Kungl. Maj-.ts proposition nr 245 (Proposition 1950:245)

Kungl. Maj-.ts proposition nr 245.

Nr 245.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder i
prisreglerande syfte på jordbrukets område; given
Stockholms slott den 28 april 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli
1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost;

2) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1944
(nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning av grädde
m. in.;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Sedan överenskommelse träffats mellan statens livsmedelskommission, å
ena, samt Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk,
å andra sidan, angående grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter
för regleringsåret 1950/51, har Kungl. Maj:t den 21 april 1950 meddelat
beslut i prisfrågan. Beslutet innebär ett godkännande av överenskommelsen.
Enligt denna skola priserna å jordbrukets produkter — bortsett från vissa
justeringar i marknadsanpassande syfte —bibehållas i stort sett oförändrade,
så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken tillämpas. Jordbruket har
emellertid bland annat förbehållit sig att påkalla täckning för de särskilda
kostnadsökningar, till exempel ökade löner till lejd och egen arbetskraft
inom jordbruket, som kunna uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens
upphörande eller modifiering.

Nu utgående pristillägg avses skola bibehållas i stort sett oförändrade,
så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken tillämpas. I samband med
ett upphörande eller en modifiering av denna politik bör emellertid frågan
om att begränsa dessa tillägg övervägas.

För nästa regleringsår har vidare ej räknats med ett bibehållande av det
belopp å 6 miljoner kronor, som nu utgår såsom kompensation för felslagen
skörd i vissa delar av landet.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har —
under förutsättning att pristillägg skola utgå under hela regleringsåret
1950/51 enligt nu gällande grunder — beräknats till 191 miljoner kronor,
därav omkring 147 miljoner kronor för mjölkpristillägg och särskilda mjölkbidrag,
33 miljoner kronor för pristillägg för fläsk, 6 miljoner kronor för
bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler och 5 miljoner kronor
för bestridande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen.
Ett reservationsanslag å sagda belopp äskas för ändamålet. Vidare begäres
ett reservationsanslag å 25 miljoner kronor till kostnader i samband med
Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet och ett förslagsanslag å 6 miljoner
kronor till omkostnader för statlig lagerhållning av vissa jordbruksprodukter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378)
om viss avgift å mjölk, grädde och ost.

Härigenom förordnas, att förordningen den 10 juli 1947 om viss avgift å
mjölk, grädde och ost, vilken jämlikt förordningen den 3 juni 1949 (nr 355)
gäller till och med den 31 augusti 1950, skall äga fortsatt giltighet under
tiden från och med den 1 september 1950 tills vidare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

F ö r s I a g
till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1944 (nr 459)
angående avgift för smör som användes för framställning

av grädde m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 juni 1944 angående
avgift för smör som användes för framställning av grädde m. m. skall erhålla
följande ändrade lydelse.

2 §•

Avgift för sådan tillverkning som avses i 1 § utgår med det belopp, som
Kungl. Maj :t bestämmer, dock med högst 5 kronor för varje vid tillverkningen
använt kilogram smör. Avgiften utgör lägst 50 kronor för varje hel
eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 28 april 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng, Ericsson,

Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna dels (p. 113) till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 135 000 000 kronor,
dels (p. 115) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor, dels (p.
116) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor.

I skrivelse den 20 april 1950 har statens livsmedelskommission framlagt
förslag angående prissättningen å jordbrukets produkter för regleringsåret
1950/51. Vid kommissionens skrivelse har fogats, bland annat, en den 7
mars 1950 dagtecknad skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget. över
livsmedelskommissionens förslag har statens priskontrollnämnd denna dag
avgivit yttrande. I anledning av kommissionens framställning har Kungl.
Maj :t den 21 april 1950 meddelat beslut i prisfrågan.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj :t frågan om utformningen i övrigt
av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret
1950/51 samt vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Prissättningen på jordbruksprodukter för regleringsåret 1949/50.

I sin nyssnämnda skrivelse den 20 april 1950 har livsmedelskommissionen
till att börja med redogjort för det system för prissättningen på jordbrukets
produkter och förnödenheter, som tillämpas under innevarande regleringsår.
Härvid har kommissionen anfört bland annat följande.

I början av år 1949 upprättade LK-delegationen på sedvanligt sätt en
förkalkyl rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1949/50. Denna kalkyl anslöt sig i metodiskt hänseende i huvudsak till
de inkomst- och kostnadskalkyler, som upprättats under de närmast föregående
åren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Den av LK-delegationen upprättade förkalkylen för 1949/50 uppvisade
— om man antog att de för regleringsåret 1948/49 beräknade pristilläggen
skulle bibehållas —■ ett inkomstunderskott på alternativt 47,4, 114,6 eller

116,4 milj. kr. Det förstnämnda mindre undcrskottsbeloppet erhölls, om jordbrukets
räntekostnader beräknades på samma sätt som tidigare, d. v. s. utan
beaktande av lantbrukskapitalets volym- och värdemässiga stegring sedan
kalkylbasåret. De båda högre underskottsbeloppen erhöllos med tillämpning
av den beräkningsmetod i fråga om räntekostnaderna, som utarbetats av de
sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan
på jordbrukets arbetskostnader m. m. (ett majoritets- och ett minoritetsalternativ).
Vid de sakkunnigas metod beaktades lantbrukskapitalets tillväxt
sedan år 1938/39.

Vid den av livsmedelskommissionens råd företagna sedvanliga granskningen
av kalkylen accepterades i huvudsak beräkningarna i prognosen.
Representanter för jordbruket anmärkte dock, att två betydande poster å
inkomstsidan, nämligen producent- och kontantbidrag ävensom inkomst av
oljeväxtodling, borde upptagas med reducerade belopp. Som skäl därför
anfördes beträffande den förra posten, att nämnda bidrag hade social karaktär
och icke borde i sin helhet medräknas vid regleringen av priserna på
jordbrukets produkter, samt i fråga om den senare posten, att den del av
inkomsten av oljeväxtodlingen, som finge anses utgöra ett särskilt stimulanstillägg,
borde utgå ur kalkylen i likhet med vad som skett under vissa föregående
år. Jordbrukets representanter hävdade även, att räntekostnadsposten
borde beräknas med hänsynstagande till den fördyring, som inträtt efter
basåret.

Med utgångspunkt från den sålunda upprättade prognosen upptogos i
början av april 1949 överläggningar mellan å ena sidan representanter för
regeringen samt å andra sidan delegerade från styrelserna för Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Sedan dessa överläggningar visat sig resultatlösa, meddelade Kungl. Maj :t
den 22 april 1949 beslut i prisfrågan. Kungi. Maj :t förklarade Sig däri vilja
senare, sedan livsmedelskommissionen efter anmaning av Kungl. Maj :t avgivit
förslag därom, meddela beslut angående prissättningen å mjölk och mejeriprodukter
för år 1949/50. I avbidan därpå skulle dittills gällande grunder
för den statliga prisregleringen å mjölk och mejeriprodukter tills vidare
tillämpas i stort sett oförändrade och pristillägg å mjölk och mejeriprodukter
utgå enligt i huvudsak dittills gällande grunder. Vidare godkände
Kungl. Maj :t av kommissionen lämnade förslag beträffande genomsnittspriserna
å brödsäd och prissättningen på ägg samt föreskrev, att priset å
fabrikspotatis skulle vara oförändrat. Kungl. Maj :t fann slutligen beträffande
priserna på kött och fläsk, att någon ändring i den dåvarande genomsnittliga
prisnivån icke borde ifrågasättas för dessa varor tills vidare under
år 1949/50, samt föreskrev, att pristillägg för slaktprodukter skulle under
nämnda regleringsår utgå med ungefärligen samma belopp som för år
1948/49.

I propositionen nr 212/1949 uttalades att en omräkning av jordbrukskalkylen
borde göras i augusti eller senare, så snart skörderesultatet kunde
överblickas, och att resultatet av denna omräkning borde läggas till grund

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

för det definitiva beslutet angående prissättningen. Vad sålunda uttalats
föranledde icke någon riksdagens erinran.

I slutet av juli 1949, d. v. s. innan omräkningen av jordbrukskalkylen företagits,
påbörjades förhandlingar mellan regeringen och representanter för
jordbrukets fackliga och ekonomiska riksorganisationer. Förhandlingarna
hade i främsta rummet karaktären av förberedande diskussioner rörande
den slutliga prisavvägningen för år 1949/50. Vid desamma diskuterades
emellertid även frågan om prissättningen å oljeväxtfrö av 1950 års skörd.
Jordbrukarrepresentanterna förklarade sig därvid vilja godtaga ett av livsmedelskommissionen
framlagt förslag i sistnämnda ämne, vilket innebar en
betydande sänkning i förhållande till de priser, som fastställts för frö av
1949 års skörd. Härvid förutsattes dock, att jordbruket redan under år
1949/50 skulle tillgodoföras viss kompensation för den inkomstminskning,
som prissänkningen komme att medföra. Enighet nåddes också om ett kompensationsbelopp
av i runt tal 20 miljoner kronor. Kungl. Maj :ts beslut
om priserna på oljeväxtfrö av 1950 års skörd meddelades den 4 augusti
1949. I detta sammanhang kan också erinras om att Kungl. Maj :t den 29
juli 1949 fattade beslut om prisrelationerna på brödsäd av 1950 års skörd.

I augusti 1949 företog LK-delegationen den anbefallda omräkningen av
den på våren samma år upprättade jordbrukskalkylen. Den omräknade kalkylen
visade — med tillämpning av den hittillsvarande metoden för beräkning
av räntekostnaderna — ett överskott för år 1949/50 av 41,2 miljoner
kronor mot ett underskott av 47,4 miljoner kronor i normkalkylen. Den kalkylmässiga
förbättringen utgjorde alltså 88,6 miljoner kronor. Förbättringen
berodde i första hand på att arbetskostnadsposten upptogs lägre än i normkalkylen.
Beträffande nu ifrågavarande post anförde flertalet jordbrukarrepresentanter
i livsmedelskommissionens råd, att man enligt deras mening
icke borde införa de justerade arbetskostnadsberäkningarna i augustikalkylen
utan att arbetskostnaderna borde upptagas till samma belopp som i
normkalkylen.

Vid de fortsatta överläggningarna mellan regeringens och jordbrukets
representanter nåddes enighet om att vårkalkylen borde läggas till grund
för prissättningen. Med denna utgångspunkt men med beaktande även av
resultatet av augustiomräkningen, framförallt i fråga om arbetskostnaderna,
enades man om att jordbruket skulle tillföras en prisförbättring motsvarande
ett belopp av 40 miljoner kronor. Härtill skulle emellertid komma
dels det förut nämnda beloppet av 20 miljoner kronor såsom kompensation
för prissänkning å oljeväxtfrö av 1950 års skörd, dels en summa av 6 miljoner
kronor såsom särskilt stöd åt mjölkproduktionen i vissa delar av norra
Sverige, där jordbruket drabbats av skördenedsättning på grund av torka och
frost. Spörsmålet om prissättningen på jordbrukets produkter sammankopplades
med frågan om den fortsatta ekonomiska stabiliseringspolitiken under
år 1950, då nämligen vid särskilda överläggningar, vid vilka även de stora
löntagarorganisationerna deltogo, enighet nåddes om att i stabiliseringen
inrymma jordbruksöverenskommelsen. I samband härmed uttalades från

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

regeringens sida, att avsikten vore att överenskommelsen icke skulle medföra
höjda konsumentpriser. Inkomstförbättringen skulle alltså ske subventionsvägen.
I proposition nr 216/1949 hemställde Kungl. Maj :t om riksdagens
godkännande av riktlinjer för prisregleringen på jordbrukets område
år 1949/50 i enlighet med den träffade överenskommelsen. Sådant godkännande
erhölls även samtidigt som riksdagen beviljade äskade subventionsmedel.

I anslutning till resultatet av överläggningarna anbefallde Kungl. Maj :t
livsmedelskommissionen att i samråd med priskontrollnämnden och efter
hörande av vederbörande jordbruksorganisationer inkomma med förslag rörande
det sätt, på vilket jordbruket borde tillföras nyssnämnda inkomstbelopp
av 66 miljoner kronor. De underhandlingar med berörda jordbruksorganisationer,
som kommissionen förde under hösten 1949, ledde till en
uppgörelse, som godkändes av Kungl. Maj :t genom beslut den 2 december
1949. Denna uppgörelse innebar i huvudsak följande.

Redan vid de underhandlingar, som förts mellan representanter för regeringen
och jordbrukets organisationer, hade förutsatts, att prisförbättringarna
skulle komma mjölkproduktionen tillgodo. Vid fördelningen av
beloppet 60 miljoner kronor skulle icke räknas med någon andel för fodermjölken
och den hemmakonsumerade mjölken. Beträffande lantsmörmjölk
kunde kontantsubventioner av tekniska skäl icke ifrågakomma. Då ett högre
lantsmörpris med hänsyn till marknadsläget för smör icke vore möjligt,
kunde ej heller lantsmörmjölken avräknas på beloppet i fråga. Beträffande
mjölk försåld från producent direkt till förbrukare hade konstaterats, att
kontantsubvention ej vore möjlig. Dittillsvarande system för prissättning i
konsumentledet innebure emellertid, att den inkomstförbättring som belöpte
å denna mjölk, skulle tillföras jordbruket genom prishöjningar. Den å den
direktförsålda mjölken kommande inkomstförbättringen beräknades till
2,7 miljoner kronor (senare beräkningar sluta på 2,4 miljoner kronor). Av
subventionsbeloppet 60 miljoner kronor skulle alltså återstå 57,3 (enligt senare
beräkningar 57,6) miljoner kronor alt fördela. Detta skulle ske enligt
samma grunder som följdes vid fördelningen av det redan förut utgående
allmänna mjölkpristillägget. Påbyggnaden av mjölkpristillägget för att tillföra
jordbruket det överenskomna inkomstbeloppet skulle ske retroaktivt
från och med den 1 september 1949.

Den särskilda kompensationen med 6 miljoner kronor för skördeminskning
i norra Sverige har fördelats i enlighet med ett inom Svenska mejeriernas
riksförening utarbetat förslag.

Den av Kungl. Maj :t godkända uppgörelsen mellan livsmedelskommissionen
och jordbruksorganisationerna innebar vidare bland annat, att vissa
inkomstförbättringar till följd av förskjutningar i mjölkprodukttillverkningen,
vilka kommissionen i samband med omräkningen av jordbrukskalkylen
i augusti uppskattat till 7 miljoner kronor, skulle anses uppvägda av
vissa fördyringar av konstgödsel, överflyttning av lagringskostnader för ost
på mejerierna samt höjning av den tjocka gräddens fetthalt utan motsvarande
prishöjning.

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 245.

Det bör i detta sammanhang även erinras om att den prissubventionering,
som införts på grund av devalveringen av den svenska kronan, berört
vissa jordbruksprodukter (ost och havregryn). Dessa subventioner påverka
emellertid icke producentpriserna.

Livsmedelskommissionen har i en särskild promemoria lämnat en mera
detaljerad redogörelse för hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets
område. Denna promemoria torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll
(bilaga 1).

Kommissionen har vidare överlämnat redogörelser för produktionsutvecklingen
på jordbrukets område samt för nu gällande priser på jordbruksprodukter
och på vissa förnödenheter för jordbrukets behov. Även dessa redogörelser
torde såsom bilagor få fogas till detta protokoll (bilaga 2 och 3).

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under

produktionsåret 1950/51.

I syfte att erhålla ett underlag för behandlingen av frågan om prissättningen
på jordbrukets produkter under år 1950/51 har livsmedelskommissionen
på samma sätt som under tidigare år genom Lk-delegationen1 låtit
utarbeta en förkalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under nyssnämnda
produktionsår. I sitt slutgiltiga skick redovisas denna kalkyl i
bilaga 4 till detta protokoll. Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse
lämnat en sammanfattande redogörelse för innebörden och resultatet av
kalkylen.

Kommissionen framhåller i denna redogörelse till en början, att förkalkylen
för år 1950/51 i metodiskt hänseende ansluter sig till de under en följd
av år utförda inkomst- och kostnadsberäkningar, vilka legat till grund för
den preliminära prissättningen på jordbruksprodukter. Kalkylen har karaktären
av en normkalkyl såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget
under det kommande produktionsåret under förutsättning av normala
väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade
priser på produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens
upprättande förändringar i priser med hänsyn till marknadsläget
kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.

Kommissionen övergår härefter till en redogörelse för grunderna för de i
kalkylen ingående beräkningarna av jordbrukets inkomster och anför därvid
bland annat.

Till grund för inkomstkalkylen har på vanligt sätt lagts en beräkning av
skörden, vilken bygger på vissa antaganden rörande arealer och hektaravkastning
för olika grödor. De för produktionsåret 1950/51 (1950 års skörd)
kalkylerade arealerna ha i fråga om höstvete och höstråg beräknats med

1 Av delegationens medlemmar ha i ärendets handläggning deltagit: Livsmedelskommissionens
ordförande hovrättsrådet O. Söderström, ordförande, organisationschefen i Kooperativa förbundet
fil. lic. M. Bonow, byråchefen i statens priskontrollnämd E. Carbell, assistenten vid Konjunkturinstitutet
fil. kand. R. Meidner samt direktören i Sveriges lantbruksförbund agr. dr A. H.
Stensgård. Överdirektören i lantbruksstyrelsen G. R. Ytterborn har på grund av utlandsresa ej
kunnat deltaga i delegationens arbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

ledning av arealinventeringen i oktober 1949, varvid från de enligt denna
inventering besådda arealerna gjorts avdrag för »normal utvintring». De
för år 1950 (höstsådden 1949) gjorda avdragen för normal utvintring utgöra
liksom förut för vete 8 procent och för råg 4 procent.

I tabellen å s. 115 ha angivits de arealer av olika växtslag, med vilka räknats
i kalkylen för år 1950. Såsom jämförelse ha medtagits de skördade arealerna
vissa tidigare år. Arealförändringarna äro jämfört med föregående år
i stort sett ganska obetydliga. Delegationen har räknat med viss minskning
av brödsädsarealen, nämligen från 442 000 ha år 1949 till 433 000 ha 1950.
Även för foderväxter (andra än fodersäd) räknas med viss arealminskning.
Eftersom den totala skördade arealen åkerjord kan förutsättas bli praktiskt
taget oförändrad från år 1949, motsvaras dessa minskningar av arealökningar
på annat håll. Den kraftigaste ökningen har förutsatts inträffa i fråga om
oljeväxterna, för vilka antagits en fortsatt uppgång, nämligen från 143 000
till 170 000 ha.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har för flertalet
yäxtslag skett på samma sätt som tidigare. Den tillämpade prognosmetoden
innebär i korthet, att de observerade hektarskördarna med tillhjälp av de
s. k. allmänna skördeomdömena omräknas till normerade hektarskördar.
Med ledning av dessa senare sker därefter en uppskattning av normskördarna,
d. v. s. de hektarskördar, som under förutsättning av normala väderleksförhållanden
kunna förväntas under prognosåret. De normerade hektarskördarna
utjämna de årliga skördefluktuationerna till följd av väderlekens
växlingar, varför de på ett tillförlitligare sätt än de observerade återge seltulära
förändringar i avkastningen, exempelvis till följd av växtodlingens
landvinningar, förbättrad gödsling etc. De lämpa sig därför bättre som underlag
för en prognos än de observerade skördarna. Oavsett detta måste man
givetvis, såsom delegationen framhåller, vid prognosen även beakta de aktuella
förutsättningarna för vegetabilieproduktionen.

Vid sina överväganden av frågan om de normskördar, som borde upptagas
för år 1950, har delegationen ansett det motiverat att för så gott som samtliga
grödor företaga vissa höjningar i jämförelse med de våren 1949 upptagna
normskördarna. Delegationen har varit av den uppfattningen, att man
borde taga hänsyn till den faktiska skördeutvecklingen och den höjning av
anspråken på en normal skörd, som i skördestatistiken kunnat konstateras
under de två senaste åren. Utvecklingen har nämligen för flertalet grödor
inneburit en kraftig återhämtning jämfört med de tidigare åren under 1940-talet, även om såväl de faktiska som de normerade hektarskördarna långt
ifrån ansluta sig till den avkastning, som kunde förväntas med hänsyn til!
skördeutvecklingen under mellankrigstiden. Till viss del torde angiven omständighet
förklaras av underskattning av skördarna i förhållande till förkrigstiden.
Delegationen har även haft att taga hänsyn till den förbättrade
tillgången på handelsgödselmedel.

Av de skäl som här återgivits har delegationen höjt normskördarna för
vete, ärter och hö med 200 kg, för råg, korn och blandsäd med 150 kg, för
havre med 100 kg samt för potatis och sockerbetor med 500 respektive 1 500
kg, medan för foderrotfrukter icke vidtagits någon förändring av normskörden.
Vidare ha bl. a. normskördarna för oljeväxter justerats med ledning
av den hittillsvarande utvecklingen. Justeringarna innebära vid nuvarande
arealfördelning en genomsnittlig ökning av hektarskördarna med ca
4 procent.

Beträffande jordbrukets inkomster av vegetabiliska produkter har kommissionen
anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Produktionen för år 1950/51 av vegetabiliska slutprodukter har beräknats
på grundval av de i tabellerna å ss.115 och 116 upptagna arealerna och
hektarskördarna. De kvantiteter brödsäd, som medtagas vid inkomstberäkningarna,
ha framkommit sedan totalskörden av vete och råg reducerats
för'' lagringsförluster, avrens och utsäde. Av korn har utöver husbehovsförmainingen
endast medtagits de kvantiteter, som beräknats komma att
åtgå vid grynkvarnar, bryggerier och brännerier. På motsvarande sätt har
av havre, hö och halm endast medtagits den beräknade förbrukningen
av havre vid grynkvarnarna, arméns och åkeriernas inköp av fodersäd och
stråfoder, förbrukningen av dessa varuslag vid skogskörslor samt den industriella
förbrukningen av halm. Härutöver har exporten av hithörande
varuslag beaktats.

Priserna på brödsäd under det kommande året ha beräknats med beaktande
av Kungl. Maj :ts beslut den 29 juli 1949 rörande prisrelationerna
mellan olika brödsädesslag av 1950 års skörd samt med det för innevarande
år beräknade genomsnittspriset å höstvete såsom utgångspunkt. Vid uppskattningen
av priserna på korn och havre under det kommande året har
tagits hänsyn till en i februari företagen prishöjning för majs, vilken väntas
medföra en uppgång av priserna på jämväl förstnämnda båda spannmålsslag.
Priserna på örter samt på hö och halm antagas oförändrade i
jämförelse med innevarande år.

Jordbrukets sammanlagda inkomster av brödsäd (inklusive ersättning för
av jordbrukare tidigare burna fraktkostnader) beräknas för år 1950/51
till 222,3 miljoner kr mot 260,3 miljoner kr 1949/50. Minskningen beror
huvudsakligen på att 1949 års skörd var över medelmåttan medan för det
kommande året räknas med en medelgod skörd (»normskörd»). För övrig
spannmål väntas inkomstsumman däremot stiga något, nämligen från 49,9
till 54,3 miljoner kr.

Försäljningen av hö och halm beräknas tillföra jordbruket 8,3 miljoner kr
år 1950/51 mot 9,8 miljoner kr innevarande år.

På grund av den förbättring av det allmänna försörjningsläget för livsmedel,
som inträtt under senare år, bör man, framhåller delegationen, kunna
räkna med en nedgång av potatisförbrukningen. Socialstyrelsens konsumtionsundersökningar
tyda också på en sådan. Med anledning härav har
delegationen sänkt kvantiteten matpotatis för 1949/50 från 875 miljoner kg
i augustikalkylen 1949 till 825 miljoner kg i föreliggande kalkyl. Sistnämnda
kvantitet har insatts även för år 1950/51. Priset på matpotatis för 1949/
50 har med ledning av den hittills kända utvecklingen och normala säsongvariationer
beräknats till 14,so kr/dt. Priset under år 1950/51 har antagits
uppgå till 13,oo kr/dt.

Vid förutsatt normalskörd av potatis beräknas 235 miljoner kg potatis
komma att användas för industriella ändamål år 1950/51, varav 125 miljoner
kg för tillverkning av potatismjöl och 110 miljoner kg för brännvinstillverkning.
Genomsnittspriset för 1950/51 upptages oförändrat jämfört
med innevarande år till 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent, motsvarande
vid normal stärkelsehalt (17,5 procent) 9 kr per deciton.

Inkomstsumman för all potatis utgör i den föreliggande kalkylen 128,4
miljoner kr 1950/51 mot 135,o miljoner kr 1949/50.

På grundval av förut anförda uppgifter rörande areal och normskörd
per hektar har skörden av sockerbetor år 1950 beräknats till 1 750 miljoner
kg mot 1 770 miljoner kg år 1949. Grundpriset för betor med 16 procents
sockerbalt har sedan föregående år höjts med 5 öre/dt till 5,35 kr/dt. Dessutom
skall, under vissa förutsättningar, ett särskilt stimulanstillägg utgå,

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

vilket dock icke beaktats i jordbrukskalkylen. Jordbrukarnas inkomster av
sockerbetsodling år 1950/51 ha i kalkylen upptagits till 104,3 miljoner kr
mot 105,7 miljoner kr innevarande år.

Totalskörden av oljeväxter beräknas i huvudsak på grund av förut omtalade
arealökning stiga från 192 miljoner kg 1949 till 241 miljoner kg
1950. Till följd av att priserna på oljeväxtfrö av 1950 års skörd sänkts, blir
dock den kalkylmässiga ökningen av jordbrukets inkomster av oljeväxter
relativt begränsad. Mot ett belopp av 163,3 miljoner kr innevarande år
svarar en summa av 176,9 miljoner kr år 1950/51.

Jordbrukets inkomster av spånadsväxter upptagas i den föreliggande kalkylen
till 5,i miljoner kr 1950/51 mot 4,5 miljoner kr innevarande år.

Den fältmässiga odlingen av köksväxter har för år 1949/50 beräknats
tillföra jordbruket en inkomstsumma av 43,2 miljoner kr. Liksom vid tidigare
kalkyltillfällen, då nu ifrågavarande odlingsgren beaktats vid kalkylberäkningarna,
har för prognosåret insatts samma inkomstsumma som för
senast kända år. För år 1950/51 har alltså räknats med ett belopp av 43,2
miljoner kr.

Jordbrukets totala inkomster av vegetabilier utgöra enligt föreliggande beräkningar
772,o miljoner kronor år 1949/50. För prognosåret 1950/51 utgör
motsvarande belopp 742,8 miljoner kronor, d. v. s. en summa som ligger 29,2
miljoner kronor lägre än årets. Såsom framgått av det föregående beror nedgången
huvudsakligen på att brödsädsinkomsterna beräknats sjunka vid
den förutsatta normskörden.

Beträffande jordbrukets inkomster av animaliska produkter har kommissionen
anfört.

Inkomsten av mejerimjölk samt kött och fläsk har liksom tidigare beräknats
med användning av de till jordbrukarna avräknade priserna. Avräkningspriset
för mjölk inkluderar efterlikvider, medan så icke är fallet
i fråga om kött och fläsk. Hänsynstagande till efterlikviderna för kött och
fläsk skulle, framhåller delegationen, givetvis i någon mån påverka inkomstberäkningarna.
Beträffande mejerierna gäller, att de kunna träffa olika beslut
rörande dispositionen av årets resultat för utbetalning respektive fondering,
och sak samma gäller för slakterierna. Några utredningar i hithörande
frågor föreligga icke, varför den betydelse, som de nämnda omständigheterna
kunna ha för inkomstberäkningarna, icke kunnat bedömas. Delegationen
har därför beräknat inkomsterna av mejerimjölk samt kött och
fläsk enligt samma grunder som tidigare.

Vid sin beräkning av mjölkproduktionen har delegationen räknat med en
fortsatt stegring av mjölkproduktionen per ko. Delegationen har uppskattat
ökningen mellan 1949/50 och 1950/51 till 2 procent. Produktionen per ko
under det förstnämnda året har med ledning av bl. a. den mejeriinvägning,
som hittills ägt rum, uppskattats till 2 853 kg. Medelkoantalet under de
båda åren anges till 1 698 000 respektive 1 700"000 djur. Med utgång från
dessa data har delegationen beräknat mjölkproduktionen år 1950/51 till
4 947 miljoner kg. Den sålunda beräknade produktionen överstiger 1938/39
års produktion med 4,9 procent. Kommissionen erinrar om att mjölkinvägningen
vid mejerier under samma tid (1938/39—1950/51) beräknas öka
från 3 129 till 3 926 miljoner kg eller med 25,5 procent. Mejerimjölkens
andel av mjölkproduktionen visar en ökning från 66,4 procent 1938/39 till

79,4 procent 1950/51.

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

Beräkningarna av jordbrukets inkomster av den vid mejerier invägda
mjölken bygga på statistiken över mejeriernas avräkningar. Avräkningspriserna
kunna dock icke direkt användas i prognosberäkningen, enär förändringar
kunna inträffa i mejeriprodukternas priser och produktionskostnader
samt mejeritillverkningens fördelning på olika produktslag. Ifrågavarande
beräkning har i den föreliggande kalkylen upplagts efter i viss mån
andra metoder än tidigare. Tillvägagångssättet har i huvudsak varit följande.
För var och en av de viktigaste produkterna har utförts en inkomstoch
kostnadsberäkning (jämväl för prognosåret) vilken ger en schematisk
uppfattning om det värde inklusive statliga bidrag, som mejerierna kunna
betala leverantörerna med hänsyn till föreliggande pris- och kostnadsläge.
Denna beräkning infångar den ailra största deien av mejeriernas mjölklikvider;
vissa extra inkomster komma emellertid ej med vid ifrågavarande beräkning
(merinkomster av mes-varor, kapsylmjölk, vitaminiserad mjölk
etc.). Den del av mjölklikviderna, som härrör från dylika extra inkomster,
har för ett antal år beräknats som skillnaden mellan de faktiskt utbetalda
likviderna och de på nyss antytt sätt beräknade nettoinkomsterna. De framkomna
skillnadsposterna tjäna till ledning vid beräkningen av inkomsterna
för de perioder, för vilka uppgifter om mejeriernas mjölklikvider ännu icke
föreligga.

Vid beräkningen av inkomsterna av mejerimjölk har ej medtagits det
belopp av 20 miljoner kr, som under år 1949/50 utgår såsom kompensation
för sänkningen av priserna på oljeväxtfröer av 1950 års skörd, liksom
ej heller det belopp av 6 miljoner kr, som för innevarande år utgår såsom
missväxtbidrag till norra Sverige. Detta är den huvudsakliga anledningen
till att medelpriset på mejerimjölken beräknas sjunka från 29,os
öre/kg innevarande år till 28,19 öre/kg 1950/51. (Bortfallet av 26 miljoner
kronor motsvarar 0,66 öre/kg; återstående minskning med 0,23 öre/kg sammanhänger
i huvudsak med att den förutsatta ökningen i mjölkinvägningen
i sin helhet antagits falla på den minst lönsamma produktberedningen —
smörproduktionen.) På grund av prisnedgången sjunka jordbrukarnas kalkylerade
inkomster av mejerimjölken — trots den ökade mjölkmängden —
från 1 110,9 miljoner kr 1949/50 till 1 106,7 miljoner kr 1950/51.

Jordbrukets inkomster av den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken,
den hemmaförbrukade konsumtionsinjölkcn samt lantsinöret ha i huvudsak
beräknats på samma sätt som tidigare. Tillhopa visa de tre inkomstposterna
en nedgång från 212,o miljoner kr innevarande år till 209,6 miljoner
kr år 1950/51.

Under budgetåret 1948/49 utbetalades producent- och kontantbidrag till
ett belopp av 69,9 miljoner kr. Med hänsyn till den förutsatta successiva
avvecklingen av bidragen har delegationen upptagit desamma till 69 miljoner
kr 1949/50 och 68 miljoner kr år 1950/51.

Den för jordbruket kalkylerade totalinkomsten av mjölk- och mejeriprodukter
(inkl. producent- och kontantbidragen) utgör för prognosåret 1950/
51 ett belopp av 1 384,3 miljoner kr mot 1 391,9 miljoner kr innevarande år.

Den omständigheten att någon hönsräkning icke företogs i april 1949
samt att husdjursräkningen i juni samma år gav ett icke användbart resultat
har medfört betydande svårigheter vid beräkningarna av hönsstammens
och äggproduktionens storlek. Med ledning av den hittillsvarande utvecklingen
på äggmarknaden har delegationen beräknat produktionen av ägg
innevarande år till 89,i miljoner kg, vilket tal ligger 46 procent högre än
basårets produktionssiffra. Att redan nu bedöma utvecklingen under prognosåret
har av delegationen betecknats som mycket vanskligt. Delegationen
har emellertid funnit sig böra för år 1950/51 insätta samma produktionstal

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

som för 1949/50. Producentpriset på ägg har väntats sjunka från 240 öre/
kg innevarande år till 230 öre/kg år 1950/51. Jordbrukets totalinkomster
av ägg och slaktfjäderfä (vad som produceras utanför jordbruksnäringen
frånräknas) utgöra i den föreliggande kalkylen 178,o miljoner kr år 1950/51
mot 182,8 miljoner kr innevarande år.

Beräkningarna av jordbrukets inkomster av slaktdjur visa i fråga om nötkreatur
någon ökning men beträffande får och häst någon minskning av
jordbrukets inkomster från innevarande år till 1950/51. Det sammanlagda
värdet av slakten av nötkreatur, häst och får beräknas sjunka från 326,3
miljoner kr år 1949/50 till 323,8 miljoner kr år 1950/51. Svinslakten beräknas
medföra en inkomst för jordbruket av 371,3 miljoner kr innevarande år
och 380,8 miljoner kr 1950/51.

I de angivna värdetalen ha icke medräknats de statliga pristilläggen för
fläsk. Dessa ha för år 1949/50 upptagits till 29,4 miljoner kr och för“1950/51
till 33,o miljoner kr. Inklusive dessa bidrag utgöra enligt den föreliggande
kalkylen jordbrukets inkomster av slaktdjur 726,9 miljoner kr år 1949/50
och 737,6 miljoner kr prognosåret 1950/51.

Försäljningen av militärhästar från jordbruket beräknas inbringa 0,8 miljon
kr år 1949/50 och 1,4 miljon kr år 1950/51. Värdet av exporten av levande
djur bär för innevarande år upptagits till 0,5 miljon kr. För år 1950/
51 har icke räknats med någon djurexport. För ull har för 1949/50 upptagits
2,6 och för 1950/51 2,i miljoner kr.

I tidigare jordbrukskalkyler har vid beräkningen av förändringar i krealurskapitalet
genomgående räknats med basårets priser. I den nu föreliggande
kalkylen har delegationen insatt priser, som anknyta till det aktuella
prisläget men som äro försiktigt uppskattade. I kalkylberäkningarna ingår

här ifrågavarande post med negativa belopp åren 1949/50 och 1950/51 ___

16,3 miljoner kronor under förstnämnda år och 10,9 miljoner kronor under
prognosåret. Minskningen av kreaturskapitalet sammanhänger med den fortgående
minskningen av häststammen.

Jordbrukets totala inkomster av animaliska produkter (utan beaktande
av förändringarna i kreaturskapitalet) utgöra enligt de nu utförda beräkningarna
2 305,5 miljoner kronor år 1949/50 och 2 303,4 miljoner kronor prognosåret
1950/51. Man räknar sålunda med en obetydlig nedgång trots att
produktionen av såväl mjölk som fläsk antagits öka. Nedgången beror på att
man förutsatt en prissänkning på ägg och minskade subventioner för mjölk.

Jordbrukets sammanlagda inkomster (med beaktande av förändringarna
i kreaturskapitalet) för år 1949/50 utgöra enligt de nu föreliggande beräkningarna
3 061,2 miljoner kronor. För prognosåret 1950/51 är motsvarande
inkomsttal 3 035,3 miljoner kronor. Inkomstnedgången utgör 25,9 miljoner
kronor. Nedgången kan enligt kommissionen helt förklaras av att man i
kalkylen räknat med att vissa mjölksubventioner skola slopas efter utgången
av innevarande regleringsår. I förhållande till basåret 1938/39, då jordbrukets
inkomstsumma i kalkylen upptagits till 1 362,3 miljoner kronor, innebära
de för åren 1949/50 och 1950/51 beräknade inkomstbeloppen en ökning
med 124,7 resp. 122,8 procent.

Vad härefter angår jordbrukets kostnader har livsmedelskommissionen
anfört, att beräkningarna av dessa i huvudsak utförts på samma sätt som
vid närmast föregående kalkyltillfälle. De beräkningsmetoder, som de sak -

''Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

kunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på
jordbrukets arbetskostnader m. in. föreslagit, ha sålunda tillämpats beträffande
såväl arbetskostnaderna som de olika kapitalkostnadsposterna. Vid
räntekostnadsberäkningarna har emellertid såväl den tidigare beräkningsmetoden
som de sakkunnigas beräkningssätt tillämpats, utan att delegationen
tagit ställning till frågan, huruvida jordbruket i rådande läge bör kompenseras
för de höjda räntekostnader, som uppnås med användning av den
nya metoden. I fråga om de särskilda kostnadsposterna i kalkylen har livsmedelskommissionen
anfört bland annat följande.

Jordbrukets arbetskostnader beräknas i kalkylen på så sätt, att den totala
arbetsförbrukningen i timmar multipliceras med den genomsnittliga timlönen.
Vid beräkningen av timlönen för bl. a. prognosåret utgår man från
relationen mellan faktiskt utbetalda timlöner och avtalslöner för det senaste
år de förra äro kända och antager, att denna relation kommer att vara
förhanden även under efterföljande år. Denna rent mekaniska framskrivningsmetod
kan, som erfarenheten visar, i vissa lägen innebära ett betydande
osäkerhetsmoment. I syfte att bl. a. få rimligheten av den använda
framskrivningsmetoden belyst har LK-delegationen vid detta kalkyltillfälle
berett lantarbetsgivarenas och lantarbetarnas riksorganisationer tillfälle att
närvara vid delegationens behandling av arbetskostnadsposten.

Vid de nu verkställda beräkningarna har delegationen bl. a. beaktat det
nya löneavtal för lantarbetare, som ingicks den 21 januari 1950. Avtalet innebär
en höjning utav timlönen med 2 öre från den 1 januari och med ytterligare
4 öre från den 1 mars i år. Dessa lönehöjningar ha medfört att den
beräknade timlönen stiger från 182,68 öre 1949/50 till 185,48 öre år 1950/51.
För det senare året elimineras den kostnadsstegring, som skulle följa med
de höjda timlönerna, genom nedskrivningen av arbetskraftsvolymen med
1,5 procent jämfört med föregående år. De totala arbetskostnaderna under
de båda åren ha sålunda kommit att uppgå till praktiskt taget samma belopp,
nämligen 1 941,4 miljoner kronor år 1949/50 och 1 941,6 miljoner kr prognosåret
1950/51.

Vid upprättandet av de senaste kalkylerna över arbetskostnaderna har
delegationen haft sin uppmärksamhet riktad på ett par omständigheter, vilka
i viss mån kunna snedvrida beräkningsresultaten. Det gäller här dels
frågan, i vad mån en förskjutning skett beträffande de tidsperioder, på vilka
uppgifterna till den officiella lönestatistiken äro baserade, dels frågan, huruvida
naturalönerna blivit helt avlösta. Delegationen har undersökt förhållandena,
men icke funnit det möjligt att med nu tillgängligt material avgöra
den sammanlagda effekten av de två felkällorna, vilka för övrigt påverka
kostnadssummorna i olika riktningar.

Under samlingsrubriken kapitalkostnader ha i den nu framlagda kalkylen
sammanförts kostnaderna för avskrivning och underhåll av markanläggningar
(»grundförbättringar»), ekonomibyggnader samt maskiner och redskap,
vidare kostnaderna för elektricitet samt räntekostnaderna. Beträffande dessa
poster har livsmedelskommissionen anfört i huvudsak följande.

Kostnadsposten grundförbättringar (täckdikningskostnadcr, underhåll av
större öppna diken) visar en nedgång mellan 1949/50 och 1950/51 från 17.i
till 16,4 miljoner kr, beroende på en ökning av statsbidragets storlek.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader beräknas
med ledning av vissa inom Statens forskningskommitté för lantmanna -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

byggnader (SFL) utförda undersökningar rörande storleken av dessa kostnader
år 1946. Kostnadssumman för detta år följes med ledning av SFL:s
och lantbruksförbundets index. Byggnads- och därmed avskrivnings- och
underhållsvolymen antages vara konstant. För siloanläggningar utföras särskilda
beräkningar. Jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader utgöra
140,6 miljoner kr innevarande år och 141,o miljoner kr 1950/51.

Kostnaderna för maskiner och redskap äro fördelade på avskrivningsoch
underhållskostnader. De förra fastställas med utgång från beräkningar
—■ grundade på ett omfattande material från tillverkare och importörer —
av maskinbeståndets volym under förutsättning av en 15-årig avskrivningstid,
de senare upptagas i enlighet med resultaten från livsmedelskommissionens
deklarationsundersökningar. LK-delegationen har denna gång i motsats
till tidigare vid prognosen beaktat underhållskostnadernas volymmässiga
förskjutningar, varvid utvecklingen under de senast kända åren enligt deklarationsundersökningarna
varit vägledande. Jordbrukets kostnader för
maskiner och redskap stiga enligt den föreliggande kalkylen från 232,8 miljoner
kr 1949/50 till 246,o miljoner kr år 1950/51.

Kostnadsposten elektricitet innefattar strömkostnader samt avskrivning
och underhåll av ortsnät. Sistnämnda kostnadselement för gårdsinstallationer
ingå, åtminstone delvis, i posten ekonomibyggnader. Det bör anmärkas,
att strömkostnaderna, vilka närmast äro att jämställa med kostnader för
förnödenheter, vid den använda beräkningsmetoden icke kunnat lösbrytas
från övriga elkostnader. Kostnaderna för elektricitet vilka upptagas i enlighet
med deklarationsundersökningarna och med ledning av dessa gjord
framskrivning, beräknas till 39,i miljoner kr 1949/50 och 41,8 miljoner kr år
1950/51.

Liksom vid närmast föregånde kalkyltillfällen har LK-delegationen även
denna gång, såsom förut framhållits, utfört räntekostnadsberäkningarna
med tillämpning av såväl den metod, som föreslagits av de sakkunniga för
utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader
m. in., som enligt den gamla metoden. Den huvudsakliga skillnaden
mellan de båda beräkningsmetoderna är, att de sakkunnigas metod
tar hänsyn till lantbrukskapitalets såväl värde- som volymmässiga förändringar,
medan vid den gamla metoden lantbrukskapitalet i stort sett hållits
oförändrat sedan basåret. Räntekostnadsbeloppen enligt de olika alternativen
framgå av följande tablå (belopp i miljoner kronor).

j De sakkunnigas metod Hittillsvarande metod

Ar Alt. A (maj.) Alt. B (min.) Alt. C

1949/50 .............. 286-9 297-0 198-4

1950/51 .............. 293-4 303-5 198-1

De sammanlagda kapitalkostnaderna enligt delegationens nu utförda beräkningar
ha sammanställts i följande tablå, där de olika alternativen hänföra
sig till räntekostnaderna (belopp i miljoner kronor).

År Alt. A Alt. B Alt. C

1949''50.................. 716-5 726-6 628-0

1950/51.................. 738-7 748-8 643-4

Kommissionen har härefter övergått till en redogörelse för jordbrukets
kostnader för olika slag av förnödenheter. De viktigaste av hithörande poster

Kungl. ftlaj.ts proposition nr 245.

i jordbrukskalkylen äro driv- och smörjmedel, handelsgödsel och kalk samt
köpfodermedel. Övriga slag av förnödenheter äro av mindre betydelse och
ha i kalkylen sammanförts under rubriken »diverse förnödenheter».

1 detta sammanhang har kommissionen erinrat om att vid granskningen
våren 1949 av den då upprättade jordbrukskalkylen vissa anmärkningar
framfördes mot de framlagda beräkningarna av kostnaderna för drivmedel
till traktorer. Även vid riksdagsbehandlingen anfördes vissa erinringar mot
ifrågavarande beräkningar. Med anledning härav har LK-delegationen låtit
företaga olika undersökningar för att klarlägga, huru drivmedelskostnaderna
böra beräknas för att ge ett rättvisande resultat. Dessa undersökningar
redovisas utförligt i kalkylen. Kommissionen anför härom.

Vid de nu föreliggande beräkningarna har delegationen vad beträffar
traktorer drivna med motorfotogen och motorbrännolja kunnat utgå från av
bränslekommissionen och oljebolagen erhållna uppgifter om totalförsäljningen
av dylika drivmedel och den andel därav som kommer på jordbruket. Med
utgång från dessa uppgifter samt på grundval av traktorinventeringar och
statistik över anskaffningen av traktorer ha kunnat göras sådana beräkningar
av den genomsnittliga förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja
per traktor och år, som behövas för prognosen. I fråga om bensindrivna
traktorer ha uppgifter om bränsleåtgången erhållits ur statistiken
över tilldelningen under ransoneringstiden. I fråga om förbrukningen av
startbensin till fotogendrivna traktorer ha särskilda beräkningar utförts.
Smörjoljeförbrukningen har beräknats med utgång från det kalkylerade antalet
driftstimmar och oljeåtgången per timme. Sedan förbrukningen av drivoch
smörjmedel beräknats på antytt sätt, ha kostnadssummorna erhållits
genom multiplikation med de rådande priserna. Avdrag har gjorts för den
skatterestitution, som under senare år utgått för drivbensin använd till traktorer.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för driv- och smörjmedel enligt de
företagna beräkningarna utgöra 59,2 miljoner kr 1949/50 och 69,6 miljoner kr
1950/51. Uppgången förklaras delvis av höjningar av drivmedelspriserna
men bero främst på den ökade traktordriften. Antalet i jordbruksdriften
använda traktorer (exklusive dragbilar) antages nämligen stiga från 49 800
i år till 57 400 år 1950/51.

Beträffande övriga förnödenhetsposter har kommissionen anfört följande.

Jordbrukets kostnader för handelsgödsel och kalk visa en stegring från
år 1949/50 till prognosåret, nämligen från 173,6 till 178,3 miljoner kr. Uppgången
beror dels på en förutsatt ökad förbrukning av kvävehaltiga gödselmedel
och fosfat, vilka icke längre äro ransonerade, men har också sin
grund i vissa prishöjningar.

I fråga om kostnaderna för köpfodermedel väntas en mindre uppgång,
nämligen från 186,i miljoner kr innevarande år till 187,9 miljoner kr år
1950/51. Förändringarna beträffande de olika delposterna (kraftfoder, fabriksavfall,
animaliskt foder in. in.) äro obetydliga. Beträffande beräkningarna
av fodermedelsförbrukningen har som vanligt tagits hänsyn till skördens
storlek (i fråga om sockerbetsavfall samt kli av inhemskt ursprung),
förbrukningen av potatis, korn till industriändamål (drank, drav) och slaktens
omfattning (blodmjöl, köttmjöl, foderbenmjöl). Avdrag har gjorts för
de kostnader för köpfodermedel, som beräknas falla på äggproduktionen
utanför jordbruket.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Samlingsposten »diverse förnödenheter» visar i den föreliggande kalkylen
praktiskt taget samma siffror för åren 1949/50 och 1950/51, nämligen 43,2
respektive 43,3 miljoner kr.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för förnödenheter utgöra enligt delegationens
beräkningar 462,i miljoner kronor 1949/50 och 479,i miljoner kronor
prognosåret 1950/51.

Utöver nu berörda kostnader redovisas i kalkylen vissa kostnadsposter,
som icke äro att hänföra till kapital- eller till förnödenhetskostnader. Dessa
ha sammanförts under samlingsrubriken frakter m. m. Rörande dessa poster
har livsmedelskommissionen anfört.

Jordbrukets kostnader för frakter visa enligt de utförda beräkningarna
en stegring från 84,2 miljoner kr 1949/50 till 85,9 miljoner kr år 1950/51.
ökningen faller på mjölkfrakterna, vilka visa stegring till följd av den kalkylerade
ökade invägningen av mjölk. Kostnaderna för mjölkkontroll väntas
stiga på grund av utökning av antalet kontrollassistenter, nämligen från 5,s
till 6,7 miljoner kr. De allmänna omkostnaderna slutligen, vilka beräknas
på grundval av lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning,
förutsättas stå oförändrade vid 38,i miljoner kr under åren 1949/50 och
1950/51.

De sammanlagda kostnaderna för frakter m. m. visa en stegring från
128,i miljoner kronor 1949/50 till 130,7 miljoner kronor 1950/51.

Jordbrukets totala kostnader för åren 1949/50 och 1950/51 ha sammanställts
i efterföljande tablå. Alternativen åtskilja sig som förut nämnts i
fråga om räntekostnaderna. Alternativ A utgör de sakkunnigas majoritetsalternativ,
alternativ B deras minoritetsalternativ samt alternativ C hittillsvarande
beräkningar (belopp i miljoner kronor).

År Alt. A Alt. B Alt. C

1938/39 ............. 1465.9 1469-8 1460-2

1949/50 ............. 3 248-1 3 258-2 3159-6

1950/51: abs. tal..... 3290-1 3 300-2 3194-8

Index (1938/39 = 100). 224-4 224-5 218-8

Resultatet av den nu framlagda kalkylen kan sammanfattas på följande
sätt. Vid tillämpning av de grunder för räntekostnadsberäkningarna, som
föreslagits av de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan
på jordbrukets arbetskostnader m. in., uppkommer för år 1950/51
ett kalkylmässigt inkomstunderskott av 22,2 respektive 23,5 miljoner kronor
(majoritets- respektive minoritetsalternativet). Därest denna kostnadspost
beräknas enligt tidigare tillämpade grunder, uppkommer däremot ett kalkylmässigt
inkomstöverskott av 54,7 miljoner kronor. För innevarande regleringsår
utvisar kalkylen vid en beräkning av räntekostnadsposten enligt sistnämnda
alternativ ett inkomstöverskott av 113,5 miljoner kronor. Tillämpas
i stället de av de sakkunniga föreslagna grunderna för räntekostnadsberäkningarna,
reduceras överskottet till 42,6 respektive 41,3 miljoner kronor (majoritets-
respektive minoritetsalternativet).

I syfte att erhålla en ytterligare belysning av vissa ekonomiska förhållanden
inom jordbruksnäringen har livsmedelskommissionen vidare på vanligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

sätt företagit en undersökning av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter
under år 1948. Redogörelsen för denna undersökning, som verkställts
genom en statistisk bearbetning av omkring 9 300 självdeklarationer från
representativt utvalda jordbruk, torde ävenledes såsom bilaga få fogas till
detta protokoll (bilaga 5).

Livsmedelskommissionen har därefter berört den granskning av jordbrukskalkylen,
som företagits av livsmedelskommissionens råd vid sammanträden
den 9 mars och den 3 april 1950. Rådet godkände därvid, att
kalkylen (med vissa smärre justeringar för 1949/50, till vilka tagits hänsyn
vid den i det föregående lämnade redogörelsen) lades till grund för
prissättningen under år 1950/51. På vissa punkter förelågo reservationer
av enskilda ledamöter, men dessa voro ej av sådan beskaffenhet, att de föranledde
en omräkning av kalkylen. Med hänsyn till att det i proposition
till årets riksdag har förutsatts ett mindre antal mjölkkontrollassistenter
än vad delegationen tidigare haft anledning att räkna med godkände rådet,
att kostnaderna för mjölkkontrollen år 1950/51 nedsattes från enligt kalkylen
6,7 till 5,5 miljoner kronor. Härigenom skulle det kalkylmässiga underskottet
enligt alternativ A och B minska med i runt tal 1 miljon kronor till
21 resp 22 V2 miljoner kronor och kalkylöverskottet enligt alternativ C öka
med samma belopp till 56 miljoner kronor.

Överläggningar med jordbrukets organisationer
om prissättningen.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse lämnat en redogörelse för
de överläggningar, som ägt rum mellan dess ordförande och en av lantbruksförbundet
och RLF utsedd förhandlingsdelegation om prissättningen för
regleringsåret 1950/51. Kommissionen har därvid till att börja med återgivit
det utkast till prisöverenskommelse, som uppgjorts vid dessa förhandlingar
och som ordförandena i de båda organisationerna efter hörande av
respektive styrelser godkänt efter viss justering. Det förslag till prisöverenskommelse,
som organisationerna anslutit sig till, är av följande lydelse.

»Mellan statens livsmedelskommission, å ena, samt Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, har följande
överenskommelse träffats rörande prissättningen på jordbrukets produkter
under regleringsåret 1950/51.

Enighet har nåtts om att jordbrukets kostnader i jordbrukskalkylen, i
analogi med Kungl. Maj :ts beslut den 29 december 1949 angående lönsamhetsberäkningar
i prisärenden, skola beräknas med beaklande bland annat
av den stegring av räntekostnaden som är en följd av ökningen av kapitalvolymens
värde sedan basåret och att kostnaderna skola bestämmas enligt
alternativ A i LK-delegationens beräkningar. Man har emellertid samtidigt
enats om att tillämpningen av denna princip för kostnadsberäkning med
hänsyn till prisstabiliseringspolitiken icke skall få föranleda ökning åv
produktpriserna så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken tillämpas.

Alternativ A ger som slutresultat ett underskott för jordbruket av 21 mil -

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

joner kronor för regleringsåret 1950/51. Någon utjämning av detta underskott
skall icke ske.

För tiden efter den 1 januari 1951 har jordbruket förbehållit sig att påkalla
täckning för de särskilda kostnadsökningar, t. ex. ökade löner till
jordbrukets arbetskraft (såväl lejd som egen), som kunna uppkomma till
följd av stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering.

Vidare har överenskommits att i marknadsanpassande syfte följande prisändringar
skola vidtagas.

1) I samband med omläggningen av brödsädsregleringen göras de justeringar
av brödsädspriserna, som erfordras för att kompensera jordbruket
för genom omläggningen ökade fraktkostnader.

2) Priserna på ost vid försäljning från mejeri sänkas med högst 25 öre
per kilogram i genomsnitt. Samtidigt sänkas nu utgående avgifter på ost.

3) Priset på fabrikspotatis sänkes med 1 öre per hektoliter och stärkelseprocent.
Ytterligare sänkning av potatismjölspriset förutsättes ske genom
reducering av nu utgående marginaler till stärkelsefabrikerna och deras
centralförening.

4) Priserna på oljekraffloder höjas omedelbart så att de i stort sett komma
att motsvara kostnaden för fodret, basis nuvarande importpris, dock
högst med 4 kronor per deciton. I den mån så anses motiverat, justeras i
samband härmed priserna på kli och majs.

5) Nu utgående subventioner för konstgödsel slopas fr. o. in. 1 juli 1950.

6) Det allmänna mjölkpristillägget bibehålies oförändrat.

7) Körlinjebidraget utgår fr. o. m. 1 september 1950 med hälften av det
belopp varmed transportkostnaden under respektive månad överstiger 1,5
öre per kilogram mjölk.»

Kommissionen har för sin del framhållit, att den del av uppgörelsen, som
behandlar beräkningsmetoden för jordbrukets räntekostnader, är den principiellt
viktigaste. Enligt kommissionens beräkningar medföra de i uppgörelsen
omnämnda marknadsanpassande prisändringarna, att underskottet
enligt alternativ A i den nu upprättade kalkylen stiger med över 10 miljoner
kronor till mellan 30 och 35 miljoner kronor. Kommissionen har framhållit,
att jordbruket enligt uppgörelsen icke äger erhålla någon täckning
för detta underskott. Om prisstabiliseringspolitiken modifieras eller upphör
ökas underskottet enligt alternativ A med belopp motsvarande de särskilda
kostnadsökningar som bli en följd därav. Kommissionen har påpekat,
att med den formulering av prisförslaget, som organisationerna
slutligen stannat vid, ha de ej avstått från att påkalla täckning för det underskott,
som i sistnämnda fall uppkommer enligt alternativ A, i vidare
mån än såvitt angår förstnämnda belopp om 30 å 35 miljoner kronor. Enligt
kommissionens mening synes detta förhållande ej böra hindra att
statsmakterna ansluta sig till uppgörelsen, eftersom denna icke inrymmer
någon utfästelse från statsmakternas sida i fråga om storleksordningen eller
beräkningen av det belopp, som jordbruket bör kompenseras med i samband
med stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering. Kommissionen
har utgått från att nya förhandlingar komma att upptagas, om jord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245■ 21

brukets organisationer påkalla täckning för sådana kostnadsökningar, som
nyss nämnts.

Livsmedelskommissionen har vidare anmält, att den av jordbrukarorganisationerna
utsedda förhandlingsdelegationen i anslutning till vissa
punkter i den förut återgivna uppgörelsen gjort vissa förbehåll och framställt
önskemål. Dessa förbehåll och önskemål avse följande avsnitt i uppgörelsen.

Beträffande de i punkt 3 omnämnda marginalerna har förhandlingsdelegationen
gjort förbehåll om att dessa icke skola sänkas med högre belopp
än 1 öre/kg för centralföreningen och 1 öre/kg för stärkelsefabrikerna.

Vad angår den i punkt 4 upptagna prishöjningen på kraftfoder har delegationen
framfört önskemål om att en undersökning verkställes, huruvida
kompensation i någon form kan lämnas det mindre jordbruket för ifrågavarande
prishöjning. Kommissionen har förklarat sig icke ha något att
erinra mot att en sådan undersökning utan dröjsmål kommer till stånd och
anser det lämpligt att den utan dröjsmål verkställes av producentbidragsutredningen
eller småbruksutredningen.

De i punkt 7 omförmälda ändrade grunderna för körlinjebidraget medföra
enligt kommissionens beräkningar en minskning av statens utgifter
med omkring 2,5 miljoner kronor. Minskningen, som tar sig uttryck i sänkta
avräkningspriser på mjölk, kommer i främsta rummet att träffa de norrländska
mjölkproducenterna. Delegationen har uttryckt önskemål om att
viss kompensation för sänkningen av körlinjebidraget lämnas genom att
det särskilda mjölkpristillägget till Norrland höjes något. Kommissionen,
som anser att detta önskemål bör kunna bifallas, har r.ämnt att en höjning
av norrlandsbidraget med 0,2 öre/kg motsvaras av ett årsbelopp av omkring
1,4 miljoner kronor.

Kommissionen har i detta sammanhang beträffande den s. k. 4-procentsregeln
uttalat, att denna regel med stor sannolikhet icke kommer att få
aktualitet under regleringsåret 1950/51. Därest vid sidan av den nu träffade
uppgörelsen priser eller subventioner, som fastställts av Kungl. Maj :t eller
statlig myndighet, ändras med påföljd att relationen mellan inkomster och
kostnader i den nu föreliggande kalkylen jämväl ändras, bör på sedvanligt
sätt effekten av pris- eller subventionsändringar utjämnas så att relationen
blir oförändrad.

Kommissionen har anmält, att prisöverenskommelsen den 19 april 1950
behandlats av kommissionens råd och att därvid bland annat rådets närvarande
jordbrukarrepresentanter tillstyrkte densamma. Från vissa rådsledamöters
sida uttalades, att den s. k. återanskaffningsvärdeprincipens tilllämpning
i vad gällde beräkning av räntekostnader enligt deras mening icke
borde få vidare tillämpning vid upprättandet av jordbrukskalkylen än vad
som motsvarade denna princips användning vid lönsamhetsberäkningar och
prissättningen för näringslivet i övrigt. Av kommissionens skrivelse framgår
vidare, att jordbrukets förhandlingsdelegerade den 20 april 1950 godkänt
överenskommelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Livsmedelskommissionens förslag angående jordbruksregleringen
under regleringsåret 1950/51.

Allmänna synpunkter.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse den 20 april 1950 såsom en
bakgrund till sina förslag rörande prissättning och regleringsåtgärder 1950/
51 beträffande vissa av jordbrukets produkter och förnödenheter lämnat en
översikt över det allmänna livsmedelsläget. Kommissionen har därvid inledningsvis
framhållit, att utvecklingen av försörjningsförhållandena i stora delar
av världen under det senaste året karakteriserats av en fortsatt stabilisering.
Livsmedelsproduktionen har ökat i de flesta underskottsområdena, medan
produktionsutvecklingen i överskottsområdena varit mindre tillfredsställande.
Världsproduktionen av livsmedel år 1949 översteg med ungefär 2 procent
förkrigsnivån, medan den samtidigt något understeg produktionen under
föregående år. Produktionen av all spannmål låg 4 procent över 1935/39
års nivå. Uppgången för brödsäd stannade dock vid ungefär 2 procent. Även
världsproduktionen av socker översteg år 1949 förkrigsnivån, trots minskning
i förhållande till 1948. Försörjningssituationen beträffande matnyttiga
fetter och oljor har avsevärt förbättrats under de senaste åren, och produktionen
är numera större än före kriget. Produktionen av kött och fläsk under
år 1949 beräknas ha legat ungefärligen vid förkrigsnivån.

Den europeiska livsmedelsproduktionen under konsumtionsåret 1949/50
väntas enligt kommissionen bli något större än 1948/49 och ligga ungefär i
paritet med produktionen före kriget. Brödsädsskörden år 1949 betecknas
som någorlunda tillfredsställande, även om den ännu med 8 procent understeg
medeltalet för åren 1935/39. Den planerade ökningen av den europeiska
sockerproduktionen har icke kunnat realiseras på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden.
Produktionen stannade sålunda i stort sett vid föregående
års nivå.

Husdjursbeståndet i Europa har ökat avsevärt. Produktionen av kött och
fläsk, mjölk samt animaliskt fett under 1950 väntas därför bli större än under
1949, vilket år i sin tur uppvisade en betydligt större produktion av
nämnda varor än år 1948. Den ökade produktionen av olivolja i Medelhavsländerna
har förbättrat den europeiska försörjningen med vegetabiliska oljor.

Överskottsproduktionen har under efterkrigsåren koncentrerats till ett fåtal
transoceana länder, vilket medfört betydande svårigheter för den internationella
livsmedelshandeln. Bristen på dollars och andra hårdvalutor har
medfört, att den för livsmedelsförsörjningen nödvändiga importen från
dessa länder ofta skett på bekostnad av för återuppbyggandet erforderliga
rå- och kapitalvaror. Devalveringen hösten 1949 har ytterligare försvårat
livsmedelsimporten från dollarområdet. De utländska priserna på jordbrukets
produkter och förnödenheter, vilka i slutet av 1948 och i början av
1949 uppvisade en markerad nedåtgående tendens, ha under senare delen
av 1949 varit relativt stabila. Den gynnsamma produktionsutvecklingen i
importländerna under det gångna året samt den relativt stora lagerhåll -

Kunql. Maj.ts proposition nr 245.

ningen i vissa av exportländerna väntas dock medföra prisreduktioner för
en del jordbruksprodukter under år 1950.

I fråga om priserna i utlandet på olika varor anför kommissionen följande.

Chicagonoteringen för vete (fob-priser), som vid början av år 1949 utgjorde
228 Vs cents per bushel, hade ett år senare sjunkit till 216 ’/„ cents per
bushel. Härefter har en ökning åter ägt rum, och noteringen uppgick den 14
mars 1950 till 231 V, cents per bushel. Vetelagren i Förenta staterna voro den
1 januari 1950 betydande och uppgingo till 24,7 miljoner ton, vilket är den
högsta siffran sedan 1943. Det internationella veteavtalet har ratificerats av
de flesta länder, som deltogo vid utarbetandet av detsamma i Washington
förra året. I samband med devalveringen av den kanadensiska dollarn höjdes
det i kanadensiskt mynt uttryckta maximipriset automatiskt med 10 procent
till 198 cents per bushel (34,26 kronor per deciton), medan minimipriset för
1949/50 höjdes till 165 cents per bushel (28,55 kronor per deciton). I USAvaluta
äro maximi- och minimipriserna oförändrade (180 respektive 150
cents per bushel). Priserna i svenska kronor ligga följaktligen nu 44 procent
högre än när veteavtalet från svensk sida ratificerades. De i överensstämmelse
med avtalet skedda skeppningarna av vete ha under tiden 1 augusti
1949—3 mars 1950 uppgått till 7,o miljoner ton. Den av importländerna garanterade
årliga importen uppgår till 12,6 miljoner ton. För Sveriges del har
kommissionen nämnt, att en kvantitet av sammanlagt 50 000 ton australiensiskt
vete kommer att importeras under innevarande regleringsår till maximipris,
vilket utgör ca 41 kronor per 100 kilogram eif. Motsvarande minimipris
eif skulle år 1949/50 utgöra ca 35 kronor 30 öre och för år 1950/51 33 kronor
40 öre (minimipriset skall nämligen enligt avtalet sjunka med 11 kanadensiska
cents per bushel årligen till och med år 1952/53). Beräknat på basis
av minimipriset ligger sålunda efter devalveringen cif-priset högre än de inhemska
priserna på vete.

Beträffande socker har importen till Sverige av kubanskt socker avsevärt
fördyrats efter devalveringen. Kubanskt råsocker inköptes sålunda under
1947/48 för 4,25 och 4,75 dollars per 100 pounds fob (33,73 respektive 37,70 kronor
per 100 kilogram), medan offererat pris i slutet av mars 1950 uppgivits
till 4,35 dollars per 100 pounds fob (49,68 kronor per 100 kilogram). För
utländskt socker (helraffinerat) ha under 1950 betalats priser mellan 69 och
73 kronor per 100 kilogram (fob). På grundval av bl. a. dessa uppgifter
beräknar kommissionen, att priset på utländskt socker (exkl. tull) för närvarande
är i runt tal 15 öre högre per kilogram än priset på svenskt strösocker.

Beträffande fettråvaror har priset på kopra, som under första delen av år
1949 varit i sjunkande, åter stigit efter devalveringen. Under den hittills
gångna delen av regleringsåret 1949/50 (t. o. m. februari) ha vissa kvantiteter
portugisisk kopra (ca 3 500 ton) inköpts för priser varierande mellan
800 och 900 kr per ton eif (motsvarande pris för råoljan utgör i runt tal
1,20 kr/kg). Priset på samma vara hade i början av februari 1950 stigit till
1 190 kr per ton eif (1,87 kr/kg råolja). Rå norsk valolja inköptes i april
1949 för 1,42 kr/cif. Priset sjönk sedan och utgjorde i februari 1950 1,19
kr/kg för att därefter åter stiga. Priset på världsmarknaden på val- och
sälolja utgör för närvarande i genomsnitt ca 1,35 kr/kg. Till jämförelse
kan nämnas att priserna på råolja av svenskodlad höstraps och vårraps av
1949 års skörd vid ett kraftfoderpris av 40 kr/dt utgöra 2,15 respektive 2,20
kr/kg, alltså priser, som även efter devalveringen ligga betydligt högre än
importpriserna för matnyttiga fetter och oljor. Priserna per kilogram råolja
av 1950 års rapsskörd kunna vid nyssnämnda foderpris beräknas Ull
1,65 kr för höstraps och 1,85 kr för vårraps. Vid ett kraftfoderpris av 30

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

kr/kg utgöra priserna 1,78 respektive 2,oi kr/kg. Dessa priser ligga mera i
nivå med de nu rådande importpriserna.

En betydande export av rapsfrö och rapsolja har under innevarande regleringsår
ägt rum, särskilt till Västtyskland. Hittills har sålunda exporterats
ca 20 000 ton rapsfrö, varav till Västtyskland ca 15 000 ton till ett pris av
0,83 kronor per kilogram (fob). De vid exporten uppnådda priserna ligga avsevärt
under de av statsmakterna stödda garantipriserna för höstraps och
vårraps av 1949 års skörd, vilka utgjorde 1,06 respektive l,oo kronor per kilogram.
Av rå rapsolja har hittills exporterats, huvudsakligen till Västtyskland,
ca 15 000 ton till ett genomsnittspris av ca 1,46 kronor per kilogram
(fob). Härtill kommer visst tilläggspris, som uppnåtts genom att exporten
kombinerats med import av tyska varor. Härutöver ha mellan 5 000 och
6 000 ton exporterats i utbyte mot en import av ungefär lika stora myckenheter
kopra och kokosolja. På senare tid ha omkring 1 500 ton rapsolja sålts
till priser mellan 1,65 och 1,70 kronor (fob).

Vad angår importen av kött och fläsk må nämnas att argentinskt nötkött
i maj 1949 inköptes för 2,25 kronor och i december 1949 till 2,74 kronor per
kilogram (eif). Priset för nötkött från Uruguay var i december 1949 2,70 kronor
per kilogram (eif). Cif-priset per kilogram för danskt fläsk uppgick i
oktober 1949 till 3,is kronor, i december 1949 till 3,25 kronor, men hade i januari
1950 sjunkit till 3,09 kronor per kilogram.

Den svenska äggexporten har under innevarande regleringsår varit betydande
och kunnat ske till tillfredsställande priser. Under de 6 första månaderna
av regleringsåret exporterades sammanlagt ca 6 000 ton till Västtyskland
till ett genomsnittspris av 3,53 kronor per kilogram.

Export av svenskt smör har sedan hösten 1949 ägt rum till förhållandevis
goda priser. Exportpriset till Västtyskland uppgick sålunda i början av mars
3 950 till 6,07 kronor per kilogram (fob). Ett betydande parti smör såldes
i början av 1950 till Schweiz för 6,15 kronor per kilogram (fob). Vid den
svenska ostexporten till Frankrike har ett exportpris på ungefär 3,so kronor
per kilogram (fob) för helfet och 2,80 kronor per kilogram (fob) för halvfet
ost kunnat uttagas. Betydande kvantiteter ost ha även exporterats till Västtyskland,
varvid priset har uppgått till 2,93 kronor per kilogram (fob) för
helfet och 2,05 kronor per kilogram (fob) för halvfet ost. Sedermera ha
priserna fallit starkt och avslut om export av ost har under senaste månaderna
icke kunnat ske.

I fråga om utlandspriserna på kraftfoder har chicagonoteringen för majs,
som i början av januari 1949 uppgick till 148 V* cents per bushel, ett år senare
sjunkit till 129 3/4 cents per bushel och var i mitten av mars 1950
1313/s cents per bushel. Till följd av devalveringen av den svenska kronan
ligger emellertid den till svenskt mynt omräknade noteringen nu betydligt
högre än för ett år sedan. Även de argentinska majspriserna ha ökat betydligt
efter devalveringen. Sålunda kunde spannmålsbolaget i mars—april 1949
inköpa majs från Argentina till omkring 25 kronor per deciton fob argentinsk
hamn, under det att motsvarande prisnotering i oktober var omkring
30 kronor 50 öre samt i mitten på februari 1950 omkring 32 kronor 50 öre
per deciton (motsvarande cif-priser ligga ca 5 kronor högre). Priset på argentinskt
kli har stigit från ca 20 kronor i maj 1949 till 25 kronor 40 öre
i februari 1950 per 100 kilogram eif svensk hamn. Inköp i Argentina av
majs och kli kan sedan någon tid tillbaka ej ske på grund av missväxten
därstädes.

I fråga om oljekraftfoder har särskilt på grund av devalveringen under
det sista halvåret en prisstegring ägt rum. Sålunda ha exempelvis priserna
å högprocentiga jordnöts- och solroskakor, som i början på året kunde ko -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

pas till omkring 33 kronor, enligt senaste noteringar stigit till över 40 kronor,
allt per deciton eif svensk hamn.

Kommissionen har härefter berört utvecklingen av den inhemska jordbruksproduktionen
och livsmedelsförsörjningen och därvid anfört följande.

Till följd av 1948 och 1949 års goda skördar har försörjningsläget i fråga
om livsmedel förbättrats avsevärt i Sverige. Slopandet av de internationella
ransoneringarna av viktigare jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter
har även bidragit till att skapa ett bättre underlag för den inhemska
livsmedelsförsörjningen. Volymen av jordbrukets slutprodukter under produktionsåret
1948/49, räknad i konstant penningvärde, översteg enligt kommissionens
beräkningar 1947/48 års produktionsvolym med 14 procent och
den genomsnittliga produktionsvolymen under 1930-talet med 6 procent.
Under det löpande produktionsåret (1949/50) väntas produktionsvolymen
öka med ytterligare 6 å 7 procent.

Som en följd av den inträdda ökningen av tillgångarna ha nu alla ransoneringar
av livsmedel (utom kaffe) och jordbruksförnödenheter kunnat avvecklas.
Efter ransoneringarnas slopande har förbrukningen av såväl jordbruksförnödenheter
som livsmedel i allmänhet ökat. I fråga om livsmedel
framträder sålunda en ökning av konsumtionen av mjöl, socker, matfett
samt kött och fläsk. Samtidigt har emellertid den sedan flera år fortgående
ökningen av konsumtionen av andra livsmedel, såsom grädde, ägg och ost,
avbrutits. För vissa livsmedel — matpotatis, havre- och korngryn samt konsumtionsmjölk
— har en minskning av förbrukningen kunnat konstateras.

Förbättringen av livsmedelsförsörjningen under år 1949 har möjliggjort
en betydande ökning av den samlade konsumtionen av livsmedel. Räknad
i kalorier anges uppgången i den totala konsumtionen jämfört med år 1948
av kommissionen till ca 6 procent. Per person erhålles för år 1949 en mindre
ökning även vid en jämförelse med genomsnittsförbrukningen under 1930-talet.

Kommissionen har härefter påpekat de skiljaktigheter mellan olika grenar
av jordbruksproduktionen, som kännetecknat produktionsutvecklingen under
de senaste åren. Kommissionen framhåller, att inom vissa delar av livsmedelsområdet
de båda senaste årens gynnsamma produktionsutveckling
medgivit icke blott en fullständig självförsörjning utan även lagerökning
eller — som framgått av det föregående — export. Inom andra delar åter
har självförsörjningsgraden minskats, särskilt sedan ransoneringarna slopats.
Till den förra gruppen räknas brödsäd, mjölk och mejeriprodukter
samt ägg. Hit kunna även föras margarinråvaror. Till den senare gruppen
höra socker och kött, varav en betydande import måste företagas. I fråga
om fodermedel förekommer en betydande import trots en ökning av den
inhemska produktionen. Nettoimporten utgör emellertid för närvarande endast
mellan 60 och 70 procent av 1930-talets nettoimport av fodermedel. I
fråga om handelsgödselmedel ställer den nu oransonerade förbrukningen anspråk
på en ökad import.

Räknad i kalorier kan den inhemska jordbruksproduktionen enligt kommissionen
under år 1949/50 beräknas täcka cirka 9!) procent av det totala
konsumtionsbehovet av jordbruksprodukter. Detta procenttal är något högre
än under 1930-talet och betydligt högre än under årtiondet dessförinnan. Av
dessa 99 procent beräknas emellertid cirka 3 enheter härröra från importen

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

av lodermedel. Produktionen utan hjälp av denna import beräknas sålunda
till 96 procent täcka konsumtionsbehovet. Under 1930-talet och tidigare utgjorde
produktionen utan hjälp av importerade fodermedel omkring 91 procent
av konsumtionen. Vid jämförelserna får beaktas, att den ökade mekaniseringen
inom jordbruket medfört, att beroendet av utlandet i fråga om
maskiner och drivmedel har ökat betydligt. Samtidigt har emellertid den åtföljande
minskningen av häststammen bidragit till att öka tillgången på
vegetabiliska och animaliska slutprodukter.

Rörande produktions- och konsumtionsutvecklingen anför kommissionen
vidare bland annat följande.

De senaste årens starka återhämtning i jordbruksproduktionen sammanhänger
i viss utsträckning med att 1948 och 1949 års skördar till följd av
gynnsamma naturliga produktionsbetingelser varit något mer än medelmåttiga.
Bland annat till följd av en efter ransoneringarnas slopande ökad
användning av handelsgödsel kan emellertid — under förutsättning av normala
väderleksförhållanden —- någon minskning av jordbruksproduktionen
icke förväntas under produktionsåret 1950/51. Enligt den nu framlagda
normkalkvlen för detta år kan volymen för jordbrukets slutprodukter tvärtom
beräknas öka med 2 procent jämfört med år 1949/50.

Som redan nämnts har konsumtionen per person av jordbruksprodukter, i
kalorier räknat, redan under år 1949 nått 1930-talets nivå. Någon nämnvärd
ytterligare ökning av kaloriförbrukningen per person torde enligt kommissionen
ej vara att vänta. Det samlade inhemska konsumtionsbehovet väntas
sålunda, i kalorier räknat, knappast komma att stiga i snabbare takt än befolkningstillväxten,
vilken för närvarande utgör icke fullt 1 procent per år.
I den mån den på längre sikt fortgående tendensen till ökad animaliekonsumtion
på vegetabiliernas bekostnad kommer att göra sig gällande, ökar
visserligen konsumtionsvolymen räknad i skördeenheter snabbare än när
man räknar volymen i kalorier. (Detta sammanhänger med de betydligt
större energiförlusterna vid animalieproduktionen jämfört med produktionen
av vegetabiliska slutprodukter.) Den häremot svarande produktkvantiteten
kan dock icke bli betydande under en så kort tidsrymd som ett år.
Den för år 1950/51 beräknade totala normproduktionen inom jordbruket
kan därför väntas bli ungefär lika stor som det samlade inhemska konsumtionsbehovet.

Kommissionen har i detta sammanhang erinrat om att man enligt 1947
års riksdagsbeslut rörande riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken,
för att undvika avsättningssvårigheter, under normala förhållanden skulle
eftersträva eu betryggande marginal mellan den på inhemsk skörd grundade
produktionen och det normala konsumtionsbehovet. Enligt jordbrukslcommitténs
åsikt borde denna marginal utgöra ungefär 8 procent, d. v. s. 92
procent av det normala inhemska konsumtionsbehovet borde täckas av inhemsk
produktion utan hjälp av importfoder. Enligt kommissionens nu återgivna
beräkningar kan procenttalet uppskattas till cirka 97 för år 1950/51
(= 100 — 3; omkring 3 procent av produktionen beräknas även under
1950/51 härröra från importfoder). Den för år 1950/51 beräknade normproduktionen
skulle sålunda rätt väsentligt inkräkta på den av jordbrukskommittén
förordade säkerhetsmarginalen. Kommissionen finner med hänsyn
härtill, att eu viss risk föreligger för att avsättningssvårigheter skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

uppstå 1950/51, i all synnerhet om produktionen till följd av gynnsamma
väderleksförhållanden skulle bli större än den beräknade normproduktionen.

Enär jordbruksproduktionen under de senaste åren ökat med olika hastighet
inom olika produktionsgrenar, framträda överskottsproblemen mera
markerat vid en undersökning av läget för enskilda varuslag. Produktionen
av mejeriprodukter, margarinråvaror och ägg väntas sålunda under år
1950/51 bli icke oväsentligt större än det inhemska behovet, medan produktionen
av kött och socker beräknas bli betydligt mindre. Icke heller i
fråga om brödsäd täcker den beräknade normproduktionen hela konsumtionsbehovet.

Kommissionen har härefter ingått på trågan, i vad mån Sveriges anslutning
till Havana-stadgan för en internationell handelsorganisation (ITO) och
till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kommer att inverka pa möjligheterna
att genomföra den framtida jordbrukspolitiken, sådan den i
princip godkändes av 1947 års riksdag. Kommissionen har i en särskild promemoria,
vilken såsom bilaga torde få fogas till detta protokoll (biinga 6),
lämnat en utförlig redogörelse för hithörande spörsmål. I anslutning därtill
har kommissionen anfört bland annat.

Kommissionen erinrar om de ansträngningar att liberalisera den internationella
handeln, som gjorts och alltjämt göras enligt överenskommelse mellan
länder, som äro anslutna till OEEC (organisationen för europeiskt ekonomiskt
samarbete). Liberaliseringssträvandena inom OEEC:s ram ha hittills
lett fram till en viss återgång till förkrigstidens multilaterala handel. Detta
har skett genom att man successivt begränsat tillämplighetsområdet för de
undantag från det principiella förbudet mot användande av kvantitativa importrestriktioner
som enligt grunderna för Havana-stadgan och GATT teoretiskt
äro medgivna. På denna väg har hittills uppnåtts en frigivning av handeln
de berörda länderna emellan, som värdemässigt omfattar ca 50 procent
av handeln under år 1948, och för närvarande undersökas möjligheterna för
en utökning av frigivningen med ytterligare ca 10 procent. Härvid är emellertid
att märka, att frigivningen och nämnda procenttal endast hänför sig
till varuslag, som äro föremål för privat handel. Från den 50- eller 60-procentiga
frigivningen ha alltså undantagits alla varor, som äro föremål för
statlig handel, d. v. s. som importeras antingen av staterna själva eller av
monopolföretag under statligt överinseende. Detta har inneburit, att alla
jordbruksprodukter, beträffande vilka importen i Sverige är centraliserad
antingen till rent statligt företag (spannmål och fodermedel med vissa undantag)
eller till statskontrollerade enskilda företag (socker, fettråvaror och
fetter med vissa undantag samt kött och fläsk), d. v. s. flertalet av våra
egentliga jordbruksprodukter, från svensk sida tills vidare undantagits från
frigivningen inom ramen för OEEC. Sveriges anslutning till GATT och
Havana-stadgan torde emellertid inom en icke alltför avlägsen framtid komma
att framtvinga en ytterligare minskning av användningsområdet för
kvantitativa importregleringar, även sådana som avse handeln med jordbruksprodukter.

Kommissionen hänvisar i detta sammanhang till att gränsskyddet gentemot
utlandet enligt 1947 års riksdagsbeslut angående jordbrukspolitiken i
första hand skall uppehållas genom uttagande av importavgifter på jord -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

bruksprodukter och fodermedel. Havana-stadgan och GATT lägga icke hinder
i vägen för tillämpning av ett dylikt avgiftssystem. Om importavgifter
icke visa sig tillräckligt effektiva skall enligt nyssnämnda riksdagsbeslut i
sista hand även en direkt kvantitativ reglering av importen kunna komma i
fråga. Dylika kvantitativa importrestriktioner äro emellertid såsom ovan berörts
i princip förbjudna enligt såväl Havana-stadgan som GATT. Vissa undantag
från förbudet äro dock stadgade såsom framgår av bilaga 8 till denna
skrivelse. Tillåtna äro däremot bl. a. sådana inre kvantitativa regleringar
som varit i kraft vid viss tidigare tidpunkt (den 1 juli 1939, den 10 april
1947 eller den 24 mars 1948). För Sveriges del föreligger till följd härav och
i enlighet med ett tolkningsuttalande vid Havana-konferensen rätt att framdeles
åter föreskriva inblandning av en valfri procentsats importerad spannmål
vid för målning av brödsäd. Systemet ined importavgifter torde emellertid
vara det som Havana-stadgan och GATT närmast anvisa som medel att
skapa ett gränsskydd för det inhemska jordbruket.

Det bör erinras om att innebörden av 1947 års jordbruksprogram, i vad
detta avser de statliga åtgärderna i prisreglerande syfte, är att statens verksamhet
i huvudsak skall inskränkas till att lämna jordbruket förenämnda
importskydd. Däremot skall staten ej garantera någon viss producentprisni\å
pa den inhemska marknaden. Av stor betydelse i detta sammanhang är
att Havana-stadgan — med en övergångstid av i regel upp till två år — i
princip förbjuder exportstöd, som resulterar i att eu vara säljes för export
till lägre pris än hemmamarknadspriset. För den händelse jordbruksproduktionen
överstiger det inhemska konsumtionsutrymmet skall jordbruket
alltså självt bära de av produktöverskotten föranledda prisfallsförlusterna.
Under innevarande produktionsår har som framgått av det föregående vissa
överskott av ägg och mejeriprodukter exporterats till priser som överstigit
priserna på hemmamarknaden. Denna export är av särskilt intresse mot bakgrunden
av att Havana-stadgan innehåller en tilläggsbestämmelse, som innebär
en uppmjukning av förbudet mot exportsubventioner. Bestämmelsen går
i huvudsak ut på alt export av råvaror till lägre pris än hemmamarknadspriset
under vissa förutsättningar kan få ske, om även exjiort av samma vara
till högre pris än hemmamarknadspriset delvis förekommer. En viss direkt
subventionering av den svenska exporten av mejeriprodukter och ägg (i den
män äggproduktionen även framdeles kommer att överstiga konsumtionsutrymmet
i landet) skulle sålunda enligt stadgan kunna förekomma.

Beträffande inhemska oljeväxtfröer och produkter därav, av vilka under
innevarande år förekommit viss export, dock endast till pris understigande
hemmamarknadspriset, torde — efter förenämnda övergångstid — en direkt
exportsubventionering däremot icke vara förenlig med Havana-stadgan, såvida
icke priserna inom eller utom landet förändras så att export tidvis kan
bli lönande. Därest importen av margarinråvaror in. in. belägges med avgift,
torde det emellertid ej vara förbjudet att använda de härigenom inflytande
medlen för att stödja produktionen och avsättningen av svenska margarinråvaror
och produkter därav. Utan hinder av det principiella förbudet mot
exportsubventioner må nämligen enligt stadgan exporterade varor befrias
från tullar eller skatter, som påläggas varor av samma slag vid förbrukning
inom landet. Inkomsterna av sådana tullar och skatter kunna användas till
betaining åt inhemska producenter i allmänhet av ifrågavarande varor. En
dylik subventionering får dock icke ske utan att de avtalsslutande parterna
skriftligen underrättas härom, varvid förutsatts, att en begränsning av subventionen
kan bli föremål för dryftande med berörda medlemmar eller parter.
Hinder torde ej heller möta att företaga direkta byten av varor (jfr vad
tidigare anförts om de byten av rapsolja mot kopra och kokosolja, som ägt
rum under innevarande regleringsår).

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Av det sagda torde bl. a. framgå att någon garanti för att de i jordbrukskalkylen
upptagna priserna verkligen skola uppnås icke kan lämnas. Någon
dylik garanti har heller icke lämnats vid utformningen av riktlinjerna för
den framtida jordbrukspolitiken. Efter Sveriges anslutning till Havana-stadgan
kan för övrigt en dylik garanti över huvud taget icke lämnas, om prisnivån
på hemmamarknaden tänkes ligga normalt högre än i utlandet. I praktiken
innebär detta att risken för att produktöverskott skola verka pristryckande
i viss mån kommer att öka efter Sveriges anslutning till Havanastadgan.
Med hänsyn härtill torde det i fortsättningen bli nödvändigt att i
betydligt större utsträckning än under senare år varit fallet medge jordbrukarna
att utnyttja ur deras synpunkt goda marknadslägen för att tillföra
jordbruket inkomster. Priserna böra med andra ord tillåtas fritt röra sig
inom en relativt vid ram.

Med hänsyn till osäkerheten om hur länge importen av jordbruksprodukter
kan få begränsas genom kvantitativa restriktioner, främst import- och
exportlicensering, har kommissionen föreslagit, att Kungl. Maj :t redan nu
skal! erhålla bemyndigande att förordna om uttagande av export- och importavgifter.
Ett system med dylika avgifter bör enligt kommissionen utformas
så att en importgräns (lika med exportgräns) fastställes för olika
produkter. Denna gräns bör vara den prisnivå, vid vilken det vid de uppdragna
riktlinjerna för prissättningen anses rimligt att import kommer till
stånd och export förhindras. Importavgift bör i princip utgå med det belopp,
varmed den genomsnittliga importprisnivån understiger importgränsen,
medan exportavgift på motsvarande sätt i princip bör uttagas med det
belopp, varmed den genomsnittliga exportprisnivån överstiger samma gräns.
Kommissionen framhåller vidare, att ett sådant system visserligen i och
för sig innebär, att avgiftsbeloppen komma att variera men att avgifterna
dock av praktiska skäl böra hållas oförändrade under ej alltför korta perioder.
Avgifter i produktionsbegränsande syfte, såsom importavgifter för
fodermedel, böra fastställas så att den önskvärda produktionsbegränsande
effekten uppnås. Genom avgifterna inflytande medel böra enligt kommissionens
förslag redovisas särskilt och, på sätt 1942 års jordbrukskommitté
förutsatt, användas för jordbruksregleringen. Närmare bestämmelser härom
böra utlärdas av Kungl. Maj :t. Kommissionen har i detta sammanhang
erinrat om att det i en utskottsrapport vid Havanakonferensen klarlagts,
att stadgans artikel 26, moment 2, tillåter restitution av införselavgifter å
fodermedel vid export av därmed framställda jordbruksprodukter. Havanastadgan
utgör icke heller hinder för att avgiftsmedlen användas till betalning
till de inhemska producenterna.

Kommissionen har härefter erinrat om att under innevarande regleringsår
bedrivits en viss säsongmässig lagring av animaliska produkter med statligt
stöd. Enligt 1947 års riksdagsbeslut angående riktlinjerna för den framtida
jordbrukspolitiken borde emellertid det statliga stödet för lagring av andra
produkter än brödsäd vid normala förhållanden avvecklas. I enlighet med
vad kommissionen i sin skrivelse den 19 april 1949 angående den prisreglerandc
verksamheten på jordbrukets område under 1949/50 uttalat om

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

önskvärdheten av en övergång till den ordning, som angives i förenämnda
riktlinjer, samt angående överläggningar härom med jordbrukets organisationer
hade dylika förberedande överläggningar förekommit vid ett sammanträde
i början av februari 1950 mellan kommissionen och representanter
för mejeriernas riksförening, slakteriförbundet och ägghandelsförbundet.
Nämnda överläggningar hade icke fört till något slutgiltigt resultat.
Emellertid hade från slakteriförbundets sida uttalats, att lagringsstödet för
kött och fläsk borde slopas först när prissättningen på dessa varor gjorts
helt fri. Ägghandelsförbundets representanter hade uttalat, att ett slopande
av lagringsstödet för ägg borde förutsätta att någon övre gräns för äggpriset
icke fastställdes. Därefter hade organisationerna efter överläggning
den 3 april 1950 gjort ett uttalande i lagringsfrågan. I detta hade i första
hand hänvisats till vad som anförts i ett uttalande i samma fråga föregående
år (jfr prop. 212/1949 s. 155) rörande förutsättningarna för en övergång till
de i 1947 års riksdagsbeslut angivna riktlinjerna. Detta uttalande innebar,
bland annat, att förutsättningarna för en dylik övergång måste vara, utom
ransoneringarnas slopande, dels att frihet medgåves för sådan prisrörlighet,
att prissvängningarna för en viss vara kunde giva utrymme för täckande av
de med lagringen förenade kostnaderna ävensom att av marknadsförhållandena
föranledda prisfall å en produkt finge kompenseras av prishöjning å
andra, dels att i fråga om produkter, för vilka överskott uppkomme, organisationerna
skulle ha rätt att efter eget bedömande avgöra om och när export
skulle äga rum eller inlagring för framtida behov ske, dels att den förutsatta
centraliseringen av exporten och importen genomfördes. Vidare hade organisationerna
anfört följande.

Vad i fjolårets uttalande anfördes om viss prisrörlighet olika produkter
emellan i syfte att prissänkning å en vara skulle kunna kompenseras av
prishöjning å annan avsåg närmast prisrörlighet mellan produkter tillhörande
viss större varugrupp såsom mjölk och mejeriprodukter respektive
slaktdjursprodukter. Vad beträffar prisrörligheten mellan varor tillhörande
olika varugrupper, så utgör den intet villkor för att organisationerna övertaga
ansvaret för den säsongmässiga lagringen. Det är emellertid ett allmänt
önskemål från jordbrukets sida, att prissänkning å en vara skall kunna
kompenseras av prishöjning å annan eller andra, i den mån detta motiveras
och möjliggöres av föreliggande förhållanden. En fastlåsning av produktpriserna
vid viss maximinivå är oläglig även ur den synpunkten, att den
medför ett visst tvång för organisationerna att söka uppehålla priser, som
med hänsyn till produktions- och marknadsförhållanden borde sänkas, då
en kompenserande höjning för annan produkt ej får företagas. Det förutsättes
att ifrågavarande anpassningar, som kunna bliva motiverade av produktionens
svängningar, skola ske i samförstånd med det statliga prisregleringsorganet.
Självfallet är det emellertid även ur jordbrukets synpunkt
önskvärt, att priserna under ett visst produktionsår hållas så stabila som
förhållandena tillåta.

Enär de förutsättningar för övertagande av ansvaret för den säsongmässiga
lagringen, vilka angivits av jordbruksorganisationernas uttalande den
4 april 1949, icke synas komma att föreligga i varje fall under förra delen
av produktionsåret 1950/51, torde marknadsregleringarna tills vidare böra
handhavas på liknande sätt som för närvarande. Samtidigt bör dock efter -

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

strävas att förbereda en övergång till den ordning, som angives i de av riksdagen
1947 antagna riktlinjerna samt att redan under nästa produktionsår
bereda den frihet för prisbildningen, som är möjlig inom ramen för det nu
tillämpade systemet.

Kommissionen har för egen del uttalat, att ett avgörande om ett friare
prisbildningssystem för animaliska produkter än det som för närvarande
gäller, icke torde kunna träffas så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken
äger bestånd. Med hänsyn härtill borde formerna för lagringsstödet tills
vidare bibehållas även under regleringsåret 1950/51.

Slutligen har kommissionen beträffande de allmänna riktlinjerna för
jordbruksregleringen under år 1950/51 uttalat, att Kungl. Maj:t, med hänsyn
till ovissheten om hur förhållandena kunna komma att gestalta sig i
fortsättningen, även för nästa regleringsår bör erhålla samma befogenheter
med avseende å jordbruksregleringen som under det nu löpande regleringsåret.
Nu gällande regleringsfullmakt avser tiden intill utgången av innevarande
regleringsår, d. v. s. intill den 1 september 1950. Den nya regleringsfullmakten
bör enligt kommissionen gälla hela nästa regleringsår, d. v. s.
tiden från och med den 1 september 1950 till och med den 31 augusti 1951.
Den bör innefatta de bemyndiganden, som riksdagen tidigare lämnat beträffande
jordbruksregleringen och som icke begränsats till visst regleringsår.
Kungl. Maj :t bör vidare äga befogenhet att under regleringsåret
vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i jordbruksregleringen.

Livsmedelskommissionen har därefter i skrivelsen ingått dels på frågan
om prissättningen för de olika grenarna av jordbruksproduktionen, dels på
vissa spörsmål, som sammanhänga med utformningen i övrigt av regleringsåtgärderna.

Brödsädsregleringen.

Om försörjningsläget beträffande brödsäd har kommissionen anfört i huvudsak
följande.

Svenska spannmålsaktiebolaget har beräknat övergångslagren i landet
per den 1 september 1950 till omkring 346 000 ton varav 161 000 ton höstvete,
102 000 ton vårvete och 83 000 ton råg. I dessa siffror innefattas samtliga
handelslager, således även kvarnarnas normala övergångslager, vilka
uppskattas till omkring 50 000 ton. Sedan nämnda beräkningar verkställts,
den 16 februari 1950, ha emellertid vissa export- och importaffärer gjorts,
vilka komma att påverka lagersituationen. Sålunda har spannmålsbolaget
träffat avtal om import av 23 000 ton vete samt om export av 15 000 ton
vete och 5 000 ton råg.

Saluöverskottet för handelsförmalning av 1950 års brödsädsskörd beräknas
vid normala väderleksbetingelser komina att uppgå till 615 550 ton,
under det att handelsförmalningen beräknas till 661 000 ton. 1950 års skörd
beräknas således icke helt kunna täcka försörjningsbehovet, utan en brist
uppstår på omkring 45 000 ton, vilket emellertid många gånger om kompenseras
av det övergångslager på 346 000 ton, som beräknats föreligga den
1 september 1950. I den mån import utan motsvarande export kommer att
äga rum under nästa konsumtionsår, ökas givetvis tillgångarna ytterligare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Med hänsyn till den betydande lagerreserven på brödsäd har kommissionen
funnit tiden vara inne att slopa utfodringsförbudet på brödsäd, vilket
varit i kraft sedan år 1940. Eftersom jordbrukarna senast den 1 maj 1950
skola ha fullgjort sina leveranser av 1949 års skörd, har det enligt vad kommissionen
uttalat ingen större betydelse när under tiden maj—augusti
1950 förbudet häves. Det kunde emellertid av olika skäl vara lämpligt att
häva detsamma tidigare än vid ingången av nästa regleringsår. Verkningarna
av utfodringsförbudets hävande på något längre sikt torde komma att bli
beroende på tillgångarna av fodersäd, såväl importerad som inhemsk, och
priserna på denna i jämförelse med priserna på brödsäden. Med hänsyn till
de beräknade stora lagertillgångarna syntes det endast vara fördelaktigt om
svaga kvaliteter av brödsäd liksom även sådan brödsäd, som komme att belastas
med stora fraktkostnader för transport till kvarnar, skulle finna
användning som foder. Å andra sidan borde uppmärksammas, att på den
internationella marknaden gällde ett väsentligt högre pris för brödsäden än
för fodersäden. I samband med hävandet av utfodringsförbudet borde även
beslagsbestämmelserna rörande brödsäden upphöra att gälla. Några försörj
ningsmässiga skäl för att bibehålla dessa bestämmelser ännu ett år funnes
icke.

I en till livsmedelskommissionen ingiven, den 7 mars 1950 dagtecknad
skrivelse, har Svenska spannmålsaktiebolaget redogjort för sina synpunkter
på bland annat brödsädsregleringen under nästa produktionsår och i anslutning
därtill framlagt vissa förslag. Skrivelsen torde som bilaga få fogas
vid detta protokoll (bilaga 7). I redogörelsen för de allmänna förutsättningarna
för spannmåls- och fodermedelsregleringen har bolaget till en början
omnämnt, att 1942 års jordbrukskommitté räknat med en jämförelsevis
snar återgång till marknadsförhållanden, påminnande om dem som
rådde under 1920- och 1930-talet. Enligt kommitténs förslag skulle därför
stödet åt brödsädsodlingen liksom före kriget i första hand lämnas genom
reglering av införseln av brödsäd och brödsädsprodukter samt genom inmalningstvång.
Därjämte borde statsmakterna lämna stöd för uppehållande av
en lägsta prisnivå på brödsäd, motsvarande brödsädens förädlingsvärde vid
animalieproduktion, bl. a. genom att medverka vid lagring av brödsäd, av
kommittén kallad utjämningslagring. Denna skulle ha till ändamål dels att
stödja ett bottenpris för brödsäd och dels att utjämna variationer i brödsädsskördens
storlek olika år. Utjämningslagringen skulle innebära att spannmålshandelns
egna organ, d. v. s. jordbrukarnas ekonomiska organisationer,
de privata spannmålshandlarna och kvarnarna, skulle handhava en stödköpsverksamhet
liknande den, som staten på 1930-talet utförde genom spannmålsbolaget,
och för denna verksamhet tillförsäkras lagringsersättning samt
prisfallsgaranti. Härutöver skulle beredskapslagring av brödsäd äga rum,
vilken även den skulle ombesörjas av spannmålshandelns egna organ enligt
avtal med staten.

Bolaget anser emellertid av skäl, som bolaget närmare utvecklat — bland
annat de hopade saluutbuden av svensk spannmål i början av produktions -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

året och otillräckliga lagerutrymmen —- det för närvarande vara uteslutet
att helt övergå till de anordningar i prisreglerande syfte beträffande brödsäden,
som jordbrukskoinmitténs förslag och i anslutning därtill 1947 års
riksdagsbeslut innebära. Bolaget har sålunda bland annat framhållit, att
inmalningstvånget i fråga om brödsäd liksom också tillverkningstvånget
beträffande havre vid framställning av havregryn och havremjöl äro verkningslösa
för att dirigera spannmålsanvändningen, så länge priserna på importvarorna
äro högre än de inom landet betalade priserna för varor av
motsvarande kvalitet. Om de inhemska tillgångarna på brödsäd och havre
behöva kompletteras genom import, kan för närvarande någon dylik icke
komma till stånd, såvida icke antingen priserna inom landet tillåtas stiga
eller importen liksom nu subventioneras. Dessutom äro de handelspolitiska
förhållandena sådana, att inköpen utifrån icke alltid kunna få ske på
sätt, som för en enskild importör är mest ekonomiskt. Hänsyn måste
nämligen tagas till ingångna handelsavtal, valutaförhållanden in. in. På
grund härav anser bolaget, att importen av spannmål och även fodermedel
åtminstone tills vidare bör omhänderhavas av bolaget. Av nämnda skäl är
det enligt bolagets mening icke heller nu möjligt att komma längre än till
en övergångsform mellan det nu tillämpade systemet och de anordningar
1947 års riksdagsbeslut avser. Denna övergångsreform kan enligt bolagets
mening utformas så, att man antingen — förutom att utfodringsförbudet
slopas — minskar antalet prisorter och i övrigt bibehåller samma system
som nu eller eventuellt tillämpar samma system med inlösensgaranti och
stödköpsförfarande som under åren närmast före kriget. Närmare riksdagsbeslutets
riktlinjer anser dock bolaget, att man kommer genom att fastställa
vissa lägsta priser och låta dessa gälla som garantipriser för hela
saluöverskottet av brödsäd. I samband härmed bör man med handeln och
industrien träffa överenskommelse om erforderlig inköpsskyldighet för stödjande
av priset ävensom om utjämningslagring på ungefär sådant sätt, som
jordbrukskonnnittén ifrågasatt. Bolaget har därvid förutsatt, att all brödsäd
utom den, som ingår i utjäinningslager eller som utgöres av kvarnindustriens
normala övergångslager, inlöses av spannmålsbolaget.

