Kungl. Maj.ts proposition nr 282 (Proposition 1944:282)

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Nr 282.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till utbildning
av ökat antal barnmorskor; given Stockholms
slott den 19 maj 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 maj
1944.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, uppkommen fråga örn anslag
till utbildning av ökat antal barnmorskor samt anför:

Nuvarande ordning.

Utbildningen av barnmorskor bedrives för närvarande vid barnmorskeläroanstalterna
i Stockholm och Göteborg. Utbildningstiden är tvåårig, dock att
elev, som genomgåi t fullständig kurs vid godkänd sjuksköterskeskola, är befriad
från deltagande i undervisningen under fem månader. Utbildningen
lii hang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 282.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

börjar med en teoretisk kurs örn högst fem månader, fortsätter med praktisk
utbildning å det barnbördshus, till vilket läroanstalten är förlagd, samt avslutas
med en teoretisk kurs under cirka en månads tid. Vid envar av anstalterna
må tills vidare mottagas högst 24 elever per år.

Vid vardera anstalten finnas en ordinarie Överlärare (A 28) och en ordinarie
barnmorskelärare (A 21), varjämte såsom arvodister tjänstgöra en lärare
i barnavård (arvode 600 kronor), en Överbarnmorska (arvode 2 000
kronor) samt en instruktionsbarnmorska (arvode 1 650 kronor). Nu berörda
lönekostnader bestridas av staten, som jämväl gäldar anstalternas utgifter för
expenser och hyra för undervisningslokaler m. m. Under tiden för den teoretiska
undervisningen tillhandahåller staten härjämte fri kost och logi åt
samtliga elever, varjämte vid vardera kursen 16 elever, som därav äro i behov,
kunna tilldelas statliga understöd med högst 100 kronor såsom bidrag till
inköp av kläder, instrument och böcker m. m. Under tiden för den praktiska
utbildningen tillhandahåller Stockholms respektive Göteborgs stad fri kost
och logi ävensom en mindre kontant ersättning för det axbete eleverna utföra
å vederbörande barnbördshus. För vai-je anstalt finnes dessutom av statsmedel
anvisat ett belopp av 300 kronor till premier åt eleverna samt 600 kronor till
extra utgiftei-, avsett bland annat till avlönande av tillfällig arbetskraft vid
förfall för elev, som deltager i det praktiska arbetet.

I gällande riksstat äro uppförda ett föi-slagsanslag av 55 800 kronor till
avlöningar och ett förslagsanslag av 56 000 kxxxnor till omkostnader vid ifrågavarande
anstalter. För nästa budgetår har riksdagen, på förslag av Kungl.
Majit i 1944 års statsverkspi-oposition (V ht, punkteima 150 och 151), till motsvarande
ändamål anvisat 55 800 respektive 76 000 ki''onor. Av sistnämnda
anslag är ett belopp av 15 000 kronor avsett för utrustning av nya undervisningslokaler
åt barnmoiskeläroanstalten i Stockholm vid Södersjukhuset därstädes.

Framställning av medicinalstyrelsen.

Med sluivelse den 17 april 1944 har medicinalstyrelsen överlämnat en inom
styrelsen upprättad promemoria angående åtgärder i syfte att öka antalet
nyutbildade barnmorskor i landet. Styrelsen anför däri till en början:

Med skrivelse den 28 augusti 1937 hade medicinalstyrelsen — närmast
såsom en följd av den vid 1937 års riksdag beslutade omorganisationen av
barnmorskeväsendet — framlagt förslag till viss omläggning av barnmorskeutbildningen,
innebärande dels en begränsning av antalet elever dels ock en
koncentrering av den teoretiska undervisningen till kursens början. I anslutning
härtill fastställde Kungl. Majit genom beslut den 30 september 1937
det antal elevei-, som finge antagas i undervisningskurs vid vardera av baramorskeläroanstalteima,
till högst 12, motsvarande ungefär hälften av det antal
som tidigare antagits per år. Minskningen motiverades med att, i den
mån den slutna barcibördsvården utbyggdes, en kraftig reduktion av distriktsbarnmorskomas
antal borde kunna göras. Den vidtagna reduceringen
möjliggjorde emellertid icke en överföring av arbetskraft till den slutna vården
i beräknad omfattning. Denna omständighet i föi-ening med den slutna
baimbördsvårdens starkt ökade efterfrågan på barnmorskor samt företagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

arbetstidsregleringar kommo att medföra en temporär brist på barnmorskor.
Svenska landstingsförbundet fäste i skrivelse den 12 maj 1939 Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet härpå och hemställde, alt Kungl. Maj:t ville medgiva en tillfällig
utökning av elevantalet vid barnmorskeläroanstalterna. Genom beslut
den 25 augusti 1939 bifölls denna hemställan på så sätt, att i undervisningskurs
vid envar av barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg
skulle tills vidare få antagas högst 24 elever. Beslutet innebar, att från ingången
av år 1940 elevantalet återgick till det tidigare.

