Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957 (Proposition 1957:30)

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

Är 30

Kungl. Maj:Is proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316), m. m.;
given Stockholms slott den 21 december 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316); samt

2) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 4 oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution;

dels ock godkänna en inom Tullsamarbetsrådet i Bryssel den 1 mars 1956
antagen tullkonvention rörande passersedlar för varuprover.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I avvaktan på en mera fullständig omarbetning av 1929 års tulltaxeförordning
föreslås vissa smärre ändringar i nämnda förordning. Dessa är huvudsakligen
föranledda av två den 28 januari 1955 antagna resolutioner av Organisationen
för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC), den ena avseende
tullättnader för vissa kategorier av turister och den andra införsel av
handlingar och materiel för turistpropaganda. Ändringar föreslås även i tulltaxeförordningen
på grund av en framställning från Scandinavian Airlines
System om tullfrihet för viss markutrustning in. in. Slutligen föreslås alt
Sverige ansluter sig till en inom Tullsamarbetsrådet i Bryssel den 1 mars
1956 antagen tullkonvention rörande passersedlar för varuprover. 1

1 Jlihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 30

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316)

Härigenom förordnas, att 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen den 4
oktober 19291 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Tullfrihet åtnjutes för: Tullfrihet åtnjutes för:

e) andra av resande medförda varor
än i d) sägs till ett sammanlagt
värde av högst 275 kronor, i den mån
Konungen därom förordnar, ävensom
av resande, hemmahörande i
utomeuropeiskt land, medförda och
för återutförsel avsedda resesouvenirer
till ett sammanlagt värde av högst
2 500 kronor; dock skall i fråga om
rätt att tullfritt medföra färdiga tobaksvaror
och cigarrettpapper samt
rusdrycker gälla vad särskilt stadgas; -

e) andra av resande medförda varor
än i d) sägs till ett sammanlagt
värde av högst 275 kronor, i den mån
Konungen därom förordnar, ävensom
för återutförsel avsedda resesouvenirer
till ett sammanlagt värde av högst
600 kronor, därest de medföras av
resande, hemmahörande i annat
europeiskt land än Sverige, och till
ett sammanlagt värde av högst 2 700
kronor, därest de medföras av resande,
hemmahörande i utomeuropeiskt
land; dock skall i fråga om rätt
att tullfritt medföra färdiga tobaksvaror
och cigarrettpapper samt rusdrycker
gälla vad särskilt stadgas;

h) fartygs- och luftfartygsförnödenheter
av annat slag än i g) sägs
samt fartygsinventarier, därunder inbegripna
till fartyg hörande husgerådssaker,
för så vitt förnödenheterna
eller inventarierna med avseende
å beskaffenhet och mängd skäligen
kunna anses vara avsedda till begagnande
ombord å det transportmedel,
vari de införts, och så länge de där
kvarbliva; inventarier, tillhörande
förolyckat fartyg; ävensom sjöfynd,
till värde ej överstigande tio kronor,
då fyndet, enligt vad särskilt är stadgat,
av tullanstalt utlämnas till bärgaren; -

1 Senaste lydelse se beträffande 5 § 1955:201 och beträffande 8 § 1 mom. 1934:94.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1951

(Nuvarande lydelse)

i) inventarier, tillhörande förolyckat
fartyg; ävensom sjöfynd, till värde
ej överstigande tio kronor, då fyndet,
enligt vad särskilt är stadgat, av
tullanstalt utlämnas till bärgaren;

(Föreslagen lydelse)

i) artiklar, som inkomma till lufttrafikföretag
för att inom flygplatsområde
användas i samband med
luftfart, därest artiklarna tydligen
äro avsedda för nyttjande vid underhåll,
reparation, avprovning eller betjäning
av luftfartyg, för expediering
av passagerare och last eller för utbildning
av markpersonal och flygande
personal, ävensom delar till sådana
artiklar, allt i den mån Konungen
därom förordnar, därvid, beträffande
dylika artiklar och delar, som inkomma
till i främmande land etablerat
lufttrafikföretag, i förekommande fall
hänsyn må tagas till huruvida det
främmande landet medgiver Sverige
motsvarande förmån;

z) tryckalster, härunder inbegripna
med bilder försedda reklamskyltar
och reklamplakat, ävensom bilder,
dioramor, klichéer, skioplikonbilder
och, i den mån Konungen därom
förordnar, framkallad kinematografisk
film, allt dock på villkor, att
varorna hava till syfte att göra reklam
för resor eller studier i främmande
länder eller att sprida kännedom
i allmänhet om dessa länder;

z) tryckalster, härunder inbegripna
med bilder försedda reklamskyltar
och reklamplakat, ävensom bilder,
dioramor, klichéer, skioptikonbilder
och, i den mån Konungen därom
förordnar, framkallad kinematografisk
film, allt dock på villkor, att
varorna hava till syfte att göra reklam
för resor eller studier i främmande
länder eller att sprida kännedom
i allmänhet om dessa länder;
ävensom, i den mån Konungen därom
förordnar, teknisk materiel, som
sändes till ackrediterade representanter
eller utsedda ombud för officiella
nationella turistorganisationer och
som icke är avsedd att distribueras;

å) blanketter till passersedlar, å) blanketter till passersedlar,
godslistor och dylika handlingar, som godslislor och dylika handlingar, som
äro avsedda att begagnas vid interna- äro avsedda att begagnas vid in- och
tionell samfärdsel med fordon eller utförsel av varor eller vid internatioluftfartyg;
nell samfärdsel;

1. Tullfrihet under viss tid må på
särskild framställning medgivas för:
a) varor, som inkomma:

f) sto, som införes för att betäckas
och därefter återutföras; samt

1. Tullfrihet under viss tid må på
särskild framställning medgivas för:
a) varor, som inkomma:

f) sto, som införes för att betäckas
och därefter återutföras;

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

(Nuvarande lydelse)

g) positiv fotografisk film, utvisande
importvaras beskaffenhet eller
arbetssätt och avsedd att återutföras,
dock endast i den mån Konungen därom
förordnar.

Tullfrihet enligt----att utfö ras.

(Föreslagen lydelse)

g) positiv fotografisk film, utvisande
importvaras beskaffenhet eller
arbetssätt och avsedd att återutföras,
dock endast i den mån Konungen därom
förordnar; samt

h) annan än i 5 § z) avsedd materiel,
vilken har till syfte att göra reklam
för resor eller studier i främmande
länder och som är avsedd att
efter användningen återutföras, dock
endast i den mån Konungen därom
förordnar.

Tullfrihet enligt----—- att utfö ras.

Denna förordning skall i fråga om 5 § h) och i) äga tillämpning från och
med den 26 mars 1956 och skall i övrigt träda i kraft den 1 juli 1957. För
artiklar och delar, som avses i 5 § i) och som under där angivna förutsättningar
införts under tiden den 26 mars 1956—den 30 juni 1957, må erlagd
tull restitueras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1957

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 4 oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 4 oktober 1929 angående
tullrestitution1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Förutom i — — — skäl föreligga.

Tullrestitution enligt----sex

månader.

Har transportmedel, — — —■ tullkontroll
förstöres.

Har eljest —--kunnat råda.

Förutom i — -— — skäl föreligga.

Tullrestitution enligt---— sex

månader.

Har från tullverket utlämnad vara,
beträffande vilken tullfrihet under
viss tid enligt 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen
medgivits eller förutsättningar
för sådan tullfrihet uppenbarligen
varit för handen, under tullkontroll
blivit förstörd eller eljest bevisligen
gått förlorad, innan varan
skolat återutföras, må befrielse från
eller restitution av tull för varan åtnjutas.

Har transportmedel, —--tull kontroll

förstöres.

Har eljest —--kunnat råda.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

1 Senaste lydelse se 1955: 73.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 december
1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet
fråga om ändringar i tulltaxeförordningen, m. m. samt anför
därvid följande.

I. Tullättnader för turister samt vid införsel av handlingar och materiel

för turistpropaganda

Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) har den 28
januari 1955 antagit tre resolutioner, till vilka Sverige anslutit sig, nämligen
en resolution angående tullättnader för turister, en resolution angående
tullättnader för vissa kategorier av turister och en resolution angående införsel
av handlingar och materiel för turistpropaganda.

över resolutionerna har yttrande avgivits av generaltullstyrelsen.

Resolutionen angående tullättnader för turister innehåller i huvudsak följande.

På de villkor och i den utsträckning, som angives i resolutionen, skall varje
medlemsstat medgiva turist rätt att utan erläggande av införseltull och införselavgift
tillfälligt införa vissa i resolutionen angivna slag av personliga
effekter. Därmed avses alla klädespersedlar och andra nya eller begagnade
artiklar, som en turist skäligen kan behöva för personligt bruk med hänsyn
tagen till alla omständigheter kring hans resa, dock med undantag av alla
handelsvaror, som införes i försäljningssyfte. Vidare skall, på de villkor som
angives i resolutionen, varje medlemsstat medgiva turist rätt att utan erläggande
av införseltull och införselavgift införa vissa i resolutionen närmare
angivna mindre kvantiteter tobaksvaror, rusdrycker, toalettvatten och parfym.
I fråga om tobaksvaror utgör den ifrågavarande kvantiteten 200 cigarretter
eller 50 cigarrer eller 250 gram tobak eller ett urval av dessa varor
under villkor att den sammanlagda vikten icke överstiger 250 gram. Därjämte
skall, alltjämt på de villkor som angives i resolutionen, varje med -

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957

lemsstat medgiva turist rätt att dels för återutförsel införa resesouvenirer
till ett sammanlagt värde av högst 50 USA dollars utan handling rörande
tullfrihet under viss tid, dels utan sådana formaliteter, som hänför sig till
valutakontroll, och utan att erlägga utförseltull utföra resesouvenirer, som
turisten köpt i landet till ett sammanlagt värde av högst 100 USA dollars.

Resolutionen innehåller vidare vissa allmänna bestämmelser, av vilka
följande särskilt må framhållas.

