Kungl. Maj.ts proposition nr 334 (Proposition 1945:334 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Nr 334.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46; given
Stockholms slott den 19 oktober 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Det tidigare upprätthållna kravet på en sammanfattande behandling i anslutning
till statsverkspropositionen av samtliga anslag på riksstaten har icke
kunnat fullt ut tillgodoses under krigsåren, då lägets förändringar gjort det
omöjligt att i förväg uppdraga fasta gränser för statens åtgärder och för
medelsbehoven. Statsregleringen har sålunda i viss utsträckning glidit över
i ett system där riksstaten utbyggts ej endast med förskottsstater utan även
med öppna tilläggsstater, över vilka reglerats uppkommande merkostnader och
överskridanden samt utgifter från förskottsstat samt därjämte — ehuru i
mindre utsträckning — successivt i mån av behov anvisats anslag även för
nya ändamål. Det möter givetvis under alla förhållanden betänkligheter att
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 334.

i efterhand komplettera riksstaten med nya anslag, vilka därigenom icke komma
att prövas gemensamt med andra anspråk. I den mån en viss balans mellan
inkomster och utgifter åsyftas vid utformningen av statsregleringsbeslutet,
erhålla dessa betänkligheter ökad tyngd.

Såsom i tidigare sammanhang utvecklats lia kraven på en avvägning av
budgetens balansering med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget under
krigsåren i viss mån fått skjutas åt sidan, vilket i sin tur undanskymt
här berörda olägenheter av en öppen budgetering. I och med återgången till
mera normala förhållanden med därmed följande krav på budgetens planmässighet
måste en starkare ansvällning av statsutgifterna genom anslagsanvisningar
å tilläggsstat föranleda en omprövning av inkomstavvägningen.
En skillnad måste dock därvid upprätthållas mellan nya anslag för reglering
av tidigare verkställda transaktioner och anslagsökningar för nya verkliga
utgifter. Det saknas anledning att i delta sammanhang gå närmare in
på här antydda problem, som torde få upptagas till diskussion i samband
med framläggandet av finansplanen för nästföljande budgetår.

Med utgångspunkt från dessa överväganden ha de nu aktuella anslagsäskandena
i huvudsak begränsats till utgifter, vilka föranletts av efterkrigstidens
särskilda förhållanden. En särställning intar ett anslag till avskrivning
av vissa internationella krediter. I annat sammanhang förelägges riksdagen
frågan om ytterligare uppskov med fastställande av allmän beredskapsstat,
och därvid ha kostnaderna för fortsatt planering beträffande beredskapsarbeten
förutsatts skola överföras på tilläggsstat till löpande riksstat.
Vissa andra utgiftsbehov som äro av den natur att de tidigare bestritts
från förskottsstat för försvarsväsendet bör nu i den mån de icke kunna anstå,
regleras över tilläggsstat. Slutligen tillkomma ett fåtal anslag till skilda
ändamål, vilkas tillgodoseende av skäl, som i samband med anslagsäskandena
närmare angivas, ansetts icke kunna anstå. Frågan om anvisande av
avskrivningsanslag svarande mot vissa investeringar torde få anmälas senare
under riksdagssessionen.

De anslagsäskanden vilka i enlighet med det anförda ansetts böra föreläggas
årets riksdag under dess höstsession böra sammanfattas på en tilläggsstat
I till riksstaten för innevarande budgetår. Dessa anslagsäskanden lia tidigare
anmälts för Kungl. Majit. Beträffande vissa anslagsäskanden har
Kungl. Majit beslutat, att de skola i särskilda propositioner underställas
riksdagens prövning. Övriga äskanden, vilka av vederbörande föredragande
anmälts tidigare denna dag, böra i en sammanfattande proposition föreläggas
riksdagen. En sammanställning omfattande dels sistnämnda anslagsäskanden,
varom Kungl. Majit på hemställan av vederbörande föredragande
enligt statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—17) fattat beslut, dels
ock de anslagsäskanden å tilläggsstat I, beträffande vilka Kungl. Majit beslutat
avlåtande av särskilda propositioner, torde få bifogas statsrådsprotokollet
i detta ärende (bihang).

Av sammanställningen framgår, att å tilläggsstaten äskas anslag å driftbudgeten
å sammanlagt 212,2 miljoner kronor. Härav faller huvudparten

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

eliel- 200 miljoner kronor på avskrivning av vissa internationella krediter.
Vidare äskas sammanlagt 6,4 miljoner kronor under olika huvudtitlar till
planering av allmänna arbeten. Av återstoden, 5,8 miljoner kronor, avse 2,1
miljoner kronor Sveriges innehållna bidrag till Nationernas förbund för åren
1940—45 samt 1,7 miljoner kronor vissa militära ändamål, vilka förut i viss
utsträckning tillgodosetts från förskottsstat för försvarsväsendet.

Anslagen på kapitalbudgeten uppgå till sammanlagt 18,4 miljoner kronor.
Härav avse 10 miljoner kronor viss kreditgivning till utlandet samt sammanlagt
2,2 miljoner kronor anslag till tomtinköp, vilka av olika skäl icke ansetts
kunna anstå, övriga anslag avse huvudsakligen byggnadsföretag, vilkas
utförande avse att fylla trängande lokalbehov.

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att godkänna de förslag, om vilka Kungl. Majit enligt bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—17) fattat beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Erik Westerlind.

■**3»

£-1.

i> r<

i»

- ''''-A

| ''

# .

''V *» ■!.

g ■■>■■: f

v*t. -

.^4

• : •

. j: .at .

- fe ■ - m.

Kunni. Maj.ts proposition nr 334.

Bilaga 1.

Egentliga statsutgifter.

Andra huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler härefter
under justitiedepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför
därvid följande.

C. Domstolarna.

[1.] Vattendomstolarna: Avlöningar. Sedan med biträde av särskild sakkunnig
utredning verkställts angående vattendomstolarnas arbetsförhållanden,
framlades för 1945 års riksdag särskild proposition (nr 148) angående
anslag för budgetåret 1945/46 till vattendomstolarna. I anslutning till denna
proposition genomfördes betydelsefulla förstärkningar av vattendomstolarnas
personalorganisation. Bland annat inrättades vid Norrbygdens vattendomstol
en befattning såsom extra vattenrättsdomare avsedd att ersätta
en biträdande vattenrättsdomarbefattning därstädes.

I nyssnämnda proposition framhölls (s. 47 f.) att om den nya befattningen
komme att besättas med annan än den som fungerade såsom biträdande
vattenrättsdomare, det vore synnerligen önskvärt, att den sistnämnde finge
tillfälle att föra till slut åtminstone flertalet av de mål med vilka han redan
tagit befattning. I överensstämmelse med detta uttalande, som ej föranledde
någon erinran från riksdagens sida, har förutvarande biträdande domaren
förordnats att tillsvidare till och med den 31 december 1945 vid vattendomstolen
fortsätta handläggningen av därstädes ännu icke slutligt avgjorda
mål, med vilka han redan tagit befattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.

Departements chefen.

I skrivelse den 30 augusti 1945 med förslag till anslagsäskanden för vattendomstolarna
att föreläggas 1946 års riksdag har vattenöverdomstolen
förutsatt, att förordnande av liknande art skall befinnas erforderligt såväl
för återstoden av innevarande budgetår som för en del av budgetåret 1946/47.
Vattenöverdomstolen framhåller i detta sammanhang, att medel för ifrågavarande
ändamål ej beräknats under vattendomstolarnas avlöningsanslag
för innevarande budgetår.

Vid behandlingen i propositionen nr 148 av frågan örn vattendomstolarnas
anslagsbehov för innevarande budgetår var alltjämt ovisst, huruvida kostnad
av nu ifrågavarande anledning överhuvud skulle uppkomma. I den
mån dylik kostnad kunde uppstå ansågs den kunna täckas inom ramen av
det för icke-ordinarie personal beräknade beloppet. Särskilda medel för
ändamålet beräknades därför ej. Med hänsyn till vad som numera blivit
upplyst angående omfattningen av det arbete som bör slutföras av den
biträdande vattenrättsdomaren måste man emellertid räkna med att denna
befattningshavare måste fortsätta sin verksamhet under hela innevarande
budgetår. Kostnaderna härför bliva i runt tal 15 600 kronor, motsvarande
de kontanta avlöningsförmånerna i 30 löneklassen löneplan A i civila avlöningsreglementet
jämte rörligt tillägg och kristillägg samt ett personligt
lönetillägg av 1000 kronor (jfr prop. 148 s. 4). Enär den i gällande avlöningsstat
för vattendomstolarna uppförda anslagsposten till icke-ordinarie
personal icke lämnar tillgång till dessa kostnader, torde riksdagens bemyndi
gande böra utverkas att medgiva överskridande av posten med nämnda lielopp.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för vattendomstolarna uppförda
anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal må under
budgetåret 1945/46 överskridas med högst 15 600 kronor.

E. Fångvården.

[2.] 14. Inköp av jordbruksinventarier m. m. för fångkolonier, reservationsanslag.
Såsom närmare kommer att framgå av det följande erfordras
för genomförande av det i särskild proposition framlagda förslaget till ändrad
lagstiftning om verkställigheten av frihetsstraff m. m., att för fångvårdens
räkning anskaffas ett antal fångkolonier, förslagsvis sju, av vilka fyra
förutsättas skola förvärvas genom köp och de övriga genom arrendering.
För de nya kolonierna, vilka avses skola kunna tagas i bruk redan den 1 juli
1946, erfordras inventarier såväl för de intagnas behov som för den jordbruks-
eller hantverksdrift, som där skall förekomma. Beträffande anslagsbehovet
i detta hänseende torde, med ledning av vad fångvårdsstyrelsen anfört
beträffande motsvarande behov i fråga örn de kolonier, som föreslås an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

skaffade för förvarade och internerade, för varje för jordbruksdrift avsedd
koloni böra beräknas ett belopp av 40 000 kronor. Vad angår de kolonier,
som skola utrustas med verkstadslokaler, är uppskattningen av medelsbehovet
avsevärt vanskligare. Skall nödig maskinell utrustning anskaffas, torde
förhållandevis högre belopp än vid jordbrukskolonierna böra beräknas åtgå
för inventarieanskaffning. Då förhållandena härutinnan svårligen kunna bedömas
innan beskaffenheten av de egendomar som förvärvas för koloniändamål
blivit känd och en närmare uppskattning av medelsbehovet kan ske,
synes man tillsvidare böra för samtliga kolonier beräkna samma behov av
inventarier. Eventuellt uppkommande ytterligare medelsbehov torde få täckas
genom senare anslagsäskanden. På grund härav synes för närvarande
medel böra beräknas för anskaffande av inventarier till de nya fångkolonierna
med (7 X 40 000) 280 000 kronor. Detta belopp synes böra redan nu
anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av jordbruksinventarier m. m. för fångkolonier
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46
anvisa ett reservationsanslag av.......... kronor 280 000.

[3.] 15. Inköp av jordbruksinventarier m. m. för kolonier till säkerhetsanstalter,
reservationsanslag. För att möta det ökade platsbehovet för förvarade
och internerade som kan väntas bliva en följd av ikraftträdandet den

I januari 1946 av 1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt
erfordras, såsom kommer att närmare framgå av det följande (bilaga

II s. 83), att fångvårdens anstaltsorganisation under innevarande och nästa
budgetår utökas med fyra kolonier. Två av kolonierna beräknas behöva
tagas i bruk under våren 1946 och två efter den 1 juli 1946.

I skrivelse den 27 augusti 1945 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning
om anslag för inköp av inventarier till de båda kolonier, som skulle behöva
anskaffas under innevarande budgetår. För att de för koloniändamål arrenderade
eller inköpta egendomarna omedelbart skola kunna på ett rationellt
sätt brukas för fångvården, är det, enligt vad styrelsen i nämnda skrivelse
anför, nödvändigt att i samband med övertagandet kunna anskaffa kreatur,
lantbruksredskap m. m. Utgifterna härför kunna enligt styrelsens mening
till följd av sin storlek icke belasta specialstaten för fångvårdens jordbruksdrift
utan särskilt anslag borde, såsom fallet varit beträffande ungdomsanstalten
å Skenäs och kolonien å Lockerud, beviljas å driftbudgeten. Även
för inköp av inventarier m. m. till expeditioner, intagnas bostadsrum, kök
m. m. erfordrades särskilda medel. Det för två kolonier behövliga inventarieanslaget
beräknar styrelsen till 80 000 kronor. Styrelsen anser angeläget, att
detta belopp ställes till förfogande snarast möjligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts har fångvårdsstyrelsen hemställt,
alt Kungl. Majit måtte föreslå 1945 års höstriksdag att lill inköp av jord -

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 A.

bruksinventarier m. m. för kolonier till säkerhetsanstaller å tilläggsstaf. till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 80 000 kronor.

Statskontoret och domänstyrelsen ha i infordrade yttranden lämnat fångvårdsstyrelsens
framställning utan erinran.

DePche™n™ta'' * likhet med fångvårdsstyrelsen finner jag angeläget, att medel till inventarier
finnas tillgängliga redan då de nya kolonierna övertagas av fångvården.
Anslag för de båda kolonier, som bliva behövliga under innevarande
budgetår, bör därför anvisas redan nu.

För var och en av kolonierna beräknar styrelsen inventariekostnadema till
40 000 kronor. Härav skulle, enligt vad jag inhämtat, 25 000 kronor avse
jordbruksinventarier och 15 000 kronor andra inventarier. Beloppen ha närmare
specificerats i en av styrelsen under hand ingiven promemoria. Beräkningen
har ej givit mig anledning till erinran. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att, i samband med att beslut fattas om inköp eller arrendering
av lämpliga egendomar, bestämma i vad mån de anvisade medlen må tagas
i anspråk.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Inköp av jordbruksinventarier m. m. för kolonier
till säkerbetsanstalter å tilläggsstaf I till riksstaten för budgetåret
1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av......................................kronor 80 000.

[4.] 16. Inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjukavdelningar,

reservationsanslag. Jämlikt Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut skall det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet omörganiseras från och med den l
januari 1946. Omorganisationen innebär för fångvårdens del, att läkarna vid
flertalet sinnessjukavdelningar inom fångvården bli heltidsanställda och att
kanslipersonalen åt läkarna utökas (jfr prop. 240/1945; rd. skr. 423/1945).

I skrivelse den 27 augusti 1945 har fångvårdsstyrelsen begärt medel till
anskaffande av inventarier för möblering av sinnessjukavdelningarnas expeditionslokaler
samt skrivmaskiner och annan kontorsutrustning för kanslipersonalen.
Styrelsen beräknar kostnaderna härför till sammanlagt 30 000
kronor. Då omorganisationen skall ske från och med den 1 januari 1946,
finner styrelsen nödvändigt, att medel för ändamålet anvisas redan innevarande
höst. I enlighet härmed har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit
måtte föreslå 1945 års höstriksdag att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1945/46 till inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjukavdelningar
anvisa ett reservationsanslag av 30 000 kronor.

I en sedermera ingiven promemoria har styrelsen lämnat specifikation av
de med det begärda anslaget avsedda inköpen. Enligt denna promemoria
skulle av anslagsbeloppet 16 000 kronor användas till inköp av inventarier

Kungl. Maj:ts proposition nr 33U. 9

för läkarpersonal, 8 000 kronor till inköp av inventarier för kanslipersonal
samt 6 000 kronor till inköp av kirurgisk utrustning.

Statskontoret har, efter remiss, förklarat sig icke lia något alt erinra mot
fångvårdsstyrelsens framställning. Denna har även tillstyrkts av medicinalstyrelsen,
som i infordrat utlåtande funnit den i nyssnämnda promemoria
upptagna utrustningen erforderlig för att undersökningsavdelningama skola
kunna fungera tillfredsställande.

I enlighet med fångvårdsstyrelsen^ förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjukavdelningar
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/
46 anvisa ett reservationsanslag av ........kronor 30 000.

G. Diverse.

[5 ] 8. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag.
Detta anslag har från och med budgetåret 1943/44 utgått med 225 000
kronor. Anslaget har dock under de två sistförflutna budgetåren måst förstärkas
med 50 000 kronor resp. 75 000 kronor och höjdes därigenom till
275 000 kronor resp. 300 000 kronor.

Även för löpande budgetår torde anslaget bliva otillräckligt. Den väsentliga
anledningen härtill är, att anslaget belastats eller kommer att belastas
med betydande utgifter för nya utredningar, vilka påkallats av riksdagen. Jag
får sålunda erinra örn riksdagens framställningar rörande krigsdomstolarnas
avskaffande i fredstid, rörande samhällsplanering m. m., rörande ökad offentlig
redovisningsskyldighet av driftföretags ekonomiska förhållanden, örn ny
utsökningslag, örn expropriation för bostadsbebyggelse och industriändamål,
örn översyn av tomträttsinstitutet, örn ökat skydd för byggnadsarbetares
lönefordringar m. m., om upphävande av lösöreköpsförordningen, om ändringar
i fråga örn trafikförsäkring, örn ny varumärkeslagstiftning m. m. samt
om pensionering av i enskild tjänst anställda personer. Härutöver finnas ett
stort antal aktuella frågor som blivit föremål för skrivelser från ämbetsverk
och sammanslutningar men som icke kunnat upptagas till utredning. Bland
annat torde det bliva oundgängligt att utan dröjsmål utreda frågan om ändringar
i vattenlagen i syfte att möjliggöra ett snabbare utbyggande av vattenkraft.
Vidare bör särskilt framhållas, att riksdagen understrukit angelägenheten
av att arbetet på kodifiering av ärvdabalken, som måst i huvudsak
ligga nere under mer än två år, icke försenas ytterligare. Arbetet måste för
övrigt avslutas i god tid innan nya rättegångsbalken träder i kraft. Här
torde även böra nämnas, att kostnaderna för fartygsersättningsnämndens
verksamhet, som pågått sedan juni innevarande år, bestridas för anslaget.

För bestridande av kostnaderna för redan igångsatta utredningar, komma,
såvitt nu kan bedömas, tillgängliga medel att vara förbrukade redan i början

1° Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

av 1946. Under återstoden av budgetåret kunna utgifterna uppskattas till närmare
200 000 kronor.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Kojrtmittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
reservationsanslag av....................kronor 200 000.

[6.] 8 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. För planering
av arbeten upptagna på allmän beredskapsstat inom justitiedepartementets
verksamhetsområde har hittills utgått ett belopp av sammanlagt i runt
tal 7 500 kronor, vilket förskotterats av byggnadsstyrelsen. I enlighet med de
principer för finansieringen av planeringskostnaderna vilka angivits av chefen
för finansdepartementet i annat sammanhang, bör för täckning av dessa
kostnader samt för ytterligare planeringskostnader under innevarande budgetår
uppföras ett särskilt reservationsanslag under andra huvudtiteln. Anslagsbeloppet
torde böra bestämmas till 15 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av ................................ kronor 15 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Bertil Crona.

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Bilaga 2.

Egentliga statsutgifter.

Tredje huvudtiteln

Utdrag av protokollet över utrike sdepartement sår enden, hållet inför
Hans Maj:t konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartementet
hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.

A. Utrikesdepartementet.

[1.] Utrikesdepartementet: Avlöningar. Den utveckling, som de internationella
betalningsförhållandena visat under slutet av Europakriget och tiden
efter fientlighetemas upphörande, har skapat en rad nya problem för den
ekonomiska politiken. Särskilt gäller detta valutapolitiken och handelspolitiken.
Även olika sidor av den interna ekonomiska politiken ha emellertid rönt
betydande inflytande av förändringarna i de internationella finansförhållandena.
Såvitt nu kan bedömas kommer denna utveckling att fortsätta ännu
en avsevärd tid. De internationella valutaplanernas utformning och genomförande
komma att ställa även Sveriges ekonomiska politik inför en rad nya
frågor. Detsamma gäller fullföljandet av den internationella finanspolitik,
som från svensk sida inletts genom den omfattande kreditgivningen till utlandet
i samband med återuppbyggnadsleveranser m. m.

De här angivna problemen lia medfört en avsevärd ökning av arbetsbelastningen
för de tjänstemän, som inom utrikesdepartementet handha de handelspolitiska
uppgifterna. En väsentlig arbetsökning bär även framträtt i
finansdepartementet, inom vars statssekreteraravdelning kredit- och valutafrågorna
handlagts i samarbete med riksbanken. Med lanke på vad nyss
sagts rörande den sannolika framtida utvecklingen synes en förstärkning

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

av organisationen påkallad i syfte att möta de nya arbetsuppgifterna och
att ge ett ändamålsenligt underlag för deras lösning. Organisationsförstärkningen
torde lämpligen ske dels genom att i utrikesdepartementet inrättas en
ny tjänst såsom finanssakkunnig, på vars innehavare skulle ankomma att
centralt handlägga de internationella finansfrågorna såsom expert åt regeringen,
dels genom viss reglering av ställningen för den nuvarande chefen för
handelsavdelningen i utrikesdepartementet.

Genom inrättandet av den föreslagna nya tjänsten skulle statssekreteraravdelningen
i finansdepartementet i huvudsak avlastas befattningen med de
internationella finansfrågorna och handelsavdelningen i utrikesdepartementet
erhålla en betydelsefull komplettering. Med hänsyn till de internationella
problemens centrala betydelse även för den inhemska ekonomiska politiken
synes det naturligt, att nied tjänsten förenas jämväl uppgiften att förmedla
kontakten mellan den internationella finanspolitiken och den inhemska
ekonomiska politiken. Tjänsten blir därigenom en koordinationspunkt för den
ekonomiska politiken överhuvud. Ehuruväl dess placering i utrikesdepartementet
och dess centrala arbetsuppgifter hänföra den till utrikesförvaltningen,
bör dess innehavare därför förutsättas i viss mån komma att vara finanssakkunnig
för regeringen utan sträng bindning vid departement. I anslutning
härtill bör understrykas, att den finanssakkunnige såväl inom utrikesdepartementet
som i sina allmännare uppgifter bör betraktas såsom en självständig
expert med den fristående ställning, som därav följer.

Vad angår anställningsvillkoren för den sålunda ifrågasatta tjänsten såsom
finanssakkunnig, synes det med hänsyn till tjänstens karaktär och placering
i utrikesdepartementet motiverat, att innehavaren erhåller sändebuds tjänsteställning.
I betraktande av att betingelserna för inrättandet i väsentlig mån
äro att hänföra till efterkrigstidens förhållanden, vilkas utveckling på längre
sikt är svår att överblicka, förefaller det emellertid lämpligt, att tjänsten
icke inrättas som fullmaktstjänst utan som förordnandetjänst, hänförlig till
löneplan C i civila avlöningsreglementet. Förordnande att inneha tjänsten
bör meddelas att gälla tills vidare, varav bland annat följer, att den icke blir
pensionsgrundande.

I fråga om löneställningen synes tjänstens innehavare böra betraktas såsom
närmast jämförlig med tjänsteman i den högre sändebudsgraden, lönegraden
B 3 (årslön 18 000 kronor). Med tillämpning av den sedvanliga relationen i
fråga om lönegradsplaceringen mellan fullmaktstjänster i nämnda lönegrad
och motsvarande förordnandetjänster skulle den nya tjänsten under angivna
förutsättningar placeras i lönegraden C 12 (årslön 20 000 kronor). Härvid
bortses från att den icke liksom övriga här berörda tjänster blir förenad
med pensionsrätt.

Dessa anställningsvillkor ha lämnats utan erinran av generaldirektören
och chefen för statskontoret samt av ordföranden i allmänna lönenämnden,
med vilka samråd ägt rum.

Såsom förut nämnts bör i detta sammanhang även ske en reglering av
tjänsteställningen för den nuvarande chefen för utrikesdepartementets han -

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

delsavdelning. Chefen för denna avdelning har sedan länge haft att såsom
särskild föredragande i handelsdepartementet biträda handelsministern med
beredningen av handelspolitiska frågor. Den internationella utvecklingen
motiverar, att denna föredragandeställning i varje fall tills vidare erhåller
en fastare yttre ram. Lämpligen kan detta ske genom att uppdraget såsom
särskild föredragande i handelsdepartementet fastställes såsom en skyldighet
för den nuvarande innehavaren av ifrågavarande tjänst att i handelsdepartementet
med statssekreterares ställning handlägga ifrågavarande handelspolitiska
ärenden. I syfte att bereda vederbörande sådan ställning, att hans kvarstannande
i befattningen kan påräknas längre tid än eljest vore möjligt, torde
i samband därmed tjänsten böra överföras från lönegraden B 2 till lönegraden
B 3. Enär det i nuvarande läge icke är möjligt att bedöma, huruvida
denna ändring i chefens för handelsavdelningen tjänsteställning bör framdeles
bestå, torde frågan böra omprövas i samband med ett senare ombyte å
befattningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att verkställa denna
omprövning och fatta därav föranledda beslut.

Den nya tjänsten torde böra inrättas respektive förändringen av tjänsteställningen
för chefen för handelsavdelningen få genomföras från och med
den 1 januari 1946. Någon medelsanvisning är icke erforderlig, då avlöningarna
enligt gällande regler utgå av den förslagsvis anvisade posten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i gällande personalförteckning
för utrikesdepartementet under rubriken A. Diplomatisk
och konsulär personal från och med den 1 januari 1946 dels
upptaga en befattning såsom sändebud och finanssakkunnig i
lönegraden C 12, dels ock utbyta en befattning såsom utrikesråd
och avdelningschef mot en befattning såsom chef för
handelsavdelningen i lönegraden B 2 eller B 3.

B. Sveriges representation i utlandet.

[2.] Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Pressattachéer. I gällande
riksstat upptages i avlöningsstaten under delta anslag delposten 2. Avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal med ett belopp av 58 000 kronor. Beloppet
motsvarar lön för sex pressattachébefattningar i lönegraden Eo 26. Av
dessa har befattningen i Buenos Aires hittills under budgetåret varit vakant
I stället har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut av denna delpost bestritts arvode
med 12 000 kronor för år för en tjänsteman, vilken törordnats att lills vidare
bestrida handläggningen av pressärenden vid beskickningen i Oslo. Ifrågavarande
arvode kommer emellertid icke att längre rymmas inom anslagsposten,
sedan pressattachébefattningen i Buenos Aires kunnat tillsättas från

Kunni. Maj:ts proposition nr 334.

nästkommande årsskifte. Med hänsyn till att behov av en i Oslo stationerad
tjänsteman för handläggning av pressärenden kommer att föreligga jämväl
under återstoden av löpande budgetår, bör riksdagens medgivande att överskrida
förevarande anslagspost inhämtas. Då den förutsedda merbelastningen
å ifrågavarande delpost begränsar sig till senare hälften av budgetåret, torde
ett belopp av 8 000 kronor vara tillräckligt för ändamålet. Den till beskickningen
i Oslo anknutna tjänstemannen uppbär enligt Kungl. Maj.ts berörda
beslut jämväl ortstillägg, beräknat efter 12 000 kronor för år, vilket fortsättningsvis
bör utan ändring av anslaget kunna belasta den förslagsvis uppförda
delposten 3. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän
(ortstillägg).

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att den å avlöningsstaten för anslaget till Avlöningar vid
beskickningar och konsulat: Pressattachéer upptagna anslagsposten
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må
under budgetåret 1945/46 överskridas med högst 8 000 kronor.

C. Internationella förhandlingar m. m.

[3.] 4. Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under åren
1940—1945, förslagsanslag. Nationernas förbunds verksamhet har under andra
världskriget varit starkt reducerad. Med undantag för att Nationernas förbunds
råd och församling i december 1939 upptogo till behandling utbrottet
av kriget mellan Finland och Sovjetunionen, föranledde krigsutbrotten 1939
och senare icke någon aktivitet från förbundets sida. Efter 1939 hava församlingen
och rådet icke sammanträtt.

Innan församlingen i december 1939 ajournerades, förlängdes den fullmakt,
som församlingen år 1938 lämnat generalsekreteraren — och i vad
avser internationella arbetsbyrån dess direktör — att intill nästa ordinarie
förbundsförsamling och under förutsättning av kontrollkommissionens samtycke
vidtaga alla erforderliga åtgärder av administrativ och finansiell innebörd
med samma verkan som om de beslutits av församlingen. På grundval
av denna fullmakt har förbundets verksamhet i vad avser tekniska frågor i
viss omfattning kunnat fortgå under kriget. Sekretariatet har för detta ändamål
fungerat, ehuru med avsevärt reducerad personal. I augusti 1940 avgick
generalsekreteraren på egen begäran sedan han i cirkulärtelegram till medlemsstaternas
regeringar framhållit, att generalsekreteraren enligt förbundsakten
åvilande uppgifter de facto suspenderats, enär varken församling, råd
eller kommissioner för det dåvarande kunde sammanträda. Posten som generalsekreterare
har därefter interimistiskt upprätthållits av biträdande generalsekreteraren.
Under kriget hava delar av sekretariatet överflyttat till Förenta
Staterna och förlagt sin verksamhet till Princeton, N. Y., och Washington.
Återstoden har kvarblivit i Genéve.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Även beträffande den internationella arbetsorganisationen gäller, att dess
verksamhet avsevärt beskurits under kriget och att i samband därmed Internationella
arbetsbyrån på ett genomgripande sätt reducerat sin personal.
För närmare uppgifter härom må hänvisas till proposition 1945: 234. Här
må endast erinras om att större delen av Internationella arbetsbyrån förlagts
till Montreal, men att detta icke inneburit någon förändring beträffande organisationens
officiella säte, vilket alltjämt är Genéve. Arbetsbyråns styrelse
bär under kriget sammanträtt vid ett par tillfällen. Hösten 1941 avhölls i
New York en konferens motsvarande en internationell arbetskonferens och
våren 1944 hölls en ordinarie dylik konferens i Philadelphia. Vid den sistnämnda
var Sverige representerat med en fullständig delegation.

Den fasta mellanfolkliga domstolen, som av krigshändelserna tvingats
lämna sitt säte i Haag, synes under kriget hava inställt all verksamhet.

Läget för Nationernas förbund efter andra världskrigets avslutande är sålunda,
att dess politiska verksamhet helt nedlagts, medan dess verksamhet
i tekniska angelägenheter fortgår, ehuru i avsevärt reducerad omfattning,
samt att den internationella arbetsorganisationen i viss utsträckning återupptagit
sin verksamhet. Med hänsyn till den nya internationella organisationen
»Förenta Nationerna», som enligt San Francisco-konferensens beslut
är under bildande, får förbundets verksamhet anses stå under avveckling.

Förbundets t. f. generalsekreterare har med cirkulärskrivelse den 20 september
1945 föreslagit medlemsstaternas regeringar bl. a. att förbundets kontrollkommission
måtte erhålla bemyndigande att träda i underhandlingar med
Förenta Nationernas i London sammanträdande exekutivkommitté för överläggningar
rörande eventuellt överlåtande av sådana Nationernas förbunds
uppgifter, verksamhet och tillgångar, som skulle kunna övertagas av Förenta
Nationerna, varvid dock det slutgiltiga avgörandet skulle förbehållas Nationernas
förbunds församling. Denna avsåges skola inkallas till början av år
1946 för att undersöka läget och fatta beslut rörande förbundets verksamhet.
Därefter återstående uppgifter skulle överlämnas till särskilda organ.

Till svar härå har från svensk sida meddelats, att för Sveriges del hinder
icke möter mot det föreslagna bemyndigandet för kontrollkommissionen eller
mot sammankallandet av församlingen till början av år 1946. I övrigt önskade
svenska regeringen förbehålla sig sitt ställningstagande och ansåge, att
återstående frågor kunde behandlas av den kommande församlingen.

Under krigsåren hava ockuperade medlemsstater befriats från bidragsskyldighet
lill Nationernas förbund. Dock har en del av dem, såsom Nederländerna
och Norge, gäldat symboliska belopp. Av övriga medlemsstater har
flertalet — däribland de neutrala länderna Sverige, Irland, Portugal och
Schweiz —• under krigsåren icke inbetalat förfallande bidrag. Av fyrtiofem
medlemsstater hade sålunda i oktober 1944 sedan utgången av år 1942 blott
sjutton erlagt några bidrag och av dessa hade sju lämnat endast symboliska
bidrag.

Efler andra världskrigets slut hava numera — enligt vad som meddelats
från kommittén för bestämmande av medlemsstaternas bidrag — Irland,

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Portugal och Schweiz inbetalat resterande belopp samt bland andra länder
Danmark vidtagit åtgärder för gäldande av sina restantier.

För Sveriges del är läget följande:

Enligt Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1940 års lagtima riksdag på sedvanligt
sätt under tredje huvudtiteln medel för gäldande av Sveriges andel i
kostnaderna för Nationernas förbund för budgetåret 1940/41. Såsom dåvarande
ministern för utrikes ärendena den 16 augusti 1940 å regeringens
vägnar meddelade kamrarna, fann emellertid Kungl. Majit ej skäl att utbetala
beloppet, då förbundet vore att betrakta såsom icke fungerande. Därefter
hava under tredje huvudtiteln medel icke äskats för ifrågavarande ändamål.
Under budgetåren 1940/41, 1941/42, 1943/44, 1944/45 och 1945/46 har
emellertid Kungl. Majit från tillgängliga anslag under femte huvudtiteln
anvisat medel för täckande av Sveriges andel i den del av ifrågavarande
kostnader för åren 1940—1944, som belöpt sig på den internationella arbetsorganisationen.
Sålunda beviljade medel hava genom utrikesdepartementets
försorg inbetalats direkt till Internationella arbetsbyrån.

Storleken av Nationernas förbunds utgiftsbudgeter under åren 1940—1945
samt av de belopp till vilka Sveriges bidrag fastställts angives i nedanstående
uppställning.

År

1940

1941

1942

1943

1944

1945

N. F.:s utgiftsbudget
Schweiziska
francs

Sveriges bidrag
Schweiziska
francs

21 451 408

10 659711
9 647 462

11 388 376
10 089 049
14 868 409

498 593: 15
387 580: 15
387 579: 35

499 778: 60
456 116: 15
671 020: 80

Summa: 2 900 668: 20.

På sätt framgår av uppställningen har Nationernas förbunds utgiftsbudget,
vilken under åren närmast före andra världskrigets utbrott uppgick till
över 32 miljoner schweiziska francs, under krigsåren och särskilt efter 1940
i betydande mån nedskurits. Att de belopp, till vilka Sveriges bidrag fastställts,
icke undergått motsvarande minskning beror på att antalet bidragspliktiga
länder successivt nedgått genom att dels medlemsstater utträtt ur
förbundet dels ockuperade länder enligt ovan anförda regel befriats från
bidragsplikt.

Den ökning med nära 4,8 miljoner schweiziska francs, som budgeten för
år 1945 utvisar i jämförelse med budgeten för år 1944, faller helt på delbudgeten
för den internationella arbetsorganisationen, vilken därmed bringas
upp till förkrigsnivå, samt grundar sig på beslut vid internationella arbetskonferensen
i Philadelphia år 1944.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.

Utgiftsbudgeten för år 1945 fördelar sig på olika huvudposter som följer:

Schweiziska

francs

I. Sekretariatet ........................................ 3 126 817

II. Den internationella arbetsorganisationen ................ 8 513 016

lil. Den fasta mellanfolkliga domstolen .................... 471 226

IV. Den ständiga centrala opiumkommittén ..............,. 120 889

V. Internationellt bistånd åt flyktingar .................... 115 700

VI. Pensioner ............................................ 1 365 550

VII. Partiell täckning av 1942 års brist...................... 301 787

Täckning av 1943 års brist .......................... 853 424

Summa: 14 868 409.

Såsom framgår av den tidigare uppställningen härovan, uppgå Sveriges
restantier till förbundet till ett sammanlagt belopp av 2 900 668:20 schweiziska
francs. Från denna summa skola dragas de belopp, vilka Sverige såsom
ovan omförmälts direkt inbetalat till Internationella arbetsbyrån. Dessa
hava erlagts sålunda:

Under år Schweiziska francs

1941 ........................ 147 629:65

1942 ........................ 152 672:89

1943 ........................ 126 890:84

1944 ........................ 168 300:00

1945 ........................ 168 427:79

Summa: 763 921:17.

Sålunda återstår av Sveriges oguldna bidrag till Nationernas förbund för
åren 1940—1945 att betala 2 136 747:03 schweiziska francs. Till täckande
av denna summa torde med hänsyn till nu gällande växelkurs böra beräknas
ett belopp av 2 090 000 kronor.

Såsom medlem av Nationernas förbund åligger det Sverige enligt förbundsakten
att årligen erlägga fastställda bidrag till förbundet. För gäldande av
det för år 1940 i ordinarie ordning fastställda bidraget har riksdagen enligt
förslag av Kungl. Maj:t på sin tid beviljat erforderliga medel, vilka emellertid
icke utbetalats och nu ej längre stå till förfogande. Bidragen för åren
1941—1945 hava visserligen icke fastställts i den ordning förbundsakten stadgar
utan under extraordinära förhållanden bestämts av förbundets för ändamålet
med särskild fullmakt utrustade organ, generalsekreteraren och kontrollkommissionen.
Någon invändning har icke rests mot de sålunda fastställda
bidragen och enligt vad ovan framhållits hava flera länder, vilka under
krigsåren innehållit sina bidrag, numera erlagt dessa eller gått i författning
örn att erlägga dem.

Jag finner det under föreliggande omständigheter påkallat att Sverige snarast
gäldar den skuld, i vilken landet häftar till Nationernas förbund. Den

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334. 2

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

omständigheten att förbundet står inför sin avveckling gör det desto mera
angeläget att förbundet kan slutligt reglera sina ekonomiska förhållanden
och att medlemsstaterna därför utan dröjsmål infria sina finansiella förpliktelser
gentemot förbundet. Enligt beräkningarna härovan utgör det för
Sveriges del sammanlagt utestående beloppet 2 136 747 : 03 schweiziska francs,
motsvarande omkring 2 090 000 kronor, vilket belopp torde böra äskas som
förslagsanslag.

Under hänvisning till vad ovan anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund
under åren 1940—1945 å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av .............................. kronor 2 090 000.

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar
Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
H. Edelstam.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Bilaga 3.

Egentliga statsutgifter.

Fjärde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, anmäler under försvarsdepartementets
handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46.

Med förmälan tillika att ärendet under punkten 3 vore av den natur, att
närmare redogörelse för dess innebörd än som av det följande framginge
icke borde lämnas till statsrådsprotokollet, varför ytterligare upplysningar
borde få inhämtas genom de handlingar, som komme att överlämnas till
riksdagens vederbörande utskott, anför chefen för försvarsdepartementet
därvid följande.

C. Försvarskrafterna.

Armén.

[1.] Ytterligare handräckningspersonal. För tillgodoseende av behovet av
kontraktsanställd civil handräckningspersonal vid arméns truppförband ha
alltsedan budgetåret 1942/43 beräknats medel å riksstaten till avlöningar till
civil handräckningspersonal. Från och med innevarande budgetår har för
ändamålet upptagits ett särskilt förslagsanslag. Anslaget är uppfört med
3 070 000 kronor och har beräknats efter ett antal av 790 handräckningsmän.

I skrivelse den 5 juli 1945 har chefen för armén gjort framställning örn förstärkning
av handräckningspersonalen med anlitande av medel, som avsetts
för avveckling av beredskapen, och därvid anfört i huvudsak följande.

Rapporter från truppförbandschefer hade givit vid handen, att behovet av
personal för den s. k. normala fredshandräckningstjänsten som regel icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

kunnat fyllas nied den personal, vilken enligt nu gällande föreskrifter disponerades
för sådan tjänst. Anledningen därtill vore, att enligt nuvarande värnpliktslag,
inskrivningsförordning, besiktningskungörelse m. m. en betydligt
större del av årsklassen uttoges för utbildning nied vapen, och att antalet
värnpliktiga för handräckningstjänst underginge en motsvarande minskning.
Enär behovet av fredshandräckningspersonal snarare ökat än minskat, sedan
nämnda ändrade förhållande inträtt, vore det nödvändigt, att kompensation
erhölles för den minskade tillgången på värnpliktig handräckningspersonal i
form av ökat antal civila handräckningsmän. Ett ianspråktagande av vapenföra
värnpliktiga för handräckningstjänst utöver vad som medgivits (högst
en dag per månad) vore uteslutet med hänsyn till den alltmera begränsade
värnpliktstillgången. Det antal civila handräckningsmän, som finge anställas
enligt gällande bestämmelser, grundade sig på förhållandena år 1941, då nuvarande
värnpliktslag m. m. ännu icke trätt i kraft, och kunde sålunda icke
förutsättas fylla det aktuella behovet.

Emellertid har chefen för armén ditintills icke hunnit erhålla så ingående
erfarenheter beträffande det normala fredshandräckningsbehovet, att ett
motiverat förslag om ändring i gällande föreskrifter angående anställande av
civila handräckningsmän kunde ingivas. Det vore dock av största vikt, att nu
föreliggande brister på handräckningspersonal täcktes så snart som möjligt.
Enklast syntes detta kunna ske genom att armén tilldelade tjänstgöringsmånader
för avvecklingsarbete även finge utnyttjas för att anställa det för
tjänstens behöriga gång oundgängligen erforderliga antalet civila handräckningsmän
eller värnpliktiga, som frivilligt önskade fullgöra handräckningstjänst.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande i ärendet den 20 juli 1945 anfört,
att åtgärd borde vidtagas för tillgodoseende av det ökade behovet av handräckningspersonal
samt, med hänsyn till svårigheterna att särskilja behovet
av handräckningspersonal för avvecklingsändamål från det behov av dylik
personal som hänförde sig till normala fredsförhållanden, ifrågasatt örn icke
kostnaderna borde bestridas från avvecklingsanslag.

Sedan chefen för armén i anledning av denna framställning under hand
anmodats närmare angiva behovet av handräckningspersonal, har arméchefen
i skrivelse den 25 september 1945 inkommit med närmare utredning
i ämnet. I anslutning härtill har arméchefen anfört i huvudsak följande.

En inom arméstaben verkställd teoretisk beräkning av behovet av handräckningspersonal
med utgångspunkt i av truppförbanden lämnade behovsuppgifter
och den beräknade tillgången på värnpliktig handräckningspersonal
utbildningsåret 1946—1947 — åskådliggjord å en skrivelsen bilagd tablå
— uppvisade en sannolik brist av omkring 2 600 värnpliktiga handräckningsmän,
vilken enligt tillämpade beräkningsgrunder skulle kunna uppvägas genom
anställning av 1 300 civila handräckningsmän. Chefen för armén ansåge
sig emellertid icke nu kunna framlägga förslag örn en sådan ökning av antalet
civila handräckningsmän. Truppförbandens behovsuppgifter syntes böra
ytterligare noggrant prövas. Detta syntes endast kunna ske i samband med
de rationaliseringsundersökningar, som för närvarande påginge inom försvarets
centrala organisationskommitté.

För att emellertid den nödvändiga omvårdnaden om kronans egendom icke
på grund av brist på handräckningspersonal skulle komma att eftersättas,
måste personalbehovet tills vidare tillgodoses genom provisoriska åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Dessa syntes i realiteten kunna betraktas såsom en fonn av avveckling, enär de
avsåge övergångsperioden från förstärkt försvarsberedskap till normala fredsförhållanden
med slutligt reglerade personalförhållanden. Det provisoriskt
oundgängliga ytterligare behovet av handräckningsmän kunde på närmare
angivet sätt beräknas till totalt 1 065 man.

Försvarets civilförvaltning har den 5 oktober 1945 avgivit utlåtande över
arméchefens sistberörda skrivelse och därvid hemställt om medgivande att
för anställande av under fredsförhållanden oundgängligen nödvändig ytterligare
personal, särskilt kontors- och skrivbiträdespersonal, överskrida belopp
som av Kungl. Majit ställts till förfogande från försvarsgrenarnas allmänna
avlöningsanslag och från anslaget till Garnisonssjukhusen: Avlöningar för
anställande av tillfällig personal.

På här förevarande liksom på vissa andra områden inom försvaret harDepartementsdet
icke varit möjligt att under beredskapstiden exakt beräkna behovet av c}iefenpersonal
för den under beredskapen uppbyggda fredsorganisationen. De beläkningar
som verkställts ha skett på grundval av förhållandena budgetåret
närmast före krigsutbrottet och med uppskattning av personalbehovet för de
utvidgningar av organisationen som sedermera beslutats. Även under innevarande
budgetår, så länge avvecklingen av beredskapen pågår, är en klar avgränsning
av fredsbehovet av handräckningspersonal icke genomförbar.

Arméchefen har på grundval av inhämtade behovsuppgifter verkställt en
beräkning av det ytterligare antal handräckningsmän som skulle erfordras
för arméns truppförband. Beräkningen slutar på 1 065 man. Merkostnaderna
för anställande av denna personal skulle enligt civilförvaltningens beräkningar
uppgå till omkring 4 450 000 kronor för helt budgetår. För egen del
har jag svårt att föreställa mig, att en så omfattande personal utöver den redan
anställda kommer att normalt erfordras i fredstid. Sannolikheten talar
för alt de näraliggande erfarenheterna från beredskapstiden, under vilken
personalbehovet varit betydande, influerat truppförbandens behovsberäkningar.
Även örn så skulle vara fallet är det uppenbart att de föreliggande
beräkningarna rörande behovet av handräckningspersonal böra ingående
uppmärksammas vid de undersökningar rörande handräckningstjänsten som
utföras genom försvarets centrala organisationskommittés försorg och som
inom en nära framtid torde lia slutförts. Även örn frågan sålunda icke kan
överblickas förrän sistnämnda undersökningsresultat föreligger, är det å
andra sidan uppenbart, att åtgärder redan nu böra vidtagas för att tillgodose
det oundgängligen erforderliga behovet av personal för verksamheten vid
truppförbanden. Ehuru en del av den personal som för detta ändamål bör
anställas möjligen erfordras endast för kortare tid så länge beredskapens avveckling
pågår, finner jag det riktigast, att de här ifrågakommande kostnaderna
bestridas från förutnämnda anslag till avlöningar till civil handräckningspersonal
i stället för från anslag, anvisade till beredskapens avveckling.

