Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965 (Proposition 1965:30)

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Nr 30

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); given Stockholms slott den 5 februari
1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen
och det procenttal som ligger till grund för inkomstbeskattningen i fråga
om en- och tvåfamilj sfastigheter sänks från 2,5 till 2. De nya bestämmelserna
föreslås tillämpade första gången vid 1966 års taxering.

Vidare föreslås bl. a. att skattepliktsgränsen för byggnad på annans mark,
som enligt stadgandet i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen utgör 3 000 kr.,
höjs till 5 000 kr. Den nya skattepliktsgränsen föreslås tillämpad redan vid
1965 års fastighetstaxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 30

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskatlelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 5 § 4 mom., 24 § 2 mom., 46 § 3 mom. och
47 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 samt anvisningarna till
47 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 mom. Därest värdet av byggnad
eller med varandra sammanhängande
byggnader, som äro uppförda
å mark, för vilken garantibelopp
icke skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst för byggnadsägaren,
understiger 3 000 kronor, föreligger
icke skatteplikt för byggnaden
eller byggnaderna.

2 mom. Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj jämte
personliga tjänare (enfamiljsfastighet)
eller två familjer jämte personliga
tjänare (tvåfamiljsfastighet)
och föreligger ej fall, som avses nedan
i sista stycket, skall såsom intäkt
av fastigheten upptagas ett belopp
motsvarande för helt år räknat
två och en halv procent av fastighetens
taxeringsvärde året näst före
taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde
åsatt för året näst före taxeringsåret,
beräknas intäkten på
grundval av fastighetens värde, uppskattat
enligt de grunder, som gällt 1

§•

4 mom. Därest värdet av byggnad
eller med varandra sammanhängande
byggnader, som äro uppförda
å mark, för vilken garantibelopp
icke skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst för byggnadsägaren,
understiger 5 000 kronor, föreligger
icke skatteplikt för byggnaden
eller byggnaderna.

§•

2 mom. Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj jämte
personliga tjänare (enfamiljsfastighet)
eller två familjer jämte personliga
tjänare (tvåfamiljsfastighet)
och föreligger ej fall, som avses nedan
i sista stycket, skall såsom intäkt
av fastigheten upptagas ett belopp
motsvarande för helt år räknat
två procent av fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret.
Finnes ej taxeringsvärde åsatt
för året näst före taxeringsåret, beräknas
intäkten på grundval av fastighetens
värde, uppskattat enligt de
grunder, som gällt för åsättande av

1 Senaste lydelse av 5 § 4 mom., 24 § 2 mom., 47 § och anvisningarna till 47 § se 1957:105
samt av 46 § 3 mom. se 1964:298.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för åsättande av taxeringsvärde för taxeringsvärde för året näst före
året näst före taxeringsåret. taxeringsåret.

Vad i--------använda fastighetsdelen.

Har fastighet, —--------icke ske.

Vad i----------publikt boställe.

46 §.

3 m o m. Har kvinna med hem- 3 m o m. Har kvinna med hemmavarande
barn under 16 år haft mavarande barn under 16 år haft
inkomst av rörelse, vari hon varit inkomst av rörelse, vari hon varit
verksam i ej blott ringa omfattning, verksam i ej blott ringa omfattning,
eller inkomst av eget arbete, må hon eller inkomst av eget arbete, må hon
åtnjuta avdrag med 300 kronor jäm- åtnjuta avdrag med 300 kronor jämte
20 procent av nämnda inkomst, te 20 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med 2 000 sammanlagt dock högst med 2 000
kronor. Gift kvinna som icke har kronor. Gift kvinna som icke har
hemmavarande barn under 16 år, hemmavarande barn under 16 år,
må, därest hon levt tillsammans med må, därest hon levt tillsammans med
sin man och haft inkomst som nyss sin man och haft inkomst som nyss
sagts, åtnjuta avdrag med 300 kro- sagts, åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Avdrag med sistnämnda belopp nor. Avdrag med sistnämnda belopp
må jämväl åtnjutas av kvinna, som må jämväl åtnjutas av kvinna, som
haft inkomst av jordbruksfastighet haft inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan och utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde, därest till minst 300 kronors värde, därest
kvinnan antingen varit gift och levt kvinnan varit gift och levt tillsamtillsammans
med sin man eller ock mans med sin man.
haft hemmavarande barn under 16
år.

Har man-----— -— — av jordbruksfastighet.

Har gift--------nämnda belopp.

Avdrag enligt--------2 000 kronor.

Avdrag enligt---------sagda kommun.

För fastighet, som året näst före
taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till två och en
halv procent av fastighetens taxeringsvärde
förstnämnda år. Garantibeloppet
upptages inom den kommun,
där fastigheten är belägen, såsom
skattepliktig inkomst för fastighetens
ägare. Såsom ägare anses
jämväl den, vilken innehar fastighet
med fideikommissrätt eller eljest
utan vederlag besitter fastighet på
grund av testamentariskt förordnande.

Vad som —---—------ —

Såsom innehavare------

Skall avkastning-----— ---

För fastighet, som året näst före
taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till två procent
av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda
år. Garantibeloppet upptages
inom den kommun, där fastigheten
är belägen, såsom skattepliktig
inkomst för fastighetens ägare.
Såsom ägare anses jämväl den,
vilken innehar fastighet med fideikommissrätt
eller eljest utan vederlag
besitter fastighet på grund av
testamentariskt förordnande.

anslagen jord.

—--såsom innehavare.

— -— fastighetens skogsvärde.

Kungl. Ma j. ts proposition nr 30 ar 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Där beträffande---------ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas--------- — hänsyn härtill.

Anvisningar

till 47 8.

Till ledning----------

1. Har rörelseidkare, som använder
av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår
att beskattningsåret
kommit att omfatta 9 månader, beräknas
garantibeloppet till 9/12 av
det belopp, som motsvarar två och
en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.
Har beskattningsåret
kommit att omfatta 15 månader, beräknas
garantibeloppet till 15/12 av
nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår
sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september
beskattningsåret, beräknas garantibeloppet
för den tidigare ägaren till
8/12 och för den nye ägaren till 4/12
av det belopp, som motsvarar två
och en halv procent av fastighetens
taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan
omläggning av räkenskapsår att
det beskattningsår, som ligger till
grund för 1958 års taxering, omfattar
tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt
har han för sin rörelse förvärvat en
fastighet den 1 september 1956 och
en annan fastighet den 1 april 1957,
beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda
taxering för förstnämnda
fastighet till 16/12 och för sistnämnda
fastighet till 9/12 av vad som
motsvarar två och en halv procent
av respektive fastigheters taxeringsvärden.

följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder
av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår
att beskattningsåret
kommit att omfatta 9 månader, beräknas
garantibeloppet till 9/12 av
det belopp, som motsvarar två procent
av fastighetens taxeringsvärde.
Har beskattningsåret kommit att
omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet
till 15/12 av nyss angivet
belopp.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan
omläggning av räkenskapsår att
det beskattningsår, som ligger till
grund för 1966 års taxering, omfattar
tiden 1/7 1965—31/12 1965 samt
har han för sin rörelse förvärvat en
fastighet den 1 september 1965 och
en annan fastighet den 1 april 1965,
beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda
taxering för förstnämnda
fastighet till 16/12 och för sistnämnda
fastighet till 9/12 av vad som
motsvarar två procent av respektive
fastigheters taxeringsvärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna
skola tillämpas första gången, såvitt avser 5 § 4 mom., vid
1965 års allmänna fastighetstaxering, såvitt avser 46 § 3 mom., vid 1965
års taxering och i övrigt vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser skola
fortfarande gälla, såvitt avser 46 § 3 mom., i fråga om eftertaxering för
år 1964 eller tidigare år och i övrigt i fråga om eftertaxering för år 1965
eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1065

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
5 februari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om storleken av repartitionstalet
vid fastighetsbeskattningen och procenttalet för den schablonmässiga
inkomstberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter samt anför.

Den nu pågående fastighetstaxeringen kommer att ge till resultat en allmän
nivålyftning av fastighetstaxeringsvärdena. Med hänsyn till fastighetsbeskattningens
konstruktion ävensom schablonmetoden för inkomstberäkningen
av en- och tvåfamiljsfastigheter kommer — därest särskilda åtgärder
inte vidtas — en höjning av taxeringsvärdena att för fastighetsägarna innebära
bl. a. ökad kommunal fastighetsbeskattning samt, såvitt avser fastigheter
där schablonmetod tillämpas vid inkomstberäkningen, ökade intäk ter

att redovisa vid inkomsttaxeringen.

I en inom finansdepartementet av kammarrättsassessorn Lars Lindbeig
upprättad promemoria angående storleken av repariitionstalet för fastighetsbeskattningen
samt procenttalet för den schablonmässiga inkomstberäkningen
av en- och tvåfamiljsfastigheter (Stencil Fi 1964:9) har framlagts
förslag i syfte att mildra de skattehöjningar som kan beräknas bli en foljd
av höjda taxeringsvärden.

Vid promemorian fogade författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av kammarratten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
samt Norrbottens län, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u.p.a.
(HSB), Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska vat -

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år W05

tenkraftföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges villaägareför
bund, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
skogsägareförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Sveriges juristförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från Norrbottens
lansavdelning av Svenska kommunförbundet, Norrbottens läns landsting,
Jokkmokks kommunalnämnd samt Paj ala kommunalnämnd.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund har åberopat''ett yttrande som avgivits
av lantbrukets skattedelegation.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt de i promemorian framlagda
förslagen.