I bolagets skrivelse har även närmare angivits, hur prisregleringssystemet
för brödsäd enligt bolagets mening bör konstrueras.

Livsmedelskommissionen har förklarat sig dela spannmålsbolagets uppfattning,
att det icke är möjligt att från och med nästa produktionsår helt
övergå till de prisreglerande anordningar, som 1947 års riksdagsbeslut innebär.
Kommissionen anser sålunda, att importen av spannmål tills vidare bör
vara centraliserad till spannmålsbolaget. Enligt kommissionens uppfattning
är vidare inmalningstvånget under rådande förhållanden verkningslöst för
att dirigera spannmålsanvändningen. Det kan emellertid även i fortsättningen
bli erforderligt att i viss mån påverka spannmålsanvändningen, så att
man får avsättning för den svenska brödsäden, såväl höstvete som vårvete
och råg. Därför föreslår kommissionen att, i anslutning till hävandet av ut il

tiihamj till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

fodringsförbudet, författningsbestämmelser skola utfärdas av sådan innebörd,
att statens jordbruksnämnd kan föreskriva att spannmål, som användes
vid förmalning, skall ha viss sammansättning, t. ex. till viss del bestå av
vårvete, råg eller utländsk spannmål. Eftersom liknande bestämmelser tilllämpats
under hela 1940-talet, äro de tillåtna enligt såväl Havana-stadgan
som GATT. Enligt kommissionens förslag böra nämnda författningsbestämmelser
även inrymma skyldighet för kvarnarna att lämna rapporter om förm
alningen.

Livsmedelskommissionen har härefter redogjort för de förslag rörande
brödsädsregleringens utformning, som man kommit fram till vid överläggningar
mellan kommissionen och spannmålsbolagets ledning och som innebära
vissa modifikationer av vad spannmålsbolaget i sin skrivelse föreslagit.
Kommissionen anför härom.

På sätt som i skrivelsen förordats, har härvid förutsatts en stark begränsning
av antalet prisorter från nuvarande 108 till högst 14, nämligen
Gävle, Stockholm, Norrköping, Kalmar, Karlshamn, Åhus, Ystad, Trelleborg,
Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg och Göteborg, samtliga
således belägna vid kusten. Spannmålsbolaget träffar avtal med spannmålshandlare
och kvarnar, att dessa vid sina inköp icke underskrida vissa
avtalade priser (garantipriser). Garantipriserna gälla på prisorterna och
stiga under loppet av regleringsåret efter en för året gällande successiv prisskala
enligt samma system som under innevarande år; dock att den innevarande
regleringsår gällande starkare stegringen under oktober och november
månader borttages, då den icke visat sig medföra avsedd återhållande
verkan i leveranstakten. Spannmålshandlare och kvarnar, som driva sin rörelse
på annan ort än prisort, skulle också kunna träffa avtal med spannmålsbolaget
om att lägst betala odlare ett inköpspris för brödsäden, som
understiger priset på prisort med vad som svarar mot frakten från handlarens
ort till prisorten. De handlare, som träffa avtal med spannmålsbolaget,
medgivas rätt att till bolaget försälja av dem innehavd spannmål till
ett pris, som överstiger det vid försäljningen gällande garantipriset med
vad som kan anses som en lämplig handelsmarginal. Kvarnar, som träffat
avtal med bolaget, berättigas att från spannmålsbolaget inköpa spannmål
till ett pris, som svarar mot det vid inköpstillfället gällande garantipriset
ökat med handelsmarginalen och något ytterligare tillägg (det sistnämnda
för att motverka att spannmålsbolaget utnyttjas i direkt konkurrens mot
spannmålshandlarna), utgörande lägst 25 och högst 50 öre per deciton. Denna
rätt bör emellertid gälla endast i de större importhamnarna, nämligen
Stockholm, Norrköping, Kalmar, Åhus, Malmö och Göteborg. Vid leverans
till annan ort än de nu nämnda importhamnarna bör bolagets försäljningspris
ökas med transportkostnaden från mottagningsortens närmaste importhamn.

Kommissionen framhåller, att spannmålsbolaget genom det nu angivna
systemet skulle besparas en mängd fraktkostnader, vilka hittills åvilat bolaget.
Dock skulle de merfrakter, som kunna uppstå då bolaget säljer spannmål
till kvarn från annan prisort än den importhamn som ligger närmast
kvarnen, fortfarande bäras av bolaget. Vidare skulle spannmålstransporterna
vid det föreslagna systemet komma att väsentligt rationaliseras. I och
med att de många inlandsprisorterna slopades, komme nämligen spann -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

målen att gå närmaste vägen till förbrukningsorterna, d. v. s. till kvarnarna.
Härigenom skulle i stor utsträckning fraktkostnader sparas.

Kommissionen har härefter ingått på behandlingen av hithörande spörsmål
inom livsmedelskommissionens råd ävensom vid överläggningarna med
representanterna för jordbrukareorganisationerna. Härvid hade önskemål
framförts, att även några orter inne i landet skulle bliva prisorter med
lägre garantipris. Dessa orters nominering som prisorter skulle emellertid
vid ett och samma garantipris i betydande grad minska vinsten i rationaliseringshänseende
av det nya systemet, eftersom de kvantiteter spannmål,
som kunde väntas bliva levererade dit, icke skulle helt förbrukas där utan
i stor utsträckning komme att behöva fraktas till kustkvarnarna. Den enda
inlandsprisort av större betydelse för jordbrukarna, som enligt kommissionen
kunde ifrågakomma som komplettering till kustorterna utan att medföra
dessa verkningar, vore Örebro. Kommissionen har därför förordat, att
Örebro åtminstone för år 1950/51 skulle nomineras som prisort. Garantipriset
där har föreslagits skola fastställas till 75 öre lägre belopp per deciton
än på kustorterna.

I fråga om priserna på brödsäd av 1950 års skörd har kommissionen erinrat
om att statsmakterna redan fastställt vissa relationstal, innebärande
att priset på vårvete i genomsnitt skall ligga tre kronor högre och priset på
råg en krona lägre per deciton än höstvetepriset. Kommissionen har vidare
framhållit att jordbrukarna, därest nyssnämnda system i fråga om prisorterna
genomföres, böra kompenseras för de ökade fraktkostnader, som
uppstå genom minskningen av antalet prisorter, ävensom för den minskning
i genomsnittspriset, som uppstår genom att den successiva prisskalan gives
en jämn stegring i stället för som under innevarande år en brantare stigning
under oktober och november. Enligt spannmålsbolagets beräkningar skulle
försämringen för odlarna genom de ökade fraktkostnaderna motsvara 55 å
(50 öre per deciton. Vidare skulle den starkare stegringen under oktober—
november motsvara en förändring av genomsnittspriset på 23,i öre per deciton.
t

Beträffande den närmare innebörden av livsmedelskommissionens förslag
anföres i kommissionens skrivelse vidare.

Verkningarna av det föreslagna systemet kunna beräknas bli något olika
beroende på kvarnarnas belägenhet i förhållande till prisorterna och de
större importhamnarna. På prisorter med god tillgång på brödsäd komma
sannolikt priserna att nära ansluta sig till garantipriserna, vid inköp från
spannmålshandlare ökade med dessas handelsmarginal. På prisorter med
relativt knapp tillgång kunna de faktiska priserna stiga över garantipriserna;
därest på sådan ort brödsäd måste inköpas från spannmålsbolaget tillkommer
det tidigare omnämnda särskilda tillägget och eventuellt frakt från
närmaste importhamn. För kvarnar, som ej äro belägna på prisorter, kan
priset bli mera varierande. I den mån spannmålen inköpes i hemorten och
det där föreligger ett överskott, kan man vänta sig att kvarnens inköpspris
blir så mycket lägre än garantipriset vid prisorten, som motsvaras av frakten
dit. Om den på kvarnens närmaste inköpsområde producerade spannmålen
ej räcker för att täcka kvarnens behov, måste den för felande kvan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

titet betala ett pris, som vid inköp från spannmålshandlare motsvarar garantipriset
vid prisort ökat med handlarens marginal samt frakten från prisorten.
Vid inköp från spannmålsbolaget tillkommer dessutom det särskilda
tillägget och fraktkostnaden från närmaste importhamn. Variationen i inköpspriserna
för kvarnar, som ej äro belägna på prisorter, skulle sålunda i
stort sett komma att röra sig inom en sammanlagd marginal av två gånger
transportkostnaden från kvarnen till prisorten respektive importhamnen.
Därvid bortses från handelsmarginalen och spannmålsbolagets särskilda tilllägg.
För att skydda sig mot att brödsäden i så stor utsträckning dragés bort
från en sådan kvarns naturliga inköpsområde, att en brist uppstår, torde
kvarnen komma att betala priser, som överstiga det lägsta pris, som på orten
betingas med hänsyn till dess belägenhet i förhållande till närmaste prisort.
Härigenom kunna också jordbrukarna på denna ort på ett naturligt
sätt få ett motsvarande högre pris.

Kommissionen har vidare i följande sammanställning angivit de priser
i kronor per deciton som, med utgående från förut angivna förutsättningar,
böra gälla som garantipriser på kustprisorterna. I Örebro böra priserna
enligt förslaget vara 75 öre lägre. I sammanställningen ha till jämförelse
även normalpriserna för innevarande år angivits. Den beräknade prishöj -

ningen bör bli 57 + 23	— 80 öre	per deciton.
	Vårvete	Höstvete	Råg
	1949/50	1950/51	1949/50	1950/51	1949/50	1950/51
1—15 sept............	34-40	33-20	29-40	30-20	29-40	29-20
16—30 » ...........	34-50	33-30	29-50	30-30	29-50	29-30
1—15 okt.............	34-75	33-40	29-75	30-40	29-75	29-40
16—31 >, ............	35-00	33-50	30-00	30-50	30-00	29-50
1—15 nov............	35-25	33-60	30-25	30-60	30-25	29-60
16-30 * ...........	35-50	33-70	30-50	30-70	30-50	29-70
1—15 dec.............	35-60	33-80	30-60	30-80	30-60	29-80
16—31 » ............	35-70	33-90	30-70	30-90	30-70	29-90
o. s. v. med 10 öres stegring den	1 och	16 i varje	månad.

Kommissionen har påpekat, att stegringen för år 1949/50 fortgått till
den 16 mars. Huruvida den för odlares leveranser år 1950/51 bör stanna vid
motsvarande tidpunkt bör enligt kommissionen avgöras senare. Kommissionen
har ansett, att det eventuellt kan vara lämpligt att låta prisstegringen
fortgå något längre och anknyta till den dag, som kan komma att fastställas
som sista inlösningsdag för spannmålsbolaget, lämpligen den 1 juni.

Kommissionen har beträffande brödsädsregleringen till sist erinrat om,
alt kommissionen tidigare vid övergången från ett regleringsår till ett annat
erhållit bemyndigande att utbetala ersättning för prisfallsförluster på de
hos kvarnar och spannmålshandlare inneliggande övergångslagren med undantag
för vad som kunde anses utgöra kvarnarnas normala övergångslager.
Ersättningen har i första hand motsvarat de prisfallsförluster, som svarat
mot de under respektive år gällande successiva prisstegringarna, men hänsyn
har även tagits till förändringarna av prisnivån för brödsäden mellan
olika år. Med det system för prissättning, som kommissionen förordat för
1950 års brödsädsskörd, har kommissionen ansett det lämpligt, att prisfalls -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

reglering för övergångslagren per den 31 augusti 1950 får verkställas i tilllämpliga
delar efter i huvudsak samma system som föregående år.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Enligt vad livsmedelskommissionen anfört uppgick skörden av fodersäd
(korn, havre och blandsäd) år 1949 enligt den preliminära redogörelsen för
årsväxten till sammanlagt 1 707 100 ton. I jämförelse med 1948 års skörd
innebär den angivna kvantiteten en ökning med 149 300 ton. I förhållande
till medelskörden åren 1930—39 föreligger åter en nedgång med omkring
254 000 ton. Enligt kommissionens uppfattning föreligger emellertid sannolikt,
jämfört med förkrigstiden, en viss underskattning av 1949 års fodersädsskörd
i den statistiska redovisningen.

Kommissionen har erinrat om, att några ransonerings- eller prisbestämmelser
icke längre gälla för den inom landet odlade fodersäden. För importerad
fodersäd ävensom för oljekraftfoder och importerat kli fastställer
dock kommissionen de priser, som i vissa importhamnar skola tillämpas vid
försäljning till partihandlare. Enligt kommissionens mening ha dessa anordningar
fungerat på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Erinringar ha
dock gjorts mot att producentpriserna på fodersäd, särskilt på korn, i överskottsområdena
i Mellansverige blivit väl låga i förhållande till priserna
i det sydsvenska underskottsområdet. Anledningen härtill skulle vara, att
de av kommissionen fastställda förbrukarpriserna på importerad fodersäd,
vilka äro lika i alla importhamnar, pressat de mellansvenska priserna. Prisdifferenserna
synas emellertid, framhåller kommissionen, i främsta rummet
bero på att några fraktbidrag ej längre utbetalas annat än vid leveranser
till Norrland.

Beträffande fraktbidragen för transporter av fodersäd och andra fodermedel
till Norrland har spannmålsbolaget i sin skrivelse framhållit, att flera
invändningar anförts emot denna anordning och att det därför ifrågasatts
att på annat sätt kompensera jordbruket i Norrland för ifrågavarande fraktkostnader.
Enär fraktkostnaderna emellertid numera torde utgöra en ganska
hård belastning icke endast för jordbruket utan även för skogsbruket i
Norrland, anser livsmedelskommissionen, att systemet med fraktbidrag bör
bibehållas tills vidare. Spannmålsbolaget har hävdat, att om anordningen
med fraktbidrag till Norrland skall bibehållas, bör den grundfrakt, som vederbörande
mottagare i Norrland själv skall bära, höjas från nuvarande
75 öre per deciton till 1 krona 25 öre per deciton. Kommissionen har för
sin del förordat denna ändring.

Även beträffande oljekraftfoder och kli äro numera, erinrar kommissionen,
tidigare gällande ransonerings- och prisbestämmelser slopade. Liksom
i fråga om fodersäden tillhandahåller emellertid spannmålsbolaget oljekraftfoder
och kli i vissa importhamnar till av kommissionen fastställda priser.
Till följd av fortsatta svårigheter att i utlandet anskaffa högvärdigt oljekraftfoder
och med hänsyn till den goda tillgången på rapsmjöl av svensk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

odlad raps anser kommissionen det nödvändigt, att även under nästa regleringsår
den kontroll över försäljningen av oljekraftfoder bibehålies, som består
däri, att detta foder som regel icke får säljas annat än i form av
standardiserade blandningar. Oljekraftfoderregleringen bör därför enligt
kommissionens mening bibehållas i stort sett oförändrad under det kommande
regleringsåret.

Med hänsyn till väntade avsättningssvårigheter, särskilt beträffande ägg
och mejeriprodukter, böra enligt kommissionens uppfattning subventionerna
för kraftfoder med det snaraste avskaffas. Härigenom skulle producenterna
få möjlighet att bedöma de verkliga kostnaderna för olika produktionsgrenar
på ett bättre sätt än för närvarande är fallet. Ett slopande av subventionerna
skulle vara ett steg i riktning mot de produktionsreglerande åtgärder
i syfte att förhindra eller åtminstone fördröja uppkomsten av oekonomiska
produktöverskott, vilka ingå som ett led i 1947 års jordbruksprogram.
Kommissionen erinrar om att det i uppgörelsen med jordbrukarna
förutsatts, att priserna på oljekraftfoder skola höjas så att de i stort sett
komma att motsvara importpriset med tillägg av blandningskostnader samt
kostnader för lagring in. in. Priset till förbrukarna skall dock höjas med
högst 4 kronor per deciton. I samband härmed böra, framhåller kommissionen,
priserna på kli och majs, ävensom på importerad fodersäd justeras,
i den mån så anses påkallat med hänsyn till bland annat utvecklingen av
animalieproduktionen.

Beträffande det av svenska fröer framställda oljekraftfodret har spannmålsbolaget
i sina kostnadsberäkningar utgått från att priset skall sänkas
från 40 till det nuvarande importpriset 30 kronor per deciton, dock att i
fråga om linfrökakor och linkaksmjöl priset med hänsyn till världsmarknadsläget
alltjämt bör utgöra 40 kronor per deciton. Med hänsyn till den
föreslagna prishöjningen på oljekraftfodret samt ställningen i clearingkassan
för fettråvaror har kommissionen emellertid funnit allt det kraftfoder,
som här avses, böra åsättas samma pris som för innevarande regleringsår,
eller alltså 40 kronor per deciton.

I fråga om specialfodermedel och vissa andra fodermedel har kommissionen
erinrat om att den med stöd av gällande beslag lämnat föreskrifter
rörande tillverkningen av och handeln med foderblandningar för fjäderfän
och för pälsdjur, foderbenmjöl, dikalciumfosfat och mineralfoderblandningar,
vitaminfodermedel samt fiskmjöl, blodmjöl, köttfodermjöl, valmjöl och
luzernmjöl (konsttorkat hömjöl). Dylika föreskrifter, innebärande kvalitetsoch
märkningsbestämmelser m. m. för foderblandningarna och, med enstaka
undantag, även för de övriga nu nämnda varorna, ha funnits under hela
kristiden. De ha i vissa avseenden fullständigats eller skärpts i och med att
fri försäljning av varorna medgivits eller att större frihet lämnats för yrkesmässig
tillverkning av foderblandningar.

De beslag å fodermedel, på vilka kommissionen grundat sagda regleringsföreskrifler,
ha emellertid tillkommit i syfte att under en allvarlig bristsituation
ge de offentliga försörjningsorganen möjlighet att på bästa sätt dis -

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

ponera och fördela de tillgängliga fodermedlen. Enär dylika allmänna bristlörhällanden
icke längre äro för handen, saknas enligt kommissionens mening
tillräckliga skäl för att längre behålla nämnda beslag. Med hänsyn till
den knappa tillgången på vissa råvaror, som ingå i foderblandningar, är
det emellertid allt fortfarande enligt kommissionens uppfattning erforderligt
att i viss omfattning reglera sammansättningen av dylika blandningar.
Kommissionen har vidare med hänsyn till jordbrukarnas berättigade krav
funnit det önskvärt dels att tillverkarna av vissa foderblandningar och fodermedel
skola vara skyldiga att även i fortsättningen lämna garantiutfästelser
för varornas innehåll av sådana ämnen, varav deras bruksvärde i huvudsak
bestämmes, dels att offentlig kontroll utövas över garantiutfästelsernas efterlevnad.
Kommissionen anför härom.

Dessa önskemål hade kunnat uppnås, om lagen den 30 september 1938
(nr 611) om handel med fodermedel, såsom tänkt, kunnat sättas i tillämpning
i och med krisregleringarnas avskaffande. Under den tid om mera än
tio år, som förflutit sedan lagen tillkom, ha emellertid förhållandena i de
avseenden som lagen berör förändrats avsevärt. Lantbruksstyrelsen, som
har i uppdrag att utarbeta tillämpningsföreskrifter till lagen, har meddelat
att lagen, bland annat med hänsyn därtill, bör göras till föremål för en allmän
översyn innan den träder i "tillämpning, även om den i vad avser vissa
lodervaror möjligen skulle kunna träda i kraft redan nu. Livsmedelskommissionen
delar lantbruksstyrelsens uppfattning om behovet av en allmän
översyn av lagen, innan den träder i kraft.

Kommissionen föreslår, att statens jordbruksnämnd, i avbidan på att
fodermedelslagen träder i kraft, genom en särskild författning erhåller sådana
bemyndiganden, att den kan utöva den reglering över handeln med
fodermedel m. m., som kommissionen funnit erforderlig. Kommissionen
har utarbetat ett utkast till dylik författning, vilket lantbruksstyrelsen
lämnat utan erinran. Därest författning utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse
med sagda utkast böra enligt kommissionens förslag nu gällande
beslagskungörelser upphävas.

Potatisregleringen.

Livsmedelskommissionen har erinrat om att enligt kungörelsen den 30
juni 1943 (nr 454) tillverkning av potatismjöl annorledes än till förbrukning
i eget hushåll icke får äga rum utan tillstånd av kommissionen. För
varje regleringsår utställas på grund härav tillverkningslicenser för de olika
fabrikanterna av potatismjöl (potatisstärkelse). Någon ändring i denna regleringsåtgärd
ifrågasättes ej nu.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t i brev den 7 oktober 1949 har kommissionen
med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. träffat överenskommelse
rörande föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse
under tiden den 1 oktober 1949—den 30 september 1950. Avtalet innebär
bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes
enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 300 000 dcciton, med

Ktingl. Maj ds proposition nr 245.

undantag för vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes
potatisleverantörer. Enligt 7 § i avtalet åtager sig kommissionen — under
förutsättning av statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle
komma att förnyas för tillverkningsåret 1950/51 — att vidtaga eller föranstalta
om åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet
att erhålla dels minst 68 kronor 75 öre för deciton för den 1 oktober 1950
inneliggande lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl,
dock med avdrag utav 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader
enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande
lager av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, utom 30 000
deciton, under 3 månader, räknat från och med den 1 oktober 1950.

Vid lämnandet av bemyndigande till kommissionen att ingå förenämnda
avtal har Kungl. Maj :t gjort förbehåll för att den i 7 § i avtalet gjorda utfästelsen
vinner riksdagens godkännande och förklarat sig vilja göra framställning
härom till riksdagen. Kommissionen har hemställt att dylikt godkännande
nu måtte inhämtas.

Beträffande nu gällande regleringsbestäinmelser i fråga om potatis har
kommissionen vidare anfört.

Utöver bestämmelserna om tillverkning av potatismjöl gälla nu inga
andra inskränkningar i rätten att förfoga över potatis än de som avse användning
av denna produkt för brännvinstillverkning. Inskränkningarna
grundas på bestämmelserna i kungörelsen den 2 oktober 1942 (nr 806) angående
beslag å potatis, in. in. Efter framställning av kommissionen ha
7—12 §§ i nämnda kungörelse, vilka innefattade bestämmelser om handelsreglering,
transportförbud, utfodringsförbud och förbud mot s. k. råskalning
av potatis, enligt kungörelse den 28 oktober 1949 (nr 551) upphävts.
Bestämmelserna om beslag i 1—6 §§ av kungörelsen kvarstå. Vidare gäller
enligt 13 § i kungörelsen, att potatis icke utan särskilt av kommissionen
eller å dess vägnar meddelat tillstånd får användas för tillverkning eller
beredning av varor till avsalu. Kommissionen har medgivit, att utan hinder
av dessa bestämmelser potatis fritt får användas för andra ändamål än
tillverkning av brännvin och potatismjöl (cirkuläret nr 3344). Såsom kommissionen
redan i skrivelse den 18 oktober 1949 framhållit torde det ej
längre vara motiverat att av försörjningsskäl vidmakthålla beslaget på potatis.
Vad angår de konsekvenser, som ett hävande av beslaget skulle medföra
beträffande användningen av potatis för brännvinsframställning, må
följande anföras.

I 1934 års riksdagsbeslut angående reglering av avsättningsförhållandena
för potatis- och sulfitsprit avsågs att trygga potatisspritens avsättning genom
att AB Vin- och spritcentralen ålades att årligen inköpa en mot förtäringsspritens
konsumtion svarande mängd potatissprit.

Under andra världskriget inskränktes eller inställdes emellertid tillverkningen
av potatissprit av försörjningspolitiska skäl. Även under åren efter
krigets slut har kommissionen ansett det allmänna försörjningsläget kräva
en viss begränsning av tillverkningen av potatissprit. Denna begränsning
har vissa år medfört en ökad användning av potatis för tillverkning av potatismjöl
och för utfodring.

Enligt ett av 1946 års spritutredning år 1948 avlämnat betänkande (SOU
1948: 19) angående den svenska spritfabrikationen och dess avsättningsförhållanden
har — i syfte att bereda möjlighet för ökad avsättning av sulfit -

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

sprit - föreslagits, att regeln om potatisspritens monopol på avsättning av
en mot förtäringsspritens konsumtion svarande mängd sprit skall upphävas
och att i stället i princip fri konkurrens skall få råda mellan potatissprit
och sulfitsprit. Dock skall av hänsyn till beredskaps- och jordbruksekonomiska
synpunkter potatisbrännerierna garanteras en årlig avsättning
av 22 miljoner liter 50-procentig sprit.

Det torde vidare böra framhållas, att enligt den beräkning, som låg till
grund för 1934 års riksdagsbeslut, den då beslutade regleringen antogs
komma att medföra en årlig tillverkning av 24 miljoner liter 50-procentig
potatissprit. Såsom påpekats i spritutrednångens betänkande utvecklade
sig emellertid läget i den riktningen, att potatisbrännerierna från och med
tillverkningsåret 1936—1937 och intill dess tillverkningen av potatisspril
är 1941 av försörjningspolitiska skäl inskränktes fingo leverera 30—35 miljonor
liter 50-procentig sprit per år. Enligt av spritcentralen inhämtad upplysning
skulle en återupptagen tillämpning av 1934 års riksdagsbeslut beträffande
spritinköpen för närvarande medföra att avsättningsmöjlighet
beredes för omkring 32 miljoner liter potatissprit per år.

Med hänsyn till att tillgången på potatismjöl är tryggad torde en årstillverkning
av 30 miljoner liter potatissprit eller något därutöver enligt
kommissionens mening för närvarande icke behöva inge några försörjningspolitiska
betänkligheter. Kommissionen anser dock, att möjlighet även
i fortsättningen bör finnas att, om felslagen skörd eller andra förhållanden
sä påkalla, begränsa den kvantitet, som får användas vid brännvinstillverkning.
Sådan begränsning bör dock enligt kommissionens mening allenast
i undantagsfall få till följd, att tillverkningen av potatisbrännvin kommer
att understiga 24 miljoner liter per år. Kommissionen har i detta sammanhang
erinrat om att såväl kommissionen som riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap i yttrande över spritutredningens betänkande uttalat,
att beredskaps- och jordbruksekonomiska synpunkter icke motiverade större
odling av bränneripotatis än som motsvarade denna kvantitet.

Kommissionen har i detta sammanhang även berört prissättningen på
potatisbrännvin och härom anfört.

De priser, vilka AB Vin- och spritcentralen erlägger vid inköp av råbrännvin,
bestämmas genom avtal mellan spritcentralen och brännvinstillverkarna.
Härvid erlägges högre pris för potatisspriten än för cellulosaspriten.
Försäljningspriset till konsumenterna är emellertid bestämt oberoende av
om brännvinet tillverkas av potatis eller cellulosa. Det synes kommissionen
lämpligt, att prissättningen sker på sådant sätt, att prisskillnaden på
råvaran slår igenom vid fastställandet av försäljningspriset på förtäringssprit.
Såvitt kommissionen kunnat finna kommer en sådan ordning i varje
fall icke att inkräkta på den kvantitet, 24 miljoner liter sprit per år, som
nyss angivits.

Kommissionen har emellertid vidare nämnt, att Sveriges bränneriidkareförening
u. p. a. i skrivelse till kommissionen förklarat sig kunna godtaga
att prisdifferensen i råvarukostnaden skall slå igenom i brännvinspriserna.

Beträffande prissättningen på fabrikspotatis har kommissionen anfört
följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Genomsnittspriset på fabrikspotatis utgör för närvarande 36 öre per
hektoliter och stärkelseprocent. Vid normal stärkelsehalt erhålles ett pris av
ca 9 kronor per deciton. Det bör erinras om att priset på fabrikspotatis för
ett par år sedan av försörjningsmässiga skäl höjdes med 3 öre per hektoliter
och stärkelseprocent. Till följd av de betydande förändringar i försörj ningsläget,
som sedan dess inträffat, torde man nu böra sänka priset. Det kan i
detta sammanhang tilläggas, att priset på fabrikspotatis efter foderenhetsvärdet
räknat nu ligger vid 35 å 40 öre per foderenhet, alltså ett mycket högt
pris i förhållande till foderenhetsvärdet för annan inhemsk produktion. Det
bör vidare erinras att priset på svenskt potatismjöl är väsentligt högre än
priserna på utlandsmarknaden. Av dessa skäl har uppgörelse träffats om att
fabrikspotatispriset skall sänkas med 1 öre per hektoliter och stärkelseprocent.
Även efter denna prissänkning föreligger dock risk för att, sedan
licensgivningen slopats, importpriset med tillägg för tull kan komma att
understiga det inhemska priset, varvid en icke önskvärd import kunde komma
till stånd. Med hänsyn härtill skall enligt uppgörelsen en ytterligare
sänkning av potatismjölspriset ske genom reducering av nu utgående marginaler
till stärkelsefabrikerna och deras centralförening. Överläggningar i
sistnämnda fråga torde böra upptagas till hösten. Såsom förut nämnts har
jordbrukets förhandlingsdelegation gjort förbehåll om att sänkningen icke
skall bli större än 1 öre per kilogram mjöl för centralföreningen och 1 öre
per kilogram mjöl för stärkelsefabrikerna.

Äggregleringen.

Livsmedelskommissionen har erinrat om, att äggregleringen under regleringsåret
1949/50 i princip haft samma utformning som under regleringsåret
1948/49. Priset har sålunda fritt fått svänga mellan ett bottenpris av
2 kronor per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram, gällande
till producenter i södra Sverige. Dessa prisgränser ligga 50 öre per kilogram
lägre än föregående år. Det har ålegat kommissionen att på lämpligt sätt
stödja bottenpriset, främst genom lagring och exportbefrämjande åtgärder.

Beträffande produktions- och prisutvecklingen för ägg har kommissionen
anfört.

Äggproduktionen har under den hittills gångna delen av regleringsåret
genomgående legat på en högre nivå än motsvarande tid under föregående
regleringsår. Trots den ökade produktionen ha dock ännu icke -—- såsom
under föregående år — några stödåtgärder behövt tillgripas, utan äggnoteringen
har utan svårighet kunnat hållas på eller över stödprisnivån. Orsaken
härtill är i främsta rummet att söka i den omständigheten, att exportmöjligheterna
för ägg starkt förbättrades genom Västtysklands inträde
som köpare av ägg från och med hösten 1949. Äggnoteringen har sålunda
legat vid den övre gränsen från regleringsårets ingång till mitten av december
och under tiden därefter vid priser mellan kronor 2: 00 och 2: 50 per
kg. För närvarande utgör noteringen kronor 2: 10 per kg.

Det fasta läget på äggmarknaden under hösten 1949 har bidragit till att
icke obetydliga kvantiteter av de ägg, som inlagrats med statligt stöd under
föregående regleringsår, kunnat avvecklas med mindre förluster än
man tidigare räknat med. Genom en ganska omfattande export av färska
ägg under lågproduktionsperioden under hösten skapades nämligen ett ökat
utrymme för försäljning av lagrade ägg på hemmamarknaden, varjämte
vissa kvantiteter lagrade ägg och äggprodukter kunde vinna avsättning direkt
genom export. Av de med statligt stöd under föregående regleringsår

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

lagrade kvantiteterna ägg och äggprodukter återstå för närvarande endast
ca 150 ton äggmassa som osålda.

Vid vissa tidpunkter har priset för färska ägg på exportmarknaderna
legat högre än motsvarande svenska prisnivå, och kommissionen har därigenom
kunnat uttaga vissa clearingavgifter av exportörerna.

Kommissionen har i detta sammanhang meddelat, att det centralorgan,
som enligt 1947 års riksdagsbeslut skall handhava export och import av ägg
och äggprodukter, nu bildats. Kommissionen har i anledning härav i särskild
skrivelse hos Kungl. Maj :t anhållit, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga kommissionen
att meddela föreningen ensamrätt till utrikeshandel med ägg.
Kommissionen har förklarat sig ha för avsikt att, därest framställningen bifalles,
omedelbart uppdraga åt föreningen att igångsätta sin verksamhet.

Beträffande prisregleringens utformning för nästkommande regleringsår
har kommissionen framhållit, att prisläget på de exportmarknader, där de
svenska äggen avsättas, kommit att spela en dominerande roll för prisbildningen
i och med att den svenska äggproduktionen nått en sådan omfattning,
att den icke blott täcker det svenska konsumtionsbehovet utan också
medger en betydande export. Om exportutsikterna har kommissionen anfört
följande.

Så vitt nu kan bedömas, tala många omständigheter för att äggproduktionen
under 1950/51 kommer att hålla sig på en nivå, som möjliggör en relativt
omfattande export. Att redan nu kunna förutse vilka priser, som kunna
utvinnas härvidlag, är givetvis svårt. Dock kan här erinras om att man, därest
vår export huvudsakligen skulle avsättas på Storbritannien, icke torde
kunna påräkna sådana priser, som möjliggöra ett lägsta producentpris av
2 kronor. För dagen torde de priser, som betalas för danska ägg i Storbritannien,
motsvara en producentnotering av ca 1: 50 kr. per kg. Å andra sidan
har prisläget i Tyskland, där vi för närvarande avsätta så gott som hela
vårt exportöverskotl, legat ganska väl hävdat och i stort sett motsvarat den
för tillfället rådande producentnoteringen med undantag för vissa perioder,
då priserna legat högre än som motsvarat producentnoteringen. Ovisst är
dock om detta gynnsamma förhållande kan beräknas bliva bestående under
det kommande regleringsåret med hänsyn till dels att Västtysklands egen
produktion torde öka något, dels att andra länder i ökad omfattning torde
dirigera sin export till Tyskland.

Med hänsyn till dessa faktorer har kommissionen funnit mycket tala för
att äggpriserna skulle få utvecklas helt fritt. Å andra sidan har kommissionen
dock funnit risk föreligga att de internationella marknadsförhållandena
kunde bli sådana, att det inhemska äggpriset vid helt fri prisbildning under
vissa perioder kunde bli oskäligt lågt. Vidare tilläte den nuvarande stabiliseringspolitiken
icke en ohämmad prisuppgång under den knapphetsperiod
på färska ägg, som regelmässigt inträffar varje höst. Kommissionen har
därför föreslagit, att ett system med en undre och en övre prisgräns skall
tills vidare tillämpas även under regleringsåret 1950/51.

Med hänsyn till den ovissa utvecklingen på exportmarknaden och till den
svenska äggproduktionens omfattning anser kommissionen att den nivå, vid
vilken statliga stödåtgärder böra vidtagas, bör sättas något lägre än inne -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

varande år. Kommissionen förordar en sänkning från två kronor till en
krona 80 öre per kilogram. Det bör enligt kommissionen i första hand ankomma
på det nybildade export- och importorganet att genom lämpliga åtgärder
stödja ett dylikt bottenpris. Skulle denna uppgift under vissa förhållanden
överstiga föreningens resurser, bör kommissionen äga befogenhet att
på lämpligt sätt medverka till ernående av det åsyftade resultatet, i första
hand genom att stöd lämnas för säsongmässig lagring. Kommissionen förutsätter
emellertid att jordbruksnämnden icke skall ha ovillkorlig skyldighet
härtill. Åtgärder i denna riktning böra nämligen vidtagas endast i den mån
de kunna sägas vara ur allmänt ekonomiska synpunkter försvarbara.

Kommissionen föreslår vidare, att den övre prisgränsen skall bibehållas
vid 3 kronor per kilogram till producenter i södra Sverige. Enligt kommissionens
förslag bör vid denna gräns import av ägg medgivas och export icke
få ske utan kommissionens medgivande. Därest vid något tillfälle knapphet
på den inhemska marknaden skulle uppstå, vilken icke kan utjämnas genom
import, bör kommissionen äga rätt att höja den övre prisgränsen. Mellan
de nu föreslagna prisgränserna, 1 krona 80 öre och 3 kronor, bör export
genom den nybildade export- och importföreningens försorg få verkställas
relativt fritt. Det bör dock ankomma på kommissionen att i varje särskilt
fall ur handelspolitisk synpunkt bestämma, till vilka länder export lämpligen
skall äga rum.

Vid kommissionens skrivelse har fogats ett särskilt y 11 r a n d e av
ledamöterna fru Nordgren och herr Bonow rörande de av kommissionen
föreslagna riktlinjerna för äggregleringen. Med hänsyn till de betydande
olägenheter, som äro förbundna med en lagring av ägg i prisstödjande syfte,
ha dessa ledamöter förordat, att kommissionen bemyndigas att något sänka
den undre prisgränsen, därest äggtillgången blir så omfattande att svårigheter
uppstå att stödja ett bottenpris av 1 krona 80 öre per kilogram. Ett
sådant förfaringssätt vore, uttalas i yttrandet, en direkt konsekvens av
kommissionens förslag att den övre prisgränsen i visst fall skall få höjas
utöver en nivå av 3 kronor per kilogram.

Regleringen av kött och fläsk, m. m.

Beträffande försörjningsläget för kött och fläsk har livsmedelskommissionen
nämnt, att produktionen av dessa varor under regleringsåret 1949/
50 av hittills föreliggande siffror att döma kommer att ligga på en högre
nivå än föregående år. Fläsket svarar härvid för den största delen av produktionsökningen.
Rörande utvecklingen efter köttransoneringens slopande
den 20 juni 1949 har kommissionen anfört.

Vid upphävandet av köttransoneringen räknade man med att full behovstäckning
icke skulle föreligga med anlitande enbart av de inhemska tillgångarna.
Ett visst importbehov förutsattes sålunda om konsumtionen skulle
inställa sig på 1937/39 års percapitakonsumtion. Utvecklingen efter ransoneringens
slopande har emellertid, såvitt man nu kan bedöma, gått i den
riktningen, att konsumtionen av köttvaror ökat kraftigare än väntat och

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

ligger avsevärt över förkrigstidens siffror. Denna ökning, som kan anslås till
5 å 10 procent per capita, har skapat ett större importbehov av kött och
fläsk än man tidigare räknat med. Genom det förbättrade försörjningsläget
i hela världen ha möjligheterna till köttimport emellertid förbättrats och
hittills har full behovstäckning kunnat lämnas.

Även under regleringsåret 1950/51 beräknas ett ganska avsevärt underskott
komma alt föreligga i vår försörjning av kött och fläsk. Dock tyder
mycket på att vi relativt snart torde kunna räkna med full behovstäckning
för fläskets vidkommande, vilken utveckling relativt snabbt kan övergå till
att fläsköverskott framkomma, vilket i sin tur aktualiserar exportfrågan.

Kommissionen har i detta sammanhang framhållit, att importen av köttvaror
under innevarande regleringsår liksom tidigare ombesörjts av Sveriges
slaktvaruimportförening. För att utjämna prisnivån på det importerade
köttet hade statsmakterna därvid tillämpat ett clearingförfarande beträffande
importpartierna. Någon export, med undantag för vissa specialiteter,
hade icke ägt rum under senaste året. Kommissionen vore emellertid medveten
om, att förhållandena på detta område snabbt kunde ändras. Den hade
därför upptagit förhandlingar med näringsorganisationerna angående bildandet
av det export- och importorgan, som enligt 1947 års riksdagsbeslut
förutsättes skola handhava utrikeshandeln med köttvaror. Så snart föreningen
i fråga konstituerats, borde det lämpligen kunna uppdragas åt denna
att med ensamrätt handhava export och import på detta område.

Kommissionen har vidare redogjort för systemet för prissättningen å köttvaror
under innevarande regleringsår och har härom anfört.

Vid utformningen av det prissystem, som varit gällande under innevarande
regleringsår, har hänsyn i viss utsträckning tagits till den nu rådande stabiliseringspolitiken.
Enligt detta system, som tillämpats från ransoneringens
hävande den 20 juni 1949, har slakteriförbundet rätt att inom vissa
gränser tillämpa en rörlig prissättning i partiledet för kött av nötkreatur
samt, fläsk. Denna rörlighet är genom avtal med förbundet begränsad på så
sätt, att förbundet bland annat icke har rätt att under en 52-veckorsperiod
överskrida den prisnivå, som förutsattes i 1949 års uppgörelse med statsmakterna
om jordbrukspriserna, med mer än 1 procent. För detta ändamål
ha särskilda baspriser framräknats för de olika djurslagen och klasserna
inom dessa, vilka överensstämma med nämnda prisnivå. De partipriser, som
vid varje särskilt tillfälle fastställas av slakteriförbundet, gälla som normalpriser.
I detalj ledet fastställdes vissa normalpriser för de för konsumenternas
breda lager viktigaste styckningsdelarna och charkuterivarorna, medan
ett begränsat antal varuslag släpptes helt fria ur prissynpunkt. Genom
en överenskommelse med handeln reglerades prissättningen i detalj i övrigt
så, att den genomsnittliga öresmarginalen icke skulle få ökas. Efter hand
ha dels hösten 1949 och dels våren 1950 ytterligare varuslag kunnat frisläppas.
Sålunda äro för närvarande samtliga normalpriser för charkuterivaror
upphävda.

Vidare har kommissionen erinrat om att under innevarande regleringsår
33 miljoner kronor anslagits till statliga pristillägg för fläsk.

Vad beträffar prisregleringen för regleringsåret 1950/51 har kommissionen
uttalat, att de nuvarande stabiliseringssträvandena icke torde möjliggöra
en sådan utformning av prisbildningen som förutsatts i 1947 års riks -

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

dagsbeslut. Kommissionen har emellertid ansett, att den nuvarande prisnivån
för kött och fläsk bör höjas. Den nuvarande prisnivån är, anför komsionen,
utom för kött av häst och får, där fria priser råda, lägre än vad
som skulle betingas av ett fritt marknadsläge, samtidigt som konsumtionen
är högre än som motsvarar de inhemska tillgångarna. För att minska importbehovet
skulle det således vara önskvärt att få till stånd en viss höjning
av den nuvarande prisnivån. Kommissionen har emellertid utgått ifrån
att det nuvarande prissystemet i stort sett måste bibehållas oförändrat fram
till den 1 januari 1951, varför statliga pristillägg för kött och fläsk böra utgå
efter samma grunder, som nu gälla. Kostnaderna för dessa tillägg beräknar
kommissionen till 33 miljoner kronor för hela året.

Kommissionen anser det emellertid önskvärt, att de statliga pristilläggen
för fläsk, om så är möjligt, skola avskaffas från och med den 1 januari 1951
och partipriset på fläsk i stället ökas i motsvarande grad. En dylik höjning
av priset på fläsk skulle enligt kommissionens mening bidraga till att skapa
jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Vad beträffar prisbildningen i övrigt har kommissionen uttalat, att priset
på fårkött liksom under innevarande regleringsår bör få utvecklas helt
fritt. En fri prisbildning för kött av storboskap och kalv skulle enligt kommissionens
uppfattning leda till vissa prisstegringar, som uppskattningsvis
kunna bedömas till 5—10 procent. Enligt kommissionens mening torde det
i nuvarande läge stöta på svårigheter att släppa köttpriserna helt fria. Detta
beror särskilt på att det konsumentskydd, som förutsattes i 1947 års riksdagsbeslut,
icke med säkerhet kan komma att fungera, enär världsmarknadspriset
på kött icke vid alla tillfällen kan bedömas komma att ligga under
den förutsatta importgränsen. Kommissionen har därför föreslagit, att
prisregleringen för köttvaror får i huvudsak samma utformning som under
innevarande regleringsår. Kommissionens överenskommelse med Sveriges
slakteriförbund om reglering av partipriserna på kött och fläsk, vilken gäller
till den 1 juli 1950, bör sålunda förlängas. I samband därmed bör undersökas
huruvida ej hästköttet, som nu ligger utanför överenskommelsen,
bör inrymmas däri. Beträffande prissättningen i detalj har, enligt vad kommissionen
meddelat, överenskommelse med handeln redan träffats för tiden
fram till den 1 januari 1951. Sistnämnda överenskommelse bygger på
att uppgörelsen om partipriserna förlänges.

I detta sammanhang har kommissionen vidare meddelat, att marknadsförhållanden
med största sannolikhet icke torde komma att möjliggöra att
partipriserna på nötkött och fläsk i genomsnitt för tiden 23 juni 1949—12
juni 1950 komma ned till den nivå, som utgör bas för det rörliga partiprissystemet
enligt uppgörelsen med slakteriförbundet. Enligt kommissionens
beräkningar skulle de aktuella priserna i genomsnitt komma att överstiga
basnivån med omkring 1 procent. Kommissionen har räknat med att jordbruket
härigenom tillföres en ej beräknad inkomst av 6 å 7 miljoner kronor.
Större delen härav torde emellertid enligt kommissionens beräkningar kalkylmässigt
komma att utjämnas genom att priserna på kraftfoder jämlikt

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

den nu med jordbruksorganisationerna träffade prisuppgörelsen skola höjas
omedelbart. Det belopp, som eventuellt återstår att utjämna, torde få
regleras under nästa regleringsår i den mån marknadsförhållandena så möjliggöra.

Kommissionen har vidare föreslagit, att stöd för lagring av kött och fläsk
skall utgå för den händelse priset på någon varugrupp skulle understiga den
fastställda medelprisnivån med mer än 10 procent.

Härjämte har kommissionen uttalat att det, för att en sund balans mellan
tillgången och efterfrågan på kött och fläsk skall uppnås är önskvärt att
priserna i konsumentledet höjas något så snart ske kan. Det bör stå Kungl.
Maj:t fritt att, sedan riktlinjerna för den allmänna ekonomiska politiken
under år 1951 uppdragits, på nytt taga upp frågan om prisbildningssystemet
för kött och fläsk. Ett mera fritt system än det nuvarande kan erhållas genom
att en relativt stor prisrörlighet medgives. Prissystemet bör lämpligen
utformas på liknande sätt som det system, vilket nu tillämpas för ägg.

Livsmedelskommissionen har slutligen erinrat om att bidrag till stödjande
av ullproduktionen under innevarande regleringsår utgått med ett belopp
av 50 öre per kilogram för otvättad klassificerad ull. Avsikten med detta
stöd har i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i propositionen nr 275
till 1948 års riksdag, varit att söka hålla fårstammen uppe på en önskvärd
nivå. Kommissionen har emellertid funnit erfarenheterna under den tid, för
vilken stödåtgärderna tillämpats, peka på att stödet i sin nuvarande utformning
icke har den avsedda effekten. Det för regleringsåret reserverade anslaget
av 200 000 kronor har sålunda endast till en mindre del tagits i anspråk,
samtidigt som fårstammen enligt senast tillgängliga uppgifter synes
minska successivt. För att i någon mån råda bot på detta förhållande och få
ett effektivare stöd anser kommissionen att subventionsbeloppet bör fördubblas
till 1 krona per kilogram. Med hänsyn till att föregående års anslag
icke tillfullo förbrukats torde det vara tillräckligt, om ett belopp av 100 000
kronor ställes till förfogande för regleringsåret 1950/51.

Regleringen av handeln med mejeriprodukter och fettvaror.

Rörande försörjningsläget för mjölk och mejeriprodukter har livsmedelskommissionen
anfört följande.

Försörjningsläget för mjölk och mejeriprodukter har under regleringsäret
kännetecknats av en på alla områden fortskridande produktionsökning.
Samtidigt med denna har eu viss konsumtionsökning kunnat konstateras beträffande
matfett. En mättnad synes emellertid hava inträtt på detta konsumtionsområde.
Till belysande av produktionsökningens omfattning kan
nämnas, att mjölkinvägningen vid mejerierna under de senaste tolv månaderna
ökat med över 11 procent i förhållande till närmast föregående tolvmånadersperiod.
Ostproduktionen har stegrats och vida överstigit den inhemska
konsumtionen. Smörproduktionen har ökat med över 10 procent.
Med hänsyn till att produktionsökningen sålunda varit större än konsumlionsökningen
ha vissa överskott på mejeriprodukter uppstått. Särskilt
gäller detta i fråga om osten, där lagerhållningen under tidsperioden mars

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

1949—februari 1950 steg med ej mindre än 11 200 ton till 23 200 ton. På
grund av vissa under det gångna året speciella omständigheter har emellertid
export av ost kunnat äga rum bland annat till Frankrike och Västtyskland
och härigenom ha de allvarligaste olägenheterna av överproduktionen
kunnat elimineras. Exporten av smör har under den gångna delen av regleringsåret
till och med mars 1950 uppgått till nära 6 300 ton och därmed ha
smörlagren kunnat bringas ned till ungefär normal nivå. Det gynnsamma exportläget
beror främst av den i Västeuropa under år 1949 rådande långvariga
torkan, som hade till följd en elakartad missväxt. Härtill kommer Västtysklands
ekonomiska återhämtning, kvarhållandet av ockupationstrupperna
m. m. allt med ty åtföljande höjning av livsmedelskonsumtionen därstädes.
Tillgången på råvaror för margarinindustrien har varit tillfredsställande
och tillverkningen av margarin har till följd härav kunnat hållas på
sådan nivå, att den väl svarat mot den stegring i efterfrågan, som den i samband
med frigivandet av matfettet vidtagna ökade spänningen mellan priset
på smör och margarin åstadkommit. Till försörjningsläget beträffande
vegetabiliska fetter och margarin samt därmed sammanhängande problem
återkommer kommissionen längre fram i denna skrivelse.

Efter matfettsransoneringens slopande på våren 1949 ha de statliga regleringsåtgärderna
beträffande mjölk och mejeriprodukter främst bestått i
att fetthalten i konsumtionsmjölken och vissa andra mejeriprodukter varit
begränsad till vissa högsta procentsatser. Till följd av det förbättrade förförsörj
ningsläget har därefter dessa regleringsåtgärder kunnat avvecklas
utom beträffande konsumtionsmjölken. Detta innebär, att s. k. tjock grädde
och helfet ost åter fått tillverkas och försäljas.

Kommissionen har förklarat sig åtminstone för närvarande icke vilja föreslå
en avveckling av mjölkstandardiseringen. Även om ur försörjningsmässiga
synpunkter bärande invändningar icke kunna göras mot en höjning av
letthalten i konsumtionsmjölken, måste man nämligen enligt kommissionens
mening beakta, att en höjning av fetthalten från 3 till exempelvis 3,5 procent
skulle medföra en höjning av konsumentpriset på mjölken med 3,5 öre per
liter, däri icke inräknad någon av prishöjningen föranledd ökning av handelsmarginalerna.
Enligt kommissionens mening kan det icke anses lämpligt
att mot bakgrunden av de avtal, som i stabiliseringssyfte träffats med arbetsmarknadens
parter, nu genomföra en så väsentlig höjning av priset på
eu så viktig konsumtionsvara som mjölken. Kommissionen anser därför att
med frågan om en förhöjning av fetthalten i konsumtionsmjölken bör anstå
tills vidare.

Rörande de olika nu utgående mjölkpristilläggen har kommissionen anfört.

Under regleringsåret ha mjölkpristillägg utgått för all vid mejeri invägd
mjölk. Dessa mjölkpristillägg äro av tre olika slag, nämligen allmänt mjölkpristillägg,
som utgår i hela landet, samt extra mjölkpristillägg och särskilt
mjölkpristillägg. De två sistnämnda slagen av tillägg utgå endast inom vissa
delar av landet, främst i Norrland. Det särskilda mjölkpristillägget uppgår
till 6 miljoner kronor och tillkom i samband med jordbruksuppgörelsen på
hösten 1949. Detta tillägg är närmast att betrakta som missväxtbidrag inom
vissa delar av landet. Härjämte ha utgått statliga bidrag i form av körlinjebidrag,
merfrakttillägg, regleringskostnadstillägg och behandlingsersättning.
Än vidare ha disponerats statliga medel för förbättring av mjölkhandelns

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

marginaler. I syfte alt åstadkomma en utjämning i fråga om lönsamheten
olika mejeriprodukter emellan ha dessutom för vissa produkter upptagits
utjämningsavgift respektive utbetalats utjämningsbidrag för vid mejeri
invägd mjölk.

Det allmänna mjölkpristillägget utgår enligt vad kommissionen anfört med
samma belopp för all vid mejeri invägd mjölk och utgör för närvarande 82,4
öre per kilogram mjölkfett. Av sistnämnda belopp motsvara 40 öre den höjning
av det allmänna mjölkpristillägget, som för närvarande utgår av det i
anledning av jordbruksuppgörelsen på hösten 1949 anvisade 60-miljonersanslaget.
De extra och särskilda mjölkpristilläggen utgå med varierande belopp
inom olika delar av landet. Av samma skäl som de, vilka kommissionen
anfört för bibehållande av den nuvarande mjölkstandardiseringen, anser
kommissionen att det nu icke är lämpligt att fatta beslut om modifiering eller
slopande av gällande subventionssystem på mjölkregleringsområdet. Dock
bör det hösten 1949 införda särskilda mjölkpristillägget till en kostnad av
0 miljoner kronor med hänsyn till dess karaktär av missväxtbidrag icke utgå
under nästa regleringsår.

Kommissionen anser sålunda, att allmänt mjölkpristillägg från och med
den 1 september 1950 bör utgå med dels 42,4 öre per kilogram mjölkfett
d. v. s. i stort sett samma belopp, som i genomsnitt ntgick före jordbruksuppgörelsen
hösten 1949, dels ett belopp per kilogram mjölkfett, beräknat
med utgångspunkt från att de 00 miljoner kronor, som anvisades i samband
med sagda uppgörelse, efter avdrag för vad som belöper på den direktförsålda
mjölken (numera omräknat till 2,4 miljoner kronor) eller
57,6 miljoner kronor skola slås ut på den i jordbrulcskalkylen uppskattade
mjölkinvägningen under regleringsåret 1950/51. Detta belopp utgör per
kilogram mjölkfett 40,i öre. Det allmänna mjölkpristillägget skulle sålunda
enligt kommissionens förslag från och med 1 september 1950 tills vidare
utgå med 82,5 öre per kilogram mjölkfett.

Uttagandet av utjämningsavgift grundas på förordningen den 10 juli
1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost. Denna förordning
har genom förordningen nr 355/1949 erhållit fortsatt giltighet till och med
den 31 augusti 1950. Kommissionen har föreslagit, att förordningen nr
378/1947 skall erhålla fortsatt giltighet till och med den 31 augusti 1951.

Kommissionen har därefter övergått till frågan om körlinjebidragets utformning
och därom anfört.

Nuvarande regler för utbetalande av körlinjebidrag innebära, att sådant
bidrag skall utgå för uppehållande av mejeriernas kör linjer i Norrland, med
undantag av Gästrikland, i Värmlands län samt i vissa delar av Kopparbergs
och Älvsborgs län under hela året samt för uppehållande av körlinjer
i övriga delar av riket under tiden 1 oktober till 31 maj. Bidrag utgår
endast till mejeri, för vilket den genomsnittliga kostnaden för intransporten
av mjölk från producenter under månaden överstiger 1,2 öre per kilogram,
samt skall för varje månad utgöra ett belopp, motsvarande hälften
av den summa, varmed kostnaden under månaden överstiger 1,2 öre per
kilogram. Syftet med dessa körlinjebidrag har främst varit att stimulera
mejerierna till en utbyggnad i största möjliga utsträckning och rationalise 4

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 saml. AV 245.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

ring av körlinjer och infrakter. Detta syfte torde numera få anses ha
uppnåtts i rimlig omfattning. Med hänsyn härtill och då medelfraktkostnaderna
för mjölkens intransport från producent för hela landet uppgå
till 1,64 öre per kilogram har som förut nämnts uppgörelse med jordbruksorganisationerna
träffats om att körlinjebidrag bör utgå endast då den genomsnittliga
kostnaden för intransporten under månaden överstiger 1,5 öre
per kilogram. Såsom viss kompensation för den sänkning av körlinjebidraget,
som härvid uppkommer och som i främsta rummet kommer att träffa
de norrländska mjölkproducenterna, synes det extra mjölkpristillägg, vilket
för närvarande med varierande belopp utgår till i huvudsak norra Sverige,
böra höjas med 5 öre per kilogram mjölkfett. Höjningen motsvarar
ungefär 0,2 öre per kilogram för mjölk, som inväges i norra Sverige.

Beträffande nuvarande grunder för utbetalning av merfrakttillägg, regleringskostnadstillägg
samt behandlingsersättning har kommissionen icke
ansett sig nu böra föreslå någon ändring.

Kommissionen har vidare erinrat om att till förbättring av mjölkhandelns
marginaler under regleringsåret anvisats ett belopp av 6 miljoner
kronor. Kommissionen har framhållit, att detta subventionssystem, som
infördes hösten 1948, visat sig vara ur administrativ synpunkt mycket
tungrott och icke heller torde skapa full rättvisa. Det har därför för kommissionen
framstått såsom angeläget, att systemet snarast avvecklas. Då
emellertid en avveckling av detta system skulle medföra en höjning av konsumentpriset
på mjölken, har kommissionen icke ansett sig nu kunna föreslå
en dylik åtgärd. Under förutsättning att utformningen av stabiliseringspolitiken
modifieras med utgången av innevarande kalenderår, har kommissionen
emellertid förordat, att statssubventionen av mjölkmarginalerna
utan dröjsmål avskaffas på nyåret 1951.

Kommissionen har härefter ingått på frågan om produktions- och prisutvecklingen
för ost och därvid till en början anfört.

Anledningen till att produktionsökningen på mjölkområdet främst tagit
sig uttryck i en ökad ostproduktion torde vara den att ostproduktionen
relativt sett är mera lönsam än smörproduktionen. Om man jämför ostproduktionens
lönsamhet med smörproduktionens finner man sålunda, att
osten vid nuvarande mejeripriser ger en merintäkt med drygt 25 öre per kilogram
ost. Med hänsyn härtill och då det i varje fall så länge överskott på ost
förefinnes varken ur export- eller inhemsk avsättningssynpunkt kan anses
lyckligt att ostpriserna vid försäljning från mejeri äro så höga som för närvarande
anser kommissionen det riktigt att sänka dem. Det kan i detta sammanhang
nämnas, att kommissionen efter samråd med Svenska mejeriernas
riksförening föreskrivit att en tillverkningsavgift i produktionshämmande
syfte skall uttagas på osten. Denna tillverkningsavgift utgår för närvarande
med 20 öre per kilogram. Vidare äro mejerierna skyldiga att i viss
utsträckning under innevarande regleringsår själva bestrida lagringskostnaderna
för ost. För detta ändamål uttages en särskild avgift av 10 öre
per kilogram tillverkad ost.

Efter att ha erinrat om att i samband med uppgörelsen om jordbrukspriserna
överenskommelse träffats om att ostpriserna vid försäljning från mejeri
skola sänkas med högst 25 öre per kilogram i genomsnitt och att utgående
avgifter å ost i samband härmed skola reduceras har kommissionen
uttalat, att prissänkningen, så länge nuvarande system med subventione -

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

ring av ostpriserna tillämpas, bör taga sig uttryck i en sänkning av subventionerna.
Vidare bär kommissionen anfört följande beträffande nyssnämnda
avgifter.

Kostnaderna för ostlagringen bestridas med medel från en av kommissionen
förvaltad clearingkassa för detta ändamål. Inkomsterna till denna
kassa bestodo intill den 1 december 1949 uteslutande av de clearingavgifter
om 5 öre per kilogram, som uttagas av konsumenterna vid ostens försäljning.
Då ostproduktionen emellertid under regleringsåret med hänsyn till
dess bättre lönsamhet i förhållande till smörtillverkningen ökat starkare än
konsumtionen av ost, har följden blivit en avsevärt ökad lagerhållning av
ost. Då lagringsersättning utbetalas med 5 öre per kilogram ost och månad,
som osten lagras utöver den för ostens mognad erforderliga lagringstiden,
hade clearingkassans medel i november 1949 helt förbrukats. Det var därför
icke möjligt att fortsätta att utbetala lagringsersättning i den omfattning,
som tidigare skett, utan förstärkning av kassan. Då detta i dåvarande läge
icke kunde ske genom en höjning av clearingavgiften på ost, enär en sådan
åtgärd skulle medföra motsvarande höjning av konsumentpriset, träffades
på hösten 1949 uppgörelse med jordbrukets organisationer i samband med
fördelningen av de ovannämnda 60 miljoner kronorna att jordbruket — såsom
kompensation för den inkomstförbättring, som föranleddes av försäljningen
av tjock grädde och helfet ost — under återstående delen av regleringsåret
självt skulle bära de med ostlagringen föranledda merkostnaderna.

Kommissionen har uttalat, att de extra lagringskostnader för ost, vilka
äro betingade av den nuvarande normalprisregleringen, från och med ingången
av nästa regleringsår helt böra täckas genom ostclearingen. Några
extra bidrag från mejerierna för detta ändamål ifrågasättas alltså icke.

Kommissionen har härefter berört stadgandena i förordningen den 30 juni
1944 (nr 459) angående avgift för smör, som användes för framställning av
grädde m. m. Kommissionen har erinrat om att enligt nämnda förordning
avgift må uttagas med högst 1 krona 50 öre för varje kilogram smör, som
användes för framställning av grädde, och att sådan avgift genom kungörelsen
den 30 juni 1944 (nr 460) fastställts till en krona för kilogram smör.
Enligt kommissionens uppfattning är denna avgift för låg, enär risk föreligger
för att smör kan komma att användas för framställning av tjock
grädde. Med hänsyn härtill har kommissionen föreslagit, att nämnda förordning
skall ändras på så sätt, att avgiften maximeras till 5 kronor per kilogram
smör, som användes för framställning av grädde m. m.

Kommissionen har i detta sammanhang ytterligare anfört.

Enligt 1 § kungl. förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin
och vissa andra fettvaror erlägges, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar,
accis för vissa i förordningen uppräknade varor, som inom riket tillverkas
för försäljning. I fall då dessa varor av tillverkaren användas inom
den egna rörelsen utgår sålunda ej accis enligt denna förordning. Därest
t. ex. en konditor av osaltat margarin tillverkar fettemulsion och denna därefter
av honom användes vid framställning av bakverk, såsom gräddtårtor
och gräddbakelser, finnes icke författningsenlig skyldighet alt erlägga accis
för ifrågavarande fettemulsion. EU dylikt förhållande är givetvis otillfredsställande
och ägnat att skapa irritation. Att förebygga ett dylikt förfaringssätt
genom ändring i ovannämnda förordning synes emellertid olämpligt,
enär den användning som avses i förevarande fall närmast torde vara jäm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

förbar med den som avses i förordningen den 30 juni 1944 (nr 459.) angående
avgift för smör, som användes för framställning av grädde. Det synes
därför riktigare att i stället vidtaga sådan ändring i sistnämnda förordning,
att densamma även kommer att avse användning av osaltat margarin samt
andra obearbetade fettämnen, som i ovan angiven ordning användas för
framställning av fettemulsion.

Kommissionen har föreslagit, att avgiften i dessa fall, i likhet med vad
som föreslagits för smör som användes för tillverkning av grädde, skall
fastställas till 5 kronor per kilogram margarin.

Kommissionen har härefter behandlat regleringsanordningarna för fettråvaror
och därvid anfört.

Försörjningsläget i fråga om fettråvaror för margarinframställning är
fullt tillfredsställande. Den inhemska oljeväxtodlingen har stigit och 1949
års skörd motsvarar en oljeutvinning av drygt 50 000 ton matnyttiga oljor.
Några svårigheter hava ej förelegat för import av övriga för vår fettförsörjning
nödvändiga varor och den övervägande delen har kunnat inköpas
mot pundvaluta. Under år 1949 importerades, exklusive reexport, kopra
och kokosolja till en kvantitet, motsvarande tillhopa 24 000 ton olja. Valoljeimporten
uppgick till ca 20 000 ton. Såsom tidigare nämnts har margarinproduktionen
ökat och förbrukningen av fettråvaror för densamma har
under 1949 uppgått till 21 100 ton kokosolja, 15 300 ton valolja och 15 900
ton rapsolja. Härtill kommer ca 4 500 ton inhemska slakterifetter. För andra
ändamål än margarinframställning har under det gångna året förbrukats
ca 4 000 ton rapsolja, drygt 2 000 ton senapsolja, 4 800 ton kokosolja samt
4 200 ton valolja. Det överskott på rapsolja som uppstått, har emellertid
kunnat exporteras under jämförelsevis gynnsamma villkor. Exporten under
den hittills tilländalupna delen av regleringsåret, som har omfattat
drygt 22 000 ton rapsolja och 20 000 ton rapsfrö, motsvarande en oljekvantitet
av 8 000 ton, har sålunda skett dels såsom kompensationsaffär med
kokosolja eller annan för landet betydelsefull vara såsom motprestation,
dels mot betalning i god valuta. De priser, som därvid erhållits, ha visserligen
legat under 1949 års odlarpriser men ha i förhållande till världsmarknadspriset
på andra matnyttiga oljor varit relativt sett förmånliga. Till belysning
härav kan nämnas, att priset på kokosolja legat mellan 1:75 och
1:85 kronor per kilogram och priset på valolja mellan 1:20 och 1:40 kronor
per kilogram, allt eif. Exportpriserna på rapsoljan ha i de fall då byte mot
kopra eller kokosolja icke förekommit för större partier uppgått till 1:46
kronor per kilogram fob. På senare tid ha som tidigare nämnts omkring
1 500 ton rapsolja sålts till priser mellan 1:65 och 1:70 kronor per kilogram
fob.

Beträffande de på delta område gällande regleringsanordningarna har
kommissionen anfört.

Kungl. Maj :t har för närvarande bemyndigande dels att uttaga accis och
tilläggsaccis å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr
259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, med högst 1 krona
50 öre per kilogram av varans nettovikt, dels ock att uttaga en rörlig clearingavgift
vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden
mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden för
varan i fråga. Det står jämväl Kungl. Maj :t fritt att, i den mån så prövas
lämpligt, genomföra en omläggning av systemet med acciser och rörliga
clearingavgifter, så att fasta importavgifter kunna uttagas på olika slag av
fett och fettråvaror för framställning av margarin och matnyttigt fett.

Kung!. Maj:ts proposition nr 245.

Vad först angår bemyndigandet att uttaga accis och tillåggsaccis må
nämnas, att detta numera icke utnyttjas för margarin. Efter förslag av
livsmedelskommissionen hemställde nämligen Kungl. Maj :t i proposition
nr 215 till 1949 års höstriksdag att den då utgående margarinaccisen på
S öre per kilogram skulle borttagas. Riksdagen biföll denna hemställan.
Samtidigt med margarinaccisens bortfall sänktes den till margarinindustrien
utgående clearingersättningen från 19,611 öre per kilogram till 11,611
öre per kilogram. Åtgärden i fråga var betingad av angelägenheten av att
minska den belastning av livsmedelskommissionens clearingkassa för fettråvaror,
som clearingersättningen för margarin utgjorde.

Vad härefter angår rätten att uttaga rörliga clearingavgifter vid import
av fettämnen har kommissionen erhållit Kungl. Maj :ts bemyndigande att
vid försäljning av importerade fettråvaror uttaga sådana avgifter i ovan
nämnda ordning. Clearingförfarandet har emellertid under 1949 avvecklats
beträffande sådana fettråvaror, som icke direkt sammanhänga med margarinindustrien,
och har numera praktisk betydelse endast beträffande
kokosolja, palmkärnolja, jordnötsolja och valolja.

Enligt vad kommissionen uttalat fungerar systemet med rörliga clearingpriser
på margarinråvaror för närvarande fullt tillfredsställande. Clearingavgifterna
på importerade margarinråvaror beräknas komma att i stort
sett förslå till täckande av förlusten på den inhemska oljeväxtodlingen.
Emellertid har systemet den bristen, att clearingförfarandet icke kan tilllämpas,
med mindre nuvarande importreglering äger bestånd. Med hänsyn
härtill synes det nödvändigt att finna ett annat instrument än det nuvarande
för den framtida avvägningen av priserna mellan inhemska och
importerade margarinråvaror. En omläggning av det nuvarande clearingsystemet
bör emellertid föregås av närmare utredning genom tillsättande
av en särskild sakkunnigkommitté. Även det nuvarande systemet med acciser
och tilläggsacciser på olika slag av fettvaror är enligt kommissionens
mening i behov av en översyn, enär grunderna för accisernas uttagande på
väsentliga punkter äro föråldrade. Med hänsyn härtill ha kontrollstyrelsen
och kommissionen i en särskild framställning hemställt, att Kungl. Maj:t
skall tillsätta en parlamentarisk kommitté för utredning av dessa frågor.

Beträffande den ovannämnda clearingersättningen till margarinindustrien
om 11,6 öre per kilogram tillverkat margarin bar kommissionen anfört
följande.

Det synes kommissionen föga ändamålsenligt alt å ena sidan uttaga relativt
höga clearingpriser på margarinråvarorna och å andra sidan subventionera
margarinpriserna genom utgivande av clearingersättning. Härtill
kommer, att kontrollen av clearingersättningens utbetalande stöter på vissa
svårigheter. Clearingersättningen bör därför enligt kommissionens mening
snarast möjligt avvecklas. Borttagande av clearingersättningen på margarin
kan emellertid icke ske utan att antingen margarinet höjes med motsvarande
belopp eller det genomsnittliga clearingpriset på margarinråvarorna
sänkes med 14 öre per kilogram. Eftersom valet mellan dessa vägar påverkas
av utformningen av prisstabiliseringspolitiken i fortsättningen, torde del
nuvarande systemet böra bibehållas tills vidare till dess större visshet vunnits
om nämnda politik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Konstgödselregleringen.

Livsmedelskommissionen har erinrat om att under innevarande år beslagen
hävts för samtliga konstgödselmedel utoon tomasfosfat och ammoniumsulfat.
Beslagen på sistnämnda varor ha behållits på grund av att varorna
fortfarande äro underkastade clearingavräkning med kommissionen. För
nästkommande produktionsår bör man enligt kommissionen kunna räkna
med förbättrad tillgång på såväl importerad som inhemsk konstgödsel. Utsikterna
för prisbildningen utomlands bedömas vara sådana, att man kan
vänta en prissänkning på kali och eventuellt fosfatgödsel, under det att kvävegödseln
torde hålla sig omkring den nuvarande prisnivån. Under dessa
förutsättningar har kommissionen ansett, att normalprissättningen på konstgödsel
icke är av någon större betydelse utan bör borttagas vid ingången av
nästa gödselår samt att alla de subventioner och bidrag, som i vissa fall nu
utgå vid import eller inhemsk tillverkning, böra borttagas och clearingförfarandet
upphöra. Enighet härom har, erinrar kommissionen, vunnits vid
den med jordbrukets organisationer träffade prisuppgörelsen. Enligt kommissionen
kan detta komma att medföra en prishöjning på cliilesalpeter,
vilket gödselmedel för närvarande åtnjuter ganska stora subventioner. Denna
prishöjning torde emellertid kompenseras av väntade prissänkningar på
andra gödselmedel.

Kommissionen har i detta sammanhang vidare uttalat, att beslaget på
tomasfosfat och ammoniumsulfat bör kunna hävas i samband med normalprissättningen
och clearingförfarandet slopas. Samtidigt böra de bestämmelser,
som nu reglera mellanhavandena mellan livsmedelskommissionen och
Svenska importföreningen för konstgödselmedel u. p. a., upphöra att gälla.

Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader.

I sin förut omnämnda skrivelse till livsmedelskommissionen den 7 mars
1950 redogör Svenska spannmålsaktiebolaget för kostnaderna i samband
med sin verksamhet regleringsåren 1948/49 och 1949/50 samt upptager till
behandling jämväl frågan om motsvarande kostnader år 1950/51.

Enligt bokslutet för verksamhetsåret 1948/49 uppgingo bolagets kostnader
till 49,4 miljoner kronor. Motsvarande kostnader för år 1949/50 beräknas
preliminärt till ca 45 miljoner kronor. Vid beräkningen av detta senare
belopp har man bl. a. tagit hänsyn till fördyringen av importvarorna på
grund av krondevalveringen och till att kostnaderna för oljekraftfoder av
sAenskt oljeväxtfrö blivit större än man tidigare beräknat.

Vid uppskattningen av kostnaderna för år 1950/51 har bolaget utgått från
följande förutsättningar, nämligen för det första att import av brödsäd icke
kommer att äga rum, för det andra att det av bolaget föreslagna systemet
med avseende på tecknande av avtal om utjämningslagring för brödsäd genomföres,
för det tredje att inköps- och försäljningspriser å importfoder ej
skola förändras i förhållande till de nuvarande, för det fjärde att oljekraftfoder
framställt av svenskodlat frö tillhandahålles bolaget till ett från 40

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

till 30 kr/dt sänkt pris samt för det femte att fraktbidrag vid försäljning avfodermedel
till Norrland alltjämt skola utgå. Bolagets uppskattning av kostnaderna
för år 1950/51 har sammanställts i följande tablå, där värdetalen

avse miljoner kronor.

A. Kostnader för beredskapslagring av 300 000 ton brödsäd:

1. Lagringskostnader .................................. 2,7

2. Kostnader för omsättning av beredskapslagret .......... 2,8 5,5

B. Kostnader för förlust vid inköp och försäljning av 100 000

ton majs.............................................. 12,o

C. Kostnader och förlust vid inköp och försäljning av oljekraftfoder: 1.

Importerat foder, 115 000 ton.......................... 10,o

2. Svenskt foder (för export) 20 000 ton.................. l,o 11,o

D. Kostnader och förlust vid import och försäljning av 100 000

ton kli ............................................... 6,o

E. Fraktbidrag för fodermedel till Norrland ................. 1,5

F. Ränta ................................................. 3,o

G. Allmänna kostnader .................................... l,o

H. Oförutsedda kostnader .................................. l,o

Summa kostnader 41,o

De faktiska och väntade kostnaderna under åren 1948/49—1950/51 kunna
alltså i enlighet med det anförda upptagas till (49,4 + 45,o Jr 41,o =)

135,4 eller avrundat 135 miljoner kronor. Beträffande finansieringen av dessa
kostnader har bolaget erinrat om att i början av år 1949 funnos disponibla
85 miljoner kronor av tidigare anvisade medel samt att 1949 års riksdag
anslagit ytterligare 20 miljoner kronor. För täckning av bolagets kostnader
t. o. m. utgången av verksamhetsåret 1950/51 skulle alltså behöva anvisas
ett belopp av (135 — 105 =) 30 miljoner kronor. Bolaget har erinrat om
att i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln upptagits ett reservationsanslag
av 20 miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska
spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse framlagt vissa beräkningar
rörande de återverkningar på spannmålsbolagets kostnader, som kunna väntas
med anledning av de av kommissionen föreslagna regleringsåtgärderna.
Den av kommissionen förordade omläggningen av brödsädsregleringen beräknas
uppskattningsvis öka de av spannmålsbolaget beräknade kostnaderna
med högst 500 000 kronor. Kommissionens förslag, att priset på oljekraftfoder
av svenskt oljeväxtfrö även under regleringsåret 1950/51 skall utgöra
40 kr/dt, beräknas öka de av bolaget angivna kostnaderna med omkring
10 miljoner kronor. Å andra sidan har kommissionen föreslagit, alt försäljningspriserna
på vissa fodermedel skola höjas utöver den nivå som bolaget
räknat med. Den föreslagna prishöjningen på oljekraftfoder med högst 4
kr/dt kan enligt kommissionen beräknas medföra en besparing av ca 10,5

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

miljoner kronor. Vidare kunna sannolika höjningar av priserna på majs och
importerat kli enligt kommissionens beräkningar väntas medföra besparingar
på i runt tal 5 miljoner kronor. Den sammanlagda effekten av de av
kommissionen nu berörda åtgärderna skulle bli en besparing av (15,5 — 10,5
= ) 5 miljoner kronor. Härigenom sjunker anslagsbehovet för spannmålsbolagets
del från 30 till 25 miljoner kronor.

Kostnader för lagring i samband med statlig inköps- och försäljningsverk samhet.

Beträffande medelsbehovet för den med statligt stöd bedrivna lagringsverksamheten
har kommissionen anfört, att till Statlig lagerhållning: Omkostnader
för statlig inköps- och försäljningsverksamhet för budgetåret
1949/50 anvisats ett förslagsanslag av 7 miljoner kronor. Enligt gjorda beräkningar
komma kostnaderna emellertid att uppgå till sammanlagt omkring
9 miljoner kronor. Därav belöpa 5,5 miljoner kronor på lagring av
smör, 1,5 miljoner kronor på lagring av slaktvaror och 2,o miljoner kronor
på lagring av ägg. 1 sistnämnda belopp ingår en kostnad på omkring 800 000
kronor, som avser ägglagringen under första halvåret 1949. Omfattningen
av ifrågavarande verksamhet under budgetåret 1950/51 är för närvarande
mycket svår att förutse. Kommissionen anser sig emellertid böra räkna
med att lagringen av smör kommer att bliva av mindre omfattning än under
innevarande budgetår, att lagringen av slaktvaror huvudsakligen kommer
att avse importerat kött och fläsk samt att ägglagringen kommer att få
ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår. Med utgångspunkt
härifrån beräknar kommissionen kostnaderna för lagringsverksamheten
under nästa budgetår till sammanlagt 6 miljoner kronor, därav 3,5
miljoner kronor för lagring av smör, 1,5 miljoner kronor för lagring av
slaktvaror och 1 miljon kronor för lagring av ägg.

Anslagsäskanden.

Enligt de beräkningar, som livsmedelskommissionen i sin skrivelse framlagt
rörande kostnaderna för de av kommissionen föreslagna åtgärderna,
skulle medelsbehovet för nästa budgetår uppgå till sammanlagt 216,6 miljoner
kronor. Följande sammanställning utvisar, hur de äskade anslagen fördela
sig på olika regleringsåtgärder (beloppen angivna i miljoner kronor).

Allmänt mjölkpristillägg ....................................... 118,5

Mjölkpristillägg inom vissa delar av landet........................ 22,5

Särskilda mjölkbidrag (körlinjebidrag in. m.) .................... 5,5

Bidrag till förbättring av mjökhandelns marginaler................ 6,o

Pristillägg för slaktdjursprodukter .............................. 33,o

Pristillägg för ull.....................,......................... 0,i

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet...................... 25,o

Statlig lagerhållning .......................................... 6,o

Summa 216,6

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Utöver nämnda belopp av omkring 216 miljoner kronor har kommissionen
ansett, att i likhet med tidigare år medel böra anvisas för bestridande av
diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Av dessa medel
skulle, bland annat, bestridas ersättning till Svenska mejeriernas riksförening
för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringarna sammanhängande
uppgifter samt ersättning för förluster i samband med lagring
och annat omhändertagande av animaliska produkter. Kommissionen har
föreslagit, att för ifrågavarande ändamål skola anvisas 5 miljoner kronor,
d. v. s. samma belopp som stått till förfogande för diverse utgifter under
innevarande regleringsår.

Kommissionen har understrukit, att nu angivna belopp om tillhopa 221
miljoner kronor äro beräknade med utgångspunkt från att regleringsåtgärderna
skola kvarstå oförändrade under hela regleringsåret 1950/51. Det
torde nämligen i dagens läge icke vara möjligt att uttala sig om huruvida
eller i vilken utsträckning subventionssystemet kommer att modifieras eller
avvecklas längre fram under regleringsåret.

Statens priskontrollnämnds yttrande.

Statens priskontrollnämnd har i sitt yttrande över livsmedelskommissionens
skrivelse till att börja med berört frågan om metoden för beräkning
av jordbrukets kapitalkostnader. Nämnden har förklarat sig i denna del
kunna biträda prisuppgörelsen. Samtidigt har nämnden emellertid ansett
det önskvärt att det klart utsädes, att övergången till det nya sättet för beläkning
av kapitalkostnaderna i jordbrukskalkylen icke skulle resultera
i höjning av jordbrukets produktpriser vid tidigare tidpunkt än då näringsidkarna
i övrigt kunde få sina priser fastställda med utgångspunkt frän
räntabilitetsberäkningar, upprättade efter de av Kungl. Maj :t den 29 december
1949 fastställda grunderna för sådana beräkningar.

Med anledning av vad i överenskommelsen anförts beträffande analogi
med Kungl. Maj :ts nämnda beslut den 29 december 1949 har nämnden
framhållit, att de grunder för utförande av lönsamhetsberäkningar som
Kungl. Maj :t enligt detta beslut fastställt, innehålla bestämmelser om beräkning
av det egna kapitalet och den verkliga vinsten, medan däremot avkastningsprocenttalet
för det i företagen arbetande kapitalet icke fastställts.
Förhandlingsdelegationen för översyn av direktiven för priskontrollen
hade i fråga härom anfört, att det icke vore möjligt att fixera ett
visst avkastningsprocenttal som skäligt och generellt normgivande för
olika företag och branscher. Genom av delegationen förordade beräkningar
och utredningar erhölles visserligen ett tämligen fast underlag för bedömandet
av uppkommande prisfrågor, men det slutliga avgörandet innefattade
under alla förhållanden en i den prisreglerande myndighetens hand lagd

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

skälighetsprövning, verkställd med ledning av de direktiv för den prisreglerande
verksamheten, som vore eller framdeles kunde bliva givna.

Mot de i prisuppgörelsen förutsatta prisändringarna i marknadsanpassande
syfte har nämnden icke haft något att invända.

Nämnden har vidare framhållit, att hänsyn vid prissättningen borde tagas
till vissa kostnadssänkningar för jordbruket, som kunde beräknas inträda
under den närmaste tiden. Den kostnadssänkning för skördegarn,
som jordbruket kunde väntas erhålla genom pappersskattens slopande,
borde sålunda kompenseras genom motsvarande prissänkningar. På samma
sätt borde förfaras vid en sänkning av bensinskatten. En höjning av priset
på inhemska hudar genom en eventuell ändring av subventionen på importerade
bottenlädershudar borde vidare medföra prisändringar på andra
jordbruksprodukter, så att jordbrukets totala inkomstsumma icke därigenom
förändrades.

Nämnden har vidare påpekat, att pappersskattens avveckling torde komma
att medföra en ändring av producentpriset på ägg. Då pappersskatten infördes,
hade livsmedelshandeln erhållit kompensation för stegrade emballagekostnader
med 8 öre per kilogram ägg. En sänkning av ägghandelsmarginalen
med 8 öre per kilogram kunde väntas medföra en motsvarande
höjning av partipriset, eftersom konsumentpriset finge anses bli oförändrat.
Den härav följande inkomstökningen för jordbruket, som av nämnden
beräknats till i runt tal 5,5 miljoner kronor, borde återverka i form av prissänkning
på andra varor.

Beträffande en eventuell tillämpning av 4-procentsregeln har nämnden
uttalat, att denna borde ske med utgångspunkt från att jordbruket åtagit
sig att bära ett inkomstunderskott av 30—35 miljoner kronor.

Slutligen har nämnden hemställt, att direktiv skulle lämnas till LK-delegationen
rörande utredningar beträffande vissa av delegationen anmärkta
brister i de hittills föreliggande grunderna för inkomstberäkningarna.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågorna.

Kungl. Maj:t har, såsom inledningsvis nämnts, den 21 april 1950 meddelat
beslut rörande prissättningen på jordbruksprodukter under regleringsåret
1950/51. Kungl. Maj:t har därvid godtagit den uppgörelse, som
träffats mellan livsmedelskommissionen, å ena, och den av jordbrukarnas
organisationer utsedda förhandlingsdelegationen, å andra sidan.

Beslutet innebär att den nuvarande prisnivån å jordbrukets produkter
tills vidare bibehålies i stort sett oförändrad.

I fråga om brödsädspriserna skola vidtagas de prisjusteringar, som erfordras
för att kompensera jordbruket för vissa ökningar av fraktkostnaderna.
Beträffande mjölk och mejeriprodukter förutsättes, att det nu utgående
allmänna mjölkpristillägget skall bibehållas oförändrat. Körlinje -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

bidrag skall från och med den 1 september 1950 utgå med hälften av det
belopp, varmed transportkostnaden under respektive månad överstiger 1,5
öre för kilogram mjölk. Priserna på ost vid försäljning från mejeri sänkas
med i genomsnitt 25 öre för kilogram. Samtidigt sänkas nu utgående avgifter
på ost. Vidare skall priset på fabrikspotatis sänkas med 1 öre per
hektoliter och stärkelseprocent. I fråga om äggpriset har Kungl. Maj :t godtagit
livsmedelskommissionens förslag, att producentpriset bör få fritt
svänga mellan i regel ett bottenpris av 1 krona 80 öre för kilogram och att
högsta pris av 3 kronor för kilogram. Beträffande priserna på kött och fläsk
har någon ändring av den genomsnittliga prisnivån ej för närvarande ifrågasatts.
Beträffande priserna på fodermedel innebär beslutet, att livsmedelskommissionen
bemyndigats att höja priserna på oljekraftfoder med högst
4 kronor för deciton samt att i samband härmed vidtaga erforderliga justeringar
av priserna på kli och majs. Slutligen skola nu utgående subventioner
å konstgödselmedel avvecklas.

Till övriga i livsmedelskommissionens skrivelse berörda frågor angående
prissättningen och därmed sammanhängande förhållanden har Kungl. Maj :t
förklarat Sig vilja senare taga ställning.

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter
av 1951 års skörd. I

I särskild skrivelse den 20 april 1950 har livsmedelskommissionen till behandling
upptagit vissa frågor rörande prissättningen på brödsäd och oljeväxter
av 1951 års skörd. Kommissionen har därvid erinrat att den i skrivelse
den 19 april 1949 med förslag om prisregleringsåtgärder på jordbruksområdet
understrukit önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg, vårvete
och oljeväxter, som skulle skördas år 1950, bleve fastställda före höstsådden
1949. Kommissionen hade därför föreslagit, att Kungl. Maj :t av riksdagen
skulle bemyndigas att fastställa ifrågavarande priser redan sommaren
1949. I propositionen nr 212/1949 hade föredragande departementschefen
förklarat sig i stort sett dela kommissionens uppfattning, särskilt i så
måtto att priserna på höstvete och höstråg borde fastställas före höstsådden.
Vad departementschefen anfört hade ej föranlett någon riksdagens erinran.
Därefter hade Kungl. Maj :t genom beslut den 29 juli 1949 förklarat
Sig ämna vid fastställande av grundpriserna för brödsäd av 1950 års
skörd utgå från vissa av kommissionen föreslagna relationstal. Dessa hade
inneburit, att för 1950 års skörd grundpriset på vårvete skulle vara 3 kronor
per deciton högre än höstvetepriset och grundpriset på råg 1 krona
per deciton lägre än priset på höstvete.

Vidare hade Kungl. Maj :t genom beslut den 4 augusti 1949 respektive
den 3 mars 1950 efter förslag av kommissionen fastställt priser för olje -

Kungi. Alaj-.ts proposition nr 245.

växter av 1950 års skörd. Dessa priser vore följande, räknat i öre per kilogram.

Grundpris till
odlare för vara
med 18 %
vattenhalt

Höstraps och höstrybs........... 75

Vårraps och vårrybs............. 75

Vitsenap........................ 61

Oljelin......................... 70

Garantipris vid
leverans till oljefabrik
för vara med
9 % vattenhalt
88
88
73
82''5

Kommissionen har härefter anfört, att den fortfarande ansåge det vara till
stor fördel, om jordbrukarna i god tid före sådden av respektive växtslag
åtminstone ungefärligen kunde få veta, vilka priser de hade att räkna med
för ifrågavarande växtslag. Kommissionen hade därför redan nu upptagit
denna fråga till behandling.

Brödsäd. På grundval av beräkningar rörande den vid normala väderleksförhållanden
sannolika storleken av 1950 års brödsädsskörd har kommissionen
funnit sig kunna spåra en tendens hos jordbruket att hålla en för
stor vårveteodling och för liten höstveteodling. Rågodlingen syntes åter ungefärligen
motsvara förmalningsbehovet. Genom en minskning av den för
1950 års skörd fastställda spänningen, 3 kronor per deciton, mellan priserna
på höstvete respektive vårvete borde man kunna öka intresset för
höstveteodlingen. Då höstveteodlingen även hade att konkurrera med rågodlingen,
skulle en ytterligare stimulans till ökad höstveteodling kunna
åstadkommas genom att. höstvetepriset fastställdes något högre i förhållande
till rågpriset än för 1950 års skörd, där prisskillnaden motsvarade en
krona per deciton. En större prisskillnad mellan höstvete och råg än den
för 1950 års skörd förslagna kunde även motiveras därav, att handelsförmalningen
av råg tenderade att gå tillbaka och samtidigt därmed också
efterfrågan på råg. Därjämte vore för närvarande efterfrågan på råg på
världsmarknaden liten och priserna relativt låga, medan utlandspriserna
på vete, vilka reglerades av det internationella veteavtalet och alltså torde
komma att stå ytterligare tre år framåt, vore höga. Livsmedelskommissionen
ansåge att en lämplig prisavvägning på den inhemska marknaden kunde ernås
genom att höstvetepriset för 1951 års skörd sattes 50 öre per deciton
högre än som föreslagits för höstvete av 1950 års skörd, medan för vårvete
och råg av 1951 års skörd samma priser borde gälla som beträffande 1950
års skörd. Härigenom skulle prisskillnaden mellan vårvete och höstvete
minskas från 3: 00 kronor till 2: 50 kronor per deciton.

I skrivelsen framhålles, att ifrågavarande förslag tillstyrkts av kommissionens
råd. Vidare hade jordbrukets prisförhandlingsdelegation vid
sammanträde den 20 april 1950 beslutat biträda kommissionens förslag
om minskning av prismarginalen mellan höstvete och vårvete genom höjning
av höstvetepriset med 50 öre per deciton. Delegationen hade samtidigt
ansett det önskvärt, att möjlighet skulle lämnas öppen att senare besluta

Kungi. Maj:ts proposition nr 24J.

om en mindre ytterligare höjning av samtliga brödsädspriser, om förhållandena
befunnes giva anledning härtill.

Oljeväxter. Kommissionen har framhållit, alt det ännu vore omöjligt att
avgöra hur stor omfattning innevarande års oljeväxtodling kommer att få.
Visserligen hade hösten 1949 över 70 000 hektar besåtts, därav omkring
65 000 hektar med höstraps och 6 000 hektar med höstrybs. Odlingarna hade
emellertid varit utsatta för starka påfrestningar i form av dels insektsangrepp
under hösten och dels stora övervintringsskador. En stor del av de
höstsådda oljeväxtfälten torde därför få sås om. Detta kunde väntas komma
att ske dels med vårsådda oljeväxter, dels med stråsäd, i stor utsträckning
troligen vårvete.

Beträffande prissättningen på oljefrö av 1951 års skörd har kommissionen
anfört, att denna borde ske dels med beaktande av möjligheterna att
importera råvaror för oljeproduktionen och färdiga oljor samt av de priser,
till vilka detta kunde ske, dels med hänsynstagande till önskvärdheten av
att få en riktig avvägning av odlingens lönsamhet och omfattning i förhållande
till andra grödor. Det vore dock omöjligt att med ledning endast av
nu gällande importpriser bedöma, vad som kunde anses såsom ett lämpligt
pris för vara, som skulle levereras i slutet av år 1951 och början av år 1952.

I skrivelsen framhålles vidare, att garantipriset på inhemskt oljefrö borde
avvägas med beaktande även av odlingens lönsamhet i förhållande till andra
grödor. Ehuru innevarande års priser fastställts utan att någon del därav
varit avsedd som stimulans tillägg torde priserna, åtminstone för rapsen,
vara relativt höga, att döma av den stora omfattning, som teckningen av
höstsådda oljeväxter tagit. En viss reducering av priserna kunde därför vara
skälig. I fråga om omfattningen av odlingen av oljeväxter hade vid tidigare
diskussioner uttalats, att man borde sträva efter en odling, som i huvudsak
motsvarade det inhemska behovet. För närvarande förelåge dessutom möjligheter
att exportera olja. 1 den mån dessa bleve bestående för framtiden,
kunde det vara fördelaktigt med en relativt stor oljeväxtodling. Vid diskussionen
om export borde man särskilt taga hänsyn till möjligheterna att vidtaga
för margarinindustrien fördelaktiga byten mellan svensk och utländsk
olja. Dessa hade i rätt betydande omfattning utnyttjats innevarande år. Eu
ytterligare fördel med en stor oljeväxtodling vore att den i tider av överskott
kunde avlasta andra odlingar, för vilka avsättningssvårigheter förelåge.

Livsmedelskommissionen hade diskuterat frågan om prissättningen och
odlingens lämpliga omfattning med sitt råd samt med representanter för
Sveriges oljeväxtodlares centralförening vid sammanträde den 19 april 1950.
I fråga om odlingens omfattning hade de närvarande representanterna varit
ense om att eu odling på omkring 140 000 hektar kunde anses önskvärd. Beträffande
prissättningen hade angivits, att man för närvarande icke ville
göra något uttalande annat än om höstrapspriset och att med prissättningen
på övriga oljeväxter tills vidare borde få anstå. Rådet hade enhälligt förordat
ett odlarpris på höstraps av 06 öre per kilogram vid oförändrade ford -

Kungl. Maj.ts proposition nr 24ö.

ringar på renhet och kvalitet i övrigt. Därvid hade dock det förbehållet gjorts,
att Kungl. Maj :t borde erhålla bemyndigande att ompröva priset, därest eu
senare bedömning av utlandsmarknaden och utfallet av 1949/50 års höstrapsodling
jämte andra förhållanden motiverade en höjning av detsamma.
Odlarpriset borde dock icke sättas högre än 70 öre per kilogram. Man hade
vidare varit ense om att ingen del av detta pris skulle anses såsom stinmlanspris.
Representanterna för oljeväxtodlarnas centralförening hade meddelat,
att de voro villiga att på samma sätt som under tidigare år sluta avtal
om kontraktsteckning och omhändertagande av höstrapsskörden 1951 på
de villkor, som statsmakterna godkände. Beträffande priset hade representanterna
ansett, att om detta sattes lägre än 70 öre per kilogram vid 18 %
vattenhalt och 96 % renhet, komrne odlingen icke att bli av den omfattning,
som ur landets synpunkt måste anses önskvärd.

Livsmedelskommissionen har för sin del biträtt det förslag som framkommit
vid rådets överläggningar och sålunda förordat, att tills vidare endast
odlarpriset på höstraps skall bestämmas och att detta skall fastställas till
66 öre per kilogram med rätt för Kungl. Maj :t att, därest förhållandena så
motivera, höja detsamma till 70 öre per kilogram. I fråga om prissättningen
på nedtorkat frö vid leverans till oljefabrik har kommissionen föreslagit, att
Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att senare fastställa detta efter
samma grunder, som hittills gällt.

Enligt kommissionens förslag skola sålunda några priser å vårsådda oljeväxter
icke nu fastställas. Kommissionen har emellertid uttalat den principiella
uppfattningen att priset på vårraps, såvida ej särskilda omständigheter
föranleda till annat, bör avvägas i förhållande till höstrapsen efter omräkning
med hänsyn till oljehalten.

Kommissionen har vidare anmält, att jordbrukets prisförhandlingsdelegation
vid sammanträdet den 20 april 1950 beslutat biträda kommissionens
förslag om prissättning för höstraps under uttalande att värdet av en eventuell
prishöjning utöver 66 öre per kilogram icke bör få inräknas i jordbrukskalkylen,
med mindre höjningen biträtts av lantbruksförbundet och
RLF vid senare förhandlingar om den definitiva prissättningen.

Kommissionen har härefter ingått på frågan om organisationen av odlingen
av oljeväxter och anmält, att kommissionen för 1949/50 års odling
på samma sätt som tidigare träffat avtal med Sveriges oljeväxtodlares centralförening
om handhavande av kontraktsteckningen för odlingen samt om
mottagning, torkning och rensning m. m. av fröet. Kommissionen har vidare
erinrat om att till densamma för yttrande remitterats en framställning till
chefen för jordbruksdepartementet från Västra Sveriges, Östergötlands och
södra Södermanlands samt mellersta Sveriges spannmålshandlareförening,
vari föreningen framfört vissa erinringar mot det tillämpade systemet. Efter
att ha inhämtat utlåtande över framställningen från Sveriges oljeväxtodlares
centralförening och från Svenska spannmålsaktiebolaget har kommissionen
i denna fråga anfört följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

För omhändertagande av 1950 års oljeväxtskörd synas några principiella
ändringar i hittills rådande system icke böra göras. Inom ramen för detta
böra alla berättigade anspråk från såväl enskilda företagare, vilka önska
emottaga och torka oljeväxtfrö, som från företag anslutna till jordbrukskooperationen
kunna tillgodoses. Om i något speciellt fall ändring är motiverad,
bör givetvis sådan göras. I fråga om lagringen av frö av 1949 års
skörd råder redan ett samarbete mellan spannmålsbolaget och oljeväxtcentralen,
och ett sådant är planerat för omhändertagandet av 1950 års skörd,
vilket även framhålles i spannmålsbolagets yttrande.

I fråga om den organisation, som erfordras för odlingens fortsatta genomförande
på bästa sätt bör man givetvis beakta alla möjligheter till rationalisering
och effektivisering. I såväl framställningen som de båda yttrandena
över densamma äro framförda synpunkter, som härvid böra utredas. Såvitt
nu kan bedömas synes medverkan av ett centralorgan vara ändamålsenlig
för teckning av odlingskontrakt eller mottagande av anmälningar om odlare,
arealer och växtslag. Såsom spannmålsbolaget föreslagit, är det vidare
av synnerligen stor betydelse, att spörsmål rörande torkning och mottagning
av spannmål och oljefröer samordnas på något sätt både med hänsyn
till kostnader och andra förhållanden, vilka påverka intresset för spannmålshandelns
medverkan härvid. Huruvida en central dirigering av de enskilda
oljefröpartierna är ändamålsenlig eller behövlig, kan givetvis vara
föremål för olika meningar. Det synes lämpligt att, innan man tager ställning
till hela denna fråga, den blir föremål för ytterligare utredningar och
överläggningar mellan livsmedelskommissionen och representanter för de
parter, som beröras därav.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket

i Norrland.

För åt! åstadkomma mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet
i de nordligaste delarna av riket ha av jordbrukets prisregleringsfond för
budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats, bland annat, respektive 500 000,
600 000 och 900 000 kronor till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets
område i Norrlands samt de delar av Kopparbergs och Värmlands
län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland.
För ett vart av budgetåren 1940/41—1949/50 har medgivits, att ett belopp
av 900 000 kronor för ändamålet finge utgå av anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område. Medlen har Kungl. Maj :t till större delen
fördelat mellan hushållningssällskapen i nyssnämnda landsdelar.

I skrivelse den 18 augusti 1949 bar lantbruks styrelsen hemställt, att för
budgetåret 1950/51 måtte till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder
å jordbrukets område i Norrland och vissa andra delar av landet beräknas
samma belopp som under löpande budgetår eller 900 000 kronor. Styrelsen
har utgått från att beloppet komme att inräknas i anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.

Rungl. Maj.ts proposition nr 245.

Bidrag till anläggningskostnaderna för en slaktstation i Gällivare.

I förevarande sammanhang torde jag få anmäla en den 15 juli 1949 dagtecknad
framställning från Norrbottens slakteriförening u. p. a. om statsbidrag
och statslån med högsta möjliga belopp för byggande av en slaktstation
i Gällivare, avsedd för slakt av nötkreatur, hästar och renar.

Innan jag går närmare in på denna fråga torde jag emellertid i korthet få
erinra om det betänkande med förslag till reformering av renslakten in. m.,
vilket den 28 november 1947 avgivits av 1946 års köttbesiktningskommitté.
Kommitténs förslag innebär, bland annat, att lagen den 4 juni 1937 om slakt
av husdjur skall göras tillämplig å slakt av ren och att besiktningstvång för
renkött skall inträda efter en omkring femårig övergångstid. Vidare föreslås,
att ekonomisk förening, som har till ändamål att driva andelsslakteri för
slakt av renar och vars flesta medlemmar äro renuppfödare, skall kunna erhålla
statsbidrag och statslån för anläggande av renslakteri med tillhörande
inredning och utrustning. Statsbidraget skulle maximeras till 20 procent av
kostnaden för de med bidraget avsedda åtgärderna och det sammanlagda
beloppet av bidrag och lån skulle ej få överstiga 85 procent av nämnda kostnad.
Kommittén har beräknat, att omkring 14 renslakterier erfordras.

Över kommitténs förslag ha remissyttranden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens institut för folkhälsan, veterinärhögskolans
lärarråd, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, Sveriges slakteriförbund, Kooperativa förbundet, Svenska
veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien, Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund, Lapska djurskyddsföreningen, Mittådalens renavelsförening
och sällskapet Saine-Ätnam.

Meningarna hos remissinstanserna om lämpligheten av att genomföra
kommitténs förslag ha varit mycket delade. Från lapparnas sida har förslaget
om att införa besiktningstvång kraftigt avstyrkts. Förslaget om statsbidrag
och statslån för anläggande av renslakteri har dock tillstyrkts i de
yttranden, där denna fråga särskilt behandlats. Vissa remissinstanser ha förordat,
att bidragsbeloppet skulle få utgå med högst 40 procent av anläggningskostnaderna.

