Kungl. Maj.ts proposition nr 257 (Proposition 1947:257)

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

Nr 257.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till prisregleringslag;
given Stockholms slott den 9 maj 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till prisregleringslag.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihcing till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 257.

Kung!. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

Nr 459.

Prisregleringslag;1

given Stockholms slott den 30 juni 1942.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket
befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden
äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna, att vad i 2—
10 §§ stadgas skall äga tillämpning;
dock må förordnande, som nu sagts,
ej meddelas med mindre Konungen
låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen
ändock skall sammanträda
inom trettio dagar. Varder ej meddelat
förordnande av nästföljande riksdag
inom trettio dagar från riksdagens
början gillat, skall detsamma
efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är
samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger
Konungen med riksdagens samtycke
meddela förordnande, som där avses.

1 a §.

Med tjänst avses i denna lag sådan
tjänst som någon, yrkesmässigt eller
eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall
anses dels utövande av sådan hotell-
eller pensionatrörelse, för vilken

1 Angående senaste lydelse av prisregleringslagen
se ly45: 203.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Förslag

till

Prisregleringslag.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket
befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden
äger Konungen, när riksdagen
ej är samlad, förordna, att vad i 3—
11 §§ stadgas skall äga tillämpning;
dock må förordnande, som nu sagts,
ej meddelas med mindre Konungen
låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen
ändock skall sammanträda
inom trettio dagar. Varder ej meddelat
förordnande av nästföljande riksdag
inom trettio dagar från riksdagens
början gillat, skall detsamma
efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är
samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs, äger
Konungen med riksdagens samtycke
meddela förordnande, som där avses.

2 §.

Med tjänst avses i denna lag sådan
tjänst som någon, yrkesmässigt eller
eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall
anses dels utövande av sådan hotell-
eller pensionatrörelse, för vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

fordras myndighets tillstånd, dels
ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet
skall anses överlåtelse eller upplåtelse
av förmögenhetsrättighet av
immateriell art, så ock upplåtelse av
rättighet att å fastighet avverka skog
eller att där taga torv, ler, grus, sten
eller annat, som icke är att hänföra
till fastighetens vanliga avkastning.

Om prisreglering.

2 §.

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger föreskriva,
att den som yrkesmässigt säljer viss
förnödenhet eller yrkesmässigt utför
viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen anmäla det
pris, som han tillämpat för förnödenheten
eller tjänsten å dag som i föreskriften
angives;

2) att varje gång höjning av priset
vidtages ofördröjligen anmäla prishöjningen;
eller

3) att minst en vecka innan höjning
av priset är avsedd att vidtagas
anmäla den tillärnade prishöjningen
och skälen därtill.

Den som meddelat föreskrift om
anmälningsskyldighet äger bestämma
till vilken myndighet anmälan skall
göras.

2 a §.*

1 mom. Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer äger
föreskriva, att den som frivilligt säljer
viss förnödenhet eller frivilligt utför
viss tjänst icke må utan tillstånd
överskrida det pris å förnödenheten
eller tjänsten, som han tillämpade å 1

1 Jämför denna paragraf med 6 och 7 §§ i
den föreslagna nya lagen.

(Kungl. Maj:ts förslag:)
fordras myndighets tillstånd, dels.
ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Om prisreglering.

Kungi. Maj:ts proposition nr 257-

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

dag som i föreskriften angives, eller,
om han då icke sålde förnödenhet eller
utförde tjänst varom fråga är, det
pris som den angivna dagen var atl
anse som gängse pris eller som han
före nämnda dag senast tillämpat
(prisstopp). Sker efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse av
rörelse, i vilken försäljes förnödenhet
eller utföres tjänst som med föreskriften
avses, skall dock såsom stoppris
för den nye innehavaren av rörelsen
gälla det pris, som den föregående innehavaren
högst ägt uttaga.

Föreskrift om prisstopp meddelas
att gälla för viss tid, högst tre måna
der. Då skäl därtill äro må prisstoppet
förlängas, varje gång för högst tre
månader. Den som meddelat föreskrift
om prisstopp äger bestämma på vilken
myndighet det skall ankomma
att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet,
äger Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer föreskriva, att
förnödenhet, som är avsedd att erhålla
samma eller liknande användning
som den prisreglerade förnödenheten
och som icke saluförts inom landet
före den dag prisstoppet föreskrevs,
icke må under den tid prisstoppet är
gällande försäljas eller utbjudas till
avyttring med mindre priset å förnödenheten
godkänts av myndighet som
Konungen bestämmer. Godkänt pris
må icke överskridas utan tillstånd av
myndigheten.

3 mom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet eller
tjänst eller har pris å viss förnödenhet
godkänts jämlikt 2 mom. och inträda
därefter sådana på prisbildningen
inverkande förhållanden att pri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

set skäligen bör sänkas) äger Konungen
eller myndighet som Konungen
bestämmer förordna om sådan prissänkning.
Förordnande som ngss sagts
må meddelas beträffande viss förnödenhet
eller tjänst eller beträffande
viss företagare. Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer må
ock meddela förordnande om prissänkning
beträffande viss företagare,
därest för honom gällande stoppris väsentligt
överstiger det gängse priset.

Förordnande som i första stycket
sägs gäller under den tid prisstoppet
är gällande. Det fastställda priset må
icke överskridas utan tillstånd av
myndighet som Konungen bestämmer.

3 §• 3 §.

Konungen eller myndighet som Ko- Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger fastställa nungen bestämmer äger fastställa
visst pris, som prövas skäligt, att visst pris, som prövas skäligt, att
gälla såsom normalpris vid fri- gälla såsom normalpris vid frivillig
försäljning av viss förnödenhet villig försäljning av viss förnödenhet
eller vid frivilligt utförande av viss eller vid frivilligt utförande av viss
tjänst. tjänst.

Normalpriset må icke överskridas Normalpriset må icke överskridas
med mindre säljaren eller företagaren med mindre säljaren eller företagaren
erhållit tillstånd därtill. Den som erhållit tillstånd därtill. Den som
fastställt normalpriset äger bestämma fastställt normalpriset äger bestämma
på vilken myndighet det skall an- på vilken myndighet det skall ankomma
att bevilja sådant tillstånd, komma att bevilja sådant tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet
gjort särskild utfästelse beträffande
högsta pris, till vilket viss förnödenhet
må av honom försäljas eller viss
tjänst utföras, eller eljest beträffande
den ordning, i vilken försäljningen
må ske eller tjänsten utföras, må priset
icke överskridas eller utfästelsen
eljest frångås med mindre myndigheten
givit tillstånd därtill.

4 §■

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

5 §■

Konungen äger föreskriva, att rätt
att yrkesmässigt köpa eller sälja viss
förnödenhet eller yrkesmässigt utföra
viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning; 2)

den som före viss dag yrkesmässigt
köpt eller sålt sådan förnödenhet
eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första
stycket under 1) avses, skall, där ej
särskilda förhållanden till annat föranleda,
rätt att yrkesmässigt köpa eller
sälja förnödenheten eller utföra
tjänsten medgivas jämväl den, som
förbinder sig att ställa sig till efterrättelse
de villkor som i anledning
av denna lag uppställts för medlem
av sammanslutningen beträffande rätten
att köpa eller sälja förnödenheten
eller utföra tjänsten. Föreskrift, som
i första stycket under 2) avses, må
meddelas endast då särskilda skäl därtill
äro.

I den mån så finnes erforderligt
för att hindra onödig, fördyrande
mellanhandel med viss förnödenhet
eller eljest för att undanröja missförhållanden
inom näringslivet, vilka
uppkommit i följd av de i 1 § angivna
utomordentliga förhållandena och
medföra onödig stegring av priset å
viss förnödenhet eller tjänst, äger Konungen
meddela föreskrift om begränsning
på annat sätt än förut i
denna paragraf är sagt av rätten att
yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten
eller yrkesmässigt utföra
tjänsten.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt
att yrkesmässigt köpa eller sälja viss
förnödenhet eller yrkesmässigt utföra
viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning; 2)

den som före viss dag yrkesmässigt
köpt eller sålt sådan förnödenhet
eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första
stycket under 1) avses, skall, där ej
särskilda förhållanden till annat föranleda,
rätt att yrkesmässigt köpa eller
sälja förnödenheten eller utföra
tjänsten medgivas jämväl den, som
förbinder sig att ställa sig till efterrättelse
de villkor som i anledning av
denna lag uppställts för medlem av
sammanslutningen beträffande rätten
att köpa eller sälja förnödenheten eller
utföra tjänsten. Föreskrift, som i
första stycket under 2) avses, må
meddelas endast då särskilda skäl
därtill äro.

I den mån så finnes erforderligt för
att hindra onödig, fördyrande mellanhandel
med viss förnödenhet eller
eljest för att undanröja missförhållanden
inom näringslivet, vilka uppkommit
i följd av de i 1 § angivna
utomordentliga förhållandena och
medföra onödig stegring av priset å
viss förnödenhet eller tjänst, äger Konungen
meddela föreskrift om begränsning
på annat sätt än förut i
denna paragraf är sagt av rätten att
yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten
eller yrkesmässigt utföra
tjänsten.

6 §.

1 mom. Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer äger

Kungl. Maj.ts proposition nr 257-

(Gällande lag:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)
föreskriva, att den som frivilligt säljer
viss förnödenhet eller frivilligt utför
viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida
det pris å förnödenheten eller
tjänsten, som han tillämpade å dag
som i föreskriften angives, eller, om
han då icke sålde förnödenhet eller
utförde tjänst varom fråga är, det
pris som den angivna dagen var att
anse som gängse pris eller som han
före nämnda dag senast tillämpat
(prisstopp). Sker efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse av
rörelse, i vilken försäljes förnödenhet
eller utföres tjänst som med föreskriften
avses, skall dock såsom
stoppris för den nye innehavaren av
rörelsen gälla det pris, som den föregående
innehavaren högst ägt uttaga.

Föreskrift om prisstopp meddelas
att gälla för viss tid, högst sex månader.
Då skäl därtill äro må prisstoppet
förlängas, varje gång för högst
sex månader. Den som meddelat föreskrift
om prisstopp äger bestämma
på vilken myndighet det skall ankomma
att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet eller
tjänst och finnes därefter priset vara
högre än som kan anses skäligt, äger
Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer förordna om skälig
sänkning av priset. Sådant förordnande
må jämväl meddelas beträffande
allenast viss säljare eller företagare.

Förordnande som i första stycket
sägs gäller under den tid prisstoppet
är gällande. Det fastställda priset må
icke överskridas utan tillstånd av
myndighet som Konungen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

6 §.