I syfte att påskynda fullgörandet av tullformaliteter skall till varandra
gränsande medlemsstater sträva efter att förlägga sina respektive tullanstalter
tätt intill varandra och att hålla dem öppna under samma tider. Resolutionens
bestämmelser får icke på något sätt inverka menligt på tillämpningen
av ordnings- eller andra föreskrifter rörande införsel, innehav eller
bärande av vapen och ammunition. Varje medlemsstat förklarar att förbud,
som den utfärdar rörande in- eller utförsel av artiklar på vilka resolutionens
bestämmelser är tillämpliga, skall gälla allenast för så vitt förbuden är grundade
på överväganden, som icke har ekonomisk karaktär utan är utfärdade
exempelvis med hänsyn till allmän moral, allmän säkerhet och allmän
hälsovård eller för att förekomma husdjurs- eller växtsjukdomar. De undantag
och lättnader som medgives jämlikt resolutionen är icke tillämpliga på
gränstrafik. De är icke heller utan vidare tillämpliga, när den totala mängden
av en vara, som turist inför, väsentligen överstiger i resolutionen angiven
gräns. Detsamma gäller, om turist inkommer i införsellandet oftare än
en gång i månaden och om turist ej fyllt 17 år.

Generaltullslyrelsen framhåller i sitt yttrande beträffande den nu återgivna
resolutionen, att de svenska bestämmelserna om resandes rätt att
tullfritt införa tobaksvaror och rusdrycker, såvitt desamma avser nordiska
resande, är snävare än vad som generellt förutsättes i resolutionen. Styrelsen
anser sig likväl ej böra förorda några författningsändringar som följd av Sveriges
anslutning till resolutionen. Härvid hänvisar styrelsen till det läge
vari frågan om nordisk resandes rätt att tullfritt införa tobaksvaror och
rusdrycker befinner sig. Styrelsen framhåller vidare, att Sverige reserverat
sig beträffande motsvarande bestämmelser i 1954 års New York-konvention
om tullättnader till förmån för turisttrafiken.

Resolutionen angående tullättnader för vissa kategorier av turister innebär
i huvudsak följande.

1. Medlemsstaterna skall medgiva turister från transoceana länder följande
minimilättnader i tullhänseende, nämligen

(a) fri transitering i resandens bagage, utan andra formaliteter än muntlig
deklaration, av souvenirer av icke-kommersiell natur, intill ett sammanlagt
värde av 500 USA dollars, under förutsättning att anledning att befara
missbruk icke föreligger, skolande toalettvatlen och parfym intill en myckenhet
av en halv liter respektive 50 gram i obrutna förpackningar anses som
souvenirer;

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957

(b) fri utförsel utan utförsellicenser eller utförseltullar av souvenirer,
som turisten bär på sig eller inedför i sitt bagage, till ett sammanlagt värde,
ej överstigande 500 USA dollars, under förutsättning att de icke är avsedda
för kommersiella ändamål, och att anledning att befara missbruk av valutaoch
tullbestämmelser ej föreligger;

(c) tullfri införsel i handbagaget för personligt bruk av cigarretter, cigarrer,
tobak eller ett urval av dessa varor intill en sammanlagd myckenhet av
liögst 500 gram, dock högst 400 cigarretter;

(d) tullfri införsel i handbagaget för personligt bruk av två öppnade eller
oöppnade buteljer vin eller spritdrycker av normal storlek och skilda typer,
d. v. s. en butelj vin och en butelj spritdrycker.

2. Medlemsstaterna skall medgiva sådana turister från en medlemsstat,
som tillfälligt uppehåller sig i annan medlemsstat, fri transitering, utan
handling rörande tullfrihet under viss tid, av souvenirer till ett sammanlagt
värde, icke överstigande 100 USA dollars, under förutsättning att turisten
bär souvenirerna på sig eller medför dem i sitt bagage samt att souvenirerna
icke är avsedda för kommersiella ändamål.

Från svensk sida har reservationer gjorts med avseende å tillämpningen
av vissa bestämmelser i resolutionen. Enligt reservationerna skall sålunda
bestämmelsen om rätt för resande från transoceana länder till fri transitering
respektive utförsel av souvenirer i Sverige gälla intill ett sammanlagt
värde, ej överstigande 400 USA dollars. Enligt de svenska reservationerna
skall vidare föreskriften om rätt för sådan turist från en medlemsstat, som
tillfälligt uppehåller sig i annan medlemsstat, till fri transitering av souvenirer
här gälla intill ett sammanlagt värde, ej överstigande 50 USA dollars.
Enligt resolutionen skall emellertid svenska regeringen informera organisationen
om den tidpunkt, då de ifrågavarande bestämmelserna här skall kunna
tillämpas i full utsträckning. Förutsättning härför är att vissa författningsändringar
vidtages.

Beträffande de författningsändringar som påkallas av förevarande resolution
anför generaHullstyrelsen följande. Det i 5 § e) tulltaxeförordningen
intagna stadgandet att tullfrihet skall åtnjutas för av resande, hemmahörande
i utomeuropeiskt land, medförda och för återutförsel avsedda resesouvenirer
till ett sammanlagt värde av högst 2 500 kronor torde böra ändras på
så sätt att tullfrihet medgives till ett sammanlagt värde av högst 2 700 kronor.
Vidare torde i samma moment böra införas ett tilläggsstadgande, enligt
vilket tullfrihet medgives för av resande, hemmahörande i annat europeiskt
land än Sverige, medförda och för återutförsel avsedda resesouvenirer till ett
sammanlagt värde av högst 600 kronor. Vad beträffar den i resolutionen intagna
föreskriften om rätt för turister från transoceana länder att fritt utföra
souvenirer till ett sammanlagt värde, ej överstigande 500 USA dollars,
torde densamma endast påkalla ändring i statens handels- och industrikommissions
meddelande den 27 juni 1955, nr 211, om vad resande licensfritt
må medföra vid resa till eller från Sverige. Enligt detta meddelande må

Kungi. Maj. ts proposition nr 30 år 1057

nämligen resande utöver sedvanlig reseutrustning utan exportlicens medföra
varor till ett värde av sammanlagt högst 2 500 kronor. Vad slutligen angår de
i resolutionen intagna bestämmelserna om tullfrihet för tobaksvaror och rusdrycker
torde desamma vara tillgodosedda i nu gällande författningar.

Resolutionen angående införsel av handlingar och materiel för turistpropaganda
föreskriver i artikel 2, att varje medlemsstat skall medgiva att följande
varor får införas fria från införseltull och andra införselavgifter, under
villkor att de införes från annan medlemsstat och anledning att befara missbruk
icke föreligger,

(a) trycksaker (vikta prospekt s. k. folders, broschyrer, böcker, tidskrifter,
resehandböcker, affischer med eller utan infattning, oinfattade fotografier
och fotografiska förstoringar, kartor med eller utan illustrationer,
tryckta fönstertransparanger), som är avsedda att distribueras kostnadsfritt
och huvudsakligen har till ändamål att uppmuntra allmänheten till besök
i främmande länder, bland annat för att bevista i sådana länder anordnade
kongresser eller förevisningar av kulturell, turist-, sport-, religiös eller
facklig karaktär, under förutsättning att trycksakerna ej innehåller mer än
25 procent privat affärsreklam och uppenbarligen är avsedda för allmän
propaganda;

(b) förteckningar och årspublikationer över utländska hotell, utgivna av
officiella turistorganisationer eller för sådana organisationers räkning, samt
tidtabeller, avseende utländska kommunikationsmedel, därest nämnda trycksaker
är avsedda att distribueras kostnadsfritt och ej innehåller mer än 25
procent privat affärsreklam; samt

(c) teknisk materiel, som sändes till ackrediterade representanter eller
utsedda ombud för officiella nationella turistorganisationer och som icke är
avsedd att distribueras, såsom årspublikationer, telefonkataloger, hotellförteckningar,
utställningskataloger, hemslöjdsprover av allenast obetydligt
värde samt publikationer rörande museer, universitet, kurorter och liknande
institutioner.

Enligt artikel 3 i resolutionen skall, på de villkor som angives i artikel 4,
följande materiel få tillfälligt införas utan erläggande av införseltull och
andra införselavgifler och utan att säkerhet eller deposition för sådana tullar
och avgifter ställes, när den införes från en medlemsstat huvudsakligen
i syfte att uppmuntra allmänheten till besök i denna stat, bland annat för att
där bevista kongresser eller förevisningar av kulturell, turist-, sport-, religiös
eller facklig karaktär,

(a) materiel, avsedd att utställas i lokaler hos representanter eller ombud,
som utsetts av officiella nationella turistorganisationer, eller på andra
ställen, som godkänts av tullmyndigheterna i införsellandet: bilder och teckningar;
infattade fotografier och fotografiska förstoringar; konstböcker;
målningar, etsningar eller litografier; skulpturer och gobelänger samt andra
liknande konstalster;

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957

(b) skyltmateriel (montrar, skyitställ och liknande artiklar) härunder
inbegripen sådan elektrisk och mekanisk utrustning som erfordras för nyttjandet
av materielen;

(c) dokumentärfilm, grammofonskivor, inspelade hand och annan ljudåtergivningsmateriel,
vilka artiklar är avsedda att nyttjas vid gratisföreställningar,
dock med undantag av artiklar, vilkas innehåll gör dem lämpliga
för af färsreklam eller som finnes i allmänna handeln i införsellandet;

(d) flaggor i skäligt antal;

(e) diorainor, modeller i viss skala, skioptikonbilder, klichéer, fotografiska
negativ;

(f) hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande hembygdsföremål i skäligt
antal.

Artikel 4 i resolutionen innehåller följande bestämmelser.

1. I artikel 3 angivna lättnader skall beviljas på följande villkor.

(a) Materielen måste hava avsänts av en officiell turistorganisation eller
av en till dylik anknuten nationell turistorganisation. Till bevis härom skall
för tullmyndigheterna i införsellandet företes en av den avsändande organisationen
upprättad försäkran i överensstämmelse med ett formulär, som
återfinnes i bilaga I till resolutionen. En förteckning över officiella nationella
turistorganisationer upptages i bilaga II till resolutionen.

