

Lastfartyg med en bruttodräktighet
av 500 registerton eller mera men understigande
1 600 registerton skola, därest
de icke äro utrustade med en radiotelegrafinstallation,
uppfyllande bestämmelserna
i reglerna 9 och 10, eller undantagna
på grund av föreskrift i regel 6,
vara utrustade med en radiotelefoninstallation,
som uppfyller bestämmelserna
i regel 15.

Regel 5.

Undantag från regel 3.

(a) De fördragsslutande regeringarna
finna det särskilt önskvärt att avvikelse
från tillämpningen av regel 3 icke göres;
icke desto mindre må varje administration
i fråga om vissa passagerar- och lastfartyg,
hemmahörande i det egna landet,
medgiva undantag delvis och/eller under
vissa villkor eller fullständigt från bestämmelserna
i regel 3.

(b) Undantag, som medgivas med stöd
av mom. (a) i denna regel, skola lämnas

endast för fartyg, som nyttjas å resa där
största avståndet mellan fartyget och
land, resans längd, frånvaron av vanliga
risker för navigeringen och andra
omständigheter, påverkande säkerheten,
äro sådana att en fullständig tilllämpning
av regel 3 vore oskälig eller
onödig.

(c) Varje administration skall snarast
möjligt efter den 1 januari varje år till
organisationen avgiva en rapport utvisande
alla undantag, som under det
gångna kalenderåret lämnats med stöd
av mom. (a) och (b) av denna regel.

Regel 6.

Undantag från regel 4.

Varje administration må, om den med
hänsyn till routen och omständigheterna
under resan finner en radiotelefoninstallation
vara oskälig eller onödig, undantaga
fartyg, hemmahörande i det
egna landet, från bestämmelserna i
regel 4.

Del B. — Vakthållning.

Regel 7.

Vakthållning — radiotelegraf.

(a) (i) Varje fartyg, som enligt regel 3
skall vara utrustat med en radiotelegrafinstallation,
skall till sjöss hava minst
en kompetent expeditör1 och, för så
vitt fartyget ej är utrustat med automatisk
alarmapparat, skall å fartyget med
beaktande av bestämmelserna i mom. (d)
av denna regel, ständig vakt hållas på
nödfrekvensen för radiotelegrafi i mellanfrekvensbandet
medelst en kompetent
expeditör, som använder sig av
någon avlyssningsmetod.

(ii) För att möjliggöra installation
av automatiska alarmapparater, utförda
i enlighet med specifikationen i regel 11, i
sådana existerande passagerarfartyg med
en bruttodräktighet under 3 000 registerton
ocli i sådana existerande lastfartyg
med en bruttodräktighet under 5 500
registerton, som icke äro utrustade med
automatisk alarmapparat, må emellertid

1 Anm. — Benämnes i vissa länder radioofficer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

administrationen beträffande dessa fartyg
medgiva, att tiderna för vakthållningen,
under en period icke överstigande
två år från dagen för denna konventions
ikraftträdande, inskränkas till
de tider, som angivas i mom. (b) och

Passagerarfartyg.

(b) Å varje passagerarfartyg, som
enligt regel 3 skall vara utrustat med en
radiotelegrafinstallation, skall, om automatisk
alarmapparat finnes, med beaktande
av bestämmelserna i mom. (d)
av denna regel, till sjöss hållas vakt på
nödfrekvensen för radiotelegrafi i mellanfrekvensbandet
medelst en kompetent
expeditör, som använder sig av
någon avlyssningsmetod, på följande
sätt:

(i) om fartyget medför eller är
berättigat att medföra högst 250 passagerare,
sammanlagt minst 8 timmars
vakthållning per dygn;

(ii) om fartyget medför eller är
berättigat att medföra över 250 passagerare
och nyttjas å resa, vars varaktighet
mellan två på varandra följande
hamnar överstiger 16 timmar,
sammanlagt minst 16 timmars vakthållning
per dygn, i vilket fall fartyget
skall hava minst två kompetenta
expeditörer;

(iii) om fartyget medför eller är
berättigat att medföra över 250 passagerare
och nyttjas å resa med en
varaktighet av mindre än 16 timmar
mellan två på varandra följande hamnar,
sammanlagt minst 8 timmars
vakthållning per dygn.

Lastfartyg.

(c) (i) Å varje lastfartyg, som enligt
regel 3 skall vara utrustat med en radiotelegrafinstallation,
skall, om automatisk
alarmapparat finnes, med beaktande av
bestämmelserna i mom. (d) av denna
regel, till sjöss hållas vakt på nödfrekvensen
för radiotelegrafi i mellanfrekvensbandet
medelst en kompetent expeditör,
som använder sig av någon
avlyssningsmetod, på följande sätt:

(a) om fartyget har en bruttodräktighet
av 5 500 registerton eller me -

ra, sammanlagt minst 8 timmar per

dygn;

(b) om fartyget har en bruttodräktighet
av 1 600 registerton eller mera
men mindre än 5 500 registerton,
sammanlagt minst 8 timmar per dygn.
Administrationer, som på grund av
sina särskilda förhållanden finna det
olämpligt att föreskriva 8 timmars
vakthållning, skola vidtaga åtgärder
för att säkerställa längsta möjliga
vakthållning, dock icke mindre än
sammanlagt 2 timmar per dygn.1

(ii) Varje lastfartyg med en bruttodräktighet
av 500 registerton eller mera
men mindre än 1,600 registerton och som
enligt regel 4 är utrustat med en radiotelegrafinstallation,
skall hava minst en
kompetent expeditör och skall å fartyget,
med beaktande av bestämmelserna
i mom. (d) av denna regel, till sjöss hållas
vakt på nödfrekvensen för radiotelegrafi
i mellanfrekvensbandet medelst en
kompetent expeditör, som använder sig
av någon avlyssningsmetod, under sådana
perioder, som må bestämmas av administrationen.

(d) Under de perioder, då en kompetent
expeditör enligt denna regel skall
hålla vakt på nödfrekvensen, må expeditören
avbryta denna vakthållning de
tider, då han är sysselsatt med trafik på
andra frekvenser eller fullgör andra viktiga
radiogöromål, men endast om det
är olämpligt att hålla vakt med någon
sådan avlyssningsanordning som delad
hörtelefon eller högtalare. När sådan
vakthållning är olämplig, skall automatisk
alarmapparat, därest sådan finnes,
vara inkopplad. Bestämmelserna i detta
mom. skola icke befria fartyget från
skyldigheten att iakttaga radioreglementets
bestämmelser i fråga om »tystnadsperioderna».

(e) I alla fartyg, som äro utrustade
med automatisk alarmapparat, skall

1 Anm. — Den nederländska administrationen
anser det olämpligt att helt och hållet iakttaga
bestämmelserna i denna punkt beträffande
lastfartyg med en bruttodräktighet av

1 600 registerton eller mera men under 3 500
registerton. Icke desto mindre är denna administration
överens om att vidtaga åtgärder
för att säkerställa längsta möjliga tider för
vakthållningen i sådana fartyg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

denna apparat, då fartyget befinner sig
till sjöss, alltid vara inkopplad, när vakthållning
icke äger rum enligt bestämmelserna
i mom. (b), (c) eller (d).

(/) De perioder för vakthållningen,
som äro föreskrivna i denna regel, ävensom
de av administrationen bestämda,
skola företrädesvis förläggas till de
tider, som i radioreglementet stadgas för
radiotelegraft j änsten.

Regel 8.

Vakthållning — radiotelefon.

Varje fartyg, som är utrustat med en
radiotelefoninstallation i enlighet med
regel 4, skall för säkerhetsändamål hava
åtminstone en kompetent expeditör
(som kan vara en besättningsmedlem
med allenast ett certifikat för radiotelefoni);
å fartyget skall till sjöss hållas
vakt på nödfrekvensen för radiotelefoni
i mellanfrekvensbandet under de perioder,
som må bestämmas av administrationen.

Del C. — Tekniska bestämmelser.

Regel 9.

Radiotelegrafstationer.

(a) Fartygs radiotelegrafstation skall
vara så placerad, att besvärande störningar
utifrån på grund av på mekanisk
väg eller annorledes uppkommet
oväsen icke komma att inverka på radiosignalernas
riktiga mottagning. Stationen
skall placeras så högt upp i fartyget
som görligt är, så att största möjliga
grad av säkerhet skall kunna erhållas.

(b) En tjänstduglig tvåvägsförbindelse
för anrop och tal, vilken förbindelse
är oberoende av fartygets stora kommunikationssystem,
skall vara anordnad
mellan å ena sidan radiotelegrafstationens
expeditionshytt och å andra sidan
kommandobryggan och, i förekommande
fall, en annan plats, från vilken fartyget
navigeras.

(c) Ett tillförlitligt ur, försett med en
tavla om minst 12,5 cm (eller 5 eng.
tum) i diameter och med en koncentrisk
sekundvisare, skall finnas på be -

tryggande sätt monterat i radiotelegrafstationens
expeditionshytt, vilket ur
skall vara så placerat, att detsamma
med lätthet och precision kan avläsas av
expeditören från telegrafexpeditionsplatsen
och från den plats, där den
automatiska alarmapparaten provas.

(d) Radiotelegrafstationens expeditionshytt
skall vara försedd med en
tillförlitlig nödbelysning, fast monterad
på sådant sätt, att den tillfredsställande
belyser manöveranordningarna för radiotelegrafinstallationens
huvud- och nödanläggningar
och i mom. (c) av denna
regel föreskrivet ur.

