Kungl. Maj-.ts proposition nr 249 (Proposition 1942:249)

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

Nr 249.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anvisande
av anslag å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1941!42 för anskaffning av vissa uppvärm
n i t ig.s app ar ater m. in.; given Stockholms slott
den 17 april 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 17 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande ärenden angående
medelsanvisning för försvarsväsendets räkning å tilläggsstat II till riksstaten
för innevarande budgetår. Med förmälan tillika, att ärendena under punkterna
1, 4, 5, 8 och 9 vore av den natur, att närmare redogörelse för deras innebörd
än som av det följande framginge icke borde ske till statsrådsprotokollet
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 24.9.

Dl 5 42

Departements chefen.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

samt att ytterligare upplysningar i dessa ärenden borde få lämnas genom de
handlingar, som bomme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott,
ävensom att ärendena borde upptagas under de särskilda rubriker i riksstaten
för innevarande budgetår, till vilka de enligt sin natur vore att hänföra, yttrar
departementschefen följande:

EGENTLIGA STATSUTGIFTER.

FJÄRDE HUVUDTITELN.

C. Försvarskrafterna.

Armén.

Sjukvård.

[1.] 14 d. Anskaffning av vissa uppvärmningsapparater m. m., reservationsanslag.

Sedan chefen för armén i skrivelse den 17 mars 1942 hemställt örn viss ändring
av sammansättningsplanen för badpluton, innebärande bland annat utbyte
av för desinfektion avsedda cyanvätekammare mot för samma ändamål på
visst sätt inredda bussar, har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i skrivelse
den 21 mars 1942 anfört i huvudsak följande:

Vid bifall till chefens för armén berörda framställning bleve det nödvändigt
att för uppvärmning av bussarna anskaffa särskilda värmeapparater.
Lämpligast för ändamålet vore s. k. Thedecoapparater, modell J, varav till en
början erfordrades ett antal av 50 stycken. Apparaterna betingade enligt avgivet
anbud ett pris av 1,725 kronor per styck, vartill bomme ytterligare kostnader
för frakt m. m., varför styrelsen hemställde, att tillhopa 95,000 kronor
måtte anvisas för ändamålet.

För att göra badplutonerna lämpade att även ombesörja vissa avgasningsarbeten
erfordrades vidare, att plutonernas utrustning kompletterades med
viss materiel till en beräknad kostnad av 5,000 kronor.

Under åberopande av det anförda har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
— under förutsättning av bifall till chefens för armén förutnämnda framställning
— hemställt, att ett belopp av 100,000 kronor måtte för de sålunda
angivna ändamålen ställas till styrelsens förfogande.

Chefen för armén har under samma förutsättning förklarat sig tillstyrka
styrelsens framställning.

Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med chefens för armén förslag i
ämnet, i kommandoväg utfärdat nya bestämmelser — nied tillämpning från
och med den 1 april 1942 — i fråga örn sammansättningen av badpluton. De
av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse föreslagna åtgärderna torde därigenom
bliva erforderliga, varför jag för egen del anser mig böra biträda
vad styrelsen sålunda föreslagit. Mot kostnadsberäkningarna, som närmare
framgå av handlingarna i ärendet, synes anledning till erinran icke föreligga,
varför jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Kungl. Majlis proposition nr 249.

att till Anskaffning av vissa uppvärmningsapparater m. m. å
tilläggsstat II till liksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 100,000 kronor.

Tygmateriel m. m.

[2.] 40 c. Anskaffning av maskiner och utrustning för försvarsväsendets verkstadsnämnd
underställda fabriker, reservationsanslag. I skrivelse den 6 februari 1942
har försvarsväsendets verkstadsnämnd hemställt, att ett belopp av 1,334,000
kronor måtte ställas till nämndens förfogande för täckning av kostnaderna för
vissa maskiner och annan utrustning, som under förra hälften av innevarande
budgetår anskaffats för de nämnden underställda fabrikernas räkning.

Vidare har nämnden i skrivelse den 30 december 1941 bland annat äskat
ett belopp örn 300,000 kronor för örn- och tillbyggnader samt löpande anskaffningar
vid fabrikerna under senare hälften av innevarande budgetår.

Framställningarna i fråga ingå såsom ett led i strävanden från nämndens
sida att bringa omkostnadsberäkningarna vid nämnden underställda fabriker
i så nära överensstämmelse som möjligt med den civila industriens, i vilket
syfte nämnden i skrivelse den 24 november 1941 gjort framställning örn uppläggande
av förnyelsefonder vid nämnden underställda fabriker.

I sistnämnda skrivelse har verkstadsnämnden angivit huvudprinciperna för
erhållande av en rättvisande kalkylering sålunda: Icke blott direkta kostnader
såsom arbetslöner och materiel utan även alla indirekta kostnader såsom
lokalhyror och slitage å maskiner borde vid kalkyleringen medräknas. De indirekta
kostnaderna borde gottskrivas en för varje fabrik eller verkstad upplagd
förnyelsefond, som borde vara disponibel för ersättningsanskaffningar
och ersättningsarbeten. Däremot borde fonderna icke få tagas i anspråk för
bestridande av kostnader för det löpande underhållet, vilka kostnader borde
direkt påföras driften. Nyanskaffningar av inventarier och maskiner syntes
böra finansieras medelst särskilt anvisade anslag.

I anslutning till sålunda angiven princip har verkstadsnämnden i skrivelsen
den 6 februari 1942 anfört bland annat följande:

Vid de fabriker, som numera vore underställda nämnden, hade för nybyggnader
och större engångsanskaffningar anslag alltid begärts i vanlig ordning,
medan däremot kostnaderna för smärre nyanskaffningar, omändringar och utökningar
vid fabrikerna tidigare i allmänhet förts såsom allmänna omkostnader.
Detta hade framför allt gällt anskaffning av maskiner och annan utrustning,
som blivit nödvändig i samband med av de militära förvaltningarna
respektive statens ammunitionsnämnd på fabrikerna irtlagda ökade beställningar.
Med de under krigsåren på detta sätt alltjämt stegrade kraven på tillverkningskapacitet
hade sådana anskaffningar kommit att uppgå till betydande
belopp. Likaså hade behovet i förväg ofta ej kunnat förutses.

I och för sig syntes det angivna förfarandet ej giva anledning till erinringar
ur statsjfinansiell synpunkt. Anslag för anskaffning av utrustning för fabrikerna
hade också hittills alltid beviljats på driftbudgeten. Emellertid ansåge
nämnden, att stor vikt borde läggas vid att få omkostnadsberäkningarna vid
nämnden underställda fabriker i så nära överensstämmande som möjligt med

Kungl. Majlis proposition nr 249.

civilindustrien, icke minst för möjliggörande för anskaffande myndighet av
prisjämförelser. För detta ändamål vore det nödvändigt, att alla anskaffningar,
som innebure kapitalinvestering, också behandlades som sådana och
att således dylika anskaffningar betalades ur särskilda anslag.

För de anskaffningar, som gjorts under budgetåren 1940/42, hade nämnden,
i samråd med arméförvaltningens tygdepartement och statens industrikommission,
begagnat medel, som funnits tillgängliga ur av Kungl. Majit den 29
november 1940 till förfogande ställt anslag på 13,000,000 kronor, medan under
samma budgetår gjorda diverse smärre anskaffningar på grund av vissa
svårigheter att då ordna en omläggning, av nämnden tillåtits kvarstå såsom
omkostnader.

Från och med den 1 januari 1942 hade verkstadsnämnden gjort en ändring
för anskaffningar, varigenom alla sådana med längre ekonomisk livslängd betraktats
såsom kapitalinvestering och centraliserats till verkstadsnämnden.
I framtiden avsåges kostnader för anskaffningar komma att bestridas för reinvesteringar
genom medel ur den föreslagna förnyelsefonden och för löpande
anskaffningar av anslaget härför, varjämte för större utökningar samt för nyanläggningar
särskilda anslag komme att i vanlig ordning begäras hos Kungl.
Maj :t.

Under den förra hälften av budgetåret 1941/42 hade anskaffningar verkställts
av de enskilda fabrikerna, för vilka anskaffningar kostnaderna tidigare
avsetts att föras såsom omkostnader, men enligt verkstadsnämndens mening,
såsom ovan framhållits, borde bestridas av särskilt anslag. För fabrikerna
hade sådana anskaffningar skett till belopp, som, sedan anskaffningarna slutförts,
beräknades uppgå till sammanlagt 1,334,000 kronor.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i utlåtande den 3
mars 1942 tillstyrkt anvisande av det begärda anslaget å 1,334,000 kronor.
Departementen hava förklarat sig dela verkstadsnämndens mening, att ifrågavarande
kostnader icke borde redovisas såsom driftskostnader, då ett dylikt
förfarande icke vore förenligt med rationella metoder för självkostnadsberäkning.

Av ett av riksräkenskapsverket den 27 februari 1942 avgivet utlåtande över
verkstadsnämndens förenämnda skrivelse den 30 december 1941 framgår, att
riksräkenskapsverket under hand inhämtat, att det av nämnden för senare
hälften av innevarande budgetår begärda anslaget å 300,000 kronor vore avsett
att täcka kostnaderna för vissa maskinanskaffningar samt anordnande av
fundament för maskinerna. Anslaget syntes icke böra hänföras till fastighetsredovisningen
utan uppföras under fjärde huvudtiteln. Riksräkenskapsverket
förutsatte, att anslaget icke finge användas för tillbyggnader, ombyggnader
eller reparation av fabriksfastigheterna. Frågan om medelsbehovets storlek
undandroge sig riksräkenskapsverkets bedömande.

I yttrande den 30 mars 1942 över verkstadsnämndens framställning örn
anvisande av beloppet örn 1,334,000 kronor har riksräkenskapsverket föreslagit,
att särskilda tilläggsstatsanslag äskas för samtliga de medel, varom
nu vore fråga.

I detta sammanhang har riksräkenskapsverket vidare anfört i huvudsak följande: Verkstadsnämnden

hade betecknat anskaffning av maskiner såsom kapitalinvestering.
Riksräkenskapsverket ville härtill endast erinra, att dylika an -

Kungl. May.ts proposition nr 249. 5

skaffningar icke vöre att anse som kapitalinvesteringar i budgetteknisk mening.
Verkstadsnämnden hade anfört, att kostnaderna för smärre nyanskaffningar,
omändringar och utökningar vid fabrikerna tidigare i allmänhet förts
såsom allmänna omkostnader, samt tillagt, att sådana anskaffningar kommit
att uppgå till betydande belopp, Riksräkenskapsverket, som för sin del
funne detta uttalande anmärkningsvärt, ville härtill erinra, att kostnader för
omändringar och utökningar vid fabrikerna vore att hänföra till försvarsväsenclets
fastighetsfond samt att de till underhåll och reparationer av fastigheterna
anvisade medlen vore begränsade och ställda till vederbörande fastighetsförvaltande
myndigheters disposition.

Med anledning av att medel för under tiden den 1 juli—den 31 december
1941 gjorda anskaffningar äskats först efter det utgifterna blivit verkställda
ville riksräkenskapsverket erinra, att verkstadsnämnden hittills bestritt utgifter
med anlitande av från arméförvaltningen erhållna förskott å mycket betydande
belopp samt att dessa förskott ännu icke redovisats mot anslag å riksstaten
och förskottsstaten. Riksräkenskapsverket funne anmärkningsvärt, att verkstadsnämnden
kunnat disponera hos arméförvaltningen lyftade förskott till
anskaffningar utan att medel för ändamålet anvisats av Kungl. Majit.

För egen del har jag intet att erinra mot att, i avbidan på beslut rörande
den framtida organisationen av försvarsförvaltningen, verkstadsnämnden provisoriskt
bemyndigas verkställa årlig avsättning av medel för maskinparkens
förnyelse m. m. Ett av riksräkenskapsverket enligt handlingarna i ärendet
framställt förslag rörande bemyndigandets avgränsning torde härvid kunna
tjäna till ledning. Då riksdagens medverkan icke synes vara erforderlig vid
en dylik provisorisk anordnings genomförande, har jag ej ansett mig böra i
vidare man än nu skett ingå på detta spörsmål.

För nyanskaffning av utrustning och för sådan ersättningsanskaffning,
till vilken de enligt det föregående avsatta medlen icke lämna tillgång, torde
särskilt anslag böra anvisas. I enlighet med nämndens förslag förordar jag,
att ett anslag av 300,000 kronor ställes till förfogande för detta ändamål. Såsom
riksräkenskapsverket anfört, bör detta anslag icke få användas för tilleller
ombyggnad av fabriksfastigheterna eller för reparation av desamma.
Till frågan örn motsvarande medelsanvisning för nästkommande budgetår
torde jag framdeles få återkomma.

Yad angår nämndens förslag i övrigt vill jag, ehuru jag finner vad i ärendet
förekommit anmärkningsvärt, ej motsätta mig att i enlighet med riksräkenskapsverkets
förslag medel anvisas för bestridande av förutnämnda redan verk
ställda utgifter, vilka av de enskilda fabrikerna i strid med de nyss angivna
principerna gäldats såsom omkostnader i allmänhet. Jag ansluter mig även
i övrigt till riksräkenskapsverkets uppfattning i denna fråga och förutsätter
självfallet, att hos arméförvaltningen lyftade förskott icke vidare skola disponeras
för anskaffningar utan att medel anvisats av Kungl. Majit.

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna anser jag det riktigast,
att nu ifrågavarande medel, tillhopa 1,034,000 kronor, anvisas såsom reservationsanslag
å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser angående
anslagets användning.

Departements chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att för Anskaffning av maskiner och utrustning för försvarsväsendets
verkstadsnämnd underställda fabriker å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av i,634,000 kronor.

Marinen.

Flytande materiel, artillerimateriel m. m.

[3 ] 74 g. Ombyggnad av kanonbåten Svensksund, reservationsanslag. Sedan

marinförvaltningen i skrivelse till chefen för marinen den 7 maj 1941 framlagt
förslag rörande utrangering av fartyg, innefattande bland annat kanonbåten
Svensksund, meddelade nämnde chef i skrivelse till ämbetsverket den
17 i samma månad följande direktiv i ärendet:

Beslut örn fartygets utrangering borde icke fattas, utan följande åtgärd
vidtagas. Fartyget borde efter avslutad expedition hösten 1941 undergå sådan
reparation, att det under ett antal år framåt kunde utnyttjas såsom sjömätningsfartyg
under sommarmånaderna eller såsom basfartyg i sjöstyrka, för
vilket förstnämnda ändamål annat lämpligt fartyg såsom ersättare icke funnes
och i sistnämnda fall för undvikande av ett ianspråktagande av hj älpfartyg.

I skrivelse till marinförvaltningen den 25 september 1941 angav chefen
för marinen vidare vissa önskemål, som borde tillgodoses i samband med
översyn och reparation av fartyget. Sålunda borde vissa ändringar vidtagas
för att fartyget bättre skulle kunna tjäna sina ändamål, dels i inredningen
för att tillfredsställa rimliga moderna anspråk på hygien och komfort, dels
för att öka sjövärdigheten. Slutligen borde sådana anordningar borttagas,
som hörde samman med fartygets tidigare användning som strids- och bärgningsfartyg.

Under erinran örn vad sålunda förekommit har marinförvaltningen i skrivelse
den 13 januari 1942 anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till de av chefen för marinen lämnade direktiven och då planer
förelåge att våren 1942 överlämna fartyget till sjökarteverket räknade marinförvaltningen
i förslag till arbetsplan för Stockholms och Karlskrona örlogsvarv
samt Göteborgs örlogsdepå för budgetåret 1941/42 med ett belopp av

200,000 kronor för översyn och reparation av kanonbåten Svensksund. Detta
belopp inginge i det i arbetsplanen för Stockholms örlogsvarv för specialfartyg
under rubriken »II Underhåll av fartyg och båtar m. m.» upptagna
beloppet av 855,000 kronor. Arbetsplanen hade fastställts av Kungl. Majit
genom beslut den 18 juni 1941.

Marinförvaltningen hade tidigare anmodat Stockholms örlogsvarv att hösten
1941 inkomma med rapport, huruvida Svensksund då borde utrangeras eller
huruvida det möjligen borde få användas ännu några år. Sedan fartyget
hösten 1941 närmare undersökts hade det befunnits, att en reparation av detsamma
vore ur ekonomisk synpunkt berättigad. Kostnaden härför beräknades

Kungl. Majds proposition nr 249.

emellertid numera uppgå till 264,000 kronor, och marinförvaltningen hade
anmodat chefen för Stocldiolms örlogsvarv att för nämnda kostnad låta iståndsätta
fartyget. — De av chefen för marinen såsom önskvärda angivna ändringsarbetena,
vilka enligt marinförvaltningens prövning ansetts böra vidtagas,
beräknades draga en kostnad av inalles 111,500 kronor.

Då det synts marinförvaltningen angeläget att nämnda arbeten komme till
utförande i samband med översyn och reparation av fartyget, hade ämbetsverket
anbefallt deras utförande och avsåge därvid att bekosta dels översynsoch
reparationsarbeten, enligt det föregående beräknade till 264,000 kronor,
dels ock vissa ändringsarbeten, beräknade till 85,500 kronor, med anlitande
av det å förskottsstaten för försvarsväsendet uppförda förskottsansi ageh
Marinens löpande utgifter (Ea). Övriga ändringsarbeten beräknade till 26,000
kronor, avsåges skola bestridas av medel, som ställdes till förfogande av
chefen för sjökarteverket.

Ehuru marinförvaltningen med hänsyn till anbefalld användning av krigstitlarna
icke torde få anses bunden av de för arbetsplanen för Stockholms
och Karlskrona örlogsvarv samt Göteborgs örlogsdepå uppgjorda beräkningarna,
hade ämbetsverket dock — särskilt med avseende fästat å kanonbåten
Svensksunds överförande till sjökarteverket — ansett sig böra för
Kungl. Majit anmäla vad som förekommit i ärendet.

I utlåtande i ärendet den 20 februari 1942 har riksräkenskapsverket anfort
följande:

Riksräkenskapsverket ville erinra, att de till löpande utgifter anvisade
förskottsanslagen icke kunde användas till andra utgifter än sådana som vore
en direkt följd av Kungl. Majits beslut angående förstärkt försvarsberedskap
eller mobilisering. Det för täckande av marinens löpande utgifter avsedda
förskottsanslaget kunde alltså användas till täckande av de belopp, varmed
kostnaderna för krigsfartygens underhåll på grund av den förstärkta beredskapen
överstege de i riksstaten för dessa ändamål anvisade medlen. Kostnaderna
för de av marinförvaltningen beslutade ändringsarbetena å kanonbåten
Svensksund syntes däremot icke kunna anses såsom löpande utgifter
för den förstärkta försvarsberedskapen och kunde alltså icke belasta förskottsanslaget
för marinens löpande utgifter.

För de ändringsarbeten av engångskaraktär och materielanskaffningar,
som vore betingade av den förstärkta försvarsberedskapen och för vilka anslag
å riksstaten av särskilda skäl icke kunnat äskas hos riksdagen, hade
förskottsanslaget till engångsutgifter stått till förfogande. Medel ur detta
anslag kunde emellertid endast disponeras efter av Kungl. Majit för varje
särskilt fall meddelat beslut. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning
hade alltså marinförvaltningen bort hos Kungl. Majit anhålla om anvisning
av medel till utförande av ifrågavarande arbeten. Med hänsyn till att kanonbåten
Svensksund enligt framställningen avsåges skola användas såsom
sjömätningsfartyg, funne riksräkenskapsverket anledning ifrågasätta, huruvida
förskottsstatens anslag överhuvudtaget kunnat användas för detta ändamål.
Då sjökarteverkets utgifter i övrigt icke berördes av krigsredovisningsföreskrifterna,
kunde riksräkenskapsverket icke finna någon anledning att
redovisa de av marinförvaltningen i detta ärende omnämnda utgifterna såsom
beredskapskostnader.

