Kungl. Maj-.ts proposition Nr 255 (Proposition 1942:255)

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 255.

Nr 255.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående nedläggande
av högre lärarinneseminariet m.m.; given Stockholms
slott den 24 april 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
24 april 1942.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande:

Enligt den till 194-2 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde
huvudtiteln, punkten 117, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för
budgetåret 1942/43 beräkna

dels till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar ett förslagsanslag av

350,000 kronor;

dels till Högre lärarinneseminariet: Omkostnader ett förslagsanslag av
42,300 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 256.

Kungl. Maj:ts proposition Nr %55.

dels ock till Högre lärarinneseminariet: Stipendier ett anslag av 1,700
kronor.

Sedan beredningen av ärendet numera slutförts, ber jag få ånyo anmäla
detsamma.

I. Inledning.

Den 16 maj 1941 förordnade Kungl. Majit, att nya elever icke finge intagas
i första klassen av högre lärarinneseminariet under läsåret 1941/42. Denna
åtgärd hade i 1941 års åttonde huvudtitel av mig förordats såsom ett provisorium,
ägnat att minska det föreliggande överskottet på seminarieutbildade
ämneslärarinnor. Jag förutsatte samtidigt, att det skulle vara möjligt
att inom den närmaste tiden till slutlig behandling upptaga frågan örn seminariets
framtida ställning. — Riksdagen framställde icke någon erinran mot
vad jag anfört och förordat.

Frågan örn högre lärarinneseminariets ställning har varit aktuell alltsedan
genomförandet av 1927 års läroverksreform. På uppdrag av Kungl. Majit
avgav skolöverstyrelsen den 10 december 1930 förslag till ändringar i lärarinneseminariets
organisation, sammanhängande med 1928 års läroverksstadga,
I 1932 års åttonde huvudtitel anmäldes överstyrelsens förslag, varvid
föredragande departementschefen, statsrådet Städener — utan att taga
ställning till förslaget i dess helhet — förordade en partiell omorganisation
av seminariet, syftande till viss inskränkning i dess verksamhet. Riksdagen
avslog emellertid detta förslag med en motivering av innebörd, att samtliga
seminariets uppgift och verksamhet berörande frågor borde prövas i ett sammanhang.

Med anledning av riksdagens nyssberörda ståndpunktstagande tillkallades
den 30 augusti 1932 tre sakkunniga, villia den 29 september 1933 avgåvo
betänkande angående organisationen av högre lärarinneseminariet och därmed
sammanhängande frågor (statens offentliga utredningar 1933: 34). Betänkandet,
vilket icke var enhälligt, ledde icke till positivt resultat.

Sedermera har spörsmålet örn lärarinneseminariets ställning upptagits av
1936 års lärarutbildningssakkunniga i deras den 26 november 1938 avgivna
betänkande (statens offentliga utredningar 1938:50). Dessa sakkunniga
föreslogo seminariets definitiva nedläggande.

Besparingsberedningen har i en den 9 juni 1941 dagtecknad, till ecklesiastikdepartementet
överlämnad promemoria upptagit högre lärarinneseminariets
ställning till diskussion.

I yttrande över denna promemoria har 191fi års skolutredning framlagt en
uttömmande utredning angående lärarinneseminariets ställning och därmed
sammanhängande frågor. Utlåtanden i ämnet ha därefter avgivits av skolöverstyrelsen,
statskontoret och allmänna lönenämnden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

II. Nedläggande av högre lärarinneseminariet.

a) Seminariets uppgift och nuvarande organisation m. m.

Uppgift. Högre lärarinneseminariet började sin verksamhet år 1861. Det
hade till ursprunglig uppgift huvudsakligen att utbilda ämneslärarinnor för
de egentliga flickskolorna. Sedermera utvidgades verksamheten till att avse
utbildning av ämneslärarinnor även för andra statsunderstödda skolor —
företrädesvis kommunala mellanskolor och högre folkskolor — ävensom statslära
verken.

Organisation. Med seminariet förenades år 1864 en normalskola för flickor,
avsedd att tjänstgöra som övningsskola för seminariets elever. Denna flickskola
är numera sjuklassig och uppbyggd i överensstämmelse med planen för
den kommunala flickskolan. Övningsskolan utbyggdes genom beslut av 1927
års riksdag med en fyraårig realskollinje för flickor från och med läsåret
1927/28 samt med en sexklassig folkskola från och med läsåret 1928/29.
Folkskolan inrättades genom ombildning av de förberedande klasserna vid
flickskolan.

Samorganiserat med högre lärarinneseminariet är Statens skolköksseminarium
och hushållsskola.

Högre lärarinneseminariet omfattar en obligatorisk studiekurs och en valfri
fortsättningskurs. Den obligatoriska studiekursen är treårig: en ettårig
lägre och en tvåårig högre kurs. Undervisningen inom den lägre kursen
har till huvudsaklig uppgift att befästa och utvidga elevernas allmänbildning.
Undervisningen inom den högre kursen avser att bereda eleverna
tillfälle att genom mer omfattande och självständiga studier förvärva för
deras lärarinneverksamhet erforderliga specialkunskaper i vissa ämnen samt
att praktiskt utbilda dem för denna verksamhet. Den valfria fortsättningskursen,
i regel ettårig, avser att fördjupa elevernas fackstudier i ett, högst två
ämnen samt bereda dem tillfälle till ytterligare praktisk utbildning.

För att bliva antagen som elev i seminariets lägsta avdelning fordras,
bland annat, att den sökande med godkända betyg genomgått skriftliga och
muntliga inträdesprov. Som grund för dessa prov ligga de kunskaper, som
förvärvas i flickskolor med normalskolekompetens.

Lärarinneexamen och dess kompetensvärde. Utbildningen vid högre
lärarinneseminariet avslutas med lärarinneexamen. För avläggande av denna
examen skall elev i varje i hennes särskilda studiekurs ingående ämne undergå
tentamen inför vederbörande examinator.

Enligt läroverksstadgan skola vid de allmänna läroverken, förutom ämneslärare
(rektor, lektor, respektive adjunkt), vara anställda en eller flera ämneslärarinnor,
dock endast vid samläroverk och läroverk för flickor. För behö -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

righet till ämneslärarinnebefattning fordras bland annat att antingen
i fråga örn examina, provårskurs och tjänstgöring ha uppfyllt villkoren för
att kunna utnämnas till lektor eller adjunkt vid allmänt läroverk eller att
ha genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet.

Lärarinneexamen ger även kompetens till lärartjänster vid kommunala
och praktiska mellanskolor, kommunala flickskolor, högre folkskolor och statsunderstödda
enskilda läroanstalter.

Ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken. Ursprunget
till ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken är att söka i
1904 års riksdags beslut örn inrättande av statliga samskolor. Riksdagen
(skrivelse nr 172) beslutade, att vid samskola skulle — förutom rektor, tre
adjunkter och övningslärarpersonal — anställas en första lärarinna och två
ämneslärarinnor.

Sedan 1918 års riksdag berett i det allra närmaste samma möjlighet för
kvinnor som för män att innehava ordinarie ämneslärarbefattningar vid de
allmänna läroverken, föreslog Kungl. Majit i anledning härav riksdagen att
medgiva, att en ämneslärarinnebefattning vid ifrågavarande samskolor finge
vid innehavarens avgång från tjänsten ombildas till adjunktsbefattning. Riksdagen
beslutade i överensstämmelse härmed.

Frågan återupptogs i samband med 1927 års skolreform. I propositionen
1927: 116 angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. framhöll
departementschefen önskvärdheten av att garanti skapades för att vid
skola, däri flickor undervisades, alltid funnes ett antal kvinnliga lärare. Vid
vart och ett av samläroverken borde därför inrättas ordinarie lärarinnebefattningar
i lämpligt antal.

Riksdagen (skrivelse nr 262) förklarade sig icke ha något att erinra mot
berörda förslag.

Sedan det befunnits, att den valda proportionen mellan manliga och kvinnliga
lärare medfört ogynnsammare konsekvenser för de manliga obefordrade
extralärarna än som förutsetts, kom frågan åter före vid 1928 års riksdag
(punkten 139 i åttonde huvudtiteln, proposition nr 231 och riksdagens skrivelse
nr 286). Departementschefen stannade för den meningen, att frågan örn
den slutliga proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga lärare tills
vidare borde hållas öppen, i avvaktan på de erfarenheter, som kunde vinnas
vid de nyorganiserade samläroverken. Under tiden borde det ankomma pa
Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall bestämma, huruvida för
realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skulle
ledigförklaras såsom adjunktsbefattning och följaktligen stå öppen för såväl
manliga som kvinnliga sökande eller om den skulle förbehållas åt kvinnor och
således hava karaktär av ämneslärarinnebefattning. Vid avgörandet av dylika
frågor borde givetvis tillses, framhöll departementschefen, att under alla omständigheter
tillgång till minst en ordinarie kvinnlig lärarkraft bereddes varje
läroverk, som vore avsett även för flickor. Riksdagen biföll denna hemställan

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

men anknöt härtill bland annat det uttalandet, att det föreslagna bemyndigandet
allenast skulle erhålla provisorisk giltighet till och med utgången av
budgetåret 1930/31.

Provisoriet har därefter genom årliga beslut av riksdagen utsträckts att
gälla även för de efterföljande budgetåren.

b) Ärendets tidigare behandling och föreliggande förslag.

1930 års förslag till omorganisation av högre lärarinneseminariet. Den

24 september 1928 anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen att avgiva
förslag till de ändringar, som av 1928 års läroverksstadga kunde föranledas
i fråga om bland annat gällande stadganden och bestämmelser rörande
högre lärarinneseminariet. Överstyrelsen avgav förslag i ämnet med skrivelse
den 10 december 1930.

Sammanfattningsvis innebar överstyrelsens organisationsförslag följande:

Undervisningstiden skulle förlängas till obligatoriskt fyra år. Första året
skulle ägnas åt en lägre, allmänbildande kurs och de tre senare årsavdelningarna
utgöra en högre facklig kurs. Den nuvarande valfria fjärde
årskursen skulle nedläggas. Den till seminariet knutna högre flickskolan
skulle utformas i principiell överensstämmelse med den kommunala flickskolans
organisation och alltså omfatta sjuårig och sexårig lärokurs. Den
allmänna anordningen av den första årsavdelningen borde i samband härmed
underkastas de modifikationer, som kunde vara behövliga eller önskvärda
med hänsyn till olikheterna i organisatoriskt hänseende mellan den
nuvarande normalskolan och den kommunala flickskolans teoretiska linje.
Inträdesfordringarna vid seminariet borde, liksom dittills, i stort sett grundas
på det kunskapsmått, som erfordrades för avgångsbetyg från den sålunda
omorganiserade normalskolan. Den vid seminariet inrättade fyraåriga
realskollinjen, som jämlikt riksdagens beslut skulle vara avsedd endast
för flickor, borde — eftersom de vid seminariet utbildade lärarinnorna
i stor utsträckning kunde antagas vinna anställning vid skolor med Barnundervisning
— vara tillgänglig även för gossar. Den med seminariet förenade
folkskolan, som enligt beslut av riksdagen skulle vara sexårig, borde
så småningom utvidgas till att omfatta lika många obligatoriska årsklasser
som folkskolorna inom Stockholms stad, d. v. s. sju.

1932 års sakkunniga gåvo i huvudsak sin anslutning till skolöverstyrelsens
förslag, dock borde den till övningsskolan hörande folkskolan och realskolan
indragas, flickskolan förses med nödiga parallellavdelningar, ämneslärarinneinstitutionen
vid de allmänna läroverken avvecklas samt provårsinstitutionen
omläggas och utvidgas.

1936 års läraruthildningssakkunniga lia föreslagit, att högre lärarinneseminariet
skall nedläggas och ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna
läroverken i samband därmed avvecklas. De sakkunniga lia bland annat
framhållit, att högre lärarinneseminariet ur synpunkten att trygga tillgången
av ett tillräckligt antal kvinnliga lärare vid de allmänna läroverken
och vid de med dessa jämförliga läroanstalterna icke längre vore be -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

hövligt. Man kunde numerärt tillgodose behovet av sådana lärarinnor med
akademiskt utbildade kvinnor, under förutsättning att den praktiska lärarutbildningen
kunde bereda utrymme åt ett tillräckligt antal läraraspiranter,
jämväl kvinnliga.

De sakkunniga ha anfört vissa sifferuppgifter, enligt vilka antalet kvinnliga
innehavare av adjunktstjänster ökat från 4 år 1925 till 95 år 1937.
Sistnämnda år funnos vidare 44 ämneslärarinnetjänster, besatta med adjunktsbehöriga
kvinnor mot 189, besatta med seminarieutbildade; motsvarande
siffror voro vid enskilda flick- och samskolor 34 mot 508, vid kommunala
mellanskolor 49 mot 69, vid kommunala flickskolor 4 mot 221 samt
vid högre folkskolor 14 mot 64.

De sakkunniga ha emellertid såsom alternativ till lärarinneseminariets
nedläggande diskuterat en omorganisation av seminarieutbildningen, avsedd
att öka de seminarieutbildades kompetens för undervisning vid de
olika slag av skolor, vid vilka för dessa lärarinnor avsedda tjänster för närvarande
förekomma.

En sådan omorganisation skulle, framhålla de sakkunniga, framför allt
innebära två viktiga förändringar. Ett obligatoriskt fjärde utbildningsår
skulle fogas till den nuvarande treåriga utbildningskursen, och studentexamen
eller fordringar motsvarande densamma skulle uppställas som villkor
för inträde i seminariet. I så fall skulle den tid, som nu i första årsklassen
användes till inhämtande av mer elementära allmänbildande kunskaper,
kunna nyttiggöras till grundläggande av den efterföljande specialutbildningen,
som skulle kunna avsevärt fördjupas och förstärkas genom det
obligatoriska fjärde utbildningsåret. Den ej oväsentliga förbättring av lärarinneutbildningens
kvalitet, som på detta sätt skulle vara att ernå, finge
emellertid — på grund av att studentexamen uppställdes som inträdesvillkor
— köpas på bekostnad av den förankring i flickskolan, som lärarinneutbildningen
av ålder haft och för närvarande, åtminstone i princip, också
har. Omorganisationen skulle således leda till konsekvenser, som väsentligen
förändrade karaktären av den nuvarande seminarieutbildningen. De
ifrågasatta åtgärderna skulle även leda till en förlängning av studietiden,
vilket ibland i tidigare förd diskussion om seminariets organisation har bedömts
som en nackdel. Denna förlängning skulle nämligen väsentligt närma
studietiden vid seminariet till den tid av fyra och ett halvt år, som
enligt nuvarande examensstadga beräknats åtgå för filosofisk ämbetsexamen
med sju betygsenheter och därpå följande provår.

Med allt erkännande av de fördelar, som kunna stå att vinna därigenom
att lärarkrafter komma till användning inom vårt skolväsen, vilka på olika
vägar erhållit sin utbildning, anse dock de sakkunniga, att fördelen härav
icke får undanskymma vissa svårigheter, som givetvis äro förbundna
med ett framtida bibehållande av ämneslärarinneinstitutionen. Det innebär
sålunda alltid en viss svårighet att inom samma skolstadium använda
lärare med olika förutbildning och kompetens.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag.
Skolöverstyrelsen har anslutit sig till förslaget örn lärarinneseminariets ned -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 855.

läggande, vilket framstode som en naturlig följd av den utveckling, som
ägt rum i fråga om lärarutbildningen.

Besparingsberedningen har likaledes biträtt 1936 års lärarutbildningssakkunnigas
förslag om nedläggande av högre lärarinneseminariet. Härigenom
skulle vinnas en årlig besparing av cirka 122,000 kronor.

Besparingsberedningen åberopar i huvudsak de skäl, som anförts av lärarutbildningssakkunniga
samt anför därutöver bland annat:

Till vidare belysning av detta spörsmål må i detta sammanhang framhållas,
att de seminarieutbildade lärarinnorna haft sin huvudsakliga uppgift
vid de högre enskilda flickskolorna. Det har allmänt erkänts, att seminarieutbildningen
visat sig direkt ändamålsenlig som förberedelse för lärargärning
vid dessa skolor. Sedan emellertid ett stort antal dylika skolor
nedlagts eller kommunaliserats, har de seminarieutbildade lärarinnornas
ifrågavarande verksamhetsområde starkt beskurits. Antalet kvinnliga ämneslärare
med fast anställning och full tjänstgöring vid högre enskilda flickskolor
och samskolor utgjorde sålunda höstterminen 1928 tillhopa 1,087
men hade höstterminen 1937 successivt sjunkit till 542 och utgjorde höstterminen
1940 166, varav 14 voro adjunktskompetenta.

Kommunaliseringen av många av de omförmälda enskilda flickskolorna
—■ i samband varmed flertalet lärarinnor överflyttats till de nybildade
kommunala flickskolorna — torde emellertid icke innebära, att de seminarieutbildade
lärarinnorna utan vidare kunna räkna med framtida oförminskade
anställningsmöjligheter. Visserligen har antalet ordinarie ämneslärartjänster
vid de kommunala flickskolorna ökat från 7 höstterminen 1929
till 231 höstterminen 1937 och 445 höstterminen 1940, av vilka sistnämnda
18 voro adjunktskompetenta, men detta innebär säkerligen icke att —
sedan nuvarande uppsättning i allmänhet till skolorna överflyttade seminarieutbildade
lärarinnor avgått — dessa komma att ersättas med tillnärmelsevis
lika många lärarinnor med nämnda utbildning. En övermäktig
konkurrens torde nämligen komma att göra sig gällande från lärarinnor
med akademisk utbildning och provår, enär dels tillgången på akademiskt
utbildade kvinnliga lärare är stor, dels ock ämneslärare med dylik kompetens
vid ifrågavarande skolor — i motsats till vid läroverken —
äga åtnjuta adjunktslön (23 lönegraden). En än ytterligare förskjutning
till de icke adjunktskompetenta kvinnornas nackdel torde emellertid vara
att förvänta vid nämnda mellanskolor liksom vid övriga hithörande skolor
även på den grund att lärarinneseminariets examinationskapacitet, såsom
redan framhållits, ej svarar mot mer än omkring hälften av föreliggande
ersättningsbehov.

Sistnämnda omständighet och den faktiskt föreliggande omöjligheten för
de seminarieutbildade att bestå i konkurrensen med de akademiskt utbildade
med provår måste otvivelaktigt successivt leda till att de förstnämnda
bli såväl absolut som relativt allt fåtaligare representerade vid ifrågavarande
skolor. Med sin — åtminstone formellt — lägre kompetens få de härigenom
som kår betraktat en allt svagare ställning.

1940 års skolutredning bär föreslagit, att högre lärarinneseminariet i
Stockholm avvecklas, så att läroanstalten blir helt nedlagd med utgången av
läsåret 1942/43.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

De undersökningar rörande seminarieutbildade lärarinnors anställningsförhållanden,
yttrar skolutredningen, vilkas resultat i det följande framläggas,
tyda visserligen icke på att en snabbt insättande och övermäktig
konkurrens från adjunktsbehöriga läraraspiranters sida vore omedelbart att
vänta, örn seminariet finge fortsätta sin verksamhet och örn nu gällande
bestämmelser rörande lärarbehörighet, vilka i vissa fall verka till förmån
för de seminarieutbildade lärarinnorna, finge förbliva oförändrade. Det förtroende,
dessa lärarinnor under årens lopp tillvunnit sig inom skolväsendet
och bland allmänheten, synes alltjämt i det stora hela orubbat. Icke desto
mindre måste vi anse det sannolikt, att i längden utbildningen vid seminariet
icke kan upprätthållas i sin nuvarande form. I teoretiskt avseende och
särskilt beträffande naturvetenskapliga ämnen är den bestämt underlägsen
den för adjunkts^änst föreskrivna universitetsutbildningen. I konkurrensen
örn lediga tjänster — det må gälla ordinarie eller icke-ordinarie befattningar
— måste i regel adjunktsbehöriga sökande i fråga örn kunskapsmeriter
tillerkännas företräde framför sökande med examen från högre
lärarinneseminarium. Skulle denna konkurrens med tiden skärpas till följd
av en utökning av provårsinstitutionen, måste befordringsmöjligheterna för
seminarieutbildade lärarinnor bli starkt försämrade.

Såsom signifikativ för utvecklingen på här berörda område ter sig också
fördelningen av de seminarieutbildade lärarinnorna på de icke-ordinarie
tjänsterna vid de allmänna läroverken. En markerad förskjutning har nämligen
inträtt så till vida, som dessa lärarkrafter mer och mer kommit att
hänvisas till skolor å mindre orter.

Vill man åt framtiden i möjligast oförändrade gestalt rädda den av seminariet
företrädda utbildningsformen med det obestridliga pedagogiska värde,
som ligger däri, att studierna från början målmedvetet inriktas på lärargärningen
och att en direkt fostran för denna gärning med dess skiftande
uppgifter meddelas i daglig kontakt med verksamheten vid en skola, finnes
ingen annan utväg än att förstärka och förlänga utbildningen. Det av skolöverstyrelsen
och 1932 års sakkunniga förordade förslaget till omorganisation
av seminariet torde i det hela få anses lämpligt för ett sådant syfte.
En mindre utvidgning av utbildningen än den därvid föreslagna, d. v. s.
med ett år, synes i varje fall icke möjlig. Förlängning av utbildningstiden
med mera än ett år eller införande av studentexamen som inträdesvillkor
skulle åter i fråga örn studietid och i andra avseenden innebära ett så tydligt
närmande till universitetsutbildningen, att seminariets bibehållande då
knappast ens kunde ifrågasättas.

Rent principiellt kunna emellertid invändningar resas mot att en billigare
och kortare väg till ordinarie anställning hålles öppen för kvinnliga läraraspiranter,
vilka i övrigt ha samma möjlighet som manliga att genom universitetsstudier
förbereda sig för lärarbanan. Örn alltfort vissa tjänster skola
förbehållas kvinnliga sökande, varvid lärarinnor med akademisk utbildning
äro oförhindrade att i tävlan med seminarieutbildade söka sådana tjänster,
samtidigt som de kunna konkurrera med manliga sökande om adjunktstjänster,
komma kvinnorna att inom skolväsendet intaga en alltför gynnad
ställning. Dessutom synes det egendomligt, att vissa kvinnliga tjänstinnehavare
skola anses kvalificerade att utföra samma undervisningsarbete med
samma krav på effektivitet och arbetsresultat som övriga ämneslärare på
realskolans stadium, ehuru de icke ha samma mått av utbildning och icke

Kungl. Majlis ''proposition Nr 255.

heller samma löneförmåner som dessa. En sådan anordning kunde te sig
motiverad i en tid, då flick- och samskolor ledo brist på kvinnliga lärarkrafter
med den för adjunkts^ änster erforderliga behörigheten, men så
snart tillräckligt många kvinnliga sökande med sådan behörighet finnas att
tillgå, synes anordningen icke längre rationell. Garantier för att flick- och
samskolor kunna erhålla ett erforderligt antal kvinnliga befattningshavare
synas under sådana förhållanden böra skapas på ett sätt, som icke berör
lärarkompetensen. För övrigt synes det i lika mån angeläget, att garantier
finnas för att goss- och samskolor erhålla ett tillräckligt antal manliga befattningshavare.

Vad som i här berörda hänseenden gäller i fråga örn de statliga realskolorna
kan utan vidare tillämpas på de kommunala mellanskolorna, vilka
leda till samma slutmål, realexamen. De kommunala flickskolorna med sitt
speciella, på erfarenheterna från den åttaklassiga högre flickskolan byggda
bildningsmål ha däremot i viss mån andra krav på sina lärarkrafter. Det
kunde tyckas rimligt, att dessa skolor, som direkt tagit arvet efter den
skolform, för vilken utbildningen vid seminariet särskilt varit avpassad,
finge fortfara att hämta lärarkrafter från denna utbildningsanstalt, helst
som de huvudsakligen behöva och önska kvinnliga lärare. Emellertid måste
det betonas, att flickskolans bildningsmål på viktiga områden ligger över
realskolans och att undervisningen på skolans högstadium är anordnad på
liknande sätt som i gymnasiets båda högsta ringar, d. v. s. med differentiering
och alltså specialisering i viss utsträckning på olika ämnen och ämneskombinationer.
Det kan under sådana förhållanden knappast anses
lämpligt, att flickskolan hämtar sina lärarkrafter från en utbildningsanstalt,
som icke ens efter en omorganisation i föreslagen omfattning kan meddela
en i teoretiskt hänseende med den akademiska likvärdig lärarutbildning.
Även örn skolorna jämväl vid en sådan anordning skulle nå ett i allt
väsentligt gott arbetsresultat, lär det i längden icke kunna undvikas, att
skolformens anseende och förtroendet för den av flickskolan meddelade
kompetensen lida av att skolan nöjer sig med en lägre lärarbehörighet. För
övrigt torde de kommunala flickskolorna tillika med det antal enskilda
flickskolor av samma typ, som kan beräknas fortbestå för framtiden, även
örn de tillsammans ingalunda äro fåtaliga, knappast vara tillräckligt mångå
för att motivera bibehållandet av en särskilt för dem avsedd lärarutbildning
av en typ, som kommer den akademiska utbildningen synnerligen
nära. Det blir en dyrbar anordning att upprätthålla en speciell sådan institution
för att utbilda allenast ett 20-tal lärarinnor årligen, eventuellt något
fler, då dessa utan särskilda merkostnader kunna erhålla en i teoretiskt avseende
grundligare utbildning vid universiteten och högskolorna. Och den
erforderliga praktiska utbildningen för dessa lärarinnor kan, såsom nedan
skall närmare utvecklas, utan svårighet anordnas för jämförelsevis låga
kostnadsbelopp. De kostnader, som ett särskilt lärarinneseminarium skulle
åsamka staten, särskilt om det utbygges med ännu en obligatorisk årskurs,
skulle knappast uppvägas av den besparing, som ett bibehållande av de
lägre löneförmånerna vid flickskolorna innebure, helst som man måste räkna
med att skolorna i liingden skulle finna det önskligt att i så stor omfattning
som möjligt anställa lärarinnor med adjunktskompetens, vilka enligt
gällande bestämmelser lia rätt till högre lön.

Det kan således knappast anses motiverat att upprätthålla en särskild
lärarutbildningsanstalt för flickskolornas behov. Detta innebär tydligen,

Departe mentschefen.

10 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

att undervisningen i realskolor och flickskolor efter en viss övergångsperiod
kommer att bestridas endast av akademiskt utbildade lärarkrafter. Hur utbildningen
av lärare för de olika teoretiska och praktiska skolformerna,
högre som lägre, i framtiden bör på lämpligaste sätt organiseras, är däremot
ett spörsmål, som vi i detta sammanhang icke haft anledning att upptaga
till behandling och vars lösning icke föregripes av det här framlagda förslaget.

Yttranden över skolutredningens förslag. Skolöverstyrelsen har anslutit
sig till de av skolutredningen anförda synpunkterna såsom i stort sett
överensstämmande med vad överstyrelsen i sitt yttrande över lärarutbildningssakkunnigas
förslag framhållit.

Statskontoret, som erinrat, att ämbetsverket redan i sitt utlåtande den
28 augusti 1939 över lärarutbildningssakkunnigas betänkande förordat bifall
till förslaget örn seminariets nedläggande, har icke funnit anledning till
ändrat ståndpunktstagande i berörda avseende.

Spörsmålet, huruvida högre lärarinneseminariet bör bibehållas eller icke,
är beroende av svaret på frågan, örn det högre skolväsendet kan anses ha
behov av lärarinnor med den särskilda utbildning, som seminariet är avsett
att tillhandahålla. Denna fråga har, såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, under det senaste decenniet livligt diskuterats. De överväganden,
som på senare tid ägnats frågan, ha alla utmynnat i förslag örn avveckling
av seminarieutbildningen. Till detta resultat ha såväl 1936 års
lärarutbildningssakkunniga som 1940 års skolutredning kommit. Skolöverstyrelsen,
statskontoret och besparingsberedningen ha även givit sin anslutning
till detta förslag.

För egen del har jag funnit, att starka skäl tala för att högre lärarinneseminariet
nu nedlägges. Vid denna traditionsrika läroanstalt har under en
lång följd av år bedrivits en verksamhet, som skänkt stadga och system åt
flickundervisningen i riket och som även i andra avseenden varit av banbrytande
betydelse. Flera generationer av dugande kvinnliga ämneslärare ha utgått
från läroanstalten. Det högre skolväsendets behov av sådana lärarkrafter
kan emellertid numera, såsom en följd av andra åtgärder från statsmakternas
sida, på ett tillfredsställande sätt fyllas av personer med akademisk utbildning.
De senare äro med sin grundligare teoretiska skolning vid tillsättande av
ämneslärartjänster i allmänhet helt naturligt de konkurrensdugligare och komma
därigenom även i fortsättningen i allt högre grad att undantränga de
seminarieutbildade. Detta gäller med nuvarande bestämmelser givetvis framförallt
realskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor. Denna utveckling
skulle utan tvivel ytterligare påskyndas, därest icke provårskapacitetens
nuvarande begränsning utgjorde ett starkt hämmande moment för akademiskt
utbildade lärare, då det gäller att förvärva formell behörighet för
ordinarie ämneslärartjänster och därmed större möjlighet att konkurrera med
seminarieutbildade lärarinnor. Provårskapacitetens begränsning utgör sålunda
i själva verket ett konstlat skydd för de seminarieutbildade lärarinnorna, utan

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

vilket nyss antydda utveckling utan tvivel skulle lia nått längre än för närvarande
är fallet. Det kan sålunda icke hävdas, att högre lärarinneseminariet
är behövligt för att täcka realskolornas och därmed jämförliga läroanstalters
behov av kvinnlig arbetskraft. Åtminstone rent kvantitativt sett är
detta icke heller fallet beträffande det högre flickskoleväsendet. Det har
emellertid ifrågasatts, huruvida icke flickskoleväsendet vore ett så naturligt
verksamhetsfält för seminarieutbildade lärarinnor, att högre lärarinneseminariet
borde bibehållas såsom anstalt för utbildning av flickskolelärarinnor. En
sådan inskränkning av seminariets verksamhet skulle dock, på sätt i utredningarna
framhållits, vara mindre lycklig.

Jag har här i korthet antytt de huvudargument, som enligt min mening
tala för högre lärarinneseminariets nedläggande. Även andra skäl kunna anföras
härför; jag inskränker mig till att i detta hänseende hänvisa till den
ovan lämnade redogörelsen för de verkställda utredningarna.

Högre lärarinneseminariets obligatoriska kurs är treårig. Innevarande läsår
ha inga elever intagits i första årsklassen. Utan nyintagning av elever
läsåret 1942/43 kommer alltså under detta läsår endast en årsklass, den
högsta, att finnas kvar. Det synes vid sådant förhållande naturligt, att
på sätt skolutredningen förordat nedlägga seminariet vid utgången av läsåret
1942/43. Jag tillstyrker för egen del detta förslag.

Jag kommer i det följande att närmare ingå på de övergångsanordningar,
som vid bifall till vad jag förordat bli erforderliga.

III. Avveckling av ämneslärarinneinstitutionen.

1936 års lärarutbildningssakkunniga ha uttalat sig för en avveckling
av ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken. Avvecklingen
borde enligt de sakkunniga börja omedelbart.

De nuvarande ämneslärarinnetjänsterna vid de allmänna läroverken
böra, yttra de sakkunniga, lämpligen successivt utbytas mot adjunktstjänster,
allt efter som de bli lediga, eller omorganiseras till ordinarie
adjunktstjänster i de fall, där de innehavas av ordinarie lärare med
adjunktskompetens. Samtidigt som indragning av ämneslärarinnetjänster
beslutes, böra erforderliga ändringar vidtagas i de i läroverksstadgan meddelade
bestämmelserna angående lärarkompetens m. m. Likaså böra kompetensbestämmelserna
beträffande de övriga, här ifrågakommande skolformerna
ändras. Anledning synes dessutom föreligga att med hänsyn till dem,
som under högre lärarinneseminariets avveckling hinna förskaffa sig kompetens
för ämneslärarinnetjänster, medgiva personer, som före seminarieverksamhetens
upphörande avlagt lärarinneexamen, rätt att söka och innehava
sådana adjunktstjänster, vilka bleve avsedda endast för kvinnliga
sökande, vid de allmänna läroverken och lärartjänster vid övriga, här ifrågakommande
skolformer.

Flir närvarande bereder ämneslärarinneinstitutionen garanti för
att vid varje samläroverk ii r anställd kvinnlig
lärare. Avskaffas denna institution, synes sådan garanti böra beredas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

på annan väg. De sakkunniga föreslå, att en adjunktstjänst vid varje samläroverlc
reserveras för kvinnlig och — i konsekvens härmed — en adjunktstjänst
för manlig innehavare.

Vid en proportionering på antytt sätt av lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken erfordras en ändring i 1923 års behörighetslag. Denna lag, som
nu avser kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt
uppdrag, skulle i så fall komma att få en vidare syftning och avse både
mans och kvinnas behörighet att innehava statstjänst.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbihlningssakkunnigas förslag.

Överstyrelsen har förordat en sexårig övergångstid, räknat från den 1 juli
1941, innan ämneslärarinnetjänsternas avveckling påbörjas.

Nedläggandet av högre lärarinneseminariet innebär, framhåller överstyrelsen,
visserligen endast en partiell omläggning av vårt nuvarande lärarutbildningssystem,
men ingreppet vore likväl stort nog att vålla övergångssvårigheter.
Det finnes för närvarande ett icke oansenligt antal redan utbildade
lärarinnor, som hittills icke kunnat vinna ordinarie anställning. Det
allmänna lärer icke kunna underlåta att skänka allvarligt beaktande åt de
svårigheter, som måste uppstå för dessa lärarinnor, därest genom organisatoriska
åtgärder deras arbets- och anställningsmöjligheter bleve väsentligen
beskurna.

Övergången till den nya ordningen torde enklast ske därigenom, att
ämneslärarinneinstitutionen under en sexårig övergångsperiod i det stora
hela bibehålies i sin nuvarande omfattning. Varje mera väsentlig begränsning
av densamma kan onödigt försena de seminarieutbildade lärarinnornas
placering och därmed övergången till den nya ordningen. Av samma
skäl böra givetvis nu gällande bestämmelser angående lärarkompetensen
vid högre flickskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor behållas
oförändrade. Vid slutet av nämnda period bör frågan angående ämneslärarinneinstitutionens
avveckling, en fråga, som i princip redan är avgjord
i och med det högre lärarinneseminariets avveckling, ånyo upptagas
till omprövning och övergångsperioden eventuellt förlängas, om sådant
då befinnes påkallat med hänsyn till antalet då förefintliga obefordrade i
tjänst varande seminarieutbildade lärare.

Överstyrelsen vill också erinra därom, att den rationaliseringsprocess,
som på flickundervisningens område ägt rum under det senaste decenniet
främst genom enskilda högre flickskolors kommunalisering, ännu icke kan
betraktas som avslutad. Alltjämt måste en överflyttning av lärarinnor från
statsunderstödda enskilda läroanstalter till ämneslärarinnetjänster förekomma
örn ock i ett till ett fåtal begränsat antal fall. I den mån lediga ämneslärarinnetjänster
icke behöva reserveras för detta ändamål, torde de under
nämnda övergångsperiod i regel böra ledigförklaras. Överstyrelsen vill för
sin del härvid föreslå en övergångsbestämmelse av innehåll, att vid tillsättning
av dessa tjänster särskild hänsyn bör tagas till längden av de sökandes
tjänstgöring vid allmänt läroverk, detta för att så långt möjligt undvika
transporter från de högre flickskolorna, kommunala mellanskolorna
och högre folkskolorna.

Verkningarna av den påbörjade omorganisationen komme under sådana
förhållanden först i en ganska avlägsen framtid att göra sig gällande i sin
fulla utsträckning. Åtminstone vid de allmänna läroverken torde emellertid
redan under övergångsperioden vissa åtgärder för dess partiella genom -

Kungl. Maj:ts proposition Nr %55.

förande kunna företagas utan att planen för övergången fördenskull behöver
sönderbrytas. Redan första året böra ämneslärarinnetjänster ombildas
till adjunktstjänster i de fall, då innehavarna ha adjunktsbehörighet. Ombildning
av ledigblivande ämneslärarinnetjänst bör vidare kunna ske i de
fall, då tjänsten av olika orsaker icke kan med fördel utnyttjas för de ovan
angivna ändamålen. Alltifrån början av omorganisationsperioden böra slutligen
extra ordinarie ämneslärarinnetjänster ombildas till extra ordinarie
adjunktstjänster, i den mån de bli lediga.

Överstyrelsen tillstyrker givetvis de sakkunnigas förslag att från högre
lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnor allt framgent skola bibehållas
vid sin rätt att söka ämneslärarinnetjänster vid kommunala skolor, till
vilka de enligt nuvarande bestämmelser hava behörighet. Med hänsyn till
det förslag till övergångsanordningar vid läroverken, som överstyrelsen ovan
skisserat, finner däremot överstyrelsen icke tillräckliga skäl föreligga att
därutöver tillerkänna de seminarieutbildade lärarinnorna behörighet till
sådan adjunkts^änst, som ledigförklaras för kvinnliga sökande.

Besparingsberedningen. Besparingsberedningen har föreslagit, att lärarutbildningssakkunnigas
ifrågavarande förslag örn ämneslärarinnetjänsters
vid läroverken omorganisation till adjunktstjänster i samband med högre
lärarinneseminariets nedläggande tills vidare under rådande förhållanden
icke måtte föranleda någon åtgärd.

De sakkunnigas förslag torde, yttrar beredningen, grunda sig på den uppfattningen,
att en omedelbart börjande successiv avveckling av högre
lärarinneseminariet bör åtföljas av en lika omedelbar successiv avveckling
av ämneslärarinneinstitutionen.

Besparingsberedningen anser i motsats till nämnda sakkunniga, att en avveckling
nu av högre lärarinneseminariets verksamhet icke behöver eller ens
bör åtföljas av en omedelbart börjande avveckling av ämneslärarinneinstitutionen.
Emot en dylik omedelbar avveckling talar främst det förhållandevis
stora antalet obefordrade seminarieutbildade lärarinnor och det antal
nuvarande elever vid lärarinneseminariet, som under de närmaste åren
ytterligare komma att utexamineras. Därest varje ledig ämneslärarinnetjänst
omedelbart skulle ombildas till adjunktstjänst, skulle detta för
nämnda lärarinnor och elever innebära i hög grad minskade möjligheter till
framtida försörjning på lärarbanan. Med hänsyn härtill och till att under
de närmaste 15—20 åren tillgången på seminarieutbildade lärare även om
lärarinneseminariet avvecklas i huvudsak kommer att väl svara emot
ersättningsbehovet vid nu ifrågavarande tjänster, måste övervägande skäl
anses föreligga för ett bibehållande tills vidare av ämneslärarinnebefattningarna
vid de allmänna läroverken. Härtill kommer, att de statsfinansiella
förhållandena måste anses motivera att icke tills vidare en stor grupp
lärartjänster uppflyttas i högre lönegrad.

I detta sammanhang har besparingsberedningen vidare fäst uppmärksamheten
vid en möjlighet att på nu ifrågavarande område vinna än ytterligare
kostnadsbegränsning, därest så av omständigheterna prövas påkallat,
genom omändring av de nuvarande ordinarie
ämneslärarinnebef attningarna till extra ordinarie
1 ä r a r t j ä aster, i den mån ledighet uppstår.

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘255.

I jämförelse med förhållandena i motsvarande avseende vid de statliga
verken i övrigt, anför beredningen, torde proportionen mellan ordinarie
och icke-ordinarie befattningshavare med full tjänstgöring vid de allmänna
läroverken vara icke oväsentligt till förmån för de ordinarie. Genomsnittsåldern
vid befordran till första ordinarie tjänst torde sålunda vid läroverken
vara relativt låg.

Med hänsyn till nämnda omständighet skulle en ökning av antalet ickeordinarie
ämneslärare genom ombildning av vissa ordinarie lärartjänster
till extra ordinarie kunna vara försvarlig under rådande förhållanden. Genom
en dylik åtgärd skulle nämligen en ganska avsevärd kostnadsbesparing
kunna vinnas.

I den mån en dylik ombildning prövas böra komma till stånd synes det
ligga nära till hands att i första hand successivt omändra de nuvarande
ämneslärarinnebefattningarna till exina ordinarie lärartjänster. En dylik
omorganisation skulle komma att verka avsevärt mindre ofördelaktig för
de seminarieutbildade obefordrade lärarinnorna än lärarutbildningssakkunnigas
förslag om omedelbar successiv omorganisation av samtliga ämneslärarinnetjänster
till adjunktstjänster.

Enligt gällande bestämmelser är extra ordinarie adjunktstjänst — för
vars innehav fordras full adjunktskompetens — placerad i 21 lönegraden
(med begynnelselön i 20 löneklassen) och extra ordinarie ämneslärarinnetjänst
placerad i 18 lönegraden (med begynnelselön i 17 löneklassen). En
ombildning av ifrågavarande ämneslärarinnebefattningar till enbart extra
ordinarie adjunktstjänster skulle innebära, att de seminarieutbildade lärarna
ställdes helt utanför dessa tjänster, varemot erinringar skulle kunna
framställas. I stället skulle vissa av de omkring 250 ämneslärarinnebefattningarna
— exempelvis 125 eller det andra antal, som prövas skäligt med
hänsyn till tillgången å seminarieutbildade lärare — kunna ombildas till
extra ordinarie ämneslärarinnetjänster och återstoden till extra ordinarie
adjunktstjänster. En dylik omorganisation skulle — i stället för att såsom
lärarutbildningssakkunnigas förslag medföra en avsevärd kostnadsökning
— innebära en betydande kostnadsbesparing för statsverket.

Av en dylik omorganisation skulle följa en — i och för sig visserligen
icke önskvärd — ökning av antalet icke-ordinarie ämneslärare vid läroverken.
Från olika håll skulle komma att framhållas, att därigenom det
tidigare s. k. extralärareländet åter uppstode vid läroverken. Det måste
dock ihågkommas, att extraläraren före nu gällande lönereglering hade en
helt annan och ur alla synpunkter sämre ställning än den nuvarande extra
ordinarie läraren. I motsats till den förre har den extra ordinarie läraren
fast anställning, lön under hela året och vid sjukdom samt pensionsrätt.

Besparingsberedningen har i detta sammanhang påpekat, att av det
sammanlagda antalet heltidstjänster vid de allmänna läroverken höstterminen
1940, eller 2,693, voro 2,095 ordinarie och 598 (= 22,2 procent) ickeordinarie.
Hade den av besparingsberedningen ifrågasatta omorganisationen
varit genomförd, skulle antalet ordinarie tjänster varit 1,838 och antalet
icke-ordinarie 855 (= 31,7 procent).

I fråga örn den årliga kostnadsbesparingen vid ett utbyte av de ordinarie
ämneslärarinnetjänsterna mot extra ordinarie adjunkts- och ämneslärarinnetjänster
har besparingsberedningen påpekat, att densamma skulle

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

komma att inträda först successivt i den mån de ordinarie tjänsterna bleve
lediga. Med utgångspunkt från en approximativ beräkningsgrund skulle en
omorganisation av ifrågavarande 257 ämneslärarinnetjänster till exempelvis
125 extra ordinarie ämneslärarinnetjänster och 132 extra ordinarie
adjunktstjänster — sedan ombildningen fullständigt genomförts — medföra
en årlig utgiftsminskning av omkring 220,000 kronor (inklusive rörligt tilllägg
m. m.). En förändring av dessa tjänster till ordinarie adjunktstjänster
skulle i stället komma att medföra en kostnadsökning på omkring 250,000
kronor.

_En verkställd beräkning ger vid handen, framhåller besparingsberedningen
vidare, att endast omkring 50 ordinarie ämneslärarinnor uppnå
pensionsåldern inom de närmaste 10 åren. Med hänsyn till andra avgångsorsaker,
därvid främst att de adjunktskompetenta ämneslärarinnorna söka
adjunkturer, torde man dock under angivna tid kunna räkna med en avgång
av 80—100 ämneslärarinnor.

Därest den ovan skisserade omorganisationen skulle komma till stånd,
synes det med hänsyn till senast angivna omständigheter kunna ifrågasättas,
huruvida icke — i syfte att snabbare ernå en mera väsentlig kostnadsbesparing
— ledigblivande adjunktsbefattningar vid läroverk med
ämneslärarinnor i viss utsträckning borde omändras till extra ordinarie
adjunktsbefattningar. När ämneslärarinnebefattning vid läroverket sedermera
bleve ledig, skulle denna i gengäld ändras till adjunkts^änst och
icke till extra ordinarie lärartjänst.

I fråga örn följderna för de kommunala flickskolornas del
av ämneslärarinneinstitutionens avskaffande har besparingsberedningen
anfört:

Redan enligt gällande avlöningsbestämmelser äger adjunktskompetent
ämneslärare vid kommunal flickskola åtnjuta adjunktslön i 23 lönegraden
mot eljest lön enligt 21 lönegraden.

Konsekvensen av högre lärarinneseminariets nedläggande inskränker sig
sålunda till att i mån av brist på seminarieutbildade lärarinnor skolorna
helt få övergå till att anställa akademiskt bildade lärarkrafter. En dylik
brist inträder emellertid först successivt och torde icke komma att göra
sig starkare gällande under åtminstone den närmaste 10-årsperioden efter
det lärarinneseminariet helt nedlagts.

