Kungl. Maj.ts proposition nr 280 (Proposition 1948:280)

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

Nr 280.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förvärv till
kronan av aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand; given
Stockholms slott den 21 maj 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Sammanfattning.

Till skyddande av natur- och fornminnesvärden, som hotas av en tilltänkt
exploatering av grusåsen Fjärås Bräcka vid sjön Lygnern i Fjärås
socken av Hallands län, föreslås att aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand, vilket
bolag genom köpekontrakt förvärvat viss del av åsen, inköpas av kronan.
För detta ändamål hemställes att riksdagen anvisar dels 877 500 kronor till
förvärv av aktierna i bolaget, dels 250 000 kronor såsom lån till bolaget.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 280.

Kungi. Maj:ts proposition nr 280.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen a Stockholms slott den 21 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och chefen
för justitiedepartementet anmäler chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sköld, fråga angående förvärv till kronan av aktierna i Aktiebolaget
Fjäråssand samt anför därvid följande.

I anledning av en i andra kammaren väckt motion (nr 65) framhöll riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t den 14 juli 1947 önskvärdheten av att
det till Gåsevadsholms fideikommiss hörande området av Fjärås Bräcka
skyddades mot förstörelse. Därest överenskommelse med sakägarna i nämnda
syfte icke kunde leda till godtagbara resultat, borde de ekonomiska
konsekvenserna av områdets överförande i statens ägo skyndsamt utredas.

Genom beslut den 17 oktober 1947 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för
jordbruksdepartementet att utse tre sakkunniga för att i samråd med en
representant för vardera järnvägsstyrelsen och innehavaren av Gåsevadsholms
fideikommiss verkställa utredning rörande frågan om samhällsintressets
bevarande i samband med exploateringen av Fjärås Bräcka.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän hovrättspresidenten
K. E. Elliot, tillika ordförande, arkitekten Sune Lindström,
Stockholm, och fil. dr H. Dahlbeck, Stockholm.

Utredningsmännen ha den 13 maj 1948 avgivit betänkande med förslag
angående förvärv till kronan av det område av Fjärås Bräcka, som av Gåsevadsholms
fideikommiss försålts till Aktiebolaget Fjäråssand. Vad angår övriga
delar av bräckan är utredningen ännu icke avslutad.

Över betänkandet har utlåtande avgivits av kammarkollegiet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Utredningen.

Utredningsmännens betänkande och förslag ha i huvudsak följande innehåll.

Inledning.

Fjärås Bräcka är en grusås, belägen omkring 3,5 mil söder om Göteborg
vid sydvästra ändan av sjön Lygnern i Fjärås socken av Hallands län. Åsen
sträcker sig i huvudsakligen nord-sydlig riktning och har en längd av över
3 km. Den mellersta och större delen, med en längd av omkring 2 km, tillhörande
Gåsevadsholms fideikommiss, vars innehavare är kammarherren
friherre C.-O. Silfverschiöld, har av denne försålts till Aktiebolaget Fjäråssand.
Den norr därom belägna delen, med en längd av omkring 500 meter,
äges av järnvägsstyrelsen, som använder marken för uttagning av ballastgrus.
Sydväst om fideikommissets ägor har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
arrenderat ett för grustäkt avsett område.

Fjärås Bräcka anses ur geologisk och fysisk-geografisk synpunkt vara en
utomordentligt intressant naturföreteelse och betecknas samtidigt som ett
av västra Sveriges förnämsta fornminnesområden. Inom och invid det område
av Fjärås Bräcka, som tillhört Gåsevadsholms fideikommiss, finnas
nämligen ett fält med bautastenar och åtskilliga gravhögar från forntiden. På
ifrågavarande område finnes även en kolerakyrkogård från 1834. Bräckan
är dessutom känd för en naturskönhet av mindre vanligt slag, icke minst
med hänsyn till utsikten från den gamla landsvägen på åsens krön. Sedan
gammalt har bräckan varit ett värdefullt exkursionsfält för studerande och
skolungdom och över huvud taget ett omtyckt utflyktsmål för befolkningen
i Göteborg med omgivningar och norra Halland.

I skrivelse den 3 mars 1946 anhöll riksantikvarieämbetet hos länsstyrelsen
i Hallands län, under åberopande av 3 § lagen om fornminnen, att länsstyrelsen
måtte fastställa gränser för ett fornminnesområde, beläget vid
nordvästra hörnet av fideikommissets del av Fjärås Bräcka samt omfattande
förenämnda bautastenfält och kolerakyrkogård.

Genom resolution den 27 juni 1947 fastställde länsstyrelsen gränserna för
ifrågavarande fornlämningsområde på så sätt, att därinom inneslöts allenast
bautastenfältet. Länsstyrelsen fann det nämligen ej styrkt att kolerakyrkogården
var att hänföra till fasta fornlämningar enligt 2 § lagen om
fornminnen. Riksantikvarieämbetet anförde besvär men genom utslag den
18 november 1947 fann regeringsrätten ej skäl att göra ändring i länsstyrelsens
resolution.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Exploateringsåtgärder.

Järnvägsstyrelsen. År 1910 förvärvades för järnvägsstyrelsens räkning
från dels enskilda, dels Fjärås kommun och dels ecklesiastika boställen av
den nordligaste, vid Bräckaviken av sjön Lygnern belägna delen av Fjärås
Bräcka ett område om 109 697 m2 samt för förbindelsespår en markareal
av 38 185 in2. Kostnaderna uppgingo till, för förstnämnda område 45 382 kronor
och för den mark, som avsågs för förbindelsespår, 17 042 kronor. År
1936 förvärvade järnvägsstyrelsen ytterligare för grustäkt ett intilliggande
område om 31 000 m2 för en köpeskilling av 9 000 kronor. Järnvägsstyrelsens
hela för grustäkt avsedda del av Fjärås Bräcka utgör sålunda
140 697 m2.

Sedan förbindelsespår år 1911 anlagts mellan grustaget och norra ändan
av Fjärås bangård å linjen Göteborg—Varberg, uttogos under tiden till 1917
stora mängder grus. Närmare uppgifter om dessa mängder saknas. Under
åren 1917—1947 har den uttagna gruskvantiteten uppgått sammanlagt till
cirka 1 130 000 m3.

1 skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 september 1947 har järnvägsstyrelsen
uppgivit, att det från Fjärås Bräcka uttagna gruset använts såsom ballastgrus
å sträckan Strömstad—Halmstad och tidvis även å vissa andra sträckor
såsom å sträckan Göteborg—Borås. Genom att grus i fortsättningen
kunde uttagas i den nuvarande grusgropens botten och genom att den årliga
uttagningen kunde nedbringas räknade styrelsen med att det av statens
järnvägar nu ägda området skulle tillfredsställa behovet av ballastgrus åtminstone
tio år till.

Järnvägsstyrelsen har vidare meddelat, att statens järnvägar vid sin grustäkt
å Fjärås Bräcka vinnlagt sig om att så litet som möjligt förfula naturen.
Den skadegörelse, som likväl uppkommit, kompenseras enligt styrelsens
mening i någon mån av att ett typiskt parti av bräckans geologi kan studeras
i den skärning, som grustäkten åstadkommit. Styrelsen vill också påpeka,
att tack vare släntens höjd och tack vare att vägen på bräckans krön
bibehållits, bräckan framträder med hela sin mäktighet på ett annat sätt
än om de branta grustäcktsslänterna ej funnos.

Vägförvaltningen. Enligt kontrakt den 3 och 7 december 1945 har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen arrenderat ett grustag å fastigheten Tom 27 i
Fjärås socken, beläget sydväst om och intill den till Gåsevadsholms fideikommiss
hörande delen av Fjärås Bräcka. I ersättning har betalats en engångsavgift
av 5 000 kronor. Grustaget har enligt uppgift från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beräknats innehålla 55 000 in3. Därav ha hittills uttagits
omkring 3 000 nT. Den arrenderade markens areal är omkring
6 500 in2.

Gåsevadsholms fideikommiss och Aktiebolaget Fjäråssand. Den 5 oktober
1945 ingicks mellan å ena sidan Gåsevadsholms fideikommissinnehavare
samt å andra sidan direktören Erik Widén såsom representant för ett konsortium
ett skriftligt avtal, enligt vilket fideikommisset överlät på Widén för

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

eu tid av 50 år ensamrätten att taga grus, sand, singel och sten från ett område,
omfattande hela den del av Fjärås Bräcka, som tillhör fideikommisset. I
ersättning för den överlåtna rätten skulle Widén till fideikommisset betala
40 öre per in3 uttagen sand, grus, singel eller sten. När grustagningen på
någon plats avslutats, skulle marken där avplaneras. Avtalet innehöll tilllika
bl. a. stadgande därom att Widén ägde rätt att på ett aktiebolag med
ett aktiekapital av minst 100 000 kronor överlåta sina rättigheter och skyldigheter
enligt avtalet.

Samma dag, den 5 oktober 1945, sålde fideikommissarien, friherre C.-O.
Silfverschiöld, samtliga 1 000 aktier å tillhopa nominellt 100 000 kronor i det
av honom bildade Aktiebolaget Fjäråssand till Igelsta Trävaruaktiebolag.
Köpeskillingen utgjorde 354 000 kronor, som skulle erläggas på så sätt att
köparen övertog ansvaret för en säljarens personliga skuld till Aktiebolaget
Fjäråssand å 104 076 kronor 30 öre samt kontant betalade 250 000 kronor.
Kontantbeloppet kvitterades av friherre Silfverschiöld den 8 oktober 1945.

