Kungl. Maj.ts proposition Nr 27 (Proposition 1929:27)

Kungl. Maj.ts proposition Nr 27.

Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner
och understöd från allmänna indragningsstaten; given
Stockholms slott den 25 januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—12:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Bokell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog, yttrar härefter:

l:o.

Med anledning av en av eldaren vid nationalmuseum Johan August Danielsson
hos överintendenten och chefen för museet gjord framställning har
museichefen i skrivelse den 27 augusti 1928 hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte hos 1929 års riksdag utverka pension med högsta möjliga belopp åt
Danielsson för hans tjänstgöring vid museet.

. Vid sin framställning har Danielsson fogat ett läkarintyg av följande
lydelse:

Pension åt
eldaren vid
nationalmuseum
J. A.
Danielsson.

Departe mentschefen.

Pension åt
amanuensen
Rosa
Christina
Norström.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Eldaren vid nationalmuseet Johan August Danielsson, f. den 16 april
1865, boende Pipersgatan 28, lider av för tidig ålderdomssvaghet med åderförkalkning
(blodtryck 172 m. m. Hg) + lungemfysem 4 kronisk luftrörskatarr
och är i följd härav för närvarande och förblir under sin återstående
levnad oförmögen till effektivt arbete för sitt uppehälle; intygas i och
för ansökan om pension.

• Stockholm d. 14 aug. 1928.

Viktor Ljungström.

Distriktsläkare.

Museichefen har till stöd för sin hemställan anfört bland annat:

Danielsson, vilken är född den 16 april 1865, antogs till extra eldare vid
museet den 31 mars 1892 och tjänstgjorde i mån av behov som vikarie
för eldarna under de närmaste åren. Från och med hösten 1896 har Danielsson
tjänstgjort som eldare vid museet under 7 månader årligen. Hans
avlöning i denna befattning har sedan 1921 utgått med 200 kronor i månaden,
vartill kommit dyrtidstillägg. Avlöningen har utgått av det på
museets stat upptagna ordinarie anslaget till extra befattningshavare vid
museet. Danielsson har under eldningssäsongerna icke åtnjutit annan tjänstledighet
från sitt arbete än för sjukdom. Danielsson har alltid med plikttrohet
och nit fullgjort sitt arbete för museet.

I ärendet har statskontoret den 6 oktober] 1928 avgivit utlåtande och
därvid anfört:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes någon pension böra
beredas eldaren Danielsson, när han på grund av ålder och sjuklighet nödgas
inom kort lämna sin anställning vid nationalmuseet. I betraktande av
Danielssons tjänstetid och innehavande avlöning torde ett pensionsbelopp
av 720 kronor kunna anses skäligt.

I likhet med chefen för nationalmuseum och statskontoret anser jag det
vara skäligt, att Danielsson kommer i åtnjutande av pension, vilken torde
böra utgå å allmänna indragningsstaten. I fråga om pensionens belopp
ansluter jag mig till statskontorets mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att eldaren vid nationalmuseum Johan August Danielsson
må från och med månaden näst efter den, varunder han
erhåller entledigande från sin befattning vid museet, under
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 720 kronor.

2:o.

I skrivelse den 28 augusti 1928 har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
meddelat, att amanuensen hos akademien Rosa Christina Norström,
född Strokirk, anmält sin avsikt att med utgången av juni 1929 begära
entledigande från sin befattning; och har akademien hemställt, att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att amanuensen Norström
må från och med dagen näst efter den, å vilken entledigande kan komma
att beviljas, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension till belopp,
som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt.

Till stöd för framställningen har akademien anfört följande:

Fru Rosa Norström, som är född den 13 november 1860, erhöll i februari
1899 anställning såsom biträde vid myntkabinettet, vilken anställning hon
alltjämt innehar. Jämsides härmed har fru Norström under tiden den 1
oktober 1907—den 30 juni 1923 tjänstgjort såsom akademiens räkenskapsförare.
Under hela sin tjänstetid har fru Norström med utomordentligt intresse
ägnat sig åt sitt arbete. Särskilt vid skötseln av myntkabinettet bar
amanuensen Norström ådagalagt stor skicklighet. Att hennes arbetsprestationer
uppskattats framgår även av den omständigheten att amanuensen
Norström åren 1918—1924 under tillhopa 19 månader 19 dagar av Kungl.
Maj:t eller akademien förordnats att uppehålla den Hjertbergska antikvarietjänsten,
varmed enligt gällande instruktion för akademiens tjänstemän
följer skyldigheten att i egenskap av avdelningsföreståndare utöva den närmaste
vården om myntkabinettet. Under åren 1907 till den 21 maj 1915,
då filosofie doktorn B. Schnittger utnämndes att vara Hjertbergsk antikvarie,
var amanuensen Norström den enda arbetskraft, som fanns att tillgå för
myntkabinettets räkning, emedan dåvarande Hjertbergske antikvarien filosofie
doktorn P. E. C. Eckhoff måst anlitas för andra uppgifter.

För närvarande uppbär amanuensen Norström enligt beslut den 17 februari
1922 ett årligt arvode av 3,200 kronor för fem timmars daglig tjänstgöring,
å vilket arvode dyrtidstillägg i vanlig ordning utgår. Enligt Kungl.
Maj ds beslut den 13 oktober 1922 gälla därjämte bestämmelserna i 1 avd. 2 kap.
av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) i tillämpliga delar i avseende
å amanuensen Norström.

Visserligen föreligga icke i förevarande fall de förutsättningar, som regelmässigt
krävas för att komma i åtnjutande av pension. På grund av amanuensen
Norströms långvariga tjänstetid i det allmännas tjänst, synes dock
billighet tala för att pension av statsmedel beredes henne. Vad angår pensionens
storlek ifrågasätter akademien, huruvida icke denna med tillämpning
av grunderna i pensionslagen för civila tjänstinnehavare skulle kunna
bestämmas till belopp motsvarande omkring 2/3 av hennes arvode eller sålunda
2,133 kronor. I detta sammanhang anser akademien sig böra framhålla,
att fru Norström enligt av henne lämnad uppgift från arméns pensionskassa
i änkepension efter framlidne majoren vid livregementet till fot
N. E. V. Norström uppbär en årlig pension av 600 kronor jämte dyrtidstillägg.
Enligt akademiens förmenande bör dock sistnämnda pension icke
inverka på storleken av en till henne utgående tjänstepension, allra helst
änkepensionen utgått för tid före hennes anställning hos akademien.

Över framställningen har statskontoret den 6 oktober 1928 avgivit utlåtande
och därvid anfört följande:

Med erinran att riksdagen år 1926 på Kungl. Maj:ts framställning (prop.
nr 86 punkt 3) med hänsyn till likartade omständigheter, som i detta fall
föreligga, beviljat pension till belopp av 1,992 kronor åt bibliotekarien hos
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien Sigrid Amalia Leijonhufvud,
får statskontoret framhålla, att goda skäl synas föreligga för beredande av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

pension även åt amanuensen Rosa Norström. Hon åtnjuter visserligen icke
fullt lika stor avlöning som bibliotekarien Leijonhufvud men å andra sidan
kan i detta fall åberopas en något längre tjänstetid. Med hänsyn härtill
och då det i akademiens förevarande skrivelse föreslagna beloppet bör undergå
någon reducering i anledning därav, att pensionsavgifter icke blivit
erlagda, håller statskontoret före, att samma pensionsbelopp, som i åberopade
fallet beviljades, kan även i detta fall anses skäligt.

mentschefen Av det sålunda anförda finner jag framgå, att fullgoda skäl föreligga för
en'' att pension beredes amanuensen Norström. Beträffande det av statskontoret föreslagna
pensionsbeloppet har jag ingen erinran att göra, ej heller i fråga om
den tidpunkt, från vilken pensionen föreslagits att utgå. I likhet med den till
bibliotekarien hos akademien Sigrid Amalia Leijonhufvud på sin tid beviljade
pension är nu ifrågavarande pension föreslagen till reglerat belopp,
varå dyrtidstillägg bör utgå enligt de reducerade grunderna.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att amanuensen hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
Rosa Christina Norström, född Strokirk, må från
och med dagen näst efter den, å vilken entledigande från
hennes befattning hos akademien kan komma att beviljas,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,992 kronor.

3:o.

ensfo8nSåt 1 en &V kanslern för rikets universitet med tillstyrkande yttrande av den
läroverks- 19 juli 1928 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning har det större
adjunkten akademiska konsistoriet i Uppsala hemställt om utverkande av proposition
T. Torbiörns- tllJ iy^9 ars riksdag, att docenten vid universitetet i Uppsala Tore Torbiörnsson.
son måtte beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten av 2,000
kronor att utgå från och med den 1 juli 1929.

Det större konsistoriets framställning är föranledd av en hemställan i
ämnet från filosofiska fakultetens humanistiska sektion, vilken hemställan i
sin tur grundar sig på en av professorn Otto von Friesen jämte nio andra
sektionsmedlemmar, representerande sektionens språkliga ämnen, till sektionen
ingiven skrift, vari anföres följande.

Docenten Torbiörnsson, som den 14 januari 1929 fyller 65 år, kallades
till docent i slaviska språk vid universitetet år 1901 och har alltsedan dess
oavbrutet stått till universitetets förfogande såsom sådan. Han var redan
då han förordnades till docent sedan mer än ett halvt decennium en i fackkretsar
även utom vårt land uppmärksammad och respekterad forskare.

Han var den förste i vårt land, som efter ett grundligt studium av den
historiska och jämförande indoeuropeiska språkvetenskapen gjorde de slaviska
språken till sin specialitet. Med en sällsynt hängivenhet har han redan från
sina studentår ägnat all den tid han från arbetet för sitt livsuppehälle haft
övrig åt sin vetenskap. Han har inom och även utom slavistiken utvecklat

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

ett omfattande och kvalitativt högtstående författarskap, som icke blott faller
inom de produktivare åren utan med nästan ökad intensitet fortgått intill
senaste tid; hans senaste publikationer äro utgivna 1927.

Han har inom den jämförande språkvetenskapen överhuvud och isynnerhet
inom sitt specialområde förvärvat sig eu solid och mångsidig lärdom,
som för oss, hans kolleger, varit en värdefull och ofta anlitad tillgång. Han
har sålunda genom alla dessa år varit en uppskattad kraft inom den vidare
krets av samarbetande fackmän, som det är en av universitetets viktiga
uppgifter att vidmakthålla.

Att han, som i decennier innehaft en fullgod och erkänd kompetens för
beklädande av en ordinarie lärostol i slaviska språk, icke vid de visserligen
fåtaliga ledigheter, som inträffat, erhållit sådan befordran, är en konsekvens
av ordningen vid akademiska befordringar, vilken med nödvändighet måste
medföra, att personer, som förberett sig för den akademiska banan, i viss
utsträckning måste söka sin utkomst på annat håll. Torbiörnsson har emellertid
att åberopa en så betydande direkt insats i universitetsarbetet som att
han under fem år skött hela den med professuren i slaviska språk förbundna
undervisnings- och examinationsskyldigheten och under en termin
hela undervisningen. Han har även meddelat annan undervisning vid
universitetet.

Torbiörnsson har sålunda väl gjort sig förtjänt av att, när han snart inträder
i pensionsåldern, erhålla pension för sin långa och högt kvalificerade
tjänstgöring vid universitetet.

Nu är visserligen Torbiörnsson berättigad att i sin egenskap av adjunkt
vid Uppsala högre allmänna läroverk efter sin år 1929 inträffande avgång
erhålla en pension, som under vanliga förhållanden skulle uppgått till 4,000
kronor. Då emellertid hans för pension effektiva tjänstgöringstid endast
utgör i gynnsammaste fall 27 år, under det att för full pension kräves 33
års tjänst, kommer pensionen för honom som adjunkt att högst avsevärt
reduceras och i bästa fall uppgå till något över 3,270 kronor, men möjligen
icke nå upp ens till 3,000 kronor.

Detta förhållande som i väsentlig mån måste tillskrivas den tid och det
arbete, Torbiörnsson offrat på sitt livs stora intresse, språkvetenskapen, är
en särskild anledning för universitetet att söka utverka pension åt honom
för hans universitetstjänstgöring.

Vid ett föregående tillfälle har riksdagen beviljat en pension åt dåvarande
docenten Edvard Petrini på 3,000 kronor. Då i detta fall Torbiörnsson
erhåller pension från annat håll torde en reduktion av docentpensionen vara
påkallad. Därest denna för Torbiörnsson bestämdes till 2,000 kronor skulle
han sammanlagt erhålla en pension på 5,000 kronor eller något däröver,
vilket ungefär motsvarar full lektorspension och i detta fall torde vara
skäligt.

Vid denna skrift är fogad en förteckning över de av Torbiörnsson utgivna
vetenskapliga arbeten.

Sektionens framställning är] dessutom tillstyrkt av universitetets drätselnämnd.

I ärendet har statskontoret den 9 oktober 1928 avgivit utlåtande och
därvid anfört:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

I flera fall har riksdagen beviljat pension åt obefordrade docenter vid
universiteten; senast medgav 1921 års riksdag sådan förmån åt docenten
vid universitetet i Uppsala E. Petrini, varvid pensionsbeloppet bestämdes
till 3,000 kronor, motsvarande — med någon reduktion i anseende därtill
att pensionsavgift icke erlagts —- 2js av ett docentstipendium å 5,000 kronor.
I dessa fall gällde det emellertid att genom pensionen bereda levebröd på
ålderdomen åt personer, som genom långvarig verksamhet inlagt förtjänster
om undervisningen vid respektive universitet och som icke på grund av
annan statsanställning vore tillförsäkrade dylik förmån.

Beträffande Torbiörnsson föreligga i viss mån andra förhållanden. Av
handlingarna framgår nämligen, att han, som alltsedan den 31 oktober 1901
varit docent i slaviska språk vid universitetet i Uppsala, under närmast
följande år bredvid sin anställning i nämnda egenskap tjänstgjort såsom
extra och vikarierande lärare vid högre allmänna läroverket i Uppsala, att
han den 1 maj 1905 tillträtt och alltjämt innehar ordinarie adjunktstjänst
vid samma läroverk samt att han bortsett från kortare ledigheter samtidigt
utövat båda sina befattningar utom under tiden från och med höstterminen
1916 till och med vårterminen 1921, då han för uppehållande av den lediga
professuren i slaviska språk vid Uppsala universitet åtnjutit ledighet från
sin adjunktstjänst.

Av statskontoret införskaffade handlingar giva vid handen, att Torbiörnsson
vid uppnående av avgångsåldern såsom läroverksadjunkt den 14 januari
1929 kommer att inuehava 26 för pension beräkneliga tjänstår, därvid hänsyn
icke tagits till annan tid av docenttjänstgöringen än den, som infaller
före hans anställning vid allmänt läroverk. Han skulle vid sådant förhållande
kunna bliva berättigad att vid avgången från adjunktstjänsten komma
i åtnjutande av avkortad pension, motsvarande 26 33 av pensionsunderlaget
4,000 kronor, eller efter föreskriven avrundning 3,160 kronor.

Då Torbiörnsson alltså blir berättigad till pension av statsmedel, i vilket
avseende såsom tjänstår honom tillgodoräknas dels tjänstetiden såsom docent
före anställningen vid allmänt läroverk, dels ock de år, varunder han uppehållit
professuren i slaviska språk vid universitetet i Uppsala, kan det visserligen
ifrågasättas, huruvida överhuvudtaget någon som helst ytterligare
pensionsförmån, grundad på hans anställning vid universitetet, bör förekomma.
Men med hänsyn dels till de tre läsår, varunder Torbiörnsson
varit anställd vid statsunderstött enskilt läroverk, dels ock till hans långvariga
väl vitsordade arbete vid universitetet skulle statskontoret för sin
del vilja föreslå, att denna hans verksamhet må räknas honom tillgodo på
sådant sätt, att åt honom utverkas eu tilläggspension till det belopp att hans
sammanlagda pensionsförmån uppgår till hel pension såsom läroverksadjunkt.

Statskontoret hemställer alltså, det täcktes Kungl. Maj:t i anledning av
förevarande framställning föreslå riksdagen medgiva, att läroverksadjunkten
Torbiörnsson må från och med månaden näst efter erhållet avsked åtnjuta
— utöver den pension, som författningsenligt tillkommer honom — eu tilläggspension
från allmänna indragningsstaten till sådant belopp att pension
och tilläggspension tillsammans uppgå till 4,000 kronor, med iakttagande
att dessa pensioner'' skola i avseende å tilläggsförmåner behandlas som utgjorde
de tillhopa hel pension såsom läroverksadjunkt.

I anledning av statskontorets yttrande har Torbiörnsson i en till ecklesiastikdepartementet
ingiven skrift anhållit, att för riksdagen måtte framläggas
förslag om pension åt honom enligt universitetsmyndigheternas hemställan.

Rungl. Maj.ts proposition Nr 27.

Torbiörnsson bär därvid bland annat anfört:

I statskontorets utlåtande namnes, att jag i min egenskap av adjunkt
vid Uppsala högre allmänna läroverk på grund av antalet tjänstår kommer
att få en avkortad pension å 3,160 kronor (i stället för full adjunktspension
eller 4,000 kronor). Härvid synes statskontoret ej ha medräknat den termin
(vårterminen 1894), då jag på förordnande uppehöll den med e. o. professuren
i slaviska språk vid Uppsala universitet förenade föreläsningsskyldigheten.
Dessutom har jag helt nyligen (vilket kanske statskontoret ej ännu
kunde ha kännedom om) av Kungl. Maj:t erhållit rätt att kvarstå som
adjunkt en termin efter uppnådd pensionsålder den 14 januari 1929, d. v. s.
till och med slutet av juni 1929.

Medräknas dessa två terminer, torde den mig tillkommande pensionen
komma att uppgå till cirka 100 kronor mer än det av statskontoret angivna
beloppet.

I övrigt utvecklar Torbiörnsson närmare i sistnämnda skrift de synpunkter,
vilka synas honom motivera den av universitetsmyndigheterna föreslagna
tilläggspensionen. Jag tillåter mig allenast hänvisa till innehållet i
denna skrift.

Torbiörnssons mångåriga lärarverksamhet vid universitetet och hans framstående
vetenskapliga författarverksamhet synas mig väl motivera, att honom
beredes en större pension än den som annars skulle tillkomma honom som
läroverkslärare. I fråga om storleken av det belopp, som sålunda årligen
bör tillfalla honom, behjärtar jag visserligen de synpunkter, som såväl av
sektionens förslagsställare som av Torbiörnsson själv gjorts gällande, men
anser jag mig dock böra ansluta mig till vad statskontoret föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva,
att adjunkten vid högre allmänna läroverket i Uppsala, docenten
vid universitetet därstädes Tore Torbiörnsson må från
och med månaden näst efter erhållet avsked från adjunktsbefattningen
åtnjuta — utöver den pension, som författningsenligt
tillkommer honom såsom läroverksadjunkt
en tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant
belopp, att pension och tilläggspension tillsammans uppgå
till 4,000 kronor, med iakttagande, att dessa pensioner skola
i avseende å tilläggsförmåner behandlas som utgjorde de
tillhopa hel pension för läroverksadjunkt.

4:o.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande yttrande av
den 7 september 1928 överlämnad framställning har högskolans lärarkollegium
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1929 års riksdag att åt specialläraren
i allmän teknisk och fabrikshygien samt i byggnadshygien vid högskolan
professorn Klas Gustaf Anders Sondén från och med månaden näst

Departe mentschefen,

Pension åt
specialläraren
vid
tekniska
högskolan
professorn
K. G. A.
Sondén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

efter den, varunder han entledigades från sina befattningar, under hans
återstående livstid bereda en årlig pension å 3,000 kronor.

Lärarkollegiet har till stöd för sin hemställan anfört:

Professor Sondén, har sedan 1894 tjänstgjort vid tekniska högskolan och
i följande egenskaper:

Som docent i teknisk hygien 1894—1922
» extra lärare i teknisk hygien 1898—1912
» extra lärare i tillämpad värmelära 1904—1912

* speciallärare i teknisk, hygien och i tillämpad värmelära 1912—1914

* speciallärare i fabrikshygien 1913 — fortfarande
» speciallärare i förbränningslära 1915—1926

» speciallärare i byggnadshygien 1915—fortfarande.

Sondén har därjämte i sin egenskap av speciallärare i teknisk hygien
varit föreståndare för institutionen för hygien.

Det må även i detta sammanhang erinras om de talrika statsuppdrag,
som Sondén haft ända sedan 1903. Sondén har sålunda varit medlem i
olika kungl. kommittéer och varit ledamot i medicinalstyrelsens vetenskapliga
råd.

Sondén, som är född den 5 augusti 1859 och således år 1929 fyller 70
år, har anmält, att han önskar avgå från sina befattningar vid tekniska ,
högskolan under år 1929. Det synes lärarkollegiet, att en tekniska högskolans
speciallärare, som tjänstgjort i 35 år, som under denna långa tid
städse skött sina åligganden med utmärkt nit och utmärkt skicklighet, som
ävenledes mottagit ett stort antal ansvarsfulla statsuppdrag i samband med
sin tjänstgöring och som är allmänt erkänd som en framstående vetenskapsman
Sondén blev medicine hedersdoktor 1907 och fick professors namn
1921 — borde komma i åtnjutande av pension, ehuruväl högskolans speciallärare
ej äro berättigade till pension från civila pensionsinrättningen.

För bestämmandet av storleken av nu föreslagen pension får lärarkollegiet
meddela, att Sondéns sammanlagda arvoden å speciallärarbefattningarna vid
tekniska högskolan under åren 1915—1925 utgjorde 5,600 kronor per år,
under år 1926 (på grund av att Sondén under detta år lämnade speciallärarbefattningen
i förbränningslära och arvodena sålunda reducerades) 4,700
kronor och under år 1927 (av samma anledning) 3,800 kronor, allt exklusive
dyrtidstillägg. Med utgångspunkt från dessa arvoden vågar lärarkollegiet
föreslå en årlig pension av 3,000 kronor.

Statskontoret har den 11 oktober 1928 yttrat sig i ärendet och därvid
anfört:

Då avlöningen för de befattningar vid tekniska högskolan, som av Sondén
innehavas, utgå i form av arvoden, är han icke författningsenligt berättigad
till pension; men riksdagen har vid flera tillfällen och senast år 1916 (för
specialläraren i frihandsteckning R. L. Haglund) beviljat pension, när innehavare
av dylika befattningar vid framskriden ålder och efter långvarig
tjänstetid avgått från desamma. Även i föreliggande fall synes sådan förmån
böra beredas. Vid avpassande av pensionsbeloppet för Sondén, vilken
under långa tider samtidigt innehaft flera lärarbefattningar, synes det statskontoret,
som om hänsyn bör tagas icke allenast till avlöningen för de två
befattningar han alltjämt innehar utan även till avlöningen vid de ytter -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

ligare befattningar, som han till följd av framskriden ålder lämnat under
de sista åren, på sådant sätt, att medeltalet av de sista fem årens avlöning
lägges till grund för pensionsbeloppets avpassande. Då detta medeltal utgör
4,880 kronor, skulle pensionsunderlaget anses vara Va därav eller 3,260
kronor. Reduceras sistnämnda belopp i någon mån — i anseende till frihet
från pensionsavgifter — skulle man med en sådan beräkning komma just
till det i förevarande framställning föreslagna pensionsbeloppet 3,000 kronor.
Statskontoret tillstyrker alltså vidtagande av åtgärd i enlighet med förevarande
framställning och föreslår, att pensionen anvisas att utgå från allmänna
indragningsstaten.

I likhet med vederbörande myndigheter finner jag tillbörligt, att professorn
Sondén kommer i åtnjutande av pension. I fråga om pensionens storlek
ansluter jag mig till vad därutinnan blivit föreslaget. Pensionen torde anvisas
att utgå från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att specialläraren i allmän teknisk och fabrikshygien samt
i byggnadshygien vid tekniska högskolan, professorn Klas
Gustaf Anders Sondén må från och med månaden näst
efter den, varunder han erhåller entledigande från sina
befattningar vid högskolan, under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
3,000 kronor.

5:o.

I eu av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande yttrande av
den 10 november 1928 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning har högskolans
lärarkollegium hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1929 års
riksdag, att assistenten i läroämnena matematik samt matematik och mekanik
vid högskolan, civilingenjören Hjalmar Berwald måtte från och med budgetåret
1928/1929 under sin återstående livstid komma i åtnjutande av en
årlig pension av 2,400 kronor.

Till stöd för denna framställning har lärarkollegiet anfört:

Civilingenjören Hjalmar Berwald har utan avbrott varit anställd vid tekniska
högskolan från och med höstterminen 1873 till och med vårterminen
1928 och har således tjänstgjort vid högskolan under 55 läroår. Under
denna tid har han dessutom under sammanlagt 6 månader 22 dagar såsom
vikarie uppehållit professuren i matematik. Ingenjör Berwald är född den
6 november 1848 och har sålunda fyllt 80 år.

Det synes lärarkollegiet befogat, att en högskolans assistent, som under
en så enastående lång tidsperiod innehaft lärarbefattning vid högskolan och
som städse med utmärkt nit och utmärkt skicklighet skött sin tjänst, komme
i åtnjutande av pension, oaktat han såsom extra befattningshavare ej äger
rätt att erhålla sådan från den civila pensionsinrättningen.

Under åren 1886—1909 var Berwald dessutom lärare vid Beskowska sko -

Departe mentschefen.

Pension åt
förre assistenten
vid
tekniska högskolan

H. Berwald.

Departe mentschefen,

Tilläggspension
åt
f. d. undervisningsrådet

överdirektören
A. W.

Falk.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

lan i Stockholm, under åren 1882—1910 lärare vid Östermalms högre läroanstalt
för flickor, tjänstgjorde ett par år vid tekniska skolan i Stockholm
och har även under kortare tider varit lärare vid Stockholms borgarskola,
tyska skolan och andra undervisningsanstalter.

Det är sålunda en synnerligen lång och förtjänstfull verksamhet i undervisningens
tjänst, från vilken Berwald nu dragit sig tillbaka.

För bedömande av pensionens storlek får lärarkollegiet meddela, att Berwalds
arvoden — oberäknat dyrtidstillägg — under de fem sista läroåren i
medeltal något överstigit 4,500 kronor.

I ärendet har statskontoret den 14 november 1928 avgivit utlåtande och
därvid anfört:

Med hänsyn till den 55-åriga, väl vitsordade lärarverksamhet, som av
Berwald utövats i egenskap av assistent vid tekniska högskolan, torde det
få anses billigt, att någon årlig pension beredes honom, när han nu vid
hög ålder lämnat sin anställning vid högskolan. Med hänsyn till den avlöning,
som under senare åren utgått till Berwald, har statskontoret icke
något att erinra mot förslaget att pensionsbeloppet måtte bestämmas till
2,400 kronor.

Den långa och väl vitsordade verksamhet, som civilingenjören Berwald
utövat vid tekniska högskolan, ävensom hans höga levnadsålder synas mig
väl motivera, att pension av allmänna medel beredes honom. Mot det föreslagna
beloppet av pensionen har jag ingen erinran att göra. Pensionen
torde böra utgå från och med månaden näst efter den, då han erhållit entledigande
från sin befattning vid högskolan, samt uppföras å allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl.c Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre assistenten vid tekniska högskolan, civilingenjören
Hjalmar Berwald må, från och med månaden näst efter
erhållet entledigande från assistentbefattningen vid högskolan,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 2,400 kronor.

6:o.

Hos Kungl. Maj:t har f. d. undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen,
överdirektören August Wilhelm Falk, som den 21 december
1928 erhållit avsked från sin befattning från och med den 27 december
1928 och som erhållit avkortad pension, anhållit om utverkande åt honom
av tilläggspension på grund av tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm.

Vid ansökningen äro fogade dels avskrift av åldersbetyg, utvisande att
sökanden är född den 26 december 1861, dels ock avskrift av intyg om sökandens
tjänstgöring vid Beskowska skolan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Över ansökningen har skolöverstyrelsen den 13 december 1928 avgivit utlåtande
och därvid anfört bland annat:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 22 november 1928 beviljats
avkortad pension till ett belopp av 5,690 kronor. Därvid hava enligt
bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension tillgodoräknats honom de 33 år, under vilka han
bestritt tjänstgöring i statens tjänst. Sökanden bar emellertid, såsom av handlingarna
framgår, förutom nämnda tjänstgöring i statens tjänst även bestritt
tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen såsom ämneslärare
vid Beskowska skolan i Stockholm under läsåren 1888/1890 och 1893 1899
eller under åtta läsår, varav dock de tre sista läsåren sammanfalla med sökandens
tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, och bär därvid
bestritt eu undervisningsskyldighet av 28—31 veckotimmar.

Överstyrelsen erinrar, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid vissa föregående
tillfällen bifallit liknande ansökningar, samt anför såsom exempel härå,
att 1926 års riksdag beviljat f. d. läroverksadjunkterna J. J:son Ekegren och
K. G. Harlin tilläggspensioner, beräknade för två tredjedelar av den tid,
under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring vid kommunal eller
enskild läroanstalt, och att 1928 års riksdag beviljat f. d. lektorn AF.
Westholm tilläggspension beräknad på två tredjedelar av den tid, under
vilken han bestritt full tjänstgöring vid samma enskilda läroanstalt, Beskowska
skolan i Stockholm, vid vilken Falk tjänstgjort.

Överstyrelsen framhåller, att Beskowska skolan ägt samma bildmngsmål
som de högre allmänna läroverken och att den vunnit erkännande för sm
verksamhet genom att tillerkännas statsunderstöd alltsedan höstterminen 1890,
studentexamensrätt alltsedan vårterminen 1878 samt lönetursrätt för skolans
lärare genom kungl. brev den 6 november 1874, den sistnämnda rätten
visserligen icke längre gällande med de löneregleringsprinciper, som tillämpas
sedan år 1905. Vad Falks tjänstgöring vid ifrågavarande läroanstalt beträffar,
framhåller överstyrelsen, att densamma måste anses hava varit av
direkt allmännyttig beskaffenhet och till stort gagn för Falks följande arbete
i statstjänst. Under sådana omständigheter synes det överstyrelsen
med billigheten överensstämmande, att även Falk beviljas tilläggspension av
statsmedel, och att därvid tillgodoräknas honom två tredjedelar av den till
fem läsår’ uppgående tjänstetid, under vilken han vid Beskowska skolan i
Stockholm tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring utan att samtidigt
innehava statstjänst, eller tre hela läsår.

Vid bifall härtill skulle Falks sammanlagda för statspension beräkneiiga
tjänstetid uppgå till mer än 35 år och hans årliga pension till 6,000 kronor.
Den tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna ifrågakomma,
synes alltså, enär den Falk författningsenligt tillkommande pensionen utgår
med 5,660 kronor, utgöra 340 kronor; och torde Falk böra erhålla rätt att
å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

Statskontoret har den 21 december 1928 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid instämt i vad skolöverstyrelsen anfört,

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrker jag, att Falk
beviljas en tilläggspension å 340 kronor. Sammanlagda beloppet av pensio -

Departe mentschefen.

Tilläggspension
åt
1. d. läroverksadjunkten
E. O. G.
Lindqvist.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

nen och tilläggspensionen bör, på sätt framhållits, regleras i enlighet med
föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen,
överdirektören August Wilhelm Falk må från och
med månaden näst efter den, under vilken avgång från
tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära —
utöver honom författningsenligt tillkommande pension —
en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp
av 340 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen
åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

7:o.

Hos Kungl. Maj:t har f. d. adjunkten vid Vasa realskola i Stockholm
Erik Olof Gregorius Lindqvist — under erinran att han med utgången av
juni 1928 erhållit avsked från sin adjunktsbefattning och därvid tillerkänts
avkortad pension anhållit, att honom måtte beredas tilläggspension på
grund av föregående tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm i enlighet
med vad som i ett liknande fall år 1928 ägt rum beträffande f. d.
lektorn vid högre allmänna läroverket i Falun A. E. Westholm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist, som är född den 10
mars 1863, genomgick provår 1892, tjänstgjorde som vikarierande lektor vid
sjökrigsskolan från den 1 april till vårterminens slut år 1893, som lärare vid
Östermalms högre allmänna läroanstalt för flickor åren 1892—1905, som lärare
vid Beskowska skolan under läsåren 1893—1905, att han utnämndes till
adjunkt vid Vasa (tidigare Jakobs) realskola den 23 februari 1905 samt att
han vid sin avgång från sistnämnda befattning den 30 juni 1928 erhöll
avkortad pension med 2,790 kronor.

I ärendet har skolöverstyrelsen den 24 november 1928 avgivit utlåtande
och därvid anfört:

Sökanden har genom beslut av statskontoret den 8 mars 1928 beviljats
avkortad pension till ett belopp av 2,790 kronor om året. Därvid hava
enligt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavaies
rätt till pension tillgodoräknats honom de 23 år, under vilka
han tjänstgjort såsom adjunkt vid Jakobs (sedermera Vasa) realskola i Stockholm.
Sökanden har emellertid, såsom av handlingarna framgår, före nämnda
tjänstgöringstid bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild läroanstalt,
nämligen vid Beskowska skolan i Stockholm under läsåren 1893—
1905 eller under 12 läsår, och har därvid bestritt en undervisningsskyldighet
av under de 5 första läsaren 10 18 veckotimmar och under de sju senare

läsåren 23—29 veckotimmar.

Då nu sökanden anhåller att på grund av nyssnämnda tjänstgöring erhålla
tilläggspension, får överstyrelsen erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

vissa tidigare fall bifallit liknande ansökningar. Så har 192(i års riksdag beviljat
f. d. adjunkterna J. J.son Ekegren och K. G. Harlin tilläggspensioner, beräknade
för Va av den tid, under vilken var och en av dem bestritt tjänstgöring
vid kommunal eller enskild läroanstalt, och 1928 års riksdag har till, bland
andra, f. d. lektorn A. E. Westholm, varom ock i Lindqvists ansökning erinras,
beviljat tilläggspension, beräknad på 2/s av den tid, under vilken han
bestritt full tjänstgöring vid samma enskilda läroanstalt, Beskowska skolan
i Stockholm, vid vilken sökanden tjänstgjort. Vad nu förevarande ansökan
beträffar, får överstyrelsen framhålla, att sistnämnda läroanstalt ägt samma
bildningsmål som de högre allmänna läroverken och att den vunnit erkännande
för sin verksamhet genom att tillerkännas statsunderstöd alltsedan
i östterm i nen 1890, studentexamensrätt alltsedan vårterminen 1878 samt löneursrätt
för skolans lärare genom nådigt brev den 6 november 1874, den
. istnämnda rätten visserligen icke längre gällande med de löneregleringsprinciper,
som tillämpas sedan år 1905. Vad åter beträffar sökandens tjänstetid
vid nämnda skola, torde man i nu förevarande sammanhang icke kunna
taga hänsyn till annan del av densamma än den, under vilken sökanden
fullgjort tjänstgöring till ungefär samma omfattning som den, vilken ålegat
ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk, eller läsåren 1898—1905. Under
förutsättning av sådan begränsning får överstyrelsen framhålla, att ifrågavarande
tjänstgöring måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet
och torde hava varit till stort gagn för sökandens följande arbete i
statstjänst. Under sådana omständigheter synes det överstyrelsen med billigheten
överensstämmande, att även till sökanden beviljades tilläggspension
av statsmedel, och att därvid tillgodoräknades honom 2 3 av den till sju
läsår uppgående tjänstetid, under vilken han vid Beskowska skolan i Stockholm
tjänstgjort såsom ämneslärare med full tjänstgöring, eller fyra hela
läsår.

Vid bifall härtill skulle sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga
tjänstetid uppgå till 27 år och hans årliga pension till 27/s3 X 4,000 kronor eller
3,272 kronor 73 öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet uppåt
3,280 kronor. Den tilläggspension, som i nu förevarande fall skulle kunna
ifrågakomma, synes alltså, enär den sökanden författningsenligt tillkommande
pensionen utgår med 2,790 kronor, utgöra 490 kronor. Och torde med hänsyn
till Kungl. Maj:ts och riksdagens ovannämnda beslut i fråga om f. d.
adjunkterna Ekegren och Harlin samt f. d. lektorn Westholm sökanden böra
erhålla rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

På grund av vad sålunda blivit anfört tillstyrker överstyrelsen, det täcktes
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, dels att Lindqvist må från och
med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum,
under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande avkortad pension —- en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till ett belopp av 490 kronor för år, dels och att å sammanlagda
beloppet av Lindqvists pension och tilläggspension må utgå förhöjning enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

Vidare har statskontoret den 7 januari 1929 yttrat sig i ärendet och därvid
uttalat sin anslutning till skolöverstyrelsens hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 21 höft. (Nr 26—27.)

Departe mentschefen.

Pension åt
förre läroverksvaktmästaren

K. J. Lindström.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27,

På de av skolöverstyrelsen anförda skäl och under hänvisning till de av
överstyrelsen åberopade precedensfall får jag tillstyrka, att tilläggspension
beredes Lindqvist till det belopp, myndigheterna tillstyrkt. Vid bifall härtill
lärer sammanlagda beloppet av den Lindqvist tillkommande pensionen jämte
tilläggspensionen böra regleras i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1925, nr 280.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. adjunkten vid Vasa realskola i Stockholm Erik
Olof Gregorius Lindqvist må från och med månaden näst
efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, under
sin återstående livstid uppbära 7— utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — en tilläggspension
å allmänna indragningsstaten till belopp av 490 kronor för
år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta
förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280).

8:0.

På därom av Kungl. Maj:t i proposition nr 182 gjord framställning medgav
1928 års riksdag (se riksdagens skrivelse nr 352 punkten 66), att gymnastikvaktmästaren
vid högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm
Karl Johan Lindström finge från och med månaden näst efter den, under
vilken avgång från hans innehavande befattning ägde rum, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,356 kronor.

Av den utredning i ärendet, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition, framgick,
att Lindström, som är född den 20 mars 1860, varit i läroverkets
tjänst anställd alltsedan den 1 juli 1903 och att han syntes komma att vid
avskedstagandet kunna tillgodoräkna sig 25 tjänstår. Då med Lindström
jämförliga läroverksvaktmästare, som uppnått en tjänstålder av minst 30 år,
tidigare tillerkänts pension med 1,584 kronor, ansågs med hänsyn till Lindströms
lägre tjänstålder, att hans pension borde enligt vedertagna grunder
reduceras till 1,356 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har nu Lindström anhållit om utverkande åt honom
av en till 1,584 kronor höjd pension. Han har till stöd härför åberopat,
att han under tiden juli 1876—juli 1881, d. v. s. under fem år, varit fast
anställd vid Svea artilleriregemente samt att det syntes vara billigt, att denna
tid finge medräknas vid bestämmande av hans pension.

Vederbörande regementschef har i avgivet yttrande, däri chefen för östra
arméfördelningen instämt, såsom sin åsikt framhållit, att därest statstjänst i
allmänhet kunde tillgodoräknas för pensions erhållande, den tid, Lindström
varit i tjänst vid regementet, borde räknas honom till godo för erhållande
av högre pension.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Vidare hava utlåtanden i ärendet avgivits av skolöverstyrelsen och statskontoret.

Skolöverstyrelsen har erinrat därom, att jämlikt 17 § i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension tjänstår tor
statspension beräknas icke allenast för tid, under vilken vederbörande tjänstinnehavare
innehaft tjänst, som i sagda lag avses, utan även för tid, under
vilken han innehaft annan statstjänst eller ock i statens tjänst hatt extra
ordinarie anställning eller förordnande. Med anledning härav, yttrar överstyrelsen,
äger civil befattningshavare, exempelvis lärare vid allmänt läroverk,
som i militär befattning bestritt tjänstgöring, för vilken icke annan statspension
tillerkännes honom, rätt att, oberoende av under vilken tid ifrågavarande
tjänstgöring blivit fullgjord, iör pension jämlikt ovannämnda pensionslag
tillgodoräkna sig sagda tjänstgöring. På grund härav finner överstyrelsen
det med billigheten överensstämmande, att den av sökanden i nu
förevarande framställning åberopade tjänstgöringstiden vid Svea artueriregemente
medräknas i den tjänstetid, för vilken pension av statsmedel tiilerkännes
honom i egenskap av f. d. gymnastikvaktmästare vid högre allmänna
läroverket å Östermalm i Stockholm. Under sådan förutsättning
komme ifrågavarande tjänstetid att uppgå till 30 år och den pension, som
borde tillerkännas sökanden, att, i överensstämmelse med de under senare
år av riksdagen fattade beslut om pension till läroverksvaktmästare, uppgå
till 1,584 kronor.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till sökanden må från och med manaden näst efter den, under
vilken han avgått från sin vaktmästarbefattning vid högre allmänna läroverket
å Östermalm i Stockholm — i stället för det honom av 1928 års
riksdag tillerkända pensionsbeloppet av 1,356 kronor utgå en åilig
pension av 1,584 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

Därest statskontoret vid det tillfälle, då frågan om pension åt sökanden
var föremål för ämbetsverkets yttrande, haft kännedom om den tjänstetid i
statstjänst, som nu av sökanden styrkts och åberopats för utverkande av en
förhöjd pensionsförmån, skulle ämbetsverket med hänsyn till billigheten av,
att denna tid räknas honom till godo i pensionsavseende, förordat ett pensionsbelopp
av 1,584 kronor i stället för 1,356 kronor. Vid sådant förhallande
och då sökandens uraktlåtenhet att från början åberopa även sm militära
tjänstetid icke torde böra utesluta honom från berörda pensionsförhöjning,
vill statskontoret för sin del ansluta sig till skolöverstyrelsens hemställan
om utverkande hos riksdagen av nytt beslut i denna pensionsfiåga i
enlighet med nämnda styrelses förslag.

Jag vill först erinra, att förslag om rätt för Lindström att för pension
tillgodoräkna sig omförmälda militära tjänstgöring framställdes i en vid
1928 års riksdag väckt motion (I: 300). Bankoutskottet, som yttrade sig
över motionen, ansåg emellertid det icke vara lämpligt, att riksdagen skulle
taga ståndpunkt till förevarande spörsmål utan föregående prövning av vederbörande
myndigheter samt av Kungl. Maj:t (jfr bankoutskottets utlåtande

Departe mentschefen.

-O Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

nr 30 punkten 87). I enlighet med utskottets hemställan blev motionen av
riksdagen avslagen.

Vederbörande myndigheter hava nu fått tillfälle att pröva frågan och
hava därvid samstämmigt uttalat sig för att militärtjänstgöringen bör tillgodoräknas
Lindström i pensionsavseeude. Jag finner denna ståndpunkt riktig
och tillstyrker därför, att frågan om Lindströms pension ånyo underställes
riksdagen. Enligt vad jag inhämtat, har Lindström avgått från gymnastikvaktmästarbefattningen
den 30 september 1928. Med inräknande av den
militära tjänstgöringen har han alltså varit i statens tjänst under sammanlagt
mer än 30 år, och han torde därför böra i likhet med andra läroverksvaktmästare,
som uppnått sådan tjänstålder, komma i åtnjutande av en pension
å 1,584 kronor.

Med anledning av ett av 1928 års bankoutskott i samband med behandlingen
av förenämnda motion gjort uttalande av innehåll, att vid bedömandet
av denna fråga syntes bland annat böra beaktas, att lång tid förflutit
mellan militärtjänstgöringen och tillträdandet av anställningen såsom läroverksvaktmästare,
vill jag framhålla, att den sålunda anmärkta omständigheten
icke skulle hava ägt någon betydelse, därest lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension varit tillämplig å Lindström, samt att
enligt min mening anledning saknas att i förevarande avseende ställa honom
sämre än om han varit innehavare av ordinarie tjänst.

Jag hemställer alltsa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket
å Östermalm i Stockholm Karl Johan Lindström må,
räknat från och med den 1 oktober 1928, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära —
i stället för honom av 1928 års riksdag tillerkänt pensionsbelopp
av 1,356 kronor — eu årlig pension av 1,584 kronor.

9:o.

Pension åt
lärarinnan
vid tekniska
skolan i
Stockholm
Marianne
Ida Mathilda
von Sydow.

Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för tekniska skolan i Stockholm hemställt
om utverkande av pension åt lärarinnan vid nämnda skola Marianne Ida
Mathilda von Sydow.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Marianne Ida Mathilda von Sydow, som är född den 3 juli 1868, har
med utmärkta vitsord tjänstgjort vid tekniska skolan i Stockholm alltsedan
läroåret 1902/1903 såsom underlärarinna i konstsömnad vid den högre konstindustriella
avdelningen och avdelningen för kvinnliga lärjungar samt från
och med november 1910 därjämte såsom lärarinna i spetssömnad och biträdande
lärarinna i knyppling vid den högre konstindustriella avdelningen.
Hennes undervisning omfattar 8 veckotimmar i konstsömnad samt 4 veckotimmar
i spetssömnad och knyppling. Avlöningen utgör sedan år 1920
sammanlagt 1,230 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27. 21

Skolans styrelse har föreslagit en pension av 820 kronor, motsvarande två
tredjedelar av den nämnda avlöningen.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 8 augusti 1928 av skolöverstyrelsen
och den 12 oktober 1928 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen erinrar därom, att riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts
framställningar i flera föregående fall medgivit pension åt lärare och andra
befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm, varvid pensionens belopp
beräknats efter i huvudsak samma grunder, som genom lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 äro fastställda
med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst. Överstyrelsen tillstyrker
därför eu likartad behandling av den nu föreliggande framställningen, varvid
dock för erhållande av full pension synes såsom för ordinarie lärare
vid tekniska fackskolor och tekniska gymnasier böra fordras 30 tjänstår.
Överstyrelsen finner sålunda den nu ifrågasatta pensionen böra uppgå till

(ljÖ '' 3 '' l’“^0 =J 710:58 eller avrundat 710 kronor jämte dyrtidstillägg

enligt de grunder, som äro eller varda fastställda.

Statskontoret yttrar:

Vid dera tillfällen har riksdagen beviljat pensioner åt innehavare av lärarbefattningar
vid tekniska skolan i Stockholm; och att detta skett även i fall,
där verksamheten vid skolan varit av mindre omfattning, framgår av 1927
års riksdags beslut om pension åt lärarinnan vid nämnda skola Anna Ulrika
Wall, vars tjänstgöring omfattat allenast 5 veckotimmar. Med hänsyn härtill
och då lärarinnan von Sydow under 26 år varit fast anställd vid nämnda
läroanstalt, torde någon pension böra beredas henne vid avgången. Beloppet
synes böra avpassas i samma förhållande till avlöningen, som enligt
riksdagens beslut tillämpades i fråga om pensionen åt lärarinnan Wall,
och alltså med avjämning till närmaste med tolv jämnt delbara krontal bestämmas
till 708 kronor.

I likhet med vederbörande myndigheter anser jag det vara skäligt, att
lärarinnan von Sydow kommer i åtnjutande av pension å allmänna indragningsstaten.
I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till statskontorets
mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att lärarinnan vid tekniska skolan i Stockholm Marianne
Ida Mathilda von Sydow må från och med månaden näst
efter den, under vilken hon avgår från sin tjänst vid skolan,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 708 kronor.

10:o.

I skrivelse den 28 november 1928 har direktionen över gymnastiska centralinstitutet
gjort framställning om beredande åt vaktmästaränkan Kristina
Charlotta Hallman, född Jansdotter, av eu årlig pension å 640 kronor eller
annat belopp, som ansåges skäligt.

Departe mentschefen -

Pension åt
vaktmästaränkan
Kristina
Charlotta
Hall -

man.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Till stöd för denna framställning har direktionen anfört huvudsakligen
följande;

Genom direktionens beslut den 3 juni 1899 entledigades före uppnådd
pensionsålder dåvarande portvakten Anders Hallman från och med den 1
september 1899 från sin befattning vid institutet, varest han tjänstgjort sedan
den 25 april 1879, i samband varmed direktionen uppdrog åt hans
hustru Kristina Charlotta Hallman att tills vidare med biträde av sin son
Gustaf Hallman upprätthålla befattningen. Sedermera blev Gustaf Hallman
ordinarie innehavare av befattningen, och modern fick sin bostad hos honom
i den åt honom upplåtna tjänstebostaden, varjämte hon av det till extra
vaktmästarbiträde vid institutet beviljade anslaget erhöll ett mindre belopp
såsom vederlag för viss, av henne bestridd del av det extra vaktmästarbiträdet
åliggande arbetet. Jämlikt kungörelsen den 18 juni 1926, nr 266,
uppfördes Hallmans portvaktsbefattning i lönegrad B 5 såsom vaktmästarbiträde,
tillika portvakt.

Sedan emellertid Gustaf Hallman genom Svea hovrätts utslag den 6 april
1927 dömts till avsättning från tjänsten, har direktionen måst taga den åt honom
upplåtna bostaden i anspråk för annan befattningshavare från och
med den 1 oktober 1927. Änkan Hallman har ej heller längre kunnat tagas
i anspråk såsom extra vaktmästarbiträde, dels på grund av sin genom
hög ålder nedsatta arbetsförmåga, dels enär det genom verksamhetens utveckling
vid institutet blivit nödvändigt att såsom vaktmästarbiträde vid institutet
anställa en på platsen boende person.

Kristina Charlotta Hallman, som är född den 25 december 1853 och som
under hela den tid, eller nära 50 år, hon haft sin verksamhet förlagd till
institutet, där utövat ett ytterst plikttroget, träget och gagnande arbete, vare
sig hon biträtt sin man — respektive son —, själv bestritt portvaktsgöromålen
eller förrättat skurning, tvätt och städning för institutets räkning, ser
sig alltså nu på sin ålderdom hänvisad att till följd av omständigheter, vartill
hon ej är skulden, leva huvudsakligen av andras hjälp.

Statskontoret har den 7 december 1928 avgivit utlåtande över framställningen
och därvid anfört:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter anser statskontoret, att pension
av statsmedel bör i detta fall beredas. Därest det endast gällt att utverka
understöd åt Kristina Charlotta Hallman i hennes egenskap av änka
efter förutvarande portvakten vid gymnastiska centralinstitutet Anders Hallman,
lärer större belopp än 384 kronor för år räknat knappast hava kunnat
ifrågakomma. Enligt vad som framgår av förevarande skrivelse och
av inhämtade upplysningar har emellertid änkan Hallman själv ej mindre
fullgjort de huvudsakliga portvaktsgöromålen under mannens, respektive sonens
tjänstetid vid institutet eller alltså under tiden 25 april 1879—1 oktober
1927 än även deltagit i städningsgöromålen. I sistnämnda avseende har
hon under läsårets nio månader åtnjutit ersättning, som under senare åren
uppgått till 50 kronor för månad räknat. Visserligen har den fria bostadsförmånen
vid portvaktssysslan under större delen av förenämnda tid tillkommit
hennes man, respektive son; men då portvaktsgöromålen i själva
verket fullgjorts av henne, och bostadsförmånen för ifrågavarande tid icke
i pensionsavseende tillgodoräknats någon annan, synes det vara billigt att vid
pensionsbeloppets avpassande för änkan Hallman taga hänsyn till denna

2:3

Kungl. May.ts proposition Nr 27.

förmåns värde; och då lärer ingen annan erinran kunna göras beträffande
det föreslagna beloppet än att detsamma synes böra begränsas till (300
kronor.

Vad i ärendet förekommit synes mig väl motivera, att Kristina Charlotta
Hallman tillerkännes en årlig pension med det av statskontoret tillstyrkta beloppet,
600 kronor. Pensionen torde böra utgå för tiden från och med den 1 oktober
1927, då hennes verksamhet vid gymnastiska centralinstitutet upphörde.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre vaktmästaren vid gymnastiska centralinstitutet
Anders Hallmans änka Kristina Charlotta Hallman,
född Jansdotter, må, räknat från och med den 1 oktober
1927, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 600 kronor.

11 :o.

I underdånig skrivelse den 29 juni 1928 har direktionen över institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda anhållit om beredande av en årlig
pension åt vårdarinnan vid institutet Anna Augusta Ohman, född Andersson,
med 500 kronor att utgå, sedan hon den 15 februari 1929 uppnått 62
år, från och med månaden näst efter den, under vilken hennes anställning
vid institutet upphör.

Direktionen har anfört följande:

Anna Augusta Ohman har sedan den 1 mars 1910 utan avbrott varit i
institutets tjänst, och har med stor duglighet och flit skött sina åligganden.
Av allt att döma kunna hennes krafter icke mycket längre räcka till för
hennes ansträngande arbete. Då hon icke torde ha några besparingar för
att därmed trygga sin ålderdom och det ej kan vara staten värdigt att låta
henne lämna sin befattning utan att på något sätt sörja för hennes återstående
livstid, bör pension beredas henne.

Hennes nuvarande kontanta avlöning uppgår, dyrtidstillägg oräknat, till
696 kronor för år. Härtill kommer fri kost, bostad med värme och lyse
samt fri tvätt. Naturaförmånerna torde kunna beräknas till 600 kronor för
år, varför den sammanlagda lönen utgör 1,296 kronor. Därest det pensionsbelopp,
som kunde ifrågasättas att utgå till henne, bestämdes enligt
den beräkningsgrund, som torde pläga tillämpas i liknande fall, så att pensionen,
under förutsättning av en tjänstetid av 30 år, utgjorde två tredjedelar
av samtliga avlöningsförmåner med avdrag av omkring 15 procent av
pensionsbeloppet för ej erlagda pensionsavgifter, skulle pensionsbeloppet
till henne med en tjänstetid av 19 år uppgå till 464 kronor. Direktionen
finner för sin del att pensionen icke skäligen kan sättas till lägre belopp
än 500 kronor.

Över ifrågavarande framställning hava utlåtanden avgivits den 17 augusti
1928 av skolöverstyrelsen, efter hörande av inspektören för blindundervisningen,
och den 28 augusti 1928 av statskontoret.

Departe mentschefen.

Pension åt
vårdarinnan
vid institutet
för blinda å
Tomteboda
Anna Augusta
Öhman.

Departe mentschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Såväl inspektören som skolöverstyrelsen hava tillstyrkt direktionens framställning.
Överstyrelsen har därvid erinrat om att genom Kungl. Maj:ts
och riksdagens beslut år 1927 pension tilldelats kokerskan vid institutet för
blinda å Tomteboda Klara Sofia Westin och sömmerskan vid samma institut
Emma Charlotta Andersson till belopp av respektive 732 och 852
kronor (prop. nr 125 punkten 6:o, riksdagens skrivelse nr 214 punkten 85:o).

Statskontoret yttrar:

På grund av vad handlingarna i ärendet innehålla synas skäl föreligga
för beredande av pension åt ifrågavarande befattningshavare. Vad pensionsbeloppet
beträffar erinrar statskontoret därom, att 1927 års riksdag beviljat
kokerskan vid institutet Klara Sofia Westin eu årlig pension av 732
kronor. Då Westin och Anna Augusta Öhman under sin anställning vid
institutet åtnjutit samma avlöningsförmåner, men den förra räknade 21
tjänstår, bör pensionen för Anna Augusta Öhman, som vid avgång efter
uppnådda 62 år kan tillgodoräkna sig 19 tjänstår, lämpligen bestämmas
till 696 kronor.

Tillräckliga skäl för beredande av pension av statsmedel åt ifrågavarande
befattningshavare synas mig hava förebragts. Det av statskontoret föreslagna
beloppet, 696 kronor, synes vara beräknat enligt de grunder, som i
kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) fastställts för vissa övertaliga civila
löntagare vid armén och marinen och som av statskontoret åberopats vid
bestämmandet av pensionen åt ovan omförmälda Klara Sofia Westin. Jag
vill emellertid erinra om att riksdagen i förenämnda skrivelse nr 214/1927
under punkten 26:o uttalade, att riksdagen ansåg det vara mindre lämpligt
att såsom regel taga berörda grunder till utgångspunkt vid bestämmande
av pensioner till befattningshavare med den ställning varom här är fråga,
och att det syntes riksdagen riktigare att tills vidare tillämpa en mera fri
prövning vid pensionsbeloppens bestämmande i varje särskilt fall. Med
beaktande härav vill jag dock framhålla, att det av statskontoret föreslagna
beloppet synes mig i och för sig och med hänsyn till tidigare praxis lämpligt
avvägt, varför jag icke har något att erinra mot detsamma.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vårdarinnan vid institutet för blinda å Tomteboda
Anna Augusta Öhman, född Andersson, må från och med
månaden näst efter den, under vilken hon avgår från sin
anställning vid institutet, dock tidigast från och med den
1 mars 1929, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Knngl. Maj:ts proposition Nr 27.

12:o.

Ilos Kungl. Maj:t liar förro ämnesläraren vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda Johan Wilhelm Eugen Holmertz’ änka Hilma Margareta
Susanna Holmertz, född Johansson, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte
göra framställning till riksdagen om beredande av en årlig pension åt
henne.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johan Wilhelm Eugén Holmertz
tjänstgjort såsom ämneslärare vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
från och med den 1 juli 1897 till och med den 1 augusti 1912 samt
att han, då han sistnämnda dag vid uppnådd pensionsålder avgick från sin
befattning, på grund av sin korta tjänstgöringstid erhöll eu pension av
endast 1,400 kronor för år. Då institutets ämneslärare år 1908 erhöllo rätt
till inträde i civilstatens änke- och pupillkassa, kunde Holmertz icke bliva
delägare i denna kassa, enär han då redan uppnått 60 års ålder. Han avled
den 25 augusti 1928, efterlämnande, förutom änkan, två barn Kristina Margareta
Susanna, född den 9 februari 1910, och Per Johan Fritz Benedictus,
född den 5 april 1912. Sökanden, som är född den 20 juli 1883, är enligt
intyg av läkare på grund av en bensjukdom i sådan grad nedsatt till sin
arbetsförmåga, att hon ej kan genom eget arbete försörja sig själv. Enligt
handlingarna i ärendet bifogade intyg av vederbörande kyrkoherde, ordförande
i barnavårdsnämnd och ordförande i fattigvårdsstyrelse är änkan
Holmertz i stort behov av understöd till sitt och barnens uppehälle.

Framställningen tillstyrkes av rektor vid institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda ävensom av direktionen över nämnda läroanstalt.

I ärendet hava vidare yttranden avgivits den 16 november 1928 av skolöverstyrelsen
samt den 15 december 1928 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har under hänvisning till det principuttalande, som av
bankoutskottet gjorts i dess utlåtande nr 25 vid 1926 års riksdag i anledning
av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer, (se jämväl 1926 års
riksdags skrivelse nr 149) ävensom tidigare beslut av riksdagen i liknande
fall tillstyrkt framställning till riksdagen om beredande åt änkan Holmertz
av ett årligt understöd, att utgå från och med den 1 september 1928. Enligt
skolöverstyrelsens mening torde beloppet av understödet, då förhållandena
i föreliggande fall syntes jämförbara med dem, som förelegat beträffande
änkan Klara Fredrika Leijon, född Hansson, vilken genom beslut av
1927 års riksdag (kungl. prop. nr 168 och riksdagens skr. nr 216 punkten
44:o) tillerkändes ett årligt understöd av 444 kronor, böra fastställas att
likaledes utgå med 444 kronor. Ävenledes syntes med hänsyn till föreliggande
ömmande omständigheter understöd böra utgå med 96 kronor årligen
för vart och ett av barnen från och med samma tidpunkt till och med det
år, varunder barnet uppnådde 18 års ålder.

Statskontoret anser goda skäl förefinnas för att i detta fall bereda någon
pension av statsmedel. Mot vad i sådant hänseende föreslagits av skolöverstvrelsen
har statskontoret icke annat att erinra än att för makarna
Holmertz’ dotter Kristina Margareta Susanna, som vid faderns död redan
uppnått 18 års ålder, icke synes böra utverkas något understöd. Möjligen

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 21 häft. (Nr 26—27.) 3

Pension åt
f. ämneslära
ren J. W. K
Holmertz’
änka Hilma
Margareta
Susanna Hd
in ert z in. in

Departe mentschefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

skulle med hänsyn till de ömmande förhållandena i detta fall kunna ifrågasättas,
att något höja det för makarnas son avsedda understödsbeloppet,
förslagsvis till 144 kronor för år räknat.

Med hänsyn till att omständigheterna i föreliggande fall synas vara synnerligen
ömmande, tillstyrker jag, att från allmänna indragningsstaten ej
blott pension beredes änkan Holmertz utan även understöd tillerkännes
makarnas son Per Johan Fritz Benedictus, som vid faderns död ännu ej
uppnått 18 års ålder. I fråga om beloppen av berörda pension och understöd
ansluter jag mig till statskontorets förslag. Änkan Holmertz skulle alltså erhålla
en årlig pension av 444 kronor och sonen ett årligt understöd av 144 kronor,
det sistnämnda understödet att utgå till och med utgången av det kalenderår,
varunder sonen uppnår 18 års ålder.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre ämnesläraren vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda Johan Wilhelm Eugen Holmertz’ änka
Hilma Margareta Susanna Holmertz, född Johansson, må
från och med den 1 september 1928 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 444 kronor, samt att nämnda makars son Per Johan
Fritz Benedictus må från och med samma dag till och med
det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, likaledes
från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 144 kronor.

Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—
12:o hemställt behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter, Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Stockholm 1929, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

990271