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet
eller vid utförande av tjänst
taga eller träffa avtal om vederlag,
som i märklig mån överstiger det i
allmänhet tillämpade priset eller som
eljest är att anse såsom oskäligt med
hänsyn till säljarens eller företagarens
självkostnad och de grunder i
övrigt, som allmänt tillämpas vid prissättning
å liknande slag av förnödenheter
eller tjänster.

Ej heller må någon utbjuda förnödenheten
till avyttring mot vederlag,
som i första stycket sägs, eller erbjuda
sig att utföra tjänsten mot sådant
vederlag.

7 §•

Får enligt denna lag visst pris för
förnödenhet eller tjänst icke överskri -

(Kungl. Maj ds förslag:)

7 §.

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger föreskriva,
att viss förnödenhet icke må försäljas
eller saluhållas eller viss tjänst utföras
eller erbjudas med mindre
priset å förnödenheten eller tjänsten
godkänts av myndighet som Konungen
bestämmer. Sådan föreskrift
må jämväl meddelas beträffande allenast
viss säljare eller företagare. Godkänt
pris må icke överskridas utan
tillstånd av myndigheten.

Har pris godkänts jämlikt förslå
stycket och inträda därefter sådana
på prisbildningen inverkande förhållanden
att priset skäligen bör sänkas,
äger Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer förordna om
sådan prissänkning. Dylikt förordnande
må jämväl meddelas beträffande
allenast viss säljare eller företagare.

8 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet
eller vid utförande av tjänst
uppbära, träffa avtal om eller kräva
vederlag, som i märklig mån överstiger
det i allmänhet tillämpade priset
eller som eljest är att anse såsom
oskäligt med hänsyn till säljarens eller
företagarens självkostnad och de
grunder i övrigt, som allmänt tilllämpas
vid prissättning å liknande
slag av förnödenheter eller tjänster.

Ej heller må någon saluhålla förnödenheten
mot vederlag, som i första
stycket sägs, eller erbjuda sig att utföra
tjänsten mot sådant vederlag.

9 §■

Får enligt denna lag visst pris för
förnödenhet eller tjänst icke överskri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

das, må ej, i vidare mån än som överensstämmer
med offentlig myndighets
anordning, såsom villkor för förnödenhetens
försäljning eller tjänstens
utförande fordras, att jämväl annan
förnödenhet inköpes eller annan
tjänst tages i anspråk, ej heller att
eljest avtal slutes eller förbindelse avgives
rörande annat än det parti av
förnödenheten eller den tjänst varom
fråga är.

Om uppgiftsskyldighet.

8§.

Myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva skyldighet för
den, som yrkesmässigt köper eller säljer
viss förnödenhet eller yrkesmässigt
utför viss tjänst, att på anfordran
av den myndighet, som meddelat föreskriften,
eller annan myndighet, som
därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten
finner erforderliga för utövning
av den priskontrollerande verksamhet,
som åligger myndigheten;

2) för kontroll av lämnade uppgifter
eller tillämpade priser förete handelsböcker
och affärshandlingar för
myndigheten.

Försummar någon efter anfordran,
varom ovan sägs, att fullgöra vad
honom i följd därav åligger, äger
myndighet som meddelat föreskriften
förelägga honom vite. Länsstyrelse
äger i förekommande fall förordna om
uttagande av sådant vite.

9 §•

Det åligger envar att, vid förfrågan
av länsstyrelse eller polismyndighet
eller annan myndighet som Konungen
bestämmer, lämna uppgift, huruvida
och i vilken myckenhet han innehar

(Kungl. Majds förslag:)
das, må ej, i vidare mån än som överensstämmer
med offentlig myndighets
anordning, såsom villkor för förnödenhetens
försäljning eller tjänstens
utförande fordras, att jämväl annan
förnödenhet inköpes eller annan
tjänst tages i anspråk, ej heller att
eljest avtal slutes eller förbindelse avgives
rörande annat än det parti av
förnödenheten eller den tjänst varom
fråga är.

Om uppgiftsskyldighet.

10 §.

1) lämna de uppgifter myndigheten
finner erforderliga för utövning
av den priskontrollerande verksamhet,
som åligger myndigheten;

2) för kontroll av lämnade uppgifter
eller tillämpade priser förete handelsböcker
och affärshandlingar för
myndigheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 257-

(Gällande lag:)

viss förnödenhet av vikt för befolkningen
eller produktionen.

Vägrar någon att lämna begärd uppgift
eller finnes skälig anledning misstänka,
att han söker vilseleda myndighet
i fråga om sitt innehav av förnödenheten,
må undersökning verkställas
av kontor, lagerlokal eller annan
lägenhet, varöver han förfogar, så
ock granskning ske av hans handelsböcker
och affärshandlingar. 1 fråga
om befogenhet att besluta angående
undersökning eller granskning, som
nu nämnts, samt beträffande tid, dd
undersökning må äga rum, och förfarandet
därvid skola bestämmelserna
angående husrannsakan äga tilllämpning.

Särskilda bestämmelser.

10 §.

Myndighet som Konungen bestämmer
äger beträffande yrkesmässig försäljning
av viss förnödenhet meddela
särskilda bestämmelser angående
skyldighet att å försäljningsställe hava
anslag med prisuppgifter av viss
beskaffenhet samt angående skyldighet
att sälja förnödenheten efter vikt
eller mått eller, där förnödenheten
saluföres förpackad, i förpackningar
märkta på visst sätt, så ock annan
dylik bestämmelse, som må vara ägnad
att motverka oskälig prisstegring
eller att ordna tillförsel, saluhållande
eller förbrukning av förnödenheten.

Vad i första stycket är stadgat skall
i tillämpliga delar gälla även i fråga
om yrkesmässigt utförande av viss
tjänst.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Särskilda bestämmelser.

11 §•

Myndighet som Konungen bestämmer
äger beträffande yrkesmässig
försäljning av viss förnödenhet meddela
särskilda bestämmelser angående
skyldighet att å försäljningsställe
hava anslag med prisuppgifter av viss
beskaffenhet samt angående skyldighet
att sälja förnödenheten efter vikt
eller mått eller, där förnödenheten saluföres
förpackad, i förpackningar
märkta på visst sätt, så ock annan dylik
bestämmelse, som må vara ägnad
att motverka oskälig prisstegring eller
att ordna tillförsel, saluhållande
eller förbrukning av förnödenheten.

Vad i första stycket är stadgat skall
i tillämpliga delar gälla även i fråga
om yrkesmässigt utförande av viss
tjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §■

1 m o m. Med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader eller, om
brottet med hänsyn till omständigheterna
är att anse såsom grovt, med
fängelse eller straffarbete i högst två
år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra
anmälningsskyldighet, siom föreskrivits
jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande
av anmälningsskyldigheten lämnat
medvetet oriktig uppgift eller som,
med vetskap om att prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet
eller tjänst eller att visst pris å förnödenhet
godkänts jämlikt 2 a § 2
mom. eller att prissänkning beträffande
viss förnödenhet eller tjänst
föreskrivits jämlikt 2 a § 3 mom.,
utan tillstånd försålt eller saluhållit
förnödenheten till högre pris än det
sålunda fastställda eller i återförsäljningssyfte
för densamma betalat
eller förklarat sig villig att betala sådant
pris eller för utförande av tjänsten
uppburit eller krävt högre pris
än det fastställda eller som, med vetskap
om att föreskrift enligt 2 a §
2 mom. meddelats beträffande viss
förnödenhet, brutit mot föreskriften;1

2) den som, med vetskap om att
normalpris gäller å viss förnödenhet
eller tjänst, utan tillstånd försålt eller
saluhållit förnödenheten för högre
pris eller i återförsäljningssyfte för
densamma betalat eller förklarat sig
villig att betala högre pris eller för
utförande av tjänsten uppburit eller
krävt högre belopp; * i

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 §.

1 mom. Med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader eller, om
brottet med hänsyn till omständigheterna
är att anse såsom grovt, med
fängelse eller straffarbete i högst två
år straffes

1) den som, med vetskap om att
normalpris gäller å viss förnödenhet
eller tjänst, utan tillstånd försålt eller
saluhållit förnödenheten för högre
pris eller i återförsäljningssyfte för
densamma betalat eller förklarat sig
villig att betala högre pris eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
för högre belopp;

1 Jämför denna punkt med punkterna 5) och 6)

i motsvarande mom. 1 den föreslagna nya lagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

3) den som, efter avgivande av sådan
utfästelse beträffande förnödenhet
eller tjänst som i 4 § sägs, utan
tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten
eller utfört eller erbjudit
sig att utföra tjänsten till högre pris
än det utfästa eller eljest i strid mot
utfästelsen eller som, med vetskap om
utfästelsen, i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig villig att köpa
förnödenheten i strid mot utfästelsen;

A) den som med vetskap om föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att köpa viss förnödenhet,
eller om villkor, som i anledning
av denna lag uppställts för rätten
att köpa förnödenheten, köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenheten
i strid mot föreskriften eller
villkoret;

5) den som med vetskap om föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att sälja viss förnödenhet
eller utföra viss tjänst, eller om
villkor, som i anledning av denna lag
uppställts för rätten att sälja förnödenheten
eller utföra tjänsten, försålt
eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig
villig att köpa förnödenheten eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
i strid mot föreskriften eller villkoret; -

(Kungl. Maj:ts förslag:)

2) den som, efter avgivande av sådan
utfästelse beträffande förnödenhet
eller tjänst som i 4 § sägs, ulan
tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten
eller utfört eller erbjudit
sig att utföra tjänsten till högre pris
än det utfästa eller eljest i strid mot
utfästelsen eller som, med vetskap om
utfästelsen, i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig villig att köpa
förnödenheten i strid mot utfästelsen;

3) den som med vetskap om föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att köpa viss förnödenhet,
eller om villkor, som i anledning
av denna lag uppställts för rätten att
köpa förnödenheten, köpt eller förklarat
sig villig att köpa förnödenheten
i strid mot föreskriften eller villkoret
;

A) den som med vetskap om föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att sälja viss förnödenhet
eller utföra viss tjänst, eller om
villkor, som i anledning av denna lag
uppställts för rätten att sälja förnödenheten
eller utföra tjänsten, försålt
eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig villig
att köpa förnödenheten eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
i strid mot föreskriften eller villkoret; 5)

den som, med vetskap om att
prisstopp föreskrivits beträffande viss
förnödenhet eller tjänst eller att prissänkning
beträffande viss förnödenhet
eller tjänst föreskrivits jämlikt
6 § 2 mom., utan tillstånd försålt eller
saluhållit förnödenheten till högre
pris än det sålunda fastställda eller i
återförsäljningssyfte för densamma
betalat eller förklarat sig villig att betala
sådant pris eller utfört eller er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

G) den som försålt eller saluhållit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig att
utföra tjänst mot vederlag, som i 6 §
sägs;

7) den som försålt eller saluhållit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig att
utföra tjänst under villkor, som jämlikt
7 § icke må uppställas;

8) den som vid lämnande av uppgift,
som i 8 eller 9 § avses, eller i
samband med undersökning eller
granskning, som avses i sistnämnda
paragraf, sökt vilseleda myndighet.