Den 3 januari 1946 överlät Widén på Aktiebolaget Fjäråssand till alla delar
sitt avtal med fideikommisset.

Den 9 november 1946 ingicks mellan friherre C.-O. Silfverschiöld och Aktiebolaget
Fjäråssand, under förutsättning av Kungl. Maj :ts bifall, avtal om
försäljning till bolaget av Fjärås grustag. Enligt köpekontraktet omfattar det
sålda området all säljaren tillhörig såsom Fjärås grustag betecknad mark,
som kan användas för uttagning av grus, sand, singel och sten, med undantag
av tidigare frånsålda fyra tomter. Köpeskillingen utgör 200 000 kronor
och skall erläggas kontant å tillträdesdagen. Vidare tillförsäkras innehavaren
av fideikommisset en avgift av 25 öre per m3 fast mått uttagen kvantitet
grus, sand eller singel, i den mån uttagna kvantiteter överstiga 100 000 m3
pr kalenderår, därvid med en m3 fast mått skall menas en in3 sådan den
ligger orörd i grusåsen. Tillträdesdagen är bestämd till första dagen i den
månad, som inträffar efter det dels det sålda området avstyckats såsom
särskild fastighet, dels Kungl. Maj :ts tillstånd till försäljningen erhållits,
dels ock länsstyrelsen förklarat området vara av sådan beskaffenhet, som
avses i 3 § lagen angående förbud för bolag, förening och stiftelse att förvärva
fast egendom.

I skrivelse den 18 december 1946 har friherre Silfverschiöld anhållit att
Kungl. Maj :t måtte godkänna försäljningen. Ansökan har lämnats utan erinran
av domhavanden i Hallands norra domsaga, där det sålda området är
beläget, samt tillstyrkts av justitiekanslern.

Kungl. Maj :t har den 30 april 1948 bifallit ansökningen. Köpekontraktet
mellan friherre Silfverschiöld och aktiebolaget har därefter den 10 maj
1948 försetts med av parterna undertecknad påskrift att försäljningen bekräftas.

Aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand, sammanlagt 1 000 stycken å nominellt
100 kronor vardera, ägas numera till halva antalet av Igelsta Trävaruakliebolag
och till återstående hälften av Aktiebolaget H. N. J. Intressenter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

Framställningar om skyddsåtgärder.

Förutom genom riksantikvarieämbetets förutberörda ansökan om skyddsåtgärder
enligt lagen om fornminnen har fråga om bevarande av Fjärås
Bräcka väckts i två på Kungl. Maj :ts prövning beroende framställningar,
för vilka här skall i korthet redogöras.

I en vid 1947 års riksdag väckt motion (II: 65) hemställdes bl. a. att riksdagen
för inlösen av Fjärås Bräcka måtte bevilja ett reservationsanslag av
200 000 kronor. Såsom motiv för denna hemställan framhölls att den södra
delen av Fjärås Bräcka, som enligt meddelande skulle säljas från Gåsevadsholins
fideikommiss till Aktiebolaget Fjäråssand, vore den ur fornvårdssynpunkt
och allmän landskapssynpunkt märkligaste och mest orörda delen,
och att det därför syntes synnerligen brådskande att Fjärås Bräcka helt inlöstes
av staten. I fråga om exploateringsplanerna anfördes att dessa syntes
gå ut på att taga bort större delen av åsen.

Sedan statsutskottet, som i ärendet hört länsstyrelsen i Hallands län och
vetenskapsakademien, avgivit utlåtande (nr 251) över motionen, anförde
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 14 juli 1947, nr 484, bl. a. följande.

Länsstyrelsen i Hallands län hade i avgivet utlåtande framhållit angelägenheten
av att det Gåsevadsholms fideikommiss tillhörande området av
Fjärås Bräcka om möjligt skyddades för förstörelse samt att ett avsättande
såsom naturminnesmärke av området mellan åsens höjdrygg och bautastenfältet
syntes högeligen önskvärt. Riksdagen delade denna uppfattning. Riksdagen
vore emellertid även ense med länsstyrelsen därom, att frågan om
expropriation av området icke syntes böra avgöras förrän förhandlingar
förts mellan de olika sakägarna och de olika ersättningsanspråken preciserats.
Expropriation syntes nämligen böra tillgripas först därest det visade
sig att överenskommelse med sakägarna icke ginge att få till stånd. Riksdagen
hade därför avslagit motionen, i vad den avsåge anvisande av medel
för inlösen av Fjärås Bräcka. Riksdagen ville emellertid i anledning av
motionen framhålla önskvärdheten av att Kungl. Maj :t snarast vidtoge åtgärder
i av länsstyrelsen i Hallans län angiven riktning och, därest det skulle
visa sig att vid de av länsstyrelsen åsyftade förhandlingarna ett godtagbart
resultat icke stode alt ernå, läte skyndsamt utreda de ekonomiska konsekvenserna
av områdets överförande i statens ägo.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 februari 1947 har vidare vetenskapsakademien
under åberopande av 1 § punkt 11 och 108 § lagen om expropriation
hemställt, att det i motionen åsyftade området måtte exproprieras
i och för fridlysning jämlikt lagen angående naturminnesmärkens fredande.
Till stöd för denna hemställan har akademien hänvisat till ett av dess
naturskyddskommitté den 13 februari 1947 i anledning av förenämnda motion
avgivet utlåtande, i vilket bland annat anföres, att den för försäljning
avsedda och mest orörda södra delen av bräckan vore synnerligen märklig
ur skilda synpunkter och att det därför i nu uppkommet läge tedde sig utomordentligt
angeläget att området utan dröjsmål inlöstes för kronans räkning.
Kommittén har utgått från att statens järnvägars grustäkt i den norra

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

delen av bräckan liksom hittills begränsades på så sätt, att bräckan där icke
på någon punkt genombröts, utan höjdryggen bevarades intakt.

Sedan genom länsstyrelsen i Hallands län ägare och innehavare av mark,
som berördes av den ifrågasatta expropriationen, ävensom annan, som kunde
lida men därav, beretts tillfälle att yttra sig över expropriationsansökningen,
ha sådana yttranden inkommit från innehavaren av Gåsevadsholms
fideikommiss, friherre C.-O. Silfverschiöld, samt från Aktiebolaget Fjäråssand.

Friherre Silfverschiöld har anfört i huvudsak följande.

De befintliga grustagen å Fjärås Bräcka komma att i så stor utsträckning
utnyttjas, att det icke kan vara tal om, att den kvarvarande delen — fideikommissets
mark, som för övrigt endast delvis ligger på själva Fjärås
Bräcka — kommer att utgöra något naturminnesmärke. Skulle det för övrigt
finnas vitala intressen, som böra skyddas genom en expropriation,
skulle väl icke kronan själv genom ingripande både norr och söder om
området förstöra hela miljön, i verkligheten är statens ingripande alldeles
riktigt, enär denna grusås är alltför värdefull i förhållande till värdet av
bräckan såsom naturminnesmärke och naturskönheten. Därest grusåsen
utnyttjas innebär detta endast, att nivån efter många år kommer att sänkas.
På grund av att åsen utgör en fördämning för Lygnerns utfall, måste
den alltid bibehållas i en viss höjd och den enda skillnaden är alltså, att
utsikten kommer att förefinnas på en något lägre nivå. Emellertid finnes
det alldeles i närheten höga berg, varifrån Lygnern på samma sätt
kan betraktas, varför ett utnyttjande av grusåsen icke kan betraktas
såsom någon direkt försämring ur naturskönhetssynpunkt. Vad beträffar
utseendet å själva åsen har detsamma genom uttagen i statens järnvägars
stora grustag redan spolierats. Enligt min bestämda uppfattning
föreligger därför inget behov av att på detta sätt genom expropriation få
åsen fridlyst.

Granskar man sedan det kostnadsutlägg, som denna expropriation skulle
medföra, rör det sig om synnerligen betydande summor, vilka väl näppeligen
kunna anses stå i rimlig proportion till eventuella förluster ur naturminnesmärkessynpunkt.

Enligt den utredning, som verkställts, finnas på fideikommissets mark på
ifrågavarande del cirka 30 miljoner m3 grus, som kan uttagas, räknat i
fast mått. Räknat i löst mått utgör 1 in3 cirka 1,35 in3. Med direktören
Erik Widén såsom representant för ett konsortium har jag den 5 oktober
1945 träffat avtal, vilket är intecknat den 28 augusti 1946, om uttag av
grus samt singel och sten från Fjärås grustag under en tid av 50 år och
skall jag då tillerkännas 40 öre per in3 uttagen sand, grus, singel eller
sten, d. v. s. löst mått. Det belopp, som alltså skall tillerkännas mig, utgör,
om man räknar efter fast mått, cirka 12 miljoner kronor. Visserligen är
arrendeavtalet upprättat att utgå under en tid av 50 år men genom § 6 i avtalet
har jag säkrat mig för eu nedgång av den svenska kronans inre köpkraft,
varför någon reducering av ifrågavarande 12 miljoner kronor genom
inflation icke kommer att uppstå. Det bolag, som representeras av Widén,
bär redan nu inköpt en tomt i Göteborg för cirka 975 000 kronor, beställt
maskiner för cirka 500 000 kronor och verkställt ytterligare utlägg för
290 000 kronor. Det har också verkställts utredning rörande en linbana,
som beräknas kosta mellan 5 och 6 miljoner kronor, för verkställande av
transport av gruset till Göteborg. Medelpriset i Göteborg för sand, singel och
grus är cirka 10 kronor per in3 varför det i detta fall rör sig om en om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

sättning av 300 miljoner kronor. Hela detta storartade projekt för utvinnande
av gruset har uppkommit i anledning av att befintliga grustäkter av
god kvalitet i västra Sverige hålla på att gå ut och att det därför är nödvändigt
för Göteborg med omnejd att få tillgång till en grusleverantör av
mer betydande kapacitet. Därest detta grustag icke skulle få utnyttjas kommer
i framtiden Göteborgsområdets behov av grus att få tagas på annat
håll, vilket i sin tur måste medföra en avsevärd fördyring.