(e) Om en särskild radiotelegrafexpeditionshytt
är anordnad för nödändamål,
skola föreskrifterna i mom. (b),

(/) Fartygets radiotelegrafstation
skall vara försedd med de reservdelar,
verktyg och mätinstrument, som erfordras
för att radiotelegrafstationen, medan
fartyget är till sjöss, skall kunna bibehållas
i fullt arbetsdugligt skick.

Regel 10.

Radiotelegraf installationer.

(a) Därest ej annorlunda uttryckligen
föreskrives i denna regel gäller följande:

(i) Radiotelegrafinstallationen skall
omfatta en huvudinstallation och
en nödinstallation (reservinstallation),
elektriskt åtskilda och elektriskt oberoende
av varandra;

(ii) En huvudantenn och en nödantenn
skola finnas och vara uppsatta,
dock kan administrationen medgiva
undantag å varje fartyg från tilllämpningen
av föreskriften beträffande
en nödantenn, om administrationen
finner, att anordnandet av en
dylik antenn är olämpligt eller oskäligt,
men i sådant fall måste en reservantenn,
fullständigt klar för omedelbart
utbyte, medföras.

Huvudantennen skall på ett lämpligt
sätt vara skyddad mot att bliva
avbruten genom mastens eller masternas
svajning.

(iii) Huvudinstallationen skall omfatta
en huvudsändare, en huvudmottagare
och en huvudkraftkälla;

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(iv) Nödinstallationen (reservinstallationen)
skall omfatta en nödsändare,
en nödmottagare och en nödkraftkälla.

(b) Beträffande befintliga installationer
på passagerarfartyg, där huvudsändaren
och huvudkraftkällan uppfylla
alla i denna regel meddelade föreskrifter
för nödsändare och nödkraftkälla,
må tillämpningen av föreskrifterna om
en särskild nödsändare och en särskild
nödkraftkälla uppskjutas under en period,
icke överstigande tre år från denna
konventions ikraftträdande.

(i) befintliga installationer på lastfartyg
och

(ii) nya installationer på lastfartyg
med en bruttodräktighet av 500 registerton
eller mera men mindre än
1 600 registerton

äro, i fall där huvudsändaren och huvudkraftkällan
uppfylla alla bestämmelser
för nödsändare och nödkraftkälla, de
senare icke obligatoriska.

(d) Huvudinstallationen och nödinstallationen
(reservinstallationen) skola
hastigt kunna anslutas till antingen
huvudantennen eller nödantennen, om
sådan finnes.

(e) Nödinstallationens (reservinstallationens)
alla delar skola vara placerade
så högt upp som möjligt i fartyget, så
att största möjliga grad av säkerhet
erhålles.

(/) Huvudsändaren och nödsändaren
(reservsändaren) skola kunna sända på
den radiotelegraffrekvens och använda
sådan sändningsklass, som för mellanfrekvensbandet
äro i radioreglementet
föreskrivna för nödändamål, och skola
hava ett moduleringsdjup av minst 70
procent. Huvudsändaren skall dessutom
kunna sända på de frekvenser och använda
sådan sändningsklass, som för
mellanfrekvensbandet äro i radioreglementet
föreskrivna för navigeringssäkerhetens
behov.

(g) På nya installationer skola huvudsändaren
och nödsändaren (reservsändaren)
hava en tonfrekvens av mer än
450 och mindre än 1 350 cykler per
sekund.

(/i) Huvudsändaren och nödsändaren

(reservsändaren) skola hava en minsta
normal räckvidd i enlighet med vad
nedan angives, d. v. s. de skola på dagen
och under normala betingelser och omständigheter
kunna från fartyg till fartyg
sända tydligt uppfattbara signaler
med de angivna räckvidderna.1 (Tydligt
uppfattbara signaler kunna normalt mottagas,
om fältstyrkans effektivvärde vid
mottagaren är minst 50 mikrovolt per
meter).

	Minsta	normala
	räckvidd i
	naut. mil
	Huvud-	Nöd-
	sändare	sändare
Alla passagerarfartyg även-som lastfartyg med en brultodräktighet av 1 600 registerton eller mera ..	150	100
Lastfartyg med en brutto-dräktighet under 1 6'' ''0 registerton.............	100	75

1 Därest direkt mätning av fältstyrkan icke
företagits, kunna följande uppgifter användas
till ledning för att approximativt bestämma
den normala räckvidden.

Normal räckvidd i naut. mil	Meter- ampére2	i Total antenn-effekt (watt)3
200	128	200
175	102	135
150	76	71
125	53	41
100	45	25
75	34	14

2 Detta tal utgör produkten av antennens
största höjd i meter över djupaste lastvattenlinjen
och antennströmstyrkan i ampére (effektivvärde).

De i tabellens andra kolumn angivna värdena
motsvara ett medelvärde av förhållandet
effektiv antennhöjd _ q
högsta antennhöj d

Detta värde varierar med antennens lokala
förhållanden och kan variera ungefär mellan
0,3 och 0,7.

3 De i tabellens tredje kolumn angivna värdena
motsvara ett medelvärde av förhållandet

utstrålad antenneffekt _ q og
total antenneffekt

Detta värde varierar avsevärt med värdena
på effektiva antennhöjden och antennmotståndet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

(0 (i) Huvudmottagaren och nödmottagaren
skola kunna mottaga på
den frekvens och de sändningsklasser,
som för mellanfrekvensbandet äro i
radioreglementet föreskrivna för nödändamål.

(ii) Huvudmottagaren skall dessutom
kunna mottaga på de frekvenser
och sändningsklasser, som nyttjas vid
sändning av tidssignaler, meteorologiska
meddelanden och sådana övriga underrättelser
rörande navigeringssäkerheten,
som administrationen kan anse nödvändiga.

(iii) Den automatiska alarmapparatens
mottagare må användas som nödmottagare.

(/) Huvudmottagaren skall hava tillräcklig
känslighet för att kunna frambringa
signaler i hörtelefonen eller i en
högtalare, då ingångsspänningen till
mottagaren endast uppgår till 100 mikrovolt.
Nödmottagaren skall ha samma
känslighet utom i de fall, där en godkänd
automatisk alarmapparat användes
som nödmottagare.

(k) Medan fartyget är till sjöss skall
alltid finnas tillgång till elektrisk kraft,
tillräcklig för att huvudinstallationen
skall kunna arbeta på den normala räckvidd,
som erfordras enligt mom. (h) av
denna regel, ävensom för laddning av
alla till radiotelegrafinstallationen hörande
batterier. Spänningen på den
elektriska huvudkraftanläggningen skall
hållas så nära den normala spänningen
som möjligt och om möjligt inom + 10
procent.

(l) Nödinstallationen (reservinstallationen)
skall hava en kraftkälla oberoende
av fartygets framdrivningsmaskineri
och av fartygets elektriska nät.
Kraftkällan skall företrädesvis utgöras
av ackumulatorbatterier och skall under
alla omständigheter hastigt kunna inkopplas
och under normala driftsförhållanden
driva nödsändaren (reservsändaren)
och nödmottagaren (reservmottagaren)
under en sammanhängande
tid av minst sex timmar och dessutom
kunna användas för alla nedan nämnda
extra strömbelastningar.

(in) Nödkraftkällan må endast användas
för att mata

(i) nödinstallationen och den automatiska
anordningen för nyckling av
alarmsignalen enligt specifikation i
mom. (s) av denna regel,

(ii) nödbelysningen enligt specifikation
i mom. (d) av regel 9,

(iii) den automatiska alarmapparaten;
och

(iv) pejlapparaten.

(n) Oberoende av bestämmelserna i
mom. (m) av denna regel kan en administration
beträffande lastfartyg medgiva,
att nödkraftkällan må användas för
att mata ett mindre antal nödbelysningar
för låg effekt, helt och hållet
förlagda i fartygets övre del, såsom
nödbelysning för båtdäck, under villkor
att desamma, om nödvändigt, lätt kunna
bortkopplas.

(o) Nödkraftkällan och dess instrumenttavla
skola vara lätt åtkomliga
för expeditören och skola om möjligt
placeras i omedelbar närhet av radiohytten.

(p) Medan fartyget är till sjöss, skola
ackumulatorbatterierna, vare sig de tillhöra
huvudinstallationen eller nödinstallationen
(reservinstallationen), dagligen
uppladdas till normalt fulladdat
tillstånd.

(q) Radiotelegrafinstallationen skall
vara utrustad med en anordning, som
utan omkoppling för hand tillåter övergång
från sändning till mottagning och
omvänt. Tillämpningen av denna bestämmelse
kan uppskjutas under ett år
efter den dag denna konvention träder
i kraft.

(r) Alla åtgärder skola vidtagas för
att så vitt möjligt eliminera orsakerna
till radiostörningar från elektriska och
andra apparater ombord och att undertrycka
eventuella störningar från apparaterna.

(s) För den automatiska alarmsignalens
utsändande skall, förutom anordningar
för signalens sändning för hand,
en anordning finnas, som automatiskt
kan nyckla huvudinstallationen och
nödinstallationen (reservinstallationen).
Denna nycklingsanordning skall, om
den är elektrisk, kunna drivas från nödkraftkällan.
Tillämpningen av denna
bestämmelse kan uppskjutas under två

Kungl. Maj:ts proposition nr 33

år efter den dag denna konvention träder
i kraft.

