Kungl. Maj.ts proposition nr 32- (Proposition 1947:32)

Kungl. Maj.ts proposition nr 32-

Nr 32.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
antalet statsdepartement och statsråd utan departement;
given Stockholms slott den 31 januari 19X7.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t
härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om antalet
statsdepartement och statsråd utan departement.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 32.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Förslag

till

Lag

om antalet statsdepartement och statsråd utan departement.

Härigenom förordnas, att antalet statsdepartement skall vara elva samt att
statsråd utan departement skola finnas till det antal, lägst tre och högst fem,
som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken dag lagen
den 21 februari 1941 (nr 97) om antalet statsdepartement och statsråd utan
departement upphör att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 31 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om uppdelning av
socialdepartementet.

Föredraganden anför följande.

De grundläggande stadgandena om statsdepartementen innefattas i § 5
regeringsformen. Enligt detta lagrum skola för särskilda grenar av rikets
styrelse finnas statsdepartement till det antal som bestämmes genom en av
Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Departementens benämningar
och fördelningen av ärendena mellan departementen skola bestämmas av
Konungen genom en särskilt utfärdad stadga. Antalet departement har genom
lag den 21 februari 1941 (nr 97) fixerats till tio, och departementens benämningar
och verksamhetsområden regleras genom departementsstadgan samma
dag (nr 139).

Enligt § 6 regeringsformen skall statsrådet bestå av cheferna för departementen
samt lägst tre statsråd utan departement. Rörande det närmare antalet
hänvisas till en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Genom
den förut nämnda lagen den 21 februari 1941 har antalet statsråd utan departement
fastställts till lägst tre och högst sex, med rätt sålunda för Konungen
att fixera antalet inom de bestämda gränserna.

Landshövding Levinsons utredning.

Frågan om eu reform av departementsindelningen gjordes under 1939 till
föremål för en utredning av landshövding K. Levinson, som i ett den 20 december
samma år avgivet betänkande (SOU 1939: 44) framlade vissa förslag
i ämnet.

I betänkandet dryftades ingående några under 1920- och 1930-talen väckta
förslag om ändringar i departementsindelningen. Beträffande förslag om handelsdepartementets
sammanslagning med annat departement, närmast kom -

■t

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

munikationsdeparlementet, fann Levinson de industriella och kommersiella
näringsgrenarnas betydelse för vårt land undan för undan ha undergått en
sådan utveckling att ett departement, vars verksamhet hade sin tyngdpunkt
förlagd till dessa näringars område, numera knappast kunde undvaras. Mot
det av några kvinnoorganisationer framförda önskemålet om ett hemdepartement
invändes, att spörsmål vilka på ett eller annat sätt beröra verksamheten
i hemmen eller andra härför betydelsefulla ämnen fölle inom ett flertal
departements områden. Tanken att utsöndra och till ett departement sammanföra
dessa många och olikartade ärenden vore därför icke praktiskt ut1''örbar.
Förslaget om kyrkoärendenas överföring från ecklesiastik- till justitiedepartementet
avböjdes såväl med hänsyn till kyrkoärendenas beröringspunkter
med skolärendena som i betraktande av justitiedepartementets arbetsbörda.
Inrättandet av ett hälsovårdsdepartement avstyrktes med hänvisning bl. a.
till hälsovårdsärendenas sammanhang med övriga sociala ärenden.

Levinsons utredning utmynnade i denna del i två alternativa förslag, betecknade
alternativ I och alternativ II. Enligt alternativ I skulle det nuvarande
antalet permanenta departement, d. v. s. nio, bibehållas och kommunikationsdepartementet
omvandlas till ett inrikesdepartement med huvudsaklig
uppgift att omhänderhava dels lantregerings- och kommunala ärenden
och dels de på kommunikationsdepartementet nu ankommande frågorna rörande
samfärdselanstalter och allmänna arbeten. Alternativ II avsåg utbyggande
av den normala departementsorganisationen med ett nytt departement, inrikesdepartementet,
vars centrala arbetsområde skulle omfatta lantregeringsoch
kommunala ärenden. Enligt båda alternativen skulle därjämte vidtagas
vissa omflyttningar av ärenden för att åstadkomma en jämnare arbetsfördelning
mellan departementen. Sitt förord skänkte Levinson det såsom alternativ
II betecknade förslaget med de nuvarande nio ordinarie departementen
plus ett inrikesdepartement.