Den stegring av antalet adjunktskompetenta lärarinnor vid ifrågavarande
skolformer, som kan förväntas, innebär att det allmännas kostnader
för löner vid skolorna komma att avsevärt stiga. Efter det enbart adjunktskompetenta
lärare anställts vid ifrågavarande flickskolor, skulle den härav
föranledda kostnadsökningen efter nu gällande avlöningsgrunder belöpa
sig på omkring 210,000 kronor för år. En väsentlig del av kostnadsökningen
kan dock icke sägas stå i omedelbart sammanhang med det föreslagna nedläggandet
av högre lärarinneseminariet, eftersom den torde inträda under
alla förhållanden. Då härtill kommer, att det uppenbarligen dröjer många
år, sannolikt minst ett trettiotal, innan alla lärartjänster, som nu innehas
av lärarinnor med seminarieutbildning, fått innehavare med adjunktskompetens,
torde man icke under närmast överskådbar tid behöva räkna med

Kungl. Marits ''proposition Nr 255.

någon i direkt samband med -lärarinneseminariets nedläggande stående
kostnadsökning för avlöning åt lärarpersonalen vid de kommunala flickskolorna.

Vid de kommunala flickskolorna är emellertid proportionen mellan ordinarie
och extra ordinarie ämneslärare mycket till förmån för de ordinarie i
jämförelse med vid läroverken. Höstterminen 1940 svarade sålunda vid
de kommunala flickskolorna mot 445 ordinarie endast 46 extra ordinarie
ämneslärare. Denna proportion beror i väsentlig mån därpå, att ett stort
antal av de tidigare vid de enskilda flickskolorna fast anställda lärarinnorna
vid dessa skolors kommunalisering överflyttats till ordinarie tjänster.
I en icke obetydlig utsträckning torde ordinarie lärartjänster ha tillskapats
enbart för att bereda dessa lärarinnor en fortsatt ordinarie anställning.

Med hänsyn till angivna förhållande och jämväl till nödvändigheten att
så vitt möjligt nedbringa det allmännas kostnader för skolväsendet synas
skäl föreligga att successivt öka antalet extra ordinarie ämneslärare i förhållande
till de ordinarie vid ifrågavarande flickskolor. Förslagsvis
50 ordinarie ämneslärartjänster torde böra i mån
av ledigheter omändras till extra ordinarie.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser torde skillnaden mellan avlöningen
(inklusive rörligt tillägg m. m.) åt en ordinarie och en extra ordinarie
ämneslärare vid kommunal flickskola kunna uppskattas till i genomsnitt
minst 1,400 kronor. Efter fullt genomförd omorganisation — vilket självfallet
tager i anspråk en följd av år — skulle kostnadsminskningen för det
allmänna sålunda kunna beräknas till omkring 70,000 kronor för år, varav å
staten skulle belöpa omkring 55,000 kronor för år.

Det synes sannolikt, att vad som sålunda förordats jämväl bör föranleda
ändring av nu gällande föreskrifter angående minimiantalet ordinarie
lärare vid högre kommunala skolor. Något behov av ifrågavarande stadganden,
som tillkommit under en tidigare utvecklingsperiod, torde numera
icke förefinnas.

1940 års skolutredning har efter ingående utredning framlagt följande förslag
i förevarande ämne:

ämneslärarinneinstitutionen bör successivt avvecklas efter en övergångsperiod
av förslagsvis sex år, räknat från och med läsåret 1942/43, vilken tid
örn så påfordras bör kunna ytterligare förlängas;

skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att vid början av höstterminen 1947
framlägga utredning och förslag i detta hänseende;

under övergångstiden bör endast där särskilda skäl föreligga ombildning
av ordinarie ämneslärarinnetjänster till adjunktstjänster företagas; de
extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna böra bibehållas;

innan ämneslärarinneinstitutionen börjar avvecklas, bör behörighetslagen
ändras därhän, att det blir möjligt att vid varje samrealskola inrätta en
för kvinnlig och en för manlig innehavare avsedd adjunkts^-änst;

vid de högre kommunala skolorna böra kompetensvillkoren bibehållas
oförändrade under övergångstiden samt senare vid lämplig tidpunkt ändras
till överensstämmelse med kompetensvillkoren för adjunktstjänster;

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

en varsam omorganisation av ledigblivande ordinarie ämneslärartj ansler
till extra ordinarie tjänster vid de kommunala flickskolorna synes, efter
av skolöverstyrelsen verkställd närmare utredning, kunna i besparingssyfte
påbörjas under övergångstiden.

Skolutredningen har meddelat följande uppgifter rörande den nuvarande
fördelningen av seminarieutbildade lärarinnor på ordinarie tjänster vid
olika skolformer:

	Antal tjänster beräknade för	Antal kvinnliga befattningshavare
	manlig inne- havare	kvinnlig inne- havare	seminarie- utbildade	övriga
Ämneslärarinnetjänster vid högre lärarinneseminariet...........	_	11	9	i
vid statsläroverk..................	—	254	204	39
Ämneslärarjänster
vid högre folkskolor och praktiska mellanskolor	1451	1011	48	501
vid kommunala mellanskolor...........	193	147	75	68
vid kommunala flickskolor............	2	443	402	37
	340	956	738	195

1 Inklusive lärare i vissa praktiska ämnen.

Därjämte innehava omkring 150 seminarieutbildade lärarinnor anställning
av någorlunda stadigvarande art vid enskilda läroanstalter. Antalet
icke-ordinarie lärarinnor med utbildning vid högre lärarinneseminariet anslår
skolutredningen till omkring 350, varav 120 extra ordinarie (35 vid
statsläroverk och 85 vid högre kommunala skolor). Härtill komma omkring
40 lärarinnor, som komma att utexamineras, innan seminariet nedlägges.

Till stöd för sitt nyss omförmälda förslag har skolutredningen anfört
bland annat:

Då det gäller tjänster av mer tillfällig art, synas möjligheterna att vinna
anställning icke särskilt ogynnsamma för lärarinnor med examen vid högre
lärarinneseminarium. Dessa ha härvid mestadels att tävla med akademiskt
utbildade sökande, som ännu icke genomgått provår, och framför dessa ha
de förmånen att kunna åberopa avslutad lärarutbildning och formell lärarkompetens.
I konkurrensen örn ordinarie tjänster — och även om extra
ordinarie med undantag för de fåtaliga extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna
vid de allmänna läroverken — bedömas vanligen de examinerade
lärarinnornas utsikter som mindre gynnsamma, då de i fråga örn teoretisk
utbildning stå tillbaka för sökande med adjunktskompetens. Ämneslärarinnetjänster
vid de allmänna läroverken äro emellertid numera icke
så begärliga för adjunktsbehöriga sökande, emedan dessa tjänster för dem
icke framstå som särskilt förmånliga i lönehänseende. Detsamma gäller

Bihang till riksdagens protokoll Idis. 1 sami. Nr 255.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

för ämneslärartjänster vid de högre folkskolorna. Mera eftersträvansvärda
förefalla ämneslärartjänsterna vid de kommunala mellan- och flickskolorna
samt de praktiska mellanskolorna, då en lärare med adjunktskompetens här
i stort sett är i lönehänseende jämställd med en adjunkt vid statsläroverken.
Det har också länge ansetts sannolikt, att dessa kommunala skolformer
i alltmer stegrad takt skulle övergå till att anställa lärare med den
högre kompetensen. Någon tendens i denna riktning kan dock ännu
icke förmärkas. Vid de kommunala mellanskolorna, där inslaget av
akademiskt utbildade krafter bland de kvinnliga lärarna är störst, hade
år 1937 omkring 42 procent av de ordinarie kvinnliga ämneslärarna
adjunktskompetens. Höstterminen 1941 ha omkring 36 procent denna kompetens,
medan 52 procent ha examen från högre lärarinneseminarium. Vid
de kommunala flickskolorna utgöra lärarinnor med examen från högre
lärarinneseminarium icke mindre än 90 procent av hela antalet ordinarie
ämneslärare; endast 28 av de 439 kvinnliga befattningshavarna ha adjunktskompetens.
Denna starka övervikt för seminarieutbildade lärarkrafter kan
visserligen förklaras av att skolorna övertagit de förutvarande enskilda
högre flickskolornas bestånd av lärarinnor och att detta bestånd ännu icke
hunnit i någon avsevärd grad förnyas. 1 viss mån skyddas emellertid också
dessa lärarinnors anställningsmöjligheter av en bestämmelse i gällande
stadga för kommunala flickskolor, enligt vilken vid jämförelse mellan sökande
till ledig tjänst skälig hänsyn må tågås därtill, att den vid högre
lärarinneseminarium meddelade lärarutbildningen är särskilt inriktad på
läroanstalter med det bildningsmål och de arbetsformer, som företrädas av
den kommunala flickskolan. På det hela taget synes konkurrensen från de
akademiskt utbildade således icke omedelbart hotande. Att den i framtiden
kommer att allvarligt skärpas, lärer dock vara ofrånkomligt. I längden
synes utbildningen vid seminariet icke ha utsikt att hävda sig gentemot
den teoretiskt grundligare universitetsutbildningen, till vilken för närvarande
en stark tillströmning av kvinnliga läraraspiranter kan iakttagas.

För att vinna en överblick över verkningarna av högre lärarinneseminariets
nedläggande med hänsyn dels till olika skolformers behov av kvinnliga
lärarkrafter, dels till statsfinansiella förhållanden, dels även till de
berörda lärarinnornas berättigade intressen, har skolutredningen utfört ingående
statistiska beräkningar såväl över platstillgången som över befordringsmöjligheterna
för lärarinnor med examen vid högre lärarinneseminariet,
avseende en tid av 20 år, räknat från slutet av år 1941.

Utredningen har funnit att omkring 650—700 tjänster torde bliva lediga,
därav under de närmaste 5 åren 100, under den andra 5-årsperioden omkring
150 och under vardera av de båda följande omkring 200.

I det fall, att ämneslärarinneinstitutionen tills vidare bibehålies, synes,
framhåller skolutredningen, omkring halva antalet av de omkring 400 ickeordinarie
lärarinnorna med utbildning vid högre lärarinneseminarium kunna
vinna ordinarie anställning inom de närmaste 10 åren. Efter ytterligare 5 år
skulle blott omkring 65 lärarinnor vara utan sådan anställning. Dessa överblivna,
av vilka de yngsta hunnit till 35-årsåldem, synas alla ha kunnat
uppnå den relativa säkerhet, som en extra ordinarie tjänst innebär, och deras
möjligheter att vimla befordran till ordinarie tjänster torde få betraktas som

Kungl Maj:ts ''proposition Nr 255.

ganska goda. Frågan om en omorganisation av de extra ordinarie ämneslärarinnetj
än sterna till extra ordinarie adjunktstjänster måste aktualiseras vid
denna tidpunkt — omkring år 1955 — då brist börjar råda på seminarieutbildade
sökande till ledigblivande lärarinnetjänster. Under loppet av de
följande 5 åren komma också de ledigblivande ordinarie ämneslärarinnebefattningarna
att lida brist på sökande av detta slag, varför ämneslärarinneinstitutionen
successivt måste avvecklas. De högre kommunala .skolorna ha
säkerligen redan i mitten av 1950-talet hunnit besätta huvudparten av sina
extra ordinarie ämneslärartjänster med adjunktskompetenta lärarkrafter och
komma sedermera att i alltmer ökad takt anställa sådana lärarkrafter på
ordinarie tjänster.

Om i enlighet med lärarutbildningssakkunnigas förslag,
yttrar skolutredningen vidare, ämneslärarinneinstitutionen omedelbart
avvecklades, men lärarinnorna bibehölles vid sin rätt att söka och inneha
va såväl ämneslärartjänster vid de kommunala skolorna som sådana
adjunktstjänster, vilka avsåges för kvinnliga befattningshavare, skulle befordringsmöjligheterna
för de berörda lärarinnorna bli försämrade. Endast en
tjänst vid varje statlig samskola skulle nämligen hållas tillgänglig för dem.
Deras möjligheter att hävda sig i konkurrensen med akademiskt utbildade
lärarkrafter om tjänster vid kommunala skolor torde också påverkas ogynnsamt
av att deras undantagsställning i kompetenshänseende bleve starkt markerad.
Avskaffandet av de extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna skulle
också direkt minska deras utsikter att uppnå en extra ordinarie lärares relativa
trygghet i avvaktan på ordinarie tjänst.

Örn i enlighet med besparingsbe red ningens förslag de
ordinarie ämneslärarinnebefattningarna avvecklas för att till halva antalet
ersättas av extra ordinarie ämneslärarinnetjänster och i övrigt av extra ordinarie
adjunktstjänster samt därtill 50 ämneslärartjänster vid de kommunala
flickskolorna skulle utbytas mot extra ordinarie tjänster, bli givetvis de här
berörda lärarinnornas möjligheter att vinna ordinarie anställning avsevärt
försämrade. Efter 10 år skulle omkring 290, efter 15 år nära 200 och efter
20 år omkring 100 av dessa lärarinnor alltjämt vara utan sådan anställning.
De yngsta i gruppen lia vid denna tidpunkt överskridit 40-årsåldern och
kunna knappast hoppas på ordinarie tjänst inom de närmaste åren. I fråga
om extra ordinarie tjänster däremot ställa sig utsikterna ljusare. Utom de
redan befintliga 35 ämneslärarinnetjänsterna kommer enligt förslaget ett
.ständigt ökat antal nya sådana tjänster att bli tillgängligt: efter 5 år omkring
20, efter 10 år 40 och efter 15 år 70. Örn dessa befattningar såsom hittills
skett samtliga komma att besättas med seminarieutbildade lärarinnor, skulle
efter 15 år 105 av de 200 återstående icke-ordinarie lärarinnorna vara extra
ordinarie ämneslärarinnor vid statliga skolor. De övriga torde till allra största
delen lia funnit extra ordinarie platser vid de kommunala skolorna, särskilt
som huvudparten av de 50 ordinarie tjänsterna vid de kommunala flickskolorna
troligen vid denna tidpunkt hunnit omorganiseras till extra ordinarie
befattningar. Under sådana förhållanden blir det emellertid icke möjligt att
fullfölja den av beredningen föreslagna omorganisationen av de ordinarie
ämneslärarinnetjänsterna till extra ordinarie befattningar av samma slag. För
det 50-tal tjänster, som återstår att ombilda, lära inga aspiranter finnas att
tillgå. En utväg vöre visserligen att ge yngre och mindre välmeriterade lärare

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2ö5.

med akademisk examen särskild behörighet att innehava dessa tjänster; denna
utväg måste dock betecknas som betänklig. Örn icke alltför allvarliga olägenheter
skola uppstå för de allmänna läroverken, måste säkerligen samtliga
återstående ämneslärarinnetjänster ombildas till extra ordinarie adjunktstj
klister, och allt eftersom de redan befintliga extra ordinarie ämneslärarinnebefattningarna
bli lediga, synes för dem samma åtgärd bliva erforderlig. Omkring
år 1960 torde i allt knappast mer än ett 30-tal extra ordinarie ämneslärarinnetjänster
vid statsläroverken kunna upprätthållas.

Det belopp, som beredningen beräknar kunna inbesparas årligen vid fullt
genomförd omorganisation, 220,000 kronor, synes således i verkligheten icke
kunna uppnås. Den maximala besparingen, vilken skulle vara att vinna
under något år i mitten av 1950-talet, torde komma att uppgå till omkring

95,000 kronor för de nybildade ämneslärarinnetjänsternas och 30,000 kronor
för adjunktstjänsternas del, eller tillsammans omkring 125,000 kronor. Sedermera
skulle det årliga besparingsbeloppet minskas för att i början av 1960-talet uppnå en slutsumma av 112,000 kronor.

Ett ur besparingssynpunkt något gynnsammare resultat torde vara att
vinna, örn samtliga ledigblivande ämneslärarinnetjänster under de första 10
åren omorganiserades till extra ordinarie ämneslärarinnetjänster och den
planerade ombildningen till extra ordinarie adjunkts^ änster påbörjades vid
en senare tidpunkt. Slutresultatet skulle då visserligen bli detsamma som vid
föregående beräkning, men en större årlig summa skulle kunna inbesparas
under den första delen av ombildningstiden. Efter 5 år skulle nämligen 36
och efter 10 år 80 tjänster ha hunnit omorganiseras till extra ordinarie ämneslärarinnebefattningar.
Mycket längre torde sedermera denna form av omorganisation
icke kunna drivas; år 1956 synes man kunna räkna med omkring
85 nybildade ämneslärarinnebefattningar, under det att de övriga 55
intill denna tidpunkt ledigblivna ämneslärarinnetjänsterna ha måst omorganiseras
till extra ordinarie adjunkts^ änster. Besparingen, som även i föreliggande
fall skulle nå sitt maximum vid denna tid, kan för året beräknas
till omkring 135,000 kronor.

Besparingsberedningen har i förbigående framkastat tanken på en temporär
ombildning av ordinarie adjunkts^änster till extra ordinarie sådana tjänster
vid skolor, där ämneslärarinnetjänster finnas, varvid de ordinarie
adjunktstjänstema skulle återställas i samband med dessa senare tjänsters
indragande. Någon utredning av hur en sådan åtgärd skulle genomföras har
icke förebragts. Örn åtgärden överhuvud är möjlig att genomföra utan att
medföra alltför olyckliga verkningar för de särskilda skolorna, lärer icke
kunna avgöras utan en omsorgsfull utredning. Då åtgärden i fråga berör
tjänster av annat slag än ämneslärarinnetjänsterna ha vi dock icke ansett
oss böra företaga någon utredning av frågan i förevarande sammanhang.

De utförda beräkningarna synas visa, att det av besparingsberedningen
framlagda förslaget till omorganisation av ämneslärarinnebefattningama vid
statsläroverken icke kan genomföras så, att den avsedda besparingen vinnes.
Varje åtgärd, som försämrade den nuvarande proportionen mellan ordinarie
och icke-ordinarie befattningshavare, vore ur skolornas synpunkt beklaglig.
För de närmast berörda lärarinnorna finge den föreslagna omorganisationen
särskilt allvarliga verkningar, då de först inemot 50-årsåldern
skulle kunna påräkna ordinarie anställning. Då vi icke kunna finna, att de
besparingar, som i realiteten stå att vinna, äro av den storleksordning, att
de uppväga de för skolorna och lärarna uppkommande olägenheterna, anse
vi oss icke kunna tillstyrka besparingsberedningens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Nu rådande statsfinansiella förhållanden göra det dock högeligen angeläget
att söka undvika åtgärder, som medföra ökade kostnader för skolväsendet.
Främst med hänsyn härtill kunna vi icke biträda lärarutbildningssakkunnigas
förslag i vad det avser en omedelbar avveckling av ämneslärarinneinstitutionen.

Med hänsyn till ovannämnda omständigheter synes oss skolöverstyrelsens
förslag örn ett tillfälligt uppskjutande av ämneslärarinneinstitutionens
avveckling lyckligast. Någon direkt besparing för statsverket
skulle visserligen icke härigenom vinnas, men en kostnadsökning
skulle dock tills vidare i stort sett undvikas. Den i överstyrelsens yttrande
föreslagna åtgärden att de tjänster, vilkas innehavare redan nu ha adjunktsbehörighet,
omedelbart skola ombildas till adjunktstjänster, torde dock tillsvidare
av kostnadsskäl böra få anstå. Däremot bör en ombildning av tjänster
kunna ske, när särskilda skäl föreligga, såsom då ingen behörig sökande
anmäler sig till en ledig ämneslärarinnetjänst eller då någon skola visar sig
vara i större behov av en manlig än av en kvinnlig lärarkraft. Någon omedelbar
ombildning av de extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna torde heller
icke böra ifrågakomma. Vad övergångstidens längd beträffar, synas de
utförda beräkningarna visserligen ge vid handen, att en sexårig övergångstid
skulle vara för kort. Då överstyrelsen emellertid förutsätter, att efter
loppet av dessa år frågan om ämneslärarinneinstitutionen ånyo upptages till
omprövning och att en förlängning av tiden skall kunna ske, om sådant befinnes
påkallat, kunna vi ansluta oss till förslaget i denna del. Givetvis finna
vi lämpligt, att vid de kommunala skolorna nuvarande behörighetsvillkor
få fortbestå under övergångstiden. Det synes icke otroligt, att ämneslärarinneinstitutionens
fortbestånd vid statsläroverken kan inverka fördröjande
på de kommunala skolornas övergång till akademiskt utbildade lärarkrafter,
vilket icke skulle sakna betydelse i statsfinansiellt hänseende. Sådana bestämmelser
böra givetvis bli gällande även för dessa skolor, att ett tillräckligt
antal kvinnliga lärare garanteras åt varje skola. Sålunda böra alltjämt vid
skolor med Barnundervisning särskilda ämneslärarbefattningar, avsedda för
manliga respektive kvinnliga innehavare, vara inrättade; vid flickskolor torde
halva antalet tjänster böra reserveras för kvinnliga innehavare.

Det av besparingsberedningen framlagda förslaget örn en ombildning av
50 ämneslärartjänster vid de kommunala flickskolorna till extra ordinarie
befattningar torde kunna i huvudsak genomföras utan allvarligare olägenheter.
I verkligheten äro redan några av de ordinarie tjänsterna vid de kommunala
flickskolorna i Stockholm avsedda att inom den närmaste tiden avvecklas.
Emellertid synes en ombildning av detta slag icke böra få medföra
en minskning av minimiantalet ämneslärartjänster vid flickskolorna. Det nuvarande
minimiantalet, sex tjänster, är obetingat nödvändigt för att säkerställa
undervisningen i en flickskolas sju klasser, även där timantalet har
minsta möjliga omfattning. Det förefaller icke rimligt, att en tjänst av avgjort
permanent karaktär skall formellt gälla som extra ordinarie. Då beredningen
förutsätter, att en omorganisation av tjänsterna skall utsträckas över
en tämligen lång tidrymd, synes heller intet skäl föreligga att icke avvakta
de möjligheter till tjänsteindragningar, som kunna erbjuda sig x iii skolor med
flera tjänster än sex. Att redan nu fixera det antal tjänster, som på detta
sätt sannolikt kan ombildas, till exakt 50, torde under sådana förhållanden
icke heller vara lämpligt, då närmare utredning av förhållandena vid varje
särskild skola först synes böra genom skolöverstyrelsens försorg verkställas.

Kungl. Marits proposition Nr 355.

Skolöverstyrelsens yttrande över skolutredningens förslag. Överstyrelsen
är ense med lärarutbildningssakkunniga, besparingsberedningen och 1940 års
skolutredning om att ämneslärarinneinstitutionen bör avvecklas. Likaså instämmer
överstyrelsen däri, att i samband med avvecklingen bör skapas
garanti för att vid varje samrealskola inrättas en för kvinnlig och en för
manlig innehavare avsedd adjunkts^ änst och föreslår, att 1923 års behörighetslag,
innan ämneslärarinneinstitutionen börjar avvecklas, ändras därhän
att detta blir möjligt. I likhet med besparingsberedningen och skolutredningen
framhåller överstyrelsen dock, att ämneslärarinnetjänsterna under en
övergångstid böra bibehållas.

Skolöverstyrelsen har företagit en granskning av den beräkning rörande
de seminarieutbildades befordringsmöjligheter, som skolutredningen vidtagit,
och funnit det med sannolikhet kunna antagas, att konjunkturen snarare
blir bättre än skolutredningen antagit och i varje fall bättre än vad besparingsberedningen
antagit. Under normala förhållanden torde de seminarieutbildade,
framhåller överstyrelsen, vara placerade på ordinarie eller extra ordinarie befattningar
vid 1950-talets mitt.

Överstyrelsen vidbliver, yttrar styrelsen, sitt tidigare yrkande, att ämneslärarinnetjänsterna
under en övergångsperiod i regel böra vid innehavares
avgång ledigförklaras. Överstyrelsen förordar likaledes, att gällande bestämmelser
rörande lärarkompetensen vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor
och högre folkskolor tills vidare behålles oförändrad för att tillåta,
att dessa skolor, alltjämt och till dess de från högre lärarinneseminariet avgångna
läraraspiranterna bli konsumerade må stå öppna för denna kategori.

överstyrelsen tillstyrker, att ämneslärarinnetjänsternas definitiva avveckling
tills vidare uppskjutes, och ansluter sig till förslaget örn en övergångstid
på sex år, räknat från och med läsåret 1942/43. Överstyrelsen anser sig
likaledes, med frångående av sitt tidigare förslag och på grund av tidslägets
krav på största möjliga kostnadsbesparing, nödgad att ansluta sig till skolutredningens
förslag om uppskov med åtgärden, att ämneslärarinnetjänster
med adjunktsbehöriga innehavare skulle omedelbart ombildas till adjunktstjänster.
Av samma anledning torde överstyrelsen för närvarande få uppge
förslaget att omedelbart ombilda ledigblivande extra ordinarie ämneslärarinnetjänster
till extra ordinarie adjunktstjänster. Överstyrelsen förutsätter
likväl liksom skolutredningen, att en ombildning av tjänster bör kunna ske,
när särskilda skäl föreligga. Sådan ombildning har för övrigt redan i tre fall
ägt rum. Överstyrelsen anser sig alltjämt böra ifrågasätta, huruvida icke med
hänsyn till lämpligheten av att så länge tillgång till seminarieutbildade lärarkrafter
finnas, dessa böra i första hand utnyttjas i de kommunala och enskilda
flickskolorna, övergångsbestämmelse borde utfärdas, att vid tillsättningen av
ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk särskild hänsyn bör tagas till de
sökandes tjänstgöring vid dylika läroverk.

Med anledning av! besparings beredningens förslag, att
ämneslärarinnetjänsterna skulle ersättas med extra ordinarie adjunkts- och
ämneslärarinnetjänster, ungefär hälften av vartdera slaget, har överstyrelsen
erinrat, att genomförandet av detta förslag skulle kräva lång lid och den

Kungl. May.ts -proposition Nr 255.

beräknade besparingen endast så småningom kunna uppnås. Efter tio år
skulle sålunda besparingen icke uppgå till mer än omkring 55,000 kronor
per år.

Den ifrågasatta besparingen skulle sålunda, framhåller överstyrelsen, icke
komma att uppgå till mer än något över hälften av den summa, som besparingsberedningen
räknat med vid fullt genomförd organisation. Denna besparing
måste sålunda vägas mot de olägenheter av förslaget, som givetvis skulle
följa. Även besparingsberedningen har omnämnt, att olägenheter kunna bli
följden. Överstyrelsen anser sig böra nämna något härom.

I den utredning angående antalet klassavdelningar och lärarbehovet vid
de allmänna läroverken, som år 1934 utfördes av de s. k. extralärarsakkunniga,
räknades med en marginal icke-ordinarie lärare vid läroverken av 7 procent.
På grundval av denna utredning tillkom den stora ökningen av ordinarie
adjunktstjänster under de följande åren.

Redan snart visade det sig emellertid på grund av den ökade ansvällningen
av läroverken, att den av de sakkunniga beräknade marginalen av 7 procent
icke längre kunde hållas. En år 1939 vidtagen översyn visade, att de ickeordinarie
lärarna (vikarier för ordinarie lärare icke medräknade) uppgingo
till 18 % procent av totala antalet lärare, alltså en väsentlig ökning utöver
den siffra, som extralärarsakkunniga räknade med.

På grund av de på senare tid företagna tillfälliga besparingsåtgärderna
(ökning av lärarnas tjänstgöring, skärpta villkor för delning av klass, indragning
av vissa linjer) har marginalen icke-ordinarie lärare något minskat sedan
läsåret 1939/40. För läsåret 1941/42 är den 17 procent av totala antalet
ämneslärare (vikarier ej medräknade). Detta tal är sålunda nära 2,5 gånger
så stort som det procenttal, som extralärarsakkunniga efter ingående utredning
hade fastställt''som ett lämpligt tal. Redan denna situation är sålunda
långt ifrån tillfredsställande. Om besparingsberedningens förslag skulle godtagas,
skulle antalet icke-ordinarie lärare stiga med ytterligare 10 procent
och sålunda uppgå till 27 procent av totala lärarantalet, alltså nära 4 gånger
så stort procenttal som det-, vilket extralärarsakkunniga räknade med. Denna
ytterligare försämring är föreslagen utan att några möjligheter diskuterats
att motverka de olägenheter, som skulle uppstå. Mot extralärarsakkunnigas
på ingående undersökning grundade siffra, 7 procent icke-ordinarie lärare, har
från saklig synpunkt, såvitt överstyrelsen känner, inga invändningar riktats.
Överstyrelsen finner det angeläget betona, att dessa slutsatser fortfarande
äga giltighet i full utsträckning. Det är för läroverken ytterst beklagligt, att
den stat sfinansiella situationen icke har möjliggjort en reduktion av den nuvarande
ogynnsamma proportionen lärare över stat till en siffra, som överensstämmer
någorlunda med extralärarsakkunnigas. Överstyrelsen måste därför
på det allra bestämdaste avråda från en anordning, varigenom situationen
ytterligare skulle försämras.

Besparingsberedningen har i ett avseende sökt på visst sätt på förhand
bemöta invändningar mot sitt förslag. Mot farhågan att genom dess förslag
det s. k. extralärare!ändet åter skulle uppstå vid läroverken, framhålles, att
extraläraren före nu gällande lönereglering hade en helt annan och sämre
ställning än den nuvarande extra ordinarie läraren.

T den mån man betraktar frågan ur synpunkten av lärarnas avlöningsoch
anställningsförhållanden, är det anförda givetvis riktigt. Dock får man
härvid icke förbise den försämring i lönetursberäkning elter befordran till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

ordinarie tjänst, som genom löneregleringen inträtt för dem, då de nu för
uppf lyftning i högre löneklass ej längre få tillgodoräkna sin tjänstgöring
såsom icke ordinarie lärare. Men av största vikt är att fastslå, att i stort
sett orubbade av extraordinariesystemet kvarstå de med hänsyn till organisation
och undervisning ofta betonade synpunkterna på problemet: vikten
av stabilitet i sammansättningen av ett läroverks lärarkår och av kontinuitet
i undervisningen. De extra ordinarie lärarna kunna visserligen icke utan vidare
jämföras med tidigare extralärare. Men det måste likväl bestämt hävdas, att
det vore ännu oriktigare att jämställa dem med de ordinarie lärarna och detta
både ur läroverkens synpunkt och ur synpunkten av anställnings- och avlöningsförhållandena.
Det skulle bland annat medföra en för lärarkårens rekrytering
betänklig sänkning av standarden, om ett alltför stort antal extra
ordinarie vållade en avsevärd försämring av befordringsutsikterna på banan.

Beträffande besparingsberedningens förslag att tills vidare ersätta ledigblivande
adjunktstjänster med extra ordinarie befattningar vid de läroverk,
där ämneslärarinnetjänster finnas, får överstyrelsen erinra, att ämneslärarinnorna
i regel utnyttjas endast på realskolestadiet. På grund av den teoretiska
utbildning, som seminarieutbildade lärarinnor ha, lämpa de sig nämligen
i allmänhet icke för gymnasietjänstgöring. Till följd av det vid flertalet
läroverk för knappt tilltagna antalet lektor stjänster måste emellertid
en del adjunkter undervisa på gymnasiet. Vid flertalet läroverk uppgår
adjunkternas tjänstgöring på gymnasiet till över hälften av totala gymnasietjänstgöringen.
Då en adjunktstjänst blir ledig, kan det inträffa, att dess
föregående innehavare haft sin tjänstgöring förlagd helt till gymnasiet eller
i många fall åtminstone till någon del. Örn denna ordinarie tjänst skall ersättas
med en extra ordinarie befattning, kunna ordinarie lärare icke utan
vidare beräknas överta denna tjänstgöring. Detta skulle medföra olägenhet
för läroverket i fråga, särskilt örn adjunktst jönsten skulle ersättas med en
extra ordinarie ämneslärarinnetjänst.

Till sist vill överstyrelsen betona, att de ogynnsamma verkningarna av besparingsberedningens
förslag, vilka överstyrelsen ovan berört, likväl icke
skulle förbindas med en större besparing än den tidigare nämnda. Överstyrelsen
kan för sin del icke finna, att avvägningen mellan de pedagogiska och
de ekonomiska synpunkterna kan motivera besparingsberedningens förslag
beträffande de allmänna läroverken, vilket förslag överstyrelsen därför vill
bestämt avstyrka.

Beträffande besparingsberedningens förslag om successiv omorganisation
av ett antal ordinarie ämneslärarinnetjänster vid de kommunala
flickskolorna till extra ordinarie lärartjänster, får överstyrelsen anföra
följande.

Besparingsberedningen har funnit proportionen mellan ordinarie och extra
ordinarie ämneslärare vid dessa skolor mycket till förmån för de ordinarie i
jämförelse med förhållandena vid läroverken. Besparingsberedningen har
ävenledes ansett sannolikt, att beredningens förslag jämväl bör föranleda
ändring av nu gällande föreskrifter angående minimiantalet ordinarie lärare
vid högre kommunala skolor, med den förmodan, att något behov av ifrågavarande
stadganden, som tillkommit under en tidigare utvecklingsperiod, numera
icke torde förefinnas.

Överstyrelsen vill för sin del instämma i vad skolutredningen anfört dels
beträffande kompetensvillkoren för tjänster vid de högre kommunala skolorna,
dels rörande minimiantalet av tjänster vid sagda skolformer. Detta

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

antal, respektive sex vid kommunala flickskolor och fyra vid kommunala
mellanskolor, har icke tillkommit med hänsyn till den eventuellt tidigare
anställda lärarkåren, utan anpassats till vederbörande skolforms behov enligt
minsta möjliga antal avdelningar. Departementschefen föreslog till och med i
propositionen 1928: 116 vid behandlingen av förslag till inrättande av kommunala
flickskolor ett antal av sju ordinarie tjänster och ifrågasatte, om ej
ett ännu större antal borde föreskrivas. Riksdagen fann likväl försiktigheten
bjuda, att antalet enligt sakkunnigförslaget sattes till sex. Vad flickskolorna
angår, är det sant, att i de större städerna, där en eller flera sammanslagna
privata flickskolor blivit kommunaliserade samt klassavdelningarnas antal
därigenom sänkts och där således en förhållandevis stor lärarinnekår behövt
omhändertagas, antalet ordinarie tjänster i flera fall genom Kungl. Maj:ts
medgivande avsevärt höjts med hänsyn till att det överskott av lärarinnor,
som eljest eventuellt skulle ha anspråk på att överföras till statliga läroverk
eller på att uppbära ersättning av statsmedel, icke skulle behöva mista den
tryggade heltidsanställning de förut innehaft vid vederbörande skolor. Vid
kommunala mellanskolor, som däremot ofta vid upprättandet begära uppskov
med tillsättandet av en eller flera ordinarie tjänster, brukar utvidgning
av antalet aldrig förekomma utöver vad som direkt föranledes av vederbörande
skolas storlek.

Beträffande den av besparingsberedningen med instämmande av skolutredningen
ifrågasatta omorganisationen av ett antal ledigblivande ordinarie tjänster
vid de kommunala flickskolorna, förslagsvis 50, till extra ordinarie tjänster,
ansluter sig överstyrelsen till det av skolutredningen formulerade förslaget,
att en varsam ombildning av ifrågasatt slag må, efter av överstyrelsen
verkställd närmare utredning, kunna i besparingssyfte påbörjas under övergångstiden.

Statskontoret. I sitt utlåtande över lärarutbildningssakkunnigas förslag
hade statskontoret, erinrar ämbetsverket, biträtt vad dessa sakkunniga anfört
och föreslagit, ehuru institutionens avskaffande så småningom skulle
innebära rätt betydande kostnadsökning för statsverket. Med hänsyn till
det efter nämnda tidpunkt radikalt förändrade statsfinansiella läget måste
statskontoret nu förorda strängast möjliga återhållsamhet i fråga om ombildning
av ämneslärarinnetjänster till ordinarie adjunkturer. Enligt ämbetsverkets
mening borde sagda tjänster tills vidare bibehållas inom skolorganisationen,
så länge kompetenta sökande till desamma funnes. Skulle sådan
sökande icke anmäla sig, borde i anslutning till besparingsberedningens alternativa
förslag övervägas att i stället för den ordinarie ämneslärarinnebefattningen
inrätta en extra ordinarie adjunktstjänst. I likhet med beredningen
och i motsats till skolutredningen holle nämligen statskontoret bestämt före,
att proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid
läroanstalterna vore så förmånlig — icke minst i jämförelse med förhållandena
vid den civila statsförvaltningen — att en måttlig ökning av antalet
extra ordinarie tjänster och en motsvarande minskning av antalet ordinarie
borde genomföras.

I det föregående har jag tillstyrkt, att högre lärarinneseminariet nedlägges Departemed
utgången av budgetåret 1942/43. Därmed har det blivit en tidsfråga, menUchefei

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

när bristande tillgång till seminarieutbildade lärarinnor framtvingar en avveckling
av ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken. Personalförteckningen
för dessa läroverk upptager för innevarande budgetår 257
befattningar som ämneslärarinnor i lönegraden A 21. De första av dessa tjänster
inrättades vid samläroverkens tillkomst år 1904 och avsågo att skapa
garanti för att vid varje högre allmänt läroverk, där flickor undervisades,
skulle finnas ett visst antal kvinnliga lärare. Då tillgången på akademiskt utbildade
kvinnliga lärare numera är fullt betryggande för att fylla läroverkens
behov av kvinnliga lärare, är ämneslärarinneinstitutionen icke längre erforderlig
för detta ändamål. Något hinder för dess avveckling ur denna synpunkt
föreligger sålunda icke längre.

1936 års lärarutbildningssakkunniga förutsatte i sitt år 1938 avgivna betänkande,
att avvecklingen av ämneslärarinneinstitutionen skulle påbörjas
samtidigt med högre lärarinneseminariets nedläggande. Emellertid har såväl
besparingsberedningen som skolöverstyrelsen och 1940 års skolutredning påvisat,
att en så tidigt påbörjad avveckling skulle vara uppenbart obillig gentemot
de ämneslärarinnor, som ännu icke lyckats erhålla en mera fast anställning.
I stället förordas en viss övergångstid, innan mera definitiva åtgärder
vidtagas för indragning av ifrågavarande tjänster. Jag har för egen del ansett
mig böra ge min anslutning till vad sålunda förordats. Jag erinrar, att antalet
obefordrade seminarieutbildade lärare beräknats vara omkring 400, däri inberäknade
de lärarinnor, vilka komma att utexamineras under tiden för lärarinneseminariets
avveckling.

Lärarutbildningssakkunniga ha föreslagit, att en omedelbar förändring till
adjunkts^änster skall ske av de ämneslärarinnetjänster, vilkas innehavare
besitta erforderlig adjunktskompetens, samt att övriga ämneslärarinnetjänster
skola, med början omedelbart, successivt utbytas mot adjunktstjänster,
i den mån ledighet å ämneslärarinnetjänsterna inträffar. Skolutredningen har
i stället i likhet med skolöverstyrelsen föreslagit en övergångstid av sex år,
räknad från och med läsåret 1942/43, under vilken tid ämneslärarinnetjänsterna
vid inträffande ledighet i regel skulle i vanlig ordning ledigförklaras.
Jag ansluter mig för egen del till detta förslag såväl med hänsyn till det stora
antalet obefordrade seminarieutbildade lärarinnor som ock av statsfinansiella
skäl. I likhet med skolutredningen förutsätter jag, att, innan sexårsperioden
gått till ända, till övervägande upptages, huruvida behov då föreligger av en
ytterligare förlängning av övergångstiden. Härvid bör även upptagas till omprövning,
vilka åtgärder — exempelvis ändring av behörighetslagen av år
1923 — som må befinnas erforderliga för att skapa nya garantier för att
kvinnliga lärare alltid skola finnas att tillgå vid flick- och samläroverk. På sätt
skolöverstyrelsen föreslagit torde under övergångstiden böra gälla, att vid tillsättning
av ämneslärarinnetjänster särskild hänsyn bör tagas till längden
av de sökandes tjänstgöring vid allmänt läroverk. Härigenom torde ett alltför
stort antal transporter till dessa tjänster från högre flickskolor och högre

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 355.

kommunala skolor kunna undvikas. Det får nämligen anses önskvärt,
att de seminarieutbildade lärarinnorna, så länge sådana finnas att tillgå, i
första hand utnyttjas vid sistnämnda slag av skolor. Kompetensvillkoren för
sökande av tjänst vid högre kommunala skolor torde böra bibehållas oförändrade
under ifrågavarande övergångstid.

Besparingsberedningen har förordat, att ämneslärarinnetjänsterna, i den
mån de bli lediga, i besparingssyfte skola ombildas till extra ordinarie tjänster.
I vilken utsträckning en sådan ombildning bör ske, synes icke nu kunna
bestämmas utan torde tid efter annan böra upptagas till särskilt bedömande
under hänsynstagande till de förhållanden, som då råda. Jag tillstyrker beredningens
förslag, att förändring till adjunktstjänster av ämneslärarinnetjänster
med adjunktskompetenta innehavare icke nu bör ske. Givetvis bör
även anstå med en förändring av de extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna
till extra ordinarie adjunktstjänster. Liksom skolutredningen och skolöverstyrelsen
förutsätter jag, att ombildning av ämneslärarinnebefattningar till
adjunktstjänster dock bör kunna ske, när särskilda skäl därtill föreligga.
Jag erinrar, att sådan ombildning redan för närvarande är medgiven på
grund av riksdagens för ett budgetår i sänder givna bemyndigande.

Besparingsberedningen har ifrågasatt, huruvida icke ett antal ordinarie
ämneslärarbefattningar vid kommunala flickskolor i besparingssyfte borde
kunna i mån av inträffande ledigheter förändras till extra ordinarie tjänster.
I likhet med skolutredningen och skolöverstyrelsen finner jag mig kunna
tillstyrka detta förslag. Någon förändring av gällande föreskrifter om minimiantalet
ordinarie lärare vid högre kommunala skolor torde dock i detta
sammanhang icke böra ifrågasättas.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de bestämmelser i
här berörda avseenden, som må befinnas erforderliga.

IV. Ökning av provårskapaciteten i samband
med högre lärarinneseminariets
nedläggande.

De lärarinnor, som utexamineras från högre lärarinneseminariet, äro behöriga
att söka och innehava för dem öppna lärartjänster utan genomgång
av provår. Som bekant är genomgången provårsutbildning däremot behörighetsvillkor
för läraraspiranter med akademisk examen. Provårskurs är
för närvarande anordnad vid 9 högre allmänna läroverk och 2 folkskoleseminalier.
Det nionde provårsläroverket har inrättats från och med innevarande
läsår, i det Kungl. Majit, efter beslut i ämnet av riksdagen, den IG maj
1941 föreskrev, att från och med nämnda läsår skulle vid högre allmänt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

läroverk upprättas ytterligare en tillfällig provårskurs för blivande lärare
vid de allmänna läroverken, vilken skulle under läsåren 1941/43 vara förlagd
till högre allmänna läroverket i Bromma i Stockholm och från och med
läsåret 1943/44 till det högre allmänna läroverk i Norrland, som Kungl.
Maj:t ville framdeles på förslag av skolöverstyrelsen bestämma. Sedermera
förordnade Kungl. Majit den 17 oktober 1941, att en provårskurs för blivande
lärare vid de allmänna läroverken skulle från och med läsåret 1943/44
tills vidare vara förlagd till högre allmänna läroverket i Umeå.

Provårskapaciteten är för närvarande omkring 125 lärarkandidater vid
pro vårsläroverken. Vid provårsseminarierna är kapaciteten under normala
förhållanden omkring 15 lärarkandidater. Högre lärarinneseminariets examinationskapacitet
är mellan 20 och 25 lärarimior.

1940 års skolutredning har framhållit, att en ökning av provårskapaciteten
vore en ofrånkomlig följd av högre lärarinneseminariets
nedläggande. Provårsutbildningen borde framdeles även, med hänsyn till flickskolornas
särskilda bildningsmål och arbetsformer, sörja för att dessa skolor
alltfort kunde erhålla lärarkrafter, i vilkas utbildning inginge kännedom om
skolornas speciella arbetsuppgifter. Detta kunde lämpligen realiseras därigenom,
att lärarinneseminariets övningsskola bildade
grundstommen till ett nytt provårsläroverk.

Den praktiska utbildning av lärare vid högre skolor, som sker i provårets
form, tar, erinrar skolutredningen, närmast sikte på läroverkens och mellanskolornas
samt med dem jämställda läroanstalters ävensom seminariernas
behov. Endast den vid högre lärarinneseminariet meddelade praktiska lärarutbildningen
söker därjämte speciellt tillgodose flickskolornas behov. Flickskolan,
den kommunala såväl som den enskilda, representerar en utbildningsform,
som i viktiga avseenden skiljer sig från läroverkens, och dess lärarkår
har betydande omfattning. Det ter sig under sådana förhållanden som ett
icke blott rimligt utan i själva verket ofrånkomligt krav, att det finnes någon
läroanstalt, där läraraspiranterna ha tillfälle att ingående följa flickskolans
arbete och erhålla en speciell utbildning för verksamhet inom denna skolform.
Därest högre lärarinneseminariet nedlades tillika med sin övningsskola,
utan att någon ersättning skapades för denna senare, skulle emellertid
följden bli, att vårt land komme att helt sakna lärarutbildning med direkt
inriktning på flickskolan.

Genom en sådan åtgärd skulle också lärarinneseminariets samlade erfarenhet
av lärarutbildning för speciellt flickskolans men i icke ringa mån jämväl
för läroverkens och de kommunala mellanskolornas behov liksom den värdefulla
pedagogiska tradition, som utbildats inom seminariet och normalskolan,
gå till spillo.

Samtliga föreliggande förslag örn nedläggande av högre lärarinneseminariet
med undantag för det, som avgivits av besparingsberedningen, vilken icke
närmare ingått på denna sida av frågan, räkna också med nödvändigheten
av att provårsinstitutionen utvidgas, varvid de särskilt beakta vikten av att
brist på kvinnliga lärare med erforderlig kompetens icke skall uppstå till
följd av seminariets avveckling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

En överblick över de kvinnliga lärarnas tj än stef erhällan den visar, att för
närvarande omkring 730 ordinarie och 120 extra ordinarie ämneslärartjänster
vid högre statliga och kommunala skolor innehavas av lärarinnor med
examen från högre lärarinneseminarium samt att omkring 150 dylika lärarinnor
äro fast anställda vid enskilda skolor. Dessa tjänstinnehavare måste
alltså vid nedläggande av lärarinneseminariet successivt utbytas mot
adjunktskompetenta krafter. Hur snabbt denna utbytesprocess kommer att
förlöpa, kan givetvis icke med någon säkerhet förutses. Under alla förhållanden
måste den vara avslutad omkring år 1985, då de lärarinneaspiranter,
som nu utbildas vid seminariet, uppnå pensionsåldern. En ökning av behovet
av adjunktskompetenta kvinnliga lärare med 1,000 presoner på 45 år motsvarar
i medeltal 22 personer om året. Fördelningen av dessa lärarkrafter
inom perioden måste emellertid bli ojämn. Under de första 10 å 15 åren, då
seminarieutbildade lärarinnor alltjämt finnas att tillgå, torde behovsökningen
icke bli så stor; efter denna tid blir den sannolikt mycket kraftig för att
mot slutet av perioden möjligen åter avtaga. Vid beräkningen har ingen hänsyn
tagits till den ökning av lärarbehovet, som kan orsakas av den normala
utvidgningen av skolväsendet.

Tillströmningen till universitet och högskolor av kvinnliga studerande med
lärarbanan som mål är under nuvarande förhållanden med ali säkerhet tillräckligt
stor för att motsvara det ökade behov av akademiskt utbildade lärarinnor,
som kan förutses till följd av seminariets nedläggande. Man torde
kunna räkna med en årskontingent av omkring 50 kvinnliga lärare med akademisk
utbildning. Omkring 300 kvinnliga platssökande med akademisk utbildning
voro vid början av höstterminen 1941 anmälda på skolöverstyrelsens
extralärarbyrå, och ytterligare ett antal sådana läraraspiranter torde finnas,
som tagit annat tillfälligt arbete, särskilt i beredskap^ änst. Däremot
synas möjligheterna att tillgodose behovet av provårsutbildade lärarinnor
vara alltför begränsade. Endast 55 av de platssökande hade sådan fullständig
utbildning; på icke mindre än 79 helterminstjänster placerades kvinnliga
sökande med akademisk examen utan provår. Någon reserv av fullt adjunktskompetenta
lärarinnor finnes således icke att tillgripa.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras, att antalet akademiskt utbildade
läraraspiranter är mer än tillräckligt och att alla dessa aspiranter näppeligen
kunna påräkna plats vid undervisningsväsendet men att sådana aspiranter
med genomgången provårsutbildning äro alltför få. En ofrånkomlig följd
av seminariets nedläggande synes under dessa omständigheter bli, att a n talet
provårsplatser måste ökas. Örn ett någorlunda tillräckligt
antal adjunktskompetenta kvinnliga lärare skola stå färdiga att rycka
in på alla ledigblivande tjänster allteftersom de seminarieutbildade lärarinnorna
hinna absorberas av skolväsendet, synes en sådan åtgärd böra vidtagas
utan dröjsmål; antalet nya provårsplatser bör icke heller tilltagas för lågt.
Det bör rimligen icke understiga antalet indragna elevplatser vid seminariet.

Skolutredningen har på grund av det anförda funnit de starkaste skäl föreligga
för att seminariets övningsskola får i lämplig form fortleva som lärarutbildningsanstalt
med bland annat det särskilda syftet att utbilda lärare för
de kommunala och enskilda flickskolorna.

T detta sammanhang måste och, anför skolutredningen vidare, tagas i betraktande
det stora behovet av utvidgade möjligheter till praktisk lärarutbildning
för de högre skolorna i allmänhet. Redan för närvarande är den I olala
kapaciteten hos vår praktiska lärarutbildning alltför liten, vilket nödvändig -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

gör användande i alltför stor utsträckning av icke färdigutbildade lärarkrafter.
Av läsåret 1941/42 vid de allmänna läroverken anställda extra adjunkter,
sammanlagt 509, ha 224 eller 44 procent genomgått provår, medan 285
eller 56 procent sakna praktisk lärarutbildning. Därtill komma 30 s. k. biträdande
lärare och 128 timlärare, av vilka sammanlagt 150 eller 95 procent
sakna provårsutbildning. Likartat är förhållandet vid de kommunala mellanskolorna.

I sitt i december 1939 avgivna yttrande över lärarutbildningssakkunnigas
betänkande beräknade skolöverstyrelsen det verkliga antalet av på provårsutbildning
aspirerande lärare till omkring 900. Samtidigt framhöll överstyrelsen,
att det är mera avlägset belägna orter, framför allt i Norrland, som
bliva lidande på detta förhållande. »Provårsutbildade icke-ordinarie lärare»,
skriver sålunda överstyrelsen, »utgöra i Norrland endast 15 procent av antalet
icke-ordinarie lärare vid de norrländska läroverken. Motsvarande siffra är
för hela landet 43 procent och för de tre största städerna icke mindre än
84 procent. Icke-ordinarie lärare utan fullständig lärarutbildning utgöra i
Norrland icke mindre än 69 å 70 procent av antalet icke-ordinarie, under det
att motsvarande siffror för landet i dess helhet är 42 procent och för de tre
största städerna endast 12 procent.»

Vid hänvisningarna till genomgång av provår är det, enligt vad vi inhämtat,
på grund av den starka konkurrensen örn disponibla provårsplatser,
ofta icke möjligt att lämna hänvisning åt aspiranter med mindre än omkring
10 tjänsteterminer. Det ligger i öppen dag, att detta långa uppskov med
den praktiska lärarutbildningen är förenat med mycket stora olägenheter både
för läraraspiranterna själva, vilka lätt stelna i olämpliga tillvägagångssätt,
och för de berörda läroanstalterna, vilka som följd därav i så stor utsträckning
måste arbeta med ofullständigt utbildade lärarkrafter.

Konkurrensen om de tillgängliga provårsplatserna är också så stor, att,
såsom siffrorna för antalet sökande och antalet hänvisade läraraspiranter angiva,
provårshänvisning icke kan ges åt mera än en del av dem, som årligen
ansöka om provår. Förhållandet mellan antalet pro vårssökande och antalet
till provår hänvisade under de tre senaste åren framgår av följande översikt:

Antal till provårsutbildning sökande och hänvisade
lärarkandidater.

Period	Antal sökande	Därav hänvisade
2 terminer eller 1 termin av	M.	Kv.	Summa	M.	Kv.	Summa
kalenderåret 1939 ......	53	32	85	36	11	47
läsåret 1939/40 ........	91	50	141	45	24	69
kalenderåret 1910......	52	31	83	36	16	52
läsåret 1940/41 ........	98	53	151	58	18	76
kalenderåret 1941......	52	26	78	31	19	50
läsåret 1941/42........	118	47	165	67	19	86
Summa	464	239	703	273	107	380
				% av sök. m. 59	% av sök. kv. 45	% av samtl. sök. 54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

o Det räder intet tvivel om, att ännu mångå fler skulle anmäla sig till genomgång
av provår, om icke läraraspiranterna så väl kände till, att de först efter
må,nga terminers tjänstgöring lia utsikter till provårshänvisning.

Även från andra utgångspunkter framträder behovet av ökade möjligheter
att genomgå provår. 1936 års lärarutbildningssakkunniga framhöllo, att den
praktiska lärarkursens kapacitet borde vara lika med det framtida årliga
ersättningsbehovet av lärare, vilket av dem beräknades till omkring 140 från
år 1944 med successiv mindre ökning år från år.

En närmare granskning av det framtida ersättningsbehovet utvisar visserligen,
att skillnad råder i olika ämneskombinationer, men den visar dock en
genomgående och delvis mycket stark stegring:

	Framtida ersättningsbehov
		Lärare	ödda år
Ämnesgrupp	1874—78	1879-83	1884—88	1889—93
		Ålder den	31/i2 1940
	62—66	57-61	52—56	47-51
kristendomskunskap m. m...........	37	42	42	38
latin, grekiska...........	12	6	16	37
modersmålet, historia med samhällslära . .	26	46	62	57
modersmålet, tyska, engelska.....	41	55	85	115
tyska, engelska, franska..........	24	39	87	91
matematik, fysik, kemi.......	43	73	136	159
biologi med hälsolära, kemi, geografi . . .	12	29	67	64
ej känd............	13	17	33	39
Summa	208	307	528	600

Såsom tabellen visar, synes ersättningsbehovet komma att under nästa
årtionde nära nog tredubblas emot det nuvarande.

Det skulle enligt vår mening vara önskvärt, att antalet lärarkandidater
vid varje särskilt läroverk något begränsades. Strävan att till det yttersta
utnyttja platskapaciteten hos de olika provårsläroverken synes oss på sista
åren lia drivits alltför långt, och det möter för närvarande ofta mycket stora
svårigheter att på ett tillfredställande sätt inordna lärarkandidaternas provårsserier
i undervisningen. Utbildningen påverkas också direkt ogynnsamt
av detta förhållande. En något större spridning av lärarkandidaterna framstår
därför som ett bestämt önskemål. Någon fråga av större ekonomisk
räckvidd är detta icke, då de särskilda kostnaderna för ett provårsläroverk
icke uppgå till mer än omkring 15,000 kronor.

Sedan emellertid den tillfälliga provårskursen vid högre allmänna läroverket
i Bromma från och med läsåret 1941/42 upprättats och sedan placeringsmöjlighetema
vid varje särskilt läroverk utnyttjats till det yttersta, kan provårets
kapacitet för närvarande beräknas till omkring 125 lärarkandidater vid
läroverken och 15 vid folkskoleseminarierna, vartill under detta och nästa år
komma de från högre lärarinneseminariet utexaminerade, ett 20-tal per år.
Det är alltså tydligt, att vid ett nedläggande av högre lärarinneseminariet

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

utan ersättning i annan lärarutbildningsanstalt, de disponibla provårsplatserna
efter år 1944 icke ens täcka det växande ersättningsbehovet, mycket
mindre räcka till för en avverkning av den kö av provårsaspiranter, vilken
uppstått och nästan oavbrutet tillväxt under de senaste årens expansion av
de högre skolorna och vilken är svår att till sin storlek exakt uppskatta.

Givetvis bör provårsinstitutionen icke ha en omfattning, som är en gång
för alla fixerad: den bör vid behov kunna vidgas, och den bör vid behov kunna
hopkrympas. Att detta också varit statsmakternas avsikt framgår därav, att
provårsinstitutionen i vårt land gjorts i hög grad elastisk, i det att vid en
tredjedel av de nuvarande provårsläroverken — högre allmänna läroverket
för flickor i Stockholm, Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg
och högre allmänna läroverket i Bromma — provårskursen har karaktären
av en tillfällig anordning.

Skolutredningen har under sådana förhållanden funnit sig böra föreslå, att
snarast möjligt efter det att utexaminationen av lärarinnor från högre lärarinneseminariet
upphör, behovet av nya provårsplatser, motsvarande seminariets
utbildningskapacitet, täckes på det sättet, att praktisk lärarutbildning
meddelas vid ytterligare två läroverk. Med all sannolikhet blir det, framhåller
skolutredningen, dock icke möjligt att begagna dessa nytillkommande provårsanstalter
för att jämväl i någon mån avlasta de förutvarande provårsläroverken,
men denna fråga bör givetvis noga prövas av skolöverstyrelsen. Provårskursen
vid högre allmänna läroverket i Bromma bör
under sådana förhållanden uppenbarligen bibehållas, även sedan en provårskurs
från och med läsåret 1943/44 förlagts till högre allmänna läroverket i
Umeå. Vidare bör högre lärarinneseminariets övningsskola,
samtidigt som den uppgår i ett på lämpligt sätt organiserat läroverk,
bibehållas såsom lärarutbildningsanstalt.

Den vid sistnämnda läroanstalt meddelade provårsutbildningen bör, framhåller
skolutredningen vidare, icke minst ta sikte på flickskolans behov. Då
emellertid de kvinnliga läraraspiranterna vid början av sin lärarbana i regel
icke veta, huruvida deras verksamhet kommer att falla inom läroverk (mellanskola)
eller flickskola, bör utbildningen icke uteslutande avse den sistnämnda
skolformen.

Mot den här tecknade bakgrunden framträda ganska tydligt grunddragen
av den organisation, som kan anses lämpa sig för den läroanstalt, vilken skall
träda i stället för högre lärarinneseminariets övningsskola. Den bör först och
främst omfatta en flickskolelinje, organiserad på samma sätt som den kommunala
flickskolan och differentierad påj teoretisk och praktisk linje. Den bör,
för att kunna skänka en allsidig provårsutbildning, vara försedd med realskola,
såväl fyra- som femårig, samt gymnasium med latin- och reallinje. Ur
den allsidiga lärarutbildningens synpunkt borde den måhända även utrustas
med en praktisk realskolelinje. Då vi emellertid icke ännu haft tillfälle att
mera ingående dryfta frågan om praktiska utbildningslinjer och då spörsmålet
om utbildningen av lärare för bland annat dessa linjer behöver i sin helhet
närmare utredas, ha vi icke ansett oss böra i detta sammanhang framställa

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

något förslag i angivna riktning. Däremot bör den redan från början utrustas
med en folkskolelinje. Det har vid upprepade tillfällen, bland annat både av
lärarutbildningssakkunniga och avi skolöverstyrelsen, framhållits såsom önskvärt,
att de blivande läroverkslärarna under sitt provår finge viss kontakt med
och kännedom om folkskolan, dess arbetsförhållanden och arbetssätt. Med det
nära samband emellan folkskola och högre skola, som numera råder i vårt
land liksom i andra länder, synes det oss i själva verket vara en angelägenhet
av största vikt, att viss förtrogenhet med grundskolan bibringas lärarkandidaterna
under provåret. Visserligen kan denna kontakt med grundskolan
åvägabringas genom auskultation vid folkskolor, och i fråga om de på
traditionellt sätt organiserade provårsläroverken torde detta tillvägagångssätt
ligga närmast till hands. Men otvivelaktigt vore det för denna sida av
provårsutbildningen förmånligt, om åtminstone i något fall en folkskolelinje
vore direkt inbyggd i pro vårsanstalten. Högre lärarinneseminariets rektor
har i detta avseende inför utredningen framhållit, att denna anordning med
folkskolan inbyggd i organisationen varit av allra största betydelse för seminariets
vidkommande. »Eleverna auskultera», yttrar rektor, »under sitt första
studieår flitigt i folkskolan och få där börja sin övningsundervisning. De få
anvisningar och råd av folkskolans lärare och erhålla en icke alldeles obetydlig
erfarenhet örn folkskolans arbetssätt, metoder och problem, både pedagogiska,
sociala och organisatoriska.» Då denna organisation med inbyggd folkskolelinje
redan förekommer vid här förevarande läroanstalt, synes den oss
alltså böra bibehållas vid läroanstaltens ombildning till provårsläroverk.

I detta sammanhang må även erinras om att på sistone framförts tanken
på en infogning under vissa förhållanden av realexamenslinjer i folkskolan,
vilken då skulle på ett mer eller mindre tidigt stadium differentieras.
Utan att vara beredda att i detta sammanhang taga någon ståndpunkt
till denna tanke vilja vi här endast uttala, att då det vid högre lärarinneseminariet
redan finnes en läroanstalt, som i sig förenar såväl folkskola
som real- och flickskola, det skulle innebära en förlust för vårt undervisningsväsen,
örn denna förenade läroanstalt försvunne.

Vi anse således starka skäl tala för att den nuvarande folkskolelinjen vid
högre lärarinneseminariet bibehålies i den nya läroanstalten, varvid den
emellertid bör utvidgas från sex- till sjuårig samt erhålla mera fullsatta
avdelningar än för närvarande på det sätt, som bäst motsvarar en rationell
fördelning på klassavdelningar av folkskolans lärjungar inom det
ifrågavarande lärjungeområdet.

En omständighet, som vi anse oss böra omnämna i samband med frågan
örn det sätt, varpå lärarinneseminariets övningsskola skall kunna bevaras,
är, att högre lärarinneseminariet äger ett synnerligen värdefullt bibliotek,
innehållande icke minst sådan pedagogisk litteratur, som är av intresse ur
flickskolans och flickskoleutbildningens synpunkt. Det vore önskvärt, att
detta bibliotek icke behövde splittras vid seminariets nedläggande utan
att det kunde bevaras och därvid disponeras på ett sådant sätt, att det
bleve vederbörligen utnyttjat. Örn ett provårsläroverk med i huvudsak den
organisation, som här skisserats, komme att träda i stället för seminariets
övningsskola, skulle frågan om seminariets bibliotek kunna erhålla en naturlig
och lycklig lösning.

Skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt skolutredningens förslag
och till stöd härför anfört:

Bihang till rilcsdagcns protokoll 191^2. 1 sami. Nr 255.

Kungl. Marits ''proposition Nr 255.

I sitt utlåtande över 1936 års lärarutbildningssakkunnigas betänkande
diskuterade överstyrelsen ingående behovet av nya lärarutbildningsanstalter.
Trots de genom det utbrutna världskriget föranledda svåra tidsförhållandena,
ansåg sig överstyrelsen böra påyrka upprättandet av minst tre
nya lärarkursanstalter från och med läsåret 1940/41. Endast en ny provårskurs
har tillkommit, vilken under läsåren 1941/43 förlagts till högre
allmänna läroverket i Bromma och från och med läsåret 1943/44 skall förläggas
till högre allmänna läroverket i Umeå. Med hänsyn till det stora
antalet provårsaspiranter är behovet av en utvidgning av provårsinstitutionen
synnerligen stort. Endast i ringa mån torde detta behov ha tillgodosetts
genom upprättandet av det nya provårsläroverket. Icke heller den
anbefallda tillfälliga höjningen av antalet lärarkandidater vid de särskilda
pro vårsläroverken torde innebära ett effektivt avhjälpande av svårigheterna,
särskilt som den sedan några år pågående inskränkningen av seminarieorganisationen
medfört en beskärning av antalet tillgängliga provårsplatser
vid seminarierna.

Genom nedläggandet av högre lärarinneseminariet ökas ytterligare behovet
av provårsläroverk, då denna läroanstalt årligen har utexaminerat
mellan 20 och 25 lärarinnor. Det föreligger sålunda behov, dels att kompensera
denna minskning av lärarutbildningsanstalternas antal, dels att
oberoende härav utöka kapaciteten av nuvarande pro vårsinstitution.

Skolutredningens förslag, att den provisoriska provårskursen vid högre
allmänna läroverket i Bromma bibehålies och att ännu ett provårsläroverk
upprättas, är därför synnerligen väl grundat. Förslaget att knyta högre
lärarinneseminariets övningsskola till det nya provårsläroverket ansluter
sig nära till överstyrelsens ståndpunkt i överstyrelsens utlåtande över lärarutbildningssakkunnigas
betänkande. Av särskild vikt synes vara, att
flickskolelinjen (»normalskolan» i ursprunglig betydelse) därvid bevaras såsom
en beståndsdel av provårsläroverket. Överstyrelsen delar skolutredningens
syn på detta förhållande. För de provårskandidater, som ha för
avsikt att ägna sig åt de kommunala flickskolorna, synes det väl motiverat
att bereda möjligheter vid åtminstone ett provårsläroverk att få en del av
provårsutbildningen förlagd till en skola av samma typ som den kommunala
flickskolan. Det vore givetvis önskvärt, att detsamma kunde gälla
samtliga provårsläroverk.

Att förlägga en flickskolelinje till läroverket motiveras även av hänsyn
till behovet av övningsskola för gymnastiska centralinstitutet och statens
skolköksseminarium.

Bibehållandet jämväl av högre lärarinneseminariets folkskolelinje synes
överstyrelsen knappast kunna motiveras av hänsyn enbart till provårsutbildningen.
Även örn det är av betydelse för blivande läroverkslärare att ha
kännedom örn folkskolan och undervisningen där, synes det icke därför vara
nödvändigt att knyta en folkskolelinje till provårsläroverket. Tillfälle till
auskultation och, därest det anses behövligt, övningsundervisning i folkskola
synes kunna vinnas på enklare sätt. Vidare förefaller det icke motiverat
att, örn nian anser det vara önskvärt att en folkskolelinje knytes till
ett provårsläroverk, förverkliga sådan anknytning endast vid detta enda
provårsläroverk.

Däremot anser överstyrelsen det vara i hög grad motiverat att bibehålla
folkskolelinjen från det föreslagna psykologisk-pedagogiska institutets synpunkt.
Dettas verksamhet skall givetvis vara riktat såväl på det högre

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

skolväsendet som på folkskoleväsendet. Då synes det lämpligt och nödvändigt,
att institutet disponerar jämväl en folkskola vid den läroanstalt, med
vilken institutet skall nära förbindas. Överstyrelsen tillstyrker på denna
grund skolutredningens förslag att bibehålla folkskolelinjen vid högre lärarinneseminariets
övningsskola.

Statskontoret. I fråga örn det av skolutredningen väckta spörsmålet örn
en förstärkning av provårskapaciteten till följd av seminariets nedläggande
har statskontoret uttalat, att ämbetsverket i princip icke har något att
invända häremot. Ämbetsverket har emellertid fäst uppmärksamheten vid
att en viss försiktighet syntes vara av nöden med hänsyn till att frågan
örn lärarutbildningen torde komma att bliva föremål för ett mera allmänt
övervägande på grundval av föreliggande utredningar.

De från högre lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnorna äro behöriga
att inneha ämneslärartjänster utan genomgång av den provårsutbildning,
som är stadgad för akademiskt utbildade läraraspiranter. Behörighet
kan alltså för närvarande vinnas på två vägar: seminarieutbildning
och akademisk utbildning jämte provårsutbildning. Därest den förra vägen
nu stänges, synes det därför oundgängligt, att den andra vägen i stället
breddas. 1940 års skolutredning har i sådant hänseende erinrat, att
någon reserv av provårsutbildade kvinnliga lärare icke finnes att tillgå,
i det att under höstterminen 1941 på icke-ordinarie helterminstjänster
måst placeras icke mindre än 79 kvinnliga sökande med akademisk examen
men utan provår. Samma hösttermin hade endast omkring 1/6 av
alla kvinnliga sökande med akademisk examen, till antalet omkring 300,
haft provårsutbildning. Då tillgången på adjunktskompetenta kvinnliga
läraraspiranter sålunda redan nu vore knapp i förhållande till behovet,
syntes det skolutredningen såsom en ofrånkomlig konsekvens av högre lärarinneseminariets
nedläggande, att antalet provårsplatser ökades. Antalet
nya provårsplatser borde icke rimligen understiga antalet indragna
elevplatser vid seminariet, d. v. s. mellan 20 och 25. Skolutredningen har
i detta sammanhang framhållit, att redan nu den totala kapaciteten hos
vår praktiska lärarutbildning vore alltför liten, vilket i alltför stor utsträckning
nödvändiggjorde användande av icke färdigutbildade lärarkrafter;
antalet på provårsutbildning aspirerande lärare vore omkring 900.
Skolutredningen har även påvisat, att ersättningsbehovet beträffande färdigutbildade
ämneslärare under den närmaste framtiden kommer att öka
i avsevärd grad.

Nu angivna förhållanden finner skolutredningen böra leda till en utökning
av antalet provårsplatser genom upprättande så snart ske kan av två
nya provårsläroverk. För egen del har jag funnit övertygande skäl framlagda
för en dylik utökning. Givetvis bör, på sätt statskontoret framhållit,
en viss försiktighet iakttagas vid höjning av provårskapaciteten med hän -

Departemen
Ischefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

syn till en eventuell framtida omläggning av lärarutbildningen i dess helhet.
Jag har dock icke kunnat finna annat än att det framlagda förslaget
präglas av tillbörlig återhållsamhet.

Enligt skolutredningens förslag skulle den ifrågasatta ökningen av antalet
provårsplatser ske snarast möjligt efter det att utexaminationen av
lärarinnor från högre lärarinneseminariet upphört. Utökningen torde sålunda
såvitt möjligt böra vidtagas från och med budgetåret 1943/44. Med hänsyn
härtill erfordras icke nu något beslut med anledning av skolutredningens
förslag, att högre allmänna läroverket i Bromma skall bibehålla den därstädes
anordnade tillfälliga provårskursen även efter utgången av nästa
budgetår, då densamma enligt meddelat beslut skall flyttas till läroverket
i Umeå. Jag vill dock redan nu framhålla, att goda skäl synas tala
för detta förslag. Definitivt beslut i ämnet torde böra fattas av 1943
års riksdag. Däremot synes det angeläget att redan nu taga slutlig ställning
till skolutredningens förslag, att den andra av de ifrågasatta nya provårskurserna
skall förläggas till det nya läroverk på Östermalm, vars upprättande
jag i det följande har för avsikt att förorda. Skolutredningen
har erinrat att högre lärarinneseminariet för närvarande är den enda lärarutbildningsanstalt,
som direkt tar sikte på det högre flickskoleväsendets,
d. v. s. främst de kommunala flickskolornas behov. Enligt utredningens
mening, till vilken jag i likhet med skolöverstyrelsen ansluter mig, ter det
sig vid sådant förhållande såsom en betydelsefull angelägenhet, att det
i lärarinneseminariets ställe tillskapas en läroanstalt, där läraraspiranterna
kunna få tillfälle att erhålla en speciell utbildning för verksamhet inom
flickskoleväsendet. Det synes därför vara av vikt att högre lärarinneseminariets
övningsskola, på sätt skolutredningen föreslagit, i lämplig form bibehålies
och inlemmas i ett provårsläroverk, som bör få till särskild uppgift
att utbilda lärare för det högre flickskoleväsendet. Jag återkommer
närmare till denna fråga i det följande.

V. Omorganisation av högre lärarinneseminariets
övningsskola. Sambandet med läroverksorganisationen
i Stockholm.

Högre lärarinneseminariets övningsskola består av följande linjer, nämligen en

sexårig folkskolelinje för flickor,
en fyraårig realskolelinje för flickor samt
en sjuårig normalskolelinje för flickor.

Dessa tre linjer bruka med ett gemensamt namn kallas »statens normalskola»
.

Kungl. Majit’! proposition Nr 255.

Högre lärarinneseminariet kan givetvis icke läggas ned utan att i samband
därmed upptages till prövning, huru därvid bör förfaras med seminariets
övningsskola. Denna fråga kan å andra sidan icke lösas utan hänsynstagande
till Stockholms stads skolproblem, eftersom ju övningsskolan ingår såsom ett
led i stadens skolorganisation.

Antalet klassavdelningar och lärjungar å normalskolans olika linjer höstterminen
1941 framgår av nedanstående översikt:

Klass

Folkskolan........1

5
_6

Realskolan........1

2
3
_4

Flickskolan ........1

6
7

a) Tidigare utredningar och förslag.

1936 års lärarutbildningssakkunniga ha föreslagit, att högre lärarinneseminariets
övningsskola skall omorganiseras till att omfatta 7-årig folkskola,
7- och 6-årig flickskola, 5- och 4-årig samrealskola samt därutöver samgymnasium
med 4-årig latinlinje och 3-årig reallinje. Läroverket skulle utgöra
försöksskola till ett psykologisk-pedagogiskt institut.

Beträffande fördelningen av de förpliktelser, som borde påvila staten
respektive Stockholms stad, betona de sakkunniga, att det måste anses vara
en angelägenhet för staten, vilken hittills sörjt för högre lärarinneseminariets
och normalskolans lokalbehov, att även i det följande svara för lokaler till
en institution, som, örn den komme till stånd, övertoge högre lärarinneseminariets
och normalskolans uppgift.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag.

T sitt yttrande framhåller skolöverstyrelsen betydelsen av att det föreslagna
pedagogiska institutet förfogade över en försöksskola. För att denna försöksskola
skulle kunna bli fullt användbar, borde den omfatta folkskola, 4- och
5-årig realskola, 3- och 4-årigt latin- och realgymnasium samt flickskola med

Summa

24
29
29

25
25

120

193

375

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

teoretisk och praktisk linje. Då upprättandet av en så omfattande läroanstalt
icke syntes överstyrelsen kunna realiseras under nuvarande finansiella
förhållanden, ansåge överstyrelsen, att högre lärarinneseminariets övningsskola
(normalskolan) borde utgöra stommen i institutets försöksskola. Till
normalskolan borde i samband med nedläggande av seminariet fogas en 4-årig
latingymnasielinje.

b) Besparingsberedningen.

Besparingsberedningen har föreslagit, att lärarutbildningssakkunnigas förslag
om utbyggnad av den nuvarande övningsskolan vid högre lärarinneseminariet
till fullständigt, helt av staten bekostat läroverk och försöksskola
icke måtte genomföras, samt att nämnda övningsskola, omfattande flickskola,
realskola och folkskola, måtte successivt avvecklas med början under
år 1942.

Besparingsberedningen har funnit, att ett fortsatt upprätthållande av
övningsskolans linjer icke betingades av ett starkare behov att kunna bereda
tillräckligt antal elevplatser inom Stockholm. Folkskolelinjens och realskolelinjens
nedläggande syntes komma att medföra en årlig kostnadsbesparing
av (39,000 + 48,000 =) 87,000 kronor. Beträffande flickskolelinjen kunde
icke med visshet sägas, att densammas nedläggande komme att medföra
några nämnvärda kostnadsbesparingar; ett fortsatt upprätthållande av linjen
syntes dock icke behövligt för ett ändamålsenligt anordnande av flickskoleväsendet
i Stockholm.

I detta sammanhang har besparingsberedningen antytt vissa möjligheter
att på annat och ekonomiskt fördelaktigare sätt i huvudsak vinna det mål,
som lärarutbildningssakkunniga avsett med sitt förslag örn en försöksskola.
Detta kunde ske genom uppdelning av nya elementarskolan på
så sätt, att vissa linjer sammansloges med ett lämpligt antal avdelningar av
läroverket i Bromma till ett nytt läroverk därstädes samt att återstoden tillsammans
med normalskolans flickskolelinje tillsammans bildade ett nytt läroverk,
förslagsvis förlagt till Ladugårdsgärdet.

Besparingsberedningen har beträffande sistnämnda spörsmål anfört:

I mars 1938 gjorde Stockholms stadsfullmäktige framställning örn nya elementarskolans
ombildning till samläroverk. Ombildningen har beslutats av
1939 års riksdag och sker successivt med början höstterminen 1939. Stadsfullmäktige
ha åtagit sig byggnadsskyldigheten för läroverket. Då läroverkets
nuvarande lokaler äro otillräckliga och möjligheter till gymnastikundervisning
saknas, sedan det i närheten liggande gymnastiska centralinstitutet
avflyttat till nya lokaler, har det förutsatts, att läroverkets lokalfråga skall
lösas genom nybyggnad.

Beträffande platsen för ett nybygge lia vederbörande myndigheter dock,
så vitt synes, icke ännu kommit till klarhet.

Nya elementarskolan mottager regelmässigt ett stort antal elever från
de östra stadsdelarna men även ett antal elever från Bromma.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

Med hänsyn till föreliggande skolförhållanden på Östermalm och till ett
flertal andra omständigheter — däribland att någon lämplig tomt icke står
till buds i centrum av staden — ha övervägande skäl ansetts tala för en
framtida förläggning av skolan till Ladugårdsgärdet på Östermalm. Då emellertid
Brommaläroverket redan nu är för stort och platser icke på långt när
kunna beredas alla där inträdessökande, tala vissa skäl för en delning på
det sättet av det blivande nya elementarläroverket, att vissa avdelningar
tillsammans med lämpligt antal avdelningar från nuvarande Brommaläroverket
finge bilda ett nytt läroverk för gossar i Bromma. Härigenom bleve
platsbehovet i Bromma tillgodosett. De övriga avdelningarna skulle i så fall
bilda ett läroverk för sig, sannolikt förlagt till Östermalm.

En dylik uppdelning av läroverket skulle icke behöva medföra några egentliga
merkostnader för staten utöver en ny rektorslön. Det torde emellertid
vara allmänt erkänt, att Brommaläroverket redan nu blivit ur alla synpunkter
för stort, varför en uppdelning förr eller senare synes ofrånkomlig.

Örn av den nya, i princip av statsmakter och kommunala myndigheter
beslutade utvidgade nya elementarskolan för ett nytt Bromm a,l äroverk avskiljes
en 5-årig realskolelinje och två gymnasielinjer, skulle nya elementarskolan
på Ladugårdsgärdet förslagsvis omfatta enkla linjer av 4-årigt latinoch
3-årigt realgymnasium samt 5-årig och 4-årig realskola. Till det på så
vis begränsade läroverket skulle då utan olägenhet kunna läggas den 7-åriga
flickskolelinje, som hittills varit förlagd till normalskolan.

Därmed skulle man — utan några större uppoffringar från statens sida
—- i huvudsak ha tillskapat den skolorganisation, som lärarutbildningssakkunniga
ansett böra givas åt en försöksskola och åt en ny lärarutbildningsanstalt.
Man bör kunna förutsätta, att mellan staten och Stockholms stad
skall kunna träffas sådan överenskommelse, att statens önskemål i fråga om
försök och lärarutbildning — vilka icke torde behöva förorsaka staden några
särskilda kostnader — skola kunna tillgodoses även vid en läroanstalt, för
vilken staden är byggnadsskyldig.

I jämförelse med att dels staten omorganiserar högre lärarinneseminariet
till ett fullständigt läroverk och anskaffar nya lokaler därför eller till och
med endast bibehåller de nu vid seminariet knutna allmänna skolorna och
dels Stockholms stad samtidigt bygger för en utvidgad ny elementarskola
synes den ovan skisserade skolorganisationen ha avgörande fördelar.

Självfallet tarvar ifrågavarande spörsmål en fortsatt ingående och allsidig
utredning.

c) 1940 års skolutredning.

1940 års skolutredning har funnit, att man icke kan ernå en mera slutgiltig
lösning av frågan om högre lärarinneseminariets övningsskolas framtida öde
utan att i samband därmed taga upp åtskilliga andra frågor rörande den
lokala skolorganisationen i Stockholm.

Nuvarande läroverksorganisation i Stockholm. Inom Stockholms stad
finnas för närvarande 11 statsläroverk, 2 kommunala mellanskolor och 0
kommunala flickskolor. Dessa äro:

Kungl. Majlis proposition Nr 855.

Högre allmänna läroverk:

högre allmänna läroverket för flickor på Norrmalm (Sveaplan),

* '' » » gossar » » (Norra Bantorget),

1 realläroverket på Norrmalm (Roslagsgatan),

nya elementarskolan (Slöjdgatan nära Hötorget),
högre allmänna läroverket på Östermalm (Karlavägen),

* » » » Kungsholmen (Hantverkargatan),

* » »i Bromma (Äppelviken),

* » »för flickor på Södermalm (Ringvägen),

» » »v gossar » » (Högbergsgatan).

Realskolor:

Katarina realskola (Älvsborgsgatan på Södermalm),

Vasa realskola (Karlbergsvägen på Norrmalm).

Kommunala mellanskolor:

Norra kommunala mellanskolan (Kungsholmen och Bromma),
Södra » » (Södermalm och Enskede).

Kommunala flickskolor:

Norrmalms

Vasastadens

Östermalms

Kungsholmens

Bromma

Södermalms

kommunala flickskola

> i

> *

» >

» TI

(Sveavägen),

(Dalagatan),

(Banérgatan),

(Rålambshov),

(Alviksvägen),

(Timmermansgatan).

De i detta sammanhang närmast aktuella läroverken ha var för sig följande
linjer och elevantal (uppgifterna avse höstterminen 1941):

Högre allmänna läroverket för flickor på Norrmalm:

I4 . . .	. 32	16 (abel.	. 105	LIS . .	. .23			L I4 (ab) . . 52	RI4 . .	. 31
24 (ab).	. 67	26(abc).	. 100	LIF .	. . 18			L II4 (ab) .53	RII4 .	. 24
34 (ab).	. 70	35(ab) .	. 66	LIIP .	. .25	R lil3 .	. 27	Llil4(ab). 56	Rlil4 .	. 26
44 (ab).	. 49	45 . . .	. —					LIV4 (ab) . 61	RIV4 .	. .—
		56 . . .	. —

Summa 30 avdelningar, 885 elever.

Anm. Den femåriga realskolan och det fyraåriga realgymnasiet äro under upprättande, det
treåriga realgymnasiet under avveckling.

Nya elementarskolan (samläroverk):

I4 . . .	... 26	l5(ab)	. . 69	RI3. . .	. . 30	LNI1 . . .	. . 17	RI4(ab). .	. 60
2‘ . . .	... 20	26 (ab) .	. . 63	RII3 . .	. . 20	LNII4 . .	. . 21	R II4(ab) .	. 45
34 . . .	... 19	35 (ab) .	. . 54	R lil3 .	. . 21	LN lil4 . .	. .26	R lil4 . .	. 26
44 . . .	... 10	45 . . . .	. .26			LNIV4 . .	. . 24	R IV4 (ab).	. 35
		56 . . . .	. . 10

Summa 28 avdelningar, 622 elever.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255. 41

Högre allmänna läroverket i Bromma (samläroverk):

1* . . . .	.....34	l5 (abede) . . .	. 176	L I*(ab). . .	. . 60	R I4 (ab) . .	. .61
2* ... .	.....35	26(abcde) . . .	. 176	LII4(ab) . .	. . 54	RII4(ab) . .	. . 60
3* ... .	.....25	35 (abede) . . .	. 179	Llil4(ab) .	. . 45	R lil*(ab) .	. . 62
4‘ . . . .	.....23	46 (abede) . . .	. 163	LIV4 (ab) . .	. . 52	R IV4 (ab) . .	. . 48
		56 .......	. 23	■

Summa 41 avdelningar, 1,275 elever.

Katarina realskola (för gossar):

l5 (abed)..............138

25 (abed)..............124

3* (abed)..............118

45 (abed)..............110

55 (ab)................42

Summa 18 avdelningar, 532 elever.

Allmänna synpunkter. Det hade visat sig, framhåller skolutredningen, att
frågan om högre lärarinneseminariets övningsskola stöde i så nära samband
med vissa andra spörsmål, som berörde den lokala läroverksorganisationen
i Stockholm, att den icke syntes kunna med fördel lösas såsom ett från dessa
fristående problem. I överensstämmelse med besparingsberedningen, som
funnit det nödvändigt att förknippa frågan örn seminariets övningsskola
med frågan örn behovet av högre läroanstalter i Stockholm över huvud och
örn dessa läroanstalters placering, hade skolutredningen således funnit sig
böra upptaga den alltjämt oavgjorda frågan örn nya elementarskolans förläggning
såsom varande av särskild vikt i detta sammanhang. Då skolutredningen
därvid haft att beakta såväl vad besparingsberedningen anfört som
även av lokala skolmyndigheter gjorda utredningar och uttalade önskemål,
hade det blivit nödvändigt att till behandling i ett sammanhang upptaga frågan
örn den regionala fördelningen av huvudstadens läroverk och örn organisationen
av vissa bland dessa läroverk.

Skolutredningen framhåller, att den vid behandlingen av de nu angivna
spörsmålen haft att utgå från den nuvarande organisationen av skolväsendet
och att beakta vissa behov, som för närvarande vore trängande. De läroanstalter,
som avsåges i föreliggande förslag, vore således ämnade att i samma
utsträckning som landets övriga skolor inbegripas i sådana omorganisationsåtgärder,
som utredningen till äventyrs framdeles korinne att föreslå.

Skolutredningen har vidare anfört:

Besparingsberedningen har av ekonomiska skäl avvisat tanken på att efter
seminariets nedläggande bibehålla övningsskolan i någon form i av staten
tillhandahållna lokaler. Vi dela besparingsberedningens principiella syn på

Kungl. Marits proposition Nr 255.

frågan och lia även på väsentliga punkter samma uppfattning som besparingsberedningen
örn de faktorer, vilka böra inverka på frågans lösning.

Det synes sålunda uppenbart, att den omfattande, helt av staten bekostade
undervisningsanstalt, som lärarutbildningssakkunniga planerat, av finansiella
skäl icke nu kan genomföras ens i modifierad form. Vill man bevara
seminariets övningsskola, måste den infogas i en organisationsplan, som tillgodoser
såväl statliga som kommunala undervisningsintressen. Kostnaderna
kunna i så fall fördelas väsentligen enligt för statsläroverken gällande
grunder.

Det ligger, såsom vi i annat sammanhang framhållit, i statens intresse,
att den pedagogiska erfarenhet och tradition, som representeras av högre
lärarinneseminariet, i möjligaste mån bevaras även efter seminariets nedläggande.
Normalskolan med dess olika linjer har varit övningsskola för
blivande ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken och lärarinnor vid kommunala
och enskilda flickskolor. Därest i enlighet med vårt förslag ämneslärarinneinstitutionen
avskaffas och seminariet nedlägges, kvarstår behovet
av en ^bildningsanstalt för blivande lärarinnor bland annat vid de många
kommunala flickskolorna.

_ Normalskolan har vidare varit övningsskola för statens skolköksseminarium,
som allt framgent, med de ändringar som betingas av högre lärarinneseminariets
nedläggande, har behov av sådan övningsskola.

Därjämte har normalskolan under lång tid i betydande utsträckning varit
övningsskola för de kvinnliga eleverna vid gymnastiska centralinstitutet.

Normalskolans uppgift såsom övningsskola både för statens skolköksseminarium
och gymnastiska centralinstitutet måste på lämpligaste sätt fullföljas
även efter seminariets nedläggande. Lärarutbildningssakkunniga ha
därjämte ifrågasatt, att normalskolan skulle tjänstgöra såsom övningsskola
för ett blivande handarbetsseminarium i samorganisation med statens skolköksseminarium.
Hänsyn även till denna fråga måste tagas vid uppgörande
av planer för normalskolans eventuella bibehållande i en ny undervisningsanstalt.

Örn således i dessa avseenden påtagliga statsintressen föreligga, förefinnas
vid en ändring av skolförhållandena i Stockholm ävenledes bestämda kommunala
behov att beakta. Den pågående citybildningen i stadens centrala
delar och den livliga utflyttningen till periferien ha medfört, att barnantalet
minskat i den inre staden, medan det däremot starkt stegrats i de yttre
stadsdelarna, såväl på Östermalm och Kungsholmen som i trädgårdsstäderna
i väster (Bromma) och söder (Enskede-Brännkyrka). Det har av naturliga
skäl varit svårt att på alla punkter avpassa huvudstadens skolorganisation
efter den hastiga befolkningsförskjutningen. Sålunda råder i vissa av de yttre
stadsdelarna brist på högre skolor och elevplatser, medan däremot skolorganisationen
i stadens centrum numera visat sig mer än tillräcklig för respektive
stadsdelars eget behov. Olägenheten av denna brist i skolorganisationens
regionala anpassning koimner i fortsättningen att för varje år göra sig gällande
med ökad styrka. Med hänsyn till dessa omständigheter är en omgruppering
av de högre skolorna i allmänhet av behovet påkallad, och det synes
nödvändigt att jämväl denna fråga i detta sammanhang blir föremål för övervägande.

Likaså bör upptagas frågan örn förläggningen av nya elementarskolan.
Dess nuvarande byggnad äges av staten, men Stockholms stad har numera,

Kungl. Majda ''proposition Nr 255.

sedan läroanstalten förvandlats till samläroverk och förlorat sin karaktär av
provskola, övertagit byggnadsskyldigheten. Nya elementarskolan har sedan
lång tid tjänstgjort såsom övningsskola för gymnastiska centralinstitutet,
och sedan platsen för institutets nybyggnad år 1941 bestämts till ett område
vid Stadion, blir frågan om övningsskola för institutet av stor betydelse
för detta.

1940 års skolutrednings förslag. Skolutredningen har föreslagit högre
lärarinneseminariets övningsskolas bibehållande samt en omgruppering av
vissa läroverkslinjer i Stockholm; någon utvidgning av den nuvarande organisationen
förutsättes icke komma att ske. Förslaget innebär i fråga örn detaljerna
följande:

1. Lärarinneseminariets övningsskola (»normalskolan»), som nu omfattar
6-årig folkskola, 4-årig realskola och 7-årig flickskola, bibehålies och utvidgas
med en 3-årig realgymnasielinje från nya elementarskolan, en 5-årig realskolelinje
och en 4-årig latingymnasielinje från högre allmänna läroverket för
flickor å Norrmalm samt en nyupprättad sjunde folkskoleklass till en ny
läroanstalt, förlagd till Östermalm i närheten av Stadion och förslagsvis kallad
statens normalskola. Flickskolan utrustas jämväl med praktisk linje. Till
normalskolan knytes statens skolköksseminarium och senare eventuellt även
ett nyupprättat statens handarbetsseminarium. Statens normalskola komme
således enligt detta förslag att omfatta 7-årig folkskola, 7-årig flickskola med
teoretisk och praktisk linje, en linje av 4-årig och en linje av 5-årig realskola
med gemensam avslutningsklass, 4-årigt latingymnasium och 3-årigt realgymnasium,
tillhopa 29 avdelningar. Barnundervisning avses såväl i folkskolan
som i realskolan och gymnasiet.