Ett visst underskott av barnmorskor har dock kvarstått även efter ingången
av år 1940, enär det höjda elevantalet först efter förloppet av flera
år kommit att återverka på antalet barnmorskor. Hittills lia nämligen endast
två kurser utgått med normalt antal utexaminerade. Det tillskott dessa
inneburit minskas dock i någon mån genom avgång från kurserna till följd
av giftermål och övergång till annan verksamhet.

Erfarenheterna från tiden efter år 1939 visa, att de vidtagna åtgärderna
icke varit tillräckliga för att avhjälpa svårigheterna. Av styrelsen företagna
undersökningar giva vid handen, att för närvarande omkring 90 barnmorsketjänster
äro vakanta. Härtill ha flera omständigheter bidragit, som varit
svåra att förutse.

Främst bör nämnas den synnerligen stora nativitetsökningen, som i synnerhet
under de sistförflutna åren varit framträdande. Antalet födda har
sålunda ökats från 95 500 år 1940 till över 126 000 år 1943, varigenom det
allmänna födelsetalet uttryckt i promille höjts från 15,0 år 1940 till cirka
19,0 år 1943.

Jämsides med nativitetsökningen har en hastigt tilltagande tendens visat
sig hos barnaföderskorna att förlösas på förlossningsanstalter, innebärande
att numera det övervägande antalet förlossningar äger rum på anstalter.
Utbyggnaden av den slutna förlossningsvården fortgår alltjämt, och under
senaste tid har ett stort antal förlossningsanstalter tillkommit inom de flesta
landstingsområden.

Utbyggnaden av den slutna förlossningsvården har likväl icke medfört,
att antalet befattningshavare inom den öppna förlossningsvården minskats i
motsvarande grad, ehuru i vissa fall sådana inskränkningar kunnat ske genom
omflyttnigar inom de olika landstingsområdena, överbeläggningen på
förlossningsanstalterna har under senare tid blivit så besvärande^ att den givit
anledning till önskemål att söka minska barnaföderskornas tendens att
förlösas på förlossningsanstalter — i varje fall för de allra närmaste åren.

Styrelsen framhåller i fortsättningen, alt det uppkomna läget icke kunnat
överblickas förrän i samband nied den detaljerade översyn av den öppna
och slutna barnbördsvården, som av styrelsen verkställts för genomförande
av 1943 års riksdagsbeslut angående förlossningsvårdens ordnande. Rörande
det närmare resultatet av denna översyn yttrar styrelsen följande.

Vid senaste årsskifte uppgick antalet befintliga distriktbarnmorsketjänster
i riket till omkring omkring 1 100 och antalet ansta!tsbarnmorsketjänster
till omkring 350. I februari 1944 voro 38 distriktsbarnmorsketjänster och 56
anstal tsbarnmorsketjänster eller alltså tillhopa 94 barnmorsketjänster vakanta.
Såvitt känt är har för närvarande 5 distrikisbarnmorskor blivit hänvisade
att före den 1 augusti 1944 söka annan befattning. Sedan dessa barnmorskor
blivit placerade, förefinnes sålunda en brist på minst 89. I det följande räknas
med siffran 90.

Av verkställd undersökning framgår vidare, att under åren 1944—1948
icke mindre än 314 distrikisbarnmorskor uppnå pensionsåldern, 55 år. Till

Kunni. Maj:ts proposition nr 2S2.

och med utgången av år 1947 kommer emellertid vid genomförande av år 1943
fastställda planer för den öppna förlossningsvårdens ordnande antalet distriktsbarnmorsketjänster
att minskas med 74. Antalet genom pensionering
uppkommande vakanser kan sålunda uppskattas till (314 — 74) 240. Antalet
anstaltsbarnmorskor, som under samma tid uppnå pensionsåldern, uppgår till
19. Summan av genom pensionering uppkommande vakanser blir alltså 259.

Om tillstånd att kvarstå i tjänst utöver pensionsåldern beviljas dem av
dessa 259 barnmorskor, som befinnas därtill villiga och vilkas hälsotillstånd
icke utgör hinder, kommer denna åtgärd att medföra ett fördröjande av frånträdet
för ett visst antal. Med hänsyn till det slitsamma arbetet torde detta
antal böra beräknas till högst hälften av samtliga, som uppnå pensionsåldern.
Under de första åren bör antalet beräknas betydligt lägre med hänsyn till att
ett relativt stort antal av de distriktsbarnmorskor, som under dessa år uppnå
pensionsåldern, äro verksamma på orter, varest i och med deras pensionering
tjänsterna komma att indragas såsom obehövliga. Man kan icke räkna
med att sistnämnda distriktsbarnmorskor skola underkastas förflyttning. Av
de barnmorskor, som kunna förväntas kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder,
torde därjämte endast ett mindre antal kunna kvarstå under sa
lång tid som fem år, vilket för åren 1946—1948 innebär en ytterligare reducering
av antalet kvarstående barnmorskor.

Utöver dessa redan uppkomna och genom pensionering uppkommande vakanser
måste man förutsätta ytterligare dylika, förorsakade av dödsfall, genom
sjukdom förorsakad förtidspensionering eller upphörande i förtid med
yrkesarbetet på grund av andra skäl, t. ex. äktenskap. Sammanlagda antalet
av dem, som avgå av dessa orsaker, torde kunna uppskattas till 25 per år
eller under 5 år till 125.

Slutligen tillkomma behov av nya barnmorskor i och med öppnande av nya
eller utvidgning av befintliga förlossningsanstalter. Av flera skäl kan härvidlag
antalet ej anges annat än uppskattningsvis, men det torde icke böra
beräknas lägre än till 12 per år. .

Vid ovanstående uppskattningar har icke räknats med ökning eller minskning
av nativiteten, ej heller har en sådan eventualitet som krav på ökat antal
barnmorskor vid anstalter med oförändrad beläggning kunnat tagas i beräkning.

En sammanställning av antalet vakanser å barnmorsketjänster under åren
1944—48 giver enligt styrelsen följande resultat:

vakanta i början av 1944............................

genom pensionering uppkommande vakanser..........

dödsfall, sjukdom eller avgång av annan orsak........

genom nyinrättande av tjänster å anstalt uppkommande
ligare barnmorskor .............................

259

125

behov av ytter.
............. 60

Summa 534

Styrelsen framhåller i anslutning härtill, att med bibehållande av nu rådande
ordning skulle årligen intagas 24 elever vid vardera av hammorskeläroanstalterna.
Av dessa 48 intagna elever kunna endast 44 beräknas fullfölja
sin utbildning. På fem år blir detta ett tillskott till karen av 220 barnmorskor.
Vid femårsperiodens slut kan sålunda enligt styrelsen ett underskott
av cirka (534 — 220) 315 barnmorskor väntas föreligga. Härvid har

Kungl. Mcij:ts proposition nr 282.

dock hänsyn icke tagits till den temporära lättnad, som kan vinnas genom
att medgiva barnmorskor, som uppnått stadgad pensionsålder, anstånd med
avgång ur tjänsten.

Inför detta läge, som hotar att omöjliggöra en tillfredsställande barnbördsvård,
har medicinalstyrelsen ansett sig böra påkalla omedelbara åtgärder
för att under de närmaste åren öka antalet nyutbildade barnmorskor. Det
synes styrelsen härvid angeläget, att den utvidgade undervisningen anordnas
med minsta möjliga kostnad saint att den vid barmnorskeläroanstalterna
befintliga tillgången till för ändamålet skolad personal och undervisningsmateriel
blir så långt ske kan tillvaratagen. Med hänsyn härtill finner styrelsen
den bästa lösningen vara, att vid ifrågavarande båda undervisningsanstalter
anordnas extra utbildningskurser med början under sensommaren
samt att antalet kursdeltagare vid såväl ordinarie kurser som vid de extra
kurserna utökas till 36. Härjämte har styrelsen förordat, att för ändamålet
lämpade distriktsbarnmorskor skulle beredas möjlighet att efter uppnådd
pensionsålder kvarstå i tjänst under högst fem år. För närvarande medgives
anstånd under högst två år och allenast för det fall, att barnmorskan eljest
på grund av felande tjänstår icke skulle erhålla full pension.

Styrelsen har även framlagt kalkyler beträffande den verkan på barnmorskerekryteringen,
som ett genomförande av styrelsens förslag skulle medföra.
Styrelsen har härvid utgått från att vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm
skulle, liksom fallet var med den innevarande år påbörjade ordinarie
kursen, under de närmaste åren intagas endast utbildade sjuksköterskor, för
vilka utbildningstiden är F/2 år, medan till kurserna i Göteborg skulle intagas
andra elever med en utbildningstid av 2 år. Denna anordning har föreslagits
med hänsyn till svårigheterna att jämsides vid samma anstalt driva kursverksamhet
för elever med olika förkunskaper. Styrelsen har vidare räknat med
att de extra kurserna skulle kunna börja antingen sommaren 1944 (alt. I)
eller ock sommaren 1945 (alt. II). I båda fallen .skulle dock utvidgningen av
de ordinarie kurserna börja i januari 1945. Härjämte har styrelsen räknat
med att ett stigande antal distriktsbarnmorskor skulle komma att efter uppnådd
pensionsålder kvarstå i tjänst upp till fem år. Från dessa utgångspunkter
och under framhållande av att antalet utexaminerade i varje kurs
kan uppskattas till högst 33 har styrelsen kommit till det resultatet, att antalet
vakanta barnmorsketjänster vid slutet av åren 1944—48 skulle bli följande.

För egen del förordar styrelsen alternativ I. Då styrelsen vid de beräkningar,
som legat till grund för styrelsens ställningstagande, i vissa avseenden
måst röra sig med uppskattningsvis framkomna siffror och då det vidare
icke är möjligt att beträffande nativiteten förutsäga vare sig dess absoluta
storlek eller geografiska fördelning under kommande år, förutsätter styrelsen,
att en årlig efterprövning av beräkningarna skall ske i samband med sty -

rsö

1943 1946 1947 1948

alt. I
alt. II

140

173 118 65 10

173 184 131 76

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

nelséns anslagsäskanden. Vad beträffar de allra närmaste åren betonar emellertid
styrelsen att, även om en sänkning av nativiteten skulle inträda, detta
icke bomme att i nämnvärd mån inverka på styrelsens beräkningar, enär en
dylik nativitetsförändring skulle i första liand komma att medföra en minskning
av nuvarande överbeläggning å flertalet barnbördsanstalter och möjlighet
att bättre tillgodose barnaföderskorna i rikets glesbebyggda landstingsområden,
varest bristen på dislriktsbarnmorskor i nuvarande stund vore
mest kännbar.