Riksräkenskapsverket ville vidare erinra, att arbetena med ett belopp å

200,000 kronor inginge i den i framställningen omnämnda av Kungl. Majit
fastställda arbetsplanen samt att marinförvaltningen sedermera anbefallt
arbetenas utförande till en beräknad kostnad å (264,000 -f 85,500 + 26,000 =)

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

375.500 kronor. Överskridandet motiverades bland annat med att marinförvaltningen
med hänsyn till anbefalld användning av krigstitlarna icke ansåge
sig bunden av de för arbetsplanen uppgjorda beräkningarna. Med hänsyn
till vad ovan anförts kunde riksräkenskapsverket icke dela marinförvaltningens
uppfattning.

Med anledning av vad riksräkenskapsverket sålunda anfört har marin förvaltningen
den 10 mars 1942 ånyo utlåtit sig i ärendet. Ämbetsverket har
därvid anfört följande:

Riksräkenskapsverket syntes hava förbisett, att fartyget enligt av chefen
för marinen meddelade direktiv och i enlighet med vad marinförvaltningen
i sin skrivelse anfört avsåges att utnyttjas såsom sjömätningsfartyg under
sommarmånaderna samt därjämte vid förefallande behov såsom basfartyg i
sjöstyrka.

Genom att kanonbåten Svensksund utnyttjades som basfartyg, för vilket
ändamål fartyget vore lämpligt, kunde de med ianspråktagandet av hjälpfartyg
eljest förbundna kostnaderna undvikas. Fartyget vore för närvarande
upptaget bland reservfartygen och avsåges fortfarande -— även efter överförande
till sj ökarte verke t — vid behov under vintermånaderna kunna utnyttjas
såsom basfartyg, d. v. s. för förläggning av personal från i lokalstyrka
ingående hjälpvedettbåtar m. fl., å vilka bostadsförhållandena vore sådana,
att personalen vid fartygens förläggning till basen icke lämpligen borde bo
ombord å eget fartyg.

Att underhållsarbetena betingades av försvarsberedskapen torde vara
ställt utom allt tvivel.

Riksräkenskapsverket syntes hävda, att marinförvaltningen genom att
anbefalla utförande av arbeten å Svensksund intill ett belopp av 375,500
kronor skulle hava överskridit i vederbörlig arbetsplan avsedda medel för
fartyget i fråga, 200,000 kronor, med 175,500 kronor. I sistnämnda belopp
inginge emellertid kostnader för de arbeten, som skulle bestridas av sjökarteverkets
anslag med 26,000 kronor. Vidkommande disponerandet av återstoden,

149.500 kronor, syntes riksräkenskapsverket icke hava beaktat, att de i arbetsplanen
angivna beloppen vore beräknade och således icke att anse såsom
till siffran bestämda; påståendet att här skulle föreligga ett överskridande
torde få anses vara så mycket mindre påkallat som marinförvaltningen i
fastställd stat av reservationsanslaget till underhåll av flottans fartyg m. m.
disponerade särskild anslagspost för förstärkningar av för arbetsplanens genomförande
beräknade medel. Då enligt gällande bestämmelser angående redovisningen
av vissa försvarskostnader finge så anses som örn anslagsmedel
för samtliga utgifter ställts till förfogande från förskottsstatsanslag även i
fall, där medelsanvisning ägt rum över riksstatsanslag, torde det emellertid
sakna betydelse, huruvida en medelsdisposition av förevarande slag härleddes
från reservationsanslaget till underhåll av flottans fartyg m. m. eller från
torskottsstatsanslaget till marinens löpande utgifter. Avsikten med det nuvarande
krigsredovisningssystemet torde vara bland annat att marinförvaltningens
befogenhet att använda till förfogande ställda medel för löpande utgifter
skulle kunna utövas inom en vidare ram än under fredsförhållanden.
Framhållas borde, att ovanberörda arbetsplan uppgjorts för fredsförhållanden
och sålunda rimligtvis icke kunde omfatta alla de arbetsuppgifter, som kunde
föranledas av förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering.

Slutligen ville marinförvaltningen anmäla, att reparationsarbetena igångsatts
i slutet av november 1941 och ändringsarbetena i mitten av januari
1942. Samtliga arbeten vore emellertid så beroende av varandra, att exempelvis
ett uppskjutande av ändringsarbetena och dessas utförande senare skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

betydligt fördyra arbetet ävensom försena fartygets färdigställande. Kostnaden
för hittills utförda arbeten och gjorda dispositioner uppskattades till
i runt tal 250,000 kronor. Fartyget beräknades vara färdigt i slutet av april
1942.

RihsräkenskapsverJcet har den 24 mars 1942 ånyo yttrat sig i ärendet och
därvid anfört bland annat följande:

Av chefens för marinen till marinförvaltningen lämnade direktiv frarnginge,
att med frågan örn fartygets utrangering fått tills vidare anstå samt
att marinförvaltningen anbefallts förordna örn därav föranledd reparation.
Enligt marinförvaltningens senaste utlåtande avsåge de pågående arbetena
att förbättra fartyget i dess egenskap av basfartyg samtidigt som dessa förbättringar
ökade fartygets värde som sjömätningsfartyg. Kostnaderna beräknades
— såsom riksräkenskapsverket i sitt tidigare utlåtande framhållit
— till icke mindre än 375,500 kronor. Örn ett så stort belopp disponerades
för iståndsättning av detta mindre, mycket föråldrade och till utrangering
ifrågasatta fartyg, måste reparationen snarast betraktas som en ombyggnad
och i varje fall mera anses såsom engångsutgift än som löpande underhållskostnad.
Riksräkenskapsverket hade för sin del svårt att föreställa sig, att
fartyget skulle äga sådant militärt värde, att det bort iståndsättas, därest
det icke kunnat användas av sjökarteverket såsom sjömätningsfartyg. Såväl
av chefens för marinen direktiv som av marinförvaltningens första skrivelse
i ärendet syntes även framgå, att frågan örn fartygets användning som sjömätningsfartyg
behandlats såsom det primära skälet till den beslutade reparationen.
Att ett för sjömätning avsett fartyg även borde kunna användas som
basfartyg i sjöstyrka funne riksräkenskapsverket naturligt, och ämbetsverket
funne heller icke anmärkningsvärt, att denna omständighet kunde föranleda
vissa kostnadsökningar vid reparationens utförande. Riksräkenskapsverket
hade därför icke förbisett, att fartyget borde kunna användas såsom basfartyg,
men väl funne sig ämbetsverket hava grundad anledning utgå från att
fartygets användning såsom sjömätningsfartyg borde betraktas såsom den
primära orsaken till reparationen.

I anslutning till vad sålunda anförts finge riksräkenskapsverket för sin
del anmäla, att ämbetsverket fortfarande vidhölle sin i ärendet tidigare uttalade
uppfattning.

Skulle emellertid de ifrågavarande iståndsättningsarbetena anses betingade
av övervägande militära skäl, borde kostnaderna härför med hänsyn
till omständigheterna i ärendet i varje fall betraktas som engångsutgifter
och medel för ändamålet i vanlig ordning anvisas av Kungl. Majit.

De statsutgifter, som föranledas av den förstärkta försvarsberedskapen,
bestridas över den av riksdagen såsom beredskapsstat antagna och av Kungl.
Majit såsom förskottsstat fastställda förskottsstaten för försvarsväsendet. Förskottsstaten
upptager under fjärde huvudtiteln fem särskilda förskottsanslag,
nämligen under rubriken C. Försvarskrafterna fyra anslag för respektive
arméns, marinens och flygvapnets löpande utgifter samt för engångsutgifter
ävensom under rubriken E. Diverse ett anslag för övriga utgifter. De tre anslagen
till löpande utgifter äro ställda till vederbörande centrala förvaltningsmyndigheters
förfogande och avses för egentliga löpande utgifter för försvarsberedskapen,
såsom löner, mathållning, drivmedel o. s. v. Anslaget till engångsutgifter
avses för bestridande av försvarsberedskapskostnader av engångsnatur,
såsom ammunition, fortifikatoriska anläggningar o. s. v., och må

Departementschef
an.

Kungl. Marits ''proposition nr 249.

disponeras endast efter Kungl. Maj:ts för varje särskilt fall meddelade beslut.
Sådant beslut erfordras ock för ianspråktagande av förskottsanslaget till
övriga utgifter.

För redovisningen av försvarsväsendets kostnader under nuvarande förhållanden
gälla av Kungl. Maj:t den 13 juni 1941 med stöd av riksdagens bemyndigande
(propositionen 1939 U: 73, riksdagens skrivelse nr 88) utfärdade föreskrifter.
Dessa innebära i stort sett, att den normala specificerade utgiftsredovisningen
i anslutning till riksstatsanslagen ersättes av en förenklad redovisning
över krigstitlar, vilka i huvudsak motsvara fjärde huvudtitelns underrubriker.
För vinnande av enhetlighet i redovisningsavseende har härvid bland
annat föreskrivits, att vid redovisningen av utgifter å krigstitlarna må tills
vidare så anses som örn anslagsmedel för samtliga utgifter ställts till förfogande
från förskottsanslag även i fall där medelsanvisning ägt rum över riksstats-
eller tilläggsstatsanslag, varefter slutlig reglering mellan riksstaten och
förskottsstaten sker i bokslutet. Vidare har föreskrivits, att utgifter hänförliga
till vissa anslag till materielanskaffningar och förskottsstatens anslag till engångsutgifter
skola genom särskilda undertitlar särskiljas från övriga utgifter.
Nämnas må även, att sjökarteverkets redovisning icke rubbas genom dessa
föreskrifter.

I föreliggande fall har marinförvaltningen med anlitande av det för sjöförsvarets
löpande utgifter avsedda förskottsanslaget låtit föranstalta örn en
genomgripande reparation och förändring av den överåriga kanonbåten Svensksund.
Kanonbåten — vilken såsom av handlingarna framgår — till en början
av marinförvaltningen ifrågasatts till utrangering, har i enlighet med av chefen
för marinen meddelade direktiv iståndsatts och moderniserats i ändamål att
kunna användas för sjömätningsändamål under sommarmånaderna och såsom
basfartyg i sjöstyrka under övriga delar av året.

I och för sig synes intet vara att i huvudsak erinra mot att fartyget undergått
de angivna arbetena, vilka såvitt kan bedömas torde vara tjänliga för fartygets
användning för uppgivna ändamål.

Däremot måste det anses anmärkningsvärt, att arbeten av den art och omfattning,
varom här är fråga, av marinförvaltningen anbefallts utan att ärendet
underställts Kungl. Maj:ts prövning och att till ämbetsverkets förfogande för
löpande försvarsberedskapskostnader avsedda medel tagits i anspråk för utgiftsändamål
av engångsnatur. Marinförvaltningens mening att särskilda befogenheter
av förevarande slag föreligga med avseende å förskottsanslagen
saknar stöd i meddelade beslut eller från statsmakternas sida gjorda uttalanden.

Med hänsyn till vad nyss anförts angående ändamålsenligheten av de av
marinförvaltningen föranstaltade åtgärderna torde emellertid få bero vid vad
i ärendet förekommit. För täckning av det av marinförvaltningen från förskottsanslaget
till marinens löpande utgifter disponerade beloppet, enligt den
i det föregående lämnade redogörelsen (375,500 — 26,000 =) 349,500 kronor,
torde särskilt anslag böra uppföras å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

•Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ombyggnad av lcanonbåten Svensksund å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 349,500 kronor.

Fortifikatoriska anläggningar.

[4.] 85 c. Merkostnader för vissa befästningsanläggningar, reservationsanslag. I

sin skrivelse den 29 augusti 1941 angående vissa medelsäskanden å tilläggsstat
för innevarande budgetår har marinförvaltningen anmält, att ämbetsverket
hade för avsikt att i samband med avslutandet av de större befästningsanläggningar
av olika slag, för vilkas utförande medel ställts till förfogande, utreda
den genom den allmänna prisstegringen föranledda kostnadsökningen å nämnda
anläggningar och att därefter göra framställning örn anvisande av erforderliga
medel för bestridande av dessa merkostnader.

I anslutning härtill har ämbetsverket i en av överbefälhavaren över rikets
för svar skr af ter med tillstyrkan av bifall överlämnad skrivelse inkommit med
förslag i fråga örn anvisande av medel för täckande av ifrågavarande merkostnader.
Marinförvaltningen har därvid anfört i huvudsak följande:

Beträffande förrådslokaler, skyddstunnlar m. m. syntes det vara möjligt att
i huvudsak fullborda anläggningarna inom den ursprungligen beräknade kostnadsramen
med utnyttjande av de i kostnadsberäkningarna upptagna tilläggen
för oförutsedda utgifter. — Vid utförandet av batterianläggningar hade däremot
alla för dylika utgifter reserverade medel tagits i anspråk och överskridits
dels för vidtagande av de moderniseringsarbeten lii. lii., till vilka krigserfarenheterna
och andra omständigheter givit anledning, dels ock för merkostnader,
vilka uppstått på grund av forcering och särskilt svåra vinterförhållanden.
Några medel stöde följaktligen för närvarande icke till ämbetsverkets förfogande
för mötande av de kostnadsökningar, vilka förorsakats av de prisstegringar
på cement och andra byggnadsmaterialier samt den ökning av arbetslöner
m. m., som inträffat sedan anläggningarna kostnadsberäknats. — Marinförvaltningen
hade undersökt möjligheterna att genom förenklingar och uteslutande
av vissa anordningar nedbringa kostnaderna. Det hade emellertid
visat sig vara synnerligen vanskligt att vidtaga några dylika ändringar i besparingssyfte,
då anläggningarnas effektivitet härigenom skulle minskas i avsevärd
grad. Samtliga utrymmen lii. lii. vore nämligen redan från början av
ekonomiska skäl tillmätta att tillgodose endast de mest trängande behoven. —
Marinförvaltningen hade inhämtat detaljerade uppgifter från statens priskontrollnämnd
å prisstegringarna till dato från de tidpunkter, då de olika arbetena
kostnadsberäknats. Med ledning av dessa uppgifter hade ämbetsverket
verkställt en uppskattning av ifrågavarande kostnadsökningar, vilka uppginge
till sammanlagt 726,000 kronor.

På grund av det anförda hemställde marinförvaltiiingen, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att såsom ytterligare anslag till under utförande
varande befästningsanläggningar å tilläggsstat för budgetåret 1941/42 anvisa

726,000 kronor.

Sedermera har marinförvaltningen, på given anledning, inkommit med uppgift
å de mera betydande av de i ämbetsverkets skrivelse omnämnda moderniseringsarbetena
å batterianläggningarna.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Det Ilar vid flera tillfällen på senare tid visat sig erforderligt att förstärka
tidigare för byggnads- och andra anläggningsarbeten anvisade anslag med hänsyn
till prisstegringar, som inträffat efter arbetenas kostnadsberäknande. I
föreliggande fall har marinförvaltningen angivit, att på grund av prisökningar
å byggnadsmaterialier och arbetskraft ytterligare medel erfordrades för fullföljande
av vissa befästningsanläggningar, till vilkas utförande riksdagen anvisat
medel. Av handlingarna i ärendet framgår emellertid, att de medel, som
vid uppgörandet av de ixrsprungliga kostnadsberäkningarna avsetts bland
annat för att möta eventuella prisstegringar, till stor del tagits i anspråk för
utförande av arbeten, som icke ingått i det ursprungliga byggnadsprogrammet.
De ytterligare medel, marinförvaltningen nu begärt, synas därför rätteligen
bereda täckning för utgifter, till vilka ståndpunkt icke tagits vid prövningen av
medelsanvisningarna för ifrågavarande befästningsanläggningar. Som emellertid
de utförda arbetena måste anses ägnade att förstärka befästningsanläggningarna
och göra dem bättre lämpade för sitt ändamål, torde de nu få godtagas,
oaktat de ej, såsom bort ske, i tid underställts Kungl. Maj:ts prövning.
•Jag vill därför och med hänsyn tagen jämväl till det vid tidpunkten för befästningsanläggningarnas
utförande rådande tillståndet icke motsätta mig, att de
av marinförvaltningen äskade medlen ställas till förfogande.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Merkostnader för vissa befästningsanläggningar å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 726,000 kronor.

[5.] 85 d. Fortsättning av vissa krigsrustningsarbeten m. m , reservationsanslag.
Såsom av propositionen nr 2 (bilaga 3, punkten 13) till innevarande års riksdag
framgår hade marinförvaltningen hemställt, att ett belopp av 672,000 kronor
måtte anvisas att utgå å tilläggsstat för innevarande budgetår för vissa
angelägna krigsrustningsarbeten inom de marina försvarsanläggningarna.
Fortsatta utredningar i ärendet påginge emellertid, varför ämbetsverket hade
för avsikt att efter avslutandet av desamma inkomma med ytterligare anslagsäskanden.

Sedan riksdagen (skrivelse nr 23, punkten 13) på förslag av Kungl. Majit
anvisat 670,000 kronor för ifrågavarande ändamål, har marinförvaltningen i
skrivelse den 18 februari 1942 anmält, att utredningen i ärendet numera vore
slutförd och utmynnat i en av chefen för marinen upprättad »Plan för slutförande
av fortifikatoriska krigsrustningsarbeten inom kustfästningarna och
kustartilleriförsvaret i övrigt». I planen hade upptagits endast de fortifikatoriska
arbeten, vilka vore nödvändiga för att den materiel av olika slag, vilken
med hänsyn till anbefalld beredskap anskaffats eller beställts, skulle kunna
utnyttjas på ett effektivt sätt. I synnerhet vore det oundgängligen erforderligt,
att fortifikatoriska anordningar snarast möjligt komme till utförande för
samtliga de avståndsmätnings- och observationsinstrument, som skulle uppställas
enligt förenämnda plan och för vilka skyddade uppställningsplatser
erfordrades. Därutöver hade vissa ytterligare arbeten ansetts vara nödvändiga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Kostnaderna utöver tidigare anmälda 672,000 kronor för slutförande av
planlagda krigsrustningsarbeten hade beräknats i enlighet med av chefen för
marinen utfärdade direktiv och belöpte sig till 9,700,000 kronor enligt en i
handlingarna närmare angiven specifikation.

Kostnadsberäkningarna, som hänförde sig till prisläget den 31 december
1941, inkluderade jämväl kostnader för erforderliga markförvärv, ehuru desamma
endast kunnat uppskattningsvis bedömas.

Marinförvaltningen har under åberopande av vad sålunda anförts hemställt,
att 9,700,000 kronor måtte anvisas för ändamålet, vilket belopp med hänsyn
till nödvändigheten av att anläggningarna snarast bleve färdigställda och för
att arbetena skulle kunna slutföras under den gynnsammaste årstiden borde
ställas till förfogande snarast möjligt.

Chefen för mannen har tillstyrkt bifall till framställningen.

Överbefälhavaren över rikets försvarskrafter har förordat, att medel anvisas
för ändamålet samt föreslagit uppdelning av de ifrågasatta arbetena i
grupper med hänsyn till angelägenhetsgraden, därvid den första gruppen
borde omfatta arbeten till en sammanlagd kostnad av 4,950,000 kronor och den
andra gruppen arbeten till en kostnad av 4,500,000 kronor, av vilka sistnämnda
arbeten ungefär hälften borde komma till utförande i första hand.

Efter att hava tagit del av den föreliggande arbetsplanen anser jag mig böra Departementsförorda,
att ytterligare medel anvisas för här ifrågavarande ändamål. Jag före- chefenslår,
att hela det av överbefälhavaren angivna beloppet, 9,450,000 kronor, äskas
av riksdagen, varefter det bör ankomma på Kungl. Majit att pröva i vad mån
medlen må tagas i anspråk. För att möjliggöra igångsättandet av de mest angelägna
arbetena hemställer jag i annat sammanhang, att Kungl. Majit bemyndigar
marinförvaltningen att, i avbidan på riksdagens beslut, med anlitande
av under händer varande medel utföra sådana krigsrustningsarbeten fölen
kostnad av högst 4,400,000 kronor. Jag utgår från att arbetena planläggas
på sådant sätt, att kostnaderna hållas inom den ram, som av Kungl. Majit bestämmes.

Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Fortsättning av vissa krigsrustningsarbeten m. m. å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 9,450,000 kronor.

Flygvapnet.

Undervisning och övningar.

[6.] 105 a. Utbildningskurs i verkstadstjänst. I skrivelse den 27 februari 1942
har chefen för flygvapnet och flygförvaltningen gjort framställning om anvisande
av medel för bestridandet av kostnader för anordnande av en utbildningskurs
i verkstadstjänst vid flygvapnets flottilj verkstäder för blivande volontärer
samt därvid anfört följande:

På grund av flygteknikens utveckling hade flygmaterielen blivit alltmer
komplicerad och svårskött. Härigenom hade kraven på mekanikerpersonalens

Departements chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

yrkesskicklighet i hög graci ökats. Detta innebure, att flygvapnets stampersonal
icke förrän efter flera års tjänst kunde åläggas det ansvar, som ankomme
på en utbildad flygmekaniker. För att nedbringa ifrågavarande tid
syntes en viss förberedande utbildning i verkstadstjanst kunna bibringas sådana
ynglingar, vilka hade för avsikt att söka fast anställning vid flygvapnet
såsom volontärer. Denna utbildning skulle sålunda kunna förläggas vid de
tvååriga kurser, vilka anordnades vid yrkesskolor inom olika delar av landet.
Samråd med skolöverstyrelsen avseende nämnda utbildning påginge för närvarande.
Rekryteringen från dessa yrkesskolor kunde emellertid icke börja
verka förrän tidigast örn två år.

För att redan till hösten 1942 kunna anställa volontärer med för mekanikertjänsten
vid flygvapnet lämplig förutbildning funnes dock möjligheter att
under stundande sommar anordna särskilda utbildningskurser i verkstadstjänst
för blivande volontärer vid tio av flygvapnets flottiljverkstäder.

Utbildningen planerades omfatta cirka 6 månader med början den 1 maj
1942. Antalet elever beräknas till högst 30 per flygflottilj (motsvarande).

Beträffande anställningsformen för dessa elever syntes två möjligheter stå
till buds. Antingen kunde de anställas såsom arbetare under 18 år med avlöning
enligt bestämmelserna i gällande kollektivavtal mellan försvarsväsendets
centrala förvaltningsmyndigheter och försvarsverkens civila personals
förbund eller också på motsvarande villkor, som gällde för musikelever vid
armén.

Enligt förstnämnda alternativ skulle kostnaderna med utgångspunkt från
lön enligt kollektivavtal, beräknad efter genomsnittlig timlön till 5 kronor
för elev och dag, uppgå till sammanlagt 27,000 kronor per förband för hela
utbildningstiden, eller tillhopa 270,000 kronor.

Därest eleverna anställdes enligt det senare alternativet beräknades kostnaderna
för lärling och dag till 3 kronor 50 öre, varav 2 kronor 50 öre beräknats
utgöra kostnaden för inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård
i enlighet med vad för manskap funnes stadgat. Yad beträffade det kontanta
penningbidraget erinrades, att 1941 års försvarsutredning i sitt betänkande
med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet (sid. 197)
förutsatt, att avlöning till musikelev skulle utgå med 1 krona för dag. Enligt
denna beräkningsgrund komme de sammanlagda kostnaderna för hela utbildningstiden
att utgöra per förband 18,900 kronor, eller tillhopa 189,000 kronor,
varav kontant erfordrades 54,000 kronor, med fördelning av 18,000 kronor å
innevarande budgetår och 36,000 kronor å nästa budgetår.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen funne sig av kostnadsskäl
böra föreslå, att eleverna i ifrågavarande utbildningskurser anställdes enligt
sistnämnda alternativ.

Under åberopande av vad sålunda anförts har chefen för flygvapnet och
flygförvaltningen hemställt, att angivna kurser måtte få anordnas för högst
300 elever samt att eleverna under kursen skulle åtnjuta naturaförmåner i likhet
med manskap ävensom kontant ersättning med en krona för dag.

Den av flygmyndigheterna föreslagna förberedande utbildningen i verkstads
tjänst för ynglingar, vilka avses för antagning såsom volontärer vid
flygvapnet, torde kunna biträdas som ett provisorium i avbidan på de definitiva
anordningar, vilka torde komma till stånd efter slutförandet av den i
ärendet pågående utredningen. Jag förordar därför, att medel för ändamålet
ställas till förfogande. Under tiden för utbildningskursen torde på sätt flyg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

förvaltningen föreslagit eleverna böra åtnjuta naturaförmåner i likhet med
manskap ävensom penningbidrag med 1 krona örn dagen. Kostnaderna för
naturaförmånerna torde få bestridas från för sådant ändamål avsedda anslag.
Kostnaderna för penningbidrag till eleverna — för innevarande budgetår beräknade
till 18,000 kronor — böra däremot lämpligen gäldas från särskilt för
ändamålet anvisat anslag. Då medel som nämnts erfordras redan under innevarande
budgetår, torde böra å tilläggsstat II upptagas ett anslag å 18,000 kronor,
vilket synes böra uppföras såsom obetecknat anslag. Till frågan örn bestridande
av de på budgetåret 1942/43 belöpande kostnaderna torde jag framdeles
få återkomma.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl Majit
måtte föreslå riksdagen

att till UtbildningsJcurs i verkstadstjänst å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag av 18,000
kronor.

[7.] 116. Förvärv av vissa intill Bodens flygfält belägna byggnader, reservations anslag.

I skrivelse den 10 mars 1942 har flygförvaltningen anfört, bland
annat, följande:

Intill norra gränsen av Bodens flygfält funnes uppförda tre i enskild ägo
varande bostadsbyggnader med därtill hörande uthus, belägna å komministerbostället
i Boden tillhörig mark. Ifrågavarande byggnadsområde utgjorde
på grund av sitt läge numera ett direkt hinder vid start och landning å flygfältet,
vilket särskilt vid större övningar innebure avsevärda olägenheter.

I anledning härav hade flygförvaltningen verkställt utredning angående
kostnaderna för inlösen av byggnaderna, och därvid funnit, att ifrågavarande
kostnader, med hänsyn till den risk för ojämförligt större värdens spolierande,
som här förelåge, vore relativt små.

De till inlösen ifrågasatta byggnaderna vore följande:

a) Bostadsbyggnad, delvis av timmer, tillhörig G. A. Bergman, Sanden,
Boden. Huset, som å en handlingarna i ärendet bilagd kartskiss utmärkts
med I, hade värderats till 7,920 kronor, vilken summa flygförvaltningen med
hänsyn till tvångsförflyttningen och å tomten nedlagda kostnader hemställde
måtte ökas till 10,000 kronor.

b) Bostadsbyggnad av stolpstomme med panel jämte uthusbyggnad, den
senare i dåligt skick, tillhöriga A. Bergman, Sanden, Boden. Byggnaderna,
som å förenämnda kartskiss utmärkts med II respektive II a, hade värderats
till 6,600 kronor, vilken summa med hänsyn till tvångsförflyttningen föresloges
ökad till 8,000 kronor.

c) Bostadsbyggnad jämte tre uthusbyggnader, samtliga i dåligt skick, tillhöriga
änkefru J. Johansson, Sanden, Boden. Byggnaderna, å kartskissen
utmärkta med III respektive III a, lil b, III c, hade värderats till 5,680
kronor, vilken summa med hänsyn till tvångsförflyttningen föresloges ökad till

7,000 kronor.

Beträffande själva marken förelåge icke behov av densammas förvärvande,
utan hade flygförvaltningen för avsikt att träda i förbindelse med ägaren,

Kungl. Majlis proposition nr 249.

Departements chefen -

stiftsnämnden i Luleå, i och för träffande av överenskommelse rörande
arrendering av det område, varå byggnaderna vore uppförda. Arrendekostnaderna
torde kunna bestridas av tillgängliga medel.

Med anledning av vad sålunda anförts har flygförvaltningen hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för förvärv av nämnda byggnader
anvisa ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

Av redogörelsen framgår, att ifrågavarande å ofri grund belägna byggnader
i viss män förhindra ett rationellt utnyttjande av Bodens flygfält. Med
hänsyn härtill finner jag mig böra biträda flygförvaltningens förslag, avseende
förvärv för kronans räkning av byggnaderna i fråga. Mot de av ämbetsverket
uppgjorda kostnadsberäkningarna finner jag icke anledning till erinran.
Det erforderliga beloppet torde få anvisas å driftbudgeten såsom tilläggsanslag
till riksstaten för innevarande budgetår.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av vissa intill Bodens flygfält belägna byggnader
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

KAPITALINVESTERING.

Försvarsväsendets fastighetsfond.

Arméförvaltningens delfond,

[8.] 13 e. Ytterligare förrådsbyggnader m. m. för luftvärnsmateriel, reservations anslag.

I skrivelse 1941: 360, punkten 2 har riksdagen anmält, att riksdagen
med bifall till Kungl. Majlis därom framställda förslag (proposition
nr 221, punkten 2) till Förrådsbyggnader för luftvärnsmateriel å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat ett reservationsanslag av 6,960,000
kronor.

Av detta anslag ha av Kungl. Majit disponerats 6,181,650 kronor.

Till grund för Kungl. Majits framställning till riksdagen örn anvisande av
anslaget låg ett av 1940 års militära byggnadsordning i utlåtande över en
framställning från fortifikationsstyrelsen den 28 februari 1941 framlagt
förslag.

I skrivelse den 2 april 1942 har arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse
anmält sin avsikt att, sedan vissa pågående utredningar angående markfrågor
m. m. hunnit slutföras, inkomma med förslag beträffande dispositionen av
återstoden av anslaget. Styrelsen beräknade, att förrådsanläggningar till den
omfattning, som avsetts vid anslagets beviljande, därmed skulle planenligt
bliva slutförda.

Vidare har fortifikationsstyrelsen i sin förenämnda skrivelse anfört bland
annat följande:

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 249.

Chefen för armén hade i skrivelse den 20 november 1941 meddelat fortifikationsstyrelsen
kompletterande direktiv rörande ifrågavarande förrådsbyggnader,
orsakade av under år 1941 fastställda ändringar beträffande organisation
och utrustning m. m. av de territoriella luftvärnsförråden. I förhållande
till tidigare uppgivna förrådsbehov innebure dessa förändringar, dels att
ytterligare nybyggnader erfordrades för inrymmande av materiel, dels att en
minskning i tidigare planerade byggnadsprogram kunde göras beträffande
vissa förrådsutrymmen. Dessutom innebure förändringarna behov av förråd
för utrustning till vissa förband samt på vissa platser anordnande av mindre
verkstadslokaler för materielens skötsel och vård.

Med tillämpande av de beräkningsgrunder beträffande utrymmen och
priser, som godkänts av 1940 års militära byggnadsutredning i dess utlåtande
den 28 februari 1941 angående från fortifikationsstyrelsen då föreliggande framställning
örn medel för förrådsbyggnader för luftvärnsmateriel, hade styrelsen
beräknat kostnaderna för det ökade nybyggnadsbehovet, inklusive kostnadsökning
sedan april 1941 med omkring 7 procent, till 1,323,700 kronor. Med
tillämpande av samma beräkningsgrunder hade kostnaderna för de förrådsbyggnader,
som icke längre erfordrades, beräknats till 177,000 kronor. Den
ändrade omfattningen av bj^ggnadsprogrammet beräknades sålunda medföra
ett ytterligare anslagsbehov av (1,323,700 —177,000=) 1,146,700 kronor,
eller i avrundat tal 1,150,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för uppförande av ytterligare förrådsbyggnader
m. m. för luftvärnsmateriel anvisa ett reservationsanslag av

1,150,000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår står det ökade behovet av Dcpartementsförrådsbyggnader
m. m. i samband med vissa ändringar i de territoriella chefenluftvärnsförbandens
organisation och utrustning. Det är av vikt, att den
ömtåliga och dyrbara luftvärnsmaterielen förvaras på betryggande sätt. Jag
tillstyrker därför, att det begärda beloppet anvisas, och föreslår att anslag
för ändamålet uppföres å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår. Jag förutsätter emellertid, att vid anslagets disponerande skola
beaktas de möjligheter till besparingar, som kunna ernås bland annat genom
träffande av överenskommelser med kommunala myndigheter eller enskilda
rörande upplåtande av för förvaring av luftvärnsmateriel lämpliga lokaler.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ytterligare förrådsbyggnader m. m. för luftvärnsmateriel
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 1,150,000 kronor.

[9.] 19 a. Förvärv av mark för barackläger i Övre Norrland, reservationsanslag.

Under rådande förstärkta försvarsberedskap hava ett flertal barackläger uppförts
i Övre Norrland. Dessa läger äro förläggningsplatser för truppförband,
avsedda för försvaret av Övre Norrland. Vid anordnandet av lägren har beaktats,
att de skola kunna utnyttjas även under andra förhållanden. I barackläger
inga de byggnader av olika slag, sorn erfordras för förläggning av för Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 249. 915 12 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

banden, sålunda manskapsbaracker, expeditions- och samlingslokaler samt
kokhus, stallar, garage, förrådshus och badstugor m. m. Samtliga byggnader
hava grund av betongplintar. Lägren äro försedda med brunnar för dricksvatten,
avlopp med slambrunnar från kokhus, elektriskt ljus, elektriska värmeelement
samt eldsläckningsmateriel. Därjämte hava vägar för olika ändamål
anlagts i anslutning till lägren. På grund av dessa anordningar, vilka representera
betydande värden, kunna baracklägren betraktas som fasta förläggningsområden
för truppförbanden.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse örn den år 1941 av dem verkställda
granskningen såsom sin mening uttalat, att för baracklägren erforderlig
mark i enskild ägo i allmänhet borde av statsverket förvärvas med äganderätt.

Vid anmälan av fråga örn anvisande av medel för vissa markförvärv för
befästningsanläggningar m. m. (proposition 1942:2, bilaga 3, punkten 4),
erinrade jag att vissa motsvarande frågor örn markförvärv uppkommit i samband
med iordningställande av nämnda barackanläggningar. Dessa frågor
befunno sig, yttrade jag, under utredning inom arméförvaltningens fortifikationsstyrelse,
varför det icke vore mig möjligt att upptaga dem till behandling
i samband med markförvärven för befästningsanläggningarna. Jag förutsatte
emellertid, att utredningen skulle bedrivas så att det skulle vara möjligt att
utan större tidsutdräkt för riksdagen framlägga förslag till reglering jämväl
av de med baracklägren sammanhängande markfrågorna.

På grundval av verkställd preliminär utredning har härefter fortifikationsstyrelsen
i skrivelse den 7 mars 1942 framlagt förslag till förvärv av
erforderlig mark för barackläger i Övre Norrland. Förslaget innebar i
huvudsak att omkring 4,330 hektar mark skulle förvärvas för en kostnad av
omkring 1,400,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen anmälde, att vederbörande
militäre chef förordat ett mera omfattande alternativ, innebärande att en
areal av omkring 16,560 hektar mark skulle förvärvas för en kostnad av omkring
5,550,000 kronor. Enligt det senare alternativet skulle bland annat förvärvas
ett större sammanhängande område, varå ett flertal barackläger funnes
uppförda. Sedan fortifikationsstyrelsen hos chefen för armén begärt direktiv
i ämnet, hade denne meddelat, att framställning borde göras i enlighet med
clet mindre omfattande alternativet.

Jämsides med den preliminära utredningen av de båda alternativen har en
omfattande utredning på basis av det mindre alternativet bedrivits. Därvid
ha samtliga barackläger i Övre Norrland inventerats, varjämte lantmäterikartor
m. m. över områdena i fråga upprättats.

Sedan sistnämnda utredning slutförts, har fortifikationsstyrelsen i skrivelse
den 2 april 1942 gjort slutlig framställning i ämnet och därvid på grundval
av upplysningar, som lämnats av vederbörande militära chefer, meddelat
bland annat följande:

Den fullständiga utredningen hade givit vid handen, att den areal, som
enligt det mindre av alternativen borde förvärvas, utgjorde omkring 3,963
hektar och hade åsatts ett markvärde av 1,157,060 kronor. Värdet av de byggnader
inom områdena, vilkas inlösen kunde komma att erfordras, beräknades

Kungl. Majlis proposition nr 249.

till i runt tal 100,000 kronor. Kostnaderna för laga förrättningar för utbrytning
från vederbörande stamfastigheter av olika delar av den till förvärv
föreslagna marken syntes böra beräknas till högst 90,000 kronor. Vissa närmare
angivna lägerområden, som inginge i den förutnämnda arealen örn 3,963
hektar, borde icke föreslås till inköp, enär därstädes befintliga fåtaliga baracker
torde komma att flyttas. Å andra sidan syntes det sannolikt att vissa
andra, ännu icke planlagda områden, komme att kräva större utrymme och
därmed även större kostnader än som föreslagits.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Enligt den förebragta utredningen hade de områden, som icke borde föreslås
till inköp, värderats till sammanlagt 145,413 kronor, med vilket belopp
värderingssumman 1,157,060 kronor borde minskas. Å andra sidan borde
nämnda värderingssumma ökas med värdet av de områden, som enligt vad
förut anförts kunde behöva tilläggas, enligt fortifikationsstyrelsens beräkningar
förslagsvis 5,000 kronor. Vidare borde till nyssnämnda värderingssumma
läggas dels kostnaderna för inlösen av byggnader, 100,000 kronor, dels,
för bestridande av vissa lantmäterikostnader, 90,000 kronor, dels ock, då för
förvärven expropriationsförfarande sannolikt till stor del måste anlitas, ej
mindre en marginal av 200,000 kronor än även 75,000 kronor för bestridande
av expropriations- m. fl. kostnader. Den sammanlagda kostnaden för förvärvet
av mark för baracklägren uppginge sålunda till sammanlagt (1,157,060
—145,413 + 5,000 + 100,000 + 90,000 + 200,000 + 75,000 =) 1,481,647 kronor
eller i runt tal 1,500,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen hemställde, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att anvisa sistnämnda belopp såsom reservationsanslag
under försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond,
för förvärv av mark för barackläger i Övre Norrland.

Med hänsyn till baracklägrens utförande synes det lämpligt, att den mark, Departementså
vilken de äro belägna, av kronan förvärvas med äganderätt. Jag delar alltså chefen.
den mening, som uttalats av fjolårets riksdagsrevisorer.

Ehuru jag i princip anser, att expropriation bör tillgripas först örn det visar
sig omöjligt att träffa frivilliga försäljningsöverenskommelser, vill det synas
som örn med hänsyn till föreliggande omständigheter — icke minst de enligt
lämnad uppgift ofta oklara äganderättsförhållandena — expropriation i
detta fall icke kan undvikas. Jag finner därför icke anledning föreligga
att i detta fall tillskapa en sådan särskild nämnd för markfrågornas reglering,
som enligt ett av mig tidigare framlagt förslag skall ombesörja förutnämnda
markförvärv för befästningsanläggningar.

Mot markförvärvens omfattning och de på grundval av föreliggande
utredning beräknade kostnaderna synes icke vara något att i huvudsak
erinra. I överensstämmelse med fortifikationsstyrelsens förslag beräknar
jag sålunda det för ändamålet erforderliga anslaget till 1,500,000 kronor,
vilket belopp i likhet med det för markförvärv för befästningsanläggningar
anvisade synes böra upptagas på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår. Närmare bestämmelser rörande anslagets disposition torde
få meddelas av Kungl. Majit.

Departements chefen.

20 Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Förvärv av marle för barackläger i Övre Norrland å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

[10.] 21 d. Inköp av f. d. Södra marketenteribyggnaden å Kronobergshed, reservationsanslag.
I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsstyrelse den 17
november 1941 har chefen för Kronobergs regemente anhållit, att den vid
Kronobergshed å kronans mark belägna f. d. Södra marketenteribyggnaden
jämte ett tillhörande uthus måtte förvärvas för regementets räkning och därvid
i huvudsak anfört följande:

Regementet använde övningsplatsen Kronobergshed i mycket stor utsträckning
för bedrivande av övningar. Under nuvarande förhållanden användes
den även nästan ständigt som förläggningsplats för beredskapsförband, ofta av
en bataljons storlek. För sådan förläggning saknades följande lokaler, nämligen
bataljons- och kompaniexpeditioner, lektionsrum, dagrum, marketenterilokal,
erforderligt antal befälsrum samt förläggningsutrymme för tjugufem
man. Genom det föreslagna förvärvet kunde ifrågavarande behov tillgodoses.
De till inköp föreslagna byggnadernas nuvarande ägare hade skriftligen erbjudit
regementet byggnaderna för ett pris av 6,000 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Värdering av byggnaderna hade verkställts av byggmästaren J. M. Jansson
i Växjö. Av därvid den 3 november 1941 upprättat värderingsinstrument framginge,
att huvudbyggnaden värderats till 6,200 kronor och uthuset till 300
kronor, att huvudbyggnaden delvis vore i behov av reparation samt att densamma
inrymde 2 mindre källarutrymmen, 12 rum, varav 7 med eldstad, 1 kök.
1 hall samt förstuga, garderober och vindskontor. I skrivelse den 3 mars 1942
hade chefen för Kronobergs regemente uppgivit, att ändringsarbeten å byggnaderna
icke erfordrades samt att nödvändiga reparationer beräknades draga
en kostnad av 250 kronor. Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade i yttrande
den 19 februari 1942 upplyst, att tomten vore utarrenderad på ett år i
sänder med tre månaders uppsägning. — Chefen för första arméfördelningen
hade i yttrande den 19 november 1941 tillstyrkt ifrågavarande förvärv. —-Fortifikationsstyrelsen ansåge förvärvandet av ifrågavarande byggnader vara
ägnat att på ett efter förhållandena lämpligt sätt lösa Kronobergs regementes
mest överhängande förläggningsbehov vid Kronobergshed samt funne det begärda
priset, 6,000 kronor, vara förmånligt.

Under åberopande av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för inköp av f. d. Södra marketenteribyggnaden
å Kronobergshed anvisa ett reservationsanslag av 6,000 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att behov föreligger av utökade
lokalutrymmen vid Kronobergshed. Det föreslagna förvärvet synes ägnat
att på ett lämpligt sätt tillgodose detta behov. Mot den beräknade kostnaden
har jag intet att erinra. Lämpligen bör anslag för ändamålet anvisas å tilläggsstat
II till riksstaten för innevarande budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249. 21

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Inköp av f. d. Södra märket erit enby g gnaden å Kronobergshed
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av 6,000 kronor.

Marinförvaltningens delfond.

[11.] 25 d. Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Stockholms örlogsstation, reservationsanslag.
Efter förslag av Kungl. Majit i propositionen 1941: 221 (punkten
6) anvisade riksdagen (skrivelse nr 360, punkten 6) till ombyggnadsarbeten
m. m. vid Stockholms örlogsstation såsom kapitalinvestering i marinförvaltningens
delfond av försvarsväsendets fastighetsfond å tilläggsstat II för
budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 790,000 kronor.

Marinförvaltningen bär i skrivelse den 7 mars 1942, efter framställning i
ämnet från chefen för marinen, hemställt, att ytterligare medel för byggnadsarbeten
vid örlogsvarvet måtte ställas till ämbetsverkets förfogande. I ärendet
har ämbetsverket anfört i huvudsak följande:

Pör närvarande förelåge vid örlogsstationen synnerligen allvarliga förläggningssvårigheter,
varför ytterligare utrymmen ofrånkomligen mäste tillskapas.
Enligt normal förläggningsplan kunde i Skeppsholmskasernerna och å logementsfartygen
Göta och af Chapman inrymmas 740 man. Hittills hade såsom
maximal förläggning räknats med 824 man, men under januari månad innevarande
år hade förläggningen å Skeppsholmen mäst hopträngas för att rymma
916 man. För att möjliggöra förläggning av stationens manskap hade därutöver
vissa ytterlighetsåtgärder måst tillgripas, såsom förläggning i för andra
ändamål avsedda lokaler och i under omändring varande byggnader, beviljande
av kvarterförläggning i staden för cirka 200 värnpliktiga samt förläggning
i en konsthall och vid särskilda tillfällen även i en kasern å Södermalm,
vilka åtgärder medförde tidsförluster och stora olägenheter i övrigt.

Härtill komme, att under den närmaste tiden ombyggnadsarbeten vore planerade
i två av de tre förläggningskasernerna, varvid dessa till större delen
måste utrymmas.

Med anledning av sålunda berörda förläggningssvåriglieter hade chefen
för Ostkustens marindistrikt framhållit det trängande behovet av beredande
av ytterligare förläggningsutrymmen för minst 200 man och uttalat, att ett uppskov
med lokalbehovets tillgodoseende icke kunde ske utan de allvarligaste
olägenheter för örlogsstationen.

Ytterligare berördes förläggningsproblemet av den av statens industrikommission
uttalade önskvärdheten att genom nedskrotning av det vid Stockholms
örlogsstation som logementsfartyg utnyttjade pansarskeppet Göta bereda
landets järnindustri ett ytterst önskvärt tillskott av smidesjärnskrot.

Marinförvaltningen underströke angelägenheten av ökade förläggningsutrymmen
för örlogsstationen och att det av marindistriktschefen angivna
omedelbara lokalbehovet snarast möjligt tillgodosåges, oavsett det av 1941
års försvarsutredning förordade forcerandet av örlogsstationens utflyttning.
Ämbetsverket tillstyrkte uppförandet av i första hand tvenne baracker för vardera
100 man och beräknade kostnaderna härför till 55,000 kronor för vardera
baracken eller tillsammans 110,000 kronor, inklusive värme, vatten, av -

Departements chefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

lopp, belysning samt administrationskostnader och oförutsedda utgifter.
Barackerna vore avsedda att uppföras av trä och av sådan konstruktion att
flyttning underlättades.

Vid anmälan av propositionen nr 210 till innevarande års riksdag angående
den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter anförde
jag, att förläggningsförhållandena vid Stockholms örlogsstation vore
mycket bekymmersamma. Med hänsyn till vad jag i annat sammanhang yttrat
beträffande örlogsstationens förflyttning kunde jag emellertid icke förorda,
att några ytterligare byggnader av mera permanent natur uppfördes å Skeppsholmen.

På grund av förläggningsförhållandenas beskaffenhet och det läge, vari
frågan örn örlogsstationens förflyttning befinner sig har jag intet att erinra
mot att provisoriska åtgärder nu vidtagas för förbättrande av förläggningsförhållandena.
Uppförandet av två flyttbara barackbyggnader enligt marinförvaltningens
förslag synes vara en ur alla synpunkter praktisk åtgärd för av1
hjälpande av de mest överhängande svårigheterna.

Mot de föreslagna kostnaderna torde anledning till erinran icke föreligga;
dock bör, innan medlen disponeras, 1940 års militära byggnadsutredning beledas
tillfälle att granska ritningar och slutliga kostnadsberäkningar.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Stockholms örlogsstation
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa
ett reservationsanslag av 110,000 kronor.

[12.] 32. Ytterligare medel för befälsbostäder i Fårösund, reservationsanslag.
Efter förslag av Kungl. Majit (propositionen 1941:222, punkten 2) medgav
riksdagen (skrivelse nr 304, punkten 2), att ett belopp av 520,000 kronor finge
för budgetåret 1941/42 anvisas för uppförande av befälsbostäder i Fårösund.

I skrivelse den 6 februari 1942 har marinförvältningen anmält behov av tillläggsanslag
för färdigställande av ifrågavarande befälsbostäder och därvid anfört,
bland annat, följande:

Het anvisade anslaget av 520,000 kronor vore beräknat enligt följande uppställning: Byggnadskostnader

......................................................... kronor 396,300

Elektriska ledningar ...................................................... » 19,300

Värme- och sanitära anläggningar .................................... » 55,400

Servisledningar för vatten och avlopp .............................. » 9,000

Markinköp, stängsel och planering .................................... » 40''000

Summa kronor 520,000

Efter att i olika repriser hava infordrat anbud avseende byggnadsarbetena
hade ämbetsverket slutligen lyckats erhålla ett anbud, som med endast
200 kronor överskridit det beräknade beloppet. Från byggnadsentreprenaden
hade undantagits leverans av tapeter, som marinförvaltningen ansett sig kunna
anskaffa till förmånligare pris än byggnadsentreprenören. Av samma skäl
hade även uteslutits spisar och kylskåp. Vid sedermera verkställd anbuds -

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

infordran å värmeinstallation, sanitära anordningar och ventilation
hade vid anbudsprövningen befunnits, att de lägsta och för kronan förmånligaste
anbuden tillsammans lode å 66,589 kronor, d. v. s. i runt tal 11,000
kronor mer än det för ändamålet i byggnadsanslaget ingående beloppet 55,400
kronor. Efter utredning angående tänkbara förenklingar i installationsprogrammet
hade befunnits, att dessa skulle medföra endast mycket obetydlig
kostnadsminskning men en väsentlig olägenhet för bostadsinnehavarna.
Ämbetsverket hade därför antagit anbudet och därvid räknat med att kunna
täcka det överskjutande beloppet, cirka 11,000 kronor, av det till markinköp,
stängsel och planeringar avsedda beloppet, 40,000 kronor. Av sistnämnda
summa vore kostnaderna för markförvärvet, cirka 20,000 kronor, ofrånkomliga,
varemot stängsel och planeringar tills vidare borde kunna uppskjutas för att
möjliggöra utförande av de viktigaste arbetena.

För byggnadernas förseende med elektrisk belysning inginge i kostnadsförslaget
ett belopp av 19,300 kronor. Anbudsinfordran hade givit som
resultat ett godtagbart anbud å 18,275 kronor för samtliga invändiga installationer,
vilket anbud av marinförvaltningen antagits.

De fyra huvudgrupperna: byggnadsarbeten, värme- och sanitära installationer
(invändiga), elektrifieringsarbeten (invändiga) samt markförvärv vore
sålunda beslutade och kostnaderna disponerade, tillsammans uppgående till
514,316 kronor, varav 12,952 kronor utgjorde ersättningar till konsulterande
ingenjörsfirmor m. fl. samt kontrollkostnader.

Byggnaderna som sådana kunde således i huvudsak färdigställas inom
ramen av byggnadsanslaget men kunde icke tagas i bruk i avsaknad av tapeter
och spisar samt utvändiga ledningar för vatten, avlopp och elektricitet.

Ytterligare medel erfordrades för följande ändamål:

1. Yttre ledningar för vatten och avlopp. För detta ändamål hade i kostnadsförslaget
upptagits ett belopp av 9,000 kronor. Detta belopp hade efter
utredning på platsen visat sig vara otillräckligt. Verkställda detalj beräkningar
slutade på ett belopp av 32,000 kronor. Härtill komme kostnader för rätten
att ansluta avloppsledningarna till samhällets ledningsnät, beräknade efter
3 procent å totalkostnaden för hela byggnadsprogrammot eller i runt tal 19,000
kronor.

2. Yttre ledningar för belysnings ström. Enligt underhandsanbud beräknades
dessa uppgå till sammanlagt 7,600 kronor.

3. Anskaffning av tapeter, kylskåp och spisar. Kostnaderna beräknades
till 17,600 krono]''.

4. Stängsel och planeringar. Det för ändamålet i det ursprungliga kostnadsförslaget
ingående beloppet (40,000 — kostnaden för markförvärv cirka

20,000 =) cirka 20,000 kronor vore som tidigare nämnts disponerat för täckning
av överskjutande kostnader å värmeinstallation m. m. Ämbetsverket an
såge emellertid att förhållandena på platsen motiverade vissa planeringsarbeten
och beräknade kostnaderna härför till i första hand 30,000 kronor.

5. Prisstegringar. På grund av anbudsreservation, framställd av byggnadsentreprenören,
vore denne berättigad utfå ett tillägg till entreprenadsumman
i huvudsak beroende på den senaste indexstegringens inverkan på arbetslönerna.
Detta tillägg hade marinförvaltningen beräknat till i runt tal 5,000 kronor.

6. Administration. Vad slutligen beträffade marinförvaltningens administrationskostnader
för byggnadsprogrammets genomförande (utgörande avid
ningar till personal ä arkitekt- och värmekontoren i marinförvaltningen, ersättningar
till konsulterande ingenjörsfirmor för vissa tekniska konstruktionsdetaljer,
kostnader för expenser, kontroll och besiktningar m. m. samt oförutsedda
utgifter) inginge i det meromnämnda kostnadsförslaget ej något särskilt
belopp härför, utan voro sådana kostnader inbegripna i kostnadsförslagets

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

delposter. Efter en beräkningsgrund av 6 procent å de direkta anläggningskostnaderna,
cirka 600,000 kronor, erfordrades till täckande av dessa administrationskostnader
och oförutsedda utgifter cirka 36,000 kronor.

För bestridande av kostnader för brådskande yttre ledningar för vatten och
avlopp, vartill medel enligt ovan saknades, hade marinförvaltningen disponerat
32,000 kronor å förskottstitel.

I anslutning till vad sålunda anförts och under hänvisning till en för ändamålet
uppgjord tablå dels över av ämbetsverket föreslagen medelsdisposition,
dels ock över de hittills havda verkliga kostnaderna, av vilken tablå framginge
att för byggnadernas färdigställande i enlighet nied ämbetsverkets förslag
ytterligare 128,564 kronor erfordrades, vilket belopp av ämbetsverket avrundats
till 128,000 kronor, har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att för befälsbostäder i Fårösund anvisa sistnämnda belopp.

Över marinförvaltningens framställning har 1940 års militära byggnadsutredning
den 23 mars 1942 avgivit utlåtande och därvid anfört följande:

I yttrande den 20 juni 1941 hade byggnadsutredningen tillstyrkt att för
uppförande av ifrågavarande befälsbostäder finge disponeras högst 480,000
kronor, oberäknat det belopp, som erfordrades för marklösen, planering och
stängsel.

Sedermera hade Kungl. Majit genom brev den 4 juli 1941 fastställt situationsplaner
och huvudritningar till ovannämnda befälsbostäder att i huvudsak
lända till efterrättelse samt medgivit, att marinförvaltningen finge för ifrågavarande
ändamål disponera ett belopp av högst 520,000 kronor att utgå av det
av riksdagen för budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond, till befälsbostäder i Fårösund
anvisade reservationsanslaget å samma belopp.

Enligt remisshandlingarna skulle kostnaderna emellertid uppgå till 598,564
kronor oberäknat marklösen m. m., för vilket ändamål nu beräknades 50,000
kronor i stället för tidigare 40,000 kronor. Skillnaden mellan de nu uppgivna
kostnaderna och det till marinförvaltningens förfogande ställda beloppet utgjorde
128,564 kronor, vilket belopp av marinförvaltningen avrundats till

128,000 kronor.

Enligt remisshandlingarna uppginge byggnadskostnaderna till 414,100 kronor
i stället för förut beräknade 396,300 kronor. En brist skulle alltså föreligga
å 17,800 kronor, varav 17,600 kronor beräknades åtgå för anskaffning av tapeter,
kylskåp och spisar. Enligt under hand lämnade uppgifter beräknades kostnaderna
för kylskåp till 7,500 kronor. De upptagna kostnaderna föranledde i
och för sig ingen erinran.

Den 4 april 1941 hade byggnadsutredningen avgivit yttrande angående
vattenförsörjningen vid Gotlands kustartillerikår och Fårösunds flygstation.
Enligt i detta yttrande avhandlat förslag skulle en huvudledning dragas
genom kasernområdet till officersbostäderna. Härvid åsyftades emellertid
tidigare uppförda bostäder. Enligt vad nu uppgivits, hade de i remisshandlingarna
avsedda bostäderna givits en sådan placering, att för dessa längre ledningsdragningar
blivit erforderliga. Arbetena utfördes i anslutning till övriga
arbeten för ordnandet av kustartillerikårens vattenförsörjning. Med anledning
härav och sedan upplysts, att kostnaderna för enbart scliaktning och
återfyllning av rörgravar uppginge till omkring 14,000 kronor, hade utredningen
intet att erinra mot de upptagna kostnaderna för servisledningar fotvatten
och avlopp.

Med hänsyn till de kraftigt stegrade övriga kostnaderna syntes det bliva
nödvändigt att inskränka planeringsarbetena till vad som kunde anses ound -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

gängligen erforderligt och torde ytterligare medel därför icke anvisas för
detta ändamål. Härigenom vunnes en nedskärning av kostnaderna med

10.000 kronor.

I administrationskostnaderna inräknat arvode för konstruktionsritningar
m. m. syntes med hänsyn till bland annat konstruktionernas likartade utformning
vara väl högt upptaget. Även i övrigt torde beloppet vara för högt beräknat
och borde kunna sänkas med 8,000 kronor.

Det till följd av ökade material- och arbetskostnader upptagna beloppet

5.000 kronor torde endast omfatta huvudentreprenörens förbehåll örn tillägg
för sådan indexhöjning. För att möta liknande krav från övriga entreprenörer
syntes posten böra höjas med 5,000 kronor till 10,000 kronor.

Kostnaderna för anknytning till samhällets avloppsnät hade beräknats
till 3 procent av summan av övriga kostnader. Enligt avtal mellan marinförvaltningen
och kommunen torde emellertid anslutningskostnaderna böra
beräknas till 3 procent av byggnadernas blivande taxeringsvärde, varför
posten borde kunna något reduceras, förslagsvis med 3,500 kronor.

Om vad utredningen ovan anfört iakttoges, skulle merkostnaderna för
ifrågavarande byggnadsföretag kunna begränsas till (128,000 —10,000 —

8.000 + 5,000 — 3,500=) 111,500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har byggnadsutredningen tillstyrkt
äskande av ett belopp av 111,500 kronor för färdigställande av under
uppförande varande sju befälsbostadsbyggnader i Fårösund. Två av utredningsmännen
hava såsom sin mening framhållit, att ur besparingssynpunkt
installering av kylskåp icke borde äga rum i dessa bostadshus av villatyp
med lätt tillgängliga matkällare. Härigenom kunde tilläggsanslaget sänkas
med ytterligare 7,500 kronor till 104,000 kronor.

Då ifrågavarande byggnader böra med det snaraste färdigställas, vill jag
icke motsätta mig, att erforderligt tilläggsanslag ställes till förfogande. Vid
anslagets beräkning finner jag mig dock böra biträda byggnadsutredningens
förslag men vill härutöver —- i likhet med minoriteten inom utredningen —
föreslå, att den ifrågasatta installeringen av kylskåp i lägenheterna ställes på
framtiden. Erforderliga medel, tillhopa 104,000 kronor, torde böra anvisas
såsom anslag å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Ytterligare medel för befälsbostäder i Fårösund å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av 104,000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K. G. Linden.

Departements chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 249.

9ir. 42 3