Den beräknade höjningen av taxeringsnivån vid 1965 års
allmänna fastighetstaxering

Vid ett möte i maj månad 1964 med rikets landskamrerare beslöts den
rekommendationen att såsom allmän riktpunkt vid 1965 års fastighetstaxering
skulle las en nivålyftning motsvarande den för respektive län och grupp
av fastigheter med ledning av för länet upprättad köpeskillingsstatistik
— framräknade överprisprocenten under åren 1957—1963, reducerad med
tor jordbruksfastighet 10 enheter, för en- och tvåfamilj sfastigheter 15 enheter
och för hyreshus 10 enheter.

Enligt den köpeskillingsstatistik avseende åren 1957—1963, som upprättats
av statistiska centralbyrån och som förelädes nämnda fastighetstaxeringsmöte,
utgjorde den genomsnittliga överprisprocenten för hela riket

för jordbruksfastigheter.................... 350

för enfamilj svillor ........................ 545

för tvåfamilj svillor ........................ 44 4

för hyreshus.............................. 2“> 1

Det statistiska materialet beträffande överprisprocenten för en- och tvåfamilj
sfastigheter för åren 1957—1963 utvisar följande genomsnittssiffror.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Taxeringsvärde och område	Enfamiljsfastigheter Antal köp Överpris %	Tvåfamiljsfastigheter Antal köp Överpris %
Städer, köpingar, municipal-
samhällen
5 100— 15 000	kr ....	6 967	71,0	1 360	58,6
15 100— 20 000	» ....	2 908	63,1	1 766	52,6
20 100— 50 000	» ....	13 143	51,1	8 388	44,5
50 100—100 000	» ....	3 836	61,1	2 012	38,3
100 100—200 000	» ....	434	67,9	179	48,5
>200 000	» ....	33	66,4	12	81,5
	Summa	27 321	57,5	13 717	44,3
Landsbygd
5 100— 15 000	kr....	23 835	64,0	2 584	47,2
15 100— 20 000	» ....	5 938	54,2	1 932	39,4
20 100— 50 000	» ....	14 006	46,0	4 622	32,3
50 100—100 000	» ....	1 401	41,0	538	30,3
100 100—200 000	» ....	37	58,7	23	39,5
>200 000	» ....	1	116,2	2	40,1
	Summa	45 218	51,4	9 701	34,9
Med utgångspunkt från	de vid fastighetstaxering	smötet gjorda	rekom-
mendationerna skulle den	för hela riket genomsnittliga höjningen	av taxe-

ringsnivån, bli

för jordbruksfastigheter........ (35,6—10) 25 %

för enfamilj svillor ............ (54,5—15) 40 »

för tvåfamilj svillor ............ (41,1—15) 25 »

för hyreshus .................. (22,1 10) 10 »

Av de av landskamrerarna sedermera upprättade förslagen till länsanvisningar
framgår att spännvidden är stor mellan de för de olika länen rekommenderade
procenttalen avseende den genomsnittliga höjningen av taxeringsnivån
inom respektive län. Landskamrerarnas förslag varierar sålunda
mellan följande lägsta och högsta tal

för jordbruksfastigheter .............. 15 -35 %

för en- och tvåfamilj svillor............ 20—80 »

för fritidshus ........................ 35 70 »

Fastighetsbeskattningen

Den kommunala fastighetsbeskattningen är konstruerad som en garantiskatt,
dvs. en skatt som åt kommunen garanterar ett visst skatteunderlag.

För fastighet, som året närmast före taxeringsåret varit skattepliktig, utgör
garantibeloppet för närvarande 2,5 % av fastighetens taxeringsvärde.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 196ö

Procenttalet for garantibelopp brukar benämnas repartitionstalet för fastighetsbeskattningen.
Den särskilda fastighetsbeskattningen får betydelse

ir effektiv i regel endast i de fall nettointäkten av fastigheten är lägre
än garantibeloppet.

I vissa fall kan fastighetsskatten reduceras eller helt bortfalla genom att
ortsavdrag ayraknas från garantibeloppet. Vid taxering till kommunal inkomstskatt
laggs garantibeloppet för den skattskyldiges fastighet till summan
av hans till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomster av olika
orvarvskallor efter det att från denna summa avräknats de allmänna avdrag,
som den skattskyldige enligt kommunalskattelagens bestämmelser är
berättigad till, ävensom i förekommande fall förlustavdrag jämlikt förlustutjamnmgsforordningen.
Det därvid framräknade beloppet utgör taxerad
inkomst. Om inkomsten av förvärvskällorna, minskad med de allmänna avdragen,
skulle resultera i ett negativt tal, tillåts ett sådant underskott inte
reducera garantibeloppet. Den taxerade inkomsten kommer därför alltid att
uppgå till minst garantibeloppets storlek. Den kommunala inkomstskatten
utraknas emellertid på en beskattningsbar inkomst, som utgörs av den taxerade
inkomsten i förekommande fall minskad med ortsavdrag och avdrag
tor nedsatt skatteförmåga. I de fall den skattskyldiges inkomst av olika för\arvskallor,

>e Öppet av honom tillkommande ortsavdrag och — i förekommande fall_

a-\drag föi nedsatt skatteförmåga beskattas alltså garantibeloppet endast till
ett reducerat belopp eller också inte alls.

Garantibeloppet skall upptas såsom skattepliktig inkomst för fastighetens
agare mom den kommun, där fastigheten är belägen. Fastighetsägaren taxeras
således till kommunal inkomstskatt i varje kommun, där han äger fastighet.
Skattskyldig, som åtnjutit inkomst i annan kommun än hemortskommunen
och vars inkomst i hemortskommunen inte är tillräcklig för att
Md den kommunala inkomsttaxeringen utnyttja ortsavdrag och sådana allmänna
avdrag, som omför,mäles i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, äger
rätt att avräkna återstående del i den andra kommunen.

Garantibeskattningen innebär således en ökad skattebelastning för fastighetsagaren
endast om och i den mån fastighetsbeskattningen är effektiv.
Nar sa ar förhållandet beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Det
avgörande ar därvid inte endast den verkliga inkomsten av den förvärvskälla,
vari fastighet ingår, utan också storleken av fastighetsägarens Övriga inkomster,
hans allmänna avdrag, förlustavdrag liksom även hans ortsavdrag
och eventuella avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Den särskilda kommunala garantibeskattningen av fastigheter har sedan
lange kritiserats. Vid 1953 års riksdag togs ett första steg mot avvecklingen
av denna skatteform i det att repartitionstalet sänktes från 5 till 4. En ytterligare
sänkning av repartitionstalet till nu gällande 2,5 beslöts vid 1957 års
riksdag. Frågan om en avveckling av den kommunala fastighetsbeskattning -

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

eu har därefter varit föremål för utredning av 1957 ars fastighetsskattesakkunniga,
som år 1960 avgav sitt betänkande i ämnet (SOU 1960: 4).

Ett oförändrat repartitionstal efter den väntade höjningen av taxeringsnivån
kommer att för vissa kommuner innebära ett väsentligt ökat skatteunderlag
i form av fastighetsskatt och sålunda ge denna skatteform ökad
betydelse för den kommunala finansieringen.

Inkomstberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter

Enligt kommunalskattelagen skall varje fastighet av annan fastighets natur
i regel betraktas såsom särskild förvärvskälla. Detta gäller inte blott
hyreshus, som ägaren innehar i syfte att förvärva inkomst, utan ä\en fastigheter,
som förvärvats för att tillgodose det egna behovet av bostad eller,
säsom fallet är med sommarnöjen o, d., behovet av rekreation. Sistnämnda
slag av fastigheter har förvärvats för att tillgodose ett personligt behov för
vilket utgifterna är att hänföra till levnadskostnader. Det föreligger sålunda
en markant skillnad mellan förvärvskällor i allmänhet och sistnämnda slag
av fastigheter.

För en- och tvåfamiljsfastigheter tillämpas sedan år 1953 i regel en
schablonmetod vid inkomstberäkningen. Metoden innebär att intäkten av
fastigheten beräknas till viss procent — för närvarande 2,5 av taxeringsvärdet
samt att avdrag från nämnda intäkt inte medges föi andra utgiftci
än ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital och tomträttsavgäld. Härtill
kommer i regel ett extra avdrag med 200 kr. för fysisk person, som är mantalsskriven
på fastigheten.

Införandet av schablonmetoden för en- och tvåfamilj sfastigheternas del
innebar att en önskvärd förenkling på detta område av deklarations- och
taxeringsförfarandet förverkligades. Teoretiskt motiverades metoden bl. a.
med att fråga var om en förvärvskälla av speciell karaktär för vilken man
närmast avsåg att beskatta räntan på det i fastigheten nedlagda kapitalet.

Procenttalet för inkomstberäkningen fastställdes år 1953 till 3. I prop.
1953: 187 uttalades i detta sammanhang bl. a. följande.

Vad angår frågan om det procenttal, som skall användas vid inkomstberäkning
enligt de särskilda bestämmelserna för en- och tvåfamiljsfastigheter
vill jag erinra om vad jag tidigare anfört rörande en- och tvåfamiljsfastigheternas
natur. Eftersom dessa fastigheter knappast kan likställas
med förvärvskällor i vanlig mening, förutsätter jag, att värdet av den förmån,
som ägarna kan anses åtnjuta av det egna kapitalet i fastigheterna, bör
uppskattas efter ett jämförelsevis lågt procenttal. Det ligger nära till hands
alt därvid anknyta till den avkastning ägaren skulle erhålla, om han placerade
det jämförelsevis lilla kapital, som det vanligtvis rör sig om, på ett
sätt som eljest kunde tänkas ifrågakomma, exempelvis genom insättning i
sparbank. Med utgångspunkt från nu rådande förhållanden borde procent lf

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr30

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

talet i så fall lämpligen bestämmas till 3. Då ränta å lånat kapital får avdragas
med verkliga beloppet och. sådan ränta i allmänhet utgår efter ett
något högre procenttal, blir resultatet, att den beräknade räntan å det egna
kapitalet oftast kommer att i realiteten understiga 3 procent av detta kapital.
Ju högre ränta en fastighetsägare nödgas betala å det lånade kapitalet,
desto lägre blir det procenttal, som motsvarar förhållandet mellan uppskattad
inkomst av en- eller tvåfamiljsfastighet och eget kapital däri.

1 propositionen framhölls vidare att ett sådant procenttal borde väljas att
den framräknade inkomsten i genomsnitt inte blev högre än den inkomst, som
framkom vid beräkning enligt dåvarande regler och metoder.

Utredningsmannens förslag

fastighetsbeskattningen

1 promemorian framliålles att — om man utgår ifrån att taxeringsvärdena
inom en kommun genomsnittligen höjs med 25 % — repartitionstalet kan
sänkas från 2,5 till 2 utan att garantibeloppen sammanlagt undergår några
beloppsmässiga förändringar. En sänkning av repartitionstalet till 1,5 skulle
om man v ill bibehalla summa garantibelopp oförändrad — vara motiverad
endast om taxeringsnivån höjdes med mellan 60 och 70 %.

Svårigheten att avväga repartitionstalet med hänsyn till den presumerade
höjningen av taxeringsnivån ligger emellertid i de tidigare redovisade variationerna
i nivålyftningen dels inom varje grupp av fastigheter dels ock
de olika grupperna av fastigheter emellan.

En sänkning av repartitionstalet med hänsynstagande endast till den genomsnittliga
höjningen av taxeringsnivån för en viss grupp av fastigheter
skulle komma att helt olika påverka skatteunderlaget för olika typer av
kommuner. Fastighetsbeskattningens betydelse för olika typer av kommuiki
har närmare utretts av 1957 års lastighetsskattesakkunniga och utredningsmannen
hänvisar till vad de sakkunniga anfört (SOU 1960: 4). Vattenfallskommuner,
skogskommuner, sommarstugekommuner och liknande har
angivits såsom sådana, där fastighetsskatteunderlaget av olika anledningar
utgör en betydelsefull del av hela skatteunderlaget. En sänkning av repartitionstalet,
som icke uppvägs av en höjning av taxeringsnivån, skulle för dessa
kommuners del innebära ett skattebortfall. Det är därför, framhåller utredningsmannen,
av särskilt intresse att veta vilken nivålyftning av fastighotstaxeringsvärdena
man har att räkna med lör dessa kommuners del.
Härom anföres i promemorian.

Det torde vara vanskligt att närmare ange den förändring av taxeringsnivån
som kan väntas för kraftverkens fastigheter.

Vid beräkning av taxeringsvärdet av kraftverk och regleringsdammar tilllämpar
man antingen anläggningskostnadsmetoden eller den förenklade av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1065

kastningsmetoden. De båda metoderna innebär med stark förenkling i huvudsak
ungefär följande.

Anläggningskostnadsnietoden innebär att den faktiska anskaffningskostnaden
med hjälp av indextabeller o. d. omräknas till en beräknad anskaffningskostnad
per 1964 års utgång och att sistnämnda beräknade anskaffningskostnad
minskas med erforderliga avskrivningar med hänsyn till byggnadernas
och utrustningens ålder.

Enligt avkastningsmetoden beräknas kraftverkets värde med utgångspunkt
från den påräkneliga avkastningen från anläggningen.

För anläggningskostnadsnietoden blir för värdenivån det avgörande å ena
sidan prisindex för anläggningar av ifrågavarande slag och å andra sidan
storleken av avskrivningarna. Dessa senare är beroende av byggnadernas och
utrustningens ålder och sammansättning, något som alltså kommer att variera
från fall till fall. Viss ledning vid bedömande av vilka förändringar i
taxeringsnivån som kan väntas inträffa vid 1965 års allmänna fastighetstaxering
kan dock erhållas i det faktum att prisindex för utgången av år 1964
ligger 12 Vo över det indextal, som vid 1957 års allmänna fastighetstaxering
användes som nuvärde.

Vid avkastningsmetodens tillämpning kommer förändringarna i kraftprisnivån
att bli avgörande. Denna nivå beräknas ha stigit med cirka 20 % sedan
tiden för 1957 års allmänna fastighetstaxering. — Det bör måhända framhållas
att avkastningsmetoden närmast är avsedd för mindre och medelstora
kraftverk, medan metoden anses mindre lämplig för de stora norrländska
kraftverken.

Vad beträffar skogsfastigheterna synes man, framhålles det i promemorian,
mot bakgrunden av de uttalanden, som gjordes vid fastighetstaxeringsmötet
år 1964, knappast ha att vänta någon höjning av den genomsnittliga
taxeringsnivån. För fritidshusens del kommer däremot att ske en
väsentlig höjning av taxeringsnivån.

Repartitionstalet är detsamma för samtliga grupper av fastigheter.
Spännvidden är stor mellan de väntade höjningarna av taxeringsnivån för de
olika grupperna av fastigheter. Såvitt framgår av landskamrerarnas förslag
till länsanvisningar kommer, framhålles i promemorian, nivålyitningen all
vara högst i Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län med genomsnittligen
60 co samt i Stockholms stad med genomsnittligen 60—80 % allt såvitt
avser enfamiljsfastigheter. För fritidshus har föreslagits en höjning av
taxeringsnivån med 70 % i Göteborgs och Bohus län samt med 60 % i
Stockholms län och Södermanlands län.

En sänkning av repartitionstalet till en nivå, som helt eliminerar verkningarna
av höjningen av taxeringsnivån för enfamilj sfastigheternas del,
skulle för skogskommunerna och kraftverkskommunerna innebära ett betydande
skattebortfall. I promemorian erinras om att 1957 års fastighetsskattesakkunniga
fann att inte ens en sänkning av repartitionstalet från
2,5 till 2 var genomförbar för de nämnda kommunernas vidkommande utan
alt dessa utsattes för kännbara ekonomiska påfrestningar. Med hänsyn till
de olika intressen som sålunda bör beaktas vid prövningen av eu generell

Kungl. Muj:ts proposition nr 30 dr 1965

sänkning av repartitionstalet torde, framhåller utredningsmannen, en dylik
sänkning inte kunna ge de av höjningen av taxeringsnivån berörda fastighetsägarna
full kompensation.

1 promemorian diskuteras därefter möjligheterna att tillämpa olika repartitionstal
för olika grupper av fastigheter. Repartitionstalet skulle alltså avvägas
för varje grupp av fastigheter just med hänsyn till den väntade höjningen
av taxeringsnivån för respektive fastighetsgrupp. Att en dylik differentiering
av repartitionstalet skulle medföra stora praktiska tillämpningssvårigheter
synes, enligt utredningsmannen, ligga i öppen dag. Så t. ex. sammanfaller
ofta gruppen skogsegendom med gruppen jordbruksegendom för
vilka respektive grupper helt olika höjningar av taxeringsnivån är att vänta.
En efter dylika principer gjord differentiering av repartitionstalet skulle
då få till följd att två olika repartitionstal skulle komma att få tillämpas på
cn och samma fastighet.

Även om sålunda en differentiering av repartitionstalet enligt vad nu angivits
av praktiska skäl måste avvisas, kvarstår frågan i vad mån en justering
av repartitionstalet kan göras endast för en viss grupp av fastigheter
för vilka höjningen av taxeringsnivån får särskild betydelse från fastighetsbeskattningssynpunkt.
Klart är, framhåller utredningsmannen, att en- och
tvåfamilj sfastigheterna här intar en särställning. För dessa fastigheter är
iastighetsskatten i regel effektiv. Den väntade höjningen av taxeringsnivån
är här även vida högre än beträffande övriga grupper av fastigheter. En- och
tvåtamiljsfastigheterna är även särbehandlade vid inkomstberäkningen, som
regelmässigt sker efter schablon. Visserligen är sommarstugekominunerna
särskilt känsliga för en sådan sänkning av repartitionstalet som tillika rubbar
garantiskatteunderlaget, men för dessa kommuners del torde föreligga
cn betryggande höjning av taxeringsnivån. En justering av repartitionstalet
allenast för en- och tvåfamilj sfastigheter och sålunda med bibehållande av
gällande repartitionstal för övriga grupper av fastigheter skulle inte behöva
ske inom samma snäva gränser som i fråga om en generell sänkning av
repartitionstalet. Fråga är då, framhålles i promemorian, om en dylik separat
justering av repartitionstalet för denna grupp av fastigheter kan anses
strida mot principen om likformighet och rättvisa de olika fastighetsägargrupperna
emellan. Emellertid kan fastighetsägare, för vilkas fastigheter
inte är att vänta någon lyftning av taxeringsnivån eller endast en obetydlig
sådan, inte gärna beröras av en justering av repartitionstalet för att eliminera
verkningarna av höjningen av taxeringsnivån. Därefter anför utredningsmannen.

Det statistiska materialet för nivålyftningen av olika fastighetsgrupper
ger vid handen att — utöver en- och tvåfamiljsfastigheterna — allenast jordbruksfastigheternas
situation i detta sammanhang synes vara att beakta.
Höjningen för dessa fastigheters del beräknas till genomsnittligen 25 %. Till
denna grupp av fastigheter hör även skogsegendomarna för vilka någon höj -

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1905

ning av taxeringsnivån ej är att vänta, ehuru de i köpeskillingsstalistiken
ingår med relativt hög överprisprocent. Enbart av den anledningen synes
jordbruksfastigheterna icke lämpliga såsom en grupp för vilken särskilt
repartitionstal bör bestämmas med hänsyn till höjningen av taxeringsnivån.
För det stora flertalet jordbrukare kommer därjämte en justering av repar -titionstalet att sakna betydelse. Enligt den undersökning som 1957 års fastighetsskattesakkunniga
redovisat i sitt betänkande utgjorde nämligen antale
jordbruksfastigheter med effektiv fastighetsbeskattning i de av de sakkunniga
utvalda kommunerna vid 1958 års taxering allenast 13,8 % av samtliga fastigheter.
Utredningen utvisade även, att relativa antalet fastighetei med eifektiv
fastighetsbeskattning var väsentligt lägre för sådana som ägdes av mbor,
än sådana som tillhörde utbor och juridiska personer. Procenttalet varierade
även med hänsyn till fastigheternas storlek. Jordbruksfastigheter med
taxeringsvärden mellan 50 000—100 000 kronor utvisade det procentuellt
lägsta antalet fastigheter med effektiv fastighetsbeskattning. För denna
^rupp utgjorde procenttalet 4,6. För fastigheter med taxeringsvärden under
50 000 och mellan 100 000—200 000 kronor steg procenttalet till något över
9 för att beträffande fastigheter mellan 200 000—1 000 000 kronor uppgå
till 18,6. För fastigheter med taxeringsvärden över 1 000 000 kronor utgjorde
procenttalet 80. Nyssnämnda siffror avsåg samtliga inbofastigheter.

Skulle man anse sig oförhindrad att begränsa justeringen av repartitionstalet
till att avse allenast en- och tvåfamilj sfastigheterna, föreligger, konstaterar
utredningsmannen, större möjligheter att för denna grupp av fastighetsägare
i huvudsak eliminera verkningarna av höjningarna av taxeringsvärdena.
För att kompensera fastighetsägarna för en genomsnittlig höjning
av taxeringsnivån med 40 % skulle repartitionstalet behöva sänkas till
cirka 1,8. En sänkning av repartitionstalet till 1,5 åter skulle vara motiverad,
därest taxeringsnivån höjdes cirka 65 %.

Då här är fråga om en schablon som skall tillämpas av ett mycket stort
antal skattskyldiga, kan det, enligt utredningsmannens mening, ifrågasättas
huruvida av praktiska skäl över huvud taget andra tal bör ifrågakomma
än 2,5, 2, 1,5 etc.

Eu annan möjlighet till differentiering av repartitionstalet utan att kraftverkskommunerna
och skogskommunerna berördes vore, framhålles i promemorian,
att bibehålla gällande repartitionstal för tastigheter, som ägs av
andra juridiska personer än dödsbon, under det att en generell nedjustering
av repartitionstalet företogs för övriga fastigheter. Kraftverken och skogsegendomarna
i de ifrågavarande kommunerna ägs nämligen i stort sett av
andra än fysiska personer. En dylik åtgärd synes emellertid knappast kunna
rekommenderas. Det skulle hl. a. icke kunna anses materiellt tillfredsställande
att tillämpa etl repartitionstal för den fastighet ett företag såsom juridisk
person äger och använder i sin verksamhet och etl annat repartitionstal
för den fastighet av samma slag, som samma företag förhyr av eu fysisk
person.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

Det nu anförda visar enligt utredningsmannens mening att man inte kan
- med de avväganden som i detta sammanhang förutsatts böra ifrågakomma
— vare sig genom en generell sänkning av repartitionstalet eller genom
en partiell differentiering av detsamma för de olika grupperna av fastigheter
åstadkomma full kompensation överlag för höjda taxeringsvärden vid
instundande allmänna fastighetstaxering. Vid en generell sänkning av repartitionstalet
erhåller samtliga fastighetsgrupper del av åtgärden, under det att
vid en partiell differentiering av det slag som diskuterats endast en viss grupp
av fastigheter tillgodoräknas sänkningen. Den praktiska tillämpningen av eu
generell sänkning av repartitionstalet är, framhåller utredningsmannen,
självfallet enkel, under det att däremot varje differentiering av repartitionstalet
är ägnad att komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet. Vid
en justering av en schablon av nu ifrågavarande beskaffenhet synes det naturligt
att justeringen bringas att verka över hela linjen med de fördelar och
nackdelar, som därmed må följa för de av åtgärden berörda skattskyldiga.

Utredningsmannen rekommenderar en generell sänkning av repartitionstalet
till 2. Detta innebär oförändrat garantibelopp vid en höjning av fastighetsvärdet
med 25 %..

Inkomstberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter

Med hänsyn till konstruktionen av inkomstberäkningen av en- och tvåtamiljsfastigheter
kommer, konstaterar utredningsmannen, en allmän höjning
av taxeringsnivån att innebära ökade intäkter för dessa fastigheter i
inkomstskattehänseende. Då ifrågavarande fastigheter ansetts utgöra en förvärvskälla,
för vilken beskattning bör ifrågakomma åtminstone till den del
inkomsten kan anses motsvara ränta på fastighetskapitalet, torde i princip
intet vara att erinra mot att den kapitalökning, som i taxeringssammanhang
registreras genom allmän fastighetstaxering, även får sina direkta konsekvenser
i form av en ökad kapitalintäkt att redovisa för förvärvskällan i fråga.
Procenttalet för inkomstberäkningen borde mot bakgrunden av ett dylikt
resonemang ändras allenast när så kan anses påkallat på grund av förändiing
i det allmänna ränteläget. Inför den väntade höjningen av taxeringsnivån
tör fastigheter vid 1957 års allmänna fastighetstaxering sänktes procenttalet
lör inkomstberäkningen till 2,5, varjämte det extra avdraget tillkom
såsom ytterligare utjämnings faktor. Detta innebar, att man frångått
tanken på en mer direkt anknytning av schablonen till ränteläget. Räntenivån
år 1957 pekade nämligen, framhålles i promemorian, snarare mot en
höjning av procenttalet för inkomstberäkningen än mot den samma år beslutade
sänkningen av detsamma.

Höjda taxeringsvärden får för egnahemsägaren på grund av konstruktionen
av inkomstberäkningen såsom direkt följd ökade bostadskostnader. Eu
motsvarande generell automatik föreligger — om man bortser från fastig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 196ö

heter ägda av bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag inle
i fråga om hyreshus, för vilka höjningen av taxeringsvärdena därjämte blir
avsevärt mycket lägre än för en- och tvåfamilj sfastigheter. Vid dylika förhållanden
synes enligt utredningsmannen en åtgärd, som syftar till att motverka
en automatisk höjning av bostadskostnaderna för en- och tvåfamiljsfastigheter,
framstå såsom motiverad.

När det gäller att neutralisera verkningarna av höjningen av fastighetslaxeringsnivån
för inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastigheter synes
enligt promemorian följande tekniska utvägar närmast stå till buds

a) en sänkning av procenttalet för inkomstberäkningen

b) en sänkning av nämnda procenttal kombinerad med en höjning av det

extra avdraget

c) en höjning av det extra avdraget.

Av rent praktiska skäl är, framhåller utredningsmannen, en ändring endast
i ett hänseende av schablonmetoden självfallet att föredra. Deklarations-
och taxeringsförfarandet är genom schablonmetoden enkelt. Tillkomsten
av det extra avdraget torde ur sistnämnda synpunkter närmast varit
ägnad att komplicera förfarandet. Av de angivna alternativen förordar utredningsmannen
därför alternativ a). Därefter anföres i promemorian.

Såsom tidigare redovisats räknar man med en genomsnittlig höjning a^
taxeringsnivån för en- och tvåfamilj sfastigheter med 40 %. För att helt eliminera
verkningarna av en dylik höjning måste procentsatsen för inkomstberäkningen
sänkas till cirka 1,8. Tidigare har framhållits att i fråga om
schabloner av nu ifrågavarande beskaffenhet andra tal av praktiska skal
icke bör ifrågakomma än 2,5, 2, 1,5 etc. En sänkning av procenttalet for
inkomstberäkningen till 2 skulle för egnahemsägaren på satt framgar av
följande exempel innebära en väsentligt lägre inkomstskatt för fastigheten
än vad som skulle varit fallet vid oförändrat procenttal.

Taxeringsvärde 2,5 % 2 % 1,5 %

40 000 1 000 — —

+ 40% 56 000 1 400 1 120 840

Vid en marginalskatt på 35 % skulle — i fråga om en fastighet med taxeringsvärde
enligt förenämnda exempel — ett oförändrat procenttal, 2,5, för
inkomstberäkningen kunna beräknas innebära för ägaren en ökad årlig
bostadskostnad i form av skatt å 140 kr. samt en sänkning av nämnda
procenttal samt repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen till 2 en öknmg
av bostadskostnaden med 42 kr. En viss skattehöjning synes berättigad med
liänsyn till de förändringar i den allmänna hyresnivån, som skett sedan år
1957.

1 promemorian föreslås — såsom en åtgärd att motverka den ökade skattebelastningen
för innehavare av en- och tvåtamiljsfastigheter, som eljest
skulle bli följden av 1965 års allmänna fastighetstaxering — att procenttalet
för inkomstberäkningen för dessa fastigheter sänks från för närvarande 2,5

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1965

till 2. Därvid skulle procenttalet för inkomstberäkningen och repartitionstalet
för garantiskatten beloppsmässigt, liksom för närvarande, sammanfalla.

Beträffande fritidshus kan, framhåller utredningsmannen, hävdas
att en sänkning av procenttalet vid inkomstberäkningen inte är lika motiverad
som för egnahemsfastigheter. Emellertid talar praktiska skäl mot att
för fritidshusen tillämpa högre procenttal vid inkomstberäkningen än reparfilionstalet
vid fastighetsbeskattningen. Detta skulle — som även underströks
när motsvarande sänkning gjordes år 1957 — medföra en komplikation
av deklarations- och taxeringsförfarandet.

Även för fastigheter, som ägs av bostadsf örenin g, bostadsaktiebolag
eller allmännyttigt bostadsföretag, beräknas intäkten till viss procent
— 3 % — av fastighetens taxeringsvärde. Då emellertid höjningen av taxeringsvärdena
för hyresfastigheter kan beräknas bli relativt måttlig, synes
enligt promemorian någon minskning av nämnda procenttal inte motiverad.

Remissyttrandena

Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker i princip en sänkning av
repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen som ett led i avvecklingen
av denna beskattning. TCO och SACO framhåller emellertid att fastighetsskattens
roll i det framtida skattesystemet ej är klarlagd och anser del
mte lämpligt att nu gå vidare på en successiv avveckling av fastighetsbeskattningen.
Dessa organisationer avstyrker således en sänkning av repartitionstalet.

Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar utredningsmannens
förslag om en sänkning av repartitionstalet till 2. Dit hör bl. a. riksskattenämnden
som understryker, att det förhållandet att sänkningen av repartilionstalet
bör sammankopplas med en sänkning av procenttalet för inkomstberäkningen
av en- och tvåtamiljsfastigheter talar för viss försiktighet vid
sänkningen av repartitionstalet. Repartitionstalet bör av praktiska och taxeringstekniska
skäl inte vara lägre än procenttalet för villaschablonen. Bärande
motiv för en mera avsevärd sänkning av sistnämnda procenttal torde
enligt nämnden inte kunna andragas. Några remissinstanser, bl. a. domänstyrelsen,
Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund,
förordar dock en sänkning till 1,5.

Riksskattenämnden erinrar om att nämnden tidigare i olika sammanhang
iiamhållit, att den kommunala fastighetsbeskattningen bör avvecklas. Den
kommunala fastighetsbeskattningen — som enligt nämnden allmänt torde
anses såsom en orättvis och otidsenlig beskattningsform — är svårförståelig
för flertalet skattskyldiga och ägnad att komplicera deklarationsblanketter
och taxeringsförfarandet över huvud taget. Därefter anför nämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Med hänsyn till fastighetsbeskattningens konstruktion skulle — därest
särskilda åtgärder icke vidtogs — en allmän höjning av fastighetstaxeringsvärdena
komma att för berörda skattskyldiga medföra en ökning av den
kommunala inkomstskatten på grund av höjda garantibelopp. Nämnden
tillstyrker därför, att åtgärder vidtas för att motverka en dylik utveckling,
som ju skulle vara ägnad att försvåra en kommande avveckling av fastigheisbeskattningen.
En sänkning av repartitionstalet med hänsyn till den
vid 1965 års allmänna fastighetstaxering väntade höjningen av taxeringsnivån
bör sålunda enligt riksskattenämnden företas.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten, länsstyrelsen i Östergötlands
län och Sveriges industriförbund.

Flertalet remissinstanser anser att repartitionstalet bör vara detsamma
för olika slag av fastigheter och ägarekategorier. Sålunda understryker riksskattenämnden,
överståthållarämbctet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads,
Hallands och Västernorrlands län samt centrala folkbokföringsoch
uppbördsnämnden alt en differentiering av repartitionstalet inte bör
komma i fråga.

I flera yttranden framhålls dock att en generell sänkning av repartitionstalet
inte är möjlig med hänsyn till de verkningar detta kan få för Hssa
kommuner, främst kraftverks- och skogskommuner. Sålunda framhåller
länsstyrelsen i Jämtlands län att höjningen av taxeringsvärdena för vattenfallsfastigheter
torde bli obetydlig. En för Jämtlands län upprättad provisorisk
men fullt utslagsgivande sammanställning utvisar sålunda, att vattenfallsfastigheter
med gällande taxeringsvärden på tillhopa cirka 801 milj.
kr. torde komma att åsättas taxeringsvärden på tillhopa 817 milj. kr. vilket
innebär en genomsnittlig höjning av blott eirka 2 %. Därelter anför länsstyrelsen.

Bland de där ingående fastigheterna märks flera, för vilka sänkningar
av taxeringsvärdena på flera milj. kr. är att emotse. Med hänsyn till de i
allmänhet mycket höga belopp varom här är fråga och till det förhållandet,
att åtminstone såvitt gäller de av staten ägda kraftverken garantiskatten
nästan alltid är effektiv, innebär varje sänkning av garantibeloppen för vatienfallsfastigheterna
ett både relativt och absolut sett betydande bortfall av
skatteunderlag. Då vattenfallsfastigheterna är få till antalet och så gott
som undantagslöst ägs av juridiska personer skulle tillämpningen a\ annat
procenttal för garantibeloppet för vattenfallsfastiglieter än för övriga till
kategorien annan fastighet hänförliga fastigheter inte stöta på nämnvärda
praktiska svårigheter.

Jordbruksfastigheterna torde — oavsett om de innefattar skog eller inte
— inom Jämtlands län icke komma att utvisa eu nivålyftning, som i och
för sig skulle motivera längre gående sänkning av garantibeloppet än vad
som föreslås i promemorian. Emellertid är att märka att åtminstone såvitt
gäller sådana jordbruksfastigheter, som ägs av på fastigheterna bosatta personer,
garantibeskattningen endast undantagsvis är etfektiv. Härav följer
att beroendet för kommunerna av förändringar i garantiskatteunderlaget
beträffande jordbruksfastigheter är mycket mindre än beträffande vattenfallsfastigheter.
Del förtjänar även nämnas att enligt under hand lämnade

Kunrjl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

uppgifter från det aktiebolag, som bär det största skogsinnehavet inom
lanet, en hojnmg av taxeringsvärdena med 30 Vc är att emotse.

Länsstyrelsen förordar, att repartitionstalet för vattenfallsfastigheter bibehålls
vid 2,5 och för övriga fastigheter sänks till 1,5.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att någon sänkning av repartilionstalet
inte bör ifrägakomma beträffande vattenfallsfastigheterna samt
domänverkets och skogsbolagens skogsfastigheter. Beträffande vattenfallsfastigheterna
inom länet beräknar länsstyrelsen höjningen av taxeringsvärdena
till cirka 15,5 %. Därefter anför länsstyrelsen.

För de 12 vattenfallskommuner, inom vilka nu berörda fastigheter är beJagna,
medför en sänkning av repartitionstalet med 0,5 för samma fastigheter
så gott som genomgående ett skattebortfall. Sålunda synes detta bli
taket för 11 av kommunerna, där skattebortfallet sammanlagt torde komma
att uppgå till cirka 380 000 kr., medan man i en av kommunerna kan påiakna
ett skattetillskott av cirka 20 000 kr. För landstingskommunen torde
den föreslagna sänkningen av repartitionstalet för ifrågavarande fastigheter
komma att medföra ett skattebortfall av drygt 200 000 kr.

■. fi äga om domänverkets skogsblock räknar länsstyrelsen snarast med
en sänkning av taxeringsvärdena. För skogsbolagens skogar torde man enligt
länsstyrelsen kunna räkna med oförändrade värden.

Beträffande andra fastigheter än vattenfallsfastigheter och domänverkets
och skogsbolagens skogsfastigheter tillstyrker länsstyrelsen att repartitionstalet
sänks till 2.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen
anser sig kunna biträda förslaget om en generell nedsättning av
repartitionstalet endast under den förutsättningen att vederbörande kommuner
erhåller skälig kompensation för det av nedsättningen påvisbara bortfallet
av skattekronor inom ramen för nya regler om allmän kommunal
skatteutjämning. Länsstyrelsen understryker dock angelägenheten av att
en sänkning av repartitionstalet kommer till stånd och anför härom bl. a.
följande.

För att man inom rimlig tid skall nå det slutliga målet — fastighetsskattens
fullständiga avskaffande — är det nödvändigt att varje möjlighet till
nedsättning av repartitionstalet tillvaratas. Om man inte genom nedsättning
av repartitionstalet i huvudsak eliminerar den inverkan på skatteunderlaget”
som sker vid en höjning av taxeringsnivån, försämras nämligen möjligheterna
att avveckla fastighetsskatten, eftersom ökat skatteunderlag i form
av fastighetsskatt ger denna skatteform ökad betydelse för den kommunala
finansieringen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att ett genomförande av förslaget
för jordbruksfastigheternas del bör anstå tills vidare med hänsyn till
verkningarna för vissa kommuner, exempelvis skogs- och kraftverkskommuner.
Länsstyrelsen påpekar att höjningen av taxeringsvärdena leder till
ökade värdeminskningsavdrag i de fall dessa beräknas på taxeringsvärdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1963

Enligt länsstyrelsen bör sänkningen av repartitionstalet begränsas till enoch
tvåfamilj sfastigheter. Länsstyrelsen antör härom följande.

Beträffande andra kategorier annan fastighet än en- och tvåfamiljsfastigheter
torde höjningen av taxeringsnivån vid 1965 års allmänna fastighetstaxering
som regel bli tämligen måttlig, varför någon sänkning av procenttalet
vid inkomstberäkningen och repartitionstalet inte torde vara motiverad.
Mot en sänkning talar också det förhållande, att fastighetsbeskattningen
i fråga om fastigheter av dessa slag merendels inte är effektiv. Länsstyrelsen
anser sig därför inte böra förorda någon ändring av de bestämmelser, som i
förevarande hänseende gäller för dylika fastigheter.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig för att repartitionstalet bibehålls
oförändrat för vissa fastigheter för att förhindra nedgång av skatteunderlaget
i kraftverks- och skogskommunerna i Norrland.

Svenska kommunförbundet framhåller, att höjningen av taxeringsvärdena
för skogs- och kraftverksfastigheter kan antas bli mycket liten. En
sänkning av repartitionstalet kommer därför att leda till minskat skatteunderlag
för vissa skogs- och lcraftverkskommuner med redan förut begränsade
ekonomiska resurser. Förbundet förordar därför att repartitionstalet bibehålls
oförändrat för fastigheter som ägs av juridiska personer. Förbundet
anför därefter.

I promemorian avvisas en differentiering av repartitionstalet efter ägarens
rättsliga ställning med motiveringen att en sådan differentiering inte »kan
anses materiellt tillfredsställande». Enligt förbundets uppfattning får differentieringen
endast begränsad betydelse för den totala skattebördan men
ger en från skatteutjämningssynpunkt bättre fördelning mellan kommunerna
av skatteunderlaget. I fråga om taxeringen av vattenfallsstyrelsens kraftverk
får bibehållandet av oförändrat repartitionstal betydelse för verkets totala
skattebörda, men detta resultat är med hänsyn till gällande bestämmelser
om vattenfallsstyrelsens skattemässiga gäldränteavdrag sakligt motiverat.
Förbundet vill i den frågan hänvisa till sitt i oktober 1961 avgivna
yttrande över 1950 års skattelagssakkunnigas betänkande angående den
kommunala beskattningen av kraftverk in. m.

Förbundet förordar, att repartitionstalet sänks till 2 för fastigheter som
ägs av fysiska personer men bibehålls oförändrat för fastigheter som ägs
av juridiska personer.

Liknande uttalande görs av Norrbottens länsavdelning av Svenska kommunförbundet.

Norrbottens läns landsting framhåller att —- med hänsyn till de konsekvenser
en utebliven höjning av skogsegendomarnas taxeringsvärden och
eu sänkt garantibeskattning kan beräknas innebära för kommuner som är
beroende av denna kommunala skatteintäkt — det är nödvändigt att dessa
kommuner erhåller någon form av kompensation för ett inte oväsentligt
skattebortfall. Samma förhållande kan enligt landstinget gälla för kommuner,
som är beroende av skatteintäkter på grund av vattenfall. Jokkmokks
kommunalnämnd framför samma synpunkter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1903

Pajala kommunalnämnd däremot tillstyrker förslaget om en sänkning av
repartitionstalet till 2. I ett protokoll hållet vid sammanträde med nämnden
den 30 november 1964 utsägs bl. a. följande.

Kommunalnämnden fann det mycket troligt att den föreslagna sänkningen
från två och en halv procent till två procent skulle för en kommun med
Pa j alas struktur, övervägande jord- och skogsbruksfastigheter samt en- och
tvåfamilj shus i glesbygder, innebära minskad inkomst för kommunen genom
garantibeskattning samt inkomstbeskattning. Differentiering av repartitionstalet
för olika grupper av fastigheter kan motiveras, men de praktiska
tillämpningssvårigheterna synes såsom i promemorian anförts i så fall bli
så stora att de överväger fördelarna.

Då av promemorian framgår att taxeringsnivån kommer att höjas så
mycket, att bibehållande av nuvarande bestämmelser för vissa kommuner
innebär ett väsentligt ökat skatteunderlag i form av fastighetsskatt, vilken varit
på väg mot avveckling, och då höjningen av taxeringsvärdena för enoch
tvåfamilj svillor kommer att innebära en automatisk höjning av bostadskostnaderna,
ansag'' kommunalnämnden sig inte ha skäl till erinringar mot
förslaget om sänkning av repartitionstalet för fastighetsbeskattningen samt
procenttalet för den schablonmässiga inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj
sfastigheter från två och en halv till två procent. Förslaget tillstvrktes
sålunda.

LO framhåller att de uppgifter som lämnas i promemorian inte ger möjlighet
att bedöma det skäliga i att för vattenfalls- och skogskommunerna
sänka repartitionstalet till 2. Organisationen delar utredningsmannens uppfattning
att sänkningen av repartitionstalet från 2,5 till 2 bör vara generell.
Skulle emellertid effekten av sänkningen lör vissa specialkommuner medföra
stora utdebiteringshöjningar kan särskilda åtgärder under viss övergångstid
ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län säger sig vara införstådd med att repartitionstalet
vid fastighetsbeskattningen bör sänkas som ett led i en önskvärd
successiv avveckling av denna beskattning. I fråga om storleken av
denna sänkning står emot varandra å ena sidan önskemålet att mildra
verkningarna i skattehänseende av höjda taxeringsvärden och å andra sidan
önskemålet om ett bibehållande i stort sett av det kommunala skatteunderlaget.
Länsstyrelsen anför därefter.

Önskemålen går inte att förena. Om man inte vill arbeta med skilda reparlitionstal
för olika typer av fastigheter eller olika ägarekategorier, vilket
länsstyrelsen liksom utredningsmannen avvisar, återstår endast att finna
en medelväg mellan de skilda önskemålen. Det av utredningsmannen framlagda
förslaget om en sänkning av repartitionstalet från 2,5 till 2 anser
länsstyrelsen vara en godtagbar medelväg. Länsstyrelsen är dock medveten
om, att en dylik sänkning kan komma att innebära ekonomiska påfrestningar
för framförallt vissa kraftverkskommuner och skogskommuner
i länet. Dessa kommuner är i regel de som har de största känningarna
av nuvarande avfolkningstendenser. De härav följande ekonomiska svårigheterna
är dock enligt länsstyrelsens mening inte av den art, att de i nämnvärd
grad kan minskas genom särbestämmelser på skattelagstiftningens
område, även om sådana bestämmelser vore tekniskt genomförbara. Följ -

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

derna av ett sänkt repartitionslal drabbar f. ö. berörda kommuner högst
olikformigt, beroende på huruvida fastighetsskatten på de större taxeringsobjekten
blir effektiv eller inte. Då något alternativ till föreslagen sänkning
av repartitionstalet knappast står till buds, tillstyrker länsstyrelsen förslaget
i denna del.

Lantbrukets skattedelegation anser att problemen för kraftverks- och
skogskommunerna kan lösas genom ändrade inkomstfördelningsreglei.
Skulle dessa regler inte kunna moderniseras i detta sammanhang har delegationen
den uppfattningen att repartitionstalet bör differentieras så alt
det bibehålls vid nuvarande höjd för andra juridiska personer än dödsbon
och att det för övriga skattskyldiga nedsätts till 1,5.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller att de kommuner, för vilka
lastighetsbeskattningen alltjämt är av större praktisk betydelse, är ganska
la. Det borde enligt förbundets mening under sådana förhållanden vara
lämpligt att dessa kommuner — åtminstone under en övergångsperiod —
genom statsbidrag kompenseras för det inkomstbortfall garantiskattens avveckling
kan medföra. Förbundet föi’ordar, som redan nämnts, att lepaititionstalet
sänks till 1,5.

Sveriges industriförbund framhåller att förutsättningarna för ett anhållande
av fastighetsbeskattningen ökat under senare år. Härom anför förbundet.

Sålunda har de svårigheter som ett avskaffande av fastighetsbeskattningen
tidigare skulle förorsaka för kraftverkskommunerna till väsentlig del undanröjts
genom ändrad lagstiftning om fördelning av kraftverkens inkomster.
Förslag har vidare framlagts om nya möjligheter till att bistå mindre
skattekraftiga kommuner genom kommunal skatteutjämning. Om detta förslag
genomförs torde fastighetsbeskattningens betydelse ytterligare minska.
Vidare bör sammanslagningen av smärre kommuner till större enheter verka
i samma riktning.

Förbundet tillstyrker att repartitionstalet sänks till 2.

Utredningsmannens förslag att sänka procenttalet för den schablonmässiga
inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastigheter
från 2,5 till 2 tillstyrks av det helt övervägande antalet remissinstanser.
Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund anser
att procentsatsen bör sänkas till 1,5. Sveriges juristförbund förordar att
procenttalet sänks till 1,5 och att det extra avdraget å 200 kr. för fysisk
person, som är mantalsskriven å fastigheten, slopas. Några remissinstanser,
överståthållarämbetet, centrala folkbokförings- och uppbördsnåmnden och
Svenska stadsförbundet, ifrågasätter om inte det extra avdraget bör höjas.

Några remissinstanser uttalar tvekan om det berättigade i att mildra inkomstbeskattningen
av en- och tvåfamiljsfastigheter. Sålunda framhåller
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att innehavare av eu- och tvåfamiljsiastigheter
utgör en i beskattningshänseende speciellt gynnad grupp. Länsstyrelsen
anför härom följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

Dessa skattskyldiga äger rätt att tillgodoföra sig avdrag för ränta å kapital
nedlagt i fastigheten, vilka belopp med nuvarande ränteläge ofta är betydande
samtidigt som inkomsten av fastigheten endast redovisas med 2,5 cJc av
taxeringsvärdet. Den schablonberäknade inkomsten utgör därför regelmässigt
en mycket ringa del av ränteutgifterna, varför villaägaren får möjlighet
att från inkomster av annat slag yrka avdrag för underskott. Detta förhållande
utgör numera en så väsentlig faktor att" den medräknas vid kalkyleringar
i samband med villaköp. Ränteutgifterna utgör emellertid i realiteten hyra
för bostad och är sålunda att hänföra till levnadskostnader. Ägare av enoch
tvåfanriljsfastigheter erhåller sålunda i motsats till hyresgäster avdrag
vid beskattningen för en väsentlig del av sina hyreskostnader. Denna förmån
lramstår som särskilt betydelsefull under en tidsperiod med stigande räntor
och i följd härav ökade hyror. Genom den fortgående penningvärdeförsämringen
ökas också villornas värde synnerligen kraftigt. Vid försäljning kan
sålunda en villaägare normalt påräkna betydande realisationsvinst. Då det
alltså kan konstateras, att villaägaren redan nu befinner sig i ett synnerligen
gynnsamt läge i förhållande till skattskyldiga, som nödgas förhyra bostad,
måste länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida det kan anses rimligt, att, som
lörutsättes i promemorian, ytterligare accentuera den förmånsställning villaägarna
åtnjuter i beskattningshänseende i jämförelse med i hyreshus bosatta
skattskyldiga.

Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands,
Jämtlands och Västerbottens län.

börslaget avstyrkes av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Enligt länsstyrelsens
mening talar åtskilliga faktorer snarast för en höjning av procenttalet.
Länsstyrelsen anför bl. a. följande.

Sedan 1953, då lagstiftningen om schablonmässig inkomstberäkning för
villafastigheter genomfördes, har hyresnivån undergått en fortlöpande "stegnng
genom de generella hyrestilläggen. En motsvarande höjning av värdet
av förmånen att bo i egen fastighet synes därför ej omotiverad. Vidare är
räntenivån sedan lång tid avsevärt högre än 1953, varför en ökad avkastning
av det egna kapital, som finns nedlagt i villafastigheterna, framstår som
naturlig. Något samband mellan repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen
och den schablonmässiga intäktsberäkningen för villafastigheter förefinns
inte. Den successiva avvecklingen av garantibeskattningen av fastighet, vilken
länsstyrelsen ser som det främsta motivet för en sänkning av repartitionstalet,
bör naturligen inte få inverka på inkomstbeskattningen. Slutligen
må anföras, att den nuvarande schablonberäkningen med ett förhållandev is
lågt intäktsbelopp och avdragsrätt för utgiftsräntor enligt länsstyrelsens mening
inneburit en kraftig stimulans på egnahemsbyggandet och för många
möjliggjort en bostadskostnadsnivå, liggande avsevärt över allmänna hyresmarknadens.

Även TCO och SACO avstyrker förslaget. Enligt den förstnämnda organisationen
bör den kapitalökning, som registreras genom höjda taxeringsvärden,
leda till att en ökad kapitalintäkt redovisas i förvärvskällan i fråga.

Riksskattenämnden Iramlialler att bärande motiv för en mera avsevärd
sänkning av j>rocenttalet för villaschablonen inte torde kunna andragas. I
själva verket kan det — mot bakgrunden av det allmänna ränteläget samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

villaschablonens ursprungliga karaktär av beskattning av räntan på det i
fastigheten nedlagda kapitalet — ur rent principiella synpunkter anses tveksamt
om någon sänkning av procenttalet för villafastigheter över huvud nu
bör ske. Emellertid synes, framhåller nämnden, böra beaktas att kravet på
ränteavkastning i fråga om värdebeständiga kapitalplaceringar i dagens
läge är lågt och torde ha sjunkit sedan år 1957, då nuvarande procentsals
för inkomstberäkningen av villafastigheter fastställdes. Det bör också beaktas,
att fråga är om en bostadskostnad för villaägarna och att en automatisk
höjning av denna kostnad till följd av höjda taxeringsvärden inte framstår
såsom önskvärd. Nämnden anser därför att, oavsett de nyss anförda
principiella synpunkterna, en försiktig sänkning av procenttalet för villafastigheter
är motiverad.

Sveriges villaägareförbund säger sig inte dela den uppfattning som kommit
till uttryck i promemorian att en viss skattehöjning är berättigad med
hänsyn till förändringarna i den allmänna hyresnivån sedan år 1957. Förbundet
anför.

Visserligen är det å ena sidan klart, att en viss generell hyreshöjning inträffat
sedan 1957, men å andra sidan måste samtidigt understrykas, att
hyresgästerna icke betala någon inkomstskatt för sina hyror, vilket även
måste ses i sammanhang med att en avsevärd stegring av den kommunala
utdebiteringen inträffat sedan 1957, vilket allt inneburit redan i sig en kännbar
merbelastning i kostnadsavseende för ägarna av ifrågavarande fastigheter.
Därtill kommer även den kraftiga penningvärdesförsämringen sedan
1957, vilken för ägarna av ifrågavarande fastigheter haft till resultat, att deras
enligt schablonmetoden framräknade hyresintäkter kommit att utsättas
för en allt kraftigare marginalskattebelastning vid den statliga inkomstbeskattningen.

Utredningsmannens förslag att bibehålla procenttalet 3 vid inkomstbeskattningen
av fastigheter som ägs av.bostads föreningar och bostadsaktiebolag
eller allmännyttiga bostadsföretag har lämnats utan erinran
av i stort sett samtliga remissinstanser.

HSB yrkar dock att procentsatsen sänks till 2 eller i vart fall till 2,5.
Taxeringsnivån för bostadsföretagens fastigheter torde enligt förbundet efter
arets fastighetstaxering komma att ligga 20—30 % högre än 1956, vilket
motiverar att procenttalet sänks. Vidare anför förbundet följande.

Härjämte bör beaktas att småhusproduktionen i landet numera i ökad
utsträckning sker för upplåtelse med bostadsrätt eller hyresrätt. Omkring
80 % av de småhus, som produceras av HSB — som är landets största småhusproducent
— upplåtes sålunda med bostadsrätt. Vissa erfarenheter från
det pågående taxeringsarbetet ger vid handen att höjningarna av taxeringsvärdena
för sådana av bostadsrättsföreningar upplåtna enfamiljshus kommer
att ligga närmare genomsnittet för egnahemsfastigheter än genomsnittet
för hyreshus. Det vore synnerligen olyckligt om just denna typ av enfamiljshus
skulle bli utsatt för en diskriminering i beskattningshänseende, eftersom
många skäl — ekonomiska och sociala-—talar för eu ökad inriktning på denna
upplåtelseform för småhus.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Kammarrätten ifrågasätter om inte procentsatsen för fastigheter som ags
av bostadsföreningar in, m. av praktiska skäl bör sättas lika med den som
gäller för en- och tvåfamilj sfastigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län
ifrågasätter en sänkning av procenttalet till 2,5. Sveriges industriförbund
anser att den schablonmässiga inkomstberäkningen beträffande fastigheter,
som ägs av s. k. allmännyttiga bostadsföretag, bör slopas och dylika
fastigheter beskattas efter samma grunder som de privatägda.

I yttrande från länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Jämtlands län.
Sveriges industriförbund och Sveriges juristförbund framhålls att de höjda
taxeringsvärdena även får inverkan på förmögenhetsbeskattningen
och att åtgärder bör vidtas även i fråga om sistnämnda beskattning.

Riksskattenämnden tar upp en fråga som inte berörts i departementspromemorian.
Åtgärden att sänka repartitionstalet aktualiserar enligt nämndens
mening en omprövning av bestämmelsen i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen.
Nämnden anför härom.

Enligt nyssnämnda lagrum föreligger skattefrihet för byggnad eller med
varandra sammanhängande byggnader å ofri grund, vars värde understiger
3 000 kronor. Av 6 § 2 mom. kommunalskattelagen framgår vidare, att taxering
icke skall ske av sådan fastighet. Beloppsgränsen 3 000 kronor fastställdes
genom lagstiftning år 1957. Penningvärdesförsämringen och inträffade
prisstegringar har medfört, att en stor mängd dylika byggnader,
\ilka
lagrum icke ändras. Enligt vad riksskattenämnden erfarit lärer sålunda
enbart i Hallands län finnas cirka 5 000 kolonistugor och andra liknande
byggnader å ofri grund, vilkas värde vid 1957 års allmänna fastighetstaxenng
ansågs understiga 3 000 kronor och som därför icke taxerades, men
som på grund av därefter inträffad värdeökning vid 1965 års fastighetstaxering
bör åsättas taxeringsvärden överstigande 3 000 kronor. Någon anledning
att nu åsätta dessa byggnader taxering torde emellertid knappast
loreligga. Riksskattenämnden förordar därför, att gällande beloppsgräns
hojes till 5 000 kronor, vilket -— därest repartitionstalet för fastighetsbeskattningen
sänkes till 2 —- skulle motsvara en skattekrona.

Departementschefen

Den allmänna fastighetstaxering, som nu pågår, kommer att leda till eu
allmän nivålyftning av fastighetstaxeringsvärdena. Enligt de vid fastighetslaxeringsmötet
törra året gjorda rekommendationerna skulle den för riket
genomsnittliga höjningen av taxeringsnivån bli, för jordbruksfastigheter
25 %, för enfamilj svillor 40 %, för tvåfamilj svillor 25 % och för hyreshus
10 %, Variationerna i höjningarna kommer emellertid att bli stora dels

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1963

mellan olika län dels mellan olika orter och områden inom länen och dels
mellan enskilda fastigheter inom samma kategori. Sannolikt kommer höjningen
att bli störst för fritidshusen och lägst för skogsfastigheter och vattenfallsfastigheter.

Med hänsyn till fastighetsbeskattningens konstruktion ävensom schablonmetoden
för inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastigheter kommer
—- därest särskilda åtgärder inte vidtas -— en allmän höjning av fastighetstaxeringsvärdena
att för fastighetsägarna innebära bl. a. ökad kommunal
fastighetsbeskattning samt — såvitt avser fastigheter där schablonmetoden
tillämpas vid inkomstberäkningen — ökade intäkter att redovisa vid inkomsttaxeringen.

I den departementspromemoria, som behandlats i det föregående, har föreslagits
att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen skall sänkas från nuvarande
2,5 till 2 och att den procentsats som gäller vid inkomstberäkningen
för en- och tvåfanriljsfastigheter också skall sänkas från 2,5 till 2. Däremot
föreslås inte någon ändring av det procenttal, 3, som ligger till grund för den
schablonmässiga inkomstberäkningen av fastigheter, som ägs av bostadsföreningar,
bostadsaktiebolag eller allmännyttiga bostadsföretag.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt de i promemorian
framlagda förslagen eller lämnat förslagen utan erinran.

Beträffande den föreslagna sänkningen av repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen
har flera remissinstanser uttalat farhågor för de konsekvenser
sänkningen kan få för vissa skogskommuner och vattenlallskommuner.
Om emellertid det förslag till kommunal skatteutjämning, som jag har för
avsikt att inom kort föreslå Kungl. Maj :t att underställa riksdagen, bifalles,
torde riskerna för inkomstbortfall av betydelse för dessa kommuner genom
den föreslagna åtgärden bli eliminerade. Jag kan därför tillstyrka att repartitionstalet
för samtliga fastigheter sänks till 2. Däremot kan jag inte förorda
att repartitionstalet, som några remissinstanser föreslagit, sänks till
1,5. Mot en sådan sänkning talar bl. a. det förhållandet att repartitionstalet
då skulle bli lägre än procenttalet vid den schablonmässiga inkomstberäkningen
av eu- och tvåfamilj sfastigheter (villaschablonen). Detta skulle i sin
tur komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet i synnerhet föi fastigheter,
som ligger i annan kommun än hemortskommunen.

Förslaget att sänka procenttalet för villaschablonen från 2,5 till 2 har mött
erinringar bl. a. från flera länsstyrelse!-. Innehavare av eu- och tvåfamiljsfastigheter
har betecknats som en i beskattningshänseende gynnad grupp. De!
kan dock i sammanhanget inte helt bortses från vad bl. a. riksskattenämnden
framhållit nämligen att det är fråga om en bostadskostnad för villaägarna
och alt en automatisk höjning av denna kostnad till följd av höjda taxeringsvärden
inlc är önskvärd. Detta gäller da främst eu- och tvåfamilj sfastigheter
av det slag som i dagligt tal innefattas i begreppet egnahem. För -

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1963

hållandet är i \iss män ett annat när det gäller villor, som i fråga om storlek
och utförande klart faller utom det normala egnahemsbegreppet. Beträffande
dylika fastigheter kan det vara motiverat att hålla fast vid den princip
som ligger till grund för schablonregeln, nämligen att den inkomst som
beskattas skall motsvara en skälig förräntning på det kapital fastigheten
representerar. Det kan därför finnas fog för skilda beräkningsgrunder för
olika slag av en- och tvåfamilj sfastigheter. Frågan om en gränsdragning
\id beskattningen mellan olika slag av fastigheter rymmer emellertid många
problem och jag är därför inte beredd att nu föreslå ändrade regler härutinnan.
Det är dock min avsikt att snarast låta utreda frågan och därmed
sammanhängande spörsmål.

1 avvaktan på den kommande utredningen är jag beredd att nu tillstyrka
eu sänkning av procenttalet vid inkomstberäkningen för alla en- och tvåfamilj
stastigheter till 2. Någon höjning a\'' det extra aA''draget kan jag däremot
inte förorda. Även de schablonregler som gäller för inkomstberäkningen
av fastigheter, som ägs av bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga
bostadsföretag synes böra överses. Någon sänkning av procenttalet
för inkomstberäkningen av dessa fastigheter hör inte nu vidtas. Beträffande
de höjda taxeringsvärdenas inverkan på förmögenhetsbeskattningen
får jag hänvisa till det förslag om sänkning av denna beskattning
som framlagts i prop. 1965: 14.

Riksskattenämnden framhåller i sitt yttrande, att åtgärden att sänka repartitionstalet
aktualiserar en omprövning av bestämmelsen i 5 § 4 mom.
kommunalskattelagen. Enligt nyssnämnda lagrum föreligger skattefrihet
för byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader på ofri grund,.
Aars värde understiger 3 000 kr. Riksskattenämnden förordar att gällande
beloppsgräns höjs till 5 000 kr. Jag anser mig kunna tillstyrka detta förslag.
Då repartitionstalet sänktes år 1957 höjdes skattepliktsgränsen för
ifrågavarande fastigheter från 500 kr. till 3 000 kr. Med hänsyn till den
värdeökning som skett sedan år 1957 synes motiverat att nu höja gränsen
till 5 000 kr. Den höjda gränsen bör tillämpas redan vid 1965 års allmänna
fastighetstaxering.

Fråga om ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

Jag vill nu även ta upp en annan fråga. I anledning av yrkanden i de likalvdande
motionerna I: 203 och II: 245 beslöt 1964 års vårriksdag (Bev.U
35 och 58; rskr 309) ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Ärkandet i motionerna gick ut på att ensamstående barnförsörjare med inkomst
aAr jordbruksfastighet skulle äga rätt till förvärArsaA’drag enligt samma
grunder som ensamstående barnförsörjare med inkomst av rörelse eller
eget arbete. Genom lagändringen erhöll 3 mom. andra stycket nämnda paragraf
ändrad lydelse, medan innehållet i momentet i ÖArigt lämnades oför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

ändrat. Härigenom har första och andra styckena i 3 mom. kommit att erhålla
en mot varandra stridande lydelse, såvitt angår förvärvsavdraget för
ensamstående kvinnlig barnför sörj are med inkomst av jordbruksfastighet.

Sålunda stadgas i det oförändrade första stycket bl. a., att avdrag med
300 kr. må åtnjutas av kvinna, som haft inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kr. värde, därest kvinnan
antingen varit gift och levt tillsammans med sin man eller ock haft hemmavarande
barn under 16 år. Det senare av de bägge alternativen syftar
på kvinnor med barn under 16 år, vilka antingen varit gifta men icke levt
tillsammans med mannen eller ock varit ogifta. Enligt det ändrade andra
stycket i momentet är emellertid kvinna med hemmavarande barn under
16 år, som antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin man
eller ock varit ogift — därest hon haft inkomst av jordbruksfastighet —
berättigad till förvärvsavdrag med 300 kr. jämte s. k. kvotavdrag, sammanlagt
högst 2 000 kr. Förvärvsavdraget för ensamstående kvinnlig barnförsörjare
med inkomst av jordbruksfastighet är sålunda enligt bestämmelserna
i första stycket av momentet begränsat till 300 kr., medan enligt
andra stycket i samma moment sådan skattskyldig äger åtnjuta förvärvsavdrag
med högst 2 000 kr.

Den ändringen bör vidtas i 3 mom. första stycket att orden »eller ock
haft hemmavarande barn under 16 år» i sista meningen utgår. Riksskattenämnden
har i skrivelse till finansdepartementet meddelat, att nämnden
vid utformandet av deklarationsblanketterna utgått från att dylik rättelse
kommer att ske och att bestämmelsen i andra stycket av nämnda moment
skall gälla.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

Kungl. Maj. ts proposition nr SO år 1965

Bilaga

Utredningsmannens förslag
till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september''1928 (370)

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §. 24 §.

2 m o in. Är annan fastighet in- 2 in o in. Är annan fastighet inrättad
till bostad åt en familj jämte rättad till bostad åt en familj jämte
personliga tjänare (enfamiljsfastig- personliga tjänare (enfamiljsfastighet)
eller två familjer jämte per- het) eller två familjer jämte personliga
tjänare (tvåfamiljsfastighet) sonliga tjänare (tvåfamiljsfastighet)
och föreligger ej fall, som avses ne- och föreligger ej fall, som avses nedan
i sista stycket, skall såsom in- dan i sista stycket, skall såsom intäkt
av fastigheten upptagas ett be- täkt av fastigheten upptagas ett belopp
motsvarande för helt år räknat lopp motsvarande för helt år räknat
två och en halv procent av fastig- två procent av fastighetens taxehetens
taxeringsvärde året näst före ringsvärde året näst före taxerings taxeringsåret.

Finnes ej taxerings- året. Finnes ej taxeringsvärde åsatt

värde åsatt för året näst före taxe- för året näst före taxeringsåret, beringsåret,
beräknas intäkten på räknas intäkten på grundval av fas grundval

av fastighetens värde, upp- tighetens värde, uppskattat enligt de

skattat enligt de grunder, som gällt grunder, som gällt för åsättande av
för åsättande av taxeringsvärde för taxeringsvärde för året näst före
året näst före taxeringsåret. taxeringsåret.

Vad i---------använda fastighetsdelen.

Har fastighet,--------- — icke ske.

Vad i---------— publikt boställe.

47 §.

Vad som

47 §.

För fastighet, som året näst före
taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till två procent
av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda
år. Garantibeloppet upptages
inom den kommun, där fastigheten
är belägen, såsom skattepliktig
inkomst för fastighetens ägare.
Såsom ägare anses jämväl den, vilken
innehar fastighet med fideikommissrätt
eller eljest utan vederlag
besitter fastighet på grund av testamentariskt
förordnande.

anslagen jord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Såsom innehavare---

Skall avkastningen--

Där beträffande---

Garantibelopp beräknas -

(Föreslagen lydelse)

- såsom innehavare.

— fastighetens skogsvärde.
ingående skogsvärdet.

--hänsyn härtill.

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning--------

1. Har rörelseidkare, som använder
av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av
räkenskapsår att beskattningsåret
kommit att omfatta 9 månader, beräknas
garantibeloppet till 9/12 av
det belopp, som motsvarar två och
en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.
Har beskattningsåret
kommit att omfatta 15 månader, beräknas
garantibeloppet till 5/12 a%
nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår
sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september
beskattningsåret, beräknas garantibeloppet
för den tidigare ägaren till
8/12 och för den nye ägaren till
4/12 av det belopp, som motsvarar
två och en halv procent av fastighetens
taxeringsvärde.

till 47 §.
följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder
av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av
räkenskapsår att beskattningsåret
kommit att omfatta 9 månader, beräknas
garantibeloppet till 9/12 av
det belopp, som motsvarar två procent
av fastighetens taxeringsvärde.
Har beskattningsåret kommit att
omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet
till 15/12 av nyss angivet
belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår
sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september
beskattningsåret, beräknas garantibeloppet
för den tidigare ägaren till
8/12 och för den nye ägaren till
4/12 av det belopp, som motsvarar
två procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan
omläggning av räkenskapsår att
det beskattningsår, som ligger till
grund för 1958 års taxering, omfattar
tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt
har han för sin rörelse förvärvat en
fastighet den 1 september 1956 och
en annan fastighet den 1 april 1957,
beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda
taxering för förstnämnda
fastighet till 16/12 och för sistnämnda
fastighet till 9/12 av vad som
motsvarar två procent av respektive
fastigheters taxeringsvärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt dara meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att aldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1965 ars taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.

MARCUS BOKTR. STHIM 1965 650114