(t) Medan fartyget är till sjöss, skall
nödsändaren, därest den icke använts
för trafik, dagligen provas med en lämplig
konstantenn och minst en gång varje
resa med nödantennen, om sådan finnes.
Nödkraftkällan skall också provas
varje dag.

(u) Oberoende av bestämmelserna i
regel 4 må en administration, i fråga om
lastfartyg med en bruttodräktighet under
1 600 registerton, medgiva lättnader
i bestämmelserna i regel 9 och i denna
regel, förutsatt att installationens standard
icke i något fall blir lägre än den
som motsvaras av bestämmelserna i
regel 15 för radiotelefoninstallationer i
den mån sistnämnda bestämmelser äro
tillämpliga.

Regel 11.

Automatiska alarmapparater.

(a) Varje ny typ av automatisk alarmapparat,
som efter den dag denna konvention
trätt i kraft godkännes för användning
i enlighet med dessa regler,
skall uppfylla följande minimifordringar:

(i) Därest intet slag av störning
förekommer, skall den, utan att behöva
regleras för hand, kunna påverkas
av varje alarmsignal, som utsändes
på den radiotelegrafiska nödfrekvensen
för mellanfrekvensbandet
med användning av de sändningsklasser,
som i radioreglementet föreskrivas
för alarmsignalen, förutsatt att
frekvensen icke avviker mer än 8
kc/s från den nominella frekvensen
och att styrkan hos signalen, när den
når mottagaren, är större än 100
mikrovolt och mindre än 1 volt.

(ii) I frånvaro av varje slags störning
skall den påverkas av antingen
tre eller ock fyra på varandra följande
streck, då streckens längd varierar
från 3,5 till så nära 6 sekunder
som möjligt och mellanrummens längd
varierar från 1,5 sekund till lägsta möjliga
värde, helst icke större än 10
millisekunder.

(iii) Den får icke kunna påverkas av
atmosfäriska störningar eller av någon

annan signal än alarmsignalen, förutsatt
att de mottagna signalerna i verkligheten
icke bilda en signal, som faller
inom de i (ii) angivna toleransgränserna.

(iv) Den automatiska alarmapparatens
selektivitet skall vara sådan,
att den inom 8 kc/s på vardera sidan
om nödfrekvensen har en praktiskt
taget likformig känslighet och utanför
detta band har en känslighet, som
avtar så snabbt som möjligt enligt
bästa tekniska praxis.

(v) Om möjligt skall den automatiska
alarmapparaten vid förekomsten
av atmosfäriska störningar eller störande
signaler automatiskt reglera in
sig så att den inom en rimligt kort tid
närmar sig det tillstånd, där den med
största lätthet kan urskilja alarmsignalen.

(vi) Vid påverkan av en alarmsignal
eller vid fall av apparatfel skall
den automatiska alarmapparaten
åstadkomma en ständigt hörbar varningssignal
i radiotelegrafstationens
expeditionshytt, i radioexpeditörens
hytt och på bryggan. Om möjligt skall
varning även lämnas om fel uppstår
i någon del av hela alarmmottagningssystemet.
Endast en omkopplare skall
finnas för varningssignalens avstängande
och denna skall vara belägen
i radiotelegrafstationens expeditionshytt.

(vii) För utförande av regelbundna
provningar av den automatiska alarmapparaten
skall apparaten innehålla en
på nödfrekvensen avstämd generator
och en nycklingsanordning, medelst
vilken en alarmsignal med i (i) angiven
minimistyrka kan alstras.

(viii) Den automatiska alarmapparaten
skall kunna motstå de vibrationer,
den fuktighet och de temperaturväxlingar,
som under svåra förhållanden
till sjöss förekomma på fartyg, och
skall fortsätta att fungera under
sådana förhållanden.

(b) Innan en ny typ av automatisk
alarmapparat godkännes, skall vederbörande
administration genom praktiska
prov, utförda under arbetsvillkor, motsvarande
dem som råda i praktiken, hava

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

förvissat sig om, att apparaten uppfyller
bestämmelserna i mom. (a) av denna
regel.

(c) På fartyg försedda med en automatisk
alarmapparat skall radioexpeditören
prova den automatiska alarmapparatens
funktionering minst en gång på
24 timmar, medan fartyget är till sjöss,
och till befälhavaren eller vakthavande
styrman på bryggan rapportera, om
apparaten är i driftsdugligt skick eller

ej Regel

12.

Pejlapparat.

(a) Den pejlapparat, som fordras enligt
regel 12 i kapitel V, skall vara effektiv
och kunna med ett minimum av mottagarebrus
mottaga signaler och även
kunna taga bäringar, medelst vilka den
rätta riktningen kan bestämmas.

(b) Den skall kunna mottaga signaler
på de mellanfrekvenser, som i radioreglementet
äro bestämda för nöd- och
pejlingsändamål och för sjöradiofyrar.

(c) Därest inga störningar förekomma,
skall apparaten hava en känslighet,
som är tillräcklig för att tillåta tagandet
av exakta bäringar på en signal med en
fältstyrka av endast 50 mikrovolt per
meter.

(d) Tillförlitlig förbindelse skall finnas
mellan pejlapparaten och bryggan.

(e) Alla pejlapparater skola vid installationen
kalibreras till administrationens
godkännande och kalibreringen
skall kontrolleras varje gång, som ändringar
göras i läget hos någon antenn
eller någon uppbyggnad, som märkbart
kan inverka på pejiapparatens noggrannhet.
Kalibreringsuppgifterna skola kontrolleras
med årliga eller i möjligaste
mån årliga mellanrum. Kalibreringarna
och varje kontroll av deras noggrannhet
skola registreras.

Regel 13.

mentet för nödändamål bestämda radio''
telegraffrekvensen i mellanfrekvensbandet.
Sändaren skall kunna använda en
sändningsklass, som för mellanfrekvensbandet
är i radioreglementet bestämd för
nödändamål, och skall hava ett moduleringsdjup
av minst 70 procent. Mottagaren
skall kunna mottaga på de sändningsklasser,
som för mellanfrekvensbandet
äro i radioreglementet bestämda för
nödändamål. På nya installationer skola
apparaterna även kunna sända på den
högfrekvens och med den sändningsklass,
som i radioreglementet är föreskriven
för livräddningsredskap. En
administration må uppskjuta tillämpningen
av föreskriften om högfrekvens
för en period icke överstigande ett år
från den dag denna konvention träder
i kraft.

(b) Apparaterna skola vara så utförda,
att de vid fall av nöd kunna nyttjas
av en icke utbildad person. Sändaren
skall vara försedd med en automatisk
nycklingsanordning för sändning av
alarmsignalen och nödsignalen ävensom
med en nyckel för handsändning. En
administration må uppskjuta tillämpningen
av bestämmelsen om en automatisk
nycklingsanordning under en period
icke överstigande ett år från den dag
denna konvention träder i kraft.

(c) En antenn för fast montering
jämte anordningar för dess uppsättning
på största möjliga höjd skall finnas ombord.
Dessutom skall en i drake eller ballong
upphängd antenn om möjligt finnas
tillgänglig.

(d) Sändaren skall på nödfrekvensen
med användande av den fasta antennen
ha en minsta normal räckvidd (enligt
definitionen i mom. (h) i regel 10) av
25 nautiska mil.1

(/) Radioapparaten skall drivas med
ett ackumulatorbatteri med tillräcklig
kapacitet för att under normala drifts -

Radioutrustningar för motorlivbåtar.

(a) De enligt regel 25 i kapitel III
föreskrivna apparaterna skola kunna
sända och mottaga på den i radioregle -

1 Därest en fältstyrkemätning icke företagits,
kan det antagas, att denna räckvidd erhålles,
om produkten av antennens höjd över
vattenlinjen och antennströmstyrkan uppgår
till 10 meterampc''re.

(> Bihang titt riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.

Kungl. \laj:ts proposition nr 33.

förhållanden kunna mata sändaren under
en sammanhängande tid av fyra
timmar. Om batteriet är av en sådan
typ att det måste laddas, skola anordningar
finnas tillgängliga för batteriets
laddning från fartygets elektriska nät.
Dessutom skola anordningar finnas för
batteriets laddning, sedan livbåten blivit
sjösatt.

(g) Därest kraften för radioapparaten
och strålkastaren uttages från samma
batteri, skall batteriet hava tillräcklig
kapacitet för att tåla den av strålkastaren
föranledda extra belastningen.

(,h) Till sjöss skall en kompetent expeditör
varje vecka uppladda batteriet
till full kapacitet, om batteriet är av
sådan typ, att det behöver laddas, och i
alla fall prova sändaren med användning
av en lämplig konstantenn.

Regel 14.

Portativa livbåtsradioappamter.

(a) De enligt regel 13 i kapitel III föreskrivna
apparaterna skola kunna sända
och mottaga på den i radioreglementet
för nödändamål bestämda radiotelegraffrekvensen
i mellanfrekvensbandet. Sändaren
skall kunna använda en sändningsklass,
som för mellanfrekvensbandet är i
radioreglementet bestämd för nödändamål,
och skall hava ett moduleringsdjup
av minst 70 procent. Mottagaren skall
kunna mottaga på de sändningsklasser,
som för mellanfrekvensbandet äro i radioreglementet
bestämda för nödändamål.
På nya installationer skola apparaterna
även kunna sända på den högfrekvens
och med den sändningsklass, som i radioreglementet
är föreskriven för livräddningsredskap.
En administration må i
fråga om ny utrustning uppskjuta tilllämpningen
av föreskriften om högfrekvens
under en period icke överstigande
ett år från den dag denna konvention
träder i kraft.