Det är självklart, att även det konsortium, som representeras av direktör
Erik Widén, kommer att på grund av det intecknade kontraktet vid en
eventuell expropriation föra talan om ersättning. Förutom ovan angivna
belopp måste naturligtvis konsortiet jämväl begära ersättning för den förlorade
handelsvinsten, vilket troligen rör sig om ytterst betydande belopp.
Såvitt jag kan finna, måste fredandet av detta eventuella fornminnesmärke
vara av ytterst liten betydelse, då man väger den mot det betydande intresset
för samhället att hava möjlighet att uppföra bostäder och andra
byggnader till ett ej alltför mycket förhöjt pris.

Jag kan icke se annat än att Kungl. Maj :t redan tagit ställning till frågan,
då både statens järnvägar och vägstyrelsen tillåtits göra så kraftiga
ingripanden i åsen, som nu föreligga. Alla de önskningar, som framföras av
akademien komma att till fullo tillfredsställas, om endast staten icke fortsätter
en exploatering av Fjärås Bräcka.

Vid yttrandet ha fogats intyg från civilingenjören Olof Frykfors och
byggmästaren John Forssenius, båda i Göteborg. I dessa intyg uttalas,
att grusåtgången i Göteborg uppskattats till cirka en miljon in3 årligen,
att grusfyndigheterna i närheten av och på betydande avstånd från Göteborg
icke innehölle några större mängder grus och till stor del vore av
sådan beskaffenhet, att materialet ej lämpade sig för betong- och byggnadsändamål,
samt att däremot grustaget i Fjärås innehölle grus och sand i
alla sorteringar och av bästa kvalitet.

Aktiebolaget Fjåråssand har bland annat anfört.

Vi och våra intressenter hava nedlagt betydande belopp på undersökningar
och förberedelser för en exploatering av ifrågavarande grusås.

Enligt vårt förmenande komma stora svårigheter att uppstå, om Fjärås
välbelägna grustag, som beräknas innehålla cirka 30 miljoner in3 grus,
icke skulle kunna nyttiggöras. Den fråga, som väckts, är därför enligt
vår åsikt av synnerligen stor betydelse för den framtida utvecklingen i Göteborgstrakten.
Då statens järnvägar och vägstyrelsen i viss utsträckning
redan exploaterat grusåsen kunna vi icke finna, att några skönhetsvärden,
som stå i rimlig proportion till det allmänna intresset att grusåsen nyttiggöres,
skadas.

Frågan om grusförekomsterna i Göteborgstrakten har uppmärksammats
även i det förut nämnda ärendet rörande fastställande av gränser för fornminnesområde
vid Fjärås Bräcka. I yttrande till riksantikvarieämbetet den
19 mars 1947 uttalade sålunda statens väginstitut följande.

För bygdens lokala behov finnas ett flertal smärre grusförekomster. För
Kungsbackas behov är en mycket stor förekomst nordost om Fjärås vid
sjön Lygnern ur kvalitets-, brytnings- och transportsynpunkt likvärdig med
Fjärås Bräcka. Även för Göteborgs och Göteborgstraktens behov är denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

förekomst likvärdig med Fjärås Bräcka. Härtill kommer den stora åsen utmed
landsvägen väster om Västra Ingsjön, vilken ur kvalitets- och brytningssynpunkt
är likvärdig med Fjärås Bräcka. Transportlängden per landsväg''är
cirka 10 km kortare, vid kombinerad landsvägs- och järnvägstransport
blir landsvägstransporten cirka 7 km längre, men järnvägstransporten
18 km kortare. Grusbehovet kan sålunda täckas från andra grusforekomster,
vilka med hänsyn till materialbeskaffenhet, lättbrutenhet och transportförhållanden
äro fullt likvärdiga med Fjärås Bräcka.

Till bemötande härav åberopade friherre Silfverschiöld ett den 18 september
1947 dagtecknat yttrande av vågmästaren i Fjäre härad Arvid Skoglund.

I detta yttrande anföres bland annat.

Den åberopade länsinventeringen av grusförekomster har upprättats år
1938 och förhållandena ha sedan dess i åtskilliga fall avsevärt förändrats pa
så sätt, att flera fyndigheter nu uttömts. Inventeringen avser också grustorekomster,
avsedda att utnyttjas för vägändamål, och tar ej sikte pa forefintligheten
av betonggrus.

Samtliga de fyndigheter, som omnämnas i utredningen, med undantag av
grusförekomsten å Fjärås Bräcka med utlöpare, sakna förstklassigt betonggrus
och innehålla, om de ej äro humusbeblandade, s. k. mursand,
d. v. s. fin sand, som ej utan uppblandning av singel kan användas för betongändamål.
Såvitt jag känner till, är det endast fyndigheterna på brackan
med utlöpare, som användas för betongändamål, och därav synes aven klart
framgå, att de andra fyndigheterna ej äro lämpade för detta ändamal.

I skrivelse till utredningsmännen den 8 april 1948 har friherre Silfverschiöld
gjort gällande, att staten vid en expropriation måste inlösa åsen i
dess helhet och ej blott sådana delar därav, som i första hand borde skyddas.
Verkställd undersökning hade nämligen visat, att projektet med linbanan
måste skrinläggas, om ej hela åsen kunde utnyttjas. Friherre Silfverschiöld
framhåller, att anläggandet av linbanan skulle medföra mindre transportkostnader,
men då den skulle kosta 5 å 6 miljoner kronor, måste man räkna
med att få utnyttja så stor gruskvantitet, att banan kunde förräntas och
amorteras. Vidare anföres i skrivelsen bl. a. följande:

Enligt civilingenjör Olof Frykfors massberäkning, som legat till grund
för förhandlingarna med konsortiet, utgör grusvolymen ^ 30 991 800 m
fast mått, räknat med en nivå 4 m ovanför Lygnerns yta. En m3 fast matt
motsvaras av 1,35 in3 löst mått. Uttagas kan alltså 41 838 930 m raknat
efter 0,40 kronor, vilket blir 16 735 572 kronor. Detta uttag beräknas kunna
göras under 50 år med cirka 400 000 m3 per år, vilket skulle gora 160 000
kronor om året utan att därvid någon hänsyn tagits till kronans försämrade
värde. Det har räknats med 100 år för ett fullständigt utnyttjande av iyn dl

Dådet alltså synes vara klart, att man icke kan tänka sig en expropriation
av en del av åsen utan att detta medför alltför stora kostnader for olika sakägare,
måste staten antingen gå in för en expropriation av hela åsen eller
också låta densamma fritt utnyttjas. Därest staten går in för en expropriation
kommer jag att begära att hela åsen löses för eu summa av 16 73a a72
kronor, varvid jag dock måste reservera mig för kronans tall.

Ytterligare har friherre Silfverschiöld inför utredningsmännen åberopat
ett den 13 april 1948 dagtecknat intyg från vågmästaren Arvid Skoglund,

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

att osorterat grus för vägändamål inom Fjäre härad betalades med 30 till
50 ore per m3 löst mått, att priset å betonggrus inom samma område utgjorde
1 krona per in3, samt att vissa grusleverantörer tillämpade ett pris
av 2 kronor per in3 vid försäljning av betonggrus till enskilda personer, som
själva finge lasta och hämta gruset.

Utredningsmännens förslag.

Starka skäl kunna enligt utredningsmännens mening åberopas för att
Fjärås Bräcka skyddas mot en exploatering med uteslutande ekonomiskt
syfte, även om icke alla delar av bräckan äro likvärdiga ur naturskyddssynpunkt.
Utredningsmännen ha funnit att i första hand böra följande områden
bevaras såvitt möjligt orörda, nämligen dels själva krönet i bräckans
nordligaste och sydligaste delar, dels det intill bautastenfältet och kolerakyrkogården
liggande nordligaste området av den tidigare i Gåsevadsholms
fideikommiss ingående delen. Sistnämnda skyddsområde bör kanske sträcka
sig omkring 700 meter av åsens längd och omfatta en areal av omkring
30 hektar. Representanter för Fjärås kommun, med vilka utredningsmännen
varit i kontakt, ha även gjort gällande att ifrågavarande område är det
ur naturskyddssynpunkt viktigaste.