Till närmare belysning av Levinsons alternativa förslag må följande uppgifter
lämnas.

Enligt alternativ 1 skulle till inrikesdepartementet hänföras förvaltningsärenden
rörande lantregeringen, polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet
ävensom kommunala ärenden, samtliga i den mån de för närvarande
handläggas i .socialdepartementet, vidare ärenden rörande järnvägar och
spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, farleder och hamnar (med
vissa undantag), ärenden rörande vägar, broar och färjor, motorfordonstrafik
samt kommunikationsväsendet i övrigt till lands, lufttrafik, radioväsendet
samt (med vissa undantag) ärenden rörande statens vattenfall och deras
tillgodogörande ävensom kronans byggnader. Jämväl lagstiftningsfrågor i de
ämnen som på detta sätt fölle inom inrikesdepartementets förvaltningsområde
skulle hänföras dit. Av övriga till kommunikationsdepartementet nu hörande
ärenden skulle de som röra stadsplane- och byggnadsväsendet övertagas
av justitiedepartementet samt ärenden rörande förhandlingsrätt för statens
tjänstemän förläggas till socialdepartementet. — Utom dessa förändringar,
vilka direkt sammanhänga med kommunikationsdepartementets förvandling
till inrikesdepartement, föreslås vissa ytterligare omflyttningar av
ärenden i syfte att åstadkomma en jämnare arbetsfördelning departementen
emellan. Bland annat skulle till handelsdepartementet överföras ett flertal

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

ärendesgrupper, nämligen från försvarsdepartementet ärenden rörande sjökarteväsendet
och — efter folkhushållningsdepartementets avveckling — den
ekonomiska försvarsberedskapen, från ecklesiastikdepartementet (under viss
förutsättning) ärenden rörande tekniska högskoleväsendet och yrkesundervisningen
samt från jordbruksdepartementet ärenden rörande geologiska samt
meteorologiska och hydrografiska undersökningar ävensom stormvamingsanordningar.

Jämlikt alternativ II skulle hos inrikesdepartementet sammanföras följande
viktigare grupper av förvaltningsärenden, nämligen från socialdepartementet
dithörande ärenden rörande lantregeringen, polisväsendet samt allmän
ordning och säkerhet ävensom kommunala ärenden, från finansdepartementet
ärenden rörande kommunernas finanshushållning, från kommunikationsväsendet
ärenden rörande stadsplane- och byggnadsväsendet, från
jordbruksdepartementet ärenden rörande lantmäteriet och jorddelningsväsendet
jämte därmed sammanhängande ämnen ävensom allmänna kartväsendet
samt från ecklesiastikdepartementet ärenden rörande naturminnesmärken
och nationalparker samt biografväsendet. Jämväl ärenden rörande lagstiftning
i frågor, som tillhöra inrikesdepartementets förvaltningsområde, skulle
handläggas där, dock med undantag av lagstiftning angående fastighetsbildning
å landet och i stad samt stadsplanelagstiftning, vilka ärenden fortfarande
skulle ankomma på justitiedepartementet. — Härutöver innefattar
jämväl alternativ II en del ärendesomflyttningar i utjämningssyfte. Dessa
gå övervägande ut på en ökning av handelsdepartementets uppgifter; vad
härutinnan föreslagits överensstämmer helt med alternativ I i motsvarande
del.