(b) Apparaterna skola vara så utförda,
att de vid fall av nöd kunna
nyttjas av en icke utbildad person.
Sändaren skall vara försedd med automatisk
nycklingsanordning för sändning
av alarmsignalen och nödsignalen

ävensom med en nyckel för handsändning.
En administration må uppskjuta
tillämpningen av bestämmelsen om en
automatisk nycklingsanordning under
en period, icke överstigande i fråga om
ny utrustning ett år och i fråga om
befintlig utrustning tre år från denna
konventions ikraftträdande.

(d) Apparaterna skola vara lätt bärbara
och vattentäta samt kunna flyta i
havsvatten och ävenledes kunna kastas
i vattnet utan att skadas.

(e) Sändaren skall tillföras minst 10
watt i slutstegets anod och helst matas
från en handdriven generator. Om den
matas från batterier, skola dessa uppfylla
av administrationen fastställda
bestämmelser för säkerställande av, att
batterierna äro av en hållbar typ och
hava erforderlig kapacitet.

(/) Utrustningen skall innehålla en
antenn, antingen självbärande eller
lämplig för uppsättning på största
möjliga höjd i livbåtens mast.

(g) Till sjöss skall en kompetent expeditör
varje vecka uppladda batteriet
till full kapacitet, om batteriet är av
sådan typ, att det behöver laddas, och
i alla fall prova sändaren med användning
av en lämplig konstantenn.

(h) Med ny utrustning avses i denna
regel utrustning, som levererats till ett
fartyg efter denna konventions ikraftträdande.

Regel 15.

Radiotelefoninstallationer.

(a) Fartygets radiotelefonstation skall
vara placerad i fartygets övre del, och,
såvida den ej är placerad på bryggan,
skall tillförlitlig förbindelse finnas med
bryggan.

(.b) Installationen skall kunna sända
och mottaga radiotelefoni på nödfrekvensen
för radiotelefoni och på minst en
annan frekvens på mellanfrekvensbandet,
som enligt radioreglementet är
upplåten för sj öradiotelefonstationer. I
normal trafik skall moduleringen vid
kraftigaste tal vara minst 70 procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

(c) Sändaren skall hava en minsta
normal räckvidd av 150 nautiska mil,
d. v. s. den skall på dagen och under
normala betingelser och omständigheter
från fartyg till fartyg kunna sända tydligt
uppfattbara signaler med denna
räckvidd. (Tydligt uppfattbara signaler
kunna normalt mottagas, om effektivvärdet
av den omodulerade bärvågens
fältstyrka vid mottagaren uppgår till
minst 25 mikrovolt pr meter).1

(d) Mottagaren skall hava tillräcklig
känslighet för att med högtalare kunna
mottaga en inkommande signal på endast
50 mikrovolt.

(e) Medan fartyget är till sjöss, skall
alltid finnas tillgång till elektrisk kraft
för att installationen skall kunna arbeta
på den normala räckvidd, som föreskrives
i mom. (c) av denna regel. Om det
finnes batterier, skola de hava tillräcklig
kapacitet för att under normala arbetsförhållanden
driva sändaren och mottagaren
under en sammanhängande tid
av minst 6 timmar. I nya installationer
skall en nödkraftkälla finnas i fartygets
övre del, för så vitt huvudkraftkällan
icke är så belägen.

(/) Till sjöss skola batterierna (om
sådana finnas) hållas laddade så att de
kunna uppfylla bestämmelserna i mom.

(e) av denna regel.

Del D. — Radiopassagejournal.

Regel 16.

Radiopassagejournal.

Den i radioreglementet föreskrivna
radiopassagejournalen (dagboken för
radiotjänsten) skall under resan förvaras
i radioexpeditionshytten. Den skall
finnas tillgänglig för inspektion av de
tjänstemän, som av administrationen
äro bemyndigade att verkställa sådana
inspektioner. Varje expeditör skall i
passagejournalen införa sitt namn, de

1 Därest inga fältstyrkemätningar företagits,
kan det antagas, att denna räckvidd erhålles
med en antenneffekt av 15 watt (omodulerad
bärvåg) vid en antennverkningsgrad av 27
procent.

tider då han börjar eller slutar vakt
och alla under hans vakt i samband med
radiotjänsten inträffade händelser, som
synas vara av vikt för tryggandet av
människoliv till sjöss. Utöver de i
radioreglementet föreskrivna anteckningarna
skola i radiopassagejournalen
införas:

Passagejournalen för radiotelegraj.

(i) detaljerade uppgifter angående
batteriernas underhåll, inbegripet en
uppgift om laddningen, på sätt som
föreskrives av administrationen;

(ii) en daglig rapport, att föreskriften
i mom. (p) i regel 10 har
uppfyllts;

(iii) detaljerade uppgifter om prov
med nödsändaren och nödkraftkällan
enligt mom. (t) i regel 10;

(iv) beträffande fartyg försedda
med en automatisk alarmapparat detaljerade
uppgifter om utförda prov
enligt mom. (c) i regel 11;

(v) detaljerade uppgifter angående
underhållet av batterierna (om sådana
finnas), inbegripet en uppgift om
laddningen, och angående prov med
sändarna i motorlivbåtarna enligt
mom. (h) i regel 13;

(vi) detaljerade uppgifter angående
underhållet av batterierna (om sådana
finnas), inbegripet en uppgift om laddningen,
och angående prov med portativa
livbåtssändare enligt mom. (g)
i regel 14.

Passagejournalen för radiotelefon.

(vii) beträffande fartyg försedda
med en radiotelefoninstallation detaljerade
uppgifter om underhållet av
batterierna (om sådana finnas), inbegripet
en uppgift om laddningen, enligt
mom. (/) i regel 15;

(viii) detaljerade uppgifter angående
underhållet av batterierna (om
sådana finnas), inbegripet en uppgift
om laddningen, och angående prov
med portativa livbåtssändare enligt
mom. (g) i regel 14.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

KAPITEL V.

SJ ÖTR AF I KS ÄKE R HETEN.

Regel 1.

Tillämpning.

Utan hinder av bestämmelserna i regel
3 i kapitlet I skall detta kapitel, där ej
annorlunda uttryckligen däri stadgas,
äga tillämpning å alla fartyg på vilka
som helst resor, örlogsfartvg dock undantagna.

Regel 2.

Meddelande om faror.

(a) Varje fartygs befälhavare, som
träffar på farlig is eller farligt vrak eller
annan överhängande fara för sjötrafiken
eller tropisk storm, är skyldig att med
alla till buds stående medel därom
underrätta i närheten varande fartyg
ävensom vederbörande myndigheter å
den första plats på kusten, med vilken
han kan komma i förbindelse. Särskild
form för utsändningen av dessa meddelanden
är icke föreskriven. Utsändning
kan ske antingen på klart språk
(företrädesvis engelska) eller genom användande
av den internationella signalkoden
(avd. för radio). De skola
utsändas till alla i närheten varande
fartyg samt till den första station på
kusten, med vilken förbindelse uppnås,
med anmodan om vidare befordran till
vederbörande myndigheter.

(b) Varje administration skall vidtaga
alla de åtgärder, som den finner
nödvändiga för säkerställande av att
underrättelse, varom i mom. (a) sägs,
skyndsamt må bringas till vederbörandes
kännedom ävensom meddelas till andra
intresserade administrationer.

(d) Alla i enlighet med denna regel
utsända meddelanden skola föregås av
varningssignal på sätt som föreskrives
i radioreglementet.

Regel 3.

Upplysningar som skola lämnas i
faromeddelanden.

Följande upplysningar önskas i faromeddelande
med tiden vid varje tillfälle
angiven i Greenwich medeltid:

(a) Is, vrak och andra överhängande
faror för sjötrafiken.

(i) beskaffenheten av is, vrak eller
fara, som iakttagits;

(ii) isens, vrakets eller farans läge
vid senaste iakttagelse;

(iii) klockslag och datum för iakttagelsen.

(b) Tropiska stormar. (Orkaner i
Västindien, tyfoner i de kinesiska haven,
cykloner i Indiska havet och stormar av
liknande natur i andra trakter.)

(i) Meddelande om känning med
tropisk storm. Denna skyldighet bör
uppfattas i vid bemärkelse och meddelande
utsändas, när helst befälhavare
anser sig hava grundad anledning
antaga, att en tropisk storm förekommer
i närheten.

(ii) Meteorologiska uppgifter. Eu
var befälhavare bör till utsänt meddelande
om varning foga så många av
nedanstående meteorologiska uppgifter
som möjligt:

— Greenwich medeltid, datum och
fartygets position när iakttagelsen
gjordes;

— barometertryck (med uppgift om

millibarer, millimeter eller eng.
tum och om korrigerat eller ej);

— barometertendens (förändringen av

barometertryck under nästföregående
tre timmar);

— rättvisande vindriktning;

— vindstyrka (Beauforts skala);

— sjö (smul, måttlig, grov, hög);

— dyning (obetydlig, måttlig, hög)

och rättvisande riktning, varifrån
den kommer. Dyningens period
eller längd (kort, ordinär,
lång) är även av värde;

—- fartygets rättvisande kurs och fart.