I det föregående har endast berörts den civila handräckningspersonalen

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

vid arméns truppförband. Motsvarande spörsmål kan emellertid uppkomma
även för marinens och flygvapnets del. Därjämte föreligger såsom civilförvaltningen
anfört behov av ytterligare biträdespersonal. De anslag, som härav
beröras, äro försvarsgrenarnas allmänna avlöningsanslag, närmast de därur
utgående förslagsvis betecknade beloppen till tillfälligt anställande av
tjänstemän m. m., samt anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal under garnisonssjukhusens avlöningsanslag.

Därest riksdagen icke har något att erinra mot att vederbörliga förslagsanslag
överskridas för tillgodoseende av ifrågavarande personalbehov, torde
förslag örn bemyndigande därtill få framdeles föreläggas Kungl. Maj:t. Härvid
torde få förutsättas, att Kungl. Majit vid anvisande av ytterligare medel för
ifrågavarande ändamål kommer att iakttaga största återhållsamhet och, i
den män så redan nu är möjligt, beakta resultatet av de undersökningar, som
bedrivas av försvarets centrala organisationskommitté.

Marinen.

Intendenturmateriel m. m.

[2.] Marinen: Engångskostnader för anskaffning av intendenturmateriel

m. m. Jämlikt beslut av 1944 års riksdag skola å Berga invid Hårsfjärden
anordnas lokaler för marinens underofficersskola och Stockholms örlogsstations
värnphktsskola. Medel för ändamålet ha beräknats under det för
marinens delfond av försvarets fastighetsfond anvisade anslaget till Vissa
byggnadsarbeten m. m. Härvid ha icke medtagits de till 40 000 kronor beräknade
kostnaderna för en för de bägge skolorna gemensam telefonanläggning,
vilket utgiftsändamål tillhör driftbudgeten. Vid anmälan av propositionen
1944: 175 anförde föredragande departementschefen, att av marinförvaltningen
framlagt förslag om anvisande av medel för ändamålet icke
i och för sig givit honom anledning till erinran. Från förvaltningen hade
emellertid inhämtats, att medel icke erfordrades förrän under budgetåret
1945/46, varför departementschefen icke för det dåvarande ansåg sig böra
närmare ingå på denna fråga.

I skrivelse den 19 maj 1945 har marinförvaltningen anfört, att ifrågavarande
telefonanläggning beräknades kunna levereras tidigast 16 månader
efter beställningens utläggande, samt under åberopande härav hemställt, att
Kungl. Majit med hänsyn till den långa leveranstiden måtte bemyndiga ämbetsverket
att beställa en telefonanläggning för underofficersskolan m. m. å
Bergaområdet till ett belopp av högst 40 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 har marinförvaltningen
slutligen hemställt, att för ifrågavarande ändamål måtte anvisas ett reservationsanslag
av 40 000 kronor. Av beloppet beräknades 6 000 kronor utgöra
prisstegring sedan den 1 juli 1941.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33b.

Såsom tidigare förutsatts bör ifrågavarande telefonanläggning, gemensam Departement»
för de till Bergaområdet förlagda marina skolorna, komma till utförande. chelenAv
kostnaderna — 40 000 kronor — böra enligt föreliggande beräkning
34 000 kronor belasta den för försvarets utbyggande under femårsperioden
1942/47 beräknade kostnadsramen. Medel för ändamålet erfordras först för
budgetåret 1946/47. I detta sammanhang torde dock med hänsyn till den
långa leveranstiden böra utverkas riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t
att medgiva beställningens utläggande.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att medgiva utläggande av
beställning å telefonanläggning för marinens underofficersskola
m. m. inom en kostnadsram av 40 000 kronor.

D. Vissa för försvaret gemensamma ändamål.

[3.] 13. Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet, reservationsanslag.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 470 000
kronor.

I skrivelse den 17 augusti 1945 bär överbefälhavaren, efter samråd med
armé-, marin- och flygförvaltningarna, krigsmaterielverket samt försvarets
forskningsanstalt, gjort framställning om anvisande av medel till särskild
forsknings-, konstruktions- och försöksverksamhet. Framställningen grundar
sig på utlåtanden i fråga om inriktningen av forsknings- och försöksverksamhet
beträffande ny försvarsmateriel, vilka i samband med utredningsarbetet
rörande en ny försvarsorganisation avgivits av vissa av överbefälhavaren och
krigsmaterielverket tillsatta organ för arbetet med försvarsmaterielens utveckling.
Överbefälhavaren har i sin skrivelse framhållit angelägenheten av
att ifrågakommande nya tekniska försvarsmedel i så avancerad form som
möjligt på lämpligt sätt inordnas i den nya försvarsorganisationen, vilken
måste i hög grad bli beroende av huru försvarsmedlen kunde komma att utvecklas.
Beträffande kostnaderna för den ifrågasatta verksamheten har förutsatts,
att i första hand skulle tagas i anspråk medel, som för forskningsverksamhet
disponeras av forskningsanstalten eller för likartade ändamål
ställts till förvaltningsmyndigheternas förfogande. För att önskade resultat
skulle kunna föreligga vid försvarsordningsförslagets utarbetande måste emellertid,
enligt vad i skrivelsen anförts, därutöver en tillfällig ekonomisk förstärkning
lämnas under närmaste tvåårsperiod. På grund av frågornas komplicerade
natur och inbördes sammanhang anser befälhavaren det icke lämpligt
och möjligt att redan nu precisera kostnaderna och låsa fast dem till vissa
problem eller vissa förväntade resultat. 1 skrivelsen lia dock framlagts beräkningar,
avseende vissa speciella ändamål och slutande å 3 750 000 kronor,
överbefälhavaren har hemställt, att av detta belopp 1 625 000 kronor måtte
äskas å lilläggsstat av innevarande års riksdag. ,

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Departement ficke
fen.

1945 drs försvarslcommitté har i utlåtande över framställningen anfört, att
det med hänsyn till det åt kommittén lämnade utredningsuppdraget givetvis
framstode såsom i hög grad önskvärt, att erforderliga anslagsmedel funnes
tillgängliga för sådan forsknings-, konstruktions- och försöksverksamhet,
vars resultat kunde tillvaratagas vid övervägandena rörande utformningen av
försvarsorganisationen för tiden efter den löpande femårsperiodens utgång.
Kommittén ville därför — utan att kunna taga ställning till frågan om de begärda
anslagens storlek — tillstyrka, att den remitterade framställningen
Indes till grund för proposition till riksdagen i ämnet. Då det emellertid syntes
önskvärt att kunna utnyttja ifrågakommande anslag för de forskningsuppgifter,
som i belysning av de senaste krigserfarenheterna överhuvud taget
tedde sig mest angelägna, ville kommittén för sin del ifrågasätta, huruvida
anslagsäskandet borde bindas vid de i framställningen särskilt angivna ändamålen.
Det syntes i stället böra få ankomma på Kungl. Majit att närmare
bestämma över användningen av de medel, som kunde komma att anvisas.

I de riktlinjer för utredningen örn en ny försvarsordning som i propositionen
nr 45 förelädes innevarande års riksdag framhöll föredragande departementschefen,
att en viktig uppgift vid utredningen vore alt söka anpassa
försvarets organisation och inriktning efter erfarenheterna från kriget. Dessa
synpunkter underströkos av riksdagen i dess skrivelse nr 368 och ha även
framhållits i direktiven för den nya försvarsutredningen — 1945 års försvarskommitté.

En av de svåraste uppgifterna för försvarskommittén blir utan tvivel att
bedöma på vad sätt nya försvarsmedel som framkommit eller beräknas framkomma
kunna inverka på försvarsorganisationens framtida utformning. Vissa
av dessa försvarsmedel äro redan framställda i vårt land. Andra äro för oss
kända och befinna sig under vidareutveckling eller projektering. Beträffande
åter andra är ett ofta omfattande forsknings- och försöksarbete erforderligt.
Det synes mig uppenbart, att forskningen på ifrågakommande områden
måste inom en godtagbar kostnadsram forceras under den närmaste tiden så
att resultaten kunna i största möjliga utsträckning beaktas vid ställningstagandet
till frågan om försvarsorganisationens utformning. Jag delar därför
överbefälhavarens och försvarskommitténs uppfattning örn att medel för
ändamålet böra ställas till förfogande utöver dem som nu stå till buds.

De kostnadsberäkningar, som överbefälhavaren framlagt, täcka de möjligheter,
som nu bedömas föreligga för forskning, konstruktion och försök beträffande
vissa speciella områden. Överbefälhavaren har ansett det icke
lämpligt eller möjligt att låsa medelsanvisningen att avse vissa problem eller
vissa förväntade resultat. Samma uppfattning har uttalats av försvarskommittén.
Även enligt min mening skulle det vara mindre ändamålsenligt att i
detta sammanhang binda medelsanvisningen till bestämda forskningsobjekt.
Det synes böra ankomma på Kungl. Maj :t att med ledning av de erfarenheter,
som vunnits och successivt vinnas, träffa avgörande rörande anslagsanvändningen
så att verksamheten kan inriktas på sådant sätt och på sådana arbets -

Kungl. Maj.ts proposition nr 33U.

områden att bästa möjliga resultat kunna uppnås. För innevarande budgetår
torde det av överbefälhavaren äskade beloppet, 1 625 000 kronor, få anses
tillräckligt. Vid beräkningen av detta belopp har förutsatts, att för ändamålet
kunna disponeras, förutom anslag till förfogande för forskningsanstalten och
andra myndigheter, vissa medel som för ändamål, vilka här äro i fråga, under
beredskapstiden anvisats från förskottsanslag till engångsutgifter. Frågan
om fortsatt disposition av dessa senare medel, nu redovisade å vederbörligt
täckningsanslag, torde i annat sammanhang få upptagas.

Det forskningsarbete som med anlitande av ifrågavarande medel bedrives
bör givetvis utföras under ledning av eller i direkt samarbete med det för
dylik verksamhet inrättade organet — försvarets forskningsanstalt. Ehuru
en del av nämnda medel avses för konstruktionsarbete och andra uppgifter,
som jämlikt gällande arbetsfördelning ankomma på försvarsgrensförvaltningarna,
finner jag det ändamålsenligt, att det av mig förordade beloppet
anvisas såsom förstärkning av det för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget
till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet. De
sålunda anvisade medlen böra tagas i beräkning vid bestämmandet av belastningen
å försvarets kostnadsram jämlikt 1942 års försvarsbeslut.

Frågan örn anvisande av medel fortsättningsvis för samma ändamål torde
få framdeles upptagas till bedömande efter förslag av överbefälhavaren och
forskningsanstalten.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverkverksamhet
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/
46 anvisa ett reservationsanslag av......kronor 1 625 000.

E. Diverse.

[4.] 12 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. För täckande
av planeringskostnader har å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisats ett reservationsanslag av 1 022 000 kronor. Av nämnda belopp
torde i runt tal 160 000 kronor vara disponibla för ytterligare planeringsarbeten.
Vidare har marinförvaltningen efter bemyndigande förskottsvis till
ett belopp av högst 30 000 kronor bestritt erforderliga kostnader för planering
av arbeten inom förvaltningens arbetsområde. Under innevarande budgetår
beräknas ytterligare i runt tal 1 040 000 kronor vara erforderliga för ifrågavarande
arbeten. Härav falla i runda tal på arméns fortifikalionsavdelning
490 000 kronor, på marinförvaltningen 30 000 kronor, på flygförvaltningen
460 000 kronor samt på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 60 000 kronor. I
enlighet med de principer för finansiering av dessa kostnader, vilka angivits
av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang, bör för dessa utgifter
upptagas ett särskilt anslag under fjärde huvudtiteln på tilläggsstat

26 Kunql. Maj.ts proposition nr 334.

till löpande riksstat. Anslaget bör bestämmas till ett avrundat belopp av 1
miljon kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 1 000 000.

[5.] 25 a. Militärpsykiatriska undersökningar av värnpliktiga, förslagsanslag.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 har försvarets sjukvårdsförvaltning
hemställt om anvisande av ett förslagsanslag av 75 000 kronor
till militärpsykiatriska undersökningar av värnpliktiga och till stöd därför
anfört i huvudsak följande.

Militärpsykiatriska undersökningar av de varje år nyinryckande rekrytkontingenterna
ha företagits av särskilt utsända nervspecialister, inom armén
alltsedan 1942 och inom samtliga försvarsgrenar sedan 1944.

Dessa militärpsykiatriska undersökningar ha befunnits utgöra en absolut
nödvändig del av försvarsmaktens urvalsprövningar. Därvid undersökas dels
sådana rekryter, som icke nått ett viss minimumresultat av de vid inskrivningsförrättningarna
företagna urvalsproven, och dels sådana rekryter, vilka
visserligen nått dylikt resultat men likväl på grund av svårigheter att följa
med i utbildningen eller bristande psykisk balans i tjänsten av utbildningsbefälet
hänvisats till nervspecialist.

Alt en värnpliktig icke uppnår det fastställda minimumresultatet vid urvalsprövningarna
kan bero på intellektuell efterblivenhet, psykisk sjukdom,
tillfällig indisposition eller simulation. Endast nervläkaren är i stånd att efter
speciell undersökning klargöra dylika orsakssammanhang liksom ock att
utröna anledningen till att vissa värnpliktiga trots goda urvalsresultat visat
sig psykiskt egendomliga i ett eller annat hänseende. Varje försök att utan
speciell läkarundersökning bedöma det psykiska tillståndet hos dylika värnpliktiga
eller placera dem i viss tjänst måste anses olämpligt.

Betydelsen av att de intellektuellt defekta och de psykiskt sjuka identifieras
på ett tidigt stadium av tjänstgöringen kan icke skattas högt nog. Sålunda
ernås härigenom, bland annat, att utbildningsarbetet väsentligt underlättas,
att andan vid förbandet förbättras samt att komplikationer i form
av nervösa sammanbrott och abnorma beteenden, bland annat indisciplinärt
uppträdande, till stor del kunna förebyggas.

Enligt vad inkomna rapporter samstämmigt utvisa är tillfredsställelsen
med de militärpsykiatriska undersökningarna mycket stor såväl bland truppbefälet
som bland truppläkarna.

De militärpsykiatriska undersökningarna måste göras ganska ingående
och kräva 30 å 60 minuter för varje rekryt. Undersökningen omfattar studier
av protokoll från urvalsprövningama, analys av ärftlighetsförhållanden,
klarläggande av den värnpliktiges psykiska och sociala förhistoria, konferens
med truppbefälet om den värnpliktiges beteende i tjänsten, vartill i de
flesta fall kommer intelligenstestning och stundom även neurologisk undersökning.
Beträffande varje undersökt rekryt avger läkaren därefter ett skriftligt
utlåtande, innehållande en kort skildring av hans tidigare personliga och

Kungl. Maj:ts proposition nr 33A. 27

sociala utveckling, en diagnos med kort personlighetsskildring och förslag
till tjänstgöring.

Ifrågavarande undersökningar ha under beredskapstiden utförts av nervspecialister,
inkallade till krigstjänstgöring enligt 28 § vämpliktslagen. Efter
försvarsberedskapens upphörande kunna undersökningarna icke bedrivas i
nyssnämnda ordning. Tvenne möjligheter att erhålla behövligt antal militärpsykiatriska
specialister för verksamheten under kommande år stå till buds.
Den ena består i inrättandet av en särskild militärpsykiaterkår örn 25—30
läkare med tjänstgöringsskyldighet 30 dagar för år. Den andra möjligheten
är att varje år anställa 25—30 psykiatriska specialister att mot särskilda arvoden
besöka de olika förbanden i anslutning till nyinryckningama och
granska de värnpliktiga, som äro i behov av specialistundersökning, innan
deras militära placering avgöres. Efter samråd under hand med 1944 års
militära sjukvårdskommitté har försvarets sjukvårdsförvaltning funnit den
senare möjligheten böra tillgripas.

Enligt vad försvarets sjukvårdsförvaltning inhämtat hos ett flertal av de
nervspecialister, som utfört ifrågavarande undersökningar under beredskapsåren,
anses allmänt ett arvode av 15 kronor per undersökning skäligt, dock
med det förbehållet, att arvodet per dag hela undersökningsperioden icke
kommer att understiga 100 kronor. Per månad torde man kunna räkna med
6 å 7 undersökningsfria dagar, vilka åtgå för resor, sammanträden med
granskningsnämndema etc. Om sålunda en läkare en dag skulle hinna undersöka
8 värnpliktiga, skulle den del av arvodet, som överstiger 100 kronor,
fördelas på de undersökningsfria dagarna.

Medicinalstyrelsen har i avgivet utlåtande tillstyrkt framställningen och
i anslutning därtill anfört i huvudsak följande.

Medicinalstyrelsen, som för sin del näppeligen bär att uttala sig om värdet
ur militär utbildningssynpunkt av de föreslagna, fortsatta psykiatriska undersökningarna
av värnpliktiga, anser, att utförandet av sådana undersökningar,
därest de årligen företoges på en avsevärd del av landets vuxna ungdom,
skulle innebära en stor tillgång ur allmän mentalhygienisk synpunkt.
Styrelsen förutsätter därvid, att verkställda utredningar örn diagnosticerade
fall av sinnessjukdom, mera uttalad efterblivenhet eller grava psykopatier
skola tillställas den statliga hjälpverksamheten eller motsvarande organ, så
att de sjukvårdande åtgärder, som kunna visa sig erforderliga eller de andra
åtgärder, som samhällets intressen kunna påfordra, må kunna vidtagas.

Ur civilmedicinsk synpunkt finner styrelsen det dessutom högeligen angeläget
att psykisk abnormitet i tid upptäcktes hos de värnpliktiga, varigenom
undvikes att dylika fall placeras i pressande situationer, där de icke kunna
motsvara på dem ställda krav och ej heller kunna bedöma följderna av sitt
handlingssätt.

Mot verkställd utredning angående kostnaderna för de ifrågasatta undersökningarnas
genomförande har styrelsen intet alt erinra.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har sedermera i skrivelse den 6 oktober
1945 hemställt, alt jämväl å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår
måtte anvisas ett förslagsanslag till militärpsykiatriska undersökningar
av värnpliktiga. Medelsbehovet har därvid beräknats till 70 000 kronor, varav
52 000 kronor till arvoden enligt förenämnda grunder för undersökning
av omkring 3 450 man och 18 000 kronor lill rese- och traktamentsersättn
ingar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33A.

Departements chefen.

De senaste årens erfarenheter ha givit vid handen att av nervspecialister
utförda psykiatriska undersökningar av värnpliktiga äro av värde såsom
komplettering av övriga urvalsprövningar.

Intellektuellt defekta och psykiskt sjuka böra icke undergå vämpliktsutbildning,
och en identifiering av sådana fall på ett tidigt stadium är av
vikt ur utbildningssynpunkt. Det är vidare ur ekonomisk synpunkt av betydelse,
att ifrågavarande värnpliktiga snarast möjligt hemförlovas. De besparingar,
som kunna vinnas därigenom, torde mångdubbelt överstiga kostnaderna
för undersökningarnas verkställande. De militärpsykiatriska undersökningarna
synas därför böra fullföljas.

De militärpsykiatriska undersökningarna ha under beredskapstiden utförts
av till krigstjänstgöring inkallade nervspecialister. Dessa kunna numera
emellertid icke tagas i anspråk på angivet sätt. Ett fullföljande av undersökningarna
kräver därför, att medel ställas till förfogande för arvoden,
reseersättningar m. m. till läkare, som befinnas lämpliga och villiga att utföra
undersökningarna. Enär försvarsgrenarnas sjukvårdsanslag icke lämpligen
böra utnyttjas för här avsedda undersökningar samt andra anslagsmedel
icke stå till förfogande, torde ett särskilt anslag å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår böra anvisas för bestridande av de på detta
budgetår belöpande kostnaderna för undersökningarna. Mot de av sjukvårdsförvaltningen
tillämpade grunderna för beräkningen av medelsbehovet
synes icke vara något att erinra. Jag föreslår därför, att för ändamålet anvisas
ett förslagsanslag av 70 000 kronor. Frågan i vilken utsträckning verkställda
utredningar skola ställas till civila myndigheters förfogande torde
böra närmare regleras av Kungl. Majit.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Militärpsykiatriska undersökningar av värnpliktiga
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
ett förslagsanslag av .................... kronor 70 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Anders Broberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Bilaga 4.

Egentliga statsutgifter.

Femte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, och statsrådet Mossberg
anmäla härefter under socialdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1945/46, statsrådet Möller beträffande punkten 2 och statsrådet Mossberg beträffande
punkten 1. Föredragandena yttra därvid följande.

B. Sociala verk och inrättningar.

[1.] 22 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. För ifrågavarande
ändamål ha på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
anvisats 1 535 000 kronor, varav 35 000 kronor till egnahemsstyrelsens förfogande
för vissa undersökningar rörande avloppsreningsanläggningar samt
1 500 000 kronor till statens arbetsmarknadskommissions förfogande. Av
det till egnahemsstyrelsens förfogande ställda beloppet ha i runt tal 9 000
kronor förbrukats. Någon ytterligare medelsanvisning för detta ändamål torde
icke erfordras. Av det till arbetsmarknadskommissionens förfogande ställda
beloppet, vilket avsetts för bidrag till planläggningskostnader samt kostnader
för detaljplanering av vissa kommunala och enskilda arbeten, har förbrukats
i runt tal 1 250 000 kronor. Enligt från kommissionen införskaffad
uppgift beräknas erforderliga medel för ändamålet under innevarande budgetår
till 1 500 000 kronor utöver återstående belopp av förut anvisade medel.
Slutligen torde för planering av sådana arbeten lill vilka kommissionen
icke lämnar bidrag få beräknas ett belopp av 500 000 kronor. Det erforderliga
beloppet skulle sålunda uppgå till (1 500 000 + 500 000 =) 2 000 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.

kronor. Därest för utförande av här avsedda arbeten statsbidrag sedermera
kommer att beviljas, bör vid bestämmandet av storleken av sådant bidrag
hänsyn tagas till det bidrag, som utgått för arbetets planläggning eller detaljplanering.
I enlighet med de principer för finansiering av planeringskostnader,
vilka angivits av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang,
bör för dessa utgifter upptagas ett särskilt anslag under femte huvudtiteln
på tilläggsstat till löpande riksstat.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
ett reservationsanslag av .............. kronor 2 000 000.

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

[2.] Statens rättskemiska laboratorium: Avlöningar. Med bifall till Kungl.
Maj:ts i proposition nr 288/1944 (bil. 3, punkt 3) framlagda förslag medgav
1944 års höstriksdag (skr. nr 481), att den i avlöningsstaten för statens
rättskemiska laboratorium upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal finge för budgetåret 1944/45 överskridas med högst
8 200 kronor. Nämnda belopp var avsett för anställande under tiden den 1
november 1944—den 30 juni 1945 av viss personal för undersökningar rörande
blodfaktorn Rh (Rhesus), nämligen dels två kontrollanter, den ene (klinisk
kontrollant) med ett arvode av 2 500 kronor och den andre (serologisk kontrollant)
med ett arvode av 2 000 kronor för år, dels ock antingen en heltidsanställd
assistent med arvode av 600 kronor för månad eller två halvtidsanställda
assistenter, envar med arvode av 300 kronor för månad.

För löpande budgetår har, såsom framgår av 1945 års statsverksproposition
(V. punkt 107), under den i avlöningsstaten för laboratoriet upptagna anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal för samma ändamål beräknats
ett belopp av 12 000 kronor.

I en av medicinalstyrelsen med skrivelse den 9 juni 1945 överlämnad framställning
har laboratoriets föreståndare, professorn E. Wolff, hemställt om anvisande
av ytterligare medel för ifrågavarande undersökningar. Föreståndaren
har därvid anfört i huvudsak följande:

Under den tid av sju månader, som verksamheten pågått, ha å Rh-centralen
undersökts cirka 1 000 blodprov i kliniska fall (inklusive blodgivare) och cirka
2 300 blodprov i rättsmedicinska fall, alltså sammanlagt cirka 3 300 blodprov,
d. v. s. i runt tal 470 blodprov per månad.

Frekvensen av de rättsmedicinska Rh-undersökningarna har under denna
period, frånsett de bland annat av rättegångsterminerna betingade säsongmässiga
variationerna, i stort sett hållit sig konstant. Jämfört ined motsvarande
period ett år tidigare föreligger dock en ökning av cirka 9 procent.

De kliniska Rh-proven visa däremot en markant och fortskridande ökning
i antal under periodens tre sista månader. Under månaderna mars, april och

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

maj 1945 uppgick sålunda antalet kliniska Rh-bestämningar till respektive
148, 177 och 251. Denna ökning av antalet insända prov får anses till större
delen vara ett uttryck för klinikernas behov av Rh-centralens verksamhet och
den alltmer spridda insikten örn Rh-grupperingens stora praktiskt kliniska
betydelse. Man torde vidare få utgå ifrån att ett av medicinalstyrelsen den 31
januari 1945 utsänt cirkulär angående Rh-frågan kommer att förorsaka ytterligare
en väsentlig ökning av antalet insända kliniska prov.

Redan frekvensen under maj 1945 av över 620 Rh-blodprov ligger långt
utanför gränserna för den vid Rh-centralens skapande förutsedda. Härtill
kommer en betydande ökning av Rh-centralens rådgivande verksamhet, då
densamma i allt större utsträckning kommit att anlitas för konsultationer i
kliniska och blodgruppsserologiska frågor. Det har också visat sig, att en utökning
av Rh-centralens kapacitet är oundgängligen nödvändig.

Som ett minimum av personalökning får anses anställande av tre extra
assistenter (i stället för nu två), varjämte den kliniske kontrollanten genom
ökat arvode bör beredas tillfälle att i väsentligt större utsträckning disponera
sin tid för Rh-centralens räkning. Av de tre extra assistenterna avses två
assistera vid det diagnostiska Rh-arbetet i egentlig bemärkelse medan den
tredje skulle assistera vid grupperingen av centralens prov enligt fyrgensoch
MN-systemen, föra diariet, utskriva räkningar samt biträda vid protokollens
utskrivning. Marginal bör beräknas så att en av de extra assistenterna
åtminstone tidvis kan utnyttjas som heltidsanställd.

Föreståndaren har beräknat kostnaderna för anställande av ytterligare en
extra assistent till 3 600 kronor. Vidare har föreståndaren för heltidsanställning
under sex månader av året av en av de extra assistenterna upptagit ett
belopp av 1 800 kronor. Den kliniske kontrollantens arvode borde slutligen
enligt föreståndarens mening med hänsyn till de kvalifikationer arbetet förutsatte
och den väsentliga ökningen av hans arbetsbörda — föreståndaren
uppgiver, att uppdraget torde kräva minst tre timmar varje söckendag —
icke sättas lägre än 5 000 kronor, vilket innebure en merkostnad av 2 500
kronor för budgetår. Den sammanlagda kostnadsökningen enligt föreståndarens
förslag skulle alltså uppgå till (3 600 + 1 800 +2 500) 7 900 kronor.

Föreståndaren erinrar vidare örn att det vid Rh-centralens upprättande
bestämts att ersättning för undersökta blodprov skulle utgå enligt taxa, som
skulle fastställas av medicinalstyrelsen. Intäkterna härav hade beräknats
uppgå till minst 2 500 kronor årligen, d. v. s. cirka 200 kronor per månad.
För de gångna sju månaderna syntes emellertid intäkterna, när de hunnit
inflyta, komma att uppgå till omkring 6 500 kronor, d. v. s. cirka 900 kronor
per månad. Att inkomsterna blivit så mycket större, berodde givetvis i huvudsak
på den stora ökningen av undersökningarnas antal, men till någon
del också på att i överensstämmelse med av statsmakterna uttalade önskemål
en mindre höjning av den från början föreslagna taxan företagits. Då
man såsom av det föregående framginge hade att räkna med en ytterligare
ökning av undersökningarnas antal, syntes det berättigat att räkna med att
intäkterna icke komme att understiga 900 kronor per månad respektive
10 800 för budgetåret 1945/46. Den sammanlagda kostnadsökningen för den
föreslagna personalutvidgningen syntes alltså helt komma att täckas av inkomstökningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Departements chefen.

De totala utgifterna för Rh-avdelningens verksamhet under budgetåret
1945/46 ha alltså av föreståndaren beräknats på följande sätt:

Arvode åt en klinisk kontrollant........................ kronor 5 000

Arvode åt en serologisk kontrollant .................... » 2 000

Arvoden åt tre extra assistenter ........................ » 10 800

Tilläggsarvode åt en extra assistent för heltidstjänstgöring

under sex månader.................................. * 1800

Summa kronor 19 600.

Under hänvisning till det anförda har föreståndaren hemställt, att den i
avlöningsstaten för laboratoriet för budgetåret 1945/46 upptagna anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal måtte få överskridas med
19 600 kronor.

Medicinalstyrelsen framhåller, att den av föreståndaren begärda utökningen
av personal enligt styrelsens uppfattning vore oundgänglig för fullföljande
av de — ej minst för rättsväsendet — betydelsefulla arbetsuppgifter,
som ålagts laboratoriet i och med inrättandet av Rh-centralen, att, såvitt
då vöre möjligt att beräkna, den uppkommande utgiftsökningen för ändamålet
till största delen syntes komma att uppvägas av inkomster från avgifter
för utförda Rh-undersökningar samt att laboratoriet icke hade någon
möjlighet att täcka det nu avsedda trängande medelsbehovet från någon annan
i dess anslag ingående post. Styrelsen påpekar emellertid, att föreståndaren
vid sin beräkning av det ytterligare medelsbehovet för avlönande av
ifrågavarande personal icke tagit hänsyn till att — såsom förut nämnts —
ett belopp av 12 000 kronor redan beräknats för ändamålet under den i avlöningsstaten
för laboratoriet upptagna anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie
personal. Örn nämnda belopp fråndroges, skulle det erforderliga
tilläggsbeloppet uppgå till (19 600 — 12 000) 7 600 kronor. Styrelsen hemställer,
att anslagsposten måtte få överskridas med högst sistnämnda belopp,
7 600 kronor.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har verksamheten vid den
vid statens rättskemiska laboratorium inrättade avdelningen för vissa undersökningar
rörande blodfaktom Rh undergått en betydande ökning i jämförelse
med vad som förutsattes vid avdelningens inrättande för ett år sedan.
Särskilt markerad bär ökningen varit i fråga örn de vid avdelningen
företagna kliniska Rh-bestämningarna. Enligt vad jag inhämtat har antalet
dylika bestämningar ytterligare ökat efter maj 1945. Antalet kliniska Rhgrupperingar
utgjorde sålunda under juni omkring 500 och varierade under
månaderna juli—september mellan i runda tal 370 och 430.

Med hänsyn till denna ansvällning av Rh-avdelningens verksamhet finner
jag nödvändigt, att avdelningen tillföres ytterligare arbetskraft. Jag vill därför
tillstyrka, att medel beräknas för anställande av ytterligare en assistent
med samma arvode som de för närvarande anställda, halvtidstjänstgörande
assistenterna eller 300 kronor för månad ävensom för anlitande å heltid

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

under sex månader av en av assistenterna. I betraktande av den väsentligt
ökade arbetsbördan för den kliniske kontrollanten finner jag vidare skäligt,
att dennes arvode höjes med 2 500 kronor. Medel för den nye assistenten
och för arvodeshöjningen till kontrollanten torde böra beräknas från och
med den 1 november 1945. Det erforderliga medelsbehovet för nu ifrågavarande
personalförstärkning, av laboratorieföreståndaren uppskattat till 7 900
kronor, kan härigenom reduceras till i runt tal 5 900 kronor. Då den i laboratoriets
avlöningsstat för löpande budgetår upptagna anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal icke lämnar tillgång för bestridande av
dessa kostnader, vill jag förorda, att riksdagens medgivande inhämtas att
överskrida posten med högst sistnämnda belopp, 5 900 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att den i avlöningsstaten för statens rättskemiska laboratorium
upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal må under budgetåret 1945/46 överskridas med
högst 5 900 kronor.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Hans Bergström.

Bihang till riksdagens protokoll 1945.

1 sand.

Nr 334.

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Bilaga 5.

Egentliga statsutgifter.

Sjätte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärende
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1945/46 samt anför därvid följande.

G. Diverse.

[1.] 12 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. Till förevarande
ändamål ha å tilläggsstat II till riksstatema för budgetåren 1943/44
och 1944/45 anvisats sammanlagt 5 750 000 kronor. Av detta belopp återstår
för närvarande odisponerat i runt tal 525 000 kronor. Kostnaderna för innevarande
budgetår för bestridandet av planeringsverksamheten uppskattas
till följande belopp, nämligen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
1 900 000 kronor, för byggnadsstyrelsen 400 000 kronor, för luftfartsstyrelsen
300 000 kronor och för diverse icke nu överskådliga behov 200 000 kronor,
eller sammanlagt 2 800 000 kronor. Då de disponibla besparingarna
uppgå till drygt 500 000 kronor torde för verksamhetens fortsatta bedrivande
under innevarande budgetår böra beräknas ett belopp av 2 300 000 kronor.
I enlighet med de principer för finansiering av planeringskostnader, vilka angivits
av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang, bör för dessa
utgifter upptagas ett särskilt anslag under sjätte huvudtiteln på tilläggsstat
till .löpande riksstat

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 A.

att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 2 300 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Fredric Hawerman.

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Bilaga 6.

Egentliga statsutgifter.

Sjunde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter under
finansdepartementet hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.

A. Finansdepartementet.

[1.] Finansdepartementet: Avlöningar. Tidigare denna dag har ministern
för utrikes ärendena anmält fråga om inrättande inom utrikesdepartementet
av en befattning såsom finanssakkunnig, vars innehavare främst skulle ha
att såsom särskild expert åt regeringen centralt handlägga de internationella
finansfrågorna men därjämte skulle ha att biträda vid koordineringen av den
internationella finanspolitiken med den ekonomiska politiken i övrigt.

Under de senaste åren ha berörda finansfrågor handlagts av statssekreteraren
i finansdepartementet jämsides med övriga på honom ankommande
uppgifter. Statssekreteraren har emellertid därvid biträtts av en för ändamålet
särskilt anställd befattningshavare. Även efter den av ministern för
utrikes ärendena förordade omläggningen kommer behovet av en särskild
tjänsteman inom finansdepartementet för den preliminära beredningen av
ifrågavarande spörsmål att kvarstå. För att innehavaren av den nya befattningen
i utrikesdepartementet skall kunna fullgöra på honom ankommande
uppgifter torde nämligen erfordras sakkunnigt arbetsbiträde ej endast
inom utrikesdepartementet utan även i finansdepartementet, och skulle
den nya tjänsten som finanssakkunnig framdeles bortfalla, kommer behovet av
på området specialiserad arbetskraft inom finansdepartementet att göra sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

än starkare gällande. I samband med genomförandet av det av utrikesministern
framlagda förslaget bör därför det hittillsvarande provisoriet ersättas
av en mera stadigvarande anordning. Jag förordar, att en speciell kanslisekreterartjänst
inrättas för detta ändamål. Då tjänstens innehavare bör förutsättas
bli självständig föredragande inom finansdepartementet i hithörande
frågor, synes en lägre placering av den nya tjänsten än i 26 lönegraden icke
kunna övervägas. Eftersom behovet av den nya befattningen, såsom av det
anförda framgår, är bestående, bör tjänsten redan från början hänföras till
löneplanen A.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i gällande personalförteckning
för finansdepartementet från och med den 1 januari 1946
upptaga ytterligare en förste kanslisekreterare i lönegraden
A 26.

B. Allmänna centrala ämbetsverk m. m.

[2.] Statens organisationsnämnd. Under rubriken statens organisationsnämnd
äro i gällande riksstat upptagna två förslagsanslag, nämligen ett å
361 600 kronor till avlöningar och ett å 135 300 kronor till omkostnader.
Kungl. Majit har den 4 maj 1945 fastställt avlönings- och omkostnadsstat
för statens organisationsnämnd för budgetåret 1945/46 (statsliggaren s. 433 o.
434).

Avlöningsstaten upptager en anslagspost å 283 800 kronor till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal och omkostnadsstaten en post å 125 000
kronor till reseersättningar. Båda dessa anslagsposter äro med hänsyn till
ovissheten angående omfattningen av nämndens arbetsbörda under innevarande
budgetår upptagna förslagsvis. Vid staternas fastställande har emellertid
föreskrivits, att posterna icke finge utan Kungl. Maj.ts medgivande överskridas.

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 4 februari 1944 angående organisationsundersökningar
inom försvaret skall försvarets centrala organisationskommitté,
vilken är underställd statens organisationsnämnd, biträdas av viss militär
personal.

I skrivelse den 5 juni 1945 har statens organisationsnämnd gjort framställning
i syfte att tre pensionsavgångna officerare i reserven, vilka tjänstgöra
hos organisationskommittén och tidigare avlönats från anslag under
fjärde huvudtiteln, måtte även efter beredskapens upphörande få stå till organisationskommitténs
förfogande. Kostnaderna för ersättning åt dem utöver
pensionerna samt för reseersättningar vid deras verksamhet beräknas till omkring
24 000 respektive 10 000 kronor.

Vidare har statens organisationsnämnd i skrivelse den 30 augusti 1945 gjort

Kunni. Metias proposition nr 334.

framställning om anvisande av ytterligare sammanlagt 19 900 kronor, varav
till avlönande av en expert avses 14 900 kronor samt till förstärkning av biträdespersonalen
5 000 kronor.

Genom beslut den 10 december 1943 förordnade Kungl. Ma.j:t att förste
distriktsingenjören vid yrkesinspektionen P. A. V. Tammelin skulle biträda
generaltullstyrelsen med arbetsstudier och därmed sammanhängande undersökningar
inom tullverket. Då krigsförhållandena sedermera medförde alltför
starka rubbningar i tullverkets arbetsuppgifter för att undersökningarna
lämpligen skulle kunna fortsättas, överflyttades Tammelin till tjänstgöring
hos statens organisationsnämnd från och med den 1 mars 1945. Denna personalförstärkning
har icke ingått i organisationsnämndens anslagsberäkningar
för innevarande budgetår. För att kunna i skälig mån tillmötesgå de
anspråk på tillhandahållandet av organisationsexpertis, som ställas på organisationsnämnden
av myndigheter inom den civila förvaltningen, anser emellertid
nämnden angeläget att fortfarande få disponera Tammelin och hemställer
att eli belopp av 14 900 kronor ställes till nämndens förfogande för
ändamålet under budgetåret 1945/46.

Genom organisationsarbetets ökning och den därav betingade ökningen av
antalet experter har även biträdespersonalens arbete stegrats i en omfattning,
som icke kunnat förutses vid anslagsberäkningen för innevarande budgetår.
Organisationsnämnden anser därför nödvändigt att öka personalen med eli
biträde. Härför beräknas ett belopp av 5 000 kronor för innevarande budgetår.

Slutligen har statens organisationsnämnd i skrivelse den 30 augusti 1945
gjort framställning örn ytterligare medelsanvisning till förstärkning av personalen
vid organisationsundersökningarna inom försvarsväsendet med två experter
och sju biträdande experter. Organisationsnämnden har beräknat kostnaderna
härför lill 58 900 kronor i arvoden samt till 30 000 kronor i reseersättningar
för det löpande budgetåret. Organisationsnämnden har anfört
bland annat följande.

Vid försvarsväsendet i dess helhet hava enligt därom givna särskilda bestämmelser
alltsedan hösten 1944 undersökningar utförts rörande eldningsoch
reparationstjänsten vid äng- och värmecentraler m. m. Vissa resultat
hava lagts till grund för personalberäkningarna för bränsleåret 1945/46.

I fråga örn armén hava organisationsundersökningarna i huvudsak varit
förlagda till I 15. Grundläggande resultat av dessa undersökningar förelågo
redan under första hälften av innevarande år beträffande tjänsten vid matinrättningar
samt stabs- och remontstallar jämte hov slagar smedjor. I syfte
att så snabbt som möjligt utvinna de besparingar, som härvid visade sig
möjliga, har på därom gjord framställning organisationsnämnden bemyndigats
att vid arméns — sedermera jämväl flygvapnets — matinrättningar
samt vid arméns stabs- och remontstallar genomföra de ralionaliseringsåtgärder,
som de utförda organisationsundersökningarna kunde påkalla. Beaktansvärda
besparingar hava redan genom här berörda särskilda åtgärder kunnat
göras. Sålunda beräknas enligt hittills föreliggande rapporter rationaliseringen
i ovan berörda områden medföra en sammanlagd årlig besparing av
745 000 kronor, varav i fråga örn matinrättningarna vid armén 510 000 kronor
samt i fråga om stabs- och remontstallarna 235 000 kronor. Dessa siffror hänföra
sig till det vid tidpunkten för undersökningarna befintliga antalet por
tionstagare och hästar vid vederbörliga förband.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.

Sjukvårdsverksamheten vid I 15 har likaledes kunnat göras till föremål för
mera fristående undersökningar. Dessa hava utförts i nära samarbete med
1944 års militärsjukvårdskommitté. För närvarande föreligger förslag rörande
ordnandet av denna verksamhet, avsett av berörda kommitté att läggas
till grund för sjukvårdsorganisationen vid försvarsväsendets samtliga
förband.

Undersökningarna vid Ilai övrigt, vilka omfatta stabs- och förvaltningstjänsten
vid regemente, bataljon och kompani, beräknas vara avslutade under
nästkommande oktober månad.

Närmast synas därefter organisationsundersökningar böra igångsättas vid
specialtruppförbanden inom lil. milo med utgångspunkt från det vid I 15
ernådda resultatet. Samtidigt med dessa undersökningar bitr efter därtill
erhållet bemyndigande den föreslagna organisationen slutgiltigt genomföras
vid 115 samt efterhand bringas i tillämpning vid övriga infanteritruppförband.

Organisationsplanens uppgörande vid specialtruppförbanden samt rationaliseringsåtgärdernas
genomförande vid infanteritruppförbanden måste emellertid
vid varje förband föregås av vissa organisationsundersökningar, avsedda
att anpassa organisationen dels efter truppslagets egenart, dels efter
rådande lokala förhållanden. Dessa undersökningar måste liksom fallet var
i fråga örn I 15 nödvändigtvis utföras med anlitande av civila experter. Dessa
böra därför förstärkas för att avsett resultat inom rimlig tid skall kunna nås.
Sålunda erfordras från och med nästkommande oktober månad under återstående
del av innevarande budgetår ytterligare tre biträdande experter. Avlöningskostnaderna
för ifrågavarande personal beräknas till 21 600 kronor.

I fråga om marinen hava undersökningarna vid marinens fasta matinrättningar
i land under första hälften av innevarande år avslutats. De besparingsresultat.
som uppnåtts vid de olika matinrättningarna, hava beräknats till
270 000 kronor per år. Likaså ha under första hälften av innevarande år
undersökningarna rörande rationalisering av städningen vid sjökrigsskolan
avslutats. Den årliga nettobesparingen har beräknats till 40 000 kronor.

De vid Göteborgs örlogsstation anbefallda organisationsundersökningarna
beräknas avslutas under instundande höst. I ett avseende hava undersökningarna
avslutats, nämligen i fråga örn bevakningstjänsten vid stationen och örlogsvarvet.
Resultatet av undersökningarna har blivit, att en årlig besparing
om 60 000 kronor beräknas uppstå.

Av skäl, som framlagts i det föregående i fråga om armén, synas åtgärder
böra redan nu vidtagas i syfte att omedelbart kunna fullfölja undersökningar
vid Karlskrona och efterhand även vid Stockholms örlogsstation. Även för
detta arbete erfordras från och med nästkommande november månad under
återstående del av innevarande budgetår en förstärkning av personalen med
två biträdande experter. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande personal
beräknas till 12 800 kronor.

På framställning av chefen för flygvapnet verkställdes våren 1945 preliminära
organisationsundersökningar vid en flygflottilj. Dessa hade till ändamål
att med hänsyn till de av chefen för försvarsdepartementet anbefallda förberedande
utredningarna till 1945 års försvarskommitté skaffa chefen för flygvapnet
en ungefärlig uppfattning örn de möjligheter till personalbesparingar
och rationaliseringsåtgärder, som med ledning av de vid I 15 vunna erfarenheterna
kunde föreligga vid flygvapnets truppförband. Resultatet av dessa
undersökningar visade, att även vid flygvapnet beaktansvärda besparingar
utan alltför stor omgång kunde vinnas. Med anledning härav synas grundliga
organisationsundersökningar böra igångsättas redan vid årsskiftet. Härför erfordras
från och med nästkommande december månad under återstående del
av innevarande budgetår en personalökning örn två experter och två biträ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 41

dande experter. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande personal beräknas
till 24 500 kronor.

De nio experter, som nämnden ovan ansett erforderliga för undersökningarna
inom försvaret, komma till huvudsaklig del att få sin verksamhet förlagd
utom Stockholm. En ökning av reseersättningsanslaget för innevarande
budgetår med i runt tal 30 000 kronor torde följaktligen bliva erforderlig.

Som torde framgå av den lämnade redogörelsen böra enligt organisationsnämndens
uppfattning organisationsundersökningarna inom försvarsväsendets
område givas en mer vidgad omfattning än vad ursprungligen varit avsett.
Denna organisationsnämndens uppfattning är främst grundad på tvenne
skäl.

Resultatet av organisationskommitténs undersökningar har givit vid handen,
att betydande besparingar kunna ernås genom rationalisering. Detta
gäller samtliga försvarsgrenar. Vid sådant förhållande synes det vara av synnerlig
vikt att å ena sidan resultatet av redan gjorda undersökningar dels
vid I 15, dels vid örlogsstationen i Göteborg snarast tillgodogöres övriga förband
av motsvarande typ, å andra sidan att organisationsundersökningarna
så snart ske kan vidgas att omfatta dels förband ur andra truppslag än infanteriet
vid armén, dels även flygflottiljerna vid flygvapnet.

Det andra skälet sammanhänger med det utredningsarbete, som förestår
i fråga örn försvarsväsendet. Det torde bliva av särskilt värde för detta arbete,
örn genom nämndens försorg kunde ställas till förfogande åtminstone
uppgift i fråga om ett flertal förbands behov av personal för stabs- och förvaltningstjänsten
vid samtliga försvarsgrenar. Detta låter sig icke göra med
mindre organisationsundersökningarna givas den omfattning under närmaste
tiden, som ledningen av verksamheten överhuvud taget kan bemästra. Med
hänsyn härtill ha även ovan ifrågasatta åtgärder anpassats.