2. Återstoden av nya elementarskolan uppdelas mellan nya samläroverk
i Bromma och i Enskede. Till Bromma, där lämpligt område av vederbörande
kommunala myndigheter reserverats i närheten av Åkeshov, förlägges således
en linje av vardera 5-årig och 4-årig realskola samt en linje av 4-årigt
realgymnasium. Med dem förenas följande linjer, som avskiljas från högre
allmänna läroverket i Bromma, nämligen två parallellserier av 5-årig realskola
och en linje av 4-årigt latingymnasium, till ett högre allmänt läroverk,
som behåller namnet nya elementarskolan. Detta läroverk får tillhopa 25
avdelningar.

3. För de södra förstäderna, Enskede-Brännkyrka, nybildas ett högre allmänt
läroverk på så sätt, att från nya elementarskolan överflyttas en linje
av 4-årigt latingymnasium, en linje av 4-årigt realgymnasium samt en linje
av 5-årig realskola och förenas med en 5-årig real sköldin je, som överflyttas
från Katarina realskola, till ett samläroverk, förslagsvis kallat högre allmänna
läroverket i Enskede i Stockholm med en grundstomme av 17 avdel -

Kungl. Majlis ''proposition Nr 255.

Motiv till skolutredningens förslag.

Promemoria av borgarrådet Oscar Larsson.

Borgarrådet Larsson har i en den 2 0 oktober 1941 dagtecknad
promemoria framlagt en på statistiska undersökningar
grundad utredning rörande skolorganisationen i Stockholm. Utredningen
belyser dels utvecklingen av elevantalet under tiden 1937—1941, dels behovet
av elevplatser inom de olika stadsdelarna.

Denna utredning visar, dels att brist på elevplatser föreligger i vissa
stadsdelar (Östermalm, Bromma, Enskede), medan överskott förefinnes i
andra (den inre staden, Södermalm), dels också att den nuvarande skolorganisationen
i Stockholm, betraktad såsom ett helt, icke kan minskas.
Då av ekonomiska skäl en utökning för närvarande anses utesluten, har
utredningen syftat till att på lämpligaste sätt omfördela utbildningslinjer
och elevplatser mellan de olika stadsdelarna.

Såsom resultat av utredningen föreslås en omgruppering, innebärande å
ena sidan upprättande av tre samläroverk, nämligen i Enskede, i
Bromma och på Östermalm, samt införande av 5-årig realskola vid flickläroverket
å Södermalm och å andra sidan nedläggande av nya elementarskolan,
normalskolan och lyceum för flickor samt kommunala mellanskolans
avdelningar i Enskede och Bromma, ävensom minskning
av det nuvarande Brommaläroverket, norra flickläroverket och högre allmänna
läroverket å Södermalm liksom av kommunala flickskolan och
kommunala mellanskolan å Södermalm.

Förslaget innebär en utvidgning av organisationen med en 4-årig gymnasielinje,
som skulle ersätta det för två linjer statsunderstödda lyceum för
flickor, varjämte två 7-åriga flickskolelinjer och två 4-åriga realskolelinjer
skulle utbytas mot fyra 5-åriga realskolelinjer.

I promemorian har beräknats å ena sidan antalet upptagna platser inom
de olika stadsdelarnas läroverk, å andra sidan antalet lärjungar i högre skolor
från olika stadsdelar.

På grundval av dessa uppgifter lia erhållits siffror, som ange platsbristen,
respektive platsöverskottet vid läroverken inom varje stadsdel. Därvid
har stadsdelen Norrmalm ansetts omfatta jämväl Vasastaden och staden
mellan broarna samt norra förorterna, medan södra förorterna förts till Södermalm
med undantag för Enskede, som med närliggande samhällen i
Brännkyrka bildar en särskild grupp. Å Norrmalm har konstaterats platsöverskott,
medan platsbrist råder på Östermalm samt i Bromma och Enskede.
För de olika linjerna ställa sig förhållandena inom de stadsdelar,
som ha platsbrist, på följande sätt (nya elementarskolan och högre lärarinneseminariets
övningsskola antagas vara nedlagda, deras lärjungar äro sålunda
medräknade men ej deras nu upptagna platser):

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

5-årig	realskola,	klass 1:	Östermalm	— 97 platser
		Bromma	— 46
			Enskede	— 60	»
4-årig	realskola,	klass 1:	Östermalm	— 34
		Bromma	— 26	»
			Enskede	— 24	»
4-årig	latinlinje,	ring I:	Östermalm	ii 0	» (— 29 om gymna-siet vid lyceum
					f. fl. nedlägges)
			Bromma	— 7	»
			Enskede	— 11	>
4-årig	reallinje,	ring I:	Östermalm	— 31	»
		Bromma	— 12
			Enskede	— 27
3-årig	reallinje,	ring I:	Östermalm	— 17	»
		Bromma	— 12
			Enskede	— 4	»

I beräkningen av platsbristen i 4-årig realskola lia de lärjungar från respektive
stadsdelar medtagits, vilka tillhöra de kommunala mellanskolorna
i Stockholm. I fråga örn övriga skolformer gäller beräkningen uteslutande
läroverkens lärjungar.

I promemorian anföres vidare bland annat:

Vad beträffar de nya skolornas närmare förläggning, är mark för
ett läroverk i Enskede reserverad i närheten av Johannes]™ vs idrottsplats.
För det nya läroverket i Bromma torde trakten kring Åkeshovs gård erbjuda
det lämpligaste läget. Läroanstalten på Östermalm bör givetvis placeras
invid gymnastiska centralinstitutets nybyggnad vid Stadion och fylla
behovet av en institutet närbelägen övningsskola.

Den föreslagna omgrupperingen av skolorna grundar sig på elevernas nuvarande
fördelning på de olika stadsdelarna. Vad den framtida utvecklingen
beträffar, må erinras örn att enligt tidigare utförda
förutberäkningar skulle elevantalet i klass l5 och 1‘ från 1939 till
1946 hålla sig oförändrat på Södermalm, stiga på Östermalm och Kungsholmen
samt i Enskede och Bromma — i elen sistnämnda stadsdelen
mycket kraftigt — men nedgå på Norrmalm. Siffrorna för 1941 visa nu,
att elevantalet i Enskede redan överstiger och på Östermalm redan uppnått
det för år 1946 beräknade antalet, medan ökningen gått långsammare
än beräknat på Kungsholmen och i Bromma, samt att elevantalet på Södermalm
minskat något och på Norrmalm nedgått snabbare än beräknat.
På Norrmalm har vidare elevantalet i folkskolans första klass starkt avtagit
— från 675 år 1938 till 580 år 1941. Den hittills skedda utvecklingen på
Norrmalm ingiver sålunda vissa farhågor för rekryteringsbasen till innerstadens
högre skolor. Man kan icke bortse fran möjligheten, att elevminskningen
på Norrmalm framdeles blir sa omfattande, att skolorna här skulle,
även efter en fullständig bortflyttning av nya elementarskolan och normalskolan,
kunna tillgodose också Östermalms platsbehov. Örn man nu bygger
ett nytt läroverk på Östermalm, kan det sålunda tänkas, att man

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

sedermera skulle bli nödsakad att flytta ett av de gamla läroverken på
Norrmalm utanför den inre staden.

En säker prognos för den fortsatta utvecklingen torde för närvarande
knappast kunna göras. På grundval av hittills kända barnantalssiffror ha
dock följande beräkningar utförts.

En sammanställning av antalet barn vid årsskiftet 1940/41 i varje årskull
upp till och med 11-årsåldern visar, att de årskullar, som under de närmaste
5—6 åren inträda i läroverksåldern, föga avvika från den nuvarande
årgångens storlek, men att de härefter följande årskullarna successivt växa
i storlek. Vidare skönjes en blivande förskjutning av elevantalet mellan
stadsdelarna. Under förutsättning att årskullarnas numerär för varje stadsdel
skulle ändras på samma sätt som genomsnittligt skett under perioden
1928—39, med den inskränkningen att ökningen för ytterområdena sättes
till hälften av den under perioden observerade, kommer man till följande
resultat:

	11/12-åringar ‘/t 1941	0/1-åringar Vi 1941	0/1-åringar framräknade till 11/12-årsåldern
Norrmalm.................	709	15,5 %	984	13,1 %	670	8,5 %
Östermalm.................	627	13,7 >	1,200	15,9 »	1,381	17,6 »
Kungsholmen................	688	15,0 >	1,361	18,1 >	1,363	17,4 »
Bromma..................	648	14,2 »	884	11,7 »	1,402	17,9 »
Södermalm.................	1,074	23,5 »	1,836	24,4 »	1,366	17,4 »
	833	18,1 >	1,266	16,8 »	1,659	21,2 >

	4,579	100,0 %	7,531	100,0 %	7,841	100,0 %

Beräkningen, som sålunda innehåller flera ovissa faktorer, synes dock
ställa utom tvekan behovet av de föreslagna utvidgningarna i Bromma och
i Enskede. I den mån de södra förstäderna skulle framdeles behöva tillgodoses
härutöver, tyder beräkningen på att detta bör ske på Södermalms
bekostnad. För Norrmalm visar sammanställningen en avsevärd procentuell
minskning, men denna uppväges i det närmaste av ökningen på
Kungsholmen och Östermalm — för hela Norr nedgår andelen i elevantalet
blott från 44,2 procent till 43,5 procent. Den fortsatta utvidgning av
skolorganisationen i Bromma, som i framtiden synes bli erforderlig, torde
sålunda snarare böra ske genom en ökning av organisationen i dess helhet
än genom en ytterligare utflyttning av platser från Norr. Beträffande det
framtida platsbehovet på Norrmalm kan man dock för närvarande icke
komma till en lika bestämd slutsats som i fråga örn behovet av de nu föreslagna
utflyttningarna till Bromma och Enskede. Inom Norr slutligen
talar beräkningen för den av nuläget motiverade flyttningen österut av
platser i enlighet med det uppgjorda förslaget.

Såvitt nu kan bedömas, skulle den här föreslagna omgrupperingen sålunda
komma att sannolikt för lång tid framåt nöjaktigt tillgodose de olika
stadsdelarnas behov av platser i högre skolor och samtidigt innebära en
bättre avvägning än nu i fråga om de olika utbildningslinjernas förekomst.
Driftkostnaderna för den nya organisationen torde icke bli högre än för
den nuvarande.

Kungl. Marits ''proposition Nr 255.

Däremot skulle omgrupperingen komma att draga högst betydande engångskostnader
för erforderliga nya lokaler. För nya elementarskolan i
Bromma och samläroverket i Enskede komma byggnadskostnaderna regelmässigt
helt på kommunen. Beträffande läroanstalten på Östermalm, som
i utvidgad form bildar en direkt fortsättning på den helstatliga normalskolan,
har jag i detta sammanhang icke velat ingå på frågan, vem byggnadsskyldigheten
skall åvila.

Oavsett hur denna fråga löses, synes det under rådande exceptionella
förhållanden knappast möjligt att för närvarande genomföra de omfattande
skolbyggnadsföretag, som en flyttning av nya elementarskolan från
centrum aktualiserar. Staden har närmast framför sig uppförandet av nybyggnader
för södra flickläroverket, till vilket visserligen medel redan anvisats,
för tekniska läroverket, som med svårighet provisoriskt inrymts
hos yrkesskolorna och norra kommunala mellanskolan, samt för handelsskolorna,
vilkas nuvarande lokaler vid Birger Jarls torg den 1 juli 1942
övertagas av staten. Dessa byggnadsföretag äro tillsammans av sådan storleksordning,
att det framstår som särdeles önskvärt, att i avvaktan på
gynnsammare ekonomiska förhållanden nya elementarskolan tills vidare
får kvarligga i sina nuvarande lokaler vid Hötorget.

Nytt läroverk på Östermalm (»statens normalskola»).

Skolutredningen anför härom:

Vi ha redan1 skisserat, huru den läroanstalt i stort sett bör vara organiserad,
som skall träda i stället för högre lärarinneseminariets övningsskola.
Den bör först och främst vara lärarutbildningsanstalt, och organisationen
bör därför vara sådan, att anstalten på bästa sätt kan fylla denna
uppgift. I densamma böra ingå den nuvarande normalskolans samtliga linjer,
således folkskolan, utökad till 7-årig, den 7-åriga flickskolelinjen, och
den 4-åriga realskolan. Att den 7-åriga flickskolelinjen bibehålies, finna vi
nödvändigt dels med hänsyn till behovet av en sådan linje dels med hänsyn
till nödvändigheten att i den nya lärarutbildningsanstalt, som i viss
mån bomme att ersätta högre lärarinneseminariet, utbilda lärarinnor för
de kommunala och enskilda flickskolorna.

För folkskolelinjens bibehållande kunna liknande skäl anföras: den kan icke
indragas utan att nya klassavdelningar upprättas vid andra folkskolor och
den är mycket önskvärd i den nya lärarutbildningsanstalten. Den betydelse,
som erfarenheterna från undervisningen i folkskolan haft för lärarinneutbildningen
vid seminariet, har kraftigt hävdats av seminariets rektor.
Vi hysa samma uppfattning örn värdet av denna nära förbindelse med
folkskolan. Vi vilja dessutom erinra örn att i lärarutbildningssakkunnigas
förslag till förändrad lärarutbildning auskultation och undervisning i folkskola
ingår såsom ett mycket viktigt led i den blivande lärarens utbildning.

Behovet av en 4-årig realskolelinje på Östermalm har varit ett skäl till
vårt förslag att bibehålla denna linje vid den nya normalskolan. Dessutom
bör enligt vår mening en sådan linje finnas vid ett läroverk, som avses att
bli lärarutbildningsanstalt och eventuellt försöksskola.

Utom flickskola, folkskola och 4-årig realskola bör den nya Läroanstalten
med hänsyn till sin karaktär av lärarutbildningsanstalt även omfatta 5-årig

Se ovan sid. 32 f.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

realskola. Det behov av ytterligare elevplatser i nämnda skolform, som
blivit en följd av den starka bebyggelsen av Ladugårdsgärde, har hittills
kunnat fyllas dels genom nya elementarskolan, dels genom högre flickläroverket
å Norrmalm, där många flickor även från de östra stadsdelarna
vunnit inträde. I samband med nya elementarskolans förflyttning från sin
nuvarande plats bör därför en 5-årig realskolelinje förläggas till det nya
läroverket på Östermalm, och vi föreslå således, att en dylik linje överflyttas
från högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm.

Besparingsberedningen har föreslagit, att två av nya elementarskolans
gymnasielinjer, nämligen den 4-åriga linjen i det nyspråkliga latingymnasiet
och den 3-åriga real gvin n as i el i n j en, skulle överflyttas till det nya läroverket
å Östermalm. Vi dela besparingsberedningens uppfattning örn behovet
av ifrågavarande nya linjer på Östermalm men föreslå den modifikationen
i dess förslag, att behovet täckes genom överflyttande av en

3- årig realgymnasielinje från nya elementarskolan samt av en 4-årig latingymnasielinje
från norra flickläroverket.

Skälen till att en 5-årig realskolelinje och en linje av 4-årigt latingymnasium
böra överföras till den nya statens normalskola från högre allmänna
läroverket för flickor å Norrmalm äro följande: Sistnämnda läroanstalt var
ursprungligen byggd för 23 klassavdelningar jämte eventuellt två mindre
klasser, alltså högst 25 avdelningar, med möjlighet till utvidgning efter
uppförande av särskild flygelbyggnad. Antalet avdelningar har emellertid,
sedan läroverket erhållit även en 5-klassig realskola, som i klass 3 omfattar
två parallellavdelningar och i klass 2 ytterligare en parallellavdelning, betydligt
ökats, så att läroverket, när denna nya organisation helt genomförts,
kommer att omfatta 33 klassavdelningar med omkring 950 lärjungar.
En stor del av dessa lärjungar kommer från stadsdelar, som lika väl kunna
anses tillhöra den planerade normalskolans vid Stadion lärjungeområde.
Överflyttandet är således ett led i strävan att jämnare fördela utbildningsmöjligheterna
i Stockholm, samtidigt som det avser att nedbringa antalet
avdelningar vid flickläroverket till ett antal av 25, ungefär motsvarande
läroverkets ursprungliga planläggning.

I sin helhet skulle alltså den nya läroanstalten på Östermalm, såsom tidigare
angivits, komma att omfatta 7-årig folkskola, 7-årig flickskola, en

4- årig och 5-årig realskola, 4-årigt latingymnasium och 3-årigt realgymnasium.

Byggnaden för det nya läroverket bör dock så planeras, att den vid behov
medgiver utvidgning av läroverkets organisation med ytterligare en
realskolelinje. Vi hålla nämligen icke för osannolikt, att behov av en sådan
längre fram kan komma att visa sig.

Nytt läroverk i Bromma.

Besparingsberedningen har föreslagit, att de avdelningar av nya elementarskolan,
vilka icke förläggas till det nya läroverket på Östermalm,
överflyttas till Bromma för att tillsammans med ett tillräckligt antal klasser
ur det alltför stora Brommaläroverket bilda en ny undervisningsanstalt
för gossar i de västra trädgårdsstäderna. Enligt vår mening har besparingsberedningen
anfört vägande skäl för en utökning av skolorganisationen i
Bromma. Dock synes den nya läroanstalten böra vara ett samläroverk.

Brommaläroverket upprättades successivt från och med höstterminen
1934. Enligt planen skulle läroverket omfatta inalles 20 klassavdelningar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

med cirka 600 elever. Elevtillströmningen har kommit att vida överstiga
vad som beräknades vid läroverkets tillkomst. Nybyggnaden beräknades
enligt stadsfullmäktiges beslut i april 1935 för 29 klassavdelningar med
ungefär 850 elever. Från och med höstterminen 1941 omfattar läroverket
41 klassavdelningar. Lärjungeantalet utgjorde den 15 september 1941 1,275
lärjungar.

Ät de klassavdelningar, som icke fått plats i läroverkets egen byggnad, lia
lokaler måst beredas på annat håll: för närvarande äro 11 klassavdelningar
förlagda till kommunala flickskolan i Smedslätten. För att så långt som
möjligt kunna möta den starka elevtillströmningen har sålunda Brommaläroverket
med myndigheternas medgivande utvidgats utöver den ursprungliga
ramen. Det oaktat har ett betydande antal inträdessökande varje år
måst avvisas.

Starka skäl tala för att den nya läroanstalten i Bromma organiseras som
samläroverk: dels kommer den att taga arv efter ett tidigare samläroverk,
nya elementarskolan i Stockholm, dels kommer den att övertaga en del av
den verksamhet, som bedrives av Brommaläroverket, vilket likaledes är
samskola, dels föreligger i Bromma behov av ytterligare elevplatser för
flickor, dels synes en av linjerna i realskolan böra organiseras såsom praktisk
(inbyggd handelslinje), från vilken flickor vid annan organisation vore utestängda.
Slutligen måste med hänsyn till Brommaförsamlingens stora vidsträckthet
ett samläroverk i Åkeshov vara att bestämt föredraga framför ett
gossläroverk, enär även flickornas utbildningsbehov i de västligaste delarna
av församlingen därigenom tillgodoses.

Enligt borgarrådet Oscar Larsson borde Bromma vid en omläggning av
skolförhållandena erhålla två nya linjer av den 5-åriga realskolan. Med hänsyn
till skolbehovet i Enskede ha vi endast kunnat föreslå överflyttande till
Bromma av en 5-årig realskolelinje från nya elementarskolan. För flickorna
finnas möjligheter till en tredje parallellserie i Bromma kommunala flickskola.
Det ytterligare behov av elevplatser i realskolan, som förefinnes, anse
vi kunna tills vidare fyllas genom den 4-åriga realskolelinje, som vi föreslå
överflyttas från den nuvarande nya elementarskolan till det nya läroverket
i Bromma. Med hänsyn till att praktiska realskolelinjer icke finnas inom
det vidsträckta Bromma-området och ej heller inom relativt närbelägna
delar av den inre staden, föreslå vi, att en inbyggd praktisk linje (handelslinje)
med praktisk realexamen såsom slutmål måtte upprättas vid det nya
läroverket i Bromma. Genom införande av en handelslinje i realskolan kunde
för många elever en önskvärd övergång till praktisk verksamhet förberedas
och härigenom även tillströmningen till gymnasielinjerna något minskas.

Det nya läroverket i Bromma, sammansatt av 13 klassavdelningar från
nya elementarskolan och 12 klassavdelningar från Brommaläroverket, och
förslagsvis fortfarande kallat nya elementarskolan i Stockholm, skulle sålunda
bestå av 3 parallellserier av 5-årig realskola med gemensam avslutningsklass,
en 4-årig realskolelinje, varvid en av nämnda linjer skulle vara
inbyggd handelslinje, vidare 4-årigt gymnasium med en latinlinje och en
reallinje, tillhopa 25 avdelningar. Då läroverket emellertid icke nu kunnat
förses med mera än en reallinje men behov sannolikt längre fram kommer
att visa sig av dubbel reallinje, synes läroverksbyggnaden böra planeras för
ett utvidgningsbehov av ytterligare en sådan linje, varigenom läroverket
skulle uppnå en storlek av 29 klassavdelningar.

Bihang till riksdagens ''protokoll lDIfö. 1 sami. Nr 255.

Kungl. Majlis proposition Nr 25 o.

Det nuvarande Brommaläroverket skulle efter den av oss i anslutning till
besparingsberedningens uttalande föreslagna beskärningen omfatta 29 klassavdelningar,
fördelade på en linje av 4-årigt latingymnasium, två linjer av
4-årigt realgymnasium, en 5-årig realskola på 3 linjer med gemensam avslutningsklass,
och en 4-årig realskola, vars avslutningsklass möjligen skulle
kunna vara gemensam med den 5-åriga realskolans. Så organiserat skulle
läroverket omfatta högst 29 klassavdelningar och kunna rymmas i den för
detsamma avsedda skolbyggnaden. De lokaler i andra skolor, som läroverket
under de senaste åren måst taga i anspråk, skulle således kunna disponeras
för dessa skolors egna behov, vilket är nödvändigt, örn flickskolan skall
kunna erhålla den beräknade och väl behövliga tredje serien parallellavdelningar
och örn folkskolan icke skall behöva arbeta med besvärliga dupliceringar.

Läroverk i Enskede.

Besparingsberedningen har icke uttalat sig örn skolförhållandena i Stockholms
södra stadsdelar och förorter. Frågan härom visar sig emellertid så
nära sammanhänga med spörsmålet om de skolorganisatoriska förhållandena
i staden i övrigt, att den icke lämpligen kan lösas helt oberoende av
detta. Skolutredningen har därjämte genom remiss den 15 december 1941
anbefallts att taga i övervägande en framställning från Brännkyrlca-Enskede
kommunalförening angående inrättande av läroverk i Enskede och Brännkyrka.

Dessa församlingar hade vid 1941 års slut en folkmängd å tillsammans
73,785 personer, därav i Enskede 33,301 och i Brännkyrka 40,484. Folkmängden
har vuxit särskilt starkt under de senaste åren: ökningen utgör
under femårsperioden 1937—41 för Enskede nära 11,000 och för Brännkyrka
drygt 9,000 personer. Bebyggelsen av Årsta och Johanneshov, som nyligen
påbörjats i betydande omfattning, väntas inom de närmaste åren tillföra
dessa områden en ännu större folkmängdsökning, som enbart för de av kronan
exploaterade delarna beräknas till runt 13,000 personer.

De södra förstäderna ha hittills saknat läroverk, och av de kommunala
skolorna har endast en avdelning av södra kommunala mellanskolan varit
förlagd till Enskede. Ungdomens behov av högre skolundervisning har sålunda
väsentligen tillgodosetts av läroanstalterna i den inre staden, närmast
på Södermalm. Anslutningen från Enskede och Brännkyrka till dessa skolor
har länge varit livlig och har nu nått sådan omfattning, att eleverna härifrån
ensamma skulle fylla ett större läroverk. Örn man håller sig till realskolans
första klass, som klarast avspeglar nulägets behov, kommo således
höstterminen 1941 från Enskede och Brännkyrka samt närliggande samhällen
utanför stadsgränsen 104 gossar och 8 flickor till klass l3 samt
— utöver eleverna i mellanskolavdelningen i Enskede — 24 gossar och
36 flickor till klass l4. Det låga antalet flickor i klass 1B sammanhänger
med att flickläroverket på Södermalm saknar 5-årig linje. På grund
härav söka sig flickorna på Södermalm och i södra förstäderna i jämförelsevis
större utsträckning än i andra stadsdelar till de kommunala
flickskolorna. Södermalms kommunala flickskola har också måst vidgas
med 2 extra parallellavdelningar; med 1,089 elever är denna skola bland
läroanstalter av jämförligt slag Stockholms största näst Brommaläroverket
och är liksom detta i stort behov av en avlastning. Från södra förstäderna
kommo höstterminen 1941 inalles 78 flickor till klass l7. Till gymnasiet är

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

elevanslutningen från ifrågavarande samhällen ännu icke så omfattande.
Stockholms stadsfullmäktige ha med hänsyn härtill tidigare anhållit örn inrättande
i Enskede av en samrealskola, som sedermera kunde påbyggas med
ett gymnasium. Även på gymnasiet har dock antalet elever från södra förstäderna
under senaste tid stigit och utgjorde höstterminen 1941 21 i första
latinringen och 50 i första reallinjen. Bland de här i siffror redovisade eleverna
torde visserligen en del, som på grund av de stora avstånden under
alla förhållanden måste resa till och från skolan, lika väl betjänas av läroverk
inne på Södermalm som av ett läroverk i förstäderna. Enbart i Enskede
med angränsande samhällen i Brännkyrka bo emellertid lärjungar till
ett antal, som väl motsvarar elevnumerären vid ett flerlinjigt läroverk; höstterminen
1941 kommo sålunda härifrån till första klassen i 5-årig realskola
60 elever, i 4-årig realskola 23 elever utöver dem som fingo plats i mellanskolan
i Enskede, och i 7-årig flickskola 39 elever samt till första ringen i
latingymnasiet 13 elever och i realgymnasiet 31 elever. Beaktas bör även
det latenta behov av läroverksplatser, som föreligger i de södra förstäderna
med dess till övervägande del mindre välsituerade befolkning. Såsom i skrivelsen
från ovannämnda kommunalförening framhålles, tvingas många föräldrar
av ekonomiska skäl — t. ex. hänsyn till de dyra buss- och spårvägsresorna
samt utgifter för extra måltider under skoltiden — att avstå från
att sända sina barn till skolorna inne i staden. Slutligen kommer folkmängden
och därmed skolbehovet under de närmaste åren att väsentligt stegras
genom den pågående exploateringen med bland annat höghusbebyggelse i
stor skala på Johanneshovs- och Årstaområdena.

I betraktande av dessa förhållanden vilja vi föreslå, att vid den nu aktualiserade
omfördelningen av läroverksplatserna i Stockholm beslut även fattas
om upprättandet av ett lokalläroverk i de södra förstäderna, lämpligen
förlagt till Johanneshov, där byggnadstomt för ett läroverk reserverats. Såsom
tidigare angivits, kan det nya läroverket utan utvidgning av huvudstadens
läroverksorganisation i det hela komma till stånd genom överflyttning
av linjer från befintliga läroverk.

Från nya elementarskolan kunna en 5-årig realskolelinje, en 4-årig realgymnasielinje
och en 4-årig latingymnasielinje överflyttas. En linje av

5-årig realskola torde därjämte kunna överflyttas från något av de allmänna
läroverken för gossar å Södermalm. Katarina realskola har fyra
parallellavdelningar, högre allmänna läroverket å Södermalm däremot tre.
Högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm är provårsläroverk och
bör därför äga ett relativt stort antal klassavdelningar även på realskolan.
Därtill kommer, att tillströmningen till det högre allmänna läroverket å
Södermalm är starkare än till Katarina realskola — antalet godkända inträdessökande
var vårterminen 1941 respektive 135 och 80 — varjämte dess
övriga klasser i realskolan äro starkare belastade än motsvarande avdelningar
i Katarina realskola. Det synes oss därför föreligga övervägande
skäl att överflytta en linje av den 5-åriga realskolan från Katarina realskola
till Enskede.

Det av oss föreslagna högre allmänna läroverket i Enskede skulle alltså
komma att bestå av följande avdelningar: ett 4-årigt latin- och realgymnasium,
båda med enkla linjer, överflyttat från nya elementarskolan, samt
två linjer av 5-årig realskola, den ena överflyttad från nya elementarskolan,
den andra från Katarina realskola. Sammanlagt utgör detta 17 avdelningar.
Med hänsyn till att en linje av den 4-åriga kommunala mellan -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

skolan är förlagd i Enskede, synes den nu föreslagna organisationen kunna
täcka närmast föreliggande behov och därjämte utgöra en stomme, som
sedan vid behov kan utbyggas både i realskola och i gymnasium. Någon
handelslinje föreslå vi icke i Enskede med hänsyn till den relativt närbelägna
handelsmellanskolan på Söder. Vid uppförandet av byggnader för
det nya läroverket synes det emellertid vara lämpligt att dessa så planeras,
att de utan svårighet kunna förses med erforderlig tillbyggnad vid en
sannolik framtida utvidgning av läroverket. Därvid — och detta gäller
även statens normalskola och nya elementarskolan — bör även beaktas
det särskilda behov, som kan tänkas uppstå, därest vid en omorganisation
av det högre undervisningsväsendet en ombildning i viss utsträckning av
allmänna realskolelinjer till praktiska skulle befinnas lämplig.

Genom upprättande av ett högre allmänt läroverk i Enskede skulle en
betydande avlastning ske för såväl Katarina realskola som högre allmänna
läroverket för gossar å Södermalm.

Sammanfattning.

De förändringar i Stockholms läroverksorganisation, som med utgångspunkt
i frågan örn den nuvarande normalskolan föreslagits, innebära, framhåller
skolutredningen, endast en omflyttning av utbildningslinjer efter de
olika stadsdelarnas nuvarande behov och i överensstämmelse med den allmänna
utvecklingstendensen. Beträffande denna tendens anse vi det tillräckligt
att hänvisa till utredningen av borgarrådet Larsson. Vårt förslag
ansluter sig i allt väsentligt till det av honom framlagda. Dock lia vi icke
ansett oss böra för närvarande föreslå utvidgning av högre allmänna läroverket
för flickor å Södermalm med 5-åriga realskolelinjer och samtidig indragning
av 7-åriga linjer vid kommunala flickskolan å Södermalm, och icke
heller förstatligande av de kommunala mellanskolelinjerna i Bromma och
Enskede, då vi i detta sammanhang velat undvika varje utvidgning av den
statliga läroverksorganisationen för Stockholms vidkommande. En sådan
synes oss icke för närvarande vara absolut nödvändig, och den torde därför
icke böra övervägas annat än i samband med en översyn av behovet av
olika slags läroanstalter inom landet i dess helhet. Vårt förslag ligger också
helt i linje med besparingsberedningens ovannämnda förslag, men liksom vi
å ena sidan icke velat ifrågasätta någon utvidgning, ha vi å andra sidan
icke heller ansett oss kunna föreslå någon nedskärning av skolorganisationen.
Det synes också uppenbart, att den alltjämt fortgående befolkningsökningen
i Stockholm (år 1941 omkring 10,000 personer, motsvarande ett
mindre stadssamhälle, år 1940 omkring 7,000, väsentligen inom stadens
ytterområden) kommer att ganska snart göra en utvidgning av läroverksorganisationen
i form av nya parallellavdelningar nödvändig, företrädesvis i
de läroanstalter, som nu föreslås upprättade i Bromma och Enskede. En
något starkare förskjutning av läroverksorganisationen från Norrmalm till
Östermalm än den här föreslagna vore likaså i och för sig önskvärd, men
en sådan synes icke kunna åvägabringas annat än på bekostnad av de
västra eller södra förorternas än tydligare framträdande behov i här förevarande
avseende. För det närvarande synes den av oss föreslagna organisationen
vara i det hela både tillräcklig och rättvist avpassad med hänsyn
till de olika regionala behoven. Den torde också, i den män så befinnes
nödvändigt, medgiva utvidgning och ytterligare anpassning efter ändrade
befolkningsförhållanden.

Kungl. May.ts proposition Nr 255.

Alternativt förslag.

Till sist anse vi oss dock böra peka på möjligheten av att lösa frågan
efter en alternativ linje, detta för den händelse, att ett nybyggnadsprograrn
i den utsträckning, som vårt förslag förutsätter, under nu rådande
finansiella förhållanden skulle synas svårt att i ett sammanhang genomföra,
Med hänsyn till den omständigheten, att platsbehovet för EnskedeBrännkyrka,
såsom vi tidigare konstaterat, i och för sig torde kunna för
närvarande väsentligen tillgodoses genom de statliga och kommunala läroanstalterna
på Södermalm, vilka befinna sig inom någorlunda nära räckhåll,
torde upprättandet av ett läroverk i Enskede kunna i nödfall tills vidare
något anstå. I så fall föreslå vi följande modifikationer i den ovan
framlagda organisationsplanen. Katarina realskola behåller sin fjärde avdelning
av den 5-åriga realskolan och norra flickläroverket såväl den 5-åriga
realskolelinje som den 4-åriga latinlinje, vilka tänkts överförda till den
nya normalskolan, varvid emellertid frågan örn en tillbyggnad till flickläroverket
blir omedelbart aktuell. Till normalskolan överflyttas i stället från
nya elementarskolan såväl en linje av 4-årigt latingymnasium som en linje
av 5-årig realskola, vilka annars skulle ha tillförts det planerade läroverket
i Enskede. Den 4-åriga realgymnasielinje, som sistnämnda läroverk likaledes
skulle erhålla från nya elementarskolan, placeras också vid den nya
normalskolan, dels med hänsyn till att denna i egenskap av provårsanstalt
har gagn av en jämförelsevis rik linjedelning, dels med hänsyn till det
starka behov av platser på realgymnasiet, som gör sig gällande även i det
inre av staden.

Av dessa båda alternativ ge vi emellertid, såsom framgår av vad vi redan
anfört i ärendet, ett bestämt företräde åt det första, både med hänsyn till
det nuvarande läget och då endast detta på längre sikt löser frågan örn
den regionala fördelningen av huvudstadens läroverk. Det kan med visshet
förutses, att de nuvarande läroverken å Södermalm inom en mycket nära
framtid bli otillräckliga för denna stadsdels och de södra förorternas behov.
Ur mera allmänna synpunkter är det aktuella huvudintresset knutet vid
tillkomsten av en ny statens normalskola såsom en ersättning för den liirarutbildningsanstalt,
som försvinner i och med nedläggandet av högre lärarinneseminariet
och dess övningsskola. Den samtidiga förekomsten av andra
läroverksproblem för huvudstadens vidkommande, vilka äro intimt förknippade
med den nämnda huvudfrågan och vilka med hänsyn till både
statens och stadens intressen kräva en snar lösning, gör det emellertid angeläget
att söka finna en ekonomiskt fördelaktig och på samma gång lämplig
lösning av huvudstadens läroverksproblem i dess helhet.

I detta sammanhang har icke berörts frågan, i vad mån den föreslagna statliga
läroverksorganisationen kan påverka behovet av enskilda högre skolor.
Då vi emellertid icke föreslagit någon utvidgning av organisationens yttre
ram, ha vi icke ansett oss böra ifrågasätta indragning av statsbidraget till
någon enskild skola. Men uppmärksamhet torde böra ägnas åt frågan, huruvida
samtliga nu förefintliga latinlinjer vid privata gymnasier i Stockholm
även framdeles bli behövliga. Detta blir sannolikt tili stor del beroende på
den framtida fördelningen av statliga latin- och realgymnasielinjer, där
liiget redan örn ett par år torde kunna överblickas med större säkerhet.

Övergångsanordningar. Skolutredningen har förordat, att de föreslagna
förändringarna skola träda i kraft den 1 juli 1943.

Kungl. Martts ''proposition Nr £55.

Vid övervägandet av den lämpliga tidpunkten för omorganisationen, yttrar
skolutredningen, lia vi i första hand utgått från att högre lärarinneseminariet,
som läsåret 1941/42 har en andra och en tredje avdelning,
normalt skulle dimittera sin sista avdelning med utgången av läsåret
1942/43. Eleverna bli emellertid endast undantagsvis färdiga med sin
avgångsexamen under det tredje seminarieåret, varför viss verksamhet måste
beräknas pågå vid seminariet även under läsåret 1943/44. Härvid torde
det dock endast komma att gälla dels övningsundervisning och handledning
i anslutning därtill, dels tentamina, under det att teoretisk undervisning i
regel icke förekommer under detta år.

Teoretisk undervisning meddelas däremot i den frivilliga fjärde årskursen,
vilken vanligen genomgås först något år efter det att eleverna avlagt sin
examen vid seminariet och haft tillfälle att bestrida lärartjänstgöring i viss
omfattning.

Om med hänsyn till den frivilliga fjärde årskursen seminariets verksamhet
skulle ytterligare utsträckas, skulle särskilda anordningar härför egentligen
vara erforderliga i åtskilliga år, sedan seminariets övriga verksamhet nedlagts.
Genomgång av den fjärde årskursen ger emellertid ingen särskild behörighet,
som icke redan förvärvats genom den avlagda avgångsexamen;
den innebär endast ökad meritering och större reell kompetens. Frågan har
också efter det att lärarutbildningssakkunniga avgåvo sitt betänkande så
till vida kommit i ett annat läge, som de från seminariet utexaminerade lärarinnorna
numera enligt kungörelse den 21 juni 1940 (nr 560) äga rätt att
idka studier vid universitet och där avlägga examina. Den fjärde årskursen,
som i regel genomgås endast i något enstaka ämne av varje elev, synes
därför kunna ersättas med studier och eventuell tentamen vid universitet,
och en utsträckning av seminariets verksamhet med ett eller annat år synes
icke erforderlig med hänsyn till den fjärde årskursen.

Något större svårigheter erbjuder en avveckling av seminariet med utgången
av vårterminen 1943 med hänsyn till de lärjungar i sista klassen, som
sagda termin ännu icke hunnit avsluta studierna vid seminariet och erhålla
betyg över avlagd avgångsexamen. Dessa svårigheter synas dock vara av
mera formell än reell natur. Såsom nyss nämnts, är det i allmänhet icke fråga
om teoretisk undervisning för dessa elever, endast örn övningsundervisning
och handledning i anslutning därtill samt örn tentamina, och under det sista
verksamhetsåret finge seminariet givetvis bestämt inrikta sig på att hinna
avsluta all teoretisk undervisning under läsåret i fråga. Om den nuvarande
normalskolan omedelbart fortsätter sin verksamhet i här föreslagen ordning,
synes föreskrift kunna meddelas, att återstående auskultering och övningsundervisning
må fullgöras vid den nya statens normalskola under läsåret
1943/44. Denna undervisning bör vara förlagd till de avdelningar av
den nya normalskolan, som överflyttats dit från den nuvarande, och den
kommer alltså i realiteten att försiggå i samma skola, måhända också i samma
lokaler.

De ämneslärarinnor, som undervisa i den nuvarande normalskolan, förutsättas
samtliga skola överflyttas till den nya, och de böra där bibehållas vid
sina förutvarande avlöningsförmåner. I någon mån kan emellertid medverkan
av lärarinneseminariets lärare därvid anses önskvärd eller erforderlig, och
enstaka föreläsningar i metodik ävensom vissa metodiska konferenser och viss
handledning från dessa lärares sida kunna visa sig påkallade. Visserligen torde
de lärare, som under läsåret 1942/43 handhaft den teoretiska undervis -

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 855.

ningen vid själva seminariet, kunna anses pliktiga att lämna sådan medverkan,
då den i själva verket ingår i deras arbetsuppgifter för läsåret 1942/43,
ehuru vissa elever icke då medhunnit arbetet. Å andra sidan förefaller
det skäligt, att då ifrågavarande lärare icke kunnat tagas i anspråk för dessa
uppgifter under den tid, de ställt sig till seminariets förfogande — med hänsyn
till vakanserna å de ordinarie tjänsterna rör det sig om för år anställda
timlärare — viss ersättning får utgå för dylik metodisk undervisning och
handledning. Ett engångsanslag för budgetåret 1943/44 av 500 kronor
för detta ändamål torde vara tillfyllest. Däremot synes det knappast nödvändigt
att räkna med särskild ersättning för de tentamina med ifrågavarande
elever, som kunna komma att förrättas under läsåret 1943/44, då
dessa tentamina uppenbart äro att betrakta som från läsåret 1942/43
uppskjutna arbetsuppgifter. Det blir för varje lärare ej fråga om mer än ett
fåtal tentamina, då de cirka 20 eleverna fördela sig på olika ämnen och ämnesgrupper;
några kunna för övrigt beräknas avlägga sin examen vårterminen
1943. Endast för det fall, att särskild examinator måste utses, som icke
föregående år meddelat undervisning i tredje årskursen vid seminariet, synes
ersättning böra utgå, varom i så fall särskild ansökan får ingivas till Kungl.
Majit.

Då avgångsbetyg för de utgående eleverna utfärdas av skolöverstyrelsen,
torde föreskrift böra meddelas, att överstyrelsen må äga att under samverkan
med normalskolans rektor utfärda dylikt avgångsbetyg från högre
lärarinneseminariet även efter dettas nedläggande, dock endast under läsåret
1943/44.

Något hinder för seminariets slutliga avveckling med utgången av budgetåret
1942/43 synes sålunda icke föreligga, och vi utgå därför från denna
tidpunkt för seminariets nedläggande. Med hänsyn till den vid den nuvarande
normalskolan anställda fasta lärarpersonalen och till denna skolas lärjungar
bör dess verksamhet icke avbrytas utan omedelbart fortgå vid den nya läroanstalten.
Följaktligen är det lämpligt, att den föreslagna »statens normalskola»
upprättas med början av budgetåret 1943/44 och att den då
i enlighet med vad nyss anförts i sig upptager hela den gamla normalskolan.

Samtidigt synes emellertid ombildningen av övriga berörda läroverk och
följaktligen även upprättandet av de nya läroverken i Bromma
och Enskede böra taga sin början. För högre allmänna läroverket i
Bromma är läget bekymmersamt, i det att 11 klassavdelningar undervisas
i kommunala flickskolans i Bromma lokaler, vilka komma att behövas för
denna skolas egen räkning. I folkskolans lokaler i Bromma kan högre allmänna
läroverket i Bromma icke heller placera klassavdelningar, utan att
detta blir ogynnsamt för folkskolan och där framtvingar dupliceringar. Ej
heller nya elementarskolan har utrymme för alla sina klasser inom läroverksbyggnaden
utan förhyr klassrum på annat håll; sju klassavdelningar undervisas
för närvarande i Jakobs folkskola. Liknande gäller högre allmänna
läroverket för flickor å Norrmalm, som på grund av den senaste omorganisationen
alltjämt befinner sig i tillväxt och med ingången av budgetåret
1943/44 når sin fulla storlek. Det är alltså angeläget, att en avveckling av
de övertaliga avdelningarna kan komma till stånd med det snaraste. Vi föreslå
därför, att nyorganisationen i sin helhet börjar med ingången av budgetåret
1943/44.

Då det emellertid kan tänkas förenat med vissa svårigheter att färdigställa
de nya läroverksbyggnaderna till sagda tidpunkt och man följaktligen torde

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

nödgas räkna nied ett provisorium för det första året av
nyorganisationen, vilja vi föreslå, att första ringen av det 3-åriga realgymnasiet
icke överflyttas från nya elementarskolan till den nya normalskolan
förrän med ingången av läsåret 1944/45. Under budgetåret 1943/44
torde under sådana omständigheter normalskolan i nödfall kunna begagna
högre lärarinneseminariets lokaler. I övrigt räkna vi med överflyttning av en
realskoleklass och en gymnasiering årligen från de gamla läroverken till de
nyupprättade med början från lägsta klassen och ringen. Budgetåret 1943/44
komme den till Bromma förlagda nya elementarskolan — vilken under omorganisationstiden
är avsedd att tillsammans med den förutvarande nya
elementarskolan bilda en skolenhet — att omfatta 3 avdelningar av klass 1B
och 1 av klass l4 samt tillsammans 2 avdelningar av ring I av latin- och
realgymnasium, sammanlagt alltså 6 avdelningar, under det att läroverket
i Enskede komme att omfatta 4 avdelningar, därav 2 i realskolan (klass
l5) och 2 i gymnasiet (LI4 och RI4).

Endast under första året av omorganisationstiden synes emellertid ett provisorium
i lokalavseende vara möjligt. Vi förutsätta alltså, att nya lokaler
kunna tagas i bruk senast från och med ingången av läsåret 1944/45.

Även med hänsyn till den praktiska lärarutbildningen är det angeläget,
att den nya läroverksorganisationen kan träda i funktion så snart som möjligt.
Antalet årligen färdigutbildade lärare minskas i och med högre lärarinneseminariets
nedläggande med ett 20-tal. Ovan har framhållits, att genomgång
av praktisk lärarutbildning bör möjliggöras, utom vid högre allmänna
läroverket i Bromma, vid ytterligare ett läroverk såsom ersättning för den
nedlagda lärarutbildningen vid högre lärarinneseminariet, och statens normalskola
har föreslagits såsom särskilt lämpad för denna uppgift.