(c) Senare iakttagelser. När befälhavare
har utsänt meddelande om en
tropisk eller annan farlig storm, är det
önskvärt men icke obligatoriskt, att nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

iakttagelser göras och om möjligt utsändas
varje timme, men i vart fall med en
mellantid av högst tre timmar, så länge
fartyget har känning av stormen.

Exempel.

Is.

TTT Is. Stora isberg iakttagna på
4605 N, 4410 V, 0800 GMT. 15 maj.

Vrak.

TTT Vrak. Iakttagit vrak nästan
under vatten på 4006 N, 1243 V.
1630 GMT. 21 april.

Fara för sjötrafiken.

TTT Sjötrafik. Alpha fyrskepp icke
på plats. 1800 GMT. 3 januari.

Tropiska stormar.

TTT Storm. 0030 GMT. 18 augusti.
2204 N, 11354 O. Barometer korrigerad
994 millibarer, tendens fallande
6 millibarer. Vind NV, styrka 9,
hårda byar. Hög ostlig dyning. Kurs
067, 5 knop.

TTT Storm. Förhållanden tyda på en
orkans närmande. 1300 GMT. 14 september.
2200 N, 7236 V. Barometer
korrigerad 29,64 tum, tendens fallande.
0,015 tum. Vind NO, styrka 8,
täta regnbyar. Kurs 035, 9 knop.
ITT Storm. Förhållanden tyda på
uppkomsten av en svår cyklon. 0200
GMT. 4 maj. 1620 N, 9203 O. Barometer
icke korrigerad 753 millimeter,
tendens fallande 5 millimeter. Vind
S t. V, styrka 5. Kurs 300, 8 knop.
TTT Storm. Tyfon i SO. 0300 GMT.
12 juni. 1812 N, 12605 O. Barometern
faller hastigt. Vinden tilltagande
från N.

Regel 4.

Väderlekstjänst.

(u) De fördragsslutande regeringarna
förplikta sig till att främja samlandet av
meteorologiska meddelanden från fartyg
till sjöss ävensom att sörja för att dessa
meddelanden undersökas, spridas och
utväxlas på lämpligaste sätt för att
tjäna till hjälp vid navigeringen. Administrationerna
skola främja användandet
av tillförlitliga och noggranna

instrument samt skola underlätta kontrollerandet
av sådana instrument, när
framställning därom göres.

(b) De fördragsslutande regeringarna
förbinda sig i synnerhet att samarbeta
för genomförande så långt möjligt av
följande meteorologiska åtgärder:

(i) att varsko fartyg angående
hård vind, stormar och tropiska oväder
såväl genom utsändning av radiomeddelanden
som genom lämpliga signaler
från kusterna;

(ii) att dagligen medelst radio utsända
väderleksmeddelanden av betydelse
för sjöfarten, innehållande upplysningar
om rådande väderleks- och
isförhållanden, väderleksutsikter och
om möjligt ytterligare meddelanden
tillräckliga för att till sjöss utarbeta
enkla väderlekskartor;

(iii) att utarbeta och utgiva sådana
publikationer som må vara nödvändiga
för ett effektivt skötande av
meteorologiskt arbete till sjöss;

(iv) att vidtaga åtgärder för att
vissa utvalda fartyg utrustas med
vederbörligen provade instrument (såsom
barometer, barograf, hygrometer
och för mätande av havsvattnets temperatur
lämplig anordning) för användning
i denna tjänst och verkställa
meteorologiska observationer
med normala observationsterminer
(minst fyra gånger om dagen när omständigheterna
så medgiva) samt att
uppmuntra andra fartyg att i modifierad
omfattning verkställa observationer,
särskilt när fartygen befinna
sig inom områden med ringa trafik;
och böra dessa fartyg utsända sina
observationer medelst radio till nytta
för de olika officiella väderlekstjänsterna,
samt upprepa meddelandena
till nytta för i närheten varande fartyg;
fartyg i närheten av tropisk
storm eller förmodad tropisk storm
skall uppmanas att, då så är möjligt,
med hänsyn till fartygsbefälets navigationsåligganden
under stormiga väderleksförhållanden,
verkställa och
utsända observationer med kortare
mellantider;

(v) att vidtaga åtgärder för kustradiostationernas
mottagning och ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

sändning av väderleksmeddelanden
från och till fartyg; fartyg, vilka äro
oförmögna att meddela sig direkt med
land, skola uppmanas att översända
sina väderleksmeddelanden genom
ocean-väderleksfartyg eller genom
andra fartyg, som äro i förbindelse
med land;

(vi) att uppmana alla befälhavare
att underrätta i närheten varande
fartyg ävensom stationerna i land
närhelst de erfara en vindhastighet av
50 knop eller mera (styrka 10 enligt
Beauforts skala);

(vii) att eftersträva att uppnå likformighet
beträffande den ovan avhandlade
internationella väderlekstjänsten
och att, så långt möjligt,
efterkomma de rekommendationer,
som göras av Internationella Meteorologiska
Organisationen, till vilken de
fördragsslutande regeringarna för utredning
och råd må hänskjuta vilket
meteorologiskt spörsmål som helst,
som kan uppkomma vid tillämpningen
av denna konvention.

(c) De i denna regel nämnda meddelanden
skola överbringas i för utsändning
lämplig form och utsändas med i
radioreglementet föreskriven prioritetsrätt.
Under pågående utsändning »till
alla» av meteorologiska meddelanden,
väderleksförutsägelser samt varningar
skola alla fartygsstationer efterkomma
föreskrifterna i radioreglementet.

(d) För fartyg avsedda väderleksförutsägelser,
varningar, synoptiska och
andra meteorologiska meddelanden
skola, i överensstämmelse med överenskommelser
mellan ifrågakommande fördragsslutande
regeringar, utsändas och
spridas av de meteorologiska institutioner,
som genom sitt läge äro bäst
skickade att betjäna de olika zonerna
och områdena.

Regel 5.

Ispatrulleringstjänst.

n (a) De fördragsslutande regeringarna
förbinda sig att alltfort upprätthålla en
ispatrulleringstjänst samt en undersöknings-
och observationstjänst beträffande
isförhållandena i norra Atlanten.

Under hela den tid av året, då is förekommer,
skola sydöstra, södra och sydvästra
gränserna för isbergens områden
i närheten av de stora Newfoundlandsbankarna
bevakas i syfte att underrätta
förbipasserande fartyg om utsträckningen
av detta farliga område,
att närmare undersöka de allmänna isförhållandena
samt att inom gränserna
för patrulleringsfartygens verksamhetsområde
bistå nödställda fartyg och besättningar.
Under återstoden av året
skall undersökningen och observationerna
beträffande isförhållandena fortsättas
i den mån så befinnes lämpligt.

(b) För ispatrulleringstjänst samt
undersöknings- och observationstjänst
nyttjade fartyg och luftfartyg må av den
verkställande regeringen tilldelas andra
arbetsuppgifter, under förutsättning att
sådana andra arbetsuppgifter icke äro
till hinders för eller ökar kostnaden av
den egentliga tjänsten.

Regel 6.

Ispatmllering. Verkställande och

kostnader.

(a) Amerikas Förenta Staters regering
samtycker till att fortfara med
verkställandet av ispatrulltjänsten, undersöknings-
och observationstjänsten
beträffande isförhållandena samt spridandet
av därifrån erhållna underrättelser.
De av de fördragsslutande regeringarna,
som särskilt äro intresserade
av dessa företag, förbinda sig att bidraga
till utgifterna för upprätthållandet
och driften av desamma; storleken av
varje bidrag skall, så vitt möjligt, bestämmas
på grundval av den totala
brutto dräktigheten av de varje bidragande
regering tillhörande fartyg, som
passera genom isbergens, av ispatrullen
bevakade område. Sjöfartssäkerhetskommittén
uppmanas att åtaga sig undersökning
av ifrågavarande tonnage i
syfte att därom underrätta de bidragande
regeringarna. De av de fördragsslutande
regeringarna, som äro särskilt
intresserade av dessa företag, förbinda
sig att bidraga till utgifterna för upprätthållandet
och driften av desamma i

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

proportion till sina respektive bidrag
enligt bestämmelserna i konventionen
för betryggande av säkerheten för människoliv
till sjöss, 1929, intill dess ifrågavarande
bidrag förändras enligt föreskrifterna
i denna regel.

(b) Envar av de bidragande regeringarna
äger rätt att förändra eller upphöra
med bidragen och andra fördragsslutande
regeringar må ikläda sig förpliktelsen
att bidraga till utgiften ifråga.
Den bidragande regering, som begagnar
sig av denna rätt, förbliver dock skyldig
att deltaga med sina fortlöpande bidrag
intill den 1 september, som följer
efter den dag, då meddelande lämnats
om avsikten att förändra eller upphöra
med bidraget. För att komma i åtnjutande
av sagda rätt skall vederbörande
härom lämna meddelande till
verkställande regeringen minst sex
månader före samma 1 september.