I proposition nr 33 till 19A0 års riksdag, varigenom förslag till ändrad
lydelse av bl. a. §§ 5 och 6 regeringsformen framlades, yttrade föredragande
departementschefen, statsrådet Westman, att enligt hans mening anledning
saknades att då ingå i prövning av frågan om de ändringar i departementsorganisationen,
som kunde föranledas av den gjorda utredningen. Med hänsyn
till det extraordinära läget liksom till ovissheten om de arbetsuppgifter
som kunde komma att föreligga under de närmaste åren syntes det nämligen
erbjuda alltför stora vanskligheter att för Kungl. Maj:ts kansli fastställa
en organisationsplan, som vore avsedd för normala tidsförhållanden och följaktligen
knappast kunde tänkas träda i tillämpning förrän en återgång skett
till dylika förhållanden. Konstitutionsutskottet förklarade sig dela departementschefens
mening, att frågan om en för normala förhållanden avpassad
ändring i departementsorganisationen borde i dåvarande tidsläge anstå tills
vidare.

Från liden efter 1940 må erinras att ett i motion (F. K. 278) vid 1945 åra
riksdag framfört förslag om utredning rörande inrättande av ett särskilt
skogsdepartement av riksdagen avslagits.

Utredning inom socialdepartementet.

Sedan efter världskrigets slut utredningsarbetet rörande departementsindelningen
kunnat återupptagas, ha undersökningarna i första hand inriktats
på en uppdelning av socialdepartementet, vars arbetsbörda sedan länge varit

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

betydande. Antalet ärenden, fördelade på departementets tre byråer, har under
de senaste åren varit följande.

	Sociala	byrå	n	M e d i c i	nalbyrån	Landsstatsbyrån
	Antal	Antal	Antal	Antal	Antal	Antal
	ärenden. prop.	sid.	ärenden.	prop.	sid.	ärenden.	prop.	sid.
1941 ....	.... 1 762	27	1116	803	13	419	2 006	5	282
1942....	.... 2 028	36	1082	891	14	336	1832	14	424
1943....	.... 2355	35	993	992	12	499	1770	7	272
1944 ....	.... 2 471	22	950	1084	9	432	2 031	7	652
1945 ....	.... 2 459	37	1346	1256	13	606	1986	9	367
1946 ....	.... 2 263 i	37	1456	1345	16	601	2 764	12	440

Bland ärendena på sociala byrån har under perioden något hundratal per år
utgjorts av krisbetonade ärenden (eftergift från bestämmelserna i arbetarskyddslagen
m. m.) samt ett från 200 till 600 varierande antal av arvsfondsärenden.
Även bland ärendena på medicinalbyrån ingå 100—200 krisbetonade
ärenden per år. På landsstatsbyrån ha de mera enkla vapenärendena uppgått
till 100—300 per år.

Utöver de i tablån upptagna ärendena komma dels ärenden (andra än
propositioner) å statssekreterarens avdelning vilka ärenden — bortsett från
petitaskrivelser och riksdagsskrivelser — utgjort genomsnittligt cirka 500
per år under 1941—45, dels ock regeringsrättsärendena, vilka under samma
period utgjort närmare 600 om året.

Beträffande propositionsarbetet är att märka, att detta försiggår utom
byråerna, nämligen å statssekreterarens avdelning och departementets rättsavdelning.

Rörande den ökade arbetsbelastningen har i en inom socialdepartementet
utarbetad, den 13 april 1946 dagtecknad promemoria anförts bl. a. följande.

Socialdepartementets arbetsbörda har ökat starkt under senare år. Dels ha
nya arbetsområden tillagts departementet, dels har verksamheten på olika
områden, som redan tidigare hört under departementet, utbyggts. Av nya
arbetsområden, som tillkommit under senare år, må nämnas civilförsvaret,
byggnadstillståndsgivningen, flyktingpolitiken, den internationella hjälpverksamheten,
utbyggnaden av barnavården, mödrahjälpen, sommarresoma
in. m. Vissa av dessa nya verksamhetsfält äro visserligen tillfälliga och kunna
väntas bli avvecklade inom närmaste framtiden; andra komma däremot att
bli bestående. Den utbyggnad av verksamheten inom vissa av departementets
områden, främst social- och bostadspolitikens, som skett under 1930-talet, kommer ävenledes att bestå och sannolikt att fortgå under de närmaste
åren. Denna utbyggnad har icke enbart belastat statssekreterarsidan genom
utrednings- och propositionsarbete utan även den expeditionella sidan avdepartementet
därigenom att nya grupper av ärenden tillkommit. Som exempel
härpå må nämnas lån- och bidragsgivningen till samlingslokaler, långivningen
till pensionärshem. — Ett annat område som under senare år
betytt ökad arbetsbelastning för departementet är polisverksamheten.