Normalskolan upprättas emellertid endast successivt, och under det första
året eller de båda första åren torde det icke vara möjligt att igångsätta provårsutbildningen
vid skolan. Visserligen äger den nya läroanstalten redan från
början fullständig flickskola ävensom 4-årig realskola och folkskola — den
senares sjunde klass tänkes dock tillkomma först från och med andra året
liksom flickskolans praktiska linje är avsedd att då träda i verksamhet —
och provårsutbildningen vid skolan tänkes i första hand skola taga sikte på
flickskolornas behov. Men då den icke är avsedd att uteslutande tillgodose
sistnämnda behov och då såväl manliga som kvinnliga lärarkandidater böra
hänvisas till skolan, synes provårsarbetet icke böra taga sin början förrän
åtminstone större delen av realskolan och gymnasiet hunnit färdigorganiseras.
Under det tredje verksamhetsåret äro tre klasser av 5-årig realskola, tre
ringar av 4-årigt latingymnasium och två ringar av 3-årigt realgymnasium
inrättade. Skolans organisation synes då ha nått tillräcklig allsidighet och
omfattning, och skolan bör då också ha erhållit ett tillräckligt antal ordinarie
lärarkrafter, bland annat i lektorsställning, för att vara rustad för sin uppgift
såsom praktisk lärarutbildningsanstalt. Men då det sålunda knappast är
möjligt att påbörja provårsverksamheten vid normalskolan förrän två år efter
skolans inrättande och då det är angeläget, att den avbrutna lärarutbildningen
vid högre lärarinneseminariet kan snarast möjligt återupptagas i de
nya formerna, är detta ett tungt vägande skäl att icke uppskjuta inrättandet
av den nya läroanstalten längre än alldeles nödvändigt.

Såsom framgår av det anförda, finna vi behovet av den nya organisationen
i olika avseenden trängande, och vi ha därför föreslagit, att omorganisationen
skall börja med ingången av budgetåret 1943/44.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Kostnadsberäkningar m. m. Efter en ingående beräkning rörande lärarbehov
m. m., beträffande vilken hänvisas till handlingarna i ärendet, har
skolutredningen uppskattat kostnadsökningen respektive kostnadsminskningen
vid genomförande av dess förslag sålunda (rörligt tillägg och kristillägg
ej inberäknade):

De årliga kostnaderna för de färdigorganiserade nya läroanstalterna uppgå
i avrundade tal till följande belopp:

Statens normalskola ............................... kronor 402,000

Nya elementarskolan (Bromma) ..................... » 356,400

Högre allmänna läroverket i Enskede ........ »_246,300

Summa kronor 1,004,700.

Den årliga reduktion i kostnader, som uppstår därigenom, att vissa läroanstalter
nedläggas eller minskas till sitt omfång, uppgår för de olika läro -

anstalterna till i avrundade tal följande belopp:

Högre lärarinneseminariet............................ kronor 369,400

Nya elementarskolan (Norrmalm) .................... » 343,400

Högre allmänna läroverket i Bromma.................. » 147,700

Högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm...... » 86,800

Katarina realskola .................................. » 45,300

Summa kronor 992,600.

Sammanlagt medför omorganisationen sålunda en kostnadsökning på i
runt tal 12,000 kronor.

Vid sina beräkningar har skolutredningen utgått från att 1 lektorstjänst
och 5 adjunktstjänster, vilka icke för närvarande tillhöra högre allmänna
läroverket i Bromma och högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm
men vilka genom nyinrättande eller överflyttning böra tillföras dessa läroverk
med hänsyn till deras storlek och den för dem nu gällande organisationen,
efter den här föreslagna omorganisationen överflyttas till de nya läroverken
i Bromma och Enskede eller direkt inrättas vid dessa båda läroverk
i stället för vid de förutnämnda. Inrättandet av dessa tjänster vore emellertid
icke betingat av den föreslagna organisationen utan borde ske oberoende av
denna, och intill dess ifrågavarande tjänster inrättats, borde icke-ordinarie
lärare förordnas att bestrida tjänstgöringen, vare sig denna vore förlagd till
de äldre eller till de nya läroverken.

De enda i egentlig mening nya tjänster, som omorganisationen gör erforderliga,
äro enligt skolutredningen 1 rektorstjänst, 1 lektorst jänst, 1 ordinarie
musiklärartjänst, 1 extra lärartjänst i manlig slöjd, 1 extra lärartjänst i hushållsgöromål
och 5 ordinarie vaktmästar^ änster samt timlärartjänster motsvarande
drygt 2 hela tjänster, bland annat i praktiska läroämnen. Därtill
komma de särskilda kostnaderna för provårsinstitutionen. Å andra sidan bli
vissa tjänster överflödiga och kunna inbesparas, nämligen 4 extra ordinarie
adjunktstjänster, 2 extra adjunktstjänster, 1 extra ordinarie gymnastiklärartjänst,
1 extra gymnastiklärartjänst, 3 extra ordinarie vaktmästartjänster
samt ett icke ringa antal timlärartimmar vid högre lärarinneseminariet. Vidare

Kungl. Maj:ts proposition ATr 255.

inbesparas kostnaderna för den frivilliga fjärde årskursen, arvode till en biträdande
föreståndarinna samt visst anslag till stipendier vid lärarinneseminariet.
Att det totala antalet ämneslärartjänster genom omorganisationen minskas
med (6—2 =) 4 (den nytillkommande rektorstjänsten räknad som hel tjänst),
trots att organisationen ökas med 2 avdelningar av realskolans avslutningsklass,
sammanhänger, framhåller skolutredningen, uppenbarligen framför allt
med det förhållandet, att de 9 lektorstjänsterna vid högre lärarinneseminariet,
av vilka 8 äro vakanta, för närvarande endast till en mindre del äro
tagna i anspråk. Lektorer vid lärarinneseminariet ha lägre antal tjänstgöringstimmar
än lektorer vid de högre allmänna läroverken, föreläsningar räknas
dubbelt mot lektioner, och en timbegränsning sker dessutom motsvarande lektorernas
skyldighet att handleda eleverna vid den praktiska övningsundervisningen
samt att förrätta tentamina. De vakanta adjunktstjänsterna vid lärarinneseminariet
äro icke heller helt tagna i anspråk, och båda de biträdande
föreståndarinnorna ha till ungefär hälften nedsatt tjänstgöring. Vidare saknas
för närvarande en hel årsklass vid seminariet. Då nu denna reserv av
lärarkrafter tages i anspråk, bli självfallet vissa andra lärarkrafter överflödiga.
Mot den ena av de båda nya avslutningsklasserna i realskolan svara
också till stor del timlärartimmar i praktiska läroämnen.

De verkställda kostnadsberäkningarna avse förhållandena, sedan omorganisationen
blivit i sin helhet genomförd, vilket enligt uppgjord plan inträffar
i och med ingången av budgetåret 1947/48. Vi ha icke ansett erforderligt att
särskilt beräkna kostnaderna för de olika åren av ombildningen, särskilt som
den icke berör staten för budgetåret 1942/43. Under första året av omorganisationen,
alltså budgetåret 1943/44, bör den nya rektorstjänsten upprättas,
varjämte 1 vaktmästar^''änst då torde böra nyinrättas och 2 vaktmästartjänster
ombildas från extra ordinarie till ordinarie. För övrigt blir det endast
fråga om överflyttning av tjänster och eventuellt av befattningshavare. Det
synes lämpligt, att även de vakanta ordinarie tjänster, som äro upptagna i
högre lärarinneseminariets stat, formellt redan då överflyttas till de nya läroverken
men utan att medel för deras uppehållande anvisas förrän efter förslag
av Kungl. Maj:t i fråga om varje särskild tjänst.

Villkor för omorganisationen. Vissa tomtfrågor. Högre lärarinneseminariet
disponerar dels lokaler i den staten tillhöriga fastigheten Riddaregatan
5 och dels genom byggnadsstyrelsens försorg förhyrda lokaler i
fastigheten Nybrogatan 19 (förutvarande Almquistska skolan) och Katarinavägen
9 B (Kooperativa förbundets hus).

I fastigheten vid Riddaregatan inrymmas lärarinneseminariet och flickskolan,
dock att bibliotek och en del av den praktiska undervisningen är förlagd
till lokalerna i Nybrogatan 19. För lärarinneseminariets räkning disponeras
endast 3 lärosalar i förstnämnda fastighet.

Realskolan och folkskolan samt större delen av skolköksseminariet och hushållsskolan
äro inrymda i fastigheten Nybrogatan 19. Hushållskurser m. m.
äro förlagda till lokalerna i fastigheten Katarinavägen 9 B, som omfatta 7—8
salar. Av sammanlagda hyresbeloppen för förhyrda lokaler — 53,500 kronor
— belöper enligt rektor omkring 26,000 kronor å lokaler för skolkökssemi -

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255. 59

nariet och hushållsskolan samt omkring 27,500 kronor å lokaler för övriga
läroanstalter.

Hyresavtalet örn fastigheten Nybrogatan 19 utgår under år 1942. Betydande
inredningsarbeten lia verkställts genom husägarens försorg.

Fastigheten Riddaregatan 5 redovisas per den 1 juli 1941 i statens allmänna
fastighetsfond med ett värde av 770,000 kronor, varav markvärde 550,000
kronor och byggnadsvärde 220,000 kronor. Fastighetens taxeringsvärde är

700,000 kronor.

Nya elementarskolan är inrymd i staten tillhöriga lokaler, belägna
vid Slöjdgatan invid Hötorget. Fastigheten redovisas i statens allmänna
fastighetsfond med ett värde av 1,380,000 kronor, varav markvärde 930,000
kronor och byggnadsvärde 450,000 kronor. Taxeringsvärdet är 1,350,000
kronor.

Lärarutbildning ssakkunnig a ha, som nämnts, förutsatt, att den lärarutbildningsanstalt,
som skulle övertaga det nuvarande högre lärarinneseminariets
verksamhet, skulle helt bekostas av statsmedel och att således även
kostnaderna för tomt och hus för läroanstalten skulle, såsom hittills skett i
fråga örn högre lärarinneseminariet med därtill hörande övningsskolor, bestridas
genom statens försorg. Besparingsberedningen däremot har ansett avgörande
skäl tala emot ett genomförande under överskådlig framtid av de
sakkunnigas projekt om ett fullständigt läroverk i av staten tillhandahållna
lokaler.

1940 års skolutredning har utgått från att de för den nya undervisningsanstalten,
statens normalskola, erforderliga byggnaderna skola uppföras av
Stockholms stad i likhet med vad som gäller i fråga om övriga byggnader
av denna art. Då emellertid den planerade normalskolan skulle fullfölja uppgifter,
som tidigare åvilat helt statliga anstalter, anser skolutredningen, i överensstämmelse
med vad utredningen anfört angående normalskolans betydelsefulla
pedagogiska uppgifter inom det svenska skolväsendet i dess helhet, bestämda
skäl tala för en sådan fördelning av de ekonomiska förpliktelserna,
att staten ställer tomtmark till förfogande för den nya normalskolan. Det
vore en praktisk nödvändighet, att denna finge sin plats i närheten av gymnastiska
centralinstitutets nya lokaler, och tomten borde därför vara belägen
i Stadions närhet. Staten innehade därstädes för ifrågavarande ändamål
lämplig mark, medan Stockholms stad icke ägde tomtmark i den del av staden,
där den nya läroanstalten ansetts böra ligga.

Skolutredningen framhåller i detta sammanhang, att vid genomförande av
dess förslag liirarinnescminariets och nya elementarskolans välbelägna och
mycket värdefulla tomtområden skulle bli disponibla för annat ändamål.

Beträffande villkoren för de föreslagna organisationsändringarna har
skolutredningen anfört:

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

De villkor, som böra uppställas, därest beslut om den föreslagna organisationsändringen
fattas av statsmakterna, äro tydligen desamma, som hittills
brukat föreskrivas i liknande fall, d. v. s. åtagande från vederbörande kommuns
sida att dels tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning ävensom bostad åt rektor eller motsvarande
kontant ersättning, dels bidraga till bestridande av de utgifter, som åvila
biblioteks- och materielkassan samt ljus- och vedkassan vid läroanstalten, med
ett engångsanslag under första året av läroanstaltens verksamhet. Härutöver
bör numera uppställas ännu ett villkor. I statsverkspropositionen till 1941
års riksdag under åttonde huvudtiteln anförde föredragande departementschefen
bland annat, att såsom villkor för ändringar i läroverksorganisationen
borde uppställas fordran på åtagande från vederbörande kommuns sida att
tillhandahålla bostad jämväl åt vaktmästarpersonalen vid läroverket. I sin
skrivelse nr 196 har riksdagen anslutit sig till den av departementschefen
uttalade meningen.

Stockholms stad bör alltså i fråga örn var och en av de föreslagna läroanstalterna
åtaga sig de förpliktelser, som nu angivits. Vid bedömandet av storleken
av de engångsanslag, som staden bör bevilja för bestridande under
läroanstalternas första verksamhetsår av vissa biblioteks- och materiel- samt
ljus- och vedkassorna åvilande utgifter, torde man böra taga hänsyn till
vissa omständigheter. Såväl högre lärarinneseminariet som nya elementarskolan
äger givetvis ett ganska avsevärt förråd av undervisningsmateriel i
sina änmesinstitutioner, bibliotek o. s. v. Det ligger nära till hands, att sådan
materiel väsentligen övergår till de skolor, som skulle företrädesvis övertaga
nämnda båda läroanstalters verksamhet. Möjligen kan dock en uppdelning av
materielen efter andra grunder i viss omfattning tänkas böra ske. Definitivt
beslut i detta hänseende lärer därför ej böra fattas, förrän frågan blivit närmare
utredd. Om man emellertid förutsätter, att de nyorganiserade statens
normalskola och nya elementarskolan skulle kunna börja sin verksamhet med
ett ej alltför obetydligt förråd av materiel, synes stadens engångsanslag till
dessa läroanstalter kunna begränsas till 5,000 kronor för vardera skolan. Det
nyorganiserade läroverket i Enskede åter komme icke att befinna sig i en så
gynnsam ställning. För dess första verksamhetsår erfordras därför ett engångsanslag,
som med hänsyn till nu rådande prisläge torde böra fixeras till

18,000 kronor. Då emellertid, i enlighet med vad nyss antytts, fördelningen
av förefintlig material kan tänkas böra ske enligt andra grunder, torde det
vara lämpligast att endast bestämma ett för alla tre skolorna gemensamt
engångsanslag av 28,000 kronor, vilket det skulle ankomma på Kungl. Majit
att efter verkställd utredning fördela mellan de olika läroanstalterna.

Slutligen har skolutredningen erinrat örn att såväl högre lärarinneseminariet
som nya elementarskolan ägde flera donationsfonder. Hur dessa efter en omorganisation
av de båda läroanstalterna borde disponeras krävde en närmare
utredning och särskild prövning med hänsyn tagen till de för de olika fonderna
gällande bestämmelserna.

d) Yttranden över skolutredningens förslag m. m.

Skolöverstyrelsen. Överstyrelsen har efter ingående granskning av skolutredningens
yttrande framlagt ett i jämförelse med skolutredningens något
modifierat förslag, innebärande,

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 255.

att i enlighet med skolutredningens förslag ett nytt provårsläroverk
upprättas, innefattande bland annat högre lärarinneseminariets övningsskola,
dock att läroverket benämnes »Statens provskola» och förses jämväl
med 4-årigt realgymnasium på bekostnad av högre allmänna läroverket
på Kungsholmen;

att nya elementarskolan förflyttas till Bromma och organiseras i enlighet
med skolutredningens förslag, dock under namn av högre allmänna
läroverket i Ängby;

att i enlighet med skolutredningens förslag ett högre allmänt läroverk
upprättas i Enskede, dock att det förses jämväl med 4-årig realskolelinje;

samt att högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm organiseras
jämväl med 5-årig realskolelinje; häremot svarar en minskning av högre
allmänna läroverket för gossar å Södermalm med en dylik linje.

Såsom skolutredningen framhåller, anför skolöverstyrelsen, innebär dess
förslag icke en utökning av läroverksorganisationen i Stockholm utan endast
en omfördelning av nu tillgängliga linjer på de olika stadsdelarna.
Överstyrelsen delar denna skolutredningens uppfattning. Någon utökning
av läroverksorganisationen i Stockholm anser överstyrelsen icke kunna för
närvarande komma ifråga. Däremot är en omfördelning av utbildningsmöjligheterna
mellan de olika stadsdelarna i hög grad motiverad.

Namnfrågan m. m. Mot de föreslagna benämningarna kunna vissa
invändningar göras, framhåller skolöverstyrelsen. »Statens normalskola»
användes för närvarande som beteckning på högre lärarinneseminariets övningsskola,
vilken från början bestod av en flickskola men senare utvidgades
med en realskole- och en folkskole]inje. Namnet kan anses motiverat
genom att ifrågavarande flickskola varit normerande för flickskolornas organisation.
Nu skulle enligt skolutredningens förslag namnet användas i
en vidsträcktare bemärkelse, som namn på ett högre allmänt läroverk.
Namnet måste anses i viss mån missvisande, då den föreslagna läroanstalten
knappast kan sägas bli normgivande för de allmänna läroverken.
Att bevara namnet »Nya elementarskolan» kan i och för sig anses lämpligt,
då detta namn har långvarig tradition, äldre än namnet »Statens normalskola».
Att emellertid använda namnet som benämning på en skola i
Bromma, synes icke motiverat. Överstyrelsen har stannat vid att föreslå
namnet Statens provskola på det nya pro vårsläroverket på Östermalm.
Den nya läroanstalten i Bromma bör benämnas högre allmänna läroverket
(respektive samrealskolan) i Ängby (eller i Åkeshov), vilket är helt i
stil med benämningar på liknande läroverk. Överstyrelsen anser detta namn
vara lämpligare än namnet Nya elementarskolan, även om den nuvarande
Nya elementarskolan skulle flyttas till Bromma. Överstyrelsen föredrager
också, att namnet Ängby ingår i läroverkets benämning, då Ängby torde
vara mera känt än Åkeshov.

Nya elementarskolan bör enligt överstyrelsens mening icke upphöra att
existera som ett enhetligt läroverk. Det förefaller irrationellt att, såsom
skolutredningen gör, icke söka sammanhålla läroverket utan uppdela dess
7 linjer i tre grupper, därav två grupper örn tre linjer vardera. Av vissa
uttalanden i skolutredningens utlåtande kan man få den uppfattningen,
att den nuvarande Nya elementarskolans institutioner, fonder m. m. skulle

Kung1. Maj:ts ''proposition Nr 255.

uppdelas. Utom att motivering härför icke synes kunna presteras, finnas
sakliga skäl mot dylik uppdelning.

Ett bibliotek eller en naturvetenskaplig institution kan som helhet vara
värdefull oell fylla sin uppgift på ett utmärkt sätt. Om en uppdelning på
två eller flera delar göres, kan emellertid värdet gå helt eller delvis till
spillo. Delarna måste var för sig kompletteras, och det är långt ifrån
säkert, att detta ens är möjligt. Därför synes det enda ändamålsenliga
tillvägagångssättet vara, att de redan förefintliga samlingarna hållas samman,
och helt nya samlingar i mån av behov uppbyggas för de nya läroverken.

Överstyrelsen hade gärna sett, att det nya läroverket på Östermalm
kunnat erhållas genom överflyttning av större delar av Nya elementarskolan.
Emellertid visar sig en sådan lösning icke kunna genomföras under
övergångstiden. Överstyrelsen har därför måst övergiva den i och för sig
tilltalande tanken på Nya elementarskolans förflyttning till Östermalm.
Emellertid anser överstyrelsen, att Nya elementarskolan icke bör slås sönder.
Örn den icke kan flyttas till Östermalm, bör den flyttas till Bromma,
varvid den emellertid icke synes kunna behålla sitt namn. Även skolutredningen
har tänkt sig det nya läroverket i Bromma som huvudarvinge
till Nya elementarskolan. Överstyrelsen vill giva detta förslag en mera
bestämd innebörd, nämligen så att Nya elementarskolans bibliotek, institutioner,
fonder m. m. skola övertagas av det nya läroverket i Bromma,
för så vitt icke särskilda omständigheter på någon punkt göra en annan
fördelning påkallad.

Statens provskola. Det nya läroverket å Östermalm kommer
att tillgodose utöver vanliga ändamål jämväl vissa speciella sådana, sammanhängande
med det psykologisk-pedagogiska institutet. Fråga uppstår
därvid, i vilken utsträckning staten och kommunen skola bidraga till läroverkets
byggnader. Skolutredningen föreslår, att kommunen i vanlig ordning
åtager sig byggnadsskyldighet men att staten ställer tomt till förfogande.
Överstyrelsen, som finner detta förslag innebära en god avvägning
mellan statens och kommunens intressen, tillstyrker förslaget.

Överstyrelsens förslag till organisation för det nya läroverket på Östermalm
avviker från skolutredningens endast på den punkten, att överstyrelsen
anser, att en 4-årig realgymnasielinje bör tillkomma. Härigenom
tillgodoses behovet av ytterligare en realgymnasielinje på Östermalm. Vidare
får läroverket i egenskap av provårsläroverk en rikare organisation.
Skolutredningen räknar med en dylik utvidgning i framtiden och även
med en framtida dubblering av den femåriga realskolelinjen. Därför bör
enligt skolutredningen nybyggnaden planeras för dylik utvidgning. Överstyrelsen
kan icke tillstyrka detta senare förslag. Läroanstalten får redan
enligt överstyrelsens förslag en så stor omfattning, att den icke bör ytterligare
utökas, även örn man i enlighet med skolutredningens mening tar
nödig hänsyn till att för normalskolan en biträdande föreståndarinna skall
finnas. Byggnaden bör därför icke planeras för större antal klassavdelningar
än enligt överstyrelsens förslag.

På Kungsholmen föreligger ett överskott på reallinjen av tjugutvå
platser. Emedan ett betydande antal lärjungar med bostad i andra
stadsdelar besöka Kungsholmens läroverk, synes det motiverat att ifråga -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

sätta, att en fyraårig reallinje bortflyttas från Kungsholmen, då närliggande
stadsdelar få ökade möjligheter att mottaga lärjungar.

Nytt läroverk i B r o m m a. På realskolestadiet uppvisar
Bromma ett underskott på 72 platser. Skolutredningen beräknar en utökning
av organisationen med en 5-årig och en 4-årig linje. Överstyrelsen
instämmer i skolutredningens förslag i fråga örn den 5-åriga linjen. I fråga
om den 4-åriga åter synas skäl finnas till viss tvekan.

På den 5-åriga realskolan föreligger ett så stort behov (ett underskott
av 46 platser), att en ny linje är klart motiverad. Kommer en planerad
tredje avdelning av kommunala flickskolan till stånd, synes tillskottet på
den 5-åriga realskolelinjen också vara tillräckligt för behovet under relativt
lång tid framåt. Däremot kan det möjligen diskuteras, om behovet
av ytterligare en linje av den 4-åriga realskolan är på ett övertygande
sätt ådagalagt. Tager man hänsyn till både Brommaläroverkets 4-åriga
realskolelinje och kommunala mellanskolans linjer, föreligger en brist på
26 platser, vilket synes motivera en ny linje. Platserna på läroverkets 4-åriga linje äro emellertid icke eftersökta. Vårterminen 1941 intogos enligt
uppgifter i skolutredningens utlåtande endast 16 efter prövning godkända
lärjungar och vid höstterminens början ytterligare 8 dylika. Linjen fylldes
emellertid av lärjungar, som tidigare icke kunnat beredas plats i 1B men
då intagits i 5-årig realskola vid något annat läroverk. Den 4-åriga realskolelinjen
har sålunda tjänstgjort som en slags reserv för den 5-åriga
linjen.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle i Bromma vara förlagda sex
5-åriga realskolelinjer, en eller eventuellt två 4-åriga realskolelinjer, två

4- åriga latingymnasielinjer och tre 4-åriga realgymnasielinjer. Överstyrelsen
ansluter sig vidare till skolutredningens förslag att i realskolan inbyggd
handelslinje upprättas i Bromma. Frågan uppstår nu, hur dessa linjer
skola fördelas mellan de bägge läroverk, som utan varje tvekan äro nödvändiga
i Bromma. Skolutredningen har föreslagit två högre allmänna
läroverk. Under sådana förhållanden synes organisationen av vartdera
vara klar. Till det nuvarande högre allmänna läroverket i Bromma böra,
i enlighet med skolutredningens förslag, förläggas tre 5-åriga och en 4-årig
realskolelinje, en 4-årig latingymnasielinje och två 4-åriga realgymnasielinjer.
Till det andra högre allmänna läroverket skulle då förläggas tre

5- åriga realskolelinjer, en 4-årig realskolelinje (därest mer än en dylik förlägges
till Bromma), en 4-årig latingymnasielinje och en 4-årig realgymnasielinje.

Örn man åter skulle anse, att ingen ny 4-årig realskolelinje bör tillkomma,
kunde man möjligen ifrågasätta, örn icke det nya läroverket borde bli
endast en samrealskola. De behövliga gymnasielinjerna, två 4-åriga latin- och
tre 4-åriga realgymnasielinjer, utgöra visserligen tillsammans ett stort gymnasium
men dock icke så stort, att det icke synes kunna till en tid sammanhållas
vid ett enda högre allmänt läroverk. Organisationen skulle då lämpligen bli
följande. Till högre allmänna läroverket i Bromma skulle förläggas två
5-åriga realskolelinjer, två 4-åriga latingymnasielinjer och tro 4-åriga realgymnasielinjer.
Klassavdelningarnas antal skulle bli högst 30. troligen 29.
De övriga linjerna, fyra 5-åriga och en 4-årig realskolelinje skulle då förläggas
till samrealskolan i Ängby. Detta läroverk skulle bli en stor samrealskola,
men icke större än att den vore rimlig.

Örn man endast tar hänsyn till det just nu föreliggande behovet, kun -

Kungl. Maj:ts proposition Nr tidö.

de en lösning med ett högre allmänt läroverk och en samrealskola vara
någorlunda tillfredsställande. För en dylik lösning talar också byggnadsfrågan,
då det torde vara lättare att under nuvarande förhållanden bygga
nya lokaler för en samrealskola än för ett högre allmänt läroverk. Det
måste å andra sidan anses som en svaghet i organisationen, att den icke kan
bereda rum för 4-åriga realskolelinjer vid mer än det ena läroverket.

Lösningen med två högre allmänna läroverk är otvivelaktigt den mer
framsynta lösningen. Utbyggnaden av Brommaområdena torde icke vara
avslutad. Troligen kommer utflyttningen att fortgå och ett än mer ökat
behov av läroanstalter att göra sig gällande. Under sådana förhållanden
synes det vara fullt motiverat att redan nu i överensstämmelse med besparingsberedningens
och skolutredningens förslag förlägga två högre allmänna
läroverk till de västra förstäderna.

Läroverk i Enskede. I Enskede finnes på realskolestadiet en
brist på 84 nybörjarplatser, varav 60 på 5-årig och 24 på 4-årig linje.
Skolutredningen föreslår två 5-åriga linjer. Överstyrelsen anser, att starka
skäl kunna anföras för att dessutom en 4-årig linje bör tillkomma, varigenom
tre realskolelinjer skulle inrättas i likhet med vad borgarrådet
Larsson föreslagit. Överstyrelsen tänker därvid icke blott på det konstaterade
behovet, 24 platser, utan också på det utan tvivel stora latenta
behov, som finnes i Enskede. Detta latenta behov torde vara betydligt
större än på Östermalm och i Bromma. Emedan befolkningen i genomsnitt
är mindre välsituerad i Enskede än på Östermalm och i Bromma, kan man
förutsätta, att ett förhållandevis mindre antal lärjungar kunna beredas
möjlighet att resa in till läroverk i staden från Enskede än från Bromma
och Östermalm. På grund av detta latenta behov räknar överstyrelsen,
åtminstone alternativt, med en 4-årig realskolelinje vid det föreslagna läroverket
i Enskede. Utan tvivel har man också att emotse fortsatt betydande
utflyttning till de södra förstäderna, varför det måste anses vara en framsynt
lösning att icke göra organisationen i Enskede för snäv.. Skolutredningen
räknar också med en framtida utvidgning av den organisation, som
den föreslagit. Överstyrelsen anser, att man redan från början bör räkna
härmed.

I Enskede föreligger på gymnasiestadiet en brist på 44 nybörjarplatser,
därav 13 på latinlinjen och 31 på reallinjen. Skolutredningen föreslår här
utökning med en latin- och en reallinje. Överstyrelsen instämmer i detta
förslag.

Högre allmänna läroverket i Enskede skulle enligt skolöverstyrelsens
förslag få följande organisation: två 5-åriga realskolelinjer och eventuellt
en 4-årig realskolelinje, en 4-årig latingymnasielinje och en 4-årig realgymnasielinje.

Alternativt har överstyrelsen i det föregående räknat med överflyttning
av den enda disponibla 4-åriga realskolelinjen, den vid Nya elementarskolan,
till Bromma respektive Enskede. Skäl kunna anföras för båda
alternativen. Helst skulle överstyrelsen se, att båda stadsdelarna kunde
tillgodoses. En möjlighet finnes också att inom nuvarande organisationsram
flytta en 4-årig linje till vartdera läroverket.

Enligt den av 1939 års riksdag beslutade organisationen skulle högre
allmänna läroverket för flickor å Södermalm ha två linjer av 4-årig real -

Kungl. Marits proposition Nr 255.

skola, av vilka dock blott den ena upprättats. Lärjungetillströmningen har
emellertid successivt förbättrats, och överstyrelsen har i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1942/43 beräknat medel för en första klass av den
andra linjen. Denna linje kunde nu lämpligen överflyttas till Enskede.
Båda läroverken finge på så sätt förmånen av såväl fyraårig som femårig
realskola, medan enligt skolutredningens organisationsplan Enskede
skulle erhålla endast 5-årig och högre allmänna läroverket för flickor å
Södermalm endast 4-årig realskola. Till Bromma skulle i så fall flyttas
den fyraåriga realskolelinjen vid nya elementarskolan. Både Bromma och
Enskede kunde på detta sätt tillgodoses med fyraårig linje inom nuvarande
organisationsram.

Någon ny, oberäknad kostnad uppkommer naturligtvis icke genom
denna omgruppering. Om den 4-åriga realskolelinjen i Enskede kommer
till stånd, föreligger tvärtom en viss sannolikhet för att den till Enskede
förlagda linjen av södra kommunala mellanskola!! skall kunna indragas.
Tillkomsten av en 5-årig realskolelinje vid högre allmänna läroverket för
flickor å Södermalm kan också förväntas medföra något minskad tillströmning
till kommunala flickskolan å Södermalm, så att möjligen en parallellavdelning
kan bli överflödig. Nämnda skola är också med sina nära 1,100
lärjungar i trängande behov av en avlastning. Minskning av en parallellavdelning
antingen vid: kommunala mellanskolan eller vid- kommunala
flickskolan synes sålunda i hög grad sannolik. I sådant fall skulle ingen
nämnvärd ökning i kostnader för statsverket inträda i jämförelse med nuvarande
kostnader för denna del av organisationen och naturligtvis än
mindre i jämförelse med den för nästa läsår beräknade, med en parallellavdelning
förstärkta organisationen.

Skulle emellertid endast en 4-årig realskolelinje kunna tillkomma för
Bromma och Enskede tillsammans, anser överstyrelsen, att Enskede bör
tillgodoses i första hand. Såsom tidigare nämnts, är linjen i Bromma för
närvarande icke så starkt motiverad. Det latenta behovet i Enskede gör
det emellertid sannolikt, att linjen skulle bli väl besatt, örn den förlädes
till denna stadsdel.

Femårig realskolelinje vid högre flickläroverket
på Södermalm.! fråga om Södermalm föreslår skolutredningen,
att en 5-årig realskolelinje bortflyttas från Katarina realskola.
Överstyrelsen delar skolutredningens mening, att Katarina realskola bör
ifrågakomma före högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm.
Överstyrelsen anser emellertid, att ännu ett organisationsproblem i fråga
om realskolelinjerna på Södermalm bör lösas i detta sammanhang. Högre
allmänna läroverket för flickor å Södermalm bör erhålla en 5-årig realskolelinje.

Härigenom skulle man tillmötesgå ett önskemål, som tidigare uttalats
från läroverkets sida. För närvarande är detta läroverk det enda i Stockholm,
som är organiserat med enbart 4-årig realskola. 5-årig realskola för
flickor finnes endast på Norrmalm. Femårig realskola, tillgänglig för gossar,
finnes däremot vid samtliga goss- och samläroverken i Stockholm.

Överflyttningen kan sägas ske från högre allmänna läroverket för flickor
å Norrmalm och kan även på visst sätt motiveras därav, att elva lärjungar
från Södermalm eller de södra förstäderna och förorterna äro intagna i klass
l5 vid högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm.

Bihang Ull riksdagens -protokoll 191/2. 1 sami. Nr 255.

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr *255.

I fråga om gossundervisningen behöver Enskede bättre tillgodoses, vilket
också kan ske genom överflyttning av en 5-årig linje från Södermalm.
I de tre allmänna läroverken i denna stadsdel gå 53 lärjungar i, l5 och 12
lärjungar i l4, vilka ha sina hem i Enskede eller östra delarna av Brännkyrka.
Detta gör sammanlagt 65 lärjungar, av vilka 30 komma på Katarina
realskola, 26 på högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm
och 9 på högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm. Det synes
då uppenbart, att Enskedeläroverket bör anses erhålla sina 5-åriga linjer
från gossläroverken. Närmast till hands synes vara att flytta en linje
från högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm, emedan en linje
redan är föreslagen flyttad från Katarina realskola. Vissa olägenheter uppstå,
vilket läroverk som än drabbas av indragningen. Fördelarna av förflyttningen
torde dock överväga. Överstyrelsen räknar preliminärt med
högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm utan att därmed lia
velat taga definitiv ställning till frågan.

Överstyrelsens förslag innebär ifråga om Södermalm, vad den 5-åriga
realskolan beträffar en ökning av platstillgången för flickor och en minskning
för gossar. På Södermalm har av gammalt funnits ett överskott av
platser tillgängliga för gossar, ett överskott som enligt borgarrådet Larssons
promemoria uppgår till 51 platser och enligt överstyrelsens beräkningar
något mindre. För flickor ha däremot hittills inga platser i den
5-åriga realskolan funnits att tillgå i denna stadsdel.

I vidstående tablå lämnas en summarisk översikt över nuvarande organisationsplan
vid de allmänna läroverken i Stockholm, de ändringar i
denna, som överstyrelsen föreslagit, samt den efter genomförandet av överstyrelsens
förslag gällande organisationsplanen.

Övergångs anordningar m. m. Skolöverstyrelsen anför i detta
hänseende:

Vad skolutredningen föreslagit beträffande den frivilliga fjärde årskursen
vid högre lärarinneseminariet samt anordningen av praktiska övningar och
tentamina för de elever, som icke hunnit avsluta sina studier vid seminariet
vid utgången av läsåret 1942/43, finner överstyrelsen ändamålsenligt.
Likväl hyser överstyrelsen den meningen, att den förslagsvis beräknade summan,
500 kronor, som är avsedd för ersättning åt de lärare, som kunna behöva
anlitas på grund av den föreslagna anordningen, borde höjas med hänsyn
till att ersättning för den nyssnämnda tentamensverksamheten åtminstone
i vissa fall synes böra utgå.

Utöver de lärartjänster, som skolutredningen förutsätter bli disponibla för
de nyinrättade läroverken, skulle för genomförande av överstyrelsens förslag
bli disponibla 4 adjunktstjänster vid högre allmänna läroverket för gossar å
Södermalm (eventuellt Katarina realskola). Någon tjänst beräknas däremot
icke bli disponibel vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen på grund
av det stora antalet lärare över stat vid detta läroverk. Dessa tjänster synas
böra disponeras för det nya läroverket å Östermalm, det nya läroverket i Enskede
och högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm. I likhet med
skolutredningen anser överstyrelsen, att definitiv ståndpunkt icke i detta
sammanhang behöver intagas och att, då det blir fråga om överflyttning jämväl
av innehavaren av en tjänst, all nödig hänsyn bör tagas till innehavarens
egna önskemål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Organisationsplan jör de allmänna läroverken i Stockholm enligt nuvarande
förhållanden, av överstyrelsen föreslagna ändringar samt organisationsplanen
efter genomförande av överstyrelsens förslag.

Läroverk	Antal linjer av 5-årig real-skola	Antal linjer av 4 krig real-skola	Antal linjer av 4-årigt latingym-nasium	Antal linjer av 3-årigt latingym-nasium	Antal linjer av 4-årigt realgym-nasium	Antal linjer av 3-årigt realgym-nasium
H. allm. lärov, å Östermalm	3 =3		i =i		3 =3
Statens provskola1 .....	dl =1	+ 1 =1	+i =i		+ 1 =1	+ 1 =1
H. lärarinneseminariet . . .		1—1 =0
H. allm. lärov, för gossar å Norrmalm.........	3 =3		2-1 =1	1 =1	1 + 1 =2
H. reallärov. å Norrmalm .	2 =2				2 =2	1 =1
H. allm. lärov, för flickor å Norrmalm.........	3-1 =2	1 =1	2-1 =1	1 =1	1 =1
Nya elementarskolan ....	2-2 =0	1-1 =0	1-1 =0		2—2 =0	1-1 =0
Vasa realskola........	4 =4
H. allm. lärov, å Kungs-holmen ...........	3 =3		1 =1		2—1 =1	1 =1
H. allm. lärov, i Bromma .	5—2 =3	1 =1	2—1 =1		2 =2
H. allm. lärov, i Ängby1 . .	+ 2 Q +1 ~ö	+ 12=1	+ 1 =1		+ 1 =1
H. allm. lärov, för gossar å	3—1 —2	1 =1 1 =1	1 =1 1 =1	1 =1	2 =2 1 =1	1 =1
H. allm. lärov, för flickor ä Södermalm ........	+ 1 =1
Katarina realskola......	4-1 =3
H. allm. lärov, i Enskede1	+ 1 —2 4-1 J	+ 12=1	+ 1 =1		+ 1 =1
Summa	32 + 0=32	6±0 =6	11—1 = 10	3 + 0 =3	10 + 1 = 17	4 + 0 =4

1 Nyinrättat läroverk. 2 Alternativt.

Skolutredningen förutsätter, att ombildningen skall kunna påbörjas från
och med läsåret 1943/44. Möjligheten härav är främst beroende av, huruvida
de förutsatta nybyggnaderna kunna komma till stånd. Detta synes för
närvarande kanske mindre sannolikt. I varje fall torde det vara tämligen utsiktslöst
att kunna på tillfredsställande sätt inreda nya naturvetenskapliga
institutioner.

Därest det icke skulle visa sig möjligt att sätta igång erforderliga byggnadsarbeten,
måste man räkna med en övergångsperiod av större eller mindre
längd. Det är uppenbart, att de nya läroverken i Bromma och Enskede ej
kunna upprättas under övergångstiden. Nya elementarskolan måste kvar -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

stanna i nuvarande lokaler trots de därav följande olägenheterna. Särskilt
synes frågan om gymnastikens anordning under övergångstiden vålla svårigheter,
sedan gymnastiska centralinstitutet förflyttats. Högre allmänna läroverket
för flickor å Norrmalm och högre allmänna läroverket i Bromma måste
under övergångstiden fortfarande söka reda sig med provisoriska lokaler i viss
utsträckning. Men för statens normalskola måste en särskild provisorisk lösning
åstadkommas för övergångsperioden.

Skolutredningen föreslår ett dylikt provisorium för en kortare tid. Till
normalskolan skulle läggas ett Tåligt latingymnasium för flickor, överflyttat
från högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm. Efter denna utbyggnad,
som förut sättes skola ske med en ring örn året, skulle enligt skolutredningens
mening läroanstalten kunna tjänstgöra som provårsanstalt, ehuru
med begränsad kapacitet. Läroanstalten skulle kvarstanna i nuvarande lokaler.
Emedan anordningen är ekonomiskt ofördelaktig, förutsättes provisoriet
bli av kort varaktighet.

Då den föreslagna provisoriska organisationen icke behöver föregripa den
slutliga organisationen — det är utan betydelse, hur linjerna formellt flyttas
mellan läroverken — vill överstyrelsen tillstyrka skolutredningens förslag
till provisorisk lösning för övergångstiden.

Överstyrelsen vill emellertid betona, att örn läroanstalten skall kunna
tjänstgöra som provårsanstalt, är det av vikt, att de ordinarie lärartjänsterna,
särskilt lektorstjänsterna, successivt inrättas med början redan första året,
lämpligen genom ombildning av de nu vakantsatta lärarbefattningarna vid
högre lärarinneseminariet.

Riksdagens medverkan är erforderlig för upprättandet av de tre nya läroverken
och fastställandet av deras organisation ävensom för inrättandet av
en femårig realskolelinje vid högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm.
Däremot torde det tillkomma Kungl. Majit att fatta beslut i fråga
om den av skolutredningen och skolöverstyrelsen föreslagna bortflyttningen
av en femårig realskolelinje och en fyraårig latingymnasielinje från högre allmänna
läroverket för flickor å Norrmalm, två femåriga realskolelinjer och en
fyraårig latingymnasielinje från högre allmänna läroverket i Bromma samt
en femårig realskolelinje från Katarina realskola, i fråga om den av överstyrelsen
föreslagna bortflyttningen av en fyraårig realgymnasielinje från högre
allmänna läroverket å Kungsholmen, en femårig realskolelinje från något av
gossläroverken å Södermalm och en fyraårig realskolelinje från högre allmänna
läroverket för flickor å Södermalm samt i fråga om den av överstyrelsen föreslagna
ombildningen av en fyraårig latinlinje vid högre allmänna läroverket
för gossar å Norrmalm till reallinje.

Det är knappast rådligt, att detaljerna i organisationen fastslås genom
riksdagsbeslut, eftersom tillströmningen till de olika linjerna och i någon mån
även tillströmningen av inträdessökande i de olika stadsdelarna redan under
loppet av ett eller annat år kan märkbart ändras. Lämpligen kan riksdagen
till fastställandet av de nya läroverkens organisation knyta ett uttalande, att
för varje enligt organisationsplanen upprättad ny linje en linje av samma
slag skall indragas vid något annat statsläroverk i Stockholm och dess förorter.
Det torde därefter ankomma på Kungl. Majit att fatta beslut örn de
linjer, som skola avvecklas eller ombildas. Beslutet torde böra föregås av en
genom överstyrelsen verkställd ny utredning, som kan taga hänsyn till eventuellt
inträffade ändringar i tillströmningen av inträdessökande till de nu
förefintliga läroverken.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr %55.

Statskontoret har förklarat sig dela skolutredningens uppfattning, att
spörsmålet om övningsskolan måste bedömas under hänsynstagande till skolorganisationen
överhuvudtaget i Stockholm. Vid ett sådant bedömande måste
emellertid beaktas, att medan en överflyttning inom Stockholm av utbildningslinjer
från ett läroverk till ett annat eller till nya undervisningsanstalter
icke torde föranleda principiella erinringar från statsmakternas sida,
bärande skäl måste kunna åberopas för ett bibehållande i statlig regi av skolformer,
för vilka eljest regelmässigt kommunerna stöde såsom huvudmän.
1 fråga örn överflyttning av utbildningslinjer kunde allenast framhållas önskvärdheten
nr allmänt ekonomiska synpunkter, att icke på grund härav lämpliga
skollokaler lämnades outnyttjade. Självfallet borde även gälla, att ökade
kostnader icke i någon fonn härigenom uppkomme för statsverket.

Vad angår spörsmålet örn övningsskolans bibehållande har statskontoret
erinrat, att ämbetsverket redan i sitt utlåtande över lärarutbildningssakkunnigas
förslag uttalat, att ämbetsverket icke kunde finna, att behov förelåge
att överhuvudtaget bibehålla sagda skola. Efter lärarinneseminariets nedläggande
borde nämligen, hade statskontoret vidare yttrat — med hänsyn till
förefintligheten i Stockholm av ett stort antal statliga och statsunderstödda
flickläroverk, vilka, enligt vad som framginge av betänkandet, jämte folkskolorna
kunde tagas i anspråk för seminarieelevemas praktiska övningar —
icke vara erforderligt att enbart för det skolköks- och handarbetsseminarium,
som skulle inrättas på grundval av det nuvarande skolköksseminariet, bibehålla
en särskild övningsskola. Med hänsyn vidare till de åtgärder, som i
.senare tid vidtagits för flickornas undervisning genom särskilda statliga
flickläroverk och kommunala flickskolor, syntes det icke heller finnas anledning
att längre upprätthålla en normalskola på detta område.

De av statskontoret sålunda anförda synpunkterna hava icke vederlagts
i den föreliggande utredningen, yttrar ämbetsverket. Tvärtom måste understrykas,
att de skäl, som åberopats för övningsskolans bibehållande, på intet
sätt kunna uppväga de i nuvarande statsekonomiska situation mycket bestämda
kraven på genomförande av varje besparing, som utan särskilda
olägenheter kan åstadkommas. Statskontoret får därför i anslutning till besparingsberedningens
förslag avstyrka ett fortsatt upprätthållande av lärarinneseminariets
övningsskola i dess nuvarande omfattning. Särskilt måste
ämbetsverket bestämt motsätta sig, att staten alltjämt skall stå som huvudman
för flick- och folkskolelinjerna. Organisationen av de föreslagna nya
läroverken torde i första hand få ankomma på skolöverstyrelsen att pröva.