(c) Därest Amerikas Förenta Staters
regering framdeles skulle önska upphöra
med verkställandet av ifrågavarande
företag eller någon av de bidragande
regeringarna skulle uttrycka en
önskan att fritaga sig från ovan angivna
ekonomiska ansvar eller att få sin andel
däri förändrad eller annan fördragsslutande
regering skulle önska åtaga sig att
bidraga till utgifterna, skola de bidragande
regeringarna ordna denna fråga
på bästa sätt i överensstämmelse med
sina ömsesidiga intressen.

(d) De bidragande regeringarna äga
rätt att tid efter annan genom gemensam
överenskommelse företaga sådana
förändringar i denna regel ävensom i
regel 5, som må anses önskvärda.

(e) Där denna regel föreskriver, att
åtgärd må vidtagas efter överenskommelse
mellan de bidragande regeringarna,
skall förslag från någon av de fördragsslutande
regeringarna om genomförande
av sådan åtgärd delgivas den
verkställande regeringen, som skall tillfråga
de övriga bidragande regeringarna,
huruvida de godkänna förslaget, och
svaren på dessa förfrågningar skola tillställas
såväl de andra bidragande regeringarna
som den fördragsslutande regering
som framlagt förslaget. I synnerhet
skall skalan för de särskilt intresserade

fördragsslutande regeringarnas proportionella
kostnader för företaget minst
vart tredje år granskasvid samråd mellan
dessa regeringar. Initiativet till sådant
samråd åvilar den verkställande regeringen.

Regel 7.

Fart i närheten av is.

Då is rapporteras i eller i närheten av
fartygs kurs, är befälhavaren skyldig
att efter mörkrets inbrott gå med måttlig
fart eller ändra sin kurs tillräckligt
för att med säkerhet undvika det farliga
området.

Regel 8.

Router över norra Atlanten.

(a) Förfarandet att följa bestämda
router över norra Atlanten i båda riktningarna
har bidragit till att öka säkerheten
för människoliv till sjöss och bör
tillrådas alla fartyg.

(b) Valet av olika router och initiativet
till åtgärder rörande dessa överlåtas
åt vederbörande redares ansvar.
De fördragsslutande regeringarna förklara
sig villiga att på anmodan ställa
till redarnas förfogande alla de upplysningar
beträffande dessa router, som må
vara för regeringarna tillgängliga.

(c) De fördragsslutande regeringarna
förbinda sig att ålägga redarna skyldighet
att offentligt tillkännagiva de reguljära
router, som de ämna låta sina fartyg
följa, såväl som förändringar däri, ävensom
att använda sitt inflytande för att
förmå alla de redare, vilkas fartyg korsa
Atlanten, att, såvitt omständigheterna
det medgiva, följa sålunda bestämda
router samt alla de redare, vilkas fartyg
befara Atlanten på resor till eller från
hamnar i Förenta Staterna eller Canada,
att under tiden för fisket såvitt möjligt
undvika Newfoundlands fiskebankar
norr om 13° nordlig latitud samt att
gå utanför sådana områden, som veterligen
eller antagligen äro farliga på grund
av isförekomst.

(d) Den regering, som handhaver ispatrull
tjänsten, anmodas att till vederbörande
administration rapportera varje

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

fartyg, som iakttages utanför känd eller
tillkännagiven reguljär route eller som
under tiden för fisket överfar de ovan
nämnda fiskebankarna eller som på
väg till eller från hamnar i Förenta Staterna
eller Canada överfar områden,
som veterligen eller antagligen äro farliga
på grund av isförekomst.

Regel 9.

Missbruk av nödsignaler.

Användandet av en internationell nödsignal
i annan avsikt än att angiva, att
ett fartyg eller luftfartyg är i nöd, liksom
ock användandet av annan signal,
som kan förväxlas med en internationell
nödsignal, är förbjudet för ett vart
fartyg eller luftfartyg.

Regel 10.

Meddelande om nöd. — Förfarande.

(a) Befälhavare på fartyg till sjöss,
som från något håll emottager signal
om att fartyg eller luftfartyg eller därifrån
härrörande livräddningsredskap är
i nöd, är förpliktigad att med all möjlig
skyndsamhet begiva sig de nödställda
till hjälp samt om möjligt underrätta
dem härom. Om han icke är i stånd
till eller på grund av särskilda omständigheter
anser det orimligt eller onödigt
att skynda till deras undsättning,
skall orsaken till att han icke begivit
sig de nödställda till hjälp antecknas
i skeppsdagboken.

(b) Befälhavaren på ett nödställt fartyg
äger efter att, såvitt möjligt, hava
samrått med befälhavarna på de fartyg,
som svarat på hans anrop om hjälp, rätt
att fordra bistånd av ett eller flera av
de fartyg, som han anser bäst i stånd
att lämna bistånd, och befälhavare på
fartyg, som sålunda tillkallats, är skyldig
efterkomma anmaningen genom att
med all möjlig skyndsamhet begiva sig
de nödställda till hjälp.

(c) Befälhavare på fartyg är fritagen
från förpliktelse enligt mom. (a) av
denna regel, när han erfar att ett eller
flera andra fartyg än det egna blivit
tillkallade och efterkomma anmaningen.

(rf) Befälhavare på fartyg är fritagen
från förpliktelse enligt mom. (a) av
denna regel och, i fall hans fartyg har
blivit tillkallat, likaledes från förpliktelse
enligt mom. (b) av denna regel,
därest han från de nödställda personerna
eller från befälhavaren på ett annat
fartyg, som nått fram till de nödställda,
får meddelande om att hjälp ej
längre erfordras.

(e) Bestämmelserna i denna regel
skola icke utgöra hinder för tillämpningen
av den Internationella Konventionen
rörande enhetliga regler för assistans
och bärgning till sjöss, undertecknad
i Bryssel den 23 september 1910,
särskilt i vad angår skyldighet att lämna
hjälp enligt artikeln 11 av nämnda konvention.

Regel 11.

Signallampa.

Alla fartyg med en bruttodräktighet
överstigande 150 registerton skola, då
de nyttjas å internationella resor, vara
försedda med en fullgod dag-signallampa.

Regel 12.

Radiopeflapparat.

(a) Alla fartyg med en bruttodräktighet
av 1 600 registerton eller mera
skola, då de nyttjas å internationella
resor, vara försedda med radiopejlapparat
som uppfyller föreskrifterna i
regel 12 av kapitlet IV; dock att beträffande
fartyg med en bruttodräktighet
uppgående till 1 600 men understigande
5 000 registerton uppfyllande av föreskrifterna
rörande sådana apparater må,
därest administrationen så finner nödigt,
anstå för en tid av två år, räknat
från den dag, då denna konvention träder
i kraft.

(b) Administrationen må, inom områden
där den finner det oskäligt eller
onödigt att sådan apparat medföres,
från fordran härå undantaga varje
fartyg med en bruttodräktighet understigande
5 000 registerton, dock att
vederbörlig hänsyn därvid skall tagas

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

till det förhållandet att radiopejlapparat
är av värde både som navigeringsinstrument
och som hjälp att lokalisera fartyg,
luftfartyg eller livräddningsredskap.

Regel 13.

Bemanning.

De fördragsslutande regeringarna förbinda
sig att, en var beträffande eget
lands fartyg, vidmakthålla eller, om så
erfordras, vidtaga anstalter med syfte
att säkerställa, det alla fartyg må vara
bemannade på ett med hänsyn till säkerheten
för människoliv till sjöss betryggande
sätt i vad angår besättningens
antal och behörighet.

Regel 14.

Hjälpmedel jör navigering.

De fördragsslutande regeringarna förbinda
sig att vidtaga åtgärder för upprättande
och vidmakthållande av sådana
hjälpmedel för navigering, inberäknat
radiofyrar och elektroniska hjälpmedel,
som de, med hänsyn till trafikens omfång
och risk, finna nödiga, samt att
sörja för att underrättelser rörande dessa
hjälpmedel bliva tillgängliga för alla
dem det vederbör.

Regel 15.

Spaning och räddning.

(a) Varje fördragsslutande regering
förbinder sig, att säkerställa, att alla
erforderliga åtgärder äro vidtagna för
kustbevakning och för räddning av nödställda
personer till sjöss runt landets
kuster. Dessa åtgärder skola inbegripa
upprättande, drivande och vidmakthållande
av sådana inrättningar för livräddning
till sjöss, som med hänsyn till
sjötrafikens omfång och farvattnets farliga
beskaffenhet befunnits vara lämpliga
och nödvändiga, och dessa åtgärder
skola, i den mån så är möjligt, även
inbegripa anskaffandet av tillräckliga
anordningar för upptäckande och räddning
av nödställda personer.

(b) Varje fördragsslutande regering
förbinder sig att lämna tillgängliga upp -

lysningar beträffande dess förefintliga
räddningsanordningar samt ifrågakommande
förslag till ändringar av desamma.

Regel 16.

Livräddn ingssignaler.

För meddelanden från livräddningsstationer
till nödställda fartyg och från
nödställda fartyg till livräddningsstationer
skola följande signaler användas:

(a) Svar från landstation på nödsignaler
från fartyg:

Signal

Om dagen — Vit röksignal.

Om natten — Vit stjärnraket.

Betydelse

»Ni är uppmärksammad — hjälp
lämnas så snart som möjligt.»

(b) Landningssignaler till ledning för
mindre båtar vid bortförande av besättning
från havererat fartyg:

Signal

Om dagen — Lodrät rörelse med en
vit flagga eller med armarna.