Den successiva ansvällningen av den departementschefen åvilande arbetsbördan
har nödvändiggjort en uppdelning av göromålen på, utom departementschefen,
två av statsråden utan departement. Ericsson och Mossberg.

1 Dessutom ha till byrån inkommit cirka 240 icke rotelförda framställningar, som föranlett
byråskrivelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Mellan den ordinarie departementschefen och de nämnda statsråden hava
ärendena fördelats på följande sätt.

Statsrådet Möller: Ärenden rörande förhållandet mellan arbets givare

och arbetare, såsom kollektiv- och andra arbetsavtal, arbetstvister;
bidragsförskott; mödrahjälp; socialstatistik; arbetstillstånd för utlänningar;
utvandring och tillsyn å utvandraragenter; bostadsväsendet, i vad dylika
ärenden ej förlagts till annat departement; kooperation, utom i vad angår
jordbrukskooperation; bosättningslån; olycksfallsförsäkring; folkpensioner
och invalidunderstöd; barnbidrag; sjukförsäkring; moderskapspenning; understödsföreningar;
blindvård, i vad den ej ankommer på annat departement;
förhållandet till internationella arbetsorganisationen; allmän hälsovård; sjukvårdsväsendet,
i vad det ej ankommer på annat departement; vanföreväsendet,
läkarkonstens utövning; utbildning av civil sjukvårdspersonal; undervisningsväsendet
för barnmorskor och barnmorskeväsendet i övrigt; folktandvård;
lantregeringen; civila boställen.

Statsrådet M o s s b er g: Ärenden rörande arbetsförmedling, arbetslöshet,
arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadsfrågor i övrigt med undantag
av ärenden angående byggnadstillstånd enligt lagen den 30 juni 1943
(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete med därtill hörande tillämpningsföreskrifter;
fattigvård, barnavård, ungdomsskydd, understöd ur allmänna
arvsfonden; nykterhets verksamhet; alkoholistvård; behandling av
lösdrivare; arbetarskydd, såsom skydd mot olycksfall och ohälsa i arbete,
minderårigas och kvinnors användande till arbete, hemindustrielit arbete, arbetstidens
längd och förläggning utom vad angår arbetstiden å fartyg, vilotid;
semester; apoteksväsendet; rikets administrativa indelning; polisväsendet
samt allmän ordning och säkerhet; landskommuner, municipalsamhällen, köpingar,
städer och landsting ävensom kommunalförbund; civilförsvaret.

Statsrådet Ericsson: Ärenden rörande byggnadstillstånd enligt lagen
den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete med
därtill hörande tillämpningsföreskrifter.

Omnämnas må även att statsrådet Mossberg på senare tid handlagt ytterligare
vissa grupper av ärenden, däribland frågor rörande hälso- och sjukvården
samt lantregeringen.

Också statssekreterarens och expeditionschefens göromål ha uppdelats genom
att vissa grupper av ärenden undantagits från den egentliga ämbetsinnehavarens
handläggning och anlörtrolts åt särskilt förordnade tjänstemän.
Vid sidan av denna uppdelning faller byggnadsberedningens ärenden
vilka handläggas inom ett särskilt kansli.