(b) Materielen måste införas för och under ansvar av antingen en ackrediterad
representant för avsändningslandets officiella nationella turistorganisation
eller av ett av sagda organisation utsett ombud, som godkänts av
införsellandets tullmyndigheter. Den ackrediterade representantens eller det
godkända ombudets ansvarighet inbegriper i synnerhet erläggande av sådana
införseltullar och införselavgifter, som skall inbetalas, därest i resolutionen
angivna villkor icke uppfylles.

(c) Den införda materielen skall i oförändrat skick återutföras av den
organisation, som infört densamma. Om materiel, för vilken fri införsel under
viss tid medgivits, förstöres i enlighet med de av tullmyndigheterna angivna
villkoren, förfaller kravet på återutförsel av densamma.

2. Den fria införseln skall medgivas för en tid av minst tolv månader.

Enligt artikel 5 i resolutionen äger medlemsstaterna att i händelse av bedrägligt
förfarande, brott mot eller missbruk av bestämmelserna vidtaga
rättsliga åtgärder för att utfå belöpande införseltull och införselavgifter
ävensom för att ålägga personer, som medgivits befrielse från tull eller annan
lättnad, straff till vilket de må vara förfallna. Varje åtgärd i strid mot
resolutionens bestämmelser, varje utbyte, varje falsk uppgift eller handling,
som har till följd att en person eller en vara oriktigt kommer att åtnjuta
lättnader enligt det i resolutionen angivna systemet för införsel, utsätter,
enligt artikel 6 i resolutionen, den skyldige för straffpåföljd enligt lagstiftningen
i det land, där förseelsen ägt rum.

Enligt artikel 7 i resolutionen förbinder sig medlemsstaterna att icke utfärda
förbud av ekonomisk karaktär beträffande sådan materiel, som avses
i resolutionen, och att efter hand avskaffa dylika förbud, som fortfarande

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957

är gällande. Resolutionens bestämmelser må dock, enligt artikeln, icke inverka
menligt på tillämpningen av lagar och föreskrifter rörande införseln
av sådana varor, som är underkastade importförbud med hänsyn till allmän
moral, allmän säkerhet eller allmän hälsovård.

Generaltullstyrelsen framhåller i sitt yttrande huvudsakligen följande. I
artikel 2 (a) — (c) av resolutionen upptages vissa varor, för vilka definitiv
tullfrihet förutsättes, medan i artikel 3 (a) — (f) är angivna andra varuslag,
beträffande vilka temporär tullfrihet skall medgivas utan att tullbeloppet
deponeras eller säkerhet därför ställes. Artikel 4 innehåller bestämmelser
om de förutsättningar, som skall gälla för åtnjutande av i artikel 3 avsedd
temporär tullfrihet.

I artikel 2 (a) upptages bland annat böcker, tidskrifter, resehandböcker
och kartor, vilka varor är tullfria enligt gällande tulltaxa. För övriga i
nämnda avsnitt specificerade varor, vilka avses att distribueras kostnadsfritt
och huvudsakligen har till ändamål att uppmuntra allmänheten till besök
i främmande länder, torde tullfrihet enligt 5 § z) tulltaxeförordningen
kunna medgivas. För de i artikel 2 (b) angivna tryckalstren torde tullfrihet
enligt samma författningsrum kunna ifrågakomma i den mån de icke är tullfria
enligt tulltaxan. Däremot synes i författningsruinmet ett tillägg bliva
erforderligt med hänsyn till föreskriften i artikel 2 (c) om tullfrihet för viss
teknisk materiel, som sändes till ackrediterade representanter eller utsedda
ombud för officiella nationella turistorganisationer. Det ifrågavarande tillläggsstadgandet
skulle avse tullfrihet för bland annat utställningskataloger,
hemslöjdsprover av allenast obetydligt värde samt publikationer rörande
museer, universitet, kurorter och liknande institutioner.

Bestämmelserna i artiklarna 3 och 4 om temporär tullfrihet avser, framhåller
generaltullstyrelsen vidare, vissa varor, som införes från en medlemsstat
huvudsakligen i syfte att uppmuntra allmänheten att besöka det ifrågavarande
landet. Under artikel 3 (a) uppräknas sålunda vissa varor, avsedda
att utställas i lokaler hos representanter eller ombud, som utsetts av officiella
nationella turistorganisationer, eller på andra av tullmyndigheten i införsellandet
godkända ställen. För bilder, infattade fotografier och fotografiska
förstoringar torde tullfrihet under här avsedda förutsättningar kunna
medgivas enligt 5 § z) tulltaxeförordningen. Konstböcker och skulpturer
torde vara tullfria enligt tulltaxan. I fråga om inramade teckningar, målningar,
etsningar eller litografier torde emellertid regelmässigt tull utgå för
ramarna, medan de ifrågavarande konstnärsarbetena som sådana är tullfria
enligt tulltaxan. Vad beträffar gobelänger torde dessa alltid vara belagda
med tull. Med hänsyn härtill synes erforderligt att genom ett tilläggsstadgande
i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen, som innehåller bestämmelser om
temporär tullfrihet, möjlighet till dylik tullfrihet under angivna förutsättningar
öppnas i fråga om teckningar, målningar, etsningar, litografier, gobelänger
samt andra liknande konstalster. Tilläggsstadgandet synes jämväl
böra omfatta de i artikel 3 (b) — (f) uppräknade varuslagen, dock med un -

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957

dantag av under (e) upptagna dioramor, skioptikonbilder och klichéer, beträffande
vilka tullfrihet enligt 5 § z) tulltaxeförordningen synes kunna ifrågakomma.

Generaltullslyrelsen föreslår att författningsändringarna genomföres så
att endast huvudstadgandena intages i tulltaxeförordningen, medan detaljbestämmelserna
införes i kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till
sagda förordning. Enligt styrelsens förslag bör dock formulär till försäkran,
som enligt resolutionens artikel 4 (a) skall avgivas för åtnjutande av temporär
tullfrihet, samt förteckningen över i resolutionen omnämnda turistorganisationer
intagas i anvisningar, som styrelsen utfärdar.

Vad beträffar den särskilda föreskriften i resolutionens artikel 4 (c) om
att materiel, för vilken temporär tullfrihet åtnjutes, skall, utan att tull uttages
för densamma, kunna förstöras i stället för att återutföras synes densamma
enligt generaltullstyrelsen påkalla en jämkning i 6 § förordningen
angående tullrestitution.

Departementschefen. De tre resolutioner, som den 28 januari 1955 antagits
av OEEC, avser tullättnader för turister i allmänhet, sådana lättnader
för särskilda kategorier av turister samt införsel av handlingar och materiel
för turistpropaganda.

Vad beträffar förstnämnda resolution åsyftar densamma att tillförsäkra
turister från medlemsstater rätt att, under vissa villkor, tullfritt införa personliga
effekter samt mindre kvantiteter tobaksvaror, rusdrycker, toalettvatten
och parfym. Sådana turister skall också för återutförsel fritt få införa
resesouvenirer intill ett värde av högst 50 USA dollars samt fritt få
utföra resesouvenirer, som turisten köpt i besökslandet, till ett värde av
högst 100 USA dollars. Dessa tullättnader är i allt väsentligt redan genomförda
inom ramen för nuvarande svenska bestämmelser och praxis. Jag viil
emellertid erinra om att, såsom generaltullstyrelsen i sitt yttrande framhållit,
de svenska bestämmelserna om rätt för resande alt tullfritt införa
tobaksvaror och rusdrycker i vissa hänseenden är snävare än resolutionens
bestämmelser, dock endast såvitt avser resande, som är hemmahörande i
Sverige eller i Danmark, Finland eller Norge. Med hänsyn till det läge, vari
frågan om skattefri proviantering med tobaksvaror och rusdrycker befinner
sig, är jag icke beredd att nu föreslå någon ändring av de svenska bestämmelserna.
Jag får i detta sammanhang ytterligare erinra om att 1954 års
New York-konvention om tullättnader till förmån för turisttrafiken innehåller
likalydande föreskrifter som den nu ifrågavarande resolutionen. Beträffande
nämnda konvention, vartill Sverige anslutit sig under förbehåll av
ratifikation, har från svensk sida förbehåll gjorts på förevarande punkter.

Några författningsändringar synes alltså icke böra vidtagas i anledning av
den nu behandlade resolutionen.

Resolutionen angående tullättnader för särskilda kategorier av turister
innebär att medlemsstaterna skall medgiva turister från transoceana länder
vissa minimilättnader i tullhänseende, nämligen fri transitering av souve -

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1957

nirer intill ett värde av högst 500 USA dollars, fri utförsel av souvenirer intill
samma maximivärde samt tullfri införsel för personligt bruk av vissa
mindre kvantiteter tobaksvaror och rusdrycker. Därjämte innebär resolutionen
att turister från en medlemsstat, vilka tillfälligt uppehåller sig i annan
medlemsstat, skall äga rätt till fri transitering av souvenirer intill ett
värde av högsl 100 USA dollars.

Resolutionens bestämmelser kan icke nu i full utsträckning tillämpas i
Sverige. Enligt 5 § e) tulltaxeförordningen medgives nämligen endast resande
från utomeuropeiskt land tullfrihet vid transitering av resesouvenirer,
och denna tullfrihet avser blott varor till ett sammanlagt värde av högst
2 500 kronor. I detta sammanhang må även nämnas, att handels- och industrikommissionen
utfärdat bestämmelser om resandes rätt att utföra varor,
vilka bestämmelser är något snävare än som förutsättes i resolutionen.

Reservationer har sålunda måst göras från svensk sida i nämnda hänseenden.
Resolutionen förutsätter emellertid att dess bestämmelser skall komma
att tillämpas i full utsträckning även i Sverige. Då det enligt min mening
är naturligt att Sverige så långt möjligt lämnar sin medverkan till strävandena
på detta område och ett genomförande av resolutionens bestämmelser
synes kunna få viss betydelse för turistväsendets utveckling, vill jag
förorda att så sker. I enlighet härmed bör på sätt generaltullstyrelsen föreslagit
ändring ske i 5 § e) tulltaxeförordningen. På handels- och industrikommissionen
torde ankomma att pröva huruvida av resolutionen påkallade
ändringar kan företagas i föreskrifter, som utfärdats av kommissionen.

Resolutionen angående införsel av handlingar och materiel för turistpropaganda
motsvaras till sitt huvudsakliga innehåll av tilläggsprotokollet till
1954 års New York-konvention om tullättnader till förmån för turisttrafiken.
Resolutionen innebär, att varje medlemsstat skall medgiva att vissa
varor får tullfritt införas från annan medlemsstat, t. ex. olika slag av trycksaker,
som är avsedda att distribueras kostnadsfritt, samt viss teknisk materiel,
som sändes till representanter för officiella nationella turistorganisationer.
Resolutionen förutsätter vidare att viss materiel skall få tillfälligt
införas utan erläggande av tull eller andra införselavgifter och utan att säkerhet
eller deposition ställes, när den införes från en medlemsstat i syfte
att uppmuntra allmänheten till besök i denna stat. Detta gäller materiel,
som är avsedd att utställas i lokaler hos representanter för officiella nationella
turistorganisationer, såsom bilder och olika slag av konstalster, viss
skyltmateriel, dokumentärfilm och 1 judåtergivningsmateriel, flaggor, hemslöjdsalster
in. in.

Åtskilliga av de i resolutionen upptagna artiklarna är tullfria enligt gällande
tulltaxa. Vidare åtnjutes i viss utsträckning tullfrihet för ifrågavarande
artiklar med stöd av 5 § z) tulltaxeförordningen. Enligt nämnda författningsrum
åtnjutes nämligen tullfrihet för tryckalster, bilder, diorainor,
klichéer, skioplikonbilder och, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar,
framkallad kinematografisk film, under förutsättning att varorna har till

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957

syfle alt göra reklam för resor eller studier i främmande länder eller att
sprida kännedom i allmänhet om dessa länder. För tillämpning i full utsträckning
av resolutionens bestämmelser kräves emellertid vissa författningsändringar.
Sålunda synes det erforderligt att stadgandet i 5 § z) tuillaxeförordningen
kompletternas så att tullfrihet må åtnjutas jämväl för i
resolutionen omnämnd teknisk materiel, som sändes till representanter för
officiella nationella turistorganisationer. Vidare erfordras alt föreskrifterna
om temporär tullfrihet i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen kompletteras med
ett tilläggsstadgande, varigenom tullfrihet under viss tid kan medgivas för
annan än i 5 § z) avsedd materiel, vilken har till syfte att göra reklam för
resor eller studier i främmande länder och som är avsedd att efter användningen
återutföras. Den särskilda föreskriften i resolutionens artikel 4 (c)
att materiel, för vilken temporär tullfrihet åtnjutes, skall kunna förstöras
i stället för att återutföras påkallar en jämkning i 6 § förordningen angående
tullrestitution.

Av samma skäl som åberopats beträffande den nyss behandlade resolutionen
om tullättnader för särskilda kategorier av turister förordar jag,
att de nu ifrågasatta författningsändringarna genomföres. I kungörelsen
med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen torde därefter böra
närmare angivas vilka föremål som skall omfattas av tullättnaderna och de
särskilda villkor som skall gälla för att komma i åtnjutande därav.

II. Tullkonventionen rörande passersedlar för varuprover

Tullsamarbetsrådet i Bryssel har den 1 mars 1956 antagit en tullkonvention
rörande passersedlar för varuprover. Över konventionen har generaltullstyrelsen
avgivit infordrat yttrande och därvid påpekat alt ratificering
från svensk sida torde kunna ske först sedan erforderliga författningsändringar
genomförts. Kungl. Maj:t har den 21 september 1956 med förbehåll
för ratifikation godkänt Sveriges anslutning till konventionen. En svensk
översättning av konventionens text torde såsom Bihang få fogas vid protokollet
i detta ärende.

Stockholms handelskammare har i skrivelse den 20 december 1956 åtagit
sig att stå som garant för tull och införselavgifter, som kan komma att
påföras i enlighet med konventionen.

Av generaltullstyrelsens yttrande framgår i huvudsak följande.

Konventionen har i första hand till syfte att underlätta temporär införsel
av varuprover och vissa filmer, utvisande beskaffenheten av eller arbetssättet
hos varor, som utbjudes till försäljning eller uthyrning. Det är avsett
att för sådana varuprover och filmer skall kunna utfärdas passersedlar, motsvarande
dem som nu användes för motorfordon i internationell trafik. Varor,
för vilka passersedel utfärdats, skall sålunda kunna tillfälligt införas i
de länder, som ansluter sig till konventionen, utan deposition av eller ställande
av säkerhet för å varorna belöpande införselavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1957

Vid konventionens utarbetande har 1954 års New York-konvention rörande
tillfällig införsel av privata motorfordon tjänat som förebild. Därjämte
har hänsyn tagits till vissa definitioner och bestämmelser i den internationella
konvention av den 7 november 1952 för underlättande av import av
varuprover och reklammaterial, vilken ratificerats av Sverige den 21 januari
1955 och trätt i kraft den 20 november samma år.

I artikel II, paragraf 4 av nu förevarande konvention stadgas, att avtalsslutande
part skall godtaga passersedel såsom säkerhet för införselavgifter,
vilka belöper å tillfälligt införda varuprover. Motsvarande skall enligt artikel
XVII gälla beträffande förut nämnda filmer.

Enligt 8 § 1 inom. tulltaxeförordningen åtnjutes i Sverige tullfrihet under
viss tid för varuprover och filmer, varom här är fråga. Av 67 § tillämpningsföreskrifterna
till sagda förordning framgår emellertid att tullfrihet under
viss tid enligt nämnda moment icke må medgivas med mindre varuhavaren
vid varans tulltaxering hos tullanstalten deponerar ett belopp, motsvarande
den för varan enligt tulltaxan belöpande tullen, eller ställer säkerhet därför.
För tillämpning av konventionen erfordras sålunda en ändring i 67 § tillämpningsföreskrifterna.

Enligt artikel III skall blanketter till passersedlar på angivna villkor få
fritt in- och utföras utan att beläggas med tull och utan att vara underkastade
import- eller exportrestriktioner. För tullfrihetens genomförande erfordras,
enligt vad generaltullstyrelsen framhåller, en jämkning i 5 § å) tulltaxeförordningen.
Härigenom skulle — i enlighet med stadgandet i 3 § kungörelsen
den 14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt importförbud — blanketterna
komma att undantagas från importförbudet. Blanketterna är enligt den
såsom bilaga till kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud
fogade frilistan (statistiskt nummer 889—891 »tryckalster, ej
särskilt nämnda») icke underkastade det allmänna exportförbudet.

I övrigt finner generaltullstyrelsen, att konventionens materiella regler täckes
av motsvarande svenska tullbestämmelser. För tillämpning av konventionen
erfordras emellertid alt bestämmelser rörande den formella handläggningen
av passersedlar för varuprover utfärdas i tillämpningsföreskrifterna
till tulltaxeförordningen ävensom i de av styrelsen utfärdade anvisningarna
till sagda föreskrifter.

Generaltullstyrelsens yttrande utmynnar i tillstyrkande av alt Sverige ansluter
sig till konventionen. Styrelsen framhåller att införandet av passersedelförfarandet
synes kunna medföra vissa fördelar, samt anför därvid följande.

Passersedelförfarandet synes innebära många fördelar för den internationella
handeln. Vid utförsel av varuprovskollektioner till annat land föreligga
ofta svårigheter alt på förhand beräkna belöpande tull- och andra införselavgifter.
Dessutom föreligga i vissa länder svårigheter att överföra för tulldeposition
erforderlig valuta. Styrelsen har uppmärksammat delta i samband
med hos styrelsen gjorda förfrågningar av utländska företag rörande
införsel till Sverige av varuprovskollektioner. Det synes vidare möjligt att
vid införande av passersedelförfarandet i viss utsträckning förenkla tullver -

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1957

kets arbete med varuprovskollektioner genom att låta passersedlarnas in- och
utförselkuponger ersätta nu använda tullsedlar för temporär tullfrihet.

Departementschefen. Den inom Tullsaniarbetsrådet i Bryssel den 1 mars
1956 antagna tullkonventionen åsyftar att genom ett passersedelsystem, motsvarande
det som nu tillämpas i den internationella motorfordonstrafiken,
underlätta temporär införsel av varuprover och vissa filmer, som utvisar beskaffenheten
av varor vilka utbjudes till försäljning eller uthyrning. De varuprover
och filmer varom här är fråga kan redan nu införas tullfritt under
viss tid men endast mot deposition av belöpande tull och andra införselavgifter
eller mot ställande av säkerhet. Enligt konventionen skall temporär
tullfrihet medgivas mot det att passersedel uppvisas för tullmyndigheten.
Detta system innebär enligt mitt förmenande påtagliga fördelar. Systemet
förutsätter emellertid, i likhet med passersedelsystemet i fråga om motorfordonstrafiken,
att en svensk organisation står som garant för tull och annan
införselavgift. Stockholms handelskammare har åtagit sig att vara sådan
garant.

Under hänvisning till det anförda förordar jag, att Sverige ansluter sig till
tullkonventionen rörande passersedlar för varuprover samt att härför erforderlig
jämkning företages i 5 § å) tulltaxeförordningen. Ytterligare påkallas vissa
tillägg och ändringar i kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen
samt i generaltullstyrelsens anvisningar till nämnda föreskrifter.

III. Tullfrihet för markutrustning m. m.

I bilagan 9 till konventionen den 7 december 1944 angående internationell
civil luftfart (Chicagokonventionen), vilken konvention ratificerats av Sverige
år 1945 (Sveriges överenskommelser med främmande makter 1946: 2),
är intagen eu rekommendation, enligt vilken medlemsstaterna rekommenderas
att medgiva tullfrihet för markutrustning, som införts till en medlemsstat
av en annan medlemsstats lufttrafikföretag i avsikt att användas
inom området för en internationell flygplats. I andra upplagan av nämnda
bilaga 9 — vilken upplaga blev gällande från och med den 1 juli 1953 och
som antagits av Sverige (publicerad av luftfartsstyrelsen den 20 januari
1954) — har rekommendationen intagits under punkt 4.6. Rekommendationen
har i svensk översättning följande lydelse.