Om natten -— Lodrät rörelse med
ett vitt ljus eller bloss. En seglingslinje
(utvisande riktningen) må anvisas
genom att från lägre höjd, i linje
med iakttagaren visa ett fast vitt ljus
eller bloss.

Betydelse

»Här är det bästa stället att landa.»
Signal

Om dagen — Vågrät rörelse med
en vit flagga eller vågrätt utsträckta
armar.

Om natten — Vågrät rörelse med ett
vitt ljus eller bloss.

Betydelse

»Landning här är ytterst farlig.»
Signal

Om dagen — Vågrät rörelse med en
vit flagga, varefter denna sättes på
marken och en annan vit flagga föres
i den riktning som skall anvisas.

Om natten — Vågrät rörelse med

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

ett vitt ljus eller bloss, varefter det
vita ljuset eller blosset ställes på marken
och ett annat vitt ljus eller bloss
föres i den riktning som skall anvisas.

Betydelse

»Landning här är ytterst farlig. Ett
bättre ställe att landa finnes i den
anvisade riktningen.»

Signal

Om dagen — Lodrät rörelse med en
vit flagga eller med armarna.

Om natten -— Lodrät rörelse med ett
vitt ljus eller bloss.

Betydelse

I allmänhet —-»Jakande.»

Särskilt —-

»Raketlinan är emottagen.»
»Stjärtblocket är fastgjort.»

»Trossen är fastgjord.»

»Person är i räddningsstolen.»

»Hal in.»

Signal

Om dagen — Vågrät rörelse med
en vit flagga eller vågrätt utsträckta
armar.

Om natten — Vågrät rörelse med
ett vitt ljus eller bloss.

Betydelse

I allmänhet —

»Nekande.»

Särskilt —

»Slack upp.»

»Fast hal.»

Regel 17.

Lotslejdare.

Alla fartyg, som nyttjas å sådan
resa att lots kan förväntas komma att
ombordtagas, skola ifråga om lotslejdare
uppfylla följande fordringar:

(a) Lejdaren skall hållas i gott skick
och såvitt möjligt endast användas när
lotsar och tjänstemän gå ombord

på eller lämna fartyg vid dess ankomst
till eller avgång från hamn.

(b) Lejdaren skall vara av erforderlig
längd och styrka.

(d) Två säkert fästade mantåg skola,
när omständigheterna så påfordra,
användas i förening med lejdaren.

(e) Sådana åtgärder skola vara vidtagna
att lotsen kan på ett betryggande
sätt förflytta sig från lejdaren
över till fartygets däck.

(/) Till förhindrande av lejdarens
kantring skall den, där så är nödvändigt,
vara försedd med på lämpliga
inbördes avstånd anbragta lattor
eller förlängda steg.

(g) Nattetid skall lanterna belysande
fartygssidan vara tillgänglig och även
användas.

KAPITEL VI.

TRANSPORT AV SPANNMÅL OCH
FARLIGT GODS.

Regel 1.

Tillämpning.

Där ej annorlunda uttryckligen stadgas,
skall detta kapitel äga tillämpning
å fartyg på vilka detta reglemente äger
tillämpning.

Regel 2.

Transport av spannmål.

(a) Uttrycket »spannmål» omfattar
vete, majs, havre, råg, korn, ris, baljväxter
och frö.

(b) Där spannmål är inlastat i fartyg,
skola alla nödvändiga och skäliga försiktighetsåtgärder
vara vidtagna till
förhindrande av spannmålens förskjutning.

(i) matad medelst tillfredsställande
byggda matarbingar rymmande minst
21/2 procent och högst 8 procent av
rymden av ifrågakommande avdelning,
samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

(ii) avdelad medelst långskeppsskott
eller slingerskott, vilka skott
skola vara tillfredsställande fastade
och spannmålstätt utförda med passande
tätningar mellan balkarna. I
lastrum skall sådant slingerskott
sträcka sig från däckets undersida till
ett avstånd av minst en tredjedel av
lastrummets djup, dock må avståndet
i intet fall understiga 2,44 meter (eller
8 eng. fot). I mellandäcksrum skola
skotten sträcka sig från däck till däck.
I alla förekommande fall skall skottet
räcka upp till överkant av matarbingen
till det lastrum eller den avdelning
där skottet är anbragt.

(id) I varje avdelning, som endast till
en del är fylld med lös spannmål, skall
spannmålen utplanas och däröver skall,
på över hela ytan lagda lämpliga plattformar,
stuvas spannmålsfyllda säckar eller
annan lämplig last till en höjd icke
understigande 1,22 meter (eller 4 eng.
fot). Därjämte skall avdelningen vara
delad medelst långskeppsskott eller
slingerskott i fartygets medellinje, vilket
skott skall, allt efter omständigheterna,
sträcka sig från avdelningens botten eller
däck till sådan höjd att förskjutning
av den lösa spannmålen förhindras.
Långskeppsskott eller slingerskott erfordras
dock icke, därest rymden av den
lösa spannmålen icke överstiger en
tredjedel av avdelningens rymd eller,
därest avdelningen är uppdelad genom
axeltunnel, hälften av rymden av ifrågavarande
avdelning.

(e) Annan lös spannmål än havre,
lätt korn och bomullsfrö får icke föras i
mellandäcksrum å ett två-däckat fartyg
eller i det översta mellandäcksrummet
å fartyg med flera än två däck,
dock att spannmålen må föras i sådana
tillfredsställande byggda matarbingar
som erfordras för matning av underliggande
avdelningar. Lös spannmål må
föras å plats där det eljest ej är medgivet
enligt denna regel, förutsatt att:

(i) spannmålen föres i en eller
flera tillfredsställande byggda bingar,
försedda med i inom. (c) (i) föreskrivna
matarbingar;

(ii) lastrum eller avdelning under
bingen eller bingarna behörigen till -

slutits och skalkats klart av till sådant
lastrum eller avdelning hörande matarbinge; (iii)

sålunda förd spannmål icke
överstiger den av administrationen
fastställda kvantiteten.

(/) Varje administration må, i den
mån en tillämpning av bestämmelserna
i mom. (c) och (d) av denna regel befinnes,
med hänsyn till farvattnets skyddade
beskaffenhet och de villkor varunder
resan äger rum, vara oskälig eller
onödig, från nämnda bestämmelser undantaga
vissa fartyg eller vissa slag av
fartyg.

Regel 3.

Transport av farligt gods.

(a) Uttrycket »farligt gods» omfattar:

(i) explosiva varor;

(ii) komprimerade, kondenserade
eller under tryck lösta gaser;

(iii) frätande gods;

(iv) giftigt gods;

(v) ämnen, som avgiva lättantändliga
ångor;

(vi) ämnen, som i beröring med
vatten eller luft bliva farliga;

(vii) kraftigt syreavgivande ämnen; (viii)

ämnen med benägenhet för
självantändning;

(ix) varje annat ämne, som, enligt
vad erfarenheten visat eller kommer
att visa, är av sådan farlig beskaffenhet
att föreskrifterna i denna regel
böra äga tillämpning å detsamma.

(b) Farligt gods må icke föras annat
än i överensstämmelse med föreskrifterna
i denna regel.

ammunition för handvapen
(med centrumtändning) och vanlig
stubintråd (med svartkrutskärna);

(ii) mindre kvantiteter explosiva
varor, dock att deras sammanlagda
vikt icke må överstiga 9 kg (eller 20
eng. pund);

(iii) sammanlagt högst 450 kg (10
cwt) explosiva varor i godkända för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

packningar på däck å passagerarfartyg

å kort resa.

(d) Utan hinder av föreskrifterna i
inom. (c) må å passagerarfartyg, där särskilda
godkända säkerhetsåtgärder äro
vidtagna, föras explosiva varor.

(e) Å fartyg som medför lättantändlig
vätska skola betryggande försiktighetsåtgärder
mot brand- och explosionsfara
vara vidtagna.

(/) Ämnen med benägenhet för självantändning
(inberäknat hö och andra
vegetabiliska produkter, särskilt i fuktigt
tillstånd) må icke föras med mindre
betryggande säkerhetsåtgärder vidtagits
till förhindrande av eldsvåda.

(g) Farligt gods som avses för transport
å fartyg skall åtföljas av skriftlig
förklaring av avlastaren med noggrann
beskrivning av varan i enlighet med i
mom. (a) av denna regel använd klassindelning.

(h) Försändelse av farligt gods skall,
med undantag av paket innehållande
blandade kemikalier i begränsade kvantiteter,
förses med tydlig etikett eller
schablonmärke angivande varans farliga
beskaffenhet. Varje kolli i försändelsen
skall vara försett med ovannämnda
märke, såvida kollit ej tillhör sådan
större försändelse, som kan stuvas och
identifieras såsom en enhet.

(i) Varje fartyg, som transporterar
farligt gods, skall medföra en i överensstämmelse
med föreskrifterna i mom. (a)
av denna regel upprättad särskild förteckning
över det farliga godset ombord.

(/) Varje fördragsslutande regering
skall, såsom tillägg till föreskrifterna i
denna regel, utfärda eller låta utfärda
reglemente med detaljföreskrifter. Sådana
detaljföreskrifter skola avse förpackning
och stuvning av farligt gods,
som föres tillsammans med andra varuslag,
samt stuvning av olika slag av
farligt gods.

(k) Föreskrifterna i denna regel äga
icke tillämpning på fartygs förnödenheter
eller utrustning.

Formulär till säkerhelscertifikat för
passagerarfartyg.

Säkerhetscertifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

för =~~ internationell resa.
kort

Utfärdat i enlighet med
bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande
av säkerheten för människoliv
till sjöss, 1948.

Far-

tygets

namn

Registre-ringsnummer
eller signal-bokstäver

Hem-

ort

Brutto-

dräk-

tighet

Detaljer be-träffande
ifrågakom-mande
resor enl.
Kap. III
Regel 22 (c)

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

I. Att ovan angivna fartyg har vederbörligen
undergått tillsyn i enlighet
med bestämmelserna i förenämnda konvention.

II. Att fartyget vid tillsynen be fanns

uppfylla bestämmelserna i reglerna,
bifogade sagda konvention, i följande
hänseenden: **

(1) byggnadssätt, huvud- och hjälpångpannor
samt maskiner; »j

(2) anordning och detaljer av den
vattentäta rum sindelningen;

(3) följande indelningsvattenlinjer:

Indelnin gs vatten-linjer, fastställda och utmärkta mid-skepps å fartygs-sidorna. (Kap. II, Regel 10)	Fri- bord	Gäller då passage-rare föras i följan-de, jämväl för last användbara rum:
C. 1 C. 2 c. a

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

III. Att bärgningsredskapen äro tillräckliga
för högst ...... personer,

nämligen:

......livbåtar (däri inräknade.....

motorlivbåtar eller mekaniskt propellerdrivna
livbåtar) tillräckliga för ...
personer, och.....motorlivbåtar för sedda

med radiotelegrafinstallation
och strålkastare (dessa båtar inräknade
i det ovannämnda totala antalet

livbåtar), fordrande ..... godkända

båtmän;

......flottar, tillräckliga för .....

personer;

...... flytredskap, tillräckliga för

..... personer;

......livbojar;

......livbälten.

IV. Att livbåtarna voro utrustade enligt
reglernas föreskrifter.

V. Att fartyget var försett med
linkastningsapparat och med flyttbar
radioapparat för livbåtar enligt reglernas
föreskrifter.

VI. Att fartyget uppfyllde reglernas
föreskrifter beträffande radiotelegrafinstallation,
nämligen:

Lyssiiingstimmar av expedi-	Ford- ringar enligt reglerna	Vid- tagna anord- ningar


Finnes automatisk alarmap-
Finnes huvudinstallation om-
Finnes nödinstallation om-
Äro huvud- och nödsändares elektriska anordningar se-parata eller kombinerade? Finnes radiopejlapparat om- Unrrl ? . ........
Antal passagerare enligt cer-\| tifikatet..................I........

VII. Att fartyget dels uppfyllde reglernas
föreskrifter beträffande anordningar
för upptäckande och släckning
av eldsvåda, dels ock var försett med
lanternor och föremål för signalering vid
dagsljus samt med anordningar för avgivande
av ljud- och nödsignaler enligt

föreskrifterna i reglerna och i internationella
ombordläggningsbestämmelserna.

VIII. Att fartyget i alla övriga hänseenden
uppfyllde reglernas föreskrifter
i den mån de äro tillämpliga å fartyget.

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller

intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att utfärda
detta certifikat, skall härunder anbringa
namnunderskrift eller sigill.

(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges
följande:

Undertecknad förklarar sig vara av
nämnda regering behörigen bemyndigad
att utfärda detta certifikat.

(Namnunderskrift)

Formulär till certifikat för lastfartyg.

Utrustningssäkerhetscert ifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

Utfärdat i enlighet med
bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande
av säkerheten för människoliv
till sjöss, 1948. * I.

Fartygets

namn

Registre-ringsnummer
eller signal-bokstäver

Hem-

ort

Brutto-

dräktighet

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

I. Att ovan angivna fartyg har vederbörligen
undergått tillsyn i enlighet

Kungl. Mctj:ts proposition nr 33.

med bestämmelserna i förenämnda konvention.

II. Att bärgningsredskapen vid tillsynen
befunnos vara tillräckliga för
högst .... personer, nämligen:

...... livbåtar om babord tillräckliga
för.....personer;

......livbåtar om styrbord tillräckliga
för ..... personer;

...... motorlivbåtar och/eller mekaniskt
propellerdrivna livbåtar (inräknade
i ovannämnda totala antal livbåtar); .

..... livbojar;

...... livbälten.

III. Att livbåtarna voro utrustade
enligt konventionsreglernas föreskrifter.
•IflV. Att fartyget var försett med linkastningsapparat
och med portativ
radioapparat för livbåtar enligt reglernas
föreskrifter.

V. Att fartyget vid tillsynen befanns
uppfylla konventionens föreskrifter i
fråga om eldsläckningsanordningar och
vara försett med lanternor och föremål
för signalering vid dagsljus samt med
anordningar för avgivande av ljud- och
nödsignaler enligt föreskrifterna i reglerna
och i internationella ombordläggningsbestämmelserna.

VI. Att fartyget i alla övriga hänseenden
uppfyllde reglernas föreskrifter
i den mån de äro tillämpliga å fartyget.

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller
intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att utfärda
detta certifikat, skall härunder anbringa
namnunderskrift eller sigill.

(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges
följande:

Undertecknad förklarar sig vara av
nämnda regering behörigen bemyndigad
att utfärda detta certifikat.

(Namn underskri ft)

Formulär till radiotelefonsäkerhetscertifikat.

Radiotelefonsäkerhetscertifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

Utfärdat i enlighet med
bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande
av säkerheten för människoliv
till sjöss, 1948.

Fartygets

namn

Registre-ringsnummer
eller signal-bokstäver

Hem-

ort

Brutto-

dräktighet

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

Att ovan angivna fartyg uppfyller
föreskrifterna i reglerna, bifogade förenämnda
konvention, såvitt angår radiotelefoninstallation: -

Lyssningstimmar av expedi-tör......................

Ford-

ringar

enligt

reglerna

Vid-

tagna

anord-

ningar

Antal expeditörer..........

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller
intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att
utfärda detta certifikat, skall härunder anbringa
namnunderskrift eller sigill.

''(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges
följande:

Undertecknad förklarar sig vara av
nämnda regering behörigen bemyndigad
att utfärda detta certifikat.

(Namnunderskrift)

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Formulär till radiotelegrafsäkerhetscertifikat.

Radiotelegrafsäkerhetscertifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

Utfärdat i enlighet med
bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande
av säkerheten för människoliv
till sjöss, 1948.

	Registre-
Fartygets	ringsnummer	Hem-	Brutto-
namn	eller signal-	ort	dräktighet
	bokstäver

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

Att ovan angivna fartyg uppfyller
föreskrifterna i reglerna, bifogade förenämnda
konvention, såvitt angår radiotelegraf
installation :

Lyssningstimmar av expedi-	Ford- ringar enligt reglerna	Vid- tagna anord- ningar


Finnes automatisk alarmap-
Finnes huvudinstallation om-
Finnes nödinstallation om-
Äro huvud- och nödsändares elektriska anordningar se-parata eller kombinerade? Finnes radiopejlapparat om-bord?....................

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller

intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att
utfärda detta certifikat, skall härunder anbringa
namnunderskrift eller sigill.

(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges
följande:

Undertecknad förklarar sig vara av
nämnda regering behörigen bemyndigad
att utfärda detta certifikat.

(Namnunderskrift)

Formulär till dispenscertifikat.

Dispenscertifikat.

(Officiellt sigill) (Nationalitet)

Utfärdat i enhghet med
bestämmelserna i

Internationella konventionen för betryggande
av säkerheten för människoliv
till sjöss, 1948.

Fartygets

namn

Registre-ringsnummer
eller signal-bokstäver

Hem-

ort

Brutto-

dräktighet

Den (Namn) regeringen förklarar:

Jag, undertecknad, (Namn) bestyrker:

Att för ovan angivna fartyg med stöd

av regel.....i kapitel... av reglerna,

bifogade förenämnda konvention, meddelats
eftergift från bestämmelserna1

i samma konvention beträffande resor

från...............................

till................................

* Därest dispenscertifikatet I *
utfärdats under särskilda vill->
kor, angivas dessa här. )

1 Här angivas ifrågakommande kapitel och
regler jämte särskilda moment i desamma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

Detta certifikat är utfärdat på

regeringens vägnar och gäller

intill

Utfärdat i den 19 .

Den myndighet, som är befogad att
utfärda detta certifikat, skall härunder anbringa
namnunderskrift eller sigill.

(Sigill)

Anbringas namnunderskrift tillägges
följande:

Undertecknad förklarar sig vara av
nämnda regering behörigen bemyndigad
att utfärda detta certifikat.

(Namnunderskrift)

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena, chefen för justitiedepartementet
och t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson.

Den 16 december 1949 redogjorde jag inför Kungl. Maj :t för frågan om
godkännande av 19^8 års internationella konvention för betryggande av säkerheten
för människoliv till sjöss. Jag anmälde min avsikt att hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte begära riksdagens godkännande av konventionen,
sedan ett med denna sammanhängande förslag till vissa ändringar i lagen
om tillsyn å fartyg granskats i lagrådet.

Lagrådets granskning av lagförslaget har nu slutförts. Jag hemställer sålunda,
att Kungl. Maj :t måtte i proposition äska riksdagens godkännande
av konventionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.

7 Bihang titt riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 33.