(Kungl. Maj-.ts förslag:)
bjudit sig att utföra tjänsten till högre
pris än det fastställda;

6) den som, med vetskap om att
visst pris å förnödenhet eller tjänst
godkänts jämlikt 7 § eller att prissänkning
beträffande viss förnödenhet
eller tjänst föreskrivits jämlikt
samma paragraf, utan tillstånd försålt
eller saluhållit förnödenheten till
högre pris än det sålunda fastställda
eller i återförsäljningssyfte för densamma
betalat eller förklarat sig villig
att betala sådant pris eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
till högre pris än det fastställda eller
som, med vetskap om att föreskrift
enligt 7 § meddelats beträffande viss
förnödenhet eller tjänst, brutit mot
föreskriften;

7) den som försålt eller saluhållit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig att
utföra tjänst mot vederlag, som i 8 §
sägs;

8) den som försålt eller saluhåilit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig alt
utföra tjänst under villkor, som jämlikt
9 § icke må uppställas;

9) den som vid lämnande av uppgift,
som i 10 § avses, sökt vilseleda
myndighet.

Lika med den, som försålt eller
saluhållit förnödenhet till för högt
pris eller som utfört eller erbjudit sig
att utföra tjänst till sådant pris, skall
anses den, som för försåld förnödenhet
eller utförd tjänst krävt för högt
pris.

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen
avsett att bereda sig
otillbörlig vinst av betydande storlek.

2 mom. Lika med den, som försålt
eller saluhållit förnödenhet till
för högt pris eller som för utförande
av tjänst uppburit eller krävt för högt
belopp eller som för köp av förnödenhet
betalat eller förklarat sig villig
att betaia för högt pris, ska’! anses
den, som för förnödenheten eller
tjänsten uppburit, krävt, betalat eller
förklarat sig villig att betala i annat
än penningar utgående vederlag till
värde uppenbarligen överstigande det
tillåtna priset. Lika med förvärv i
återförsäljningssyfte skall anses förvärv
i syfte att använda förnödenheten
i yrkesmässig förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut
angivits dömas för delaktighet i av
säljare begånget brott som i 1 mom.
under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7) avses,
där ej köparen uppsåtligen förlett säljaren
till brottet. Vad sålunda är stadgat
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande den, som erlagt eller
förbundit sig att erlägga betalning för
tjänst som i 1 mom. under 1), 2), 3),
5), 6) eller 7) avses, så ock i fråga om
säljares delaktighet i sådant av köpare
begånget brott som i 1 mom. under
A) avses.

3 mom. Fälles någon till straff
enligt 1 mom. eller 2 mom. första stycket,
skall domstolen tillika förplikta
honom att utgiva värdet av taget eller
avtalat vederlag eller värdet av förnödenhet
som undanhållits; dock att,
i den mån särskilda förhållanden därtill
föranleda, nedsättning må ske av
det värde som skall utgivas.

(Kungl. Maj ds förslag:)

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen
avsett att bereda sig
otillbörlig vinst av betydande storltk.

2 mom. Lika med den, som försålt
eller saluhållit förnödenhet till
för högt pris eller som utfört eller erbjudit
sig att utföra tjänst till för högt
belopp eller som för försåld förnödenhet
eller utförd tjänst krävt för högt
pris eller som för köp av förnödenhet
betalat eller förklarat sig villig att
betala för högt pris, skall anses den,
som för förnödenheten eller tjänsten
uppburit, krävt, betalat eller förklarat
sig villig att betala i annat än penningar
utgående vederlag till värde
uppenbarligen överstigande det tilllåtna
priset. Lika med förvärv i återförsäljningssyfte
skall anses förvärv i
syfte att använda förnödenheten i yrkesmässig
förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut
angivits dömas för delaktighet i av
säljare begånget brott som i 1 inom.
under 1), 2), A), 5), 6), 7) eller 8) avses,
där ej köparen uppsåtligen förlett
säljaren till brottet. Vad sålunda är
stadgat skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande den, som erlagt
eller förbundit sig att erlägga betalning
för tjänst som i 1 mom. under
1), 2), A), 5), 6), 7) eller 8) avses, så
ock i fråga om säljares delaktighet i
sådant av köpare begånget brott som
i 1 mom. under 3) avses.

3 mom. Fälles någon till straff
enligt 1 mom. eller 2 mom. första
stycket, skall domstolen tillika förplikta
honom att utgiva värdet av
uppburet eller avtalat vederlag; dock
att, i den mån särskilda förhållanden
därtill föranleda, nedsättning må
ske av det värde som skall utgivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

12 §.

Åsidosätter någon bestämmelse, som
meddelats jämlikt 10 §, straffes med
böter från och med två till och med
trehundra kronor.

13 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna lag inhämtats genom
anmälan eller uppgift eller vid granskning
av handelsböcker eller affärshandlingar
eller vid undersökning,
som i 9 § sägs, må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande
av det med bestämmelserna avsedda
ändamål. Bryter någon häremot, straffes
med dagsböter eller fängelse.

14 §.

Brott, varom i 11 § sägs, må av allmän
åklagare åtalas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet,
som Konungen bestämmer.

Brott, varom i 13 § sägs, må av allmän
åklagare åtalas allenast efter angivelse
av målsäganden.

15 §.

Åtal för förseelse, som avses i 12 §,
anhångiggöres vid polisdomstol, där
sådan år inrättad, men eljest hos poliskammare
eller, där sådan icke finnes,
vid allmän domstol.

15 a §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken
förordnas om dem som gå rättens
eller länsstyrelsens bud och ärende,
gälle ock om befattningshavare som
liar att öva tillsyn å efterlevnaden av
denna lag.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

13 §.

Åsidosätter någon bestämmelse,
som meddelats jämlikt 11 §, straffes
med böter från och med två till och
med trehundra kronor.

14 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna lag inhämtats genom
anmälan eller uppgift eller vid granskning
av handelsböcker eller affärshandlingar
må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det
med bestämmelserna avsedda ändamål.
Bryter någon häremot, straffes
med dagsböter eller fängelse.

15 §.

Brott, varom i 12 § sägs, må av allmän
åklagare åtalas allenast efter anmälan
eller medgivande av myndighet,
som Konungen bestämmer.

Brott, varom i lå § sägs, må av
allmän åklagare åtalas allenast efter
angivelse av målsäganden.

16 §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken
förordnas om dem som gå rättens eller
länsstyrelsens bud och ärende,
gälle ock om befattningshavare som
har att öva tillsyn å efterlevnaden
av denna lag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

16 §.

Böter och viten, som ådömas enligt
denna lag, ävensom vad någon förpliktas
utgiva enligt 11 § 3 mom. tillfalla
kronan.

17 §.

över myndighets beslut jämlikt 3 §
första stycket må, där Konungen så
föfordnat, klagan icke föras.

Beslut, som myndighet i annat fall
än i första stycket avses meddelat
jämlikt 3 §, så ock myndighets beslut
jämlikt 2 §, 2 a §, 8 § första stycket
eller 10 § skall utan hinder av
förd klagan lända till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan varda förordnat.

18 §.

Konungen äger meddela de närmare
bestämmelser, som erfordras
för tillämpning av denna lag.

Denna lag1 träder i kraft den 1
juli 1952 samt gäller till och med den
30 juni 1953.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande
längre än lagen äger giltighet.

Föreskrift eller beslut jämlikt 2, 3,
5, 8, 9 eller 10 § eller utfästelse jämlikt
4 § skall ej gälla längre än förordnande
som nyss sagts är gällande.

Föreskrift jämlikt 3 § eller utfästelse
jämlikt 4 § eller sådant villkor beträffande
högsta pris, som i anledning
av denna lag uppställts i samband
med meddelande av föreskrift
enligt 5 §, skall icke äga tillämpning

1 Lagen den 30 juni 1942. Jämför beträffande
övergångsbestämmelserna till den föreslagna nya
lagen även 1943: 308 och 1945: 203.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

17 §.

Böter och viten, som ådömas enligt
denna lag, ävensom vad någon
förpliktas utgiva enligt 12 § 3 mom.
tillfalla kronan.

18 §.

Beslut, som myndighet meddelat
jämlikt 3, 5, 6 eller 7 §, 10 § första
stycket eller 11 §, skall utan hinder
av förd klagan lända till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan varda förordnat.

19 §.

Konungen äger meddela de närmare
bestämmelser, som erfordras för
tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957 samt gäller till och med den 30
juni 1958.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande
längre än lagen äger giltighet.

Föreskrift eller beslut jämlikt 3,
5, 6, 7, 10 eller 11 § eller utfästelse
jämlikt 4 § skall ej gälla längre än
förordnande som nyss sagts är gällande.

Föreskrift jämlikt 3, 6 eller 7 § eller
utfästelse jämlikt 4 § eller sådant
villkor beträffande högsta pris, som
i anledning av denna lag uppställts i
samband med meddelande av föreskrift
enligt 5 §, skall icke äga till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

(Gällande lag:)

i fråga om avtal om köp eller utförande
av tjänst, som slutits innan föreskriften
trädde i kraft eller utfästelsen
eller villkoret blev gällande, såvida
i avtalet vederlaget blivit till beloppet
bestämt.

1 13 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt
och vad i lagen stadgas rörande
överträdelse av samma föreskrift
ävensom vad där stadgas i fråga
om annat brott, som begåtts under
tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas
giltighet, skall äga tilllämpning
även efter det lagens bestämmelser
i övrigt upphört att gälla.

Föreskrift eller beslut, som meddelats
jämlikt 2, 3, 4, 8, 9 eller 11 § prisregleringslagen
den 13 juni 1941, eller
utfästelse, varom i 7 § samma lag
förmäles, skall gälla såsom om föreskriften
eller beslutet meddelats eller
utfästelsen avgivits jämlikt motsvarande
stadgande i denna lag.

(Kungl. Maj:ts förslag:)
lämpning i fråga om avtal om köp
eller utförande av tjänst, som slutits
innan föreskriften trädde i kraft eller
utfästelsen eller villkoret blev gällande,
såvida i avtalet vederlaget blivit
till beloppet bestämt.

Stadgandet i 6 § 1 mom. första stycket
sista punkten skall icke äga tilllämpning
beträffande överlåtelse av
rörelse, som skett före den 29 mai
1955.