Vad först angår de i ärendet omförmälda pensionsavgångna officerarna sy-Departementsnes
det lämpligt att dessa tills vidare bibehållas vid sin verksamhet inom chefenförsvarets
centrala organisationskommitté. Emellertid böra deras ersättningar
efter beredskapens upphörande utgå från organisationsnämndens vederbörande
anslag.

Organisationsnämndens framställning örn fortsalt anställning av en civil
expert avsedd att anlitas för organisationsundersökningar inom den civila
förvaltningen anser jag mig böra biträda med hänsyn till den knappa tillgången
inom nämnden på arbetskraft för detta ändamål. Likaledes torde
framställningen örn förstärkning av biträdespersonalen på grund av den
starka ökningen av arbetsuppgifterna böra bifallas.

Organisationsnämnden har i sin framställning örn anställande av ytterligare
arbetskraft för organisationsarbetet inom försvarsväsendet lämnat en
näimare redogörelse för detta arbete, varav framgår, att omfattande undersökningar
pågå och nya planeras. Antalet experter föreslås nu av organisationsnämnden
ökat med nio, varav sju biträdande experter. Enligt vad som
rramgår av organisationsnämndens redogörelse och eljest tillgängliga upplysningar
har det alltefter organisutionsundersökningarnas fortskridande inom
försvarsväsendet visat sig påkallat att vidga basen för undersökningarna.

Detta har föranlett en ansvällning av den under organisationsnämnden arbetande
undersökningsapparalen utöver vad som tidigare förutsatts. Trots de

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

olägenheter ur anslagssynpunkt, som detta för med sig, anser jag nu liksom
tidigare då liknande frågor örn förstärkning av organisationsnämndens arbetskrafter
varit under behandling, att de resurser böra ställas till nämndens
förfogande, som finnas oundgängligen nödvändiga för arbetets ändamålsenliga
bedrivande, så att icke hinder i detta avseende skola möta vid
tillgodogörandet av de förefintliga möjligheterna till rationalisering och besparing.
På grund härav och med hänsyn jämväl till undersökningarnas betydelse
för 1945 års försvarskommitté är jag beredd att tillstyrka organisationsnämndens
ifrågavarande förslag.

Det beräknade ytterligare medelsbehovet utgör för avlöningar till icke-ordinarie
personal omkring 103 000 kronor och för reseersättningar 40 000
kronor.

Vid bifall till nämndens framställningar erfordras Kungl. Maj:ts medgivande
att överskrida de anslagsposter, varifrån kostnader av hithörande slag
skola bestridas. Såsom jag i det föregående framhållit ha dessa poster med
hänsyn till ovissheten om nämndens arbetsbörda upptagits förslagsvis. Ett
överskridande av den storlek, varom nu är fråga, synes dock icke böra medgivas
utan att riksdagen lämnats tillfälle att taga ställning till frågan. Därest
riksdagen icke har något att däremot erinra, torde förslag angående bemyndigande
för organisationsnämnden att för ifrågavarande ändamål överskrida
vederbörande anslagsposter med erforderligt belopp framdeles få föreläggas
Kungl Maj:t.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar
Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Erik Westerlind.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Bilaga 7.

Egentliga statsutgifter.

Åttonde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46
samt anför därvid följande.

B. Arkiv, bibliotek och museer.

[1.] 29. Bidrag till nordiska museet. I skrivelse den 7 augusti 1945 har
riksantikvarien, under erinran att under världskriget en del av nordiska
museets samlingar evakuerats och att kostnaderna härför bestritts av statsmedel,
gjort framställning örn anslag med 12 600 kronor för återförande och
återuppställande av de evakuerade samlingarna.

Statskontoret har erinrat, att kostnaderna för museets verksamhet bestridas
såväl av enskilda medel som av statsmedel. Vidare har ämbetsverket
anfört huvudsakligen följande.

Å riksstaten för budgetåret 1945/46 har anvisats ett anslag för museet å
208 000 kronor, utgörande bidrag allenast till avlöningar åt museets tjänstemän
samt till vissa undersökningar. Däremot utgår icke något bidrag av
statsmedel till museets omkostnader.

Med hänsyn härtill kan viss tvekan råda, huruvida kostnaderna för samlingarnas
återförande äro av beskaffenhet att statsmedel böra ställas till
förfogande för ändamålet. Då emellertid utgifterna för samlingarnas bortförande
bestritts av dylika medel, vill statskontoret icke motsätta sig, att järn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

val återförandet av samlingarna bekostas av statsmedel. Vad angår medelsanvisningen
synes det med hänsyn till kostnadernas storlek, 12 600 kronor,
icke vara lämpligt att för ändamålet anlita det under åttonde huvudtiteln
uppförda reservationsanslaget till extra utgifter. I stället torde erforderliga
medel böra äskas av innevarande års riksdag å tilläggsstat för budgetåret
1945/46.

Departements. Jag biträder riksantikvariens och statskontorets mening, att anslag av
c en'' statsmedel bör utgå för ifrågavarande ändamål. Då jag icke heller funnit anledning
till erinran mot storleken av det för ändamålet äskade beloppet,
12 600 kronor, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till nordiska museet å tilläggsstat I lill riksstaten
för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag
av ................................ kronor 12 600.

N. Diverse.

[2.] 11 a. Främjande av internationellt-kulturellt samarbete genom studieresor
m. m., reservationsanslag. Det efter beslut av 1944 års riksdag (prop.
nr 266 och riksdagens skrivelse nr 425) bildade svenska institutet för kulturellt
utbyte med utlandet har enligt det för dess verksamhet uppgjorda
programmet till uppgift bland annat att i samverkan med olika svenska och
utländska organisationer till Sverige inbjuda främmande vetenskapsmän och
föreläsare, medverka vid företagandet av studieresor och sändandet av delegationer
i studiesyfte m. m. till utlandet samt uppmuntra och stödja ett
fortsatt student- och skolbamsutbyte. Härför kräves, framhålles det, ökade
medel.

I en promemoria den 29 september 1945 har svenska institutet närmare utvecklat
angelägenheten av att särskilda medel anvisas för möjliggörande avsvenskars
studiebesök i utlandet och vice versa. Promemorian utmynnar i en
kostnadsberäkning för ett begränsat program, avseende kalenderåret 1946.
För svenska studieresor i utlandet anses ett belopp av 70 000 kronor erforderligt
och för utlänningars studiebesök i Sverige ett belopp av 149 500 kronor.
I promemorian anföres bland annat.

Vikten av ökade möjligheter för svenskars studiebesök i utlandet och utlänningars
studiebesök i Sverige torde knappast behöva understrykas.

Vad beträffar svenskars studier i utlandet vore måhända en
viss återhållsamhet nödvändig med hänsyn till rådande förhållanden. Den
efter freden inträdda eller väntade anhopningen vid de utländska läroanstalterna
i av kriget berörda länder torde på flera områden omöjliggöra studier
för svenska studenter, i varje fall vad studier på mera förberedande stadier
beträffar. Härtill kommer att de nuvarande levnadskostnaderna, resekostnader
etc. utomlands avsevärt reducera möjligheterna för studier i utlandet.

Det är emellertid angeläget, att de studiemöjligheter utnyttjas, som trots
de berörda svårigheterna likväl på många håll utomlands, och särskilt i de

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

anglosaxiska länderna, erbjuda sig. I följd av de sex krigsårens avspärrning
har nämligen behovet av studievistelser utomlands ackumulerats, varför
önskemålet att nu komma ut är synnerligen stort på många håll. Delta gäller
särskilt sådana grupper, som tekniker, arkitekter, läkare, socialvetare,
språkforskare etc. samt även humanister i övrigt, vars studieämnen ha internationell
prägel. Även från naturvetenskapligt håll ha framförts liknande
önskemål.

Som ovan antytts torde f. n. icke annat än i undantagsfall några studiemöjligheter
för yngre studerande yppa sig. En viss återhållsamhet beträffande
denna kategori torde även ur kostnadssynpunkt böra iakttagas.

De ovan nämnda begränsningarna ur platssynpunkt gälla icke i samma
grad mera avancerade studerande, yngre vetenskapsmän, och beträffande
specialister synas de överhuvud taget icke existera. Redan nu kunna dessa
beredas tillfälle till studiebesök, vilket ju även i ett flertal fall skett. Det
synes ytterst angeläget alt alla förefintliga möjligheter för mera avancerade
studier utomlands utnyttjas.

En del av dessa stipendiebehov synes kunna tillgodoses med nu förefintliga
stipendier, men i allmänhet torde med hänsyn till ovan berörda starkt
stegrade kostnader förstärkning vara nödvändig.

Utan anspråk på fullständighet föreslås i promemorian följande stipendier
för svenska studiebesök utomlands:

1) för tekniker: 2 stipendier å 5 000 kronor för */- års stu dier

i USA ..••.................................. kronor 10 000

2 stipendier å 5 000 kronor för 1/2års studier i Ryssland » 10 000

2) för arkitekter: 4 stipendier å 5 000 kronor för V2 års stu dier

(avseende främst stadsplanering, återuppbyggnadsarbete
m. m.) i England, Frankrike, Ryssland
resp. USA ..............................• •...... » 20 000

3) för socialvetenskapsmän: 6 stipendier å 5 000 kronor för

th års studier i två av länderna England, Frankrike,

Ryssland och USA .. • •......................... » 30 000

4) för övriga ämnesgrupper: 8 stipendier å 5 000 kronor .. > 40 000

Summa kronor 110 000.

I detta sammanhang betonas i promemorian vikten av en komplettering
även av redan förefintliga utrikesstipendier, då dessa i många fall ej kunna
utnyttjas med hänsyn till de stegrade rese- och levnadskostnaderna. Såsom
exempel nämnas universitetens och högskolornas utlandsresestipendier m. fl.
Till utfyllnad av dylika stipendier syntes ett belopp av omkring 40 000 kronor
erforderligt.

Beträffande stipendier för utlänningars studier i Sverige
anföres i promemorian bland annat.

Örn det i enlighet med vad som ovan sagts är ett önskemål att bereda
svenskar ytterligare studiemöjligheter i utlandet, så framstår det ur svenska
institutets synpunkt som minst lika viktigt att kunna inbjuda utlänningar
till studier i Sverige. Främst får man härvid givetvis tänka på den ökade
goodwill för vårt land, som blir ett resultat härav. Därtill kommer att
många länder undervisningsmöjligheterna starkt förminskats genom krigsskador
etc.

Kunell. Maj:ts proposition nr 334.

Om det sålunda framstår som angeläget att söka bereda möjligheter för
utlänningar att studera i Sverige, måste dock ihågkommas att våra studieplatser
äro ytterst begränsade, och att rimliga svenska önskemål icke få åsidosättas.
De flesta förfrågningar och önskemål från utlandet örn studiemöjligheter
i Sverige gälla tyvärr de ämnesområden, där platsbristen är störst,
nämligen medicin, naturvetenskap, teknik etc.

Beträffande önskemål och planer för studier i Sverige bör framhållas, att
det föreligger stora svårigheter att få den allmänna översikt, som täcker alla
möjligheter och önskemål. En sådan skulle givetvis förutsätta en noggrann
undersökning ev. på basis av rundfrågningar. Inkomna förfrågningar och
meddelanden synas dock ge vissa hållpunkter för bedömandet.

Det torde även böra ihågkommas att åtgärder för möjliggörande av utlänningars
studiebesök i Sverige även i den meningen har humanitär karaktär
att hjälp i fråga örn kläder, utrustning etc. kan bli nödvändig med hänsyn
till förutvarande och rådande materielläge i av kriget berörda länder, valutaförhållanden
etc.

I den här nedan lämnade översikten ha ej medtagits åtgärder avseende studenter
från de nordiska länderna, då dessa behov synas bli tillgodosedda i
annan ordning. Institutet tillåter sig dock påpeka, att behov av ökade studiemöjligheter
för nordiska studenter föreligga samt ingalunda endast bero
på de nuvarande förhållandena.

Ej heller ha här upptagits de förfrågningar angående studiemöjligheterna
i Sverige, som gjorts från amerikanska militära myndigheter.

1 detta sammanhang har institutet framhållit önskvärdheten av att anslaget
till främjande av intemationellt-kulturellt samarbete genom studentutbyte
(»utbytesstipendier»), som under krigsåren varit nedskuret till 12 000 kronor,
åter höjdes. Under det sista fredsåret hade ifrågavarande anslag varit
uppfört med 32 000 kronor, men en höjning syntes vara nödvändig med
hänsyn till rådande förhållanden. Det borde även framhållas att det tidigare
stipendiebeloppet ej täckt resekostnader etc.

Beträffande behovet av nya stipendiemöjligheter har i promemorian angivits
åtskilliga länder, där intresset för Sverige vore stort. Förfrågningar örn
studiemöjligheter hade i många fall gjorts och konkreta förslag framställts.
I promemorian har med beaktande härav skisserats ett stipendieprogram,
innefattande stipendier örn tillhopa 236 500 kronor. Härvid har institutet ut
gått från att en summa av 2 000 kronor per halvår samt 3 500 kronor per helår
torde vara det belopp, som erfordras för en utlännings vistelse i Sverige.
Till dessa siffror komme sedan resekostnaderna. Det har emellertid betonats,
att kostnadsberäkningarna vore ytterst preliminära och att någon en
hedig beräkning svårligen kunde framläggas. Vidare anföres i promemorian
bland annat.

För de s. k. utbytesstipendiema har visserligen ömsesidighetsprincipen tidigare
legat till grund, varigenom en .svensk erbjudits studiemöjlighet i ett
land mot att en student från detta land fick tillfälle att studera i Sverige.
Det synes emellertid icke för närvarande möjligt att över lag tillämpa denna
princip, vilket ju ej heller kunnat ske under krigsåren. Genom att nu bereda
tillfälle för utlänningar till studier i Sverige skapas emellertid möjligheter
att senare skaffa svenskar motsvarande förmåner. De här föreslagna stipendierna
kunna således läggas till grund flir undersökningar örn möjliggörande
av ett mera regelrätt utbyte av stipendiater och vetenskapsmän, vilket enligt
institutets mening skulle vara till stort gagn för Sverige.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33U.

Det framlagda stipendieprogrammet avser således — bortsett från de medel
som ansetts erforderliga till förbättring av redan förefintliga stipendiemöjligheterna
— stipendier för sammanlagt (110 000 + 236 500==) 346 500
kronor. Programmet åsyftar emellertid, heter det i promemorian, en mera
allmän översikt, och alla återgivna planer syntes icke kunna bringas i verkställighet,
i varje fall ej under innevarande budgetår. Vissa reduceringar i de
föreslagna beloppen syntes därför kunna vidtagas. Härom anföres i promemorian
bland annat.

Beträffande de för svenskars studier föreslagna stipendierna torde f. n.
några möjligheter för studier i Ryssland eller Frankrike knappast föreligga.

Av de för övriga ämnesgrupper uppförda beloppen torde en viss reducering
vara lämplig. Härigenom skulle i det ursprungligen till 110 000 kronor upptagna
beloppet ernås en besparing av 40 000 kronor, varför för svenskars
studier i utlandet enligt nu uppgjorda riktlinjer skulle erfordras ett belopp
av 70 000 kronor.

Beträffande de förslag, som avse utlänningars studier i Sverige, torde ävenledes
vissa reduceringar kunna göras.

I första hand synes ett belopp av 149 500 kronor bli erforderligt för möjliggörande
av utlänningars studier i Sverige. Det är emellertid ovisst, om
detta belopp kan tagas i anspråk redan under innevarande läsår. Såvitt nu
kan bedömas, skulle beloppet vara tillräckligt för ett år, räknat fr. o. m. den
1 januari 1946.

Sammanlagt skulle alltså från ovannämnda tidpunkt för ett år framåt
efter det här angivna begränsade programmet erfordras 219 500 kronor, vartill
komme ovannämnda belopp å 40 000 kronor till förbättring av befintliga
högskolestipendier.

Sedan flera år tillbaka finnes under åttonde huvudtiteln uppfört ett an - Departementsslag
till Främjande av internationellt-kulturellt samarbete genom studentut- ctietenbyte.
Nästföregående och innevarande budgetår har vidare ett anslag av
60 000 kronor för år anvisats till Främjande av nordiskt-kulturellt samarbete.
Dessa båda anslag avse emellertid endast vissa speciella verksamhetsgrenar
inom ramen för allmänt kulturellt samarbete mellan Sverige och utlandet.
De medel som i begränsad utsträckning stå universiteten och vissa
högskolor till buds för utländska studiebesök kunna även sägas utgöra ett
led i detta samarbete. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har
det nybildade svenska institutet nu ansett tiden vara inne för ett vidgat utbyte
av vetenskapsmän mellan Sverige och utlandet i form av studiestipendier
för såväl svenskar som utlänningar. Det synes mig önskvärt att dessa
planer må kunna förverkligas. Såsom framgår av propositionen nr 266 till
1944 års riksdag har det ansetts angeläget att det allmänna ger ett verksamt
stöd åt strävandena alt efter krigsårens isolering i olika former bedriva eli
intensivt upplysningsarbete i utlandet angående Sverige och svenska förhållanden.
Såsom ett led i dessa strävanden torde en stipendieverksainhet av den
art och omfattning som planerats av svenska institutet, komma att fylla en
betydelsefull uppgift. Det är givetvis av vikt att verksamheten i fråga snarast
möjligt kan komma igång sedan världskriget numera upphört, och an -

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

.slag för ändamålet torde därför böra anvisas å tilläggsstat för innevarande
budgetår.

Medelsbehovet är givetvis, såsom från svenska institutets sida framhållits,
mycket vanskligt att bedöma. Stipendieverksamheten torde under kalenderåret
1946 kunna komma igång endast i begränsad omfattning. Institutet har
för detta verksamhetsår angivit en summa av 219 500 kronor såsom erforderlig.
Kalkylerna äro emellertid givetvis tämligen osäkra. Det synes sålunda
sannolikt, att detta belopp icke i dess helhet skulle kunna hinna fördelas
före den 1 juli 1946. Det måste å andra sidan betonas att ett icke alltför
knappt tilltaget belopp bör stå till förfogande redan för innevarande budgetår.
Det synes därför icke tillrådligt att alltför mycket begränsa anslagsmedlens
storlek. Anslagsmedlens disposition synes icke böra begränsas enbart
till stipendier i hävdvunnen mening utan medlen torde därutöver böra
få disponeras i mera fria former, som smidigare kunna i de särskilda fallen
anpassas efter föreliggande behov. I fråga om urvalet av de länder, som böra
komma i fråga vid medelsdispositionen torde några bindande direktiv icke
böra gälla.

Det synes även angeläget att Kungl. Maj:t till sitt förfogande erhåller anslagsmedel
till främjande av intemationellt-kulturellt samarbete även på
annat sätt än genom stipendier av ifrågasatt slag. Det har redan under den
korta tid som förflutit sedan världskrigets avslutande framträtt behov av
att kunna genom anslag tillmötesgå framställningar av skilda slag som
avse olika sidor av ett mera allsidigt kulturellt samarbete mellan Sverige
och utlandet. För detta ändamål står för närvarande endast åttonde huvudtitelns
anslag till extra utgifter till Kungl. Maj:ts förfogande.

Från nämnda anslag har exempelvis medel under sommaren och hösten
1945 anvisats till nordiska lärares studiebesök i Sverige (3 500 kronor), till
nordiska museimäns studiebesök i Sverige (3 000 kronor), till utländska vetenskapsmäns
deltagande i ett konsthistoriskt möte i Visby (1 140 kronor),
till svenskt deltagande i en vetenskaplig kongress i Paris (6 000 kronor), ävensom
till vissa svenska vetenskapsmäns studiebesök i olika länder (omkring
5 000 kronor). Anslaget till extra utgifter har emellertid starkt begränsade
resurser, och nya förfrågningar om anslag till olika ändamål av liknande art
göras tid efter annan. Del har därför synts mig erforderligt att särskilda medel
äskas för att kunna tillgodose de anslagskrav av ifrågavarande natur,
som befinnas förtjäna bifall. Lämpligen torde dessa medel sammanföras med
de medel, som böra anvisas till ovannämnda stipendieverksamhet, under ett
reservationsanslag, förslagsvis benämnt »Främjande av internationellt-kulturellt
samarbete genom studieresor m. m.» Anslaget torde böra uppföras
med ett belopp av 200 000 kronor. Jag förutsätter, att det skall ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela beslut rörande anslagsmedlens disposition.

Till frågan om anvisande av medel för ifrågavarande ändamål för budgetåret
1946/47 torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

att till Främjande av internationellt-kulturellt samarbete
genom studieresor m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av.............................. kronor 200 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1945,

1 sami. Nr 334.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Bilaga 8.

Egentliga statsutgifter.

Nionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler härefter under
jordbruksdepartementet hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för bud-getåret 1945/46 samt anför därvid
följande.

D. Undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar
m. m.

[1.] 3. Lantbrukshögskolan: Materiel m. m., reservationsanslag. Under
denna anslagstitel anvisades å riksstaten för innevarande budgetår ett reservationsanslag
av 220 500 kronor, varav för apparatur m. m. vid baljväxtlaboratoriet
4 000 kronor. I skrivelse den 4 juli 1945 har styrelsen för lantbrukshögskolan,
med bifogande av en framställning från föreståndaren för mikrobiologiska
institutionen, hemställt, att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1945/46 måtte anvisas 12 500 kronor för inköp och installation av
tre autoklaver avsedda att användas vid det till institutionen knutna baljväxtlaboratoriet.
Inslitutionsföreståndaren har i en skrivelse framhållit bland
annat, att framställningen och försäljningen till jordbrukare av bakteriekulturer
för ympning av baljväxter under senare år undergått en betydande ökning.
Till följd härav kunde förutses att kapaciteten hos de autoklaver, över
vilka baljväxtlaboratoriet nu förfogade, icke skulle bliva tillräcklig för att
tillverkningen av ifrågavarande kulturer skulle vara säkerställd under nästa
arbetssäsong, vilken toge sin början i november 1945 och påginge till mars
1946. Kostnaderna för anskaffande av de tre behövliga autoklaverna be -

Kungl. Maj:ls proposition nr 334.

Departements chefen.

Departements,
chefen.

räknades till 9 660 kronor, varjämte omkring 1 800 kronor erfordrades för
installationsarbeten samt omkring 1 000 kronor för vissa aggregat och oförutsedda
utgifter.

Av vad från lantbrukshögskolans sida anförts torde framgå att förutberörda
tre autoklaver äro nödvändiga för att nästa års framställning av
baljväxtkulturer skall kunna säkerställas. Med hänsyn härtill hemställer jag,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Lantbrukshögskolan: Materiel m. m. å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 12 500.

£. Häslavel och boskapsskötsel m. m.

[2.] Avsättning till stuteriväsendets fond. I enlighet med beslut av 1943
och 1944 års riksdagar ha av totalisatormedel för inköp av fullblodshingstar
ställts till förfogande sammanlagt 54 500 kronor. Utöver detta belopp har
lantbruksstyrelsen bemyndigats att för sagda ändamål disponera ett belopp av
omkring 4 800 kronor, utgörande innestående brandskadeersättningsmedel
för på sin tid nedbrunna byggnader vid Ottenby stuteri. Av de medel, som
under innevarande budgetår tillföras stuteriväsendets fond, äro vidare 30 000
kronor avsedda för inköp av fullblodshingstar. Sammanlagt linnes sålunda
ett belopp av omkring 90 000 kronor tillgängligt för ifrågavarande ändamål.

I skrivelse den 8 september 1945 har lantbruksstyrelsen — under framhållande
av att det belopp, som nu funnes disponibelt för hingstinköp, på grund
av prisstegring i fråga örn avelsmaterialet i England, där en dylik häst lämpligast
kunde förvärvas, icke vore tillräckligt — hemställt, att ytterligare medel
måtte ställas till förfogande. Styrelsen har ansett, att det kunde förväntas
att prisstegringen komme att än mera skärpas, när transportmöjligheterna
länderna emellan förbättrats och har därför förordat att snarast möjligt,
och innan priserna nått en i förhållande till våra begränsade resurser oöverstiglig
höjd, söka från England förvärva erforderligt avelsmaterial. Utöver
det belopp, som nu funnes tillgängligt för ändamålet, har styrelsen ansett
ett belopp av 35 000 kronor behövligt. Styrelsen har därjämte hemställt örn
anvisande av 10 000 kronor för bestridande av omkostnader m. m. i samband
med inköpet.

Statskontoret har i yttrande den 19 september 1945 uttalat att, därest skäl
skulle anses föreligga att anvisa det av lantbruksstyrelsen äskade beloppet
45 000 kronor, riksdagens medgivande borde inhämtas att beloppet linge utgå
av stuteriväsendets fond.

Med hänsyn till att det under kriget icke varit möjligt att importera fullblodshingstar
från utlandet, är statens bestånd av sådana hästar i behov av
en viss förnyelse, därest icke en tillbakagång skall ske av varmblodsaveln i

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

landet. Det torde vara av vikt icke blott för galoppsporten utan även för tillgodoseende
av arméns behov av remonter att denna avel upprätthålles på en
tillfredsställande nivå. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit torde det kunna
befaras att priserna å fullblodshingstar, vilka priser under kriget högst väsentligt
stigit, under den närmaste tiden komma att ytterligare höjas till följd av
den stora efterfrågan på avelsdjur. Att märka är nämligen, att fullblodsaveln
i Europas kontinentala länder under kriget torde ha lidit stort avbräck. I
betraktande härav anser jag, att ifrågavarande köp snarast bör komma till
stånd. Emellertid torde de medel, som för närvarande finnas tillgängliga för
ändamålet, omkring 90 000 kronor, sannolikt icke förslå för inköp av en
hingst av den beskaffenhet, som här är i fråga. Rörande storleken av det belopp,
som bör ställas till förfogande kan givetvis råda en viss tvekan. Med
hänsyn till vikten av att den importerade hingsten blir av fullgod beskaffenhet
anser jag mig böra biträda lantbruksstyrelsens förslag att ytterligare
35 000 kronor anvisas för ändamålet. Jag förutsätter dock, att örn mot förmodan
det sålunda tillgängliga beloppet medgiver inköp av tvenne hingstar
av tillräckligt god beskaffenhet, detta skall få ske. För täckande av de med
inköpet förenade kostnaderna, såsom rese- och dagtraktamenten för förhandlare,
torde härjämte böra ställas till förfogande ett belopp av 7 000 kronor.
Förutberörda två belopp (35 000 + 7 000 =) tillhopa 42 000 kronor torde
lämpligen, såsom statskontoret framhållit, kunna utgå av stuteriväsendets
fond. Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att för inköp m. m. av fullblodshingst må av stuteriväsendets
fond användas ett belopp av 42 000 kronor.

G. Lanthushållning i allmänhet.

[3.] 14 a. Utbildningskurs i linberedning. I skrivelse den 14 april 1945 har
statens arbetsmarknadskommission hemställt om bemyndigande för överstyrelsen
för yrkesutbildning att i samråd med statens linnämnd och på samma
villkor, som gälla för omskolning av arbetskraft vid verkstadsindustrien, anordna
en fyra månaders utbildningskurs av arbetskraft för linberedningsananstalten
i Anundsjö. Kostnaderna härför lia av överstyrelsen beräknats
uppgå till sammanlagt 7 900 kronor. Härjämte har arbetsmarknadskommissionen
gjort framställning om att Föreningen Norrlandslin u. p. a. såsom
ägare av linberedningsverket måtte erhålla ett anslag å 4 320 kronor för bestridande
av kursdeltagarnas utgifter under utbildningstiden.

I sin förenämnda skrivelse har arbetsmarknadskommissionen under åberopande
av framställning till länsarbetsnämnden i Västernorrlands län från
Föreningen Norrlandslin u. p. a. framhållit, att svårigheter yppat sig att
uppbringa yrkeskunnig arbetskraft till ifrågavarande linberedningsverk, vilket

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

beräknades skola igångsätta driften vid nästkommande årsslut samt vidare
anfört i huvudsak följande.

Då Anundsjö kommun anslagit 100 000 kronor jämte fri tomt för uppförande
av linberedningsverket finner Föreningen Norrlandslin u. p. a. det skäligt,
att ifrågavarande yrkesutbildning i första hand kommer personer från
orten till godo. Länsarbetsnämnden har tillstyrkt att statsbidrag måtte medgivas
för kursens anordnande, vilken avser att omfatta 12 deltagare. Med hänsyn
till motiven för linberedningsverkets tillkomst och rådande bostadsförhållanden
i orten har nämnden icke funnit skäl förorda, att arbetskraft till
väsentlig del rekryteras från andra områden, trots att någon arbetslöshet
icke föreligger inom Anundsjö.

Kommissionen hemställer, att kursen i samråd med statens linnämnd måtte
få anordnas på samma villkor som beredskapskurserna för omskolning av
arbetskraft för verkstadsindustrien. Kostnaderna för kursdeltagarnas inackordering
å kursorten och eventuella hemmavarande familjers uppehälle under
kurstiden bestridas vid dessa kurser vad det gäller behövande elever av arbetslöshetsnämnderna,
som erhålla statsbidrag i vanlig ordning. Då de blivande
kursdeltagarna i detta fall emellertid ej äro hjälpsökande arbetslösa,
synes det lämpligare att bevilja Föreningen Norrlandslin u. p. a. ett anslag
för ändamålet, sorn motsvarar vad som skulle utgå i statsbidrag, örn kostnaderna
på vanligt sätt burits av arbetslöshetsnämnderna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, som i avgivet utlåtande tillstyrkt framställningen,
har anfört bland annat följande.

Den nu planerade utbildningen har till ändamål att bibringa deltagarna de
praktiska och teoretiska kunskaper örn linodling och beredning, som erfordras
för en yrkeskunnig arbetare eller förman vid ett linberedningsverk. Utbildningstiden
beräknas till fyra månader, varav två månader vid linlaboratoriet
i Svalöv samt en månad vid vartdera av linberedningsverken i Växjö
och Gimo. Kursen beräknas omfatta grundläggande teoretisk och praktisk
utbildning i Svalöv samt huvudsakligen praktisk utbildning i Växjö och Gimo.
Eleverna uppdelas i fyra grupper, som alternerande undervisas på de olika
platserna. För undervisningen i Svalöv lia beräknats två lärare, av vilka den
ena därjämte skall vara kursföreståndare, och för undervisningen i Växjö
och Gimo vardera en lärare.

Ledningen av kursen bör handhavas av statens linnämnd, som därvid jämväl
bör tillse att elevs arbetskraft icke med åsidosättande av utbildningssyftet
utnyttjas av företaget.

Beträffande statsbidrag för bestridande av kursdeltagarnas utgifter anser
överstyrelsen det av arbetsmarknadskommissionen framlagda förslaget att
ett belopp av 4 320 kronor bör utgå till Föreningen Norrlandslin u. p. a.
ändamålsenligt, övriga kostnader beräknas uppgå till omkring 2 200 kronor
för lärare och kursföreståndare, omkring 3 800 kronor för timpenning till
elever och omkring 1 800 kronor för samtliga resebidrag till elever. Dessutom
är ett belopp av omkring 100 kronor erforderligt för täckande av kostnaderna
för administration m. m.

Statens linnämnd och lantbruksstyrelsen ha under hänvisning till bristen
på kvalificerad arbetskraft för linberedningen tillstyrkt förslaget och ha intet
att erinra mot kostnadsberäkningarna.

Statskontoret, som ställt sig tveksamt, huruvida kostnaderna i sin helhet
böra bestridas av statsmedel, har — under erinran att syftet med utbildningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

ej är att motverka arbetslöshet utan helt avser att säkerställa tillgången på
arbetskraft — förklarat, att statskontoret icke ville motsätta sig att ett lämpligt
avvägt belopp anvisas från nionde huvudtitelns reservationsanslag till
extra utgifter.

Av utredningen i ärendet framgår, att yrkeskunnig arbetskraft för närvä- Departementsrande
icke torde finnas att tillgå för att kunna driva ifrågavarande linbered- chefenningsverk
i Anundsjö, då detta vid årsskiftet 1945/46 blir färdigt. För att
undanröja detta hinder för verksamhetens påbörjande synes erforderligt, att
en kurs i linberedning anordnas för utbildande av yrkesarbetare och förmän.
Kostnaderna för en dylik kurs har såsom framgår av vad förut anförts
beräknats till omkring 12 200 kronor. Med hänsyn till önskvärdheten av att
denna kurs snarast igångsattes beslöt Kungl. Maj:t den 31 augusti 1945 att till
överstyrelsen för yrkesutbildning för ändamålet anvisa ett belopp av 12 200
kronor att utgå från nionde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.

I betraktande av det anförda och då ifrågavarande kostnader icke lämpligen
synas böra slutligen belasta förenämnda anslag till extra utgifter, vill jag
tillstyrka att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår under ett
obetecknat anslag, benämnt Utbildningskurs i linberedning, måtte anvisas
särskilda medel, vilka sedermera må tillgodoföras nionde huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Utbildningskurs i linberedning å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
anslag av................................ kronor 12 200.

[4.] 62. Fortbildningskurser rörande jordbrukets rationalisering m. m.,

reservationsanslag. I skrivelse den 20 augusti 1945 har styrelsen för Sveriges
lantmätareförening hemställt dels att lantmäteristyrelsen i februari eller mars
1946 finge anordna fortbildningskurs i frågor sammanhängande med jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering, dels ock att erforderliga medel för
detta ändamål måtte anvisas. Styrelsen har härvid, med erinran örn de betydelsefulla
uppgifter, som lantmäteriet kommer att ställas inför i samband
med en reglering av fastighetsbeståndet, framhållit, att lantmäterikåren borde
beredas tillfälle att taga del av de senaste rönen i fråga örn olika tekniska
ra t ionaliseringså tgärder.

Lantmäteristyrelsen har tillstyrkt förenämnda framställning och betonat att
den vittgående omgestaltning av landets fastighetsbestånd, vilken syntes ofrånkomlig
såsom ett led i rationaliseringsåtgärderna, kunde väntas medföra en
intensiv verksamhet inom lantmäteriet och ställa ökade krav på lantmäteripersonalen.
Med hänsyn härtill ansåge styrelsen det angeläget, att lantmätarna
snarast möjligt sattes i tillfälle att taga del av resultaten av verkställda
utredningar och undersökningar, vilka framkommit under de senaste åren,
sedan rationaliseringssträvandena trätt i förgrunden.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 334.

I anledning av denna framställning har inom jordbruksdepartementet upprättats
en promemoria i ärendet. Härvid har man utgått ifrån att behovet av
en orientering i de spörsmål, som kunna väntas uppkomma i samband med
en intensivare rationaliseringsverksamhet, torde föreligga jämväl för andra
grupper tekniker och förrättningsmän inom jordbruket och skogsbruket än
lantmätare.

Över denna promemoria lia yttranden avgivits av lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen,
egnahemsstyrelsen, skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksförbund.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande förklarat sig icke kunna förorda, att
här berörda kurser anordnades innan statsmakterna hunnit laga ställning till
de förslag i jordbrukets rationaliseringsfrågor, som torde komma att i sinom
tid avgivas av 1942 års jordbrukskommitté. Därest dylika kurser likväl komme
till stånd ansåge styrelsen, att programmet borde givas en sådan utformning,
att kurserna komme att åsyfta mera en diskussion av förevarande spörsmål
än meddelande av anvisningar för handhavandet av rationaliseringsverksamheten.
Styrelsen anför i övrigt bland annat följande.

I syfte att främja en diskussion, som nyss sagts bör vid antagandet av deltagare
till kurserna tillses, att de deltagare, som representera ett och samma
verksamhetsområde, fördelas på om möjligt samtliga kurser med helst ungefärligen
lika antal på varje kurs. Därest kurser skola komma till stånd, synas
böra beräknas kursdeltagare från lantbruksstyrelsens verksamhetsområde till
följande antal och av följande kategorier, nämligen samtliga 26 hushållningssällskaps
sekreterare, i medeltal 2 jordbrukskonsulenter från varje hushållningssällskap,
omkring 120 föreståndare och lärare vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, lantmannaskolorna och lantbruksskolorna —
antalet beräknat efter i medeltal 2 befattningshavare från varje lantmannaoch
lantbruksskola — samtliga 54 lantbruksingenjörer, extra ordinarie lantbruksingenjörer
och förste assistenter vid lantbruksingenjörsorganisationen
samt omkring 15 övriga deltagare eller tillhopa (26 + 52 + 120 + 54 +
15=) i runt tal 270 deltagare.

De med här ifrågasatta kurser förenade kostnaderna böra enligt styrelsens
mening i sin helhet gäldas av statsmedel. För reseersättning och traktamente
för nyss angivna antal kursdeltagare från lantbruksstyrelsens verksamhetsområde
har styrelsen beräknat ett belopp av omkring 60 500 kronor.

Lantmäteristyrelsen har understrukit, att behov förelåge av den ifrågasatta
kursverksamheten icke blott för lantmätare utan jämväl för övriga tjänstemän,
som kunde tänkas bliva knutna till en framtida rationaliseringsverksamhet.
Enligt styrelsens uppfattning syntes kurserna under dessa omständigheter
huvudsakligen böra inriktas på de allmänekonomiska och näringspolitiska
förutsättningarna för rationaliseringen och på ett studium av de tekniska
framsteg inom jordbruk och skogsbruk, vilka vore resultaten av de senaste
årens forsknings- och försöksverksamhet. Med påpekande av att skogsbrukets
speciella problem i detta sammanhang vore av stort intresse har styrelsen
vidare anfört i huvudsak följande.

Såvitt nu kan förutses torde lantmätarna komma att anlitas dels som utredningsmän
i samband med den regionala jordbruksplaneringen, dels ock som

Kunell. May.ts proposition nr 334.

planläggande och verkställande organ för sådana åtgärder i den individuella
planeringen, som syfta att förbättra fastigheternas arrondering och komplettera
desamma med hänsyn till knapphet av visst ägoslag eller ofullständighet
beträffande vissa anläggningar. Det vore därför önskvärt att kursprogrammet
för lantmätarnas del utbyggdes med en avdelning, som speciellt behandlade
dessa problem vid rationaliseringen.

Vad beträffar antalet deltagare i varje kurs håller styrelsen före att detta
icke lämpligen bör överstiga 100. Härigenom bibehålies möjligheten till personlig
kontakt mellan föreläsare och kursdeltagare samt till diskussioner i anslutning
till föreläsningarna.

Styrelsen har vidare föreslagit, alt samtliga de 160 lantmätare, som preliminärt
anmält sig till den av Sveriges lantmätareförening föreslagna kursen,
borde beredas tillfälle att deltaga. Kostnaderna för en 6-dagarskurs ha av styrelsen
för 80 deltagare beräknats till 19 000 kronor.

Egnahemsstyrelsen har i avgivet yttrande i huvudsak anfört följande.

Styrelsen vill vitsorda, att den omfattande omdaning, som jordbruket står
inför, gör det angeläget, att de personer, som skola syssla med dessa omdaningsproblem,
beredas tillfälle att fördjupa sina insikter härutinnan. Styrelsen
vill därför för sin del livligt tillstyrka, att även tjänstemän i egnahemsnämnderna
böra beredas tillfälle att deltaga i de kurser, varom förslag
väckts. Lämpligt synes vara att kurserna anordnas så, att tjänstemän från
olika organ sammanföras till samma kurs, varigenom diskussionen kan
väntas bliva mera fruktbärande.

Styrelsen räknar med att från egnahemsorganisationen egnahemsdirektörer,
konsulenter och assistenter, tillsammans omkring 40, böra beredas
tillfälle deltaga i ifrågasatta kurser. Kostnaderna för dessas resor och traktamenten
kunna beräknas vid 6 dagars kurs till omkring 9 000 kronor och vid
11 dagars kurs till omkring 13 000 kronor. Särskilda kursavgifter torde icke
böra uttagas av deltagarna, varför utöver dessa rese- och traktamentskostnader
kostnader böra beräknas även för lokaler, föreläsarearvoden m. m.

Skogsstyrelsen, som tillstyrkt bifall till en kursverksamhet av förevarande
slag, yttrar bland annat följande.

Styrelsen vill framhålla, att nyttan av och intresset för här berörda kurser
bland skogsbrukets män torde väsentligt öka, därest skogliga ämnen i icke
alltför ringa utsträckning ingå i schemat. Många av de för skogsbruket väsentliga
rationaliseringsfrågorna äro också av betydelse för de inom hushållningssällskapen,
egnahemsnämnderna, jordbrukets ekonomiska organisationer,
den lägre lantbruksundervisningen och lantmäteriet verksamma liksom
även för lantbruksingenjörerna. Skogsstyrelsen vill därför uttala förhoppningen,
att här ifrågavarande önskemål beaktas vid en närmare planläggning
och detaljutformning av kursprogrammet.

Vidkommande deltagandet i kursen utgår skogsstyrelsen från att skogsvårdsstyrelserna
skola vara intresserade av att utnyttja dessa fortbildningsmöjligheter
och sända representanter. Tillika anser sig styrelsen böra framhålla
önskvärdheten av att bereda utrymme för deltagare, som direkt företräda
enskilt skogsbruk, det större såväl som det mindre, såsom skogschefer,
skogsförvaltare och representanter för skogsägareföreningar. Preliminärt räknar
styrelsen med att deltagarantalet från nu berörda grupper kommer att
uppgå till minst 50. Då man torde kunna hävda, att ett viktigt allmänt intresse
är förknippat med denna kursverksamhet, synes någon avgift icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Departements chefen.

böra uttagas av deltagarna. Enligt styrelsens förmenande bestridas lämpligen
kostnaderna för föredragshållare, lokaler och dylikt av statsmedel. Vad
angår deltagarnas egna rese- och traktamentskostnader lärer man kunna utgå
från att kursen bör vara så värdefull med hänsyn till vederbörandes ordinarie
arbetsuppgifter, att bevistande av densamma må betraktas som en tjänsteangelägenhet.
Deltagare bör alltså bibehållas vid sina löneförmåner och äga
åtnjuta rese- och traktamentsersättning efter de gängse grunder, arbetsgivaren
tillämpar för honom. Någon speciell medelsanvisning för ändamålet synes
knappast erforderlig.

Sveriges lantbruksförbund har ansett det önskvärt, att 1942 års jordbrukskommittés
förslag rörande jordbrukets rationaliseringsproblem förelegat,
innan här avsedda kurser anordnades. Därest kurser likväl komme till stånd,
uttalar förbundet, att sådan förbundet underställd personal, som kunde
behöva deltaga, även borde få närvara utan avgift.

Frågan örn jordbrukets rationalisering har under senare år mer och iner
aktualiserats. 1942 års jordbrukskommitté håller på att sammanställa sina
omfattande utredningar kring detta spörsmål och det är att förvänta, att
detsamma inom en snar framtid — sannolikt vid 1947 års riksdag — kommer
att underställas statsmakternas principiella avgörande. Med ett dylikt
beslut är det likväl icke möjligt att direkt igångsätta de praktiska åtgärderna
inom hela det berörda området. Åtskilliga utredningsarbeten kring detaljfrågor
komma att påkalla intresse och dylika arbeten torde i betydande omfattning
få anförtros åt centrala och lokala myndigheter och institutioner.
För att dessa fortsatta förberedelser skola kunna effektivt och snabbt leda
till resultat, erfordras att berörda tjänstemän och befattningshavare i god
tid äro insatta i och väl förtrogna med ifrågakommande problem. Samtidigt
framstår också som ett angeläget önskemål, att olika redan nu förekommande
stats- eller statsunderstödda åtgärder till förstärkning av jordbrukets
produktionsresurser under tiden intill förut antydda beslut örn nya riktlinjer
tillämpas på ett sådant sätt, att den fortsatta utvecklingen befrämjas och
icke motarbetas. Aven ur denna synpunkt framstår det som betydelsefullt,
att de personer, som företräda det allmänna i hithörande frågor, äro så långt
möjligt informerade om rationaliseringsproblemen.

Med hänsyn till vad jag här anfört anser jag, att de föreslagna fortbildningskurserna
snarast böra komma till stånd. Visserligen kan sägas, att det
icke ännu kan bedömas, vilka lösningar statsmakterna komma att välja för
problemen. Det är givetvis också en nackdel, att de kurser, som anordnas
i början av nästa år, icke kunna draga fördel av jordbrukskommitténs sammanfattning
av de utförda utredningarna. Men redan nu föreligger ett för
kurserna användbart utredningsmaterial av en sådan omfattning, att det väl
låter sig göra att giva en ingående bild av de avgörande bristerna i jordbrukets
och skogsbrukets produktionsbetingelser. Av materialet torde också
med tillräcklig tydlighet framgå enligt vilka huvudlinjer problemens lösning
torde vara att finna. Örn man härtill lägger angelägenheten av att vederbörande
snarast bliva informerade i rationaliseringsfrågan för att sätta

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

deni i stånd att redan nu inrikta förbättringsverksamheten på ett ändamålsenligt
sätt och få möjligheter att kunna effektivt medverka till den framtida
verksamhetens utformning, torde det vara uppenbart, att det är ändamålsenligt
att snarast igångsätta här ifrågasatta fortbildningskurser.

Deltagarna i fortbildningskurserna höra bestå av befattningshavare i hushållningssällskap,
egnahemsorgan, skogsvårdsstyrelser och lantmäteri- och
lantbruksingenjörsorganisationerna. Dessutom torde det vara lämpligt att
möjlighet beredes andra statsorgan och enskilda organisationer, som kunna
tänkas företräda ett intresse på förevarande område, att sända representanter
eller anställda till kurserna. Det erforderliga antalet kurser torde kunna
anordnas under loppet av år 1946.

Ifrågavarande kurser böra ha till syfte att giva deltagarna en orientering
rörande de brister, som vidlåda företag i jordbruket och skogsbruket samt de
behov, som förefinnas av förbättringsåtgärder av skilda slag. Härjämte synas
de allmänekonomiska förutsättningarna för rationaliseringsfrågornas lösning
liksom sambandet mellan jordbrukets utvecklingsmöjligheter och övriga näringsgrenar
kunna upptagas till behandling. Utformningen av programmet
för dessa fortbildningskurser torde senare få fastställas i samband med bestämmandet
av den närmare tidpunkten för kurserna. Anslagsbehovet för
kursernas anordnande för innevarande budgetår torde kunna uppskattas till
i runt tal 75 000 kronor, vilket belopp under anslagstiteln Fortbildningskurser
rörande jordbrukets rationalisering m. m. torde böra anvisas såsom ett
reservationsanslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter rörande
anslagets disposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Fortbildningskurser rörande jordbrukets rationalisering
m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1945/46 anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 75 000.

N. Diverse.

[5.] 9 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. Till täckning
av planeringskostnader ha å tilläggsstat II för budgetåren 1943/44 och 1944/
45 under nionde huvudtiteln anvisats sammanlagt 2 675 000 kronor. Av dessa
anslagsmedel återstå för närvarande odisponerade i runt tal 300 000 kronor.
Så gott som samtliga här förevarande planeringsarbeten falla inom lantbruksstyrelsen,
egnahemsstyrelsens och skogsstyrelsens verksamhetsområden.
Lantbruksstyrelsen har beräknat, att för dess planeringsverksamhet
under innevarande budgetår skulle utöver redan anvisade medel erfordras
790 000 kronor. Egnahemsstyrelsen och skogsstyrelsen ha uppskattat sina

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

kostnader för planeringsändamål under samma tid till 400 000 kronor respektive
170 000 kronor. Egnahemsstyrelsens beräkning bygger på den förutsättningen,
att en viss tillfällig begränsning skulle kunna företagas i dess
planläggningsverksamhet. Sammanlagt skulle sålunda kostnaderna för planering
av allmänna arbeten inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
under innevarande budgetår kunna uppskattas till i runt tal 1 360 000
kronor. Med hänsyn till den disponibla behållningen av tidigare anvisade anslag
torde en medelsanvisning å i runt tal 1 100 000 kronor erfordras. Med
hänvisning till de principer för finansiering av planeringskostnader, vilka angivits
av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang, bör för dessa
utgifter upptagas ett särskilt anslag under nionde huvudtiteln på tilläggsstat
till löpande riksstat.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 1 100 000.

[6.] 17. Bidrag till täckande av viss kursförlust. I skrivelse den 18 september
1945 har domänstyrelsen — under framhållande av att styrelsen efter
överläggningar med vissa av statsrådets ledamöter ansett sig böra förskottera
Torne—Muonio gränsälvars flottningsförening ett belopp av lil 500 kronor
för täckande av vissa kursförluster på grund av finska valutans depreciering
— hemställt om anvisande av ett anslag å nämnda belopp såsom ersättning
för styrelsens ifrågavarande utgift. Styrelsen har i samband härmed överlämnat
två i ämnet upprättade promemorior.

Ur dessa må här återgivas följande.

Förhållandena mellan trafikanterna i ifrågavarande älvar regleras genom
en deklaration mellan Ryssland och Sverige av den 20 juni/3 juli 1917 jämte
ett för flottningsföreningen upprättat reglemente den 10 januari 1939.

Enär det förekommer både finska och svenska intressenter i flottningsföreningen
och denna arbetar på båda sidor om gränsen måste föreningen disponera
både svensk och finsk valuta. Såsom framgår av flottningsföreningens
förvaltningsberättelse år 1945 har på grund av krigsförhållandena i Finland
under år 1944 finsk arbetskraft ej kunnat tagas i anspråk i avsedd omfattning,
varför flottningsarbetet till stor del måste utföras med svensk arbetskraft.
Kostnaderna ha till huvudsaklig del måst bestridas med svensk valuta.
Då de av de finska intressenterna inbetalade förlagen verkställts i finsk valuta,
som på grund av rådande valutaförhållanden ej kunnat överföras till svenska
kronor, har flottningsföreningen under år 1944 erhållit ett betydande överskott
av finsk valuta, som vid räkenskapsårets slut den 30 november 1944
utgjorde cirka 6 100 000 finska mark, vilket enligt Sveriges riksbanks avistakurs
nämnda dag skulle motsvara cirka 520 000 kronor. För att erhålla tillräcklig
mängd svensk valuta för bestridande av flottningskostnaden var
föreningen tvungen att utöver de från svenska intressenterna influtna förlagsmedlen
upptaga lån i svenska kronor. Med hänsyn till den finska valu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

tans devalvering den 31 maj 1945 från 11,71 till 20,50 finska mark per svensk
krona skulle, därest tillgodohavandet i finska mark omräknades till svenska
kronor efter nuvarande kurs, föreningen åsamkas en kursförlust av cirka
223 000 kronor. Den anmälda flottningsmängden för år 1945 utgör 6 000 000
kubikfot och kursförlusten skulle sålunda utgöra cirka 3,7 öre per flottningskubikfot.

En sådan kostnadsökning skulle säkerligen få ödesdigra konsekvenser för
sysselsättningsmöjligheterna i Torneälven. Det omedelbara resultatet skulle
bliva att avverkningarna för lång tid framåt såväl å finsk som svensk sida
skulle inställas. Detta måste medföra för Tornedalens redan tidigare hårt
drabbade befolkning mycket svåra följder, såsom arbetslöshet och minskade
inkomster från försäljning av skogsprodukter. Därjämte skulle de industrier
som äro beroende av råvara från distriktet nödgas inskränka driften,
vilket skulle leda till arbetslöshet även inom träförädlingsindustrien. Även
bränsleförsörjningen skulle äventyras. En ytterligare följdverkning skulle
dessutom bliva minskade skatteinkomster för de berörda kommunerna.

I detta sammanhang må beträffande den arbetskvantitet det flottade virket
i Torneälven representerar bär anföras, att nämnda kvantitet de sista fem
åren, som dock i mycket hög grad influerats av krigstillståndet i Finland, i
medeltal uppgått till på svenska sidan 5 203 000 kubikfot och på finska sidan
5 915 000 kubikfot med variationer på svenska sidan mellan lägst 4 197 000
och högst 6 249 000 kubikfot och på finska sidan mellan 3 525 000 kubikfot till
9 143 000 kubikfot. Detta representerar i flottningskostnader, d. v. s. rena
arbetskostnader, totalt cirka 800 000 kronor per år, balanserande mellan
lägst 335 000 och högst 1 064 000 kronor. Avverknings-, tumnings- m. fl.
kostnader utgöra enbart för det svenska virket cirka 1 250 000 kronor per år.

Det må vidare framhållas att det utsorterade svenska virkets värde representerar
i runt tal fritt utsorterat cirka 3 000 000 kronor per år.

Med hänsyn till den betydelse för det allmänna, som flottningen i Torneälven
sålunda har, och till den situation som flottningsföreningen genom ovan
berörda förhållanden iråkat, synes det nu nödvändigt att statsmakterna i Finland
och Sverige vidtaga snabba åtgärder. Efter prövning av olika alternativ
framstår såsom den enda möjliga lösningen av problemet att statsmakterna
i Finland och Sverige lämna bidrag till flottningsföreningen för
täckande av den kursförlust som föreningen lidit på så sätt, alt de svenska
myndigheterna bidraga med 111 500 kronor och de finska myndigheterna
med en virkesmängd som efter försäljning i Sverige inbringar ett lika stort
belopp. Den vid försäljningen erhållna svenska valutan skulle därefter överlämnas
som bidrag till flottningsföreningen. Till grund för beräkningen av
respektive länders andelar har lagts den normala tillsläppningen, som utgör
cirka 50 procent från vardera landet.

I sin skrivelse har domänstyrelsen uppgivit, att av ifrågavarande kursförlust
å 223 000 kronor hälften numera täckts genom bidrag från Finlands
folkförsörjningsministerium.

Såsom av det ovan anförda framgår bär flottningsföreningen genom den Departementsfinska
valutans devalvering den 31 maj 1945 åsamkats en kursförlust å sina che-!mfinska
tillgodohavanden, vilken förlust uppskattats till cirka 223 000 kronor.

Enligt vad utredningen i ärendet giver vid banden skulle, därest föreningen
icke erhölle bistånd med täckandet av nämnda förlust, allvarliga svårigheter
uppstå för föreningen att fortsätta sin verksamhet. Med hänsyn till dc följ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

der en inskränkning i denna verksamhet skulle få bland amiat för arbetsförhållandena
i Tornedalen samt i betraktande av vad i övrigt i ärendet upplysts
anser jag mig böra förorda, att ett belopp av lil 500 kronor må av
statsmedel ställas till förfogande för täckande av ifrågavarande förlust. Då
det synes angeläget att förlusten regleras snarast möjligt, torde ett obetecknat
anslag av nämnda storlek böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår. Anslaget synes böra benämnas Bidrag till täckande av
viss kursförlust. Det torde få ankomma å Kungl. Maj:t att meddela närmare
föreskrifter för anslagets disposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till täckande av viss kursförlust å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
ett anslag av .......................... kronor lil 500.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Benno Gårdsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Bilaga 9.

Egentliga statsutgifter.

Tionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Erigsson, Mossberg.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, anmäler under handelsdepartementets
handläggning hörande ärende angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid
följande.

F. Diverse.

[1.] 8. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag.
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med 125 000 kronor.
Vid ingången av budgetåret förefanns å anslaget endast en mindre reservation
av i runt tal 5 900 kronor. Sammanlagt stå alltså omkring 131 000
kronor till förfogande för ändamålet under löpande budgetår. Belastningen
å anslaget under budgetåret 1944/45 utgjorde i runt tal 141 600 kronor.

Bland de större utredningar, som voro i verksamhet under föregående budgetår,
må nämnas försäkringsutredningen, elkraftutredningen, 1943 års sjöbefälssakkunniga
och tjänstepensionsutredningen. Samtliga dessa utredningar
torde komma att fortsätta sitt arbete under större delen av innevarande budgetår.
Därjämte lia nya utredningar börjat sin verksamhet under löpande
budgetår, däribland utredningen rörande möjligheterna att främja hantverkets
och småindustriens utveckling. De sålunda nämnda utredningarna ha
under det nu löpande budgetårets första kvartal dragit en kostnad av i runt
tal 62 000 kronor, alltså i det närmaste hälften av det för budgetåret disponibla
beloppet. Emellertid bar riksdagen under vårsessionen hemställt örn åtskilliga
omfattande utredningar, vilka falla inom handelsdepartementets verksamhetsområde.
Bland dessa märkas utredningar rörande möjligheterna för

Kungl. Maj.ts proposition nr 33U.

en metallurgisk storindustri i Norrbotten, rörande de svenska gat- och kantstensindustrierna,
rörande skoindustriens organisation m. m. samt rörande
centralisering och rationalisering av försäkringsväsendet m. m. Jag har för
avsikt att inom kort hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för
dessa utredningsuppgifter.

Det sålunda angivna utredningsprogrammet kan icke fullföljas utan att
kommittéanslaget förstärkes. En överslagsberäkning angående medelsbehovet
har givit vid handen, att utgifterna för budgetåret kunna uppskattas till
omkring 250 000 kronor. På grund härav torde det nuvarande anslaget böra
förstärkas med 125 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
reservationsanslag av....................kronor 125 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
B. G. Gilmark.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Bilaga 10.

Egentliga statsutgifter.

Elfte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, anmäler härefter
under elfte huvudtiteln hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.

D. Diverse.

[1.] 3 a. Ersättning för förfogande över vissa fartyg. Genom beslut den 18
oktober 1940 förordnade Kungl. Maj :t med stöd av 4 § allmänna förfogandelagen,
att nio närmare angivna norska ångfartyg, liggande i Göteborgs och
Malmö hamnar, skulle tills vidare, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade,
upplåtas till kronan. Tillika föreskrev Kungl. Majit, att fartygen
under tiden för förfogandet skulle behandlas såsom svenska fartyg, varjämte
Kungl. Majit uppdrog åt statens trafikkommission att under samma tid omhänderhava
fartygen samt meddela närmare föreskrifter angående användningen
av desamma. Slutligen förklarade Kungl. Majit sig vilja framdeles på
framställning av trafikkommissionen meddela beslut angående bestridandet
av kostnaderna i anledning av förfogandet.

Kungl. Majit ställde sedermera enligt särskilda beslut sammanlagt 1 050 000
kronor till trafikkommissionens förfogande såsom driftkapital för ifrågavarande
fartyg. Medel till detta ändamål anvisades av riksdagen under fonden
för förlag till statsverket.

Sedan det därjämte visat sig, att medel erfordrades för att bestrida engångskostnader
för iståndsättande och utrustning av vissa av fartygen samt för
löpande kostnader för underhåll av fartygens förutvarande besättningar, an Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334. 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

visade 1941 och 1943 års riksdagar, efter förslag av Kungl. Maj:t, under elfte
huvudtiteln till Särskilda omkostnader för vissa fartyg förslagsanslag å tillhopa
1 071 000 kronor. Det av 1943 års riksdag beviljade anslaget, som anvisades
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, uppgick till 150 000
kronor och avsåg att täcka kostnaderna för de norska besättningarna under
budgetåret 1942/43. Sedermera anvisade 1944 års riksdag å tilläggssstat II
till riksstaten för budgetåret 1943/44 till Särskilda omkostnader för vissa
fartyg ett reservationsanslag med ett formellt belopp av 100 kronor. Genom
beslut den 25 februari 1944 anbefallde Kungl. Majit trafikkommissionen att
tillgodoföra detta anslag de medel, som norska staten inbetalat eller kunde
komma att inbetala i anledning av utgifter, som bestritts av kommissionen för
reparation och iståndsättande av de till kronan upplåtna norska fartygen.
Kungl. Majit föreskrev tillika, att kostnaderna för de norska besättningarna
skulle tills vidare, räknat från och med den 1 juli 1943, bestridas från ifrågavarande
anslag.

Sedan överenskommelser träffats med norska vederbörande angående ersättning
i anledning av förfogandet i vad avsåg åtta av de nio rekvirerade
fartygen har riksdagen till bestridande av de å tiden intill den 31 december
1944 belöpande ersättningarna anvisat tillhopa 14 565 000 kronor, därav å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett förslagsanslag av
1 655 000 kronor. Av de åtta fartygen har sedermera ett förlist.

Genom beslut den 14 september 1944 förklarade Kungl. Majit, att Kungl.
Majits genom beslutet den 18 oktober 1940 meddelade förordnande örn upplåtelse
till kronan av däri angivna norska fartyg skulle upphöra att gälla
den 15 oktober 1944, varjämte Kungl. Majit uppdrog åt trafikkommissionen
att å kronans vägnar till sistnämnda dag uppsäga överenskommelserna om
ersättning för förfogandet över de sju fartyg, i fråga örn vilka överenskommelser
då förelågo.

Sedermera har Kungl. Majit den 6 oktober 1944 bemyndigat trafikkommissionen
att dels beträffande det fartyg, varom överenskommelse örn ersättning
tidigare icke träffats, underteckna sådan överenskommelse, dels i anslutning
därtill till den 21 oktober 1944 eller så snart därefter som förhållandena
det medgåve, uppsäga överenskommelsen, dels ock av medel,
som tidigare ställts till förfogande för bestridande av kostnaderna för de
övriga norska fartygen i anledning av förfogandet, utbetala ersättning enligt
överenskommelsen för tiden intill dess fartyget återlämnades.

Kungl. Majit har därefter — sedan trafikkommissionen anmält, att ifrågavarande
fartyg måst undergå vissa reparationer och besiktningar innan desamma
kunnat återlämnas i det skick, som angivits i de rörande fartygen
träffade överenskommelserna om ersättning för förfogandet, samt att kostnaderna
härför beräknades uppgå till omkring 615 000 kronor — genom beslut
den 1 juni 1945 bemyndigat kommissionen att för bestridande av dessa kostnader
få disponera förefintliga behållningar å förenämnda å tilläggsstat för
budgetåret 1943/44, respektive 1944/45 anvisade anslag till Särskilda omkostnader
för vissa fartyg och till Ersättning för förfogande över vissa fartyg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

I skrivelse den 27 september 1945 har trafikkommissionen anfört, att det
numera visat sig, att kostnaderna i samband med återställandet av fartygen
uppginge till större belopp än vad kommissionen tidigare haft anledning att
räkna med samt att de å anslagen kvarstående medlen icke helt täckte kostnaderna
i fråga. Sålunda funnos å anslagen den 1 juli 1945 disponibla 188 355
kronor 28 öre. Under innevarande budgetår hade anslagen genom verkställda
inbetalningar ökat till 246 245 kronor 7 öre. Härav hade emellertid under
budgetåret utbetalats sammanlagt 221 045 kronor 73 öre, varför behållningen
uppginge till 25 199 kronor 34 öre. För likvidering av ytterligare kostnader
beräknades åtgå i runt tal 275 000 kronor. På grund härav har kommissionen
hemställt, att ytterligare 250 000 kronor måtte anvisas för bestridande av
kommissionens utgifter för ifrågavarande ändamål.

Av en av trafikkommissionen därefter ingiven promemoria framgår, att de
ytterligare kostnader, varmed kommissionen räknat, avse vissa utgifter för
fartygens drift och reparationer om i runt tal 114 000 kronor samt i övrigt en
ej reglerad ersättning till norska legationen på grund av sämre positioner för
vissa fartyg, vilket medfört ökade kostnader för återställandet, ävensom ytterligare
kostnader för felande inventarier och förnödenheter vid fartygens återlämnande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de medel som hittills anvisats Departementsför
att bestrida kostnaderna för förfogandet över ifrågavarande fartyg visat eÄ^e“''
sig icke förslå för ändamålet. På sätt trafikkommissionen hemställt synes
ytterligare medel därför böra anvisas. Enligt vad jag inhämtat komma några
utgifter i anledning av förfogandet utöver dem, för vilkas täckande medel nu
begärts, icke att uppstå. Då det sålunda nu gäller att slutligen reglera statens
utgifter i anledning av förfogandet, synes det lämpligt att medel anvisas
under endast ett anslag, oaktat kostnaderna enligt tidigare gjord uppdelning
bort med hänsyn till sin natur bestridas från skilda anslag. Jag förordar alltså
anvisande av endast ett anslag, vilket lämpligen bör benämnas Ersättning
för förfogande över vissa fartyg. Storleken av anslaget torde i enlighet med
trafikkomissionens hemställan bestämmas till 250 000 kronor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Ersättning för förfogande över vissa fartyg å tilltilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1945/46 ''anvisa ett anslag av ............ kronor 250 000.

[2.] 3 b. Åtgärder för utökning av vinterproduktionen av tegel, reservationsanslag.
I syfte att under vintern 1942/43 åstadkomma en för den avsedda
bostadsbyggnadsverksamheten under angivna tid erforderlig ökning av
tegelproduktionen i landet ställde Kungl. Maj:t genom beslut den 13 november
1942 ett belopp av 125 000 kronor till förfogande för statens byggnadslånebyrå
att av byrån användas till ersättningar åt sådana tegelbruk, som

Kunni. Maj.ts proposition nr 33A.

i normala fall bedreve tillverkning endast under den varmare årstiden men
som förklarade sig villiga bedriva produktion även under vintern. Ersättningen
avsågs skola utgå för ökade bränslekostnader, förluster på sönderfruset
tegel m. m. med sammanlagt 10 kronor för 1 000 tegel. Angivna belopp
å 125 000 kronor anvisades från det å förskottsstat för 1''örsvarsväsendet för
budgetåret 1942/43 under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till Allmänna
utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder. Beloppet har sedermera
täckts genom ett av riksdagen beviljat anslag å motsvarande belopp.

I skrivelse den 4 oktober 1944 anmälde statens industrikommission, att en
ökning av den beräknade produktionen av tegel under vintern 1944/45 vore
erforderlig för att tillgodose behovet av tegel för byggnadsarbeten under angivna
tid men att en ökad produktion under vintern vore förenad med vissa
merkostnader. Kommissionen hemställde i anledning härav, att ett belopp av
400 000 kronor måtte ställas till kommissionens förfogande för att enligt
grunder, som tillämpades för stödet åt tegeltillverkningen under vintern 1942/
43, användas för en utökning av tegelproduktionen under vintern 1944/45.
Genom beslut den 13 oktober 1944 ställde Kungl. Maj:t det av industrikommissionen
begärda beloppet till kommissionens förfogande att användas för
ifrågavarande ändamål. Beloppet anvisades från det för budgetåret 1944/45
uppförda förskottsanslaget till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder och har sedermera täckts genom ett av riksdagen beviljat
anslag.

I skrivelse den 26 september 1945 har industrikommissionen anfört, att
stödet åt tegeltillverkningen under vintern 1944/45 medfört, att omkring 32
miljoner tegel tillverkats utöver den normala produktionen och att därigenom
byggnadsverksamheten under samma vinter i stort sett kunnat upprätthållas.
Under år 1945 hade till den 1 september levererats över 260 miljoner
murtegel och det kunde förväntas att tillverkningen, som år 1944 uppgått till
omkring 400 miljoner sten, komme att öka under 1945. Trots detta kunde
man dock befara betydande svårigheter i början av 1946, enär tegelbruken
icke beräknades ha några större kvantiteter i lager vid 1945 års slut och flertalet
bruk komme att återupptaga driften först under våren 1946.

För undvikande av ett betydligt försämrat försörjningsläge syntes det därför
nödvändigt, har kommissionen vidare framhållit, att silka åstadkomma
en ökning i produktionen av tegel ävensom av därmed jämförlig byggnadssten
utöver normal tillverkning jämväl under kommande vinter. En undersökning
av möjligheterna härutinnan hade givit vid handen, att tegelfabrikantema
vore villiga till en dylik produktionsökning under samma förutsättningar
som tidigare gällt, d. v. s. att särskild gottgörelse lämnades enligt tidigare
grunder och att erforderligt bränsle ställdes till förfogande. En dylik
merproduktion kunde beräknas komma att uppgå till omkring 30 miljoner
tegel. Bränslekommissionen hade efter samråd medgivit, att det bränsle som
ansetts erforderligt för merproduktionen skulle kunna tillhandahållas.

På grund av vad sålunda anförts har industrikommissionen hemställt, att
ett belopp av 400 000 kronor måtte ställas till kommissionens förfogande för

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 A.

att enligt i huvudsak samma grunder som tillämpats för stödet åt tegeltillverkningen
under vintern 1944/45 användas för en ökning av produktionen
av tegel och därmed jämförlig byggnadssten under vintern 1945/46.

Av den av industrikommissionen lämnade redogörelsen för försörjningsläget
i fråga om murtegel framgår, att en brist på sådant tegel kan befaras
uppstå under den stundande vintern om ej särskilda åtgärder vidtagas för
en ökning av produktionen. Med hänsyn till vikten av att byggnadsproduktionen
icke på grund av brist på tegel minskas, synes det nödvändigt att söka
befrämja en ökad produktion av murtegel. Jag är därför beredd att biträda
kommissionens förslag, att viss ersättning för ökade bränslekostnader och för
förluster på sönderfruset tegel m. m. lämnas sådana tegelbruk, som i normala
fall bedriva tillverkning endast under sommaren men som förklara sig
villiga att uppehålla produktionen även under vintern. Ersättning synes böra
utgå enligt i huvudsak de grunder som tillämpades under vintern 1944/45.

Industrikommissionen har angivit medelsbehovet till samma belopp som
anvisades föregående år eller 400 000 kronor. Då merproduktionen av tegel
i vinter beräknas bliva av ungefär samma storlek som under vintern 1944/45
synes anledning icke föreligga att frångå kommissionens kostnadsberäkning.

Jag förordar sålunda, att 400 000 kronor anvisas för ifrågavarande ändamål.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Åtgärder för utökning av vinter produktionen av tegel
å tilläggsstat I till riksstaten för hudgetåret 1945/46 anvisa
ett reservationsanslag av.............. kronor 400 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majestät Konungen bifalla.

Departement.!■
chefen.

Ur protokollet:
Curt Nordwall.

i''.u ■ ,5-

f : •* •

^ o;;, i;-.? •'' ?; ''linnid

. joi ;•:[ Hr?

viri v: *& •.;!.•*» hc> -•
r>.--rN''.’'' pt■»?, •

*>’ • ii ) r.V ''ditt

i '':\rÅl

’mr. { •''

'',ft*r* ftu:/. ;4vh*.*

;.f< •''!*/: r.

■lil p?v!''r

'' i; •;;; f; .•

- j , r*>
-IVr f,

■ . 1 V- v.\\)

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Bilaga 11.

Kapitalinvesteringar.

Justitiedepartementet.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms
slott den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler härefter
under justitiedepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvestering
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför
därvid följande.

Statens affärsverksfonder.

E. Domänverket.

[1.] a. Förvärv av fångkolonier. I särskild proposition har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om
verkställighet av frihetsstraff m. m. som avses skola träda i kraft den 1 juli
1946. Förslaget grundar sig i allt väsentligt på ett av strafflagberedningen
den 14 november 1944 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1944: 50). Ett särskilt
avsnitt av detta betänkande har ägnats åt en redogörelse för beredningens
förslag till den framtida organisationen av fångvårdens anstaltsväsende.
Enligt detta förslag skola nio av de nuvarande fångvårdsanstalten^
nedläggas, nämligen straffängelset i Gävle samt kronohäktena i Linköping,
Jönköping, Västervik, Karlskrona, örebro, Falun, Sundsvall och Luleå. Beredningen
har därjämte ansett, att rannsakningshäktet i Hudiksvall bör nedläggas,
men funnit denna byggnad böra tillsvidare användas, då densamma
nyligen renoverats. Vidare har beredningen uttalat sig för att centralfängelset
å Långholmen nedlägges vid en tidpunkt då det kan befinnas ekonomiskt
fördelaktigt att avyttra tomtområdet. I dess ställe borde i Stockholm eller
Stockholmstrakten uppföras en ny fångvårdsanstalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Anstalterna i Linköping, Västervik, Hudiksvall och Sundsvall skola enligt
förslaget icke ersättas med nya anstalter. I stället för de nedlagda anstalterna
i Jönköping, Karlskrona, Örebro, Falun, Gävle och Luleå föreslår beredningen
uppförande i eller i närheten av nämnda städer av nya anstalter av
en typ, som väsentligt skiljer sig från den nuvarande fängelsetypen. Preliminära
ritningar till den nya anstaltstypen ha vidfogats betänkandet. Fångvårdsstyrelsens
biträde i byggnadsärenden, arkitekten Gustaf Birch-Lindgren,
som uppgjort ritningarna, har approximativt uppskattat kostnaden för
varje sådan nybyggd anstalt till 900 000 å 1 000 000 kronor. Häri ingår kostnaden
för uppförande av erforderliga tjänstebostäder, men däremot icke
kostnaden för markförvärv eller för uppförande av eventuella jordbruksbyggnader,
växthus o. dyl.

Beträffande anstalter för kvinnliga fångar har beredningen föreslagit, att
det nuvarande kvinnofängelset i Växjö skall tagas i anspråk för manliga
fångar samt att i stället skall uppföras ett nytt kvinnofängelse i Växjötrakten.
Kostnaden för denna nya anstalt har av arkitekten Birch-Lindgren uppskattats
till 600 000 kronor.

Kostnaden för uppförande av en ny anstalt i Stockholmstrakten, avsedd
att ersätta centralfängelset å Långholmen, har beredningen, med ledning av
de kostnadsberäkningar, som på sin tid gjordes före uppförandet av vårdanstalten
å Hall, uppskattat till 3 330 000 kronor. Häri ingår kostnaden för
erforderliga tjänstebostäder.

Totalkostnaderna för uppförandet av nya anstalter efter en reform av
sti-affverkställigheten i enlighet med beredningens förslag skulle alltså utgöra
(6 000 000 + 600 000 + 3 330 000) 9 930 000 kronor. Detta belopp motsvaras
enligt betänkandet av vissa kreditposter, nämligen de belopp, som
kunna beräknas inflyta vid försäljning av tomterna till de fängelser, som
enligt förslaget skola nedläggas. Den sammanlagda försäljningssumman för
ifrågavarande tomtområden har beredningen uppskattat till 6 000 000 kronor,
därvid tomtvärdena beräknats med ledning av uppgifter som under hand erhållits
från statens byggnadslånebyrå. Beredningen har uttalat den förmodan,
att de angivna försäljningsvärdena vore lägre, i vissa fall avsevärt lägre
än vad som i verkligheten kunde utvinnas genom en försäljning av tomterna
vid lämplig tidpunkt.

Fångvårdens platsbehov efter genomförandet av en sträffverkställighetsreform
i enlighet med vad beredningen föreslagit har beredningen i övrigt
ansett böra fyllas genom en utbyggnad av det kolonisystem som för närvarande
finnes. Enligt förslaget skall antalet fångkolonier, som för närvarande
utgör nio, ökas till 22, företrädesvis därigenom att fångvården förvärvar eller
arrenderar lämpliga lantgårdar. Kolonierna skulle, enligt vad beredningen
anfört, vara avsedda för 20—30 intagna, som företrädesvis skulle sysselsättas
med jordbruk, trädgårdsskötsel, skogshuggning, torvupptagning, torrläggningsföretag,
nyodling, markröjning, dikesgrävning, vägarbete, skogsplantering,
enklare hantverk samt grov- och gårdssnickeri. Vissa kolonier kunde
inrättas huvudsakligen för hantverksdrift. Beredningen har vidare ansett,

Kungl. Mcij:ts proposition nr 334.

att — särskilt vid krisartade stegringar i fångantalet — en del av fångvårdsklientelet
skulle kunna omhändertagas i provisoriska förläggningar, lik
nande dem som arbetsmarknadskommissionen de sista åren anordnat för
tjänstepliktiga skogsarbetare. Det må anmärkas, att sedan någon tid tillbaka
en till straffängelset i Karlstad ansluten koloni, anordnad såsom en dylik
förläggning, varit i bruk i Stöpsjön i Värmland.

Några kostnadsberäkningar i fråga örn anskaffande av de nya kolonierna
har beredningen icke framlagt. Beredningen har härutinnan anfört, att bebyggelsen
på tomten och tomtens storlek kornrne att variera från fall till fall
samt att det vidare stundom kunde vara förmånligare att arrendera en egendom
än att inköpa densamma. Såsom exempel har beredningen nämnt, att den
av fångvården nyligen förvärvade kolonien Lockerud i Skaraborgs län med
plats för 20 intagna inköpts för 75 500 kronor samt att arrendeavgifterna för
de nuvarande kolonierna Ödevata (25 platser), Mäshult (25 platser) och Åby i
Sorunda socken (18 platser) utginge med resp. 8 000, 4 500 och 2 750 kronor,
därvid i förstnämnda båda belopp inginge ersättning för nyttjande av-anstalts-
och jordbruksinventarier.

För att de äldre fångvårdsanstalten som enligt beredningens förslag skola
bibehållas, skola fylla de krav, som de föreslagna nya verkställighetsformerna
ställa, har beredningen föreslagit åtskilliga moderniseringsarbeten, såsom
upphuggning av cellfönstren till normal storlek, anskaffande av arbetslokaler
genom inredande av verkstadslokaler och särskilda arbetsrum för fångar,
som skola arbeta i enrum eller tillsammans med endast en eller två andra
fångar m. m. Beredningen har vidare ansett, att gymnastiklokaler och idrottsplaner
böra anskaffas till anstalterna i den mån så kan ske.

I betänkandet återfinnes en specificerad uppskattning av kostnaden för de
sålunda ifrågasatta omändringsarbetena (s. 326 ff). Uppskattningen har
verkställts av arkitekten Birch-Lindgren. Beredningen har betonat, att icke
samtliga de redovisade kostnaderna föranledas av den föreslagna verkställighetsreformen,
i det att i beräkningen upptagits några betydande utgiftsposter
för byggnadsföretag som oberoende av reformen vore ofrånkomliga.
Vidare har beredningen förklarat, att i uppskattningen medtagits utgifter
för upphuggning av cellfönster och i viss utsträckning andra moderniseringsarbeten,
vilka normalt åvilade fångvården såsom ett led i de årliga byggnads-
och reparationsarbetena. Rörande grunderna för beräkningarna har
beredningen förklarat, att vissa kostnader beräknats med utgångspunkt från
att arbetet skulle utföras med fångarbetskraft.

Totalsumman av de enligt beredningen erforderliga arbetena uppgår till
750 000 kronor. Häri ingår icke kostnaden för uppförande av gymnastiklokaler
vid vissa anstalter, av beredningen uppskattad till 840 000 kronor, då
beredningen ansett dessa gymnastiklokaler böra komma till utförande successivt.

Vad angår kostnaderna i övrigt för genomförande av beredningens förslag
till en verkställighetsreform kan anmärkas, att beredningen förutsatt att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

vissa hänseenden ökade anslag skulle ställas till fångvårdsstyrelsens förfogande,
bl. a. för utökning av fångvårdsstyrelsen och skyddskonsulentorganisationen
samt såsom en följd av vissa förskjutningar i fråga om lönegradsplaceringar
inom fångvårdsstaten. Beredningen har vidare ansett, att de intagnas
arbetspremier borde höjas, varigenom skulle uppkomma en beräknad
årlig merkostnad å 350 000 kronor. Beträffande de närmare detaljerna i
dessa hänseenden tillåter jag mig hänvisa till betänkandet.

I anledning av de kostnadsberäkningar för den föreslagna reformens genomförande
beredningen sålunda framlagt ha fångvårdsstyrelsen och statskontoret
i sina yttranden över beredningens betänkande gjort vissa uttalanden.
Fångvårdsstyrelsen har anmärkt, att till den nettokostnad för anskaffande
av nya anstalter beredningen beräknat måste läggas utgifterna för
tomter till de nya anstalterna. Byte av tomtmark kunde eventuellt äga rum,
därest myndigheterna i vederbörande stad vore intresserade av att få utnyttja
den nuvarande fängelsetomten. Därest annan kronan tillhörig mark icke
kunde disponeras, bleve köp nödvändigt. I samtliga alternativ — byte, köp
eller utnyttjande av annan kronan tillhörig mark — uppstode kostnader, vilka
ökade utgifterna eller minskade de beräknade inkomsterna. Styrelsen har
vidare påpekat, att kostnaden för jordbruksbyggnader för de nya öppna anstalterna,
till vilka kostnader beredningen ej tagit någon hänsyn, sammanlagt
måste komma att uppgå till ett ganska avsevärt belopp. Beträffande
beredningens uttalanden angående kostnaderna i övrigt för reformens genomförande
har fångvårdsstyrelsen ansett, att kostnaderna komme att bliva högre
än beredningen syntes lia förutsatt, bl. a. därför att en personalökning med
minst 15 procent syntes ofrånkomlig. Styrelsen ansåge det svårt, för att ej
säga omöjligt, att angiva medelsbehovet vid ikraftträdandet av reformen. Enligt
styrelsens mening borde man som en konsekvens av reformen räkna
med att maximeringen av flera anslagsposter upphävdes.

Statskontoret har erinrat, att enligt beredningens uppgifter den sammanlagda
nettokostnaden för moderniseringar och nybyggnader skulle belöpa
sig till omkring 5 500 000 kronor jämte kostnader lör inrättande av kolonier,
anskaffande av tomtmark, uppförande av eventuella jordbruksbyggnader och
anordnande av växthus. Enligt av statskontoret gjorda beräkningar skulle
de årliga kostnaderna, uppskattade på grundval av beredningens förslag och
antaganden, komma att ökas med över 700 000 kronor. I verkligheten torde
emellertid enligt statskontorets mening kostnaderna bliva avsevärt högre.
Statskontoret hade svårt att föreställa sig att icke de av beredningen föreslagna
ändringarna i fråga örn fångbehandlingen skulle kräva en betydande ökning
av den hittills vid normal beläggning å anstalterna sysselsatta bevaknings-
och arbetsledarpersonalen. Sammanfattningsvis har statskontoret —
som även från mera principiella utgångspunkter ställt sig avvisande till beredningens
förslag — uttalat, att kostnaderna för den föreslagna reformen
vore av sådan storleksordning och de i betänkandet angivna fördelarna av så
begränsad räckvidd, att det måste möta betänkligheter att i avbidan på resultatet
av straffsystemsutredningen genomföra förslaget i dess helhet. En -

Kunni. Maj:ts proposition nr 334.

ligt ämbetsverkets mening borde man i stället för närvarande stanna vid en
partiell reform och därvid lämna den nuvarande anstaltsorganisationen i
stort sett orubbad.

Det förslag till ändrad lagstiftning i fråga om verkställigheten av frihets- Departementstraff
och frihetsberövande straffrättsliga skyddsåtgärder som nu förelagts
riksdagen till antagande förutsätter för sitt genomförande en viss omläggning
av fångvårdens nuvarande anstaltsväsende. Enligt förslaget skall cellstraffet
i princip avskaffas till förmån för en vidgad gemensamhet mellan de intagna
under både arbetstid och fritid. I betydande utsträckning skall fångklientelet
omhändertagas för vård å öppna anstalter i stället för slutna sådana. Strafflagberedningen,
vars betänkande i ämnet i allt väsentligt ligger till grund för
förslaget, har i betänkandet utförligt redogjort för den omorganisation av
fångvårdens anstaltsväsende, som bleve en följd av den föreslagna reformen.
Därutinnan har beredningen förutsatt, att åtskilliga av de nuvarande fångvårdsanstalterna
skulle nedläggas samt ersättas av dels nyuppförda anstalter
av en typ, som väsentligt skiljer sig från den nu vanliga fängelsetypen, och
dels fångkolonier av samma slag, som i viss utsträckning ingår i den nuvarande
anstaltsorganisationen, varjämte beredningen ifrågasatt att i mindre omfattning
provisoriska förläggningar kunde tagas i anspråk för täckande av
fångvårdens utrymmesbehov.

Vid remiss till lagrådet av det inom justitiedepartementet upprättade förslaget
till ny verkställighetslagstiftning har jag uttalat min principiella anslutning
till den av beredningen föreslagna omorganisationen av fångvårdens anstaltsväsende.
Jag har emellertid tillika framhållit, att denna omorganisation
givetvis icke kan föreligga färdig till den 1 juli 1946, då den nya lagstiftningen
föreslagits skola träda i kraft, utan att under en övergångstid anstalterna finge
erhålla en mera provisorisk karaktär för att efter hand förbättras. Frågan
om uppförandet av nya anstalter för fångvårdens räkning förutsätter mera
ingående överväganden och undersökningar innan förslag härutinnan kunna
framläggas. Med hänsyn härtill låter det sig icke heller för närvarande avgöra
huru stora belopp som kunna erfordras för dylikt ändamål. Jag vill anmärka,
att de erfarenheter som göras under den nya lagstiftningens tillämpning givetvis
kunna komma att påverka såväl frågan örn behovet av nya anstalter
som dessa anstalters närmare utformning. I detta sammanhang vill jag också
påpeka, att det vid en blivande straffsystemsreform kan visa sig önskvärt att
specialanstalter för särskilda grupper av intagna anskaffas. Med hänsyn till
nu angivna förhållanden lärer en viss försiktighet vara påkallad i fråga örn
nybyggnadsverksamheten på förevarande område.

För den föreslagna verkställighetsreformens genomförande är det emellertid
nödvändigt att fångvårdens behov av öppet anstaltsutrymme tillgodoses
före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Såsom jag anfört vid lagrådsremissen
av förslaget till ny verkställighetslag synes detta böra ske genom anskaffande
av ett antal kolonier utöver de redan befintliga fångkolonierna.

Dessa senare äro — örn man bortser från den provisoriska förläggningen i

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Stensjön, där fångarna sysselsättas med vägarbete — samtliga lantgårdar
som förvärvats eller arrenderats för fångvårdens räkning. De å kolonierna
intagna sysselsättas med jordbruks- och skogsarbete, nyodlingsförelag och
enklare grov- och gårdssnickeri. I viss omfattning har de intagnas arbetskraft
utnyttjats vid reparations- och ombyggnadsarbeten som ansetts nödiga
för respektive egendomars användande såsom fångkolonier.

De ytterligare kolonier som nu erfordras synas böra anskaffas på liknande
sätt. Det torde kunna anförtros fångvårdsstyrelsen att göra de förberedande
undersökningar och föra de förhandlingar som erfordras för fångvårdens övertagande
av de egendomar som komma i fråga. Styrelsen synes därvid böra
beakta att, på sätt jag anfört vid framläggande av förslaget till verkställighetslag,
de nya kolonierna böra i större utsträckning än strafflagberedningen
tänkt sig förses med verkstäder. Det kan sålunda befinnas ändamålsenligt
att förvärva en mindre egendom, som lämpar sig för sådant ändamål, hellre
än en större jordbruksegendom. En ägovidd som är tillräcklig och lämpad
såsom fritidsområde för de intagna, bör emellertid städse tillhöra egendomen.
Särskild vikt bör fästas vid att å egendomen befintliga åbyggnader äro av
tillräcklig storlek för att utan betydande nybyggnadsarbeten medgiva omhändertagande
av ett tillräckligt antal fångar. Möjligheterna att bereda tjänstebostäder
åt personalen vid de nya anstalterna utan att nybyggnad för sådant
ändamål behöver tillgripas bör jämväl beaktas. Rörande belägenheten av de
nya anstalterna har jag tidigare anfört, att de böra vara belägna ej alltför
avlägset från Stockholm, Malmö, Göteborg och Härnösand för att i administrativt
hänseende kunna knytas till dåvarande centralfängelser.

Under förutsättning att det genomsnittliga platsantalet å kolonierna kommer
att uppgå till 30, torde sju nya kolonier böra finnas tillgängliga den 1
juli 1946. Det torde bliva nödvändigt att förvärva en del av dessa genom köp
av lämpliga egendomar. För ändamålet torde ett särskilt anslag böra anvisas
å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. Med hänsyn till frågans
läge synes önskvärt, att köpen skola kunna avslutas utan riksdagens prövning
i varje särskilt fall. För inköp bör emellertid fordras särskilt beslut av
Kungl. Majit.

I fråga om det erforderliga anslagets storlek må erinras, att fångvårdsstyrelsen,
såsom framgår av det följande, i samband med framställning örn förvärv
av koloniegendomar, närmast avsedda för förvarade och internerade,
räknat med en genomsnittlig köpeskilling av 75 000 kronor. Enahanda genomsnittliga
köpeskilling synes mig böra beräknas för de här ifrågasatta koloniegendomama.
Örn förslagsvis fyra kolonier behöva inköpas, skulle den
sammanlagda inköpssumman alltså belöpa sig till 300 000 kronor. Övriga
kolonier torde kunna anskaffas genom arrendering.

Å de kolonier, som i enlighet med det anförda anskaffas för genomförande
av straffverkställighetsreformen, torde vissa byggnadsarbeten bliva ofrånkomliga.
Erforderliga reparations- och ombyggnadsarbeten torde emellertid i
regel icke vara av den trängande beskaffenhet, att de behöva vara färdigställda
till den 1 juli 1946. Det kan anmärkas, att i den mån dylika arbeten

Kungl. Maj.ts proposition nr 33U.

krävas, det synes lämpligt att i görlig mån anlita fångarbetskraft vid deras
utförande på samma sätt som tidigare skett. De goda arbetstillfällen som därigenom
yppas böra tillvaratagas. På samma sätt kan det befinnas ändamålsenligt
att i viss omfattning anlita fångarbetskraft för eventuellt nyuppförande
av ekonomibyggnader, personalbostäder m. m. Frågan i vad mån det är
oundgängligen nödvändigt att redan vid reformens ikraftträdande ha färdigställt
dylika nybyggnader kan icke avgöras förrän det visat sig i vad mån
behov därav föreligger å de för koloniändamål inköpta egendomarna. Detsamma
torde gälla beträffande uppförande av verkstadslokaler eller dylikt
å kolonier, som avses skola inrättas, helt eller delvis, för hantverks- eller
verkstadsdrift. Anslag för sådana byggnadsändamål som nu nämnts torde
fördenskull få äskas i senare sammanhang.

Under åberopande av det anförda får jag under förevarande punkt hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av fångkolonier å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag
av.......................... kronor 300 000.

[2.] b. Förvärv av kolonier till säkerhetsanstalter. Vid behandlingen i
årets statsverksproposition av frågan örn fångvårdens anslagsbehov för budgetåret
1945/46 framhöll föredragande departementschefen (II ht s. 99), att
1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt torde kunna sättas
i kraft den 1 januari 1946. Frågan i vad mån lagens ikraftträdande påkallade
ombyggnadsarbeten och andra investeringsutgifter förutsattes emellertid skola
anmälas senare.

Genom kungörelse den 22 juni 1945 (nr 468) har Kungl. Majit numera förordnat,
att ifrågavarande lag skall träda i kraft med ingången av år 1946.

De män, som nu ådömas förvaring eller internering fördelas i huvudsak
på två anstalter, Hall och Norrköping. Norrköpingsanstalten fungerar som
mottagningsanstalt och anstalt för svårdisciplinerade, medan Hall mottager
normalfallen. Sammanlagda platsantalet å dessa anstalter utgör för närvarande
190. Det nuvarande platsbehovet är något större, omkring 200 platser.
Den 1 oktober 1945 funnos sammanlagt 201 förvarade och internerade män.
Till förvaring och internering dömda kvinnor omhändertagas för närvarande
vid centralfängelset i Växjö. Platsbehovet för sådana kvinnor är
ringa. Den 1 oktober 1945 funnos 6 för förvaring eller internering omhändertagna
kvinnor. Det ökade platsbehovet för kvinnor efter ikraftträdandet av
1937 års lag — strafflagberedningen räknar med ett framtida totalbehov av
15 platser för förvarade och internerade kvinnor — torde tills vidare icke
påkalla några åtgärder beträffande anstaltsorganisationen. I det följande
behandlas därför endast frågan örn tillgodoseende av platsbehovet för män.

I sitt den 14 november 1944 avgivna betänkande angående verkställigheten
av frihetsstraff m. m. (SOU 1944: 50) har strafflagberedningen avgivit förslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

rörande organisationen av anstaltsväsendet för förvarade och internerade efter
den nya förvarings- och interneringslagens ikraftträdande (s. 245 ff.). Beredningen
beräknar, att utrymmesbehovet för män efter ikraftträdandet av 1937
års lag skall stiga till omkring 350 platser, samt att man dessutom bör räkna
med att under lagens tillämpning ytterligare ett 50-tal platser kunna bliva
erforderliga. Under det första året räknar beredningen med att platsbehovet
kommer att uppgå till omkring 270.