Vad angår den norr om fideikommissets mark belägna, statens järnvägar
tillhöriga delen av Fjärås Bräcka har vid överläggningar, som utredningsmännen
haft med representanten för järnvägsstyrelsen, överingenjören H.
Sandström, bekräftats styrelsens tidigare uttalanden, att något ytterligare
uttag österut i bräckans krön eller söderut icke är avsett. Utredningsmännen
ha också meddelat sin avsikt att söka få till stånd en överenskommelse
med järnvägsstyrelsen, att den planerade fortsatta exploateringen norrut
sker pa visst sätt under beaktande av vetenskapliga, kulturella och estetiska
synpunkter.

Beträffande exploateringen av det sydväst om fideikommissets tidigare
mark belägna, av vägförvaltningen nyttjade området, ämna utredningsmännen
söka träffa liknande uppgörelse.

Det av fideikommisset till Aktiebolaget Fjäråssand sålda området har en
areal av cirka 80 hektar. Utredningsmännen ha sökt förmå bolaget till en
uppgörelse, enligt vilken bolaget skulle förbinda sig att icke utnyttja den
nordliga del av området, som utredningsmännen anse böra i första hand skyddas.
Bolaget har emellertid icke varit villigt härtill. Såsom skäl härför har
bland annat anförts att bolaget räknat med att kunna börja sina grusuttag
i omedelbar anslutning till statens järnvägars, att det för bolaget skulle bli
förenat med högre kostnader att gå in i åsen längre söderut och att bolagets
ekonomiska beräkningar över huvud taget grunda sig på ett fritt utnyttjande
av åsen.

Vid överläggning med bolaget har framgått, att bolaget ej heller är villigt
att på staten överlåta endast en del av den genom köpekontraktet den 9
november 1946 förvärvade marken, men icke motsätter sig, att staten helt

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

övertager bolagets markförvärv. Eftersom bolaget bildats uteslutande för
exploatering av det köpta området har det härvid såväl för utredningsmännen
som för bolagets ledning framstått såsom enklast, att bolaget i sin helhet
överlätes på staten.

En lösning efter sist berörda linje har synts utredningen ur flera synpunkter
bjuda de största fördelarna för staten utan att de enskildas intressen
därigenom trädas för nära.

Enligt utredningsmännens mening kan nämligen ett tvångsförvärv genom
expropriation av viss del av marken väntas föranleda sadana ersättningsanspråk
från den återstående markens ägare, att vid bifall till desamma affären
bleve mycket dyr för staten. Utredningen framhåller även, att resultaten
av en expropriationsnämnds värdering är ovisst och att ett expropriationsförfarande
kan antagas komma att medföra tidsödande och kostsamma utredningar
i syfte att styrka framställda ersättningsanspråk. Enligt gällande
expropriationslag ankommer det nämligen i sista hand på den exproprierande
att vidkännas kostnaderna för dylika utredningar.

En expropriation av all den på Aktiebolaget Fjärråssand överlåtna marken
finna utredningsmännen likaledes vara ofördelaktig för staten ur kostnadssynpunkt.
Friherre Silfverschiölds förut nämnda uttalande, att åsen i sin
helhet skulle för honom ha ett värde av närmare 17 miljoner kronor, finna
utredningsmännen visserligen vila på uppenbart oriktiga beräkningsgrunder,
då enligt köpeavtalet av den 9 november 1946 fideikommissinnehavaren utöver
köpeskillingen för marken, 200 000 kronor, endast äger uppbära 25 öre
för varje in3 fast mått, varmed år suttaget överstiger 100 000 in3. Innehåller
åsen uppgivna 30 000 000 in3 skulle under 100 år kunna uttagas årligen
300 000 in3. I royalty skulle då utgå 50 000 kronor om året. Kapitalvärdet,
efter en räntefot av 3 V2 procent, av en under 100 år utgående sådan
royalty utgör 1 383 000 kronor. Utredningen anser emellertid, att redan den
omständigheten att dylika anspråk anses kunna framställas visar vilket
vidlyftigt och ekonomiskt vanskligt företag ett expropriationsförfarande
skulle kunna bli.

Genom frivillig överenskommelse blir däremot enligt utredningens mening
parternas ekonomiska mellanhavande redan från börjat reglerat och
ett omständligt och vanskligt processuellt förfarande undvikes. Det anföres
även, att en lösning av frågan på frivillighetens grund överensstämmer med
de uttalanden, som gjordes vid riksdagsbehandlingen av ärendet år 1947.
överlåtelse å staten av all den ifrågakommande marken skulle vidare medföra
den fördelen, att spörsmålet i vilka delar och på vad sätt åsen lämpligen
bör med tillvaratagande av naturskyddsintressena utnyttjas för grustäkt
och i vilka delar den bör bibehållas i ursprungligt skick skulle kunna
utredas utan störande forcering och utan risk för att under tiden oreparabla
ingrepp göras.

Beträffande köpevillkoren för statens förvärv av Fjärås Bräcka ha vid
förhandlingar mellan utredningsmännen och aktieägarna dessa sistnämnda
förklarat sig villiga att å staten överlåta samtliga aktier i Aktiebolaget Fjär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

åssand mot att staten kontant erlägger eller åtager sig betalningsansvar för
ett sammanlagt belopp av 1 169 582 kronor 66 öre jämte ränta å 290 000 kronor
efter fem procent om året från den 1 januari 1948 till betalningsdagen.
Av sistnämnda belopp utgöra 250 000 kronor den kontantlikvid, som erlades
vid Igelsta Trävaruaktiebolags förvärv av aktierna den 5 oktober 1945 och
40 000 kronor provision, som i samband därmed betalades till förmedlaren
av affären, ryttmästaren Frans Linder i Stockholm. I övrigt ingå i det totala
beloppet, 1 169 582 kronor 66 öre, dels betalningsansvaret för den skuld å
104 076 kronor 30 öre till Aktiebolaget Fjäråssand, som Igelsta Trävaruaktiebolag
påtog sig vid 1945 års aktieförvärv, dels utlovad ytterligare provision
till Linder för dennes arbete 20 000 kronor, dels köpeskillingen för
marken 200 000 kronor, dels ränta å erlagda belopp och i övrigt havda utgifter
för tiden till den 1 januari 1948, utredningsarvoden, reseersättningar
och andra liknande kostnader till sammanlagt belopp av 55 506 kronor 36
öre, dels ett belopp av 100 000 kronor, som enligt särskild förbindelse skall
utgå till friherre Silfverschiöld såsom förskott å royalty enligt kontraktet
den 9 november 1946, då försäljningen godkänts av Kungl. Maj :t, dels ock
slutligen av aktieägarna betingad ersättning för utebliven vinst 400 000
kronor.

Av dessa belopp avse samtliga utom det sistnämnda redan verkställda utgifter
eller kostnader för vilka Aktiebolaget Fjäråssand iklätt sig betalningsansvar,
varför utredningsmännen anse det vara naturligt, att aktieägarna
vid en försäljning gottgöras härför. Den begärda ersättningen för den uteblivna
vinsten finna utredningsmännen vara hög. Med hänsyn till den beräknade
grustillgången i åsen, rådande efterfrågan och priser på grus torde
emellertid enligt utredningsmännens mening denna ersättning till aktieägarna
understiga den nettovinst, som bolaget vid fri exploatering skulle
kunna göra under förhållandevis fa ar. Bland annat har bolaget hänvisat
till en hösten 1946 upprättad kalkyl, enligt vilken nettovinsten per m3
skulle bli vid årligt uttag av 200 000 m3 löst mått omkring 1 krona samt
\id uttag av halva denna arskvantitet 16 öre mindre. Vidare har av bolaget
åberopats anbud av en Göteborgsfirma att till bolaget erlägga 50 000 kronor
om året för rätt att årligen uttaga intill 100 000 m3 fast mått, under
förutsättning att uttagen finge ske var som helst i åsen. Det har också framhållits,
att en överlåtelse nu av aktierna vore oförmånlig för ägarna så tillvida,
som hälften av beloppet skulle komma att återgå till staten i form av
skatt, eftersom aktierna icke innehafts av dem fem år.

Den del av Fjärås Bräcka, som enligt köpekontraktet den 9 november
1946 överlåtits på Aktiebolaget Fjäråssand, har en areal av omkring 800 000
in2. Aktieägarnas erbjudande innebär alltså, att staten hade att erlägga
ett pris av omkring 1 krona 40 öre för m2. Till jämförelse erinras att vägförvaltningen
i december 1945 i ersättning för rätt till grusuttag inom ett
område omfattande 6 500 in2 av bräckan — vilken nyttjanderätt gäller 49 år
— betalat 5 000 kronor, motsvarande omkring 80 öre för m2.

Utredningsmännen tillstyrka sålunda, att staten på de erbjudna villkoren

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

förvärvar Aktiebolaget Fjäråssand och därmed blir ägare till Fjärås Bräcka,
till den del denna tidigare innehafts av Gåsevadsholms fideikommiss. Då
staten genom järnvägsstyrelsen och vägförvaltningen redan nu förfogar
över hela den nordligaste delen av bräckan samt över ett område inom bräckans
sydligare del, innebär ett dylikt förvärv att staten blir innehavare av
praktiskt taget all den mark, beträffande vilken ur skyddssynpunkt särskilda
åtgärder kunna vara påkallade.

Enligt utredningsmännens mening bör emellertid Fjärås Bräcka även i
statens hand, men med beaktande av naturskyddsintressena, kunna bli föremål
för exploatering i viss utsträckning. En sådan exploatering anses
motiverad ej blott rent affärsmässigt sett utan även med hänsyn till den begränsade
grustillgången i landet och behovet av grus för olika ändamål. I
betraktande av grusåsens storlek synes det utredningsmännen ingalunda
uteslutet att resultatet kan bli ekonomiskt tillfredsställande, även med
tillvaratagande av naturskyddssynpunkterna.

Såsom resultat av de förda förhandlingarna föreligger en av Igelsta Trävaruaktiebolag
och Aktiebolaget H. N. J. Intressenter undertecknad optionshandling
vilken såsom bilaga A torde få fogas till detta protokoll. Enligt denna
optionshandling utfästa sig nyssnämnda två bolag i egenskap av agare till
samtliga aktier i Aktiebolaget Fjäråssand att överlåta aktierna på staten
mot den i det föregående angivna köpeskillingen, sammanlagt 1 169 582 kronor
66 öre, samt på de villkor i övrigt, som framgå av handlingen. Sistnämnda
villkor innebära att staten ej ikläder sig några ekonomiska förpliktelser
utöver dem som Aktiebolaget Fjäråssand åtagit sig enligt köpekontraktet
med friherre Silfverschiöld den 9 november 1946. I optionshandlingens
§ 3 hänvisas visserligen jämväl till nyttjanderättsavtalet den 5 oktober
1945. Sedan Aktiebolaget Fjäråssand blivit ägare till den genom sagda avtal
upplåtna marken, har emellertid avtalet i fråga, vilket av nyttjanderattshavarna
överlåtits å bolaget, icke längre någon betydelse för reglering av
mellanhavandet med friherre Silfverschiöld och fideikommisset.

I köpeskillingen ingår, såsom nämnts, ett belopp av 100 000 kronor, avseende
förskottsroyalty för grusuttag enligt köpekontraktet på grund av muntlig
utfästelse, som bekräftats genom skrivelse till friherre Silfverschiöld från
Igelsta Trävaruaktiebolag den 29 november 1946. Utfästelsen kunde tyda
på att köparna räknat med att grusuttagen skulle kunna givas sådan omfattning,
att en förskottsbetalning av denna storlek vore ekonomiskt forsvarlig.
’ Någon förbindelse att uttaga viss årlig minimikvantitet bar emellertid
ej lämnats. De representanter för Aktiebolaget Fjäråssand, med vilka
utredningsmännen förhandlat, ha uttryckligen försäkrat, att bolaget icke
iklätts några som helst förpliktelser i detta avseende, vare sig skriftligen
eller muntligen. Förklaringen i optionshandlingens § 3 avser bl. a. att garantera
detta. Enligt vad nämnda representanter uppgivit hade vid köpekontraktets
upprättande Aktiebolaget Fjäråssand avböjt att diskutera sadan
avfattning av kontraktet, att någon skyldighet i forevarande hanseende
skulle åvila bolaget. Utredningsmännen b a också kommit till den uppfatt -

Kunc/l. Maj.ts proposition nr 280.

ningen, att bolaget på grund av transportsvårigheter knappast skulle ha
möjlighet för närvarande att uttaga avsevärt större grusmängder än 100 000
m3 årligen. Mera betydande uttag beräknas nämligen kräva, att transporten
sker annorledes än på järnväg. De av friherre Silfverschiöld berörda planerna
på en linbaneanläggning anses ha uppkommit av denna anledning.
Emellertid hai bolaget, enligt vad dess ledning meddelat utredningsmännen,
på intet sätt tagit ställning till dessa planer, än mindre vidtagit förberedelser
till deras förverkligande, ett företag, som enligt uppgift skulle draga en
kostnad av mellan 6 och 7 miljoner kronor. Den omständigheten att bolaget
förvärvas av staten utesluter ej i och för sig en årlig grusuttagning av
samma omfattning som den, vilken i annat fall skulle kunna komma till
stånd. Lösningen av transportproblemet underlättas genom statens järnvägsinnehav.
Skillnaden mellan en exploatering i statlig regi och i enskild
blir emellertid att den totala grustäkten kan väntas bli mindre i förra fallet
an i det senare, beroende på att vissa partier av åsen avses skola skyddas
från ingrepp.

I köpeskillingen ingå vidare bl. a. provisioner till ryttmästaren Frans Linder
å sammanlagt 60 000 kronor. Linder har hos utredningsmännen hemställt,
att om staten förvärvade fideikommissets andel i Fjärås Bräcka, helt
eller delvis, staten matte till Linder utgiva ytterligare provision med dels
85 000 kronor, dels ock 50 000 å 60 000 kronor. Beträffande beloppet 85 000
kronor har Linder anfört, att Linder i samförstånd med friherre Silfverschiöld
upptagit förhandlingar med Aktiebolaget Nordströms Linbanor om
^y^S^^de linbana till bräckan, samt att bolaget i anledning härav ut fäst

sig att till Linder erlägga eu förmedlingsprovision av angivna belopp.
Linder har i detta sammanhang företett i avskrift ett brev från Aktiebolaget
Nordströms Linbanor till Linder den 8 oktober 1945 däri bolaget, åberopande
en skrivelse av den 11 september 1945, bekräftat ifrågavarande utfästelse.
Vad angår beloppet 50 000 ä 60 000 kronor har Linder uppgivit, att detsamma
motsvarade provision, beräknad efter 10 procent, som Aktiebolaget Åbjörn
Andersson i Svedala förbundit sig att betala Linder mot att denne därstädes
placerade beställning av sorteringsverk och andra maskiner för grustäkten
till sammanlagt belopp av mellan 500 000 och 600 000 kronor. Linder har
upplyst att han av sistnämnda provisionsbelopp redan erhållit 15 000 kronor.

Enligt optionshandlingens § 3 är Aktiebolaget Fjäråssand icke bundet av
de förhandlingar, Linder kan ha fört, vare sig mot Aktiebolaget Nordströms
Linbanor eller mot Aktiebolaget Åbjörn Andersson. Aktiebolaget Fjäråssands
ledning har också muntligen försäkrat, att Linder icke från dess sida
haft uppdrag att förhandla om leveranser, något som för övrigt icke heller
Linder själv velat påstå. Enligt utredningsmännens mening finnas därför
icke fog för anspråk från Linder om ersättning av staten för utebliven provision,
därest staten förvärvar Fjärås Bräcka.

Den i optionshandlingen gjorda utfästelsen gäller för tiden till och med
den 15 juli 1948. Av totalbeloppet 1 169 582 kronor 66 öre skola 104 076 kronor
30 öre gäldas genom övertagande av betalningsansvaret för skuld till

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Aktiebolaget Fjäråssand å detta belopp. Den kontanta likviden blir alltså
1 065 506 kronor 36 öre, vartill kommer ränta efter 5 procent å 290 000 kronor
från den 1 januari 1948 till likviddagen. Under förutsättning att likvid
sker den 15 juli 1948, uppgår räntan till 7 854 kronor 17 öre. Det sammanlagda
belopp, som erfordras för förvärvet, blir således (1 065 506:36 +
7 854: 17 =) 1 073 360 kronor 53 öre.

I fråga om förvaltningen av den mark, staten skulle bliva innehavare av,
anser utredningen det önskvärt, att Aktiebolaget Fjäråssand tills vidare får
bestå såsom förvaltningsorgan. Såsom skäl härför anföres dels att ingen
ändring härutinnan bör ske, innan närmare planlagts vilka åtgärder som
böra vidtagas beträffande sådana områden som böra särskilt skyddas och
sådana områden, som kunna bli föremål för exploatering, dels att resultatet
av pågående utredning om organisation av naturskyddsväsendet bör avvaktas.

Om Aktiebolaget Fjäråssand efter statens övertagande av detsamma skulle
bestå som förvaltningsorgan, föreslå utredningsmännen att för bolaget såsom
rörelsekapital beräknas ett belopp av 50 000 kronor för gäldande av sådana
utgifter som lagfartsstämpel, resekostnader, traktamenten och arvoden
samt kostnader för utredningar, särskilt beträffande markbeskaffenheten.

Kammarkollegiets yttrande.

I det yttrande över utredningsmännens betänkande, som inhämtats från
kammarkollegiet, har kollegiet uttalat, att motiveringen för ett statsförvärv
av Fjärås Bräcka synes bärande och ett förvärv för statsverket försvarligt,
även oavsett naturskydds- och fornminnesintressena. Kollegiet finner också,
att den av de sakkunniga föreslagna formen för förvärvet av fideikommissets
andel av Fjärås Bräcka är att föredraga framför en expropriation
med alla därmed förenade kostnader och vanskligheter samt att den betingade
köpeskillingen för aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand under föreliggande
omständigheter icke kan betecknas som ofördelaktig.

Villkoren i köpekontraktet mellan Gåsevadsholms fideikommiss och Aktiebolaget
Fjäråssand äro däremot enligt kollegiets mening icke i allo fullt
tydliga eller för Kungl. Maj :t och kronan fullt lämpliga. Dessa omständigheter
anses dock ej böra tillmätas någon betydelse för frågan om förvärvets
genomförande. Kollegiet förutsätter härvid följande tolkningar av de oklara
punkterna.

Köpekontraktet.

»Säljaren» i kontraktet avser nuvarande och samtliga blivande fideikommissarier.