Markutrustning, som införts till en fördragsslutande stats territorium även
annan fördragsslutande stats lufttrafikföretag för att användas inom
området för en internationell flygplats i samband med detta företags upprättande
eller uppehållande av internationell lufttrafik, bör befrias från tullavgifter
under förutsättning, att ifrågavarande stats bestämmelser efterföljas.
Dylika bestämmelser böra icke resa oskäliga hinder för företagets nödvändiga
användning av sådan markutrustning.

Enligt en till sagda punkt 4.6. i bilagan fogad not är syftemålet med
rekommendationen att viss i noten närmare angiven utrustning bör få införas
under i rekommendationen angivna förutsättningar, och det är, enligt

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957

noten, meningen, att en fördragsslutande stat skall tillåta, att en gång tullfritt
införd utrustning användes av annat utländskt lufttrafikföretag eller
på annan plats än en internationell flygplats. I noten angives följande materiel.

Utrustning för reparation, underhåll och betjäning:

allt reparations- och underhållsmaterial för flygplanskroppar, motorer och
instrument;

specialverktyg för reparation av luftfartyg;

startbatterier och startkärror;

plattformar och trappor för underhåll;

provningsutrustning för luftfartyg, luftfartygsmotorer och luftfartygsinstrument; uppvärmnings-

och kylanordningar för luftfartygsmotorer;

markradioutrustning.

Utrustning för betjäning av passagerare:

trappor för passagerare;

specialanordningar för vägning av passagerare;

specialutrustning för förplägnad.

Utrustning för hantering av gods:

fordon för transport eller lastning av bagage, gods, utrustning eller förnödenheter; specialanordningar

för lastning av gods;

specialanordningar för vägning av gods.

Från svensk sida har bland annat gjorts den reservationen att tullfrihet
för närvarande icke åtnjutes i Sverige för ifrågavarande markutrustning.
Motsvarande reservation har gjorts av ett flertal stater.

Enligt artikel 4 i det i Oslo den 20 december 1954 upprättade regeringsavtalet
mellan Sverige, Danmark och Norge rörande samarbete på luftfartens
område skall, i syfte att underlätta lufttrafiken, parterna eftersträva,
att in- och utförsel mellan de tre länderna för Scandinavian Airlines Systems
(SAS’) räkning av flygmateriel samt övrig för lufttrafiken erforderlig utrustning
kan äga rum utan hinder av förekommande export- eller importförbud
samt utan erläggande av tullar eller andra avgifter än dem, som erlägges
vid transport av dylik materiel och erforderlig utrustning inom vart
och ett av de tre ländernas eget territorium.

I likalydande, den 30 oktober 1952 dagtecknade framställningar till de
skandinaviska ländernas tulladministrationer har SAS, under åberopande av
artikel 4 i regeringsavtalet och under erinran om rekommendationen angående
tullfrihet för markutrustning i bilagan 9 till Chicagokonventionen, anhållit,
att de skandinaviska tullmyndigheterna måtte utfärda nödvändiga
tillämpningsbestämmelser för att möjliggöra de lättnader för SAS, som enligt
artikel 4 skulle eftersträvas. Med nämnda framställning torde närmast
ha åsyftats att utverka tullfrihet för viss närmare specificerad plattforms-,
flygmaskins-, kommunikations- och administrationsutrustning samt tjänstevagnar.
Den angivna plattforms-, flygmaskins- och kommunikationsutrustningen
motsvarar i huvudsak den i bilagan 9 till Chicagokonventionen avsedda
markutrustningen.

2 liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Xr 30

Kungl. Maj.ls proposition nr 30 år 1957

Med skrivelse den 30 april 1955 överlämnade generaltullstyrelsen till 1952
års tulltaxekommitté ett inom styrelsen upprättat, preliminärt förslag till
ny tulltaxeförordning jämte motivering. Styrelsen ifrågasatte därvid tullfrihet
för bl. a. artiklar, som inkommer till lufttrafikföretag för att inom flygplatsområde
användas i samband med internationell luftfart, därest artiklarna
tydligen är avsedda för nyttjande vid underhåll, reparation eller avprovning
av luftfartyg på marken, för expediering av passagerare och last eller
för utbildning av flygförare, ävensom delar till sådana artiklar, allt i den
mån Kungl. Maj:t därom förordnar. Avsikten med förslaget i denna del var
att åvägabringa tullfrihet för sådan markutrustning, varom förmäles i bilagan
9 till Chicagokonventionen — vare sig materielen inkommer till utländskt
eller svenskt lufttrafikföretag — att i viss utsträckning bereda tulllättnader
i enlighet med artikel 4 i regeringsavtalet samt att tillgodose ett
av SAS i skrivelse till generaltullstyrelsen den 9 september 1954 uttryckt
önskemål om tullfrihet för viss materiel, avsedd för undervisningsändamål,
bland annat utrustning för flygutbildning på marken. Det förutsattes, att i
tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen närmare skulle angivas
vilka kategorier av markutrustning som skulle omfattas av tullfriheten, Generaltullstyrelsen
förordade att en uppräkning, huvudsakligen i anslutning
till noten vid punkt 4.6. i bilagan 9 till Chicagokonventionen därvid borde
ske. Därjämte borde tilläggas anordningar, som är avsedda att i stället för
egentlig flygmateriel användas vid utbildning av flygförare (exempelvis
»flight-simulatorsi» och »link-trainers»).

I Danmark har från och med den 26 mars 1956 genomförts tullfrihet för
i flyghamnar i samband med trafikflygning använd, typisk luftfartsutrustning.
För Norges del har stortinget den 19 juni 1956 bemyndigat finansoch
tolldepartementet att medgiva tullfrihet för markutrustning m. in. Såsom
en förutsättning för den i Norge medgivna tullfriheten skall emellertid
gälla, att motsvarande lättnader genomföres i alla de tre ifrågavarande
nordiska länderna och att man kan enas om tidpunkten för deras
ikraftträdande. Departementet har preliminärt granskat en av SAS, Region
Norge, uppgjord förteckning över materiel, för vilken tullfrihet ifrågasättes,
men har förordat, att förteckningen genomgås gemensamt av representanter
för de tre ländernas tulladministrationer och att avgörande träffas på
grundval av deras rekommendationer.

Den 1 november 1956 har en tredje upplaga av bilagan 9 till Chicagokonventionen
utkommit, avsedd att tillämpas från och med den 1 mars 1957.
Rekommendationen om tullfrihet för markutrustning har där intagits såsom
punkt 4.11, varjämte såsom punkt 4.12 införts en ny rekommendation
om tullfrihet för instruktionsmateriel och träningsapparater för såväl marksom
flygpersonal. Enligt en not, som fogats vid punkten 4.12, skall tullfriheten
omfatta föremål sådana som »flight-simulators» och »link-trainers»,
modeller, genomskurna motorer och delar samt kartor, visande funktionen
hos olika tekniska system.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

I sitt den 25 maj 1956 avgivna betänkande med förslag till tulltaxa (SOU
1956: 14—16) har 1952 års tulltaxekommitté under nummer 88.05 i taxeförslaget
såsom tullfria upptagit bland annat träningsapparater för flygutbildning
ävensom delar till dylika apparater. Vidare avser kommittén,
enligt vad jag under hand inhämtat, att i sitt blivande förslag till ny tulltaxeförordning
föreskriva tullfrihet för bland annat markutrustning föx
flygplatser. Instrument, apparater och modeller för demonstrations- eller
undervisningsändamål, icke användbara för industriellt bruk, har av kommittén
upptagits såsom tullfria under nummer 90.21 i taxeförslaget. Till
detta nummer torde sannolikt kunna hänföras bland annat sadana modeller
och genomskurna motorer samt delar, som avses i rekommendationen.
Likaså har tryckalster — med undantag av vissa speciella slag varom
här ej är fråga — upptagits såsom tullfria i kapitel 49 i taxeförslaget.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 september 1956 dagtecknad skrift har
SAS anhållit, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att
åstadkomma tullfrihet för sådan markutrustning, avsedd för användning i
samband med internationell eller inrikes luftfart, varom förmäles i bilagan 9
till Chicagokonventionen med däri gjorda kompletteringar. SAS har tillika
hemställt att tullfrihetsbestämmelserna måtte givas viss retroaktiv tillämpning.
Därvid har bl. a. anförts följande.

Med hänsyn till baseringen av SAS’ flygplansflotta och därav betingad
teknisk och operativ verksamhet — bl. a. kan nämnas att underhållstjänsten
för samtliga SAS tillhöriga 26 flygplan av typ Douglas DC-6B utföres
i Sverige och att detsamma kommer att i avsevärd utsträckning bli fallet
med 14 under leverans varande flygplan av typ Douglas DC-7C — är frågan
om tullfrihet i Sverige för den härför erforderliga speciella markutrustningen
av största betydelse för SAS. Anskaffningskostnaderna för den markutrustning
till flygplan DC-7C, som under innevarande räkenskapsår införes
till Sverige, beräknas uppgå till cirka 1 000 000 kronor.

Ur interskandinavisk synpunkt är det av vikt för SAS, att en likartad behandling
i tullhänseende erhålles i Sverige, Danmark och Norge av ifrågavarande
utrustning. Ett genomförande av denna tullfrihet torde även internationellt
sett — för det fall att för tullfrihet förutsättes reciprocitet — medföra
en ej ringa besparing i de kostnader, vilka SAS i sin internationella
trafik eljest bär att erlägga vid införande av dylik utrustning till främmande
länder.

Med hänsyn till SAS’ skandinaviska karaktär är det givetvis angeläget,
att ifrågavarande tullfrihet så långt möjligt träder i kraft samtidigt i de tre
länderna. Sålunda bör i Sverige tullfriheten gälla från den dag, då den trädde
i kraft i Danmark, det vill säga den 26 mars detta år, eller eventuellt den
tidigare dag, från och med vilken tullfrihet kommer att gälla i Norge.