Enligt strafflagberedningens åsikt kommer ikraftträdandet av 1937 års lag
att medföra en väsentlig förskjutning inom klientelet. Sålunda torde ett betydande
antal relativt lindriga fall komma att dömas till förvaring. Förvarings
klientelet torde även komma att omfatta ett proportionsvis större antal intellektuellt
undermåliga och yngre individer, dock ej mångå under 21 år, än för
närvarande. Beredningen har ej funnit anledning föreligga, att under anstaltstiden
åtskilja förvarade och internerade med hänsyn till den ådömda behandlingsformens
art; däremot borde de oberoende av denna fördelas med hänsyn
till sådana omständigheter som ålder, graden av asocialitet m. m. Av särskild
vikt har beredningen funnit vara, att de svårdisciplinerade avskiljas från det
övriga klientelet. Genom att anstalterna icke göras alltför stora skulle bland
annat vinnas en bättre differentiering samt bättre kontakt mellan befattningshavarna
och de intagna. Beredningen har av denna anledning ansett, att Hallanstalten
icke bör utbyggas ytterligare, utan att det behövliga anstaltsutrymmet
bör anskaffas genom att inrätta ett flertal anstalter, av vilka en del böra
vara öppna. Beredningen har föreslagit, att anstalten i Karlstad, som bör frigöras
från sitt nuvarande klientel — huvudsakligen kvinnliga tvångsarbetare
och alkoholister — skall tagas i anspråk såsom anstalt för svårdisciplinerade,
såväl internerade som förvarade. Norrköpingsanstalten bör enligt beredningen
bibehållas som huvudsakligen mottagningsanstalt för förvarade och internerade.
En koloni av lantgårdstyp bör anslutas till vardera av anstalterna Norrköping,
Hall och Karlstad.

Det i ovannämnda tre anstalter tillgängliga platsutrymmet har av beredningen
beräknats till 270 och skulle som nämnts fylla platsbehovet under det
första året efter 1937 års lags ikraftträdande. Det ytterligare platsbehov,
som därefter skulle bliva erforderligt, har beredningen ansett kunna tillgodoses
genom att anstalten i Kalmar tages i anspråk tillika med två kolonier.
Härigenom skulle erhållas ytterligare 85 platser, vilka huvudsakligen borde
användas för yngre förvarade, förslagsvis för dem som ej fyllt 30 år. Därest
övergångsvis annat platsbehov skulle krävas, skulle förslagsvis anstalten i
Hudiksvall kunna anlitas, eventuellt med en därtill ansluten koloni.

Efter ytterligare utredning lia förslag rörande anstaltsorganisationen framlagts
jämväl av fångvårdsstyrelsen i skrivelser den 14 december 1944 och den
10 februari 1945, såvitt avser tiden intill den 1 juli 1946, samt den 27 augusti
1945, såvitt avser budgetåret 1946/47. I förstnämnda skrivelse har styrelsen,
som beräknar att verkningarna av den nya lagen skola bliva märkbara
först omkring tre månader efter dess ikraftträdande, förordat den avvikelsen
från strafflagberedningens förslag, att Kalmarfängelset före Karlstadsfängel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

set tages i anspråk för här avsett ändamål. Skälet härtill vore främst att
Kalmarfängelset redan disponerade över en koloni, Ödevata, lämplig även för
förvarade. Ytterligare en koloni skulle behöva anskaffas till Kalmar och en
koloni anknytas till Norrköping. Den koloni, som enligt beredningens förslag
skulle anslutas till Hallanstalten redan under första året skulle däremot enligt
fångvårdsstyrelsen anstå till andra etappen. För att Kalmarfängelset skall
kunna tagas i anspråk för förvarade och internerade skulle erfordras vissa
ombyggnadsarbeten därstädes till en beräknad kostnad av 79 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsens sålunda framlagda förslag har, efter remiss, förordats
av interneringsnämnden, medan länsstyrelsen i Kalmar län, medicinalstyrelsen
och byggnadsstyrelsen i infordrade utlåtanden anfört betänkligheter i
olika hänseenden mot att Kalmaranstalten före Karlstadsanstalten tages i bruk
för ifrågavarande ändamål. Länsstyrelsen i Värmlands län förordar likaledes
strafflagberedningens förslag, att Karlstadsfängelset tages i anspråk i första
hand.

Sedan Kungl. Majit därefter anmodat fångvårdsstyrelsen att inkomma med
förnyad utredning i ärendet — varvid såsom förutsättning angivits att strafffängelset
i Karlstad skulle tagas i anspråk såsom säkerhetsanstalt under första
etappen — har styrelsen i sin skrivelse den 10 februari 1945 avgivit förslag
till sålunda förändrad anstaltsorganisation, i huvudsak avseende budgetåret
1945/46. Enligt detta förslag skulle anstaltsorganisationen hava följande utseende.

Anstalt Antal platser

	slutna	öppna
Norrköping .....	..... 70
koloni........		20
Hall............	..... 65	35
Karlstad.........	..... 35
koloni........		20
	170	75

245

Denna organisation med 245 platser finner fångvårdsstyrelsen emellertid
icke förslå för längre tid än intill den 1 juli 1946. I sin förenämnda skrivelse
den 27 augusti 1945, innefattande styrelsens förslag till anslagsäskanden
för fångvårdsanstalterna för budgetåret 1946/47, har styrelsen sålunda, med
utgångspunkt från strafflagberedningens uppskattning av platsbehovet, funnit
sig böra räkna med att 300 platser bliva behövliga under nämnda budgetår.
Härom anföres:

Enligt strafflagberedningens förslag skulle ytterligare platser anskaffas
vid

ännu en koloni vid anstalten å Hall med.... 20 platser

Kalmarfängelset............................ 45 »

två till Kalmarfängelset anslutna kolonier.... 40 »

Tillhopa 105 platser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Hela antalet platser skulle alltså uppgå till (245 + 105) 350, ett antal som
strafflagberedningen ansåg tillräckligt under de närmaste åren. Då lagstiftningen
näppeligen kan komma i full tillämpning under budgetåret 1946/47,
anser styrelsen, att man för nämnda budgetår ej behöver räkna med, utom
245 platser som avses vara i bruk den 30 juni 1946, anskaffande av ytterligare
mer än 55 platser. Härigenom skulle under ifrågavarande budgetår
hela antalet platser för förvarade och internerade män uppgå till (245 +
55) 300.

Anskaffandet av de erforderliga 55 platserna bör enligt styrelsens mening
ske genom att i enlighet med strafflagberedningens förslag inrätta ytterligare
en koloni med 20 platser, anknuten till vårdanstalten å Hall. Vidare
borde ytterligare en koloni kunna anknytas till straffängelset i Karlstad. Återstående
15 platser kunde — såsom också strafflagberedningen ifrågasatt —
beredas å rannsakningshäktet i Hudiksvall.

Enligt detta förslag skulle anstaltsorganisationen för förvarade och internerade
män under budgetåret 1946/47 erhålla följande utseende.

Anstalt	Antal platser
	slutna	öppna
Norrköping.....	..... 70
koloni.......		20
Hall...........	..... 65	35
koloni.......		20
Karlstad .......	..... 35
koloni I .....		20
koloni II.....		20
Hudiksvall .....	..... 15
	185	115

300

Beträffande fångvårdsstyrelsens i skrivelsen den 10 februari 1945 framlagda
förslag om nyinrättande under budgetåret 1945/46 av två kolonier har statskontoret
i infordrat utlåtande ifrågasatt, huruvida icke det ökade platsbehovet
under nämnda budgetår borde kunna tillgodoses genom inrättande av —
förutom säkerhetsanstalten i Karlstad — allenast en koloni. Interneringsnämnden
åter anser det uteslutet att för tiden intill den 1 juli 1946 räkna med mindre
än 245 platser. Nämnden anför i remissyttrande:

Interneringsnämnden vill understryka, att detta antal platser måste betecknas
som ett minimum. Antalet förvarings- och interneringsfall ökar nämligen
för närvarande ständigt i snabb takt, och detta torde icke få betraktas
enbart som en kristidsföreteelse. Med hänsyn härtill och då det icke är lämpligt,
att anstalterna såsom nu alltid äro belagda intill bristningsgränsen, kunna
245 platser icke anses överstiga vad som lämpligen bör stå till förfogande
under första halvåret 1946 alldeles frånsett örn någon ny lagstiftning kommer
till stånd. Då den nya lagstiftningen icke torde komma att öva någon mera
avsevärd inverkan på platsbehovet under första halvåret av sin giltighetstid,
kunna nog de angivna anstaltsutrymmena godtagas såsom tillräckliga för
denna tid. Med tanke på det betydligt ökade platsbehovet under tiden därefter

Kungl. Maj.ts proposition nr 33A.

hade det emellertid varit önskvärt att erhålla en större anstalt än den i Karlstad,
exempelvis den i Kalmar. Mot de beräkningar som fångvårdsstyrelsen
under de givna förutsättningarna gjort har interneringsnämnden emellertid
intet att invända.

Den av fångvårdsstyrelsen föreslagna utbyggnaden av anstaltsorganisationen
för förvarade och internerade skulle sammanfattningsvis innebära — förutom
att även straffängelset i Karlstad och rannsakningshäktet i Hudiksvall
tågås i anspråk som förvarings- och interneringsanstalter — att fyra nya kolonier
inrättas. Två av dessa beräknas behöva tagas i bruk under våren 1946
och två efter den 1 juli 1946.

I skrivelse den 27 augusti 1945 har styrelsen gjort framställning om anslag
för förvärvande av två egendomar, lämpade till kolonier för förvarade och internerade.
I skrivelsen erinras, att hittills för koloniändamål disponerade lantegendomar
antingen förvärvats eller arrenderats. Förvärv hade sålunda ägt
rum beträffande egendomen Lockerud i Skaraborgs län och egendomen Sörbyn
i Västerbottens län, medan följande egendomar arrenderats, nämligen
egendomen Ödevata i Kalmar län, egendomen Åby i Stockholms län och egendomen
Leverstad i Skaraborgs län.

Beträffande de fyra kolonier, som nu behöva inrättas, är det, enligt vad
styrelsen vidare anför, icke möjligt att på nuvarande stadium avgöra, huruvida
inköp eller arrende här skall komma ifråga. De undersökningar styrelsen
gjort visade emellertid, att det hade varit möjligt att till förmånligt pris
förvärva lämpliga egendomar för nu ifrågavarande ändamål, därest inköp
kunnat komma i fråga utan den tidsutdräkt, som följde med att ärendet underställdes
riksdagen. Med anledning härav hade styrelsen ansett sig böra hemställa,
att särskilda medel ställdes till förfogande för inköp av jordegendomar,
varvid styrelsen förutsatte, att för inköp skulle erfordras Kungl. Maj:ts beslut
i varje särskilt fall. De jordegendomar, som kunde ifrågakomma såsom
kolonier, kunde givetvis variera till storlek och beskaffenhet m. m. Styrelsen
hade emellertid räknat med en genomsnittlig köpeskilling för varje egendom
av 75 000 kronor. Om man preliminärt räknade med att två egendomar skulle
förvärvas — de två andra skulle då arrenderas — erfordrades alltså ett sammanlagt
belopp av 150 000 kronor.

Styrelsen anser vissa lämplighetsskäl tala för att förvärvet icke bindes vid
förutsättningen, att det skall vara fråga om kolonier till säkerhetsanstalter.
Det kunde nämligen tänkas, att det i något fall kunde vara lämpligt att för
bär ifrågavarande ändamål taga i anspråk någon för vanligt fångförvar redan
befintlig koloni och i stället för det senare ändamålet inköpa en ny.

Under åberopande av vad sålunda anförts har fångvårdsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1945 års höstriksdag att till förvärv av egendomar
för kolonier inom fångvården å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 150 000 kronor.

Statskontoret och domänstyrelsen ha i infordrade utlåtanden förklarat sig
icke lia något att erinra mot fångvårdsstyrelsens sålunda gjorda framställning.

Bihang lill riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 334.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33b.

Departementschefen.

Genom ikraftträdandet av 1937 års lagstiftning om förvaring och internering
i säkerhetsanstalt komma förutsättningarna för ådömande av förvaring
och internering att utvidgas, varför man måste räkna med att ett ökat antal
personer komma att dömas till sådant omhändertagande i stället för
straff. Det hittillsvarande behovet av platser för förvarade och internerade
har kunnat tillgodoses genom anlitande av vårdanstalterna å Hall och i Norrköping
för det manliga klientelet och en särskild avdelning vid centralfängelset
i Växjö för kvinnliga förvarade och internerade. I fråga örn kvinnorna
torde den nya lagstiftningens ikraftträdande icke medföra något ökat platsbehov.
Vad åter angår de manliga förvarade och internerade har under den
senaste tiden det tillgängliga platsutrymmet varit till fullo utnyttjat, och
en tydlig tendens till stegring av antalet förvarings- och interneringsfall har
gjort sig märkbar. Enligt vad interneringsnämnden uttalat torde detta icke
få betraktas såsom enbart en kristidsföreteelse. Med hänsyn härtill måste åtgärder
vidtagas för att tillgodose det platsbehov som kan förväntas uppkomma
efter den nya lagens ikraftträdande. Vid avgörande av frågan på
vilket sätt detta lämpligen bör ske måste hänsyn tagas såväl till förvaringsoch
interneringsklientelets storlek som till dess beskaffenhet.

I förstnämnda hänseende har strafflagberedningen i sitt betänkande angående
verkställigheten av frihetsstraff m. m. beräknat, alt utrymmesbehovet
efter ikraftträdandet av 1937 års lag skulle stiga till omkring 350 platser
samt att man dessutom borde x-äkna med att under lagens tillämpning
ytterligare ett 50-tal platser kunde bliva erforderliga. I fråga örn det första
året har beredningen ansett att omkring 270 platser skulle behövas. Fångvårdsstyrelsen
har för sin del funnit sig böra räkna med att intill den 1
juli 1946 245 platser skulle vara tillräckliga, medan under budgetåret 1946/47
enligt styrelsens mening 300 platser bleve erforderliga. Med hänsyn därtill
att verkningarna av den nya lagstiftningen icke omedelbart göra sig kännbara
synes mig dessa fångvårdsstyrelsens beräkningar kunna godtagas.

I fråga om förvarings- och interneringsklientelets beskaffenhet torde, såsom
strafflagberedningen framhållit, ikraftträdandet av 1937 års lag komma
att medföra en viss förskjutning inom klientelet. Sålunda torde ett icke
obetydligt antal lindriga fall komma att dömas till förvaring. Beaktas bör
vidare, att de under innevarande år genomförda ändringarna : strafflagens
tillräknelighetsbestämmelser torde komma att medföra att en del psykiskt
abnorma brottslingar, vilka enligt tidigare praxis plägat straffriförklaras, i
stället komma att dömas till förvaring, överhuvud taget torde klientelet komma
att få en mera skiftande sammansättning än tidigare, varigenom behovet
att kunna på lämpligt sätt differentiera detsamma ökas.

Vid tillkomsten av 1937 års förvarings- och interneringslagar avsågs att
det framtida platsbehovet för förvarade och internerade skulle tillgodoses
genom en utbyggnad i två etapper av vårdanstalten a Hall. Sedan lörsta etappen
i denna utbyggnad färdigställts, har pa grund av det statsfinansiella
läget fullföljandet av den ursprungliga planen fått anstå. Strafflagberedningen
har nu förklarat sig anse, att Hallanstalten icke boede utbyggas ytter -

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

ligare utan att det behövliga anstaltsutrymmet borde anskaffas genom att
inrätta ett flertal anstalter, av vilka en del borde vara öppna. Till denna
tanke vill jag uttala min anslutning. Behovet av ökad differentiering av de
förvarade och internerade synes kunna bättre tillgodoses genom att flera
smärre anstalter tagas i bruk än genom en ytterligare utbyggnad av Hall.
I enlighet med de synpunkter på frågorna örn verkställande av straff och
andra frihetsberövande åtgärder, som beredningen i nämnda betänkande
framfört och till vilka jag i annat sammanhang uttalat min principiella anslutning,
torde vidare anstalterna för förvarade och internerade i viss omfattning
böra erhålla en öppen karaktär. Därvid synes lämpligt att, såsom beredningen
och fångvårdsstyrelsen föreslagit, det öppna anstaltsutrymmet anskaffas
genom inrättande av kolonier. För tillgodoseende av behovet av slutet
anstaltsutrymme torde straffängelset i Karlstad -—- som tidigare använts
såsom interneringsanstalt — lämpligen kunna tagas i anspråk såsom säkerhetsanstalt
enligt den nya lagen. Till Karlstadsfängelset äro för närvarande
förlagda en tvångsarbetsanstalt och en alkoholistanslalt för kvinnor, båda av
provisorisk natur och avsedda för det klientel som tidigare omhändertagits
å motsvarande anstalter i Landskrona. Detta klientel torde tills vidare, i avbidan
på dess återflyttande till anstalt under socialdepartementet, kunna
omhändertagas å annan fångvårdsanstalt.

Genom ianspråktagande av Karlstadsfängelset såsom säkerhetsanstalt skulle
enligt vad fångvårdsstyrelsen beräknat för förvarade och internerade finnas
170 slutna och 35 öppna platser. Det återstående platsbehovet för tiden
fram till den 1 juli 1946, 40 platser, har styrelsen i enlighet med vad beredningen
förutsatt föreslagit skola anskaffas genom förvärv av två kolonier, anslutna
till anstalterna i resp. Norrköping och Karlstad. Emot detta förslag synes
mig intet vara att erinra. Vidkommande frågan om tillgodoseende av platsbehovet
för tiden efter den 1 juli 1946 är jag ense med fångvårdsstyrelsen
om att detta i viss utsträckning bör ske genom anskaffande av kolonier,
medan jag är mera tveksam beträffande lämpligheten att taga rannsakningshäktet
i Hudiksvall i anspråk såsom säkerhetsanstalt. Sistnämnda spörsmål
torde kräva ytterligare övervägande. Jag vill anmärka, att med hänsyn till
den ifrågasatta straffverkställighetsreformen fångvårdens anstaltsväsende
kan komma att undergå en genomgripande omdaning. I samband därmed
kan frågan om eventuellt uppförande av en ny, sluten anstalt för förvarade
och internerade komma under omprövning.

I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag förordar jag sålunda, att för
tillgodoseende av platsbehovet för förvarade och internerade för tiden fram
till den 1 juli 1947 för fångvårdens räkning anskaffas fyra kolonier. Såsom
styrelsen anfört torde medel böra anvisas för inköp av två av dessa kolonier
medan de övriga torde, såsom fångvårdsstyrelsen förutsatt, kunna anskaffas
genom arrende. På sätt styrelsen uttalat torde skäl tala för att förvärven
icke bindas vid förutsättningen att kolonien skall användas för förvarade
och internerade, då redan befintliga kolonier för vanligt fångförvar eventuellt
kunna tågås i anspråk för detta ändamål, örn i stället en nyförvärvad
koloni användes för det senare ändamålet.

Kuni/!. Maj.ts proposition nr 334.

På grand av vad sålunda anförts är det av vikt att utan längre tidsutdräkt
kunna inköpa för koloniändamål lämpliga egendomar. Då säljare
av fastighet ofta kräver ett snabbt avgörande för att köp skal] kunna komma
till stånd, skulle, såsom även erfarenheten visat, ett ekonomiskt fördelaktigt
köp kunna gå om intet, därest frågan först skulle underställas riksdagens
prövning. I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag synes därför ett
särskilt anslag för ändamålet böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår. För inköp bör erfordras beslut av Kungl. Majit i varje
särskilt fall.

Vid bestämmande av anslagets storlek har fångvårdsstyrelsen med ledning
av hittills gjorda erfarenheter rörande förvärv av koloniegendomar för
fångvårdsändamål räknat med en genomsnittlig köpeskilling av 75 000 kronor.
Häremot har jag ej funnit anledning till erinran. Till jämförelse må
nämnas, att egendomen Lockerud i Skaraborgs län, inköpt enligt beslut av
1944 års riksdag, förvärvats för en köpeskilling av 75 500 kronor och egendomen
Sörbyn i Västerbottens län, inköpt enligt beslut av årets riksdag, för
en köpeskilling av 60 000 kronor.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Förvärv av kolonier till såkerhetsanstalter å till -läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
investeringsanslag av ....................kronor 150 000.

Statens allmänna fastighetsfond.

[3.] a. Modernisering av vissa äldre fångvårdsanstalten På sätt framgår
av vad jag tidigare anfört erfordras för genomförande av en reform av
straffverkställigheten i enlighet med det förslag till ändrad lagstiftning,
som förelagts riksdagen i särskild proposition, att vissa moderniseringsarbeten
utföras å äldre fångvårdsanstalten lie arbeten av dylikt slag som strafflagberedningen
föreslagit i dess till grund för propositionen liggande betänkande,
äro icke alla oundgängligen erforderliga för genomförande av den
ifrågasatta straffverkställighetsreformen, även om de på längre sikt kunna
synas önskvärda. I nuvarande läge och utan närmare utredning angående
kostnaderna för arbetenas utförande och den närmare planläggningen av
desamma synes mig medel böra beräknas endast för sådana arbeten, som
mera omedelbart föranledas av reformen. Jag anser sålunda frågan om uppförande
av nya tjänstebostäder och inredande av varmväxthus vid vissa anstalter
m. fl. liknande arbeten icke böra i detta sammanhang upptagas till
omprövning. Däremot är det av vikt, att den upphuggning av cellfönster,
som sedan någon tid pågår, påskyndas ävensom att dagrum, där de intagna
kunna vistas under fritid, som de äga tillbringa gemensamt, och idrottsplaner
bliva iordningställda. Likaså torde sådana inredningsarbeten, som gå ut på
att genom sammanslagning av celler eller anlitande av andra tillgängliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

utrymmen anskaffa arbetslokaler för de intagna, böra omedelbart komma till
utförande. Det synes mig också önskligt att inläggning av mellangolv, där
så erfordras, och liknande arbeten påbörjas. Vid arbetenas utförande torde
i görlig mån fångarbetskraft komma till användning.

För arbeten av nu nämnt slag har beredningen räknat med ett medelsbehov
av 189 000 kronor. Härvid är emellertid att märka att beredningen icke
medräknat liknande kostnader vid sådana anstalter som enligt beredningens
förslag skola nedläggas. Då en del av dessa fortfarande torde komma att användas
för straffverkställighet, särskilt i betraktande därav att beredningen
vid sina beräkningar angående fångvårdens platsbehov utgått från lägre siffror
än den för närvarande relativt höga beläggningen å fångvårdsanstalterna,
synas motsvarande moderniseringsarbeten böra komma till utförande även å
dessa anstalter eller en del av dem. Det av beredningen beräknade medelsbehovet
synes fördenskull böra höjas, förslagsvis till 250 000 kronor. Detta
belopp torde få anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Modernisering av vissa äldre fångvårdsanstalter å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
investeringsanslag av.................... kronor 250 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Bertil Crona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Bilaga 12.

Kapitalinvesteringar.

Utrikesdepartementet.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartementet
hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond,

[1.] 4 a. Iståndsättande av vissa beskickningsfastigheter. Med kriget sammanhängande
förhållanden hava medfört, att statens fastigheter i vissa tidigare
krigförande eller ockuperade länder skadats eller att erforderliga reparationer
måst uppskjutas. För deras iståndsättande, i den mån förhållandena
medgiva arbetenas utförande under innevarande budgetår, torde särskilda
medel nu böra äskas å tilläggsstat.

Beskickningsfastigheten i Bryssel. Enligt vad sändebudet i Bryssel inberättat,
befinner sig statens fastighet därstädes, vars normala underhållsbehov
icke kunnat tillgodoses under ockupationstiden, för närvarande i mindre
gott skick och erfordrar vissa reparationsarbeten tili bristernas avhjälpande.
De nödvändigaste och mest brådskande arbetena innefatta ommålning av fastighetens
exteriör och interiör, vissa moderniserings- och förbättringsarbeten
i gårdshuset, vari beskickningens kanslilokal är inrymd, samt ombyggnad av
värmeanläggningen. Kostnaderna härför beräknas — med hänsyn tagen
jämväl till erforderlig marginal för oförutsedda merutgifter — i svenskt
mynt uppgå till omkring 34 000 kronor. Huruvida i anslutning härtill ytterligare
reparationsarbeten möjligen komma att visa sig erforderliga, kan icke
för närvarande överblickas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Beskickningsfastigheten i Warszawa. Under striderna i Warszawa hösten
1939 träffades fastigheten i nordvästra hörnel av artillerield, varvid yttermurar,
innerväggar, bjälklag och yttertak förstördes i närmast belägna delar.
Senare har fastigheten, särskilt i fråga om inredningen, åsamkats vissa
ytterligare skador. Sedan beskickningen i Warszawa åter trätt i verksamhet,
hava skadornas omfattning fastställts vid besiktning av ett ombud för byggnadsstyrelsen,
och kostnaden för iståndsättande preliminärt beräknats till
86 000 kronor, varav 70 000 för byggnadsarbeten, 7 000 för elektriska arbeten
och 9 000 för värme- och sanitetstekniska arbeten.

Utöver de nu särskilt nämnda torde av liknande skäl även beträffande
andra statens fastigheter iståndsättningsarbeten komma att visa sig nödvändiga
redan under innevarande budgetår. Ehuru det erforderliga reparationsbehovet
i dessa fall ännu icke kan närmare angivas, anser jag befogat, att
ett belopp anslås för mötande av brådskande behov, som kunna anmäla sig
i sådant avseende. I avsaknad av närmare hållpunkter för beräkningen torde
30 000 kronor böra upptagas härför. Beloppet bör även kunna tagas i anspråk
för täckande av kostnaderna för eventuella ytterligare iståndsättningsarbeten
å de båda nyssnämnda fastigheterna.

För ändamålet skulle således erfordras sammanlagt (34 000 + 86 000 +
30 000 —) 150 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Iståndsättande av vissa beskickningsfastigheter å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa eif
investeringsanslag av .................... kronor 150 000.

[2.] 4 b. Iståndsättande av beskickningsfastigheten i Helsingfors. Av riksdagen
har å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisats dels
till Iståndsättande av beskickningsfastigheten i Helsingfors 240 000 kronor,
dels till Grundförstärkning av beskickningsfastigheten i Helsingfors 150 000
kronor.

Sedan de avsedda arbetena å beskickningsfastigheten påbörjats under det
förflutna budgetåret i enlighet med inom utrikesdepartementet verkställd utredning,
har vid besiktning av chefen för byggnadsstyrelsen befunnits, att
ytterligare förbättringsarbeten vore behövliga. Dessa arbeten, som borde
företagas i samband med de tidigare planerade, innefatta i huvudsak dels
omändring av vissa bostadsvåningar i huvudbyggnaden och flyglarna i syfte
att göra dem mer ändamålsenliga och öka värmeisoleringen samt viss ändring
av inredningen i kanslilokalerna m. m., dels utbyte och komplettering
av värmeledningssystemet samt sanitetstekniska installationer, dels slutligen
modernisering av vissa delar av den elektriska anläggningen och den elektriska
apparaturen, till en beräknad kostnad av resp. 23 000, 30 000 och
25 000 kronor eller sammanlagt 78 000 kronor. Vissa ytterligare önskvärda
arbeten beräknades draga en kostnad av 7 500 kronor. Det sammanräknade

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

beloppet, 85 500 kronor, torde böra avrundas till 90 000 kronor. Byggnadsstyrelsen
framhåller, att de här nämnda förbättringsarbetena, som innebära
en mera genomgripande modernisering a,v fastigheten än som först avsetts,
uppenbarligen komma att väsentligt höja dennas värde och användbarhet,
och betonar såsom angeläget, att arbetena företagas i anslutning till de pågående
iståndsättningsarbetena. Jag förordar, att de av byggnadsstyrelsen
föreslagna åtgärderna komma till utförande och hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till /ståndsättande av beskiclcningsfastigheten i Helsingfors
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
ett investeringsanslag av.............. kronor 90 000.

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
H. Edelstam.

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Bilaga 13.

Kapitalinvesteringar.

Försvarsdepartementet.

Utdrag av protokollet över försvarsärcnden, hållet inför Hans
Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och såvitt
angår ämbetsbyggnad på Ladugårdsgärde jämväl med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler statsrådet Sköld i egenskap av särskilt förordnad
föredragande härefter under försvarsdepartementets handläggning
hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.

Försvarets fastighetsfond.

Arméns delfond.

[1.] Vissa byggnadsarbeten m. m. Detta investeringsanslag är för innevarande
budgetår uppfört med 24 000 000 kronor. Såsom framgår av årets
statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 2, s. 1) har anslaget — liksom
marinens och flygvapnets motsvarande anslag — beräknats såsom s. k.
kvotanslag, d. v. s. uppförts med omkring en fjärdedel av det belopp, som
för byggnadsarbeten återstår att anvisa för budgetåren 1943/47, med rätt för
Kungl. Majit att överskrida detsamma inom den av riksdagen fastställa
kostnadsramen samt för mötande av prisstegringar. Nämnda kostnadsram
inrymmer viss marginal för nya kapitalinvesteringar. Förevarande anslag
får dock av Kungl. Majit tagas i anspråk för sådana investeringar först efter
av riksdagen lämnat medgivande.

Under denna punkt upptager jag uppkommen fråga örn anslagets disposition
för sådant nytt ändamål.

Kunell. Maj:ts proposition nr 334.

Uppförande av förläggningsbaraeker vid Tåme skjutplats. Efter förslag
av Kungl. Majit i propositionen 1943: 158 anvisade riksdagen (skrivelse nr
157) ett investeringsanslag av 200 000 kronor till Fältskjutningsterräng för
Livgrenadjärregementet m. m. Av beloppet avsågos 110 000 kronor för förvärv
av mark för skjutplats för .Luleå luftvärnskår. Genom beslut den 10
december 1943 ställde Kungl. Majit medel till dåvarande arméförvaltningens
fortifikationsstyrelses förfogande för inköp av mark vid Tåme by för ifrågavarande
ändamål.

I skrivelse den 19 december 1944 hemställde arméns fortifikationsförvaltning
att 334 000 kronor måtte beräknas för budgetåret 1945/46 för ordnande
av förläggning å skjutplatsen vid Tåme.

Kungl. Majit fann framställningen icke föranleda någon Kungl. Majlis
åtgärd.

I skrivelse den 30 augusti 1945 har arméns fortifikutionsförvnltning gjort
framställning om anvisande av medel för förflyttning av vissa av Luleå luftvärnskår
disponerade baracker till skjutplatsen vid räme. Förvaltningen har
bland annat anfört följande.

Sedan Luleå luftvärnskårs nya kaserner i Luleå numera färdigställts och
inflyttning i desamma sålunda kunnat äga rum, hade —• då de å tomten
Gamla Seminariet i Luleå belägna av luftvärnskåren hittills som provisorisk
förläggning disponerade barackerna icke längre vore erforderliga för detla
ändamål — från Luleå stad framförts önskemål, att förevarande tomtområde
snarast måtte frigöras från barackerna. Efter erhållet meddelande örn att medel
för ordnande av skjutplatsen vid Tåme icke kunde påräknas hade därför
militärb^fälhavaren — i anslutning till av fortifikationsförvaltningen infordrat
förslag till utnyttjande och i samband därmed eventuellt erforderlig
förflyttning av provisoriska baracker inom militärområdet -— till förvaltningen
ingivit framställning örn medel för flyttning av luftvämskårens ovannämnda
baracker till skjutplatsen, då ordnandet av förläggningsmöjligheter
därstädes för deltagarna i de skjutningar, vilka under instundande höst och
vinter komme att bedrivas å densamma, vore oundgängligen nödvändigt.
Chefen för armén hade med tillstyrkande av framställningen anmodat fortifikationsförvaltningen
att ånyo vidtaga åtgärder för behovets tillgodoseende.

Fortifikationsförvaltningen har under åberopande av det anförda hemställt
örn medgivande, att av det för avveckling av beredskapen m. m. till förvaltningens
förfogande ställda beloppet örn 2 100 000 kronor för borttagande
och förflyttning av baracker m. m. få disponera 50 000 kronor för borttagande
och förflyttning av Luleå luftvärnskårs provisoriska förläggningsbaracker
i Luleå till kårens skjutplats vid Tåme.

Av en under hand överlämnad kostnadsberäkning framgår, alt av det beräknade
beloppet å 50 000 kronor utgöra 9 400 kronor kostnader för nedmontering
av barackerna, röjning av byggnadsplatserna och transport av
barackerna till Tåme skjutplats samt 40 600 kronor kostnader för uppmontering
och färdigställande av barackerna (sju 48-mannabaracker, fyra 24-mannabaracker, två kallgarage-baracker och två förrådsbaracker).

Kumi. Maj:ts proposition nr 334.

De genom färdigställandet av kaserner för Luleå luftvämskår ledigblivna
barackerna i Luleå måste genom kronans försorg bortföras. Det synes lämpligt,
att dessa baracker användas för ordnande av förläggningsmöjliglieter
för den under en stor del av året till Tåme skjutplats förlagda personalen
ur luftvärnskåren. Härigenom erhållas förläggningsutrynimen för närmare
450 man på skjutplatsen, belägen omkring 10 mil från Luleå. Det förtjänar
framhållas, att de klimatiska förhållandena vid skjutplatsen äro sådana,
att särskilda anordningar böra vidtagas för förläggning av trupp.

Kostnaderna för borttagande av barackerna böra och kunna bestridas
av medel som ställts till arméns fortifikationsförvaltnings förfogande för avveckling
av beredskapen. Mot beräkningen av kostnaderna för uppförande
och färdigställande av barackerna har jag ingen erinran. Då barackerna örn
möjligt böra tagas i bruk vid skjutningar på Tåme skjutplats instundande
höst och vinter, torde för kostnadernas bestridande erforderligt belopp böra
anvisas innevarande budgetår.

Beloppet torde böra utgå från förutnämnda investeringsanslag å 24 000 000
kronor, alltså inom den i 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen
för arméns byggnader. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
erforderliga bestämmelser för barackernas invärderande å försvarets fastighetsfond.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl
Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att till bestridande av kostnaderna för Uppförande och
färdigställande av förläggningsbaracker vid Tåme skjutplats
må anlitas det för budgetåret 1945/46 för armén anvisade investeringsanslaget
till Vissa byggnadsarbeten m. m. av
24 000 000 kronor.

[2.] 11 a. Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. Å Fågelbacken på Ladugårdsgärde
finnes uppfört ett sammanhängande byggnadskomplex för militära
förvaltningar och staber, tillhörande de tre försvarsgrenarna. För marinen
och flygvapnet avsedda byggnader äro helt färdigställda och tagna i
bruk. Vissa för arméförvaltningen avsedda tjänstelokaler om cirka 7 600 kvadratmeter
(etapp I och II, jfr prop. 1943: 58) äro för närvarande under uppförande
och i viss utsträckning jämväl färdigställda. På därom av byggnadsstyrelsen
gjord framställning har Kungl. Maj:t den 21 juli 1944 bemyndigat
styrelsen att verkställa utredning rörande fortsatt tillbyggande av de militära
förvaltningsbyggnaderna å Ladugårdsgärde. Sedan utredningen numera slutförts,
har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 6 februari 1945 överlämnat ett
å fjorton den 20 oktober 1944 och 27 januari 1945 dagtecknade ritningar
åskådliggjort, av arkitekten Cyrillus Johansson på styrelsens uppdrag uppgjort
förslag till sådan tillbyggnad.

Av skrivelsen inhämlas i huvudsak följande.

Redan i samband med planläggningen av de militära förvaltningsbyggnaderna
å Ladugårdsgärde hade en allmän plan för utbyggnaden uppgjorts.

Fört dragandtn.

Kunni. Maj:ts proposition nr 33U.

Enligt denna plan skulle från flygledningens byggnad uppföras en vinkelbyggnad
mot norr i anslutning till ett utmed Fågelbackens norra sida planerat
komplex av fem i nordsydlig riktning orienterade flyglar, sammanbundna av
byggnadskroppar på sådant sätt, att mot söder uppkomme fyra öppna gårdar
och mot norr en i bruten linje sammanhängande fasad. Av denna anläggning
färdigställes för närvarande såsom etapp I och II i utbyggandet den del, som
anslöte till flygförvaltningens hus, och de tre västra flyglarna jämte mellanliggande
förbindelsebyggnader. Rörande den definitiva användningen av den
närmast flygförvaltningen belägna delen, etapp I, som redan vore färdig och
provisoriskt tagen i bruk, hade byggnadsstyrelsen i annat sammanhang ingivit
förslag. Inom den övriga under arbete varande delen, etapp II, vore avsikten
att tillgodose lokalbehovet under fredsorganisation för arméförvaltningens
intendentur- och tygavdelningar, med undantag av den sistnämndas kontrollbyrå,
för vilken utrymme ej kunnat beredas inom denna del av anläggningen.

Tidigare hade byggnadsstyrelsen såsom synnerligen angeläget framhållit, att
etapp III finge utföras såsom omedelbar fortsättning av de nu pågående arbetena.
Styrelsen hade därvid förutsatt, att genom utbyggnad av denna slutetapp
lokaler skulle kunna beredas åt försvarets civil- och sjukvårdsförvaltningar
samt åt tygavdelningens kontrollbyrå. Styrelsen hade även uttalat, att
lokalfrågorna för försvarets fabriksstyrelse samt den blivande organisationen
för försvarets byggnadsverksamhet borde beaktas i detta sammanhang.

Den fortsatta utredningen hade emellertid givit vid handen, att fabriksstyrelsen
åtminstone tills vidare borde kvarstanna i sina nuvarande lokaler i
kvarteret Rännilen, då dessa lokalers belägenhet för närvarande vore lämplig
för denna styrelses verksamhet och då styrelsens framtida lokalbehov ej nu
med tillräcklig säkerhet kunde överblickas. Frågan örn nya lokaler åt fabriksstyrelsen
torde därför böra upptagas i annat sammanhang. På grund av den
alltjämt rådande osäkerheten rörande den blivande organisationen av försvarets
byggnadsverksamhet hade ej heller frågan om lokaler för detta ändamål
nu kunnat upptagas till slutligt avgörande.

Det av byggnadsstyrelsen här framlagda förslaget upptoge alltså endast
nya lokaler för civilförvaltningen och sjukvårdsförvaltningen samt den del
av tygavdelningen, som icke kunnat beredas utrymme inom de byggnader,
som nu uppfördes (etapp I och II). Däremot hade fråga uppkommit att i
samband med den nu föreslagna slutliga utbyggnaden anordna en för samtliga
till byggnadskomplexet förlagda ämbetsverk gemensam lunchrestaurang.
Styrelsen hade redan förut övervägt anordnande av en sådan restaurang, men
då tillräckligt säkra, ekonomiska driftskalkyler ej stått att erhålla och då
denna tanke tidigare icke funnit tillräckligt stöd hos de myndigheter, som
beretts lokaler inom de nu färdiga delarna av komplexet, hade styrelsen hittills
ej ansett frågan mogen för slutligt avgörande. Tills vidare hade frågan lösts
genom att i såväl marin- som flygförvaltningens byggnader anordnats smärre
restauranger, avsedda enbart för vederbörande ämbetsverk. Inom den byggnad,
som nu vore under uppförande, iordningställdes en tredje sådan lunchrestaurang.
Vid fortsatt utbyggnad skulle för de nytillkommande ämbetsverken
ytterligare åtminstone en lunchrestaurang behöva anordnas. Det syntes dock
byggnadsstyrelsen uppenbart, att en mer rationell drift skulle kunna åstadkommas,
om en för samtliga till byggnadskomplexet förlagda ämbetsverk
avsedd restaurang anordnades. Frågan hade därjämte aktualiserats genom
vissa på senaste tiden uppkomna svårigheter att driva de nu anordnade lunchserveringarna
på ett rationellt och ekonomiskt sätt.

Med anledning härav hade byggnadsstyrelsen efter samråd med kommittén
• för militära matinrättningar ansett sig nu böra föreslå uppförandet av en
för bela den inom komplexet sysselsatta personalen avsedd lunchrestaurang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Den slutliga utbyggnad, som nu föresloges såsom etapp III, angåves å
situationsplanen med röd färg och omfattade dels ett fortsättande mot öster
av förbindelsebyggnaden med två från denna mot söder framspringade flyglar,
vilka byggnadskroppar skulle inrymma tjänsterum, dels ock längst öster ut
lokaler för den gemensamma restaurangen. Bortsett från denna senare del av
komplexet, vilken givetvis måste utformas med hänsyn till den speciella användningen,
och med undantag för den omkring 15 meter långa, endast två
våningar höga förbindelsebyggnaden mellan restaurangen och huvudkom
plexet vore byggnaden beträffande planläggning, standard och måttförhållan
den avsedd att utföras helt i överensstämmelse med de senast uppförda delarna
inom komplexet.

Genom den nu föreslagna byggnaden skulle erhållas ett utrymmestillskott
av 619 rumsenheter, varjämte de utrymmen som nu disponerades för lunchrestauranger
inom marinens och flygförvaltningens ämbetsbyggnader skulle
frigöras. De nya lokaltillskotten föresloges skola utnyttjas sålunda. Tygavdelningen
skulle erhålla i direkt anslutning till de lokaler, som iordningställts
för denna avdelning inom de redan uppförda delarna av komplexet, 90 rumsenheter,
huvudsakligen avsedda för kontrollbyrån och fordonsregistret, förlagda
till byggnadens båda understa våningar. Försvarets civilförvaltning
skulle erhålla 371 rumsenheter för sitt framtida lokalbehov. Under tiden till
och med den 30 juni 1947 skulle emellertid därutöver erfordras ytterligare 21
rumsenheter, vilka måste tagas från det reservutrymme om tillhopa 65 rumsenheter,
som erhölles i nybyggnaden. Detta reservutrymme avsåge att omedelbart
tagas i bruk antingen för andra militära myndigheter eller för civila
statliga institutioner.

Den östligaste, närmast restaurangen belägna flygeln skulle upptagas i huvudsak
av försvarets sjukvårdsförvaltning, som där erhölle 93 rumsenheter.

Vid genomförandet av det nu framlagda förslaget, vars lokalprogram avvägts
efter beräknad fredsorganisation, frigjordes — framhåller byggnadsstyrelsen
— såväl lokaler inom kronans egna hus som en del förhyrda lägenheter.

De för tygavdelningen avsedda lokalerna försloge icke för avdelningens nuvarande
av krigsförliållandena föranledda lokalbehov. Huru dessa för närvarande
tillgodosåges framginge av skrivelsen bilagd förteckning. Tygavdelningens
förhyrningar kunde till största delen avvecklas vid färdigställandet
av etapp II, då endast de för dess verkstadsbyrå förhyrda lokalerna alltjämt
behövde tagas i anspråk. Dessa syntes ej lämpligen kunna avstås, så länge
den på grund av krigsförliållandena utsvällda organisationen ägde bestånd.
Vid genomförandet av etapp III frigjordes utrymme inom Artillerigården genom
att den dit förlagda delen av kontrollbyrån inflyttade i nybyggnaden å
Fågelbacken. Det sålunda frigjorda utrymmet torde, i varje fall sedan bristen
på statliga lokaler slutligt lättat, lämpligast böra användas för att bereda
armémuseet det ökade utrymme, varav det vore i behov. Huruvida museet
kunde erhålla detta lokaltillskott omedelbart efter kontrollbyråns avflyttning
eller örn utrymmet någon tid behövde provisoriskt tagas i anspråk för annat
ändamål, syntes dock svårligen kunna avgöras nu, då förhållandena vid lidpunkten
för färdigställande av etapp III ännu ej kunde överblickas med större
grad av säkerhet.

Genom civilförvaltningens inflyttning i nybyggnaden frigjordes hela ämbetsbyggnaden
vid Rödbotorget. betia hus inneliölle 190 rum med en sammanlagd
nettoyta av 3 500 kvadratmeter. Motsvarande förhyrningar skulle
alltså kunna avvecklas. Det syntes dock ännu vara för tidigt att fatta definitiv
ställning lill den framtida användningen av dessa lokaler, då förhållan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

dena vid tidpunkten tor denna ämbetsbyggnads utrymning för närvarande
ej säkert kunde överblickas. Byggnaden syntes i varje fall böra utnyttjas för
sådana statsinstitutioner, som hade behov av ett centralt läge i närheten av
kansli- och riksdagshusen.

Sjukvårdsförvaltningen vore för närvarande belt inrymd i förhyrda lokaler.
I fastigheterna Kungsgatan 8 och 10 samt Brunnsgatan 9 förhyrdes sålunda
direkt av ägaren 33 rum med en sammanlagd golvyta av 615 kvadratmeter
och i fastigheterna Brunnsgatan 7 och 9 i andra hand 9 rum örn tillhopa
140 kvadratmeter. Vid förvaltningens flyttning bleve alltså dessa rumsutrymmen
tillgängliga i den allmänna hyresmarknaden.

Den föreslagna restaurangen vore, som förut nämnts, avsedd alt uppföras
i två våningar och anslutas till den längst mot öster belägna delen av ämbetsbyggnaden.
Ekonomilokalerna skulle vara förlagda till en ämbetshuset angränsande
vinkelbyggnad, medan matsalarna med dess biutrymmen skulle
inrymmas i en särskild byggnadskropp, som arkitektoniskt avslutade anläggningen
mot Gärdet. Bottenvåningen inrymde i ekonomidelen köksförråd och
personalrum jämte disk och serveringsrum m. m., i matsalsdelen entré med
kapprum och toaletter, ett kafé, avsett bland annat för sådana gäster, som
förtärde medförda smörgåsar, samt två mindre matsalar, som avsåges jämväl
kunna användas såsom sammanträdeslokaler för ett större antal personer än
de små sessionssalarna inom de olika ämbetsverken kunna rymma, övervåningen
upptoges av köksutrymmen och av en för självservering avsedd stor
matsal, beräknad för 296 gäster. Tillhopa erhölles, bortsett från kaféet, 404
platser i matsalarna, och detta antal hade av förut omförmälda sakkunniga
betecknats såsom minimum för att restaurangen skulle kunna betjäna det
antal personer, som kunde förväntas dagligen använda sig av denna, vilket
antal beräknats uppgå till cirka 1 200.