Såsom motivering för sin framställning om statsbidrag och statslån anför
Norrbottens slakteriförening u. p. a., att föreningen, som har ett slakteri i
Luleå, icke kan utvidga sin för länets jordbruksbefolkning nödvändiga rörelse
utan att uppföra mindre slaktstationer på olika platser inom länets
ytterområden. Föreningen planerar därför att bygga en dylik station i Gällivare,
vilken skall betjäna befolkningen inom Gällivare, Pajala, Junosuando,
Tärendö och Korpilombolo socknar samt Kiruna stad. Föreningen framhåller,
att det inom detta område finnes ett avsevärt antal jordbrukare med
mindre kreatursbesättningar. Det har dock visat sig, att kreatursantalet inom
området icke är tillräckligt stort för att kunna göra en slaktstation i Gällivare
ekonomiskt bärkraftig, om slakten skulle avse enbart nötkreatur och

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

hästar, vilka levande intransporteras till stationen. Frågan om slaktstationens
tillkomst är på grund därav beroende av huruvida densamma även
kan utnyttjas för annan slakt. Föreningen avser därför att utnyttja stationen
även för slakt av renar. Föreningen understryker den synpunkt,
som uttalats av 1946 års köttbesiktningskommitté, nämligen att det är
nödvändigt att renköttet i fortsättningen behandlas så att det, sedan köttransoneringen
upphävts, kan hållas uppe i konkurrensen. Att lapparna, såsom
kommittén förutsatt, skola ansluta sig som medlemmar i befintliga
slakteriföreningar anser föreningen icke möjligt att genomföra. Lapparna
önska nämligen omedelbar betalning för de renar som säljas. Det förfarande
som tillämpas för medlemmar, nämligen avräkning sedan djuren slaktats
och blivit klassificerade, är därför knappast tänkbart. Däremot finner föreningen
goda förutsättningar föreligga för ett samarbete mellan renägareorganisationen
och föreningen.

Beträffande Gällivares lämplighet söm förläggningsplats för slaktstationen
framhåller föreningen, att 1946 års köttbesiktningskommitté ansett
Gällivare vara en av de orter, där renslakteri erfordras. Enligt föreningens
mening är det av stor betydelse både för jordbruket och renskötseln att en
slaktstation uppföres i Gällivare. Planer föreligga att anlägga ett renforskningsinstitut
på denna plats. Detta skulle kunna utföra sitt arbete på ändamålsenligaste
sätt genom samarbete med slakteriföreningen. Renantalet i
trakten är relativt stort och möjligheterna att driva dit renarna från ett vidsträcktare
område ganska goda. Om man vid stationen anskaffar en transportabel
slaktstation, skulle man kunna taga hand om renslakten inom ett
område av 20 mil, d. v. s. ända upp mot Karesuando. Den transportabla stationen
skulle bereda möjlighet till omedelbar upphängning av slakten och
transport till närmaste besiktningsbyrå. De förbättringar beträffande renslakten
ur hygienisk och humanitär synpunkt, som myndigheterna eftersträva,
skulle genom slaktstationens tillkomst kunna genomföras. Föreningen
har genom sina erfarenheter från uppköpen av renar fått den bestämda
uppfattningen, att statsmakterna omedelbart måste vidtaga åtgärder i nämnda
avseende.

Föreningen avser att mot avgift ställa slaktstationen till förfogande för
enskilda renägare och även för andra uppköpare av renkött än föreningen.

Kostnaderna för att anlägga slaktstationen jämte en charkuterifabrik ha
uppskattats till 750 000 kronor. Av beloppet avse 390 000 kronor byggnadskostnader,
220 000 kronor kostnader för maskiner och inventarier samt
140 000 kronor inredningskostnader.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker i remissutlåtande den 7 september
1949, under åberopande av ett vid utlåtandet fogat yttrande av lappfogdarna
i länets båda fjälldistrikt, bifall till föreningens framställning.

I lappfogdarnas yttrande anföres i huvudsak följande.

I olika sammanhang ha anmärkningar riktats mot tillvägagångssättet vid
renslakten och mot den efterföljande behandlingen av renköttet. Anmärkningarna
ha varit och äro alltjämt fullt befogade. Missförhållandena på hithörande
område äro onekligen så omfattande, att man har anledning bc5
Dihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

fara avsättningssvårigheter och starkt prisfall för renköttet nu när detta genom
köttransoneringens slopande icke längre står utan fri konkurrens på
marknaden.

För lapparna bör det därför vara ett intresse av första ordningen, att
renköttshanteringen med det snaraste blir sanerad. Om så icke sker komma
inkomsterna av deras näring förmodligen mycket snart att väsentligen
minskas.

Lappfogdarna tillstyrkte i yttrande den 13 mars 1948 1946 års köttbesiktningskommittés
förslag att möjlighet skulle öppnas att lämna statsbidrag och
lån till anläggande av renslakterier. Enligt lappfogdarnas mening borde bidragsverksamheten
icke begränsas enbart till sammanslutningar, vilkas flesta
medlemmar voro renägare. Vidare förordade lappfogdarna att bidrag
skulle kunna utgå med högst 40 procent, medan kommittén föreslagit högst
20 procent.

I enlighet härmed tillstyrka lappfogdarna slakteriföreningens framställning.

Platsen för den tilltänkta slaktstationen är väl vald med avseende å möjligheterna
att tillföra slakteriet renar i sådan omfattning, att slakteriets
kapacitet kan bliva utnyttjad. Stationen torde utan att transportsvårigheter
behöva lägga hinder i vägen kunna sträcka sin verksamhet till minst tre
renrika lappmarkskommuner, nämligen Gällivare, Kiruna och Jokkmokk.
Renantalet inom dessa kommuner är enligt 1947 års renräkning ungefär
70 000 djur. Dessutom kunna delar av koncessionsrenskötseln nedanför lappmarksgränsen
inlemmas i stationens verksamhetsområde.

Av särskilt intresse är den av slakteriföreningen antydda möjligheten att
genom en transportabel slaktstation, knuten till huvudstationen i Gällivare,
ute i fältet verkställa renslakt under sådana former, att köttet efteråt kan
bliva föremål för besiktning å besiktningsbyrå. Detta är en möjlighet, som
tidigare ansetts utesluten. 1946 års köttbesiktningskommitté var av den uppfattningen,
att besiktning icke skulle kunna ske av renar, som slaktats ute
i fältet. Kommitténs mening var därför, att all renslakt, som avsåges för avsalu
till områden med köttbesiktningstvång, skulle koncentreras till kontrollslakterier
eller andra lämpliga slakterier. Detta förslag väckte starkt
motstånd hos lapparna, och även lappfogdarna ställde sig tveksamma till
förslaget. I begränsningen av möjligheterna att få renköttet besiktigat endast
när djuret slaktats i slakteri låge enligt lappfogdarnas uppfattning fara
för en förlustbringande åtstramning av lapparnas handel med renkött. Slakteriföreningens
plan att som komplement till det projekterade slakteriet i
Gällivare inrätta en transportabel slaktstation, varigenom möjlighet skulle
givas till besiktning av renköttet även utan koncentration av slakten till
slakterier, är alltså värd all uppmuntran. Om försöket utfaller väl, är det
icke osannolikt, att lapparnas motstånd mot det av köttbesiktningskommittén
föreslagna i och för sig mycket nödvändiga besiktningstvånget så småningom
bortfaller eller i varje fall minskas.

I motsats till slakteriföreningen anse lappfogdarna att utsikter förefinnas
att lapparna skola ingå i föreningen om leveransskyldigheten jämkas.

Beträffande storleken av det statsbidrag, som bör utgå till föreningen,
ligger det nära till hands att föreslå samma bidragsprocent, som 1946 års
köttbesiktningskommitté föreslog för renslakterierna, d. v. s. 20 procent.
Bidrag av samma storlek utgick också till vanliga andelsslakterier i vissa
delar av riket av ett från jordbrukets prisregleringsfond för budgetåret 1937/
38 anvisat anslag. En något högre bidragsprocent än den nu angivna vore
måhända också försvarlig i detta speciella fall. Det högre bidraget vore motiverat
därav, att anläggningen komme att betjäna ett område på slaktdjurs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Marknaden, som det uppenbarligen måste ligga i det allmännas intresse att
få sanerat. Den del av bidraget, som komme att överstiga 20 procent av anläggningskostnaden,
kunde lämpligen tillskjutas från statens lappfond eftersom
anläggningen ju skulle gagna också lapparna.

I en den 10 november 1949 dagtecknad promemoria framhåller Norrbottens
slakteriförening, att det är nödvändigt att slakterianläggningen erhåller
ett starkare statligt stöd än det bidrag på 40 procent, som lappfogdarna
förordat i sitt yttrande, då föreningen måste lägga ned ett ganska stort kapital
i charkuterifabriken.

I remissutlåtande den 31 januari 1950 tillstyrker statens livsmedelskommission,
att slakteriföreningen skall tilldelas statsbidrag och lån, motsvarande
högst 85 procent av byggnadskostnaden. Kommissionen anser, att
statsbidragets storlek icke bör överstiga 20 procent av nyssnämnda kostnad.
I den mån kostnaderna avse uppförandet av en i förbindelse med slakthuset
stående charkuterifabrik bör dock enligt kommissionens mening varken
statsbidrag eller lån beviljas. I utlåtandet anför kommissionen härutöver
bland annat följande.

Kommissionen har funnit den föreslagna anordningen med kombination
av vanlig slakt och renslakt fördelaktig. Slakteriföreningens förslag står även
i stort sett i överensstämmelse med det förslag till renslaktens anordnande,
som föreslagits av 1946 års köttbesiktningskommitté. Kommissionen vill understryka
de synpunkter, som framlagts i kommitténs betänkande och som
även understrukits av länsstyrelsen i Norrbottens län, nämligen att renslakten
snarast bör ordnas på ett mera ändamålsenligt sätt än vad nu är fallet.
Utvecklingen i fråga om avsättningen av renar och renkött är också ägnad
att ytterligare framhäva de av kommittén och länsstyrelsen framförda synpunkterna.

Sedan köttransoneringen upphävdes har ett visst köpmotstånd mot renkött
sålunda gjort sig gällande, vilket medfört att renköttet undergått en
kraftig prisreducering, Delvis sammanhänger denna prisreducering med att
priserna på renkött under ransoneringstiden voro högre än normalt, emedan
renköttet under större delen av denna tid kunde säljas kupongfritt. Den
prisreducering, som träffat renköttet, synes vara ganska kraftig, och trots
de sänkta priserna har det svenska renköttet haft svårt att vinna avsättning
inom landet. Att så är förhållandet torde i icke oväsentlig grad kunna tillskrivas
den otillfredsställande behandling, som renköttet undergår vid nuvarande
slaktmetoder. Härigenom blir partihandeln obenägen att betala ett
så högt pris, som skulle kunna lämnas om slakten skedde under lämpligare
former. En koncentration av renslakten till särskilda renslaktstationer eller
till redan befintliga kontrollslakterier i Norrland skulle otvivelaktigt höja
renköttets kvalitet och därmed också leda till en bättre avsättning av detsamma
till icke oväsentlig fördel för de renägandc lapparna. Slakteriföreningens
förslag korresponderar sålunda väl med kommissionens åsikter
angående renslaktens organisation, och kommissionen har intet att erinra
mot den av föreningen föreslagna anordningen att föreningen skulle åtaga sig
renslakt utan att renägarna skulle förpliktigas att ingå som medlemmar i föreningen.
En dylik anordning synes så mycket mera praktisk som lapparnas
känsla för organisation icke torde vara så utbildad, att man, därest anslutningstvång
förelåge, kunde vänta sig en mera allmän anslutning vare sig
till slakteriföreningen eller till någon särskild för lapparna avsedd slakteriorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Departementschefen.

1949 års skörd var i flertalet länder, liksom i Sverige, förhållandevis god.
Detta förhållande har medfört alt den förbättring av det allmänna livsmedelsläget
i världen, vilken gjorde sig tydligt märkbar under år 1948, fortsatt
även under det senaste året. Den tendens till sänkning av världsmarknadspriserna
å olika slag av jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter,
som gjort sig gällande under senare delen av år 1948 och första delen av
år 1949, hejdades emellertid genom devalveringen hösten 1949. Priserna ha
sedan dess legat högre än före devalveringen, uttryckt i svenska kronor. För
vissa varor, såsom brödsäd, har prisstegringen motsvarat krondevalveringen.

För vårt lands del har försörj ningsläget i fråga om livsmedel utvecklats
gynnsamt under det senaste året. Främst tack vare det goda resultatet av
1949 års skörd har livsmedelsbehovet i fråga om flertalet jordbruksprodukter
kunnat helt tillgodoses medelst inhemsk produktion. Beträffande vissa
produkter, nämligen nötkött och socker, har dock ett ej oväsentligt underskott
förelegat, vilket fått täckas medelst import. Å andra sidan har produktionen
av vissa slag av jordbruksprodukter, främst ägg och ost, till och
med överstigit det inhemska avsättningsutrymmet. Avsättningen av överskotten
på utlandsmarknaden har stundom vållat svårigheter, vilka dock
hittills kunnat övervinnas.

Försörj ningsprogrammet för det kommande regleringsåret torde, liksom
fallet varit under de senaste åren, böra utformas med utgångspunkt från att
livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning bör täckas medelst inhemsk
produktion. Under förutsättning att skörden blir någorlunda normal torde
man, såsom i det följande skall närmare beröras, med undantag för nötkött
och socker kunna räkna med att detta önskemål skall kunna förverkligas
och att dessutom i vissa fall överskott skola uppstå.

Vad först gäller brödsäden är den år 1949 med höstsäd besådda arealen
ungefärligen lika stor som motsvarande areal närmast föregående år men
avsevärt mindre än den genomsnittliga arealen åren närmast före kriget. En
förhållandevis stor odling av vårvete är med hänsyn härtill önskvärd innevarande
vår. Även om sistnämnda odling når samma omfattning som under
år 1949 torde 1950 års brödsädsskörd vid normal skörd sannolikt komma
att något understiga konsumtionsbehovet under nästa regleringsår. Några
försörjningssvårigheter torde dock ej behöva vållas härav, eftersom brödsädslagren
för närvarande äro ganska stora. En utvidgning av brödsädsodligen
framstår emellertid som önskvärd till ett kommande år, detta även
i betraktande av att man därigenom skulle kunna ernå en viss lättnad
för andra grenar av jordbruksproduktionen, där överskottsproblem nu föreligga
eller kunna befaras uppstå. Av skäl som kommissionen angivit bör en
sådan utvidgning få formen av en ökad höstveteodling.

Vad sockerförsörj ningen angår torde den tecknade arealen innevarande år

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

bliva avsevärt större än 1949 års men dock alltjämt mindre än vad som
erfordras för att täcka den inhemska konsumtionen. Även här finnes alltså
utrymme för en fortsatt produktionsökning, så långt tillgången på lämplig
mark och på arbetskraft möjliggör en sådan.

Beträffande produktionen av mjölk och matfett har livsmedelskommissionen
under förutsättning av normal skörd räknat med en i stort sett oförändrad
kostam men med en fortsatt ökning av avkastningen per ko. Oljeväxtodlingen
synes vidare komma att uppgå till närmast föregående års i
och för sig höga siffra. I totalkalkylen har man räknat med att odlingen
innevarande år skulle komma att stiga till omkring 170 000 hektar eller
närmare 27 000 hektar mer än år 1949. Även om denna uppskattning på
grund av stark utvintring av höstraps torde komma att visa sig för hög
torde oljeväxtodlingen bland annat komma att giva en kvantitet fettråvaror
för margarintillverkning, som i och för sig är tillräckligt stor för att tillsammans
med smörproduktionen täcka det inhemska konsumtionsbehovet
av matfett. I betraktande såväl härav som av mjölkproduktionens sannolika
storlek kan det ur försörj ningssynpunkt knappast anses påkallat att bibehålla
den nuvarande standardiseringen av konsumtionsmjölkens fetthalt. En
höjning av fetthalten hos konsumtionsmjölken skulle emellertid medföra en
avsevärd prishöjning å denna vara. Med hänsyn till prisstabiliseringspolitiken
torde en sådan åtgärd icke böra företagas under år 1950. Huruvida det
därefter kan befinnas lämpligt att ändra de nuvarande standardiseringsbestämmelserna
torde ännu vara omöjligt att avgöra.

Äggproduktionen har, såsom redan nämnts, innevarande regleringsår varit
ej oväsentligt större än konsumtionen. Även under nästa regleringsår
torde man kunna räkna med att produktionen kommer att lämna ett visst
exportöverskott.

Vad till slut angår försörjningen med köttvaror torde fläskproduktionen
åtminstone i det närmaste komma att motsvara den inhemska konsumtionen,
medan däremot en ganska betydande import av nötkött synes bliva
erforderlig.

Sammanfattningsvis vill jag här erinra om att, enligt av livsmedelskommissionen
gjorda beräkningar, jordbruksproduktionen under innevarande
år torde täcka 99 procent av det totala konsumtionsbehovet av jordbruksprodukter
i kalorier räknat och att siffran för nästa regleringsår under
förutsättning av normal skörd väntas stiga till 100 procent. Härav representera
omkring 3 procent den produktion som kan beräknas härröra från
importerade fodermedel. Även om hänsyn tages härtill ligger den beräknade
normproduktionen dock ej oväsentligt över vad som enligt 1947 års
riksdagsbeslut ansågs lämpligt för att avsättningssvårigheter skulle undvikas.
Riskerna för dylika svårigheter ökas självfallet genom att utvecklingen
varit olika inom olika produktionsgrenar och att sålunda produktionen,
såsom förut nämnts, inom vissa grenar redan nu ligger över vad
som motsvarar det normala inhemska konsumtionsbehovet.

1 och för sig är den starka expansion av jordbruksproduktionen, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

dessa siffror vittna om, givetvis glädjande. Den har otvivelaktigt kraftigt
bidragit till den förbättring av vårt lands ekonomiska läge, som ägt rum.
Det förtjänar bland annat erinras om att särskilt under senaste och innevarande
år en siffermässigt ganska betydande export av jordbruksprodukter
ägt rum. Samtidigt kan man emellertid ej bortse från att utvecklingen
kan komma att skapa vissa avsättningssvårigheter med hänsyn till
att möjligheterna att i fortsättningen avyttra eventuella överskott utomlands
till skäliga priser måste betecknas som ovissa. Jag vill i detta sammanhang
påpeka att 1947 års riksdags beslut innebär att jordbruket bör
ha företrädesrätt att till skäliga priser avsätta sin produktion på den inhemska
marknaden men att statsmakterna däremot ej skola ikläda sig någon
garanti för avsättningen av eventuella exportöverskott och sålunda ej
heller någon absolut garanti för att en viss prisnivå skall kunna hållas.

På tal om principerna för jordbruksregleringen må i detta sammanhang
jämväl erinras om den betydelse, som Sveriges anslutning till Havanastadgan
(ITO) och det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kan komma
att få för utformningen av de prisreglerande åtgärderna. På sätt framgår av
den redogörelse, som livsmedelskommissionen utarbetat och vilken fogats
såsom bilaga till detta protokoll, påverkar anslutningen till dessa internationella
överenskommelser ej grundlinjerna för 1947 års riksdagsbeslut
men kan däremot i någon mån begränsa valet av medlen för genomförande
av detta beslut.

Framför allt gäller detta användningen av kvantitativa importregleringar.
Bland annat med hänsyn härtill bör Kungl. Maj :t redan från och med nästa
regleringsår, i den mån så visar sig erforderligt, äga förordna om uttagande
av sådana export- och importavgifter å jordbruksprodukter, som enligt
1947 års riksdags principbeslut angående riktlinjerna för jordbrukspolitiken
skola kunna användas såsom medel i den prisreglerande verksamheten.
Likaså bör Kungl. Maj :t, i enlighet med vad som förutsatts i nyssnämnda
principbeslut, äga meddela föreskrifter om utbetalande av sådana exportbidrag,
som i realiteten ha karaktären av restitution av importavgifter.
Jag förutsätter givetvis, att vid användningen av dessa befogenheter skola
beaktas de förpliktelser, som Sverige iklätt sig genom sin anslutning till
nyssnämnda internationella överenskommelser.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i övrigt meddela de bestämmelser,
som kunna erfordras i fråga om redovisningen och användningen
av nu nämnda bidrag och avgifter.

Under åren 1943—1948 har Kungl. Maj :t varje år meddelat beslut angående
prissättningen på jordbrukets produkter för nästkommande regleringsår.
Besluten ha byggt på särskilda prognoser angående jordbrukets
inkomster och utgifter under sagda regleringsår, vilka upprättats av en för
ändamålet tillsatt delegation och granskats bland annat inom livsmedelskommissionen
och dess råd. Prognoserna ha omräknats en eller flera gånger
under regleringsårets lopp, sedan det faktiska skörderesultatet kunnat

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

överblickas. Justering av de på våren fastställda priserna har därvid i allmänhet
kunnat ske under vissa i besluten om vårprissättningen angivna
förutsättningar. På liknande sätt förfors även våren 1949. Det prisbeslut,
som då meddelades, avvek dock från de tidigare så tillvida, att den definitiva
prissättningen i fråga om mjölk och mejeriprodukter och därmed även
den definitiva prisavvägningen beträffande jordbruksproduktionen i dess
helhet uppsköts till hösten.

En prognos av nu angiven innebörd har i sedvanlig ordning upprättats
och granskats även innevarande år. Densamma utvisar ett kalkylmässigt
inkomstöverskott å 56 miljoner kronor, därest räntekostnadsposten beräknas
helt enligt hittills tillämpade grunder, men ett underskott å 21, alternativt
22,5 miljoner kronor, därest sagda post beräknas med hänsynstagande
till den ökning av kapitalvolymens värde, som inträtt efter basåret 1938/39.

Anmärkas må att å prognosens inkomstsida uppförts statliga pristillägg
till samma belopp som de, vilka beviljats för innevarande regleringsår, med
undantag av dels det belopp å 20 miljoner kronor, vilket nu utgår till mjölkpiroduktionen
såsom kompensation för den innevarande år vidtagna sänkningen
av priserna å oljeväxtfrö, och dels det belopp å 6 miljoner kronor,
vilket nu utgår såsom särskilt mjölkpristillägg i vissa delar av riket och
närmast har karaktären av ett missväxtbidrag.

Vid de överläggningar, som i anslutning till denna prognos ägt rum mellan
statens livsmedelskommission, å ena, samt representanter för Sveriges
lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan,
har uppnåtts enighet om de grunder, som borde tillämpas för prissättningen
å jordbrukets produkter under regleringsåret 1950/51. Överenskommelsen
har godkänts utav Kungl. Maj :t genom beslut den 21 april 1950. Kungl.
Maj :ts beslut i prisfrågan innebär, som tidigare angivits, att nuvarande
prisnivå för jordbrukets produkter — med undantag för vissa avsättningsmässigt
betingade justeringar — skall bibehållas i stort sett oförändrad.

Den sålunda godkända överenskommelsen innebär, såsom framgår av
den förut lämnade redogörelsen, bland annat att man i princip godtagit,
att ränteposten skall beräknas med beaktande av bland annat den kostnadsstegring,
som är en följd av ökningen av kapitalvolymens värde efter basåret
1938/39 samt att härvid skall tillämpas den metod, som i LK-delegationens
beräkningar betecknats såsom alternativ A. Angående den närmare
innebörden av sagda metod torde jag få hänvisa till propositionen nr
212/1949. Man har emellertid samtidigt enats om att tillämpningen av denna
princip med hänsyn till prisstabiliseringspolitiken icke skall få föranleda
ökning av produktpriserna, så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken
tillämpas.

Jordbruket har vidare förbundit sig att icke kräva någon utjämning vare
sig av det kalkylmässigt föreliggande underskottet av 21 miljoner kronor
eller av den ökning därav, som uppkommer genom vissa i överenskommelsen
angivna prisjusteringar och vilka för jordbruket beräknats medföra ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

underskott av något över 10 miljoner kronor. Beträffande innebörden av
dessa prisjusteringar torde jag få hänvisa till den förut lämnade redogörelsen
för överenskommelsens innehåll.

Vid ett bedömande av överenskommelsen måste självfallet också uppmärksammas,
att jordbruket förbehållit sig rätt att påkalla täckning för
de särskilda kostnadsökningar (exempelvis i form av ökade löner till lejd
och egen arbetskraft), vilka kunna uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens
upphörande eller modifiering.

Överenskommelsen synes i och för sig vara av beskaffenhet att kunna
godtagas av det allmänna. Såsom i densamma påpekats, överensstämmer
den där tillämpade metoden i fråga om beräkningen av räntekostnadsposten
med den ståndpunkt, som Kungl. Maj :t intagit i sitt den 29 december 1949
meddelade beslut angående grunder för lönsamhetsberäkningar i prisärenden.
Jag vill emellertid påpeka, att enligt sistnämnda beslut de i detsamma godkända
nya principerna för lönsamhetsberäkningar icke utan vidare skola
få föranleda krav på prishöjningar utan att det slutliga avgörandet av dylika
krav måste bli beroende på en skälighetsprövning, verkställd med ledning
av de direktiv för den prisreglerande verksamheten som äro eller framdeles
kunna bliva givna. Vad vidare angår det förbehåll, som från jordbrukets
sida gjorts med tanke på ett slopande eller en modifiering av stabiliseringspolitiken,
vill jag framhålla, att utrymmet för en allmän inkomstökning
efter utgången av innevarande år måste anses begränsat. Man bör
vidare självfallet även vid ett frångående av den nuvarande stabiliseringspolitiken
söka förebygga en allmän prisstegring. Även om hänsyn tages till
dessa förhållanden finner jag det emellertid rimligt att ett dylikt förbehåll
göres. Frågan, i vad mån jordbruket vid ett slopande eller en modifiering
av sagda politik bör erhålla kompensation för de kostnadsökningar, som
kunna föranledas därav, bör alltså bliva beroende av resultatet av de överväganden,
som då kunna komma att äga rum. Därvid bör då jämväl, på sätt
angivits i beslutet den 29 december 1949, prövas i vad mån den ändrade
principen beträffande beräkning av räntekostnadsposten bör få inverka på
prissättningen på jordbrukets produkter.

Kommissionen har uttalat att överenskommelsen innebure, att den s. k.
4-procentsregeln med stor sannolikhet icke komme att bli tillämplig under
nästkommande regleringsår. Rörande denna fråga vill jag framhålla, att
spörsmålet om tillämpning av sagda regel torde få upptagas vid sådana
överläggningar, som jordbruket förbehållit sig att påkalla vid ett slopande
eller en modifiering av den nuvarande stabiliseringspolitiken.

Det bör därvid bemärkas att det i händelse av svag skörd måste anses obilligt
om jordbruket, samtidigt som inkomstförbättring för övriga samhällsgrupper
vore att emotse, skulle få vidkännas den inkomstminskning, som
skulle följa av regelns tillämpning. Å andra sidan torde det samhällsekonomiska
läget, även om skörden skulle bli god, knappast medge att jordbruket
utöver den kompensation, som kan komma att utgå för en uppräkning
av arbetskosinadsposten eller andra kostnadsökningar till följd av

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

stabiliseringspolitikens upphörande eller modifiering, skulle erhålla ytterligare
inkomsthöjning genom regelns tillämpning.

Vissa speciella svårigheter föreligga denna gång, då det gäller att uppdraga
de närmare riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område under nästa regleringsår. Dessa svårigheter sammanhänga
med den situation, som kan uppstå då den nuvarande stabiliseringspolitiken
slopas eller modifieras. Härvidlag är först att beakta det nyss nämnda förbehållet
om rätt att påkalla kompensation för kostnadsökningar, som från
jordbrukets sida gjorts med tanke på denna situation. Även bortsett härifrån
reser emellertid ett frångående av den nuvarande stabiliseringspolitiken problem
för jordbruksregleringen. Det synes nämligen nödvändigt att man då
prövar, i vad mån det nuvarande systemet med statliga pristillägg för vissa
jordbruksprodukter, vilket tillkommit i syfte att hålla konsumentpriserna
på en lägre nivå än som motsvarar producentpriserna, bör begränsas eller
ej. Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen av utformningen av
regleringsåtgärderna för de olika slagen av jordbruksprodukter. Redan här
vill jag emellertid anmärka att det, med hänsyn till ovissheten om hur den
allmänna ekonomiska politiken kan komma att utformas efter utgången av
innevarande år, icke synes möjligt att redan nu uppdraga några bestämda
riktlinjer för lösningen av ifrågavarande problem. Helt allmänt vill jag
härjämte framhålla, att man enligt min mening torde få tänka sig, att avvecklingen
av ifrågavarande pristillägg skall ske successivt. I betraktande
av den ovisshet, som nu råder på denna punkt, synes det vidare lämpligt
att vid beräkningen av anslagsbehovet bortse från den inverkan, som ett
frångående av den nuvarande stabiliseringspolitiken kan få på pristilläggen. I

I propositionen nr 212/1949 berördes frågan om det nu utgående statliga
stödet åt säsongmässig lagring av smör, kött och fläsk samt ägg borde bibehållas
eller, såsom förutsatts i 1947 års principbeslut, avvecklas. Jag uttalade
då rörande denna fråga att det av vissa skäl syntes nödvändigt att stödet
skulle bibehållas tills vidare. Dock borde de förberedelser vidtagas, som erfordrades
för att stödet skulle kunna avvecklas så snart förutsättningar
härför förelågo. Bland annat borde den avsedda export- och importföreningen
för ägg omedelbart komma till stånd. Tidpunkten, då motsvarande förening
för kött och fläsk borde bildas och träda i verksamhet, borde få bliva
beroende på beslut av Kungl. Maj :t. Någon erinran mot dessa uttalanden
gjordes ej av riksdagen.

Nämnda import- och exportförening för ägg har numera bildats. En av
livsmedelskommissionen gjord ansökan om bemyndigande för densamma
att uppdraga åt föreningen att i enlighet med de allmänna riktlinjer för prisregleringen,
som fastställts eller kunna komma att fastställas av statsmakterna,
handhava export och eventuell import av ägg, är för närvarande
under Kungl. Maj:ts prövning. Rörande bildandet av en motsvarande förening
för kött och fläsk ha förberedande diskussioner förts.

Kun<jl. Maj:ts proposition nr 245.

Såsom livsmedelskommissionen framhållit i sin skrivelse torde emellertid
ett slopande av det nuvarande statliga stödet åt säsongmässig lagring av
animaliska produkter förutsätta ett friare prisbildningssystem än det, som
kan tillämpas så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken består. Med
hänsyn härtill torde man nu böra förutsätta att dylikt lagringsstöd skall
utgå tills vidare även under regleringsåret 1950/51. Kungl. Maj :t bör dock
äga befogenhet att begränsa eller slopa detta stöd, därest så visar sig lämpligt
i samband med en övergång till ett system med friare prisbildning på
ifrågavarande produkter.

I anslutning till vad som gällt under senare år och med hänsyn till ovissheten
om den blivande ekonomiska utvecklingen och det framtida försörjningsläget
torde Kungl. Maj :t liksom hittills böra äga befogenhet att, inom
den anslagsram som kan komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen
och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle
det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad som av
riksdagen ställts till förfogande, bör frågan givetvis underställas riksdagen.
Därest på grund av det förbehåll, som från jordbrukets sida gjorts om
rätt att påkalla täckning för kostnadsökningar till följd av stabiliseringspolitikens
upphörande eller modifiering, fråga skulle uppkomma om mera
avsevärda ändringar i grunderna för prisregleringen, torde beslutet härom
likaledes böra underställas riksdagen.

Då prognosen angående jordbrukets inkomster och kostnader avser tiden
från och med den 1 september 1950 till och med den 31 augusti 1951 torde
Kungl. Maj :ts nu nämnda befogenheter böra gälla till och med sistnämnda
dag. Erinras må i detta sammanhang att de grundläggande av riksdagen antagna
regleringsförfattningarna, med undantag av förordningen den 10 juli
1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost, gälla tills vidare. Till
frågan om förlängning av nämnda förordning, vars giltighetstid utgår den
31 augusti 1950, återkommer jag på tal om utformningen av mjölk- och
matfettsregleringen. I samband därmed torde jag även få upptaga frågan
om vissa av livsmedelskommissionen föreslagna ändringar i förordningen
den 30 juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning
av grädde m. m. Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas
giltighet utgår vid slutet av innevarande regleringsår, torde, liksom hittills
skett, där ej annat särskilt angives, böra förlängas för ytterligare ett år.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande
spörsmålen övergår jag till att behandla de grunder, som i fortsättningen synas
böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen.

Livsmedelskommissionen har i sitt förslag till utformningen av regleringsåtgärderna
i fråga om brödsäd och fodermedel, i likhet med Svenska
spannmålsaktiebolaget, utgått från att bolaget även under nästa reglerings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

år skall handhava importen av dessa varor. På sätt framgår av spannmålsbolagets
skrivelse den 7 mars 1950 har det från handelns sida gjorts gällande,
att tiden nu kunde vara inne att överföra importen och försäljningen
av nämnda varor från bolaget till det enskilda näringslivet. Enligt min mening
är emellertid det handelspolitiska läget och läget i övrigt på världsmarknaden
icke sådant, att en dylik åtgärd ännu kan ifrågakomma.

Vad kommissionen anfört om lämpligheten av att slopa utfodringsförbudet
på brödsäd föranleder ingen erinran från min sida. Jag torde senare
få anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t. I anslutning till hävandet av utfodringsförbudet
torde vederbörande centrala prisregleringsorgan böra erhålla
befogenhet att meddela sådana förmalningsbestämmelser, som erfordras
för att reglera avsättningen av olika slag av inhemsk brödspannmål.

I fråga om utformningen av prisregleringen för brödsäd har livsmedelskommissionen
föreslagit vissa ändringar i det system, som tillämpats under
de senaste åren. Förslaget innebär bland annat, att fasta inlösningspriser ej
skola tillämpas utan att i stället vissa garantipriser skola fastställas genom
avtal mellan spannmålsbolaget samt spannmålshandlare och kvarnar. Dessa
garantipriser skola uppbyggas enligt en under året successivt stigande skala
och gälla endast å ett begränsat antal prisorter. Å övriga platser komma spannmålspriserna
då i allmänhet att understiga garantipriserna med belopp, motsvarande
fraktkostnaden till närmaste prisort. Samtidigt skall emellertid
den genomsnittliga prisnivån för brödsäd justeras upp med ett belopp, motsvarande
den fraktkostnad som jordbruket skulle få bära till följd av minskningen
av antalet prisorter. Den föreslagna omläggningen innebär ett steg
i riktning mot det prisregleringssystem, som förutsatts i 1947 års principbeslut,
och skulle bland annat möjliggöra en väsentlig rationalisering av det
nuvarande systemet för spannmålstransporterna. Även ur administrativ
synpunkt innebär förslaget en betydande förenkling, vilken bland annat
skulle möjliggöra en avsevärd minskning av spannmålsbolagets personalbehov.
För min del har jag intet att erinra mot kommissionens förslag.

Vad angår valet av prisorter vill jag framhålla att den avsedda effekten
av omläggningen minskas, därest prisorterna utvidgas utöver vad som i
kommissionens skrivelse i första hand förordats. Jag vill dock ej motsätta
mig förslaget, att även Örebro under nästa regleringsår skall få utgöra
prisort ehuru med ett lägre garantipris än kustprisorterna.

De spörsmål om fastställande av vissa handelsmarginaler, som uppkomma
vid ett genomförande av förslaget, torde få upptagas av kommissionen i samråd
med priskontrollnämnden.

Vidtages den nu förordade omläggningen av prisregleringen i fråga om
brödsäd, torde något behov ej längre föreligga av att bibehålla det nuvarande
systemet med auktoriserade handlande.

Såsom kommissionen anfört torde skalan för den successiva stegringen
av brödsädspriserna under rcgleringsåret 1950/51 böra utformas något annorlunda
än som skett under innevarande reglcringsår. Hänsyn härtill bör
tagas vid fastställande av ingångsnivån för garantipriserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Med hänsyn till önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg och
vårvete skola fastställas före höstsådden erhöll Kungl. Maj:t våren 1949
av riksdagen bemyndigande att redan sommaren 1949 fastställa priserna å
dessa produktslag för regleringsåret 1950/51. Bemyndigandet utnyttjades
på så sätt, att prisrelationen mellan de olika spannmålsslagen fastställdes.
Motsvarande befogenhet torde böra utverkas för nästa regleringsår. Vad angår
de prisrelationer, som böra gälla under regleringsåret 1951/52, vill jag
redan nu tramhålla att det av skäl som kommissionen anfört synes önskvärt
att höstveteodlingen skall stimuleras och att därför den nuvarande
prisdifferensen mellan höstvete och vårvete bör minskas med beaktande av
vad som därom anförts i kommissionens skrivelse.

Prislallsersättning för viss del av de lager av brödsäd, som inneligga hos
kvarnarna vid utgången av regleringsåret 1949/50, torde böra utgå enligt i
huvudsak samma bestämmelser, som tidigare gällt.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Några ransoneringsbestämmelser i fråga om fodermedel finnas ej för närvarande
och även prisbildningen å fodermedel är i huvudsak fri. För importerad
fodersäd ävensom för oljekraftfoder och importerat kli fastställer
dock livsmedelskommissionen de priser, som skola tillämpas i vissa importhamnar.
Någon anledning att räkna med återinförande av ransonering eller
med en utvidgning av priskontrollen synes icke föreligga. Det innevarande
år tillämpade systemet med fraktbidrag för fodermedel till Norrland torde
böra bibehållas med den jämkningen att den grundfrakt, som mottagaren
skall bära, bör höjas från 75 öre till 1 krona 25 öre per deciton.

Med hänsyn till produktionsutvecklingen synes det nödvändigt att priserna
å importerade fodermedel i högre grad än hittills skola anpassas efter
de verkliga importkostnaderna. Jag har följaktligen intet att erinra mot
kommissionens förslag om en höjning av priset på oljekraftfoder med högst
4 kronor per deciton. Jämväl priserna på kli och majs ävensom importerad
fodersäd torde, därest så kan anses påkallat, få justeras uppåt i motsvarande
mån. I och med att Kungl. Maj:t godkänt den med jordbrukets organisationer
träffade prisuppgörelsen har kommissionen erhållit bemyndigande
att genomföra nämnda prisändringar omedelbart.

hrån jordbrukarehåll har i anslutning till överenskommelsen i prisfrågorna
uttalats, att det mindre jordbruket om möjligt borde beredas kompensation
i någon form för en dylik prishöjning. Med anledning härav vill
jag framhålla att det enligt min mening bör undersökas, vad prishöjningen
i realiteten kommer att betyda för de mindre jordbruken. Skulle det därvid
visa sig, att den i allmänhet kommer att medföra en mera påtaglig belastning
för dessa, torde möjligheten att bereda dem kompensation härför
böra övervägas. Jag torde senare få återupptaga denna fråga.

Det inköpspris som spannmål sbolaget tillämpar för oljekraftfoder av
svenskt frö torde böra bibehållas oförändrat, d. v. s. utgöra 40 kronor per
deciton.

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

Vad som anförts angående behovet av en reglering av tillverkningen av
oljekraftfoder och vissa specialfodermedel föranleder ingen erinran från
min sida. Bestämmelserna om sådan reglering böra, såsom kommissionen
påpekat, icke längre grundas på de under krigsåren utfärdade beslagskungörelserna
utan på särskild författning. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att utfärda härför erforderliga bestämmelser. Dessa böra emellertid
betraktas som ett provisorium i avbidan på den definitiva reglering av frågan,
som bör ske genom att lagen den 30 september 1938 (nr 611) om handel
med fodermedel sättes i kraft. Innan så kan ske torde emellertid en allmän
översyn av lagen böra företagas. Jag ämnar senare anmäla denna fråga
för Kungl. Maj :t.

Potatisregleringen.

Jag torde få erinra om att Kungl. Maj :t den 7 oktober 1949 bemyndigat
livsmedelskommissionen att med Sveriges stärkelseproducenters förening
u. p. a. träffa överenskommelse om föreningens inköp och försäljning av
potatisstärkelse under tiden den 1 oktober 1949—den 30 september 1950 i
huvudsaklig överensstämmelse med upprättat förslag till avtal. Sådant avtal
har senare träffats mellan kommissionen och föreningen. Kungl. Maj :t har
emellertid vid sitt bemyndigande gjort förbehåll om att den i avtalets 7 §
av kommissionen gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Avtalet
innebär, bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse,
som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 300 000
deciton, med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren
och dennes potatisleverantörer. Härjämte förklarar sig föreningen villig
att, i den mån livsmedelskommissionen så påfordrar, importera stärkelse
och stärkelseprodukter samt sälja importerad vara utan anspråk på handelsvinst.
Enligt 7 § i avtalet åtager sig kommissionen — under förutsättning
av statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle komma att
förnyas för tillverkningsåret 1950/51 —- att vidtaga eller föranstalta om åtgärder
frän statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels
minst 68 kronor 75 öre per deciton för den 1 oktober 1950 inneliggande lager
av extra prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av
30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet
angivna grunder i avseende å inneliggande lager av extra prima, prima
och ej fullt prima potatismjöl, utom 30 000 deciton, under tre månader,
räknat från och med den 1 oktober 1950. De enligt 7 § av kommissionen
gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.

I fråga om fabrikspotatis innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, enligt
vad förut nämnts, att odlarpriset sänkes med ett öre per hektoliter och
stärkelseprocent. Såsom kommissionen angivit bör härjämte möjligheten
undersökas att ytterligare sänka potatismjölspriset genom reducering av
stärkelsefabrikernas och deras centralförenings marginaler.

Kommissionen har vidare upptagit frågan om den utsträckning, i vilken

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

potatis bör få användas för tillverkning av sprit. Den har härvid anfört att
de för sörj ningspolitiska skälen för en begränsning av användningen av potatis
för sagda ändamål numera få anses ha bortfallit i händelse av normal
skörd, och att det följaktligen ej längre är befogat att vidmakthålla beslaget
på potatis och de på detta beslag grundade ^inskränkningarna i rätten
att använda potatis för tillverkning av sprit. I stället har kommissionen
förordat, att man skall återgå till den princip, som fastställts av 1934 års
riksdag, d. v. s. bereda brännerierna avsättning för en mängd potatissprit,
som svarar mot brännvinskonsumtionen. Samtidigt har kommissionen ifrågasatt,
att skillnaden i råvarupriset på potatisbrännvin och cellullosabrännvin
skulle få slå igenom vid fastställandet av utförsäljningspriset å varan.
Kommissionen har vidare förutsatt att statens jordbruksnämnd skulle äga
begränsa den kvantitet potatis, som skulle få användas för brännvinstillverkning,
om felslagen skörd eller andra förhållanden så påkallade. Sådan
begränsning borde emellertid endast i undantagsfall få till följd, att tillverkningen
av potatisbrännvin komme att understiga 24 miljoner liter
per år.

Frågan om ändring i grunderna för fastställande av utförsäljningspriset å
potatisbrännvin torde ej böra upptagas i detta sammanhang. Däremot synes
det lämpligt att man, sedan försörj ningsläget numera blivit i stort sett normalt.
ånyo skall tillämpa de av 1934 års riksdag godkända principerna i
fråga om avsättningsgaranti för potatisbrännvin, dock med den modifikationen
att vederbörande centrala regleringsorgan bör äga befogenhet att begränsa
användningen av potatis för sprittillverkning, då så är påkallat ur
försörj ningssynpunkt. Vad kommissionen anfört om den undre gräns för
tillverkningen, som om möjligt bör beaktas, föranleder ingen erinran från
min sida. Frågan om hävande av beslaget å potatis torde jag senare få anmäla
för Kungl. Maj :t.

Äggregleringen.

I fråga om äggproduktionen innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, såsom
förut nämnts, att äggpriset bör få fritt svänga mellan ett bottenpris av
1 krona 80 öre per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram till
producenter i södra Sverige. Vad livsmedelskommissionen anfört angående
den närmare utformningen av äggregleringen föranleder ingen erinran från
min sida. Liksom den övre prisgränsen under särskilda omständigheter
bör kunna höjas bör emellertid det allmänna ej heller ha ovillkorlig skyldighet
att stödja det nyss angivna bottenpriset, utan åtgärder i denna riktning
böra vidtagas endast i den mån de kunna sägas vara ur allmänt ekonomiska
synpunkter försvarbara. Skulle den övre prisgränsen ha höjts under
viss tid, torde vidare hänsyn böra tagas därtill, därest under en annan
del av regleringsåret mera omfattande åtgärder skulle erfordras för att
stödja bottenpriset.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Köttvaruregleringen m. m.

Såsom tidigare antytts torde i vart fall under större delen av nästa regleringsår
produktionen av fläsk komma att täcka det inhemska konsumtionsbehovet,
medan däremot ett ganska betydande underskott kommer att föreligga
beträffande kött. Bland annat med hänsyn till denna bristande jämvikt
mellan tillgång och efterfrågan på köttvaror synes det icke vara möjligt
att övergå till helt fri prisbildning på köttvaror så länge den nuvarande stabiliseringspolitiken
fullföljes. Jag förordar därför att, på sätt kommissionen
föreslagit, prisregleringen på köttvaror tills vidare skall bibehållas och utformas
i huvudsak på samma sätt som under innevarande regleringsår.
Därest prisbildningen ej lämnas fri, torde ej heller det statliga lagringsstödet
böra helt borttagas. Jag har intet att erinra mot kommissionens förslag
att stöd för lagring av kött och fläsk skall lämnas för den händelse priset
på någon varugrupp skulle understiga den fastställda medelprisnivån med
mer än 10 procent.

Så länge prisstabiliseringspolitiken fullföljes torde jämväl det statliga
pristillägget för fläsk böra bibehållas. I samband med en modifikation eller
ett slopande av denna politik torde emellertid frågan om bidragets bibehållande
få övervägas på nytt. Jämväl frågan om prisbildningssystemet över
huvud taget på kött och fläsk bör i sådant fall omprövas. Kungl. Maj :t torde
därvid böra äga befogenhet att närmare utforma systemet på sätt finnes
lämpligt med hänsyn bland annat till marknadsförhållandena.

Med hänsyn till den fortgående minskningen av fårstammen och till att
stödet av ullproduktionen icke fått den omfattning, som från början avsetts,
synes en ökning av detta stöd motiverad. Jag har intet att erinra mot att
subventionen ökas till 1 krona per kilogram. För ändamålet torde böra beräknas
ett belopp av 100 000 kronor eller hälften av det belopp, som avsetts
för ändamålet under innevarande budgetår.

Oljeväxtregleringen.

Av olika skäl torde en betydande inhemsk odling av oljeväxter vara önskvärd
även framgent. Statsmakterna böra därför vara beredda att stödja denna
odling även i fortsättningen. Liksom i fråga om brödsäden synes det
önskvärt att prissättningen på oljeväxter skall ske i god tid före höstsådden.
Detta gäller framför allt de höstsådda oljeväxterna.

Av skäl som nu anförts torde Kungl. Maj :t redan nu böra erhålla bemyndigande
att fastställa odlarpriset för höstraps av 1951 års skörd. Det av
kommissionen föreslagna odlarpriset för sådan höstraps innebär en betydande
sänkning i förhållande till det pris, som gäller för innevarande år.
Mot kommissionens förslag, vilket skulle medföra att kostnaden för produktion
av inhemsk rapsolja skulle komma att rätt betydligt understiga
nu gällande importprisläge, har jag intet att erinra. Jag kan även i övrigt
i huvudsak ansluta mig till vad kommissionen anfört. Jag anser sålunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

odlarpriset per kilogram levererat frö med 18 procents vattenhalt och 96
procents renhet böra fastställas till 66 öre för höstraps. Hinder bör dock
ej möta att Kungl. Maj :t, om så skulle visa sig önskvärt, exempelvis på
grund av utvintringen av höstraps av 1950 års skörd eller på grund av att
möjligheterna till export av rapsfrö eller rapsolja bedömas gynnsamt, justerar
priset uppåt, dock högst till 70 öre per kilogram. Jag förutsätter härvid
att odlarpriset i sin helhet skall inräknas i jordbrukskalkylen.

Det definitiva garantipriset på höstraps, vilket avser till oljefabrikerna
levererat frö med 9 procents vattenhalt, torde Kungl. Maj :t senare få fastställa.
Garantipriser på vårraps, linfrö och frö av vitsenap torde få bestämmas
i anslutning till priset på höstraps.

För att eventuellt uppkommande överskottspartier av frö av Fiskebysenap,
vallmofrö och hampfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning,
bör härjämte livsmedelskommissionen äga befogenhet att föranstalta om
inlösen av dessa fröslag till priser, som avvägas med hänsyn till oljehalten.
Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen även beträffande andra
oljehaltiga fröslag, till exempel solros, soja, crambe, lindådra med flera. I
fråga om icke kontraktsodlade fröpartier bör emellertid hinder icke möta
mot att inlösningspriserna fastställas till lägre belopp än de priser, som
skola utgå till kontraktsodlare.

I en den 14 december 1949 ingiven framställning från Västra Sveriges, Östergötlands
och södra Södermanlands samt mellersta Sveriges spannmålshandlareförening
har ändring begärts i det nu tillämpade systemet beträffande
organisationen av odlingen av oljeväxter. Vidare har Svenska foderämnes-
och spannmålsimportörernas förening i skrivelse den 5 april 1950
hemställt om utredning i frågan. För 1950 års skörd av oljefrö torde dock
redan av praktiska skäl det hittills tillämpade systemet böra bibehållas. Däremot
finner jag det önskvärt att frågan om möjligheten och lämpligheten av
att övergå till ett friare system för odlingen skall noggrant övervägas till ett
kommande år. Det torde få ankomma på statens jordbruksnämnd att närmare
pröva denna fråga i samråd med representanter för de berörda intressenterna.

Regleringen av handeln med mjölk, mejeriprodukter och fettvaror.

Såsom förut antytts torde de nu gällande statliga regleringsåtgärderna på
detta område, vilka främst avse att reglera fetthalten i mjölk och vissa
andra mejeriprodukter, i stort sett böra bibehållas oförändrade. Det bör
emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t att under hänsynstagande till utvecklingen
av det ekonomiska läget och försörj ningsläget besluta om åtgärdernas
fortsatta bestånd eller om de ändringar däri, som kunna anses påkallade.

Kungl. Maj :ts den 21 april 1950 meddelade beslut om jordbrukets prisfrågor
innebär, såsom förut nämnts, att allmänt mjölkpristillägg bör utgå
enligt nuvarande grunder även under regleringsåret 1950/51. Även extra

Kungl. May.ts proposition nr 245.

mjölkpristillägg böra enligt Kungl. Maj:ts nyssnämnda prisbeslut utgå enligt
samma grunder som hittills med den jämkning som skall beröras i det
följande. Däremot skola ej de särskilda missväxtbidrag å tillhopa 6 miljoner
kronor, vilka nu utgå främst till vissa delar av Norrland, bibehållas
efter utgången av innevarande regleringsår.

Kostnaderna för utbetalande av allmänna och extra mjölkpristillägg under
nästa regleringsår ha uppskattats till omkring 141 miljoner kronor.

För innevarande budgetår har avsetts ett belopp av 6 miljoner kronor till
förbättring av mjölkhandelns marginaler. Av skäl som kommissionen anfört
torde detta subventionssystem böra avvecklas så snart förutsättningar
därför föreligga. Man synes emellertid böra räkna med att detsamma behöver
bibehållas under återstoden av år 1950. Liksom hittills böra vidare även
under nästa regleringsår utgå dels s. k. merfrakttillägg, dels s. k. regleringskostnadstillägg
till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg, dels
viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid några mejerier,
som leverera mjölk till Stockholm, dels bidrag till uppehållande av mejeriernas
körlinjer inom de områden, där transportkostnaderna per kilogram
mjölk äro särskilt höga.

Beträffande grunderna för utbetalande av dessa bidrag torde annan ändring
ej böra göras än att kör linjebidrag, i enlighet med vad som förutsatts i
överenskommelsen mellan livsmedelskommissionen samt jordbrukets fackliga
och ekonomiska centralorganisationer, bör utgå endast då den genomsnittliga
kostnaden för transporten under månaden överstiger 1,5 öre per
kilogram mjölk. Med hänsyn till svårigheten att bedöma medelsbehovet för
de olika ändamålen torde bidragen, på sätt skett under de senaste budgetåren,
böra sammanföras till ett anslagsbelopp. Detta anslagsbelopp torde, såsom
livsmedelskommissionen föreslagit, böra beräknas till 5,5 miljoner kronor.
Kungl. Maj :t synes böra äga disponera ifrågavarande anslag även för
tillgodoseende av annat ändamål än förut berörts, därest detsamma är av
särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande. Motsvarande befogenhet
tillkommer för närvarande Kungl. Maj :t.

I samband med den nu angivna ändringen i bestämmelsen om körlinjebidrag
bör, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, det extra mjölkpristillägget
höjas med 5 öre per kilogram mjölkfett.

Vad kommissionen har anfört angående justeringar av ostpriset samt av
de nu utgående avgifterna för denna vara kan jag godtaga.

Kungl. Maj:t bör alltjämt äga bemyndigande dels att uttaga accis och tillläggsaccis
å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr 259)
om accis å margarin och vissa andra fettvaror, dels ock att upptaga en rörlig
clearingavgift vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt
fall skillnaden mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden
för varan i fråga. Den i kommissionens skrivelse omförmälda framställningen
om tillsättande av en särskild kommitté för utredning av frågan om en
omläggning av clearing- och accissystemet torde chefen för finansdepartementet
i annat sammanhang komma att anmäla för Kungl. Maj :t.

(> Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 245.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde
och ost, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1950, torde böra erhålla förlängd
giltighet. Det synes lämpligt att förordningen, vilken hittills förlängts
för ett år i taget, får gälla tills vidare. I enlighet härmed har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till förordning om fortsatt giltighet avnyssnämnda
förordning.

Kommissionen har vidare föreslagit vissa ändringar i förordningen den 30
juni 1944 (nr 459) angående avgift för smör som användes för framställning
av grädde m. m. Förslaget innebär dels en höjning av maximiavgiften
från 1 krona 50 öre till 5 kronor per kilogram smör, dels en utvidgning av
förordningens tillämpningsområde på så sätt att avgift skall kunna uttagas
även då osaltat margarin och andra obearbetade fettämnen användas för
framställning av fettemulsion, vilken skall användas i tillverkarens egen rörelse.
Mot den föreslagna höjningen av maximiavgiften har jag intet att erinra.
Däremot föreligger enligt min mening ej tillräcklig anledning att utvidga
förordningens tillämpningsområde på sätt kommissionen föreslagit.
Sistnämnda fråga torde böra upptagas i samband med en allmän omprövning
av det nuvarande accissystemet. I enlighet med det anförda har inom
departementet utarbetats förslag till förordning om ändring i ifrågavarande
förordning den 30 juni 1944.

Nu nämnda båda författningsförslag torde få föreläggas riksdagen för antagande.

Konstgödselregleringen.

Under de förutsättningar, som livsmedelskommissionen angivit, anser jag
att den nu tillämpade prisregleringen å konstgödselmedel samt subventioneringen
av vissa slag av dylika varor bör slopas. Ändringen torde av praktiska
skäl böra genomföras redan vid ingången av nästa gödselår, d. v. s.
den 1 juli 1950. Även i övrigt kan jag biträda vad kommissionen här anfört.

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget.

I årets statsverksproposition har till kostnader för bolagets verksamhet
för budgetåret 1950/51 upptagits ett beräknat belopp av 20 miljoner kronor.
I sin skrivelse den 7 mars 1950 till livsmedelskommissionen har bolaget angivit,
att utav tidigare av riksdagen anvisade medel i runt tal 56 miljoner
kronor funnes disponibla för täckande av bolagets kostnader under åren
1949/50 och 1950/51. Kostnaderna för dessa båda verksamhetsår har bolaget
uppskattat till 45 respektive 41 miljoner kronor. Med hänsyn härtill har bolaget
funnit ett anslag å 30 miljoner kronor erforderligt för regleringsåret
1950/51.

Livsmedelskommissionen har för sin del ansett ett anslag å 25 miljoner
kronor tillräckligt. Härvid har kommissionen å ena sidan räknat med en
ökning av bolagets omkostnader med omkring 10 miljoner kronor, beroende
på att kommissionen ansett bolagets inköpspris för inhemskt oljekraftfoder

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

böra bestämmas till 40 kronor per deciton, samt å andra sidan räknat med
en stegring av bolagets inkomster med omkring 15 miljoner kronor till följd
av de av kommissionen föreslagna prishöjningarna å oljekraftfoder, kli och
majs in. m.

I det föregående har jag anslutit mig till kommissionens förslag om att
priserna å importerade fodermedel böra i högre grad än som hittills skett
anpassas efter anskaffningskostnaderna. Även i övrigt kan jag godtaga
kommissionens beräkning av medelsbehovet.

Särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för
produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt
vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län. För ett vart av de nio senaste
budgetåren har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor finge för
detta ändamål utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område. Av sagda belopp har för år 1949 500 000 kronor utgått till hushållningssällskapen
i ifrågavarande län för olika åtgärder på jordbrukets område
— därav till hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens län
100 000 kronor vardera — samt återstoden huvudsakligen till ett antal mejeriföreningar
såsom bidrag till uppförande av nya mejerianläggningar.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att, på sätt angivits i årets
statsverksproposition (TX. H. T. punkt 86), Norrbottens läns hushållningssällskap
hemställt om ändring i bestämmelserna om fördelningen av anslaget
till bidrag till hushållningssällskapens omkostnader. Framställningen
bär motiverats med att den del av anslaget, som enligt nu gällande fördelningsgrunder
tillfaller Norrbottens län, ej står i rimligt förhållande till de
stora omkostnader, som sällskapet har för reseersättningar till befattningshavare
med hänsyn till det stora antalet tjänstemän och till resornas längd.
Samma problem föreligger givetvis, ehuru ej i fullt lika hög grad, för vissa
andra hushållningssällskap. Vid behandlingen av ifrågavarande anslag uttalade
jag även att verkningarna av nu gällande fördelningsbestämmelser
icke syntes fullt tillfredsställande. En särskild utredning med uppgift att
söka komma fram till rättvisare fördelningsgrunder borde därför igångsättas.
En dylik utredning syntes emellertid ej kunna slutföras inom sådan
tid, att förslag i frågan kunde föreläggas årets riksdag. Nu gällande fördelningsgrunder
borde alliså tills vidare fortfarande tillämpas. Vid årets riksdag
väcktes vidare motioner (I: 181 och II: 222) om anvisande av ett tillläggsanslag
å tillhopa 130 000 kronor för bestridande av rese- och traktamentskostnader
under innevarande år för befattningshavare hos Norrbottens
och Västerbottens läns hushållningssällskap. I sitt utlåtande över sagda
motioner uttalade jordbruksutskottet (uti. nr 1) att de båda nämnda hushållningssällskapens
ställning syntes vara sådan, att viktiga arbetsuppgifter
löpte fara att hämmas av brist på medel till resor och traktamenten. I likhet
med motionärerna ansåg utskottet därför, att dessa sällskap redan under

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

budgetåret 1950/51 borde erhålla förstärkning av de för rese- och traktamentskostnader
avsedda medlen. Enligt utskottets mening borde det ökade
medelsbehovet för Norrbottens och Västerbottens läns hushållningssällskap
kunna tillgodoses ur nu ifrågavarande delpost av anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område. Utskottet ansåg därför någon medelsanvisning
för ändamålet icke behövlig under anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens
omkostnader. Vad utskottet sålunda anfört lämnades utan
erinran av riksdagen.

Det belopp, som för innevarande år står till förfogande för åtgärder till
stöd för jordbruket i Norrland in. in., är ännu i huvudsak odisponerat. Hinder
möter därför i och för sig ej att på nu angivet sätt lämna ett särskilt
stöd åt ifrågavarande båda hushållningssällskap. För att man ej därigenom
skall i alltför hög grad begränsa möjligheten att lämna stöd åt andra välmotiverade
åtgärder synes det emellertid önskvärt, att sagda belopp skall
höjas, förslagsvis med 100 000 kronor. Därest riksdagen ej har något att
erinra däremot, torde alltså av de medel, som för innevarande budgetår beviljats
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, 1 miljon kronor
få disponeras till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. in.

Även för nästa år torde ur anslaget till prisreglerande åtgärder få disponeras
visst belopp för produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m.

Det är nu icke möjligt att bedöma, om den av mig förut berörda utredningen
angående grunderna för fördelning av anslaget till Bidrag till hushållningssällskapens
omkostnader kan tänkas bliva slutförd i så god tid,
att densamma kan föreläggas nästa års riksdag och sålunda tillämpas från
och med kalenderåret 1951. Försiktigheten torde därför bjuda, att man nu
räknar med att det även för nästa budgetår kan bliva erforderligt att stödja
ifrågavarande båda hushållningssällskap på det sätt, som riksdagen angivit.
Av skäl jag i det följande skall angiva anser jag det vidare önskvärt, att av
nu nämnda medel skall utgå bidrag till uppförande av den förut omförmälda
slakterianläggningen i Gällivare. Med hänsyn till dessa förhållanden
synes det lämpligt, att det belopp från anslaget till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område, som skall få disponeras till särskilda åtgärder till
stöd för jordbruket i Norrland m. m., även för nästa budgetår skall beräknas
till 1 miljon kronor.

Bidrag till anläggningskostnader för slaktstationen i Gällivare.

1946 års köttbesiktningskommittés förslag om att lagen den 4 juni 1937
om slakt av husdjur skall göras tillämplig även å slakt av ren överväges
för närvarande inom justitiedepartementet. Vad angår kommitténs övriga
förslag anser jag, framför allt på grund av det motstånd som rests från lapparnas
sida, tiden icke vara mogen för att genomföra dessa. Utvecklingen
i fråga om avsättningen av renkött aktualiserar emellertid behovet av en
sanering av renslakten. Den av Norrbottens slakteriförening planerade slaktstationen
i Gällivare har därför enligt min mening en riktig uppgift att fylla

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

8ö

såsom ett praktiskt försök att få till stånd en bättre hygien vid renslakt och
en mera tillfredsställande behandling av renkött. Vidare torde stationens
tillkomst innebära en stor fördel för jordbrukarna i denna del av Norrbottens
län. Med hänsyn härtill anser jag att föreningen bör erhålla statsbidrag och
statslån till kostnaderna för stationens anläggande. I fråga om storleken av
bidraget och lånet ansluter jag mig till livsmedelskommissionens åsikt, att
dessa böra tillsammans uppgå till 85 procent av berörda kostnader. Då det
synes vara av ett betydande allmänt intresse, att slaktstationen kommer till
stånd, och då driftkostnaderna vid stationen åtminstone till en början torde
bliva relativt höga, beroende dels på att eu avsevärd tid kan förflyta innan
tillräcklig anslutning vinnes från jordbrukarna och lapparna, dels på de
stora avstånden inom tillförselområdet, förordar jag att statsbidraget skall
utgå med 40 procent av anläggningskostnaderna. I dessa böra dock ej inräknas
kostnaderna för uppförande av charkulerifabriken. Med hänsyn till lappfondens
ställning och till de anspråk, som från andra håll torde komma att
ställas på denna fond, torde endast en del av bidraget kunna utgå ur lappfonden.
I övrigt torde bidraget böra få bestridas från det belopp ur anslaget
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som ställes till förfogande
för produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland.

Särskilt stöd till jordbrukare i vissa delar av Norrland.

Såsom tidigare nämnts utgår under innevarande regleringsår särskilt pristillägg
å mjölk med tillhopa 6 miljoner kronor. Detta pristillägg har närmast
karaktären av ett bidrag på grund av felslagen skörd till jordbrukarna
i vissa delar av Norrland och har motiverats med att jordbrukarna i dessa
delar av riket på grund av särskilt ogynnsamma väderleksförhållanden
fingo vidkännas en mycket kraftig skördeminskning. Särskilt kännbar har
denna felslagna skörd varit för jordbrukarna i de nordligaste trakterna.
Samtidigt ha dessa jordbrukare, genom att de ej alls eller endast i ringa
mån producera mjölk för leverans till mejeri, blivit så gott som helt utan
det stöd, som ifrågavarande särskilda mjölkpristillägg varit avsett att giva.
Till länsstyrelsen i Norrbottens län ha även inkommit framställningar från
jordbrukarna i flera socknar om bidrag till kostnaderna för sådana inköp
av hö och potatis, som blivit nödvändiga på grund av den felslagna skörden.
Samma situation torde föreligga i vissa andra ur produktionssynpunkt
speciellt illa belägna delar av Norrland. Länsstyrelserna ha emellertid endast
i mycket begränsad utsträckning möjlighet att bifalla dessa framställningar.
Med hänsyn till föreliggande förhållanden torde därför hinder ej
böra möta att Kungl. Maj :t av de medel, som för budgetåret 1949/50
stå till förfogande för den prisreglerande verksamheten, disponerar ett belopp
av högst 150 000 kronor såsom särskilt stöd åt sådana jordbrukare som
nu nämnts.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Jag har redan förut angivit, att enligt min mening statsmakterna även
under nästa regleringsår i viss utsträckning böra lämna stöd åt säsonglagring
av jordbruksprodukter. Kommissionen har beräknat omkostnaderna
härför till 6 miljoner kronor eller en miljon kronor mindre än det belopp,
som i statsverkspropositionen preliminärt upptagits för ändamålet. Mot
denna beräkning har jag intet att erinra.

Anslagsäskanden m. m.

I propositionen nr 212/1949 beräknades kostnaderna för de där förordade
prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret
1949/50 till i runt tal 123 miljoner kronor. Med hänsyn till förefintliga
reservationer begränsades emellertid anslagsäskandet till 103 miljoner kronor.
I enlighet med den hösten 1949 träffade uppgörelsen angående jordbrukspriserna
för innevarande regleringsår anvisades vidare för samma
ändamål ytterligare 66 miljoner kronor. Sammanlagt har sålunda för prisregleringen
under innevarande regleringsår stått till förfogande ett belopp
av 189 miljoner kronor.

Kostnaderna för att genomföra de av mig nu förordade förslagen till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för nästa regleringsår torde
— därest pristillägg skola utgå enligt oförändrade grunder under hela regleringsåret
— komma att uppgå till i runt tal 191 miljoner kronor. Av detta
belopp belöpa 118,5 miljoner kronor på allmänt mjölkpristillägg, 22,5 miljoner
kronor på mjölkpristillägg inom vissa delar av landet, 5,5 miljoner
kronor på särskilda mjölkbidrag såsom merfraktbidrag m. m., 6 miljoner
kronor på bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler, 33 miljoner
kronor på pristillägg till slaktdjursprodukter, 100 000 kronor på kostnader
för främjande av ullproduktionen samt 5 miljoner kronor på diverse kostnader.
Sistnämnda belopp är enligt vad livsmedelskommissionen upplyst i
första hand avsett att användas för ersättning till Svenska mejeriernas
riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen
sammanhängande uppgifter, till bestridande av vissa bidrag till Mjölkpropagandan
samt till utgifter för ersättande av förluster vid lagring och annat
omhändertagande av andra livsmedel än spannmål. Nu ifrågavarande
post torde även få anlitas för bestridande av vissa återstående tryckningskostnader
för 1942 års jordbrukskommitté ävensom för täckande av de utgifter,
som föranledas av förslagen till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket
i Norrland m. m.

Någon reservation å de medel, som anvisats för prisreglerande åtgärder
under innevarande regleringsår, kan, såvitt nu kan bedömas, icke med säkerhet
beräknas föreligga.

Såsom redan tidigare nämnts bör det, därest stabiliseringspolitiken slopas
eller modifieras, övervägas att begränsa de statliga pristilläggen. Det synes
emellertid lämpligt att man nu vid beräkningen av medelsbehovet bortser

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

från denna eventualitet. Till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
torde sålunda för budgetåret 1950/51 böra anvisas ett reservationsanslag
av 191 miljoner kronor. I enlighet med vad jag förut förordat torde vidare
för sagda budgetår böra anvisas till bestridande av kostnaderna för Svenska
spannmålsaktiebolaget ett reservationsanslag av 25 miljoner kronor samt
till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 7 miljoner kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

1) att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under nästkommande regleringsår av produktions-
och avsättningsförhållandena på jordbrukets område
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer jag
angivit i det föregående;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa priser på brödsäd
och oljeväxter av 1951 års skörd i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som förut angivits;

dels å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde
huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett
reservationsanslag av 191 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 25 000 000
kronor;

c) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps-
och försal jningsverksamhet ett förslagsanslag av
6 000 000 kronor.

2) att förslagen till förordning angående fortsatt giltighet
av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift
å mjölk, grädde och ost samt till förordning om ändrad lydelse
av 2 § förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) angående
avgift för smör som användes för framställning av
grädde m. in. måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Eklund.

; >ri; ij t! t -

ur.y.li i! •, • • ,

?*»'' *>0 . : n ■ r. ■

)• it*'' ''t . ‘ I ili i

...; !/ru ■>*•! i il-''.- *:! ? ■».

i y $; i*;!£ ../r\ A >’ .

[5^-r . • !/ A •. : jJ:''. V

-V;-5 ''T v; .*’< • >«m. :UjL. . , * :•; • f. i i V-h!f i i''*^ i

•! ! r< :: i

!!;; !• ■ . •••’ > / ■ ;d y.Vtb

* ^ ii''; I /(i "0 i.''! ; j ; 1:'' ■ ; .i.

ii'' * i>i / i/H1'' rf .

i < It;, r;! ■>'' iiii!«vt.'' •!

'' k V f.O ;\w

: n■ .■<<> i ih''t) (.!'' !■ !(M /*; •:

’■ - A ■■■ *!«?. ''>SVi "■ ''• ''■ I

iVir-.vi i.1-'' t n • ’. in , . v,, ! \

■ \ ..n’>.:i>A '' •.

. W ! >•-; . W

. :

'' ''

.■:><i, ,■(

■Mit. iiiii ii ; ti’i i. i],;

■■''s >'' -in''1 W!l tf, ■ ii^fihiii • ,

* , i!Uin;-)inl Hif |*nt: • iso ft >o •ibiunp . ,Si<»j r*
i-i''!! in-.r; rigfi an^nHibimiV! • v /i; •*>;

'' ''ii f.i iiioi: iooss -itV* ; * i • . i. •,{><

• t). <*• -.*n .fj.xi***» ,r» .in

..nii.i It ],> .i

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Bilaga 1.

med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder
på jordbrukets område.

Beträffande de regleringsåtgärder, som från statsmakternas sida företagits
till och med första kvartalet 1949, hänvisas, utöver vad i det följande
anföres, till propositionerna nr 278/1941, 319/1942, 246/1943, 253/1944,
303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/1948 och 212/1949.

Brödsädsregleringcn. Under våren 1949 ha vidtagits åtskilliga lättnader
i fråga om brödsädsregleringen. Utfodringsförbudet på korn har sålunda
hävts den 1 maj och skyldigheten för kvarnarna att vid förmalning inblanda
korn i råg och vete har upphört den 9 maj. (Livsmedelskommissionens cirkulär
nr 3273 och 3274.) För regleringsåret 1949/50 gälla i fråga om brödsäd
i stort sett samma bestämmelser som året dessförinnan (cirkulär nr
3212). Sålunda gäller för råg och vete fortfarande utfodringsförbud. För
råg och vete gälla vidare normalpriser, vilka äro utformade efter en stigande
skala.

Prisstegringen har under tidigare år varit jämn och uppgått till 10 öre
per deciton och halvmånad till och med den 16 mars. För innevarande regleringsår
är prisstegringen densamma utom för månaderna oktober och
november, då den utgör 25 öre per deciton och halvmånad. Denna höjning
har vidtagits för att stimulera jordbrukarna till att under höstmånaderna,
då tillförseln av brödsäd är störst, hålla tillbaka sina utbud. Prisstegringen
upphör liksom under tidigare år den 16 mars och anvisningar ha utfärdats
för odlare (cirkulär nr 3367) att senast den 1 maj 1950 till handlare eller
kvarnar leverera sitt saluöverskott av brödsäd. Ändrade kvalitetsbestämmelser
vid betalning av brödsäd ha införts att gälla för 1949 års skörd (cirkulär
nr 3308). Den viktigaste ändringen härvidlag är, att man vid bedömandet
av brödsädens kvalitet utgår från en normal vattenhalt på 16,5 procent
(tidigare 17,5 procent) och att all levererad spannmål omräknas till en
vattenhalt av 16,5 procent. Även rymdvikts- (hektolitervikts-) bestämningen
skall ske vid eller korrigeras till samma vattenhalt. Ändringen av kvalitetsbestäinmelserna
innebär en försämring av det grundavräkningspris, som
jordbrukarna erhålla, med i genomsnitt 62,i öre per deciton. En genomförd
förändring i torkningsersättningarna har medfört en ytterligare prisförsämring
av cirka 10 öre per deciton. Dessa prissänkningar ha emellertid kompenserats
dels genom den förut omnämnda starkare stegringen av den successiva
skalan under oktober och november vilka motsvarar eu prisförbättring
av i genomsnitt 23,i öre per deciton, och dels genom eu höjning av ingångspriserna
per den 1 september av 50 öre per deciton. Ingångspriserna
per den 1 september 1949 voro i kronor per deciton för vårvete 34:40
mot 33:90 den 1 september 1948) samt för höstvete och råg 29:40 (mot
28: 90 den 1 september 1948).

För icke fullgod brödsäd samt avrens gälla vid försäljning från odlare
inga normalpriser. Spannmålsbolaget och auktoriserad handlare skola dock

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

för sådan vara, därest den kan iordningställas till fullgod fodervara, erlägga
betalning lägst efter ett pris, som med 3 kronor understiger det vid leveranstillfället
gällande normalpriset på höstvete och råg.

Systemet med prisorter för södra och mellersta Sverige har bibehållits. I
norra Sverige gälla normalpriserna vid försäljning från odlare fritt av köparen
anvisad mottagningsplats. Vid överlåtelse av fullgod brödsäd till kvarn
från Svenska spannmålsaktiebolaget och från auktoriserad spannmålshandlare
är priset 1:15 kronor respektive 85 öre högre än priset till odlare. Vid
nu avsedda försäljningar får vidare en successiv stegring av priset ske ända
fram till den 31 augusti 1950. Leverans från spannmålsbolaget sker fraktfritt
eller eif kvarnort. Vid leverans från spannmålshandlare skall kvarnen
ersätta säljaren den del av fraktbeloppet, som icke erlägges av spannmålsbolaget.
Bolaget gottgör handlanden den del av fraktkostnaden, som överstiger
30 öre per deciton, dock högst 1:40 kronor per deciton (cirkulär
nr 3312).

I fråga om utsäde av brödsäd, vilket redan under tidigare år fått försäljas
utan begränsning, har för innevarande år även prissättningen frigivits i det
att normalpriserna borttagits (cirkulären nr 3297 och 3337).

Beträffande brödsäden är vidare att märka, att förmalningen helt frigivits
den 1 september 1949 i vad avser utmalningen. Däremot gälla fortfarande
bestämmelser om att vårvete i viss omfattning skall användas vid vetemjölsframställning
och att viss procent råg skall inblandas i vete, som användes
för mjölframställning. Det mjöl, som i handeln går under namn av
vetemjöl, skall sålunda innehålla minst 4 procent rågmjöl mot minst 13
procent töre den 1 september 1949 (cirkulär nr 3316).

Mallönen har varit oförändrad sedan den 1 januari 1948.

Fodermedelsregleringen. Ehuru försäljningen av inhemsk fodersäd under
regleringsåret 1948/49 varit fri, ha under nämnda år normalpriser enligt
en successivt stigande prisskala för samtliga fodersädsslag varit gällande
(cirkulär nr 3157). Även för majs har gällt normalpris efter en stigande
skala (cirkulär nr 3161). I och med att utfodringsförbudet beträffande korn
hävdes den 1 maj 1949 jämställdes korn i prishänseende med majs.

Från och med den 1 september 1949 gälla icke vidare normalprisbestämmelser
för fodersäd utan prisbildningen är fri i den allmänna handeln. För
fodersäd, som säljes från Svenska spannmålsaktiebolaget, gälla dock vissa
av kommissionen fastställda priser. Dessa avse i första hand importerad fodersäd,
bl. a. majs. Under hösten voro spannmålsbolagets priser för korn
och blandsäd 25: 50, för vithavre 23: 50, för svarthavre 23: — och för majs
26: 50, allt kronor per deciton beräknat fob eller fritt å fordon i importhamn
vid försäljning till förbrukare. En höjning av nämnda priser för havre
och majs har sedermera vidtagits för havre den 1 mars 1950 med 75 öre
och för majs dels den 1 oktober 1949 med 1 krona och den 1 mars 1950 med
ytterligare 1 krona.

Från och med den 1 september 1949 utbetalas genom Svenska spannmålsaktiebolaget
fraktbidrag för bl. a. fodersäd, som fraktas per järnväg eller
fartyg från södra och mellersta Sverige till norra Sverige. Fraktbidrag utgår
med högst 2: 50 kronor per deciton, och beräknas på det fraktbelopp, som
överstiger 75 öre per deciton; vederbörande befraktare har således alltid
att svara för en grundfrakt av 75 öre per deciton innan han kan erhålla bidrag
(cirkulär nr 3312).

I fråga om förmalning av havre till havregryn må erinras om att riksdagen
fattat beslut om subventionering av vissa livsmedel. I anslutning härtill utbetalar
livsmedelskommissionen ett bidrag till havregrynskvarnarna av 10
öre per kilogram gryn, som expedieras från respektive kvarnar från och med

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

den 5 december 1949. I samband härmed har priskontrollnämnden sänkt
stoppriserna på havregryn i samtliga handelsled (cirkulär nr 3355).

Från och med den 1 januari 1950 erfordras icke kvarntillstånd för att bedriva
löneförmalning av korn och havre till människoföda. I samband härmed
har livsmedelskommissionen också borttagit skyldigheten att avlämna
rapporter till kommissionen om nämnda förmalning.

Regleringen av andra fodermedel än fodersäd har nu i stor utsträckning
kunnat avskaffas. Den 11 april 1949 hävdes sålunda ransoneringen av foderblandningar
för fjäderfän och för pälsdjur. Samma dag upphävdes alla de
bestämmelser, som inneburo inskränkning i rätten att förfoga över luzernmjöl,
fälttorkat hömjöl, klöverfröagnar och klöverfröagnnudlar. Samtidigt
utfärdades vissa föreskrifter om märkning av saluförda förpackningar, som
innehöllo luzernmjöl (cirkulär nr 3261).

Från och med den 9 september 1949 medgavs fri försäljning av oljekraftfoderblandning,
linkakmjöl, linfrökakor och linfröexpeller samt extraherat
rapsmjöl och extraherat senapsmjöl (cirkulär nr 3317). Den 1 oktober slopades
standardiseringsbestämmelserna för foderblandningar för fjäderfän.
Dock kvarstå tills vidare vissa begränsningar i rätten att för tillverkning av
sådana blandningar använda majs, oljekraftfoder och fiskmjöl. Enligt nu
gällande bestämmelser skall saluförd förpackning, innehållande foderblandning
för fjäderfän, vara försedd, bland annat, med deklaration över blandningens
mekaniska sammansättning samt med uppgifter om garanterade
lägsta halt av råprotein och smältbar äggvita samt högsta halt av växttråd
och aska. Den 1 oktober 1949 medgavs fri försäljningsrätt även beträffande
foderbenmjöl och dikalciumfosfat, varjämte tillverkningen av mineralfoderblandningar
gavs fri. Saluförda förpackningar, innehållande foderbenmjöl
eller dikalciumfosfat eller mineralfoderblandning, skola dock märkas, bl. a.
med vissa kvalitetsuppgifter (cirkulären nr 3324 och 3342). I samband med
hävande av normalprisbestämmelserna för blodmjöl, köttfodermjöl och valrnjöJ
(se nedan) ha utfärdats nya bestämmelser om märkning av förpackningar,
vari dessa varor saluhållas. Den 23 mars 1950 ha bestämmelserna om
reglering av handeln med fiskmjöl upphävts. Viss skyldighet beträffande
märkning av förpackningar, vari varan saluhålles, finnes dock fortfarande.
För fiskmjöl skola på förpackningarna lämnas vissa kvalitetsuppgifter m. m.
(cirkulär nr 3377).

Normalprisbestämmelserna på följande fodermedel ha numera hävts, nämligen
den 11 juli 1949 (cirkulär nr 3297) på havrekli och kornkli och den 1
september (cirkulär nr 3316) på vetekli och rågkli, den 9 september (cirkulär
nr 3317) på oljekraftfoderblandning, linkakmjöl, linfröexpeller, extraherat
rapsmjöl, extraherat senapsmjöl, betmassa, betfor, vetegroddar, maltgroddar,
sopmjöl, foderbröd, fodercellulosa samt foderbenmjöl och dikalciumfosfat,
den 19 september (cirkulär nr 3317) på standardiserade foderblandningar
för fjäderfän, den 6 mars 1950 på blodmjöl, köttfodermjöl och
valmjöl (cirkulär nr 3373) samt den 23 mars 1950 (cirkulär nr 3377) på
fiskmjöl och fiskcnsilage. Vad angår oljekraftfoder tillämpar Svenska spannmålsaktiebolaget
vissa av kommissionen fastställda högsta priser. Genom
särskilda bestämmelser angående dessas tillämpning erhålles möjlighet att
påverka de av handlarna tillämpade förbrukarepriserna. Normalpris gäller
nu icke för annat fodermedel än melass.

Vid transport från södra och mellersta Sverige till norra Sverige av vetekli,
rågkli, oljekraftfoder samt foderblandningar för fjäderfän och pälsdjur utgår
fraktbidrag efter samma grunder som för fodersäd (cirkulären nr 3316
och 3317).

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Potatisregleringen. De av livsmedelskommissionen med stöd av förordningen
den 30 juni 1943 (nr 454) i kommissionens cirkulär nr 1549 utfärdade
bestämmelserna angående tillverkning av potatisstärkelse äga giltighet
även under tillverkningsåret 1949/50.

Priset på potatis, som inköpes för tillverkning av stärkelse eller brännvin,
har liksom tidigare enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande fastställts av
livsmedelskommissionen.

Vidare har, i likhet med vad tidigare tillämpats, för tillverkningsåret
1949/50 kommissionen träffat ett av Kungl. Maj :t sedermera godkänt avtal
med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. angående föreningens
inköp och försäljning av potatisstärkelse. Viss del av avtalet har därjämte
av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen för godkännande. I avtalet har kommissionen
under förutsättning av statsmakternas godkännande åtagit sig
att bereda föreningen möjlighet att erhålla minst ett visst i avtalet angivet
pris per deciton för vid tillverkningsårets slut inneliggande lager av potatismjöl
med avdrag av viss kvantitet, ävensom ersättning för ränte- och lagringskostnader
i avseende på inneliggande lager (Kungl. Mai:ts brev den
7 oktober 1949).

Sedan Kungl. Maj :t den 28 oktober 1949 förordnat, att 7—12 §§ kungörelsen
den 2 oktober 1942 (nr 800) angående beslag å potatis, in. in. skulle
upphöra att gälla med utgången av november 1949, upphävdes samtliga de
föreskrifter, vilka kommissionen utfärdat med stöd av nämnda författningsbestämmelser.
I samband härmed beslutade kommissionen (cirkulär
nr 3344) att envar, utan hinder av att beslag å potatis fortfarande gäller,
skall äga fritt förfoga över potatis för annat ändamål än tillverkning av
potatismjöl och brännvin. Tillstånd alt använda potatis för bränneriändamål
avses att lämnas endast till Sveriges bränneriidkareförening u. p. a. och
Aktiebolaget vin- & spritcentralen. Beträffande tillverkningen av potatismjöl
skola tidigare utfärdade bestämmelser fortfarande gälla.

På grund av en med cirka 8 procent minskad potatisareal och en för
potatisen mindre lämplig väderlek under förra sommaren blev 1949 års
potatisskörd avsevärt lägre än vad man brukar räkna som normalskörd.
Enligt skörderapporten per den 15 oktober 1949 har 1949 års skörd beräknats
uppgå till allenast 1 657 000 ton. Vidare har på grund av omfattande
angrepp av bladmögel potatisens kvalitet blivit lägre än vanligt. Den svaga
skörden har medfört, att priset på matpotatis under den gångna delen av
konsumtionsåret varit högre än under det föregående året. Frågan om fastställande
av normalpris har varit aktuell, men kommissionen har tills vidare
nöjt sig med att träffa underhandsöverenskommelser med producenter och
representanter för potatishandeln angående vissa riktlinjer för prissättningen
på potatis. En överenskommelse, som omfattade hela landets större
konsumtionsorter, träffades i början av december 1949 och innebar, att
potatispriserna med undantag för vissa orter maximerades till samma belopp,
som tillämpades vid senaste normalprissättningen på potatis enligt
av kommissioften den 27 januari 1948 utfärdat cirkulär (nr 3032). Sedermera
ha liknande överenskommelser träffats med viss förhöjning av maximipriserna.

Rekordskörden av potatis år 1948 medförde bl. a. att kommissionen, till
förhindrande av att befintliga överskottspartier skulle förstöras, undan för
undan måste medgiva utökad tillverkning av potatismjöl. Resultatet härav
blev, att tillverkningen av potatismjöl uppgick till 390 000 deciton eller den
största tillverkning av potatismjöl som någonsin förekommit inom landet.
På grund härav och då som en följd av upphävandet av ransoneringar och
regleringar av andra livsmedel förbrukningen av potatismjöl avtog, utgjorde
övergångslagret av potatismjöl vid ingången av tillverkningsåret 1949/50

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

icke mindre än cirka 200 000 deciton. I syfte att nedbringa lagerhållningen
av potatismjöl till något så när normal nivå har kommissionen dels reducerat
tillverkningen av potatismjöl under innevarande tillverkningsår från
eu på våren 1949 preliminärt bestämd kvantitet av 225 000 deoiton till
150 000 deciton och dels i samråd med Sveriges stärkelseproducenters förening
låtit exportera en kvantitet av 65 000 deciton potatismjöl. Den potatis,
som odlats för försäljning till stärkelsefabriker men icke funnit avsättning
för avsett ändamål, har kunnat mottagas av potatisbrännerierna. För den del
av leveranserna av sådan potatis till brännerierna, som motsvarat den reducerade
potatismjölstillverkningen, har enligt Kungl. Maj :ts medgivande
utbetalts visst fraktbidrag. På exporten av potatismjöl har uppstått viss
förlust på grund av att de uppnådda exportpriserna varit lägre än det pris,
som stärkelseföreningcn haft att betala stärkelsefabrikerna. Denna förlust
har till viss del bestritts med medel ur stärkelseföreningens clearingkassa.
Till täckande av återstående del av förlusten har kommissionen enligt Kungl.
Maj :ts medgivande till stärkelseföreningen utbetalt ersättning av reservationsanslaget
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret
1949/50.

Beträffande tillverkningen av potatisbrännvin kan nämnas, att till Sveriges
bränneriidkareförening anslutna brännerier erhållit tillstånd att använda
egen och av odlare, som normalt leverera potatis till brännerier, inköpa
potatis för tillverkning av sammanlagt 20 miljoner liter råbrännvin
av normalstyrka. Dessutom har tillstånd lämnats för tillverkning av potatisbrännvin
av den »stärkelsepotatis», som enligt kommissionens anvisningar
hänvisats för leverans till brännerier. Den totala brännvinsbränningen under
regleringsåret 1949/50 torde härigenom komma att uppgå till cirka 25
miljoner liter råbrännvin av normalstyrka.

Kommissionen har vidare i likhet med föregående år träffat avtal med
Sveriges bränneriidkareförening, varigenom potatisodlarna i bränneridistrikten
utfäst sig att bibehålla den tidigare odlingen av potatis mot det
att kommissionen åtagit sig vissa förpliktelser rörande avsättningen av
den potatis, som icke finner avsättning för inhemsk direktförbrukning eller
utfodring.

Mjölkregleringen. Sammanfattande bestämmelser rörande mejeriprodukter
finnas i livsmedelskommissionens cirkulär nr 3376, vilket utkommit den
11 april 1950.

Den redogörelse, som i propositionen nr 280/1947 lämnats beträffande
förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift samt beträffande
denna författnings tillämpning, äger alltjämt giltighet. Något förordnande
om uttagande av mjölkavgift har alltså fortfarande icke meddelats.
Accis utgår icke på margarin, som levererats efter utgången av år 1949.
Den 1 januari 1950 har tullen på margarin nedsatts med 8 öre till 15 öre
per kilogram. Beträffande tullen och accisen på konstister har däremot ingen
förändring skett.

Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk
utgå enligt oförändrade bestämmelser. Härom hänvisas till den redogörelse,
som lämnats i propositionen nr 212/1949.

Mjölkpristillägg utgår till mejeri med visst av livsmedelskommissionen
för varje kalendermånad bestämt belopp för varje kilogram av den myckenhet
fett, som innchålles i den vid mejeriet under månaden från mjölkproducenter
invägda mjölken och grädden. Mjölkpristillägg utgår dock endast,
därest mejeriet under månaden för beredande till avsalu av smör, ost eller
annan mejeriprodukt använt mjölk eller grädde till eu myckenhet, innehållande
minst 100 kilogram mjölkfett. Livsmedelskommissionen kan bestämma,
alt mjölkpristillägg skall utgå med olika belopp i olika delar av landet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Vidare äger livsmedelskommissionen föreskriva, att mjölkpristillägg ej skall
utgå eller utgå med nedsatt belopp för mjölkfett i sådan mjölk och grädde,
som av mejeriet försålts för vissa ändamål eller av detsamma använts för
beredande av viss mejeriprodukt. Genom en den 2 december 1949 vidtagen
ändring i nämnda kungörelse har kommissionen bemyndigats föreskriva,
att reducering av tillägget för viss mejeriprodukt skall ske genom att viss
avgift erlägges till kommissionen. Sådan avgift utgår för närvarande endast
för ost. Avgiften, som tidigare utgjort 10 öre per kilogram, har från
och med den 1 mars 1950 höjts till 20 öre per kilogram. De influtna avgiftsmedlen
fonderas för att enligt grunder, som senare komma att fastställas,
användas till åtgärder för främjande av en ändamålsenlig fördelning
av tillverkningen av olika mejeriprodukter.

Mjölkpristillägg utbetalas för kalendermånad till det mejeri, vid vilket
mjölken invägts från producenterna. Livsmedelskommissionen kan besluta,
att mjölkpristillägg icke vidare skall utgå till mejeri, vilket i väsentlig
mån åsidosatt i kungörelsen den 26 augusti 1948 (nr 632) angivna villkor
för erhållande av mjölkpristillägg och utjämningsbidrag eller bestämmelse,
som med stöd av kungörelsen meddelats av kommissionen, eller vilket i
viss deklaration, som det åligger mejeriet att avgiva, lämnat oriktig uppgift
rörande förhållande av betydelse för beräknande av mejeriet enligt kungörelsen
tillkommande medel. Kommissionen äger, då den finner skäl därtill,
upphäva dylikt beslut. Vidare kan kommissionen föreskriva skyldighet
för mejeri, som åsidosatt villkor för erhållande av mjölkpristillägg och utjämningsbidrag,
att återbetala vad mejeriet kan ha uppburit i mjölkpristillägg
och utjämningsbidrag för den tid åsidosättandet avser.

Efter beslut av riksdagen har Kungl. Maj :t den 2 december 1949 anvisat
66 miljoner kronor för prisförbättring av jordbrukets produkter under regleringsåret
1949/50, vilket belopp skulle komma mjölkproduktionen till
godo. Förutom 2,7 miljoner, som avsetts för prisförbättring på s. k. direktlevererad
mjölk, har beloppet använts till förhöjning av mjölkpristilläggen.
Därvid har 57,3 miljoner avsetts för det allmänna mjölkpristillägget samt
återstående belopp, 6 miljoner, för särskilt tillägg i vissa delar av landet,
huvudsakligen Norrland. Den 1 februari 1950 har viss omläggning av systemet
med mjölkpristillägg och utjämningsbidrag ägt rum. Reglering av
marknadsintäkterna för olika mejeriprodukter sker därefter enbart med
hjälp av utjämningsbidragen och den ovan nämnda tillverkningsavgiften
för ost. Mjölkpristillägg utgå från och med den 1 februari 1950" med följande
belopp.

Allmänt mjölkpristillägg lämnas lika över landet med 82,4 öre per kilogram
mjölkfett.

Extra mjölkpristillägg utgår för Norrland och vissa delar av Svealand
och Götaland. De belopp, som utgå per kilogram mjölkfett, variera mellan
129 öre (Norrbottens län, Västerbottens läns lappmark samt vissa delar av
Västernorrlands län) och 20 öre (Gästrikland samt vissa delar av Kopparbergs,
Västmanlands, Värmlands, Örebro och Älvsborgs län).

Därutöver utgår särskilt mjölkpristillägg inom samma delar av landet
där extra mjölkpristillägg utgår. Det särskilda tillägget bestrides av det
förut nämnda beloppet på 6 miljoner kronor. Tillägget beräknas per kilogram
invägd mjölk och till mjölk omräknad grädde. Tilläggets belopp bestämmes
för varje månad med ledning av mjölkinvägningens storlek.

Utjämningsbidrag utgår enligt oförändrade grunder. Genom utbetalande
av utjämningsbidrag tördelas de medel, som inflyta genom upptagande av
utjämningsavgift å mjölk, grädde och ost.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-5.

I propositionerna nr 275/1948 och 212/1949 har redogjorts för syftet med
och innebörden av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift
å mjölk, grädde och ost (utjämningsavgift). Bestämmelserna ha genom
förordning den 3 juni 1949 (nr 355) erhållit fortsatt giltighet till och med
den 31 augusti 1950.

I enlighet med beslut av 1948 års riksdag (skrivelse nr 423) har Kungl.
Maj:t liksom under tidigare år medgivit, att till mejerierna få utbetalas
vissa särskilda mjölkbidrag. Under budgetåret 1949/50 har för detta ändamål
anvisats högst 9 miljoner kronor. De bidrag, som här avses, äro dels
de s. k. merfraktstilläggen, dels regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer
i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling
av konsumtionsmjölk vid vissa uppsamlingscentraler, som leverera
mjölk till de större konsumtionsorterna, dels bidrag för upprätthållande
av mejeriernas kör linjer inom de områden, där på grund av minskad mjölkproduktion
transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt höga.
Sistnämnda bidrag utgår i Norrtand med undantag av Gästrikland samt i
Särna och Idre socknar av Kopparbergs län för tiden 1 juli 1949—30 juni
1950 samt i övriga delar av riket för tiden 1 oktober 1949—31 maj 1950.
Körlinjebidraget utbetalas månadsvis till mejeri, för vilket den genomsnittliga
kostnaden för intransport av mjölk till mejeriet under månaden
överstigit 1,2 öre per kilogram, samt utgår med ett belopp, motsvarande
hälften av den summa, varmed sagda kostnad under månaden överstigit
1,2 öre per kilogram. Enligt riksdagens beslut har Kungl. Maj:t erhållit befogenhet
föror dna, att ifrågavarande belopp å 9 miljoner kronor må användas
för tillgodoseende jämväl för annat behov än förut nämnts, som
är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens ordnande.

Även för budgetåret 1949/50 har anvisats ett belopp av 6 miljoner kronor
för bidrag till förbättring av mjölkhandelns marginaler. Bidraget utgår
efter oförändrade grunder (cirkulär nr 3220).

Vad i propositionen nr 280/1947 sägs om import av hithörande varor
gäller alltjämt.

Bestämmelserna om mjölkstandardisering kvarstå oförändrade. Däremot
har förbudet mot försäljning av tjock grädde upphävts den 12 juli 1949.

Följande kungörelser rörande mejeriprodukter ha upphört att gälla med
utgången av november 1949, nämligen kungörelsen den 20 december 1940
(nr 1025) angående beslag å vissa förråd av smör, kungörelsen den 28 juni
1941 (nr 545) angående beslag å samt reglering av handeln med kondenserad
mjölk och grädde samt torrmjölk och ost, kungörelsen den 7 november
1941 (nr 862) angående reglering av handeln med grädde, samt kungörelsen
den 28 november 1941 (nr 891) angående tillämpning av bestämmelserna
om reglering av handeln med grädde i fråga om fettemulsion. Då
de varor, som avses i kungörelserna, redan tidigare ha fått fritt försäljas,
har upphävandet av kungörelserna huvudsakligen blott formell betydelse.

Normalpriser gälla fortfarande vid försäljning av mjölk, tunn grädde
och steriliserad grädde till förbrukare, vid försäljning av skummjölk och
kärnmjölk till förbrukare och handlande samt vid all försäljning av tjock
grädde.

Kommissionen har medgivit att från och med den 1 oktober 1949 ost
— annan än mesost — må tillverkas med högre fetthalt än 33 procent. Sådan
ost får försäljas från och med den 6 februari 1950. Beträffande mesost
med högre fetthalt än 11 procent har tillverknings- och försälj ningsförbudet
hävts den 1 mars 1950.

Från och med den 9 januari 1950 utgår subvention vid försäljning av
svensk hård löpeost med fetthaltsbeteckningen 30-f- eller lägre (haivfet

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

ost) samt för margarinost med 60 öre per kilogram (cirkulär nr 3361). Den
6 februari 1950 utsträcktes subventioneringen till att avse även löpeost (såväl
hård som mjuk) med högre fetthaltsbeteckning än 30Jr, d. v. s. helfet
ost (cirkulär nr 3366). Normalpriser gälla för såväl svensk import som
importerad ost.

Kungörelsen den 21 november 1947 (nr 834) angående beslag å samt
reglering av handeln med tran har upphört att gälla med utgången av november
1949. Samtidigt ha ett flertal andra författningar rörande regleringen
av fettråvarorna upphävts. Bestämmelser om beslag och handelsreglering
gälla nu blott för vissa feta oljor och andra fettämnen, som äro av särskild
betydelse för tillverkningen av margarin samt tvätt- och rengöringsmedel
(cirkulär nr 3347).

Slaktdjursregleringen. Den redogörelse, som i propositionen nr 267/1946
lämnats för regleringen av införseln av levande nötkreatur, får och svin,
kött av nötkreatur, får och häst, fläsk samt konserver av dylikt kött eller
av fläsk ävensom angående införselavgift för dylika köttvaror samt angående
s. k. slaktdjursavgift, äger alltjämt giltighet.

I samband med upphävandet av köttransoneringen den 20 juni 1949 genomfördes
betydande lättnader i den dittills upprätthållna slaktdjursregleringen.
Sålunda upphörde skyldigheten för djuruppfödare att föra journal
över sitt djurbestånd ävensom den av slaktgodemännen utövade kontrollen
över djurbesättningarna. Vidare upphävdes bestämmelserna angående
slaktlicens samt slakteri- och trafikanttillstånd. Emellertid bibehölls viss
reglering av den yrkesmässiga slakten. Härom stadgas i en av Kungl. Maj :t
den 18 juni 1949 (nr 333) utfärdad kungörelse med vissa bestämmelser rörande
slakt av nötkreatur och svin in. m. Huvudsyftet med bestämmelserna
i denna kungörelse är att möjliggöra för kommissionen att vid behov dirigera
köttvaror från överskotts- till underskottsområden för att motverka lokal
knapphet på köttvaror och därmed följande tendens till prisstegring.
Kommissionen har utfärdat tillämpningsföreskrifter till kungörelsen (cirkulär
nr 3291). Bestämmelserna innebära i huvudsak följande. Yrkesmässig
slakt av nötkreatur eller svin för försäljning i egen rörelse liksom yrkesmässigt
förvärv av kroppar av sådant djurslag i återförsäljningssyfte
får ske endast efter särskilt, av kommissionen meddelat tillstånd (auktorisation).
Personer eller företag, som vid köttransoneringens upphävande
innehade slakteri- eller trafikanttillstånd, erhöllo utan särskild ansökan
auktorisation för yrkesmässig slakt. I övrigt meddelades auktorisation efter
ansökan. Auktoriserad slaktare är skyldig att i den mån kommissionen så
påfordrar till köpare inom av kommissionen anvisat område överlåta viss
del av sin slakt. Vidare är auktoriserad slaktare skyldig att föra vissa anteckningar
angående sin rörelse och att till kommissionen regelbundet lämna
slaktrapport. Därjämte gälla för de auktoriserade slaktarna vissa bestämmelser
om styckning av nötkreatur och svin m. m. Auktorisation kan
återkallas i fall av brott mot kungörelsens bestämmelser eller mot kommissionens
tillämpningsföreskrifter. Överträdelse av gällande prisföreskrifter
angående kött- och charkuterivaror kan även medföra indragning av
auktorisation.

Genom Kungl. Maj :ts kungörelse den 18 juni 1949 (nr 332) upphävdes
kungörelsen den 29 januari 1943 (nr 59) angående beslag å samt regleringen
av handeln med tarmar m. m.