Styrelsen hemställer vidare, att barnmorska medgives rätt att, oberoende
av antalet intjänade pensions tjänsteår, efter uppnådd pensionsålder, tillsvidare
kvarstå i tjänst under högst fem år efter i vanlig ordning företagen
prövning med hänsyn dels till sökandens hälsotillstånd och lämplighet i
övrigt, dels ock till det behov av hennes kvarblivande i tjänst, som i övrigt
må föreligga i det enskilda fallet. Dylikt tillstånd bör enligt styrelsen beviljas
för allenast ett år i sänder.

Kostnaderna för genomförandet av styrelsens förslag hava beräknats sålunda.

För anordnande av de extra kurserna räknar styrelsen med anställande
vid vardera anstalten av två tillfälliga barnmorskelärare mot ett
månadsarvode av 500 kronor för vardera, en lärare i barnavård mot ett årsarvode
av 600 kronor samt två extra instruktionsbarnmorskor mot ett arvode,
beräknat efter 6 800 kronor för år. Härjämte anser styrelsen rimligt,
att överbarnmorskan vid vardera anstalten, som nu åtnjuter ett årligt arvode
av 2 000 kronor, tillerkännes ett tilläggsarvode av 300 kronor för år. Då undervisningen
beräknas pågå under högst 10 månader vid stockholmsanstalten
och 11 månader vid göteborgsanstalten, lia årsutgifterna för samtliga nu
nämnda arvoden av styrelsen uppskattats till 19 300 kronor vid den förra
och 21 400 kronor vid den senare anstalten.

Beträffande omkostnaderna ha för expenser, understöd åt behövande elever
och premier upptagits respektive 1 000, 2 400 och 450 kronor vid vardera
anstalten. Utgifterna för kost och logi åt eleverna ha däremot beräknats något
olika vid de båda anstalterna. För kost har vid stockholmsanstalten upptagits
ett belopp av 13 000 kronor, beräknat efter 90 kronor för 36 elever under
fyra månader. Utgifterna för logi inräknas för eleverna vid de ordinarie kurserna
i posten till hyra för undervisningslokaler, vilket emellertid ej anses
kunna bli fallet beträffande de extra kurserna. Under förutsättning att logi
kan beredas inom lokaler, tillhörande stadens sjukhus, har uppgivits att detta
skulle draga en kostnad av 25 kronor per elev och månad. Med utgångspunkt
härifrån ha utgifterna för logi för 36 elever under 4 månader beräknats till
förslagsvis 3 600 kronor. Under den praktiska utbildningstiden antagas eleverna
komma att erhålla ifrågavarande förmåner på stadens bekostnad.
Vid göteborgsanstalten lia utgifterna för kost och logi uppskattats till respektive
16 200 och 9 000 kronor, varvid räknats med ett belopp per elev och
månad av 90 kronor för kost och 50 kronor för logi under fem månader.
Sammanlagda omkostnaderna beräknas i enlighet härmed till omkring 20 500
kronor för stockholmsanstalten och 29 000 kronor för göteborgsanstalten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Totala utgifterna för de extra kurserna under nästa budgetår skulle enligt
dessa beräkningar uppgå till (19 300 + 20 500) 39 800 kronor vid stockholmsanstalten
och (21 400 + 29 000) 50 400 kronor vid göteborgsanstalten.

En utökning av antalet elever från 24 till 3(5 vid de ordinarie kurserna
beräknas komma att påverka allenast anslaget till omkostnader vid
barnmorskeläroanstalterna. För budgetåret 1944/45 uppskattas merkostnaden
härför till cirka 12 800 kronor. Därvid har endast räknats med stegring av
utgifterna för premier, understöd till elever samt kost och logi.

Yttranden.

I anledning av medicinalstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av
statskontoret samt styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska
stadsförbundet. Svenska barnmorskeförbundet, som bereus tillfälle att yttra
sig i ärendet, har ännu icke inkommit med yttrande.

Statskontoret anser sig icke på grundval av den föreliggande utredningen
kunna tillstyrka den föreslagna utvidgningen. Ämbetsverket yttrar bland
annat:

Enligt det till grund för 1937 års proposition angående förbättrad förlossningsvård
m. m. (nr 39) liggande sakkunnigbetänkandet utgjorde antalet
barnmorskedistrikt i landet för det dåvarande omkring 1 (540. I betänkandet
konstaterades vidare, att de i den öppna vården sysselsatta barnmorskornas
arbetstillfällen vore anmärkningsvärt fåtaliga, och utredningen föreslog fördenskull,
att åtgärder borde vidtagas för ett bättre utnyttjande av barnmorskorna.
I första hand borde i sådant syfte distriktens omfattning utvidgas
och därigenom frigjord arbetskraft tagas i anspråk på annat håll inom
förlossningsvården och angränsande vårdformer. Föredragande departementschefen
biträdde utredningsmännens förslag i denna del och uttalade, att
en väsentlig minskning av distriktens antal syntes vara av omständigheterna
påkallad. I annat sammanhang framhölls att — enligt en av medicinalstyrelsen
verkställd preliminär beräkning — efter den föreslagna omorganisationens
genomförande i landet skulle erfordras omkring 850 distriktsbarnmorskor.
Mot departementschefens uttalanden i denna del gjordes icke någon
erinran från Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida (skrivelse nr 308).