I 15 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt
och vad i lagen stadgas rörande
överträdelse av samma föreskrift
ävensom vad där stadgas i fråga
om annat brott, som begåtts under
tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas
giltighet, skall äga tilllämpning
även efter det lagens bestämmelser
i övrigt upphört att gälla.

Föreskrift eller beslut, som meddelats
jämlikt 3, 4, 8 eller 11 § prisregleringslagen
den 13 juni 1941, eller
utfästelse, varom i 7 § samma lag förmäles,
ävensom föreskrift eller beslut,
som meddelats jämlikt 2 a, 3, 5, S
eller 10 § prisregleringslagen den 30
juni 1952, eller utfästelse, varom i 5 §
sistnämnda lag förmäles, skall gälla
såsom om föreskriften eller beslutet
meddelats eller utfästelsen avgivits
jämlikt motsvarande stadgande i denna
lag.

liihcing till riksdagens protokoll W47. t sand. Nr 2r>7.

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 april 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet
av lagstiftningen på prisregleringens område m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Nu gällande prisregleringslag, som utfärdades den 30 juni 1942 (nr 459),
trädde i kraft den 1 juli samma år och ägde ursprungligen giltighet till och
med den 30 juni 1943. Sedermera har lagen successivt förlängts på ett år i
sänder, senast genom lagen den 22 mars 1946 (nr 95) om fortsatt giltighet
av prisregleringslagen. Enligt sistnämnda lag äger prisregleringslagen fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1947. Genom lagar den 4 juni 1943 (nr 308)
och den 18 maj 1945 (nr 203) genomfördes vissa ändringar i prisregleringslagen.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras, för
att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt förordnande
därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig eller krigsfara,
vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med riksdagens samtycke,
dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande må
meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 460) meddelade
Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom nyss är sagt,
att gälla från och med den 1 juli 1942 tills vidare. Förordnandet är alltjämt
gällande.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här
nämnas.

I 1 a § — som infördes i prisregleringslagen genom lagen den 18 maj 1945
(nr 203) — äro vissa definitioner upptagna. Sålunda stadgas i nämnda paragraf,
att med tjänst avses sådan tjänst som någon, yrkesmässigt eller eljest,
såsom företagare utför åt annan, att lika med utförande av tjänst skall anses
dels utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

dighets tillstånd, dels ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet samt att
lika med försäljning av förnödenhet skall anses överlåtelse eller upplåtelse
av förmögenhetsrättighet av immateriell art, så ock upplåtelse av rättighet att
å fastighet avverka skog eller att där taga torv, ler, grus, sten eller annat,
som icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning.

Enligt 2 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
meddela vissa föreskrifter i prisreglerande syfte med avseende å den
som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller beträffande den som yrkesmässigt
utför viss tjänst. Sålunda må enligt första stycket 1) stadgas skyldighet
för vederbörande säljare eller företagare att ofördröjligen anmäla det
pris, som han tillämpat för förnödenheten eller tjänsten å dag som i föreskriften
angives. Enligt första stycket 2) må stadgas skyldighet för vederbörande
näringsidkare att varje gång höjning av priset vidtages ofördröjligen
anmäla prishöjningen. Enligt första stycket 3) må föreskrivas, att vederbörande
näringsidkare skall vara skyldig att minst eu vecka innan höjning
av priset är avsedd att vidtagas anmäla den tillärnade prishöjningen och
skälen därtill. Vidare stadgas i 2 § andra stycket, att den som meddelat föreskrift
om anmälningsskyldighet äger bestämma till vilken myndighet anmälan
skall göras.

I 2 a § meddelas vissa bestämmelser angående s. k. prisstopp. Sålunda stadgas
i första momentet, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller som
frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten
eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives,
eller, om han då icke sålde förnödenhet eller utförde tjänst varom fråga
är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han
före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften angivna dagen
överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet eller utföres
tjänst, som med föreskriften avses, skall dock såsom stoppris för den nye
innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående innehavaren högst
ägt uttaga.

Enligt andra stycket i förevarande moment må föreskrift om prisstopp
meddelas att gälla för viss tid, högst tre månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet
förlängas, varje gång för högst tre månader. Den som meddelat prisstopp
äger bestämma på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd
till prishöjning.

I 2 a § 2 mom. stadgas, att om prisstopp föreskrivits beträffande viss
förnödenhet, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,
att förnödenhet, som är avsedd att erhålla samma eller liknande användning
som den prisreglerade förnödenheten och som icke saluförts inom
landet före den dag prisstoppet föreskrevs, icke må under den tid prisstoppet
är gällande försäljas eller utbjudas till avyttring med mindre priset å
förnödenheten godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Godkänt
pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten.

Kungl Maj.ts proposition nr 257.

Vidare stadgas i 2 a § 3 inom. att om prisstopp föreskrivits beträffande
viss förnödenhet eller tjänst eller om pris å viss förnödenhet godkänts jämlikt
2 mom. och därefter inträda sådana på prisbildningen inverkande förhållanden
att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänkning. Förordnande
som nyss sagts må meddelas beträffande viss förnödenhet eller tjänst eller
beträffande viss företagare. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
må ock meddela förordnande om prissänkning beträffande viss företagare,
därest för honom gällande stoppris väsentligt överstiger det gängse
priset. Förordnande som nu sagts gäller under den tid prisstoppet är gällande.
Det fastställda priset må icke överskridas utan tillstånd av myndighet
som Konungen bestämmer.

Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris
vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande
av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpriset icke må överskridas
med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den
som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall
ankomma att bevilja sådant tillstånd.

I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse
beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas
eller viss tjänst utföras, eller eljest beträffande den ordning, i vilken försäljning
må ske eller tjänsten utföras, priset icke må överskridas eller utfästelsen
eljest frångås med mindre myndigheten givit tillstånd därtill.

Vidare meddelas i 5 § bestämmelser om s. k. tvångskartellering och i 6 §
ett allmänt förbud mot prisocker. I 7 § meddelas bestämmelser om s. k.
kombinationsavtal och i 8 och 9 §§ föreskrifter om viss uppgiftsskyldighet.
Enligt 10 § äger myndighet som Konungen bestämmer meddela vissa föreskrifter
rörande anslag med prisuppgifter in. m. I 11 § äro upptagna vissa
ansvarsbestämmelser.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha
av Kungl. Maj:t meddelats senast genom kungörelse den 18 maj 1945 (nr
204), vilken kungörelse, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni
1946, genom kungörelse den 22 mars 1946 (nr 96) erhållit fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1947.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens pri-skontrollnämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj:t genom kungörelser
den 4 juni 1943 (nr 310) och den 25 maj 1945 (nr 209). Sistnämnda
kungörelse, som trädde i kraft den 1 juni 1945 samt gällde till och med den
31 augusti 1945, har sedermera erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse
den 28 februari 1947 (nr 57) för tiden till och med den 31 maj 1947 I

I en den 17 februari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har
statens priskontrollnämnd hemställt, att prisregleringsbestämmelserna måtte
förlängas att gälla under ytterligare ett år och att i samband därmed vissa

Kunyl. Maj:ts proposition nr 257.

ändringar måtte vidtagas i nu gällande prisregleringslag. Vid skrivelsen funnos
fogade förslag till ny prisregleringslag ävensom en inom priskontrollnämnden
upprättad promemoria rörande ändringarna i nämnda lag.

över priskontrollnämndens skrivelse med därvid fogade handlingar ha,
efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium
(efter hörande av Stockholms handelskammare, handelskammaren i
Göteborg och Skånes handelskammare), statens livsmedelskommission, Sveriges
industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa förbundet samt
landsorganisationen i Sverige.

Frågan om fortsatt giltighet av prisregleringsbestämmelserna.

Priskontrollnämnden har i sin nyssnämnda skrivelse, under erinran om
att giltighetstiden för nuvarande prisregleringslag utginge den 30 juni 1947,
anfört att utsikterna för den ekonomiska utvecklingen under den närmaste
tiden vore sådana, att de uppenbarligen motiverade fortsatt priskontroll efter
sagda tidpunkt. Nämnden, som icke ansåge sig i detta sammanhang behöva
närmare analysera dessa utsikter, tillstyrkte därför att förslag om förlängning
av prisregleringsbestämmelserna framlades för 1947 års riksdag.

I remissyttrandena har förslaget om fortsatt giltighet av lagstiftningen rörande
prisregleringen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Kommerskollegium
har anfört, att kollegium vore av den uppfattningen att den allmänna
priskontrollen borde avskaffas så snart varuförsörjningen och omständigheterna
i övrigt det medgåve. Under nuvarande förhållanden syntes det emellertid
ej möjligt att upphäva den statliga prisregleringen och prisregleringslagen
borde därför givas förlängd giltighet efter utgången av juni månad

1947.

Såsom framgår av det nu anförda är giltighetstiden för prisregleringslagen Oepartementsbegränsad
till utgången av juni månad 1947. Då en lagstiftning på förevaran- r:he,en''
de område uppenbarligen är erforderlig jämväl för tiden därefter, bör giltighetstiden
för denna lagstiftning förlängas, förslagsvis till och med den 30 juni

1948.

Frågan om ändringar i gällande prisregleringsbestämmelser.

1’riskontrollnäiiindciis framställning. I sin förenämnda skrivelse den 17
februari 1947 har priskontrollnämnden framhållit vissa principiella
synpunkter beträffande den fortsatta priskontrollen. I
detta hänseende har nämnden uttalat, att frågan om riktlinjerna för den
fortsatta priskontrollen med hänsyn lil! föreliggande tendenser i den eko -

Kungl. Maj:ts proposition nr 257-

nomiska utvecklingen under senare Hd i olika sammanhang varit föremål
för diskussion. Nya direktiv för priskontrollen i stället för nu gällande, vilka
nämnden erhållit i samband med det allmänna prisstoppets införande år
1942, hade emellertid ännu icke givits. Det förelåge sålunda ännu icke alla
förutsättningar för en bedömning av vilka ändringar i prisregleringslagen
som kunde komma att visa sig erforderliga vid den fortsatta priskontrollen,
men nämnden hade ansett sig redan nu i sammanhang med spörsmålet om
förlängning av prisregleringslagen böra till behandling upptaga frågan om
sådana ändringar i prisregleringslagen som nämnden med utgångspunkt från
nu föreliggande erfarenheter och behov funnit erforderliga.

Sedan nämnden härefter erinrat om att utformningen av den fortsatta
priskontrollen berörts i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,
har nämnden anfört, att l>ehovet av en prispolitik, som medgåve möjlighet att
anpassa sig efter växlande förhållanden och att företaga jämkningar i prisrelationerna,
bleve allt starkare ju längre man i tiden avlägsnade sig från
den ursprungliga prisstoppdagen. Det vore uppenbart att ju längre tid det
allmänna prisstoppet ägde bestånd, med desto större styrka måste man resa
kravet på en översyn av stopprisema i och för sig, detta även av hänsyn till
rättvisa olika företagare emellan. Detta innebure, att prisstoppet måste i
större utsträckning än hittills få utnyttjas såsom ett självständigt prisregleringsinstrument,
varigenom riskerna för en snedvridning av prisrelationema
komme att minskas.