Såsom framgår av redogörelsen i propositionen nr 212/1949 upphörde de
statliga pristilläggen för nötkött den 27 inars 1949. Härefter ha pristillägg
utbetalats endast för fläsk. Pristillägget utgjorde för tiden till köttransoneringens
hävande den 20 juni 1949 25 öre per kilogram fläsk. Vid denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

tidpunkt genomfördes en omläggning av systemet för utbetalande av pristillägg
(cirkulär nr 3291). Pristillägg utgår sålunda från och med den 20
juni 1949 med visst belopp per svin, som i slaktat skick väger minst 50 kilogram
kallvikt. Tillägget utgick med 20 kronor för hel kropp till den 13
februari 1950, då tillägget sänktes till 18 kronor. Vidare gäller, att pristilllägg
utbetalas endast för fläsk, som godkänts vid besiktning av veterinär.
För möjliggörande av kontroll över utbetalandet av pristillägg har i förenämnda
kungörelse den 18 juni 1949 föreskrivits, att fläsk av svin, som
blivit vid offentligt slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri godkänt
vid besiktning, skall vägas genom inrättningens försorg. Med stöd av
kungörelsen har livsmedelskommissionen dessutom föreskrivit, att vid inrättning,
som nyss sagts, skall föras en särskild journal över kroppar av
svin, som godkänts vid besiktning. Det bör vidare nämnas, att pristillägg
utgår endast för fläsk, som tillföres slaktarens rörelse (alltså ej för s. k.
hushållsslakt). Pristilläggen erläggas till auktoriserade slaktare för att av
denne utbetalas till djurägarna. För pristilläggen disponeras av anslaget till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret 1949/50
ett belopp av 33 miljoner kronor.

Statsbidrag till ullproduktionen. Den i propositionen nr 212/1949 lämnade
redogörelsen för bestämmelserna om statsbidrag till ullproduktionen äger
alltjämt giltighet. För bidraget disponeras av anslaget till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område under innevarande budgetår ett belopp av
200 000 kronor.

Äggregleringen. De bestämmelser angående regleringen av in- och utförseln
av ägg in. in. samt angående märkning av kylhuslagrade och konserverade
ägg, för vilka redogjorts i propositionen nr 303/1945, äro alltjämt i
kraft.

Som angivits i proposition 212/1949 sjönk svensk äggnotering (= producentpriset
på ägg i de viktigaste producentområdena i Götaland) i slutet
av december 1948 till 2:50 kronor per kilogram, vilket pris enligt beslut
vid 1948 års riksdag skulle betraktas som det bottenpris, vid vilket prisreglerande
åtgärder borde vidtagas. Äggnoteringen kvarstod vid bottenprisnivån
till den 29 augusti 1949. För att stödja äggpriset måste under tiden
22/12 1948—13/8 1949 statligt stöd lämnas vid lagring av ägg. Under denna
tid inlagrades sålunda cirka 3 700 ton kylhusägg, 850 ton äggmassa och
1 400 ton konservägg. För att nedbringa inlagringen av ägg lämnades härjämte
vissa bidrag vid export av färska ägg. De statliga lagren av ägg och
äggprodukter ha i huvudsak vunnit avsättning före utgången av år 1949,
dels genom export och dels genom försäljning för hemmakonsumtion. Den
1 mars 1950 voro de statliga lagren sålunda begränsade till cirka 150 ton
äggmassa. Under den hittills gångna delen av regleringsåret 1949/50 ha
några prisreglerande åtgärder för att stödja äggpriset icke behövt företagas,
enär framkommande överskott kunnat exporteras till lönande priser.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Bilaga 2.

med uppgifter angående produktionsutvecklingen
på jordbrukets område.

Allmän översikt. Under senare hälften av 1930-talet gynnades Sverige av
en rad goda skördeår, vilka medgåvo en som det sedermera skulle visa sig
mycket värdefull beredskapslagring av såväl brödspannmål som vissa fodermedel.
Mot bakgrunden av denna i produktionshänseende ovanligt gynnsamma
period har skördeutfallet krigsåren 1940 och 1941 allmänt karakteriserats
med ordet missväxt. De felslagna skördarna de båda nämnda åren
hade som följd en kraftig nedskärning av landets husdjursstam.

De efterföljande åren av 1940-talet ha, om man bortser från år 1947, i
stort sett utgjort en återhämtningsperiod för det svenska jordbruket, vilket
bland annat kommit till synes däri, att den till följd av svaga skördar och
otillräcklig fodermedelsimport starkt reducerade animalieproduktionen så
småningom utökats. Det dåliga skördeutfallet år 1947 medförde ett tillfälligt
avbrott i denna utveckling. Under efterföljande år har jordbruksproduktionen,
som skall framgå av efterföljande översikt, återtagit sin uppåtgående
trend. — Vid en bedömning av försörjningsläget och dess förändringar under
det senaste årtiondet bör man hålla i minnet, att Sveriges folkmängd
under denna tid visat en oavbruten stegring, medförande en ökning av folkmängden
under tioårsperioden 1939—1949 med cirka 11 procent. Jämväl
bör vid en dylik bedömning tagas i beaktande de betydande förskjutningar
i vår utrikeshandel med jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter,
som ägt rum sedan krigsutbrottet.

Brödsädsmarknaden. (Jfr tabellerna 3 och 4.) Beträffande de från och
med år 1938 skördade brödsädsarealerna hänvisas till följande sammanställning,
som hämtats ur den officiella jordbruksstatistiken. Uppgifterna för
1949 äro preliminära.

I förhållande till 1947 års låga brödsädsareal, som var den lägsta som redovisats
på mycket länge, medförde 1948 en arealökning med 17 procent. För
år 1949 noterades en arealminskning sedan 1948 med 7 procent till viss del
sammanhängande med oljeväxtodlingens expansion.

År	Areal 1 hektar
Höstvete	Vårvete	Summa vete	Höstråg	Vårråg	Summa råg	Summa brödsäd
1938 ............	240 460	68 014	308 474	181 569	6 558	188 127	496 601
1939 ............	253 507	83 639	337,146	168 646	6 296	174 942	512 088
1940 ............	216 770	91 998	308 768	163,735	7 196	170 931	479 699
1941............	177 039	109 371	286 410	198 477	8171	206 648	493 058
1942 ............	164 009	114 535	278 544	241; 236	8 263	249 499	528 043
1943 ............	153 342	115 223	268 565	212 247	7 690	219 937	488 502
1944 ............	190 296	83 137	273 433	195383	6 006	201 389	474 822
1945 ............	203 891	87 105	290 996	162 824	5 358	168 182	459 178
1946 ...........	212 323	90 477	302 800	152 595	4 143	156 738	459 538
1947 ............	140 862	151 633	292 495	110 394	4 771	115 165	407 660
1948 ............	172 792	142 859	315 651	155 561	4 279	159 840	475 491
1949 ............	167 726	139 436	307 162	130 932	3 919	134 851	442 013

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

		Höstvete			Höstråg		Höstvete och höstråg
Skörde-	Besådd areal ha	Skördad areal ha	Differens	Besådd areal ha	Skördad areal ha	Differens	Besådd areal ha	Skördad areal ha	Differens
år	ha	i % av be-sådd areal	ha	i % av be-sådd areal	ha	i % av be-sådd areal
1941...	230 216	176 386	53 830	23''4	203 404	197 416	5 988	2''9	433 620	373 802	59 818	13-8
1942...	189 701	163 402	26 299	13-9	250 332	243 151	7181	2''9	440 033	406 553	33 480	7-6
1943...	157028	152 706	4 322	2-8	221 625	210 857	10 768	4''9	378 653	363 563	15 090	4*0
1944...	194 288	191247	3 041	1-6	202 988	195 847	7141	3’5	397 276	337 094	10182	2''6
1945...	207 802	207 180	622	0-3	173 772	165 230	8 542	4''9	381 574	372 410	9164	2''4
1946...	217 307	211 844	5 463	2-5	157 107	152 104	5 003	3-2	374 414	363 948	10 466	2''8
1947...	180 298	140 308	39 990	22-2	127465	109 832	17 633	13-8	307 763	250 140	57 623	18-7
1948...	201 224	172 685	28 539	14-2	164130	154 556	9 574	5-8	365 354	327 241	38113	10''4
1949.. . 1950.. .	173116 183 924	167 174	5 942	3-4	134 918 128 661	130 436	4 482	3-3	308 034 312 585	297 610	10424	3-4

Bestämmande för storleken av skördade arealer äro i stort sett såddens
omfattning och utvintringen. Storleken av denna senare kan numera direkt
angivas. Från och med år 1940 ha nämligen arealinventeringar företagits såväl
på sommaren som på hösten. Vid höstinventeringarna ha uppgifter bland
annat lämnats om de arealer, som vid inventeringstiilfället besätts med brödsäd-
Vid sommarinventeringarna ha uppgifter erhållits om skördad areal av
olika växtslag. En jämförelse mellan en höstinventering och påföljande sommarinventering
visar alltså den omfattning, i vilken utvintring förekommit.
I efterföljande tabell har en sådan jämförelse gjorts i fråga om höstvete och
höstråg inom Svea- och Götaland, varjämte uppgifter även lämnas från den
senaste höstens arealinventering.

De svåra vintrarna 1940/41 och 1941/42 orsakade som synes en betydande
utvintring av höstvete (23 respektive 14 procent), medan höstrågen klarade
sig relativt bra (3 procent under båda åren). Under åren 1942/43__

1945/46 var utvintringen ej särskilt betydande och varierade för höstvete
mellan 1 och 3 procent och för höstråg mellan 3 och 5 procent av den besådda
arealen. De svåra väderleksförhållandena vintern 1946/47 medförde
däremot, att ej mindre än 22 procent av höstvetearealen och 14 procent av
höstrågarealen måste plöjas upp och sås om. Utvintringen 1947/48 utgjorde
i fråga om höstvete 14 procent och i fråga om höstråg 6 procent av de besådda
arealerna. För vintern 1948/49 noteras ganska låga procenttal, nämligen
3 procent för såväl vete som råg.

Beträffande skördeutbytet av brödsäd per hektar hänvisas till följande»

År	Skörd i kilogram per hektar
Höstvete	Vårvete	Höstråg	Vårråg
1938 .........	2 740	2 010	2 010	--- 1 440
1939 .........	2 780	1 860	2 040	1 460
1940 .........	1 250	1 630	1 570	1 200
1941.........	1 070	1 290	1 370	910
1942 .........	1 780	1 580	1 820	1 120
1943 .........	2 330	1 450	1 870	1 060
1944 .........	2 180	1 480	1 780	1 100
1945 .........	2 230	1 540	1 660	1 no
1946 .........	2 470	1 740	1 860	1 190
1947 .........	1 250	1 470	1 250	940
1948 .........	2 480	1920	2 040	1 140
1949 .........	2 620	1940	2 100	1190

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

uppgifter ur statistiska centralbyråns skördestatistik (talen för år 1949 äro
preliminära).

För såväl 1948 som 1949 redovisas förhållandevis höga hektarskördar och
utbytet per arealenhet ligger för båda åren genomsnittligt högre än något
tidigare år under 1940-talet. Till de sista förkrigsårens höga hektarskördar
har man dock enligt dessa siffror ännu icke kommit. En beräkning med utgång
från de faktiska leveranserna av brödsäd av 1949 års skörd ger emellertid
vid handen, att hektarskördarna i verkligheten snarast torde ha legat
något högre än åren 1938 och 1939.

I följande sammanställning redovisas den officiella skördestatistikens uppgifter
rörande skördeutbytet av brödsäd från och med 1938. Uppgifterna
för 1949 äro preliminära.

			Skörd i ton
Å r	Höst- vete	Vår- vete	Summa vete	Höstråg	Vårråg	Summa råg	Summa brödsäd
1938 .........	667 532	136 600	804 132	365 231	9 422	374 653	1 178 785
1939 .........	704 978	155 880	860 858	344 401	9 169	353 570	1 214 428
1940 .........	270 669	150 060	420 729	257 290	8 603	265 893	686 622
1941.........	189 929	141 128	331 057	271 848	7 395	279 243	610 300
1942 .........	291 486	180 545	472 031	438 841	9 248	448 089	920 120
1943 .........	356 956	167 259	524 215	396 640	8 113	404 753	928 968
1944 .........	418 512	124 202	542 714	350 108	6 674	356 782	899 496
1945 .........	454 452	133 811	588 263	270 326	5 946	276 272	864 535
1946 .........	523 695	157 157	680 852	284 222	4 949	289 171	970 023
1947 .........	176 247	222 783	399 030	138 098	4 502	142 600	541 630
1948 .........	427 976	274 361	702 337	317 062	4 878	321 940	1024 277
1949 .........	438 936	270 165	709 101	275 595	4 674	280 269	989 370

Brödsädsskörden år 1949 var ungefär lika stor som 1948 års och större
än skörden under något av åren 1940—1947. Sedan förkrigstiden har som
synes skett en mycket kraftig ökning av vårveteodlingen.

Fodermedelsmarknaden. Beträffande den inhemska foderskörden kunna
följande sammanställningar vara av intresse. Uppgifterna ha hämtats ur
den officiella skördestatistiken samt äro preliminära för år 1949.

Å r			Areal i	hektar
Korn	Havre	Blandsäd	Summa fodersäd	Foderrot- frukter	Vall till slåtter1
193S........	101 518	660 839	252 838	1 015 195	70 985	1 390 569
1939........	104 240	660 030	252 037	1 016 307	67 600	1 375 732
1940........	106 847	635 045	284 259	1 026 151	63 645	1 357 915
1941........	99 184	629 266	290 627	1 019 077	67 695	1 315 882
1942........	111777	597 230	278 387	987 394	67 982	1 320 475
1943........	113162	574 834	276 804	964 800	64 566	1 329 394
1 1944........	95 950	550 634	277 502	924 086	65 968	1 317 675
1945........	93 286	542 727	277 378	913 391	65 582	1 342 671
1946........	89 556	531 215	277 040	897 811	65 372	1 347 826
1947........	100 033	529 156	287 610	916 799	60 933	1 352 230
1948........	87 806	489 648	281 600	859 054	60 807	1 318 524
1949........	90 215	503 662	310 516	904 393	53 953	1 297 150

1 Arealen slåtteräng utgjorde enligt 1937 års jordbruksräkning 336 186 hektar och enligt 1944
års jordbruksräkning 239 052 hektar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

101

År	Skörd i kilogram per hektar
Korn	Havre	Blandsäd	Foderrot- frukter	Hö från odlad jord	Hö från naturlig äng
1938 .......	2 370	2 080	2 480	39 740	3 950	1290
1939 .......	2 220	1 930	2 350	37 680	3 360	1330
1940 .......	1 770	1 480	1 680	36 860	2 250	980
1941.......	1 590	1 230	1 450	33 330	1610	910
1942 .......	1 970	1 550	1 900	33 760	3 000	1 100
1943 .......	2 060	1 480	1 790	35 120	2 930	1 130
1944 .......	1 840	1 310	1 690	29 660	3 770	1 270
1945 .......	1 810	1 390	1 670	32 140	3 880	1 400
1946 .......	2 040	1 470	1 860	32 550	4 000	1 380
1947 .......	1 760	1 280	1 500	27 820	2 490	1180
1948 .......	2 200	1620	2 030	34 210	3 260	1200
1949 .......	2 100	1690	2150	32190	3 490	1220

År			Skörd	i ton
Korn	Havre	Blandsäd	Summa fodersäd	Foderrot- frukter	Hö
1938 .......	240 140	1 374 885	627 802	2 242 827	2 820 846	5 924 707
1939 .......	231 723	1 271083	591 373	2 094 179	2 547 143	5 072 968
1940 .......	189 281	937 128	478 136	1 604 545	2 346 244	3 387 970
1941.......	157 697	775 733	420 966	1 354 396	2 256 312	2 424 970
1942 .......	220 103	926 039	528 415	1 674 557	2 295 302	4 331 312
1943 .......	232 621	850 306	494 682	1 577 609	2 267 356	4 272 643
1944 .......	175 294	730 037	470 469	1 375 800	1 960 190	5 485 249
1945 .......	168 750	754 895	462 660	1 386 305	2 107 809	5 537 352
1946 .......	182 770	782 750	515 051	1 480 571	2 127 674	5 715 087
1947 .......	175 967	678 181	432 069	1 286 217	1 695 293	3 644 045
1948 .......	192 885	792 536	'' 572 356	1 557 777	2 080 249	4 583 697
1949 .......	189 609	850 968	666 510	1 707 087	1736 821	4 815 025

Medan fodersädsskörden år 1949 var den största som redovisats sedan
förkrigstiden var skörden av foderrotfrukter den näst minsta som noterats
under samma tid. Höskörden det gångna året låg visserligen högre än 1948
års skörd men kom dock icke upp till 1944—1946 års skördetal.

Den inom 1942 års jordbrukskommitté och LK-delegationen beräknade inhemska
förbrukningen av oljekraftfoder och kli (av såväl inhemskt som utländskt
ursprung, jfr tabell il) redovisas i följande tablå produktionsårsvis.

Produktionsår	Förbrukning i ton
Oljekraftfoder	Kli
1939/40 ......................	205 000	203 000
1940/41 ......................	158 000	174 000
1941/42 ......................	125 000	151000
1942/43 ......................	90 000	126 000
1943/44 ......................	105 000	158 000
1944/45 ......................	179 000	168 000
1945/46 ......................	175 000	199000
1946/47 ......................	156 000	272 000
1947/48 ......................	183 000	247 000
1948/49 ......................	180 000	261000
1949/50 (prognos).............	210 000	286 000

102

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

Den från år till år växlande tillgången på oljekraftfoder och kli beror för
flertalet år främst på fluktuationer i importen. Med de senaste årens ökning
av den inhemska oljeväxtodlingen har följt ett minskat beroende av utlandet
i fråga om vår försörjning med oljekraftfoder.

Potatismarknaden. Den inhemska skörden av potatis redovisas i följande
sammanställning, som hämtats ur den officiella skördestatistiken. Uppgifterna
för år 1949 äro preliminära.

År	Areal, hektar	Skörd per hektar, kilogram	Skörd, ton
1935/39 ............	131 711	13 770	1 813 408
1940 ..............	134 816	17 020	2 294 417
1941 ..............	137 375	15 080	2 071 086
1942 ..............	142 096	12 950	1 840 136
1943 ..............	147 307	14 740	2 171 118
1944 ..............	138 174	10 340	1 434 574
1945 . .	145 252	11 420	1 658 874
1946 ..........	143 297	13 550	1941019
1947	142 292	12 360	1 758 251
1948	147 875	15 390	2 276 511
1949	134 552	11940	1606 481

Av tablån framgår, att 1949 års potatisskörd blev den lägsta som förekommit
sedan 1944. Nedgången från 1948 till 1949 utgör 30 procent.

Beträffande konsumtionen av matpotatis föreligger icke några direkta
statistiska uppgifter. Med ledning av bland annat socialstyrelsens konsumtionsundersökningar
ha dock inom 1942 års jordbrukslcommitté och LK-delegationen
verkställts följande beräkningar rörande storleken av denna kon -

sumtion. 1938 39 ........	...... 755 000 ton	1944/45...........	... 900 000	ton
1939/40 ........	...... 755 000 »	1945/46...........	... 900 000
1940/41 ........	...... 810 000 »	1946/47...........	... 900 000	»
1941/42 ........	...... 975 000 »	1947/48...........	... 900 000	»
1942/43 ........	...... 1 000 000 »	1948/49...........	. .. 875 000
1943/44 ........	...... 950 000 »	1949/50 (prel. .. .	. .. 825 000	»

Fram till och med 1942/43 redovisas en betydande konsumtionsökning,
främst orsakad av bristen på andra livsmedel. Därefter beräknas förbrukningen
av matpotatis åter ha gått tillbaka och antages för närvarande per
capita räknat ligga vid ungefär samma nivå som före kriget.

Förbrukningen av fabrikspotatis har från och med konsumtionsåret 1938/
39 uppgått till följande kvantiteter.

1938/39 ........	...... 273 000 ton	1944/45 ..........	.... 60 000	ton
1939/40 ........	...... 267 000 »	1945/46 ..........	.. .. 177 000
1940/41 ........	...... 255 000 »	1946/47 ...........	.... 200 000	»
1941/42 ........	...... 202 000 »	1947/48 ..........	. . .. 169 000	>
1942/43 ........	...... 230 000 »	1948/49 ..........	.... 319 000	»
1943/44 ........	....... 270 000 »	1949/50 (prel.) ....	.... 180 000	»

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tabellerna 5—8.) Inom
LK-delegationen utförda beräkningar rörande mjölkproduktionen ha sammanställts
i efterföljande tablå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

103

1938/39 ............. 4 714 000 ton

1939/40 ............. 4 595 000 »

1940/41 ............. 4 084 000 »

1941/42 ............. 3 658 000 »

1942/43 ............. 3 840 000 »

1943/44 ............. 4 180 000 »

1944/45 ............. 4 350 000 ton

1945/46 ............. 4 627 000 »

1946/47 ............. 4 610 000 »

1947/48 ............. 4 341 000 »

1948/49 ............. 4 553 000 >

1949/50 (prognos) .... 4 844 000 »

Verkningarna av det dåliga skördeutfallet år 1947 ha nu kunnat helt övervinnas.
För år 1949/50 räknas med en större mjölkproduktion än något
tidigare år; produktionen beräknas ligga nära 3 procent högre än produktionsåret
1938/39. Medelkoantalet år 1949/50 uppskattas till omkring
1 700 000 djur mot 1 920 000 djur år 1938/39. Kostammen är alltså nu ej
oväsentligt mindre än före kriget. Att den totala mjölkproduktionen ändock
ligger högre beror på att produktionen per ko sedan förkrigsåret 1938/39
beräknats öka från 2 455 kilogram till 2 910 kilogram eller med över 18
procent.

Under kalenderåret 1949 har mjölkinvägningen vid mejerierna uppgått
till 3 679 miljoner kilogram mot 3 361 miljoner kilogram 1948. ökningen utgör
9,5 procent. I förhållande till år 1939 föreligger en uppgång med nära
15 procent, vilket främst beror på att antalet mejerileverantörer betydligt
ökat. (Jfr tabell 6.) Jämsides härmed har försäljningen av mjölk från producent
direkt till förbrukare successivt minskat liksom tillverkningen och
försäljningen av lantsmör. Av följande uppställning framgår den vid mejerier
invägda mjölkens relativa andel av den totala mjölkproduktionen.

År	Invägning i %	■ År	Invägning i %
av totalproduk-	av totalproduk-
	tionen		tionen
1938/39 .........		1944/45 .........
1939/40 .........	........... 67-7	1945/46 .........	........... 76-0
1940/41 .........	........... 67-2	1946/47 .........
1941/42 .........	........... 69-0	1947/48 .........	........... 76-4
1942/43 .........	........... 70-8	1948/49 .........	........... 77-8
1943/44 .........	........... 73-4

Den vid mejerierna invägda mjölkens användning redovisas i följande
två tablåer.

Å r	Invägd mjölk ton	Därav
använd för produktbered-ning ton	försåld såsom konsum-tionsmjölk 1 ton	försåld grädde (omräknad till mjölk) samt svinn ton
1939 ..................	3 205 688	2 395 153	494 367	316 168
1940 ..................	2 988 933	2 202 644	519 500	266 789
1941..................	2 659 251	1 940 169	610 512	122 850
1942 ..................	2 517 931	1 740 033	855 273	63 421
1943 ..................	2 852 031	1 963 235	963 192	72 381
1944 ..................	3 107 561	2 183 544	940 625	138 213
1945 ...................	3 375 019	2 421 439	939 628	170 025
1946 ...................	3 520 348	2 564 015	939 908	183 730
1947 ...................	3 422 935	2 449 500	954 365	189 848
1948 ...................	3 361 485	2 359 026	978 588	195 247
1949 ..................	3 679 434	2 662 618	965 229	226 477

1 Fr. o. m. november 1941 standardiserad mjölk.

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Å r	Produktmjölk	Konsumtionsmjölk1	Grädde (1 mjölk) samt svinn	Summa k-mjölk o. grädde
1939 = 100	i % av invägn.	1939 = 100	i % av invägn.	1939 = 100	i % av invägn.	1939 = 100	i % av invägn.
1939 .........	100-O	74-7	100-0	15-4	lOO-o	9-9	lOO-o	25-3
1940 .........	92-0	73-7	105-1	17-4	84-4	8-9	97-0	26-3
1941.........	81-0	73-0	120-6	22-4	38-9	4-6	88-7	27-0
1942 .........	72-6	69-1	144-5	28-4	20-i	2-5	96-0	30-9
1943 .........	82-0	68-S	165-1	28-6	22-9	2-5	109-7	31-2
1944 .........	91-2	70-3	159-0	25-3	43-7	4-4	114-0	29-7
1945 .........	101-1	71-7	158-5	23-2	53-8	5-1	117-6	28-3
1946 .........	107-1	72-8	156-3	21-9	58-1	5-2	118-0	27-2
1947 .........	102-3	71-6	158-5	22-9	60-0	5-5	120-1	28-4
1948 .........	98-5	70-2	1633	24-0	61-8	5-s	123-7	29-8
1949 .........	111-2	72-4	159-9	21-5	71-6	6-2	125-4	27-6

Av tablåerna framgår, att användningen av mjölk för produktberedning
absolut sett nådde ett minimum år 1942; i förhållande till invägningen nåddes
minimum under 1943, varefter i stort sett skett en successiv ökning. År
1949 var kvantiteten produktmjölk 2 663 miljoner kilogram eller 11 procent
högre än motsvarande tal år 1939. Ser man på utvecklingen för försåld konsumtionsmjölk
finner man, att denna tidigare visat en mycket kraftig stegring
fram till år 1943, då ett maximum nåddes. Under de följande åren höll
sig försäljningen vid cirka 940 miljoner kilogram för att år 1947 stiga till
954 miljoner kilogram. År 1948 nåddes den hittills högsta siffran, 979 miljoner
kilogram medan för 1949 redovisas ett något lägre tal, nämligen 965
miljoner kilogram. Det bör anmärkas, att den sedan november 1941 från
mejerier försålda mjölken har varit standardiserad och hållit en fetthalt av
cirka 3 mot tidigare omkring 3,5 procent. Den ökning av försäljningen av
konsumtionsmjölk, som förekommit, motsvaras endast delvis av en verklig
konsumtionsstegring, enär som förut påpekats samtidigt ägt rum en nedgång
i försäljningen av mjölk från producent direkt till konsument. Av betydelse
är vidare att jordbruksbefolkningens konsumtion har avtagit i samband
med befolkningsomflyttningen. Med stöd av LK-delegationens uppskattningar
kan sålunda den totala förbrukningen av konsumtionsmjölk i
riket beräknas ha ökat med omkring 24 procent sedan 1939. Per invånare
räknat stannar ökningen vid i genomsnitt drygt 12 procent.

Den i november 1940 genomförda sänkningen av konsumtionsgräddens
fetthalt (liksom den under tiden ”/n 1941—21A 1944 gällande ransoneringen
av grädde) medförde, att för gräddförsälj ning togs i anspråk en betydligt
mindre kvantitet helmjölk än före kriget. Detta tillika med mjölkstandardiseringen
har medfört att den sammanlagda mjölk- och gräddförsäljningen
räknad i oskummad mjölk kommit att ligga lägre än den eljest skulle ha
gjort. Sedan tjock grädde från den 12 juli 1949 åter får försäljas har en
ökning av mjölkanvändningen för produktion av konsumtionsgrädde inträtt.
Ökningen är något större än den förut påvisade minskningen av konsumtionsmjölksförsäljningen.
Mejeriernas totala försäljning av mjölk och
grädde, räknad i oskuinmad mjölk har sålunda ökat med cirka 17 000 ton
mellan 1948 och 1949.

Mejeriernas produktion av såväl smör som ost visar höga tal år 1949;
i fråga om ost redovisas de högsta siffror som någonsin förekommit såsom
framgår av följande sammanställning.

1 Mjölk av verklig medelfetthalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

105

Å r	Produktion ton
Smör	Ost
1939 ..........	83 735	43 653
1940 ..........	80 760	35 328
1941..........	77 687	22 383
1942 ..........	71 926	14 991
1943 ..........	79 263	21 296
1944 ..........	87 304	29 924
1945 ..........	94 058	38102
1 1946 .........	99 622	44 412
1947 ..........	94 954	47 690
1948 ..........	89 687	51695
1949 ..........	98 051	65 515

Från år 1939 utgör stegringen i produktionen av mejerismör 14 300 ton.
Lantsmörsproduktionen beräknas emellertid samtidigt ha sjunkit från 16 200
till 5 600 ton, varför totalproduktionen av smör visar en blott obetydlig
uppgång med 3 700 ton. Det bör här anmärkas, att år 1939 förekom en
smörexport av i runt tal 26 000 ton mot 1 600 ton år 1949, varför smörkonsumtionen
inom landet totalt sett ökat ganska väsentligt sedan förkrigstiden.

Ostproduktionen under år 1949 är visserligen den största som hittills förekommit,
men det bör dock anmärkas, att medan osttillverkningen under år
1939 i huvudsak avsåg helfet ost, tillverkningen under de senaste åren nästan
helt utgjorts av halvfet ost. Sedan oktober 1949 får helfet ost åter tillverkas
utan inskränkningar.

Att den för landets fe ttför sörj ning så viktiga smörproduktionen under
krigstiden och efterföljande år kunnat hållas så väl uppe att den, trots ökad
försäljning av konsumtionsmjölk, grädde och ost, icke blott kunnat vidmakthållas
vid förkrigsnivå utan till och med kunnat öka därutöver, beror
till stor del på att väsentliga smörtillskott erhållits genom fetthaltsbegränsande
åtgärder för dessa senare produkter. Genom standardisering av konsumtionsmj
ölken och sänkning av fetthalten hos grädde och ost (vilka båda
senare inskränkningar som förut nämnts under senare delen av 1949 bortfallit)
vanns sålunda år 1949 cirka 12 400 ton smör, motsvarande 12,5 procent
av mejeriernas totala smör tillverkning nämnda år. Av denna kvantitet
svarade konsumtionsmjölkens standardisering för omkring 7 600 ton.

Margarinet är vid sidan av smöret det viktigaste matfettet i folkhushållet.
I följande tabell lämnas några uppgifter om produktionen härav.

Som synes har margarintillverkningen (av såväl importerad som inhemsk
råvara) år 1949 legat cirka 20 000 ton högre än år 1948.

År	Hushålls- rnargarin ton	Bageri- margarin ton	Summa ton
1939 ..............	51 390	8 609	59 999
1940 ..............	29 174	9 548	38 722
1941..............	18 263	7 947	26 210
1942 ..............	35 444	5 391	40 835
1943 ..............	31 578	5 424	37 002
1944 ..............	30 582	8 378	38 960
1945 ..............	36 580	12 343	48 923
t 1946 ..............	14 703	9 556	24 259
i 1947 ...............	22 708	9 983	32 691
1948 ...............	38 004	12 730	50 734
1949 ...............	48 591	22 355	70 946

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

Slaktdjursmarknaden. (Jfr tabellerna 9 och 10.) I efterföljande tablå ha
sammanställts uppgifter om den totala slakten (såväl marknadsförd slakt
som hemslakt) av nötkreatur, svin, får och getter samt häst enligt inom
livsmedelskommissionen utförda beräkningar. Slakten av nötkreatur år
1949/50 väntas som synes något sjunka i förhållande till år 1948/49, medan
svinslakten samtidigt beräknas öka med någon uppgång av den totala slaktens
storlek som följd. Uppgången från 285,4 till 290,4 miljoner kilogram
motsvarar ej fullt 2 procent.

Total slakt, milj. kg

År	Stor- boskap	Större kalv	Mindre kalv	Summa nöt- kreatur	Svin	Summa nötkreatur och svin	rar och getter	Häst	Samtliga djurslag
1937/39 ..	89-7	33-0	12-9	135-6	151-2	286-8	3-1	ll-o	300-9
1941/42 ..	77-2	15-8	12-0	105-0	99-1	204-1	2-0	11-2	217-3
1942/43 ..	478	11-0	14-1	72-9	‘101-3	174-2	2-0	6-3	182-5
1943/44 ..	67-9	13-7	16-8	98-4	‘143-7	242-1	24-0	9-1	255-2
1944/45 ..	68-e	14-0	14-3	96-9	‘131-5	228-4	23-8	9-6	241-8
1945/46 ..	74-7	18-4	13-6	106-7	‘130-2	236-9	24-0	*11-8	252-2
1946/47 ..	85''2	19-2	14-2	118-6	‘124-5	243 1	23-9	215"9	262-9
1947/48 ..	88-0	16-7	14-7	119-4	‘138-4	257-8	23-8	213-2	274-8
1948/49 ..	75-4	19-1	16-4	110-9	‘158-9	269-8	22-8	212-8	285''4
1949/50 (prognos)	73-3	19-6	139	106-8	168-0	274-8	2-7	12-9	290-4

1 Den. i angivna kvantiteter ingående hemslakten av svin beräknad med utgång från antalet
behållna hemslaktade svin och en medelslaktvikt av 90 kg-''st.

2 Beräknad slakt med ledning av antalet besiktigade djur.

Med ledning av statistiken över betäckta suggor kan man för en tid av
ett år framåt med tämligen stor säkerhet beräkna, hur fläsksituationen
kommer att gestalta sig. Under 1948 betäektes i Svea- och Götaland enligt
den löpande betäckningsstatistiken 202 596 suggor. År 1949 var antalet betäckningar
224 595 eller 11 procent fler än året förut. Under förutsättning
av oförändrad slaktvikt skulle man alltså ha att vänta en motsvarande ökning
i fläskproduktionen till 1950. Det bör i detta sammanhang erinras om
att sedan mer än ett år tillbaka utgå ganska betydande pristillägg å fläsk.

Importen av kött och fläsk — räknad i vara med ben — har under 1949
uPP»ått till 15 800 ton, vilket är 7 500 ton mer än 1948. Någon nämnvärd
export av kött och fläsk har ej förekommit under de båda senaste åren.
Åren 1937—1939 hade landet ett exportöverskott av kött och fläsk av i medeltal
8 900 ton. I de senaste årens import har nötkött dominerat. Förkrigsexporten
omfattade till huvudsaklig del fläsk.

Äggmarknaden. De inom 1942 års jordbrukskommitté och LK-delegationen
verkställda beräkningarna rörande hönsantalet och äggproduktionen redovisas
i följande tablå.

Produktionen av ägg har som synes stigit snabbt under de senaste åren
och beräknas för närvarande ligga drygt 45 procent högre än under det sista
förkrigsåret. Vad utrikeshandeln beträffar redovisades för åren 1938 och
1939 en nettoexport av 5 300 respektive 1 700 ton ägg, medan åren 1947 och
1948 uppnåddes en nettoimport av 1 700 respektive 1 900 ton. Den inhemska
marknaden har alltså på senare år absorberat en betydligt större kvantitet
ägg än före kriget. Sedan hösten 1948 har emellertid den inhemska efterfrågan
ökat obetydligt eller icke alls, varför vissa överskott uppkommit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

107

Å r	Antal värphöns	Äggproduktion per höna, st	Äggproduktion ton
1938/39 ............	9 210 000	112	60 860
1939/40 ............	9 249 000	no	60 026
1940/41 ............	8 542 000	103	51 910
1941/42 ............	6 298 000	101	37 530
1942/43 ............	5 689 000	106	35 579
1943/44 ............	6 650 000	112	43 943
1944/45 ............	7 600 000	112	50 220
1945/46 ............	9 025 000	112	59 640
1946/47 ............	9 840 000	112	65 000
1947/48 ............	10 640 000	114	71 600
1048/49 ............	12 275 000	116	84 000
1949/50 (prognos) ...	12 800 000	118	89 100

Dessa ha i huvudsak vunnit avsättning på utlandsmarknaden. År 1949 medförde
sålunda en nettoexport av 5 400 ton ägg.

Till belysande av ägghandelns utveckling meddelas i följande tablå uppgifter
om partihandelns invägning av ägg under åren 1938—1949.

År	Invägning	År	Invägning
absoluta tal ton	index 1938 = 100	absoluta tal ton	index 1938 = 100
1938........	27 570	100-0	1944........	17 205	62-4
1939........	28 025	101''7	1945........	22 397	81''2
1940........	26 658	96-7	1946........	27 440	995
1941........	18 960	68-8	1947........	26 875	97-5
1942........	10 538	38-2	1948........	31176	113 1
1943........	11767	42-7	1949 (prel.).	37 600	136-4

Av sammanställningen framgår, att partihandelns invägning av ägg under
1949 visat en uppgång med över 20 procent sedan närmast föregående år.
Partihandelns inköp under år 1949 äro de största som någonsin förekommit.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Bilaga 3.

med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på
vissa förnödenheter för jordbrukets behov.

Efterföljande redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa
förnödenheter för jordbrukets behov begränsas beträffande en del varuslag
till innevarande regleringsår men avser i övrigt i huvudsak den tid som förflutit
sedan inom livsmedelskommissionen våren 1949 upprättades motsvarande
sammanställning.1 De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker,
finnas intagna i den särskilda tabellbilaga, som liksom föreliggande redogörelse
åtföljer kommissionens skrivelse med förslag angående prissättningen
på jordbruksprodukter regleringsåret 1950/51.

Brödsäd. (Jfr tabell 2.) Vid försäljning av brödsäd från odlare gälla från
och med september 1949 följande normalpriser i kronor per deciton.

Leveranstid Vårvete nosiveie

och rag

1—15	september	1949 ..........	....... 34:40	29: 40
16—30		1949 ..........	....... 34:50	29:50
1—15	oktober	1949 ..........	....... 34:75	29:75
16—31	»	1949 ..........	....... 35:00	30: 00
1—15	november	1949 ..........		30:25
16-30	»	1949 ..........	....... 35:50	30: 50
1—15	december	1949 ..........	....... 35:60	30:60
16—31	»	1949 ..........	....... 35:70	30: 70
1—15	januari	1950 ..........	....... 35:80	30:80
16-31	»	1950 ..........	....... 35:90	30: 90
1—15	februari	1950 ..........	....... 36:00	31:00
16-28	»	1950 ..........	....... 36: 10	31: 10
1—15	mars	1950 ..........	....... 36:20	31: 20

Fr. o. m. den 16 mars 1950 ............. 36: 30 31: 30

De angivna priserna avse fullgod vara av normalkvalitet. För fullgod vara
av annan kvalitet verkställes prisreglering enligt vissa regler. För försäljning
av utsädesspannmål från odlare har det dock icke ansetts erforderligt
att utfärda särskilda pris- och kvalitetsbestämmelser.

Fodermedel. Sedan ingången av produktionsåret 1949/50 är prisbildningen
på fodersäd fri, ehuru vid försäljning från Svenska spannmålsaktiebolaget
gälla vissa av kommissionen fastställda försäljningspriser. — Medelpriset
på (vit-) havre och korn till producenter enligt gällande noteringar samt
priset på majs till förbrukare under hittills gången del av produktionsåret
framgå av efterföljande sammanställning. Uppgifterna avse kronor per
deciton.

1 Se Kungl. Maj:ts proposition nr 212/1949, s. 26 ff.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

109

	Vithavre	Korn	Majs
1949 September..............	.......... 21:75	23: 50	26:50
Oktober ..............	.......... 21:88	23:34	27: 50
November..............	.......... 22:11	23:51	27:50
December..............	.......... 22:34	23: 83	27: 50
1950 Januari................	.......... 22:48	23: 98	27:50
Februari ..............	.......... 22:65	24:22	27:50
Mars..................	.......... 23:00	24: 68	28: 50

Normalprisregleringen på stråfoder upphävdes redan under föregående
produktionsår. Ej heller prisstoppsbestämmelser gälla för dylikt foder. Sedan
mars 1949 utvisa hö- och halmpriserna enligt lantbruksförbundets noteringar
följande utveckling. Uppgifterna avse medelpris i kronor per deciton
å pressad vara till producent på station i Mellansverige.

	Vallhö	Höstsädshalm
Mars ................	........ 12:83	3: 00
April.................	........ 13:79	3: 07
Maj..................		—
Juni..................		—
Juli..................		—
Augusti...............	......... —	—
September............	........ 13:00	3: 00
Oktober..............	........ 13:00
November ............	......... 13:00	3:00
December.............	......... 13:00	3: 00
Januari...............	......... 13:00	3:03
Februari..............	......... 12:69	3:00
Mars.................	......... 12:13	3: 00

Även för flertalet andra fodermedel än de redan behandlade ha föreskrifterna
om normalpriser numera avvecklats. I fråga om melass kvarstår dock
normalprisreglering. För foderjäst gälla prisstoppbestämmelser.

Fri prisbildning, såtillvida att varken normalpris eller stoppris gäller, är
medgiven för alla andra fodermedel än de nu nämnda. Förut har nämnts,
att vid försäljning av fodersäd från spannmålsbolaget gälla vissa av livsmedelskommissionen
fastställda priser. Motsvarande är fallet även i fråga
om oljekraftfoder och utländskt kli. Det bör anmärkas, att ifrågavarande
prisbestämmelser även innefatta vissa villkor om högsta priser vid sådan
försäljning till förbrukare.

Vid försäljning av oljekraftfoder och utländskt vetekli till förbrukare gäller
för närvarande ett pris å kraftfoderblandningar av 36: 15 och å importerat
vetekli av 22: 15 kronor per deciton fritt vissa importhamnar.

Priserna på svenskt kli av vete och råg ha under vintern 1949/50 i samband
med viss knapphet företett eu icke obetydlig uppgång. Priserna på
vete- och rågkli ha härigenom blivit högre än förra årets normalpriser som
utgjorde 22: 15 respektive 21: 15 kronor per deciton. Priset på havrekli har
däremot legat lägre än förra årets normalpris, som var 15: 15 kronor per
deciton. De av lantbruksförbundet sedan december 1949 noterade priserna
framgå av följande sammanställning. Uppgifterna avse medelpris i kronor
per deciton vid kvarn.

110 Kungl. Maj.ts proposition nr 24-5.

Svenskt Svenskt Svenskt

vetekli rågkli havrekli

1949 December........................ 22:98 20:48 10:14

1950 Januari.......................... 23:31 21:34 11:23

Februari......................... 23:71 21:92 12:93

Mars............................ 24:25 22:50 13: 00

Potatis. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande bär livsmedelskommissionen
för tillverkningsåret 1949/50 fastställt de priser, som tillverkare av
potatisstärkelse eller potatisbrännvin ha att vid inköp av potatis för fabriksändamål
av normalkvalitet erlägga till leverantören. Priserna äro under tiden
från kampanjens början till och med 31 oktober 1949 35 öre, 1 november—
31 december 1949 36 öre, 1—31 januari 1950 37 öre samt från och med den
1 februari 1950 till kampanjens slut 38 öre, allt räknat per stärkelseprocent
och hektoliter fritt fabriken.

Mjölk och mejeriprodukter m. in. (Jfr tabellerna 1 och 2.) Enligt LK-delcgationens
beräkningar utgjorde den genomsnittliga likviden för mejerimjölk
27,83 öre per kilogram år 1948/49, varav 2,75 öre motsvarade statliga bidrag.
För år 1949/50 upptogos preliminärt 29,os respektive 3,89 öre per kilogram.
— Det allmänna mjölkpristillägget utgick under tiden 25 mars—31 augusti
1949 med 22,2 öre per kilogram mjölkfett å vid mejeri invägd mjölk använd
för smörframställning och 70 öre per kilogram för övrig mjölk. Under tiden
september—december 1949 voro motsvarande tillägg 66,2 respektive 114 öre
per kilogram mjölkfett och under januari 1950 respektive 62,2 och 110 öre
per kilogram. Efter en teknisk omläggning av pristilläggssystemet utgår det
allmänna mjölkpristillägget från och med den 1 februari 1950 med 82,4 öre
per kilogram å all invägd mjölk. Jämte det allmänna mjölkpristillägget utgå
i landets norra delar vissa extra mjölkpristillägg. Vidare utbetalas liksom
tidigare av statsmedel s. k. körlinjebidrag och merfrakttillägg. Av statsmedel
bestridas även kostnaderna för den säsongmässiga lagringen av smör
samt vissa marginaltillägg för standardiserad konsumtionsmjölk och tunn
grädde.

Riksnoteringen på runmärkt smör har sedan i mars 1949 stått oförändrad
i 4 kronor 95 öre per kilogram. Normalpriset på mejerismör och lantsmör
vid försäljning till förbrukare utgör fortfarande 5 kronor 60 öre per kilogram.
Normalpriset vid försäljning av mejerismör till detaljhandlare utgör
5 kronor 10 öre per kilogram. Priserna på osaltat mejerismör ligga 10 öre över
nyss angivna priser.

Partipriset (priset från mejeri) på halvfet ost av sveeiatyp utgjorde fram
till den 9 januari 1950 230 öre per kilogram och motsvarande konsumentpris
320 öre per kilogram. Från och med nämnda dag sänktes priserna till
170 respektive 255 öre per kilogram. Sänkningen åstadkoms genom statlig
subventionering. Samtidigt med att förbudet att sälja helfet ost upphävdes
fastställdes partipriset på sådan ost av sveeiatyp till 235 respektive 305 öre
per kilogram. Från och med den 10 mars 1950 höjdes priserna på helfet ost
med 20 öre och sänktes priserna på halvfet ost med 60 öre.

Priset på konsumtionsmjölk (33,6 öre per liter enligt socialstyrelsens detaljprisnoteringar
i städer och tätorter) liksom priset på tunn grädde har
kvarstått oförändrat sedan föregående år. Konsumentpriset på tunn grädde
utgör flerstädes i riket 2,20 kronor per kilogram. I samband med att försäljningen
av tjock grädde gavs fri den 12 juli 1949 fastställdes detalj handelspriset
på sådan grädde till 5,10 kronor per liter i större delen av landet (i
bl. a. Stockholm 5,30 kronor).

Kött och fläsk. Genom beslut den 24 april 1942 bemyndigade Kungl. Maj :t

Kungi. Mcij.ts proposition nr 246.

111

livsmedelskommissionen att i samråd med statens priskontrollnämnd fastställa
normalpriser å sådana varor, som omfattades av då gällande reglering
av handeln med köttvaror. Med stöd av detta bemyndigande fastställde kommissionen
normalpriser på hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap,
större kalv, häst och svin att gälla från och med den 19 maj 1942. Dessa
normalprisbestämmelser utvidgades från och med den 29 juni 1942 att omfatta
även spädkalv samt från och med den 15 februari 1943 att omfatta
även hela och halva kroppar av får och lamm.

Normalpriserna på kött av får, lamm, häst, unghäst och föl ha sedermera
upphävts från och med den 23 september 1946. I fråga om de normalpriser
på hela och halva kroppar av olika köttslag, som gällt fram till den 13 juni
1949, hänvisas till propositionerna nr 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/
1947, 275/1948 och 212/1949. Från och med nämnda datum utfärdades nya
bestämmelser angående priserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av
nötkreatur och svin. De nya bestämmelserna, som utfärdades i samband med
den förestående avvecklingen av kött- och fläskransoneringen, avsågo att
möjliggöra ökad anpassning av priserna till utvecklingen på kött- och fläskförsörjningens
område och till sedvanlig säsongvaiuation i efterfrågan och
utbud, samt äro grundade på en överenskommelse med Sveriges slakteriförbund,
innebärande att de priser på ifrågavarande varor, som av förbundet
tillämpas i Stockholm, skola — med vissa avdrag och tillägg i öre per kilogram
för skilda delar av landet — gälla såsom normalpriser. Slakteriföi-bundet
äger härvid rätt att inom vissa gränser tillämpa rörliga priser. I enlighet
härmed ha för de olika varuslagen vissa baspriser uträknats, som motsvara
den i jordbrukskalkylen angivna genomsnittliga prisnivån. Slakteriförbundet
har utfäst sig att icke vid något tillfälle låta den genomsnittliga partiprisnivån
överstiga basprisnivån med mer än 8 procent samt att motsvarande
procenttal för en 52-veckorsperiod ej får överstiga 1 procent. Vissa av de
baspriser, som fastställdes för 12:te prisområdet från och med den 13 juni
1949, framgå här nedan (putsad vara i öre per kilogram).

Klass

Ko,

oxe

Kviga,

stut,

ungtjur

Tjur

Gräs-

kalv

Gödkalv

Späd-

kalv

I..........

...... 238

253

235

273

343

211

in.........

...... 200

205

248

283

191

Klass

Prima

	Hel eller halv	Hel eller halv
Galtfläsk	kropp av gödsvin	kropp av gödsvin
med huvud	utan huvud
	och fötter	och fötter
173	239	249

Klass

S u g g f
icke retiskuret

178

ä s k

renskuret (d. v. s.
utan huvud,
fotter och
bukremsor)

193

Baspriserna fastställdes för storboskap till 22 öre per kilogram högre och
för fläsk till 10 öre per kilogram lägre än förutvarande genomsnittliga partiprisnivå.
Dessa förändringar beräknades taga ut varandra, så att någon inkomständring
för jordbruket icke skulle uppstå.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Med hänsyn till att priserna på vissa animaliska fettvaror gingo ned under
hösten 1949 och jordbruket i anledning härav kunde räkna med en nedgång
av avräkningspriserna på slaktdjur, höjdes som kompensation härför baspriset
för hela och halva kroppar av göd- och gräskalv från och med den 1
september 1949 med 23 öre per kilogram. Sedan nämnda datum ha inga ändringar
av baspriserna skett.

Som framgår av Kungl. Maj :ts proposition nr 212/1949 har sedan den 28
mars 1949 statligt pristillägg utgått endast för fläsk. Storleken av detta höjdes
vid nämnda datum till 25 öre per kilogram. Från och med den 20 juni
1949 infördes nya bestämmelser för det statliga pristillägget på fläsk. PristiHägget
har från nämnda datum till och med den 12 februari 1950 utgått
med 20 kronor per besiktigat svin vägande över 50 kilogram. Från och ined
den 13 februari 1950 utgår pristillägget med 18 kronor per svin.

I samband med ransoneringens hävande den 20 juni 1949 slopades vid försäljning
till förbrukare normalpriser på köttkonserver, organ och inälvor
samt vissa kött- och charkuterivaror. En ytterligare minskning av antalet
normalprissatta kött- och charkuterivaror skedde den 5 december 1949.
Från och med den 11 april 1950 ha normalpriserna på samtliga charkuterivaror
samt på bog, framlägg och baklägg av fläsk slopats.

Den 20 juli 1949 infördes normalprisbestämmelser för icke klassificerade
och klasstämplade hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur, varvid
som normalpris skall tillämpas det inom respektive område och varugrupp
för klassificerad vara av nötkött av klass II gällande normalpriset. För ej
klassificerat och klasstämplat fläsk är prisbildningen fri i partiledet.

Ägg. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på ägg är fri sedan april 1948. Svensk
äggnotering ( = producentpriset i öre per kilogram på ägg i de viktigaste
produktionsområdena i Götaland enligt Sveriges lantbruksförbund) har från
och med mars 1949 utvecklats på följande sätt.

1949 Mars...........	........ 250	1949 September........	...... 300
April...........	........ 250	Oktober..........	...... 300
Maj............	........ 250	November........	...... 300
Juni...........	........ 250	December........	...... 268
Juli............	........ 250	1950 Januari...........	...... 227
Augusti..........	........ 255	Februari..........	...... 248
		Mars.............	...... 235

Konstgödsel. Priserna på konstgödselmedel vid försäljning till förbrukare
under år 1949/50 framgå av följande sammanställning.

Varuslag	Kronor per deciton vid leverans under tiden	Priset avser leverans banfritt å följande platser
7?-30/» 1949 l:a perioden	Vio 1949—31/i 1950 2:a perioden	Vo-3% 1950 3:e perioden
Superfosfat............	11: 25 pr Vio 49	12: 30 pr Vs 50	12: 75 pr1/, 50	fabrikshamn
> kornad .....	12:05 * Vio 49	13:10 » V» 50	13:55 » V, 50	>
Thomasfosfat .........	10:45 » Vio 49	10:85 » ''/o 50	11:45 , V. 50	Domnarvet
Kali, 40 %............	19:60 o Vio 49	20:15 » Vo 50	20:80 » V, 50	tariffhamn
Kalksalpeter...........	20: 75 kontant	21: 35 kontant	22: 05 kontant	>
Kalkkväve, 18 % ......	21:55 »	21:95 o	22:65 »	Svartvik
Kalkammonsalpeter, 15-5 % (ljunga o. köping-salpeter) .............	17: 65	18: 10	18:65 »	fabrik
Ammoniumsulf åt.......	23: 90	24: 35	24:80 »	Ljungaverk
Chilesalpeter..........	24:05	24: 40	25:05 ,	importhamn

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Bilaga 4.

med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader
under produktionsåren 1938/39—1949/50 jämte en förkalkyl
för produktionsåret 1950/51.1

Grunderna för den för produktionsåret 1950/51 upprättade förkalkylen.

De beräkningar rörande utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader
fr. o. in. produktionsåret 1938/39, som LK-delegationen framlägger i
denna promemoria, ansluta sig i fråga om syfte och metod till motsvarande
tidigare kalkyler (jfr Kungl. Maj :ts propositioner 212 och 216 till 1949 års
riksdag, bilaga 1). Liksom förut utförda beräkningar avser den nu upprättade
kalkylen att ge ett mått på den procentuella förändring, som jordbrukets
sammanlagda inkomster och kostnader undergått sedan sista förkrigsåret.
Beräkningarna avse emellertid i princip endast inkomsterna av och
kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften. Jordbrukarnas inkomster
av och kostnader för skogsbruk falla utanför densamma. Likaledes ha
jordbrukarnas inkomster av körslor utanför jordbruket uteslutits. På motsvarande
sätt ha sådana kostnader, som icke beröra den egentliga jordbruksdriften,
så långt möjligt frånskilts. Helt har en dylik uppdelning dock icke
kunnat genomföras. Sålunda ingå i beräkningarna bl. a. kostnaderna för
jordbrukets hästar, även i den mån dessa användas för skogskörslor eller
annat arbete utanför den egentliga jordbruksdriften.

Kostnaderna i jordbrukskalkylen äro mera fullständigt redovisade än
inkomsterna. Härav följer, att de absoluta talen för inkomster respektive
kostnader icke kunna direkt jämföras med varandra. En jämförelse mellan
inkomster och kostnader inom jordbruket måste i stället grunda sig på indextal
för inkomster respektive kostnader. Då den ojämförligt största delen
av såväl inkomsterna som kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften
ingår i beräkningarna, torde sådana indextal giva ett i stort sett riktigt
mått på förändringarna från år till år i de sammanlagda inkomst- och
kostnadssummorna.

Den nu framlagda förkalkylen för år 1950/51 har karaktären av en normkalkyl
såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under
det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden,
oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på
jordbrukets produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens
upprättande prisförändringar med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses
med en viss grad av säkerhet.

I fråga om priserna på jordbruksprodukter vill delegationen erinra om
att inkomsterna av mejerimjölk samt kött och fläsk beräknas med användning
av de till jordbrukarna avräknade priserna. Avräkningspriset för mjölk
inkluderar efterlikvider, medan så icke är fallet beträffande avräkningspriserna
för kött och fläsk, varken i basen eller för senare år. Hänsynstagande

1 Promemorian färdigställdes den 2 mars 1950. Därefter inträdda förändringar i inkomstoch
kostnadsutvecklingen äro här ej beaktade.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 243.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

till efterlikviderna för kött och fläsk skulle givetvis i någon mån påverka
inkomstberäkningarna. Såsom framhålles under mjölkavsnittet längre fram
i denna promemoria kunna mejerierna träffa olika beslut rörande dispositionen
av årets resultat för utbetalning respektive fondering. Sak samma
gäller i fråga om bl. a. slakterierna. Den betydelse, som nu nämnda omständigheter
ha för inkomstberäkningarna, kan emellertid icke bedömas, eftersom
några utredningar i hithörande frågor icke föreligga. Delegationen
har därför beräknat inkomsterna av mejerimjölk samt kött och fläsk enligt
samma grunder som tidigare.

Då beräkningarna för åren 1938/39—1947/48 utförligt redovisats i tidigare
promemorior, har det icke ansetts påkallat att ånyo lämna en mera ingående
redogörelse för desamma. (Beträffande jordbrukets inkomster och
kostnader under dessa år hänvisas till Kungl. Maj :ts propositioner 319/1942,
246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/ 1948 samt 212/1949
och 216/1949.) I den följande framställningen redovisas alltså dels inkomstoch
kostnadsberäkningarna för åren 1938/39, 1948/49 och 1949/50 (siffrorna
för produktionsåret 1949/50 äro givetvis preliminära), dels förkalkylen
över jordbrukets inkomster och kostnader år 1950/51.

Jordbrukets inkomster.

Skörden.

Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av
skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden rörande arealerna
av olika grödor samt hektaravkastningen.

I tabell 1 ha sammanställts uppgifter om åkerjordens användning åren
1936/40 (medeltal), 1945—1949 samt prognos för år 1950. Uppgifterna avse
t. o. m. år 1949 de enligt jordbruksstatistiken skördade arealerna. De för
år 1950 angivna arealerna ha i fråga om höstvete och höstråg beräknats
med ledning av arealinventeringen i oktober 1949, varvid från de enligt
denna inventering besådda arealerna gjorts ett avdrag för »normal utvintring».
De för år 1950 (höstsådden 1949) gjorda avdragen för normal utvintring
utgöra liksom i tidigare kalkyler för vete 8 procent och för råg 4
procent av de höstsådda arealerna.

Beträffande arealerna av de olika växtslagen år 1950 må i övrigt följande
framhållas. I förhållande till närmast föregående år räknar delegationen som
synes med en minskning av brödsädsarealen med 9 000 ha, nämligen från
442 000 ha år 1949 (skördad areal) till 433 000 ha 1950. Minskningen från
år 1949 beror dels på den nedgång i odlingen av höstråg, som kunde konstateras
vid arealinventeringen i oktober 1949, dels på en antagen minskning
av vårveteodlingen. För fodersäd och trindsäd upptages från år 1949 i stort
sett oförändrade arealer.

Eftersom den totala skördade arealen åkerjord kan förutsättas bli praktiskt
taget oförändrad från år 1949, har minskningen av brödsädsarealen
vid prognosens uppgörande kompenserats genom arealökningar på andra
håll. Den kraftigaste ökningen har förutsatts inträffa för oljeväxterna. Oljeväxtarealen
antages sålunda öka från 143 000 till 170 000 ha. I fråga om
sockerbetor och potatis ha upptagits 1949 års arealer med någon avrundning
uppåt. Beträffande vall till slåtter, säd till grönfoder, foderrotfrukter
och spånadsväxter antages en obetydlig nedgång.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har beträffande
flertalet växtslag skett på samma sätt som tidigare. De vid uppgörandet av
prognosen använda hektarskördeuppgifterna ha sammanställts i tabell 2.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 245.

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanstående &r. Arealer i hektar.

115

V ä x t s 1 a g	1936/40	1945	1946	1947	1948	1949	1950 (Prognos)
Höstvete...................	231 297	203 891	212 323	140 862	172 792	167 726	170 000
Vårvete....................	75 644	87 105	90 477	151 633	142 859	139 436	135 000
Höstråg....................	181193	162 824	152 595	110 394	155 561	130 932	124 000
Vårråg....................	8 020	5 358	4143	4 771	4 279	3 919	4 000
Summa brödsäd	496154	459178	459538	407660	475491	442 013	433000
Korn......................	102 344	93 286	89 556	100 033	87 806	90 215	90 000
Havre.....................	656 769	542 727	531 215	529 156	489 648	503 662	505 000
Blandsäd..................	259 793	277 378	277 040	287 610	281600	310 516	310 000
Summa todersäd	1018 906	913391	897811	916 799	859 054	904393	905 000
Matärter...................		20 055	17 232	15 650	14 638	14 279	14 000
Foderärter.................	> IV t C i	5 736	5 527	5 886	6 562	8 524	8 000
Häst- och bondbönor.......	819	345	376	286	243	1	1
Vicker.....................	4 777	4 735	4 282	4 544	3521	5 281	6 000
Summa trindsäd	25 323	30871	27417	26366	24 964	28084	28000
Summa säd	1 540 383	1 403 440	1 384 766	1 350 825	1 359 509	1 374 490	1 366 000
Potatis....................	132 847	145 252	143 297	142 292	147 875	134 552	135 000
Sockerbetor ................	52 514	54 633	54 787	48 240	47 551	49 292	50 000
Foderrotfrukter............	69 684	65 582	65 372	60 933	60 807	53 953	50 000
Summa potatis och rotfrukter	255 045	265 467	263 456	251 465	256 233	237 797	235 000
Säd till grönfoder..........	98 752	117 776	121 377	122 498	134 126	109 858	100 000
Vall till slåtter.............		1342 671	1 347 826	1 352 230	1318 524	1 297 150	1 295 000
Vall till fröskörd...........		33128	39 200	42 053	37 466	40 013	40 000
Vall till bete och grönfoder.	231191	282 853	306 342	330 180	333 166	316 534	315 000
Summa foderväxter	1 709 387	1 776 428	1 814 746	1 846 961	1 823 282	1 763 555	1 750 000
Oljeväxter.................	]	39 676	29 698	44 209	78 731	143 287	170 000
Spånadsväxter .............		6 831	6 076	5 612	5743	6 497	6 000
Köksväxter................		9 899	7 954	7 562	8 727	10 090	10 000
Andra växtslag............	1	6 326	7 603	7 567	10 443	11820	12 000
Summa specialodlingar	9 492	62 732	51 331	64 950	103 644	171 694	198 000
Summa skördad areal	3 514 307	3 508 067	3 514 298	3 514 201	3 542668	3547 536	3 549 000
Träda och obrukad åkerjord	233 040	209 112	205 433	208 005	181 830	176 962	175 000
Summa åkerjord	3 737 347	3 717179	3 719 7313 722 206	3 724498	3 724 498	3 724 000

Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade
hektarskördarna med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas
till normerade hektarskördar. Med ledning av dessa senare sker därefter
en uppskattning av normskördarna, d. v. s. de hektarskördar, som under
förutsättning av normala väderleksförhållanden kunna förväntas det år
prognosen avser. De normerade hektarskördarna äro befriade från de årliga
skördefluktuationerna till följd av växlingarna i väderleksförhållandena,
varför de på ett tillförlitligare sätt än de observerade återge sekulära förändringar
i avkastningen, exempelvis till följd av växtodlingens landvinningar,
förbättrad gödsling etc. De lämpa sig därför bättre som underlag för
en prognos än de observerade skördarna. Vid fastställandet av skördesiff -

Ingår i >andra växtslagj.

Tabell 2. Observerade och normerade skördar i kilogram per hektar 1921—1949 samt antagna normskördar 1949 och 1950.

Växtslag	Observerade hektarskördar			Normerade hektarskördar			Antagna normskördar
1921/ 30	1931/ 40	1941/ 45	1946	1947	1948	a1949	1921/ 30	1931/ 40	1941/ 45	1946	1947	1948	1949	Medeltal av 1948 och 1949	1949	1950
Höstvete..........	2190	2 350	1920	2 470	1250	2 480	2 620	2180	2 360	2 220	2 390	2 210	2 330	2 460	2 400	2 250	2 450
Vårvete..........	1480	1820	1470	1740	1470	1920	1940	1430	1750	1680	1860	1840	1920	1940	1930	1750	1950
Höstråg..........	1640	1880	1700	1860	1250	2 040	2100	1620	1820	1850	1920	1970	1970	2 030	2 000	1850	2 000
Vårråg...........	1140	1340	1060	1190	940	1 140	1190	1100	1320	1300	1370	1340	1320	1320	1320	1200	1350
Korn.............	1 760	2 020	1850	2 040	1760	2 200	2100	1 760	2 010	1970	2 040	1960	2 060	2170	2 120	2 000	2150
Havre............	1590	1800	1390	1 470	1280	1 620	1690	1580	1790	1630	1700	1670	1680	1750	1720	1650	1750
Blandsäd.........	1940	2 130	1700	1860	1500	2 030	2150	1910	2140	1880	1990	1880	1960	2 080	2 020	1900	2 050
Ärter.............	1420	1510	1280	1400	1170	1 650	8 1140	1430	1530	1520	1620	1530	1650			1450	1650
Potatis...........	11400	14 300	12 900	13 550	12 360	15 390	811940	12 200	13 900	14 200	14 020	14 830	14 430			14 000	14 500
Sockerbetor .......	28 000	35 300	34000	32 420	30 950	38 030	35 910	28 900	33 900	34 100	33 540	35 710	32 600	35 910	34 260	33 500	35000
Foderrotfrukter ...	32 200	37 700	32 800	32 550	27 820	34 210	832 190	33 400	37 100	35500	34880	36 290	33110	*		34 000	34 000
Hö från odlad jord	3 520	3 480	3 040	4 000	2 490	3 260	3 490	3310	3 610	3 220	3 530	3 400	3 620	3 490	3 560	3 400	3 600

1 För åren 1941—1949 ha de observerade skördarna omräknats efter skördesiffran 3''0. Under åren 1921—1940 har omräkningen skett efter
de genomsnittliga skördesiffrorna för perioden 1913—1940, vilka obetydligt avvika från värdet 3''0.

* Preliminära uppgifter enligt statistiska centralbyråns publikation Årsväxten 1949.

8 För ärter, potatis och foderrotfrukter föreligga ännu ej direkta uppgifter om hektarskördarnas storlek. Skörden av nämnda växtslag
beräknas av statistiska centralbyrån under förutsättning att i tioårsmedeltalet 1939/48 för hektarskördarna i varje län motsvaras av skördesiffran
3-0. Om skördeutsikterna år 1949 inom ett visst län och för cn viss gröda är 2''5, erhålles den beräknade skörden genom multiplika .

2‘S>

tion av tioårsmedeltalet med o. s. v.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 245

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

rorna i en prognos är det å andra sidan nödvändigt att beakta icke endast
erfarenheterna från tidigare år utan även de aktuella förutsättningarna för
vegetabili eproduktionen.

Vid sina överväganden av frågan om de normskördar, vilka borde upptagas
i inkomstkalkylen för år 1950/51, har delegationen ansett det motiverat
att i fråga om så gott som samtliga grödor företaga vissa höjningar i
jämförelse med de våren 1949 upptagna normskördarna. Delegationen har
kommit till den uppfattningen, att man bör taga hänsyn till den faktiska
skördeutveckling och den faktiska höjning av anspråken på en normal
skörd, som i skördestatistiken kunnat konstateras under de båda senaste
åren. Utvecklingen har nämligen för flertalet grödor inneburit en kraftig
återhämtning jämfört med de tidigare åren under 1940-talet, även om såväl
de faktiska som normerade hektarskördarna långt ifrån ansluta sig till
den avkastning, som kunde förväntas för flertalet grödor med hänsyn till
skördutvecklingen under mellankrigstiden. Sistnämnda förhållande förklaras
till viss del av att en omdisponering av arealerna och en ökad specialisering
på olika odlingar ägt rum. Vidare torde alltjämt en underskattning av
skörden föreligga jämfört med förkrigstiden, särskilt för fodersäd men
även för brödsäd och möjligen även för hö. Det kan sålunda nämnas, att
volymen av skörden inklusive importfoder räknad i skördeenheter för år
1949/50 enligt den officiella statistiken ligger 2 å 3 procent högre än för
1930-talet, medan volymen för jordbruksproduktionens slutprodukter räknad
i 1949/50 års priser ligger 11 å 12 procent högre. Även om man tar hänsyn
till olika faktorer, som möjliggjort en ökning av slutprodukterna i
förhållande till skörden (bl. a. den starka nedgången i hästantalet och ett
ökat animalieutbyte per skördeenhet), torde den starka stegringen i volymen
för slutprodukterna i förhållande till uppgången i skördevolymen icke kunna
helt förklaras på annat sätt än att en underskattning av skörden fortfarande
föreligger.

Delegationen har även haft att taga i beaktande att tillgången på kväveoch
kaligödsel under innevarande år är helt fri och att tillgången på fosfatgödsel
kunnat ytterligare utökas. Delegationen har också på kostnadssidan
upptagit, jämfört med såväl förkrigstiden som de närmast föregående åren,
betydligt ökade kvantiteter handelsgödselmedel. Av nu angivna skäl har
delegationen höjt normskördarna för vete, ärter och hö med 200 kg, för råg,
korn och blandsäd med 150 kg, för havre med 100 kg samt för potatis och
sockerbetor med 500 respektive 1 500 kg, medan för foderrotfrukter någon
förändring av normskörden icke vidtagits. De nu upptagna normskördarna
ansluta sig, med viss mindre avrundning uppåt med hänsyn till bl. a. den
ökade handelsgödseltillgången, i stort sett till medeltalet av de normerade
skördarna för åren 1948 och 1949.

Vegetabilier.

Brödsäd.

År W48/49. Saluöverskottet av brödsäd (exklusive försäljningen till utsädeshandeln),
av 1948 års skörd har uppgått till följande kvantiteter.

	Försålt till	Summa saluöverskott,
	spannmåls- handeln,	de större handels-kvarnarna,
	milj. kg	milj. kg	milj. kg
1 löstvete...	......... 328	8	336
Vårvete ...	......... 189	7	196
Råg.......	......... 217	5	222
	Summa 734	20	754

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Löneförmalningen1 har under produktionsåret 1948/49 uppgått till 65 milj.
kg vete och 32 milj. kg råg. Löneförmalningen av vete antages fördela sig
på höst- och vårvete i samma proportioner som saluöverskottet. Sammanställas
uppgifterna om saluöverskott och löneförmalning erhållas följande
kvantiteter försåld och för eget behov förmald brödsäd år 1948/49.

	Salu- överskott,	Löne- förmalning,	Summa,
	milj. kg	milj. kg	milj. kg
Höstvete............	336	41	377
Vårvete............	196	24	220
Råg................	222	32	254
Summa brödsäd	754	97	851

För brödsäd av normalkvalitet gällde under år 1948/49 genomsnittspriserna
29,25 kr/dt för höstvete och råg samt 34,50 kr/dt för vårvete. Dessa
priser skola regleras med hänsyn till spannmålens kvalitet. Med användning
av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter och jordbrukarnas
faktiska försäljningar varje månad enligt Svenska spannmålsaktiebolagets
leveransstatistik ha genomsnittspriserna för höstvete, vårvete och
råg efter avdrag från kvarnpriserna för handelsmarginal och frakter om sammanlagt
80 öre/dt samt efter justering för kvalitet (jfr Kungl. Maj:ts prop.
212/1949, s. 103—104), beräknats till respektive 28,so, 34,so och 28,94 kr/dt.

År 194-9/50. Under tiden t. o. m. december 1949 ha följande kvantiteter
brödsäd av 1949 års skörd levererats till spannmålshandeln (exklusive utsädeshandeln)
och kvarnarna: höstvete 297 milj. kg, vårvete 165 milj. kg och
råg 173 milj. kg, sammanlagt 635 milj. kg.

Med ledning av brödsädsleveransernas fördelning på olika delar av året
under åren 1945/46—1948/49 samt med hänsyn till de under senare år successivt
inträdda förändringarna hos denna fördelning (innebärande att en
allt större del av saluöverskottet levereras månaderna närmast efter skörden)
kunna brödsädsleveranserna under tiden januari—augusti 1950 beräknas
till 110 milj. kg, varav 45 milj. kg höstvete, 35 milj. kg vårvete och 30
milj. kg råg. Det sammanlagda saluöverskottet av brödsäd under år 1949/50
kan sålunda beräknas till 745 milj. kg, fördelat på följande sätt: höstvete
342 milj. kg, vårvete 200 milj. kg och råg 203 milj. kg.

I fråga om löneförmalningen föreligga preliminära uppgifter för tiden
september—december 1949. Dessa visa i jämförelse med samma tid föregående
år för vete en uppgång med 3 procent och för råg en nedgång med 7
procent. Antages dessa förändringar i stort sett representativa för hela året,
erhålles under år 1949/50 en löneförmalning av 67 milj. kg vete och 30 milj.
kg råg. Löneförmalningen av vete antages fördela sig på höst- och vårvete
i samma proportioner som saluöverskottet. Sammanställas uppgifterna om
saluöverskott och löneförmalning erhållas följande kvantiteter brödsäd att
upptagas i kalkylen.

	Salu- överskott,	Löne- förmalning,	Summa,
	milj. kg	milj. kg	milj. kg
Höstvete............	342	42	384
Vårvete ............	200	25	225
Råg................	203	30	233
Summa brödsäd	745	97	842

1 Egentligen förmalning vid andra kvarnar än större handelskvarnar. Förmätningen vid dessa
kvarnar utgöres till omkring 85 procent av löneförmalning och 15 procent av handelsförmalning.
Denna senare förmalning ingår icke under rubriken saluöverskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

119

Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet under år 1949/50 äro
enligt beräkningar i augustikalkylen 1949 (jfr Kungl. Maj:ts prop. 216/1949,
s. 29) för höstvete 29,6i kr/dt, för vårvete 33,87 kr/dt och för råg 29,39 kr/dt.
Fullständiga uppgifter om de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna
kvantiteter, vilka bruka ligga till grund för beräkningen av de faktiska priserna,
ha ej kunnat erhållas vid detta kalkyltillfälle. Vid omräkningen av
kalkylen i augusti 1950 väntas dock fullständiga uppgifter om kvarnpriserna
åter bli tillgängliga. Priserna för normalkvalitet ha nu endast justerats
för »normal» kvalitetsavvikelse. Genomsnittspriserna för höstvete, vårvete
och råg ha sålunda i denna kalkyl liksom i augustikalkylen 1949 upptagits
till respektive 29,n, 34,47 och 29,w kr/dt.

År 1950/51. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna
rörande arealer och antagna normskördar per hektar har skörden av brödsäd
beräknats till 933,i milj. kg, varav 416,5 milj. kg höstvete, 263,2 milj. kg
vårvete, 248,o milj. kg höstråg och 5,4 milj. kg vårråg.

Den erhållna totalskörden har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster
(2 procent), avrens (8 procent för vete och 10 procent för råg) samt
utsäde. Vid beräkningen av utsädet (för sådden 1950/51) har räknats med
samma besådda arealer som för 1950 års skörd samt med en utsädeskvantitet
per hektar av 220 kg för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för
råg (utsädeskvantiteterna per hektar enligt statistiska centralbyråns undersökning
av utsädesmängderna år 1946). Beräkningen av den till försäljning
och löneförmalning disponibla kvantiteten brödsäd redovisas i följande sammanställning.

	Höstvete,	Vårvete,	Summa vete,	Råg,	Summa brödsäd,
	milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg
Skörd...................	416-5	263-2	679-7	253 4	933 1
Avgår: lagringsförlust----	8-3	5-3	13-6	5-1	18-7
avrens ...........	33-3	2P1	54-4	25-3	79-7
utsäde...........	40’6	30-4	7P0	26-6	97-6
Kvarstår till försäljning och					737-1
löneförmalning........	334-3	206-4	540-7	196-4

Vid den slutliga redovisningen av saluöverskottet i tidigare kalkyler har
det visat sig, att en förskjutning från vårvete till höstvete ägt rum i förhållande
till den på skördesiffrorna grundade förkalkylen. Denna förskjutning
synes under åren 1947/48 och 1948/49 ha avtagit i omfattning och
under år 1949/50 helt upphört, överföring av någon del av den ovan för
år 1950/51 beräknade vårvetekvantiteten till höstvete har därför icke företagits
i denna kalkyl.

Till närmare belysning av de här verkställda kalkylerna meddelas följande
sammanställningar av skördar samt saluöverskott inklusive löneförmalning
år 1938/39 samt åren 1946/47—1950/51.

Skörd au brödsäd, milj. kg.

1938 1946 1947 194S 19491 19502

Höstvete .............. 668 524 176 428 439 417

Vårvete................ 137 157 223 274 270 263

Höstråg .............. 365 284 138 317 275 248

Vårråg................ 9 5 5 5 5 5

Summa brödsäd 1 179 970 542 1 024 989 933

1 Preliminära beräkningar.
’ Prognos.

120 Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

Saluöverskott och löneförmalning, milj. kg.

1938/39 1946/47 1947/48 1948/49 1949/501 1950/51*

Vete.......... 664 520 308 597 609 541

Råg ........... 247 189 111 254233_ 196

Summa brödsäd 911 709 419 851 842 737

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 juli 1949 rörande prisrelationerna mellan
olika brödsädsslag av 1950 års skörd skall grundpriset på vårvete ligga
3 kr/dt högre och på råg 1 kr/dt lägre än grundpriset på höstvete. Till följd
av att vårveteleveranserna ske vid en senare tidpunkt än leveranserna av
höstvete, beräknas emellertid skillnaden mellan de vägda genomsnittspriserna
för höst- och vårvete bli 3,25 kr/dt. Med utgång från dessa prisrelationer
och det ovan för år 1949/50 beräknade genomsnittspriset för höstvete av
normalkvalitet erhållas följande genomsnittspriser för normalkvalitet:
höstvete 29,6i kr/dt, vårvete 32,86 kr/dt och råg 28,6i kr/dt. Efter justering
för »normal» kvalitetsavvikelse (jfr Kungl. Maj :ts prop. 212/1949, s. 103—
104) kunna följande priser insättas i kalkylen: höstvete 29,70 kr/dt, vårvete
32,50 kr/dt och råg 28,is kr/dt.

Ersättning för av Jordbrukarna tidigare burna traktkostnader.

Åren 1948/49—1950/51. Den ökning av antalet prisorter för brödsäd, som
ägt rum i jämförelse med år 1938/39, har i tidigare kalkyler, på grundval
av vissa inom dåvarande spannmålssektionen inom livsmedelskommissionen
utförda beräkningar, antagits medföra en sänkning av fraktkostnaderna
för saluöverskottet av brödsäd med i genomsnitt 10 öre/dt. Med utgång
från detta värde och saluöverskotten ha de inbesparade fraktkostnaderna
för brödsäd beräknats till följande belopp. Saluöverskottet år 1950/51 har
härvid beräknats under antagande av att löneförmalningen detta år blir
av samma omfattning som år 1949/50.

, Saluöverskott, Fraktersättning,

Ar milj. kg milj. kr

1948/49 ............... 754 0''8

1949/50 ............... 745 0-7

1950/51 ............... 640 0-6

Korn.

Jr 1948/49. Förbrukningen av korn vid gryn- och mjölkvarnar uppgick
till 34 milj. kg, bränneriernas förbrukning till 4 milj. kg samt bryggeriernas
och mälteriernas inköp till 30 milj. kg. Exporten uppgick under året
till närmare 2 milj. kg. Lägges härtill den beräknade husbehovsförmalningen
i Norrland om 25 milj. kg, erhålles en totalkvantitet av (34 + 4 +
30 + 2 + 25 =) 95 milj. kg. Genomsnittspriset på korn uppgick under produktionsåret
till 27,50 kr/dt.

Jr 1949/50. Vid grynkvarnarna beräknas åtgå 6 milj. kg. Någon förbrukning
vid mjölkvarnar upptages icke, enär inblandningen av korn upphört.
Bryggeriernas och mälteriernas förbrukning beräknas till 41 milj. kg.
Vid brännerierna beräknas förbrukningen till 4 milj. kg. Exporten upptages
till 1 milj. kg. Husbehovsförmalningen i Norrland har i enlighet med tidigare
uppskattning antagits uppgå till 25 milj. kg. I kalkylen upptages sålunda
en sammanlagd kvantitet korn av (6 + 41 + 4 + 1+ 25 =) 77 1 2

1 Preliminära beräkningar.

2 Prognos.

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

milj. kg. Priset på korn har beräknats med ledning av lantbruksförbundets
noteringar på malt- och foderkorn. Liksom för år 1938/39 utgör genomsnittspriset
på korn för år 1949/50 ett ovägt medeltal av priserna på maltoch
foderkorn för tiden september—maj. Priset har beräknats till 25,40
kr/dt. . , .

År 1950/51. Förbrukningen av korn vid grynkvarnar beräknas till 6 milj.
kg. I fråga om bryggerierna och mälterierna räknas med en förbrukning av
44 milj. kg och i fråga om brännerierna 4 milj. kg. Härtill kommer en beräknad
exportkvantitet av 1 milj. kg utsäde samt husbehovsförmalningen
i Norrland, vilken liksom tidigare antagits uppgå till 25 milj. kg.

Den sammanlagda kvantiteten korn att upptagas i inkomstkalkylen bhr
sålunda (6 + 44 + 4 4- 1 + 25 =) 80 milj. kg. Priset på korn upptages
med hänsyn till bl. a. prishöjningen på majs till 26,oo kr/dt.

Havre, hö och halm.

År 1938/39. Vid en översyn av priserna på fodersäd har det visat sig, att
priset på havre i basåret avser endast vit foderhavre, medan man för senare
år räknat med ett ovägt medeltal av priserna på vit och svart foderhavre.
Priserna på vit och svart havre utgjorde år 1938/39 (medeltal för
tiden september—maj) respektive 11,57 och 11,03 kr/dt. Det ovägda medeltalet
av dessa priser utgör 11,so kr/dt, vilket nu införts i kalkylen.

Åren 19i8/W—1950/51. Försäljningen av havre, hö och halm har i samråd
med livsmedelskommissionens avdelning för vegetabiliska produkter och
sektion för utrikes- och licensärenden samt arméförvaltningen beräknats
på följande sätt.

Havre, milj. kg.

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

Grynkvarnarna............ 40 34 40 45

Armén.................... 25 11 11 8

Åkerier................... 15 10 10 7

Skogskörslor.............. 50 50 50 50

Export............. 2__ 7_____3_3

Summa 132 112 114 113

Hö, milj. kg.

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

Armén.................... 10 15 15 9

Åkerier................... 20 15 15 10

Skogskörslor.............. 40 40 40 40

Export.................... 18 0__________0_0

Summa 88 70 70 59

Halm, milj. kg.

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

Armén.................... 10 11 H ?

Åkerier ....*............... 10 7 7 5

Skogskörslor.............. 20 20 20 20

Industriell förbrukning..... — 2 2 3

Export............ 2 0______ 0_ 5

Summa 42 40 40 35

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Priset på havre (ovägt medeltal av priserna på vithavre och svarthavre)
har under år 1948/49 uppgått till 21,75 kr/dt. För år 1949/50 har priset på
havre beräknats med ledning av lantbruksförbundets noteringar på vit- och
svarthavre till 22 kr/dt. Med hänsyn till bl. a. prishöjningen på importhavre
och majs beräknas priset för år 1950/51 till 22,so kr/dt.

Noteringen på hö i mellersta Sverige har under år 1948/49 uppgått till
13,51 kr/dt. Efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt
0,60 kr/dt kan det pris, som bör upptagas i inkomstkalkylen, anges till
12,90 kr/dt för år 1948/49. För år 1949/50 synes producentpriset med utgång
från föreliggande noteringar kunna anges till 12,so kr/dt. Samma pris
upptages även för år 1950/51.

Priset på halm har på grundval av föreliggande noteringar för höstsädshalm
och efter avdrag för presshyra, tråd och extrafrakter om sammanlagt
0,6o kr/dt beräknats till 2,so kr/dt för åren 1948/49 och 1949/50. Samma
pris upptages även för år 1950/51.

Matärter.

Åren 4948/49—4950/54. Skörden av ärter uppgick år 1948 till 35,o milj.
kg och beräknas för år 1949 till 25,9 milj. kg. Med ledning av arealuppgifterna
kunna skördarna av matärter beräknas utgöra 24,i respektive 16,2
milj. kg. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna rörande
areal och antagen normskörd per hektar har skörden av matärter
år 1950/51 beräknats till 23,i milj. kg. Med tillämpning av tidigare använda
beräkningsmetoder ha de till försäljning och hemmaförbrukning disponibla
kvantiteterna matärter åren 1948/49—1950/51 beräknats på följande sätt.

	1948/49	1949/50	1950/51
	milj. kg	milj. kg	milj. kg
Skörd .......................		16-2	23-1
Avgår: lagringsförlust, 1 /.....	..... 0-2	0-2	0-2
avrens, 7 / ...........	..... 1''7	1-1	1-6
utsäde................		34	3-4
Kvarstår.....................	..... 18-8	1T5	17-9

Genomsnittspriserna för matärter åren 1948/49 och 1949/50 ha på grundval
av lantbruksförbundets noteringar beräknats till respektive 44,44 och
45,08 kr/dt. För år 1950/51 antages priset oförändrat från år 1949/50, d. v. s.
45,08 kr/dt. Härvid förutsättes att uppkommande överskott kommer att
exporteras.

Matpotatis.

Åren 4948/49—4950/54. Tidigare har för år 1948/49 liksom för de tre närmast
föregående produktionsåren räknats med en inhemsk förbrukning av
900 milj. kg matpotatis. Att döma av socialstyrelsens fortlöpande konsumtionsundersökningar
synes emellertid en viss tillbakagång i förbrukningen
av matpotatis ha skett under år 1948/49. Den förbättring av det allmänna
försörjningsläget för livsmedel, som inträdde under detta år, talar även
för en minskning av matpotatiskonsumtionen, vilken enligt beräkningarna
för år 1947/48 per person räknat alltjämt låg drygt 9 procent högre än under
år 1938/39. Delegationen har nu ansett sig kunna uppskatta den inhemska
matpotatisförbrukningen år 1948/49 till 875 milj. kg. Någon exportkvantitet
har icke upptagits särskilt, enär den ansetts ligga inom felmarginalen
för beräkningen av den inhemska potatisförbrukningen.

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

De inom 1942 års jordbrukskommitté verkställda konsumtionsundersökningarna
för mellankrigstiden visa, att potatiskonsumtionen sjunker vid
stigande realinkomst. Med hänsyn till den inkomstökning och inkomstutjämning,
som skett sedan basåret 1938/39, kan det vara motiverat att räkna
med en fortsatt minskning av potatiskonsumtionen under år 1949/50. För
en minskning talar även det förhållandet att någon knapphet på livsmedel
icke längre föreligger. Delegationen har med anledning härav räknat
med en nedgång av potatiskonsumtionen till 825 milj. kg under innevarande
produktionsår. Denna kvantitet motsvarar en nära 2 procent lägre
percapitakonsumtion än under år 1938/39. Räknat per konsumtionsenhet
innebär emellertid kvantiteten en ökning med nära 1 procent. Den mindre
kvantitet potatis, som beräknas komma att exporteras under år 1949/50,
har med samma motivering som för år 1948/49 icke upptagits särskilt.

För år 1950/51 har delegationen räknat med samma konsumtion av matpotatis
som för år 1949/50, d. v. s. 825 milj. kg. Huruvida någon export av
potatis av någon större betvdelse kan komma till stånd under år 1950/51
kan för närvarande icke bedömas med någon större grad av säkerhet. I förevarande
kalkyl har därför icke upptagits någon exportkvantitet.

Priset på matpotatis har för år 1948/49 beräknats till 10,99 kr/dt. Beräkningen
grundar sig på stockholmsnoteringen reducerad för mellanhandsmarginal
samt kostnaderna för frakter och säckar. Sammanvägningen av
månadsnoteringarna till årsmedeltal ha liksom tidigare skett med ledning
av de uppgifter rörande potatisförsäljningens fördelning på olika delar av
året, som erhållits vid en av 1942 års jordbrukskommitté verkställd specialundersökning
(jfr Kungl. Maj :ts prop. 246/1943, s. 105).

För år 1949/50 synes priset på matpotatis för närvarande med utgång
från den hittills kända utvecklingen och normala säsongvariationer kunna
beräknas till 14,so kr/dt. Priset under år 1950/51 har antagits uppgå till
13,oo kr/dt.

Fabrikspotatis.

År 1948/49. Förbrukningen av fabrikspotatis har under år 1948/49 uppgått
till 319 milj. kg, varav 216 milj. kg för tillverkning av potatismjöl och
103 milj. kg för framställning av brännvin. Stärkelsehalten har beräknats
till 16,9 procent. Priset har utgjort i genomsnitt 36 öre per hektoliter och
stärkelseprocent eller 8,69 kr/dt. De tillverkade kvantiteterna potatisstärkelse
och potatisbrännvin utgöra respektive 39,2 milj. kg och 23,8 milj. normalliter.

År 1949/50. Enligt uppgifter från livsmedelskommissionens hyra tor
ärenden rörande potatis in. in. beräknas för närvarande för år 1949/50 en
förbrukning av 180 milj. kg fabrikspotatis, varav 85 milj. kg för tillverkning
av potatismjöl och 95 milj. kg för brännvinstillverkning. Priset på
fabrikspotatis beräknas till i genomsnitt 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent.
Då stärkelsehalten preliminärt beräknas till 17,o procent, erhålles
ett pris per deciton av 8,74 kr. Tillverkningen av potatisstärkelse och potatisbrännvin
beräknas till respektive 15 milj. kg och 22 milj. normalliter.

År 1950/51. Vid normal skörd beräknas enligt uppgifter från livsmedelskommissionens
byrå för potatis in. in. 235 milj. kg potatis komina alt användas
för industriella ändamål, varav 125 milj. kg för tillverkning av potatismjöl
och 110 milj. kg för brännvinstillverkning. Stärkelsehalten beräknas
bil normal eller 17.s" procent, och priset upptages oförändrat från å/r
1949/50 till 36 öre per hektoliter och stärkelseprocent. Härvid erhålles ett
pris per deciton av 9,oo kr. Beräkningen av fabrikspotatisförbrukningen äi

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

baserad på en tillverkning av potatisstärkelse och potatisbrännvin av respektive
22,5 milj. kg och 25 milj. normalliter.

Sockerbetor.

År 1958/49. Skörden av sockerbetor år 1948 uppgick till 1 808,2 milj. kg med
en genomsnittlig sockerhalt av 17,47 procent. Den härur erhållna råsockermängden
uppgick till 291,i milj. kg. Grundpriset för betor av en sockerhalt
av 16 procent uppgick till 5,30 kr/dt. För varje tiondels procent, varmed sockerhalten
översteg 16 procent, utgick tillägg med 1/160 av grundpriset. Vid
den angivna medelsockerhalten erhölls ett genomsnittspris av 5,79 kr/dt.
Lägges härtill arealtillägg samt täckningskostnadsersättning erhålles ett
pris av 5,90 kr/dt att upptagas i inkomstkalkylen.

År 1949/50. Enligt uppgifter från Svenska sockerfabriksaktiebolaget uppgick
arealen till 49 287 ha. Skörden per hektar har av sockerbolaget angivits
till 359 dt och totalskörden till 1 770 milj. kg med en genomsnittlig sockerhalt
av 17,69 procent. Råsockermängden uppgick till ca 290,7 milj. kg. Grundpriset
för betor med en sockerhalt av 16 procent utgör 5,so kr/dt. Vid anförda
medelsockerhalt erhålles ett genomsnittspris av 5,86 kr./dt. Lägges härtill
arealtillägg och täckningskostnadsersättning, erhålles ett pris av 5,97 kr/dt
att upptagas i inkomstkalkylen.

År 1950/51. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna
rörande areal och antagen normskörd per hektar har skörden av sockerbetor
beräknats till 1 750 milj. kg. Sockerhalten antages bli 17,5 procent. Med
utgång från angivna sockerbetsskörd och sockerhalt kan råsockermängden
beräknas till ca 285 milj. kg.

Enligt vad delegationen under hand inhämtat ha statsdelegerade i sockerfrågor
föreslagit, att grundpriset för sockerbetor till följd av ökade produktionskostnader
skall höjas med 5 öre/dt till 5,35 kr/dt. Dessutom skall i stimulerande
syfte, enligt vissa regler, ett särskilt pristillägg utgå, därest sockerbetsodlingen
visar sig överstiga 50 200 ha. Delegationen anser sig icke
böra upptaga en eventuell stimulansinkomst av här avsett slag i jordbrukskalkylen.
Däremot bör den av kostnadsökningen motiverade prishöjningen
med 5 öre/dt beaktas. Vid i övrigt oförändrade prisbestämmelser samt en
sockerhalt av 17,5 procent erhålles därvid priset 5,96 kr/dt, vilket upptagits
i kalkylen.

Oljeväxter.

År 1948/49. Från Oljeväxtcentralen ha uppgifter erhållits om dess sammanlagda
inköp från odlare av oljeväxtfrö av 1948 års skörd samt däremot
svarande betalningsbelopp (exklusive utsäde).

Fröslag Höstraps ............ Höstrybs ............ Vårraps och -rybs .... Vitsenap............. Fiskebysenap ........ Vallmo..............	Frökvantitet, ton ............ 28 253 ............ 73	Värde, 1 000-tal kronor 28 645 1001 25 057 16 446 58 10
	Summa 78 451	71217
Oljelin................		24 424
Diverse...............		57
	Totalt 104 208	95 698

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

125

År 1959/50. Beträffande 1949 års skörd av oljeväxter ha uppgifter om
skördade arealer samt preliminära uppgifter om skörden erhållits från Oljeväxtcentralen.
Beräkningarna framgå av följande sammanställning.

Fröslag Höstraps... Höstrybs... Vårraps.... Vårrybs .. . Vitsenap....		Areal, ha 35 814 3 272 39 045 1352 14 322	Skörd,18 kg/ha totalt ton 2 000 71 700 1075 3 525 1255 49 050 905 1220 1045 14980	Pris,1 öre/kg 90 90 85 85 70	Värde, milj. kr 64-5 3''2 41-7 l-o 10-5
	Summa	93 805	—	140475	—	120-9
Oljelin.....		44 374	1 165	51715	82	42-4
	Totalt	138 179	—	192 190	—	163-3

År 1950/51. Beträffande arealen oljeväxter till 1950 års skörd föreligga
uppgifter endast rörande höstraps och hörstrybs, av vilka vid den i oktober
1949 företagna arealinventeringen redovisades 71 636 respektive 6 331 ha.
Dessa arealer ha före beräkningen av skörden och värdet på denna reducerats
för utvintring med i runt tal 10 procent. Arealerna vårsådda oljeväxter
ha uppskattats i anslutning dels till de aktuella utvecklingstendenserna, dels
med hänsyn till de av Kungl. Maj :t för 1950 års skörd av oljeväxter fastställda
priserna. Avkastningen per hektar har för vårraps och -rybs samt
oljelin beräknats efter samma grunder som i den på våren 1949 upprättade
normkalkylen för år 1949/50. Beträffande övriga oljeväxter har det med ledning
av hittills vunna erfarenheter befunnits befogat att vidtaga vissa ändringar
av de tidigare använda normskördarna. Normskörden för höstraps
har sålunda höjts från 1 600 till 1 800 kg/ha, medan normskördarna för
höstrybs och vitsenap sänkts från 1 300 respektive 1 200 kg/ha till 1 000
respektive 1 100 kg/ha. Beträffande priserna föreligger beslut i fråga om
raps, rybs och oljelin. Vad angår vitsenap har i kalkylen upptagits det av
livsmedelskommissionen för 1950 års skörd föreslagna priset. Samtliga priser
avse vara med 18 procents vattenhalt. Beräkningen av inkomsterna av
oljeväxtodlingen framgår av följande sammanställning.

. Areal, Skörd,3 4 Pris1 2 3 4, Värde,

i- roslag jja kg/ha totalt ton öre/kg milj. kr

Höstraps............ 65 000 1800 117 000 75 87-8

Höstryps............ 5 000 1000 5 000 75 3-8

Vårraps och -rybs.... 50 000 1200 60 000 75 45''0

Vitsenap............ 10 000 1100 11000 61_6/7

Summa 130000 — 193 000 — 143''3

Oljelin.............. 40 000 1200_ 48 000 70 33''6

Totalt 170 000 — 241000 — 176-9

Utvinningen av olja och foder ur 1948—1950 års skördar av olje- och spånadsväxter
belyses av följande tablå. Uppgifterna för 1948 års skörd, vilka
vad angår linfrö ännu äro preliminära, ha lämnats av livsmedelskommissionens
byrå för prisclearing in. in. Utvinningen ur 1949 års skörd har, utom

1 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantitetsuppgifterna omräknade från vara med 9 %
vattenhalt.

2 Exkl. utsäde.

3 Avser vara med 18 % vattenhalt.

4 Exkl. utsäde.

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

i fråga om spånadslin, beräknats av Oljeväxtcentralen. Utvinningen ur 1950
års skörd slutligen har beräknats med hjälp av normala utbytestal. Samtliga
uppgifter äro angivna i ton.

1948/49

Olja Foder
Raps- och rybsfrö.... 21296 29 686

Senapsfrö............ 5113 12 815

Summa 26 409 42 501

Olje-och spånadslinfrö 8 739 15 572

Totalt 35148 58073”

1949/50

Olja Foder

46 875 63 950
3 650 9 575

50525 73 525

16 725 30175

67 250 103 700

1950/51

Olja Foder

68 600 90 300
2 700 7 000

71300 97300

15 500 28 100

86 800 125 400

Spånadsväxter.

År 1948/49. Med ledning av uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa
ha jordbrukets inkomster av spånadsväxter (efter avdrag för utsädeskostnader)
beräknats till 5,i milj. kr. Inkomsterna fördela sig med 2,6 milj. kr på
linhalm, 1,3 milj. kr på linfrö, l,i milj. kr på hamphalm och 0,i milj. kr på
hampfrö.

.4r 1949/50. Värdet av 1949 års odling av spånadsväxter har beräknats
med ledning av preliminära uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa.
Värdet av linhalm beräknas till 2,2 milj. kr, av linfrö till 1,2 milj. kr, av
hamphalm till l,o milj. kr och av hampfrö till 0,i milj. kr. (Värdet av lin- och
hampfrö räknat exklusive kostnader för utsäde.) Det sammanlagda värdet
av 1949 års spånadsväxtodling upptages sålunda till 4,5 milj. kr.

År 1950/51. Arealerna lin och hampa beräknas år 1950 komma att uppgå
till 4 300 respektive 1 700 ha. Avkastningen per hektar av linhalm och
hampfrö har beräknats efter samma grunder som i den på våren 1949 upprättade
kalkylen för år 1949/50. Beträffande avkastningen av linfrö och hamphalm
har det med ledning av hittills vunna erfarenheter befunnits befogat
att vidtaga vissa ändringar av de tidigare använda normskördarna. Normskörden
(exklusive utsäde) för linfrö har sålunda sänkts från 450 till 350
kg/ha, medan normskörden för hamphalm höjts från 3 500 till 4 000 kg/ha.
Beräkningen av inkomsterna från spånadsväxtodlingen år 1950/51 framgår av
följande sammanställning. De använda priserna äro i fråga om lin- och
hamphalm samt hampfrö de för normalkvalitet av 1949 års skörd gällande
och i fråga om linfrö det av Kungl. Maj :t för 1950 års odling fastställda pri- 1

set.		Areal,	Hektarskörd,	Kvantitet,	Pris,	Värde,
		ha	kg	milj. kg	öre/kg	milj. kr
Lin.	Halm ....,	.... 4 300	3 000	12''9	235	3-0
	Frö.......	,... 4 300	i350	1’5	70-0	LO
Hampa.	Halm.....	.... 1 700	4 000	6''8	14-7	DO
Frö......	.... 1 700	»75	Öl	91-0	o-i
					Summa 5-l
Fältmässigt odlade köksväxter.

Arealer. Arealen av fältmässigt odlade köksväxter år 1949 var icke obetydligt
lägre än motsvarande areal år 1948. Nedgången står i främsta rummet
i samband med att arealerna av vissa köksväxter, för vilka odlingen utökades
exceptionellt starkt under år 1948, blivit kraftigt reducerade under

1 Exkl. utsäde.

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

det sistlidna året. Detta i sin tur torde stå i samband med att odlingen under
1948 för vissa växtslag (t. ex. vitkål) var av sådan omfattning, att produktionen
icke till sin helhet kunde avsättas. I följande tablå anges dels
totalarealerna under de två senaste åren, dels arealerna för de växtslag, för
vilka betydande arealändringar förekomma i jämförelse med 1948.

	1948, ha	1949, ha
Vitkål................	1310	877
Morötter..............	1668	1186
Lök (exkl. purjolök)...	1328	924
Bruna bönor..........	1319	1692
Övriga................	5117	5183
Summa	10 742	9 862

Hektarskördar. Hektarskördarna år 1948 voro för de flesta fältmässigt
odlade köksväxter ovanligt stora. Hektarskördarna år 1949, vilka voro mera
normala, äro därför, på ett fåtal undantag när, lägre än föregående års. I
fråga om lök, selleri och spenat är dock 1949 års skörd per hektar större än
föregående års.

Priser. Priserna äro beräknade med utgångspunkt från samma grundmaterial
som under tidigare år. Priserna för produktionsåret 1948/49 äro
nu definitiva. För produktionsåret 1949/50 föreligga definitiva uppgifter
från samtliga konservfabriker, enär inköpen vid konservfabrikerna av 1949
års skörd äro avslutade. Vad de andra uppgiftslämnarna beträffar föreligga
uppgifter t. o. m. januari 1950. I fråga om sådana köksväxter, för vilka försäljningen
är avslutad, äro uppgifterna även för dessa priskällor definitiva.

I allmänhet äro priserna för 1949 års skörd, så långt dessa med hjälp av
hittills tillgängligt material kunnat bedömas, högre än priserna för 1948 års
skörd. Priserna på lök, gurkor, selleri och spenat äro dock lägre för 1949
års skörd än för föregående års.