Såsom byggnadsstyrelsen förut framhållit vore det synnerligen angeläget,
att anläggningen å Fågelbacken finge fullföljas omedelbart och i ett sammanhang.
Sammanförandet av de militära förvaltningsmyndigheterna måste organisatoriskt
innebära betydliga fördelar och underlätta ett rationellt arbetssätt
efter enhetliga grunder. Byggnadstekniskt och ekonomiskt vore det synnerligen
fördelaktigt, om utbyggandet skedde i en följd, då arbetsmaskiner,
organisation och personal funnes tillgängliga på platsen. Ett avbrott i byggnadsarbetet
med endast något år skulle utan tvivel medföra en avsevärd fördyring.
Slutligen skulle det ur arkitektonisk synpunkt vara synnerligen önskvärt,
om anläggningen bringades i färdigt skick.

Kostnaderna för genomförandet av förslaget har styrelsen beräknat till
3 700 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå 1945 års
riksdag att för fortsatt tillbyggande av de militära förvaltningsbvggnadema
å Ladugårdsgärde för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 3 700 000
kronor.

Efter remiss ha försvarets civil- och sjukvårdsförvaltningar, arméförvaltningen,
chefen för marinen och marinförvaltningen, chefen för flygvapnet och

Kungl. Majlis proposition nr 334.

flygförvaltningen saint försvarets fabriksstyrelse i ärendet avgivit utlåtanden.
Arméförvaltningen har anmodats särskilt yttra sig i vad avser frågan om
utrymmesbehovet i fredstid för arméförvaltningens tygavdelnings kontrollbyrå,
varvid nu gällande bestämmelser angående kontrollverksamhetens organisation
skulle beaktas.

Civilförvaltningen har i stöld sett intet att erinra mot det av byggnadsstyrelsen
framlagda förslaget, vilket enligt ämbetsverket syntes vara uppgjort på
grundval av från förvaltningen lämnade beräkningar angående ämbetsverkets
personal och lokalbehov i fredstid. Beräkningarna överensstämde i stort set!
med en remissyttrandet bilagd uppställning över ämbetsverkets personal. Personalberäkningarna
vore dock med nödvändighet i vissa avseenden osäkra,
beroende på bristande erfarenhet rörande den fredsmässiga förvaltningsverksamhetens
omfattning.

Sjukvårdsförvaltningen har anfört, bland annat, att de av byggnadsstyrelsen
framlagda beräkningarna rörande lokalbehovet för förvaltningen grundade
sig på en inom förvaltningen upprättad tablå, uppgjord med utgångspunkt
från nuvarande personaluppsättning. Frågorna om sjukvårdsförvaltningens
personalorganisation i fredstid och organisationen av försvarets sjukvårdsinspektion
vore emellertid föremål för utredning, varför förvaltningen
ansåge utlåtandet böra begränsas att omfatta en redogörelse för resultatet av
en förnyad översyn av nyssnämnda tablå. Beträffande de detalj erinringar, som
ämbetsverket härvid anfört, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Arméförvaltningen har beträffande arméförvaltningens tygavdelnings kontrollbyrå
framhållit, att med hänsyn till nu gällande bestämmelser för kontrollverksamhetens
organisation utrymmesbehovet kunnat icke oväsentligt
nedbringas och nu utgjorde cirka 60 rumsenheter. Enär vissa tidigare för kontrollbyrån
i etapp II avsedda utrymmen måst tagas i anspråk för fordonsbyråns
fordonsregister, borde för kontrollbyrån erforderliga utrymmen tillgodoses
i etapp III, varjämte ytterligare 5 rumsenheter finge beräknas för fordonsregistret.
För bibliotek och tidskriftsrum erfordrades, såsom tidigare anmälts,
jämväl 5 rumsenheter. Då därjämte behov förelåge av ett källarutrym-,
ine örn cirka 450 kvadratmeter för materialprovning, erfordrades i etapp III
för arméförvaltningens tygavdelnings räkning sammanlagt (60 + 5 + 5 =) 70
rumsenheter jämte förenämnda källarutrymme.

Arméförvaltningen tillstyrkte vidare, att den föreslagna gemensamma lunchrestaurangen
komme till utförande, varvid ledigblivande lokaler syntes böra
utnyttjas såsom sammanträdesrum och föreläsningssal, för vilka ändamål
eljest särskilda utrymmen skulle behöva beräknas i etapp lil.

Chefen för marinen och marinförvaltningen samt chefen för flggvapnet
och flygförvaliningen ha förklarat sig icke ha något att erinra mot förslaget
att anordna gemensam lunchrestaurang.

Försvarets fabriksstyrelse slutligen har icke halt något att erinra mot vad
byggnadsstyrelsen anfört i förevarande byggnadsfråga.

Bihang tilt riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 334.

Kungl. Majlis proposition nr 334.

Före draganden.

Såsom inledningsvis erinrats ha å Ladugårdsgärde uppförts nybyggnader
för marinens och flygvapnets myndigheter, varjämte jämväl vissa för arméförvaltningen
avsedda nybyggnader beslutats (prop. 1943: 58; rd. skr. 130)
och i det närmaste färdigställts. Huvuddelen av de militära förvaltningarna
lia sålunda inrymts i nyuppförda lokaler. Förslag föreligger nu från byggnadsstyrelsens
sida om ytterligare utbyggnad av försvarets ämbetsbyggnad
på Ladugårdsgärde. Enligt förslaget skulle jämväl försvarets civilförvaltning,
försvarets sjukvårdsförvaltning och vissa ytterligare delar av arméförvaltningens
tygavdelning, nämligen fordonsregistret och kontrollbyrån, inrymmas
i Gärdeskomplexet. För dessa organ räknas med inalles 619 rumsenheter,
varutöver tillbyggnaden skulle innefatta reservutrymme om 65 rumsenheter.
Därjämte har byggnadsstyrelsen föreslagit uppförande av en för hela byggnadskomplexet
gemensam lunchrestaurang, varigenom skulle för andra ändamål
frigöras de lunchlokaler som redan äro anordnade i de befintliga byggnaderna.

För egen del finner jag den nu föreslagna utbyggnaden av ämbetslokalerna
på Gärdet, vilken utbyggnad utgör ett fullföljande av tidigare planer, ur
många synpunkter önskvärd och nödvändig. En förflyttning till dessa nya
lokaler av civilförvaltningen, som för närvarande är inrymd i ämbetshusel
vid Rödbotorget, skulle i hög grad underlätta den nödvändiga kontakten med
övriga förvaltningar och är därför ur organisatorisk synpunkt att förorda.
Även för sjukvårdsförvaltningen synas avsevärda fördelar uppkomma genom
en förflyttning till ämbetshuset å Ladugårdsgärde. För detta verk förhyras
nu lokaler i den allmänna marknaden, vilka förhyrningar av ekonomiska
skäl snarast möjligt böra avvecklas. Samtidigt som byggnadsstyrelsens förslag
redan av organisatoriska och ekonomiska skäl är att förorda, synes det även
ur en annan synpunkt vara av vikt att förslaget så snart ske kan genomföres.
Jag syftar på det trängande behovet av lokaler för vissa statliga myndigheter,
vilket torde kunna i ej ringa utsträckning tillgodoses vid ett fort
satt sammanförande till Ladugårdsgärde av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter.
Såsom byggnadsstyrelsens utredning utvisar kunna härigenom
frigöras lokaler inom Artillerigården och dessutom 190 rum med en sammanlagd
nettoyta av 3 500 kvadratmeter i den av försvarets civilförvaltning
nu disponerade ämbetsbyggnaden vid Rödbotorget. Ehuru det ännu är för
tidigt att yttra sig om huru dessa ledigblivande lokaler böra disponeras, ligger
det i sakens natur att härigenom goda möjligheter yppas att på ett rationellt
sätt lösa vissa av de lokalfrågor, som nu äro aktuella för statliga
myndigheter i Stockholm. Det förefaller icke osannolikt — såsom jämväl
av byggnadsstyrelsens utredning framgår — att på denna väg kan åvägabringas
en ej oväsentlig och av bostadssociala skäl i hög grad önskvärd
minskning av antalet lägenheter, som förhyras av statsverket i huvudstaden.

Jag förordar sålunda i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens förslag
att tillbyggnaden till ämbetsverket å Ladugårdsgärde snarast kommer till utförande.

Beträffande fördelningen av de nya tjänstelokalerna synes det i detta sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

manhang icke nödvändigt eller ens möjligt att taga slutlig ställning. Frågan
om fordonsregistrets organisation och arbetsuppgifter är för närvarande föremål
för övervägande, varför utrymmesbehovet icke med säkeidiet kan överblickas.
Jämväl i fråga örn sjukvårdsförvaltningens lokalbehov föreligger
osäkerhet, sammanhängande med ifrågasatt omorganisation av försvarets
sjukvårdsinspektion. Inom detta ämbetsverk pågå i anslutning härtill organisationsundersökningar
genom statens organisationsnämnds försorg. Vad
slutligen angår arméförvaltningens tygavdelnings kontrollbyrå, synes det
för denna byrå beräknade totalbehovet även efter den av ämbetsverket i
dess remissutlåtande förordade reduktionen vara för stort i betraktande av att
en stor del av de på denna byrå tidigare ankommande uppgifterna numera
överflyttats till krigsmaterielverket. Det synes emellertid icke troligt, att de
förändringar inom de ifrågavarande administrativa organen, som kunna vara
att förutse, mer nämnvärt påverkar byggnadsprogrammets utformning. Såsom
hittills skett torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare övervägande
taga ställning till frågan om dispositionen av de nya lokalerna.

Örn jag sålunda i huvudsak kan ansluta mig till byggnadsstyrelsens förslag
i fråga örn tillbyggnad av egentliga tjänstelokaler, är förhållandet ett annat
med avseende på den av styrelsen ifrågasatta restaurangen. Enligt mitt
förmenande kan det sättas i fråga, huruvida behovet av en dylik lokal motiverar
uppförande under nuvarande ur materialsynpunkt brydsamma situation
av en så omfattande anläggning, som av byggnadsstyrelsen föreslagits.
Jag finner mig därför för närvarande förhindrad tillstyrka, att medel anvisas
för ändamålet. Enligt under hand från byggnadsstyrelsen inhämtade
uppgifter belöper av det för nybyggnaderna beräknade totalbeloppet, 3 700 000
kronor, 600 000 kronor på restaurangen. Det nu erforderliga beloppet torde
sålunda kunna begränsas till 3 100 000 kronor. Jag förutsätter, att av detta
belopp kunna bestridas kostnaderna för anordnande av provisoriska lunchlokaler
i tillbyggnaden för där inrymda myndigheter.

I enlighet med vad som anförts i årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln
(s. 17), torde medelsanvisningar till avskrivning av här ifrågavarande
ämbetsbyggnad böra belasta den för försvaret för femårsperioden 1942/47
fastställda kostnadsramen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde å lilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag
av ............................ kronor 3 100 000.

[3.] 11 b. Iståndsiittande av mässbyggnad vid Norrbottens regemente. I
skrivelse den 7 juni 1945 har arméns fortifikations förvalt ning gjort framställning
örn anvisande av medel för iståndsättande av en brandskadad mässbyggnad
vid Norrbottens regemente. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
bland annat följande.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Natten mellan den 12 och den 13 april 1945 hemsöktes mässbyggnaden för
underofficerare och manskap vid Norrbottens regemente av brand, vilken,
enligt vad företagen polisundersökning givit vid handen, uppstått i en på
nedre botten belägen sopskrubb, varifrån den genom en i dennas omedelbara
närhet befintlig lufttrumma spritt sig genom 2:a våningen till vindsvåningen.

Genom branden förorsakades synnerligen omfattande skador framför allt
i den intill eldhärden belägna stora försäljnings- och serveringslokalen samt
i vindsvåningen. Vid av fortifikationsförvaltningen föranstaltad utredning
rörande skadornas omfattning och byggnadens tillstånd efter branden hade
sålunda konstaterats, att i bottenvåningen väggar, golv och tak inom student-,
volontärs- och manskapsmässar med tillhörande serverings- och kökslokaler
vore svårt brandskadade, varjämte bjälklagen över manskapsmässen
delvis vore spolierat, att i våningen 1 trappa upp väggar, golv och tak inom
matsal och samlingssal delvis vore svårt skadade samt att hanhjälksvinden
över samlingssalen vore helt avbränd. Därjämte hade betydande rök- och
vattenskador uppstått i de flesta av de i byggnaden befintliga lokalerna.

För återställande av den skadade byggnaden i ursprungligt skick föresloge
fortifikationsförvaltningen att i vid skrivelsen bifogade av förvaltningen
uppgjorda iståndsättningsförslag upptagna och kostnadsberäknade arbeten
skulle komma till utförande.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena lia beräknats till 126 000 kronor.

Under åberopande av det anförda samt av att till förfogande stående underhållsmedel
ej medgåve iståndsättning av så stort omfång och ej vore beräknade
för dylika arbeten har arméns fortifikationsförvaltning hemställt,
att Kungl. Maj:t för ändamålet måtte ställa ett belopp av 126 000 konor till
fortifikationsförvaltningens förfogande.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört följande.

Den i ärendet omförmälda fastigheten redovisades å försvarsväsendets
fastighetsfond, arméförvaltningens delfond. Kostnader för reparation å fastigheten
skulle således bestridas från den i staten för fonden upptagna utgiftsposten
till reparations- och underhållskostnader. De i föreliggande fall
uppskattade kostnaderna vore emellertid av den storleksordning, att de icke
lämpligen borde belasta berörda utgiftspost. Med hänsyn härtill och då —
såsom i ärendet framhållits — den eldskadade byggnaden endast skulle
återställas i sitt ursprungliga skick utan några väsentliga förändringar, och
iståndsättandet således icke komme att föranleda ändring av byggnadens å
fastighetsfonden redovisade värde, borde för bestridandet av kostnaderna
för ändamålet anlitas förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Riksräkenskapsverket har i ärendet anfört bland annat, att i avvaktan på
de förslag till principiell reglering av skador av förevarande art, som kunde
komma att föreläggas 1946 års riksdag, syntes andra utvägar icke stå till
buds än att antingen äska nytt anslag eller anlita anslaget till oförutsedda
utgifter. Ämbetsverket har vidare anfört bland annat följande.

Om den förra utvägen anlitades, borde det brunna byggnadsvärdet omedelbart
avskrivas ur räkenskaperna med anlitande av värdeminskningskontot.
Användes åter anslaget till oförutsedda utgifter, komme det gamla byggnadsvärdet
att kvarstå oförändrat. Eftersom den ersatta byggnaden i underhålls -

lOi

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

hänseende måste betraktas som en helt ny byggnad, gåve det torra förfaringssättet
ett bokföringsmässigt riktigare resultat. Då avsikten syntes vara att
underställa ärendet riksdagen vid dess höstsession, kunde ny anslagsanvisning
utan olägenhet avvaktas. Omedelbart erforderliga medel kunde i så fall
förskotteras av disponibla underhållsmedel.

Då kostnaderna för återställande av ifrågavarande mässbyggnad i ursprungligt
skick betydligt underskrida kostnaden för en nybyggnad, finner
jag mig böra förorda att byggnaden iståndsättes. Vad beträffar den anslagstekniska
regleringen av ifrågavarande kostnad, ansluter jag mig till riksräkenskapsverkels
förslag. Det genom brand förstörda byggnadsvärdet torde
sålunda böra avskrivas ur försvarets fastighetsfonds räkenskaper med
anlitande av vederbörligt värdeminskningskonto. För ersättningsbyggnaden
torde böra anvisas ett särskilt investeringanslag å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1945/46, vilket icke bör belasta den för försvaret genom 1942
års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen.

Under åberopande av det anförda får jag sålunda hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Iståndsättande av mässbyggnad vid Norrbottens
regemente å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/
46 anvisa ett investeringsanslag av........ kronor 126 000.

Marinens delfand.

[4.] Vissa byggnadsarbeten m. in. Under hänvisning till vad som anförts
i det föregående under arméns motsvarande anslag anmäler jag under denna
punkt frågor om disposition av det för budgetåret 1945/46 för marinen anvisade
investeringsanslaget å 10 000 000 kronor till Vissa byggnadsarbeten
m. m. för nedannämnda ändamål.

a. Utbyte av varmvattenberedare i kokhuset vid Stockholms örlogsstation.

Efter förslag av Kungl. Majit i propositionen 1943: 222 anvisade riksdagen
(skrivelse nr 355) ett anslag av 45 500 kronor — exklusive kostnader för administration
och prisstegring efter den 1 juli 1941 — för utbyte av två högtrycksångpannor
m. m. i kokhuset till matinrättningen vid Stockholms örlogsstalion.

Genom beslut*den 26 november 1943 ställde Kungl. Majit anslaget lill marinförvaltningens
förfogande, varjämte Kungl. Majit medgav, att marinförvaltningen
finge för bestridande av kostnader för administration och prisstegring
efter den 1 juli 1941 för ifrågavarande arbeten därutöver disponera
ett belopp av 12 700 kronor.

I skrivelse den 7 april 1945 anmälde marinförvaltningen, att medelsbehovet
kunde nedbringas med omkring 45 000 kronor. Pannorna, vilka utdömts
av särskilt tillkallade experter, hade nämligen efter friläggning av ytterom -

Före draganden.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Före draganden.

höljena visat sig vara bättre bibehållna än som från början antagits. Marinförvaltningen
anförde vidare bland annat följande.

I samband med de utredningar, som för närvarande påginge inom marinförvaltningen
i syfte att rationalisera driften vid marinens matinrättningar,
hade framkommit, att i kokhuset befintlig varmvattenberedare icke medgåve
tillräckligt tryck på varmvattnet. Härigenom kunde icke de befintliga diskningsanordningarna
utnyttjas på rätt sätt, varigenom, förutom hygieniska
nackdelar, onödigt slöseri med varmvatten skedde. Den enda möjligheten för
att åstadkomma en ökning av trycket på varmvattnet vore att byta ut deri
befintliga varmvattenberedaren mot en ny dylik. Kostnaderna för en ny
varmvattenberedare för matinrättningen i kokhuset vid Stockholms örlogsstation
jämte monteringsarbeten uppginge enligt anbud till 7 500 kronor. Härtill
komme borttagning av den befintliga varmvattenberedaren samt ändring
av rörledningar och efterlagningar, för vilket arbete marinförvaltningen beräknat
en kostnad av 1 500 kronor. Administrationskostnaderna utgjorde
inalles 500 kronor, varför kostnaderna enligt prisläget den 1 juli 1944 kunde
beräknas till totalt (7 500 + 1 500 + 500 =) 9 500 kronor, vilket enligt prisläget
den 1 juli 1941 kunde antagas motsvara 8 300 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltninger;
att med anlitande av de för utbyte av högtrycksångpannor anvisade medlen
få byta ut varmvattenberedaren i kokhuset för en kostnad av högst 9 500
kronor.

Kungl. Maj:! fann genom beslut den 4 maj 1945 framställningen icke föranleda
annan åtgärd än att Kungl. Maj:t förklarade, att marinförvaltningen
ägde taga frågan örn utbyte av varmvattenberedaren under förnyat övervägande
i samband med avgivande av anslagsäskanden för budgetåret 1946/47.

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har marinförvaltningen
med anledning härav för ifrågavarande ändamål beräknat en kostnad
enligt prisläget den 1 juli 1941 av 8 000 kronor, varav 500 kronor utgjorde
administrationskostnader. Prisstegringen till den 1 juli 1945 har beräknats
uppgå till 1 500 kronor. På grund av arbetets brådskande natur hav
marinförvaltningen hemställt, att medel mätte anvisas å tilläggsstat för budgetåret
1945/46.

Marinförvaltningens förslag synes ägnat att minska driftskostnaderna vid
matinrättningen å Skeppsholmen. Jag finner mig av denna anledning böra
tillstyrka bifall till förslaget. Mot förvaltningens kostnadsberäkningar har jag
ingen erinran. Kostnaden torde böra inräknas i den för marinen för femårsperioden
1942/47 fastställda kostnadsramen.

b. Fullträffsäkra teletekniska förråd vid Karlskrona och Göteborgs örlogsvarv.
I sina medelsäskanden för budgetåret 1946/47 har marinförvaltningen
gjort framställning om anvisande av medel för inredande av fullträffsäkra
teletekniska förråd vid Karlskrona och Göteborgs örlogsvarv. Av
handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Den teletekniska materielen tillhörande såväl Karlskrona örlogsvarv och
Blekinge kustartilleriförsvar som Västkustens marindistrikt saknade för när -

Kunni. Maj.ts proposition nr 334.

103

varande fullträffsäkert förrådsutrymme. Då denna materiel vore dyrbar och
svårersättlig, vore en dylik lokalbrist synnerligen betänklig och borde avhjälpas.
Verkställda undersökningar hade givit vid handen att i berg insprängda
förråd kunde anordnas i anslutning till vissa fullträffsäkra lokaler,
som för närvarande sprängdes ut. Då arbetena borde utföras i samband
med dessa arbeten, föresloge marinförvaltningen, att medel för dessa arbeten
skulle anvisas å tilläggsstat. Kostnaderna för ett för Karlskrona örlogsvarv
och Blekinge kustartilleriförsvar gemensamt fullträffsäkert teletekniskt förråd
beräknades enligt prisläget den 1 juli 1941 uppgå till 55 000 kronor,
varav 3 100 kronor utgjorde administrationskostnader. Motsvarande förråd
för Västkustens marindistrikt, som skulle göras gemensamt för flottan och
kustartilleriet hade enligt samma prisläge beräknats till 50 000 kronor, varav
2 800 kronor utgjorde administrationskostnader. Prisstegringen beräknades
i detta fall uppgå till 7 000 kronor.

Då den teletekniska materielen vid ifrågavarande förband för närvarande
förvaras på skilda håll i provisoriska och delvis olämpliga lokaler, synes det
erforderligt, att lokaler som äro bättre lämpade för den till större delen ömtåliga
materielen nu iordningställas. Materielen är som regel mycket dyrbar
och svårersättlig, varför dessa lokaler torde böra göras fullträffsäkra. Goda
möjligheter härtill erbjudas i samband med vissa nu pågående sprängningsarbeten.
Jag finner mig därför böra tillstyrka bifall till marinförvaltningens
förslag. Mot kostnadsberäkningarna har jag intet att erinra. Kostnaderna torde
med sammanlagt (55 000 + 50 000 =) 105 000 kronor böra belasta det för
innevarade budgetår för marinen anvisade investeringsanslaget till Vissa
byggnadsarbeten m. m. och alltså inräknas inom den för försvaret fastställda
kostnadsramen för femårsperioden 1942/47.

c. Reservkraftaggregat viel Västkustens marindistrikt. Efter förslag av
Kungl. Maj:t i propositionen 1944: 175 anvisade riksdagen (skrivelse nr
322) ett anslag av 675 000 kronor för verkstadsanläggningar m. m. vid Västkustens
marindistrikt. Från anslaget skulle bland annat bestridas kostnaderna
för en signalverkstad med 457 000 kronor.

Genom brev den 26 januari 1945 bemyndigade Kungl. Majit marinförvaltningen
att med anlitande av medel från nämnda anslag gå i författning
örn utförande av, bland annat, signalverkstaden.

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har marinförvaltningen
gjort framställning örn anvisande av medel för installerande av ett reservkraftaggregat
vid ifrågavarande verkstad.

Ämbetsverket har därvid anfört bland annat följande.

Vid utförandet av verkstadsanläggningen var avsikten att installera ett
reservkraftaggregat för säkerställande av kraftförsörjningen till verkstaden
samt i viss mån örlogsvarvets övriga anläggningar. Sedan anbud å anläggningen
inkommit, hade det visat sig att på grund av bland annat ökade krav
på ventilation, anläggningen blivit dyrare än vad som från början kunnat
beräknas. Någon minskning av anläggningen bade icke ansetts möjlig att
göra. Däremot hade det synts möjligt att tills vidare icke beställa det projekterade
reservkraftaggregatet jämte därför erforderliga särskilda ventila -

Föredraganden
.

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 33i.

Föredraganden.

tionsanordningar. Aggregatet vore emellertid nödvändigt för att under aila
förhållanden kunna trygga kraftförsörjningen till verkstadens olika maskiner,
radiostationer samt uppvärmnings- och ventilationsanordningar. Kostnaderna
enligt prisläget den 1 juli 1941 hade beräknats till 66 000 kronor,
varav 4 000 kronor utgjorde administrationskostnader. Prisstegringen fram
till den 1 juli 1945 beräknades uppgå till 9 000 kronor. Då arbetet lämpligen
borde komma till utförande i anslutning till pågående arbeten, föresloge
marinförvaltningen att medel för arbetet anvisades å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1945/46 inom femårsplanens kostnadsram.

Förevarande anslagsäskande har tydligen föranletts därav, att kostnaderna
för verkstadsanläggningen beräknats för lågt. Då emellertid förslaget synes
välgrundat, anser jag mig böra biträda detsamma. Det torde vara lämpligt,
att reservkraftaggregatet installeras samtidigt som verkstaden iordningställes.
Enligt vad jag inhämtat skulle ett uppskov med installationen medföra
merkostnader, då i sådant fall till aggregatet hörande ventilationsanordningar
icke kunna inmonteras samtidigt med övriga ventilations- m. fl.
anläggningar i verkstaden. Med hänsyn härtill böra medel för ändamålet
anvisas under innevarande budgetår. Beloppet bör inrymmas inom den för
marinens byggnadsarbeten fastställda kostnadsramen och utgå från förutnämnda
investeringsanslag å 10 000 000 kronor.

Hemställan. Åberopande det anförda får jag sålunda hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att de under a., b. och c. angivna arbetena må komma till
utförande med anlitande av det för budgetåret 1945/46 för marinen
anvisade investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten
m. m. av 10 000 000 kronor.

Flygvapnets delfond.

[5.] Vissa byggnadsarbeten m. m. Under hänvisning till vad som anförts i
det föregående under arméns motsvarande anslag anmäler jag under denna
punkt fråga om disposition av det för budgetåret 1945/46 för flygvapnet anvisade
investeringsanslaget å 34 000 000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.
lör nedannämnda ändamål.

Utökning av flygfältet vid Skånska flygflottiljen. Efter förslag av Kungl.
Majit i propositionen 1942: 328 och i 1943 års statsverksproposition (kapitalbudgeten
bilaga 2) anvisade riksdagen bland annat 729 000 kronor för utförande
av vissa flygfältsarbeten vid Skånska flygflottiljen i Barkåkra. Genom
särskilda dispositionsbeslut har Kungl. Maj :t ställt medlen till flygförvaltningens
förfogande.

I skrivelse den 6 augusti 1945 har flyg förvaltningen gjort framställning örn
anvisande av medel för utökning av flygfältet för Skånska flygflottiljen och

105

Kanal. Maj.ts proposition nr 334.

har därvid hänvisat lill en tidigare framställning i ämnet, i vilken förvaltningen
anfört bland annat följande.

Flygfältet bleve, sedan det utbyggts med anlitande av de medel — sammanlagt
729 000 kronor på grundval av prisläget den 1 juli 1941 och oberäknat
administrationskostnader — som Kungl. Maj :t ställt till flygförvaltningens
förfogande genom särskilda beslut endast cirka 1 300 lii långt i en start- och
landningsriktning (norr—söder) samt 1 000 m i de bada övriga (sydväst
nordost respektive sydost—nordväst). Med hänsyn lill de start- och landningssträckor,
som erfordrades för de senaste typerna av flygplan, vöre flygfältet
vid Barkåkra för litet. Det vore därför ur flygsäkerhetssynpunkt oundgängligen
erforderligt, att start- och landningsbanorna förlängdes. Medelsbehovet
vöre redovisat i propositionen 1944:281 såsom ingående i grovarbetsreserven
samt åter upptaget i flygförvaltningens förslag till investeringsplan
för nästkommande budgetår. Behovet syntes emellertid fiygförvaltningen vara
av sådan natur, att ikraftträdandet av allmän beredskapsstat III icke kunde
inväntas.

I skrivelsen den 6 augusti 1945 har flygförvaltningen vidare anfört.

Fiygförvaltningen hade i sina förslag angående flygvapnets medelsbehov
under kapitalbudgeten för budgetåret 1946/47 upptagit ifrågavarande byggnadsbehov
till en kostnad på grundval av prisläget den 4 juli 1941 och oberäknat
utgifter för administration m. m. av 640 000 kronor, vilken kostnad salunda
vid bifall till förslaget komme att belasta nyssnämnda kostnadsram.

Då det emellertid ur flygsäkerhetssynpunkt vore av synnerlig vikt, att en
utvidgning av flygfältet snarast möjligt komme till stånd, finge flygförvallningen
föreslå, att frågan underställdes riksdagen redan instundande host.

Administrationskostnaderna beräknades till 39 000 kronor. Härtill komme
merkostnader för den prisstegring, som ägt rum sedan den 1 juli 1911, med
cirka 13 procent av (640 000 + 39 000 =) 679 000 kronor elley 89 000 kronor.
Totalkostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten skulle således uppgå till
(679 000 + 89 000 =) 768 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har flygförvaltningen hemställt,
att flygfältet vid Skånska flygflottiljen måtte få utbyggas med anlitande^ av
det under försvarets fastighetsfond, flygvapnets delfond, för budgetåret
1945/46 anvisade investeringsanslaget av 34 000 000 kronor.

De nuvarande start- och landningssträckorna på flygfältet vid Barkåkra
synas ur flygsäkerhetssynpunkt vara för korta för moderna flygplan. Jag finner
det därför önskvärt, att banorna förlängas. Härtill kommer — enligt vad
jag inhämtat — att del kan vara värdefullt, att de föreslagna arbetena kunna
komma till stånd utan uppskov, därest så ur arbetsmarknadssynpunkt befinnes
lämpligt. Jag anser mig därför böra tillstyrka, ■att medel nu beräknas
för ändamålet. Läget på arbetsmarknaden torde emellertid få vara avgörande
för örn och när arbetena skola sättas igång.

Mot flygförvaltningens kostnadsberäkningar har jag den erinran att prisstegringstillägget
torde kunna reduceras till 11 procent. Totalkostnaderna
minskas härigenom med omkring 14 000 kronor till i avrundat lal 750 000
kronor. Kostnadsramen torde böra belastas med 679 000 kronor.

Före draganden.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 334.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att till Utökning av flygfältet vid Skånska flygflottiljen må
anlitas det för budgetåret 1945/46 för flygvapnet anvisade
investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m. av
34 000 000 kronor.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Anders Broberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

107

Bilaga 14.

Kapitalinvesteringar.

Socialdepartementet.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.i
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under
socialdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid
följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[l.j Vissa om- och nybyggnadsarbeten vid statens bakteriologiska laboratorium.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 288/1944 (bil. 10, punkt
2) framlagda förslag anvisade 1944 års riksdag (skrivelse nr 481) till Vissa
om- och nybyggnadsarbeten vid statens bakteriologiska laboratorium å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett investeringsanslag av
785 000 kronor. Såsom närmare framgår av berörda proposition var av
ifrågavarande anslag ett belopp av 33 000 kronor avsett för tillbyggnad av
barack för hästar vid laboratoriet.

Med utlåtande den 25 juni 1945 har byggnadsstyrelsen överlämnat en
framställning från föreståndaren för laboratoriet, professorn G. Olin, däri
denne hemställt, att nyssnämnda belopp å 33 000 kronor måtte få disponeras
för vissa andra ändamål. Föreståndaren har därvid anfört i huvudsak
följande:

På grund av den försening, som riksdagsbehandlingen av frågan om byggnadsarbetena
vid statens bakteriologiska laboratorium medförde, och med
hänsyn till de akuta behov av bakteriologiska preparat, som under hösten
1944 framkommo i våra grannländer, har laboratoriet efter samråd med
svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet nödgats vidtaga åt -

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Departements chefen.

gärder vid sidan av byggnadsprogrammet för att så snart som möjligt kunna
leverera efterfrågade preparat för efterkrigshjälpen. Bland dessa åtgärder
märkes förhyrande av Svea artilleriregemente av stallar vid Rissne gård.
vilket betingats av det omedelbara behovet av ökade stallutrymmen för elifteriserumtillverkningen.

Fråga har nu uppstått, om det stall, till vilket 33 000 kronor beräknats av
investeringsanslaget å 785 000 kronor, skall uppföras eller icke. Byggnadsarbetet
har ännu icke påbörjats, enär stallet avsetts som en tillbyggnad till
ett befintligt trästall, vilket för närvarande användes för smådjur. Dessa
kunna icke flyttas förrän omkring den 1 juli 1945, då ett nytt smådjurshus
beräknas bliva färdigt. Stalltillbyggnaden kan alltså icke beräknas bliva
färdig förrän under hösten 1945. Under sådana omständigheter synes del
mera rationellt att även fortsättningsvis anlita de av Svea artilleriregemente
förhyrda stallutrymmena, vilka visserligen icke äro fullvärdiga för ändamålet
men dock kunna accepteras såsom ett provisorium. Hyreskostnaderna
härför beräknas till 7 200 kronor.

Investeringsanslaget å 785 000 kronor har också visat sig vara mycket
knappt tillmätt. Ett kylaggregat, som ingår i den ursprungliga byggnadsplanen
och som är nödvändigt för verksamheten, har icke medräknats vid
kostnadskalkylernas uppgörande. Detta aggregat betingar ett pris av 11000
kronor. På grund av anslagets knapphet har vidare vatten och avlopp icke
inletts i inpackningsbaracken, vilket upptagits i de ursprungliga planerna
och icke utan stora olägenheter kan undvaras. Kostnaden härför beräknas
till 5 000 kronor. Ytterligare utgifter kunna jämväl beräknas såväl för nybyggnaderna
som för utrustningen eller respektive 4 000 och 5 800 kronor.

Under åberopande av det anförda har föreståndaren hemställt, att stallbyggnaden
måtte få uteslutas ur byggnadsprogrammet och att av de härför
avsedda medlen, 33 000 kronor, måtte få disponeras ett belopp av (11 000 +
5 000 + 4 000) 20 000 kronor för anordnande av kylaggregat och för övriga
förut omnämnda byggnadsarbeten samt ett belopp av (7 200 + 5 800) 13 000
kronor för hyra av stallbaracker och för viss utrustning.

Byggnadsstyrelsen har för sin del tillstyrkt föreståndarens framställning.

I utlåtande över framställningen har statskontoret som sin mening uttalat,
att erforderliga medel för bestridande av hyreskostnaderna för stallbarackerna
borde utgå från den å staten för statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens
delfond, under rubriken hyres- och arrendeavgifter m. m. för
av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden uppförda posten.
Vad angår framställningen i övrigt har statskontoret allenast framhållit, att
den av föreståndaren föreslagna ändrade medelsdispositionen icke syntes
kunna genomföras utan riksdagens medverkan.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har statens bakteriologiska
laboratorium för att så snabbt som möjligt kunna leverera för efterkrigshjälpen
erforderliga sera och vacciner nödgats vidtaga provisoriska åtgärder
för anskaffande av lokaler för olika ändamål i avbidan på färdigställande av
de av 1944 års riksdag beslutade om- och nybyggnadsarbetena vid laboratoriet.
Härvid har det bland annat visat sig, att behovet av ökade stallutrymmen
kunnat tillgodoses genom förhyrning och att alltså den tillbyggnad avbarack
för hästar, för vilken beräknats ett belopp å 33 000 kronor under det

Kungl. Maj.ts proposition nr 33A.

109

för byggnadsarbetena vid laboratoriet anvisade anslaget å 785 000 kronor,
icke längre är erforderlig. Med hänsyn härtill torde i enlighet med vad laboratorieföreståndaren
nu föreslagit ifrågavarande tillbyggnad kunna uteslutas
ur byggnadsprogrammet.

Vad härefter angår de av föreståndaren föreslagna ytterligare byggnadsoch
utrustningsarbetena vid laboratoriet har jag av vad i ärendet anförts
blivit övertygad om att behov föreligger av desamma. Jag anser mig därför
böra tillstyrka, att de må komma till utförande. Mot de beräknade kostnaderna,
tillhopa 25 800 kronor, synes intet vara att erinra. Beloppet i fråga torde
dock lämpligen kunna avrundas till 26 000 kronor. För arbetena synes på
sätt föreståndaren föreslagit böra tagas i anspråk det belopp av 33 000 kronor,
som avsetts för nyssnämnda tillbyggnad av barack för hästar. Riksdagens
medgivande härtill torde böra inhämtas. Vad beträffar kostnaderna
för förhyrning av stallbaracker torde dessa, såsom statskontoret påpekat,
böra bestridas från vederbörlig utgiftspost å staten för statens allmänna fastighetsfond.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av den del av det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1944/45 anvisade investeringsanslaget till Vissa omoch
nybyggnadsarbeten vid statens bakteriologiska laboratorium,
som avsetts för tillbyggnad av barack för hästar,
ett belopp av 26 000 kronor må i stället tagas i anspråk för
utförande av utav mig i det föregående förordade byggnadsoch
utrustningsarbeten vid laboratoriet.

Vad föredragande departementschefen sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Hans Bergström.

•v iå 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

lil

Bilaga 15.

Kapitalinvesteringar.

Kommunikationsdepartementet.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 oktober 1945.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, anmäler härefter
under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1945/46 samt anför därvid följande.

I. Statens affärsverksfonder.

A. Postverket.

[1 ] 9 a. Inköp av tomter i Uppsala. I skrivelse den 27 juli 1945 har
generalpoststyrelsen gjort framställning om anvisande av medel till inköp
av tomter i Uppsala för att därå sedermera låta uppföra en posthusbyggnad.

Styrelsen erinrar till en början, att för postkontoret i Uppsala (klass I A)
alltsedan den 1 oktober 1905 förhyrdes lokaler i riksbankens vid denna tid
nyuppförda fastighet i staden. Efter utvidgningar, senast åren 1936 och
1940, omfattade lokalerna en sammanlagd golvyta av omkring 1 425 kvadratmeter,
vartill konime vissa förrådsutrymmen i källaren. Hyran utgjorde per
år 20 900 kronor jämte särskild ersättning för lokalernas uppvärmning.

På grund av den starka ökningen av poströrelsen i Uppsala
hade, fortsätter styrelsen, postkontorets lokaler redan kort tid efter den
senaste tillbyggnaden kommit att bliva otillräckliga, och för varje år hade
behovet av större lokalutrymmen allt kraftigare gjort sig kännbart. Härtill
komme, att de verkställda utvidgningarna såsom nödtvungna åtgärder hade
måst vidtagas med åsidosättande av en rationell och ändamålsenlig disposition
av tjänstelokalerna inbördes. Bland annat för att i någon mån söka

112

Kano!. Majlis proposition nr 334.

motverka de uppkomna lokalsvårigheterna hade styrelsen under årens lopp
inrättat 2 postexpeditioner och 6 poststationer inom stadens postområde.
Härigenom hade en viss avlastning i fråga örn allmänhetens betjänande vid
postkontoret inträtt, medan däremot den ankommande och avgående posten
liksom brevbäringen icke påverkats av filialanstalternas inrättande. Rörelsen
vid huvudpostkontoret hade fortsatt att öka i snabb takt.

Till belysande av den trafikstegring, som ägt rum vid postkontoret Uppsala
1 enbart under tidsperioden 1940—44, d. v. s. de fyra närmaste åren
efter den sista utvidgningen av lokalerna, har styrelsen lämnat följande sifferuppgifter.

	1940	1944	Ökning i %
Hela antalet avgångna försändelser.................	9 312 565	13 362 829	435
Därav vanliga paket............................	76 3u3	109 317	48-3
postanvisningar och inbetalningskort.......	220 425	280 148	27-1
Hela antalet ankomna försändelser.................	9 942 628	12 235 776	231
Därav vanliga paket............................	93 230	152 526	63-6
postanvisningar och utbetalningskort (utom kronoskattepostanvisningar) .............	144 410	186 815	29-4
Folkpensionsutbetalningar..........................	17 102	16 163	-5 B
Omsättningar i postsparbanksrörelsen...............	59 416	82 501	38-9
Postkontorets inkomster...........................	740121	1159 581	56-7

Styrelsen framhåller, att ökningen i trafiken för den ifrågavarande 4-årsperioden
vore ovanligt stor, även örn hänsyn toges till den allmänna stegringen
av poströrelsen. I allt väsentligt syntes den ha sin förklaring i stadens tillväxt.
Folkmängden, som år 1940 uppgick till 38 433 personer, hade år 1944
ökat till 44 686 personer eller med 16,3 %. Härtill borde läggas antalet studerande
från andra orter, vilket under terminerna kunde beräknas uppgå till ca
6 000. En i hög grad bidragande orsak till poströrelsens ökning i Uppsala
torde även vara stadens industriella utveckling.

På grund av den ökade trafiken hade också personalstyrkan vid postkontoret
måst utökas. Antalet tjänstemän vid postkontoret utgjorde 71 år 1936,
88 år 1940 och 96 år 1944. En ytterligare ökning med 5 tjänstemän hade hittills
måst vidtagas under år 1945. Därvid vore att märka, att de begränsade
lokalutrymmena verkat hindrande på postkontorets möjligheter att i önskad
utsträckning anställa ytterligare kassatjänstemän, brevsorterare etc., enär det
icke varit möjligt att anordna erforderliga arbetsplatser.

Följden av poströrelsens utveckling i Uppsala hade således blivit, fortsätter
styrelsen, att postlokalerna icke längre kunde anses vare sig tillräckliga
eller med hänsyn till dispositionen lämpliga för sitt ändamål. Detta förhållande
kunde förutses komma att framträda än starkare inom de närmaste
åren såsom en följd av den ytterligare tillväxt i stadens folkmängd, som efter
ytterligare industrialisering, utvidgning av försvarets läroverk, andra militära
institutioners nyligen företagna förläggning till staden, m. fl. omständigheter
med all sannolikhet komme att äga rum. Önskvärdheten av bättre och ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

113

vidgade postkontorslokaler i Uppsala hade också vid olika tillfällen framhållits
från stadens sida.

I fråga om de särskilda olägenheter, som för postverkets del vore förknippade
med de nuvarande lokalerna, anför styrelsen i huvudsak följande.

Postmästarens och personalkontrollörens tjänsterum äro sedan lokalutvidgningen
år 1940 förlagda till våningen 1 trappa upp, vilket innebär stora
olägenheter, dels för tjänstemännen vid utövande av uppsikt över och ledning
av arbetet på postkontoret, dels ock för de korrespondenter, som i postärenden
hava att besöka postmästaren.

Kassaexpeditionen är uppdelad i en brev- och en paketavdelning med var
sin ingång från fastighetens vestibul. Den inx-e förbindelsen mellan dessa båda
kassaexpeditioner uppehälles genom en ganska lång korridor. Detta förhållande
verkar i hög grad tidsödande, bland annat vid transport av post mellan
avdelningarna. Vaktföreståndaren, som är placerad i brevavdelningen, kan
icke på ett effektivt sätt övervaka arbetet på paketavdelningen. Inom berörda
två kassaexpeditioner kunna maximalt anordnas 8 kassaplatser i brevexpeditionen
och 4 i paketexpeditionen, vilka samtliga äro besatta under större
delen av året. Vid vissa tillfällen erforderliga ytterligare kassaplatser kunna
icke anordnas (det kan beräknas, att sammanlagt 20 kassaplatser skulle
erfordras för att trafiken vid högfrekvens skulle kunna avvecklas på ett tillfredsställande
sätt). Kassaplatserna i paketexpeditionen äro dessutom olämpligt
placerade i förhållande till pakelfack m. m. Annan placering kan dock
på grund av lokalens utformning icke åstadkommas.

För pakettrafiken vid julhelgerna måste särskild lokal förhyras ute i
staden.

Allmänhetens avdelning i brevexpeditionen omfattar allenast 65 kvadratmeter,
vilket numera är alldeles otillräckligt. Vid högtrafikperioder, då stark
köbildning uppkommer, är trängseln synnerligen besvärande.

Även avdelningen för ankommande och avgående poster har på grund av
lokalernas beskaffenhet måst uppdelas i två expeditionslokaler, en för värdeoch
brevpost och en för korsbandspost. I likhet med vad som gäller för kassaexpeditionen
medför denna uppdelning merarbete för personalen samt svårigheter
i fråga örn arbetets övervakning.

Inom brevbärarexpeditionen, som omfattar 260 kvadratmeter, äro för närvarande
samtidigt sysselsatta 55 tjänstemän. Antalet brevbärare har tid efter
annan måst utökas, och från och med den 1 oktober 1945 beräknas ytterligare
2 brevbärare komma att erfordras. Redan nu har för brevbärarexpeditionens
räkning måst tågås i anspråk en del av den angränsande tidningsexpeditionen,
och hösten 1945 torde denna expedition komma att belt användas för
detta ändamål, i samband varmed plats för tidningsexpeditionen måste beredas
inom de lokaler, som inrymma postmästarens expedition, vars redan
förut begränsade utrymme sålunda måste ytterligare inknappas.

Den för postkontorets skatteavdelning avsedda lokalen användes för närvarande
siven såsom elevrum. Därest föreslagen reform av uppbördväsendet
från och med den 1 januari 1947 genomföres, kommer emellertid nämnda
lokal att uteslutande erfordras för skatteavdelningens verksamhet.

Vad vidare angår frukostrum samt sanitära anläggningar, ha dessa på
grund av personalens ökning kommit att bliva bolt otillräckliga. För den till
omkring 80 personer uppgående brevhärar- och postil jonspersonalen disponeras
sålunda eli frukostrum örn allenast 15 kvadratmeter.

Slutligen ma nämnas, att postkontoret saknar tillräckliga garagcutrgmmen
för sina motorfordon (för närvarande 2 gengaslastbilar, 3 elektriska truckar

nihnnc/ lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334. 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

och 1 elektrisk motorcykel). I det enda tillgängliga garaget, vars konstruktion
emellertid icke medger uppställning av gengasbilar, har plats kunnat beredas
allenast för 2 truckar jämte för dem avsett laddningsaggregat. För
de övriga fordonen har garageutrymme fått anskaffas genom förhyrande ute
i staden.