§ 6 och § 7 synas ej fullt korrespondera med varandra, då det i 6 § är
fråga om en årsredovisning medan 7 § synes förutsätta kvartalsredovisning.
Betalningsskyldighet enligt 7 § inträder ej förrän månaden efter det kvartal,
under vilket den under hela året uttagna gruskvantiteten överstiger
100 000 in3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

9 §•

Här användes ordet »säljare» på ett sätt som strider mot den ovan angivna
betydelsen. Den speciella betydelsen av ordet säljare i denna paragraf
får ej intolkas i ordet i övriga delar av kontraktet.

14 §.

Bestämmelsen i denna paragraf synes innebära, att samtliga till fideikommisset
hörande fastigheter äga taga sitt husbehov av grus från grustaget,
blott den sammanlagda årskvantiteten ej överstiger 1 000 m3.

15 §, andra stycket.

Köparens rätt att få framdraga nya vägar omfattar även rätt att få erforderlig
vägmark upplåten utan att betala någon ersättning, medan han å
andra sidan äger de skyldigheter, som stadgas i första punkten.

16 §.

Bestämmelsen om inteckning för den fideikommisset enligt § 6 tillförsäkrade
avgälden är mindre lämplig. Kollegiet anser att försök bör göras att
snarast avveckla rätten till avgäld genom en uppgörelse med fideikommissarien.

Framställningar om ersättning från staten vid förvärv av
Aktiebolaget Fjäråssand.

Jag torde här få anmäla, att friherre C.-O. Silfverschiöld och ryttmästare
Frans Georg Linder i skrivelser den 16 maj 1948 samt Aktiebolaget Åbjörn
Andersson i skrivelse den 20 maj 1948 anhållit om vissa ersättningar, därest
staten skulle övertaga aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand.

Friherre C.-O. Silfverschiöld har sålunda anhållit om viss, ej närmare fixerad
gottgörelse av staten för befarad förlust av den royalty, som skulle tillkomma
honom enligt köpekontraktet den 9 november 1946 mellan honom
och Aktiebolaget Fjäråssand. Såsom skäl härför anför friherre Silfverschiöld
i huvudsak följande.

Den 5 oktober 1945 träffades mellan civilingenjör Erik Widén, såsom ombud
för bankdirektör Marcus Wallenberg å ena sidan, samt mig å andra sidan,
ett avtal avseende arrendering av Fjärås Bräcka inom Gåsevadsholms
fideikommiss, med uppgift att under 50 år bryta sand för huvudsaklig avsättning
i Göteborgs stad. Brytningen var baserad på nödvändigheten att
anlägga en linbana mellan bräckan och Göteborg, för att ernå för affärens
ekonomiska bärkraft gynnsammaste transportkostnader. Sedan detta arrendeavtal
tecknats, gjordes från arrendatorns sida den invändningen, att en
blivande fidekommissarie skulle kunna häva avtalet med den motivering
att jag ej i tillräcklig grad tillgodosett fideikommissets intressen. Om den
blivande fideikommissarien finge avtalet hävt, skulle linbanan som betingat
ett pris av omkring 6 000 000 kronor bliva oräntabel. Arrendatorn föreslog,
att arrendeavtalet skulle utbytas mot ett köpeavtal. Härigenom skulie
ovannämnda risk bortfalla. En köpesumma av kronor 200 000 fastställdes,
varjämte jag tillerkändes en roalty. Köpesumman fastställdes utan tanke
på att detta belopp skulle fixera bräckans verkliga värde. Huvudsaken var,
att få köpekaraktär på avtalet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

Efter månadslånga förhandlingar mellan en av chefen för jordbruksdepartementet
tillkallad kommitté med hovrättspresidenten Elliot som ordförande
och min köpare, har den senare erbjudit sig att mot en vinst av
400 000 kronor försälja området till staten. För blott några dagar sedan har
jag fått kännedom om detta. Under förhandlingstiden har jag hållits helt
utanför vad som skett.

Om nu staten övertager detta område som naturminnesmärke, i enlighet
med vetenskapsakademiens skrivelse till Kungl. Maj :t, innebär detta att jag
går miste om min enligt köpeavtalet fastställda royalty. Detta skulle innebära,
att jag skulle för området erhålla ett belopp som motsvarar en bråkdel
mot om köpeavtalet av den 9 november 1946 fullföljts.

Ryttmästare Frans Georg Linders anhållan avser en ersättning från staten
med 145 000 kronor för förlorade provisioner genom statens förvärv av
Fjärås Bräcka. Såsom motivering för sin anhållan anför ryttmästare Linder
följande.

Undertecknad har tillsamman med friherre C.-O. Silfverschiöld genomfört
den affär, som avslutades med undertecknandet av köpeavtalet av den 9
november 1946 mellan Aktiebolaget Fjäråssand och friherre C.-O. Silfverschiöld.
Redan 1943 påbörjade jag underhandlingar med Kooperativa förbundet.
Sedan dessa underhandlingar strandat upptog jag förhandlingar
med Aktiebolaget Nordströms Linbanor och genom detta företag med herr
Marcus Wallenberg. På mitt förslag enades sedermera parterna i affären
att anlägga en linbana, för att på det bästa ekonomiska sätt lösa transportfrågan.
Tvenne gånger strandade förhandlingarna, då jag lyckades återknyta
parterna. För att honorera mig enades parterna, att jag skulle gottgöras
med en ersättning från Aktiebolaget Nordströms Linbanor med kronor
85 000. Detta kunde åvägabringas, då köparen hade aktiemajoritetsintresse
i Aktiebolaget Nordströms Linbanor. Vidare erhöll jag från den blivande leverantören
av sorteringsverket för anläggningen en provisionsförbindelse
av 10 procent å det blivande fakturavärdet kronor 600 000, eller kronor
60 000.

Jag har under dessa år deltagit i de dryga kostnader som varit förenade
med affären. De belöpa sig till omkring 60 000 kronor. För detta ändamål
och för mina levnadskostnader har jag nödgats belåna min provisionsförbindelse
från Aktiebolaget Nordströms Linbanor till hela beloppet, eller
85 000 kronor. Ett belägg för att köparen varit införstådd med anläggandet
av en linbana om ej statens intresse hade kommit, är att köparen efter hänvändelse
från banken där belåningen skett, ej hade något att erinra däremot.
Vidare har leverantören av sorteringsverket erhållit en order från köparen.

Aktiebolaget Åbjörn Andersson har framställt anspråk om ersättning för
förlorad handelsvinst, beräknad till omkring 200 000 kronor, vari inbegripes
en provision till ryttmästare Linder, uppgående till 30 000 kronor.

Departementschefen.

Den företagna utredningen angående Fjärås Bräcka torde visa, att det
med hänsyn till områdets stora naturskönhetsvärden, dess märkliga geologi
och dess fornminnen är angeläget, alt området icke exploateras för enbart
ekonomiska syften utan hänsynstagande till estetiska, vetenskapliga

2 Bihnng till riksdagens protokoll 10''iS. I saml. .Yr 2S0.

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

och kulturella skyddsintressen. Utredningen har emellertid givit vid handen,
att de ur dessa synpunkter särskilt viktiga delar av Fjärås Bräcka, som
Gåsevadsholms fideikommiss genom köpeavtal den 9 november 1946 försålt
till Aktiebolaget Fjäråssand, synas med undantag för ett mindre enligt lagen
om fornminnen skyddat område hotade att förstöras genom grustäkt.

Såsom förut erinrats, har Kungl. Maj :t den 30 april 1948 bifallit försäljningen
av ifrågavarande område av Fjärås Bräcka till det bolag, som ämnar
igångsätta exploateringen.

Fn frivillig överenskommelse med Aktiebolaget Fjäråssand om viss inskränkning
av den planerade exploateringen av åsen har ej kunnat uppnås.
Samhällets skyddsintressen i fråga om exploateringen av Fjärås Bräcka torde
därför endast kunna tillgodoses genom att staten förvärvar en större eller
mindre del av det här ifrågavarande området. Fn lösning på denna väg
har vid utredningsmännens förhandlingar med Aktiebolaget Fjäråssand visat
sig möjlig, dock endast under förutsättning att staten förvärvar hela den
till bolaget försålda delen av Fjärås Bräcka. Förhandlingarna härom ha
resulterat i en av Igelsta Trävaruaktiebolag och Aktiebolaget H. N. J. Intressenter
undertecknad optionshandling, enligt vilken nämnda bolag såsom
ägare till samtliga aktier i Aktiebolaget Fjäråssand utfäst sig att överlåta
aktierna på staten, om slutlig överenskommelse härom träffas senast den
15 juli 1948.

I överensstämmelse med vad utredningsmännen och kammarkollegiet förordat,
finner jag, att denna form för statens förvärv av ifrågavarande område
av Fjärås Bräcka är att föredraga framför ett tvångsförfarande. Såsom
utredningen anfört, torde nämligen en expropriation av hela eller en del av
området kunna bliva ett vidlyftigt och ekonomiskt vanskligt företag, vars
resultat icke kan med säkerhet förutses från någondera sidan, under det
att vid en frivillig överenskommelse parternas ekonomiska mellanhavande
blir reglerat redan från början.

I likhet med utredningen finner jag det även vara en fördel, att all bolaget
tillhörande mark förvärvas av staten. Då staten förut genom järnvägsstyrelsen
förfogar över den nordligaste delen av bräckan och genom vägförvaltningen
över ett område av bräckans södra de], skulle ett förvärv av
det mellanliggande området göra staten till innehavare av praktiskt taget
hela det område, där särskilda skyddsåtgärder kunna vara erforderliga. Härigenom
torde också en smidigare avvägning kunna ske mellan naturskyddssynpunkterna
och den exploatering av åsens grustillgångar, som eventuellt
skulle kunna tillåtas även i fortsättningen.

Köpeskillingen för aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand skulle utgöra
765 506 kronor 36 öre, varjämte staten skulle övertaga betalningsansvaret
för säljarnas skuld till bolaget, uppgående till 104 076 kronor 30 öre. Bolaget
har vidare att för förvärvet av ifrågavarande område av Fjärås Bräcka
erlägga dels köpeskilling till friherre Silfverschiöld med 200 000 kronor och
dels utfäst förskottsutbetalning å royalty med 100 000 kronor. De kontanta
utgifterna för förvärvet av området bli alltså 1 065 506 kronor 36 öre, vartill
kommer ränta till ett beräknat belopp av 7 854 kronor 17 öre.

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

Denna köpeskilling är enligt min mening godtagbar för staten. Såsom utredningen
anfört, synes det med hänsyn till grusåsens storlek icke heller
alldeles uteslutet att även med beaktande av naturskyddssynpunkterna kunna
utvinna grus ur bräckan i sådan omfattning att förvärvet av området
ger ekonomiskt någorlunda tillfredsställande resultat för staten.

Vad beträffar de i kammarkollegiets yttrande gjorda påpekandena angående
de villkor, under vilka Aktiebolaget Fjäråssand förvärvat fideikommissets
andel av Fjärås Bräcka, synas de påtalade oklarheterna icke vara av
den art att tvekan kan uppstå om lämpligheten att fullfölja förvärvet av
aktierna i bolaget.

Anledning synes ej finnas att i detta sammanhang närmare ingå på den
av friherre Silfverschiöld väckta frågan om ersättning för förlorad royalty
på grund av statens förvärv av Aktiebolaget Fjäråssand. Någon ersättningsskyldighet
för staten av detta slag synes ej kunna grundas på bestämmelserna
i köpekontraktet. Sedan det klarlagts, på vilket sätt och i vilken omfattning
grusuttagningen i Fjärås Bräcka påverkas av statens övertagande
av bolaget, kan dock möjligen skäl komma att uppstå för staten att söka
få till stånd en uppgörelse med innehavaren av Gåsevadsholms fideikommiss
om inlösen av dennes rätt till royalty vid uttag av viss grusmängd. Såsom
kammarkollegiet i sitt yttrande över ärendet påpekat, kan ifrågasättas huruvida
det icke vore i och för sig önskvärt att fideikommissets rätt till avgäld
avvecklades.

Vad angår de framställda ersättningsanspråken, torde jag i övrigt endast
behöva erinra om att intressenterna i Aktiebolaget Fjäråssand enligt den
av dem undertecknade option shandling, vilken bifogas protokollet såsom
Bilaga A, garanterat att bolaget icke iklätt sig några förpliktelser utöver
dem, som framgå av sagda handling.

Sedan de den 17 oktober 1947 tillkallade utredningsmännen för frågan om
samhällsintressets bevarande i samband med exploateringen av Fjärås Bräcka
nu slutfört förevarande del av uppdraget, förväntar jag att de verkställa
närmare utredning angående spörsmålet huruvida med hänsyn till naturskyddsintressena
en viss exploatering av bräckan är möjlig, samt om sa
skulle vara fallet, hur en lämplig avgränsning kan ske mellan skyddsområden
och exploateringsområden. Denna fortsatta utredning torde böra avse
bräckan i dess helhet och bland annat innefatta överenskommelser med
järnvägsstyrelsen och vägförvaltningen om dessa myndigheters grusuttag
ur åsen.

Därest staten förvärvar aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand och bolagets
mark i viss utsträckning kan utnyttjas för grustäkt utan att skada naturskyddsintressena,
torde sedermera särskild utredning böra verkställas angående
frågan om hur denna exploatering skall ske, om den bör bedrivas
genom något av statens egna organ eller om den bör i någon form överlåtas
åt enskilda företag.

För förvaltningen av den mark, som staten skulle bli innehavare av genom
förvärvet av Aktiebolaget Fjäråssand, torde åtminstone under den när -

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

måste tiden bolaget böra bestå såsom förvaltningsorgan. I likhet med utredningen
anser jag, att någon ändring härutinnan i varje fall icke bör ske,
innan en planläggning skett av skyddsområden och av eventuella exploateringsområden
och de tekniskt-ekonomiska formerna för en möjlig exploatering
utretts. Måhända bör också, såsom utredningsmännen anfört, den pågående
utredningen om organisationen av naturskyddsväsendet avvaktas.

Därest staten förvärvar aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand, behöver detta
bolag tillföras erforderligt kapital för gäldande av köpeskillingen för markområdet
jämte den utfästa förskottsutbetalningen å royalty. Härjämte torde
bolaget, såsom utredningen föreslagit, böra tillföras rörelsekapital för bestridande
av vissa förvaltnings- och utredningskostnader. Mot det av utredningen
för sistnämnda ändamål beräknade beloppet av 50 000 kronor har
jag intet att erinra.

Det sålunda behövliga kapitalet torde i första hand böra tillföras bolaget
därigenom att staten inlöser den skuld till bolaget å något över 100 000
kronor, för vilken staten enligt överenskommelsen med säljarna avses skola
övertaga betalningsansvaret. Härjämte torde ytterligare ett belopp av 250 000
kronor böra ställas till bolagets förfogande. Beloppet torde böra utgå under
fonden för låneunderstöd såsom räntefritt lån.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att staten förvärvar aktierna i Aktiebolaget
Fjäråssand på de villkor, som angivas i optionshandling, undertecknad
av bolagets nuvarande intressenter den 12 maj
1948;

dels ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 anvisa 1)

under fonden för statens aktier till

Förvärv av Aktiebolaget Fjäråssand ett investeringsanslag
av .................... kronor 877 500,

2) under fonden för låneunderstöd till

Lån till Aktiebolaget Fjäråssand ett investeringsanslag
av .................... » 250 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan, förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hanns-Otto Duselius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Bilaga A.

Optionshandling.

Under förutsättning dels att Kungl. Maj :t lämnar tillstånd till den försäljning,
som ägt rum genom köpekontrakt av den 9 november 1946 mellan
å ena sidan Gåsevadsholms fideikommiss genom innehavaren Carl Otto Silfverschiöld
och å andra sidan AB Fjäråssand beträffande visst markområde
vid Fjärås grustag och dels att det genom köpekontraktet försålda området
av Länsstyrelsen förklaras vara av sådan beskaffenhet, som avses i § 3 i lagen
den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och
stiftelse att förvärva fast egendom, förbinda sig undertecknade bolag att på
följande villkor till Kungl. Maj :t och Kronan överlåta och försälja samtliga
våra 1 000 aktier i AB Fjäråssand, dock att denna förbindelse upphör att
gälla därest Kronan icke senast den 15 juli 1948 förklarat sig vilja förvärva
aktierna.

§ 1.

Aktierna skola, transporterade in blanco och försedda med vederbörliga
talonger och kuponger, överlämnas till Kronan så snart Kronan förklarat
sig vilja förvärva aktierna.

§ 2.

Köpeskillingen för aktierna skall utgöra kr. 869 582: 66 jämte ett belopp
motsvarande 5 % årlig ränta å kr. 290 000:— från den 1 januari 1948 till
likviddagen.

Av köpeskillingen skall ett belopp om kr. 104 076: 30 gäldas på det sättet
att Kronan övertager betalningsskyldigheten för våra skulder till AB Fjäråssand
å sagda belopp. Återstoden av köpeskillingen skall gäldas kontant, när
vi överlämna aktierna till Kronan.

§ 3.

Vi garantera, att bilagda balansräkning per den 31 december 1947 för AB
Fjäråssand är riktig, samt att detta bolag icke iklätt sig eller kommer att
före likviddagen ikläda sig några förpliktelser, som icke framgå av denna
optionshandling eller av det ovan angivna köpekontraktet eller av det avtal
av den 5 oktober 1945, som träffats mellan Gåsevadsholms fideikommiss
genom dels innehavaren friherre Otto Baltzar Arvid Silfverschiöld och dels
friherre Carl Otto Silfverschiöld i egenskap av innehavare av nyttjanderätten
till fideikommisset och såsom närmaste rättsägare å ena sidan samt direktör
Erik Widén såsom representant för ett konsortium å andra sidan, vilket
avtal av Widén jämlikt 14 ^ i avtalet överlåtits på AB Fjäråssand.

§ 4.

Vi förbinda oss, att i enlighet med den överenskommelse, som bekräftats
i skrivelse från undertecknade Igelsta Trävaru AB till friherre Carl Otto
Silfverschiöld av den 29 november 1946 till denne så snart Kungl. Maj :t
godkänt försäljningen enligt det ovannämnda köpekontraktet utbetala ett

-''L Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

förskott å kr. 100 000:—■ å den avgift, som skall utgå enligt 8 6 i könekontraktet.
v

Kronan skall garantera att AB Fjäråssand, så snart Kronan förvärvat aktierna,
skall till oss återbetala vad vi sålunda komma att förskottera. Kronan
skall jämväl garantera att AB Fjäråssand kommer att fullgöra sina
skyldigheter enligt köpekontraktet.

§ 5.

Vi förbinda oss vidare att därest den i § 4 i köpekontraktet av den 9 november
1946 angivna tillträdesdagen inträffar, innan Kungl. Maj :t förvärvat
aktierna, skola vi till AB Fjäråssand lämna ett lån å kr. 200 000: —, så att
detta bolag kan fullgöra likviden av den i § 5 av köpekontraktet angivna
köpeskillingen. Lånet skall löpa med 5 % årlig ränta.

Kronan skall garantera att AB Fjäråssand till oss återbetalar sagda lån
jämte ränta så snart Kronan förvärvat aktierna.

§ 6.

^ Kronan skall övertaga det borgensansvar, som åvilar undertecknade Igelsta
Trävaru AB enligt § 16 av köpekontraktet av den 9 november 1946 och å
kontraktet tecknad borgensförbindelse.

§ 7.

Vi garantera, att så snart Kronan förvärvat aktierna, skola styrelseledamoten,
styrelsesuppleanten, revisorn och revisorssuppleanten i AB Fjäråssand
avsäga sig sina uppdrag. Kronan skall garantera, att den avgående
styrelsen beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning av bolaget.

Stockholm den 12 maj 1948.

AKTIEBOLAGET IGELSTA TRÄVARU

HNJ INTRESSENTER AKTIEBOLAG

Wallenberg. Lars Amundsen.

AKTIEBOLAGET FJÄRÅSSAND

Balansräkning per

Tillgångar:

Fordran av:

Igelsta Trävaru AB..... 52 038: 15

AB HNJ Intressenter.... 52 038: 15

Kronor 104 076: 30

den 31 december 1947.

Skulder:

Aktiekapital............ 100 000: —

Reservfond............. 2 250: —

Disponibla medel....... 1 826: 30

Kronor 104 076:30

Bestyrkes:
Erik Bolin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Bilaga B.

Mellan Gåsevadsholms fideikommiss genom innehavaren friherre Carl
Otto Silfverschiöld, nedan kallad säljaren, och Aktiebolaget Fjäråssand, nedan
kallat köparen, har denna dag träffats följande

Köpekontrakt.

§ 1.

Säljaren upplåter och försäljer med full äganderätt till köparen det område,
som å bifogade karta finnes inom röd begränsningslinje. Det försålda
området skall omfatta all säljaren tillhörig, i samband med det s. k.
»Fjärås grustag» liggande mark, som kan användas för uttagande av grus,
sand, singel och sten med undantag för inom området belägna fyra stycken
tidigare från fideikommisset försålda tomter. Området skall avstyckas från
säljaren tillhöriga fastigheter ingående i Gåsevadsholms fideikommiss. Avstyckningen
beräknas ske från fastigheterna:

Allatorp 4\ Bengtsered 1\ Dal 1\ Eskatorp 23, 43, 4*, T och 13\ Gäddevik l1,
Gödestad 41 och 6\ Hjälm 31, 41 och 5\ Li 4\ 51 och 61, Limmanäs l1, 21, 31, och
51, Orred 11S, Tom 71, 8'' och 91 samt lägenheterna Hjälm 2’, 6\ 71, 91 och It1
samt torpet Furuviken l1, alla i Fjärås socken.

§ 2.

Avtalet ingås under förutsättning av att Kungl. Maj:t kommer att lämna
sitt bifall till försäljningen och att det avstyckade området förklaras av
Kungl. Maj :ts befallningshavande vara av sådan beskaffenhet, som avses
i § 3 lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening
och stiftelse att förvärva fast egendom.

§ 3.

Säljaren förbinder sig att snarast på egen bekostnad ombestyra, att det
försålda området avstyckas såsom särskild fastighet.

§ 4.

Tillträdesdag är första dagen i den månad, som inträffar efter det dels
det försålda området avstyckats såsom särskild fastighet, dels Kungl. Maj :ts
tillstånd till försäljningen erhållits och dels området av Kungl. Maj :ts befallningshavande
förklarats vara av sådan beskaffenhet, som avses i § 3 i
lagen av den 18 juni 1925.

§ 3.

Köpeskillingen utgör kronor tvåhundratusen (200 000:—), som erlägges
kontant på tillträdesdagen.

S *>•

XJtöver köpeskillingen skall innehavaren av fideikommisset erhålla cn avgift
av 25 öre per kubikmeter fast mått uttagen kvantitet grus, sand eller
singel, i den mån uttagna kvantiteter överstiga etthundratusen (100 000)
kubikmeter per kalenderår.

Med en kubikmeter fast mått menas en kubikmeter sådan den ligger orord
i grusåsen.

Kungi. Maj.ts proposition nr 280.

§ 7.

Den i föregående paragraf omnämnda avgiften betalas kvartalsvis i efterskott
på så sätt, att köparen under den månad som närmast följer efter varje
kalenderkvartal lämnar redovisning över under kvartalet uttagna kvantiteter
samt erlägger till innehavaren av fideikommisset eller hans rättsinnehavare
om fideikommisset upphävts, det belopp, han enligt redovisningen
är berättigad till.

§ *•

Skulle under en tid av femtio år räknat från detta avtals undertecknande
den svenska kronans inre köpkraft ändras i en utsträckning, som icke är
att betrakta som oväsentlig, skall en mot nedgången eller uppgången svarande
förhöjning eller sänkning av ersättningen per kbm äga rum. I brist
på åsämjande skall frågorna om och med vilket belopp ändring skall ske
avgöras av skiljenämnd enligt vid varje tillfälle gällande lag om skiljemän.

§ 9.

Säljaren resp. senare fideikommissinnehavaren är berättigad att genom
auktoriserad revisor taga del av köparens bokföring för att kontrollera riktigheten
av lämnade redovisningar.

§ 10.

Säljaren garanterar, att det försålda området i köparens hand skall vara
fritt från gravationer.

§ 11.

Samtliga skatter och onera av vad slag det vara må, som avse det försålda
området, skola i den mån de belöpa på tiden före tillträdesdagen betalas av
säljaren och i den mån de belöpa på tiden efter tillträdesdagen av köparen.

§ 12.

Köparen betalar ensam kostnaden för erhållande av lagfart å området.

§ 13.

Mot erläggande av köpeskillingen överlämnar säljaren kvitterat köpebrev
ävensom övriga handlingar, som erfordras för att köparen skall få lagfart
på fastigheten, jämte gravationsbevis, utvisande att fastigheten icke häftar
för några gravationer.

§ 14.

Säljaren äger rätt att utan ersättning för säljarens eget behov på plats anvisad
av köparen årligen från det försålda området avhämta högst ettusen
kbm grus och/eller sand.

§ 15.

Säljaren medgiver köparen rätt att utan ersättning över säljarens marker
framdraga linbana eller annan transportanordning, som köparen kan finna
erforderlig för det köpta områdets ändamålsenliga utnyttjande.

Köparen äger utan särskild ersättning rätt begagna utfartsvägar från det
förvärvade området över säljaren tillhöriga områden, varvid köparen åtager
sig underhållet för de av honom i väsentlig utsträckning disponerade vägarna.
För den händelse det skulle bliva av omständigheterna betingat, äger köparen
rätt att i samråd med säljaren eller senare innehavare av fideikommisset
på egen bekostnad anlägga och utnyttja nya vägar.

Kungl. Maj ds proposition nr 280.

Köparen äger rätt att utan ersättning, om så erfordras för anläggningar
inom det förvärvade området, taga vatten i sjön Lygnern samt att från denna
sjö framdraga erforderliga ledningar över säljaren tillhörig mark.

Säljaren medgiver, att de i denna paragraf köparen tillförsäkrade rättigheterna
må intecknas i säljaren tillhöriga av bestämmelserna berörda fastigheter
såsom servitut till förmån för det av köparen förvärvade området.

§ 16.

Sedan detta avtal genomförts skall köparen medverka till att den rätt,
som i § 6 tillförsäkrats innehavaren av fideikommisset blir intecknad som
avkomsträtt i den köpta fastigheten. Skulle inteckning ej komma att beviljas,
skall Igelsta Trävaru AB. gå i borgen för köparens behöriga betalning
av den i § 6 bestämda avgiften.

§ 17.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen av detta avtal skola avgöras
av skiljemän enligt vid varje tillfälle gällande svensk lag.

Stockholm den 9 november 1946.

Aktiebolaget Fjäråssand C.-O. Silfverschiöld.

Erik Bolin

Bevittnas:

F. G. Linder Wilhelm Moberg

Undertecknade Igelsta Trävaru AB förbinda oss att under i § 16 angiven
förutsättning ingå i sagda paragraf nämnd borgen.

Igelsta Trävaru AB
Erik Bolin

Kontraktet har därefter försetts med följande påskrift:

»Sedan Kungl. Maj :t lämnat sitt bifall till den genom köpekontrakt skedda
försäljningen bekräftas härmed denna försäljning.

Stockholm den 10 maj 1948.

Aktiebolaget Fjäråssand C.-O. Silfverschiöld

Erik Bolin

Bevittnas:

Wilhelm Pehrsson

S. Meethz

!J Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 280.