Beräknade inkomstsummor. Den minskade arealen 1949, det högre prisläget
på de flesta köksväxterna under detta år i jämförelse med 1948 samt
lägre hektarskördar än 1948 resultera i en beräknad inkomstsumma för 1949
års skörd uppgående till 43,2 milj. kr mot 44,5 milj. kr 1948/49.

För produktionsåret 1950/51 har liksom för år 1949/50 i vårkalkylen
1949 insatts senaste tillgängliga, beräknade inkomstsumma, d. v. s. i detta
fall samma inkomstsumma som för år 1949/50. Inkomstsummorna redovisas
i följande tablå.

År Milj. kr Index

1938/39.............. 13-9 100-0

1946/47.............. 28-5 205-0

1947/48.............. 39-5 284-2

1948/49.............. 44-5 320‘5

1949/50.............. 43 2 311 1

1950/51.............. 43-2 311-1

Animalier.

Mjölk.

År 19b8/A9. De definitiva beräkningarna rörande mjölkproduktionens storlek
och användning under år 1948/49 ha utförts på samma sätt som tidigare.
Emellertid har — med stöd av beräkningar rörande produktionsutvecklingen
för mjölk hos icke mejerileverantörer och jämförelser med Svenska mejerier -

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

nas riksförenings försäljningsstatistik för konsumtionsmjölk samt annat material
— den utanför mejeri försålda kvantiteten konsumtionsmjölk år 1948/
49 nu sänkts från 170 till 150 milj. kg. Samma sänkning har även företagits
för år 1947/48.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen och dess användning under
år 1948/49 ha resulterat i en total mjölkproduktion av 4 553 milj. kg. Fördelningen
på olika användningsområden framgår av en längre fram i denna promemoria
återgiven tablå.

År 1959/50. För en bedömning av mjölkproduktionens utveckling under år
1949/50 föreligga uppgifter rörande mjölkinvägningen vid mejerierna t. o. in.
januari 1950. Under månaderna september 1949—januari 1950 har mjölkinvägningen
uppgått till 1 459 milj. kg mot 1 286 milj. kg samma tid 1948/49,
vilket innebär en uppgång med 13,5 procent. För tiden februari—april i år bar
använts uppgifter om den väntade invägningcn, vilka insamlats från landets
mejerier av Svenska mejeriernas riksförening. För den återstående delen av
produktionsåret (maj—augusti ) har mjölkinvägningen uppskattats med hänsyn
bl.a. till att mjölkproduktionen under den kommande betesperioden i denna
kalkyl skall bedömas under förutsättning av normala växt- och väderleksförhållanden.
På grundval av dessa överväganden har mjölkinvägningen vid
mejerierna under år 1949/50 uppskattats till 3 820 milj. kg. Kvantiteterna
utanför mejeri försåld konsumtionsmjölk (jfr ovan) och lantsmörmjölk ha
bibehållits oförändrade från år 1948/49. Kvantiteten hemmaförbrukad mjölk
har liksom tidigare beräknats nedgå med 8 milj. kg per år. I fråga om fodermjölk
räknas till följd av ökad uppfödning av liv- och gödkalvar med en uppgång
från 265 milj. kg år 1948/49 till 285 milj. kg år 1949/50.

År 1950/51. De ovan utförda beräkningarna av mjölkproduktionens storlek
under åren 1948/49 och 1949/50 ge jämfört med de närmast föregående åren
till resultat en förhållandevis stark stegring av den totala mjölkproduktionen
(ökning med 4,9 procent år 1948/49 och med 6,4 procent år 1949/50). Koantalet
har samtidigt gått tillbaka relativt starkt (nedgång med 3,9 procent år
1948/49 och med 1,6 procent år 1949/50). Denna ökning av totalproduktionen
jämsides med minskningen av kreatursantalet innebär, att man rent räkneinässigt
erhållit en stark ökning av mjölkproduktionen per ko. Detta skulle
innebära, att under de senaste åren en icke obetydlig återhämtning ägt rum
i den eftersläpning i utvecklingen av mjölkproduktionen per ko, som förelegat
under krisåren. För en sådan återhämtning talar bl. a. att en förhållandevis
riklig och i stort sett fri fodertillgång förefunnits samt att den starka utslaktningen
under år 1947/48 sannolikt träffade de minst produktionskraftiga
djuren. Mjölkproduktionen per ko år 1949/50 beräknas bli 21,i procent
högre än i genomsnitt under 1930-talet, vilket innebär en stegringstakt av 1,3
procent per år. Som jämförelse kan nämnas, att enligt beräkningar inom 1942
års jordbrukskommitté stegringen under tiden efter 1880 utgjort drygt 1
procent per år och under mellankrigstiden omkring 1,5 procent per år.

Delegationen vill emellertid i detta sammanhang framhålla att den mycket
starka ökning i produktionen per ko, som nu beräknas för åren 1948/49
och 1949/50, till någon del kan vara skenbar. Det är sålunda icke uteslutet
att slopandet av fodersädsavståendet in. fl. orsaker kan ha medfört att resultaten
från de två senaste husdjursräkningarna icke äro fullt jämförbara.
Antalet kor visar enligt räkningarna en nedgång, som knappast helt kan
förklaras mot bakgrunden av den faktiska försäljningen av slutprodukter. I
fråga om mjölken har som framgått av föregående avsnitt totalproduktionen
för åren 1948/49 och 1949/50 beräknats med utgång från invägningen,
hemmaförbrukningen etc. Fn eventuellt överskattad nedgång i medelkoantalet
under senare år påverkar därför icke denna beräkning. Däremot kommer
ökningen i mjölkproduktionen per ko under samma år att bli i mot -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

129

svarande mån överskattad. Delegationen vill framhålla att detta i och för
sig icke behöver betyda, att mjölkmängden per ko nu skulle vara överskattad
i jämförelse med uppgifterna för basåret 1938/39 och tidigare. Koantalet kan
nämligen, med tanke på bl. a. den nu avvecklade foderransoneringen, ha
varit mera fullständigt redovisat i kreatursräkningarna under krisåren än
tidigare och senare. Av föregående stycke framgår även, att den beräknade
mjölkmängden per ko nu ligger i den sektor, inom vilken man skulle vänta
sig att produktionen per ko, sett på längre sikt och vid de för varje tidpunkt
normala produktionsbetingelserna, borde röra sig.

Enär grundförutsättningen för denna kalkyl är normal tillgång på foder
för mjölkkorna, har man anledning att räkna med att mjölkproduktionen per
ko även under år 1950/51 skall visa en fortsatt stegring, som dock kan väntas
bli betydligt svagare än under de senaste åren. Delegationen anser det
dock vara rimligt att även för år 1950/51 räkna med något starkare stegringstakt
än långtidsutvecklingen ger vid handen. Delegationen har sålunda
uppskattat ökningen av mjölkavkastningen till 2 procent, varvid erhålles en
mjölkproduktion per ko år 1950/51 av 2 910 kg.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen under åren 1938/39 samt
1946/47—1950/51 sammanfattas i följande tablå, vilken även belyser mjölkinvägningen
vid mejerierna.

	1938/39	1946/47	1947/48	1948/49	1949/50	1950/51
Medelkoantal, 1 000-tal.... Procentuell förändring se-	1920	1858	1 795	1725	1698	1700
dan föregående år ....	—	- 0-7	- 3-4	— 3''9	- 1-6	-t- 0-1
Produktion per ko, kg ... Procentuell förändring se-	2 455	2 481	2 418	2 639	2 853	2 910
dan föregående år..... Total mjölkproduktion,	—	+ 0-4	-2-5	+ 9-1	+ 8-1	+ 2-0
milj. kg ..............	4 714	4 610	4 341	4 553	4 844	4 947
Procentuell förändring se-dan föregående år ..... Invägning vid mejerier,	—	- 0-4	- 5-8	+ 4’9	+ 6-4	+ 2-1
milj. kg .............. Procentuell förändring se-	3 129	3 522	3 316	3 541	3 820	3 926
dan föregående år.....	+ 3-6	+ 0-2	- 5-8	+ 6-8	+ 7-9	+ 2-8

Kvantiteterna utanför mejeri försåld konsumtionsmjölk och lantsmörmjölk
har för år 1950/51 behållits oförändrade från år 1949/50. Kvantiteten
hemmaförbrukad konsumtionsmjölk har även detta år antagits nedgå med
8 milj. kg. I fråga om fodermjök har räknats med en mindre uppgång, beroende
på ökad uppfödning av liv- och gödkalvar.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionens användning under åren 1938/
39 samt 1946/47—1950/51 sammanfattas i följande tablå (milj. kg).

	1938/39	1946/47	1947/48	1948/49	1949/50	1950/51
Invägning vid mejerierna......	3 129	3 522	3 316	3 541	3820	3 926
Därav: konsumtionsmjölk ..	794	967	998	999	1064	1075
produktmjölk.......	2 335	2 555	2 318	2 542	2 756	2 851
Konsumtionsmjölk utanför me-
jeri.......................	240	170	150	150	150	150
Konsumtionsmjölk för hemma-
förbrukning ................	537	473	465	457	449''	441
Mjölk till lantsmör...........	420	140	140	140	140	140
Fodermjölk .................	388	305	270	265	285	290
Total mjölkproduktion	4 714	4 610	4 341	4 553	4 844	4 947

9 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Beräkningen av jordbrukets inkomster från den vid mejerier invägda
mjölken bygger liksom i kalkylen våren 1949 på statistiken över mejeriernas
avräkningar. Ifrågavarande avräkningspriser kunna dock icke direkt
användas i prognosberäkningen, emedan förändringar kunna inträffa i mejeriprodukternas
priser och produktionskostnader samt mejeritillverkningens
fördelning på olika produktslag. Liksom i vår kalkylen 1949 har därför
även utförts en beräkning av inkomsterna av mejerimjölk. Denna beräkning
har nu upplagts efter i viss mån andra metoder än tidigare. Principiellt har
tillvägagångssättet varit följande.

Tabell 3. Jordbrukets Inkomster av mejerimjölk, milj. kr.

	1938/	1945/	1946/	1947/	1948/	194Q	1949/	1950/
	39	46	47	48	49		50	51
Beräknade inkomster
Försäljningsinkomster
K-mjölk......................		191-5	216-6	236-2	235-5	233-3	228-1	227-8
		54-5	66*6	79-8	86-3	94-4	111-7	114-2
	1	67-0	82-2	94-2	116-4	132-7	130 0	123-7
Torrmjölk m. m...............	1263-5	15-9	13-8	15-6	20-1	20-4	15-1	15-1
Smör ........................	1	375 1	408-2	374-9	422-2	444-8	466 0	489-6
Utjämningsavgift (balansposter)		—	-10-7	+ 9-3	+ 1-1	+ 2-1	—	—
Summa	407-0	704-0	776-7	8100	88P6	927-7	950 9	970-4
Statliga bidrag
Allmänt mjölkpristillägg ......	17-4	\| 65-7	36*7	—	71-3	62-8	57-7	58-9
Extra tillägg i norra Sverige ..	—			17-3	189	19-4	20 0	21 0
Särskilt allmänt mjölkpristillägg1	—	—	—	—	—	19-1	57-6	37-6
Allmänt missväxtbidrag ......	—	—	—	49-2	—	—	—	—
Lokala missväxtbidrag ........	—	3-8	—	27-5	—	1-8	6o	—
Körlinjebidrag................	—	3-4	3-4	4-4	6-9	6-8	69	7*0
Merfrakttillägg................	—	0-6	0-5	0-4	0-4	0-3	0-3	0*3
Kompensation för utebliven
prishöjning ................	—	1-2	0-4	—	—	—	—
Summa	17-4	747	4P0	98-8	97-6	110-2	148 5	124-8
Summa beräknade inkomster ..	424-4	778-7	817-7	908-8	979-1	1037-9	1099-4	1095 2
Mejeriernas mjölklikvider* ........	—	798-1	889-7	909-0	985"4	1047 5	—	—
Skillnad mellan mjölklikvider
och beräknade inkomster ....	—	19-4	22-0	0-2	6-3	9-6	—	—
Tillägg i prognosberäkningen ..							11-5	11-5
Prognosens summa							1110-9	1 106-7

För var och en av de viktigaste produkterna har en intäkts- och kostnadsberäkning
genomförts med sikte på att få fram det värde, som mejerierna
teoretiskt kunna betala jordbrukarna för mjölken med hänsyn till föreliggande
pris- och kostnadsläge. Till sålunda beräknade inkomster (här
kallade försäljningsinkomster) ha fogats å mejerimjölken utgående statliga
bidrag. Genom dessa beräknade inkomster och statliga tillägg infångas den
allra största delen av de belopp, som av mejerierna utbetalas såsom likvid
för mjölken. Emellertid ha mejerierna även en del andra inkomster, som icke
kunna i detalj närmare beräknas, men som också böra medtagas i kalkylen.

1 Avser subventioner å 60 milj. kr enl. Kungl. Maj:ts prop. 216/1949. För år 1950/51 dock
exkl. kompensation lör sänkning av oljeväxtpriserna med 20 milj. kr. (För båda åren har avdragits
2-4 milj. kr lör mjölk lörsåld utanför mejeri.)

a Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid, fritt mejeri, vid årets medelfetthalt,
exkl. värdet av återlevererad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Den del av mjölklikviderna, som härrör härifrån, har liksom tidigare beräknats
såsom skillnaden mellan de faktiskt utbetalda likviderna och mejeriernas
på ovan angivet sätt beräknade nettoinkomster. Dessa skillnadsposter
tjäna till ledning för framskrivning av inkomsterna under de följande år,
för vilka uppgifter om mejeriernas mjölklikvider icke föreligga. Det bör påpekas,
att ifrågavarande skillnader äro betydligt mindre enligt det nya beräkningssättet
av försäljningsinkomsterna än enligt det gamla, beroende på
att en större del av inkomsterna nu kunnat infångas.

Vid beräkning av försäljningsinkomsterna har en fördelning av mejerimjölkens
användning på olika tillverkningar måst företagas. För åren t. o. m.
1949 har denna fördelning kunnat baseras på föreliggande mejeristatistik,
medan för åren 1949/50 och 1950/51 en prognos har upprättats. Den gjorda
fördelningen redovisas i följande tablå (milj. kg).

Helmjölk till:	1948/49	1949/50	1950/51
Stand. k-mjölk.. ..	......... 796	776	775
Grädde ..........	........ 189	274	285
Ost..............	........ 301	411	400
Torrmjölk m. m.	........ 80	60	60
Smör............	........ 2 161	2 285	2 391
Svinn..............	........ 14	14	15
	Summa 3 541	3 820	3 926

Med utgång från dessa mjölkmängder och uppgifter om mjölkåtgång för
olika produktslag har mejeriproduktionen av olika produkter kunnat fastställas.
Därvid har även erfordrats kännedom om mjölkens fetthalt. För såväl
produktionsåret 1948/49 som kalenderåret 1949 var denna i genomsnitt
3,65 procent. Den kan beräknas bli densamma även för 1949/50. För år 1950/
51 uppskattas fetthalten till 3,66 procent.

Vid beräkning av mejeriernas intäkter för olika produktslag har för de
gångna åren använts försålda kvantiteter för mjölk och grädde respektive
tillverkade kvantiteter för smör och ost (de senare med avdrag för svinn).
För åren 1949/50 och 1950/51 har kalkylerats med på ovan beskrivet sätt
beräknade kvantiteter. I fråga om priserna har t. o. m. 1949/50 använts föreliggande
minut- eller partipriser med avdrag för handelsmarginaler. För år
1950/51 ha förutsatts gälla samma priser som i februari 1950. Beträffande
produkter, vilka i större mängd ingå i lagring, förutsätta beräkningarna
även, att de kvantiteter, som finnas i lager vid respektive års utgång, kunna
försäljas till för vederbörande år beräknade priser. Därest denna förutsättning
ej uppfylles, måste de verkliga inkomsterna i motsvarande grad förändras.

Utjämningsavgifterna å vissa produkter ha i denna kalkyl ej såsom i de
tidigare avdragits från produktpriserna och redovisas sålunda ej i form av
utjämningsbidrag utan ingå i försäljningsinkomsterna. Detta gäller även beträffande
den s. k. tillverkningsavgiften å ost, medan clearingavgiften, vilken
användes för bestridande av lagringskostnader, helt avdragits från priset
vid beräkningen av försäljningsinkomsterna.

Från mejeriernas beräknade intäkter för de olika produkterna ha dragits
mejerikostnaderna. Beräkningen av dessa grundar sig på en undersökning
för år 1946 över då gällande kostnader per kilogram mjölk för olika
tillverkningar, vilka för senare år framräknats med ledning av ett mejerikostnadsindex.
I förhållande till vårkalkylen 1949 ha blott obetydliga kostnadsstegringar
inträtt, vilka föranletts av den bensinprishöjning, som ägde
rum på hösten 1949.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

I fråga om de statliga bidragen har för åren t. o. m. 1949 redovisats utbetalda"
belopp. För åren 1949/50 och 1950/51 ha införts bidragsbelopp, beräknade
enligt de grunder, som gälla för utbetalning av dylika bidrag; dock
har för 1950/51 ej medtagits det belopp av 20 milj. kr, som under 1949/50
utgör kompensation för sänkning av priset på oljeväxter av 1950 års skörd
och ej heller det belopp av 6 milj. kr, som för 1949/50 utgår såsom missväxtbidrag
till norra Sverige.

Som förut nämnts ha till de beräknade inkomsterna för 1949/50 och 1950/
51 lagts vissa belopp, vilka skola motsvara inkomster, som ej kunna särskilt
beräknas. Dessa belopp ha uppskattats med ledning av en jämförelse
mellan av mejerierna redovisade likvider och på ovan angivet sätt beräknade
inkomster under de närmast föregående åren. Denna jämförelse har givit till
resultat, att lilcviderna sedan 1945/46 överstigit de beräknade inkomsterna
med i genomsnitt 11,5 milj. kr per år. Som framgår av tabell 3 föreligga emellertid
ganska stora variationer i dessa skillnader. Detta torde bero på flera
omständigheter. Vid beräkningen av mejerikostnaderna har någon uppdelning
ännu icke kunnat göras i fasta och rörliga kostnader, varför tillräcklig
hänsyn till huru de fasta kostnaderna per produktenhet påverkas av variationerna
i mjölkinvägningen icke tagits. Det är vidare sannolikt, att viss
eftersläpning förekommer i utbetalningen av de bidrag, som utgå till mejerierna.
Detta får till effekt att den verkliga likvidsumman ökas i förhållande
till den beräknade under år, då äldre bidrag avvecklats såsom år 1946/
47 medan motsatta förhållandet uppkommer, när bidrag på nytt införts
eller ökats såsom år 1947/48. Mejeriernas inkomster av ej redovisade produkter
torde dessutom ha varit större under de tidigare åren av jämförelseperioden
än under de senare. För 1947/48 torde även ha inverkat en då genomförd
omläggning av betalningspolitiken, som inneburit att avräkningspriserna
hållits relativt låga under sommarmånaderna för att höjas under
höstmånaderna i syfte att då stimulera leveranserna. Skiljaktigheter under
olika år beträffande lagrens storlek samt olika disposition av årets resultat
för utbetalning respektive fondering inverka givetvis också.

De förhållanden, som föranlett minskning av ovan berörda differenser,
särskilt under 1947/48 men även 1948/49, synas emellertid nu vara på väg
att försvinna i samband med att mjölkmängden ökat. Genom att medeltal
av differenserna nu kan tas för fem beräkningsår torde en tillräcklig utjämning
av de i olika riktning verkande faktorerna ernås. I prognosberäkningarna
för 1949/50 och 1950/51 har därför gjorts ett tillägg motsvarande medeltalet
av differenserna för de fem föregående beräkningsåren (11,5
milj. kr).

I tabell 3 ha sammanställts jordbrukets inkomster av mejerimjölken. Som
framgår därav beräknas dessa uppgå till 1 110,9 milj. kr för 1949/50 och
1 106,7 milj. kr för 1950/51.

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster
av mejerimjölk har i följande sammanställning för de senaste åren angivits
hur stor del av likviden, räknat i öre per kilogram invägd mjölk, som är beroende
av genom försäljningen utvunna produktpriser respektive statliga bidrag.

1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949 1949/50 1950/51

Försäljningsinkomster.
Statliga bidrag........

20-58

2-12

22-68

116

24-43

2-98

2508

2-75

25-47

300

25-19

389

25-01

3-18

Summa

22-70

23-84

27-41

27-83

28-47

29-08

2819

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

133

Priset på den utanför mejeri försålda konsumtions mjölken har liksom tidigare
beräknats med utgång från de i Svenska mejeriernas riksförenings
statistik redovisade genomsnittliga minutpriserna för hela landet, från vilka
dragits uppskattade nettoförsäljningskostnader. Till de för åren 1949/50
och 1950/51 beräknade priserna har gjorts ett tillägg av 1,59 öre/kg, vilket
motsvarar det belopp av 2,7 milj. kr utslaget per kilogram av den tidigare beräknade
kvantiteten konsumtionsmjölk utanför mejeri (170 milj. kg), som
vid fördelningen av det jordbruket för år 1949/50 tillförda beloppet av 60
milj. kr påfördes denna mjölk.

Det bör anmärkas, att beräkningen av priset på den utanför mejerier försålda
konsumtionsmjölken är schematisk och osäker, då fullständig statistik
över uppnådda priser saknas, och de verkliga kostnaderna för försäljningen
icke äro kända. Vid bedömningen av priser och försäljningskostnader har
emellertid beaktats, att en stor del av direktförsäljningen, som i regel avser
icke standardiserad mjölk, med myndigheternas medgivande sker till högre
priser än eljest gällande minutpriser. Tämligen höga kostnader torde emellertid
vara förbundna med denna distribution. Vid försäljning direkt från
gård till köpare, som avhämtar mjölken, torde priset ofta vara lägre än det
allmänna minutpriset, men därvid förekomma i regel ej heller några större
särskilda försäljningskostnader.

De beräknade priserna på den utanför mejerier försålda konsumtionsmjölken
framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

48-87 29-53 31''32 3X 12

Priset på den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken har liksom tidigare
beräknats på grundval av gällande normalpris på konsumtionsmjölk
vid utminutering för varje län (»länet i övrigt»). Vid medeltalsberäkningen
ha som vikter använts uppgifter om jordbruksbefolkningens storlek i olika
län enligt 1945 års folkräkning. De beräknade priserna på hemmaförbrukad
konsumtionsmjölk framgå av följande sammanställning (öre/kg).

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

13-80 30-83 30-83 30-83

Priset på mjölk till lantsmör har liksom i augustikalkylen 1949 beräknats
med utgång från riksnoteringen på mejerismör. Det till grund för beräkningen
av värdet av lantsmörsmjölken liggande smörpriset har sålunda
med ledning av förhållandet mellan riksnoteringen och lantsmörspriset före
kriget ansetts vara ca 3 procent (f. n. 15 öre/kg) lägre än gällande riksnotering
på mejerismör. De beräknade priserna framgå av följande sammanställning
(öre/kg).

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51

10-77 18-52 19-20 19-20

Producent- och kontanthidrag för mjölk.

Enligt uppgift från Svenska mejeriernas riksförening ha de under budgetåret
1948/49 utbetalda producent- och kontantbidragen uppgått till 69,9
milj. kr, varav 60,3 milj. kr för producentbidrag och ti,6 milj. kr för kontantbidrag.
Med hänsyn till den avveckling av bidragen, som successivt kommer
att äga rum, ha desamma för åren 1949/50 och 1950/51 beräknats till
69 respektive 68 milj. kr.

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Ägg och fjäderfä.

Åren 1948/49—1950/51. I den jordbrukskalkyl, som upprättades i augusti
1949, omtalades, att någon hönsräkning i motsats till tidigare år icke
företagits i april 1949 men att husdjursräkningen i juni samma år visade
en minskning av hönsantalet sedan 1948, medan marknadsutvecklingen
tydde på att hönsstammen undergått en icke oväsentlig ökning. Vid sina
beräkningar vid nämnda tillfälle av hönsstammens och äggproduktionens
storlek produktionsåret 1948/49 fann LK-delegationen icke anledning ändra
på det i vårkalkylen 1949 för nämnda produktionsår beräknade antalet
höns. Antalet äldre höns 1948/49 uppgick enligt dessa beräkningar till
12 920 000 djur, varav 12 275 000 värphöns och resten (5 procent) tuppar.
Antalet vuxna höns 1949/50 upptogs i samma kalkyl till 13 475 000 djur,
varav 12 800 000 värphöns. Vid beräkningen av detta antal hade förutsatts
ett pålägg av 5,5 milj. djur. Med hänsyn till prisutvecklingen på äggmarknaden
ansåg delegationen vid kalkylomräkningen i augusti 1949 böra nedsätta
påläggets storlek till 5,o milj. djur. Den vuxna djurstammen 1949/50
kom härigenom att stanna vid 13 000 000 djur, varav 12 350 000 värphöns,
eller 0,6 procent fler djur än år 1948/49.

Vid den prövning av tidigare beräkningar av antalet höns åren 1948/49
och 1949/50, som LK-delegationen nu företagit innan den uppgjort prognosen
för 1950/51, har delegationen, som torde ha framgått av det föregående,
icke haft tillförlitliga uppgifter om hönsantalet av senare datum än
räkningen i april 1948 att bygga på. Detta innebär, att prövningen till mycket
väsentlig del har måst ske med utgång från hittillsvarande och väntad
utveckling på äggmarknaden.

LK-delegationens i augustikalkylen 1949 redovisade beräkningar av äggproduktionen
åren 1948/49 och 1949/50 gav som resultat 84 milj. kg det
förra och 86 milj. kg det senare året. Dessa produktionstal framkommo genom
multiplikation av det förut angivna antalet värphöns respektive år med
det uppskattade antalet värpta ägg per höna och år, vilket antal upptagits
till 116 st (motsvarande 6,84 kg) 1948/49 och 118 st (6,96 kg) 1949/50 (år
1938/39 utgjorde motsvarande tal 112 st, d. v. s. 6,61 kg). Nu angivna tal
för produktionen per höna och år har delegationen betraktat som tämligen
osäkra, av vilken anledning delegationen i vårkalkylen 1949 uttalade önskemål
om en undersökning.

Olika möjligheter ha prövats att företaga en undersökning för att klargöra
hönsens produktionsförmåga. Det har därvid visat sig, för det första
att en dylik undersökning icke kan anknytas till de undersökningar under
mellankrigstiden, från vilka delegationen utgått vid sina uppskattningar
av produktionen per höna, samt för det andra att en dylik undersökning
icke kan företagas förrän tidigast i samband med en kommande hönsräkning
innevarande år. Avsaknaden av tillförlitliga uppgifter om medelantalet
ägg per höna medför ett ytterligare osäkerhetsmoment vid produktionsberäkningarna
vid sidan av bristen på aktuell tillfredsställande statistik över
hönsantalet.

På grund av den osäkerhet, som av antydda orsaker präglar beräkningarna
av äggproduktionen och som gör prognosen mycket vansklig, har delegationen
funnit sig böra pröva rimligheten av de resultat, som nåtts med
hittills tillämpade beräkningsmetoder. Prövningen berör åren 1938/39 och
1948/49.

Under jordbrukskalkylens basår 1938/39 utgjorde den svenska produktionen
av ägg 60,9 milj. kg. Med reduktion för dåvarande exportöverskott
kan den totala konsumtionen inom landet beräknas till 55,8 milj. kg eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-15.

135

8,8 kg per capita. De faktorer, som i främsta rummet åstadkomma förändringar
i förbrukningen, nämligen inkomster och priser, ha utvecklats i olika
riktning. Per capita ha inkomsterna, räknat i basårets penningvärde, stigit
med ca 35 procent från 1938/39 till 1948/49. Inkomstelasticiteten för ägg
kan i enlighet med beräkningar utförda på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté
angivas till l,o. Till följd av inkomststegringen skulle man under
angivna förutsättningar ha att vänta sig en ökning av äggkonsumtionen
under den betraktade tioårsperioden med approximativt (l,o X 0,35 X
8,s =) 3,i kg per capita. Under den betraktade perioden har emellertid skett
en prisstegring, vilken medfört en uppgång av konsumentpriset på ägg, räknat
i ett konstant penningvärde, med 13 procent. Med tillämpning av en
priselasticitet av l,i skulle den till följd av prisförhöjning väntade konsumtionsminskningen
kunna beräknas till approximativt (l,i X 0,13 X 8,s =)

1,3 kg per capita. Med hänsyn till inkomst- och prisutvecklingen 1938/39—
1948/49 skulle man alltså ha haft att vänta sig en percapitakonsumtion år
1948/49 av approximativt (8,8 + 3,i — 1,3 =) 10,6 kg. Med utgång från LKdelegationens
beräkningar av produktionen sistnämnda år och med hänsynstagande
till utrikeshandel och lagerförändringar erhålles en percapitakonsumtion
av 11,4 kg. Skillnaden utgör 7 å 8 procent. Resultatet förefaller
rimligt, särskilt om man beaktar att under större delen av år 1948/49
förekommit ransonering av kött och fläsk med sannolik åtföljande kompensatorisk
efterfrågan på ägg. Delegationen har icke funnit anledning att
ändra på förut gjorda produktionsberäkningar för år 1948/49.

Att döma av utvecklingen på äggmarknaden under den hittills gångna
delen av innevarande år kommer produktionen under året att överstiga
1948/49 års produktionstak Partihandelns inköp av svenska ägg under tiden
september 1949—februari 1950 utgör enligt preliminära uppgifter 17,8
milj. kg mot ca 14,o milj. kg under motsvarande tid ett år tidigare. Om
man förutsätter, att partihandelns inköp av ägg under återstående del av
år 1949/50 kommer att ligga lika många procent över inköpen ett år tidigare
som varit fallet under januari och februari 1950 (utgallringen av äldre
höns liksom påläggets inträde i produktionsduglig ålder kunna förutsättas
utgöra ett i huvudsak avslutat stadium vid kalenderårsskiftet) komme
partihandelns inköp att stiga till en totalkvantitet, som med ca 7,5 milj. kg
överskrider 1948/49 års tal. Partihandelns försäljningssiffror tyda på att
marknaden inom landets underskottsområden mättats vid ungefär den
nivå, som uppnåtts under år 1948/49. Eftersom priset på ägg i år legat
lägre än för ett år sedan skulle man närmast ha väntat sig en ökad efterfrågan
från dessa områden. Man får å andra sidan beakta, att försörjningsläget
i övrigt lättat (betydelsefullast är här kött- och fläskransoneringens
slopande i juni 1949) med minskad konsumtionsbenägenhet som följd. Förutsättes
den inhemska marknaden vid nu rådande prisläge vara mättad vid
en konsumtion av samma storlek som år 1948/49 skulle partihandelns inköpsökning
vara liktydig med cn produktionsstegring av samma storlek.
Utvecklingen under årets fem första månader tyder under sådana förutsättningar
på att produktionsökningen mellan 1948/49 och 1949/50 (från
84 till 86 milj. kg) blir större än vad som förut antagits. Att så är förhållandet
bekräftas också av en enkätundersökning som delegationen företagit.
LK-delegationen har varit i kontakt med ett antal personer runt om i landet
med nära kännedom om produktionsförhållandena och inhämtat deras
uppfattning om förhållanden, som äro av betydelse för produktionens
utveckling. Enligt samstämmiga uppgifter har antalet höns ökat kraftigare
från 1948/49 till 1949/50 än vad delegationen förut räknat med. Delegationen
har funnit anledning att höja storleken av pålägget år 1949/50 från

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

5,o till 5,5 milj. st. Härigenom ökas antalet värphöns sistnämnda år från
12 350 000 till 12 800 000 och produktionen från 84,o till 89,i milj. kg.

Att redan nu bedöma produktionsutvecklingen under prognosåret 1950/51
är givetvis mycket vanskligt. Den förut omnämnda enkätundersökningen
ger stöd för uppfattningen, att producenterna inrikta sig på alt hålla hönsstammen
vid oförändrad storlek i jämförelse med det nuvarande djurbeståndet
eller att företaga någon minskning. LK-delegationen har under sådana
omständigheter funnit sig böra för år 1950/51 insätta samma produktionstal
som för 1949/50, alltså 89,i milj. kg. Delegationen har förutsatt,
att produktionen per höna till följd av förbättrad avel och utfodring kommer
att visa en fortsatt stegring, nämligen från 118 till 120 ägg. Vid denna
förutsättning skulle hönsantalet komma att nedgå till 13 245 000 vuxna djur,
varav 12 585 000 värphöns. Påläggets storlek skulle bli 5 230 000 mot
5 500 000 året förut.

I fråga om jordbrukets andel av äggproduktion och fjäderfäslakt har delegationen
ansett sig fortfarande böra räkna med 78,5 procent (= proportionen
i april 1948).

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vägningstal)
utgjorde år 1948/49 265 öre/kg. För år 1949/50 har delegationen
med hänsyn till hittillsvarande utveckling under året räknat med ett pris
av 240 öre/kg (priset i augustikalkylen 1949 var 230 öre). Priset under
prognosåret 1950/51 har av delegationen satts till 230 öre/kg. — Priserna
på slaktfjäderfä ha som vanligt beräknats med ledning av uppgifter från
Svenska ägghandelsförbundet.

Beräkningarna rörande äggproduktion och fjäderfäslakt sammanfattas i
följande sammanställningar.

Äggproduktionens storlek och värde.

År	Värp-	Ägg per höna
höns,	och	år,
	1 000 st	st	kg
1938/39..	.. 9 210	112	6-61
1948/49..	.. 12 275	116	6''84
1949/50..	.. 12 800	118	6-96
1950/51...	.. 12 585	120	7-08

Äggproduktion,		Värde,	milj. kr
milj. kg	Pris,		Jord-
Totalt	Jord- bruket	öre/kg	Totalt	bruket
60-9	53-3	141	85-8	75-1
84-0	65-9	265	222-6	174-6
89-1	69-9	240	213-8	167-7
89-1	69-9	230	204-9	160-8

Utgallringshönscns antnl och värde.

År	Antal till slakt, milj. st	Pris per st, kr	Värde, Totalt	milj. kr Jordbruket
1938/39 ........	....... 1-61	1-50	2-4	2-1
1948/49 ........	....... 3-16	3-10	9-8	7-7
1949/50........	....... 3-65	2-80	10-2	8-0
1950/51 ........	....... 438	2-80	12-3	9-7

Antal och värde av utgallrade kycklingar och ungtuppar.

Antal till

År slakt, Ung milj.

st tuppar

1938/39 ............ 2-95 1-50

1948/49 ............ 5-50 3-10

1949/50 ............ 5-23 2-65

1950/51 ............ 5 56 2-65

Pris per st, Kyck- lingar	kr M:tal (Vi ungtupp., s/4 kyckl.)	Värde, Totalt	milj. kr Jord-bruket
1-00	1-13	3-3	2-9
1-35	1-79	9-8	7-7
1-25	1-60	8-4	6-6
1-25	1-60	8-9	7-0

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Storlek och	värde av kycklingproduktionen	för slakt.
År	Antal till slakt, milj. st	Pris per st, kr	Värde, milj. kr Totalt bruket
1938/39.........	......... 1-00	1-00	l-o	0-9
1948/49........	......... 0-50	1-35	0-7	0-5
1949/50........	......... 0-50	1-25	0-6	0-5
1950/51 ........	......... 0-50	1-25	0-6	0-5

Sammanfattning av fjäderfäslaktens värde för jordbruket (milj. kr).

	1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
Utgallringshöns.............	......... 2-1	7-7	8-0	9-7
Kycklingar och ungtuppar ..		8-2	7-1	7-5
	Summa 59	15-9	15-1	17-2

Köttproduktionen.

År 1948/49. För tiden september 1948—maj 1949 ha uppgifter om den
marknadsförda slakten och hemslakten av storboskap, större och mindre
kalv samt häst hämtats ur livsmedelskommissionens ransoneringsstatistik.
För tiden juni—augusti 1949 har den marknadsförda slakten av nämnda
djurslag beräknats med utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur
under juni—augusti 1948 samt de relativa förändringarna i antalet veterinärbesiktigade
slaktdjur. Hemslakten under juni—augusti 1949 har antagits
vara av samma storlek som under motsvarande tid 1948.

Beträffande slakten av får föreligga endast uppgifter om antalet besiktigade
djur. Beräkningarna ha här verkställts med utgång från totalantalet slaktade
får enligt livsmedelskommissionens statistik under senast helt redovisade
år samt de relativa förändringarna i antalet besiktigade får enligt veterinärstyrelsens
statistik.

Medelslaktvikterna för storboskap, större och mindre kalv samt häst ha för
tiden september 1948—juni 1949 erhållits ur livsmedelskommissionens ransoneringsstatistik.
För tiden juni—augusti 1949 ha desamma beräknats med
hänsyn till normala säsongvariationer.

Medelslaktvikterna för får ha beräknats med ledning av slaktvikterna
enligt livsmedelskommissionens statistik för senast kända år och de därefter
inträdda relativa förändringarna i slaktvikterna enligt Sveriges slakteriförbunds
statistik över medelvikterna inom slakteriföreningarna.

Resultaten av beräkningarna framgå av tabell 4.

På grundval av nu nämnda kvantitetsberäkningar och de på vanligt sätt
beräknade slaktdjurspriserna (inklusive statliga pristillägg på nötkreatur
och häst) kunna inkomsterna från den redovisade slakten av nötkreatur,
får och häst angivas på följande sätt.

Djurslag

Storboskap .
Större kalv .
Mindre kalv

Får........

Häst.......

Kvantitet,	Pris,	Värde,
milj. kg	öre/kg	milj. kr
71-4	232	165-G
17-2	326	561
14-8	236	34-9
2-8	438	12-3
12-8	166	21-2

Summa 119-0

290-1

138 Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 4. Den redovisade köttproduktionen år 1948/49.

Djurslag	Antal djur	Medelslaktvikt, kg	Total slaktvikt, ton
Storboskap
Marknadsförd slakt......	359 300	198-5	71321
Hemslakt ..............	1300	97-3	126
Summa	360 600	198-1	71447
Större kalv
Marknadsförd slakt......	345 000	48-7	16 802
Hemslakt...............	9 400	41-7	392
Summa	354400	48-5	17194
Mindre kalv
Marknadsförd slakt......	655 200	20-0	13104
Hemslakt...............	96 400	17-2	1658
Summa	751600	196	14 762
För och getter
Marknadsförd slakt......	148100	16-3	2 414
Hemslakt ..............	36 200	111	402
Summa	184 300	153	2816
Häst
Marknadsförd slakt ____	87 700	338-6	12 765

En jämförelse mellan å ena sidan den i ovanstående tabell redovisade
slakten (inklusive exporten) av nötkreatur och å andra sidan det antal slaktdjur,
som kan beräknas med ledning av storleken av och förändringarna i
nötkreatursantalet från 1948/49 års början till dess slut, ger vid handen,
att den totala slakten av nötkreatur under år 1948/49 — liksom under de
närmast föregående åren — bör ha avsevärt överstigit den i slaktstatistiken
redovisade. Differensen mellan den enligt nu nämnda metod beräknade
och den redovisade slakten kan sålunda anges till omkring 141 000 djur.
Under år 1947/48 uppgick motsvarande differens till omkring 153 000 djur.

Av en jämförelse på samma sätt som i tidigare kalkyler mellan å ena
sidan det i slaktstatistiken redovisade antalet nötkreatur och å andra sidan
antalet till garverierna levererade inhemska hudar och skinn under
tiden juli 1948—juni 1949, för vilken tid fullständig statistik föreligger,
framgår att en differens föreligger mellan de båda materialen även under
år 1948/49. Beräkningarna enligt båda de här angivna metoderna ge sålunda
vid handen, att en viss illegal slakt ägde rum även under detta år. Liksom
tidigare torde ett tillägg för denna slakt böra göras. Tillägget har liksom
tidigare gjorts i enlighet med resultaten från den först gjorda jämförelsen.
Den utanför ransoneringen verkställda slakten av nötkreatur har
sålunda upptagits till 141 000 djur. Det föreliggande statistiska materialet
ger vid handen, att ca 20 000 storboskap under år 1948/49 icke torde ha
redovisats i slaktstatistiken. Återstoden, 121 000 djur, har fördelats på
större och mindre kalv efter samma proportioner som den redovisade kalvslakten.

Vid beräkningen av kvantiteterna oredovisat kött av nötkreatur samt
värdet av denna oredovisade slakt ha använts samma medelslaktvikter och

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september år 1939 samt åren 1947—1951,

1000-tal djur.

	1939	1947	1948	1949	1950	1951
Hästar 3 år och däröver............	502	461	432	408	383	363
Unghästar..................	78	48	35	24	23	23
Föl ........................	48	18	14	16	14	15
Summa unghästar och föl	126	66	49	40	37	38
Summa hästar exkl. militärhästar	628	527	481	448	420	401
Militärhästar	7	18	17	16	15	15
Nötkreatur
Oxar ......................	7	2	2	1	1	1
Tjurar, 2 år och däröver----	31	29	25	24	24	24
Kor........................	1920	1836	1755	1695	1700	1700
Summa oxar, tjurar och kor	1958	1867	1782	1720	1725	1725
Ungnöt ....................	564	558	500	480	485	500
Kalvar under 1 år..........	467	399	393	411	430	430
Summa nötkreatur	2989	2 824	2 675	2611	2640	2655
Svin
Fargaltar ..................	5	4	4	4	4	4
Modersuggor................	156	137	128	132	132	132
Summa	161	141	132	136	136	136
Höns
Äldre höns..................	8 770	9 324	10 080	11628	12 130	11920
Unghöns och kycklingar ....	2 950	5 250	6 000	5 500	5 230	5 555
Summa höns	11 720	14 574	16080	17128	17 360	17 475
Därav inom jordbruket
Äldre höns ...............	7 675	7 250	7 915	9128	9 520	9 357
Unghöns och kycklingar...	2 580	4 080	4 710	4 320	4105	4 361
Summa höns	10 255	11 830	12625	13448	13625	\| 13 718

priser som vid beräkningen av den statistiskt redovisade slakten. Den
kvantitets- oeh värdemässiga uppskattningen av den oredovisade slakten
av nötkreatur under år 1948/49 framgår av följande sammanställning.

Djurslag

Storboskap .....

Större kalv.....

Mindre kalv

Summa

Antal djur	Kvantitet, milj. kg	Värde, milj. kr
20 000	4-0	9-3
39 000	1-9	6-2
82 000	1-6	3-8
141 000	7-5	19-3

År 1949/50. Antalet nötkreatur till slakt beräknades i normkalkylen
våren 1949 (jfr Kungl. Maj:ts prop. 212/1949) med utgång dels från överväganden
rörande nötkreatursstammens storlek vid början och slutet av år
1949/50 och förutsatta förändringar under året i stammens ålderssammansättning,
dels från en viss kalvprocent (89 procent av koantalet vid årets
slut). Med ledning av resultaten av husdjursräkningen den 1 juni 1949,

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

den för tiden 1 juni—15 september redovisade slakten av storboskap samt
en under samma tid uppskattad rekrytering kan koantalet beräknas bli
1 695 000 djur vid början av år 1949/50 eller 70 000 djur lägre än vad som
antogs i normkalkylen. Uppgifterna från kreatursräkningen samt utvecklingen
av slakten under sommaren och hösten 1949 föranleda vissa justeringar
av de i normkalkylen gjorda uppskattningarna för år 1949/50.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under år 1949/50 har bedömts komma
att uppgå till 380 000 djur. Ungnöts- och koantalet har beräknats stiga
med vardera 5 000 djur under år 1949/50 och vid årets slut uppgå till
485 000 respektive 1 700 000 djur. Slakten av storboskap har därvid bedömts
komma att stanna i 370 000 djur. Kalvantalet i september 1950 antages
öka med 19 000 djur i jämförelse med september 1949 eller till 430 000
djur. Antalet under år 1949/50 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet
och kalvprocenten (89 procent) till 1 511 000 djur. Härav beräknas
1 112 000 kalvar återstå till slakt. Kalvslakten beräknas med stöd av
föreliggande slaktstatistik fördela sig på 405 000 större kalv och 707 000
mindre kalv (relationen 36: 64).

Avgången ur häststammen har under efterkrigsåren varit mycket stor,
samtidigt som rekryteringen har varit avsevärt mindre än normalt. Med
hänsyn till den hittillsvarande slaktutvecklingen kan hästslakten även under
år 1949/50 väntas bli betydande — omkring 38 000 st.

Slakten av får kan, med ledning av den hittills redovisade slakten, uppskattas
till 175 000 djur. Fårstammen kommer härvid att undergå en ytterligare
minskning.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek ha använts samma medelslaktvikter
som tidigare redovisats för år 1948/49.

Enligt vad delegationen har erfarit torde en marginalsänkning för charkuterivaror
med ca 10 öre/kg komma att genomföras inom en snar framtid.
Under år 1949 uppgick slakteriorganisationens charkuteritillverkning
till ca 40 milj. kg. En marginalsänkning med 10 öre/kg medför sålunda
för organisationen en minskning av inkomsterna motsvarande 4 milj. kr
för helt år räknat. Delegationen har med hänsyn härtill reducerat de i det
töljande för 1950/51 beräknade avräkningspriserna för kalv, häst och svin
med 3 öre/kg, vilket på organisationens slakt motsvarar 4 milj. kr. Eftersom
marginalsänkningen inträffar först under senare delen av innevarande
regleringsår stannar reduktionen av årsmedelpriserna för detta år vid
en lägre siffra, nämligen avrundat 1 öre/kg.

I enlighet med det fr. o. m. slutet av juni 1949 gällande prissystemet
för kött av nötkreatur och fläsk ha partipriserna tillåtits avvika från den
genomsnittliga partiprisnivå, som ligger till grund för prissättningen på
jordbrukets produkter under innevarande år. Avvikelserna ha hittills medfört,
att avräkningspriserna till jordbrukarna för kött av nötkreatur och
fläsk kunnat hållas högre än som hade varit fallet vid konstanta partipriser.
Enligt bestämmelserna för prissystemet skall emellertid den faktiska
genomsnittliga partiprisnivån för den 52-veckorsperiod, som slutar 20 juni
1950, återföras till den vid prissättningen bestämda nivån. Denna får dock
överskridas med högst 1 procent. Med utgång från dessa bestämmelser
samt t. o. in. februari 1950 redovisade priser och under antagande av att
en fullständig utjämning av priserna kommer till stånd, ha avräkningspriser
beräknats för tiden juli 1949—juni 1950. Dessa priser ha, sedan justering
skett med anledning av den förutnämnda marginalsänkningen för
charkuterivaror, upptagits i kalkylen för år 1949/50.

I fråga om får- och hästkött ha priserna under år 1949/50 med hänsyn
till bl. a. den hittillsvarande och den sannolika framtida prisutvecklingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 6. Husdjursbeståndets värde den 15 september åren 1947—1951.

141

	Pris, 1 kronor per st.1		Värde	i milj. kronor
	1947	1948	1949	1950	1951
Hästar1
3 år och däröver ..........	1000	461-0	432 0	4080	383-0	363-0
Unghästar..................	1100	52-8	38-5	26-4	25-3	25-3
Föl ........................	450	8-1	6-3	7-2	6-3	6-8
Summa		5219	476-8	441-6	4146	395-1
Nötkreatur
Kor, tjurar och oxar........	650	1213-6	1158-3	1 118-0	1 121-2	1121-2
Ungnöt ....................	575	320-8	287-6	276-0	278-9	287-5
Kalvar.....................	175	69-8	68-8	71-9	75-2	75-2
Summa		1604-2	1514 6	1465 9	1 475 3	1483 9
Svin
(Fargaltar och modersuggor)..	300	42-3	39-6	40-8	408	40-8
Höns* 2
Äldre höns..................	5	36-2	39-6	45-6	47-6	46-8
Unghöns och kycklingar......	3	12-2	141	13-0	123	13-1
Summa		48-4	537	58-6	59-9	59-9
Totalsumma		2 216-8	2 084-7	2006 9	1990-6	1979 7
Värdeförändring från närmast			- 132-1	-77-8	- 16-3	— 10-9
föregående år...............		—

antagits bli 335 respektive 160 öre/kg (den mot marginalsänkningen svarande
sänkningen av priset på hästkött har beaktats), vilket i jämförelse
med år 1948/49 innebär en sänkning för såväl fårkött som hästkött.

Köttproduktionens storlek och värde under år 1949/50 har på grundval
av de i det föregående verkställda uppskattningarna beräknats på följande
sätt.

Djurslag	Antal djur	Medelslakt-vikt, kg	Köttpro-duktion, milj. kg	Pris, öre/kg	Värde, milj. kr
Storboskap.....	........ 370 000	198-1	73-3	262	192-0
Större kalv ....	........ 405 000	48-5	19-6	355	69-6
Mindre kalv ...	........ 707 000	19-6	13-9	252	35-0
Får...........	........ 175 000	15-3	2-7	335	9-0
Häst..........	........ 38 000	338-6	12-9	160	20-6
År 1950/51.	Med utgång från	Summa 122-4 det tidigare beräknade	antalet	326-2 nötkreatur

samt med beaktande av ålderssammansättningen inom storboskapsstammen
vid 1950/51 års början kan slakten av storboskap uppskattas till 370 000
djur. Då rekryteringen av ungnötsgruppen bedömts komma att uppgå till
385 000 djur, ökas antalet storboskap under året med 15 000 djur. Med utgång
från rekryteringen och avgången under de senaste åren har ungnötsantalet
beräknats stiga under loppet av år 1950/51 med 15 000 djur till 500 000

'' Exkl. militärhästar.

2 Exkl. höns utanför jordbruket.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

djur, medan koantalet bedömts förbli konstant. Kalvantalet i september 1951
antages oförändrat från september 1950 eller 430 000 djur. Antalet under år
1950/51 födda kalvar beräknas med ledning av medelkoantalet och kalvprocenten
(89 procent) till 1 513 000 djur. Härav beräknas 1 128 000 kalvar
återstå till slakt. Relationen mellan större och mindre kalv antages år 1950/
51 bli 38: 62 mot 36: 64 år 1949/50.

Avgången ur häststammen (exklusive dödlighet) beräknas under år 1950/
51 till 30 000 djur. Denna avgång betraktas i kalkylen helt som slakt. Någon
särskild inkomst av hästexport har sålunda ej upptagits.

Slakten av får har uppskattats till 150 000 djur. Beräkningen förutsätter
en ytterligare nedgång i fårstammen.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under år 1950/51 ha använts
sammt medelslaktvikter, som tidigare angivits för år 1949/50. Med
bortseende från den prissänkande effekten av den tidigare omnämnda marginalsänkningen
för charkuterivaror äro de av delegationen tillämpade priserna
för år 1950/51 desamma som för år 1949/50 (till följd av att marginalsänkningen
förutsatts verka under hela året 1950/51 medför denna som förut
nämnts att avräkningspriserna för kalv, häst och svin reduceras med 3 öre
för år 1950/51 mot endast 1 öre år 1949/50). Delegationen har därvid förutsatt
att den genomsnittliga partiprisnivån för kött av nötkreatur och fläsk
under 1950/51 skall sammanfalla med den basprisnivå, som avtalats för tiden
20 juni 1949—20 juni 1950.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna ha sammanställts i föl -

jande tablå.	Antal	Medelslakt-	Köttpro-	Pris,	Värde,
Djurslag	slaktdjur	vikt, kg	duktion, milj. kg	öre/kg	milj. kr
Storboskap..........	.. 370 000	198-1	73-3	262	192-0
Större kalv ........	.. 430 000	48-5	20-9	353	73-8
Mindre kalv........	.. 698 000	19-6	13-7	250	34-2
Får................	.. 150 000	15-3	2-3	335	7-7
Häst ..............	.. 30 000	338-6	10-2	158	16-1
Fläskproduktionen.		Summa	119-8		323-8

År 1948/49. För tiden september 1948—maj 1949 ha uppgifter om den
marknadsförda slakten och hemslakten hämtats ur livsmedelskommissionens
ransoneringsstatistik. För tiden juni—augusti 1949 ha verkställts beräkningar
på samma sätt som för nötkreatur (jfr ovan). Medelslaktvikten för avsalusvinen
har för tiden september 1948—maj 1949 erhållits ur livsmedelskommissionens
ransoneringsstatistik. För tiden juni—augusti 1949 har medelslaktvikten
beräknats med ledning av uppgifter från slakteriföreningar
och kontrollslakterier. Medelslaktvikten för hemslaktade svin har liksom
tidigare antagits vara 90,o kg.

Antal Medelslakt- Total slakt Svin.

djur vikt, kg vikt, ton

Marknadsförd slakt................... 1 319 500 87-8 115 852

Hemslakt............................ 403 500 90-0 36 315

Summa 1 723 000 88-3 152 167

Liksom i fråga om nötkreatur torde i fråga om svin den före kött- och
fläskransoneringens slopande redovisade slakten även under år 1948/49 icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

143

Tabell 7. översikt över jordbrukets inkomster åren 1938/39, 1948/49—1950/51.

		1938/39		1948/49	1949/50		1950/51
Varuslag m. in.	Kvantitet, milj. kg	Pris, öre/kg	Värde, milj. kr 1	Kvantitet, milj. kg	Pris, öre/kg	Värde, milj. kr	Kvantitet, milj. kg	Pris, öre/kg	Värde, milj. kr	Kvantitet, milj. kg	Pris, öre/kg	Värde, milj. kr
Höstvete..........	556	16-95	94-2	377	28-50	107-4	384	29-71	1141	334	29-70	99-2
Vårvete..........	108	18-80	20-3	220	34-50	75-9	225	34-47	77-6	207	32-50	67-3
Råg..............	247	15-96	39-4	254	28-94	73-5	233	29-14	67-9	196	28-15	55-2
Korn.............	96	14-02	13-5	95	27-50	26-1	77	25-40	19-6	80	26-00	20-8
Fraktersättning ...	—	—	—	—	—	0-8	—	—	0-7	113	—	0-6
Havre............	132	11-30	14-9	112	21-75	24-4	114	22-00	25-1	22-60	25-4
Matärter ........	15-0	19-14	2-9	18-8	44-44	8-4	11-5	45-08	5-2	17-9	45-08	8-1
Oljeväxter........	—	—	—	—	—	95-7	—	—	163-3	—	—	176-9
Spånadsväxter ....	—	—	—	—	—	5-1	—	—	4-5	—	—	5-1
Potatis, mat-......	755	572	43-2	875	1099	96-2	825	14-50	119-6	825	13-00	107-2
> , fabriks- ..	273	4-50	12-3	319	8-69	27-7	180	8-74	15-7	235	9-oo	21-2
Sockerbetor ......	1834	2-99	54-8	1808	5-90	106-7	1770	5’97	105-7	1750	5-96	104-3
Hö...............	88	5-64	5o	70	12-90	9-0	70	12-50	8-8	59	12-50	7-4
Halm ............	42	2-19	0-9	40	2-50	1-0	40	2-50	l-o	35	2-60	0-9
Köksväxter ......	_	—	13-9	—	—	44-5	—	—	43-2	—	—	43-2
Mejerimjölk ......	3129	13*66	424-4	3 541	27-83	985-4	3 820	29-08	1110-9	3 926	28-19	1106-7
K-mjölk utanför mejeri..........	240	18-87	45-3	150	29-53	44-3	150	31-12	46-7	150	31-12	46-7
K-mjölk till hem-maförbrukning ..	537	13-86	74-4	457	30-83	140-9	449	30-83	138-4	441	30-83	136-0
Lantsmörsmjölk ..	420	10-77	45-2	140	18-52	25-9	140	19-20	26-9	140	19-20	26-9
Producent- och kon-tantbidrag för mjölk..........			3-6			69-9			690			68-0
Ägg..............	53-3	141	75-1	65-9	265	174-6	69-9	240	167-7	69-9	230	160-8
Slakt av fjäderfä ..	—	—	5-9	—	—	15-9	—	—	15-1	—	—	17-2
Storboskap1 ......	89-0	105	93*6	75-4	232	174-9	733	262	192-0	73-3	262	1920
Kalv, större1 .....	34-3	151	51-8	19-1	326	62-3	19-6	355	69-6	20-9	353	73-8
> , mindre1 ....	131	98	12-8	16-4	236	38-7	13-9	252	35-0	13-7	250	34-2
Får1 .............	3-4	174	5-9	2-8	438	12-3	2-7	335	9-0	2-3	335	7-7
Häst1 ............	11-8	44	5-2	12-8	166	21-2	12-9	160	20-6	10-2	158	16-1
Svin1 ............	145-6	135	196-6	158-9	255	405-2	168-0	221	371-3	173-9	219	380-8
Statligt pristillägg på kött och fläsk					_	_		__	29-4	_	_	33-0
Militärhästar......	—	—	0-6	—	—	1-4	—	—	0-8	—	—	1-4
Ull ..............	0-7	185	1-3	0-6	485	30	0-5	485	2-6	04	485	2-1
Export av levande djur............	_	_	5-6	_	—	7-6	_	—	0-5	—	—	—
Summa inkomster	—	—	1 362 3	—	—	2 885-8	—	—	3077-5	—	—	3 046 2
Index	—	—	100-0	—	—	211-8	—	—	225-9	—	—	223-6
Förändringar i krea-turskapitalet ...	_	_	_	_	_	- 77-8	—	—	— 16-3	—	_	- 10-9
Summa	—	—	1362-3	—	—	2 808-0	—	—	3 061 2	—	—	3 035 3
Index	—	—	100-0	—	—	206-1	—	—	224-7	—	—	222-8

1 Siffrorna avse den totala slakten. I fråga om år 1948/49 har den utanför ransoneringens ram
verkställda slakten av nötkreatur och svin beräknats till följande kvantiteter och värden: för
storboskap 4 0 milj. kg (9’3 milj. kr), för större kalv 1''9 (6''2), för mindre kalv 1''6 (3''8) samt
för svin 67 (17-1).

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 8. Sammandrag av Jordbrukets Inkomster åren 1938/39, 1948/49—1950/51,

milj. kr.

1	1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
Brödsäd ...........................	153-9	257-6	260-3	222-3
Övrig spannmål....................	31-3	58-9	49-9	54-3
Potatis och sockerbetor.............	110-3	230-6	241-0	232-7
Stråfoder ..........................	5-9	10-0	9-8	8-3
Olje- och spånadsväxter............	—	100-8	167-8	182-0
Köksväxter........................	13-9	44’5	43-2	43-2
Summa vegetabiliska produkter	315-3	7024	772-0	742-8
Index	100-0	222-8	244-8	235-6
Mjölk och mejeriprodukter..........	592-8	1 266-4	1391-9	1 384-3
Ägg och slaktfjäderfä...............	81-0	190-5	182-8	178-0
Slaktdjur..........................	365-8	714-6	726-9	737-6
Övrigt.............................	7-4	11-9	3-9	3-5
Summa animaliska produkter	1047 0	2183 4	2305 5	2 303-4
Index	100-0	208-5	220-2	220-0
Samtliga inkomster	1362 3	2 885-8	3 077 5	3016-2
Index	100-0	211-8	225-9	223-6
Förändringar i kreaturskapitalct	—	-77-8	-16-3	-10-9
Summa	1362 3	2 808-0	3061-2	3 035 3
Index	100-0	206-1	224-7	222-8

helt ha motsvarat den slakt, som faktiskt ägt rum. Delegationen har, bl. a.
med stöd av slaktens storlek efter ransoneringens slopande och svinräkningarna,
skattat den icke redovisade slakten av svin under den del av 1948/49,
varunder ransonering gällt, till 77 000 djur. I likhet med beräkningssättet
vid tidigare kalkyltillfällen har delegationen vid fastställandet av fläskproduktionens
storlek och värde utgått från den sammanlagda redovisade och
beräknade icke redovisade slakten av svin. Delegationen har räknat med
samma medelslaktvikt för svin utanför ransoneringens ram som för den redovisade
slakten. Vid angivandet av svinslaktens värde har delegationen räknat
med samma pris för olika delar av slakten.

Åren 1949/50 och 1950/51. Kvoten mellan totalantalet producerade svin år
1948/49 och antalet suggbetäckningar ett år tidigare utgör 9,24. Med hänsyn
till den minskning av slaktåldern, som inträtt under år 1948/49, är denna
kvot för hög. Beaktas denna under ett år inträffade minskning erhålles kvoten
8,66. Till följd av slumpmässiga fel, som inkomma vid beräkningen av
slaktåldern, synes dock den senare kvoten ligga i underkant. Beräkningar
med utgång från erfarenhetsmaterial för ett flertal år ge sålunda vid handen,
att kvoten mellan slaktsvinsproduktionen under år 1948/49 och det
häremot svarande antalet suggbetäckningar bör ha utgjort ca 9,o. (Denna
liksom övriga här anförda kvoter äro till följd av en viss ofullständighet i
betäckningsstatistiken icke ett korrekt mått på det faktiska antalet slaktsvin
per betäckning.) Under antagande av oförändrad representativitet i betäckningsstatistiken
kan nämnda kvot användas för beräkning av totalproduktionen
av slaktsvin under åren 1949/50 och 1950/51. Under förutsättning
av samma intervall mellan betäckning och slakt vid 1949 års början som vid
dess slut har totalproduktionen av svin under 1949/50 beräknats till 2 000 000
st. Med stöd av den hittillsvarande utvecklingen kan medelslaktvikten beräknas
till 84 kg. Den totala fläskproduktionen blir 168,o milj. kg.

För en uppskattning av antalet slaktsvin under år 1950/51 föreligger be -

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

täckningsstatistiken för tiden augusti 1949—januari 1950. Antalet betäckta
suggor har enligt denna statistik varit obetydligt högre än ett år tidigare.
Med ledning av bl. a. betäckningarnas säsongmässiga fördelning under tidigare
år har antalet betäckta suggor under år 1949/50 uppskattats till
230 000 st. Antages vidare intervallet mellan betäckning och slakt bli detsamma
vid 1950/51 års slut som vid dess början, kan totalproduktionen av
slaktsvin på grundval av ovan angivna antal betäckningar och utbytestal
(9,o) beräknas till 2 070 000 st. Den genomsnittliga slaktvikten har upptagits
oförändrad från år 1949/50 eller 84 kg. Den totala fläskproduktionen
beräknas till 173,9 milj. kg. (Det bör anmärkas, att därest en nedgång i medelslaktvikten
successivt sker under år 1950/51, erhålles en viss ökning av
antalet slaktsvin. Totalproduktionen av fläsk skulle emellertid i dylikt fall
icke nämnvärt påverkas.)

Medelpriset för år 1948/49 har beräknats på vanligt sätt och inkluderar
statliga pristillägg. För åren 1949/50 och 1950/51 ha priserna beräknats på
samma sätt som priserna på nötkreatur (jfr ovan). De statliga pristilläggen
ha icke inräknats i priserna.

Beräkningarna av svinslaktens storlek under åren 1948/49—1950/51 ha
sammanställts i följande tablå.

	Antal
Å r	slaktsvin,
	1 000 st
1948/491.........	........ 1800
1949/50 .........	........ 2 000
1950/51 ..........	....... 2 070

Medelslakt-	Kvantitet,	Pris,	Värde,
vlkt, kg	milj. kg	öre/kg	milj. kr
88-3	158''9	255	405-2
84-0	168-0	2221	2371-3
84-0	173-9	2219	8 380-8

Statliga pristillägg på kött och fläsk.

Åren 194-9/50 och 1950/51. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 2 december
1949 utgå under år 1949/50 statliga pristillägg för slaktprodukter till ett belopp
av 30,5 milj. kr. Härav beräknas l,i milj. kr ha disponerats redan under
år 1948/49 och ingå i de för detta år redovisade avräkningspriserna. Resterande
belopp, 29,4 milj. kr, vilket icke inräknats i avräkningspriserna, har
upptagits separat under år 1949/50. Det nu utgående bidraget utgör 18 kr
per slaktsvin. För år 1950/51 har beloppet för det statliga pristillägget med
hänsyn till ökad slakt upptagits till 33 milj. kr.

Försäljning av mllltärhästar.

Åren 1948/49—1950/51. I samband med beräkningarna rörande husdjursantalets
förändringar ha uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna
rörande beräknade försäljningar och inköp av militärhästar. Resultatet av
beräkningarna, vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Maj:ts
prop. 267/1946, s. 116), framgår av följande sammanställning.

1948/49 1949/50 1950/51

Antal Milj. kr Antal Milj. kr Antal Milj. kr

Militärens inköp

Remonter............... 500 1 1 400 0-8 500 1 0

Övriga hästar .......... 1000 E5 2 6 850 1-3 2 1 790 13 2-3

1 Härav i slaktstatistiken icke redovisade svin till ett antal av 77 000 st eller 6''7 milj. kg till
ett värde av 17 l milj. kr.

% Exkl. statliga pristillägg.

10 Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 245.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Avgår

Slakt av militärhästar....
Försäljning till jordbrukare
.................

Nettoinkomst för jordbruket
..............

1948/49 1949/50 1950/51

Antal	Milj.	kr	Antal
1 300	0''7		1 250
400	0-5	1*2	500

Milj. kr	Antal	Milj. kr
0-7	850	0-5
0/6 1-3	350	0-4 0''9
0-8		1-4

Export av levande djur.

År 1948/59. Hästexporten under år 1948/49 omfattade ca 5 600 djur med
ett försäljningsvärde för jordbruket av i runt tal 6,9 milj. kr. Tillsammans
med värdet av viss export av nötkreatur och svin kunna jordbrukets sammanlagda
inkomster av utförseln av levande djur upptagas till 7,5 milj. kr.

Åren 1949/50 och 1950/51. Den export av levande djur, som förekommit
under tiden september 1949—januari 1950, har varit av ringa omfattning.
Såvitt nu kan bedömas blir exporten även under återstoden av år 1949/50
mycket obetydlig. Värdet för jordbruket av exporten av levande djur under
året torde kunna sättas till 0,5 milj. kr.

Beträffande exporten av levande djur produktionsåret 1950/51 är det i
dagens läge svårt att göra några uttalanden. Inom såväl Statens hästexportberedning
som Sveriges lantbruksförbund bedömer man exportmöjligheterna
som ytterst små. Delegationen har ansett, att i kalkylen tills vidare icke
bör upptagas någon export av levande djur under ifrågavarande år.

Ull.

Åren 1948/49—1950/51. Kvantiteterna ull ha liksom tidigare beräknats
med ledning av antalet tackor. Medelpriset på ull för år 1948/49 inklusive
statligt pristillägg har beräknats till 485 öre/kg. Samma pris har upptagits
för åren 1949/50 och 1950/51.

Förändringar i kreaturskapitalet.

Åren 1948/49—1950/51. Antalet djur vid slutet av år 1948/49 har beräknats
med utgång från resultaten av husdjursräkningen den 1 juni 1949 samt
de sedvanliga korrigeringar, som erfordras, för att erhålla antalet djur vid
produktionsårets slut.

Hästantalets förändringar har som vanligt beräknats med ledning av betäckningsstatistik
och antagen avgång ävensom beräknade försäljningar
och inköp av militärhästar. I beräkningen har även antalet självdöda djur
beaktats.

Förändringarna i nötkreatursantalet ha beträffande kor, ungnöt och kalvar
behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen.
Antalet oxar och tjurar i september 1950 och 1951 har bibehållits oförändrat
i förhållande till antalet i september 1949.

Antalet fargaltar och modersuggor i september 1950 och 1951 antages bli
detsamma, som beräknats för september 1949.

Förändringarna i medelantalet äldre höns (antalet i april respektive år)
och uppfödningen av unghöns och kycklingar samt jordbrukets andel i hönsstammen
ha behandlats i samband med beräkningarna rörande äggproduktionen.
Antalet äldre höns i september respektive år beräknas liksom i tidigare
kalkyler vara 10 procent lägre än antalet i april.

I tidigare jordbrukskalkyler har vid beräkningen av förändringarna i krea -

Kungi. Maj ds proposition nr 245.

147

turskapitalet genomgående räknats med basårets djurpriser. I den nu föreliggande
kalkylen har delegationen insatt priser, som anknyta till det aktuella
prisläget men som äro försiktigt uppskattade. För mellanliggande år
(1940—1946) ha beräkningar av då rådande priser icke företagits.

Jordbrukets kostnader.

Den föreliggande kostnadskalkylen grundar sig i huvudsak på samma principer
som tillämpats vid föregående kalkyler. I fråga om jordbrukets arbetsoch
kapitalkostnader begagnas numera de beräkningsmetoder, som utarbetats
och föreslagits av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens
inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Liksom
vid närmast föregående kalkyltillfälle har emellertid för räntekostnadernas
del såväl den hittills använda som de sakkunnigas beräkningsmetod tillämpats
i kalkylen utan att LK-delegationen tagit ställning till frågan, huruvida
jordbruket i det rådande läget bör kompenseras för de höjda räntekostnader,
som uppnås med användning av de sakkunnigas metod. Den nya beräkningsmetoden
har hittills icke beaktats vid kalkylens användning som grundval
för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter.

I fråga om jordbrukets kostnader för drivmedel till traktorer, beträffande
vilken kostnadspost vid granskningen av jordbrukskalkylen för år
1949/50 framfördes vissa erinringar, har LK-delegationen låtit företaga nya
beräkningar, vilka utförligt redovisas vid behandlingen av ifrågavarande
kostnadspost längre fram i denna promemoria.

I övrigt må här nämnas, att de i Kungl. Maj:ts prop. nr 212 och 216 till
1949 års riksdag framlagda beräkningarna av jordbrukets kostnader produktionsåret
1948/49 nu ha beträffande flertalet kostnadsposter kunnat slutjusteras.
Även beträffande år 1949/50 ha de förut utförda beräkningarna
justerats så långt för närvarande tillgängligt statistiskt material givit anledning
härtill.

Arbetskostnader.

Åren 1958/A9—1950/51. Vid upprättandet av vårkalkylen 1949 för produktionsåret
1949/50 funnos lönestatistiska uppgifter tillgängliga endast
t. o. m. avtalsåret 1946/47. Framskrivningen av arbetskostnaderna för den
tid, under vilken lönestatistik icke förelåg, verkställdes liksom vid tidigare
beräkningar i enlighet med utvecklingen av avtalslönerna efter det senaste
år, för vilket statistik förelåg, d. v. s. för år 1946/47. Dessa beräkningar liksom
de vanskligheter, vilka ansågos föreligga i fråga om framskrivningen
på grund av relativt stora förändringar i avtalslöncn, behandlas närmare i
text till vårkalkylen 1949 (Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 157—164).

Vid upprättandet av höstkalkylen 1949 förelågo emellertid preliminära
lönestatistiska uppgifter även för avtalsåret 1947/48, vilka tillämpades i
denna kalkyl. Denna framskrivning av lönerna från lönestatistiken för år
1947/48 medförde en betydande justering nedåt av de i vårkalkylen 1949
beräknade arbetskostnaderna. Den under hösten 1949 utförda framskrivningen
av arbetskostnaderna redovisas närmare i Kungl. Maj :ts prop. nr
216/1949 (s. 68-69).

Vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl har från socialstyrelsen kunnat
erhållas definitiva löneuppgifter för avtalsåret 1947/48. De timlöner för
olika kategorier av arbetare, som sålunda erhållits för nämnda avtalsår, avvika
obetydligt från de i höstkalkylen 1949 tillämpade preliminära lönerna.
Den sammanlagda effekten av dessa i olika riktning gående avvikelser kan
enklast uttryckas genom att ange den vägda timlönen till samtliga arbetare

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

under produktionsåret 1947/48, som i höstkalkylen 1949 angavs till 170,ro
öre per timme, medan den nu på definitiva löneuppgifter framräknade medellönen
per timme för nämnda år stannar vid 170,58 öre.

Vid nu verkställda beräkningar har delegationen även haft att taga hänsyn
till det nya löneavtal för jordbrukets arbetare, som träffades den 21
januari 1950. Det nya avtalet innebär oförändrade löner under tiden 1 november—31
december 1949 men en höjning av lönerna med 2 öre per timme
från den 1 januari 1950 och med ytterligare 4 öre från den 1 mars 1950.
Därutöver inkluderade avtalet vissa höjningar i ackordspriserna. Ersättningarna
för rykt, förberedelse- och avslutningsarbete, ersättartjänstgöring samt
övertid ha höjts i motsvarande mån och vid samma tidpunkter som de ordinarie
timlönerna. Löneavtalets övriga bestämmelser såväl som avtalets allmänna
bestämmelser äro oförändrade.

Till avtalet har även fogats en bestämmelse om anknytning till den överenskommelse
om kompensation för stegrade levnadskostnader, som träffats
inellan Svenska arbetsgivareföreningen och LO. Denna innebär, att om levnadskos
tnadsindex med 1935 som basår, som vid avtalsuppgörelsen var 166,
stiger till minst 169, skall första gången detta sker ett lönetillägg om 10 öre
per arbetad timme utgå.

Med utgångspunkt från de slutj usterade lönerna per timme för året
1947/48 samt med hänsyn till här berörda förändring i avtalslönerna har
verkställts en framskrivning av lönesummorna på samma sätt som i de närmast
föregående kalkylerna. För prognosåret 1950/51, som nu för första
gången medtagits i kalkylen, har arbetskraftsvolymen liksom för nästföregående
år minskats med 11/2 procent i jämförelse med det föregående året.
Resultaten av dessa beräkningar redovisas i tabell 9.

Tabell 9. Beräkning av Jordbrukets arbetskostnader.

År	Arbetsvolym, milj. mt o. rmt	Arbetslön, öre/tim., enligt framskrivning från 1947/48	Kalkylbelopp
Milj. kr	Index
1938/39 ................	1232-60	67-62	833-42	10000
1946 47 ................	111204	145-01	>1600-77	192-07
1947/48 ................	1 095-36	170-58	>1 862-57	223-49
1948/49 ................	1 078-93	178-84	1 929-56	231-52
1949/Ö0 ................	1 062-75	182-68	1 941-43	232-95
1950/51 ................	1046-81	185-48	1941-62	232-97

Som synes beräknas timlönerna på grund av avtalsförändringarna stiga
från 170,58 öre 1947/48 till 185,48 öre 1950/51.

Kostnadssumman, som i höstkalkylen 1949 beräknades till 1 863,88 milj.
kr för produktionsåret 1947/48, har nu för samma år beräknats till 1 862,57
milj. kr.

För produktionsåret 1949/50 beräknades kostnadssumman i höstkalkylen
1949 till 1 905,83 milj. kr med ledning av den lönestatistik och de avtal,
som då förelågo. Då hänsyn nu tagits till de nya löneavtalen, stiger den
beräknade kostnadssumman till 1 941,43 milj. kr.

För produktionsåret 1950/51, då inverkan av den högre avtalslönen kommer
att gälla under hela året, elimineras den kostnadsstegring, som i jämförelse
med år 1949/50 skulle inträffa på grund härav, genom nedskrivningen
av arbetskraftsvolymen. Den beräknade kostnadssumman för år

1 Korrektionsbelopp — 118 milj. kr 1946/47 och — 5''9 milj. kr 1947/48.

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

1950/51 (1 941,62 milj. kr) är sålunda i det närmaste lika med den beräknade
kostnadssumman för år 1949/50.

Vid upprättandet av de senaste kalkylerna över arbetskostnaderna har delegationen
haft sin uppmärksamhet riktad på bl. a. ett par omständigheter,
vilka i någon mån kunna snedvrida beräkningsresultaten, nämligen dels
en eventuell förskjutning i fråga om de tidsperioder, på vilka uppgifterna
till socialstyrelsens lönestatistik äro baserade, dels den möjligheten, att naturalönerna
icke blivit helt avlösta. Dessa faktorer, vilka i det följande
något närmare behandlas, skulle i olika riktningar påverka kostnadssumman.

Löneperioderna. Socialstyrelsens lönestatistik har förutsatts avse avtalsår,
d. v. s. tiden 1 november—31 oktober. Vissa skäl synas emellertid tala
för att de tidsperioder, på vilka uppgifterna till socialstyrelsen grunda sig,
under senare år skulle ha förskjutits, så att statistiken numera i större omfattning
än tidigare avser kalenderår i stället för avtalsår. I den mån så är
fallet kommer självfallet en del av det lönestatistiska underlaget för ett
visst år att avse senare tidpunkt än avtalsåret i fråga. Om lönestegring under
året inträffat, innebär detta, att den statistiskt redovisade medellönen
ligger högre än den verkliga medellönen under avtalsåret, enär den delvis
motsvarar kalenderår i stället för avtalsår.

Vid utarbetandet av frågeformulären för uppgifter till lönestatistiken för
år 1948/49 inkluderade socialstyrelsen en fråga rörande vilka tidsperioder
uppgifterna avsåge. En preliminär bearbetning verkställd inom socialstyrelsen
på hittills granskat material för detta år visar, att en betydande del
(drygt 50 procent) av uppgifterna verkligen avse kalenderår. I vad mån en
förskjutning inträtt kan dock icke med säkerhet bedömas, enär motsvarande
uppgifter för tidigare år icke kunnat erhållas.

Kvarstående naturalön samt eventuell försäljning av produkter till arbetarna
till lägre priser än som avses i avtalen. Frågeställningen kan sägas
inrymma två olika problem. För det första är det möjligt, att naturaavlöningar
i den mån dylika fortfarande utgå undervärderas i lönestatistiken.
För det andra synes det förekomma i viss omfattning, att jordbrukarna,
även där man helt övergått till kontantlön, fortfarande till de anställda försälja
vissa produkter (exempelvis mjölk) till priser, som understiga de i
avtalen förutsatta priserna.

Frågan är av intresse i samband med arbetskostnadskalkylen. Lönesummorna
i kalkylen beräknas med utgångspunkt från redovisade kontantlöner
eller kontantlöner plus olika naturaförmåner. På kalkylens inkomstsida räknas
med intäkter till jordbruket enligt de priser på produkter vid försäljning
till arbetarna, som förutsättas i löneavtalen. Kalkylsystemet medför att om
produktförsäljning försiggår till lägre priser än de stipulerade, kommer lönenivån
i kalkylen att bli för lågt redovisad (eller den berörda intäktssumman
att bli för högt beräknad). Detta gäller såväl för helt kontantavlönade
arbetare, som eventuellt inköpa produkter till reducerat pris (under avtatalet),
som för arbetare, vilka erhålla viss del av lönen i naturaprodukter,
som i lönestatistiken eventuellt undervärderas.

Inom socialstyrelsen ha på delegationens begäran även på denna punkt
gjorts vissa undersökningar. På grund av frågans formulering i uppgiflsformulären
är det emellertid på nuvarande ståndpunkt icke möjligt att draga
några slutsatser om i vilken omfattning undervärdering av naturalön respektive
försäljning av jordbruksprodukter till lägTe pris än de i avtalen
förutsatta äger rum. Delegationen bär emellertid planerat speciella undersökningar
i avsikt alt vid kommande kalkyler bättre kunna bedöma hithörande
spörsmål.

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Delegationen har sålunda funnit, att två i olika riktning verkande omständigheter
föreligga, vilka torde förtjäna beaktande vid beräknandet av
arbetskostnaderna. Det har emellertid icke ansetts möjligt att med det material,
som nu föreligger, avgöra den sammanlagda effekten av dessa faktorer.

Kapitalkostnader.

Grundförbättringar, avskrivning och underhåll.

Aren 1958/59—1950/51. Kostnaderna för grundförbättringar ha alltsedan
vårkalkylen 1947 redovisats enligt grunder, som angivits av de sakkunniga
för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets
arbetskostnader m. m. De sakkunniga ha vid nu verkställd slut justering
av sina utredningar/vidtagit en mindre beräkningsteknisk omläggning,
vilken resulterar i en obetydlig ändring av kostnadssummorna. Med anledning
härav medtagas nu de justerade siffrorna fr. o. m. produktionsåret
1946/47. I övrigt ha verkställts de justeringar, som äro påkallade av arbetslönernas
utveckling, förändringen i längden av större avloppsdiken samt
i de från staten utbetalade bidragen. Vad löneutvecklingen beträffar har
hänsyn även tagits till det senaste (i januari 1949) träffade lantarbetareavtalet.

Avdragsposten för statliga bidrag avser förmedlade, d. v. s. utbetalade
bidrag. Den för år 1949/50 insatta avdragssumman, som egentligen avser
kalenderåret 1949, är ungefärlig, enär lantbruksstyrelsens statistik på grund
av den organisatoriska omläggningen icke ger besked om utbetalade bidrag
till täckdikning under år 1949. För produktionsåret 1950/51 har insatts en
avdragssumma lika med summan för de under år 1949 beviljade bidragen
till täckdikning (1,02 milj. kr, avrundat till l,o milj. kr). Såvitt nu kan
bedömas, torde utbetalningen av bidrag till täckdikning under år 1950
komma att uppgå till denna summa. Det kan nämligen förväntas, att största
delen av de under år 1949 planerade arbetena med bidrag bliva utförda
under år 1950 samt därtill någon del av de under år 1950 planerade arbetena.
Den sålunda förutsatta ökningen av till jordbruket utgående statsbidrag
till täckdikning är en följd av den utvidgning av dräneringsplaneringen,
som tillkommit genom lantbruksnämndernas verksamhet.

Beräkningarna av jordbrukets kostnader för grundförbättringar redovisas
i tabell 10.

Tabell 10. Jordbrukets kostnader för grundförbättringar. Värdetal i mil], kr.

År	Täck- diknings- kostnader	Kostnader för underhåll av större öppna diken	Avgår statsbidrag	Nettosumma = jordbrukets kostnader	Index
1938/39 ..............				7''54	100-0
1946/47 ..............	8-65	5-85	0-88	14-02	185 9
1947/48 ..............	9-49	6''99	0''64	15-84	210-1
1948/49 ..............	9-68	7-81	0-16	16-83	223-2
1949 50 ..............	9-82	7-46	0*20	17-08	226-5
1950/51 ..............	9''87	7-57	(1-00)	16-44	2180

Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll.

Åren 1958/59—1950/51. Kostnaderna för avskrivning och underhåll av
ekonomibyggnader ha fr. o. m. vårkalkylen 1948 beräknats i enlighet med

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

anvisningar efter särskild undersökning av de sakkunniga för utredning
rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader
m. m. Den nya beräkningsmetodiken innebär framskrivning av en
i den speciella utredningen fastslagen kostnadssumma av 123,5 milj. kr för
avskrivning och underhåll av jordbrukets ekonomibyggnader år 1946. Framskrivningen
verkställes så långt möjligt enligt utvecklingen av ett riksindex
för ekonomibyggnadskostnader utarbetat inom Statens forskningskommitté
för lantmannabyggnader (SFL). Beräkningen behandlas relativt utförligt
i vårkalkylen 1948 (Kungl. Maj :ts prop. nr 275/1948).

I höstkalkylen 1949 vidtogs en mindre justering av beräkningen. Tidigare
hade tillämpats SFL:s index för ekonomibyggnader exklusive elektriska
installationer. Vid nämnda kalkyltillfälle tillämpades däremot SFL:s index
inklusive elektriska installationer, emedan kostnaderna för avskrivning och
underhåll av installationer numera principiellt sett äro inkluderade i byggnadskostnaderna.
Denna justering i analogi med den våren 1948 företagna
omläggningen av byggnadskostnadsberäkningen motiveras närmare i texten
till höstkalkylen 1949 (Kungl. Maj:ts prop. nr 216/1949).

De nu verkställda beräkningarna innebära endast justering med hänsyn
till indexutvecklingen. SFL:s index finnes tillgängligt t. o. m. 1949. Index
visar en mindre sänkning av enhetskostnaderna under 1949 (204,7) i jämförelse
med 1948 (205,i). Liksom vid tidigare beräkningstillfällen har SFL:s
index framräknats med hjälp av månadstal för lantbruksförbundets byggnadskostnadsindex
— denna gång med beaktande av uppgifter över priser
å byggnadsmaterial i januari 1950, samt löner till byggnadsarbetare (»egen
arbetskraft») enligt nyligen träffat avtal.

Framräkningen av SFL:s index enligt det föregående redovisas i följande
översikt.

SFL:s index
Å r med 1935/37

= 100

1935 ..........	........ 94-8
1936 ..........	........ 972
1937 ..........	........ 108-1
1938 ..........	........ 109-9
1939 ..........	........ 113-7
1940 ..........	........ 131-9
1941 ..........	........ 140-9
1942 ..........	........ 158-1
1943 ..........	......... 1647
1944 ..........	......... 163-1
1945 ..........	......... 167-4
1946 ..........	......... 181-6
1947 ..........	......... 193-7
1948 ..........	......... 205-1
1949 ..........	......... 204-7
1950 ..........
1951 ..........

SL:s index SFL:s index
omräknat framskrivet för
med 1940 och 1951

1949 = 100 med SL:s index

100-0 204-7

100- 8 206-3

101- 0 206-7

Utvecklingen av kostnadssumman 123,5 milj. kr enligt index för kalenderoch
produktionsår redovisas nedan.

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 2å5.

	Å r	SFL:s index omräknat med	Kostnadssumman 123-5 milj. kr, om-	Index för kostnadsutveck-
		1946 = 100	räknat enl. index	lingen 1938/39 = 100
		Kalender-	Produktions	-
1938		........... 605	ar 74*7	år
1939	(1938/39) ........	............ 626	77-3	76-4	100-0
1940	(1939/40) .........	............ 726	89-7	85-6	1120
1941	(1940/41) ........	............ 77-6	95-8	93-8	122-8
1942	(1941/42) ........	............ 87-1	107-6 1120	103-7 110-5	135-7 1446
1943	(1942/43) .........
1944	(1943/44) ........		110 9	111-3	145-7
1945	(1944/45) .........	............ 92-2	113-9	112-9	147-8
1946	(1945/46) ........		123-5	120-3	157-5
1947	(1946/47) ........		1318	1290	168-8
1948	(1947/48) ........	............ 112 9	139-4	136-9	179-2
1949	(1948/49) ........		139-2	139-3	182-3
1950	(1949/50) .........		140-3	139-9	183-1
1951	(1950/51) .........	............ 113-8	140-5	140-4	183-8

Kostnadssuinmorna enligt ovanstående tablå äro för år 1948/49 i det närmaste
och för år 1949/50 exakt lika med de summor, som beräknats i vårkalkylen
1949. Kostnadssumman för år 1950/51 visar enligt prognosberäkningen
en obetydlig stegring i jämförelse med 1949/50 beroende på att den
högre lönen för »egen arbetskraft» i lantbruksförbundets index för byggnadskostnader
verkar hela året 1950/51 men endast fr. o. m, 1 januari (och
1 mars) under året 1949/50.

Kostnaderna för siloanläggningar ha framräknats enligt tidigare tillämpade
principer, innebärande bl. a. oförändrad standard å de kostnadsberäknade
anläggningarna samt beaktande av behovet att ersätta äldre anläggningar.
Kostnaderna äro oförändrade sedan vårkalkylen 1949 för åren 1948/
49 och 1949/50. På grund av viss nedgång i förbrukningen av AlV-syra
skulle den vanliga beräkningsmetoden för år 1950/51 ge till resultat en obetydlig
nedgång av kostnadssumman till 0,63 milj. kr. På grund av ovissheten
i fråga om denna utveckling har delegationen räknat med samma kostnadssumma
som för år 1949/50. Det bör i detta sammanhang erinras om att förbrukningen
av AlV-syra icke ensam är avgörande för behovet av siloanläggningar,
enär även andra konserveringsmetoder börjat komma till användning.
Delegationen vill även framhålla, att en översyn av beräkningen rörande
kostnader för siloanläggningar nu synes vara erforderlig. På grund
av de senaste årens övergång till betongsilor såväl som tornsilor av trä, synes
icke längre finnas någon garanti för att kostnadsförändringen på ett
tillfredsställande sätt inregistreras vid nuvarande beräkningsmetodik, varvid
kostnadsutvecklingen fastställes med hänsyn till s. k. gropsilor med

Tabell 11. Jordbrukets kostnader för ekonomibyggnader.
Värdetal 1 milj. kr.

	1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
Ekonomibyggnader......	7640	139-80	139-90	140-40
Siloanläggningar........	003	067	0-65	0-65
Summa	76-43	189-97	140-55	141-05
Index 1938/39 = ICO ....	100-0	183-1	183-9	184-5

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

153

relativt låga anläggningskostnader men med kort varaktighetstid. I vilken
riktning en eventuell omläggning av beräkningarna med hänsynstagande
till den delvis förändrade standarden och varaktigheten skulle verka, kan på
förhand icke med säkerhet överblickas.

Kostnaderna för ekonomibyggnader och siloanläggningar redovisas i tabell
11.

Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll.

Åren 19^8/4-9—1950/51. Kalkylerna över kostnaderna för avskrivning och
underhåll av maskiner och redskap ha fr. o. in. vårkalkylen 1948 utförts enligt
de principer, som utarbetats av de sakkunniga för utredning rörande
frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m.
Detta innebär, att avskrivningskostnaderna beräknas med utgångspunkt
från kända årliga inköpskostnader enligt en 15-årig avskrivningsplan samt
med tillämpande av återanskaffningsvärdeprincipen. Vad underhållskostnaderna
beträffar innebär de sakkunnigas utredning kostnadsberäkning genom
framskrivning av senaste kända kostnadssumma enligt deklarationsundersökningen.

Avskrivningskostnader. De i förra vårkalkylen anförda kostnadssummorna
för de i nämnda kalkyl aktuella produktionsåren voro baserade på undersökningar
över jordbrukarnas årliga inköp av maskiner och redskap
t. o. ro. 1948. Beträffande inköpen under kalenderåret 1949, vilka vid detta
beräkningstillfälle måste uppskattas, räknades för traktorerna med en lägre
inköpssumma än för år 1948 samt för övriga maskiner och redskap samma
inköpssumma som den för år 1948 konstaterade.

Till de nu utförda beräkningarna av avskrivningssummornas storlek har
företagits undersökningar rörande dels jordbrukarnas inköp av traktorer
under 1949 dels inköpen av övriga i avskrivningsberäkningen medtagna
grupper av maskiner och redskap under samma år. Dessa speciella undersökningar
rörande jordbrukets inköp av maskiner och redskap ha utförts
enligt samma principer som under de närmast föregående åren. Uppgifter
ha sålunda inhämtats från samtliga kända tillverkare och importörer av
lantbruksmaskiner och redskap beträffande värdet (beräknat i det pris jordbrukarna
betalat) av försäljningen under 1949. Liksom vid tidigare undersökningar
ha uppgifter kunnat erhållas från samtliga kända importörer och
tillverkare.

Vid de nu verkställda undersökningarna har liksom vid tidigare undersökningar
konstaterats ett antal nya tillverkare och importörer, vilka påbörjat
sin verksamhet under år 1948 och 1949. Även beträffande dessa har
det varit möjligt att utan undantag erhålla uppgifter. De under år 1949 nytillkomna
företagen, vilka tidigare icke importerat eller tillverkat maskiner
och redskap för jordbruket, ha rejiresenterat ett sammanlagt försäljningsvärde
av omkring 1,8 milj. kr.

1 de undersökningar, som här omnämnts rörande jordbrukets inköpskostnader
för maskiner och redskap, ingår icke värdet av mjölktransportkärl.
Inköpskostnaderna för dessa undersökas separat, varvid uppgifter inhämtas
från tillverkare och importörer, varefter borträknas den del av inköpskostnaderna
som bestritts av andra än jordbruket (främst mejeriföreningarna).
Denna undersökning har liksom tidigare utförts i samarbete med
Svenska mejeriernas riksförening.

Totalresultaten av de nu verkställda undersökningarna rörande inköpskostnadernas
storlek för maskiner och redskap under år 1949 visas i efterföljande
översikt, där motsvarande värden medtagils för samtliga år fr. o. m.
1938 (samtliga värden i tusental kr).

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

	De i enkät-	Mjölktrans-		Trakto-	Total-
År	underök-ningen med-tagna	portflaskor enl. särskild undersök-	S:a redo-visat exkl. traktorer	rer enl. SL:s un-dersök-	summa inkl. trak-	Index 1938 = 100
	grupperna	ning		ningar	torer
1938.....	... 40 406	1 503	41 909	20 971	62 880	loo-o
1939.....	... 50 407	1 950	52 357	23 885	76 242	121-3
1940.....	... 38 065	1 936	40 001	11371	51 372	81-7
1941.....	.... 44 762	2 882	47 644	2 559	50 203	79-8
1942.....	... 62 932	2 491	65 423	4 479	69 902	111-2
1943.....	... 71 361	1 033	72 394	2 752	75 146	119-5
1944.....	... 79 267	1 155	80 422	10 079	90 501	143-9
1945.....	... 65 679	1 255	66 934	5 163	72 097	114-7
1946.....	... 91 759	2 563	94 322	29 787	124 109	197-4
1947.....	... 101 640	2 387	104 027	53 965	157 992	251-3
1948.....	.... 119 939	2 418	122 357	90192	212 549	338-0
1949.....	... 125 904	3 213	129 117	102 156	231 273	367-8
1950 (uppsk.) (125 904)	(3 213)	(129 117)	(83 582)	(212 699)	338-3

I tablån ha även medtagits de uppskattningar rörande inköpens storlek,
som för avskrivningsberäkningen måste göras för år 1950. Som synes har i
fråga om de två första grupperna förutsatts samma inköpssummor för år
1950 som för 1949. Vad traktorerna beträffar har däremot verkställts en
uppskattning, vilken också kommer till användning vid beräkningen av drivoch
smörjmedelskostnaderna. Det har sålunda räknats med att antalet nyinköpta
traktorer under 1950 skulle stanna vid 9 000 st mot ca 11 200 st år
1949. Inköpskostnaden för traktorer 1950 har förutsatts nedgå i förhållande
till motsvarande kostnad år 1949 i proportion till den förutsatta minskningen
av antalet nyinköpta traktorer.

Som synes ha inköpskostnaderna för andra redovisade maskiner än traktorer
under år 1949 uppgått till 125,9 milj. kr, vilken summa med 6 milj.
kr överstiger inköpsvärdet under år 1948 och är den största inköpssumman
för lantbruksmaskiner och redskap under något år hittills.

Även jordbrukets andel av inköpskostnaderna för mjölktransportkärl är
högre under 1949 än under föregående år.

Inköpskostnaderna för traktorer, som under år 1948 utgjorde 90,2 milj.
kr, steg under 1949 till 102,2 milj. kr. Även denna summa är den största
hittills.

Totalt uppgingo inköpskostnaderna för redovisade maskiner och redskap
under 1949 till 231,3 milj. kr, vilket med 18,8 milj. kr överstiger 1948 års
siffra.

Den totala ökningen av inköpssummorna under 1949 jämfört med närmast
föregående år står till huvudsaklig del i samband med ökad inköpsvolym.
I någon mån inverka dock även de mindre prisstegringar, som ägt
rum i fråga om vissa maskiner och redskap. I följande tablå anges inköpssummorna
under de tre senaste åren reducerade till 1938 års prisläge i jämförelse
med de redovisade inköpssummorna för år 1938 (värdetal i tusental
kronor).

Övriga maskiner

År Traktorer nl Summa Index

plus mjolktrans portkärl 1938

.................... 20 971 41 909 62 880 100''0

1947 .................... 32 509 78 216 110 725 176T

1948 .................... 51 775 88 472 140 247 223‘0

1949 .................... 56 565 89 169 145 734 231‘8

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

155

Volymökningen är som synes 131,8 procent. Den genom reducering till
1938 års prisnivå erhållna värdevolymen får självfallet icke tagas såsom
uttryck för att de årliga inköpen nu skulle omfatta ett avsevärt större antal
maskiner än under 1938. Den ökade värdevolymen torde i stället till stor
del vara ett uttryck för att de maskiner och redskap, som nu säljas, på
grund av traktoriseringen och utvecklingen i övrigt delvis äro av annan
konstruktion och dyrbarare utförande än vad fallet var 1938.

På grundval av de nu tillgängliga uppgifterna om maskininköpens storlek
under 1949 samt med hänsyn till redovisade uppskattningar rörande inköpen
under 1950 har avskrivningsberäkningen justerats och framförts t. o. m.
år 1950/51.

Avskrivningskostnaderna redovisas i följande tabell för samtliga år
fr. o. m. 1938/39.

År

1938/39 ..
1939/40 ..
1940/41 ..
1941/42 ..
1942/43 ..
1943/44 ..
1944/45 ..
1945/46 ..
1946/47 ..
1947/48 ..
1948/49 ..
1949/50 ..
1950/51 ..

Avskrivningskostnader i 1 000-tal kr beräknade

å återanskaftningsvärde för

	övriga redo-	s:a redo-		Index
traktorer	visade ma-	visade ma-		1938/39 = 100
och gengas-	skiner och	skiner och
aggregat	redskap	redskap
A	B	C	A	B	G
4 927	29 830	34 757	ioo-o	100-0	100-0
7 226	34 320	41 546	146-7	115-1	119-5
9 487	39 373	48 860	192-6	132-0	140-6
11 813	42 460	54 273	239-8	142-3	156-1
14 080	45 547	59 627	285-8	152-7	171-6
16 071	48 090	64 161	326-2	161-2	184-6
16 367	51 050	67 417	332-2	171-1	194-0
14 475	53 328	67 803	293‘8	178-8	195-1
16 059	57 479	73 538	325-9	192-7	21V6
18 028	64 448	82 476	365-9	216-1	237-3
25 087	73 948	99 035	509-2	247-9	284-9
31 880	81 063	112 943	647-0	271-7	325-0
37 035	86113	123 148	751-7	288-7	354-3

För produktionsåret 1949/50 uppgå de nu beräknade avskrivningskostnaderna
till 112,9 milj. kr mot 106,8 milj. kr enligt vårkalkylen 1949. För
produktionsåret 1950/51 uppgå avskrivningskostnaderna till 123,i milj. kr.

I samband med slut justeringen av utredningar verkställda av de sakkunniga
för utredning rörande rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader
m. m. har verkställts en mindre beräkningsteknisk justering,
som för vissa år medfört en ändring av avskrivningskostnaderna med 0,i
milj. kr. På grund av denna justering har i tabellen ovan kostnaderna redovisats
för varje år fr. o. m. basåret.

Underhållskostnader. Vid upprättandet av vårkalkylen 1949 funnos preliminära
uppgifter tillgängliga beträffande jordbrukets sammanlagda kostnader
för reparationer och underhåll av maskiner och redskap inklusive
traktorer år 1947 enligt livsmedelskommissionens deklarationsundersökning.
Till den nu avslutade kalkylen har förelegat dels definitiva uppgifter
för år 1947, dels preliminära uppgifter för år 1948, erhållna vid en speciellt
för jordbrukskalkylen företagen bearbetning.

Vid de närmast föregående kalkyltillfällena t. o. m. vårkalkylen 1948 har
beräkningen av index över löneutvecklingen baserats på uppgifter över genomsnittliga
timförtjänster för arbetare vid mekaniska verkstäder, vilka

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

uppgifter ställts till förfogande genom Landsorganisationen. Då denna statistik
icke längre kan fullföljas, och då statistik nu finnes tillgänglig inom
socialstyrelsen beträffande utvecklingen av lönerna till arbetare vid reparationsverkstäder,
användes redan i höstkalkylen 1949 sistnämnda statistik
(jfr Kungl. Maj:ts prop. nr 216/1946, s. 58). Någon svårighet att i detta
fall övergå till en ny indexserie föreligger icke, eftersom det varje gång endast
gäller framräkning av en känd kostnadssumma för ett par år"_ i

detta fall från kalenderåret 1948. Man är sålunda icke beroende av indextal
för tidigare år. Det må vidare understrykas, att nu tillämpad indexserie avser
löner till arbetare vid reparationsverkstäder, varför denna serie bättre än
förut tillämpade indextal borde kunna motsvara den löneutveckling, som
här bör inregistreras.

Beräkningen av vägt index för löner och reservdelspriser framgår av följande
tablå.

År	Löner till arbetare vid rep.-verkstäder, 1948 = 100	Prisindex för reservdelar, 1947 = 100	Vägt index 0-60 x a 0*40 x b 1947 = 100
	A	B	C
1948 .........	..... 100-0	ioo-o	ioo-o
1949 .........	..... 103-3	105-7	104"3
1950 .........	..... 103-3	106-2	104-5
1951.........		106-2	1.04-5

Vid de föregående kalkylerna, vilka utförts enligt förenämnda sakkunnigas
förslag, har framskrivningen av underhållskostnaderna ägt rum enbart
med hänsyn till prisutvecklingen enligt ett vägt indextal för utvecklingen
av reparatörlönerna och priserna på reservdelar. I de sakkunnigas utredning
har emellertid framhållits, att hänsyn även bör tagas till maskinparkens
volymförändring, så snart material föreligger, som kan utgöra vägledning
för ett bedömande av volymförändringens inverkan på underhållskostnaderna.
Att detta icke gjordes omedelbart i de sakkunnigas utredning berodde
främst på att det senaste år, för vilket uppgifter enligt deklarationsundersökningen
förelåg vid tiden för utredningen, var 1945. Under detta
år förekom som bekant en långvarig konflikt vid verkstäderna, och de sakkunniga
ansågo, att de underhållskostnader, som konstaterats för detta år,
icke lämpligen kunde läggas såsom grund för en framskrivning även med
hänsyn till volymförändringen hos maskinparken, detta därför att underhållskostnaderna
under år 1945 ansågos kunna vara onormala beroende på
såväl ovanligt omfattande reparationer på grund av konflikten som den under
år 1945 ännu i stor utsträckning förekommande gengasdriften.