Enligt den i Levinsons förslag förordade lösningen (alternativ II) skulle
socialdepartementet klyvas på det sätt, att av de tre huvudgrupperna av regeringsärenden
inom departementet, sociala ärenden i egentlig mening, hälsooeh
sjukvårdsärenden samt lantregerings- och kommunala ärenden, den sista
gruppen, alltså lantregerings- och kommunala ärenden, utbrötes för att bilda
kärnan i ett nytt inrikesdepartement. I promemorian bär nu framlagts ett
förslag till det nuvarande departementets klyvning, vilket i likhet med Levinsons
avser skapandet av dels eu socialdepartement och dels ell inrikesdepartement
men som i så måtto skiljer sig från Levinsons huvudtanke, alt i det
nya socialdepartementet skulle behållas endast sociala ärenden i egentlig mening
och inrikesdepartementet följaktligen omfatta, förutom lanfregeringsoch
kommunala ärenden, även hälso- och sjukvårdsärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Till utveckling av delta förslag anföres i promemorian.

Av statistiken (över arbetsbördans fördelning) torde med all tydlighet
framgå, att en uppdelning av socialdepartementet, innebärande att endast
landsslatsbyrån utbrötes och komme att bilda det nya inrikesdepartementet,
skulle betyda en i kvantitativt hänseende mycket ojämn fördelning av det nuvarande
socialdepartementets ärenden. Då skulle år 1945 3 408 ärenden
(vissa krisbetonade ärenden undantagna) och 50 propositioner om 1 952 sidor
ha fallit på socialdepartementet, medan endast 1 674 ärenden (vissa krisärenden
samt vapenärenden undantagna) och 9 propositioner om 367 sidor
fallit på inrikesdepartementet. Och dock torde såväl antalet propositioner beträffande
landsstatsbvråärenden som deras sidantal vara ovanligt stort under
--- 1945.

En utbrytning från socialdepartementet av enbart landsstatsbyrån skulle
komma att fortfarande ge chefen för socialdepartementet en orimligt stor
arbetsbörda, väsentligen större än den han har med nu gällande fördelning
av ärendena mellan honom och statsrådet Mossberg, samtidigt som inrikesdepartementets
verksamhet torde bliva väl liten. En betydligt jämnare fördelning
i kvantitativt avseende skulle uppstå om till det nya inrikesdepartementet
lades såväl landsstatsbyrån som medicinalbyrån. En sådan uppdelning
skulle innebära att socialdepartementet år 1945 skulle fått svara för
2 381 ärenden och 37 propositioner om 1346 sidor, medan inrikesdepartementet
skulle fått svara för 2 701 ärenden och 22 propositioner om 973
sidor.

Ytterligare skäl tala för en uppdelning av socialdepartementet efter denna
linje. Det är angeläget, att de nya reformerna på socialpolitikens, befolkningspolitikens
och bostadspolitikens områden bringas till verkställighet på ett
sätt som så nära som möjligt ansluter till lagstiftarens intentioner. Det torde
därför vara synnerligen önskvärt att i viss utsträckning förlägga besvärsrätten
inom dessa områden -— åtminstone under viss tid framåt -— hos Kungl.
Maj:t. En dylik anordning torde komma att medföra en avsevärd ökning
av ärendena inom socialdepartementet. Men även oberoende av om en vidgad
besvärsrätt på dessa områden införes kommer den sociala reformverksamheten
med säkerhet att medföra en ökad arbetsbelastning på socialdepartementet.

Enligt promemorian skulle inom det nya socialdepartementet
handläggas följande ärenden, nämligen

ärenden rörande arbetsförmedling; arbetslöshet; arbetslöshetsförsäkring och
arbetsmarknadsfrågor i övrigt; förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare,
såsom kollektiv- och andra arbetsavtal, arbetstvister; fattigvård; barnavård;
ungdomsskvdd; bidragsförskott; understöd ur allmänna arvsfonden; mödrahjälp;
nykterhetsverksamhet, i vad den ej tillhör annat departement; alkokolistvård;
behandling av lösdrivare; socialstatistik; arbetstillstånd för utlänningar;
utvandring och tillsyn å utvandraragenter; bostadsväsendet, i vad
dylika ärenden ej förlagts till annat departement; allmänna samlingslokaler;
kooperation, utom i vad angår jordbrukskooperation; bosättningslån; olycksfallsförsäkring;
arbetarskydd, såsom skydd mot olycksfall och ohälsa i arbete,
minderårigas och kvinnors användande till arbete, hemindustrielit arbete,
arbetstidens längd och förläggning utom vad angår arbetstiden å fartyg;
vilotid; semester; folkpensioner och invalidunderstöd; barnbidrag; sjukförsäkring;
moderskapspenning; understödsföreningar; blindvård, i vad den ej
ankommer på annat departement; förhållandet till internationella arbetsorganisationen;
sociala frågor i övrigt, vilka ej tillagts annat departement.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 32.