Det må framhållas, att det för SAS är av icke ringa ekonomisk betydelse
alt i Sverige bestämmelserna givas retroaktiv verkan, eftersom importen av
dylik materiel varit särskilt betydande under den gångna delen av innevarande
år på grund av leveranser av flygplan DC-7C. Betecknande för här
avsedd materiel är, att importen under vissa år är betydande, under andra
år relativt ringa, beroende på leveransernas anknytning till inköpen av nya
flygplanstyper.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

Över framställningen har yttranden avgivits av generaltullstyrelsen och
kommerskollegium. Vid kommerskollegii yttrande har fogats ett utlåtande
av Sveriges industriförbund. Den begärda tullfriheten tillstyrkes i samtliga
yttranden.

Generaliiillstyielsen framhåller, att de av SAS nu ifrågasatta tullfrihetsbestämmelserna,
i motsats till styrelsens tidigare förslag, omfattar materiel,
avsedd för användning i samband med såväl internationell som inrikes luftfart.
Vidare erinrar styrelsen om tillägget i bilagan 9 till Chicagokonventionen,
varigenom den rekommenderade tullfriheten utsträckts till alt omfatta
jämväl instruktionsmateriel och träningsapparater för såväl mark- som
flygpersonal. Styrelsen förklarar sig emellertid icke ha något att erinra
mot att de av styrelsen föreslagna tullfrihetsbestämmelserna kompletteras i
nämnda hänseenden och anför.

Den av SAS åsyftade tullfriheten skulle, därest bestämmelser därom intagas
i förslaget till ny tulltaxeförordning med tulltaxa och bestämmelserna
vinna riksdagens gillande, bliva genomförd först med ikraftträdandet av sagda
författning. Då emellertid enligt den remitterade framställningen bestämmelser
om tullfrihet för här avsedd materiel skulle ha trätt i kraft i Danmark
redan den 26 mars 1956 samt för Norges del enligt uppgift i nyssnämnda
skrivelse från norska Finans- och Tolldepartementet i princip godkänts
av stortinget den 19 juni samma år, syns det enligt styrelsens uppfattning
lämpligt, att motsvarande tullfrihetsbestännnelser snarast möjligt
genomföras även i Sverige, och att desamma, i enlighet med i framställningen
uttryckt önskemål, förlänas retroaktiv giltighet från samma tidpunkt
som kan komma att bestämmas för Danmarks och Norges del.

Styrelsen tillstyrker sålunda, att Kungl. Maj:t i proposition till riksdagen
hemställer om medgivande av tullfrihet för artiklar, som inkomma till lufttrafikföretag
för att inom flygplatsområde användas i samband med luftfart,
därest artiklarna tydligen äro avsedda för nyttjande vid underhåll, reparation,
avprovning eller betjäning av luftfartyg, för expediering av passagerare
och last eller för utbildning av mark- och flygpersonal, ävensom
delar till sådana artiklar, allt i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar. Vidare
tillstyrker styrelsen, att de ifrågavarande tullfrihetsbestämmelserna
förlänas retroaktiv tillämpning på sätt nyss nämnts.

Vid bifall till framställningen torde det sedermera böra ankomma på
Kungl. Maj:t att närmare angiva dels vilka kategorier av materiel som skola
omfattas av tullfriheten, varvid en uppräkning i huvudsaklig anslutning till
noterna vid punkterna 4.6 (nu 4.11) och 4.12 i bilagan 9 till Chicagokonventionen
närmast torde ifrågakomma, dels ock de villkor som skola gälla
för åtnjutande av tullfriheten. Med hänsyn till önskvärdheten av likformighet
mellan de svenska bestämmelserna och motsvarande danska och norska
bestämmelser synes det ändamålsenligt, att — såsom jämväl förutsatts i
ovannämnda skrivelse från norska Finans- och Tolldepartementet — styrelsen
beredes tillfälle att efter samråd med de danska och norska tulladministrationerna
till Kungl. Maj:t inkomma med ett detaljerat förslag i ämnet.
Därvid bör även beaktas angelägenheten av likformighet i fråga om
eventuell reciprocitet såsom villkor för att i främmande land etablerat lufttratiktöretag
skall komma i åtnjutande av den ifrågavarande tullfriheten.

Sveriges industriförbund anför bland annat att den avsedda materielen
i huvudsak icke tillverkas inom landet eftersom densamma i allmänhet är
specialtillverkad för de olika flygplanstyperna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957

Departementschefen. I bilagan 9 till konventionen den 7 december 1944 angående
internationell civil luftfart, den s. k. Chicagokonventionen, vilken
konvention ratificerats av Sverige år 1945, rekommenderas medlemsstaterna,
bland annat, att medgiva tullfrihet för viss markutrustning, som införts
till en medlemsstat av en annan medlemsstats lufttrafikföretag, viss instruktionsmateriel
och vissa träningsapparater för markpersonal och flygande
personal.

Sverige har visserligen icke genom sin anslutning till Chicagokonventionen
förpliktat sig att iakttaga dessa rekommendationer. Att så sker finner
jag emellertid önskvärt med hänsyn till den internationella lufttrafikens
växande betydelse för vårt land.

Enligt gällande svenska bestämmelser åtnjutes icke tullfrihet för här avsedd
markutrustning. Detsamma är förhållandet beträffande instruktionsmateriel
och träningsapparater, bortsett möjligen från vissa till ifrågavarande
materielgrupp hänförliga tryckalster.

Rekommendationen har i och för sig begränsad innebörd. Dess genomförande
för Sveriges vidkommande skulle endast innebära att man tillgodosåg
lufttrafikföretag, etablerat i främmande land som är anslutet till konventionen,
och rekommendationen omfattar endast materiel som användes i
samband med internationell lufttrafik. I Danmark har emellertid den 26
mars 1956 genomförts generell tullfrihet för i flyghamnar i samband med
trafikflygning använd typisk luftfartsutrustning, häri inbegripen flygträningsutrustning
och annan undervisningsmateriel, och i Norge har stortinget
den 19 juni 1956 bemyndigat det norska finans- och tulldepartementet att i
princip medgiva tullfrihet för bl. a. markutrustning. Tullfriheten har således
i dessa länder icke gjorts beroende av att materielen införes av i främmande
land etablerat lufttrafikföretag och ej heller av att materielen kommer
till användning uteslutande i samband med internationell lufttrafik.

Med hänsyn till det nordiska samarbetet på lufttrafikens område finner
jag — i likhet med remissinstanserna — påkallat att motsvarande bestämmelser
införes i vårt land.

De skäl för en retroaktiv tillämpning av bestämmelserna, som SAS framlagt,
anser jag också bärande. Jag föreslår i enlighet härmed, att de nya
bestämmelserna skall äga tillämpning från och med den 26 mars 1956.

En särskild fråga, som anmäler sig i detta sammanhang, är huruvida
tullfriheten, såvitt avser lufttrafikföretag som är etablerat i främmande
land, bör göras beroende av reciprocitet. Enligt min mening bör möjlighet
finnas att i förekommande fall taga hänsyn till om det främmande landet
medger Sverige motsvarande förmån.

De nya bestämmelserna synes lämpligen böra intagas i tulltaxeförordningens
5 § i), varvid de nu gällande bestämmelserna i 5 § h) och i) bör sammanslås
till ett moment, benämnt 5 g h). Ytterligare påkallas tillägg i kungörelsen
med tillämpningsföreskrifter till lulltaxeförordningen för att närmare
angiva vilka kategorier av materiel, som skall omfattas av tullfriheten,
samt de villkor, som skall gälla för dess åtnjutande. Därvid torde, såsom ge -

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

neraltullstyrelsen framhållit, en uppräkning böra ske, huvudsakligen i anslutning
till punkterna 4.11 och 4.12 i bilagan 9 till Chicagokonventionen,
varvid emellertid, på sätt generaltullstyrelsen förordat, bör tillses att likformighet
så långt möjligt erhålles mellan de svenska, danska och norska
bestämmelserna.

IV. Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer föredragande departementschefen
att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå 1957 års riksdag
att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till

1) förordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom.
tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316); samt

2) förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den
4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution;

dels ock godkänna Sveriges anslutning till den inom Tullsamarbetsrådet
i Bryssel den 1 mars 1956 antagna tullkonventionen
rörande passersedlar för varuprover.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Lennart Skoglund

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1957

Översättning

Bihang

Tullkonvention

rörande passerscdlar (E. C. S. camets) för varuprover

De regeringax-, som undertecknat föreliggande konvention,
vilka önska underlätta den tillfälliga införseln av varuprover, och
vilka tagit i beaktande syftet med den internationella konventionen för
underlättande av import av varuprover och reklammaterial, uppgjord i Genéve
den 7 november 1952 och öppnad för undertecknande den 1 februari
1953,

hava beslutat följande.

Artikel I

I föreliggande konvention gälla följande definitioner:

a) Uttrycket »prover» avser artiklar, som representera ett visst slag av
varor, som redan produceras, eller äro exempel på varor, vilkas tillverkning
planeras, under förutsättning att de:

1) ägas av i utlandet bosatt person och importeras enbart i syfte att
visas eller demonstreras i importlandet i och för införskaffande av order
på varor, som skola levereras från utlandet; och

2.) icke försäljas eller komma till normal användning utom i demonstrationssyfte
eller på något sätt användas för uthyrning eller betalning
under tiden de befinna sig i importlandet; och

3) avses återutföras i vederbörlig ordning; och

4) kunna identifieras vid återutförseln; det innefattar dock icke artiklar
av samma slag, vilka införas av samma person eller sändas till en enda
varumottagare i sådana kvantiteter, att de sammantagna icke längre utgöra
prover enligt vedertaget kommersiellt språkbruk.

b) Uttrycket »importavgifter» avser tullar och alla andra avgifter och
skatter, som erläggas vid eller i samband med import, och skall inbegripa
alla interna skatter och acciser, som åvila importerade varor; det skall dock
icke omfatta avgifter och omkostnader, som begränsas till de ungefärliga
kostnaderna för lämnade tjänster, och som icke utgöra något indirekt skydd
för inhemska produkter eller en beskattning av importen i fiskalt syfte.

c) Uttrycket »E. C. S. carnet» (Echantillons commerciaux — Commercial
Samples) avser den handling, som under denna beteckning utformats av
rådet och tryckts såsom bilaga till föreliggande konvention. Denna handling
skall tryckas på franska, engelska och på det officiella språket eller ett
av de officiella språken i det land, där den utfärdas.

d) Uttrycket »godkänd sammanslutning» avser en sammanslutning, som
av någon fördragsslutande parts tullmyndighet godkänts att utfärda passersedlar
(E. C. S. carnets) för varuprover eller att ställa garanti för erläggandet
av de införseltullar och övriga avgifter, som åsyftas i artikel II i
föreliggande konvention.

e) Uttrycket »utfärdande sammanslutning» avser en godkänd sammanslutning,
som utfärdar passerscdlar (E. C. S. carnets) för varuprover i det
land, varifrån proven första gången utsändas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957

f) Uttrycket »garanterande sammanslutning» avser en godkänd sammanslutning
i införsellandet, som ställer garanti för erläggandet av de införseltullar
och övriga avgifter, som åsyftas i artikel II i föreliggande konvention.

g) Uttrycket »rådskonventionen» avser den konvention angående upprättandet
av ett råd för samarbete på tullområdet, som avslutats i Bryssel den
lemtonde december 1950.

h) Uttrycket »rådet» avser det under g) åsyftade rådet för samarbete på
tullområdet.

Artikel 11

1. Varje garanterande sammanslutning skall garantera att till tullmyndighet
i det område där den är upprättad erlägga summan av de införseltullar
och övriga avgifter, som åsyftas i moment 4 av denna artikel och som kunna
komma att krävas för prover införda i detta land mot passersedel (E. C. S.
carnet) för varuprover, som utfärdats av motsvarande utfärdande sammanslutning.
Den garanterande sammanslutningens ansvarighet skall icke med
mer än tio procent överstiga summan av införselavgifterna.

2. Passersedel (E. C. S. carnet) för varuprover skall utfärdas av utfärdande
sammanslutning. Sådan passersedel skall endast utfärdas för personer,
fysiska eller juridiska, som äro bosatta i det land där passersedeln utfärdas,
som kunna bevisa att de äro fabriksidkare eller köpmän eller representanter
eller anställda ombud för fabriksidkare eller köpmän.

3. Oaktat bestämmelserna i moment 2 av denna artikel må utfärdande
sammanslutning utfärda passersedel (E. C. S. carnet) för varuprover för personer,
som icke äro bosatta i det land, där passersedeln utfärdas, om tullmyndighet
i införsellandet samtycker till att godkänna sådan passersedel.

4. Varje fördragsslutande part skall för prover för vilka temporär tullfrihet
medgives och vilka införas till dess område av i annan fördragsslutande
parts område bosatt fysisk person, såsom vederbörlig säkerhet för
införseltullar och övriga avgifter (andra än de avgifter och omkostnader,
som omnämnas i moment b) av artikel I i denna konvention), som kunna
uppkomma till följd av den tillfälliga tullfria införseln av sådana prover,
godkänna passersedel (E. C. S. carnet), gällande i dess område och utfärdad
och nyttjad i enlighet med i denna konvention fastställda villkor.

5. Oavsett föreskrifterna i moment 4 i denna artikel må fördragsslutande
part godkänna passersedel (E. C. S. carnet) på de villkor, den behagar
fastställa, för obeledsagade prover eller för prover, som införas av en på
dess område bosatt fysisk person.

Artikel III

Passersedel (E. C. S. carnet) för varuprover eller del av sådan, som sänts
till en godkänd sammanslutning, som åtagit sig att utfärda dylika handlingar,
från motsvarande utländska sammanslutning, internationell organisation
eller tullmyndighet i fördragsslutande stat och som är avsedd att utfärdas
i det land, till vilket handlingen införes, är undantagen från införseltullar
och införselförbud eller införselbegränsningar. Motsvarande lättnader
skola medgivas vid utförseln.

Artikel IV

Den utfärdande sammanslutningen skall i tillämpligt fall å omslag och
införselkuponger angiva i vilka länder handlingen icke gäller.

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957
Artikel V

Utfärdande sammanslutning skall utfärda passersedel (E. C. S. carnet) för
varuprover med en giltighetstid, som icke må överstiga ett år, räknat från
dagen för dess utfärdande.

Artikel VI

Sedan eu passersedel (E. C. S. carnet) för varuprover har utfärdats av eu
utfärdande sammanslutning, må icke någon ytterligare varupost läggas till
den förteckning över varuprover, som införts på omslagets andra sida.

Artikel VII

1. Prover, som införts mot passersedel (E. C. S. carnet) för varuprover,
skola i oförändrat skick återutföras inom tiden för handlingens giltighetstid
och inom av tullmyndighet i införsellandet fastställd tid, vilken tid icke
i något fall skall överstiga tiden för handlingens giltighetstid.

2. Prover, som äro upptagna i passersedel (E. C. S. carnet) för varuprover,
vilka utföras eller införas i en sändning, skola också återinföras eller
återutföras i en sändning såvida icke berörda länders tullmyndigheter annorledes
besluta.

3. Såsom bevis om att återutförsel ägt rum gäller den påteckning om utförsel,
som verkställes i passersedel (E. C. S. carnet) för varuprover av tullmyndighet
i det land, till vilket proverna tillfälligt införts.

Artikel VIII

1. I fall då fördragsslulande parts tullmyndighet uppgiver kravet på
återutförseln av vissa prover, som införts mot passersedel (E. C. S. carnet),
skall den garanterande sammanslutningen fritagas från sina skyldigheter
blott när tullmyndighet i det tillfälligt besökta landet i handlingen bestyrkt
att förhållandet med de icke återutförda proven reglerats.

2. När tillfälligt införda prover icke kunna återutföras på grund av beslag,
kvarstad eller liknande åtgärd av annan art än den, som ägt rum på
hemställan av enskild part, skall skyldigheten att återutföra proven inom
den tid, varom föreskrivits i artikel VII i föreliggande konvention, uppskjutas
så länge nämnda åtgärd varar.

3. Tullmyndighet skall såvitt möjligt underrätta den garanterande sammanslutningen
om beslag, kvarstad eller liknande åtgärd, som av tullmyndigheten
eller på dess föranstaltande vidtagits beträffande varuprover, som
under garanti av nämnda sammanslutning införts mot passersedel (E. C. S.
carnet) samt lämna meddelande om de åtgärder, den ämnar vidtaga.

Artikel IX

När fördragsslutande parts tullmyndighet utan förbehåll bestyrkt återutförseln
av prover, upptagna i en passersedel (E. C. S. carnet), kan den ej
längre från den garanterande sammanslutningen kräva erläggande av i artikel
II i föreliggande konvention åsyftade belopp beträffande dessa prover.
Krav kan dock alltjämt ställas mot den garanterande sammanslutningen
om det senare upptäckes att beviset om återutförseln åtkommits på ett lagstridigt
eller bedrägligt sätt eller att föreskrifterna rörande den tillfälliga
införseln ej iakttagits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

Artikel X

Påteckning å passersedel (E. C. S. carnet), som användes enligt bestämmelserna
i denna konvention, skall under normal tjänstgöringstid verkställas
utan särskild ersättning till tullverket.

Artikel XI

1. Om en passersedel (E. C. S. carnet) för varuprover icke i vederbörlig
ordning avstämplats, må tullmyndigheterna i införsellandet, även om handlingens
giltighetstid utgått, såsom bevis att proven återutförts, såvida de
icke inneha avgörande bevis om motsatsen, godtaga:

a) anteckningar gjorda i passersedeln av annan fördragsslutande parts
tullmyndighet vid återinförseln i utreselandet, förutsatt att anteckningarna
hänföra sig till en återinförsel, som kan visas ha ägt rum senare än den
återutförsel, som den är avsedd att styrka;

b) ett intyg av annan fördragsslutande parts tullmyndighet, som grundar
sig på uppgifter i en kupong, som avskilts från passersedeln vid införsel
i denna fördragsslutande parts område, förutsatt att anteckningarna
hänföra sig till en införsel, som kan visas ha ägt rum senare än den
återutförsel, som den är avsedd att styrka.

2. Tullmyndigheterna i införsellandet äga jämväl godtaga annan handling,
som utvisar att proven befinna sig utanför detta land.

3. Därest en passersedel (E. C. S. carnet) förstörts, förkommit eller stulits,
medan däri avsedda prover befinna sig i fördragsslutande parts område,
skola denna parts tullmyndigheter på begäran av den utfärdande
sammanslutningen, på de villkor tullmyndigheterna äga föreskriva, godkänna
en ersättningshandling, vars giltighetstid utlöper samtidigt med
den passersedel, som handlingen ersätter.

Artikel XII

I de fall, som avses i artikel XI av föreliggande konvention, äger tullmyndighet
rätt att påföra en regleringsavgift.

Artikel XIII

Tullmyndighet skall icke under några förhållanden av garanterande sammanslutning
kräva erläggande av införseltullar och övriga avgifter, som
åsyftas i artikel II av föreliggande konvention, när krav icke rests mot den
garanterande sammanslutningen inom ett år från den dag, då passersedelns
giltighetstid utgick.

Artikel XIV

1. Garanterande sammanslutning har att inom sex månader från den
dag, då meddelande om utebliven avstämpling av passersedel (E. C. S. carnet)
för varuprover ingått, förete bevis om att återutförsel av proven ägt
rum i enlighet med bestämmelserna i denna konvention.