Då uppgifter enligt deklarationsundersökningen nu förelegat för ytterligare
tre år (1946, 1947 och 1948), har det varit möjligt att närmare pröva
volymförändringens inverkan på underhållskostnaderna. Delegationen har
efter prövning av deklarationsmaterialet genom att jämföra verkliga kostnadssummor
för underhåll med de summor, som skulle ha erhållits, om prisoch
löneutvecklingen vore den enda bestämmande faktorn för utvecklingen
av underhållskostnaderna, funnit, att maskinparkens volymutveckling tills
vidare lämpligen bör beaktas genom att vid framskrivningen av underhållskostnaderna
förutsätta att »underhållsvolymen» för varje år (efter det år,
för vilket uppgifter enligt deklarationsundersökningarna sist föreligga) stiger
med 2,5 procent. Därutöver bör hänsyn liksom hittills tagas till pris- och
löneutvecklingen, så långt denna är känd. Procenttalet 2,5 bör närmare prö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

157

vas efter haad som nytt material för jämförelse mellan konstaterade och
framskrivna kostnadssummor föreligger.

Framskrivningen av kostnadssumman för år 1948 i enlighet med vad i det
föregående anförts samt med hjälp av i en tidigare tablå angivna indextal
för pris- och löneutvecklingen redovisas i följande översikt, där de framräknade
kostnadssummorna för kalenderår även omräknats till produktionsår.
(Värdetal i milj. kr.)

KostnadssumUnderhålls-
mor efter uppkostnader
räkning med
År enligt dekl.- 2''5 % å före undersök-

gående års
ningen summa

fr. o. m. 1949
A B

1946 1946/47 .. 9fl —

1947 1947/48 .. 98*5 —

1948 1948/49 .. 110*1 —

1949 1949/50 .. — 112*9

1950 1950/51 .. — 115*7

1951 ........... — 118*6

Index för löner och reservdels-priser, 1948 = 100	Kostnadssum-mor fr. o. m. 1949 enl. kol. B framräkna-de med pris-index	Omräk-nat till produk-tionsår	Index, 1938/39 = 100
C	D	E	F
—	—	96*0	222*2
—	—	106*2	245*8
100*0	—	115*2	266*7
104*3	117*8	119*9	277*5
104*5	120*9	122*9	284*5
104*5	123*9

Inverkan av hänsynstagandet till maskinparkens volymutveckling vid
framräknandet av underhållskostnaderna belyses av följande sammanställning
över kostnader för underhåll i milj. kr.

År

Utan hänsyn
till volymförändringen -

Med hänsyn
till volymförändringen -

1947/48 .................... 106*2 106*2

1948/49 ................... 113*2 115*2

1949/50 .................... H5*D 119*9

1950/51 .............. 115*1 122*9

Totalsiffrorna för avskrivnings- och underhållskostnader redovisas i tabell
12.

Tabell 12. Sammandrag av avskrivnings- och underhållskostnader
för maskiner och redskap.

Värdetal i milj. kr.

År	Avskrivnings- kostnader	Underhålls- kostnader	Summa	Index 1938/39 = 100
1988/39 ..............	348	43-2	78-0	100-0
1939/40 ..............	41-5	48-4	89-9	115-8
1940/41 ..............	48-9	57-7	106-6	136-7
1941/42 ..............	54-8	67-0	121-8	155-5
1942/43 ..............	59-6	77-8	137-4	176-2
1943/44 ..............	642	82-2	146-4	187-7
1944/45 ..............	67''4	82-8	149-7	191-9
1945/46 ..............	67-8	88-1	155-9	199-0
1946/47 ..............	73-5	96-0	169-5	217-3
1947/48 ..............	82-5	106-2	188-7	241-9
1948/49 ..............	990	115-2	214-2	274-6
1949/50 ..............	112-9	119-9	232-8	298-5
1950/51 ..............	123-1	122-9	246-0	315-4

158

Kungl. Maj:ts proposition ur 245.

De totala kostnaderna för maskiner och redskap skulle enligt prognosen
uppgå till 246,o milj. kr år 1950/51. De justerade kostnadssummorna för
åren 1947/48—1949/50 jämföras i följande tablå med motsvarande summor
enligt vårkalkylen 1949. (Värdetal i milj. kr.)

År Vårkalkylen Vårkalkylen

1949 1950

1947/48 .................. 185''3 188''7

1948/49 .................. 202-6 214''2

1949/50 .................. 213‘2 232-8

1950/51 .................. — 246''0

Elektricitet.

Åren 1948/49—1950/51. I vårkalkylen 1949 infördes kostnadsberäkning
för elektricitet enligt de principer, som föreslagits av de sakkunniga för utredning
rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader
in. m. Detta innebär, att kostnaderna för elektricitet infördes
med de belopp, som erhållas i livsmedelskommissionens deklarationsundersökning,
omräknade till produktionsår samt framskrivna från senaste
kända summa enligt nämnda undersökning.

De sakkunniga hade, då vårkalkylen 1949 upprättades, icke tagit slutgiltig
ställning till frågan om sättet för framskrivning av de senaste kända
kostnaderna enligt deklarationsundersökningen. Resultaten av deklarationsundersökningen
äro (efter speciell bearbetning för jordbrukskalkylen) kända
med ungefär ett års eftersläpning, under det att jordbrukskalkylen vid
varje beräkningstillfälle sträcker sig P/2 år framåt.

b ramskrivningen av de då senaste kända kostnaderna, nämligen för kalenderåret
1947, verkställdes i vårkalkylen 1949 medelst lantbruksförbundets
index för elektricitetskostnader.

Denna framskrivningsmetod finnes närmare redovisad i Kungl. Maj :ts
prop. nr 212/1949, s. 153—154.

De ovan nämnda sakkunniga ha emellertid sedermera upptagit frågan
om framskrivning av deklarationsundersökningens resultat till ytterligare
prövning och ha därvid föreslagit en metod, varigenom man vid framskrivningen
tager hänsyn till den sannolika totala kostnadsförändringen, d. v. s.
kostnadsförändringar betingade av såväl prisutvecklingen som förändrad
volym hos de elektriska anläggningarna och installationerna. De sakkunniga
ha nämligen funnit, att förändringarna i kostnaderna för elektricitet
under de senaste åren till huvudsaklig del varit betingade av elektricitetens
ökade användning, emedan strömpriserna per kWh icke avsevärt förändrats.

LK-delegationen har i nu verkställd kalkyl tillämpat den av de sakkunniga
föreslagna framskrivningsmetoden, vilken för tillfället innebär framskrivning
under förutsättning av den årliga procentuella kostnadsförändring,
som kunnat inregistreras under åren 1945—1947 enligt deklarationsmaterialet.
Framskrivningen sker för närvarande, därigenom att kostnaderna
med utgång från år 1948 årligen ökas med 6,7 procent.

Deklarationsundersökningens resultat finnas tillgängliga t. o. in. 1948.
Beräkningarna av jordbrukets elkostnader redovisas i tabell 13.

Räntekostnader.

Aren 1948/49—1950/51. I de jordbrukskalkyler, som upprättades våren
och sensommaren 1949, beräknades jordbrukets räntekostnader alternativt
dels efter förut tillämpad metod, dels enligt en metod föreslagen av de
sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på
jordbrukets arbetskostnader m. m. (Se redogörelse för de sakkunnigas be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 13. Jordbrukets kostnader för elektricitet, milj. kr.

159

År	Kostnadssumma enl. deklarations-undersökningen med framskrivning för senare år (jfr texten).
Kalenderår	Produktionsår
1938 ......................	16.70
1939(1938/39)..............	>(17-92)	17-51
1940 1939/40 ..............	19-14	18-78
1941 1940/41 ..............	21-12	20-46
1942 1941/42 .............	23-80	22-91
1943 1942/43 ..............	26-23	25-42
1944 1943/44 ..............	28-33	27-68
1945 1944/45 ..............	3010	29-51
1946 1945/46 ..............	32-H	31-46
1947 1946/47 ..............	34-80	33-58
1948 1947/46 .............	35-10	34-83
1949 1948/49 ..............	37-45	36-67
1950 1949/50 ..............	39-96	3912
1951 1950/51 ..............	42-64	41-75

räkningsmetod i Kungl. Maj:ts prop. nr 212/1949, s. 164 ff.) Delegationen
tog icke ställning till frågan, huruvida jordbruket i det rådande läget borde
kompenseras för de höjda räntekostnader, soin uppnåddes med tillämpning
av de sakkunnigas beräkningsmetod. Vid kalkylens användning som grundval
för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter 1949/50
kom den gamla beräkningsmetoden fortfarande att tillämpas.

LK-delegationen har även denna gång utfört beräkningarna av jordbrukets
räntekostnader med tillämpning av såväl den gamla som den nya metoden.

Beräkningarnas resultat med avseende på lantbrukskapitalets storlek och
dess fördelning på fastighets- och driftskapital framgår av efterföljande
tablå. Alternativ A utgör beräkningar utförda enligt sakkunnigmajoritetens
förslag, alternativ B motsvarande beräkningar enligt sakkunnigminoriteten
och alternativ C beräkningar enligt gamla metoden.

I hittills-varande beräkningar (alt. C)	Enligt nya beräkningar
1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
3200	22 866	2 3168	*3168	8 3168
980	1419	2 459	2 544	2 596
455	301	740	875	985
430	400	579	605	620
150	214	446	442	443
100	100	232	233	233
30	84	160	147	146
20	30	54	62	64
2015	2331	1224	4 466	4 644
j 5 215 \|	5 200	7 892	7 634	7 812
5 296	7 668	7 010	8088
_	lOO-o	142-2	146-8	150-2
—	100-0	144-8	149-4	152-7

Fastighetskapital ................

Driftskapital

Kreaturskapital...............

Ma>-kin- och redskapskapital ...

Förrådskapital................

Fältinventariekapital..........

Därav: Arbete................

Utsäde................

Konstgödsel ...........

Summa

Summa lantbrukskapital____Alt. A

Alt. B

Index ....................Alt. A

Alt. D

1 Medeltal av kostnaderna åren 1938 och 1940.

2 Enligt sakkunnigminoritetens förslag (Alt. B) 2 962 milj. kr år 1938/39 och 3 444 milj. kr
under övriga i tablån upptagna år.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 14. Beräkning av Jordbrukets räntekostnader.

Lantbrukskapitalet med för-delning på fastighets- och driftskapital, milj. kr	B	Lantbrukskapitalet med för-delning på lånekapital och eget kapital, milj. kr
I hit-tills-varande beräk-ningar (Alt. C)	Enl. nya beräk-ningar	I hit-tills-varande beräk-ningar (AIL C)	Enl. nya beräk-ningar
1938/ 39	1948/ 49	1949/ 50	1950/ 51	1938/ 39	1948/ 49	1949/ 50	1950/ Öl
3200	''2866	''3168	''3168	''3168	Lånat kapital
					Inteckningslån ...	1865	1280	1280	1280	1 280
980	1419	2 459	2 544	2 596	Övriga lån ......	680	635	635	635	635
					Summa	2545	1915	1915	1915	1 915
455	301	740	875	985
430	400	579	605	620	Eget kapital
150	214	446	442	443	Ej belånat fastig-
					hetskapital: Alt. A	l i kgfJ	1586	1888	1888	1888
100	100	232	233	233	Alt. B		1682	2 164	2164	2164
30	84	160	147	146	Ej belånat drifts-
20	30	54	62	64	kapital.........	1335	1699	3589	3831	4 009
2015	2334	4 224	4 466	4644	Summa: Alt. A		3285	5477	5719	5 897
\ t	5 200	7 392	7634	7 812	Alt. B		3381	5753	5 995	6173
i öSloi	5296	7668	7 910	8088	Summa lantbruks-
_	100-0	142-2	146-8	150-2	kapital: Alt. A	1 5215J	5200	7392	7634	7 812
—	100-0	144-8	149-4	152-7	Alt. B	f ^	5296	7668	7910	8 088

Fastighetskapital ..
Driftskapilal
Kreaturskapital ..
Maskin- och redskapskapital
...
Förrådskapital ..
Fältinventarieka pital.

.........

Därav:

Arbete.........

Utsäde........

Konstgödsel____

Summa
Summa lantbrukskapital:
Alt. A
Alt. B
Index: Alt. A ....
Alt. B ....

Vid beräkningarna tilllämpade
räntesatser*

1938/ 39	1948/ 49	1949/ 50	1950/ 51
3-2 B	3-20	3-20	3-20
3-98	3-96	3-96	3-96
4-14	3-70	3-66	3-65
4-44	4-00	3-96	8-95
4oo	3-78	376	376
4DO	3-71	37 s	3-76
388	363	361	361

D	Beräkningarnas slut-resultat, milj. kr
1938/ 39	1948/ 49	1949/ 50	.1950/ 51
Lånat kapital
Inteckningslån ...	41-6	41-0	41-0	410
Övriga lån.......	25-3	25-1	25 1	251
Eget kapital
Ej belånat fastig-
hetskapital:
Alt. A	65-7	69-9	69-1	68-9
Alt. B	69fi	801	79-2	79-0
Ej belånat drifts-kapital .........	75-4	143-6	151-7	158-4
Summa: Alt. A	208-0	279-6	286-9	2934
Alt. B	211-s	289-s	297-0	303-5
Alt. C	2023	*199-4	3198- i	3198-1
Index: Alt. A	100-0	134-4	137-9	141-1
Alt. B	100-0	136-8	140-2	143-2
Alt. C	100-0	98-6	98-1	97-9

Lånat kapital
Inteckningslån .

Övriga lån.....

Eget kapital
Ej belånat fastighetskapital
......

Ej belånat drifts
kapital.........

I medeltal: Alt. A
Alt. B
Alt. C

Alt. A: De sakkunnigas beräkningar, majoritelsalternativet.

Alt. B: De sakkunnigas beräkningar, minoritetsal
ternativet.

Alt. C: Beräkningar enligt förutvarande metod. 1

1 Enligt sakkunnigminoritetens förslag (alt. B) 2 962 milj. kr år 1938/39 o. 3 444 milj. kr 1948/49-1950/51.

2 Räntesatserna äro desamma vid de olika alternativen. Detta gäller dock icke den genomsnittliga
räntesatsen, vilken erhållits genom att den totala räntesumman dividerats med det sammanlagda lantbrukskapitalet.
Beträffande alt. C har för åren 1948/49—1950/51 före divisionen frånskilts det provisoriska
räntetillägget å 10 milj. kr (jfr följande not).

3 Inklusive provisoriskt tillägg på 10 milj. kr, motsvarande höjda räntekostnader till följd av ökning
av lantbrukskapitalets volym sedan år 1938/39.

Kungi. Mcij.ts proposition nr 245.

161

De avslutande räntekostnadsberäkningarna och deras resultat redovisas
i tabell 14.

Kostnader för förnödenheter.

Driv- och smörjmedelskostnader.

Åren 1948/49—1950/51. På grund av traktordriftens snabba utveckling
ha kostnaderna för driv- och smörjmedel under de senaste åren kommit att
stiga mycket kraftigt. Kostnadsstegringen har även påverkats av den extra
beskattning på bensin, som trädde i kraft den 1 april 1948. Då eu kostnadspost
visar en kraftig expansion, blir det i jordbrukskalkylen av särskilt stor
vikt, att kostnadsförändringen inregistreras riktigt. I fråga om kostnadsposten
driv- och smörjmedel föreligga tvivelsutan vissa vanskligheter,
som kunna göra beräkningarna osäkra. Det gäller i första hand svårigheterna
att få fram ett tillfredsställande underlag för bedömande av
traktorernas årliga användning samt den genomsnittliga förbrukningen av
drivmedel per traktortimme. Beräkningarna ha under de senaste åren även
ytterligare komplicerats på grund av att ett stort antal traktorer nu drivas
med bensin. På grund av den förut omnämnda fördyringen av bensinen
fr. o. in. den 1 april 1948 har en någorlunda riktig fördelning av den totala
förbrukningen av drivmedel blivit en angelägen uppgift i beräkningsarbetet.

Med anledning av vad här anförts har LK-delegationen vid de senaste beräkningstillfällena
ägnat frågan om kostnaderna för driv- och smörjmedel
speciell uppmärksamhet. Angelägenheten härav har även understrukits vid
behandlingen av jordbrukskalkylen i livsmedelskommissionens råd samt
vid riksdagsbehandlingen våren 1949.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1949 verkställde delegationen de kontrollberäkningar
rörande kostnaderna för driv- och smörjmedel, som då
voro möjliga att genomföra med hänsyn till tillgängligt grundmaterial. De
enligt tidigare tillämpat kalkylsystem beräknade kostnaderna jämfördes
med motsvarande kostnader, dels enligt livsmedelskommissionens deklarationsundersökning,
dels enligt lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska
undersökning. Jämförelserna, som finnas redovisade i Kungl. Maj :ts prop.
nr 212/1949 (s. 149—152), syntes icke ge anledning att tills vidare söka
tillämpa något nytt beräkningssystem. Deklarationsundersökningens resultat
syntes närmast — så långt jämförelse kunde göras — stödja de tidigare
beräkningarna inom delegationen, medan resultaten enligt den jordbruksekonomiska
undersökningen visade svag överensstämmelse.

Vid upprättandet av höstkalkylen 1949 förelåg i viss utsträckning nytt
material för bedömande av kostnadsberäkningarna för driv- och smörjmedel.
Med ledning härav upptog delegationen vid detta tillfälle driv- och
smörj medelsposten till föVnyade överväganden, som resulterade i vissa principiella
justeringar — i höstkalkylen 1949 sammanfattade sålunda (Kungl.
Maj:ts prop. nr 216/1949, s. 60):

»1) På grund av den osäkerhet, som vidlåder beräkningarna under basåret
samt svårigheterna att i efterhand kunna kontrollera dessa beräkningar,
har delegationen i stället för den tidigare tillämpade basårssumman infört
en kostnadssumma för driv- och smörjmedel, som erhållits ur livsmedelskommissionens
deklarationsundersökning för kalenderåret 1938.

2) Med anledning av en undersökning över bl. a. bensinförbrukningen per
timme till Fergusontraktorer bar i kalkylen verkställts justering av bensinförbrukningen
till de bensindrivna traktorerna.

3) På grundval av tillgänglig statistik över totala antalet bensindrivna
traktorer plus dragbilar har del varit möjligt att verkställa eu preliminär

It llihang till riksdagens protokoll 1!)j0. i samt. .Yr 24j.

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

uppdelning av dragbilarna med hänsyn till bensindrift respektive motorfotogen-
eller brännoljedrift. Denna fördelning torde kunna justeras, så
snart resultaten av livsmedelskommissionens traktorinventering per den
1 juli 1949 blivit tillgängliga.

4) Beräkningen över förbrukningen av startbensin har kunnat justeras
efter verkställandet av approximativa beräkningar över antalet traktorer
med tändkule-, diesel- och Hesselmanmotorer, vilka kräva ringa eller ingen
startbensin.»

Nytt grundmaterial, tillgängligt vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl.

Vid upprättandet av nu föreliggande kalkyl har funnits tillgång till följande
nya undersökningar, vilka i fortsättningen närmare kommenteras i
samband med deras tillämpning i beräkningarna:

1. Inventering rörande traktorbeståndet i juli 1949 (i fortsättningen benämnd
»juliinventeringen 1949»), samt undersökning rörande tilldelning
av bensin för jordbruksändamål under tiden juli 1948—juni 1949;
båda undersökningarna utförda på uppdrag av bensinskatterestitutionssakkunniga.

2. Undersökning rörande jordbrukets traktoranskaffning under 1949 utförd
vid lantbruksförbundets utredningsavdelning.

3. Undersökning rörande eventuell förändring i beståndet av dragbilar
(lantbruksförbundet).

4. Undersökning rörande förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja
till jordbrukets traktorer med utgångspunkt från oljebolagens leveranser
under 1949 (livsmedelskommissionens statistiska byrå).

5. Vissa undersökningar rörande förbrukning av driv- respektive startbensin
baserade på tilldelningarna under tiden juli 1948—juni 1949 (livsmedelskommissionens
planläggningsbyrå).

Antalet traktorer och dragbilar i drift.

Fastställandet av antalet traktorer och dragbilar i drift har tidigare varit
av stor betydelse, enär beräkningarna av förbrukningen av drivmedel under
de närmast föregående åren baserats på antalet traktorer och dragbilar.
Vid den nu utförda kalkylen har emellertid nytt material, vilket icke bygger
på antalet traktorer, förelegat för beräkning av förbrukningen av motorfotogen
och brännolja. Beräkningen av antalet traktorer och dragbilar i drift
är därför vid detta kalkyltillfälle icke av fullt samma betydelse som tidigare.
Dock måste även nu beräkningen av förbrukningen av bensin till bensindrivna
traktorer, dragbilar och jeepar delvis beräknas med ledning av antalet.
Vidare måste förbrukningen av smörjolja baseras på antalet traktorer
m. m. Härutöver må ytterligare anföras, att en beräkning av antalet traktorer
och dragbilar äger statistiskt intresse samt dessutom i viss mån är
erforderlig vid bedömandet av traktorbeståndets sannolika utveckling under
år 1949/50 såväl som under prognosåret 1950/51.

De senaste kalkylerna ha beträffande antalet traktorer och dragbilar baserats
på arbetsmarknadskommissionens traktorinventering vid årsskiftet
1944/45. Med utgångspunkt från denna inventering och med hjälp av lantbruksförbundets
årliga undersökning beträffande antalet till jordbruket anskaffade
traktorer samt under antagande av årlig nedskrotning av traktorer
i viss proportion till traktorbeståndets ålder samt till de årliga nyinköpen
har antalet traktorer i drift för varje produktionsår ungefärligt kunnat beräknas.
Denna beräkning kunde prövas med hjälp av den i april 1948 av arbetsmarknadsstyrelsen
och livsmedelskommissionen utförda inventeringen

163

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

av traktorer och dragbilar. Det visade sig vid denna kontroll, att det med
utgångspunkt från traktorinventeringen vid årsskiftet 1944/45 på här angivet
sätt framräknade traktorantalet väl överensstämde med resultatet av
den omnämnda inventeringen i april 1948. Med anledning härav kunde LKdelegationen
fortsätta sin beräkning av antalet traktorer med utgångspunkt
från inventeringen vid årsskiftet 1944/45 även vid vårkalkylen 1949.

Vid den nu verkställda beräkningen av antalet traktorer ha förelegat tre
nya undersökningar (tidigare omnämnda under punkterna 1—3 vid behandlingen
av nytt grundmaterial till kalkylen över drivmedelskostnaderna).

Det synes vara lämpligt att i den fortsatta framställningen behandla traktorer
respektive dragbilar separat.

Dragbilar. I vårkalkylen 1948 räknades med 4 000 dragbilar för produktionsåren
1947/48 och 1948/49. Den traktorinventering, som utfördes i
april 1948, gav emellertid till resultat 5 502 dragbilar. Detta antal, avrundat
till 5 500, tillämpades i vårkalkylen 1949 för samtliga produktionsår fr. o. m.
1947/48.

Den undersökning avseende beståndet av traktorer och dragbilar i juli
1949, som utfördes på uppdrag av de restitutionssakkunniga (juliinventeringen
1949), fogades såsom bilaga till deras betänkande.

Som primärmaterial för denna undersökning ha utnyttjats de kort, vilka
för varje förbrukare av bensin funnits upplagda inom kristidsstyrelserna.
Undersökningen har givit till resultat, att antalet dragbilar i juli 1949 skulle
ha uppgått till 11 753, vilket skulle innebära en ökning med omkring 114
procent av antalet dragbilar från nästföregående räkning, d. v. s. på 1 y, år.
Att en dylik ökning icke kan ha ägt rum är uppenbart, vilket även framhållits
i redogörelsen.

I redogörelsen för juliinventeringen 1949 har framkastats den möjligheten,
att 1948 års räkning skulle ha givit för låga siffror. Förklaringen till
skillnaden mellan de båda undersökningarna torde emellertid vara att finna
i flera omständigheter. Det synes exempelvis vara möjligt och sannolikt, att
en del dragbilar blivit räknade mer än en gång, därigenom att varje jordbrukare,
som betjänades av en viss traktor, skulle tilldelas ett särskilt kort
i kristidsstyrelsens kartotek för bensinransoneringen. Det synes heller icke
vara uteslutet, att dragbilar, som egentligen voro utrangerade, samt gamla
lastbilar kunna ha blivit redovisade med avsikt att erhålla tilldelning av
bensin.

För att så långt möjligt erhålla kännedom om den verkliga utvecklingen
i fråga om antalet dragbilar ha i samband med upprättandet av denna kalkyl
inhämtats uppgifter från maskinkonsulenterna eller jordbrukskonsulenterna
i de olika länen. Svar ha ingått från 22 län. Inom 5 husliållningssällskapsområden
har man ansett, att en obetydlig ökning av antalet dragbilar
kan ha ägt rum under åren 1948 och 1949. Inom 7 områden anses, att en
minskning av antalet dragbilar ägt rum under samma tid. För övriga områden
uttalas, att någon ökning av antalet dragbilar icke kan ha ägt rum;
man gör däremot icke något uttalande om minskning. Såvitt kan bedömas
av denna undersökning, synes det knappast vara möjligt, att antalet dragbilar
i verkligheten undergått någon ökning mellan de båda räkningarna i
april 1948 och juli 1949. Fn ökning av antalet dragbilar under åren 1948 och
1949 synes även osannolik beroende på den goda tillgången på verkliga traktorer
under dessa båda år. Jordbrukets inköp av nya traktorer har under
åren 1948 och 1949 uppgått till sammanlagt 22 482 st. Det synes föga
sannolikt, att jordbrukarna vid en så god tillgång på verkliga traktorer
skulle ha utökat beståndet av dragbilar, då dessa oftast torde få anses mindre
ekonomiska i drift. Det är härmed icke fullständigt uteslutet, att antalet

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

dragbilar i juli 1949 verkligen kan ha legat högre än 5 500. En förutsättning
härför skulle emellertid vara, att antalet enligt 1948 års räkning vore för
lågt.

Delegationen har med anledning av de divergerande uppgifter, som föreligga,
icke funnit att tillräckligt stöd föreligger för en justering av antalet
av de i kalkylen ingående dragbilarna i ena eller andra riktningen utan ansett,
att en ny undersökning bör inväntas. Det har sålunda liksom i vårkalkylen
1949 räknats med 5 500 dragbilar.

Traktorer. Beträffande de egentliga traktorerna avsåg den berörda juliinventeringen
1949 endast sådana traktorer, för vilka sökts tilldelning av
bensin såsom drivmedel eller enbart såsom startbensin. Innehavare av traktorer,
för vilka ansökts om bensin för start- eller drivändamål, skulle emellertid
lämna uppgifter även beträffande eventuella andra traktorer, för vilka
bensintilldelning över huvud taget icke sökts. På så sätt kom undersökningen
även att omfatta viss del av traktorer drivna med brännolja (traktorer
med tändkule-, diesel- eller Hesselmanmotor). Uppgifterna inkluderade emellertid
endast 856 råoljetraktorer, under det att det verkliga antalet torde ha
legat mellan 8 000 och 9 000 vid tiden för räkningen. För erhållandet av totalt
antal traktorer i juli 1949 har i redogörelsen gjorts ett tillägg med 7 000
råoljetraktorer (inklusive de i juliinventeringen 1949 redovisade råoljetraktorerna).
Man har därigenom kommit fram till att totala antalet traktorer
exklusive dragbilar i juli 1949 skulle ha uppgått till 48 541. Det tillägg, som
härvid gjorts för råoljedrivna traktorer, är emellertid för litet. Enligt lantbruksförbundets
årliga undersökningar rörande försäljningen av jordbrukstraktorer
måste antalet råoljedrivna traktorer i juli 1948 ha uppgått till lägst
8 000. Denna siffra erhålles, om samtliga råoljetraktorer inköpta före 1936
samt ytterligare något 100-tal anses nedskrotade. Siffran 8 000 i juli 1949
får sålunda anses såsom ett minimiantal. Om beräkningen av antalet traktorer
enligt juliinventeringen 1949 korrigeras med hänsyn till ett sannolikare
antal råoljedrivna traktorer, skulle sålunda i juli 1949 ha funnits omkring
49 500 traktorer exklusive dragbilar.

En framskrivning av antalet traktorer med utgångspunkt från traktorinventeringarna
vid årsskiftet 1944/45 samt i april 1948 med hänsynstagande
till jordbrukets traktorinköp samt en beräknad nedskrotning ger ett ungefärligt
antal för i drift varande traktorer av 44 200 i juli 1949.

Det i juliinventeringen 1949 erhållna antalet traktorer förefaller sålunda
vara högt. Det må i detta sammanhang erinras om att den tidigare framskrivningen
av traktorantalet med hänsyn till de kända inköpen till jordbruket
visat god överensstämmelse med två på varandra följande inventeringar.
Förklaringen till den bristande överensstämmelsen med de resultat,
som erhållits i juliinventeringen 1949, torde till viss del kunna förklaras på
samma sätt som beträffande det för höga antalet dragbilar. Även en annan
möjlighet såsom orsak till missvisande resultat må anföras, nämligen att
en viss sammanblandning mellan råoljetraktorer och traktorer drivna med
motorfotogen respektive bensin kan ha ägt rum. Det är sannolikt, att startbensin
har sökts till vissa råoljetraktorer, som startats på bensin, t. ex.
Volvo T43, som är utrustad med Hesselmanmotor. Härigenom har sannolikt
ett antal råoljetraktorer kommit att redovisas i undersökningen som fotogendrivna
trots att tillägg för dessa sedan förutsättes.

Vad här anförts synes ge vid handen, att den i juli 1949 utförda traktorinventeringen
icke med säkerhet kan anses ge en tillfredsställande uppfattning
om antalet i jordbruket befintliga traktorer vid denna tidpunkt. Även
beträffande de egentliga traktorerna har delegationen därför i avvaktan på en
fullständigare undersökning nödgats verkställa framskrivningen av antalet
med utgångspunkt från tidigare inventeringar.

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Antalet försålda jordbrukstraktorer är numera känt t. o. in. år 1949. Beträtlande
inköpen under åren 1950 och 1951 har delegationen gjort en försiktig
upskattning, varvid antagits, att traktormarknaden nu nått en sådan
grad av mättnad, att inköpen under dessa år icke kunna bliva av samma
omfattning som under åren 1948 och 1949.

De redovisade inköpen såväl som uppskattningarna för åren 1950 och 1951
återfinnas i följande tablå:

Antal till jordbruket inköpta traktorer 1947........ 7 332 st

» » » » » 1948........ 11309 »

» » > > » 1949........ 11173 *

Uppskattat antal > » 1950........ 9 000 »

> » » » 1951........ 8 000 »

Med dessa anskaffningssiffror såsom underlag och vid beräknad nedskrotning
har i det följande motsvarande tablå enligt vårkalkylen 1949 justerats
samt framräknats t. o. m. produktionsåret 1950/51.

År

1946/47
1947/48
1948/49
1949/50
1950/51

Jeepar. På grund av importrestriktionerna har antalet jeepar tillförda
jordbruket under år 1949 varit så ringa, att anledning icke föreligger att
justera det antal i drift varande jeepar, som räknades med i vårkalkylen
1949 för produktionsåren 1948/49 och 1949/50 (450 st). Denna siffra har nu
insatts oförändrad även för produktionsåret 1950/51.

Sammandrag i fråga om antal. I följande översikt angives antalet traktorer,
dragbilar och jeepar enligt i det föregående gjorda beräkningar och antaganden
för basåret jämte de nu aktuella åren.

År	Traktorer	Drag- bilar	Traktorer och dragbilar	Rel. tal 1938/39 = 100	Jeepar
1938/39 ......	..... 17 800	4 000	21 800	100-0	—
1947/48 ......	...... 31900	5 500	37 400	171-6	425
1948/49 ......	...... 40 900	5 500	46 400	212-8	450
1949/50 ......	...... 49 800	5 500	55 300	253-7	450
1950/51 ......	...... 57 400	5 500	62 900	288-5	450

Fördelning med hänsyn till olika drivmedel.

Redan i vårkalkylen 1948 räknades fr. o. in. produktionsåret 1947/48 med
fördelning på bensindrivna traktorer respektive traktorer drivna med motorfotogen
och motorbrännolja. I samband med nu upprättad kalkyl har det
emellertid ansetts önskvärt att även särskilja traktorer drivna med motorfotogen
respektive motorbrännolja.

Vad beträffar bensindrivna traktorer finnes i vårkalkylen 1949 redovisat
en fördelning för produktionsåren 1947/48—1949/50 enligt följande tablå. 1

1 Här har vid beräknandet av genomsnittligt antal under året tagits hänsyn till att inköpen
icke varit jämnt fördelade under året.

Vid prod.-	Inköpt under	Uppskattad avgång	Vid prod.-	Beräknat genomsnitt-	D:o av-
årets	året	(skrotning)	slut	ligt antal i	rundat
början	under året	drift
27 901	6185	928	33 158	*30 020	30000
33 158	9983	1497	41644	37 401	37 400
41644	11218	1683	51179	46412	46 400
51179	9 724	1459	59 444	55 312	55 300
59 444	8333	1500	66 277	62 861	62 900

166 Kungl. Maj.ts proposition nr( 245.

1947/48 1948/49 1949/50

Drivna med motorfotogen eller motor b

rännolja............................ 31000 37 600 43 400

Bensindrivna........................... 900 2 700 4 600

Summa 31 900 40 300 48 000

Då inköpen av traktorer av olika slag även under år 1949 nu äro kända
kan antalet bensindrivna traktorer för år 1949/50 justeras. Bensindrivna
äro: Ferguson (engelsk), Farmall Cub (amerikansk) och Massey-Harrys
Pony (kanadensisk).

Med hänsyn till inköpen till jordbruket av bensindrivna traktorer under
år 1949 och under förutsättning av en försiktig uppskattning av den fortsatta
utökningen i antalet bensintraktorer samt vidare med hänsyn till motsvarande
fakta och antaganden beträffande försäljningen av råoljedrivna traktorer
av olika märken erhålles följande ungefärliga fördelning av jordbrukets
traktorbestånd under åren 1947/48—1950/51. Fördelningen bygger på de i
tidigare tablå angivna totalsummorna för antalet jordbrukstraktorer under
samma år. Antalet fotogendrivna traktorer har erhållits såsom differenspost,
sedan de råolje- respektive bensindrivna dragits från det beräknade totalantalet.

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51

Bensindrivna......... 900 2 700 4 300 5900

Råoljedrivna......... 6 500 7 100 8 800 9 800

Fotogendrivna........ 24500 31 100 36 700 41700

Summa exkl. dragbilar 31900 40 900 49800 57 400

Antalet besindrivna traktorer under året 1949/50 har undergått en mindre
justering i jämförelse med vad som anförts i vårkalkylen 1949.

Dragbilar. I arbetsmarknadsstyrelsens och livsmedelskommissionens traktorinventering
avseende traktorbeståndet i april 1948 anges antalet s. k. epatraktorer
eller dragbilar till 5 502. Samtidigt redovisas 4 059 bensindrivna
traktorer och dragbilar. Med ledning härav kan antalet dragbilar drivna med
bensin med viss approximation beräknas. Antalet egentliga bensindrivna traktorer
(Ferguson, Massey Harrys Pony och Farmall Cub) bör enligt av lantbruksförbundet
inhämtade uppgifter över den årliga försäljningen av jordbrukstraktorer
vid nämnda tidpunkt ha uppgått till i runt tal 500 st. Antalet
bensindrivna dragbilar skulle i enlighet därmed ha uppgått till omkring 3 560
och av det totala antalet dragbilar torde sålunda omkring 1 900 ha varit drivna
med annat bränsle än bensin.

Denna fördelning av dragbilarna med hänsyn till drivmedel har kunnat
verifieras med hjälp av den i juli 1949 företagna inventeringen av traktorbeståndet.
I redogörelsen beträffande nämnda inventering redovisas såväl
antalet traktorer som antalet dragbilar med fullständig tilldelning av bensin,
d. v. s. sådana traktorer eller dragbilar, för vilka ansökts om bensin under
samtliga tilldelningsperioder under tiden juli 1948—juni 1949. Antalet dragbilar
med dylik »fullständig tilldelning» uppgår till 4 776. Av dessa hade
startbensin tilldelats 1 590 st under det att drivbensin hade tilldelats 3 176 st.
I procent utgjorde dragbilarna med startbensin 33 och de, som tilldelats
drivbensin, 67. Det i kalkylen intagna antalet dragbilar, 5 500 st, fördelar sig
på bensin- respektive fotogen- eller brännoljedrift, om här angivna procenttal
tillämpas, på följande sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

167

Absoluta tal Avrundade tal

Fotogen- eller brännoljedrivna ...... 1815 1800

Bensindrivna........................ 3 685 3 700

Summa 5 500 5 500

Fördelningen stämmer som synes mycket väl överens med den fördelning,
som angivits i det föregående, byggd på traktorräkningen i april 1948, och
som redan tillämpats i augustikaikylen 1949.

I den nu föreliggande kalkylen har den senast angivna fördelningen, vilken
baserar sig på den senaste undersökningen, tillämpats.

Förbrukning av startbensin per traktor.

I augustikalkylen 1949 (Kungl. Maj :ts prop. nr 216/1949, s. 61) finnes
intagen en redogörelse beträffande traktorer med ingen eller ringa förbrukning
av startbensin. Dessa äro samtliga traktorer med tändkule-, diesel- eller
Hessehnanmotor, d. v. s. de råoljedrivna traktorerna. Traktorer med Hesselmanmotor
startas visserligen med besin, men förbrukningen är ringa, emedan
motorn omedelbart övergår till brännolja. Därför har hela beståndet av
råoljetraktorer avförts från beräkningen över erforderlig startbensin. Förbrukning
av startbensin förutsättes sålunda i beräkningarna endast till de
fotogendrivna traktorerna. Fördelningen mellan råoljedrivna respektive fotogendrivna
traktorer ingår i en tidigare tablå.

Beträffande behovet av startbensin per traktor och år må anföras följande.
I vårkalkylen 1949 räknades med ett genomsnittligt årligt behov av 300
liter per traktor. I augustikalkylen 1949 verkställdes den uppdelning av traktorerna,
vilken här i det föregående refererats, så att brännoljedrivna traktorer,
till vilka ingen eller ringa kvantitet startbensin erfordras, kunde elimineras
ur beräkningen. Till de fotogendrivna traktorerna räknades även i
augustikalkylen 1949 med 300 liter startbensin per traktor.

De restitutionssakkunniga ha i sitt betänkande refererat en undersökning,
som på de sakkunnigas begäran utförts vid Statens maskinprovningar. Denna
torde vara den första mera noggranna bestämningen av behovet av startbensin
till olika traktorer, som verkställts. Det anföres emellertid, att provningen
är ofullständig så till vida, att proven utförts under sommartemperatur.
Förbrukningen av startbensin är av lättförklarliga skäl större vid kylig
väderlek. Följande avrundade värden ha erhållits för olika traktorer:

Farmall A	15	hkr 0''G liter bensin	per	start
Volvo T 22	18	» 0-8 »	>	2>	»
David Brown	25	» It »		»	>
Fordson Major	28	» 1''7 »			>
John Deere D	44	» 3-3 »	>		» (endast ett prov)

Tyvärr kunna undersökningarna endast ange behovet av startbensin per
start. Ett riktigt bedömande av den totala förbrukningen av startbensin per
traktor och år kan icke göras, då det genomsnittliga antalet starter icke är
känt. Det är uppenbart, att antalet starter varierar i mycket hög grad beroende
på traktorns användningstid såväl som användningssättet. De kvantiteter
bensin, som angivits såsom resultat av de vid Statens maskinprovningar
verkställda undersökningarna, synas emellertid tyda på att siffran 300 liter
startbensin per traktor och år, som tillämpats i kalkylen fr. o. in. vårkalkylen
1949, icke skulle vara för hög, om jordbrukarna verkligen använde de
kvantiteter startbensin per start, som av expertisen på området anses erforderlig
och förenlig med god ekonomi.

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Vid bedömandet av denna fråga har emellertid delegationen även beaktat
resultaten av den speciella undersökning rörande bensintilldelningen under
1948/49, som utförts i samband med de restitutionssakkunnigas utredning
samt därutöver en speciell bearbetning rörande tilldelningen av bensin per
traktor eller dragbil utförd på livsmedelskommissionens planläggningsbyrå.
Enligt denna undersökning skulle den övervägande delen (87,6 procent) av
de egentliga traktorerna, till vilka startbensin kräves, ha en årlig förbrukning
av startbensin mindre än 200 liter. Med hänsyn till att dessa resultat torde
vara påverkade av att bensin hade lagrats i viss omfattning före prisstegringen
den 1 april 1948 och att förbrukningen under år 1948/49 därför torde
ha varit lägre än normalt, har delegationen i samråd med planläggningsbyrån
närmare granskat det material, som föreligger beträffande tilldelning av
startbensin till fotogendrivna traktorer. På grund av att materialet endast
omfattar traktorer vid gårdar med endast en traktor samt vidare med hänsyn
till att tilldelningarna under 1948/49 uppenbarligen äro påverkade av vid
ransoneringsperiodens början befintliga lager av bensin, har undersökningens
resultat icke kunnat direkt tillämpas, men har likväl erbjudit en värdefull
vägledning vid bedömandet av förbrukningen av startbensin. Delegationen
har sålunda i avvaktan på de ytterligare undersökningar, som kunna
företagas, med ledning av berörda material ansett sig böra räkna med 200
liter startbensin per fotogendriven traktor.

Vad beträffar förbrukningen av startbensin till dragbilar har delegationen
likaså tagit hänsyn till resultaten av den på planläggningsbyrån företagna undersökningen,
som ger vid handen, att förbrukningen uppgått till lägst 75
liter per dragbil. Denna förbrukning har förutsatts i kalkylen.

Antalet driftstimmar per år samt förbrukningen av flytande bränsle per timme.

Speciella undersökningar rörande förbrukningen av motorfotogen och
motorbrännolja 1949. De tidigare beräkningarna av totalförbrukningen av
llytande drivmedel ha varit baserade på uppskattad förbrukning av drivmedel
per timme samt antal driftstimmar per år för de olika maskinerna
enligt följande:

Traktorer drivna med motorfotogen eller motorbrännolja, 600 driftstimmar
per år multiplicerat med 7 liter per timme = 4 200 liter;

Traktorer drivna med bensin, 600 driftstimmar multiplicerat med 4 liter
per timme = 2 400 liter;

Dragbilar drivna med bensin, motorfotogen eller motorbrännolja, 225
driftstimmar multiplicerat med 5 liter per timme = 1 125 liter;

Jeepar, 600 driftstimmar multiplicerat med 5,5 liter per timme = 3 300
liter.

Man har inom LK-delegationen varit medveten om att denna schablonmässiga
beräkning skulle kunna medföra felaktigheter, då traktorbeståndet
under de senare åren undergått en mycket snabb ökning. Därför vidtogos
redan i samband med vår kalkylen och augustikalkylen 1949 de speciella åtgärder,
som då stodo till buds, för prövning av beräkningarna. (Jfr Kungl.
Maj :ts prop. nr 212/1949, s. 149—152 samt Kungl. Maj :ts prop. nr 216/
1949, s. 61—62.) Den i sistnämnda proposition refererade undersökningen
resulterade i eu sänkning av den beräknade bensinförbrukningen per timme
till bensindrivna traktorer till 3,5 liter (förut 4,o liter per timme).

I samband med den nu verkställda kalkylberäkningen har vid livsmedelskommissionens
statistiska byrå verkställts undersökningar rörande olika
möjligheter att få ett säkrare grepp om förbrukningen av flytande bränsle.
Man har sålunda bl. a. undersökt möjligheterna att med utgångspunkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

169

från grundmaterial från räkenskapsgårdarna verkställa en undersökning.
Det har emellertid visat sig, att hittills tillgängligt material från denna
källa icke varit av den beskaffenhet, att beräkningarna kunnat baseras på
detta.

Man har emellertid lyckats att på annat sätt erhålla sådana uppgifter beträffande
förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja under år 1949,
att man ansett sig tills vidare kunna tillämpa dessa uppgifter för beräkning
av kostnaderna för fotogen och motorbrännolja samt dessutom erhållit en
någorlunda tillfredsställande prövning av de tidigare tillämpade beräkningarna.
Från de olika oljebolagen samt statens bränslekommission har nämligen
kunnat erhållas uppgifter beträffande den totala försäljningen av motorfotogen
respektive motorbrännolja under år 1949. Vissa oljebolag ha
även kunnat ange den ungefärliga andel av försäljningen, som kan anses
ha gått till jordbruket. Vidare har man med utgångspunkt från olika beräkningar
och i vissa fall antaganden fastslagit, att ca 95 procent av den
motorfotogen, som försålts till jordbruket, blivit använd till jordbrukets
traktorer.

a) Motorfotogen. Enligt uppgifter från bränslekommissionen beräknas
totalkonsumtionen av motorfotogen under år 1949 ha uppgått till i runt tal
160 milj. liter. Enligt beräkningar utförda av olika oljebolag skulle ca 76
procent av totalkonsumtionen ha ägt rum inom jordbruket. Härav beräknas
95 procent avse traktordriften. Konsumtionen av motorfotogen till jordbrukets
traktorer under år 1949 skulle sålunda ha uppgått till:

160 (milj. liter) X 0,76 X 0,95 = 1 15 milj. liter (avrundat).

b) Motorbrännolja. Förbrukningen av motorbrännolja inom jordbruket
år 1949 har inom bränslekommissionen beräknats till 34,4 milj. liter för årets
första 11 månader. Såsom en sannolik slutsiffra för år 1949 har angivits
36 milj. liter.

c) Motorfotogen och motorbrännolja. Den totala mängden motorfotogen
och motorbrännolja till jordbrukets traktorer skulle sålunda ha utgjort 151
milj. liter. Denna kvantitet överensstämmer väl med de av LK-delegationen
i augusti 1949 gjorda kalkylerna (151 milj. liter 1948/49 och 174 milj. liter
1949/50).

Denna kontrollundersökning får sålunda anses styrka tidigare gjorda beräkningar
vad totalkvantiteten beträffar. Däremot torde i fråga om antalet
driftstimmar per traktor föreligga betydande skillnader mellan traktorer
drivna med motorfotogen respektive motorbrännolja, vilket kunde förväntas,
enär de brännoljedrivna traktorerna till största delen torde stå att finna
vid större gårdar, där den årliga driftstiden är längre än vid mindre jordbruk.
Delegationen har därför ansett det vara motiverat, att med utgångspunkt
från nu tillgängligt material verkställa en omräkning av antalet driftstimmar
för olika grupper av traktorer. Tidigare antagen årlig driftstid har
varit lika för samtliga traktorer.

Då det nu visat sig möjligt att pa detta sätt erhålla ungefärliga uppgifter
rörande den årliga förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja
till jordbrukets traktorer, bör självfallet denna undersökning utvecklas samt
vid varje kalkyltillfälle upprepas tillsammans med eventuella andra kontrollundersökningar,
som kunna komma att visa sig genomförbara.

Det kan vid ett hastigt bedömande synas, som om eu beräkning av antalet
driftstimmar skulle vara onödigt, då kvantiteterna av förbrukad motorfotogen
och motorbrännolja kunnat erhållas direkt. Så är emellertid icke fallet.
Fastställande av timantalet är nödvändigt med hänsyn till såväl beräkningen
av smörjoljeförbrukningen som framskrivningen av drivmedclsförbrukningen
under prognosåret. Uppgifter från oljebolagen (om kalkylen i fort -

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

sättningen eventuellt kan baseras på dylika) kunna nämligen självfallet
icke erhållas förrän i efterhand, under det att jordbrukskalkylen vid varje
beräkningstillfälle sträcker sig ca l ys år framåt. Framräkning av senaste
kända siffror för förbrukad drivmedelskvantitct kan bekvämast ske med
utgångspunkt från de ungefärliga förändringarna i antalet driftstimmar.
LK-delegationen har därför nu beräknat antalet driftstimmar per traktor
med hänsyn till de enligt uppgifterna från bränslekommissionen och oljebolagen
förbrukade kvantiteterna av flytande drivmedel under kalenderåret
1949 samt tillämpat den så erhållna förbrukningen per traktor för produktionsåren
1948/49—1950/51. Detta innebär, att 1949 års förbrukningssiffra
framskrivits med hänsyn till utvecklingen av antalet traktorer.

De från oljebolagen och bränslekommissionen erhållna uppgifterna beträffande
förbrukningen av motorfotogen respektive motorbrännolja under
1949 synas även relativt väl verifieras av lotalförsäljningens fördelning på
dessa båda produkter. Enligt här tidigare berörda uppgifter från bränslekommissionen
och oljebolagen skulle förbrukningen 1949 ha fördelat sig så
att 76 procent utgjordes av motorfotogen och 24 procent av motorbrännolja.
I följande tablå har denna procentuella fördelning sammanställts med den
procentuella fördelningen av försäljningen inom SLR-organisationen under
åren 1947—1949.

Enligt B. K. och oljebolagen
Enligt SLR................

År	Motor-	Motor-
fotogen	brännolja
1949	76	24
1949	74	26
1948	75	25
1947	75	25

Antal driftstimmar per fotogendriven traktor. Förbrukningen av motorfotogen
skulle under år 1949 enligt det föregående ha uppgått till 115 000 in3.
Härav kan emellertid beräknas ha åtgått omkring 1 890 m3 till fotogendrivna
dragbilar. Återstående kvantitet fördelad på 33 400 fotogendrivna traktorer1
ger 3 387 liter per traktor. Om förbrukningen av motorfotogen beräknas
till 6,5 liter per timme samt hänsyn tages till det antal driftstimmar,
som svarar mot antagen mängd startbensin, blir antalet driftstimmar omkring
550 per fotogendriven traktor. Det må understrykas, att beräkningen
av antalet driftstimmar per traktor icke är avgörande för drivinedelskostnaden,
då man nu utgått från en uppgiven förbrukad totalkvantitet.

Brunnoljedrivna traktorer. Förbrukningen skulle under år 1949 enligt
förut angivna uppgifter ha uppgått till 36 milj. liter. Fördelat på 7 700 brännoljedrivna
traktorer, som kan anses ha varit medeltalet för dylika traktorer
under 1949, motsvarar detta 4 675 liter per traktor. Vid en beräknad förbrukning
av 7 liter brännolja per timme (dessa traktorer äro genomsnittligt
större än de motor fotogendrivna) erhålles 668 driftstimmar per traktor,
vilket avrundas till 670 timmar.

Självfallet vore det önskvärt att kunna få det här med utgångspunkt från
förbrukningen av motorfotogen och motorbrännolja beräknade antalet
driftstimmar kontrollerat genom direkta undersökningar vid olika jordbruk.
Dylika undersökningar förekomma emellertid ytterst sparsamt. I den
mån uppgifter föreligga, synes dessa dock snarast ge stöd för beräkningarna.
Här må sålunda erinras om den undersökning utförd av AB Farming,
som tidigare refererats. Vidare må omnämnas en undersökning utförd av
lantbruksförbundets driftsbyrå rörande 75 storbruk i Mellansverige. Vid

1 Beräknat antal fotogendrivna traktorer i genomsnitt 1949 (■ traktorår-,).

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

171

dessa befanns den årliga användningstiden per traktor år 1947 uppgå till
i medeltal 890 timmar.1

Uppgifter från storbruk kunna självfallet endast jämföras med det timantal,
som i denna kalkyl beräknats för brännoljedrivna traktorer.

Bensindrivnu traktorer. Vid fastställandet av antalet driftstimmar respektive
bensinförbrukningen per bensindriven traktor ha uppgifterna från oljebolagen
icke gett någon ledning, enär dessa uppgifter endast gälla fotogen
och brännolja. Däremot har den förut (i samband med behandlingen av
förbrukning av startbensin) omnämnda bearbetningen av statistiken över
bensintilldelningen under 1948/49 till traktorer och dragbilar kunnat ge viss
vägledning. Här må återigen erinras om att resultaten av denna undersökning
synas vara påverkade av lagring av bensin före prisstegringen under
våren 1948. Med visst hänsynstagande härtill har delegationen med ledning
av undersökningen i fråga ansett motiverat att i avvaktan på ytterligare
undersökningar räkna med en genomsnittlig årsförbrukning av 1 500 liter
bensin per traktor och år. Vid en antagen förbrukning av 3,5 liter bensin
per driftstimme skulle bensinmängden motsvara ca 430 driftstimmar per
traktor och år.

Dragbilar. Med stöd av undersökningsresultaten för dragbilar enligt ovan
refererade bearbetning av statistiken över bensintilldelningarna har för bensindrivna
dragbilar räknats med en årlig förbrukning av 600 liter bensin per
dragbil, vilket vid förbrukning av 5 liter bensin per driftstimme motsvarar
120 driftstimmar per dragbil och år.

Delegationen önskar understryka den osäkerhet, som fortfarande vidlåder
beräkningarna över bensinförbrukningen, på grund av att den enda undersökning,
som stått till buds, byggt på tilldelningarna under år 1948/49. Delegationen
har med försiktighet tagit hänsyn till den förbrukning av lagrad
bensin, som ägt rum, men ser sig icke i stånd att för närvarande avgöra,
huruvida och i vilken riktning de i kalkylen insatta normkvantiteterna kunna
avvika från den verkliga förbrukningen. Fortsatta undersökningar böra
därför igångsättas.

Jeepar. Beträffande jeepar visades i vårkalkylen 1948 en beräkning av
den genomsnittliga bensinförbrukningen per timme. Det då erhållna beräkningsresultatet
5,5 liter per timme har hållits oförändrat liksom den beräknade
driftstiden, 600 timmar per år.

Sammanfattning. Årlig förbrukning i genomsnitt per traktor, dragbil eller
jeep har i enlighet med det föregående beräknats på följande sätt:

Antal
timmar
per år

Traktorer:

Motorfotogendrivna ... 550

Brännoljedrivna...... 670

Bensindrivna......... 430

Dragbilar:

Motorfotogendrivna... 225

Bensindrivna......... 120

Jeepar:

Bensindrivna......... 600

Drivmedelsför-		Därav
brukning, per tim. år	liter och	Motor- fotogen	motor- bränn- olja	Bensin
6-5	3 575	3 375	_	200
7-0	4 690	—	4 690	—
3-5	1500	—	—	1500
5o	1125	1050	_	75
5-0	600	—	—	600
5-5	3 300	.	_	3 300

Det genomsnittliga antalet driftstimmar per traktor och år för egentliga
traktorer enligt föregående beräkningar, baserade på drivmedelsförhrukningen,
blir

1 Lantmannen 1948, s. 819—821.

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

för produktion såret 1948/49 563 tim.

» > 1949/50 561 >

» » 1950/51 574 >

Totala antalet traktortimmar.

Med utgångspunkt från förut angivna beräkningar dels beträffande antalet
traktorer under de olika nu aktuella produktionsåren, dels beträffande
antalet driftstimmar per traktor erhålles följande antal traktortimmar per
år (1 000-tal timmar):

År	Gengas- drivna	Olje- drivna	Drag- bilar	Traktorer och	Index 1938/39	Jeepar
1938/39 .....	dragbilar	= 100
	8 010-0	900-0	8810-0	100-0	_
1947/48 .....		19140-0	1 237-5	20 377-5	228-7	255-0
1948/49.....		23 023-0	849-0	23 872-0	271-0	270-0
1949/50.....		27 930-0	849-0	28-779-0	326-7	270-0
1950/51 .....		32 038-0	849-0	32 887-0	373-3	270-0

Förbrukningen av smörjolja per timme.

För egentliga traktorer har tidigare under de närmast föregående åren
räknats med 0,3o kg per timme till samtliga traktortyper. Frågan om förbrukningens
storlek har nu upptagits till förnyade överväganden — bl. a.
m?<^..?1^nsyri till det ökade antalet bensindrivna traktorer med lägre smörjoljeförbrukning
än övriga traktorer. Från Jordbrukstekniska institutet har
vid överläggningar vitsordats en sänkning av beräknad förbrukning för fotogen-
och brännoljedrivna traktorer till 0,25 kg per timme. Detta motiveras
med traktorernas ständigt förbättrade konstruktion, ökat antal mindre traktorer
samt även det förhållandet, att jordbrukarna enligt de erfarenheter
som vunnits, i många fall använda mindre kvantiteter smörjolja, än som
frän experthåll anses ekonomiskt (för lång körtid mellan oljebytena).

Vad bensindrivna traktorer beträffar har rekommenderats att tills vidare
räkna med en genomsnittlig förbrukning av 0,i5 kg smörjolja per timme. Det
är möjligt, att denna siffra kan komma att korrigeras i ena eller andra
riktningen, sedan säkrare erfarenheter vunnits.

Till dragbilarna har tidigare räknats med samma smörjoljeförbrukning
som för egentliga traktorer. Det framhålles även från experthåll, att dragbilarna
på grund av de i allmänhet äldre motorerna behöva tillföras lika
stora kvantiteter smörjolja som fotogendrivna eller brännoljedrivna traktorer,
men att så oftast icke sker i praktiken. Man har därför förordat att med
stöd av de erfarenheter, som nu föreligga, räkna med samma smörjoljeförbrukning
till dragbilarna som till bensindrivna traktorer (0,is kg/timme).

Till jeeparna räknas som förut med 0,i4 kg smörjolja per timme, vilken
siffra grundar sig på försök (jfr Kungl. Maj:ts prop. nr 275/1948, s. 147).

Översikt beträffande prisutvecklingen för drivmedel.

I följande tablå anges priser under olika pristerminer för traktordrivmedel
fr. o. m. april 1948. Som närmare framgår av siffrorna inträffade relativt
kraftiga prisstegringar under år 1949 i två skilda etapper på grund av
krondevalveringen. Även smörjoljepriset uppvisar en viss stegring "fr. o. in.
den 16 januari 1950, vilket även står i samband med devalveringen.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 245.

173

Pris öre per liter inkl. zontillägg
Period (nu 175 öre)

	Motorfotogen Motorbrännolja	Bensin
12/4 _ 7/g 1948...........	...... 20-25	20-25	70-75
8/6 1948 —“/* 1949 ....	...... 20-25	19-75	69-75
12/3 -12/s 1949..........		19-25	70-75
13/6 -26/8 1949...........	...... 19-75	18-25	70-75
27/8 —20/10 1 949 ..........		17-75	70-75
21/io— 8/i2 1949 ..........	...... 21-75	19-75	73-75
9/i2 1949—l6/f 1950 .....	...... 22-75	2U75	73-75
17;/2 1950 t. v............		21''25	73-75

Liksom vid tidigare beräkningar har förutsatts, att förbrukningen av
driv- och smörjmedel är jämnt fördelad under produktionsåret. Under denna
förutsättning erhållas följande årsmedelpriser, öre per liter för drivmedlen
samt öre per kilogram för smörjolja.

År Motorfotogen Motorbrännolja Bensin Smörjolja

1948/49 .................... 20''13 19‘29 70''22 160’00

1949/50 .................... 22 67 20''67 73‘34 166''00

1950/51 .................... 23-75 21''25 73''75 170‘00

Kostnadsberäkningar.

Med utgångspunkt från i det föregående redovisade beräkningar över
kvantiteter och priser har delegationen beräknat kostnaderna för driv- och
smörjmedel enligt tabell 15.

Tabell 15. Beräkning av kostnader för driv- och smörjmedel.

	1948/49	1949/50	1950/51
	Kvant.	Milj. kr	Kvant.	Milj. kr	Kvant.	Milj. kr
Motorfotogen, m3..........	106 853	21-51	125753	28-51	142 628	33-87
Motorbrännolja, m3........	33 299	6-42	41 272	8-68	45 962	9-77
Bensin, m3................	14110	9-91	17 630	12-93	21030	15-51
Summa drivmedel, m3	154 262	37-84	184 655	49-97	209 620	59-15
Smörjolja, ton ............	5805	9‘29	6 963	11-56	7923	13-47
Totalsumma		47-13		61-53		72-62

Avdrag fr&n drlvmedelskostnaderna för restitution av bensinskatt m. m.

Avdrag från de beräknade drivmedelskostnaderna för restituerad bensinskatt
har beräknats i enlighet med principer anförda i Kungl. Maj:ts prop.
nr 212/1949, s. 148—149. Detta innebär, att restitution beräknats utgå eller
komma att utgå under samtliga i denna kalkyl berörda produktionsår för
drivbensin till traktorer och dragbilar. I enlighet med hittills gällande bestämmelser
har räknats med att tilläggsskatten å startbensin icke restitueras.

Beräkningarna framgå av följande tablå:

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

År	Trak-
	torer
1948/49............
1949/50............	.......... 6 450
1950/51............

Beräknad
restituerad
summa
(270 kr/m3)

2 220	6 270	1’69
2 220	8 670	2''34
2 220	11070	2''99

Beräknad förbrukning av drivbensin,
m3

bitar Summa

I enlighet med vad tidigare anförts vid behandlingen av bensinförbrukning
per traktor respektive dragbil har i beräkningarna förutsatts, att förbrukningen
under år 1948/49 varit större än tilldelningen under samma period.
Detta förutsätter förbrukning av vissa kvantiteter bensin, som inköpts före
prisstegringen i april 1948 i samband med tillkomsten av den extra skatten
å bensin. I likhet med tillvägagångssättet i vårkalkylen 1949 har emellertid
vid beräknandet av restitutionsbeloppet förutsatts, att för hela den förbrukade
kvantiteten drivbensin restitution av skatten förekommit. Härigenom
åstadkommes en rättvis justering av kostnadssumman, ty om en viss
del av den under 1948/49 förbrukade bensinen inköpts före ransoneringens
början har detta skett till det lägre pris, som förekom före skattehöjningen.

Även vid beräkningen av förbrukad startbensin har som tidigare omnämnts
tagits viss hänsyn till att den redovisade tilldelningen under 1948/49
icke torde svara mot den verkliga förbrukningen. Den av delegationen beräknade
förbrukningen av startbensin under detta år utgör sålunda större kvantitet
än vad som svarar mot den under år 1948/49 redovisade tilldelningen.
En jämförelse mellan beräknad förbrukning respektive tilldelning under
1948/49 ger följande resultat.

Enligt
kalkylen

Startbensin till dragbilar, m3............ 135

Startbensin till traktorer, m3 ............. 6 220

Summa 6 355 3 628 2 727

Tilldel ning 117

3 511

Differens

18
2 709

I kalkylen har för år 1948/49 räknats med ett pris av 70,22 öre per liter
bensin. Priset var före skattehöjningen i april 1948 40,75 öre per liter. Den
bensin, som inköpts före prishöjningen, har sålunda kostat 29,47 öre per liter
mindre än vad som förutsatts i kalkylen. Om denna prisdifferens appliceras
på den differenskvantitet startbensin, som erhållits enligt föregående
tablå, erhålles ett korrektionsbelopp av 0,80 milj. kr.

Ber&kningarnas slutresultat.

I tabell 16 lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörjmedel
för basåret jämte produktionsåren 1948/49—1950/51. Enligt prognosen
för år 1950/51 skulle kostnaderna för detta år efter avdrag för restitution
av bensinskatt m. m. uppgå till 69,63 milj. kr.

Handelsgödsel och kalk.

1. Handelsgödsel.

Åren 1958/59—1950/51. Definitiva uppgifter om förbrukningen av handelsgödsel
under gödselåret 1948/49 ha erhållits från livsmedelskommissionens
avdelning för vegetabiliska produkter. Avdelningen har även lämnat
uppgifter för beräkning av förbrukning och priser under gödselåren 1949/50
och 1950/51. Priserna på handelsgödsel avse liksom tidigare stockholmsområdet
och äro beräknade som ovägda medeltal av månadspriserna. Kvantiteter,
priser och värdesummor återfinnas i tabell 17.

Som framgår av tabellen räknar man för samtliga gödselslag med en ök -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

175

Tabell 16. Jordbrukets kostnader lör driv- och smörjmedel i sammandrag,

milj. kr.

Å r	Motor- fotogen, brännolja, bensin	Drivr Avgår restitu -tion	nedel Särskild korr.-post f. 1948/49 enl. texten	Netto-summa för driv-medel	Smörj- medel	Total- summa	Index 1938/39 = 100
1938/39 ...........	_					13-12	100-0
1948/49 ...........	37-84	1-69	0-80	35-35	9-29	4464	340-2
1949/50...........	49-97	2-34	—	47-63	11-66	5919	451-1
1950/51 ...........	59-15	2-99	—	5616	1347	69-63	530-7

ning under år 1949/50. Särskilt stark är ökningen för de kväve- och kalihaltiga
gödselmedlen, vilka under innevarande produktionsår få försäljas fritt.
För år 1950/51 har beräknats en viss mindre ökning av kväve- och fosfatgödselmedel.
En minskning av chilesalpeter kompenseras av en ökning av
kalksalpeter. För kalkkväve beräknas en uppgång i samband med en väntad
ökning av den inhemska produktionskapaciteten.

Till belysning av den för åren 1949/50 och 1950/51 beräknade förbrukningen
av handelsgödsel har i följande tablå sammanställts vissa uppgifter.
Som framgår av denna är förbrukningen av samtliga gödselslag betydligt
större åren 1949/50 och 1950/51 än under såväl förkrigstiden som krigsåren
och de tidigare efterkrigsåren. Jämfört med genomsnittet för 1930-talet uppgår
ökningen för kvävehaltiga gödselmedel till 135—140 procent, för fosfat till
80—85 procent och för kali till 80 procent. Uppgifterna avse milj. kg.

Gödselslag	1920/ 29	1930/ 39	1938/ 39	1939/40 —44/45	1946/ 47	1947/ 48	1948/ 49	1949/ 50	1950/ Öl
Kvävehaltiga (15-5 %)	70	150	179	225	268	243	262	352	358
Fosfat (20 %)......	170	250	305	200	335	368	415	453	463
Kali (40 %) ........	60	75	88	90	no	133	99	135	135

Priserna på handelsgödsel år 1950/51 ha beräknats med utgång från de för
år 1949/50 gällande import- och tillverkningspriserna. De i anledning av
krondevalveringen införda subventionerna ha antagits bortfalla under år
1950/51, vilket medför en höjning av priserna på kalksalpeter och kalisalt.
Chilesalpetern har liksom för innevarande år beräknats komma att säljas
till ett pris, som med ca 3 kr/dt överstiger kalksalpeterpriset. Nedgången i
priset på svavelsyrad ammoniak beror på att gödselmedlet beräknats komma
att försäljas under hela året och icke som under 1949/50 endast under
oktober—juni, under vilken tid priserna äro högre än under juli—september.
Priset på superfosfat har beräknats med utgång från att den av krondevalveringen
föranledda prishöjningen, som under år 1949/50 endast kommer
att beröra tiden oktober—juni, under år 1950/51 skall bestå under hela
året.

2. Jordbrukskalk.

Åren 1958/59—1950/51. Jordbrukets kostnader för kalk har beräknats i
enlighet med det nya beräkningssystem, som efter särskild utredning närmare
redovisades i samband med vårkalkylen 1949 (Kungl. Maj:ts prop. nr
212/1949). Här må endast erinras om att nu utförda beräkningar äro baserade
på kvantitetsuppgifter för år 1948 enligt kommerskollegii statistik. Dessa
uppgifter ha liksom vid förra kalkylen framräknats i enlighet med försäljningen
under år 1949 i jämförelse med närmast föregående år vid ett

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

10-tal av de största kalkförsäljningsenheterna, representerande ca 79 procent
av all levererad jordbrukskalk 1948. Beträffande prisunderlaget må
erinras om att vägda årsmedelpris införskaffas från de fyra största försäljningsenheterna
i landet, varefter sammanvägning verkställes till årsmedelpris
för bränd kalk respektive kalkstensmjöl. Prisuppgifterna avse, liksom
tidigare, pris vid fabrik.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1949 funnos endast preliminära uppgifter
enligt kommerskollegii statistik rörande produktionen av jordbrukskalk
under 1947. För detta år ha nu erhållits definitiva uppgifter samtidigt med
preliminära uppgfter för år 1948. På grund härav innebära de nu utförda beräkningarna
justering av kostnaderna för jordbrukskalk fr. o. m. produktionsåret
1946/47. Kvantitets- och kostnadsutvecklingen belyses av följande
uppgifter.

i Kvantitet, Kostnad, Index,

milj. kg milj. kr 1938/39 = 100

1938/39 ........................ 306-7 5‘40 100-0

1946/47 ........................ 345-6 8*88 164''4

1947/48 ........................ 338-4 8*74 16P9

1948/49 ........................ 329-0 8-62 159-6

1949/50 ........................ 319-8 8''56 158*5

1950/51 ........................ 315 2 868 160*7

Tabell 17. Kostnadsberäkning för handelsgödsel och Jordbrukskalk.1

	1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
	för-		för-		för-		för-
	brukn.	milj.	brukn.	milj.	brukn.	milj.	brukn.	milj.
	ton, (kr/dt)	kr	ton, (kr/dt)	kr	ton, (kr/dt)	kr	ton, (kr/dt)	kr
Chilesalpeter........	47 000 (17-38)	8-17	22 600 (23-00)	5-20	50 000 (24-76)	12*38	40 000 (25*38)	10*15
Kalksalpeter........	66 000 (16-68)	11-01	101100 (22-54)	22-79	150000 (21*74)	32-61	160 000 (22*84)	35-74
Kalkkväve..........	29 000 (17*18)	4-98	49 400 (25-19)	12-44	55 000 (24*44)	13-44	60 000 (24-44)	14-66
Svavelsyrad amm. ..	21000 (16-00)	336	11300 (27-20)	307	12 000 (27*00)	3-24	12 000 (26-83)	3-22
Kalkammonsalpeter .	4 200 (15-85)	0-67	66 500 (19-69)	13-09	70 000 (19-72)	1380	70000 (19-72)	13-80
Kalisalt 40 %........	88 400 (12*37)	10-94	98800 (20-67)	2042	135 000 (20*68)	27-85	135 000 (20-93)	28-26
Superfosfat 19—20 *	281000 (7-25)	20-37	404 100 (13-23)	53-46	440 000 (13-58)	59-75	450000 (13-73)	61-78
Benmjöl............	2 700 (10-80)	0-29	—	—	—	—	—	—
Thomasfosfat....... Summa Index ......	22 000 (6-95)	1-53 61-32 100-0	12 500 (13-40)	1-68 13215 215*6	15 000 (13-35)	2-00 165-07 269-2	15 000 (13-35)	2-00 169*61 276-6
Jordbrukskalk...... Summa Index ......	306 700 (1-760)	5-40 66-72 100-0	329000 (2-621)	8-62 14077 211-0	319 800 (2*676)	8-56 178-63 260-2	315 200 (2-762)	8-68 178-29 267-2

1 Priserna på handelsgödselmedel, vilka äro ovägda medeltal av månadspriserna inom stockholmsområdet,
avse liksom kvantiteterna gödselår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

177

Köpfodermedel

Åren 1948/49—1950/51. För produktionsåret 1948/49 ha definitiva uppgifter
kunnat erhållas om såväl kvantiteter som priser, varigenom kostnadsberäkningarna
för köpfoder kunnat slutjusteras. För produktionsåret 1949/
50 har en förnyad prognos verkställts med ledning av nu kända uppgifter
om försäljning, produktion och import in. m. Härjämte har hänsyn tagits
till de prisändringar, som ägt rum sedan senaste kalkyltillfället eller som
väntas komma att äga rum. Vidare har beräkningen av kostnaderna för
foder till äggproduktionen utanför jordbruket reviderats i anslutning till
prognosen rörande äggproduktionen samt med hänsyn till förändringar i
priserna på olika fodermedel. Förbrukningen av köpfodermedel under år
1950/51 har beräknats med utgång från liknande överväganden, som ligga
till grund för prognosen för år 1949/50. Senast kända priser ha i allmänhet
förutsatts bli rådande under år 1950/51, utom i de fall där prisändringar
till följd av marknadsläget eller andra skäl med viss grad av säkerhet kunnat
förutses.

Beräkningarna rörande kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna
18 och 19. I det följande lämnas några kortfattade kommentarer till
de för åren 1949/50 och 1950/51 lämnade uppgifterna.

Kraftfoder. Prognosen rörande kraftfoder har verkställts i samråd med
livsmedelskommissionens avdelning för vegetabiliska produkter samt Svenska
spannmålsaktiebolaget. I fråga om fodersäd räknas för innevarande år
liksom i augustikalkylen med en viss förbrukning av importkorn och importhavre
utöver majsförbrukningen. I prognosen för år 1950/51 räknar
man — med hänsyn till att förbrukningen av importerad fodersäd med fördelning
på olika varuslag icke låter sig bedöma med någon säkerhet — icke
med någon särskild förbrukning av importkorn och importhavre. Förbrukningen
av majs har emellertid upptagits till en myckenhet, som i foderenheter
räknat svarar mot den för år 1949/50 beräknade sammanlagda förbrukningen
av majs, importkorn och importhavre. Vid kostnadsberäkningen ha
använts de av spannmålsbolaget fastställda förbrukarpriserna fritt fordon i
importhamn, vilka liksom de upptagna priserna för övriga kraftfoderslag
korresponderade mot de för basåret använda priserna.

För vete-, råg- och kornkli lämnas i följande tablå vissa detaljer ur beräkningarna.
Som framgår av tablån beräknas förbrukningen av inhemskt
vete- och rågkli öka icke obetydligt under år 1949/50, vilket bl. a. sammanhänger
med ett minskat mjöluttag efter utmalningsbestämmelsernas slopande.
I fråga om vetekli väntas dock en minskad förbrukning av importvara,
varför totalförbrukningen av vetekli skulle bli endast obetydligt större
än under år 1948/49. För år 1950/51 har i fråga om kli genomgående räknats
med samma förbrukning som under år 1949/50.

Vetekli Framvunnet » Importerat .	vid	handelsförmalning löneförmalning ...	1948/49 94 800 13 000 113 000	1949/50 120 000 13 500 90 000	1950/51 120 000 13 500 90 000
		Summa 220 800	223 500	233 500
Rågkli Framvunnet	vid	handelsförmalning	9 300	30 000	30 000
>	>	löneförmalning...	2 000	1 800	1 800
		Summa	11 300	31 800	31 800
Kornkli Framvunnet	vid	handelsförmalning	1 250	1 250	1 250
		liusbehovsförmal-
ning i Norrland................	0 250	G 250	G 250
		Summa	7 500	7 500	7 500

12 Bi han g till riksdagens protokoll 1050. I samt. Nr 245.

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell 18. Kostnadsberäkning för fodermedel.

	1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
förbrukn. ton (kr/dt)	milj. kr	förbrukn. ton (kr/dt)	milj. kr	förbrukn. ton (kr/dt)	milj. kr	förbrukn. ton (kr/dt)	milj. kr
A. Krattfoder.
Majs...............	95 300	16-93	102 700	27-65	85 000	23-73	125000	35-62
(17-76)		(26-92)		(27-92)		(28-50)
Korn (importerat) ..	—	—	3100	0-83	35 000	8-92	—	—
			(26-92)		(25-50)
Havre (importerad)..	—	—	12 100	2-81	7 000	1-67	—
			(23-22)		(23-90)
Kli av vete.........	1				( 133 500	30-70	133 500	30-70 i
	v				) (23-00)		(23-00)
inhemskt........	( 133 750	1708	220 800	48-91	90000	19-94	90000	19-94
importerat.......	) (12-77)		(22-15)		l (22-15)		(22-15)
Kli av råg .........	27 900	314	11300	239	31800	6*76	31800	6*76
	(11-24)		(21-15)		(21-25)		(21-25)
> > havre.......	20 850	1-86	19 600	2-97	19100	2-29	19100	229
	(8-90)		(15-16)		(1200)		(12-0o)
> > korn ........	13 500	1-52	7 500	1-14	7 500	0''98	7 500	0-98
i	(11-24)		(15-15)		(13-00)		(13-00)
j > Övriga............	4 000	0-45	1660	0-44	3 940	1-03	—	—
	(11-24)		(26-30)		(26-25)
Linkakmjöl och lin-	21000	452	—	—	10 000	3-71	10 000	372
frökakor/expeller ..	(21-52)				(37-07)		(37-15)
Sojamjöl, jordnötsmjöl	—	—	—	—	10 800	4-59	10 800	4-86
och -kakor........					(42-50)		(45-00)
Raps- och senapsmjöl	—	—	3 200	1-09	200	0-06	200	0-06
			(34-00)		(31-26)		(31-00)
övrigt oljekraftfoder	220 000	4503	176 400	63-77	189 000	68-32	189 000	68-32
	(20-47)		(36" 15)		(36-15)		(36-15)
Summa		90 53		152-00		172-70		17325
B. FabriksaotaU.
Melass:
betodlare ........			t 20 800	1"30	21000	1-33	21000	1-33
	\ 53 260	3-71	j (6-26)		(6-34)		(6-34)
övriga jordbrukare	1 (6-96)		) 23800	4-76	22 300	4-46	22 000	4-40
Sockersnitsel........	) 7 900	0''57	( (20-00)		(2000)		(20-00)
	(7-28)
Betmassa:
betodlare.........	]		f 809 500	2-63	807 000	2-61	785 000	2-54
	il 007 000	2''52	J (0-325)		(0-324)		(0-324)
övriga jordbrukare	(0-25)		) 2 300	0-03	1000	0-01	1000	001
			l (1-204)		(1-188)		(1-188)
Betfor:
betfröodlare.......			300	007	400	0-08	400	0''08
			(22-60)		(21-00)		(21-00)
betodlare.........		—	100	0''01	—	—	—	—
			(12-00)
övriga jordbrukare			12 400	2-60	15 700	330	15 700	330
			(21-00)		(21-00)		(21-00)
Drank, hl ..........	1 681 000	0''42	1 477 100	0-59	1 357 100	0-54	1 571 400	0-63
	(0-25)		(0*40)		(0-4 0)		(0-40)
Drav, hl............	425 900	0-45	293 000	0 59	384 100	0-77	413 800	0-83
	(1-05)		(2-00)		(2-00)		(2-00)
Summa		7-67		12-58		13io		13-12

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Tabell 18 (forts.). I

179

	1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
C. Animaliskt foder	förbrukn. ton (kr/dt)	milj. kr	förbrukn. ton (kr/dt)	milj. kr	förbrukn. ton (kr/dt)	milj. kr	förbrukn. ton (kr/dt)	milj. kr
Köttfodermjöl.......	2 665	0-47	4 743	1-52	5 800	1-94	5 800	1-94
Blodmjöl...........	(17-70) 122	0-04	(32-00) 126	0-07	(33-50) 125	0-07	(33-50) 125	0-07
Foderbenmjöl.......	(31-50) 911	019	(53-66) 5 662	1-61	(55-00) 4 740	1-82	(55-00) 4 600	1-28
Dikalciumfosfat.....	(20-50) 1052	0-22	(28-35) 2 309	0''90	(27-75) 2 720	1-22	(27-75) 2 940	1-41
Dinatriumfosfat.....	(21-00) 609	0-12	(39-00) 2 887	1-39	(45-00) 3 no	1-49	(48-00) 2 910	1''40
Blandat mineralfoder	(20-00) 5 254	1-89	(48-00) 11174	535	(48-00) 14 000	7-07	(48-00) 15 500	1 7-98
Fiskmjöl............	(35-90) 5 461	1-26	(47-87) 5 997	311	(50-50) 7 000	4''47	(51-60) 7 000	4-47!
Fiskensilage.........	(23-00)		(51-80) 2 257	038	(63-90) 1800	0-30	(63-90) 1800	o-3*i!
Fodertran ..........	1550	206	(16-70) 2 610	8-09	(16-86) 2 750	6-88	(16-85) 2 850	7-12 -
Vitaminfodermedel ..	(133-00) 44	0-07	(310-00) 2 836	5-53	(250-00) 2 400	4-08	(250-00) 2 400	4-08 ''
Foderjäst ..........	(152-00)		(195-00) 310	0-18	(170-00) 525	0-36	(170-00) 525	0-36
Summa		6-32	(58-00)	28-13	(68-00)	29-20	(68-00)	30-41

I fråga om importerat vetekli har vid kostnadsberäkningen för år 1949/5C
använts det av spannmålsbolaget fastställda förbrukarpriset fritt fordon i
importhamn. För inhemskt vetekli samt råg- och havrekli ha priserna beräknats
med ledning av lantbruksförbundets noteringar samt för kornkli
med ledning av uppgifter från vissa kvarnar. För år 1950/51 ha upptagits
samma klipriser som för år 1949/50.

Under rubriken »Kli, övrigt» ingår för åren 1948/49 och 1949/50 den beräknade
förbrukningen av riskli, vilket användes vid framställning av hönsfoderblandningar.
Vid kostnadsberäkningen har använts det av spannmålsbolaget
tillämpade priset vid försäljning till specialfodertillverkare ökat
med handelsmarginal. För år 1950/51 beräknas nu icke någon förbrukning
av riskli.

I fråga om oljekraftfoder beräknas den sammanlagda förbrukningen under
år 1949/50 till 210 milj. kg. Samma kvantitet upptages även för år 1950/
51. Med hänsyn till differentieringen av priserna på olika slag av oljekraftfoder
har en motsvarande uppdelning av totalkvantiteten ägt rum. Uppdelningen
framgår av tabell 18. Priserna äro de av spannmålsbolaget tillämpade
förbrukarpriserna fritt fordon i importhamn.

Fabriksavfall. I fråga om melass, betmassa och betfor ha uppgifter om den
beräknade förbrukningen och betalda priser åren 1948/49 och 1949/50 erhållits
från Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Förbrukningen av melass
och betmassa under år 1950/51 har beräknats med utgång från den antagna
sockcrbetsskörderi och det normala utbytet av dessa foderslag. Förbrukningen
av betfor liksom annan förbrukning av melass än för foderändamål har

180 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tabell 19. Sammandrag av kostnader för köpfoder, milj. kr.

	1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
Kraftfoder........................	90-58	152-00	172-70	173-25
Fabriksavfall......................	7-67	12-58	13-10	13-12
Animaliskt foder m. in.............	6-32	28-13	29-20	30-41
Summa	10452	192 71	215-00	216-78
Index Avgår kostnader för foder till ägg-	1000	184-4	205-7	207-4
produktionen utanför jordbruket .	6-27	27-40	28''88	28-88
Nettosumma	98-25	165-31	186-12	187-90
Index	100-0	168-3	189-4	191-2

antagits oförändrad från år 1949/50. Priserna på melass, betmassa och betfor
ha för år 1950/51 upptagits oförändrade från år 1949/50. Förbrukningen
av drank har som vanligt beräknats under förutsättning att varje hektoliter
potatis vid brännvinstillverkning ger 1 hektoliter drank och att potatisens
hektolitervikt är 70 kg. Förbrukningen av dr av har även som vanligt beräknats
under förutsättning att 1 ton korn ger 9,3 hl drav. Förbrukarpriserna
på drank och drav ha som vanligt erhållits från Sveriges bränneriidkarförening
och Aktiebolaget Stockholms bryggerier.

Animaliskt foder m. m. Uppgifter om kvantiteter och priser ha på vanligt
sätt lämnats av livsmedelskommissionens foderbyrå. Det bör dock i detta
sammanhang framhållas, att slopandet av pris- och kvantitetsregleringarna
för ifrågavarande förnödenheter i viss mån försvårat och för framtiden torde
ännu mera försvåra insamlingen av det statistiska materialet, då särskilt
vad gäller vitamin- och mineralfoder antalet tillverkare och försäljare är relativt
stort och differentieringen av priserna är betydande. En viss förenkling
av det nu tämligen invecklade beräkningsförfarandet torde sålunda bli
nödvändig i framtiden.

Kostnader för foder till äggproduktionen utanför jordbruket. Några förändringar
i metoderna att beräkna denna kostnad ha icke skett (om beräkningsmetoderna
se Kungl. Maj :ts prop. 280/1947, s. 134—136). Hänsyn har
som redan nämnts endast tagits till förändringar i kvantiteter och priser.

Diverse förnödenheter.

Skördegarn. Med anledning av att uppgifter nu finnas tillgängliga rörande
förbrukningen av skördegarn under ytterligare ett år, nämligen 1949, ha
kvantiteterna för produktionsåret 1948/49 justerats. Förbrukningen synes
ännu öka på grund av att allt större arealer skördas med bindare, trots att
även den skördetröskade arealen ökas. Den nu beräknade förbrukningen
under år 1948/49 är 6 800 ton pappersgarn mot drygt 6 400 ton enligt tidigare
beräkningar. För produktionsåren 1949/50 och 1950/51 har räknats
med 7 000 ton pappersgarn per år.

Priset är känt för produktionsåret 1948/49 (1,57 kr/kg). För 1949/50 kan
priset på skördegarn enligt senaste tillgängliga uppgifter beräknas stanna
vid 1,35 kr/kg. Detta pris har tillämpats även för produktionsåret 1950/51.
Prissänkningen medför, att de beräknade kostnaderna för skördegarn under
åren 1949/50 och 1950/51 ligga ca 1,5 milj. kr lägre än för år 1948/49.

Hösalt. Kostnaderna för hösalt beräknas liksom tidigare under förutsätt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

181

ning av oförändrade kvantiteter. Fr. o. in. den 1 januari 1950 föreligger en
prishöjning med 50 öre/dt. I övrigt förekommer icke någon förändring i
fråga om denna kostnadspost sedan vårkalkylen 1949.

AlV-syra. I vårkalkylen 1949 förutsattes för produktionsåret 1948/49 en
förbrukning av AlV-syra av ungefär samma storleksordning som under det
näst föregående produktionsåret (6 600 ton). Defintiva uppgifter, som nu
föreligga för produktionsåret 1948/49, visa emellertid, att förbrukningen
under detta år endast uppgick till 5 800 ton.

För produktionsåret 1949/50 räknas nu med den kvantitet, som levererats
under höstmånaderna 1949 samt för återstående del av produktionsåret
med samma månadskvantiteter som under år 1949. Den på så sätt preliminärt
beräknade kvantiteten för år 1949/50 stannar vid 5 500 ton. För produktionsåret
1950/51 räknas likaledes med endast 5 500 ton AlV-syra. Kostnadsberäkningen
framgår av tablån.

År	Förbrukad kvantitet, ton	Pris, kr/ton	Kostnad, milj. kr
1938/39 .................	...... 1051	127-50	0-13
1946/47 .................	...... 6 600	13030	0-86
1947/48 .................	...... 6 800	132-40	0-90
1948/49 .................	...... 5 800	132 80	0''77
1949/50 .................	...... 5 500	132 00	073
1950/51 .................	...... 5 500	132-00	0-73
Under produktionsåret	1948/49 tog användningen av myrsyra	en sådan

omfattning, att kostnaderna härför böra medtagas i kalkylen. Den under
1948/49 förbrukade kvantiteten myrsyra är till ca 50 procent importerad
vara. För år 1949/50 har icke räknats med någon importerad myrsyra, enär
den svenska tillverkningen beräknas komma upp till sådan kvantitet, att
efterfrågan kan tillgodoses. Den i kostnadsberäkningen för åren 1949/50
och 1950/51 upptagna kvantiteten myrsyra motsvarar enligt försäljningsorganisationerna
absoluta minimisiffror för försäljningen.

Kostnaderna för myrsyra ha beräknats på följande sätt.

År Ton Kr/kg Milj. kr

1948/49 ........................ 60 2 00 0-12

1949/50 ........................ 100 2 00 0-20

1950/51 ........................ 100 2-00 0-20

Betningsmedel. Kostnaderna för betningsmedel äro liksom tidigare beräknade
på fast kvantitet. Kostnaderna visa en viss nedgång på grund av prissänkning
i juli 1949.

Hästskor och hästskosöm. Kostnaderna ha tidigare beräknats på följande
kvantiteter sedan vårkalkylen 1947, då viss justering verkställdes:

Hästskor..................... 3 575 ton

Hakar och söm.............. 1 170 ton

På grund av den starka minskningen i antalet hästar måste förbrukningen
av hästskor och hästskosöm under de senare åren ha nedgått. Detta verifieras
även av uppgifterna enligt industristatistiken för år 1948. Delegationen
har därför tills vidare räknat med en nedgång i kvantiteterna motsvarande
15 procent av tidigare förutsatt förbrukning. Detta står i överensstämmelse
med minskningen i antalet hästar sedan 1947.

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Priserna äro i fråga om hästskor oförändrade sedan vårkalkylen 1949. För
hakar och söm föreligger en mindre prisstegring fr. o. m. augusti 1949.

Silfilter och rengöringsmedel. Kostnaderna ha liksom tidigare beräknats
på fast kvantitet. Då även priserna äro oförändrade ha i kalkylen införts
samma kostnadssummor som i vårkalkylen 1949.

Torvströ. Kvantiteten är oförändrad sedan förra vårkalkylen (1,8 milj.
balar) för produktionsåren 1948/49 och 1949/50. I avvaktan på utvecklingen
av tillverkningens storlek har delegationen räknat med oförändrad kvantitet
även för produktionsåret 1950/51. En mindre prissänkning inträffade
i juli 1949, varför de nu beräknade kostnaderna äro något lägre än enligt
förra vårkalkylen.

Utsäde. Denna kostnadspost avser liksom i tidigare beräkningar de merkostnader
(kostnader för rensning, handelskostnader in. in.), som jordbruket
får vidkännas vid inköp av utsäde. Kostnaderna avse spannmåls- och
oljeväxtutsäde.

Kostnaderna för år 1948/49 ha av livsmedelskommissionens avdelning för
vegetabiliska produkter beräknats till 7,5 milj. kr. Denna summa har även
tillämpats för åren 1949/50 och 1950/51. Merkostnaderna vid inköp av
oljeväxtutsäde ha i enlighet med de i samband med augustikalkylen 1949
verkställda undersökningarna upptagits till 0,75 procent av jordbrukets totala
inkomster av oljeväxtodlingen. Beloppen bli för åren 1948/49—1950/51 respektive
0,7, 1,2, 1,3 milj. kr. De sammanlagda merkostnaderna för spannmålsoch
oljeväxtutsäde under nämnda år bli alltså respektive 8,2, 8,7 och 8,s
milj. kr.

Tabell 20. Kostnader för diverse förnödenheter i sammandrag, milj. kr.

	1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
Skördegarn........................	2''87	10-68	9-45	9-45
Hösalt............................	0’48	1-24	1-29	1-32
AlV-syra .........................	013	0-89	0-93	0-93
Betningsmedel.....................	Ilo	1-04	0-78	0-78
Hästskor..........................	2''2l	3-07	3-07	3*07
Hästskosöm.......................	1-90	2-16	2-25	2-25
Silfilter...........................	0''97	1-62	1-62	1-62
Rengöringsmedel...................	3-11	8-58	8''58	8-58
Torvströ..........................	4-32	6*71	6-48	6-48
Utsäde............................	3-20	8-20	8-70	8-80
Summa	20''29	44- 9	43-15	43-28
Index	100-o	217-8	212-7	213-3

Frakter m. m.

Frakter.

Mjölkfrakter. Kostnaderna för mjölkfrakter ha nu kunnat slutjusteras för
år 1948/49. I vårkalkylen 1949 beräknades kostnaderna för mjölkfrakter
under nämnda produktionsår till 58,21 milj. kr. Nu beräknad kostnadssumma
för produktionsåret 1948/49 uppgår till 58,so milj. kr. ökningen av den
beräknade kostnaden står helt i samband med högre invägd mjölkkvantitet
vid mejerierna än enligt förra vårkalkylen. Den genomsnittliga fraktkostnaden
per ton är nämligen något lägre i nu föreliggande kalkyl än för ett
år sedan.

För produktionsåren 1949/50 och 1950/51 ha beräkningarna som vanligt
baserats på mjölkkvantiteter enligt prognosberäkningarna på kalkylens inkomstsida
samt med tillämpande av fraktkostnaderna per ton enligt SMR:s

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

183

statistik för de senaste 12 månaderna. Den sålunda tillämpade fraktkostnaden
per ton ligger något lägre än för produktionsåret 1948/49. Någon hänsyn
till eventuell kostnadsstegring på grund av diskuterade taxehöjningar
med anledning av bensinprishöjningen den 21 oktober 1949 (som följd av
devalveringen) har icke tagits, enär storleken av en eventuell höjning av
taxorna är okänd. Den betydande höjning i fråga om de invägda kvantiteterna,
som förutsatts i inkomstkalkylen, medför emellertid en icke obetydlig
höjning av de beräknade kostnaderna för mjölkfrakter i jämförelse
med produktionsåret 1948/49. .

De beräknade kostnadssummorna för åren 1949/50 och 1950/51 uppgå till
respektive 63,so och 65,27 milj. kr.

Bilfrakter. Enligt uppgifter från Svenska lasttrafikbilägareförbundet ha
taxorna för jordbrukstransporter icke undergått någon ändring sedan vårkalkylen
1949. Senaste ingångna uppgifter avse februari 1950. Den tidigare
omnämnda prisstegring på bensin, som inträffade under hösten 1949 på
grund av devalveringen, synes sålunda hittills icke ha påverkat transporttaxorna.
Delegationen har därför räknat med samma kostnader för biltransporter
för åren 1948/49 och 1949/50 som de i vårkalkylen 1949 införda.
För prognosåret 1950/51 har insatts samma kostnadssumma som för år
1949/50 (14,57 milj. kr).

Kostnaderna för järnvägstransporter äro likaledes oförändrade sedan vårkalkylen
1949, enär någon förändring i godstaxorna icke ägt rum.

Mjölkkontroll. Kostnaderna för mjölkkontroll ha kunnat slutgiltigt justeras
för produktionsåret 1947/48, sedan definitiva uppgifter om assistentlönernas
storlek kunnat erhållas för motsvarande kontrollår. För år 1948/49
ha från Svenska lantarbetsgivareföreningen erhållits preliminära löneuppgifter.
Då något nytt löneavtal icke ingåtts, har för produktionsåren 1949/50
och 1950/51 tillämpats samma lön som för produktionsåret 1948/49.

I kostnadsberäkningen för mjölkkontroll inkluderas förutom assistenternas
kontanta löner även ett beräknat värde för kost och logi. Värdet av dessa
naturaförmåner beräknas med ledning av socialstyrelsens index för kost,
bostad och lyse. Förutom löne- och naturaförmåner räknas även med en fast
årlig kostnad per assistent av 100 kr för transporter samt 50 kr för förbrukning
av kemikalier samt för erforderlig förnyelse av utrustningen.

Uppgifter om antalet assistenter ha lämnats av lantbruksstyrelsen, som
härvid gjort en uppskattning beträffande den ökning av antalet assistenter,
som får förutsättas i samband med planerad omorganisation av kontrollverksamheten.
De i kalkylen tillämpade siffrorna anges av lantbruksstyrelsen
som minimisiffror för produktionsåren 1949/50 och 1950/51.

Lantbruksstyrelsen har även meddelat uppgifter rörande storleken av de
statliga bidrag, som utgå till kontrollverksamheten. Vissa detaljer av beräkningarna
framgå av följande översikt:

År	Antal verk-	Beräknad årskostnad	Total kost-	Avaår stalliaa	Kostnad för jord-
assistenter	per assistent, kr	nåd, kr	bidrag, kr	bruket, milj. kr
1946/47 ...	... 1 108	4 351	4 820 908	263 000	4''5 C
1047/48 .. .	... 1112	4 838	5 379 856	261 000	512
1948/49 . . .	... 1 123	5 148	5 781 204	260 350	5-52
1949/50 . . .	... 1175	5 148	6 048 900	260 350	5-7 it
1950,51 ...	... 1 345	5 148	6 924 060	260 350 k	6-6G

Som synes medför den beräknade ökningen i kontrollverksamhetens omfattning
en relativt betydande stegring av kostnaderna under produktions -

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 24ö.

året 1950/51. För produktionsåret 1949/50 är den nu beräknade kostnaden
obetydligt högre än enligt vårkalkylen 1949.

Allmänna omkostnader. Kostnadsposten allmänna omkostnader kunde
slutgiltigt justeras för produktionsåret 1947/48 redan i augustikalkylen 1949.
1 samband med nu utförd kalkyl ha beräkningarna kunnat slutjusteras även
för produktionsåret 1948/49, enär uppgifter för allmänna omkostnader per
hektar enligt jordbruksekonomiska undersökningens resultat nu kunnat erhållas
även för bokföringsåret 1948/49.

I vårkalkylen 1949 räknades med den då senaste kända summan, nämligen
en preliminär kostnadssumma för produktionsåret 1947/48 (32,n milj.
kr). Den definitiva summan för detta år blev 32,39 milj. kr. Den nu beräknade
kostnadssumman för året 1948/49 uppgår till 38,13 milj. kr. Denna summa
tillämpas i enlighet med tidigare tillämpade principer även för produktionsåren
1949/50 och 1950/51.

De olika delposterna under samlingsrubriken frakter m. in. återfinnas i
tabell 21. De mest betydande justeringarna i jämförelse med vårkalkylen
1949 gälla posterna mjölkfrakter och allmänna omkostnader.

Tabell 21. Kostnader för frakter m. m. 1 sammandrag, milj. kr.

	1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
Mjölkfrakter.....................	15-70	58-80	63-50	65’2 7
Övriga frakter:
Biltransporter...................	7-13	14-67	14-57	14-57
Järnvägstransporter..............	5-00	6-10	6-10	6-10
Summa frakter	27-83	79-57	8417	85-94
Mjölkkontroll.....................	1-91	5-52	5-79	6-66
Allmänna omkostnader............	1709	3813	38-13	38-13
Summa	46-83	123-22	128-09	130-73 j
Index	100-0	263-1	273-5	279-2

Sammanfattning av inkomst- och kostnadsberäkningarna.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader
ha sammanfattats i följande tablå.

1938/39

Inkomster, milj. kr.......... 1 362-3

Kostnadsindex:

Alt. A.................... 100-00

Alt. B.................... 100-00

Alt. C.................... 100 00

Basinkomst, framskriven medelst
kostnadsindex, milj. kr:

Alt. A.................... 1 362-3

Alt. B.................... 1 362-3

Alt. C.................... 1 362 3

Kalkylmässigt inkomstöverskott
(4-) eller - underskott (—),
milj. kr:

Alt. A....................

Alt. B....................

Alt. C....................

1948/49 1949/50 1950/51

2 808-0 3 061-2 3 035-3

213-86 221-58 224-44

21399 221-68 224-53

209-20 216-38 218’79

2 913-4 3 018-6 3 057-5

2 9152 3 019-9 3 058-8

2 849-9 2 947-7 2 980-6

- 105-4 + 42-6 - 22-2

- 107-2 + 41-3 - 23-5

- 41-9 + 113-5 + 54-7

Kungl. Mcij:ts proposition nr 245.

185

Tabell 22. Jordbrukets kostnader i sammandrag, milj. kr.

		1938/39	1948/49	1949/50	1950/51
		8334	1 9296	1 941-4	1 941-6
	100- o	231-5	233o	2330
Kapitalkostnader:
Grundförbättringar....... Ekonomibyggnader.......	(Avskrivning 1 [och underhåll]	7-5 76-1	16-8 140-0	17-1 140-6	16-4 141-1
Maskiner och redskap ....	78-0	214-2	232-8	2460
		17-5	36-7	39-1	41-8
Räntekostnader:..........	.. Alternativ A	208-0	279-6	286-9	293-4
	» B	211-9	289-8	297-0	303-5
	» C	202-3	199-4	198-4	198-1
Summa kapitalkostnader:...	. Alternativ A	387-4	687-3	716-5	738-7
> B	391-3	697-5	726-6	748 8
	» C	381-7	607 1	628 0	6434
Index: ................	. Alternativ A	100-o	177- i	185-0	190-7
	> B	100- o	178-3	185-7	191-1
.	> C	lOO-o	159-1	164-s	168-6
Kostnader för förnödenheter:
Driv- och smörjmedel.....		131	44-6	59-2	69-6
Handelsgödselmedel och kalk.............	66-7	140-8	173-6	178-3
Köpfodermedel...........		98-2	165-fr	186-1	187-9
Diverse förnödenheter ....		20-3	44-2	43-2	43-3
Summa förnödenheter	198-3	394-9	4621	479 1
	Index	100-0	1991	2330	241-6
Frakter m. m.:
Frakter..................		27-8	796	84-2	85-9
Mjölkkontroll............		1-9	5*5	5-8	6-7
Allmänna omkostnader . ..		17-1	38-1	38-1	38-1
Summa frakter m. m.	46-8	1232	128-1	1307
	Index	100-o	263 2	273-7	279-3
Summa kostnader:..........		1 4659	8135 0	8 248-1	3 2901
	> B	1 409-8	3145-2	3 258-2	3300-2
1	» C	1460 2	3 054-8	3159 6	3194 8
Index:.................		100-o	213-9	221-6	224-4
	» B	lOOo	214o	221-7	224s
	» C	10Qo	209-2	21&i	218-s

Anm. Alternativen åtskilja sig i fråga om räntekostnaderna, beträffande vilka beräkningar
utförts av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens inverkan på jordbrukets
arbetskostnader m. m. Alt. A utgör majoritetsalternativet, alt. B minoritetsalternativet
samt alt. C hittillsvarande beräkningar (se vidare under rubriken Räntekostnader).

186

Kungl. May.ts proposition nr 24ö.

Bilaga 5.

angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1948.

I Kungl. Maj :ts proposition 319/1942 lämnades en redogörelse för jordbrukarnas
kontanta inkomster och utgifter under dels åren 1932, 1935 och
1937, dels åren 1938 och 1940, grundad på bearbetningar av självdeklarationer,
vilka beträffande de tre förstnämnda åren verkställts av 1938 års jordbruksutredning
och beträffande åren 1938 och 1940 av statens livsmedelskommission.
Denna redogörelse har sedermera i Kungl. Maj :ts propositioner
246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/1948 och 212/1949
kompletterats med liknande undersökningar för åren 1941—47, verkställda
av statens livsmedelskommission. Sedan kommissionen nu, efter bemyndigande
av Kungl. Maj :t, genom sin statistiska byrå låtit företaga en motsvarande
bearbetning av självdeklarationer, avseende inkomståret 1948, framlägges
i det följande en sammanfattande redogörelse för de härvid erhållna
resultaten.

Tab. 1. Antal 1 deklarationsundersökningarna ingående brukningsdelar.

		Storleksgrupper, hektar	åker		Samt-

							över 100
	2—5	5—10	10-20	20—30	30-50	50-100	liga
Livsmedelskommissionens undersök-
ning åren 1938 och 1940.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
bygder........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	186	671	1276	632	483	247	109	3604
och dalbygder.................	933	1925	1194	239	126	56	15	4 488
Norra Sverige...................	983	1088	319	26	4	1	—	2 421
Hela riket	2102	3 684	2 789	897	613	304	124	10 513
Livsmedelskommissionens undersök-
ning dr 1947.
Södra och mellersta Sveriges slätt-bygder ........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	190	582	1150	565	455	233	102	3 277
och dalbygder.................	866	1624	1054	214	115	45	15	3 933
Norra Sverige...................	1022	1089	335	25	—	—	—	2 471
Hela riket	2 078	3 295	2 539	804	570	278	117	9 681
Livsmedelskommissionens undersök-
ning är 1948.
Södra och mellersta Sveriges slätt-bygder.......................... Södra och mellersta Sveriges skogs-	186	554	1122	552	435	231	98	3181
och dalbygder..................	839	1593	1007	205	100	44	11	3 802
Norra Sverige.....................	918	1081	326	26	—	—	—	2 361
Hela riket	1973	3 211	2 455	783	535	278	109	9 314

Kungl. Mai:ts proposition nr 245.

187

Material och metod.

Såsom framgår av tabell 1 har för undersökningen av jordbrukarnas kontanta
inkomster och utgifter år 1948 kunnat utnyttjas sammanlagt 9 344 av
jordbrukare avgivna självdeklarationer för av ägaren själv brukade gårdar.
Samtliga dessa härröra, liksom fallet varit vid föregående deklarationsundersökningar,
från brukningsdelar, som deltogo i den av 1938 års jordbruksutredning
verkställda undersökningen av jordbrukets driftsförhållanden. Sedan
föregående år har antalet undersökta gårdar minskats med 337, vilka
fördela sig på alla områden och i det närmaste alla storleksgrupper. Minskningen
har orsakats dels av att länsstyrelserna av olika skäl ej kunnat avstå
vissa deklarationer, dels av att gårdar bytt ägare eller utlämnats på arrende,
på grund varav brukningsdelarna måst uteslutas vid denna bearbetning.
Det skulle kräva omfattande undersökningar för att nu i detalj bedöma

Tab. 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsdelar på olika storleksgrupper.

	Storleksgrupper, hektar åker
Samtliga brukningsdelar med över 2 hektar åker enligt 1937 års jordbruks-	2-5	5—10	10—20	20-30	30-50	50-1C0	över 100	liga

räkning.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
bygder........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	22	27	30	11	6	3	1	100 100
och dalbvgder.................	41	37	17	3	1	1	0
Norra Sverige...................	55	35	9	1	0	0	0	100
Samtliga brukningsdelar med över 2 hektar åker enligt 1944 års jordbruks-
räkning.
Södra och mellersta Sveriges slätt-								100
	19	25	30	12	8	4	2
Södra och mellersta Sveriges skogs-			100
och dalbygder.................	40	37	17	3	2	1	0
Norra Sverige...................	57	34	8	1	0	0	0	100
De i livsmedelskommissionens dekla-rationsundersökning åren 1938 och 1940 ingående brukningsdelarna. Södra och mellersta Sveriges slätt-
	5	19	35	18	13	7	3	100
Södra och mellersta Sveriges skogs-			100
	21	43	27	5	3	1	0
	41	45	13	1	0	0		100
De i livsmedelskommissionens dekla-rationsundersökning är 1947 ingående

brukningsdelarna.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
	6	18	35	17	14	7	3	100
Södra och mellersta Sveriges skogs-			0	100
och dalbygder.................	22	41	27	6	3	1
Norra Sverige...................	41	44	14	1	—	—	—	100
De i livsmedelskommissionens dekla-rationsundersökning år 1948 ingående
brukningsdelarna.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
	6	18	35	17	14	7	3	100
Södra och mellersta Sveriges skogs-
	22	42	27	5	3	1	0	100
Norra Sverige.....................	40	45	14	1				100

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.

verkningarna av dessa förändringar i primännaterialets omfattning; de synas
dock icke nämnvärt inverka på jämförbarheten med föregående års resultat.
Deklarationsmaterialets fördelning på olika storleksgrupper inom
vart och ett av de tre huvudområdena har, såsom framgår av tabell 2, endast
obetydligt förändrats sedan föregående år.

Beträffande metoderna för materialets bearbetning ha utförliga redogörelser
lämnats i de ovan nämnda sammanfattningarna av de tidigare deklarationsundersökningarna.
Såsom däri framhållits ha de ur självdeklarationernas
A-bilaga erhållna uppgifterna rörande jordbrukarnas kontanta inkomster
och utgifter omräknats dels till totalsiffror för riket, dels till siffror per
hektar jordbruksjord. Vid beräkningen av arealen jordbruksjord har arealen
ängsmark omräknats till åker med ledning av den officiella statistikens
uppgifter om avkastningen på åker och äng. För år 1938 har avkastningen
under åren 1936—40 lagts till grund och för åren 1947 och 1948 avkastningen
under åren 1941—45. Beräkningen av totalsiffrorna för riket grundar sig
på en för varje särskild storleksgrupp och varje produktionsområde enligt
den officiella jordbruksstatistikens indelning verkställd uppräkning av
självdeklarationernas uppgifter. Härvid har förhållandet mellan den totala
åkerarealen vid samtliga brukningsdelar inom resp. storleksgrupp och område
å ena samt åkerarealen vid de undersökta brukningsdelarna inom samma
storleksgrupp och område å andra sidan tagits till utgångspunkt för omräkningen.
Det skall vidare framhållas, att arealerna enligt 1937 års jordbruksräkning
kommit till användning vid uppräkningen av 1938 års uppgifter,
medan 1944 års arealer använts för 1947 och 1948 års uppgifter.

Vid bedömningen av undersökningens resultat i vad avser kontanta inkomster
och kostnader får beaktas, att den icke med säkerhet klargör den
ekonomiska utvecklingen inom jordbruket, om man företager en jämförelse
över en längre tidsperiod. Nu anfört förhållande beror på vissa inom jordbruket
under senare tid försiggångna strukturella förändringar. För det
första märkes här att försäljningsinkomsternas andel av totalinkomsterna
successivt ökats i samband med övergången från natura- till penninghushållning.
(Samtidigt har deklarationen av försäljningsinkomster blivit fullständigare.
) Denna utveckling har varit särskilt markant i norra Sverige. I
samband med utflyttningen av arbetskraft från jordbruket ha vidare kontantlönernas
andel av de totala arbetskostnaderna (om i dessa senare även
inräknas lön till brukarna själva) undergått en minskning. Så har framför
allt varit fallet inom det större och medelstora jordbruket. Ifrågavarande
förhållanden medföra, att sedan förkrigstiden dels skett en raskare stegring
av jordbrukets kontanta inkomster än av dess totala inkomster, dels skett
en långsammare uppgång av kontantlönerna i jordbruket än av de totala
arbetskostnaderna. Undersökningsresultaten ge på grund härav icke en riktig
bild av den totala inkomst- och kostnadsutvecklingen inom jordbruket
på längre sikt. Deklarationsundersökningarnas brister i berörda hänseenden
hindra emellertid icke, att resultat av desamma komma till användning för
många ändamål, såsom specialundersökningar av olika slag för jordbrukskalkylen,
nämligen i fråga om vissa kostnadsposter, vilka äro av den natur,
att de icke i nämnvärd grad influeras av förutnämnda strukturella förändringar
inom jordbruket. Vid studium av resultaten från dessa undersökningar
bör man vidare observera, att deldarationsundersökningarna avse
kalenderår och att skogsbruket ingår däri, under det att den s. k. totalkalkylen
för jordbruket avser produktionsår och ej tar hänsyn till skogsbruket.

Ytterligare bör vid bedömningen av undersökningsresultaten beaktas, att
de i undersökningen ingående egendomarna genomsnittligt taget torde re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245. 189

Tab. 3. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1938, 1947 och 1948, mil), kronor.

	1938	1947	1948
Södra och mellersta Sveriges slättbygder. Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och frövaror...........	159-4	286-0	403-1
sockerbetor......................	58-5	86-3	105-8
potatis m. m....................	29-7	72-2	73-2
hö, halm och grönfoder..........	5-0	12-2	14-8
Summa vegetabiliska produkter	252-3	456-7	596-9
hästar och nötkreatur............	106-4	215-7	194-9
svin och grisar.................	100-5	179-4	208-7
fjäderfä och ägg.................	23-1	56-6	69-9
mjölk till mejeri................	246-9	482-2	515-4
mjölk till enskilda...............	18-1	19-5	20-8
Summa animaliska produkter	495-0	953-4	1009-7
diverse produkter................	3-7	10-7	11-7
Summa inkomster av försålda produkter	751-3	1420 8	1618 3
Diverse inkomster........................	16-0	26-2	28-4
därav för körslor......................	7-3	14-1	14-9
Inkomster av skogsbruk..................	40-0	94-0	92-9
Arrenden och avgälder...................	8-3	19-ä	20-4
Samtliga kontanta inkomster	815-6	1560 5	1 760-0
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder. Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och frövaror...........	24-1	37-4	58-9
sockerbetor......................	0-8	1*6	2-2
potatis m. m....................	14-8	36-6	44-6
hö, halm och grönfoder..........	1-7	5-1	6-1
Summa vegetabiliska produkter	ili	80-7	111-8
hästar och nötkreatur............	66-4	142-1	123-7
svin och grisar..................	62-3	92-0	100-4
fjäderfä och ägg.................	15-3	35-1	41-9
mjölk till mejeri.................	124-8	303-2	327-4
mjölk till enskilda...............	21-4	16-9	18-9
Summa animaliska produkter	290-2	589-3	612-3
diverse produkter................	2-6	5-1	5-2
Summa inkomster av försålda produkter	334-2	675i	729 3
Diverse inkomster .......................	17-7	35-4	30-4
därav för körslor......................	12-6	29-4	23-0
Inkomster av skogsbruk..................	91-9	234-8	233-6
Arrenden och avgälder...................	6-o	9-8	10 4
Samtliga kontanta inkomster	449 8	955-1	1003-7
Norra Sverige. Inkomster av försålda produkter			2 4
därav spannmål och frövaror...........	0-7	l-i
sockerbetor......................	—	—	—
potatis m. m....................	1-6	6-3	6-2
hö, halm och grönfoder..........	1-9	6-7	8-2
Summa vegetabiliska produkter	4-2	14-1	16-s

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 3 (forts.). Jordbrukets kontanta Inkomster åren 1938, 1947 och 1948, mil], kronor.

	1938	1947	1948
hästar och nötkreatur............	14-3	38-9	40-4
svin och grisar..................	5-4	9-7	10-8
fjäderfä och ägg.................	1-4	2-3	3-6
mjölk till mejeri.................	36-3	146-7	155-9
mjölk till enskilda...............	12-7	9-8	10-5
Summa animaliska produkter	70-1	207-4	22la
diverse produkter................	1-3	3-3	4*1
Summa inkomster av försålda produkter	75-6	224-8	242 1
Diverse inkomster.......................	40-1	56-o	49-6
därav för körslor .....................	34-2	52-7	45-8
Inkomster av skogsbruk.................	122-6	203-7	190-8
Arrenden och avgälder..................	3-0	5-1	5-o
Samtliga kontanta inkomster	2413	489-6	487-5
Hela riket.
Inkomster av försålda produkter			464-4
därav spannmål och frövaror ..........	184-2	324-5
sockerbetor .....................	59-3	87-9	108-0
potatis m. m....................	46-1	115-1	124-0
hö, halm och grönfoder..........	8-6	24-0	291
Summa vegetabiliska produkter	298a	551-5	725-5
hästar och nötkreatur............	187-1	396-7	359-0
svin och grisar.................	168-2	281-1	3199
fjäderfä och ägg.................	39-8	94-0	115-4
mjölk till mejeri................	408-0	932-1	993-7
mjölk till enskilda ..............	52-2	46-2	50-2
Summa animaliska produkter	855-3	1 750-1	1 843-2
diverse produkter...............	7-6	19-1	21-o
Summa inkomster av försålda produkter	1161-1	2 320-7	2 589-7
Diverse inkomster.......................	73-8	117-6	108-4
därav för körslor.....................	54-1	96-2	83-7
Inkomster av skogsbruk.................	254-5	532-5	517-3
Arrenden och avgälder..................	17-3	34-4	35-8
'' Samtliga kontanta inkomster	1 506-7	3 005-2	3 251-2

presentera en något högre produktionsförmåga och mera rationella driftsförhållanden
än genomsnittsjordbruket. Till följd härav torde de vid undersökningen
erhållna totalbeloppen för såväl inkomster som utgifter vara
något för höga. Deras huvudsakliga uppgift är emellertid att avspegla de
från år till år inträffade förändringarna i jordbrukarnas kontanta inkomster
och utgifter och icke att ange dessa posters absoluta storlek.

Det bör ytterligare beaktas, att brukningsdelar med mindre än 2 hektar
åker icke ingå i det bearbetade materialet. Likaså bör hänsyn tagas till att
vid upprättande av självdeklaration inom jordbruket den s. k. kontantprincipen
tillämpas. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar
vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet
enligt deklarationsuppgifterna växla mera från år till år än
vad som eljest skulle varit förhållandet.

I tabellerna redovisas jordbrukets inkomster och utgifter åren 1938, 1947

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

191

och 1948, men på grund av ovan nämnda brister vid jämförelse över längre
tidsperioder har i följande kommentarer till tabellerna endast utvecklingen
mellan åren 1947 och 1948 behandlats.

Jordbrukets kontanta inkomster.

Resultaten av den beräkning av jordbrukarnas sammanlagda kontanta
inkomster, som verkställts på grundval av de på självdeklarationernas Abilaga
lämnade uppgifterna, redovisas i tabellerna 3 och 4. I tabell 3 återgivas
för hela riket och de tre stora huvudområdena — södra och mellersta
Sveriges slättbygder samt skogs- och dalbygder och norra Sverige — de till
totalsiffror uppräknade inkomstbeloppen, och i tabell 4 ha dessa omräknats
till indextal med 1938 resp. 1947 som basår. I anslutning till A-bilagans uppställning
ha inkomsterna fördelats på följande poster: Spannmål och frövaror;
sockerbetor; potatis jämte rotfrukter, grönsaker och trädgårdsprodukter;
hö jämte halm och grönfoder; hästar och nötkreatur; svin och grisar;
fjäderfä och ägg; mjölk och produkter därav, dels vid leverans till mejeri,
dels vid annan försäljning; diverse produkter (får och getter, fisk och
vilt, lin, ull, hudar och skinn m. m.); inkomster av skogsbruk samt diverse
inkomster (körslor, uthyrning av maskiner och dragare; försäljning av döda
yttre inventarier samt av sten, grus, torv m. in., ersättning för vägunderhåll
och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter) samt arrenden och avgälder.

Såsom framgår av tabell 3 ha jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster
år 1948 beräknats till 3 251,2 milj. kronor. Inkomstsumman för
år 1947 uppskattades till 3 005,2 milj. kronor. I jämförelse med år 1947 föreligger
sålunda en ökning av inkomstsumman med 246,o milj. kronor eller
med 8,2 procent.

Av den sammanlagda inkomstsumman hänför sig över hälften eller 1 843,2
milj. kronor till försäljning av animaliska produkter, medan inkomsterna
av försålda vegetabiliska produkter enligt de bearbetade självdeklarationerna
stanna vid 725,5 milj. kronor. Inkomsterna av skogsbruk ha för år 1948
beräknats till 517,3 milj. kronor. Inkomsterna av animaliska produkter stego
mellan åren 1947 och 1948 med 93,i milj. kronor eller med 5,3 procent och
inkomsterna av vegetabiliska produkter ökade under samma tid med 174,o
milj. kronor eller med 31,5 procent. Skogsinkomsterna, som mellan åren
1945 och 1946 ökade med 51,o procent och mellan åren 1946 och 1947 minskade
med 9,3 procent, ha under år 1948 sjunkit med ytterligare 2,8 procent.
Skogsinkomsterna under de tre senast undersökta åren äro betydligt högre
än tidigare, vilket framgår av nedanstående sammanställning.

Inkomster av skogsbruk.

År Milj. kronor Index

1938.......................... 254-5 100

1944 .......................... 396 1 155-6

1945 .......................... 389-1 152.9

1946 .......................... 587 1 230 7

1917 .......................... 532 5 209 2

1948 .......................... 517-3 203-3

Orsakerna till de höga intäkterna från skogsbruket under de senaste åren
äro att söka i de förbättrade priserna på skogsprodukter efter prisstoppets
upphävande den 1 juli 1946 och de på grund härav ökade avverkningarna.
De exceptionellt höga skogsinkomsterna under år 1946 torde, såsom i före -

192 Kungl. Mai:ts proposition nr 245.

Tab. 4. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1938, 1947 och 1948. Indextal.

	År 1938	= 100	År 1947 = 100
	1947	1948	1948
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.			1
Vegetabiliska produkter................	180-8	236-3	130-7
Animaliska produkter..................	192 6	204-0	105-9
Samtliga jordbruksprodukter............	189-1	215-4	113-9
Diverse inkomster......................	164-2	177-8	108-3
Skogsbruk.............................	234-7	232-0	98-8
Samtliga kontanta inkomster	1913	2158	1128
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
Vegetabiliska produkter................	194-8	269-9	138-5
Animaliska produkter..................	203-1	211-0	103-9
Samtliga jordbruksprodukter............	202-0	218-2	108-0
Diverse inkomster......................	199-5	171-1	85-8
Skogsbruk.............................	255-4	254-2	99-5
Samtliga kontanta inkomster	2123	2231	105i
Norra Sverige.
Vegetabiliska produkter................	340-5	405-8	119-2
Animaliska produkter..................	295-9	315 5	106-6
Samtliga jordbruksprodukter............	297-4	320 3	107-7
Diverse inkomster......................	139-7	123-7	88-5
Skogsbruk.............................	166-3	155-7	93-6
Samtliga kontanta inkomster	202-9	202-0	99-6
Hela riket.
Vegetabiliska produkter................	185-0	243-3	131-5
Animaliska produkter..................	204-6	215-5	105-3
Samtliga jordbruksprodukter............	199-9	223-0	111-6
Diverse inkomster......................	159-4	146-8	92-1
Skogsbruk.............................	209-2	203-3	97-2
Samtliga kontanta inkomster	1995	215-8	108-2

gående års redogörelser framhållits, delvis ha föranletts av omläggningen av
taxeringsförfarandet. Nedgången i skogsinkomsterna från 1947 till 1948 beror
främst på en minskning av de avverkade kvantiteterna. Nedgången i avverkningarna
berörde skog till bränsle. På grund av ökad import av fossila
bränslen upphävdes nämligen bestämmelserna om avverkningsplikt den 1
juli 1948. Beträffande övriga skogsprodukter kännetecknades marknadsläget
av en viss osäkerhet under hösten 1948, vilket medförde, att virkesförsäljningarna
delvis uppskötos från hösten 1948 till början av år 1949.

Mellan åren 1947 och 1948 ha jordbrukarnas inkomster av försålda jordbruksprodukter
ökat med 269,o milj. kronor eller med 11,6 procent. Försäljningen
av animaliska produkter ökade som förut nämnts med 5,3 procent,
och inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter med 31,s procent.
Ökningen av inkomsterna av försålda animaliska produkter fördelar sig
med 38,8 milj. kronor på posten svin och grisar, med 21,4 milj. kronor på
posten fjäderfä och ägg samt med 70,6 milj. kronor på posten mjölk. Försäljningen
av hästar och nötkreatur minskade däremot med 37,7 milj. kronor.
För jämförelse må nämnas, att värdet av försålda hästar och nötkreatur år
1947 var 43,2 milj. kronor större än år 1946. I förhållande till år 1946 före -

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 5. Jordbrukets kontanta inkomster av vegetabiliska respektive animaliska
produkter i procent av inkomster av samtliga försålda produkter inom olika stor -

leksgrupper och områden åren 1938, 1947 och 1948.

			Storleksgrupper, hektar	åker
	År								Samt- liga
	2—5	5—10	10-20	20-30	30—50	50-100	över 100
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
Vegetabiliska produkter.....	1938	15-3	20-0	26-0	33-9	39-0	44-3	45-6	33-6
	1947	10-6	15-3	23-4	30-6	38-6	44-1	48-2	32-1
	1948	15-1	19-4	27-e	36-0	42-2	50-1	62-8	36-9
Animaliska produkter......	1938	82-0	79-3	73-5	65-7	60-7	55-5	54-1	65-9
	1947	88-3	_83-7	75-9	63-8	60-7	55-2	51-1	67-1
	1948	83-8	79-5	71-8	63-2	57-0	49-5	46-6	62-4
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
Vegetabiliska produkter.....	1938	5-3	7-7	11-6	16-3	21-5	30-7	36-4	12-4
	1947	5-8	7-3	11-1	14-3	21-2	28-3	43-9	12-0
	1948	8-1	8-7	14-7	17-7	28-3	36-8	47-3	15-3
Animaliska produkter......	1938	93-7	91-4	87-9	83-2	77-3	68-8	63-3	86-8
	1947	93-4	91-9	88-3	85-0	78-0	70-7	55-6	87-3
	1948	91-3	90-4	84-8	81-7	70-4	62-4	52-3	84-0
Norra Sverige.
Vegetabiliska produkter.....	1938	4-5	4-0	8-0	10-9				5-5
	1947	4-4	5-7	8-4	18-0				6-3
	1948	4-5	6-5	9-7	19-6				6-9
Animaliska produkter......	1938	93-6	94-4	89-7	88-8				92-8
	1947	94-2	93-0	90-1	78-9				92-3
	1948	93-7	92-2	88-4	77-0				91-4

ligger således år 1948 en mindre ökning. För övriga animaliska produkter
är dock ökningen avsevärt större. Förklaringen till det relativt låga värdet
på försålda hästar och nötkreatur år 1948 torde vara, att slakten varit jämförelsevis
låg detta år på grund av dels den goda skörden år 1948, dels den
starka minskningen av antalet hästar och nötkreatur under år 1947.

Stegringen av inkomsterna från försålda vegetabiliska produkter hänför
sig främst till försäljningen av spannmål och frövaror, som stigit med 139,9
milj. kronor eller 43,i procent. De starkt ökade inkomsterna av vegetabilieproduktionen
sammanhänga huvudsakligen med det goda skördeutfallet år
1948 i jämförelse med år 1947, som var ett dåligt skördeår.

De nu anförda siffrorna avse riket i dess helhet. Mellan de olika områdena
föreligga vissa olikheter. I jämförelse med år 1947 har ökningen av jordbrukets
samtliga kontanta inkomster varit starkast i södra och mellersta Sveri -

ges slättbygder, där den uppgår till 12,8 procent. För skogs- och dalbygderna
i samma delar av landet redovisas en inkomstökning med 5,i procent medan
för norra Sverige en minskning på 0,4 procent konstateras. Såsom framgår
av tab. 4 förklaras den för norra Sverige mindre gynnsamma utvecklingen
av att inkomsterna av skogsbruk samt »diverse inkomster» (körslor
vid avverkningar in. in.) minskat jämförelsevis starkt i denna del av landet.
Vidare ha inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter relativt sett
ökat mindre i norra Sverige än i södra och mellersta Sverige. Inkomsterna av
animaliska produkter ha däremot ökat ungefär likartat i hela landet.

Förskjutningarna av de viktigaste inkomstposternas inbördes betydelse
belysas närmare av följande sammanställning av deras procentuella andel av
jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster enligt självdeklarationerna:

13 liihang till riksdagens protokoll 1930. 1 samt. Nr 245.

194

Kungl. Mai:ts proposition nr 245.

Vegetabiliska produkter.....

Animaliska produkter.......

Skogsbruk.................

Diverse inkomster..........

Samtliga kontanta inkomster

1938	1946	1947	1948
198	19-3	184	223
56 8	54-9	58-2	567
16-9	19-7	17 7	159
6-5	61	57	5-1
1000	1000	1000	1000

I tablån lägger man särskilt märke till att de vegetabiliska produkternas
andel av inkomstsumman stigit under år 1948, och att procenttalet för detta
år även ligger över motsvarande tal för år 1938.

De vegatabiliska resp. animaliska produkternas andel av inkomsterna av
samtliga försålda jordbruksprodukter belyses i tabell 5. I denna framträder
tydligt det kända förhållandet, att de vegetabiliska produkternas relativa betydelse
ökar starkt med stigande egendomsstorlek samt att densamma genomgående
är vida större inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige
än i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige.

Göres en uppdelning av de kontanta inkomsterna på de tre huvudområdena,
erhålles följande procentuella fördelning:

Samtliga kontanta inkomster 1938

Södra och mellersta Sveriges slättbygder 54-1
Södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder......................... 29 9

Norra Sverige ...................... 16 0

Hela riket 100 0

Inkomster av försålda jordbruksprodukter
Södra och mellersta Sveriges slättbygder 64-7
Södra och mellersta Sveriges skogs- och

dalbygder......................... 288

Norra Sverige....................... 6 5

1946	1947	1948
50-9	5T9	54-1
31-8	31-8	30-9
17-3	163	150
100 0	1000	1000
620	61-2	62-5
287	291	28-2
93	9-7	9-3

Hela riket 100 0 100-0 100 0 100 0

Tablån visar, att andelen av jordbrukets samtliga kontanta inkomster år
1948 ökat för södra och mellersta Sveriges slättbygder och minskat i de två
övriga områdena. Den fortsatta nedgången för norra Sverige beror främst på
minskade inkomster av skogsbruket. Beträffande inkomsterna av försålda
jordbruksprodukter har fördelningen på de olika områdena ej undergått
några större förändringar under de tre senast undersökta åren.

Jordbrukets kontanta utgifter.

De på självdeklarationernas A-bilaga redovisade kontanta utgifterna ha
vid bearbetningen sammanförts i följande grupper: arrenden och kontanta
undantagsförmåner; arbetslöner; inköp av spannmål och frövaror; kraftfoder
och betmassa; potatis och rotfrukter; hö, halm m. fl. fodermedel samt
gödselmedel och torvströ; inköp av levande och döda inventarier; underhåll
av dels byggnader, dels inventarier; diverse driftskostnader (bl. a. elektrisk
ström samt bränn- och smörjolja) jämte räntor. Dessutom ha även uppgifterna
rörande kostnaderna för nyuppsättning av inventarier samt för ny-,
till- eller ombyggnad bearbetats. Beträffande dessa sistnämnda uppgifter bör
emellertid nämnas, att dessa kostnader icke berättiga till avdrag vid taxeringen,
varför desamma kunna antagas vara mindre fullständigt redovisade

Kungl. Maj.ts proposition nr 245. 195

Tab. 6. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938, 1947 och 1948, milj. kronor.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Södra o. mellersta Sveriges skogs- o. dalbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier.............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Norra Sverige.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

1938	1947	1948
7-5	10-6	12-1
166-7	351-8	394-6
26-5	58-5	66-5
83-7	104-2	115-6
2-5	6-8	6-8
12-9	28-4	34-4
50-6	101-2	111-9
47-0	83-5	89-2
22-6	53-7	71-6
25-8	61-3	70-2
38-3	86-9	104-7
80-4	160-1	184-4
55-1	55-0	57-8
619-6	1162-0	1319 8
13-3	28-6	39-1
20-3	37-9	37-6
2-4	5-1	6*3
83-9	167-4	190-4
12-9	31-4	33-3
39-1	56-6	60-3
0-9	3-2	2-8
5-7	15-3	18-5
28-9	56-4	61-6
34-2	60-5	63-0
11-8	29-3	34-6
11-9	28-7	30-8
21-3	60-1	68-4
37-0	77-5	88-9
25-5	23-1	24-6
3155	614-6	682-5
4-8	14-1	22-8
12-5	27-2	27-1
1-2	2-5	2-2
63-4	84-8	89-8
5-3	11-5	11-9
7-2	16-2	16-8
0-5	1-1	0-7
7-1	15-8	17-9
7-7	17-2	18-5
13-9	24-1	26-2
6-1	14-1	17-1
4-0	8-5	9-7
10-4	31-0	33-0
19-3	35-3	41-9
8-8	8-0	81
1549	270-1	2988
1-6	4-6	7-o !
6-5	12-3	11-8

196 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tab. 6 (forts.)- Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938, 1947 och 1948, mil}, kronor.

	1938	1947	1948
Hela riket.		1
Arrenden och kontanta undantagsförmåner	IM	18-2	19-6
Arbetslöner.............................	314-0	604-0	674-8
Inköp av förnödenheter	44-7	101-4	111-7
därav spannmål och frövaror..........
kraftfoder och betmassa.........	130-0	177-0	192-7
potatis och rotfrukter...........	3-9	11-1	10-3
ilo, halm m. fl. fodermedel......	25-7	59*5	70-8
gödselmedel och torvströ........	87-2	174-8	192-0
Inköp av levande inventarier............	95-1	168-1	178-4
Inköp av döda inventarier...............	40-5	97-1	123-3
Underhåll av inventarier................	41-7	98-5	110*7
Underhåll av byggnader.................	70-0	178-0	206-1
Diverse driftskostnader..................	136-7	272-9	315-2
Räntor.................................	89-4	86-1	90-5
Samtliga kontanta utgifter	1090-O	2 046-7	2 296-1
Nyuppsättning av inventarier............	19-7	47-3	68-9
Ny-, till- eller ombyggnad...............	39-3	77-4	76-5

i deklarationerna. Av de vid bearbetningen av dessa poster erhållna resultaten
torde därför icke alltför bestämda slutsatser böra dragas.^

Resultaten av beräkningarna redovisas i tabellerna 6 och 7.

För hela riket beräknas jordbrukarnas kontanta utgifter år 1948 ha uppgått
till sammanlagt 2 296,i milj. kronor, vartill komma ytterligare 68,9 milj.
kronor för nyuppsättning av inventarier och 76,5 milj. kronor för ny-, tilloch
ombyggnader. Motsvarande utgifter år 1947 utgjorde respektive 2 046,7,

47,3 och 77,4 milj. kronor. I jämförelse med år 1947 ökade således samtliga
kontanta utgifter år 1948 med 249,4 milj. kronor eller 12,2 procent. Såsom
framgår av tabell 7 ha de relativa utgiftsökningarna varit av ungefär samma
storleksordning för de olika huvudposterna med undantag för ränteutgifterna,
vilka stigit minst eller med 5,i procent. För de övriga posterna variera
utgiftsökningarna mellan 10,2 och 15,5 procent. Trots den fortgående mekaniseringen
av jordbruket ökade utgifterna för arbetslöner med 11,7 procent.
Detta förklaras av att arbetslönerna vid jordbruket legat högre år 1948 än år
1947. Lantarbetarnas timlöner höjdes nämligen den 1 november 1947 med
cirka 31 öre; en mindre höjning genomfördes även den 1 november 1948.

Utgifterna för nyuppsättning av inventarier ökade enligt deklarationerna
med 21,6 milj. kronor eller med 45,7 procent, vilket tyder på en stark maskinell
upprustning inom jordbruket under år 1948.

De nu nämnda talen avse riket i dess helhet. Av tabell 7 framgår, att vissa
olikheter föreligga mellan de tre huvudområdena. Utgiftsökningen mellan
åren 1947 och 1948 har sålunda varit starkast i södra och mellersta Sveriges
slättbygder, där den uppgår till 13,6 procent. För skogs- och dalbygderna i
södra och mellersta Sverige redovisas en ökning av de kontanta utgifterna
med ll,o procent och för norra Sverige en ökning med 8,s procent. För slättbygderna
samt skogs- och dalbygderna konstateras en ökning av arbetskostnaderna
med 12,i resp. 13,s procent, medan densamma i norra Sverige uppgår
till endast 5,8 procent. Att ökningen av arbetskostnaderna är mindre i
norra Sverige torde bero av att skogsbrukets omfattning minskat mer i denna
del av landet än i de båda övriga områdena. Vidare torde höjningen av
timlönerna ha inverkat mindre på arbetskostnaderna i norra Sverige, på
grund av att en mycket stor del av arbetet både i själva jordbruket och i skogen
där utföres av jordbrukarna själva och deras familjemedlemmar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

197

Tab. 7. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1938, 1947 och 1948. Indextal.

	År 1938 = 100	År 1947 = 100
1947	1948	1948
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
Arbetslöner.............................	211-1	236-7	112-1
Inköp av förnödenheter.................	169-7	190-1	112-0
Inköp av levande och döda inventarier ...	197-0	230-9	117-2
Underhåll av inventarier och bvggnader . .	231-4	273-3	118-1
Diverse driftskostnader...................	199-0	229-3	115-2
Räntor.................................	99-8	103-0	105-3
Samtliga kontanta utgifter	187-5	2130	113-6
Södra o. mellersta Sveriges skogs- o. dalbygder.
Arbetslöner.............................	199-5	227-0	113-8
Inköp av förnödenheter.................	186-2	201-6	108-3
Inköp av levande och döda inventarier ...	195-5	212-6	108-8
Underhåll av inventarier och byggnader . .	266-9	298-1	111-7
Diverse driftskostnader..................	209-4	240-1	114-7
Räntor.................................	90-8	96-6	106-4
Samtliga kontanta utgifter	1948	216-3	111-0
Norra Sverige.
Arbetslöner.............................	133-8	141-5	105-8
Inköp av förnödenheter.................	222-7	237-7	106-7
Inköp av levande och döda inventarier ...	190-9	216-4	113-3
Underhåll av inventarier och byggnader . .	274-7	296-4	107-9
Diverse driftskostnader..................	182-9	217-4	118-9
Räntor.................................	90-7	91-2	100-5
Samtliga kontanta utgifter	1744	189-7	108-8
Hela riket.
Arbetslöner.............................	192-4	214-9	111-7
Inköp av förnödenheter.................	179-7	198-1	110-2
Inköp av levande och döda inventarier ...	195-6	222-5	113-8
Underhåll av inventarier och byggnader . .	247-5	2S3-6	114-6
Diverse driftskostnader..................	199-6	230-5	116-5
Räntor.................................	96-3	101-3	105-1
Samtliga kontanta utgifter	187-8	210-7	112-2

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och utgiftsutvecklingen
inom olika storleksgrupper av jordbruk.

Olikheterna mellan olika storleksgrupper belysas genom den beräkning
av de kontanta inkomsterna och utgifterna per hektar jordbruksjord, vars
resultat återgivas i tabell 9. Genom delta material erhålles också en ytterligare
belysning av förskjutningarna från år till år liksom nya möjligheter till
jämförelser mellan de tre huvudområdena.

Det framgår av tabell 9 och indextalen i tabell 10, att de. kontanta inkomsterna
per hektar jordbruksjord mellan åren 1947 och 1948 ökat mest
i södra och mellersta Sveriges slättbygder och att ökningen varit ungefär lika
stor inom samtliga storleksklasser. I skogs- och dalbygderna har ökningen
av inkomsterna varit betydligt större i de högre storleksgrupperna än i de
lägre. För norra Sverige föreligger i stort sett ingen mer framträdande ök -

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 8. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av {ordbrukets
kontanta utgifter Inom olika storleksgrupper och områden åren 1938,

1947 och 1948.

1	År	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
1	2—5	5-10	10—20	20—30	30-50	50-100	över 100	liga
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder.
Arbetslöner................	1938	13-2	17-1	21-3	25-6	28-4	32-2	38-6	26-9
	1947	9-4	14-5	22-0	28-5	34-0	38-8	43-7	30-3
	1948	10-2	14-8	21-6	27-8	34-1	38-8	42-2	299
Räntor....................	1938	8-2	8-5	8-5	9-3	10-2	10-4	7-3	8-9
	1947	3-8	4-8	4-5	4-6	5-0	5-1	4-7	4-7
	1948	3-3	4-3	4-0	4-3	4-4	4-7	5-0	4-4
Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder.
	1938	19-9	23-6	27-3	29-4	32-6	36-8	41-1	26-6
	1947	17-2	22-5	29-0	31-9	38-9	43-2	43-6	27-2
	1948	17-8	22-9	29-3	33-5	39-6	42-7	45-6	27-9
	1938	7-0	7-7	8-1	8-9	10-4	10-2	7-5	8-1
	1947	2-9	3-1	3-8	4-5	4-6	6-2	6-7	3-8
	1948	2-7	3-1	3-5	4-0	4-1	5-9	6-3	3-6
Norra Sverige.
Arbetslöner................	1938	39-5	40-9	43-0	48-4				40-9
	1947	28-1	30-3	35-8	50-4				31-4
	1948	26-3	29-4	36-9	48-9				30-5
	1938	5-5	6-0	6-4	3-7				5-7
	1947	3-0	3-1	2-8	2-0				3-0
	1948	2-8	2-8	2-9	1-5		•		2-7
Hela riket.
Arbetslöner................	1938	26-9	26-2	25-4	27-2	29-4	33-2	39-0	28-8
	1947	20-1	22-3	25-8	30-o	35-1	39-6	43-7	29-s
	1948	19-7	22-3	25-7	29-7	35-3	39-5	42-6	29-4
Räntor....................	1938	6-6	7-5	8-1	9-0	10-1	10-3	7-3	8-2
	1947	3-1	3-6	4-1	4-5	4-9	5-2	4-9	4-2
	1948	2-9	3-3	3-7	4-1	4-3	4-8	5-1	3-9

ning. Beträffande ökningen av utgifterna per arealenhet föreligger en mera
likartad utveckling inom de olika områdena.

Vid en jämförelse mellan de olika områdena framträder vidare det förhållandet,
att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruks jord i allmänhet
äro högre i norra än i södra och mellersta Sverige. Denna i vissa fall ganska
betydande skillnad beror framförallt därpå, att inom det förstnämnda
området i regel jämförelsevis stora skogsarealer ingå i brukningsdelarna,
medan den till desamma hörande åkerarealen är förhållandevis liten. Det är
sålunda inkomsterna av skogsbruket, som höja dessa siffror för norra Sverige
över dem, som redovisas för det övriga landet.

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse för brukningsdelar
av olika storlek och inom olika områden belyses närmare i tabell 11, i vilken
inkomsterna i kronor per hektar jordbruks jord av vegetabiliska och animaliska
produkter samt av skogsbruk redovisas. På motsvarande sätt redovisas
i tabell 12 jordbrukarnas kontanta utgifter, likaledes beräknade per hek -

199

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tab. 9. Kontanta inkomster och utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid
Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden
åren 1938, 1947 och 1948.

	År	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
	2-5	5—10	10—20	20—30	30—50	50-100	över 100	liga
Samtliga kontanta inkomster Södra och mellersta Sveriges	1938	418	390	372	376	369	350	386	375
slättbygder	1947	879	788	747	716	718	711	706	735
1948	996	860	831	831	821	811	792	829
Södra och mellersta Sveriges	1938	423	392	364	347	340	325	335	376
skogs- och dalbygder	1947	1022	895	782	684	684	607	601	822
1948	1029	928	836	720	757	664	728	866
Norra Sverige.............	1938	562	462	395	462	.	.	.	486
1947	1129	956	858	979	.	.	,	1000
	1948	1128	973	828	1034	•	•	•	1004
Samtliga kontanta utgifter. Södra och mellersta Sveriges	1938	322	285	264	274	275	276	335	285
slättbygder	1947	616	513	496	518,	546	578	627	547,
1948	718	569	562	595	632	666	696	622
Södra och mellersta Sveriges	1938	288	261	245	255	263	290	288	264
skogs- och dalbygder	1947	610	526	494	481	535	519	548	529
1948	659	582	561	526	605	583	637	589
Norra Sverige.............	1938	369	289	252	304	.	.	.	312
1947	637	497	499	608	.	.	.	552
	1948	696	550	521	741	•	•	•	605

Tab. 10. Kontanta inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet
inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1947 och 1948.

Indextal: 1938 = 100.

År

Storleksgrupper, hektar åker

Samt-

2—5

5-10

10—20

20-30

30-50

50-100

över

100

liga

Samtliga kontanta inkomster.

Södra och mellersta Sveriges
slättbygder

1947

1948

210-4

238-7

201-9

220-5

200-8

223-5

190-3

221-1

194-8

222-6

203-1

231-5

183-0

205-2

195-7

220-9

Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder

1947

1948

241-8

243-4

228-0

236-6

214-8

229-6

197-2

207-3

201-4

222-9

187-0

204-6

179-5

217-5

218-5

230-1

Norra Sverige.............

1947

1948

201-0

200-8

207-0
210-9

217-5

209-9

212-1

223-9

•

205- 9

206- 8

Samtliga kontanta utgifter.

Södra och mellersta Sveriges
slättbygder

1947

1948

191-4

223-1

180-0

199-4

187-9

212-8

189-5

217-5

198-2

229-5

209-3

241-1

187-1

207-8

191-8

218-1

Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder

1947

1948

212-2

229-0

201-6

223-0

201-9

229-1

188-9

206-5

203-3

229-8

178-9

201-1

190-3

221-3

200-6

223-2

Norra Sverige..............

1947

1948

172-4

188-5

172-2

190-5

198-3

207-2

200-0

243-8

176-9

194-2

tar jordbruksjord för arbetskraft, kraftfoder och betmassa, gödselmedel
och torvströ samt för räntor.

Beträffande den relativa betydelsen av jordbrukarnas olika inkomstkällor
föreligga mycket tydliga olikheter såväl mellan olika områden som mellan

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 11. Kontanta inkomster i kronor per hektar jordbruksjord vid Jordbruks*
fastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1947 och 1948.

	År		Storleksgrupper, hektar	åker		Samt-
	2—5	5-10	10-20	20—30	30-50	50-100	över 100	liga
Inkomster av försålda vegeta-
biliska produkter.
Södra och mellersta Sveriges	1938	58	70	91	119	135	144	155	116
slättbygder	1947	83	109	161	203	257	283	299	215
1948	134	153	214	277	325	372	372	281
Södra och mellersta Sveriges	1938	15	22	32	45	57	80	94	34
skogs- och dalbygder	1947	38	45	63	73	no	133	220	70
1948	55	57	92	99	167	198	281	96
Norra Sverige.............	1938	6	6	14	23				8
1947	20	27	38	73				29
	1948	23	33	46	92	.	.	.	35
Inkomster av försålda anima-
tiska produkter.
Södra och mellersta Sveriges	1938	308	281	255	232	210	180	183	228
slättbygder	1947	691	598	522	456	403	355	317	449
1948	741	626	557	487	438	367	328	476
Södra och mellersta Sveriges	1938	265	262	248	230	206	181	164	243
skogs- och dalbygder	1947	611	571	501	434	404	333	279	507
1948	618	596	529	458	415	333	311	528
Norra Sverige.............	1938	121	146	160	190		#		141
1947	431	437	408	321	,			424
	1948	471	472	415	363	•	•	•	456
Inkomster av skogsbruk. Södra och mellersta Sveriges	1938	24	20	17	15	14	16	29	18
slättbygder	1947	54	53	45	38	35	43	51	44
	1948	64	55	40	47	32	41	49	44
Södra och mellersta Sveriges	1938	108	87	67	53	57	44	63	77
skogs- och dalbygder	1947	311	231	184	143	131	101	68	202
	1948	300	235	183	134	132	97	97	202
Norra Sverige.............	1938	287	241	183	228	.	,		247
1947	471	394	333	516				416
	1948	447	376	298	504	•	•	.	393

olika storleksgrupper. De vegetabiliska produkternas betydelse stiger med
växande egendomsstorlek och är vidare störst inom slättbygderna och minst
i norra Sverige. Inkomsterna av skogsbruk äro givetvis störst i norra Sverige,
något mindre i skogs- och dalbygderna samt minst inom slättbygderna i
södra och mellersta Sverige.

I jämförelse med år 1947 ha arbetskostnaderna per hektar jordbruksjord
år 1948 stigit inom samtliga storleksklasser och områden, ökningen har dock
varit starkare vid de större jordbruken än vid de mindre. Beträffande brukningsdelar
med upp till 30 hektar åker framträder en betydande skillnad i
arbetskostnader mellan norra Sverige å ena sidan och södra och mellersta
Sverige å andra sidan. De avsevärt större kontanta arbetskostnaderna per
hektar jordbruksjord i norra Sverige förklaras av skogsbrukets stora betydelse
för brukningsdelar av olika storlekar i denna del av landet. Ett närmare
studium av tabellmaterialet visar även en viss samvariation mellan å
ena sidan inkomsterna av skogsbruk och å andra sidan löneutgifterna. Det bör
emellertid härvid observeras, att löneutgifterna ej i sin helhet höra sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

201

Tab. 12. Kontanta utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid Jordbruksfastighet
inom olika storleksgrupper och områden åren 1938, 1947 och 1948.

	År	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
	2-5	5-10	10-20	20—30	30-50	50-100	över 100	liga
Arbetslöner.
Södra och mellersta Sveriges	1938	43	49	56	70	78	88	129	77
slättbygder	1947	58	75	109	148	185	224	274	166
1948	73	84	121	165	216	258	293	186
Södra och mellersta Sveriges	1938	57	62	67	75	86	107	119	70
skogs- och dalbygder	1947	105	119	143	154	208	224	239	144
1948	117	133	164	176	240	249	290	164
Norra Sverige.............	1938	146	118	108	147				128
1947	179	150	179	306	.		.	173
	1948	183	162	192	362	.	.	.	185
Inköp av kraflfoder och
betmassa.
Södra och mellersta Sveriges	1938	54	48	42	39	35	28	36	39
slättbygder	1947	86	64	55	49	44	39	37	49
1948	96	71	62	55	51	43	38	55
Södra och mellersta Sveriges	1938	38	34	33,	31	28	27	24	33
skogs- och dalbygder	1947	64	53	48	38	35	31	31	49
1948	66	57	52	41	38	36	35	52
Norra Sverige.............	1938	17	12	12	19		.	.	15
1947	40	31	28	22		.		33
	1948	43	32	27	29	„			35
Inköp av gödselmedel och
torvströ.
Södra och mellersta Sveriges	1938	25	24	24	25	23	21	23	23
slättbygder	1947	50	46	47	48	48	47	48	48
	1948	59	50	52	54	53	53	53	53
Södra och mellersta Sveriges	1938	28	25	23	23	20	21	18	24
skogs- och dalbygder	1947	59	51	46	43	42	38	41	49
1948	62	56	50	47	48	47	49	53
Norra Sverige.............	1938	18	15	12	13	.	.	.	15
1947	42	33	27	33	.	.	.	35
	1948	46	36	30	30		.		38
Räntor.
Södra och mellersta Sveriges	1938	26	24	22	25	28	29	24	25
slättbygder	1947	23	25	22	24	27	29	30	26
1948	24	24	22	26	28	31	35	27
Södra och mellersta Sveriges	1938	20	20	20	23	27	30	22	21
skogs- och dalbygder	1947	18	17	19	22	25	32	31	20
1948	18	18	20	21	25	35	40	21
Norra Sverige.............	1938	20	17	16	11			,	18
	1947	19	15	14	12		.		16
	1948	20	15	15	11	•	.	.	17

man med jordbrukarnas försäljning och avverkning av egen skog. En del
av arbetskostnaderna äro avlöningar till skogsarbetare, som jordbrukarna
anställa vid avverkningar åt skogsbolagen.

Jordbrukarnas taxerade nettointäkter och jordbrukarefamiljens arbetsinkomster.

Den i det föregående lämnade redogörelsen för utvecklingen av jordbrukarnas
kontanta inkomster och utgifter grundar sig på en bearbetning av motsvarande
uppgifter i den s. k. A-bilagan till självdeklarationerna. Härutöver

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 13. Jordbrukets taxerade nettointäkter inom olika områden,
åren 1938, 1947 och 1948.

		Taxerade nettointäkter av	Samtliga
	År		tjänst och		taxerade
Absoluta tal, milj. kronor.	jordbruks- fastighet	tillfällig förvärvs- verksamhet	kapital	netto- intäkter

Södra och mellersta Sveriges	1938	254-5	25-9	20-6	310-9
slättbygder	1947	500-8	42-5	24-8	578-3
1948	551-9	58-2	25-6	645-0
Södra och mellersta Sveriges	1938	204-5	26-6	12-8	252-4
skogs- och dalbygder	1947	467-2	45-4	19-7	546-3
1948	456-7	65-4	20-8	558-5
Norra Sverige.............	1938	128-7	30-9	5-5	168-0
1947	298-8	£8-7	9-0	377-8
	1948	283-5	66-2	9-6	370-5
Hela riket.................	1938	587-7	83-4	38-9	731-3
	1947	1 266-8	146-6	63-5	1502-4
	1948	1 292-1	189-8	56-0	1574-0
Indextal. År 1938 = 100.
Södra och mellersta Sveriges	1947	196-8	164-2	119-9	186-0
slättbygder	1948	216-9	225-0	124-0	207-5
Södra och mellersta Sveriges	1947	228-4	170-9	154-5	216-4
skogs- och dalbygder	1948	223-3	246-1	162-8	221-3
Norra Sverige.............	1947	232-2	190-1	162-8	224-9
1948	220-3	214-3	174-6	220-6
Hela riket.................	1947	215-5	175-9	137-3	205-5
	1948	219-8	227-8	143-9	215-2
Indextal. År 1947 = 100.
Södra och mellersta Sveriges slättbygder..............	1948	110-2	137-1	9 103-4	111-5
Södra och mellersta Sveriges				105-4	102-2
skogs- och dalbygder.....	1948	97-8	144-0
Norra Sverige.............	1948	94-9	112-7	107-3	98-1
Hela riket.................	1948	102-0	129-5	104-8	104-8

ha även deklarationernas uppgifter rörande jordbrukarnas taxerade nettointäkter
statistiskt bearbetats, varvid desamma dels uppräknats till totalsiffror
för hela riket och tre huvudområden, dels beräknats i kronor per hektar
jordbruks]ord och per brukningsdel. Huvudresultaten av denna del av undersökningen
redovisas i tabell 13. Det bör observeras att vad förut anförts
om deklarationsundersökningens brister vid jämförelser över längre tidsperioder
icke gäller i fråga om de taxerade nettointäkterna. De taxerade
nettointäkterna av jordbruksfastighet ha i genomsnitt för riket stigit med
2,o procent i jämförelse med år 1947. I överensstämmelse med förändringarna
i de kontanta inkomsterna och utgifterna visa även nettointäkterna, att
år 1948 varit gynnsammast för södra och mellersta Sveriges slättbygder. För
dessa redovisas sålunda en ökning av nettointäkterna av jordbruk med 10,2
procent, medan för skogs- och dalbygderna och norra Sverige en minskning
med 2,2 respektive 5,i procent konstateras. Nettointäkterna av tjänst och
tillfällig förvärvsverksamhet uppvisa en markerad ökning för samtliga områden,
ehuru mindre för norra Sverige än för södra och mellersta delarna
av landet.

För att ytterligare belysa jordbrukarnas ekonomiska förhållanden ha även
beräkningar verkställts rörande storleken av den arbetsinkomst, som enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

203

Tab. 14. Familjens arbetsinkomst i kronor per bruknlngsdel åren 1938,

1947 och 1948.

	År	Storleksgrupper, hektar åker
Områden	2-5	5—10	10—20	20—30	30—50	50—100	över 100

Södra och mellersta Sveriges	1938	783	1 225	1691	2 271	2 974	3 948	4 909
slättbygder	1947	1821	2 905	4106	4768	6 989	7 312	9180
1948	2 014	3143	4 457	5 752	6810	8512	11718
Södra och mellersta Sveriges	1938	998	1318	1715	1864	2 449	1772
skogs- och dalbygder	1947	2 497	3 585	4 389	4 902	5 089	4 412
1948	2 385	3 451	4192	4 551	5 284	4 531
Norra Sverige.............	1938	1257	1614	1870	3 435	.	.
1947	2 785	4 248	5 430	8 722	.	.
	1948	2 692	4 060	4 710	7 238	•	•

självdeklarationerna kommit jordbrukarefamiljerna till godo. Dessa beräkningar
ha verkställts på så sätt, att till nettointäkterna av jordbruksfastighet
lagts skuldräntorna, varefter den därvid erhållna summan minskats med ett
belopp, som ansetts motsvara »normala ränteanspråk». Detta sistnämnda
belopp utgör förräntningen av det i självdeklarationen såsom tillgång redovisade
värdet av jordbruksfastigheten, av levande och döda inventarier samt
av inneliggande lager. Vid beräkningen av detsamma har man vid de tre senast
utförda undersökningarna utgått från en räntefot av 3 procent för fastighetsvärdet
och 4 procent för värdet av inventarier och lager. Resultaten
av denna beräkning redovisas i tabell 14. Mellan åren 1947 och 1948 konstateras
en olikartad utveckling för de tre områdena. För slättbygderna redovisas
en påtaglig ökning, medan arbetsinkomsterna ha sjunkit i norra Sverige
och förblivit ungefär oförändrade i skogs- och dalbygderna.

Vid bedömandet av dessa tal bör beaktas, att det här är fråga om en uppskattande
beräkning av den samlade arbetsinkomsten för hela jordbrukarefamiljen.
Till denna inkomst kommer — åtminstone vid de större egendomarna
— icke obetydliga belopp i form av ränta å det egna lantbrukskapitalet.

Stockholm den 1 april 1950.

Statens livsmedelskommission
Statistiska byrån

OTTO ZETTERBERG.

204

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

Bilaga 6.

angående den svenska jordbruksregleringen i internationellt

sammanhang.

Den 22 respektive 23 mars 1950 har riksdagen, med bifall till propositionerna
nr 52 och 54, beslutat bl. a. dels godkänna Sveriges anslutning till
allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) ävensom bemyndiga Kungl. Maj :t
att, då förutsättningar härför inträtt, vidtaga åtgärder för Sveriges definitiva
anslutning till berörda avtal och dels bemyndiga Kungl. Maj :t att å Sveriges
vägnar vid tidpunkt, som Kungl. Maj :t äger bestämma, godtaga Havana-stadgan
för en internationell handelsorganisation (ITO) och att fastställa
de villkor, på vilka stadgan må sättas i kraft för Sveriges del. GATT har
sedermera undertecknats från svensk sida och träder för vår del i kraft den
1 maj 1950. Någon definitiv anslutning till Havana-stadgan har däremot ännu
icke skett.

Den genom Havana-stadgan beslutade internationella handelsorganisationen
(ITO) är utformad från den huvudsynpunkten, att de olika ländernas
handelspolitik bör underkastas vissa regler åsyftande att motverka, att länderna
vidtaga åtgärder, som ha ogynnsamma verkningar på den internationella
handeln och därigenom på de olika ländernas välstånd. Stadgan
syftar bland annat till att undanröja handelshinder av olika slag och innehåller
för detta ändamål detaljerade föreskrifter om villkoren för användning
av olika handelspolitiska medel såsom tullar och andra avgifter, kvantitativa
restriktioner, subventioner, import- och exportmonopol m. m. Stadgan,
som utarbetades vid en internationell konferens i Havana efter inbjudan
av Förenta Nationerna, är dagtecknad den 24 mars 1948.

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) slöts i Geneve år 1947 som resultat
av omfattande tullförhandlingar, vilka genomfördes i samband med
arbetet på den sedermera i Havana definitivt utformade stadgan för ITO.
Avtalet är det instrument, varigenom Havana-stadgans syfte att sänka tullmurarna
avses skola förverkligas, men avtalet är samtidigt en självständig
överenskommelse, som i avvaktan på stadgans ikraftträdande omedelbart
bringar i tillämpning de viktigaste av de principer, på vilka stadgan vilar.
Avtalet innehåller dels vissa med stadgans bestämmelser analoga regler av
allmän handelspolitisk karaktär, dels listor över de tullmedgivanden (nedsättningar
och bindningar), som gjorts av de i förhandlingarna deltagande
länderna.

I detta sammanhang skall även erinras om de ansträngningar att liberalisera
den internationella handeln, som jämsides med arbetet på att få till
stånd en allmän anslutning till Havana-stadgan och GATT gjorts och alltjämt
göras enligt överenskommelse mellan ett antal länder, anslutna till
organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC). Liberaliseringssträvandena
inom OEEC:s ram ha hittills framför allt varit inriktade
på att påskynda en begränsning eller avveckling av de kvantitativa importrestriktionerna
för handeln mellan de berörda länderna och ha därigenom
åtminstone regionalt och partiellt bidragit till förverkligandet av Havana -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

205

stadgans och GATT:s syfte att avskaffa den bilaterala bindningen av handeln
och möjliggöra en återgång till förkrigstidens multilaterala handel.
Detta har skett genom att man successivt begränsat tillämplighetsområdet
för de undantag från det principiella förbudet mot användande av kvantitativa
importrestriktioner, som Havana-stadgan och GATT teoretiskt medge.
På denna väg har hittills uppnåtts en frigivning av handeln de berörda
länderna emellan, som värdemässigt omfattar ca 50 procent av handeln under
år 1948, och för närvarande undersökas möjligheterna för en utökning
av frigivningen med ytterligare ca 10 procent. Härvid är emellertid att märka,
att frigivningen och nämnda procenttal endast hänföra sig till varuslag,
som äro föremål för privat handel. Från den 50- eller 60-procentiga frigivningen
ha alltså undantagits alla varor, som äro föremål för statlig handel,
d. v. s. som importeras antingen av staterna själva eller av monopolföretag
under statligt överinseende. Detta har inneburit, att alla jordbruksprodukter,
beträffande vilka importen i Sverige är centraliserad antingen till rent
statligt företag (spannmål och fodermedel med vissa undantag) eller till
statskontrollerade enskilda företag (socker, fettråvaror och fetter med vissa
undantag samt kött och fläsk), d. v. s. flertalet av våra egentliga jordbruksvaror,
från svensk sida tills vidare undantagits från frigivningen inom ramen
för OEEC.

Frågan om Havana-stadgans förenlighet med den framtida svenska jordbrukspolitiken
har ingående behandlats av den år 1946 tillsatta handelspolitiska
beredningen och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor (i det
följande kallade kommittéerna). Även livsmedelskommissionen har vid olika
tillfällen yttrat sig över stadgan. I sitt slutliga yttrande har kommissionen
sammanfattningsvis framhållit, att de speciella svenska önskemål, som
framfördes vid Havana-konferensen, i det stora hela blivit tillgodosedda.
Ett godkännande av stadgan i föreliggande skick skulle sålunda enligt kommissionen
icke behöva föranleda omprövning av de av riksdagen fastställda
grunderna för jordbrukspolitikens handhavande. Kommittéerna ha för sin
del under åberopande bland annat av vad livsmedelskommissionen anfört
tillstyrkt, att stadgan måtte ratificeras för Sveriges del.

Som redan nämnts äro de allmänt handelspolitiska bestämmelserna i
GATT analoga med motsvarande bestämmelser i Havana-stadgan. De uttalanden
av kommittéerna och livsmedelskommissionen, som gjorts rörande
Havana-stadgans förenlighet med jordbrukspolitiken, gälla alltså i stort sett
även bestämmelserna i GATT. Att märka är emellertid att vissa bestämmelser
i Havana-stadgan av intresse i detta sammanhang icke ha någon motsvarighet
i GATT. Beträffande olika åtgärders inom jordbrukspolitiken förenlighet
med Havana-stadgan och GATT kan vidare anföras följande. (I
den mån en bestämmelse i Havana-stadgan icke motsvaras av en bestämmelse
i GATT, har detta särskilt angivits.)

A. Import- och exportavgifter.

Havana-stadgan och GATT lägga icke hinder i vägen för tillämpning av
tullar och andra avgifter å import och export men avse att åstadkomma en
minskning av sådana tullar och avgifter. Minskningen skall enligt Havanastadgan
genomföras förhandlingsvägen. Medlem är sålunda skyldig att på
begäran av annan medlem inleda och genomföra förhandlingar, syftande till
väsentlig nedsättning av den allmänna tull- och avgiftsnivån. Medlemmarna
skola därvid vara berättigade att vägra medgivanden beträffande särskilda
varuslag. Detta betyder emellertid enligt en utskottsrapport vid Havanakonferensen
icke, att eu medlem kan vägra alt förhandla om visst varuslag

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

utan att lämna någon förklaring; om de anförda skälen icke anses tillfredsställande,
kan motparten anlita stadgans regler för lösning av tvister mellan
medlemmarna. GATT saknar motsvarighet till stadgans bestämmelser om
förhandlingsskyldighet men innehåller föreskrifter om tullkoncessioner, vilka
anknyta till ifrågavarande bestämmelser. I GATT-avtalet föreskrives sålunda,
att varuslag, upptagna i de vid avtalet fogade listorna, icke få
beläggas med vanliga tullar utöver de belopp, som angivas i listorna. De
skola vidare vara befriade från andra tullar och avgifter utöver dem, som
äro i kraft å dagen för avtalet eller då förutsatta i gällande lagstiftning.

I enlighet med förhandlingsreglerna i Havana-stadgan ha de egentliga jordbruksvarorna
från svensk sida undantagits från koncessioner i samband
med hittills förda tullförhandlingar enligt GATT.

B. Kvantitativa import- och exportregleringar.

Kvantitativa restriktioner å import och export, d. v. s. restriktioner av
annat slag än tullar och andra avgifter, äro i princip förbjudna enligt Havana-stadgan
och GATT. Kvantitativa restriktioner äro dock medgivna i följande
fall.

a) Exportrestriktioner med syfte att förebygga eller avhjälpa kritisk brist
på livsmedel eller andra nödvändiga produkter. Enligt en utskottsrapport
vid Havana-konferensen är undantaget tillämpligt även för det fall att tillfälliga
exportrestriktioner tillgripas »för att möta en avsevärd stegring av
de inhemska priserna å livsmedel på grund av en prisstegring i andra länder».

b) Import- eller exportrestriktioner för tillämpning av normer eller föreskrifter
angående klassificering, kvalitetskontroll eller saluhållande av varor
i den internationella handeln.

c) Importrestriktioner å jordbruks- eller fiskeriprodukter, om restriktionerna
äro nödvändiga för genomförande av vissa statliga åtgärder.

Här avses statliga åtgärder, som faktiskt ha till resultat:

i) att begränsa de kvantiteter som få saluhållas eller
produceras av motsvarande inhemska produkt.
Kommittéerna ha anfört, att detta medgivande möjligen kunde ge oss rätt att
i sådana fall, då positiva åtgärder vidtogos till begränsning av utbudet, exempelvis
eosinering eller gröpning av brödsäd till foder eller skärpning av kvalitetsbestämmelserna
för brödspannmål, samtidigt genomföra en kvantitativ
införselreglering (av brödsäd i nyssnämnda exempel). Enligt ett utskottsuttalande
vid Havana-konferensen torde emellertid medgivandet omfatta
även importrestriktioner för att utjämna säsongvariationerna i animalieproduktionen
i den mån de erfordrades som komplement till ett antal
andra åtgärder som användes för att begränsa den inhemska produktionen.
I detta sammanhang har från svensk sida, bland annat, redovisats sådana
åtgärder som begränsning av smörproduktion för inhemska marknaden
genom att avsättningsutrymme bereddes för margarinproduktionen, betäckningsavgifter,
åtgärder, som möjliggöra att viss mängd kött och fläsk undantages
från det marknadsförda utbudet genom det s. k. destruktionsförfarandet,
slaktdjursavgifter och åtgärder för att ge den svenska foderregleringen
en produktionshämmande utformning. Livsmedelskommissionen har framhållit,
att klarhet över hur medgivandet i konkreta fall kommer att tolkas
kan vinnas först sedan ITO kommit i full verksamhet.

ii) att avveckla ett tillfälligt överskott av motsvarande
inhemska produkt genom att göra överskottet
tillgängligt för vissa grupper av inhemska konsu -

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

men ter utan betalning eller till priser under gällande
marknadspris. Enligt en utskottsrapport vid Havana-konferensen täcker
detta medgivande anordningar genom vilka tillfälliga överskott av spannmål
göras tillgängliga såsom kreatursfoder för småbrukare och liknande
kategorier med låg levnadsstandard utan betalning eller till priser under gällande
marknadspris. Genom detta uttalande torde vara möjligt att, därest
förutsättningarna i övrigt äro för handen, kombinera eosinering eller gröpning
av brödsäd till kreatursfoder med en kvantitativ införselreglering.

iii) att begränsa de kvantiteter som få produceras
av en animalisk produkt, vars framställning helt eller
till huvudsaklig del är direkt beroende av den importerade
varan, under förutsättning att den inhemska
produktionen av sistnämnda vara är relativt obetydlig.

Särskilda regler ha lämnats för tillämpning av de restriktioner, som kunna
vara tillåtna enligt c) ovan. Vidare har föreskrivits, att under importoch
exportrestriktioner inbegripas sådana restriktioner, som genomföras medelst
åtgärder, vilka äro att hänföra till statlig handel. Föreskriften avser att
hindra ett kringgående av reglerna genom att importen eller exporten anförtros
åt monopolföretag.

Havana-stadgan och GATT göra allmänt undantag från förbudet mot
kvantitativa restriktioner, när det gäller restriktioner till skydd för ett lands
betalningsbalans. Utförliga bestämmelser meddelas i syfte att påskynda en
avveckling av de nuvarande av valutaskäl betingade restriktionerna.

C. Inre beskattningar och avgifter.

Importerade varor få icke beläggas med inre avgifter utöver vad som gäller
för inhemska produkter av samma slag, och ej heller annorledes få importerade
eller inhemska produkter beläggas med inre avgifter så att inhemsk
produktion skyddas. Enligt en utskottsrapport vid Havana-konferensen
äro sådana avgifter tillåtna, som visserligen ha till verkan att stödja
produktionen av en viss inhemsk produkt (t. ex. smör) men äro riktade lika
mycket mot den inhemska tillverkningen av en annan vara (t. ex. inhemskt
margarin), av vilken en väsentlig inhemsk produktion förekommer, som mot
importen av sådan vara (t. ex. importerat margarin). Kommittéerna och livsmedelskommissionen
ha funnit det av berörda utskottsuttalande vara klart,
att den svenska margarinaccisen och oljekaksskatten äro tillåtna, så länge
i landet förekommer en väsentlig produktion av margarin respektive oljekakor,
även om dessa produkter framställas av importerade råvaror.

I detta sammanhang kan nämnas, att frågan om de avgifter i prisutjämnande
syfte, som för närvarande uttagas på vissa importvaror, och som enligt
sakens natur diskriminera mellan olika länder och därför i princip äro
förbjudna, fått sin lösning genom ett stadgande, som medgiver rätt att antaga
eller genomföra åtgärder, vilka äro nödvändiga för priskontroll i ett
land, som lider av varubrist till följd av det andra världskriget.

D. Inre regleringar.

Med avseende å inre regleringar skola importerade varor icke behandlas
mindre gynnsamt än inhemska produkter av samma slag. Inre kvantitativa
regleringar få hland annat icke avse, att en bestämd kvantitet eller proportion
av eu vara skall vara av inhemskt ursprung. Regleringar, som uppfylla
detta villkor, skola icke anses diskriminerande i något fall, då alla reglering -

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

en underkastade varor produceras inom landet i väsentliga kvantiteter. Regleringarna
få icke innefatta fördelning mellan utländska leveranskällor. Härigenom
har stadgats ett principiellt förhud mot sådana åtgärder som inmatnings-
och inblandningsbestämmelser för brödsäd och grynhavre samt bestämmelsen
om viss halt av inhemska fettvaror i margarin. Från förbudet
har emellertid undantag gjorts för åtgärd, som var i kraft den 1 juli 1939,
den 10 april 1947 eller den 24 mars 1948. På grund av ett par utskottsuttalanden
vid Havana-konferensen rörande möjligheterna att vidtaga förändringar
i redan existerande reglering ha kommittéerna och livsmedelskommissionen
funnit att de svenska inmalningsbestämmelserna äro till fullo
täckta av undantaget. Det under C ovan relaterade utskottsutlåtandet avser
även inre regleringar.

Kommittéerna ha vidare i detta sammanhang konstaterat, att en åtgärd,
varigenom skyldighet skulle stadgas att inblanda smör i margarin, utan särskild
föreskrift om att smöret till viss del måste vara av inhemskt ursprung,
icke skulle strida mot förbudet, så länge smörproduktionen håller sig inom
den genom 1947 års riksdagsbeslut angivna ramen, vilken förutsätter en
margarintillverkning som lär kunna betraktas som väsentlig.

E. Subventioner.

Subventioner få anses vara det medel, som Havana-stadgan och GATT närmast
anvisar som stöd åt inhemska näringar. De äro i princip tillåtna. Organisationen
respektive DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA skola underrättas
om utgående subventioner. Skyldighet föreligger för medlem eller
part att på begäran av annan, som anser, att en sådan subventionering förorsakar
eller hotar att förorsaka allvarlig skada på dess intressen, dryfta
möjligheterna att begränsa subventionerna. Observeras må i detta sammanhang,
att subventionering kan från annat lands sida mötas med en mot subventionen
svarande antidumping- eller utjänmingstull. Sådan tull är i princip
tillåten även om sådan tullöverenskommelse, som avses ovan under A,
skulle ha ingåtts.

Havana-stadgan innehåller — till skillnad från GATT — ett undantag från
huvudregeln att subventioner i princip äro tillåtna, nämligen för exportsubventioner,
som resultera i att en vara säljes för export till lägre pris än hemmamarknadspriset.
Dylika subventioner äro enligt stadgan förbjudna. Utan
hinder därav må dock exporterade varor befrias från tullar eller skatter,
som påläggas varor av samma slag vid förbrukning inom landet. Vidare
få inkomsterna av sådana skatter och tullar användas till betalning åt inhemska
producenter i allmänhet av ifrågavarande varor. Betalningen betraktas
då som ett fall enligt första stycket ovan. Subventionering av exporten
får på vissa villkor tillgripas även för att uppväga en subvention, beviljad
av ett konkurrerande exportland, som icke är medlem av organisationen.

I föregående stycke avsedd bestämmelse om förbud mot exportsubventioner
skall av medlemsstat sättas i kraft så snart som möjligt och icke senare
än två år efter den dag, då Havana-stadgan träder i kraft. I särskilda fall
kan organisationen bevilja ytterligare anstånd.

Enligt en utskottsrapport vid Havana-konferensen har klarlagts, att stadgandet
om att exporterade varor må befrias från tullar eller skatter tillåter
även restitution av införselavgifter å fodermedel vid export av därmed framställda
jordbruksprodukter. Kommittéerna påpeka emellertid att stadgandet
icke heller med klarläggandet i utskottsrapporten ger möjlighet att utbetala
exportbidrag för jordbruksprodukter på sätt skedde under 1930-talet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 245. 209

d. v. s. klumpvis utan direkt anknytning till de på exportvaran belöpande
avgifterna.

Förbudet mot exportsubventioner av angivet slag är vidare, såvitt angår
råvaror (innefattande bland annat varje produkt av jordbruk eller fiske, i
sin naturliga form eller efter sådan bearbetning som vanligen kräves för att
bereda varan för saluförande i väsentliga kvantiteter på den internationella
marknaden), avsevärt uppmjukat genom en särskild bestämmelse i stadgan.
Däri föreskrives sålunda, bland annat, att ett prisstabiliseringssystem för
råvaror, vilket tidvis resulterar i att exportpriset är lägre än hemmamarknadspriset
men enligt vad Organisationen fastställt även haft eller är ämnat
att ha till följd att exportpriset är högre än hemmamarknadspriset, icke
skall anses innefatta förbjuden exportsubventionering. Genom denna undantagsbestämmelse
råder enligt kommittéerna icke tvivel om att en viss direkt
subventionering av den svenska smörexporten är tillåten. En förutsättning
är dock, att Organisationen fastslår anordningens karaktär av sådant
prisregleringssystem som här avses.

Beträffande all tillåten subventionering av råvaror har i stadgan vidare
utsagts, att subventioneringen icke må tillämpas så, att medlem därigenom
får mer än skälig andel av världshandeln med ifrågavarande produkt.

F. Lagringsstöd (stödköp).

Kommittéerna framhålla, att ett lagringsstöd (t. ex. i fråga om brödsäd),
innebärande att staten på ett eller annat sätt skulle garantera en viss minimiprisnivå,
kan sägas utgöra en form av statlig subventionering, Minimiprisnivån
skulle emellertid enligt jordbruksprograinmet ligga under den prisnivå,
som genom importregleringen stödjes mot utländsk konkurrens. Åtgärden
synes därför enligt kommittéerna icke vara ägnad att minska importen,
liksom den givetvis ej heller kan bidraga till att öka exporten. På
grund härav torde den icke falla under Havana-stadgans och GATT:s subventioneringsbestämmelser.
Däremot skulle den möjligen kunna beröras av
stadgandena om inre beskattningar och regleringar (avdelningarna C och
D ovan), i det att man under åberopande av dessa stadganden möjligen
skulle kunna påfordra, att lagringsstöd lämnades icke blott för här i landet
producerad utan även för importerad spannmål. Emellertid torde man
kunna utgå från att i en sådan situation, då lagringsstöd måste tillgripas,
importen redan tidigare genom andra regleringsåtgärder helt utestängts,
varför några större lager av utländsk spannmål sannolikt icke torde finnas.

G. Ensamrätt till import och export.

Med statlig handel förstås enligt Havana-stadgan och GATT handel, som
bedrives av ett statligt företag eller av ett företag, som av staten beviljats
uteslutande eller särskilda privilegier. Sådan handel skall, om den omfattar
import och export, i allmänhet drivas i överensstämmelse med grundsatserna
om icke diskriminerande behandling.

Enligt Havana-stadgan (GATT innehåller icke motsvarande bestämmelse)
skall medlem, som genom monopolisering genomför inskränkningar av handeln,
på begäran av annan medlem upptaga förhandlingar därom på samma
sätt som föreskrives beträffande tullar och avgifter (sé avdelning A ovan).
I fråga om importmonopol skola förhandlingarna i första hand avse att
fastställa en högsta importavgift. Monopolet skall ha skyldighet att importera
den monopoliserade varan i tillräckliga kvantiteter för alt täcka efterfrågan,
varvid hänsyn skall tagas till eventuell ransonering av varan. Vid
14 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

210

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

tillämpning av nu angivna bestämmelser skall vederbörlig hänsyn tagas till
det förhållandet, att vissa monopol inrättats och drivas huvudsakligen för
sociala, humanitära eller statsfinansiella ändamål.

Kommittéerna ha framhållit, att de anordningar med ensamrätt till import
och export, som skulle ifrågakomma enligt den planerade svenska jordbrukspolitiken,
i och för sig icke torde möta något hinder. Icke heller förhandlingstvånget
torde kunna befaras medföra några komplikationer. Att
märka är emellertid, att man icke genom monopolanordningar kan undanröja
de svårigheter, som bestämmelserna om kvantitativa regleringar och
exportsubventioner fortfarande kunna vålla för genomförande av enstaka
åtgärder på jordbrukspolitikens område. Undantagsbestämmelsen angående
monopol för sociala, kulturella, humanitära och statsfinansiella ändamål har
av kommittéerna ansetts tillämplig beträffande monopolen på tobak och
rusdrycker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

211

SVENSKA SPANNMÅLSAKTIEBOLAGET
STOCKHOLM

Bilaga 7.

Till statens livsmedelskommission, Stockholm.

I likhet med vad som skett tidigare år får Svenska spannmålsaktiebolaget
härmed till statens livsmedelskommission inkomma med förslag till de prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område avseende konsumtionsåret 1950/
51, som beröra bolagets verksamhet. I samband härmed har bolaget företagit
beräkningar över bolagets kostnader under verksamhetsåret 1950/51 liksom
ock framlagt en förnyad kalkyl över dess kostnader under nu löpande konsumtionsår.

Inledning.

Under konsumtionsaren 1948/49 samt 1949/50 ha regleringsåtgärderna
beträffande spannmål och fodermedel kunnat successivt förenklas eller helt
avskrivas. Sålunda äro numera ransoneringsföreskrifter i stort sett slopade.
Vidare finnas icke längre några normalprisbestämmelser i fråga om fodersäd,
kli och oljekraftfoder, ehuru det meddelats vissa föreskrifter om priser
å importerad fodersäd och importerat kli samt oljekraftfoder att gälla i
ett antal importhamnar. I fråga om brödsäden äro emellertid normalprisbestämmelser
alltjämt i kraft och likaså utfodringsförbud. På grund härav har
också det sedan länge gällande omfattande prisortssystemet för brödsäden
måst upprätthållas. Spannmålsbolaget har nu ansett det önskvärt, att regleringsåtgärderna
under nästkommande regleringsår om möjligt erhålla en
sådan utformning, att de, i den mån så låter sig göra, ansluta till de riktlinjer,
som finnas uppdragna i 1947 års riksdagsbeslut, eller att de i annat fall
dock böra syfta till att göra en senare övergång till regleringsåtgärder i enlighet
med nämnda riktlinjer så enkel som möjligt. Dessa riktlinjer, vilka
grundade sig på de förslag som avgivits av 1942 års jordbrukskommitté,
åsyttade bl. a., att handeln skulle lämnas så fri som möjligt. Detta gällde
icke endast förhållandena inom landet utan jämväl importen och exporten
av olika varor. Bolaget vill därför efter en redogörelse för marknadsläget
diskutera möjligheterna till en dylik friare handel, innan bolaget övergår till
att behandla de förslag till regleringsåtgärder, vilka bolaget med hänsyn till
föreliggande förhållanden ansett sig böra framlägga.

Marknadsöversikt.

De antaganden om en kraftig reducering av de internationella priserna å
spannmål och fodermedel, som för ett år sedan syntes vara motiverade med
hänsyn till det ökade varuutbudet och därav följande konkurrensförhållanden,
hava icke helt blivit infriade. Den främsta anledningen härtill är valutasvårigheterna,
som under det gångna året skärpts och bl. a. ledde till en
devalvering av de dollarsvaga ländernas valutor. Dollarbristen har förstärkt
utrikeshandelns bilaterala inriktning och hållit tillbaka de prissänkande
krafterna.

212

Kungl. Maj-.ts proposition nr 245.

Världsmarknadspriset för vete var under år 1949 högre än som kunde väntas
med hänsyn dels till betalningsbalansen inom internationell handel, dels
till förhållandet mellan tillgång och efterfrågan. Icke desto mindre var prisnivån
lägre än närmast föregående år.

Prisutvecklingen fr. o. m. januari 1947 framgår av nedanstående tabell,
som återgiver kvartalsmedeltal av de å Chicagobörsen noterade loco-priserna
för vete.

Genomsnittspris angivet i cents
per bushel

1947 1948 1949

239 264 228

266 240 220

248 225 200

308 233 212

Januari—mars.....

April—juni........

Juli—september
Oktober—december

Under 1948 stego priserna å Chicagobörsen till 3 dollars per bushel och
argentinskt vete noterades till 4 å 5 dollars per bushel. Det högsta priset å
Chicagobörsen under 1949 noterades i januari, då vete såldes för marsleverans
till 226 cents. Därefter skedde ett prisfall med omkring 10 cents. Vid
denna nivå höll sig marknaden anmärkningsvärt fast till i början av maj.
Därefter sjönko priserna till den lägsta nivån efter kriget (186 3/8 cents). De
statliga prisstödjande åtgärderna åstadkommo på nytt under årets sex sista
månader en prisstegring, som slutade med ett decemberpris på 223 cents per
bushel.

Priserna å kanadensiskt vete enligt noteringar å spannmålsbörsen i Winnipeg
utvecklades under året något annorlunda än priserna å Chicagovetet.
i början av 1949 noterades sålunda No. 1 Northern Manitoba med 8 till 18
cents per bushel högre än motsvarande vetekvalitet å Chicagobörsen. I slutet
av juni var priset på de båda marknaderna i det närmaste lika. I september
och oktober låg den kanadensiska noteringen åter över för att under
årets sista månader sjunka ned långt under USA-marknadens.

Av nedanstående tabell framgå prisrelationerna å de båda marknaderna.

Chicago Winnipeg Differens

Cents per bushel

1 januari....................... 226 1/''s 238 — 11 7/s

1 april.......................... 215 V8 223 — 7 7/8

1 juli........................... 195 72 196 - V*

1 oktober....................... 213 s/4 218 — 4 V4

28 december ..................... 217 195 + 22

Under 1949 resulterade de försök, som sedan lång tid tillbaka gjorts att
reglera världshandeln med vete, uti ett internationellt veteavtal (IWA)
med syfte att tillförsäkra importländerna tillgång till och exportländerna
avsättning för vete till skäliga och stabila priser. Veteavtalet trädde i kraft
den 1 augusti 1949 och enligt detsamma gäller ett maximipris på 1: 80 dollars
per bushel för No. 1 Manitoba Northern i lager i Fort William för vissa
minimikvantiteter från exportländerna USA, Canada, Australien, Uruguay
och Frankrike, sammanlagt 456 miljoner bushels (12,42 miljoner ton). I
USA äro de av staten stödda inomlandspriserna å vete så höga, att exporten
för närvarande måste subventioneras med omkring 50 cents per bushel
för att överbrygga klyftan mellan USA:s öppna marknadspris och veteavtalets
maximipris. Det kan vidare böra framhållas, att intill utgången av
1949 hade exporten av vete särskilt från USA haft betydligt mindre om -

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

213

fattning, än vad som kunnat beräknas. Tillgångarna på vete därstädes äro
därför betydande.

Australiens veteöverskott såldes i början av året till priser, som höllo sig
omkring 5 shillings per bushel under 1948 års nivå. Fr. o. m. augusti justerades
priserna så att de kommo att motsvara veteavtalets maximipriser. I enlighet
med bestämmelserna i veteavtalet har bolaget från Australien inköpt
tills vidare 27 000 ton vete till ett pris av omkring 42 kronor per deciton eif
svensk hamn.

För Argentinas del ingick år 1949 med priser, som av det statliga exportorganet
IAPI höllos uppe på en nivå motsvarande 4 dollars per bushel. En
förändring i landets ekonomiska regim hade emellertid bl. a. en prisreducering
till följd, som dock ännu icke lett till att paritet erhållits med priserna
från andra veteexporterande länder. De inköp, som spannmålsbolaget inom
ramen för gällande handelsavtal företagit av 50 000 ton vete för leverans under
januari—februari 1950, ha skett till ett pris av 41 kronor 30 öre per 100
kilogram fob argentinsk hamn motsvarande ett cifpris i svensk hamn av
mellan 46 och 47 kronor per 100 kilogram.

För majs och havre har prisutvecklingen å Chicagobörsen under åren
1947—1949 varit följande.

Majs: Januari—mars

April—juni.......

Juli—september ...
Oktober—december

Havre: Januari—mars.....

April—juni.......

Juli—september ...
Oktober— december

Genomsnittligt locopris

1947 1	cents per bushel 1948	1949
151	249	136
184	231	139
240	204	135
252	1.48	126
90	131	79
100	122	72
in	94	67
126	85	75

Som framgår härav har prisfallet å fodersäd fortsatt under det gångna
året. Detsamma har varit förhållandet å den sydamerikanska marknaden,
varifrån vi i främsta rummet måst fylla behovet av fodersäd och andra
fodervaror. Till belysande av prisutvecklingen återgives här nedan uppgifter
angående de genomsnittliga priserna eif svensk hamn å de kvantiteter
oljekraftfoder, majs och kli, som spannmålsbolaget inköpt från Sydamerika,
huvudsakligast Argentina, under de senaste åren.

Varuslag	Verksam-	Inköpt kvantitet	Kronor per 100 kg
hetsår	ton	eif svensk hamn
Oljekraftfoder..........	......... 1945/1946	56 962	26:94
	1946/1947	83 667	49: 85
	1947/1948	43 840	43:78
	1948/1949	41997	34:11
Majs...................	........ 1945/1946	71 516	29: 41
	1946/1947	70 919	32:33
	1947/1948	15170	47:20
	1948/1949	37 379	29:56
Kli.....................	......... 1945/1946	61 452	23:29
	1946/1947	179 882	26:13
	1947/1948	112 566	25:26
	1948/1949	100 417	24:24

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Emellertid har på senaste tiden prisfallet avstannat och förbytts i en
prisstegring. T. o. m. å den nordamerikanska marknaden, där devalveringen
verkar i prissänkande riktning, har prisläget varit anmärkningsvärt
fast. Sålunda noterades majs å Chicago-börsen i början på februari till
135 cents per bushel, under det att det genomsnittliga priset under tiden
oktober—december endast uppgick till 126 cents per bushel. Vad som främst
givit anledning till denna omsvängning är det väntade ogynnsamma skördeutfallet
i Argentina. Den ihållande torka, som varit rådande där sedan
ett par månader tillbaka, anses nämligen komma att medföra en stark begränsning
av majsexporten.

Vad nu sagts rörande prisutvecklingen har huvudsakligen gällt världsmarknadspriserna.
Däremot ha förhållandena beträffande de priser, som
fått betalas för importen till Sverige, på grund av valutadevalveringen, varit
helt andra.

Till belysande av de av bolaget betalade priserna kan nämnas, att spannmålsbolaget
i mars—april 1949 inköpte majs till omkring 25 kronor per
deciton fob argentinsk hamn, under det att motsvarande prisnotering i oktober
var omkring 30 kronor 50 öre samt i mitten på februari 1950 omkring
32 kronor 50 öre per deciton. Vidare har priset å argentinskt kli stigit från
20 kronor per 100 kilogram eif svensk hamn i maj 1949 till nära 25 kronor
i februari 1950.

Även i fråga om oljekraftfoder har särskilt på grund av devalveringen
under det sista halvåret en prisstegring ägt rum. Sålunda ha exempelvis
priserna å högprocentiga jordnöts- och solroskakor, som i början på året
kunde köpas till omkring 33 kronor, enligt senaste noteringar stigit till
omkring 40 kronor, allt per deciton eif svensk hamn.

Den här lämnade redogörelsen visar, att läget vad beträffar den internationella
handeln med spannmål och fodermedel är sådant, att man tillsvidare
icke bör räkna med en fortsatt nedgång i priserna. Visserligen äro
överskotten på sina håll —- främst i USA —■ betydande. På grund av dollarbristen
i importländerna, som försvårar inköp från USA av spannmål,
utöva saluöverskotten där icke något större tryck på marknaden. Rimligtvis
böra dock dessa överskott förr eller senare omsättas, då möjligheter
kanske uppstå för en friare handel. När tidpunkten härför är inne är emellertid
för närvarande svårt att förutse. Det torde därför knappast finnas
anledning att vid beräkning av spannmålsbolagets kostnader för kommande
regleringsår räkna med importpriser, som i väsentlig mån avvika från
dem, som gälla för dagen.

Spannmåls- och fodermedelsregleringarna.

a) Förutsättningar.

Utan en regelmässig import av bl. a. konstgödsel och fodermedel samt i
händelse av mindre gynnsamma skördeutfall även av brödsäd kan inom landet
icke produceras livsmedel i sådan omfattning, att vi äro självförsörjande.
Då utfordringsförbudet beträffande brödsäd häves och prisbildningen å
olika slag av foder samt å brödsäd lämnas mer fri, är det för övrigt möjligt,
att det även vid jämförelsevis goda brödsädsskördar kan komma att
föreligga importbehov för brödsäd, enär dylik då liksom före kriget i växlande
omfattning komme att förbrukas till foderändamål. Rimligtvis bör
emellertid behovet av importerat foder i motsvarande grad minskas.

1942 års jordbruksutredning räknade med en jämförelsevis snar återgång
till marknadsförhållanden påminnande om dem, som rådde under

215

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

1920- och 1930-talet. Därför diskuterades också regleringsåtgärdernas utformning
utifrån den förutsättningen, att prisläget å sådana importvaror
som spannmål och fodermedel som regel skulle ligga i nivå med eller under
inomlandspriserna. Sannolikt torde utvecklingen med tiden gå därhän, men
trots mycket rikliga tillgångar i vissa länder särskilt av spannmål äro
världsmarknadspriserna alltjämt som regel högre än priserna inom vårt
land. I viss mån beror detta förhållande, såsom marknadsöversikten visat,
på den devalvering av den svenska kronan, som företogs i september månad
1949. Denna åtgärd stod dock i samband med den allmänna valutasituationen
för närvarande, vilken främst karakteriseras av brist på dollarvalutor.
Huruvida sistnämnda förhållande är att anse som en temporär företeelse eller
om det kommer att bliva bestående under en längre tid, därom skall här
ej göras något uttalande. Mycket synes dock tyda därpå, att den nuvarande
valutasituationen icke kan beräknas bliva snart övergående. Därför är det
sannolikt, att de marknadsförhållanden, vilka man tidigare räknat snart
skulle bliva rådande, tillsvidare icke kunna påräknas. Över huvud är läget
beträffande importmöjligheterna ganska ovisst. Ett oroande moment är
sålunda den i år felslagna majsskörden i Argentina. En svag skörd i Europa
kan dessutom på nytt komma att bereda stora svårigheter och detta givetvis
även för vårt land.

De aktuella marknadsförhållandena medgiva i anslutning till vad nu sagts
i flera hänseenden icke någon tillämpning vid utformningen av regleringsåtgärderna
å spannmåls- och fodermedelsområdena av de allmänna riktlinjer,
som avsågos av jordbruksutredningen. Inmalningstvånget i fråga om
brödsäd -vad förmalning till mjöl liksom tillverkningstvånget beträffande
havre vid framställning av havregryn och havremjöl äro sålunda verkningslösa,
så länge priserna å importvarorna äro högre än de inom landet betalade
priserna för varor av motsvarande kvalitet. Även om de inhemska tillgångarna
på brödsäd och havre skulle behöva kompletteras genom import, så
torde för närvarande någon dylik import icke komma till stånd, om icke
antingen priserna inom landet tillåtas stiga, så att de komma i nivå med
eller överstiga importpriserna, eller importen, såsom nu sker, subventioneras.
Även beträffande importen av majs, kli och oljekraftfoder är läget
för närvarande sådant, att importpriserna för samtliga dessa varor äro högre
än de priser, som enligt meddelade föreskrifter uttagas vid försäljning
av desamma inom landet. Någon ändring av detta förhållande under nästkommande
regleringsår torde som ovan sagts icke vara att förvänta, försåvitt
icke kronans värde höjes eller priserna inom landet tillåtas stiga rätt
väsentligt. En lättnad beträffande importen synes icke utesluten, om utvecklingen
går därhän, att USA börjar utförsälja sina spannmålsöverskott mot
betalning i annan valuta än dollar. I detta sammanhang må vidare framhållas,
att svårigheter alltjämt förefinnas att företaga inköp utifrån av oljekraftfoder
i sådan omfattning och av sådan kvalitet, att de under senare
år tillämpade bestämmelserna beträffande försäljning av oljekraftfoder i
form av standardiserade blandningar kunna slopas.

Vad nu sagts innebär alt, om icke priserna å spannmål och fodermedel
inom landet tillåtas stiga rätt avsevärt, så synas möjligheterna att reglera
importen enbart genom inmalningstvång samt licensiering mycket små, varav
följer att importen alltjämt torde behöva subventioneras. Dessutom äro
de handelspolitiska förhållandena sådana, att inköpen utifrån ofta icke
kunna genomföras på sätt, som vore för vederbörande importör mest ekonomiskt.
Hänsyn måste ock tagas till ingångna handelsavtal samt till valutaförhållanden
in. m. På grund härav utgår bolaget i det följande därifrån,
att bolaget åtminstone tillsvidare omhänderbar importen av spannmål och

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

fodermedel. Bolagets verksamhet synes emellertid böra inriktas därpå att
förbereda ett överflyttande vid lämplig tidpunkt av importverksamheten till
vederbörande handels- och industriföretag. Härvid får det icke bortses därifrån,
att i vissa fall inköpen utifrån för närvarande svårligen kunna genomföras
av ett vart enskilt företag. Detta gäller exempelvis inköpen från sådana
länder, där exporten omhänderhaves av rent statliga organ.

Vid de överläggningar med representanter för handel och industri, som
bolaget fört i samband med behandlingen av frågan om regleringsverksamhetens
utformning, har bl. a. framhållits följande.

Från handelns sida gjordes gällande, att tiden nu kunde vara inne att överföra
importen av fodermedel och försäljningen av importvarorna från bolaget
till det enskilda näringslivet. Till stöd för denna mening har framhållits
i huvudsak följande. Åsattes det inom landet tillverkade oljekraftfodret
priser, som svarade mot världsmarknadspriserna, skulle någon subvention
av oljekraftfoderimporten näppeligen vara erforderlig. Om beträffande
andra fodermedel — samt vid behov även oljekraftfoder — subvention
vore påkallad, kunde prisregleringen ske genom utbetalande till vederbörande
importör av prisutjämning. Skulle vidare i något fall kvotering av
importerade varor ifrågakomma, kunde denna kvotering överlämnas till ett
handelns eget organ, exempelvis den tidigare å detta område arbetande
Foderintressentföreningen u. p. a. Även av kvarnindustrien framhölls, att
erforderlig spannmålsimport skulle kunna överflyttas på något industriens
eget importorgan. Frånsett att något sådant organ för närvarande icke finnes
och då det nu närmast gäller förhållandena under nästkommande regleringsår
samt då bolaget dessutom av handelspolitiska och andra skäl funnit,
att bolaget tills vidare bör omhänderha importen av spannmål och fodermedel,
torde tiden ännu icke vara inne för ett överförande från bolaget
till det enskilda näringslivet av den importverksamhet bolaget för närvarande
ombesörjer.

Även om bolaget alltså nu bedömer läget så, att bolagets importverksamhet
tills vidare bör fortfara, är bolaget likväl av den meningen, att de andra lättnader
ur regleringssynpunkt för handeln och industrien, som kunna genomföras,
ändock böra komma till utförande.

b) Brödsädsregleringen.

Enligt jordbrukskommitténs förslag skulle stödet åt brödsädsodlingen
iiksom före kriget i första hand lämnas genom reglering av införseln av
brödsäd och brödsädsprodukter samt genom bestämmelser om inmalningstvång
i fråga om inhemsk brödsäd. Därigenom bereddes den egna brödsädsproduktionen
företrädesrätt å den inhemska marknaden, såvitt det gällde
avsättning till människoföda. Enligt kommitténs förslag borde statsmakterna
därjämte lämna stöd för uppehållande av en lägsta prisnivå å brödsäd
motsvarande brödsädens förädlingsvärde vid animalieproduktion. Sagda
prisnivå, bottenpriset för brödsäd, skulle ligga ett stycke under den nivå, som
stöddes genom importregleringen. Den av kommittén föreslagna formen för
detta stöd — av kommittén kallat utjämningslagring — byggde på samma
tanke som det under 1930-talet tillämpade stödköpsförfarandet men avvek
från detta främst därigenom, att stödköpsverksamheten enligt kommitténs
förslag skulle omhänderhavas ej av något statligt organ utan av spannmålshandelns
egna företag, d. v. s. jordbrukarnas ekonomiska organisationer, de
privata spannmålshandlarna och kvarnarna, vilka av det allmänna såsom
ersättning för sin stödköpsverksamhet skulle tillförsäkras viss lagringsersättning
samt prisfallsgaranti. Härutöver skulle en viss beredskapslagring av
brödsäd äga rum. Även denna beredskapslagring skulle ombesörjas av spannmålshandelns
egna organ enligt avtal med staten.

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Utjämningslagringen skulle, som nyss antytts, ha till ändamål dels att
stödja ett bottenpris för brödsäd, dels ock att utjämna variationer i brödsädsskördens
storlek olika år. För dessa ändamål skulle det centrala regleringsorgan,
som kommittén förordade skulle inrättas, då så behövdes, ingå
avtal med enskilda lagerhållare, vari dessa åtoge sig att bedriva viss inköps-
och lagringsverksamhet. Avtal om utjämningslagring skulle principiellt
icke innebära annat än att lagerhållaren dels skulle åtaga sig att inköpa
brödsäd upp till en viss myckenhet, då sådan spannmål utbjödes till honom
till bottenpris, dels skulle få viss lagringsersättning och prisfallsgaranti, för
den händelse han behölle den inköpta spannmålen i lager till kommande
regleringsår.

I avtal om utjämningslager skulle lagerhållaren alltså förbinda sig att
upp till viss kvantitet uppköpa brödsäd, då sådan utbjödes till honom till
bottenpris. Det skulle emellertid ligga i det centrala regleringsorganets hand
att bestämma den tidpunkt, vid vilken stödköpen skulle igångsättas. Likaså
skulle regleringsorganet ha möjlighet att begränsa stödköpen till viss del
av den i avtalet angivna maximikvantiteten. De stödköpta kvantiterna skulle
vara lagerhållarens egendom, över vilken han ägde disponera på sätt han
funne lämpligast. Lagerhållaren skulle sålunda äga frihet att sälja stödköpt
brödsäd, när han så önskade, och äga själv behålla den köpeskilling han fick
för spannmålen.

De förmåner, som lagerhållaren skulle tillförsäkras av staten såsom ersättning
för stödköpsverksamheten, borde bestå i prisfallsgaranti samt i
lagringsersättning. Det stöd åt brödsädsodlingen, som staten lämnade genom
utjämningslagringen, borde ej ha till syfte att garantera ett visst pris å varje
ort, där brödsädsodling förekomme i någon mera avsevärd omfattning.
Ett system, där man sökte upphålla ett och samma brödsädspris på ett relativt
stort antal orter, vore enligt vad bl. a. erfarenheterna under kriget
givit vid handen förenat med stora både ekonomiska och organisatoriska
olägenheter. Ett dylikt system rubbade de normala handelsvägarna för brödsäd.
Regleringsorganet tvingades då att i stor utsträckning ingripa för att
ordna avsättningsförhållandena beträffande brödsäden, bl. a. genom att utbetala
bidrag för fraktkostnaderna och för vissa omflyttningar. Systemet
medförde sålunda ökade kostnader för det allmänna och fordrade dessutom
en betydande kontrollapparat. I stället borde det bestämmas, att lagerhållares
skyldighet att inköpa brödsäd för utjämningslager endast skulle
föreligga å vissa särskilt bestämda prisorter, vilkas antal borde vara relativt
litet och huvudsakligen vara begränsat till de större kvarnorterna vid
kusten. Huruvida utjämningslagring borde ske först då priset i genomsnitt
å dessa platser tenderade att sjunka under bottenpriset eller sådan lagring
borde kunna ske även om den genomsnittliga prisnivån å dessa orter låge
över bottenpriset men å en eller annan ort låge under sagda pris, bleve en
fråga till vilken man finge taga ställning först vid utformningen i detalj av
ett system med utjämningslagring.

Beträffande frågan om utjämningslagringen framhöll departementschefen
i sitt yttrande enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 75 till 1947 års riksdag
bl. a., att statens medverkan till denna icke borde innefatta någon absolut
garanti för att prisnivån å brödsäd under ett visst år icke skulle sjunka
under det för sagda år angivna bottenpriset. Den kvantitet, beträffande vilken
utjämningslagring skulle ifrågakomma, syntes böra vara maximerad,
och det kunde sålunda tänkas, att prisnivån sjönke under bottenpriset,
därest utbuden skulle fortsätta efter det maximikvantiteten inlagrats. Frågan
om den maximikvantitet, som skulle kunna få ingå i utjämningslagringen
under ett visst rcgleringsår, syntes departementschefen böra avgöras

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

av riksdagen i samband med fastställande av grunderna för avvägningen
av prisstödet under regleringsåret. Det skulle därefter i första hand ankomma
på det centrala regleringsorganet att besluta om och i vad mån sådan
lagring faktiskt skulle äga rum. Departementschefen hade nämligen även
uttalat, att i den mån ett brödsädsövcrskott ej absorberades genom beredskapslagring
av brödsäd borde man, därest brödsädspriset skulle tendera att
sjunka under bottenpriset, i första hand söka bereda avsättning för brödsäden
till utfodring genom att begränsa importen av fodermedel. Skulle
dylika åtgärder ej visa sig tillräckliga, borde ett statligt stöd till en viss
utjämningslagring av brödsäd lämnas.

Beträffande beredskapslagringen av brödsäd avsåg kommittén, att även
denna borde omhänderhavas av handeln samt att ersättning borde lämnas
dels för direkta lagringskostnader dels för de kostnader, som vore förenade
med utbyte av den lagrade spannmålen. I sistnämnda hänseende finge hänsyn
också tagas till de fraktkostnader, som komme att belasta spannmålen
för transport till de ur beredskapssynpunkt lämpligt belägna lagerlokalerna.

Bolaget har redan framhållit, att tidpunkten ännu icke torde vara inne för
att inmalningstvånget å brödsäd skall kunna tjäna som prisreglerande faktor.
Beträffande de föreslagna anordningarna med en utjämningslagring och
en beredskapslagring, sådana kommittén skisserat desamma, vill bolaget,
som redan i sitt utlåtande över detta kommitténs förslag uttalat viss tveksamhet
beträffande dess lämplighet, nu anföra följande.

Tillströmningen av brödsäd från jordbruket om höstarna är på grund
av den alltmer utbredda skörde- och direkttröskningen numera så omfattande,
att redan före nyår mellan 80 och 90 procent av hela saluöverskottet
av brödsäd kan vara levererat. Detta innebär, att vid normal skörd handeln
och kvarnarna under ett par, tre månader kunna få mottaga omkring
500 000 ton brödsäd. Därest denna spannmål icke skulle bliva omhändertagen
utan i stället i viss omfattning avvisad, skulle sannolikt stora myckenheter
spannmål totalfördärvas och icke kunna användas ens för foderändamål.
En skörde- och direkttröskad spannmål kan i de flesta fall icke
bevaras utan föregående artificiell nedtorkning. Enligt bolagets mening
är det redan av denna anledning omöjligt för handeln att avvisa salubjuden
spannmål. Det är icke heller troligt, att handeln kan åtaga sig att för en
maximerad myckenhet erlägga betalning efter vissa bestämda priser inför
utsikten att, sedan maximikvantiteten fyllts, tvingas sänka inköpspriserna.
Möjligheterna för ett dylikt prisfall skulle dessutom medföra en ännu
starkare anhopning vid de tidiga brödsädsleveranserna, en utveckling som
väl närmast bör motarbetas. De odlare, som fälttorka sin spannmål eller
som själva skaffat anordningar för artificiell nedtorkning, böra snarare
stimuleras att hålla sina utbud tillbaka än att tvingas att konkurrera med
så tidiga leveranser som möjligt. Vidare bör det framhållas, att handeln trots
betydande nyanskaffningar under de senaste åren ännu icke kan anses
disponera tillräckligt med lagerlokaler och torkanläggningar för ett rationellt
omhändertagande av den under höstarna tillströmmande spannmålen,
ett förhållande som delvis sammanhänger med svårigheterna för närvarande
att kunna erhålla byggnadstillstånd. Med anledning av vad nu nämnts anser
bolaget det uteslutet att för närvarande helt övergå till de anordningar i
prisreglerande syfte beträffande brödsäden, som jordbrukskommitténs förslag
och 1947 års riksdagsbeslut innebära. Under sådana förhållanden kan
det ifrågasättas, huruvida tiden är inne att överge den form av brödsädsreglering,
som nu under många år tillämpats och bl. a. inneburit, att jordbrukarna
under hela konsumtionsåret tillförsäkrats vissa bestämda priser
å ett antal prisorter. Försörjningsläget i fråga om brödsäd är dock för när -

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

219

varande så gott, att det ännu i kraft varande utfodringsförbudet torde
kunna slopas. Samtidigt skulle antalet prisorter kunna något inskränkas,
ty detta antal blev på sin tid väsentligt utvidgat i samband med att beslag
lades å all brödsäd och det meddelades förbud mot dess användning för
foderändamål. Redan här vill bolaget påpeka ett förhållande, som senare
närmare kommer att utvecklas, nämligen att frågan vilket system, som
väljes för brödsädsregleringen, måste anses utgöra en jordbrukspolitik
fråga och icke uteslutande kan betraktas ur organisatorisk synpunkt. För
bolaget är det emellertid icke mycket vunnet med de nyss nämnda åtgärderna
att endast slopa utfodringsförbudet och minska antalet prisorter, ty
den administrativa apparaten med priskontroll, fraktgottgörelser o. s. v.
bleve alltjämt ungefär densamma som för närvarande. Även handeln komme
att arbeta under i stort sett samma förhållanden som nu.

Inledningsvis framhöll bolaget såsom önskvärt, att regleringsåtgärderna
under nästkommande regleringsår om möjligt erhölle en sådan utformning,
att de i den mån så läte sig göra anslöte sig till de riktlinjer, som funnos
uppdragna i 1947 års riksdagsbeslut, eller att de i annat fall dock borde
syfta till att göra en senare övergång till regleringsåtgärder i enlighet med
nämnda riktlinjer så enkel som möjligt. Enligt bolagets mening är det för
närvarande icke möjligt att komma längre beträffande utformandet av
brödsädsregleringen än att denna blir en övergångsform mellan det nu tilllämpade
systemet samt de anordningar riksdagsbeslutet avsett. Om icke det
nuvarande systemet med nyss nämnda justeringar bibehålies, ligger det
måhända närmast till hands att som en dylik övergångsform återgå till det
system med inlösensgaranti och stödköpsförfarande, som tillämpades åren
närmast före krigsutbrottet. Även detta system med dess jämförelsevis
stora antal prisorter skulle dock bl. a. på grund av de numera tidiga brödsädsleveranserna
från jordbruket mer än förr påkalla ingripanden från bolaget
för omflyttning av spannmål samt för leveranser av brödsäd till kvarnindustrien.
Närmare riksdagbeslutets riktlinjer för brödsädsregleringen
komme enligt bolagets mening följande anordning. Brödsädspriserna stödjas
genom att vissa lägsta priser fastställas och att dessa priser få tillämpas
som garantipriser för hela saluöverskottet av brödsäd. Skulle saluöverskotten
tendera att bliva för stora, får justering av bottenpriserna ett följande
år i motsvarande grad äga rum. Under dessa förutsättningar synes det möjligt
att med handeln träffa uppgörelse om en utjämningslagring på ungefär
sådant sätt, som kommittén ifrågasatt. Det måste dock förutsättas, att all
brödsäd utom den som ingår i utjämningslager eller som ulgöres av kvarnindustriens
normala övergångslager inlöses av bolaget. Som tidigare framhållits
disponerar handeln nämligen icke för närvarande ordinarie lagerlokaler
i större omfattning, än att dessa under höstmånaderna helt måste
utnyttjas för den nya skörden av spannmål och olj ef rf». Eventuella utjämningslager
måste därför undanföras till extra-lokaler och hela förfarandet
blir således i stort sett detsamma som för närvarande med spannmålsbolagets
lager. Försök skulle likväl kunna företagas att utforma bestämmelserna
för stödjande av brödsädsodlingen sä, alt handeln och industrien enligt
avtal med bolaget åtaga sig erforderlig inköpsskyldighet beträffande
vete och råg liksom ock den utjämningslagring, som kan befinnas påkallad.

Den beredskapslagring av brödsäd, som bör ifrågakomma, kan måhända
även den med liden ordnas på i huvudsak det sätt kommittén avsett. En
förutsättning härför torde emellertid vara, att beredskapslagret icke blir av
alltför stor omfattning, detta bl. a. av den anledningen alt handeln knappast
till skäliga kostnader kan finansiera de betydande spannmålslager,
som kunna beräknas finnas i handelns ägo särskilt under höstmånaderna.

220

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

Redan nu har denna finansieringsfråga, trots att handeln för närvarande
praktiskt taget saknar egna lager av importerad fodersäd och importerade
fodermedel, i vissa fall visat sig bereda svårigheter. För närvarande är beredskapslagret
av brödsäd ganska stort, enär de totala övergångslagren av
vete och råg den 1 september 1950, såvida desamma icke lättas genom export,
kunna beräknas komma att uppgå till 300 000 å 350 000 ton. Härav
få dock cirka 50 000 ton anses utgöra kvarnindustriens normala övergångslager.
Även resterande myckenhet är emellertid så stor, att densamma endast
till jämförelsevis dryga kostnader kan hållas i lager, helst som oljefröet
för närvarande även kan beräknas kräva ganska stora lagerutrymmen.
Det synes därför önksvärt, att beredskapslagret av brödsäd icke får
större omfattning än vad som ur beredskapssynpunkt kan befinnas nödvändigt.

Bolaget utgår alltså ifrån, att beredskapslagret av brödsäd tills vidare
under alla förhållanden omhänderhaves av bolaget. För detsammas handbavande
måste alltid lämnas direktiv rörande bl. a. de förhållanden, under
vilka utförsäljning från beredskapslagren må äga rum. I annat fall saknas
möjligheter för handeln och kvarnindustrien att handhava en utjämningslagring
av brödsäd på det sätt, denna lagring ansetts böra äga rum. Däremot
får hinder icke möta, att även beredskapslagrad brödsäd kommer till
användning för att utfylla eventuella behov av brödsäd för förmalning.
Men då bör, som nyss antytts, bolagets utförsäljningspriser vara på förhand
så avpassade, att de icke verka pristryckande å den inhemska marknaden
i annan mån än inlandspriserna kommit upp till en nivå, som icke bör överskridas.

Den närmare utformningen av de bestämmelser och avtal, som äro erforderliga
för handhavandet av brödsädsregleringen i den form, som nu
skisserats, synes icke behöva diskuteras i detta sammanhang. Bolaget vill
emellertid framhålla, att såväl de lägsta priser, som handeln och industrien
böra förbinda sig att betala, som de inlösningspriser, vilka bolaget vid behov
bör tillämpa, skola gälla å vissa prisorter. Såsom dylika prisorter har
1942 års jordbrukskommitté angivit de större huvudsakligast vid kusten
belägna kvarnplatserna. Enligt bolagets mening är ett på dylikt sätt starkt
begränsat antal prisorter en nödvändig förutsättning för att brödsädshandeln
skall kunna löpa utan medverkan från regleringsorganens sida. Om
orter inuti landet i prisstödjande syfte fastställas såsom prisorter, få desamma
alltså icke utväljas så, att tillförseln av brödsäd till de stora vid
kusten belägna kvarnarna blir förhindrad. Beträffande denna fråga hava
vid bolagets överläggningar med näringslivets representanter från kvarnindustriens
sida olika meningar gjort sig gällande. Vidare ha representanter
för Svenska lantmännens riksförbund och landets Centralföreningar
framhållit, att desamma icke velat taga ställning till frågan om regleringsåtgärdernas
utformning, men att de funnit de nu diskuterade anordningarna
i praktiken genomförbara.

I detta sammanhang vill bolaget framhålla, att en övergång till ett system
med så begränsat antal prisorter för brödsäd, som riksdagsbeslutet innebär,
för jordbruket kommer att medföra rätt väsentligt ändrade förhållanden
jämfört icke endast med de nu rådande med lika priser å ett stort antal
prisorter utan även med vad som gällde före kriget. Även om man utgår
ifrån att jordbruket skall tillförsäkras vissa lägsta genomsnittspriser, så
måste man räkna med en skillnad mellan de till jordbrukarna betalade priserna
å prisorter samt inom mer avlägset belägna områden, vilken skillnad
kan bliva ganska stor. Att på förhand uppskatta denna skillnad är svårt,
men sannolikt kan den i vissa fall komma att uppgå till 2 kronor per deciton.

Kungl. Maj ds proposition nr 245.

221

Bolaget vill vidare påpeka, att även marginalen mellan de lägsta priser
för brödsäd, varom ovan talats, samt de högsta priser, som må tillåtas, innan
prisbegränsande åtgärder vidtagas, måste vara jämförelsevis stor. Detta
framgår redan av det förhållandet, att kostnaderna för transport av
brödsäd inom landet från överskotts- till underskottsområden kunna uppgå
till 2 kronor 50 öre per deciton och något därutöver. Vidare är det givetvis
önskvärt och, såvitt bolaget kan finna även av jordbrukskommittén
förutsatt, att det finnes rum för en viss variation av de till jordbruket betalade
priserna för vete och råg. Om systemet skall fungera som det är tänkt,
bör skillnaden mellan de lägsta priserna för brödsäd samt de utförsäljningspriser,
som bolaget i direkt prisreglerande syfte bör tillämpa vid försäljning
av brödsäd till kvarnindustrien, därför icke vid någon tidpunkt
understiga 4 kronor per deciton. Däremot böra givetvis sådana utförsäljningar
av brödsäd från beredskapslagren, som endast avse utbyte av dessa
lager, ske till priser, som ansluta sig till dagspriserna å brödsäd. Samma
priser böra ock gälla, för den händelse bolaget under löpande konsumtionsår
efter att ha företagit inköp från handeln av brödsäd för att underlätta
brödsädens omhändertagande därefter företager utförsäljning av brödsäd,
så länge dessa myckenheter icke överstiga de sålunda inköpta kvantiteterna.
Från kvarnindustriens sida har det gjorts gällande, att en prismarginal
av 4 kronor, vilken i sig innefattar en rätt betydande fraktkostnad är alltför
stor. Därför borde enligt industrirepresentanternas mening spannmålsbolagets
försäljningar, som hittills alltid gällt fritt kvarnplats, företagas på
sådant sätt, att industrien i varje enskilt fall erlägger de fraktkostnader,
som ifrågakomma. Givetvis kan denna marginal minskas, men då kominer
detta att trycka brödsädsmarknaden med påföljd dessutom, att bolaget sannolikt
måste ingripa i densamma för att befordra tillförseln av brödsäd till
den del av kvarnindustrien, som är mest ogynnsamt belägen i förhållande
till överskottsområdena för brödsäd. Dessutom anser bolaget, att kvarnindustriens
farhågor för att den marginal, varom bolaget talat, skulle kunna
medge spekulation i spannmålsmarknaden, icke äro sakligt grundade. Konkurrensen
torde nämligen medföra, att handelsmarginalerna och även priserna
som regel komma att hålla sig inom ganska snäva gränser.

Av det sagda torde framgå, att den form för brödsädsreglering för nästkommande
regleringsår, som bör väljas, är en jordbrukspolitik fråga av sådan
art, att det näppeligen ankommer på bolaget att bedöma densamma.
Under alla förhållanden synes dock utfodringsförbudet för brödsäd böra slopas.
Vidare förutsätter bolaget, att eventuell import och export av brödsäd
omhänderhaves av bolaget samt att i dess ägo befintlig brödsäd tillhandahålles
kvarnindustrien enligt villkor, som fastställas av Statens livsmedelskommission
eller Statens jordbruksnämnd. Dessutom bör beredskapslagringen
av brödsäd liksom hittills åvila bolaget. I de efterföljande kostnadsberäkningarna
har bolaget — delvis i anslutning till vad bolaget anfört i
sitt yttrande över 1949 års jordbruksnämndsutrednings betänkande — utgått
ifrån det av bolaget skisserade förslaget med en utjämningslagring i
viss anslutning till 1947 års riksdagsbeslut. Skulle någon av de andra formerna
för brödsädsregleringen — antingen systemet med fortsatta fasta priser
eller en återgång till förkrigstidens system med inlösningsgaranti — föredragas,
torde delta komma att förorsaka ökad administration och större
kostnader över huvud för bolaget om tillhopa 6 ä 8 miljoner kronor huvudsakligen
hänförliga till verksamhetsåret 1950/51.

c) Fodersäds regleringen.

I fråga om inom landet odlad fodersäd är redan från och med nu löpande
konsumtionsår alla ransonerings- och prisbestämmelser slopade. Däremot

222

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

har kommissionen fastställt de priser, som i vissa importhamnar skola tilllämpas
vid försäljning av importerad fodersäd. Enligt bolagets mening ha
dessa anordningar fungerat på ett i stort sett tillfredsställande sätt. En del
erinringar har dock förekommit. I första hand har det från Mellansverige
påtalats, att fodersädspriserna till jordbrukarna och då särskilt kornpriserna
varit väl låga. Anledningen härtill vore, att de utförsäljningspriser, som
bolaget tillämpade för importerad fodersäd och som voro lika i alla importhamnar,
pressat de mellansvenska priserna. Otvivelaktigt har också kornpriset
i Mellansverige varit något lägre än vad regleringsåtgärderna åsyftat.
Anledningen härtill är emellertid i första hand den, att fraktkostnaderna
från Mellansverige till det sydsvenska underskottsområdet för fodersäd numera
äro så höga, att en skillnad på mellan 2 och 3 kronor per deciton i de
till jordbrukarna betalade priserna för fodersäd exempelvis i Västmanland
och Skåne icke får anses onaturlig. Men detta förhållande kan icke avhjälpas
genom en höjning av bolagets utförsäljningspriser för importerad fodersäd.
En dylik åtgärd skulle emellertid sannolikt medföra en höjning av de
genomsnittligt i landet till jordbrukarna betalade priserna för fodersäd. Beträffande
denna prisfråga anser sig bolaget i detta sammanhang icke böra
göra något annat uttalande än att särskilt priserna å havre och maltkorn i
Sydsverige varit jämförelsevis väl hävdade, under det att de mellansvenska
priserna knappast kommit upp till en nivå, som kan anses fullt tillfredsställande.
Till närmare belysande av prisutvecklingen å fodersäd må anföras
följande sammanställning av Sveriges Lantbruksförbunds noteringar.

Producentpriser å fodersäd.

Månadsmedeltal av Sveriges lantbruksförbunds noteringar av producentpriser avseende genast
leverans, fritt noteringsorten, för vara av normalkvalitet i partier om minst 10 säckar.

Kronor per 100 kilogram.

			K o	r n			Blandsäd 55 kgs
	Okt.	Nov.	Dec.	Jan.	Okt.	Nov.	Dec.	Jan.
	1949	1949	1949	1950	1949	1949	1949	1950
Foderkorn 67—68 kgs
Stockholm................	22: 60	22	75	23: —	23:30	22: —	22: 30	22:55	22:60
Norrköping ..............	22: 40	22	55	23:10	23:50	22:10	22:30	22:75	22: 75
Kalmar ..................	24: —	24	25	24:50	24: 60	23: —	23: 60	24: —	24: —
Malmö ...................	24:75	25	—	25:25	25: 30	24:15	24: 75	25: —	25: —
Halmstad—F alkenberg.....	24: 95	25	—	25:15	25: 25	24:40	24:50	24: 65	24:80
Göteborg.................	24: —	24	—	24:30	24: 50	_	23: 50	23:50	23: 50
Lidköping—Mariestad.....	23:95	24	10	24:50	24: 50	22:95	23: 20	23: 25	23: 40
Örebro ..................	22:50	22	60	22: 95	23:10	22: —	22:10	22: 45	22: 50
Västerås—Enköping ......	22: 50	22	60	22: 95	23:10	22: —	22:10	22: 45	22: 50
Maltkorn 70—71 kgs
Kalmar ..................	20: 90	25: 25	_		_
Malmö ..................	26: 50	26:50	26: 65	26: 80
		V	i t h a v r	e		S	varthavr	e
Stockholm................	21: 60	21:80	22: 05	22	25	21:20	21:25	21:50	21:70
Norrköping ..............	21:60	21:80	22: 10	22	25	21:15	21:25	21:50	21:50
Kalmar ..................	22: —	22:10	22:20	22	80
Malmö ..................	23: 10	23: 80	24:10	24	50	_	_
Halmstad—Falkenberg ....	23: 75	24	—	24:30	24	60	_	_	___
Göteborg ................	23: —	23	—	23: —	23	—	21:50	21:90	22: —	22: —
Lidköping—Mariestad ....	22: —	22:30	22: 50	22	90	21: —	21:40	21:50	21:90
Örebro ..................	21:50	21:75	21: 95	22	—	21: —	21: 25	21:45	21:50
Västerås—Enköping ......	21:55	21:75	21:95	22	—	21: —	21:25	21:45	21:50

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

223

För närvarande utbetalas fraktbidrag vid försäljning av fodersäd samt
andra fodermedel till Norrland. Bolaget ansåg sig föregående år böra förorda
en dylik anordning, bl. a. av den anledningen att i annat fall utförsäljningspriserna
i Norrland utan någon övergång skulle komma att bliva så
väsentligt högre än i landet i övrigt. Under krisåren och fram till nu löpande
konsumtionsår har bolaget nämligen tillhandahållit fodersäd och andra fodervaror
i Norrland på sådana villkor, att bolaget burit hela eller större delen
av fraktkostnaderna. Emot anordningen med fraktbidrag ha emellertid
flera invändningar framförts. Det har därför ifrågasatts att kompensera
Norrland för här ifrågavarande fraktkostnader på annat sätt. Ur bolagets
synpunkt är detta givetvis att föredraga. Bolaget vill emellertid understryka,
att fraktkostnaderna numera måste anses utgöra en ganska hård belastning
för det norrländska skogs- och jordbruket. Sålunda uppgå kostnaderna för
transport av havre i fulla vagnslaster från Närke till Kiruna till cirka 4 kronor
per deciton. Bolaget vill vidare framhålla att, om systemet med fraktbidrag
anses böra bibehållas, så synes den ändringen i de nu gällande bestämmelserna
böra företagas, att vederbörande mottagare under alla förhållanden
komma att bära en grundfrakt av 1 krona 25 öre per deciton i stället
för nuvarande 75 öre per deciton. Beträffande utformningen av regleringsåtgärderna
för fodersäden anser sig bolaget icke böra ifrågasätta någon ändring
utöver vad som kan böra företagas med avseende å fraktbidragen vid
försäljningarna till Norrland.

d) Utsädesexporten.

Under nu löpande konsumtionsår omhänderhaves exporten av utsädesspannmål
på uppdrag av kommissionen av spannmålsbolaget. Undantag härifrån
har gällt förädlingsfirmornas export av originalutsäden. Emellertid
synes det i hög grad önskvärt, att handeln själv i görligaste mån övertager
denna export. Såsom marknadsförhållandena för närvarande gestalta sig
med högre utomlands- än inomlandspriser, är det emellertid nödvändigt, att
någon form av prisclearing genomföres, antingen detta skall ske genom exportavgifter
eller på annat sätt. I detta sammanhang vill bolaget understryka
vikten av att utsädesexporten och detta gäller även exporten av originalutsäden
omhänderhaves på ett sådant sätt, att vårt lands berättigade intressen
bliva i görligaste mån tillgodsedda.

e) Oljekraftfoder och kli.

Även beträffande oljekraftfoder och kli äro numera tidigare gällande priser
och ransoneringsföreskrifter slopade. Liksom i fråga om fodersäden tillhandahåller
bolaget oljekraftfoder och kli i vissa importhamnar till av livsmedelskommissionen
fastställda priser. I dessa importhamnar äro för övrigt
förbrukarpriserna å av bolaget tillhandahållna varor reglerade.

Av olika skäl torde det alltjämt bliva nödvändigt att upprätthålla den kontroll
över försäljningen av oljekraftfoder, som består däruti, att detta foder
som regel icke får försäljas annat än i form av standardiserade blandningar.
Den huvudsakliga orsaken härtill är den, att avsättning måste erhållas för
lågprocentiga varor i konkurrens med mer högprocentiga dylika. Detta förhållande
betingas kanske främst därav, att tillgångarna på rapsmjöl av
svenskodlad raps blivit så stora, att de till och med överstiga vad som lämpligen
per år kan konsumeras. Härtill bidraga emellertid också alltjämt importsvårigheter
av skilda slag, vilka numera huvudsakligen äro att tillskriva
den omständigheten, attt inköp av oljekraftfoder icke kunna företagas i dollar
eller andra hårda valutor. Under dessa förhållanden anser bolaget sålunda,
att de för innevarande regleringsår gällande anordningarna beträffan -

224

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

de oljekraftfoderregleringen böra bibehållas i stort sett oförändrade. I detta
sammanhang och i anslutning till vad nyss anförts vill bolaget emellertid
framhålla, att odlingen av oljefrö inom landet för närvarande nått en sådan
omfattning att, om skördeutfallet blir någorlunda tillfredsställande, tillgångarna
på inom landet tillverkat oljekraftfoder bliva väsentligt större än
årsförbrukningen av dylikt foder. Under sådana omständigheter synes det
böra övervägas att åsätta det av svenskt frö framställda oljekraftfodret mot
världsmarknadspriserna svarande priser. I varje fall synes bolaget icke böra
betala dylikt foder med högre priser än att bolaget inom landet kan avsätta
detsamma utan förlust. I de efterföljande kostnadsberäkningarna har bolaget
ock utgått ifrån ett från 40 till det nuvarande importpriset 30 kronor per
deciton sänkt pris å oljekraftfoder framvunnet av svenskodlat oljefrö. I
fråga om linfrökakor och linkaksmjöl kan dock med hänsyn till världsmarknadsläget
ett pris om 40 kronor per deciton vara försvarligt.

Innevarande år torde det kunna inträffa, att tillgångarna på svenskodlat
oljefrö bliva så stora, att fröet icke kan upparbetas under loppet av ett år,
alldenstund de inhemska fabrikerna icke torde kunna per år extrahera mer
än 120 000 å 130 000 ton. Detta förhållande gör, att det blir mer angeläget
än tidigare att samordna mottagandet och upplagringen av oljeväxtfrö och
spannmål. Bolaget vill därför föreslå, att livsmedelskommissionen beaktar
detta förhållande och träffar de anstalter, som kunna befinnas påkallade för
att ernå en lämplig dylik samordning.

Beträffande kliregleringen har bolaget icke något annat förslag än att
denna tills vidare bibchålles i sin nuvarande form. Bolaget vill emellertid
påpeka det förhållandet, att förbrukningen inom landet av importerade fodermedel
över huvud för närvarande synes få en större omfattning än vad
man med hänsyn till de inhemska skördeförhållandena år 1949 haft anledning
räkna med. I samband härmed har ock produktionen av animalier
överträffat den beräknade. En del av denna animalieproduktion har vidare
måst avsättas under sådana förhållanden, att försäljningarna medfört förluster.
Ehuru bolaget som regel icke ansett sig böra beröra jordbrukets
prisfrågor, vill bolaget dock med hänsyn till vad nu sagts ifrågasätta,
huruvida de priser, som tillämpas vid försäljning av importerat foder och
vilka medföra betydande förluster för bolaget, äro lämpligt avvägda.

f) Auktoriserad handel eller icke.

Beträffande oljekraftfoder och kli äro numera de tidigare gällande handelsregleringarna
upphävda. I samband härmed upphörde ock det tidigare
tillämpade systemet med auktoriserade handlande. I fråga om spannmål äro
beslagsförfattningar alltjämt i kraft och handeln med spannmål bedrives
huvudsakligen av auktoriserade handlande. Vid utarbetandet av sitt förslag
till regleringsåtgärder under konsumtionsåret 1949/50 ansåg bolaget, att
förhållandena alltjämt voro så pass ovissa, att utfodringsförbudet å brödsäd
borde bibehållas liksom ock den auktoriserade handeln. Detta auktorisationsförfarande
har för handeln inneburit bl. a. skyldigheter att företaga
inköp och försäljningar samt att avgiva omsättningsrapporter m. m., dels
ock vissa rättigheter att bedriva handel samt att försälja innehavd spannmål
till bolaget. Genom de ovan diskuterade anordningarna med avtal om
utjämningslagring eller om inlösningsgaranti i förening med stödköp torde
garanti skapas för jordbrukarna att vinna avsättning för sin brödsäd. Vidare
skulle avtalen om utjämningslagring tillförsäkra handeln att i slutet av konsumtionsåret
få till bolaget överlåta inköpt brödsäd, i den mån densamma
icke bibehölles i form av utjämningslager. Beträffande fodersäden har auktorisationsförfarandet
bibehållits innevarande konsumtionsår närmast som

225

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

en säkerhetsåtgärd, i händelse marknadsutvecklingen icke skulle kunna regleras
genom import samt för att man genom omsättningsrapporter skulle
kunna följa inköp och försäljningar av fodersäd. Bolaget har redan i sitt
yttrande över 1949 års jordbruksnämndsutrednings betänkande ifrågasatt,
att alla omsättningsrapporter skulle slopas och ersättas med vissa inventeringar.
Enligt bolagets mening torde numera, såvitt icke ur försörjningssynpunkt
särskilt svåra förhållanden skulle inträffa, ur regleringssynpunkt
något auktorisationsförfarande i fråga om brödsäd icke heller vara
erforderligt i annat fall än om det nuvarande systemet med fasta priser
bibehålies. I detta sammanhang bör det kanske påpekas att, även om bolaget
icke skulle anses skyldigt att övertaga brödsäd från handeln förrän mot
slutet av ett konsumtionsår så bör dock, därest auktorisationsförfarandet
med dess rättigheter och skyldigheter för handeln slopas, bolaget vilket
system för brödsädsregleringen som än tillämpas ha möjlighet att när som
helst under konsumtionsåret företaga inköp av brödsäd från handeln. Tillgången
på lagerlokaler hos handeln är som nämnts alltjämt i många fall så
knapp, att särskilda anstalter kunna bliva erforderliga för större omflyttning
av brödsäd än vad eventuella avtal om utjämningslagring kunna förutsätta.
Dessutom kunna inköp av bolaget bliva nödvändiga på grund av tidigare
omnämnda svårigheter i vissa fall för handeln att finansiera de omfattande
höstinköpen av brödsäd.

Övergångsbestämmelser.

Vid övergången från ett konsumtionsår till ett annat har det under den
tid den nuvarande spannmålsregleringen varit i kraft företagits en reglering
av spannmålspriserna på det sättet, att handeln och industrien erhållit ersättning
för de prisfallsförluster, som svarat mot successiva prisstegringar,
ävensom belastats med eller tillgodogjorts de prishöjningar resp. prissänkningar,
som företagits beträffande olika varor. I tillämpliga delar ha dylika
prisregleringar företagits även beträffande andra varor än spannmål. I fråga
om kvarnindustrien har denna ansetts böra bära viss del av prisfallsförlusterna.

Från och med ingången av nu löpande konsumtionsår ha priserna å inom
landet odlad fodersäd och inom landet tillverkat kli varit helt fria. Beträffande
importerad fodersäd samt importerat kli har prisbildningen även varit
fri, bortsett ifrån att i vissa importhamnar tillämpats av livsmedelskommissionen
fastställda priser. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden torde i år
bestämmelser om reglering av priserna å fodersäd och kli i samband med
eventuella prisjusteringar eller vid övergången från ett konsumtionsår till
ett annat som regel vara obehövliga. Detsamma torde gälla i fråga om priserna
å oljekraftfoder, vilka priser, liksom i fråga om priserna å importerad
fodersäd och importerat kli, äro reglerade endast i importhamnarna. Endast
därest handelns lager av här ifrågavarande importvaror skulle vara av
mer betydande omfattning vid tillfällen, då prisförändringar företagas, synes
frågan om prisregleringar kunna bliva föremål för övervägande. I allmänhet
äro emellertid dessa lager obetydliga.

Beträffande brödsäden äro övergångsbestämmelser alltjämt erforderliga.
Vid en utformning av brödsädsregleringen i enlighet med systemet med avtal
om utjämningslager komma de övergångsbestämmelser, som skola tilllämpas
vid utgången av konsumtionsåret 1950/51, att finnas intagna i dessa
avtal. Vidare synes det sannolikt, att handeln och industrien vid utgången
av nu löpande konsumlionsår och inför ovissheten om den följande prisutvecklingen
komma att till bolaget hembjuda sina innehav av brödsäd. Vid

15 Bihang till riksdagens protokoll 1''Jöt). 1 samt. Nr 245.

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

sådant förhållande bör kvarnindustrien emellertid, som tidigare framhållits,
bära prisfallsförlusten för ett visst övergångslager. Däremot bör industrien
principiellt belastas med resp. gottgöras de förändringar av själva prisnivån
för brödsäd, som myndigheterna må kunna besluta.

Vad spannmålsbolaget här ovan föreslagit innebär i huvudsak,

att utfodringsförbudet för brödsäd skall upphöra att gälla,

att brödsädsregleringen i övrigt utformas i enlighet med något av de
system bolaget ovan beskrivit,

att fodersäds-, kraftfoder- och kliregleringarna bibehållas i stort sett oförändrade,

att om fraktbidragen för fodersäd och andra fodermedel vid försäljningar
till Norrland bibehållas, dessa dock utgå efter vissa ändrade grunder,

att utsädesexporten under betryggande kontroll med avseende å priser
m. in. överlåtes till handeln samt

att vissa övergångsbestämmelser beträffande brödsäd alltjämt bliva erforderliga.

Spannmålsbolagets kostnader.

I skrivelse till statens livsmedelskommission den 25 februari 1949 beräknade
spannmålsbolaget kostnaderna för verksamhetsåret 1948/49 till 55 miljoner
kronor samt kostnaderna för verksamhetsåret 1949/50 till 30 miljoner
kronor. Samtidigt framhöll bolaget, att till täckande av bolagets kostnader
verksamhetsåren 1948/49 och 1949/50 funnos disponibla av tidigare
anvisade medel 84 998 133 kronor 24 öre. Ehuru detta belopp i stort sett
skulle förslå att täcka de nyss nämnda beräknade kostnaderna, ansåg bolaget
med hänsyn till det ovissa läget försiktigheten bjuda att till täckande
av bolagets kostnader borde anvisas 25 miljoner kronor. Sedermera beviljade
riksdagen för ändamålet ett reservationsanslag om 20 miljoner kronor.
Enligt godkänt bokslut uppgingo bolagets kostnader för verksamhetsåret
1948/49 till 49 399 490 kronor 42 öre. För täckande av bolagets kostnader
under verskamhetsåret 1949/50 återstå sålunda redan anvisade 55 598 642
kronor 82 öre. Såvitt bolaget nu kan bedöma läget, torde kostnaderna för
verksamhetsåret 1949/50 komma att stanna vid cirka 45 miljoner kronor,
ett belopp som med drygt 10 miljoner kronor understiger de redan anvisade
medlen. Kostnadsökningen ifrån tidigare nämnda 30 till nu beräknade 45
miljoner kronor beror huvudsakligen på fördyringen av importvarorna på
grund av krondevalveringen samt dessutom på större kostnader än beräknat
på oljekraftfoder framställt av svenskodlat frö.

För verksamhetsåret 1950/51 har bolaget i enlighet med härmed fogad bilaga
räknat med kostnader uppgående till 41 miljoner kronor. Därvid har
bolaget utgått ifrån

1) att import av brödsäd icke skall äga rum,

2) att det system med avseende å brödsädsregleringen, som avser tecknandet
av avtal om utjämningslagring, genomföres,

3) att inköps- och utförsäljningspriser å importerat foder skola förbliva
oförändrade i förhållande till vad nu gäller,

4) att oljekraftfoder framställt av svenskodlat frö tillhandahålles bolaget
till ett från 40 till 30 kronor per deciton sänkt pris, samt

5) att fraktbidrag vid försäljning till Norrland alltjämt skola utgå.

Då enligt vad nyss sades av redan anvisade medel för bolagets verksamhet
återstå drygt 10 miljoner kronor, torde för regleringsåret 1950/51 av
riksdagen böra anvisas ytterligare 30 miljoner kronor. I årets statsverks -

227

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

proposition är under nionde huvudtiteln upptaget ett reservationsanslag av
20 miljoner kronor till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet. Som ovan sagts kunna bolagets kostnader för brödsädsregleringen
under vissa angivna förutsättningar komma att öka med
6 å 8 miljoner kronor.

Med anledning av vad sålunda anförts får Svenska spannmålsaktiebolaget
hemställa, att statens livsmedelskommission vid avgivande av förslag till
Kungl. Maj:t rörande prisreglerande åtgärder å jordbrukets område under
regleringsåret 1950/51 måtte föreslå, att regleringsanordningarna beträffande
spannmål och fodermedel utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad bolaget förordat, samt att medel anvisas för täckande av bolagets kostnader
i enlighet med beräkningarna här ovan.

Utdrag av styrelsens protokoll i ärendet bifogas.

Stockholm den 7 mars 1950.

Svenska spannmålsaktiebolaget

CARL MANNERFELT. BERNHARD NÄSGÅRD.

Bilaga.

Beräkning av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för verksamhetsåret

1/9 1950—31/8 1951.

A. Kostnader för ett beredskapslager av 300 000 ton brödsäd

1. Lagringskostnader ........................ 2 700 000

2. Kostnader för omsättning av beredskapslagret 2 800 000 5 500 000

B. Kostnader och förlust vid import och försäljning

av 100 000 ton majs................................. 12 000 000

C. Kostnader och förlust vid inköp och försäljning

av oljekraftfoder

1. Importerat foder 115 000 ton............... 10 000 000

2. Svenskt foder 20 000 ton................... 1 000 000 11 000 000

D. Kostnader och förlust vid import och försäljning

av 100 000 ton kli..................................... 6 000 000

E. Fraktbidrag för fodermedel till Norrland ................ 1 500 000

F. Ränta ................................................ 3 000 000

G. Allmänna kostnader................................... 1 000 000

H. Oförutsedda kostnader................................. 1 000 000

Kronor 41 000 000

Protokoll, hållet vid sammanträde med styrelsen för Svenska
spannmålsaktiebolaget å bolagets lokal. Drottninggatan 25 i
Stockholm den 6 mars 1950.

Närvarande voro samtliga styrelseledamöter utom herrar K. A. M. Andersson
och Rcuterwall samt av styrelsesuppleanterna herrar Frödin såsom

228

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

suppleant för herr K. A. M. Andersson, herr Johnsson såsom suppleant för
herr Reuterwall samt herrar Rehnby och Hamring.

Närvarande voro dessutom verkställande direktören samt herrar Rrolén,
Du Rietz och Bergqvist.

1 §•

Justeringsman.

Att jämte ordföranden justera dagens protokoll utsågs herr Näsgård.

2 §.

Regleringsåtgärderna för 1950/51.

Handläggningen fortsattes av det vid styrelsens föregående sammanträde
den 27 februari 1950 bordlagda ärendet rörande regleringsanordningarnas
utformning under konsumtionsåret 1950/1951. Till ledamöterna hade före
sammanträdet utsänts ett av verkställande direktören jämkat förslag till
skrivelse.

Styrelsen godkände med en del smärre justeringar det av verkställande
direktören nu framlagda förslaget till skrivelse till statens livsmedelskommission.
Till detta beslut hava även de vid ärendets slutbehandling icke
närvarande styrelseledamöterna herrar K. A. M. Andersson och Reuterwall
under hand lämnat sin anslutning. Skrivelsen i dess slutliga skick skulle
fogas till detta protokoll (bil. 1).

Herrar Rehnby och Hamring begärde att till protokollet få antecknat följande
beträffande prisregleringen å brödsäd.

1. »I fråga om ett planerat friare system för spannmålshandeln föreslår
spannmålsbolaget i sin skrivelse, att marginalen mellan garantipriset för
brödsäd och de utförsäljningspriser, som bolaget i prisreglerande syfte skall
tillämpa vid försäljning till kvarnindustrien, icke skall vid någon tidpunkt
understiga 4 kronor per deciton.

Storleken av denna marginal motiverar bolaget med att »kostnaderna för
transport av brödsäd inom landet från överskotts- till underskottsområden
kan uppgå till 2 kronor 50 öre per deciton och något därutöver».

Då de genomsnittliga fraktkostnaderna för kvarnarnas brödsädsinköp
torde uppgå till omkring 75 öre å 1 krona per deciton, anse vi det ej riktigt
att i marginalen inräkna så hög fraktkostnad, som här skett.

Vi föreslå därför i stället, att spannmålsbolaget vid övergång till ett friare
system för spannmålshandeln företager sina försäljningar med leverans av
bolagets lager samt att ifrågavarande marginal sänkes till 1 krona 50 öre
per deciton.

Den i skrivelsen föreslagna marginalen på 4 kronor per deciton, vilken
som nämnts bl. a. baserats på en alltför hög fraktkostnad, innebär enligt vår
uppfattning i många fall uppenbar risk för en stegring av kvarnindustriens
inköpspriser utan att något av denna stegring kommer odlarna till godo.

Även en obetydlig höjning av råvarupriset kommer att påverka mjölpriset.

2. Beträffande den ifrågasatta anordningen vid ett friare system med
utjämningslagring framhålla vi angelägenheten av att spannmålsbolaget vid
upprättande av avtal med handel och industri tillser, att allmän anslutning
sker till av bolaget fastställd överenskommelse.

3. Vi ha intet att erinra mot principuttalandet i skrivelsen angående prisreglering
av kvarnarnas inneliggande lager den 31/« 1950. Vid motsvarande
tidpunkt 1949 tillämpades i fråga om den under det gångna konsumtionsåret
inträdda säsongmässiga successiva prisstegringen den metoden att kvarnarna
själva fingo stå för den inträffade säsongmässiga förändringen för ett

229

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

övergångslager motsvarande 7U av årsförmalningen. En förutsättning för
att nyssnämnda system skall tillämpas är, att bolaget har möjlighet att genomföra
denna bestämmelse generellt för alla företag. Skulle så icke bliva
fallet, vilja vi för vår del förorda, att prisreglering av övergångslager i detta
hänseende regleras genom att kvarnindustrien beredes tillfälle att hembjuda
spannmål till bolaget.»

Herr Sandberg hade under ärendets behandling vid sammanträdet den 27
februari uttalat den meningen, vilken han begärt att få antecknad till protokollet,
att därest av inhemskt frö framställt oljekraftfoder sattes till ett
pris, som motsvarade priset å likvärdigt utländskt oljekraftfoder, skulle någon
subvention ej erfordras och ej heller ett bibehållande av bestämmelsen
om standardiserade blandningar. Vidare skulle det därigenom vara möjligt
att överlåta importen av detta varuslag till den fria handeln.

In fidem:
Georg Bergqvist.

Justeras:

Carl Mannerfelt.

Bernhard Näsgård.

Mf* *

;:P''«h i -

: J ;; I >

44, -

inb : ■ • ■ ■■ •''

• H >, } 5; • ; ? f'' a * * j ; *; 1. .1 . : . ; (1;

,i v<»

i : i/f -ij''t :r!-i. :■

* ••••(- ■:*.•?<•''/ ; ,f« t ''t \i Ml i;b

vrf5

. » '' *■ i., J.*- i f -y 1

j!> "k

'' •: i.

.•i . i » J i l l i t V Jj ; ''

! !: : i

i ''t, >• r .i

, •((> i'' ) : ! • )!»''; ! ''i l /''t "it

'' : ■,:;i;> ;

i »*

■ fn •-i < r I “ !

r-,v\ ,■

; tf.-* i jis(

TABELLBILAGA

\ *

t ! H J . I

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

233

Tab. 1. Vissa Jordbruksnäringen berörande prisindextal.

År och månad	Socialsty-relsens allmänna konsum-tionsindex för livs-medel	Prisförändringar sedan år 1935 på vissa varor enligt socialstyrelsens prisstatistik	Kommerskollegii index för
Mjölk1	Mejeri- smör	Mjöl	Bröd	Nötkött, stek	Färskt * sidfläsk	Potatis	Anim. livsmedel	Veget. livsmedel	Foder- medel	Gödsel- medel
1935 ............	100-0	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100
1936 ............	102-4	102	98	102	101	108	no	107	104	101	105	102
1937 ............	105-9	107	in	110	107	107	in	in	108	107	117	102
1938 ............	109-6	112	116	114	109	no	124	113	113	104	112	105
1939 ............	112-9	117	122	113	113	120	128	119	120	105	114	106
1940 ............	126-8	127	138	118	130	129	144	157	140	131	148	135
1941............	150-6	139	161	121	141	171	188	142	176	157	164	146
1942 ............	164-1	134	170	125	139	182	198	202	186	181	175	213
1943 ............	161-9	134	170	127	138	185	213	160	194	187	175	229
1944 ............	156-5	135	170	126	137	177	218	162	194	189	176	224
1945 .............	155-1	135	170	123	137	177	212	175	190	185	180	218
1946 .............	158-0	137	170	133	139	179	220	196	191	182	182	179
1947 .............	163-4	151	191	146	145	173	218	209	203	196	191	157
1948 .............	175-8	156	194	179	156	185	229	198	217	208	198	158
1949 .............	177-9	155	205	182	161	221	207	187	219	205	201	162
1948 januari......	172-2	155	194	173	152	177	229	212	217	200	198	154
februari.....	172-2	155	194	173	152	177	229	202	218	205	198	159
mars........	174-5	155	194	173	152	177	229	204	218	210	198	159
april........	174-6	155	194	173	152	177	229	204	216	210	197	158
maj........	174-9	155	194	178	154	193	229	203	217	213	197	158
juni........	174-9	155	194	179	154	193	229	203	216	219	197	158
juli.........	175-8	156	194	179	154	193	229	195	216	210	195	158
augusti.....	176-9	156	194	181	154	193	229	—	218	208	196	158
september...	177-9	156	194	187	161	193	229	204	220	207	197	158
oktober.....	178-4	156	194	184	161	182	229	186	219	204	200	159
november ...	178-4	156	194	184	160	182	229	181	218	204	200	159
december ...	178-5	158	194	184	160	182	229	179	216	205	200	159
1949 januari.....	177-8	156	194	184	160	182	229	176	214	204	201	169
februari.....	177-2	156	194	184	160	182	230	177	214	204	201	163
mars........	177-3	155	194	184	160	182	229	178	215	204	201	163
april........	177-7	155	209	183	161	231	212	177	217	202	202	163
maj........	176-8	155	209	184	161	231	212	177	216	203	202	163
juni........	176-7	155	209	180	161	231	205	176	217	209	202	163
juli.........	177-4	155	209	•		252	192	202	220	208	202	158
augusti.....	177-9	155	209			252	194	180	221	204	199	158
september...	178-5	155	209	180	161	230	194	218	225	205	199	160
oktober.....	180-0	155	209			230	194	198	225	206	199	166
november ...	179-4	155	209			224	194	195	224	205	200	166
december ...	177-4	155	209	185	162	228	194	191	224	205	200	166
1950 januari.....	178-5	155	209			229	194	198	221	209	201	166

1 Indextalen baseras fr. o. m. dec. 1941 på priset för standardiserad mjölk. — ! Fr. o. m. mars
1943 följa indextalen priset för salt sidfläsk.

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 2. Priser 1 Sverige.

			Kronor per 100	kilogram
År och månad	Höst- vete1	Vår- vete1	Råg1	Vete- mjöl2	Råg- sikt2	Mat- ärter, gula2	Matpotatis l:a väl-sorterad, Stock-holm*	Fabriks- potatis5	Socker- betor*	Strö- socker7
1938 ............	18-85		17-27	33-84	29-43	19-90	8-66	4-37	2-70	32-00
1939 ............	17-99		17-29	33-82	28-58	27-81	9-03	4-60	2-70	32-63
1940 ............	23-30		23-29	34-49	29-83	43-19	13-67	4-81	3-10	37-00
1941............	26-09		26-09	34-50	30-50	50-97	13-66	5-75	4-io	41-12
1942 ............	26-55	28-09	26-09	34-50	30-50	47-78	21-73	6-45	4-50	46-87
1943 ............	26-07	27-52	25-07	37-00	28-50	42-78	13-80	7-58	4-50	49-00
1944 ............	26-70	28-70	25-70	36-60	28-50	37-36	16-18	7-58	4-50	49-00
1945 ............	26-80	28-80	25-80	35-83	28-17	35-33	16-97	7-65	4-65	49-00
1946 ............	26-59	28-70	26-04	38-61	31-66	36-08	17-87	7-83	4-65	49-00
1947 ............	27-47	30-06	27-47	43-00	36-17	39-08	18-64	8-02	5-00	61-92
1948 ............	28-99	32-90	28-99	48-27	40-86	43-85	17-49	8-77	5-30	64-40
1949 ............	30-01	35-01	30-01	49-42	42-80	44-82	16-48	9-33	5-30	65-25
1948 januari.....	28-70	31-70	28-70	47-00	39-50	41-25	18-25	9-25	_	63-00
februari.....	28-85	31-85	28-85	47-00	39-50	—	18-50	9-50	—	63-00
mars.......	28-90	31-90	28-90	47-00	39-50	—*	18-00	9-50	—	63-00
april.......	28-90	31-90	28-90	47-30	39-80	—	16-88	9-50	—	63-00
maj........	28-90	31-90	28-90	47-75	40-25	—	16-83	9-50	--	64-02
juni........	28-90	31-90	28-90	48-04	40-54	—	26-96	9-50	—	65-25
juli.........	28-90	31-90	28-90	48-17	40-67	—	21-94	9-50	—	65-25
augusti.....	28-75	33-75	28-75	48-40	40-90	—	16-96	9-50	—	65-25
september...	28-95	33-95	28-95	49-65	42-40	44-50	14-98	9-50	—	65-25
oktober .....	29-15	34-15	29-15	49-65	42-40	44-50	13-54	8-75	5-30	65-25
november .. .	29-35	34-35	29-35	49-65	42-40	44-50	13-50	9-00	5-30	65-25
december . . .	29-55	34-55	29-55	49-65	42-40	44-50	13-50	9-00	5-30	65-25
1949 januari.....	29-75	34-75	29-75	49-65	42-40	44-19	13-69	9-25	__	65-25
februari.....	29-95	34-95	29-95	49-65	42-40	—.	13-50	9-50	—	65-25
mars.......	30-15	35-15	30-15	49-65	42-40	—	13-50	9-50	—	65-25
april........	30-20	35-20	30-20	49-65	42-40	—	12-82	9-50	—	65-25
maj........	30-20	35-20	30-20	49-65	42-40	—	12-69	9-50	—	65-25
juni........	30-20	35-20	30-20	49-65	42-40	—	22-28	9-50	—	65-25
juli.........	30*20	35''2°	30-20	49-65	42-40	—	24-09	9-50	—	65-25
augusti.....	29-25	34-25	29-25	49-65	42-40	—	19-79	9-50	—	65-25
september...	29-45	34-45	29-45	49-65	42-40	44-50	16-39	9-50	—	65-25
oktober .....	29-88	34-88	29-88	48-75	44-00	44-50	15-50	8-75	5-30	65-25
november .. .	30-38	35-38	30-38	48-75	44-00	45-40	16-52	9-00	5-30	65-25
december . . .	30-65	35*65	30-65	48-75	44-00	45-50	17-00	9-00	5-30	65-25
1950 januari.....	30-85	35-85	30-85	48-75	44-00	45-50	18-00	9-25	_	65-25
februari.....	31-05	36-05	31-05	48-75	44-00	—•	18-50	9-50	—	65-25

Anm. Uppgifter satta med medieval stil avse priser under månader, då någon nämnvärd försäljning
ej ägt rum. Dessa priser ha ej medtagits vid beräkning av årsmedelpriserna.

1 Medelpris till producent på kustorter t. o. m. 15 okt. 1940. Av staten fastställda priser: inlösningspriser
16 okt. 1940—31 aug. 1941; riktpriser sept. 1943—aug. 1944; normalpriser sept. 1941—aug.
1943 samt fr. o. m. sept. 1944. — 2 Sv. kvarnföreningens grundpris fritt kvarn i Stockholm vid leverans
i 100 kgs jutesäckar t. o. m. 11 mars 1940, därefter i 50 kgs papperssäckar. T. o. m. 15 okt. 1941
brutto för netto, därefter netto. För 1938—1942 pris å bagerivetemjöl resp. rågsikt 00. För 1943—
1948 pris å enhetsvetemjöl resp. samsikt. Fr. o. m. okt. 1949 pris å patentvetemjöl resp. rågsikt 00. —
3 Medeltal av producentpriser i Stockholm och Norrköping. Av staten fastställda priser för 1939—
1943 samt 1947 års skördar. — 4 Engrospris. Av staten fastställda priser för 1942, 1944 och 1945 års
skördar samt 7 febr.—27 april 1948. — 5 Av staten fastställt pris vid en normal stärkelsehalt av 17,5 %
samt en hektolitervikt av 70 kg. — • Av staten fastställt grundpris till producent vid 16 % sockerhalt.
Tillägg för varje tiondels procent högre sockerhalt med 1/160 av grundpriset. — 7 Priskurantpris enligt
Sv. sockerfabriksaktiebolagets noteringar i Skåne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245. 235

Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

			K r 0 n	or per 100	kilogram
År och månad	Korn* 1	Havre, vit1	Vallhö4	Höst- säds- halm3	Majs5	Vete- kli4	Kraft-foder-bland-ning4 5	Linfrö- mjöl4	Melass4
1938 ............	15-81	13-62	5-97	3-04	16-83	13-90	19-45	20-43	10-00
1939 ............	14-55	13-03	6-43	2-81	18-61	13-39	21-41	22-32	10-27
1940 ............	22-71	20-41	14-57	5-12	18-50	16-89	23-50	24-00	11-38
1941............	24-90	22-40	20-90	6-70	23-71	16-50	25-13	24-00	12-94
1942 ............	24-50	20-75	15-30	5-48	25-33	16-78	30-92		16-00
1943 ............	23-08	18-83	11-60	3-55	25-00	18-08	32-84	34-00	16-00
1944 ............	23-24	19-03	10-88	3-00	25-00	18-50	32-87	34-00	15-67
1945 ............	22-63	19-03	9-35	3-01	25-00	19-00	33-82	34-00	14-00
1946 ............	22-63	19-03	8-54	2-83	25-00	19-00	35-04	34-17	14-00
1947 ............	24-68	20-03	14-83	3-20	25-12	19-67	36-00	36-00	14-00
1948 ............	27-00	21-52	15-81	4-03	26-30	21-41	36-05	36-05	15-11
1949 ............	25-79	22-21	13-08	3-03	27-22	22-15	36-15	36-40	20-00
1948 januari.....	26-70	21-15	19-00	4-38	25-85	21-oo	36-00	36-00	14-00
februari.....	26-85	21-35	19-00	4-75	26-05	21-00	36oo	36-00	14-00
mars.......	26-90	21-55	17-78	4-48	26-25	21-00	36oo	36-00	14-00
april.......	26-90	21-70	16-06	4-16	26-40	21-00	36oo	36-00	14-00
maj........	26-90	21-70	15-00	—	26-40	21-00	36-00	36-00	14-00
juni........	26*90	21*70	—.	—	26-40	21-00	36-00	36-oo	14-00
juli.........	26*90	21*70	—	—.	26-40	21-15	36oo	36-00	14-00
augusti.....	26-75	21-15	—	—	26-40	21-15	36-00	36oo	14-00
september. . .	26-95	21-35	14-25	—	26-05	22-15	36-15	36-15	14-00
oktober .....	27-15	21-55	14-25	—	26-25	22-15	36-15	36-15	15-35
november . . .	27-35	21-75	13-68	3-30	26-45	22-15	36-15	36-15	20-00
december . . .	27-55	21-95	13-25	3-13	26-65	22-15	36-15	36-15	20-oo
1949 januari.....	27-75	22-15	13-13	3-13	26-85	22-15	36-15	36-15	20-oo
februari.....	27-95	22-35	12-91	3-03	27-05	22-15	36-15	36-15	20-oo
mars.......	28-15	22-55	12-83	3-00	27-25	22-15	36-15	36-15	20-oo
april........	28-20	22-60	13-79	3-07	27-30	22-15	36-15	36-15	20-oo
maj........	28-20	22-60	--	—	27-30	22-15	36-15	36-15	20-oo
juni........	28*20	22*6o	—	—	27-so	22-15	36-15	36-15	20-oo
juli.........	28-20	22''6o	—	—	27-30	22-15	36-15	36-15	20-oo
augusti.....	23-50	21-75	-■	—	27-30	22-15	36-15	36-15	20-oo
september.. .	23-50	21-75	13-00	—	26-50	22-15	36-15	36-15	20-oo
oktober.....	23-34	21-88	13-oo	3-oo	27-50	22-15	36-15	37-15	20-oo
november .. .	23-51	22-11	13-00	3-00	27-50	22-15	36-15	37-15	20-oo
december . . .	23-83	22-34	13-oo	3-00	27-50	22-15	36-15	37-15	20-oo
1950 januari.....	23-98	22-48	13-oo	3-03	27-50	23-31	36-15	37-15	20-oo
februari.....	24-22	22-65	12-69	3-00	27-50	23-71	36-15	37-15	20-oo

Anm. Se anm. å föregående sida.

1 Medelpris till producent på flera orter t. o. m. 15 okt. 1940 samt fr. o. m. sept. 1949. Av staten
fastställda priser: inlösningspriser 16 okt. 1940—31 aug. 1941; riktpriser för korn sept. 1943—
maj 1944; normalpriser för korn sept. 1941—aug. 1943, juni 1944—juli 1949, för havre sept.
1941—juli 1949. — * Medelpris till producent för pressad vara på stationer i mell. Sverige. Av
staten fastställda normalpriser gällde för hö under tiden 14 jan. 1941—23 maj 1948, för halm
under tiden 14 jan. 1941—46 juli 1944. — 5 Pris till förbrukare på kustorter. Av staten fastställda
priser 5 jan. 1940—31 aug. 1949. — 4 Pris till förbrukare på kustorter. Av staten fastställda
priser: för vetekli 8 maj 1940—31 aug. 1949, för kraftfoderblandning och linfrömjöl okt.
1939—aug. 1949. —■6 T. o. m. sept. 1941 pris å 48 %, okt. 1941—juni 1944 pris å 45 %, juli 1944—
juni 1945 pris å 42 %, juli 1945—juni 1946 pris å 47 %, sept. 1946—juni 1947 pris å 45 %, juli
1947—juni 1949 pris å 44 %, fr. o. m. juli 1949 pris å 42 % kraftfoderblandning. — 4 Medelpris
till annan förbrukare än sockerbetsodlare. Av staten fastställda priser fr. o. m. 18 okt. 1940.

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

År och månad						öre	per	(ilogratn
Avrak-nings-pris å mjölki	Kon- 8um- tions- mjölk2	Smör, svensk riks- note- ring	Marga- rin, prima växt3	Ost,	svecia4	Ägg, svenska ny- varptaö	Avräkningspriser’	Små- grisar3
Hel- fet	Halv- fet5	Stor- bo- skap3	Större kalv	Mindre kalv	Svin kl. I	Får (lamm) kl. I	Häst kl. I
i 1938 ..........		24-0	269	160	131	89	136	97	160	92	135	162	44	144
j 1939 ..........		25-0	288	165	152	no	138	114	178	101	135	192	52	127
1940 ..........	16-5	27-2	325	224	168	127	163	127	203	109	158	224	69	132
1941..........	20-7	30-o	385	300	200	149	220	176	266	143	195	282	104	190
1942 ..........	23-o	28-8	405	300	—	159	261	194	282	164	207	331	122	214
j 1943 ..........	22-9	29-1	405	300	—	165	281	195	279	153	234	356	132	230 \|
1944 ..........	23-1	29-2	405	293	—	165	295	193	282	139	233	343	119	252
1945 ..........	23-3	29-2	405	270	—	190	293	182	278	134	226	307	99	239
1946 ..........	23-9	29-5	405	270	—	189	295	181	315	165	240	306	109	245
1947 ..........	25-7	32-6	455	286	—	212	311	185	321	169	247	346	142	276
1948 ..........	28-1	33-6	455	300	-*	229	320	213	364	222	257	413	141	289
1949 ..........	28-5	33-6	486	269	—	230	264	247	392	247	254	395	172	285
i 1948 januari . .	28-9	33-5	455	300	_	225	330	195	338	197	257	342	123	200
februari..	29-0	33-5	455	300	—	225	330	197	341	200	257	360	139	207
mars ....	28-9	33-5	455	300	—	225	322	198	343	200	256	365	134	260
april.....	29-0	33-5	455	300	—	230	280	205	351	200	248	369	123	320 i
maj.....	28-5	33-5	455	300	—	230	299	211	359	207	253	381	122	332 ;
juni.....	26-6	33-6	455	300	—	230	313	224	371	223	256	417	140	339
juli......	26-7	33-7	455	300	—	230	320	233	379	235	256	455	154	311
augusti . .	26-8	33-7	455	300	—	230	326	233	379	235	259	459	156	300
september	27-6	33-7	455	300	—	230	345	230	379	235	261	457	155	300
oktober ..	28-6	33-7	455	300	■-	230	345	211	375	240	261	446	144	300
november	28-9	33-7	455	300	—	230	345	207	375	243	261	443	139	300
december.	28-6	33-7	455	300	—	230	288	207	375	250	261	459	157	300
'' 1949 januari . .	28-5	33-7	455	300	_	230	250	209	375	250	258	463	162	300
februari ..	28-6	33-7	455	300	—	230	250	218	375	250	256	465	165	300
mars ....	28-5	33-6	464	291	—	230	250	224	375	246	255	471	185	300
april.....	28-4	33-6	495	260	—	230	250	235	375	216	254	486	191	316
maj.....	28-1	33-6	495	260	—	230	250	235	362	207	253	442	176	319
juni.....	27-4	33-6	495	260	—	230	250	255	371	214	252	382	170	333
juli......	27-4	33-6	495	260	—	230	250	276	385	233	250	379	209	278
augusti . .	27-6	33-6	495	260	—	230	255	273	393	262	247	338	190	270
september	28-5	33-6	495	260	—	230	300	271	422	266	247	328	179	280
oktober ..	29-1	33-6	495	260	—	230	300	256	426	268	255	327	151	241
november	30-2	33o	495	260	—	230	300	249	412	268	262	326	136	240
december.	30-2	33-6	495	260	—	230	268	258	430	278	263	328	146	240
1950 januari . .	30''0	33-6	495	260	_	185	227	260	432	269	259	337	155	255
februari .. 1		33-6	495	260	235	170	248	266	430	269	249	357	159	260

1 Medelpris (före 1945 pris på l:a klass mjölk) till producent för 3,5 %-ig mjölk, fritt mejeri, inkl. tuberkulostillägg
och exkl. producentbidrag samt vid ett skummjölksvärde av under tiden juli 1939—dec.1941
2,0 öre/kg och därefter 4,5 öre/kg. Priserna inkludera ej de av mejerierna utbetalda efterlikviderna, vilka
för hela riket uppgått till 0,31 öre/kg för 1942, till 0,40 öre/kg för 1943, till 0,41 öre/kg för 1944, till 0,55
öre/kg för 1945 och 1946, till 0,63 öre/kg för 1947, till 0,59 öre/kg för 1948 samt till 0,82 öre/kg för 1949.
För åren före 1942 saknas uppgifter om efterlikviderna. — 2 Pris per liter enligt socialstyrelsens detaljprisnoteringar.
— 5 Enligt socialstyrelsens detaljprisnoteringar. — * Partipris, 2 mån. lagring enligt lantbruksförbundets
noteringar t. o. m. okt. 1940. Under tiden 1 nov. 1940—14 april 1941 av staten fastställda
maximipriser, därefter av staten fastställda normalpriser. — 8 Partipriser på mager (27 +) ost
1941—1944. — « Svensk äggnotering, nettopris till producenten. Under tiden 24 sept. 1941—31 dec.
1945, 9 sept. 1946—6 jan. 1947 samt 8 sept. 1947—4 april 1948 av staten fastställda normalpriser. —
’ Ovägda medeltal av avräkningspriserna till producent vid de större slakteriföreningarna i Svea- och
Götaland. Priserna gälla slaktad vikt. — 8 Ovägt medeltal av priserna för kor kl. I och II. — » Ovägda
medeltal av producentpriserna enligt Sv. slakteriförbunds noteringar i Skåne—Blekinge för prima griskullar
i kl. I med en medelvikt av 17 kg/st (före maj 1943 enligt lantbruksförbundets noteringar i Skåne).

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

Tab. 2 (forts.). Priser 1 Sverige. 1

237

Kronor per 100 kilogram Öre per liter

Handelsgödselmedel1 Drivmedel2

År och månad	Chile- salpe- ter	Kalk- sal- peter	Kalk-kväve, 18 %	Ammo- nium- sulfat	Kalk- ammon- salpeter	Super-fosfat, 19— 20 %>	Thomas- fosfat	Kali- salt, 40%	Ben- sin	Motor- bränn- olja	Motor- fotogen
1938 ...........	17-58	16-88	16-98	16-00	15-75	7-38	6-95	12-64	26-0	11-2	12-2
1939 ...........	17-39	16-61	16-89	16-03	15-95	7-48	6-95	13-25	28-4	11-7	12-7
1940 ...........	19-16	17-30	20-48	16-87	16-75	10-69	8-40	15-69	51-6	18-1	20-6
1941...........	20-75	20-69	22-11	21-57	21-50	10-99	9-80	16-02	91-2	45-1	46-0
1942 ..........	21-00	21-53	23-53	22-97	22-31	13-47	12-32	17-96	106-5	85-0	85-0
1943 ...........	21-00	24-42	25-06	25-08	24-08	15-98	14-88	20-05	111-0	111-0	111-0
1944 ...........	21-00	24-28	25-06	25-08	24-08	15-56	14-76	20-00	102-0	102-0	102-0
1945 ...........	23-00	23-73	24-60	24-78	23-78	14-85	15-18	19-80	96-5	78-6	89-0
1946 ...........	19-00	22-63	22-45	23-38	20-39	13-48	14-27	19-86	40-9	14-5	15-5
1947 ...........	23-00	22-36	22-03	24-03	18-28	12-42	13-52	19-88	37-4	14-8	16-1
1948 ...........	23-00	22-61	24-23	26-50	19-28	12-37	13-39	20-27	61-3	17-9	18-3
1949 ...........	23-47	22-27	24-82	27-03	19-72	12-92	13-39	20-65	69-4	17-4	18-6
1948 januari . . .	23-00	22-25	22-95	_,	18-65	11-70	13-05	19-70	39-0	16-5	17-5
februari ...	23-00	22-95	23-80	26-50	19-35	12-40	13-90	20-40	39-0	17-5	18-0
mars.....	23-00	22-95	23-80	26-50	19-35	12-40	13-90	20-40	39-0	18-o	18-0
april......	23-00	22-95	23-80	26-50	19-35	12-40	13-90	20-40	69-0	18-5	18-3
maj......	23-00	22-95	23-80	26-50	19-35	12-40	13-90	20-40	69-0	18-5	18-5
juni......	23-00	22-95	23-80	26-50	19-35	12-40	13-90	20-40	69-0	18-1	18-5
juli.......	23-00	—	24-60	—	19-05	12-25	12-85	20-00	69-0	18-0	18-5
augusti . ..	23-00	—	24-60	—	19-05	12-25	12-85	20-oo	69-0	18-0	18-5
september.	23-00	—•	24-60	—	19-05	12-25	12-85	20-00	69-0	18-0	18-5
oktober ...	23-00	22-15	25-00	—•	19-60	12-65	13-20	20-50	68-3	18-0	18-5
november .	23-00	22-15	25-00	—	19-60	12-65	13-20	20-50	68-0	18-0	18-5
december..	23-00	22-15	25-00	—	19-60	12-65	13-20	20-50	68-0	18-o	18-5
1949 januari . . .	23-00	22-15	25-00	__	19-60	12-65	13-20	20-50	68-0	18-o	18-5
februari ...	23-00	22-85	25-70	27-20	20-15	13-20	13-90	21-20	68-0	18-o	18-5
mars.....	23-00	22-85	25-70	27-20	20-15	13-20	13-90	21-20	68-6	17-7	18-5
april......	23-00	22-85	25-70	27-20	20-15	13-20	13-90	21-20	69-0	17-5	18-5
maj......	23-00	22-85	25-70	27-20	20-15	13-20	13-90	21-20	69-0	17-5	18-5
juni......	23-00	22-85	25-70	27-20	20-15	13-20	13-90	21-20	69-0	16-9	18-2
juli.......	—	—	23-85	—	19-15	12-20	12-80	19-95	69-0	16-5	18-0
augusti . . .	—	—	23-85	—	19-15	12-20	12-80	19-95	69-0	16-4	17-9
september.	—	—	23-85	—	19-15	12-20	12-80	19-95	69-0	16-0	17-5
oktober...	24-40	21-35	24-25	26-75	19-60	13-25	13-20	20-50	70-1	16-7	18-4
november .	24-40	21-35	24-25	26-75	19-60	13-25	13-20	20-50	72-0	18-o	20-0
december..	24-40	21-35	24-25	26-75	19-60	13-25	13-20	20-50	72-0	19-5	20-7
1950 januari . . .	24-40	21-35	24-25	26-75	19-60	13-25	13-20	20-50	72-0	20-0	21-0
februari ...	25-05	22-05	24-95	27-20	20-15	13-70	13-80	21-15	72 0	19-8	21-4
mars......	25-05	22-05	24-95	27-20	20-15	13-70	13-80	21-15	72-0	19-5	22-o

1 Priser brutto för netto inkl. emballage fritt tariffhamn i standardområdet (Stockholmsdistr.).
För kvävegödsel kontantpris; för superfosfat, thomasfosfat och kalisalt kreditpris. — * Pris till förbrukare
i 0-zon (Stockholm och Göteborg med omnejd samt Malmöhus län). — * Under tiden juli 1942—
juni 1946 pris å 15 %-ig superfosfat.

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 24Ö -

Tab. 3. Jordbrukarnas leveranser samt lager hos handelskvarnar och
Sv. Spannmåls AB m. fl. av vete och råg, i ton.

År och månad	Jordbrukarnas leveranser av1	Lager av vete3	Lager av råg3
Höstvete	Vårvete	Råg	Handels- kvarnar3	Sv. Spann-måls AB. m. fl.*	Handels- kvarnar3	Sv. Spann-måls AB. m. fl.*
1934..............				86 771	143 361	42 239	47 328
1935..............				90 656	121571	39 045	53 441
1936..............				89 373	75143	45 926	6 287
1937..............				89 985	65 070	30167	18 743
1938..............				87 084	168 057	30344	35 073
1939..............				116 085	248150	30 241	46 755
1940..............				82 570	172 261	42 466	45 789
1941..............				47 407	*67 752	32 477	*49 386
1942..............				117 442	111988	52 000	137161
1943..............	295 000	122000	319 300	100 273	221 636	52 345	200 350
1944..............	315 500	77 800	253 900	109 833	180 073	44 548	162 514
1945..............	351500	68 600	174 200	100 729	108 436	34 931	43 267
1946..............	421 238	94 513	176 626	121144	129 755	44 774	46 023
1947..............	173 382	154 527	106 301	95 554	77 241	34 991	48025
1948..............	308 718	199 024	208140	145 414	234 904	31175	120563
1949..............	361 337	221919	217 333	146 823	337 839	44 717	142 933
1948 januari......	7 246	14 517	6 945	96 838	83 619	35 794	58 650
februari.....	6 575	12 803	6 747	97 343	87 450	33 050	61611
mars........	1918	3 812	1866	92 723	79 457	30 890	58 782
april........	714	1848	746	81 487	53 730	27 796	45 764
maj.........	496	1491	506	83 519	39 740	25 576	37 216
juni.........	303	732	389	86 425	22 379	22 542	27 927
juli..........	145	217	215	83 442	18 242	16 853	24 004
augusti......	199	106	602	88 680	14 367	29 323	20 737
september ...	‘183471	‘75 778	‘133630	132 196	165 566	32 698	106 279
oktober’......	56 528	39 358	25 970	139 841	216 752	30 659	114 035
november....	26 980	28 747	16 781	139 094	236 590	28 354	117 519
december ....	24 143	19 615	13 743	145 414	234 904	31175	120 563
1949 januari......	25 318	19 311	14 703	144 607	252 442	28 043	129 329
februari.....	13 572	10 967	9 407	138 206	254 162	26 900	131539
mars........	8 324	6 513	6 000	127 934	247 806	28 241	120 628
april........	3 523	4 070	3 455	126 265	225 378	24 936	112 741
maj.........	2 424	2 535	1788	110 994	204 342	25 225	94 265
juni.........	1571	1471	1530	95 049	185 112	24193	81 417
juli..........	814	634	691	80 296	165 944	18 904	71 136
augusti......	520	215	605	108 132	154 874	36 026	67 502
september . ..	‘233440	‘ 88 954	‘138984	150 906	331 571	41346	150863
oktober .....	1		f	143 215		37 501
november ...	} 71 831	87 249	40 170	144 665		39 315
december ....	J		\	146 823	337 839	44 717	142 933
1950 januari......				136 293		42 596

1 Avse leveranser av spannmål till de större handelskvarnarna samt till spannmåls- och
utsädeshandeln. — 3 Såväl inhemsk som utländsk spannmål sista dagen resp. år och månad.
Lagersiffrorna per den 31 augusti inkludera leveranser av den nya skörden. — 3 Avser lager
av såväl inhemsk som utländsk spannmål vid de större handelskvarnarna. — * Avser lager hos
Sv. Spannmålsaktiebolaget t. o. m. den 31 dec. 1940, därefter även lager hos spannmåls- och
utsädeshandlare. — 6 Häri ingår leveranser av resp. års skörd under augusti.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

239

Tab. 4> Förmalning av vete, råg och havre samt import och export av vete

och r&g, i ton.

År och månad	Förmalning av1	Import av	Export av
Vete	Råg	Havre	Vete (stat. nr 177)	Råg (stat. nr 176)	Vete (stat. nr 177)	Råg (stat. nr 176)
1934..............	408803	120 547	39 808	45 861	925	24 048	75 454
1935..............	411795	125 675	41306	42 602	1152	122 346	31035
1936..............	415 268	128 798	40 062	48 714	5 365	91281	27 556
1937..............	424 214	134 516	46 653	50 349	2 728	29 384	27
1938..............	419 956	129120	43 006	54 349	7 520	39105	20
1939..............	429 986	141421	48522	39 130	2 633	9191	13
1940..............	495 286	141904	54 480	34 095	60 246	123	2465
1941..............	443 361	193 460	39 993	40	368	26 536	4 707
1949..............	250 444	173037	57 775	86 044	13 330	45	3 007
1943..............	270 416	207 639	92 623	7 599	1407	4 610	401
1944..............	343 249	219 750	61917	16 761	1	45 502	40 233
1945..............	499 727	160 940	50112	43438	7	25 697	112380
1946..............	456 490	141586	47 711	36 399	987	4336	6153
1947..............	429 638	109323	70 420	81231	4614	16 793	3557
1948..............	364311	151 630	61123	132 466	34 883	13 484	219
1949..............	431 029	168 764	44 834	907	8 761	3198	105
1948 januari......	26274	7 501	7 311	8 278	4 472	_	_
februari.....	25 564	10 762	6 403	20 313	14 760	1	_
mars........	27 396	10 689	4 779	9 580	6157	76	—
april ........	33 990	13 777	6174	7 408	1587	5	_
maj.........	26 308	10 843	3 731	2 448	30	_	_
juni.........	27 963	11734	4 235	23 830	415	—	_
juli..........	22 086	10 344	4 008	5 910	45	—	8
augusti......	35 784	13 738	5 565	23 542	70	—	112
september....	35 556	16105	6 985	8 656	46	9 467	90
oktober......	38 216	16124	4 484	13 858	137	1610	9
november....	36 246	16 608	4 084	1329	577	_	_
december ....	28 928	13 405	3 364	7 314	6 587	2 325	—
1949 januari......	25 936	11767	2 950	10	8 292	3	_
februari.....	28 962	12 773	4 360	595	—	945	_
mars........	27 566	12 011	4 530	153	—	163	_
april........	27 994	13 945	3 052	149	—	7	—
maj.........	35170	18 208	2 829	—	60	—	—
juni.........	32 483	15 299	2 941	—	195	—	_
juli..........	30 628	13 630	3 696	—	—	—	_
augusti......	26 663	13 956	2 851	—	—	—	—
september....	55 769	18117	5 803	—	4	54	98
oktober......	53 936	15 034	4 548	—	—	9	7
november.. ..	47 243	12 802	3 810	—	—	_	_
december ....	38 679	11222	3 464	—	210	2 017	—
1950 januari......	34 934	10 204	2 943	—	125	39 904	—

Anm. Import- och exportuppgifterna för åren 1948 och 1949 samt månadsslffrorna preliminära.

‘ Avser förmalning av såväl inhemsk som utländsk spannmål vid de större handelskvar narna.

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 5. Invägning av mjölk samt försäljning av mjölk och grädde, 1 ton.

År och månad	Vid mejerier invägd mjölk	Mejeriproduktion av
Total kvantitet	Därav	Konsumtionsgrädde
Använd för pro-duktbe-redning	Försåld som kon-sumtions-mjölk1	Försåld grädde (om-räknad till mjölk) samt svinn	Tjock	Tunn
1934 ............	2 498378	1854670	352 247	291 461	20130	10 523
1935 ............	2 550 916	1 875 422	376 433	299061	20630	10155
1936 ............	2 720 166	2 008 586	408 014	303 566	21697	10 235
1937 ............	2 847 223	2115 010	434 246	297 967	22 000	10 162
1938 ............	3 032 241	2 277 819	459 023	295 399	22 623	9 918
1939 ............	3 205688	2 395153	494 367	316 168	23524	9 990
1940 ............	2 988 933	2 202 644	519 500	266 789	18 801	11 985
1941............	2 659 251	1 940169	610 512	122 850	776	25168
1942 ............	2 517 931	1740 033	855 273	63 421	116	10 282
1943 ............	2 852 031	1 963 235	963 192	72 381	48	11397
1944 ............	3109 675	2 183 544	940 625	138 213	_	30141
1945 ............	3 379452	2 421 439	939 628	170025	—	38 831
1946 .............	3 520 348	2 564015	939 908	183 730	—	45 589
1947 .............	3 422 935	2 449 500	954 365	189848	—	46 880
1948 .............	3 361 485	2 359 026	978 588	195247	—	48 379
1949 .............	3 679 434	2 662 618	965 229	226 477	5 021	43 335
1948 januari.....	250 985	169 597	78 595	16268	_	3 994
februari.....	239 312	159645	75 659	15 508	—	3 721
mars........	261135	173092	82143	17 989	—	4 325
april.......	279 485	187 059	86 006	18 212	_	4 332
maj........	322 518	234 597	83 082	17 263	—	4 224
juni........	341189	258 187	80 996	16 324	—	4 039
juli.........	319 884	237 601	79 894	16 601	—	4142
augusti.....	323 875	240 238	82 473	15 697	—	3 880
september...	292100	211 669	82 012	14 581	—	3 680
oktober.....	254 618	173 172	83383	15 308	—	3 924
november ...	227 259	147 804	82 212	14 869	—	3 868
december....	249 125	166 365	82133	16 627	—	4 250
1949 januari.....	262 900	182163	78 062	16446	_	4116
februari.....	243 771	164 468	76 235	15603	—	3839
mars........	278 869	190 015	85 369	17 775	—	4 388
april........	302 434	215 386	82 747	17 520	_	4 289
maj........	348656	260 604	85 572	16 480	—	4 049
juni........	375 160	296307	77 249	15 710	—	3 935
juli.........	351 487	266 386	77 162	21309	648	3 608
augusti.....	354 487	267 796	81400	20 486	745	3 215
september...	321 039	236 304	81555	19 046	679	3 036
oktober .....	291 624	206 984	81408	19 804	761	3 095
november ...	263 814	181086	78 947	19 849	835	2 887
december . ..	285 193	195119	79523	26 449	1353	2 878
1950 januari.....	297 337	209 796	76 993	25 099	1256	2 766

1 Fr. o. m. standardiseringsbestämmelsernas ikraftträdande den 21 november 1941 redovisas
i denna kolumn kvantiteten försåld standardiserad mjölk. Av denna anledning blir
summan av produktmjölk, konsumtionsmjölk och grädde större än den redovisade kvantiteten
invågd mjölk, alidenstund den genom standardiseringen erhållna grädden, omräknad till hel*
mjölk, redovisas under produktmjölk.

Kungl. Maj ds proposition nr 245.

241

Tab. 6. Mejerimjölkens medclfetthalt, antal mjölk leverantörer, medelinvägningen
per leverantör samt produktionen av smör, ost och torrmjölk.

År och månad	Den in-vägda mjölkens medel-fetthalt, procent	Mejeri- leveran- törer, antal i	Mjölk-invägningen i medeltal per leveran-tör, kg	Mejeriproduktion av	Produktion av torrmjölk
Smör, ton	Ost, ton	Fet, ton	Mager, ton
1934..............	3-42			62 509	31105
1935..............	3-43			63 452	31 669
1936..............	3-45			67 168	37 759
1937..............	3''50			73 247	35 443
1938..............	3''52 .			80 103	36 524
1939..............	3-53			83 735	43 653
1940..............	3-54	209 412	14 273	80 760	35 328
1941..............	355	220 283	12072	77 687	22 383
1942..............	3''59	229 278	10 982	71926	14 991	1054	191
1943..............	3-66	236 860	12 041	79 263	21 296	3 924	440
1944..............	3-68	245 910	12 637	87 304	29 924	3 485	546
1945..............	3-69	252 735	13 354	94 058	38102	7 083	756
1946..............	3''63	255 431	13 782	99 622	44 412	8 412	1587
1947..............	3-64	253 776	13 488	94 954	47 690	7 248	3 358
1948..............	3-62	249 683	13 463	89 687	51 695	7189	3 920
1949..............	3''65	251 999	14 601	98 051	65 515	10 999	3 980
1948 januari......	3-62	247 959	1012	6 444	3 776	448	299
februari.....	3-64	246 613	970	5 876	3 346	407	263
mars........	3-51	247 935	1053	6 386	3 762	534	360
april........	3-47	247 569	1 128	6 849	4 353	380	348
maj.........	3-53	250 241	1288	8 351	5 567	714	290
juni.........	3-62	253 139	1347	9 663	6 537	816	641
juli..........	3''63	252 189	1268	9 080	5 444	536	595
augusti......	3''62	251 550	1287	8 909	5 339	849	357
september ...	3-72	251 765	1160	8 324	4 578	798	463
oktober......	3-77	250 206	1017	7 060	2 976	491	149
november....	3-81	246 491	921	6 204	2 389	495	88
december ....	3''72	246 085	1012	6 541	3 628	721	67
1949 januari......	3-64	246 273	1067	6 859	4 156	458	361
februari......	3*59	245 379	993	6 224	3 882	265	359
mars........	3-60	248 439	1122	7 068	4 300	998	221
april........	3''56	248 567	1216	7 777	5 401	1107	145
maj.........	3-57	251 607	1385	9 311	6 482	1 340	424
juni.........	3-65	255 311	1469	10882	8 273	1244	404
juli..........	3-62	254 422	1381	9 646	6 843	1066	428
augusti......	3-63	254 903	1390	9 596	6 993	1720	357
september ...	3-71	254 828	1259	8 584	5 840	1080	272
oktober......	3-76	254 319	1146	7 840	4 500	765	277
november____	3-78	252 577	1044	7 013	3 979	536	376
december____	3-73	252 409	1 129	7 251	4 866	420	356
1950 januari......	3''69	253111	1174	7 631	4 810	166	544

* Årssiffrorna avse det med mjölkinvägningen per leverantör och månad vägda medelantalet
leverantörer.

1(1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 245.

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 245,

Tab. 7. Försäljning av smör, ost, margarin, konstister och kokosfett samt matolja,

i ton.

År och månad	Smör från mejeri	Lant- smör från pro- ducent	Ost1	Margarin från fabrik	Konst-ister 0. kokosfett från fabrik	Bageri- och matolja2
Total kvan- titet	Därav av leveran-törer återtaget	Hus- hålls-,	Bage- ri-,
1934 ............	39 430			31295	52 831	2 085
1935 ............	43 681	7 937		33 395	55 201	2 915
1936 ............	48153	9180		35 864	56125	3 700	1232
1937 ............	49 098	10198		37 353	58 815	4 731	1313
1938 ............	51534	11246		39 423	58 407	6 303	1523
1939 ............	54 319	12 274		42 866	51475	8 047	3 794	1901
1940 ............	74002	13 580		38 073	29 468	9 519	1064	1405
1941............	76184	10 859	4138	23 500	17 531	7 987	9	1 179
1942 ............	67 785	11519	1787	15357	35 228	5 374	0	1426
1943 ............	76 044	12 257	1298	19 788	31678	5 449	—	1306
1944 ............	92 483	13 897	1353	29 943	29 908	8125	—	1475
1945 ............	90345	13 343	860	33 681	31403	12 277	—	1 541
1946 .............	101 076	13 028	541	45 100	14 363	9 650	—	1381
1947 .............	98723	14023	314	49 168	21 537	9 754	—	1577
1948 .............	88 633	14 639	226	54318	36 414	12 772	—	1684
1949 .............	93 928	16 356		56521	47 858	22 164	—	2 238
1948 januari.....	6 737	1249	1	3 271	3 702	708	—	137
februari.....	6 222	1187	\ 59	3 823	3 688	832	—	141
mars........	6 865	1254	1	4 037	3 886	1012	—	136
april.......	6 640	1207	1	4 530	4102	1028	—	136
maj........	6 940	1 190	} 73	4 286	3 082	1100	—	148
juni........	7 708	1234	1	4 885	2 057	1098	—	165
juli.........	8 281	1310	I	5 487	1912	1038	—	138
augusti.....	8 438	1260	\ 69	5 258	1993	1239	—	133
september...	8 514	1199	1	5 230	2212	1192	—	128
	7 558	1 146	I	4 376	3 055	1116	—	148
	6 824	1086	} 25	4 227	3 379	1208	—	132
december . ..	7 906	1317	1	4 909	3 346	1201	—	142
1949 januari.....	7125	1174		4066	2 989	1065	—	no
februari......	6 563	1094		4 368	3 034	1118	—	139
mars........	7 881	1239		5 231	3 851	1485	—	230
april........	7 457	1280		4 390	4 424	1653	—	177
maj........	7818	1323		4 555	3712	2 237	—	187
juni........	8106	1438		5 909	4150	2196	—	220
juli.........	7 727	1490		5 200	3 411	2 206	—	177
augusti.....	8 593	1541		6 408	4165	2 278	—	191
september...	8350	1504		5 200	4 326	2179	—	209
oktober .....	8112	1452		3 497	4 392	2 006	—	205
november ...	7 868	1338		4656	4 599	2 018	—	199
december . ..	8 328	1483		3 041	4 805	1723	—	194
1959 januari.....	7 277	1258		3 359	4 040	1548	—	176

1 Försäljningen från mejeri med tillägg för import och avdrag för export (stat. nr 69—70).
— 2 Försäljninger inom landet från fabrik med tillägg för import (stat. nr 262).

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

243

Tab. 8. Import och export av smör, margarin, ost och ägg, i ton.

År och månad	Smör (stat. nr 68:1 o. 2)	Margarin (stat. nr 274)	Ost (stat. nr 69 o. 70)	Ägg (stat. nr 71)
Import	Export	Import	Export	Import	Export	Import	Export
1930 ..............	8	26 674	1895	118	668	250	453	4 665
1931..............	18	19 525	1407	163	767	46	1423	3 055
1932 ..............	15	13 547	1037	295	474	117	217	4 603
1933 ..............	33	17 127	934	241	461	331	232	3 035
1934 ..............	2	23 220	648	121	564	93	0	3128
1935 ..............	608	20 262	11	181	1134	124	77	3 095
1936 ..............	188	19 068	1	173	1600	234	987	2 606
1937 ..............	0	23 535	2	146	1088	350	1187	4117
1938 ..............	1	28 555	2	189	1223	616	35	5 365
1939 ..............	4	26 172	55	no	1803	343	736	5 465
1940 ..............	560	9 833	0	3	497	160	1261	2 721
1941..............	—	1836	—	461	449	1	2 336	0
1942 ..............	0	—	0	0	305	0	499	—
1943 ..............	1	—	—	—	269	—	253	0
1944 ..............	229	—	—	—	223	0	493	0
1945 ...............	202	605	—	3 612	680	2 207	730	0
1946 ..............	416	2	0	357	1551	538	4 397	161
1947 ...............	1088	1	1	121	2 875	134	1741	1
1948 ..............	2	1	0	1467	2 605	70	1860	1
1949 ...............	3	1617	0	38	3 528	2 827	0	5 438
1948 januari.......	0	0	0	86	47	0	40	0
februari......	0	0	—	323	169	0	70	0
mars..........	0	0	—	452	289	1	144	0
april.........	0	0	0	1	93	1	0	0
maj..........	0	0	0	313	91	1	65	0
juni..........	1	0	0	14	113	0	308	0
juli..........	0	0	0	200	231	1	—	0
augusti.......	0	0	0	—	196	1	50	0
september ....	0	0	0	—	121	13	373	0
oktober.......	0	0	0	0	83	33	428	0
november.....	0	0	0	8	221	9	353	0
december.....	0	0	0	70	951	9	29	0
1949 januari.......	0	0	0	_	446	3	0	67
februari........	0	1	0	1	513	7	0	67
mars..........	1	0	0	7	1024	1	0	0
april ..........	0	1	—	10	403	128	0	47
maj..........	0	2	0	13	196	91	0	422
juni..........	0	1	—	2	0	45	0	397
juli..........	0	13	—	3	0	161	—	945
augusti.......	—	0	—	0	0	105	0	879
september.....	2	47	0	0	0	265	—	382
oktober .......	0	0	—	0	0	194	—	301
november.....	0	343	—	2	814	228	—	352
december.....	0	1209	—	—	102	1599	—	1579
1950 januari.......	0	1 177	—	2	5	1659	—	2 399

Anm. Import- och exportuppgiftema för åren 1948 och 1949 samt månadssiffrorna prell

minära.

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tab. 9. Import och export av nötkött och fläsk samt import av får- och

hästkött, i ton.

År och månad	Nötkött (stat. nr 19)	Fårkött (stat. nr 15 o. 16)	Hästkött (stat. nr 17 o. 18)	Fläsk (stat. nr 24—26)
Import	Export	Import	Import	Import	Export
1930 ..................	350	2101	687	1058	2 263	27 851
1931..................	410	485	833	932	1386	29192
1932 ..................	349	91	603	353	995	21408
1933 ..................	234	45	650	163	1611	20 552
1934 ..................	434	38	656	215	1523	19 097
1935 ..................	1356	36	934	505	3 724	13 214
1936 ..................	1553	48	673	964	3 098	12 704
1937 ..................	1272	999	606	841	1717	13 609
1938 ..................	1158	184	602	791	2198	13 295
1939 ..................	1428	157	602	960	2 829	13 939
1940 ..................	54	543	190	457	1239	4 386
1941..................	33	0	—	—	3 886	960
1942 ..................	6	—	—	—	4 736	—
1943 ..................	4	—	0	—	4 566	—
1944 ..................	2 023	—	0	—	6 465	—
1945 ..................	6 521	0	1	648	3 004	44
1946 ..................	8 679	0	43	1143	995	0
1947 ...................	5 467	0	843	3 702	1076	0
1948 ....................	5 633	0	502	1128	880	1
1949 ...................	10 077	0	221	1815	2183	226
1948 januari...........	527	_	5	99	21	0
februari..........	224	0	0	68	1	0
mars..............	1	0	60	10	141	0
april.............	0	—	394	22	278	—
maj..............	1	0	43	—	218	0
juni..............	0	0	0	—	0	—
juli..............	579	0	—	—	0	0
augusti...........	151	0	—	—	0	0
september........	20	0	—	—	0	0
oktober ..........	1087	0	0	27	0	0
november.........	1264	0	0	246	40	0
december.........	1779	0	0	656	181	0
1949 januari ...........	1456	0	0	511	118	—
februari............	548	0	0	326	26	1
mars..............	118	0	0	—	0	0
april ..............	74	0	5	50	1	9
maj..............	354	0	28	—	1	11
juni..............	13	0	12	2	0	21
juli..............	395	0	103	—	1	6
augusti...........	1361	0	10	5	0	13
september........	2 542	0	0	50	0	19
oktober..........	1331	0	5	155	87	12
november.........	587	—	31	127	819	121
december.........	1298	0	27	589	1130	13
1950 januari...........	910	—	7	347	511	17

Anm. Import- och exportuppgifterna för åren 1948 och 1949 samt månadssiffrorna preli minära.

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

245

Tab. 10. Vid slakthus, kontrollslakterier och kötthestktnlngsbyr&er undersökta

slaktdjur m. m.

År och månad	Antal besiktigade hela och till hela omräknade halva kroppar1	Bctäckta suggor i Svea- och Götaland, antal	Tjänst-bara galtar i Svea- och Götaland, antal
Stor-	Kalv	Svin
boskap	större	mindre
1930 ..................	242 588	387 585-5	234 831	1 225 685	#
1931..................	227 433	394 276-5	225 831	1 424 539	.
1932 ..................	238 715-5	412 905	229 697-5	1 354 033	.
1933 ..................	250 644	420 721	239 615-5	1 342 908
1934 ..................	258 295	407 182	253 759-5	1 424 688	255 886	4 682
1935 ..................	274 675	414 141-5	287 700	1 270 852-5	264 271	4 240
1936 ..................	302 503	440 738	354 234	1 324 497	284 044	4156
1937 ..................	347 406	466 605	413 007	1 480 022	258 967	3 931
1938 ..................	375 469-5	502 228-5	437 859	1 478 927	272 789	3 778
1939 ..................	397 069	519 013	467 212	1608 873-5	282 702	3 747
1940 ..................	540 108	505 579-5	515 670	1 487 631	214 291	3 407
1941..................	550 661	401003	506 747	1 049 460	192 403	2 876
1942 ..................	234 453-5	212 355-5	424 966	596 673-5	167 453	2 525
1943 ..................	283 994	221 920-6	588 012	719 183-5	190 672	2 511
1944 .................	348 600	255 852-5	640 198-5	1 064 267-5	182 368	2 504
1945 ..................	345 365	256 728	570 627-5	960 948	184 294	2 580
i94fi ..................	391 455-5	372 634	598 369	1053 842	178 266	2 612
1947 .................	491 497	864 292-5	644 390-5	1 036 980	195122	2 657
1948 ..................	342 350-5	300 409	634 865	1158 040	202 596	2 762
1949 ...................	353 189	341 328-5	630 006-5	1535 662	224 595	3 060
1948 januari...........	36 730-5	18 364	57 677	104 798-5	17 109	2 790
februari..........	30 722-5	19 910	49 028	93113	14 815	2 779
mars..............	28 625	21 779	60161-5	121957-5	16 666	2 776
april.............	23 225-5	24187-5	82 849-5	112 819-5	18136	2 793
maj..............	22 631-5	27 377	60 364-5	106 752-5	19 378	2 811
juni..............	20 002-5	33 378	50 249	99.174-5	16 748	2 775
juli..............	22 053	31 919	45 096-5	87 251-5	13 701	2 743
augusti...........	28 961	31640	39 431-5	73 507	12 040	2 676
september........	37 372	28 943	38924	73 230	11 874	2 663
oktober..........	32 742	23 481-5	46 185-5	83 974-5	16 154	2 713
	34 328-5	20 907-5	52 880	98165	22 175	2 746
december.........	24 956-5	18 522-5	52 018	103 296-5	23 800	2 879
1949 januari...........	25 308	19 597-5	55 070-5	106 246-5	21147	3 094
februari...........	23 718	20 224	49 999-5	98 461	17 561	3 053
mars..............	30 855	26 480-5	71899	130 240	18 388	3 051
april ..............	22 822-5	26 423	70 990-5	136636	19 549	3 031
maj..............	28 044	36 212-5	62 554-5	144 968-5	20 732	3 055
juni..............	23 031	36 144	49 219	118 763-5	18 127	3 005
juli..............	30 364	34 722	44 942	111918-5	15 572	2 997
augusti...........	33 697	33 362	38 667	123 195-5	14 193	2 957
september........	32 840-5	30 944	39 615-5	118 265-5	14 426	2 952
oktober..........	38 574-5	28 616	45 994-5	138044	17 344	3 045
november.........	36 609	25 693	53 502-5	150 606-5	23171	3 207
december.........	27 325-5	22 910	47 552	158 416-5	24 385	3 276
1950 januari...........	27 771-5	22 438-5	48 592-5	140171	20 864	3 256

1 Årssummorna för 1948 och 1949 samt alla månadssummorna preliminära tal.

246 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tab. 11. Inhemsk försäljning, Import och export av vissa fodermedel, i ton.

År och månad	Inhemsk försälj-ning av olje- kraftfoder från fabrik	Import av olje-kraftfoder (stat. nr 359—365, 369 och 370)	Import av annat krea-tursfoder (stat. nr 366—68 och 371—72)	Export av oljekraft- o. a. kreaturs-foder (stat. nr 361, 363, 366:1—372)	Import av majs (stat. nr 171)	Import av kli (stat. nr 191—194)
1930 ................		179 034	9 075	15345	134634	40 782
1931................		234 263	8 825	12 933	353 055	80 906
1932 ................		148 607	5 331	18 216	243 949	33 026
1933 ................		150 859	8185	46 783	265 350	62 278
1934 ................	52 869	190 128	8 234	51574	107 186	38158
1935 ................	59 919	200 420	4 802	61238	43 009	8 775
1936 ................	65 109	158 630	5 444	74 560	76 043	10199
1937 ................	77 287	223 060	8 508	65 362	185 239	48 607
1938 ................	73 999	251 559	7 495	69 702	172 088	49115
1939 ................	75 524	166 866	6150	42 575	42 369	12 936
1940 ................	93 297	141 933	7162	2 349	49065	14 025
1941................	23 782	94 700	7158	119	3 878	30 727
1942 ................	44 449	117 502	1856	198	13 335	6 303
1943 ................	43 032	88 988	2149	1687	9 940	50
1944 ................	55 351	137 016	628	5 226	5 887	_
1945 ................	67 934	92 668	459	10 468	9 073	_
1946 .................	35 091	90 575	10 187	10 890	85 557	90 941
1947 ................	36 316	149 860	9 749	16	40 505	149 672 \|
1948 ................	56 403	155 280	8 789	5 037	67 973	113 096
1949 .................	81 703	91247	6 402	534	116 290	97 658
1948 januari.........	4 441	11941	832	4	14 659	15 697
februari........	5 090	10 452	328	1	668	9 412
mars............	3 820	3822	788	7	10 835	4 957
april...........	3 750	14 048	671	3	17 793	2 428
maj............	1301	20 335	779	—	4 783	1201
juni............	5 547	21 498	225	5	218	2 734
juli............	3 083	28 955	519	—	5 952	16 019
augusti.........	4 088	15 435	520	243	4101	25165
september......	6 367	11 145	1512	2 392	7 098	18 809
oktober.........	6 885	5 9S0	1397	1928	1658	8 676
november.......	7 068	10 012	720	382	132	3 702
december.......	4 963	1657	498	72	76	4 296
1949 januari.........	5 962	4 592	615	7	15 426	3 912
februari.........	5 742	10 255	758	1	8833	10 595
mars............	6 566	9412	384	5	13 623	9426
april............	5 991	5 444	540	285	19 730	18 280
maj............	5134	16 221	811	—	20 073	21 848
juni............	6 005	11042	277	—	8 645	14 630
juli............	3 583	8 475	430	5	8 974	10 362
augusti.........	6 363	4 715	288	_	1	7 410
september......	8186	10 335	691	297	—	_
oktober.........	9 391	1569	718	0	14 864	987
november.......	10 447	3 901	612	4	3 352	208
december.......	8333	5 286	278	0	2 769	—
1950 januari.........	8319	8 413	334	95	12 390	685

Anm. Import- och exportuppgiftema för åren 1948 och 1949 samt månadssiffrorna preli minära.

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

247

Innehållsförteckning.

Propositionen....................................................... 1

Förslag till förordningar............................................. 3

Förslag till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli

1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost.................. 3.

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni
1944 (nr 459) angående avgift för smör, som användes för framställning
av grädde m. m................................................... 4

Utdrag av statsrådsprotokollet den 8 april 1950 ....................... 5

Prissättningen på jordbruksprodukter för regleringsåret 1949/50 ............ 5

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1950/51 ..................................................... 9

Överläggningar med jordbrukets organisationer om prissättningen........... 19

Livsmedelskommissionens förslag angående jordbruksregleringen under produktionsåret
1950/51 .................................................. 22

Allmänna synpunkter................................................ 22

Brödsädsregleringen ................................................ 31

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.......................... 37

Potatisregleringen .................................................. 39

Äggregleringen.................................................... 42

Regleringen av kött och fläsk m. m................................... 44

Regleringen av handeln med mejeriprodukter och fettvaror .............. 47

Konstgödselregleringen .............................................. 54

Svenska spannmålsaktiebolagels kostnader.............................. 54

Kostnader för lagring i samband med statlig inköps- och försälj ningsverk samhet.

......................................................... 56

Anslagsäskanden.................................................... 56

Statens priskontrollnämnds yttrande.................................... 57

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågorna.................................... 58

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1951 års skörd ............... 59

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland........... 63

Bidrag till anläggningskostnaderna för en slaktstation i Gällivare........... 64

Departementschefen................................................. 68

Hemställan.......................................................... 87

Bilagor

1. PM med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets

område............................................................ 89

2. PM med uppgifter angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område 98

248 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

3. PM med redogörelse tör priser på jordbruksprodukter samt på vissa förnödenheter
för jordbrukets behov .................................... 108

4. PM med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader under

produktionsåren 1938/39—1949/50 jämte en förkalkyl för produktionsåret
1950/51 ........................................................ 113

5. PM angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1948 .. 186

6. PM angående den svenska jordbruksregleringen i internationellt sammanhang 204

7. Skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget till statens livsmedelskommission
............................................................ 211

8. Tabellbilaga...................................................... 231

607412. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.