På det nya inrikesdepartementet skulle ankomma handläggningen
av följande ärenden, nämligen

ärenden rörande allmän hälsovård; sjukvårdsväsendet, i vad del ej ankommer
på annat departement; vanföreväsendet; läkarkonstens utövning; utbildning av
civil sjukvårdspersonal; apoteksväsendet; undervisningsväsendet för barnmorskor
och barnmorskeväsendet i övrigt; folktandvård; lantregeringen; civila
boställen; rikets administrativa indelning, i vad den ej tillhör annat departement;
polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden
ej tillagts annat departement; lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar,
städer och landsting ävensom kommunalförbund, i vad dessa ärenden ej tillhöra
annat departement; civilförsvaret.

I överensstämmelse med de grundlinjer, som i promemorian uppdragits
för departementets klyvning, skulle verk, myndigheter m. in., tillhörande
nuvarande socialdepartementet, i fortsättningen fördelas på följande sätt.

Socialdepartementet:

Socialstyrelsen;

Förlikningsmän i arbetstvister;

Arbetsdomstolen;

Skiljedomarna i arbetstvister;

Anstalterna för offentlig arbetsförmedling;

Nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen;

Statens arbetsmarknadskommission;

Besvärsnämnden för reservarbetslöner;

Arbetsrådet;

Statens fattigvårds- och barnavårdsinspektions befattningshavare;
Arbetshemmen;

Skolorna tillhörande barna- och ungdomsvården;

Barnhusen;

Mödrahjälpsnämndema;

Alkoholistanstaltema;

Länsnykterhetsnämndema;

Tvångsarbetsans taltema;

Statens byggnadslånebyrå;

Försäkringsrådet;

Riksförsäkringsanstalten;

Yrkesinspektionens befattningshavare;

Pensionsstyrelsen; fullmäktige för folkpensioneringsfonden; sjukkassenämn
den;

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet;

Statens hyresråd.

Inrikesdepartementet:

Medicinalstyrelsen; sinnessjuknämnden; specialitetsnämnden; svenska farma
kopékommittén; statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska
laboratorier; statens institut för folkhälsan; provinsialläkarstaten; sjukvårdsanstalter,
med undantag av dem som höra till annat departement;
vanföreanstaltema; förlossningsanstalterna; barnmorskeläroanstalterna;
sjuksköterskeskoloma; centrala sjukvårdsberedningen; apotekarstaten;
apotekens avgiftsnämnd;

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna med landsstaten;
Blankettkommissionen;

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 32. 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

Landstingen;

Städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän, vilka ej inneha domarbefattning; Stats-

och reservpolisen;

Polisskolorna;

Poliskollegierna;

Statens kriminaltekniska anstalt; civilförsvarsstyrelsen;

Statens utlänningskommission;

Utlänningsnämnden.

Departementschefen.

Frågan om eu allmän reform av departementsorganisationen väcktes före
andra världskriget genom en skrivelse av 1938 års riksdag (nr 112), vari
riksdagen hemställde om en förutsättningslös utredning i ämnet. Utredningsuppdraget
lämnades till landshövdingen K. Levinson, men innan denne kunnat
slutföra sitt arbete blev det vid världskrigets utbrott nödvändigt att företaga
en partiell utbyggnad av Kungl. Majrts kansli; hösten 1939 inrättades
sålunda folkhushållningsdepartementet med uppgift att handlägga ärenden
rörande folkhushållningen, vilka sammanhängde med de rådande utomordentliga
förhållandena. Då Levinsons utredning förelåg avslutad, befanns
det. såsom framgår av dåvarande chefens för justitiedepartementet tidigare
anförda uttalande, med hänsyn till de rådande krigsförhållandena erbjuda
alltför stora vanskligheter att fastställa en för normala tider avsedd organisationsplan
för Kungl. Maj:ts kansli. Det Levinsonska förslaget har därför
tills vidare icke föranlett någon åtgärd.

När departementsreformen efter krigstillståndets upphörande återupptagits
till diskussion, har det tillsvidare icke ansetts lämpligt att taga ställning
till frågan om den lämpligaste departementsindelningen i dess helhet. Särskilt
den omständigheten att folkhushållningsdepartementet ännu ej på någon
tid torde kunna undvaras, har gjort det önskvärt att för närvarande upptaga
frågan endast till den del behovet av en ändrad departementsindelning
tramstår såsom trängande. Detta är utan tvivel fallet såvitt angår det redan
av Levinson behandlade spörsmålet om socialdepartementets klyvning.

I Levinsons utredning framhölls i detta hänseende att socialdepartementets
uppgifter som helhet betraktade vore synnerligen maktpåliggande även
under normala förhållanden och därjämte starkt ökades under tider av
ogynnsamma konjunkturer. Såsom exempel härpå åberopades att antalet
till departementet inkomna ärenden, som under år 1931 uppgick till 3 384,
under krisåret 1932 steg till ej mindre än 5 193; siffran sjönk därefter ånyo,
med ett minimum år 1935 av 3 239 och ett genomsnitt för hela femårsperioden
1934—1938 av 3 486. Dessa siffror ha under 1940-talet avsevärt överträffats.
Om man bortser från de till något över 1 000 uppgående ärendena på
statssekreteraravdelningen och regeringsrättsbyrån, utgjorde antalet ärenden
1941—45 årligen i medeltal 5 145. Antalet inkomna ärenden under det sista
egentliga krigsåret, 1944, var 5 586. Under 1946 ha inkommit ej mindre än
6 372 ärenden. Antalet propositioner har under åren 1941—45 varit avsevärt,

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

1 medeltal 52 per år. Propositionernas sammanlagda sidantal nadde under
perioden sin höjdpunkt år 1945 — 2 319 sidor. År 1946 hade detta tal överträffats.
Antalet propositioner nämnda år utgjorde 65 med ett sidantal av

2 497.

Orsakerna till de ökade arbetsuppgifterna äro, som framhållits i den inom
socialdepartementet upprättade promemorian, dels att nya arbetsområden
tillkommit, dels ock att verksamheten på tidigare områden i väsentlig mån
utbyggts. Den ökade arbetsbördan har kunnat bemästras endast genom uppdelning
såväl av departementschefens uppgifter som av de åligganden, vilka
ankomma på departementets statssekreterare och dess expeditionschef. Att
denna splittring av ansvaret för departementets arbete är ägnad att medföra
olägenheter ligger i öppen dag. Aven om vid återgången till normala förhållanden
en del arbetsuppgifter kunna väntas försvinna, kan det icke antagas,
att arbetsmängden i dess helhet skall komma att visa nedgång. Med hänsyn
till den centrala ställning, som den .sociala omsorgen med rätta intager bland
statsuppgifterna, har man tvärtom anledning förmoda att arbetet ytterligare
skall öka. Härvidlag vill jag särskilt hänvisa till det i promemorian
gjorda uttalandet, att det är angeläget tillse, att de nya reformerna på socialpolitikens,
befolkningspolitikens och bostadspolitikens områden bringas till
verkställighet på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till lagstiftarens
intentioner; det kan därför bliva önskvärt att i viss utsträckning förlägga
prövningen av besvär inom dessa områden — åtminstone under viss tid framåt
— till Kungl. Maj:t.

Vad angår sättet för socialdepartementets delning har Levinson i sitt förutnämnda
förslag närmast förordat, att ej blott de sociala ärendena i egentlig
mening utan även frågor om hälsovård och sjukvård skulle kvarbliva i
socialdepartementet, medan lantregerings- och kommunalärenden skulle bilda
kärnan i ett nytt departement. Mot detta förslag har emellertid i departementspromemorian
framställts den erinran att klyvning enligt sådana linjer
skulle betyda en mycket ojämn fördelning av den hittillsvarande arbetsbördan
och ett bibehållande av överbelastningen för socialdepartementet och
dess chef. Det är visserligen riktigt att ett visst samband föreligger mellan
hälso- och sjukvårdsärendena å ena samt sociala ärenden i egentlig mening
å andra sidan, men det skäl för medicinalärendenas behållande i .socialdepartementet,
som ligger i detta samband, kan icke uppväga det trängande
önskemålet att åstadkomma en mera väsentlig avlastning för socialdepartementet
och bereda dess chef samt hans närmaste medhjälpare en tillräcklig
arbetslättnad. Efter medicinalärendenas överflyttning till ett nytt departement
kunna för övrigt de hithörande ärenden, vilka ha anknytning till socialdepartementets
arbetsuppgifter, avgöras under gemensam beredning med
chefen för nämnda departement.

I överensstämmelse med riktlinjerna i departementspromemorian bör alltså
socialdepartementets delning ske så, att därur utbrytas lantregerings- och
kommunalärenden samt hälso- och sjukvårdsärenden, för vilka ett nylt departement
inrättas. Detta torde böra benämnas inrikesdepartementet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

I anledning av socialdepartementets delning bliva omfattande ändringar
erforderliga i departementsstadgan. I fråga om fördelningen mellan det nya
socialdepartementet och inrikesdepartementet av de ärendesgrupper samt de
verk och myndigheter, för vilka anslag äskas av riksdagen, får jag hänvisa till
den samtidigt på hemställan av chefen för socialdepartementet avlåtna propositionen
om anslag för de två departement, å vilka socialdepartementet föreslås
uppdelat, m. m. Från den i departementspromemorian angivna fördelningen
har därvid icke gjorts annat avsteg än att ärenden rörande nykterhetsverksamhet,
alkoholistvård och behandling av lösdrivare jämte tillhörande
anstalter och myndigheter, nämligen alkoholistanstalterna, länsnykterhetsnämnderna
och tvångsarbetsanstalterna, skola föras till inrikesdepartementet
och icke, såsom i promemorian förutsatts, till socialdepartementet. Vidare
förordas i nämnda proposition att ärenden rörande brandväsendet skola överföras
från kommunikationsdepartementet till inrikesdepartementet. Detaljfördelningen
av de ärendesgrupper, vid vilka äskanden om anslag å riksstaten
icke äro knutna, torde få ske i samband med revisionen av departementsstadgan.

Frågan om de nya departementens inre organisation och kostnaderna för
desamma kommer senare i dag att anmälas i den förutnämnda propositionen
från socialdepartementet.

Jämlikt gällande lag om antalet statsdepartement och statsråd utan departement
är departementens antal tio och statsråden utan departement, efter
Konungens bestämmande, lägst tre, högst sex. För närvarande finnas, inräknat
statsministern, sex statsråd utan departement. I anledning av inrikesdepartementets
tillkomst erfordras till eu början den ändring av ifrågavarande
bestämmelser att antalet statsdepartement höjes från tio till elva. Då statsrådets
sammanlagda ledamotsantal icke lämpligen bör ökas över det nuvarande
högsta talet sexton, bör samtidigt ramen för antalet statsråd utan departement
bestämmas till lägst tre, högst fem. Dessa förändringar böra lämpligen
föranleda att bestämmelserna om antalet statsdepartement och statsråd
utan departement överföras till en ny lag i ämnet. Den nya lagen bör träda
i kraft i och med nästa budgetårs ingång, alltså den 1 juli 1947.

Föredraganden hemställer härefter att ett enligt nu angivna grunder
inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om antalet statsdepartement
och statsråd utan departement måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Leffler.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

46*840