2. Om sådant bevis icke företes inom fastställd tid, skall den garanterande
sammanslutningen utan uppskov nedsätta eller provisoriskt erlägga
summan av de införseltullar och övriga avgifter, som åsyftas i artikel II
av föreliggande konvention. Sådan nedsättning eller betalning skall anses såsom
slutgiltig efter utgången av tre månader från dagen för nedsättningen
eller den provisoriska betalningen. Under nämnda tid må den garanterande
sammanslutningen fortfarande åtnjuta de lättnader, som föreskrivas i
föregående moment, med möjlighet för densamma att återfå nedsatt eller
erlagt belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

3. I länder, vilkas lagstiftning icke medgiver nedsättning eller provisoriskt
erläggande av införseltullar och införselavgifter, skall betalning, som
erlagts i enlighet med bestämmelserna i föregående moment, anses såsom
slutgiltig, dock att erlagt belopp må kunna återbetalas, när bevis om att
återutförsel av proven ägt rum i enlighet med bestämmelserna i denna
konvention företetts för tullmyndigheten.

Artikel XV

Denna konvention utgör ej hinder för fördragsslutande parter, som bilda
en tull- eller ekonomisk union, att utfärda särskilda regler att tillämpas
å personer, bosatta i de stater, vilka ingå i unionen.

Artikel XVI

I händelse av bedrägligt förfarande, brott mot eller missbruk av bestämmelserna
äga de fördragsslutande parterna, oaktat bestämmelserna i denna
konvention, vidtaga rättsliga åtgärder mot de personer, som nyttja passersedlar
(E. C. S. carnets), för utfående av belöpande införseltull och annan
avgift samt för deras ådömande av de straff till vilka de må vara förfallna.
I dylikt fall skall sammanslutning biträda tullmyndighet.

Artikel XVII

Bestämmelserna i föreliggande konvention skola också gälla positiva kinematografiska
reklamfilmer med en bredd icke överstigande 16 mm, som
enligt tullmyndigheternas uppfattning nöjaktigt visats bestå huvudsakligen
av bilder (med eller utan ljudspår) utvisande beskaffenheten av eller arbetssättet
hos varor, vilkas egenskaper icke kunna tillräckligt demonstreras
av prover eller kataloger, förutsatt att filmerna:

a) avse varor, som erbjudas för försäljning eller förhyrning av en person
med hemvist inom annan avtalsslutande parts territorium;

b) äro av natur att lämpa sig för förevisning inför tillämnade kunder
men icke för allmän förevisning inför publik; och

c) införas i förpackning, som icke innehåller mer än en kopia av varje
film, och som icke utgör del av en större försändelse av filmer.

Artikel XVIII

1. Varje tvist mellan fördragsslutande parter beträffande tolkningen och
tillämpningen av denna konvention skall såvitt möjligt biläggas genom förhandlingar
mellan parterna.

2. Varje tvist, som icke bilägges genom förhandlingar, skall av de tvistande
parterna liänskjutas till rådets permanenta tekniska kommitté, som
skall taga tvisten under övervägande och framlägga förslag för dess biläggande.

3. Om den permanenta tekniska kommittén icke förmår bilägga tvisten,
skall den hänskjuta tvistefrågan till rådet, som skall framlägga förslag i
enlighet med artikel III e) i rådskonventionen.

4. De tvistande parterna kunna på förhand överenskomma om att godtaga
kommitténs eller rådets förslag.

Artikel XIX

Denna konvention skall vara öppen för undertecknande under tiden till
och med den 30 september 1956 av de regeringar, som äro fördragsslutande
parter i rådskonventionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1957

Artikel XX

Denna konvention skall vara underkastad ratificering. Ratifikationsinstrumenten
skola deponeras hos belgiska utrikesministeriet, som skall underrätta
alla regeringar, som undertecknat eller anslutit sig till konventionen,
samt rådets generalsekreterare om varje sådan deposition.

Artikel XXI

1. Tre månader efter den dag, då belgiska utrikesministeriet mottagit ratifikationsinstrument
av tre regeringar, skall denna konvention träda i
kraft för dessa regeringar.

2. För varje undertecknare, som ratificerar efter denna tidpunkt, skall
konventionen träda i kraft tre månader efter dagen för depositionen av
ratifikationsinstrumentet hos belgiska utrikesministeriet.

Artikel XXII

1. Regering, som icke undertecknat denna konvention men som är fördragsslutande
part i rådskonventionen, kan ansluta sig till föreliggande konvention
från och med den 1 oktober 1956.

2. Anslutningsinstrumenten skola deponeras hos belgiska utrikesministeriet,
som skall underrätta alla regeringar, som undertecknat eller anslutit
sig till konventionen, samt rådets generalsekreterare om varje sådan deposition.

3. Denna konvention skall för varje regering, som ansluter sig till konventionen,
träda i kraft tre månader efter dagen för depositionen av anslutningsinstrumenten,
dock icke förrän konventionen enligt artikel XXI 1. trätt
i kraft.

Artikel XXIII

1. Denna konvention är icke tidsbegränsad, men varje fördragsslutande
part må vid vilken tidpunkt som helst efter tolv månader från dess ikraftträdande
i enlighet med bestämmelserna i artikel XXI 1. frånträda densamma.
Frånträdandet skall gå i verkställighet tre månader efter den dag, då
belgiska utrikesministeriet erhållit notifikation om frånträdandet. Det belgiska
utrikesministeriet skall underrätta alla regeringar, som undertecknat
eller anslutit sig till konventionen, samt rådets generalsekreterare om frånträdandet.

2. Passersedel (E. C. S. carnet), som utfärdats före den dag, då frånträdandet
går i verkställighet, skall förbliva gällande och av garanterande sammanslutning
ställd garanti skall förbliva giltig.

Artikel XXIV

1. Varje regering må vid tiden för ratifikationen eller anslutningen, eller
vid senare tidpunkt genom notifikation till belgiska utrikesministeriet förklara,
att denna konvention skall utsträckas att gälla beträffande territorier,
för vilkas internationella förbindelser regeringen är ansvarig, och
konventionen skall bliva gällande för sagda territorier tre månader efter
den dag, då belgiska utrikesministeriet erhållit notifikation därom, men
icke innan konventionen trätt i kraft för regeringen i fråga.

2. Varje regering, som genom deklaration enligt moment 1 utsträckt denna
konvention att gälla beträffande territorium, för vars internationella
förbindelser den är ansvarig, kan genom notifikation till belgiska utrikesministeriet
frånträda konventionen med avseende å detta territorium i enlighet
med bestämmelserna i artikel XXIII i denna konvention.

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1957 29

3. Belgiska utrikesministeriet skall underrätta alla regeringar, som undertecknat
eller anslutit sig till denna konvention, samt rådets generalsekreterare
om varje notifikation, som det mottagit enligt denna artikel.

Artikel XXV

1. Rådet må för de fördragsslutande parterna föreslå ändringar i denna
konvention.

2. Texten till varje ändringsförslag, som föreslås av rådet, skall av belgiska
utrikesministeriet delgivas samtliga fördragsslutande parter.

3. Varje ändringsförslag, som delgivits i enlighet med bestämmelserna i
föregående moment, skall anses såsom godkänt såvida icke någon fördragsslutande
part framställt erinran mot sådan ändring inom sex månader från
dagen då belgiska utrikesministeriet överlämnade ändringsförslaget.

4. Belgiska utrikesministeriet skall snarast möjligt underrätta samtliga
fördragsslutande parters regeringar därest erinran framställts mot ändringsförslag
och har erinran icke framställts, skall ändringsförslaget träda i
kraft i förhållande till alla fördragsslutande parter tre månader efter utgången
av de sex månader, varom talas i moment 3 ovan.

5. Belgiska utrikesministeriet skall underrätta de fördragsslutande parternas
regeringar om godkända ändringsförslag och ändringsförslag, som
anses ha godkänts.

6. Varje regering, som ratificerar eller ansluter sig till denna konvention,
skall anses ha godkänt varje ändringsförslag, som har trätt i kraft dagen
för depositionen av ratifikations- eller anslutningsinstrumentet.

7. Oavsett föreskrifterna i denna artikel skall rådet fastställa regler för
ändringar av passersedeln (E. C. S. carnet).

Artikel XXVI

Reservationer mot denna konvention skola icke tillåtas.

Till bekräftelse härav ha undertecknade, som därtill bemyndigats av sina
respektive regeringar, undertecknat föreliggande konvention.

Som skedde i Bryssel den 1 mars 1956 på engelska och franska språken,
vilka båda texter skola äga lika vitsord, i ett original, som skall arkiveras
hos belgiska regeringen, vilken skall överlämna behörigen styrkta kopior
av detsamma till alla regeringar, som underteckna eller ansluta sig till
konventionen.

Signalurprotokoll

Vid undertecknandet av tullkonventionen rörande passersedlar (E. C. S.
carnets) för varuprover av denna dag avgiva undertecknade, som därtill
bemyndigats av sina respektive regeringar, följande förklaringar:

1. I konventionen ingående bestämmelser skola anses åsyfta minimilättnader.
Denna konvention utesluter icke tillämpning av de större lättnader,
som vissa fördragsslutande parter medgiva eller komma att medgiva på
grund av unilaterala föreskrifter eller i kraft av bilaterala och multilaterala
överenskommelser.

2. De fördragsslutande parterna åtaga sig att anse passersedel (E. C. S.
carnet) för varuprover såsom en ny lättnad och icke såsom en förpliktelse
som åligger person, som tillfälligt inför varuprover.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1957

3. De fördragsslutande parterna vitsorda, att ett genomförande på ett
tillfredsställande sätt av denna konventions bestämmelser förutsätter, att
vissa lättnader beredas godkända sammanslutningar för överföring av valuta: a)

för erläggande av belopp, som krävas av fördragsslutande parts tullmyndighet; b)

vid återbetalning av införseltullar enligt bestämmelserna i artikel
XIV i denna konvention;

c) för erläggande av betalning för blanketter till passersedel (E. C. S. carnet)
för varuprover, som sänts till godkända sammanslutningar av deras
förbund eller motsvarande sammanslutningar.

Till bekiäftelse härav ha undertecknade undertecknat detta protokoll,
som skall utgöra en integrerande del av konventionen.

Som skedde i Bryssel den 1 mars 1956 etc.

561952. Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag