Kungl. Maj.ts proposition nr 291.
1
Nr 291.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående underlättande
av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra
krigsoffer; given Stockholms slott den 24 maj 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
24 maj 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för försvars-,
kommunikations- och handelsdepartementen:
Det nu rådande krigstillståndet har icke blott för de krigförande utan
även för de neutrala länderna aktualiserat frågan om behandlingen av försändelser
till krigsfångar och vissa andra kategorier av krigsoffer. Genom
biträdande av konventionen i Haag den 18 oktober 1907 angående
lagar och bruk i lantkrig (S. F. S. 1910: 153) samt konventionen i Genéve
den 27 juli 1929 angående krigsfångars behandling (S. ö. 1931: 28) har
Sverige iklätt sig vissa förpliktelser på ifrågavarande område. Enligt dessa
överenskommelser gäller bland annat, att krigsfångar skola äga rätt att
mottaga till dem adresserade postpaket, innehållande livsmedel och andra
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sand. Nr 291. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
för deras underhåll eller beklädnad avsedda varor, ävensom att för fångarna
avsedda gåvor eller understöd in natura skola vara befriade från samtliga
införsel- och andra avgifter.
I anslutning till Haagkonventionen ha för Sveriges vidkommande redan
meddelats vissa bestämmelser om frihet från tull och andra avgifter för
försändelser till krigsfångar. Med bifall till en av Kungl. Maj:t avlåten proposition
i ämnet, nr 181, bemyndigade 1916 års riksdag Kungl. Maj:t att
beträffande gåvor och understöd in natura, avsedda för krigsfångar, meddela
befrielse från alla tull- och andra avgifter, som utginge enligt av riksdagen
prövade grunder, eller, därest dylika avgifter för sådant gods redan
erlagts, restituera desamma. I brev till generaltullstyrelsen den 31 december
1918 föreskrev Kungl. Maj:t sedermera, bland annat, att till riket inkomna
eller inkommande varor, beträffande vilka av åtföljande handlingar
eller eljest tydligt framginge, att de redan vid införseltillfället varit eller
vore avsedda såsom gåvor eller understöd åt här i riket internerade krigsfångar,
finge tills vidare från tullverket utlämnas utan erläggande av å varorna
eljest belöpande tull- och andra i allmänna författningar föreskrivna
avgifter, under förutsättning dock, i den mån varorna vore av det slag, att
de icke finge till riket införas av andra än vissa personer eller samfälligheter,
att varorna vore adresserade till eller överlätes på, beträffande tobaksvaror
aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet men eljest envar till dylik införsel
sålunda behörig.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 2 mars 1940 dagtecknad skrift har överstyrelsen
för Svenska röda korset, såvitt nu är i fråga, hemställt om vidtagande
av åtgärder i syfte att jämväl andra kategorier av krigsoffer än de,
som avses i förutnämnda konventioner, måtte få åtnjuta här ifrågavarande
förmåner. Efter erinran om bestämmelserna i nyssnämnda brev till generaltullstyrelsen
anföres i skriften i huvudsak följande:
De anförda bestämmelserna avsåge endast krigsfångar och internerade
militärer. Samma skäl, som föranlett beviljandet av ifrågavarande förmåner
med avseende å dessa kategorier, syntes emellertid i stort sett gälla även
beträffande vissa andra av kriget drabbade personer, nämligen sårade och
sjuka på militärsjukhus, internerade civilpersoner, civila personer, som utan
att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar i den personliga
friheten, samt civila flyktingar. Någon internationell överenskommelse
angående behandlingen av dessa kategorier av krigsoffer funnes visserligen
icke för närvarande, men frågan hade diskuterats bland annat vid
röda korsets femtonde internationella konferens i Tokio år 1934, vilken
framlagt vissa förslag i ämnet. Man torde ock kunna förvänta, att en från
Internationella röda kors-kommitténs sida igångsatt aktion komme att leda
till att förut angivna förmåner i vissa främmande länder utsträcktes till att
omfatta även nu nämnda kategorier av krigsoffer. Jämväl för vårt lands
vidkommande syntes åtgärder i sådant syfte böra vidtagas. Därvid syntes
man dock vara nödsakad att göra en viss skillnad mellan å ena sidan flyktingar
och icke internerade civilpersoner samt å andra sidan övriga kategorier.
Beträffande de sistnämnda kunde man liksom i fråga om krigsfångar
och internerade militärer förutsätta ett mera allmänt förekommande
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
3
hjälpbehov, och syntes man därför med hänsyn jämväl till förefintliga kontrollmöjligheter
utan risk för missbruk kunna medgiva tullfrihet även för
försändelser till och från enskilda personer. I fråga om icke internerade
civilpersoner och civila flyktingar, vilka kategorier icke kunde på samma
sätt som de övriga bestämt avgränsas, syntes däremot hjälpbehovet vara
mera varierande. Då möjligheterna till kontroll i detta hänseende som regel
torde vara synnerligen ringa, syntes man med avseende å dessa kategorier
icke kunna ifrågasätta sådana förmåner för försändelser till eller från enskilda
personer utan endast för kollektiva hjälpsändningar.
I samband med frågan om tullfrihet borde uppmärksamhet ägnas jämväl
åt tillämpningen av de restriktioner med avseende å införseln, som åtskilliga
varor vore underkastade. Att beträffande försändelser till enskilda personer
i full utsträckning upprätthålla dessa restriktioner skulle, därest trafiken
bleve av större omfattning, uppenbarligen medföra stora praktiska
olägenheter och syntes knappast nödvändigt med hänsyn till de små kvantiteter,
varom här i varje särskilt fall kunde bliva fråga. I många fall hade
undantagsbestämmelser stadgats för varor, som medfördes av resande för
eget behov, och överstyrelsen ifrågasatte, huruvida icke samma förmåner
i regel skulle kunna medgivas även beträffande försändelser av nu ifrågavarande
slag. De enda varuslag, beträffande vilka en sådan anordning skulle
kunna ingiva vissa betänkligheter, syntes vara rusdrycker och tobaksvaror
samt apoteksvaror, särskilt sådana, som innehölle giftiga ämnen eller
narcotica. I fråga om rusdrycker skulle emellertid importen varje gång begränsas
till den ringa kvantitet, som finge medföras av resande, och även
beträffande tobaksvaror syntes en lämplig maximikvantitet kunna fastställas.
överstyrelsen föreställde sig, att det även vad anginge apoteksvaror
skulle visa sig möjligt att ernå en lämplig lösning av frågan.
överstyrelsen hade givetvis intet att erinra mot att samma förmåner, som
här ifrågasatts för röda korsets hjälpsändningar, beviljades även för dylika
sändningar, som handhades av annan, med röda korset jämförlig organisation.
I ärendet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av kommerskollegium och
generaltullstyrelsen gemensamt den 29 mars 1940 samt av medicinalstyrelsen
den 19, kontrollstyrelsen den 29 och styrelsen för aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet den 25 april 1940.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen förklara sig ur de synpunkter,
ämbetsverken ha att företräda, icke ha något att erinra mot bifall till
framställningen. Ämbetsverken anföra bland annat:
Det måste otvivelaktigt anses vara ett allmänt humanitärt intresse att i
möjligaste mån underlätta ett bispringande av krigets offer, och någon berättigad
erinran mot den ifrågasatta utvidgningen av förmånen torde icke kunna
göras vare sig ur statsfinansiell eller näringspolitisk synpunkt. I
detta sammanhang kan även erinras därom, att genom proposition till
innevarande års riksdag förslag framlagts om tullfrihet för beklädnads-,
sjukvårds- och sjuktransportmateriel, som inkommer till röda korset såsom
gåva. Ej heller torde det möta någon större svårighet att upprätthålla den
kontroll över trafiken, som kan erfordras till förhindrande av missbruk.
Då fråga är om kollektiva hjälpsändningar torde, då så befinnes erforderligt,
försäkran rörande försändelsens karaktär kunna avgivas av vederbörande
organisation, medan i fråga om försändelser till enskilda personer de
nuvarande bestämmelsernas formulering synes lämna tillräcklig garanti mot
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
missbruk. Lämpligt torde dock vara, att bestämmelserna i sistnämnda fall
kompletteras med en föreskrift, att avgiftsfriheten må åtnjutas endast för
så vitt varorna icke överstiga mottagarens personliga behov. En sådan inskränkning
skulle väsentligt öka möjligheterna att förhindra ett illojalt utnyttjande
av förmånen och torde icke stå i strid mot de i gällande internationella
överenskommelser meddelade bestämmelserna angående krigsfångars
behandling.
överstyrelsen har vidare berört frågan om tillämpning å nu ifrågavarande
försändelser av de restriktiva bestämmelser med avseende å införseln,
som åtskilliga varor äro underkastade. De för krigsfångar och internerade
militärer nu gällande bestämmelserna medgiva inga lättnader i dessa restriktioner
utan föreskriva tvärtom beträffande varor, som icke få till riket införas
av andra än vissa personer eller samfälligheter, att de få från tullverket
utlämnas endast under förutsättning att de äro adresserade till eller
överlåtas på, beträffande tobaksvaror aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
men eljest envar till dylik införsel sålunda behörig. Överstyrelsen framhåller
emellertid, att det beträffande försändelser till enskilda personer skulle
medföra avsevärda olägenheter att i full utsträckning upprätthålla dessa
restriktioner. Då detta med hänsyn till de ringa kvantiteter, varom här i
varje särskilt fall kan bliva fråga, enligt överstyrelsens uppfattning ej heller
kan anses vara nödvändigt, har överstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke de
undantagsbestämmelser, som i åtskilliga fall stadgats för varor, vilka medföras
av resande för eget behov, skulle kunna tillämpas även å försändelser
av nu ifrågavarande slag.
Den av överstyrelsen föreslagna anordningen skulle otvivelaktigt utgöra
ett för mottagaren värdefullt komplement till tullfriheten, och några betänkligheter
mot anordningens genomförande torde icke heller böra möta.
Det må erinras, att i fråga om åtskilliga av de varuslag, som i detta sammanhang
komma i betraktande, undantag från eljest gällande importrestriktioner
stadgats beträffande varor, som medföras av resande för eget behov.
Detta har skett antingen genom direkt föreskrift härom eller genom att från
restriktionerna undantagits varor, för vilka tullfrihet åtnjutes enligt 5 §
tulltaxeförordningen, vilket författningsrum avser bland annat förnödenheter,
tillhöriga resande, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga
behovet under resan.
Medicinalstyrelsen har anfört följande:
Vid övervägande av föreliggande fråga har medicinalstyrelsen funnit starka
betänkligheter möta mot en uppluckring av de, särskilt i giftstadgan den
7 december 1906 och apoteksvarustadgan den 14 november 1913 samt deras
följdförfattningar meddelade föreskrifterna angående införsel av apoteksvaror
och gifter till riket. Sådana betänkligheter göra sig i ännu högre grad
gällande i fråga om de särskilda bestämmelser, som gälla beträffande den
såsom narkotiska ämnen och beredningar betecknade gruppen av giftiga
läkemedel. I vad avser denna har vårt land biträtt de internationella konventionerna
angående opium och vissa andra ämnen och beredningar. Att
bryta den ordning, som tillskapats genom gällande bestämmelser och biträdda
mellanfolkliga överenskommelser, skulle enligt styrelsens mening kunna
medföra allvarliga vådor för de ur folkhälsans synpunkt mycket viktiga intressen,
som medicinalstyrelsen har att bevaka, och detta utan att, såsom nedan
utvecklas, några ur samma synpunkt väsentliga resultat därmed skulle
vinnas. Av de i överstyrelsens för Svenska röda korset framställning upptagna
grupperna av krigsoffer få krigsfångar, internerade militärer, sårade
5
Kungi. Maj:ts proposition nr 291.
och sjuka å militärsjukhus samt internerade civilpersoner sitt läkemedelsbehov
tillgodosett genom de myndigheters och institutioners försorg som
hava vård och tillsyn över dem. En eftergift från gällande bestämmelser i
det hänseende, varom här är fråga, skulle således få betydelse blott för
civila personer, som utan att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar
i den personliga friheten, samt civila flyktingar. Man torde
kunna ifrågasätta lämpligheten av att för de sistnämndas del meddela befrielse
från gällande föreskrifter om införsel av apoteksvaror och gifter, da
överstyrelsen själv framhållit svårigheten av att vid införseln utöva någon
kontroll över att förmånen endast kommer verkligt hjälpbehövande till godo.
Att få till stånd en effektiv kontroll till förhindrande av ett illojalt utnyttjande
av förmånen bleve enligt styrelsens mening mycket svårt. Ej heller
torde några särskilda svårigheter möta för de sistnämnda grupperna att fa
sitt läkemedelsbehov tillgodosett efter samma regler som måste följas av
svenska medborgare.
I anslutning till det anförda hemställer medicinalstyrelsen, att någon rubbning
icke måtte göras i de föreskrifter, som gälla beträffande införsel till
riket av apoteksvaror och gifter, främst da sadana som äro hänförliga till
narkotiska ämnen och beredningar.
Kontrollstyrelsen framhåller inledningsvis, att de alkoholhaltiga varor,
för vilka särskilda importrestriktioner äro föreskrivna och beträffande vilka
kontrollstyrelsen funnit sig böra i detta sammanhang avgiva yttrande, utgöras
av rusdrycker (spritdrycker och vin), alkoholhaltiga preparat, vissa
slag av alkoholhaltiga närings- och njutningsmedel, skattefri sprit samt
maltdrycker av tredje klassen (exportöl). De alkoholhaltiga läkemedlen har
kontrollstyrelsen däremot lämnat åsido såsom fallande utanför styrelsens
förvaltningsområde.
Beträffande de importrestriktioner, som åvila ifrågavarande varor, lämnar
kontrollstyrelsen följande översikt:
I fråga om spritdrycker och vin: Import får med vissa i detta sammanhang
betydelselösa undantag ske endast genom partihandelsbolaget med
rusdrycker (aktiebolaget Vin- & spritcentralen) samt, efter tillstånd av kontrollstyrelsen,
av systembolag (1937 års rusdrycksförsäljningsförordnmg, 2
kap. 10 § 1 mom.), varjämte resande får för eget behov medföra högst !»
liter spritdrycker och högst 1 liter vin (kungörelsen den 18 december ^1918,
nr 989, angående resandes rätt till införsel av rusdrycker ävensom angående
införsel av alkoholhaltiga varor för särskilda ändamål).
I fråga om alkoholhaltiga preparat, innehållande mer än 2/i volymprocent
alkohol, samt närings- eller njutningsmedel, som efter frånskiljande av däri
ingående fasta beståndsdelar innehålla mera än 27« volymprocent alkohol
och som enligt gällande bestämmelser icke äro att anse såsom rusdrycker,
pilsnerdricka, exportöl eller apoteksvara: Importtillstånd kan meddelas av
kontrollstyrelsen i de fall, där ej enligt förordnande av styrelsen ifrågavarande
preparat eller närings- eller njutningsmedel få införas utan styrelsens
tillstånd. Dylikt förordnande om frigivande för import har lämnats i fråga
om ett stort antal här avsedda varor. Hithörande bestämmelser återfinnas i
förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat
m. m„ 1 och 6 §§. Importförbud har emellertid genom kungörelsen
den 21 mars 1940 (nr 161) stadgats för bland annal konfityrer samt luktcller
toalettvatten och parfymer. Införsellicens kan dock enligt 3 § i sagda
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
kungörelse meddelas av statens handelskommission mot erläggande av särskild
licensavgift, som emellertid kan av kommissionen helt eftergivas, där
särskilda skäl därtill äro.
I fråga om skattefri sprit: Import av denaturerad sprit — och endast sådan
får från utlandet införas såsom skattefri — får, utom för statens räkning,
ske endast genom partihandelsbolaget med rusdrycker (förordningen
den 1 juli 1918, nr 508, angående handel med skattefri sprit, 3 § 2 mom.,
jämförd med 1 §), varjämte resande får för eget bruk medföra högst V2 liter
denaturerad sprit (kungörelsen den 18 december 1918, nr 990, angående resandes
rätt till införsel av denaturerad sprit samt angående behandling av
dylik vara, som icke får till riket införas).
I fråga om exportöl: Import må allenast äga rum av den, som enligt särskilt
stadgande äger åtnjuta tullfrihet för varor, som inkomma från utlandet
(medlem av svenska kungliga huset samt vissa utländska diplomatiska och
konsulära representanter), varjämte resande må för eget bruk införa högst
1 liter exportöl. Bestämmelserna härom återfinnas i förordningen den 1 juni
1923 (nr 141) angående förhud mot införsel till och försäljning inom riket
av exportöl, 2 och 3 §§.
Kontrollstyrelsen anför därefter i huvudsak följande:
Såsom av översikten framgår, kunna de alkoholhaltiga preparaten och de
alkoholhaltiga närings- eller njutningsmedlen här lämnas åsido; i fråga om
dem möta ingå större importsvårigheter. Är preparat eller alkoholhaltigt
närings- eller njutningsmedel, som ifrågakommer till import, ej frigivet för
införsel, kan importtillstånd medgivas av kontrollstyrelsen och, i fråga om
importförbjuden vara, av statens''handelskommission. Import av detta slag,
på sätt varom här är fråga, torde enligt styrelsens uppfattning kunna antagas
bliva skäligen obetydlig.
Då styrelsen har att i övrigt taga ställning till spörsmålet, huruvida lättnader
i ifrågavarande importrestriktioner böra medgivas, och — om frågan
besvaras jakande —- huru detta bör ske, kan enligt kontrollstyrelsens mening
jämväl skattefri sprit utmönstras från diskussionen. Styrelsen kan svårligen
tänka sig, att någon försändning av denaturerad sprit i poster om V2
liter kan komma att ske; skulle dock i något fall sådant förekomma, torde
aktiebolaget Vin- & spritcentralen kunna förmedla importen.
Det föreliggande spörsmålet begränsar sig således — i den mån det faller
inom kontrollstyrelsens förvaltningsområde — väsentligen till frågan om
medgivande av importlättnader för rusdrycker och exportöl. Den lättnad,
som härutinnan ifrågasatts, innebär, att samma rätt till import skulle medgivas
nu ifrågavarande personkategorier, som gäller för resande, vilken anländer
till riket. Beträffande dylik import till en av de fyra kategorier
krigsoffer, som här avses, nämligen till patienter å militärsjukhus, synes
spörsmålet övervägande hava medicinsk innebörd och falla utanför kontrollstyrelsens
bedömande. Det vill emellertid synas kontrollstyrelsen, som om
hjälpsändningar av rusdrycker och exportöl icke borde medgivas till nämnda
kategori av personer, vilka, såvitt kontrollstyrelsen kan finna, i vård- och
diethänseende liksom i avseende å disciplin och ordning helt böra vara underställda
vederbörande sjukhusläkares föreskrifter. I den mån rusdrycker
och exportöl anses höra ingå i dessa patienters diet, synes detta böra ankomma
på läkares ordination. Spörsmålet torde i denna del böra bedömas
i stort sett efter samma grunder som beträffande alkoholhaltiga läkemedel.
Kontrollstyrelsen har emellertid med det anförda velat anmäla sina betänkligheter
mot ett bifall till framställningen i nu berörda hänseende.
Gemensamt för återstående med den remitterade framställningen avsedda
Kungl. Maj.ts proposition nr 291.
7
kategorier av krigsoffer — krigsfångar, internerade militärer och internerade
civilpersoner — är, att de intagits i slutna interneringsläger. Några
härmed jämställda kategorier av svenska medborgare torde icke finnas. I
den mån jämförelsemöjlighet tillnärmelsevis föreligger med svenska persongrupper
— exempelvis militärmanskap i kasern eller å fartyg — torde i regel
förbud mot införande av rusdrycker i förläggningen vara stadgat. Med hänsyn
såväl till den särställning, här avsedda kategorier av krigsoffer få anses
intaga, som till den möjlighet, nyssberörda kategorier av svenska medborgare
under permissioner äga att åtkomma rusdrycker, torde emellertid någon
ledning genom en dylik jämförelse knappast stå att vinna. Då emellertid
hänsynen till ordning och disciplin inom sådana förläggningar för krigsfångar
m. fl., varom här är fråga, uppenbarligen kräver det största beaktande,
finner kontrollstyrelsen nödvändigt att vid medgivande av nu ifrågasatta
importlättnader vissa begränsningar iakttagas. Någon dylik begränsning
ligger icke i och för sig i den av överstyrelsen föreslagna regeln, att
ifrågavarande hjälpsändningar skulle likställas med varor, som resande vid
ankomst till riket medför för eget behov. Enligt det föregående skulle vid
bifall till framställningen i denna del högst V3 liter spritdrycker, 1 liter vin och
1 liter exportöl för var gång få försändas till internerad person av här ifrågavarande
kategorier. Med täta dylika sändningar — vilka ju enligt förslaget
icke skulle belastas med några försändnings-, tull- eller andra avgifter —
skulle emellertid betydande kvantiteter rusdrycker och exportöl kunna komma
att införas i förläggningar, som här avses. Beträffande spritdrycker
skulle exempelvis intet hinder möta, att en internerad utlänning under kortare
eller längre tid erhölle kvantiteter, som överstege högsta medgivna motbokstilldelning.
För att en enligt kontrollstyrelsens mening nödvändig begränsning
härvidlag skall kunna ernås, måste importmedgivandet hänföras
till viss tidsenhet. Huru gränsen härvid bör dragas, kan givetvis bliva föremål
för delade meningar. Under hänvisning till här förut anförda synpunkter
vill kontrollstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke importmedgivandet bör
begränsas till införsel av den för resande tillåtna myckenheten en gång i
månaden. Med en dylik begränsning anser sig kontrollstyrelsen kunna tillstyrka
bifall till framställningen i förevarande del.
Den sålunda föreslagna anordningen förutsätter viss kontroll över omfattningen
av ifrågavarande hjälpsändningar till varje särskild mottagare. Denna
kontroll — varmed tullmyndigheterna icke rimligen torde kunna belastas
— bör enligt kontrollstyrelsens mening kunna anförtros den för ordningen
inom varje särskilt interneringsläger ansvariga myndigheten, som torde böra
åläggas föra härför erforderliga anteckningar. Skulle för viss mottagare
myckenheten införda rusdrycker eller infört exportöl någon månad överstiga
föreskriven maximikvantitet, skulle överskottet av nämnda myndighet
för mottagarens räkning innehållas till en följande månad samt adressaten
åläggas meddela avsändaren om gällande föreskrifter till förhindrande av
upprepning. På vederbörande interneringsmyndighet får givetvis även ankomma
att tillse, att rusdrycker och exportöl, som införts jämlikt här föreslagna
medgivande, icke brukas på sätt, som kan menligt inverka på ordningen
inom förläggningen.
Beträffande sättet för möjliggörande av den sålunda tillstyrkta importen
erinrar kontrollstyrelsen om Kungl. Maj:ts förut omnämnda brev till generaltullstyrelsen
samt yttrar vidare:
Tillvägagångssättet skulle enligt nämnda brev vara, alt varorna överlätes
på införselberältigad mottagare, d. v. s. diplomatisk eller konsulär represen
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 291.
tant för adressatens hemland eller beträffande rusdrycker aktiebolaget Vin&
spritcentralen eller systembolag. Avsikten torde få anses hava varit, att
varan därpå av mottagaren skulle överlämnas till den egentliga adressaten.
Vidtagandet av denna omständliga anordning för importen synes ha sammanhängt
med att riksdagens medgivande till beredande av lättnad i importrestriktionerna
beträffande rusdrycker icke inhämtats. Sedan emellertid
numera i 1 kap. 6 § rusdrycksförsäljningsförordningen stadgats förbud
för såväl partihandelsbolaget som systembolag att annorledes än genom försäljning
avhända sig rusdrycker, vill det synas som om den i förenämnda
kungl. brev anvisade utvägen, i vad gäller import genom dylikt bolag, icke
längre —- utan lagändring — stode öppen beträffande nämnda slag av drycker.
Under alla förhållanden synes den genom 1918 års kungl. brev träffade
anordningen få anses som en nödfallslösning, vilken, då nu en utvidgning
av importlättnaderna avses även till andra kategorier än den i brevet
avsedda, icke vidare bör anlitas, vare sig beträffande rusdrycker eller exportöl.
Den föreliggande framställningen avser att bereda en direkt importmöjlighet
för ifrågavarande kategorier av krigsoffer. I den omfattning, vari
kontrollstyrelsen enligt det föregående tillstyrkt framställningen, hyser styrelsen
inga betänkligheter mot att import av ifrågavarande försändelser till
de kategorier internerade, som här avses, får ske direkt, med anlitande allenast
av vederbörande interneringsmyndighet såsom kontrollerande mellanled
— alltjämt under förutsättning att skatt icke skall utgå på spritdrycker
och vin i dylika försändelser. Styrelsen utgår därför från att de enligt förenämnda
kungl. brev gällande särbestämmelserna för import av spritdrycker
och exportöl komma att upphävas i samband med utfärdande av nya föreskrifter
i ämnet, innefattande undantag från de importbestämmelser, som nu
stå hindrande i vägen. Såsom emellertid torde hava framgått av den inledningsvis
lämnade redogörelsen för nu gällande importbestämmelser, erfordras
för utfärdande av föreskrifter om begärda lättnader av importrestriktionerna
riksdagens medgivande.
Vad angår formen för bestämmelsernas utfärdande synes det — med hänsyn
till deras extraordinära karaktär — lämpligast, att de ej inryckas såsom
ändringar i gällande rusdrycksförsäljningsförordning respektive förordningen
angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl
utan efter inhämtat medgivande av riksdagen utfärdas exempelvis såsom
kungl. brev till generaltullstyrelsen och till vederbörande interneringsmyndigheter.
Styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har anfört följande:
Vid prövning av överstyrelsens förslag i vad detsamma avser tobaksvaror
har styrelsen funnit skäl göra följande erinringar. Att internerade militärer
och civilpersoner samt sårade och sjuka å militärsjukhus skola komma
i åtnjutande av skattefrihet för sändningar av tobaksvaror, som icke överstiga
mottagarens personliga behov, har styrelsen i princip icke något att
invända emot. Beträffande övriga kategorier, övervakade civila personer
och civila flyktingar, förefinnes enligt styrelsens mening å ena sidan icke
samma starka humanitära skäl att medgiva ett efterskänkande av skatt som för
övriga kategorier och föreligger å andra sidan knappast möjlighet att effektivt
kontrollera, att tobaksvarorna stanna hos dem de äro avsedda för, även
om man i enlighet med överstyrelsens förslag endast tilläte skattebefrielse
för kollektiva hjälpsändningar. Med hänsyn härtill anser sig styrelsen icke
kunna förorda skattefrihet för tobaksvaror avsedda för nämnda kategorier
civila personer, som icke äro internerade.
överstyrelsens förslag om införande av den lättnaden i gällande import -
Kungl. Maj-.ts proposition nr 291.
9
restriktioner att de undantagsbestämmelser, som gälla för av resande för
eget behov införda varor, skulle tillämpas å försändelser av nu ifrågavarande
slag, anser sig styrelsen icke kunna biträda. Genom att försändelser om
högst 50 gram tobaksvaror fritt skulle få införas, därest det styrktes att
varorna vore avsedda för mottagare tillhörande någon av ifrågavarande
kategorier, lämnades möjlighet öppen att vid upprepade småsändningar införa
tobaksvaror i kvantiteter, som uppenbarligen överstege vederbörandes
personliga behov. I detta sammanhang vill styrelsen påpeka, att en i enlighet
med överstyrelsens förslag anordnad lättnad i gällande importrestriktioner
torde kunna genomföras endast genom en ändring av kungl. förordningen
om införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Styrelsen vill på det sätt sammanfatta sin ståndpunkt, att den icke har
något att erinra mot att bestämmelser i ämnet ufärdas av innehåll, att skattefrihet
må åtnjutas för försändelser av tobaksvaror till krigsoffer av utländsk
nationalitet, vilka kunna hänföras till kategorierna internerade militärer,
sjuka och sårade å militärsjukhus samt internerade civila, att försändelser
av ifrågavarande slag för att komma i åtnjutande av skattefrihet skola vara
adresserade till eller överlåtas på aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,
samt att skattefrihet må åtnjutas endast för såvitt varorna av aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet prövas icke överstiga mottagarens personliga
behov.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, finnas redan nu vissa be- Departementsslämmelser
meddelade i fråga om befrielse från tull och andra avgifter för c^e
hjälpsändningar till krigsoffer. Sedan 1916 års riksdag på därom av Kungl.
Maj:t gjord framställning bemyndigat Kungl. Maj:t att, vad beträffar för
krigsfångar avsedda gåvor och understöd in natura, medgiva befrielse från
alla tull- och andra avgifter, som utgå enligt av riksdagen prövade grunder,
har Kungl. Maj:t genom det förut omförmälda brevet till generaltullstyrelsen
den 31 december 1918 meddelat generella bestämmelser i detta ämne.
Enligt dessa bestämmelser åtnjutes frihet från tull och andra av tullverket
uppburna avgifter för varor, vilka äro avsedda såsom gåvor eller understöd
åt här i riket internerade krigsfångar, varmed i detta sammanhang torde avses
icke blott krigsfångar i egentlig mening utan även andra internerade militärer.
I föreliggande framställning har överstyrelsen för Svenska röda korset
hemställt, att de för krigsfångar och internerade militärer sålunda medgivna
förmånerna måtte få åtnjutas jämväl av vissa andra kategorier av krigsoffer,
nämligen sårade och sjuka å militärsjukhus, internerade civilpersoner,
civila personer, som utan att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar
i den personliga friheten, ävensom civila flyktingar. Beträffande
de båda sistnämnda kategorierna har överstyrelsen emellertid, med
hänsyn till svårigheterna att vid införseln utöva kontroll över att förmånen
endast kommer de verkligt hjälpbehövande inom dessa icke bestämt avgränsade
kategorier till godo, ifrågasatt sådan avgiftsbefrielse endast för kollektiva
hjälpsändningar, som inkomma till Svenska röda korset eller annan
därmed jämförlig organisation för att fördelas genom dess försorg.
Någon på internationella överenskommelser grundad förpliktelse alt ut
Bihang
till riksdagens protokoll 19''i0. 1 samt. Nr 291. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
sträcka här ifrågavarande förmåner på sätt i överstyrelsens framställning
ifrågasatts föreligger icke. Klart är emellertid, att i stort sett samma skäl
som föranlett beviljandet av dessa förmåner åt krigsfångar och internerade
militärer kunna åberopas jämväl i fråga om vissa andra av kriget drabbade
personer. Framför allt gäller detta beträffande sårade och sjuka å militärsjukhus
—- i den mån dessa icke äro hänförliga till krigsfångar eller internerade
militärer — samt internerade civilpersoner. Men även såvitt angår
övriga i framställningen berörda kategorier av krigsoffer tala starka humanitära
skäl för beredande av vissa lättnader i här ifrågavarande avseende.
Ett tillmötesgånde av framställningen synes icke behöva framkalla några
betänkligheter vare sig ur statsfinansiell synpunkt eller av hänsyn till det
inhemska näringslivets intressen. Jag förutsätter härvid, att förmånerna
endast komma personer av främmande nationalitet till godo liksom även
att lättnaderna för icke internerade civilpersoner och civila flyktingar, på
sätt överstyrelsen föreslagit, begränsas till att avse allenast kollektiva hjälpsändningar.
Ä andra sidan bör avgiftsbefrielsen i samtliga fall kunna omfatta
icke blott tull och avgifter, som uppbäras i samband med tullen, utan
överhuvud taget alla i allmänna författningar föreskrivna skatter och andra
avgifter. I fråga om försändelser till enskilda personer bör till förhindrande
av ett obehörigt utnyttjande av avgiftsbefrielsen föreskrivas, att denna får
åtnjutas endast i den mån varorna prövas icke överstiga mottagarens personliga
behov. Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit,
torde ett sådant stadgande icke stå i strid med bestämmelserna i gällande
internationella överenskommelser angående krigsfångars behandling.
Beträffande åtskilliga slag av varor gäller, att de få införas till riket endast
av vissa mottagare eller under vissa särskilda villkor. I anslutning härtill
har i Kungl. Maj:ts förutnämnda brev till generaltullstyrelsen rörande
gåvor och understöd till krigsfångar och internerade militärer föreskrivits,
att varor, som få införas endast av vissa personer eller samfälligheter, få
utlämnas från tullverket allenast under förutsättning att de äro adresserade
till eller överlåtas på, beträffande tobaksvaror aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
men eljest envar till dylik införsel behörig. Från importrestriktioner
av angivna innebörd ha emellertid i vissa fall undantagits varor, som
medföras av resande för eget behov, och överstyrelsen har nu ifrågasatt,
huruvida icke dessa undantagsbestämmelser kunde göras tillämpliga jämväl
å försändelser av här ifrågavarande slag, adresserade till enskilda personer.
Mot en sådan lättnad synes i princip icke vara något att erinra. Dock
torde till förhindrande av missbruk vissa begränsningar i förmånen böra
stadgas. De varuslag, som härvidlag främst komma i betraktande, äro spritdrycker,
vin och exportöl samt tobaksvaror. I fråga om de tre förstnämnda
varuslagen gäller, att resande får för eget behov medföra högst V3 liter spritdrycker,
1 liter vin och 1 liter exportöl. För spritdrycker och vin skall därvid
erläggas stadgad tull, varemot frågan om tullbeskattningen av importtillåten
kvantitet exportöl i varje särskilt fall avgöres med ledning av 5 § e)
tulltaxeförordningen, enligt vilket stadgande resande åtnjuter tullfrihet för
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
11
förnödenheter i den mån de icke överstiga behovet under resan. Tobaksvaror
få av resande införas för eget bruk, varvid tullfrihet åtnjutes för en
myckenhet ej överstigande 50 gram. För överskjutande kvantitet skall däremot
erläggas tull. 1 den mån medgivande nu lämnas krigsfångar och andra
i framställningen avsedda personer att införa varor, som äro underkastade
importrestriktioner av angivna innebörd, bör importen få ske tullfritt. För
att säkerställa en i kvantitativt hänseende lämplig avgränsning av förmånen
synes böra gälla — förutom att varorna äro avsedda för vederbörandes eget
behov — att den för resande tillåtna kvantiteten som regel får införas endast
en gång i månaden. I fråga om tobaksvaror torde kvantiteten lämpligen
kunna fastställas till högst 200 gram i månaden. Vidare synes förmånen
böra få åtnjutas endast av krigsfångar, internerade militärer, sårade
och sjuka å militärsjukhus ävensom internerade civilpersoner. Tillräckliga
skäl att utsträcka förmånen även till övervakade civilpersoner och civila
flyktingar synas icke föreligga, vartill kommer att det för dessa kategoriers
vidkommande knappast skulle kunna kontrolleras, att varorna stanna
hos dem de äro avsedda för. Om medgivandet förknippas med nu förordade
begränsningar, synas några betänkligheter icke behöva föreligga mot
att importen får ske direkt utan anlitande av de mellanhänder, som avses i
1918 års brev.
På skäl, som anförts av medicinalstyrelsen, torde i detta sammanhang
icke böra göras någon rubbning i gällande föreskrifter beträffande införsel
av apoteksvaror och gifter.
Vad därefter angår formen för meddelande av de nya bestämmelserna
synes med hänsyn till deras speciella karaktär icke lämpligt, att de inarbetas
i tulltaxeförordningen och övriga författningar på hithörande område.
I stället torde hos riksdagen böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t
att, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående förordade
grunder, meddela erforderliga föreskrifter i ämnet.
Jag anser mig slutligen böra framhålla, att Kungl. Maj :t genom beslut den
29 juni 1917 efter riksdagens hörande förordnat, att med postförskott ej belagda
brevpost- och paketförsändelser samt postanvisningar från eller till
krigsfångar eller här i riket upptaget och internerat krigsfolk ävensom sådana
försändelser av nu angivna slag, som beträffande krigsfångar eller internerat
krigsfolk avsändas eller mottagas av någon till dessas tjänst upprättad
svensk upplysningsbyrå, skola i den inrikes posttjänsten vara befriade
från postavgifter av vad slag de vara må. I förenämnda skrift har överstyrelsen
för Svenska röda korset hemställt, att omförmälda föreskrifter måtte
utsträckas att gälla jämväl sårade och sjuka å militärsjukhus samt internerade
civilpersoner. Generalpoststyrelsen, som den 12 mars 1940 avgivit utlåtande
i ärendet, har på anförda skäl tillstyrkt, att den ifrågasatta avgiftsfriheten
måtte beviljas endast till förmån för i Sverige internerade civilpersoner
eller till dessas tjänst stående svensk organisation. Därest ej riksdagen har
något att däremot erinra, har chefen för kommunikationsdepartementet en
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 291.
ligt vad jag inhämtat för avsikt att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till
erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med generalpoststyrelsens
hemställan.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av föredragande departementschefen förordade
grunder, meddela bestämmelser till underlättande av
hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ossian Larsson.
407976. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.