Styrelsen meddelar, att undersökningar verkställts angående möjligheterna
att genom användandet av tillgängliga gårdsutrymmen jämte eventuellt förvärvat
angränsande tomtområde företaga en tillbyggnad av riksbankens
fastighet för att därigenom erhålla för postkontoret tillräckliga utrymmen.
Det hade emellertid visat sig, att även örn inköp av grannfastigheten
utmed Bangårdsgatan kunde ske, så skulle likväl en tillbyggnad av riksbankshuset
icke kunna tillgodose postkontorets behov av tillräckliga och
lämpliga lokaler utan en helt genomgripande och ur byggnadsteknisk synpunkt
svårutförbar ombyggnad av fastigheten. Styrelsen ansåge för sin del
dessutom, att en sådan örn- och tillbyggnad skulle ställa sig allt för dyrbar,
helst som resultatet i varje fall icke kunde beräknas medföra den rationella
planering av postkontorslokalerna, som ur postarbetets synpunkt måste eftersträvas.

Enär några möjligheter ätt inom annan fastighet i Uppsala förhyra för
postkontoret erforderliga lokaler, vilka enligt styrelsens uppfattning borde
omfatta ca 2 500 kvadratmeter, icke yppats, hade styrelsen icke kunnat
finna någon annan acceptabel lösning av lokalfrågan än att efter förvärv av
därtill lämpligt tomtområde uppföra ett n y 11 posthus. Även örn härför
erfordrades större kapitalinvestering, torde det, enligt styrelsens mening, vara
fullt klart, att de häremot svarande fördelarna i form av tillräckligt stora
och från början för sitt ändamål väldisponerade lokaler vore av den betydelse,
att de väl motiverade en sådan nyinvestering.

Ett för uppförande av ett nytt posthus i Uppsala synnerligen väl lämpat
markområde hade styrelsen funnit i tomterna nr 3, 12 och 14 i kvarteret
Draken, vilka omfattade sammanlagt 3 612 kvadratmeter. Nämnda kvarter
vore beläget i omedelbar närhet av det nuvarande postkontoret. Telegrafstationen
i staden befunne sig i samma kvarter.

Då det icke varit möjligt för styrelsen att med ägarna till de tre tomter,
som bildade ifrågavarande tomtområde, träffa direkta köpekontrakt, bland
annat på grund av storleken av fordrade handpenningbelopp, vilka styrelsen
icke ansett sig kunna ulan Kungl. Maj:ts medgivande utgiva, hade tomtområdet
inköpts av ingenjören Anders Dios i Uppsala, som i sin tur förklarat
sig beredd att på helt oförändrade villkor försälja tomtområdet till postverket.
Styrelsen skulle härvid allenast hava att till Dios utgiva ersättning med
räntan på de handpenningbelopp, tillhopa 60 000 kronor, som Dios för sitt
förvärv av tomterna fått utgiva, ävensom ett belopp för täckande av Dios’
direkta omkostnader i samband med transaktionen. Den sammanlagda summan
av dessa ersättningar torde uppgå till högst 2 850 kronor. Dios hade
tidigare anlitats som ombud för postverket vid inköp av tomter i Västerås.

Generalpoststyrelsen meddelar vidare, att styrelsen med Dios träffat ett på

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 A.

115

statsmakternas godkännande före den 1 december 1945 beroende köpekontrakt
om förvärv av ifrågavarande tomter för sammanlagt 975 090 kronor.

Detta pris motsvarade 269 kronor 93 öre per kvadratmeter, vilket pris i och
för sig kunde anses tämligen högt. Med hänsyn till tomternas belägenhet och
värdet av å desamma befintliga byggnader ävensom till i Uppsala nu rådande
tomtpriser finge köpeskillingen emellertid anses skälig. Tomtområdet
skulle tillträdas av postverket den 1 oktober 1946.

I köpekontraktet inginge vidare som villkor beträffande tomten nr 12,
att köparen skulle betala den eventuella skatt på realisationsvinst, som av
förutvarande ägaren till denna tomt, direktören Carl Henry Siverth, kunde
komma att utkrävas på grund av fastighetens försäljning till Dios. Sieverlh
förvärvade fastigheten år 1938, men då detta skedde genom arv, torde, såvitt
styrelsen kunnat utröna, någon sådan skatt varom här vore fråga icke komma
att utgå. I den mån så likväl mot förmodan skulle bliva fallet, torde styrelsen
böra äga rätt att för gäldandet av denna skatt använda postverkets
driftmedel, liksom styrelsen tänkt sig att av sådana medel betala den förut
angivna särskilda ersättningen till Dios om höst 2 850 kronor.

Av det begärda anslaget erfordrades, fortsätter generalpoststyrelsen, allenast
en mindre del eller 60 000 kronor under nu löpande budgetår, men det
torde dock få anses lämpligt, att styrelsens framställning beträffande anslagsfrågan
i dess helhet bleve föremål för beslut i samband med statsmakternas
prövning av det föreliggande köpekontraktet.

Styrelsen förklarar sig vid bifall till förevarande framställning ämna, så
snart ske kan, inkomma med förslag till uppförande å ifrågavarande tomtområde
av ett posthus.

Under åberopande av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för inköp för postverkets räkning
av tomterna nr 3, 12 och 14 i kvarteret Draken i Uppsala å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag av 975 000
kronor.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1945 förklarat sig kunna
förorda ifrågavarande tomtförvärv, i synnerhet som därigenom hela kvarteret
Draken komme att övergå i statens ägo. Denna fördel ansåge styrelsen
vara så stor, att den väl motiverade det ifrågasatta priset, vilket styrelsen
funne något högt men dock icke oskäligt.

Vad generalpoststyrelsen anfort synes ådagalägga, alt postkontorslokalerna Departementsi
Uppsala icke längre äro tillräckliga för sitt ändamål samt att åtgärder nu chefen.
äro påkallade för att möjliggöra en erforderlig lokalutvidgning. Det av styrelsen
framlagda förslaget örn inköp av tomterna nr 3, 12 och 14 i kvarteret
Draken för uppförande därå av en posthusbyggnad, som erbjuder postverket
tillräckliga lokalutrymmen, torde innebära en lämplig lösning av frågan.

Det för tomtmarken preliminärt avtalade priset, 975 000 kronor, motsvarande
ett kvadratmeterpris av 269 kronor 93 öre, får anses vara betydande.

Med hänsyn till tomternas centrala belägenhet och övriga föreliggande om -

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

ständigheter anser jag mig dock kunna tillstyrka förvärv på angivna villkor.
Erforderligt anslag torde i sin helhet böra äskas å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46. Generalpoststyrelsen torde äga att i mån av behov
för gäldande av ersättning till ingenjören Anders Dios örn högst 2 850 kronor
samt den skatt på realisationsvinst, som kan komma att utkrävas av förutvarande
ägaren till tomten nr 12 i kvarteret Draken, taga i anspråk postverkets
driftmedel.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av tomter i Uppsala å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag
av .................................... kronor 975 000.

[2.] 9 b. Inköp av tomt- oell gatumark i Norrköping. I sin förenämnda
skrivelse den 27 juli 1945 har generalpoststyrelsen hemställt örn anvisande
av medel å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46 för inköp för
postverkets räkning av viss tomt- och gatumark i Norrköping, vilken avsåges
för tillbyggnad av postkontoret Norrköping 1.

Styrelsen meddelar till en början, att nämnda postkontor alltsedan början
av år 1916 vöre inrymt i en postverket tillhörig byggnad, belägen å tomten
nr 1 i kvarteret Heidelberg i staden. Byggnaden vöre uppförd i tre
våningar jämte entresolvåning, vind och källare. Ursprungligen hade i bottenvåningen
inretts tjänstelokaler för såväl postkontoret som riksbankens
avdelningskontor på platsen. På grund av poströrelsens tillväxt hade postlokalen
emellertid så småningom blivit otillräcklig, och år 1932 måste den
till riksbanken uthyrda lokalen, vilken omfattade en golvyta av cirka 300
kvadratmeter, tagas i anspråk för tillgodoseende av postkontorets behov av
ökat utrymme. Under tiden därefter hade rörelsen vid postkontoret ytterligare
tillväxt, vilket medfört att postkontorslokalen återigen blivit otillräcklig
och även mindre ändamålsenlig.

Till belysande av utvecklingen av rörelsen vid postkontoret har
styrelsen lämnat följande sifferuppgifter.

..	1932	1944	Ökning i %
Hela antalet avgångna försändelser.................	11857 643	15 025 327	26-7
Därav rekommenderade försändelser..............	79 854	150317	88''2
vanliga paket............................	107 443	113 606	5-7
postanvisningar och inbetalningskort ......	151 657	214 076	41-2
Hela antalet ankomna försändelser.................	7944714	13 447 648	69-3
Därav rekommenderade försändelser..............	77 791	147 378	89-5
vanliga paket............................	85 737	115 471	34-7
postanvisningar och utbetalningskort......	156 980	179139	14 1
Omsättningar i postsparbanken ....................	43 023	67 659	57-3
Folkpensionsutbetalningar..........................	12 139	25 842	112-9
Postkontorets inkomster...........................	769 064	1138 040	480

Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.

117

I fråga örn deli nuvarande postkontorslokalens otillräcklighet
anför styrelsen i huvudsak följande.

I kassaexpeditionen finnes normalt icke plats för iner än högst åtta kassor
för allmänhetens betjänande. Vid vissa tillfällen, särskilt under julperioden,
är antalet kassor otillräckligt. Ytterligare ett par kassor måste då provisoriskt
anordnas inom det redan förut alltför knappa utrymmet vid disken. Därest
det av 1944 års uppbördsberedning framlagda förslaget till omläggning av
uppbördsförfarandet genomföres, kommer behovet av ökat utrymme i kassaexpeditionen
att bliva än mer framträdande än för närvarande. En särskild
lokal med en golvyta av cirka 75 kvadratmeter kommer då att erfordras
för den skattebokföringsavdelning, som då måste inrättas vid postkontoret.
Vidare är det för allmänheten avsedda utrymmet alltför knappt tilltaget, varför
trängsel lätt uppstår, särskilt vid helger, månadsskiften och liknande tillfällen
av högtrafik.

Brevbårarexpeditionen omfattar en golvyta av endast 135 kvadratmeter.
Detta utrymme, där vissa tider av dagen mer än 50 personer samtidigt sysselsättas,
är nu alldeles för trångt. Allteftersom staden växer -—■ antalet invånare
utgjorde 62 288 år 1932 och 75 792 år 1944 -— måste brevbärarstyrkan
utökas. Sålunda inrättades från och med den 1 oktober 1944 ej mindre
än fem nya brevbärarbefattningar vid postkontoret. Av allt att döma torde
inom kort ytterligare arbetskraft få anställas för att bära ut posten.

Expeditionen för ankommande och avgående poster har en golvyta av cirka
240 kvadratmeter. Där sorteras och förpackas den post, som inlämnas icke
blott vid postkontoret Norrköping 1 utan även vid stadens övriga postanstalter.
Inom samma lokal sorteras även all den till Norrköping från annat håll
ingående posten. Själva sorteringslokalen är nu i minsta laget. Vid understundom
förekommande anhopning av post blir lokalens golv så belamrat,
att erforderliga passager mellan sorteringsanordningama bliva blockerade
med påföljd att postens behandling försvåras och risk för försening i expeditionsarbetet
uppstår. En mindre, genom glasparti avskild del av lokalen disponeras
för expedition av värdeposten. Här föreligger nu svårighet att bereda
plats för de funktionärer, som handhava bokföring och avisering av värdeposten.

Tidning sexpeditionen är inrymd i ett ruin med dålig dagbelysning och
med en golvyta av endast 15 kvadratmeter. Normalt hava två tjänstemän sin
verksamhet förlagd till detta rum, men vid årsskiftet 1944/45 måste trots
utrymmesbristen tre funktionärer sysselsättas där. Utrymme saknas för erforderliga
skåp och hyllor för förvaring av expeditionens omfattande kortregister,
blanketter m. m. Tidningsexpeditionerna vid ett flertal postkontor
i städer med avsevärt lägre invånarantal än Norrköping disponera ett för normalt
bruk tilllaget utrymme örn 30 å 40 kvadratmeter.

Såväl redogörarens som paketexpeditionens kassavalv äro olämpligt belägna,
vilket medför tidsförlust och extra arbete.

De sanitära anläggningarna äro ålderdomliga och otillräckliga. I brevbärarnas
lunchrum i entresolvåningen erhålles dagsljus endast genom ett
enda litet fönster nere vid golvet, varför rummet gör ett mörkt och dystert
intryck. Lunchrummets golvyta utgör endast 15 kvadratmeter, vilket är alldeles
otillräckligt för den stora personalstyrka, det här gäller. Brevbärarnas
kapprum som är beläget i källaren, bär direkt förbindelse med w.c.-rum och
urinoaren. Då tilllfredsställande ventilation saknas, blir luften bär särskilt
vid varm väderlek, starkt förskämd.

Endast paketexpeditionen är icke trångbodd. Utrymmet kan emellertid icke
lämpligen omdisponeras för att åstadkomma någon lättnad i övriga avdelningars
lokalsvårigheter.

118

Kungl. Maj-.ts proposition nr 334.

Av det anförda syntes framgå, fortsätter generalpoststyrelsen, att postkontoret
Norr köping 1 vore i behov av rymligare och mera tidsenliga lokaler.

Styrelsen hade tidigare räknat med att de i våningen en trappa upp uthyrda
kontorslägenheterna skulle tagas i anspråk för postkontorets räkning,
allteftersom behov därav uppstode. Så länge lagen den 19 juni 1942 örn hyresreglering
m. m. gällde, vore det visserligen ovisst, örn vederbörande myndigheter
skulle godkänna en uppsägning av nu gällande hyreskontrakt, avseende
ifrågavarande kontorslägenheter, men örn dessa bleve disponibla,
skulle hela brevbärarexpeditionen kunna förläggas till denna våning, dock
först sedan vidlyftiga omändringsarbeten kommit till utförande. De utrymmen
i bottenvåningen, som bleve disponibla genom brevbärarexpeditionens
förflyttning, skulle kunna utnyttjas för ökning av utrymmet i avdelningen
för ankommande och avgående poster samt för omdisponering av vissa andra
utrymmen. Härigenom skulle dock icke skapas någon möjlighet att utöka
kassaexpeditionen. Enligt styrelsens uppfattning kunde sålunda den för postkontoret
i dess helhet erforderliga lokalutökningen icke lämpligen erhållas
annat än genom örn- och tillbyggnad av posthuset. Någon tillbyggnad
inom den nuvarande fastigheten kunde dock icke komma i fråga. Den
tomt, varå posthusbyggnaden uppförts, vore nämligen redan så bebyggd,
att den fria delen av gårdsplanen icke omfattade mer än cirka 160 kvadratmeter.
Med hänsyn till de nu förekommande många posttransporterna till
och från postkontoret vore gårdsplanen till och med redan för liten. Postkontorets
motorfordonspark omfattade nämligen icke mindre än fem automobiler
och två elektriska plattformsvagnar. Flertalet av dessa vore ofta i
verksamhet samtidigt, och gårdsplanen vore då så upptagen, att fordonen endast
med svårighet kunde föras fram till lastkajen för in- och utlastning
av post. Varken postverkets, personalens eller hyresgästernas velocipeder
finge plats på gården. Utrymme härför ävensom för postkontorets motorfordon
förhyrdes i angränsande fastigheter mot en ersättning av sammanlagt
1 480 kronor per år. Så snart lättnader i restriktionerna beträffande gummi
och drivmedel för automobiler inträtt, önskade vederbörande hyresvärd emellertid
själv disponera det till postkontoret uthyrda garageutrymmet, och enligt
verkställd undersökning komme möjlighet att förhyra annat garage med
godtagbart läge i förhållande till postkontoret då icke att förefinnas.

Av det anförda framginge, fortsätter styrelsen, att postverkets fastighet
kundé tillbyggas och erforderliga garageplatser i postkontorets närhet erhållas
endast om ytterligare markområde förvärvades. Tillfälle hade nu yppat
sig att för postverkets räkning inköpa fastigheten nr 6 i kvarteret Renströmmen,
vilken fastighet i likhet med postkontoret vore belägen vid Norra
Strömgatan samt allenast genom den smala Magasinsgatan skildes från
postkontorets fastighet. Den salubjudna fastigheten, som omfattade sammanlagt
1 445,9 kvadratmeter, betingade ett pris av 325 000 kronor, motsvarande
224 kronor 77 öre per kvadratmeter. Priset kunde visserligen
förefalla högt men måste likväl anses jämförelsevis förmånligt, enär enligt
uppgift ännu högre köpeskilling per kvadratmeter under den senaste

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

119

tiden erlagts för andra likvärdiga fastigheter i Norrköping. Ä fastigheten funnes
uppförda bl. a. två bostadshus, vilka för närvarande gåve en årlig hyresavkastning
av sammanlagt 10 650 kronor, vartill komme ersättning för uppvärmning
och tillhandahållande av varmvatten enligt särskilda grunder. Då
någon annan intill posthuset liggande tomt varken nu eller framdeles beräknades
bliva åtkomlig för postverket till rimligt pris, hade styrelsen för att tillförsäkra
statsverket dispositionsrätten till fastigheten nr 6 i kvarteret Renströmmen
avslutat ett på statsmakternas godkännande före utgången av år
1945 beroende köpekontrakt. Enligt kontraktets bestämmelser skulle postverket
tillträda fastigheten den 1 juli 1946.

Styrelsen framhåller vidare, att för ett rationellt utnyttjande av den salubjudna
fastigheten för postverkets räkning borde den del, ca 205 kvadratmeter,
av Magasinsgatan, som vöre belägen mellan nämnda fastighet och
postverkets nuvarande fastighet, igenläggas och införlivas med postverkets
fastighet. Norrköpings stads drätselkammare hade samtyckt till gatuområdets
försäljning till postverket mot en köpeskilling av 9 400 kronor, motsvarande
45 kronor 85 öre per kvadratmeter. Styrelsen hade jämväl i fråga
örn nämnda gatumark avslutat köpekontrakt, vilket vore bindande endast
under förutsättning att detsamma godkändes av Kungl. Maj:t och riksdagen
samt att för försäljningens genomförande erforderlig stadsplaneändring fastställdes
av Kungl. Majit.

Generalpoststyrelsen förklarar sig icke vara i tillfälle att nu framlägga
något förslag beträffande den ifrågasatta tillbyggnaden till posthuset. Enligt
verkställd undersökning kunde emellertid för överskådlig tid framåt erforderlig
utökning av postlokalen samt garage och gårdsplan av önskad storlek
erhållas inom den till inköp föreslagna fastigheten jämte gatumarken.

Under åberopande av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att
Kungl. Majit ville föreslå riksdagen att för inköp för postverkets räkning av
fastigheten nr 6 i kvarteret Renströmmen samt den del av Magasinsgatan,
som vöre belägen mellan denna fastighet och fastigheten nr 1 i kvarteret Heidelberg
i Norrköping, för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag
av sammanlagt (325 000 + 9 400) 334 400 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1945 har byggnadsstyrelsen uttalat, att priset
för fastigheten kunde förefalla högt. Då det syntes påkallat att tillförsäkra
postkontoret utvidgningsmöjligheter och priset icke vore oskäligt hade styrelsen
emellertid funnit sig böra tillstyrka inköpet, i all synnerhet som det
kunde befaras, att, örn tomtförvärvet uppskötes lill en senare tidpunkt, staten
kunde nödgas godtaga oförmånligare betalningsvillkor.

Av generalpoststyrelsens redogörelse framgår, att postkontoret Norrköping
1 är i behov av rymligare och mera tidsenliga lokaler. Den lämpligaste
formen för att tillgodose detta behov torde — såsom styrelsen framhållit —
vara en örn- och tillbyggnad av det nuvarande posthuset. Då erforderlig tillbyggnad
icke lärer kunna företagas å den nuvarande tomten, synes det

Departements chefen.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

lämpligt att statsverket för sådant ändamål förvärvar tomten nr 6 i kvarteret
Renströmmen. I samband härmed bör även den del av Magasinsgatan, som
är belägen mellan sistnämnda tomt och posthustomten, inköpas. Sammanläggning
av nyssnämnda tomt- och gatumark torde därefter böra ske.

Kostnaden för tomtförvärvet synes i förevarande fall vara hög. Jag
anser mig emellertid icke böra motsätta mig bifall till generalpoststyrelsens
av byggnadsstyrelsen tillstyrkta förslag örn inköp av ifrågavarande tomtört!
gatumark. Det för förvärvet erforderliga beloppet, 334 400 kronor, torde
böra äskas å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av tomt- och gatumark i Norrköping å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
investeringsanslag av ................... kronor 334 400.

B. Telegrafverket.

[3.] 17 a. Inköp av stadsägor i Vänersborg. Telegrafverket anskaffar för
sin verksamhet behövlig materiel dels från egna verkstäder och dels från
verket utomstående leverantörer. Telegrafverkets verkstadsrörelse drives under
affärsmässiga former och i konkurrens med de privata företagen. Värdet
av telegrafverkets verkstadsleveranser utgjorde 6 994 401 kronor år 1934 och
17 546 827 kronor år 1944, medan antalet verkstadsarbetare under dessa år
uppgick till 852 respektive 1 395.

Telegrafverkets huvudverkstad är belägen i Nynäshamn. År 1940 inrättades
en beredskapsverkstad i förhyrda lokaler i den nedlagda, Jönköpings och
Vulcans tändsticksaktiebolag tillhöriga tändsticksfabriken i Vänersborg. Vid
denna verkstad tillverkades till en början reläer och utfördes reparationsarbeten
i beredskapssyfte, men de stegrade kraven på verkstadsavdelningens
leveransförmåga framtvingade snart ett större tillverkningsprogram, varmed
följde behov av större verkstadsutrymme. Ar 1943 förhyrde telegrafverket
därför av tändsticksbolaget ytterligare lokaler i fabriken. Efter företagen
ombyggnad av fastigheten kunde de nya verkstadslokalerna tagas i bruk år
1944. Vänersborgsverkstadens sammanlagda golvyta uppgick härefter till ca
2 830 kvadratmeter med plats för 200 å 250 arbetare.

I skrivelse den 28 augusti 1945 har telegrafstyrelsen hemställt om anvisande
av anslag för budgetåret 1945/46 för inköp för telegrafverkets räkning av
det område, å vilket beredskapsverkstaden är belägen, nämligen stadsägorna
nr 251—260, 265, 266 och 304 inom kvarteret Aklejan i Vänersborg. Förvärvet
syftar till att möjliggöra inredning och ett bättre utnyttjande av lokalerna
för verkstadsdriften.

Beträffande behovet av en utvidgning av telegrafverkets verkstadsrörelse
anför styrelsen till en början följande.

Telegrafverkets omfattning och utveckling kan i huvudsak anses återspeglad
i antalet telefonapparater i landet. Åren 1924—1934 ökade antalet appa -

Kungl. Mctj.ts proposition nr 33A.

121

rater årligen med i genomsnitt 20 000. Åren 1935—1937 uppgick den årliga
ökningen till över 40 000 och under åren 1938—1943 till omkring 58 000.
Ökningen, som år 1944 utgjorde 74 000, kommer — att döma av utvecklingen
under de sex första månaderna under 1945 — att innevarande år bli
ungefär densamma som under år 1944.

Oavsett abonnenttillströmningen kommer telegrafverkets materielbehov
under de närmaste åren att starkt öka på grund av att de reserver, som år
1939 funnos vid stationer, i nät och i övrigt, under krigsåren tagits i anspråk
utan att kunna i nämnvärd utsträckning ersättas. Det är angeläget, att läget
i detta avseende återställes så snart som möjligt.

Automatiseringen av telefonnätet omfattade år 1934 knappt en tredjedel
av det totala antalet telefonapparater, under det att vid senaste årsskiftet
drygt hälften av antalet apparater voro anslutna till automatiska stationer.
Den fortsatta automatiseringen kommer att ställa stora krav på telefonmateriel.

Med utgångspunkt från antalet telefonapparater kunde man, fortsätter styrelsen,
sluta sig till huru stor verkets verkstadsrörelse lämpligen borde vara
Under förutsättning dels att förhållandet mellan leveranserna till telegrafverket
från verkstaden och från verket utomstående leverantörer bleve detsamma
som före år 1935, då verkstadens andel sjunkit på grund av för liten
kapacitetsökning i förhållande till det stegrade materielbehovet, dels ock att
rationaliseringen vid verkstaden fortginge i samma utsträckning som hittills,
kunde man beräkna, att verkstaden borde sysselsätta 1,55 å 1,60 arbetare per
1 000 apparater. Då antalet apparater vid slutet av år 1944 uppgått till
1 146 027, borde verkstaden i enlighet med detta beräkningssätt ha haft en
kapacitet motsvarande 1 750 å 1 850 arbetare.

Styrelsen framhåller vidare, att det ur telegrafverkets synpunkt vore angeläget,
att verkstaden även i framtiden erhölle konkurrenskraftig leveransförmåga,
så att en betydande del av materielbehovet kunde levereras därifrån.
Verkstadens priser bleve ur konkurrenssynpunkt betydelselösa, örn dess kapacitet
vore så liten, att leveranstiderna bleve oantagbara. Därtill bomme, att
tillverkningen borde ske i relativt stora kvantiteter för att rationell drift
skulle kunna åstadkommas.

En utökning av verkstadsrörelsen hade, yttrar styrelsen, sedan länge varit
aktuell. Främst på grund av bristen på arbetskraft och bostäder i Nynäshamn
hade det visat sig mycket svårt att för närvarande utvidga huvudverkstaden.
Under förutsättning av ökad tillgång på arbetare och bostäder för
dessa vore det möjligt att i Nynäshamn sysselsätta ca 1 500 arbetare. Att
därutöver öka huvudverkstadens kapacitet syntes av olika skäl vara mindre
lämpligt, åtminstone under de närmaste åren.

Efter prövning av olika möjligheter bade det visat sig, att en utökning av
telegrafverkets verkstadsrörelse lämpligen borde äga rum i Vänersborg. De
där i anspråk tagna lokalernas kapacitet beräknades vara belt utnyttjad under
första halvåret 1946.

Enligt kontrakt den 17 juni 1943 ägde telegrafstyrelsen rätt att under tiden
den 1 januari 1944—den 31 december 1948 inköpa tändsticksbolagets fastigheter
och markområden inom kvarteret Aklejan i Vänersborg för en med

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Departements chefen.

hänsyn till bolagets årliga avskrivningar fallande summa. Genom överenskommelse
mellan styrelsen och tändsticksbolaget den 26 juli 1943 hade köpesumman
från och med den 1 oktober 1945 och under återstoden av optionstiden
fastställts till 389 442 kronor 50 öre. Enligt beslut av stadsfullmäktige
i Vänersborg den 2 augusti 1943 komme staden efter undertecknandet av
köpekontraktet att av köpesumman erlägga 50 000 kronor, vilket belopp beräknades
utgöra omkring hälften av markkostnaden.

Vid köp av ifrågavarande stadsägor skulle, fortsätter styrelsen, telegrafverket
tillföras sammanlagt 21 018,9 kvadratmeter mark, samtidigt som vänersborgsverkstaden
komme att disponera sammanlagt omkring 7 900 kvadratmeter
kontors- och verkstadsutrymmen med plats för ca 550 arbetare.

Med hänsyn till önskvärdheten av en utökning av verkstadsrörelsens kapacitet
och då de nuvarande lokalutrymmena i Vänersborg redan år 1946 beräknades
bliva helt utnyttjade, vore det, yttrar styrelsen, synnerligen angeläget
att fastigheten förvärvades år 1945, så att planläggning och tidsödande
inredningsarbeten kunde påbörjas i god tid till den under år 1946 nödvändiga
utvidgningen.

Köpeavtal med bolaget örn förvärv av fastigheten för telegrafverkets räkning
hade upprättats att gälla under förutsättning att Kungl. Maj:ts tillstånd
till köpet erhölles före den 1 januari 1946.

Telegrafstyrelsen meddelar slutligen, att byggnadsstyrelsen i skrivelse den
7 augusti 1945 förklarat sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande förvärv.

Med åberopande av det anförda hemställer telegrafstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att till inköp av stadsägorna nr 251—260,
265, 266 och 304 inom kvarteret Aklejan i Vänersborg å tilläggsstat för budgetåret
1945/46 anvisa ett investeringsanslag av 340 000 kronor.

Det synes i olika hänseenden angeläget, att telegrafverkets verkstadsrörelse
utvecklas i åtminstone ungefärligen samma takt som den rörelse verket i övrigt
bedriver. Då sistnämnda rörelse under de senaste åren varit och alltjämt
är i rask utveckling, har därför behov uppstått av nya verkstadslokaler.
Detta behov har hittills tillgodosetts genom förhyrning av vissa utrymmen
i en nedlagd fabrik i Vänersborg.

Telegrafstyrelsens nu föreliggande förslag om inköp av fabriksfastigheten,
vilken alltså redan delvis inrättats för verkstadsrörelsens behov, bör enligt
min mening godtagas. Med hänsyn till fastighetens läge och värde för telegrafverket
har jag heller intet att erinra mot storleken av köpeskillingen,
389 442 kronor 50 öre. Enligt beslut av stadsfullmäktige i Vänersborg skall
staden, sedan köpet kommit till stånd, bidraga till köpeskillingen med 50 000
kronor. På grund av det snara behovet av en utvidgning av verkstadsrörelsen
vid telegrafverket torde medel till förvärvet böra anvisas å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

123

alt till Inköp av stadsägor i Vänersborg å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag
av ................................ kronor 340 000

lil. Statens allmänna fastighetsfond.

[4.]. 16 a. Ytterligare tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö. Genom
beslut den 30 december 1944 har Kungl. Maj:t — som genom beslut den 15
juli 1944 fastställt allmän beredskapsstat II för budgetåret 1944/45 att lända
till omedelbar efterrättelse såsom allmän förskottsstat II — ställt det å nämnda
förskottsstat under statens allmänna fastighetsfond uppförda förskottsanslaget
av 850 000 kronor till Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö till
byggnadsstyrelsens förfogande för därmed avsett ändamål. Samtidigt meddelades
byggnadstillstånd för byggnadsarbetenas bedrivande. Med bifall till
Kungl. Maj:ts därom (propositionen 1945:2, bil. 14, punkten 4) framlagda
förslag har riksdagen sedermera anvisat ett investeringsanslag av 850 000
kronor för täckning av nämnda förskottsanvisning.

I skrivelse den 26 juli 1945 har bgggnadsstyrelsen meddelat, att tillbyggnadsarbetena
vid landsstatshuset i Malmö igångsatts och fortskridit så långt,
att grundmurarna i stort sett vore färdiggjutna, varjämte styrelsen anmält,
att behov av omedelbar utvidgning av byggadsföretaget förelåge.

De för byggnadsföretaget uppgjorda planerna (jfr propositionen 1944: 281,
bil. 3, punkten 24) avsåge, fortsätter styrelsen, att tillbygga det befintliga
landsstatshuset med två mot väster framspringande flyglar av två våningars
höjd. Genom tillbyggnaden skulle beredas dels erforderligt ökat utrymme åt
länsstyrelsen, dels lokaler åt vägförvaltningen och länsarkitektkontoret. Reservutrymme
hade ej beräknats i annan mån än att vissa tjänsterum på länsstyrelsens
begäran gjorts något större än i tillämpade normer annars avsåges
för att på så sätt bereda plats för det hos länsstyrelsen ofta uppkommande
behovet av extra arbetskrafter.

Sedan dessa planer uppgjorts och arbetet utbjudits på entreprenad, hade
emellertid, meddelar styrelsen, ytterligare behov av lokaler uppstått. Detta
behov kunde icke tillgodoses inom ramen för det nu igångsatta byggnadsföretaget.
Inrättandet av folkbokföringsavdelningar vid länsstyrelserna beräknades
sålunda — vilket framginge av propositionen 1945: 312 — för länsstyrelsens
i Malmö del kräva ett ytterligare utrymme av omkring 325 m2.
Dessa lokaler måste vara disponibla den 1 oktober 1945 eller omedelbart
därefter. Vidare komme ytterligare lokaler att behövas i samband med uppbördsväsendets
väntade omorganisation. Enligt preliminära beräkningar
skulle för detta ändamål erfordras omkring 275 nr. Enligt byggnadsstyrelsens
mening borde för båda dessa avdelningar beräknas nödigt reservutrymme,
då hittills vunna erfarenheter syntes visa, att nytillkommande förvaltningsorgan
hastigt krävde väsentligt större utrymme än det, varmed räknats
i de ursprungliga organisationsplanerna.

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Från postverkets sida hade, meddelar styrelsen vidare, framförts begäran
om att lokaler med ett utrymme av omkring 200 lii2 och belägna i anslutning
till den blivande uppbördsavdelningen måtte ställas till förfogande. Ytterligare
behov av lokaler förelåge eller måste förväntas inom en mycket
nära framtid. För statens lantbruksingenjör komme enligt uppgift att erfordras
ett utrymme, som preliminärt kunde uppskattas till omkring 120 m\
För vissa statsinstitutioner, vilka med fördel kunde förläggas till länsstyrelsens
ämbetshus, förhyrdes för närvarande lokaler. Från försvarsområdesstabens
sida hade sålunda under hand gjorts förfrågningar rörande möjligheterna
att erhålla lokaler i landsstatshuset. Härför skulle erfordras omkring
250 m2. För egnahemsnämnden och för yrkesinspektionen, vilka likaledes
förhyrde lokaler, skulle erfordras omkring 100 m2 respektive omkring
250 nr.

Det sammanlagda utrymmesbehovet utöver det, som täcktes av den redan
beslutade tillbyggnaden, utgjorde alltså omkring (325 + 275 + 200 + 120 +
250 + 100 + 250=) 1 520 nr.

Byggnadsstyrelsen, som genom beslut den 29 juni 1945 erhållit Kungl.
Maj:ts uppdrag att anskaffa lokaler åt folkbokföringen, för vilken det mest
överhängande lokalbehovet förelåge, hade sökt att åstadkomma sådana genom
förhyrning. På grund av rådande allmän lokalbrist hade detta emellertid
ej lyckats. De enda möjligheter, som nu stöde till buds, vore därför antingen
att uppföra en barack för provisoriskt inrymmande av folkbokföringen
och den väntade uppbördsorganisationen eller att bedriva tillbyggnadsarbetena
vid landsstatshuset på sådant sätt, att bottenvåningen i den ena
flygeln färdigställdes så tidigt, att den kunde tagas i anspråk för nämnda
ändamål innan arbetena i övrigt slutförts. Genom ett sådant förfarande
skulle emellertid utrymmet i den beslutade tillbyggnaden komma att inskränkas
så mycket, att denna icke kunde tillgodose ursprungligen avsedda ofrånkomliga
behov.

Styrelsen har beräknat, att uppförandet av en barack skulle komma att
kosta cirka 150 000 kronor. Föga eller intet av dessa medel torde stå att återvinna
sedan baracken fyllt sin provisoriska uppgift. En lösning efter denna
linje måste därför enligt styrelsens mening anses innebära en för statsverket
dyr och oförmånlig åtgärd.

Med anledning av vad sålunda förekommit hade byggnadsstyrelsen övervägt
möjligheterna att giva tillbyggnadsföretaget ökad omfattning. Länsarkitektkontoret
hade på styrelsens anmodan inkommit med ett schematiskt utformat
skissförslag. Förslaget innebure, att den nuvarande byggnaden skulle
förlängas mot norr och söder med omkring 11 meter eller tillhopa 22 meter
och att till den sålunda utökade huvudbyggnaden skulle anslutas flygelbyggnader,
uppförda till tre våningars höjd. Härvid skulle erhållas ett ytterligare
lokaltillskott av omkring 1 400 m2 eller ett utrymme, vilket i det närmaste
motsvarade det som redan anmälts såsom erforderligt för vissa statsinstitutioner
i Malmö. På utredningens nuvarande ståndpunkt vore det emellertid
icke möjligt att avgöra örn samtliga dessa myndigheter verkligen skulle kunna
beredas lokaler inom landsstatshuset, men det vore påtagligt, att hela det ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

125

rymme, som skulle erhållas vid nu ifrågasatta utbyggnad, med fördel kunde
utnyttjas för statens egen räkning. Några tekniska svårigheter för en sådan
omläggning av byggnadsplanerna förelåge icke, då vid skissförslagets uppgörande
hänsyn tagits till det redan utförda arbetet.

Den merkostnad, som en sådan utökning av byggnadsföretaget skulle medföra,
har byggnadsstyrelsen beräknat till högst 525 000 kronor. Härvid skulle,
såsom förut nämnts, erhållas ett ytterligare lokaltillskott av omkring 1 400 m2
golvyta i tjänsterum, vilket innebure att kostnaden per m2 golvyta endast uppginge
till omkring 375 kronor. Räknat efter en räntefot av 5 % innebure
detta en årshyra per nr tjänsterum av 18 kronor 75 öre, vilket vore avsevärt
lägre än allmänna hyrespriset för motsvarande lokaler.

Byggnadsstyrelsen uttalar till slut, att styrelsen funnit behovet av ökat
utrymme för statens räkning i Malmö bliva lämpligast och för statsverket,
mest ekonomiskt tillgodosett genom en utökning av tillbyggnaden vid landsstatshuset.
Med anledning av att byggnadsarbetena redan påginge borde frågan
om utökningen skyndsamt avgöras. Styrelsen ifrågasatte därjämte huruvida
icke, då beredandet av lokaler åt folkbokföringen vore den omedelbara
och tvingande anledningen till att en omläggning av byggnadsplanerna påkallats,
merkostnaderna åtminstone tills vidare kunde täckas av medel, som
för anskaffande av sådana lokaler stöde till Kungl. Maj:ts förfogande.

Genom beslut den 3 augusti 1945 har Kungl. Majit dels uppdragit åt byggnadsstyrelsen
alt i samråd med länsstyrelsen i Malmöhus län låta för en kostnad
av högst 525 000 kronor utföra ifrågavarande ytterligare tillbyggnader till
landsstatshuset i Malmö, dels medgivit byggnadsstyrelsen att för ändamålet
disponera erforderliga medel av det till Anordnande av provisoriska lokaler
för länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar för budgetåret 1945/46 under
statens allmänna fastighetsfond anvisade investeringsanslaget av 1 000 000
kronor, dels ock meddelat byggnadstillstånd beträffande ifrågavarande arbete.

Sedan de beslutade tillbyggnadsarbetena vid landsstatshuset i Malmö igångsatts,
lia ytterligare behov av lokaler för länsstyrelsen i Malmöhus län och
densamma närstående institutioner uppstått. Omorganisationen av folkbokföringen
medför sålunda ett ganska betydande lokalbehov, vilket måste täckas
redan under hösten 1945. Vidare erfordras lokaler i samband med uppbördsväsendets
väntade omorganisation. För flera andra statliga ändamål föreligger
eller väntas snart uppkomma behov av ökade lokaler.

Dessa nya krav på utrymmen ha icke kunnat tillfredsställas inom ramen för
det redan igångsatta byggnadsföretaget. Det har ej heller varit möjligt att förhyra
lokaler. En provisorisk lösning kunde ha erhållits genom uppförande av
en barack till en kostnad av 150 000 kronor. I slutet av juli 1945 befunno
sig byggnadsarbetena i ett sådant skede, att ståndpunkt omedelbart måste
tagas till frågan huruvida arbetena skulle fortsättas enligt den ursprungliga
planen eller efter ett utvidgat, på byggnadsstyrelsens föranstaltande skisserat
byggnad sprog ram.

Genom beslut den 3 augusti 1945 uppdrog Kungl. Majit åt bvggnadsstyrel -

Departementschefen
.

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 A.

sen att fullfölja tillbyggnadsarbetena enligt sistnämnda alternativ. För täckande
av de beräknade merkostnaderna bemyndigades byggnadsstyrelsen taga
i anspråk högst 525 000 kronor av det av riksdagen anvisade investeringsanslaget
till Anordnande av provisoriska lokaler för länsstyrelsernas folkbckföringsavdelningar.
Visserligen torde detta anslag, såvitt nu kan bedömas, icke
behöva för sitt egentliga ändamål tagas i anspråk i den utsträckning som tidigare
antagits. Av anslagstekniska skäl bör emellertid nu anvisas ett särskilt
anslag till ytterligare tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö, från vilket
anslag medel sedermera torde få överföras till förstnämnda anslag, i den mån
detta disponerats för byggnadsarbetena i Malmö.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Ytterligare tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa eli
investeringsanslag av .................... kronor 525 000.

[5.] 16 b. Nybyggnad för lantmäterikontor och vattendomstol i Vänersborg.
Å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisade riksdagen
ett reservationsanslag (B) av 620 000 kronor till Nybyggnad för lantmäterikontoret
i Vänersborg. Byggnaden var avsedd att uppföras å den kronan
numera tillhöriga tomten nr 6 i kvarteret Palmen och att inrymma förutom
lokaler åt lantmäterikontoret även sådana åt Västerbygdens vattendomstol,
länsarkitekt- och vägingenjörskontoren samt landsfogdeexpeditionen. På
grund av bristande förutsättningar för ianspråk tagande av de anvisade medlen
kom emellertid den avsedda nybyggnaden icke till utförande.

Efter förslag i propositionen 1942: 179 anvisade riksdagen för budgetåret
1942/43 till Om- och tillbyggnad av länsresidenset i Vänersborg ett reservationsanslag
av 180 000 kronor, varjämte riksdagen medgav, att för samma
ändamål finge av förenämnda anslag till Nybyggnad för lantmäterikontoret
i Vänersborg tagas i anspråk ett belopp av 330 000 kronor. Byggnadsföretaget,
vilket numera fullbordats, innebar, att vid länsresidenset skulle uppföras två
flygelbyggnader, inrymmande den ena lokaler för länsstyrelsens räkning och
den andra lokaler för länsarkitektkontoret, vägförvaltningen och landsfogden.
Härigenom hade det utrymmesbehov, som nybyggnaden i kvarteret Palmen
var avsett att tillgodose, begränsats till att gälla lantmäterikontoret och vattendomstolen.
En sålunda begränsad byggnad beräknades draga en kostnad
av 290 000 kronor, vilket belopp också kvarstod å det för budgetåret 1940/41
anvisade reservationsanslaget (B) å 620 000 kronor. Detta anslag står emellertid
icke längre till förfogande, men efter förslag i propositionen 1944: 281
(bil. 12 punkten 26) beslöt riksdagen att å allmän beredskapsstat II för budgetåret
1944/45 uppföra ett anslag av 290 000 kronor till Nybyggnad för lantmäterikontor
och vattendomstol i Vänersborg.

I skrivelse den 20 april 1944 föreslog byggnadsstyrelsen, att i kvarteret Palmen
i Vänersborg skulle förutom den tidigare planerade byggnaden för lant -

Kunni. Maj.ts proposition nr 334.

127

mäterikontor oell vattendomstol uppföras ytterligare en byggnad avsedd att
tillgodose länsstyrelsens alltjämt ökade lokalbehov. Byggnadsstyrelsen anförde
därvid, att de för vägförvaltningen avsedda lokalerna inom södra flygelbyggnaden
i residenset redan visat sig otillräckliga, varför förvaltningen måst
taga i anspråk även de utrymmen, som avsetts för landsfogden. För denne
hade sålunda andra lokaler måst anskaffas. Härtill komme, att ytterligare
lokalbehov väntades uppkomma för länsstyrelsens del genom den föreslagna
omorganisationen av civilförsvaret. Med hänsyn härtill och då ytterligare bebyggelse
på residenstomten icke kunde äga rum ansåg byggnadsstyrelsen, att
den planerade nybyggnaden i kvarteret Palmen borde utökas till att även omfatta
lokaler antingen för länsstyrelsens eget behov eller för vägförvaltningen.
Efter förslag i propositionen 1944:281 (bil. 12, punkten 27) beslöt riksdagen
att till Nybyggnad för länsstyrelsen i Älvsborgs län å allmän beredskapsstat
III för budgetåret 1944/45 uppföra ett anslag av 290 000 kronor.

I skrivelse den 12 juli 1945 har byggnadsstyrelsen anmält, att styrelsen låtit
länsarkitektkontoret i Vänersborg utarbeta ritningsförslag till såväl nybyggnaden
för lantmäterikontoret och vattendomstolen som nybyggnaden för länsstyrelsen.
Till sistnämnda byggnad hade förlagts länsarkitektkontoret och vägförvaltningen,
varigenom lokalerna inom södra residensflygeln skulle kunna
frigöras för sådana länsstyrelsens avdelningar, vilka icke utan påtagliga olägenheter
kunde skiljas från länsstyrelsen i övrigt. Ritningarna hade godkänts
av vederbörande myndigheter, f/när byggnadsföretagen bland annat med hänsyn
till de behov, som komme att uppstå i samband med folkbokföringens
ordnande och uppbördsväsendets omorganisation vore av synnerligen trängande
natur, hemställde byggnadsstyrelsen örn uppdrag att snarast möjligt
igångsätta arbetena.

Sedermera har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1945 meddelat,
att de sammanlagda kostnaderna för de båda byggnaderna i kvarteret Palmen,
enligt inom styrelsen företagna beräkningar, nu måste angivas till 750 000
kronor. Ökningen i kostnaderna berodde till största delen på att byggnaden
för lantmäterikontor och vattendomstol kostnadsberäknats redan år 1941.
Under tiden därefter hade byggnadskostnaderna stigit med omkring 17 procent.
Det ursprungliga beloppet, 290 000 kronor, måste således ökas med
50 000 kronor, vartill komme 10 000 kronor för fullständig utgrävning av
källaren, som från början ävsetts att utgrävas endast delvis. Hela kostnaden
för denna byggnad kunde alltså numera beräknas uppgå till 350 000 kronor.
Vad beträffar den andra nybyggnaden, avsedd att inrymma länsarkitektkontor
och vägförvaltning, hade man vid de tidigare verkställda beräkningarna
utgått från att denna skulle bliva lika stor som den tidigare planerade byggnaden,
varför kostnaden då uppskattades till samma belopp som för denna.
Till följd av ytterligare utvidgning av vägförvaltningen måste emellertid
byggnaden för förvaltningen och länsarkitektkontoret nu göras något större.
Med den härav följande kostnadsökningen jämte den förut nämnda stegringen
av byggnadskostnaderna beräknades byggnaden numera komma att kosta

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Departements chefen.