I det av 1941 års barnmorskeutredning avgivna betänkandet angavs antalet
tjänstebarnmorskor (distrikts- och reservbarnmorskor) vid utgången av år
1940 till i runt tal 1 300. Utredningsmännen påpekade, att dittills vidtagna
åtgärder icke varit tillfyllest för alt bereda tjänstebarnmorskorna full sysselsättning
och i övrigt åvägabringa tillfredsställande förhållanden på förlossningsvårdens
område. I syfte att öka tjänstebarnmorskornas användning
föreslogs därför, bland annat, att de skulle beredas arbete inom den förebyggande
mödra- och barnavården ävensom inom hemsjukvården. Enligt
förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 209/1943) och beslut av 1943 års riksdag
(skrivelse nr 277) skulle åtgärder vidtagas för barnmorskornas utnyttjande
efter i huvudsak av utredningsmännen angivna riktlinjer. — Antalet distriktsbarnmorsketjänster
uppgår för närvarande lill 1 100 eller sålunda icke mindre
iin 250 utöver det antal, som enligt 1937 års plan skulle vara erforderligt.

Med hänsyn till det alltifrån år 1937 konstaterbara betydande överskottet
å barnmorskor kan statskontoret icke finna den enligt medicinalstyrelsens beräkningar
uppkommande bristen på barnmorskor tillfyllest förklarad genom
den i ärendet förebragta utredningen. Det förefaller ämbetsverket osannolikt,
att det tidigare redovisade överskottet på barnmorskor kunnat vara grundal

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S2.

på felaktiga beräkningar. I vart fall hade hithörande förhållanden bort närmare
uppmärksammas i samband med den föreliggande framställningen.

Det vill förefalla statskontoret, sorn örn det åtminstone i viss och icke obetydlig
utsträckning skulle vara möjligt att återbesätta föreliggande vakanser
genom fortsatt minskning av antalet barnmorskor i öppen vård. Och ämbetsverket
måste hålla för oundgängligt, att innan åtgärder av nu föreslagen innebörd
komma under övervägande, en ingående utredning härutinnan åvägabringas.
Statskontoret kan sålunda icke på grundval av nu föreliggande material
tillstyrka framställningen.

Därest Kungl. Majit likväl skulle finna skäl föreligga att vidtaga åtgärder
för ökad utbildning av barnmorskor, har statskontoret med avseende å de av
medicinalstyrelsen i sådant syfte ifrågasatta åtgärderna velat framföra följande.

Styrelsen har hemställt, alt barnmorska — oavsett antalet tjänstår —
skall medgivas rätt att efter uppnådd pensionsålder, 55 år, kvarstå i tjänst
högst 5 år, därest med hänsyn till hennes hälsotillstånd och lämplighet i
övrigt ävensom till förefintligt behov dylikt medgivande skäligen bör lämnas.
Statskontoret får med anledning härav erinra örn att styrelsen enligt bestämmelserna
i det för statens pensionsanstalt fastställda reglementet tillerkänts
befogenhet att medgiva dylikt anstånd. På grund av uttalande av 1937 års
riksdag (skrivelse nr 325, bankoutskottets utlåtande nr 60) har emellertid
i fråga örn vissa distriktsbarnmorskor dylikt tillstånd endast medgivits under
högst 2 år och blott för det fall, att vederbörande vid uppnådd pensionsålder
icke innehaft för full pension erforderligt antal tjänstår. Vid sådant förhållande
synes det av medicinalstyrelsen begärda bemyndigandet kunna begränsas
att avse allenast sådana distriktsbarnmorskor, beträffande vilka inskränkande
bestämmelser meddelats.

För tillgodoseende av behovet av lärarkrafter vid de föreslagna extra ulbildningskurserna
har medicinalstyrelsen ansett erforderligt att anställa två
extra barnmorskelärare ävensom en lärare i barnavård vid envar av läroanstalterna
i Stockholm och Göteborg. Statskontoret måste ifrågasätta, huruvida
icke möjlighet åtminstone i viss utsträckning förefinnes att genom lämplig
anslutning av de extra kurserna till de ordinarie utnyttja vid läroanstalterna
redan befintlig lärarpersonal. Härigenom skulle kostnaderna för den extra
personalen kunna i motsvarande grad reduceras.

Vidare har föreslagits, alt de undervisningsbarnmorskor, som ansetts erforderliga
vid de extra kurserna, skola helt avlönas av statsmedel efter ett
arvode för envar för år räknat av 6 800 kronor. Då ifrågavarande barnmorskor,
enligt vad under hand inhämtats, skola vara underställda vid respektive
läroanstalter anställd Överbarnmorska och instruktionsbarnmorska, till
vilkas avlönande staten bidrager med ett årligt arvode av 2 000, respektive
1 650 kronor, medan löneförmånerna i övrigt bestridas av respektive städer,
vill det förefalla ämbetsverket, som örn jämväl undervisningsbarnmorskornas
avlönande borde regleras på enahanda sätt. Enligt statskontorets mening
bör alltså staten till undervisningsbarnmorskornas avlönande tillskjuta lämpligt
avvägt arvode, till storleken anpassat efter det till överbarnmorskan och
instruktionsbarnmorskan för närvarande utgående arvodet, och lönekostnaderna
till återstående del gäldas av respektive städer. Statskontoret kan slutligen
icke finna skäl föreligga att tillerkänna Överbarnmorska föreslagen
arvodesförhöjning för uppkommande merarbete i samband med de extra
kurserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet åter ansluter sig helt till medicinalstyrelsens
förslag. Efter att ha konstaterat, att bristen på barnmorskor
under senare år blivit alltmer accentuerad yttrar styrelsen bland annat:

Nativiteten har under de senaste åren stigit, vilket medfört ett ökat behovav
barnmorskor. Vidare har den slutna barn börds vården starkt utvecklats,
medan det icke varit möjligt att i motsvarande grad reducera antalet i öppen
vård verksamma barnmorskor. Dessa förhållanden lia medfört, alt stora
svårigheter yppat sig att besätta lediga barnmorskebefattningar. Svårigheterna
ha i första hand framträtt, när det gällt att förse den slutna förlossningsvården
nied barnmorskor. Tack vare att distriktsbarnmorskor i stor utsträckning
inkallats till tjänstgöring å förlossningsanstalterna, har man emellertid
lyckats att i huvudsak bemästra situationen. I vissa fall har det även varit
förenat med svårigheter att få sökande till barnmorskebefattningar i distrikten.

Man hade väntat, att i samband nied den omorganisation av barnmorskeväsendet,
som fr. o. m. i år genomförts, ett relativt betydande antal distriktsbarnmorskor
skulle lia kunnat frigöras från sina befattningar och placeras
å anstalter eller i distrikt, där vakanser föreligga. Så har emellertid av skilda
anledningar kunnat ske endast i blygsam omfattning.

Enligt de uppgifter medicinalstyrelsen anfört, föreligger för närvarande
ett underskott å barnmorskor om cirka 90. Under de närmaste åren beräknas
delta underskott stiga till över 300. Ehuru förbundsstyrelsen icke haft möjlighet
att kontrollera de gjorda beräkningarna, står dock utom allt tvivel, att
en betydande brist å barnmorskor kommer att uppstå inom de närmaste
åren, därest icke åtgärder snarast vidtagas för utbildning av ett ökat antal
barnmorskor.

Under hänvisning härtill tillstyrker styrelsen medicinalstyrelsens föreliggande
förslag. Styrelsen förutsätter emellertid att, örn förändringar inträda
i de förhållanden, som ligga till grund för de gjorda beräkningarna, därav
betingade ändringar i barnmorskeutbildningens omfattning företagas.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har åberopat ett av förbundets sjukvårdsdelegation
avgivet yttrande, vari anföres bland annat följande.

Av de föreliggande handlingarna framgår, att det råder en betydande brist
på barnmorskor; omkring 90 barnmorskebefattningar skulle sålunda hava
varit vakanta i början av detta år. Enligt av sjukvårdsdelegationen inhämtade
upplysningar synes emellertid bristen sedan dess hava blivit än mer besvärande.
Innevarande maj månad funnos sålunda vid Stockholms stads sjukhus
icke mindre än 12 vakanta barnmorskebefattningar, d. v. s. i runt tal
15%> av hela antalet tjänster, mot 6 lediga tjänster vid tidpunkten för medicinalstyrelsens
undersökning. De närmaste åren beräknas bristen tilltaga
på ett för förlossningsvården och dess huvudmän katastrofalt sätt, därest
inga särskilda åtgärder omedelbart vidtagas.

Aven örn de av medicinalstyrelsen föreslagna åtgärderna omedelbart vidtagas,
kommer under de närmaste åren ändå att föreligga en brist på ungefär
150 barnmorskor, låt vara att inemot 1950-talet balans skulle inträda
mellan tillgång och efterfrågan. Då emellertid barnmorskorna behövas omgående
— man vet ju föga örn nativitetens höjd örn några år -—• hade det
därför varit önskvärt, att en än större utvidgning av barnmorskekurserna än
medicinalstyrelsen föreslagit omgående kommit lill stånd, t. ex. genom ytterligare
utökning av antalet kursdeltagare eller kurser. Tyvärr har detta av
undervisnings- och organisatoriska skäl visat sig ogörligt. Sjukvårdsdelega -

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

tionen har med hänsyn härtill ansett sig böra tillstyrka att det av medicinalstyrelsen
nu framlagda förslaget omedelbart realiseras såsom ett minimiprogram.
Planen synes emellertid inom en icke alltför avlägsen tidpunkt böra
underkastas en omprödling med hänsyn till de ändrade förutsättningar, som
kunna inträda. Delegationen åsyftar därvid återverkningarna icke blott av
nativitetens förändringar utan även av en eventuell arbetstidsreglering för
ifrågavarande arbetstagaregrupp.

1 anslutning härtill betonar delegationen angelägenheten av att en inventering
av tillgång på och behov av sjuksköterskor och barnmorskor verkställes
med vissa intervaller.

Beträffande styrelsens förslag örn kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder
hänvisar delegationen till att delegationen hösten 1943 föreslagit
en höjning av pensionsåldern för sjuksköterskor och barnmorskor till 58 år
och hemställt örn därav betingade ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt.
Under erinran härom tillstyrker delegationen att barnmorskepersonalen
beredes möjlighet kvarstå i tjänst efter fyllda 55 år.

I fråga örn de ekonomiska förhållandena förutsätter delegationen, som icke
haft tillfälle att närmare pröva medicinalstyrelsens kalkyler, att vederbörliga
förhandlingar inledas med städerna Stockholm och Göteborg.

Departementschefen.

Utvecklingen inom barnbörds vården har, såsom tidigare i olika sammanhang
framhållits, under det senaste decenniet kännetecknats av en alltmera
stegrad tendens hos barnaföderskorna att anlita den slutna formen av förlossningsvård.
Följden härav har blivit ett väsentligt minskat behov av
distriktsbarnmorskor och ett ständigt stigande behov av anstaltsbarnmorskor.
Åtgärder ha ock vid skilda tillfällen, senast åren 1937 och 1943, av statsmakterna
vidtagits för att dels nedbringa antalet distriktsbarnmorsketjänster
dels ock i möjligaste mån underlätta ett utnyttjande av distriktsbarnmorskorna
i den slutna vården. Utvecklingen häiutinnan har dock av olika skäl
icke kunnat hålla jämna steg med det alltmera ökade behovet av barnmorskor
å förlossningsanstalterna. Berättigade hänsyn till distriktsbarnmorskornas
ålder och familjeförhållanden ha, jämsides med dessa barnmorskors
ojämna fördelning i landet, i icke ringa mån lagt hinder i vägen för en i
övrigt önskvärd rationalisering på området. Men främst har till rådande
brist på barnmorskor medverkat den under de senaste åren kraftigt stegrade
födelsefrekvensen. Antalet födelser har sålunda ökat från omkring 90 500
år 1940 till över 126 000 år 1943, vilket under rådande förhållanden, då
förlossningsvårdens organisation är föremål för omläggning, inneburit en
synnerligen stark påfrestning för densamma. Klagomål från allmänhetens
sida ha icke heller uteblivit. Enligt vad medicinalstyrelsen r.ppgiver har det
emellertid icke varit möjligt att klart överblicka läget förrän i samband med
den detaljerade översyn av den öppna och slutna barnbördsvården, som av
styrelsen verkställts för genomförande av 1943 års riksdags beslut i ämnet.
Av denna utredning framgår, att i början av år 1944 förelåg ett underskott

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

av omkring 90 barnmorskor och att detta underskott linder de närmaste
fem åren kan beräknas stiga till omkring 300, därest icke särskilda åtgärder
vidtagas. Även med beaktande av att sistnämnda beräkning delvis bygger på
osäkra faktorer, finner jag, i likhet med medicinalstyrelsen och flertalet remissinstanser
vad sålunda framkommit vara av den art, att omedelbara åtgärder
påkallas för att trygga tillgången till erforderligt antal barnmorskor.

Såsom lämpliga åtgärder i sådant hänseende har medicinalstyrelsen föreslagit
dels en utökning av antalet elever vid de ordinarie kurserna vid barnmorskeläroanstalterna
dels ock anordnande tills vidare av en extra kurs per
år vid vardera anstalten. Antalet elever vid såväl ordinarie som extra kurser
beräknas till 36 per kurs, varigenom antalet utexaminerade barnmorskor skulle
komma att utökas från omkring 45 till 130 per år. De extra kurserna
föreslås börja sensommaren 1944, alternativt samma tid 1945. Jämsides härmed
har styrelsen hemställt, att för ändamålet lämpade barnmorskor måtte
efter prövning av medicinalstyrelsen medgivas rätt att efter uppnådd pensionsålder
kvarstå i tjänst under högst fem år.

För egen del anser jag mig i likhet med svenska landstings- och stadsförbunden
böra tillstyrka, att under nästa budgetår vidtages en utvidgning
av barnmorskeutbildningen i huvudsaklig enlighet med medicinalstyrelsens
förslag, därvid jag räknat med att de extra kurserna skola påbörjas redan
under innevarande år. Man torde få utgå från att en motsvarande utvidgning
blir erforderlig även under nästa budgetår. Huruvida och i vad mån därefter
en utbildning av ökat antal barnmorskor påkallas, torde få bli beroende på
det resultat, som en förnyad undersökning angående behovet av barnmorskor
kan giva vid handen.

Vad angår frågan om kvarstående i tjänst för barnmorska, som uppnått
pensionsåldern, äger medicinalstyrelsen, såsom statskontoret erinrat, enligt
gällande reglemente för statens pensionsanstalt formell befogenhet att medgiva
dylikt anstånd under högst fem år. På grund av uttalande av 1937 års
riksdag, vilket av Kungl. Majit genom protokollsutdrag hragts till medicinalstyrelsens
kännedom, har medicinalstyrelsen emellertid begränsat sina medgivanden
härutinnan på så sätt, att distriktsbarnmorska medgivits kvarstå i
högst två år och blott för det fall, att hon icke dessförinnan erhåller rätt till
full pension. I frågavarande uttalande av riksdagen var föranlett av det
samtidigt framlagda förslaget lill omorganisation av förlossningsvården, syftande
till en begränsning snarast möjligt av då föreliggande stora överskott på
distriktsbarnmorskor. Sedan dess har emellertid, såsom av medicinalstyrelsens
utredning framgår, situationen väsentligen förändrats, i det att brist på
barnmorskor för närvarande föreligger icke blott inom den slutna utan även
på sina håll inom den öppna förlossningsvården. Under sådana förhållanden
Jorde det av 1937 års riksdag gjorda uttalandet icke längre äga aktualitet och
torde sålunda ej heller böra betraktas som bindande för medicinalstyrelsen
vid handläggning av hithörande ärenden. Något särskilt beslut från Kungl.
Majits eller riksdagens sida torde icke vara påkallat i nu berörda härne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

ende. Den av stadsförbundet berörda frågan om en allmän höjning av pensionsåldern
för barnmorskor kommer, enligt vad chefen för finansdepartementet
meddelat, att bli föremål för utredning i annat sammanhang.

Styrelsens beräkning av kostnaderna för de extra kurserna har föranlett
vissa uttalanden från statskontorets sida. I anledning härav vill jag framhålla,
att enligt vad jag inhämtat möjlighet icke föreligger att till någon del
anordna den till extra kurserna hörande teoretiska undervisningen samtidigt
med motsvarande undervisning för de ordinarie kurserna och därigenom
nedbringa kostnaderna för den extra personalen. Det synes mig vidare
knappast kunna påräknas, att Stockholms respektive Göteborgs stad skola,
på sätt statskontoret ifrågasatt, tillskjuta viss del av de extra instruktior.sbarnmorskornas
aflöning, då dessa barnmorskor helt komma att tjäna undervisningens
intresse. Då jag icke heller i övrigt har något att erinra mot medicinalstyrelsens
beräkning av kostnaderna för avlöning i anledning av de
extra kursernas anordnande, tillstyrker jag, att för ändamålet under nästa
budgetår beräknas ett belopp av 19 300 kronor för stockholmsanstalten och
ett belopp av 21 400 kronor för göteborgsanstalten eller i avrundat tal 40 500
kronor.

Styrelsens beräkning av omkostnaderna för de extra kurserna torde böra
tillsvidare godtagas. För ändamålet synes alltså böra beräknas ett belopp av
20 500 kronor för stockholmsanstalten och ett belopp av 29 000 kronor för
göteborgsanstalten eller sammanlagt 49 500 kronor. Härutöver har till omkostnader
för ökat antal elever vid de ordinarie kurserna beräknats ett belopp
av 12 800 kronor, mot vilket i och för sig intet synes vara att erinra. Jag
vill emellertid betona, att då några förhandlingar ännu icke ägt rum med
vare sig Stockholms eller Göteborgs stad, beloppen kunna bli föremål för
jämkningar i ena eller andra riktningen.

För bestridande av kostnaderna för de extra kurserna torde å riksstaten för
nästa budgetår böra uppföras ett särskilt anslag, som med hänsyn till osäkerheten
i beräkningarna torde böra givas förslagsanslags karaktär samt lämpligen
benämnas Extra kurser för utbildning av barnmorskor. Anslaget torde
böra upptagas med ett belopp av (40 500 + 49 500) 90 000 kronor. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser rörande
anslagets användning i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
förordats. Utgifterna för det ökade antalet elever vid de ordinarie kurserna
synas böra bestridas från det för nästa budgetår av innevarande riksdag
anvisade förslagsanslaget till Barnmorskeläroanstalterna: Omkostnader
å 74 000 kronor, vilket anslag efter medgivande av Kungl. Majit torde få
överskridas i den mån så för ändamålet erfordras.

Det måste enligt min uppfattning anses anmärkningsvärt, att föreliggande
brist på barnmorskor icke blivit klarlagd tidigare än som nu skett. Medicinalstyrelsens
utredning är dagtecknad så sent som den 17 april 1944. Med
hänsyn till vikten ur samhällets synpunkt av att denna brist snarast blir
avhjälpt anser jag mig likväl icke kunna underlåta att förorda att av inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 282. 13

varande riksdag påkallas medel för anordnande av ifrågavarande extra
kurser.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Extra kurser för utbildning av barnmorskor för
budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 90 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.