Vidkommande de av skolutredningen framlagda kostnadsberäkningarna må
allenast anmärkas, att utredningen räknat med ombildning till ordinarie av
tre extra ordinarie vaktmästartjänster. Något skäl härför har icke anförts
och synes icke heller föreligga, varför statskontoret icke kan tillstyrka den
föreslagna ombildningen. Vidare har utredningen framhållit, att, då den
planerade normalskolan skulle fullfölja uppgifter, som tidigare åvilat helt
statliga anstalter, utredningen ansåge bestämda skäl tala för en sådan fördelning
av de ekonomiska förpliktelserna för skolans upprättande, att staten
ställde tomtmark till förfogande.

Statskontoret, som icke anser det av skolutredningen anförda skälet bärande'',
får för sin del motsätta sig varje eftergift i fråga örn de villkor, som

70 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 25o.

från statens sida regelmässigt bruka uppställas för upprättande av nya
läroverk.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Enligt förslaget skulle de 11 ämneslärarinnor, vilka för närvarande äro
anställda vid statens normalskola för flickor, överflyttas till det nya högre
allmänna läroverk, i vilket nämnda normalskola skulle ingå. Då nämnda
ämneslärarinnor för närvarande tillhöra lönegraden A 22, medan ämneslärarinna
vid allmänt läroverk är placerad i lönegraden A 21, skulle enligt förslaget
ifrågavarande lärarinnor bibehållas vid sina förut åtnjutna avlöningsförmåner.
Allmänna lönenämnden har intet att erinra mot förslaget i denna
del. Ä tjänsteförteckningen för det nya allmänna läroverket synes sålunda
böra upptagas ämneslärarinna å övergångsstat med placering i lönegraden A 22.
Skolutredningen har i anslutning till det anförda vidare uttalat, att den högre
lönegrad, som nämnda ämneslärarinnor sålunda få åtnjuta efter överflyttningen
till det allmänna läroverket, syntes böra kompenseras på så sätt, att
de icke erhölle sådan särskild ersättning (för närvarande 300 kronor för år
jämlikt kungl, brev den 16 maj 1941) och sådan ersättning för handledning
av lärarkandidater, som utgå till lärare vid läroanstalt, där provårskurs är
anordnad. Vad sålunda av skolutredningen anförts föranleder lönenämnden
att erinra, att nämnda slag av ersättningar, örn vilka fcrmäles under d) och

e) av 55 § 9 mom. 17 punkten civila avlöningsreglementet, tillhöra sådana
förmåner, rörande vilka lärare jämlikt 66 § 2 mom. nämnda reglemente är
pliktig underkasta sig ändrade bestämmelser. Skolutredningens ifrågavarande
förslag — vilket såsom innebärande avsteg från avlöningsreglementets bestämmelser
förutsätter beslut jämväl av riksdagen — kan således, rent formellt
sett, genomföras med omedelbar verkan gentemot de av saken berörda
lärarinnorna. Jämväl i vad angår frågans sakliga sida har lönenämnden icke
funnit anledning till erinran mot förslaget i denna del, detta med hänsyn till
att ifrågavarande ämneslärarinnor icke för närvarande äro berättigade till
särskild ersättning utöver lön för sin medverkan vid lärarutbildningen.

4 övningsskollärare, vilka för närvarande äro anställda vid normalskolan
men skulle överflyttas till den nya läroanstalten, föreslås skola bibehållas vid
sin nuvarande placering i lönegraden A 20, utan rätt att uppbära ovannämnda
särskilda ersättning och handledararvode. Samma lönegradsplacering och
avlöningsvillkor skulle även i fortsättningen gälla för innehavare av övningsskollärartjänster
vid den nya läroanstalten, liksom för närvarande är fallet
vid folkskoleseminariema. Mot vad sålunda anförts och föreslagits har lönenämnden
intet att erinra.

Framställning från Solna kommunalnämnd. I en den 7 april 1942 dagtecknad
skrivelse har Solna kommunalnämnd framhållit, att Solna kommun
liksom övriga nordvästra förortskommuner (Sundbyberg, Spånga och Sollentuna)
obestridligen utgjorde en del av Stockholm som regional enhet,
att dessa nordvästra kommuner med sina 65,000 invånare vore i stort behov
av ett särskilt för dessa områden avsett högre allmänt läroverk, att en
utvidgning av läroverksorganisationen i Stockholm som helhet betraktad
enligt kommunalnämndens uppfattning icke torde kunna komma i fråga
inom överskådlig framtid och att på grund därav frågan örn omorganisation
av läroverken i Stockholm icke borde företagas i något sådant avse -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

ende, att det vore liktydigt med upprättande av nya läroverk eller uppförande
av läroverksbyggnader på nya platser, utan att därvid de nordvästra
förorternas trängande behov av eget högre allmänt läroverk tillgodosåges.
Därvid borde också beaktas, att det torde innebära mindre
olägenhet ur social och ekonomisk synpunkt, örn för vinnande av detta
syfte en. del barn från Bromma nödgades besöka läroverk i den inre staden,
än om barnen från de nordvästra förorterna måste göra det för att
komma i åtnjutande av en högre skolutbildning. Därest en omorganisation av
läroverken i Stockholm såsom förefölle sannolikt nu måste vidtagas, borde
densamma genomföras så, att ett högre allmänt läroverk upprättades på därför
lämplig plats i de nordvästra förortskommunerna.

Var inom dessa förortskommuner läroverket borde förläggas vore en
fråga, som krävde ingående prövning med hänsynstagande till ej mindre
elevfördelningen inom dessa förortskommuner utan även kommunikationsoch
övriga förhållanden, som inverkade på frågans bedömande. En särskild
undersökning förutsatte också fördelningen berörda kommuner emellan av
kostnaderna för läroverksbyggnad med tillhörande utrustning, vilken kommunerna
enligt gällande praxis skulle tillhandahålla.

Kommunalnämnden delade skolutredningens uppfattning örn nödvändigheten
av att i detta sammanhang upptaga frågan om den regionala fördelningen
av huvudstadens läroverk till behandling men ansåge det icke möjligt,
att framdeles få frågan om en omorganisation av läroverken i Stockholm
upptagen till förnyad behandling för anpassning till norra förorternas
behov av eget läroverk, därest den nu föreslagna organisationen skulle
förverkligas. Ty ett sådant omorganisationsförslag komme sannolikt att innebära
antingen ett nedläggande av något av läroverken på Norrmalm
med åtföljande misshushållning med tillgängliga lokalutrymmen eller också
en utvidgning av läroverksorganisationen för Stockholm som helhet, och
kommunalnämnden funné det föga sannolikt, att vare sig Kungl. Majit
eller riksdagen inom överskådlig framtid skulle komma att giva sitt bifall
till någon sådan lösning av problemet. Nämnden funne därför nödvändigt
att de nordvästra förorternas behov av eget läroverk beaktades i föreliggande
sammanhang. Därvid borde hänsyn tagas icke blott till det aktuella
behovet, vilket redan det borde vara tillräckligt för upprättande av högre
allmänt läroverk inom området utan också till det förhållandet, att varje
område, som finge ett sådant aktuellt behov av läroverk tillgodosett, hade
visat sig också ha ett latent behov därav, vilket komme till uttryck genom
en kraftig ökning av antalet inträdessökande till nyinrättade läroverks begynnelseklasser.

Om man godtoge principen, att alla medborgare borde i möjligaste mån
beredas samma tillgång till utbildning för arbetsuppgifter i samhället, syntes
det ur det allmännas synpunkt vara mindre lämpligt att omgruppera
läroverken i Stockholm på ett sådant sätt, att ett område som Bromma
med 52,400 i stort sett välsituerade invånare tillfördes ännu ett läroverk
utöver det redan befintliga, örn samtidigt de nordvästra förorterna med
sina 05,000 invånare med mindre god ekonomisk bärkraft fortfarande skulle

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

nödgas i stor utsträckning hänvisa sin bildningssökande ungdom till läroverken
i Stockholm med därav följande extra kostnader för resor med mera:
kostnader som mångå av dessa kommuners invånare icke förmådde bära
och som därför innebure ett hinder för beredande av en tillfredsställande
undervisning åt ungdomen. Erfarenheten visade också, att familjer, som
önskade bereda sina barn undervisning i läroverk, för undvikande av dylika
kostnader ofta avflyttade till Stockholm, då barnen komme i den ålder
att deras läroverksundervisning började; ett förhållande, som förvisso icke
främjade en önskvärd bosättning och de sociala förhållandena.

För kommunerna vore det därjämte på lång sikt av avgörande betydelse
för deras ekonomi, om inom desamma funnes möjlighet till den högre
skolbildning, som familjer med barn och ordnad ekonomi krävde för bosättning
på platsen i fråga. Ty även om kommunerna i likhet med Solna
gjorde stora uppoffringar för stärkande av sin ekonomiska bärkraft och
för sociala välfärdsanordningar, kunde de ändock därmed icke ernå det
som i längden avgjorde deras ekonomiska stabilisering d. v. s. att till densamma
draga och bibehålla en välsituerad befolkning, utan att ovannämnda
förutsättning för en sådan befolknings bosättning inom kommunen skapades.

Skulle det föreliggande förslaget till omorganisationen av läroverken i
Stockholm under sådana förhållanden komma att realiseras, innebure det
enligt Solna kommunalnämnds uppfattning ett mycket svårt för att icke
säga oöverstigligt hinder för Solna kommuns liksom för övriga nordvästra
förorters utveckling.

I utlåtande den 13 april 1942 över kommunalnämndens framställning
har skolöverstyrelsen hemställt, att framställningen skulle överlämnas till
1940 års skolutredning för att tagas under övervägande i samband med
frågan om läroverksorganisationen för riket i övrigt.

Överstyrelsen erinrade, att förslag om förstatligande av den kommunala
mellanskolan i Solna genom sammanslagning med samrealskolan i Sundbyberg
framförts i det sakkunnigbetänkande angående fortsatt förstatligande
av kommunala mellanskolor, som framlagts den 15 juni 1939. Förhandlingarna
mellan de kommunala myndigheterna i Solna och Sundbyberg angående
bland annat skolbyggnadernas läge hade emellertid icke lett till något
resultat. Frågan om ett statligt gymnasium för de norra förorterna torde
därför icke lämpligen kunna upptagas till prövning, förrän utredning presterats
rörande skolbyggnadernas läge och bestridandet av kostnaderna för
desamma. Överstyrelsen ville redan med hänsyn härtill hålla före, att de
norra förorternas till Stockholm skolfrågor icke borde upptagas till prövning
i samband med förslaget angående Stockholms läroverksorganisation.
Skulle frågan vidgas till att omfatta jämväl de norra förorterna, torde man
svårligen kunna undgå att helt spränga denna utrednings ram. Även andra
förorter till Stockholm (Djursholm, Saltsjöbaden) torde i sådant fall böra
medtagas. Och man kunde ifrågasätta, örn man kunde stanna därmed. Även
andra delar av landet kunde med rätta förvänta, att deras skolproblem
skulle tagas med. En bestämd avgränsning skulle bli svår att genomföra.
Den avgränsning, som skolutredningen gjort genom sitt förslag, syntes
däremot lättare kunna göras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

I det föregående har jag principiellt anslutit mig till tanken på att högre
lärarinneseminariet bör läggas ned med utgången av läsåret 1942/43. Örn
vad jag förordat bifalles, bör emellertid ställning tagas också till vissa andra
frågor, vilka aktualiseras, när seminariets verksamhet upphör. Både besparingsberedningen
och 1940 års skolutredning ha påvisat, att i huvudstaden
finnas aktuella skolorganisatoriska problem, vilkas lösning intimt
sammanhänger med frågan om högre lärarinneseminariets organisation.
Båda de nämnda sakkunnigberedningarna ha sålunda uppmärksammat den
för närvarande mycket otillfredsställande fördelningen mellan de högre
skolorna å ena sidan och antalet elever å andra sidan inom olika stadsdelar
av Stockholm. Bostadsbebyggelsens tyngdpunkt har förskjutits från de centrala
delarna — inom vilka flertalet allmänna läroverk nu äro belägna —
i riktning mot ytterområdena. Till följd härav har inom några stadsdelar
en svårartad platsbrist uppstått vid läroverken, medan i andra fall ett
visst platsöverskott kan konstateras. Platsbristen gör sig gällande på Östermalm
med Gärdesstaden och, med synnerlig skärpa, i Bromma. Det nuvarande
läroverket i Bromma med sina 41 avdelningar och 1,275 elever har
nått en sådan storlek, att en avlastning framstår såsom ofrånkomlig. Men
även de södra förstäderna med Enskede såsom centrum äro mycket missgynnade
i fråga örn ungdomens studiemöjligheter. De sakna andra högre
skolor än en avdelning av södra kommunala mellanskolan. Stockholms
södra förstäder utgöra emellertid för närvarande näst Södermalm den barnrikaste
delen av huvudstaden och beräknas komma att förbliva så under
den närmast följande tioårsperioden. Rekryteringen av ett nytt läroverk
i dessa trakter, vilket lämpligen bör förläggas till Enskede, måste under alla
förhållanden anses säkerställd under en så lång tidrymd, som kan överblickas.
Å andra sidan äro de centrala delarna av staden, och särskilt Norrmalm,
jämförelsevis rikligt utrustade med allmänna läroverk. Vad som
tarvas i huvudstaden är alltså i första hand en ändamålsenligare och rättvisare
fördelning mellan de olika stadsdelarna av redan befintliga elevplatser
vid läroverken. Längre än till att föreslå en dylik omfördelning ha varken
besparingsberedningen, skolutredningen eller de i ärendet hörda myndigheterna
sträckt sig, och ej heller enligt min mening kan det bliva tal
om att i nuvarande statsfinansiella läge utvidga läroverksorganisationen i
huvudstaden. Kan däremot — med tillvaratagande bland annat av högre
lärarinneseminariets organisation — en rationellare fördelning av de olika
linjerna vid stockholmsläroverken elmås utan att kostnaden för statsverket
i nämnvärd grad ökas, synes det mig självklart, att statsmakterna icke
böra vägra sin medverkan därtill.

Med behovet av en sådan organisatorisk rationalisering av Stockholms
läroverksväsen sammanfalla pedagogiska önskemål med en räckvidd, som
sträcker sig utöver huvudstadens lokala intressen, örn högre lärarinneseminariet
higges ned, framträder sålunda, såsom jag redan tidigare fram -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

hållit, ett starkt behov av ett nytt provårsläroverk med särskild uppgift att
i seminariets ställe tillhandahålla flickskolorna i riket akademiskt utbildade
kvinnliga lärare. Till ett sådant läroverk skulle med fördel kunna knytas
högre lärarinneseminariets övningsskola, vilken icke berörts av de vid seminariet
eljest vidtagna inskränkningarna. Övningsskolan är genomsyrad av
en god anda; dess flickskolelinje har varit normgivande för de flesta flickskolor
i landet, och även i övrigt kan skolan uppvisa betydelsefulla pedagogiska
resultat. De värden, den representerar, böra icke utan tvingande
skäl spolieras. — Vidare må erinras örn, att gymnastiska centralinstitutet
inom ett par år kommer att flytta in i nya lokaler, belägna invid Stadion
på övre Östermalm. Såsom övningsskola använder institutet för närvarande
i stor utsträckning den i omedelbar närhet av institutets gamla lokaler belägna
nya elementarskolan. För framtiden är det med hänsyn till undervisningen
vid centralinstitutet ett viktigt önskemål, att i Stadions närhet finnes
ett läroverk såsom övningsskola för institutets elever. Gymnastiska centralinstitutets
behov av övningsskola sammanfaller alltså med och förstärker
de skäl, som befolkningsfördelningen inom huvudstaden utgör för att
å ena sidan ett nytt läroverk bör inrättas på Gärdet medan å andra sidan
ett läroverk i centrum, närmast nya elementarskolan med sina otillräckliga
och omoderna lokaler, bör indragas. Till stöd för inrättande av ett nytt
läroverk, vari högre lärarinneseminariets övningsskola ingår, har även anförts,
att statens skolköksseminariums behov av en särskild övningsskola
därigenom även i fortsättningen skulle kunna på ett ändamålsenligt sätt
tillgodoses. Slutligen har framhållits, att det nya läroverket med hänsyn till
sin organisation och sin egenskap av arvtagare till högre lärarinneseminariets
pedagogiska traditioner och erfarenheter skulle bättre än något annat
läroverk kunna fylla uppgiften att bilda grundval för det psykologiskpedagogiska
institut, som, på sätt av det följande kommer att framgå, nu
föreslås bli upprättat.

Från nu angivna utgångspunkter har skolutredningen utformat sitt förslag
till ny läroverksorganisation för Stockholm. Förslaget innebär i korthet
följande.

a) Högre lärarinneseminariets övningsskola, förstärkt med en sjunde folkskoleklass
och en praktisk flickskolelinje, sammanföres med nya elementarskolans
treåriga realgymnasielinje samt en femårig realskole- och en fyraårig
latingymnasielinje från flickläroverket på Norrmalm till ett nytt samläroverk,
tillika provårsanstalt, förlagt till Östermalm i närheten av Stadion;

b) nya elementarskolans fyraåriga realskolelinje samt den ena av dess
två femåriga realskolelinjer och den ena av dess likaledes två fyraåriga realgymnasielinjer
förenas med två av Brommaläroverkets fem femåriga realskolelinjer
och den ena av dess två latingymna sidin jer till ett nytt samläroverk
i Bromma, förlagt till ett för ändamålet reserverat område i Ängby
(Åkeshov);

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

c) återstoden av nya elementarskolan, d. v. s. en femårig realskole-, en
fyraårig latin- och en fyraårig realgymnasielinje sammanföres med en femårig
realskolelinje från Katarina realskola på Södermalm till ett nytt samläroverk,
förlagt till Enskede.

Till det nya Östermalmsläroverket föreslår skolutredningen slutligen, att
ett nyupprättat psykologisk-pedagogiskt institut och ett omorganiserat
statens skolköks- och handarbetsseminarium skola anknytas på sätt, som
kommer att framgå av det följande.

Den av skolutredningen framlagda organisationsplanen för stockholmsHiroverken
synes mig väl motiverad och lämplig. Den prejudicerar på intet
sätt de undersökningar, som i övrigt bedrivas inom skolutredningen rörande
skolväsendets organisation. Den totala årliga merkostnaden för själva omorganisationen
av stockholmsläroverken kommer, därest den genomföres i
samband med högre lärarinneseminariets nedläggande, icke att uppgå till
mera än i runt tal 12,000 kronor. Jag är med hänsyn till det anförda beredd
att i princip tillstyrka det framlagda förslaget och förordar alltså att, utom
högre lärarinneseminariet, även nya elementarskolan i dess nuvarande form
nedlägges samt att nya samläroverk upprättas på Östermalm, i Bromma
och i Enskede.

Kommunalnämnden i Solna har hävdat, att spörsmålet örn upprättande
av ett högre allmänt läroverk i Stockholms nordvästra förorter borde upptagas
till prövning i detta sammanhang. Jag kan emellertid icke finna, att
det ännu presterats sådan utredning i ärendet, som skulle göra det möjligt
för mig att nu taga ställning till frågan; bland annat är det ännu en öppen
fråga, var inom de berörda kommunerna ett blivande läroverk lämpligen
bör vara förlagt. Ej heller kan jag finna, att detta spörsmål har sådant sammanhang
med den föreliggande organisationsfrågan, att denna icke nu skulle
kunna lösas oberoende av de nordvästra förorternas skolproblem. Jag hyser
den uppfattningen, att därest dessa förorter vid en närmare utredning —
och en sådan torde på sätt skolöverstyrelsen förordat böra komma till stånd
— skulle befinnas böra erhålla ett eget högre allmänt läroverk, ett sådant
bör upprättas, även örn därigenom skulle uppkomma fråga örn nedläggande
av något av läroverken på Norrmalm. En dylik utveckling synes vara helt
naturlig med hänsyn till den påvisade starka befolkningsförskjutningen från
stadens inre delar till dess ytterområden, vilken legat till grund för skolutredningens
förslag. Ett bifall till detta torde sålunda icke föregripa en
lösning av de nordvästra förorternas läroverksproblem.

Skolöverstyrelsen har framställt vissa ändringsförslag beträffande detaljerna
i den av skolutredningen framlagda organisationsplanen. Sålunda
föreslår överstyrelsen, att det nya Östermalmsläroverket skall förses jämväl
med fyraårig realgymnasielinje. Jag tillstyrker bifall till detta förslag.
Härvid förutsättes, att, på sätt skolöverstyrelsen förordat, en motsvarande
gymnasielinje indrages vid ett annat stockholmsläroverk, lämpligen vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr Bod.

Kungsholmens läroverk. Jag förutsätter vidare, att den femåriga realskolelinjen
vid det nya läroverket på Östermalm icke för framtiden beräknas
erhålla en parallellserie. I detta sammanhang får jag erinra, att statskontoret
framställt principiella erinringar mot att detta läroverk skulle utrustas
med folkskole- och flickskolelinje. Jag kan icke finna att denna invändning
bör tillmätas avgörande betydelse, då ju staten redan för närvarande upprätthåller
dylika linjer i högre lärarinneseminariets övningsskola. Den föreslagna
organisationen innebär sålunda icke någon principiell nyhet. Vad
särskilt angår folkskolelinjen vill jag framhålla såsom angeläget ur pedagogisk
synpunkt att bibehålla den nära kontakt mellan folkskola och realskola,
som vunnits inom högre lärarinneseminariet och som vitsordats ha
haft stor betydelse för lärarinneutbildningen. En fortsatt sammanknytning
mellan dessa två skolformer inom det läroverk, som avsetts såsom lärarinneseminariets
arvtagare, skulle enligt min mening vara ägnad att vidga
och fördjupa de vunna erfarenheterna och leda till rön av bestående värde.
Även flickskolelinjen har jag funnit böra bibehållas, icke minst med hänsyn
till att ifrågavarande läroverk bland annat skulle få till uppgift att tillgodose
flickskolorna med kvinnliga lärare, vilkas provårsutbildning speciellt
tager sikte på dessa skolors särskilda behov. Jag tillstyrker alltså
skolutredningens ifrågavarande förslag, för vilket jag funnit goda skäl tala.

Skolöverstyrelsen har vidare förordat, att det nya läroverket i Enskede
skall redan från början förses med fyraårig realskolelinje vid sidan av de
föreslagna femåriga. Jag tillstyrker även detta förslag. Härvid förutsätter
jag, i anslutning till vad överstyrelsen anfört, att någon fyraårig realskolelinje
i stället icke tillföres det nya läroverket i Bromma, där behovet av en
sådan linje torde vara mindre än i Enskede.—Vad slutligen angår skolöverstyrelsens
förslag, att vid högre flickläroverket på Södermalm skall inrättas
även en femårig realskolelinje, har jag varit tveksam om lämpligheten av en
sådan åtgärd med hänsyn till att den möjligen skulle kunna föregripa de
inom skolutredningen pågående undersökningarna. Emellertid ha skolans
rektor och skolöverstyrelsen liksom vederbörande borgarråd anfört mycket
starka praktiska skäl för att en femårig linje bör upprättas vid
detta läroverk. Det har sålunda påvisats, att Södermalm saknar femårig
realskola för flickor och att denna omständighet lett till att stadsdelens
kvinnliga ungdom i högre grad än i övriga delar av staden söker sig över
till den kommunala flickskolan. Denna har därigenom kommit att svälla ut
på ett sätt som icke varit lyckligt; med sina sammanlagt 1,089 elever närmar
sig denna flickskola Brommaläroverket i storleksordning. I andra fall
sända föräldrarna sina flickor den långa vägen från Södermalm och de
södra förorterna till norra flickläroverket, där flickorna ha möjlighet att
genomgå en femårig realskola. Jag har med hänsyn till vad sålunda upplysts
ansett mig kunna tillstyrka det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget
om att vid högre flickläroverket på Södermalm skall inrättas även

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

en femårig realskolelinje. leke heller detta innebär någon ansvällning av
den nuvarande organisationen, då linjen kan betraktas såsom överflyttad
från annat läroverk. I realiteten torde tillkomsten av den nya linjen på
Södermalm emellertid främst komma att innebära en i sig önskvärd avlastning
av den överdimensionerade kommunala flickskolan därstädes. Denna av speciella
och rent praktiska skäl betingade anordning kan, enligt vad jag blivit
övertygad om, icke verka prejudicerande för skolutredningens kommande
principiella ställningstaganden.

Beträffande de nya läroanstalternas benämning förordar jag, att det nya
Östermalmsläroverket, i enlighet med vad skolutredningen föreslagit, benämnes
»statens normalskola». Det nya Brommaläroverket torde böra benämnas
»nya elementarskolan» och läroverket i Enskede »högre allmänna
läroverket i Enskede».

På sätt överstyrelsen anfört torde riksdagens medverkan vid genomförandet
av den ifrågasatta omorganisationen erfordras endast i vad avser nedläggandet
av nya elementarskolan, upprättandet av de tre nya läroverken
och dessas grundläggande organisation samt inrättandet av femårig realskola
vid högre flickläroverket på Södermalm. Däremot torde det få ankomma
på Kungl. Majit att fatta beslut i fråga om förflyttandet av linjer
från ett läroverk till ett annat och dylikt inom ramen för den för varje
läroverk fastställda organisationen.

Den av mig förordade omorganisationen torde, såsom skolutredningen
föreslagit, böra på sedvanligt sätt genomföras successivt; den torde böra
taga sin början den 1 juli 1943 eller vid den senare tidpunkt, som Kungl.
Majit bestämmer. För att förslaget skall kunna helt genomföras förutsättes
emellertid, att Stockholms stad låter uppföra nya byggnader för de nya
läroverken. Givetvis måste man taga med i beräkningen, att svårigheter
att erhålla material och arbetskraft kunna försena byggnadsprogrammet
och därmed även omorganisationen. I detta hänseende kan läget komma
att förskjutas både snabbt och genomgripande. Så länge krisen varar torde
emellertid få förutsättas, att behovet av dessa byggnadsföretag kommer att
ur synpunkten av materialåtgång och användningen av arbetskraft vägas
emot övriga större byggnadsföretag. Det är därför av vikt att Kungl. Majit
får frihet att i samverkan med Stockholms stads myndigheter inom ramen
av den av mig förordade organisationsplanen vidtaga erforderliga jämkningar
däri. Det kan sålunda bli nödvändigt att med hänsyn till byggnadsfrågans
läge uppskjuta vissa organisatoriska förändringar till en något senare
tidpunkt och att även i övrigt vidtaga provisoriska anordningar under
en övergångstid. I den mån sådana provisoriska åtgärder bliva ofrånkomliga,
förutsätter jag, att vad skolutredningen och skolöverstyrelsen härutinnan
anfört, kommer att beaktas. Övergångsvis skulle sålunda i anslutning
till vad utredningen och överstyrelsen framhållit högre lärarinneseminariets
övningsskola kunna bibehållas och på denna uppbyggas ett latin -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

gymnasium. Jag anser mig dock böra betona att en sådan anordning skulle
ur organisatorisk synpunkt vara mycket bristfällig och att dess brister
skulle framträda än tydligare, örn läroanstalten tillika skulle tjäna såsom
provårsläroverk. Även ur ekonomisk synpunkt är denna utväg långt ifrån
tillfredsställande, då den förutsätter, att det sålunda nyorganiserade läroverket
kvarstannar i högre lärarinneseminariets synnerligen omoderna och
otillräckliga lokaler. Om provisoriet behöver tillgripas, bör man alltså eftersträva,
att det så snart som möjligt avvecklas.

I samband med högre lärarinneseminariets och nya elementarskolans nedläggande
bli under alla förhållanden vissa övergångsanordningar nödvändiga.
Sålunda torde de lärjungar vid lärarinneseminariet, som icke avlagt
avgångsexamen före utgången av läsåret 1942/43, böra beredas tillfälle
att göra detta. Till de ekonomiska frågor, som i samband därmed kunna
uppstå, torde man icke nu behöva taga ställning. Icke heller anser jag mig
i detta sammanhang böra närmare ingå på frågan örn de nyupprättade läroanstalternas
personalorganisation.

Beträffande de villkor, som böra uppställas för genomförandet av den
föreslagna omorganisationen, ansluter jag mig i huvudsak till vad skolutredningen
anfört och föreslagit. Härutöver torde för genomförandet av
förslaget om flickläroverkets på Södermalm utrustande med jämväl femårig
realskola böra uppställas villkor av innebörd, att Stockholms stad förpliktar
sig att tillhandahålla lokaler m. m. jämväl för denna realskola ävensom
bostäder åt för läroverket erforderlig vaktmästarpersonal. Frågan huruvida
staten bör tillhandahålla tomtmark för den blivande statens provskolas
behov torde icke behöva i detta sammanhang upptagas till närmare övervägande.

VI. Statens skolköksseminarium och hushållsskola.

Nuvarande förhållanden. Med högre lärarinneseminariet är för närvarande
samorganiserat statens skolköksseminarium och hushållsskola.

Enligt av Kungl. Majit den 4 juni 1926 utfärdade bestämmelser rörande
anstaltens styrelse och förvaltning omfattar läroanstalten följande kurser,
nämligen

1) lärarinnekurs i huslig ekonomi (utbildningstid 3 terminer),

2) husmoderskurs (2 terminer),

3) kurs för utbildande av ekonomiföreståndarinnor vid större anstalter
(2 terminer),

4) kurs för utbildande av hemföreståndarinnor (2 terminer),

5) skolkökskurs för normalskolans 4:e klass, övningsskola för lärarinnekursen
(2 terminer),

6) skolkökskurs för normalskolans 6:e klass, övningsskola för lärarinnekursen
(2 terminer),

Kungl. Maj:ts proposition Nr £55. 79

7) skolkökskurs för realskolans 3:e klass, övningsskola för lärarinnekursen
(2 terminer) samt

8) skolkökskurs för folkskolans 8:e klass, övningsskola för lärarinnekursen
(2 terminer).

Varje år mottagas i lärarinnekursen 16, i ekonomiföreståndarinnekursen
14, i hemföreståndarinnekursen 24 och i husmoderskursen 32 elever; de båda
sistnämnda kurserna äro delade på vardera två parallellavdelningar.

Utbildning av lärarinnor i hushållsgöromål äger rum antingen
vid statens skolköksseminarium och hushållsskola eller vid någon av
de privata läroanstalterna: Ateneums skolköksseminarium i Stockholm, fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium och
Fredrika Bremerförbundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa. Samtliga
privata läroanstalter åtnjuta understöd av staten. Godkänt avgångsbetyg
från lärarinnekursen vid statens skolköksseminarium medför behörighet till
anställning som lärarinna vid alla de undervisningsanstalter, där undervisning
i hushållsgöromål eller huslig ekonomi förekommer.

Kunskapsfordringarna för inträde i statens skolköksseminarium äro bestämda
till godkänt avgångsbetyg från högre lärarinneseminarium, folkskoleseminarium
eller högre flickskola med s. k. normalskolekompetensrätt eller
motsvarande kunskaper, varvid sökande med betyg från folkskoleseminarium
eller flickskola skall ha överbetyg i svenska språket, matematik, ett av ämnena
fysik, kemi och hälsolära samt i husligt arbete. Sökande skall vidare
ha genomgått husmoderskurs och även på annat sätt förvärvat vana vid
praktiskt arbete. Inträdesfordringarna vid de övriga utbildningsanstalterna
äro väsentligen desamma som äro gällande i fråga om statens seminarium,
dock att överbetyg ej fordras samt att även realexamen respektive praktisk
realexamen å hushållslinje, eventuellt också betyg från praktisk flickskolelinje,
berättigar till inträde.

Utbildningstiden är tre terminer vid lärarinnekursen vid statens skolköksseminarium
och vid den speciella kursen för utbildning av skolkökslärarinnor
vid fackskolan i Uppsala, två år vid de andra läroanstalterna.

Tillsammans utexamineras årligen vid nämnda fem läroanstalter omkring
90 lärarinnor i hushållsgöromål. Av dessa ha omkring 30 utbildning särskilt
i lanthushållning. För dem utgöra lanthushållsskolor och folkhögskolor ett
lämpligt verksamhetsområde, ehuru de äga behörighet att undervisa även i
vissa andra skolformer. I övrigt ha skolkökslärarinnorna möjligheter till anställning
vid de kommunala flickskolorna, där undervisning i hushållsgöromål
är obligatorisk, vid realskolorna och de kommunala mellanskolorna, där
sådan undervisning på manga håll är anordnad och där den är avsedd att
vara obligatorisk, ehuru bestämmelsen ännu icke trätt i kraft, vidare vid
folk- och småskoleseminarier, vid åtskilliga högre folkskolor samt vid folklek
fortsättningsskolor, där i allt flera skoldistrikt införes skolköksundervisning,
ehuru antalet kurser i hushållsgöromål på grund av sjunkande
barnantal på senare år nedgått. Slutligen finnas anställningsmöjligheter liven
vid skolor för yrkesundervisning, vid vilka skolor dock erfordras särskild behörighet,
grundad på viss tids tjänstgöring, eller ytterligare utbildning efter
examen. En undersökning av skolöverstyrelsen bilsten 11)41 utvisar, att omkring
28 procent av de under åren 1938—40 utexaminerade lärarinnorna
fått anställning flir helt läsår med full tjänstgöring, att 23 procent fått
sådan anställning under någon del av läsåret och 30 procent kortare vikariat

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

eller tillfällig kurstjänstgöring, medan 14 procent lämnat skolköksarbetet,
vanligen till följd av giftermål, och uppgifter saknas från 5 procent. Antalet
arbetssökande skolkökslärarinnor varierade enligt uppgifter från arbetsmarknadskommissionen
under loppet av år 1941 mellan 7 och 88. Av undersökningen
framgår, att för närvarande ett visst överskott pa skolkökslärarinnor
finnes.

1936 års lärarutbildningssakkunniga. De sakkunniga, som framhållit
såsom en olägenhet, att det icke för närvarande finnes någon statlig läroanstalt
för utbildning av lärarinnor i kvinnlig slöjd (handarbete), och påyrkat
inrättandet av ett statligt handarbetsseminarium, ha förordat, att
ett sådant seminarium skulle samordnas med statens skolköksseminarium till
en organisatorisk och administrativ enhet. De sakkunniga tänka sig, att till
denna nya läroanstalts förfogande ställas lokaler, tillkomna genom nybyggnad
för de organisationers räkning, som enligt de sakkunnigas förslag skulle
träda i stället för nuvarande högre lärarinneseminariet och därtill knutna
utbildningsanstalter. De sakkunniga ha räknat med de båda statliga samorganiserade
seminarierna som självständiga organisationer, med var sin
rektor som ledare. En av dessa rektorer föreslås skola bli föreståndare för
hela institutionen. Seminarierna beräknas årligen skola utexaminera 24 elever
vardera, sammanlagt alltså 48.

Beträffande detaljerna i de sakkunnigas förslag hänvisas till sakkunnigbetänkandet.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag.

Överstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag med vissa modifikationer.

Det av överstyrelsen tillstyrkta förslaget innebär, att skolköksseminariet
tillika med ett nyupprättat statligt handarbetsseminarium skulle ingå i en
institution, benämnd statens skolköks- och handarbetsseminarium. Institutionens
övningsskola skulle utgöras av den till lärarkursanstalt och försöksskola
ombildade normalskolan. Utbildningstiden skulle omfatta fyra terminer såväl
på skolköks- som på handarbetslinjen. Båda linjernas kurs skulle bygga på
en obligatorisk ettårig husmoderskurs vid seminariet samt på ett av seminariet
övervakat praktikantår. I husmoderskursen skulle årligen intagas 64
elever, fördelade på fyra avdelningar; av dessa elever skulle 48 kunna fortsätta
vid lärarinnekurserna. Högst 8 platser vid varje kurs skulle reserveras
för elever, som redan genomgått den andra linjens lärarinnekurs. Dessa skulle
utexamineras efter tre terminer; de skulle således på tillsammans sju terminer *
kunna förvärva full kompetens i båda ämnena. Hem- och ekonomiföreståndarinnekurserna
skulle vid den nya institutionen bibehållas i sin nuvarande
omfattning. För vardera seminarielinjen skulle finnas en föreståndarinna; den
ena skulle förordnas till föreståndare eller rektor för hela institutionen.

Besparingsberedningen har framhållit, att det icke syntes böra ifrågasättas
att nu nedlägga eller begränsa ifrågavarande skolköksseminariums och
hushållsskolas verksamhet.

Kungl. Marits ''proposition Nr £55.

1940 års skolutredning har beträffande ifrågavarande spörsmål gjort följande
sammanfattande uttalande:

det av 1936 års lärarutbildningssakkunniga utarbetade förslaget örn en
utbyggnad av seminariet till ett statens skolköks- och handarbetsseminarium
bör, i den form detta förslag tillstyrkts av skolöverstyrelsen, så snart förhållandena
det medgiva, förverkligas;

i avvaktan därpå bör statens skolköksseminarium omorganiseras så, att
den ettåriga husmoderskursen från och med budgetåret 1943/44 får en vidgad
undervisningsplan och göres till en obligatorisk förberedande kurs för
den egentliga lärarinnekursen samt att denna senare kurs förlänges med en
termin;

övningsundervisningen vid statens skolköksseminarium liksom senare även
vid handarbetsseminariet bör från och med läsåret 1943/44 förläggas till den
nyorganiserade statens normalskola;

skolköksseminariets lokalfråga bör skyndsamt ordnas genom anskaffande
av provisoriska lokaler för den närmaste tiden, och statens skolköks- och
handarbetsseminarium bör för framtiden förläggas till nya lokaler i närheten
av statens normalskola.

Ett nedläggande av högre lärarinneseminariet, framhåller skolutredningen,
kommer givetvis att beröra även verksamheten vid statens skolköksseminarium.
Att denna verksamhet skulle avvecklas eller inskränkas har icke från
något håll ifrågasatts. Det har enligt en allmän uppfattning varit av stort
värde, att sedan ett 50-tal år tillbaka en statlig läroanstalt funnits för utbildningen
av lärarinnor på hushållsundervisningens område, och det har varit ett
önskemål, att en liknande institution måtte komma till stånd för utbildning
av lärarkrafter i olika grenar av kvinnlig slöjd. Om normalskolan upphör
eller omorganiseras, blir emellertid en omläggning av övningsundervisningen
vid skolköksseminariet ofrånkomlig. Under sådana förhållanden torde
också frågan örn en omorganisation av skolköksseminariets verksamhet i det
hela böra beaktas.

Det av lärarutbildningssakkunniga framlagda och av skolöverstyrelsen överarbetade
förslaget synes innebära en tillfredsställande lösning av frågan örn
utbildningen av lärarinnor i här ifrågavarande övningsämnen. Enligt detta
förslag skulle utbildningen komma att omfatta fyra år, d. v. s. en ettårig
husmoderskurs vid seminariet, ett av seminariet övervakat praktikantår
samt tvåårig seminariekurs. I verkligheten innebär detta en reglering av
utbildningen i dess helhet samt en förlängning av undervisningen vid seminariet
med en termin. En förlängning och förstärkning av den statliga skolkökslärarinneutbildningen
har länge varit ett önskemål på sakkunnigt håll —
icke minst med hänsyn till att vissa privata seminarier redan nu erbjuda en
längre utbildningstid. Skolkökslärarinnornas uppgift är av verkligt folkuppfostrando
art. De skola icke blott bibringa de unga praktisk färdighet i hushållssysslor
utan även meddela grundläggande insikter i de näringshygieniska
spörsmål, vilkas vitala betydelse för folkhälsan framträder allt klarare. Som
ledare för de i den kvinnliga ungdomens värntjänst ingående övningarna i
hem- och lägertjänst ha skolköks- och slöjdlärarinnorna också nyligen ställts
inför nya uppgifter. De skola meddela undervisning i matlagning, städning,

Bihang till riksdagens protokoll 10^2. 1 sami. Nr 255.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

sömnad och vård av kläder, linne och sängutrustning under läger- och fältmässiga
förhållanden, en undervisning, som för att bliva effektiv ställer stora
krav på insikt och praktisk duglighet. I de för värntjänsten utfärdade bestämmelserna
ställas också krav på att den utbildning, som skolköks- och slöjdlärarinnorna
erhålla, bringas att motsvara de höjda anspråk, som sålunda
ställas på dem.

Utbildningen av handarbetslärarinnor är för närvarande helt överlämnad åt
privata — ehuru visserligen statsunderstödda — läroanstalter, nämligen
föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
i Stockholm, Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium i
Göteborg och fackskolan i Uppsala. Vid de båda förstnämnda läroanstalterna
är utbildningstiden tvåårig; vid fackskolan i Uppsala utbildas lärarinnor i
huslig ekonomi och handarbete på fem terminer. Tillsammans utexamineras
årligen dd dessa läroanstalter något mer än 50 handarbetslärarinnor, av vilka
några också lia kompetens såsom skolkökslärarinnor. Då antalet befunnits
överstiga det för närvarande föreliggande behovet av sådana lärarinnor, helst
som slöjdundervisningen i folkskolorna till större delen handhaves av lärarinnor
utan specialutbildning, har antalet nyintagna elever vid varje kurs
under år 1941/42 minskats. Ehuru således det föreliggande behovet av handarbetslärarinnor
är täckt och ehuru den vid de enskilda seminarierna meddelade
utbildningen väl numera får betraktas som nöjaktig, måste det dock
betecknas som en anmärkningsvärd brist, att ingen normgivande utbildning
av slöjdlärarinnor är anordnad genom statens försorg.

En statlig ^bildningsanstalt för skolköks- och slöjdlärarinnor skulle säkerligen,
örn den finge en tillräckligt stor omfattning och organiserades på ett
i utbildningshänseende mönstergillt sätt, verka reglerande på tillströmningen
av lärarinneaspiranter och normerande för de enskilda seminarier, som alltfort
kunde befinnas erforderliga. Någon överproduktion av lärarinnor torde
under sådana förhållanden icke behöva befaras. Det överskott, som nu kunnat
konstateras, synes vara av rätt tillfällig art. Den pågående utvecklingen
av undervisningen i slöjd och hushållsgöromål, särskilt på fortsättnings- och
yrkesskolornas område, leder otvivelaktigt till en stegrad efterfrågan på
specialutbildade lärarinnor, och när skolköksundervisningen vid fortsättningsskolorna
och samrealskolorna blir obligatorisk, ökas behovet av lärarkrafter
ytterligare. Lärarinnorna i fråga ha för övrigt ett ganska stort verksamhetsområde
även utanför skolan; de anlitas av kommuner, hushållningssällskap
och andra sammanslutningar samt av större affärsföretag som konsulenter
och experter till allmänhetens tjänst. Uppenbarligen är det av stor
betydelse, att god tillgång råder på sådana sakkunniga krafter särskilt i en
tid som den nuvarande med dess stigande svårigheter i fråga om folkförsörjningen.

I det utredningsuppdrag vi fått oss förelagt ingår såsom en betydelsefull
del uppgiften att beakta de praktiska ämnenas krav på en starkare och mot
deras verkliga betydelse bättre svarande ställning i skolsystemet. Bland dessa
ämnen utgöra de praktiskt husliga en viktig grupp. De äga i och för sig ett
stort allmänt fostrande värde i de rika möjligheter de erbjuda lärjungarna till
självständigt, resultatbringande arbete. Därtill ger undervisningen i praktiskt
husliga ämnen en utomordentligt betydelsefull fostran av landets kvinnliga
ungdom till ordning, renlighet, intresse och arbetsvilja inför hemmets värv
samt en grundläggande insikt i de för folkhälsan så viktiga näringshygieniska
frågorna. En sådan fostran kan väl sägas utgöra en icke oväsentlig nationalekonomisk
tillgång, icke minst i kristider, då ett klokt utnyttjande av de

Kungl. Maj.ts proposition Nr 255.

.större och mindre hushållens resurser i fråga om livsmedel och textilier och
en omsorgsfull vård av hemmens ekonomiska värden överhuvud kan bli av
avgörande betydelse för landets välfärd. Att en utveckling och fördjupning
av undervisningen i de praktiskt husliga ämnena i synnerlig grad är förtjänt
av statsmakternas stöd, torde vara uppenbart, liksom också att en god utbild
ning av lärarinnor i dessa ämnen såsom en nödvändig förutsättning för en
sådan utveckling är en viktig allmän angelägenhet. Av stor betydelse är
även att dugande föreståndarinnor utbildas för ekonomiavdelningarna vid
anstalter, vårdhem och storkök av olika slag. Det ovannämnda förslaget till
organisation av ett statens skolköks- och handarbetsseminarium med därtill
anslutna kurser för hem- och ekonomiföreståndarinnor synes klokt utformat
och väl ägnat att motsvara föreliggande behov.

Av det anförda framgår, att frågan örn upprättande av ett förenat statligt
skolköks- och handarbetsseminarium nu måste anses mogen för en lösning
efter de linjer, som uppdragits i de hittills gjorda utredningarna i ärendet.
Med framhållande härav måste vi likväl finna förståeligt, om statsmakterna
i nuvarande statsfinansiella läge icke anse sig kunna omedelbart företaga
omorganisation i enlighet med förslaget. Det synes oss dock angeläget,
att i avvaktan på en slutgiltig lösning av här föreliggande frågor åtminstone
den föreslagna förstärkningen och förlängningen av den statliga skolkökslärarinneutbildningen
kan komma till stånd. En omläggning av den nuvarande
husmoderskursen vid statens skolköksseminarium till en obligatorisk kurs,
innefattande även vissa kursmoment, som skulle avlastas från den egentliga
lärarinnekursen för att där bereda större plats för specialstudier, samt en
förlängning av denna senare kurs med en termin skulle, enligt en av seminariets
rektor till oss överlämnad beräkning, vid i övrigt oförändrade förhållanden
draga en kostnad av 3,317 kronor. Utgiften i fråga får icke anses
betydande med hänsyn till den avsevärda förbättring av lärarinneutbildningen,
som står att vinna. Utan att närmare ingå på frågan om undervisningsplanen
för ett sålunda utbyggt seminarium, vilken givetvis finge i detalj granskas av
på området sakkunniga, få vi livligt tillstyrka, att nämnda omorganisation
av skolköksseminariets verksamhet snarast möjligt genomföres.

Synnerligen angeläget är det givetvis, att i händelse av ett nedläggande av
högre lärarinneseminariet inga åtgärder vidtagas, som kunna verka ofördelaktigt
på skolköksseminariets arbete eller som kunna försvåra en framtida
utveckling av institutionen i enlighet med lärarutbildningssakkunnigas förslag.

Besparingsberedningen har föreslagit en successiv avveckling av seminariets
övningsskolor. För att övningsundervisningen vid skolköksseminariet
skall kunna vidmakthållas, föreslår beredningen i så fall samarbete med någon
eller några andra läroanstalter utan att närmare ingå på hur ett dylikt samarbete
skall organiseras. Närmast till hands skulle väl den anordningen ligga, att
lärjungarna i fjärde och sjätte klasserna av den kommunala flickskola, till
vilken normalskolans lärjungar tänkas överflyttade, finge sin skolköksundervisning
förlagd till seminariet, samt att någon avdelning flickor i tredje klassen
av kommunala mellanskolan eller någon realskola för flickor likaledes
för sådan undervisning hänvisades till seminariet. Det nuvarande samarbetet
med folkskolan skulle givetvis fortsätta och torde böra i lämpliga former
utsträckas. Det måste emellertid framhållas, att en sådan anordning bleve
synnerligen otjänlig såväl för skolorna, vilka måste binda sina lärotider och
sin arbetsordning vid seminariets, som för seminariet, vilket mäste hälla loka -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

ler disponibla för de olika skolornas behov, lämpa auskultations- och övningslektioner
efter deras möjligheter och dessutom handhava undervisningen av
lärjungarna utan att stå i närmare kontakt med deras lärare och skolliv i
övrigt. Även för lärjungarna, som få sin skolgång splittrad mellan olika institutioner
och olika — kanske vitt skilda — skollokaler, skulle stora olägenheter
uppstå. Mer än en tillfällig nödfallsutväg skulle ett sådant samarbete
under inga förhållanden kunna bli. Någon utveckling därav för att tillfredsställa
behovet av övningsundervisning vid ett eventuellt handarbetsseminarium
är näppeligen tänkbar. För ett statligt seminarium med dess karaktär
av mönsteranstalt vore det synnerligen olyckligt, örn det skulle nödgas att
organisera sin övningsundervisning på dylikt sätt.

I annat sammanhang ha vi föreslagit, att normalskolan skall fortsätta sin
verksamhet. Det synes oss naturligt, att den alltfort finge tjäna som övningsskola
för skolköksseminariet, såsom också förutsätta i lärarutbildningssakkunnigas
omorganisationsförslag. Med den av oss föreslagna organisationen
av skolan skulle den vara fullt tillräcklig för seminariets behov, även i det
fall att detta förenades med ett handarbetsseminarium. En nödvändig förutsättning
för anordningen är dock, att seminariet och skolan förläggas i
grannskapet av varandra samt att övningsundervisningen i lämplig omfattning
förlägges till närbelägen folkskola.

Statens skolköksseminarium och hushållsskola disponerar för närvarande
för sin verksamhet förhyrda lokaler dels i fastigheten nr 19 Nybrogatan, dels
i fastigheten nr 9 A, 9 B och 11 Katarinavägen. Den senare lokalen måste
betecknas såsom alltför trång och i det hela synnerligen olämplig, den förra,
som inreddes för seminariet år 1936, är visserligen någorlunda användbar men
får icke disponeras längre än till den 1 juli 1942, då seminariet uppsagts till
avflyttning av fastighetsägaren. Sedan gjorda försök att uppnå överenskommelse
om förlängning av hyrestiden strandat, står nu seminariet inför nödvändigheten
att till den nämnda tidpunkten anskaffa nya lokaler. Då det
icke torde vara möjligt att på den korta tid, som står till buds, ordna seminariets
lokalfråga på ett definitivt sätt, måste de nya lokalerna bil av provisorisk
art. Oavsett att sådana lokaler knappast kunna bli fullt tillfredsställande
ur undervisnings- och arbetssynpunkt, är en sådan tillfällig lösning av
lokalfrågan ekonomiskt sett föga tillfredsställande. Det kapital, som måste
nedläggas på inredningen av den förhyrda lokalen, kan till väsentlig del gå
förlorat, om seminariet efter någon tid ställes inför en ny uppsägning._ Kravet
på egna, fullt tidsenliga lokaler för institutionen låter sig i längden icke avvisas.
Då den av oss föreslagna »statens normalskola» är avsedd att tjäna som
övningsskola såväl för skolköksseminariet som för ett framtida handarbetsseminarium,
synes lokalfrågan slutgiltigt böra lösas genom en nybyggnad,
inrymmande båda seminarierna tillika med de för övningsundervisningen
erforderliga specialrummen och belägen i omedelbar närhet av det nya läroverket.
Att denna byggnadsfråga, åtminstone i vad den avser de enbart av
seminarierna nyttjade lokalerna, blir en statlig angelägenhet, torde vara
uppenbart.

Yttranden över skolutredningens förslag, Skolöverstyrelsen har tillstyrkt
detta förslag. Överstyrelsen anför bland annat:

Överstyrelsen vill för sin del som ytterligare skäl för inrättandet av ett
statligt handarbetsseminarium framhålla önskvärdheten av att de unga
kvinnor, som önska utbilda sig till slöjdlärarinnor, få denna möjlighet utan
de höga elevavgifter, som måste erläggas vid de enskilda seminarierna. En

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

sammankoppling av statens skolköksseminarium med ett statligt handarbetsseminarium
skulle ge tillfälle till en kombinerad utbildning i hushållsgöromål
och kvinnlig slöjd, vilket av överstyrelsen också tidigare framhållits
som önskvärt.

Överstyrelsen skulle finna det önskvärt, att den välmotiverade omorganisationen
skulle kunna företagas redan budgetåret 1942/43. Då en sådan
förändring givetvis kommer att medföra behov av något större lokalutrymmen
än förut och seminariets lokalfråga för nästa år ännu ej är
ordnad, synes det vara lämpligare, att omorganisationen sker följande år
så som av utredningen föreslås.

Den nuvarande husmoderskursen bör alltså under nämnda år omändras
till en förberedande seminariekurs med utvidgad undervisningsplan. Samtidigt
bör den egentliga lärarinnekursen utökas med en termin, så att de
elever, som vinna inträde i denna höstterminen 1943, erhålla en tvåårig
utbildning. Merkostnaden härför synes vara väl lågt beräknad, då vissa
ändringar i timplanen torde behöva göras. Även örn ett mindre tillägg beräknas
för merkostnaden i fråga, bör den ej utgöra något hinder för vidtagande
av den ifrågavarande omorganisationen.

Enligt överstyrelsens mening bör den av utredningen berörda övervakningen
från seminariets sida av praktikantåret likaledes komma till stånd
under året 1943/44, om ock i något mindre omfattning än vad senare kan
bli behövligt. Övervakningen bör under nämnda år gälla elever, som under
närmast föregående år utexaminerats från husmoderskursen vid statens
skolköksseminarium och hushållsskola och vilka genom seminariets förmedling
för meritering till inträde vid lärarinnekursen erhållit anställning i
hem. För denna övervakning bör för budgetåret 1943/44 förslagsvis beräknas
1,200 kronor, varav högst 900 kronor till reseersättning och 300
kronor till ersättning åt vikarie.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att undervisningen i
den egentliga lärarinnekursen under de första åren efter omorganisationen
fordrar en viss anpassning efter elevernas olika förkunskaper. Man får
nämligen förutsätta, att vissa elever genomgått husmoderskursen vid seminariet
i dess nuvarande skick och andra åter den ombildade husmoderskursen,
den förberedande seminariekursen. Den definitiva undervisningsplanen
torde därför ej kunna omedelbart tillämpas.

Av utredningen ha starka skäl förebragts för att normalskolan skall fortsätta
sin verksamhet och bland annat tjäna som övningsskola för skolköksseminariet
och senare även för handarbetsseminariet. Överstyrelsen tillstyrker
detta förslag.

Statskontoret har avstyrkt den ifrågasatta omorganisationen.

I sitt utlåtande över lärarutbildningssakkunnigas förslag hade statskontoret
yttrat, att allvarliga betänkligheter måste inställa sig i fråga örn den
av lärarutbildningssakkunniga planerade förlängningen av utbildningskurserna
för Övningslärare. Beträffande utbildningen på dessa områden, hade
ämbetsverket vidare framhållit, hade icke sådana brister påtalats, att de
föreslagna åtgärderna kunde anses i någon män motiverade. Icke heller de
sakkunniga hade i detta avseende förebragt någon egentlig utredning. Statskontoret,
som framhållit, att åtgärder i föreslagen riktning säkerligen
komme att tagas till utgångspunkt för krav på förmånligare löneställning,
kunde således icke tillstyrka förslaget.

Den föreliggande utredningen hade icke givit statskontoret anledning
frångå sin tidigare hävdade uppfattning. Ämbetsverket an sage sig alltså

Departe mentschefen.

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

icke — allra minst i nuvarande krisläge — kunna förorda en förlängning
av utbildningstiden för skolkökslärarinnorna. Vidkommande seminariets
beroende av övningsskolan hade genom vad som i ärendet anförts icke klarlagts,
att den nuvarande ordningen innebure så bestämda fördelar framför
anordnande av övningsundervisning för lärarinneeleverna vid andra läroanstalter,
att dessa fördelar uppvägde de ökade kostnaderna. Som redan
tidigare framhållits, måste statskontoret således bestämt motsätta sig flickoch
folkskolelinjernäs bibehållande i statlig regi.

Undervisningen i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd vid ungdomsskolorna
har visserligen icke ännu nått det omfång och den stadga, som måste anses
önskvärd, men den befinner sig i stadig utveckling. Det torde också vara
en tidsfråga på tämligen kort sikt, innan denna utveckling kommer att ger
nom statliga åtgärder främjas och undervisning i dessa ämnen göras obligatorisk
inom allt flera skolformer. Det framstår vid sådant förhållande såsom
angeläget, att åtgärder i god tid vidtagas för att på ett ändamålsenligt sätt
ordna utbildningen av lärarinnor i dessa övningsämnen. Det förslag i detta
hänseende, som nu föreligger till övervägande, synes mig vara godtagbart.
Ett nedläggande av statens skolköksseminarium och hushållsskola har icke
från något håll satts i fråga. Det måste enligt min mening även betecknas
såsom önskvärt, att ett statligt seminarium för utbildning av lärarinnor i
kvinnlig slöjd upprättas; ett samordnande med statens skolköksseminarium
ter sig därvid såsom naturligt. Jag är därför beredd att i princip tillstyrka,
att statens skolköksseminarium och hushållsskola, så snart förhållandena
det medgiva, omorganiseras till ett statens skolköks- och handarbetsseminarium
i huvudsaklig överensstämmelse med det av skolutredningen och
skolöverstyrelsen förordade förslaget. Tidpunkten för en sådan omorganisation
torde emellertid få bli beroende på särskilt beslut framdeles, sedan
lokalfrågan ordnats på ett tillfredsställande sätt. Jag instämmer beträffande
lokalfrågan i skolutredningens uttalande, att denna fråga uppenbarligen får
anses vara en statlig angelägenhet. Jag är även ense med skolutredningen
därom, att statens skolköksseminarium efter högre lärarinneseminariets
nedläggande lämpligen bör vara anknutet till den blivande »statens normalskola»
. Seminariets lokaler böra därför förläggas i närheten av normalskolans.
Jag förutsätter, att frågan om skolköks- och handarbetsseminariets lokalbehov
blir föremål för närmare utredning.

Det är givet, att det av olika anledningar — icke minst de statsfinansiella
svårigheterna — kan komma att dröja relativt lång tid, innan skolköks- och
handarbetsseminariernas lokalfråga kan få sin definitiva lösning, även örn, på
sätt jag förordat, principbeslut nu fattas rörande deras organisation. Skolutredningen
har förutsett, att ett dylikt uppskov icke torde kunna undvikas,
och i avvaktan på en slutlig lösning förordat en provisorisk omorganisation
av skolköksseminariet, innebärande cn viss förstärkning från och
med budgetåret 1943/44 av den nuvarande undervisningen. Jag finner i likhet
med skolöverstyrelsen goda skäl tala för detta förslag, vilket jag till -

Kungl. Martts ''proposition Nr 255.

styrker. Jag har sålunda icke funnit de av statskontoret framförda erinringarna
däremot befogade. Såsom av utredningen framgår, komma merkostnaderna
vid bifall till förslaget att hålla sig inom rimliga gränser.

VII. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt

institut.

De senaste årtiondenas växande intresse för pedagogiska och psykologiska
frågor och den starka utvecklingen på hithörande forskningsområden
ha inom intresserade kretsar väckt till liv tanken på inrättande av en central
institution, som skulle kunna stödja, samla, organisera och även, i den mån
så vore av behovet påkallat, kritiskt granska de olika strävanden, som, ofta
oberoende av varandra, framträda på undervisningens och uppfostrans område,
ävensom utgöra en anstalt för ett vetenskapligt forskningsarbete. Denna
anstalt skulle genom sin verksamhet kunna skapa en på experimentell forskning
byggd grund för pedagogiska frågors praktiska behandling och således
direkt åstadkomma en anknytning mellan forskningsarbete och praktiskt pedagogisk
verksamhet.

Det första mera genomarbetade förslaget örn upprättande av ett sådant
institut i Sverige framlades av 1936 års lärarutbildningssakkunniga i deras
den 26 november 1938 avgivna betänkande angående utbildningen av lärare
(statens offentliga utredningar 1938: 50).

1936 års lärarutbildningssakkunniga. De sakkunniga erinra inledningsvis,
att frågan om inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut upptagits
av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i de sakkunnigas
direktiv. Departementschefen hade med hänsyn till frågan örn högre lärarinneseminariets
bibehållande eller indragning funnit önskligt, att den kommande
utredningen upptoge till övervägande, huruvida icke seminariet
kunde ombildas så, att det komme att tjäna två syften: dels en av departementschefen
närmare angiven, något begränsad utbildningsverksamhet, dels
att utgöra kärnan i ett centralt pedagogiskt institut med uppgift i första
hand att omhändertaga den praktiska lärarutbildningen men därjämte, i den
mån så kunde ske, att medverka vid det pedagogiska forskningsarbetet.

Då emellertid dessa sakkunniga å ena sidan föreslå, att högre lärarinneseminariet
i sin nuvarande form nedlägges, å andra sidan avvisa tanken på
en koncentrering av den praktiska lärarutbildningen i dess helhet till ett
pedagogiskt institut i Stockholm, söka de en annan väg att förverkliga den
i direktiven uttryckta tanken. För den systematiskt ordnade samverkan
mellan teoretisk och praktisk pedagogik, som anses nödvändig för undervisnings-
och uppfostringsarbetets fortgående förbättring, föreslå de ett
psykologisk-pedagogiskt institut, förlagt till Stockholm och anknytande ä
ena sidan till den år 1934 bildade »Föreningen för psykologisk-pedago -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

giska institutet», å andra sidan till skolöverstyrelsen ävensom till pedagogiska
biblioteket och svenska skolmuseet. Denna nya organisation tankes
som ett enskilt institut med statsbidrag, arbetande på två avdelningar,
en teoretiskt vetenskaplig oell en praktisk.

I spetsen för institutet skulle enligt detta förslag stå en styrelse på 16
personer: landets fyra professorer i psykologi och pedagogik, institutets
föreståndare, en representant för skolöverstyrelsen, två för den medicinska
forskningen, fyra för lärarkårerna vid olika slag av läroanstalter, en för
Stockholms stad, två för föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet
samt en av Kungl. Majit utsedd ordförande, inalles sexton personer.

Institutets arbete skulle ledas av en direktor, sorn samtidigt avsågs vara
föreståndare för den praktiska avdelningen och konsulent inom skolöverstyrelsen
i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen i riket.

Den vetenskapliga avdelningen skulle ha till uppgift att ombesörja
vetenskaplig utredning av vissa psykologisk-pedagogiska spörsmål av teoretisk
eller praktisk karaktär. De sakkunniga framhålla som tänkbart och
även önskvärt, att i framtiden, när institutet vunnit slutlig form och avsedd
stadga i organisationen, vid detsamma upprättades en professur, vilkens
innehavare övertoge de mera vetenskapligt betonade uppgifterna.
Men tills vidare föreslås, att den vetenskapliga avdelningen anknytes till
Stockholms högskola och att professorn i psykologi och pedagogik vid
denna högskola fungerar som avdelningens föreståndare.

Vid institutet föreslås vidare en vetenskaplig nämnd, bestående av institutets
direktor, vetenskapliga avdelningens föreståndare, innehavarna av
pedagogikprofessurerna vid universiteten och högskolorna samt ytterligare
två ledamöter, utsedda av styrelsen för föreningen för psykologisk-pedagogiska
institutet. Denna nämnd skulle uppgöra plan för undersökningar och
utse kompetenta personer att utföra dem.

Den praktiska avdelningen skulle ha till uppgift att bereda praktisk
möjlighet för undersökningar, som handhavas av den vetenskapliga avdelningen,
att anordna pedagogisk försöksverksamhet samt att anordna kurser
av olika slag, psykologisk-pedagogiska, medicinsk-pedagogiska, fortbildningskurser
m. m. Föreståndare för avdelningens arbete skulle vara institutets
direktor.

Institutet förutsättes ha tillgång till Stockholms stads folkskolor och till
avdelningar inom högre läroanstalter. En särskild försöksskola borde omfatta
latin- och realgymnasium, fyra- och femårig realskola, högre flickskola
och folkskola, alla med Barnundervisning. Lämpligen kunde normalskolan
vid högre lärarinneseminariet i samband med seminariets nedläggande
utbyggas till en sådan försöksskola, vilken tillika borde vara lärarkursanstalt
med skolans rektor som föreståndare. Den pedagogiska försöksverksamheten
vid skolan skulle ledas av direktorn.

I en till de sakkunnigas förslag fogad reservation vända sig två
av de sakkunniga, O. von Friesen och T. Gislén, mot tanken, att institutets
vetenskapliga avdelning knytes till Stockholms högskola enbart. De föreslå
i stället, att lärostolarna i pedagogik vid universiteten och högskolorna
tillsammans skulle bilda institutets vetenskapliga avdelning, varigenom
landets vetenskapliga krafter på området kunde på effektivare sätt tillvaratagas.

Kungl. Marits proposition Nr 255.

I de till skolöverstyrelsen inkomna yttrandena har förslaget om
ett psykologisk-pedagogiskt institut i allmänhet rönt ett välvilligt mottagande.
Från många håll framhålles dock, att de sakkunnigas förslag mera
har formen av utkast än av genomarbetat förslag, varför i många fall instämmandet
snarare avser det allmänna önskemålet örn ett psykologiskpedagogiskt
institut än de sakkunnigas konkreta utformning härav. På
många håll instämmes i von Friesens och Gisléns reservation. Vanligt är
också yrkandet att institutet göres helt statligt.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag.

Överstyrelsen ansluter sig principiellt till förslaget örn upprättande av ett
psykologisk-pedagogiskt institut men anser sig icke kunna tillstyrka de
sakkunnigas förslag örn ett halvt statligt, halvt privat institut, där de olika
intressena icke vore klart avgränsade mot varandra. Institutet borde vara
av rent statlig karaktär. Detta behövde icke utesluta samarbete med de
enskilda sammanslutningar, vilkas verksamhetsområden hade beröring med
institutets. Den rationella lösningen vore ett självständigt institut, där den
vetenskapliga forskningen knötes till en professur i psykologi och pedagogik
och där en fullständig läroanstalt, omfattande de olika skolformer, som
förekomma i vårt land, stöde till förfogande som försöksskola. Ett institut
av denna omfattning kunde emellertid icke förordas, innan praktisk erfarenhet
vunnits. Särskilt i nuvarande svåra statsfinansiella läge måste också
de ekonomiska hänsynen vara av avgörande betydelse.

Överstyrelsen förordar därför en lösning, som å ena sidan kunde medgiva
en framtida utvidgning, sedan erfarenheten lämnat riktlinjer för utvecklingen,
å andra sidan kunde med utnyttjande av redan förefintliga möjligheter
genomföras utan alltför omfattande kostnader.

Vad den vetenskapliga avdelningen beträffar, ansluter sig överstyrelsen
till den av von Friesen och Gislén avgivna reservationen. Om verksamheten
knötes till professuren i psykologi och pedagogik vid Stockholms högskola,
skulle den i landet förefintliga vetenskapliga sakkunskapen icke på ett tillfredsställande
sätt tillvaratagas, vilket däremot kunde bli fallet, örn reservanternas
förslag förverkligas. Då det emellertid icke kunde förutsättas, att
professorerna i psykologi och pedagogik skulle ha sin vetenskapliga verksamhet
förlagd till ett område, som vore av direkt betydelse för det psykologisk-pedagogiska
institutet, vore det ett önskemål, att i framtiden till
institutet knötes en professur, vars ämnesområde bestämdes med hänsyn till
det för institutet betydelsefulla. Men så länge detta önskemål icke kunde
realiseras, måste det anses vara större möjligheter att tillgodose institutets
vetenskapliga behov genom reservanternas förslag än genom sakkunnigmajoritetens.

Överstyrelsen anser det ur praktisk synpunkt vara viktigt, att institutet
icke överorganiseras. Innan institutet blivit fullt utbyggt och dess verksamhetsformer
stabiliserats, borde den föreslagna vetenskapliga nämnden och
institutets styrelse därför tills vidare sammanslås. Då erfarenhet vunnits
och institutet utbyggts, kunde det vara tid att upptaga frågan örn en sårskild
vetenskaplig nämnd, som då måhända borde utses efter delvis andra
principer än de sakkunniga föreslagit, så att även andra forskningsgrenar än

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

psykologi och pedagogik kunde bli representerade och deras forskningsresultat
utnyttjade för här avsett ändamål.

De sakkunnigas förslag befaras medföra en viss överorganisation med
därav följande splittring, som kunde äventyra institutets effektivitet. Även
styrelsens storlek (16 personer) anser överstyrelsen kunna verka i samma
riktning. Den föreslår därför, att institutets ledning anförtros åt en styrelse
på 10 personer. Självskrivna ledamöter skulle vara övningsskolans rektor
och de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och
högskolorna. De övriga fem ledamöterna skulle utses av Kungl. Majit, tre
efter förslag av skolöverstyrelsen och två efter förslag av medicinalstyrelsen.
För dessa anses suppleanter böra utses. Av de ledamöter, som föreslås
av skolöverstyrelsen, representerar en folkskolan, en läroverken och därmed
jämförliga läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av
dessa skulle vara ledamot av skolöverstyrelsen, varigenom ett förbindelseled
skulle skapas mellan skolöverstyrelsen och institutet. Av de ledamöter,
som föreslås av medicinalstyrelsen, skulle en företräda skolhygien och en
psykiatri. Om den föreslagna skolöverläkarbefattningen komme till stånd
borde innehavaren av densamma vara självskriven styrelseledamot, och i
så fall föreslås endast en ledamot jämte suppleant av medicinalstyrelsen.
Ordförande skulle utses av Kungl. Majit. Styrelsen skulle sammanträda
minst två gånger årligen, varvid undersökningar, avsedda att utföras vid
institutet, skulle planläggas, och frågor i samband med institutets verksamhet
diskuteras.

Vad den praktiska avdelningen beträffar, har överstyrelsen för närvarande
icke ansett sig kunna tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna organisationen.
Åtminstone innan institutets verksamhet fått en större omfattning,
anses den föreslagna direktorsbefattningen kunna sammanslås med
befattningen som rektor för institutets försöksskola.

Överstyrelsen finner det vara av stor betydelse, att institutet förfogar
över en försöksskola. Visserligen borde institutet för undersökningar och
experiment i viss utsträckning kunna utnyttja det statliga skolväsendet i
dess helhet, men åtminstone i vissa fall syntes det nödvändigt att ha tillgång
till en särskild försöksskola.

För att denna skulle kunna bli fullt användbar, borde den omfatta folkskola,
fyra- och femårig realskola, tre- och fyraårigt latin- och realgymnasium
samt flickskola med teoretisk och praktisk linje. Då en så omfattande
läroanstalt icke kunde upprättas under nuvarande statsfinansiella
förhållanden, anser överstyrelsen i likhet med de sakkunniga, att högre
lärarinneseminariets övningsskola (normalskolan) borde utgöra stommen i
institutets försöksskola.

Överstyrelsen instämmer i de sakkunnigas förslag, att försöksskolan
göres till lärarkursanstalt, varvid dess kapacitet tills vidare måste vara begränsad.
Visserligen kunde viss tvekan råda om lämpligheten av att försöksskolan
tillika vore lärarkursanstalt, då försöksverksamheten i skolan
komme att verka hindrande, men de av de sakkunniga utvecklade skälen
anses dock överväga. Försöksskolan borde också, i enlighet med de sakkunnigas
förslag, kunna utnyttjas som övningsskola för blivande lärare i
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål.

Då arbetsbördan för försöksskolans rektor kan väntas bli betydande,
föreslår överstyrelsen (i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande
direktorn), att han för administrativa och expeditionella ändamål utöver
vanlig skrivbiträdes hjälp skulle erhålla en sekreterare.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

De sakkunnigas förslag, att institutets direktor skulle vara konsulent
inom skolöverstyrelsen i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen,
avstyrker överstyrelsen, då denna funktion icke skulle kunna övertagas av
rektorn för institutets försöksskola, vars arbetsbelastning även dessförutan
bleve avsevärd.

Den förbindelse mellan skolöverstyrelsen och institutet, sorn de sakkunnigas
förslag medför, anser överstyrelsen i stället kunna åstadkommas genom
att åtminstone en av styrelsens ledamöter är ledamot av skolöverstyrelsen.

1940 års skolutredning. Skolutredningen har föreslagit, att i samband
med omorganisationen av högre lärarinneseminariets övningsskola ett statligt
psykologisk-pedagogiskt institut från och med budgetåret 1944/45
upprättas i huvudsaklig enlighet med skolöverstyrelsens förslag. De årliga
kostnaderna för institutet beräknar skolutredningen till omkring 12,300
kronor. Härjämte beräknas erforderligt ett engångsanslag av 5,000 kronor
till anskaffande av möbler m. m.

Till stöd härför har skolutredningen anfört huvudsakligen följande:

Pedagogisk försöksverksamhet. Vid överväganden rörande
en omorganisation av högre lärarinneseminariets normalskola, eventuellt
även av nya elementarskolan, måste hänsyn tagas jämväl till den vid dessa
anstalter bedrivna, under olika tider mer eller mindre framträdande pedagogiska
försöksverksamheten.

Frågan örn pedagogiska försök inom landets skolväsen har ofta och av
skilda anledningar dryftats. Full enighet synes råda därom, att dylik försöksverksamhet
i viss utsträckning är nödvändig för att skolan icke skall
stelna i en gång fastställda former.

Givetvis gör sig behovet av försök vid skilda tider och på skilda områden
av skolans verksamhet gällande med olika styrka. I propositionen nr 81
till 1909 års riksdag angående statsunderstöd till kommunala och enskilda
läroanstalter anför sålunda ecklesiastikministern: »Vikten av att anställa
pedagogiska försök framträder nämligen mera eller mindre påtagligt å olika
tider. Nu, kort efter det att statsläroverken genom 1904 års skolreform tillgodogjort
sig bland annat de enskilda läroverkens erfarenheter, är dessas
roll som försöksläroverk mindre framträdande. Men det kan väl antagas som
visst, att den nuvarande läroverksorganisationen är lik alla andra skolorganisationer
däruti, att den om en tid, kortare eller längre, visar sig icke
motsvara det förhandenvarande bildningsbehovet. Och trots det framgångsrika
arbete, som under överstyrelsens nitiska och förtjänstfulla ledning nu
pågår i syfte att förbättra undervisningen vid de allmänna läroverken, torde
väl den möjligheten ej vara alldeles utesluten, att dessa förr eller senare
komma att mera eller mindre stelna i de för deras verksamhet en gång
fastställda former.»

Riktigheten i denna uppfattning bestyrkes av en rik erfarenhet. Medan
samskoletanken arbetade sig fram, kunde en enskild undervisningsanstalt
redan i egenskap av samskola göra anspråk på att betecknas som försöksläroverk.
Sedan numera Barnundervisning genomförts vid ett stort antal
statliga och kommunala läroanstalter, finns icke längre något behov av särskilda
försök i denna riktning. Eslövs enskilda elementarskola för gossar
fick på sin tid sin karaktär av försöksläroverk endast genom förefintligheten
vid skolan av en avslutningsklass ovanpå den femte klassen. Sedan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

liknande klasser blivit upprättade vid de allmänna läroverken, kan icke
på denna grund ifrågavarande skola betecknas såsom försöksläroverk. De
i realskolan inbyggda praktiska linjer, som försökvis infördes på grund av
1933 års riksdags beslut, äro enligt beslut av 1937 års riksdag så till vida
införlivade med den normala läroverksorganisationen, att sådana nu kunna
efter ansökan och prövning i varje särskilt fall upprättas varhelst de kunna
anses motsvara ett tydligt framträdande behov. På samma sätt ha de praktiska
mellanskolorna experimenterats fram ur de högre folkskolorna. Den
vid Stockholms samgymnasium anordnade »aftonundervisningen» har visat
vägen för den statens aftonskola, som år 1938 upprättades vid högre allmänna
läroverket å Kungsholmen i Stockholm. De försök med ryska, som
gjorts vid nya elementarskolan och inom vissa enskilda läroanstalter, ha
givit värdefulla erfarenheter för den nu påbörjade undervisningen i ryska
vid tre statslära verk, men i den mån denna utvecklas och finner sin form,
ha de tidigare experimenten gjort sin tjänst, och det allmännas intresse
för försöksanordningar med dylik undervisning minskas. Inom folkskolan
har efter föregående försöksverksamhet bildats specialklasser av olika slag.
Den numera ganska omfattande hjälpklassorganisationen har vuxit fram och
blivit utbyggd efter att på försök ha varit anordnad inom vissa skoldistrikt.
Detsamma gäller örn de särskilt i de större städerna förekommande klassavdelningarna
för klena, hörselsvaga, talfelsbehäftade och svåruppf ostra de
lärjungar. I vissa distrikt har också sedan länge pågått försök med differentiering
av lärjungarna i begåvningshänseende i syfte att till särskilda
avdelningar sammanföra konstitutivt efterblivna barn ovanför hjälpklassstadiet.
Försök nied undervisning i främmande språk i folkskolan lia givit
sådana resultat, att dylik undervisning numera är införd i ett stort antal
skoldistrikt. Folkskolans högre avdelning vid Göteborgs folkskolor har utvecklats
till en fyraårig examensfri skola med Barnundervisning. För landsbygdens
folkskolor har statsbidrag beviljats till försök med förstärkningsundervisning
i svagare skolformer, försök som numera erhållit en fastare
ställning i skolorganisationen. Särskilt aktuella äro de nu pågående försöken
med särskilda sångklasser inom Stockholms folkskolor, med en differentiering
i och för undervisning i engelska inom vissa folkskolor i Göteborg,
med prövningsfri intagning i de högre skolorna, med engelska som begynnelsepråk
i de högre skolorna, med en ny form för de skriftliga arbetena i
moderna språk, med nyspråkligt gymnasium av olika längd och organisation
vid ett antal privata läroverk, med en på särskilt sätt utformad normalskolutbildning
för gossar vid Höglandsskolan i Stockholm, med en klassisk
utbildningslinje, som sedan 1935 prövats vid högre allmänna läroverket för
gossar å Norrmalm i Stockholm och vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket
i Göteborg.

Av stor betydelse är jämväl den försöksverksamhet, som berör skolans
inre arbete. Såväl vid enskilda som offentliga skolor av olika slag förekommer
sådan verksamhet i stor omfattning. Särskilt inom de skolformer, som
äro mindre bundna av kursplaner och examensmål, och icke minst inom
folkskolan, prövas, där de personliga förutsättningarna hos ledare och lärare
äro tillfinnandes, nya metoder för undervisning och uppfostran. Utmärkande
för denna verksamhet under de senaste årtiondena har bland annat
varit en strävan att finna vägar att vid undervisningen i de olika ämnena
tillämpa metoder, som pläga sammanfattas under benämningen arbetsskolepedagogik.
I icke ringa utsträckning göras försök med olika former av
koncentrationsundervisning och med s. k. samlad undervisning. Stor upp -

Kungl. May.ts proposition Nr 255.

märksamhet har på många håll ägnats frågan om skolbibliotekets rationella
utnyttjande i skolarbetet, och framgångsrika försök lia gjorts med en
särskild, planmässigt ordnad undervisning i böckers bruk. Bland den mångfald
av undervisningsspörsmål, som man genom försöksverksamhet sökt och
söker att besvara, kunna även nämnas de metodiska frågor, som sammanhänga
med filmens och radions införande i skolundervisningen. På uppfostrans
område slutligen lia bland annat mer eller mindre långt gående
försök företagits att genomföra självstyrelse bland lärjungarna.

Tidigare har ofta framhållits, att de pedagogiska och organisatoriska initiativen
företrädesvis framträtt inom enskilda skolor och att av detta skäl
dessa borde särskilt uppmuntras till försöksverksamhet och stödjas i sina
strävanden till pedagogisk nydaning. Det är emellertid uppenbart, att ju
fullständigare förefintliga utbildningsbehov tillgodoses genom statliga och
kommunala läroanstalter, dess trängre blir utrymmet för enskilda skolor.
Dess angelägnare blir det då, att även inom de offentliga skolorna möjligheter
öppnas till försöksverksamhet både av organisatorisk och av pedagogisk
art. De offentliga skolorna tillförsäkras ju också av gällande skolordning en
icke ringa grad av frihet i sin fostrande och undervisande verksamhet. Örn
de fastställda kursplanerna gäller sålunda, att de endast skola tjäna till
huvudsaklig ledning i undervisningsarbetet, vilket närmare utformas av
ämneskonferenserna och av de enskilda lärarna själva. De metodiska anvisningarna
äro, som namnet anger, endast anvisningar, icke^ bindande föreskrifter;
i metodiskt avseende har den enskilde läraren alltså största frihet,
under förutsättning att det för undervisningen uppställda målet nås. Vid de
offentliga läroanstalterna finnas sålunda förutsättningar för en i viss män
fri pedagogisk försöksverksamhet. Och såväl på organisatoriskt som pa
rent pedagogiskt område kunna, såsom på senaste tiden i betydande utsträckning
skett, försök anbefallas vid dessa skolor.

Det får emellertid icke förbises, att åtskilliga pedagogiska uppslag av ena
eller andra skälet icke komma att prövas eller ens lämpa sig för experiment
inom det offentliga undervisningsväsendets ram. Och även med den relativa
frihet, som för närvarande råder inom det statliga och kommunala skolsystemet,
kan det icke bestridas, att nyskapande och initiativtagande krafter
kunna lia lättare att göra sig gällande inom det enskilda undervisningsväsendets
av traditioner och föreskrifter mindre bundna former.

Å andra sidan är det klart, att erfarenheterna från försök vid enskild
läroanstalt minskas i värde för det övriga skolväsendet, i den mån den
enskilda anstalten genom utpräglad särställning, exklusivt lärjungeurval
o. d. avlägsnar sig från den allmänna skoltyp, för vars arbete försöksverksamheten
avses ge ledning.

I denna riktning uttalar sig statsutskottet vid 1941 års riksdag, då det
icke vill »avvisa tanken på att ett med statsbidrag understött privatläroverk
tager denna verksamhet örn hand. En förutsättning för att staten i en
eller annan form medverkar härvidlag torde emellertid böra vara, att en
dylik försöksskola erhåller en sådan ekonomisk bärkraft, att den kan halla
undervisningen på ett i alla avseenden tillfredsställande plan. Vidare bör
en dylik skola icke hava någon exklusiv karaktär, utan i stort sett bygga
på samma sociala underlag som landets övriga läroanstalter. Skolan torde
härjämte i viss mån böra fylla en uppgift som pedagogisk studicanstalt.»

Vad slutligen beträffar i'' ii r d elni n g c n a v d e n p c d a g og
i s k a f ö r s ö k s v e r k s a lii h e t e n p å o 1 i k a s k o 1 o r lia två
skilda strävanden stått mot varandra.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Å ena sidan har framträtt en önskan att koncentrera pedagogiska experiment
av skilda slag till en viss »provskola» eller ett fåtal för ändamålet
särskilt utrustade skolor. Ett uttryck för denna strävan var på sin tid den
ovan nämnda »statens provskola», nya elementarskolan i Stockholm, liksom
även i viss mån de till högre lärarinneseminariet knutna undervisningsanstalterna.

Å andra sidan har det framhållits, att en på sådant sätt centraliserad
försöksverksamhet i längden icke kan väl fylla sin viktiga uppgift. Det är
icke möjligt att vid en läroanstalt samla lärarkrafter med experimenthåg
och reformvilja i alla riktningar. Lärare, som i ungdomen börjat sin undervisning
med det livligaste intresse för vissa försök, lämpa sig måhända på
äldre dagar icke för fortsatta försök, kanske av helt annan art. Det är icke
heller lämpligt att göra eleverna vid en viss läroanstalt till föremål för
försök av flera olika slag.

Då emellertid en icke alltför begränsad försöksverksamhet är nödvändig,
örn ett lands undervisningsväsen icke skall stagnera, har det yrkats på
spridning av försöken till ett större antal skolor, som i övrigt arbeta under
fullt vanliga förhållanden. Experimenten kunna, om de göras inom en i övrigt
normal skolform, liksom renodlas och resultaten kunna jämföras med
övriga skolors utan störande inverkan av andra försök. Försöken kunna
då också genomföras icke blott av lärarkrafter, som på förhand ivra för
en viss reform och därför kunna vara benägna att tyda försöksresultaten
till förmån för denna, utan även av sådana, som äro mindre intresserade av
just ifrågavarande form av försök. Av vad som ovan anförts är det klart,
att förväntningar därvidlag även knytas till de enskilda skolor av friare
studietyp, vilka, vanligen med någon bestämd reformidé främst på sitt
program, söka tillämpa nyare pedagogiska metoder och arbetsformer.

För vår del finna vi alldeles avgörande skäl tala för en mera spridd försöksverksamhet.
Erfarenheten visar, att det är lika olämpligt att göra
vissa läroanstalter till »provskolor» och där samla all möjlig försöksverksamhet
som att förmena initiativkraftiga lärare vid andra skolor att göra
välmotiverade pedagogiska experiment. Skolorganisationen bör i stället
möjliggöra försöksverksamhet vid skilda skolor och skolformer och i första
hand vid statliga och kommunala skolor, som arbeta under fullt normala
former. Då emellertid åtskilliga pedagogiska uppslag, som i och för sig
äro väl värda att prövas, av praktiska skäl icke gärna kunna försökas vid
dylika skolor och då vårt land alltjämt äger ett antal under relativt stor
frihet arbetande men av det allmänna stödda privatskolor, synes det angeläget,
att jämväl vid dylika enskilda läroanstalter försöksverksamhet kan
komma till stånd under sådana former, att lärdomar även för andra skolor
därav kunna vinnas.

Lärarutbildningssakkunniga föreslå att vid den läroanstalt, som skulle
träda i normalskolans ställe, ett visst antal lärarbefattningar skulle göras
»rörliga», d. v. s. uppehållas av lärare, som önskade vistas vid läroanstalten
i pedagogiskt studiesyfte. Förslaget har av skolöverstyrelsen tillstyrkts
med den inskränkning, att endast ett mindre antal dylika rörliga befattningar
skulle finnas. Med den större frihet att inom vanliga läroanstalter
anordna försöksverksamhet, som här ovan förordats, synes emellertid anordning
med särskilda rörliga befattningar vid en viss skola icke erforderliga,
och vi vilja därför avstyrka detta förslag. Det synes över huvud icke lämpligt,
att en skola, som ersätter den nuvarande normalskolan och som avses
att tjäna som lärarutbildningsanstalt, tillika tjänstgör som speciell försöks -

Kungl. Marits proposition Nr 855.

skola. Givetvis utesluter detta å andra sidan icke, att där lika väl som vid
andra läroanstalter sådana försök anställas, som kunna befinnas önskvärda
och för vilkas genomförande skolan har särskilda förutsättningar.

Behovet av ett centralt organ. Om den pedagogiska försöksverksamheten
såsom ovan föreslagits icke koncentreras till en bestämd
»provskola» eller till ett fåtal för ändamålet särskilt utrustade läroanstalter
utan tillätes växa fram varhelst personliga och andra förutsättningar visa
sig gynnsamma, blir det emellertid så mycket angelägnare, att detta för
undervisningsväsendets utveckling betydelsefulla arbete uppmuntras och
med oavlåtlig uppmärksamhet följes, övervakas och i viss mån ledes på sådant
sätt, att försöksverksamheten i det hela får ändamålsenlig planläggning
och inriktning jämväl på längre sikt. Arbetet bör så organiseras, att
äldre erfarenhet tillgodogöres, onödiga dubbleringar, kostnader och missgrepp
förebyggas, illa genomtänkta uppslag och rena hugskott avstyras,
gjorda rön, positiva såväl som negativa, prövas och säkra resultat snarast
möjligt föras den pedagogiska vetenskapen och den praktiska undervisningen
till godo.

För detta ändamål behöves ett centralt organ, som i sig förenar teoretisk
och praktisk sakkunskap på såväl pedagogiskt som psykologiskt och fysiologiskt
område, som kan överblicka och följa den pedagogiska utvecklingen
ej blott i vårt land utan även i utlandet, och som samlar de strävanden,
uppslag och insatser, som framträda, och möjliggör deras snabba utnyttjande
i det praktiska skollivet. Institut med dylika uppgifter ha i skilda
former upprättats i åtskilliga länder. Även i Sverige framträder behovet
av ett sådant allt tydligare.

Tanken att ur det högre lärarinneseminariet, vars gamla uppgift som
särskild utbildningsanstalt för vissa lärarinnor alltmera begränsas, utveckla
en central pedagogisk institution med uppgift att förena praktisk lärarutbildning
med pedagogiskt forskningsarbete har fått allmän anslutning.

De skäl, som från skilda håll anförts för upprättande av ett centralt
pedagogisk-psykologiskt institut för systematiskt ordnad samverkan mellan
teoretisk och praktisk pedagogik väga tvivelsutan så tungt, framhåller
skolutredningen sammanfattningsvis, att snara åtgärder för planens realiserande
måste anses påkallade. An tyngre väga dessa skäl, om den pedagogiska
försöksverksamheten på här förordat sätt decentraliseras och sprides
till skilda skolformer och orter. En yttre anledning att trots nu rådande
statsfinansiella läge taga upp frågan till omedelbar lösning är given i
och genom högre lärarinneseminariets förestående nedläggande och därav
föranledd omorganisation av normalskolan jämte därmed följande förändringar
inom Stockholms skolväsen.

I annat sammanhang har skolutredningen föreslagit, att normalskolan
ombildas till en läroanstalt, omfattande folkskola, fullständigt läroverk och
flickskola, och att till denna anstalt förlägges provårskurs. Örn, yttrar skoutredningen,
de nu lediga liirarbcfattningarna vid normalskolan besiittas
med särskild hänsyn till dess uppgift som lärarutbildningsanstalt, så kommer
den med sina olika skolformer, med sina värdefulla pedagogiska traditioner
från högre lärarinneseminariet och mod sitt rika pedagogiska biblio -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

tek att erbjuda en bättre grundval för uppbyggande av ett pedagogiskt
institut av ifrågavarande slag än någon annan svensk läroanstalt.

Om ett dylikt institut skall kunna komma till stånd under nu rådande
förhållanden, synes det, framhåller skolutredningen vidare, emellertid nödvändigt,
att organisationen tills vidare begränsas till det för närvarande
angelägnaste. Vi vilja därför i det hela ansluta oss till skolöverstyrelsens
förslag om ett psykologisk-pedagogiskt institut med delvis mera provisorisk
organisation, arbetande på två avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och
en praktisk.

Institutets ledning, anför skolutredningen, torde böra handhavas av en
styrelse på tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara skolans rektor,
tillika institutets direktor, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik
vid universiteten och högskolorna samt skolöverläkaren. De övriga fyra
ledamöterna böra utses av Kungl. Majit, därav tre efter förslag av skolöverstyrelsen.
Av dessa tre ledamöter bör en representera folkskolan, en
läroverken och därmed jämförliga läroanstalter samt en yrkesundervisningen.
Åtminstone en av dessa bör tillika vara medlem av skolöverstyrelsen.
Den tionde ledamoten bör företräda den för uppfostran nitälskande
allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset. För dessa fyra ledamöter
synas suppleanter böra utses. Örn fyra representanter för psykologi
och pedagogik sitta i styrelsen, synes särskild representant för den
psykiatriska vetenskapen icke erforderlig.

Den vetenskapliga avdelningen bör ha till främsta uppgift att på ett planmässigt
och för svensk undervisning gagneligt sätt främja och leda psykologisk-pedagogisk
forskning inom landet.

För den vetenskapliga avdelningen skulle egentligen krävas ett psykologisk-pedagogiskt
laboratorium med en professor som ledare och åtminstone
någon assistent som biträdande lärare. Då en dylik institution under
nuvarande förhållanden icke lärer kunna komma till stånd, synes den
enda framkomliga vägen vara att utnyttja de möjligheter, som erbjuda sig
vid universitet och högskolor och särskilt vid Stockholms högskola, vars
framväxande pedagogiska institut och rikhaltiga pedagogiska bibliotek bereda
huvudstadens talrika lärare och läraraspiranter goda möjligheter till
vetenskaplig forskning och experimentellt arbete på området.

Örn det vetenskapliga arbetet alltså tills vidare måste hänvisas till de
pedagogiska institutionerna vid universitet och högskolor, torde det dock
kunna i viss mån samordnas, planmässigt ledas och fördelas genom en
organiserad samverkan mellan institutets direktor och de fyra professorerna
i psykologi och pedagogik. För detta ändamål synes ungefär på det sätt
som lärarutbildningssakkunniga föreslagit böra bildas en vetenskaplig
nämnd, bestående av institutets direktor, de fyra professorerna i psykologi
och pedagogik samt skolöverläkaren. En av professorerna bör såsom vetenskaplig
rådgivare (expert) inom institutet ha särskilt uppdrag att följa dess
arbete och gå till handa med råd och anvisningar. Han bör i denna egenskap
uppbära arvode; övriga ledamöter av nämnden böra icke åtnjuta arvode
men ha rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid
deltagande i nämndens sammanträden.

Den praktiska avdelningen har till uppgift att, på sätt lärarutbildningssakkunniga
föreslagit, inom skilda skolformer bereda praktisk möjlighet för
vetenskapliga undersökningar, föreslå pedagogiska försök och följa den pedagogiska
försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika slag.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

Avdelningen synes böra förestås av institutets direktor i samråd särskilt
med företrädarna för de olika skolformerna samt skolöverläkaren. Då direktorn
tillika är rektor för provårsläroverket, måste lian för att kunna ägna
tid och kraft åt institutets angelägenheter dels ha en mycket begränsad
undervisningsskyldighet, dels för institutets expeditionella göromål förfoga
över en särskild sekreterare med pedagogisk kompetens samt skrivbiträdeshjälp
i erforderlig utsträckning.

Kostnaderna för det psykologisk-pedagogiska institutet ha av skolutredningen
beräknats enligt följande plan.

_ Institutet skulle förestås av provårsläroverkets rektor, vilkens undervisningsskyldighet
skulle begränsas till omkring fyra timmar. Med hänsyn till
de särskilda kvalifikationer och det icke ringa arbete, som föreståndarskapet
kräver, synes han utöver vanligt provårsarvode böra uppbära ett tillläggsarvode
å 1,500 kronor. Vid sin sida skulle han ha en sekreterare med
pedagogisk kompetens, lämpligast en lärare vid samma läroanstalt med endast
halv tjänstgöring och ett tilläggsarvode av 1,500 kronor. Då direktorn
bör personligen kunna besöka de pedagogiska instituten vid universiteten
och Göteborgs högskola ävensom läroanstalter, där försöksverksamhet
pågår, bör för honom beräknas ett anslag å förslagsvis 500 kronor för reseoch
traktamentskostnader. — Några av styrelsens och den vetenskapliga
nämndens ledamöter förutsättas vara bosatta utom Stockholm, och till bestridande
av resekostnader för dem bör därför anslås ett belopp av för styrelsen
300 kronor och för nämnden, som bör sammanträda oftare, 500 kronor.
Till den vetenskaplige rådgivaren inom institutets vetenskapliga nämnd
bör, såsom nyss framhållits, utgå särskilt arvode, förslagsvis 500 kronor.
Till expenser bör beräknas ett årligt belopp av 3,000 kronor. Dessutom
föreslå vi till anskaffande av möbler och dylikt ett engångsanslag å 5,000
kronor.

Följande översikt visar de sammanlagda årliga kostnaderna för institutet.

Direktor, arvode.....................	kronor 1,500
Sekreterare, arvode ...................	»	1,500
Vetenskaplig rådgivare, arvode.........		500 kronor	3,500
Direktor, resekostnader...............	kronor	500
Styrelsen, » ............... Nämnden, » ...............	»	300
»	500	1,300
Expenser ...........................		»	3,000
Nedsatt tjänstgöring för rektor såsom direk-tor, timlärare 4 timmar ä kr. 280 .....	kronor	1,120
Nedsatt tjänstgöring för en lärare såsom sekreterare, timlärare 12 timmar å kr. 280 .	»	3,360	4,480
	Summa kronor	12,280.

Till detta belopp kommer för första året det ovannämnda engångsanslaget
å 5,000 kronor.

Vad lokaler för institutet beträffar, torde dessa böra vara förlagda till
den provårsanstalt, vilkens rektor är direktor för institutet. För ändamålet
torde endast erfordras ett särskilt rum för institutets expedition, vilket bör
medtagas i beräkningen vid övervägande av lokalbehovet för den nya läroanstalten.

Bihang till riksdagens iwotokoll 191$. 1 sami. Nr 255.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25,5.

Yttranden över skolutredningens förslag. Skolöverstyrelsen har icke funnit
anledning att påyrka någon ändring i skolutredningens förslag utan har
anslutit sig till detta.

Överstyrelsen framhåller, att överstyrelsen i sitt yttrande över lärarutbildningssakkunnigas
förslag avsett, att pedagogisk försöksverksamhet
skulle koncentreras i främsta rummet till det psykologisk-pedagogiska institutets
försöksskola, och anslutit sig till ett förslag, att vissa av lärartjänsterna
skulle göras rörliga, så att de kunde uppehållas av lärare från
annan skola, vilka vid institutet önskade genomföra vissa försök. Skolutredningen
åter menade, att försöksverksamhet icke borde koncentreras till
institutet utan förekomma i icke oväsentlig utsträckning även i andra skolor
och att därför några rörliga lärartjänster icke borde inrättas vid institutets
försöksskola.

Överstyrelsen hade inga väsentliga invändningar mot skolutredningens
förslag på denna punkt. Även enligt överstyrelsens förslag vore försöksverksamhet
icke utesluten vid andra skolor. Överstyrelsen ansåge fortfarande,
att mer omfattande försök lämpligen borde förläggas till institutets försöksskola.
Hinder härför syntes ej heller möta, om skolutredningens förslag realiserades.
Därest försöksverksamhet möjliggjordes vid andra läroanstalter
i större omfattning än vad överstyrelsen hade tänkt sig, torde behovet av
rörliga lärarbefattningar vid försöksskolan minska. Såvitt överstyrelsen
kunde finna, torde skolutredningens förslag icke omöjliggöra, att en lärare
vid annan skola tillfälligtvis tjänstgjorde vid institutets försöksskola, om ett
mer ingående försök skulle utföras. Han komme då att tjänstgöra som
lärare över stat vid skolan. Överstyrelsen funne det lämpligt, att han utan
större svårigheter bereddes dylik tjänstgöring. Givetvis borde han då i lönehänseende
betraktas, som örn hans befattning vore förlagd till Stockholm.

Statskontoret har avstyrkt bifall till skolutredningens ifrågavarande förslag.
Till stöd för denna ståndpunkt har ämbetsverket anfört:

I sitt utlåtande den 28 augusti 1939 över lärarutbildningssakkunnigas
förslag örn inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut framhöll statskontoret,
att de skäl, som anförts härför ingalunda vore övertygande.
Ämbetsverket, som särskilt fäste uppmärksamheten vid att de ekonomiska
konsekvenserna av ett bifall till förslaget knappast kunde överblickas på
grund av den föga preciserade utformningen av institutets organisation och
arbetsformer, ansåg sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag. Under
erinran härom får statskontoret uttala, att det för närvarande måste ligga
synnerlig vikt däruppå, att icke annan utbyggnad sker av den statliga organisationen,
än som är oundgängligen nödvändig. Statskontoret kan ur denna
synpunkt icke finna bärande skäl hava anförts för att i nuvarande tidsläge
tillskapa det föreslagna institutet. Det synes ämbetsverket jämväl kunna
ifrågasättas, örn icke resultaten av det omfattande utredningsarbete på
skolväsendets område, som nu pågår, böra avvaktas, innan man skrider till
åtgärder för åstadkommande av en intensifierad försöksverksamhet. För
övrigt vill det förefalla, som om erforderlig undersöknings- och försöksverksamhet
kan och bör ledas av skolöverstyrelsen, som för verksamhetens planläggning
torde kunna anlita önskvärd expertis.

Allmänna lönenämnden har beträffande kostnaderna för psykologiskpedagogiska
institutet anfört:

Allmänna lönenämnden får med avseende å den föreslagna sammanlagda

Kungl. May.ts proposition Nr 25o.

ersättningen för den ifrågavarande rektorn-direktorn framhålla, att densamma
enligt lönenämndens förmenande synes val hög, särskilt i betraktande
av den ringa undervisningsskyldighet, som skulle åligga nämnde befattningshavare.
Lönenämnden anser sig därför böra förorda, att ifrågavarande
ersättning underkastas någon reduktion. Vad vidare angår den
föreslagna ersättningen till den pedagogiskt utbildade sekreteraren synes
det lönenämnden kunna ifrågasättas, örn över huvud i detta fall, vid det
förhållandet att nämnde befattningshavare förutsatts skola fullgöra endast
halv tjänstgöring såsom lärare, någon särskild ersättning utöver full läraren
kan anses motiverad.

Skolutredningens förslag lieträffande ett psykologisk-pedagogiskt institut
går ut på, att ett sådant institut skulle inrättas först från och med budgetåret
1944/45. Det kunde därför synas obehövligt att redan nu upptaga detta
spörsmål till närmare behandling. Att jag likväl gjort så, har sin grund
däri, att det synes vara av vikt att redan nu få ett principiellt avgörande
till stånd beträffande denna fråga med hänsyn till dess sammanhang med
den föreslagna nya normalskolan i Stockholm och dennas organisation.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är frågan örn inrättande av
ett psykologisk-pedagogiskt institut icke ny. Det har sedan länge inom faekkretsar
varit ett önskemål, att ett sådant institut skulle komma till stånd,
och faekopinionen synes numera enhälligt vara av den uppfattningen, att
ett psykologisk-pedagogiskt institut skulle komma att fylla en betydelsefull
uppgift i undervisningens tjänst och att snara åtgärder äro av nöden för planens
realiserande. 1936 års lärarutbildningssakkunniga togo upp spörsmålet
till debatt och framlade ett förslag i ämnet, vilket dock — ehuru den grundläggande
tanken synes Ira vunnit en i stort sett allmän anslutning — blev
föremål för kritik. Ett modifierat förslag framlades av skolöverstyrelsen i
dess på nyåret 1940 till ecklesiastikdepartementet inkomna utlåtande över
de sakkunnigas betänkande. Skolutredningen har i sitt nu föreliggande yttrande
anknutit till överstyrelsens modifierade förslag.

Skolutredningen har till en början framhållit vikten av att undervisningen
icke stagnerar i en gång givna former och har genom en rad exempel från
skilda tider påvisat, hurusom den inom skilda skolformer bedrivna pedagogiska
försöksverksamheten mäktigt bidragit till undervisningsväsendets utveckling.
Jag vill för egen del livligt instämma i skolutredningens uttalanden
rörande den pedagogiska försöksverksamhetens betydelse för främjandet av
framåtskridande inom skolväsendets område icke blott när det gäller utprovandet
av nya skoltyper utan även och icke minst i fråga örn skolans inre
arbetsmetoder. Jag ger även min anslutning till uppfattningen, att de pedagogiska
försöken icke böra alltför mycket koncentreras till enstaka skolor
utan i största utsträckning spridas ut över skilda skolor och skolformer. Jag
är dock ense med skolöverstyrelsen därom, att mera omfattande försök lämpligen
böra förläggas till skolor, som särskilt äro ägnade att utgöra grundval
härför. Det iir bland annat med tanke härpå jag i det föregående förordat
en organisation för det nya ÖstermaImslärovcrkct, sorn i viss män avviker

Departe mentschefen.

100

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 855.

från det normala för högre allmänna läroverk, i det att den i sig innesluter
jämväl folkskole- och flickskolelinjer.

Örn sålunda en livaktig pedagogisk försöksverksamhet är oundgänglig för
att hindra en stagnation inom undervisningsväsendet, synes det mig emellertid
även i hög grad önskvärt att få till stånd ett centralt organ, som kan
leda, övervaka och samordna pågående försök och även ge nya uppslag och
impulser på ifrågavarande område. Ett sådant centralt organ bör äga förankring
icke blott inom den praktiska pedagogiken utan även på den pedagogiska
vetenskapens och forskningens område. Dess huvuduppgift bör vara
att få till stånd och främja en systematisk samverkan mellan teoretisk och
praktisk pedagogik. Det förslag om tillskapande av ett sådant centralorgan,
som nu framlagts, synes i huvudsak kunna godtagas. Det psykologisk-pedagogiska
institut, som i enlighet med detta förslag skulle upprättas, har
givits en i viss mån provisorisk karaktär, vilket synes mig innebära en fördel.
Det måste nämligen vara av vikt, att organisationen icke från början gives
en alltför fast utformning, som kan försvåra önskvärda förändringar och
utvidgningar i en framtid, sedan närmare erfarenhet vunnits. Kostnaderna
för det nya institutet kunna härigenom även hållas inom rimliga gränser.

Detaljerna i institutets organisation, såsom angående styrelsens och de
olika avdelningarnas sammansättning, är jag icke för närvarande beredd att
närmare ingå på. Såsom jag nyss antytt, torde huvuddragen i organisationen
dock böra givas den av skolutredningen föreslagna utformningen. Institutet
bör sålunda enligt min mening anknytas till den av mig i det föregående förordade
»statens normalskola» på i huvudsak det sätt, som av skolutredningen
tillstyrkts. Institutet bör vidare vara organiserat på två avdelningar, en
teoretiskt vetenskaplig och en praktisk. Den förstnämnda avdelningen bör
lia till främsta uppgift att främja och leda psykologisk-pedagogisk forskning
inom landet, medan den praktiska avdelningen bör inom skilda skolformer
bereda möjlighet för vetenskapliga undersökningar, föreslå försök och följa
den pedagogiska försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika
slag.

Det är icke min avsikt att hemställa, att riksdagen nu förelägges formligt
förslag örn upprättande vid en viss tidpunkt av ett psykologisk-pedagogiskt
institut i enlighet med skolutredningens förslag. Såsom inledningsvis framhållits,
är det dock av vikt att nu få ett principiellt avgörande i frågan till
stånd. Detta torde lämpligen böra ske på det sättet, att Kungl. Majit föreslår
riksdagen att förklara sig icke ha något att erinra mot att vid tidpunkt,
som framdeles bestämmes, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt institut i
huvudsak i enlighet med vad jag i det föregående anfört. Tidpunkten för
inrättandet av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisandet
av för dess verksamhet erforderliga medel blir vid bifall härtill beroende av
särskilt riksdagsbeslut framdeles.

I samband med upprättandet framdeles av ett psykologisk-pedagogiskt
institut torde även frågan örn pedagogiska bibliotekets framtida ställning

101

Kungl. Marits proposition Nr 255.

böra lösas. Detta bibliotek, vilket nu är förlagt till skolöverstyrelsens lokaler,
bör enligt min mening lämpligen i en eller annan form anknytas till ifrågavarande
institut. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen har sin uppmärksamhet
riktad på detta spörsmål och efter närmare utredning till Kungl. Majit
inkommer med förslag i ämnet.

VIII. Anslagsberäkningar.

a) Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet:

Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 396,800 kronor.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår — under förutsättning, att nyintagning
av elever icke heller nästa budgetår komme att äga rum —
beräknat anslagsbehovet till 350,300 kronor, vilket innebär en minskning
med 46,500 kronor. Härav belöpa i avrundade tal 12,600 kronor på anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän, 27,800 kronor på anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och 6,100 kronor
på anslagsposten till rörligt tillägg.

I detta sammanhang ber jag få beröra en uppkommen fråga örn beredande
av kompensation åt Övningslärare vid högre lärarinneseminariet för
löneminskning till följd av undervisningens inskränkning.

Musiklär alguts riksförbund har hemställt, att ordinarie musiklärarinnan
vid högre lärarinneseminariet Lilly Lindell måtte från och med läsåret
1941/42 erhålla lönekompensation på enahanda sätt, som av 1941 års
riksdag bestämts för Övningslärare vid folk- och småskoleseminarier. Framställningen
har tillstyrkts av skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Lilly Lindell innehaft ordinarie
musiklärartjänst vid seminariet sedan höstterminen 1916 och att hon under
läsåren 1934/41 haft en tjänstgöring av 24,5 veckotimmar men till följd
av den av 1941 års riksdag beslutade indragningen av första klassen vid
seminariet under läsåret 1941/42 erhållit sin undervisningsskyldighet
nedsatt med 2,5 veckotimmar till 22 veckotimmar. För denna minskning i
tjänstgöringen, vilken medfört nedsatt avlöning, har kompensation icke
kunnat beredas henne genom tjänstgöring vid annan under skolöverstyrelsens
inseende stående läroanstalt.

Skolöverstyrelsens anslagsberäkningar lia icke givit mig anledning till
erinringar. Förevarande anslag torde sålunda för nästa budgetår libra uppföras
med 350,300 kronor, fördelade på sätt som framgår av nedanstående
avlöningsstat.

Beträffande den av musiklärarnas riksförbund gjorda framställningen
får jag erinra, att 1941 års riksdag medgivit lönekompensation enligt vissa
grunder åt Övningslärare vid folk- och småskoleseminarier, vilka lida löneminskning
till följd av elevintagningens begränsning. Den för högre lärarinneseminariets
del uppkomna situationen synes vara analog med den, som flir -

Departementschefen
.

Departe mentschefen.

Departementschefen
.

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr S55.

anlett nämnda medgivande. Jag är därför beredd att tillstyrka, att Övningslärare
vid högre lärarinneseminariet må i förevarande avseende likställas
med övningslärarna vid folk- och småskoleseminarierna och sålunda komma
i åtnjutande av lönekompensation enligt samma villkor och grunder som
sistnämnda lärare.

b) Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet:
Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 42,300 kronor.
Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till oförändrat
belopp.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde ifrågavarande anslag för
nästa budgetår böra uppföras med oförändrat belopp, 42,300 kronor.

c) Anslaget till Högre lärarinneseminariet: Stipendier.

Till detta ändamål anvisades intill budgetåret 1933/34 årliga anslag
med tillhopa 2,500 kronor. År 1933 minskades anslagsmedlen av statsfmariella
skäl till 1,700 kronor, vilket belopp alltsedan dess årligen anvisats
för ändamålet. Från och med budgetåret 1940/41 kommer anslaget
jämväl elever vid skolköksseminariet och hushållsskolan tillgodo. Skolöverstyrelsen
har hemställt örn anvisande för nästa budgetår av oförändrat
anslag.

Med hänsyn till, att vid bifall till vad jag förordat i det föregående
endast en årsklass seminarister kommer att studera vid seminariet, torde
förevarande anslag för nästa budgetår böra minskas med 500 kronor till
1,200 kronor.

d) Anslag till Privatläroverk: Bidrag till Höglandsskolan

i Stockholm.

Stiftelsen Höglandsskolan har anhållit örn ett anslag av 37,000 kronor
för budgetåret 1942/43 att utgå under samma friare villkor, som tidigare
i vissa fall gällt för anslag till skolor av liknande typ. I ärendet inhämtas
av tillgängliga handlingar bland annat följande:

Stiftelsen konstituerades år 1931 med ändamål att vidare utveckla en då
befintlig skola av fri studietyp i Bromma församling i Stockholm. Skolans
uppgift angives vara att inom en organisationsform, som i allt väsentligt
ansluter sig till svensk skoltradition, söka tillämpa nyare pedagogiska metoder
och arbetsformer. Därvid eftersträvas förverkligande av ett arbetsskoleprogram
genom att i undervisningen tillvarataga lärjungarnas naturliga
verksamhetslust och leda dem att på egen hand taga itu med skoluppgifterna.
De pedagogiska metoderna avse bland annat individuell undervisning,
samlad arbetsdag och undervisning, minskning av läxläsningen

10.3

Kungl. Majlis proposition Nr ''Höij.

samt praktiskt arbete och friluftsliv. Planmässighet och ordning skola dock
iakttagas, och lärokursernas anordning skall möjliggöra för eleverna att
övergå till andra läroanstalter.

Skolan är organiserad såsom samskola. På en förberedande avdelning
med fyra årsklasser, motsvarande folkskolans fyra första klasser, är byggd
en sjuårig, examensfri linje, som skall meddela en god allmän medborgerlig
bildning, lämpad för utträde i praktisk verksamhet eller fortsatta studier
vid specialskolor och gymnasier. I stort sett äro kurserna så lagda, att
lärjungarna bibringas ett kunskapsmått, motsvarande det som meddelas
i sjuårig högre flickskola med s. k. normalskolekompetens.

Skolan förfogar över egna lokaler i för ändamålet uppförda byggnader
vid Höglandstorget i Bromma. Anläggningen omfattar bland annat 11 klassrum,
8 speciallokaler och en samlingssal för 350 personer. Byggnaderna ha
till stor del finansierats genom donationer men belastas också av inteckningar
för deras uppförande. Terminsavgifterna utgöra 125—150 kronor,
vartill komma vissa avgifter för särskild undervisning. Under läsåret
1940/41 Ira enligt skolans redogörelse befrielse frän eller nedsättningar
i terminsavgifterna beviljats till ett sammanlagt belopp av 4,370 kronor.
Förutom terminsavgifterna, vilka utgöra den huvudsakliga inkomsten, beräknas
väsentligare inkomster genom gåvor och uthyrning av samlingssalen.

Utgifterna lia för läsåret 1942/43 beräknats bli: för löner 87,500 kronor,
för räntor och amorteringar 14,000 kronor, för omkostnader för fastigheten
15,000 kronor, för undervisningsmateriel och inventarier 4,000 kronor
och för övriga utgifter 3,500 kronor eller tillhopa 124,000 kronor. Ett underskott
av 37,000 kronor emotses. För att söka bibehålla ordning och reda i
stiftelsens ekonomi har direktionen nödgats hålla lärarnas hiner under den
lönenivå, som tillämpas vid jämförliga kommunala skolor.

Då det i längden skulle bil omöjligt att erhålla lärarkrafter av önskvärd
kapacitet, om lärarna inte kunde åtminstone i stort sett bli likställda med
läroverkslärarna, anhöll direktionen örn statsanslag med 18,000 kronor för
budgetåret 1939/40. Direktionen framhöll därvid, att skolan undervisade
omkring 200 barn, vilka eljest sannolikt måst undervisas i de allmänna
läroanstalterna, och att skolans pedagogiska försöksverksamhet kunde bli
till gagn för undervisningsväsendet i landet. Skolöverstyrelsen uttalade sin
uppskattning av skolans verksamhet men avstyrkte ansökningen, då skolan
ännu icke var fullt utbyggd och överstyrelsen icke hunnit bilda sig en mera
bestämd uppfattning örn skolan. Direktionens framställning föranledde
ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.

Även för budgetåret 1940/41 begärde direktionen anslag av 18,000 kronor.
Skolan hade ansett det nödvändigt att företaga höjning av lärarlönerna
för att kunna hålla skolans standard uppe och härigenom åsamkat
sig en brist i staten av 18,000 kronor. Skolöverstyrelsen, som upplyste, att
skolan från och med läsåret 1939/40 vore färdigbildad, tillstyrkte ett
anslag av 5,000 kronor. Ej heller denna framställning föranledde emellertid
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom beslut den 12 juli 1940 har Kungl. Majit medgivit, att avgångsbetyg
från Höglandsskolan skall under läsåren 1940/43 medföra normalskolekompetens,
därvid vissa villkor uppställts.

104

Kungl. Mårds proposition Nr £55.

Direktionen begärde vidare ett anslag av 18,000 kronor för läsåret
1941/42. Direktionen hänvisade till de tidigare ansökningarna och framhöll
därutöver bland annat, att normalskolekompetensen för gossar vöre
ett pedagogiskt försök, vars resultat kunde bli av icke ringa värde för skolväsendets
framtida utformning. Skolans ekonomi vore hårt ansträngd och utsattes
för ytterligare påfrestningar genom den allmänna levnadskostnadsökningen,
vartill komme risken för minskning i inkomsterna av terminsavgifter
vid nedgående konjunkturer. Det ekonomiska stöd från statens
sida, som direktionen ifrågasatte, vore avsevärt mindre än den kostnad,
stat och kommun skulle behöva vidkännas, om skolan på grund av ekonomiska
svårigheter skulle tvingas nedlägga sin verksamhet och dess betydligt
mer än 200 elever i stället skulle behöva anlita de allmänna skolornas undervisning.

Skolöverstyrelsen åberopade sina tidigare utlåtanden rörande Höglandsskolan
och anförde bland annat, att skolans rätt att även för gossar utfärda
avgångsbetyg, medförande normalskolekompetens, vore en pedagogisk försöksverksamhet,
värd att stödjas även ekonomiskt från statens sida. Då
högre allmänna läroverket i Bromma vore överbelastat, skulle en avlastning,
om än relativt obetydlig, vara önskvärd. Då en inom överstyrelsen
tidigare verkställd utredning givit vid handen, att statens kostnad per lärjunge
och år vid ett statligt läroverk vore 495 kronor, vid en kommunal
mellanskola 295 kronor samt vid en enskild skola 175 kronor, skulle det ur
statsekonomi synpunkt kunna vara i viss mån fördelaktigt, om Höglandsskolan
skulle kunna i någon mån avlasta lärjungar från läroverket i Bromma.
Antalet lärjungar i den sjuåriga linjen under vårterminen 1940 hade
vid Höglandsskolan varit 142. Med ett statligt understöd av 175 kronor
per lärjunge skulle skolan kunna påräkna ett anslag av (142 X 175 —)
24,850 kronor. I framställningen hade ansökts om 18,000 kronor, vilket
belopp överstyrelsen med hänsyn till nu rådande statsfinansiella förhållanden
emellertid icke ansåge sig kunna föreslå såsom understöd under budgetåret
1941/42. Överstyrelsen ville föreslå, att skolan erhölle ett anslag av

10,000 kronor för budgetåret 1941/42.

I 1941 års statsverksproposition (sid. 213 ff.) äskades ett anslag av 5,000
kronor till Höglandsskolan. Vid min anmälan av ärendet anförde jag bland
annat, att skolan representerade ett värdefullt inslag i vårt skolväsen och
att den fyllde ett verkligt behov i den trakt, där den vore belägen. Under
nuvarande brydsamma statsfinansiella förhållanden kunde jag dock icke
tillstyrka högre statsbidrag än 5,000 kronor. I sammanhang med denna
fråga avstyrkte jag fortsatt statsbidrag till Olofskolan i Stockholm, vilken
för budgetåret 1940/41 erhållit ett anslag av 10,000 kronor.

Statsutskottet avstyrkte Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet anförde därvid
följande:

Utskottet får till en början framhålla, att det enligt utskottets meningsynes
fullt befogat att inom vårt skolväsens ram beredes rum för en pedagogisk
försöksverksamhet, vilken arbetar efter i viss mån andra linjer och
former än de allmänna läroverken, de kommunala mellanskolorna och de
kommunala flickskolorna. Mest önskvärt vore om en dylik verksamhet
dreves under statlig eller kommunal ledning. Skulle detta emellertid av

105

Kungl. Majus proposition Nr 255.

olika skäl — främst ekonomiska — icke låta sig göra, vill utskottet icke
avvisa tanken på att ett med statsbidrag understött privatläroverk tager
denna verksamhet om hand. En förutsättning för att staten i en eller
annan form medverkar härvidlag torde emellertid böra vara, att en dylik
försöksskola erhåller en sådan ekonomisk bärkraft att den kan hålla undervisningen
på ett i alla avseenden tillfredsställande plan. Vidare bör en
dylik skola icke hava någon exklusiv karaktär, utan i stort sett bygga på
samma sociala underlag, som landets övriga läroanstalter. Skolan torde härjämte
i viss mån böra fylla en uppgift som pedagogisk studieanstalt. Utskottet
anser förevarande fråga vara av den betydelsefulla art, att det synes
utskottet önskvärt att 1940 års skolutredning till grundligt och allsidigt
bedömande upptager ärendet i hela dess vidd.

Utskottet finner sig icke berett att innan spörsmålet sålunda blivit ingående
utrett tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag örn beviljande av ett belopp av

5,000 kronor för understödjande av Höglandsskolans verksamhet. Den i
ärendet förebragta utredningen har icke övertygat utskottet om att Höglandsskolan
genom tillerkännande åt densamma av nämnda bidrag skulle
få de ekonomiska och pedagogiska förutsättningarna för att bliva en försöksskola
av det slag utskottet finner önskvärd. De erfarenheter, som vunnits
beträffande Olofskolan, torde icke tala för att den hittills från statsmakternas
sida bedrivna understödslinjen är den riktiga. Utskottet ställer sig
alltså avvisande till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och kan ej heller
tillstyrka bifall till det i motionen I: 143 framställda yrkandet örn beviljande
av anslag till Olofskolan för nästkommande budgetår.

I en vid statsutskottets utlåtande fogad reservation hemställdes, att riksdagen
måtte bifalla Kungl. Maj:ts förslag.

Första kammaren antog det förslag, som innefattades i reservationen,
medan andra kammaren biföll utskottets hemställan. Vid gemensam votering
beslöt riksdagen (skrivelse 1941:193) att icke bifalla Kungl. Majrts
förslag.

Stiftelsen hemställde därefter örn ett anslag av lotterimedel å 25,000 kronor,
avsett att säkra skolans verksamhet under läsåret 1941/42.

1940 års skolutredning tillstyrkte denna framställning i ett den 21 november
1941 avgivet yttrande. Skolutredningen anförde:

I pedagogiskt hänseende har Höglandsskolan försöksvis realiserat tanken
att även för gossar pröva en till normalskolekompetens förande linje. Detta
försök är ur flera synpunkter beaktansvärt. Vad som här prövas kan betecknas
som en även för gossar avpassad, förlängd och i vissa ämnen fördjupad,
men examensfri realskolutbildning, en skolform, som hittills icke blivit prövad
i vårt land.

Utöver försöket med en till normalskolekompetens förande linje för gossar
har Höglandsskolan även praktiserat vissa friare arbetsformer, främst åsyftande
en stark individualisering av undervisningen. Att skolans verksamhet
letts på ett förtjänstfullt sätt framginge av det i väsentliga hiinseenden erkännande
omdöme, som avgivits på grundval av en av skolöverstyrelsen under
vårterminen 1940 verkställd inspektion. Vid besök, som flertalet av utredningens
ledamöter avlagt vid läroanstalten, hade också vunnits ett gynnsamt
intryck av verksamheten.

106

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

Enligt vår uppfattning är det av största betydelse, att det inom landets
undervisningsväsen gives plats och möjligheter för en icke alltför begränsad
försöksverksamhet. I likhet med vad statsutskottet vid 1941 års riksdag uttalade
vid behandlingen av frågan om statsbidrag till bland andra Höglandsskolan,
anse vi, att även med statsbidrag understödda privatläroverk böra
under vissa förutsättningar kunna taga försöksverksamhet örn hand.

Då Höglandsskolans försöksverksamhet synes vara av värde för den allmänna
skolorganisationen och då skolan under läsåret 1941/42 synes vara
beroende av att det sökta anslaget erhålles, samt då av skolan väckt fråga
om dess anslagsförhållanden efter läsåret 1941/42 kommer att bliva föremål
för vederbörlig prövning, få vi tillstyrka stiftelsens hemställan om ett bidrag
av lotterimedel på 25,000 kronor för läsåret 1941/42.

Kungl. Majit beviljade den 30 januari 1942 stiftelsen ett anslag å 15,000
kronor av lotterimedel, att användas för läsåret 1941/42.

T sin nu förevarande framställning har stiftelsen bland annat anfört:

En privatskola som Höglandsskolan, vilken icke åtnjuter något som helst
stöd från det allmännas sida och vars verksamhet ej heller kan upprätthållas
genom privata bidrag, måste oundgängligen åtminstone till större delen basera
sin ekonomi på terminsavgifterna. Trots detta har skolan erhållit avgifter,
som icke överstiga de vid de statsunderstödda privatskolorna i Stockholm
i genomsnitt tillämpade, detta just för att skolan icke skulle få en
exklusiv karaktär. Dessutom ha avgiftsnedsättningar och befrielse från terminsavgift
i betydande omfattning medgivits i sådana fall, då behov härav
förefunnits. Självfallet skulle skolans ledning intet högre önska än att den
försöksverksamhet, varom här är fråga, kunde baseras på »samma sociala
underlag som landets övriga läroanstalter». Detta skulle emellertid innebära,
att skolan tillämpade samma låga avgifter som de statliga och kommunala
högre skolorna och beviljade nedsättningar och avgiftsbefrielser i
samma utsträckning som dessa. Självklart är, att skolan icke hittills haft
någon möjlighet härtill, och att sådana låga avgifter måste förutsätta ett
mycket omfattande stöd från statens sida.

Under de tre år som förflutit, sedan Höglandsskolan ingav sin första anhållan
örn statsbidrag, har skolan haft att kämpa med för varje år allt större
ekonomiska svårigheter. Dessa hade givetvis kunnat något begränsas, örn
skolans ledning velat pruta av på fordringarna beträffande elevmaterialets
och lärarkårens kvalitet. Denna väg har direktionen dock icke velat gå. Den
har ansett som sin oavvisliga skyldighet att både i fråga örn inträde och
flyttning av elever och framför allt vid valet av lärare söka hålla skolan på
en standard, förenlig med dess bildningsmål, varigenom också beviljandet av
normalskolekompetens åt avgående elever kunde möjliggöras. Detta har dock
icke kunnat ske utan mycket kännbara årliga underskott. Hittills ha de uppkomna
underskotten kunnat nödtorftigt täckas genom fortsatt belåning avskolbyggnaden,
vilken ju till stor del uppförts med tillhjälp av donationsmedel.
Dessa möjligheter äro emellertid nu så hårt utnyttjade, att någon
ytterligare belåning av fastigheten knappast lär kunna vidtagas. Direktionen
motser därför redan läsåret 1941/42 med mycket stor oro, ty även detta
läsår kommer att medföra stora oundvikliga underskott. Då direktionen likafullt
ansett sig böra söka fullfölja verksamheten under detta läsår, har detta
främst skett i den förhoppningen, att Kungl. Majit måtte bevilja det lotterimedelsbidrag
på 25,000 kronor, varom direktionen hemställt.

107

Kungl. Marits proposition Nr 255.

Därest skolan icke efter utgången av läsåret 1941/42 skulle kunna påräkna
ett effektivt stöd från det allmännas sida, ser direktionen icke någon
annan utväg än att vidtaga åtgärder för verksamhetens avveckling. Detta
blir så mycket nödvändigare, som det årliga bidrag till driften på 11,000
kronor, som skolan hittills haft förmånen att från privat håll åtnjuta, icke
garanterats längre än till och med läsåret 1941/42. Direktionen anser sig icke
kunna taga på sitt ansvar att 1‘oi''tsätta skolans verksamhet under sådana
villkor, att årliga stora förluster mycket snart skulle komma att göra skolans
ekonomiska och pedagogiska ställning ohållbar. Icke heller vill direktionen
tillgripa utvägen att mera väsentligt höja terminsavgifterna, då skolan därigenom
skulle erhålla den exklusiva karaktär, som även efter direktionens
mening skulle förringa värdet av den pedagogiska försöksverksamheten vid
skolan. I den ansökan örn lotterimedel, som direktionen våren 1941 lagt in
till Kungl. Majit, har medelsbehovet för läsåret 1941/42 beräknats till

25,000 kronor. Höjningen är betingad av den under mellantiden inträffade
starka prisstegringen, som nödvändiggör åtminstone någon lönekompensation
ät lärarna och höjning även av vissa övriga utgiftsposter, däribland uppvärmning.
För läsåret 1942/43 kan emotses ytterligare kostnadsökningar på grund
av den fortsatta prisstegringen. Främst måste dessa drabba posterna för löner
och uppvärmning. Vidare måste man räkna med att det ovannämnda bidraget
från enskilt håll på 11,000 kronor då försvinner. Även med iakttagande
av den största sparsamhet och med löner liggande något under de allmänna
skolornas torde det erforderliga bidragsbehovet knappast kunna fixeras
lägre än till 37,000 kronor. Detta belopp kan visserligen synas högt, men
då skolan har omkring 160 skolpliktiga barn och varje barn i Stockholms
folkskolor kostar det allmänna omkring 575 kronor per år, så utgör det
ifrågasatta understödsbeloppet betydligt mindre än hälften av den kostnad,
som skulle vila på stat och kommun för dessa barns undervisning i folkskolan.
Till sistnämnda kostnad skulle, örn skolan nedlades, komma kostnaden för
undervisning i högre skolor av de äldre lärjungarna.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt anslag till Höglandsskolan med skäligt
belopp.

Då jag i fjol tillstyrkte anvisande av statsbidrag till Höglandsskolan,
skedde detta huvudsakligen av två skäl. Dels ansåg jag den pedagogiska
försöksverksamhet, som bedrives vid denna skola, vara av den värdefulla
art, att den motiverade ett statsunderstöd, och dels fann jag det ligga i
statsmakternas intresse att genom ekonomiskt bidrag stödja en skola, som
genom sitt läge inom Bromma kunde i någon mån hejda deli kraftigt stigande
elevtillströmningen till det högre allmänna läroverket därstädes. Den
utredning, som under det gångna året framlagts, har ytterligare stärkt mig
i min uppfattning örn angelägenheten av att statsmakterna ekonomiskt
understödja Höglandsskolan.

I det föregående har jag redogjort för vad 1940 års skolutredning anfört
rörande den pedagogiska försöksverksamheten och dess betydelse för undervisningsväsendets
framåtskridande. Skolutredningen har bland annat fram -

Depar temén
tschefen.

108

Kungl. Marits •proposition Nr 255.

hållit, att den pedagogiska försöksverksamheten för att kunna på ändamålsenligaste
sätt nå sitt mål icke bör helt koncentreras till en eller flera enstaka
läroanstalter, och understrukit angelägenheten av att även vid de under relativt
stor frihet arbetande enskilda läroanstalterna försöksverksamhet kan
komma till stånd under sådana former, att lärdomar även för andra skolor
därav kulma vinnas. Det måste även enligt min mening betraktas såsom
lyckligt, om ett icke alltför begränsat antal skolor sättas i tillfälle att under
betryggande former anställa pedagogiska försök av erkänt värde. Då den vid
Höglandsskolan pågående försöksverksamheten otvivelaktigt måste betecknas
såsom värdefull och då undervisningen vitsordats såsom stående på ett
högt plan och bedriven under gynnsamma yttre betingelser — bortsett från
rent ekonomiska — synas goda skäl ur nu ifrågavarande synpunkter tala för
anvisande av ett icke alltför knappt tillmätt statsunderstöd.

Jag har redan nämnt, att Höglandsskolans existens även medför en välbehövlig
minskning av elevtillströmningen till Brommaläroverket. Detta läroverk
är landets största. Elevtillströmningen tenderar att alltjämt öka. Antalet
inträdessökande till klass l5 höstterminen 1942 uppgår till icke mindre
än 359, vilket innebär en ökning med ett 90-tal i jämförelse med motsvarande
antal förra året. Jag har också med hänsyn till den betydande bristen på elevplatser
i Bromma tillstyrkt upprättande från och med budgetåret 1943/44
av ett nytt läroverk därstädes. Härigenom skulle en betydande avlastning
från det nuvarande Brommaläroverket ske. Icke desto mindre torde alltjämt
komma att inom Bromma förefinnas en icke oväsentlig platsbrist.
Höglandsskolans avledande betydelse torde sålunda örn än i minskad grad
komma att kvarstå. I vart fall synes det sagda utgöra ett starkt skäl att
genom statsbidrag ge skolan möjlighet att fortsätta sin verksamhet intill
dess det nya statsläroverket upprättats.

Av den föreliggande framställningen framgår, att Höglandsskolans ekonomiska
ställning är så prekär, att dess fortsatta bestånd är beroende av tillskott
från annat håll än dess egna tillgångar. Då jag på anförda skäl finnér
det vara ett statsintresse, att skolan icke nödgas nedlägga sin verksamhet,
har jag ansett mig böra ånyo förorda, att statsbidrag till skolan äskas av
riksdagen. Under hänvisning till statsutskottets i det föregående återgivna
uttalande rörande nödvändigheten av att en skola av ifrågavarande slag besitter
tillräcklig ekonomisk bärkraft, vill jag förorda, att statsbidraget icke
utmätes för knappt. Jag har inhämtat, att verksamheten under innevarande
läsår — trots det av lotterimedel beviljade understödet av 15,000 kronor —
beräknas uppvisa ett underskott på 15,000 kronor. Ehuru för nästa budgetår
ett underskott på icke mindre än 37,000 kronor beräknats uppstå, ser jag
mig dock av statsfinansiella skäl icke i stånd att förorda, att högre belopp
än 30,000 kronor beviljas såsom anslag åt skolan för nästa budgetår.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 255.

109

IX. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att högre lärarinneseminariet skall nedläggas
med utgången av budgetåret 1942/43;

2. besluta, att nya elementarskolan i Stockholm skall
nedläggas samt att i Stockholm i stället skola upprättas tre
nya läroverk, nämligen

dels på Östermalm ett högre allmänt läroverk med sjuårig
folkskola, sjuårig flickskola med teoretisk och praktisk
linje, fyra- och femårig realskola samt fyraårigt latin- och
tre- och fyraårigt realgymnasium, samtliga linjer utom flickskolans
avsedda för såväl gossar som flickor,

dels i Bromma ett högre samläroverk med femårig realskola
samt fyraåriga latin- och realgymnasier,

dels ock i Enskede ett högre samläroverk med fyra- och
femårig realskola samt fyraåriga latin- och realgymnasier,
skolande ifrågavarande organisationsändringar ske successivt
från och med budgetåret 1943/44 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Majit bestämmer, allt under villkor att
Stockholms stad i fråga om de nyorganiserade läroanstalterna
åtager sig ej mindre att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt
bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal, än även att bidraga
till bestridande av de utgifter, som åvila biblioteksocli
materielkassorna samt ljus- och vedkassoma, med ett
engångsanslag under första året av läroanstalternas verksamhet
av tillhopa 28,000 kronor med den fördelning mellan
läroanstalterna, som Kungl. Majit bestämmer;

3. besluta, att vid högre allmänna läroverket för flickor
på Södermalm i Stockholm skall från och med budgetåret
1943/44 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,
successivt upprättas en femårig realskola vid sidan av
den nuvarande fyraåriga, under förutsättning att Stockholms
stad förpliktar sig att, så vitt angår den femåriga
realskolan, tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, samt, såvitt angår
ifrågavarande läroverk i dess helhet, bostäder åt erforderlig
vaktmästarpersonal;

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

4. besluta, att vid tidpunkt, som framdeles bestämmes,
skall i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, jag i
det föregående förordat, upprättas ett statens skolköks- och
handarbetsseminarium samt att statens skolköksseminarium
i avbidan härpå skall från och med budgetåret 1943/44 vara
provisoriskt organiserat i huvudsak på det sätt, jag i det föregående
angivit;

5. förklara sig icke ha något att erinra mot att vid den
tidpunkt, som framdeles bestämmes, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt
institut i huvudsaklig enlighet med vad
jag i det föregående förordat;

6. godkänna följande avlöningsstat för högre lärarinneseminariet,
att tillämpas tills vidare under budgetåret

1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 175,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit............ » 7,250

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
............................. » 131,200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 36,450

Summa kronor 350,300;

7. till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av kronor 350,300;

8. Till Högre lärarinneseminariet: Omkostnader för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag

av .................................. kronor 42,300;

9. Till Högre lärarinneseminariet: Stipendier för budgetåret
1942/43 anvisa ett anslag av........ kronor 1,200;

10. Till Privatläroverk: Bidrag till Höglandsskolan i
Stockholm för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag

av ................................... kronor 30,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstierna.

Kungl. Majlis proposition Nr 255.

lil

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning ............................................... 2

II. Nedläggande av högre lärarinneseminariet................... 3

a) Seminariets uppgift och nuvarande organisation m. m......... 3

b) Ärendets tidigare behandling och föreliggande förslag.......... 5

Departementschefen ....................................... 10

III. Avveckling av ämneslärarinneinstitutionen................... 11

Departementschefen ....................................... 25

IV. Ökning av provårskapaciteten i samband med högre lärarinneseminariets
nedläggande .................................. 27

Departementschefen ....................................... 35

V. Omorganisation av högre lärarinneseminariets övningsskola.
Sambandet med läroverksorganisationen i Stockholm ........ 36

a) Tidigare utredningar och förslag ............................ 37

b) Besparingsberedningen ..................................... 38

c) 194*0 års skolutredning...................................... 39

d) Yttranden över skolutredningens förslag m. m................. 60

Departementschefen ....................................... 73

VI. Statens skolköksseminarium och hushållsskola .............. 78

Departementschefen ....................................... 86

VII. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut........... 87

Departementschefen ....................................... 99

VIII. Anslagsberäkningar....................................... 101

a) Högre lärarinneseminariet: Avlöningar........................ 101

b) » » : Omkostnader...................... 102

c) » » : Stipendier ........................ 102

d) Privatläroverk: Bidrag till Höglandsskolan i Stockholm........ 102

IX. Hemställan ............................................. 109