Nämnden har härefter närmare behandlat de ändringar i prisreglerings -lagen, vilka enligt nämndens mening nu syntes erforderliga. Sålunda har
nämnden föreslagit dels att möjligheterna att förordna om sänkning av
stoppris måtte utvidgas, dels ock att i prisregleringslagen måtte införas en
bestämmelse om rätt att fastställa visst pris i anslutning till en genomförd
spärr i utövning av viss verksamhet. Därjämte har nämnden föreslagit vissa
andra ändringar i prisregleringslagen.

Vad angår frågan om ändrade bestämmelser rörande sänkning it v
stoppris har nämnden åberopat den vid nämndens skrivelse fogade promemorian,
däri anfördes följande.

Sänkning av stoppris kan för närvarande ske i två fall. I det ena fallet är
förutsättningen, att efter införandet av prisstopp sådana på prisbildningen
inverkande förhållanden inträffat, att priset skäligen bör sänkas. Sänkning
kan därvid ske beträffande viss förnödenhet eller tjänst eller beträffande viss
företagare. I det andra fallet kan förordnande givas om prissänkning beträffande
viss företagare, därest för honom gällande stoppris väsentligt överstiger
det gängse priset. Sistnämnda alternativ avser sålunda det fall, då det
ursprungliga stoppriset befinnes vara för högt med hänsyn till förhållandena
vid tidpunkten för föreskriftens meddelande.

Fråga är nu, om sänkningsmöjlighetema med stoppris såsom bas icke äro
för hårt begränsade. Följande synpunkter torde kunna läggas på detta
spörsmål. Då föreskrift meddelas om prisstopp, bli de av respektive säljare
eller företagare tillämpade priserna i första hand stoppriser. Någon prövning
av stopprisernas skälighet i och för sig förekommer därvid icke — i
motsats till vad förhållandet är vid fastställandet av t. ex. normalpris —

Kungl. Mcij.ts proposition nr 257.

utan man avser primärt endast att stoppa priserna så som de utformats under
krisen. Utgångsläget vid tidpunkten för föreskriftens meddelande kan
med hänsyn härtill vara för högt antingen därför att säljaren eller företaga
ren i kalkylen räknat med högre kostnadsposter än som kan anses godtagbart
eller därför att han konserverat och under krisen kanske även påbyggt
en för hög förkrigsmarginal. Med den nuvarande utformningen av bestäm
melserna om sänkning av stoppris kan ett så beskaffat pris endast undantagsvis
sänkas, nämligen om det är högre än det gängse priset. Nämnda
sänkningsmöjlighet finnes sålunda allenast med avseende å en begränsad
grupp säljares eller företagares prissättning. Jämför man härmed myndigheternas
prövningsrätt vid behandling av ansökningar om tillstånd att överskrida
stoppris eller vid fasfställande av t. ex. normalpris, synes nyssnämnda
begränsning icke vara motiverad. I sagda fall torde nämligen myndigheterna
vara oförhindrade att ingå i en allsidig prövning av skäligheten av samtliga
de poster, som ingå i priset, och sålunda bl. a. vid beräkningen av de olika
ledens ersättningar utgå från mindre marginaler än som tillämpades före
kriget. Samma prövningsrätt hör föreligga rid förordnande om sänkning av
stoppris. Vad särskilt angår jämförelsen med normalpris -—- vilken för övrigt
kan utsträckas att gälla jämväl pris, som godkännes jämlikt 2 a § 2 mom.
(förslagets 7 §) och pris. som bestämts jämlikt 5 §, ävensom riktpris samt
beslags- och licenspriser — torde det böra framhållas, att de olika prisregleringsmedlen
utformats med hänsyn till olika framkomliga vägar men med
samma huvudmål och att resultatet av desammas användning således bör
kunna vara lika. Uppenbarligen bör det jämväl finnas möjlighet att — i likhet
med vad som nu är fallet — sänka stoppris med hänsyn till förhållanden,
som inträffat, sedan föreskrift om prisstopp meddelats. För att täcka
samtliga dessa fall torde såsom förutsättning för sänkning böra angivas alle
nast, att priset finnes vara högre än som kan anses skäligt. Mot en sådan
avfattning av stadgandet torde det näppeligen kunna invändas, att den är för
vidsträckt, tv jämför man därmed formuleringen av nonnalprisstadgandet.
finner man, att det sistnämnda såsom kriterium på normalpris endast fastslår,
att det är ett pris, »som prövas skäligt». De nu nämnda, på olika förut
sättningar baserade sänkningsmöjligheterna höra föreligga såväl generellt
beträffande viss förnödenhet eller tjänst som speciellt beträffande viss säljare
eller företagare. Det kan visserligen här möjligen invändas, att t. ex. nor
malprissättning i stället skulle kunna användas för att generellt sänka ett
för högt stoppris, men den här skisserade sänkningsmetoden kan i många
fall vara smidigare än normalprisreglering. Med sistnämnda prisregleringsmedel
kan man nämligen endast gå fram på två vägar, antingen genom att
bestämma ett fixt pris eller genom att binda priset genom en kalkylmetod
Fn sänkning av ett ofta variabelt pris med visst procenttal — vilket hittills
skett i flera fall med stöd av 2 a § 3 mom. — kan däremot näppeligen ske
med tillhjälp av normalprismetoden.

Beträffande frågan om rätt att f a s t s t ä 11a visst p r i s i a n s 1 u tn
i n g till eu ge n o in f ö r d s p ii r r i ut ö v n i n g a v viss verksamhet
har i promemorian anförts.

Nu gällande bestämmelse i 2 a § 2 mom. prisregleringslagen tillkom genom
lagändring vid 1945 års riksdag. Stadgandet utgjorde eu omarbetning av
2 a § tredje stycket prisregleringslagen efter 1943 års lagändringar. Genom
sistnämnda lagrum infördes ursprungligen i prisregleringslagen möjligheten
att via eu försäljningsspärr godkänna pris å viss förnödenhet. Förnödenheten
skulle alltså icke få försäljas eller utbjudas till avyttring, förrän priset god
känts av myndigheterna. Möjligheten därtill var emellertid beskuren. Det

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

förutsattes sålunda, att prisstopp föreskrivits beträffande viss förnödenhet
och att den förnödenhet, som skulle kunna träffas av ifrågavarande prisfaslställelsemetod,
dels var avsedd att användas såsom ersättning för eller till utdrygning
av förstnämnda förnödenhet dels ock icke saluförts inom landet
före den dag prisstoppet föreskrevs. Anledningen till införandet av bestämmelsen
angavs i vederbörande proposition (1943:240) vara, att tendenser
icke helt torde ha saknats att kringgå det allmänna prisstoppet genom vidtagande
av sådana ändringar i sammansättningen av en vara, att denna bleve
att anse såsom en ny vara och sålunda fri från prisstoppet. Genom föreskriften
avsåg man att mota dylika tendenser. Bestämmelsen kom emellertid aldrig
att tillämpas, beroende på att det visade sig vara svårt att avgöra, om
en viss förnödenhet kunde anses utgöra ersättning (surrogat) för en annan.
Vid 1945 års riksdag ändrades bestämmelsen i enlighet med ett av nämnden
givet förslag så att i stället för den nyssnämnda förutsättningen, att förnödenheten
i fråga skulle vara avsedd att användas såsom ersättning för eller
till utdrygning av annan prisstoppad förnödenhet, insattes den förutsättningen,
att förstnämnda förnödenhet skulle vara avsedd att erhålla samma eller
liknande användning som sistnämnda förnödenhet. Övriga förutsättningar
kvarstodo oförändrade. Genom denna ändring ansåg sig nämnden kunna
erhålla större möjligheter än tidigare att hindra kringgående av prisstoppet.

I promemorian har vidare framhållits, att icke heller den sålunda ändrade
bestämmelsen — vilken nämnden ägde bemyndigande att tillämpa — hade
kommit att användas, beroende på flera olika omständigheter. Uen viktigaste
av dessa vore, att bestämmelsen med den utformning den erhållit bleve svår
att tillämpa, då man kommc längre hort från prisstoppdagen. Ju längre tiden
ginge, desto svårare vore det nämligen att avgöra, om de i lagrummet angivna
förutsättningarna förelåge för ingripande i visst fall. Särskilt mötte det
svårigheter att fastställa, huruvida den ifrågavarande förnödenheten saluförts
inom landet före den dag prisstoppet föreskrevs eller om så ej vore
fallet. Jämväl i övrigt syntes bestämmelsen ej vara tillfredsställande. Härvidlag
kunde först och främst anmärkas, att densamma vore anknuten till ett
utfärdat prisstopp beträffande viss »huvudförnödenhet». Förspordes tendenser
att kringgå en prisreglering av annan typ, t. ex. normalpris, utfästelsepris
eller tvångskartelleringspris, funnes ej möjlighet att tillämpa metoden. Skulle
dylika tendenser motas, fordrades ett ofta tidsödande arbete för att utfylla
luckorna, och under tiden stode piäskontrollen hjälplös. Vore det vidare fråga
om en förnödenhet med ett helt nytt användningsområde, vore stadgandet
ej tillämpligt. Sådana fall hade inträffat beträffande importerade förnödenheter,
som ej varit föremål för beslags- eller importreglering. Nämnda överväganden
syntes med fog kunna visa på behovet av eu föreskrift med en mera
generell innebörd. Tanken härpå vore icke ny; den väcktes redan under lagstiftningsarbetet
till 1943 års riksdag av landsorganisationen. I förslaget hade
därför upptagits en bestämmelse, som utan några invecklade förutsättningar
medgåve en prisfastställelse i anslutning till eu genomförd spärr i utövning
av vass verksamhet. Sådan åtgärd avsåges kunna vidtagas såväl innan en
förnödenhet eller tjänst första gången tillhandahölles som efter det att förnödenheten
eller tjänsten börjat tillhandahållas. Bestämmelsen vore utfor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

ma<i i nära anslutning till det nuvarande stadgandet. Från detsamma skilde
sig den nya bestämmelsen i huvudsak därutinnan, att den även avsåge tjänst.
Det vore nämligen uppenbart, att samma problem kunde uppkomma beträffande
en tjänst som i fråga om en förnödenhet. Det borde anmärkas, att det
nuvarande stadgandet innefattade förbud att försälja förnödenhet eller utbjuda
förnödenhet till avyttring. Sistnämnda verksamhetsform föresloges i
det nya stadgandet utbytt mot »saluhålla», vilket uttryck dels syntes ha vidsträcktare
innehåll än det nu använda dels ock bättre överensstämde med innehållet
i flertalet övriga bestämmelser i prisregleringslagen. Det förutsattes
såsom självfallet, att det nya stadgandet bringades i tillämpning med varsamhet
så att några produktionshämmande verkningar ej uppkonnne. Liksom
den nuvarande bestämmelsen borde nämnda stadgande ej tillämpas generellt
utan endast i visst fall. Avgöranderätten härvidlag borde städse tillkomma
Kungl. Maj:t.