370 000 kronor. Förutom nu angivna kostnader tillkomme 30 000 kronor för
yttre arbeten vid de båda byggnaderna, varför den sammanlagda kostnaden
komme att uppgå till (350 000 + 370 000 + 30 000=) 750 000 kronor.

På grund av det anförda, och under erinran att byggnadsföretagen vöre av
synnerligen trängande natur, hemställer byggnadsstyrelsen, att till uppförande
av ifrågavarande två byggnader i kvarteret Palmen i Vänersborg måtte
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisas ett investeringsanslag
av 750 000 kronor.

Frågan örn beredande av lokaler åt lantmäterikontoret och vattendomstolen
i Vänersborg samt åt länsstyrelsen i Älvsborgs län och vissa länsstyrelsen närstående
institutioner har under en följd av år varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet. Genom beslut av 1942 års riksdag uppnåddes en partiell
lösning, vilken gick ut på uppförande av två flyglar till länsresidenset. Härigenom
kunde lokaler erhållas för länsarkitekten, vägförvaltningen och landsfogden
samt i viss utsträckning för länsstyrelsens egen räkning. Detta lokaltillskott
är numera helt utnyttjat, men utvidgningen av vägförvaltningens
organisation har medfört, att de för landsfogden avsedda utrymmena måst
tagas i anspråk för förvaltningens räkning, medan landsfogden nödgats flytta
ut i förhyrda lokaler i staden. Nya lokalbehov, vilka behöva tillgodoses omedelbart,
hava vidare anmälts, bland annat för en folkbokföringsavdelning,
varjämte i samband med genomförandet av den förebådade uppbördsreformen
ytterligare lokalutrymmen torde komma att krävas.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen lia för tillgodoseende av de
statliga lokalbehoven i Vänersborg å allmän beredskapsstat för budgetåret
1944/45 uppförts två anslag å vartdera 290 000 kronor, avseende det ena nybyggnad
för lantmäterikontor och vattendomstol samt det andra nybyggnad
för länsstyrelsen. Då det är synnerligen angeläget, att dessa byggnader snarast
bliva uppförda och ställda till förfogande för vederbörande myndigheter, förordar
jag att vid 1945 års höstriksdag byggnadsanslag för ändamålet äskas å
tilläggsstat för innevarande budgetår.

Enligt numera av byggnadsstyrelsen reviderade kostnadsberäkningar kommer
byggnaden för lantmäterikontoret och vattendomstolen att draga en
kostnad av 350 000 kronor, medan den för länsstyrelsen avsedda byggnaden, i
vilken för avlastning av länsstyrelsens nuvarande lokaler skulle inrymmas
länsarkitektkontoret och vägförvaltningen, kostnadsberäknats till 370 000
kronor. Mot dessa beräkningar har jag icke funnit anledning till erinran.

I anslutning lill byggnadsstyrelsens förslag torde i anslagen till vartdera
byggnadsföretaget böra inräknas 15 000 kronor för utförande av vissa yttre
arbeten.

Hemställan om anslag till nybyggnad för länsstyrelsen i Älvsborgs län kommer
jag att göra under nästa punkt.

Här hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för lantmäterikontor och vattendomstol i
Vänersborg å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/
46 anvisa ett investeringsanslag av........kronor 365 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33U.

129

[6.] 16 c. Nybyggnad för länsstyrelsen i Älvsborgs län. Under åberopande
av vad som anförts under näst föregående punkt hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för länsstyrelsen i Älvsborgs län å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
investeringsanslag av....................kronor 385 000.

[7.] 16 d. Nybyggnad för länsstyrelsen i Skaraborgs län. Genom beslut
den 21 juni 1940 ställde Kungl. Majit 2 200 kronor till bygnadsstyrelsens förfogande
för bekostande av utredningar i fråga örn beredande av utökade lokaler
för länsstyrelsen i Skaraborgs län ävensom beträffande uppförande av
byggnad för lantmäterikontoret i länet.

I skrivelse den 2 april 1944 redovisade bygnadsstvrelsen resultatet av dessa
utredningar, innebärande att vissa ändringar skulle vidtagas inom det nuvarande
landsstatshuset i Mariestad, att detta skulle tillbyggas med en vinkelrätt
mot gatan förlagd flygelbyggnad av två våningars höjd och direkt förbunden
med landsstatshusets östra ända samt avsedd för länsarkitektkontoret,
vägförvaltningen och vissa av länsstyrelsens avdelningar samt att för
lantmäterikontoret skulle uppföras en helt fristående byggnad placerad utmed
gatan omedelbart väster örn landsstatshuset. Efter förslag i propositionen
1944: 281 (bil. 12, punkterna 28 och 29) beslöt riksdagen att till Tillbyggnad
till landsstatshuset i Mariestad å allmän beredskapsstat II för budgetåret
1944/45 uppföra ett anslag av 780 000 kronor samt att till Lantmäterikontorsbyggnad
i Mariestad å allmän beredskapsstat III för samma budgetår uppföra
ett anslag av 325 000 kronor.

I skrivelse den 8 oktober 1945 har byggnadsstyrelsen framlagt ett helt nytt
förslag till lösande av dessa byggnadsfrågor.

Styrelsen har inledningsvis meddelat, att styrelsen anmodat länsarkitektkontoret
i länet att i samråd med länsstyrelsen och bygnadsstyrelsens utredningsbyrå
verkställa den av Kungl. Maj:t den 21 juni 1940 anbefallda utredningen.
Arbetet med denna hade av olika mellankommande omständigheter
blivit synnerligen omfattande och tidsödande, och eli flertal alternativa lösningar
hade övervägts. Härvid hade numera framkommit, att det nuvarande
landsstatshuset svårligen kunde om- och tillbyggas på ett sådant sätt att en
tillfredsställande lösning kunde erhållas. Den nuvarande byggnadens måttförhållanden
och arkitektur, dess stora rumsenheter. glest sittande fönster
och mycket stora våningshöjder gjorde densamma synnerligen svår att anpassa
efter nutida fordringar på en rationell ämbetsbyggnad, och det hade
visat sig mycket vanskligt att till den anpassa tillbyggnader av den typ och
planläggning, som numera befunnits ändamålsenlig för ett sådant ämbetsverk
som en länsstyrelse. Härtill komme att grundförhållandena inom den
nuvarande tomten vore så dåliga, att grundförstärkning under landssitatshuset
framdeles kunde bliva påkallad och att särskilda försiktighetsmått måste

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

vidtagas vid anordnandet av förbindelsegångar till nya byggnader på tomten
för att minska risken för ojämna sättningar.

Med hänsyn till att den nuvarande landsstatsliustomten vore mycket välbelägen
och genom sin storlek erbjöde goda utbyggnadsmöjligheter, hade, anför
byggnadsstyrelsen, bland annat även övervägts en sådan lösning av byggnadsfrågan
att å tomten skulle uppföras en helt ny ämbetsbyggnad, varvid den
nuvarande, i drift och underhåll oekonomiska byggnaden förutsattes framdeles
skola rivas. Denna lösning av frågan hade emellertid länsstyrelsen för
sin del icke funnit sig kunna biträda.

Under sådana förhållanden hade byggnadsstyrelsen undersökt möjligheten
av att åt länsstyrelsen på annan plats i staden uppfördes en helt ny ämbetsbyggnad
av tillräcklig storlek och med en rationell, efter länsstyrelsens speciella
behov lämpad planläggning. Förutsättningarna för att en sådan lösning
skulle kunna erhållas vore, att en lämplig och tillräckligt stor tomt
kunde erhållas och att det nuvarande landsstatshuset kunde försäljas till ett
pris som uppvägde kostnadsskillnaden mellan om- och nybyggnadsaltemativen.
Länsstyrelsens lokalsvårigheter hade numera blivit så kännbara, att
ytterligare uppskov med frågans lösning icke vore möjligt.

På anmodan av byggnadsstyrelsen hade länsstyrelsen förhandlat med vederbörande
myndigheter i Mariestad beträffande lomlfrågan. Från stadens
sida hade därvid visats stor beredvillighet att medverka till en lösning av
den förevarande frågan efter angivna riktlinjer, och ett förslag till avtal mellan
kronan och staden hade framkommit.

Avtalsförslaget, vilket tillstyrkts av länsstyrelsen samt stadsfullmäktiges i
Mariestad förhandlingsdelegerade, är av följande lydelse:

»Mellan Kungl. Maj:t och Kronan, å ena, samt Mariestads stad, å andra
sidan, träffas härmed följande avtal.

1) Staden överlåter med full äganderätt till Kronan och utan kostnad för
Kronan det staden tillhöriga, mellan Komministergatan, Hamngatan, Fisktorget
och ån Tidan belägna området, närmare utmärkt å bilagda karta, för
uppförande därstädes av byggnader för länsstyrelsen i Skaraborgs län och
länsstyrelsen närstående statsinstitutioner.

Området skall på stadens bekostnad vara avröjt senast den 1 december
1946, då tillträde sker. Det förutsättes, att staden före den 1 november 1945
erhåller statens byggnadslånebyrås tillstånd till sådan utökning av byggnadskvoten
för staden, att det bostadsbehov, som uppkommer genom avröjningen
blir fullt täckt.

Kronan förbinder sig att hålla ett område örn 10 meters bredd utmed ån
Tidan från Fisktorget till Komministergatan såsom allmän park med fri genomgång
mellan nu sagda gator.

2) Kronan överlåter med full äganderätt till staden det för Kronan lagfarna
område, huvudsakligen omfattande kvarteret Almen enligt bilagda karta,
med därpå uppfört landsstatshus mot det att staden erlägger 150 000 kronor
vid tillträdet, som skall ske under hösten 1948 och senast den 1 januari
1949.

Landsstatshuset, som under tiden till tillträdesdagen skall av kronan underhållas
i sedvanlig omfattning, överlämnas i befintligt skick med ålit vad
till fastigheten lagligen hör jämte korkmattor och gardiner och i korridorer -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33i.

131

na anbragta skåp. Om övertagande av vissa övriga inventarier må särskild
överenskommelse träffas.

3) De under 1 och 2 omnämnda områdena och fastigheterna upplåtas gravationsfria.
Förekommande lagfartskostnader bestridas av respektive mottagare.

4) Staden förbinder sig att, därest kronan inom 10 år härefter så påfordrar,
kostnadsfritt upplåta lämplig tomt för fribelägen byggnad örn cirka 500
kvadratmeters basyta för uppförande av byggnad för lantmäter ikon tor.»

Beträffande avtalets innebörd anför byggnadsstyrelsen, att det av staden
erbjudna tomtområdet vare beläget invid Fisktorget och i närheten av landshövdingeresidenset.
Området vore så stort, att länsstyrelsens behov av reserv
för framtida utvidgning väl kunde tillgodoses. Staden hade dessutom erbjudit
sig att kostnadsfritt på vissa villkor överlämna en för uppförande av nybyggnad
åt lantmäterikontoret lämplig tomt. Vidare hade staden förklarat sig
villig att inlösa det nuvarande landsstatshuset för ett belopp av 150 000 kronor,
vilket erbjudande finge anses vara för kronan förmånligt. Det av staden
uppställda villkoret att den staden tilldelade byggnadskvoten utökades så, att
ersättning kunde vinnas genom nybyggnader för den minskning av bostadsbeståndet,
vilken kunde uppkomma genom rivning av byggnader på den erbjudna
marken, syntes byggnadsstyrelsen skäligt.

Skissförslag till en nybyggnad på den föreslagna tomten hade, fortsätter
byggnadsstyrelsen, utarbetats av länsarkitektkontoret. Förslaget innebure att
huvudentrén till anläggningen vändes mot Fisktorget. Från den mot detta förlagda
ca 30 meter långa delvis till tre våningars höjd uppförda byggnadskroppen
sträckte sig mot norr utmed Hamngatan en tvåvåningsbyggnad med
en för framtida inredning avsedd vind. Denna byggnadskropp vore uppdelad
i två partier, förbundna genom ett högre mellanparti, i vars bottenvåning
funnes anordnad en bred genomfart till den mellan byggnaden och ån Tidan
belägna gården, vilken tänktes ordnad med planteringar. Bottenvåningen söder
om genomfarten samt hela våningen en trappa upp med undantag för
en liten längst mot norr belägen del avsåges för länsstyrelsens behov, medan
återstoden av dessa våningar skulle användas till lokaler åt vägförvaltningen
och länsjägmästaren. Lokaler för länsarkitektkontoret skulle anordnas i
översta våningen inom det högre partiet mot Hamngatan. I souterrängvåningen
funnes en mindre lokal, avsedd att uthyras till staden såsom hamnkontor,
ävensom lunchrum, en vaktmästarbostad och arkivlokaler.

Byggnadsstyrelsen förklarar sig finna detta förslag, vilket vid bifall till
styrelsens framställning om anslag till nybyggnad bomme att närmare utarbetas,
lämpat att i huvudsak läggas till grund för uppförande av ny ämbetsbyggnad
åt länsstyrelsen m. m. Enligt byggnadsstyrelsens mening borde
frågan örn nya lokaler åt lantmäterikontoret lösas genom en från länsstyrelsens
lius fristående nybyggnad, med vars uppförande torde kunna anstå
ännu någon tid.

Kostnaderna för den föreslagna nybyggnaden åt länsstyrelsen har av byggnadsstyrelsen
beräknats till 1 400 000 kronor. En lösning av byggnadsfrågan
genom örn- oell tillbyggnader vid nuvarande landsstatshuset har styrelsen be -

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

räknat kosta omkring 1 280 000 kronor. Någon fullt tillfredsställande lösning
av byggnadsfrågan kunde dock icke vinnas genom en dylik om- och tillbyggnad.

Då staden vöre villig att för det nuvarande landsstatshuset betala 150 000
kronor, fortsätter byggnadsstyrelsen, minskades kronans slutliga kostnad för
nybyggnaden med detta belopp till 1 250 000 kronor eller således till ett något
lägre belopp än kostnaden för om- och tillbyggnaden. Fördelarna med nybyggnad
vore påtagliga, bland annat skulle kostnaderna för uppvärmning,
underhåll och städning bliva väsentligt lägre. Enligt länsarkitektens beräkningar
skulle besparingarna för dessa poster bliva lägst 3 000 kronor årligen,
vilket kapitaliserat efter 5 % motsvarade ett värde av 60 000 kronor.

Med hänvisning till det anförda hemställer byggnadsstyrelsen, såvitt nu är
i fråga, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1945 års höstriksdag,

dels att bemyndiga Kungl. Maj:t att med Mariestads stad sluta avtal i enlighet
med av länsstyrelsen och stadens förhandlingsdelegerade upprättat
förslag till avtal,

dels ock att för uppförande av nytt landsstatshus å tilläggsstat I för budgetåret
1945/46 anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.

Departements- Frågan om beredande av utvidgade lokaler för länsstyrelsen i Skaraborgs
chefen. ]än gjordes redan år 1940 till föremål för särskild utredning. Under utredningsarbetet
hava olika förslag till frågans lösning prövats. Bland annat
hava möjligheterna undersökts att företaga en ny- eller tillbyggnad på landsstatshusets
nuvarande tomt samt att uppföra ett helt nytt landsstatshus på
annan plats i staden. Det förra alternativet, vilket legat till grund för riksdagens
beslut, att anslag skulle uppföras å allmän beredskapsstat för budgetåret
1944/45 till tillbyggnad till landsstatshuset och till uppförande av en särskild
lantmäterikontorsbyggnad, torde endast med svårighet kunna lämna
en tillfredsställande lösning. Sedan möjligheter numera yppat sig för kronan
att av Mariestads stad erhålla en för ändamålet lämplig tomt under förutsättning
att det nuvarande landsstatshuset överlåtes till staden för 150 000 kronor,
torde förslaget om uppförande av ett helt nytt landsstatshus få anses
vara det mest ändamålsenliga och ekonomiskt fördelaktiga alternativet. Jag
vill därför tillstyrka att förevarande byggnadsfråga löses i enlighet med det
av byggnadsstyrelsen senast framlagda förslaget.

Byggnadsstyrelsens beräkningar rörande kostnaderna för nybyggnaden
hava icke givit mig anledning lill erinran. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att, sedan huvudritningar upprättats, fastställa plan för byggnadsföretaget.
Med hänsyn till det trängande behovet av lokaler för länsstyrelsen
torde principbeslut i ämnet böra fattas redan vid 1945 års höstriksdag samt
erforderligt anslag äskas å tilläggsstat för innevarande budgetår. Medelsbehovet
uppgår enligt byggnadsstyrelsens beräkningar till 500 000 kronor för
budgetåret 1945/46 och 900 000 kronor för budgetåret 1946/47. Sistnämnda
anslagsfråga torde få upptagas vid anmälan av 1946 års statsverksproposition.
Frågan om avskrivning av anslagen torde i vanlig ordning få upptagas

Kungl. Maj.ts proposition nr 33U.

133

av chefen för finansdepartementet. Vid försäljningen av landsstatshuset inflytande
medel torde till den del de avse frigjorda kapitalmedel böra tillföras
den på investeringsstaten för statens allmänna fastighetsfond upptagna titeln
övriga kapitalmedel och i övrigt redovisas å staten för allmänna fastighetsfonden.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att med Mariestads stad sluta
avtal om markbyte i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande
avtalsförslag,

dels ock lill Nybyggnad för länsstyrelsen i Skaraborgs län
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
ett investeringsanslag av ................ kronor 500 000.

[8.] 16 e. Inköp av tomter för länsresidenset i Östersund. Genom beslut
den 14 april 1944 ställde Kungl. Majit 1 500 kronor till byggnadsstyrelsens
förfogande för bekostande av utredning rörande anskaffande av utökade
lokaler för länsstyrelsen i Jämtlands län.

I skrivelse den 8 oktober 1945 har byggnadsstyrelsen anmält, att den anbefallda
utredningen, vilken utförts av länsarkitekten i länet enligt från byggnadsstyrelsen
lämnade anvisningar och i samråd med länsstyrelsen, numera
förelåge färdig.

Byggnadsstyrelsen meddelar till en början, att länsstyrelsens behov av ökat
utrymme vore så omfattande att det icke kunde tillgodoses utan att nybyggnad
uppfördes eller till- och ombyggnad av nuvarande länsresidenset företoges.
Under utredningen hade i första hand undersökts, huruvida en lösning
av lokalfrågan kunde vinnas genom uppförande av tillbyggnader i form av
i landshövdingens trädgård uppförda flyglar. Utredningen hade emellertid
givit vid handen att någon godtagbar lösning ej stöde att erhålla genom ett
sådant förfarande.

Någon påbyggnad av residenset torde, fortsätter styrelsen, icke kunna komma
i fråga. Däremot hade tagits under övervägande om det skulle vara lämpligt
att uppföra nytt landshövdingeresidens på annan plats och förändra
den nuvarade boställsvåningen till tjänstelokaler åt länsstyrelsen. En sådan
åtgärd skulle emellertid enligt vad utredningen givit vid handen varken ur
praktiska eller ekonomiska synpunkter vara fördelaktig.

Den enda till buds stående utvägen vore därför enligt byggnadsstyrelsens
mening att på en länsresidenset närbelägen tomt uppföra en nybyggnad avsedd
för vissa avdelningar inom länsstyrelsen. Denna byggnadsstyrelsens
uppfattning delades av länsstyrelsen. Någon för ändamålet lämplig tomt
funnes emellertid icke i statens ägo, varför undersökningar verkställts rörande
möjligheterna att inköpa sådan. Då den Östersunds stad tillhöriga mark,
som skulle kunna komma i fråga för ändamålet, av staden reserverats för

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Departements chefen.

annat ändamål och staden för den skull icke vore villig avstå densamma,
hade förhandlingarna måst inriktas på förvärv av tomter tillhöriga enskilda
fastighetsägare.

Försäljningsanbud hade, meddelar byggnadsstyrelsen, erhållits å tomter
belägna dels i det omedelbart norr om residenset belägna kvarteret Onkel
Adam och dels i det öster om residenset belägna kvarteret Ordningsmannen.

De olika anbudens innebörd framgår av nedanstående sammanställning:

Fastighet	Areal	Pris	Hyror	Förräntning	Pris per m1 tomt
Onkel Adam nr 5 ..	300 m2	24 000 kr	900 kr	3:75 %	80 kr
Onkel Adam nr 6 ..	815 »	75 000 »	6 028 »	8: 00 %	92 »
Ordningsmannen nr	1 1 250 »	90 000 »	3 000 »	3:75 %	72 »
Ordningsmannen nr	31250 »	290 000 »	16 000 »	5: 5 %	232 »

Förhandlingar med ytterligare en fastighetsägare, nämligen ägaren till
tomten nr 3 i kvarteret Onkel Adam, hade icke lett till ett sådant resultat
att inköp av denna tomt kunde komma under diskussion.

Av de erhållna anbuden syntes, fortsätter styrelsen, det som avsåge tomten
nr 3 i kvarteret Ordningsmannen vara alltför oförmånligt. Ett inköp av de
båda tomterna i kvarteret Onkel Adam skulle innebära att en areal av
1 115 m2 förvärvades för en sammanlagd kostnad av 99 000 kronor. Under
förhanden varande förhållanden syntes detta pris icke oskäligt. Då tomterna
dessutom vore synnerligen lämpligt belägna i förhållande till residenset, varifrån
de endast skildes genom Residensgränd, och då möjlighet torde finnas
att i framtiden igenlägga den del av gränden, som skilde kvarteren Onkel
Adam och Residenset från varandra, hade byggnadsstyrelsen funnit sig
böra tillstyrka förvärv av dessa båda tomter.

Med förmälan att de inkomna anbuden på tomterna i kvarteret Onkel
Adam icke vore bindande längre än till utgången av år 1945 hemställer byggnadsstyrelsen,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå 1945 års höstriksdag att för
inköp av nämnda tomter anvisa ett investeringsanslag av (24 000 + 75 000)
99 000 kronor.

För länsstyrelsen i Jämtlands län föreligger — liksom i fråga om åtskilliga
andra länsstyrelser — ett trängande behov av utvidgade lokaler. Detta lokalbehov
torde icke lämpligen kunna tillgodoses genom om- eller tillbyggnadsarbeten
på den nuvarande residensfastigheten. En lösning av lokalfrågan
måste därför taga sikte på uppförande av en ny byggnad å en för ändamålet
särskilt inköpt tomt.

De av byggnadsstyrelsen till inköp föreslagna tomterna nr 5 och 6 i kvarteret
Onkel Adam äro väl belägna i förhållande till residensbyggnaden, från
vilken de endast skiljas av en gränd, som i en framtid torde kunna igenläggas.
Med hänsyn härtill torde de begärda tomtpriserna få anses ur statens synpunkt
godtagbara. Jag tillstyrker följaktligen att uppgörelse med tomtägarna
träffas på de av byggnadsstyrelsen föreslagna villkoren. För förvärven erfor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

135

derliga medel (24 000 + 75 000 =) 99 000 kronor torde böra anvisas å tillläggsstat
för innevarande budgetår.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av tomter för länsresidenset i Östersund å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
investeringsanslag av .................... kronor 99 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Fredric Hawerman.

Kungl. Majlis proposition nr 334.

137

Bilaga 16.

Kapitalinvesteringar.

Ecklesiastikdepartementet.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 oktober 1945.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärende angående
kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt
anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 23 a. Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i

Lund. För budgetåret 1944/45 uppfördes för utförande av ifrågavarande byggnadsföretag
å allmän beredskapsstat III ett anslag av 785 000 kronor. En utförlig
redogörelse för utredningen i byggnadsfrågan har lämnats i propositionen
1944:281, till vilken jag hänvisar. Här må endast nämnas, att byggnadsstyrelsen
redan i skrivelse den 3 maj 1938 rörande byggnadsplan för
universitetet i Lund föreslog uppförande av en nybyggnad för den fysiologiska
institutionen vid universitetet. Detta förslag avsåg, att för institutionen,
som disponerade egen institutionsbyggnad, belägen i kvarteret Hyphoff, skulle
uppföras nybyggnad på annan plats. Sedan institutionsföreståndaren, professorn
G. Kahlson överlämnat preliminära ritningar till nybyggnad för institutionen
i kvarteret Saxo och därvid tillika gjort framställning örn anvisande
av medel för utarbetande av fullständiga byggnadsritningar till nybyggnaden,
anbefallde Kungl. Maj:t 1940 års civila byggnadsutredning att granska
förenämnda ritningar lill fysiologisk institution från den förutsättningen, att
den nya institutionsbyggnaden skulle förläggas å lämplig plats inom kvarteret
Vattentornet. Med skrivelse den 22 december 1941 överlämnade civila
byggnadsutredningen därefter skissritningar till en nybyggnad för ifrågava -

138

Kunni. Maj:ts proposition nr 334.

rande institution i sistnämnda kvarter. Det framlagda byggnadsförslaget upptog
en byggnadslänga örn tre våningar med djurhus och hörsal med 120
platser inrymda i särskilda utbyggnader. Kostnaderna för byggnadsföretaget
beräknades av civila byggnadsutredningen approximativt till 600 000 kronor.
Vid anmälan av ärendet (se propositionen 1944: 281) ansåg dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet, att de av civila byggnadsutredningen framlagda
skisserna i huvudsak syntes ägnade att läggas till grund för en överarbetning
av det ursprungliga byggnadsförslaget. I civila byggnadsutredningens
byggnadsprogram borde emellertid företagas vissa jämkningar, vilka
kunde beräknas draga en kostnad av tillhopa 95 000 kronor. På grund av
de prisstegringar, som inträffat sedan december 1941, borde vidare det av
byggnadsutredningen beräknade beloppet, 600 000 kronor, ökas med 15 procent
eller med 90 000 kronor. Totalkostnaden för byggnadsföretaget borde
sålunda beräknas till (600 000 + 95 000 + 90 000 =) 785 000 kronor.

I skrivelse den 13 september 1945 har nu byggnadsstyrelsen hemställt
om utverkande av anslag å riksstaten till förevarande ändamål med 850 000
kronor. Byggnadsstyrelsen har därvid åberopat en av professorn G. Kahlson
utarbetad promemoria varav inhämtas följande.

Den nuvarande institutionsbyggnaden är omkring 50 år gammal. Den
uppfördes för den förste företrädaren av fysiologien i Lund, professor Magnus
Blix. Under detta halva århundrade har fysiologien som experimentell
vetenskapsgren genomgått en mycket snabb utveckling. Denna kännetecknas
dels av en utvidgning till omfånget, dels av en uppdelning av fysiologien i
ett flertal mer eller mindre självständiga arbetsområden såsom neurofysiologi,
arbetsfysiologi, näringsfysiologi, flygfysiologi, endokrinologi o. s. v.

Antalet personer, som eftersträva avancerad utbildning i fysiologi eller som
helt ägna sig åt denna vetenskap, är nu mycket större än under förra generationen.
Under arbetsåret 1944/45 utgåvos vetenskapliga skrifter från fysiologiska
institutionen i Lund av sammanlagt 15 personer. På dessa 15 akademiska
vetenskapsidkare kommer knappt lika många tekniska hjälpkrafter.
Den på institutionen nu arbetande personalen är 2—3 gånger större än den
för vilken lokalerna ursprungligen avsetts. Med hänsyn till att den ursprungliga
byggnaden icke tillbyggts eller på annat sätt utvidgats, torde det vara
uppenbart, att den är alldeles för liten för att fylla nuvarande anspråk.

Trångboddheten medför stora olägenheter, bl. a. att endast ett ringa antal
av dem, som för sin senare verksamhet som kliniska forskare önska och behöva
avancerad utbildning i fysiologi, kunna beredas plats på institutionen.
För det vetenskapliga arbetet ännu kännbarare och delvis direkt hindrande
är emellertid det förhållandet, att institutionens lokaler icke äro differentierade
och utformade med hänsyn till de syften de skola tjäna. Institutionen
saknar helt djurstallar i egentlig mening. Djuren förvaras nu i ett nödtorftigt
inrett stort källarrum. Här förvaras samtidigt upp till ett 50-tal katter
och 6 hundar. På många av dessa djur ha operativa ingrepp utförts, varefter
djuren skola överleva under flera veckor eller månader. De ytterst ohygieniska
förhållandena i detta improviserade djurstall medför, att värdefullt djurmaterial
går förlorat. Vid upprepade tillfällen har nästan hela kattbeståndet
insjuknat i infektionssjukdomar. Särskilt ömtåliga och medtagna försöksdjur
måste nu hysas på laboratorierna, företrädesvis opererade råttor, men
även hundar och katter. Olägenheterna härav på en överbefolkad institution
torde vara uppenbara.

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Lokaler för aseptiska operationer saknas. Institutionens arbetsprogram
bjuder, att sådana operationer utföras i stor utsträckning.^ Dessa uttöras nu
i ett vanligt laboratorium, som på operationsdagarna måste utrymmas av
dem som annars arbeta där.

Lokaler för kemiskt arbete saknas så gott som helt. Destillermg av eldfängda
vätskor måste utföras i de allmänna laboratorierna i vilka andra arbeta.
Som följd härav brännskadades för två år sedan en av amanuenserna.

Fysiologien använder i allt större utsträckning subtila fysikaliska mät- och
registreringsmetoder. Lokalerna härför böra vara avskärmade gentemot
elektriska och mekaniska störningar, de böra ha konstant fuktighet och vara
försedda med mörkrum och mörkläggningsanordning. Institutionen saknar
dylika lokaler.

‘Biblioteket är alldeles för litet: böcker och tidskrifter ha mast staplas pa
bibliotekets golv och i ett lagerrum.

Verkstadslokalerna äro alldeles för små och otidsenliga.

Lokalerna för undervisning av medicine studerande äro för små och otidsenliga.
— Fr. o. m. hösten 1945 kommer förutom dessa studerande årligen 40
odontologie studerande att tillföras Lunds universitet. Särskilda kurser i fysiologi
måste anordnas för odontologerna, vilket accentuerar kravet på ökade
utrymmen för undervisningen. o

Institutionsbyggnaden är i övrigt i gott skick och väl underhallen. Den kan
med fördel övertagas av något annat ämne med mindre krav på lokalernas
omfång och differentiering för mångskiftande arbetsmetoder.

Ökade statliga anslag komma fr. o. m. hösten 1945 att utgå för medicinsk
forskning. Det kommer att arbetas mer på institutionerna och många nya
vetenskapliga problem komma att upptagas. Det synes därför vara angeläget,
att de ur lokalsynpunkt sämst ställda institutionerna snarast möjligt
få bättre arbetslokaler. Till dessa hör utan tvivel fysiologiska institutionen
vid Lunds universitet.

Byggnadsstyrelsen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Den nya byggnaden för fysiologiska institutionen är avsedd att förläggas
å området norr om nuvarande institutionen för kemi. Då Lunds stad
har för avsikt att inom detta område framdraga fortsättningen av den s. k.
Tornavägen har läget för fysiologiska institutionen tidigaie icke kunnat
närmare bestämmas. Så har emellertid nu kunnat ske, sedan en planerad
utvidgning av Lunds lasarett under våren 1945 varit föremål för arkitekttävling,
berörande även Tornavägens sträckning.

Den planerade institutionsbyggnadens utformning framgår av de överlämnade
ritningarna. Huvudbyggnaden är planerad i tre våningar jämte
källarvåning, innehållande undervisnings- och forskningslaboratorier av
skilda slag. I anslutning till huvudentrén är institutionens hörsal förlagd
i en särskild byggnadskropp. 1 rät vinkel mot huvudbyggnadens norrfasad
vid motsatt sida i förhållande till huvudentrén ligger en envåningsbyggnad
för djurstallar jämte tillhörande utrymmen.

Beträffande användningen av den nuvarande byggnaden för fysiologiska
institutionen har vid överläggningar med representanter för universitetet
framgått, att avdelningen histologi, som är förlagd inom den ytterst trångbodda
anatomibyggnaden, lämpligen bör få taga densamma i anspråk. Härigenom
blir den sedan länge brännande frågan örn ordnandet av anatomiska
institutionens lokalfråga löst.

Vidkommande kostnader för byggnadsföretaget beräknades dessa av byggnadsstyrelsen
i februari 1944 till 785 000 kronor. Sedan dess lia byggnadskostnaderna
stegrats med cirka 5 procent, varför detta belopp med hänsyn

140

Kungl. Majlis proposition nr 334.

till dagens prisläge måste höjas till 825 000 kronor. Emellertid har vid ritningarnas
utarbetande från institutionens sida framhållits, att behov av
ytterligare utrymme för den biokemiska forskningen vore att emotse inom
en nära framtid. Styrelsen har med anledning härav låtit huvudbyggnadens
tak erhålla sådan konstruktion och utformning, att användbara lokaler framdeles
utan större kostnad må kunna inredas å vinden. Denna åtgärd, som
synes styrelsen vara förestavad av klok framsynthet, medför en ökning av
byggnadskostnaden med 25 000 kronor, varför sammanlagda kostnaden för
det framlagda förslaget uppgår till 850 000 kronor.

Departements- Den i ärendet förebragta utredningen har övertygat mig örn att den sedan
länge planerade nybyggnaden för fysiologiska institutionen vid universitetet
i Lund nu bör komma till stånd. Den av institutionsföreståndaren lämnade
redogörelsen ger vid handen, att den nuvarande institutionsbyggnaden
är alldeles otillräcklig och icke fyller de fordringar, vilka med den utveckling,
som skett inom den medicinska forskningen, böra ställas på en institutionsbyggnad
av detta slag. Behovet av en ny institutionsbyggnad inom den
närmaste framtiden synes mig därför klart ådagalagt.

Av byggnadsstyrelsen överlämnade ritningar till ifrågavarande institutionsbyggnad
synas godtagbara. Vid ritningarnas utarbetande ha beaktats
de jämkningar av byggnadsprogrammet, som förordats av chefen för ecklesiastikdepartementet
i propositionen 1944: 281. Ritningarna innebära vidare
viss jämkning av byggnadsprogrammet för att bereda möjlighet att tillgodose
ett inom en nära framtid emotsett behov av ytterligare utrymme för
den biokemiska forskningen. De härför beräknade kostnaderna, 25 000 kronor,
ha icke givit mig anledning till erinran.

Kostnaderna för nybyggnaden ha i februari 1944 beräknats till 785 000
kronor. På grund av sedermera inträffade prishöjningar bör detta belopp i
enlighet med byggnadsstyrelsens förslag ökas med omkring 5 procent eller
med 40 000 kronor och med hänsyn till nyssnämnda ändring i byggnadsförslaget
med ytterligare 25 000 kronor. Totalkostnaden för byggnadsföretaget
bör sålunda beräknas till (785 000 + 40 000 + 25 000 =) 850 000 kronor.
Detta belopp synes mig emellertid böra fördelas på två olika budgetår.
För innevarande budgetår torde enligt vad jag under hand inhämtat från
byggnadsstyrelsen större belopp än 250 000 kronor icke vara erforderligt.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att lill Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet
i Lund på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1945/46 anvisa ett investeringsanslag av kronor 250 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Kungl. Majds proposition nr 334.

141

Bilaga 17.

Kapitalinvesteringar.

Jordbruksdepartementet.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler härefter under
jordbruksdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför
därvid följande.

Fonden för förlag till statsverket.

[1.] 1 a. Förlagskapital för insamling av frö för skogsodling. I skrivelse
den 5 september 1945 har skogsstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
ett belopp av 500 000 kronor till förlagskapital för insamling av barrträdsfrö.
Av utredningen i ärendet inhämtas bland annat följande.

Företagna undersökningar visa, att skogsodlingen icke har en omfattning,
som erfordras för en tillfredsställande reproduktion av virkesbeståndet. Enligt
uppskattningar grundade på riksskogstaxeringens statistiska material skulle
sålunda i riket utanför de s. k. lappmarksområdena finnas över 1 700 000 hektar
kal skogsmark eller skogsmark med otillfredsställande återväxt. Både
skogsplantering och frösådd anses erforderligt för en förbättring av reproduktionen
å dessa arealer inom rimlig tid. Det har vidare beräknats, att årligen
minst 56 ton barrträdsfrö skulle åtgå för att tillgodose detta fröbehov. För
närvarande står insamlingen av barrträdsfrö och lagerhållningen av skogsodlingsmaterial,
som ombesörjes i första hand av skogsvårdsslyrelserna och i
någon mån av domänverket och vissa större skogsbolag, icke i rimlig proportion
lill de framtida skogsodlingsuppgifterna, vilket enligt av skogsvårdsstyrelserna
lämnade uppgifter bland annat synes bero på svårigheter att finansiera
kottinsamling av önskvärd omfattning under goda fröår och i övrigt örn -

142

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

händertaga och lagra frömaterial för försäljning även under mindre gynnsamma
fröår. Tillgången på barrträdsfrö är nämligen mycket ojämn. Goda
fröår återkomma sålunda med 4 till 5 års mellanrum för gran och med 8
till 10 års mellanrum för tall. Av denna anledning måste en rationellt driven
fröinsamling bliva jämförelsevis kostnadskrävande. Härtill bidrager också
den omständigheten, att en dylik verksamhet hör inskränkas till områden
med övervägande goda barrträdsraser, varigenom tättbebyggda trakter med
förhållandevis god tillgång på arbetskraft för ifrågavarande ändamål ofta
kunna komma att utestängas.

Såvitt nu kan bedömas synas betingelserna för en omfattande fröbikt under
instundande vinter synnerligen goda. Särskilt i fråga örn tallfrö i Norrland
torde tillgången komma att bliva mycket riklig. Kostnaderna för tillvaratagande
av årets fröskörd ha beräknats uppgå till 530 000 kronor eller i ruut tal
500 000 kronor. Till mötande av dessa kostnader föreslås^ att anslag å nämnda
belopp anvisas såsom förlagskapital för beviljande av lån till skogs vårdsstyrelserna,
för vilka insamlandet av barrträdsfrö och tillhandahållandet åt allmänheten
av skogsodlingsmaterial få anses böra till de ordinarie arbetsuppgifterna.

Anledning synes icke föreligga att såsom villkor för åtnjutande av dylikt
lån kräva annan säkerhet än förbindelse från vederbörande skogsvårdsstyrelses
sida att återgälda lånebeloppet i enlighet med de föreskrifter, som utfärdats
vid lånets beviljande. Återbetalning bör kunna ske med lika stora årliga
amorteringsbelopp och torde kunna slutföras inom relativt kort tidrymd.
Närmare bestämmelser härom böra lämpligen utfärdas i varje särskilt fall
med hänsyn till föreliggande omständigheter. I varje fall synes man kunna
räkna med, att lånen komma att vara slutamorterade senast fem år från utgången
av det kalenderår, under vilket länet utanordnats. Enär skogsvårdsstyrelserna
för sin ekonomi till övervägande delen äro hänvisade till allmänna
medel, synas lån för här berörda ändamål böra åtnjuta räntefrihet.

Statskontoret, som yttrat sig över framställningen, har intet att erinra mot
att tillfälle beredes skogsvårdsstyrelserna att erhålla lån för finansiering av
insamling av barrträdsfrö men ifrågasätter, huruvida icke ränta bör beräknas
att utgå förslagsvis efter 3,5 procent.

Riksgäldskontorets fullmäktige ha tillstyrkt skogsstyrelsens framställning.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen erfordras för att möjliggöra
en ökad skogsodling, varav ett starkt framträdande behov föreligger i vårt
land, en efter rationella grunder bedriven insamlings- och lagringsverksamhet
beträffande barrträdsfrö. För detta ändamål är det av vikt att fröskörden
under goda fröår, vilka endast förekomma med förhållandevis långa intervaller,
i största möjliga utsträckning tillvaratages inom områden med högvärdigt
frö. Då vissa svårigheter torde komma att uppstå för skogsvårdsstyrelserna,
som insamlingen och försäljningen av barrträdsfrö i huvudsak åvila,
att finansiera en på här antytt sätt bedriven verksamhet, synas möjligheter
böra öppnas att härför erhålla lån av statsmedel. Då innevarande år synes
vara ett synnerligen gott fröår och kapital för insamling och lagring av
barrträdsfrö därför böra vara tillgängliga vid instundande årsskifte, torde medel
för utlämnande av dylika lån snarast böra ställas till förfogande. Det belopp
av 500 000 kronor, som beräknats motsvara skogsvårdsstyrelsernas tåne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.

143

behov för ifrågavarande ändamål, torde med hänsyn härtill böra anvisas för
innevarande budgetår. Ett anslag å detta belopp, benämnt Förlagskapital för
insamling av frö för skogsodling, synes lämpligen böra upptagas under fonden
för förlag till statsverket. Beträffande de bestämmelser, som böra tillämpas
vid beviljandet av här avsedda lån till skogsvårdsstyrelserna, vill jag med
tillstyrkan av skogsstyrelsens förslag förorda, att som säkerhet må godtagas
en förbindelse från vederbörande låntagare att återbetala lånet i den ordning,
som föreskrivits vid utanordnandet. Amorteringstiden bör, där icke särskilda
skäl till annat föranleda, icke utsträckas längre än till högst fem år efter
utgången av det kalenderår, under vilket lånet utanordnats. Å lånen torde
icke böra erläggas någon ränta. I övrigt torde erforderliga föreskrifter böra
utfärdas för varje särskilt fall och anpassas efter föreliggande omständigheter.
Förvaltningen av förevarande anslag synes mig böra uppdragas åt statskontoret,
som sålunda sedan skogsstyrelsen fattat beslut örn låns beviljande,
har att utanordna lånet och övervaka att låntagaren uppfyller föreskrivna
skyldigheter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Förlagskapital för insamling av frö för skogsodling
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
ett investeringsanslag av..................kronor 500 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Benno Gårdsten.

''i i.

Kungl. Maj.ts proposition nr 33k.

145

Förteckning.

över av Kungl. Majit hos riksdagen äskade anslag å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter.

II. Justitiedepartementet. .

Kronor

E: 14 Inköp av jordbruksinventarier m. m. för fångkolonier,

reservationsanslag ................................... 280 000

E: 15 Inköp av jordbruksinventarier m. m. för kolonier till säker hetsanstalter,

reservationsanslag ...................... 80 000

E: 16 Inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjukavdelningar,
reservationsanslag................ 30 000

G: 8 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
......................................... 200 000

G: 8 a Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag......... 15 000

605 000

III. Utrikesdepartementet.

C: 4 Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under

åren 1940—1945, förslagsanslag....................... 2 090 000

IV. Försvarsdepartementet.

Försvarets forskningsanstalt:

D: 13 Viss forskningsverksamhet, reservationsanslag........... 1 625 000

E: 12 a Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag......... 1 000 000

E: 25 a Militärpsykiatriska undersökningar av värnpliktiga, förslagsanslag
.............................................. 70 000

2 695 000

V. Socialdepartementet.

B: 22 a Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag......... 2 000 000

C: 78 a Bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande

av allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet...... 15 000

C: 78 b Abortförebyggande åtgärder, förslagsanslag............... 80 000

2 095 000

VI. Kommunikationsdepartementet.

G: 12 a Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag......... 2 300 000

VII. Finansdepartementet.

E: 8 a Propaganda för bättre deklarationsmoral, reservationsanslag. 130 000

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334. 10

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.

VIII. Ecklesiastikdepartementet.

B: 29 Bidrag till nordiska museet.............................

N: 11 a Främjande av internationellt-kulturellt samarbete genom
studieresor m. m., reservationsanslag...................

IX. Jordbruksdepartementet.
Lantbrukshögskolan:

D: 3 Materiel m. m., reservationsanslag....................

G: 14 a Utbildningskurs i linberedning ........................

G: 62 Fortbildningskurser rörande jordbrukets rationalisering

m. m., reservationsanslag............................

N: 9 a Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag.........

N: 17 Bidrag till täckande av viss kursförlust..................

X. Handelsdepartementet.

F: 8 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
........................................

Kronor
12 600

200 000

212 600

12 500
12 200

75 000
1 100 000
lil 500

1 311 200

125 000

XI. Folkhushålln ing sdepartementet.

D: 3 a Ersättning för förfogande över vissa fartyg............... 250 000

D: 3 b Åtgärder för utökning av vinterproduktionen av tegel, reservationsanslag
....................................... 400 000

650 000

Säger för egentliga statsutgifter 12 213 800

B. Utgifter för statens kapitalfonder.

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.
Finansdepartementet :

3 Avskrivning av vissa krediter till Danmark och Norge 200 000 000

Summa för driftbudgeten 212 213 800

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering.

I. Statens affärsverksfonder.

A. Postverket.

Kommunikationsdepartementet:

9 a Inköp av tomter i Uppsala..................

9 b Inköp av tomt- och gatumark i Norrköping . ..

B. Telegrafverket.

Kommunikationsdepartementet:
Inköp av stadsägor i Vänersborg.............

975 000
334 400

1 309 400

17 a

340 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 147

E. Domänverket.

Justitiedepartementet: Kronor

a Förvärv av fångkolonier............................. 300 000

b Förvärv av kolonier till säkerhetsanstalter............. 150 000

450 000
2 099400

lil. Statens allmänna fastighets fond.

Justitiedepartementet:

a Modernisering av vissa äldre fångvårdsanstalter......... 250 000

Utrikesdepartementet:

4 a Iståndsättande av vissa beskickningsfastigheter......... 150 000

4 b Iståndsättande av beskickningsfastigheten i Helsingfors 90 000

Kommunikationsdepartementet:

16 a Ytterligare tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö____ 525 000

16 b Nybyggnad för lantmäterikontor och vattendomstol i Vä narsborg

................. 365 000

lb c Nybyggnad för länsstyrelsen i Alvsborgs län............ 385 000

16 d Nybyggnad för länsstyrelsen i Skaraborgs län........... 500 000

16 e Inköp av tomter för länsresidenset i Östersund......... 99 000

Ecklesiastikdepartementet:

23 a Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet

.................................... 250 000

2 614 000

IV. Försvarets fonder.

A. Försvarets fastighetsfond.

Arméns delfond:

11 a Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde.................... 3 100 000

11 b Iståndsättande av mässbyggnad vid Norrbottens regemente
........................................... 126 000

3 226 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket.
Jordbruksdepartementet:

1 a Förlagskapital för insamling av frö för skogsodling____ 500 000

IX. Diverse kapitalfonder.
Finansdepartementet:

Fonden för kreditgivning till utlandet:

Kredit till Danmark för inköp av baracker m. m____ 10 000 000

18 439 400