I fråga om övriga ändringar i bestämmelserna rörande prisregleringen
har i promemorian föreslagits, att 2 § prisregleringslagen måtte upphävas.
Nämnden innehade nämligen generellt bemyndigande att meddela föreskrifter
enligt nämnda paragraf, senast enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27
juli 1945. Bemyndigandet hade icke vid något tillfälle utnyttjats. Anledningen
till att paragrafen icke utnyttjats vore, att nämnden ansett sig kunna införskaffa
alla nödiga uppgifter med stöd av 8 §, vilken i motsats till 2 §
medgåve användandet av vitesföreläggande för införskaffande av uppgifterna.
— Den i 2 a § 1 mom. upptagna föreskriften om längsta stopptiden föresloges
förlängd till sex månader; den nuvarande prisstopptiden om högst tre
månader syntes vara väl kort sedan prisstoppet blivit det centrala prisregleringsmedlet.
Nämnda moment överflyttades i nämndens förslag till 6 § 1
mom. Vidare överfördes 2 a § 2 och 3 mom. till 6 och 7 §§ i nyssnämnda
förslag. 6 § prisregleringslagen bibehölles i huvudsak oförändrad och överflyttades
till en ny 8 §. Ändringar borde ske i följande hänseenden. Uttrycket
»taga» vederlag borde lämpligen utbytas mot det mera lättfattliga ordet
»uppbära», vilket så gott som genomgående användes i det nuvarande straffstadgandet.
Därjämte borde bestämmelsen förtydligas så att den uttryckligen
innefattade förbud att under alla omständigheter kräva oskäligt vederlag.
Det hade nämligen ifrågasatts, huruvida en företagare, som — då varken avtal
om vederlag träffats eller offert lämnats — efter fullgörandet av sin prestation
krävde ett oskäligt vederlag, kunde straffas för prisocker. Nämnden
hade för sin del ansett, att den nuvarande bestämmelsen jämväl täckte detta
fall, men i ett under högsta domstolen nyligen draget mål hade såväl underrätten
som hovrätten underkänt nämndens mening. För tydlighetens skull
1 torde därför stadgandet kompletteras på nyss angivet sätt, då skälen för
straffbeläggning av ett krav efter prestationens utförande måste vara väl så
starka som skälen för en kriminalisering av en offert. Slutligen borde uttrycket
i andra stycket »utbjuda förnödenheten till avyttring» ersättas av »salu -

Kungl. Maj ds proposition nr 257.

hålla förnödenheten». — 9 § borde enligt nämndens mening utgå, då ifrågavarande
paragraf liksom sina föregångare i de tidigare prisregleringslagarna
aldrig tillämpats. — 11 § överflyttades till 12 § i nämndens förslag med de
ändringar, som föranleddes av förut redovisade ändringar. Därjämte borde
föreskriften i 3 mom. om förverkande av »värdet av förnödenhet som undanhållits»
utgå, enär föreskriften avsåge den nuvarande 9 §, vilken enligt förslaget
skulle utgå ur lagen. Uttrycket »taget» i nämnda moment borde av
tidigare angivet skäl utbytas mot »uppburet». — I 17 §, som överflyttades till
19 §, syntes första stycket i förstnämnda paragraf ej behöva medtagas, då
detsamma icke vore praktiskt motiverat; nämnda stadgande hade sålunda
aldrig tillämpats och behövde förmodligen ej heller tillämpas. Den nya 19 §
omfattade sålunda endast andra stycket i 17 §. Lagrummet borde avse -—
förutom motsvarande stadganden i 17 § — jämväl 4 g; därmed avsåges att
täcka det fall, alt ansökan om tillstånd att frångå utfästelse helt eller delvis
avslagits. —- I vissa andra paragrafer liksom i övergångsbestämmelserna förordades
smärre redaktionella ändringar.

Remissyttrandena. I flera remissyttranden över priskontrollnämndens
framställning ha vissa principiella synpunkter beträffande
den fortsatta priskontrollen framförts.

Sålunda har Sveriges industriförbund gjort följande uttalande.

Frågan om prispolitikens utformning för framtiden kan icke bedömas såsom
ett isolerat spörsmål. Den måste ses i nära samband med de åtgärder,
som överhuvud vidtagas för åstadkommande av bättre balans mellan den
alltjämt stigande köpkraften och den otillräckliga varutillgången. Utan en
samordning av den ekonomiska politiken på olika områden torde enbart eu
priskontroll i förening med investeringskontroll icke på längre sikt kunna
hålla ytterligare prisstegringar tillbaka. Åtgärder för att öka varutillgången
och begränsa köpkraften måste vara primära i förhållande till spörsmålet
om de tekniska metoderna för priskontrollen.

Industriförbundet nödgas — så länge det är ovisst huruvida verksamma
åtgärder för bekämpande av inflationens orsaker överhuvud komma att vidtagas
— ställa sig ytterligt betänksam mot ett bibehållande av priskontrollen
efter hittillsvarande linjer. Betänksamheten ökas, när det tillika föreslås att
i vissa avseenden skärpa denna kontroll. Med en fortsatt och tilltagande spänning
mellan köpkraft och varutillgång kan priskontrollen frestas att använda
sina vidsträckta fullmakter på ett sätt, som är ägnat att allvarligt hämma
näringslivets produktionsförmåga.

Exempel härpå ha redan kunnat iakttagas i åtskilliga fall. Inom industrien
omvittnas allmänt att tillverkningen av viktiga förnödenheter — särskilt sådana
som ligga långt tillbaka i produktionskedjan — på grund av allt för
låg prissättning stundom måst inställas eller avsevärt inskränkas. Den mindre
kännbara priskontroll, som tillämpas i fråga om vissa andra, ofta umbärliga
varor samt rena lyxartiklar, leder samtidigt till utvidgad tillverkning av sådana
varor och överföring av arbetskraft till mindre nödvändig produktion
och handel. Denna snedvridning av den ekonomiska verksamheten är icke
blott ägnad att framkalla bekymmer ur försörjningssynpunkt utan den missgynnar
dessutom företag, som helt eller i huvudsak äro inriktade på tillverkning
av hårt priskontrollerade nödvändighetsvaror.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2->7.

Det maste starkt ifrågasättas, om rätta botemedlet häremot är att söka
i eu utvidgning av priskontrollens befogenheter. Att märka är nämligen att
den friare prissättningen i många fall — t. ex. inom textilindustrien — får
anses utgöra en nödvändig kompensation åt företagaren för den strängare
prissättning som gäller för andra, till samma bransch hörande artiklar. 1
andra fall åter kan den relativt höga prissättningen vara beroende på svårigheten
att av tekniska orsaker utöva eu tillfredsställande kontroll. Även
om dessa svårigheter i någon mån skulle minskas genom införande av sådana
bestämmelser i prisregleringslagen som nu föreslås, torde en mera önskvärd
produktionsinriktning bättre främjas genom en viss uppmjukning av
priskontrollen framförallt beträffande sådana vanliga standardvaror, vilkas
produktion därigenom kan stimuleras. Viss täckning torde sålunda böra
medgivas för efter prisstoppets genomförande stegrade råvarupriser och
höjda arbetslöner. De prishöjningar som härigenom skulle uppkomma torde
icke behöva bli av större betydelse för levnadskostnaderna. Konsumenterna
skulle säkerligen hellre betala ett något ökat pris för dylika varor än nödgas
köpa ofta onödigt dyra kvalitetsvaror eller dåliga ersättningsvaror eller
vidtaga andra oekonomiska åtgärder för sin behovstäckning. Om en sådan,
något liberalare prispolitik på vissa områden konnne att tillämpas, torde särskilda
åtgärder för att stävja en i nuvarande läge mindre önskvärd produktion
på andra områden knappast bli erforderliga.

I samband härmed aktualiseras spörsmålet om tidpunkten för priskontrollens
avveckling. Industriförbundet kan icke för närvarande förorda ett
omedelbart avskaffande av priskontrollen i dess helhet. Förbundet vill emellertid
framhålla, att en av de främsta uppgifterna för de prisvårdande myndigheterna
i nuvarande läge bör vara att noga inventera möjligheterna för
en successiv avveckling av gällande prisregleringar. Förutsättning för en
sådan åtgärd på ett visst område torde icke behöva vara att fullt normal
varuförsörjning omedelbart kan påräknas. Fn partiell avveckling, om ock
av mera begränsad räckvidd, kommer att tolkas såsom ett uttryck för statsmakternas
uppfattning, att iorsörjningsläget börjar bli mera normalt, och
sålunda få ett psykologiskt värde ur prisbildningssynpunkt. som icke bör
underskattas.

Handelskammaren i Göteborg har framhållit vissa skadeverkningar, som
den långvariga prisregleringen medfört, och ansett dessa omständigheter tala
för att prisregleringen borde avskaffas, så snart det vore möjligt med hänsyn
till varutillgången. Även Stockholms och Skånes handelskammare ha berört
vissa olägenheter av priskontrollen. Sistnämnda handelskammare har härvid
uttalat, att det vore nödvändigt att riktlinjerna för prisstoppspolitiken, vilka
gällt oförändrade från första början, toges under förnyad omprövning.

Vidare har Sveriges grossistförbnnd anfört.

I den diskussion, som särskilt under den senaste tiden förts rörande åtgärder
för att hindra eu inflationsarlad prisstegring, har från vissa håll framhållits
den statliga priskontrollens betydelse såsom ett effektivt väm häremot.
Man har i detta sammanhang även påyrkat, att den statliga priskontrollen
för att tjäna nu nämnda syfte måtte givas en mera permanent karaktär
och även förlänas vidgade befogenheter.

För näringslivet och icke minst handeln är av naturliga skäl ett stabilt
penningvärde av särskilt stor betydelse och det synes oss synnerligen viktigt
att ändamålsenliga åtgärder vidtagas för att eliminera de inflationstendenser,
som f. n. onekligen göra sig gällande. Förbundet är emellertid av den be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

stämda uppfattningen, att priskonlrollen här, i varje fall icke ensam, i längden
kan motverka prisstegringen. En allmän uppgång av varupriserna utgör
ju i själva verket slutresultatet av eu inflationsprocess, vars orsak har sin
grund i en bristande överensstämmelse mellan varutillgång och efterfrågan.
Denna bristande jämvikt måste avhjälpas genom åtgärder, som påverka tillgång
respektive efterfrågan. Priskontrollnämndens medverkan kan endast
bliva av subsidiär art. Härtill bör observeras att priskontrollen har eu benägenhet
att direkt motverka eller försvåra en balans mellan tillgången och efterfrågan
på varor bl. a. genom den snedvridning av produktionen och distributionen,
som uppstått på grund av denna kontroll och på vilken redan nu
finnas åtskilliga exempel.

Om priskontrollen skall kunna bliva av betydelse såsom åtminstone ett
subsidiärt medel att bekämpa prisstegringarna, är det emellertid nödvändigt,
att den uppbäres av förståelse från näringslivets sida för de prisregleringar
som vidtagas. Läget är i detta hänseende numera uppenbarligen ett helt annat
än under kriget. En allmän regleringströtthet råder som bekant beträffande
såväl priskontrollen som samtliga övriga krisregleringar. Givet är att
för den händelse den uppfattningen skulle bliva mera allmän, att priskontrollen
icke vore effektiv eller lämplig, det måste bliva nästan ogörligt att
upprätthålla densamma. Utan lojal medverkan från näringslivets och allmänhetens
sida kan en priskontroll i själva verket icke fungera. Detta gör det
ytterst nödvändigt att begränsa den slutliga priskontrollen till de områden
där verkliga skäl finnas för dess bibehållande ävensom att tillse, att priskontrollen,
i den mån den icke kan avvecklas, handhaves på ett smidigt och sakkunnigt
sätt.

I detta sammanhang är det, såsom tidigare bl. a. från priskontrollnämndens
sida framhållits, nödvändigt att beakta lönepolitiken. Sambandet mellan
prispolitiken och lönepolitiken är ömsesidigt. Mera omfattande lönehöjningar
måste ovillkorligen, så snart de icke kompenseras av en motsvarande höjning
av produktionsresultatet förr eller senare återverka ogynnsamt på prisbildningen.
De krafter, som äro verksamma vid eu sådan process, äro av den
styrka, att de erfarenhetsmässigt icke kunna bemästras genom en statlig
prisreglering.

Landsorganisationen har framhållit, att den norska prisregleringslagen innehölle
eu rad bestämmelser av mera vittsyftande natur än det av priskontrollnämnden
nu framlagda förslaget till ny prisregleringslag. Landsorganisationen
önskade understryka även den nya svenska lagens tidsbegränsade
och krisbetingade karaktär samt ville framhålla sin i annat sammanhang
närmare motiverade uppfattning, att den i sinom tid borde ersättas av enlag,
som vore bättre ägnad att utgöra grunden för eu priskontroll under mera
normala förhållanden.

Beträffande priskontrollnämndens förslag om ändrade bestämmelser rörande
sänkning av stoppris har förslaget härutinnan tillstyrkts
av fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium, statens livsmedelskommission,
kooperativa förbundet och landsorganisationen. Å andra sidan har förslaget
avstyrkts av Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation. Skånes handelskammare och Sveriges
grossistförbund ha ställt sig tveksamma till ifrågavarande förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

Kommerskollegium har i sitt yttrande framhållit, att ju längre tid, som
förflöt e från den tidpunkt, då stopprisen fixerades, desto större förändringar
kunde antagas ha inträtt i fråga om de faktorer, som låge till grund för
prissättningen. Det syntes därför motiverat, att möjlighet bereddes att beakta
dessa förändringar och pröva de olika prisbildande faktorerna vid sänkning
av stoppris på samma sätt som nu skedde vid meddelande av tillstånd till
överskridande av stoppris. Härmed skulle också likställighet vinnas mellan
.stoppris och normalpris, vilka ju, såsom priskontrollnämnden framhållit,
endast vore olika medel med samma huvudmål och vilkas användning borde
kunna leda till lika resultat. Såsom kollegium tidigare framhållit borde
det vara en viktig uppgift för prisregleringen att åstadkomma en såvitt möjligt
jämn prisutveckling. Otvivelaktigt vore emellertid en prövning av skäligheten
av priset såsom grundval för en sänkning av stoppris en synnerligen
svår uppgift, vars rätta handhavande måste ställa stora krav på det prisreglerande
organet. Med hänsyn härtill och till den stora betydelse beslut
om sänkning av stoppris kunde få för näringslivet syntes det angeläget, att
förordnanden om sänkning av stoppris liksom dylika förordnanden enligt
nuvarande föreskrifter skedde efter prövning i samma ordning, som tillämpades
vid fastställelse av normalpris, och att sålunda för förordnande av
priskontrollnämnden om sänkning av stoppris förutsattes av Kungl. Maj:t i
varje särskilt fall lämnat bemyndigande. Med denna reservation ansåge kollegium
sig kunna förorda den av priskontrollnämnden föreslagna ändringen
av bestämmelserna om sänkning av stoppris.

Landsorganisationen har understrukit, att priskontrollnämndens ändringsförslag
syntes vara ägnat att giva nämnden en mera aktiv inriktning än
hittills.

Stockholms handelskammare har anfört.

Handelskammaren anser den föreslagng skärpningen av prisstoppbestämmelserna
icke påkallad. Det torde kunna förutsättas, att varuförsörjningen
efter hand blir rikligare, varigenom priskontrollen bör successivt kunna avvecklas.
Att inför sådana utvecklingsperspektiv nu lämna myndigheterna ökade
befogenheter synes icke erforderligt. Vad särskilt angår den ifrågasatta
möjligheten att förordna om sänkning av stoppris för visst företag må därjämte
framhållas, att en sådan bestämmelse i praktiken kan leda till ett sönderbrytande
av prisbildningen genom meddelande av varierande priser för
olika tillverkare. Därest ett stoppris anses böra generellt sänkas, ge bestämmelserna
om normalprissättning tillräckliga möjligheter härutinnan. En sänkning
av ett stoppris innebär ett sådant ingrepp i prisbildningen, att eu dylik
åtgärd bör ske i form av åsättande av normalpris. Skulle emellertid trots
handelskammarens avstyrkande prisstoppbestämmelserna erhålla den av priskontrollnämnden
föreslagna utformningen, bör det icke delegeras å priskontrollnämnden
att meddela förordnande om sänkning av stoppris, utan denna
rätt bör förbehållas Kungl. Maj:t.

Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att då från priskontrollnämndens
sida tid efter annan uttalats att priskontrollen endast horde fortsätta
under eu övergångsperiod, syntes i övergångsskedet mellan bristhushållning
och en rikligare varutillgång snarare frågan om nämndens successiva avveck -

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

lung än om eu förstärkning av dess befogenheter böra upptagas till prövning.
Även ur andra synpunkter borde eu lagändring på det nu berörda området
avstyrkas. Då de nuvarande bestämmelserna om fastställande av normalpriser
gåve tillräckliga möjligheter till prissänkning, syntes en lagbestämmelse
som möjliggjorde förordnande om generell sänkning av stoppris icke nödvändig.
Det förefölle icke heller oberättigat att hysa farhågor för att förordnande
om sänkning av stoppris i speciellt fall kunde medföra olyckliga konsekvenser
i praktiken, då fastställande av skilda priser för olika företagare
kunde leda till att prisbildningen brötes sönder. Enligt förbundets mening
måste under alla omständigheter med hänsyn till att den principiella likställigheten
i förhandlingshänseende mellan priskontrollnämnden och näringslivets
organisationer borde upprätthållas krävas att befogenhet att sänka
stoppris tillkomme — såsom förhållandet vore vid fastställande av normalpriser
— Kungl. Maj:t eller priskontrollnämnden efter därom i varje särskilt
fall lämnat bemyndigande.

Vad angår förslaget om rätt att fastställa visst pris i anslutning
till en genomförd spärr i utövning av viss
verksa m het, ha remissinstanserna intagit samma ståndpunkt till förevarande
förslag som till det förut behandlade förslaget om ändrade bestämmelser
rörande sänkning av stoppris.

Av de remissinstanser som tillstyrkt nämndens förslag har kommerskollegium
anfört, att den föreslagna generella föreskriften om godkännande av
pris via försäljningsspärr vore avsedd att bereda ökade möjligheter att ingripa
mot de tendenser, som inträtt till en felinriktning av produktionen genom
en förskjutning av produktionen från de områden, där priserna vore
mest effektivt reglerade, till andra områden. En dylik föreskrift om försäljningsspärr
kunde få ogynnsamma verkningar genom att hämma produktionen.
A andra sidan kunde det, så länge den allmänna priskontrollen icke kunde
avvecklas och det sålunda icke kunde överlämnas åt en prisbildning genom
fri konkurrens att reglera produktionen, icke anses tillfredsställande att erforderliga
medel saknades för att motverka snedvridning av produktionen.
Kollegium ansåge sig därför icke böra framställa någon erinran mot den
föreslagna utvidgningen av förevarande bestämmelser men förutsatte, att bestämmelserna
komme att tillämpas med sådan varsamhet, att några produktionshämmande
verkningar icke inträdde. Såsom nämnden framhållit borde
bemyndigande till förordnande om försäljningsspärr av Kungl. Maj:t lämnas
från fall till fall.

Statens livsmedelskommission har understrukit vikten av att de ifrågasatta
ökade befogenheterna att förhindra saluförande av förnödenheter, vilkas
priser icke blivit godkända av myndighet, icke utnyttjades på sådant sätt att
nödvändig produktion och import förhindrades.

Vidare har landsorganisationen anfört.

Det har kommit till landsorganisationens kännedom, att producenterna i
inte så få fall genom en omläggning av sin produktion kunnat kringgå priskontrollen
och att de prisövervakande myndigheterna i dylika fall stått makt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

lösa. Tanken på eu föreskrift om en mera generell försäljningsspärr har redan
tidigare väckts av landsorganisationen, som hälsar dess förverkligande
med tillfredsställelse. Den nya bestämmelsen ger myndigheterna möjlighet till
ingrepp i produktionen, vilka de hittills i huvudsak saknat. Eventuella ingrepp
bli dock helt och hållet en följd av illojalitet från producenternas sida
och priskontrollen överskrider därmed inte sin egentliga uppgift. Den hlir
inte något instrument för produktionsdirigering i annan bemärkelse än att
den hindrar produktionsomläggningar, som äro motiverade av avsikten att
kringgå gällande prisföreskrifter.

Landsorganisationen ifrågasätter emellertid huruvida inte syftet att hindra
illojala produktionsomläggningar skulle nås ännu säkrare, om stadgandet om
försäljningsspärr kompletterades med en befogenhet att vid behov ålägga
viss producent att tillverka viss vara till fastställt pris. Ett dylikt stadgande
är inrymt t. ex. i den norska prisregleringslagen. Fall kunna nämligen tänkas,
då producenterna visserligen med hjälp av den föreslagna lagen kunna
hindras att upptaga nya tillverkningar, men samtidigt upphöra de med sin
gamla produktion, som ur folkhushållets synpunkt kan vara betydelsefull.
Gentemot en sådan situation skulle de prisövervakande myndigheterna utan
den här föreslagna kompletteringsbeslämmelsen stå maktlösa. En föreskrift
om produktionstvång i exceptionella fall borde för att bli effektiv kompletteras
med ett stadgande om straffpåföljd. Det kan vidare ifrågasättas, huruvida
inte staten borde utrustas med befogenhet att driva tillverkningen i
egen regi ifall företagaren vägrar fortsätta att producera ur folkhushållets
synpunkt viktiga förnödenheter till priser, som tillförsäkrar honom skälig
vinst. Givetvis bör ett eventuellt stadgande om produktionsåläggande endast
tillämpas med stor varsamhet.

Å andra sidan har Sveriges köpmannaförbund understrukit, att nämndens
förslag i förevarande del syntes syfta till att förhindra ett kringgående av det
allmänna prisstoppet genom vidtagande av sådana ändringar i sammansättningen
av en vara, att denna därefter bleve att anse såsom en ny vara. Denna
i många avseenden olyckliga tendens till en produktionens snedvridning med
en torftigare varuförsörjning som följd hade på sistone blivit allt mer märkbar
och hade föranletts av att kostnadsökningar och prisstegringar förhindrats
slå igenom och alltså komma till synes i konsumentpriserna. Detta innebure
enligt förbundets mening en alltför rigorös tillämpning av prisregleringslagen.
Nämnden förutsatte som självfallet i promemorian till lagförslaget att
det nya stadgandet bringades i tillämpning med varsamhet, så att några produktionshämmande
verkningar ej uppkomme. Stora risker syntes dock föreligga
för alt förslaget i praktiken komme att leda till en än mera reducerad
eller felinriktad produktion, då det icke i varje särskilt fall kunde förutsättas,
att prisregleringen beträffande viss produkt medgåve det skäliga pris och
den avkastning, som vore eu nödvändig förutsättning för varans produktion
och saluhållande. Förbundet ansåge det icke tillrådligt att lämna priskontrollnäninden
ytterligare befogenheter.

Stockholms handelskammare har ansett, alt den av nämnden föreslagna
bestämmelsen kunde medföra för produktionsutvecklingen synnerligen olyckliga
resultat. Botemedlet mot eu snedvridning av produktionen borde icke
sökas på vägar, som ofelbart måste resultera antingen i eu minskad pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

duktion eller också i en ytterligare accentuering av densammas felinriktning
ur försörjningssynpunkt. I stället borde priskontrollen uppmjukas och tilllämpas
med vederbörligt beaktande av alla kostnadsfaktorer.

Beträffande övriga ändringar av prisregleringsbestämmelserna har
förslaget om utsträckning av den längsta prisstopptiden från tre till sex månader
avstyrkts av Stockholms och Skånes handelskammare samt Sveriges
köpmannaförbund.

Såsom motivering för sitt avstyrkande har Stockholms handelskammare
anfört, att i nuvarande situation, då betydande svängningar i priserna kunde
väntas, särskilda skäl funnes att med jämförelsevis korta intervaller pröva
frågan om prisstoppets fortbestånd.

Under hänvisning till sistnämnda uttalande har kommerskollegium ifrågasatt
lämpligheten av att utsträcka längsta prisstopptiden.

Departementschefen. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
har jag vid framläggandet av finansplanen för nästkommande budgetår berört
jämväl frågan i vad mån åtgärder kunde vidtagas i syfte att hålla prisnivån
i stort sett oförändrad. 1 detta hänseende uttalade jag att riktlinjen
icke kunde bliva någon annan än den, att den stabilitet i priserna, som praktiskt
taget förelegat under de sist förflutna fyra åren skulle upprätthållas,
vilket emellertid icke behövde innebära, att jämkningar skulle vara uteslutna
när särskilda omständigheter förändrat förutsättningarna för produktionen
eller när det kunde visas att produktionen av vissa standardvaror försvårades
och övergången till mera lyxbetonad tillverkning blivit alltför lockande vid
gällande prisrelationer. Enligt vad jag vidare uttalade finge den förstärkning
av kontrollen, som kunde bliva behövlig, icke utgöra ett avgörande hinder för
en politik som också i fråga om prisregleringen sökte anpassa sig efter växlande
förhållanden. Även vid senare tillfällen då den ekonomiska politiken
varit under diskussion har vikten av en effektiviserad priskontroll från min
sida understrukits.

De av priskontrollnämnden föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser
rörande prisregleringen avse i främsta rummet att bereda ökade möjligheter
till dels sänkning av stoppris och dels prisfastslällelse i anslutning till en
spärr i utövning av viss verksamhet.

Vad först angår möjligheterna att sänka stoppris äro desamma för närvarande
begränsade till vissa undantagsfall. Sålunda erfordras antingen att efter
stopprisets införande sådana på prisbildningen inverkande förhållanden inträffat,
att priset skäligen bör sänkas, eller att stoppriset hos en viss företagare
väsentligt överstiger det gängse priset. Enligt priskontrollnämndens
förslag skola dessa bestämmelser ersättas med ett generellt stadgande om
rätt för den prisövervakande myndigheten att förordna om sänkning av
stoppris så snart detta befinnes vara högre än som kan anses skäligt. Ett
sådant förordnande skall enligt förslaget jämväl kunna utfärdas allenast
i fråga om viss säljare eller företagare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Beträffande den av nämnden föreslagna bestämmelsen om prisfastställelse
i anslutning till en spärr i utövning av viss verksamhet torde jag få erinra om
att sådan spärr enligt gällande lagstiftning kan föreskrivas endast såvitt angår
förnödenhet, som är avsedd att erhålla samma eller liknande användning
som annan prisstoppad förnödenhet och som icke saluförts före prisstoppets
införande. I detta hänseende innebär priskontrollnämndens ändringsförslag
såvitt angår förnödenheter, att föreskrift skall kunna meddelas därom, att
viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas utan att priset å förnödenheten
dessförinnan godkänts. Sådan föreskrift må jämväl kunna meddelas
allenast beträffande viss säljare. Därjämte innebär nämndens förslag, att vad
nu sagts i fråga om förnödenhet skall äga motsvarande tillämpning beträffande
utförande av eller erbjudande att utföra viss tjänst.

Under remissbehandlingen av priskontrollnämndens framställning ha olika
uppfattningar kommit till synes rörande lämpligheten av att genomföra de
utav nämnden föreslagna skärpningarna i priskontrollen. Sålunda ha flera
näringsorganisationer avstyrkt förslagen i fråga under motivering bland annat
att desamma syntes onödiga och att i stället en uppmjukning av priskontrollen
borde komma till stånd, medan å andra sidan landsorganisationen
ansett, att ytterligare skärpningar i prisregleringsbestämmelsema borde
vidtagas i syfte att öka priskontrollens effektivitet.

Enligt min mening är det angeläget att bestämmelserna rörande priskontrollen
utformas på sådant sätt, att kontrollen smidigt kan anpassas efter
de aktuella förhållandena. I nuvarande läge synes det vara av särskild betydelse
att prisstoppbestämmelserna, vilka enligt gällande prisregleringslag äro
av förhållandevis begränsad räckvidd, utvidgas i syfte att möjliggöra ett
förhindrande av ogynnsamma förändringar i produktionen. Då denna synpunkt
tillgodosetts i priskontrollnämndens förslag om skärpning av föreskrifterna
rörande sänkning av stoppris och prisfastställelse i samband med
eu spärr i utövningen av viss verksamhet och då dessa ändringar jämväl i övrigt
synas motiverade, tillstyrker jag, att desamma genomföras. Vad särskilt
angår förslaget om utvidgning av den nu gällande bestämmelsen om försäljningsspärr
beträffande förnödenhet att omfatta jämväl utförande av eller
erbjudande att utföra viss tjänst vill jag framhålla, att ehuru något större
utrymme för tillämpning av denna utvidgade spärregel av praktiska skäl
knappast förefinnes, regeln i fråga dock torde kunna bliva av viss betydelse.

Den av landsorganisationen förordade ytterligare skärpningen av nu bei''örda
bestämmelser är jag icke beredd alt taga ställning till i detta sammanhang.

Såsom understi-ukits under remissbehandlingen är det angeläget, att de av
mig förordade nya bestämmelserna rörande priskontrollen tillämpas på sådant
sätt, att några produktionshämmande vei’kningar icke inträda. Självfallet
bör bemyndigande att förordna om sänkning av stoppris eller om prisfastställelse
i samband med spärr i utövning av viss verksamhet lämnas av
Kungl. Maj:t från fall till fall.

tUhanq till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. AV 257.

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Vidare anser jag mig böra förorda det av priskontrollnämnden framlagda
förslaget om förlängning av längsta prisstopptiden från tre till sex månader.

Beträffande övriga av priskontrollnämnden föreslagna ändringar i prisregleringsbestämmelsema
torde desamma böra genomföras, dock med vissa i
huvudsak formella jämkningar i 12 § i det av nämnden framlagda förslaget.
Därjämte bör stadgandet i 15 § i nu gällande prisregleringslag utgå.

Med hänsyn till omfattningen av nu berörda ändringar i bestämmelserna
rörande prisregleringen synes det lämpligt att 1942 års prisregleringslag, vars
giltighetstid utgår den 30 juni 1947, för tiden därefter ersättes med en helt
ny lag i samma ämne.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till prisregleringslag, vilken lag avses skola gälla för tiden
den 1 juli 1947—den 30 juni 1948. Detta förslag — vilket torde såsom Bilaga1
få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag — överensstämmer i huvudsak
med det av priskontrollnämnden framlagda författningsförslaget.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över nyssnämnda
inom finansdepartementet upprättade förslag till prisregleringslag måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Per I hr fel t.

1 Bilagan, som — frånsett vissa redaktionella jämkningar — är likalydände med det vid pröposb
tionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 6 maj
1957.

Närv arande:
justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 5 maj 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över
finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet den 18 april 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till prisregleringslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
t. f. byråchefen för lagärenden i finansdepartementet hovrättsrådet Henning
Nitelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 maj 7947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Yougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 6 maj 1947
avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18 april 1947 remitterade förslaget
till prisregleringslag.

Föredraganden hemställer att nämnda förslag, som av lagrådet lämnats
utan erinran, måtte, efter vidtagande av vissa redaktionella jämkningar, jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Knngl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Dagmar J äger stöd.

477698. Stockholm1, Isåac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 194i: